Skolans arbetstider betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar

/67

c^O O

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1967:14

Ecklesiastikdepartementet

SKOLANS ARBETSTIDER B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV SKOLARBETSTIDSUTREDNINGEN

Stockholm 1967

\ qbt

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. Kommunal bostadsförmedling. Haeggström. I. 2. Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju. 3. Utsökningsrätt VI. Esselte. Ju. 4. Ny domkretsindelning för underrätterna. Esselte. Ju. 5. Statlig publicering. Norstedt & Söner. Fi. 6. Finansiella långtidsperspektiv. Esselte. Fi. 7. Den framtida jordbrukspolitiken. Svenska Reproduktions AB. Jo. 8. Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. Kihlström. S. 9. Rikskonserter. Esselte. E. 10. Linköpings högskola. Del I. Victor Pettersson. E. 11. Programbudgetering. Del I. Esselte. Fi. 12. Programbudgetering. Del II. — Studier och försök. Esselte. Fi. 13. Programbudgetering. Del III. — En sammanfattning. Esselte. Fi. 14. Skolans arbetstider. Esselte. E.

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:14 Ecklesiastikdepartementet

SKOLANS ARBETSTIDER BETÄNKANDE AVGIVET AV SKO LARBETSTI DS UTREDNINGEN

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1967

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

13 Avd. I.

Utgångsläge

15 Kap.

Utredningsuppdraget . 1.1 Direktiven 1.2 Begreppsutredning

1.

'..,

17 17 22

.

Kap.

2.

Arbetstidsförhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad 2.1 Arbetstidslagstiftningen 2.1.1.1 Utvecklingen 2.1.1.2 Den ordinarie arbetstiden 2.1.1.3 Dispositiviteten 2.2 Arbetstidens förläggning 2.2.1.1 Förläggningen på de olika veckodagarna 2.2.1.2 Skiftarbete 2.2.1.3 Säsongvariationer 2.2.1.4 Arbetsuppgifter av servicekaraktär 2.2.1.5 Helgledigheter 2.3 Semestern 2.3.1.1 Förändringar i semestern 2.3.1.2 Semesterspridningen 2.4 Den pågående utvecklingen

. . .

24 24 24 25 25 26 26 27 27 28 28 28 28 29 29

Kap.

3.

Nuvarande lärotider inom skolväsendet 3.1 Inledning . . 3.2 Bestämmelser om skolarbetstider 3.2.1 Skolpliktstidens skolformer 3.2.1.1 Grundskolan 3.2.1.2 Särskolor 3.2.1.3 Specialskolor 3.2.2 Fackskolor och gymnasier 3.2.2.1 Fackskolan och det nya gymnasiet 3.2.2.2 Gymnasier under avveckling 3.2.2.3 Vuxengymnasier 3.2.2.4 Hvilans specialgymnasium 3.2.2.5 Försvarets läroverk 3.2.3 Yrkesutbildande skolor och undervisningsformer . . . . 3.2.3.1 Yrkesskolor 3.2.3.2 Konstfackskolan 3.2.3.3 Yrkesutbildning för sjukvård 3.2.3.4 jordbruk

31 31 33 33 33 34 35 35 35 35 36 36 36 37 37 38 38 39

4 3.2.3.5 Yrkesutbildning för skogsbruk 3.2.3.6 sjöfart 3.2.3.7 Vissa speciella former av yrkesutbildning. . . . 3.2.3.8 Omskolningsverksamheten 3.2.4 Folkhögskolor 3.2.5 Lärarutbildningsanstalter 3.2.5.1 Förskoleseminarier 3.2.5.2 Slöjdlärarseminariet 3.2.5.3 Yrkespedagogiska institut 3.2.5.4 Seminarier för huslig utbildning 3.2.5.5 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 3.2.5.6 Folkskoleseminarier 3.2.5.7 Lärarhögskolor 3.2.6 övriga skol- och utbildningsformer 3.3 Sammanfattning

40 41 41 42 43 43 44 44 44 44

Avd. I I .

Analys

51 Kap.

Utredningens arbete 4.1 Försöksverksamhet 4.1.1.1 Försöksverksamhet med planeringsdagar 4.1.1.2 Tillsynsmyndigheternas försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka 4.1.1.3 Särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka 4.2 Undersökningar 4.2.1.1 Studieprestationer och lärotider 4.2.1.2 Effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet 4.2.1.3 Sociologiska problemkomplex 4.2.1.4 Skolans arbetstider i vissa främmande länder . . . . 4.2.1.5 Skolans lärotider i historisk belysning 4.3 övriga åtgärder 4.3.1.1 Studier av tryckt material 4.3.1.2 Överläggningar 4.4 Sammanfattning Skolans arbetstider och vissa allmänna förhållanden 5.1 Skolans lärotider och arbetstiderna inom övriga samhällsområden 5.2 Skolorganisationen och lärotiderna 5.3 Skolans arbetstidsutläggning och lokalbehovet 5.4 Sammanfattning Pedagogiska synpunkter på skolans arbetstider 6.1 Inlärning och resultatsnivå 6.1.1.1 Konventionella principer 6.1.1.2 Attityden 6.1.1.3 Fördelningen av inlärningstillfällena 6.1.1.4 Negativa effekter 6.1.1.5 Trötthet och prestation 6.1.1.6 Elevernas hemuppgifter

53 53 53

Kap.

Kap.

4.

5.

6.

45 45 46 47 47

53 54 55 56 57 58 59 59 60 60 60 61 65 65 66 69 71 73 73 73 74 74 75 75 77

5 6.2 Skolarbetets bedrivande 6.2.1.1 Rationaliseringsåtgärder 6.2.1.2 Personlighetsutvecklingen 6.3 Läroplansfrågor 6.3.1.1 Olika typer av läroplaner 6.3.1.2 Förändringar i läroplanerna 6.3.1.3 Läroplanerna och utredningsuppdraget 6.4 Studiedagar 6.4.1.1 Studiedagarnas ändamål, antal och planering . . . . 6.4.1.2 Studiedagarnas innehåll och genomförande 6.5 Sammanfattning Lärotiderna i relation till arbetet inom olika skolformer och på skilda stadier 7.1 Elevernas förutsättningar 7.1.1.1 Fysisk och psykisk utveckling 7.1.1.2 Individuella differenser 7.2 Lektionstidernas anpassning till skolform, stadium och ämne samt frågor angående raster och måltidspauser 7.2.1.1 Lektionstidens längd 7.2.1.2 Teoretiskt och praktiskt inriktad undervisning . . . 7.2.1.3 Raster och måltidspauser 7.3 Olika skolformers speciella arbetstidsproblem 7.3.1.1 Skolpliktstidens skolformer 7.3.1.2 Realskolor, flickskolor, fackskolor och gymnasier . . 7.3.1.3 Yrkesutbildande skolor och undervisningsformer . . . 7.3.1.4 Folkhögskolor 7.3.1.5 Lärarutbildningsanstalter 7.4 Sammanfattning Kap. 8. Vissa synpunkter på läsårets organisation 8.1 Utredningens uppdrag i fråga om läsåret 8.2 Utveckling och nuvarande förhållanden 8.3 Skolans arbetsrytm 8.3.1.1 Arbetsfördelningen under läsåret 8.3.1.2 Betyg och prov i relation till läsårets organisation . . 8.3.1.3 Ett odelat läsår 8.3.1.4 Ett flexibelt läsår 8.3.1.5 Läsårets uppbyggnad ur företagsekonomiska aspekter 8.3.1.6 Vissa arbetsmarknads- och praktikfrågor 8.3.1.7 Värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till skolans lärotider 8.4 Läsåret och skolans femdagarsvecka 8.5 Kalendariska frågor 8.6 Sammanfattning Kap. 9. Lärotiderna ur skolhygieniska synpunkter 9.1 Inledande synpunkter 9.2 Elevernas arbetsbörda 9.2.1 Det egentliga skolarbetet 9.2.2 Hemuppgifter 9.2.3 Dagliga resor 9.2.4 Hälsotillstånd. Attityder

79 79 80 80 80 81 83 83 84 84 85

Kap. 7.

88 88 88 89 90 90 91 92 92 93 95 96 99 99 100 102 102 103 103 103 104 106 107 110 111 112 113 114 116 118 118 118 118 120 121 122

6 9.3 Friluftsverksamhet 9.3.1 Friluftsdagarnas antal (9.3.L1), uppdelning (9.3.1.2) och ändamål (9.3.1.3) . . . . . 9.3.2 Friluftsverksamhetens planering (9.3.2.1), innehåll (9.3.2.2) och genomförande (9.3.2.3). Lägerskolor (9.3.2.4) . . . 9.3.3 Friluftsverksamheten och femdagars skolarbetsvecka . 9.4 Lovdagar 9.4.1 Lovdagarnas ändamål (9.4.1.1), antal och förläggning (9.4.1.2). . . . . . . . . v 9.4.2 Lovdagarna och femdagars skolarbetsvecka 9.5 Ferier . . 9.6 Sammanfattning K a p . 10. Sociologiska förhållanden 10.1 Familjesociala frågor 10.1.1.1 Föräldrarnas arbetstider och skolans lärotider . . 10.1.1.2 Elevernas ålder och skolsituation 10.2 Fritidens användning . . . . . . . 10.3 Vissa samhälleliga åtgärder 10.3.1.1 Nuläget . . 10.3.1.2 Erfarenheter under försöksverksamheten 10.4 Inställningen till skolans femdagarsvecka 10.5 Sammanfattning • • • Kap. 11. Ekonomiska frågor . .. . . . . 11.1 Inledande synpunkter 11.2 Avlöningar 11.3 Elevernas dagliga resor 11.4 Skolmåltider samt inackordering av elever 11.5 Bränsle och elektrisk ström 11.6 Sammanfattning

128 129 130 132 134 134 134 135 136 138 138 139 140

Avd. I I I . Förslag

.

123 123 124 126 128

143 143 143 144 145 146 146

K a p . 12.

Principiella synpunkter och ställningstaganden 12.1 Skolan och samhället 12.2 Lärotiderna och skolans verksamhet 12.3 Eleven, familjen och skolsituationen 12.4 Samordning av läsårets längd 12.5 Sammanfattning

151 151 152 154 157 158

K a p . 13.

Lektionen, läsdagen och skolveckan 13.1 Lektionen . . 13.2 Läsdagen 13.2.1.1 Raster 13.2.1.2 Läsdagens utformning 13.3 Skolveckan 13.3.1 Alternativa lösningar 13.3.1.1 Vandrande lördagar och liknande system . . 13.3.1.2 Särskilda schemata 13.3.1.3 Utredningens försöksvis tillämpade alternativ 13.3.2 Utredningens ställningstagande till skolans femdagarsvecka. Elevernas hemuppgifter 13.4 Sammanfattning

160 160 163 164 164 167 167 168 168 169 172 174

7 K a p . 14.

Läsåret . . . . . . . .'. . . . . . . . . . 14.1 Läsårets innehåll och längd . . 14.1.1 Utgångsläge 14.1.2 Läsårets olika komponenter 14.1.2.1 Undervisningstiden 14.1.2.2 Friluftsdagar . . 14.1.2.3 Lovdagar 14.1.2.4 Studiedagar 14.1.3 Läsårets längd 14.1.3.1 Diskussion 14.1.3.2 Utredningens överväganden och förslag . . . 14.2 Läsårets terminsindelning och inplacering 14.2.1 Terminsindelningen 14.2.2 Läsårets inplacering 14.3 Läsårets inre uppbyggnad 14.3.1 Betingelser . . . 14.3.2 Olika lösningar 14.4 Sammanfattning

177 177 177 178 178 180 181 184 185 185 186 188 188 190 192 192 194 195

K a p . 15.

Övergång till nya lärotider^ 15.1 Tidpunkt för övergången 15.1.1 Utgångsläget . . . . 15.1.2 Utredningens förslag 15.2 Vissa omständigheter i samband med övergången 15.3 Genomförandet

200 200 200 201 202 204

K a p . 16.

*

Sammanfattning Summary

205 • • •

216 Reservationsvis framförda yrkanden 1. Reservation angående läsårets längd samt antalet lov- och friluftsdagar av ledamöterna Einar Forssell, E l v y Karlsson och Sten-Sture Landström med instämmande av experterna Elvin Andersson, Torbjörn Ljunggren, Ingrid Lunde och Hans-Göran Myrdal 2. Särskilt y t t r a n d e angående utredningsmajoritetens förslag om ett till 40 veckor förlängt läsår av experten Elvin Andersson 3. Särskilt y t t r a n d e med några kompletterande arbetsmarknadssynpunkter p å läsårets längd av experten Hans-Göran Myrdal

227 Avd. IV. Bilagor 1. Förslag till ändring i skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439)

227 231 234 237

. . . . . . .

2. Skolöverstyrelsens försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka av Agnes Kastan 1 Inledning 1.1 Förteckning över kommuner och skolor med försöksverksamhet . . 1.2 Anvisningar för rapportering 2 Grundskola (folkskola, realskola, flickskola), fackskola, gymnasium . . 2.1 Hela läsåret 2.1.1 Organisatoriska frågor 2.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal

239 248 248 249 252 254 254 254 254

8 2.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 2.1.4 Ekonomiska förhållanden 2.1.5 övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 2.1.6 övriga synpunkter och förslag 2.2 Halva läsåret 2.2.1 Organisatoriska frågor 2.2.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 2.2.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 2.2.4 Ekonomiska förhållanden 2.2.5 övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 2.2.6 övriga synpunkter och förslag 2.3 8—12 veckor 2.3.1 Organisatoriska frågor 2.3.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 2.3.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 2.3.4 Ekonomiska förhållanden 2.3.5 Övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 2.3.6 Övriga synpunkter och förslag 3 Yrkesskola 3.1.1 Organisatoriska frågor 3.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 3.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 3.1.4 Ekonomiska förhållanden 3.1.5 Övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 3.1.6 Övriga synpunkter och förslag 4 Specialskola 4.1.1 Organisatoriska frågor 4.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 4.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 4.1.4 Ekonomiska förhållanden 4.1.5 Övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 4.1.6 Övriga synpunkter och förslag 5 Särskola 5.1.1 Organisatoriska frågor 5.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 5.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro 5.1.4 Ekonomiska förhållanden 5.1.5 Övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka 5.1.6 övriga synpunkter och förslag 6 Avslutning 3. Den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka 1 Försöksbetingelser och uppläggning 1.1 Försöksanordningar 1.1.1 Alternativen A och A:l 1.1.2 Alternativ B 1.1.3 Avvikelser från gällande bestämmelser 1.2 Försöksverksamhetens omfattning 1.2.1 Urvalsprinciper 1.2.2 Omfattningen läsåret 1964/65 1.2.3 Omfattningen läsåret 1965/66 1.3 Anvisningar för rapportering

254 255 255 255 255 255 256 256 257 257 257 258 258 259 259 259 260 260 261 261 261 261 262 262 263 263 263 264 264 264 264 264 264 264 264 265 265 265 266 266 . . .

268 268 268 268 269 270 271 271 271 271 274

9 2 Resultat av försöksverksamheten enligt alternativ B 2.1 Organisatoriska frågor 2.1.1 Läsårets planläggning 2.1.2 Lärarbehov 2.1.3 Lokalproblem 2.1.4 Skolskjutsorganisationen 2.1.5 Schematekniska frågor 2.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal 2.2.1 Skolledare 2.2.2 Lärare 2.2.3 Övrig personal 2.3 Elevernas arbetsbelastning 2.3.1 Skoldagens längd 2.3.2 Hemarbetet 2.3.3 Frånvaro 2.4 Ekonomiska förhållanden 2.5 övriga erfarenheter 2.5.1 Positiva 2.5.2 Negativa 2.6 Övriga synpunkter och förslag 2.6.1 Lektionens längd 2.6.2 Antalet lektioner under skoldagen 2.6.3 Läsårets längd och uppdelning 2.6.4 Alternativ till femdagars skolarbetsvecka 2.6.5 Fritidsverksamhet 2.7 Speciella förhållanden 2.7.1 Lärarhögskola 2.7.2 Fortsättningsskola för döva flickor 3 Resultat av försöksverksamheten enligt alternativen A och A:l 3.1 Alternativ A 3.2 Alternativ A: 1 4 Sammanfattning

. . . .

4. Studieprestationer vid två olika typer av arbetstidsutläggning i grundskolan av Eve Malmquist 1 Problem och avgränsning av undersökningsuppgifter 2 Undersökningens uppläggning och genomförande. Använda statistiska metoder 2.1 Undersökningsplan 2.2 Undersökningens genomförande 2.3 Statistiska metoder använda vid bearbetning av undersökningsdata 3 Metoder för urval av försöksorter och klasser. Redogörelse för i undersökningen ingående populationer 4 Beskrivning av i undersökningen använda evalueringsinstrument . . . 4.1 Årskurs 3 4.2 Årskurs 8 5 Statistisk analys av undersökningsresultaten 5.1 Redogörelse för arbetsgången 5.2 Analysresultat — årskurs 3 5.3 Analysresultat — årskurs 8 6 Sammanfattande kommentarer

275 275 275 275 276 276 276 277 277 278 279 279 279 280 281 281 282 282 282 283 283 283 283 283 283 283 283 284 284 284 284 284

286 286 289 289 290 291 292 294 294 295 297 297 301 304 306

10 Tabellbilagor Litteraturförteckning

. . . . .

. . .

. .

314 315

5. Effekten av femdagars skolarbetsvecka ur sociologiska synpunkter av IngaLill Uggla 316 1 De sociologiska frågeställningarna 316 2 Undersökningens uppläggning 316 3 Stickprovens storlek, bortfall och representativitet 319 3.1 E x t e r n t bortfall 319 3.2 Internt bortfall 320 3.3 Generalisering 321 4 Bearbetningsmetoder 321 5 Jämförbarheten mellan försöks- och kontrollorter 322 6 Inställningen till elevernas arbetsbörda 324 6.1 Skoldagarnas längd 324 6.2 Hemarbetets omfattning 325 6.3 Antal lov- och friluftsdagar 326 6.4 Läraruttalanden om elevtrötthet och dess orsaker 327 6.5 Läraråsikter om lektionsminskningens betydelse för studieresultaten och om svårigheter a t t hinna med kurser 327 7 Fritidens användning 327 7.1 De vanligaste sysselsättningarna .. 327 7.2 Elevernas sysselsättningssvårigheter 330 8 Attityden till femdagarsvecka i skolan 330 8.1 Metoderna för attitydmätningen 330 8.2 Attityden till femdagarsvecka i skolan 332 8.3 Attitydens samband med vissa variabler 336 9 Sammanfattning 336 Tabellbilaga . .341 6. Trötthet hos skolelver av Anders Dunér 1 Inledning 2 Försökets uppläggning 2.1 Försökgrupp 2.2 Prestationsmått 3 Hypoteser 3.1 Nivå 3.2 Variation 3.3 Fel 3.4 Samplingeffekter 4 Resultat 4.1 Nivåförändringar 4.2 Prestationens stabilitet 4.3 Fel 5 Signifikansproblemet 6 Diskussion Litteraturförteckning Bil. 1. Norinders huvudräkningsprov Bil. 2. Periodmedeltal

358 358 359 359 359 360 360 360 360 360 361 361 362 364 365 366 368 369 371

7. Skolans arbetstider i historisk belysning av Roland Johansson Förord

372 372

11 1 Den lärda skolan 1.1 Den årliga lästiden 1.2 Lästiden per dag och vecka 2 Folkundervisningen 2.1 1700-talet 2.2 1800—1842 2.3 1842—1882 2.4 1882—1900 2.5 Utvecklingen under 1900-talet 3 Vissa andra skolformer 3.1 Folkskoleseminarierna 3.2 Folkhögskolorna 3.3 Yrkesskolorna Slutord Förklaringar och förkortningar Litteraturförteckning Tabellbilagor •8. Skolans arbetstider i vissa främmande länder 1 Inledning 2 Danmark 3 Finland 4 Norge 5 Västtyskland 6 Schweiz 7 Storbritannien S U.S.A

372 372 375 377 377 378 379 382 383 384 384 386 386 387 387 387 390 392 392 392 393 394 396 398 401 402

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 25 januari 1963 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa en utredning rörande fem dagars arbetsvecka i skolan m. m. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 21 februari 1963 såsom sakkunniga numera bankdirektören Gösta Renlund, numera förste skolinspektören Einar Forssell, fru Elvy Karlsson, numera direktören Sten-Sture Landström, skolöverläkaren Gösta Rodhe och länsskolinspektören Gottfrid Westman, varjämte uppdrogs åt Renlund att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Den 16 april samma år tillkallade departementschefen byråchefen Sven Askeberg att tjänstgöra som sekreterare åt utredningen. De sakkunniga antog benämningen skolarbetstidsutredningen. För att såsom experter stå till utredningens förfogande tillkallade departementschefen den 21 februari 1963 ombudsmannen Elvin Andersson, rektorn Torbjörn Ljunggren, numera lönedirektören Birger Sandberg och n u m e r a skolinspektören Harry Schultz, den 12 juli samma år filosofie licentiaten Hans-Göran Myrdal samt den 25 maj 1964 universitetslektorn Lars •Gustafsson och docenten Eve Malmquist. Sedan Schultz på därom gjord ansökan entledigats från uppdraget från och med den 1 augusti 1964, tillkallade departementschefen den 2 november samma år såsom expert numera kanslichefen Ingrid Lunde. I förevarande betänkande framlägges resultatet av utredningens arbete. En närmare redogörelse över utredningsarbetets bedrivande återfinnes i kapitel 4. I särskilda bilagor redovisas utredningens åtgärder beträffande bland annat försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka samt vissa i samband därmed genomförda psykologiska, pedagogiska och sociologiska undersökningar.

14 Utredningen har avgivit följande remissyttranden, nämligen den 7 februari 1964 över gymnasieutredningens betänkanden »Ett nytt gymnasium» (SOU 1963: 42) och »Läroplan för gymnasiet» (SOU 1963: 43) med beaktande jämväl av dess betänkanden »Vägen genom gymnasiet» (SOU 1963: 15), »Kraven på gymnasiet» (SOU 1963: 22) och »Specialutredningar om gymnasiet» (SOU 1963:41), samma dag över fackskoleutredningens betänkande »Fackskolan» (SOU 1963:50), den 19 februari 1965 över skoladministrativa utredningens betänkande »Organisation av skolledningen i grundskolan» (SOU 1964: 53), den 28 juni 1965 över gymnasieutredningens skrivelse och promemoria den 19 mars samma år angående bergsskolan i Filipstad, den 12 oktober 1965 över 1960 års lärarutbildningssakkunnigas betänkanden »Lärarutbildningen» (SOU 1965: 29), »Lärare på grundskolans mellanstadium» (SOU 1963: 35), »Skolans försörjning med lärare» (SOU 1964: 44), »Studieplaner för lärarutbildningen» (SOU 1965: 25), »Lärarutbildning: Personal, lokaler, kostnader och examinationsbehov» (SOU 1965: 30) och »Specialundersökningar om lärarutbildningen» (SOU 1965:31), den 21 januari 1966 över gymnasieutredningens betänkande »Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola» (SOU 1965: 60), samma dag över 1960 års värnpliktsutrednings betänkande »Värnplikten» (SOU 1965: 68) samt den 9 september 1966 över yrkesutbildningsberedningens betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU 1966: 3). Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får skolarbetstidsutredningen härmed vördsamt överlämna betänkandet »Skolans arbetstider». Stockholm den 24 februari 1967 Gösta Einar Forssell Gösta Rodhe

Renlund

Elvy Karlsson

Sten-Sture Gottfrid

Landström

Westman I Sven

Askeberg

Avdelning I UTGÅNGSLÄGE

KAPITEL 1 Utredningsupp draget

1.1 Direktiven

Direktiven för skolarbetstidsutredningen innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 25 januari 1963 av chefen för ecklesiastikdepartementet. Denne anförde därvid bland annat följande: Redan vid mitten av 1950-talet a k t u a l i serades för skolans del frågan om fem dagars arbetsvecka, då bl. a. vissa synpunkter i saken framfördes från skolöverstyrelsens sida i samband med den vid denna tid pågående utredningen om arbetstidsförkortning (se SOU 1956:21, s. 156 ff.). En försöksverksamhet på området startade läsåret 1958 59 och har, efter en till en början starkt begränsad omfattning, innevarande läsår nått ett betydande omfång. Frågan om skolan och femdagarsveckan ingick inte bland de eljest vittomfattande uppgifter på skolans område, som 1957 års skolberedning fick sig förelagda. Redan under den period skolberedningens arbete pågick, hann emellertid ute i arbetslivet betydande förändringar ske i fråga om tilllämpningen av en förkortad arbetsvecka. Beredningen fann det därför nödvändigt att, om också endast i stora drag* beröra även denna fråga i sitt huvudbetänkande (SOU 1961: 30, s. 408 ff.) liksom att i sina överväganden om veckotimtalens omfattning i grundskolan, jämte många andra hänsynstaganden, också hålla perspektivet öppet mot en eventuellt k o m m a n d e förkortning av skolans arbetsvecka. Mot bakgrunden av en i betänkandet lämnad, kort översikt över problem i samband med femdagarsvecka i skolan föreslog beredningen, att en särskild utredning snarast skulle tillsättas för en allsidig och förutsättningslös behandling av hela komplexet skolan och femdagarsveckan. Skolberedningens förslag om en snar utredning mötte ett a l l m ä n t i n s t ä m m a n d e i 2—614814

den följande remissbehandlingen. Det kan vidare nämnas, att Stockholms stad i en särskild frarnställning till Kungl. Maj :t i m a r s 1962 framhöll angelägenheten av att en utredning snarast kom till stånd i enlighet med skolberedningens förslag och att därvid särskilt beaktades de speciella problem, som förefinns i storstäderna. När skolberedningens olika förslag behandlades i propositionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m., redovisade jäg min avsikt att föranstalta om en utredning rörande skolan och femdagarsveckan. I det s a m m a n h a n g e t anknöts dessa spörsmål till problemet om samordning mellan olika skolformer i fråga om läsårets längd. Att ett förslag om sådan samordning inte då framlades, berodde, framhöll jag vidare, på att spörsmålet om femdagarsvecka inom skolan, åtminstone under viss del av året, blev alltmer aktuellt och i en n ä r a framtid måste allvarligt prövas. I samband härmed uppstår nämligen en rad frågor om läsårets lämpliga uppläggning och organisation, vilka först måste n ä r m a r e utredas. I vissa remissyttranden över skolberedningens betänkanden, t. ex. av gymnasieutredningen, hade också framhållits, att en mera genomgripande omläggning av läsåret borde övervägas. Alla dessa frågor borde enligt min mening hänskjutas till en särskild utredning. En sådan allsidig utredning om arbetstidernas uppläggning på skolans område bör nu komma till stånd. Detta innebär bl. a.* att vissa pågående försök fortsattes parallellt med utredningsarbetet och därvid ingår i sitt slutskede. De försök jag här tänker på ä r av två slag. Det ena projektet gäller den försöksverksamhet med planeringsdagar vid det obligatoriska skolväsendet i Stockholm och ett antal komm u n e r i Stockholms län, som efter särskilda medgivanden av Kungl. Maj :t pågått sedan

18 läsåret 1959/60. Genom beslut den 28 j u n i 1962 h a r försöksperioden förlängts till utgången av läsåret 1964/65. Denna av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamhet h a r till syfte att pröva samordning av obligatoriska och vissa icke-obligatoriska skolors lärotider. Dess försöksmässiga värde h a r emellertid framför allt legat i de erfarenheter, som samlats om uppläggningen och genomförandet av planerings- och studiedagar. Försökets organisatoriska sida, n ä m ligen som en åtgärd för samordning av läsåret i olika skolformer synes — att döma av uppgifter i skolöverstyrelsens i m a j 1962 avgivna redogörelse för försöket — på ett sätt, som från andra synpunkter förefaller m i n d r e önskvärt, ha låst den tidsmässiga förläggningen av planerings- och studiedagarna. Samordningsfrågan torde k u n n a bringas till en slutlig lösning först i samband med den nu förordade utredningen. Det andra h ä r aktuella försöket ä r den redan inledningsvis berörda försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan. Skolberedningen hade för sin del förordat, att försöksverksamheten, för att ge b ä s t a möjliga underlag för bedömning av femdagarsveckans konsekvenser för skolan, i fortsättningen skulle ske i mer varierade former än dittills med avseende på såväl omfattning som organisatorisk uppbyggnad. I propositionen 1962:54 u t t a l a d e j a g min anslutning till tanken på en sådan vidgning och differentiering av försöken. De redovisade planerna beträffande försöksverksamheten liksom förslaget om tillsättandet av en utredning godtogs u t a n n ä r m a r e kommentarer vid propositionens behandling i riksdagens särskilda u t s k o t t (SäU 1962: 1, s. 190). I anslutning härtill och efter en gemensam framställning i ämnet från skolöverstyrelsen och överstyrelsen för y r k e s u t b i l d ning upphävde Kungl. Maj:t den 6 j u n i 1962 vissa tidigare åt överstyrelserna l ä m nade, relativt begränsade bemyndiganden att medge försöksverksamhet med femdagarsvecka och lämnade i stället ett försöksbemyndigande av följande i n n e h å l l . De båda överstyrelserna får tills vidare u n d e r budgetåren 1962/65 för skolor u n d e r respektive överstyrelses inseende medge, a t t såsom försöksverksamhet skolarbetet fördelas på fem arbetsdagar. Vid planläggning av och medgivande till verksamhet av h ä r avsett slag har överstyrelserna att, med särskilt beaktande av dess försöksmässiga kar a k t ä r , å ena sidan verka för att de problem,

som sammanhänger med övergång till fem dagars arbetsvecka, ges en allsidig och representativ belysning, å andra sidan iakttaga all den å t e r h å l l s a m h e t i fråga om försöksverksamhetens omfattning, som ä r förenlig med nyss angivna syfte. Anordningen med förkortad arbetsvecka skall i försöksverksamheten företrädesvis avse sommarhalvåret. Med stöd av detta n}'a bemyndigande h a r inom skolöverstyrelsens verksamhetsområde för innevarande läsår medgivits försök inom ett 80-tal kommuner. Beträffande 13 k o m m u n e r avser försöket femdagarsvecka under hela läsåret och i fråga om övriga under delar av läsåret, vanligen gällande tio veckor men även med variationer mellan åtta och tolv veckor. Utöver obligatoriska skolor deltar h ä r statliga och k o m m u n a l a realskolor, praktiska realskolor, flickskolor, statliga och k o m m u n a l a a l l m ä n n a gymnasier, däribland även försöksgymnasier, samt i ett par fall särskolor. I planeringen och uppföljningen av försöksverksamheten samverkar de båda överstyrelserna, och i vissa av de nu berörda k o m m u n e r n a gäller försöken sålunda även skolor under överstyrelsen för yrkesutbildning. Så är exempelvis fallet beträffande den hittills största deltagande staden, nämligen Göteborg. Antalet kommuner, som för läsåret 1962/63 erhållit försöksmedgivande från överstyrelsen för yrkesutbildning, uppgår till ett 30-tal. Härtill k o m m e r ett mindre antal landstingskommunala skolor. Inom denna överstyrelses sektor medverkar, u t över lokala och centrala yrkesskolor med kurser för industri och hantverk, handel samt husligt arbete, även tekniska g y m n a sier och handelsgymnasier. Vid ett m i n d r e antal av skolorna prövas femdagarsvecka under hela läsåret. I de fall den förkortade arbetsveckan t i l l ä m p a s endast under delar av läsåret, förekommer i fråga om antalet veckor en variationsvidd på 8 till 20 veckor. I samband med i n b j u d a n till försöksverksamhet h a r skolöverstyrelsen angivit olika t ä n k b a r a åtgärder vid försökens genomförande. Åtgärder, som avser att göra det möjligt att tillämpa gällande t i m p l a ner, h a r angivits vara reducering av lektionernas längd, reducering av det fastställda antalet veckotimmar, avkortning av frukostrasten och ökning av antalet t i m m a r per skoldag. Tre åtgärder h a r vidare a n givits, syftande till att undvika reducering av den totala undervisningstiden under l ä s å r e t : reducering av antalet friluftsdagar

19 och lovdagar samt läxor till måndagar. Av mare ordningen för ett genomförande; en av skolöverstyrelsen i februari 1962 förändringar i skolarbetets organisation, lämnad redogörelse för den dittillsvarande som bör vidtagas i samband med ett allförsöksverksamheten framgår, att ganska mänt genomförande av femdagarsvecka, varierande anordningar och kombinationer med särskilt beaktande även från andra av åtgärder vidtagits, speciellt vad det ob- synpunkter av frågan om läsårets längd ligatoriska skolväsendet beträffar. Åtgärder och ferietidens fördelning; likformighet av här angivet slag är — med undantag eller variationer mellan olika skolformer dock för reduktion av lektionernas längd och inom en och samma skolform i fråga och av det fastställda veckotimtalet — vad om olika anordningar för genomförande av som prövas även vid skolor under över- femdagarsvecka, behovet och lämpligheten styrelsen för yrkesutbildning. En förläng- av valfrihet i fråga om uppläggningen. ning av läsåret såsom kompensation för Den pågående försöksverksamheten på bortfallande undervisningstid vid femda- området är givetvis av central betydelse för garsvecka har hittills inte prövats i för- utredningsarbetet. Utredningen bör nära söksverksamheten. samarbeta med överstyrelserna och andra Vad så gäller det avsedda utredningsar- i denna verksamhet engagerade parter. Inte betet vill jag som en grundläggande ut- minst är det av betydelse att genom de pagångspunkt framhålla att, i den mån och rallellt med utredningsarbetet bedrivna föri den omfattning som arbetsmarknaden i söken aktuella frågeställningar så långt stort mera allmänt övergår till femdagars- möjligt blir praktiskt prövade och belysta vecka, skolan bör anpassa sig efter de änd- i verksamheten på fältet liksom att raprade förhållandena så långt detta är möj- porter över försöksarbetet utformas så, att ligt från praktiska, pedagogiska och andra de ger största möjliga utbyte för utredskolmässigt relevanta synpunkter samt med ningen. hänsyn till sociala och samhällsekonomiska Utredningens analys och överväganden förhållanden. Vidare bör enligt min upp- bör avse samtliga skolformer under skolfattning, i samband med utredningen om överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutskolans femdagarsvecka, söka åstadkommas bildning, sålunda exempelvis även läraren lösning av problemet att samordna läs- utbildningsanstalterna och till dem knutna årets längd och förläggning vid skilda skol- övningsskolor. Speciella överväganden torformer i den omfattning, som är motiverad de krävas beträffande skolor av internatfrån skolorganisatoriska och pedagogiska form. I den mån utredningen finner det besynpunkter samt med hänsyn till föräldra- rättigat, bör dess arbete vidare, efter samintressena. råd med vederbörande centrala tillsynsHärutöver vill jag i detta sammanhang myndighet, kunna utvidgas även till att avse — utan någon mera fixerad gränsdragning skolor utanför överstyrelsernas verksamför eller uttömmande beskrivning av uthetsområde på det åldersstadium, som redningsuppdraget — anföra följande syn- motsvarar den obligatoriska skolan, och på punkter beträffande detta. det gymnasiala åldersstadiet. Utredningen bör i första hand avse en Av de enkätsvar, som redovisats i skolkartläggning och en grundlig analys av vad överstyrelsens senaste redogörelse för fören övergång till femdagarsvecka skulle in- söksverksamheten med femdagarsvecka, synebära för skolväsendets del samt övervä- nes framgå att — såvitt gäller den dittillsganden rörande olika tänkbara lösningar varande till omfånget mycket begränsade av de svårigheter, som utredningen finner försöksverksamheten —• den mera konförenade med en sådan övergång. Jämte en centrerade arbetsbelastningen vid fem daredovisning av resultaten av detta inven- gars arbetsvecka för berörda parter, skolterande och analyserande arbete bör utred- ledare, lärare och elever, på det hela taget ningen utmynna i ställningstagande och icke skulle utgöra något större problem. rekommendationer i de många frågor Samtidigt redovisas, att i fråga om högre komplexet omfattar, bl. a. följande: fem- stadier på lärarhåll föreligger en viss oro dagarsveckans tillämpning under hela läs- för att undervisningsresultatet blir föråret eller blott delar därav; eventuellt be- sämrat vid femdagarsvecka och vidare bl. a. hov av att undantaga vissa typer av skolor att en förlängning av läsåret inte hör till vid ett mera allmänt genomförande; sam- de anordningar, som prövats vid försöken. tidigt eller successivt genomförande över Redan detta axplock ur hittills föreligganhela landet och i olika skolformer; den när- de rapporter berör flera betydelsefulla frå-

20 geställningar. En självklar utgångspunkt för övervägandena är elevernas bästa, deras hälsa, utveckling och omvårdnad, deras utbildning och allsidiga fostran i övrigt. Alla relevanta omständigheter måste vägas mot varandra och ses mot bakgrunden av den förändrade situation, som håller på att växa fram ute i arbetslivet. Frågorna öm en förkortad arbetsvecka och om en samordning av skolornas lärotider bör inte ges en sådan förgrundsställning, att man därmed äventyrar skolarbetets mål och syfte. Som en allmän princip för övervägandena bör gälla att inga rubbningar skall ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen. I en del fall kan måhända en berättigad modernisering av gällande läroplan och en effektivering av undervisningsmetoderna ge något utrymme för en reducering av timplanen men detta torde med försiktighet få prövas från fall till fall. I fråga om grundskolan har, såsom tidigare framgått, vid avvägningen av timtalen en viss hänsyn tagits även till den alltmer aktuella frågan om femdagarsvecka; någon egentlig timplanereducering bör utredningen ej räkna med. För gymnasiets del väntas förslag om nya läroplaner m. m. inom en relativt snar framtid. Utredningen bör ges fria händer att bl. a. i det av mig förut angivna samordningssyftet pröva frågan om läsårets längd och fördelning för olika skolformer. Här är bl. a. att beakta olika skolformers anordningar för inträdes- och flyttningsprövningar. I fråga om lärotiderna bör i viss mån erfarenheter från andra länder kunna vara av intresse ; för utredningen. Beträffande lektionernas längd vill jag här erinra om att denna fråga för grundskolans del i viss mån prövas i de försök, som nu pågår rörande klassföreståndarfrågan på högstadiet. Med anknytning närmast till den i försöksverksamheten vanliga anordningen att inskränka friluftsdagarnas antal bör vidare betonas skolans ansvar för och aktiva medverkan i elevernas allsidiga fostran, där bland mycket annat gemenskapen i aktiviteter av olika slag utanför skolans väggar spelar en långt ifrån obetydlig roll. För yrkesutbildningens del synes problemen kring femdagarsveckan och läsåret från vissa synpunkter svårare att lösa än beträffande den allmänna skolan. I yrkesskolan kan variationer förekomma ifråga om läsårets längd, veckotimtalet och lektionernas längd. Lärotiderna är genomgåen-

de längre än inom det allmänna skolväsendet. Inom yrkesskolan blir sålunda i vissa fall det tidsmässiga utrymmet för anordningar, som skulle behöva vidtagas för att förkorta arbetsveckan, avsevärt mindre än inom andra skolformer, om utbildningens omfång skall hållas intakt. Behovet av en närmare samordning av lärotiderna med andra skolformer förtjänar även här att uppmärksammas. Yrkesutbildningens nära anknytning till näringslivets olika områden kan vidare för skolans del föranleda ett starkt beroende av hur arbetstiderna är ordnade inom speciella områden av näringslivet. Den utredning som här är aktuell bör emellertid inte avse överväganden om yrkesutbildningens uppläggning och organisation. Det är min avsikt att senare föranstalta om en allsidig utredning av yrkesutbildningen. Dessa båda utredningar torde gemensamt böra överväga spörsmålen om lärotiderna för yrkesskolans del. I anslutning till såväl de nyss redovisade bedömningarna om arbetsbelastningen vid femdagarsvecka som de berörda spörsmålen om läsårets längd vill jag vidare erinra om att de anordningar, som hittills vidtagits inom försöksverksamheten med femdagarsvecka, i regel torde ha inneburit en minskning av lärarnas totala tjänstgöring. Detta förhållande påpekades i ett utlåtande av statskontoret redan vid försöksverksamhetens början och har även berörts i uttalanden från vissa instanser inom Stockholms stads förvaltning vid de överväganden, som föregick stadens tidigare omnämnda framställning. Även frågor av denna art bör givetvis klarläggas i utredningen. I fråga om lärarna liksom också andra personalkategorier inom skolan torde ett genomförande av femdagarsvecka få bebetydelse för tjänstgörings- och anställningsvillkorens utformning. Förhållandena för exempelvis rektorer och tillsynslärare, vaktmästare, skolsköterskor och skolmåltidspersonal behöver sålunda belysas. I anslutning till vad nu berörts bör vidare framhållas, att till utredningsuppgifterna hör att över huvud taget belysa de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun vid ett genomförande — helt eller delvis — a v fem dagars arbetsvecka i skolan. Vissa minskade utgifter uppkommer i fråga om kostnader exempelvis för skolmåltider, medan på andra punkter kostnadsökningar torde kunna ifrågakomma. Ett område, där bl. a. kostnadskonsekvenser torde vara att förutse och där svårig-

21 h e t e r n a över huvud taget torde behöva undersökas grundligare än som k u n n a t ske genom hittills föreliggande försöksrapporter, avser skollokalerna. Belastningen på exempelvis institutionslokaler blir starkt beroende av h u r läsåret utformas vid tilll ä m p n i n g av femdagarsvecka. Nära samm a n h ä n g a n d e med bl. a. lokalproblemen är spörsmål om schemaläggningen. Frågan om ett s. k. cirkulationsschema torde h ä r vara av intresse. Jag vill vidare i detta samm a n h a n g erinra om skolberedningens utt a l a n d e , att problemet med återläsning av den genom lördagsledigheten förlorade undervisningstiden borde angripas helt förutsättningslöst, och om vad beredningen därvid anförde om den faktiska undervisningstiden och de skriftliga proven. F r å g a n om lokaltillgången h a r också en viss motsvarighet på den personella sidan. En förkortning av arbetsveckan kan, i synnerhet om den u t a n förändring av läsårets längd samtidigt innebär en sammanpressning av veckoschemat i stort sett från sex till fem dagar, för l ä r a r n a medföra m i n s kade möjligheter och en minskad benägenhet a t t åtaga sig övertimmar, vilket skulle innebära en viss försämring av lärartillgången. För det icke-obligatoriska skolväsendets del bör utredningen bl. a. av detta skäl, så långt ske kan, klarlägga i vilken m å n ett genomförande av femdagarsveckan skulle k u n n a inverka på ökningstakten i fråga om utbildningskapaciteten samt framlägga därav eventuellt påkallade förslag. De hittills n ä m n d a exemplen på svårigheter och problem, som bör behandlas i utredningen, h a r huvudsakligen gällt interna skolproblem. Frågan om femdagarsvecka i skolorna berör emellertid, såsom skolberedningen framhållit, inte endast pedagogiska, skolhygieniska och organisatoriska problem. Den har också i hög grad a l l m ä n t sociala, samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga aspekter. Även om min avsikt är att den nu föreslagna utredningen i första hand skall ägna sin u p p m ä r k s a m h e t åt de praktiskt betonade problem, som hänför sig till situationen inom skolan, så anser jag det dock lämpligt att genom denna utredning också införskaffas ett underlag för de slutliga bedömningarna av problemet även ur andra, mindre skolmässigt avgränsade aspekter. De sakkunnigas överväganden om ett a l l m ä n t genomförande av femdagarsvecka i skolan och om den n ä r m a r e ordningen för ett genomförande bör bl. a. grundas på undersökn i n g a r om femdagarsveckans aktuella och

väntade tillämpning på a r b e t s m a r k n a d e n . Det ä r inte min avsikt att de sakkunniga skulle genomföra några egna p r i m ä r u n d e r sökningar på detta område. Jag förutsätter, att utredningen genom aktivt bistånd från arbetsmarknadsstyrelsen och a r b e t s m a r k n a dens parter i övrigt skall kunna redovisa en tillförlitlig överblick över utvecklingen inom arbetsmarknaden i stort i denna fråga. Den sociala sidan av frågekomplexet gäller i stort sett h u r den friställda veckodagen kan och kommer att utnyttjas av eleverna, vilka resurser som finns att bereda dem meningsfylld sysselsättning och a t t motverka de avigsidor, som kan framträda som en följd av bristande sysselsättning och tillsyn samt h u r i synnerhet föräldrar, som inte själva är lediga denna veckodag, ser på fördelarna och nackdelarna med den förkortade skolveckan. Även de risker, som kan föreligga för att eleverna u t n y t t j a r ledigheten till avlönat arbete i en utsträckning som inte är försvarlig med h ä n s y n till hälsa och skolarbete, bör undersökas, varvid samtidigt bör beaktas de ökade möjligheterna till praktiktjänstgöring, som kan vara värdefull för elevernas studieval och fortsatta utbildning eller yrkesverksamhet. Speciellt i dessa frågor torde ett m e r o m fattande och nyanserat rapportmaterial från den nu vidgade försöksverksamheten vara av stor betydelse. Som komplement härtill synes det mig kunna vara lämpligt att de sakkunniga ingående överlägger dels med berörda centrala myndigheter och organisationer dels på det lokala planet med exempelvis företrädare för skolan och skolhälsovården, föräldraföreningar, barnavårdsnämnd och polismyndigheter på några representativa orter, där man under en längre period h u n n i t samla erfarenheter av följderna av skolans femdagarsvecka. På dessa olika vägar synes det vara möjligt att få en god bild även av den sociala sidan av problemet och att få ett begrepp om de åtgärder, som eventuellt behöver vidtagas för att motverka eller eliminera avigsidorna vid ett genomförande av en förkortad skolvecka. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om skolans ansvar för och aktiva medverkan i elevernas allsidiga fostran, bör i detta s a m m a n h a n g bl. a. övervägas, h u r u vida den från undervisning friställda veckodagen skall l ä m n a s utanför all aktivitet från skolans sida, eller om inom skolans r a m ändamålsenliga insatser kan och bör göras i h ä r berörda avseenden. De bemyndiganden att medge försök med

22 femdagarsvecka och försök med planeringsdagar, som senast lämnats, avser som nämnts en försöksperiod t. o. m. läsåret 1964/65. Om utredningen, såsom rimligt är, i sitt arbete skall kunna i full utsträckning tillgodogöra sig erfarenheterna av åtminstone försöksåren 1962/64 och därefter framlägga sina resultat och förslag, kan det eventuellt främst av praktiska skäl bli aktuellt att i avvaktan på de slutliga ställningstagandena överväga en förlängning av försöksperioden. Jag förutsätter, att överstyrelserna och utredningen i samråd i god tid överväger och hos Kungl. Maj :t anmäler denna fråga. Jag har tidigare berört angelägenheten av att utredningen samarbetar med de båda överstyrelserna på skolans område. Även med vissa nu pågående utredningar torde kontakt vara nödvändig. Så torde speciellt vara fallet beträffande gymnasieutredningen och fackskoleutredningen. I anslutning till gjorda uttalanden i propositionen 1962: 54 kommer jag senare att ta upp frågan om en utredning i syfte att närmare undersöka lärarnas arbetsförhållanden. Också med denna planerade utredning torde ett samarbete kunna vara påkallat i sådana tidigare berörda frågor som de om femdagarsveckans inverkan på lärarnas tjänstgörings- och anställningsförhållanden.

1.2 Begreppsutredning

I föreliggande betänkande användes i saninia betydelse uttrycken skolans arbetstider och skolans lärotider. Då de två begreppen h a r en central funktion i framställningen, vill utredningen redan i anslutning till direktiven närmare precisera deras användningsområde och innebörd. Uttrycken nyttjas i samband med samtliga av utredningsarbetet berörda skolor och utbildningsanstalter, således även i förbindelse med undervisningsoch utbildningsformer, vilka ligger utanför vad som vanligen avses med skolans område, t. ex. omskolningsverksamheten och lärarhögskolorna. De båda termerna utgör samlande begrepp för en rad förhållanden, som

sammanhänger med arbetstidsutläggningen inom olika skolor och utbildningsanstalter. De innefattar sålunda villkor gällande läsårets längd, organisation och inplacering under kalenderåret, terminernas antal, längd och förläggning, omfattningen och förläggningen av ferier eller motsvarande ledighet, tiden för inträdes- och flyttningsprövningar, det obligatoriska veckotimtalet inom olika skolformer, linjer, grenar och stadier, utöver det obligatoriska skolarbetet förekommande frivillig eller extra undervisning under läsåret, undervisningens och utbildningens fördelning på veckodagarna, skoldagens maximala lektionsantal, olika ämnens placering under skoldagen, lektionernas, rasternas och måltidsuppehållens längd och förläggning, morgonsamlingar och andra gemensamma samlingar, för friluftsverksamhet medgivet antal dagar och deras fördelning, antalet och fördelningen av lovdagar och övriga dagar då undervisningen helt eller delvis inställes samt det för planering av skolarbetet eller lärarnas fortbildning disponibla antalet studiedagar. Därjämte innefattar skolans arbetstider i vidgad betydelse även förhållanden som sammanhänger med läxor och övriga hemuppgifter, skolskjutsar och dagliga restider mellan hemmet och skolan samt till ferier eller motsvarande ledighet förlagd praktiktjänstgöring och kompletterande undervisning av mer eller mindre obligatorisk karaktär. Ovan angivna omständigheter h a r i första h a n d att göra med elevernas

23 arbetstider och arbetsbelastning men berör i väsentliga avseenden även förhållanden för inom skolan verksamma personalkategorier. För deras del tillk o m m e r dock särskilda bestämmelser om undervisningsskyldighet och tjänstgöringstider, avtal angående arbetstider och semestrar m. m. Lärare, skolledare och övrig till skolans verksamhet knuten personal kan sålunda erhålla relativt långt gående förändringar i arbetsbelastningen utan att fördenskull de inledningsvis angivna förhållandena beträffande skolans arbetstider behöver påverkas.

Stadgandena om lärotiderna fastlägger tidsramarna för skolans arbete och innefattar därmed frågor av pedagogisk, psykologisk och skolhygienisk art. Dä dessa bestämmelser vidare i stor utsträckning blir avgörande för möjligheterna att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja skollokaler, frilufts- och idrottsanläggningar, olika hjälpmedel för undervisningen samt att organisera skolskjutsar och skolmåltider m. m., h a r de ekonomiska konsekvenser. Uppenbarligen har föreskrifterna om skolans arbetstider även vittgående sociologiska verkningar.

KAPITEL 2

Arbetstidsförhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad

Vid utredningens övervägande angående skolans arbetstider har bland annat beaktats arbetstidsförhållandena inom vårt lands näringsliv och arbetsmarknad. I detta kapitel lämnas en summarisk redogörelse för vissa bestämmelser i arbetstidslagar och kollektivavtal samt en översikt över arbetstidsutläggningen inom näringsliv och arbetsmarknad. Framställningen begränsas i huvudsak till sådana omständigheter, som är relevanta för utredningsarbetet. — Den i bilaga 8 lämnade översikten rör a n d e »Skolans arbetstider i vissa främmande länder» inrymmer även kortfattade uppgifter om arbetstidsutläggningen inom vederbörande lands arbetsmarknad. 2.1

Arbetstidslagstiftningen

2.1.1.1 Utvecklingen. Den första generella arbetstidsförkortningen i vårt land genomfördes ett stycke in på 1900-talet. I princip fastställdes nämligen 48 timmars arbetsvecka genom tillkomsten av 1919 års lag om arbetstidens omfattning. Denna lag, som hade begränsad giltighetstid, fick efter upprepade revisioner permanent karaktär i 1930 års allmänna arbetstidslag. Beträffande områden, för vilka denna lag inte hade giltighet, bragtes 48-timmarsveckan i tillämpning genom särskild lagstiftning, såsom lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer.

Frågan om kortare arbetstid h a r därefter behandlats vid olika tillfällen, särskilt under de sista decennierna. Bland annat framlade den år 1947 tillkallade arbetstidsutredningen år 1954 förslag om förkortad arbetstid för vissa yrkesgrupper. Då hade emellertid redan framförts tanken om en allmän arbetstidsförkortning. En utredning om kortare arbetstid tillsattes år 1954 och avgav två år senare förslag om en successiv förkortning av arbetstiden från 48 till 45 timmar per vecka (SOU 1956:20 och 1956: 21). Detta förslag lades till grund för en år 1957 avlämnad proposition, som antogs av riksdagen. De beslutade ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1958. Arbetstidsförkortningen genomfördes i huvudsak enligt något av följande tre alternativ, nämligen successivt med en timme under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960, med en timme 1958 och två timmar 1959 eller med tre timmar 1960. Beträffande sjöarbetstidslagen verkställdes en särskild utredning, som resulterade i en från och med den 1 juli 1960 gällande lag. Vid 1966 års avtalsförhandlingar träffade Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen överenskommelse om en ytterligare förkortning av arbetstiden, överenskommelsen innebär att arbetarkategorier med en avtalsenlig ordinarie arbetstid av 45 timmar i veckan får sin arbetstid förkortad med 50 minuter i veckan den 1 februari

25 1967, den 1 februari 1968 och den 1 januari 1969, d. v. s. en förkortning från 45 till 42V2 timmar i veckan. För arbetarkategorier med längre ordinarie arbetstid än 45 timmar i veckan förkortas arbetstiden på motsvarande sätt med 50 minuter per vecka vid tre tillfällen. Parterna inom respektive avtalsområden kan avtala om annan ordning för förkortningens genomförande än överenskommelsen föreskriver. Arbetstiden för sådana arbetstagare som har kortare arbetstid än 45 timmar men längre än 4272 timmar i veckan skall förkortas till 42V2 timmar i veckan på det sätt parterna inom avtalsområdet kommer överens om. Såväl inom som utom området för den mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen träffade uppgörelsen h a r man vid avtalsförhandlingarna på förbundsnivå genomgående följt den centralt träffade överenskommelsen. För förkortningens genomförande anvisar förbundsavtalen i åtskilliga fall en annan ordning än den som innefattas i centraluppgörelsen. I en del fall sammanhänger detta med den omständigheten att förbundsavtalens giltighetstid avvikit från den, på vilken den centrala uppgörelsen bygger. I andra fall beror det på avtalsparternas önskan att lägga ut förkortningsetapperna i jämna hel- och halvtimmar eller att inskränka antalet etapper till en eller två. Arbetsmarknadsparternas överenskommelser om arbetstidsförkortningen innebar, att en skillnad skulle uppstå mellan den lagstadgade maximiarbetstiden och den på arbetsmarknaden allmänt tillämpade ordinarie arbetstiden. Det ansågs därför angeläget, att lagstiftningen omgående anpassades efter den avtalade arbetstiden. Så skedde genom beslut av 1966 års riksdag (med anledning av proposition nr 137). Därige-

nom fastställdes sådana ändringar i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, att lagstiftningen liksom tidigare kan fungera som n o r m i fråga om arbetstidens längd. 2.1.1.2 Den ordinarie arbetstiden begränsas enligt lagstiftningen på t r e olika sätt, nämligen med avseende på veckoarbetstiden, dygnsarbetstiden och begränsningsperioden. Som tidigare nämnts innebär de nya bestämmelserna, att den ordinarie veckoarbetstiden genomsnittligt avkortas från 45 till 42V» timmar. Dygnsarbetstiden utgör med vissa undantag 9 timmar enligt den allmänna arbetstidslagen. Begränsningsperioden är den tidsperiod, inom vilken veckoarbetstiden genomsnittligt inte får överskrida ett visst maximum. I den allmänna arbetstidslagen omfattar den liksom tidigare en vecka, eller vid skiftarbete tre veckor. Bland förekommande avvikelser kan nämnas lantarbetstidslagens bestämmelser att begränsningsperioden skall omfatta tolv månader för alla arbetare inom lagens till— lämpningsområde. 2.1.1.3 Dispositiviteten. Arbetstidslagstiftningen kompletteras i stor utsträckning genom bestämmelser intagna i kollektivavtal, tjänstgöringsföreskrifter och reglementen. Därvid h a r möjligheter funnits att utnyttja den år 1957 införda dispositiviteten, vilken innebär att arbetsmarknadens parter kan träffa avtal om avvikelser från den lagenliga veckoarbetstiden, dygnsarbetstiden och begränsningsperioden. För att en dylik överenskommelse skall gälla, måste uppgörelsen dock på arbetstagarsidan vara sluten eller godkänd av huvudorganisationen samt ha träffats i form av ett kollektivavtal.

26 Beträffande veckoarbetstiden har arbetsmarknadens parter i regel följt lagstiftningens huvudbestämmelser. Däremot har begränsningsperioden i stor omfattning gjorts längre än den i arbetstidslagarna angivna perioden. Ofta har den förlängts till tolv månader. För avtalsparterna har det därigenom blivit möjligt att i större utsträckning variera arbetstidens längd och förläggning under året. Arbetstiden har bättre kunnat anpassas efter växlande produktionsförhållanden, samtidigt som det blivit lättare att tillmötesgå arbetstagarnas önskemål beträffande fritiden.

2.2 Arbetstidens

förläggning

2.2.1.1 Arbetstidens förläggning på de olika veckodagarna kännetecknas vid sexdagarsvecka av en jämn arbetsfördelning måndag—fredag och en kort arbetstid på lördagen. Bland annat beroende på arbetets art sker arbetstidsutläggningen för övrigt på varierande sätt. Av särskilt intresse är i förevarande sammanhang förekomsten av femdagarsvecka inom arbetsmarknaden. Det kan nämnas, att bland de olika förkortningssätten vid den åren 1958—60 genomförda minskningen av arbetstiden förekom även införandet av femdagarsvecka året om. Ungefär fjorton procent av industriarbetarna erhöll förkortningen i denna form. Av övriga arbetstagare var det blott ett fåtal, som erhöll en dylik arbetstidsutläggning, inom exempelvis detaljhandeln endast omkring två procent av de anställda. En undersökning av arbetstidsförläggningen under år 1960 för samtliga arbetstagare, alltså även arbetstagare som inte erhöll någon avkortad arbetstid, utvisade att inom industrin omkring femton procent av arbetarna och tio procent av tjänstemännen hade

femdagars arbetsvecka året om. Vidare hade inom industrin omkring femtio procent av arbetarna och sjuttio procent av tjänstemännen fria lördagar under sommaren. Det högre procenttalet för tjänstemännen i sistnämnda fall berodde framför allt på att deras inarbetning av sommarlördagar ökat i omfattning. Denna tendens gjorde sig gällande även inom andra näringsgrenar och arbetsområden (SOU 1962:17). Under 1960-talet h a r utvecklingen mot femdagars arbetsvecka inom näringsliv och arbetsmarknad förlöpt mycket snabbt. Belysande är därvid resultaten av en undersökning, som Svenska Arbetsgivareföreningen hösten 1963 genomförde för utredningens räkning på grundval av tillgängligt statistikunderlag. Den avsåg att klarlägga förekomsten av femdagars arbetsvecka för tjänstemän och arbetsledare. Undersökningen omfattade cirka 192 000 av ungefär 215 000 anställda tillhörande nämnda kategorier, d. v. s. omkring 89 procent av statistikmassan. Det bör i sammanhanget erinras om att arbetsledare och andra tjänstemän, vilkas arbete är direkt knutet till arbetarna, i princip har samma arbetstider som vederbörande arbetargrupp. Av de framkomna resultaten må endast sammanfattningsvis nämnas att år 1962 hade vid företag med minst 100 tjänstemän och arbetsledare 31 procent av nämnda arbetstagare femdagars arbetsvecka året om. Ett år senare hade denna siffra stigit till 51 procent. Medräknas samtliga i undersökningen ingående företag, hade år 1963 omkring 53 procent av tjänstemännen och arbetsledarna femdagars arbetsvecka aret runt. Liknande uppgifter införskaffades även rörande de handelsanställda, bland annat genom en av Handelstjänstemannaförbundet omkring årsskiftet 1963— 64 utförd undersökning. Denna bekräf-

27 tade vissa erfarenhetsmässiga bedömningar, nämligen att femdagars arbetsvecka inte är lika vanligt förekommande inom branscher och yrkesområden, som omfattar servicebetonad verksamhet. Av undersökningen framgick emellertid att femdagars arbetsvecka vid undersökningstillfället förekom i relativt :stor utsträckning även inom Handelstjänstemannaförbundets område. Omkring 60 procent av uppgiftslämnarna hade avkortad arbetsvecka i någon form, därav 31 procent med femdagars arbetsvecka året om. Enligt de båda ovan berörda undersökningarna förelåg ett positivt samband mellan frekvensen av femdagars arbetsvecka och stigande dyrort. Den i det föregående påvisade utvecklingen mot femdagars arbetsvecka inom skilda områden pågår alltjämt. Detta framgår bland annat av de rapporter, som inlämnats till utredningen ;av de i försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka deltagande kommunerna. Vidare kan nämnas, att enligt en av Landsorganisationen gjord bedömning hade i början av år 1965 åtminstone 65 å 70 procent av arbetarna inom industrin femdagars arbetsvecka året om. En dylik arbetstidsutläggning tillämpas i ökad omfattning inte endast inom den enskilda utan även inom den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Den förekommer i stor utsträckning såväl inom det kommunala som det statliga området. Beträffande den primärkommunala sektorn kan nämnas att i såväl städerna som landskommunerna tillämpas numera femdagars arbetsvecka för det övervägande flertalet av de kommunalt anställda. I fråga om det statliga området tillämpades från och med den 1 april 1962 femdagars arbetsvecka under perioden april—september för sådan personal, på vilken bestämmelserna i allmänna verksstad-

gan och andra av Kungl. Maj:t utfärdade arbetstidsbestämmelser är tillämpliga. Från och med den 1 oktober 1965 har denna personal femdagars arbetsvecka året om. — I detta sammanhang må erinras om de ändringar, som den 26 maj 1965 införts i växel- och checklagarna, lagen om skuldbrev samt kungörelsen om lagstadgad tid, varigenom lördagen jämställes med helgdagar och vissa helgdagsaftnar. Införandet av femdagars arbetsvecka innebär oftast att lördagen frilägges. Arbetsmarknadens mångskiftande karaktär kräver emellertid, att andra fördelningsprinciper i åtskilliga fall måste tillämpas. 2.2.1.2 Skiftarbete. Flertalet yrkesverksamma har vanligt dagarbete med ständigt samma arbetstid. Ett betydande antal personer går dock i skiftarbete; arbetslag avlöser varandra med regelbundet växlande arbetstider från vecka till vecka eller med annan periodindelning. Inom industrin förekommer en dylik arbetstidsutläggning delvis i pappers- och massafabriker, järnbruk, byggnadsämnesindustri, tung kemisk industri, vissa glasbruk m. fl. verksamhetsområden. Utvecklingen synes leda till att ett ökat antal personer i framtiden kommer att arbeta under dylika villkor. Stora kapitalinvesteringar i anläggningar och maskiner skärper kraven på ett effektivt utnyttjande av de industriella resurserna, krav som i en del fall understrykes av en h å r d n a n d e konkurrens från utlandet. Skiftarbete innebär ibland en utväg att möta dylika situationer. 2.2.1.3 Säsongvariationer. Livsmedelsindustrin och andra industrier, som är beroende av färska varor, tvingas till säsongvariationer i arbetstiden. Om övertidsarbete visar sig otillräckligt, får

28 tidvis skiftgång tillgripas. — Årstidernas växling, klimatförhållanden, betingelserna för sådd och skörd samt djurens behov av skötsel påverkar arbetstiderna inom jordbruket. Även skogsarbetet är beroende av yttre förhållanden. 2.2.1.4 Arbetsuppgifter au servicekaraktär. Inom branscher och yrken, där arbetstagaren har att i en eller annan form betjäna allmänheten eller i övrigt h a r arbetsuppgifter av servicekaraktär, måste likaledes i viss omfattning andra principer för arbetstidsutläggningen tillämpas. Hit hör en mångfald verksamhetsområden, t.ex. sjuk- och socialvård, fångvård, polis- och brandväsende, tull, vakttjänst, transportväsendet, detaljhandeln, hotell- och restaurangväsendet, el- och gasdistribution, nyhetsförmedling, nöjesbranschen, förenings- och folkbildningsverksamhet. De servicearbetandes antal kan förmodas bli större. Det moderna samhället tenderar att i växande omfattning kräva sådana tjänster. 2.2.1.5 Helgledigheter. Kollektivavtalens regler beträffande nattarbete, skyldighet att utföra övertidsarbete m. m. kan i detta sammanhang lämnas åsido. Däremot har frågan om arbetstagares rätt till helgledighet visst intresse. Något lagligt hinder att sysselsätta arbetstagare eller för dessa att arbeta på helgdagar föreligger inte. För flertalet arbetstagare är emellertid genom avtal eller sedvänja de allmänna helgdagarna fridagar på samma sätt som söndagar. Om man undantar de helgdagar, som alltid infaller på en söndag, firas hos oss elva helgdagar. Vid sidan av helgdagarna är vissa helgdagsaftnar i större eller mindre utsträckning arbetsfria eller förkortade liksom lördagar. I det statliga huvudavtalet samt i de kommunala tjänstereglementena stadgas som huvudregel

att arbetstagarna skall vara lediga påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton. Beträffande myndigheter, för vilka den allmänna verksstadgan äger tilllämplighet, gäller att arbetet inställes. påsk-, midsommar- och julafton, såvida inte särskilda föreskrifter utfärdats. Verksamhetsområden, inom vilka man påträffar en restriktiv tillämpning av helgledighet, är exempelvis handeln, h o tell- och restaurangväsendet, samfärdseln, livsmedelsindustrin, vissa delar av metallindustrin, nyhetsförmedlingen samt vårdyrkesområdet.

2.3 Semestern

2.3.1.1 Förändringar i semestern. Utöver förkortningen av veckoarbetstiden har arbetstiden reducerats genom förändringar i semestern. Den i vår första semesterlag av år 1938 fastställda semestern om två veckor utsträcktes genom beslut år 1951 till tre veckor. Ett av I960 års semesterkommitté framlagt förslag till ny semsterlag (SOU 1962: 44) föranledde proposition till 1963 års riksdag (proposition nr 68), som utan mera väsentliga ändringar antog det framlagda förslaget. Enligt den nya semesterlagen, som trädde i kraft den 1 juli 1963, h a r den lagstadgade semestern förlängts från tre till fyra veckor. Lagen äger i p r i n cip tillämpning på samtliga arbetstagare i allmän och enskild tjänst. Eftersom den längre semestern kunde börja intjänas först från och med den 1 juli 1963, uppgick semestern under 1964 till maximalt tre och en halv vecka. Från och med 1965 har full fyraveckorssemester kunnat utgå. Liksom tidigare gäller beträffande semesterns förläggning att arbetsgivaren bestämmer, n ä r semester skall utgå. Arbetstagaren h a r dock fortfarande rätt att kräva, att hela den lagstadgade semestern utlägges i ett sammanhang. Det är emellertid tillåtet att både enskilt och kollektivt träffa

29 överenskommelse om uppdelning av semestern på skilda perioder. Flertalet arbetstagare har sedan åtskilliga år semesterperioden förlagd till sommartid. Arbetsgivarna har hittills i r i n g a utsträckning begagnat sin rätt att med de anställda komma överens om uppdelning av semestern på annan tid. U n d e r treveckorssemestern koncentrer a d e s företagens semesteruppehåll normalt till en period av fyra å fem veckor, med tyngdpunkten förlagd till juli. Enligt hittills gjorda erfarenheter av fyraveckorssemestern kommer tydligen många företag att även fortsättningsvis k o n c e n t r e r a semesterperioden till högsommartid. Även den till fyra veckor förlängda semestern utlägges för större delen av arbetstagarna i ett sammanh a n g . Omkring tre fjärdedelar av de industrianställda beräknas ha semester samtidigt under juli månad. Åtskilliga företag behöver dock hålla driften i gång under hela året. Så är delvis förhållandet inom t. ex. den kemiska industrin samt inom pappersoch massaindustrin. Inom exempelvis vårdyrkesområdet, jordbruket, handeln och vissa delar av livsmedelsindustrin måste verksamheten pågå även under perioder, då andra arbetstagare vanligen h a r semester. För turistnäringen och transportväsendet innebär självfallet högsommaren en arbetstopp. 2.3.1.2 Semester spridning en. Genom tillkomsten av en fjärde semestervecka h a r frågan om semesterspridning tilldragit sig ökat intresse. Detta har företrädesvis kommit till uttryck från två håll, nämligen dels från vissa företag o c h dels från representanter för turistnäringen. Åtskilliga företag h a r framhållit, att det av ekonomiska skäl i vissa fall är angeläget att undvika semesterstopp och att en ökad spridning av de anställdas semester därför är önskvärd. Semestran-

de personal kan ofta ersättas genom nyrekrytering, vikariatsanställning och omplacering av anställda inom det egna företaget samt genom praktikanter och feriearbetande studerande. Turistnäringens talesmän har bland annat konstaterat, att den rådande koncentrationen av semestrarna innebär allvarliga nackdelar för semesterfirarna själva. Den nödvändiga överdimensioneringen av turist- och transportanordningarna medför ökade kostnader, som drabbar de semestrande. Toppbelastningen under högsommaren orsakar utöver stegrade kostnader även trängsel, sämre service och liknande praktiska olägenheter. Redan förhållandevis små förskjutningar i semesterperioderna beräknas kunna utjämna toppfrekvensen och därmed leda till lägre kostnader och större trivsel. En del industriföretag har efter överenskommelse med arbetstagarna prövat att sprida semestrarna över en längre period, t. ex. maj—september. Även inom serviceområdena förekommer i åtskilliga sammanhang en dylik semesterutläggning. Företagen har i en del fall genom subventionerade resor och liknande förmåner stimulerat de anställda till semesteruttag i början och slutet av perioden. Fyraveckorssemestern har även gett ökad aktualitet åt frågan om semesterns uppdelning. Därvid h a r diskussionen främst koncentrerats till en fördelning på två avsnitt, nämligen en period om tre och en period om en vecka. Beträffande semestern och semesterspridningen se även diskussionen angående läsårets längd i kapitel 14.

2.4 Den pågående

utvecklingen

Arbetstidsförkortningen i vårt land h a r inneburit reducerade veckoarbetstider och längre semester. Såsom erinras om i proposition nr 137 till 1966 års

30 riksdag vägleddes man vid genomförandet av dessa reformer ursprungligen av humanitära skäl. Man ville på laglig väg skydda arbetskraften mot sjukdom, olycksfall och alltför tidig nedslitning. Även rättvisekrav gjorde sig gällande. Man ville åstadkomma större likhet mellan olika samhällsgrupper i fråga om arbetstid och fritid. Dessa motiv dominerade arbetstidslagstiftningen fram till 45-timmarsveckans genomförande, då en viss förskjutning i motivkretsen inträdde. Avtalsresultaten år 1966 visar, att arbetstagarna numera i betydande utsträckning är inställda på att ta ut sin standardförbättring i form av fritid. Den åren 1958—60 genomförda arbetstidsförkortningen från 48 till 45 timmar i veckan samt det 1966 träffade avtalet om en ytterligare sänkning av arbetstiden till 42 V2 timmar i veckan avses inte bilda någon slutfas. Redan i direktiven för den år 1954 tillsatta kommittén framhölls, att man borde sikta på en normal arbetstid av 40 timmar i veckan, men att detta mål endast kunde nås i etapper och genom successiva framsteg. — Det kan nämnas, att 40timmarsveckan uppställdes som mål i en av Internationella arbetsorganisationen år 1962 antagen rekommendation, som biträddes av samtliga svenska ombud. Den allmänna debatten visar, att intresset för en fortsatt arbetstidsförkortning omfattas av vida kretsar. Med nu rådande arbetstidsförhållanden i vårt land anses frågan om ytterligare förkortning generellt sett i första hand utgöra en ekonomisk avvägningsfråga. I samma mån som utvecklingen på arbetsmarknadens olika områden medför fortsatt produktionsökning, öppnas möjligheter till ytterligare arbetstidsförkortningar. Som en följd av den

fortlöpande rationaliseringsprocessen ställes emellertid samtidigt många arbetstagare inför kravet på en förändrad arbetstidsutläggning. Den kapitalkrävande verksamhet, som i växande omfattning kännetecknar vissa delar av den svenska arbetsmarknaden, anses i ökad utsträckning påkalla kontinuerlig drift och skiftarbete. Ett effektivare uttag av de anställdas årsarbetstid eftersträvas, bland annat genom en flexiblare arbetsvecka och förändringar i tiden för vissa helgdagars firande. År 1963 tillkallades sakkunniga för att närmare ta upp frågan om en ytterligare arbetstidsförkortning. Denna utredning, 1963 års arbetstidskommitté, har att undersöka i vilken utsträckning och i vilken takt en sådan förkortning är möjlig. Kommitténs överväganden förutsattes ske med avgörande vikt lagd vid den väntade produktivitetsutvecklingen i landet samt vid arbetstidsförkortningens inflytande på dels samhällsekonomin och dels konkurrenskraften på den internationella marknaden. Som den föregående framställningen gett vid handen, har utgångsläget för kommitténs arbete delvis förändrats genom resultaten av 1966 års avtalsförhandlingar. Frågan om semesterspridningen behandlas av år 1964 tillkallade sakkunniga. I direktiven för dessa framhålles bland annat att man kan tänka sig trestörre semesterperioder, nämligen en från mitten av juni till mitten av juli, en omfattande juli och en från mitten av juli till mitten av augusti. De sakkunniga har att framlägga förslag till praktiska lösningar, varvid särskilt en viss förskjutning i tiden för semesterstängning mellan skilda regioner b ö r övervägas.

KAPITEL 3

Nuvarande lärotider inom skolväsendet

3.1 Inledning

I närmast föregående kapitel har lämnats en summarisk redogörelse för arbetstidsförhållandena inom vårt lands näringsliv och arbetsmarknad. I föreliggande kapitel ges en motsvarande översikt över lärotiderna inom det svenska skolväsendet. 1 Utredningen vill därvid inledningsvis framhålla, att skolväsendets arbetstidsfördelning fundamentalt skiljer sig från den inom näringsliv och arbetsmarknad vanligen tillämpade. Skolans arbetsår uppdelas i regel på två terminer, skilda åt av ferier. En dylik arbetstidsutläggning saknar egentlig motsvarighet inom andra områden. Näringsliv och arbetsmarknad kan visserligen uppvisa sysselsättningar, som kännetecknas av periodicitet; sådana arbeten förekommer inom t. ex. jordbruket, skogsbruket, fisket och turistnäringen. I dessa fall h a r emellertid den av årstider, klimatförhållanden med flera yttre omständigheter betingade arbetsrytmen en annan karaktär. Utmärkande för skolans arbete är vidare bland annat att den schemabundna undervisningstiden vanligen är förknippad med hemarbete, som ofta utgör en väsentlig del av arbetsbelastningen. Antydda förhållanden ger vid handen att jämförelser i fråga om arbetstidsutläggningen mellan å ena sidan skolväsendet och å andra sidan näringslivet och arbetsmarknaden måste ske med försiktighet.

Bestämmande för läsårets traditionella indelning och utformning var från början bland annat bristfälliga kommunikationer i förening med långa avstånd från hemmet till skolorten, inställandet av undervisningen vid vissa större helger, elevernas behov av tid för sockengång samt hälsosynpunkter. Utan tvivel har även lärotiderna vid universiteten i viss utsträckning tjänat som förebilder för de dåtida lärdomsskolornas och gymnasiernas läsordning. Näringslivs- och arbetsmarknadsförhållanden, samhälleliga resurser m. fl. omständigheter har också övat inflytande i detta sammanhang. De grundläggande principerna för skolans arbetstider har sina rötter i en genom århundraden obruten tradition. Det är sålunda möjligt att i vissa avseenden någorlunda rättvisande belysa utvecklingen genom jämförelser med förhållanden, som ligger relativt långt tillbaka i tiden. Som uttryck för tidigare åsikter om skolans arbetstider skall i det närmast följande anföras några bestämmelser i äldre svenska skolordningar. I fråga om det dagliga skolarbetet kan som exempel nämnas att undervisningen på gymnasiet enligt 1724 års skolordning inleddes med gemensam bön för alla klassavdelningar klockan fem på morgonen, varefter arbetet pågick 1

Beträffande förhållandena utomlands hänvisas till bilagan Skolans arbetstider i vissa främmande länder.

32 till klockan fem på eftermiddagen med tre uppehåll om vardera en timma. Beträffande feriernas omfattning kan erinras om 1611 års skolordning, vari det stadgas, att »skolan upplöses endast fyra gånger, nämligen vid jul, påsk, midsommar och Michaelis dag. Och må lärjunge icke av något skäl vara borta över tre veckor (utom rötmånaden), såvida det icke kan styrkas, att han besökt så avlägsna socknar, att han omöjligen kunnat återvända inom nämnda tid.» Redan i nästföljande skolordning av år 1649 heter det emellertid, att »längre ledighet skall för hälsans och krafternas stärkande medgivas tvenne gånger under året, nämligen en månad omkring jul (från den 18 december till den 18 januari) — under vilken tid blir för sockengång — samt under juli månad (från den 29 juni till den 29 juli), dock med förbehåll att lärjungarna under mellantiden påminna sig vad de läst under föregående termin och redogöra därför vid nästa termins början.» Det bör understrykas, att den ovan angivna uppdelningen av läsåret i olika perioder inte till alla delar motsvarade en senare tids terminsindelning. Sålunda förekom exempelvis inte någon regelmässig betygsättning i samband med avslutningen av de fastställda perioderna. Före 1800-talets början användes betyg endast relativt oregelbundet. Främst brukades de s. k. testimonierna vid elevernas flyttning till annan skola eller skolform. Vitsorden avgavs ofta i mycket varierande ordalag och former. Först i 1820 års skolordning intogs bestämmelser om betygsuttryck angående kunskaper i förekommande läroämnen samt omdömen beträffande flit och uppförande. Vid flyttning från en lägre till en högre avdelning nyttjades vitsord, som något avvek från dem som användes i samband med

elevs avgång från läroverket. Det må nämnas, att vid angivna tidpunkt betyg även infördes vid höstterminens slut. Utvecklingen ledde fram till att avslutningen av höst- och vårterminerna i flera väsentliga avseenden kom att framstå som likvärdiga milstolpar i skolans verksamhet. Utöver betygsättningen kom sålunda lärarbyten och i viss mån även elevernas flyttning till skola på annan ort, stipendie- och premieutdelning m. m. att karakterisera såväl höstterminens som vårterminens avslutning. Som den mest betydelsefulla skillnaden kvarstod, att vårterminsslutet samtidigt också innebar läsårets avslutning, i förekommande fall förknippat med uppflyttningar till högre årskurser. 1 De från början relativt ensartade skolorna och gymnasierna har med utvecklingen inom samhällets skilda områden vuxit ut till ett omfattande och rikt differentierat skolväsende. Målsättning och uppgifter, struktur och organisation växlar väsentligt inom olika delar av detta vittfamnande fält. Även lärotiderna erbjuder en mångskiftande bild, ytterligare komplicerad till följd av skolväsendets pågående omdaning. För utredningen h a r det varit nödvändigt att ingående penetrera lärotiderna för olika skolformer och stadier. Denna kartläggning har omfattat samtliga skol- och utbildningsformer under skolöverstyrelsens centrala ledning samt därjämte även vissa under andra centrala myndigheter och särskilda styrelser sorterande skolor och utbildningsanstalter. I fortsättningen av detta kapitel tecknas huvuddragen av ifrågavarande skolors och läroanstalters arbetstider. Framför allt beaktas därvid sådana förhållanden, som är av särskild 1

I en särskild bilaga till detta betänkande lämnas en översikt över Skolans arbetstider i historisk belysning.

33 vikt för utredningsarbetet. Arbetstiderna för skolformer, vilka befinner sig under avveckling, behandlas mera knapphändigt eller lämnas helt obeaktade. Medgivna avvikelser från gällande bestämmelser, försöksvis tillämpade anordningar o. dyl. omnämnes endast undantagsvis.

3.2 Bestämmelser

om

skolarbetstider

För huvudparten av de skol- och utbildningsformer, som beröres av utredningsuppdraget, regleras lärotider m. m. genom föreskrifter i 1962 års skolstadga jämte däri gjorda ändringar och tillägg. I denna stadga meddelas bestämmelser för grundskolan, gymnasier, fackskolor och yrkesskolor. Läroplanen för respektive skolform innefattar bland annat timplaner. För övriga i detta sammanhang aktuella undervisnings- och utbildningsanstalter återfinnes motsvarande föreskrifter i vederbörande stadgor och läroplaner samt i vissa särskilda bestämmelser, medgivna avvikelser och utfärdade anvisningar. Föreskrifterna för de olika skol- och utbildningsformerna innebär i relevanta delar följande.

3.2.1 Skolpliktstidens skolformer

3.2.1.1 Grundskolans läsår omfattar 39 veckor (273 dagar), som fördelas på en hösttermin och en vårtermin. Den övriga delen av året utgör ferier. Läsåret börjar tidigast i augusti och senast första vardagen i september samt slutar senast i juni. Dag för termins början och slut fastställes av skolstyrelsen. På höstterminens första dag anställes upprop, varefter skolarbetet börjar i den utsträckning så lämpligen kan ske. Vårterminens sista dag förrättas offentlig årsavslutning. Det vanliga skolarbetet skall ersättas 3—614814

med lekar, idrott, kroppsarbete i det fria, studieutflykter o. dyl. under 6— 12 dagar (12—24 halvdagar) varje läsår, s. k. friluftsdagar. Därest skolarbetet enligt länsskolnämndens medgivande pågår mindre än sex dagar i veckan — härom se nedan — får högst 4 friluftsdagar (8 halvdagar) förekomma. Antalet friluftsdagar bestämmes av skolstyrelsen med hänsyn till möjligheten att effektivt utnyttja dagarna. Friluftsverksamheten skall bedrivas under lärares ledning. Under vårterminen kan två friluftsdagar tagas i anspråk för att jämte helgdagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. I årskurs 8 skall två friluftsdagar användas för undervisning i brandskydd och olycksfallsvård. Eleverna skall under läsåret erhålla lov 14 dagar. Därjämte får undervisningen inställas en dag vid slutet av vårterminen, om så oundgängligen fordras för skolarbetets avslutande. Beslut om lovdagar och om undervisningens inställande meddelas av skolstyrelsen. Undervisningen kan vidare inställas under en tid motsvarande fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare under s. k. studiedagar. — I detta sammanhang må erinras om att enligt föreskrifter i folkskolestadgan får undervisningen inställas under en tid motsvarande högst tre dagar varje läsår för att bereda lärare tillfälle att delta i studiedagar. Liknande bestämmelser förekom även i läroverksstadgan. — Det kan nämnas, att i Stockholm och ett antal kommuner i Stockholms län från och med läsåret 1959—60 vid det obligatoriska skolväsendet medgivits anordnandet av ytterligare högst fyra planeringsdagar vid läsårets eller terminens början. Denna försöksverksamhet syftar bland annat till att samordna obligatoriska och icke obligatoriska skolors lärotider.

34 Elevernas skolarbete fördelas som regel på veckans sex arbetsdagar. För klass eller grupp av elever tillhörande årskurs 1 eller 2 kan undervisningen förläggas till fem dagar i veckan eller, efter länsskolnämndens medgivande, till fyra dagar i veckan. Föreligger särskilda skäl, kan länsskolnämnden vidare medge, att skolarbetet för grupp av klass i årskurserna 3—9 begränsas till fem dagar i veckan. Det i läroplanen för grundskolan angivna veckotimtalet är för de olika årskurserna följande: årskurs 1 20 veckotimmar » 2 24 » » 3 30 » » 4 34 » » 5—9 35 » I timplanen fastställt antal veckotimm a r kan ökas under viss period inom läsåret, om motsvarande minskning sker under annan period. Den dagliga undervisningstiden skall som regel omfatta högst fem lektioner för elever i årskurserna 1 och 2 samt högst sju lektioner för andra elever. Av fyra lektioner i följd bör minst en avse övningsämne, yrkesarbete, laborationer i läroämne eller därmed jämförlig undervisning. Förläggningen av den dagliga undervisningstiden bestämmes av skolstyrelsen. Före dagens första lektion förekomm e r under 10—15 minuter morgonsamling. Lektionstiden varierar något. Sålunda skall med nedan angivna undantag de två första lektionerna på morgonen och efter måltidsrasten omfatta 45 minuter och övriga lektioner 40 minuter. Lektion i hemkunskap, som inte avser enbart teoretisk undervisning och inte är den sista av flera i ämnet hållna lektioner i följd utan mellanliggande rast, skall omfatta 10 minuter utöver

nyss angivna lektionslängder. Lektion i yrkesarbete skall omfatta 60 minuter. Hålles lektionen i skolans lokaler, må den begränsas till samma tid som övriga lektioner jämte raster, varvid dock lämnas rast efter två lektioner. — I detta sammanhang må erinras om den läsåret 1962—63 inledda försöksverksamheten med reducering av lektionstidens längd för inom grundskolans högstadium tjänstgörande lärare, som tillika är klassföreståndare. Skolstyrelsen har därvid möjlighet att för en sådan klassföreståndare avkorta lektionstidens längd från 40 å 45 minuter till generellt 40 minuter. Mellan två lektioner lämnas rast om 10—15 minuter. Senast efter dagens fjärde lektion förlägges måltidsrast, som måndag—fredag bör omfatta minst 45 minuter och lördag minst 30 minuter. Om undervisningen så kräver, har emellertid rektor möjlighet att bestämma annan fördelning av lektioner och raster. Elevernas arbete skall i den omfattning så är möjligt utföras under lektionerna. Hemuppgift får inte ges till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna bör fördelas jämnt på övriga arbetsdagar. 3.2.1.2 Den vid särskolor bedrivna undervisningen av utvecklingshämmade skall enligt särskolereglementet meddelas i så nära överensstämmelse som möjligt med vad som gäller för den allmänna undervisningen av skolpliktiga barn. Läsårets omfattning, antalet lovdagar, studiedagar och friluftsdagar samt undervisningstimmarnas längd skall såvitt möjligt överensstämma med vad som gäller för det obligatoriska skolväsendet. Därvid skall dock läsåret beträffande yrkesundervisning, som meddelas av yrkeslärare, efter skolöverstyrelsens bestämmande omfatta

35 39—41 veckor. Om särskilda skäl föreligger, kan skolöverstyrelsen därjämte medge kortare lektionstimmar än de för grundskolan gällande. 3.2.1.3 I specialskolor undervisas synskadade, hörselskadade och talskadade elever. Arbetet vid sådana skolor skall bedrivas i så nära överensstämmelse som möjligt med vad som gäller i grundskolan. Specialskolstadgan anger emellertid bland annat följande. Specialskolan omfattar tio årskurser. Därvid innefattar för synskadade elever låg- och högstadierna vardera 3 samt mellanstadiet 4 årskurser, medan för hörselskadade och talskadade elever lågstadiet innefattar 4 samt mellanoch högstadierna vardera 3 årskurser. För elev eller grupp av elever kan skolöverstyrelsen med föräldrarnas samtycke förlänga treårigt låg- eller mellanstadium med en årskurs. Undervisningen i specialskolor omfattar följande antal veckotimmar. Årskurs

Synskadade elever

1 2 3 4 5- 7 8-10

23 25 32 34 35 36

Hörselskadade och talskadade elever 26 28 32 34 35 36

I fråga om friluftsdagarna äger de för grundskolan utfärdade bestämmelserna tillämplighet, dock med den avvikelsen att tre friluftsdagar får tagas i anspråk för att bereda specialskolans elever en längre sammanhängande ledighet. Det må vidare nämnas, att rektor om särskilda skäl föreligger kan dels bevilja elev ledighet högst 30 dagar under läsåret utöver föreskrivet antal lovdagar, dels i mindre omfattning befria elev från undervisning eller från annat skolarbete.

3.2.2 Fackskolor och gymnasier 3.2.2.1 För fackskolan och det nya gymnasiet gäller i tillämpliga delar de ovan för grundskolan angivna bestämmelserna beträffande bland annat läsårets längd och förläggning, lektionstidens längd samt antalet frilufts-, studie- och lovdagar. Årsavslutningen bör inte utan tvingande skäl förläggas senare än den 10 juni. Med hänsyn till de manliga elever, som skall påbörja värnpliktstjänstgöringen, bör undervisningen i sista årskursen i fackskolan och gymnasiet kunna avslutas en vecka tidigare än i övriga årskurser. Antalet veckotimmar i fackskolan är för såväl årskurs 1 som årskurs 2 fastställt till 35. Veckotimtalet i gymnasiets årskurser 1—4 skall normalt vara 34, 32, 30 respektive 34. För såväl fackskolan som gymnasiet bör vid ett eller ett p a r tillfällen p e r vecka förekomma gemensamma samlingar. Dessa bör förläggas till sådan tidpunkt under arbetsdagen, att flertalet elever och lärare kan delta. Med tanke på att många elever dagligen reser till och från skolorten anses det lämpligt, att samlingen inte generellt förlägges till tid före skolarbetets början utan även inpassas vid annan tidpunkt under dagen. Den dagliga undervisningstiden för elev i fackskolan eller gymnasiet bör som regel omfatta högst sju lektioner. Däri inräknas dock inte tid för skolpraktik, kontorsteknik och arbetsstudier i gymnasiet samt frivillig undervisning utanför schematid i teckning, musik, dramatik och gymnastik. 3.2.2.2 Det må erinras om att vissa tidigare stadganden för de under avveckling varande gymnasierna avvek från de ovan angivna bestämmelserna. Sålunda omfattade läsåret vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium 38 veckor utöver tiden för inträdes- och

36 flyttningsprövningar samt vid tekniskt gymnasium 39 veckor, inberäknat tiden för inträdes- och flyttningsprövningar. Tiden för prövningar vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium fick omfatta högst en vecka. Undervisningstiden p e r vecka varier a r väsentligt mellan olika gymnasieformer, årskurser, linjer och grenar. Sammanfattningsvis kan nämnas följande veckotimtal för respektive gymnasieform och årskurs: Årskurser Gymn.-form (1) Allm. gymn. (35,5-36,5) (34) Handelsgymn. Tekn. gymn. (39)

33-36 32 39

31,5-33 30 37,5

Den dagliga undervisningen för elev vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium uppgår till högst sju lektioner och för elev vid tekniskt gymnasium till högst åtta lektioner. Vid tekniskt gymnasium omfattar vidare varje lektion 45 minuter, såvida tillsynsmyndigheten inte bestämmer annorlunda. Föreskrifter om morgonsamling äger inte tillämpning på handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. 3.2.2.3 I stadgan för vuxengymnasierna anges att arbetsveckan i medeltal må omfatta högst 37 lektioner i obligatoriska ämnen. Enligt det av 1960 års gymnasieutredning i betänkandet »Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola» (SOU 1965:60) framlagda förslaget varierar antalet undervisningstimmar under kursperioderna med hänsyn till linje och kurstermin. Beträffande såväl fackskolan som gymnasiet anges i allmänhet en undervisningstid omfattande 28—35 veckotimmar. Lektionstiden föreslås genomgående till 45 minuter.

Ett p a r undervisningsanstalter har en efter vissa särskilda förhållanden avpassad arbetsordning, nämligen Hvilans specialgymnasium och försvarets läroverk. 3.2.2.4 Undervisningen vid Hvilans specialgymnasium har till ändamål att ge eleverna vidgad och fördjupad allmänbildning samt kunskaper, vilka kan tjäna som grund för fortsatt utbildning vid företrädesvis lantbrukshögskolan, skogshögskolan eller den högre mejerikursen vid Alnarpsinstitutet. Undervisningen vid gymnasiet omfattar tre kurser, nämligen den förberedande kursen, första årskursen och andra årskursen. Den förberedande kursen tar sin början omkring den 1 maj och pågår 15 veckor. Läsåret för de båda årskurserna börjar omkring den 1 november samt omfattar för första årskursen 43 och för andra årskursen 33 veckor. I angivna lärotider ingår även lov under ett antal helgfria dagar, nämligen i förberedande kursen 5, i första årskursen 25 och i andra årskursen 15 dagar. Lovdagarna för de båda årskurserna innefattar även ledighet i samband med julhelgen. Läsåret uppdelas sålunda inte genom någon ferie, och betyg utdelas endast vid läsårets avslutning. Friluftsdagar förekommer i mycket begränsad omfattning. Lektionernas längd är genomgående 45 minuter. 3.2.2.5 Försvarels läroverk har till huvudsakligt ändamål att meddela vid krigsmakten fast anställda och värnpliktiga den kompletterande allmänna skolbildning, som erfordras för anställning i militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat. Vid läroverket finns en realskole- och en gymnasielinje. Realskolelinjens läsår omfattar tiden omkring den 15 oktober—omkring den 15 maj, medan gymnasiets läsår börjar

37 omkring den 1 september och slutar omkring den 1 juni. Vid båda linjerna förekommer i samband med julhelgen ferier under ungefär två veckor. Friluftsdagarnas antal uppgår till lägst 8 oeh högst 10 dagar varje läsår. Elev kan åläggas att samma dag ha mer än sju lektioner.

3.2.3 Yrkesutbildande skolor och undervisningsformer

3.2.3.1 Liksom för grundskolan, fackskolan och gymnasiet regleras såsom tidigare framhållits lärotiderna vid yrkesskolorna i huvudsak genom 1962 års skolstadga. Inledningsvis må erinras om vissa allmänna villkor och bestämmelser, som gäller dessa skolors organisation och verksamhet. Yrkesskolorna kan som huvudmän ha kommuner, landstingskommuner och enskilda. Vid yrkesskola kan förekomma heltidskurser, som i regel helt upptar elevernas arbetstid, och deltidskurser, som medger att eleverna har förvärvsarbete under den tid kursen pågår. Kurserna omfattar ett eller flera läsår eller den kortare tid, som är lämplig med hänsyn till utbildningsmålet. I heltidskurs kan undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete meddelas helt i skolan, helt vid arbetsställe utanför skolan (inbyggd skola) eller omväxlande i skolan och vid arbetsställe utanför denna (växelutbildning). Vid yrkesskola, som anordnas av företag, kan beträffande heltidskurs undervisningen i såväl yrkesarbete som yrkesteori meddelas inom företaget (företagsskola). Beträffande nyssnämnda till näringslivet helt eller delvis förlagda utbildningsverksamhet se mera i det följande. Läsår för heltidskurs med övervägande teoretisk undervisning omfattar normalt 39 veckor och för heltidskurs

med övervägande praktisk undervisning normalt 42 veckor (normalläsår). Föreligger särskilda skäl, kan tillsynsmyndigheten medge, att normalläsåret för heltidskurs minskas eller ökas med högst två veckor. Vidare kan länsskolnämnden medge läsår av annan längd i fråga om dels inbyggd skola, dels skolpliktiga elever. Såvida inte länsskolnämnden med hänsyn till särskilda omständigheter bestämmer annorlunda, skall läsår för deltidskurs normalt omfatta 32 veckor (normalläsår). Läsåret fördelas på en hösttermin och en vårtermin. Den övriga delen av året utgör ferier. Dag för termins början och slut fastställes av skolstyrelsen. För elever i heltidskurs kan anordnas högst sex friluftsdagar varje läsår. Eleverna skall under läsåret erhålla lov högst 14 dagar. Pågår kurs endast under en del av läsåret, skall antalet lovdagar minskas i förhållande härtill. Antalet studiedagar uppgår även för yrkesskolans del till högst fem dagar varje läsår. Beslut om lovdagar och undervisningens inställande för studiedagar meddelas av skolstyrelsen. Antalet veckotimmar i heltidskurs uppgår normalt till lägst 37 och högst 45. För skolpliktig elev skall antalet lektioner dock anpassas efter vad som tillämpas inom grundskolan. Föreligger särskilda skäl, h a r länsskolnämnden möjlighet att i kurs med huvudsakligen teoretisk undervisning nedsätta veckotimtalet till lägst 33 veckotimmar. Vid växelutbildning och vid inbyggd skola kan länsskolnämnden medge, att arbetsveckan ges annan längd. Antalet veckotimmar för elev må emellertid därvid inte överstiga 45. Det kan nämnas, att för heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning skolarbetstiden numera maximerats till 42 veckotimmar.

38 Lektion i yrkesarbete eller lannat praktiskt arbete omfattar 60 minuter oeli annan lektian 45 minuter. Föreligger särskilda skäl, kan lektion enligt av tillsynsmyndigheten utfärdade bestämmelser förkortas till lägst 40 minuter. Meddelas undervisningen vid arbetsställe utanför skolan, må de på arbetsstället gällande arbetstiderna tilllämpas. — Genom en cirkulärskrivelse den 19 september 1963 utfärdade dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning anvisningar till skolstadgans bestämmelser om lektionstidens längd vid yrkesskolor. Enligt cirkuläret överlämnades åt skolstyrelsens bestämmande att avkorta lektionstiden till lägst 40 minuter i sådana fall, då samverkan mellan yrkesskola och annan skolform krävde en dylik förändring. Med samverkan avsågs t. ex. gemensamt utnyttjande av vissa skollokaler, gemensamma lärare och skolskjutsar. Mellan två lektioner med teoretisk undervisning samt mellan lektion i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete och lektion med teoretisk undervisning lämnas som regel rast om högst 15 minuter. Därest undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete pågår två eller flera timmar i följd, kan för beredande av en rast om högst 15 minuter lektionerna avkortas närmast före eller efter denna rast. Vidare skall utan inskränkning av lektionstiden anordnas måltidsraster. Bestämmelser om morgonsamlingar eller likande gemensamma samlingar saknas beträffande yrkesskolorna. 3.2.3.2 I detta sammanhang må även nämnas konstfackskolan. Denna skola h a r till ändamål att meddela undervisning i de läroämnen, som erfordras för utövare av konstindustri och konsthantverk, samt att utbilda lärare i teckning och välskrivning. Skolan omfattar konstindustriell dagskola, konstindus-

trien aftonskola, högre konstindustriell skola samt teckningslärarinstitut. Läsåret, som fördelas på en hösttermin och en vårtermin, börjar senast den 1 september och slutar under maj månad. Inberäknat tiden för inträdes- och flyttningsprövningar skall läsåret omfatta 252 dagar (36 veckor). I läsåret inräknas den ledighet, som vid slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets avslutande, liksom den ledighet, som från och med torsdagen före påsk till och med nästföljande onsdag samt från och med lördagen före pingst till och med nästföljande tisdag lämnas eleverna. Utöver nyssnämnda ledighet skall rektor lämna lör skolan gemensamt lov under minst fyra och högst sex dagar varje läsår. Den ledighet, som eventuellt måste lämnas i samband med inträdesprövningar och terminsavslutningar, inräknas inte i dessa lovdagar. Antalet undervisningstimmar per vecka för varje årskurs i konstindustriella dagskolan, högre konstindustriella skolan samt teckningslärarinstitutet skall i medeltal utgöra 40. Däri inräknas även sådana timmar, vilka i vissa fall reserverats för enskilt arbete. Det må dock nämnas, att lärarna på grund av kursernas omfång endast i mycket begränsad utsträckning kan låta eleverna disponera undervisningstid för dylika enskilda arbeten. Varje lektionstimme omfattar 50 minuter. Mellan två undervisningstimmar i följd skall eleverna erhålla 10 minuters rast. Om det ur undervisningssynpunkt är lämpligt, att undervisningstimmar sammanföres i grupper, må dock vid flera lektioner i följd utan rast i stället för två eller flera raster om 10 minuter kunna inläggas en längre rast om 20 minuter. Lunchrasten skall omfatta minst en timme.

3.2.3.3 Beträffande yrkesutbildningen för sjukvård är det särskilt sjuksköters-

39 keskolorna som i detta sammanhang bör uppmärksammas. Denna utbildning är nämligen relativt omfattande. Antalet sjuksköterskeskolor uppgick våren 1966 till 34. Enligt år 1965 fattade beslut skall sjuksköterskeutbildningen bedrivas enligt delvis nya riktlinjer. Då den tidigare utbildningen erbjuder vissa för utredningsarbetet intressanta aspekter, må om densamma först anföras följande. Sjuksköterskeskolornas fullständiga lärokurs, i vilken även ingick viss specialutbildning, omfattade en tid av minst 31 och högst 37 månader. Utbildningen var i regel så ordnad, att eleven deltog 11 m å n a d e r (48 veckor) av året och hade en månads ferier. Någon indelning av utbildningstiden i läsår och terminer förekom inte. Sjuksköterskeutbildningen påbörjades i allmänhet antingen i mars eller i september. Elev som började utbildningen i mars fick vanligen sin feriemånad första året i december, andra året i juli och tredje året i maj, medan den som började i september hade ferier i juni, januari respektive november. Utbildningsverksamheten pågick sålunda varje sommar. Från skolornas sida framhölls emellertid att det var praktiskt laget omöjligt att bedriva någon egentlig undervisning under sommarmånaderna och vid de större helgerna på grund av stängda vårdavdelningar och ringa eller ingen tillgång på timlärare. Enligt den år 1965 beslutade legitimerade grundutbildningen, som omfattar fem terminer, skall undervisningen vid sjuksköterskeskolorna under en termin vara övervägande teoretisk och under fyra terminer övervägande praktisk. Under de praktiska avsnitten meddelas teoriundervisning parallellt med praktikutbildning. Den praktiska utbildningen planlägges och bedrives med utgångspunkt från att eleverna inte ingår i sjukhusets personalstat. Någon spe-

cialutbildning ingår inte i grundutbildningen utan förvärvas i särskilda vidareutbildningskurser. Läsåret omfattar 42 veckor fördelade på två terminer. Då elevintagning sker såväl höst- som vårtermin, har det visat sig ändamålsenligt att göra terminerna lika långa. Höstterminen börjar omkring mitten av augusti och avslutas omkring mitten av januari, medan vårterminen tar sin början omkring mitten av januari och pågår till midsommar. Under vardera terminen förekommer en veckas lov i samband med jul- respektive påskhelgen. Sommarferierna, som i enlighet med ovan angivna uppgifter infaller under tiden från och med midsommar fram till omkring mitten av augusti, omfattar sålunda cirka åtta veckor. Det må nämnas, att frivillig sommarpraktik under en sammanhängande period om en månad rekommenderas ingå som ett led i utbildningen. För elevernas egen rekreation återstår därvid så lång tid som motsvarar lagstadgad semester. Antalet undervisningstimmar per elev enligt den nya utbildningsplanen uppgår under de praktisk-teoretiska perioderna till 37—40 veckotimmar och under de övervägande teoretiska perioderna till omkring 30 veckotimmar. I lektionsform meddelad undervisning förekommer i regel inte på lördagar men däremot i viss utsträckning praktisk utbildning. Med hänsyn till att eleverna bör lära känna sjukvårdsverksamheten under olika förhållanden, anses det värdefullt att under utbildning på vårdavdelning även söndagar i begränsad omfattning tas i anspråk. 3.2.3A Den skolmässiga yrkesutbildningen för jordbruk meddelas vid lantbruks-, trädgårds- och lanthushållsskolorna, den statliga trädgårdsskolan i Norrköping samt lantbruks- och träd-

40 gårdsavdelningarna vid Alnarpsinstitutet. De olika skolformerna h a r den gemensamma beteckningen lantbrukets yrkesskolor. Vid nämnda yrkesskolor anordnas utbildnings- och fortbildningskurser av varierande längd. De kortare kurserna pågår endast en eller annan vecka. De längre kurserna omfattar 39, 42 respektive 84 (42 + 42) veckor. Det må nämnas att kurserna om 42 veckors längd förekommer dels vid lantbruksskolornas förberedande yrkesutbildning, grundläggande yrkesutbildning samt arbets- och driftsledarutbildning, dels vid lantmästarutbildning, trädgårdsförmansutbildning och trädgårdsteknikerutbildning. Lantmästarutbildning meddelas även vid kurser om 84 (42 + 42) veckor. Kurser om 39 veckor förekommer vid lanthushållsskolornas grundläggande utbildning. Läsåret omfattar i regel tiden 1 november—31 oktober. Undervisningen skall normalt pågå 42 veckor per läsår. Undervisningen kan inställas under tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för att bereda rektor och lärare möjlighet att delta i överläggningar av betydelse för undervisningen eller i fortbildningskurs, som anordnats eller godkänts av lantbruksstyrelsen. I kurs av huvudsakligen teoretisk karaktär omfattar undervisningen vanligen 35—40 veckotimmar. För lanthushållsskola och för praktisk-teoretisk kurs vid lantbruksskola föreskrives, att undervisningstiden inte får överstiga 45 veckotimmar, däri inräknat övningar under lördagseftermiddagar och söndagar. I nämnda tid inräknas dock inte samkväm och frivillig undervisning. De två första lektionerna på morgonen och efter måltidsrasten skall omfatta 45 minuter och övriga lektioner minst 40 minuter. Mellan två lektioner lämnas rast om 10—15 minuter. Beträffande un-

dervisningen i yrkesarbete gäller dock att lektionerna skall omfatta 60 minuter och att rast skall lämnas efter två lektioner. 3.2.3.5 Beträffande yrkesutbildningen för skogsbruket må i föreliggande sammanhang anföras följande. Den grundläggande yrkesutbildningen för skogsbruket är fördelad på två årskurser. Första årskursen omfattar i regel 42 veckor, nämligen 22 skolveckor och 20 praktikveckor. Under sistnämnda period skall eleverna delta i praktiskt skogsarbete hos företag eller andra skogsägare ( p r a k t i k v ä r d a r ) . I andra årskursen ingår vanligen 12 skolveckor och omkring 16 praktikveckor. Angivna utbildning bedrives nära nog helt av skogsvårdsstyrelserna, som förfogar över ett 30-tal skogsbruksskolor med sammanlagt omkring 1 000 elevplatser. Arbetsledarutbildningen för skogsbruket meddelas vid skogsskolorna, av vilka det för närvarande finns sex statliga och en icke statlig skola. Utbildningen är ettårig. Lärokursen pågår under tiden från och med den 1 november till och med den 15 oktober påföljande år med uppehåll under sammanlagt högst 20 söckendagar vid jul, nyår, påsk och midsommar. Undervisningen omfattar lektioner och övningar i lärosal, tillämpningsövningar och arbeten i skogen samt studieresor. Såväl vid skogsbruksskolorna som vid skogsskolorna upptar timplanerna 40 veckotimmar. Lektionslängden är genomgående 45 minuter. Det må nämnas att yrkesutbildningen för skogsbruket utredes av skogsbrukets yrkesutbildningskommitté, som i ett år 1965 avgivet delbetänkande föreslagit en omläggning av den till skogsbruksskolorna förlagda utbildningen (Skoglig yrkesutbildning I. SOU 1965:67).

41 Enligt det framlagda förslaget uppdelas utbildningen i grundutbildning och vidareutbildning. Grundutbildningen, som förutsattes bygga på grundskolan, föreslås omfatta ett läsår om 42 veckor. Enligt kommitténs mening bör praktiska övningar och färdighetsträning i görligaste mån integreras med den yrkesteoretiska undervisningen. En på detta sätt sammanhållen grundutbildning innebär, att både den teoretiska och den praktiska utbildningen bedrives vid skolan. Enligt läroplanen skall undervisningen omfatta 35 timmar per vecka. Vidareutbildningen utgör det andra ledet i skogsbruksskolornas verksamhet. Enligt kommitténs förslag skall den avse utbildning av företagare, maskinförare och förmän och omfatta kurser om 16—20 veckor. I de fall det bedömes ändamålsenligt skall en kurs kunna uppdelas på två eller tre perioder inom läsårets ram. 3.2.3.6 Yrkesutbildningen för sjöfart äger rum vid sjömansskolor och sjöbefälsskolor, varjämte några rederier bedriver utbildning ombord på handelsfartyg. Sjömansskolorna är knutna till yrkesskolorna och arbetar under liknande villkor som dessa skolor. I detta sammanhang är det sålunda främst sjöbefälsskolorna, som bör beaktas. Sjöbefälsskolor finns endast på fem platser i landet. Undervisningen vid dessa skolor har till ändamål att utbilda fartygs- och maskinbefäl samt radietelegrafister för handelsflottan. Utbildningen av fartygsbefäl omfattar dels en ettårig styrmanskurs, dels en tvåårig sjökaptenskurs. Maskinbefälsutbildningen utgöres på motsvarande sätt av en ettårig maskinteknikerkurs och en tvåårig sjöingenjörskurs. Radiotelegrafistutbildningen är ettårig. Läsåret omfattar 273 dagar (39 veckor). Utöver ledighet vid påsk och pingst samt i samband med

arbeten vid terminernas avslutning skall rektor lämna eleverna ledighet minst 4 och högst 7 dagar varje läsår. Läroplanen innefattar för de ettåriga kurserna 38 veckotimmar och för de tvååriga kurserna 36 veckotimmar. Den dagliga undervisningen är som regel begränsad till högst sju lektioner. Varje lektion omfattar 45 minuter, såvida tillsynsmyndigheten inte bestämmer annorlunda. Beträffande rasternas längd och fördelning m. m. gäller föreskrifter, som sammanfaller med de för grundskolan utfärdade bestämmelserna. 3.2.3.7 Vissa speciella former av yrkesutbildning. Såsom antytts i det föregående är samverkan mellan vissa utbildningsanstalter samt olika företag, organisationer o. dyl. inom arbetsmarknaden i en del fall synnerligen påtaglig. I det närmast följande skall beröras några former av yrkesutbildning, som kännetecknas av ett nära samspel mellan skola och näringsliv. Vid växelutbildningen erhåller eleverna vissa perioder praktisk utbildning inom näringslivet. Denna form av utbildning bedrives i relativt betydande omfattning i fråga om hantverks- och industriyrken. Den förekommer emellertid även inom andra arbetsområden, t. ex. vid yrkesutbildning för detaljhandeln. I regel användes växelutbildning inte under lärogångens initiala skede, och den kan självfallet endast ordnas på orter med erforderlig tillgång till utbildningsplatser i näringslivet. — I detta sammanhang må även erinras om de arbetsprojekt som skapas genom, särskilda elevarbeten. Åsyftade utbildningsform har bland annat använts inom byggnadsbranschen. Vid de inbyggda yrkesskolorna meddelar respektive företag själva den praktiska utbildningen som då bedrivs efter en särskild plan, antingen helt i pro-

42 auktionen eller också delvis i skolverkstad och delvis i produktionen. I regel svarar yrkesskolan för den kompletterande teoretiska undervisningen, som omfattar dels viss undervisning i allmänna ämnen, dels undervisning i respektive yrkesteoretiska ämnen. Det förekommer även i en del fall, att företagen själva bestrider en större eller mindre del av den teoretiska undervisningen. Vissa större företag h a r inrättat företagsskolor. Såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen och utbildningen ombesörjes vid dessa skolor av företagen själva. I en del fall har det visat sig ändamålsenligt att flera företag inom ett verksamhetsområde slutit sig samman om en gemensam skola. Dessa branschskolor har bland annat haft betydelse som fortbildningsinstitut. En utbildningsform inom näringslivet med gamla traditioner är lärlingsutbildningen hos hantverksmästare m. fl. Den praktiska utbildningen kan i denna utbildningsform kompletteras med teoriundervisning vid yrkesskola, genom korrespondensundervisning eller genom deltagande i av berörda företagsorganisationer anordnade kurser. Ovan angivna speciella former av yrkesutbildning h a r erhållit ökad betydelse. Landvinningar inom vetenskap och teknik ger anledning till hastiga förändringar inom omfattande sektorer av samhälls- och arbetslivet, förändringar som bland annat ställer nya krav på undervisning och utbildning. Därmed h a r tillkommit ytterligare motiv att förlägga vissa delar av yrkesutbildningen till näringslivet självt. De nämnda formerna av yrkesutbildning har dubbel anknytning, nämligen dels till skolan och dels till näringslivet. Lärotiderna h a r anpassats med hänsyn till detta förhållande. Under till skolan förlagda perioder gäller de för respektive skolform utfärdade ar-

betstidsbestämmelserna. Vid den i näringslivet bedrivna utbildningen tilllämpas i huvudsak de för vederbörande yrkesområde gällande arbetstiderna, varvid dock i förekommande fall hånsyn även måste tagas till arbetarskyddslagens särskilda bestämmelser om minderårigas användande i arbete. 3.2.3.8 Omskolningsverksamhet. En i flera avseenden särpräglad form av yrkesutbildning utgör kurserna för arbetslösa. I föreliggande framställning användes om denna utbildning beteckningen omskolningsverksamhet. Den kan bedrivas dels som kommunala arbetslöshetskurser, dels som arbetslösbetskurser vid central verkstadsskola eller som centrala arbetslöshetskurser. De sistnämnda kurserna, som är de vanligast förekommande, är av tre slag, nämligen nybörjarkurser, fortbildningskurser och omskolningskurser. Det må även nämnas, att medan omskolningsverksamheten tidigare huvudsakligen utnyttjades inom industrin, h a r den numera kommit till användning också inom andra arbetsområden, t. ex. handel och kontorsverksamhet, hotell- och restaurangnäringen, husligt arbete samt hälso- och sjukvård. Vidare anordnas bland annat yrkesutbildnings- och anpassningskurser för synskadade och andra handikappade. Elevernas ålder och levnadsomständigheter, utbildningens flexibilitet och målsättning samt undervisningens uppläggning och genomförande ger omskolningsverksamheten dess speciella karaktär. Vid genomgripande omläggning av driften eller vid nedläggning av ett företag, vid uppkommen mera omfattande arbetslöshet eller brist på arbetskraft inom ett yrke, en bransch eller en näringsgren kan omskolning i större skala bli aktuell. Sökande fördelas därvid på redan i gång varande kurser, eller också startas nya kurser för att

43 fylla det uppkomna utbildningsbehovet. Omskolningsverksamhetens omfattning kan uppenbarligen variera starkt. Intagningen av elever sker i friare former än vad som vanligen tillämpas inom övrig undervisnings- och utbildningsverksamhet. Vid flertalet kurser förekommer kontinuerlig intagning. Klassenheten i vedertagen betydelse är sålunda ofta upplöst. Vid nybörjarkurser, som är avsedda att ge en grundläggande yrkesutbildning, samt vid vissa övervägande teoretiskt inriktade kurser startar dock utbildningen i regel samtidigt för eleverna. Det må emellertid framhållas, att nybörjarkurserna •enligt beslut av 1963 års riksdag har inordnats i den reguljära yrkesutbildningen. Undantagna från detta beslut är dock vissa kurser, som anordnas vid de s. k. riksyrkesskolorna. Något läsår i konventionell betydelse förekommer inte inom större delen av den egentliga omskolningsverksamheten. I regel saknas även terminsindelning. I stället för ferier har lärarna semester enligt bestämmelserna i kollektivavtal för statstjänstemän. Kursdeltagarna äger rätt till ledighet för rekreation m. m. motsvarande två dagar per månad. Denna ledighet kan koncentreras till sammanhängande perioder. Nybörjarkurserna har alltid samma längd som motsvarande utbildning inom det reguljära yrkesskolväsendet. För de egentliga omskolningskurserna varierar kurslängden från omkring tolv veckor upp till omkring två år. Beträffande antalet veckotimmar, lektionstidens längd samt inplaceringen av raster gäller i stort sett samma förhållanden som för motsvarande utbildning vid yrkesskolorna. På flertalet kursorter bedrives försöksverksamhet med femdagars arbetsvecka. Under förutsättning att undervisningen vid berörda kurser inte behöver in-

ställas, har lärarna möjlighet att delta i högst fem studiedagar varje år. Lovoch friluftsdagar förekommer däremot endast vid nybörjarkurserna. 3.2.4 Folkhögskolor

Verksamheten vid landets något mer än hundra folkhögskolor uppvisar väsentliga avvikelser från den inom det allmänna skolväsendet vanligen tillämpade arbetsordningen. Bland annat kännetecknas arbetet inom denna skolform av relativt stor frihet, varför förhållandena kan växla i rätt hög grad från skola till skola. I detta sammanhang må endast erinras om följande förhållanden. Folkhögskolornas arbetsår räknas från och med den 1 juli till och med den 30 juni, om inte annat medges. Läsåret skall omfatta minst 30 veckor. Årligen anordnas antingen vinterkurs och sommarkurs eller enbart vinterkurs. Därjämte kan förekomma en eller flera ämneskurser. Av både vinterkurs och sommarkurs kan anordnas såväl första som andra årskurs samt efter tillsynsmyndighetens medgivande även tredje årskurs. Vinterkurs skall omfatta 22—30 veckor och sommarkurs minst 13 veckor. Ämneskurs pågår minst en vecka. I kurstiden för vinterkurs och sommarkurs samt ämneskurs om minst fyra veckor inräknas dag för upprop, dag för avslutning, skäligt antal dagar för studieutflykter och lov av tillfällig anledning samt helgfria lovdagar till ett antal av högst tre i samband med påsk och högst två i samband med vardera pingst- och midsommarhelgerna. Antalet undervisningstimmar per vecka bör vara minst 30 i första och minst 24 i högre årskurs. Varje lektionstimme omfattar vanligen 45 minuter. 3.2.5 Lärarutbildningsanstalter

Lärarutbildningen bedrives i vårt land vid en rad olika utbildningsanstalter,

44 varvid i detta sammanhang kan nämnas förskoleseminarier, slöjdlärarseminariel, yrkespedagogiska institut, seminarier för huslig utbildning, statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, folkskoleseminarier samt lärarhögskolor. 3.2.5.1 Utbildningen vid förskoleseminarierna omfattar två läsår, vartdera omfattande 39 veckor fördelade på en hösttermin och en vårtermin. Lärarkandidaterna skall varje läsår erhålla lov under sammanlagt fjorton dagar. F ö r att bereda lärarna tillfälle att delta i studiedagar eller göra studiebesök i a n d r a skolor kan undervisningen inställas högst fem dagar för varje lärare och läsår. Utbildningen vid förskoleseminarierna bedrives för närvarande i enlighet med en av skolöverstyrelsen provisoriskt fastställd läroplan. 3.2.5.2 Slöjdlårarseminariet h a r till ändamål att utbilda lärare i trä- och metallslöjd eller därmed jämförliga slöjdarter. Utbildningstiden vid seminariet omfattar ett läsår. Detta börjar i augusti och slutar i juni, om inte särskilda skäl föranleder annat. Utöver tid för inträdesprövningar omfattar läsåret 41 veckor, som fördelas på en hösttermin om 20 och en vårtermin om 21 veckor. Lärarkandidaterna skall erhålla lov u n d e r läsåret sammanlagt femton dagar. Föreskrifterna beträffande lektionstidens längd samt längden och inplaceringen av raster överensstämmer med de ovan angivna bestämmelserna för grundskolan. 3.2.5.3 Vid de yrkespedagogiska instituten utbildas yrkeslärare och handelslärare samt vissa lärare för tekniska gymnasier, tekniska skolor m. fl. läro-

anstalter. Utbildningen h a r form av kursverksamhet. Yrkeslärarutbildningen omfattar kurser om cirka 33 veckor, i huvudsak fördelade på 15 veckors pedagogisk utbildning, 15 veckors assistentlärartjänstgöring samt 3 veckors repetitions- och avslutningskurs. Handelslärarutbildningen utgöres av pedagogiska kurser om cirka 15 veckor. Övriga vid instituten anordnade pedagogiska kurser samt kompletterings- och vidareutbildningskurser varierar i längd från några få veckor till ett par terminer. Endast ett starkt begränsat antal lärare är mera fast knutna till institutens verksamhet, varför en betydande del av undervisningen bestrides av tillfälligt engagerade lärare. Vidare måste instituten i brist på egna lokaler förhyra lärosalar, laborations- och grupparbetsrum m. fl. erforderliga utrymmen. Dessa omständigheter bidrar till att uppläggningen även av samma kurstyper kan variera på kursorterna från tid till annan. Det genomsnittliga veckotimtalet vid de olika utbildningskurserna ä r emellertid i regel avpassat så, att lärarkandidaterna skall erhålla relativt god tid för lektionsförberedelser, lösandet av olika hemuppgifter, förberedelser till tentamina o. dyl. Lektionstidens längd varierar i viss mån med hänsyn till ämne och undervisningsform. Inom andra skol- och utbildningsformer förekommande lovdagar, friluftsdagar och studiedagar saknas i denna lärarutbildning. 3.2.5A Vid seminarierna för huslig utbildning förekommer följande linjer och grenar, nämligen treårig linje för hushållslärare med en allmän gren och en lanthushållsinriktad gren, treårig linje för textillärare med en allmän gren och en vävinriktad gren,

45 treårig linje för barnavårdslärare, ett och ett halvtårig linje för yrkeslärare i klädsömnad och tvåårig linje för ekonomiföreståndare. Läsåret omfattar 39 veckor. I fråga om utbildningen av textillärare och ekonomiföreståndare tillkommer dock därutöver enligt tilläggsbestämmelser till timplanerna vissa veckor under sommaren för vävning respektive praktiktjänstgöring. Under läsåret skall eleverna erhålla lov sammanlagt högst fjorton dagar. Antalet studiedagar är begränsat till högst tre dagar för varje lärare och läsår. Friluftsdagar förekommer inte. Det kan vidare nämnas, att föreskrifterna angående lektionstidens längd samt längden och inplaceringen av raster överensstämmer med de ovan angivna bestämmelserna för grundskolan. Undervisningstiden för eleverna varierar allt efter linjer och grenar samt årskurser mellan 22V2—40 veckotimmar.

fattar för exempelvis treterminskurserna cirka 785 timmar. Undervisningstiden under teoriveckorna uppgår till omkring 20 veckotimmar. Dessa är i regel förlagda till veckans fem första arbetsdagar, medan lördagarna är anslagna åt kursdeltagarnas självständiga studier. Lärarkursernas praktikutbildning sker vid sjuksköterskeskolor och yrkesskolor med vårdyrkesutbildning. Den innefattar utöver auskultationer och undervisningsövningar även undervisning i skoladministrativa frågor. Elevernas schemabundna arbete u n d e r denna del av utbildningen omfattar genomsnittligt cirka 25 veckotimmar. Lektionernas längd är genomgående 45 minuter, medan rasterna mellan på varandra följande lektioner uppgår till 10—15 minuter. Lov- och friluftsdagar förekommer inte i denna lärarutbildning, liksom inte heller studiedagar för institutets lärare.

3.2.5.5 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har till uppgift att utbilda bland annat lärare i hälso- och sjukvård. Lärarutbildningen omfattar kurser om ett och ett halvt läsår (tre treminer). För kursdeltagare med studentexamen och akademiskt betyg i pedagogik anordnas kurser om ett läsår (två terminer). Under den rådande bristen på lärare bedrives försöksvis även utbildningskurser om en termin. Terminslängden varierar. Vid treterminsutbildningen omfattar första och tredje terminen vardera 16 veckor samt a n d r a terminen 24 veckor, medan terminerna i ettårskursen omfattar 21 respektive 22 veckor. Enterminsutbildningen pågår under 19 veckor. Den i lärarutbildningen ingående teoretiska undervisningen, som är koncent r e r a d till ett fåtal platser i landet, om-

3.2.5.6 Folkskoleseminarierna h a r följande utbildningslinjer, nämligen fyraåriga och tvååriga f ö r s k o l l ä r a r linjer samt treåriga och tvååriga småskollärarlinjer. Vid varje seminarium skall finnas en övningsskola, som omfattar antingen statliga klasser (interna övningsskoleklasser) eller klasser tillhörande det kommunala skolväsendet (externa övningsskoleklasser) eller klasser av båda dessa slag. Läsåret omfattar 39 veckor, däri inräknat tid för inträdes- och flyttningsprövningar. Rektor bestämmer om fördelning av läsåret på höst- och vårtermin samt om dagarna för terminens början och slut och för årsavslutningen. Den övriga delen av året utgör ferier. Därunder kan dock enligt tilläggsbe-

46 stämmelser till timplanerna förekomma obligatorisk undervisning för lärarkandidaterna. I läsåret inräknas den ledighet, som vid början och slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets början och avslutning, samt likaledes dels den ledighet, som lämnas lärarkandidaterna från och med torsdagen före påsk till och med näsfföljande onsdag, dels pingstaftonen. För vinnande av en lämpligare fördelning av lärarkandidaternas ledighet under vårterminen kan rektor medge, att ledigheten i anslutning till helgdagarna vid påsk och pingst helt eller delvis utbytes mot annan ledighet av motsvarande längd under loppet av samma termin. Likaså kan rektor i de fall läsåret avslutas före pingstdagen i stället för pingstaftonen lämna ledighet annan dag under vårterminen. För hela seminariet gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor dessutom lämnas under sammanlagt minst sex och högst åtta dagar under läsåret. F ö r att bereda lärarna tillfälle att under pågående termin delta i studiedagar eller göra studiebesök kan rektor inställa undervisningen under högst fem dagar för varje lärare och läsår. Antalet veckotimmar växlar mellan olika linjer och årskurser. Utöver i timplanen angivna timmar tillkommer obligatorisk undervisning i tal- och röstvård, yrkesvägledning, instrumentalmusik och simning samt kompletteringskurser i vissa ämnen, varjämte må nämnas frivillig kurs för erhållande av behörighet att undervisa i engelska språket. Inräknas även angivna utbildning, uppgår den schemabundna undervisningen i vardera av de två första årskurserna av den 4-åriga förskollärarlinjen till omkring 40 veckotimmar. För övriga årskurser på de olika linjerna är undervisningstiden kortare. De lägsta

veckotimtalen förekommer i den 4-åriga folkskollärarlinjens samt de båda 2-åriga och 3-åriga småskollärarlinjernas. sista årskurs. Det schemabundna arbetet uppgår i dessa årskurser till omkring 30 veckotimmar. Under en av veckans dagar ägnas 15^ minuter av den första lektionen åt en för lärarkandidaterna gemensam morgonsamling. Föreskrifterna angående lektionstider och raster överensstämmer med bestämmelserna för grundskolan. De ovan angivna bestämmelserna angående lärotider m. m. för lärarkandidaterna gäller i tillämpliga delar även för den interna övningsskolan. 3.2.5.7 Vid lärarhögskolorna utbildas lärare för grundskolan och för det gymnasiala stadiet. I proposition (nr 4) till 1967 års riksdag föreslås en reformerad lärarutbildning. Den nya utbildningen, som avses bli införd med början läsåret 1968/69, ersätter dels nuvarande utbildning av småskollärare och folkskollärare vid folkskoleseminarium och lärarhögskola, dels utbildning avlärare i läroämnen vid universitet och högskolor, lärarhögskolor och praktisk lärarkårs. Den blivande läraren skall få dels ä m nesteoretisk utbildning, dels praktiskpedagogisk utbildning omfattande pedagogik, metodik och praktik. Utbildningen föreslås liksom hittills bli specialiserad på olika lärarkategorier. Den sammanlagda utbildningstiden för klasslärare på lågstadiet föreslås bli 2Vi år och för klasslärare på mellanstadiet 3 år. Inom denna tid skall rymmas en fördjupad utbildning, som ger kompetens att i viss utsträckning undervisa på överliggande stadium, samt utbildning i engelska för alla lärare på lågstadiet. Den ämnesteoretiska utbildningen för-

47 blivande ämneslärare på grundskolans högstadium och det gymnasiala stadiet skall bedrivas inom universitetsväsendet och skall i fråga om nivå och omfattning ansluta till vad som nu gäller för behörighet till adjunkttjänst på respektive stadier. Den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare skall bestå av en förberedande del i anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen och en avslutande del omfattande det sista studieåret. Denna utbildning liksom utbildningen av klasslärare föreslås förlagd till självständiga lärarhögskolor. Läsåret, som vid lärarhögskolorna för närvarande utöver tid för inträdesprövning omfattar 39 veckor, föreslås från och med 1967/68 omfatta 40 veckor, tid för inträdesprövning inräknad.

3.2.6 övriga skol- och utbildninggformer

Den föregående framställningen har syftat till att ge en översiktlig bild av arbetsförhållandena inom olika delar av vårt lands skolväsende. Därvid har i främsta rummet behandlats mera frekventa undervisnings- och utbildningsformer. Stoffurvalet har emellertid även skett med hänsyn till sådana omständigheter, som kan vara ägnade att belysa den följande framställningen. En vidgning av redovisningen skulle dels i stor utsträckning beröra skolor och utbildningsanstalter med arbetsförhållanden så likartade vissa redan behandlade, att det i betydande omfattning bleve fråga om en upprepning, dels föra in i bilden skol- och utbildningsformer, som på grund av målsättning, organisation m. m. arbetar under så speciella förhållanden, att de i detta sammanhang är av m i n d r e intresse och betydelse. Ehuru en dylik vidgad redovisning sålunda inte ansetts erforderlig, har ut-

redningen dock funnit det lämpligt att helt kortfattat antyda, vilka delar av vårt lands undervisnings- och utbildningsväsende som inte direkt berörts i den lämnade översikten. Av ovan inte behandlade skol- och utbildningsformer för skilda ändamål märkes bland annat följande, nämligen ungdomsvårdsskolorna, statens skoloch yrkeshem, vissa skolor och utbildningsanstalter för hälso- och sjukvården (t. ex. Statens distriktssköterskeskola, tandsköterske- och tandteknikerskolorna samt sjukgymnastinstituten), Statens polisskola, Statens brandskola, bergsskolan i Filipstad, Statens skogsmästarskola, viss lärarutbildning (t. ex. för jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor samt för sjöbefälsskolorna), undervisning och utbildning på deltid, enskilda skolor och utbildningsanstalter samt av statliga och kommunala myndigheter, affärsdrivande verk, företag inom olika verksamhetsområden, organisationer m. fl. anordnad utbildning av företrädesvis intern karaktär. Vidare har i den lämnade översikten endast undantagsvis medtagits sådan undervisning och utbildning, som omfattar ett relativt begränsat antal veckor. Särskilt inom yrkesutbildningen anordnas för skilda ändamål ett stort antal kurser av varierande längd. I detta sammanhang må även nämnas den omfattande kursverksamheten för lärarnas fortbildning och vidareutbildning.

3.3 Sammanfattning

I kapitel 3 redovisas olika skolformers och stadiers arbetsförhållanden och lärotider. På grund av materialets omfattning har en på olika sätt åstadkommen begränsning och koncentration av framställningen visat sig erforderlig.

48 I främsta rummet behandlas det obligatoriska skolväsendet, dess mera omfattande överbyggnader inom det allmänna skolväsendet och inom yrkesutbildningsväsendet samt huvudparten av lärarutbildningen. Därjämte beröres även vissa undervisnings- och utbildningsformer, som erbjuder förhållanden av särskilt intresse för utredningsarbetet. Inom undervisningsväsendet förekommande arbetstider regleras genom olika stadgor, reglementen m. m., vari lämnas föreskrifter och anvisningar angående bland annat läsår, terminsindelning, ferier, lov-, frilufts- och studiedagar, veckotimtal, skolarbetsdagarnas och lektionernas längd, rasternas längd och inplacering samt läxor och liknande arbetsuppgifter. Bestämmelserna växlar med hänsyn till skol- och utbildningsformernas allmänna målsättning, stadier, förekommande undervisningsämnen, undervisningsmetoder och arbetsformer m.m. Förhållandena kompliceras ytterligare till följd av den omdaning, som väsentliga delar av undervisningsväsendet för närvarande genomgår. Läsåret är inom huvudparten av skoloch utbildningsväsendet uppdelat på två terminer med mellanliggande julferier. För den obligatoriska skolan och dess överbyggnader inom det allmänna skolväsendet omfattar läsåret i regel 39 veckor, medan återstående 13 veckor utgör jul-och sommarferier. Inom yrkesutbildningen förekommande heltidskurser med övervägande teoretiskt inriktad undervisning har i stor utsträckning samma arbetstidsutläggning, medan däremot heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning i många fall har ett läsår om 42 veckor. Läsår överstigande 42 veckor förekommer numera endast i mindre utsträckning inom yrkesutbildningen. För lärarutbildning anordnade kurser om en termin om-

fattar cirka 15—20 veckor. Lärarutbildning om två eller flera terminer har läsår av varierande längd. Så omfattar exempelvis läsåret vid de yrkespedagogiska instituten 33, vid folkskoleseminarierna 39 och vid slöjdlärarseminariet 41 veckor. För omskolningsverksamheten är i stor utsträckning arbetsåret avpassat i enlighet med bestämmelserna om lagstadgad semester. Den schemabundna obligatoriska veckoarbetstiden varierar högst väsentligt mellan såväl olika skol- och utbildningsformer som skilda stadier. Inom vissa delar av lärarutbildningen föreskrives under praktiktjänstgöringen endast omkring 15 veckotimmar. Därvid har beaktats lärarkandidaternas hemarbete i samband med övningslektionerna. Inom grundskolan, där den schemabundna undervisningstiden avpassats med hänsyn till bland annat elevernas utvecklingsstadium, är veckotimtalet i årskurs 1 fastställt till 20. Det ökar successivt för att från och med årskurs 5 omfatta 35 veckotimmar. För fackskolan och det nya gymnasiet uppgår den schemabundna obligatoriska undervisningen till 30—35 veckotimmar. Den längsta veckoarbetstiden i skolan förekommer inom yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning. För en stor del av yrkeskolorna uppgår sålunda den schemabundna undervisningstiden till 42 veckotimmar. I vissa fall omfattar emellertid inom yrkesutbildningen undervisningstiden upp till 45 veckotimmar. Den obligatoriska dagliga undervisningstiden är för eleverna i grundskolans årskurser 1 och 2 fastställd till högst fem lektioner, medan den för eleverna i grundskolans övriga årskurser samt för eleverna i fackskolan och det nya gymnasiet maximerats till sju lektioner. Vid de tekniska gymnasierna uppgår elevernas dagliga undervis-

49 ningstid till högst åtta lektioner. Inom yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning förekommer i stor utsträckning att eleverna h a r skolarbetsdagar omfattande åtta lektioner eller däröver. Lektionstidens längd inom skol- och utbildningsväsendet uppgår vanligen till 40—60 minuter. I den allmänna skolan, vid den övervägande teoretiskt inriktade undervisningen inom yrkesutbildningen och i lärarutbildningen uppgår lektionstiden vanligen till 40—45 minuter. Vid den övervägande praktiskt inriktade undervisningen inom yrkesutbildningen är lektionstiden i allmänhet 60 minuter. Mellan lektionerna förekommande raster omfattar i regel 10—15 minuter. Vid exempelvis laborationer och övervägande praktiskt inriktad undervisning fortsätter arbetet ofta två eller flera lektioner i följd utan mellanliggande rast. Måltidsuppehållet inplaceras i regel senast efter fjärde lektionen och omfattar vanligen 30—60 minuter. Morgonsamling under 10—15 minu-

4—611814

ter anordnas i grundskolan före dagens första lektion. Dylika gemensamma samlingar före det egentliga skolarbetets början eller inpassade vid annan tidpunkt under dagen förekommer en eller flera gånger i veckan även vid vissa andra skol- och utbildningsformer. Utöver den dagliga undervisningstiden tillkommer för eleverna fullgörandet av läxor och liknande uppgifter. Detta arbete är av högst varierande omfattning för eleverna i olika skol- och utbildningsformer. Inom exempelvis yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning förekommer dylika uppgifter endast i mera begränsad utsträckning. För eleverna vid t. ex. fackskolor, gymnasier och vissa lärarutbildningsanstalter kan de däremot vara betungande. Inom grundskolan, fackskolan, gymnasiet, yrkesskolorna m. fl. skol- och utbildningsformer förekommer inga läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna skall fördelas någorlunda jämnt på övriga arbetsdagar.

AVDELNING II

ANALYS

KAPITEL 4

Utredningens arbete

Den föregående framställningen har gett vid handen, att begreppet skolans arbetstider har ett omfattande innehåll. I föreliggande avdelning av betänkandet analyseras hithörande problemkomplex. De olika frågeställningarnas anknytning till skilda företeelser och förhållanden i och utom skolan har i hög grad verkat bestämmande för utredningsarbetets allmänna uppläggning, formerna för insamlandet av vissa data o. dyl. Utredningen finner det erforderligt att som en ingress till den följande analysen något beröra arbetets bedrivande.

4.1 Försöksverksamhet

4.1.1.1 Såsom framgår av utredningsdirektiven inledde skolöverstyrelsen läsåret 1959/60 en försöksverksamhet med planeringsdagar vid det obligatoriska skolväsendet i Stockholm och ett antal kommuner i Stockholms län. Enligt Kungl. Majrts beslut den 17 april 1959 har sålunda varje läsår sammanlagt fyra undervisningsdagar kunnat utbytas mot planeringsdagar, anordnade vid läsårets eller terminernas början. Denna försöksverksamhet syftade till att pröva samordningen av obligatoriska och vissa icke-obligatoriska skolors lärotider. Dess resultatsmässiga värde har emellertid nära nog helt koncentrerats

till uppläggningen och genomförandet av planerings- och studiedagarna. 4.1.1.2 Större betydelse för utredningens arbete har den av skolöverstyrelsen och dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning läsåret 1958/59 respektive 1959/60 påbörjade försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan. Inledningsvis deltog i densamma endast ett mycket begränsat antal kommuner och skolor. Sedan Kungl. Maj:t efter framställning av de båda överstyrelserna genom beslut den 6 juni 1962 lämnat ett vidgat försöksbemyndigande, erhöll emellertid denna försöksverksamhet en starkt ökad omfattning. En mindre del av de i försöksverksamheten deltagande kommunerna och skolorna h a r medgivits att under hela läsåret begränsa skolarbetet till fem dagar i veckan. För att undvika alltför långa skoldagar har man därvid avkortat lektionstiderna och för vissa årskurser även reducerat timplanen. Bortfallet av undervisningstid h a r delvis kompenserats genom reduktion av antalet lov- och friluftsdagar. Flertalet av de deltagande kommunerna och skolorna har emellertid tillämpat femdagarsvecka endast under en begränsad del av läsåret. Därvid h a r utnyttjats ett antal friluftsdagar, som fördelade på halvdagar gett möjlighet att

54 införa femdagarsvecka under omkring tio veckor av läsåret. För att bortfallet av lektioner inte särskilt skulle drabba på lördagsschemat förekommande ämnen, har lördagslektionerna under perioder med femdagarsvecka flyttats till andra veckodagar enligt ett rullande sj r stem, så kallad »vandrande lördag». Ehuru berörda försöksverksamhet varit omfattande, har den i vissa avseenden gett relativt begränsade erfarenheter. Orsaken härtill är framför allt att söka i de prövade försöksanordningarna. Dessa har nämligen fram till läsåret 1965/66 varit i stort sett ensartade från år till år och dessutom till sin utformning endast utgjort mera kortsiktiga lösningar. Redan 1957 års skolberedning uppmärksammade dessa omständigheter och framhöll, att försöksverksamheten borde »ske i mer varierade former än hittills med avseende på såväl omfattning som organisatorisk uppbyggnad» (SOU 1961:30, s. 411 f.). Från och med läsåret 1965/66 har en del kommuner och skolor övergått till av skolarbetstidsutredningen utarbetade alternativa lösningar. 4.1.1.3 Sedan utredningen i ett inledande skede av sitt arbete utformat vissa alternativ till arbetstidsutläggning i skolan, ansåg den det nödvändigt att i en särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka pröva deras bärighet. Vid planeringen av denna försöksverksamhet hade utredningen samråd med företrädare för centrala, regionala och lokala myndigheter. Bland annat anordnades i samverkan med skolöverstyrelsen och dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning en överläggning i Stockholm med representanter för berörda länsskolnämnder, kommunala och andra skolstyrelser samt vissa rektorer.

Då utredningsarbetet påbörjades i slutet av april 1963, kunde ifrågavarande försöksverksamhet starta först med läsåret 1964/65. Av olika anledningar erhöll den under nämnda läsår ett långt mindre deltagande från kommunerna än som beräknats. Den kom inte heller att, såsom ursprungligen planerats, omfatta några försök med förlängning av läsåret utan begränsades till frågan om skolans femdagarsvecka. Läsåret 1965/ 66 fortsattes den särskilda försöksverksamheten, nu med anslutning från ett betydande antal kommuner och skolor. Såsom ovan framhållits övergick detta läsår även ett antal kommuner och skolor, som deltagit i den av tillsynsmyndigheterna 1958—59 inledda försöksverksamheten, till av utredningen utformade alternativa lösningar. I den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har prövats tre olika lösningar, nämligen alternativen A, A: 1 och B. Enligt alternativen A och A: 1 har femdagarsvecka tillämpats under halva respektive en fjärdedel av läsåret. I princip innebär dessa alternativ endast en schemateknisk omfördelning av undervisningstiden, så att hälften respektive en fjärdedel av antalet i läsåret ingående lördagar kunnat frigöras från skolarbetet. Därvid har eftersträvats att skapa stabila anordningar. Enligt alternativ A koncentreras en veckotimme av undervisningstiden i ett erforderligt antal ämnen — vanligen två — till halva läsåret och förlägges för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de icke undervisningsfria lördagarna. Alternativ A: 1 är utformat enligt samma grundtanke. Ett för hela läsåret gällande schema utan några förändringar föranledda av perioderna med femdagarsvecka har sålunda i båda fallen kunnat tillämpas. Alternativ B innebär att skolarbetet

55 under hela läsåret begränsas till fem dagar i veckan. Lektioner om 45 minuter och däröver h a r avkortats med fem minuter. Därigenom h a r vid behov ytterligare en lektionstimme dagligen kunnat inplaceras på schemat utan att skoldagens längd överskridit vad som ur pedagogiska, skolhygieniska och sociala synpunkter kan anses lämpligt och nyttigt. Den genom lektionsavkortningen minskade undervisningstiden har kompenserats genom följande åtgärder. I skol- och utbildningsformer med maximalt tolv friluftsdagar per läsår har deras antal minskats till högst tio. Vidare har antalet lovdagar begränsats. Sålunda minskades exempelvis för eleverna i grundskolan antalet från femton till sex lovdagar. I detta sammanhang må nämnas att några kommuner under läsåret 1966/67 på utredningens initiativ prövar ett alternativ C. Liksom alternativen A och A: 1 innebär denna lösning, att femdagarsvecka tillämpas endast under en del av läsåret. Enligt grundtanken i alternativ C skall varje skolvecka inrymma det för vederbörande klassavdelning föreskrivna antalet veckotimmar. Under perioder med femdagarsvecka koncentreras undervisningen till måndag—fredag. Vid sexdagars skolarbetsvecka överflyttas vissa lektionstimmar till lördagen. Arbetsordningen för läsåret måste i fråga om ämnes- och lektionskombinationer, antal lektioner och läxor per dag m. m. utformas så, att pedagogiska, skolhygieniska och andra relevanta synpunkter blir tillgodosedda under såväl femdagars- som sexdagarsperioderna. Genomförandet av försöksverksamheten har utgjort en naturlig anledning till fortlöpande kontakter med berörda kommuner och skolor. Utredningen har

bland annat besökt vissa försökskommuner för att inhämta erfarenheter och synpunkter angående skolans femdagarsvecka och därmed sammanhängande spörsmål, överläggningar h a r därvid förts med företrädare för länsskolnämnder, skolstyrelser, skolledare, lärare och övrig till skolans verksamhet knuten personal, organ för skolungdomens idrotts- och fritidsverksamhet, barnavårdsnämnder, polismyndigheter, föräldraföreningar och elevsammanslutningar samt näringsliv och arbetsmarknad. Rapporter över erfarenheterna av försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan h a r vid respektive läsårs slut infordrats av berörda skolstyrelser och rektorer. Anvisningar för dessa rapporters utformning m. m. h a r utarbetats av tillsynsmyndigheterna och utredningen efter samråd med bland annat kommunförbunden. Beträffande ovan angivna alternativ G erhöll utredningen under höstterminen 1966 redogörelser över de dittills gjorda erfarenheterna. 4.2

Undersökningar

Försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka beräknades ge vissa erfarenheter angående dels organisatoriska, skolhygieniska och ekonomiska, dels pedagogiska, psykologiska och sociologiska frågor. Beträffande de tre sistnämnda problemställningarna ansåg utredningen det emellertid erforderligt att i anslutning till nyssnämnda försöksverksamhet genomföra speciella undersökningar. Endast därigenom kunde det enligt utredningens mening vara möjligt att i berörda hänseenden någorlunda tillförlitligt klarlägga effekten av de försöksvis genomförda förändringarna i skolans arbetstidsutläggning.

56 Utredningen fann det därjämte behövligt att dels undersöka skolans arbetstider i vissa främmande länder, dels skaffa sig en historisk överblick över lärotiderna inom det svenska skolväsendet. Om angivna undersökningar och deras genomförande vill utredningen i detta sammanhang anföra följande. 4.2.1.1 Studieprestationer och lärotider. En ur pedagogiska synpunkter viktig fråga hänför sig till eventuella skillnader i resultatsnivån på grund av förändringar i skolans arbetstidsutläggning. Det må erinras om att i direktiven för utredningen som en allmän p r i n c i p för dess överväganden anges, »att inga rubbningar skall ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen». Den p r i m ä r a utgångspunkten för utredningens överläggningar angående resultatsnivån har varit den sammanlagda effektiva undervisningstiden per läsår. Såsom ovan framhållits innebär utredningens alternativ B, att femdagars skolarbetsvecka tillämpas under hela läsåret. Anordningen medför en generell minskning av den årliga undervisningstiden med approximativt 4 procent. Enligt utredningens övriga försöksalternativ tillämpas femdagarsvecka endast under halva eller en fjärdedel av läsåret och då i början av höstterminen och slutet av vårterminen, d. v. s. perioder som knappast kan anses representativa för läsåret i dess helhet. Dessa alternativ innebär en schemateknisk omfördelning av skolarbetet och medför sålunda ingen minskning av undervisningstiden. Med hänsyn till dessa omständigheter fann utredningen, att en undersökning om resultatsnivån i anslutning till den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolar-

betsvecka kunde begränsas till alternativ B. I undersökningen om studieprestationerna har som experimentgrupp ingått Södertälje, Växjö, Karlstad och Nederkalix, vilka samtliga tillämpat alternativ B. Kontrollgruppen har likaledes utgjorts av fyra skolkommuner, nämligen Nässjö, Kalmar, Skövde och Boden. Undervisningen på dessa orter har pågått sex dagar i veckan. Det var av naturliga skäl inte möjligt att låta samtliga elever i experiment- och kontrollkommunerna ingå i undersökningen. Vid avgränsningen av de båda grupperna hade utredningen att ta hänsyn till olika omständigheter. Urvalet var beroende av tillgången till standardprov och andra liknande kunskaps- och färdighetsprov för skilda skolformer, årskurser och ämnen. Vidare hade utredningen att beakta de skolorganisatoriska förhållandena inom kommunerna. Situationen komplicerades ytterligare genom den beslutade gymnasiereformen. Resultaten av en undersökning genomförd i gymnasier under avveckling kan knappast äga giltighet för det nya gymnasiet. Enligt utredningens bedömande skulle ett fullt tillfredsställande och generaliserbart besked om arbetstidsutläggningens återverkningar på kunskaps- och färdighetsnivån kunna erhållas endast under förutsättning att undersökningen utfördes på gymnasier, där läroplan och arbetssätt överensstämde med för det nya gymnasiet gällande förhållanden. Liknande synpunkter anlade utredningen även vid sina överväganden angående undersökningens utsträckande till övriga under avveckling varande skolformer. Med beaktande av anförda omständigheter beslöt utredningen att begrän-

57 sa undersökningen om resultatsnivån till grundskolan. 1 Såsom ovan framhållits måste också vid urvalet av årskurser och i undersökningen ingående ämnen fästas avseende vid tillgången till för ändamålet användbara kunskaps- och färdighetsprov. Utredningen fann det bland annat av denna anledning lämpligt att låta undersökningen omfatta ett antal klasser i årskurserna 3 och 8. Även andra skäl talade för ett dylikt urval. Lågstadiet borde vara representerat. Årskurs 3, som har 30 veckotimmar mot 20 respektive 24 för årskurserna 1 och 2, erbjuder därvid ur undersökningssynpunkt de intressantaste förutsättningarna. Högstadiet företer beträffande ämneslärarsystem, tillval av ämnen, arbetsmetoder m. m. stora likheter med gymnasiet och ansågs därför böra ifrågakomma före mellanstadiet. Årskurs 7 innebär för eleverna i flera avseenden nya förhållanden. Årskurs 9 avslutar den obligatoriska skolgången. Utredningen fann sålunda av antydda skäl, att årskurs 8 erbjöd den för undersökningen lämpligaste skolsituationen. Urvalet av årskurser i undersökningen om resultatsnivån skedde även med visst beaktande av utredningens sociologiska undersökning. Datainsamlingen ägde rum vid två tillfällen, nämligen vid början och slutet av läsåret 1964/65. tt.2.1.2 Effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet. Försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan har aktualiserat frågeställningar angående arbetsbelastningen. Eftersom särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda lärarnas arbetsförhållanden m. m., h a r i detta sammanhang intresset koncentrerats till elevernas arbetsbörda. Särskilt betydel-

sefull är därvid den eventuella skillnaden mellan arbetsbelastningen vid femdagars och sexdagars skolarbetsvecka. Utredningen övervägde att verkställa en särskild undersökning för att erhålla mera säkra uppgifter om utfallet axen dylik jämförelse. Då ett sådant förfarande skulle erbjuda betydande undersökningsmetodiska svårigheter samt därjämte draga stora kostnader, avstod emellertid utredningen från detta projekt. Andra vägar har anlitats för att inhämta berörda data, nämligen dels den i det följande behandlade sociologiska undersökningen, dels rapporteringen angående erfarenheter av den genomförda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Då tillämpandet av femdagarsvecka i skolan återverkar på skoldagens längd, har även därmed förknippade problemställningar angående elevernas arbetsbelastning stort intresse i detta sammanhang. Utredningen h a r därför utfört en undersökning om effekten av 1

Utredningen överlade i denna fråga med representanter för de pedagogiska institutionerna vid rikets universitet och vid lärarhögskolan i Stockholm. Därvid framkom bland annat att man vid Uppsala universitets institution för pedagogik under vårterminen 1964 utarbetat vissa kunskapsoch färdighetsprov, avsedda att på gymnasienivå användas i anlagsprövande och yrkesvägledande syfte. Dessa prov ansågs eventuellt genom någon omarbetning till en del kunna bli användbara även för andra ändamål. Dåvarande t.f. prefekten vid sistnämnda institution docent L.-G. Holmström framhöll i ett den 19 januari 1965 till utredningen ingivet utlåtande, att en undersökning av elevernas studieprestationer på gymnasiestadiet med hänsyn till den förestående reformens genomförande endast kunde beräknas ge resultat av begränsad framtida giltighet. Han anförde bland annat: »Hur fint sampel man än lyckas åstadkomma av gymnasister läsåret 1965/66 måste generaliseringar från resultat på detta sampel till populationen kommande gymnasister efter gymnasiereformen te sig mycket osäkra.»

58 skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet. Undersökningen, som genomförts i Södertälje och Uppsala, har omfattat ett antal klassavdelningar inom årskurserna 5 och 7 i grundskolan. Pojkar och flickor har studerats var för sig. Prestationsnivån har prövats under första, tredje, femte, sjätte, sjunde och åttonde lektionen på dagen. För att undvika möjliga och svårbedömda övningseffekter har varje elev deltagit endast en gång. Eventuellt skilda verkningar av att olika ämnen föregått prövningstillfället i olika klassavdelningar h a r behandlats som osystematiska effekter genom att provtillfället valts utan hänsyn till schemat i övrigt. 4.2.1.3 Sociologiska problemkomplex. F ö r ä n d r i n g a r i skolans arbetstidsutläggning kan medföra betydelsefulla sociologiska konsekvenser. Utredningen har funnit det erforderligt att närmare undersöka vissa hithörande frågor i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Av stort intresse är i detta sammanhang bland annat, hur den friställda veckodagen utnyttjas av eleverna. Den tid de blir lediga på lördagarna måste utfyllas av andra aktiviteter inom eller utom familjens ram. Det har därvid varit av betydelse för utredningen att söka belysa, om den ökade fritiden för skolans elever har sådana verkningar, att samhälleliga åtgärder och insatser av olika slag kan komma att bli påkallade och om skolan själv skall behöva erbjuda möjligheter för eleverna att utnyttja sin fritid. Samtidigt har det även varit av vikt att undersöka, hur den lediga veckodagen påverkar familjen och dess gemensamma utnyttjande av fritiden. Såsom framhållits i det föregående h a r denna undersökning även omfattat

vissa frågeställningar angående elevernas arbetsbelastning. Därvid h a r också uppmärksammats de risker, som kan föreligga för att eleverna utnyttjar lördagen till förvärvsarbete i en för hälsa och skolarbete menlig utsträckning. Av övriga problemkomplex som ingått i undersökningen må nämnas attityden till femdagars skolarbetsvecka och vissa därmed sammanhängande omständigheter. Den sociologiska undersökningen har genomförts enligt enkätmetod. Försökskommunerna har utgjorts av Norrköping, som tillämpat alternativ A, samt Södertälje, Växjö, Karlstad, Alnö och Nederkalix, vilka samtliga tillämpat alternativ B. Som kontrollkommuner med sexdagars skolarbetsvecka utsågs Örebro, Västerås, Eskilstuna, Nyköping, Nässjö, Halmstad, Kalmar, Skövde, Matfors och Boden. Skolans arbetstider berör främst elever, lärare och målsmän, varför dessa tre kategorier studerades. Elevgruppen utgjordes av ett antal klassavdelningar inom grundskolans årskurser 3 och 8, andra ringen i allmän, real- och latinlinje av det treåriga gymnasiet, den ettåriga husmodersskolan samt verkstadsskolor för bilmekaniker (första årskursen) och telereparatörer. Klassurvalet blev bestämmande även för urvalet av målsmän och lärare. Beträffande sistnämnda kategori företogs dock en utökning av gruppen i så måtto, att samtliga lärare med undervisning i årskurs 3 inom berörda kommuners grundskola ingick i undersökningen. Datainsamlingen skedde vid tre tillfällen, nämligen i början, i mitten och i slutet av försöksåret 1964/65. Avsikten var att därigenom bland annat kunna klarlägga elevers, lärares och målsmäns initiala inställning till skolans femdagarsvecka samt den eventuellt inträffade förändringen i denna inställning på

59 grund av erfarenheter under försöksverksamheten. De i det föregående berörda undersökningarna angående studieprestationer och lärotider, effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet samt vissa sociologiska frågor i samband med skolans femdagarsvecka griper in i varandra. Planeringen och genomförandet av dessa undersökningar har därför såsom ovan antytts i viss utsträckning samordnats. 4.2.1A Skolans arbetstider i vissa främmande länder. Utredningen har relativt ingående undersökt skolans arbetstider i vissa främmande länder. Undersökningen h a r genomförts i medvetande om att de omständigheter, som i stor utsträckning avgör skolans arbetstidsutläggning, på väsentliga punkter växlar från land till land. Utöver förhållanden, vilka direkt sammanhänger med skol- och utbildningsväsendets organisation, hänför sig dessa olikheter till sådana betingelser som respektive lands storlek, folkmängd, geografiska läge och klimat, näringsliv och bebyggelse, kulturtraditioner samt relationer till andra länder i kulturellt, ekonomiskt och politiskt hänseende. Erfarenheterna utomlands och de olika lösningar man där kommit fram till angående läsårets längd och terminsindelning, skolarbetsveckans omfattning och utformning, antalet skolfria dagar under läsåret m. m. har sålunda ett förhållandevis begränsat värde i föreliggande utredningssammanhang. Framför allt gäller detta länder, som i olika avseenden erbjuder för vårt land främmande förhållanden. För den fortsatta framställningen är emellertid i en del sammanhang skolarbetstiderna utomlands av intresse.

Särskilt gäller detta förhållandena dels i våra nordiska grannländer, dels i vissa andra länder som erbjuder relevanta jämförelsepunkter. 4.2.1.5 Skolans lärotider i historisk belysning. För utredningen framstod det som önskvärt att åtminstone i stora drag kunna teckna den svenska skolans lärotider under olika skeden av dess historia. En sådan tillbakablick tjänar i detta sammanhang ett dubbelt syfte. Dels ger den en samlad bild av förändringarna från tid till annan. Dels belyser den och ger i vissa fall en förklaring till de nuvarande bestämmelserna om skolans lärotider. Vid planeringen av utredningens undersökningar ägde samråd rum med bland annat expertis vid statistiska centralbyråns utredningsinstitut samt vid vissa vetenskapliga institutioner. Av dessa må särskilt nämnas de pedagogiska institutionerna vid Göteborgs och Uppsala universitet, de psykologiska och sociologiska institutionerna vid Stockholms universitet samt den pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm. De tre undersökningarna om studieprestationer och lärotider, effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet samt sociologiska problemkomplex i samband med förändringar i lärotiderna h a r genomförts i nära samarbete med statens försöksskola i Linköping, psykologiska institutionen vid Stockholms universitet respektive sociologiska institutionen vid samma universitet. Det må även nämnas att ett stort antal skolledare, skolpsykologer och lärare medverkat under skilda faser av dessa undersökningar. Beträffande undersökningen om skolans arbetstider i vissa främmande länder har en del av de erforderliga aktuella uppgifterna genom utrikesdeparte-

60 mentets förmedling införskaffats av respektive svenska beskickningar i utlandet. Studien över skolans lärotider under olika skeden av dess historia har på utredningens initiativ utförts vid Uppsala universitets institution för pedagogik. I det närmast föregående har lämnats en kortfattad översikt över den försöksverksamhet och de undersökningar, som ingått såsom ett betydelsefullt led i utredningsarbetet. Väsentliga iakttagelser och erfarenheter har därvid kunnat inregistreras, och de vunna resultaten har på centrala punkter varit ägnade att belysa olika problemställningar. I föreliggande och följande avdelning av betänkandet kommer utredningen att i olika sammanhang referera till och redovisa relevanta delar av dessa resultat. Det har emellertid för utredningen varit angeläget att även lämna en något utförligare samlad redovisning för försöksverksamhetens och undersökningarnas planering, genomförande och resultat. Ehuru vissa av de olika projekten griper in i varandra, har det därvid visat sig mest ändamålsenligt att behandla dem var för sig. Dessa redogörelser ingår som särskilda bilagor till betänkandet (bil. 2—8).

4.3 övriga

åtgärder

Utöver i det föregående angivna vägar att genom försöksverksamhet och undersökningar pröva olika alternativa lösningar och söka klarlägga särskilt väsentliga problemställningar har utredningen självfallet även anlitat sedvanliga metoder att ur skrivelser, officiellt tryck, litteratur, fackpress och dagliga tidningar samt genom överläggningar i olika former inhämta för utrednings-

arbetet relevanta uppgifter, iakttagelser och erfarenheter i skilda frågor. Härom vill utredningen i korthet nämna följande.

4.3.1.1 Studier av tryckt material. Frågor angående skolans arbetstider har under senare år rönt ett relativt stort intresse i både fackpress och dagstidningar. Bland annat har därvid diskuterats möjligheterna att bättre anpassa lärotiderna till inom näringslivet förekommande arbetstider och semesterperioder. I officiellt tryck, pedagogisk litteratur o. dyl. källmaterial behandlas däremot den svenska skolans lärotider i förekommande fall vanligen endast knapphändigt. Medan den inhemska litteraturen sparsamt berör skolans arbetstidsutläggning, föreligger däremot ett stort antal utländska arbeten som diskuterar hithörande frågor. Detta är framför allt förhållandet i länder, vilka liksom Sverige tillämpar sexdagars skolarbetsvecka. Enbart i exempelvis Västtyskland har utgivits ett flertal mer eller mindre omfattande specialarbeten angående lärotiderna. Dylika framställningar h a r emellertid haft ett begränsat värde för utredningsarbetet, eftersom de yttre villkoren i respektive land i väsentliga avseenden är så olikartade de svenska förhållandena. Studiet av hithörande svenskt och utländskt material har sålunda, bortsett från fackpress och dagliga tidningar, inte i någon större utsträckning kunnat tillföra utredningen för dess arbete relevanta fakta och synpunkter. 4.3.1.2 överläggningar. Såsom den föregående framställningen angående utredningens försöksverksamhet och undersökningar redan gett vid handen har däremot överläggningar av olika slag

61 utgjort ett synnerligen betydelsefullt led i arbetet. Utöver vad som framhållits i angivna sammanhang vill utredningen om denna del av sin verksamhet anföra följande. Utredningen i dess helhet eller representanter för densamma har i skiftande former haft överläggningar med företrädare för ett antal centrala, regionala och lokala myndigheter och organ, olika organisationer, institutioner och företag. Därvid må bland annat nämnas skolöverstyrelsen, dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, ett femtontal länsskolnämnder, vissa kommunala och andra skolstyrelser, kommunförbunden, samtliga av utredningsarbetet berörda personalorganisationer samt målsmanna- och elevorganisationer. Samråd och kontakter i vissa frågor har vidare förekommit med rerepresentanter för vissa statliga utredningar, nämligen bland annat 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar, 1960 års lärarutbildningssakkunniga, 1960 års värnpliktsutredning, 1962 års fritidsutredning, 1962 års ungdomsutredning, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen, 1963 års arbetstidskommitté, familjeberedningen, gymnasieutredningen, kommittén för semesterspridning, skoladministrativa utredningen, statens ungdomsråd, utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden samt yrkesutbildningsberedningen. Beträffande frågor r ö r a n d e arbetstidsutläggningen inom näringsliv och arbetsmarknad har kontakt tagits med bland annat Handelns arbetsgivarorganisation, Handelstjänstemannaförbundet, Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation.

4.4 Sammanfattning

De båda uttrycken skolans arbetstider och skolans lärotider användes i detta betänkande synonymt och nyttjas i samband med samtliga av utredningsarbetet berörda skolor och utbildningsanstalter. De utgör samlande begrepp för en rad förhållanden angående skolans arbetstidsutläggning och omfattar sålunda bland annat villkor gällande läsårets, terminernas, skolveckans och skoldagens längd, organisation och uppbyggnad, antalet veckotimmar inom olika skolformer, linjer, grenar och stadier samt antalet friluftsdagar, lovdagar och studiedagar. I vidgad betydelse innefattar de båda begreppen även förhållanden som sammanhänger med läxor och övriga hemuppgifter, skolskjutsar och dagliga restider mellan hemmet och skolan samt till ferietid förlagd praktiktjänstgöring, kompletterande undervisning o. dyl. Stadgandena om skolans arbetstider innesluter frågor av pedagogisk, psykologisk, skolhygienisk och sociologisk art. Därjämte har de vissa ekonomiska konsekvenser. De olika frågeställningarnas anknytning till skilda företeelser i och utom skolan har i hög grad övat inflytande på utredningsarbetets allmänna uppläggning och formerna för insamlandet av erforderliga data. Som en inledning till den följande analysen h a r utredningen därför ansett det lämpligt att något beröra arbetets bedrivande genom försöksverksamhet, undersökningar och övriga åtgärder. En av skolöverstyrelsen läsåret 1959/ 60 inledd försöksverksamhet med planeringsdagar har i föreliggande utredningssammanhang ett mycket begränsat värde. Större betydelse kan däremot tillmätas den av nyssnämnda överstyrelse och dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning åren 1958—59 inledda för-

G2 söksverksamheten med. femdagarsvecka i skolan. Från en blygsam början fick den efterhand en starkt ökad omfattning. Utredningens möjligheter att utnyttja de därvid vunna erfarenheterna har emellertid starkt begränsats, eftersom de prövade försöksanordningarna till sin utformning endast utgjort kortsiktiga lösningar, vilka i stort sett varit ensartade från år till år. I en särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka har under läsåren 1964/65 och 1965/66 prövats vissa av utredningen utformade lösningar, nämligen alternativen A, A: 1 och B. Enligt de båda förstnämnda alternativen har femdagarsvecka tillämpats under halva respektive en fjärdedel av läsåret. I princip innebär dessa alternativ endast en schemateknisk omfördelning av lektionerna. Enligt alternativ A koncentreras en veckotimme av undervisningstiden i ett erforderligt antal ämnen — vanligen två — till halva läsåret och förlägges för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de icke undervisningsfria lördagarna. Alternativ A: 1 är utformat enligt samma grundtanke. Alternativ B innebär att skolarbetet under hela läsåret begränsas till fem dagar i veckan. Lektioner om 45 minuter och däröver har avkortats med fem minuter, varigenom ytterligare en lektionstimme vid behov dagligen kunnat inplaceras på schemat. Tidsbortfallet h a r delvis kompenserats genom en minskning i antalet friluftsdagar och lovdagar. Under läsåret 1966/67 prövar några kommuner på utredningens initiativ även ett alternativ C, enligt vilket femdagars skolarbetsvecka tillämpas under en del av året. Under perioder med femdagarsvecka koncentreras undervisningen till måndag—fredag. Vid sexdagarsvecka överflyttas vissa lektionstimmar till lördagen. Varje skolvecka

inrymmer sålunda det för vederbörande klassavdelning föreskrivna veckotimtalet. Bapporter över erfarenheterna av försöksverksamheten har vid respektive läsårs slut infordrats från berörda skolstyrelser och rektorer. Därjämte har utredningen besökt vissa försökskommuner och därvid haft överläggningar med företrädare för skolan, elever och målsmän, barnavårdsnämnd, polismyndighet, näringsliv och arbetsmarknad m. fl. I anslutning till den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har utredningen genomfört undersökningar angående relationen mellan studieprestationer och lärotider, effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet samt vissa sociologiska problemkomplex i samband med skolans femdagarsvecka. Därjämte har utredningen funnit det behövligt att dels undersöka skolans arbetstider i vissa främmande länder, dels skaffa sig en historisk överblick över lärotiderna inom det svenska skolväsendet. I undersökningen om förhållandet mellan studieprestationer och lärotider har ingått dels en experimentgrupp omfattande fyra kommuner som tillämpat alternativ B, dels en kontrollgrupp omfattande fyra kommuner som tillämpat sexdagars skolarbetsvecka. Endast ett antal klassavdelningar i grundskolans årskurser 3 och 8 har varit representerade. Detta urval företogs med beaktande av bland annat tillgången till standardprov och liknande för ändamålet användbara kunskaps- och färdighetsprov, stadium och antal veckotimmar, ämneslärarsystem, tillval av ämnen samt arbetsmetoder. Hänsyn togs även till utredningens sociologiska undersökning. Datainsamlingen har skett vid början och slutet av läsåret 1964/65. Då tillämpandet av femdagars skol-

63 arbetsvecka återverkar på skoldagens längd, har utredningen utfört en undersökning om effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet. Undersökningen har genomförts i två kommuner, som båda tillämpat alternativ B. Prestationsnivån har prövats u n d e r första, tredje, femte, sjätte, sjunde och åttonde lektionen på dagen i ett antal klassavdelningar inom grundskolans årskurser 5 och 7. Den sociologiska undersökningen syftade bland annat till att klarlägga hur den friställda veckodagen utnyttjas av eleverna, om samhälleliga insatser och åtgärder från skolans sida är påkallade för elevernas fritidssysselsättning samt hur den lediga veckodagen påverkar familjen och dess möjligheter att gemensamt använda fritiden. Undersökningen omfattade även vissa frågeställningar angående elevernas arbetsbelastning samt attityden till femdagars skolarbetsvecka. Lärotiderna berör främst elever, lärare och målsmän, varför dessa tre kategorier studerades, dels i ett antal försökskommuner med femdagars skolarbetsvecka under hela eller halva läsåret, dels i ett antal kontrollkommuner med sexdagars skolarbetsvecka under hela läsåret. Elevgruppen utgjordes av ett antal klassavdelningar inom grundskolans årskurser 3 och 8, andra ringen i allmän, real- och latinlinje av det treåriga gymnasiet, den ettåriga husmodersskolan samt verkstadsskolor för bilmekaniker (första årskursen) och telereparatörer. Klassurvalet blev i huvudsak bestämmande även för urvalet av målsmän och lärare. Datainsamlingen, som verkställdes enligt enkätmetoden, skedde vid tre tillfällen, nämligen i början, i mitten och i slutet av försöksåret 1964/65. Utredningen h a r relativt ingående undersökt skolans arbetstider i vissa främmande länder. Erfarenheterna utom-

lands och de olika lösningar man där kommit fram till angående läsårets längd och terminsindelning, skolarbetsveckans omfattning och utformning, antalet skolfria dagar under läsåret m. m. har därvid gjorts till föremål för studium. Tillbakablicken på den svenska skolans lärotider under olika skeden av dess historia är avsedd att ge en samlad bild av förändringarna från tid till annan samt att belysa de nuvarande bestämmelserna om skolans arbetstidsutläggning. Vid planeringen av utredningens undersökningar ägde samråd rum med bland annat expertis vid statistiska centralbyråns utredningsinstitut samt vid vissa vetenskapliga institutioner. De tre undersökningarna om studieprestationer och lärotider, effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet samt sociologiska problemkomplex i samband med förändringar i lärotiderna har genomförts i nära samarbete med statens försöksskola i Linköping, den psykologiska institutionen vid Stockholms universitet respektive den sociologiska institutionen vid samma universitet. Den historiska studien har på utredningens initiativ utförts vid Uppsala universitets institution för pedagogik. I avdelning II och avdelning III av betänkandet har utredningen anledning att i olika sammanhang referera till och redovisa relevanta delar av iakttagelser, erfarenheter och övriga resultat i samband med den genomförda försöksverksamheten och de verkställda undersökningarna. En utförligare samlad redogörelse för försöksverksamhetens och undersökningarnas planering och genomförande samt därvid vunna resultat ingår som särskilda bilagor till betänkandet (bil. 2—8). Utredningen har även på andra vägar

64 sökt att inhämta för dess arbete väsentliga uppgifter, iakttagelser och erfarenheter. Av genomgånget skriftligt material har fackpress och dagliga tidningar visat sig mest givande, medan studiet av övrigt tryckt material haft ett relativt begränsat värde för utredningsarbetet. Ett betydelsefullt inslag i utredningens verksamhet har utgjorts av över-

läggningar i skiftande former med företrädare för ett antal centrala, regionala och lokala myndigheter och organ, olika organisationer, institutioner, företag och utredningar. Under sin verksamhet har utredningen avgivit ett antal remissyttranden över olika betänkanden, skrivelser och promemorior.

KAPITEL 5

Skolans arbetstider och vissa allmänna förhållanden

5.1 Skolans lärotider och arbetstiderna inom övriga samhällsområden Av den i kapitel 2 lämnade översikten framgår bland annat att man eftersträvar att skapa någorlunda ensartade normer beträffande arbetstider och arbetstidsutläggning inom vårt lands näringsliv och arbetsmarknad. Dessa strävanden till trots föreligger emellertid stora olikheter i nämnda hänseenden. Arbetslivet i det moderna samhället är så rikt differentierat, att det är omöjligt att utforma enhetliga arbetstidsbestämmelser för samtliga arbetstagargrupper. Speciella omständigheter återverkar på arbetstidsutläggningen inom en del näringsgrenar och arbetsområden. Säsongvariationer, effektivitetssynpunkter och driftsekonomiska skäl samt strävan efter konkurrenskraft på inhemsk och utländsk marknad, förhållanden som sammanhänger med arbetarskydd och arbetshygien m. m. utgör därvid i olika kombinationer styrande faktorer inom arbetslivet. Här må endast erinras om de av olika omständigheter förestavade betingelserna för arbetstiderna inom t. ex. byggnads- och anläggningsverksamhet, jordbruk, skogsbruk och fiske, vissa särskilt kapitalkrävande företag och företag för vilka driftsuppehåll skulle medföra speciella olägenheter, turistnäringen, trafikföretagen samt en rad olika arbetsområden av servicekaraktär. 5—614814

Dygns- och veckoarbetstider, arbetsfördelning på veckodagarna, förekomsten av skiftgång, begränsningsperioder, semesterns längd och förläggning m. m. växlar inom skilda arbetsområden. Särskild uppmärksamhet kräver arbetsområden som kännetecknas av skiftgång och yrkesverksamhet av servicekaraktär, eftersom dithörande personalkategoriers arbetstidsutläggning ofta så markant avviker från vad som eljest är brukligt. Av skilda orsaker torde man kunna räkna med att den pågående utvecklingen inom samhällslivets olika områden i ökad utsträckning kommer att kräva såväl skiftarbete som servicebetonade arbetsinsatser. Arbetstidsutläggningen på näringslivets och arbetsmarknadens område har ett betydande intresse för skolan. Bristande överensstämmelse mellan arbetstidsvillkoren inom skola och arbetsliv medför nämligen bland annat vissa konsekvenser för de enskilda familjerna. Så långt det från skolmässigt relevanta synpunkter kan anses lämpligt, bör därför lärotiderna anpassas till förhållandena inom arbetsmarknaden i stort. De växlande arbetstidsförhållandena inom olika yrkesområden och verksamhetsfält avgör för ett stort antal målsmän i hög grad inställningen till skolans lärotider. Därtill kommer givetvis de enskilda individernas skiftande personliga synpunkter och önskemål. Uppenbarligen är det inte möjligt att förena de på angivna omstän-

66 digheter fotade åsikterna om skolans arbetsrytm och finna en för alla fullt tillfredsställande lösning. Förverkligandet av en sådan målsättning ter sig än mera utopisk vid beaktandet av de växlande betingelser, under vilka olika skolformer och stadier arbetar. Den genom minskad veckoarbetstid och förlängd semester åstadkomna arbetstidsförkortningen har medverkat till att aktualisera vissa med skolans lärotider sammanhängande frågeställningar. Främst gäller det därvid läsårets uppbyggnad och organisation samt skolarbetets fördelning på veckans olika dagar och möjligheterna att införa femdagars skolarbetsvecka under hela eller delar av läsåret. Vad särskilt gäller frågan om att införa femdagarsvecka i skolan kan konstateras, att situationen i vårt land i visst avseende är likartad med förhållandena i vissa främmande länder. Tanken på skolarbetets koncentration till fem veckodagar har inte i första hand väckts av skolans representanter. Det är snarare ett alltmer påtagligt önskemål, som skolan ställts inför på grund av den förändrade arbetstidssituationen inom samhället i övrigt. De ovan berörda relationerna mellan skolan och samhället i övrigt är inte ensartade. Förhållandena växlar bland annat med de olika skolkommunernas folkmängd och bebyggelsetyp. Endast på mindre orter och inom glesbygder har som regel arbetslivet en någorlunda enhetlig karaktär. Tätbebyggda områden och orter med större invånarantal erbjuder vanligen en mera komplicerad arbetsmarknadssituation med därav följande återverkningar på arbetstidsutläggningen. Olika industrioch hantverksföretag, grossist- och detaljhandelsföretag, trafikföretag, all-

m ä n n a förvaltningar och inrättningar m. m. kan därvid utgöra skilda sidor av arbetslivet, som följaktligen ger en mera varierande bild i fråga om arbetsförhållanden, arbetstider, semestr a r o. dyl. Frågor angående skolans lärotider berör sålunda omständigheter, som kan vara synnerligen olikartade alltefter respektive kommuners storlek, folkmängd och bebyggelsetyp. Hithörande problemställningar sammanhänger uppenbarligen ined bland annat skolornas storlek och inbördes läge, anordningar för skolmåltider och skolskjutsar och liknande förhållanden, som i ena eller andra riktningen kan påverka möjligheterna att genomföra ändringar i skolans arbetstider. Dessa frågor behandlas i följande avsnitt.

5.2 Skolorganisationen

och

lärotiderna

Det svenska skolväsendets förutvarande organisation har bidragit till att konservera förekommande skillnader mellan olika skolformer. Dessa utgjorde nämligen i stor utsträckning administrativt och organisatoriskt fristående och från varandra skilda enheter. Den mosaikartade uppbyggnaden har bland annat verkat h i n d r a n d e på en efter mera enhetliga principer genomförd arbetstidsutläggning inom hela skolväsendet. Respektive skolformers lärotider har med traditionens makt i väsentliga stycken behållit sin siirpräcrol

Under senare år har emellertid vårt lands skolväsen undergått en genomgripande förändring, som även innefattar en långtgående organisatorisk omdaning. Skol- och utbildningsväsendet kominer långt mer än tidigare att utgöra en enhet.

67 Utvecklingen mot större enhetlighet gjorde sig först gällande på det skoladministrativa området. År 1958 tillkom dels nya mellaninstanser, länsskolnämnder, dels för skilda skolformer gemensamma kommunala skolstyrelser. Sex år senare bildades, främst genom sammanslagning av dåvarande skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, den nya skolöverstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt för större delen av yrkesutbildningsväsendet. Genom grundskolans uppbyggnad skapas ett fastare samband mellan den obligatoriska skolan och dess överbyggnader. Yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet skall tillsammans bilda ett överstadium. Det är med en dylik samordnad skolorganisation uppenbart, att man måste undvika att skarpt avgränsa olika skolformer från varandra. Konkret förverkligas helhetssynen på det gymnasiala skolsystemet genom en lämplig avvägning av de olika skolformernas mål och innehåll, genom övergångsmöjligheter i olika riktningar mellan 3'rkesskola, fackskola och gymnasium, genom utbyggd vuxenutbildning, genom så långt möjligt gemensam intagning till de tre skolformerna samt genom så kallad horisontell samordning i den yttre organisationen. Som ett huvudmål för utbildningspolitiken avtecknar sig en ovanpå grundskolan utbyggd minst 2-årig ungdomsskola, som är organisatoriskt sammanhållen och rymmer olika studievägar, avpassade efter elevernas varierande intressen och behov. Enhetstanken kommer även till uttryck vid lokaliseringen av olika skolor och utbildningsanstalter. Det anses sålunda angeläget att en integrering av det gymnasiala skolstadiet främjas genom att yrkesskolor i stor ut-

sträckning förlägges till orter med fackskola och gymnasium. Upptagningsområdena för överstadiets tre skolformer kommer därigenom att i huvudsak sammanfalla. Det må i detta sammanhang även summariskt erinras om vissa praktiska konsekvenser av den pågående utvecklingen mot större enhetlighet och längre gående integration inom skolväsendet. Denna utveckling återverkar bland annat på förhållanden rörande skolledare, lärare och övrig till skolans verksamhet knuten personal, behovet av skollokaler och deras disposition, anordningar för skolmåltider och skolskjutsar samt inrättandet av elevinternat. Vidare har den lokalmässiga samordningen av olika skolor liksom integrationen av gymnasiet påverkat beslutet om huvudmannaskapet. Både principiella och praktiska skäl har ansetts tala för att såväl grundskolan som yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet får primärkommunen som huvudman. Förutsättningarna för en allmän översyn av skolans lärotider är av ovan anförda omständigheter tydligen långt gynnsammare än tidigare. Samtidigt h a r också genom omorganisationen av skolan behovet av en längre gående tidsmässig samordning accentuerats. Skolväsendets pågående och planerade omdaning har utgjort en betydelsefull pådrivande faktor vid tillskapandet av större kommunenheter. Utvecklingen mot dessa större enheter genom sammanslagning av två eller flera kommuner har i sin tur uppenbarligen återverkat på skolförhållandena. För skolväsendets del innebär denna utveckling bland annat, att de små bygdeskolorna blir allt färre. Skolor och utbildningsanstalter förläggs företrädesvis till centrala orter, som med hänsyn till befolkningstäthet, kommunika-

68 tionsförhållanden med flera omständigheter framstår som mest lämpliga ur lokaliseringssynpunkt. F ö r glesbygderna kan denna utveckling föranleda långtgående åtgärder. På grund av stora avstånd är det nämligen inte alltid tillfyllest att ordna skolskjutsar, utan eleverna måste inackorderas på skolorten. I fråga om den obligatoriska skolan är det endast i mindre utsträckning erforderligt att tillgripa en dylik utväg. Däremot erhåller den ökad aktualitet beträffande vissa särskilda skolor samt skolor och utbildningsanstalter över den obligatoriska skolans stadium. I fråga om en del skolor och utbildningsanstalter har man som regel överlåtit åt eleverna själva eller deras målsmän att ordna inackorderingsfrågan. Detta är fallet vid t. ex. gymnasier och folkskoleseminarier. I fråga om andra skol- och utbildningsformer h a r man däremot sökt att tillmötesgå elevernas inackorderingsbehov genom uppförandet av särskilda, till respektive skola hörande elevhem. Till denna grupp av skolor h ö r exempelvis specialskolorna och folkhögskolorna. Inom yrkesutbildningsväsendet 'förekommer vid vissa skolor nära nog regelmässigt särskilda elevhem. Så är bland annat förhållandet i fråga om centrala verkstadsskolor, lanthushållsskolor, skogsskolor, skogsbruksskolor och sjuksköterskeskolor. Ovan berörda åtgärder för elever bosatta på längre avstånd från skolorten h a r nära samband med skolans arbetstidsutläggning. Detta samband är mera påtagligt, därest undervisningen koncentreras till fem dagar per vecka. Konsekvenserna kan dock bli relativt olikartade. Enligt vad den genomförda försöksverksamheten gett vid handen innebär femdagars skolarbetsvecka som väntat en avlastning för elever, som har att dagligen resa mellan hemmet

och skolan. Denna avlastning står tydligen i starkt positiv relation till elevernas restider. För inackorderade eller i elevhem boende elever är situationen inte lika ensartad. Om eleverna utan alltför stora svårigheter har möjligheter att besöka sina hem under lördag—söndag, erbjuder skolans femdagarsvecka ur familjesociala synpunkter en fördelaktigare arbetstidsutläggning. Annorlunda blir läget för de relativt fåtaliga elever, som på grund av långa restider och andra omständigheter inte h a r möjlighet att utnyttja veckosluten på detta eller liknande sätt utan är hänvisade att kvarstanna på skolorten. Dels måste måltidsfrågan för de på elevhem boende ordnas, dels kan vissa krav på tillsyn samt anordnande av fritidssysselsättningar bli aktuella. De erforderliga insatserna i dessa avseenden kan uppenbarligen variera högst väsentligt allt efter elevernas ålder, antalet elever som kvarstannar över veckosluten, tilllämpningen av femdagars arbetsvecka inom skolortens näringsliv m. m. Sammanfattningsvis må framhållas att de i det närmast föregående berörda frågorna angående skolskjutsar, inackordering och elevinternat nära sammanhänger med kommunernas folkmängd, bebyggelsestruktur och näringsliv samt skolorganisation. Såsom ovan antytts har dessa problem särskild anknytning till vissa skol- och utbildningsformer. Det gäller här angelägenheter, s o m — enligt vad försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka utvisar — har stor aktualitet för åtskilliga kommuner i vårt land. Utredningen återkommer i skilda sammanhang till dessa spörsmål, bland annat i samband med behandlingen av arbetet inom olika skolformer och diskussionen om de ekonomiska konsekvenserna av förändringar i skolans arbetstidsutläggning.

69 5.3 Skolans arbetstidsutläggning och lokalbehovet Förhållandet mellan skolans arbetstidsutläggning och möjligheterna att utnyttja befintliga skolbyggnader h a r i nuläget ett stort intresse. Den rådande bristsituationen gör det särskilt angeläget, att lokalbeståndet blir effektivt använt. Till en del sammanhänger denna fråga med undervisningens allmänna uppläggning och genomförande. Det inom skilda skolformer och stadier förekommande tillvalet av ämnen kräver i ökad omfattning gruppundervisning. Därjämte bedrives undervisningen numera i större utsträckning än tidigare i specialsalar av olika slag. Följaktligen blir antalet lektionstimmar i klassrummet lägre. Ett effektivt utnyttjande av samtliga skollokaler förutsätter dels en noggrann planering av byggnadernas utformning, dels systematiskt utarbetade schemata för skolarbetets dagliga belrivande. Lokalsituationen växlar från ort till 3rt. I många fall har den dagliga användningen av skolbyggnaderna drivits långt, särskilt i fråga om specialsalar. Trots detta har behovet av ämnesrum, salar för undervisning i naturvetenskapliga ämnen, slöjdsalar, gymnastiklokaler med flera utrymmen inte alltid kunnat tillgodoses. Man har tvingats tillgripa olika provisoriska lösningar. I åtskilliga andra fall skulle emellertid skollokalerna kunna utnyttjas i högre grad. En framtvungen effektivare användning av tillgängliga lärosalar utgör den så kallade dupliceringen. Därvid får en skolsal tjäna som klassrum åt ett p a r avdelningar, som utöver undervisning i klassrummet och i specialsalar är hänvisade att vissa lektioner utnyttja andra disponibla lärosalar. Man eftersträvar som regel att för berörda avdel-

ningar genomföra dupliceringen utan större avvikelser från vad som gäller skolan i övrigt beträffande tidpunkten för skoldagens början och slut. Ur pedagogisk synpunkt är vid duplicering förutsättningarna för skolarbetets bedrivande inte helt tillfredsställande. Skollokalerna användes även för den till kvällstid förlagda undervisning och utbildning, som förekommer inom både det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet, t. ex. undervisning vid kvällsgymnasier, tekniska aftonskolor samt olika yrkes- och ämneskurser. I skilda sammanhang h a r framhållits angelägenheten av att skollokalerna utnyttjas effektivare. Även ändamål, som faller utanför skolans egentliga verksamhetsfält, h a r därvid bringats i åtanke. Skolan anses kunna bli en samlingspunkt också för vuxna, om man där får disponera lokaler för folkbibliotek, studieverksamhet m. m. (se t. ex. 1946 års skolkommissions Betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling, SOU 1948:27, s. 471). En omfattande del av folkbildningsarbetet samt olika föreningars och organisationers arbete försiggår under kvällstid, och skollokaler kommer därvid till användning för kurser, studiecirklar, hobbyverksamhet o. dyl. Även om hänsyn tas till den totala användningen av skolbyggnaderna, äger dock det ovan konstaterade förhållandet giltighet, nämligen att skollokalerna på många orter inte utnyttjas i önskvärd utsträckning. Denna u r samhällsekonomisk synpunkt otillfredsställande situation orsakas främst av gällande bestämmelser om skolans arbetstider. Läsårets längd och uppbyggnad, frekvensen av dagar under läsåret då undervisningen av olika anledningar helt eller delvis inställes eller förlägges utanför

70 skolbyggnaderna samt det för skilda skolformer och stadier föreskrivna antalet veckotimmar påverkar möjligheterna att utnyttja undervisningslokalerna. Generellt sett skapar hithörande bestämmelser inga gynnsamma förutsättningar för skolbyggnadernas rationella bruk. Undervisningen pågår endast under en del av den tid som skollokalerna skulle kunna användas. Begränsningen i utnyttjandet hänför sig till såväl undervisningens dagliga utläggning som dispositionen av skolveckan och läsåret. Olika åtgärder kan övervägas för att skapa gynnsammare förutsättningar för lokalernas effektiva utnyttjande. Med hänsyn till lärotiderna må därvid i första h a n d två omständigheter uppmärksammas, nämligen dels skolarbetets förläggning under året, dels skoldagens disposition. Beträffande skolarbetets förläggning under kalenderåret må framhållas att en förändrad terminsindelning i förening med skiftgång skulle kunna påverka möjligheterna att ytterligare utnyttja lokalerna. Om eleverna i respektive årskurser exempelvis uppdelades på tre grupper, skulle med ett roterande system vid ett tredelat läsår ständigt två av grupperna kunna utnyttja lokalerna, medan den tredje gruppen hade en längre sammanhängande ledighet. Med en uppdelning av respektive årskurser i två grupper och med skolperioder om sex månader omväxlande med ferieperioder av samma längd skulle på liknande vis skolanläggningarna också kunna komma till användning hela året. Dylika lösningar ger emellertid anledning till invändningar från bland annat skolhygieniska, familjesociala och pedagogiska synpunkter och framstår som orealistiska. Något i praktiken ändamålsenligt system att genom roterande användning av lokalerna kunna utnyttja dem under hela eller större delen

av året låter sig inte utformas. — Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att en begränsad användning av vissa undervisningslokaler under ferietid förekommer. Så är exempelvis fallet i fråga om vissa fortbildnings-, kompletterings- och vidareutbildningskurser inom olika undervisnings- och utbildningsformer. Vidare kan nämnas den fyra veckors skolpraktik, som eleverna i det nya gymnasiets tekniska lärokurs skall fullgöra under sommaren efter årskurs 1. Det är av samhällsekonomiska skäl angeläget, att skolbyggnaderna utnyttjas effektivt. Skolarbetets förläggning under kalenderåret samt läsårets längd och terminsindelning måste emellertid behandlas även från helt andra utgångspunkter. Utredningen återkommer till dessa frågeställningar i senare sammanhang. Beträffande skoldagens disposition i relation till skolbyggnadernas rationella användning vill utredningen framhålla följande. Tanken att i skolan genomföra en motsvarighet till skiftgången inom näringslivet h a r sporadiskt framkastats vid olika tillfällen. Den h a r emellertid mött ringa gensvar. Sedd ur byggnadsekonomisk synpunkt är en sådan arbetstidsutläggning tilltalande, eftersom den innebär ett långt effektivare utnyttjande av undervisningslokalerna. Vidare skulle en dylik skiftgång i viss utsträckning ge elever och lärare större möjligheter att erhålla en för vederbörande lämplig arbets- och dygnsrytm. En lösning efter antydda linjer medför emellertid flera allvarliga olägenheter. Den skulle bland annat störande inverka på de enskilda familjernas dagliga förhållanden och inkräkta p å familjemedlemmarnas möjligheter till gemensam samvaro. I vårt jämförelsevis glest befolkade land leder såsom tidigare framhållits de pågående förändringarna

71 av skolväsendet till att ett allt större antal elever dagligen måste resa mellan hemmet och skolorten, antingen med reguljära förbindelser eller med särskilt anordnade skolskjutsar. Denna organisation är omfattande och kostsam samt svår att genomföra på ett fullt tillfredsställande sätt. Skiftgången skulle högst väsentligt förvärra den redan i nuläget besvärliga situationen. Även skolmåltidsverksamheten skulle ytterligare kompliceras vid tillämpandet av en dylik arbetstidsutläggning.

5.4 Sammanfattning

Det moderna samhällets rikt differentierade verksamhet skapar speciella problem vid utformandet av arbetstidsbestämmelserna för olika näringsgrenar och yrkesområden. Den till olika omständigheter anpassade arbetstidsutläggningen inom näringsliv och arbetsmarknad h a r stort intresse även för skolan. Dess centrala ställning i samhällslivet och karaktären av dess verksamhet understryker betydelsen av koordination mellan skolans lärotider och arbetstiderna inom övriga samhällsområden. De mångskiftande villkor, synpunkter och önskemål, som ställs på skolans arbetstidsutläggning, är emellertid delvis oförenliga. Det är inte möjligt att med beaktande av de skolmässigt relevanta aspekterna finna en för alla fullt tillfredsställande lösning. Skolväsendets pågående omdaning leder till ett fastare samband mellan olika undervisnings- och utbildningsformer. Denna utveckling motiverar och underlättar en längre gående tidsmässig samordning inom skolans område. Den fortgående centraliseringen av skolenheterna accentuerar det ökade behovet av skolskjutsar och elevinter-

nat. För elever, som har att utnyttja endera av dessa anordningar, medför förändringar i skolans arbetstidsutläggning vissa beaktansvärda konsekvenser. Den genomförda försöksverksamheten har gett vid handen, att skolans femdagarsvecka innebär en avlastning för elever, som har att dagligen resa mellan hemmet och skolorten. Även inackorderade eller i internat boende elever, som kan besöka sina hem under veckosluten, erhåller vid tillämpande av femdagarsvecka en ur familjesociala synpunkter fördelaktigare arbetstidsutläggning. Sämre ställda blir däremot elever, vilka på grund av långa restider eller andra omständigheter är hänvisade att kvarstanna på skolorten. Skolans arbetstidsutläggning har även ett nära samband med behovet av skollokaler och möjligheten att rationellt utnyttja dessa. Inom åtskilliga av vårt lands kommuner råder för närvarande en påtaglig brist på lokalutrymmen för undervisnings- och utbildningsändamål. Av denna anledning — liksom av allmänt samhällsekonomiska skäl — är det angeläget, att skolbyggnaderna utnyttjas så effektivt som möjligt. Även om hänsyn tas också till deras användning för ändamål utanför skolans egentliga område, kan man konstatera, att de på många orter inte utnyttjas i önskvärd omfattning. Till en del beror detta förhållande på den fortlöpande urbaniseringsprocessen. Främst orsakas emellertid den otillfredsställande situationen av gällande bestämmelser om skolans lärotider, enligt vilka undervisningen som regel pågår endast u n d e r en del av den tid skollokalerna skulle kunna utnyttjas för sitt ändamål. Av särskilt intresse är därvid stadgandena om läsårets längd och förläggning under kalenderåret samt dispositionen av skoldagen. Beträffande skolarbetets förläggning

72 under kalenderåret kan konstateras, att en ändrad disposition av läsåret endast undantagsvis kan påverka möjligheterna att använda lokalerna. Något i praktiken brukbart system att genom roterande användning utnyttja skolbyggnaderna hela året låter sig inte utformas. För att åstadkomma ett effektivare dagligt utnyttjande av lärosalar m. m.

har man tid efter annan framfört förslag om skiftgång i skolan. En dylik arbetsordning ger dessutom lärare och elever större möjligheter att erhålla en lämplig arbets- och dygnsrytm. Tydligen skulle den emellertid även medföra vissa familjesociala olägenheter samt ytterligare komplicera skolskjuts- och skolmåltidsverksamheten.

KAPITEL 6

Pedagogiska synpunkter på skolans arbetstider

Skolans organisation och struktur förändras alltefter den målsättning, som uppställes för dess verksamhet. I den moderna skolan blir inhämtandet av kunskaper och uppövandet av färdigheter samtidigt verktyg för den personlighetsfostran, som utgör en av skolans huvuduppgifter. Förverkligandet av målet för skolans verksamhet kräver en nära kontakt mellan skolan och samhället i övrigt. Samtidigt som skolan fortlöpande måste reformeras i takt med det föränderliga samhälle, i vilket den verkar, skall den bland annat även beredas möjligheter att arbeta under sådana pedagogiska betingelser, som är väsentliga för en framgångsrik undervisning och fostran. Dessa betingelser innefattar även villkor, som gäller för skolans arbetstidsutläggning. Vissa därmed sammanhängande problemställningar behandlas — i den mån de innefattas i utredningens uppdrag — i föreliggande kapitel.

6.1 Inlärning

och

resultatsnivå

6.1.1.1 Konventionella principer. Av den till betänkandet fogade översikten om skolans arbetstider i historisk belysning framgår bland annat att de grundläggande principerna för skolans lärotider h a r sina rötter i en genom århundraden obruten tradition. En rad olika omständigheter har verkat be-

stämmande för arbetstidsutläggningen. Psykologisk-pedagogiska, sociologiska och medicinska faktorer har först förhållandevis sent kommit att tillmätas större betydelse. Skolans arbetsordning bygger sålunda till en del på förutsättningar, vilka saknar större aktualitet i vår tid eller vilka till ringa del bestyrkts av vetenskaplig forskning. En påfallande oklarhet råder beträffande i hur hög grad olika ämnen tröttar eleverna samt avtrubbar deras intresse, koncentration och uppmärksamhet, det för olika stadier tjänligaste antalet veckotimmar och dagliga lektionstimmar, den effektivaste uppdelningen av skoldagen genom lämpligt avpassade lektionslängder, vilopauser, måltidsraster m. m. Ämnenas förekomst och fördelning under skoldagen och skolveckan följer vissa elementära principer angående exempelvis krav på omväxling, erforderlig sammanhängande undervisningstid för större arbetsuppgifters, demonstrationers och laborationers genomförande samt lämplig fördelning på olika dagar av läxor och a n d r a hemuppgifter. Det behov av omfattande vetenskapliga undersökningar och praktisk-pedagogisk försöksverksamhet, som erfordras för att närmare klarlägga hithörande problemställningar, är dess mera accentuerat som resultaten av utomlands genomförda forskningar och försök inte utan vidare äger tillämplighet inom den svenska skolan.

74 Liksom det inom exempelvis industrin anses väsentligt att arbetstiden får en produktivitetsfrämjande utläggning, så gäller beträffande skolan att tidsramen skall tillåta en effektiv organisation av dess arbete. Då denna verksamhet utgöres av undervisning, utbildning och fostran, måste därvid bland annat vissa ur inlärningssynpunkt väsentliga krav tillgodoses. Situationen kompliceras genom att dessa krav motiverar lösningar i en riktning, som av andra skäl kan visa sig svåra att förverkliga. 6.1.1.2 Attityden. För all inlärning är det betydelsefullt, att eleverna är inte blott i stånd till utan även villiga och beredda att lära. Som en allmän psykologisk-pedagogisk princip för skolans arbetstidsutläggning bör sålunda gälla, att lärotiderna inom ramen för målsättningen skall erhålla en fördelning, som ger eleverna en positiv inställning till skolarbetet. Arbetstidsutläggningen kan vara sådan, att den hos många elever framkallar trötthet samt väcker olust och därmed skapar ett ogynnsamt utgångsläge för lärandet. Så kan exempelvis vara fallet på grund av lektionsanhopning vissa skoldagar. En lång rad arbetsveckor utan andra stimulerande avbrott än den i samband med veckosluten infallande ledigheten kan tänkas ge en liknande effekt. Enligt vad utredningens sociologiska undersökning gett vid handen, innebär genomförandet av fem dagars skolarbetsvecka en förändring, som fått ett starkt positivt gensvar från såväl lärare och elever som målsmän. Trots de i en del fall oundvikliga anhopningarna av lektioner och hemuppgifter har för flertalet elever skolarbetet tett sig inera lustbetonat, och därmed har inlärningssituationen blivit gynnsammare. Det bör uppmärksammas att både

den pedagogiska och den sociologiska undersökningen genomförts under det första läsår, som femdagars skolarbetsvecka enligt alternativen A och B prövats. Anordningen med skolfria lördagar har sålunda inneburit en nyhet för berörda skolor, varför det finns anledning att räkna med vissa initiala positiva och negativa emotionella effekter. Femdagarsveckan kan förmodas ha emottagits med större intresse än vad som kan väntas bli förhållandet, sedan den tillämpats under flera läsår. I försöksverksamheten h a r även en lång rad obrutna femdagars skolarbetsveckor framstått som en period, varunder lördagarna kanske h a r betraktats som lovdagar. Om femdagarsveckan tillämpas en följd av läsår, får den längre ledigheten vid veckosluten traditionens prägel, och en lång räcka femdagars skolarbetsveckor utan extra avbrott av lov- eller helgdagar kommer måhända att te sig enahanda för såväl elever som lärare. 6.1.1.3 Fördelningen av inlärningstillfällena. Även om ett positivt samband kan anses föreligga mellan resultatet av undervisningen och den därför använda lektionstiden, är detta samband förhållandevis komplicerat. En mångfald undersökningar har klarlagt dels betydelsen av att inlärningsstoffet logiskt delas i meningsfulla avsnitt, dels att fördelningen av ett arbete på flera perioder som regel resulterar i ett effektivare inlärande än samma arbete utfört under färre perioder eller i ett enda sammanhang. Med tillämpning på skolans område skulle sålunda enligt de vunna undersökningsresultaten en koncentration av skolarbetet kunna erbjuda en mindre tjänlig inlärningssituation. Även om man antar, att fördelningen av ett visst antal lektionstillfällen under sex dagar skulle vara något

75 effektivare än fördelningen av motsvarande antal på fem dagar, finns det knappast anledning förmoda att de skilda lärotiderna skulle visa sig i form av differenser beträffande resultatsnivån. Utöver fördelningen av elevernas arbetstid i skolan influerar nämligen många andra faktorer på prestationsnivån i fråga om kunskaper och färdigheter. Betydelsen av inlärningstillfällenas spridning h a r belysts i samband med tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka enligt utredningens alternativ B. Enligt detta alternativ h a r lektioner om 45 minuter och däröver avkortats med 5 minuter. För att i viss utsträckning kompensera detta tidsbortfall har antalet lektionstillfällen ökats. Inom exempelvis grundskolan har nio lovdagar och två friluftsdagar använts för det vanliga skolarbetet. De vidtagna förändringarna har för nämnda skolform inneburit en minskning av den årliga undervisningstiden med drygt fyra procent, samtidigt som antalet lektioner under läsåret ökat med närmare fyra procent. Såsom framhållits i kapitel 4 har utredningen genomfört omfattande undersökningar för att klarlägga, h u r de ovan relaterade förändringarna påverkat studieprestationerna. Resultatet av dessa undersökningar ger stöd åt uppfattningen, att de negativa och positiva effekterna i stort sett motväger varandra. De gynnsamma effekterna kan dock inte helt tillskrivas den företagna ökningen av lektionstillfällena. Såsom antytts i det föregående kan bland annat även det initiala intresset förmodas ha påverkat studieprestationerna.

maläggningen därmed i viss utsträckning begränsas. Veckotimmarna måste fördelas på fem i stället för eljest sex dagar. Enligt vad den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka utvisat, erbjuder detta förhållande inte några större svårigheter i fråga om de enskilda ämnena. F ö r ämnen med höga veckotimtal är det i regel fördelaktigt att koncentrera en del av undervisningstiden till sammanhängande arbetspass om två eller flera lektioner. Däremot har — särskilt i vissa under avveckling varande skolformer med höga veckotimtal — uppstått svårigheter att undvika sammanförandet av likartade läroämnen under flera på varandra följande lektioner. I synnerhet om lärar- och lokalresurserna varit starkt begränsade h a r det därvid inte alltid varit möjligt att tillämpa skolstadgans bestämmelser att av fyra lektioner i följd minst en bör avse övningsämne, laborationer i läroämne eller därmed jämförlig undervisning. Resultatsnivån påverkas såsom tidigare framhållits av en rad olika faktorer. Sålunda kan exempelvis a n h o p ningen av lektioner tänkas leda till en mindre gynnsam inlärningssituation. Det må därvid bland annat erinras om verkningarna av aktiviteter, som går före eller följer efter ett lektionstillfälle. I dylika sammanhang uppkommande proaktiva och retroaktiva hämningar blir starkast, om närstående ämnen avlöser varandra. Vid de av utredningen genomförda undersökningarna har dock inte kunnat påvisas några mätbara negativa effekter i fråga om studieresultaten med anledning av den förändrade lärotidsutläggningen.

6.1.1.4 Negativa effekter. Beträffande skolarbetets koncentration till fem av veckans dagar bör även uppmärksammas, att variationsmöjligheterna i sche-

6.1.1.5 Trötthet och prestation. Av de omständigheter, som i negativ eller positiv riktning påverkar lärandet, har i detta sammanhang frågor angående ele-

76 vernas prestationsförmåga stort intresse. Bland annat gäller detta beträffande de förändringar, som ett införande av femdagars skolarbetsvecka skulle innebära. Därest gällande veckotimtal skall koncentreras till fem av veckans dagar, leder en sådan arbetstidsutläggning till en genomsnittlig förlängning av skoldagen. Därmed aktualiseras frågan, vilken effekt skoldagens längd har på elevernas koncentration och uppmärksamhet. Enligt en allmänt utbredd uppfattning sjunker elevernas prestationsförmåga i vanliga fall under skoldagens sista lektioner. Eleverna säges vara trötta. För den fortsatta framställningen erfordras vissa förtydliganden angående detta tillstånd. Därvid bortses dock helt från omständigheter, som i förevarande sammanhang är irrelevanta eller endast har perifert intresse. Tröttheten utgör inte någon enhetlig företeelse. Efter Health of Munition Workers' Committee definieras den som summan av alla de betingelser, vilka yttrar sig i en förminskad arbetsförmåga. Den kan vara av såväl fysisk som psykisk art. Elevernas aktivitet innefattar i regel såväl psykisk som fysisk verksamhet. Som belysande exempel må nämnas en i deras arbete ofta återkommande sysselsättning, nämligen läsning. Utöver den psykiska tröttheten inträder vid ihållande läsning trötthet såväl i ögonmusklerna som i vissa andra muskler, och effektiviteten avtar. Enligt vad utomlands utförda undersökningar gett vid handen, h a r skoldagens första och sista lektion visat sig vara minst effektiva. Förändringarna i prestationsnivån h a r dock varit relativt små. Förhållandet att elevernas verkliga inlärningskapacitet under de senare eftermiddagstimmarna visat sig

vara endast obetydligt nedsatt har ansetts tyda på att egentlig trötthet inte är någon avgörande faktor i samband med den sjunkande prestationsnivån. Tröttheten betecknas som en i huvudsak subjektiv företeelse. Ovan antydda undersökningsresultat bekräftar de erfarenhetsmässigt gjorda iakttagelserna. I den typiska skolsituationen finner läraren mot slutet av skoldagen det alltmera krävande att hålla elevernas intresse vid makt. Dessa föregriper särskilt under dagens sista lektioner i tanken fritidsysselsättningar, hobbyverksamhet, väntande nöjen o. dyl. samt erfar trötthetskänslor inför skolarbetet. Tröttheten, som i dylika fall tydligen är av övervägande psykisk art, framkallas av monotoni, bristande motivation m. m. Införes däremot ett omväxlingsmoment, t. ex. en filmvisning eller ett prov, kan för en stund trötthetssymptomen helt eller delvis försvinna. För att utröna eventuella fluktuationer i fråga om elevernas koncentration och uppmärksamhet under olika tider av en skoldag om åtta lektioner h a r utredningen genomfört en i kapitel 4 omnämnd undersökning (jfr bil. 6 till detta betänkande). Därvid h a r kunnat iakttagas något lägre prestationer under första och tredje lektionen men däremot inga av fysiologisk trötthet föranledda effekter under dagens senare lektioner. Undersökningen stöder den ovan redovisade uppfattningen att elevernas trötthet mot slutet av skoldagen är av psykologisk natur. Denna subjektiva trötthet skulle sålunda närmast kunna karakteriseras som en mättnadsföreteelse och en i förväg genomförd omställning till väntade fritidsaktiviteter. Eftersom provtillfällena innebar avsteg från den dagliga skolrutinen och därjämte det använda huvudräkningstestet

77 kan anses vara motivationsskapande, äger resultatet av undersökningen endast begränsad giltighet. 6.1.1.6 Elevernas hemuppgifter. Särskilda problem erbjuder elevernas hemuppgifter. Såsom framhållits i kapitel 3 har detta arbete en högst varierande omfattning för eleverna i olika skoloch utbildningsformer. Vid t. ex. fackskolor, gymnasier och vissa lärarutbildningsanstalter kan dylika uppgifter vara mycket betungande för eleverna. Inom exempelvis yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning förekommer de däremot inte alls eller endast i mera begränsad omfattning, måhända delvis beroende på det höga veckotimtalet. Eleverna inom flertalet skolformer erhåller inga läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna fördelas någorlunda jämnt på övriga arbetsdagar. Vid traditionell sexdagars skolarbetsvecka förekommer således läxuppgifter högst fem dagar per vecka. Genomföres femdagars skolarbetsvecka och nuvarande principer angående läxgivningen bibehålies oförändrade, innebär detta att eleverna i de flesta fall kan erhålla läxor högst fyra dagar per vecka. Till koncentrationen av lektionerna kommer sålunda en motsvarande sammanträngning av läxuppgifterna. Alternativet att återgå till tidigare förhållanden med arbetsuppgifter över veckohelgen har framförts i ett fåtal rapporter angående försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka, i något fall med den modifieringen att endast en eller ett par läxuppgifter skulle tillåtas över veckoslutet. Enstaka skolledare och lärare h a r ansett, alt läxgivning blott skulle medges över sådana helger som infaller under arbets-

veckan. Denna lösning h a r en begränsad tillämplighet och saknar därför i stort sett praktisk betydelse. Väsentligt större räckvidd har den i vissa sammanhang framförda uppfattningen, att elevernas arbete i högre grad än för närvarande bör förläggas till skolan, d. v. s. även sådant arbete som traditionellt utföres i hemmet. Detta tillvägagångssätt, som i viss utsträckning tillämpas utomlands och i enstaka fall även i vårt land, kräver emellertid — därest veckotimtalen för den egentliga undervisningen behålles oförändrade — ökade resurser i fråga om lärare och assistenter, viss utbyggnad av skolmåltids- och skolskjutsverksamheten m. m. För elever på det gymnasiala stadiet står emellertid även vissa andra möjligheter öppna, möjligheter som dessutom främjar målsättningen att stimulera eleverna till självständigt arbete och förvärvande av en god studieteknik. Framför allt för det nya gymnasiet men även för exempelvis fackskolan h a r läroplanen utformats så, att möjligheter till studieträning i olika ämnen föreligger. Därmed skapas en viktig förutsättning för eleverna att successivt mera självständigt lösa även relativt omfattande arbetsuppgifter. Den dagliga korta arbetsuppgiften kan därigenom ersättas med självständigt inhämtade längre kursavsnitt. 1960 års gymnasieutredning förutskickade, att en successiv övergång från dag- till dylika långläxor under loppet av årsk u r s 1 skulle ske i praktiskt taget alla ämnen med undantag för nybörjarspråk, där övergången till långläxsystemet borde uppskjutas till a n d r a årskursen. Jämte långläxor med ett redovisningsintervall av ungefär en vecka skall även förekomma betingsstudier, som

78 sträcker sig över längre tid än en vecka. Betinget kan betecknas som en förlängd långläxa. På detta sätt behandlade ämnen uppdelas i avsnitt, som spänner över större områden. Redovisningen av dessa avsnitt sker i ett sammanhang vid periodens slut. Betingsstudier inpassade i ett schema av traditionell typ kan komma att utsträckas över en alltför lång tid. I dylika fall bör någon form av koncentrationsläsning tillgripas. Slutskedet i studieträningen för eleverna på det gymnasiala stadiet utgör ett större individuellt eller i samarbete med kamrater valt och utfört specialarbete (vidare om de ovan summariskt angivna synpunkterna på elevernas självständiga arbete se t. ex. Ett nytt gymnasium, SOU 1963:42, s. 430 ff., Läroplan för gymnasiet, SOU 1963:43, s. 25 ff., Fackskolan, SOU 1963:50, s. 93 ff., och Lärarutbildningen, SOU 1965:29, s. 79 f.). Långläxor, beting och specialarbeten innebär för eleverna större möjligheter att fullgöra hemuppgifterna vid självvalda tidpunkter. Bestämmelser om läxfria dagar förlorar därmed i betydelse för deras del. Oavsett skolarbetstidens utläggning i övrigt disponerar åtskilliga elever viss del av veckoslutet för dylikt arbete. Vid tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka ges det självfallet större utrj r mme för en sådan lösning. Redan i de under avveckling var a n d e gymnasierna använder relativt många elever en del av fredag eftermiddag och den skolfria lördagen till skolarbete. Utredningens sociologiska undersökning gav bland annat vid handen, att ungefär en tredjedel av gymnasisterna med femdagars skolarbetsvecka utnyttjade lördagen till läxläsning, repetitioner o. dyl. Den i det föregående förda diskussionen angående fördelningen av inlärningstillfällena på fem respektive sex

veckodagar förlorar med ett sådant perspektiv delvis sitt intresse beträffande eleverna på det gymnasiala stadiet. Den för en effektivare inlärning önskvärda fördelningen på ett större antal dagar kan tydligen många elever själva antagas åstadkomma. Även om femdagars skolarbetsvecka sålunda för åtskilliga elever innebär, att de under den fria lördagen utför vissa med skolarbetet sammanhängande uppgifter, uppskattar de en dylik arbetstidsutläggning. Till stor del beror denna inställning på deras med femdagarsveckans införande ökade möjligheter att självständigt och efter eget val disponera fritiden för studier. Enligt av utredningen inhämtade uppgifter h a r inte blott elever utan även lärare och målsmän tillmätt dessa omständigheter positivt värde. — Genomförandet av femdagars skolarbetsvecka låter sig väl förenas med gymnasieutredningens i det föregående berörda synpunkter och förslag angående hemuppgifterna i det nya gymnasiet. Det bör framhållas, att de ovan anförda synpunkterna angående dispositionen av den skolfria lördagen endast äger begränsad giltighet. Framför allt är de relevanta i fråga om ambitiösa och planmässigt arbetande elever på det gymnasiala stadiet samt vidare dylika elever i motsvarande eller högre åldrar inom vissa andra undervisnings- och utbildningsformer. Däremot kan de antagas ha långt mindre tillämplighet beträffande eleverna inom exempelvis grundskolans låg- och mellanstadier. Dessa elever saknar vanligen den mognad, som utgör en nödvändig förutsättning för självständigt hemarbete enligt de i det föregående angivna riktlinjerna. I fråga om elever, som av olika anledningar inte kan utföra mera omfattande självständiga hemuppgifter, återstår endast möjligheten att fördela läx-

79 uppgifterna på högst fyra dagar per vecka. Tillämpas traditionella undervisningsmetoder, är därvid en anhopning av hemarbetet i vissa fall nära nog oundviklig. Elevernas attityder i en dylik situation kan lätt komma att kännetecknas av bristande koncentration och föga intresse. Därjämte accentueras de i det föregående berörda proaktiva och retroaktiva hämningarnas negativa inflytande på inlärandet. Det må uppmärksammas att elevernas studieprestationer i föreliggande avsnitt företrädesvis behandlats med hänsyn till inlärningsprocessens psykologisk-pedagogiska aspekter. I senare kapitel (kap. 7—10) kommer hithörande problemställningar att belysas även ur andra synpunkter.

6.2 Skolarbetets

bedrivande

6.2.1.1 Ralionaliseringsåtgärder. För utredningen har frågan om skolans inre arbete intresse bland annat med hänsyn till det bortfall av lektionstid, som ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka under vissa förutsättningar kan komma att förorsaka. Därmed aktualiseras frågan, huruvida olika rationaliseringsåtgärder i skolarbetet på ett mera avgörande sätt kan möjliggöra lördagarnas friläggande. Med rationaliseringsåtgärder åsyftas här undervisningsmetodiska reformer, intensivare användning av olika hjälpmedel och effektivare utnyttjande av lektionstiden för undervisning. Det råder knappast några delade meningar om att skolarbetet ytterligare kan rationaliseras och effektiviseras. Åtgärder i sådant syfte kan sättas in i en rad olika sammanhang. Som exempel på angelägenheter, vilka därvid på skilda sätt kan bli aktuella, må nämnas lärarnas utbildning och fortbildning,

inredning och utrustning av klassrum, ämnesrum, grupparbetsrum m. fl. lokaler, läroböcker, bredvidläsningslitteratur, klass- och skolbibliotek, brevskolematerial, självinstruerande material, audivisuella hjälpmedel, diagnostiska prov, standardprov samt övriga förekommande prov, riks- och länscentraler för pedagogiska hjälpmedel, utnyttjandet av tiden för egentlig undervisning och utbildning genom att utanför lektionstimmarna förlägga kurativa och liknande angelägenheter samt olika förhållanden som sammanhänger med skolans arbetstidsutläggning. Frågan om skolarbetets effektivisering och rationalisering h a r sedan länge rönt livlig uppmärksamhet. F ö r vårt lands vidkommande h a r den ingående diskuterats i skilda sammanhang. Här må endast erinras om den vikt som vissa utredningar inom skolans område lagt vid olika rationaliseringsåtgärder. Så var exempelvis förhållandet i samband med den senaste genomgrip a n d e förändringen av den obligatoriska skolan. För 1957 års skolberedning utgjorde nämligen en reformering av skolarbetets metodik och ett ökat användande av moderna hjälpmedel betydelsefulla förutsättningar för beredningens utformning av grundskolans inre organisation. Rationalisering av skolarbetet är självfallet motiverad redan av den anledningen, att eleverna i undervisning och utbildning bör konfronteras med och i tillämpliga delar tillägna sig effektiva arbetsmetoder. Vidare utgör lärostoffets mängd och svårigheterna att medhinna behandlingen av föreskrivna kursmoment i en del fall incitament till olika rationaliseringsåtgärder.

80 6.2.1.2 Personlighetsutvecklingen. I den nutida svenska skolan lägges emellertid även delvis andra aspekter på berörda angelägenhet. Rationaliseringar vid behandling av vissa ämnesavsnitt kan medföra tidsvinster och därmed ge vidgade möjligheter att beträffande behandlingen av andra avsnitt arbeta enligt metoder, som erfarenhetsmässigt visat sig relativt tidskrävande men som bedömes vara värdefulla ur pedagogiska och personlighetsutvecklande synpunkter. Dylika tankegångar h a r framförts av exempelvis 1957 års skolberedning och 1960 års gymnasieutredning. I anslutning till det närmast föregående må framhållas att begreppet effektivitet i pedagogiska sammanhang har en särskild innebörd. Inom skolan är understundom arbetssätt, som mindre snabbt leder till uppgifternas lösande, på längre sikt och med hänsyn till den allmänna målsättningen effektivare och därför lämpligare. Eleverna skall ges möjligheter att i vissa fall penetrera kunskaps- och färdighetsmaterialet enligt mera personlighetsutvecklande metoder, även om dessa visar sig vara relativt tidskrävande. Skolans verksamhet låter sig sålunda inte direkt jämföras med arbetsprocesser inom exempelvis olika industriföretag. Användningen av begreppen företag och produktivitet i samband med undervisning och utbildning kan följaktligen skapa oklarhet och missförstånd. Ytterligare en omständighet må i detta sammanhang uppmärksammas. I den moderna skolan har av olika anledningar den fostrande uppgiften tillagts en växande betydelse. Den numera förhållandevis vanliga situationen att båda föräldrarna förvärvsarbetar har medverkat till en sådan utveckling. Barnen blir i ökad utsträckning överlämnade åt sig själva efter skoldagens slut. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av

att landets invånare i växande omfattning koncentreras till städer och andra tätorter, varigenom de ungas uppväxtmiljö blir mera komplicerad. Sammanfattningsvis må framhållas angelägenheten av att olika åtgärder vidtages, som är ägnade att främja effektiviteten i skolans verksamhet. Därigenom ökas möjligheterna att förverkliga den angivna målsättningen beträffande elevernas kunskaps- och färdighetsnivå, samtidigt som större utrymme kan beredas för personlighetsutvecklande men också i vissa fall förhållandevis tidskrävande arbetsmetoder. De genom skilda rationaliseringsåtgärder ernådda tidsvinsterna utgör sålunda viktiga förutsättningar i det pågående reformarbetet. En alltför långtgående förändring i arbetstidsutläggningen, som leder till en inskränkning i undervisningstiden, skulle på ett mindre lyckligt sätt kunna ändra förutsättningarna för skolans verksamhet.

6.3 Läroplansfrågor

Läroplanerna anger ramarna för den verksamhet som skall förekomma och det lärostoff som skall inhämtas inom respektive skolform. De läroplanerna tillhörande timplanerna anger det veckotimtal eller antal lektionstimmar, som fastställts för behandlingen av varje ämne, ämnesgrupp eller enhet. Läroplanerna ger sålunda konkreta uttryck för den för respektive undervisningsoch utbildningsform uppställda målsättningen. Då läroplanerna är av väsentlig betydelse för skolans arbetstidsutläggning, vill utredningen i detta sammanhang erinra om följande beträffande deras organisation och innehåll. 6.3.1.1 Olika typer av läroplaner. Läroplanerna kan med i huvudsak samma

81 innehåll utformas enligt olika modeller, varvid må nämnas de tre typerna ämnesindelade, samordnade respektive samlade läroplaner. I en ämnesindelad läroplan grupperas lärostoffet i stort sett efter principen att varje ämne har sin särart och därför bör behandlas enligt därav förestavade betingelser. Sammanföres närbesläktade ämnen till ämnesgrupper, erhälles en samordnad läroplan. Därigenom minskas i viss utsträckning ämnessplittringen. I den samlade läroplanen saknas grupperingen i olika ämnen och ämnesgrupper. Lärostoffet behandlas i stället i anslutning till olika intresseområden. Skilda frågor, enheter, projekt, aktuella händelser o. dyl. tas som utgångspunkter för studierna och kan samtidigt innefatta såväl kunskapsinhämtande och färdighetsövning som skapande verksamhet. Den samlade läroplanen går enklast att tillämpa på lågstadiet, där läraren kan förutsättas äga en nära kännedom om varje enskild elev och där lärostoffet är hämtat från ett relativt begränsat område. På mellan- och högstadierna liksom på det gymnasiala stadiet uppstår svårigheter att behandla lärostoffet inom ramen för samlade intresseområden. Kravet på en mera fullständig och systematisk behandling av respektive ämnen och ämnesområden samt ämneslärarsystemet och lärarnas kompetensområden utgör därvid beaktansvärda omständigheter. Lärostoffets uppdelning på olika ämnen och ämnesgrupper har sin motsvarighet i skoldagens uppdelning på lektioner. Växlingen av ämne från lektion till lektion kan visserligen vara ägnad att ge variation i undervisningen, men samtidigt föreligger risken av splittring i skolarbetet. Den omväxling i undervisningen, som anordningen är avsedd att skapa, anses i den moderna skolan i 6—611SU

stor utsträckning kunna åstadkommas genom förändringar i arbetssättet vid respektive ämnes behandling. En dylik uppfattning har hävdats av exempelvis 1960 års gymnasieutredning, som även framhåller, att eventuella vinster av ständig ämnesväxling inte torde uppväga värdet för eleverna av att få koncentrera sig på och slutföra ett sammanhängande arbete. Att tillfälle härtill skapas är enligt dess mening betydelsefullt inte minst ur arbetsfostrande synpunkter. »Dubbel- och i vissa fall trippeltimmar, koncentrations (halv)dagar, periodläsning o. s. v. skapar större arbetsro, den i timplanen föreslagna ämneskoncentrationen likaså. Dessa anordningar underlättar också självständiga insatser frän en elev (grupp) s sida, t. ex. i form av muntlig eller skriftlig presentation» (Läroplan för gymnasiet. SOU 1963:43, s. 19). 6.3.1.2 Förändringar i läroplanerna. Av betydelse är i föreliggande utredningssammanhang de eventuella förändringar, som nu gällande läroplaner kan bli föremål för under de närmaste aren. För att belysa denna problemställning vill utredningen erinra om följande. Förslag till läroplan för grundskolan utarbetades genom 1957 års skolberednings försorg. De föreslagna tim- och kursplanerna utgjorde resultatet av ett omfattande arbete, vari även ingick vetenskapliga undersökningar. Pedagogisk, psykologisk och skolhygienisk expertis engagerades i detta arbete, ingående uppgifter om näringslivets önskemål inhämtades o. s. v. Den för grundskolan fastställda läroplanen, som fotas på det av skolberedningen framlagda förslaget, äger giltighet från och med läsåret 1962/63. Trots det omfattande förarbetet vid läroplanens utformande visade erfarenheterna under de två följande åren, att tiden redan vara inne

82 för det första steget i den av skolberedningen förutskickade fortskridande skolreformen. Läroplanen för grundskolan är sålunda föremål för ett revisionsarbete, som bland annat syftar till en förenkling av skolans inre organisation och en rationalisering av dess arbetsformer. I fråga om såväl det nya gymnasiet som fackskolan framlades år 1963 förslag till läroplaner. Även dessa förslag utgjorde resultat av omfattande expertarbeten. Efter sedvanlig remissbehandling och därav föranledda ändringar fastställdes de nya läroplanerna, som från och med läsåret 1966/67 tillämpas inom respektive skolform. Huvudparten av yrkesutbildningen är för närvarande föremål för utredning genom yrkesutbildningsberedningen, som framlagt ett första betänkande angående principiella frågor rörande den svenska yrkesutbildningen (Yrkesutbildningen. I. SOU 1966: 3). Det må vidare nämnas att för yrkesutbildningen inom jordbrukets område en ny utbildningsgång och nya läroplaner äger giltighet från och med läsåret 1963/64. Beträffande skogsbruket pågår för närvar a n d e utredningsarbete genom skogsbrukets yrkesutbildningskommitté, som år 1965 avgav ett första betänkande angående den skogliga yrkesutbildningens målsättning, utbildningsgång och huvudmannaskap (Skoglig yrkesutbildning. I. SOU 1965:67). Även yrkesutbildningen inom sjukvårdens område h a r nyligen varit föremål för utredning, och år 1965 fattades beslut om en ny legitimerad grundutbildning för sjuksköterskor. Under år 1965 h a r 1960 års lärarutbildningssakkunniga framlagt förslag till en ny lärarutbildning. Förslaget omfattar huvudparten av lärarutbildningen och har lagts till grund för en proposition till 1967 års riksdag (se 3.2.5.7).

Redan de ovan lämnade summariska uppgifterna ger vid handen, att läroplaner nyligen fastställts, föreligger som förslag eller är under utarbetande för huvudparten av den undervisning och utbildning, som berörs av skolarbetstidsutredningens arbete. Såsom framgått av den i kapitel 3 lämnade översikten föreligger relativt stora differenser i fråga om lärotiderna mellan olika skolformer. Till en del betingas dessa skillnader av olikheter i stadier, målsättning, arbetsmetoder m. m., till en del torde de föranledas av att respektive läroplaner tillkommit i skilda sammanhang. Därvid kan bland annat arbetstidsutläggningen inom övriga samhällsområden antagas ha spelat en viss roll. De något äldre läroplanerna har tillkommit under förhållanden på arbetsmarknaden, vilka senare förändrats i fråga om såväl veckoarbetstider som semesterns omfattning. Det var vid deras utarbetande inte aktuellt att avpassa lärotiderna till ett eventuellt införande av femdagars skolarbetsvecka. Enligt erfarenheter från utredningens särskilda försöksverksamhet har det följaktligen i vissa fall varit förenat med speciella svårigheter att tillämpa femdagarsvecka inom skolformer, där dylika läroplaner äger giltighet. Detta har framför allt varit förhållandet inom de under avveckling varande skolformerna, vid vilka eleverna i en del fall erhållit alltför många lektioner vissa veckodagar. Vid utarbetandet av läroplaner av senare datum h a r möjligheterna att eventuellt förlägga undervisningen till fem veckodagar i allmänhet beaktats. Detta h a r dock inte alltid skett i erforderlig utsträckning, varför svårigheter att tilllämpa en dylik arbetstidsutläggning kan uppstå, främst på grund av respektive skolforms inre organisation och det fastställda antalet veckotimmar. Föreligger knapphet på lärare och lokaler, kan

83 vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka schematekniska problem att bereda plats för det erforderliga antalet lektionstillfällen göra sig gällande, varjämte en mindre önskvärd lektionsanhopning för eleverna en eller annan veckodag i vissa fall inte helt kan undvikas. De mer eller mindre genomgripande revideringar, som läroplanerna tid efter annan blir föremål för, ger bland annat uttryck för samhällets förändrade krav och synsätt på skolans verksamhet. Ur läroplanerna utgallras därvid sådant stoff, som bedöms vara mindre värdefullt, och nya moment, ämnesområden och ämnen beredes plats. Genom skolorganisationens växande enhetlighet skarpes kravet på koordination av läroplanerna mellan olika skolformer. Den organisatoriska samordningen måste åtföljas av en motsvarande inre anpassning. Framtida läroplansrevisioner kan komma att i högre grad än tidigare innebära såväl en anpassning av skolan till samhället som en anpassning av verksamheten mellan olika skolformer. Utan att ge avkall på skolans målinriktning och effektivitet kan man därvid skapa förutsättningar att ernå mera likvärdiga arbetsförhållanden inom hela skolväsendet. Bland annat kan revideringar av timplanerna tjäna ett sådant s}'fte. En bättre avvägning av elevernas arbetsbelastning på olika stadier och inom skilda skolformer blir därvid måhända möjlig att åstadkomma. Självfallet måste i dylika sammanhang även beaktas viktigare principiella förändringar i fråga om skolans arbetstidsutläggning. Av betydelse för detta fortlöpande samordningsarbete är bland annat att vissa enhetliga tidsramar fastställes för skolans verksamhet. 6.3.1.3 Läroplanerna och utredningsuppdraget. Det egentliga läroplansarbe-

tet ligger helt utanför skolarbetstidsutredningens uppdrag. Avvägningen av veckotimtal mellan olika ämnen och kursmoment, eventuella tidsvinster genom slopande av visst lärostoff o. s. v. är sålunda omständigheter, vilka i detta sammanhang lämnas utan beaktande. Däremot har utredningen sett det som en väsentlig uppgift att med i huvudsak bibehållen (årlig) undervisningstid för vederbörande skolformer och stadier söka utforma förslag, ägnade att åstadkomma den ovan angivna enhetligheten i tidsramarna. Sammanfattningsvis må konstateras att utredningen vid behandlingen av problemställningar rörande skolans arbetstider beaktat gällande läroplaners bestämmelser beträffande veckotimtal, anvisningar och råd angående skolarbetets tidsmässiga utläggning o. dyl. Då betydande skillnader i dylika avseenden föreligger mellan olika skolformer, är det förenat med stora svårigheter att utforma någorlunda enhetliga normer för en arbetstidsutläggning, som skall gälla skolan i dess helhet. Strävan efter en sådan uniformitet får självfallet inte drivas så långt, att skolarbetets målsättning och effektivitet äventyras. I vad avser läroplanerna har utredningen sett det som sin främsta uppgift att söka utforma sådana förslag till skolarbetstider, att för pågående och kommande läroplansarbeten vissa enhetliga tidsramar åstadkommes, varigenom en fortsatt samordning av undervisningen och utbildningen inom skilda skolformer och på olika stadier underlättas.

6.4 Studiedagar

Läsåret omfattar även pedagogiska moment, som icke inrymmes i läroplanerna men dock är betydelsefulla för skolans verksamhet, nämligen planeringen av skolarbetet och fortbildningen av

84 lärarna under studiedagar. I den genomförda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har några förändringar beträffande studiedagarna inte ansetts påkallade. Med hänsyn till sina överväganden angående mera långsiktiga förändringar i skolans arbetstidsutläggning finner utredningen det emellertid erforderligt att något beröra denna planerings- och fortbildningsverksamhet. 6A.1.1 Studiedagarnas ändamål, antal och planering. Vårt skolväsen befinner sig i en genomgripande omdaningsprocess. Nya organisatoriska former med nya läroplaner kräver en delvis ny undervisningsmetodik. Därtill kommer de ständigt fortgående förändringarna inom undervisnings- och utbildningsväsendet genom reviderade läroplaner, nya läroböcker, nya audivisuella och andra hjälpmedel, landvinningar i metodiskt hänseende o. s. v. Det måste därför vara av betydande vikt att lärarna fortlöpande erhåller information och ledning samt beredes tillfälle att överlägga om skolarbetets bedrivande. Genom tillkomsten av studiedagar har möjligheter skapats för antydda planeringsoch fortbildningsverksamhet. I vissa under avveckling varande skol- och utbildningsformer har studiedagarnas antal begränsats till tre för varje läsår. För lärarna vid exempelvis grundskolor, fackskolor, gymnasier och yrkesskolor får enligt skolstadgans bestämmelser anordnas högst fem studiedagar per läsår. I regel förlägges en eller flera studiedagar till läsårets början. Återstående studiedagar anordnas vid växlande tidpunkter. — I detta sammanhang må erinras om den läsåret 1959/60 inledda försöksverksamheten med planeringsdagar vid det obligatoriska skolväsen-

det i Stockholm och ett antal kommu' ner i Stockholms län, som bland annat syftade till att samordna läsårets längd inom olika skolformer (se ovan 4.1.1.1.). Studiedagar kan ordnas lokalt, regionalt eller centralt. Vid den lokala planeringen kan programmet utformas med hänsyn till lärarna inom den egna kommunen. I stor utsträckning etableras dock samarbete med grannkommuner. Genom dylik samverkan kan värdefullare program skapas samt utbyte av åsikter och erfarenheter äga rum mellan lärare i olika kommuner. Därvid kan exempelvis lärare i kommuner utan eget högstadium få tillfälle att överlägga med högstadiekommunens lärare. Kostnaderna för programmets genomförande blir vid samverkan lägre. Vid förläggning av studiedag utanför den egna kommunen drar emellertid traktamenten och resor i vissa fall dryga kostnader. Regionalt och centralt anordnade studiedagar avser i allmänhet konferenser för särskilda ändamål och riktar sig ofta till vissa personalkategorier, t. ex. skolledare och handledare vid lärarutbildning. Dylika studiedagar kan även utgöra en lämplig form av fortbildning och information för lärare inom mindre frekventa ämnen, eftersom kommunen därvid bildar ett alltför litet upptagningsområde. Centralt och regionalt ordnade studiedagar kan också tjäna som inledning till fortsatt informationsoch fortbildningsverksamhet på det lokala planet. 6A.1.2 Studiedagarnas innehåll och genomförande. Verksamheten under planerings- och fortbildningsdagarna h a r ett skiftande innehåll. Vid läsårets början får studiedagarna oftast formen av kollegiesammanträden, varvid lärarna informeras om t. ex. stadge- och

85 kursplaneändringar, aktuella bestämmelser, läsårets arbete, elevfördelning, arbetsordning ocb vaktschema. Därvid förekommer också ofta överläggningar angående ordningsregler, skolsociala anordningar, elev- och föräldraorganisationer m. m. Vid studiedagar i form av årskursoch ämneskonferenser utföres huvudparten av planeringsarbetet för respektive årskurser och stadier. Därvid behandlas t. ex. de olika ämnenas placering på veckodagarna, lämpliga läroböcker, kursfördelning, tillgängliga hjälpmedel och deras utnyttjande samt gemensamma bedömningsgrunder. Vid övriga konferenser under studiedagarna kan olika lärarkategorier behandla problem av mera allmän karaktär, såsom biblioteksarbete, föräldramöten m. m. Under studiedagarna kan även förekomma överläggningar mellan avlämnande och mottagande lärare angående elevernas förutsättningar och arbetsvanor, genomgångna kursmoment o. dyl. Varierande verksamhetsformer tilllämpas under studiedagarna. Föreläsningar med efterföljande diskussioner har främst förekommit för att belysa speciella frågor, vilkas behandling erfordrat engagerande av experter. Ofta anlitade arbetsformer är grupparbeten, lektioner och studiebesök. Stundom innefattar studiedagarna även estradsamtal, olika former av seminarieövningar och auskultationer, varjämte kan ingå instruktioner och övningar i användning av apparatur för audivisuella hjälpmedel, för programmerad undervisning o. dyl. Enskilt planeringsarbete har förekommit i mindre utsträckning och då främst i de fall respektive lärarkategorier varit för fåtaliga att kunna bilda grupper. I relativt liten omfattning h a r hittills utnyttjats möjligheterna att

genom kortare korrespondenskurser, informationsmateriel, anvisningar o. dyl. ge incitament till förberedelser för studiedagarna. Under lärarnas studiedagar har eleverna mestadels erhållit lov. I en del fall har man emellertid •—• särskilt under senare år — genom olika åtgärder kunnat hålla skolarbetet igång även under lärares deltagande i dylika dagar. Sålunda har exempelvis för undervisningen på grundskolans låg- och mellanstadier anställts vikarierande lärare i de fall enskilda lärare eller m i n d r e grupper av lärare deltagit i studiedagsverksamhet. Eleverna på högstadiet och i de gymnasiala skolformerna h a r stundom förelagts uppgifter för självständiga studier, som fullgjorts i skolan antingen enskilt eller i grupp.

6.5 Sammanfattning

Till betingelserna för en framgångsrik undervisning och fostran hör även omständigheter rörande skolans arbetstidsutläggning. Denna h a r i vårt land sekelgamla traditioner från ett övervägande agrart och ur ekonomiska synpunkter relativt outvecklat samhälle med bristfälliga kommunikationer, sparsamt förekommande skolor och läroanstalter o. s. v. Först relativt sent h a r psykologisk-pedagogiska, sociologiska och medicinska synpunkter kommit att tillmätas större betydelse vid fastställandet av lärotiderna. Tidsramen för skolans arbete skall bland annat skapa förutsättningar för en effektiv organisation av undervisning, utbildning och fostran. Som en allmän psykologisk-pedagogisk p r i n c i p för skolans arbetstidsutläggning bör gälla, att lärotiderna får en fördelning, vilken är ägnad att ge eleverna en po-

86 sitiv attityd till skolarbetet. Därvid är det bland annat angeläget att undvika monotoni i arbetsordningen. Av betydelse är vidare att lärostoffet delas i meningsfulla avsnitt under ett ur inlärningssynpunkt lämpligt antal undervisningstillfällen. En alltför stark anhopning av lektioner och sammanförande av likartade ämnen under flera på varandra följande lektioner utgör en ogynnsam inlärningssituation. Bland annat kan den framkalla proaktiva och retroaktiva hämningar. Särskilt i slutet av relativt långa skoldagar är det vidare i regel förenat med allt större svårigheter att hålla elevernas intresse vid makt. Dessa föregriper i tanken fritidssysselsättningar, väntande nöjen o. dyl. samt visar tydliga symtom på trötthet. Denna kan i skolsammanhang till övervägande delen karakteriseras som en mättnadsföreteelse och en i förväg genomförd omställning till väntande fritidsaktiviteter. Särskilda problem erbjuder elevernas hemuppgifter. En förläggning av skolans arbete till fem dagar i veckan medför inte endast en viss koncentration av lektionerna utan även en motsvarande sammanträngning av hemuppgifterna. Därmed förknippade svårigheter kan i större eller mindre utsträckning bemästras genom olika åtgärder. En del av elevernas traditionella hemarbete kan förläggas till skolan. Läxuppgifter kan utdelas till dag efter helgdag, lovdag och liknande undervisningsfria dagar. Eleverna kan vidare i ökad omfattning tilldelas långläxor, beting och specialarbeten samt därigenom ges möjligheter att fullgöra hemuppgifterna vid självvalda tillfällen. Denna lösning ställer emellertid relativt stora krav på elevernas mognad, ambition och förmåga att planera arbetet. Ett genomförande av femdagars skol-

arbetsvecka kan komma att medföra bortfall av undervisningstid. Därmed aktualiseras frågan om detta bortfall åtminstone delvis kan kompenseras genom olika rationaliseringsåtgärder i skolarbetet. Effektivisering av undervisningen har livligt uppmärksammats i vårt lands pedagogiska debatt. En reformering av undervisningsmetodiken och ett ökat användande av moderna hjälpmedel utgjorde viktiga förutsättningar för utformningen av grundskolans organisation. Ur pedagogiska och personlighetsdanande synpunkter anses det emellertid värdefullt att även tillämpa arbetsmetoder, som erfarenhetsmässigt visat sig relativt tidskrävande. En avvägning mellan dessa delvis motstridande grundtankar är nödvändig för att skolans målsättning skall kunna förverkligas. Förändringar i lärotiderna, som leder till en avkortad undervisningstid, kan tydligen i väsentliga avseenden rubba förutsättningarna för skolans verksamhet. Uppdelningen av veckotimtalet på olika ämnen och kursmoment, eventuella tidsvinster genom slopande av visst lärostoff m. fl. läroplansfrågor faller utanför utredningens uppdrag. Beträffande huvudparten av den undervisning och utbildning, som beröres av dess arbete, har för övrigt läroplaner nyligen fastställts, föreligger som förslag eller är under utarbetande i andra sammanhang. Däremot har utredningen sett det som en väsentlig uppgift att söka utforma förslag till vissa enhetliga tidsramar, så att en fortsatt samordning av undervisning och utbildning inom skilda skolformer och på olika stadier underlättas. Läsåret omfattar betydelsefulla pedagogiska moment, som inte inrymmes i läroplanerna, nämligen planeringen av skolarbetet och fortbildningen av lärarna under studiedagar. F ö r ä n d r i n g a r n a

87 inom skolväsendet genom nya organisatoriska former, reviderade läroplaner, nya hjälpmedel m. m. gör det angeläget att lärarna fortlöpande erhåller information och ledning samt får tillfälle att överlägga om skolarbetets bedrivande. De lokalt, regionalt eller centralt anordnade studiedagarna är avsedda att tillgodose angivna ändamål. Vanligen uppgår deras antal till 3—5 per läsår.

Vid planerandet av den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka ifrågasatte utredningen inga förändringar beträffande studiedagarnas antal. I samband med utformandet av sina förslag till mera långsiktiga förändringar i skolans lärotider h a r utredningen åter anledning att beakta även detta inslag i skolans verksamhet.

KAPITEL 7

Lärotiderna i relation till arbetet inom olika skolformer och på skilda stadier

I närmast föregående kapitel har behandlats vissa allmänna pedagogiska frågor, som har ett nära samband med lärotiderna. Eleverna arbetar under mycket skiftande villkor. Betingelserna växlar med hänsyn till egenskaper hos den enskilde individen, inverkan på ålder, socialt ursprung, miljö- och bostadsförhållanden, fysiskt och psykiskt hälsotillstånd,' skollokalernas beskaffenhet och avstånd från hemmet, undervisningens och utbildningens inriktning, innehåll och stadium, skolarbetets inre organisation m. m. Olikheter föreligger även med hänsyn till vissa allmänna och konventionella betingelser, såsom arbetsrytmen och tidsindelningen av undervisningen under dagen, veckan och året samt förhållandet mellan arbete och fritid. Eventuella förändringar i skolans arbetstidsutläggning måste ske med hänsyn tagen till vitt skilda elevkategorier och med beaktande av olika skol- och utbildningsformers organisation och arbetsförhållanden. Det är uppenbarligen förenat med stora svårigheter att ange några enkla riktlinjer för skolarbetets tidsram utan att samtidigt vissa omständigheter försummas eller inte blir i önskvärd utsträckning beaktade. I föreliggande kapitel behandlas en del av de ovan angivna problemställningarna, som måste uppmärksammas vid en förändring av skolans arbetstidsutläggning. Vissa frågor med särskild anknytning

till skolans läsår behandals dock i ett följande kapitel.

7.1 Elevernas

förutsättningar

7.1.1.1 Fysisk och psykisk utveckling. Vårt skolväsen omspänner åldrarna från sex å sju år upp till vuxen ålder. Den schemabundna undervisningstiden växlar med elevernas olika utvecklingsstadier, och vitt skilda krav ställes på deras arbetsinsatser. Så anses t. ex. ett sammanhängande ensartat arbete under 40—45 minuter beträffande vissa uppgifter vara alltför pressande för de yngsta eleverna, varför växling av ämne eller verksamhetsform sker under lektionstimmen. För äldre elever anses det i vissa fall lämpligt och möjligt att sammanföra två eller flera lektioner till ett arbetspass. Lektionernas längd, växlingen mellan olika arbetsuppgifter, rasternas fördelning och längd, den sammanlagda dagliga undervisningstiden samt hemuppgifterna bör följaktligen avpassas med hänsyn till bland annat elevernas ålder och utvecklingsnivå. Det gäller därvid såväl den fysiska som den psykiska utvecklingen och mognaden. Undervisningen kan i många fall innebära rent kroppsliga ansträngningar för eleverna. En del ämnen är till sin art fysiskt tröttande, t. ex. gymnastik och vissa former av arbetsteknik. Men även vid undervisning i ämnen, som

89 till synes inte förefaller att kräva någon påtaglig fysisk ansträngning, kan kroppslig trötthet göra sig starkt märkbar. Det kan exempelvis gälla demonstrationer och övningar, vid vilka eleverna av skilda anledningar måste förbli stående. För yngre elever innebär redan en längre stunds stillasittande i många fall en stark fysisk anspänning. Beroende på ålder, kroppskonstitution, hälsotillstånd o. dyl. föreligger hos eleverna betydande individuella differenser i fråga om förmågan att utföra kroppsligt ansträngande skolarbete. Elevernas ålder, fysiska utveckling, hälsotillstånd m. m. återverkar även på deras förmåga att utföra psykiskt tröttande arbete. För t. ex. yngre elever avtar som regel koncentration, uppmärksamhet och intresse snabbare, behovet av omväxling gör sig hos dem fortare gällande, och tillfällen till någon form av återhämtning måste för deras del komma tätare. För skolans undervisande och fostrande verksamhet är elevernas somatiska och mentala utveckling synnerligen betydelsefull. Även andra omständigheter måste emellertid därvid beaktas, t. ex. elevernas tidigare intryck och erfarenheter. 7,1.1.2 Individuella differenser. Jämte angivna skillnader mellan elever i olika åldrar förekommer stora variationer mellan elever inom samma åldersgrupp. Kapacitet och attityd kan variera starkt inom en klass. Medan en del elever är intresserade och vakna och lär snabbt, röjer andra liten eller ingen entusiasm för skolarbetet och har svårigheter att fylla ens mycket små fordringar. Inom grundskolan med dess sammanhållna klasser har den erforderliga differentieringen i undervisningen åstadkommits genom möjligheter till val av studieväg, uppdelning av kursplanernas huvudmo-

ment i allmän kurs och särskild kurs samt gruppundervisning och individualiserad undervisning inom klassens ram. För vissa utbildningsvägar är det emellertid inte möjligt att annat än i begränsad omfattning tillgripa dylika åtgärder. Undervisningen och utbildningen skall leda fram till en stipulerad kunskaps- och färdighetsnivå. Oavsett hur man inom olika skoloch utbildningsformer sökt lösa de ovan berörda differentieringsproblemen gäller dock, att strävandena efter individuell anpassning inte annat än undantagsvis omfattar arbetstidsutläggningen. Tidsramen är i regel densamma för eleverna i klassen, såväl vad avser lektionernas och rasternas längd, antal och inplacering under skoldagen som skolveckans och läsårets längd och uppbyggnad. Skolans nuvarande verksamhetsformer med därav följande relativt stabilt fastlagda schemata reser hinder mot en differentiering av arbetstiderna, som avpassas med hänsyn till individuell utveckling och mognad. Endast i samband med diskussionen om undervisning på skolans högre stadier enligt skiftgångsprinciper har de ovan berörda förhållandena tangerats. Såsom framhållits i kapitel 5 har därvid bland annat anförts att en dylik anordning i viss utsträckning skulle ge lärare och elever större möjligheter att erhålla en individuellt lämplig arbetsoch dygnsrytm. Strävandena att länka skolarbetet in i friare former kan också i någon mån sägas möta kraven på individuell anpassning av arbetstiderna. Även i detta sammanhang finns det anledning konstatera, att frågor angående trötthet och prestationsförmåga i skolarbetet är alltför litet klarlagda och att säkra hållpunkter för förändringar i berörda avseende för närvarande saknas. Utredningen vill emellertid i anslutning till de diskuterade frågeställ-

90 ningarna framhålla följande. Vid avvägningen av exempelvis lektionernas och rasternas längd måste särskilt sådana elever uppmärksammas, vilkas förmåga till koncentration, intresse m. m. inte når upp till vad som kan anses utgöra genomsnittliga prestationer. Ineffektiviteten under senare delen av alltför långa arbetspass kan för deras del bli så påtaglig, att lektionstiden måste betraktas som mer eller mindre bortkastad. Olämpligt avpassade och inplacerade raster kan vidare medföra, att återhämtningsperioden för dem inte får åsyftad verkan.

7.2 Lektionstidernas anpassning till skolform, stadium och ämne samt frågor angående raster och måltidspauser Kraven på elevernas arbetsinsatser växlar väsentligt, allt efter deras ålder, utveckling och erfarenheter. Såsom framgått av kapitel 3 kommer denna anpassning i relativt stor utsträckning till uttryck i läroplanerna för olika skolformer och skilda stadier. Skillnader föreligger redan i den schemabundna lektionstiden. Stora kvantitativa och kvalitativa olikheter råder även i fråga om de för varje årskurs aktuella ämnena. Samtidigt som man genom antydda differenser söker anpassa skolarbetet på skilda stadier inom olika skolformer till elevernas status, är det av vikt att vissa administrativa och organisatoriska krav på enhetlighet i skolans arbete blir tillgodosedda. Av fundamental betydelse är därvid med arbetsordningen förknippade omständigheter, nämligen lektionstimmarnas och rasternas längd och förläggning, inplaceringen av måltidsraster samt fördelningen av veckotimmarna på veckans olika skolarbetsdagar. I föregående avsnitt berördes

bland annat arbetsperiodernas längd med hänsyn till individuella differenser. I närmast följande avsnitt behandlas frågor rörande lektionstimmens längd med hänsyn till olika undervisnings- och utbildningsformer samt spörsmål angående raster och måltidspauser under skoldagen. 7.2.1.1 Lektionens längd. Lektionen utgör ett grundläggande element i skolans arbetsordning. Ur ovan antydda synpunkter skulle det tydligen vara önskvärt, att dess längd växlade med hänsyn till ämne och åldersstadium. Såsom tidigare framhållits strider emellertid en dylik lösning mot kravet på enhetlighet. Enligt nuvarande bestämmelser varierar inom olika undervisnings- och utbildningsformer lektionstidens längd mellan 40—60 minuter. Vid barnets begynnande skolgång uppdelas emellertid lektionen ofta genom byte av arbetsuppgifter eller ämne i tvenne avsnitt. Denna variation underlättas i hög grad av att ämnet svenska, som i årskurs 1 (klasstyp a) upptar 9 av de sammanlagt 20 veckotimmarna, omfattar övning i de med hänsyn till elevaktiviteten olikartade färdigheterna att lyssna, se och tala, läsa och skriva. Växlingen mellan 45- och 40-minuterslektioner hänföres till lektionens inplacering under skoldagen. De två första timmarna på dagen och efter måltidsrasten anses kunna vara något längre än övriga timmar. Denna avvägning fotas närmast på vissa praktiska erfarenheter och iakttagelser, som man ansett sig kunna göra. Lektionstider om 50 minuter och däröver motiveras på olika sätt. I vissa fall anses ämnets behandling kräva en något längre lektionstid. Dels kan de ingående arbetsuppgifterna i och för sig utgöras av relativt tidskrävande enhe-

91 ler, dels kan arbetets igångsättande och avslutande kräva förhållandevis tidsödande åtgärder. Då dylik undervisning i stor utsträckning förlägges till två eller flera sammanhängande lektioner, äger anförda motivering endast begränsad giltighet. 7.2.1.2 Teoretiskt och praktiskt inriktad undervisning. Avpassningen av lektionstiden kan även ske med hänsyn till den svårighetsgrad och det mått av anspänning, som undervisningen i ett ämne anses kräva av lärare och elever. Av särskilt intresse är därvid den skillnad som göres mellan teoriundervisning och praktiskt inriktad undervisning. Som belysande exempel må hänvisas till en på uppdrag av dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning år 19(51 verkställd utredning angående yrkesskolans arbetstider (stencilerad). Däri heter det bland annat, att den teoretiska lektionen ofta är »förenad med hemuppgifter eller läxor, vilka förekommer såväl i de allmänna läroverkens som i folkskolans, enhetsskolans och yrkesskolans teoretiska undervisning men däremot icke i den praktiska undervisningen. Vidare är eleverna och lärarna mer intensivt sysselsatta under teorilektionen än under den praktiska lektionen. Eleverna har betydligt större möjlighet att koppla av under den praktiska lektionen.» Detta anses även gälla lärarna. Yrkesutbildningsberedningen h a r en delvis annan uppfattning (SOU 1966:3, s. 176 ff). Enligt dess mening är det varken ur logisk eller principiell synpunkt riktigt att påstå, att en mera på praktiska moment inriktad utbildning generellt sett skulle vara mindre tröttande än en teoretisk utbildning. Beredningen anser, att för en individ kan teoretisk utbildning vara betydligt lättare

än praktisk, för en annan individ kan motsatsen vara fallet. Inte heller beträffande hemuppgifterna finns det enligt dess uppfattning någon anledning att tala om principiella skillnader. Framtidens yrkesutbildning bör utgöra en effektiv kombination av utbildning i skolan och hemuppgifter. Skolarbetstidsutredningen vill i detta sammanhang endast konstatera, att några säkra belägg för skillnader i arbetsintensiteten mellan teoretisk och praktisk undervisning inte föreligger. Oavsett om undervisningen är av teoretisk eller praktisk art gäller det i båda fallen inlärning. Denna process innebär tillägnande av kunskaper och färdigheter samt kräver av den lärande i skiftande proportioner både fysisk och psykisk anspänning. Beträffande den praktiskt inriktade undervisningen kan avbrott av olika slag under pågående lektion, ett mindre effektivt utnyttjande av undervisningstiden, långsammare tempo vid olika arbetsoperationers utförande o. s. v, utgöra symptom på trötthet till följd av det längre arbetspasset. En avkortning av lektionens längd kan tänkas leda till en mera arbetsekonomisk uppläggning av utbildningen och ett bättre tillvaratagande av tiden. Även tempot kan komma att förändras och mera närma sig arbetstakten inom näringslivet. Frågan om den praktiskt inriktade undervisningens längre lektionstimmar erbjuder emellertid ytterligare aspekter. Sålunda må framhållas, att redan tidigt starka krafter verkade för att i olika avseenden nära anknyta yrkesskolans arbetsförhållanden till förhållandena inom näringslivet. Utan tvivel har dylika strävanden bidragit till att skapa och vidmakthålla de olikheter, som föreligger mellan yrkesskolans och den allmänna skolans lektionstider, vec-

92 kotimtal, läsår m. m. Så länge yrkesskolan principiellt sett hade elever över den obligatoriska skolans åldersstadium, kunde differenserna i fråga om undervisningstider lättare upprätthållas. Även för den framtida yrkesutbildningen torde ovan berörda problemställningar få aktualitet. Såsom närmare utvecklas i det följande kan detta beräknas bli förhållandet särskilt beträffande de former av yrkesutbildning, som bedrives genom insatser från näringslivets sida, nämligen inbyggda skolor och företagsskolor samt lärlingsutbildning hos hantverksmästare. 7.2.1.3 Faster och måltidspauser. Genom lämpligt inplacerade raster anses skolsituationen bli gynnsammare. Dylika avbrott i undervisning och utbildning innebär för eleverna omväxling, tillfälle till kroppsrörelse, en stunds vistelse i det fria, kamratlig samvaro m. m. Det må framhållas, att i vissa främmande länder förekommer raster i långt mindre utsträckning än inom det svenska skolväsendet. Därvid begränsas uppehållet i undervisningen ofta till några få minuter i samband med byte av undervisningsämne och lär a r e eller för förflyttning från en lärosal till en annan. I flertalet skolformer omfattar rasten tio å femton minuter. Dess längd kan inte avpassas uteslutande med hänsyn till elevernas behov av rekreation, även andra omständigheter måste understundom beaktas. Det kan t. ex. gälla klassrummens belägenhet och tidsåtgången att komma ut i det fria, förflyttning mellan olika lärosalar och — för lärarnas del — förflyttning mellan olika skolor. Måltidspausen förlägges i allmänhet så, att den på ett lämpligt sätt avdelar skoldagens lektioner. Begränsade lokalutrymmen för skolmåltidsverksamheten, brist på erforderlig personal, schema-

tekniska omständigheter m. m. kan emellertid i vissa fall framtvinga mindrelämpliga lösningar. Vid tillämpning av femdagars skolarbetsvecka har frågor angående rasternas och måltidsuppehållens inplacering, under skoldagen erhållit ökad aktualitet. Koncentrationen av undervisningen till fem veckodagar leder — även med den lektionsavkortning som medgivits, i den genomförda försöksverksamheten — genomsnittligt till något längre skoldagar. En avkortning av raster och maltidspauser motverkar denna förlängning. Särskilt i under avveckling varande skolformer h a r antalet veckotimmar inom vissa årskurser vidare medfört, att en del skoldagar omfattat ända upp till nio lektioner. I enstaka fall har man därvid av ovan antydda skäl sett sig nödsakad att inplacera måltidspausen redan efter tredje lektionstimmen. Åtgärder har i dylika fall vidtagits för att under en förlängd eftermiddagsrast ordna ett extra mellanmål för berörda elever.

7.3 Olika skolformers arbetstidsproblem

speciella

Skolarbetstidsutredningen har sett det som sin uppgift att närmare överväga vissa förändringar i lärotiderna för hela skolväsendet. Mångfalden av skiftande undervisnings- och utbildningsformer gör det svårt att överblicka konsekvenserna av eventuella förändringar i skolarbetstiderna, om dessa förändringar skall ges en mera generell karaktär. I det följande analyseras vissa av de frågor, som för utredningen framstått som särskilt beaktansvärda för respektive undervisnings- och utbildningsform. Utredningen fotar sin framställning på bland annat erfarenheter och resul-

93 tat av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka och de i samband därmed genomförda undersökningarna (jfr respektive bilagor till detta betänkande). Då planläggningen av försöksverksamheten skedde med tanke på att i densamma deltagande skolor och utbildningsanstalter skulle utgöra ett förhållandevis allsidigt urval, är de vunna erfarenheterna ägnade att belysa olika frågeställningar av intresse för utredningen. Det må erinras om att nämnda försöksverksamhet omfattade grundskolor (och motsvarande obligatoriska skolformer), särskolor, specialskolor, statliga realskolor, högre kommunala skolor, fackskolor, allmänna gymnasier, tekniska gymnasier och handelsgymnasier, yrkesskolor (inklusive landstingskommunala yrkesskolor), omskolningsverksamhet, folkhögskolor och lärarutbildningsanstalter. Utredningen har även beaktat erfarenheter av försöksvis införda förändringar i skolarbetstiderna beträffande yrkesutbildningen för jordbruk, skogsbruk och vårdyrken. 7.3.1.1 Skolpliktstidens skolformer. Tilllämpandet av femdagars skolarbetsvecka möter inga större svårigheter inom grundskolans låg- och mellanstadier. Däremot kan vissa problem uppstå inom högstadiet. Pä lågstadiet underlättas en dylik arbetstidsutläggning redan av det relativt begränsade veckotimtalet. Denna omständighet kan emellertid inte åberopas beträffande mellanstadiet, eftersom antalet veckotimmar i årskurs 4 uppgår till 34 och i årskurserna 5 och 6 till 35, d. v. s. samma veckotimtal som årskurserna inom högstadiet. Anledningen till de något divergerande erfarenheterna av femdagarsveckan inom grundskolans högstadium är enligt försöksverksamheten att söka i följande förhållanden. Högstadiet erbjuder en mera komplicerad skolsituation. I första hand må

därvid uppmärksammas den inre organisationen och de olika möjligheter till tillval, som står eleverna till buds. Även om i praktiken antalet alternativ av skilda orsaker reduceras, kvarstår dock i en del fall ett så stort antal kombinationer, att en till fem dagar per vecka koncentrerad arbetsordning inte utan vissa olägenheter kan tillämpas. Särskilt gäller detta skolenheter med knapphet på lärare och/eller lokaler. Skoldagar omfattande åtta lektioner, håltimmar för elever och lärare samt ett icke önskvärt antal lektionstimmar i följd har därvid inte alltid kunnat undvikas. Särskilt på de övervägande teoretiskt inriktade linjerna har därjämte anhopning av läxor och andra hemuppgifter i en del fall förekommit. Elever som saknat erforderlig studieteknik och förmåga att planera det självständiga hemarbetet har därför erhållit en hård arbetsbelastning vid vissa tillfällen. Det må vidare framhållas, att det på högstadiet tillämpade ämneslärarsystemet i någon mån komplicerar tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka. Såsom framhållits i kapitel 6 har enligt resultatet av utredningens pedagogiska undersökningar införandet av femdagars skolarbetsvecka inte medfört någon försämring av den genomsnittliga prestationsnivån hos det undersökta elevmaterialet inom grundskolans årskurser 3 och 8. ökningen av antalet lektionstillfällen samt elevernas positiva inställning till den förändrade arbetsrytmen antogs i huvudsak ge förklaringen till detta resultat. I detta sammanhang må emellertid även framhållas att frånvarofrekvensen på grund av särskilt medgivande minskat i samband med femdagarsveckans införande. Denna i positiv riktning verkande omständighet motväges dock av att en eller annan dags frånvaro på grund av sjukdom, särskilt medgivande e. dyl. innebär, att vederbörande elev vid femda-

94 gars skolarbetsvecka genomsnittligt går förlustig flera lektioner än vid reguljär arbetstidsutläggning. Likaså gör heldagsskrivningar och hela friluftsdagar större intrång på den egentliga undervisningstiden. Skolarbetets fördelning på fem veckodagar kan medföra vissa olägenheter för elever, som dagligen måste resa mellan hemmet och skolan. Ur principiella synpunkter är situationen följande. Därest elever från skilda årskurser med olika veckotimtal skall utnyttja samma skolskjutslägenhet till och från skolan, blir vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka den dagliga väntetiden längre för vissa elever med kortare läsdag. I stället för att enligt den reguljära läsordningen fördelas på sex dagar, skall väntetiden vid tillämpandet av femdagarsvecka fördelas på fem dagar. Ovan berörda olägenheter har emellertid i samband med försöksverksamheten i stort sett varit relativ! obetj'dliga eller helt kunnat elimineras. I många fall har för elevernas resor anlitats allmänna kommunikationsmedel. Om förbindelserna varit någorlunda täta, har väntetiderna av den anledningen kunnat begränsas. Därest femdagars skolarbetsvecka mera definitivt genomföres, kan i många fall en bättre anpassning av turlistorna till de nya skolarbetstiderna förväntas, så att situationen för de resande eleverna förbättras. I de fall särskilda skolskjutsar ordnats, har vid femdagars skolarbetsvecka de eljest under lördagarna nödvändiga turerna kunnat slopas. I viss utsträckning har de sålunda inbesparade skolskjutsturerna utnyttjats vid lämpliga tidpunkter övriga dagar, då situationen ansetts påkalla en dylik åtgärd. För enstaka elever med långa resvägar har av kostnadsskäl sådana lösningar inte kunnat tillgripas. Även om den sammanlagda väntetiden

per vecka för dem förblivit oförändrad, har sålunda den dagliga väntetiden förlängts. Dessa elever har emellertid särskilt starkt erfarit fördelen av minskad restid, därigenom att antalet erforderliga resor mellan hemmet och skolan reducerats från sex till fem för varje vecka. Mest påtagliga blir i dylika fall väntetiderna för elever i årskurserna 1 och 2, eftersom lektionstiden för deras del omfattar 20 respektive 24 veckotimmar. I ett fåtal fall har man sökt nedbringa väntetiderna för dessa elever genom att utnyttja möjligheterna att tillämpa fyradagars skolarbetsvecka (jfr 5 kap. 33 § skolstadgan). Den därvid nödvändiga koncentrationen av grupparbetstimmarna till en dag h a r dock visat sig vara en ur pedagogisk synpunkt mindre tjänlig lösning. I detta sammanhang må nämnas följande erfarenheter från försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under en begränsad del av läsåret. F ö r resande elever har det på några platser varit förenat med svårigheter att komma till skolan de lördagar undervisningen pågått. Kommunikationerna h a r i dessa fall anpassats till den av näringslivet på respektive orter tillämpade femdagarsveckan, och reguljära förbindelser under lördagarna har helt eller delvis saknats. Erfarenheterna av femdagars skolarbetsvecka vid särskolor och specialskolor överensstämmer i stort sett med de i det föregående för grundskolan redovisade iakttagelserna. Vissa elever h a r av skilda anledningar varit hänvisade att kvarstanna på respektive skola över veckosluten. Det må framhållas, att den erforderliga elevtillsynen och elevernas fritidssysselsättning därvid kunnat ordnas utan påtagliga olägenheter. Inte minst de äldre eleverna h a r uppskattat den skolfria lördagen, som inneburit.

95 ökat utrymme för personliga angelägenheter, hobbyverksamhet av olika slag o. dyl. 7.3.1.2 Realskolor, flickskolor, fackskolor och gymnasier. Såväl realskolor och flickskolor som allmänna och tekniska gymnasier samt handelsgymnasier är skolformer under avveckling. Med undantag för sistnämnda skolform avviker deras arbetstider i större eller mindre utsträckning från de fastställda lärotiderna för grundskolans högstadium och det nya gymnasiet, d. v. s. de delar av undervisningsväsendet som i främsta rummet kommer att ersätta nämnda avvecklingsformer. Förändringarna går entydigt i riktning mot lägre veckotimtal för motsvarande årskurser i de nya skolformerna. I huvudsak h a r sålunda avvecklingsformerna erbjudit ogynnsammare betingelser för försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Särskilt påtagligt är detta förhållande i fråga om flickskolor och tekniska gymnasier. Vid planeringen av nyssnämnda försöksverksamhet förutsåg utredningen, att speciella svårigheter kunde uppstå i vissa av de under avveckling varande skolformerna. Utredningen framhöll därför i sin skrivelse den 7 april 1964 angående särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka, att vederbörande tillsynsmyndighet borde ha möjlighet att efter prövning från fall till fall medge någon reducering av respektive timplan. Då de lokala förhållandena varit mycket växlande, har de under försöksverksamheten uppkomna olägenheterna varierat inom olika försöksområden. Svårigheterna har tydligen varit m i n d r e påtagliga än utredningen befarade. Detta kommer bland annat till synes i fråga om möjligheterna att minska under-

visningstiden. Reduceringar av gällande timplaner har företagits endast i mycket ringa omfattning. Så är förhållandet även inom kommuner, som tillämpat försöksalternativet A, enligt vilket femdagars skolarbetsvecka förekommit under halva läsåret. Såsom tidigare framhållits har enligt detta alternativ en viss del av lektionstiden förts över från perioder med femdagarsvecka till perioder med sexdagarsvecka. Sistnämnda delar av läsåret har sålunda belastats ytterligare, vilket självfallet varit särskilt kännbart inom skolformer och stadier med många veckotimmar. Försöksverksamheten vid realskolor, flickskolor, fackskolor och gymnasier har i väsentliga avseenden utfallit på liknande sätt som inom grundskolans högstadium. Dock har i en del fall vissa av de uppkomna svårigheterna accentuerats ytterligare. Om de vunna erfarenheterna må i detta sammanhang anföras följande. Anhopningen av lektioner och hemuppgifter har i vissa fall varit besvärande. Enligt en del lärare har eleverna under de senare eftermiddagslektionerna förefallit trötta och okoncentrerade. Svårigheter att ordna skolmåltidsverksamheten har därvid i ett eller annat fall bidragit till att ytterligare förvärra situationen. Under skoldagar om åtta lektioner har det nämligen inte alltid varit möjligt att inplacera lunchrasten efter fjärde timmen. Lektionerna h a r därvid fördelats med tre lektioner före och fem lektioner efter måltidspausen. För att i någon mån minska olägenheterna av det långa eftermiddagspasset har — såsom ovan framhållits — vid en eller annan skolenhet i sådana fall rasten mellan sjätte och sjunde lektionen förlängts till 15 å 20 minuter och ett extra mellanmål ordnats för berörda elever. I en del fall har det visat sig nöd-

96 vändigt att förlägga fyra teorilektioner i en följd. Bland annat har knappheten på institutionslokaler, ämnesrum och specialsalar framtvingat dylika lösningar. Enligt vissa erfarenheter synes eleverna ha anpassat sig utmärkt till den nya arbetsrytmen samt lärt sig att planera skolarbetet på litet längre sikt och inte endast dag för dag, varför de föreskrivna kurserna väl medhunnits. Andra erfarenheter ger en negativ bild. Sålunda hävdar en del lärare, att lektioner om 40 minuter skapar jäkt och minskar möjligheterna till individualiserad undervisning. Vidare framhålles att heldagsskrivningar och friluftsdagar inkräktat mera på undervisningen än som är fallet vid se.xdagars skolarbetsvecka. Svårigheter att hinna genomgå kurserna har i några fall ansetts motivera hemuppgifter till dag efter helgoch lovdagar. I fråga om ett begränsat antal kommuner, som under två på varandra följande läsår deltagit i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka, har utredningen haft möjligheter att jämföra erfarenheterna av de båda prövade alternativen under första och andra försöksåret. Det framgår av den anställda jämförelsen, att olägenheterna i huvudsak är mindre påtagliga under det senare läsåret. 7.3.1.3 Yrkesutbildande skolor och undervisningsformer. Beträffande yrkesskolor med övervägande teoretiskt inriktad undervisning sammanfaller arbetsförhållanden, lärotider o. dyl. i huvudsak med de i det närmast föregående avsnittet behandlade skolformerna, varför de där redovisade erfarenheterna av femdagars skolarbetsvecka i stort sett äger giltighet även för nämnda delar av yrkesutbildningen. I föreliggande avsnitt uppmärksammas

främst frågeställningar angående yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning. Såsom framställningen i kapitel 3 gett vid handen arbetar denna del av yrkesutbildningen delvis under helt andra betingelser, vilket även kommit till synes vid den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Då timplanerna för berörda delar av yrkesutbildningen vanligen upptar 42 veckotimmar, har skoldagen vid tilllämpning av femdagarsvecka enligt alternativ B genomsnittligt omfattat mer än åtta lektioner. Därtill kommer att vid den praktiskt inriktade undervisningen lektionstiden enligt försöksbestämmelserna uppgått till 55 minuter. Betingelserna har sålunda varit förhållandevis ogynnsamma. Bapporterna angående den genomförda försöksverksamheten ger trots detta ett klart positivt intryck. Förklaringen härtill torde vara att söka i bland annat följande omständigheter. I de utbildningsformer det här gäller är elevernas hemuppgifter vanligen föga betungande. Vidare underlättas schemaläggningen i hög grad genom att större delen av undervisningen omfattar arbetsteknik. Denna del av utbildningen handhas i huvudsak av en lärare. Skoldagen kan ordnas rationellt genom sammanförande av två eller flera lektioner till sammanhängande arbetspass. Håltimmar och liknande olägenheter kan helt undvikas. Vissa schematekniska problem h a r dock inställt sig i samband med utbildningen för byggnadsyrken, nämligen i de fall arbetstekniken förlagts till lärlingsbyggen. Från företagens sida har därvid krävts att näringslivets arbetstider skulle tillämpas. Erforderligt utrymme skulle därmed saknas för undervisning i allmänna ämnen och fackteori. Genom mellan vederbörande sko-

97 la och byggnadsföretag träffade överenskommelser har emellertid dessa svårigheter kunnat undanröjas. Beträffande den till näringslivet helt eller delvis förlagda yrkesutbildningen må i detta sammanhang framhållas följande. Dessa utbildningsformer anses erbjuda många fördelar. Det allmännas omkostnader blir lägre än vid heltidsavdelningar i vanlig yrkesskola. Eleverna får en tidig och fortlöpande kontakt med den produktion, som lörekommer inom näringslivet. I viss mån underlättas även anpassningen av undervisningen i fackteori till elevernas praktiska erfarenheter. En alltför snäv inriktning av utbildningen till en viss produktionstyp elimineras, om undervisningen bedrives efter av den centrala tillsynsmyndigheten godkända läroplaner och under tillsyn av denna myndighet. Ställes därjämte jämförliga krav beträffande lärarnas kompetens och utbildning, kommer undervisningen även ur pedagogiska synpunkter att bli likvärdig med de vanliga yrkesskolornas undervisning. Inbyggda skolor och företagsskolor samt annan av allmänna medel understödd företagsutbildning har vuxit i betydelse. Dylik yrkesutbildning kan få än större vikt i framtiden. Landvinningar inom vetenskap och teknik ger anledning till snabba förändringar inom omfattande sektorer av samhälls- och arbetslivet, förändringar som bland annat ställer nya krav på undervisning och utbildning. I detta instabila utbildningsläge kan det komma att framstå som en rationell åtgärd att förlägga en proportionsvis större del av utbildningen till näringslivet självt. Det föreligger därför starka skäl för att skolarbetstidsutredningen vid sina överväganden uppmärksammar de speciella förhållanden, under vilka berörda former av yrkesutbildning bedrives. Med 7—614814

all sannolikhet kommer näringslivsrepresentanterna även fortsättningsvis att resa krav på nära överensstämmelse mellan vederbörande företags arbetstider och lärotiderna för den till företaget förlagda yrkesutbildningen. Ju intimare samverkan respektive utbildningsform erfordrar mellan skola och näringsliv, dess starkare kan kravet på tidsmässig samstämmighet beräknas göra sig gällande. Utredningens undersökningar angående eventuella förändringar i elevernas prestationer vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka har av olika skäl icke kunnat omfatta yrkesskolan. De insända rapporterna anger emellertid nära nog entydigt, att några förändringar i utbildningsnivån inte kunnat konstateras. Det bör därvid bland annat uppmärksammas, att för flera av de yrkesområden det här gäller, avslutas utbildningen med gesällprov, som är föremål för bedömning av särskilt utsedda granskningsnämnder. Yrkesutbildningen för sjukvård erbjuder vissa speciella förhållanden, som måste beaktas vid arbetstidsutläggningen. Beträffande de övervägande teoretiska utbildningsperioderna, under vilka timplanen för sjuksköterskeskolorna omfattar cirka 30 veckotimmar, förlägges undervisningen vanligen till måndag—fredag. Under de praktisk-teoretiska perioderna upptar timplanen 37— 40 veckotimmar. Därvid förekommer viss praktisk utbildning även under lördagarna. För att eleverna skall lära känna sjukvårdsverksamheten under olika förhållanden, förlägges utbildningen på vårdavdelningarna i begränsad omfattning även till söndagar. Arbetstidsutläggningen under sistnämnda perioder sammanhänger med målsättningen för utbildningen. Elever-

98 na skall inte endast uppnå goda kunskaper i sjukvård utan därjämte bland annat förvärva insikter om de mentalhygieniska, allmänt hälsovårdande och sociala uppgifterna, få förståelse för olika åtgärder i vårdprogrammet för den sjuke samt därmed uppnå en helhetssyn av patientens situation. För att inte ge avkall på någon del av detta program har man funnit det erforderligt att i viss utsträckning förlägga den praktiska utbildningen även till lördagar och söndagar. Sistnämnda problemställning har aktualitet jämväl vid utbildning inom vissa andra vårdyrkesområden samt i en del övriga yrkesutbildningssammanhang. Även om det ur rent tidsmässiga synpunkter utan större svårigheter skulle låta sig göra att frilägga lördagarna från undervisning, kan det med hänsyn till vederbörande utbildnings speciella karaktär och målsättningen för densamma visa sig erforderligt att avstå från en dylik arbetstidsutläggning. Inom yrkesutbildningen för jordbruk och skogsbruk har viss försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka bedrivits, inom förstnämnda område sedan år 1959 och inom sistnämnda område sedan år 1963. Vid lantbrukets yrkesskolor har försöksverksamheten begränsats till sommarhalvåret. Särskilda förhållanden råder vid lantbruksskolorna. Främst må erinras om de till utbildningsanstalterna knutna skoljordbruken. För dessas skötsel engagerad personal har arbetstider, som regleras genom bestämmelserna för de inom jordbruket anställda. Denna omständighet kan i vissa fall återverka på elevernas arbetsförhållanden. F ö r den vid lantbrukets yrkesskolor bedrivna försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka föreligger inte någon samlad redogörelse. Utredningen h a r emellertid under hand inhämtat,

att inga negativa erfarenheter av allvarligare art kommit till synes i samband med den försöksvis tillämpade arbetstidsutläggningen. Inom yrkesutbildningen för skogsbruket synes det i vissa avseenden vara enklare att genomföra femdagars skolarbetsvecka. Detta gäller beträffande såväl förhållandena vid skolskogarna (eller övningsreviren) som arbetstidsutläggningen inom skogsbruket. I fråga om skolorna utgör bland annat den så gott som fullständiga frånvaron av ladugårdar och därmed förenad djurskötsel en väsentlig olikhet. Med hänsyn till arbetsförhållandena inom skogsbruket kan för flertalet anställda den ordinarie arbetstiden inte med bestämdhet anges. Där arbetar man nämligen som regel på ackord, varvid dagsljuset ofta får bestämma arbetsdagens längd. Beträffande skogsbruksskolornas försöksverksamhet föreligger en av skogsstyrelsen utarbetad sammanfattande redogörelse för försöksverksamheten 1962 —63. Därjämte har utredningen inhämtat vissa kompletterande uppgifter. I detta sammanhang må framhållas följande angående de vunna erfarenheterna vid nyssnämnda skolor. Försöksverksamheten, som bedrivits av samtliga skogsvårdsstyrelser, har främst omfattat årskurs 1. I några fall har den begränsats till sommarhalvåret, men vanligen har den berört hela eller flera kortare perioder av läsåret. Stundom har uppehåll i undervisningen under lördag—måndag förekommit en gång i månaden. Genom den längre ledigheten har även mera avlägset boende elever haft tillfälle att besöka hemmet. Då undervisningen enligt försöksbestämmelserna normalt skulle omfatta 40 veckotimmar, har den dagliga undervisningstiden genomsnittligt uppgått till åtta lektionstimmar. Undervisningsresultatet synes inte ha

99 påverkats negativt vid tillämpandet av femdagarsvecka. Även de praktiska övningarna i virkestransport har kunnat genomföras planenligt. Eleverna har stimulerats av den nya arbetsrytmen och erhållit en positivare inställning till skolarbetet. Beträffande yngre och svagare elever har dock uttalats vissa farhågor att arbetsbelastningen skulle bli för hård.

omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas. Vid sidan av denna huvuduppgift h a r folkhögskolorna även tagit viss hänsyn till elevernas behov av utbildning, i många fall syftande till inträde vid yrkesutbildande skolor. Grundskolans utformning samt utbyggnaden av yrkesoch fackskoleutbildningen kan komma att återverka på sistnämnda del av deras verksamhet.

Såsom den i kapitel 3 lämnade översikten gett vid handen, utnyttjas omskolningsverksamheten inom ett flertal arbetsområden. I många fall omfattar denna verksambet övervägande praktiskt inriktad undervisning, medan den i andra fall utgöres av övervägande teoretiskt inriktad undervisning. Tilllämpningen av femdagarsvecka vid omskolningskurserna har i huvudsak gett pedagogiska erfarenheter överensstämmande med dem, som i det föregående redovisats beträffande närmast jämförbara undervisnings- och utbildningsformer.

I överensstämmelse med sin huvuduppgift har folkhögskolorna obundna kursplaner. För arbetstidsutläggningen väsentliga faktorer är vidare att skolorna är betygsfria, bedriver sin verksamhet i internatform och har vuxna elever. Antalet undervisningstimmar per vecka bör vara minst 30 i första årskursen och minst 24 i de högre årskurserna. Ur organisatoriska synpunkter skulle det inte möta några större svårigheter att göra lördagarna undervisningsfria. Under förutsättning att eleverna ägnade viss del av lördagen åt studier, skulle de i ökad omfattning självständigt eller i grupp kunna genomföra vissa arbetsuppgifter. En dylik utveckling låter sig väl förenas med den ovan angivna målsättningen.

7.3.1 A Folkhögskolor. Erfarenheterna beträffande femdagars skolarbetsvecka vid folkhögskolorna är synnerligen begränsade. Några mera allmängiltiga slutsatser kan för den skull inte dragas av de därvid gjorda iakttagelserna. Den följande framställningen fotar sig i huvudsak på de allmänna förutsättningarna för dessa skolors arbete. Det har redan i kapitel 3 framhållits, att folkhögskolornas arbete kännetecknas av relativt stor frihet. Detta förhållande sammanhänger med deras uppgift. Enligt folkhögskolestadgan skall verksamheten syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar. Arbetet bör därför bedrivas så, att elevernas samarbetsvilja starkes, deras förmåga till självständigt tänkande och kritiskt

7.3.1.5 Lärarutbildningsanstalter. I den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har deltagit sammanlagt tio lärarutbildningsanstalter, nämligen en lärarhögskola, fyra folkskoleseminarier, slöjdlärarseminariet och fyra förskoleseminarier. Därutöver har emellertid femdagarsvecka tillämpats även i vissa andra lärarutbildningssammanhang. Vid den i försöksverksamheten deltagande lärarhögskolan (Uppsala) anses metodiklektorernas handledning försvårad, då antalet dagar per serieperiod reduceras. Därjämte kommer be-

100 tygsättningsbesöken att erhålla mindre omfattning, därest femdagars skolarbetsvecka införes allmänt. Hittills har lektorerna nämligen kunnat utnyttja lördagarna till dylika besök. Vidare har man tvingats att något öka kvällsundervisningens omfattning. Erfarenheterna av försöksverksamheten vid övriga lärarutbildningsanstalter har gett vid handen, att femdagarsvecka utan större svårigheter kan tillämpas i fråga om undervisningen av lärarkandidaterna. Även fullgörandet av auskultationer och observationer, undervisningsövningar och praktiktjänstgöring har kunnat ordnas på ett ur pedagogisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Skolfria lördagar har betecknats som en avgjord fördel för de blivande lärarna, eftersom de därigenom får odelad tid att under lördagen ägna sig åt självständiga studier, förberedelser för olika uppgifter o. dyl. Vissa lokalproblem har dock uppstått för de till folkskoleseminarierna förlagda kompletteringskurserna. Beträffande de till lärarutbildningsanstalterna knutna övningsskolorna sammanfaller erfarenheterna med de i det föregående för respektive skolformer redovisade iakttagelserna. I fråga om den lärarutbildning, som inte varit representerad i försöksverksamheten, må anföras följande. Såväl vid de yrkespedagogiska instituten som vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har erfarenheten visat, att femdagarsvecka kan tillämpas utan större olägenheter. Även i dessa fall kan det för lärarkandidaterna innebära vissa fördelar, att undervisning och övningar koncentreras till fem dagar per vecka. På vissa utbildningslinier vid seminarierna för huslig utbildning måste det däremot uppstå svårigheter att genomföra en dylik arbetstidsutläggning, nämligen i de fall

undervisningen omfattar inemot 40 veckotimmar. Svårigheterna kan därjämte accentueras genom knapphet på erforderliga undervisningslokaler. Dessa förhållanden erinrar i tillämpliga delar om de mindre gynnsamma betingelser för tillämpande av femdagars skolarbetsvecka som föreligger vid de under avveckling varande realskolorna, flickskolorna och tekniska gymnasierna.

7.4 Sammanfattning

Vid eventuella förändringar i skolans lärotider måste bland annat beaktas skillnader mellan såväl olika elevkategorier som olika skol- och utbildningsformers organisation och arbetsförhållanden. Lektionernas längd, växlingen mellan arbetsuppgifter av skilda slag, rasternas längd och fördelning, den dagliga undervisningstiden samt hemuppgifterna bör avpassas efter elevernas ålder samt deras fysiska och psykiska utveckling. Den individuella anpassning, som man eftersträvar i undervisningen, kan emellertid inte annat än undantagsvis omfatta arbetstidsutläggningen. Skolans nuvarande verksamhetsformer med därav följande relativt stabilt fastlagda schemata reser hinder mot en dylik differentiering av lärotiderna. Tidsramarna måste därför bestämmas så, att de i möjligaste mån tillgodoser olika krav och önskemål. Vid avvägningen av exempelvis lektionslängden bör även beaktas möjligheterna såväl att uppdela lektionstimmen i ett par avsnitt som att sammanföra två eller flera lektioner till ett arbetspass. Rasternas och måltidspausernas längd och inplacering är av väsentlig betj r delse för skolsituationen. Koncentrationen av undervisningen till fem dagar

101 per vecka accentuerar ytterligare dessa angelägenheter. Beträffande de olika skolformernas speciella arbetstidsproblem utgör den i detta kapitel lämnade framställningen en sammanfattning av olika synpunkter, varvid särskilt uppmärksammats

erfarenheterna av den genomförda försöksverksamheten. Denna har visat, att svårigheterna vid tillämpandet av femdagarsvecka i huvudsak begränsats till de under avveckling varande skolformerna.

KAPITEL 8

Vissa synpunkter på läsårets organisation

Utöver den belysning, som i det föregående från skilda synpunkter lämnats skolans arbetstidsutläggning, vill utredningen i förevarande kapitel behandla vissa frågor med särskild anknytning till skolans läsår. Därvid utelämnas dock analysen rörande de skolhygieniska och sociologiska problemställningarna, som på grund av sin betydelse för skolans arbetstidsutläggning diskuteras i särskilda kapitel. 8.1 Utredningens läsåret

uppdrag

i fråga

om

En av utredningens huvuduppgifter är att undersöka möjligheterna att samordna läsårets förläggning och längd inom skilda skolformer. I det närmast följande skall utredningen närmare precisera denna del av sitt uppdrag. Avgränsningen sker med direkt anknytning till utredningsdirektiven. Såsom framgår av kapitel 1 refereras inledningsvis i direktiven vissa uttalanden i propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m., där avsikten att föranstalta om en utredning rörande skolans femdagarsvecka redovisades. I sistnämnda sammanhang anknöts denna fråga till problemet om samordning mellan olika skolformer i fråga om läsårets längd. Att inte ett förslag till samordning framlades i samband med propositionen om den obligatoriska skolan angavs bero på de spörsmål, som därvid uppstod

och som först måste utredas, nämligen frågor rörande läsårets lämpliga uppläggning och organisation. I vissa remissyttranden över skolberedningens betänkanden angående grundskolan in. m. hade också framhållits, att en mera genomgripande omläggning av läsåret borde övervägas. En dylik uppfattning hade bland annat gymnasieutredningen gett uttryck åt. Ovan i korthet refererade uttalanden utgör bakgrunden till de utredningsuppgifter som i direktiven anges beträffande läsårets längd m. m. Sålunda framhålles att i samband med utredningen om skolans femdagarsvecka bör även »åstadkommas en lösning av problemet att samordna läsårets längd och förläggning vid skilda skolformer i den omfattning, som är motiverad från skolorganisatoriska och pedagogiska synpunkter samt med hänsyn till föräldraintressena». Bland de många frågeställningar som utredningen borde beakta anges även ferietidens fördelning. I anslutning till uttalanden angående försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka namnes också att en förlängning av läsåret som kompensation för bortfallande undervisningstid vid femdagarsvecka dittills inte prövats. Liksom beträffande spörsmålet om en förkortad skolarbetsvecka borde dock inte heller frågan om en samordning av skolornas lärotider ges en sådan förgrundsställning, att man därvid äventyrar skolarbetets mål och syfte. Inga rubbning-

103 ar skall ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen. Det må i detta sammanhang även erinras om att utredningens analys och överväganden enligt direktiven bör avse »samtliga skolformer under skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, sålunda även lärarutbildningsanstalterna och till dem knutna övningsskolor». I den mån utredningen finner det berättigat, bör dess arbete vidare kunna utvidgas även till att avse »skolor utanför överstyrelsernas verksamhetsområde på det åldersstadium, som motsvarar den obligatoriska skolan, och på det gymnasiala åldersstadiet».

8.2 Utveckling landen

oeh nuvarande

förhål-

Kortfattad tillbakablick. Läsårets nuvarande utformning kan återföras på gamla traditioner. Såsom framhållits i kapitel 3 skulle enligt bestämmelserna i 1611 års skolordning eleverna hemförlovas fyra gånger om året, varvid deras bortovaro från skolan vid varje tillfälle i regel inte fick överskrida tre veckor. Redan i nästföljande skolordning av år 1649 begränsades ledigheten till två perioder, nämligen en månad omkring julhelgen och en månad under högsommaren. Ferietiden innefattade för eleverna repetition av föregående termins lärokurs. Angivna uppdelning av läsåret motsvarade inte till alla delar en senare tids terminsindelning. Bland annat saknades en mera regelmässig betygsättning i samband med avslutningen av de fastställda terminerna. En sådan infördes först under 1800-talet, och därmed hade utvecklingen lett fram till ett läsår uppdelat på två i väsentliga avseenden likartade arbetsperioder,

nämligen en hösttermin och en vårtermin (jfr kap. 3 och bil. 7). Nuvarande förhållanden. Nyssnämnda utformning av läsåret har därefter i huvudsak bibehållits oförändrad. För den obligatoriska skolan och dess överbyggnader inom det allmänna skolväsendet omfattar läsåret för närvarande (läsåret 1966/67) i regel 39 veckor, medan jul- och sommarferierna upptar återstående tretton veckor av året. Inom yrkesutbildningen gäller beträffande heltidskurser med övervägande teoretisk undervisning vanligen samma arbetstidsutläggning, medan däremot heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning mestadels har ett läsår om 42 veckor. Jul- och sommarferierna uppgår i dessa fall sålunda till sammanlagt tio veckor. För omskolningsverksamheten är i stor utsträckning arbetsåret avpassat i enlighet med bestämmelserna om lagstadgad semester. Lärarutbildning om två eller flera terminer har läsår av varierande längd. Sålunda omfattar exempelvis läsåret vid de yrkespedagogiska instituten 33, vid folkskoleseminarierna 39 och vid slöjdlärarseminariet 41 veckor (jfr kap. 3). I olika sammanhang h a r i det föregående behandlats den aktuella utvecklingen inom skolans område mot ett såväl ur administrativa, organisatoriska och pedagogiska som lokaliseringsmässiga och andra synpunkter alltmera samordnat undervisnings- och utbildningsväsende. Givetvis måste denna pågående förändring noga beaktas även vid överväganden angående läsårets organisation. 8.3 Skolans

arbetsrytm

S.3.1A Arbetsfördelningen under läsåret. Skolans arbetstidsutläggning skiljer sig i väsentliga avseenden från den inom

104 arbetsmarknaden vanliga. Näringslivet kan visserligen uppvisa arbetstider, som erbjuder liknande periodicitet, men då är denna som regel betingad av årstidernas växling o. dyl. Säsongbetonade yrken påträffas inom jordbruk, skogsbruk, fiske, turistnäring m. fl. områden. Tidigare typiska säsongarbeten — t. ex. inom byggnads- och anläggningsområdena — har med moderna hjälpmedel samt nya material och metoder alltmer övergått till en jämnare arbetstidsutläggning. Läsårets uppdelning på två terminer med mellanliggande julferier återverkar på skolans arbetsrytm. Inom flertalet skolformer och på de flesta stadierna innebär höstterminens avslutning, att en rad åtgärder vidtas som återkommer i samband med läsårets (vårterminens) avslutning. Angivna omständighet synes i viss utsträckning inverka på arbetsbelastningen för skolchefer och rektorer. Skoladministrativa utredningen har emellertid ansett sig kunna konstatera, att skolchefsarbetet inom grundskolans område är någorlunda jämnt fördelat över hela året, dock med någon ökning under augusti och september månader, samt att vårterminens senare hälft och höstterminens början utgör arbetstoppar för den personal, som har att svara för ledning och administration av rektorsområden (SOU 1964:53, s. 43 ff. och s. 73 f.). Flertalet lärare har att vid terminssluten delta i betygskollegier och sätta betyg, föra betygskataloger, sammanställa betygsstatistik och frånvarofrekvens för eleverna, ombesörja utskrivning av betygsblanketter, fatta beslut i vissa premie- och stipendiefrågor m. m. För elevernas del gör läsårets uppdelning i terminer sig särskilt märkbar i de skolformer och årskurser, där även höstterminsbetyg utdelas. Rektor

fastställer i förekommande fall efter samråd med lärarna en plan för elevernas skriftliga eller andra särskilda arbeten. Mera omfattande förhör av olika slag söker man undvika under de två sista veckorna av terminen. Tiden omedelbart före terminsslutet kan sålunda kännetecknas av en någorlunda lugn arbetsrytm. Däremot kan anhopning av olika prov i stället förekomma i förhållandevis stor omfattning 3—5 veckor före terminsslutet inom t. ex. grundskolans högstadium och på gymnasiet. Anordningen med två terminer och betygsättning även vid höstterminens slut kan sålunda påverka vissa elevers arbetsrytm i mindre gynnsam riktning. I detta sammanhang må även nämnas att lärares och i någon mån även elevers flyttning till andra orter och skolor i viss omfattning sker med beaktande av infallande terminsslut. 8.3.1.2 Betyg och prov i relation till läsårets organisation. Såsom ovan antytts spelade betygen en relativt underordnad roll fram till 1800-talet. Situationen förändrades i någon mån under detta århundrade. Först in på 1900-talet riktades emellertid uppmärksamheten i högre grad på betygsfrågan, främst i samband med den skärpta konkurrensen vid intagningen till realskolor, läroverk m. fl. läroanstalter. Genom de under 1960-talet beslutade genomgripande förändringarna på skolans område h a r övergången från den obligatoriska skolan till högre skolor fått en annan utformning. I samband därmed har också en förändrad uppfattning om betygens ändamål gjort sig gällande. Enligt densamma skall betygen ge en allmän information till de mottagande lärarna vid elevernas övergång till högre stadier eller till andra skolformer,

105 utgöra ett hjälpmedel i samband med val av studieväg och kommande yrke, tjäna som underlag för elevernas val av anställning eller utbildning samt för yrkesförmedlande och anställande företags eller utbildningsanstalters urval och placering av sökande, underlätta bedömningar av flyttning, särskilt i högre årskurser, stimulera eleverna samt informera föräldrarna. Särskilt de två sistnämnda syftena anses kunna bli tillgodosedda på andra och från vissa synpunkter lämpligare sätt, varför man hävdat att de inte ensamma får motivera betygsättning i en årskurs. I enlighet med den ovan redovisade uppfattningen har betygsättningen inskränkts. Sålunda avges inga betyg i grundskolans årskurs 1 och endast vid slutet av varje vårtermin i årskurserna 2—5. Först från och med grundskolans årskurs 6 meddelas betyg vid slutet av varje termin. Vid de tekniska gymnasierna utdelas vid höstterminens slut betyg endast i uppförande och ordning samt i ämnen, som avslutas under terminen. Såväl i grundskolan som i fackskolan och det nya gymnasiet har den absoluta betygsättningen ersatts av en relativ betygsättning. Liksom i fråga om betygen h a r synsättet förändrats även beträffande i undervisning och utbildning förekommande prov. Dessa skall inte endast bidra till att kontrollera och ge ett så objektivt mått som möjligt på elevernas prestationer i relevanta delar av skolarbetet utan även vara ett hjälpmedel i planeringen. De anordningar av tillfällighetskaraktär, som tidigare i stor utsträckning kännetecknade utarbetande av prov för skolan, h a r befunnits otillräckliga, varför denna verksamhet erhållit en fastare form.

Användningen av standardprov för vissa årskurser och ämnen har utökats. I den mån erforderliga resurser står till förfogande, framställes även provserier med diagnostiskt syfte. Dylika prov inriktas främst på att fastställa, vilka elever som har bristande respektive goda kunskaper och färdigheter och på vilka punkter föreliggande brister är mest allvarliga. De diagnostiska proven är sålunda avsedda att användas redan i början av en utbildningsperiod och då särskilt i början av de årskurser, där regelmässigt nya lärare får hand om undervisningen. Proven kan förmodas komma att öva en kraftig, styrande verkan på undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. För det nya gymnasiets del bör ytterligare en omständighet aktualiseras. I enlighet med gymnasieutredningens förslag kommer skrivningar (och centrala prov) att nedskäras högst väsentligt både i fråga om antal och sammanlagd lektionstid. Antalet skrivningar under höstterminen för vart och ett av de berörda ämnena uppgår enligt gymnasieutredningens förslag inte i någon årskurs till mer än högst två. Under vårterminen skall enligt förslaget förekomma tre skrivningar endast i ämnet matematik i årskurs 2, medan för övrigt antalet skrivningar uppgår till högst två för respektive ämne. De i det närmast föregående redovisade omständigheterna visar, att uppfattningen om skolans betygsättning undergått viktiga förändringar och att i samband därmed en ny syn gjort sig gällande beträffande provens uppgift i undervisningen. Den föregående framställningen har även gett vid handen, att terminssluten för <kolledare och lärare medför merarbete. För eleverna påverkas vid terminssluten arbetsrytmen i ogynnsam riktning. Det finns anledning att undersöka, vilka

106 bärande skäl som kan anföras för ett bibehållande av läsårets hittillsvarande uppdelning. I grundskolans årskurser 6 och 8 kan höstterminsbetygen i en del fall antagas ge målsmän och elever viss vägledning vid tillval av ämnen och ämnesgrupper samt vid linjeval. Allt eftersom diagnostiska prov utarbetas och kommer till användning i angivna kurser, torde emellertid de därvid erhållna resultaten vara av större vägledande värde. Även höstterminsbetygen kan stimulera vissa elever samt informera föräldrar och målsmän om elevernas förutsättningar och framsteg. Resultaten av skrivningar, centralt utformade prov, skriftliga och muntliga förhör kan dock beräknas i betydande utsträckning tillgodose dessa syften. Vad särskilt angår kontakten mellan föräldrar och lärare må vidare framhållas att skolstyrelsen författningsenligt skall verka för samarbete mellan hem och skola. De klassvis anordnade mötena med föräldrarnamålsmännen utgör en ofta regelbundet återkommande direkt kontakt mellan hem och skola. I föräldraföreningens regi kan dessa möten ges en fastare karaktär. Åhörardagarna kan givetvis ge goda tillfällen till informationer av olika slag. Därtill bör nämnas den möjlighet föräldrarna har att direkt kontakta lärarna. Höstterminsbetygen minskar på grund av anförda omständigheter i betydelse som informationskälla. Frånvaron av höstterminsbetygen skulle förmodligen av vissa elever och föräldrar åtminstone övergångsvis upplevas som en besvikelse genom bortfallet av den stimulerande effekt och den information, som nämnda betyg i deras fall inneburit. Avskaffandet av höstterminsbetygen skulle vidare innebära brytandet av en tradition. Såsom framgått av det föregående har man emel-

lertid i viss utsträckning redan frångått betygsättningen vid höstterminens slut. 8.3.1.3 Ett odelat läsår. Ett avskaffande av höstterminsbetygen skulle innebära, att läsåret bleve mera odelat. Höstterminsslutet skulle tydligen dock behålla vissa av sina hittillsvarande kännemärken. Vid ett antal skolor och utbildningsanstalter förekommer vid höstterminens slut utdelande av stipendier och premier. I samband därmed erforderliga kollegier kan givetvis hållas i sedvanlig ordning och om så är möjligt förläggas till annan tidpunkt än höstterminens slut. Besluten skulle, i den mån så bör ske, kunna grundas på vid skrivningar och prov erhållna resultat. Elevernas hemförlovande inför uppehållet vid jul- och nyårshelgerna kunde — bortsett från betygsutdelningen — självfallet försiggå i enlighet med de former och traditioner, som utformats vid respektive skola. Lärarnas entledigande, nyanställning, tjänstledighet för praktisk lärarutbildning, vidareutbildning m. m. erbjuder inga nya hinder genom slopandet av höstterminen i den nuvarande formen. Nyrekrytering och entledigande av övrig till skolan knuten personal är också oberoende av en dylik förändring. Vad beträffar skolans ekonomiska frågor handhas dessa till övervägande delen av kommunernas och landstingens förvaltningar. Fördelarna med den ovan skisserade anordningen är flera. För eleverna skulle den nya ordningen innebära jämnare arbetsbelastning och större arbetsro. En extra kraftanspänning inför höstterminsslutet vid en ur arbetssynpunkt föga lämplig tidpunkt skulle undvikas. Reformen skulle också vara ägnad att reducera betygstänkandet hos både ele-

107 ver och föräldrar, till båtnad för skolans undervisande och fostrande verksamhet. Även skolkanslier, rektorsexpeditioner och lärare skulle få en jämnare arbetsbelastning och större arbetsro. Därigenom skulle även undervisningstid vinnas; behovet av en lovdag för betygsskrivning skulle bortfalla. Den ovan förda diskussionen angående det tveksamma värdet av ett på två avgränsade terminer uppdelat läså r äger tillämplighet även beträffande frågan om läsårets uppdelning på tre terminer. Inlägges i terminsbegreppet den traditionella betydelsen av en relativt enhetlig studieperiod, framstår det som än svårare att finna några pedagogiskt bärande skäl för en tredelning av läsåret. 8.3.1A Ett flexibelt läsår. De i det föregående redovisade tankegångarna ligger i linje med en redan påbörjad utveckling, som påverkats av en förändr a d inställning till skolans målsättning och arbetsmetoder. En ännu radikalare inriktning härvidlag skulle kunna leda till väsentliga förändringar även beträffande skolans lärotider. Vissa synpunkter på en sådan längre gående omdaning lämnas i det följande. I centrum för den moderna skolans verksamhet står den enskilde eleven. Skolans mål är att hjälpa varje elev till allsidig utveckling av personligheten, att fostra för familjeliv och samhällsliv, att fostra genom arbete och för arbete. Denna målsättning blir bestämmande för undervisningens och utbildningens innehåll, som måste avpassas med hänsyn till skolform och stadium u n d e r beaktande av individens egna krav, allmänna samhälleliga krav och avnämarkrav. Målsättningen blir i hög grad bestämmande inte endast för undervisningens

och utbildningens innehåll utan även för dess utformning. Skolans inre arbete skall sålunda kännetecknas av elevaktivitet, åskådlighet, individualisering, gemenskap och samarbete. För de gymnasiala skolformerna h a r eftersträvats en organisation som säkerställer att självständiga arbetsformer kommer att utvecklas. Därvid har bl. a. stor vikt lagts vid att vidareutveckla den i grundskolan påbörjade studietekniska träningen. Successivt skall en övergång ske från dagläxor till långläxor och senare till s. k. beting. Härmed avses en sådan arbetsorganisation att kursen under en termin eller ett läsår uppdelas i avsnitt, som ges en sammanhängande behandling under några veckor, med möjlighet för eleverna att enskilt eller i grupp arbeta med uppgifterna, varefter redovisning sker vid periodens slut. Det sista steget i denna studieträning utgör ett specialarbete, som skall utföras enskilt eller i grupp. För att betingstudierna skall kunna bedrivas med framgång är det angeläget, att antalet samtidigt lästa ämnen inte blir för stort och att det ämne som studeras efter betingsmetod erhåller ett relativt högt veckotimtal. Följaktligen blir det därvid för ämnen med lågt timtal nödvändigt att tillämpa koncentrationsläsning. Ett framgångsrikt resultat av en undervisning och utbildning enligt antydda riktlinjer är i hög grad beroende av tillgång till hjälpmedel, särskilt sådana som underlättar en individualisering av undervisning och fostran av eleverna till självständighet och samarbete. En kraftig upprustning beräknas ske på detta område beträffande både läroböcker och skolmateriel samt i fråga om skolbiblioteken, de tekniska audivisuella hjälpmedlen och skollokalernas utrustning. För en skola med ovan i korthet angivna målsättning och arbetsformer kan

108 man bedöma frågor angående lärotiderna från andra utgångspunkter än som hittills varit möjligt. Läsåret i dess nuvarande form behöver tydligen i framtiden inte i samma utsträckning nödvändigtvis utgöra tidsramen för skolans verksamhet. Då det anses möjligt och lämpligt att kortare eller längre delar av läsåret arbeta efter friare metoder beträffande mindre eller större kursavsnitt under en följd av lektioner i respektive ämne, finns det uppenbarligen anledning att undersöka, om ett liknande synsätt kan anläggas i fråga om läsårsindelningen. Denna problemställning aktualiserar bland annat frågan om den fria flyttningen från en lägre till en högre årskurs. Den fria flyttningen har tidigare i olika sammanhang varit aktuell för vårt lands skolväsen. 1 Någon mera omfattande tillämpning har den emellertid inte erhållit, och under de senaste decennierna har man anlagt delvis nya synpunkter på frågan. Belysande för denna uppfattning är de åsikter, som framfördes av 1946 års skolkommission i samband med dess diskussion om flyttningen i den nioåriga enhetsskolan. Därvid framhölls bl. a. att »en uppdelning på grupper, som arbetar i olika takt, ökar möjligheterna för en tidigt utvecklad elev att genomgå det annars treåriga lågstadiet på två år. Inga hinder bör härvid resas mot att överflyttning sker till högre klass under pågående läsår. Kunde även mellan- och högstadiet genomgås i individuell takt, skulle alltför stora åldersskillnader uppkomma. Elever med långsam takt skulle inte hinna igenom hela medborgarskolan. Vidare skulle den på dessa stadier mer väsentliga klassgemenskapen alltför ofta brytas. I stället bör man h ä r tillgripa en individualisering av arbetsuppgifternas svårighetsgrad och kvantitet . Uppgifterna bör så långt

möjligt anpassas efter lärjungarnas förmåga» (Betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling, SOU 1948:27, s. 142 f.). I detta sammanhang bör även ett annat spörsmål uppmärksammas, nämligen frågan om intagning till olika skolor och utbildningsanstalter. Inskrivningen i grundskolan sker regelmässigt under vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sju år. I B3skolor förekommer dock inskrivning 2ndast vartannat år och då på jämna årtal. Därvid skall anmälas barn, som under kalenderåret fyller sju eller åtta år. Möjlighet finns även att anmäla barnet för inskrivning samma kalenderår det fyller sex år. I samband med 1 Det må nämnas att en dylik åtgärd behandlades redan i 1649 års skolordning. I dess förra avdelning, som behandlar trivialskolorna, heter det i kapitel 4 sålunda, att om »någon lärjunge antingen till följd av särskilt lycklig begåvning eller genom enskild undervisning hinner före den bestämda tiden genomgå sin avdelnings kurs, så bör noga undersökas, ej blott om han tillfredsställande inhämtat alla för sin egen klass föreskrivna pensa, utan även om han är i stånd att följa den undervisning, som vid samma tid meddelas i den klass, där han önskar vinna inträde». Av stort intresse i detta sammanhang är de reformsträvanden under 1800talets förra hälft, som syftade till ett nytt organisatoriskt-metodiskt program. Detta innebar krav på införande av ämnesläsning för lärare (ambulatorisk läsordning), växelundervisning, ämnesläsning för elever och fri flyttning. Till växelundervisningens fördelar räknade man bland annat, att den tillät de enskilda eleverna att läsa skilda ämnen mera fristående från varandra än vid vanlig klassundervisning. Detta innebar i sin tur en möjlighet för eleven att flyttas inom varje enskilt ämne, oberoende av framstegen i de övriga. Arbetstakten skulle inte endast bli individuell utan även skifta för en och samma individ från ämne till ämne. Genom 1849 års läroverksplakat fick man möjlighet att med tillstånd av eforus pröva idéernas verkliga bärkraft i större skala vid läroverken. På vissa orter införde man därför ämnesläsning och fri flyttning. Erfarenheterna visade emellertid relativt snart, att reformivrarnas förhoppningar inte infriades, och systemet avfördes från den svenska skolan. "Växelundervisningsmetoden dröjde sig kvar inom folkskolan ytterligare några år, men 1864 blev den praktiskt taget förbjuden även där.

109 inskrivningen ordnas skolmognadsprov och läkarundersökning. I enlighet med angivna inskrivningsförfarande sker skolstarten samtidigt för de inskrivna barnen, nämligen vid höstterminens början. Samtidighet i starten kännetecknar även den obligatoriska skolans överbyggnader. I fråga om gymnasiet och fackskolan gäller sålunda att eleverna intages vid termins början eller, om särskilda skäl föreligger, under pågående termin. Intagning beslutas i fråga om årskurs 1 dels i juni och dels i början av höstterminen. Beträffande yrkesskolorna sker intagning av eleverna vid kursens början eller, om särskilda skäl föreligger, under pågående kurs. Intagning enligt friare metoder till en i skolmässiga former bedriven undervisning och utbildning förekommer i vårt land i större omfattning endast i ett enda sammanhang, nämligen inom omskolningsverksamheten. Denna verksamhet kännetecknas av en rörlighet i utbildningsförloppet, som avviker från de traditionella metoderna inom övriga skolor och utbildningsanstalter. Vid flertalet kurser sker intagningen kontinuerligt, och klassbegreppet är sålunda ofta upplöst. 1 Något läsår i konventionell betydelse förekommer inte inom större delen av den egentliga omskolningsverksamheten. Vid genomgripande omläggning av driften eller vid nedläggning av ett företag, vid uppkommen mera omfattande arbetslöshet eller brist på arbetskraft inom ett yrke, en bransch eller en näringsgren kan omskolning i större skala bli aktuell. Eleverna fördelas därvid på redan i gång varande kurser eller också startas nya kurser för att fylla det uppkomna utbildningsbehovet. Omskolningsverksamhetens omfattning kan således variera starkt. Det må även nämnas att medan omskolningskurser-

na tidigare i stort sett endast utnyttjades inom industrin, h a r de numera kommit till användning även inom andra arbetsområden, t. ex. handel och kontorsverksamhet, hotell- och restaurangnäringen, husligt arbete samt hälso- och sjukvård. Vidare anordnas bl. a. kurser för synskadade och anpassningskurser för handikappade (jfr 3.2.3.8). Såsom framgått av det föregående kommer omskolningsverksamheten i än högre grad än hittills att framdeles inta en särställning jämfört med övrig yrkesutbildning. Det är emellertid fråga om sådan yrkesutbildning, som enligt det av 1963 års riksdag fattade beslutet angående yrkesutbildningens centrala ledning skall tillhöra den nya skolöverstyrelsens tillsynsområde. Den fria intagningen förutsätter en långtgående individualisering i undervisningen. En dylik undervisningsmetodik kan man främja på olika sätt. Av grundläggande betydelse är därvid lärarnas utbildning och fortbildning för undervisning enligt dessa principer. Vidare kräves lämpliga läroplaner jämte förslag till studieplaner, hjälpmedel för eleviakttagelser, läroböcker avpassade för ett friare arbetssätt, erforderlig undervisningsmateriel, tillgång till boksamlingar i klassrum, ämnesrum, specialsalar, skolverkstäder och bokrum samt audivisuella och andra hjälpmedel. Även lokalernas inredning och utrustning är i detta sammanhang av väsentlig betydelse. Av särskild vikt är därjämte undervisningsavdelningens 1 I fråga om nybörjarkurser, avsedda att ge en grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, och vissa övervägande teoretiskt inriktade kurser sker intagning samtidigt för respektive kurs. Det bör emellertid framhållas att enligt beslut av 1963 års riksdag omskolningsverksamheten för ungdom inordnats i den reguljära yrkesutbildningen. Beslutet innefattar även annan vid sidan av den reguljära yrkesutbildningen av arbetsmarknadsskäl anordnad yrkesutbildning för ungdom.

110 storlek. Erfarenheten visar, att svårigheterna att tillämpa individuella arbetsmetoder snabbt ökar med ett stigande antal elever i den undervisade gruppen. Framför allt är detta förhållandet i de lägre skolåldrarna. — En rad betydelsefulla villkor måste sålunda fyllas, för att ett arbete enligt tidsmässigt mera obundna former skall kunna bedrivas.

8.3.1.5 Läsårets uppbyggnad ur företagsekonomiska aspekter. I skilda sammanhang h a r under senare år diskuterats extrema förändringar i den svenska skolans verksamhet och arbetstidsutläggning. Enligt dessa huvudsakligen från andra länder emanerande idéer h a r förutsatts en långtgående individualisering av undervisningen. Vidare skall skolans arbetsrytm bestämmas av bland annat undervisningens och utbildningens art, elevvården, personalvården, ekonomiska förhållanden, elevernas studiehjälp samt möjligheterna till praktik i näringslivet. Skolan — betecknad som landets största företag — bedriver en i dubbelt måtto kapitalkrävande verksamhet. Såväl investeringarna som driftskostnaderna är betydande. Arbetstiderna skall följaktligen förläggas så, att skolans »produktivitet» främjas. Detta anses ske därigenom att intagning till skolan, uppflyttning från lägre till högre årskurs samt avslutning av studierna sker individuellt, klassbegreppet upplöses, skolveckorna blir rörligare och de anställda (lärare m. fl.) blir skiftarbetsmedvetna. I en på detta sätt arbetande skola skall elevernas lov kunna infalla när som helst under den tid verksamheten pågår. Barnens ledighet skall sålunda bättre kunna samordnas med föräldrarnas semester, även i de fall företagen tillämpar semesterspridning.

De ovan redovisade tankegångarna h a r mött vissa gensagor. Sålunda h a r bland annat framhållits att beteckningen »företag» är missvisande, när det gäller skolan. Nämnda beteckning användes om industrier, handelsbolag, banker m. fl. verksamhetsformer, men skolan kan inte inordnas under något av dessa begrepp. Lika felaktig anses användningen »produktivitet» vara i detta sammanhang. Denna term är överhuvud taget inte definierad med hänsyn till resultatet av skolans verksamhet. Enligt dessa semantiskt grundade invändningar är de båda uttrycken företag och produktivitet snarast ägnade att skapa oklarhet och förvirring i den pedagogiska diskussionen. Det saknas anledning att överge beteckningar som »effektivitet i undervisningen», »rationalisering av skolarbetet» m. fl. sedan länge använda uttryckssätt. Invändningarna riktar sig vidare mot tanken på skiftarbete i skolan, eftersom en sådan arbetstidsutläggning kan ge anledning till betänkligheter ur skolhygieniska och familjesociala synpunkter, försvåra organiserandet av skolskjutsar m. m. Upplösningen av klassbegreppet, den kontinuerliga intagningen o. dyl. förutsätter med nödvändighet en långtgående individualisering av undervisningen. Lärarna saknar emellertid alltjämt i stor utsträckning förtrogenhet med undervisning enligt så extremt individuella metoder, lämpliga hjälpmedel för individualiserad undervisning finns inte att tillgå i erforderlig utsträckning, klassernas storlek lägger allvarliga hinder i vägen, skollokalerna är inte uppförda med hänsyn till ett dylikt arbetssätt o. s. v. De effektiviseringsbefrämjande åtgärderna måste först genomföras, innan man eventuellt kan börja arbeta enligt ovan angivna friare former. I samband med den ovan summariskt, återgivna diskussionen h a r därjämte-.

Ill hävdats, att undervisnings- och utbildningsverksamheten hänför sig till samhällets servicebetonade arbetsområden. Den till skolan knutna personalen skall sålunda tjänstgöra på sådana tider, som ur produktivitetssynpunkter visar sig vara mest tjänliga. Från delvis samma premisser h a r emellertid även gjorts gällande, att eftersom skolan är vårt lands största företag, så bör samhället i övrigt anpassa sig till skolans arbetstidsutläggning. Den för skolans verksamhet nödvändiga anpassningen till samhället i övrigt berör även förhållanden, som sammanhänger med läsårets organisation. I det närmast följande behandlas några sådana angelägenheter, som i förevarande sammanhang har särskild betydelse, nämligen dels vissa arbetsmarknads- och praktikfrågor, dels frågan om värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till skolans lärotider. 8.3.1.6 Vissa arbetsmarknadsoch praktikfrågor. Skolavslutningarna och den samtidiga tillströmningen till arbetsmarknaden av ungdomlig arbetskraft infaller vid en för många arbetsgivare olämplig tidpunkt. Det är nämligen för dem förenat med svårigheter att täcka huvuddelen av årsrekryteringen en kort tid före semesterperiodens början. Från dessa arbetsgivares synpunkter skulle därför två eller flera avgångsperioder årligen vara fördelaktigare. En relativt långtgående förändring skulle tydligen leda till ett mer eller mindre flexibelt läsår. Såsom framhållits i det föregående saknar dock vårt lands skolväsen för närvarande möjligheter att förverkliga en sådan anordning. Den ovan diskuterade frågeställningen erbjuder emellertid även andra aspekter. Med skärpt konkurrens inom näringslivets olika områden följer krav

på allt större produktivitet, och därmed ökar också angelägenheten i en del fall att genom kontinuerlig drift .göra företagen mera bärkraftiga. Hittills har denna driftsform i främsta rummet förekommit inom trämasseindustrin och liknande anläggningar, där avbrott i produktionen innebär särskilt påtagliga avbräck. För att i största möjliga utsträckning kunna utnyttja maskinella och andra anläggningar h a r man emellertid numera även inom vissa företag med annan tillverkning börjat tillämpa kontinuerlig drift. Olika åtgärder har inom berörda industrier vidtagits för att möjliggöra denna driftsform. Bland annat har man sökt sprida arbetstagarnas semestrar. Så har exempelvis personal, som får sin ledighet förlagd till tid utanför de egentliga semesterperioderna, erhållit vissa förmåner. Det oaktat har emellertid förelegat ett icke oväsentligt behov av tillfälligt anställda för att under sommarmånaderna ersätta den semestrande personalen. Därvid har företagen tillgripit flera utvägar. Jämte omplaceringar mellan olika avdelningar inom respektive företag har man genom praktikanter och nyanställda täckt det uppkomna behovet av arbetskraft. I dylika fall är det ur företagens synpunkter självfallet fördelaktigt, att en relativt god tillgång på ungdomlig arbetskraft kan påräknas vid sommarens inträde. Såsom nyss nämnts ersattes en del av den semestrande personalen av praktikanter. Vissa studerande beredes sålunda miljöpraktik, samtidigt som respektive företag erhåller önskad tillfällig arbetskraft. Denna gynnsamma situation står emellertid endast ett relativt begränsat antal studerande till buds. Behovet av praktikplatser inom näringslivet är nämligen redan i nuläget betydande. Vid full utbyggnad av fackskolan och det nya gymnasiet kan svårigheter i vissa fall beräknas upp-

112 komma att tillgodose denna del av de ungas utbildning. Semesterspridningen inom respektive branscher kan knappast beräknas erhålla så stor omfattning, att inplaceringen av de studerandes miljöpraktik väsentligt underlättas. Under förutsättning att läsårets organisation i huvudsak behålles oförändrad, torde man i åtskilliga fall få acceptera, att praktiktjänstgöringen uppdelas i två avsnitt, det ena mellan vårterminens slut och industrisemestrarnas början, det andra mellan industrisemestrarnas slut och det nya läsårets start. Problemställningarna rörande miljöpraktiken har även nära samband med frågan om läsårets längd. I samma mån som dess längd ökas, accentueras svårigheterna att ordna den föreskrivna praktiktjänstgöringen. 8.3.1.7 Värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till skolans lärotider. Enligt statsmakternas beslut år 1966 (efter förslag i proposition 1966:106 rörande de värnpliktigas utbildning m. m.) skall värnpliktssystemet omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. I fråga om utbildningens tidsmässiga inpassning har betydande hänsyn tagits till skolans lärotider och läsårets nuvarande förläggning. Som en allmän riktpunkt för utbildningens utformning har gällt, att den värnpliktiges obligatoriska grundutbildning inte skall sträcka sig över mer än högst två studieterminer. För drygt 90 procent av de värnpliktiga beräknas denna målsättning kunna förverkligas. För de återstående saknar emellertid grundutbildningen anslutning till terminsindelningen inom skolväsendet. Flertalet av dessa tillhör två inryckningsomgångar vid flygvapnet. Deras grundutbildning påbörjas antingen i april eller i slutet av september. Det

är sålunda av särskild vikt, att vid såväl inskrivningen som fördelningen på inryckningsomgångar studieförhållandena granskas för de värnpliktiga, som kan komma ifråga för denna ur tidsmässig synpunkt mindre gynnsamma utbildning. Repetitionsutbildningen medför för vissa studerande tidsförlust. Denutgöres emellertid av ett fast uppbyggt övningssystem. Det anses därför vara möjligt att i stor utsträckning ordna studierna så, att några veckors repetitionsutbildning inte medför en oproportionerlig förlängning av studietiden. Beträffande de särskilda problem, som kan uppkomma vid värnpliktssystemets tidsmässiga inpassning i förhållande till lärotiderna inom olika skolformer, må i korthet anföras följande. I fråga om grundutbildningens inpassning i förhållande till läsåret erbjuder självfallet grundskolan inga problem. Vad gäller gymnasiet framhölls i propositionen 1964: 171 angående gymnasiets reformering, att flertalet årskurser inte utan tvingande skäl borde avslutas senare än den 10 juni. Med hänsyn till de manliga elever, som skulle påbörja värnpliktstjänstgöringen, borde undervisningen i sista årskursen i fackskolan och gymnasiet kunna avslutas omkring en vecka tidigare än övriga årskurser. Beträffande fackskolan bör beaktas att eleverna på de sociala och ekonomiska linjerna i regel avslutar sina studier redan vid 18 års ålder, varför inga inpassningsproblem uppkommer för deras del. På den tekniska linjen däremot kan eleverna bli något äldre. Givetvis är det önskvärt, att de beredes möjligheter att påbörja sin värnpliktstjänstgöring samma år som studierna avslutas. Det är dock för deras del mind-

113 re angeläget än för de gymnasieutbildade, enär flertalet fackskoleutbildade inte torde fortsätta med högre studier efter avslutad värnpliktsutbildning. Eftersom huvudparten av yrkesutbildningen är föremål för utredning, är de framtida inpassningsförhållandena för dess del ännu oklara. För den grundläggande yrkesutbildningen i dess nuvarande utformning är situationen i stort sett likartad den för fackskolan angivna. För vissa äldre elever kan dock svårigheter uppkomma. Likaså kan värnpliktsutbildningens tidsmässiga inpassning erbjuda problem för yrkesutbildning, som följer efter gymnasium och fackskola. 8.4 Läsåret och skolans

femdagarsvecka

Enligt utredningsdirektiven bör frågan om en förkortning av skolarbetsveckan och en samordning av skolornas lärotider inte ges en sådan förgrundsställning, att man därmed äventyrar skolarbetets mål och syfte. Ingen rubbning skall ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen, och någon egentlig timplanereducering bör inte förekomma. Ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka under dylika betingelser gör det nära nog oundvikligt att företa en minskning av lektionstidens längd. Därigenom kan vid behov ytterligare en lektionstimme förekomma under skoldagen utan att dess sammanlagda längd i regel behöver överskrida vad som ur psykologisk-pedagogiska, medicinska och sociala synpunkter kan anses lämpligt och nyttigt. Även en mindre lektionsavkortning medför emellertid en förhållandevis kraftig reducering av den sammanlagda undervisningstiden. Om exempelvis lektionstidens längd inom grundskolan avkortas till generellt 40 minuter, vilket 8—614814

innebär att lektionstimmen genomsnittligt reduceras med något mer än tre minuter, skulle under i övrigt oförändrade betingelser läsåret behöva förlängas med närmare tre veckor för att samma årliga undervisningstid skall erhållas. Förlängningen skulle sålunda uppgå till omkring sju procent. En dylik mekanisk omräkning kan emellertid knappast ge ett rättvisande resultat för den erforderliga kompensationen av lektionsavkortningen. Såsom antytts i kapitel 6 ger nämligen en rad inlärningspsykologiska undersökningar stöd åt uppfattningen, att effekten under samma inlärningstid ökar, om denna uppdelas på ett större antal lektioner, vilka därjämte fördelas över en längre tidrymd. Utöver ovan i anslutning till inlärningspsykologien anförda förhållanden synes förändringarna i vissa avseenden leda till såväl i positiv som i negativ riktning verkande omständigheter. Å ena sidan kommer inte trötthetsmomentet under de enskilda lektionerna och under dubbellektionerna att göra sig så starkt gällande, förekomsten av skolfria lördagar bör skapa en i gynnsam riktning verkande attityd till skolarbetet o. s. v. Å andra sidan kan förändringarna leda till alltför långa skoldagar, anhopning av lektioner och läxuppgifter m. m. (jfr 6.1). En detaljanalys av olika skolformers lärotider och årliga undervisningstid samt hänsynstagande till ovan antydda i olika riktningar verkande omständigheter låg till grund för utredningens överväganden vid planeringen av den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Den försöksvis tillämpade femdagarsveckan under hela läsåret enligt alternativ B innebar, att minskningen av den årliga undervisningstiden genom ianspråktagandet av nio lovdagar och två fri-

114 luftsdagar i medeltal uppgick till approximativt fyra procent. Den därigenom åstadkomna genomsnittliga ökningen av det årliga antalet lektioner med omkring fyra procent ansågs motverka denna minskning. De i anslutning till den särskilda försöksverksamheten genomförda pedagogiska undersökningarna har för de undersökta stadierna — årskurserna 3 och 8 i grundskolan — i huvudsak bekräftat, att en utjämning av de olika faktorernas verkningar åstadkommits genom de för alternativ B gällande villkoren. Såsom den föregående framställningen gett vid handen sammanhänger vissa frågor rörande skolans femdagarsvecka och läsårets längd nära med varandra. Koncentrationen av skolans arbetsvecka återverkar även på läsårets organisation. Femdagarsveckan i skolan ger regelbundet eleverna två skolfria dagar vid varje veckoslut, en förändring som bland annat måste återverka på behovet av såväl friluftsdagar som lovdagar samt deras förläggning. Hithörande frågor liksom vissa andra problemställningar med anknytning till läsårets utformning kommer att behandlas i senare sammanhang. I förevarande kapitel skall endast beröras ytterligare en för läsårets organisation relevant omständighet, nämligen helgdagarna och deras betydelse för skolans arbetsrytm. 8.5 Kalendariska

frågor

Arbetstidsutläggningen inom olika samhällsområden påverkas av förekommande söndagar och helgdagar. Tid efter annan har genomförts förändringar beträffande helgdagarnas antal och placering. För vårt lands vidkommande genomfördes den senaste helgdagsreformen i samband med treveckorssemes-

terns införande år 1952. Den innebar att Marie Bebådelsedag förlägges till en söndag, Midsommardagen firas på en lördag och en ny helgdag, Alla Helgons dag, förlägges till en lördag på hösten. Reformen syftade till att helgdagarna skulle spridas något mer på årets olika delar samt att helgledigheterna skulle koncentreras. Vid tiden för nyssnämnda helgdagsreforms genomförande saknade i vårt land frågan om femdagars arbetsvecka större aktualitet. En arbetstidsförändring, som innebär möjligheter till en sådan ordning, leder till frågan huruvida inte en ny helgdagsreform bör övervägas. I direktiven för 1963 års arbetstidskommitté framhålles också »att ändrade förhållanden beträffande arbetstidens längd och förläggning kan ge utredningen anledning att gå in på spörsmål om tiden för firande av vissa helgdagar». En helgdagsreform skulle för näringslivet ha till syfte att motverka en ökad splittring av arbetsveckorna samt minska det bortfall av produktion och arbetsförtjänst, som helgoch lördagsledigheter i förening kan förorsaka. Även arbetstagarnas möjligheter att utnyttja ledig tid för rekreation och fritidssysselsättningar av olika slag samt fördelarna därvid av samsammanhängande ledighet h a r ansetts tala för ett sammanförande av helgdagarna. Ehuru frågan om en helgdagsreform i första hand måste anses utgöra en angelägenhet för näringsliv och arbetsmarknad, äger de i det föregående anförda omständigheterna i tillämpliga delar giltighet även för undervisningsväsendet. Vid tillämpning av femdagars skolarbetsvecka blir arbetsrytmen så väsentligt förändrad, att en analys av frågor i samband med infallande helgdagar är nödvändig. Till fasta data och sålunda till väx-

115 lande veckodagar förlagda helgdagsaftnar och helgdagar är Julafton, Juldagen och Annandag Jul (24—26 december), Nyårsafton och Nyårsdagen (31 december—1 januari), Trettondagen (6 januari) och Första Maj. Till fasta veckodagar förlagda helgdagsaftnar och helgdagar är — bortsett från söndagar — Långfredagen, Påskafton (lördag) Annandag Påsk (måndag), Kristi Himmelsfärdsdag (torsdag), Pingstafton (lördag), Annandag Pingst (måndag), Midsommarafton och Midsommardagen (fredag—lördag) samt Alla Helgons dag (lördag). Inplaceringen av vissa av de nämnda helgdagsaftnarna och helgdagarna är för skolans arbetstidsutläggning av särskilt intresse. Så är exempelvis förhållandet med påskhelgen. Enligt gällande regler kan tidpunkten för dess infallande variera högst väsentligt under olika år. I sällsynta fall kan påskdagen infalla redan den 22 mars men också så sent som den 25 april. Tidsdifferensen kan sålunda uppgå till mer än en månad. För skolans del kompliceras därigenom bland annat frågan om läsårets rationella utformning. Påskdagens fastläggande till ett bestämt datum har diskuterats i olika sammanhang. Uppenbarligen är det h ä r fråga om ett vittfamnande problemkomplex, som för sin lösning kräver samverkan mellan en mängd nationer, kyrkor och religiösa samfund. Av övriga helgdagar knytes i förevarande sammanhang intresset i första hand till Trettondagen, Kristi Himmelsfärdsdag och Första maj. Såsom tidigare nämnts är Trettondagen och Första Maj förlagda till fasta data och sålunda till växlande veckodagar, medan Kristi Himmelsfärdsdag alltid infaller på en torsdag. I samband med sistnämnda helgdag inträder sålunda vid femdagars skolarbetsvecka den situationen,

att en skolarbetsdag (fredag) infaller mellan helgdagen och de två skolfria dagarna vid veckoslutet. En liknande splittring av skolveckan inträffar då Trettondagen och Första Maj infaller på tisdagar eller torsdagar. Även då dessa båda helgdagar firas på onsdagar, kommer skolarbetsveckan att uppdelas på ett föga ändamålsenligt vis. Med bibehållande av läsårets nuvarande uppdelning kan man förlägga vårterminens början efter Trettondagen, varigenom splittringen i skolarbetet genom denna helgdag undvikes. Ur snävt rationalistiska synpunkter skulle det för såväl arbetsliv som skola vara fördelaktigt med vissa förändringar beträffande firandet av de tre i det närmast föregående berörda helgdagarna. En lösning vore därvid att förlägga dem till fasta veckodagar, nämligen till lördag, söndag eller måndag eller — vid femdagarsvecka — till fredag. De kalendariska frågorna är tydligen inte i första hand en skolans angelägenhet. Helgdagarnas antal och inplacering måste ske med hänsyn till såväl religiösa som sociala och ekonomiska aspekter. Även den tekniska utvecklingen med därav följande förändringar inom olika företagsformer måste u p p märksammas. De allt livligare internationella förbindelserna kräver vidare, att eventuella, förändringar av kalendern sker med beaktande av situationen i andra länder. Det kan nämnas, att ett förslag till reformerad kalender förelagts Förenta Nationerna. Enligt detsamma skall varje kvartal bestå av tre månader, motsvarande 13 veckor eller 91 dagar. Den första månaden i varje kvartal omfattar 31 dagar och börjar på en söndag. Den andra månaden i varje kvartal h a r 30 dagar och börjar på en onsdag. Den tredje månaden i kvartalet h a r likaledes 30 dagar och börjar på en fredag. Visst

116 datum i en månad infaller sålunda på samma veckodag år från år. Varje månad h a r 26 vardagar, övriga dagar i månaden, 4 eller 5, är söndagar. Årets 365:e dag, kallad »jour mondial», faller utanför veckodagsräkningen och placeras mellan den 30 december och den 1 januari. Varje skottår tillkommer ytterligare en dag utanför veckodagsräkningen. Den placeras mellan den 30 juni och den 1 juli. Genomföres detta förslag, kommer tydligen var och en av de fasta helgdagarna att infalla på samma veckodag. Sålunda skulle Nyårsdagen infalla på en söndag, Trettondagen på en fredag. Första Maj på en onsdag, Juldagen på en måndag och Annandag Jul på en tisdag. Påskdagen skulle infalla tidigast den 24 mars och senast den 22 april. Midsommardagen skulle alltid infalla den 23 juni och Alla Helgons dag lördagen den 4 november. Utöver »jour •mondial» skulle antalet extra helgdagar varje år uppgå till tio, nämligen Trettondagen, Långfredagen, Annandag Påsk, Första Maj, Kristi Himmelsfärdsdag, Annandag Pingst, Midsommardagen, Alla Helgons dag, Juldagen och Annandag Jul. Av dessa dagar skulle sex infalla i anslutning till söndag. Med arbetsfria lördagar året om skulle endast två helgdagar, Första Maj och Kristi Himmelsfärdsdag, splittra arbetsveckorna på det sättet, att de inte infaller i anslutning till arbetsfri dag. 8.6

Sammanfattning

En av utredningens huvuduppgifter är att undersöka möjligheterna att samordna läsårets förläggning och längd inom skilda skolformer. Det allmänna skolväsendet har vanligen ett läsår omfattande 39 veckor, medan det inom stora delar av yrkesutbildningen uppgår till 42 veckor.

Läsårets uppdelning på två terminer, som kan ledas tillbaka till 1649 års skolordning, återverkar på skolans arbetsrytm. Särskilt h a r detta blivit förhållandet därigenom att de båda terminerna utvecklats till relativt avgränsade delar av läsåret. En starkt bidragande orsak till denna utveckling har varit den stora vikt, som under 1900-talet kom att läggas vid betygsättningen. Uppfattningen om såväl betygens som provens uppgifter och betydelse i undervisningen har emellertid under senare år undergått viktiga förändringar. I viss utsträckning har man också frångått betygsättning vid höstterminens slut. Därmed har uppdelningen av läsåret i två relativt självständiga perioder delvis eliminerats. Löper utvecklingen vidare mot ett totalt avskaffande av höstterminsbetygen, kommer läsåret att bli mera odelat. Med hänsyn till arbetsrytnien skulle förmodligen en dylik förändring resultera i en jämnare fördelning av skolarbetet under större delen av läsåret. Ett friare arbetssätt skulle kunna leda till ett flexibelt läsår med successiv intagning och en individuellt avpassad studietakt. Av grundläggande betydelse för en sådan omställning är lärarnas utbildning och fortbildning för undervisning enligt antydda principer. Enligt än längre gående idéer skulle intagningen till skolan, uppflyttningen till högre årskurs samt studiernas avslutning kunna ske individuellt, klassbegreppet upplösas, skolveckorna göras rörliga och skiftarbete införas i undervisningen. Elevernas lovdagar skulle kunna infalla när som helst under läsåret och därigenom lättare kunna samordnas med föräldrarnas semestrar. Hela skolan skulle drivas enligt företagsmässiga principer för att främja »produktiviteten». Mot dessa tankegångar har rests vissa invändningar. Lärarna

117 saknar förtrogenhet med undervisning enligt så extremt individuella metoder, lämpliga hjälpmedel finns inte att tillgå i erforderlig utsträckning, skollokalerna är inte avpassade för ett dylikt arbetssätt o. s. v. Viktiga förutsättningar för en undervisning enligt de angivna friare formerna saknas sålunda. Läsårets organisation måste avpassas med hänsyn till förhållandena i samhället i övrigt. Bland annat måste beaktas den vid läsårets avslutning betydande samtidiga tillströmningen av ungdomlig arbetskraft samt det under skolornas sommarferier stora behovet av praktikplatser för studerande. För manliga elever i de gymnasiala skolformernas översta årskurs utgör även värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till skolans lärotider en betydelsefull fråga. Enligt statsmakternas beslut år 1966 har vid denna tjänstgörings tidsmässiga inpassning väsentliga hänsyn tagits till läsårets nuvarande förläggning. Läsårets organisation sammanhänger även med frågan om införandet av femdagarsvecka i skolan. Enligt de för utredningsarbetet gällande betingelserna blir en lektionsavkortning nära nog oundviklig vid en dylik förändring, överväganden angående åtgärder för att kompensera den minskade under-

visningstiden aktualiserar bland annat frågan om läsårets längd. Läsårets organisation beröres även på ett annat sätt. Femdagarsveckan skulle regelbundet ge eleverna två skolfria dagar vid varje veckoslut, en omständighet som återverkar på behovet av såväl friluftsdagar som lovdagar. Arbetsrytmen i skolan liksom inom övriga samhällsområden påverkas av infallande söndagar och helgdagar. Ett genomförande av femdagarsvecka aktualiserar spörsmålet om en ny helgdagsreform. För skolans del skulle Påskdagens förläggande till ett bestämt datum underlätta läsårets utformning. Av övriga helgdagar är det ur skolans synpunkt främst Trettondagen, Kristi Himmelsfärdsdag och Första Maj, som kunde erhålla en mera rationell placering. De kalendariska frågorna är dock inte i främsta rummet en skolans angelägenhet. Helgdagarnas antal och placering måste ske med hänsyn till religiösa, sociala och ekonomiska aspekter, varjämte den tekniska utvecklingen inom olika företagsformer måste uppmärksammas. De allt livligare internationella förbindelserna kräver vidare, att eventuella förändringar av kalendern sker med beaktande av förhållandena i andra länder.

KAPITEL 9

Lärotiderna ur skolhygieniska synpunkter

9.1 Inledande

synpunkter

Utredningens undersökningar angående skolarbetstiderna i vissa främmande länder h a r bland annat varit ägnade att belysa lärotidernas anpassning till respektive lands geografiska läge och klimat, folkmängd och bebyggelse och därav betingade hälsosynpunkter samt skolorganisatoriska förhållanden. Därvid konstaterade olikheter hänför sig främst till skillnader mellan olika länder. Betingelserna växlar emellertid i vissa fall väsentligt inom ett och samma land. Lärotiderna kan uppvisa stor a olikheter från landsdel till landsdel. Så är förhållandet i länder, där skilda delstater h a r ett avgörande inflytande på hithörande frågor. Som exempel må nämnas Schweiz, Västtyskland och U. S. A. Vårt lands geografiska läge, dess omfattande utsträckning i norr—söder samt de relativt stora skillnaderna i olika landsdelars belägenhet över havet ger upphov till starkt varierande klimatregioner. Dessa förhållanden jämte övriga naturliga förutsättningar bestämmer i hög grad respektive områdes näringsliv och bebyggelse samt bildar därmed även underlag för bland annat omfattningen och organisationen av dess skolväsen. Det skulle med hänsyn till antydda omständigheter finnas skäl att anpassa lärotiderna till de olika regionernas skiftande förutsättningar. Under tidigare skeden förekom också betydande differenser i skolarbetstider-

na mellan olika orter. Efterhand skärptes dock kraven på enhetlighet i olika avseenden, och ensartade bestämmelser i fråga om lärotiderna för respektive skolformer och stadier genomfördes. Skoldagens uppdelning i lektionstimmar går tillbaka på gamla traditioner. Timmen var den naturliga utgångspunkten för skolans arbete liksom för många andra verksamhetsformer i samhället. Det var således inga överväganden angående det lämpligaste tidsavsnittet för skolelevernas arbetspass, som spelade den avgörande rollen. Några differenser föranledda av elevernas åldersstadium, ämnets beskaffenhet, tidpunkt under skoldagen och liknande omständigheter förekom inte. Visserligen innehöll redan 1649 års skolordning stadganden, förestavade av hänsyn till »hälsans och krafternas stärkande» hos eleverna. Bestämmelserna avsåg emellertid inte lektionstimmens, skoldagens och skolveckans omfattning och organisation utan gällde läsårets uppbyggnad och fördelningen av ferierna. Det skulle dröja länge, innan inlärningspsykologiska och pedagogiska samt medicinska och sociologiska rön och erfarenheter fick något mera påtagligt inflytande på skolans arbetsdag och arbetsvecka. 9.2 Elevernas

arbetsbörda

9.2.1 Det egentliga skolarbetet Inom den allmänna arbetsmarknaden h a r länge pågått en successiv avkort-

119 ning av arbetstiden. Med ökade tekniska och maskinella hjälpmedel har denna tendens blivit alltmera markant. En del av den fortgående standardhöjningen uttas i form av kortare arbetstid, nämligen dels genom minskning av veckoarbetstiden, dels genom ökad semester. Inom skolans område kan en liknande tendens påvisas. Utvecklingen på skolväsendets område h a r emellertid inte oavbrutet fortskridit mot kortare undervisningstider. Även utökningar av skolarbetstiden har förekommit. Arbetstidsavkortningen i skolan har framför allt motverkats av tendensen att i undervisningsplanerna tid efter annan föra in nya ämnen och kursmoment utan att samtidigt företa en tillräckligt omfattande gallring av det tidigare kursinnehållet. Särskilt på gymnasiestadiet är elevernas arbetsbelastning betungande. I synnerhet vid de tekniska gymnasierna h a r elevernas stora arbetsbörda lett till otillfredsställande resultat. 1 I de beslutade nya skolformerna har man sökt reducera veckotimtalet. Beträffande grundskolans årskurser 1—4 u p p t a r timplanen 20, 24, 30 respektive 34 veckotimmar. Från och med årskurs 5 uppgår veckotimtalet för varje årskurs på mellan- och högstadiet till 35. Detta veckotimtal har även var och en av de båda årskurserna i fackskolan. I det nya gymnasiet begränsas antalet veckotimmar i årskurserna 1—4 till 34, 32, 30 respektive 34. Skolans lärotider avviker i väsentliga hänseenden från de inom övriga verksamhetsområden tillämpade arbetstiderna. Ett utnyttjande av årsarbetstiden till ungefär tre fjärdedelar av kalenderåret utgör den för skolväsendet kännetecknande arbetstidsutläggningen. Arbetsbördan för elever i mera krävande undervisnings- och utbildningssammanhang kan bland annat av den-

na anledning bli mycket betungande. Måhända tillhör vissa elevkategorier de mest arbetsbelastade i det svenska samhället. Ett eventuellt införande av femdagars skolarbetsvecka medför i åsyftade fall knappast någon lättnad. Läsårskoncentrationen skulle genom en dylik förändring få sin motsvarighet i veckoarbetstidens förläggning till fem dagar. Det må erinras om att såväl erfarenhet som resultat av olika undersökningar visat, att särskilt yngre elever blir trötta jämförelsevis fort. De återhämtar sig dock relativt snabbt. Från dylika utgångspunkter borde uppenbarligen arbete och vila växla med förhållandevis korta intervaller. Enligt ovan angivna betraktelsesätt synes vissa betänkligheter anmäla sig i fråga om införandet av femdagars skolarbetsvecka, särskilt beträffande en del av de under avveckling varande skolformerna. Även med avseende på grundskolans högstadium, fackskolan och det nya gymnasiet kan det emellertid vara något tveksamt med en koncentration av veckoarbetstiden. För att lösa det utrymmesproblem, som utarbetandet av en läroplan alltid innebär, har man tyd1 Enligt en undersökning om kvarsittning och studieavbrott vid fackgymnasierna, genomförd av Y. Norinder och redovisad i 1960 års gymnasieutrednings betänkande Specialutredningar om gymnasiet (SOU 1963: 41, ss. 83—119), hade av den årskull, som höstterminen 1951 inskrevs vid de tekniska gymnasierna, inte mer än omkring hälften två år senare nått klass III, d.v.s. avslutningsklassen. Närmare en fjärdedel hade i förtid avbrutit studierna och en femtedel hade blivit kvarsittare. Vid slutet av 1950-talet var situationen förbättrad, i det att inte mer än drygt en tiondel i förtid avbrutit sina studier. Gruppen kvarsittare utgjorde emellertid fortfarande närmare en femtedel, varvid inte inräknats elever som »permitterats» något år. Se även exempelvis J. Blomqvist, Kvarsittning och skolframgång. Sthlm 1958, J. Orring, Flyttning, kvarsittning och utkuggning i högre skolor i relation till folkskolans betygsättning (SOU 1959: 35), samt K. Härnqvist och Å. Grahm, Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15).

120 ligen i hög grad styrts av vad man med tidigare åsikter om veckorytm ansett vara möjligt inom ramen för en acceptabel arbetsbelastning. Som exempel må anföras situationen för eleverna i grundskolans årskurser 5—9 och i fackskolan, som samtliga h a r timplaner omfattande 35 veckotimmar. Vid ett eventuellt införande av femdagars skolarbetsvecka kommer varje skoldag sålunda för deras del att genomsnittligt omfatta sju lektioner. En liknande belägenhet h a r även eleverna i grundskolans årskurs 4 och gymnasiets årskurser 1 och 4, för vilka undervisningstiden fastställts till 34 veckotimmar. I den av utredningen genomförda sociologiska undersökningen angående effekten av femdagars skolarbetsvecka har även ingått frågeställningar rörande inställningen till elevernas arbetsbörda vid femdagarsvecka enligt alternativen A och B jämfört med arbetsbelastningen vid sexdagarsvecka. Vid denna jämförelse gav svaren från samtliga elevkategorier samt från föräldrar till barn i grundskolan inga signifikanta skillnader beträffande uppfattningen om skoldagens längd. Däremot framkom enligt bedömningar av lärare i grundskolans årskurs 8 och i gymnasiet samt föräldrar med barn i gymnasiet dylika skillnader, som gav stöd åt uppfattningen att elevernas skoldag blir för lång vid tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka enligt alternativ B. Liknande tankegångar har framförts i redogörelserna över den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka med avseende på eleverna vid flickskolor och gymnasier. Det har emellertid därvid också betonats, att dessa olägenheter är knutna till under avveckling varande skolformer. I detta sammanhang må även erinras om utredningens tidigare berörda undersökning angående elevernas trött-

het. Den ger stöd åt uppfattningen, att skoldagen icke i första hand framkallar objektiv trötthet. Den trötthet, som både lärare och elever upplever, synes vara av psykologisk art samt bland annat bero på mättnad och föregripande omställning till verksamhet utom skolan. Arbetsuppgifter med nyhetsvärde eller med tillräckligt stark motivationsladdning kan eliminera trötthetssymptomen. I det dagliga skolarbetet är det emellertid endast i begränsad omfattning möjligt att genom nya uppgifter och motivationsskapande åtgärder undanröja den subjektivt upplevda tröttheten. 9.2.2 Hemuppgifter

En väsentlig faktor i elevernas arbetsbörda utgör hemuppgifterna. Denna del av deras arbetsbelastning har man i olika sammanhang sökt klarlägga. Vanligen h a r därvid materialet helt eller till övervägande delen insamlats genom elevenkäter. Undersökningarna lider därför av osäkerhetsmoment, som förringar deras värde. Därtill kommer att skillnader i fråga om elevernas koncentrationsförmåga och arbetsvanor, olika omständigheter i deras hemmiljö, lärarnas växlande förmåga att intressera eleverna m. fl. faktorer ytterligare bidrar till att göra resultaten osäkra. Det kan nämnas att skolöverstyrelsen vår- och höstterminerna 1950 genomförde en undersökning av gymnasisternas läxläsningstid. Frågelistor tillställdes en fjärdedel av de över 13 000 gymnasisterna vid högre allmänna läroverk och enskilda läroverk. Dåvarande skolöverläkaren ansåg sig av det insamlade materialet kunna dra den slutsatsen, att eleverna i gymnasiet — högsta ringen frånräknad — genomsnittligt hade en daglig läxläsningstid som inte understeg 2—3 timmar. För högsta ringen ansågs den genomsnittliga dagliga läxläs-

121 ningstiden uppgå till omkring 47a timme (Det nya gymnasiet. Kungl. Skolöverstyrelsens förslag till provisorisk gymnasiereform. Sthlm 1952, s. 44 f). I samarbete med skolöverstyrelsen genomförde 1960 års gymnasieutredning en undersökning angående hemarbetstiden för gymnasister vid vissa allmänna gymnasier under en vecka kring månadsskiftet november—december 1961. Sammanlagt registrerades tiden för läxläsning och annat hemarbete för 1 400 elever i 93 klassavdelningar på 3årigt gymnasium. Den genomsnittliga hemarbetstiden per elev och vecka uppgick till 17,2 timmar. Sju avdelningar hade längre hemarbetstid än 23,5 timmar. De mest belastade avdelningarna hade mer än dubbelt så långt hemarbetstid som de minst arbetstyngda. Gymnasieutredningen betonade vanskligheterna i dylika arbetstidsundersökningar men ansåg sig med denna reservation dock kunna hävda, att elevernas arbetsbörda enligt de vunna resultaten generellt sett var alltför stor (Ett nytt gymnasium. SOU 1963:42, s. 332). Skall undervisningen koncentreras till fem dagar per vecka och de nuvarande bestämmelserna om läxfrihet till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag behållas oförändrade, innebär detta att läxuppgifter av sedvanlig art kan förekomma högst fyra veckodagar. Till koncentrationen av lektioner skulle sålunda komma en motsvarande anhopning av hemuppgifter. I utredningens sociologiska undersökning studerades även omfattningen av elevernas hemarbete. Utöver elevernas egna uppgifter rörande den genomsnittliga dagliga hemarbetstiden inhämtades därvid lärarnas och föräldrarnas uppfattning om den erforderliga tiden för läxläsning och liknande hemuppgifter. Av undersökningen framgick bland annat att gymnasieelever med femdagars

skolarbetsvecka hela läsåret enligt åtskilliga lärares bedömning hade alltför betungande hemuppgifter. Denna uppfattning delades dock inte av vare sig eleverna själva eller deras föräldrar. Det må vidare nämnas, att omkring hälften av eleverna vid gymnasier med femdagars skolarbetsvecka under halva eller hela läsåret angav en daglig hemarbetstid om minst tre timmar. Uppgifterna i de insända försöksrapporterna bekräftar i huvudsak de ovan angivna undersökningsresultaten. Det är i första hand eleverna på gymnasiestadiet, som anses ha alltför betungande hemuppgifter. Därjämte framhålles att anhopning av läxuppgifter till vissa dagar inte helt kunnat undvikas. Vid enstaka gymnasier och skolor h a r eleverna i en del klasser enligt av dem själva uttalade önskemål fått redovisning av hemuppgifter förlagd även till måndagar. Omfattningen av den erforderliga genomsnittliga hemarbetstiden för eleverna i det nya gymnasiet har inte kunnat ingå i nyssnämnda undersökning. Med hänsyn till de grundläggande principerna för arbetets bedrivande finns det dock anledning förmoda, att läxor, långläxor, beting och specialarbeten kommer att kräva icke obetydliga insatser av eleverna. Situationen kan antas bli ungefär densamma för fackskolans elever. Såsom framhållits i kapitel 6 kan utvecklingen mot hemuppgifter med karaktär av långläxor och beting emellertid vid ett eventuellt införande av femdagars skolarbetsvecka väntas medföra, att eleverna vid de gymnasiala skolorna i ökad omfattning kommer att använda viss del av veckoslutet till självständiga studier (se under 6.1.1.6). 9.2.3 Dagliga resor

Analysen av elevernas arbetsbörda skulle vara ofullständig, om deras dagliga

122 resor mellan hemmet och skolan lämnades obeaktade. Redan vårt lands bebyggelsetyp och skolorganisation ger detta spörsmål särskild vikt. Bildandet av större kommunenheter, skolväsendets pågående centralisering, landsbygdens avfolkning med därav föranledda beslut om skolors nedläggande samt det ökande antalet ungdomar som söker sig till undervisnings- och utbildningsanstalter över den obligatoriska skolans stadium accentuerar ytterligare frågans betydelse. För de i detta sammanhang åsyftade resorna anlitas utöver den reguljära trafiken med allmänna färdmedel även särskilda skolskjutsar. I vissa delar av vårt land måste ett relativt stort antal elever företa dylika resor mellan hemmet och skolan. De dagliga restiderna kan i en del fall överstiga två timmar, restider som vid otjänlig väderlek kan ytterligare förlängas. De långa och tröttande resorna kan även inverka ogynnsamt på barnens kostvanor. Vissa elever saknar aptit vid den tidiga timme resan måste anträdas och anländer kanske till skolan utan att ha intagit något egentligt morgonmål. Vid den genomförda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har frågor angående elevernas dagliga resor på grund av ovan anförda omständigheter särskilt uppmärksammats. I försöksrapporterna framhålles, att de skolfria lördagarna inneburit en påtaglig lättnad för de resande eleverna därigenom att en resdag per vecka eliminerats. 9.2.4 Hälsotillstånd. Attityder

I samband med frågor angående elevernas arbetsbelastning h a r utredningen även haft sin uppmärksamhet riktad på elevernas hälsotillstånd och frånvaro från skolan på grund av sjukdom. Särskilt h a r därvid intresset knutits till eventuella skillnader mellan elever med

femdagarsvecka och elever med traditionell skolvecka. Enligt skolläkarnas och skolsköterskornas uppgifter har inga påvisbara förändringar i berörda avseenden konstaterats under försöksperioder med femdagars skolarbetsvecka. Några speciella åtgärder för att klarlägga de mentalhygieniska förhållandena vid varierad arbetstidsutläggning inom skolan har utredningen inte vidtagit. Vissa av de i den sociologiska undersökningen ingående frågeställningarna tangerar emellertid dylika omständigheter. Framför allt gäller detta den del av undersökningen, som belyser elevernas attityder till skolans arbetstidsutläggning. Resultatet av den genomförda undersökningen ger vid handen, att de av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka direkt berörda lärarna, eleverna och föräldr a r n a visat en synnerligen positiv inställning till den prövade arbetstidsutläggningen. Försöksrapporterna bekräftar detta resultat. Femdagarsveckan synes vara ägnad att undanröja olustattityder inför skolarbetet och därav framkallade arbetshämningar av mer eller mindre affektiv karaktär. Olika mått och steg vidtas för att skolan skall erbjuda en gynnsam miljö för den där pågående verksamheten. Dit hör skilda åtgärder rörande skolbyggnadernas läge och utseende, lokalernas inredning och utrustning, olika undervisningshjälpmedel, anordningar för skolmåltider m. m. Synnerligen betydelsefulla betingelser utgör självfallet även dels de pedagogiska principer enligt vilka arbetet bedrives, dels den personliga faktorn, representerad främst av lärare och elever. Antydda omständigheter tillsammantagna ger i väsentliga avseenden skolan dess atmosfär och skapar vissa av de arbetspsykologiska förutsättningarna för dess undervis-

123 iiings- och utbildningsverksamhet. Till de betydelsefulla villkoren i detta sammanhang hör också skolans arbetstidsutläggning. Av väsentlig betydelse ur arbetspsykologiska synpunkter är de tillfällen 4ill omväxling, som skolarbetet erbjuder genom förekomsten av olika ämnen. Deras behandling ger möjligheter till variationer i undervisning och utbildning. Vissa ämnen är mer än andra •ägnade att motverka elevernas upplevelse av monotoni. Så är exempelvis förhållandet med undervisningen i gymnastik, slöjd och teckning. Ytterligare tillfällen till omväxling i arbetet lämnar bland annat skolans friluftsverksamhet, som behandlas i närmast följande avsnitt. Då denna verksamhet i förevarande sammanhang är av intresse ur flera synpunkter, h a r utredningen funnit det erforderligt att relativt ingående utveckla därmed sammanhängande frågor. 9.3

Friluftsverksamhet

9.3.1 Friluftsdagarnas antal, uppdelning och ändamål 9.3.1.1 Friluftsdagarnas antal uppgår i grundskolan, gymnasiet och fackskolan till 6—12 dagar (12—24 halvdagar) och för yrkesskolans heltidskurser till högst 6 dagar (12 halvdagar) varje läsår. 1 Antalet friluftsdagar bestämmes av skolstyrelsen med hänsyn till möjligheten att effektivt utnyttja dagarna. Beträffande övriga av utredningsuppdraget berörda skol- och utbildningsformer är frågan om antalet friluftsdagar föga relevant. I exempelvis stadgan för folkskoleseminarierna namnes över huvud taget ingenting om friluftsdagar. 9.3.1.2 Friluftsdagarnas uppdelning. Friluftstimme på grundskolans lågstadium

skall omfatta 60 minuter. Två dylika timmar räknas som halv friluftsdag. Halv friluftsdag på grundskolans mellan- och högstadium samt på gymnasiestadiet skall omfatta 2—3 timmar om 60 minuter, nödvändiga uppehåll inräknade. Halvdag ersätter halv läsdag och förlägges antingen före eller efter måltidsrasten. Hel friluftsdag skall på grundskolans lågstadium omfatta 3V2— 4 och på övriga stadier 4—5 timmar om 60 minuter, nödvändiga uppehåll inräknade. Hel friluftsdag ersätter hel läsdag. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar bör friluftsdagarna på lågstadiet tas ut i form av friluftstimmar och halvdagar. På övriga stadier bör uttaget ske i form av halvdagar, vilket anses ur både effektivitets- och rekreationssynpunkt vara att föredra framför heldagar, som ofta blir alltför tröttande för eleverna. 9.3.1.3 Friluftsdagarnas ändamål anges i skolstadgan vara att ersätta det vanliga skolarbetet med lekar, idrott, kroppsarbete i det fria, studieutflykter o. dyl. Under vårterminen kan högst två friluftsdagar tas i anspråk för att jämte helgdagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. I övrigt skall beträffande grundskolan friluftsdagarna användas på följande sätt: varje årskurs under varje termin anordnas trafikundervisning omfattande 5—7 lektionstimmar samt två halva friluftsdagar, i årskurs 8 skall därjämte under ena terminen anordnas en sammanhängande kurs i trafikkunskap om 12 lektionstimmar, i årskurs 8 skall två friluftsdagar användas för undervisning i brandskydd och olycksfallsvård, 1 Pågår skolarbetet m'ndre än sex dagar i veckan, får enligt skolstadgan högst 4 friluftsdagar (8 halvdagar) förekomma.

124 i årskurserna 7—9 må i varje klass två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner, varjämte i årskurserna 3—9 en friluftsdag beräknas för avläggande av simkunnighetsprov. Utöver idrottsverksamhet o. dyl. kan dispositionen av friluftsdagarna i grundskolan sammanfattas enligt nedanstående tablå. För att samtidigt dels uppnå syftet med friluftsdagarna inom grundskolan, dels bereda trafikundervisning m. m. den i bestämmelserna föreskrivna tiden bör tills vidare enligt tillsynsmyndighetens anvisningar någon eller några av följande åtgärder vidtas (Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 3, Friluftsverksamheten i skolan, s. 8 f). På låg- och mellanstadierna bör teoretiska moment av trafikundervisningen huvudsakligen behandlas under lektioner i ämnena hembygdskunskap respektive samhällskunskap. För högstadiet rekommenderas följande anordningar. De teoretiska momenten i trafikundervisningen behandlas vid undervisning i exempelvis samhällskunskap, fysik och biologi, medan de praktiska tillämpningsövningarna uppdelas på flera friluftsdagar och kombineras med idrottsverksamhet, så att friluftsdagen i dess helhet av eleverna kan uppfattas som friluftsverksamhet.

Brandskyddsundervisningens teoretiska del (2V2 timmar) kan överföras till ämnet kemi. Den praktiska tillämpningen (IV2 timme) samordnas med friluftsverksamheten på liknande vis som trafikundervisningens praktiska del. Undervisningen i olycksfallsvård kan beträffande vissa moment meddelas under gymnastiklektioner. För övriga moment anses en halv friluftsdag vara tillfyllest. Beträffande studiebesök och exkursioner under friluftsdagar framhålles att studiebesöken på lämpligt sätt bör kombineras med friluftsverksamheten. Slutligen erinras i fråga om simkunnighetsprovet att den för varje elev erforderliga tiden för provets avläggande är ringa. Skolor med simbassäng i närheten anses därför kunna ordna provtagning i samband med gymnastikundervisningen. På gymnasiestadiet bör under friluftsdagarna viss tid anslås för studiebesök vid företag och institutioner inom näringslivet.

9.3.2 Friluftsverksamhetens planering, innehåll och genomförande. Lägerskolor

9.3.2.1 Friluftsverksamhetens planering. Enligt nyssnämnda anvisningar bör friluftsverksamheten planeras vid terminens början. Den kan avse antingen en termin eller hela läsåret. Därvid bestämmes vilka verksamhetsformer som bör

Dispos itionen av vissa friluftsdagar Årskurs Vårvinterlov

1 2 3 4 5 6 7 8 9

2 2 2 2 2 2 2 2 2

i

grundskolan

Trafikkunskap

Brandskydd och olycksfallsvård

Studiebesök och exkursioner

Simprov för anteckning å betyg

2 2 2 2 2 2 2 3 2

— —— .—. — —-

— — — — —

—

—

2 2 2

1 1 1 1 1 1 1

Summa dagar 4 4 5 5 5 5 7 10 7

125 förekomma, fördelningen på hela och halva friluftsdagar m. m. För låg- och mellanstadierna anses det lämpligast, att varje klassavdelning har sitt eget program, varvid dock samarbete bör etableras med andra klasslärare för att trängsel på övningsplatserna skall undvikas. På högre stadier sker planeringen av friluftsverksamheten — bortsett från de dagar som eventuellt reserveras för studiebesök och exkursioner — vid ämneskonferenser i gymnastik. Utöver den för alla elever obligatoriska verksamheten bör på detta stadium vissa friluftsdagar organiseras så, att eleverna får tillfälle att välja mellan olika alternativa sysselsättningar. För samtliga åldersstadier rekommend e r a r tillsynsmyndigheten, att eleverna u n d e r friluftsverksamheten beredes tillfälle att arbeta i större eller mindre grupper. En dylik anordning betecknas som en lämplig säkerhetsåtgärd vid exempelvis simning och orientering, varjämte den anses kunna bidra till att skapa laganda, självdisciplin, hjälpsamhet och ledarförmåga. På stadier med ämneslärarsystem är det ofta inte möjligt att med kort varsel finna en lämplig friluftsdag. Därest friluftsdagarna är gemensamma för många klassavdelningar och ett stort antal elever måste sysselsättas samtidigt, är det nödvändigt att lämpliga övningsplatser tingas i god tid. Särskilt gäller detta skolor i större städer, där trängseln kan vara stor på olika anläggningar. Av anförda skäl är det ofta nödvändigt att göra friluftsdagarna fasta, vilket innebär att deras inplacering fastställes vid terminens början. Vid rörliga friluftsdagar däremot bestäms tidpunkten med relativt kort varsel. I viss utsträckning kan då tas hänsyn till väderleken och till elevernas aktuella behov av omväxling i skolarbetet. Tillynsmyndigheten rekommenderar

ett användande av såväl fasta som rörliga friluftsdagar. De förra bör disponeras för viss utbildning, t. ex. för simning och orientering, de senare för under läsåret uppkommande behov. För att undvika att vissa ämnen särskilt drabbas av lektionsbortfall, bör man vidare eftersträva en någorlunda jämn fördelning av friluftsdagarna över veckans arbetsdagar. 9.3.2.2 Den egentliga friluftsverksamhetens innehåll. Huvudparten av friluftsdagarna bör enligt utfärdade anvisningar utnyttjas till vistelse i skog och mark och användas för utomhusidrotter, som inte kan bedrivas på de schemabundna gymnastiklektionerna. Bland de former av friluftsverksamhet, som i första hand bör förekomma, nämner utflykter på cykel, skidor eller skridskoi. orientering och terränglekar. Under utflykterna bör anknytning ske till för eleverna aktuella studier i olika ämnen, t. ex. ornitologi, botanik, geografi, geologi och kulturhistoria, varjämte deras intresse för lägerliv bör väckas och stärkas. Beträffande friluftsverksamhetens innehåll och omfattning vill utredningen ytterligare tillfoga följande. Enligt en av skolöverstyrelsen tillsatt kommitté med uppdrag att utarbeta anvisningar för friluftsverksamheten i grundskolan erfordras för nämnda skolform följande minimiantal friluftsdagar för de i tablån s. 126 angivna aktiviteterna. 9.3.2.3 Friluftsverksamhetens genomförande. Friluftsverksamheten skall enligt skolstadgans bestämmelser bedrivas under lärares ledning och medverkan. Av eleverna på egen hand och utan sådan ledning bedriven friluftsverksamhet kan därför inte betraktas som friluftsdag. På grundskolans låg- och mellanstadier är klassföreståndaren självklar ledare för friluftsdagarna, i vissa fall bi-

126 Minimiantal

friluftsdagar

i grundskolan

Lågstadiet

Mellanstadiet

Högstadiet

Övningsgrenar

Skogsvandring med inslag av terränglekar och orienteringsuppgifter Vintersport (skid- och skridskoåkning Simning Fri idrott, lekar, lagspel och individuella bollspel, ledarskap m. m Summa dagar

2 1

2 1

2 1

2 1

2 1

2 1

2 1

2 1

2 1

trädd av specialister för särskilda ändamål, exempelvis instruktörer från idrottsorganisationer. På högre stadier är det gymnastiklärarens uppgift att organisera och leda friluftsverksamheten. Han förutsattes därvid erhålla biträde av andra lärare, i regel minst en lärare för varje klassavdelning. Även på högre stadier anlitas utomstående specialister, t. ex. för undervisning i brandskydd, olycksfallsvård och trafikkunskap. Bistånd från föreningsinstruktör e r är ofta nödvändigt för att informationer i olika bollspel och idrotter skall ge eleverna i de högre årskurserna en riktig bild av respektive grens utövning. F ö r friluftsverksamhetens genomförande har många kommuner gjort betydande insatser. Bland annat h a r man sökt främja verksamheten genom anläggningar av olika slag, t. ex. friluftsgårdar med blomster- och djurstigar samt med permanenta banor för orientering och skidåkning, idrottsplatser för bollspel och idrott, enklare bollplaner för motion och träning, idrottshallar, friluftsområden för camping o. dyl. 9.3.2.4 Lägerskolor. I detta sammanhang må även erinras om de s. k. lägerskolorna, som snabbt vunnit terräng i vårt land. Denna form av undervisning är i

främsta rummet lämpad för eleverna på grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolformerna. Lägervistelsen omfattar i regel högst sex skoldagar, och liksom beträffande exempelvis skolresorna är deltagandet frivilligt. Undervisningen vid lägerskolan är jämställd med och förlagd till ordinarie skoltid, vilket bland annat innebär att elevernas lovdagar lämnas ograverade. Eleverna får under lägervistelsen studera den omgivande traktens natur, bebyggelse, industrier, jordbruk m. fl. näringsgrenar, kommunala institutioner, kulturella minnesmärken m. m. Demonstrationer, studiebesök och elevintervjuer ingår som naturliga led i undervisningen. Liksom programmet för vissa friluftsdagar kan inrymma verksamhet med anknytning till undervisningen i de samhälls- och naturorienterande ämnena, kan sålunda vid lägerskolorna öppnas goda möjligheter till studier av exempelvis natur- och kulturgeografiska förhållanden samt växtvärld och djurliv. Miljöbytet i och för sig innebär rekreation. 9.3.3 Friluftsverksamheten skolarbetsvecka

och

femdagars

Under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har friluftsda-

127 garna i viss utsträckning tagits i anspråk för att kompensera bortfallet av undervisningstid. I kommuner, som tillämpat femdagarsvecka under omkring tio veckor av läsåret enligt systemet »vandrande lördag», h a r vanligen fem friluftsdagar fördelade på halvdagar utnyttjats som kompensation för de fria lördagarna. Med den i det föregående angivna dispositionen av friluftsdagarna för trafikundervisning, brandskydd m. m. h a r därmed i årskurserna 7 och 9 samtliga tolv friluftsdagar helt tagits i anspråk för andra ändamål än idrotts- och friluftsliv. Beträffande årskurs 8 h a r t. o. m. uppstått en brist om tre dagar. — I åtskilliga rapporter rörande denna försöksverksamhet beklagas den minskning i antalet friluftsdagar, som tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka medfört. Beträffande den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har vid tillämpning av alternativen A och A: 1 (avseende femdagarsvecka under halva respektive en fjärdedel av läsåret) någon minskning i antalet friluftsdagar inte behövt förekomma. Vid tillämpning av alternativ B (avseende femdagarsvecka under hela året) h a r antalet disponibla friluftsdagar inom grundskolan, gymnasierna ni. fl. skolformer minskats från tolv till tio. Detta har för grundskolans årskurs 8 inneburit, att samtliga friluftsdagar tagits i anspråk för i det föregående angivna ändamål (trafikundervisning, brandskydd m. m.), medan i fråga om grundskolans övriga årskurser 3—6 dagar återstått för egentlig friluftsverksamhet. —• Enligt vad som framgår av försöksrapporterna är meningarna delade angående antalet friluftsdagar. I flertalet rapporter förklarar man sig tillfreds med de tio dagar, som stått till förfogande, men det förekommer även

rapporter, vari antingen en ökning eller en ytterligare minskning i antalet disponibla friluftsdagar förordas. Det må framhållas, att vanligen endast 6— 8 av de till förfogande stående dagarna utnyttjades. — Även utredningens sociologiska undersökning har gett en splittrad bild med avseende på lärarnas, föräldrarnas och elevernas uppfattning angående det lämpliga antalet friluftsdagar. Friluftsverksamhet förlagd till lördagar. Utredningen har närmare analyserat friluftsdagarnas förläggning vid ett eventuellt införande av femdagars skolarbetsvecka under en begränsad del av läsåret. Enligt vissa utländska förebilder skulle därvid friluftsverksamheten helt eller delvis kunna förläggas till lördagar, fortsättningsvis betecknade sportlördagar. Antydda lösning erbjuder vissa positiva aspekter. Denna form av friluftsdagar skulle kunna ge impulser till att i ökad omfattning utnyttja de fria lördagarna till friluftsliv. Genomförandet av sportlördagarna skulle kräva samverkan mellan skolan samt kommunala idrotts- och friluftsstyrelser, ideella ungdomsorganisationer m. fl. Detta samarbete skulle kunna berika verksamheten även i andra sammanhang. Sportlördagarna skulle emellertid även kunna få negativa effekter. De skulle förmodligen av många lärare och elever betraktas som ovälkomna inslag bland de fria lördagarna. Sannolikt skulle ett stort antal elever genom sina föräldrar begära lov för att tillbringa sportlördagarna tillsammans med familjen. Bektorer och skolledare komme därigenom i ett besvärligt läge. Enligt vad tidigare erfarenheter av liknande anordningar visat, skulle vidare svårbemästrade organisatoriska problem uppstå för skolledare och lärare i samband med utnyttjandet av disponibla

128 idrottsanläggningar, friluftsgårdar o. dyl. Särskilt de större städernas resurser i fråga om övningsplatser skulle dessutom knappast vara tillräckliga för en på detta sätt ordnad friluftsverksamhet. På grund av den inom arbetsmarknaden i allt större omfattning tillämpade femdagarsveckan skulle uppenbarligen även möjligheterna att på högre stadier utnyttja friluftsdagarna för studiebesök vid företag och institutioner starkt begränsas. Vissa resultat av utredningens sociologiska undersökning är ägnade att belysa den ovan diskuterade problemställningen. Särskilt gäller detta frågan om elevernas användning av den fria lördagen. Undersökningsresultaten tyder på att majoriteten av grundskolans elever under de skolfria lördagarna i stor omfattning tillsammans med kamrater ägnar sig åt utomhusverksamhet av skilda slag, vanligen i närheten av hemmet eller vid familjens fritidshus. Däremot synes olika former av friluftsaktivitet förekomma i mera begränsad utsträckning bland gymnasisterna, som företrädesvis bedriver självständiga studier, hjälper till i hemmet m. m.

9.4 Lovdagar

9.4.1 Lovdagarnas ändamål, antal och förläggning

9A.1.1 Lovdagarnas ändamål och användning. Lovdagarna är i första hand avsedda att ge eleverna särskilda tillfällen till rekreation och vila. Behovet av dylik avkoppling från det dagliga skolarbetet varierar uppenbarligen högst väsentligt alltefter individuella differenser med avseende på ålder, fysisk och psykisk status samt olikheter i fråga om hemförhållanden, dagliga resor i samband med skolgången, skolform och stadium m. m.

Lovdagar ger ökade möjligheter till hobbyverksamhet av skilda slag. Ofta förknippas de med resor tillsammans med familjen eller kamrater. Särskilt på högre stadier ägnar hårt arbetsbelastade elever i större eller mindre utsträckning lovdagarna till förberedelse för tentamina, fullgörande av mera omfattande hemuppgifter, repetitioner o. dyl. Liksom under tidigare skeden är lovdagarna alltjämt för en del elever förknippade med arbete åt föräldrarna (hjälp med hemgöromål, skördearbete o. dyl.). Oavsett lovdagarnas användning innebär de för flertalet elever ett moment av omväxling, som bryter den traditionella arbetsveckan. Utöver den rent fysiska återhämtning lovdagarna skänker, har de sålunda också vissa psykologiska verkningar, som kan vara av betydelse för skolarbetet. Skolans olika befattningshavare tar i många fall lovdagar i anspråk för att utföra olika arbeten som hopat sig (organisatoriska och administrativa uppgifter, rättning av skriftliga arbeten, genomgång av protokoll och redogörelser över utförda laborationer m. m.). För skolans städpersonal innebär vissa lovdagar en extra arbetsbelastning. Utöver den rutinmässiga städningen utföres därvid en grundlig rengöring av skolans lokaler. Mera undantagsvis kan även smärre reparationer och inredningsarbeten förläggas till lovdagar. 9A.1.2 Lovdagarnas antal och förläggning. Såsom framgått av den i kapitel 3 lämnade översikten utgör antalet lovdagar vid flertalet av de i detta sammanhang aktuella skol- och utbildningsformerna fjorton a femton för varje läsår. I folkskolestadgan, läroverksstadgan m. fl. stadgor anges vissa fasta lovdagar (skärtorsdagen, påskafton m. fl.). I skolstadgan har uppräkningen av fas-

129 ta lovdagar slopats. Förläggningen av lovdagarna vid obligatoriska skolor, vid kommunala yrkesskolor, fackskolor och gymnasier bestämmes av skolstyrelsen, medan i övriga skol- och utbildningsformer deras förläggning som regel fastställes av vederbörande styrelse eller rektor. Huvudparten av lovdagarna fördelas relativt likartat av de beslutande instanserna. I de flesta fall lämnas lov skärtorsdag, påskafton, tisdag och onsdag efter påsk samt pingstafton. Vidare förlägges oftast ett par lovdagar till höstterminens mitt. Vanligen inställes även undervisningen en dag vid vårterminens slut för skolarbetets avslutande. För skolornas vårvinterlov disponeras i regel fyra lovdagar, varjämte enligt skolstadgans medgivande två friluftsdagar utnyttjas, för att den sammanhängande ledigheten skall omfatta en vecka. Fördelningen av återstående lovdagar är mera växlande. Som exempel må nämnas att eleverna i en del fall erhåller längre ledighet i samband med påskhelgen genom att lov meddelas måndag—skärtorsdag. Förläggningen av lovdagar kan av olika skäl även växla från år till år. Infaller exempelvis Första Maj på en fredag eller en tisdag, lämnas i allmänhet lov lördag respektive måndag, varigenom en sammanhängande ledighet erhålles. Förekommande helgdagar är mycket ojämnt fördelade under kalenderåret. F ö r skolans del innebär detta, att medan extra ledighet på grund av infallande helgdagar förekommer i relativt betydande utsträckning under vårterminen, erbjuder höstterminen endast en extra sådan ledighetsdag, nämligen i samband med Alla Helgons dag. Den ovan lämnade översikten ger vid handen, att fördelningen av lovdagar i stort sett följer samma mönster. Huvud9—614814

parten av dessa dagar förlägges till vårterminen. 9.4.2 Lovdagarna och femdagarsvecka

I den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret kompenserades tidsbortfallet till stor del genom en reducering av antalet lovdagar. För eleverna vid exempelvis grundskolor och gymnasier minskades antalet lovdagar från femton till sex för läsåret. Tre av de sex dagarna disponerades för skolornas vårvinterlov. Förläggningen av återstående tre dagar växlade. Vanligen förlades de som enstaka lovdagar till tre av följande alternativa tidpunkter, nämligen en fredag omkring månadsskiftet oktober—november, skärtorsdagen, tisdagen efter påskhelgen, fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag och en dag vid vårterminens slut. Av rapporterna över nyssnämnda försöksverksamhet framgår att begränsningen av antalet lovdagar medfört vissa icke önskvärda konsekvenser. Så har exempelvis i åtskilliga fall ingen lovdag förlagts till höstterminen eller i anslutning till påskhelgen. Enligt vissa r a p porter har undervisningen pågått fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag. I anslutning härtill må nämnas att antalet ansökningar om ledighet i samband med längre helguppehåll enligt en del rapporter varit något större under försöksverksamheten med femdagarsvecka. Däremot har man i åtskilliga fall konstaterat en nedgång i antalet framställningar om lov för enskilda angelägenheter under övriga tider av läsåret. De aktuella läsår den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka bedrivits •—• läsåren 1964/ 65 och 1965/66 — har svårigheterna i samband med lovdagarnas fördelning underlättats i så måtto att Första Maj

130 Lärare

Föräldrar

Elever

31,9(12,1) 19,7 (4,2)

24,1 (18,5) 10,8(16,0)

39,1 (35,6) 22,6 (20,8)

Läsåret 1964/65 December.

infallit på en lördag respektive en söndag. Akuta behov av en lovdag för sammanhängande ledighet i anslutning till nämnda helgdag har sålunda inte förelegat dessa läsår. Den ovan konstaterade tendensen att koncentrera lovdagarna till vårterminen återspeglas i resultaten av den sociologiska undersökningen. Missnöjet med det begränsade antalet lovdagar vid tillämpning av femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret var nämligen hos såväl lärare som föräldrar och elever långt starkare vid slutet av höstterminen än vid slutet av vårterminen. Som exempel anges ovan de framräknade procenttalen för de av undersökningen berörda, vilka ansåg att antalet lovdagar på gymnasiestadiet var för ringa under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. De parentetiskt angivna värdena avser motsvarande procenttal för kontrollorterna med sexdagars skolarbetsvecka. Beträffande lärarnas, föräldrarnas och elevernas inställning till antalet lovdagar under läsåret framkom ge r nom den sociologiska undersökningen därjämte bland annat följande. Vid tilllämpningen av femdagars skolarbetsvecka under halva läsåret (alternativ A) skedde såsom tidigare framhållits ingen reducering av antalet lovdagar. Några entydiga skillnader mellan försöks- och kontrollgruppernas reaktioner kunde inte utläsas i detta fall. Tillämpningen av femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret (alternativ B) innebar som nyss nämnts att lovdagarnas antal minskades från femton till sex dagar. Om jämförelse därvid anställes mellan experimentgrupp och kontrollgrupp för

de olika årskurserna, persongrupperna och tidpunkterna (december och maj), erhålles inalles 18 jämförelser. Av dessa uppvisar ungefär hälften en större andel missnöjda i experimentgruppen och hälften en större andel missnöjda i kontrollgruppen. Andelarna personer, som anser att det är för få lovdagar, ligger genomsnittligt lägst för årskurs 3 (lärare, föräldrar och elever) och varierar där mellan cirka 5—15 procent. För årskurs 8 ligger andelarna beträffande lärare och föräldrar något högre, cirka 10—25 procent, medan den för eleverna i denna årskurs ligger avgjort högre och varierar mellan omkring 30—55 procent. För gymnasiet ligger andelarna med avseende på lärare och föräldrar mellan cirka 5—30 procent, medan även här andelen för eleverna varierar på en genomsnittligt högre nivå, nämligen mellan cirka 20— 40 procent. I detta sammanhang må tilläggas, att läsåret inrymmer ytterligare ett antal dagar, som ur elevsynpunkt närmast uppfattas som lovdagar, nämligen de för skolarbetets planering och lärarnas fortbildning avsedda studiedagarna. Den väsentligaste skillnaden utgör därvid studiedagarnas inplacering under läsåret, vilken i första hand måste ske med hänsyn till deras syftemål. Det är sålunda inte alltid möjligt att förlägga dem till tidpunkter, som bäst tillgodoser elevernas intressen (jfr 6.4). 9.5

Ferier

Läsårets uppdelning på en hösttermin och en vårtermin har sin motsvarighet

Lund

Stockholm

Luleå

Upp

Ner

Upp

Ner

Upp

Ner

8.39 3.30

15.42 ( 7.03) 20.52 (17.22)

8.47 2.39

14.55 ( 6.08) 21.03 (18.24)

9.57 0.32

13.13 (3.16) 22.35 (22.03)

i feriernas fördelning på två perioder, en längre sommarferie, som avgränsar årskurserna, och en kortare ferie omkring jul-nyårshelgerna. Det längre sommaruppehållet utgjorde under tidigare århundraden en naturlig anpassning till det dåtida övervägande agrara samhället, men även medicinska synpunkter gjorde sig gällande. Julferierna motiverades bland annat av önskemålet att samla familjen vid årets största högtid. Även om motiveringarna i vår tid ofta är andra, betraktas det alltjämt som en nära nog självklar lösning, att större delen av skolans ferier skall förläggas till sommartid. Sveriges geografiska läge och därav följande klimatförhållanden anses i främsta rummet utgöra vägande skäl för den ovan angivna fördelningen av ferieperioderna. Tidsskillnaderna i fråga om solens upp- och nedgång under olika tider av året är ägnade att belysa situationen. Som exempel må nämnas tiden för solens upp- och nedgång den 1 januari och den 1 juli 1966 på tre orter representerande södra, mellersta respektive norra Sverige. Parentetiskt anges i timmar och minuter den tid som solen befann sig över horisonten (tablån ovan). Skillnaderna i dagens längd vid de valda tidpunkterna är för samtliga tre orter betydande. Motsvarande differenser råder beträffande medeltemperaturerna under vinter- och sommartid. Generellt sett föreligger den situationen att sommaren med dess rikare tillfällen till iakttagelser och upplevelser i naturen, möjligheter till friluftsbad m. m.

lockar till utevistelse i högre grad än övriga årstider. Det är bland annat antydda omständigheter som ligger till grund för de enskilda individernas önskemål om högsommarsemester. Samma betraktelsesätt äger i princip giltighet även på skolans område. Konkret har detta bland annat kommit till uttryck däri att vårt lands skolor har längre sommarferier än skolorna vanligen åtnjuter i andra länder. Ferierna kan betraktas som längre sammanhängande lov med vidgade möjligheter för lärare och elever att erhålla vila och avkoppling från skolarbetet. Såväl de enskilda familjerna som samhället vidtar ofta mått och steg, ägnade att förverkliga feriernas syfte. Till av den enskilde vidtagna åtgärder hör att inköpa eller förhyra fritidshus, ordna resor förbundna med vistelse p å annan ort under längre eller kortare tid m. m., medan kommunen iordningställer fritidsområden och campingplatser, anlägger sommarlovskolonier o. dyl. Ur sociala, ekonomiska, administrativa och organisatoriska synpunkter kan det sålunda för såväl den enskilde som samhället ofta vara ändamålsenligt och önskvärt, att sommarferierna får en viss omfattning, så att olika anordningar och anläggningar blir någorlunda effektivt utnyttjade. Äldre elever använder i förhållandevis stor utsträckning särskilt sommarferierna till resor utomlands (t. ex. i samband med skolungdomsutbyte), bevistande av kurser o. dyL Vidare utnyttjar många elever en större eller mindre del av ferierna till förvärvsår-

132 hållanden synas mindre lämplig. Betänkligheterna gäller i frjimsta rummet under avveckling varande skolformer. Beträffande t. ex. fackskolan och det nya gymnasiet kan de friare arbetsformerna i fråga om såväl undervisningen som elevernas hemuppgifter underlätta ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka. För många elever innebär de dagliga resorna mellan hemmet och skolan en icke oväsentlig arbetsbelastning. Vårt lands bebyggelsetyp och skolorganisation, det förhållandevis stora antalet ungdomar som söker sig till högre skolor samt den fortgående urbaniseringsprocessen accentuerar ytterligare denna frågas vikt. Tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka h a r för de resande eleverna i åtskilliga fall inneburit en påtaglig lättnad. 9.6 Sammanfattning Bland de mått och steg, som vidtas De skolhygieniska betingelserna växlar från land till land och stundom från för att underlätta elevernas skolarbete, landsdel till landsdel, beroende på olik- må i detta sammanhang nämnas olika heter beträffande såväl pedagogiska om- trivselskapande åtgärder. Av stor beständigheter som vissa yttre villkor, tydelse är de tillfällen till omväxling, t. ex. geografiskt läge och klimatiska som skolarbetet kan skänka genom förekomsten av skilda ämnen och varieranförhållanden. I väsentliga avseenden byggde skolans arbetstider under tidi- de verksamhetsformer. Väsentliga omväxlingsmoment erbjugare skeden på arbetstidssituationen inom övriga samhällsområden. Det dröj- der friluftsverksamheten, som skall erde länge innan psykologisk-pedagogis- sätta det vanliga skolarbetet med lekar, ka, sociologiska och medicinska rön och idrott, studieutflykter o. dyl. En betyerfarenheter kom att öva något infly- dande del av den för detta ändamål anslagna tiden tas emellertid i anspråk tande på skolans lärotider. trafikundervisning, brandskydd Den fortgående arbetstidsförkortning- för en inom den allmänna arbetsmarkna- m . m . — Friluftsverksamheten bedrives den h a r sin motsvarighet inom skolans under lärares ledning och medverkan. Under försöksverksamheten med femområde, ehuru utvecklingen där inte dagars skolarbetsvecka h a r vissa fripå samma sätt obrutet har fortskridit luftsdagar tagits i anspråk för att kommot kortare lärotider. Arbetsbördan är pensera tidsbortfallet, en anordning som för vissa elevkategorier alltjämt mycenligt de ingivna försöksrapporterna ket betungande. En koncentration av skolarbetet till fem dagar per vecka och väckt relativt delade meningar. Utredningen h a r även undersökt möjen motsvarande anhopning av hemuppgifterna kan därför ur medicinsk-skol- ligheten att vid ett införande av femhygieniska synpunkter under vissa fördagarsvecka u n d e r en begränsad del

bete, praktiktjänstgöring m. m. I tilllämpliga delar utnyttjar även åtskilliga lärare ferierna på liknande vis. Ur medicinsk-skolhygieniska liksom ur psykologisk-pedagogiska synpunkter är de långa sommarsemestrarna inte entydigt ändamålsenliga och fördelaktiga. Såsom framhållits i tidigare sammanhang upplever barn relativt snabbt trötthetskänslor vid ett arbetes utförande, men de återhämtar sig också förhållandevis fort. Med hänsyn till denna omständighet är sålunda de långa ferierna en inte helt ändamålsenlig lösning. Särskilt stor blir ur medicinskskolhygieniska synpunkter tveksamheten, därest omfattande ferier skall erhållas till priset av långa skoldagar och läxanhopning.

133 av läsåret förlägga friluftsverksamheten till ett antal sportlördagar. Av olika skäl synes en sådan lösning erbjuda förhållandevis stora olägenheter, vilket också tidigare erfarenheter av liknande anordningar gett vid handen. Elevernas behov av vila och avkoppling tillgodoses bl. a. genom lovdagar. Utöver den återhämtning dessa kan ge, innebär de även ur psykologiska synpunkter betydelsefulla moment av omväxling. Större delen av de disponibla lovdagarna förlägges i allmänhet till vårterminen. I den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela året h a r endast medgivits sex lovdagar för läsåret. Enligt försöksrappor-

terna har denna omständighet medfört vissa icke önskvärda konsekvenser, t. ex. udda skoldagar och höstterminer utan någon lovdag. Under ferierna vidgas lärarnas och elevernas möjligheter till vila och avkoppling. I många fall användes en större eller mindre del av ferierna till bevistande av kurser, förvärvsarbete, praktiktjänstgöring o. dyl. Ur medicinskskolhygieniska synpunkter är de långa sommarferierna inte entydigt ändamålsenliga och fördelaktiga, eftersom barn vanligen relativt fort återhämtar sig efter ett tröttande arbete. Ur nämnda synpunkter blir tveksamheten särskilt stor, därest långa skoldagar utgör en förutsättning för omfattande ferier.

K A P I T E L 10

Sociologiska förhållanden

Utvecklingen mot femdagars arbetsvecka under kortare eller längre perioder eller i vissa fall under hela året inom allt vidare samhällsområden utgjorde det starkaste incitamentet till den år 1958 påbörjade försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Därvid spelade familjesociala skäl en framt r ä d a n d e roll. Fria lördagar ansågs kunna bidra till en familjelivets renässans, till ökad sammanhållning inom familjen och till samling kring gemensamma intressen. Vissa sociologiska omständigheter måste tillmätas stor vikt vid överväganden angående mera genomgripande förändringar i skolans lärotider. Dessa frågeställningar behandlas i föreliggande kapitel. Framställningen grundar sig bland annat på de under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka gjorda iakttagelserna och erfarenheterna samt den i samband med nämnda försöksverksamhet genomförda sociologiska undersökningen. 10.1 Familjesociala

frågor

10.1.1.1 Föräldrarnas arbetstider och skolans lärotider. Förändringar i skolans arbetstidsutläggning kan medföra omfattande verkningar av sociologisk art. Detta gäller förändringar i fråga om såväl skoldagens och skolveckans som läsårets längd och organisation. Vid ett införande av femdagars skolarbetsvecka är det bland annat betydelsefullt att

klarlägga, i vad mån den förändrade situationen påverkar familjen. Därvid aktualiseras spörsmål rörande förhållandet mellan å ena sidan skolans lärotider och å andra sidan föräldrarnas förvärvsarbete och arbetstider. En väsentlig fråga utgör i detta sammanhang möjligheterna att gemensamt utnyttja fritiden. En huvudfråga i förbindelse därmed gäller möjligheterna att samordna endera eller båda föräldrarnas dagliga arbetstider och semestrar med barnens skolarbetstider och ferier. Med beaktande av för undervisningen relevanta omständigheter, vissa förhållanden på arbetsmarknaden m. m. gäller det att söka ordna skolans arbetstidsutläggning så, att familjesociala synpunkter blir tillgodosedda. Föräldrar och barn bör om möjligt ha sådana arbets- respektive lärotider, att ledigheterna under dagen, veckan och året samordnas i överensstämmelse med familjesociala behov och önskemål. Uppenbarligen går arbetsmarknadens och skolans arbetstider endast i viss utsträckning att avpassa så, att en dylik målsättning förverkligas. Skolans läsordning var — såsom framhållits i tidigare sammanhang — ursprungligen utformad med hänsyn till det gamla bondesamhället. Väsentliga delar av denna arbetsordning äger i mer eller mindre modifierad form alltjämt giltighet. Lärotiderna är sålunda inte utformade med anknytning till det nutida arbets-

135 livets villkor eller anpassade till de förhållanden det moderna samhället bjuder. Relationerna mellan lärotiderna och arbetsmarknadens arbetstider växlar numera långt hastigare än under tidigare, mera statiska förhållanden. Veckoarbetstidens längd och semestrarnas omfattning har förändrats väsentligt under loppet av det senaste decenniet. Men även förhållandena inom angivna tidsram undergår ofta fluktuationer i ett eller annat avseende. Kontinuerlig drift, skiftgång, omstrukturering av driften, förändrade relationer mellan insatsen av manlig och kvinnlig arbetskraft m. fl. omständigheter kan på olika sätt få genomgripande familjesociala återverkningar. Därest endast en av föräldrarna är yrkesverksam utom hemmet, torde en samordning mellan arbetsmarknadens arbetstider och skolans lärotider i stor utsträckning bättre kunna genomföras. Svårigheterna kan däremot i hög grad accentueras, om båda föräldrarna har förvärvsarbete. Den ovan förda diskussionen har främst tagit fasta på de gemensamma ledigheter och tillfällen till samvaro, som familjemedlemmarna kan ernå. I en del fall kommer vid genomförande av femdagars skolarbetsvecka den situationen att inträffa, att hustrun har förvärvsarbete under lördagen, medan mannen och barnen är lediga från arbete respektive skola. Kvinnlig arbetskraft är nämligen i stor utsträckning anställd inom vårdyrken, handel, hotelloch restaurangbranschen samt andra serviceyrken, där lördagsledighet förekommer m i n d r e ofta eller hör till undantagen. I familjer, där modern arbetar i hemmet, kan för henne i många fall arbetsbördan öka till följd av de fria lördagarna inom arbetsmarknad och skola. 1

10.1.1.2 Elevernas ålder och skolsituation. Förändringar i skolans arbetstider kommer att beröra vitt skilda elevkategorier. I detta sammanhang är särskilt åldersfaktorn av intresse. Man har uppenbarligen att räkna med hela åldersskalan från barn i grundskolans årskurs 1 upp till personer i vuxen ålder vid gymnasier, yrkesskolor, omskolningskurser m. fl. undervisnings- och utbildningsformer. De yngre åldersgrupperna står i en långt starkare beroendeställning till föräldrar och målsmän beträffande omhändertagande under fritid än de något äldre åldersgrupperna. Samordningen mellan femdagarsvecka inom arbetsmarknaden och i skolan h a r ur den aspekten större betydelse för de yngre. Ett införande av femdagars skolarbetsvecka på orter, där förvärvsarbetande föräldrar i förhållandevis stor utsträckning har sexdagarsvecka, kan uppenbarligen ge anledning till svårbemästrade situationer. Saknas tillgång till dag- och eftermiddagshem eller liknande anordningar och föräldrarna inte har anförvanter eller andra personer, som kan öva tillsyn över barnen, blir dessa hänvisade till sig själva. Den förekommande »nyckelbarnssituationen» blir under dylika omständigheter än 1 Härmed sammanhängande frågeställningar har undersökts av E. Ulich, Psychologisches Institut der Universität Miinchen. Av undersökningen framgår bland annat, att på heltid eller halvtid utom hemmet yrkesverksamma mödrar till 80 resp. 84 procent tillstyrker femdagars skolarbetsvecka, medan av de icke yrkesarbetande mödrarna 70 procent tillstyrker en dylik förändring. (Zeitschrift fiir experimentelle und angewandte Psychologie, Band V/3. Göttingen). I en utredning om skolans femdagarsvecka, som år 1961 genomfördes på uppdrag av det schweiziska lärarförbundets kommission för interkantonala skolfrågor, framhölls som nackdelar med femdagars skolarbetsvecka bland annat, att moderns hushållsarbete skulle hindras genom barnens fria lördag. (Schweizerische Lehrerzeitung, 39/1960, s. 1103 ff och 8/1963, s. 235 ff).

136 vanligare. Redan av den anledningen är en nära samordning mellan arbetstiderna inom skola och samhälle av stor vikt. 1 Antydda förhållanden bör ses mot bakgrunden av att bebyggelsen i växande utsträckning koncentreras till tätorter, varigenom de ungas uppväxtmiljö blir mera komplicerad. Uppfostran innebär i hög grad en fortgående tillvänjnings- och anpassningsprocess. Skolan har därvid till uppgift att påverka de ungas vanebildning och underlätta deras inskolning i samhället. Även om tidsfaktorn inte får överbetonas, kan skolans uppgift i nämnda avseende måhända försvåras genom en alltför långtgående reducering av lärotiderna. Differenser mellan å ena sidan föräldrarnas semestrar samt å andra sidan barnens ferier och under läsåret infallande längre eller kortare lov aktualiser a r bland annat frågor angående vissa samhälleliga åtgärder, nämligen organiserandet av fritidsverksamhet, anläggandet av sommarlovskolonier m. m. Dessa spörsmål behandlas i senare avsnitt av detta kapitel. Av väsentlig betydelse ur familjesocial synpunkt är självfallet elevernas allmänna skolsituation. Denna innefattar det egentliga skolarbetet enligt gällande läroplan. Vidare måste givetvis beaktas elevernas läxor och övriga hemuppgifter samt eventuellt förekommande resor mellan hemmet och skolan. F ö r de mest arbetsbelastade eleverna blir uppenbarligen tiden för samvaro med såväl familjen som med kamrater synnerligen knapp. Så blir framför allt förhållandet för eleverna vid de gymnasiala skolformerna. Med det nya gymnasiets införande blir situationen förändrad. På grund av det något lägre genomsnittliga veckotimtalet ges hemarbetet

ökat utrymme. De friare arbetsformerna, som bland annat berör elevernas hemuppgifter, kommer emellertid såsom tidigare framhållits att kräva betydande insatser från elevernas sida. Ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka medför uppenbarligen, att de fyra för sedvanliga läxuppgifter disponibla dagarna blir särskilt arbetstyngda. Däremot öppnar en dylik förändring starkt vidgade möjligheter till familjesamvaro under veckosluten. Mest påtaglig blir förändringen för på skolorten inackorderade elever, som i ökad omfattning kan besöka hemmet och förlänga sin vistelse där med en dag. Även för de dagligen resande eleverna blir situationen i många fall avsevärt gynnsammare, främst genom bortfallet av en resdag. Erfarenheterna under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har gett otvetydiga vittnesbörd om att eleverna högt värdesatt skollediga lördagar. Även om veckosluten för t. ex. gymnasieeleverna ofta varit förknippade med studier och lösandet av olika hemuppgifter, har möjligheten att få vistas i hemmet framstått som en avgjord fördel.

10.2 Fritidens

användning

De sociologiska förhållanden, som har aktualitet i föreliggande sammanhang gäller bland annat fritidens utnyttjande. För utredningen h a r det varit av särskilt intresse att söka klarlägga ele1 Problemet har aktualitet även i ett flertal andra länder. Här må som exempel nämnas förhållandena i Västtyskland, där man sökt bemästra svårigheterna genom att inrätta s.k. daghemsskolor. Vid dessa erhåller eleverna lunch. Skolorna övertar vidare tillsynen över dem under en del av eftermiddagen och ombesörjer läxkontrollen (jfr bil. 8 till detta betänkande). Antydda lösning har emellertid inte mött odelat positivt gensvar från föräldrarna (se t.ex. L. Beigler, Funftagewoche auch im Schulwesen. Köln 1962, s. 34).

137 vernas användning av den fria lördagen i de fall femdagars skolarbetsvecka tilllämpats samt eventuella förändringar i övrigt i deras fritidsaktiviteter till följd av denna arbetstidskoncentration. Även utnyttjandet av den skolfria lördagen till förvärvsarbete h a r uppmärksammats. Antydda problemställningar har ingått i den av utredningen genomförda sociologiska undersökningen angående effekten av skolans femdagarsvecka. En närmare redovisning av denna undersöknings uppläggning, genomförande och resultat lämnas i bilaga 5 till detta betänkande. I förevarande sammanhang må beträffande de ovan antydda frågeställningarna anföras följande. Erfarenheterna under försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan liksom resultaten av i samband därmed genomförda undersökningar har gett vid handen, att den fria lördagen inte erbjudit några sysselsättningssvårigheter för huvudparten av eleverna. Enligt utredningens sociologiska undersökning var det främst yngre elever, som befarade att de skulle ställas inför dylika problem, medan exempelvis gymnasieungdomen relativt sällan uttryckte sådana betänkligheter. F ö r att ytterligare belysa hithörande frågeställningar må återges några resultat av en i Örebro under vårterminen 1966 genomförd enkätundersökning angående skolans femdagarsvecka. Denna undersökning omfattade 511 lärare, 999 målsmän och 760 elever, varav 451 pojkar och 309 flickor. Deltagande klassavdelningar utvaldes slumpmässigt, dock så att olika skolformer blev representerade, nämligen grundskolan (högstadiet), fackskolan samt allmänna och tekniska gymnasier. I den enkät, som tillställdes eleverna, ingick bland annat frågan, om de haft »svårt att hitta på något att göra under dagtid på de lediga lördagarna». Tre svarsmöjligheter stod

öppna, nämligen »ja, ofta», »ja, ibland» och »nej». Fördelningen på de olika svarsalternativen var för samtliga elever 1,8, 5,0 respektive 93,2 procent. 1 I fråga om arten av fritidssysselsättningar föreligger enligt utredningens sociologiska undersökning inga större olikheter mellan elever med femdagars och elever med sexdagars skolarbetsvecka. Däremot råder självfallet betydande skillnader i fritidsaktiviteter för elever av olika åldrar. Helt allmänt kan sägas att de yngre elevernas fritid i stor omfattning upptas av lekar och kamratlig samvaro i hemmet (eller fritidshuset) och dess närhet. Vidare ägnar de TVoch radioprogrammen livligt intresse. De äldre eleverna hjälper ofta till i hemmet. För dem är därjämte kamratlig samvaro, TV-, radio- och (grammofon-) musikprogram, förströelseläsning, film, dans, sport och idrott flitigt återkommande fritidssysselsättningar. Såsom tidigare framhållits använder ett stort antal gymnasieelever den skolfria lördagen för självstudier. Enligt utredningens sociologiska undersökning har omkring en tredjedel av gymnasisterna utnyttjat lördagen för sådana ändamål. Den i Örebro genomförda undersökningen gav än högre värden. Förvärvsarbete under den skolfria lördagen synes ha förekommit endast i mycket begränsad utsträckning. För att ytterligare belysa frågan om elevernas fritidssysselsättningar må anföras vissa sammanfattande resultat av den i Örebro-undersökningen ingående föräldraenkäten. Föräldrarnas uppgifter gav för samtliga i berörda undersök1 Beträffande resultaten inom olika skolformer kan nämnas att fördelningen på de tre svarsalternativen för eleverna inom grundskolans högstadium (121 pojkar och 109 flickor) var 3,1, 10,4 respektive 86,5 procent, medan den för eleverna inom tekniska gymnasiets årskurs I3 (79 pojkar) var 0, 2,5 respektive 97,5 procent.

138 ning ingående elever följande procentuella fördelning på olika sysselsättningar under den skolfria lördagen (avser ej kvällstid): hobbyverksamhet, idrott, friluftsliv o. dyl studier (läxläsning m. m.) förvärvsarbete övriga sysselsättningar »ingenting särskilt»

51,5 procent 15,5 » 2,9 » 9,4 » 20,7 »

Resultatmässigt föreligger såsom framgått av det föregående vissa differenser mellan olika sociologiska undersökningar rörande hithörande förhållanden. Till en del beror den bristande överensstämmelsen på skillnader i uppläggning, frågeställningar m. m.1 10.3 Vissa samhälleliga

åtgärder

10.3.1.1 Nuläget. Den genomgripande strukturförändringen i vårt samhälle har inneburit en hastigt fortgående urbanisering, som lett till att omkring 75 procent av befolkningen nu är bosatt i städer och andra tätorter. Samtidigt h a r näringslivet kännetecknats av ökad rationalisering, som medfört en högt uppdriven takt inom arbetslivet. I olika avseenden har därför tillvaron för många människor kommit att präglas av en intensitet, som saknade motsvarighet för bara ett eller annat årtionde tillbaka. Jäktet, bullerstörningarna m. m. h a r accentuerat behovet av rekreation. Det ekonomiska framåtskridandet och därav följande standardförbättringar, som bland annat kommit till uttryck i veckoarbetstidens förkortning och de längre semestrarna, har skapat ökade möjligheter till valfrihet i fråga om fritidens utnyttjande. Samhället har också vidtagit olika mått och steg för att den enskilde skall få ett bättre utbyte av den ökade fritiden. Markpolitiska insatser för fritidsbebyggelse och kollektiva anläggningar för det rörliga friluftslivet,

stöd åt studieförbund, föreläsningsverksamhet m. fl. former av folkbildningsarbete, främjande av ungdomens förenings- och fritidsverksamhet, arbetet vid hemgårdar och klubbverksamheten på landsbygden, stöd åt idrottsrörelsen och ideella organisationer samt utbildning av bland annat konsulenter, handledare och instruktörer för skilda fritidssysselsättningar kan nämnas som exempel på områden och aktiviteter, vilka varit föremål för ett livligt intresse från centrala, regionala och lokala myndigheter, organisationer och sammanslutningar. 2 Såsom framgått av den ovan summariskt lämnade exemplifieringen har inte minst barn och ungdom uppmärksammats i dessa sammanhang. Självfallet är det emellertid inte endast genom allmänna insatser av olika slag, som fritidens lämpliga utnyttjande främjats. Även andra omständigheter har spelat en betydande roll. Det snabbt ökande innehavet av bilar h a r 1 Som jämförelse med ovan relaterade svenska undersökningar må nämnas en liknande undersökning i Kassel (Västtyskland). Den syftade till att kartlägga elevernas användning av lördagsförmiddagarna under en period av försöksvis tillämpad femdagarsvecka vid stadens skolor. Resultatet var i relevanta delar följande:

hjälp i hemmet vila promenader, lek och sport förströelseläsning, musik, målning m. m studier förvärvsarbete »ingenting att göra»

46,9 procent 25,7 » 10,4 » 9,5 4,4 1,4 1,7

» » » »

2 Ett talande bevis för samhällets intresse för de ovan angivna förhållandena utgör den rad statliga utredningar, som under senare år från olika aspekter behandlat hithörande frågeställningar, nämligen bland annat studiesociala utredningen, jordbruksupplysningskommittén, 1960 års folkbildningsutredning, 1960 års naturvårdsutredning, familjeberedningen, 1962 års fritidsutredning, statens ungdomsråd och 1962 års ungdomsutredning.

139 gett allt flera tätortsbor möjligheter att förlägga delar av fritidssysselsättninga r n a till lugnare och för avkoppling och vila gynnsammare miljöer. I vidgad omfattning har familjerna även haft möjligheter att skaffa egna fritidshus. Denna utveckling beräknas fortsätta. Medan för närvarande omkring vart åttonde hushåll har en sommarstuga e. dyl., pekar en av 1962 års fritidsutredning verkställd undersökning mot en fördubbling av antalet fritidshus und e r de närmaste 5—10 åren (Friluftslivet i Sverige I. SOU 1964:47, ss. 93 och 165). 10.3.1.2 Erfarenheter under försöksverksamheten. Det är bland annat mot bakgrunden av de ovan berörda förhållandena, som olika åtgärder för elevernas fritidssysselsättning under försöksverksambeten med femdagars skolarbetsvecka måste ses. Utredningen h a r särskilt uppmärksammat hithörande frågeställningar i samband med dess sociologiska undersökning. Enligt därvid erhållna resultat ansåg 28 procent av lärarna och 10 procent av såväl föräldrarna som eleverna, att åtgärder för ungdomens fritidssysselsättning skulle vidtas från skolans eller kommunens sida. Några större skillnader förelåg inte mellan orter med femdagars och orter med sexdagars skolarbetsvecka. I allmänhet efterlystes ökat stöd åt hobbyverksamhet och idrott. Vidare uttryckte man önskemål om att ungdomsledare skulle engageras på lördagarna och att skollokalerna skulle kunna disponeras för elevernas fritidssysselsättningar. Resultaten av på lokala initiativ genomförda enkätundersökningar understryker ytterligare föräldrarnas önskemål om olika åtgärder från skola, barnavårdsnämnd, ungdomsorganisationer m. fl. Erfarenheterna från försöksverksam-

heten ger en delvis annan bild. Påtagliga skillnader kan även konstateras mellan å ena sidan den av tillsynsmyndigheterna läsåret 1958/59 inledda försöksverksamheten och å andra sidan den på utredningens initiativ läsåren 1964/65 och 1965/66 genomförda särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Enligt rapporterna r ö r a n d e den av tillsynsmyndigheterna inledda försöksverksamheten har endast i enstaka fall förekommit någon organiserad fritidsverksamhet i samband med försöken. I de drygt tio kommuner, som tillämpat femdagarsvecka under hela läsåret, har frågan saknat större aktualitet, främst beroende på att ingen större kommun tillhört denna försöksgrupp, övriga försökskommuner har nära nog undantagslöst ej ansett det påkallat att organisera någon fritidsverksamhet, så länge femdagarsvecka tillämpas endast under omkring en fjärdedel av läsåret. — Elevernas förvärvsarbete under de skolfria lördagarna har blivit föremål för olika, subjektivt färgade omdömen. En del rapportörer anser, att en dylik disposition av fritiden är i övervägande grad fördelaktig för eleverna, inte minst med hänsyn till den yrkesorientering som de därigenom kan erhålla. Andra tar mer eller mindre avstånd från en sådan användning av den ökade ledigheten, som enligt deras mening därmed förlorar sitt egentliga syfte. Vid den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har förelegat andra betingelser. Dels h a r flertalet kommuner tillämpat femdagarsvecka under hela läsåret, dels har i försöksgruppen ingått ett betydande antal relativt stora städer. Dessa båda omständigheter har bidragit till att frågor angående elevernas fritidssysselsättningar fått ökad aktualitet. En del av de berörda kommunerna

140 har på olika sätt sökt främja elevernas fritidssysselsättningar under den ökade ledigheten. Skolstyrelser, idrotts- och fritidsstyrelser m. fl. har utarbetat och tillställt föräldrar och elever broschyrer om möjligheterna till fritidsverksamhet. Upplåtandet av skollokaler och andra utrymmen, ökade resurser för eftermiddagsverksamhet och för rekrytering av lämpliga ledare är andra exempel på samhälleliga åtgärder. På vissa orter h a r man kunnat konstatera ett livligt deltagande i olika fritidsaktiviteter, t. ex. hobbyverksamhet av skilda slag, studiecirklar och föreningsverksamhet. På andra orter däremot har ungdomen i mycket stor utsträckning föredragit att själv disponera över sin lediga tid. Vid vissa internatskolor har man lagt särskild vikt vid elevernas fritidssysselsättningar. Samarbete har i stor utsträckning förekommit med bland annat bildningsförbund, idrotts- och skytteföreningar samt med ungdomsorganisationer på skolorten. Vid de centrala verkstadsskolorna h a r fritidsverksamheten vanligen planerats av elevkonsulenten (kuratorn). Tillämpningen av femdagarsvecka h a r medfört, att fritidssysselsättningarna erhållit starkt minskad aktualitet i samband med veckosluten, eftersom flertalet elever utnyttjat de ökade hemresemöjligheterna. Egentliga fritidsproblem i samband med försöksverksamheten h a r rapporterats endast i ett fåtal fall, där en del av skolungdomen ansetts tillbringa alltför mycket av sin nyvunna ledighet på konditorier, i varuhus m. fl. ställen. I kommuner belägna utanför tätorterna har man iakttagit en motsatt effekt av femdagarsveckan. Där bosatta ungdomar, som tillhör eleverna vid respektive tätorters skolor, har tidigare under lördagarna fördrivit en god del av eftermiddagen på skolorten. Denna företeelse har nästan helt försvunnit.

I de allra största städerna h a r man ansett sig böra särskilt uppmärksamma sådana ungdomsproblem, som sammanhänger med dagdriveri, snatteri, alkoholmissbruk o. dyl. Uppsökande verksamhet (genom gatuassistenter m. fl.) h a r bedrivits i dylika sammanhang. Det gäller i dessa fall minoriteter bland eleverna. Något närmare samband mellan femdagarsveckan och berörda ungdomsproblem h a r inte ansetts föreligga.

10.4 Inställningen dagarsvecka

till

skolans

fem-

Till de sociologiska frågeställningar, som h a r aktualitet i föreliggande sammanhang, hör även elevernas, föräldr a r n a s samt lärarnas och övriga till skolans verksamhet knutna personalkategoriers inställning till skolans arbetstidsutläggning. Utredningen h a r (såsom n ä r m a r e redovisas i bil. 5 till betänkandet) undersökt denna inställning i anslutning till den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Undersökningen har i berörda delar begränsats till att omfatta elevers, föräldrars och lärares inställning till frågan om femdagarsvecka under hela eller halva läsåret eller sexdagarsvecka. Den ägde rum vid tre tillfällen under läsåret 1964/65, nämligen i början, i mitten och i slutet av läsåret. Av lärare, föräldrar och elever, som tillämpat femdagarsvecka under hela läsåret, önskade vid sista undersökningstillfället (maj 1965) 90 procent av lärarna i grundskolans årskurser 3 och 8 samt 70 procent av gymnasielärarna behålla den prövade anordningen med femdagarsvecka under hela läsåret, en uppfattning som till 85 å 90 procent delades av berörda föräldrar och elever (jfr t. ex. bil. 3, tab. 8). Inställningen till skolans femdagarsvecka kan snabbt förändras på en ort.

141 Belysande är i det fallet resultaten av två undersökningar, som genomförts i Örebro. Den första undersökningen företogs vårterminen 1965 och omfattade 1 461 målsmän samt 419 elever, varav 207 från grundskolans högstadium, 138 från allmänt och 74 från tekniskt gymnasium. Den andra undersökningen, som genomfördes vårterminen 1966, har åberopats i det föregående. Såsom tidigare nämnts omfattade den 999 målsmän, 760 elever vid olika skolformer och 511 lärare. Stadens skolor hade vid det andra undersökningstillfället sedan läsårets början deltagit i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. I fråga om femdagarsveckans tillämpning under hela läsåret gav de båda undersökningarna sammanfattningsvis följande procentuella fördelning: Negativa

Indifferenta

58,0 90,5

34,4 7,7

7,6 1,8

55,9 95,1

36,5 4,9

.

91,2 2

8,8

Positiva Föräldrar VT 1965 VT 1966 Elever VT 1965 VT 1966 Lärare VT 1966

7,6 i

i

1 Endast två svarsalternativ angavs. Några lärare ingick inte i den 1965 genomförda undersökningen. 2

Beträffande speciellt lärarnas inställning till skolans femdagarsvecka har den visat sig minst positiv hos dem, som varit knutna till under avveckling varande skolformer med höga veckotimtal. Utredningen har under arbetets gång genom rapporter och vid överläggninga r kunnat konstatera, att inställningen till skolans femdagarsvecka blivit allt mera positiv. Denna förändring kan för-

modas ha flera orsaker. Sålunda kan utfallet av den hittills bedrivna försöksverksamheten i någon mån ha bidragit till att frammana en dylik inställning. Främst torde dock den förändrade attityden bero på den numera allt vanligare förekommande femdagarsveckan inom näringsliv och arbetsmarknad. Det kan följaktligen med visst fog antagas vara familjesociala synpunkter, som i första h a n d varit bidragande orsaker. Arbetsmarknadsmässiga förhållanden, familjestrukturen m. fl. omständigheter medför emellertid, att det nära nog oundvikligt kommer att finnas en inte så obetydlig grupp, för vilken den skolfria lördagen kommer att innebära svårigheter av olika slag. Skall en dylik förändring genomföras måste tydligen samhället vidta åtgärder för att i möjligaste mån minska och avlägsna dessa olägenheter.

10.5 Sammanfattning

Vissa sociologiska förhållanden måste tillmätas stor betydelse vid överväganden rörande förändringar i skolans lärotider. En huvudfråga gäller möjligheterna att samordna endera eller båda föräldrarnas dagliga arbetstider och semestrar med barnens skolarbetstider och ferier. Denna samordning kan visa sig särskilt besvärlig i de fall båda föräldrarna är yrkesverksamma utom hemmet. Vissa arbetsformer, t. ex. skiftgång, kontinuerlig drift, vissa serviceyrken och arbeten som kräver jourtjänst, komplicerar situationen. Ensamstående föräldrar med barn i yngre åldrar kräver också särskilt beaktande. Eleverna i vissa skolformer är vidare så arbetstyngda, att föga tid återstår för samvaro med familjen, när skolarbetet och därtill hör a n d e hemuppgifter fullgjorts. De skolfria lördagarna har emellertid vanligen inneburit ökade möjligheter till um-

142 gänge mellan föräldrar och barn. Särskilt påtagliga har fördelarna varit för inackorderade elever samt elever med lång resväg till skolan. I allmänhet har den skolfria lördagen inte erbjudit eleverna några sysselsättningssvårigheter. De yngre elevernas lediga tid har i stor utsträckning upptagits av lekar i eller nära hemmet. Vidare har de ägnat TV- och radioprogrammen livligt intresse. Detta intresse har delats av de äldre eleverna, för vilka arbete i hemmet, kamratlig samvaro, musikprogram, förströelseläsning, film, dans samt sport och idrott dessutom utgjort flitigt återkommande fritidssysselsättningar. De samhälleliga åtgärderna för att bereda eleverna fritidssysselsättningar i samband med skolans femdagarsvecka har varit relativt begränsade. Så har varit fallet även i kommuner, som bedrivit försöksverksamhet under hela läsåret. Förklaringen härtill torde främst vara att söka i det faktum, att föräldrarna och barnen i betydande omfattning själva önskat planera den fria lördagen.

Vidare har redan tidigare i åtskilliga kommuner vidtagits så många åtgärder, att den uppkomna situationen inte synes ha påkallat några ytterligare mått och steg. En avvaktande hållning i väntan på statsmakternas beslut angående skolans lärotider har därjämte kunnat förmärkas i vissa fall. Frågan om olika åtgärder har främst varit en angelägenhet för större städer och tätorter. Till de sociologiska frågeställningar, som har aktualitet i föreliggande sammanhang, hör även inställningen till skolans arbetstidsutläggning hos elever, föräldrar samt lärare och övriga till skolans verksamhet knutna personalkategorier. Utredningen har under arbetets gång på olika sätt kunnat konstatera, att attityden till skolans femdagarsvecka generellt sett blivit allt mera positiv. Främst torde den förändrade inställning bero på den numera allt vanligare förekommande femdagarsveckan inom näringsliv och arbetsmarknad med därav följande familjesociala önskemål.

K A P I T E L 11

Ekonomiska frågor

11.1 Inledande

synpunkter

Avsevärda belopp investeras i vårt land varje år i skolanläggningar, och de årliga driftskostnaderna för skolväsendet är högst betydande. De statliga utgifterna för av utredningsarbetet berörda undervisnings- och utbildningsformer uppgår för närvarande till omkring 3,4 miljarder kronor årligen, d. v. s. mer än en tiondel av riksstatens utgiftsanslag. Förändringar i skolans lärotider kan få vissa icke helt obetydliga ekonomiska konsekvenser. Redan tidigare har utredningen riktat uppmärksamheten på sambandet mellan skolans arbetstidsutläggning och skollokalernas effektiva utnyttjande (se 5.3). I förevarande sammanhang skall utredningen belysa vissa andra förhållanden av ekonomisk betydelse, vilka har samband med skolans lärotider. Inledningsvis må konstateras att enligt de under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka gjorda erfarenheterna, h a r några ytterligare lokalbehov direkt hänförliga till försöksverksamheten endast undantagsvis gjort sig gällande. Det h a r därvid gällt skolor, som redan tidigare haft en uttalad knapphet på vissa specialsalar. De i det följande behandlade ekonomiska frågorna rörande skolväsendet gäller avlöningar samt kommunernas kostnader för elevernas dagliga resor, skolmåltider, inackorderingen av elever, bränsle och elektrisk ström. Fram-

ställningen fotar sig bland annat på rapporterna rörande försöksverksamheten' med femdagars skolarbetsvecka och däri förekommande uppgifter angående förändringar i vissa utgiftsposter. Även med stöd av dessa erfarenhetsmässigt konstaterade förändringar är emellertid behandlingen av nämnda kostnadsfrågor vansklig. Den kommunala bokföringen torde i regel inte ha en sådan uppläggning, att den på varje punkt medger renodling av ifrågavarande kostnader. Svårigheterna att direkt avläsa kostnadsdifferenserna torde i vissa fall ha lett till uppskattningar. Härtill kommer att flera av de berörda utgifterna till en del är avhängiga av lokala förhållanden, t. ex. kommunens läge, byggelsetyp och allmänna kommunikationer, förekommande skolformer, skolornas belägenhet och antalet elever. Då vissa av dessa betingelser därjämte växlar, försvåras jämförelserna angående kostnaderna från ett år till ett annat.

11.2 Avlöningar

Avlöningsanslaget h a r visst samband med den genom femdagarsveckans tilllämpande ändrade arbetsbelastningen. Såväl skolledare som lärare har enligt avgivna omdömen i huvudsak ansett arbetsbördan oförändrad eller något ökad. I en del fall har ökningen betecknats som en övergångsföreteelse, övrig till skolans verksamhet knuten personal h a r enligt försöksrapporterna genom-

144 snittligt erhållit en något minskad arbetsbörda i den obligatoriska skolan och en något ökad vid gymnasierna, medan den vid övriga skolformer förblivit i stort sett oförändrad. Avlöningarna är den största utgiftsposten för skolväsendet. Utredningen saknar emellertid av flera skäl anledning att närmare behandla hithörande frågor. Dels gäller det anställnings- eller arbetsvillkor, som utgör föremål för förhandlingarna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dels är beträffande den största personalkategorin — lärarna — spörsmål angående den faktiska arbetssituationen m. m. under utredning. I anslutning till uppgifterna i försöksrapporterna må dock i fråga om avlöningar för vaktmästar-, skolmåltidsoch städpersonal följande framhållas. Generellt gäller att konstaterade minskningar i avlöningsanslaget endast förekommit i samband med den timavlönade personalen. Det är framför allt utgifterna för skolmåltids- och städpersonalen som minskat. F ö r vissa av nämnda personalkategorier har femdagarsveckan inte medfört några ändrade arbetsuppgifter och knappast heller någon förändring beträffande arbetstiderna. För andra däremot h a r försöksverksamheten inneburit ett minskat antal arbetsdagar. Så har varit förhållandet för städpersonalen samt för den till skolmåltidsverksamheten knutna personalen i kommuner, där skolbespisning tidigare förekom även på lördagar. För städpersonalen har därjämte i vissa fall arbetstiderna blivit något obekvämare, främst därigenom att specialsalar av olika slag behövt utnyttjas längre tid på dagen än vid sexdagars skolarbetsvecka. Beträffande internatskolorna har elevernas hemresor i samband med de fria lördagarna återverkat på ekonomipersonalens arbetsförhållanden. Jourtjäns-

ten under veckosluten h a r helt eller till stor del bortfallit. Beträffande de uppkomna besparingarna för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonalen må som exempel anföras följande. Läsåret 1963/64 tillämpade Göteborgs stad femdagars skolarbetsvecka under elva veckor. Då skolmåltider på lördagar slopats redan tidigare, skedde inga besparingar i fråga om skolmåltidspersonalen. För den enligt kommunala avtal avlönade städpersonalen minskades lönen med n/2i4 och för personal, som avlönades enligt statliga avtal, reducerades lönen med tio procent, då femdagarsvecka tillämpades under hel månad. Besparingarna under läsåret belöpte sig till sammanlagt 98 000 kronor. För de fem kommuner som 1964/65 deltog i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret (Södertälje, Växjö, Karlstad, Alnö och Nederkalix), uppgick utgiftsminskningen per vecka för angivna personalkategorier till sammanlagt 12 500 kronor, vilket innebar en genomsnittlig minskning om drygt 12 procent. Motsvarande besparingar för de 36 försökskommuner, som läsåret 1965/66 rapporterade lägre utgifter för nämnda personal, belöpte sig till sammanlagt omkring 35 700 kronor per vecka, eller genomsnittligt 13 procent. Beaktas samtliga försökskommuner i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret, torde de procentuella besparingarna för vaktmästar-, skolmåltidsoch städpersonalen 1965/66 ha uppgått till omkring 9 procent.

11.3 Elevernas

dagliga resor

Vårt lands bebyggelsetyp, skolorganisation, bildandet av större kommunenheter och skolväsendets pågående cen-

145 tralisering, den fortskridande urbaniseringsprocessen med därav föranledda skolindragningar samt det växande antalet ungdomar som söker sig till undervisnings- och utbildningsanstalter över den obligatoriska skolans stadium ger — såsom framhållits under 9.2.3 — ökad vikt åt frågor r ö r a n d e elevernas dagliga resor mellan hemmet och skolan. I städer och tätorter utnyttjas därvid framför allt allmänna färdmedel. Främst för landskommunerna har särskilt ordnade elevtransporter fått växande betydelse. Skolskjutsfrågan har av ovan antydda skäl blivit en väsentlig angelägenhet inte endast för landets nordligare delar utan även för vissa områden i mellersta och södra Sverige. Det må i detta sammanhang nämnas, att årskostnaderna för skolskjutsverksamheten ungefär tredubblats under loppet av de senaste tio åren. Läsåret 1965/66 torde utgifterna ha uppgått till i runt tal 100 miljoner kronor. Koncentrationen av skolveckan till fem dagar har medfört minskade kostnader för elevernas resor. Det bör emellertid framhållas, att kommunerna i relativt stor utsträckning anordnat extra skjutsturer under veckans fem återstående skolarbetsdagar. Därigenom h a r elevernas väntetider nedbringats. Även om hänsyn tas till de med extraturerna förenade kostnaderna, har enligt de ingivna försöksrapporterna en del kommuner gjort vissa besparingar. Oförändrade eller endast obetydligt lägre kostnader h a r redovisats av kommuner, som inte alls eller endast i ringa omfattning haft någon särskilt ordnad skolskjutsverksamhet. Resande elever i dylika kommuner har i huvudsak kunnat utnyttja de reguljära kommunikationerna, varvid terminskort eller liknande, för längre perioder giltiga färdbiljetter använts. Som belysande exempel på de upp10—614814

komna besparingarnas storlek må nämnas att utgiftsminskningen för skolskjutsverksamheten i de fem försökskommunerna Södertälje, Växjö, Karlstad, Alnö och Nederkalix läsåret 1964/ 65 belöpte sig till sammanlagt 1 700 kronor per vecka, vilket innebar en genomsnittlig minskning om 9,5 p r o cent. Utgiftsminskning för 41 kommuner, som läsåret 1965/66 redovisade förändrade kostnader, uppgick per vecka till 55 000 kronor, vilket motsvarade en minskning om 14,5 procent. Enligt en skattning gällande samtliga kommuner, som i den särskilda försöksverksamheten tillämpat femdagarsvecka hela läsåret 1965/66, belöpte sig den procentuella besparingen till genomsnittligt 12 procent. Det må framhållas, att ett generellt genomförande av femdagars skolarbetsvecka i hela landet med all sannolikhet skulle medföra ytterligare minskningar i utgifterna för skolskjutsverksamheten. Vid dess planering skulle nämligen under angivna förutsättning angränsande kommuner ha större möjligheter att samverka. Vidare skulle vissa initiala svårigheter att samordna tidtabellerna för de reguljära linjerna med skolskjutsarna och skolans lärotider elimineras.

11.4 Skolmåltider elever

samt inackordering

av

Skolmåltidsverksamheten u n d e r lördagarna har en högst varierande omfattning i skilda kommuner. På många orter utformas läsordningarna så, att skolarbetet nämnda veckodag endast omfattar 2 å 4 lektioner. I dylika fall förekommer skolmåltider endast u n d a n tagsvis p å lördagar. Det kan nämnas, att av de 66 kommuner, som i den särskilda försöksverksamheten tillämpat femdagarsvecka hela läsåret, inemot

146 hälften icke anordnat några skolmåltider på lördagarna under tidigare läsår med sexdagars skolarbetsvecka. Särskilt i kommuner med högstadieskolor, gymnasier m. fl. skolformer är emellertid en schemaläggning enligt ovan antydda lösning inte möjlig. Dels kräver de högre veckotimtalen större utrymme, dels utnyttjas befintliga specialsalar av olika slag i viss utsträckning även på lördagseftermiddagarna. I dylika fall serveras vid sexdagars skolarbetsvecka skolmåltider för berörda elever även på lördagarna. Svårigheter att ordna måltidspauserna på ett för alla elever lämpligt sätt h a r förekommit. Under lektionsdagar om åtta lektioner har det sålunda i någon utsträckning förekommit, att endast tre lektioner kunnat förläggas före lunchrasten. Därvid h a r i en del fall u n d e r eftermiddagen ordnats ett mellanmål för vederbörande elever. Därmed förenade kostnader h a r minskat de uppkomna besparingarna. Som exempel på utgiftsminskningen för skolmåltider vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka må nämnas följande. Läsåret 1965/66 tillämpades inom skolväsendet i Stockholms stad femdagarsvecka under nio veckor. Utgiftsminskningen för skolmåltider beräknades därvid ha uppgått till sammanlagt 244 000 kronor, d. v. s. omkring 27 000 kronor p e r vecka. Utgiftsminskningen för 28 kommuner, som deltog i den särskilda försöksverksamheten hela läsåret 1965/66, belöpte sig till omkring 39 000 kronor p e r vecka, vilket motsvarade en minskning med 13 procent. Uppskattningsvis uppgick den genomsnittliga besparingen för skolmåltiderna för samtliga kommuner i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela året till 7 procent.

I detta sammanhang bör framhållas att de minskade utgifterna för skolmåltiderna uppenbarligen medfört en viss ökning i matkontot för berörda familjer. Kostnader i samband med inackordering berör endast en förhållandevis liten grupp elever. Främst bör nämnas eleverna vid vissa skolor av internattyp och skolor, som i regel är kombinerade med elevhem. Hit hör exempelvis centrala verkstadsskolor, folkhögskolor, särskolor och specialskolor. Tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka har medfört lägre kostnader för elevernas inackordering. Enligt vad försöksrapporterna ger vid handen h a r emellertid de uppkomna besparingarna varit relativt obetydliga.

11.5 Bränsle och elektrisk

ström

För kommuner, som tillämpat femdagars skolarbetsvecka längre eller kortare perioder vid läsårets början och slut, har utgifterna för bränsle och elektrisk ström reducerats obetydligt. Även för kommuner, som under hela läsåret haft en avkortad skolarbetsvecka, har emellertid berörda utgifter minskat i förhållandevis liten omfattning.

11.6 Sammanfattning

Behandlingen av de ekonomiska frågorna h a r skett med anknytning till de under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka erfarenhetsmässigt konstaterade förändringarna i utgifter rörande vissa avlöningar samt elevernas dagliga resor, skolmåltider, inackordering av elever, bränsle och elektrisk ström. Den lämnade redovisningen är behäftad med osäkerhetsmoment till följd av ofullständigheter och andra brister i det underliggande materialet. Vidare är vissa villkor för utgifternas storlek

147 lokalt betingade samt växlar från år till år. Behandlingen av utgifterna för avlöningar h a r begränsats, eftersom det gäller anställnings- eller arbetsvillkor, vilka utgör föremål för förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den genomsnittliga utgiftsminskningen för de 66 kommuner, som under hela läsåret 1965/66 deltagit i den särskilda försöksverksamheten, h a r uppskattningsvis haft följande storleksordning för nedan angivna poster: avlöningar för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal 9 % skolskjutsar, inklusive elevresor med allmänna färdmedel 12 % skolmåltider 7% bränsle och elektrisk ström 3%

Även om de redovisade procenttalen av ovan antydda skäl är osäkra, tyder de dock på att införandet av femdagars skolarbetsvecka kan medföra besparingar. Det bör även uppmärksammas, att femdagars skolarbetsvecka också kan komma att medföra vissa utgiftsökningar. Såsom framhållits i närmast föregående kapitel h a r de samhälleliga insatserna för att bereda eleverna fritidssysselsättningar under den skolfria lördagen varit relativt begränsade under den genomförda försöksverksamheten. Därest femdagarsveckan blir en permanent arbetstidsutläggning för skolan, kan ytterligare åtgärder med sådan syftning visa sig erforderliga.

AVDELNING III

FÖRSLAG

K A P I T E L 12

Principiella synpunkter och ställningstaganden

I närmast föregående avdelning (kap. 4—11) har utredningen analyserat en del av de frågeställningar, som sammanhänger med skolans arbetstidsutläggning. Föreliggande avdelning inr y m m e r utredningens ställningstaganden jämte motiveringar. Till grund för de framlagda förslagen ligger dels uppgifter, erfarenheter och synpunkter, som framkommit i direkt samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka, dels resultaten av de i anslutning till denna försöksverksamhet genomförda psykologisk-pedagogiska och sociologiska undersökningarna och specialutredningarna, dels slutligen uppgifter och synpunkter införskaffade genom såväl litteratur- och tidskriftsstudier som överläggningar i skiftande former med myndigheter, organisationer, utredningar, institutioner och företag. Utredningens ställningstaganden utgör i betydande omfattning resultat av utvärderingar av på ovan angivna vägar inhämtade uppgifter, iakttagelser, erfarenheter och synpunkter. I föreliggande kapitel framlägges den principiella uppfattning utredningen kommit fram till. De därpå följande kapitlen i denna avdelning innehåller preciserade förslag r ö r a n d e lektionen, läsdagen och skolveckan samt läsåret. Vidare behandlas genomförandet av dessa förslag och de därav följande ekonomiska konsekvenserna. I ett avslutande kapitel ger utredningen en sammanfatt-

ning av sina förslag. Då vissa av de behandlade frågorna är av internationellt intresse, h a r utredningen funnit det lämpligt att lämna en sammanfattning även på engelska.

12.1 Skolan och

samhället

Skolan utgör en viktig del av samhället. Det måste därför anses vara en betydelsefull angelägenhet, att undervisning och utbildning fortlöpande anpassas till och inordnas i detta större sammanhang. De successiva förändringarna måste även omfatta lärotiderna. Dessa var från början avpassade till förhållanden, från vilka samhället i skilda hänseenden alltmer fjärmat sig. Tidigare mera statiska arbetsvillkor h a r efterträtts av relativt skiftande arbetsformer och arbetstider. Det framstår därför för utredningen såsom väsentligt, att skolans verksamhet inordnas i en tidsram, som möjliggör en önskvärd anpassning till uppkomna förändringar. Grundläggande betydelse för en sådan anpassning har vissa frågor r ö r a n de skolans läsår. Dess längd, organisation och inplacering u n d e r kalenderåret bör enligt utredningens mening regleras genom ej alltför detaljerade bestämmelser, som medger erforderlig flexibilitet. Lärotiderna behöver komma i bättre överensstämmelse med arbetstiderna inom samhället i stort även i fråga om veckoarbetstiden. Kravet på skolfria lör-

152 dagar under hela eller delar av läsåret träder h ä r i förgrunden. Utvecklingen mot femdagars arbetsvecka har inom näringsliv, förvaltning m. fl. områden förlöpt mycket snabbt. Arbetstidsförkortningen till 42 V2 timmar per vecka kommer att ytterligare underlätta en dylik arbetstidsutläggning. Inom en relativt nära framtid kan femdagarsveckan antas ha blivit genomförd på snart sagt alla de områden, där den med hänsyn till samhällslivets olika funktioner är tjänlig eller möjlig att tillämpa. Näringsliv och företagsamhet kan emellertid i detta sammanhang inte behandlas som en enhetlig företeelse. Betingelserna växlar inom arbetsmarknadens olika områden och ger anledning till divergerande åsikter om den lämpligaste arbetstidsutläggningen. För att belysa situationen må i korthet anföras följande. Åtskilliga kapitalkrävande företag och viss teknisk industri söker i ökad utsträckning övergå till kontinuerlig drift med därav följande behov av semesterspridning under en längre del av året. Turistnäringen och vissa trafikföretag önskar en arbetstidsutläggning, som gynnar semesterspridningen och därmed utjämnar tillströmningen till anläggningar av olika slag. Byggnads- och anläggningsverksamheten har i fråga om arbeten, som måste verkställas i det fria, sin fördelaktigaste säsong under sommartid, medan vissa arbeten under vintertid blir avsevärt försvårade och långt kostsammare att utföra. Vintersemestrar är ur rationaliseringssynpunkt i sådana fall en uppenbar fördel. Det må även framhållas, att utvecklingen på arbetsmarknaden leder till att skiftarbeten, arbeten vid företag med kontinuerlig drift, vissa serviceuppgifter och arbeten som kräver jourtjänst blir förhållandevis allt vanligare. Veckoarbetstiden h a r i dessa sysselsättningar ofta

en annan rytm. I många fall tillämpas en rullande arbetstidsutläggning. Det progressiva samhället ställer allt större krav på ett effektivt utnyttjande av olika resurser, ett förhållande som även tar sig uttryck i strävanden efter en produktionsanpassad fördelning mellan arbets- och semesterperioder. Samtidigt föreligger hos de yrkesverksamma ett häremot svarande behov av reglerad fritid för rekreation och vila. Arbetsmarknadens varierande betingelser i fråga om arbets- och semestertider kan leda till mångskiftande och till och med oförenliga krav på skolans lärotidsutläggning. Så långt det ur psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska och sociologiska synpunkter är lämpligt och möjligt bör emellertid skolans arbetstider anpassas till arbetsmarknadens förhållanden i stort.

12.2 Lärotiderna

och skolans

verksamhet

När det gäller skolans förhållanden får kraven på anpassning till samhällslivet i övrigt inte drivas så långt, att skolans egentliga syftemål äventyras. Undervisning och utbildning utgör betydelsefulla förutsättningar för att produktiviteten skall ytterligare öka. Skolans arbete bör därför organiseras så, att de synpunkter som inrymmes i ovan antydda problemställning så långt som möjligt blir beaktade. I stor utsträckning sammanhänger denna angelägenhet med frågor rörande skolans undervisningsmetoder och arbetsförhållanden. Olika åtgärder att rationalisera och effektivisera undervisningen träder därvid i förgrunden (härom se 6.2.1.1). Även skolans arbetstidsutläggning är av väsentlig betydelse i detta sammanhang. För utredningen h a r det varit en central fråga, hur skolans lärotider bättre skall kunna anpassas till arbetstiderna inom övriga samhällsområden utan att

153 fördenskull kunskaps- och färdighetsnivån i nämnvärd utsträckning behöver påverkas i negativ riktning. Den genomförda försöksverksamheten och de i anslutning därtill utförda undersökningarna h a r visat, att en dylik lösning är möjlig. Tidsramen för utredningens i försöksverksamheten prövade huvudalternativ gällande femdagarsvecka under hela läsåret (alternativ B) h a r inneburit en i stort sett tillfredsställande samordning med veckoarbetstidens utläggning inom den allmänna arbetsmarknaden. Några mera påtagliga effekter — vare sig i positiv eller negativ riktning — i fråga om den genomsnittliga resultatsnivån h a r inte framkommit. Bland omständigheter, som samverkat till frånvaron av negativa effekter, synes i första h a n d böra nämnas undervisningstidens fördelning på ett större antal lektioner samt den efterhand allt starkare positiva attityden till den nya lärotidsutläggningen hos berörda elever, lärare och målsmän. Vad särskilt gäller eleverna i högre årskurser och åldr a r h a r enligt åtskilliga rapporter angående försöksverksamheten erfarenheterna därjämte gett vid handen, att de mera studiemedvetna utvecklat sin förmåga att planera arbetsuppgifterna på litet längre sikt. Fullgörandet av långläxor, betingsstudier och specialarbeten h a r främjats. I fråga om skolans femdagarsvecka må vidare anföras följande. Liksom i vissa främmande länder har femdagarsveckans genomförande på den allmänna arbetsmarknaden och därav förestavade önskemål från föräldrarna-målsmännen om följsamhet även för skolans del utgjort ett tungt vägande incitament. Under utredningsarbetets gång h a r aspekterna på denna fråga delvis förändrats. Försöksverksamheten har nämligen gett ett så positivt utfall, att önskemålen om femdagarsveckans defi-

nitiva införande i skolan numera är synnerligen starkt uttalade även av elever och lärare. Vissa reservationer är emellertid erforderliga. Härom vill utredningen anföra följande. Försöksverksamheten h a r visat, att femdagarsveckans tillämpande vållat vissa svårigheter vid de under avveckling varande skolformerna. Olägenheterna har främst orsakats av de höga veckotimtalen, understundom ytterligare accentuerade genom elevernas tillval av frivilliga ämnen. Genom de schematekniska svårigheterna kan man i en del fall ej undvika en ojämn belastning av de olika läsdagarna. I en situation, då den totala arbetsbördan ofta är mycket stor, kan anhopningen av lektioner och läxor leda till en mindre god fördelning av elevernas arbete. Även på grundskolans högstadium i dess nuvarande utformning erbjuder femdagarsveckans tillämpande i enstaka fall vissa svårigheter. Enligt vad den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka visat, orsakas de uppkomna olägenheterna främst av inre organisatoriska omständigheter. Läroplanen med tillvalsämnen kräver understundom ett så stort antal disponibla schematimmar, att detta krav på tidsutrymme i förening med lokal- och lärarsvårigheter kan föranleda håltimmar och därmed alltför långa skoldagar för eleverna. Skolöverstyrelsens pågående översyn av grundskolans läroplan h a r en sådan inriktning, att de antydda svårigheterna kan förmodas bli lättare att bemästra. En del skolformer arbetar under så speciella betingelser, att de i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet. Så är förhållandet med vissa former av internatskolor. Försöksverksamheten med femdagarsvecka har i stort sett utfallit klart positivt vid dessa

154 skolor, t. ex. vid särskolor, specialskolor, centrala verkstadsskolor och vissa övriga yrkesutbildningsanstalter med internatförläggning. Endast i något enstaka fall har på grund av särskilda förhållanden uppstått nämnvärda svårigheter. Särskild uppmärksamhet kräver även undervisnings- och utbildningsformer med avvikande arbetsförhållanden och/ eller lärotider, t. ex. Hvilans specialgymnasium, försvarets läroverk, konstfackskolan, vissa former av yrkesutbildning för vårdyrken, jordbruk och skogsbruk samt lärarutbildningen vid seminarierna för huslig utbildning, statens institut för högre sjuksköterskeutbildning och slöjdlärarseminariet. Ett genomförande av femdagarsvecka kan i dessa fall kräva speciella åtgärder. Särskilt gäller detta dels skolformer med höga veckotimtal, dels utbildning för vilken även veckosluten anses behöva utnyttjas. Det må framhållas att ifrågavarande skolor utgör en relativt fåtalig grupp. Vissa av dem är ensamstående i sitt slag i landet. Erfarenheterna i samband med den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka gör det sannolikt, att jämkningar i gällande timplaner och i undervisningens allmänna uppläggning på grund av femdagarsveckans införande skall visa sig erforderliga i mycket begränsad utsträckning och endast vid vissa av de åsyftade skolorna. I fråga om yrkeskolorna h a r yrkesutbildningisberedningen föreslagit, att veckotimtalet i princip skall bestämmas till 35 men att detta tal skall bli 36 för kurser, som h a r 6—10 veckotimmar i arbetsteknik, 37 för kurser, som h a r 11 —20 veckotimmar i nämnda ämne, och 38 för kurser, som h a r mer än 20 veckotimmar i arbetsteknik. De föreslagna timtalen skulle högst väsentligt underlätta genomförandet av femdagarsvec-

kan i yrkesskolan. Utredningen h a r emellertid i sitt yttrande över yrkesutbildningsberedningens förslag framhållit, att veckotimtalet borde begränsas till maximalt 35, vilket med ett schema helt utan håltimmar skulle innebära en genomsnittlig skolarbetsdag omfattande sju lektioner vid genomförd femdagarsvecka (se även framställningen under 12.4).

12.3 Eleven, familjen

och

skolsituationen

Lärotiderna reglerar i väsentliga avseenden arbetstiderna för såväl eleverna som de till skolans verksamhet knutna personalkategorierna (jfr framställningen under 1.2). För dessa senare — skolledare, lärare, vaktmästar-, skolmåltidsoch städpersonal m. fl. — gäller emellertid i större eller mindre utsträckning dessutom vissa genom lagstiftning, tjänstgöringsföreskrifter, reglementen och avtal fastställda bestämmelser och träffade överenskommelser angående arbetstider, undervisningsskyldighet, semestrar m. m. För deras del kan följaktligen ändringar i arbetstidsvillkoren i regel genomföras, utan att förhållandena rörande skolans lärotider behöver påverkas. Vid förändringar i skolans arbetstider måste enligt utredningens mening betydande hänsyn tas till de olika kategorier, som beröres av lärotidsutläggningen. Såsom framgått av det närmast föregående avgör föreskrifterna i respektive skolstadga (eller motsvarande bestämmelse) arbetstidsförhållandena för eleverna i större utsträckning än för skolledare, lärare m. fl. Dessa omständigheter h a r utredningen icke kunnat lämna obeaktade vid sina ställningstaganden. Det må i detta sammanhang erinras om att en år 1964 tillkallad utredning för närvarande kartlägger arbetsförhållandena för lärarna, som utgör

155 den ojämförligt största av de vid skolan yrkesverksamma personalkategorierna. Vid sina överväganden angående skolans lärotider h a r utredningen även beaktat motsvarande förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden. Den där förekommande dagliga arbetstiden — så som den kommer till uttryck i lagbestämmelser, avtal, reglementen och föreskrifter — ger tidsramen för den enskilde individens olika sociala funktioner, t. ex. arbete, fritidssysselsättningar, avkoppling och vila. Under årens lopp har h ä r en inbördes förskjutning ägt rum, arbetstiden h a r minskat och fritiden har ökat. Det alltmer u p p d r i v n a arbetstempot, ackordsjäktet och monotonin i arbetet h a r ofta fått motivera krav på mera tid för vila och rekreation. En bakomliggande tanke h a r därjämte varit, att det förbättrade produktionsresultatet till en del borde tas ut i ökad fritid och inte enbart i ökad konsumtion. Det har i olika sammanhang framhållits, att en arbetstidsförkortning motsvarande den som skett på den allmänna arbetsmarknaden även borde komma eleverna till del (jfr t. ex. 1957 års skolberednings betänkande »Grundskolan». SOU 1961: 30, s. 198 och 297). I de nya skolformerna har man sökt begränsa elevernas arbetsbelastning. Från och med årskurs 5 upptar emellertid grundskolans timplan för varje årskurs på mellan- och högstadiet 35 veckotimmar. Samma veckotimtal har fastställts för var och en av fackskolans båda årskurser. I det nya gymnasiet uppgår antalet veckotimmar i årskurserna 1—4 till 34, 32, 30 respektive 34. F ö r nyssnämnda årskurser inom grundskolan och fackkolan omfattar sålunda skolarbetsdagen vid tillämpande av femdagarsvecka i genomsnitt sju lektioner. Därtill kommer med skolarbetet förknippade hemuppgifter samt de för

många elever förekommande dagliga resorna mellan hemmet och skolan. Den sammanlagda arbetsbördan kan därför bli relativt betungande för åtskilliga av dessa elever. Beträffande gymnasieelevernas arbetsbörda må anföras följande. I rapporterna angående den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka framhåller ett flertal rektorer, att det nya gymnasiets läroplan och arbetsformer kan antas erbjuda betydligt gynnsammare villkor för en fördelning av undervisningen på fem läsdagar per vecka. En dylik arbetstidsutläggning synes dem därjämte väl lämp a d för och ägnad att främja elevernas arbete enligt de nya riktlinjerna för hemuppgifternas fullgörande. Utredningen delar dessa rektorers uppfattning men anser dock, att följande omständigheter inte får lämnas obeaktade. Anordningen med långläxor, betingsstudier och specialarbeten kan visserligen motverka anhopningen av hemuppgifter till vissa veckodagar. En jämnare och ur såväl pedagogiska som arbetshygieniska synpunkter bättre fördelning av elevernas insatser kräver emellertid, att de h a r förmåga att planlägga sitt arbete samt intresse och energi att fullgöra de självständiga studieuppgifterna. Även under förutsättning att den redan i grundskolan bedrivna studietekniska träningen ytterligare utvecklas i gymnasiet och ger eleverna goda insikter i arbetsplanering samt förmåga att arbeta på egen hand, tyder redan kursplanernas omfattning på att arbetsbördan blir mycket betungande för många av dem. Skolans femdagarsvecka kan i och för sig knappast medföra någon nämnvärd avlastning. F ö r en del elever med mindre goda studieförutsättningar kan en dylik lärotidsutläggning kanske snarare föranleda någon försämring i fråga om arbetsbördans fördel-

156 ning samt vissa svårigheter att följa studieprogrammet. Frågan om skolarbetstidens längd är ett i många länder aktuellt spörmål, och det finns en allmän strävan att minska elevernas arbetsbörda. Inte minst den organiserade skoldagens längd kan antas ha ett nära samband med elevernas arbetsbelastning. Såsom tidigare framhållits (under 6.1.1.5) råder en allmän uppfattning att elevernas prestationsförmåga sjunker under skoldagens sista lektioner. Eleverna säges vara trötta. Psykologiska faktorer i form av starkare eller svagare motivation antas därvid spela en betydande roll. I den av utredningen genomförda undersökningen angående trötthet hos skolelever kunde inte konstateras några av fysiologisk trötthet föranledda effekter under dagens senare lektioner. Eftersom provtillfällena innebar avsteg från den dagliga skolrutinen och det använda testet därjämte kan anse vara motivationsskapande, måste resultaten emellertid tolkas med försiktighet. Det är svårt att genom undersökningar fastställa graden av trötthet genom skolarbete. Därest sådana resultat kunde förebringas, vore det dock vanskligt att låta dem vara avgörande för skolarbetstidens längd. Elevens tid skall inte helt tas i anspråk av skolarbetet. Han ingår som medlem i familjen och kamratkretsen samt tillhör kanske en eller flera fritidsgrupper, idrottsklubbar, ideella föreningar o. dyl. Efter skoldagens slut skall han sålunda ha tid och krafter över dels för skolans hemuppgifter, dels för samvaro och sysselsättningar i nyssnämnda sammanhang. Av dessa skäl måste t. ex. skolarbetsdagen liksom de vuxnas arbetsdag bestämmas av vår uppfattning om den lämpliga fördelningen av tiden på olika sociala funktioner. Därvid måste också beaktas att det huvudsakligen gäller barn och ungdom, som uttröttas snab-

bare än de vuxna, samt att verksamheten i skolan för elevernas del i stor utsträckning innefattar inlärning, d. v. s. en till sin art ansträngande sysselsättning. Mot bakgrunden av den i det föregående tecknade situationen synes den närmast till hands liggande utvägen att minska elevernas arbetsbörda och underlätta femdagarsveckans införande utgöras av en samtidig nedskärning av kursplanerna och antalet veckotimmar. Ett dylikt förfarande skulle emellertid kräva en ingående översyn av gällande läroplaner, ett både omfattande och tidsödande arbete som därjämte med all sannolikhet skulle påverka slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen. Dylika åtgärder är oförenliga med de för utredningen utfärdade direktiven. I förevarande sammanhang kan följaktligen angivna lösning inte tas upp till övervägande. Andra möjligheter föreligger, som utan att medföra de antydda konsekvenserna kan dels ge en för eleverna tjänligare arbetstidsfördelning och dels leda till en viss minskning i skolarbetstiden. Härom vill utredningen anföra följande. Forcering i skolarbetet kan särskilt under läsårets senare del i åtskilliga fall leda till en påtaglig trötthet hos såväl elever som lärare. En strävan bör därför vara att ge läsåret en sådan utformning, att arbetssituationen inte blir alltför pressande. Resultaten av den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret och den i samband därmed genomförda pedagogiska undersökningen angående elevprestationerna tyder på att en viss avkortning av den årliga undervisningstiden är möjlig utan att fördenskull medföra någon mätbar försämring av elevernas prestationsnivå. Enligt ofta återkommande uttalanden i försöksrapporterna har även den sedvan-

157 liga tröttheten mot slutet av terminerna varit mindre märkbar. Utredningen anser därför att en omfördelning av undervisningstiden bör genomföras i överensstämmelse med d e principer, som tillämpades vid nämnda försöksverksamhet. Läsåret bör därjämte ha en sådan längd, att det ges utrymme för ett inte alltför knappt tillmätt antal skolfria dagar för avkoppling och vila. Därigenom kan eleverna i viss utsträckning också erhålla ökad tid för fullgörandet av mera omfattande hemuppgifter, betingsstudier och specialarbeten, som ingår i undervisningen på högre stadier. Även ur familjesociala synpunkter kan en dylik inte alltför kompakt lärotidsutläggning erbjuda väsentliga fördelar. Främst aktualiseras därvid införandet av skolfria lördagar. I samma mån som femdagarsveckan i växande omfattning genomförts inom olika arbetsområden, h a r kravet på skolans anpassning till denna arbetstidsutläggning vuxit sig allt starkare. Enligt utredningens mening utgör de därmed förknippade familjesociala omständigheterna synnerligen vägande skäl för införandet av femdagars skolarbetsvecka. Såväl utredningens sociologiska undersökning som en rad på lokala initiativ inhämtade meningsyttringar h a r också visat, att flertalet önskar en dylik förändring. Det bör understrykas, att denna uppfattning är långt starkare uttalad på orter, där man genom försöksverksamhet kunnat skaffa sig direkta erfarenheter av berörda lärotidsutläggning. Utredningen behandlar i kapitel 13 mera ingående de olika frågor, som är förbundna med införandet av femdagars skolarbetsvecka. I detta sammanhang må endast tillfogas följande. Även om anslutningen till femdagarsvecka i skolan är mycket stor, erbjuder dock

en dylik lärotidsutläggning för ett mindretal familjer vissa svårigheter. Främst gäller det familjer med barn i de nedre skolåldrarna, där båda föräldrarna är yrkesverksamma utom hemmet och har sysselsättningar, som innebär arbete även på lördagar. Enahanda är situationen för ensamstående föräldrar med dylika arbetstider. Svårigheterna ökar, om möjligheter saknas att ordna barntillsynen under de skolfria lördagarna. En förändring av skolans arbetstidsutläggning i angivna avseende måste sålunda enligt utredningens mening förenas med erforderliga insatser från samhällets sida att avhjälpa dylika olägenheter. I kommuner, som deltagit i försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka, h a r vederbörande styrelser och nämnder uppmärksammat dessa förhållanden och i en del fall funnit anledning att vidta vissa åtgärder på grund av de förändrade lärotiderna. Svårigheterna att samordna föräldrarnas arbetstider med barnens skolarbetstider är inte begränsade till läsdagen och skolveckan. De accentueras än mera i samband med semestrar och ferier, bland annat därigenom att föräldrarnas semestrar i regel är betydligt kortare än barnens ferier. Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla vikten av att skolans arbetstider avpassas så, att i möjligaste mån en samordning mellan lärotiderna och förhållandena inom såväl familj som arbetsliv erhålles. Oavsett vilken arbetsutläggning skolan än tillämpar, kommer emellertid i enskilda fall bristande anpassning att föreligga.

12.4 Samordning

av läsårets

längd

Samordningen av läsårets längd är en komplicerad fråga. Framställningen i

158 kapitel 3 ger bland annat vid handen, att läsåret har en högst varierande längd i olika undervisnings- och utbildningssammanhang. Några bärande skäl för de föreliggande differenserna är det i många fall svårt att finna. Åtskilliga av dessa skillnader återspeglar föreställningar om att undervisningen i en del ämnen för såväl lärare som elever är mera ansträngande än undervisning i andra ämnen. Sålunda h a r bland annat teoretiskt inriktad undervisning ansetts vara mera krävande än en på praktiska moment inriktad undervisning. Som exempel på h u r denna uppfattning kommit till uttryck må endast erinras om de skiljaktiga bestämmelser rör a n d e lärotiderna som föreligger mellan yrkesskolor med övervägande teoretisk undervisning och yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad utbildning. Enligt utredningens mening bör av dylika föreställningar förestavade differenser i fråga om lärotiderna elimineras. Förutsättningar föreligger därmed att i betydande utsträckning samordna läsåret mellan olika skolformer. Läsåret bör sålunda kunna erhålla samma längd för exempelvis yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet. Även skolorganisatoriska omständigheter måste emellertid beaktas i detta sammanhang. Gemensamt utnyttjande av lokaler, lärare, anordningar för skolmåltider m. m. kännetecknar i växande utsträckning väsentliga delar av den svenska skolan. Denna i olika avseenden allt mera omfattande integration utgör ett betydelsefullt skäl till att bättre samordna olika skolformers läsår och övriga lärotider. I fråga om lärarutbildningen måste ett nära samarbete etableras med de skolformer, för vilka lärarkandidaterna utbildas. Väsentliga delar av den praktiska lärarutbildningen förutsätter nämligen tillgång till klassavdelningar inom

respektive skolform och stadium. Redan av den anledningen är en nära samordning av läsårets början och slut vid ifrågavarande utbildningsanstalter och skolor erforderlig. Samordningen av skolans arbetstider får givetvis inte bli ett självändamål. I det föregående av detta kapitel har framhållits att en del skolor och utbildningsanstalter med hänsyn till målsättning och vissa andra betingelser har mer eller mindre särpräglade lärotider. Av de där nämnda undervisningsanstalterna omfattar läsåret vid t. ex. konstfackskolan 36 veckor, medan vid Hvilans tvååriga specialgymnasium det första läsåret omfattar 43 och det andra läsåret 33 veckor. En samordning av läsåret i dessa och liknande fall skulle uppenbarligen kräva relativt genomgrip a n d e läroplansförändringar med åtföljande konsekvenser för undervisnings- och utbildningsresultaten. Om dylika förändringar är lämpliga och möjliga att genomföra kan avgöras först efter utredning om förhållandena inom varje skolform eller skola, en uppgift som faller utanför skolarbetstidsutredningens uppdrag.

12.5 Sammanfattning

Utredningen har bland annat att avge förslag angående skolans femdagarsvecka samt samordningen av läsårets längd inom olika skolformer. Med hänsyn till de båda problemställningarnas art och inbördes relationer samt deras samband med vissa andra frågor rörande lärotiderna är det för utredningen naturligt att i sitt principiella ställningstagande utgå från spörsmålet om skolarbetsveckans utformning. Införandet av femdagarsvecka i skolan kan ur familjesociala synpunkter medföra avgjorda fördelar. På grund

159 av femdagarsveckans allt allmännare förekomst inom arbetslivet innebär en dylik förändring, att elevernas och målsmännens arbetstider bringas i bättre överensstämmelse med varandra. Vissa ytterligare åtgärder från samhällets sida kan dock vid övergång till denna lärotidsutläggning visa sig erforderliga i en del kommuner. Främst gäller det därvid tillsynen av elever i de yngre åldrarna. Även de psykologisk-pedagogiska erfarenheterna talar i huvudsak för en övergång till femdagars skolarbetsvecka. Åtskilliga fördelar har ansetts förenade med denna lärotidsutläggning, nämligen bland annat ett ökat elevintresse för undervisningen och en allmänt sett mera bejakande inställning till skolarbetet, ökade hemresemöjligheter för inackorderade elever samt en minskning i arbetsbelastningen genom bortfallet av en resdag per vecka för ett stort antal elever som dagligen måste färdas mellan hemmet och skolan. Genom utredningens undersökningar h a r inte heller framkommit något som tyder på att införandet av femdagars skolarbetsvecka måste medföra sänkningar av den genomsnittliga kunskapsoch färdighetsnivån. De försöksvis prövade alternativen till femdagarsvecka utformades bland annat med tanke på att skolarbetsdagarna inte skulle bli alltför långa och tröttande för eleverna. Ur skolhygieniska synpunkter har därför inga allvarligare invändningar rests mot femdagarsveckan i samband med försöksverksamheten. Beaktas samtliga erfarenheter, iakttagelser och synpunkter, som framkom-

mit u n d e r utredningsarbetets gång, råder det enligt utredningens mening ingen tvekan om att femdagarsvecka under hela läsåret eller under delar av detsamma bör införas i den svenska skolan. Utredningen anser vidare, att en samordning av läsårets längd bör genomföras. Den bör i första h a n d avse flertalet u n d e r skolöverstyrelsens inseende stående undervisnings- och utbildningsformer, som för närvarande h a r ett läsår omfattande 38—42 veckor, nämligen bland annat grundskolan, särskolan, specialskolan, fackskolan och gymnasiet (jämte motsvarande under avveckling varande skolformer), yrkesskolorna samt huvudparten av lärarutbildningen. I fråga om närmast jämförbara skolor och utbildningsanstalter för jordbruk och skogsbruk bör i tillämpliga delar en motsvarande samordning genomföras, därest resultaten av den vid dessa skolor påbörjade försöksverksamheten med förändrade skolarbetstider anses ge stöd för och motivera en dylik åtgärd. Beträffande övriga undervisnings- och utbildningsformer bör eventuella förändringar i läsårets längd föregås av i varje särskilt fall erforderliga utredningar angående eventuella läroplansrevisioner m. m. I det närmast följande kapitlet framlägger utredningen sina förslag angående skolans femdagarsvecka och vissa därmed sammanhängande spörsmål. I det därpå följande kapitlet behandlar utredningen på motsvarande sätt frågor angående läsårets längd, uppbyggnad och organisation samt inplacering u n d e r kalenderåret.

K A P I T E L 13

Lektionen, läsdagen och skolveckan

Utredningen h a r i det föregående framlagt principiella synpunkter och förslag rörande skolans arbetstider, varigenom en viss minskning i den årlrga undervisningstiden bör kunna åstadkommas utan att fördenskull avkall behöver göras på undervisnings- och utbildningsnivån. Eleverna kan på det sättet bland annat erhålla mera tid för samvaro i hem och kamratkrets samt vidgade möjligheter till fritidssysselsättningar, avkoppling och vila. I förra delen av föreliggande kapitel föreslår utredningen vissa förändringar beträffande lektionen och läsdagen. Dessa förändringar är till en del motiverade av förslaget om genomförandet av femdagars skolarbetsvecka, som behandlas i senare delen av kapitlet. I enlighet med de för utredningen utfärdade direktiven innefattar de i det följande framlagda förslagen ingen reducering i gällande läroplaner. Beträffande yrkesundervisningen förutsätter dock utredningen, att veckotimtal m. m. bringas i bättre överensstämmelse med de inom närmast jämförbara skolformer gällande lärotiderna (se under 12.2 och 12.4, jfr yrkesutbildningsberedningens förslag i betänkandet »Yrkesutbildningen». SOU 1966:3, s. 174 ff.).

13.1 Lektionen

I det allmänna skolväsendet, i den övervägande teoretiskt inriktade yrkesut-

bildningen och i lärarutbildningen uppgår lektionstiden vanligen till 40—45 minuter. Den övervägande praktiskt inriktade yrkesutbildningen har i allmänhet en lektionstid om 60 minuter. Variationen i lektionslängden motiveras på olika sätt. Växlingen mellan 45och 40-minuterslektioner hänföres till lektionens inplacering under skoldagen. Lektionstider om 50 minuter och däröver förekommer t. ex. då ämnets behandling och arbetsuppgifterna i och för sig utgöres av relativt tidskrävande moment samt då arbetets igångsättande och avslutande förutsätter förhållandevis tidsödande åtgärder. Eftersom dylik undervisning ofta förlägges till två eller flera lektioner i följd, äger anförda skäl för avsteg från en kortare lektionstidsenhet endast begränsad giltighet. Det må även erinras om den mellan teoriundervisning och praktiskt inriktad undervisning förekommande skillnaden i lektionstidens längd, som bland annat anses motiverad av att den förra betraktas som mera krävande än den senare (jfr framställningen under t. ex. 3.3 och 7.2.1.2). Utredningen har i ett tidigare avsnitt tagit avstånd från sådana skillnader i fråga om lärotiderna som bland annat fotas på dylika föreställningar om den svårighetsgrad och det mått av anspänning undervisningen i det ena eller andra ämnet anses kräva av elever och lärare (se under 12.4). Medan skillnader beträffande lektionslängden ansetts behövliga på grund

161 av förmodade olikheter mellan förekommande ämnen, har dylika skillnader endast undantagsvis betraktats som erforderliga med hänsyn till differenser i elevernas ålder och utvecklingsstadium. Vid barnets begynnande skolgång finner man det dock ofta önskvärt och lämpligt att uppdela en del lektioner i skilda avsnitt, vilket vanligen sker antingen genom byte av arbetsuppgift i samma ämne eller genom växling av ämne. — Enhetligheten i lektionstidens längd för elever i olika åldrar kontrasterar mot de betydande skillnader, som i vissa fall föreligger beträffande veckotimtalen, t. ex. 20 veckotimmar för årskurs 1 och 34 veckotimmar för årskurs 4 i grundskolan. Skillnader i lektionstidens längd förekommer såsom ovan framhållits främst mellan skolformer med övervägande teoretiskt betonad undervisning samt skol- och utbildningsformer med övervägande praktiskt inriktad undervisning. Inom samma skolformer h a r eftersträvats en viss enhetlighet i lektionstidens längd. Denna målsättning h a r förestavats av organisatorisk-administrativa förhållanden. Utnyttjandet av lärare och lokaler, organisationen av skolmåltider m. m. underlättas genom enhetlighet i lektionstidens längd. De pågående förändringarna på undervisningens och utbildningens område och den inre organisationen inom respektive skolform h a r ytterligare accentuerat detta förhållande. Elevernas fria tillval, gemensam undervisning för olika linjer och kurser, undervisning av flera klassavdelningar samtidigt och liknande omständigheter förutsätter någorlunda enhetliga tidsramar för berörda grupper. De pågående och planerade skolreformerna innebär bland annat en alltmera omfattande integration av skolväsendet, varigenom kravet på enhetI l — 614814

liga tidsramar mellan olika skol- och utbildningsformer får ökad tyngd. Lektionstiden måste därför — så långt det av undervisningsmetodiska och skolhygieniska skäl är lämpligt och möjligt — avpassas med hänsyn till de förändrade betingelserna. Frågan om införandet av femdagars skolarbetsvecka h a r aktualiserat spörsmålen angående lektionstidens längd. Beträffande lektionens lämpligaste omfattning vill utredningen anföra följande. Uppenbarligen ges det ej något enhetligt svar på frågan om lektionstidens lämpligaste längd. Denna är nämligen avhängig av en rad skiftande omständigheter. Den växlar med hänsyn till elevernas ålder och utvecklingsstadium, deras därav betingade studiekapacitet samt behov av avkoppling och omväxling. Den lämpligaste lektionslängden och behovet av raster förändras även med hänsyn till det intresse för arbetsuppgifterna, som läraren på olika sätt kan väcka och vidmakthålla eller som betingas av verksamheten i sig själv. Längden på lektionen är vidare beroende av ämnets karaktär och de undervisningsmetoder, som i ena eller andra fallet visar sig erforderliga. Laborativ undervisning, lösandet av vissa praktiska uppgifter, olika moment i yrkesutbildningen o. s. v. kräver längre, sammanhängande arbetspass. God luftväxling, lämplig belysning o. dyl. omständigheter medverkar till att lektionstidens längd utan olägenheter kan ökas. Det må i detta sammanhang framhållas, att skolöverstyrelsen genomför viss försöksverksamhet med slopad lektionsindelning enligt i huvudsak följande riktlinjer. Antalet lektionsminuter för en klassavdelning enligt gällande läroplan och med nuvarande lektionslängder räknas samman. Den så erhållna

162 sammanlagda undervisningstiden fördelas på tidsenheter om 30 minuter. Dessa grupperas sedan i arbetspass, som omfattar 4, 3 och eventuellt 2 dylika enheter. Försöksverksamheten genomförs på grundskolans låg- och mellanstadium. För exempelvis årskurs 6 blir de föreskrivna 35 veckotimmarna omr ä k n a d e till 60-minuterstimmar 25 heltimmar, d. v. s. 50 perioder å 30 minuter. Ett dagsschema för en klassavdelning i nämnda årskurs kan erhålla t. ex. följande utseende: ett arbetspass mellan kl. 9 och kl. 11 omfattande (4 ggr 3 0 = ) 120 minuter, måltidsrast omfattande (2 ggr 30 = ) 60 minuter, ett arbetspass om (3 ggr 30 = ) 90 minuter, en rast omfattande 30 minuter och därefter ett sista arbetspass om (3 ggr 30 = ) 90 minuter. Elevernas skoldag skulle sålunda i det anförda exemplet omfatta tiden från kl. 9 till kl. 15.30.

Eftersom gällande veckotimtal vid införandet av femdagarsvecka skall kunna fördelas på fem läsdagar i stället för tidigare sex, innebär denna förändring med bibehållande av hittillsvarande lektionslängder en förlängning av de återstående skolarbetsdagarna. Enligt utredningens mening är det därför erforderligt att avkorta lektionstidens längd. En dylik reducering h a r prövats i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Lektioner om 45 minuter eller däröver h a r avkortats med 5 minuter. Därigenom har det blivit möjligt att vissa dagar inplacera ytterligare en lektionstimme utan att skoldagens längd överskridit, vad som u r pedagogiska, skolhygieniska, sociala och andra synpunkter ansetts vara acceptabelt. För den obligatoriska skolan, gymnasierna m. fl. skolformer h a r lektionerna därigenom nära nog genomgående omfattat 40 minuter. Inom yrkesutbildningen h a r för den prak-

tiskt inriktade undervisningen lektionstidens längd i enlighet med vad som ovan framhållits minskats från 60 till 55 minuter. — Det må i detta sammanhang erinras om att dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning genom en cirkulärskrivelse den 19 september 1963 medgav, att lektionstidens längd fick avkortas till lägst 40 minuter i sådana fall, då samverkan mellan yrkesskola och annan skolform krävde en dylik förändring (jfr under 3.2.3.1). Erfarenheterna under försöksverksamheten av de avkortade lektionstiderna h a r varit övervägande positiva. Efter vissa initiala svårigheter h a r man från både lärar- och elevhåll ansett de tillämpade lektionstiderna tjänliga. F r å n lärarnas sida h a r dock understrukits, att en lektionstid om 40 minuter är för kort i samband med laborativ och liknande undervisning (jfr bil. 3, u n d e r 2.6.1). Dylika svårigheter har dock i regel bemästrats genom att två eller flera lektioner i respektive ämne sammanförts i en följd. I förevarande sammanhang gäller frågan närmast de tidsramar, varpå schemaläggningen skall grundas. Det synes utredningen mest ändamålsenligt, att enhetliga normer tillämpas för samtliga berörda skolformer. Skolorganisationen och den därmed förbundna integrationen utgör därvid tungt vägande omständigheter. För i respektive läro- och kursplaner angivna veckotimmar, lekMonstimmar o. dyl. föreslår utredningen som grundläggande tidsenhet en lektionslängd om 40 minuter. I fråga om flertalet skolformer innebär förslaget en anknytning till utredningens försöksalternativ B. Beträffande huvudparten av den övervägande praktiskt inriktade yrkesutbildningen betyder det däremot i jämförelse med nyssnämnda alternativ en ytterligare reducering av lektionstidens längd med

163 15 minuter. Det må dock erinras om att yrkesutbildningsberedningen i huvudsak föreslagit, att samma lektionstider skall gälla för yrkesskolan som för fackskolan och gymnasiet, d. v. s. 40—45 minuter. Utredningens ställningstagande innebär sålunda i p r i n c i p en anslutning till yrkesutbildningsberedningens förslag (jfr även nyssnämnda cirkulärskrivelse av den 19 september 1963). Vid utformningen av läroplaner på yrkesutbildningsområdet bör sålunda enligt utredningens mening tidsramarna avpassas med hänsyn till en generell lektionstid om 40 minuter. Särskild uppmärksamhet måste dock ägnas den till näringslivet förlagda yrkesutbildningen och till de arbetstider som tillämpas av respektive företag. F ö r att undvika störningar i produktionen o. dyl. kan en anpassning till arbetsmarknadsförhållandena därvid visa sig erforderlig. Den i det föregående föreslagna enhetliga lektionslängden medför uppenbarligen en reducering av undervisningstiden. Gällande bestämmelser gör det emellertid svårt att exakt ange, h u r stor reduceringen i realiteten blir. För att belysa storleksordningen vill emellertid utredningen nämna de ungefärliga konsekvenserna för grundskolans del. Enligt skolstadgans bestämmelser skall i huvudsak de två första lektionerna på morgonen och efter måltidsrasten omfatta 45 minuter och övriga lektioner 40 minuter. Den genomsnittliga lektionslängden är sålunda i viss mån avhängig av antalet veckotimmar inom respektive årskurs. Mindre skillnader kan även förekomma mellan klassavdelningar inom samma årskurs, beroende på schemaläggningen i varje särskilt fall. Tillämpningen av angivna bestämmelser ger för grundskolans samtliga årskurser en genomsnittlig lektions-

längd om drygt 43 minuter. Den av utredningen föreslagna lektionstiden innebär sålunda, att lektionstiden i medeltal minskas med mer än tre minuter, vilket under i övrigt oförändrade förhållanden för hela läsåret motsvarar en sammanlagd reducering av undervisningstiden om inemot tre skolarbetsveckor.

13.2 Läsdagen

Genom den av utredningen föreslagna enhetliga lektionslängden om 40 minuter skapas förutsättningar för femdagarsveckans införande i skolan, vilka i en del fall är gynnsammare än de i försöksverksamheten enligt alternativ B givna betingelserna. Jämfört med de för detta alternativ gällande villkoren blir förhållandena för flertalet skolformer i huvudsak oförändrade, t. ex. beträffande den obligatoriska skolan, fackskolan, gymnasiet, yrkesskolor med övervägande teoretisk undervisning, vissa under avveckling varande skolformer samt folkhögskolor och lärarutbildningsanstalter. För skolformer med övervägande praktiskt inriktad undervisning innebär en till 40 minuter fastställd lektionsenhet däremot, att inplaceringen av veckotimtalet på fem dagar väsentligt underlättas. I skolformer med relativt höga veckotimtal kan det visa sig nödvändigt att inplacera åtta lektionstimmar vissa läsdagar. Under för övrigt oförändrade betingelser medför en sådan läsdag, att undervisningen pågår 20 minuter längre än under en läsdag omfattande sju lektioner med nuvarande lektionslängder om 40—45 minuter. Även i skolformer med maximalt 35 veckotimmar kan sannolikt läsdagar omfattande åtta lektioner inte helt undvikas. Elevernas valmöjligheter samt lärar- och lokaiför-

164 hållanden komplicerar i vissa fall schemaläggningen. 13.2.1.1 Raster. Läsdagens sammanlagda utsträckning är emellertid även beroende av de under densamma inplacerade rasternas antal och längd. Vid flertalet i förevarande sammanhang aktuella skolor och utbildningsanstalter omfattar för närvarande mellan lektionerna förekommande raster 10—15 minuter. Utöver hänsyn till elevernas behov av rekreation måste rastens längd avpassas med beaktande av lärosalens belägenhet och tidsåtgången för olika förflyttningar, nämligen till platsen för elevernas vistelse under rasten, mellan olika lärosalar samt — för vissa lärares del •— därjämte mellan skilda skolanläggningar (jfr 7.2.1.3). Även tidtabellerna för av de resande eleverna anlitade kommunikationsmedlen kan i en del fall behöva uppmärksammas. Såsom tidigare framhållits är det bland annat ur organisatorisk-administrativa synpunkter fördelaktigt att vid schemaläggningen så långt förhållandena medger arbeta med enhetliga tidsramar. Liksom beträffande lektionslängden bör följaktligen även ifråga om rasternas längd en viss uniformitet ligga till grund för skolans arbetsordning. Måttsenheten för rasten föreslås av utredningen omfatta tio minuter. Schemaläggningen bör sålunda enligt utredningens förslag baseras på enhetliga tidspass om 40 minuter för undervisning följda av raster om 10 minuter. Dessa tidsmått tillämpade i samband med måltidsrasten ger den en längd om minst (10 + 40 + 1 0 = ) 60 minuter. 13.2.1.2 Läsdagens utformning. Med det ovan anförda h a r utredningen endast velat ange tidsramen för läsdagens uppbyggnad. Inom denna tidsram bör

dagsschemat kunna erhålla en ur psykologisk-pedagogiska och skolhygieniska synpunkter lämplig utformning. Härom må anföras följande. Läsdagen kännetecknas i hög grad av ett inrutat och fastlåst system, som i väsentliga stycken utgör reminiscenser från en äldre undervisningsmetodik. En dylik arbetsordning har i vissa avseenden underlättat schemaläggningen vid ämneslärarsystem, utnyttjandet av olika specialsalar och ämnesrum, resurserna för skolmåltidsverksamheten m. m. Skolbyggnadernas utformning, avsaknaden av erforderliga pedagogiska hjälpmedel för en friare undervisning m. fl. nödvändiga eller önskvärda betingelser h a r i sin mån bidragit till att minska valfriheten i fråga om lärotidsutläggningen. Tanken p å en ur tidsmässig synpunkt friare undervisning har framförts från olika håll och i växlande sammanhang. En dylik uppfattning har kännetecknat flera av de i skilda länder framträdande pedagogiska riktningar, som från 1900-talets början och under de därpå följande decennierna från olika utgångspunkter syftade till att reformera skolan. I strävan att förnya undervisningen fann man det därvid nödvändigt att tillämpa andra pedagogiska arbetsmetoder, som innebar ett mera obundet tidsschema och ett nedrivande av hävdvunna ämnesgränser. Man gjorde sig till talesman för elevens frihet att arbeta utan att bli avbruten av ämnesbyten, raster m. m., att få fullfölja en intressebetonad verksamhet och att utveckla förmågan av koncentration. Uppdelningen av naturliga undervisningsenheter och splittringen av skolarbetsdagen betecknades som olämpliga och ansågs hämma elevens verksamhet, främst genom irriterande avbrott och tidsödande omställningsprocedurer till andra arbetsuppgifter. Skolarbetet borde öppna

165 möjligheter till en mångsidigare och mera omfattande elevaktivitet samt i ökad utsträckning inrymma större studieuppgifter, utförda enskilt eller i samverkan med kamrater, laborativa arbetsmoment, exkursioner och studiebesök m. m. — De ovan i korthet antydda pedagogiska idéerna h a r kommit till praktisk tillämpning dels vid olika reformskolor, dels också i mera omfattande sammanhang. Även i vårt land h a r angivna meningsyttringar haft företrädare och i viss utsträckning omsatts i undervisningen. Utredningen vill särskilt framhålla, att förslagen angående grundskolan och det nya gymnasiet i olika sammanhang inrymmer tankegångar, som kan ledas tillbaka till de ovan berörda pedagogiska strömningarna. Så är exempelvis förhållandet med förslagen om längre sammanhängande undervisningsavsnitt (dubbel- och i vissa fall trippeltimmar, koncentrationsdagar, periodläsning o. dyl.; jfr 6.3.1.1),långläxor, betingsstudier m. m. Den tidigare berörda av skolöverstyrelsen påbörjade försöksverksamheten med längre sammanhängande arbetspass på grundskolans mellanstadium i stället för den traditionella lektionsindelningen ligger också i linje med de antydda idéerna (jfr 13.1). — Det må tillfogas att dylika längre arbetspass utgjort den naturliga lektionsutläggningen för huvuddelen av undervisningen inom den övervägande praktiskt inriktade yrkesundervisningen. Längre sammanhängande arbetspass tilllämpas också redan i svenska förskolor. Av det föregående h a r kunnat utläsas att utvecklingen inom vårt skolväsende synes gå mot en friare uppläggning av skolarbetsdagen i syfte att bättre anpassa undervisningen till elevernas psykologisk-pedagogiska förutsättningar, till de olika undervisningsämnenas karaktär m. m. Därav följer bland annat att

läsdagens utformning kan komma att te sig relativt olikartad inom olika skolformer och på skilda stadier. Den omväxling, som de yngre elevernas skoldag måste erbjuda, h a r inte samma angelägenhetsgrad i samband med något äldre elever. Redan p å grundskolans mellanstadium och än mer på dess högstadium kan täta ämnesväxlingar i vissa fall utgöra störande moment. Behovet av omväxling kan under dylika förhållanden ofta tillgodoses genom variationer i arbetsformerna och de möjligheter dessa erbjuder till intressebetonad sj älv verksamhet. Bättre skollokaler med en arbetsvän^ lig miljö, god ventilation o. dyl. bidrar i sin mån att minska kravet p å raster under läsdagen. Utredningen anser p å grund av i det föregående redovisade omständigheter, att en friare utformning av läsdagen bör eftersträvas. Mera långtgående förändringar kan emellertid visa sig besvärliga att genomföra. F ö r att nya undervisningsmetoder och arbetsformer med framgång skall k u n n a tillämpas, måste nämligen vissa betingelser föreligga. Sålunda är det nödvändigt, att lärarna äger god förtrogenhet med för en friare tidsutläggning lämpade undervisningsmetoder. Vidare krävesbland annat för dylika arbetsmetoder avpassade pedagogiska hjälpmedel, lämpligt utformade och utrustade lärosalar, grupparbetsrum m. m. Där dessa villkor är uppfyllda, kan läsdagen sannolikt i många fall erhålla en annan och tjänligare utformning. Utredningen h a r även diskuterat vissa längre gående förändringar i fråga om dagsschemats utformning. Härom må anföras följande. I det moderna samhället kan en del skäl tala för att elevernas arbete i ökad omfattning förlägges till skolan. Därvid

166 kunde eleverna individuellt eller i grupper u n d e r pedagogisk ledning helt eller till större delen utföra sådana arbeten, som för närvarande ingår i hemuppgifterna. Genom en dylik arbetsomläggning skulle eleverna kunna bibringas bättre arbetsvanor, erhålla sakkunnig hjälp samt i ökad omfattning få tillgång till vissa hjälpmedel i studiearbetet. Skolans lokaler och olika resurser kunde vidare utnyttjas i större utsträckning. En dylik förändring skulle i väsentliga avseenden närma lärotiderna till den inom arbetslivet tillämpade arbetstidsutläggningen. Den skulle även innebära en avlastning för hemmen. Angivna arbetstidsomläggning kräver emellertid tillgång till ändamålsenliga och för antydda arbetsmetoder avpassade skollokaler, grupparbetsrum, skoloch klassbibliotek m. m. Endast i begränsad omfattning förekommer i vårt land skolor med dylika resurser. Det må vidare framhållas, att en förlängning av elevernas vistelse i skolan kan medföra, att de behöver ytterligare en måltid genom skolans försorg, antingen ett stödmål eller — företrädesvis för elever med tidsödande dagliga resor — ett middagsmål. F ö r elever med långa resor mellan hemmet och skolan kan tydligen anordningen förorsaka en relativt sen hemkomst efter skoldagens slut. Någon förenkling av skolskjutsorganisationen kan den diskuterade arbetsomläggningen knappast medföra. Snarare finns det anledning förmoda att den skillnad i fråga om restider, som för närvarande föreligger mellan eleverna inom olika årskurser, ytterligare skulle accentueras och göra insättandet av extraskjutsar erforderligt. Den behandlade förändringen skulle i väsentliga avseenden även beröra lär a r n a . Då en särskild kommitté för närvarande utreder deras arbetssituation,

vill utredningen endast mera summariskt anföra följande. Omläggningar av skolans arbetstider i ena eller andra riktningen kan återverka på behovet av lärare och annan pedagogiskt skolad personal. Därest förändringarna medför ett ökat behov av lärare, kommer den redan föreliggande bristsituationen att ytterligare förvärras. Utsträckes lärarnas dagliga arbetstider i skolan, kan detta även påverka deras inställning till och möjligheter att åtaga sig extra undervisning, vilket än mer skulle försvåra den rådande knappheten på kompetenta lärare. Dylika förändringar i arbetstiderna kan också — åtminstone på litet längre sikt — tänkas öva inflytande på läraryrkets konkurrenskraft med andra yrken. De antydda omständigheterna inrymmer uppenbarligen även frågor, som kan bli föremål för förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna inom skolans område.i Den relativt vanliga företeelsen att båda föräldrarna är yrkesverksamma utanför hemmet utgör redan i nuläget ett incitament till en omläggning av skolans arbetstider i ovan antydd riktning. Brist på arbetskraft kan ha till följd, att mödrarna i ökad omfattning söker sig till arbetsmarknaden, varigenom ändamålsenligheten i den diskuterade åtgärden skulle ytterligare accentueras. Denna innebär emellertid en så långtgående förändring, att den enligt utredningens mening bör föregås av en omfattande och allsidig försöksverksamhet. 1

Det må framhållas, att den i det föregående diskuterade arbetsutläggningen i begränsad utsträckning förekommer i vissa främmande länder. Erfarenheterna är inte enbart positiva. Bland annat har anordningen mött gensagor från föräldrar, som anser att barnens vistelse i hemmet blir alltför beskuren, att deras fostran blir anstaltsbetonad och förlorar den individuella prägel hemmet kan ge den.

167 Av delvis liknande anledningar, som nyss anförts, synes de i olika sammanhang framförda förslagen om skiftgångens införande i skolan svåra att förverkliga. Inte minst bör därvid uppmärksammas omfattningen av högstadieregionerna och gymnasieupptagningsområdena, som gör det nödvändigt för ett stort antal elever att med anlitande av allmänna färdmedel eller särskilt insatta skolskjutsar dagligen resa mellan hemmet och skolorten. Därtill kommer de skolhygieniska invändningar, som kan anföras mot en dylik lärotidsutläggning. Vidare måste en sådan lösning ur familjesociala synpunkter väcka allvarliga betänkligheter. Byggnaders och olika anläggningars effektivare utnyttjande genom skiftgångens införande i skolan skulle sålunda förorsaka ökade svårigheter och kostnader beträffande skolskjutsar och skolmåltider, erbjuda en ur skolhygienisk-medicinska synpunkter inte alltid lämplig arbetstidsutläggning samt innebära allvarliga ingrepp i de enskilda familjernas samvaro. Utredningen ställer sig följaktligen avvisande till tanken att utforma läsdagarna enligt skiftgångsprinciper.

I fråga om läsdagens utformning vill utredningen sammanfattningsvis framhålla följande. Dagsschemat bör enligt utredningens förslag baseras på lektioner om 40 minuter. F ö r de yngsta eleverna bör — liksom hittills varit fallet — lektionerna i relativt stor omfattning delas i ett p a r avsnitt. F ö r övriga elever bör allt efter deras ålder och utvecklingsstadium samt ämnets karaktär ett sammanförande av lektionerna till längre tidspass komma till stånd i den utsträckning, som ur pedagogiska, skolhygieniska, administrativa och andra relevanta synpunkter visar sig lämpligt och möjligt.

Måttsenheten för rasterna föreslås av utredningen omfatta 10 minuter. Måltidsrasten bör i regel uppgå till minst (10 + 40 + 1 0 = ) 60 minuter. Vid sammanförandet av två eller flera lektioner skall rasten (rasterna) kunna förläggas utanför det sammanhängande arbetspasset. I vissa fall kan en förlängning av rasten till 20 minuter vara erforderlig. Så kan bedömas vara erforderligt under en skoldag omfattande åtta lektioner. Speciellt gäller detta, om man skulle tvingas lägga måltidspausen efter den tredje eller femte lektionen. I dylika fall bör vid lämpligt tillfälle förläggas en rast om 20 minuter, så att eleverna under tidspass omfattande fem lektioner erhåller erforderlig tid för ett mellanmål. Genom de framlagda förslagen blir det enligt utredningens mening möjligt att bättre anpassa läsdagen till olika skolsituationer och arbetsformer. Dagsschemat måste utformas u n d e r beaktande av de olika betingelser som föreligger i fråga om skolform, stadium och ämnen, tillgången till lärare, lokaler och olika hjälpmedel, anordningar för skolmåltider och skolskjutsar m. m. Inom de tidsgränser, som är nödvändiga p å grund av gemensamt utnyttjande av lärare, vissa lokaler o. s. v., syftar utredningens förslag sålunda till att med erforderlig koordination i berörda avseenden tidsmässigt vidga möjligheterna att i skolan arbeta under m i n d r e bundna former.

13.3 Skolveckan

13.3.1 Olika alternativ till femdagars skolarbetsvecka

För utredningen h a r det varit en central uppgift att finna lämpliga former för skolveckans anpassning till arbetstiderna inom näringsliv och arbets-

168 marknad. Frågan om skolans femdagarsvecka h a r därvid trätt i förgrunden, och utredningen har under arbetets gång diskuterat en r a d olika anordningar för dess genomförande. Beträffande vissa av dem må i korthet anföras följande. 13.3.1.1 Vandrande lördagar och liknande system. I den av tillsynsmyndigheterna läsåret 1958/59 inledda försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan h a r framför allt systemet med s. k. vandrande lördagar tillämpats. Därvid h a r i regel ett erforderligt antal friluftsdagar tagits i anspråk för att medge skolfria lördagar under 8—12 veckor av läsåret. För att inte de på lördagsschemat förekommande ämnena ensidigt skulle drabbas av lektionsbortfallet, h a r de fria lördagarnas schemata tillämpats efter ett roterande system övriga veckodagar. Försöksanordningen h a r utsatts för h å r d kritik. Den h a r betecknats som otillfredsställande ur såväl skolorganisatoriska som pedagogiska synpunkter. Åtskilliga skolledare och lärare har även beklagat bortfallet av friluftsdagar. Därigenom har enligt deras mening elevernas fysiska fostran lidit avbräck, varjämte möjligheterna beskurits att genom exkursioner, studiebesök på industrier och olika företag, utställningar, museer o. s. v. vidga och berika elevernas erfarenheter och intressen (jfr bil. 2, under 1 och 2.3). Utredningen h a r under sitt arbete analyserat vissa andra återläsningsmetoder enligt liknande rörliga system. Som exempel må nämnas följande. Veckotimtalet antages i det aktuella fallet utlagt på sex dagar. Även under perioder med femdagarsvecka tillämpas denna läsordning enligt ett rullande system. Därmed vinnes bland annat, att ämnenas förekomst, lektionsordningen

m. m. förblir oförändrad. Under de delar av läsåret, då femdagarsvecka tillämpas, kommer uppenbarligen arbetsordningen för respektive läsdagar att växla från vecka till vecka. Tidpunkten för skoldagens början och slut samt för intagandet av skolmåltiden kan genom en dylik lösning komma att variera i relativt stor omfattning, anordningen med läxfria måndagar försvåras o. s. v. Olägenheterna med detta och liknande system bedömdes av utredningen var a så väsentliga, att de icke ansågs lämpliga att pröva i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Erfarenheterna av de s. k. vandrande lördagarna hade nämligen redan vid tiden för planeringen av nämnda försöksverksamhet gett vid handen, att flexibla schemata skapar osäkerhet och förvirring hos elever, lärare och föräldrar samt är otillfredsställande ur pedagogiska synpunkter. 13.3.1.2 Särskilda schemata. Vid uppgörandet av arbetsordningen för en klassavdelning eftersträvar schemaläggaren bland annat att erhålla en lämplig fördelning av de olika ämnenas veckotimmar, olika ämnen får avlösa varandr a efter vissa p r i n c i p e r , laborativa övningar med delad klass i ett ämne omväxlar med lektioner i lärosalen i samma ämne, läxgivningen beaktas o. s. v. Omkastningar i det uppgjorda schemat kan därför — såsom försöksverksamheten med de v a n d r a n d e lördagarna visat — medföra m i n d r e lyckliga följder. En radikal utväg att undvika dylika konsekvenser vid tillämpandet av femdagarsvecka under en begränsad del av läsåret är uppenbarligen att utarbeta speciella schemata för femdagars- respektive sexdagarsperioderna. Tillvägagångssättet innebär emellertid, att arbetsordningen för dessa perioder — utöver skillnaderna beträffande lördagar-

169 na — ur elevernas synpunkt kan medföra en relativt förändrad veckorytm. Tidpunkten för skoldagens början och slut, fördelningen av hemuppgifter på olika läsdagar m. m. kan komma att uppvisa åtskilliga olikheter mellan de två perioderna. Om hänsyn tas till läsordningens uppläggning i dess helhet, utgör systemet en instabil lösning. Därav följer också bland annat att frågor rörande skolmåltider och elevernas dagliga resor mellan hemmet och skolan kan kompliceras samt att vissa olägenheter kan uppstå för de enskilda familjerna. Utarbetandet av tvenne schemata för läsåret kräver vidare extra arbete och därmed förenade kostnader. Därest tekniken med datamaskineli schemaläggning utvecklas på ett tillfredsställande sätt, kan läget i sistnämnda hänseende bli gynnsammare för ifrågavarande lösning.. 13.3.1.3 Utredningens försöksvis tilllämpade alternativ. Enligt de av utredningen som alternativen A och A: 1 betecknade försöksanordningarna har femdagarsvecka tillämpats under halva respektive en fjärdedel av läsåret. Dessa alternativ innebär en schemateknisk omfördelning av undervisningstiden, så att i förra fallet hälften och i senare fallet en fjärdedel av antalet i läsåret ingående lördagar kan frigöras från undervisning. Båda alternativen utgör sådana anordningar, att ett för hela läsåret gällande fast schema kan tillämpas, alltså utan några förändringar föranledda av perioderna med femdagars skolarbetsvecka. Den grundläggande principen klargöres enklast genom anknytning till alternativ A. Enligt detta koncentreras en veckotimme av undervisningstiden i ett erforderligt antal ämnen — vanligen två — till halva läsåret och för-

lägges för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de icke undervisningsfria lördagarna. För t. ex. en klassavdelning av grundskolans årskurs 8 kan förslagsvis ämnena matematik och geografi (med 4 respektive 3 veckotimmar) på schemat erhålla 3 respektive 2 lektioner under veckans fem första läsdagar, medan lördagsschemat upptar 2 lektioner i vartdera ämnet. Det sammanlagda veckotimtalet blir därvid 33 under den hälft av läsåret femdagarsvecka tillämpas. För den återstående hälften, då undervisningen pågår även under lördagar, blir följaktligen veckotimtalet 37. — Alternativ A: 1 tillämpas på i p r i n c i p liknande vis. Ämne med 1 veckotimme kan vid tillämpning av alternativ A inplaceras på lördagsschemat, varvid det endast förekommer (med 2 veckotimmar) under halva läsåret. En dylik lösning är lämplig, då man önskar koncentrera behandlingen av ett ämne till en del av läsåret. Genom såväl periodläsning som samordnad undervisning ges ytterligare schematekniska möjligheter att tillämpa de båda alternativen, särskilt inom skolformer med klasslärarsystem. Det må vidare framhållas, att de disponibla fria lördagarna även kan förläggas till skolans vinterhalvår. Skolhygieniska skäl, förhållanden inom ortens näringsliv och andra omständigheter kan motivera, att ett antal fria lördagar förlägges till nämnda del av läsåret (jfr framställningen i bil. 3, under 1.1.1). Alternativ A h a r prövats i begränsad omfattning under läsåret 1964/65 och i relativt betydande omfattning läsåret 1965/66. Försöksverksamheten har gett övervägande positiva resultat. Alternativet är i schematekniskt hänseende enkelt att genomföra. Stabiliteten i systemet h a r varit till fördel ur pedago-

170 gisk synpunkt, för de resande eleverna h a r anordningen medfört en avlastning genom minskningen i antalet resor, anpassningen till näringslivets arbetstidsutläggning har varit tillfredsställande, och möjligheterna till samvaro inom familjen har ökat (jfr t. ex. bil. 2, under 2.2.5). Såsom framgått av det föregående medför emellertid alternativ A den konsekvensen, att det i respektive timplan föreskrivna antalet veckotimmar under perioder med femdagarsvecka minskas och under perioder med sexdagarsvecka ökas. Särskilt inom under avveckling varande skolformer med ett redan högt veckotimtal accentueras därav följande svårigheter ytterligare under sexdagarsperioderna. Det oaktat h a r emellertid de enligt försöksbetingelserna medgivna reduceringarna i gällande timplaner förekommit endast undantagsvis. Inte heller h a r möjligheterna utnyttjats att fördela de fria lördagarna under läsåret och förlägga en eller annan till vinterhalvåret, exempelvis till slutet av höstterminen (jfr bil. 3, under 3.1). Alternativ A synes enligt utredningens mening kunna ifrågakomma vid ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka under halva läsåret. Därvid bör emellertid möjligheterna till viss fördelning av de skolfria lördagarna beaktas. I någon mån kan därigenom den snedbelastning elimineras, som annars kommer att känneteckna elevernas arbetsbörda. Även förläggningen av lovdagarna kan bidra till att bättre fördela elevernas arbetsbelastning. Utredningen vill slutligen beträffande alternativ A framhålla följande. Vid dess tillämpning i den särskilda försöksverksamheten har någon avkortning av de i gällande bestämmelser föreskrivna lektionstiderna inte medgivits. Den tidigare i detta kapitel av utredningen föreslagna generella lektionstiden om

40 minuter skulle tydligen bidra till att minska de svårigheter, som i skolformer med höga veckotimtal varit förbundna med tillämpandet av alternativ A. Alternativ A: 1 har under läsåret 1965/66 prövats i relativt stor omfattning, bland annat i många kommuner som tidigare tillämpat systemet med s. k. v a n d r a n d e lördagar. Den fasta arbetsordningen h a r ansetts utgöra en fördel hos alternativ A : l . Ur schemateknisk synpunkt är emellertid denna lösning m i n d r e tillfredsställande. Alternativ A: 1 är endast avsett att tillämpas vid införandet av femdagarsvecka under en fjärdedel av läsåret. En sådan begränsad lösning ansluter sig dock inte särskilt väl till arbetstidsutläggningen inom näringsliv och arbetsmarknad (jfr bil. 2, under 2.3 och bil. 3, under 3.2). Liksom de i det föregångna behandlade försöksanordningarna avser alternativ C tillämpande av femdagars skolarbetsvecka under en del av läsåret. Det för respektive klassavdelningar gällande veckotimtalet fördelas på måndag—fredag för perioder med femdagarsvecka. Vid övergång till sexdagarsvecka överflyttas från nämnda dagar till lördagen ett lämpligt antal lektionstimmar, företrädesvis 3—5 lektioner. Varje skolvecka inrymmer sålunda det för vederbörande klassavdelning gällande veckotimtalet. Alternativ C inneb ä r således ingen överflyttning av arbetsbördan från perioder med femdagarsvecka till perioder med sexdagarsvecka och är därför icke beroende av något jämnt delningstal, t. ex. halva eller en fjärdedel av skolåret. Femdagarsvecka kan tillämpas under ett valfritt antal veckor av läsåret, exempelvis 34 av de nuvarande 39. Denna möjlighet till variation kan utnyttjas för att möta lokala behov och önskemål beträffande

171 femdagarsveckans omfattning. För bland annat kommuner, som önskar femdagarsvecka under mer än halva men icke hela läsåret, utgör alternativ C en tänkbar lösning. Det praktiska tillämpandet av alternativ G bör i regel ske på följande sätt. Lektionsöverflyttningen bör äga r u m likformigt för hela skolan, med undantag dock för avdelningar undervisade av klasslärare. Samtliga lektioner inom skolan vid 3—5 på förhand bestämda tidspass under måndag—fredag flyttas vid övergång från femdagars- till sexdagarsvecka till på förhand bestämda tidspass på lördagsschemat. Överflyttningen bör i regel gälla skoldagens första eller sista tidspass, varigenom uppkomsten av håltimmar i sexdagarsschemat undvikes. Även annan lektion kan dock ifrågakomma, t. ex. i samband med frukostrast. Schemaläggningen måste självfallet ske samtidigt för femdagars- och sexdagarsperioderna, så att pedagogiska, skolhygieniska och andra relevanta synpunkter i möjligaste mån blir beaktade och tillgodosedda under hela läsåret. Redan vid schemaläggningen före läsårets början måste således uppmärksammas vissa med lektionsöverflyttningen speciella problem som berör ämnes- och lektionskombinationer, antalet lektioner och hemuppgifter per dag, frågor i samband med skolskjutsar och skolmåltider m. m. Under läsåret 1966/67 prövas på utredningens initiativ alternativ C i ett begränsat antal kommuner. Därvid tilllämpas femdagarsvecka under halva läsåret. De hittills gjorda erfarenheterna har varit övervägande positiva. Särskilda turlistor h a r dock i enstaka fall behövt utarbetas för femdagars- respektive sexdagarsperioderna. Alternativ C kan vid tillämpning i högre skolformer tänkas medföra en

del pedagogisk-organisatoriska problem i samband med utläggningen av två eller flera lektionstimmar till sammanhängande arbetspass. Även en del olägenheter i fråga om skolskjutsar kan uppstå. Systemets grundprincip att varje läsvecka inrymmer gällande veckotimtal samt de därav följande möjligheterna till utläggning av ett varierande antal femdagarsveckor under läsåret innebär emellertid enligt utredningens mening sådana fördelar, att alternativ G bör kunna ifrågakomma som en möjlig variant vid ett partiellt tillämpande av femdagars skolarbetsvecka. 1 Det i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka tillämpade alternativet B avser införande av femdagarsvecka i skolan under hela läsåret. Vid alternativets utformning hade utredningen att beakta gällande läroplaner med tillhörande timplaner. F ö r att ytterligare en lektionstimme vid behov skulle kunna inplaceras dagligen utan att läsdagens sammanlagda längd därför överskred vad som ur pedagogiska, skolhygieniska och andra synpunkter kunde betraktas som lämpligt och nyttigt, fann utredningen det erforderligt att avkorta lektionstiden med 5 minuter för lektioner omfattande 45 minuter och däröver. Den genom lektionsavkortningen reducerade undervisningstiden kompenserades genom viss minskning i antalet lov- och friluftsdagar. Alternativ B har blivit föremål för en omfattande försöksverkssamhet. I samband därmed h a r genomförts psykolo1 Det må nämnas, att inom den försöksverksamhet som sedan 1959 bedrevs av dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning tilllämpades vid yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad utbildning en likartad överflyttning av lektioner. Eftersom överflyttningen i regel avsåg arbetsteknik, var den mycket enkel att genomföra.

172 gisk-pedagogiska och sociologiska undersökningar. Försöksverksamheten och undersökningarna har förhållandevis utförligt behandlats på andra ställen i betänkandet (se särskilt bil. 3—6). I detta sammanhang vill utredningen endast framhålla följande. Enligt resultaten av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka får alternativ B anses erbjuda en fullt tillfredsställande lösning. Stabiliteten i systemet har underlättat det organisatorisk-administrativa arbetet, t. ex. schemaläggningen och lösandet av skolskjutsfrågorna. Då skolanläggningarna under var och en av veckans fem läsdagar kunnat utnyttjas ytterligare en lektionstimme, h a r lokalsvårigheter på grund av femdagarsveckans tillämpande förekommit endast i enstaka undantagsfall. Ur psykologisk-pedagogiska synpunkter h a r bland annat konstaterats, att elevernas intresse för undervisningen ökat och att skolleda motverkats. I de högre årskurserna och åldr a r n a har eleverna lärt sig att bättre planera skolarbetet. Betingsstudier, specialarbeten o. dyl. har främjats. Endast i fråga om vissa högre skolformer under avveckling har ur pedagogiska synpunkter anmälts tveksamhet angående alternativets genomförande, så länge de äldre läroplanerna tillämpas. Vad beträffar den skolhygieniska situationen h a r inga allvarligare erinringar framkommit. För de resande eleverna har femdagarsveckan i många fall inneburit en icke oväsentlig lättnad genom det minskade antalet resdagar, särskilt som bortfallet av resdagar även inträffat under vinterhalvåret. Ur familjesociala aspekter h a r bland annat framhållits, att de skolfria lördagarna under hela läsåret inneburit en bättre samordning mellan barnens lärotider och föräldrarnas arbetsstider, vilket bidragit till ökad sammanhållning inom familjen och till samling kring gemensamma intressen.

13.3.2 Utredningens ställningstagande till sko* lans femdagarsvecka. Elevernas hemuppgifter

1 det föregående h a r behandlats vissa alternativa anordningar, som kan tillämpas vid införande av femdagars skolarbetsvecka under delar av läsåret eller u n d e r hela läsåret. De presenterade lösningarna utgör ett begränsat urval av u n d e r utredningsarbetet diskuterade alternativa lösningar till femdagars skolarbetsvecka. Urvalet h a r företagits med hänsyn till dels de olika lösningarnas tillämpning i försöksverksamheten, dels deras möjligheter att belysa relevanta problemställningar. Utredningens möjligheter att finna tillfredsställande former för femdagarsveckans genomförande i skolan h a r i hög grad begränsats genom direktivens uttalande, att inga rubbningar får ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för enskilda ämnen. Vid utformningen av olika alternativ h a r utredningen inom angivna r a m sökt beakta skilda omständigheter. De spörsmål, som därvid uppkommit och som krävt en mera ingående analys, h a r behandlats i avdelning II (kap. 5—10). Sammanfattningsvis må h ä r endast framhållas följande. Det har för utredningen bland annat gällt att finna ur pedagogiska och skolhygieniska synpunkter tillfredsställande alternativa lösningar. En lämplig fördelning av lektioner och ämnen under läsdagen och skolveckan, avvägningen mellan elevernas tid för skolarbete och annan verksamhet m. fl. omständigheter har därvid beaktats. Skoladministrativa och organisatoriska liksom pedagogiska och skolhygieniska aspekter h a r vidare gjort det angeläget att utforma stabila anordningar, som tillåter skolarbetet att fortgå utan störande förändringar i veckorytmen. Utformningen av de olika försöksalternativen h a r även skett med hänsyn tagen till arbetstids-

173 förhållandena inom näringsliv och arbetsmarknad samt möjligheterna för familjemedlemmarna att gemensamt utnyttja fritiden. Försöksverksamheten h a r bland annat gett vid handen, att femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret är enklare att genomföra än partiella alternativa lösningar. Uppdelningen av läsåret i perioder med femdagars och sexdagars skolarbetsvecka komplicerar situationen för skolan. Veckorytmen bryts vid övergången från den ena till den andra typen av läsvecka. Svårigheterna accentueras, om anordningen i sig själv är instabil och innefattar lärotidsomflyttningar av olika slag, t. ex. vandrande lördagar och rullande schemata. Om möjligt bör under hela läsåret skolarbetsdagarna för respektive klassavdelningar ha fasta yttre tidsramar. Ändras tidpunkten för läsdagens början eller slut, kompliceras frågorna angående elevernas resor med skolskjutsar och allmänna färdmedel. Vårt lands bebyggelsestruktur och skolorganisation ger dessa frågor betydande vikt. En varierande veckorytm i skolans lärotider kan även medföra svårigheter för hemmen. Särskilt påtagliga kan dessa svårigheter bli för familjer med barn i de nedre skolåldrarna, därest möjligheter saknas att tillfredsställande ordna barntillsynen efter skoldagens slut. En omfattande försöksverksamhet och i anslutning därtill genomförda psykologisk-pedagogiska och sociologiska undersökningar har visat, att alternativ B i allt väsentligt fyller de av utredningen uppställda kraven. De svårigheter, som i vissa fall gjort sig gällande vid under avveckling varande skolformer, kommer med införandet av de nya skolformerna att elimineras. Pågående läroplansrevisioner och läroplansarbeten synes ha en sådan inriktning, att timplaner och arbetsformer för grundskolan respektive yrkesutbildningen kan

förmodas erhålla en för alternativ B allt bättre avpassad utformning. Utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden mot femdagars arbetsvecka h a r förlöpt mycket snabbt och för fletalet arbetstagare kommit att omfatta hela året. Därmed har kravet p å en motsvarande lärotidsutläggning vuxit i styrka. Alternativ B är bäst ägnat att tillmötesgå detta krav, eftersom det avser genomförandet av femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret. Utredningen föreslår sålunda, att femdagarsvecka införes i skolan under hela läsåret och att lärotidsutläggningen under skolveckan genomföres i enlighet med alternativ B. Det kan emellertid visa sig lämpligt, att möjligheter övergångsvis föreligger att tillämpa femdagars skolarbetsvecka endast under vissa delar av läsåret. Därvid bör enligt utredningens mening de i det föregående behandlade alternativen A och C kunna komma till användning. För orter med ett större antal resande elever kan därvid alternativ A visa sig fördelaktigast, eftersom det utgör ett stabilt system med fasta yttre tidsramar för samtliga läsdagar. F ö r övriga orter kan alternativ C framstå som mest lämpligt. Vid valet mellan dessa båda alternativ bör även uppmärksammas, att alternativ A är begränsat till genomförandet av femdagars skolarbetsvecka under halva läsåret, medan alternativ C medger en dylik arbetstidsutläggning under ett valfritt antal läsveckor. Utvecklas tekniken att på datamaskineli väg utan mera betydande kostnader färdigställa läsordningar, kan även alternativet med särskilda schemata för femdagars respektive sexdagars skolarbetsvecka bli en tänkbar anordning. Beträffande samtliga ovan föreslagna alternativ för utläggning av veckoarbetstiden förutsätter utredningen dels tillämpandet av de i detta kapitel före-

174 slagna enhetliga längderna på lektioner och raster, dels enhetlighet i fråga om läsårets längd och terminsindelning samt antalet frilufts-, lov- och studiedagar i överensstämmelse med vad som föreslås i närmast följande kapitel. Det framlagda förslaget om skolans femdagarsvecka aktualiserar bland annat frågor rörande elevernas hemuppgifter. Hithörande spörsmål h a r i det föregående analyserats ur pedagogiska, skolhygieniska och familjesociala synpunkter (bland annat under 6.1.1.6, 9.2.2 respektive 10.1.1.2). I förevarande sammanhang må anföras följande. Inom flertalet skolformer erhåller eleverna inga läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Införandet av femdagarsvecka i skolan medför sålunda vid ett fortsatt tillämpande av åsyftade bestämmelser, att de för sedvanliga läxuppgifter disponibla dagarna reduceras till fyra. En dylik koncentration skulle kunna undvikas genom att de ovan angivna föreskrifterna rörande elevernas hemuppgifter slopades. Utredningen h a r övervägt denna fråga men anser sig icke böra föreslå en återgång till äldre förhållanden. Därigenom skulle enligt dess mening skolans femdagarsvecka i stor utsträckning förlora sitt syftemål i vad avser elevernas möjligheter till avkoppling och vila samt umgänge med övriga familjemedlemmar. Enligt utredningens mening bör elevernas traditionella hemarbete i ökad omfattning kunna förläggas till skolan. F ö r elever i högre årskurser och på det gymnasiala stadiet har frågan om läxgivningen mindre betydelse, därigenom att hemuppgifterna i stor utsträckning kan beräknas få form av långläxor, betingsstudier, specialarbeten o. dyl. Eleverna får därmed vidgade möjligheter att fullgöra dessa arbetsuppgifter vid

självvalda tillfållen, en frihet som de enligt erfarenheterna under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka livligt uppskattat.

13.4 Sammanfattning

I förevarande kapitel framlägger utredningen vissa förslag angående lektionstiden, läsdagen och skolveckan. Lektionstiden omfattar för närvarande vanligen 40—60 minuter. Lektioner om 60 minuter förekommer framför allt inom den övervägande praktiskt inriktade yrkesutbildningen, medan övriga undervisnings- och utbildningsformer i regel har lektioner om 40—45 minuter. De varierande lektionslängderna har ansetts motiverade med hänsyn till ämnets karaktär, undervisnings- och utbildningsmetodiken samt lektionernas inplacering under läsdagen. Organisatoriska och administrativa förhållanden har i vissa fall gett anledning till större enhetlighet i fråga om lektionslängderna. De pågående och planerade skolorganisatoriska reformerna innebär en omfattande integration av skolväsendet. Därav följer bland annat ett ökat gemensamt utnyttjande av lärare, lokaler, skolmåltidsanordningar m. m. Så långt det av undervisningsmetodiska och skolhygieniska skäl är lämpligt och möjligt bör därför enligt utredningens mening en enhetlig lektionslängd genomföras för olika skol- och utbildningsformer. Det ges emellertid ej något entydigt svar på frågan om lektionstidens lämpligaste längd. Denna är nämligen avhängig av en rad växlande omständigheter, såsom elevernas ålder och utvecklingsstadium, deras studiekapacitet, behov av avkoppling och omväxling, arbetsuppgifternas art, lärosalens luftväxling och belysning m. m.

175 Med hänsyn till konsekvenserna av femdagarsveckans införande i skolan föreslår utredningen som grundläggande tidsenhet lektioner om 40 minuter. Därigenom blir det möjligt att vissa dagar vid behov inplacera ytterligare en lektionstimme, utan att läsdagens sammanlagda längd fördenskull överskrider, vad som kan anses lämpligt och nyttigt. Den föreslagna avkortningen medför en icke oväsentlig reducering av den årliga undervisningstiden. Vid i övrigt oförändrade förhållanden innebär den för exempelvis grundskolan en minskning, som motsvarar undervisningstiden under inemot tre läsveckor. Låsdagen kan i skolformer med högt veckotimtal även efter genomförandet av planerade och beslutade reformer inom skolväsendet behöva inrymma åtta lektionstimmar. Under för övrigt oförändrade betingelser kommer undervisningen en dylik läsdag att pågå 20 minuter längre än under en läsdag omfattande sju lektioner med nuvarande lektionslängder om 40—45 minuter. Läsdagens sammanlagda längd är även avhängig av de inplacerade rasternas antal och längd. Som måttsenhet för rasten föreslår utredningen 10 minuter. Måltidsrasten får därmed en längd om (10 + 40 + 10 = ) 60 minuter. Dagsschemat bör inom den av utredningen föreslagna tidsramen kunna erhålla en delvis annan utformning. Den inrutade arbetsordning, som för närvar a n d e i hög grad kännetecknar läsdagen, bör enligt utredningens mening i viss omfattning kunna ersättas med ett smidigare system, där två eller flera lektioner får bilda sammanhängande arbetspass och där rasterna omfattar 10 eller 20 minuter. Inom de tidsgränser, som måste uppställas på grund av gemensamt utnyttjande av lärare, undervisningslokaler

m. m., bör man enligt utredningens uppfattning sträva efter att tidsmässigt vidga möjligheterna för friare arbetsformer i skolan. För utredningen h a r det varit en central uppgift att finna lämpliga former för skolveckans anpassning till arbetstiderna inom näringsliv och arbetsmarknad. Frågan om skolans femdagarsvecka h a r därvid trätt i förgrunden, och utredningen har under arbetets gång diskuterat en rad olika lösningar. Vid utformningen av dessa alternativ har utredningen haft att ta hänsyn till skilda omständigheter. Det h a r bland annat gällt att finna ur pedagogiska och skolhygieniska aspekter godtagbara anordningar. Fördelningen av lektioner och ämnen under läsdagen och skolveckan, avvägningen mellan elevernas tid för arbete och vila m. fl. omständigheter h a r därvid uppmärksammats. Skoladministrativa och organisatoriska liksom pedagogiska och skolhygienisk-medicinska synpunkter har därjämte gjort det angeläget att utforma stabila system, som tillåter skolarbetet att fortgå utan störande avbrott. Vissa av de alternativa lösningarna har blivit föremål för en omfattande försöksverksamhet. Därvid gjorda iakttagelser och erfarenheter har varit till god vägledning i utredningsarbetet. Detsamma gäller resultaten av de psykologisk-pedagogiska och sociologiska undersökningar, som samtidigt genomförts. Försöksverksamheten h a r visat, att femdagars skolarbetsvecka u n d e r hela läsåret erbjuder de minsta svårigheterna att genomföra. Uppdelningen av läsåret i perioder med femdagars och sexdagars skolarbetsvecka komplicerar situationen för både skola och hem. Dessa svårigheter accentueras, om anordningen i sig själv är instabil och innefattar omflyttningar av lektioner m. m.

176 Alternativ B är den anordning, som från skilda synpunkter visat sig vara mest ändamålsenlig. Utredningen föreslår därför, att femdagarsvecka införes i den svenska skolan under hela läsåret och att lärotidsutläggningen under skolveckan genomföres i enlighet med detta alternativ S. Under en övergångsperiod bör enligt utredningens mening möjligheter finnas att tillämpa femdagars skolarbetsvecka under endast begränsade delar av läsåret. För orter med ett större antal resande elever kan därvid alternativ A visa sig mest lämpligt. Enligt denna lösning tillämpas femdagarsvecka u n d e r halva läsåret. För övriga orter kan alternativ C visa sig tjänligast. Det medger tillämpandet av femdagarsvecka under ett valfritt antal läsveckor. Vid övergång från femdagars- till sexdagarsvecka sker dock en förskjutning i de yttre tidsramarna. Även en anordning med särskilda schemata för perioder med femdagars

respektive sexdagars skolarbetsvecka kan utgöra en tänkbar lösning, om tekniken att på datamaskinen väg färdigställa läsordningar utvecklas. Införandet av femdagars skolarbetsvecka medför bland annat, att antalet läxgivningstillfällen minskar från fem till fyra per läsvecka. Utredningen h a r övervägt lämpligheten av att införa läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag och hel lovdag men icke ansett sig böra förorda en dylik lösning. Enligt utredningens mening bör elevernas traditionella hemarbete i ökad utsträckning kunna förläggas till skolan. För eleverna i högre årskurser och på det gymnasiala stadiet förlorar frågan om läxgivningen delvis sin betydelse, därigenom att hemuppgifterna i stor utsträckning får form av långläxor, betingsstudier o. dyl. Eleverna beredes sålunda i stor omfattning möjligheter att fullgöra dessa arbetsuppgifter vid självvalda tillfällen.

K A P I T E L 14

Läsåret

Utöver mera allmänna förutsättningar, såsom landets geografiska läge, klimat, näringslivets struktur, historiskt betingade utvecklingstendenser, religiösa förhållanden och kulturutbytet med a n d r a länder, måste läsårets längd och organisation bestämmas med hänsyn tagen till vissa direkt till skolan hänförliga förhållanden. Bland dessa må nämnas olika pedagogiska betingelser, såsom undervisningens och utbildningens inriktning, målsättning och arbetsformer, skolorganisatoriska förutsättningar o. dyl. samt vidare psykologiska, skolhygieniska och sociologiska omständigheter. Även ekonomiska förhållanden måste beaktas. I förevarande kapitel behandlar utredningen frågan om det samordnade läsårets längd samt vissa spörsmål angående läsårets utformning, organisation och inplacering under kalenderåret.

14.1 Läsårets innehåll och längd 14.1.1 Utgångsläge Huvudparten av det svenska skol- och utbildningsväsendet har ett på två terminer uppdelat läsår. För den obligatoriska skolan och dess överbyggnader inom det allmänna skolväsendet omfatt a r läsåret i regel 39 veckor. Återstående 13 veckor utgör jul- och sommarferier. Inom yrkesutbildningen har heltidskurser med övervägande teoretiskt inriktad undervisning i stor utsträck12— 614814

ning samma läsårsutläggning, medan heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning i åtskilliga fall h a r ett läsår om 42 veckor. Vissa skol- och utbildningsformer har läsår, som understiger 39 veckor, t. ex. folkhögskolor, konstfackskolan och de yrkespedagogiska instituten. Läsår överstigande 42 veckor förekommer däremot endast i ringa omfattning (jfr 3.3). Utredningen har i ett tidigare avsnitt framhållit, att läsårets längd bör samordnas för huvuddelen av skolväsendet och lärarutbildningen. I första hand bör enligt utredningens mening samordning ske i fråga om flertalet av de undervisnings- och utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår omfattande 38—42 veckor. Beträffande övriga skolor och läroanstalter bör en dylik förändring komma till stånd, i den mån försöksverksamhet och särskilda undersökningar ger stöd för och motiverar en sådan åtgärd (jfr under 12.4 och 12.5). Såsom framhållits i det föregående anses elevernas arbetsbelastning särskilt i mera krävande undervisningsoch utbildningssammanhang vara betungande. Såväl från psykologisk-pedagogiska och skolhygieniska som familjesooiala synpunkter kan därför en alltför koncentrerad arbetstidsutläggning bli mindre tillfredsställande. Såväl inom ramen för nuvarande läsårs längd som med en förlängning av läsåret inom vissa skolformer har ut-

178 redningen analyserat en rad alternativ till en förändrad lärotidsutläggning, innebärande exempelvis utnyttjande av lovdagar, friluftsdagar, studiedagar, användandet av ett begränsat antal lördagar till friluftsverksamhet, studiedagar, åhörardagar samt till termins- och årsavslutningar.

14.1.2 Läsårets olika komponenter Med utgångspunkt från den i direktiven för utredningsarbetet angivna förutsättningen om en oförändrad resultatsnivå behandlas i det följande den årliga undervisningstiden. Därvid anställes bland annat jämförelser mellan det nuvarande läsåret och de under den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret gällande betingelserna (försöksalternativet B). Vidare redovisas olika förhållanden, överväganden och förslag angående antalet friluftsdagar, lovdagar och studiedagar. Vid avvägningen mellan egentliga skolarbetsdagar och övriga i läsåret ingående dagar har bland annat beaktats förutsättningarna för utredningens undersökning angående studieprestationerna vid två olika typer av skolarbets-

tider samt de vid denna undersökning vunna resultaten (se bil. 4). För vinnande av större enkelhet anknyter utredningen i den efterföljande framställningen i första hand sin exemplifiering till förhållanden inom grundskolan och till de för densamma utfärdade bestämmelserna. — Beträffande lärarutbildningen äger diskussionen giltighet framför allt i fråga om övningsskolorna (försöks- och praktikskolorna). 14.1.2.1 Undervisningstiden. En jämförelse angående det årliga antalet läsdagar i grundskolan enligt nuvarande bestämmelser och enligt de bestämmelser, som gällde för den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret (alternativ B ) , ger följande resultat (se tablån nedan). De för försöksalternativet B gällande betingelserna medgav såsom tablån utvisar, att upp till 10 dagar kunde utnyttjas för friluftsverksamhet. Av rapporterna över försöksverksamheten framgår emellertid, att vanligen 6—8 dagar disponerades för nämnda ändamål. Besterande friluftsdagar användes sålunda för vanligt skolarbete. Bäknar

ande bestämmelser bestämmelser Enligt gällande

Läsårets längd Avgår: söndagar lördagar Alla Helgons dag övriga helgdagar (Långfredagen, Annanda påsk, Annandag pingst, Kristi Himmelsfärdsdag, Första maj) friluftsdagar lovdagar studiedagar Återstående läsdagar

Enligt försöksalternativet försöksalternativet Enligt

273 dagar

273 dagar 39

39 39

1 5

-12 15 5

6—10 6 5 —

7 1 — 77 dagar 71— 196—202 »>i enat i sexdagars (omräknat <or 32,7—33,7) läsveckor

100—104 dagar 169—173 »i (omräknat i femdagars läsveckor 33,8—34,6)

179 man med att 7 dagar utnyttjades för friluftsverksamhet, har följaktligen antalet återstående läsdagar uppgått till 172, eller omräknat i femdagars läsveckor 34,4. Utsträckes med avseende på grundskolan jämförelsen mellan läsåret enligt gällande bestämmelser och det vid försöksverksamheten enligt alternativ B tillämpade läsåret till antalet lektioner och sammanlagd undervisningstid må erinras om att den genomsnittliga lektionstiden för närvarande kan variera för grundskolans olika årskurser. Variationerna orsakas av bestämmelserna angående 45- respektive 40-minuterslektioner och den schemautläggning som tillämpas. Vid den i det följande redovisade jämförelsen h a r räknats med en genomsnittlig lektionstid om 43 V» minuter för samtliga årskurser. Lektionstidens längd enligt försöksalternativet B uppgick nära nog genomgående till 40 minuter för grundskolan. På angivna förutsättningar fotade beräkningar ger till resultat att vid tillämpandet a v alternativet B den sammanlagda årliga undervisningstiden genomsnittligt minskar med inte fullt 4 procent, medan antalet lektioner varje läsår genomsnittligt ökar med drygt 4 procent. Den av utredningen genomförda pedagogiska undersökningen angående resultatsnivån vid tillämpandet av femdagarsvecka hela läsåret jämfört med resultatsnivån vid traditionell undervisning med sex dagar i veckan omfattade ett antal klassavdelningar i grundskolans årskurser 3 och 8. Beträffande de i undersökningen ingående klassavdelningarna tillhörande försöksgruppen bedrevs undervisningen inom den i det föregående för alternativ B angivna tidsramen. Såsom närmare redovisas i annat sammanhang (bil. 4) framkom ej något som tyder på att införandet av femdagars skolarbetsvecka under dessa

betingelser skulle kunna väntas medföra en försämring av den genomsnittliga resultatsnivån hos grundskolans elever. Enligt undersökningsresultaten skulle sålunda ovannämnda 172 läsdagar ge erforderligt utrymme för den årliga undervisningstiden i grundskolan. Den pedagogiska undersökningen ger endast besked om resultatsnivån i fråga om grundskolan. Med avseende på vissa a n d r a skolformer, exempelvis fackskolan och gymnasiet, anser utredningen det emellertid sannolikt, att en motsvarande undersökning inte skulle ge ett väsentligt annorlunda resultat. För vissa andra skolformer skulle däremot en jämförelse i fråga om resultatsnivån vid de två olika typerna av lärotidsutläggning måhända utfalla mindre gynnsamt. Särskilt skulle så kunna tänkas bli fallet beträffande yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning, eftersom reduceringen av undervisningstiden för dessa skolor enligt försöksbetingelserna var mera omfattande än för övriga skolformer. Läsåret för nyssnämnda yrkesskolor omfattar i många fall 42 veckor. Utredningens förslag om ett samordnat läsår innebär därmed en ytterligare reducering av vederbörande skolors årliga undervisningstid. Yrkesutbildningsberedningen har i sitt principbetänkande föreslagit lärotider för yrkesskolorna, som med avseende på såväl läsårets som lektionstidens längd överensstämmer med vad som gäller för exempelvis fackskolan och gymnasiet (Yrkesutbildningen. SOU 1966:3, s. 176 ff.). Nya läroplaner är för närvarande under utarbetande inom nämnda beredning. Det torde få förutsättas att hänsyn därvid kommer att tas till konsekvenserna av de framlagda förslagen angående nya lärotider. Skolarbetstidsutredningen anser sig fördenskull sakna anledning att

180 föreslå några särskilda åtgärder för berörda skolor. Med hänsyn till den av yrkesutbildningsberedningen föreslagna integrationen inom skolväsendet bör för övrigt enligt utredningens mening likformighet beträffande lärotiderna för de olika skolformerna eftersträvas. I detta sammanhang må framhållas att utredningen även diskuterat möjligheterna till vidgade kontakter mellan hem och skola. Därvid har bland annat övervägts lämpligheten av att förlägga en eller ett par åhörardagar under läsåret till lördagar. Då en betydande del av arbetstagarna-målsmännen genom femdagarsveckans införande numera har fria lördagar, skulle till denna veckodag förlagda åhörardagar kunna vara lämpliga. Enligt utredningens mening bör möjligheter lämnas öppna att såsom ett alternativ genom överflyttning av undervisningen från sedvanliga skolarbetsdagar anordna ett par till lördagar förlagda åhörardagar under varje läsår. 14.1.2.2 Friluftsdagar. Friluftsdagarnas antal uppgår i grundskolan, gymnasiet och fackskolan till 6—12 dagar och för yrkesskolans heltidskurser till högst 6 dagar varje läsår. Under vårterminen kan två friluftsdagar tas i anspråk för att jämte helgdagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. Friluftsdagarnas ändamål är att ersätta det vanliga skolarbetet med lekar, idrott, studiebesök o. dyl. En betydande del av den för dessa ändamål anslagna tiden erfordras emellertid i vissa årskurser för undervisning i brandskydd, trafikkunskap m. m. (se ovan under 9.3.1.3). Utredningen vill erinra om skolöverstyrelsens anvisningar beträffande friluftsdagarnas användning. Enligt dessa anvisningar bör nyssnämnda undervis-

ning i brandskydd m. m. överflyttas till de ämnen, som närmast kan komma i fråga. Friluftsdagarna bör utnyttjas för sitt ursprungliga syfte. Detta är främst att öka skolans möjligheter till fysisk fostran. Friluftsverksamheten bör emellertid därjämte även ge eleverna tillfällen att förvärva kunskaper om och bli förtrogna med sådana motionsformer, som de kan ägna sig åt vid vuxen ålder. Under friluftsdagarna skall vidare möjligheterna utnyttjas att lära de unga, hur man vistas i skog och mark. Friluftsverksamheten kan även bli ett led i elevernas fostran till samarbete och ansvarskänsla samt bidra till deras estetiska utveckling och skolning. På grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolformerna kan studiebesök och exkursioner förekomma inom friluftsverksamhetens ram. Det anses vid en dylik användning av friluftsdagarna önskvärt, att studiebesöken förenas med motionsgivande promenader och att exkursionerna infogas i friluftsverksamheten, t. ex. genom att kombineras med skogsvandringar. Utredningen kan i allt väsentligt instämma i den uppfattning om friluftsdagarnas användning, som innefattas i de av skolöverstyrelsen meddelade anvisningarna. Friluftsverksamheten utgör uppenbarligen ett värdefullt inslag i skolarbetet. Utredningen vill därför framhålla betydelsen av att friluftsdagarna utnyttjas på ett meningsfullt sätt. Under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka halva läsåret (enligt alternativ A) har antalet friluftsdagar varit oförändrat, medan vid tillämpandet av femdagarsvecka hela läsåret (enligt alternativ B) det maximala antalet reducerats från 12 till 10 dagar. Försöksrapporterna visar, att det disponibla antalet friluftsdagar endast delvis tagits i anspråk. Oavsett vilket försöksalternativ som tillämpats h a r

181 vanligen 6—8 dagar utnyttjats under läsåret. Därvid har undantagslöst två dagar använts i samband med lov- och helgdagar under vårterminen. Vidare har viss del av den återstående tiden disponerats för den ovan angivna undervisningen i brandskydd m. m. Vid överväganden angående det lämpliga antalet friluftsdagar i det samordnade läsåret måste förekomsten av de skolfria lördagarna beaktas. Enligt erfarenheterna i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har nämligen eleverna under lördagarna i icke obetydlig omfattning ägnat sig åt lekar i det fria, idrott, friluftsliv o. dyl. (se t. ex. under 10.2). Vid sin bedömning av det för ändamålet lämpliga antalet dagar har utredningen utgått ifrån att undervisningen i brandskydd m. m. förläggs till annan tid. Därjämte har bland annat beaktats elevernas ökade möjligheter till friluftsliv under de skolfria lördagarna. Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna synes 4—8 dagar (8—16 halvdagar) varje läsår böra disponeras för friluftsverksamhet. Därav bör dock under höst- eller vårterminen två dagar kunna tas i anspråk för att jämte lovdagar och skolfria dagar vid veckosluten bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. Beträffande yrkesskolorna bör enligt utredningens mening iakttas följande. F ö r elever i heltidskurser, som pågår endast under en del av läsåret, bör antalet friluftsdagar reduceras i förhållande härtill. 14.1.2.3 Lovdagar. Antalet lovdagar utgör vid flertalet behandlade skol- och utbildningsformer fjorton å femton för varje läsår. De fördelas förhållandevis likartat av de beslutande instanserna. Sålunda lämnas i allmänhet lov skärtorsdag, tisdag och onsdag efter påsk-

helgen samt pingstafton, varjämte oftast ett par lovdagar förlägges till höstterminens mitt och en lovdag vid vårterminens slut för skolarbetets avslutande. Fyra lovdagar tillika med två friluftsdagar disponeras i regel för ett vårvinterlov. Fördelningen av återstående lovdagar är mera växlande (jfr 9.4.1.2). Lovdagarna är i första hand avsedda att ge eleverna särskilda tillfällen till avkoppling och vila. Dessa skolfria dagar ger ökade möjligheter till fritidssysselsättningar av olika slag, till samvaro i familj och kamratkrets, till sport och idrott m. m. Oavsett lovdagarnas användning innebär de liksom friluftsdagarna för flertalet elever moment av omväxling i den traditionella skolrutinen. Utöver den fysiska återhämtning lovdagarna kan ge, har de sålunda också vissa psykologiska verkningar, som kan vara av betydelse för skolarbetet. Lovdagarnas antal och fördelning bör i stor utsträckning bestämmas från skolhygieniska synpunkter. Hänsyn bör emellertid även tas till en r a d andra omständigheter, såsom fördelningen av helgdagarna under läsåret, klimatiska förhållanden på skilda orter och därav betingade möjligheter att på ett lämpligt sätt utnyttja lovdagarna, tillgången till anläggningar av olika slag för idrotts- och friluftsverksamhet samt vissa trafikförhållanden och betingelser i fråga om företag inom turistnäringen. Ett genomförande av femdagarsvecka i skolan ger regelbundet eleverna två skolfria dagar vid veckosluten. Överväganden rörande antalet lovdagar och deras förläggning måste givetvis ske med beaktande av en dylik förändring. Behovet av udda lovdagar kan vid genomförandet av femdagars skolarbetsvecka förefalla att förlora i aktualitet. Det bör dock uppmärksammas, att denna lärotidsutläggning innebär en koncentration av undervisningstiden till fem

182 i stället för sex läsdagar per vecka. Även med den av utredningen föreslagna lektionsavkortningen blir läsdagen genomsnittligt längre vid femdagarsän vid sexdagarsvecka. Samtidigt kvarstår endast fyra veckodagar för läxgivning av hävdvunnen typ. Dessa mindre önskvärda konsekvenser av den förändrade veckorytmen bör på olika sätt motverkas. Inplaceringen av udda lovdagar i samband med vissa veckoslut skulle i någon omfattning kunna tjäna ett sådant syfte. I den mån eleverna utnyttjade dylika dagar för självständiga studier samt lösandet av mera omfattande hemuppgifter, exempelvis långläxor och specialarbeten, skulle deras arbetsvecka inte i fullt samma utsträckning belastas med dessa utöver den dagliga läxläsningen tillkommande studieuppgifter. En sådan användning av lovdagarna skulle — även om den i viss mån strider mot lovdagarnas syfte — uppenbarligen ha aktualitet främst för elever i mera krävande undervisnings- och utbildningsformer. Dessa elever skulle därigenom erhålla en möjlighet till en något jämnare fördelning av arbetsbördan och en något lugnare arbetsrytm. Erfarenheterna av vissa skolfria dagars användning under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka gör det sannolikt, att en del lovdagar i viss utsträckning skulle komma att utnyttjas på antydda vis. Enligt utredningens mening kan antalet lovdagar knappast anpassas för att i nämnvärd utsträckning tillmötesgå denna form av deras utnyttjande. De antydda omständigheterna manar dock till försiktighet i fråga om minskningen av antalet lovdagar för läsåret. Vid överväganden angående lovdagarnas antal och fördelning bör även en del förhållanden inom arbetsmarknaden beaktas. Det förbättrade produk-

tionsresultatet h a r lett till ökad konsumtion och längre fritid. Bland annat bör uppmärksammas semesterns utökning till fyra veckor. Förändringarna i fråga om arbetstidsförhållandena samt det stigande välståndet, som medfört ökat innehav av bilar, fritidshus m. m., har skapat gynnsamma förutsättningar för de enskilda familjerna att effektivt utnyttja den längre fritiden. Detta förhållande gäller inte minst då industrin finner det lämpligt att förlägga enstaka semesterveckor eller semester i form av strödagar till annan tid än sommaren. Läsåret bör tydligen inrymma ett så stort antal lovdagar, att en av familjesociala och andra skäl önskvärd samordning mellan under pågående läsår förekommande semesterperioder och skollov åtminstone i viss utsträckning kan komma till stånd. Under den genomförda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret (enligt alternativ B) företogs en relativt omfattande reducering av antalet lovdagar. Så minskades t. ex. för eleverna i grundskolan antalet lovdagar från femton till sex. Reduceringen medförde emellertid vissa icke önskvärda konsekvenser. Av rapporterna över nämnda försöksverksamhet framgår t. ex. att man i åtskilliga fall inte ansett sig kunna förlägga någon lovdag till höstterminen eller i anslutning till påskhelgen och i vissa fall h a r undervisningen pågått fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag. De aktuella läsår den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka pågått — läsåren 1964/65 och 1965/66 — har svårigheterna i samband med de sex lovdagarnas fördelning underlättats i så måtto, att Första maj infallit på en lördag respektive en söndag. Akuta behov av en lovdag för sammanhängande ledighet i anslutning till nämnda helgdag h a r sålunda inte förelegat dessa läsår.

183 Tendensen inom skolväsendet att förlägga större delen av lovdagarna till vårterminen h a r kännetecknat fördelningen av dem även under den särskilda försöksverksamheten. Enligt utredningens sociologiska undersökning läsåret 1964/65 var otillfredsställelsen med det begränsade antalet lovdagar vid tillämpandet av försöksalternativet B också mera uttalad vid slutet av höstterminen än vid slutet av vårterminen. Detta gällde samtliga persongrupper och årskurser. Det må emellertid samtidigt framhållas att samma mönster kännetecknade kontrollorterna, där någon reducering av antalet lovdagar ej skett. En jämförelse mellan experimentgrupp och kontrollgrupp ger för övrigt vid handen, att det endast i ett fåtal fall föreligger signifikanta skillnader beträffande den andel, som anser att det varit för få lovdagar. Som exempel på den för såväl försöks- som kontrollorter gällande tendensen må anföras de framräknade procenttalen för de av undersökningen berörda, vilka vid andra och tredje undersökningstillfällena (december respektive maj) ansåg att antalet lovdagar på gymnasiestadiet var för ringa. De först angivna värdena avser resultaten i december, medan resultaten i maj anges inom parantes. Procenttalen var i försöksorterna för lärare 31,9 (19,7), för föräldrar 24,1 (10,8) och för elever 39,1 (22,6) samt i kontrollorterna för lärare 35,6 (20,8), för föräldrar 12,1 (4,2) och för elever 18,5 (16,0). Eftersom det var fråga om provisoriska anordningar, kunde försöksbetingelserna anses acceptabla för ett begränsat antal kommuner under en kortare period. Utgångsläget är ett annat, när det gäller att finna mera långsiktiga lösningar, avsedda att äga giltighet för skolväsendet i dess helhet. Utredningens

beräkningar

rörande

den årliga undervisningstid, som vid genomförd femdagars skolarbetsvecka skulle erfordras för att uppnå en oförändrad resultatsnivå, har i tillämpliga delar bekräftats genom resultaten av den verkställda undersökningen om studieprestationerna. I läsåret måste emellertid såsom ovan framhållits utöver undervisningstiden bland annat ingå erforderliga lovdagar. Deras antal kommer följaktligen att påverka läsårets sammanlagda längd. Denna omständighet har utgjort ett incitament att söka finna det minsta antal lovdagar, som kan ge behövligt utrymme för de med dessa dagar avsedda syftemålen. Vid överväganden angående det antal lovdagar, som lämpligen bör ingå i läsåret, måste såsom framgått av det föregående fästas avseende vid en r a d olika omständigheter, vilka i vissa hänseenden kan växla från ort till ort. Med utgångspunkt från dels den inom skolväsendet hittills tillämpade fördelningen av lovdagarna, dels erfarenheterna av försöksverksamheten och det med femdagarsveckans genomförande förändrade utgångsläget vill utredningen i exemplets form konkretisera sin u p p fattning angående det erforderliga antalet årliga lovdagar. Med femdagarsveckans införande bortfaller den extra ledigheten genom Alla Helgons dag, och höstterminen kommer att omfatta en obruten rad läsveckor. Redan ur arbetspsykologisk synpunkt är därför ett lov u n d e r höstterminen önskvärt. Detta kan med h ä n syn till eventuellt förekommande semesterutläggning i form av strödagar visa sig motiverat även från familjesociala synpunkter. Två lovdagar antas sålunda i föreliggande exempel förlagda till mitten av höstterminen, exempelvis i anslutning till Alla Helgons dag. Disponeras under vårterminen en vecka (fem dagar) för ett vårvinterlov,

184 erhålles med däri ingående lördagar och söndagar en sammanhängande ledighet om nio dagar. Såsom tidigare framhållits saknades under försöksverksamheten möjlighet att förlägga ett önskvärt antal lovdagar i anslutning till påskhelgen. Tre lovdagar i anslutning till denna helg erfordras för att ge eleverna en sammanhängande ledighet om en vecka. Vidare bör en lovdag stå till förfogande i samband med Kristi Himmelsfärdsdag och en lovdag för avslutningsarbeten vid läsårets slut. F ö r angivna ledigheter erfordras sålunda sammanlagt tolv dagar. Två friluftsdagar antas emellertid på i det föregående angivet sätt kunna disponeras i samband med lov- och helgdagar. Under denna förutsättning anser utredningen, att varje läsår bör inrymma tio lovdagar. Det må framhållas, att i den ovan angivna exemplifieringen icke disponerats någon dag för avslutande arbeten i samband med höstterminsslutet. Vidare h a r icke medräknats någon lovdag, som bör stå till förfogande de år, då Första maj infaller på en tisdag eller en torsdag. Utredningen har i sistnämnda fall räknat med att exempelvis en av lovdagarna under höstterminen eller i samband med påskhelgen skall kunna disponeras för detta ändamål. Uppenbarligen föreligger en rad möjligheter att fördela lovdagarna. Såväl psykologisk-pedagogiska och skolhygieniska S3 r npunkter som av näringslivets semesterutläggning förestavade familjesociala önskemål bör därför kunna bli relativt väl tillgodosedda. — Utredningen återkommer till dispositionen av lovdagarna i samband med sin behandling av läsårets inre uppbyggnad (14.3). 14-.1.2A Studiedagar. Under studiedagarna ges lärarna information och ledning angående viktigare förändringar

inom skolans område samt beredes tillfälle att överlägga om skolarbetets planläggning och undervisningens bedrivande. Vanligen uppgår studiedagarnas antal till 3—5 varje läsår (jfr 6.4). Den mera tidskrävande fortbildningen av lärarna kan självfallet inte tillgodoses på detta sätt. Därför erfordras särskilda åtgärder. Man strävar efter att finna nya och mera tillfredsställande metoder för studiedagarnas anordnande. Som exempel på arbetsformer, som därvid kan visa sig lämpliga, må nämnas följande. Regional studieverksamhet för mindre grupper särskilt uttagna kontaktlärare kan utgöra den inledande fasen i en mera omfattande fortbildning. Denna genomförs därefter under medverkan av nämnda kontaktlärare under studiedagar för lärare vid respektive hemkommuns skolor. Genom radio och TV lämnade instruktioner, demonstrationer o. dyl. kan tjäna som utgångspunkt för liknande lokalt anordnade studiedagar, varvid seminarieövningar, grupparbete o. dyl. arbetsformer tillämpas. Studiebesök och auskultationer samt lärarutbyten kan nämnas som ytterligare exempel på sådana former för studiedagarnas genomförande, som kan få ökad betydelse för framtiden. Utvecklas verksamheten under studiedagarna i antydd riktning, kommer ofta endast ett relativt begränsat antal lärare att samtidigt delta i denna form av fortbildning, medan övriga lärare vid respektive skolor i sedvanlig ordning fullgör sin undervisning. Detta förändrade läge synes bland annat kunna öka möjligheterna att hålla undervisningen igång även för av studiedagarna berörda klassavdelningar. Eftersom endast ett mindre antal lärare samtidigt deltar i studiedagarna, underlättas engagerandet av erforderliga tillfälliga vikarier. Eleverna på grundskolans högstadium

185 och i de gymnasiala skolformerna kan erhålla uppgifter för självständiga studier i skolan, varvid viss tillsyn kan utövas av tjänstgörande lärare och skolledare. Därest studiedagarna anordnades under ovan antydda former, skulle studieverksamheten inte i samma utsträckning som hittills varit fallet behöva medföra avbrott i elevernas skolarbete. Samtidigt bör emellertid beaktas att en dylik utveckling i fråga om studiedagarnas organisation innebär ett bortfall av skolfria dagar för eleverna. Med hänsyn härtill kan en viss jämkning beträffande antalet i läsåret ingående lovdagar senare visa sig erforderlig. Vid överväganden angående det lämpliga antalet studiedagar i det samordnade läsåret bör hänsyn tas till de fortlöpande förändringarna inom skolans verksamhet i fråga om läroplaner, arbetsmetoder, hjälpmedel o. s. v. och det därav föranledda behovet av kontinuerlig information, tid för gemensamma överläggningar m. m. Samtidigt bör även uppmärksammas att mera omfattande fortbildning måste ordnas i andra former. Med hänsyn tagen till anförda omständigheter anser utredningen, att det samordnade läsåret bör inrymma fem studiedagar.

14.1.3 Läsårets längd

14.1.3.1 Diskussion. I det närmast föregående har utredningen främst med hänsyn tagen till resultaten av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka och de i samband därmed genomförda undersökningarna redovisat sina överväganden angående läsårets olika komponenter. Det finns emellertid enligt utredningens mening anledning att undersöka, om det för övrigt

anförts eller föreligger några ytterligare omständigheter, som i ena eller andra riktningen bör beaktas vid ett ställningstagande till det samordnade läsårets längd. Härom må anföras följande. Utredningen har i olika sammanhang tagit del av synpunkter rörande läsårets lämpligaste omfattning. Därvid h a r i en del fall rests invändningar mot en eventuell förlängning av läsåret från 39 till 40 veckor för den obligatoriska skolan, fackskolan, gymnasiet m. fl. skolformer. Erinringar mot läsårets avkortning för t. ex. yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning har endast förekommit mera sporadiskt. Vid diskussioner angående en ökning av läsåret från 39 till 40 veckor h a r bland annat följande omständigheter aktualiserats. I det nya gymnasiet skall eleverna inom den tekniska sektorn under sommarferierna mellan årskurserna 1 och 2 fullgöra fyra veckors skolpraktik samt under var och en av de därpå följande båda sommarferierna tjänstgöra som praktikanter under sex veckor. Även om praktikanterna erhåller fyra veckors ferier, ger det nuvarande sommarlovet utrymme för sex veckors miljöpraktik. Dess omfattning bör enligt utredningens mening så långt möjligt bibehållas. Även frågan om värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till skolans läsår har aktualiserats i detta sammanhang. Denna angelägenhet berör främst de manliga eleverna i de gymnasiala skolformernas översta årskurs. Vid statsmakternas beslut år 1966 angående denna tjänstgöring h a r väsentliga hänsyn tagits till läsårets nuvarande gestaltning. Mera genomgripande förändringar i läsårets terminsindelning och omfattning skulle emellertid kunna medföra, att den studiesociala

186 situationen komplicerades för ett antal blivande värnpliktiga. Vissa omständigheter har emellertid ansetts tala för att det samordnade läsåret bör omfatta mer än 39 veckor. Sålunda h a r bland annat anförts följande argument. Vid femdagarsveckans genomförande i skolan anses sådana förändringar i fråga om lärotiderna böra komma till stånd, att eleverna beredes en jämnare arbetsfördelning, ett lugnare studietempo, ökade möjligheter till samvaro med familj och kamrater samt bättre tid för fritidssysselsättningar, avkoppling och vila. Införandet av femdagars skolarbetsvecka betyder självfallet genom den därmed förenade längre ledigheten vid veckosluten en väsentlig förändring i överensstämmelse med vissa av de ovan angivna synpunkterna. Erfarenheterna i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har emellertid gett vid handen, att elevernas arbetsbelastning i mera krävande undervisnings- och utbildningssammanhang kan vara betungande. Den koncentration, som kännetecknat de enskilda skolarbetsveckorna, kan förmodas ha i viss mån accentuerat forceringen i undervisningen samt bidragit till att ge en inte helt tillfredsställande fördelning av elevernas arbete. Visserligen gäller det sagda främst vissa under avveckling varande skolformer. Men även i exempelvis fackskolan och det nya gymnasiet kan elevernas skolsituation genom femdagarsveckans införande bli pressande. Ett längre läsår skulle öka möjligheterna att fördela skolarbetet, så att återverkningarna av de till fem dagar koncentrerade sexdagarsveckorna reducerades och läsåret gjordes mindre kompakt. lb.1.3.2 Utredningens överväganden och förslag. Liksom i fråga om övriga med

skolans verksamhet sammanhängande angelägenheter måste vid överväganden angående läsårets utformning och längd elevernas bästa, deras hälsa och utveckling, deras undervisning och fostran vara en självfallen utgångspunkt. Läsåret bör erhålla en sådan omfattning, som kan anses motiverad från psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och andra relevanta synpunkter. Skolans målsättning och arbetsformer måste därvid noga uppmärksammas. Såsom framhållits i det föregående är frågan om skolarbetstidens längd ett i många länder aktuellt spörsmål, och det föreligger en strävan att minska elevernas arbetsbelastning. För vårt lands vidkommande h a r vissa elevgrupper en betungande arbetsbörda. Denna omständighet måste beaktas vid överväganden angående det samordnade läsårets längd. Det finns enligt utredningens mening även anledning att uppmärksamma utvecklingen inom samhällslivet i övrigt beträffande arbetstidens längd. Såsom framhållits i tidigare sammanhang (2.1 och 2.3) genomfördes åren 1958—60 en arbetstidsförkortning från 48 till 45 timmar varje vecka. Vidare utökades från och med den 1 juli 1963 semestern från tre till fyra veckor. År 1966 träffade arbetsmarknadsparterna överenskommelse om en ytterligare successiv arbetstidsförkortning från 45 till 42V2 timmar varje vecka, en förändring som skall vara helt genomförd från och med den 1 januari 1969. Enbart den sistnämnda avkortningen innebär en reducering av den lagstadgade arbetstiden med fem å sex procent. Utredningen h a r i andra sammanhang tagit avstånd från vissa enligt dess mening missvisande jämförelser mellan skolan och arbetslivet. Även i h ä r berörda avseende bör jämförelser anställas med stor

187 försiktighet. Det synes dock utredningen väl motiverat, att skolans elever blir delaktiga av en avkortad undervisningstid, därest denna inte medför någon påtaglig förändring beträffande undervisnings- och utbildningsresultaten (jfr 12.3). Eftersom julferierna redan är starkt begränsade, skulle med den nuvarande terminsutläggningen en förlängning av läsåret främst medföra en motsvarande avkortning av sommarferierna. Inte minst från skolhygienisk-medicinska synpunkter måste det emellertid i ett land med Sveriges nordliga belägenhet anses värdefullt, att b a r n och ungdom •erhåller relativt långa ferier under sommaren. Utredningen vill dock understryka, att långa sommarferier enligt dess mening inte bör erhållas till priset .av ett alltför koncentrerat läsår. Detta måste erhålla en sådan längd, att utrymme bland annat erhålles för ett erforderligt antal lovdagar. Även teknikernas miljöpraktik under sommarferierna synes enligt utredningens mening böra särskilt uppmärksammas. Det kan visserligen sägas, att dessa endast representerar en liten del av de elever som berörs i detta sammanhang. Deras utbildningsgång måste dock på ett fullt tillfredsställande sätt kunna inordnas inom den för skolan fastställda tidsramen. Därjämte bör de enligt utredningens mening beredas en sommarledighet, som motsvarar minst fyra veckors semester. Utredningen h a r även uppmärksamm a t värnpliktstjänstgöringens inpassning i förhållande till läsåret. Lika litet som teknikernas miljöpraktik bör värnpliktstjänstgöringens utläggning under kalenderåret få öva något avgörande inflytande på läsårets omfattning för skolväsendet i dess helhet. Erforderliga särbestämmelser angående lärotiderna

utgör enligt utredningens mening i båda fallen den lämpligaste lösningen. Sammanfattningsvis må framhållas följande. I det föregående har behandlats en del förhållanden, som aktualiserats i samband med diskussionen rörande läsårets utformning och längd. Vissa av de anförda meningsyttringarna är helt eller delvis oförenliga. Vid sitt slutgiltiga ställningstagande till frågan om läsårets omfattning har utredningen i möjligaste mån sökt tillgodose sådana i det närmast föregående berörda synpunkter, som enligt dess uppfattning förtjänar särskilt beaktande. Såsom den tidigare framställningen visat, har betydande hänsyn tagits till erfarenheterna i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret (enligt alternativet B) samt till resultaten av de i anslutning till försöksverksamheten genomförda psykologisk-pedagogiska och sociologiska undersökningarna. Med beaktande av i det föregående anförda omständigheter och synpunkter anser utredningen, att det samordnade läsåret bör omfatta 280 dagar (40 veckor) enligt följande fördelning: egentliga undervisningsdagar 172 friluftsdagar, högst 8 lovdagar 10 studiedagar 5 söndagar 40 lördagar 40 vissa helgdagar 5 (Långfredagen, Annandag påsk, Annandag pingst, Kristi Himmelsfärdsdag, Första maj) Med avseende på antalet egentliga undervisningsdagar överensstämmer utredningens förslag till ett samordnat läsår med det antal egentliga undervisningsdagar, som enligt den i det föregående lämnade redovisningen genomsnittligt ingick i läsåret vid tillämpningen av

188 försöksalternativet B, nämligen 172. Den tidigare anställda jämförelsen beträffande sammanlagd årlig undervisningstid och antalet lektioner äger sålunda giltighet även för det föreslagna läsåret. Detta inrymmer följaktligen 34,4 femdagars läsveckor. I fråga om t. ex. grundskolan minskar den sammanlagda årliga undervisningstiden genomsnittligt med inte fullt 4 procent, medan antalet lektioner varje läsår genomsnittligt ökar med drygt 4 procent. Utsträckes jämförelsen, kan utöver ökningen av antalet i läsåret ingående dagar från 273 till 280 konstateras följande avvikelser. Antalet friluftsdagar h a r föreslagits reducerade från det enligt alternativ B gällande maximala antalet 10 till högst 8 varje läsår, d. v. s. den övre gränsen för det antal friluftsdagar som vanligen utnyttjades under berörda försöksverksamhet. Däremot innebär förslaget en ökning av antalet lovdagar från 6 (enligt alternativ B) till 10 varje läsår.

14.2 Läsårets terminsindelning och inplacering 14.2.1 Terminsindelningen

Utredningen har i kapitel 8 diskuterat vissa frågor, som sammanhänger med läsårets organisation. Därvid har bland annat konstaterats att läsårets nuvarande terminsindelning kan återföras på gamla traditioner och att utvecklingen lett fram till dess uppdelning på två i väsentliga avseenden likartade arbetsperioder, nämligen en höst- och en vårtermin. Den inrutning, som kännetecknar läsdagen och skolarbetsveckan, h a r sin motsvarighet i läsårets uppdelning på två avgränsade enheter. En bidragande orsak till denna utveckling har varit den vikt, som under 1900-talet kom att

läggas vid betygsättningen. Under senare år har en delvis förändrad syn på betygens och provens uppgifter i undervisningen gjort sig gällande. Därmed h a r i någon mån skälen för läsårets uppdelning på två självständiga perioder försvagats. Fortsätter utvecklingen mot en alltmera begränsad betygsgivning vid höstterminens slut, kommer läsåret i större utsträckning att framstå som en helhet» En dylik förändring skulle bland annat få följande verkningar. Eleverna skulle erhålla en jämnare arbetsbelastning och större arbetsro, lärarna skulle befrias från en del arbetsuppgifter,, som nu måste fullgöras vid höstterminens slut, och det skoladministrativa arbetet skulle minska (jfr ovan t. ex. 8.3). Den kommunikation mellan skola och hem, som höstterminsbetygen i många fall otvivelaktigt utgjort, kan och bör ernås på andra vägar. Sålunda kan lämnas uppgifter om i betygskatalogen införda vitsord över ämnen, som avslutats under terminen. Upplysningar angående elevernas förutsättningar och framsteg kan vidare i stor utsträckning erhållas genom resultaten av skrivningar, centralt utformade prov samt skriftliga och muntliga förhör. Klassvis o r d nade möten mellan föräldrarna-målsmännen och lärarna, åhörardagar m. nu kan ge ytterligare tillfällen till informationer. Höstterminsslutet skulle emellertid' behålla vissa av sina kännemärken. Liksom hittills skulle i samband med julferierna lärares nyanställning och entledigande, tjänstledighet för praktisk lärarutbildning, vidareutbildning m. m . kunna fortgå enligt i huvudsak oförändrade former. Erforderliga kollegier för fördelning av befintliga stipendier o. dyl. måste också hållas i vederbörlig ordning. Elevernas hemförlovande i n -

189 för juluppehållet kunde självfallet försiggå enligt de vid respektive skola utbildade traditionerna. Med hänsyn tagen till de i det föregående anförda omständigheterna anser utredningen, att utvecklingen mot ett odelat läsår bör främjas. Begreppet termin får genom den i det föregående angivna förändringen en delvis ny innebörd. Därmed kommer närmast att åsyftas en av ferier avgränsad undervisningsperiod. Genom julferiernas ersättande med ett erforderligt antal lovdagar skulle terminsindelningen följaktligen bortfalla. Utredningen anser emellertid inte någon sådan förändring påkallad. Terminsbeteckningen är ändamålsenlig som benämning på undervisningsperioderna u n d e r läsårets förra och senare del. Ersättningen av julferierna med motsvarande antal lovdagar skulle utöver vissa lönetekniska konsekvenser i huvudsak innebära en formell förändring.

Den föregående framställningen h a r indirekt även berört frågan om läsårets uppdelning på tre terminer. Utöver redan tidigare anförda omständigheter och synpunkter rörande denna angelägenhet vill utredningen i detta samm a n h a n g anföra följande. Vid överläggningar angående olika åtgärder att effektivare utnyttja skollokalerna har ibland hänvisats till möjligheterna att uppdela läsåret på tre terminer. Vidare h a r terminsindelningen stundom aktualiserats i samband med diskussioner rörande semestrarnas förläggning inom näringslivet. Man h a r därvid framhållit, att det blivit allt angelägnare att utnyttja det i företagen arbetande kapitalet, varför fördelningen av arbete och fritid måste noga kartläggas. F ö r många företag, som endast

behöver en tvåveckorsperiod för renoveringsarbeten, skulle en »semestertoppkärna» på två veckor te sig eftersträvansvärd, om den utgjorde en avslutning eller början på en fyraveckorsperiod med uppdelning av personalen i semestergrupper. Inte endast företagen utan även de anställda skulle vinna på en semesterspridning. Den som tar ut sin semester på annan tid än högsommar blir inte i samma omfattning utsatt för trafikstockningar, erhåller bättre service, lägre priser och större valmöjligheter. Företrädare för turistnäringen, för olika trafikföretag m. fl. framhåller också, att en semesterspridning bör komma till stånd. En sådan utveckling anses kunna underlättas, om läsåret uppdelas på tre terminer. Alternativt har även framhållits möjligheten att indela landet i olika regioner med sommarlovet förlagt till skilda tider. Dessa i olika sammanhang framförda tankegångar saknar i regel konkreta och åtminstone i sina huvudlinjer utformade förslag. En rad frågor lämnas vanligen helt eller till stor del utan avseende, och de med treterminssystemet förknippade svårigheterna klarlägges inte. Stundom åberopas erfarenheter angående förhållandena utomlands. Jämförelser anställes därvid i många fall med länder, som bland annat h a r andra klimatiska förhållanden än vårt land. Utredningen vill i anslutning till det ovan anförda framhålla följande. Frågan om läsårets uppdelning på tre terminer h a r anknytning till en rad olika omständigheter, t. ex. de olika terminernas inbördes längd och förläggning under året, de växlande tidpunkterna för påskhelgens infallande och de därav följande verkningarna på terminsutläggningen, möjligheterna att beakta skolhygieniska aspekter,

190 de enskilda familjernas tillfällen att använda sina fritidshus, skolbarnens vistelse på sommarlovskolonier och dessa anläggningars rationella utnyttjande, följderna av sommarferier vid skilda tidpunkter i samband med lärares och elevers avflyttning till ort med annan läsårsutläggning, dels för lärarnas tjänstgöring, deltagande i fortbildningskurser o. dyk, dels för elevernas skolgång, samt ekonomiska konsekvenser av läsårets uppdelning på tre terminer. Olika skolanläggningars rationella användning utgör en betydelsefull angelägenhet. En uppdelning av läsåret på tre terminer medför emellertid inte i och för sig ett effektivare utnyttjande av dessa anläggningar. Utnyttjandegraden är betingad av antalet läsdagar och den sammanlagda årliga undervisningstiden. Att enligt vissa utländska mönster införa en sommartermin, utgör med hänsyn till vårt lands läge och klimat en olämplig lösning från hygieniska synpunkter. Med hänsyn till näringslivet och arbetsmarknaden bör enligt utredningens mening i första hand följande omständigheter beaktas. Såsom framgått av det föregående utgör juli den dominerande semestermånaden. Därjämte förlägger många företag den fjärde semesterveckan till växlande tider under andra delar av året. Det är fördenskull angeläget, att skolans lärotider anpassas till dessa förhållanden, vilket knappast skulle bli fallet genom en uppdelning av läsåret på tre terminer. Enligt utredningens mening skulle en dylik uppdelning snarast innebära en förändring i felaktig riktning. Skolans verksamhet skulle kringgärdas av ytterligare tidsramar. Läsåret bör ges en sådan utformning,

att skolans verksamhet i möjligaste mån kan anpassas efter de skiftande b e tingelser, som olika orter erbjuder i fråga om arbetsförhållanden och semesterutläggning. Främst kan denna anpassning ske genom att ett erforderligt antal lovdagar samordnas med u n d e r läsåret förlagda enstaka semesterveckor eller strödagar. För yrkesskolorna skulle enligt yrkesutbildningsberedningen en annan terminsindelning än den traditionella u r vissa synpunkter vara att föredraga. Särskilt anses detta gälla verkstadsskolorna. Enligt vad beredningen under hand meddelat, h a r vid diskussionen om utbildningens organisation synpunkter framförts, som tyder på att utbildningsperioder av nuvarande terminslängder skulle bli mindre ändamålsenliga. En uppdelning av läsåret i tre terminer om vardera tre månader skulle, vid en för större verksamhetsområden tillrättalagd grundutbildning med successiv specialisering, i vissa fall skapa gynnsammare förutsättningar för en koncentration av utbildningsinnehållet till någorlunda väl avvägda etapper. Beredningen framhåller dock, att p r o blemen är olikartade för skilda yrkeslinjer och att det inte är möjligt att åstadkomma lösningar, som med fördel kan tillämpas på alla eller ens p å flertalet utbildningslinjer.

14.2.2 Läsårets inplacering Läsåret inom vårt lands skolväsen börjar på eftersommaren och pågår med avbrott för ferier vid jul-nyårshelgerna till försommaren nästföljande år. Huvuddelen av ferierna infaller mellan två läsår. 1 1 Utomlands tillämpas i viss utsträckning en annan läsårsuppläggning, nämligen med början efter påskhelgen och avslutning före nämnda helg nästföljande år. Läsåret är i dylika fall uppdelat på tre terminer. En sådan

191 Läsårets inplacering under kalenderåret är inte framför allt betingad av pedagogiska omständigheter. Till de förhållanden, som därvid särskilt beaktats, hör Sveriges geografiska läge och klimatförhållanden samt därmed sammanhängande hygieniska synpunkter. Landets nordliga läge och den solfattigdom, som utmärker en stor del av året, gör det angeläget, att barn och ungdom under sommaren får åtnjuta en längre ferieperiod (jfr framställningen under 9.5). Läsåret skulle alternativt kunna förläggas till samma kalenderår med sommarferier mellan läsårets förra och senare del. Måhända skulle genom en sådan inplacering anknytningen till skolarbetet vid höstterminens början något underlättas. F r å n psykologiska synpunkter framstår det dock som fördelaktigare, att eleverna kan åtnjuta sina sommarferier efter avslutat läsår och uppflyttning till högre årskurs. Ett under samma kalenderår infallande läsår har från arbetsmarknadssynpunkter ansetts erbjuda vissa fördelar. Man har därvid framhållit, att den traditionella läsårsförläggningen är mindre tjänlig för ungdomar, som efter avslutad skolgång söker sig ut i arbetslivet eller som för sin utbildning behöver viss praktik. Skolavslutningarna och den samtidiga tillströmningen till arbetsmarknaden av ungdomlig arbetskraft infaller kort före semesterperiodens början, d. v. s. vid en tidpunkt då det kan vara förenat med svårigheter att i större utsträckning nyrekrytera personal. Det bör emellertid även uppmärksammas, att ett relativt stort behov av tillfällig arbetskraft föreligger vid sommarens inträde, t. ex. hos serviceföretag av skilda slag och hos företag som tillämpar kontinuerlig drift (jfr 8.3.1.6). I detta sammanhang må även erinras

om att statsmakterna vid sitt år 1966 fattade beslut om värnpliktstjänstgöringen tagit väsentlig hänsyn till dess tidsmässiga inpassning i förhållande till läsårets nuvarande placering. Med skilda motiveringar h a r även förordats en läsårsutläggning, som i huvudsak utgör en kombination av de två föregående lösningarna. Sålunda h a r olikheter i barnens fysiska och psykiska utveckling anförts som skäl för en intagning till den obligatoriska skolan två gånger varje läsår. Vidare har från arbetsmarknadsmässiga aspekter föreslagits intagning två gånger varje läsår för de gymnasiala skolformerna. En dylik lösning skulle medföra en jämnare tillströmning av arbetskraft till näringsliv och arbetsmarknad. Sistnämnda omständighet h a r bland annat även åberopats som skäl för fri flyttning och individuell avgång. Berörda frågeställningar är komplicerade från såväl pedagogiska som organisatoriska och administrativa synpunkter. Det är uppenbart, att en omläggning av läsårets inplacering under kalenderåret skulle skapa stora övergångssvårigheter, och det kan resas tvivel, om eventuella fördelar kan anses motivera en omläggning. Utredningen h a r vid utformningen av sina förslag r ö r a n d e skolans arbetstider utgått ifrån en i princip oförändrad inplacering av läsåret under kalenderåret. För närvarande omfattar vanligen höstterminen ett m i n d r e antal läsveckor än vårterminen. Denna omständighet, som närmast torde kunna härleinplacering och utformning av läsåret förekommer i t. ex. Schweiz och Västtyskland. I förstnämnda land har man dock ifrågasatt en övergång till ett läsår, som börjar på eftersommaren och medger längre sommarferier. Av Västtysklands elva delstater tillämpar Bayern redan en dylik läsårsutläggning och i vissa av de tio övriga delstaterna har röster höjts för en övergång till en sådan arbetsordning.

192 das ur klimatförhållanden, återspeglas i skolstadgan. Enligt bestämmelserna för t. ex. grundskolan skall läsåret börja tidigast i augusti och senast första vardagen i september samt sluta i juni, därest länsskolnämnden inte medger annat. Bestämmelserna om läsårets förläggning tillåter en relativt stor frihet. Utredningen anser, att denna frihet är av väsentlig betydelse och bör bibehållas. Därigenom finns möjligheter att anpassa läsårets början och slut till av regionens geografiska läge betingade klimatförhållanden, arbetstids- och semesterutläggningen inom ortens näringsliv o. dyl. omständigheter. Det synes emellertid önskvärt, att skillnaden mellan de båda terminernas längd minskas något, bl. a. av det skälet att vårterminens sista del relativt allmänt anses vara m i n d r e effektiv från undervisningssynpunkt. Bestämmelserna om skolans arbetstidsutläggning i berörda hänseende kan lämpligen utformas så, att läsåret börjar i augusti och slutar senast i juni, såvida länsskolnämnden inte medger andra tidpunkter.

14.3 Läsårets inre

uppbyggnad

14.3.1 Betingelser

Vid läsårets inplacering under året är det bland annat av vikt, att samordningen med semesterutläggningen inom ortens näringsliv uppmärksammas. Samråd bör i denna angelägenhet äga r u m mellan skolans och näringslivets representanter. Tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka accentuerar betydelsen av att terminerna börjar och slutar på lämpliga veckodagar, så att de inledande och avslutande veckorna inte blir alltför splittrade. Fastställandet av vårter-

minens början måste i vissa fall ske med hänsyn tagen till Trettondagen. Liksom det inom exempelvis industrin anses väsentligt att arbetstiden får en produktivitetsbefrämjande utläggning, så gäller det beträffande skolan att tidsramen skall tillåta en effektiv organisation av dess verksamhet. Då denna utgöres av undervisning, utbildning och fostran, måste bland annat vissa psykologisk-pedagogiska och skolhygieniska synpunkter beaktas. Väsentligt är därvid bland annat att läsårets utformning ger eleverna en i möjligaste mån positiv inställning till skolan och skolarbetet. Vid läsårets planering bör därför bland annat uppmärksammas de olika möjligheterna att inrymma moment av omväxling. Sådana från arbetspsykologisk synpunkt stimulerande inslag i undervisningen kan t. ex. friluftsdagarna erbjuda. I än högre grad brytes elevernas vanliga skolrutin genom lovdagar och helgdagar. Fördelningen av friluftsdagarna utgör i huvudsak en intern skolangelägenhet. Det må emellertid i detta sammanhang erinras om att två friluftsdagar enligt utredningens förslag alltjämt skall kunna tas i anspråk för att jämte helgdagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. Den nuvarande begränsningen av en dylik användning till att gälla endast för vårterminen bör dock enligt utredningens mening bortfalla. Studiedagarna är avsedda för planering av skolarbetet samt för information och viss fortbildning av lärarna. Deras förläggning måste ske med beaktande av dessa syftemål. Från elevsynpunkt har dessa dagar hittills i stor utsträckning varit liktydiga med lovdagar. I den mån så även fortsättningsvis måste bli förhållandet, bör konsekvenserna av deras inplacering för eleverna noga beaktas. I dylika fall bör

193 om möjligt studiedagarna förläggas i direkt anslutning till skolfria dagar. Lovdagarna innebär för eleverna tillfällen till avkoppling och rekreation samt erbjuder moment av omväxling. Särskilt på gymnasiestadiet synes många elever disponera en del av ledigheten för speciella arbetsuppgifter. Lovdagarna är av särskild betydelse för eleverna vid vissa internatskolor med ett större upptagningsområde. För åtskilliga av dessa elever utgör de längre ledigheter som lovdagarna medger de enda tillfällena att under terminerna besöka hemmet. Genomförandet av femdagars skolarbetsvecka kan i sådana fall skapa en gynnsammare situation. Ingenting bör nämligen hindra, att undervisningen vid dylika skolor en vecka pågår måndag—fredag och nästföljande vecka tisdag—lördag. Därigenom erhålles vartannat veckoslut en sammanhängande ledighet om tre dagar. Många av eleverna kan därigenom beredas ökade hemresemöjligheter. Vid lovdagarnas utläggning måste utöver de med skolans verksamhet direkt förknippade omständigheter även beaktas en rad andra betingelser, som kan växla från ort till ort. Redan de geografiska förhållandena kan därvid ha stor betydelse. Växlingen mellan årstiderna inträffar vid olika tidpunkter i de sydligare och nordligare delarna av landet, skillnaderna i dagens längd är betydande mellan orter i södra, mellersta och norra Sverige o. s. v. Det har sålunda exempelvis visat sig mindre tjänligt att i landets nordligaste delar förlägga vårvinterlovet i februari månad. Utetemperaturen kan vid denna tid på året ofta vara så låg, att elevernas möjligheter att utnyttja ledigheten för vintersport blir starkt begränsade. Ett senareläggande av detta lov till omkring påskhelgen kan i dylika fall vara fördelaktigare. 13—614814

Såsom framhållits i det föregående bör vid lovdagarnas fördelning väsentliga hänsyn även tas till semesterutläggningen inom ortens näringsliv. Samråd bör också i detta fall förekomma mellan företrädare för skolan och näringslivet rörande samordningen i berörda hänseende. Med beaktande av för undervisningen relevanta omständigheter gäller det att utforma läsåret så, att arbetsmarknadens och de enskilda familjernas synpunkter och önskemål så långt möjligt blir tillgodosedda. Särskilt för i en modern stadsmiljö uppväxande barn och ungdom kan detta vara av stor vikt. I ett starkt industrialiserat samhälle med dess hårda press på individen och med ett växande antal familjer, där båda föräldrarna är yrkesverksamma utom hemmet, föreligger risk att banden mellan familjemedlemmarna blir mindre fasta. Det är följaktligen betydelsefullt, att familjen åtminstone under gemensamma ledighetsperioder ges tillfällen till en samvaro, som den sedvanliga arbetsveckan i många fall inte kan erbjuda. Delvis i strid mot de familjesociala aspekterna reses kraven från näringslivets sida om största möjliga utnyttjande av maskinella och andra anläggningar. Dessa krav kan leda till för familjelivet mindre gynnsamma former av arbetstidsutläggning, varvid särskilt den kontinuerliga driften bör nämnas. Denna har i många fall till följd, att företagen önskar en relativt stor spridning på semestrarna. Lovdagar skall under dylika förhållanden till en viss grad kunna samordnas med i form av strödagar förekommande semesterdagar. Läsårets rytm h a r i hög grad anpassats till under året infallande helgdagar. Främst kommer detta självfallet till synes genom ferieperioden omkring jul—nyårshelgerna. Trettondagen kan

194 såsom ovan framhållits påverka fastställandet av vårterminens början. De varierande tiderna för påskens inträffande övar också inflytande på läsårets uppbyggnad. Därest denna helg infölle vid samma tidpunkt varje år, skulle läsårets utformning förenklas. Vidare bör uppmärksammas att samtliga under läsåret förekommande helgdagar med undantag för Alla Helgons dag infaller under vårterminen. Än mera påtaglig blir denna obalans vid genomförandet av femdagars skolarbetsvecka, eftersom nämnda helgdag alltid infaller på en lördag och sålunda inte på samma sätt som tidigare kommer att bryta veckorytmen. Ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka aktualiserar frågan, huruvida inte en helgdagsreform bör övervägas. För skolans del gäller det i första hand Trettondagen, Kristi Himmelsfärdsdag och Första maj. Ur snävt rationalistiska synpunkter skulle det vara fördelaktigt med relativt långt gående reformer. Den radikalaste lösningen är uppenbarligen att slopa de t r e helgdagarna, en utväg som dock förefaller orealistisk. Mindre genomgripande vore att förlägga dem till fasta veckodagar, nämligen till lördag eller söndag eller i direkt anslutning till endera av dessa dagar, d. v. s. till fredag eller måndag. Antydda problemställningar berör på ett mera genomgripande sätt arbetsmarknaden. De kan följaktligen beräknas bli föremål för överväganden inom 1963 års arbetstidskommitté.

14.3.2 Olika lösningar Av det föregående har framgått, att en r a d olika synpunkter bör beaktas vid läsårets inre utformning. Den förändrade arbetstidsutläggningen och den utökade semestern inom arbetsmarknad och näringsliv samt genomförandet av

femdagarsvecka även inom skolväsendet accentuerar vikten av att åstadkomma en god samordning mellan föräldrarnas och barnens arbetstider och perioder för rekreation och vila. Eftersom vissa betingelser växlar i hög grad från en landsända till en annan, kan den lämpligaste utformningen av läsåret för en ort avvika högst väsentligt från den som visar sig mest tjänlig för en annan ort. För utredningen har det därför framstått som angeläget, att lärotiderna i möjligaste mån kan anpassas till dessa skiftande förhållanden. För att ytterligare belysa den föregående framställningen har i närstående tablå angivits några exempel på läsårets inre uppbyggnad med avseende på lovdagarnas inplacering. Det må framhållas, att två friluftsdagar i vart och ett av exemplen utnyttjats som lovdagar. I övrigt må tillfogas följande kortfattade kommentarer. I de fall antalet lovdagar under höstterminen starkt begränsats, förutsattes att friluftsdagar i förhållandevis stor utsträckning förlägges till nämnda del av läsåret. I samtliga exempel har en lovdag förlagts till fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag och en lovdag disponerats för avslutningsarbeten vid läsårets slut. Lägges viss vikt vid en relativt lång påskledighet, kan den i exempel 1 angivna fördelningen användas. De fyra lovdagarna i samband med påskhelgen medger ett sammanhängande lov om tio dagar. Den i exempel II angivna fördelningen innebär bland annat, att eleverna erhåller ett sammanhängande höstlov om nio dagar. Därigenom fördelas lovdagarna jämnare på de båda terminerna. I exempel III förutsattes att en lovdag behöver användas i samband med

195 Exempel på lovdagarnas inplacering under läsåret Alla Helgons dag

VårFörs- Kr. vinter- Påsk ta Him.- Pingst lov maj f.-d.

Julferier

1|

ooo oo

oo oo

II ooo oo

ooo oo

in

•I

I-

ooo oo

oo

IV

I

ooooo ooooo

I

oooo oooo

vi ooo oo 1

Återstående fem dagar fördelas i anslutning till semesterdagar i form av strödagar. Teckenförklaring: o betecknar lovdag eller på motsvarande sätt utnyttjad friluftsdag.

Första maj, som sålunda antas infalla på en tisdag eller en torsdag. Två lovdagar i anslutning till Alla Helgons dag ger fyra dagars ledighet. Vidare har två lovdagar förlagts till påskhelgen, varigenom sex dagars ledighet erhålles. Exempel IV åskådliggör möjligheten att disponera lovdagarna så, att ett vårvinterlov om sammanlagt sexton dagar erhålles. Därigenom får läsåret en uppbyggnad, som ifråga om läsdagarnas gruppering e r i n r a r om ett läsår uppdelat på tre terminer, nämligen en höst-, en vinter- och en vårtermin. Exempel V ger också en uppdelning på tre perioder men med den skillnaden, att den sammanhängande ledigheten förlagts till påskhelgen. Två lovdagar har placerats i anslutning till Alla Helgons dag, vilket ger ett höstlov om fyra dagar. I exempel VI aktualiseras möjligheten att fördela ett antal lovdagar i an-

slutning till näringslivets udda semesterdagar. 14.4

Sammanfattning

Läsårets omfattning och utformning måste bestämmas med hänsyn tagen till en rad olika betingelser inom och utom skolan. Utöver de pedagogiska villkor, som innefattas i undervisningens och utbildningens inriktning, målsättning och arbetsformer, måste beaktas skolorganisatoriska samt psykologiska, skolhygieniska och familjesociala förhållanden. Skolan har att anpassa sig till vissa förutsättningar, under vilka samhället i övrigt lever och verkar, och läsåret bör ges en utformning som främjar en sådan anpassning och samordning. Utredningen h a r såväl inom ramen för nuvarande läsårs längd som med en förlängning av läsåret för vissa skolformer analyserat en rad alternativ till

196 läsårets utformning. Olika möjligheter har diskuterats rörande exempelvis utnyttjandet av lovdagar, friluftsdagar och studiedagar, användandet av ett begränsat antal lördagar till friluftsverksamhet, studiedagar, åhörardagar samt till termins- och årsavslutningar. I det följande behandlar utredningen läsårets olika komponenter. Därvid anställes bland annat jämförelser mellan det nuvarande läsårets utformning och de under den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka (enligt alternativet B) gällande betingelserna. Med utgångspunkt från de i direktiven för utredningen angivna förutsättningarna om en oförändrad resultatsnivå diskuteras först den årliga undervisningstiden. I anslutning till förhållandena inom grundskolan klarlägges, att läsåret inom denna skolform inrymmer 196—202 egentliga undervisningsdagar, medan läsåret enligt försöksalternativet B tillämpat på samma skolform inrymmer 169—173 egentliga undervisningsdagar. Med ett utnyttjande av 7 friluftsdagar kvarstår 172 dylika läsdagar. Jämförelsen utsträckes bland annat även till den sammanlagda årliga undervisningstiden och antalet lektioner. Den ger vid handen, att lärotidsutläggningen enligt alternativ B med avseende på grundskolan innebär en genomsnittlig minskning av den sammanlagda årliga undervisningstiden med nära 4 procent, medan antalet lektioner varje läsår ökar med drygt 4 procent. I anslutning härtill framhåller utredningen, att den pedagogiska undersökningen angående resultatsnivån vid tilllämpandet av femdagars skolarbetsvecka jämfört med resultatsnivån vid traditionell utläggning av skolarbetstiden genomfördes under de ovan angivna lärotidsbetingelserna. Därvid framkom ej något som tyder på att införandet av

femdagars skolarbetsvecka enligt det prövade alternativet skulle kunna väntas medföra en försämring av den genomsnittliga resultatsnivån hos grundskolans elever. För berörda skolform skulle sålunda 172 läsdagar ge erforderligt utrymme för den årliga undervisningstiden. Enligt utredningens uppfattning förefaller det inte osannolikt, att en motsvarande undersökning på gymnasiestadiet skulle ge ett liknande utslag. För vissa andra skolformer skulle en jämförelse i fråga om resultatsnivån måhända utfalla mindre gynnsamt. Utredningen uppmärksammar därvid särskilt yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning, för vilka redan avkortningen av lektionstidens längd i regel innebär en betydande minskning av skolarbetstiden. Förslaget om ett samordnat läsår kommer för dessa skolor uppenbarligen att innebära en ytterligare reducering av den årliga undervisningstiden. Utredningen förutsätter, att yrkesutbildningsberedningen vid sitt läroplansarbete beaktar de förändrade betingelserna, så att genomförandet av dess förslag om integration inom skolväsendet ej försvåras på grund av differenser i fråga om lärotiderna. Utredningen framhåller vidare, att för föräldrar och övriga intresserade bör öppnas vidgade möjligheter att sammanträffa med lärarna och följa skolarbetet. Då en allt större del av arbetstagarna genom femdagarsveckans införande har tillfälle att besöka skolan på lördagar, bör ett par lördagar under läsåret kunna disponeras som åhörardagar. Förlägges åhörardag till lördagen, bör emellertid eleverna erhålla motsvarande ledighet från undervisningen någon av de sedvanliga läsdagarna. I den följande framställningen om

197 läsårets komponenter behandlas först luftsdagar förutsattes emellertid kunna skolans friluftsverksamhet. Denna ut- disponeras i samband med lov- och gör enligt utredningens mening ett vär- helgdagar, varför varje läsår bör indefullt inslag i skolarbetet. Vid sin rymma tio lovdagar. bedömning av det för ändamålet lämpDet samordnade läsåret bör därjämte liga antalet dagar har utredningen ut- enligt det framlagda förslaget omfatta gått ifrån att undervisningen i brand- fem studiedagar. Den till dessa dagar skydd m. m. förlägges till annan tid. förlagda verksamheten synes emellertid Vidare har beaktats elevernas ökade enligt utredningens mening delvis kunmöjligheter till friluftsliv under de skol- na erhålla en annan utformning. Bland fria lördagarna. Med hänsyn till dessa annat bör eftersträvas att skolarbetet i omständigheter anser utredningen, att större utsträckning än som hittills va4—8 dagar (8—16 halvdagar) varje läs- rit fallet kan fortgå även under lärares år bör disponeras för friluftsverksam- deltagande i studiedagar. het. Två dagar skall dock kunna tas i anspråk för att jämte lovdagar och Utredningens ställningstagande till skolfria dagar vid veckosluten bereda frågan om låsårets längd fotar sig i stor eleverna en längre sammanhängande utsträckning på resultaten av försöksledighet. verksamheten med femdagars skolarLovdagarna är i första hand avsedda betsvecka och de i anslutning därtill att ge eleverna särskilda tillfällen till genomförda undersökningarna. avkoppling och vila samt utgör betyUtöver i samband med behandlingen delsefulla moment av omväxling till den av läsårets olika komponenter redovivanliga skolrutinen. Erfarenheten visar, sade förhållanden diskuterar utredningatt eleverna i viss utsträckning även en även vissa andra omständigheter och använder lovdagarna för självständiga synpunkter, som anknyter till frågan studier samt för lösandet av mera om- om läsårets längd. Sålunda uppmärkfattande hemuppgifter. sammas teknikernas möjligheter att unVid överväganden angående lovda- der sommarferierna fullgöra föreskrigarnas antal och fördelning bör enligt ven miljöpraktik, värnpliktstjänstgöutredningens mening även förhållan- ringens inplacering under kalenderåret dena inom näringsliv och arbetsmark- m. fl. omständigheter. nad beaktas. Skall läsåret kunna anpasUtredningen erinrar också om att insas till arbetsförhållandena i samhället om övriga samhällsområden genomförts i övrigt, bör det inrymma ett så stort en icke oväsentlig minskning av arbetsantal lovdagar, att en samordning blir tiden och att avtal träffats om en yttermöjlig mellan under pågående läsår ligare arbetstidsförkortning. Även om förekommande enstaka semesterveckor jämförelser mellan arbetsliv och skola eller ledighet i form av strödagar och måste göras med stor försiktighet, är ett till motsvarande tid avpassat skol- det enligt utredningens mening väl molov. Utredningen har vid sina övervä- tiverat, att skolans elever erhåller en ganden beaktat, att antalet lovdagar något avkortad årlig undervisningstid. kommer att återverka på läsårets sam- Inte minst bör detta vara fallet, därest manlagda längd. I exemplets form redo- reduceringen kan genomföras på ett såvisas det antal lovdagar, som läsåret bör dant sätt, att den inte mera påtagligt inrymma. Utredningen finner, att tolv återverkar på undervisnings- och utdagar bör stå till förfogande. Två fri- bildningsresultaten.

198 Liksom i fråga om övriga med skolans verksamhet sammanhängande angelägenheter måste vid de slutgiltiga övervägandena angående läsårets längd elevernas bästa, deras hälsa och utveckling, deras undervisning och fostran stå i blickpunkten. Läsåret bör erhålla en sådan omfattning som kan anses motiverad från psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och andra relevanta förhållanden. Med beaktande av anförda omständigheter och synpunkter finner utredningen, att det samordnade läsåret bör omfatta 280 dagar (kO veckor), nämligen 172 egentliga undervisningsdagar, (4—)8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar samt under läsåret förekommande 40 skolfria lördagar, 40 söndagar och 5 övriga helgdagar. För exempelvis grundskolan minskar den sammanlagda årliga undervisningstiden genomsnittligt med inte fullt 4 procent, medan antalet lektioner varje läsår genomsnittligt ökar med drygt 4 procent. Den friare utformning, som utredningen förordat beträffande läsdagen, bör enligt dess mening eftersträvas även i fråga om läsårets konstruktion. Utvecklingen mot ett odelat läsår bör främjas. En dylik förändring skulle ge eleverna en jämnare arbetsbelastning och större arbetsro, lärarna skulle befrias från en del arbetsuppgifter, som nu åvilar dem vid höstterminens slut, och det skoladministrativa arbetet skulle minska. Lärotidernas anpassning till de skiftande betingelser, som olika orter erbjuder i fråga om arbetsförhållanden och semesterutläggning, skulle underlättas. En uppdelning av läsåret på tre terminer anser utredningen innebära en utveckling i felaktig riktning. Skolans verksamhet skulle därigenom tidsmäs-

sigt bli mera bunden, varigenom bland annat samordningen mellan lärotiderna samt näringslivets arbetstider och semesterutläggning skulle försvåras. Det moderna samhället kräver av skolan anpassning och denna kan lättare komma till stånd med ett odelat läsår. En uppdelning på tre terminer skulle enligt yrkesutbildningsberedningens mening från vissa synpunkter vara att föredra för yrkesskolorna. Beredningen framhåller dock, att problemen är olikartade för skilda yrkeslinjer och att det inte är möjligt att åstadkomma några för flertalet utbildningslinjer lämpliga lösningar. Beteckningen termin anser utredningen utgöra en lämplig term för läsårets båda genom julferierna åtskilda perioder. Utredningen anser vidare att bestämmelserna om låsårets förläggning bör medge relativt stor frihet. Därigenom finns möjligheter att anpassa läsårets början och slut till av ortens läge betingade klimatförhållanden, arbetstidsoch semesterutläggning m. m. Enligt utredningens förslag bör läsåret börja i augusti och sluta senast i juni månad. I fortsättningen behandlar utredningen läsårets inre uppbyggnad och anger därvid de betingelser, som enligt dess uppfattning kan läggas till grund för läsårets utformning. Införandet av femdagars skolarbetsvecka kräver särskild uppmärksamhet såväl vid fastställandet av terminernas början och slut som vid fördelningen av friluftsdagar, studiedagar och lovdagar. Även frågan om under läsåret infallande helgdagar diskuteras, varvid utredningen bland annat framhåller, att genomförandet av femdagars skolarbetsvecka ger ökad aktualitet åt en ny helgdagsreform. Då denna fråga på ett

199 mera genomgripande sätt berör arbetsmarknaden, anser sig utredningen sakna anledning att närmare diskutera hithörande problemställningar. Avslutningsvis belyses med sex exempel, hur läsårets inre utformning kan lösas enligt de av utredningen framlagda förslagen. Utredningen har med dessa exempel bland annat velat klarlägga, i vilken utsträckning det är möjligt att under de givna betingelserna tillgodose önskemålen om en samord-

ning mellan skolans lärotider och den inom näringslivet tillämpade arbetstids- och semesterutläggningen. Friheten i utformningen i förening med bland annat förekomsten av femdagars skolarbetsvecka gör det enligt utredningens mening möjligt att åstadkomma lösningar, som är fullt tillfredsställande från pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och andra relevanta synpunkter.

K A P I T E L 15

Övergång till n y a lärotider

15.1 Tidpunkt

för

övergången

15.1.1 Utgångsläget De av utredningen föreslagna förändringarna rörande skolans arbetstider har i väsentliga delar prövats under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka och gjorts till föremål för undersökningar av skilda slag. Främst har därvid vunnits erfarenheter angående veckoarbetstidens utläggning enligt olika alternativ samt vissa därmed sammanhängande spörsmål rörande elevernas arbetsbelastning och fritidssysselsättningar, de förändrade lärotidernas betydelse för den enskilda familjen, lärarnas, elevernas och målsmännens inställning till skolans femdagarsvecka m. m. Försöksvillkoren har emellertid inte inrymt de av utredningen i det föregående föreslagna förändringarna beträffande läsårets längd och utformning. Eleverna i skolformer med ett läsår om 39 veckor har sålunda i någon mån haft en mera koncentrerad arbetstidsutläggning än den som ett läsår om 40 veckor erbjuder. Försöksverksamheten h a r bland annat visat, att femdagarsveckans införande (under de enligt alternativ B givna betingelserna) medför vissa svårigheter, nämligen dels i begränsad omfattning inom grundskolans högstadium i dess nuvarande utformning, dels mera påtagligt inom vissa under avveckling varande skolformer. övergången till de av utredningen

föreslagna nya lärotiderna förutsattes ske under förhållanden, som från tre synpunkter kan anses gynnsammare än de under försöksverksamheten gällande betingelserna. Dels innebär såsom framgått av det ovan anförda de nya lärotiderna för omfattande delar av skolväsendet en något mindre koncentrerad lärotidsutläggning, vilket för eleverna medger ett i motsvarande grad lugnare arbetstempo, mera tid för olika hemuppgifter, för samvaro med familjen o. s. v. Dels bortfaller inom en relativt nära framtid de mest påtagliga olägenheterna, nämligen de som framkommit inom skolformer under avveckling. Dels h a r den pågående översynen av läroplanen för grundskolan en sådan inriktning, att förändringarna i lärotiderna kan bli lättare att genomföra. F ö r skol- och utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår omfattande mer än 40 veckor, kan däremot de föreslagna lärotiderna komma att innebära en ökad forcering i arbetet. Särskilt kan så bli förhållandet för yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning (härom se vidare under 15.2). Trots de i vissa avseenden m i n d r e gynnsamma förutsättningarna under försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har attityden till den försöksvis genomförda lärotidsutläggningen varit klart positiv. Främst har intresset knutits till femdagarsvecka hela läsåret.

201 15.1.2 Utredningens förslag

Enligt utredningens mening bör de föreslagna nya lärotiderna genomföras så snart det visar sig möjligt och lägligt. Tidigast synes övergången böra ske från och med den 1 juli 1968. Därest statsmakterna fattar beslut i frågan under hösten 1967, kan visserligen de nya lärotiderna börja tillämpas från och med vårterminen 1968, men utredningen ifrågasätter lämpligheten av att vidta så betydande förändringar under pågående läsår. Nya schemata behöver utarbetas. Dessa kan för såväl lärare som elever komma att erbjuda en i väsentliga hänseenden förändrad arbetsrytm. Elever, som h a r att med anlitande av allmänna färdmedel dagligen resa mellan hemmet och skolan, kan åsamkas längre väntetider. Skolskjutsturerna kan behöva omorganiseras. För vissa familjer kan ett alltför oförmedlat införande av nya lärotider försorsaka svårigheter. För en övergång till de föreslagna skolarbetstiderna först från och med höstterminen 1968 talar bland annat följande skäl. De ovan berörda olägenheterna beträffande schemata m. m. kan i väsentliga hänseenden elimineras. Vissa övriga åtgärder kan vidtas för att underlätta övergången. Sålunda kan eventuella förberedelser träffas rörande ytterligare anordningar för tillsyn av barn i de yngre skolåldrarna, erforderlig fritidsverksamhet för barn och ungdom kan planeras o. s. v. F ö r ett uppskjutande av övergången till höstterminen 1968 talar även de pågående skolorganisatoriska förändringarna. Vid nämnda tidpunkt h a r i huvudsak de skolformer avvecklats, inom vilka tillämpandet av de försöksvis prövade lärotiderna berett de största svårigheterna. Vidare kan översynen av

grundskolans läroplan och inre organisation liksom utarbetandet av den planerade yrkesskolans läroplan antas ha passerat utredningsstadiet. Med hänsyn tagen till ovan anförda pedagogiska, skolorganisatoriska, administrativa och familjesociala skäl synes det mest lämpligt att börja tillämpa de nya lärotiderna från och med läsåret 1968/69. Utredningen föreslår sålunda, att övergången till de nya lärotiderna sker den 1 juli 1968, vilket innebär, att de i regel börjar tillämpas från och med läsåret 1968/69. Enligt förslaget skall från och med nyssnämnda tidpunkt följande lärotider äga giltighet, nämligen som grundläggande tidsenheter en lektionslängd om 40 minuter, raster om 10 eller 20 minuter och måltidsraster måndag—fredag om i regel 60 minuter. Flertalet skoloch utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår om 38—42 veckor, får enligt förslaget ett på två terminer uppdelat läsår omfattande 40 veckor. I detta läsår föreslås ingå 4—8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar. Från och med läsåret 1968/69 skall enligt förslaget även övergång till femdagars skolarbetsvecka äga rum. Såsom utredningen tidigare framhållit kan det i vissa kommuner visa sig mindre lämpligt, att denna förändring genomföres på en gång. Utredningen föreslår därför att övergångsbestämmelser utfärdas, som medger en övergångstid om två år. Under tiden 1 juli 1968—30 juni 1970 skall sålunda kunna förekomma dels femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret, dels femdagars skolarbetsvecka under begränsade delar av läsåret (enligt utredningens alternativ A eller G eller enligt alternativet med särskilda schemata för perioder med femdagars respektive sexdagars skolarbetsvecka), dels sexdagars skolarbetsvecka under

202 hela läsåret. Från och med läsåret 1970/ 11 förutsattes femdagars skolarbetsvecka helt genomförd. 15.2 med

Vissa omständigheter övergången

i

samband

Att döma av resultaten av försöksverksamheten och de i samband därmed genomförda undersökningarna liksom av meningsyttringar vid överläggningar o. s. v., torde möjligheterna att under övergångsperioden tillämpa sexdagarsvecka u n d e r hela läsåret eller femdagarsvecka endast under vissa delar av läsåret komma att utnyttjas i mycket begränsad omfattning. Det finns anledning förmoda, att övergång till femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret redan från och med höstterminen 1968 kommer att äga rum vid flertalet skolor och utbildningsanstalter. Utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden mot femdagars arbetsvecka och därav, främst från familjesociala synpunkter, föranledda önskemål tyder på en dylik övergång. Förutsättningarna under vilka femdagars skolarbetsvecka kan genomföras växlar för skilda skolformer. Enligt erfarenheterna under försöksverksamheten torde t. ex. inom grundskolans låg- och mellanstadier endast i undantagsfall uppstå några problem i samband med övergången till femdagars skolarbetsvecka. Såsom framgått av det föregående kan däremot en del initiala svårigheter förmodas göra sig gällande inom grundskolans högstadium och inom de gymnasiala skolformerna. Speciella problem kan från vissa synpunkter möta i fråga om yrkesskolorna. Härom må anföras följande. Mångfalden olika utbildningslinjer för skilda yrkes- och branschområden h a r medfört, att inom yrkesskolan förekommer förhållandevis stora variatio-

ner beträffande läsårets längd, veckotimtal, lektionslängder m. m. Inom yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning är såväl läsårets som lektionstidens längd i regel mera omfattande än inom det allmänna skolväsendet, samtidigt som veckotimtalen är högre samt antalet friluftsdagar och lovdagar lägre. Nära anknytning till näringslivets olika områden kan därjämte för yrkesskolans del skapa ett starkt beroende av arbetsförhållandena inom respektive yrkesområden. Utredningen utgår ifrån att därest undervisningen meddelas vid arbetsställe utanför skolan, skall i samma utsträckning som hittills varit fallet de på arbetsstället gällande tiderna tillämpas. övergången till de nya lärotiderna innebär för yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning en så pass kraftig reducering av den sammanlagda årliga undervisningstiden, att vissa svårigheter fördenskull torde uppstå att medhinna de föreskrivna kurserna. Utredningen utgår emellertid ifrån att detta förhållande skall begränsas till en relativt kort period, efter vilken en läroplan för yrkesskolan kan föreligga, som är anpassad till de nya lärotiderna. Det skulle enligt utredningens mening vara föga lämpligt att ens övergångsvis i fråga om genomförandet av femdagarsvecka m. m. undanta vissa skolformer. Därmed skulle ett väsentligt motiv för femdagarsveckans införande inte i erforderlig utsträckning beaktas, nämligen familjens ökade möjligheter att gemensamt utnyttja den förlängda ledigheten vid veckosluten. Även omständigheter, som sammanhänger med lärares tjänstgöring vid skilda skolformer, skolmåltidsverksamheten, skolskjutsanordningar m. m., kan anföras som skäl mot en med hänsyn till skolform och stadium övergångsvis differentierad lösning.

203 I tidigare sammanhang har utredningen framhållit, att en modifierad femdagars skolarbetsvecka kan visa sig mest ändamålsenlig för t. ex. vissa internatskolor (se under 14.3.1). Som exempel anfördes därvid att femdagarsvecka i dylika fall kunde tillämpas så, att man en vecka läser måndag—fredag och nästföljande vecka tisdag—lördag. Motivet för en sådan lärotidsutläggning skulle framför allt vara, att eleverna därigenom erhåller ökade möjligheter att besöka hemmet. Enligt utredningens mening är det angeläget, att en friare tillämpning av femdagarsvecka blir möjlig för ifrågavarande internatskolor (jfr bil. 3, under 2.7.2). Såsom framhållits i kapitel 11 kan förändringarna i skolans arbetstider få vissa ekonomiska konsekvenser. Av väsentlig betydelse är att de av utredningen föreslagna anordningarna inte påkallar några ytterligare lokalutrymmen. Genom avkortningen av lektionstidens längd kan de disponibla skolbyggnaderna tillgodose lokalbehovet även vid övergång till femdagars skolarbetsvecka. I samband med försöksverksamheten har utredningen inhämtat uppgifter rörande avlöningar för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal samt omkostnader för skolskjutsar och elevresor med allmänna färdmedel, skolmåltider, bränsle och elektrisk ström. Uppgifterna har avsett förhållandena vid såväl femdagars- som sexdagarsvecka. E h u r u sålunda visst empiriskt material förelegat, har det inte varit möjligt att mera noggrant ange uppkomna förändringar i utgifterna på grund av femdagarsveckans tillämpande. Den kommunala bokföringen torde i regel inte ha en sådan uppläggning, att den på varje punkt medger renodling av ifrågavar a n d e kostnader. Svårigheterna att ange kostnadsdifferenserna mellan femdagars

och sexdagars skolarbetsvecka h a r i vissa fall lett till uppskattningar. Härtill kommer att flera av de berörda utgifterna till en del är avhängiga av lokala förhållanden, t. ex. kommunens bebyggelsetyp och allmänna kommunikationer, förekommande skolformer samt skolornas belägenhet och antalet elever. En del av dessa betingelser växlar därjämte från år till år. Sammanfattningsvis tyder jämförelsen på att tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka medfört vissa besparingar. Den av utredningen anställda jämförelsen avsåg kostnadsdifferenser mellan läsår enligt traditionell lärotidsutläggning och läsår med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret (försöksalternativet B). Enligt utredningens förslag skall det samordnade läsåret omfatta 280 dagar (40 veckor) med femdagarsvecka hela året. Från kostnadssynpunkt bör därvid uppmärksammas att förslaget innebär dels en ökning av läsårets längd med sju dagar för stora delar av skolväsendet, dels en minskning av läsårets längd med upp till fjorton dagar för vissa skolor och utbildningsanstalter. Den ökning med sju dagar, som utredningens förslag innebär jämfört med läsåret enligt alternativ B, inrymmer för t. ex. grundskolan, fackskolan och gymnasiet sex skolfria dagar, nämligen en lördag, en söndag och fyra lovdagar. Några nämnvärda skillnader i fråga om sådana utgiftsposter, som ej är av lönenatur, bör därför med avseende på nyssnämnda skolformer inte uppkomma mellan läsåret enligt försöksalternativet B och det föreslagna samordnade läsåret. Med reservation för i det föregående angivna osäkerhetsmoment anser sig utredningen kunna utgå ifrån att tillämpandet av femdagarsvecka även enligt det framlagda förslaget totalt sett kommer att medföra vissa besparingar för i detta

204 sammanhang aktuella omkostnader (jfr t. ex. 11.6). Avlöningarna är den största utgiftsposten för skolväsendet. Såsom tidigare framhållits saknar utredningen emellertid anledning att närmare behandla hithörande frågor (jfr 11.2). Dels gäller det anställnings- eller arbetsvillkor, som utgör föremål för förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dels är beträffande den största personalkategorin — lärarna — spörsmål angående den faktiska arbetssituationen m. m. under utredning. Viss verksamhet, som faller utanför skolans egentliga område, kan på grund av genomförandet av femdagars skolarbetsvecka komma att bli mera omfattande och därigenom medföra ökade kostnader. Sålunda kan det t. ex. visa sig erforderligt att intensifiera insatserna för att ordna tillsynen av barn i de yngre skolåldrarna samt vidta åtgärder för att bereda eleverna lämpliga fritidssysselsättningar. 15.3

Genomförandet

Utredningen har föreslagit, att de nya lärotiderna skall tillämpas från och med den 1 juli 1968 men att för genomförandet av femdagars skolarbetsvecka

skall gälla en övergångsperiod om två år. Enligt utredningens mening bör det ankomma på den kommunala skolstyrelsen (eller motsvarande styrelse eller skolledning) att inom den angivna övergångsperioden besluta om genomförandet helt eller delvis av femdagars skolarbetsvecka. Erforderligt samråd förutsattes därvid äga rum, bland annat mellan kommuner tillhörande samma högstadieregion och/eller gymnasieupptagningsområde. Likaså bör beaktas att övergången sker samtidigt i samtliga kommuner inom kommunblock. övergången bör äga rum vid läsårs början. Anmälan om nämnda förändring bör ske hos länsskolnämnden eller motsvarande myndighet. Skolor och utbildningsanstalter, som deltagit i försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka, bör enligt utredningens mening medges att fram till den 1 juli 1968 inom ramen för medgivna försöksanordningar tillämpa hittills prövade lärotidsutläggningar. Det bör åligga respektive tillsynsmyndighet att utfärda erforderliga anvisningar rörande övergången till de nya lärotiderna.

K A P I T E L 16

S ammanf a ttning

innehåll samordnat läsår om 40 Utredningen om skolans Förslagets arbetstiderhuvudsakliga le- ner uppdelat der fram till större likformighet i läro- veckor. I läsåret beräknas ingå 4—8 fritiderna för skolväsendet och lärarut- luftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedabildningen. Som gemensamma grund- gar. Samtliga dessa förändringar avses läggande tidsenheter föreslås en lek- genomförda från och med den 1 juli 1968. Enligt förslaget skall från nämnda tionstid om 40 minuter, raster om 10 eller 20 minuter och måltidsraster om- tidpunkt med en övergångsperiod om fattande i regel 60 minuter. Flertalet två år även femdagars skolarbetsvecka genomföras inom samtliga skol- och utskol- och utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår om 38—42 vec- bildningsformer. kor, får enligt förslaget ett på två termi-

Betingelser Skolan måste fortlöpande reformeras i takt med det föränderliga samhälle, i vilket den verkar. Skolans centrala ställning i samhällslivet och karaktären av dess verksamhet understryker bland annat vikten av samordning mellan lärotiderna och arbetstiderna inom näringsliv och arbetsmarknad. De mångskiftande villkor, synpunkter och önskemål, som därvid bör uppmärksammas, är delvis oförenliga. Det är inte möjligt att åstadkomma en för alla fullt tillfredsställande utläggning av skolans arbetstider. Lärotiderna växlar högst väsentligt allt efter olika skol- och utbildningsformers allmänna målsättning, stadier, förekommande ämnen, undervisningsmetoder och arbetsformer m. m. Förhållandena kompliceras ytterligare till följd av den omdaning, som undervis-

ningsväsendet för närvarande genomgår. En summarisk teckning av de nuvarande lärotiderna ger följande bild. Läsåret är i regel uppdelat på två terminer med mellanliggande julferier. Den obligatoriska skolan och dess överbyggnader inom det allmänna skolväsendet har nära nog undantagslöst ett läsår om 39 veckor. Så är vanligen även förhållandet beträffande inom yrkesutbildningen förekommande heltidskurser med övervägande teoretiskt inriktad undervisning, medan däremot heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning i många fall har ett läsår om 42 veckor. Omskolningsverksamheten har i stor utsträckning arbetsåret avpassat enligt bestämmelserna om lagstadgad semester. I fråga om lärarutbildningen varierar läsårets längd inom relativt vida gränser.

206 Den schemabundna obligatoriska veckoarbetstiden uppgår inom grundskolans årskurs 1 till 20 veckotimmar och ökar successivt för att från och med årskurs 5 omfatta 35 veckotimmar. Den längsta veckoarbetstiden förekommer inom yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning, där den ofta uppgår till 42 veckotimmar. Inom vissa delar av lärarutbildningen föreskrives under praktiktjänstgöringen endast omkring 15 veckotimmar. Därvid har bland annat beaktats lärarkandidaternas förberedelser i samband med övningslektionerna. Den dagliga undervisningstiden för grundskolans två första årskurser omfattar högst fem lektioner, medan den för grundskolans övriga årskurser samt för fackskolan och gymnasiet är maximerad till sju lektioner. Inom yrkesutbildning med övervägande praktiskt inriktad undervisning förekommer i stor utsträckning att eleverna har skolarbetsdagar om åtta lektioner eller däröver. Lektionstidens längd uppgår i den allmänna skolan, vid den övervägande teoretiskt inriktade undervisningen inom yrkesutbildningen och i lärarutbildningen vanligen till 40—45 minuter. Vid den övervägande praktiskt inriktade undervisningen inom yrkesutbildningen är lektionstiden mestadels 60 minuter. Mellan lektionerna förekommande raster omfattar i regel 10—15 minuter. Måltidsuppehållet inplaceras vanligen senast efter fjärde lektionen och uppgår i allmänhet till 30—60 minuter. Före dagens första lektion anordnas i grundskolan morgonsamling under 10—15 minuter. Liknande samlingar förekommer en eller flera gånger i veckan även vid vissa andra skol- och utbildningsformer. Utöver den dagliga undervisningen

har eleverna att fullgöra läxor och liknande uppgifter. För eleverna vid t. ex. fackskolor, gymnasier och vissa lärarutbildningsanstalter kan dessa hemuppgifter vara betungande. Inom flertalet skolformer förekommer inga läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna skall fördelas jämnt på övriga arbetsdagar.

Skolans organisation och arbetsformer förändras alltefter målsättningen för dess verksamhet. I den moderna skolan blir inhämtandet av kunskaper och uppövandet av färdigheter samtidigt verktyg för den personlighetsfostran, som utgör en av skolans huvuduppgifter. Skolarbetet skall därför kunna bedrivas under sådana psykologiskpedagogiska och skolhygieniska betingelser, som är väsentliga för en framgångsrik undervisning och fostran. Dessa betingelser innefattar även villkor rörande lärotiderna. En allmän strävan vid skolans arbetstidsutläggning bör vara att skapa gynnsamma förutsättningar för undervisning, utbildning och fostran. Anhopning av lektioner samt långa skoldagar, som minskar elevernas motivation för undervisning, bör undvikas. Ett planmässigt skolarbete med utnyttjande av skilda hjälpmedel kan nedbringa tiden för inlärandet av olika moment och bör sålunda eftersträvas. F r å n pedagogiska synpunkter kan det emellertid understundom vara värdefullt att även tillämpa arbetsmetoder, som erfarenhetsmässigt visat sig vara mera tidskrävande. En avvägning mellan dessa delvis motstridande grundtankar ä r därför med hänsyn till skolans målsättning nödvändig. F ö r ä n d r i n g a r i lärotiderna, som leder till en avkortad undervisningstid, kan rubba förutsättningarna för skolans verksamhet.

207 Vid skolans lärotidsutläggning måste ter kan därför från skolhygieniska synfästas avseende vid såväl skilda skol- punkter under vissa förhållanden synas mindre lämplig. Betänkligheterna gäller och utbildningsformers organisation och arbetsförhållanden som olikheter i i främsta rummet under avveckling varande skolformer. Beträffande t. ex. fråga om eleverna. Dessa arbetar under fackskolan och det nya gymnasiet kan mycket skiftande villkor. Betingelserna de friare arbetsformerna i fråga om såväxlar med hänsyn till dels den enskilde individens ålder och utvecklingssta- väl undervisningen som elevernas hemdium, fysiska och psykiska hälsa, socia- uppgifter underlätta ett genomförande la ursprung, miljö- och bostadsförhål- av femdagars skolarbetsvecka. En dylik utläggning av veckoarbetslanden m. m., dels skollokalernas betiden kan även skänka påtagliga lättnaskaffenhet och avstånd från hemmet, der för elever, som har att dagligen resa undervisningens och utbildningens inmellan hemmet och skolan. inriktning, innehåll och stadium, skolDen variation, som t. ex. förekomsarbetets inre organisation o. dyl. Den individuella anpassning, som ten av skilda ämnen och olika arbetsformer medger, kan underlätta eleverman eftersträvar i undervisningen, kan emellertid inte annat än mera undan- nas arbete. Detsamma gäller de omväxtagsvis omfatta arbetstidsutläggningen. lingsmoment till det vanliga skolarbetet, Skolans nuvarande verksamhetsformer som verksamheten under friluftsdagarna med därav följande relativt stabilt fast- erbjuder. Lovdagarna bryter arbetsrutinen och erbjuder ökade tillfällen till lagda schemata reser hinder mot en dylik differentiering av lärotiderna. samvaro med familjen, fritidsverksamTidsramarna måste därför bestämmas het, lekar och idrott m. m. samt ger vidgade möjligheter till avkoppling och viså, att de i möjligaste mån tillgodoser olika krav och önskemål. Vid avväg- la. Det framstår inte minst från skolhygieniska synpunkter som angeläget, ningen av exempelvis lektionslängden att läsåret inrymmer ett tillfredsställanbör även beaktas möjligheterna såväl att de antal dagar för dylika ändamål. uppdela lektionstimmen i ett par avUnder ferierna vidgas lärarnas och snitt som att sammanföra två eller flera elevernas möjligheter till självvald verklektioner till ett arbetspass. samhet, till avkoppling och vila. I många Rasternas och måltidspausernas längd fall användes en större eller mindre och inplacering är av väsentlig betydeldel av ferierna till bevistande av kurser, se för skolsituationen. Koncentrationen praktikanttjänstgöring av undervisningen till fem dagar i vec- förvärvsarbete, kan understryker ytterligare denna an- o. dyl. Från skolhygieniska aspekter är de långa sommarferierna inte entydigt gelägenhet. Den fortgående arbetstidsförkortning- ändamålsenliga och fördelaktiga, efteren inom den allmänna arbetsmarkna- som barn vanligen relativt fort återhämtar sig efter ett tröttande arbete. den h a r sin motsvarighet inom skolans område, ehuru utvecklingen där inte på samma sätt obrutet fortskridit mot kortare lärotider. Arbetsbördan är för vissa elever alltjämt mycket betungande. En Insamling av data koncentration av skolarbetet till fem Såsom framgått av det föregående indagar varje vecka och en motsvarande anhopning av lektioner och hemuppgif- rymmer skolans lärotidsutläggning frå-

208 geställningar av pedagogisk, psykologisk, skolhygienisk och sociologisk art. Därjämte h a r den vissa ekonomiska konsekvenser. De olika problemens anknytning till skilda företeelser i och utom skolan har i hög grad övat inflytande på utredningsarbetets allmänna uppläggning och formerna för insamlandet av erforderliga data. Härom må anföras följande. Utöver den försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka, som tillsynsmyndigheterna inledde redan 1958/1959, h a r på utredningens initiativ läsåren 1964/65 och 1965/66 bedrivits en sårskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka. Enligt utredningens ursprungliga planering skulle försöksverksamheten endast pågå läsåret 1964/65. Av olika anledningar erhöll den emellertid detta läsår en alltför begränsad omfattning. Den fortsattes därför även läsåret 1965/66, då den innefattade ett betydande antal kommuner och skolor. Genom det inträffade försenades utredningsarbetet drygt ett år. Vid den särskilda försöksverksamheten har prövats vissa av utredningen utformade lösningar, nämligen alternativen A och A: 1 avseende femdagarsvecka under halva respektive en fjärdedel av läsåret samt alternativ B avseende femdagarsvecka under hela läsåret. Genom försöksrapporter, redovisningar av vissa på lokala initiativ genomförda undersökningar samt överläggningar med representanter för försöksorterna har utredningen erhållit ett omfattande material inrymmande uppgifter, erfarenheter, iakttagelser och synpunkter angående de prövade alternativen. I anslutning till den särskilda försöksverksamheten genomförde utredningen även vissa undersökningar. Sålunda utfördes en pedagogisk undersökning angående resultatsnivån vid tilllämpandet av femdagarsvecka hela läs-

året jämfört med resultatsnivån vid traditionell undervisning sex dagar i ve'ckan. Undersökningen, som genomfördes enligt experimentgrupp- och kontrollgruppsmetod, omfattade sammanlagt 96 klassavdelningar inom grundskolans årskurser 3 och 8. Därvid framkom ej något som tyder på att införandet av femdagars skolarbetsvecka enligt alternativ B skulle kunna väntas medföra en försämring av den genomsnittliga resultatsnivån hos grundskolans elever. Vidare undersöktes effekten av skoldagens längd på elevernas koncentration och uppmärksamhet. De valda tidpunkterna var lektionerna med ordningsnumren 1, 3, 5, 6, 7 och 8. Försöksgrupperna utgjordes av 48 klassavdelningar i grundskolans årskurser 5 och 7. Arbetsuppgiften bestod i utförandet av enkla additioner och subtraktioner. Inga effekter som kan tillskrivas fysiologisk trötthet under skoldagen kunde iakttas. I samband med den särskilda försöksverksamheten genomfördes även en sociologisk undersökning. Den avsåg att belysa elevernas arbetsbörda och fritidsbeteende samt inställningen till femdagarsvecka i skolan. Undersökningen genomfördes på orter, där något av nyssnämnda alternativ A eller B tillämpades. Liksom beträffande den pedagogiska undersökningen ingick även ett antal kontrollorter med sexdagars skolarbetsvecka. Totalt omfattade undersökningen 66 klassavdelningar, nämligen 17 avdelningar från vardera årskurserna 3 och 8 inom grundskolan, 22 avdelningar från det treåriga gymnasiets andra ring samt 10 avdelningar från yrkesskolan. Datainsamlingen, som även avsåg elevernas föräldrar och lärare, utfördes i början, i mitten och i slutet av läsåret 1964/65. Av resultaten må sammanfattningsvis nämnas att elevernas arbetsbörda vid femdagarsvecka ansågs signifikant stör-

209 re än vid sexdagarsvecka nästan uteslutande av lärarna i gymnasiet och på grundskolans högstadium men däremot ej av föräldrarna eller av eleverna själva. Det må dock framhållas, att inom såväl försöks- som kontrollorterna en betydande del av samtliga persongrupper ansåg elevennas arbetsbelastning vara alltför stor. När det gällde elevernas fritidsbeteende gav undersökningen i stort sett vid handen, att det var gymnasie- och yrkesskoleeleverna som vid femdagarsvecka i högre grad än vid sexdagarsvecka tillbringade veckosluten med föräldrarna, medan en motsvarande skillnad ej kunde registreras för eleverna i grundskolan. Undersökningen av attityden till femdagarsvecka visade beträffande samtliga persongrupper och årskurser, att man i huvudsak var mest positiv till den form man själv prövat och att förändringarna i attityden till femdagarsvecka var relativt obetydliga under läsåret. Det må vidare nämnas att utredningen relativt ingående undersökt skolans arbetstider i vissa främmande länder. Förhållandena växlar emellertid väsentligt från land till land. Olikheter i fråga om skol- och utbildningsväsendets organisation, skiftande betingelser beträffande respektive lands storlek, folkmängd, geografiska läge och klimat, näringsliv och bebyggelse, relationer till andra länder i skilda hänseenden m. m. gör jämförelser vanskliga. Intresset har främst koncentrerats till sådana länder, som erbjuder med vårt land någorlunda likartade villkor. För utredningen framstod det som önskvärt att åtminstone i stora drag erhålla en överblick över den svenska skolans lärotider i historisk belysning. En undersökning med sådan inriktning h a r därför ingått i utredningens arbete. 14—614814

Utredningens ställningstaganden utgör i betydande omfattning utvärderingar av på ovan angivna vägar inhämtade uppgifter, iakttagelser, erfarenheter och synpunkter.

Diskussion

och förslag

Under arbetets gång har utredningen haft att beakta en rad olika omständigheter. Vissa grundtankar kan därvid i särskild grad sägas ha varit vägledande. Utredningen h a r ansett det angeläget, att lärotiderna förändras i sådan riktning, att eleverna beredes en jämnare arbetsfördelning, ett lugnare studietempo, ökade möjligheter till samvaro med familj och kamrater samt mera tid för fritidssysselsättningar, avkoppling och vila. Bland annat med hänsyn tagen till beslutade och planerade skolorganisatoriska förändringar har utredningen vidare eftersträvat att framlägga förslag, som innebär större enhetlighet i fråga om lärotiderna för skilda skolformer. Den pågående utvecklingen motiverar och underlättar en längre gående tidsmässig samordning inom skolans område. Stor vikt h a r utredningen lagt vid möjligheterna att samordna föräldrarnas arbetstider och semestrar med barnens skolarbetstider och ferier. Denna samordning kan visa sig särskilt besvärlig att åvägabringa i de fall båda föräldrarna är yrkesverksamma utom hemmet. Ensamstående föräldrar med barn i yngre skolåldrar fordrar också särskilt beaktande. Vissa arbetsformer, t. ex. skiftgång, kontinuerlig drift, serviceyrken och arbeten som kräver jourtjänst, komplicerar situationen. I enlighet med de för utredningen utfärdade direktiven innefattar de framlagda förslagen ingen reducering i gäl-

210 lande läroplaner. Beträffande yrkesutbildningen förutsätter dock utredningen, att veckotimtal m. m. bringas i bättre överensstämmelse med de inom närmast jämförbara skolformer gällande lärotiderna.

Läsdagen

Frågeställningar sammanhängande med skolans femdagarsvecka har utgjort utgångspunkt för utredningens överväganden angående förändringar i lärotiderna. Sådana förutsättningar måste skapas, att läsdagarna vid en koncentration av veckoarbetstiden till fem dagar inte får en längd som överstiger vad som från psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och andra relevanta synpunkter kan anses lämpligt och nyttigt. Skolarbetsdagens olika komponenter har sålunda i första hand uppmärksammats. Utöver antalet veckotimmar bestämmes läsdagarnas omfattning av lektionernas och rasternas längd. De nuvarande skillnaderna i lektionslängderna har ansetts motiverade med hänsyn till ämnets karaktär, undervisnings- och utbildningsmetodiken samt lektionernas inplacering under läsdagen. Organisatoriska och administrativa förhållanden har i vissa fall gett anledning till mera enhetliga lektionslängder. Pågående och planerade skolorganisatoriska reformer motiverar enligt utredningens mening en enhetlig lektionslängd för olika skolformer. Därigenom underlättas ett gemensamt utnyttjande av lärare, lokaler, skolmåltidsanordningar m. m. Den lämpligaste lektionslängden varierar emellertid med vissa betingelser, såsom elevernas ålder och utvecklingsstadium, deras studiekapacitet, behov av omväxling och avkoppling, arbets-

uppgifternas art, lärosalens luftväxling och belysning m. m. Till en del kan situationen bemästras genom dels uppdelning av lektioner i olika avsnitt, dels sammanförande av två eller flera lektioner till längre tidspass. Utredningen föreslår som grundläggande tidsenhet en lektionslängd om 40 minuter. Med angivna lektionslängd blir det möjligt att utan allvarligare olägenheter inplacera ytterligare en lektionstimma under skoldagen, vilket utgör en grundläggande förutsättning för genomförandet av femdagars skolarbetsvecka enligt det av utredningen framlagda förslaget. Koncentreras undervisningen till fem skolarbetsdagar varje vecka, kan läsdagen i skolformer med högt veckotimtal även efter beslutade och planerade läroplansreformer behöva inrymma åtta lektionstimmar. Med en lektionslängd om 40 minuter kommer undervisningen under en dylik läsdag att pågå 20 minuter längre än under en läsdag omfattande sju lektionstimmar med nuvar a n d e lektionslängder om 40—45 minuter. Den föreslagna avkortningen av lektionstiden medför en icke oväsentlig reducering av den årliga undervisningstiden. Vid i övrigt oförändrade förhållanden innebär den för exempelvis grundskolan en minskning, som motsvar a r undervisningstiden under inemot tre läsveckor. Utredningens förslag innebär dock, att kompensation till större delen erhålles för nämnda bortfall. Rasterna föreslås omfatta 10 eller 20 minuter och måltidsrasten i regel (10 + 40 + 10 = ) 60 minuter. Inom de tidsgränser som måste uppställas på grund av ett gemensamt utnyttjande av lärare, undervisningslokaler m. m., bör man enligt utredningens mening sträva efter att tidsmässigt vid-

211 ga möjligheterna till friare arbetsformer i skolan. Den inrutade arbetsordning, som för närvarande i hög grad kännetecknar läsdagen, bör i viss omfattning kunna ersättas med en mera flexibel lärotidsutläggning.

Skolveckan

Lärotidernas anpassning till arbetstiderna inom näringsliv och arbetsmarknad har utgjort en central problemställning i utredningsarbetet. Frågan om skolans femdagarsvecka h a r därvid trätt i förgrunden, och utredningen h a r diskuterat en rad olika lösningar. Försöksverksamheten, vid vilken vissa av dessa alternativ prövats, h a r gett vid handen, att femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret är enklast att genomföra. Denna lösning överensstämmer också bäst med den inom arbetsmarknaden i stort vanligen förekommande utläggningen av arbetstiden. Uppdelningen av läsåret i perioder med femdagars och sexdagars skolarbetsvecka komplicerar situationen för både skola och hem. Svårigheterna ökar än mera, om anordningen i sig själv är instabil och förutsätter omflyttningar av lektioner o. dyl. Utredningen föreslår sålunda, att lärotidsutläggningen under läsveckan genomföres enligt den för försöksalternativ B gällande grundtanken, nämligen att femdagars skolarbetsvecka tillämpas hela läsåret, övergången bör ske så snart det visar sig möjligt och lägligt. Den bör äga rum med början av ett nytt läsår. Lokala omständigheter kan motivera, att femdagars skolarbetsvecka till en början tillämpas endast ett begränsat antal veckor eller att genomförandet uppskjuts ett eller annat läsår. Utredningen föreslår fördenskull en övergångsperiod om två år.

Vid ett partiellt genomförande av femdagarsvecka under övergångsperioden föreslår utredningen en utläggning av veckoarbetstiden enligt alternativ A eller alternativ C. Enligt det förra alternativet tillämpas femdagars skolarbetsvecka under halva läsåret. Lösningen innebär, att en veckotimme av undervisningstiden i ett erforderligt antal ämnen — vanligen två — koncentreras till halva läsåret och för vart och ett av berörda ämnen förlägges som två lektioner på de icke undervisningsfria lördagarna. Enligt det senare alternativet kan femdagars skolarbetsvecka tillämpas ett fritt valt antal läsveckor. Under perioder med femdagarsvecka fördelas det för respektive klassavdelningar gällande veckotimtalet på måndag—fredag. Under perioder med sexdagarsvecka överflyttas från nämnda dagar till lördagen ett lämpligt antal lektionstimmar, vanligen 3 — 5 lektioner. — Som ett ytterligare alternativ bör under övergångsskedet även kunna förekomma möjligheten att utarbeta särskilda schemata för perioderna med femdagars respektive sexdagars skolarbetsvecka. Vid tillämpandet av ovan angivna alternativ till femdagarsvecka liksom vid ett fortsatt tillämpande av sexdagarsvecka förutsätter utredningen, att de föreslagna enhetliga lärotiderna genomföres, nämligen beträffande dels lektionstidens och rasternas längd, dels läsårets längd samt antalet friluftsdagar, lovdagar och studiedagar i överensstämmelse med vad som anges i fråga om det samordnade läsåret. Genomförandet av femdagars skolarbetsvecka medför bland annat för flertalet skolformer vid ett fortsatt tilllämpande av gällande bestämmelser, att de för sedvanliga läxuppgifter disponibla dagarna reduceras till fyra. Ut-

212 redningen h a r övervägt lämpligheten av att införa läxor till dag efter söndag, helgdag och hel lovdag men inte ansett sig böra förorda en dylik lösning. Enligt dess mening bör elevernas traditionella hemarbete i ökad utsträckning kunna förläggas till skolan. För eleverna i högre årskurser och på det gymnasiala stadiet förlorar frågan om läxgivningen delvis sin betydelse, därigenom att hemuppgifterna i stor utsträckning får form av långläxor, betingsstudier o. dyl. Eleverna beredes sålunda i ökad omfattning möjligheter att fullgöra dessa arbetsuppgifter vid självvalda tillfällen. Läsåret Utredningen anser, att en samordning av läsårets omfattning och utformning bör genomföras inom skolväsendet och lärarutbildningen. Den bör i första hand gälla flertalet av de under skolöverstyrelsens inseende stående skolor och utbildningsanstalter, som för närvarande har ett läsår omfattande 38— 42 veckor, nämligen bland annat grundskolan, särskolan, specialskolan, fackskolan och gymnasiet (jämte motsvarande under avveckling varande skolformer), yrkesskolorna samt huvudparten av lärarutbildningen. I fråga om närmast jämförbara skolor och utbildningsformer för jordbruk och skogsbruk bör i tillämpliga delar en motsvarande samordning genomföras, därest resultaten av den vid dessa undervisningsanstalter påbörjade försöksverksamheten med förändrade skolarbetstider anses ge stöd för och motivera en dylik åtgärd. Beträffande övriga delar av skolväsendet och lärarutbildningen bör eventuella förändringar rörande läsårets längd och utformning föregås av i varje särskilt fall erforderliga utredningar angående läroplansrevisioner m. m.

Såväl inom ramen för nuvarande läsårs längd som med en förlängning av läsåret för vissa skolformer h a r utredningen analyserat en rad alternativ till läsårets utformning. Olika möjligheter h a r diskuterats rörande utnyttjandet av lovdagar, friluftsdagar och studiedagar, användandet av ett begränsat antal lördagar till friluftsverksamhet, studiedagar m. m. Med utgångspunkt från de i direktiven angivna förutsättningarna om en oförändrad resultatsnivå diskuterar utredningen vid sin behandling av läsårets olika komponenter först den erforderliga årliga undervisningstiden. Utredningen anknyter därvid till resultaten av den pedagogiska undersökningen angående elevprestationerna. Enligt densamma synes inom grundskolan vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret och med en enhetlig lektionslängd om 40 minuter 172 egentliga läsdagar ge erforderligt utrymme för den årliga undervisningstiden. Enligt utredningens uppfattning förefaller det inte osannolikt, att en motsvarande undersökning på gymnasiestadiet skulle ge ett liknande utslag. F ö r vissa andra skolformer anser utredningen det däremot osäkert, om nämnda antal läsdagar kan vara tillfyllest. Särskild tveksamhet anmäler utredningen beträffande yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad utbildning, eftersom reduceringen av undervisningstiden för dem blir mera omfattande. Utredningen förutsätter, att de förändrade betingelserna för dessa skolor uppmärksammas i samband med pågående läroplansarbete. En allt större del av arbetstagarnamålsmännen h a r femdagars arbetsvecka och därmed tillfälle att besöka skolan på lördagar. Enligt utredningens mening bör därför möjligheter finnas att genom överflyttning av undervisningen

213 under sedvanliga skolarbetsdagar disponera ett p a r lördagar under läsåret som åhörardagar. I fråga om läsårets övriga komponenter framhåller utredningen, att friluftsdagarna ger utrymme för ett värdefullt inslag i skolans verksamhet. Med hänsyn tagen till elevernas ökade möjligheter att under de skolfria lördagarna ägna sig åt lekar i det fria, idrott, friluftsliv o. dyl. anses emellertid tiden för egentlig friluftsverksamhet kunna begränsas till 4—8 dagar varje läsår. Därav skall två dagar kunna tas i anspråk under höst- eller vårterminen för att jämte lovdagar och skolfria dagar vid veckosluten bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. Lovdagarna är i första hand avsedda att ge eleverna särskilda tillfällen till olika fritidssysselsättningar, avkoppling och vila samt utgör betydelsefulla moment av omväxling i den vanliga skolrutinen. Erfarenheten visar, att elever i högre årskurser och på det gymnasiala stadiet i viss utsträckning även använder lovdagarna för självständiga studier samt för lösandet av mera omfattande hemuppgifter. "Vid överväganden angående lovdagarnas antal och fördelning bör enligt utredningens mening förhållandena inom näringsliv och arbetsmarknad noga beaktas. Skall läsåret kunna anpassas till arbetsförhållandena i samhället i övrigt, bör det inrymma ett så stort antal lovdagar, att en samordning blir möjlig mellan under pågående läsår förekommande enstaka semesterveckor eller ledighet i form av strödagar och medgivna skollov. Eftersom antalet lovdagar kommer att återverka på läsårets sammanlagda längd, har utredningen sökt finna det minsta antal lovdagar, som kan ge erforderligt utrymme för de med dessa dagar avsedda syftemålen. Därvid har inte minst önskemålen om

gemensamma ledighetsperioder för föräldrar och barn kommit i blickpunkten. Under förutsättning att två friluftsdagar kan disponeras på ovan angivet vis, anser utredningen att tio lovdagar varje läsår är till fyllest. Det samordnade läsåret bör därjämte omfatta fem studiedagar. Enligt utredningens mening bör dock eftersträvas att skolarbetet i större utsträckning än som hittills varit fallet kan fortgå även under lärares deltagande i studieverksamheten. En dylik utveckling i fråga om studiedagarnas utnyttjande innebär ett bortfall av skolfria dagar för eleverna. Med hänsyn härtill kan en viss jämkning beträffande antalet i läsåret ingående lovdagar senare visa sig erforderlig. Vid sitt slutliga ställningstagande till frågan om läsårets längd h a r utredningen särskilt beaktat, att eleverna bör beredas möjligheter att arbeta i ett något lugnare tempo samt erhålla ökade tillfällen till samvaro med familjen, mera tid för fritidssysselsättningar o. dyl. Enligt utredningens mening bör vidare eleverna erhålla en något avkortad sammanlagd årlig skolarbetstid och därmed bli delaktiga av den arbetstidsförkortning, som genomförts inom övriga samhällsområden. Den genom lektionsavkortningen till generellt 40 minuter minskade undervisningstiden motsvar a r skolarbetstiden under omkring tre veckor varje läsår. Detta tidsbortfall bör enligt utredningens uppfattning endast kompenseras i så stor utsträckning, som vid tillämpandet av den föreslagna förändrade lärotidsutläggningen visat sig erforderligt för att ernå en i huvudsak oförändrad resultatsnivå. Därmed möjliggöres en minskning av den sammanlagda årliga skolarbetstiden med approximativt fyra procent. Sammanfattningsvis finner utredningen, att det samordnade läsåret bör

214 omfatta 280 dagar (40 veckor), nämligen 172 egentliga undervisningsdagar, (4—) 8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar samt under läsåret förekommande 40 skolfria lördagar, 40 söndagar och 5 övriga helgdagar. Den genom lektionstidens avkortning minskade årliga undervisningstiden har för flertalet skol- och utbildningsformer enligt det föreslagna läsåret i erforderlig utsträckning kompenserats. Detta h a r skett dels genom en reducering av antalet i läsåret ingående frilufts- och lovdagar, dels — i vad avser skolformer med 39 veckors läsår — genom en ökning av läsåret till 40 veckor. För exempelvis yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad utbildning h a r minskningen i den årliga undervisningstiden genom lektionsavkortningen inte kunnat kompenseras i samma utsträckning. Då dessa skolor vanligen har ett läsår omfattande 42 veckor, innebär uppenbarligen ett samordnat läsår om 40 veckor, att den årliga undervisningstiden ytterligare minskar. Med den föreslagna utformningen av läsåret skulle denna reducering än mera accentueras, om det samordnade läsåret fastställdes till 39 veckor. Den friare utformning, som utredningen förordat beträffande läsdagen, bör eftersträvas även i fråga om läsårets konstruktion. Utvecklingen mot ett odelat läsår bör främjas. Därigenom kan eleverna erhålla en jämnare arbetsbelastning och större arbetsro, lärarna kan befrias från en del av de arbetsuppgifter, som nu åvilar dem vid höstterminens slut, och det skoladministrativa arbetet kan reduceras. Det moderna samhället kräver anpassning från skolans sida. Denna anpassning kan lättare komma till stånd med ett odelat läsår. Genom uppdelning av läsåret på tre terminer, skulle skolans verksamhet tidsmässigt bli me-

r a bunden. Den önskvärda koordinationen mellan lärotiderna och näringslivets arbetstider och semestrar skulle försvåras. I de fall en uppdelning av läsåret på tre perioder anses önskvärd och tjänlig, kan den enklare åstadkommas genom en lämplig gruppering av disponibla lovdagar. En efter de lokala förhållandena anpassad utformning av läsåret blir därigenom lättare att förverkliga. Utredningen anser, att höstterminen bör kunna ta sin början något tidigare än som för närvarande är fallet men förordar relativt stor frihet i fråga om läsårets förläggning under kalenderåret. Enligt dess förslag bör läsåret börja i augusti och sluta i juni månad. Benämningen termin anser utredningen utgöra en lämplig beteckning för läsårets båda genom julferierna åtskilda perioder. Vid sin behandling av läsårets inre uppbyggnad belyser utredningen med exempel möjligheterna att tillgodose olika önskemål om samordning mellan skolans lärotider och arbetstiderna inom övriga samhällsområden (se s. 194 f.). Friheten i utformningen i förening med bland annat förekomsten av femdagars skolarbetsvecka gör det enligt utredningens uppfattning möjligt att åstadkomma lösningar, som är fullt tillfredsställande från psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och andra relevanta synpunkter.

Ekonomiska frågor

Förändringarna i lärotiderna kan få vissa ekonomiska konsekvenser. Avlöningarna, som utgör den största utgiftsposten för skolväsendet, saknar utredningen anledning att närmare behandla. Lärarnas anställnings- och arbetsvillkor bestämmes numera genom avtal mellan arbetsgivare och arbetsta-

215 gare. Vidare kan erinras om att en särskild utredning för närvarande är sysselsatt med att klarlägga lärarnas arbetsförhållanden. Av väsentlig betydelse är att de av utredningen föreslagna anordningarna inte påkallar några ytterligare lokalutrymmen. De disponibla skolbyggnaderna kan i oförändrad omfattning tillgodose lokalbehovet även vid övergång till femdagars skolarbetsvecka. Beträffande övriga i detta sammanhang aktuella omkostnader har utredningen inhämtat uppgifter från försökskommunerna. Med reservation för vissa ofullständigheter i det inkomna materialet anser sig utredningen kunna utgå ifrån att det framlagda förslaget totalt sett kommer att medföra vissa besparingar.

Genomförandet övergången till de nya lärotiderna föreslås av utredningen äga rum den 1 juli 1968. Från nämnda tidpunkt skall sålunda för skolväsendet och lärarutbildningen som grundläggande tidsenheter gälla en lektionslängd om 40 minuter, rasiter om 10 eller 20 minuter och mål-

tidsraster måndag—fredag om i regel 60 minuter. Flertalet skol- och utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår om 58—42 veckor, får vidare enligt förslaget samtidigt ett på två terminer uppdelat samordnat läsår om 40 veckor, i vilket bland annat beräknas ingå (4 —) 8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar. Samtidigt skall enligt förslaget även övergång till femdagars skolarbetsvecka äga rum. Utredningen föreslår för denna förändring en övergångsperiod om två år. Under tiden 1 juli 1968—30 juni 1970 skall sålunda kunna förekomma dels femdagars skolarbetsvecka hela läsåret, dels femdagars skolarbetsvecka under begränsade delar av läsåret och dels sexdagars skolarbetsvecka under hela läsåret. Från och med läsåret 1970/ 71 förutsattes femdagars skolarbetsvecka helt genomförd inom skolväsendet och lärarutbildningen. Enligt utredningens mening bör det ankomma på den kommunala skolstyrelsen (eller motsvarande styrelse eller skolledning) att inom den angivna tidsramen besluta om genomförandet av femdagars skolarbetsvecka.

Summary

Chief Contents of the

Proposition

The Official Report on the schools' working hours aims at a greater conformity of time-table throughout the school system and the Institutes of Education. A tuition period of 40 minutes, breaks of 10 or 20 minutes, and a lunch break of 60 minutes are suggested as general basic time limits. According to the proposition, the majority of types of school and educational institutions, which at present have a school-year of 38—42 weeks, will go over to a uniform school-year of 40 weeks, divided into two terms. It is planned that 4—8 sport days, 10 dag-holidays and 5 study days be included in the school-year. It is the intention that all these changes will be in effect from the 1st July 1968. During a transition stage of two years, beginning on the date mentioned, a five-day school-week shall, according to the Report, be introduced in all types of school and educational institutions.

Stipulations The schools must be continually reformed to keep pace w i t h the changing society in which they work. The schools' key position in society, and the nature of their activities, emphasize the importance, amongst other things, of co-ordinating school hours and the

hours of work in industry and commerce. The many varied wishes, points of view and conditions which should be taken into account in this connection are partially incompatible. It is impossible to achieve a planning of the schools' hours of work satisfactory to everyone. Hours of tuition vary considerably in accordance with the various types of establishment's general aims and levels; the subjects taught there, and the methods of work employed etc. The situation is further complicated by the transformation, which the educational system is undergoing at present. A brief sketch of the current school hours gives the following picture. The school-year is generally divided into two terms with a Christmas vacation in between. The compulsory school and its continuation schools within the public school system, almost without exception, have a school-year of 39 weeks. Usually, this is also the case for full-time primarily theoretical vocational courses, while full time primarily practical vocational courses, on the other hand, often have a schoolyear of 42 weeks. The re-training courses' school-year is to a considerable extent adjusted to statutory holidays. As regards teacher training the length of t h e academic year varies considerably. The comprehensive school's obligatory weekly time-table consists of 20

217 weekly periods in the first grade and increases bit by bit to as much as 35 weekly periods in the 5th grade. The longest working week occurs in primarily practical vocational training, where there are often 42 periods a week. In certain kinds of teacher training, about 15 hours a week are prescribed during teaching practise. The trainee's preparations for the practise lessons are thus taken into account. In the first two grades of the comprehensive school, the daily time-table consists of, at the utmost, five lessons, while there is a maximum of seven lessons in the comprehensive school's other grades, the gymnasium and the continuation school. To a considerable extent, the pupils attending primarily practical vocational training courses, have a school-day of eight lessons or more. In the public schools, institutes of education, and primarily theoretical vocational training courses, the lessons are usually 40—45 minutes long. They are mostly 60 minutes in primarily practical vocational training. As a rule there are breaks of 10—15 minutes between the lessons. Generally, the lunch break is placed, at the latest, after the 4th lesson, and is usually 30— 60 minutes long. In the comprehensive school, a morning assembly of 10—15 minutes takes place before the first lesson. Similar assemblies also occur once or twice a week in other schools and educational establishments. Apart from the daily lessons, the pupils have to prepare home work and .similar tasks. Home w o r k can be a heavy burden for pupils at the gymnasium, continuation school, and certain institutes of education. There is no home w o r k for the day after Sundays, festivals or whole holidays in most

educational establishments. Such tasks are to be divided equally over the other working days. The schools' organization and working methods vary in relation to their aims. In the modern school, the acquisition of knowledge and proficiency shall be tools for that training of character which is one of the schools chief functions. It should be possible to carry out school work under those conditions, which psychologically, pedagogically and in regard to the pupil's welfare, are essential to successful teaching and up-bringing. There are elements in these conditions, w h i c h are important for the planning of the schools' tuition hours. It is extremely difficult to provide straightforward rules for a time framework for the schools without certain conditions being neglected or not taken sufficiently into account. There should be a general striving after such planning of school hours as wrould create the most favourable premises for teaching, education and up-bringing. A piling-up of lessons and long school days which wear away the pupils' interest and result in symptoms of exhaustion, monotonous teaching and so forth should be avoided. Planned school work, with the use of various teaching aids, can reduce the time required for certain kinds of learning and should be aimed at for this reason. However, from a pedagogic point of view, it can be valuable at times to employ working methods, w h i c h experience has shown to demand more time. If the schools' aims are to be realised, these somewhat contradictory basic ideas must be weighed against one another. Changes in school hours, which would result in reduced tuition time can damage the premises upon which the schools' work is based.

218 When planning tuition hours, attention must be paid to both the differences between the various types of school and educational establishments, and to the different kinds of pupil involved. The latter work in very varying circumstances. These conditions vary with regard to the individual's age, stage of development, physical and mental health, social background, home and housing situation etc. and to the distance between school and home, the purpose of the teaching and education received, its contents and level, the internal organisation of the school work concerned, and so forth. The individual adjustments, w h i c h tuition seeks to realise, can only affect the planning of working hours under exceptional circumstances. Current kinds of activity, and the stable established time-tables associated with them, hinder a similar differentation of tuition hours. The time-tables' framework, must therefore be fixed in such a way as to satisfy varying demands and wishes as far as possible. When considering the length of lessons, for example, the possibility of dividing the lesson into two halves, or of joining two or even more lessons to make a period, should be considered. The length of breaks and lunch breaks, and their position in the timetable are also of vital importance in the school situation. The concentration of tuition to five days a week accentuates this important factor. The present reduction of working hours in commerce and industry, has its equivalent in the field of education although evolution there has not moved uninterrupted towards shorter hours of study. Certain pupils still have to bear a very heavy load of work. The concentration of school work to a five day week, and the resulting accumula-

tion of home work can seem less suitable, seen from the point of view of the pupils' welfare. These considerations chiefly concern those types of school, which are being gradually removed at present. As regards the new gymnasium, the new methods of teaching and setting home w o r k employed there can make the introduction of a five da) r week easier. Such an arrangement of the weekly time-table can also be a considerable relief to those pupils, who have a long journey from home to school every day. Measures which cause the pupils to enjoy school work, can make it easier. The introduction of a certain amount of variation, such as the occurrence of different subjects and varied methods of work, is of great importance in this respect. Sports day activities also offer a certain variety in school work. Dayholidays make a break in routine, and provide further occasions for the pupils to take part in family life, hobbies, games and sport etc. and also give them greater opportunities for rest and relaxation. During the vacation, there are w i d e r possibilities for the pupils and teachers to take part in activities of their own choosing, to rest and relax. In many cases, a longer or shorter part of the vacation is taken up by attendance at courses, gainful employment, practical experience and so forth. Seen from the point of view of the pupils' health, the long summer vacation is neither unqualifiably justifiable nor advantageous, as children are quick to recover after exhausting labour. Collection of data As indicated before, the planning of tuition hours, involves questions of a pedagogic, psychological and sociologi-

219 •cal kind, and such questions as involve the pupils' health. In addition there are certain economic consequences to be considered. The connection of these various problems to phenomena both within and outside the schools, has much influenced the way in which the investigation has been planned, and the necessary data collected. In this connection it may be mentioned that apart from the experiment with the five day week, which the Supervisory Authority (for example the National Board of Education) began as early as 1958/59, a special experiment with a five day week has been carried out at the Commission's instigation during the school-years 1964/65, 1965/66. In these experiments, certain solutions suggested by the Commission have been tried out, namely alternatives A and A 1, a five day week for half or a quarter of the school-year respectively, or alternative B, a five day week throughout the school-year. The Commission has received an extensive material from reports of the experiments, and accounts of certain investigations begun by local initiative. The material includes information, experiences, points of view and observations concerning the alternatives tried. In connection with this special experiment, the Commission carried out certain investigations. Thus a comparison was made between the results attained when a five day week was in force throughout the year, and those attained when a six day week was maintained. The experiment was carried out using the method of the trial and control group. It included altogether 96 classes from the comprehensive school's—grades 3 and 8. Nothing in these experiments indicated that the introduction of a 5 day week in ac-

cordance with alternative B would bring about a reduction in the general level of results of the comprehensive school pupils. The effect of the length of the school day on the pupils' powers of concentration and attention was also investigated. The chosen times were in order, lessons 1, 3, 5, 6, 7 and 8. The trial groups were made up of 48 classes in the comprehensive school's grades 5 and 7. The tasks in question consisted of simple addition and subtraction. No effects which can be ascribed to physiological tiredness could be observed in the course of a school day. In addition a sociological investigation was carried out in association with the special experiment. It aimed to reveal the degree of pressure of work on the pupils; how they spent their free time, and the attitude to a five-day week. The investigation took place in places where one or other of the recently mentioned alternatives A, B was employed. As in the pedagogic investigation a number of control places with a 6 day week were included in the experiment. The whole investigation comprised 66 classes, 17 groups from both grades 3 and 8 in the comprehensive school and 22 groups from the three year gymnasium's second year. One may sum up the results by mentioning that the teachers in the gymnasium and comprehensive school considered that a five day week appreciably increased the pressure of work on the pupils, whereas the parents or the pupils themselves were not of that opinion. It may be pointed out, however, that a considerable number of people in groups from both trial and control places thought that the pupils had much too much work to do. As concerns what the pupils did during their time off, the investigation showed

220 that the pupils at the gymnasium and the vocational school spent more of the week-end with their parents if they had a five-day week, but that no comparable difference was to be observed amongst pupils at the comprehensive school. As regards attitudes towards a five-day week, the investigation revealed that all the groups of people and the various grades were most enthusiastic about the alternative w h i c h they had tried themselves, and that very little change in opinion occurred in the course of a year. It may also be pointed out, that the Commission has, in some detail, investigated the schools' working hours in some foreign countries. Differences in the organisation of schools and educational establishments, varying circumstances in relation to the respective countries' size, population, geographical position and climate, industry and settlement, relations with other countries in various respects, make comparison problematical. Greatest interest has been taken in such countries as have the most similar conditions to our own. The Commission considered it desirable to survey the Swedish schools' times, at least in general terms from a historic perspective. Such an investigation was thus included in the Commission's work. The Commission's final stand-point is based to a great extent upon an evaluation of the informations, observations, experiences and points of view described above. Discussion

and

suggestions

The Commission has had to consider a number of different circumstances in the course of its work. Certain basic ideas can be said to have lead the way.

The Commission is of the opinion that there is a pressing need to change tuition hours so that the pupils' work is more evenly spread out; the tempo of their studies ealmer, and so that they have increased opportunity of being with their families and friends, and more time for hobbies, rest and relaxation. Taking into consideration the changes in school organisation, already settled or planned, the Commission has striven to lay forth proposals, w h i c h would mean greater conformity of school hours for different kinds of schools. Present developments provide a motive for, and make easier, a more extensive co-ordination of times within the field of education. The Commission has laid great weight upon the importance of co-ordinating the parents' working hours and holidays with the childrens' school hours and vacations. Such a co-ordination can prove to be particularly difficult when both parents have employment outside the home. Single parents with children in the earlier grades need special consideration. Certain types of employment as on shifts, in continuous production, the service industry and jobs with round-the-clock hours complicate the situation. In accordance with instructions received, the proposals now presented do not mean any reduction in the current curriculum. But as regards vocational training the Commission presumes that the number of hours a week will be made to accord better with those in the nearest comparable type of school. The School Day

The questions arising in connection with a five-day school week have provided a starting point for the Com-

221 mission's consideration of changes in school hours. Such premises must be established as ensure that the school day concentrated to a five day week does not become unsuitable from a psychological-pedagogic, domestic and social point of view, nor from that of the pupils' health. Attention has therefore been paid to the various parts of the schools' working day. In addition to the number of periods a week the composition of a school day with regard to length of lessons a n d breaks has been decided. The existing difference in the length of lessons has been considered justified with regard to the nature of the subject concerned, the teaching and educational methods employed and to the lessons' position on the time-table for the day. Administrative and organisational factors have in some cases given rise to more conformative period lengths. The Commission believes that the reform of the schools' organisation which is going on at present or is planned for the future, justifies a more general period length for the different types of school. By these means a common use of teachers, buildings and school diningrooms is made easier. However, the most suitable length of a period varies in relation to such factors as the pupils' age and degree of development, their ability to learn, their need for variety and relaxation, the nature of their work, the ventilation and lighting of the class rooms etc. As a basic time unit, the Report proposes a period of 40 minutes. The above period makes it possible without any great inconvenience to include yet another lesson in the school day, w h i c h is an essential condition for the introduction of a five day school week, as the Report proposes. If teaching is concentrated to five

days a week the daily time-table, in those schools which have a large number of periods a week, must consist of eight periods. If the periods are 40 minutes long, teaching will continue 20 minutes longer than at present with a time-table consisting of 7 periods of 40—45 minutes. The proposed shortening of lessons brings with it a not inconsiderable reduction in the amount of time available for tuition each year. To the comprehensive school, this means in otherwhise unchanged circumstances, a reduction equivalent to three school weeks. However, the Report's suggestions provide compensation for the larger part of the above loss. It is proposed that breaks should be 10 or 20 minutes long and that there should be a lunch break of 60 minutes (10 + 40 + 10). The Commission is of the opinion that attempts should be made to increase possibilities for the use of freer working methods in the schools within those time limits which must be set up because of a common use of teachers, buildings etc. The clearly marked out time-table which is such a recognizable feature of the school day at present, should be replaced to some extent by a more flexible system with two or more periods making up a continuous working unit.

The School Week The adjustment of school hours to the hours in industry and commerce has been a vital consideration in the Commission's work. The question of a five day week has thus occupied a prominent position, and the Commission has discussed a number of solutions. The experiments in which certain alternatives were tried out, have shown

222 that it is simplest to institute a five day week throughout the year. This system also accords best with the most usual constitution of the working week in the realm of employment. The division of the school-year into different periods with five and six day weeks only complicates the situation for both school and home. These difficulties are made more apparent if the trial measures themselves are instabile and crave movement of lessons and so forth. Thus the Report proposes that the weekly time-table be planned in accordance with trial alternative B, that is to say a five day week imposed throughout the school-year. The change over should take place as soon as is possible and legal. It ought to occur at the beginning of a new school-year. Local circumstances can call for the limiting of the five day week to a number of weeks only, or that its introduction be put off for a year or two. On these grounds, the Commission suggests a transfer period of two years. The Report proposes, that in cases of partial use of a five day week, the weekly time-table shall be planned in accordance with alternatives A and C. In the former case a five day week is employed in each of a reasonable number of subjects, usually two, is concentrated to half the year and occurs as two lessons in each subject on each of the Saturdays still taken up for tuition. The latter alternative means that a five day week can be used for a voluntary number of weeks. At times when the five day week is in force, all of each classe's weekly periods shall be divided over Monday—Friday. During those periods when a six day week is being used, a suitable number of tuition periods, usually 3—5 shall be moved over to Saturday.—Yet

another alternative would possibly be to work out special time-tables for both five and six day weeks. The present regulations remaining in force, the introduction of a fiveday week will mean that the number of days for which traditional homework may be done is reduced to four. T h e Commission has considered the possibility of setting homework for the days after Sundays, festivals or wholeholidays, but does not think that it should prescribe such a remedy. The Commission believes that the pupils" traditional homework could be d o n e at school on a larger scale than hitherto. The question of homework loses a good deal of its importance for the pupils in the higher grades of the comprehensive school, and at the gymnasium level, as homework will more and m o r e take the form of "long" homework a n d assignments. These provide the pupils with greater opportunities of c a r r y i n g out their tasks at times of their own> choosing.

The School-Year

The Commission is of the opinion t h a t the extent and nature of the schoolyear should be co-ordinated throughout the school system and the institutes of education. This should primarily concern the majority of those schools u n d e r the supervision of the National Board of Education, which at present have a school-year of 38—42 weeks, that is to say the comprehensive schools, the special schools for children with h a n d i caps, the continuation schools and the gymnasiums (and those equivalent species of school which are being gradually removed at present), vocational schools and the greater p a r t of teacher-training establishments. A similar co-ordination should take place

223 where possible in comparable schools and educational establishments teaching agriculture and forestry, as the result of the trial of different times, already begun there, seems to justify and encourage. As far as other parts of the school and educational systems are concerned, any changes in the length and formation of the school-year should be preceeded in each case by the requisite investigations into changes in curriculum etc. Within the framework of the present school-year's length and with reference to lengthening it in for certain types of school, the Commission has analysed a number of alternative plans for the formation of the school-year. Various possibilities have been discussed concerning ways of exploiting holidays, sports days, study days and using a limited number of Saturdays for open air activity, study days etc. Starting from the presumption in the Commission's instructions that the level of results would remain unchanged, the Report first discusses the amount of tuition time necessary, when dealing with the various components of the school-year. The Commission refers to the results of the pedagogic investigation into the pupils' accomplishments. These seem to show that with the use of a five day week throughout the year in the comprehensive school and a uniform lesson period of 40 minutes, 172 real tuition days allow a reasonable space of time for yearly tuition. The Commission believes that a comparable investigation at the gymnasium level would give a similar result. On the other hand the Commission is uncertain as to whether the said number of tuition days is quite enough for certain other kinds of schools. The Report mentions particular uncertainty

in the case of vocational schools with dominantly practical courses, as there will be a more extensive reduction of tuition time in their case. The Commission presumes that these schools' conditions will be taken into account in the course of the current work on the curriculum. An ever increasing number of parents and guardians who have employment have a five day working week, and thus opportunity to visit school on Saturdays. The Commission holds that a few Saturdays a year can be used as open days by moving lessons from the ordinary school days. As regards the other components of a school-year the Commission maintains that sports days, provide a valuable interruption of the schools' usual activities. Considering the pupils' increased chances of devoting themselves to playing games, sport and open air life etc. on their free Saturdays, it is thought that the time allowed real sporting activities can be limited to 4—8 days each school-year. Of these two days shall be available during the autumn or the spring term to provide the pupils with a longer more coherent free period in connection with holidays or their free days at the weekend. Day-holidays are primarily intended to give the pupils particular occasions for hobbies, rest and relaxation and to provide a worthwhile change from the usual school routine. Experience shows that pupils in the higher grades of the comprehensive school and the gymnasium use holidays to some extent for independant study, and for the execution of more extensive types of home tasks. When considering the number of dayholidays and their division, the Commission believes that conditions in commerce and industry should be

224 carefully taken intQ account. If the school-year is to be adjusted to the working conditions of society as a whole, it should include so many dayholidays that it be possible to coordinate the proscribed school holidays with those single holiday weeks or individual days which occur during a school-year. As the number of dayholidays will affect the total length of the school-year the Commission has tried to find the smallest number of days which would give the necessary space to satisfy what is intended by these days. In this matter, attention has been focused not least upon p a r e n t s ' and childrens' desire to have free time in common. Presuming that two sports days can be used as mentioned above, the Commission is of the opinion that 10 day-holidays each year are quite adequate. At the same time, the co-ordinated school-year ought to include five study days. The Commission thinks that attempts should be made to see that while the teachers study schoolwork continues to a greater extent than has hitherto been the case. In its final decision as to the length of the school-year, the Commission has considered specially that the pupils should be provided with opportunities to work at a somewhat quieter pace and to have more chances of spending time with their families or on hobbies and so forth. In the Commission's opinion, the pupils ought to receive a somewhat shortened total yearly working time at school, and thus have advantage of the shortening of working hours w h i c h has taken place in other areas of society. The reduction in tuition time caused by the general shortening of periods to 40 minutes is equal to tuition time in about three weeks of the school-year.

According to the Commission this loss of time should only be compensated for in so far as has seemed necessary to maintain an unchanged standard, when using the proposed new tuition times. In this way, a total decrease in the annual tuition time of about 4 % is made possible. In conclusion the Commission finds that the co-ordinated school-year should be 280 days long, of which 172 should be real tuition days, (4—)8 sports days, 10 day-holidays, and 5 study days, 40 free Saturdays, 40 Sundays and 5 other festivals. The yearly tuition time lost through the shortening of lessons has largely been compensated for in the proposed school-year. This has been accomplished by a reduction in the number of sports days and day-holidays, and in the cases of types of school which now have a 39 week year, by a lengthening of the year to 40 weeks. F o r the vocational schools for example with 42 weeks a year, the proposition clearly means a further reduction of the annual tuition time. This reduction would be accentuated if the co-ordinated schoolyear was 39 weeks long. The freer planning of the school day, which the Commission has recommended, should also be sought for in the construction of the year. The evolution of an undivided school-year should be encouraged. With it the pressure of w o r k on the pupils would be more evenly divided, and the teachers be relieved of a number of those tasks which now fall to their lot at the end of the autumn term, at the same time as the administrative work of the school could be reduced. School times could also be more easily adjusted to working conditions within society as a whole. The Modern Society demands adjust-

225 ment on the part of the schools. This adjustment can he better achieved by an undivided school-year. Were the school-year to be divided into three terms, the times available for school work would be more inflexible. It would be more difficult to accomplish the desirable co-ordination of school times and industry and commerce's working periods and holidays. Where a division of the year in three is thought desirable and useful, it can easily be realised by a suitable arrangement of the available day-holidays. Thus a plan of the schools' working time, adjusted to local conditions, will be easier to achieve. The Commission thinks that the autumn term could begin somewhat earlier than is now the case, but advises a relative degree of freedom in regard to the position of the school-year in the calendar year. According to the proposition the school-year ought to begin in August and end at the latest in June. The Commission believes that the expression term provides a suitable label for the two periods of the schoolyear which are divided by the Christmas vacation. When discussing the inner structure of the school-year, the Commission illustrates w i t h examples the possibilities of satisfying certain wishes for a co-ordination of the school's tuition times and working periods in the rest of society. Both freedom in planning, and the existence of a five day week, the Commission believes, make it possible to reach solutions w h i c h are fully satisfactory not only from psychological and pedagogic point of view, but also as regards family circumstances, the pupils' health and other relevant matters. 15—614814

Economic Questions Changes in school times can have certain economic consequences. The Commission has no reason to deal more closely with remuneration, which is one of the school system's greatest expenses; partly as it is the subject of negotiations between employer and employee, partly as there is a special commission occupied at the moment in clarifying the teachers' working conditions. One essential factor is that the Commission's proposed arrangements do not demand any further accomodation. The existing school buildings can continue to satisfy local needs, even in the case of a transfer to a five day week. The Commission has collected information from trial districts concerning the other costs in connection with this. With reservation, for certain incomplete elements in the material received, the Commission believes that it may presume that the proposition, if seen as a whole, will lead to a certain economy.

Implementation

It is suggested that the transfer to the new tuition times takes place on the 1st July 1968. From the above date, a period length of 40 minutes, breaks of 10 or 20 minutes, and lunch breaks of 60 minutes, shall be imposed as basic time limits. The majority of schools and educational establishments which at the moment have a schoolyear of 38—42 weeks, will receive a co-ordinated school-year 40 weeks long, divided into two terms, in which will be reckoned (4—)8 sports days, 10 day-holidays and 5 study days. According to the proposition, the change over to a five day week will take place at the same time. The Com-

226 mission suggests a transfer period of two years for this change. During the period 1st July 1968—30th June 1970 it shall be possible that both a five day week all the school-year, a five day week for a limited part of the year and a six day school week all the year occur. It is supposed that a five day school week will be entirely established within the school system a n d institutes of education from the beginning of the school-year 1970—1971. The Commission is of the opinion that it should be the local school boards (or equivalent board or school leaders') responsibility to decide how the change over to a five day week can be carried out within the given time limits.

The Commissions proposals are not unanimous. The reservations can be summed up as follows: Dominating arguments call for a five day week throughout the year. In this w a y the schools' working hours would be adjusted to the almost complete evolution in this direction w h i c h has occurred in industry and commerce. Experimental activity has shown that

one can with good results introduce a five day week within the framework of 39 weeks, that is to say an unchanged school-year for the majority of types of school. The scientific investigatioinsl a n d the Commissi oil's material as a whole, show that a 39 week school-year, as laid up during the experiments, does not bring with it any noticeable deterioration in the level of results or in any other respect. The proposed lengthening of the schoolyear, w h i c h the majority suggests, would on the other hand have a definitely negative effect. A sufficient co-herent holiday period is provided for because the proposed lay-out of the schools' working year allows the necessary number of sports days and holidays; it also makes it possible for the local school boards to combine sports days, holidays and study days (free for pupils) in different ways, and at the same time open days are compensated for as they occur on Saturdays. A lengthening of the schoolyear is unnecessary and would bring w i t h it fundamental disadvantages. We believe therefore that a five day school week should be introduced with a coordinated school-year of 39 weeks.

RESERVATIONSVIS FRAMFÖRDA YRKANDEN

7. Reservation

angående läsårets längd samt antalet lov- och

av ledamöterna Einar

friluftsdagar

Forssell, Elvy Karlsson och Sten-Sture Landström med instämmande av

experterna Elvin Andersson,

Torbjörn Ljunggren, Ingrid Lunde och Hans-Göran

Inom utredningen h a r full enighet kunnat uppnås i flera väsentliga avseenden. Vi vill alla ha femdagarsvecka hela läsåret, vi vill ha ett samordnat läsår och vill icke godkänna annat än en hygglig arbetssituation för elever och lärare. Vi är av den anledningen eniga om lektionstidens längd, arbetsdagens utformning samt det totala antalet schemalagda lektioner och arbetsdagar. I fråga om längden på detta samordnade läsår h a r utredningens sex ledamöter dock hamnat i två skilda ståndpunkter. Utredningens majoritet, bestående av ordföranden och två ledamöter, föreslår att det samordnade läsåret bör ha en längd av 40 veckor. Vi tre övriga ledamöter, med instämmande av ovannämnda fyra experter, föreslår däremot ett läsår om 39 veckor, alltså vad som nu förekommer vid bl. a. grundskola, fackskola och gymnasium samt vid en del yrkesskolor. Vårt förslag överensstämmer i allt väsentligt med de arbetstider som tilllämpats vid den av utredningen sedan läsåret 1964/65 bedrivna försöksverksamheten med femdagarsvecka året runt (alternativ B). Majoritetens förslag avviker däremot från försöksverksamheten i fråga om läsårets längd och antalet lov- och friluftsdagar.

Myrdal

Den särskilda försöksverksamheten

Den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolvecka under hela året h a r inneburit ett för varje skolform och stadium oförändrat antal veckotimmar (lektioner per vecka). Dessa har lagts ut på fem dagar i stället för på sex. Dagarna måndag—fredag har således fått en ökning med ungefär en lektion per dag jämfört med sexdagars skolvecka. Anordningen har därigenom medfört en förlängning av skoldagen. En ökad arbetsbelastning för eleverna under måndag—fredag blir följden. För att motverka olägenheten härav h a r lektioner med en längd av 45 minuter eller däröver generellt avkortats med 5 minuter. Den schemabundna arbetstiden i skolan har därigenom icke behövt ökas med mer än 20 minuter. Denna förlängning har, vad en enig utredning framhållit på flera ställen i betänkandet, icke överskridit vad som från pedagogiska, skolhygieniska och sociala synpunkter kan anses lämpligt och acceptabelt. Tidsbortfallet genom lektionsavkortningen h a r delvis kompenserats genom minskning av antalet lov- och friluftsdagar. Anordningen h a r icke medgivit en fullständig kompensation i fråga om

228 undervisningstiden, mätt i timmar och minuter, men h a r å andra sidan lett till en ökning av antalet undervisningstillfällen, dvs. antalet lektioner. Mot en minskning av undervisningstiden med cirka 4 procent står en ökning av antalet lektioner med likaledes omkring 4 procent. Enligt vad ovan sagts h a r den försöksvis tillämpade femdagars skolveckan inneburit en förlängning av skoldagen och såtillvida medfört en ökad arbetsbelastning för eleverna. Någon lättnad i denna arbetsbelastning kan dock icke erhållas genom den av majoriteten föreslagna förlängningen av läsåret till 40 veckor. Skoldagen blir lika lång och elevernas arbetsbelastning under veckan i realiteten lika stor som vid ett 39 veckors läsår. Antalet lektioner per vecka bestäms av läro- och timplanerna, vilka utredningen icke haft att ta ställning till.

Försöksverksamhetens resultat

De av utredningens vetenskapliga experter gjorda sociologiska och pedagogiska undersökningarna har i allt väsentligt givit ett positivt utslag för tilllämpning av femdagars skolarbetsvecka. Av betydande intresse är, att den pedagogiska undersökningen visat, att den särskilda försöksverksamhet med femdagars skolvecka, som bedrivits enligt nyss angivna organisatoriska förändringar, icke medfört några påvisbara negativa verkningar i fråga om studieresultatet. Vissa omständigheter talar snarast i motsatt riktning. Det finns därför inte anledning att på grund av studieresultatet kräva kompensation även för det ovan angivna tidsbortfallet på cirka 4 procent. Detta synes väl uppvägas bland annat av den relativa

ökningen i fråga om antalet lektionstillfällen. I detta sammanhang bör uppmärksammas att utredningens majoritet i sammanfattningen i kapitel 16 anför följande beträffande reduceringen av årsarbetstiden vid yrkesskolor med f. n. 42 veckors läsår: »Med den föreslagna utformningen av läsåret skulle denna reducering än mera accentueras, om det samordnade läsåret fastställdes till 39 veckor.» Vi vill poängtera att detta resonemang icke d r a b b a r vårt förslag, eftersom detta innehåller samma antal egentliga läsdagar som majoritetens. Vi vill också anföra att såväl den sociologiska som den pedagogiska expertisen vid utredningens sammanträden framhållit, att de företagna vetenskapliga undersökningarna icke kan åberopas som stöd för en förlängning av (det för flertalet skolformer gällande) läsåret från 39 till 40 veckor. Utöver dessa vetenskapliga undersökningar h a r utredningen haft ett mycket omfattande underlag för sina ställningstaganden: studiebesök, rapporter från b e r ö r d a skolmyndigheter, direkta kontakter. Ej heller detta material ger enligt vår bedömning något som helst underlag för åsikten att läsåret måste förlängas. De lediga lördagarna och de härigenom ökade möjligheterna till rekreation och vila under veckohelgerna h a r tydligen utgjort en tillfredsställande kompensation för den förlängda arbetsdagen under veckans övriga dagar. Viktigt är också vad utredningen i avsnittet 9.2.4 framhåller om elevernas hälsotillstånd och frånvaro från skolan på grund av sjukdom. Intresset h a r särskilt knutits till eventuella skillnader u p p k o m n a vid införandet av femdagarsvecka. Utredningen anför: »Enligt skolläkarnas och skolsköterskornas uppgifter h a r inga påvisbara förändringar i berörda avseen-

229 den konstaterats under försöksperioder med femdagars skolarbetsvecka.»

De två alternativen: oförändrat läsår — förlängt läsår

Vi fäster stor vikt vid de goda resultaten av försöksverksamheten med femdagarsvecka året runt. Vårt förslag överensstämmer som nämnts i allt väsentligt med den arbetstidsutläggning som tilllämpats u n d e r försöksverksamheten. Det gäller icke blott lektionstidens längd och antalet lektioner per dag utan också läsårets längd och komponenter. Helt i överensstämmelse med. tillämpningen under försöksverksamheten föreslår vi 13 lov- och friluftsdagar samt fem studiedagar. Försöksverksamheten hade tillgång till sex lovdagar och utnyttjade i genomsnitt sju friluftsdagar. Enligt vårt förslag skulle lovdagarna i stället vara sju och friluftsdagarna högst sex. Liksom hittills skulle den lokala skolledningen kunna använda två friluftsdagar som lovdagar för att få längre sammanhängande lov. För att få ytterligare två lovdagar per år disponibla för sammanhängande lov kan dessutom de två åhörardagar, som i överensstämmelse med utredningens förslag skall kunna förläggas till två lördagar, kompenseras med två fridagar i anslutning till de lov som man önskar utöka. En sådan omläggning bör ordnas lokalt och ej regleras genom centrala föreskrifter. Det må även erinras om att studiedagarna — som vi i likhet med majoriteten föreslår till oförändrat fem — för eleverna i praktiken vanligen utgör lovdagar. Som sådana ger de ett tillskott till övriga lovdagar. Tilläggas bör att vi därjämte förutsätter, att om någon eller några av studiedagarna i en skolenhet kommer att anordnas i sådan form, att det blir fråga om schema-

bunden undervisning, bör för eleverna i motsvarande omfattning påbjudas ytterligare lovdagar. Skolstyrelsen bör åläggas att reglera detta överförande. Utredningsmajoriteten, som även berör den tänkbara förskjutningen av studiedagarnas framtida utformning, framhåller endast att en härav föranledd minskning av antalet skolfria dagar för eleverna »kan» leda till att »en viss jämkning beträffande antalet i läsåret ingående lovdagar senare visar sig erforderlig». Vi delar den positiva synen på studiedagarnas ändrade innehåll och inriktning men anser att klara riktlinjer bör fastställas beträffande effekten på skolarbetstiden. Vi vill erinra om att de fem studiedagarna är lika många som de lov- och friluftsdagar, som enligt majoriteten motiverar en förlängning av läsåret. Det läsår som vårt förslag skulle erbjuda kan få ända upp till 16 faktiska lovdagar. Resultatet av försöksverksamheten stöder klart vår uppfattning att ett så uppbyggt läsår med femdagarsvecka innehåller tillräckliga möjligheter till rekreation och självvald sysselsättning för eleverna. Den särskilda försöksverksamheten ger inget stöd för att man av detta skäl skulle behöva ett väsentligt ökat antal lovdagar. Majoritetens förslag innebär, att man till priset av en veckas förlängning av läsåret erhåller fem lov- och friluftsdagar (3 + 2) utöver vad vi föreslår och vad som i genomsnitt tillämpats under försöksverksamheten. Som nämnts ger inte heller de pedagogiska undersökningarna vid handen, att denna läsårsförlängning skulle vara erforderlig för att bibehålla studieresultaten eller att det skulle förbättra skolarbetets effektivitet. Den totala årsarbetstiden förblir oförändrad i förhållande till försöksverksamheten. Den arbetsmotiverande effekt, som en minsk-

230 ning av antalet läsdagar kan tänkas innebära, h a r redan erhållits genom femdagarsveckan. Minskningen uppgår till närmare 30 dagar. Ytterligare fria dagar insprängda i femdagarsveckan kan lika gärna tänkas utgöra ett störande moment på arbetsrytmen. Ett 40-veckors läsår synes inte heller från skolhygieniska och skolmedicinska synpunkter erbjuda några fördelar. Rapporterna från försökskommunerna liksom de synpunkter — från bl. a. skolläkare — som framkommit vid utredningens studiebesök styrker oss i denna uppfattning. De sammanlagt 5 lovoch friluftsdagar som majoritetsförslaget erbjuder utöver vårt förslag är från skolhygienisk synpunkt också av mindre vikt än de 39 fria lördagarna som tillkommer. Icke heller övriga skäl, som majoriteten åberopar, finner vi giltiga. Såsom närmare kommenteras i ett p a r särskilda yttranden av experterna Andersson och Myrdal kan varken arbetsmarknadsmässiga eller familjesociala motiv anföras för en utökning från 39 till 40 veckor. En krympning av sommarferierna kommer för en del elever att leda till att de går i skolan under tid då föräldrarna är semesterlediga. Dess-

utom minskar på ett ogynnsamt sätt möjligheterna för elever t. ex. på gymnasiets tekniska linje att under sommaren både h i n n a skaffa sig erforderlig praktik och själva få en rimlig semester.

Ekonomiska synpunkter Utredningen h a r icke ansett sig kunna närmare behandla förslagets lönemässiga konsekvenser. Icke heller h a r andra ekonomiska konsekvenser av ett förlängt läsår kunnat undersökas. Vi vet därför icke vilka ökade kostnader som kan uppkomma vid ett läsår om 40 veckor och h u r sådana kostnader eventuellt kan påverka genomförandet av den allmänt önskade femdagarsveckan. Ett 39 veckors läsår behöver däremot icke utgöra ett h i n d e r i detta hänseende.

Jämförande tablå Uppläggningen av läsåret, antalet lovdagar m. m. vid det av utredningsmajoriteten föreslagna läsåret om 40 veckor å ena sidan och vid försöksverksamhetens läsår och det av oss förordade läsåret om 39 veckor å andra sidan framgår av följande tabell: Utrednings- Försöksverksamhetens majoritetens alt. B förslag 40 veckor

Antal dagar Avgår: söndagar lördagar helgdagar friluftsdagar lovdagar studiedagar Återstående läsdagar

Vårt förslag

39 veckor

4 0 x 7 = 280

3 9 x 7 = 273

39x7=273

40 40 5 8 (4-8) 10 5 108

39 39 5 6-10 6 5 100-104

39 39 o 6(4-6) 7 5 101

169-173

172 Det bör noteras att antalet friluftsdagar under försöksverksamheten i genomsnitt varit 7 samt att antalet återstående läsdagar följaktligen i genomsnitt varit 172.

231 Sammanfattning

övervägande skäl talar för femdagarsvecka under hela året varigenom skolans arbetstider skulle anpassas till en utveckling som är praktiskt taget helt genomförd på arbetsmarknaden. Försöksverksamheten visar att femdagarsvecka hela året med gott resultat kan genomföras inom ramen för 39 veckor, dvs. med ett för flertalet skolformer oförändrat läsår. De vetenskapliga undersökningarna och utredningsmaterialet i övrigt visar, att ett 39 veckors läsår med den uppläggning som tillämpats under försöksverksamheten icke medför någon påvisbar försämring vare sig i fråga om arbetsresultat eller i

andra hänseenden. Den av majoriteten förordade läsårsförlängningen skulle däremot få påtagliga negativa effekter. Den av oss föreslagna arbetstidsutläggningen medger erforderligt antal lovoch friluftsdagar och gör det också möjligt för de lokala skolstyrelserna att på olika sätt kombinera lov- och friluftsdagar, studiedagar (lovdagar för eleverna) samt kompensationsdagar för åhörardagar (förlagda till lördagar) på ett sådant sätt, att sammanhängande lov kan erhållas i tillräcklig omfattning. En förlängning av läsåret är icke nödvändig och skulle medföra väsentliga nackdelar. Vi anser sålunda, att femdagars skolvecka bör införas under ett samordnat läsår om 39 veckor.

2. Särskilt yttrande angående utredningsmajoritetens om ett till 40 veckor förlängt läsår av experten Elvin

förslag

Andersson

Med instämmande i ledamöterna Forssells, Karlssons m. fl. reservation mot en förlängning av läsåret till 40 veckor vid genomförande av femdagarsvecka inom skolväsendet vill jag dessutom framföra de arbetsmarknadsmässiga och familjesociala synpunkter, som ligger till grund för mitt ställningstagande. Frågan om övergång till femdagars arbetsvecka inom skolväsendet h a r främst aktualiserats av den utveckling, som h a r skett inom näringslivet beträffande arbetstidens längd och förläggning. I direktiven framhålles också, att utredningen haft i uppdrag att söka anpassa skolans arbetstider till denna utveckling. Vidare framhålles bl. a. att utredningen bör söka åstadkomma en lösning av problemet att samordna läsårets längd och förläggning vid skilda skolformer i den omfattning, som är motiverad från skolorganisatoriska och

pedagogiska synpunkter samt med hänsyn till föräldraintressen. Även om departementschefen påpekat, att en förlängning av läsåret såsom kompensation för bortfallande undervisningstid vid femdagarsvecka hittills icke prö|vatb i försöksverksamheten, måste de anförda direktiven ändå anses innefatta största möjliga hänsynstagande till näringslivets behov av ökad semesterspridning, som en följd av den lagstadgade fyraveckorssemestern. Läsårets längd och förläggning, med de konsekvenser det får på sommarlovets omfattning, h a r då en avgörande betydelse för möjligheterna att förlägga och sprida semestrarna på ett för såväl företagen som dess anställda acceptabelt sätt. Det ojämförligt största antalet anställda har nämligen önskemål om att få hela semestern förlagd till sommarhalvåret. Ett faktum som bestyrkts vid den överläggning utred-

232 ningen haft med semesterspridningskommittén. Mot bakgrund av detta synes det därför angeläget, att med största hänsyn tagen till elevernas arbetsbelastning noggrant väga de skäl, som talar för och emot en förlängning av läsåret. Majoriteten av de sakkunniga inom utredningen har da främst motiverat sitt förslag om ett till 40 veckor förlängt läsår med behovet av ett glesare eller mindre kompakt läsår. Detta tillgodoses då genom förslag om ett större antal lov- och friluftsdagar, än vad som tillämpats i försöksverksamheten. Vidare framför de betänkligheter mot en minskning av läsåret från 42 till 39 veckor inom den praktiska yrkesundervisningen. I mitt ställningstagande har självfallet resultaten av den försöksverksamhet, som på utredningens initiativ bedrivits under läsåren 1964—1965 och 1965—1966 med femdagars arbetsvecka och 39 veckors läsår, varit av avgörande betydelse. Vid en jämförelse mellan det antal skolfria dagar, som med 39 veckors läsår ryms inom nu gällande skolstadga, och det antal skolfria dagar, som tillämpats under försöksverksamheten med femdagarsvecka och 39 veckors läsår, h a r antalet skolfria dagar under försöksverksamheten ökats med mellan 27 och 29 p e r läsår. Behovet av ett mindre kompakt läsår måste således ses mot bakgrunden av det ökade antal skolfria dagar eleverna erhåller genom införande av femdagarsvecka och h u r de därigenom beredes större möjligheter till vila och avkoppling samt samvaro med familjen. I samband med försöksverksamheten har utredningen bedrivit undersökningar av pedagogisk, psykologisk, skolhygienisk och sociologisk art. Resultaten av dessa undersökningar, som sam-

manfattas i utredningens betänkande, ger enligt min uppfattning intet stöd för en förlängning av läsåret. Något som tyder på att införandet av femdagarsvecka enligt alternativ B skulle väntas medföra en försämring av den genomsnittliga resultatnivån hos grundskolans elever framkom således inte och några effekter, som kan tillskrivas fysiologisk trötthet under skoldagen, kunde heller icke iakttagas. Även om en minoritet av de i undersökningarna tillfrågade ansåg, att elevernas arbetsbörda var betungande på det gymnasiala stadiet, var man till övervägande del tillfreds med och önskade behålla den form av femdagars skolarbetsvccka, som prövats under läsåret. Införandet av lediga lördagar synes således gott och väl kunna kompensera behovet av enstaka lovdagar under terminerna. När det gäller eleverna i grundskolans lägre stadier anser jag värdet av ett större antal lovdagar, förlagda till dagar då föräldrarna är i arbete, vara ogynnsamt ur sociologisk synpunkt med hänsyn till att båda föräldrarna i stor omfattning är förvärvsarbetande. Majoritetens synpunkter om att ett antal lovdagar i anslutning t. ex. till under terminerna infallande helger skulle kunna underlätta näringslivets behov av semesterspridning, kan inte anses relevanta, eftersom detta förutsätter att samtliga företag på en ort har en enhetlig semesterförläggning. Då problemen med semesterspridning är av såväl extern som intern karaktär, är det osannolikt att en sammanläggning av helgdagar och ett antal lovdagar generellt skulle underlätta en semesterspridning. Ett tillgodoseende av en generellt betydelselös semesterspridning skulle, eftersom detta förutsätter ett förlängt läsår, ske på bekostnad av möjligheterna till en allmänt önskad

233 semesterspridning under sommarhalvåret. Genomförande av fyra veckors semester h a r fått till följd — speciellt inom de ständigt expanderande servicenäringarna och inom industri med kontinuerlig drift — behov av en större spridning av semestrarna under sommarhalvåret. Varje förlängning av läsåret kommer därför att medföra, att ett ökat antal föräldrar får sin semester förlagd till tid, då barnen går i skolan och kan således inte anses stå i överensstämmelse med vad som anförts i utredningsdirektiven om hänsyn till föräldrarnas intressen. I den gymnasiala teknikerutbildningen ingår minst sex veckors miljöpraktik under vart och ett av sommarloven i de sista årskurserna. Behovet av praktik föreligger också för elever inom andra grenar av gymnasiet. För att efter genomgången gymnasieutbildning kunna vinna inträde till spärrade fakulteter, som t. ex. handelshögskolorna, är det högst angeläget för många elever att kunna tillvarataga de praktikpoäng, de kan förvärva på sommarferierna under sin gymnasietid. Då man får utgå ifrån att alla elever bör beredas en ledighet under sommaren, motsvarande den lagstadgade semestern, betyder en förlängning av läsåret inskränkning i möjligheterna till såväl föreskriven som frivillig praktiktjänstgöring. Dessa elever är uppenbart bättre betjänta av ett längre sommarlov, än av ett större antal enstaka lovdagar under läsåret. Majoritetens förslag om att detta problem bör lösas genom erforderliga särbestämmelser angående lärotiderna rimmar dåligt med de motiv den i övrigt anfört för ett förlängt läsår. Jag utgår ifrån, att den föreskrivna tiden för miljöpraktik icke får minskas. Särbestämmelser angående lärotiderna för

denna elevkategori måste då innebära ett undantag från ett till 40 veckor fastställt läsår. Eleverna vid de tekniska gymnasierna får anses tillhöra dem som har den hårdaste arbetsbelastningen, vilket anförts som ett väsentligt skäl för ett förlängt läsår. Särbestämmelser, innebärande ett kortare läsår för dessa än för övriga elevkategorier, måste då uppfattas som inkonsekventa. Man bör heller inte bortse från det betydelsefulla arbetskraftstillskott, som skolungdomen inom den icke obligatoriska skolan utgör under sommartid för olika delar av vårt näringsliv, eller från det behov många av dem h a r att skaffa sig en inkomst, vilken sedan ger möjligheter till att en del av sommarlovet blir meningsfyllt genom utlandsresor eller annan avkoppling. Varje inskränkning av sommarlovet minskar dessa möjligheter. För vissa personalkategorier inom skolan kommer en förlängning av läsåret att medföra betydande nackdelar. Den kollektivanställda, timavlönade personalen tvingas att stå till arbetsgivarens förfogande under en längre tid av året samtidigt som genomförandet av fria lördagar medför en väsentlig minskning av den totala årsarbetstiden och årsinkomsten. Beträffande en förkortning av den praktiska yrkesundervisningens läsår från 42 till 39 veckor, bör detta kunna möjliggöras genom anpassning av läroplanerna. Med vad jag h ä r har anfört finner jag — med all hänsyn tagen till elevernas arbetsbelastning — att skälen för ett förlängt läsår icke är så starka, att de kan motivera de svårigheter som då skulle uppstå när det gäller att samordna skolans och näringslivets arbetstider, eller de nackdelar som skulle följa dels för den kollektivanställda, timavlönade personalen inom skolan

234 och dels för vissa elevkategorier inom den icke obligatoriska skolan. Då jag som expert i utredningen haft att företräda de anställdas inom näringslivet intressen, vilka i allt väsentligt sammanfaller med vad som i direktiven anföres som föräldraintressen, anser jag att utredningens förslag 3. Särskilt yttrande på läsårets längd av experten Hans-Göran

om genomförande av femdagarsvecka i skolan bör bifallas med den ändringen, att ett för samtliga skolformer samordnat läsår fastställes till 39 veckor. Detta bör då ske genom minskning av antalet lov- och friluftsdagar på sätt som föreslagits av reservanterna.

med några kompletterande

arbetsmarknadssynpunkter

Myrdal

Reservationen om läsårets längd och antalet lov- och friluftsdagar (av ledamöterna Forssell, Karlsson och Landström, med instämmanden av experterna Andersson, Ljunggren, Lunde och undertecknad) berör i korthet vissa arbetsmarknadssynpunkter. Till belysning av vad där anförts vill jag framföra följande kompletterande synpunkter. Utredningsmajoriteten lägger särskild tonvikt vid att det genom läsårsförlängningen ökade antalet lovdagar (ytterligare 4) skulle möjliggöra »en av familjesociala ocb andra skäl önskvärd samordning» mellan å ena sidan skolans lovdagar och å andra sidan »de enstaka semesterveckor eller semester i form av strödagar» som industrin kunde finna lämpligt att förlägga till höst och vår. Majoriteten anser det ökade antalet lovdagar erforderligt för att »läsåret (skall) kunna anpassas till arbetsförhållandena i samhället i övrigt». Denna argumentering är anmärkningsvärd vilket också vid upprepade tillfällen framhållits under utredningsarbetet av såväl ledamöter som experter. Av bl. a. arbetsmarknadsmässiga och familjesociala skäl är det visserligen angeläget att så långt möjligt anpassa skolans arbetstidsutläggning till pågående och förväntade förändringar i företagens semesterutläggning. Det är

emellertid orealistiskt att föreställa sig att företagen ens inom begränsade skolregioner skulle vara intresserade av att genom driftsstopp eller andra åtgärder förlägga en större andel av semestrarna till skolans lovdagar under höst och vår. Det ökade antal industriföretag som sedan 4-veckorssemesterns införande kombinerar tre veckors semesterstopp under sommaren med en kortare semesterstängning under vinterhalvåret är av naturliga skäl främst intresserade av dagarna kring jul och nyår vilka ur produktionssynpunkt, med hänsyn till affärskontakte-r etc. är jämförelsevis mindre effektiva och som dessutom av just familjesociala skäl torde föredras av flertalet anställda. Skolans lovdagar under höst och vår kan inte heller tillmätas större betydelse för den form av intern semesterspridning som tillämpas av allt fler företag — speciellt i vissa branscher — och som syftar till att helt undvika semesterstängning. Genom att semestrarna måste läggas ut under en längre tidsperiod kommer alltid den övervägande delen av personalen att vara i tjänst. Redan detta medför att vid varje enskilt tillfälle endast en ringa del av föräldrarna kan erhålla en med elevernas lovdagar sammanfallande ledighet. Företag som tillämpar en dylik intern semesterspridning kommer dessutom även i fortsättningen att

235 i allt väsentligt fördela semestrarna mellan månadsskiftena maj/juni och augusti/september. Det är också till sommarmånaderna som arbetstagarna med få undantag önskar huvuddelen av sin semester förlagd. Semesterledighet under höst och vår h a r i regel mera kortvarig och kompletterande karaktär och är därjämte mycket individuellt bestämd. Det kan också ifrågasättas om för föräldrar och barn sammanfallande ledigheter under vår och höst skulle utnyttjas för familjesamvaro i den utsträckning som majoriteten förutsätter. De i sammanhanget ofta anförda möjligheterna till utlandsresor och fjällsemester för familjen i dess helhet torde för kanske flertalet möta ekonomiska hinder. Skolans extra lovdagar kan samtidigt skapa ökade problem med barntillsynen för föräldrar som överväger att resa bort på egen h a n d under någon höst- eller vårvecka. De av majoriteten förordade extra lovdagarna under höst och vår kan icke väntas få någon nämnvärd positiv betydelse för semesterspridningen. Däremot skulle den av majoriteten förordade förkortningen av sommarlovet med en vecka leda till klart negativa effekter på möjligheten att sprida semestrarna. Denna fråga har ingående diskuterats under utredningsarbetet men berörs icke av majoriteten. Den vikt skolans sommarferier måste tillmätas sammanhänger med att arbetstagarna h a r starka önskemål att tillbringa sommarsemestern tillsammans med familjen. Det enskilda företaget måste för att kunna genomföra intern semesterspridning ha en tillräckligt lång tidsperiod över vilken semestrarna kan fördelas. Redan nuvarande sommarlov h a r i många fall åstadkommit svårigheter. En veckas förkortning av sommarferierna kan väntas medföra väsentliga hinder för arbetet på att sprida se-

mestrarna och medför samtidigt nackdelar för de arbetstagare som likväl får hela sin semester eller delar av den förlagd till den tid under vilken skolan pågår. I detta sammanhang bör erinras om den samhällsekonomiska betydelsen av en ökad semesterspridning. Frågan berör icke blott turistnäringen, kommunikationsväsendet och servicenäringarna. Speciellt vad gäller industrier med mer kapitalkrävande utrustning och följaktligen höga förräntningskostnader — bl. a. pappersbruk, massaindustrier, järnbruk, textilindustrier, kemisk-tekniska industrier —- måste beaktas att fyra veckors semesterstängning innebär att närmare 10 % av företagens fasta kostnader icke kommer till utnyttjande. Majoriteten h a r med lätt hand berört de problem som uppkommer för det nya gymnasiets tekniska linje i händelse det samordnade läsåret förlängs till 40 veckor. De blivande ingenjörerna skall som ett obligatoriskt och integrerat led i utbildningen under de tre sommarferierna genomföra dels fyra veckors skolpraktik och dels sex + sex veckors miljöpraktik på företag. De av statsmakterna för blott ett par år sedan fattade besluten härom hade föregåtts av ingående utredningsarbeten och överväganden. Det har rått full enighet om att praktiken måste tillmätas stor betydelse för ingenjörsutbildningen samt att de fastställda tidsperioderna bör betraktas som ett minimum för en meningsfull praktik. Ett till 40 veckor förlängt läsår måste leda till antingen förkortad miljöpraktik (och även vissa svårigheter att genomföra skolpraktiken) eller till att den tekniska delen av gymnasiet erhåller ett kortare läsår än övriga skolformer. I förstnämnda fallet finge man räkna med en allvarlig försämring av ingenjörsutbildningen. Med all sannolikhet

236 skulle också anskaffningen av ur utbildningssynpunkt tillfredsställande praktikplatser ytterligare försvåras. Jag vill erinra om att behovet av praktikplatser enbart för det nya gymnasiets tekniska gren om något år kommer att uppgå till över 10 000 per år samt att de med hänsyn till praktikens utformning och uppläggning skärpta fordringarna ännu knappast hunnit tillämpas i företagen. Majoriteten synes tänka sig att praktiken skall behålla nuvarande längd samt att eleverna vid gymnasiets tekniska linjer i stället skall sluta en vecka tidigare. Detta skulle innebära ett icke oväsentligt avsteg från principen om ett för hela skolväsendet samordnat läsår och torde icke heller kunna undgå att påverka den för det nya gymnasiet förutsatta integrationen mellan olika utbildningslinjer. Följden skulle också bli att ingenjörsutbildningen — beroende på majoritetens förslag om lovdagarna — skulle få ett ytterligare bortfall av

undervisningstid (en vecka mindre per år) utöver det bortfall som automatiskt följer av såväl majoritetens som minoritetens förslag till 5-dagarsvecka. De nya läro- och timplanerna som först innevarande läsår tillämpats h a r därjämte inneburit en betydande minskning i förhållande till det tidigare tekniska gymnasiet. Majoritetens och minoritetens förslag om 40 resp. 39 veckor ger exakt samma årsarbetstid. Skillnaden består av 4 lovoch 1 friluftsdag. Majoritetens argumentering att de extra lovdagarna skulle behövas för att »läsåret skall kunna anpassas till arbetsförhållandena i samhället i övrigt» är icke hållbar. 40 veckors läsår medför i realiteten betydande nackdelar bl. a. ur arbetsmarknadssynpunkt och med hänsyn till praktikfrågans lösning för ingenjörsutbildningen. Även övriga av utredningen behandlade skäl talar för att 5-dagarsveckan bör införas med 39 veckors läsår.

Avdelning IV BILAGOR

BILAGA 1 Förslag till ändring i skolstadgan den 6 j u n i 1962

I förevarande bilaga föreslår utredningen ändring i skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439 med däri senare vidtagna ä n d r i n g a r ) . Därvid anges även vissa stadganden, som beröres av utredningens förslag om nya lärotider men som behåller oförändrad lydelse. övriga gällande stadgor och bestämmelser, som beröres av utredningens förslag, förutsattes i tillämpliga delar ändrade på motsvarande vis.

Andra avdelningen Grundskolan 5 kap. Arbetets (Nuvarande

lydelse)

anordning (Föreslagen

lydelse

eller

kommentar)

2 S.

Elevernas arbete skall i den omfattning så är möjligt utföras under lektionerna. Hemuppgift må icke givas till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna böra fördelas jämnt på övriga arbetsdagar.

Oförändrad lydelse.

8 §.

I timplan fastställt antal veckotimmar må ökas under viss period inom läsåret, om motsvarande minskning sker under annan period.

Oförändrad lydelse.

16 §.

Det vanliga skolarbetet skall ersättas med lekar, idrott, kroppsarbete i det fria, studieutflykter och dylikt under 6—12 dagar (12—24 halvdagar) varje läsår (friluftsdagar). Pågår i fall som i 33 § sägs skolarbetet mindre än sex dagar i veckan, må högst fyra friluftsdagar (8 halvdagar) förekomma. Anta-

Det vanliga skolarbetet skall ersättas med lekar, idrott, kroppsarbete i det fria, studieutflykter och dylikt under 4—8 dagar (8—16 halvdagar) varje läsår (friluftsdagar). Antalet friluftsdagar bestämmes av skolstyrelsen med hänsyn till möjligheten att effektivt utnyttja dagarna.

240 (Nuvarande lydelse) let friluftsdagar bestämmes av skolstyrelsen med hänsyn till möjligheten att effektivt utnyttja dagarna. Friluftsverksamheten skall bedrivas under lärares ledning. Under vårterminen må högst två friluftsdagar tagas i anspråk för att jämte helgdagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. I årskurs 8 skola två friluftsdagar användas till viss obligatorisk undervisning enligt vad därom är stadgat.

(Föreslagen lydelse eller kommentar) Friluftsverksamheten skall bedrivas under lärares ledning. Varje läsår må högst två friluftsdagar tagas i anspråk för att jämte helgdagar, lördagar och lov bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet.

28 §. Läsåret omfattar 39 veckor (273 daLäsåret omfattar 40 veckor (280 dag a r ) , som fördelas på en hösttermin gar), som fördelas på en hösttermin och och en vårtermin. Den övriga delen av en vårtermin. Den övriga delen av året utgör ferier. året utgör ferier. 29 §• Läsåret bör börja tidigast i augusti Läsåret bör börja i augusti och sluta och senast första vardagen i september senast i juni. samt sluta senast i juni. Dag för termins början och slut fastDag för termins början och slut fast- ställes av skolstyrelsen. ställes av skolstyrelsen. 31 §. Eleverna skola under läsåret erhålla Eleverna skola under läsåret erhålla lov 14 dagar. Därjämte må undervisning- lov 10 dagar. en inställas en dag vid slutet av vårBeslut om lovdagar meddelas av skolterminen, om så oundgängligen fordras stvrelsen. för skolarbetets avslutande. Beslut om lovdagar och om undervisningens inställande meddelas av skolstyrelsen. 32 §. Undervisningen må inställas u n d e r Undervisningen må inställas högst tid motsvarande högst fem dagar varje fem dagar varje läsår för planering av läsår för planering av skolarbetet eller skolarbetet eller fortbildning av lärare fortbildning av lärare på studiedagar, på studiedagar, som anordnats av skolsom anordnats av skolstyrelsen eller styrelsen eller anordnats eller godkänts anordnats eller godkänts av överstyrel- av överstyrelsen eller länsskolnämnden. sen eller länsskolnämnden. På högsta- Undervisningen må i stället inställas i diet må undervisningen i stället in- visst eller vissa ämnen under motsvarande tid. ställas i visst eller vissa ämnen u n d e r motsvarande tid.

241 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse eller kommentar) 33 §. Elevernas skolarbete fördelas som reElevernas skolarbete fördelas som gel på veckans sex arbetsdagar. regel på veckans fem första arbetsdagar. Klass eller grupp av elever tillhörande Klass eller grupp av elever tillhöranårskurs 1 eller 2 må vara fri från under- de årskurs 1 eller 2 må, efter medgivisningen en dag i veckan eller, efter vande av länsskolnämnden, vara fri medgivande av länsskolnämnden, två från undervisningen en av veckans fem dagar i veckan. första arbetsdagar. Äro särskilda skäl därtill, må länsF ö r att bereda föräldrar och målsskolnämnden medgiva, att skolarbetet män ökat tillfälle att följa skolarbetet för grupp av klass i årskurserna 3—9 må enligt skolstyrelsens beslut underbegränsas till fem dagar i veckan. visningen två läsdagar varje läsår i stället förläggas till lördagar (åhörardagar). 34 §. Den dagliga undervisningen må som Den dagliga undervisningen må som regel omfatta högst fem lektioner för regel omfatta högst sex lektioner för elever i årskurserna 1 och 2 samt högst elever i årskurserna 1 och 2 samt högst sju lektioner för a n d r a elever. åtta lektioner för andra elever. Av fyra lektioner i följd bör minst Av fyra lektioner i följd bör minst en avse övningsämne, yrkesarbete, la- en avse övningsämne, yrkesarbete, laborationer i läroämne eller därmed jämborationer i läroämne eller därmed förlig undervisning. jämförlig undervisning. Förläggningen av den dagliga underFörläggningen av den dagliga undervisningstiden bestämmes av skolstyrel- visningstiden bestämmes av skolstyrelsen. sen. 35 §. Före dagens första lektion användes Oförändrad lydelse. för morgonsamling en tid av högst 10 minuter eller, om samlingen är gemensam för flera klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, högst 15 minuter. Gemensam morgonsamling ledes i den ordning rektor bestämmer av lärare i kristendomskunskap, annan därtill villig lärare eller annan lämplig person. 36 §. 1 mom. De två första lektionerna på Lektion omfattar 40 minuter. morgonen och efter måltidsrasten skola omfatta 45 minuter och övriga lektioner 40 minuter, såvida ej annat följer av 2 mom. 16— 614814:

242 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse

eller

kommentar)

2 mom. Lektion i hemkunskap, som ej avser enbart teoretisk undervisning och ej är den sista av flera i ämnet hållna lektioner i följd utan mellanliggande rast, skall omfatta 10 minuter utöver vad i 1 mom. sägs. Lektion i yrkesarbete skall omfatta 60 minuter. Hålles lektionen i skolans lokaler, må den begränsas till samma tid som andra lektioner jämte raster. Därvid bör dock efter två lektioner lämnas rast. 37 §. Mellan två lektioner lämnas rast om Mellan två lektioner lämnas rast om 10—15 minuter. Senast efter dagens 10 eller 20 minuter. Vanligen senast fjärde lektion förlägges måltidsrast, som efter dagens fjärde lektion förlägges bör omfatta minst 45 minuter eller, på måltidsrast, som i regel bör omfatta 60 lördagar, minst 30 minuter. minuter. Rektor må bestämma annan fördelVid fem lektioner i följd bör eleverna ning av lektioner och raster, om unefter andra eller tredje lektionen erdervisningen det kräver. hålla rast om 20 minuter. Rektor må bestämma annan fördelning av lektioner och raster, om undervisningen det kräver.

Tredje avdelningen Gymnasiet 11 kap. Arbetets

anordning

5 §• Om särskilda skäl föreligga, får överOförändrad lydelse, styrelsen medge jämkning i timplan eller kursplan som Kungl. Maj:t fastställt. Det sammanlagda timtalet i lärokurs får ej ökas. Det antal veckotimmar som fastställts i timplan får ökas under viss del av läsåret, om motsvarande minskning sker under annan del av samma läsår. 15 §. Restämmelserna om friluftsdagar i Oförändrad lydelse. 5 kap. 16 § äga motsvarande tillämpning på gymnasiet.

243 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse eller kommentar) 23 §. Bestämmelserna om lärotider m. m. Bestämmelserna om lärotider m. m. i 5 kap. 28—32 §§, 33 § första och tredje i 5 kap. 28—32 §§, 33 § första och styckena, 34 §, 36 § 1 mom. och 37— tredje styckena, 34 § andra och tredje 39 §§ äga motsvarande tillämpning på styckena, 36—39 §§ äga motsvarande gymnasiet med iakttagande av följande tillämpning på gymnasiet med iakttasärskilda bestämmelser. gande av följande särskilda bestämI årskurserna 3 och 4 får undervis- melser. ningen under vårterminen avslutas en I årskurserna 3 och 4 får undervisvecka tidigare än som följer av 5 kap. ningen under vårtermien avslutas tvä 28—32 §§, om det behöves med hänsyn veckor tidigare än som följer av 5 kap. till de manliga elevernas värnplikts- 28—32 §§, om det behöves med hänsyn tjänstgöring. till de manliga elevernas värnpliktsPå teknisk linje anordnas miljöprak- tjänstgöring. tik under ferietid. På teknisk linje anordnas miljöprakBestämmelsen om inställande av un- tik under ferietid. Med hänsyn härtill dervisning på högstadiet i 5 kap. 32 § får på teknisk linje ferierna efter årsavser hela gymnasiet. kurserna 2 och 3, om så erfordras, förDen dagliga undervisningstiden för längas med högst en vecka utöver vad elev får i regel omfatta högst sju lek- som följer av 5 kap. 28—32 §§. tioner. Den dagliga undervisningstiden för Lektion i kontorsteknik eller arbets- elev får i regel omfatta högst åtta lekstudier och tid för praktik i skolverk- tioner. stad eller undervisning enligt 8 § inLektion i kontorsteknik eller arbetsräknas ej i antalet lektioner. studier och tid för praktik i skolverkUtöver föreskrivet antal lektioner få stad eller undervisning enligt 8 § inanordnas gemensamma samlingar för inräknas ej i antalet lektioner. formation m. m. Beslut om gemensam Utöver föreskrivet antal lektioner få samling meddelas av rektor. anordnas gemensamma samlingar för information m. m. Beslut om gemensam samling meddelas av rektor. 25 §. Hemuppgift får ej ges till dag efter Oförändrad lydelse. söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna fördelas på sådant sätt att eleverna få en så jämn arbetsbörda som möjligt.

244 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse

eller

kommentar)

Fjärde avdelningen Fackskolan 15 kap. Arbetets

anordning

5 §. Oförändrad lvdelse. Om särskilda skäl föreligga, får överstyrelsen medge jämkning i timplan eller kursplan som Kungl. Maj:t fastställt. Det sammanlagda timtalet i lärokurs får ej ökas. Det antal veckotimmar som fastställts i timplan får ökas under viss del av läsåret, om motsvarande minskning sker under annan del av samma läsår. 13 §. Bestämmelserna om friluftsdagar i 5 Oförändrad lydelse, kap. 16 § äga motsvarande tillämpning på fackskolan. 16 §. Bestämmelserna om lärotider m. m. i Bestämmelserna om lärotider m. m. i 5 kap. 28—32 §§, 33 § första och tredje 5 kap. 28—32 §§, 33 § första och tredje styckena, 34 §, 36 § 1 mom. och 37— styckena, 34 § andra och tredje styc39 §§ äga motsvarande tillämpning på kena, 36—39 §§ äga motsvarande tilllämpning på fackskolan med iakttafackskolan med iakttagande av följande gande av följande särskilda bestämmelsärskilda bestämmelser. ser. I årskurs 2 får undervisningen under I årskurs 2 får undervisningen under vårterminen avslutas en vecka tidigare än som följer av 5 kap. 28—32 §§, om vårterminen avslutas två veckor tidigare det behöves med hänsyn till de man- än som följer av 5 kap. 28—32 §§, om det behöves med hänsyn till de manliga liga elevernas värnpliktstjänstgöring. Bestämmelserna om inställande av elevernas värnpliktstjänstgöring. Den dagliga undervisningstiden för undervisning på högstadiet i 5 kap. 32 § elev får i regel omfatta högst åtta lekavser hela fackskolan. Den dagliga undervisningstiden för tioner. Tid för undervisning enligt 8 § inelev får i regel omfatta högst sju lekräknas ej i antalet lektioner. tioner. Utöver föreskrivet antal lektioner få Tid för undervisning enligt 8 § inanordnas gemensamma samlingar för räknas ej i antalet lektioner. Utöver föreskrivet antal lektioner få information m. m. Beslut om gemensam anordnas gemensamma samlingar för samling meddelas av rektor. information m. m. Beslut om gemensam samling meddelas av rektor.

245 (Muvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse

eller

kommentar)

18 §. Hemuppgift får ej ges till dag efter Oförändrad lydelse, söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna fördelas på ett sådant sätt att eleverna får en så jämn arbetsbörda som möjligt.

Femte avdelningen Yrkesskolor 20 kap. Arbetets

anordning

14 §. För elever i heltidskurs må anordnas För elever i heltidskurs äga bestämhögst sex friluftsdagar varje läsår. Här- melserna om friuftsdagar i 5 kap. 16 § vid skall i övrigt vad i o kap. 16 § sägs motsvarande tillämpning med iakttaganäga motsvarande tillämpning. de av följande särskilda bestämmelse. Pågår kurs endast under en del av läsåret, skall antalet friluftsdagar minskas i förhållande härtill. 17 §. Läsår för heltidskurs med överväganLäsår för heltidskurs omfattar norde teoretisk undervisning omfattar nor- malt 40 veckor (normalläsår). Äro särmalt 39 veckor och för heltidskurs med skilda skäl därtill, må överstyrelsen övervägande praktisk undervisning nor- medgiva, att normalläsåret för heltidsmalt 42 veckor (normalläsår). Äro sär- kurs minskas eller ökas med högst två skilda skäl därtill, må överstyrelsen veckor. medgiva, att normalläsåret för heltidsLänsskolnämnden må i fråga om inkurs minskas eller ökas med högst två byggd skola medgiva att läsår gives anveckor. nan längd än i första stycket sägs. Länsskolnämnden må i fråga om inLäsår för deltidskurs skall, såvida ej byggd skola så ock i fråga om skolplik- länsskolnämnden med hänsyn till särtiga elever medgiva att läsår gives annan skilda omständigheter annorlunda belängd än i första stycket sägs. stämmer, normalt omfatta 32 veckor Läsår för deltidskurs skall, såvida ej (normalläsår). länsskolnämnden med hänsyn till särskilda omständigheter annorlunda bestämmer, normalt omfatta 32 veckor (normalläsår). 18 Läsåret fördelas på en hösttermin och en vårtermin. Den övriga delen av året utgör ferier.

Oförändrad lydelse.

246 (Nuvarande lydelse) Dag för termins början och slut fastställes av skolstyrelsen. 19 Eleverna skola under läsåret erhålla lov högst 14 dagar. Pågår kurs endast under en del av läsåret, skall antalet lovdagar minskas i förhållande härtill. Beträffande studiedagar skall vad i 5 kap. 32 § sägs i tillämpliga delar gälla. Beslut om lovdagar och undervisningens inställande för studiedagar meddelas av skolstyrelsen.

(Fureslagen

lydelse

eller

kommentar)

Eleverna skola under läsåret erhålla lov 10 dagar. Pågår kurs endast under en del av läsåret, skall antalet lovdagar minskas i förhållande härtill. Beträffande studiedagar gäller i tilllämpliga delar vad i o kap. 32 § sägs. Beslut om lovdagar och undervisningens inställande för studiedagar meddelas av skolstyrelsen.

19 a §. Bestämmelserna om skolarbetets fördelning på veckans arbetsdagar och anordnandet av åhörardagar i 5 kap. 33 § första och tredje styckena äga motsvarande tillämpning på yrkesskolorna med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. Meddelas undervisningen vid arbetsställe utanför skolan, må tillämpas den på arbetsstället gällande fördelningen av veckoarbetstiden. 21 §. Lektion omfattar 40 minuter. Lektion i yrkesarbete eller annat prakMeddelas undervisningen vid arbetstiskt arbete omfattar CO minuter och annan lektion 45 minuter. Äro särskilda ställe utanför skolan, må tillämpas de skäl därtill, må enligt föreskrifter som på arbetsstället gällande arbetstiderna. överstyrelsen utfärdar lektion förkortas till lägst 40 minuter. Meddelas undervisningen vid arbetsställe utanför skolan, må tillämpas de på arbetsstället gällande arbetstiderna. 22 §.

Mellan två lektioner med teoretisk undervisning samt mellan lektion i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete och lektion med teoretisk undervisning bör som regel lämnas rast om högst 15 minuter.

Beträffande raster gäller i tillämpliga delar vad i 5 kap. 37 § sägs.

247 (Nuvarande lydelse) Pågar undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete två eller flera lektioner i följd, må för beredande av en rast om högst 15 minuter lektionerna avkortas närmast före och efter denna rast. Därjämte skola måltidsraster anordnas utan att lektionstiden inskränkes.

(Föreslagen

lydelse

eller

kommentar)

BILAGA 2

Skolöverstyrelsens försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka av Agnes

1.

Inledning

Försöksverksamhet med femdagarsvecka i skolan h a r med Kungl. Maj:ts medgivande pågått sedan läsåret 1958/59. Verksamheten omfattade första läsåret endast två kommuner, Trosa och Hovmantorp. Den utvidgades sedan successivt, och läsåret 1962/63 bedrevs försök i sammanlagt 110 kommuner samt vid ett antal yrkesskolor, specialskolor och särskolor. I januari 1963 kom direktiven för skolarbetstidsutredningen, vilken skulle utreda bl. a. frågan om femdagars skolarbetsvecka. Samtidigt beslöts, att den av skolöverstyrelsen bedrivna försöksverksamheten inte skulle vidgas ytterligare. Den nuvarande omfattningen av verksamheten framgår av förteckningen i 1.1. Kungl. Maj:ts bemyndigande innebär bl. a. möjlighet för skolöverstyrelsen att i samband med försöksverksamheten med femdagarsvecka medge 1. reducering av lektionstiden till genomgående 40 minuter 2. någon minskning av veckotimtalet 3. reducering av fastställt antal lovoch friluftsdagar 4. hemuppgifter till måndagar 5. ökning av antalet lektioner per dag utöver föreskrivet maximiantal. Vid femdagarsvecka hela läsåret har bortfallet av undervisningstid främst

Kastan

kompenserats genom inskränkning av antalet frilufts- och lovdagar samt reducering av lektionstiden till genomgående 40 minuter. Härigenom h a r det i gällande timplaner fastställda antalet veckotimmar i stort sett kunnat bibehållas. För vissa högre årskurser har dock viss reducering av veckotimtalet inte kunnat helt undvikas. Skolor med femdagarsvecka halva läsåret följer i regel skolarbetstidsutredningens alternativ A, vilket innebär, att en veckotimme av undervisningstiden i ett antal ämnen — vanligen två — koncentreras till halva läsåret och förläggs för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de inte undervisningsfria lördagarna. I skolor med femdagarsvecka under endast 8—12 veckor under sommarhalvåret h a r vanligen systemet med s. k. vandrande lördag tillämpats. Lördagarna upptar därvid högst 3—4 lektioner. De fria lördagarnas schema läses igen efter roterande system på andra veckodagar, som om man inte tillämpat femdagarsvecka skulle ha blivit hela friluftsdagar. Då återläsningen sker under halva dagen innebär systemet, att i realiteten endast halva friluftsdagen tas ut. Även lovdagar kan komma i fråga. Återläsningssystemet med s. k. vandr a n d e lördag har utsatts för ganska skarp kritik. Anordningen anses skapa onödig irritation, försvåra schemalägg-

249 ning och skolskjutsorganisation för skolledarna och störa veckorytmen för både elever och lärare. Systemet anses också ogenomförbart utan lektionsbortfall i klasser med mer än tre lektioner på lördagarna. I tätorter, där lärarna ofta tjänstgör i olika skolenheter med långa avstånd emellan anses det inte möjligt att utan lektionsbortfall ordna läsningen enligt denna modell. Ett antal skolor h a r också övergått till skolarbetstidsutredningens alternativ A: 1. I princip tillämpas därvid samma metod som vid alternativ A, men eftersom femdagarsvecka endast förekommer under en fjärdedel av läsåret blir arbetsordningen en annan. Koncentrationen av undervisningen i berörda ämnen sker i stället till en fjärdedel av läsåret. I det följande lämnas en sammanställning av de rapporter om erfarenheter av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka läsåret 1965/66 som inkommit till skolöverstyrelsen. Rapporterna har utarbetats enligt av skolöverstyrelsen och skolarbetstidsutredningen utfärdade anvisningar (se nedan 1.2).

Vid sammanställningen h a r rapporterna indelats efter skolor, med hänsyn till att rätt skiftande problem kan uppstå vid skolor av olika slag. En viss upprepning har dock därvid inte kunnat undvikas. Vid hänvisning till de enskilda rapporterna har i regel inte skolans (kommunens) namn utan endast dess nummer i efterföljande förteckning angetts. De erfarenheter som rapporteras från läsåret 1965/66 överensstämmer i stort sett med vad som redovisats i tidigare redogörelse, vilket också framhålls av flera skolledare. 1 Vissa initialsvårigheter i samband med övergången till femdagarsvecka h a r övervunnits och man överblickar klarare vilka konsekvenser av olika slag de lediga lördagarna kan få. Redogörelserna ger inte sällan intrycket av slutredovisning av en försöksverksamhet som nu pågått så länge att tiden anses mogen för ett definitivt införande av femdagarsvecka i någon form. 1

En redogörelse för försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan under läsåren 1960/ Gl och 1961/62 återfinnes i Aktuellt från skolöverstyrelsen, 1963 nr 10.

1.1 Förteckning över kommuner och skolor med försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka läsåret 1965/66 A. Grundskola (folkskola, flickskola, realskola) och i förekommande fall gymnasiala skolor (117) Nr

Län

Kommun

Tid för femdagars vecka

Nr

Län

Kommun

Tid för femdagars vecka

12 Z

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Z Z E E E F H K K N

1 2 3 4 5 6 7 8 9

C F F G G G H H L

10 11

M X

Dannemora. . . hela läsåret » Bankcryd . . . . » Norra Mo » Hovmantorp.. i) Linneryd » Ljuder » Kristdala » Vena Skånes Fager» hult Furulund » Skog

Föllinge -Hotagen hela läsåret » Revsund » Stugun halva läsåret Finspång (33) » Hällestad » Hävla Anderstorp. . . » Överum Asarum >> Mörrum Lindome »

250 Nr

Län

Kommun

23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47

O O O O O O O O O O O O O O P P P P P

Askim Göteborg.... Kållered Landvetter. . Marstrand. . . Mölndal Partilie Råda Stenungsund. Styrsö Säve Torslanda. . . Tuve Ytterby Angered Lerum Nödinge Skallsjö Stora Lundby Forshaga Nyed Ullerud Laxå Husby Norrbärke. . .

s s s

T

w w

Tid för femdagars vecka

halva läsåret

8—12 veckor (70) 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69

Stockholm.. . Boo Botkyrka Danderyd. . . Djursholm.. . Djurö Gustavsberg. Huddinge. . . Järfälla Lidingö Ljusterö Nacka Saltsjöbaden. Sollentuna.. . Solna Stocksund... Sundbyberg . Tyresö Täby UpplandsVäsby Vallentuna . . Vaxholm

10 veckor 10 » 10 »> 10 »> 10 » 10 > 10 i 10 »> 10 » 10 »> 10 » 10 » 10 » 10 »> 10 » 10 »> 10 » 10 »> 10 » 10 10 10

Nr

Län

Kommun

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92

B B B B B C E F F F G H H H M M M 0 O P P P P

93 94 95 96 97 98 99 100 101 102

P P P P P P P P P P

103 104 105

P R R

106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117

R R R R R R R R R R Y BD

Värmdö Västerhaninge Össeby Österhaninge . Österåker Upplands-Bro Ringarum . . . . Månsarp Norrahammar Rydaholm. . . . Hälleberga.... Alsterbro Nybro Vimmerby.. .. Bjuv Hälsingborg .. Yallåkra Kungälv Romelanda. . . Brålanda Fritsla Frändefors.... HerrljungaGäsene skol förbund.... Kinna Lilla Edet Sandhult. . . . . Skene Skepplanda. . . Starrkärr Svansjö , Viskafors. . . . . Vänersborg. . , Västra Tunhem Örby.. Essunga Falbygdens skolförbund Grästorp.... Järpås Kållands-Råda Levene Lidköping.... Norra Kålland Saleby Tun

Tid för femdagars vecka

10 veckor 10 »> 10 » 10 i 10 » 10 10 »> 10 i 10 » 10 »> 10 10 -> 9 » 10 » 10 »> 8 » 8 »> 10 » 10 » 10 » 10 » 10 »

10 10 10 12 10 10 10 10 10 10 10 10 10

10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 Vinninga 10 Örslösa 10 Anundsjö Ö v e r k a l i x . . . . 10

251 B. Yrkesskola

(23)

1) Centrala verkstadsskolor (12)

Nr

Län

Skola

Tid för femdagarsvecka

118 119 120 121 122 123 124

B B B H L L O

13 veckor 13 » 13 » 13 »> halva läsåret

125 S

126 U

127 X

128 X

129 Y

Klingstaskolan Centrala verkstadsskolan i Handen Centrala verkstadsskolan i Häggvik Centrala verkstadsskolan, Oskarshamn Centrala verkstadsskolan, Hässleholm Kristianstads läns landstingscentrala verkstadsskola Göteborgs och Bohus läns landstings centrala verkstadsskola, Mölndal Värmlands läns landstings centrala verkstadsskola, Östanås, Älvsbacka Västmanlands läns centrala verkstadsskola, Kolbäck Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola, Lj usdal Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola, Sandviken Västernorrlands läns landstings centrala verkstadsskola i Sandö

»

»

»

»

hela läsåret 13 veckor 13

»

»>

i

2) Primärkommunala yrkesskolor (6) Nr

Län

130 131 132 133 134 135

B L S

Skola

Tid för femdagarsvecka

Sjuhundra vrkesskola, Rimbo Bromölla yrkesskola Grums vrkesskola (verkstadsskolan) Munkfors vrkesskola Sunne vrkesskola Västlands vrkesskola, Karlholmsbruk

s s u

hela läsåret halva » hela »

» »

» »

»

o

3) Kommunala yrkesskolor (5) i kommuner där övriga skolor har sexdagarsvecka

Nr

Län

Skola

Tid för femdagarsvecka

136 H

hela läsåret

I

Sevede kommuns verkstadsskolor för metallarbetare och båtbyggare Visby stads yrkesskolas verkstadskurser för bygg-

138 139 140

M 0 S

Hörbv köpings vrkesskola Vette, Norrvikens yrkesskola Säffle vrkesskola

C. Specialskola

» » » »

(4)

Nr

Skola

143 Specialskolor för vuxna synskadade: Landaskolan, Kristinehamn Värendsskolan, Växjö Specialskolor för hörselskadade: Manillaskolan, Stockholm

144 Kristinaskolan, Härnösand

141 142

» » » »

Femdagarsveckans omfattning

hela läsåret

»

»

förlängda veckoslutslov varannan vecka hela läsåret

252 D. Särskola

(8)

Nr

Län

145 A

146 147

148 149

K L

0 T+U

Skolhem (I) internat (skola) (E) externat Slagsta

(I)

Kristinagården Nybodagården

(E) förskola (E) förskola

Klastorps skola (E) cp-klass Ekhagen (I) Fridhem (I)

Stretered

(I)

Femdagarsveckans omfattning hela läsåret 10 veckor 10 » 10 »> 10 o 10 )> 10 -> 10 i 10 • hela läsåret D

»

» ))

» »

halva läsåret hela läsåret (men varvarannan vecka) hela läsåret

)> >>

150 W

151 152

X Y

»

» »

•>

»

•)

»

»

>>

it

»

Falun

(E)

» » »

» » »

Sundsvall

(E)

» »

» »

1.2 Anvisningar för rapportering om erfarenheter av försöksverksamhet med femdagars skolarbet8vecka läsåret 1965/66

För slutförandet av skolarbefstidsutredningens uppdrag är det angeläget, att samtliga rapporter beträffande rubricerade försöksverksamhet insänds senast den 28 juni 1966. Skolstyrelsens sammanfattande redogörelse, till vilken som bilagor skall fogas de av respektive rektorer utarbetade rapporterna, insänds till länsskolnämnden i ett exemplar samt till skolöverstyrelsen i tre exemplar, varav två exemplar kommer att vidarebefordras till skolarbetstidsutredningen. Redogörelser och rapporter bör så noggrant och utförligt som omständigheterna medger behandla följande frågeställningar.

/ . Organisatoriska frågor a) Läsårets planläggning (t. ex. tidpunkten för höst- respektive vårterminens början och slut, antalet uttagna lov-, frilufts- och studiedagar med angivande av data, övriga dagar då undervisningen inställts och anledningen härtill). b) Hur har försöksverksamheten inverkat på lärarbehovet (t. ex. klasslärare, övningslärare, yrkeslärare, ämneslärare, timlärare från näringsliv och arbetsmarknad). c) Vilka lokalproblem h a r uppstått på grund av undervisningens koncentration till fem veckodagar (gäller t. ex. klassrum, ämnesrum, institutioner, gymnastiksalar, skolkökslokaler, slöjdsalar, uppehållsrum).

253 d) Hur har försöksverksamheten påverkat skolskjutsorganisationen (t. ex. anordnandet av extraskjutsar). e) Vilka schematekniska frågor h a r aktualiserats genom tillämpande av femdagarsvecka (t. ex. anhopningen av lektioner och hemuppgifter vissa dagar, hemuppgifter till dag efter lov- och helgdagar, förekomsten av håltimmar för lärare och elever, reducering av veckotimtalet i vissa skolformer, inplacering av skolmåltider). 2. Arbetsbelastningen knuten personal

för

till

skolan

a) Hur har femdagarsveckan i skolan inverkat på nedan angivna personalkategoriers arbetsbörda. Arbetsbelastningen för

Minskad

Oför- Obeänd- tydligt Ökad rad ökad

de under denna punkt önskade uppgifterna i den sammanfattande redogörelsen. faktiska och/eller beräknade genomsnittliga kostnader per vecka vid tilllämpning av

5. övriga erfarenheter skolarbetsvecka från-

Hur h a r femdagarsveckan i skolan inverkat på nedan angivna förhållanden beträffande eleverna. a) skoldagarna är /alldeles för långa / något för långa / lagom långa / kunde vara något längre/ b) elevernas hemarbete / de kunde ha mera / / de har lagom / de har för mycket / c) elevernas frånvaro / har minskat / är oförpå grund av sär- ändrad / har ökat / skilt medgivande d. Övriga synpunkter. 4. Ekonomiska förhållanden Skolstyrelse i kommun, som omfattar flera rektorsområden, anger lämpligen

femdagars

d) bränsle och elektricitet

b) Övriga synpunkter. och

av

b) skolmåltider (exklusive personalkostnader) c) vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal

e) övriga synpunkter

arbetsbelastning

femdagars skolarbetsvecka

a) skolskjutsar (inklusive elevresor med allmänna färdmedel)

Skolledare Lärare Övrig till skolan knuten personal

3. Elevernas varo

sexdagars , skolarbets* vecka

Vilka ytterligare erfarenheter har försöksverksamheten gett a) positiva b) negativa.

6. övriga synpunkter och förslag (ang. t. ex. antalet lektioner per dag och vecka; skolarbetsveckans längd; läsårets längd och terminsindelning; skolans, kommunens och olika föreningars resurser att organisera fritidsverksamhet för eleverna; andra alternativ till femdagars skolarbetsvecka än det under läsåret 1965/66 tillämpade; skäl för bibehållande av sexdagars skolarbetsveck a ; skäl för ett definitivt införande av femdagars skolarbetsvecka).

254 2 Grundskola (folkskola, flickskola), fackskola och

realskola, gymnasium

2.1 Hela läsåret (14 kommuner)

2.1.1 Organisatoriska frågor a) Läsårets planläggning. Läsåret, som omfattat föreskrivet antal veckor, har börjat tidigast 20.8 och slutat senast 12.6. I intet fall uppges att läsåret förlängts i samband med försöksverksamheten. Antalet uttagna lovdagar varierar mellan 3 och 9, uppgift om friluftsdagarnas utnyttjande saknas i flera fall. I regel har ca 5 friluftsdagar kommit till användning. Föreskrivet antal studiedagar h a r tagits ut. Uppgift om inställd undervisning saknas, bortsett från två fall där snöhinder och strömavbrott utgjort orsak. b) Inverkan på lärarbehovet har ej uppgetts i någon rapport. Däremot kan man förmoda, att de lediga lördagarna i någon mån underlättat lärarrekryteringen. c) Lokalproblem föranledda av försöksverksamheten hör tydligen till undantagen. Endast i ett fall uppges, att gymnastiksalen blivit helt fulltecknad samt att bristen på uppehållsrum ytterligare accentuerats genom det ökade antalet håltimmar. d) Skolskjutsar. Hälften av skolledarna uppger, att extraskj utsår fått sättas in, i synnerhet för att undvika alltför långa väntetider för lågstadiets barn. Behovet av extra skjutsar har också ökat för kommuner med enbart låg- och mellanstadium, som skickar elever till hög-

Arbetsbelastningen för

Minskad

stadium i kommun med sexdagars skolarbetsvecka. I intet fall uppges, att kostnaderna för erforderliga extraskjutsar varit högre än för de inställda lördagsskjutsarna. e) Schematekniska problem av större räckvidd syns ej ha aktualiserats genom femdagarsläsningen. Anhopning av hemuppgifter förekommer i några fall, anhopning av lektioner uppges i ett enda fall. Likaså tycks det höra till ovanligheterna med hemuppgifter till dag efter lov- eller helgdag. Reducering av timtalet med högst två veckotimmar i ett begränsat antal klasser rapporteras från ett par skolor. Skolledarna i en glesbygdskommun (13) menar dock, att femdagarsveckan är ogenomförbar utan reducering av veckotimtalet i kommun med många och långa skolskjutsar. 2.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal Hur femdagarsveckan anses ha inverkat på arbetsbelastningen för vissa personalkategorier framgår av nedanstående tablå. Skolledarnas ökade arbetsbörda uppges bero på mer komplicerad schemaläggning och skolskjutsorganisation. En skolledare noterar, att anordningen med femdagarsvecka medför minskade möjligheter för lärarna att åta sig övertimmar, vilket han anser vara en fördel. 2.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro Av de 14 uppgiftslämnarna anser a) 13 att skoldagarna är lagom långa 1 att skoldagarna är något för långa

Oförändrad

Obetydligt ökad

Ökad

Uppgift saknas

Skolledare

1 Lärare

1 Övrig till skolan knuten personal

255 b) 13 att eleverna har lagom mycket hemuppgifter 1 att eleverna kunde ha mer hemarbete c) 13 att elevernas frånvaro på grund av särskilt tillstånd minskat 1 att frånvarofrekvensen är oförändrad.

verna blir mindre trötta i synnerhet mot terminsslutet och skolleda motverkas. Kunskapsnivån anses inte vara lägre vid femdagarsvecka än vid sexdagarsvecka. Elever som från mellanstadium med femdagarsläsning flyttat till högstadium utan lediga lördagar har kunnat klara skolan lika bra som sina kamrater från högstadieorten (9). Eftersom flertalet kommuner med femdagarsvecka hela året är landsortskommuner har fritidsproblemen ej varit svårlösta. Möjligheterna till gängbildning i glesbygden är ju ganska små (11).

2.1.4 Ekonomiska förhållanden En jämförelse mellan faktiska och/eller beräknade kostnader vid fem- respektive sexdagarsvecka ger enligt rapporterna följande resultat. a) Skolskjutsar. Kostnadsminskningarna uppskattas till mellan 2 och 16 %, eller i genomsnitt 11 %. I några fall där kostnadsminskningen är obetydlig uppges orsaken vara, att högstadiet, som är förlagt till annan kommun, har sexdagarsvecka. b) Skolmåltider. I fyra fall uppges, att skolmåltider ej förekom på lördagar innan femdagarsvecka infördes. Några kostnadsminskningar kan inte noteras i dessa fall. F ö r övriga kommuner uppges kostnadsminskningar på mellan 10 och 19 %f eller i genomsnitt 15 %. c) Vissa personalkostnader. Uppgifterna om kostnadsminskning för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal är ganska ofullständiga. Kostnadsminskningen torde uppgå till mellan 2 och 16 % eller i genomsnitt 10 %. d) Bränsle och electricitet. Av de åtta som lämnat uppgift, anser fyra att femdagarsveckan ej innebär kostnadsminskning, en att den innebär någon besparing och övriga tre uppger kostnadsminskningar på mellan 5 och 12 %.

Terminsindelningen får ej heller anses som helig. Treterminsläsår bör prövas (5). En skolledare anser att variationerna i fråga om lov-, frilufts- och övriga lediga dagar är allt för stora. Antalet sådana dagar b o r d e fastställas centralt (4). F r å n kommuner med enbart låg- och mellanstadium som får skicka eleverna till högstadieort med sexdagarsvecka uttrycks önskemål om snar övergång till femdagarsvecka även för högstadieorten. Värdet av veckoslutsledigheten blir mindre för familjens del när inte alla skolbarnen har lediga lördagar. Även skolskjutsorganisationen blir onödigt komplicerad och kostnadskrävande, vilket tidigare antytts (7, 8).

2.1.5 övriga erfarenheter skolarbetsvecka

2.2 Halva läsåret (33 kommuner)

av

2.1.6 övriga synpunkter och förslag Krav på reduktion av antalet veckotimmar med 1—2 timmar framförs i flera rapporter. Läsdagar med mer än sex lektioner anses ej lämpligt (5, 6). Timtalet för mellanstadiet bör pressas ned till 32 veckotimmar (6).

femdagars

Erfarenheterna är övervägande positiva. Såväl lärare som elever stimuleras genom de längre veckoslutsloven (5). Ele-

2.2.1 Organisatoriska

frågor

a) Läsårets planläggning. Läsåret har omfattat föreskrivet antal dagar. Det

256 har börjat tidigast 21.8 och slutat senast 12.6. I intet fall uppges att läsåret förlängts i samband med försöksverksamheten. Antalet uttagna lovdagar utgör i medeltal 13, antalet friluftsdagar 6 till 7. Föreskrivet antal studiedagar har anordnats. I övrigt har undervisningen ej inställts. b) Inverkan på lärarbehovet. En rektor vid en teknisk skola anser att anordningen med fria lördagar i skolan medfört svårigheter att få lärare från näringslivet. Eftersom dessa h a r lediga lördagar åtog de sig tidigare gärna undervisning på lördagarna. I övrigt syns femdagarsveckan ej ha inverkat på lärarbehovet. Möjligen h a r den i något fall underlättat lärarrekryteringen. c) Lokalproblem föranledda av femdagarsveckan noteras endast i några få fall. Sålunda uppges i fem rapporter svårighet att få tillräckligt med specialsalar (hemkunskap, slöjd, gymnastik). I skolor med duplicering kan också bristen på klassrum accentueras. d) Skolskjutsar. Omkring Vs av uppgiftslämnarna uppger att extraskjutsar får sättas in i samband med femdagarsveckan, dock i intet fall i sådan omfattning att skjutskostnaderna blivit högre än vid sexdagarsläsning. Extraskjutsarna gäller främst lågstadiebarnen, som annars skulle få alltför långa väntetider. e) Schematekniska problem syns ej ha uppstått på grund av femdagarsveckan, om man bortser från vissa mindre olägenheter. Omkring ty» uppger att viss anhopning av lektioner och hemupp&

Arbetsbelastningen för

*

•

*

*

*

*

*

*

Minskad

gifter inte kunnat undvikas. En enda rektor rapporterar, att läxor givits till dag efter lov- och helgdag. Ytterligare håltimmar för lärare och elever h a r i stort sett kunnat undvikas. Reducering av veckotimtalet uppges i ett enda fall och gäller då enstaka klass. 2.2.2 Arbetsbelastningen knuten personal

skolan

Hur femdagarsveckan anses ha inverkat på arbetsbelastningen för vissa personalkategorier framgår av nedanstående tablå. 2.2.3 Elevernas frånvaro

arbetsbelastning

och

Ur rapporterna inhämtas att a) 1 anser att skoldagarna är alldeles för långa (gäller i synnerhet lågstadiet) 19 anser skoldagen vara något för lång 10 finner skoldagen lagom lång 3 h a r ej lämnat uppgift b) 1 tycker att eleverna kunde ha orkat med mer hemuppgifter 27 anser att hemuppgifterna är lagom omfattande 2 tycker att eleverna h a r för mycket hemuppgifter 3 h a r ej lämnat uppgift c) 17 noterar att elevernas frånvaro på grund av särskilt tillstånd minskat 11 uppfattar det som oförändrat 1 uppger att denna frånvaro ökat 4 har ej lämnat uppgift.

- f c f r

Oförändrad idrad

Obetydligt ökad

Ökad

Uppgift saknas

21L

8 Lärare

4 Övrig till skolan knuten personal

135 Skolledare

för till

1 1

257 I det fall där frånvarofrekvensen på grund av särskilt tillstånd uppges ha ökat anges orsaken vara, att barnen vill följa med föräldrarna på veckoslutsresor och i samband därmed begär ytterligare ledighet. 2.2A Ekonomiska

förhållanden

En jämförelse mellan faktiska och/eller beräknade kostnader vid fem- respektive sexdagarsvecka ger enligt rapporterna följande resultat. a)

Skolskjutsar

7 anser att femdagarsveckan ej innebär kostnadsminskningar 20 uppskattar kostnadsminskningarna till mellan 8 och 28 %, eller i genomsnitt 14 °/o 6 har ej lämnat uppgift b)

Skolmåltider

24 uppger att skolmåltid ej heller vid sexdagarsvecka serveras på lördagar, varför kostnaderna blir oförändrade 7 uppger kostnadsminskningar på mellan 9 och 17 c/c, eller i genomsnitt 14 % 2 h a r ej lämnat uppgift c) Vissa

personalkostnader

F ö r vaktmästare och skolmåltidspersonal är personalkostnaderna i regel oförändrade. F ö r städerskor noteras en kostnadsm i n s k n i n g varierande mellan 1 och 24 %, eller i genomsnitt 9 %. d) Bränsle och

elektricitet

12 anser att femdagarsveckan ej innebär kostnadsminskningar 8 uppger att kostnadsminskningen är ytterst obetydlig 7 kan av bokföringstekniska skäl ej r ä k n a fram kostnadsskillnaden 17—614814

4 uppger en kostnadsminskning på mellan 5 och 19 %, eller i genomsnitt 12 % 2 h a r ej lämnat uppgift. 2.2.5 övriga erfarenheter skolarbetsvecka

av

femdagars

De positiva erfarenheterna överväger klart. Ingen önskar återgång till sexdagars skolarbetsvecka. Femdagarsveckan ökar möjligheterna till samvaro inom familjen, minskar antalet resor för skolskjutsade elever, ger större anpassning till näringslivet i övrigt, underlättar inskolningen för nybörjare (kortare arbetsveckor) och h a r i vissa fall påverkat elevernas hälsotillstånd i positiv riktning. 2.2.6 övriga

synpunkter

och

förslag

Antalet lektioner per dag blir för högt när undervisningen koncentreras till fem av veckans dagar, konstaterar några skolledare. 8-timmarsdagar på högstadiet och 7-timm ars dagar på låg- och mellanstadiet är inte att rekommendera. En reducering av veckotimtalet anses därför nödvändig om femdagarsveckan skall kunna genomföras. Andra anser dock förlängning av läsåret och ytterligare reducering av antalet lov- och friluftsdagar vara en framkomlig väg att lösa problemet, övergång till treterminsindelning av läsåret föreslås endast i ett p a r rapporter. Fritidsverksamhet för eleverna h a r ej ordnats i nämnvärd omfattning. I glesbygder med långa skolskjutsvägar finner man det både onödigt och omöjligt att ordna fritidssysselsättningen för eleverna »centralt». Ingen vill återgå till sexdagarsvecka, ganska många vill ha lediga lördagar hela året. Viss tveksamhet uttalas dock inför en utvidgning av femdagarsveckan så länge veckotimtalet är så högt,

258 i synnerhet vid avvecklingsskolor och yrkesskolor. 2.3 8—12 veckor (70 kommuner) 2.3.1 Organisatoriska frågor a) Läsårets planläggning. Läsaret har omfattat föreskrivet antal dagar och förlängning av läsåret uppges ej ha förekommit i samband med försöksverksamheten med femdagarsvecka. Bortfallet av undervisningstid på de lediga lördagarna har i regel kompenserats genom reduktion av antalet friluftsdagar, i någon mån genom färre antal lovdagar. Föreskrivet antal studiedagar h a r tagits ut. Omkring 2k av försökskommunerna h a r vid återläsningen tillämpat systemet med s. k. vandrande lördag, ett tiotal följer skolarbetstidsutredningens modell A: 1 med återläsningen koncentrerad till icke lediga lördagar och de återstående har skiftande system för återläsningen, t. ex. ytterligare en lektion läggs in på övriga vardagar till dess tiden lästs in. Systemet med s. k. vandrande lördag blir föremål för mycken kritik. Det är egentligen endast en rapportör som uppger att systemet fungerat utan friktioner (51). Den vandrande lördagen utgör fortfarande ett irritationsmoment och snedvrider arbetsbelastningen för eleverna (48). Liksom tidigare finner jag det ganska olägligt med vandrande lördag (52), skriver en rektor och hänvisar i övrigt till tidigare rapporter. De dagar lördagsschemat läses in blir alldeles för »kompakta» (54). Den vandrande lördagen framtvingar håltimmar (55). Särskilt på högstadiet kan man ej undvika lektionsbortfall (56). Den flexibla schemaläggningen förorsakar osäkerhet och förvirring bland eleverna (57). Extraskjutsar med taxi har måst sättas in på grund av den vandrande lördagen (59). Eleverna kan inte hålla

reda på vilka hemuppgifter de har till de olika dagarna (59). Vandrande lördag i nuvarande utformning måste anses vara en m i n d r e lycklig lösning av åtcrläsningsfrågan (61). Bortfall av lektioner kan ej undvikas när lärare tjänstgör i olika skolenheter (61). Den nuvarande formen av femdagarsvecka är ingenting att bygga några erfarenheter på (71). Nästa läsår när grundskolan når högstadiet kan anordningen med vandrande lördag ej tillämpas (78). Möjligheterna att utnyttja arbetskraft från näringslivet försvåras (82). Även anordningen med återläsning av de lediga lördagarna på ett antal läsdagar bedöms åstadkomma viss irritation och ibland alltför långa läsdagar. En utvidgning av femdagarsveckan enligt denna modell anses knappast genomförbar. Ett antal kommuner har prövat skolarbetstidsutredningens alternativ A: 1, d. v. s. återläsning av de lediga lördagarna under icke skolfria lördagar. Några är positivt inställda till den modellen. Återläsning enligt alternativ A: 1 måste anses vara att föredra framför återläsning enligt vandrande lördag, då därigenom svårigheter med en rättvis fördelning av lärarnas tjänstgöring vid återläsning elimineras, skriver en rektor (84). Ur en rapport citeras följande: »Lördagsschemat har tidigare »normalt» upptagit 3 lektionstimmar. Dessa 3 timmar har således bortfallit under 10 lördagar = 30 lektionstimmar. Lektionerna har återlästs med 1 timme varje övrig lördag nnder läsåret. Under tiden 2/10—4/12 har lektion nr 1 på schemat fördubblats, under tiden 11/12—19/2 lektion 2 och under tiden 26/2— 30/4 lektion nr 3. I realiteten har således 4 lektionstimmar uttagits varje lördag, varav två i form av dubbellektion. Samtliga arbetsordningar har förutsetts med en stencilerad anvisning om detta. Systemet har visat sig fungera till allmän belåtenhet» (89). Erfarenheterna

av

femdagarsveckan

259 är uteslutande positiva. Det tillämpade e) Schematekniska problem i samalternativet med fast schema (A: 1) in- band med femdagarsveckan syns av rapnebär en avgjord fördel gentemot syste- porterna att döma inte ha förorsakat met med vandrande lördag (107). Sche- alltför stora svårigheter. De som uppmatekniska frågor har kunnat lösas på stått tycks hänga intimt samman med ett tillfredsställande sätt enligt alterna- återläsningssystemet med s. k. vandrantiv A: 1. de lördag. Anhopning av lektioner i Vissa schematekniska problem upp- samma ämnen ger ej heller anledning står genom sättet för återläsning kon- till klagomål. Hemuppgifter till dag efstaterar en rektor. Flera ämnen som ter lov- eller helgdag uppges endast i egentligen inte lämpar sig för dubbel- undantagsfall ha förekommit. Håltimtimmar måste nu utnyttjas på lördags- marnas antal syns ej ha ökat vare sig schemat. Detta medför också en låsning för lärare eller elever. Endast enstaka av schemat de övriga av veckans dagar rapportörer uppger att lektionsbortfall (104). förekommit, och då i enstaka klasser. b) Inverkan på lärarbehovet. De lediga lördagarna under sommarhalvåret 2.3.2 Arbetsbelastningen för till skolan syns ej ha inverkat på lärarbehovet. knuten personat c) Lokalproblem. Bristen på specialsalar (slöjd, gymnastik) och inslitu- Hur femdagarsveckan anses ha inverkat tionslokaler accentueras ytterligare, på vissa personalkategoriers arbetsböruppger några. Bespisningslokalerna är da framgår av nedanstående tablå. otillräckliga för att alla elever skall kunna få måltidsrast efter tre lektioner, 2.3.3 Elevernas arbetsbelastning och noterar någon, ökat antal håltimmar i frånvaro samband med femdagarsveckan har på några håll skapat problem med uppe- Synpunkter på hur femdagarsveckan hållsrum. Men på det hela taget syns anses ha påverkat vissa förhållanden några mer omfattande lokalproblem inte som avser eleverna redovisas i tablån på följande sida. ha förorsakats genom koncentrationen av undervisningen till fem av veckans dagar under en del av sommarhalvåret. 2.3A Ekonomiska förhållanden d) Skolskjutsar. Skolskjutsorganisatio- En jämförelse mellan faktiska och/eller nen har endast undantagsvis påverkats beräknade kostnader vid fem- respekav femdagarsveckan utöver de skjutsar tive sexdagarsvecka ger enligt rapporsom kunnat dras in på de lediga lörda- terna följande resultat. garna. I några fall har extra skjutsar Skolskjutsar fått sättas in men ej i sådan omfattning a) att totalkostnaderna för skolskjutsar 10 anser att kostnaderna är oförändökat. rade Arbetsbelastningen för Skolledare Lärare Övrig till skolan knu ten personal

Minskad

Oförändrad

22 Obetydligt ökad 18 6

Ökad

Uppgift saknas

260 Elevernas hemarbete

Skoldagarna är är något lagom för långa långa 13

är oförändrade

är för kunde kunde beär vara ökas lagom tunglängre ande 3

50 uppger kostnadsminskningar på mellan 2 och 18 %, eller i genomsnitt 12 % 10 har ej lämnat uppgift b) Skolmåltider 10 uppger att skolmåltider ej heller vid sexdagarsvecka serveras på lördagar, varför kostnaderna blir oförändrade 24 uppger kostnadsminskningar på mellan 1 och 40 %, eller i genomsnitt 14 % 36 har ej lämnat uppgift c) Vissa

personalkostnader

IG uppger att kostnaderna för vaktmästar-, skolmåltids- och städerskepersonal är oförändrade 36 uppger kostnadsminskningar på mellan 2 och 34 %, eller i genomsnitt 12 % 18 har ej lämnat uppgift d) Bränsle

och

elektricitet

22 uppger oförändrade kostnader 19 uppger kostnadsminskningar på mellan 2 och 17 %, eller i genomsnitt 8 % 29 har ej lämnat uppgift.

2.3.5 övriga erfarenheter skolarbetsvecka

av

femdagars

Erfarenheterna av femdagarsveckan är övervägande positiva. Ungefär hälften önskar övergå till femdagarsläsning hela året, tre vill ha lediga lördagar halva

2 Elevernas frånvaro på grund av särskilt tillstånd

är oförändrat

har minskat

är oförändrad

har ökat

uppgift saknas

läsåret under det att ett tiotal ej anser tiden mogen för en vidgning av försöket. De återstående h a r ej framfört några speciella synpunkter på femdagarsveckans omfattning, men ingen önskar av rapporterna att döma återgå till sexdagarsvecka. Den vanligaste motiveringen för femdagarsvecka i större omfattning är anpassningen till näringslivet.

2.3.6 övriga synpunkter och förslag Såväl sådana som önskar femdagarsvecka hela eller halva läsåret som de som vill bibehålla V4-årsmodellen uttalar stundom farhågor för alltför långa skolarbetsdagar. Femdagarsveckan kan inte genomföras utan reducering av veckotimtalet, anser många. En ordentlig översyn av gällande timplaner efterlyses i några rapporter, övergång till genomgående 40-minuterslektioner bedöms kunna lösa en del av problemet. Reducering av antalet lov- och friluftsdagar föreslås också, även om man på vissa håll vill värna om friluftsdagarna. Inte alltför många vågar sig på att föreslå en förlängning av läsåret som en framkomlig väg. Ett citat ur en rapport, som i viss mån avviker från övriga förslag, får avsluta detta avsnitt: »Som ett alternativ till ett tidigare förslag vill jag skissera ett annat sätt att införa femdagarsvecka under hela läsåret. 1. Lektionernas längd ändras till 45 minuter för dagens alla lektioner. 2. Antalet friluftsdagar minskas till 5 (alltså ej väsentligt lägre än vid den på-

261 gående försöksverksamheten) och antalet lovdagar till 11. 3. Timplanen reduceras med cirka 10 procent.

kurser föreskrivet antal veckor. Förlängning av läsåret med anledning av femdagarsveckan syns ej ha förekommit. Kommentar. Föreskrivet antal lov- och studieda(Avser grundskolans högstadium, realsko- gar tycks i regel ha tagits ut. Uppgiflan och gymnasiet) terna om friluftsdagarna är ofullstänEn normal lördag omfattar 2X45 + 2X 40 = 170 minuter. Ökas längden av 3 lek- diga, men viss reducering av antalet i tioner per dag under veckans övriga dagar samband med femdagarsveckan har upfrån 40 till 45 minuter, erhålles härvid penbarligen förekommit. 5 X 3 X 5 = 75 minuters kompension. Att enb) Inverkan på lärarbehovet. Femdadast ta ut 5 friluftsdagar i stället för 12, garsveckan syns ej ha inverkat på läsom nu är normalt, och 11 lovdagar i stället för 14 innebär en utökning av årets under- rarbehovet. Den har dock medfört nåvisningstid med 10 dagar, var och en med got ökade svårigheter att få timlärare i regel 7 lektioner å 45 minuter, dvs. 10 X från näringslivet, anser en del rektorer. 7X45 = 3150 minuter. Fördelas detta anc) Lokalproblem föranledda av kontal minuter på läsårets cirka 35 effektiva läsveckor, blir det 90 minuter per vecka. Av centrationen av undervisningen till fem de förlorade 170 minuterna har alltså 75 + veckodagar uppges inte i någon rap90 = 165 minuter lästs igen. En nettoförlust på 5 minuter per vecka för det egent- port. d) Skolskjutsar. Skolskjutsar föreliga undervisningsarbetet blir resultatet. Naturligtvis kan beräkningen göras mera kommer endast vid ett fåtal skolor. Där detaljerad men blir då svårare att snabbt syns skolskjutsorganisationen endast ha överblicka. Resultatet torde dock, hur man än räknar, icke kunna bli annat än att skill- påverkats såtillvida, att lördagsskjutsarnaden i arbetstid är utan betydelse» (61). na kunnat dras in. Extraskjutsar med anledning av femdagarsveckan har förekommit i undantagsfall. e) Schematekniska problem föranled3 Yrkesskola da av koncentrationen av undervisning3.1.1 Organisatoriska frågor en till fem av veckans dagar redovisas Försöksverksamhetens omfattning fram- i ett fåtal fall. går av nedanstående tablå. för till skolan a) Låsårets planläggning. Läsåret 3.1.2 Arbetsbelastningen knuten personal uppges ha omfattat för olika skolor och Hur femdagarsveckan anses ha inverkat Hela Halva K av på arbetsbördan för vissa personalkateläsåret läsåret läsåret gorier framgår av tablån på följ. s. Den skolledare, som uppgett minskad 18 centrala yrkesskoarbetsbörda i samband med femdagarslor och primärkommunala yrkesskoveckan, anger orsaken vara färre frilor 6 4 8 luftsdagar och därmed sammanhängan5 kommunala yrkesde planeringsarbete. skolor i kommuner där övriga skolor har sexdagarsvecka

17 kommunala yrkesskolor i kommuner där även övriga skolor har femdagarsvecka

3.1.3 Elevernas frånvaro

arbetsbelastning

och

Av de 39 som lämnat uppgifter anser a) 3 att skoldagarna är alldeles för långa

262 Minskad

Oförändrad

Obetydligt ökad

Ökad

Uppgift saknas

2 Lärare

övrig till skolan knuten personal

26 Arbetsbelastningen för

9 att skoldagarna är något för långa 26 att skoldagarna är lagom långa 1 att skoldagarna kunde vara längre b) 8 att eleverna h a r för mycket hemuppgifter 31 att de har lagom mycket hemuppgifter c) 13 att elevernas frånvaro på grund av särskilt medgivande minskat 26 att denna frånvaro är oförändrad.

3.1 A Ekonomiska förhållanden Beträffande kommunala yrkesskolor i kommuner, där även övriga skolor har femdagarsvecka, h a r respektive skolstyrelse lämnat uppgift om ekonomiska förhållanden, vilka redovisats under rubriken 2 Grundskola etc. En jämförelse mellan faktiska och/eller beräknade kostnader för övriga 23 i försöksverksamheten deltagande yrkesskolor vid fem- respektive sexdagarsvecka ger enligt rapporterna följande resultat. a)

Skolskjutsar

12 uppger att skolskjutsar alls ej förekommer vid skolan 5 anser kostnaderna vara oförändrade 1 uppskattar kostnadsminskningen till 15 % 5 har ej lämnat uppgift b)

Skolmåltider

6 uppger att skolmåltider ej förekommer vid skolan 3 anser kostnaderna vara oförändrade

2 1

7 uppger kostnadsminskningar på mellan 5 och 16 % 7 har ej lämnat uppgift c) Vissa

personalkostnader

5 uppger oförändrade kostnader för vaktmästar-, skolmåltids- och städerskepersonal 5 uppskattar kostnadsminskningen till mellan 4 och 10 % 13 har ej lämnat uppgift d) Bränsle och

elektricitet

8 anser kostnaderna vara oförändrade 3 uppger kostnadsminskningar på mellan 5 och 10 % 12 h a r ej lämnat uppgift.

3.1.5 övriga erfarenheter skolarbetsvecka

av

femdagars

Erfarenheterna är övervägande positiva. Vid yrkesskolorna upplevs anknytningen till näringslivets arbetstider som synnerligen angelägen. Gemensamma skjutsar och gemensam arbetskraft gör det stundom nästan nödvändigt att söka samordna tiderna. Ölägenheterna med långa arbetsdagar väger i sådana fall ej så tungt att de inte uppvägs av fördelarna med lediga lördagar etc. Från en skola, som nu h a r ett schema med två veckotimmar på lördag, framförs följande förslag. Antalet lov- och friluftsdagar minskas med 10. Detta ger 10 X 8 timmar = 80 timmar. Läsåret omfattar 42 veckor. Om där-

263 ifrån avräknas påskafton och pingstafton, kvarstår 40 lördagar å 2 timmar = 80 timmar. Härigenom erhåller eleverna 40 lediga dagar på bekostnad av 10 lovdagar. Undervisningstiden blir totalt oförändrad. Dessutom ökas trivseln för både lärarpersonal och elever samt elevers föräldrar, genom att det ständiga irritationsmomentet om permissioner på lördagar försvinner. Arbetsförhållandena för skolans ekonomipersonal förbättras givetvis också härigenom (126). 3.1.6 Övriga synpunkter och förslag Femdagarsveckan kan inte genomföras utan reducering av undervisningstiden framhåller flera yrkesskolrektorer. En samordning med arbetstiderna för övriga gymnasiala skolor anses angelägen. Några citat ur rapporterna får ge ytterligare belysning åt frågan. »Helt allmänt torde kunna sägas att elevernas arbetsvecka både vid fem- och sexdagarsläsning är mycket krävande. 39— 42 undervisningstimmar i skolan med till större delen 60-minuters lektioner tillsammans med 8—10 timmars hemarbete ger en arbetsvecka på inemot 50 timmar. Lägger man därtill den tid som många av eleverna behöver för resor till och från skolan är det uppenbart, att elevernas fritid är högst begränsad. En allmän reducering av undervisningstiden i yrkesskolan synes därför befogad» (13). »Problemen torde bli av en helt annan karaktär och storleksordning, när 5-dagarsveckan införs hela läsåret. Denna reform bör dock — för att ej motverka sitt syfte — innebära en verklig arbetstidsförkortning och inte bara ett överflyttande av lördagens lektioner på de övriga veckodagarna» (57). »Så länge som yrkesskolan har längre skolår, flera lektioner per vecka och i många fall längre lektionstimmar än övriga skolformer finner kollegiet det ej önskvärt med en utökning av det antal fria lördagar, som anges under punkt 1. Hur önskvärt det än är att skolan anpassar sin lästid till näringslivets kan kollegiet ej tillstyrka att femdagarsvecka tillämpas under hela läsåret på grund av den ökade arbetsbelast-

ningen på eleverna, som uppstår genom yrkesskolornas redan förut långa arbetstid. Förutsättningarna skulle helt förändras om reducering av lästiden kunde erhållas» (105). »Veckotimantalet bör minskas till 36 veckotimmar för kurser med övervägande undervisning i yrkespraktik respektive 32 veckotimmar för kurser med övervägande teoretisk undervisning. I annat fall blir arbetsdagarna för långa och tröttsamma för både elever och lärare. Läsåret bör genomgående omfatta 39 veckor även i yrkesskolan, önskvärt är också att samtliga kurser av olika längd kan rymmas inom ramen för terminsindelning, så att undervisning ej behöver förläggas till sommarmånader och jullov» (118). 4

Specialskola

Försöksverksamheten vid specialskolor omfattar två specialskolor för vuxna synskadade, Landaskolan, Kristinehamn, och Värendsskolan, Växjö, samt två specialskolor för hörselskadade, Manillaskolan, Stockholm, och Kristinaskolan, Härnösand, Samtliga fyra skolor är internat. k,l.i

Organisatoriska

frågor

Läsåret h a r omfattat föreskrivet antal dagar. Förlängning av läsåret i anslutning till försöksverksamheten med femdagarsvecka har ej förekommit. Från skolorna för synskadade rapporteras inga schematekniska problem, men rektor vid Värendsskolan anser att läsdagar med 8 veckotimmar — vilket förekommer ibland — är för långa. Vid Manillaskolan h a r man ej haft femdagarsvecka utan försöksverksamhet med förlängda veckoslutslov varannan vecka. Veckoslutsloven har omfattat 15 lördagar och 15 måndagar. Med dessa förlängda veckoslutslov har det varit möjligt för samtliga elever på låg- och mellanstadiet att resa hem. Som kompensation för de fria lördagarna och måndagarna har 13 lovdagar och 2 friluftsdagar tagits i anspråk.

264 Dessutom har undervisningen utsträckts i erforderlig omfattning de lördagar som ej varit skolfria. Försöksverksamheten bedöms ej ha inverkat på lärarbehov, lokaltillgång eller skolskjutsar.

skolorna. Den ökade ledigheten vid veckosluten ger större möjlighet till kontakt med inte handikappade barn, vilket måste anses som högst värdefullt. Även föräldrarna uppskattar möjligheten till ökad samvaro med barnen.

4.1.2 Arbetsbelastningen knuten personal

4.1.6 övriga synpunkter och förslag Försöksverksamheten bör upphöra och femdagarsvecka införas definitivt.

för till

skolan

Arbetsbelastningen för lärare och övrig till skolan knuten personal bedöms som i stort sett oförändrad. Rektorernas arbetsbörda h a r ökat något, inte minst på grund av den ökade hemresefrekvensen bland eleverna, där noggrann planläggning är nödvändig.

4.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro Rektor vid Yärendsskolan anser skoldagar med 8 lektioner vara alldeles för långa. I övrigt bedöms skoldagarna vara lagom långa och elevernas hemarbete som lagom betungande. Elevernas frånvaro på grund av särskilt tillstånd uppges vara oförändrad. 4.1.4 Ekonomiska förhållanden Samtliga skolor är som redan antytts internat. Vissa elever stannar kvar på skolan även över veckosluten, vilket gör att kostnadsminskningar för personal, bränsle och elektricitet knappast kan noteras. Även skolmåltidskostnaderna blir i stort sett desamma vid fem- som vid sexdagarsvecka. 44.5 Övriga erfarenheter av femdagars skolarbetsvecka Enbart positiva erfarenheter av femdagarsveckan rapporteras från de fyra Arbetsbelastningen föl-

Minskad

Försöksverksamheten omfattar 29 skolenheter, varav 8 internat och 21 externat. Försöksverksamhetens omfattning framgår av tablån i 1.1. 5.1.1 Organisatoriska frågor a) Läsårets planläggning syns ej ha påverkats av försöksverksamheten. Läsåret h a r omfattat föreskrivet antal dagar och förlängning i anslutning till femdagarsveckan syns ej ha förekommit. Uppgifter om lov-, frilufts- och studiedagar är mycket ofullständiga. b)—e) Försöksverksamheten syns ej ha inverkat på lärarbehovet eller förorsakat problem med lokaler eller skolskjutsar. Endast i undantagsfall bedöms schemaläggningen som något mer komplicerad. 5.1.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal a) Hur femdagarsveckan inverkat på arbetsbelastningen för vissa personalkategorier redovisas i nedanstående tablå, som bygger på uppgifter från de åtta berörda centralstyrelserna.

Oförändrad 5

Särskola

Obetydligt ökad

Ökad

Uppgift saknas

2 2

6 Övrig till skolan knu3

265 b) övriga synpunkter. De lediga lördagarna har ökat hemresefrekvensen, vilket gjort att personal kunnat omdisponeras frän veckoslutstjänstgöring till övriga veckodagar (145). Viss ökning av arbetsbördan för personal som skall ta hand om barnen den tid skolan inte pågår måste noteras (148). 5.1.3 Elevernas arbetsbelastning och frånvaro a) Av de sex centralstyrelser som besvarat frågan om skoldagarnas längd anser två att de är något för långa och återstående fyra att de är lagom långa. b) Hemarbete förekommer endast undantagsvis vid särskolorna och påverkas därför ej märkbart av femdagarsveckan. c) Tendensen att begära extra ledigt syns ha minskat något sedan lediga lördagar infördes vid särskolorna. 5.1 A Ekonomiska förhållanden De ekonomiska konsekvenserna vid övergång till femdagarsvecka berörs endast i ett par särskolerapporter, förmodligen beroende på att de är svåra att överblicka. Några utdrag ur rapporterna får ge belysning åt frågan. »Kostnaderna för hemresorna torde mer än väl uppvägas av minskade utgifter för kosthållet, minskade ersättningar för obekväm arbetstid och beredskapsersättningar (gäller såväl vårdpersonal som personal i kök). Endast en person tjänstgör i centralköket över söndagar och tjänstgörande vårdpersonal äter oftast tillsammans med kvarvarande elever i personalens matsal. Dessutom minskar arrangemanget behovet av jourtjänst från rektor, assistent och kurator på ett för dessa befattningshavare välgörande sätt» (149). »För att redan under planeringsstadiet för femdagarsveckan få besked rörande vissa ekonomiska konsekvenser, begärde centralstyrelsen landstingets tillstånd att till samtliga elever (även om avståndet mellan skoloch hemorten uppgår till 25—30 mil) få

utbetala reseersättning enligt billigaste färdsätt skolan—hemorten, tur och retur, vid veckosluten. Detta beviljades av landstinget. Till grund för denna hemställan låg — förutom de påtagliga elev- och familjepsykologiska skälen — även en ekonomisk kalkyl, utvisande att vid en beräknad hemresefrekvens på ca 75 % av eleverna en kostnadsbesparing på kost- och personalsidan kunde uppskattas till omkring 50 000 —60 000 kronor. Då veckoslutsresorna ej beräknades överstiga detta belopp förutsågs ej någon total kostnadsökning för huvudmannen vid införandet av femdagarsvecka även om hemresorna blev fria för eleverna. Den preliminära kostnadskalkylen har i stort sett visat sig vara riktig. Såväl kostoch personalbesparing som hemresekostnader har hållit sig inom den beräknade ramen. På personalsidan har framför allt viss tim- och deltidstjänstgörande ekonomipersonal kunnat friställas utan att samlade arbetseffekten eftersatts, vidare har kostnader för obekväm arbetstid och övertid minskats. Femdagarsveckan har möjliggjort ett mera rationellt utnyttjande av den ordinarie personalen, då de flesta fått sin ledighet koncentrerad till veckosluten och därvid obrutet kunnat arbeta på elevhemmen under tiden måndag—fredag (veckoslutstjänstgöring var sjätte vecka för var och en)» (152). 5.1.5 Övriga erfarenheter skolarbctsvecka

av

femdagars

Inställningen till femdagarsveckan vid särskolorna är klart positiv. I synnerhet gäller det internaten, där den förlängda veckoslutsledigheten möjliggör större hemresefrekvens. Internatplaceringen kan härigenom komma att te sig mindre avskräckande. Utan de påtagliga fördelar det som regel innebär, att familjekontakten förstärks verkar också den ökade kontakten med livet utanför skolan befrämjande på den sociala anpassningen för barnen. De lediga lördagarna har också haft den positiva effekten, att personalens möjligheter till veckoslutsledighet ökat och att personaltätheten under veckans övriga dagar kunnat bli större. Men visst finns det också negativa

266 aspekter på femdagarsveckan och de lediga lördagarna. Inte alla barn kommer från sådan hemmiljö att den ökade hemresefrekvensen är enbart till fördel. För storstadsbarnen kan de många hembesöken innebära olämpliga kamratkontakter och inte önskvärd gänganslutning. Kanske har man också vid några skolor kunnat spåra en viss trötthet hos eleverna efter hembesöken. I cirkulärskrivelse till hemmen har en rektor vädjat till föräldrarna att inte låta barnen vara uppe för länge om kvällarna. 5.1.6 övriga synpunkter och förslag En rektor framhåller, att fritidssysselsättningen är om möjligt mer nödvändig v id internatskolor än vid skolor av extern typ. Det vore önskvärt att inte endast skolans personal anlitades för denna verksamhet utan att man också kunde engagera utomstående fritidssysselsättare. Från annat håll framförs önskemål om en översyn av boendeformen lördag— söndag för elever som stannar kvar på internatet över veckoslutet. Vissa samordningsfrågor för de längst bort bosatta eleverna borde också bli föremål för utredning.

6 Avslutning

Ingen av deltagarna i försöksverksamheten har önskat gå tillbaka till sexdagars skolarbetsvecka eller färre lediga lördagar än dem försöket omfattat. Bland skolor med femdagarsvecka halva läsåret önskar många bibehålla den modellen, som ofta väl ansluter sig till näringslivets arbetstider, några önskar övergå till helårsförsök. Femdagarsvecka under en fjärdedel av läsåret verkar vara minst uppskattad, vare sig återläsning sker enligt

modell »vandrande lördag» eller enligt skolarbetstidsutredningens alternativ A: 1. Modellen ansluter dåligt till näringslivets arbetstider och flertalet önskar övergå till femdagarsvecka halva eller hela läsåret. Kanske vågar man misstänka, att önskemålen om lediga lördagar varit så starka, att eventuella olägenheter i samband därmed fått komma i bakgrunden. Från företrädare för avvecklingsskolorna och det gamla gymnasiet, som ju har höga veckotimtal, framförs dock betänkligheter mot den komprimering av undervisningen under veckans övriga vardagar som blir nödvändig när lördagarna skall friläggas. Men dessa svårigheter är ju tidsbegränsade, eftersom skolorna successivt försvinner. Allvarligare är de klagomål som avser grundskolans högstadium och yrkesskolan. Beträffande grundskolan sätter man sina förhoppningar till pågående läroplansöversyn, som man förväntar skall medföra viss reduktion av veckotimtalen. För yrkesskolans del anses nog den nära anknytningen till näringslivets arbetstider — ofta gemensamma skjutsar och gemensam arbetskraft — väga tyngre än de olägenheter som kan vara förknippade med de långa skolarbetsdagarna. Men det finns också några få som anser, att femdagarsveckan inte kan genomföras utan reduktion av veckotimtalet eller förlängning av läsåret. En grundlig översyn av de olika skolornas läroplaner anses erforderlig. Som motivering för femdagarsveckan i skolan anförs oftare sociala och medicinska skäl än ekonomiska. Värdet av en nära anslutning till näringslivets arbetstider och därmed sammanhängande möjligheter för familjen till samvaro vid veckosluten framförs ofta. Många tycker sig också ha märkt, att den längre sammanhängande ledigheten lördag

267 —söndag motverkat trötthet och skolleda hos eleverna. Mer sällan anförs ekonomiska besparingar i samband med femdagarsvecka som skäl för övergång. Av rapporterna att döma blir inte heller kostnadsminskningarna särskilt stora. Skolmåltider förekommer ej alltid på lördagar, en del av besparingarna för de inställda lördagsskjutsarna äts upp av kostnader för extraskjutsar och kostnader för

hemresor vid internaten. Personalkostnaderna berörs knappast. Någon minskning för städerskor noteras. Besparingarna för bränsle och elektricitet bedöms ofta vara obetydliga. Avslutningsvis kan sägas, att tanken på en återgång till sexdagarsvecka måste bedömas som lika orealistisk för skolan som när det gäller samhället i övrigt.

BILAGA 3

Den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarb et s vecka

Försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka har av respektive tillsynsmyndighet från och med läsåret 1958/59 bedrivits vid såväl allmänna skolor som yrkesskolor. En redogörelse för denna försöksverksamhet har lämnats i närmast föregående bilaga av detta betänkande. För att pröva vissa inom skolarbetstidsutredningen utformade alternativa principiella lösningar för införande av femdagarsvecka i skolan påbörjades i samverkan mellan utredningen samt skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning läsåret 1964/65 en särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka (enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 maj 1964 med anledning av utredningens framställning den 7 april s. å.). I vidgad omfattning och med en delvis modifierad uppläggning fortsattes densamma även följande läsår (utredningens framställning den 5 november 1964; Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1965). Utöver de i betänkandet i olika sammanhang redovisade erfarenheterna av den särskilda försöksverksamheten skall i föreliggande bilaga lämnas en samlad redogörelse över dess planläggning och genomförande samt därvid erhållna resultat.

1 Försöksbetingelser

och

uppläggning

1.1 Försöksanordningar

Den särskilda försöksverksamheten har bedrivits enligt ettdera av följande alternativ, nämligen alternativ A, alternativ A: 1 och alternativ B. 1.1.1 Alternativen A och A:l. Enligt alternativen A och A: 1 har femdagars skolarbetsvecka tillämpats under halva läsåret respektive en fjärdedel av läsåret. I princip innebär dessa alternativ endast en schemateknisk omfördelning av undervisningstiden, så att hälften respektive en fjärdedel av antalet i läsåret ingående lördagar kunnat frigöras från undervisning. Därvid h a r eftersträvats att skapa stabila anordningar, som tillåter skolarbetet att fortgå i oförändrad rytm. Ett för hela läsåret gällande schema h a r sålunda kunnat tilllämpas under veckans fem första arhetsdagar utan några förändringar föranledda av perioderna med femdagars skolarbetsvecka. Den grundläggande principen klargöres enklast genom anknytning till alternativ A, d. v. s. tillämpandet av femdagarsvecka under halva läsåret. Därvid koncentreras en veckotimme av undervisningstiden i ett erforderligt an-

269 tal ämnen — vanligen två — till halva läsåret och förlägges för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de icke undervisningsfria lördagarna. För t. ex. en klassavdelning av grundskolans årskurs 8 kan förslagsvis ämnena matematik och geografi (med 4 respektive 3 veckotimmar) på schemat erhålla 3 respektive 2 lektioner under veckans fem första arbetsdagar, medan lördagsschemat upptar 2 lektioner i vartdera ämnet. Det sammanlagda veckotimtalet blir därvid 33 under den hälft av läsåret femdagars skolarbetsvecka tillämpas. För den återstående hälften av läsåret, då undervisningen pägår även under lördagar, blir följaktligen veckotimtalet 37. Alternativ A: 1 tillämpas på i princip liknande vis. Eftersom femdagarsvecka förekommer endast u n d e r en fjärdedel av läsåret, måste dock arbetsordningen bli en annan. Om även i detta fall vid exemplifieringen anknytes till en klassavdelning av grundskolans årskurs 8 samt ämnena matematik och geografi, blir timfördelningen följande. Ämnena matematik och geografi erhåller under veckans fem första arbetsdagar 2Vi respektive lVi lektioner, medan lördagsschemat även i detta fall upptar 2 lektioner i vartdera ämnet. Det sammanlagda veckotimtalet för en klassavdelning av grundskolans årskurs 8 blir i detta exempel 32 under den fjärdedel av läsåret, då femdagarsvecka tillämpas. F ö r den återstående delen av läsåret, då undervisningen pågår även under lördagar, blir veckotimtalet 36. Vid tillämpning av alternativen A och A: 1 enligt ovan angivna arbetsordningar kommer lördagsschemat allt efter omständigheterna att omfatta antingen 2, 4 eller 6 lektioner. Ämne med 1 veckotimme kan vid tilllämpning av alternativ A inplaceras på lördagsschemat, varvid det endast före-

kommer (med 2 veckotimmar) under halva läsåret. En dylik lösning är lämplig då man önskar koncentrera behandlingen av ett ämne till en del av läsåret. Genom såväl periodläsning som samordnad undervisning ges ytterligare schematekniska möjligheter att (tillämpa de båda alternativen. Särskilt gäller detta skolformer med klasslärarsystem. Alternativen A och A: 1 medger förläggning av disponibla fria lördagar även till skolans vinterhalvår. Skolhygieniska skäl, speciella förhållanden inom ortens näringsliv eller andra särskilda omständigheter kan motivera, att ett antal fria lördagar i vissa försökskommuner förlägges till nyssnämnda del av läsåret. Utredningen förutsåg, att genomförandet av försök med femdagarsvecka enligt de ovan angivna principerna kunde medföra svårigheter för vissa skolformer, som befinner sig under avveckling. Så ansågs bli förhållandet i en del klassavdelningar vid kommunala flickskolor, nämligen avdelningar i vilka ett antal elever gjort ett sådant tillval av fria ämnen, att övergången till gymnasiestudier i möjligaste mån skulle underlättas. Svårigheter på grund av timplaner med ett stort antal veckotimmar beräknades även uppkomma vid de tekniska gymnasierna. Medgivande lämnades därför att undantagsvis företaga mindre reduceringar i respektive timplan. 1.1.2 Alternativ B. Det i den särskilda försöksverksamheten tillämpade alternativ B avser femdagarsvecka under hela läsåret. Vid alternativets utformning har beaktats gällande läroplaner med tillhörande timplaner. Det visade sig nödvändigt att avkorta lektionstidens längd, så att vid behov ytterligare en lektionstimme dagligen kunde inplace-

270 ras på schemat utan att skoldagens sam- från gällande bestämmelser. I den fölmanlagda längd därför överskred vad jande sammanfattningen av dessa avsom ur pedagogiska, skolhygieniska, so- vikelser hänvisas endast till de dåvaciala och andra synpunkter kunde an- rande bestämmelserna i skolstadgan ses lämpligt och nyttigt. (Ss). Motsvarande medgivanden lämnaFör undervisning, som enligt gällande des emellertid även beträffande övriga bestämmelser skall omfatta lektioner om i försöksverksamheten deltagande sko45 å 40 minuter, minskades sålunda en- lor och utbildningsanstalter, som icke ligt alternativ B lektionstiden till gene- innefattas i nyssnämnda stadgas berellt 40 minuter. En motsvarande av- stämmelser. kortning av lektionstiden medgavs beI fråga om försöksverksamhet enligt träffande undervisning i övriga ämnen. alternativen A och A: 1 tilläts avvikelse Vid undervisning i t. ex. yrkesarbete från bestämmelsen att elevernas skoloch annat praktiskt arbete avkortades arbete som regel skall fördelas på veclektionstiden från 60 till 55 minuter. kans sex arbetsdagar (Ss 5 : 3 3 och Den genom lektionsavkortningen mins- 11:20), kade undervisningstiden kompenseravarjämte det på grund av svårighedes genom följande åtgärder. I skol- och ter att disponera erforderliga lärare utbildningsformer med maximalt 12 fri- och/eller lokaler medgavs att den dagluftsdagar per läsår minskades deras liga undervisningstiden omfattade ytantal till högst 10. Någon motsvarande terligare en lektion utöver det i respekminskning i skol- och utbildningsfor- tive bestämmelser angivna antalet (Ss mer med lägre antal friluftsdagar an- 5: 34 och 1 1 : 20, mom. b ) . Avvikelser i sågs inte böra ifrågakomma. Vidare be- sistnämnda hänseende förutsattes emelgränsades antalet lovdagar. För elever- lertid bli relativt sparsamt förekomna vid exempelvis grundskolor och gym- mande. nasier uppgick antalet lovdagar till 6 Försöksverksamhet enligt alternativ för läsår, d. v. s. en minskning med 9 B innebar i huvudsak följande avvikeldagar. ser från skolstadgans bestämmelser: Någon förlängning av läsåret som för elever vid grundskolor, gymnasier kompensation för bortfallande under- m. fl. skolor och läroanstalter skulle anvisningstid vid femdagars skolarbets- talet lovdagar reduceras med 9 och för vecka h a r inte prövats i försöksverk- elever vid yrkesskolor med 4 för varje samheten. läsår (Ss 5 : 3 1 , 11:20 och 2 0 : 1 4 ) , det maximala antalet friluftsdagar 1.1.3 Avvikelser från gällande bestäm- skulle i förekommande fall minskas från melser. Försöksverksamhetens syften 12 till 10 dagar varje läsår (Ss 5:16 ansågs främjade, om i densamma delta- och 1 1 : 13; jfr t. ex. 20: 11), gande kommuner, skolor och utbildelevernas skolarbete skulle som regel ningsanstalter inte alltför hårt bands av fördelas på fem av veckans arbetsdagar försöksdirektiv utan inom ramen för an(Ss 5:33 och 1 1 : 2 0 ) , givna huvudförutsättningar gavs möjden dagliga undervisningstiden medligheter att pröva olika vägar att be- gavs i förekommande fall omfatta ytmästra uppkommande problem. terligare en lektion utöver det i respekGenomförandet av den särskilda för- tive bestämmelser angivna antalet (Ss söksverksamheten med femdagars skol- 5:34 och 11:20, mom. b ) , arbetsvecka innebar vissa avvikelser lektion i yrkesarbete och annat prak-

271 tiskt arbete skulle omfatta 55 minuter, lektion i hemkunskap 50 minuter och lektion i övriga ämnen 40 minuter (Ss 5:36, 11:20 och 2 0 : 1 7 ) .

1.2 Försöksverksamhetens omfattning

1.2.1 Urvalsprinciper. Vid den särskilda försöksverksamhetens planering eftersträvades bland annat att erhålla en ur vissa synpunkter representativ grupp försökskommuner. Deltagande kommuner ansågs böra ha en sådan sammansättning, att en rättvisande bild kunde erhållas av de prövade anordningarnas fördelar och nackdelar med hänsyn dels till olika skolformer och stadier, dels till kommunernas geografiska läge, storlek och bebA'ggelsetyp, kommunikationer samt förhållanden inom näringslivet. I denna del av planeringen biträddes utredningen av statistiska centralbyråns utredningsinstitut. I samverkan med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning överlade utredningen vidare med representanter för samtliga berörda länsskolnämnder, med företrädare för kommunala och andra skolstyrelser samt med rektorerna vid vissa läroanstalter. Försöksverksamheten skulle i princip omfatta samtliga skolor och utbildningsanstalter inom respektive kommuner. I första hand borde den emellertid omfatta grundskolor (och motsvarande obligatoriska skolformer), yrkesskolor (inklusive landstingskommunala yrkesskolor), statliga realskolor, högre kommunala skolor och i folkskolor inbyggda realskollinjer, fackskolor, allmänna gymnasier, tekniska gymnasier och handelsgymnasier samt lärarutbildningsanstalter. Försök med femdagars skolarbetsvecka skulle om möjligt även genomföras vid specialskolor och särskolor. Beträffande dels omskolningsverk-

samheten, dels yrkesutbildningen för jordbruk och skogsbruk har femdagarsvecka prövats genom av respektive tillsynsmyndighet bedriven försöksverksamhet. I fråga om övrig yrkesundervisning gäller det dels utbildning av sådan art alt frågor angående dess arbetstidsutläggning ansågs blir föremål för erforderlig belysning genom de erfarenheter som den särskilda försöksverksamheten beräknades ge inom andra områden, dels utbildning med så speciell inriktning att förhållandena vid respektive skolor blir bestämmande för arbetstidsutläggningen. 1.2.2 Omfattningen läsåret 1964/65. Den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka omfattade läsåret 1964/65 6 kommuner. Sålunda prövades alternativet A i Norrköping och alternativet B i Södertälje, Växjö, Karlstad, Alnö och Xederkalix. I försöksverksamheten enligt alternativ B deltog även följande skolor och läroanstalter, som inte sorterar under den kommunala skolstyrelsen, nämligen folkskoleseminariet i Växjö och övningsskolan vid folkskoleseminariet i Karlstad samt de centrala verkstadsskolorna i Uppsala, Eskilstuna, Jönköping, Växjö, Trollhättan, Östersund och Kalix. 1.2.3 Omfattningen läsåret 1965/66. Läsåret 1965/66 deltog i den särskilda försöksverksamheten med femdagarsvecka kommunerna inom 3 gymnasieupptagningsområden och 14 högstadieregioner, tillsammans 66 kommuner. Vidare omfattade försöksverksamheten nämnda läsår 36 inom respektive gymnasie- och högstadieorter belägna skolor och läroanstalter, som inte hör under den kommunala skolstyrelsen, nämligen 9 särskolor, 10 centrala verkstadsskolor, 2 centrala yrkesskolor, 1 husmoders- och hemvårdarinneskola, 2 sko-

272 lor för döva och hörselskadade, 1 folkhögskola, 4 förskoleseminarier, 4 folkskoleseminarier, 1 lärarhögskola samt Den särskilda

försöksverksamheten

slöjdlärarseminariet och statens försöksskola. Se för övrigt följande sammanställning.

med femdagars skolarbeisvecka läsåret 1965J66

A. Gymnasieregioner Län

Kommun Gymnasieort

Vissa skolor och utbildningsanstalter på gymnasieorten, som ej sorterar under den kommunala skolstyrelsen

Kommuner inom gymnasieregionen

Försöksalternativ

5 B

Södertälje särskola (Möjtorpskolan) Daga Enhörna Gnesta Grödinge Hölö Järna Salem Trosa Turinge Vagnhärad

E

Norrköping särskola (externat) förskoleseminarium Aspveden Gryt Kolmården Kvillinge Stegeborg Söderköping Valdemarsvik Västra Vikbolandet Östra Vikbolandet

Y

Sundsvall särskola (externat) central verkstadsskola Hässjö Indals-Liden Njurunda Stöde Timrå

B B B B B B B B B B B B A A A A A A A A A A A A B B B B B B B B

B. Högstadieregioner Län

Kommun Högstadieort

Vissa skolor och utbildningsanstalter på högstadieorten, som ej sorterar under den kommunala skolstyrelsen

Kommuner inom högstadieregionen

Försöksalternativ

5 B

Nynäshamn Sorunda Ösmo

C

Uppsala särskola (internat och externat) central verkstadsskola förskoleseminarium folkskoleseminarium lärarhögskola y g

B B B B B B B B B

273 1

D D E

2 Eskilstuna 1 Oxelösund Linköping

5 Almunge Björklinge Bälinge Norra Hagunda Vaksala Vattholma

B B B B B B B B A: 1 A:l A:l B A:l A: 1 B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B A B B B B B B

central verkstadsskola statens försöksskola folkskoleseminarium slöj dlärarseminarium särskola (internat och externat) Vårdnäs

F

Jönköping särskola (externat) central verkstadsskola förskoleseminarium Bankeryd Norra Mo

F

Huskvarna Hakarp Lekeryd Skärstad Tenhult

G

Växjö särskola (Ulriksbergsskolan) central verkstadsskola folkskoleseminarium fortsättningsskola för döva flickor Östra Torsås

P

Trollhättan särskola (externat) central verkstadsskola Södra Väne

S

Karlstad särskola (externat och internat) folkskoleseminarium Grava Vase Östra Fågelvik

T

Karlskoga

T

Örebro

central verkstadsskola central verkstadsskola central byggnadsyrkesskola central yrkesskola statens skola för hörselskadade förskoleseminarium Asker Ekeby-Gällersta Mosjö Stora Mellösa Y

Nätra

Z

Östersund 2

BD

Nederkalix

Ullånger central verkstadsskola central verkstadsskola folkhögskola husmoders- och hemvårdarinneskola

1 Endast centrala verkstadsskolan deltog i försöksverksamheten. I försöksverksamheten deltog grundskolan, kommunala flickskolan och yrkesskolan. 18—614814 2

274 1.3 Anvisningar för rapportering

Rapporter över erfarenheterna av den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka vid berörda skolor och läroanstalter skulle vid respektive läsårs slut översändas till utredningen. Skolstyrelse i försökskommun omfattande flera rektorsområden hade därjämte att till rapporterna foga en sammanfattning av under försöksåret gjorda iakttagelser. Anvisningar för rapporternas utformning m. m. utarbetades av utredningen efter samråd med bland annat skolöverstyrelsen och kommun-förbunden. Enligt dessa anvisningar borde försöksrapporterna innehålla uppgifter och synpunkter angående följande omständigheter. 1. Organisatoriska frågor. a) Läsårets planläggning, t. ex. tidpunkten för terminernas början och slut, antalet uttagna lov-, frilufts- och studiedagar med angivande av data, övriga dagar då undervisningen inställts och anledningen därtill. b) Försöksverksamhetens inverkan på lärarbehovet. c) Lokalproblem på grund av undervisningens koncentration till fem veckodagar. d) Skolskjutsorganisationen under försöksverksamheten. e) Schematekniska frågor som aktualiserats genom den förändrade arbetstidsutläggningen, t. ex. anhopningen av lektioner och hemuppgifter vissa dagar, hemuppgifter till dag efter lov- och helgdagar, förekomsten av hålt i m m a r för lärare och elever, reducering av veckotimmar i vissa skolformer, inplacering av skolmåltider.

2. Arbetsbelastningen. Femdagarsveckans återverkningar på arbetsbördan för skolledare, lär a r e samt övrig till skolan knuten personal. 3. Elevernas arbetsbelastning och frånvaro. Konsekvenserna av skolans femdagarsvecka med avseende på a) skoldagarnas längd, b) elevernas hemarbete samt c) elevernas frånvaro på grund avsärskilt medgivande. 4. Ekonomiska förhållanden. Faktiska och/eller beräknade genomsnittliga kostnader vid tillämpning av sexdagars respektive femdagars skolarbetsvecka beträffande a) skolskjutsar, inklusive elevresor med allmänna färdmedel, b) skolmåltider, exklusive personalkostnader, c) vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal, d) bränsle och elektricitet. 5. Ytterligare erfarenheter av gars skolarbetsvecka a) positiva erfarenheter, b) negativa erfarenheter.

femda-

6. övriga synpunkter och förslag, beträffande t. ex. antalet lektioner per dag och vecka, skolarbetsveckans längd, läsårets längd och terminsindelning, skolans, kommunens och olika föreningars resurser att organisera fritidsverksamhet för eleverna, andra alternativ till femdagars skolarbetsvecka än det under försöksåret tillämpade, skäl för bibehållande av sexdagars skolarbetsvecka, skäl för ett definitivt inför a n d e av femdagars skolarbetsvecka.

275 2 Resultat av enligt alternativ

försöksverksamheten B

Den i det följande lämnade redogörelsen angående erfarenheterna i samband med den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka grundar sig dels på de insända försöksrapporterna, dels på informationer som utredningen i dess helhet eller representanter för utredningen införskaffat vid överläggningar med företrädare för skolan och skolhälsovården, föräldraföreningar, barnavårdsnämnd och polismyndigheter på vissa försöksorter. Framställningen följer i h u v u d s a k s a m ma disposition som tillämpats för de i det närmast föregående behandlade anvisningarna. Det redovisade siffermaterialet grundar sig på de i försöksrapporterna lämnade uppgifterna. Dessa är emellertid inte till alla delar enhetligt utformade. De tabellariska redovisningarna bygger därför i vissa fall på rektorers och övriga rapportörers uppfattningar. Ofullständigheter i försöksrapporterna h a r vidare medfört, att tabellerna inte alltid är grundade på samtliga rapporter. Sammanställningarna av lokalt genomförda enkätundersökningar utgör approximationer, bland annat beroende pa olikheter i de bakomliggande frågeställningarnas formuleringar.

2.1 Organisatoriska frågor

2.1.1 Läsårets planläggning. Läsåret h a r i de flesta kommunerna planerats så, att man undvikit splittrade arbetsveckor. Av de till förfogande stående sex lovdagarna h a r tre dagar disponerats för skolornas vårvinterlov. Förläggningen av återstående tre dagar har växlat. Vanligen h a r de förlagts som enstaka lovdagar till tre av följande alternativa tidpunkter, nämligen en fredag om-

kring månadsskiftet oktober—november, skärtorsdagen, tisdagen efter påskhelgen, fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag och en dag vid vårterminens slut. Rapporterna ger ofta uttryck för uppfattningen att de skolfria lördagarna utgör en tillfredsställande kompensation för det minskade antalet lovdagar. Flera försökskommuner uttalar dock önskemål om lovdagar under höstterminen samt i anslutning till påskhelgen. De divergerande åsikterna om lovdagarnas antal och placering återspeglar bland annat respektive orters olikheter i fråga om klimat, bebyggelsetyp, arbetsliv och sociala förhållanden. Även beträffande friluftsdagarnas antal går meningarna isär. Samtliga fem studiedagar h a r i regel utnyttjats. Vanligen har två av dem förlagts till höstterminens början och använts för planeringsarbeten. 2.1.2 Lärarbehov. Enligt en nära nog samstämmig uppfattning har försöksverksamheten i och för sig inte haft någon inverkan på lärarbehovet. I åtskilliga fall h a r femdagarsveckan angetts vara så attraktiv, att lärarrekryteringen underlättats. Inom några kommuner h a r det erbjudit svårigheter att erhålla timlärare från näringslivet för undervisning vid handelsgymnasier, tekniska gymnasier, fackskolor och yrkesskolor. Tidigare har man kunnat inplacera dessa lärares undervisning på lördagarna. Se för övrigt tabell 1. Tabell 1. Procentuell andel av svar angående lärartillgång Obl. sk. Gynin.

Övr. sk.

25 75 0

8 84 8

20 80 0

276 2.1.3 Lokalproblem. Många av de lokalproblem, som diskuterats i rapporterna, saknar egentlig anknytning till försöksverksamheten. Det är fastmer en knapphet på skollokaler, som föreligger oavsett om femdagars eller sexdagars skolarbetsvecka tillämpas. En del schemaläggare framhåller, att de tack vare lektionsavkortningen kunnat disp o n e r a nio lektionstimmar per dag och därmed fått ett något ökat utrymme till förfogande per vecka, nämligen (5 X 9 = ) 45 i stället för tidigare ( 5 x 8 + 4 = ) 44 lektionstimmar.

bringats, därigenom att extraskjutsar ordnats en eller flera dagar p e r vecka. Vissa kommuner har komplicerade skolskjutsorganisationer med pendelskjutsar mellan olika skolenheter, matarskjutsar till större vägar, i olika skolenheter synkroniserade arbetstider o. s. v. I sådana fall har tidigare svårigheter kunnat accentueras. Enligt försöksrapporterna synes emellertid dessa problem vara av övergående art. De kan snarast betecknas som omställningsföreteelser.

Tabell 2. Procentuell andel av svar angående lokalproblem

2.1.5 Schematekniska frågor. Femdagarsveckans införande h a r inneburit avvikelser från det invanda schemaläggningsarbetet. Deltagande kommuner har under sitt första försöksår ställts inför vissa initiala svårigheter. Rapporterna från de kommuner, som för andra året i följd tillämpat femdagars skolarbetsvecka, tyder på att dessa svårigheter redan efter något års erfarenhet i stor utsträckning kunnat elimineras. Huvudparten av kommunerna h a r prövat femdagarsvecka enligt alternativ B endast under ett läsår. Uppfattningen om problemens svårighetsgrad framgår av tabell 3. Vanligen sammanhänger de angivna svårigheterna med följande omständigheter. a) I vissa högre skolformer har det varit nödvändigt att förlägga 8 lektionstimmar per dag under en eller flera dagar per vecka, i yrkesskolan t. o. m. 9 lektionstimmar. b) Inom många kommuner har inte alla elever vid respektive skolor erhållit frukostrast samtidigt, beroende på att måltidslokalerna varit otillräckliga. Vid tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka har svårigheterna i vissa fall accentuerats, vilket haft till följd att en del elever fått inta frukostmålet på skil-

Obl. sk.

Övr. sk.

låg- o. mel- höglanstad. stad.

Obetydliga

81 19 0

67 33 0

60 34 6

Lokalproblemen h a r i första h a n d gjort sig gällande på det gymnasiala stadiet (jfr tabell 2 ) . Knappheten på specialsalar har därvid orsakat svårigheter. Naturvetenskapliga institutioner, lokaler för fysik-, kemi- och biologiundervisning, skolkök, gymnastik- och textilslöjdsalar h a r i en del fall belastats hårt. 2.1 A Skolskjutsorganisationen. Flertalet av de försökskommuner, för vilka skolskjutsfrågan har aktualitet, har inte haft några ökade svårigheter att ordna elevernas resor under femdagarsveckorna. För eleverna själva har det inneburit en lättnad att en resdag per vecka bortfallit. Väntetiderna för eleverna har i åtskilliga kommuner ned-

277 Tabell 3. Procenluell andel av svar angående schematekniska Obl. sk.

Inga ökade svårigheter Något ökade svårigheter Väsentligt ökade svårigheter da tider under de olika skolarbetsdagarna. c) Fem lektioner i följd utan längre uppehåll och måltid h a r förekommit i en del fall. d) Hemuppgifterna har inte alltid kunnat fördelas jämnt på de fyra låxd ägarn a. e) Svårigheterna att fördela lektionstiden på de olika specialsalarna har ökat. f) Bestämmelsen att av fyra lektioner i följd minst en bör avse Övningsämne, yrkesarbete, laborationer i läroämne eller därmed jämförlig undervisning h a r i vissa fall inte kunnat efterlevas. Läsdagens förlängning anses ur schemateknisk synpunkt innebära en försämring. I en del fall h a r olägenheterna med de långa skoldagarna i någon mån eliminerats genom införandet av en något längre rast under eftermiddagen i förening med extra förplägnad. Yrkesskolorna anser enstämmigt, ätt de till 42 veckotimmar reducerade kurserna ytterligare bör förkortas med ett p a r timmar. Det må även framhållas, att de gymnasiala skolformerna i några fall h a r haft problem att bereda lokalutrymme för undervisning i tillvalsämnen. Liknande svårigheter h a r rapporterats från folkskoleseminarierna i fråga om kompletteringskurserna. Beträffande förekomsten av nattimmar för lärare och elever synes inga påtagligt ökade svårigheter ha uppkommit. De håltimmar, som utgjorts av ele-

låg- och mellanstadiet

högstadiet

79 21 0

63 37 0

problem Gymn.

Övr. sk.

40 60 0

65 18 17

vernas väntan på skolskjutsar, h a r genomsnittligt minskat något. Reducering av timtal har förekommit i ringa omfattning. I grundskolans årskurser 7 och 8 har i några fall undervisningstiden minskats med en veckotimma. Ett p a r yrkesskolor h a r för att undvika schematekniska otympligheter vidtagit mindre nedskärningar av undervisningstiden. Obetydliga minskningar har även företagits dels vid en kommunal flickskola, dels vid en skola för hörselskadade elever. Beduceringarna h a r gällt sådana ämnen som modersmål, musik, gymnastik, hushållsgöromål, slöjd och teckning. Hemuppgifternas utformning h a r genom femdagarsveckan till en del modifierats. De högre, under avveckling varande skolorna har erfarit väsentliga svårigheter i samband med den sedvanliga läxgivningen. Skoldagarna h a r blivit något längre, och samtidigt h a r antalet läxor p e r dag ökat. Vid allmänna och tekniska gymnasier h a r förekommit fem och i något fall sex läxor per dag. Hemuppgifter till dag efter helgdag eller lov har med få undantag undvikits. I en del fall har läxor förhörts på måndagar, men eleverna h a r uppmanats att läsa dem på fredagar.

2.2 Arbetsbelastningen för till skolan knuten personal

2.2.1 Skolledare. Såsom framgår av tabell 4 h a r skolledarna upplevt sin ar-

278 Tabell 4. Skolledarnas

Ökad

arbetsbelastning (procentuell

Obl. sk.

Gymn.

Kom. flicksk., facksk., sem.

Yrkessk.

Särsk.

25 75 0

32 64 4

29 71 0

37 63 0

20 80 0

femdagars skolarbetsvecka blir en permanent anordning, kan de nuvarande initiala svårigheterna antas försvinna och arbetsbelastningen bli i stort sett oförändrad.

betsbörda som oförändrad eller något ökad. En något större andel av skolledarna vid gymnasier och andra högre skolor h a r ansett att en ökning skett. Som anledningar till den ökande arbetsbelastningen nämns, att det blivit mera pressande att medhinna alla kontakter på färre dagar, att rektor lått ökad jourtjänst de fem skoldagarna och att middagskonferenser förskjutits till senare klockslag. Sammanhängande arbeten h a r därigenom måst förläggas lill veckosluten. Vidare anses arbetet med schemata och skolskjutsorganisationen i en del fall ha ökat något. Vid internatskolorna har arbetet med planering av utfärder och andra fritidssysselsättningar krävt större insatser. I flera fall anses det fördelaktigt, att sammanhängande arbeten, långsiktsplanering o. dyl. kunnat utföras under lördagarna, då löpande göromål, telefonsamtal m. m. endast i mycket liten omfattning splittrat arbetsdagen. Det torde ha varit en svår uppgift för skolledarna att bedöma eventuella förändringar i den egna arbetsinsatsen. I r a p p o r t e r n a framhållcs också, att om

2.2.2 Lärare. Tendensen i fråga om lärarna synes i stort sett vara densamma som för skolledarna. Såväl de av rektorerna avgivna omdömena som vissa i r a p p o r t e r n a redovisade enkätundersökningar pekar i denna riktning. De i tabell 5 redovisade procenttalen utgör sammanfattande skattningar, grundade på såväl omdömen som enkätmaterial. Mera undantagsvis anses arbetsbelastningen minskad genom avkortningen av lektionstiden. Däremot anges i flera fall att nämnda förändring krävt ökade insatser från lärarnas sida. Skoldagarna h a r blivit mera komprimerade och arbetet h a r fått ett hetsigare tempo. Vissa lärare anser, att situationen blivit stressbetonad och att de fria lördagarna inte i erforderlig omfattning kunnat kompensera jäktet. Flertalet lärare förefaller dock anse, att arbetsbelastningen i huvudsak varit oförändrad.

Tabell 5. Lärares arbetsbelastning

Ökad

fördelning)

(procentuell

fördelning)

Obl. sk.

Gymn.

Kom. flicksk., facksk., sem.

Yrkessk.

Särsk.

27 71 2

32 60 8

14 86 0

21 79 0

0 80 20

279 Tabell 6. Arbetsbelastningen

Ökad Oförändrad Minskad

för övrig till skolan knuten personal (proc.

Obl. sk.

Gyran.

Kom. flicksk., facksk., sem.

Yrkessk.

Särsk.

7 27 66

30 61 9

7 93 0

16 68 16

0 40 60

2.2.3 Övrig personal (vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal) har enligt rapporterna genomsnittligt erhållit en något minskad arbetsbelastning i den obligatoriska skolan, medan den vid gymnasierna synes ha ökat något. Vid övriga skolor har man inte ansett sig kunna iaktta några större förändringar (tabell 6). Minskningen anses orsakad av bortfallen städning och skolmåltidsverksamhet på lördagarna. Det framhålles dock i något fall att det större antalet lektioner per skoldag ökat nedskräpningen.

2.3 Elevernas arbetsbelastning

2.3.1 Skoldagens längd. I den obligatoriska skolan anses skoldagarna på lågoch mellanstadierna av flertalet vara lagom långa, medan mer än hälften av rapportörerna finner dem vara för långa på högstadiet (tabell 7). Beträffande de gymnasiala skolformerna är majoriteten av den uppfattningen, att det genomsnittliga antalet lektioner per dag är för högt. Bedömningen gäller huvudsakligen äldre tim-

planer, vilka tillämpats med mycket små modifikationer, ett förhållande som också framhålles i vissa rapporter. Även i fråga om kommunala flickskolor och seminarier hävdar flertalet, att timplanen är alltför diger. Vid yrkesskolorna anses kurser om 42 veckotimmar ge för långa skoldagar. I övriga fall är man som regel tillfreds med arbetsdagens längd. Uppfattningarna om den dagliga undervisningstiden överensstämmer inte helt mellan olika kategorier. Skolstyrelsernas och rektorernas rapporter kan jämföras med den i tabell 8 redovisade sammanställningen av svar på enkäter, som genomförts i fjorton kommuner. Elever och föräldrar har enligt de angivna svaren endast ungefär hälften sä ofta som lärare och skolledare ansett, att skoldagarna är för långa i högre skolformer. Utöver övriga osäkerhetsmoment, som kan föreligga beträffande vissa av de genomförda enkäterna, må i detta sammanhang framhållas följande. Undersökningarna h a r bland annat syftat till att klarlägga femdagarsveckans återverkningar. De svarande h a r sålunda haft

Tabell ?. Procentuell fördelning av svar angående skoldagarnas

För långa Lagom

fördeln.)

längd

Obl. sk.

Gymn.

Kom. flicksk., facksk., sem.

Yrkessk.

Särsk.

41 59 0

77 23 0

79 21 0

28 72 0

20 80 0

280 Tabell

8. Procentuella

Tillfrågad kategori

skattningar

av genomsnittsvärden Positiv inställning

Skolstadium

från

enkäter

SkolHemdagen föi- arbetet för lång omfatt.

Sista lektionen sämre vid femdagarsvecka

Lärare Obl. sk. låg- o. mellanst. Obl. sk. bögst Allm. gymn Tekn. gymn Yrkessk. 1 Kom. flick. Facksk

94 94 76 70

20 65 75 71

12 29 60 72

29 56 75 53

33 Obl. sk. låg- o. mellanst. Obl. sk. högst Allm. gymn Tekn. gymn Yrkessk. 1 Kom. flicksk. Facksk. .

94 95 80 98 95 90

14 35 39 25

5 10 50 20

88 96

15 25 50 44 21

10 20 45 59 16

16 Föräldrar

Elever Obl. sk. lågst Obl. sk. mellanst. . , Obl. sk. högst Allm. gymn Tekn. gymn Yrkessk. 1 Kom. flick. Facksk.

94 2

1 Enkäterna är i vad avser yrkesskolorna mycket ofullständiga. De i rapporterna lämnade uppgifterna, resultaten av den sociologiska undersökningen liksom de vid olika överläggningar inhämtade informationerna ger dock entydigt vid handen, att en synnerligen stark positiv attityd till femdagarsveckans genomförande i yrkesskolorna föreligger hos såväl lärare som föräldrar och elever. 2 Avser samtliga tre stadier. att anställa jämförelser mellan den traditionella arbetsordningen och femdag a r s v e c k a n . Med d e t i l l ä m p a d e u n d e r sökningsmetoderna är det uppenbarligen vanskligt att å s t a d k o m m a helt rättvisande jämförelser. 2.3.2 Hemarbetet. Enligt h u v u d p a r t e n av r a p p o r t e r n a ä r h e m a r b e t e t i de oblig a t o r i s k a s k o l f o r m e r n a av l a g o m o m Tabell

För mycket Lagom Kunde ha mer

9. Procentuell

fattning. Beträffande de gymnasiala skolformerna anser b e r ö r d a lärare, att h e m u p p g i f t e r n a ä r alltför b e t u n g a n d e , en uppfattning som u n d e r s t r y k e s av skolstyrelserna. Denna uppfattning är i n t e l i k a u t t a l a d h o s v a r e sig f ö r ä l d r a r n a e l l e r e l e v e r n a s j ä l v a ( t a b e l l 9, j f r t a bell 8 ) . Hemarbetet h a r givetvis k o n c e n t r e r a t s , d å u p p g i f t e r till m å n d a g a r f ö r e -

andel av svar angående

elevernas

hemarbete

Obl. sk.

Gymn.

Kom. flicksk., facksk., sem.

Yrkessk.

Särsk.

5 95 0

74 26 0

0 100 0

6 61 33

0 80 20

281 kommit endast i mycket begränsad omfattning. Enligt rapporterna har de uppkomna svårigheterna också medfört en positiv effekt. Lärarna har snabbare accepterat föreskrifterna, att huvuddelen av det med skolan förbundna elevarbetet bör utföras under lektionerna med en nedskärning av hemarbetet som följd. 1 högre skolor h a r eleverna stundom uppmanats att planera hemuppgifterna på längre sikt, per vecka och inte per dag. Denna uppmaning, som det för eleverna erbjudit vissa svårigheter att efterkomma utan hjälp, har i en del fall underbyggts med hemarbetets utformning som betingsstudier, specialstudier o. dyl., varigenom en jämnare fördelning av elevernas arbete kommit till stånd (jfr arbetssättet i det nya gymnasiet). Vissa skolor, som tidigare tillämpat ett dylikt arbetssätt, har funnit, att femdagarsveckan varit till fördel för ett enligt sådana grundtankar utformat hemarbete.

munala flickskolor, fackskolor, gymnasier och seminarier inte undergått några mera påtagliga förändringar (tabell 10). Tendensen till minskning har något motverkats av ett ökat antal lovansökningar i samband med påskhelgen. Vissa högre skolor har måhända inte noterat någon minskning beroende på deras redan tidigare restriktiva lovgivning.

2.4 Ekonomiska förhållanden

Uppgifterna om de ekonomiska förändringarna till följd av femdagarsveckans införande är delvis oenhetliga och ofullständiga. Sålunda anges t. ex. i en del fall endast, att man inte kunnat u p p skatta besparingarna eller att kostnaderna har varit »något lägre». Även i rapporter innehållande faktiska u p p gifter om utgifterna har inte alltid prisstegringar, förändringar i fråga om elevantalet m. m. beaktats. Några skolstyrelser har som utgångspunkt för sina beräkningar antagit, att besparingarna uppgått till 1/6 av kostnaderna vid sexdagarsvecka, vilket synes vara en alltför långtgående förenkling.

Sammanfattningsvis kan dock konstateras, att hemarbetet för eleverna vid högre skolor utgjort den punkt i rapporterna, som ingett den största tveksamheten med hänsyn till femdagarsveckans genomförande.

Tabell 11 innehåller uppgifter om antalet kommuner, som angett förändrade kostnader vid tillämpande av femdagars skolarbetsvecka, samt deras sammanlagda besparingar, angivna i p r o cent och kronor per vecka, u n d e r läsåret 1965/66. Vidare anges antalet kommuner, som uppgett att kostnaderna

2.3.3 Frånvaro. Elevernas frånvaro på grund av särskilt medgivande har minskat i de obligatoriska skolformerna och vid vissa internatskolor, medan situationen i berörda avseende vid kom-

Tabell 10. Procentuell andel av svar angående elevernas frånvaro på grund av särskilt medgivande

Ökad Oförändrad Minskad

Obl. sk.

2 67

Gymn.

Kom. flick., facksk., sem.

Yrkcssk.

Särsk.

10 74 16

0 75 25

0 44 56

20 20 60

282 Tabell 11. Ekonomiska

Utgiftspost

Skolskjutsar Skolmåltider Personal Bränsle och elektricitet

Antal kommuner med förändr. kostn. 41 28 30 23

icke påverkats av femdagarsveckan. Slutligen har i tabellen införts resultaten av en grov skattning av den procentuella besparingen för samtliga försökskommuner. De redovisade uppgifterna är av ovan angivna skäl osäkra. Det är emellertid påtagligt, att icke obetydliga besparingar kunnat åstadkommas. En utökning av skolmåltidsverksamheten genom en lättare måltid under eftermiddagen vissa skoldagar har medfört något mindre besparingar under denna post.

2.5 övriga erfarenheter

2.5.1 I rapporterna redovisas vissa övriga erfarenheter av försöksverksamheten. Som exempel på ofta återkommande positiva iakttagelser må nämnas följande: elevernas intresse för undervisningen och för självstudier har ökat, de har blivit mera studiemedvetna, skolledan har motverkats och disciplinsvårigheterna h a r minskat, eleverna i de högre årskurserna och åldrarna har lärt sig att planera skolarbetet veckovis och inte endast dag för dag, betingsstudier, specialarbeten ocli liknande friare arbetsformer h a r främjats, kurserna har därför kunnat genomgås i minst samma utsträckning som vid sexdagars skolarbetsvecka, tröttande ämnesbyten har i viss utsträckning kunnat undvikas,

förhållanden Besparingar i

procent

kronor per vecka

14,5 13,0 13,0 6,0

54 993 38 912 35 673 2 835

Skattning Antal av bespar. kommui procent ner med för samtl. oförändr. försökskostnad kom. 7 23 14 18

eleverna har återvänt till skolan på måndagarna mera utvilade och arbetsvilliga än tidigare, skolkningsfrekvensen har minskat, den sedvanliga tröttheten mot slutet av terminerna har avtagit, femdagarsveckan har vidgat möjligheterna till samvaro inom familjen; särskilt för elever, som dagligen måste resa mellan hemmet och skolan, för internatskolornas elever och för inackorderade elever har den skolfria lördagen erbjudit påtagliga fördelar. 2.5.2 Redovisningen av negativa iakttagelser berör främst följande omständigheter: arbetstakten har forcerats, elevernas arbetsbörda under läsdagarna har ökat, anhopningen av lektioner och läxor h a r mer än tidigare hos eleverna framkallat trötthet, vilken särskilt gjort sig gällande under dagens sista lektion, heldagsskrivningar och friluftsdagar har inkräktat mera på undervisningen än som är fallet vid sexdagars skolarbetsvecka, eleverna har ännu inte tillägnat sig den erforderliga studieteknik, som långläxor och betingsstudier kräver, varför de haft svårigheter med hemarbetets lämpliga fördelning, elevernas okontrollerade förvärvsarbete under lördagarna har motverkat syftet med femdagarsveckan, varjämte ett intensifierat nöjesliv under vecko-

283 slutet rest hinder för deras återhämtning under de skolfria dagarna, för familjer med barn på lägre stadier liar barntillsynen i en del fall vållat svårigheter. Sammanfattningsvis kan konstateras att de positiva erfarenheterna dominerar. Negativa iakttagelser redovisas framför allt frän skolformer under avveckling. Därvid framhålles i många fall att en övergäng till nya läroplaner kan medföra, att de väsentligaste svårigheterna reduceras eller helt avlägsnas. 2.6 Övriga synpunkter och förslag

Denna del av rapporterna anknyter i stor utsträckning till de frågeställningar, som anvisningarna aktualiserat. Bland annat må framhållas följande. 2.6.1 Lektionens längd. En lektionstid om 40 minuter anser flertalet lämplig. På högre stadier betraktas den dock som för kort, särskilt i samband med laborativ undervisning, önskemål uttalas om längre arbetspass, som skulle ge en lugnare arbetsrytm. 2.0.2 Antalet lektioner under skoldagen. Såsom framgått av det föregående anses skoldagen vara för lång i vissa skolformer. Önskemål uttalas att det maximala antalet lektioner skall uppgå till sju per skoldag. I kommuner med komplicerade skolskjutsanordningar förordas ytterligare minskningar i skoldagens genomsnittliga längd. Avkortningar av undervisningstiden anses bland annat kunna kompenseras dels genom slopandet av ytterligare ett antal friluftsdagar, dels genom minskning av antalet heldagsskrivningar. 2.6.3 Läsårets längd och uppdelning. I samband med uttalade klagomål över det begränsade antalet lovdagar fram-

föres i några fall tanken på en förlängning av läsåret. Åtskilliga r a p p o r t e r berör även läsårets uppdelning på tre terminer. I flertalet fall anses det dock att en dylik omläggning av skilda orsaker är praktiskt taget omöjlig att genomföra. Skolformer med avvikande läsår uttalar starka önskemål om att bli jämställda med övriga skolformer. 2.6A Alternativ till femdagars skolarbetsvecka saknas helt. Även om några rapportörer föreslår, att omläggningen uppskjuts, tills skolformer med äldre läroplaner avvecklats, anser ingen bibehållandet av sexdagarsvecka utgöra en realistisk lösning. 2.6.5 Fritidsverksamhet. Elevernas fritidsverksamhet uppmärksammas i en rad rapporter. Berörda kommuner h a r gjort vissa insatser för att bereda de unga möjligheter till fritidssysselsättningar. I en del fall redovisas också ett stort antal deltagande i studiecirklar, föreningsverksamhet m. m. I a n d r a fall anges, att den organiserade fritidsverksamheten mött ringa gensvar hos ungdomen, som själv vill disponera sin ledighet. Endast i ett fåtal fall rapporteras egentliga fritidsproblem. I några städer anses ungdomarna tillbringa alltför mycken tid i varuhusen och försumma att utnyttja den skolfria lördagen på ett lämpligare sätt. Kommunerna utanför tätorterna har iakttagit en motsatt effekt. Där bosatta ungdomar, som är elever vid respektive tätorters skolor, har tidigare under lördagarna efter skoldagens slut fördrivit en god del av eftermiddagen på skolorten. 2.7 Speciella förhållanden

2.1.1 Lärarhögskolan i Uppsala anser att metodiklektorernas handledning nå-

284 got försvåras, då antalet dagar per serieperiod reduceras. Vidare kommer betygsättningsbesöken att få mindre omfattning, om femdagars skolarbetsvecka genomföres. Hittills har lektorerna kunnat utnyttja lördagarna för detta arbete. Slutligen framhålles även, att femdagarsveckan föranlett en något ökad kvällsundervisning. 2.7.2 Fortsättningsskolan för döva flickor i Växjö anger, att erfarenheterna av femdagars skolarbetsvecka under läsåret 1964/65 var enbart goda. Under läsåret 1965/66 har däremot under förra delen av vårterminen uppstått fritidsproblem och anpassningssvårigheter för de njåntagna eleverna i årskurs 9. Skolan h a r därför återgått till sexdagars skolarbetsvecka. Endast i samband med helger och hemresor för samtliga elever tillämpas femdagarsveckans läsordning. 3 Resultat av försöksverksamheten enligt alternativen A och A:l 3.1 Alternativ A

Erfarenheterna av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under halva läsåret överensstämmer väl med de för alternativ B anförda iakttagelserna och synpunkterna. Flertalet kommuner, som tillämpat alternativ A, önskar emellertid övergå till alternativ B. Jämfört med alternativ B anses alternativ A förete vissa nackdelar. Perioderna med sexdagarsvecka infaller under vinterhalvåret, då det är mörkast och kallast och då vägarna är mest svårframkomliga. Planeringen av kurserna blir besvärliga, därigenom att skolarbetsveckorna har olika längd. Samverkan mellan lärare i fråga om övningsoch provuppgifter, betingsstudier o. s. v. försvåras, om kurserna inte genomgås parallellt i klassavdelningarna (jfr framställningen i bil. 2, under 2.2).

3.2 Alternativ A: 1

Fria lördagar under en fjärdedel av läsåret utgör enligt försöksrapporterna en föga tillfredsställande lösning. Femdagarsveckan bör utsträckas under en större del av läsåret. Flera rapportörer anser att den bör tillämpas hela läsåret. I regel förutsattes dock att en dylik förändring åtföljes av en timplanereduktion för vissa årskurser. Därjämte anses i en del fall läsårets längd och terminsindelning böra bli föremål för omprövning. 4

Sammanfattning

Skolstyrelsernas redogörelser och de som underlag för dessa ingivna rektorsrapporterna ger liksom bifogade skrivelser från föräldraföreningar och redovisningar av lokalt genomförda enkäter bland målsmän, lärare och elever uttryck för en positiv inställning till ett definitivt införande av femdagars skolarbetsvecka. Den positiva inställningen gäller nära nog undantagslöst i fråga om de obligatoriska skolformerna, medan vissa högre skolformer under avveckling uttrycker tveksamhet vad beträffar reformens genomförande, så länge de äldre läroplanerna tillämpas. Det genomgående och starkaste motivet för införande av femdagars skolarbetsvecka är enligt försöksrapporterna, att man inom den allmänna arbetsmarknaden i allt större omfattning övergår till femdagarsvecka under hela året. Skolan kan ej ställa sig utanför samhällsutvecklingen. Även det mindretal, som anser sexdagarsveckan vara pedagogiskt överlägsen, menar, att de sociala aspekterna till slut måste fälla utslaget. För de gymnasiala skolformerna gäller enligt den i rapporterna framförda uppfattningen, att femdagarsveckan både förutsätter och befrämjar självständigare studieformer, där kortläxor er-

285 sättes med längre, sammanhängande hemuppgifter. Den studierådgivning och studieträning, som blir nödvändig för

de årgångar elever, vilka inte vant sig vid ett sådant arbetssätt, anses kräva särskild uppmärksamhet.

BILAGA 4 Studieprestationer v i d t v å olika typer a v arbetstidsutläggning i grundskolan E n j ä m f ö r a n d e undersökning av Eve

1 Problem och avgränsning sökningsuppgifter

av under-

Från och med läsåret 1958—1959 har det i olika delar av landet bedrivits viss försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka vid skolor av varierande typ. En redogörelse härför har lämnats av Skolarbetstidsntredningen i föreliggande betänkande. I samverkan med SÖ och KöY påbörjade Skolarbetstidsutredningen under läsåret 1964—1965 även en s. k. särskild försöksverksamhet i avsikt att pröva vissa inom utredningen utarbetade alternativa lösningar för tillämpande av femdagars skolarbetsvecka. Genom denna försöksverksamhet skulle ytterligare erfarenheter i fråga om effekten av femdagars arbetsvecka i skolan beträffande en rad organisatoriska, skolhygieniska och ekonomiska frågor kunna inhämtas. I samband med den särskilda försöksverksamheten har utredningen också beretts möjligheter att genomföra speciella undersökningar för mera ingående studier av valda problem av psykologisk, pedagogisk och sociologisk art. E n ä r de sistnämnda problemkomplexen i stor utsträckning griper in i varandra har det vid dessa undersökningars planering och genomförande be-

Malmquist

funnits naturligt och angeläget med en viss samordning och samverkan mellan olika forskargrupper. Samtidigt har emellertid av praktiska skäl en viss uppdelning i fråga om ansvaret för olika undersökningsavsnitt ansetts önskvärd. Den undersökning som här rapporteras har endast haft det begränsade syftet att studera effekter av förändringar i skolans arbetstidsutläggning i fråga om undervisningsresultaten. Undersökningar rörande en rad andra pedagogiska, psykologiska och sociologiska problem, som är aktuella i detta sammanhang, har utförts av andra forskargrupper och blivit föremål för särskilda rapporter. Av åtskilliga skäl som redovisas i föreliggande betänkande har det ansetts angeläget, att den särskilda försöksverksamheten skulle omfatta speciella psykologisk-pedagogiska och sociologiska undersökningar beträffande såväl grundskolan som gymnasiet och andra jämförbara skolformer. Med hänsyn till bl. a. förestående förändringar beträffande utformningen av gymnasiet och a n d r a högre skolformer, bristen på lämpliga mätningsinstrument m. m. har emellertid Skolarbetstidsutredningen beslutat att avstå från att låta utföra speciella undersökning-

287 ar angående effekten av skolarbetstidens utläggning på femdagars vecka beträffande undervisningsresultaten för nämnda högre skolformer och begränsa sådana undersökningar till grundskolan. Dock har studier beträffande frågor sådana som elevernas och lärarnas arbetsbörda, fritidens användning etc. genomförts såväl inom ramen för den obligatoriska skolan som inom högre skolformer. Inom utredningen har diskuterats flera olika alternativa anordningar vid ett införande av femdagars skolarbetsvecka. Enligt alternativ A förutsattes femdagars skolarbetsvecka införd under en begränsad del av läsåret — högst halva läsåret. Enligt alternativ B tankes femdagars skolarbetsvecka införd under hela läsåret. En studie av effekten av femdagarsvecka tillämpad under hälften eller en fjärdedel av läsåret (Skolarbetstidsutredningens alternativ A) har av olika skäl bedömts vara mindre fruktbar i detta sammanhang. En mera påtaglig inverkan på undervisningsresultaten av en till fem dagar förkortad arbetsvecka kan man knappast förvänta att finna om försöken utföres endast enligt alternativ A och framförallt ej om de omfattar endast en så pass kort tidsrymd som 10 veckor under ett läsår. I den hittills bedrivna försöksverksamheten enligt alternativ A har merparten av lördagsledigheten i majoriteten av försökskommunerna uttagits u n d e r maj och september. Dessa månader kan knappast anses vara representativa perioder av ett läsår vare sig beträffande intensitet i skolarbetet eller då det gäller möjligheterna till verksamhet av olika slag för eleverna under fritiden. Överväganden av denna art ledde oss till att exkludera försökskommuner som tillämpade femdagarsvecka enligt al-

ternativ A från ett deltagande i undersökningen och att besluta oss för att begränsa densamma till att omfatta endast kommuner med grundskola som tillämpade femdagarsvecka hela läsåret (Skolarbetstidsutredn ingens alternativ B). Enligt utredningsdirektiven har som allmän princip för tillämpningen av femdagars arbetsvecka i skolan gällt, att inga rubbningar tillåtits ske i fråga om mål och slutnivåer för respektive utbildningsformer eller för enskilda ämnen. Någon timplanereduktion i egentlig mening har alltså ej företagits. Samma läroplaner med tillhörande timplaner som gäller för sexdagars skolarbetsvecka h a r följts också vid tillämpningen av femdagarsvecka enligt alternativ B. Det h a r dock visat sig nödvändigt att vid femdagarsvecka avkorta lektionstidens längd med 5 minuter för lektion, som omfattar 45 minuter eller däröver, för att vid behov ytterligare en lektionstimme dagligen skulle kunna inplaceras på schemat utan att den sammanlagda längden av skoldagen skulle överskrida vad som bedömts rimligt ur bl. a. pedagogiska, skolhygieniska och sociala synpunkter. Den genom lektionsavkortningen minskade undervisningstiden h a r kompenserats genom följande åtgärder, som innebär avvikelser från bestämmelserna i gällande skolstadga: a) antalet lovdagar under läsåret h a r reducerats från 15 till 6 b) det maximala antalet friluftsdagar har reducerats från 12 till 10. Dessutom har vid tillämpningen av femdagarsvecka enligt det alternativ, som följts i undersökningen (alternativ B), avvikelser från gällande skolstadga skett i nedanstående avseenden: c) elevernas skolarbete h a r varit fördelat på fem av veckans dagar (måndagar t. o. m. fredagar) och

288 d) vid behov har ytterligare en lektion kvens härmed har det inlagts pauser per dag upptagits på schemat utöver det mellan olika lektionstillfällen i skolans i skolstadgans bestämmelser angivna an- arbetsdag. talet. Längden av en övningsperiod likDe vidtagna förändringarna i arbets- som längden av intervaller mellan övtidsutläggningen för klasser med fem- ningsperioder, som avses leda till optidagars skolarbetsveeka h a r medfört att mal effektivitet, varierar emellertid från dessa klasser fått vidkännas en genom- person till person, bl. a. med personens snittlig minskning av den årliga under- mognad, begåvning, föregående erfarenvisningstiden med approximativt 4 %. heter, trötthetsgrad etc. samt med en Samtidigt har antalet lektioner per läsår mängd andra faktorer i inlärningssituaökat med omkring 4 %. tionen sådana som lärarens person och Vilken effekt h a r då h ä r relaterade kapacitet, motivationen, inlärningsmaförändringar beträffande arbetstidsut- terialets art o. s. v. läggning inom grundskolan på underDe förändringar beträffande fördelvisningsresultaten ? ningen och omfattningen av den effekUppstår påtagliga differenser i un- tiva arbetstiden i skolan som följer av dervisningsresultatnivån mellan klasser en tillämpning av femdagars arbetssom tillämpar femdagars skolarbetsvee- vecka i skolan enligt alternativ B är, ka under hela skolåret och klasser med som framgår av här lämnad redogörelse, sex dagars skolarbetsveeka? av relativt ringa storleksordning. Detta är den huvudfråga undersökBland de nackdelar en skolarbetsningen vill söka få besvarad. tidsfördelning av den i försöksverksamTillgängliga forskningsresultat från heten prövade modellen för femdagarsinlärningspsykologin rörande effekten vecka kan tänkas innebära, vill vi h ä r av olika typer av fördelning av tiden sammanfattningsvis nämna följande: för inlärning av stoff av olika slag ger ej a) Den årliga effektiva undervisningsnågon klar ledning för en formulering av tiden blir något mindre. hypoteser för här redovisad undersökb) Antalet lovdagar och friluftsdagar ning. (Se översikter av forskningslitte- minskas. ratur inom området av t. ex. Estes, 1954 c) Veckans lektionstillfällen fördelas och 1960; Hilgard, 1958; Gagné, 1965; på fem dagar i stället för sex. Hilgard och Marquis, 1961; Kausler, d) Vissa dagar kan det bli 8 lektions1966.) tillfällen under en och samma dag i Försåvitt vi h a r kunnat finna, har stället för som nu vid sexdagarsvecka det i tidigare studier av problem i sam- maximalt 7. (Genom att lektionstiden band med fördelad och koncentrerad är generellt minskad till 40 minuter, inlärning ej framkommit resultat som blir dock den sammanlagda undervishar en mera påtaglig relevans till denna ningstiden under en skoldag i detta fall undersökning. endast högst 20 minuter längre vid Visserligen är det sedan länge klar- femdagarsvecka.) lagt att en viss utspridning av övningsÅ andra sidan kan möjligen det förtillfällena i allmänhet har en positiv längda veckoslutslovet vid femdagarseffekt beträffande inlärningen (se t. ex. vecka ha vissa positiva effekter för Estes, 1955; Underwood och Richard- elevernas attityder till skolan, som i sin son, 1955 och 1956; Björkman, 1958; tur kan påverka prestationsnivån. Melton, 1964; Staats, 1964). I konseDessutom kan det förhållandet, att an-

289 talet lektionstillfällen under ett läsår är omkring 4 % större vid femdagarsvecka enligt det prövade alternativet än vid sexdagars vecka förmodas ha en viss förhöjande effekt på studieprestationsnivån. Även om man utgår från att en fördelning av ett antal lektionstillfällen under sex dagar skulle vara något mera effektiv än en fördelning av ungefär motsvarande antal på fem dagar, så är det, med tanke på att det är så många andra faktorer än fördelningen av elevernas arbetstid i skolan som influerar på prestationsnivån i fråga om kunskaper och färdigheter, knappast att förvänta, att de vidtagna förändringarna vid femdagarsvecka skall slå ut i form av skillnader beträffande undervisningsresultatnivå vid jämförelse med sexdagarsarbetsvecka. Vi har fördenskull i denna undersökning för prövning uppställt följande huvudhypotes: Klasser i grundskolan med femdagars skolarbetsvecka uppvisar lika goda genomsnittliga studieprestationer mätt med konventionella prov som klasser med sexdagars skolarbetsvecka.

2 Undersökningens uppläggning och genomförande. Använda statistiska metoder 2.1 Undersökningsplan

Som redan nämnts har undersökningens omfattning begränsats i fråga om skolform till att gälla enbart grundskolan. Av naturliga skäl h a r det inte varit möjligt att inom en rimlig tidsram kunna låta samtliga årskurser och ämnen i grundskolan bli föremål för studium härvidlag. En stark restriktivitet h a r varit nödvändig. Vi bestämde oss för 19—614814

att koncentrera studien till två års* kursnivåer endast, och då välja de som kunde tänkas bjuda mest av intresse i detta sammanhang. Urvalet av ämnen och årskurser för den avsedda undersökningen befanns även bli starkt beroende av tillgången på standardprov och andra enligt godtagbara principer konstruerade och standardiserade kunskaps- och färdighetsprov och av den roll man avsåg att tilldela standardproven i mätningsproceduren. Standardprov finns f. n. utarbetade endast för årskurserna 3, 6 och 8 i grundskolan. Dessutom finns tillgängliga ett begränsat antal standardiserade kunskaps- och färdighetsprov för olika ämnen i vissa årskurser inom den nioåriga obligatoriska skolans ram. Väljer man att låta slutvinjetten av försöksperioden i viss utsträckning tecknas via resultaten å standardproven, kommer endast de ovan nämnda årskurserna i fråga. Standardproven kan emellertid också tänkas bli använda för kontroll av utgångsläget för de båda jämförelsegrupperna. Vid en begränsning av undersökningen till två årskurser i grundskolan föreföll oss följande två alternativ de mest givande: alternativ 1: årskurserna 3 och 8, alternativ 2: årskurserna 4 och 7. Om alternativ 2 valdes kunde under vårterminen 1964 givna standardprov i årskurserna 3 och 6 förutsättas bli insamlade och använda för kontroll av utgångsläget. Dessa provresultat kunde eventuellt kompletteras med resultaten av ett allmänbegåvningsprov och ytterligare några kunskaps- och färdighetsprov, framförallt i något eller några orienteringsämnen givna vid höstterminens början i respektive årskurs 4 och 7 läsåret 1964—1965. Vid försöksperiodens slut skulle då ges särskilda för

290 ändamålet utvalda eller konstruerade prov. Om alternativ 1 valdes, borde särskilt konstruerade kunskaps- och färdighetsprov färdigställas för kontroll av utgångsläget, medan tillgängliga standardprov för årskurserna 3 och 8 finge ingå i det testbatteri, som skulle användas vid prövningarna efter försöksperiodens slut vårterminen 1965. Efter ingående överväganden bestämde vi oss för att förfara enligt alternativ 1 h ä r ovan. Av de läroämnen som finns upptagna på timplanen för respektive årskurser beslöt vi medtaga följande i undersökningen: årskurs 3: svenska och matematik, årskurs 8: svenska, matematik, engelska, historia, fysik och kemi. De valda ämnena representerar ca 70 % av den totala tid som enligt timplanen anslås för läroämnen å respektive årskurser. Den undersökningsmodell 1 vi valt för h ä r redovisade studie kan i vissa avseenden åskådliggöras med en enkel tablå av nedanstående utseende. Tänkbart hade givetvis varit att införa en experimentgrupp 2, till vilken kunde föras klasser ur kommuner med sexdagarsvecka under läsåret 1963— 1964 och femdagarsvecka under en viss del av läsåret 1964—1965 och sexdagarsvecka under den övriga delen av samma läsår. Av olika under 1 anförda skäl har vi emellertid avstått från en sådan utvidgning av undersökningen.

Sammanfattningsvis fastställdes efter här gjorda överväganden följande plan för undersökningen: 1. Den skulle genomföras enligt experimentgrupp- och kontrollgruppsmetod under läsåret 1964—1965. 2. Den skulle begränsas till årskurserna 3 och 8 i grundskolan. 3. Från de i undersökningen deltagande skolkommunerna skulle det ur vardera försöksgruppen utväljas 24 klasser från årskurs 3 och 24 klasser ur årskurs 8. Undersökningen skulle på så sätt komma att omfatta sammanlagt 96 klasser med ca 2 200—2 500 elever. 4. För kontroll av utgångsläget beträffande allmänbegåvning och resultatnivå i fråga om kunskaper och färdigheter inom olika ämnesområden skulle en serie mätningar genomföras parallellt i de båda försöksgrupperna vid början av höstterminen 1964. De båda jämförelsegrupperna skulle sedan utsättas för en ny serie prov vid slutet av undersökningsperioden vårterminen 1965.

2.2 Undersökningens genomförande Undersökningen genomfördes i enlighet med här skisserad plan under läsåret 1964—1965. Mätningarna vid höst1 Den undersökningsmodell som använts, överensstämmer i sina huvuddrag med det förslag till design för en dylik studie som redan 1962 utarbetats av en forskargrupp i Göteborg bestående av Karl Gustaf Stukat, Bengt-Erik Andersson och Erik Wallin. (P.M. rörande eventuell undersökning av effekten av femdagars arbetsvecka i skolan, 26.11. 1962.)

Form av skolarbetstidsutläggning och årskursnivå i grundskolan Försöksgrupp Experimentgrupp Kontrollgrupp

Läsåret 1963—1964

Läsåret 1964—1965

sexdagarsvecka årskurserna 2 och femdagarsvecka enl. Skolarb.tidsutredn. alt. B åskurserna 3 7 och 8 sexdagarsvecka årskurserna 2 och sexdagarsvecka årskurserna 3 och 8 7

291 terminens början och vårterminens slut administrerades centralt från Statens Försöksskola i Linköping. 1 Därifrån utsändes till särskilt utsedda lokala försöksledare 2 instruktioner angående organisationen och genomförandet av de olika testningsperioderna, behövliga mätningsinstrument etc. De lokala försöksledarna h a r engagerat testningskunniga lärare eller psykologer (ej ingående i undersökningspopulationen) att utföra de anbefallda testningarna. Försöksledarna h a r jämväl svarat för att testningarna utfördes enligt den centrala försöksledningens intentioner. All rättning och utvärdering av insamlade testdata har skett centralt genom förf:s försorg. 2.3 Statistiska metoder använda vid bearbetningen av undersökningsdata3

1 a) Reliabilitetskoefficienter h a r för vissa prov beräknats genom en modifikation av Kuder — Richardsons formel 21, utarbetad av Tucker (se Tucker, »A note on the estimation of test reliability by the Kuder — Richardson formula 20», Psychometrika, 1949:14, sid. 117—119): r =

->

n—1

a]

där n = antal items <r2 = variansen för hela testet p = medeltalet av proportionen rätt svar för alla items q = l— p <r| = variansen för proportionen r ä t t a svar. b) För Johannessons attitydtest »Hur tycker du»? h a r en »internal consistency»-koefficient beräknats enligt Cronbachs formel

n X

~

n~~l

(1 — 2 a\) (jfr. Guilford, ^2

1954, sid. 385)

där n = antal items a2i = variansen för item i a2 = variansen för hela testet. 2. Medeltal och varianser för olika klasser och försöksgrupper i samtliga variabler h a r beräknats maskinellt (enligt gängse formler) genom ett p r o gram för SAAB 21, utarbetat av fil. kand. H. österberg och pol. mag. C.-O. Gissdal, SAAB:s dataavdelning, Linköping. Medelfel och t-värden för differensen mellan experiment- och kontrollgrupp i samtliga variabler h a r beräknats manuellt enligt gängse formler. 3. Efter transformation av samtliga klassmedelvärden i olika variabler till en standardpoäng och summering av olika bas- respektive kriterievariabler (på sätt som anges i samband med redogörelsen för analysresultaten) h a r differensen mellan de båda försöksgrupperna med avseende på dessa sammansatta variabler prövats genom kovariansanalys (enligt Edwards, Experimental Design in Psychological Research, 1964, kap. 16). varvid varje klassmedeltal betraktats som en observation (N = 48 för vardera å r s k u r s e n ) . Dessa beräkningar h a r utförts manuellt. 1 Förf. har härvid biträtts av fil. lic. Harald Eklund, Linköping. 2 Som lokala försöksledare i samband med undersökningen har tjänstgjort: Rektor Stig Stenbom, Södertälje, Rektor Rune Lindgren, Växjö, Skolpsykolog Martin Åberg, Karlstad, Ämneslärare Olle Strömbäck, Kalix, Adjunkt Per-Arne Aronsson, Nässjö, Lektor Gösta Sjöberg, Kalmar, Rektor Hans Ekholm, Skövde, Rektor Holger Lindgren, Boden. 3 Vid den statistiska bearbetningen av materialet har förf. biträtts av fil. mag. Hans Grundin, Linköping.

292 3 Metoder för urval av försöksorter och klasser. Redogörelse för i undersökningen ingående populationer Ur vetenskaplig synpunkt hade det helt givet varit mycket önskvärt, om urvalet av de skolkommuner, som skulle ingå i undersökningen och också fördelningen av dessa på olika försöksgrupper kunnat ske genom ett slumpmässigt förfaringssätt. Detta h a r emellertid icke varit möjligt. Vi h a r varit hänvisade till att göra vårt urval av skolkommuner för experimentgruppen bland de 5 kommuner som accepterat inbjudan om deltagande i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret 1964— 1965. Eftersom en av dessa kommuner — Alnö — i avsevärd mån avviker från de övriga i åtskilliga avseenden, så t. ex. beträffande urbaniseringsgrad, antal parallellklasser i grundskolan, förekomst av femdagarsvecka inom näringslivet etc. — medtogs denna ej i undersökningen. De 4 övriga skolkommunerna — Södertälje, Växjö, Karlstad och Nederkalix — h a r vi låtit bilda undersökningens experimentgrupp. Inom var och en av dessa kommuner h a r vi gen e m lottning från samtliga normalklasser i vardera av årskurserna 3 och 8 i grundskolan nämnda läsår dragit ett stickprov av 6 klasser. Urvalet av skolkommuner inom undersökningens kontrollgrupp h a r skett i samråd med Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut. En riktpunkt för detta urval av undersökningens kontrollorter h a r varit, att de bl. a. beträffande storlek, befolkningstäthet, bebyggelsetyp, näringslivsstruktur, geografiskt läge, förekommande typ av obligatorisk skola och förekomsten av femdagarsvecka i näringslivet br>rde vara så likvärdiga motsva-

rande skolkommuner som möjligt. Med dessa utgångspunkter uttogs nedanstående kommuner inom vilka genomgående sexdagars skolarbetsvecka skulle tillämpas under hela läsåret 1964— 1965, att ingå i undersökningens kontrollgrupp : Nässjö, Kalmar, Skövde och Boden. På samma sätt som inom experimentgruppens kommuner uttogs genom ett lottningsförfarande ett stickprov på 6 klasser från samtliga normalklasser i vardera av årskurserna 3 och 8 inom var och en av kontrollorterna. Sammanlagt har på så sätt 96 klasser indragits i undersökningen — 48 klasser från vardera försöksgruppen. Som framgår av tabell nr 1 uppgick det totala antalet elever som i klassförteckningarna registrerats som tillhöriga de båda jämförelsegrupperna vid början av höstterminen 1964 till 2 401. Av dessa deltog 2 358 i bastestningarna vid höstterminens början. F r å n denna utgångspopulation noterades ett bortfall av 155 elever vid eftertestningarna i slutet av vårterminen 1965. Orsakerna till detta bortfall, som omfattar ca 6—7 % av de olika försöksgrupperna, torde främst vara sjukdom eller ledighet under eftertestningsperioden samt avgång från klassen under läsåret. En mera detaljerad redovisning för denna och a n d r a typer av bortfall i undersökningen lämnas i det följande. Olika typer av bortfall en.

i

undersökning-

Fyra olika typer av bortfall h a r förekommit i undersökningen: 1. Elever som inte deltagit i vare sig för- eller eftertestningarna. Det rör sig h ä r om ett litet antal elever (mindre än 2 %), och orsaken kan till stor del antas vara avgång från respektive klasser. Det är t. ex. tänkbart, att klassförteckningarna i vissa fall inte korrige-

293 Tabell nr 1. Antal i undersökningen deltagande skoldistrikt, klasser och elever i olika försöksgrupper samt omfattningen av bortfall av olika typer

Exp. grupp

Kontr. grupp

Exp. grupp

Kontr. grupp

Exp. grupp

Kontr. grupp

Exp. + Kontr. grupp

3. Totala elevantalet vid ingången av ht 1964

1 156

2 401

4. Antal elever, som deltagit i förtestn. ht 1964

1 129

2 358

5. Antal elever, som deltagit i ef tertestn. v t 1965

1 052

1 151

2 203

6. Bortfall vid eftertestn. jämfört med totala elevantalet .

40 1

37 1

64 1

57 1

7. Bortfallet (rad 6) uttryckt i procent av totala elevantalet ( = summa bortfall av typ 1 och 2 enl. redovisn.)

8.2 %

6.9 %

9.9 %

8.0 %

9.2 %

7.6 %

8,3 %

1. Antal skoldistrikt

1 Totalt Åk 3 och Åk 8

Åk 8

Åk 3

Ytterligare bortfall har förekommit vid enstaka delprov. (Se tabellbilagor.)

rats med hänsyn till flyttningar och klassbyten före eller vid början av höstterminen. 2. Elever som deltagit i förtestningarna men ej i eftertestningarna. Denna typ av bortfall omfattar ytterligare 6 ^-1 % av de olika försöksgrupperna. Orsakerna torde främst vara sjukdom eller ledighet under eftertestperioden samt avgång från klassen under läsåret. 3. Elever som deltagit i eftertestningarna men ej i samtliga deltest. Omfattningen av detta bortfall varierar för olika deltest och försöksgrupper mellan 3 och 6 % av det totala elevantalet. Orsaken torde så gott som uteslutande vara tillfällig sjukdom eller ledighet vid testtillfället. 4. Vid eftertestningarna i årskurs 8 h a r insamlandet av standardprovsresul-

tat genom de lokala försöksledningarnas försorg inte fungerat helt tillfredsställande, med påföljd att resultat för enstaka prov saknas för hela klasser (3—4 klasser vardera vid proven i matematik, svenska och engelska). Bortfall av denna typ har till övervägande delen drabbat kontrollgruppen. Som framgår av ovanstående översikt h a r bortfallet vid enstaka prov i eftertestningarna varit relativt stort. Bortsett från typ 4 är bortfallet i stort sett jämnt fördelat på experiment- och kontrollgrupp. Det är också genomgående fråga om sådana typer av bortfall, som normalt förekommer vid undersökningar av detta slag. De tänkbara orsakerna till bortfallen kan inte antas ha samband med någon faktor av betydelse för undersökningens resultat.

294 Även om bortfallet medför en något minskad tillförlitlighet i den statistiska analysen av data från undersökningen, finns det således ingen som helst anledning att anta, att någondera försöksgruppen därigenom gynnats eller missgynnats mer än den andra. Beträffande bortfallets omfattning i olika försöksgrupper se tabell n r 1 ovan.

4 Beskrivning av i undersökningen använda evalueringsinstrument 4.1 Årskurs 3 / . Basvariabler. Som mått på allmänbegåvningsnivån i de båda jämförelsegrupperna i årskurs 3 i utgångsläget för undersökningen i början av höstterminen 1964 användes ett grupprov för årskurs 2 utarbetat av Egidius, omfattande sex delprov. Läsförmågan mättes med 3 olika grupprov för lågstadiet; rättstavningsförmågan med ett grupprov för vårterminen i andra årskursen; skrivhastighet och skrivkvalitet med ett gruppprov i avskrivning för höstterminen i årskurs 3 samt matematikförmågan med 3 olika prov för höstterminen i årskurs 3. Samtliga prov i variabelförteckningen för årskurs 3 n r 2—10 är utarbetade av förf. 2. Kriterievariabler. I sluttestningarna för undersökningen i slutet av årskurs 3 vårterminen 1965 användes de av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm utgivna standardproven i svenska för årskurs 3 (omfattande 9 delprov) samt matematik för årskurs 3 (omfattande 3 delprov). Dessutom inkluderades i sluttestningarna instrument för mätning av rättstavningsförmågan (Rättskrivningsprov för årskurs 3) samt skrivhastighet och

skrivkvalitet (Avskrivningsprov för årskurs 3). De båda sistnämnda proven är utarbetade av förf. En mera ingående beskrivning av de i årskurs 3undersökningen ingående variablerna ges i det följande. Reliabilitetsdata för prov använda i årskurs 3 anges i det följande (tabell nr 2). Ett par av matematikdelproven h a r ej särskilt höga reliabilitetskoefficienter, men de får även de betraktas som godtagbara med tanke på att de användes endast för gruppjämförelser och med tanke på att de för dessa framräknade K. R.-koefficienterna tenderar att ge för låga värden. Variabelförteckning

för årskurs

3.

1. Egidius' grupprov för årskurs 2, allmänbegåvningsprov omfattande sex delprov/begreppsbildning, konkret; synonymer; begreppsbildning, abstrakt; motsatser; pussel; lika föremål/samtliga med tidsbegränsning. (Se f. ö. förf. :s instruktioner för provet, stencil från Skandinaviska Testförlaget AB). 2. Lästest 8, utarbetat av Eve Malmquist, grupptest i tyst, förstående läsning för lågstadiet. 3. Lustest 9, utarbetat av Eve Malmquist, grupptest för lågstadiet: läshastighet vid tyst läsning av enklare prosatext. 4. Lästest 10, utarbetat av Eve Malmquist, grupptest i tyst läsning för lågstadiet — ordförståelse. (Betr. 3—4 se f. ö. Malmquist, Anvisningar och normer för läsåret 8, 9 och 10, Linköping 1963). 5. Rättstavningsprov för andra årskursen i grundskolan, utarbetat av Eve Malmquist, grupprov omfattande 26 o r d inplacerade i meningar, som läses u p p för eleverna. 6—7. Avskrivningsprov, utarbetat av Eve Malmquist, Grupprov innefattande

295 Tabell nr 2. Reliabilitetsdata m. m. för prov, använda i årskurs 3 (Numren hänför sig till variabelförteckningen) Nr

Prov

Typ av items

1. 2. 3. 4. 5. 6—7. 8.

Egidius' grupprov. MC MC Lästest 8 MC MC Lästest 10 Rättstavningsprov CR Avskrivningsprov . — Matematikprov I. . CR

9. 10. 11.

Matematikprov I I . CR Matematikprov III CR SP Svenska MC

12.

SP Matematik

Antal items

Reliabilitet

92 33 20 24 26

0,92i 0.971 0,94 0,89 0,89i

Split-half koeff.

0,78

14 10 89

0,88 0,73 0,49— 0,722 0,72— 0,88 0,79i

Tuckers modif. av K R 21 vid rektangulär fördeln. av Pi

f CR, JMC

Rättstavningsprov CR 13. 14—15 Avskrivningsprov . —

—

52 24

Anmärkningar

»

»

»

»

»

K R 21

» »

K R 20 för olika delprov (8 st.) K R 20 för olika delprov (3 st.) K R 21

—

MC = multiple choice CR = constructed response 1 Av förf. eller utgivaren uppgiven reliabilitet. 2 Ljung, The adolescent spurt Uppsala 1965, s. 201. avskrivning av en enkel prosatext. Två variabler registreras: antal skrivna bokstäver och antal fel skrivna ord. 8. Matematikprov I, grupprov i addition (obenämnda uppgifter), tidsbegränsat. 9. Matematikprov II, grupprov i addition, subtraktion multiplikation och division (obenämnda uppgifter), tidsbegränsat. 10. Matematikprov III, grupprov i problemlösning (benämnda uppgifter) med tillämpning av de fyra räknesätten. (Proven 8—10 är utarbetade av Eve Malmquist.) 11. Standardprov i svenska för årskurs 3, utgivna av Skolöverstyrelsen och lärarhögskolan i Stockholm, omfattande nio delprov (LF, OK, LH, BK, DP, SPR, UT, JP, RS). 12. Standardprov i matematik för årskurs 3, utgivna av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm, omfattande tre delprov (MS, HR, P R ) .

13. Rättskrivningsprov för tredje årskursen i grundskolan, utarbetat av Eve Malmquist, grupprov omfattande 24 ord inplacerade i meningar, som läses upp för eleverna. 14—15. Avskrivningsprov, utarbetat av Eve Malmquist, samma typ av prov som nr 6—7.

4.2 Årskurs 8 1. Basvariabler. Utgångsläget i de båda jämförelsegrupperna beträffande allmänbegåvningsnivån testades med användning av DBA (differentiell begåvningsanalys). Detta prov omfattar 6 delprov och är utarbetat av Kjell Härnqvist. Attityden till skolsituationen och till lärarna i skolan mättes med hjälp av attitydtestet »Hur tycker du?», som är utarbetat av Ingvar Johannesson. Som mått på förmågan i engelska och svenska användes några prov utar-

296 betade vid Lärarhögskolan i Stockholm (de ingår i formulär Diff. 59: 1 ) . Matematikförmågan slutligen testades i basläget genom två prov i matematik — ett för vardera allmän och särskild kurs — utarbetade av Perolof Bergqvist. 2. Kriterievariabler. I sluttestningarna i slutet av vårteminen 1965 använde vi standardproven i svenska (omfattande 7 delprov), matematik (omfattande 5 delprov) samt engelska (omfattande 3 delprov) — samtliga för årskurs 8 i grundskolan och utarbetade av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm. Dessutom medtogs i slutttestningarna kunskapsprov i historia (utarbetat av Lennart Ahl och Harald E k l u n d ) , fysik (utarbetat av Torsten Ahlsten och Harald Eklund), och kemi (utarbetat av Enoch Görfelt och Harald Eklund) samt samma attitydtest, som gavs vid bastestningarna höstterminen 1964 »Hur tycker du?», utarbetat av Ingvar Johannesson. Mera ingående beskrivning av de använda testen ges i variabelförteckning för årskurs 8 h ä r nedan. Reliabilitetsdata m. m. för de i årskurs 8 använda proven ges i det följande (tabell nr 3 ) . För proven i matematik, fysik och kemi redovisas som synes relativt låga reliabilitetskoefficienter. Med beaktande av att dels de för dessa prov beräknade K. R.-koefficienterna tenderar att ge för låga värden och dels att proven i undersökningen endast använts för gruppjämförelser, får de angivna reliabilitetskoefficienterna anses vara fullt tillfredsställande. Variabelförteckning

årskurs 8

1. DBA (differentiell begåvningsanalys), testbatteri utarbetat av Kjell Härnqvist: delproven 1—6 (likheter, motsat-

ser, bokstavsgrupper, figurserier, klossar, plåtvikning) varav de första mäter verbala, de två följande abstrakt-logiska och de två sista spatiala faktorer (se f. ö. författarens Manual till DBA, Skandinaviska Testförlaget AB.). 2. Attitydtestet »Hur tycker du?», utarbetat av Ingvar Johannesson (ingår i formulär Diff. 59: 1, Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska institutionen) omfattande items rörande attityden till skolsituationen och till lärarna. 3. Engelska — läsförståelse, prov utarbetat vid Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska institutionen (ingår i formulär Diff. 59: 1) omfattande tio textstycken på engelska med tillhörande frågor av flervalstyp. 4. Svenska — läsförståelse, prov utarbetat vid Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska institutionen (ingår i formulär Diff. 59: 1), omfattande tio textstycken med tillhörande frågor av flervalstyp. 5. Prov i matematik för årskurs 8 vid höstterminens början — allmän kurs, utarbetat vid Statens Försöksskola i Linköping av Perolof Bergqvist, p å grundval av kursplanen för allmän kurs i matematik för årskurs 7 i Läroplan för grundskolan. 6. D:o — särskild kurs, utarbetat vid Statens Försöksskola i Linköping av Perolof Bergqvist, på grundval av kursplanen för särskild kurs i matematik för årskurs 7 i Läroplan för grundskolan. 7. Standardprov i matematik för årskurs 8, utgivna av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm (SP 8 Ma 1965) — allmän kurs, omfattande 5 delprov (NR, HR, LO, GF, T R ) . 8. D:o — särskild kurs, omfattande 5 delprov (EOA, HR, GF, TR, GEO). 9. Standardprov i engelska för årskurs 8, utgivna av Skolöverstyrelsen

297 Tabell nr 3. Reliabilitetsdata

m. m. för prov använda

i årskurs

(Numren hänför sig till variabelförteckningen ovan) Typ av items

Antal items

Reliabilitet

Anmärkningar

1. DBA

MC

0,86—0,90!

2. Attitydtest.

MC

0,76

3. Engelska—lf 4. Svenska—lf 5. Matematik—allm. kurs

MC MC CR

30 32 14

0,81 2 0,92 2 0,70

Split-halfkoeff. för de enskilda deltesten a-koeff. enl. Cronbachs formel (se sid. 14) Split-half koeff. Split-half koeff. Tuckers modif. av K R 21 vid rektangulär fördeln. av Pi

6. Matematik—särsk. kurs 7. SP Matematik—allm. kurs 8. SP Matematik—särsk. kurs 9. SP Engelska—allm. kurs 10. SP Engelska—särsk. kurs 11. SP Svenska

CR

0,74

CR

0,88!

K R 20

CR

0.83 1

K R 20

1 K R 20

1 K R 20 K R 20 för »Läsning» (4 delprov) resp. »Skrivning» (3 delprov) Tuckers modif. av K R 21 vid rektangulär fördeln. av Pi

Nr

Prov

MC

0.90 MC MC

79 77+lh

0.90 0,91, 0,94x

12. Historia.

MC

0,92

13. Fysik. 14. Kemi. 15. - 2

MC MC

42 44

0,75 0,79

MC = multiple choice. CR = constructed response. 1 Av förf. eller utgivaren uppgiven reliabilitet. 3 Enl. Svensson, Ability grouping . . . ., Uppsala, 1962, s. 80. och Lärarhögskolan i Stockholm (SP 8 E n g e l s k a 1965) — a l l m ä n k u r s , o m f a t t a n d e 3 d e l p r o v ( E L , EM, E A ) . 10. D : o — s ä r s k i l d k u r s , o m f a t t a n d e 3 d e l p r o v (EL, EM, E A ) . 1 1 . Standardprov i svenska för årskurs 8, u t g i v n a a v S k o l ö v e r s t y r e l s e n och Lärarhögskolan i Stockholm (SP 8 Svenska 1965), omfattande 7 delprov ( L F , OK, DA, SR, D P , R S , B K ) . 12. Kunskapsprov i historia, utarbetade vid Statens Försöksskola i Linköp i n g av L e n n a r t Ahl och H a r a l d Eklund. 1 3 . Kunskapsprov i fysik, utarbetade vid Statens Försöksskola i Linköping av Torsten Ahlsten och H a r a l d Eklund.

14. Kunskapsprov i kemi, utarbetade vid Statens Försöksskola i Linköping a v E n o c h Görfelt o c h H a r a l d E k l u n d . ( P r o v e n 12—14 ä r u t a r b e t a d e p å g r u n d v a l av de i L ä r o p l a n för g r u n d s k o l a n a n g i v n a k u r s p l a n e r n a för r e spektive ämnen i årskurs 8). 15. Atlitydtestet (se n r 2 o v a n ) .

»Hur

tycker

B Statistisk

av

undersöknings-

analys

du?»

resultaten 5.1 Redogörelse för arbetsgången Efter r ä t t n i n g o c h p o ä n g s ä t t n i n g av de i n d i v i d u e l l a t e s t r e s u l t a t e n e n l i g t d e för

298 respektive test fastställda normerna har för samtliga försöksklasser (både åk 3 och åk 8) medelvärden i de olika variablerna (nr 1—15 för åk 3; d:o för åk 8) beräknats på testpoängen genom maskinell bearbetning (på SAAB 21, SAAB:s dataavd., Linköping). De elever, som ej deltagit i eftertestningarna, hade dessförinnan uteslutits helt från undersökningen. Flera av de faktorer, som får antas påverka elevernas studieresultat, kan variera påtagligt från klass till klass men endast i mindre omfattning inom resp. klasser; särskilt gäller detta faktorerna lärarskicklighet och undervisningsmetod. Detta innebär, att en analys baserad på antalet individer i undersökningen skulle medföra en överskattning av det verkliga antalet frihetsgrader för variationer i de olika studieprestationsvariablerna, eftersom testpoängerna för olika elever inom samma klass inte är i statistisk mening oberoende observationer. Medelvärdena för de olika försöksklasserna i resp. variabler kan däremot antas vara praktiskt taget helt oberoende observationer (med reservation för att medelvärdena för två klasser inom samma skolenhet kan vara i någon mån beroende av varandra på grund av att de h a r gemensamma lärare). Vi h a r därför beslutat, att i den fortsatta analysen utgå från de på ovan angivet sätt beräknade klassmedelvärdena. F ö r att möjliggöra en sammanslagning av olika variabler och därigenom en analys av den sammanlagda studieprestationen i olika skolämnen har klassmedelvärdena i samtliga variabler transformerats till en gemensam skala enligt formeln

s

i

där X{j = värdet för klass / i variabeln i

n

v x

~Xl = ——-> d. v. s. medelvärdet för n samtliga klasser i resp. årskurs (n = 48) i variabeln i 8t = 4 / %i(Xfj y n

X,) , d. v. s. standardavvikels en för x f .

I de fall (enbart åk 8), där eleverna i en och samma klass på grund av olika kursval haft olika prov (i engelska och matematik) har medelvärdet för klassen i allmän och särskild kurs slagits samman, efter det att endera variabeln transformerats så att medelvärdet och spridning blivit desamma i båda variablerna, enligt formeln:

^A'XA-{-n(Sbfxs \s

v

+ k) /

•X-A + S =

nA + ns där nA och ns = antal elever i allmän resp. särskild kurs X& och X s = klassmedelvärdet för allmän resp. särskild kurs sA och s s = standardavvikelsen för allmän resp. särskild kurs —

k = XA

S

A

s

—

" Xs,

s varpå Z,j beräknats för hela klassen enligt ovan. De framräknade Z-värdena ha legat till grund för sammanslagning av olika studieprestationsvariabler. Sammanslagningen har skett så, att varje delprov inom ett ämne fått lika vikt och att därefter varje ämne fått lika vikt vid kombination av flera ämnen. Även de sammanslagna variablerna h a r givits medelvärdet 10. För årskurs 3 h a r följande sammanslagna variabler beräknats:

299 Za = 0.1 (Z 2 + Z 3 + Z 4 + Z 5 + Z 6 _ 7 ) + 0.25 (Z 8 + Z 9 ) z

=

9 Z n + Z13 + Z14_15

^ 7 + 8 + -^9 + 10 + Z U + Z 1 2 -f Z 1 3 -f- Z 1 4

Z C = 0.5(Z 5 + Z 6 _ 7 ) Z r i = 0 . 5 ( Z 1 3 + Z14_15) där de olika sifferindexen för Z hänför sig till numren i variabelförteckningen för årskurs 3. [Beträffande Z8_. resp. Z ^ ^ bör påpekas, att de båda variabler, som registrerats vid vardera avskrivningsprovet (nr 6 och 7 resp. 14 och 15), h a r sammanslagits på så sätt, att X6 och Xu (antal skrivna bokstäver) minskats med 4,4-X 7 resp. 4,5-X15 (antal fel skrivna ord gånger genomsnittligt antal bokstäver per ord i resp. prov.) ] Antalet variabler i årskurs 3 har således reducerats till fem: Xx : allmänbegåvning vid na,

förtestningar-

Z» : genomsnittlig prestationsnivå i svenska och matematik vid förtestningarna, Z b : genomsnittlig prestationsnivå i svenska och matematik vid eftertestningarna, Ze : skrivförmåga vid förtestningarna, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov, Z d : skrivförmåga vid eftertestningarna, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov. För årskurs 8 har följande sammanslagna variabler beräknats: -^3 ~r Z 4 -f- Z 5 + 6

•~ 7

3 ^7 + 8 + J ^ 9 + 10 "f"

"^12 ~H ^13 ~T" Z 1 4

0>5

7 Zn

6 där sifferindexen för Z hänför sig till numren i variabelförteckningen för årskurs 8. Antalet variabler i årskurs 8 h a r således reducerats till sju: Xj : allmänbegåvning vid förtestningarna, X2 : attityd till skola och lärare vid förtestningarna, Z.d : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska och matematik vid förtestningarna, Z b : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska och matematik vid eftertestningarna, Z c : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena historia, fysik och kemi vid eftertestningarna, Zd : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska, matematik, historia, fysik och kemi vid eftertestningarna, X15 : attityd till skola och lärare eftertestningarna.

vid

(Beteckningen X, anger att variabeln i ej transformerats.) För att öka möjligheterna till kontroll av utgångsläget vid den statistiska analysen har vi också studerat faktorerna klasstorlek och lärarbehörighet i de olika försöksklasserna. Klasstorlek (K) h a r registrerats i form av antalet elever i respektive försöksklasser vid försöksårets början (hösten 1964). I årskurs 3 undervisades samtliga klasser av fullt behöriga småskollärare.

300 Uppgifter om de berörda lärarnas meritpoäng (enligt l:a, 2:a och 3:e befordringsgrunden) har insamlats och deras prognosvärde med hänsyn till klassens studieprestationsnivå vid slutet av årskurs 3 h a r beräknats. Denna analys visade, att samtliga tre typer av meritpoäng har ett måttligt prognosvärde. Bästa prediktionen ger summan av poäng enligt l : a och 2:a befordringsgrunderna (partialkorrelationen mellan denna variabel och studieprestation i åk 3, Zb, när variationen i studieprestation vid början av åk 3, Z a , eliminerats, är 0.313). Vi har därför valt att i analysen av resultaten från försöket i åk 3 införa en lärarvariabel (L), som utgöres av summa meritpoäng enligt l : a och 2:a befordringsgrunderna. I försöksklasserna i årskurs 8 undervisade ett flertal lärare i varje klass i de ämnen, som berörs av prestationsmätningarna vid försöksårets slut. Insamlade uppgifter visar, att en stor del av dessa lärare saknar behörighet för stadiet i fråga, många av dem saknade också varje slag av lärarutbildning. För att möjliggöra åtminstone en grov mätning av lärarstandarden i olika klasser i årskurs 8, har vi indelat samtliga lärare, som undervisat i något eller några av ämnena Sv, Eng, Ma, Hi, Fy eller Ke i tre kategorier med olika poäng enligt följande: för stadiet och ämnet fullt behöriga lärare 3 poäng icke-behöriga lärare med lärarutbildning 2 poäng lärare utan lärarutbildning 1 poäng. I de fall flera lärare undervisat samma klass i ett ämne (t. ex. i olika alternativkurser i matematik), har en genomsnittlig poäng för ämnet i fråga beräknats. För varje försöksklass h a r sedan den sammanlagda lärarpoängen (variabel L) för de sex ämnena beräknats (den härigenom erhållna skalan har

maximipoängen 18 och minimipoängen 6). De båda försöksgruppernas medelvärden och standardavvikelser i de tidigare uppräknade transformerade variablerna samt i de ovan nämnda variablerna K och L (endast åk 8) redovisas i tabeller i anslutning till redogörelsen för resultaten av den statistiska analysen för resp. årskurs (årskurs 3: tabell nr 5 och årskurs 8: tabell 13). Skillnaderna mellan de båda försöksgrupperna i olika avseenden har undersökts genom kovariansanalys av de sammanslagna variablerna. Härvid har som mått på felvariansen använts den med hänsyn till prediktorn (eller prediktorerna) justerade variansen mellan försöksklasserna. Tabell nr 4. Differenser mellan exp.- och kontr. grupp i olika variabler samt t-värden för dessa differenser Årskurs 3 AE—K ± odE__K

t

— 0,11 ±0,65 0,90 ±0,45 — 0,22 ±0,35 0,12 ±0,14 — 0,54 ±0,38

— 0,2 + 2.0 1 — 0,6 + 0,9 + 1,4

— 9,90 ±4,48

— 2,2*

— 0,90 ±0,27 8. Matematik I . . — 0,22 ±0,17 9. Matematik I I . — 1,37 ±0,23 10. Matematik I I I — 0,08 ±0,13

+ 3,3 2 — 1,3 — 6,02 — 0,6

Variabel Basvariabler 2. Lästest 8 3. Lästest 9 , . . 4. Lästest 1 0 . . . . 5. R ä t t s t a v n i n g . 6. Avskrivnings7. Fel i avskriv-

Kriterievariabler 11. SP Svenska . . 12. SP Matematik 13. Rättstavningsprov . . . . 14. Avskrivnings15. Fel i avskrivningen 1

+ 0,31 ±0,82

+ 0,4

— 1,49 ±0,61

— 2.4 1

— 0,24 ±0,32

+ 0,8

+ 20,59 ±6,02

+ 3,4 2

— 0,11 ±0,19

+ 0,6

Signifikant på 5%-nivån. 2 Signifikant på 1%-nivån. Anm.: Positiva t-värden anger att prestatio nen varit bättre i experimentgruppen.

301 Tabell nr 5. Medelvärden och standardavvikelser för försöksgrupperna i årskurs 3 i de variabler, som baserar sig på klassmedeltal Variabel Bet.

Innehåll

Exp.grupp (N=24) M

S

Kontrollgrupp (N=24) M

S

K

Klasstorlek.. 20,21 3,88 22,29 2,28

L

Klasslärarens meritpoäng.. 22,58 4,73 20,96 7,12

Za

Zb

Studieprestationsnivå i Sv och Ma (basStudieprestationsnivå i Sv och Ma (efter-

9,93 0,71 10,07

0,74

9,91 0,89 10,06 0,84 Zc

Zd

Studieprestationsnivå i rättstavn.och avskrivn. (bastestn.)... 10,04 0,67

9,93 0,86

Studieprestationsnivå i rättstavn.och avskrivn. (eftertestn.). . . . 10,13 0,53

9,86 0,74 |

Vid kovariansanalys med en p r e diktor har den hos E d w a r d s (1964) angivna beräkningsgången följts (a.a. s. 281—294). Vid kovariansanalys med två prediktorer har den beräkningsgång, som anges hos Walker — Lev (1953) följts (a.a. s. 404 ff).

5.2 Analysresultat — årskurs 3

1. Av tabell nr 4 framgår, att differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i de 10 olika basvariabler, som använts i årskurs 3, är signifikanta i fyra fall, två till förmån för experimentgruppen och två till förmån för kontrollgruppen. Ett av lästesten (variabel X2) ger ett t-värde för differensen på 2.0 till för-

mån för experimentgruppen och detta är signifikant på 5 %-nivån. Differensen i variabel X7 (Fel i avskrivningen) ger ett t-värde på 3.3 likaledes till förmån för experimentgruppen. Detta når signifikans på 1 %-nivån. Å andra sidan h a r kontrollgruppen visat signifikant bättre prestationer i variablerna X6 (Avskrivningshastighet) och variabel X9 (Matematik). Differensernas t-värden är resp. 2.2 (signifikans på 5 %-nivån) och 6.0 (signifikans på 1 %-nivån). I övriga basvariabler är differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp ej signifikanta. I 4 av variablerna — nämligen variablerna X1} X8, Xg och X10 — tenderar dessa insignifikanta differenser att gå i riktning mot en överlägsenhet för kontrollgruppen och i två variabler — X4 och X3 — i riktning mot bättre prestationer för experimentgruppen. Vi vill h ä r särskilt framhålla den ringa och icke signifikanta differensen mellan jämförelsegrupperna i variabel X, — Egidius' allmänbegåvningsprov (t = —0.2). Vi återkommer härtill i samband med den fortsatta analysen av resultaten. I kriterievariablerna observerar vi, att differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp når signifikansnivån i två variabler — variabel X12 (Standardproven i matematik), där tvärdet blir 2.4 till förmån för kontrollgruppen — och i variabel X u (Avskrivningshastighet) med ett t-värde för differenser p å 3.4 till favör för experimentgruppen. Övriga differenser mellan jämförelsegrupperna är icke signifikanta men de ger samtliga positiva t-värden, vilket antyder att experimentgruppens prestationer varit något bättre än kontrollgruppens i dessa variabler. 2. Vi h a r jämväl prövat differenserna

302 mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i ett antal variabler genom kovariansanalys. Där ej särskild förklaring ges är beteckningarna i det följande de av Edw a r d s (1964) använda. Den valda signifikansnivån är genomgående 5 tenivån. Skillnaden mellan experiment- och kontrollgrupperna i fråga om genomsnittlig studieprestation i ämnena svenska och matematik vid eftertestningarna (Zb) har prövats genom kovariansanalys, där motsvarande mått på studieprestationen vid förtestningarna (Z a ) använts som prediktor. Nollhypotesen, att båda försöksgrupperna har samma sanna regressionskoefficient vid prediktion från ZB till Zh, har prövats och givit resultatet: _ Sak(n—2) F = - ^ - = 2.38 (Jfc = 2; n = 24) S, (/c-1) F = 2.38 med df = 1/44 är inte signifikant. Den nämnda hypotesen kan alltså accepteras, varför analysen slutförts med följande resultat: Tabell nr 6 Årskurs 3 Variationskälla

SS

df

s*

F

Försöksbetingelse 0,02 Fel (inom grupper) 21,81

1 45

0,02 0,48

0,04

—

Totalt

21,83

Den observerade medelvärdesdifferensen mellan försöksgrupperna är till förmån för kontrollgruppen, men F = 0.04 med df = 1/45 är ej signifikant. Detta resultat utgör alltså ingen anledning att förkasta den för undersökningen uppställda huvudhypotesen. Begåvningsvariabeln (XJ har ej utnyttjats som prediktor vid denna analys. Som framgår av översikten över differenser mellan försöksgrupperna i olika

variabler (se tabell nr 4) är emellertid differensen mellan grupperna i begåvningsvariabeln ytterst obetydlig (t = —0.2) varför det kan antagas, att event, differenser mellan grupperna i eftertestresultaten ej beror av differenser i allmänbegåvningen. I den mån variationen i försöksbetingelsen medfört en variation i elevernas studieprestationer bör denna effekt visa sig tydligast i sådana prestationsvariabler, som normalt uppvisar en hög framstegstakt under årskurs 3. Av de i denna undersökning medtagna variablerna kan framförallt skrivförmågan, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov antas ha denna karaktär. För att få ytterligare underlag för ett ställningstagande till huvudhypotesen har vi därför prövat differenserna mellan försöksgrupperna i variabeln Zd genom kovariansanalys med variabeln Z e som prediktor. Nollhypotesen, att båda grupperna har samma sanna regressionskoefficient vid prediktion från Z c till Zd har även här visat sig hållbar (F = 0.22 med df = 1/44, ej signifikant). Den fortsatta analysen har givit följande resultat: Tabell nr 7 Årskurs 3 SS

df

s2

F

Försöksbetingelse 0,48 Fel (inom grupper) 12,02

0,48

1,81 1

0,27

Totalt

46 Variationskälla

12,5021

i

—

Den observerade medelvärdesdifferensen är i detta fall till förmån för experimentgruppen, men F = 1.81 med df = 1/45 är ej signifikant, varför den för undersökningen uppställda huvudhypotesen måste anses hållbar.

303 Som framgår av tabell nr 5 är den genomsnittliga klasstorleken mindre i experimentgruppen än i kontrollgruppen. Differensen mellan grupperna har prövats genom variansanalys (tabell nr 8) och därvid visat sig vara signifikant. Det är tänkbart, att klasstorleken påverkar den genomsnittliga studieprestationen i en klass. Vi har därför utfört ytterligare en kovariansanalys av variabeln Z„ (studieprestation efter försöksåret i Sv och Ma) med variablerna K och Z„ som prediktorer. Denna analys redovisas i tabell nr 9. Som framgår av tabellen, medför tillägget av ännu en prediktor (K) ingen större skillnad i fråga om F-kvoten jämfört med den tidigare analysen med enbart Z a som prediktor (jfr tabell nr 6). I lärarvariabeln (L) föreligger också en differens mellan försöksgrupperna till förmån för experimentgruppen (tabell nr 5), vilken dock ej är signifikant (tabell nr 10). Vi har emellertid ändå velat eliminera den eventuella effekten av variabeln L och h a r därför utfört en kovariansanalys av Z b med prediktorerna L och Z a . Resultatet redovisas i tabell nr 11. Som framgår av tabellen, medför inte heller prediktorn L någon förändring i fråga om slutsatsen beträffande differensen mellan grupperna i kriterievariabeln Zb. Vad beträffar årskurs 3 kan alltså den

Tabell nr 8.

för försöket uppställda huvudhypotesen om likvärdiga studicprestationer i de båda försöksgrupperna fortfarande acsepteras. Tabell nr 9.

Årskurs 3 Variationskälla

Fel (inom grupper) Totalt

F

52,09

52,09 4,92

486,91

10,59

539,00

—

FörsöksbetingFel (inom grupper) Totalt

F - 4,92 med df = 1/46 är signifikant.

F

0,15

0,15

0,34

19,52

0,44

19,67

—

SS

Variationskälla

df

s2

F

Försöksbeting31,69 1 Fel (inom grup1 752,83 46 per) 1 784,52 47 Totalt

31,69 0,83 38,11

—

F = 0,83 med df = 1/46 är ej signifikant. Tabell nr 11.

Försöksbetings2

s2

Tabell nr 10. Variansanalysresultat: Variabeln L Årskurs 3

Årskurs 3 df

df

F = 0,34 med df = 1/44 är ej signifikant. Anm.: Hypotesen om gemensamma lutningskoefficienter för regressionsplanen har prövats och befunnits hållbar ( F < 1 , df = 2/42, ej signifikant).

Variationskälla

SS

SS

Försöksbeting-

Variansanalysresultat: Variabel K

Variationskälla

Kovariansanalysresultat: Prediktorer K och Z kriterievariabel 2

Kovariansanalysresultat: Prediktorer L och Za, kriterievariabel Zb Årskurs 3

Fel (inom grupper) Totalt

SS

df

s2

F

0,12

0,12

0,27

19,60

0,45

19,72

—

F = 0,27 med df = 1/44 är ej signifikant. Anm.: Hypotesen om gemensamma lutningskoefficienter för regressionsplanen har prövats och befunnits hållbar (F = 1,13 df = 1/42, ej signifikant).

304 Tabell nr 12. Differenser mellan kontr. grupp i olika variabler samt för dessa differenser

exp.-och t-värden

Årskurs 8 •

Variabel Basvariabler 1. DBA 2. Attityd 3. Engelska—LF. 4. Svenska—LF. . 5. Ma—allm. kurs 6. Ma—särsk. kurs

/

0,82 ± 0 , 5 3 0,81 ±0,39 0,02 ±0,28 0,07 ± 0 , 3 3 -0,19 ±0,25 0,05 ±0,18

+ 1,6 + 2,V + 0,1 + 0,2 — 0,8 + 0,3

1,71 ±1,12

+ 1,5

0,80 ±0,64

+ 1,3

2,52 ±1,25

+ 2.0 1

2,71 ±0,93 1,08 ±0,83 0,54 ±0,44 1,80 ±0,34 0,23 ±0,38 0,88 ±0,41

+ 2,9 2 + 1,3 + 1,2 + 5,3 2 + 0,6 + 2.2 1

Kriterievariabler 7. SP Ma—allm. kurs 8. SP Ma—särsk. kurs 9. SP Eng—allm. kurs 10. SP Eng—särsk. kurs 11. SP S v e n s k a . . . . 12. Historia 13. Fysik 14. Kemi 15. Attityd 1

±cd.

Signifikant på 5%-nivån. Signifikant på 1%-nivån.

Anm.: Positiva /-värden anger a t t prestationen varit bättre i experimentgruppen.

Tabell nr 13. Medelvärden och standardavvikelser för försöksgrupperna i årskurs 8 i de variabler, som baseras på klassmedeltal Variabel Beteckning L K Za

zd

Innehåll

Exp.grupp (N=24)

Kontrollgrupp (N=24)

M

M

S

S

Lärarbchörighet 14,52 1,81 13,88 2,49 Klasstorlek. . 27,88 3,09 29,58 2,27 Studieprestationsnivå i Sv, Eng och Ma ( b a s t e s t n . ) . . . 10,04 0,60 10,04 0,86 Studieprestationsnivå totalt (eftertestn.) 10,18 0,69 9,82 0,73

5.3 Analysresultat — årskurs 8 1. Vi f i n n e r v i d ett s t u d i u m a v t a b e l l 12, att differenserna mellan experimentg r u p p o c h k o n t r o l l g r u p p i d e flesta av de olika basvariabler som ingått i unders ö k n i n g e n i å r s k u r s 8, ä r r e l a t i v t s m å . Signifikant b ä t t r e v ä r d e n för e n d e r a jämförelsegruppen n o t e r a r vi e n d a s t v a d b e t r ä f f a r v a r i a b e l X2 ( A t t i t y d ) . E t t t - v ä r d e p å 2.1 g e r s i g n i f i k a n s p å 5 % n i v å n för d e n n a d i f f e r e n s , s o m g å r i e x p e r i m e n t g r u p p e n s f a v ö r , d. v. s. d e n n a g r u p p u p p v i s a r en m e r a positiv attit y d till s k o l s i t u a t i o n e n ä n k o n t r o l l gruppen. I f y r a a v d e ö v r i g a v a r i a b l e r n a — X„ X s , Xi o c h X0 g å r d i f f e r e n s e r n a i e x p e r i m e n t g r u p p e n s f a v ö r o c h e n d a s t i en — v a r i a b e l X 5 — g å r d i f f e r e n s e n till förm å n för k o n t r o l l g r u p p e n (t = 0 . 8 ) . I sluttestningarna går differenserna mellan experimentgrupp och kontrollg r u p p i samtliga 9 kriterivariabler — X7—X15 — i e x p e r i m e n t g r u p p e n s fav ö r . D e u p p n å d d a t - v ä r d e n a f ö r differ e n s e r n a är d o c k signifikanta i fråga om prestationsvariablerna endast vad beträffar ämnena engelska — variablern a X 0 o c h X10 — s a m t f y s i k — v a r i a b e l Xi 3 .

I a t t i t y d v a r i a b e l n — v a r i a b e l X15 — f i n n e r vi l i k a l e d e s en s i g n i f i k a n t diff e r e n s till f ö r m å n för e x p e r i m e n t g r u p p e n ; t - v ä r d e t för d e n n a d i f f e r e n s ä r a v s a m m a storleksordning som vid bastestn i n g a r n a . Den i jämförelse med kontrollg r u p p e n m e r a p o s i t i v a a t t i t y d till s k o l arbetet och skolsituationen som experim e n t g r u p p e n visat r e d a n vid utgångsl ä g e t för u n d e r s ö k n i n g e n f ö r e f a l l e r a t t bestå även i slutet av den s t u d e r a d e p e r i o d e n . Vi å t e r k o m m e r till d e t t a f ö r h å l lande i den fortsatta analysen. 2. D i f f e r e n s e n m e l l a n f ö r s ö k s g r u p p e r na i avseende på genomsnittlig studiep r e s t a t i o n i samtliga ä m n e n (Sv, E n g , Ma, H i , F y , Ke) v i d e f t e r t e s t n i n g a r n a

305 (Variabeln Zd) h a r prövats genom kovariansanalys med attitydvariabeln (X2) och måttet på genomsnittlig studieprestation i svenska, engelska och matematik vid förtestningarna (Z a ) som prediktorer. Att vi valt attitydvariabeln i stället för allmänbegåvningsvariabeln (X,) som prediktor (utöver den närmast till hands liggande Z a ) har två skäl. Dels är differensen mellan försöksgrupperna i attitydvariabeln vid förtestningarna signifikant till förmån för experimentgruppen (t = 2.1), varför det är angeläget att eliminera inflytandet av denna variabel på studieprestationen (Z d ). Dels kan det antas, att allmänbegåvningsvariabelns inflytande på studieprestationsvariablerna kommit till uttryck redan vid förtestningarna, eftersom klassernas begåvningsnivå inte kan antas ha förändrats nämnvärt under närmast föregående läsår. I den mån allmänbegåvningen har ett prediktionsvärde, kan det alltså antas i stor utsträckning ingå i prediktorn Z n , och i så fall är det föga meningsfullt att belasta analysen med prediktorn X1 (allmänbegåvning). Elevernas attityd till skola och lärare är däremot utsatt för större variation år från år, och det kan därför tänkas, att differensen mellan försöksgrupperna i attitydvariabeln uppstått så kort tid före förtesttillfället (t. ex. vid slutet av föregående läsår) att de ännu inte hunnit inverka på studieprestationerna. Efter prövning av hypotesen om gemensamma lutningskoefficienter för regressionsplanen för båda försöksgrupperna, vilken visat sig hållbar (F = 2.78 med df = 2/42, ej signifikant), har analysen genomförts med följande resultat. Av den hittills utförda analysen att döma förefaller alltså den för försöket uppställda huvudhypotesen ej hållbar vad beträffar årskurs 8. 20—614814

Tabell nr 14.

Variationskälla Försöksbetingelse Fel (inom grupper) Totalt

Kovariansanalysresultat: Prediktorer X2 och Za kriterievariabel Zb Årskurs 8 SS

df

s2

F

1,24

1,24

7,46

7,30

0,17

8,5377

—

F = 7,46 med df = 1/44 är signifikant. Experimentgruppen har h ä r nått bättre studieresultat än kontrollgruppen och denna överlägsenhet kan ej helt förklaras genom experimentgruppens överlägsenhet i prediktorn X2 (Attityd). Som framgår av tabell nr 13 uppvisar experimentgruppen lägre genomsnittlig klasstorlek (K) och högre lärarpoäng (L) än kontrollgruppen. Differensen mellan grupperna i dessa variabler har prövats genom variansanalys (se tabell nr 15 och 16). Denna analys visar, att experimentgruppen i genomsnitt har signifikant m i n d r e klasser än kontrollgruppen, medan ingen signifikant skillnad föreligger i fråga om lärarstandard. Då det kan antas, att båda variablerna, K och L, påverkar den genomsnittliga studieprestationen i en klass, har ytterligare två kovariansanalyser utförts: en med variabeln L som prediktor tillsammans med den tidigare använda Z a (studieprestation vid försökets börj a n ) , som redovisas i tabell 17, samt en med variabeln K som prediktor tillsammans med Z a , redovisad i tabell nr 18. Kriterievariabeln är i båda fallen densamma som i den tidigare analysen, nämligen Z d . Som framgår av tabellerna nr 17 och nr 18, medför varken prediktorn L eller prediktorn K någon förändring i fråga

306 om F-kvotens signifikans. De redovisade F-kvoterna är också av samma storleksordning som den kvot, som erhölls vid kovariansanalys med X2 (Attityd) och Za som prediktorer (se tabell nr 14). Det kan alltså konstateras, att den obTabell nr 15.

Variansanalysresultat: Variabeln L Årskurs 8

Variationskälla

SS

df

s2

F

5,01

5,01

1,01

227,88

4,95

232,89

—

FörsöksbetingFel (inom grupTotalt

F = 1,01 med df = 1/46 är inte signifikant. Tabell nr 16. Variansanalysresultat: Variabeln K Årskurs 8 s2

F

Variationskälla

SS

df

Försöksbetingelse Fel (inom grup-

34,95

34,95 4,56

352,48

7,66

387,43

—

Totalt

Kovariansanalysresultat: Prediktorer L och Z,a' kriterievariabel z, Årskurs 8

Variationskälla

SS

df

s2

F

7,65

Försöksbeting1,30

1,30

Fel (inom gruprjer)

7,57

0,17

Totalt

8,87

—

Variationskälla

F = 7,65 med df = 1/44 är signifikant. Anm.: Hypotesen om gemensamma lutningskoefficienter för regressionsplanen har prövats och befunnits hållbar (F = 2,36, df = 2/42, ej signifikant).

SS

df

8*

F

7,00

Försöksbeting1,26

1,26

Fel (inom grupper)

7,76

0,18

Totalt

9,02

—

F = 7,00 med df = 1/44 är signifikant. Anm.: Hypotesen om gemensamma lutningskoefficienter för regressionsplanen har prövats och befunnits hållbar (F = 1,87, df = 2/42, ej signifikant). serverade differensen mellan försöksgrupperna i variabeln Zd (studieprestation efter försöksåret) inte är en följd av beroende av någotdera av prediktorparen X2 och Z a , L och Za eller K och Z a . Detta innebär en ytterligare bekräftelse av den tidigare dragna slutsatsen att den för försöket uppställda huvudhypotesen om likvärdiga studieprestationer i de båda försöksgrupperna i årskurs 8 ej kan accepteras.

6 Sammanfattande

F = 4,56 med df = 1/46 är signifikant. Tabell nr 17.

Tabell nr 18. Kovariansanalysresultat: Prediktorer K och Za kriterievariabel Zd Årskurs 8

kommentarer

1. Skolarbetstidsutredningen påbörjade under läsåret 1964—1965 en s. k. särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka. I samband med denna försöksverksamhet h a r bl. a. några specialundersökningar för studier av valda problem av pedagogisk, psykologisk och sociologisk natur genomförts. Den undersökning, som h ä r rapporteras, har begränsats till att omfatta studier av effekten av förändringar i arbetstidsutläggning inom grundskolan i fråga om undervisningsresultaten. Studier av en r a d a n d r a pedagogiska och sociologiska problem, som är aktuella i detta sammanhang har utförts

307 av andra forskargrupper såväl inom ramen för den obligatoriska skolan som inom högre skolformer. Dessa undersökningar har blivit föremål för särskilda rapporter. Inom Skolarbetstidsutredningen h a r diskuterats flera olika alternativa anordningar vid ett införande av femdagars skolarbetsvecka. Enligt alternativ A förutsattes femdagars skolarbetsvecka införd under en begränsad del av läsåret — högst halva läsåret. Enligt alternativ B tankes femdagars skolarbetsvecka införd under hela läsåret. En studie av effekten av femdagars vecka tillämpad under hälften eller en fjärdedel av läsåret h a r av olika skäl bedömts vara mindre fruktbar i detta sammanhang. Vi har fördenskull begränsat denna undersökning till att omfatta endast kommuner med grundskola, som tillämpade femdagarsvecka under hela läsåret (Skolarbetstidsutredningens alt. B). Som allmän princip för tillämpningen av femdagars arbetsvecka i skolan h a r gällt, att inga rubbningar tillåtits ske i fråga om mål och slutnivåer för respektive utbildningsformer eller för enskilda ämnen. Någon timplanereduktion i egentlig mening har alltså ej företagits. Samma läroplaner med tillhörande timplaner, som gäller för sexdagars skolarbetsvecka, har följts också vid tilllämpningen av femdagarsvecka enligt alternativ B. Det har dock visat sig nödvändigt att vid femdagarsvecka avkorta lektionstidens längd med 5 minuter för lektion, som omfattar 45 minuter eller däröver. Den genom lektionsavkortningen minskade undervisningstiden h a r kompenserats genom följande åtgärder, som innebär avvikelser från bestämmelserna i gällande skolstadga: a) antalet lovdagar under läsåret har reducerats från 15 till 6,

b) det maximala antalet friluftsdagar har minskats från 12 till 10. Klasser med femdagars skolarbetsvecka har genom dessa åtgärder fått vidkännas en genomsnittlig minskning av den årliga undervisningstiden med approximativt 4 %. Samtidigt har antalet lektioner varje läsår ökat med omkring 4 %. Vilken effekt har då här relaterade förändringar beträffande arbetstidsutläggning inom grundskolan på undervisningsresultaten? Uppstår påtagliga differenser i undervisningsresultatnivån mellan klasser som tillämpar femdagars skolarbetsvecka under hela skolåret och klasser med sexdagars skolarbetsvecka? Detta är den huvudfråga undersökningen velat söka få besvarad. 2. Tillgängliga forskningsresultat från inlärningspsykologin rörande effekten av olika typer av fördelning av tiden för inlärning av stoff av olika slag ger ej någon klar ledning för en formulering av hypoteser för h ä r redovisad undersökning. En viss utspridning av övningstillfällena har i allmänhet befunnits ha en positiv effekt beträffande inlärningen. I konsekvens härmed h a r det t. ex. inlagts pauser mellan olika lektionstillfällen i skolans arbetsdag. Längden av en övningsperiod liksom längden av intervaller mellan övningsperioder, som avses leda till optimal effektivitet, varierar emellertid från person till person bl. a. med personens mognad, begåvning, föregående erfarenheter, trötthetsgrad etc. samt med en mängd andra faktorer i inlärningssituationen sådana som lärarens person och kapacitet, motivationen, inlärningsmaterialets art. o. s. v. De förändringar beträffande fördelningen och omfattningen av den effektiva arbetstiden i skolan, som följer av

308 en tillämpning av femdagarsvecka enligt alternativ B, får anses vara av relativt ringa storleksordning. Vi har fördenskull i denna undersökning för prövning uppställt följande huvudhypotes: Klasser i grundskolan med femdagars skolarbetsvecka uppvisar lika goda genomsnittliga studieprestationer enligt mätningar med konventionella prov som klasser med sexdagars skolarbetsvecka. 3. Undersökningen har genomförts i årskurserna 3 och 8 i grundskolan. Av de läroämnen som finns upptagna på timplanen för respektive årskurser h a r följande medtagits i studien: årskurs 3 : svenska och matematik årskurs 8: svenska, matematik, engelska, historia, fysik och kemi. De valda ämnena representerar ca 70 % av den totala tid, som enligt timplanen anslås för läroämnen å respektive årskurser. Undersökningen h a r genomförts läsåret 1964—1965 enligt experimentgrupps- och kontrollgruppsmetod. Följande kommuner, som accepterat inbjudan om deltagande i den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under hela detta läsår h a r bildat undersökningens experimentgrupp : Södertälje, Växjö, Karlstad och Nederkalix. Inom var och en av dessa kommuner har vi genom lottning från samtliga normalklasser i vardera av årskurserna 3 och 8 i grundskolan dragit ett stickprov av 6 klasser. Urvalet av skolkommuner inom undersökningens kontrollgrupp har skett i samråd med Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut. En riktpunkt för detta urval av undersökningens kontrollorter har varit, att de bl. a. beträffande storlek, befolkningstäthet, bebyggelsetyp, näringslivsstruktur, geografiskt lä-

ge, förekommande typ av obligatorisk skola och förekomsten av femdagarsvecka i näringslivet borde vara så likvärdiga motsvarande kommuner i experimentgruppen som möjligt. Med dessa utgångspunkter uttogs nedanstående kommuner, inom vilka genomgående sexdagars skolarbetsvecka skulle tillämpas under hela läsåret 1964 —1965, att ingå i undersökningens kontrollgrupp: Nässjö, Kalmar, Skövde och Boden. På samma sätt som inom experimentgruppen uttogs genom ett lottningsförfarande ett stickprov på sex klasser från samtliga parallellklasser i vardera av årskurserna 3 och 8 inom var och en av kontrollorterna. Sammanlagt har på så sätt 96 klasser indragits i undersökningen — 48 klasser från vardera försöksgruppen. 2 358 elever från dessa klasser deltog i bastestningarna vid början av höstterminen 1964. Från denna utgångspopulation noterades bortfall av 155 elever vid eftertestningarna i slutet av vårterminen 1965. Orsaken till detta bortfall, som omfattar ca 6—7 % av de olika försöksgrupperna, torde främst vara sjukdom eller ledighet från skolarbetet av annat slag under eftertestningsperioden samt avgång från klassen under läsåret. Bortfallet är i stort sett jämnt fördelat på experimentgrupp och kontrollgrupp. 4. För kontroll av utgångsläget beträffande allmänbegåvning och rcsultatnivå i fråga om kunskaper och färdigheter inom olika ämnesområden genomfördes en serie mätningar parallellt i de båda försöksgrupperna vid början av höstterminen 1964. De båda jämförelsegrupperna har sedan utsatts för en ny serie prov vid slutet av undersökningsperioden vårterminen 1965. Samtliga mätningar h a r administrerats centralt från Statens Försöksskola i Linköping. Instruktioner angående or-

309 ganisationen och genomförandet av de olika testningsperioderna, behövliga mätningsinstrument etc. har därifrån utsänts till särskilt utsedda lokala försöksledare. Dessa h a r engagerat testningskunniga lärare eller psykologer att utföra de anbefallda testningarna. Försöksledarna har jämväl svarat för att testningarna utförts enligt den centrala försöksledningens intentioner. All rättning och utvärdering av insamlade testdata har skett centralt genom förf :s försorg. 5. En detaljerad beskrivning av de i undersökningen ingående evalueringsinstrumenten har lämnats. För en mätning av utgångsläget i de båda jämförelsegrupperna i årskurs 3 i fråga om allmänbegåvningsnivå och studieprestationsnivå användes sammanlagt 14 delprov och i sluttestningarna likaledes 14 delprov. Av dessa var 12 delprov hämtade från de av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm utgivna standardproven i svenska och matematik för årskurs 3. Utgångsläget i de båda jämförelsegrupperna i årskurs 8 i fråga om allmänbegåvningsnivå, attityden till skolsituationen och till lärarna i skolan, samt studieprestationsnivån i svenska, engelska och matematik mättes på motsvarande sätt med testbatteri om sammanlagt 15 delprov. I sluttestningarna användes de av Skolöverstyrelsen och Lärarhögskolan i Stockholm utarbetade standardproven i svenska, matematik och engelska för årskurs 8. Dessutom medtogs kunskapsprov i historia, fysik och kemi samt samma attitydtest som gavs vid bastestningarna. Sammanlagt omfattade det i sluttestningarna använda testbatteriet 19 delprov. 6. Efter rättning och poängsättning av de individuella testresultaten enligt de för respektive test fastställda normerna

h a r för samtliga försöksklasser såväl i årskurs 3 som i årskurs 8 medelvärden i de olika variablerna beräknats å testpoängen genom maskinell bearbetning (på Saab D 21, Saab:s dataavd., Linköping). I den fortsatta analysen av resultaten h a r vi utgått från de på ovan angivet sätt framräknade klassmedelvärdena. För att möjliggöra en sammanslagning av olika variabler och därigenom en analys av den sammanlagda studieprestationen i olika skolämnen, h a r klassmedelvärdena i samtliga variabler transformerats till en gemensam skala enligt redovisade formler. De framräknade värdena h a r legat till grund för en sammanslagning av olika studieprestationsvariabler. Sammanslagningen har skett så, att varje delprov inom ett ämne fått lika vikt och att därefter varje ämne fått lika vikt vid kombination av flera ämnen. De sammanslagna variablerna h a r givits medelvärdet 10. Antalet i den fortsatta analysen medtagna variabler i årskurs 3 h a r på detta sätt reducerats till följande fem: Xx : allmänbegåvning vid förtestningarna, Z a : genomsnittlig prestationsnivå i svenska och matematik vid förtestningarna, Zb : genomsnittlig prestationsnivå i svenska och matematik vid eftertestningarna, Z c : skrivförmåga vid förtestningarna, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov, Z d : skrivförmåga vid eftertestningarna, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov. Genom en motsvarande sammanslagning har antalet variabler i årskurs 8 reducerats till följande sju: Xx : allmänbegåvning vid förtestningarna,

310 X., : attityd till skola och lärare vid förtestningarna, Z a : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska och matematik vid förtestningarna, Z„ : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska och matematik vid eftertestningarna, Z c : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena historia, fysik och kemi vid eftertestningarna, Zd : genomsnittlig prestationsnivå i ämnena svenska, engelska, matematik, historia, fysik och kemi vid eftertestningarna, XM : attityd till skola och hem vid eftertestningarna. 7. För att öka möjligheterna till en kontroll av utgångsläget vid den statistiska analysen h a r vi även studerat faktorerna klasstorlek och lärarbehörighet i de olika försöksklasserna. Klasstorlek (K) har registrerats i form av antalet elever i respektive försöksklasser vid försöksårets början (hösten 1964). Samtliga klasser i årskurs 3 — både i experimentgrupp och kontrollgrupp — h a r under hela läsåret 1964—1965 undervisats av fullt behöriga småskollärare. I försöksklasserna i årskurs 8 undervisade ett flertal lärare i varje klass i de ämnen som berörs av prestationsmätningarna vid försöksårets slut. En stor del av dessa lärare visade sig sakna behörighet för undervisning å stadiet i fråga, många av dem saknade också varje slag av lärarutbildning. För att möjliggöra åtminstone en grov mätning av lärarstandarden i olika klasser i årskurs 8, har vi indelat samtliga lärare, som undervisat i något eller några av ämnena Sv, Eng, Ma, Hi, Fy eller Ke i tre kategorier med olika poäng enligt ett särskilt schema. I de fall flera lärare undervisat i samma klass i ett ämne (t. ex. i olika alternativkurser i matema-

tik) har en genomsnittlig poäng för ämnet i fråga beräknats. För varje försöksklass har sedan den sammanlagda lärarpoängen (variabel L) för de sex ämnena beräknats (den härigenom erhållna skalan har maximipoängen 18 och minimipoängen 6). De båda försöksgruppernas medelvärden och standardavvikelser i de tidigare uppräknade transformerade variablerna samt i de ovan nämnda variablerna K och L har redovisats i anslutning till redogörelsen för resultaten för den statistiska analysen för respektive årskurs. 8. Differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i de 10 olika basvariabler som använts i årskurs 3, har visat sig vara signifikanta i fyra fall, två till förmån för experimentgruppen och två till förmån för kontrollgruppen. I övriga basvariabler är differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp ej signifikanta. I fråga om kriterievariablerna i årskurs 3 observerar vi, att differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp når signifikansnivå i två variabler — variabel X a (standardproven i matematik), där t-värdet blir 2,4 till förmån för kontrollgruppen — och i variabel X14 (Avskrivningshastighet) med ett t-värde för differensen på 3.4 till favör för experimentgruppen. övriga differenser mellan jämförelsegrupperna är icke signifikanta, men de h a r samtliga gett positiva t-värden, vilket antyder att experimentgruppens prestationer varit något bättre än kontrollgruppens i dessa variabler. Vi har jämväl prövat differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i årskurs 3 i ett antal variabler med användning av kovariansanalys. Skillnaden mellan experiment- och kontrollgrupperna i fråga om genomsnittlig studieprestation i årskurs 3 i

311 ämnena svenska och matematik vid eftertestningarna (Zb) har prövats genom kovariansanalys, där motsvarande mått på studieprestationen vid förtestningarna (Z„) använts som prediktor. Den observerade medelvärdesdifferensen mellan försöksgrupperna är till förmån för kontrollgruppen, men F = 0.04 med df = 1/45 är ej signifikant. I den mån variationen i försöksbetingelsen medfört en variation i elevernas studieprestationer bör denna effekt visa sig tydligast i sådana prestationsvariabler, som normalt uppvisar hög framstegstakt under årskurs 3. Av de i denna undersökning medtagna variablerna kan framförallt skrivförmågan, mätt genom rättstavnings- och avskrivningsprov antagas ha denna karaktär. För att få ytterligare underlag för ett ställningstagande till huvudhypotesen har vi därför prövat differenserna mellan försöksgrupperna i variabeln Zd genom kovariansanalys med variabeln Z c som prediktor. Den observerade medelvärdesdifferensen är i detta fall till förmån för experimentgruppen, men F = 1.81 med df 1/45 är ej signifikant, varför den för undersökningen uppställda huvudhypotesen vad beträffar årskurs 3 måste anses hållbar. Det har visat sig vara ett i genomsnitt lägre elevantal i klasserna i årskurs 3 i experimentgruppen än i kontrollgruppen. (M för experimentgruppen = 20.21 och för kontrollgruppen = 22.29.) Differensen mellan försöksgrupperna i fråga om genomsnittlig klasstorlek har prövats genom variansanalys och därvid visat sig vara signifikant. Det är tänkbart, att klasstorleken påverkar den genomsnittliga studieprestationen i en klass. Vi h a r därför utfört ytterligare en kovariansanalys av variabeln Z„ i årskurs 3 (studieprestation

efter försöksåret i Sv och Ma) med variablerna K och Za som prediktorer. Denna analys visar, att tillägget av ännu en prediktor (K) inte medför någon större skillnad i fråga om F-kvoten i jämförelse med den tidigare analysen med enbart Za som prediktor. F = 0.34 med df = 1/44 är inte signifikant. Vad beträffar årskurs 3 kan alltså den för försöket uppställda huvudhypotesen om likvärdiga studieprestationer i de båda försöksgrupperna fortfarande accepteras. 9. Differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i de flesta av de olika basvariabler, som ingått i undersökningen i årskurs 8, är relativt små. Signifikant bättre värden för endera jämförelsegruppen noterar vi endast vad beträffar variabel X2 (Attityd). Experimentgruppen uppvisar en mera positiv attityd till skolsituationen än kontrollgruppen (t = 2.1; signifikans på 5 %-nivån). I fyra av de övriga variablerna — X„ X3, X4 och X„ går differenserna i experimentgruppens favör och endast i en — variabel X5 — går differensen till förmån för kontrollgruppen (t = 0.8). I sluttestningarna går differenserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp i samtliga 9 kriterievariabler — X7—X15 — i experimentgruppens favör. De uppnådda t-värdena för differenserna är dock signifikanta i fråga om prestationsvariablerna endast vad beträffar ämnena engelska — variablerna X„ och X10 — samt fysik — variabel X13. I attitydvariabeln — variabel X15 — finner vi likaledes en signifikant differens till förmån för experimentgruppen; t-värdet för denna differens är av samma storleksordning som vid bastestningarna. Den i jämförelse med kontrollgruppen mera positiva attityd till skolarbetet och skolsituationen som experimentgruppen visat redan vid utgångsläget

312 för undersökningen förefaller att bestå även i slutet av den studerade perioden. 10. Differensen mellan försöksgrupperna i avseende på genomsnittlig studieprestation i samtliga ämnen (Sv, Eng, Ma, Hi, Fy, Ke) vid eftertestningarna (Variabeln Zd) har prövats genom kovariansanalys med attitydvariabeln (X.) och måttet på genomsnittlig studieprestation i svenska, engelska och matematik vid förtestningarna (Z a ) som prediktorer. Vi h a r valt attitydvariabeln i stället för allmänbegåvningsvariabeln (XJ som prediktor (utöver den närmast till hands liggande Z a ) av två skäl. Dels är differensen mellan försöksgrupperna i attitydvariabeln vid förtestningarna signifikant till förmån för experimentgruppen (t = 2.1), varför det är angeläget att eliminera inflytandet av denna variabel på studieprestationen (Z d ). Dels kan det antas, att allmänbegåvningsvariabelns inflytande på studieprestationsvariablerna kommit till uttryck redan vid förtestningarna, eftersom klassernas begåvningsnivå inte kan antas ha förändrats nämnvärt under närmast föregående läsår. I den mån allmänbegåvningen har ett prediktionsvärde kan detta alltså antas i stor utsträckning ingå i prediktorn Z a , och i så fall är det föga meningsfullt att belasta analysen med prediktorn X1 (allmänbegåvning). Elevernas attityd till skola och lärare är däremot utsatt för större variation år från år, och det kan därför tänkas, att differensen mellan försöksgrupperna i attitydvariabeln uppstått så kort tid före förtesttillfället (t. ex. vid slutet av föregående läsår) att de ännu inte hunnit inverka på studieprestationerna. Kovariansanalysen med X2 och Z a som prediktorer och Z b som kriterievariabel gav till resultat en F-kvot på 7.46, vilken med df = 1/44 är signifikant.

Av den hittills utförda analysen att döma förefaller alltså den för försöket uppställda huvudhypotesen ej hållbar vad beträffar årskurs 8. Experimentgruppen har här nått bättre studieresultat än kontrollgruppen, och denna överlägsenhet kan ej helt förklaras genom experimentgruppens överlägsenhet i prediktorn X2 (Attityd). 11. Av redovisade data framgår, att experimentgruppen har något lägre genomsnittlig klasstorlek (K) och något högre lärarpoäng (L) än kontrollgruppen. Klasstorleken är i experimentgruppen i genomsnitt 27.88 och i kontrollgruppen 29.58. Motsvarande genomsnittsvärden beträffande lärarbehörighet för de båda försöksgrupperna är resp. 14.52 och 13.88. Differenserna mellan grupperna i dessa variabler har prövats genom variansanalys. Denna analys visar, att experimentgruppen i genomsnitt har signifikant mindre klasser än kontrollgruppen, medan ingen signifikant skillnad föreligger i fråga om lärarstandard. Då det kan antas, att båda variablerna, K och L, påverkar den genomsnittliga studieprestationen i en klass, h a r ytterligare två kovariansanalyser utförts: en med variabeln L som prediktor tillsammans med den tidigare använda Za (studieprestation vid försökets början), samt en med variabeln K som prediktor tillsammans med Z a . Kriterievariabeln är i båda fallen densamma som i den tidigare analysen, nämligen Z d . Av det framlagda analysresultatet framgår, att varken prediktorn L eller prediktorn K medför någon förändring i fråga om F-kvotens signifikans. De redovisade F-kvoterna är också av samma storleksordning som den kvot, som erhölls vid kovariansanalys med X2 (Attityd) och Z a som prediktorer.

313 Med L och Za som prediktorer och Z d som kriterievariabel blir F-kvoten 7.65, vilken med df «z 1/44 är signifikant. Med samma kriterievariabel (Z d ) och med K och Za som prediktorer blir F-kvoten 7.00 vilken med df = 1/44 likaledes är signifikant. Det kan alltså konstateras, att den observerade differensen mellan försöksgrupperna i variabeln Zd (studieprestation efter försöksåret) inte är en följd av beroende av någotdera av prediktor-paren X2 och Z a , L och Z a eller K och Z a . Detta innebär en ytterligare bekräftelse av den tidigare dragna slutsatsen, att den för försöket uppställda huvudhypotesen om likvärdiga studieprestationer i de båda försöksgrupperna i årskurs 8 ej kan accepteras. 12. Eftersom utfallet av denna undersökning rörande studieprestationerna vid fem- resp. sexdagars skolarbetsvecka varit olika i de båda årskurser — 3 och 8 — som ingått i försöket, har den för försöket uppställda huvudhypotesen ej kunnat entydigt verifieras eller falsifieras. I årskurs 3 h a r skillnaden mellan försöksgrupperna i fråga om arbetstidens fördelning ej medfört någon skillnad i elevernas studieprestationer i ämnena svenska och matematik. I årskurs 8 däremot har klasser med femdagars arbetsvecka nått bättre genomsnittliga studieresultat än klasser med sex dagars arbetsvecka. Denna överlägsenhet h a r inte kunnat påvisas vara beroende av skillnader i fråga om olika bakgrundsfaktorer såsom tidigare studieresultat, attityd till skolarbetet, elevantalet i klassen och lärarnas utbildning och behörighet. Det kan alltså antagas, att den i experimentklasserna i årskurs 8 förekomm a n d e organisationen med femdagars arbetsvecka haft en positiv effekt på elevernas studieprestationer.

Någon entydig förklaring till en sådan effekt kan inte ges på grundval av materialet från denna undersökning. Det är tänkbart, att effekten sammanhänger med den ökning (4 %) av antalet lektionstillfällen, som den i experimentklasserna tillämpade timfördelningen medfört (jfr ovan under 1 ) . I så fall är det närmast fråga om en effekt av en speciell form av femdagars arbetsvecka, eftersom en sådan ökning av antalet lektionstillfällen inte kan anses vara en nödvändig följd av övergången till femdagars arbetsvecka. Det är naturligtvis också tänkbart, att övergången till femdagars arbetsvecka och den därmed följande längre veckoslutsledigheten haft ett positivt inflytande på elevernas motivation inför skolarbetet och därigenom påverkat prestationsnivån. Att en sådan förbättrad motivation verkligen skulle ha blivit bestående till läsårets slut, långt efter det att femdagarsveckan rimligtvis förlorat nyhetens behag, förefaller dock m i n d r e sannolikt. Vid den attitydundersökning, som ingått i försöket i årskurs 8, har ju också skillnaden i inställning till skolarbetet mellan de båda försöksgrupperna visat sig vara densamma efter försöksåret som före. En mer tillfredsställande förklaring av resultaten från undersökningen i årskurs 8 torde inte kunna ges, med mindre än att dessa resultat jämförs med mera ingående studier av olika sociala variabler, främst då sådana som rör motivation och trivsel i skolan. Beträffande resultatens giltighet för en större population, än den som ingått i undersökningen, kan konstateras, att försöksdistrikten torde vara representativa för kommuner av tätortskaraktär. Det bör emellertid uppmärksammas, att en positiv inställning till femdagars skolarbetsvecka förelåg hos skolstyrelserna inom de kommuner, som till-

314 h ö r d e experimentgruppen. Med dessa reservationer angående resultatens giltighet, kan det dock konstateras, att det i d e n n a undersökning ej framkommit något som tyder på, att införandet av

Tabell nr 19. Medelvärden

Nr

9. 10. 11. 12. 13. 14. 15.

Nr

och standardavvikelser för respektive prov givna i årskurs 3

Egidius' grupprov Lästest 8 Lästest 9 Lästest 10 Rättstavningsprov Avskrivningsprov (antal bokstäver) D:o (antal fel skrivna ord) Matematikprov I Matematikprov II Matematikprov I I I SP Svenska SP Matematik Rättstavningsprov Avskrivningsprov (antal bokstäver) D:o (antal fel skrivna ord)

N

M

S

N

M

S

448 448 448 447 448

72,14 21,72 12,53 18,32 11,69

10,18 6,89 5,33 2,16 6,01

499 499 499 499 499

72,25 20,82 12,75 18,20 12,23

10,01 6,92 5,35 2,32 5,76

448 448 448 448 447 424 441 436

186,0 3,61 5,74 6,05 3,07 45,39 27,78 9,28

67,04 3,67 2,65 3,33 1,88 12,23 9,02 4,71

499 499 499 499 498 489 485 484

196,0 4,51 5,96 7,42 3,15 45,08 29,27 9,52

70,85 4,35 2,62 3,70 2,02 12,52 9,32 4,83

437 437

314,7 2,46

94,22 2,88

484 484

294,1 2,57

87,86 2,96

och standardavvikelser för respektive prov, givna i årskurs 8

Prov

DBA Attitydtest Engelska—lf Svenska—lf Matematik—allm. kurs Matematik—särsk. k u r s . . . . SP—Matematik—allm. kurs SP—Matematik—särsk. kurs SP Engelska allm. kurs SP Engelska särsk. kurs SP Svenska Historia Fysik Kemi Attitydtest

vid olika

Kontrollgru PP (Sexdagarsvecka)

försöksgrupper

Experimentgrupp (Femdagarsvecka) M

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15.

försöksgrupper

Experimentgrupp (Femdagarsvecka)

Prov

Tabell nr 20. Medelvärden

femdagars arbetsvecka skulle kunna väntas medföra en försämring av den genomsnittliga studieprestationsnivån hos grundskolans elever.

604 604 604 604 197 394 180 378 144 373 581 572 563 559 564

51,51 38,63 17,23 13,39 6,72 8,36 28,89 24,16 43,20 42,99 50,28 23,23 18,70 19,43 36,25

9,83 7,02 5,89 4,98 2,62 2,69 11,22 9,06 11,08 12,55 14,07 7,75 6,10 6,61 7,19

vid

olika

Kontrollgrupp (Sexdagarsvecka) N

M

652 652 627 652 229 419 193 388 151 365 544 616 611 609 612

50,69 37,83 17,16 13,37 6,91 8,31 27,18 23,36 40,68 40,28 49,20 22,69 16,90 19,20 35,37

9,02 6,80 5,81 4,94 2,51 2,60 10,32 8,47 10,37 12,70 13,73 7,48 5,58 6,50 7,04

315 Li tteraturförteckning Björkman, M. (1958): Inlärningspsykologi. Stockholm. Edwards, A. (1964): Experimental design in psychological research. New York. Estes, W. K. m. fl. (1954): Modern learning theory. New York. Estes, W. K. (1955): Statistical theory of distributional phenomena in learning. New York. Estes, W. K. (1960): Learning i Encyclopedia of educational research (utg. av Ch. Harris) s. 752—770. New York. Gagné, R. M. (1965): The conditions of learning. New York. Guilford, J. P. (1954): Psychometric methods. New York. Hilgard, E. och Marquis, D. G. (1961): Conditioning and learning, rev. av G. A. Kimble. London. Hörnfeldt, R. (1961): Lärarna och klassens storlek. Kungl. Skolöverstyrelsen. Utredningar i skolfrågor 6. Stockholm. Kausler, D. (Utg.) (1966): Readings in verbal learning. New York. Koört, P. (1962): Klasstorlek, skolanpassning och instudering. Tre fältstudier i skolekologi och didaktik. Stockholm. Kungl. Skolöverstyrelsen (1962): Läroplan för grundskolan. Kungl. Skolöverstyrelsens Skriftserie 60. Stockholm.

Ljung, B. O. (1965): The adolescent spurt in mental growth. Uppsala. Marklund, S. (1962): Skolklassens storlek och struktur. Uppsala. Mellon, A. W. (utg.) (1964): Categories of human learning. London. Slaals, A. W. (utg.) (1964): Human learning. New York. Svensson, N. E. (1962): Ability grouping and Scholastic achievement. Report on a fiveyear follow-up-study in Stockholm. Uppsala. Tucker, L. R. (1949): A note on the estimation of test reliability by the Kuder-Richardson formula 20. Psykometrika 1949: 14, s. 117—118. New York. Underwood, B. J. och Richardson, J. (1956): Studies of distributed practice. Journal of exp. psychol. nr 50, sid. 39—46. Underwood, B. J. och Richardson, J. (1956): Verbal concept learning as a function of instructions and dominance level. Journal of exp. psychol. nr 51, sid. 229—238. Walker, H. M.—Lev, J. (1953): Statistical inference. New York.

BILAGA 5

Effekten av femdagars skolarbetsvecka ur sociologiska synpunkter av Inga-Lill Uggla

1 De sociologiska

frågeställningarna

Lediga lördagar har under senare år blivit allt vanligare för stora grupper av arbetstagare och förväntas med relativt stor sannolikhet spridas ytterligare under de närmaste åren. Från lärare, målsmän och elever har det därvid hävdats, att skolan borde pröva möjligheten att följa arbetsmarknaden och införa lediga lördagar under antingen hela läsåret eller delar av detsamma. Mot bakgrunden av den ovan antydda utvecklingen har man att se den försöksverksamhet med femdagarsvecka, som påbörjades 1958—59 i Skolöverstyrelsens regi. Ytterligare en form av försöksverksamhet med femdagarsvecka, den särskilda försöksverksamheten, startades av skolarbetstidsutredningen läsåret 19G4—65. I denna verksamhet prövas bl. a. två alternativ kallade A och B. Alternativ A innebär femdagarsvecka under halva läsåret. Alternativ B innebär femdagarsvecka under hela läsåret. Vid sistnämnda alternativ måste den minskade undervisningstiden kompenseras genom att antalet lov- och friluftsdagar reduceras. I skol- och utbildningsformer med maximalt 12 friluftsdagar per läsår minskas sålunda dessa till 10, medan antalet lovdagar minskas från 15 till 6.

I den sociologiska undersökningen angående effekten av femdagarsvecka i skolan enligt alternativen A och B är det främst tre problemkomplex, som skall belysas, nämligen 1) inställningen till elevernas arbetsbörda vid femdagarsvecka jämfört med sexdagarsvecka, 2) hur eleverna utnyttjar den ökade fritiden vid femdagarsvecka samt 3) elevers, föräldrars och lärares attityd till femdagarsvecka i skolan.

2 Undersökningens

uppläggning

Vid den tidpunkt då den sociologiska undersökningen började planeras i maj 1964, så hade sex kommuner efter överläggningar med representanter för skolarbetstidsutredningen accepterat att vara med i den särskilda försöksverksamheten läsåret 1964/65. De sex kommunerna var Norrköping, som valt alternativ A, Södertälje, Växjö, Karlstad, Nederkalix och Alnö, vilka valt alternativ B. De erhållna försöksorterna visar en god geografisk spridning. De är av varierande storlek och h a r ett differentierat näringsliv. Man kan säga att de representerar ett genomsnitt av mellanstora tätortskommuner, där det fanns en viss positiv inställning till femdagarsvecka i skolan hos skolstyrel-

317 serna, innan den särskilda försöksverksamheten startade. Att rena landsbygdskommuner ej ingår i den särskilda försöksverksamheten beror på att dessa till stor del omfattas av den övriga försöksverksamheten i Skolöverstyrelsens regi. Den sociologiska undersökningen skall försöka belysa effekten av femdagarsveckans införande i skolan. Undersökningen, som ej kunde äga rum förrän vid försöksperiodens början, utfördes genom att jämföra de sex försöksorterna med liknande orter, som hade sexdagärsvecka i skolan. De skillnader som kan tänkas uppstå, bör, under förutsättning att alla andra relevanta variabler är konstanta, bero på att försöksorterna har femdagars skolarbetsvecka och kontrollorterna sexdagärsvecka. Efter samråd med Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut uttogs kontrollorter som var så lika försöksorterna som möjligt beträffande folkmängdens storlek, frekvensen förvärvsarbetande inom industri, handel och samfärdsel, % lägenheter i småhus, andelen förvärvsarbetande i åldern 16—66 år samt % tjänstemän och arbetsledare med femdagarsvecka hela året (motsvarande uppgifter för arbetare kunde ej erhållas). Följande kontrollorter erhölls: till Norrköping (alt. A) Örebro och Västerås till Södertälje (alt. B) Eskilstuna, Nyköping och Nässjö till Växjö (alt. B) Halmstad och Kalmar till Karlstad (alt. B) Skövde till Alnö (alt. B) Matfors till Nederkalix (alt. B) Boden Vid bearbetningen har de 16 orterna,

som deltagit i undersökningen, sammanförts till fyra ortstyper nämligen: 1. Norrköping som prövar alt. A d. v. s. femdagarsvecka halva läsåret (Egr A) 2. Norrköpings kontrollorter Örebro och Västerås (Kgr A) 3. Orter som prövar alt. B, d. v. s. femdagarsvecka hela läsåret (Egr B) 4. De sistnämnda orternas kontrollorter (Kgr B) Av kostnadsskäl genomfördes datainsamlingen uteslutande med hjälp av enkätformulär. De berörda orternas skolstyrelser utsåg var sin lämplig person, som lokal försöksledare 1 . Dessa hade till uppgift att organisera mätningar på respektive ort och se till att undersökningen genomfördes i enlighet med givna instruktioner. Femdagarsveckans fördelar och nackdelar skulle undersökas för olika skolformer och stadier. Den yngsta årskurs, som kunde tänkas besvara enkätformulär var årskurs 3, vilken således fick representera grundskolans yngre elever, medan de äldre eleverna i grundskolan representerades av årskurs 8. För gymnasiets del valdes allmän, real- och latinlinje i andra ring av det treåriga gymnasiet. Yrkesskolan representerades 1 Som lokala försöksledare i samband med undersökningen tjänstgjorde: Biträdande skoldirektör Lennart Orehag, Norrköping Rektor Stig Stenbom, Södertälje Rektor Rune Lindgren, Växjö Skolpsykolog Martin Åberg, Karlstad Rektor Gustav Sundqvist, Alnö Ämneslärare Olle Strömbäck, Kalix Rektorsassistent Sigvard Höggren, Örebro Biträdande skoldirektör Kurt Engström, Västerås Folkskollärare Torsten Johansson, Eskilstuna Rektor Sigvard Karlsson, Nyköping Adjunkt Per-Arne Aronsson, Nässjö Tillsynslärare Carl Almgren, Halmstad Lektor Gösta Sjöberg, Kalmar Rektor Hans Ekholm, Skövde Rektor V. Holm, Matfors Rektor Holger Lindgren, Boden.

318 av den ettåriga husmodersskolan, verkstadsskolan för bilmekaniker (årskurs 1) och verkstadsskolan för telereparatörer. Dessa tre slag av avdelningar fanns på flertalet orter samt medförde att såväl pojkar som flickor inkluderades. De grupper, som främst berörs av skolans arbetstider är lärare, elever och föräldrar. Det blev därför naturligt, att dessa tre personkategorier skulle ingå i den sociologiska undersökningen. Då en totalundersökning på varje ort skulle bli alltför omfattande, måste ett urval göras. Vi stannade för att ha klassavdelningen som urvalsenhet, så att lärare, elever och föräldrar knutna till slumpvis valda klassavdelningar fick utgöra vårt stickprov. Då flera klassavdelningar fanns på orten, uttogs först skolenheten och sedan klassen, som skulle studeras, genom att ett slumpmässigt stickprov gjordes. Antalet uttagna klassavdelningar fördelar sig på de fyra ortstyperna sålunda: Egr A Kgr A Egr B Kgr B Årskurs 3 » 8.... Ring A l l 3 . . » LIP... »> R I I s . . Bilmekaniker Telereparatörer Husmodersskola

2 2 2 1 1 1

2 2 2 1 1 1

5 5 3 2 2 1

8 8 3 2 2 1

—

—

1 Varje uttagen elev, dennes föräldrar och lärare undersöktes vid tre tidpunkter. Första mätningen ägde r u m så tidigt som möjligt under höstterminen för att få utgångsläget på försöksorterna. Den andra mätningen gjordes i mitten av försöksåret och den tredje så sent på läsåret som möjligt för att få fram effekten av en ettårig försöksverksamhet med femdagarsvecka i sko-

lan. De tre tidpunkterna var: 25/9— 27/9 1964, 4/12—6/12 1964 och 14/5— 16/5 1965. Då vissa frågor i formulären avsåg elevernas aktiviteter u n d e r ett visst veckoslut, skulle formulären besvaras av elever och föräldrar så snart som möjligt efter det aktuella veckoslutet, d. v. s. helst under den följande måndagen för att motverka minnesfel hos elever och föräldrar. Formulären utdelades till samtliga elever i de uttagana klasserna av en av deras lärare och under en lektionstimme besvarade eleverna frågorna i enkäten. Eleverna tog sedan hem ett föräldraformulär och bad målsman besvara frågorna. Vidare utdelades ett lärarformulär till var och en av de lärare som hade undervisning i de uttagna klasserna. För att inte erhålla ett alltför ringa antal lärare i årskurs 3 fick samtliga lärare, som undervisade i årskurs 3 i kommunen, ingå i undersökningen. Det bedömdes som önskvärt, att de olika skolstadierna undersöktes med hjälp av samma frågeformulär för att man vid behov skulle kunna göra jämförelser mellan skilda stadier och detta satte sin prägel på formuleringen av frågorna. Genom att b a r n i 9—10 års åldern skulle besvara enkäterna måste frågorna vara enkla och lättförståeliga. Enkätfrågorna till lärare, elever och målsmän skulle i viss mån belysa olika sidor av problemställningen och därför konstruerades olika enkätformulär för de olika personkategorierna. Många av frågorna sammanföll dock. Det var även önskvärt att formulären var desamma vid de tre mättillfällena och så är också i stort sett fallet. Vid en provundersökning av enkäternas utformning, framkom ingenting, som gjorde att någon fråga eller dess svarsalternativ behövde ändras i större omfattning.

319 De tre enkätformulären vid det sista undersökningstillfället presenteras i sin helhet i tabellbilagan.

nomgående lägst för eleverna. Föräldr a r n a har ca 5 % högre bortfall än eleverna och lärarna i sin tur slutligen ca 5 °/o högre bortfall än föräldrarna. Andelen som svarat vid samtliga tre undersökningstillfällen var ca 80 % för eleverna, drygt 70 % för föräldrarna och 65 % för lärarna. Orsakerna till att inte formulären sänts in är av olika slag. För elevernas del torde det till allra största delen ha berott på sjukdomsfall. I ett par fall förekom ett mycket stort bortfall p. g. a. organisatoriska omständigheter: studiedag, lov, praktikperiod för eleverna. Föräldrar till icke-svarande elever uteblev till nästan 100 %. Däremot förekom det, att föräldrar till svarande elever själva inte svarade. Föräldrabortfallet hade m. a. o. delvis samma orsaker som elevernas, delvis — i mindre utsträckning — också andra, exempelvis en viss obenägenhet att besvara enkäterna. Sistnämnda orsak tycks ha

3 Stickprovets storlek, bortfall och representativitet1 3.1 Externt bortfall Tabell 1 nedan visar för lärarna stickprovets storlek samt svarsprocenten för de fyra undersökningsgrupperna vid de tre undersökningstillfällena. Bortfallet för de fyra undersökningsgrupperna varierar enligt tabellen vid första undersökningstillfället från 9 till 12 %, vid andra undersökningstillfället från 5 till 32 % och vid tredje undersökningstillfället från 16 till 30 %. Enligt tabell 2 nedan ligger bortfallet för eleverna i de olika undersökningsgrupp e r n a vid första undersökningstillfället mellan 2 och 5 %, vid andra undersökningstillfället mellan 5 och 10 % samt vid tredje undersökningstillfället mellan 12 och 23 %. Bortfallet är ge-

1 Författat och utarbetat av fil. kand. PerOlof Thorelli.

Tabell 1. Antal uttagna och andelen svarande lärare vid de tre undersökningstillfällena, på undersökningsgrupp och årskurs Egr A

Egr B

Kgr A

fördelade

Kgr B

UnderÅrskurs söknings- Antal Antal Svars- Antal Antal Svars Antal Antal Svars- Antal Antal Svarsutsva- prouttillfälle utsva- proutsva- prosva- protagna rande cent tagna rande cent tagna rande cent tagna rande cent

sep. dec.

maj 8

sep. dec.

maj Gymn.

sep. dec.

Ysk

sep. dec.

Samt-

sep. dec.

maj

maj liga

maj

21 21 19

20 21 18

95 100 95

105 109 104

93 84 74

89 77 71

117 117 113

108 110 107

92 94 95

180 180 177

158 148 151

88 82 85

17 16 17

17 16 11

100 100 65

41 42 39

37 17 28

90 40 72

94 97 91

87 83 72

93 86 79

88 88 84

81 71 64

92 81 76

51 51 51

46 50 44

90 98 86

60 59 55

49 42 40

82 71 73

89 90 85

80 77 65

90 86 76

90 93 91

82 62 48

91 67 53

11 11 8

8 7 7

73 64 88

10 10 10

10 7 4

100 70 40

23 23 23

17 18 13

74 78 57

14 14 14

8 6 5

57 43 28

100 99 95

91 94 80

91 95 84

216 220 208

189 150 146

88 68 70

323 327 312

292 288 257

90 88 82

372 375 366

329 287 268

88 77 73

320 Tabell 2. Antal uttagna och andelen svarande föräldrar och elever, vid de tre na, fördelade på undersökningsgrupp och årskurs

undersökningstillfälle-

Kgr B Egr B Egr A Kgr A Undersöknings- Kategori Antal Antal Svars- Antal Antal Svars- Antal Antal Svars- Antal Antal Svarstillfälle ut- sva- prout- svapro ut- sva- prout- sva- protagna rande cent tagna rande cent tagna rande cent tagna rande cent

Årskurs

sep.

dec. maj 8

sep. dec. maj

Gymn.

sep. dec. maj

Ysk.

sep. dec. maj

Samtliga

sep. dec. maj

Föräldrar Elever Föräldrar Elever Föräldrar Elever

50 Föräldrar Elever Föräldrar Elever Föräldrar Elever

41 Föräldrar Elever Föräldrar Elever Föräldrar Elever

107 Föräldrar Elever Föräldrar Elever Föräldrar Elever

50 50

41 41

109 107

24 24

Föräldrar 222 Elever Föräldrar 224 Elever Föräldrar 222 Elever

49 49 49 48 45 48

98 98 98 96 90 96

41 41 41 41 38 37

100 100 100 100 93 90

90 98 84 101 75 94

84 92 77 93 70 88

23 23 21 23 16 16

96 96 88 96 67 67

203 211 195 213 174 195

91 95 87 95 78 88

43 43

58 58

91 91

27 26

219 218

spelat största rollen för lärarnas vidkommande. En inte så liten grupp lärare tyckte dessutom, att de hade för få timmar i klassen för att kunna besvara frågorna. Antagligen gällde detta framför allt övningslärarna, som också är något överrepresenterade i bortfallsgruppen. Det är omöjligt att närmare ange vilken verkan bortfallet haft på stickprovets representativitet. Det synes vara rimligt att anta, att de icke-svarande eleverna inte avviker nämnvärt från de svarande. Då bortfallet för föräldrarna till största delen utgjordes av fall, där

43 43 40 42 38 38

100 100 93 98 88 88

58 58 46 46 53 54

100 100 79 79 91 93

79 89 80 86 70 74

85 96 81 95 77 81

27 26 20 24 7 7

100 96 74 89 27 27

207 216 186 198 168 173

93 97 85 90 77 79

99 99

145 145

194 193

48 48

486 485

98 97 98 99 94 95

99 98 99 100 95 96

142 143 138 142 132 138

99 99 95 98 91 95

181 188 176 179 162 164

93 97 91 92 84 85

35 38 45 44 23 27

73 79 94 92 48 56

456 466 457 464 411 424

94 96 94 95 85 87

108 108

138 138

196 194

33 30

475 470

105 104 105 103 103 104

98 97 97 95 95 96

128 135 128 134 98 111

93 99 93 97 71 80

178 191 149 175 130 133

91 98 76 89 67 69

27 30 15 22 8 15

82 91 45 67 27 50

438 460 397 434 339 363

93 98 84 91 72 77

barnet ej svarat, bör inte heller deras siffror ha påverkats i högre grad. För lärarnas del är det svårare att uttala sig om bortfallets snedvridande effekt. Det är tänkbart, att icke-svarande lärare t. ex. är mer negativa till införandet av femdagarsveckan än svarande, och att liknande skillnader föreligger för en del föräldrar. Resultaten måste därför, där bortfallet är stort, tolkas synnerligen försiktigt. 3.2 Internt bortfall

En del av de inkomna frågeformulären har inte varit besvarade i sin helhet.

321 Detta »interna» bortfall är för elevernas del obetydligt men i fråga om lärare och föräldrar ibland ganska betydande. Sålunda har attitydfrågorna på formulärets baksida besvarats dåligt av lärare och föräldrar — för många av jämförelsekategorierna bara till 90 % (av de insända formulären). F ö r ä l d r a r n a har också i en hel del fall underlåtit att besvara frågorna om barnens umgänge med kamrater hemma på dagarna/kvällarna och om barnens läggtider. Att ange orsakerna till detta interna bortfall låter sig knappast göras. Det är därför ännu svårare h ä r än vid det externa bortfallet att bestämma effekten av de uteblivna svaren. En systematisk sådan effekt kan inte uteslutas och man får alltså i synnerhet för ovannämnda frågor, tolka resultaten med ytterligt stor försiktighet. 3.3 Generalisering

Till vilken population kan resultaten generaliseras? Den frågan går inte att formellt besvara, eftersom undersökningssituationen inte h a r medgivit strikt slumpmässiga urvalsprocedurer. Man vill veta något om alla Sveriges lärare, elever och deras föräldrar. Man tar ut några skolformer, väljer ut vissa årskurser, tar ett litet urval kommuner, som visserligen är spridda över landet, men som nästan alla representerar kategorin medelstora tätorter och bestämmer sig för vissa undersökningstidpunkter. Inget av dessa urval h a r skett slumpmässigt och generaliseringsmöjligheterna minskar på ett svårbestämbart sätt för varje urval. Härtill kommer inverkan från matchningsförfarandet och bortfallet. Trots urvalsförfarandet finns det emellertid knappast någon anledning vänta sig, att den uteblivna slumpmässigheten eller de övriga felkällorna skulle ha medfört någon mer omfattan21—614914

de snedvridning i jämförelserna mellan experimentgrupp och kontrollgrupp. Signifikanta skillnader mellan dessa bör därför med tämligen stor säkerhet utsäga något relevant om skolarbetstidens inverkan på elevernas arbetsbörda, fritidens användning och attityden till femdagarsvecka beträffande elever, föräldrar och lärare i dessa medelstora tätorter vid undersöknings-' tillfällena.

4 Bearbetningsmetoder

Huvudproblemet i den sociologiska undersökningen är att studera effekten av femdagarsveckan i skolan. Detta utfördes genom att undersöka om det fanns några signifikanta skillnader i försöksoch kontrollorternas svarsfrekvens på de olika frågorna. Då vi ej visste något om formen på svarsfördelningarna var /Mestet lämpligt vid testningarna. Man utgår då endast från att det gäller två slumpmässigt uttagna stickprov, som är oberoende av varandra, ^ b e r ä k n a s med hjälp av de observerade absoluta svarsfrekvenserna på en frågas olika svarsalternativ. En förutsättning för att ett /Mest skall ge ett tillförlitligt resultat är att de förväntade cellfrekvenserna inte är för små. I många fall h a r därför intilliggande svarsalternativ sammanförts men trots detta h a r vissa testningar ej kunnat genomföras p . g. a. för låga frekvenser. Detta gäller särskilt för yrkesskolan. Skillnader mellan försöks- och kontrollgrupper h a r varit det p r i m ä r a i undersökningen. Det kan emellertid vara av intresse att redovisa svarsfrekvenser för vissa enskilda frågor för de fyra ortstyperna, även om det inte föreligger någon signifikant skillnad mellan dem. Motivet för en såda.i redovisning är då främst, att man helt en-

322 orterna som möjligt med avseende på sådana förhållanden som kunde ha betydelse för problemställningen. I idealfallet skall det enda som skiljer de båda ortstyperna åt vara, att den ena har femdagarsvecka och den andra sexdagarsvecka. Som tidigare nämnts uttogs kontrollorterna på basis av deras likheter med försöksorterna beträffande en rad variabler. En del viktiga uppgifter fanns emellertid ej att tillgå, då urvalet gjordes. De kunde först insamlas vid själva mättillfället. Det gällde förhållanden rörande moderns förvärvsarbete, föräldrarnas lördagsledighet, deras innehav av bil, motor- eller segelbåt och av sommarstuga, barntillsynen samt barnens skolväg. Därför utfördes en s. k. efterkontroll, varvid testades, om det fanns några signifikanta skillnader mellan försöksoch kontrollorterna med avseende på de nyss nämnda variablerna. Erhålles härvid ej några signifikanta skillnader, kan inte dessa variabler ha förorsakat någon snedvridning av resultaten. Om I rapporten redovisas ej enskilda %-- däremot signifikanta skillnader erhålvärden. Om ett signifikant ^ 2 -värde er- les, bör vi undersöka i h u r hög grad hållits på 5 %-nivån, har ett s. ( = signi- detta kan ha påverkat våra resultat. fikant) utsatts i tabellen. Ett ^ 2 -värde Andelen förvärvsarbetande mödrar som är signifikant på 1 %-nivån, mar- varierade omkring 40 % och några keras med s. s. ( = starkt signifikant) signifikanta skillnader erhölls inte meli tabellen. Vid så låga frekvenser att y2- lan Egr A och Kgr A eller mellan Egr B värden ej har kunnat beräknas, har och Kgr B. parenteser utsatts i tabellen. Med en del undantag hade ungefär Det sambandsmått som använts är hälften av de förvärvsarbetande femGoodmans och Kruskalls y. Gamma kan dagarsvecka hela året. Den enda signiantaga värden mellan + 1 vid fullstän- fikanta skillnaden mellan ortstyperna dig association och — 1 vid fullständig beträffande omfattningen av föräldrarmotassociation. nas femdagarsvecka var, att fäderna till gymnasister i Egr B hade femdagarsvecka i något större omfattning än fä5 Jämförbarheten mellan försöks- och derna till gymnasister i Kgr B. Någon kontrollorter nämnvärd förskjutning mot fler lediga Vid valet av kontrollorter försökte man lördagar under läsåret konstaterades ej att välja orter, som var så lika försöks- för föräldrarnas del.

kelt vill beskriva t. ex. frekvenser av åsikter och aktiviteter. Vi h a r även studerat de enskilda individernas förändringar mellan första och tredje mättillfället. I var och en av de fyra ortstyperna har vid varje fråga i enkätformulären de individer uttagits, som ändrat sitt svar från det första till det tredje mättillfället. Vi h a r sedan testat, om individer, som bor i orter med femdagarsvecka i skolan, ändrat sig i en annan riktning än de personer, som bor i orter med sexdagarsvecka. Även vid denna analys h a r signifikansberäkningarna utförts med hjälp av #8testet. Som det senare visade sig, var det få som svarade olika på frågorna i september och maj. Endast vid ett fåtal frågor fanns det någon klar riktning på förändringarna. P. g. a. att så få skiljaktigheter erhölls i svaren vid de tre undersökningstillfällena, kommer i huvudsak endast resultaten från majundersökningen att redovisas och kompletteras med resultat från analysen av förändringarna mellan september och maj.

323. Antalet som hade bil, båt eller sommarstuga var tämligen konstant mellan september och maj och varierade kring 80 % för de fyra ortstyperna. Svaren på frågan om barntillsynen vid lov och skollediga lördagar gav vid handen, att ca 80 % av de yngre barnen sågs till av sina föräldrar. Några genomgående signifikanta skillnader mellan försöks- och kontrollorter erhölls inte. Det var så få fall, där båda föräldrarna arbetade på lördagarna, att det blev föga meningsfyllt att analysera, hur dessa föräldrar löste problemet med barntillsynen vid skolfria lördagar. , Eleverna i åk 3 och i åk 8 hade i samtliga ortstyper kort väg till skolan. Tör det mesta tog det högst 15 minuter för dem att komma till skolan. Gymnasisterna hade däremot något längre skolväg. Det visade sig att gymnasisterna i Egr B hade längre skolväg än övriga gymnasister. Bara 42 % i Egr B uppgav att det tog högst 15 minuter för dem att komma till skolan, medan det i Kgr B var 68 %, som hade så kort väg, en starkt signifikant skillnad. I Egr B använde 28 % även skolskjuts mot 18 % i Kgr B. Då man jämför sysselsättningen i försöks- och kontrollorter, bör betingelserna för sysselsättningen vara desamma i grupperna. I så gott som alla hem fanns det TV och ungdomens möjligbeter att se TV eller höra på radio var desamma i de olika ortstyperna. Orternas möjligheter att erbjuda nöjen jämfördes också. Detta utfördes genom att lokaltidningarnas nöjes- och sportsidor studerades för de 16 orterna vid de undersökta veckosluten. Vid denna grova inventering av orternas nöjes- och sportarrangemang framkom ingenting som tydde på att ungdomarna i de jämförda orterna hade väsentligt olika möjligheter till nöjen. En annan faktor som kan äventyra

jämförbarheten mellan sysselsättningarna på de olika orterna. är .väderleks.-; situationen. Därför, ombads , orternas försöksledare att vid de aktuella; veckq-. sluten anteckna ortens väderlek ssituation. . Fredagen den 25/9 -64 var det vackert väder på samtliga orter och lördagen den 26/9 var det klart eller växlande molnighet utom i Örebro och Västerås, som hade regn på lördagseftermiddagen. Det kan tänkas att detta påverkat ungdomens sysselsättningar, så att Kgr A u n d e r septemberlördagen inte är riktigt jämförbar med Egr A, , Vid decemberundersökningen var det inte lika vackert väder som vid under.-, sökningen i september. Det var-ett fåtal orter, som hade klart väder och de fles-; ta hade rätt mulet och på en del platsen snöade det. ; ., Vid den studerade fredagen och lördagen i maj hade de flesta orterna växlande molnighet eller klart väder. " Väderleken kan ha gynnat vissa sys^ selsättningar. Ett visst TV-program, sport- eller nöjesevenemang kan ha fångat ungdomens intresse just under de aktuella veckosluten. Mot s å d a n a felkällor h a r vi bara en möjlighet att gar^ dera oss och det är genom att välja veckosluten slumpmässigt. ?». Vi h a r avstått från att könsuppdela eleverna utan har endast undersökt oni det finns några signifikanta skillnader i de svarande elevernas könsproportioner för de jämförda ortstyperna och klasstadierna, De enda signifikanta, skillnaderna som erhölls var vid tredje; mättillfället. Då svarade fler flickor änj pojkar i åk 8 i Kgr B och i yrkesskolan! i Egr B och i Kgr A. Efterkontrollen visar sålunda, att jämförbarheten mellan Egr A och Kgr A samt mellan Egr B och Kgr B är relativt tillfredsställande. Några signifikanta skillnader erhölls dock och det gällde

324 fäderna till gymnasister i Kgr B, som hade lediga lördagar i mindre omfattning än fäderna till gymnasister i Egr B, samt gymnasisterna i Egr B, som i genomsnitt hade något längre skolväg än gymnasisterna i Kgr B.

Majoriteten tycker emellertid att skoldagarna är av lagom längd. Trots att eleverna i Egr B haft de längsta skoldagarna, h a r denna grupp den lägsta frekvensen missnöjda elever. Årskurs 8

6 Inställningen arbetsbörda

Tabell 4. Procent lärare, föräldrar och elever i åk 8 som i maj 1965 ansåg att skoldagarna varit för långa under läsåret

till elevernas

Inställningen till elevernas arbetsbörda h a r belysts genom frågor på följande områden: 1) skoldagarnas längd, 2) omfattningen av elevernas hemarbete, 3) antal lov- och friluftsdagar, 4) läraruttalande om elevtrötthet och dess orsaker samt 5) läraråsikter om lektionstidsminskningens betydelse för studieresultaten och om svårigheter att hinna med kurserna.

6.1 Skoldagarnas längd

Vid femdagarsvecka enligt alternativ A och B blir skoldagarna något längre än vid sexdagarsvecka. Vi h a r därför testat om frekvenserna lärare, föräldrar och elever, som anser att skoldagarna är »alldeles för långa» eller »något för långa», är signifikant olika i försöksoch kontrollorterna. Årskurs 3 Tabell 3. Procent lärare, föräldrar och elever i åk 3 som i maj 1965 ansåg att skoldagarna varit för långa under läsåret Egr A Kgr A Egr B Kgr B Lärare Föräldrar Elever

(0,0) (16,3) 20,0

(1,4) (2,6) 25,0

18,2 9,9 15,2

13,4 5,3 17,5

Det finns en svag tendens till att lärare i Egr B samt föräldrar i Egr B och Egr A anser, att skoldagarna blir något för långa vid femdagarsvecka.

Egr A Kgr A Egr B Kgr B

Föräldrar

(20,0) (22,2) 16,7 12,0 55,6 34,0 s.

45,8 34,4 43,1

25,8 s. 22,7 47,6

Det är framför allt lärarna i Egr B och eleverna i Egr A som anser att skoldagarna varit för långa vid femdagarsvecka jämfört med vid sexdagarsvecka. Även i de andra ortstyperna är det emellertid många elever, som anser, att skoldagen är för lång. Den kategori, som visar de lägsta procenttalen missnöjda med skoldagens längd, är föräldrarna. I Egr B anser dock v a r tredje av föräldrarna, att skoldagarna varit för långa. Gymnasiet Tabell 5. Procent lärare, föräldrar och elever i gymn. som i maj 1965 ansåg att skoldagarna varit för långa under läsåret Egr A Kgr A Egr B Kgr B Lärare Föräldrar . . .

18,2 5,5 14,3

25,6 13,8 11,3

69,8 34,1 s.s. 44,6 32,0 s. 27,0 35,4

En stor majoritet av gymnasielärarna tycker att skoldagarna blir för långa vid femdagarsvecka hela året enligt alternativ B. Även föräldrarna i Egr B anser oftare än i Kgr B att gymnasisterna haft för långa skoldagar. Däremot erhölls ingen signifikant skillnad mellan gymnasisterna i Egr B och Kgr B.

325 I Egr B blev eleverna mer positiva till skoldagens längd under läsåret. Av dem som ändrat sina svar i Egr B hade 73 % blivit mera positiva till skoldagens längd mot 56 % i Kgr B, vilket är en signifikant skillnad på 10 %-nivån. Yrkesskolan Inom yrkesskolan i orter med femdagarsvecka hela året var såväl lärare som föräldrar och elever nöjda med skoldagarnas längd.

te. Bland föräldrarna var det endast ett fåtal som menade, att barnen hade för mycket hemarbete. Även majoriteten av eleverna ansåg, att de hade lagom med hemarbete. Att barnen med femdagarsvecka hela året skulle ange längre läxläsningstid än barnen med sexdagarsvecka, verifierades inte annat än på 10 %-nivån vid majundersökningen. Då uppgav 38 % i Egr B mot 26 % i Kgr B att de läste läxor minst 30 minuter per dag. Å andra sidan var motsvarande siffror i Egr A 13 % och i Kgr A 42 %.

6.2 Hemarbetets omfattning

Årskurs

Vi har studerat om femdagarsveckan medför att elevernas hemarbete anses för betungande. Eleverna h a r även själva fått uppge den genomsnittliga tid de använder per dag för läxläsning och dylikt. Man har dock ingen garanti för att den upptagna tiden verkligen är den riktiga. Det finns emellertid anledning att antaga, att försöks- och kontrollgruppernas elever ej skiljer sig åt beträffande omfattningen och riktningen av eventuellt felaktiga tidsuppgifter. Då vi främst är intresserade av skillnader i läxläsningstid per dag mellan grupper, kominer, om antagandet är riktigt, eventuella felaktigheter att ta ut varandra.

Minst 75 % av lärarna, föräldrarna oeh eleverna i samtliga ortstyper tyckte att elevernas hemarbete var av lagom omfattning. Vid analysen av inställningen till elevernas hemarbete framkom ingenting, som antydde, att man i Egr B ansåg, att eleverna hade för mycket hemarbete.

Varje lärare skulle även uppskatta den tid per vecka, som genomsnittseleven ägnar åt hemarbete i hans ämne. Många lärare hade ingen uppfattning om elevernas läxläsningstid och en del, som besvarade frågan, angav ett mycket brett tidsintervall. Av dessa skäl bearbetades inte denna fråga i lärarenkäten. Årskurs

3 Det var ingen lärare i åk 3, som tyckte att eleverna hade för mycket hemarbe-

8 Tabell 6. Procent elever i åk 8 som uppgav att de läste läxor minst 1 timme per dag Egr A Kgr A Egr B Kgr B Sep Dec Maj

24,4 43,1 s. 49,3 40,1 24,4 45,7 s. 52,2 42,0 16,7 17,7 51,1 29,0 s.s.

Då elevernas uppgifter angående läxläsningstid per dag studerades, visade det sig att eleverna i Egr B hade det mest arbetsamt. Det rör sig därvid om en starkt signifikant skillnad mellan Egr B och Kgr B i maj. Det var emellertid ett fåtal som uppgav en läxläsningstid på mer än två timmar per dag. De som uppgivit tidsdifferenser på mer än 30 minuter mellan första och tredje undersökningstillfället har studerats. I Egr B har 61 % av dessa uppgivit längre läxläsningstid i maj, medan förhål-

326 landet är det motsätta i Kgr B, där 69 % uppgivit minst 30 minuters kortare iäxtid per dag i maj jämfört med i september. Gymnasiet Tabell 7. Procent lärare, föräldrar och elever i gymnasiet som i maj 1965 ansåg att eleverna åaf t för mycket hemarbete under läsEgrÄ

Kgr A E g r B Kgr B

L ä r a r e . . . . . (15,8) (12,9) Föräldrar . . 36,0 19,4 s. Elever 42,9 21,9 s.s.

44,9 17,9 s.s. 26,1 24,2 24,2 27,5

Det är framför allt lärarna, som anser att femdagarsvecka hela året medför för mycket hemarbete för gymnasisterna, en uppfattning som inte delas av eleverna själva och deras föräldrar., . I både Egr A och Egr B har omkring hälften av gymnasisterna uppgivit att de läser läxor minst tre timmar p e r dag, vilket är en signifikant större andel än i Kgr A och Kgr B. Att gymnasisterna i Egr B är så mycket mer nöjda med hemarbetets omfattning än vad man är ii Egr A beror antingen på, att deras positiva attityd till femdagarsvecka hela året färgar a v sig på deras svar på frågan om inställningen till hemarbetets omfattning eller också beror det på att de genom sin längre yeckoslutsledighet, anser sig orka med en större arbetsbörda i veckorna än de, som endast har femdagarsvecka halva läsåret.

Yrkesskolan Både lärare och föräldrar ansåg att eleverna i samtliga ortstyper hade lagom hied hemarbete. En stor majoritet elever ansåg likaledes ätt hemarbetet var lagom och endast ett fåtal tyckte ätt det var för omfattande.

6.3 Antal lov- och friluftsdagar

Söiri tidigare nämnts minskas antalet loV- och friluftsdagar vid alternativ B. Det är därför av särskilt intresse att studera inställningen till antalet lovoch friluftsdagar i Egr B. Årskurs 3 Man var överlag nöjd med antalet lovdagar i de fyra ortstyperna, medan ca '-*)'% av föräldrarna och ca Vs av barnen ansåg, att det borde vara fler friluftsdagar, vilket gällde för samtliga ortstyper. Årskurs 8 Omkring 10 % av föräldrarna och lärarna samt ca 1/-3 av eleverna i Egr B tyckte, att det varit för få lovdagar, vilket inte var mer än i Kgr B. Snarare fanns en tendens, att eleverna och föräldrarna var mer belåtna med antalet lovdagar vid alternativ B än vid sexdagarsvecka. Möjligen uppfattas de skollediga lördagarna som lovdagar. Antalet friluftsdagar var man mer missnöjd med. Det gällde främst i Egr A, där ungefär hälften av föräldrarna och eleverna ville ha fler friluftsdagar. öymnasiet Vid maj undersökningen var man i stort sett nöjd med det antal lov- och friluftsdagar man haft i respektive ortstyp. Det var endast lärarna i Egr B, söm var mer missnöjda med antalet lövdagar än lärarna i Kgr B (20 % mot 4 %).' Vidare var föräldrarna i Kgr B något mer missbelåtna med friluftsdagarnas antal än föräldrarna i Egr B. En förskjutning i inställningen till antalet lov- och friluftsdagar bland gymnasisterna i alla ortstyper under läsårets gång kunde också konstateras. Förskjutningen innebär att allt fler

327 Både lärare, föräldrar och elever i Egr B var nöjda med antalet lov- och friluftsdagar man haft under läsåret. Särskilt eleverna i Egr B var mycket mer nöjda än eleverna i Kgr B, där ca 80 % angav, att de ansåg antalet lov- och friluftsdagar för litet.

försämring, om lektionstiden minskas med 5 minuter. Lärarenkäten innehöll också en fråga som gällde svårigheter att hinna med kursen i något eller några ämnen. Då fördelningen av lärare i olika ämnen inte var densamma i försöksorterna och i deras kontrollorter, kunde inte signifikanstest utföras på denna fråga. Resultaten redovisas därför ej i denna rapport.

6.4 Läraruttalanden om elevtrötthet och dess orsaker

7 Fritidens

blev positiva till det antal lov- oeh friluftsdagar man haft. Yrkesskolan

En särskild undersökning utfördes för skolarbetstidsutredningens räkning angående elevernas trötthet. Vi bad endast lärarna uttala sig om huruvida eleverna verkade särskilt trötta någon viss veckodag och vad lärarna trodde att elevernas eventuella trötthet berodde på. Försöks- och kontrollorterna skilde sig ej signifikant åt i dessa avseenden. I grundskolan h a r lärarna oftast svarat, att eleverna mest var trötta på måndagarna, troligen p . g. a. för sena kvällsvanor under veckosluten. Gymnasielärarna i Egr B har oftare än andra angett att eleverna var särskilt trötta på fredagar beroende på en betungande skolvecka.

6.5 Läraråsikter om lektionstidsminskningens betydelse för studieresultaten och om svårigheter att hinna med kurser

Skolarbetstidsutredningens försök med femdagarsvecka i skolan innebär att lektionstiden på 45 minuter avkortas till 40 minuter. I grundskolan ansåg ungefär »/« av lärarna, att det inte h a r någon betydelse om lektionstiden är 40 eller 45 minuter. På gymnasienivån ansåg 30 —40 % av lärarna att det innebar en

användning

7.1 De vanligaste sysselsättningarna

Eleverna tillfrågades vilken sysselsättning de ägnat sig ät mesta delen av fritiden under den senaste fredagskvällen, lördagen under dagtid (förkortas lördagen) och lördagskvällen. Det vanligaste svaret i Egr B för lördagen h a r gällt bäde lördag förmiddag och eftermiddag, medan det vanligaste svaret i Kgr B h a r gällt en mindre del av lördagen, nämligen efter skoldagens slut. Eftersom vi ej kunde fråga eleverna mer detaljerat om sysselsättningen och ej heller göra tidsstudier, var vi hänvisade till att fråga om sysselsättningen mesta delen av fritiden under fredagen och lördagen. Dä det gäller att kartlägga den vanligaste sysselsättningen inom varje ortstyp, spelar det inte sä stor roll att frågan angående lördagen avser olika tidsrymder men vid jämförelse mellan försöks- och kontrollgrupp har den använda metoden vissa brister. Om det blir betydande skillnader i sysselsättningen, dä eleverna h a r femdagarsvecka mot då de h a r sexdagarsvecka, bör detta emellertid även framgå vid den använda mätmetoden. Elevernas uppgifter om sysselsättningen vid de tre veckosluten kompletterades med en fråga till föräld-

328 rårna. Den frågan är ett grövre mått på sysselsättningen men i stället spänner den över en längre tidsperiod. Frågan löd: »Har Ert barn någon gång under de senaste fyra veckosluten med föräldrarna eller med annan person eller ensamt 1) besökt släktingar eller bekanta på annan ort (förkortas till resa), 2) besökt Er sommarstuga, gjort dagslånga utflykter etc. (förkortas till utflykt), 3) besökt biograf, museer, idrottsevenemang etc. (förkortas till bio).»

tidssysselsättningen mellan försöks- och kontrollgrupperna erhölls inte. Att barnen vid femdagarsvecka skulle vara mer tillsammans med sina föräldrar än vid sexdagarsvecka kunde således ej beläggas varken med frågorna till eleverna om sysselsättningen vid de tre veckosluten eller med frågan till föräldrarna om de med sina barn hade rest till annan ort, gjort utflykt, gått på bio eller dylikt de senaste fyra veckosluten. Årskurs

Årskurs

70—80 % av eleverna var mest hemma hos föräldrarna på fredagskvällarna och såg på TV eller läste tidningar och böcker. På fredagskvällen i maj läste dock 7* av barnen i Kgr B mest läxor, medan 40 % av barnen i Egr B mest lekte med kamrater. Barnen i Egr B fick vara uppe något längre på fredagskvällarna än barnen i Kgr B. Den stora majoriteten barn i alla ortstyper tillbringade sin fritid på lördagarna med att vara ute och leka med kamrater. De var mest i närheten av hemmet men i maj var också många barn i Egr A vid familjens sommarstuga. Barnen i Egr B skilde sig från barnen i Kgr B genom att 25 % mot 10 % i Kgr B mest idrottat under septemberlördagen. Dessutom var det bara 2 % i Egr B mot 16 % i Kgr B, som uppgivit att de mesta tiden av lördagen i september inte gjort något särskilt inomhus. Lördagskvällarna tillbringades mest hemma vid TV-apparaten i föräldrarnas sällskap. 80—90 % av barnen i alla ortstyper hade kamrater hemma minst en dag i veckan, medan det bara var */«, som h a d e kamrater hemma en kväll i veckan eller oftare. Några genomgående skillnader i fri-

8 Drygt hälften av alla ungdomar i åk 8 h a r uppgivit att de var hemma mesta delen av fredagskvällarna och såg TV. 20—30 % i kontrollorterna uppgav emellertid även, att de mest ägnat sig åt läxläsning på fredagskvällarna. Ungefär hälften av ungdomarna i alla ortstyper tillbringade fredagskvällarna i september och maj med kamrater, medan de i december mest var med föräldrarna. I Egr B var eleverna uppe något längre än de som skulle till skolan dagen därpå, vilka i regel gick till sängs mellan kl. 21 och 22. Den vanligaste sysselsättningen under lördagen i Egr B var, att man hjälpte till i hemmet (30 %) men även i Kgr B var detta ett vanligt svar (20 % ) . 12 av 138 i Egr B hade arbetat mot 2 av 111 i Kgr B. Man var mest tillsammans med kamraterna på lördagarna med undantag av i maj i Egr A, där 41 % svarat, att de mest var tillsammans med föräldrarna. Några större skillnader i h u r lördagskvällen tillbringades fanns ej mellan olika ortstyper. De flesta var mest tillsammans med kamrater, såg TV etc. l /s av samtliga elever svarade att de varit i hemmet största delen av lördagskvällen. Ungefär 70 % av ungdomarna i alla ortstyper hade kamrater hemma minst

329 en dag i veckan och drygt hälften hade kamrater hemma minst en kväll i veckan. Varken på frågan om föräldrar och barn någon gång under fyra veckoslut gjort resa, utflykt eller biobesök etc. eller på elevernas svar på sysselsättningsfrågorna erhölls några signifikanta skillnader mellan försöks- och kontrollorterna. Undersökningen gav således inte stöd för att skollediga lördagar i någon högre grad påverkade elevernas sysselsättningar eller vem de tillbringade sin fritid tillsammans med.

Gymnasiet Ungefär hälften av gymnasisterna med femdagarsvecka ägnade fredagskvällen ät TV mot endast 1/z i kontrollorterna. Som väntat använde signifikant fler i Kgr B än i Egr B fredagskvällen till läxläsning. De flesta gymnasisterna var hemma med föräldrarna på fredagskvällarna men många var också med kamrater. De flesta vistades mesta delen av lördagen i hemmet och i Egr B signifikant oftare än i Kgr B. Genomsnittsprocenten i Egr B var 70 % och i Kgr B 53 %. I Egr B var hälften av gymnasisterna mest tillsammans med föräldrarna under lördagen mot endast en knapp tredjedel av gymnasisterna i Kgr B, vilka i stället mest var med kamrater. I Egr B utnyttjade ungefär en tredjedel av gymnasisterna den lediga lördagen till att läsa läxor, repetera etc. och ungefär lika många hjälpte till i hemmet. I Kgr B var det vanligaste svaret (omkring 20 %) att man mest hjälpte till hemma. I maj angav endast 11 av de 164 gymnasisterna i Egr B att de arbetat på lördagen och i Egr A var det 3 av 92. Lördagskvällen tillbringade gymnasisterna i alla ortstyper mest med kam-

rater. Gymnasisterna i Egr B var dock jämfört med gymnasisterna i Kgr B oftare med föräldrarna på lördagskvällarna i september och maj. I alla ortstyper var gymnasisterna mest hemma eller hos kamrater och såg på TV eller dansade på lördagskvällarna. Majoriteten av gymnasisterna gick till sängs kl. 22—23, då nästa dag var skoldag, i annat fall inte förrän vid midnatt eller ännu senare. Knappt hälften av gymnasisterna hade kamrater hemma minst en dag i veckan och ca 60 % hade kamrater hemma en kväll i veckan eller oftare. Inga större skillnader konstaterades mellan ortstyperna. På föräldrarnas fråga om de tillsammans med sina barn de fyra sista veckosluten rest till annan ort, gjort utflykt eller varit på bio etc. erhölls en signifikant skillnad. Det gällde Egr B i maj, där 37 % mot 21 % i Kgr B besökt annan ort någon gång de senaste fyra veckosluten. Av denna fråga och av elevsvaren på frågorna om de tre veckosluten att döma, så verkar det som om gymnasisterna i högre grad tillbringade lördagarna med föräldrarna, då de h a r femdagarsvecka än vid sexdagarsvecka.

Yrkesskolan Antalet undersökta elever i yrkesskolan var alltför litet för att några testningar skulle kunna genomföras av skillnader mellan försöks- och kontrollorter och resultaten måste tolkas med stor försiktighet. I alla ortstyper var yrkesskoleeleverna oftast med kamrater på fredagskvällarna och många svarade, att de såg på TV etc. Lördagen tillbringade de mest i hemmet och många hjälpte till hemma, o av 27 i Egr B arbetade. I Egr B var de flesta mest med föräldrarna på

330 lördagarna, medan majoriteten i de andra ortstyperna oftast var med kamrater. På lördagskvällarna var yrkesskoleeleverna i alla ortstyper mest med kamrater. De dominerande sysselsättningarna var då TV och dans. I stort sett verkade gymnasisterna och yrkesskoleeleverna ha samma fritidsbeteende och de tycktes utnyttja sin fritid över veckosluten på ungefär samma sätt.

7.2 Elevernas sysselsättningssvårigheter

Eleverna tillfrågades om svårigheten att sysselsätta sig de skolfria lördagarna. Det visade sig att lft av barnen i åk 3 trodde att det kunde bli sysselsättningssvårigheter under de lediga lördagarna. I åk 8 var det blott var femte elev som trodde att det kunde bli svårt att sysselsätta sig under de lediga lördagarna och i gymnasiet och yrkesskolan var det endast ett fåtal, som hade denna uppfattning. Någon skillnad i elevsvaren i de olika ortstyperna konstaterades inte. Målsmän, elever och lärare tillfrågades även, om de tyckte att några åtgärder från skolans eller kommunens sida skulle vidtagas, om skolungdomen fick lediga lördagar. I genomsnitt ansåg 28 % av lärarna och 10 % av föräldrarna och eleverna att något borde ordnas. Några större skillnader mellan försöks- och kontrollorterna erhölls inte. Vad man önskade, berodde givetvis mycket på vad orten nu hade att erbjuda. Helt allmänt kan sägas, att de flesta önskemålen gällde ett ökat stöd åt idrotts- och hobbyverksamhet. Man ville att fler ungdomsledare skulle engageras under dagtid på lördagarna och att skolan skulle hålla sina lokaler öppna på lördagarna för ungdomens fritidssysselsättningar.

8 Attityden skolan

till femdagarsvecka

i

8.1 Metoderna för attitydmätningen

Lärares, föräldrars och elevers inställning till femdagarsvecka i skolan undersöktes vid de tre undersökningstillfällena. De tre personkategorierna fick parvis jämföra de tre alternativen: sexdagarsvecka, femdagarsvecka halva året och femdagarsvecka hela året, vilket skall ge tre parvisa jämförelser. Om alla tre jämförelserna utfördes, kunde en rangordning av de tre alternativen göras. En stor del av de tillfrågade svarade emellertid endast på en eller två av de tre jämförelserna och en del visade inkonsekventa svarsmönster. Det interna bortfallet blev av dessa skäl betydande i vissa undergrupper, när en rangordning gjordes av de tre skolarbetstidsutläggningarna. I det följande förkortas sexdagarsvecka till S, femdagarsvecka halva året till A och femdagarsvecka hela året till B. Skillnaderna mellan försöks- och kontrollorternas andelar av individer som helst ville ha B, A eller S testades. Vid andra och tredje enkätomgångarna tillfrågades samtliga personer om de ändrat sig sedan föregående undersökningstillfälle. De som ändrat sig, skulle därvid ange h u r och varför de ändrat inställning. Det visade sig att de flesta ej ändrade sig eller att de ej kom ihåg sin tidigare inställning. Lärarnas och föräldrarnas attityd till femdagarsvecka i skolan undersöktes även genom att de fick skatta 8 påståenden, som gällde femdagarsvecka hela eller halva läsåret. Skattningarna skedde på en 5-gradig skala från »helt och hållet rätt» till »helt och hållet fel». Dessa påståenden skulle vara ett uttryck foten mer allmän inställning till femdagarsveckan i skolan än de parvisa järn-

331 förelserna. F ö r att få en spridning i svaren mellan positiva och negativa respondenter undveks neutrala påståenden. Fyra påståenden var positivt hållna och fyra var negativt hållna. De presenterades i en slumpmässig ordningsföljd. Påståendena var följande: 1. För föräldrarna är femdagarsveckan i skolan en stor fördel (positivt) 2. Femdagarsveckan blir alltför betungande för eleverna (negativt) 3. Då barnen är lediga på lördagarna får samhället ökade ungdomsproblem (negativt) 4. Genom femdagarsveckan i skolan blir det en ökad samvaro med familjemedlemmarna (positivt) 5. Vid femdagarsveckan ökar elevernas intresse för skolarbetet och deras koncentrationsförmåga (positivt) G. Barnen blir mer utvilade om de har lördagsledigt (positivt) 7. Barnen får svårare att sysselsätta sig på lördagarna (negativt) 8. Många föräldrar tycker att det är skönt om barnen går i skolan på lördagarna (negativt). Bespondenterna tog ställning till vart och ett av de 8 påståendena dels under antagandet att femdagarsvecka införs under hela året, dels under antagandet att femdagarsvecka införs under halva läsåret. Påståendenas förmåga att diskriminera mellan positiva och negativa individer analyserades inte. Skälet härtill var att någon gallring av påståenden inte avsågs att göras, enär det ursprungliga antalet påståenden var så lågt som åtta. Däremot gjordes en sambandsanalys av samtliga föräldrars svar på de 8 påståendena vid första mättillfället. Svaren på varje påstående korrelererades med svaren på vart och ett av de övriga påståendena och /-koefficienter beräknades. Denna analys visade att

det fanns samband mellan påståendena. Hälften av koefficienterna var positiva och hälften negativa, vilket berodde på påståendenas riktning, ^-koefficienternas värden varierade mellan — 0,31 och + 0,71 och var signifikant skilda från noll. Denna analys visade således att vart och ett av påståendena mätte attityden för ett och samma område. Ett försök h a r gjorts att få ett sammanfattande mått beträffande svaren på påståendena. Det mest positiva svaret på varje påstående tilldelades värdet 5 och sedan följde en fallande skala för de andra svarsalternativen med värdena 4, 3, 2 och 1 för det mest negativa svaret. Därefter h a r värdena för de 8 påståendena summerats, så att två poängsummor erhållits för varje individ. Den ena poängsumman gäller vid antagandet att femdagarsvecka införs hela läsåret och den andra poängsumman gäller vid antagandet att femdagarsvecka införs halva läsåret. De båda poängsummorna kunde sålunda variera från värdet 8 för de mest negativa till värdet 40 för de allra mest positiva. Om en individ inte besvarat ett påstående, erhöll han 3 poäng för detta påstående, vilket motsvarar att han anser att påståendet varken är rätt eller fel. För varje ortstyp och skolstadium beräknades sedan lärarnas och föräldrarnas medianvärden på attitydpoängen. Som det senare visade sig, blev det en god överensstämmelse mellan attitydpoängen och resultaten från den parvisa jämförelsen. De som hade visat en positiv inställning vid den parvisa jämförelsen, hade också höga attitydpoäng och de som visat en negativ inställning vid den parvisa jämförelsen hade låga attitydpoäng. 7-koefficienterna varierade omkring + 0,90 för målsmännen vid de tre tidpunkterna och omkring + 0,85 för lärarna. Detta

332 visade att attitydpoängen, beräknad på skattningarna av de 8 påståendena, gav en god bild av den inställning till femdagarsvecka i skolan, som kom fram vid den parvisa jämförelsen. 8.2 Attityden till femdagarsvecka i skolan Årskurs

3 Tabell 8. Den procentuella fördelningen av lärare, föräldrar och elever i åk 3 som helst ville ha B, A eller S i maj 1965

Lärare B A S Antal svar Bortfall i % Föräldrar B A S Antal svar Bortfall i % Elever B A S Antal svar Bortfall i %

E g r A K g r A EgrB

KgrB

(33) (43) 67 46 (0) (11)

89 10 1

34 s.s. 53 s.s. 13 s.s.

12 33

70 5

92 14

135 11

33 64 (3)

32 44 (24)

85 11 4

22 s.s. 49 s.s. 29 s.s.

33 27

25 34

75 20

68 34

24 70 6

28 25 s.s. 47 s.s.

84 8 8

22 s.s. 27 s.s. 51 s.s.

46 4

32 16

91 4

90 13

De flesta lärarna, föräldrarna och eleverna i Egr A föredrog A och ytterst få ville ha tillbaka S. I Kgr A var önskningarna mer differentierade. Eleverna i Kgr A skilde sig signifikant från eleverna i Egr A genom att nära hälften av dem helst ville ha kvar S. I Egr B ville en mycket stor majoritet i alla kategorier helst ha B. De skilde sig därvid starkt från Kgr B, där den vanligaste önskan hos lärare och föräldrar var A, medan hälften av eleverna helst ville ha S. Då de individuella förändringarna mellan september och maj studerades, visade det sig att ca 75 % av eleverna och 80—-90 % av föräldrarna och lär a r n a ej ändrat sin åsikt. De flesta av dem som ändrat sig hade blivit mer positiva till femdagarsvecka. Några signifikanta skillnader mellan ortstyperna erhölls dock ej. Medianpoängen visade att samtliga lärare i årskurs 3 var rätt eniga om A:s fördelar. Egr B skilde sig kraftigt från Kgr B genom sin positiva attityd till B. Vid så gott som alla påståenden i attitydskalan för B visade lärarna i Egr B en mer positiv inställning än lärarna i Kgr B. Speciellt stor skillnad

Tabell 9. Lärarnas medianvärden för attityd poängen. Årskurs Vid B

Sep. Dec Maj

Vid A

EgrA

KgrA

EgrB

KgrB

EgrA

KgrA

EgrB

KgrB

28 25 26

25 26,5 25

29 29 30

27 s. 25 s.s. 26 s.s.

28 30 29

30 30 29

29 29 30

29 28 29

Tab. 10. Föräldrarnas medianvärden för attitydpoängen. Vi d B

Sep Dec Maj

3.

Årskurs

3.

Vid A

EgrA

KgrA

EgrB

KgrB

Egr A

KgrA

EgrB

KgrB

28 30 28

28 25 s. 27

31 33 33

28 s.s. 25 s.s. 25 s.s.

31 28 29

28 27 28,5

31 32 33

29 27 s.s. 27 s.s.

333 erhölls vid påstående 2: »Femdagarsveckan blir alltför betungande för eleverna». Av tabellen framgår att föräldrarna i Egr B var avsevärt mer positiva till B än föräldrarna i Kgr B. Även i Egr A var föräldrarna positiva till B och skilde sig signifikant från Kgr A vid decemberundersökningen. I alla ortstyper var föräldrarna positiva till A. Detta var i synnerhet fallet i Egr B. Vid alla tre tidpunkterna var Egr B mer positiv än Kgr B till så gott som alla påståenden, gällande B. I september och maj fanns den största skillnaden mellan föräldrar i Egr B och Kgr B vid påstående 1: »För föräldrarna är femdagarsveckan i skolan en stor fördel». I maj ansåg 82 % av föräldrarna i Egr B att detta påstående var helt och hållet rätt eller i stort sett rätt mot 39 % av föräldrarna i Kgr B. Vid decemberundersökningen skilde sig Egr B och Kgr B mest åt i påstående 2: »Femdagarsveckan blir alltför betungande för eleverna». 63 % i Egr B ansåg att detta påstående var felaktigt mot 26 % i Kgr B. Egr A och Kgr A skilde sig inte signifikant åt i de 8 påståendena som gällde för A. I december ansåg signifikant fler i Egr B än i Kgr B att barnen blev mer utvilade vid A, medan föräldrarna i Kgr B å sin sida ansåg i signifikant större omfattning att A blir alltför betungande för eleverna. I maj skapade påstående 8: »Många föräldrar tycker att det är skönt om barnen går i skolan på lördagarna» den största skillnaden mellan föräldrar i Egr B och Kgr B. 80 % i Egr B svarade att detta påstående var felaktigt mot endast 43 % i Kgr B. Årskurs

8 Av tab. 11 framgår att lärarna i Egr A helst ville ha A men på grund av det

Tabell 11. Den procentuella fördelningen av lärare, föräldrar och elever i åk 8 som helst ville ha B, A eller S i maj 1965 Egr A Kgr A Egr B Kgr B Lärare B A S

(10) (70) (20)

(43) (39) (18)

89 9 (2)

42 s.s. 46 s.s. (12)

Antal svar Bortfall i %

10 9

28 0

65 10

57 11

Föräldrar B A.. S

58 42 0

29 s.s. 39 32 s.s.

88 11 1

34 s.s. 38 s.s. 28 s.s.

Antal svar Bortfall i %

31 18

44 17

113 14

77 22

Elever B A S

69 28 3

15 s.s. 43 42 s.s.

91 6 3

21 s.s. 44 s.s. 35 s.s.

Antal svar Bortfall i %

36 3

53 2

132 4

103 7

ringa antalet lärare i Egr A, är resultaten mycket osäkra. Egr B skilde sig starkt från Kgr B genom att majoriteten lärare i Egr B föredrog B. I maj valde ungefär lika många lärare i Kgr A och Kgr B A som B, medan 18 resp. 12 % helst ville behålla S. För målsmännen och eleverna i Egr A stod valet mellan B och A, medan ungefär 90 % i Egr B föredrog B. I Kgr A och Kgr B var önskemålen tämligen jämnt fördelade på de tre alternativen, dock med en viss övervikt för A. I årskurs 8 hade i genomsnitt 84 % av lärarna, föräldrarna och eleverna samma attityd i september och maj. Det fanns dock en svag tendens att eleverna i Kgr B blivit något mer negativa till femdagarsveckan under läsåret. Attitydmedianerna visade att lärarna i alla ortstyper och speciellt i Egr A var positiva till A. Den mest positiva attityden till B fanns i Egr B, vars fördelning av attitydpoäng var signifikant skild från Kgr B:s i december och maj.

334 Tabell 12. Lärarnas medianvärden för altitydpoängen.

Årskurs Vid A

Vid B

Sep. Dec Maj

EgrA

Kgr A

EgrB

Kgr B

EgrA

Kgr A

EgrB

Kgr B

24 24 23

26 24 25,5

27 26 28

24 24 s. 24 s.s.

26,5 31 31

27 28 28,5

27 28 28

27 27 27

Att Egr B fick högre värden vid B än Kgr B i maj berodde främst på att lär a r n a i Egr B var mer positiva till påståendena 1 och 4. I Kgr B var det å

andra sidan fler lärare än i Egr B som trodde att barnens intresse och koncentrationsförmåga ökar vid femdagarsvecka.

Tabell 13. Föräldrarnas medianvärden för attitydpoängen. Vid B

Sep. Dec Maj

8.

Årskurs

8.

Vid A

EgrA

Kgr A

EgrB

Kgr B

Egr A

Kgr A

Egr B

Kgr B

30 29,5 31

23 s.s. 24 s.s. 24 s.s.

32 32 33

26 s.s. 25,5 s.s. 25 s.s.

32 34 32

26 s.s. 26 s.s. 25,5 s.s.

31 31,5 33

28 s. 28 s.s. 26 s.s.

I Egr B men även i Egr A var föräldrarna mycket positiva till B och fördelningarna av attitydpoängen skilde sig markant från fördelningarna i Kgr B och Kgr A. De som var mest positiva till A var föräldrarna i Egr A, men även föräldrarna i Egr B hade höga medianvärden. Av tabellen framgår också, att föräldrarna i Kgr A och Kgr B var mer positiva till A än B. De flesta påståenden vid antagandet om B medförde signifikant olika svar i försöks- och kontrollorterna. Då Egr A och Kgr A jämfördes, erhölls de största åsiktsolikheterna vid påstående 6: »Barnen blir mer utvilade om de har lördagsledigt». Ungefär 3A i Egr A ansåg att detta påstående var riktigt mot omkring 7* i Kgr A. I december trodde signifikant fler i Kgr A än i Egr A, att barnen skulle få svårt att sysselsätta sig på lediga lördagar. Egr B skilde sig avsevärt från Kgr B i alla påståenden vid B och den största skillnaden gällde påstående 2.

Betydligt fler i Kgr B än i Egr B ansåg nämligen att femdagarsvecka hela året bleve alltför betungande för eleverna. I Egr A och Kgr A var föräldrarnas åsikter även vid A mest olika vid påstående 6. I maj ansåg 87 % i Egr A mot 30 % i Kgr A, att eleverna blir mer utvilade om de har femdagarsvecka halva året. Föräldrarna i Egr B var framför allt mer positiva än föräldrarna i Kgr B vid påståendet om att A blir alltför betungande för eleverna.

Gymnasiet Endast ett fåtal lärare, föräldrar och elever som prövat femdagarsvecka hela eller halva året ville gå tillbaka till sexdagarsvecka. I Egr A ville de flesta behålla femdagarsvecka halva läsåret. I Egr B ville 69 % av gymnasielärarna helst ha B. 85 % av föräldrarna och 90 % av gymnasisterna ville också helst behålla femdagarsvecka hela året. I Kgr A och Kgr B stod valet mellan

335 Tabell 14. Den procentuella fördelningen av lärare, föräldrar och elever i gymnasiet som helst ville ha B, A eller S i maj 1965 Egr A K g r A Egr B K g r B Lärare B A S Antal svar Bortfall i % Föräldrar B A S Antal svar Bortfall i % Elever B A S Antal svar Bortfall i %

17 76 7

17 36 s.s. 47 s.s.

69 19 12

20 s.s. 54 s.s. 26

41 7

36 10

57 12

41 15

36 62 2

15 s.s. 41 44 s.s.

85 10 5

27 s.s. 32 s.s. 41 s.s.

74 1

59 16

151 7

115 13

38 61 1

14 s.s. 52 34 s.s.

90 6 4

23 s.s. 34 s.s. 43 s.s.

89 5

71 4

162 1

125 6

A och S för de flesta lärarna, föräldr a r n a och eleverna. 80—90 % av gymnasisterna och deras föräldrar och lärare ändrade inte sin inställning till femdagarsvecka i skolan mellan september och maj. En tendens i Egr B var, att de som ändrat Tabell 15. Lärarnas medianvärden

sig, blivit mer positiva till femdagarsvecka. Detta var mest markant inom lärargruppen. Trots att 69 % av lärarna helst ville ha B i Egr B vid den parvisa jämförelsen i maj, så var medianvärdena vid B de lägsta som erhållits. EgrB:s fördelning var endast signifikant skild från KgrB:s i maj. Medianvärdena vid A var överlag högre än vid B men de var ändå de lägsta som erhållits i undersökningen för A. Då svaren på de enskilda påståendena i skalan granskades framgick, att lärarna i jämförelsegrupperna svarat rätt likartat på de flesta påståendena och endast enstaka signifikanser noterades. Vid alla tre tillfällena hade föräldrarna i försöksorterna mycket högre medianvärden vid både A och B än föräldrarna i kontrollorterna. Vid B gav påstående 2 den största skillnaden mellan Egr A och Kgr A i september. 45 % i Egr A ansåg att påståendet om att femdagarsveckan skulle bli alltför betungande för eleverna var felaktigt mot bara 19 % i Kgr A. Föräldrarna i Egr A och Kgr A skilde sig kraftigt åt i december och maj beträffande påstående 7 och det gällde för för attitydpoängen.

Gymnasiet.

Vid B

Sep. Dec Maj

Vid A

Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

21 21 21

20 20 19

23 22 24

20 21 20 s.s.

24 26 26

24 23 24

24,5 24 25

25 25 25

Tabell 16. Föräldrarnas medianvärden på attitydpoängen.

Vid A

Vid B

Sep Dec Maj

Gymnasiet.

Egr A

Kgr A

Egr B

KgrB

Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

30 29 31

25,5 s.s. 24 s.s. 22 s.s.

31,5 32 31

24 s.s. 23 s.s. 24 s.s.

32 31 32

26,5 s.s. 27 s.s. 24 s.s.

31 31 32

26 s.s. 25 s.s. 26 s.s.

336 både B och A. Omkring 90 % i Egr A ansåg det vara fel att tro, at ungdomen skulle få sysselsättningssvårigheter under lediga lördagar mot omkring 60 % i Kgr A. Egr B och Kgr B skilde sig framför allt vid påstående 1. s/$ i Egr B ansåg att det för föräldrarna var en stor fördel med femdagarsvecka hela året. Endast 1/a av föräldrarna i Kgr B delade denna uppfattning. Yrkesskolan Tabell 17. Antalet lärare, föräldrar och elever som helst ville ha B, A eller S i maj 1965 Egr A Kgr A Egr B Kgr B Lärare B A S Antal svar Bortfall Föräldrar B A S Antal svar Bortfall Elever B A S Antal svar Bortfall

3 3 0

0 1 3

11 0 0

1 1 1

6 1

4 0

11 2

3 2

8 3 0

3 0 2

18 0 0

3 3 0

11 5

5 2

18 5

6 2

11 3 0

1 3 3

25 0 0

10 2 0

14 2

7 0

25 2

12 3

På grund av att stickprovet är så litet för yrkesskolan, är resultaten mycket osäkra och några testningar har inte kunnat genomföras. Det verkar dock som om alla kategorier i Egr B vore nöjda med B och att man i försöksorterna inte ville gå tillbaka till sexdagarsvecka.

om båda föräldrarna hade ledig lördag hela året eller inte. Positiva y-koefficienter erhölls, vilka visade att föräldrar, vars attitydpoäng låg över medianvärdet, hade ledig lördag hela året i större omfattning än föräldrar, vars attitydpoäng låg under medianvärdet. Den högsta /-koefficienten + 0,43 erhölls för föräldrar till barn i årskurs 3. För föräldrar till barn i årskurs 8 och till gymnasister blev j-koefficienterna + 0,32 resp. -f 0,26. Däremot konstaterades ej några samband mellan attitydpoäng och familjens innehav av bil, båt eller sommarstuga. För eleverna beräknades sambandet mellan attityden och skolvägens längd. Det visade sig att elever, som hade mer än 15 minuters skolväg, oftare ville ha femdagarsvecka hela året än de elever, som hade kortare skolväg. För elever i årskurs 3 blev y-koefficienten -f- 0,39, för elever i årskurs 8 + 0,45 och för gymnasisterna + 0,29. Samtliga koefficienter är signifikant skilda från noll. I avsnitt 5 framgick, att gymnasisterna i Egr B hade längre skolväg än gymnasisterna i Kgr B och att deras fäder i större utsträckning hade ledig lördag hela året än som var fallet i Kgr B. Positiva samband erhölls mellan attityden och elevernas skolväg och mellan attityden och föräldrarnas frekvens av ledig lördag hela året. Dessa förhållanden kan ha bidragit till den positiva attityd till B som konstaterades bland gymnasister och deras föräldrar i Egr B. Någon mer ingående analys har dock ej utförts för att klargöra dessa faktorers betydelse för elevernas och föräldrarnas ställningstagande till femdagarsvecka i skolan.

8.3 Attitydens samband med vissa variabler

Vid det tredje mättillfället undersöktes för målsmännen, om det fanns något samband mellan attitydpoäng vid B och

9 Sammanfattning

Från och med läsåret 1964/65 bedriver skolarbetsutredningen en särskild för-

337 söksverksamhet med femdagarsvecka i skolan enligt i huvudsak två principer. Den ena, kallad alternativ A, innebär femdagarsvecka halva läsåret. Den andra, kallad alternativ B, innebär femdagarsvecka hela läsåret. Vid sistnämnda alternativ kompenseras den minskade undervisningstiden genom att antalet lovdagar reduceras till 6 och antalet friluftsdagar till 10. Den sociologiska undersökningen skulle belysa vad alternativen A och B innebär för 1) elevernas arbetsbörda 2) elevernas fritidsbeteende 3) inställningen till femdagarsvecka i skolan. Undersökningspopulationen bestod av orter, som läsåret 1964/65 prövade skolarbetstidsutredningens förslag till skolarbetstidutläggning. Norrköping prövade alternativ A, Södertälje, Växjö, Karlstad, Alnö och Nederkalix alternativ B. Till försöksorterna uttogs kontrollorter med sexdagarsvecka i skolan, vilka i övrigt var så lika försöksorterna som möjligt. Följande kontrollorter valdes: Örebro, Västerås, Eskilstuna, Nyköping, Nässjö, Halmstad, Kalmar, Skövde, Matfors och Boden. Vid bearbetningen sammanfördes de orter som deltog i undersökningen till fyra ortstyper nämligen: 1. Norrköping som prövade alternativ A, d. v. s. femdagarsvecka halva läsåret (Egr A) 2. Norrköpings kontrollorter Örebro och Västerås (Kgr A) 3. Orter som prövade alternativ B, d.v. s. femdagarsvecka hela läsåret (Egr B) 4. De sistnämnda orternas kontrollorter (Kgr B). Årskurserna 3 och 8 valdes som representanter för yngre och äldre elever i grundskolan. I gymnasiet valdes and22— 614814

ra ring i det treåriga gymnasiet. Yrkesskolan representerades av den ettåriga husmodersskolan samt verkstadsskolorna för bilmekaniker och telereparatörer. Urvalsenheten på varje ort var klassavdelningen. Eleverna, deras föräldrar och lärare i slumpvis valda klasser utgjorde stickprovet. För att inte erhålla ett alltför ringa antal lärare i årskurs 3 fick samtliga lärare, som undervisade i årskurs 3 i kommunen ingå i undersökningen. Totalt bestod stickprovet av 17 avdelningar av årskurs 3, 17 avdelningar av årskurs 8, 22 avdelningar från treåriga gymnasiets andra ring samt 10 avdelningar från yrkesskolan. Datainsamlingen utfördes med enkäter vid tre tillfällen, nämligen i början, i mitten och i slutet av läsåret (i september, december och maj). Något slumpmässigt urval av skolstadier och tidpunkter gjordes således inte. Däremot skedde urvalet av klassavdelningar på varje ort slumpmässigt. Dessa förhållanden måste beaktas vid utvärderingen av undersökningsresultaten. Enkäternas svarsprocent varierade relativt kraftigt för olika ortstyper och klasstadier samt för de tre mättillfällena. Den genomsnittliga svarsprocenten för samtliga elever för de tre tidpunkterna var 91 %, för föräldrarna 86 % och för lärarna 82 %. För elevernas och i viss mån även för föräldrarnas vidkommande kan antagas, att bortfallet varit slumpmässigt fördelat och ej förorsakat någon snedvridning i resultaten. För lärarnas del är bortfallets effekt mer obestämbart i vissa undergrupper. Det kan förhålla sig så, att icke-svarandes attityder till femdagarsveckan i skolan skiljer sig från de svarandes och att det på så sätt uppstår en viss snedvridning. Det var emellertid många av de icke-svarande lärarna som

338 endast avstod från att besvara enkäterna på grund av för få undervisningstimmar i klassen. Detta bortfall bör ej ha orsakat snedvridna resultat, eftersom bortfallet troligtvis ej h a r något samband med inställningen till femdagarsvecka i skolan. Det största bortfallet erhölls vid den tredje mätningen. En av orsakerna härtill var respondenternas åsikt att de uttryckt sin inställning vid tidigare mätningar och inte ändrat sig sedan dess. Med tämligen stor säkerhet kan dock antagas, att bortfallet är relativt slumpmässigt fördelat på personer med olika inställning till femdagarsveckan i skolan och att det således inte har förorsakat någon nämnvärd snedvridning av resultaten. För de undergrupper, där svarsprocenten är låg, måste emellertid resultaten tolkas med mycket stor försiktighet. Vid urvalet av kontrollorterna togs hänsyn till deras likhet med försöksorterna i en rad olika avseenden. En ytterligare kontroll utfördes med utgångspunkt från uppgifter insamlade genom enkäterna. I alla ortstyperna hade i genomsnitt hälften av de förvärvsarbetande lediga lördagar hela året, ca 40 % av mödrarna hade förvärvsarbete, ca 80 % av familjerna hade bil, båt eller sommarstuga. De flesta eleverna i stickprovet hade högst 15 minuters skolväg och det var relativt få som använde skolskjuts. Ungefär 80 % av de yngre barnen sågs till av föräldr a r n a på lov och lediga lördagar. Endast två skillnader erhölls i dessa variabler mellan försöks- och kontrollorterna. Fäderna till gymnasister i Egr B hade ledig lördag hela året i större utsträckning än fäderna till gymnasister i Kgr B, och gymnasisterna i Egr B hade oftare längre skolväg än gymnasisterna i Kgr B. Orternas nöjesarrangemang och vä-

derlekssituation vid de tre undersökta veckosluten jämfördes även, men inga mer väsentliga skillnader konstaterades mellan försöks- och kontrollorterna. På de orter, som prövade femdagarsvecka i skolan, blev skoldagarna något längre än vid sexdagarsvecka. Det var främst lärarna i årskurs 8 och i gymnasiet som ansåg att skoldagarna blev för långa vid femdagarsvecka enligt alternativ B. I maj svarade sålunda i Egr B 46 % av lärarna i årskurs 8 och 70 % av gymnasielärarna att skoldagarna varit för långa under skolåret. I Kgr B hade endast 26 % av lärarna i årskurs 8 och 34 % av gymnasielärarna denna uppfattning. Det var blott lärarna i gymnasiet som ansåg att femdagarsvecka hela läsåret medförde mer hemarbete för eleverna. Vid sista mättillfället svarade således 45 % av gymnasielärarna i Egr B att eleverna haft för mycket hemarbete mot endast 18 % i Kgr B. I stort sett var eleverna och föräldrarna på de olika stadierna i Egr B inte mer missnöjda med skoldagarnas längd och hemarbetets omfattning än eleverna och föräldrarna i Kgr B. Vid femdagarsvecka enligt alternativ B minskas antalet lovdagar från 15 till 6. Man skulle kunna misstänka att lärare, elever och föräldrar reagerade negativt på en så kraftig reducering av antalet lovdagar. Det visade sig dock ej vara fallet. Inom samtliga skolstadier var en stor majoritet nöjd med det reducerade antalet lovdagar. Endast gymnasielärarna i Egr B ansåg oftare än sin jämförelsegrupp att antalet lovdagar var för litet (20 % mot 4 %). Det fanns en tendens att föräldrar och elever i årskurs 8 var mer nöjda med antalet lovdagar vid alternativ B än vid sexdagarsvecka. Möjligen upplevs de skolfria lördagarna som lovdagar. Majoriteten av respondenter i Egr

sm B var nöjd med antalet friluftsdagar. I regel var dock föräldrarna och eleverna inom samtliga ortstyper mer missnöjda med antalet friluftsdagar än med antalet lovdagar. Man önskar nämligen i många fall ett utökat antal friluftsdagar. En fråga som diskuterats i samband med femdagarsveckan i skolan är huruvida elevernas fritidsbeteende under veckosluten påverkas av skollediga lördagar. Vid undersökningen framkom att eleverna i Egr B var uppe något längre på fredagskvällarna och att de oftare ägnade kvällen åt TV, medan de äldre eleverna i kontrollorterna oftare läste läxor på fredagskvällarna. Några större skillnader i fritidsbeteendet konstaterades inte för eleverna i försöks- och kontrollorterna under lördagarna. Endast ett fåtal elever utnyttjade den lediga lördagen till förvärvsarbete. 7» av gymnasisterna använde dock den lediga lördagen till läxläsning o. d. skolarbete. Undersökningen gav inget belägg för att grundskoleeleverna och deras föräldrar vid skollediga lördagar tillbringade lördagarna tillsammans i större utsträckning än tidigare vid sexdagarsvecka. Däremot visade det sig att gymnasisterna och yrkesskoleeleverna ökade sin samvaro med föräldrarna vid skollediga lördagar. Lärares, föräldrars och elevers inställning till femdagarsvecka i skolan undersöktes genom parvisa jämförelser mellan femdagarsvecka hela året (B), femdagarsvecka halva året (A) och sexdagarsvecka (S). Attityden bland lär a r e och föräldrar mättes även med 8 påståenden, som skattades utefter en 5gradig skala. Varje svar på ett påstående tilldelades ett poängvärde, som varierade mellan 1 och 5, där värdet 5 gavs det svar som var mest positivt till femdagarsvecka. Varje individs poäng

på de 8 påståendena summerades, och en poängsumma erhölls för B och enför A. Vid analys av sambandet mellan den parvisa jämförelsen och attitydpoängen erhölls mycket höga positiva samband. I maj svarade 90 % av lärarna i Egr B i årskurserna 3 och 8 och 70 % av gymnasielärarna att de ville behålla femdagarsvecka hela året. Denna uppfattning delades av 85—90 % av samtliga föräldrar och elever i Egr B. I Egr A ville omkring 70 % av lärarna i grundskolan och gymnasiet behålla A och endast ett fåtal ville gå tillbaka till sexdagarsvecka. 1 årskurs 8 i Egr A ville 60—70 % av eleverna och föräldrarna helst ha B, medan eleverna i årskurs 3 och gymnasiet och deras föräldrar till 60—70 % helst ville ha A. Några få procent ville ha sexdagarsvecka. I kontrollorterna ä r åsikterna mer delade om de tre skolarbetstidsutläggningarna. För grundskolelärarna i kontrollorterna stod valet mellan A och B, medan gymnasieläarna mest tvekade mellan A och S. Eleverna i grundskolan och gymnasiet och deras föräldrar valde för det mesta mellan A och S i kontrollorterna. Bara 15—35 % ville helst ha B. På grund av att stickprovet var så litet för yrkesskolan, kunde ej några säkra resultat erhållas för dess del. Det verkade dock som om både lärare, föräldrar och elever i Egr B föredrog femdagarsvecka hela året. Då varje individs inställning i september och maj jämfördes, erhölls inga signifikanta resultat som pekade på att det skett en attitydförändring u n d e r läsåret. Den inställning man haft i september höll man mestadels fast vid hela läsåret. De erfarenheter, som försöksorterna fick under läsåret av det prövade alternativet med femdagarsvecka,

340 medförde varken hos lärare, föräldrar eller elever någon större förändring i den attityd de hade vid försöksårets början. I stort sett var man nöjd med det alternativ man haft i försöksorterna och ville behålla den arbetstidsutläggning som prövats under försöksåret. Vid denna undersökning har det tyvärr ej varit möjligt att studera hur lärare, föräldrar och elever påverkar varandras åsikter. Däremot ha sambandet mellan föräldrarnas attityd och förekomst av ledig lördag hela året beräknats samt sambandet mellan föräldrarnas attityd till femdagarsvecka i skolan och deras innehav av bil, båt eller sommarstuga. Analysen visade, att det inte fanns något samband mellan föräldraattityden och innehav av bil, båt eller sommarstuga. Däremot erhölls signifikanta samband mellan föräldrarnas inställning till femdagarsvecka i skolan och om de själva hade ledig lördag eller inte. Positiva korrelationer erhölls för både grundskolan och gym-

nasiet. Den starkaste korrelationen gällde för föräldrar till barn i årskurs 3 och den svagaste för föräldrar till gymnasister. Resultat erhölls även som visade att elevernas inställning till femdagarsvecka hade samband med skolvägens längd. Elever som hade mer än 15 minuters skolväg var mer positiva till femdagarsvecka än elever med kortare skolväg. Den i det föregående redovisade undersökningen h a r utförts inom ett urval av kommuner som bedömts vara förhållandevis representativa för medelstora svenska tätorter. Det måste emellertid uppmärksammas, att en positiv inställning till femdagars skolarbetsvecka förelåg hos försökskommunernas skolstyrelser, då försöksåret med femdagarsvecka i skolan startade. Det finns trots detta förhållande anledning förmoda att de erhållna resultaten kan generaliseras till mellanstora tätorter i vårt land.

Tabellbilaga

Lärarenkät vid tredje mättillfället 342 Föräldraenkät vid tredje mättillfället 345 Elevenkät vid tredje mättillfället . 348 Tab. 1. Procent lärare som anser att skoldagarna är alldeles för länga eller något för långa '." . . 351 Tab. 2. Procent lärare som anser att eleverna har för mycket hemarbete . . . 351 Tab. 3. Procent lärare som anser att det är för få lovdagar . , . . . . . . . . 3 5 1 Tab. 4. Procent lärare som anser att det är för få friluftsdagar . . . . . . . . 351 Tab. o. Procent lärare som anser att studieresultaten blir sämre, då lektionstiden minskas från 45 till 40 minuter , 352 Tab. 6. Procent lärare som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 3 352 Tab. 7. Procent lärare som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 8 352 Tab. 8. Procent lärare som helst vill ha B, A eller S. Gymnasiet 352 Tab. 9. Antal lärare som helst vill ha B, A eller S. Yrkesskolan 353 Tab. 10. Procent föräldrar som anser att skoldagarna är alldeles för långa eller . något för långa 353 Tab. 11. Procent föräldrar som anser att eleverna har för mycket hemarbete . . 353 Tab. 12. Procent föräldrar som anser att det är för få lovdagar . . . . . . . . 353 Tab. 13. Procent föräldrar som anser att det är för få friluftsdagar . . . . . . 354 Tab. 14. Procent föräldrar som med sitt barn gjort resa, utflykt, besökt biograf och dylikt någon gång de senaste fyra veckosluten . . . . . . . . . 354 Tab. 15. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 3 355 Tab. 16. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 8 . . . . . . 355 Tab. 17. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S.Gymnasiet 355 Tab. 18. Antal föräldrar som helst vill ha B, A eller S. Yrkesskolan . . . . . . 355 Tab. 19. Procent elever som anser att skoldagarna är alldeles för långa eller något för långa 356 Tab. 20. Procent elever som anser att de har för mycket hemarbete 356 Tab. 21. Procent elever som anser att det är för få lovdagar ••.= . . . . j . .. . 356 Tab. 22. Procent elever som anser att det är för få friluftsdagar . . . . . . . 356 Tab. 23. Procent elever som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 3 , 357 Tab. 24. Procentelever som helst vill ha B, A eller S. Årskurs 8 357 Tab. 25. Procent elever som helst vill ha B, A eller S. Gymnasiet 357 Tab. 26. Antal elever som helst vill ha B, A eller S. Yrkesskolan 357 Övrigt tabellmaterial finns tillgängligt på Sociologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, Regeringsgatan 50, Stockholm.

342 Lärarenkät vid tredje mättillfället 1. Anser Ni att skoldagarna för eleverna under läsåret varit alldeles för långa, varit något för långa, varit lagom långa eller kunde varit något längre?

• O Q •

3. Tycker Ni att skolbarnen under detta läsår haft

2. Anser Ni att eleverna haft för mycket hemarbete haft lagom med hemarbete eller kunde haft mer hemarbete?

4. Tycker Ni att skolbarnen under detta läsår haft

• O •

för få friluftsdagar, lagom med friluftsdagar eller för många friluftsdagar?

5. Har eleverna verkat särskilt trötta någon viss veckodag?

Om Ni svarat J a på fråga 5

för få lovdagar, lagom med lovdagar eller för många lovdagar?

Nej Ja. När?

•

• • •

• • •

G. Vad tror Ni deras trötthet berott på?

7. Tror Ni att der har någon betydelse för studieresultaten om lektionstiden kortas från 45 min till 40 min? J a , till det bättre Ingen betydelse Ja, till det sämre

Q D •

I vilket eller vilka av Edra ämnen har det varit svårt att hinna med kursen under läsåret? Mycket svårt i Svårt i Ej svårt i något ämne

•

9. Hur lång tid per vecka beräknar Ni att genomsnittseleven ägnar åt E r t ämne för hemarbete? (Lärare på lågstadiet anger enbart totaltiden.) Ämne

Antal tim

'•843 Lärarenkät

vid tredje

mättillfället

(forts.)

10. Anser Ni att skolan skulle ordna fritidssysselsättning om skolbarnen har fria lördagar? Nej

•

Ja. Vilka sysselsättningar?

1. Anser Ni a t t samhället skulle ordna fritidssysselsättning om skolbarnen har fria lördagar? Nej Ja. Vilka sysselsättningar?

VI VILL NU STÄLLA NÅGRA FRÅGOR ANGÅENDE E R INSTÄLLNING TILL FEMDAGARSVECKA I SKOLAN Det är viktigt att Ni besvarar alla frågorna Vid sexdagarsvecka är antalet friluftsdagar per läsår 12 och antalet lovdagar 15. Vid femdagarsvecka HALVA Å R E T blir antalet lov- och friluftsdagar lika många som vid sexdagarsvecka; skoldagarna blir något längre. Då femdagarsvecka tillämpas H E L A Å R E T minskas antalet friluftsdagar per läsår till 10 och antalet lovdagar till 6; skoldagarna blir något längre. 12. Vilket skulle Ni föredra av •

femdagarsvecka hela året

eller

femdagarsvecka halva året

•

eller

femdagarsvecka hela året

Q

eller

femdagarsvecka halva året

•

13. Vilket skulle Ni föredra av •

sexdagarsvecka

14. Och vilket skulle Ni föredra av •

sexdagarsvecka

15. Tyckte Ni på annat sätt när Ni förra gången (i december) jämförde sexdagarsvecka, femdagarsvecka hela året och femdagarsvecka halva året? Ja • Nej Q Minns inte • Om Ni svarat J a På vilket sätt har Ni ändrat Er?

Varför har Ni ändrat Er?

344 Lärarenkät vid tredje mättillfället •*"* O °SS * "

•

D

•

•

•

a

• •

D

•

• • a

a

• •

•

•

• • a

a

D

•

D

1 1

• • •

D

• •

•

G

• •

D

•

• •

•

D

D

D

•

•

D

•

•

• g g

•

•

q

q

g

g q a

q

1-1

• •

•

•. • • •

•

Helt och lållet rätt

•ri 2

D

•

•

•

b

^u 1 - -' — 5- ^ 2-S2 ?

W

H

tao 03 < *

^ t-

o :SB 5 ;

* J

T.

£L

-'Z « «- 0

Å < _, •3 "K feO •"-> £ * J ••->

.3 •_>. K^

D

-

SK 3

(forts.)

-M !«

o» :SS U3 i-,

*" ^

0)

*J

He oc] håll rät

^

—i-

O —

-

Uj 0 °« '*•'

"

ecka

I sto set fel

t-

D

> W

_

S t t cV « J

SS „<< 50 ^

£6+1

•<

es

c ^ 0 W

^

'H

<u "T* t-

—

£ ti .3— "^

a Ja su

fe

•; — *J s *— »3

</5

(^

D

• • a

"3

B§ u > c;

— a> •s

_

>

°cs es

CA

•—

> .2

B

U

:

>

SPÄ 60

c -2 •2 fe '— « fe 4> b

C

CS

:sS M

»

C *-

a> cs h ao

CJ

= '2

<u rt O.

fe "°

2 c O t/3 — =rt 0) _>> 7 *-> •SS CM

£

CS °CS

"Ö — es C E

« 0 0

<-> . ,

£ ==

.SP-c « <

£ >

>

j

vi

CS

-

jc a ?* oCS

x

CS

:SS

*J

O cs

fe

SS

>

Å w CS SS Q 0 -O JA t/i CQ O

sj

-a 0

SS — • c—

a

C 0

CS

60 CS

=

CJ

a

ej 0

sj ~

SS 5 60 .fe, S3

°a SS 0

> 2

—

a 0

3 a

>

« o> H , * SS O 50 > > SS -J 3

7J

fe O

C a

3 -SS —

'•/

*•>

s-

3 a m ss

03 "O 60 -

2 fe

1 ° •0 B

a o a C

O

J>

CQ

XI

* 2

SS

CQ

a

345 Föräldraenkät vid tredje mättillfället 1. Först vill vi be Er fylla i nedanstående tablå för föräldrarna OM FÖRVÄRVSARBETE Födelseår Har förvärvs- Har lediga lördagar arbete hela april— annan aldrig året sept. del av ledig Ja Nej året lördag Fadern

•

•

•

•

Modern

•

•

D

D

2. Hur brukar Ni ordna barntillsynen då skolbarnen har lov eller lediga lördagar? Föräldrarna ser till barnen • Barnen klarar sig själva • Äldre syskon ser till barnen • Släkting ser till barnen • Bekant el. granne ser till barnen . . . . Q Hemhjälp el. barnvakt ser till barnen. •

Arbetade i fredagskväll

lördags

söndags

•

•

•

D

D

•

•

• •

3. Anser Ni att skolan eller kommunen borde ordna någon fritidssysselsättning om skolbarnen har fria lördagar? ja.

H.

D

nej .

•

TV..... bil sommarstuga segel- eller motorbåt

Q Q D Q

Om ja. Vad?

Annat sätt. H u r ? 4. Har Ni

Nedanstående frågor 5a—11 gäller E r t barn i klass. 5a. Hur ofta brukar E r t barn ha kamrater hemma på dagarna? varje dag • ett par gånger i veckan • en gång i veckan •. mer sällan [7] . aldrig •

6. Anser Ni att skoldagarna under läsåret

5b. Hur ofta brukar E r t barn ha kamrater hemma på kvällarna? varje dag • ett par gånger i veckan • en gång i veckan • mer sällan • aldrig •

7. Anser Ni att E r t barn

varit alldeles för långa, varit något för långa, varit lagom, långa eller. . kunde varit något längre?

haft för mycket hemarbete, . . . haft lagom med hemarbete eller kunde haft mer hemarbete?

• • • •

• • |~|

346 Föräldraenkät vid tredje mättillfället (forts.) Tycker Ni att E r t barn under detta läsår haft för få lovdagar, • lagom med lovdagar eller • för många lovdagar? •

9. Tycker Ni att E r t barn under detta läsår haft för få friluftsdagar, • lagom med friluftsdagar eller • för många friluftsdagar? •

10. Har E r t barn någon gång under de senaste fyra veckosluten

besökt släktingar eller bekanta på annan ort besökt Er sommarstuga, gjort dagslånga utflykter, etc. besökt bio, museer, idrottsevenemang etc

11. När gick E r t barn till sängs i fredags kväll

med föräldrarna

med annan person

D D D

•

• •

ensam

• •

D

kl

lördags kväll

kl

söndags kväll

kl

VI VILL NU STÄLLA NÅGRA FRÅGOR ANGÅENDE E R INSTÄLLNING T I L L FEMDAGARSVECKA I SKOLAN Det är viktigt att Ni besvarar alla frågor Vid sexdagarsvecka är antalet friluftsdagar per läsår 12 och antalet lovdagar 15. Vid femdagarsvecka HALVA Å R E T blir antalet lov- och friluftsdagar lika många som vid sexdagarsvecka; skoldagarna blir något längre. Då femdagarsvecka tillämpas H E L A Å R E T minskas antalet friluftsdagar per läsår till 10 och antalet lovdagar till 6; skoldagarna blir något längre. 12. Vilket skulle Ni föredra av •

femdagarsvecka hela året

eller

femdagarsvecka halva året

•

eller

femdagarsvecka hela året

•

eller

femdagarsvecka halva året

•

13. Vilket skulle Ni föredra av •

sexdagarsvecka

14. Och vilket skulle Ni föredra av •

sexdagarsvecka

15. Tyckte Ni på annat sätt när Ni förra gången (i december) jämförde sexdagarsvecka, femdagarsvecka hela året och femdagarsvecka halva året? Ja • Nej • Minns inte • Om Ni svarat J a På vilket sätt har Ni ändrat Er? Varför har Ni ändrat Er?

•

D

•

a D

D

•

a

a

a

a

• •

D

• •

•

D

D

a D

a

• a

D

a

a D D

a

•"•

a a

•

a

D D

•

•

•

•

G

a

•

a

D

a D

•

D

G

a

•

a

a a

D

•

a a a

•

a a

a

a

a a a

D

a

a

a

D D

D

a

« rt

•rt

^

Jj

:«

• •

Helt och lållet rätt

Helt och hållet fel

Föräldraenkät vid tredje mättillfället (forts.)

5u H^ »i8</*> 2 •

w

g Ä

«3 *«*t OD J

i ~

•K •^

"C •T* iJ-,

~

-

.

~

< _ "S ** **-•

*" _

t<*; <_> * J ««

:«

(H

Helt och hållet fel

*""

D

ecka T I stoi sett fel

£

£ w SjE

,

-

-

•g < <* -* SS 2

s § J «

«*M

Ti

2 ^

f'

t^n **

-

. *"• 4->

t

*J

o *- —

*•> n :rt "I c« JU

^* rätt

Helt och lålle

_J

£ .*

•

—1

p. 4i

CS

iul 4>

>

3 "O C

a. ^j

£

*

•« 9« 2P-3 c , -o a c o 5x5 •2 « « « t» c o t- T3 w a. « C CO

i rS

en Si

o

s >-

et «rt

•5

,

? (rt

£

"3

s °rt co

oo £

« S

3 U

i i -Q

c/:

£•§

S-r

-S

rt so ja c <i 5

a

C8 o

- TT41

m

iS

o

B s T3 *a>-» J >

:3

rt —> •ö*S :« C feW

rt 00 j£

c l TJn Ä« CC C

rt

s

— *"*£ ° R« V

c/> — rt :0 O

.If-a « < :33

•S S

e

>>

*- M £ <« °« ^ «s j j a af ^ rt go iH «c

* >jtf "^ C5

2 Jä äo

PQ

O

a c> i 4>

rt

rt °

00 C

&>

S

i i

348 Elevenkät

vid tredje

1. Hur lång tid tar det för Dig att komma till skolan? minuter Använder Du skolskjuts?

mättillfället 2. Hur ofta brukar Du ha kamrater hemma på kvällarna? varje dag

•

ett par gånger i veckan

• [j

ja

•

en gång i veckan

nej

•

mer sällan aldrig

3. Hur ofta brukar Du ha kamrater hemma på dagarna? varje dag

•

ett par gånger i veckan

•

en gång i veckan

•

mer sällan

•

aldrig

•

5. Tycker Du att Du under läsåret

4. Tycker Du a t t skoldagarna under läsåret varit alldeles för långa,

••• D

varit något för långa,

• •

varit lagom långa e l l e r . . . .

D

kunde varit något längre?

•

6. Tycker Du att Du undej; della läsår haft för få friluftsdagar,. •

haft för mycket hemarbete

•

haft lagom med hemarbete eller

•

lagom med friluftsdagar elter

•

för många friluftsdagar?.

kunde haft mer hemarbete?

7. Tycker Du a t t Du under detta läsår haft för få lovdagar,

• ..Q

• . •

8. Blir det svårt att hitta på något a t t göra om Du är ledig från skolan på lördagarna?

•

Ja, ofta

•

lagom med lovdagar eller

•

Ja, någon gång

•

för månea lovdaear?

n

Nel

9. Tycker Du a t t något särskilt skulle ordnas för Dig och Dina kamrater om ni är lediga från skolan på lördagarna? Nej

•

Ja

•

Om Du svarat ja, vad tycker Du skall ordnas?

10. Hur lång tid beräknar Du att Du använder till läxläsning och dylikt per dag? tim

minuter

349 Elevenkät vid tredje mättillfället (forts.) På denna sida kommer några frågor om vad Du gjorde, var Du var någonstans och tillsammans med vem Du var i fredagskväll, i lördags på dagen då Du var ledig från skolan, och i lördagskväll. Tänk på vad Du gjorde under den mesta delen av tiden och svara på de fyra frågor, som står här nedan. 11. Vad gjorde Du under större delen av tiden? [ fredags kväll

I lördags på dagen

I lördags kväll

såg på TV, hörde på radio eller spelade g r a m m o f o n . . . .

G

höll på med hobbies eller lekte

G

G G G G G G G G G G G G G

I lördags kväll

var på bio, teater, konsert, museum

Q

dansade

G

inget särskilt inomhus

G

inget särskilt utomhus

G

annat. Vad?

G

G G G G G G G G G G G G G

I fredags kväll

I lördags på dagen

läste läxor, förberedde skrivning, repeterade

G

läste böcker eller tidningar för nöjes skull

G

hjälpte till i hemmet

G

gjorde utflykt

G

idrottade

G

arbetade mot betalning

G

12. Var någonstans var Du under större delen av tiden?

i hemmet

G

G

D

hemma hos kamrat

G

Q

D

på bio, teater, konsert, museum

G

Q

D

idrottsplats

G

G

G

ungdomsgård

G

G

G

idrottsförening, scoutkår, annan förening

G

D

O

kafé, konditori, dansställe

G

G

Q

i familjens sommarstuga

G

D

D

hos släktingar

G

Q

Q

ute och reste, promenerade och dylikt

G

G

ö

annanstans. Var?

G

Q

D

350 Elevenkät vid tredje mättillfället

(forts.)

13. Var Du mesta delen av tiden I fredags kväll Q

I lördags på dagen J-J

I lördags kväll r]

•

rj

[j

I fredags kväll Q

I lördags på dagen [j

I lördags kväll rn

med syskon

Q

rj

[j

med andra släktingar

•

Q

Q

med kamrater

[j

rj

rn

utomhus eller inomhus?

14. Vem var Du tillsammans med under större delen av tiden?

med föräldrar (förälder)

ensam

n

a

n

VI SKALL NU FRÅGA DIG VAD DU TYCKER OM FEMDAGARSVECKA I SKOLAN Det är viktigt a t t Du besvarar alla frågorna Vid sexdagarsvecka är antalet friluftsdagar per läsår 12 och antalet lovdagar 15. Vid femdagarsvecka HALVA Å R E T blir antalet lov- och friluftsdagar lika många som vid sexdagarsvecka; skoldagarna blir något längre. Då femdarsvecka tillämpas H E L A Å R E T minskas antalet friluftsdagar per läsår till 10 och antalet lovdagar till 6; skoldagarna blir något längre. 15. Vilket skulle Du helst vilja ha av •

femdagarsvecka hela året

eller

femdagarsvecka halva året

\J

16. Vilket skulle Du helst vilja ha av •

sexdagarsvecka

eller

femdagarsvecka hela året

•

eller

femdagarsvecka halva året

•

17. Och vilket skulle Du helst vilja ha av •

sexdagarsvecka

18. Tyckte Du på annat sätt när Du förra gången (i december) jämförde sexdagarsvecka, femdagarsvecka hela året och femdagarsvecka halva året?

Om Du svarat J a På vilket sätt har Du ändrat Dig?

Varför har Du ändrat Dig?

Ytterligare synpunkter på femdagarsveckan i skolan

Ja

•

Nej Minns inte

Q •

351 Tabell 1. Procent lärare som anser att skoldagarna år alldeles för långa eller något för långa Egr A

KgrA

Egr B

Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Årskurs 3 Dec. 1 (0,0) Maj 1 (0,0)

(3,6) (2,8)

10,1 7,8

14,3 6,6

Årskurs 8 Dec. 1 (0,0) Maj 1 (0,0)

(11,8) (4,0)

25,3 11,1

10,0 s. 11,5

Gymnasiet Dec. 1 16,7 Maj 1 (0,0)

16,7 (0,0)

31,9 19,7

12,1 s.s. | 4,2 s.

KgrB

Årsk urs 3 Sep. (114) Dec. (11,1) Maj (0,0)

(9,7) (4,8) (1,4)

18,7 22,1 18,2

11,8 12,7 13,4

Årskurs 8 (18,8) Sep. Dec. (18,8) Maj (20,0)

(21,6) (17,6) (22,2)

59,8 52,6 45,8

30,4 s.s. 28,9 s.s. 25,8 s.

Gymnasiet Sep. 30,4 Dec. 30,6 Maj 18,2

18,4 28,6 25,6

75,1 71,3 69,8

45,7 s.s. 40,7 s.s. 34,1 s.s.

Yrkesskolan Sep. 1 (62,5) Dec. (71,4) Maj 1 (57,1)

Tabell 3. Procent lärare som anser att det är för få lovdagar

Yrkesskolan Dec. 1 (14,3) 1 (0,0) | (22,2) 1 (0,0) (0,0) (20,0) Maj | (0,0) | (0,0)

(40,0) (23,5) (14,3) (71,5) (33,3) (25,0) (100,0) 1 (7,2) (0,0)

Tabell 2. Procent lärare som anser att eleverna har för mycket hemarbete Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Årski irs 3 (0,0) Sep. Dec. (0,0) Maj (0,0)

(0,0) (2,4) (0,0)

(2,0) (1,0) (1,1)

(0,0) (0,0) (0,0)

Årskurs Sep. Dec. Maj

8 (0,0) (0,0) (0,0)

(3,0) (0,0) (0,0)

(14,1) (14,3) (10,3)

(5,6) (10,3) (4,0)

Gymnasiet Sep. 30,0 Dec. 29,8 Maj (15,8)

21,3 17,5 (12,9)

52,1 60,6 44,9

34,2 s. 42,6 17,9 s.s.

Yrkesskolan Sep. 1 (12,5) Dec. (0,0) Maj | (16,7)

(25,0) (14,3) (0,0)

(5,9) (0,0) (0,0)

(0,0) (0,0) (0,0)

Tabell 4. Procent lärare som anser att det är för få friluftsdagar Egr A

KgrA

Egr B

Kgr B

Årski irs 3 (0,0) Dec. (0,0) Maj

(0,0) (0,0)

4,8 (6,5)

5,5 (1,6)

Årskurs 8 Dec. 1 (0,0) Maj | (0,0)

(20,0) (7,7)

19,5 19,4

31,3 i 22,2

Gymnasiet Dec. 1 17,0 Maj 1 (2,3) i

14,3 (2,9)

33,8 20,7

11,3 s.s. 20,0

Yrkesskolan Dec. 1 (14,3) 1 (0,0) Maj | (50,0) 1 (25,0)

(22,2) (11,1)

1(40,0) | (0,0)

352 Tabell 5. Procent lärare som anser att studieresultaten blir sämre, då lektionstiden minskas från 45 till 40 minuter Egr A

Kgr A

Egr B

Kgr B

Årski irs 3 Sep. (43,8) Dec. (37,5) Maj (35,3)

(13,2) (11,9) (9,5)

12,6 12,8 18,9

12,8 9,9 9,4 s.

Årskurs S Sep. (5,9) Dec. (12,5) Maj (0,0)

(16,2) (23,5) (11,1)

15,4 17,3 15,5

13,8 11,4 13,3

Gymn asiet Sep. 41,3 Dec. 41,3 Maj 32,5

22,9 31,0 30,0

32,5 30,6 41,3

25,6 28,8 27,3

Yrkesskolan Sep. (0,0) Dec. (14,3) Maj (0,0)

(22,2) (28,6) (0,0)

(23,5) (17,6) (0,0)

(14,3) (0,0) (0,0)

Tabell 6.

Procent lärare som helst vill ha B, A eller S

Tabell

7. Procent lärare som helst vill ha B, A eller S Årskurs 8 Egr A Kgr A Egr B Kgr B

September B A S

(20) 67 (13)

(39) 42 (19)

Antal svar Bortfall i %

15 12

43 s.s. 43 s.s. (14)

31 16

82 15 (3) 62 29

(13) 87 (0) 16 0

(30) 35 s.s. (35)

80 10 10

45 s.s. 33 s.s. 22

17 0

71 14

60 16

s

(10) (70) (20)

(43) (39) (18)

89 9 (2)

42 s.s. 46 s.s. (12)

Antal svar Bortfall i %

10 9

28 0

65 10

57 11

December B A S Antal svar Bortfall i % Maj B A

Tabell 8. Procent lärare som helst vill ha B, A eller S

Årskurs 3

Gymnasiet

Egr A Kgr A Egr B

Kgr B

September B. A S

(23) (77) (0)

83 16 1

25 s.s. 59 s.s. 16 s.s.

Antal svar Bortfall i %

13 33

75 31

125 21

December B A S

20 80 (0)

dl)

81 17 2

Antal svar Bortfall i %

15 35

77 8

Maj B A S

(33) 67 (0)

Antal svar Bortfall i %

12 33

(43) 46 (11) 70 5

(26) (67) (7) 73 22 40 49 s.

58 28

Egr A Kgr A Egr B Kgr B September B A

s

19 69 12

20 49 31

52 18 30

19 s.s. 47 s.s. 25

Antal svar Bortfall i %

32 30

41 16

61 24

73 11

32 s.s. 52 s.s. 16 s.s.

December B A. S

22 74 4

15 36 s.s. 49 s.s.

48 27 25

25 s. 47 s. 28

94 14

126 15

Antal svar Bortfall i %

46 8

39 7

64 17

51 18

89 10 1

34 s.s. 53 s.s. 13 s.s.

Maj B A S

17 76 1,

17 36 s.s. 47 s.s.

69 19 12

20 s.s. 54 s.s. 26

92 14

135 11

Antal svar Bortfall i %

41 7

36 10

57 12

41 15

353 Tabell 9. Antal lärare som helst vill ha B, A eller S

Tabell 11. Procent föräldrar som anser alt eleverna har för mycket hemarbete

Yrkesskolan Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Årskurs Sep. Dec. Maj

3 (4,1) (6,1) (8,9)

(2,3) (2,5) (5,3)

(3,2) (5,3) (2,2)

(4,0) (4,9) (3,2)

Årskurs Sep. Dec. Maj

8 (4,9) (2,4) (2,7)

(3,4) (7,0) (1,9)

6,4 8,1 8,7

9,5 12,7 10,4

Gymnasiet Sep. 42,2 Dec. 33,7 Maj 36,0

24,4 s. 25,3 19,4 s.

32,2 39,1 26,1

22,4 s. 30,6 24,2

Yrkesskolan Sep. (5,3) Dec. (5,0) Maj (0,0)

(8,7) (0,0) (0,0)

(8,8) (9,1) (0,0)

(0,0) (21,4) (12,5)

Egr A K g r A Egr B K g r B September B A S Antal svar Bortfall December B A S Antal svar Bortfall Maj B A S Antal svar Bortfall

4 1 2

4 3 2

13 1 0

1 1 0

7 1

9 1

14 3

2 6

4 2 1

2 1 3

12 3 0

0 3 0

7 0

6 1

15 3

3 3

3 3 0

0 1 3

11 0 0

1 1 1

6 1

4 0

11 2

3 2

Tabell 10. Procent föräldrar som anser att skoldagarna är alldeles för långa eller något för långa Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Årsk irs 3 Sep. 22,4 Dec. 20,4 Maj (16,3)

7,1 s. 12,5 (2,6)

17,0 18,3 9,9

7,7 s. 11,4 5,3

Årskurs S Sep. 17,0 Dec. 24,4 Maj 16,7

15,5 14,0 12,0

39,7 39,6 34,4

28,5 37,8 22,7

Gymr asiel Sep. 7,8 Dec. 22,9 Maj 5,5

13,9 13,8 16,4 s.

39,7 44,6 29,6

24,0 s.s. 32,0 s. 26,2

Yrkesskolan Sep. 36,4 Dec. 36,3 Maj (33,3)

32,0 36,9 (28,6)

21,2 (23,2) (14,3)

38,4 (42,8) (37,5)

23 — 614814

Tabell 12. Procent föräldrar som anser att det är för få lovdagar Egr A

KgrA

Egr B

KgrB

Årski irs 3 Dec. 1 (2,1) Maj | (2,2)

(12,8) (5,3)

13,7 5,5

6,7 6,2

Årskurs 8 Dec. 1 14,6 Maj 1 (5,3)

11,4 (9,4)

14,8 8,7

18,1 16,5

Gymnasiet Dec. 1 9,8 Maj | 10,8

14,1 6,0

24,1 10,8

18,5 16,0

Yrkesskolan Dec. 1 (4,5) Maj | (31,3)

(45,0) 1 (19,0) 1 (23,1) (14,3) J (4,5) | (37,5)

354 Tabell

13. Procent föräldrar som anser det är för fä friluftsdagar

att

Tabell

(forts.) EgrA KgrA E g r B

EgrA

EgrB

KgrA

KgrB

KgrB Gymn.

Årski irs 3 18,4 Dec. 20,0 Maj

28,2 23,7

20,4 22,8

24,8 21,9

Maj 1 51,4

22,7 19,6 s.s.

19,5 26,0

31,2 s. 25,8

Gymnasiet Dec. 1 25,6 Maj | 9,5

17,9 12,3

16,2 5,8

17,7 j 18,4 s.s.

Årskurs 8 Dec. I 39,0

Yrkesskolan Dec. 1 36,4

1 36,8

Maj J (43,8) 1(57,1)

1 (31,8) 1 (30,8) (9,1) (25,0)

September Resa Utflykt . . . Bio

26,7 30,0 15,6

21,5 29,1 13,9

40,9 19,9 7,7

31,5 20,2 11,2

December Resa Utflykt . . . Bio

26,2 16,7 8,3

25,0 17,5 8,8

30,7 13,6 9,7

25,0 8,8 7,4

Maj Resa Utflykt . . . Bio

24,0 26,9 34,7 38,8 (8,0) (7,5)

36,6 26,1 7,5

20,6 s.s. 23,0 4,0

September Resa Utflykt . . . Bio

26,1 50,0 34,8 15,4 (17,4) (11,5)

54,3 29,6 (14,3) (18,5) (22,9) (3,7)

December Resa Utflykt . . . Bio

(22,7) (20,0) (22,7) (10,0) (9,1) (15,0)

31,8 46,7 (4,5) (13,3) (4,5) (6,7)

Maj Resa Utflykt . . . Bio

(18,8) (42,9) (37,5) (0,0) (0,0) (0,0)

(36,4) (12,5) (22,7) (25,0) (0,0) (0,0)

Yrkessk, Tabell 14. Procent föräldrar som med sitt barn gjort resa, utflykt, besökt biograf och dylikt någon gång de senaste fyra veckosluten EgrA KgrA EgrB

KgrB

Årskurs 3 September Resa Utflykt Bio

38,8 59,2 34,7

December Resa Utflykt . . . Bio Maj Resa.. . Utflykt Bio

48,8 53,5 20,9

50,0 38,8 20,4

45,7 43,8 27,6

38,8 49,0 26,5

63,9 s 33,3 30,6

50,5 23,2 25,3

46,7 27,6 24,8

46,7 66,7 26,7

55,3 63,2 26,3

47,9 48,9 22,3

48,5 48,5 16,5

September Resa Utflykt . . . Bio

26,8 48,8 22,0

41,4 41,4 22,4

43,6 30,7 24,3

38,3 30,0 15,6

December Resa Utflykt . . , Bio

36,6 31,8 17,1 18,2 (4,9) (13,6)

43,0 15,6 14,1

33,6 12,5 14,1

Maj Resa... Utflykt Bio

39,5 47,2 36,8 37,7 (7,9) (11,3)

38,9 30,5 10,7

38,1 26,8 5,2

Årskurs 8

355 Tabell 15. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S

Tabell 17. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S

Årskurs 3

Gymnasiet

Egr A K g r A Egr B

KgrB

Egr A K g r A Egr B

September B A S

42 58 (0)

23 50 (27)

80 10 10

31 s.s. 39 s.s. 30 s.

September B A S

39 53 8

Antal svar Bortfall i %

26 47

22 49

48 51

51 51

Antal svar Bortfall i %

79 13

December B A S

31 66 (3)

25 46 (29)

82 14 4

25 s.s. 42 s.s. 33 s.s.

December B A S

Antal svar Bortfall i %

32 35

28 30

57 42

67 36

Maj B A S

33 64 (3)

32 44 (24)

85 11 4

Antal svar Bortfall i %

33 27

25 34

75 20

P

17 s.s. 73 52 16 31 s.s. 11 64 " * 139 19 i 23

KgrB

21 s.s. 38 s.s. 41 s.s. 144 19

•

Antal svar Bortfall i %

42 51 7 80 5

17 s.s. f 79 45 | 15 38 s.s. 6 69~~ """167 141 5

22 s.s.* 49 s.s. 29 s.s.

Maj B A S

f 36 ' 62 2

15 s.s. 41 s. 44 s.s.

85 10 5

27 s.s. 32 s.s. 41 s.s.

68 34

Antal svar Bortfall i %

74 1

59 16

151 7

115 13

19 s.s. 34 s.s. 47 s.s. 128 14

i

Tabell 16. Procent föräldrar som helst vill ha B, A eller S

Tabell 18. Antal föräldrar som helst vill ha B, A eller S

Årskurs 8

Yrkesskolan

Egr A K g r A Egr B K g r B September B A S

18 s.s. 56 (26)

80 14 6

34 s.s. 41 s.s. 25 s.s.

Antal svar Bortfall i %

58 38 (4) 24 41

50 14

91 36

71 45

December B A S

56 41 3

19 s.s. 50 31 s.s.

81 14 5

31 s.s. 40 s.s. 29 s.s.

Antal svar Bortfall i %

34 17

36 22

109 21

91 29

Maj B A S

58 42 0

29 s. 39 32 s.s.

88 11 1

34 s.s. 38 s.s. 28 s.s.

Antal svar Bortfall i %

31 18

44 17

113 14

77 22

Egr A K g r A Egr B K g r B September B A S Antal svar Bortfall December B A S Antal svar Bortfall Maj B A S Antal svar Bortfall

•

*

(12) (4) (0) 16 7

(7) (3) (3) 13 14

(26) (0) (0)

(5) (4) (3)

26 9

12 15

7 7 (0) 14 7

5 6 (4) i

(32) (3) (0)

(1) (7) (4)

15 5

35 10

12 3

(8) (3) (0)

(3) (0) (2)

(3) (3) (0)

11 5

5 2

(18) (0) (0) 18 5

i

356 Tabell 19. Procent elever som anser alt skol- Tabell 21. Procent elever som anser att det är för få lovdagar dagarna är alldeles för långa eller något för långa KgrA

Egr B

KgrB

Årskurs 3 8,2 Sep. Dec. 22,9 (4,2) Maj

37,2 s.s. 33,3 (23,7)

16,5 10,2 7,4

26,9 15,7 14,4

Årskurs 8 30,0 Sep. Dec. 53,7 27,0 Maj

46,6 41,3 27,8

49,3 50,0 31,4

55,2 56,0 46,8 s.

Gymnasiet Sep. 36,7 Dec. 33,7 12,0 Maj

43,8 33,7 13,5

47,0 39,1 22,6

58,6 s. 35,6 20,8

Yrkesskolan 39,1 Sep. Dec. 17,4 (12,5) Maj

69,2 s. 79,2 s.s. (33,3)

5,3

31,8 (3,7)

64,3 s.s. 47,4 (80,0)

Egr A Egr A Årski irs 3 Sep. 1 41,7 Dec. 18,8

Egr B

KgrA

KgrB

Maj 1 20,0

37,2 26,2 25,0

26,8 15,3 15,2

28,1 16,5 17,5

Årskurs Sep. Dec. Maj

36,2 37,0 34,0 s.

55,7 49,7 43,1

54,9 56,9 47,6

Gymnasiet Sep. I 13,4 Dec. 23,7 Maj 1 14,3

13,5 19,0 i 11,3

40,7 44,5 27,0

36,9 38,9 35,4

Yrkesskolan 43,4 Sep. Dec. 52,4 (31,3) Maj

54,5 61,9 (57,2)

44,7 23,2 29,6

53,6 44,5 40,0

8 48,7 44,8 55,6

Tabell 20. Procent elever som anser att de har för mycket hemarbete

KgrA

Egr B

KgrB

13,7

6,8 8,7

Årski irs 3 42,9 Sep. Dec. 22,9 33,3 Maj

48,8 31,0 33,3

19,6 19,6 26,9

35,9 s. 27,5 .28,8

17,2 13,0 (14,8)

21,1 21,4 20,3

25,9 26,9 28,2

Årskurs 8 41,5 Sep. Dec. 63,2 66,7 Maj

50,0 . 29,3 31,1 s.s. 37,9 45,1 s. 37,4

51,9 s.s. 49,2 46,2

25,8 s.s. 31,4 s.s. 21,9 s.s.

39,0 42,4 24,2

40,2 36,6 27,5

Gymnasiet Sep. 29,6 Dec. 33,0 15,6 Maj

28,4 39,8 19,7

17,7 24,1 17,9

31,6 s.s. 32,4 19,8

(20,0) (8,7) (14,3)

(7,9) (15,9) (0,0)

(10,7) (18,2) (13,3)

Yrkesskolan 43,5 Sep. Dec. 90,5 (75,0) Maj

36,4 54,5 s.s. (100,0)

18,9 46,5 26,9

46,4 s. 44,4 80,0 s.s.

Egr A

KgrA

Årski irs 3 10,2 Sep. 8,3 Dec. (4,2) Maj

18,6 21,4 (13,2)

Årskurs 8 7,3 Sep. 12,2 Dec. (10,8) Maj Gymnasiet Sep. 56,3 53,5 Dec. Maj 42,9 Yrkesskolan (4,5) Sep. 1 Dec. (5,9) (12,5) ( Maj

Tabell 22. Procent elever som anser att det är för få friluftsdagar

!

Egr B

KgrB

Egr A

9,3 8,1

12,5

357 Tabell 23. Procent elever som helst vill ha B, A eller S

Tabell 25. Procent elever som helst vill ha B, A eller S

Årskurs 3

Gymnasiet

E g r A Kgr A ! EgrB Kgr B

E g r A Kgr A E g r B

Kgr B

September B A S

56 32 (12)

41 35 (24)

64 27 9

8 s.s. 29 63 s.s.

September B A S

41 58 1

14 s.s. 56 30 s.s.

82 11 7

24 s.s. 40 s.s. 36 s.s.

Antal svar Bortfall i %

25 49

17 60

91 6

72 31

Antal svar Bortfall i %

93 5

79 11

170 10

165 14

December B A S

33 64 3

22 22 s.s. 56 s.s.

86 8 6

17 s.s. 29 s.s. 54 s.s.

s

39 58 3

17 s.s. 45 38 s.s.

86 9 5

19 s.s. 36 s.s. 45 s.s.

Antal svar Bortfall i %

36 25

40 5

91 8

77 25

Antal svar Bortfall i %

98 3

82 5

175 2

160 9

Maj B A S

24 70 6

28 25 s.s. 47

84 8 8

22 s.s. 27 s.s. 51 s.s.

Maj B A S

38 61 1

14 s.s. 52 34 s.s.

90 6 4

23 s.s. 34 s.s. 43 s.s.

Antal svar Bortfall i %

46 4

32 16

91 4

90 13

Antal svar Bortfall i %

89 5

71 4

162 1

125 6

December B A

Tabell 24. Procent elever som helst vill ha B, A eller S

Tabell 26. Antal elever som helst vill ha B, A eller S

Årskurs 8

Yrkesskolan

E g r A Kgr A E g r B

Kgr B

September B A S

68 32 0

22 s.s. 47 31 s.s.

89 6 5

45 s.s. 35 s.s. 20 s.s.

Antal svar Bortfall i %

37 11

58 0

131 8

113 16

December B A S

56 36 8

16 s.s. 47 37 s.s.

84 10 6

34 s.s. 34 s.s. 32 s.s.

Antal svar Bortfall i %

41 0

43 6

134 6

119 11

Maj B A S

69 28 3

15 s.s. 43 42 s.s.

91 6 3

21 s.s. 44 s.s. 35 s.s.

Antal svar Bortfall i %

36 3

53 2

132 4

103 7

E g r A Kgr A E g r B September B A

s Antal svar Bortfall December B A S Antal svar Bortfall Maj B A S Antal svar Bortfall

Kgr B

15 4 (0)

9 s. 8 (5)

(33) (0) (0)

(?) (8) (5)

19 4

22 4

33 5

20 10

16 4 (0)

10 s. 8 (4)

20 3

22 2

(37) (1) (0) 38 6

(3) (10) (3) 16 6

(11) (3) (0) 14 2

(1) (3) (3) 7 0

(25) (0) (0)

(10) (2) (0)

25 2

12 3

BILAGA 6

Trötthet hos skolelever av Anders Dunér

1 Inledning

Enligt en ofta framförd åsikt är skolbarns prestationsförmåga väsentligt försämrad u n d e r en lång skoldags sista timmar. För prov av olika slag rekommenderas, som en uppenbar konsekvens av denna åsikt, att proven skall förläggas till skoldagens tidiga timmar, då prestationsförmågan skulle vara maximal. Som en orsak till svårigheter att få de sista timmarna effektiva ur prestationssynpunkt nämns oftast trötthet. Trötthet är emellertid ej ett enhetligt tillstånd. I ett referat av forskning på området, indelat i fysiologiska och psykologiska faktorer, vilopauser, arbetets varaktighet och yttre förhållandens inflytanden drar Xydias (1957) slutsatsen att fysiologiska aspekter är av relativt liten betydelse. Han betraktar prestationsminskning efter kontinuerligt arbete som resultatet av en desorganisation snarare än en specifik brist i prestationsapparaten. Murrell (1965) anser trötthet ej vara en realitet, då det är fråga om lätt arbete. Begreppet h a r endast förhindrat förståelsen för prestationsminskningens natur genom att utgöra en skenförklaring. Populärt brukar man skilja mellan att vara trött av och att vara trött på. Detta torde vara detsamma som differentieringen mellan fysiologisk och

psykologisk trötthet. Den psykologiska tröttheten kan betraktas som en mättnadsföreteelse och utgör ett motivationsproblem. Mycket litet synes vara gjort inom psykologisk forskning som är direkt relevant för skolproblemet. Åtskilliga studier visar tydligt prestationsförsämring vid utövandet av vissa yrkesverksamheter, t. ex. lastbilskörning. Herbert & Jaynes (1963) erhöll försämring i körningsprov med korrelationer på upp till 0,50 mellan fel och antalet föregående körtimmar. I andra fall h a r prestationen ej något samband med subjektiv trötthet enligt svar på frågeformulär o. dyl. (Lévy-Leboyer, 1955). Om skolelevers eventuella trötthet sista timmarna är av psykologisk natur kan prestationsförmågan förväntas vara lika god som under de första lektionerna för dagen, om tillräckliga motivationsskapande åtgärder sätts in. Ett nytt arbetsmoment, t. ex. ett prov med tävlingsmoment eller ett experiment kan just genom sitt nyhetsvärde vara tillräckligt motivationstillskott. Om den antagna tröttheten är fysiologisk bör prestationerna försämras med skoldagens framskridande med de variationer, som föranleds av pauser, måltider och dylikt. I en industriundersökning h a r subjektivt upplevd trötthet mätts u n d e r åtta arbetstimmar av Griffith et al. (1950). Maximal trötthet konstaterades

359 till vardera betingelsen. Gruppernas storlek framgår av tabell 1. Vid bearbetningarna h a r pojkar och flickor liksom årskurs 5 respektive 7 särhållits. I fortsättningen användes beteckningen grupp om årskurs 5, pojkar (åk 5 p ) , årskurs 5, flickor (åk 5 f), årskurs 7, pojkar (åk 7 p) och årskurs 7, flickor (åk 7 f). Inom varje grupp om ca 300 elever har alltså omkring 50 elever prövats under v a r d e r a av sex betingelser.

de fjärde och åttonde timmarna, minimal trötthet andra och sjätte timmarna. Måltidspauser h a r i den situationen starkt påverkat den upplevda tröttheten. 2 Försökets

uppläggning

På grund av försökets karaktär av första studie av ett större problemkomplex kan det betecknas som ett modellförsök. Trötthetseffekter h a r studerats med ett prov, som kräver koncentrationskrävande intellektuella prestationer under en skollektion.

2.2 Prestationsmått

Som arbetsuppgift h a r använts Norinders huvudräkningsprov, som är ett komplext koncentrationsprov (se bilaga 1). Enkla additioner och subtraktioner skall utföras och resultaten av två sådana tal adderas eller subtraheras enligt en given regel. Eleverna markerade u n d e r arbetets gång med tre minuters mellanrum h u r långt de hunnit. Arbetstiden upptog 14 sådana perioder. Vid rättning har beräknats antalet rätt och antalet fel utförda uppgifter per period. Beräkningarna h a r i regel utförts på periodvärden och redovisas i den enheten. Nivån av prestationen för en individ eller en grupp h a r uttryckts som medelvärden av periodvärden. Arbetskurvor h a r kunnat uppritas för individer eller grupper över de 14 perioderna.

2.1 Försöksgrupp

Den använda försöksgruppen h a r delats upp i sex grupper som vardera testats under en av sex betingelser. Betingelserna h a r utgjorts av att provet förlagts till viss bestämd tidpunkt på dagen. Valda tidpunkter h a r varit lektionerna under dagen med ordningsnumren 1, 3, 5, 6, 7 och 8. Under varje betingelse har fyra skolklasser i vardera femte och sjunde årskurserna prövats. De deltagande skolorna, hälften från vardera Södertälje och Uppsala, skulle sammanföras subjektivt i fråga om elevstandard till block av likartad standard, varefter en avdelning från varje block skulle föras Tabell 1.

Försöksgrupp

Åk 5

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8 Totalt

Åk 7

Pojkar

Flickor

Totalt

Pojkar

Flickor

Totalt

46 47 47 54 56 48

50 56 47 46 43 51

96 103 94 100 99 99

54 62 54 54 51 55

52 47 49 53 55 55

106 109 103 107 106 110

360 Variationer i arbetskurvorna, d. v. s. fluktuationer i prestationsnivå u n d e r arbetstidens gång, h a r kunnat studeras grafiskt liksom genom beräkningar av vissa mått.

3 Hypoteser

Effekter av fysiologisk trötthet kan i huvudsak förväntas ta sig tre olika uttryck i prestationsdata.

3.1 Nivå Prestationsvärdena förväntas sjunka med tilltagande trötthet. I föreliggande undersökning innebär detta ett antagande att genomsnittsprestationen ligger lägre under skoldagens senare timmar än under förmiddagens enligt allmän uppfattning effektivaste timmar. Den nollhypotes, som skall testas, är att medeltalet i försöksgrupperna är lika under alla betingelserna. Om nollhypotesen förkastas skall de signifikanta skillnaderna för att tolkas som utfall av trötthet visa den förväntade tendensen. Skillnader med avvikande tendens måste bli föremål för förnyade överväganden. 3.2 Variation Prestationen förväntas vid tilltagande trötthet bli ojämnare, arbetskurvan blir då taggigare. Dessutom bör arbetstakten under prövningstiden sjunka hastigare under betingelser, som innebär sen lektionstid. Bibehållen nivå kan tänkas under trötthet genom kompensation av ökad energiinsats. Antagandet av ökad variation är då rimligt. Den nollhypotes, som närmast motsvarar dessa yttringar av trötthet, innebär att arbetskurvorna under de olika betingelserna h a r samma form.

Om nollhypotesen förkastas måste andra mått visa en tendens enligt förväntningarna, om fysiologisk trötthet skall anses påvisad. Andra tendenser fordrar vidare överväganden. Ett antal mått h a r beräknats för att täcka de nämnda två slagen av variation: lika fördelad ojämnhet i prestationen och systematiskt sjunkande. Differenser h a r beräknats mellan högsta och lägsta prestationen under tre-, sexoch niominutersperioder, samt mellan första och andra hälft av provtiden. Vidare har beräknats gruppernas spridningar av periodmedeltal under de olika betingelserna. Slutligen har en skattning gjorts av inom-individvarians över periodprestation.

3.3 Fel Antalet fel förväntas öka vid tilltagande trötthet. Då ökad energiinsättning kan kompensera trötthet så att prestationsnivån ej sjunker, kan trötthet tänkas visa sig i större felmängd. Det kan också förväntas att felmängden ökar under lektionens gång snabbare om fysiologisk trötthet föreligger. Förväntad tendens är alltså dels större antal fel dels större skillnader mellan antalet fel under andra och första hälften av provtiden under betingelser, som innebär sen provtid.

3.4 Samplingeffekter Då olika stickprov av individer arbetar under de sex betingelserna kan väsentliga skillnader uppstå, om stickprovens prestationsförmåga är olika. Vissa av orsakerna till variation mellan stickprov hänger samman med att avdelningarna sammanhålls som enheter. Om hänsyn härtill icke tages kan skillnader visa sig vara statistiskt signifikanta, trots att de orsakas av sådana

361 klassbundna faktorer. Då endast fyra avdelningar ingår i varje grupp och betingelse lämnas stort spelrum för denna felkälla. Med försökets uppläggning finns heller ingen möjlighet att uppskatta storleken av de klassbundna variationerna. Skillnader mellan prestationer i fråga om nivå under olika betingelser bör därför tolkas endast om de visar en klar och enhetlig tendens och med stor försiktighet. Tabell 2.

4 Resultat

4.1 Nivåförändringar För varje betingelse beräknades medelvärden, vilka redovisas i tabell 3. Motsvarande värden på varians mellan individer återfinns i tabell 4. Medelvärdena visar systematiska differenser vilka emellertid ej går i förväntad riktning. Nollhypotesen (I) förkastas. Prestationen är lägst under försPrestationsdala

Åk 5

Åk 7

Åk 5 + 7

Pojkar

Flickor

Totalt

Pojkar

Flickor

Totalt

Pojkar

Flickor

8,14 4,69 1,91

8,41 3,74 1,62

8,27 4,27 1,76

10,24 5,28 2,06

12,11 4,76 1,73

11,18 5,12 1,89

9,19 5,14 1,98

10,26 4,70 1,67

sa XF

XR = medelvärde per period av rätt lösta uppgifter. s^i = standardavvikelse av rätt lösta uppgifter per period. XF = medelvärde per period av begångna fel.

Tabell 3. Rätt lösta uppgifter vid olika

lektionsgrupper

Åk 5

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Åk 7 Totalt

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

6,56 7,02 9,32 9,08 7,78 8,98

7,60 8,28 9,04 9,39 7,88 8,34

10,50 9,66 9,41 11,09 10,33 10,56

11,65 11,65 11,47 12,35 12,70 12,73

Tabell 4. Varians inom grupper (så \ Åk 5

Åk 7

Poj kar Flick- Pojkar Flickor or Lektion 1

14,36 17,25 25,86 19,94 23,96 24,77

11,03 12,48 16,09 11,04 16,85 14,33

21,72 27,56 27,04 26,52 17,06 49,49

16,72 13,83 26,83 23,81 25,30 26,52

9,08 9,15 9,81 10,48 9,67 10,15

ta och tredje lektionen och behåller från femte till åttonde lektionen en jämn nivå. I en fransk undersökning (Brémond, 1963) h a r man gjort prestationsprov efter väckning av försökspersonerna vid olika tidpunkter på natten och tidig morgon. Prestationerna var försämrade även vid påbörjande av provet så sent som 80 minuter efter väckning. Cocoran (1963) h a r visat att upp-

362 märksamhetskrävande uppgifter ej utförs sämre vid sömnbehov om yttre stimulering förekommer. Så är ej fallet i denna undersökning. Hunger h a r i vissa undersökningar visat sig ha en prestationssänkande effekt (Champion & Field, 1963). Den hunger, som försöksgruppen i föreliggande undersökning kan ha upplevt under tredje lektionen har varit av en art, som snarast kan tänkas påverka motivationsnivån. Resultaten kan försöksvis tolkas som en uppväckningseffekt och eventuellt en svårighet att komma igång före dagens första större måltid på grund av hunger. Det är känt att skolungdomen h a r sena vanor och vid väckning i regel ej fått hela sömnbehovet täckt. Sannolikt är det också vanligt att barnen får för litet morgonmål. Dessa två faktorer skulle kunna vara en underbyggnad för tolkningen. Tabell 5. Prestationens

Med hänvisning till diskussionen om samplingeffekter får tolkningarna närmast betraktas som förslag till hypoteser att prövas i kommande forskning. 4.2 Prestationens stabilitet

En anspänning av tillgänglig energi kan tänkas leda till oförminskad prestationsnivå, men med större kraftåtgång. Det vore rimligt att anta, att detta förhållande skulle leda till större ojämnhet i arbetstakten. Arbetskurvan skulle då bli ojämnare. Kraftåtgången skulle också kunna leda till en snabbare prestationsförsämring under provtidens gång. Tendenser i denna riktning h a r sökts genom ett flertal bearbetningar. (1) I tabell 5 redovisas skillnader mellan högsta och lägsta treminutersprestation. Ingen klar tendens kan utläsas.

stabilitet: högsta periodmedelvärde medelvärde (tre minuter)

minskat med lägsta periodÅk 7

Åk 5

Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

2,39 2,45 3,00 2,42 2,52 3,32

2,52 3,56 2,15 2,22 1,40 2,94

3,63 3,71 3,83 3,61 3,04 4,09

3,49 5,19 5,77 3,00 3,20 4,12

(2) I tabell 6 redovisas skillnader mellan högsta och lägsta sexminutersperiod. Dessa skillnader är helt paTabell 6. Prestationens

3,01 3,73 3,69 2,81 2,54 3,62

rallella med de för treminutersperioder noterade och anger ingen tendens,

stabilitet: högsta periodmedelvärde medelvärde (sex minuter)

minskat med lägsta periodÅk 7

Åk 5

Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

1,84 2,42 1,50 1,62 1,06 2,31

1,81 1,94 1,77 2,26 2,24 3,10

3,11 4,00 3,89 1,88 2,23 2,33

2,79 2,67 3,25 2,99 2,90 2,46

2,39 2,76 2,60 2,19 2,11 2,55

363 (3) I tabell 7 återges även för niominutersperioder skillnader mellan högsta och lägsta värden. Även detta Tabell 7. Prestationens

periodmedelvärde ger samma bild av fluktuationerna,

stabilitet: högsta periodmedelvärde minskat med lägsta periodmedelvärde (nio minuter) Åk 5

Åk 7 Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

1,73 0,75 1,65 1,14 1,63 2,71

1,18 1,14 1,47 0,62 1,11 1,99

2,29 2,85 2,85 2,60 2,64 1,58

1,83 4,15 3,85 1,91 2,77 2,25

(4) I tabell 8 anges skillnaden mellan periodmedeltalen för första och sista hälften av provtiden. Rangordningen mellan grupperna blir approxi-

1,76 2,22 2,46 1,57 1,95 2,13

mativt densamma som för metoderna med beräkning av skillnader mellan högsta och lägsta perioden.

Tabell 8. Prestationens stabilitet: skillnaden mellan första och andra hälfterna av provtiden, periodmedeltal Åk 7

Åk 5

Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

1,00 0,40 1,19 1,19 1,32 1,66

0,81 0,25 0,98 0,59 0,62 1,34

1,84 2,06 2,25 1,55 1,16 1,06

1,69 3,05 2,61 1,05 1,46 1,14

(5) Föregående beräkningar torde vara mest känsliga för uttröttningseffekter under provtidens gång. För att studera gruppfluktuationerna mer generellt har standardavvikelsen för varje

1,34 1,44 1,76 1,10 1,14 1,30

grupps periodmedeltal beräknats. Värdena återges i tabell 9. Vi återfinner där approximativt samma ordning mellan grupperna.

Tabell 9. Prestationens stabilitet: standardavvikelsen Åk 5

i periodmedelvärden

(s~)

Åk 7 Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

0,72 0,61 0,82 0,50 0,77 1,03

0,62 0,86 0,67 0,55 0,46 0,85

1,17 1,22 1,32 0,99 1,07 1,09

1,10 1,72 1,55 0,81 0,98 1,11

0,90 1,10 1,09 0,71 0,82 1,02

364 (6) Det mest efficienta uttrycket för prestationernas stabilitet torde erhållas genom studiet av den intra-individuella variansen. En uppskattning av genomsnittet per betingelse av dess försökspersoners intra-individuella varians har gjorts på följande sätt. Först har beräknats gruppens inter-

individuella totalvarians, d. v. s. variansen av individernas totalpoäng. Efter rotutdragning h a r spridningen genom division med 14 (antalet perioder) förts över till periodnivå. Genom kvadrering har erhållits genomsnittlig gruppvarians av periodvärden. Dessa har visats i tabell 4.

Tabell 10. Prestationens stabilitet: genomsnittlig individvariation uttryckt i standardavvikelse (sx) Åk 5

mellan

periodvärden,

Åk 7 Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

2,35 2,24 2,46 2,57 2,37 2,36

2,09 2,70 2,29 2,52 2,50 2,18

3,03 3,06 2,89 2,64 2,77 1,96

2,59 3,14 3,37 2,99 3,19 2,92

Variansen av samtliga periodvärden i respektive grupp har beräknats. Varianskällor är inter-individuella (tabell 4) och intra-individuella differenser. Med bortseende från eventuell korrelation mellan nivå och stabilitet har den intra-individuella variansen skattats som skillnaden mellan total och inter-individuell varians. Motsvarande spridningar återges i tabell 10. Skillnaderna mellan grupperna är mycket små och ej tolkbara.

2,52 2,79 2,75 2,68 2,71 2,36

Prestationens stabilitet synes enligt dessa beräkningar ej variera med tiden på dagen. Arbetskurvornas form kan i detalj erhållas ur bilaga 2. 4.3 Fel Genomsnittliga antalet fel per period h a r beräknats och anges i tabell 11. Minsta antalet fel h a r presterats första timmen på dagen. I övrigt är skillnaderna små.

Tabell 11. Genomsnittligt antal fel per period Åk 5

Åk 7 Totalt

Lektion 1 Lektion 3 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

1,17 2,01 1,94 1,72 2,44 2,15

1,03 2,03 1,51 1,53 1,89 1,72

1,50 2,87 2,67 1,56 1,75 1,99

1,58 1,66 2,02 1,66 2,04 1,41

Skillnaden i medeltalet fel under första och andra hälften av provtiden ges i tabell 12. Skillnaderna är genomgående mycket små och är endast för

1,32 2,14 2,04 1,62 2,03 1,82

pojkar i årskurs 7 genomgående negativa, d. v. s. fler fel göres under senare delen av provet.

365 Tabell 12. Prestationens stabilitet: Skillnad mellan genomsnittligt under första och andra hälften av provtiden

antal fel per period

Åk 7

Åk 5

Totalt

Lektion 1

Lektion 7

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

— 0,07 0,31 0,31 0,03 — 0,13 — 0,16

0,06 — 0,04 0,21 0,07 0,03 — 0,22

— 0,30 — 0,79 — 0,23 — 0,16 — 0,07 — 0,11

— 0,07 0,11 0,08 — 0,05 — 0,12 0,13

— 0,10 — 0,10 0,10 — 0,03 — 0,07 — 0,09

0,05

0,02

— 0,28

0,01

— 0,05

Totalt

5 Signifikansproblemct

Utöver en överraskande låg prestationsnivå under lektion ett och tre har inte några tendenser i förväntad riktning eller i övrigt av intresse visat sig. Det kan ändå vara av värde att studera de erhållna skillnaderna mellan betingelserna i fråga om nivå, mellan perioder och mellan arbetskurvornas form under olika betingelser. Detta h a r gjorts

genom variansanalys. För pojkar och flickor i årskurs fem har genomförts en trevägs variansanalys av blandad modell (se t. ex. McNemar 1959, case XVII). Resultaten måste tolkas försiktigt då gruppernas homogenitet visserligen enligt Bartlett's test ej visat sig signifikant olika, men differenserna ändå stora (10 % > p > 5 % ) . För årskurs 7, pojkar, var homogeniteten i grupperna signifikant olika och trevägs

Tabell 13. Variansanalys, Varianskälla Individer Lektioner Samspel Lektion x Period Total

åk 5, pojkar

Kvadratsumma

Frihetsgrader

Variansestimat

81 221 4 429 1 559

270 5 13

6 860

F

P

300,8 885,7 127,6

2,94 32.97

.05 .001

105,5

27,27

.001

13 587

3 510

107 656

3 863

F

P

Tabell 14. Variansanalys, Varianskälla Individer

åk 5, flickor

• Kvadratsumma

Frihetsgrader

Variansestimat

49 187 1 383 786

252 5 13

195,2 276,7 60,6

1,42 10,92

.05 .001

3 080

47,4

8,55

.001

18 172

3 276

5,55

71 225

3v611

Samspel Period Total

366 analys h a r ej företagits. Vidare är stickprovsmetodiken med samlade klasser till olika betingelser svag, då vissa varianskomponenter av fel-typ blir ge-

mensamma för grupper av försökspersoner. Skillnaderna mellan perioder har i samtliga analyser visat sig signifikanta.

Tabell 15. Tvåvägs variansanalys,

åk 7, pojkar

Beräkningarna gjorda på periodmedeltal Varianskälla Perioder Lektioner Återstod Total

Kvadratsumma

Frihetsgrader

Variansestimat

F

P

95 23 37

13 5 65

7,33 4,56 0,57

12,9 8,0

.001 .001

83 Skillnaderna mellan lektioner (betingelser) var signifikant vad gäller pojkar, men ej flickor i årskurs 5. I tvåvägsanalysen på årskurs 7 (McNemar,

case VIII) visar sig differenserna mellan lektionerna signifikanta på 0,001nivå.

Tabell 16. Tvåvägs variansanalys, Varianskälla

Lektioner Återstod Total

Kvadratsumma

Frihetsgrader

Variansestimat

F

P

209 183 69 536 78 919

13 5 65

16 091 13 907 1 214

13,3 11,4

.001 .001

357 638

83 Olikheter mellan arbetskurvors form vid olika betingelser visar sig i trevägs analyser som samspel mellan period och lektion. I båda de genomförda analyserna var skillnaderna signifikanta. Då tendenser enligt förväntningarna ej h a r kunnat iakttas med undersökningar av variationen, och skillnaderna mellan arbetskurvorna ej. heller kunnat visas ha någon annan systematisk tendens, h a r den signifikanta samspelstermen ej tolkats.

åk 7, flickor

Diskussion

Inga effekter, som kan tillskrivas fysiologisk trötthet under skoldagens senare timmar, har kunnat iakttagas. Däremot

synes en tendens till prestationsförsämring under första och tredje lektionen vara av intresse. Vid kunskapsprov och psykologiska mätningar brukar dessa förmiddagstimmar rekommenderas, då de anses medge maximal prestation. Resultaten från denna undersökning gör sådana rekommendationer tvivelaktiga. Fortsatta undersökningar bör göras innan motsatta rekommendationer utfärdas. Redan av föreliggande data torde emellertid den slutsatsen kunna dras att eftermiddagstimmarna kan vara lika lämpade för prov. En förutsättning för denna översättning av forskningsresultatet till praktisk till— lämpning är att proven har nyhetsvärde eller att situationen ur motivationssynpunkt är gynnsam. Detta är rimligt

367 att anta i det aktuella fallet, men ej alltid. Resultaten av undersökningen innebär, att fortsatt forskning blir önskvärd. Den trötthet, som uppenbart upplevs av lärare och elever, torde vara av psykologisk natur, bero på en mättnad, kanske en föregripande omställning till verksamheter utom skolan. Denna mättnad eller trötthet bör kvantifieras och analyseras för att lösa problem gällande skoldagens optimala längd, schemaläggning m. m. Härvid kan ett p a r synpunkter på uppläggningen av sådan forskning skisseras. Försökspersonerna i de olika betingelserna har i denna undersökning ej varit identiska eller matchade. Kontroll av irrelevanta variabler h a r i stället utövats genom randomisering, vilket h ä r medfört vissa svårigheter, då avdelningarna måste sammanhållas. Alla nivåjämförelser h a r därigenom blivit osäkra. Det förefaller, som om det i vissa fall skulle vara lämpligt att matcha avdelningar. En vid för samtliga avdelningar gemensam tidpunkt på dagen genomförd övnings- och introduktionsperiod med arbetsuppgiften kan ge basmaterial för matchningen. Efter rättning kan avdelningarna tilldelas betingelser, så att prestationsförmågan för avdelningar med olika betingelser genomsnittligt är lika. Om man vill undvika den övningseffekt denna uppläggning medför kan ett annat prov, som kan antas vara högt korrelerat med experimentprovet tjäna som matchningsunderlag.

Ett annat system, som fungerar vid en breddad experimentuppläggning, är att lika många olika uppgiftstyper används för proven, som använda betingelser. Ett roteringssystem kan genomföras så, att varje klass gör ett prov vid varje använd betingelse (lektionsordning). Det synes lämpligt att i någon mån utöva kontroll över den avdelningsbundna felkomponent, som utgöres av arbetet inom klassen under lektionerna som föregår provet. Det kan bli missvisande om en klass haft slöjd och håltimmar på dagsschemat medan a n d r a klasser lektionerna innan genomgått ett krävande prov. De uppgiftstyper, som kan komma till användning bör till viss del vara av en typ, som ej ger nyhetsvärde och ej av andra i provet liggande skäl är speciellt motivationsskapande. Uppgifterna bör då likna sådant som rutinmässigt förekommer inom skolans ram, och de bör vara möjliga att poängsätta objektivt. Variationer i motivationsskapande åtgärder kan insättas på ett stadium av undersökningarna, då vissa uppgiftstyp e r visat lägre prestation med stigande skolmättnad. Av pedagogiskt intresse är allt, som kan göras för att alla skoldagens timm a r skall bli effektivt utnyttjade. Det bör emellertid uppmärksammas, att ett sådant effektivt program kan ändra bilden av fysiologisk trötthet. Maximal prestationsnivå för den enskilde eleven torde inte bestämmas av enbart motivation.

368 Litteraturförteckning

Brémond, J. Délais de recuperation apres un réveil de nuit. Travail hum., 1963, 26, 119—127.

Herbert, M. & Jaynes, W.E. Performance decrement in vehicle driving. U.S.A. MRL Rep. No 597, 1963, lOp—180.

Champion, R.A. & Field, R.K. H u m a n Performance and short term food deprivation. Australian Journal of Psychology, 1963, 15 (3), 187—190.

Murrell, K . F . Le concept de fatigue, une realité ou une géne? Bulletin d'Etudes et Recherches Psychologiques, 1965, 14 (1—2), 103—110.

Cocoran, D.W. Doubling the rate of signal presentation in a vigilance task during sleep deprivation. Journal of Applied Psychology, 1963, 47 (6).

Lévy-Leboyer, C. E t u d e expérimentale des aspects objectifs et subjectifs de la fatigue pendant un travail monotone. Travail hum., 1955, 18, 238—248.

Griffith, J.W., Kerr, W.A., Mayo, T.B. J r & Topal, J.R. Changes in subjective fatigue and readiness for work during the eighthour shift. Journal of applied Psychology, 1950, 34, 163—166.

Wilkenson, R.T. Interaction of noise with knowledge of results and sleep deprivation. J. exp. Psychol., 1963, 66 (4), 332. Xydias, N. Fatigue et efficacité dans le travail. Travail hum., 1957, 20, 350—355.

369 Bilaga

1 ANVISNINGAR som läraren-försöksledaren genomgår tillsammans med eleverna under lektionen närmast före den, då de får till uppgift a t t på samma sätt under 42 minuter i sträck räkna liknande tal på det först då till eleverna utdelade formuläret med rubriken: Huvudräkning Följande läses och förklaras av läraren-försöksledaren, medan eleverna noga följer med: I. Det gäller att så snabbt och rätt som möjligt räkna ut tal av det slag, som det finns exempel på i rutorna här nedanför. Som ni ser, är det i varje ruta två rader med siffror. Ni får försöka a t t tänka ut vad det blir för tal av dessa siffror — först i den övre raden, sedan i den nedre. (Före genomgången ritas rutorna A och B upp på tavlan, där de får stå kvar över nästa lektion). Men för att utan hjälp av pennan komma fram till ett svar att skriva i den tomma delen av rutan gäller det också att minnas och följa de båda regler — A och B — som vi nu går igenom tillsammans. A-regeln följer ni, när siffrorna i den övre raden ger ett större tal (13) än siffrorna i den 5 + 8 nedre raden (5). Då måste ni i huvudet m i n s k a det större talet med det mindre. Gör nu 9—4 detl Det tal ni då får kvar, skriver ni tydligt som svar i den tomma delen av rutan här till vänster. Gör det! B-regeln följer ni, när siffrorna i den övre raden ger ett mindre tal (6) än siffrorna i den nedre raden (15). Då måste ni i huvudet lägga i h o p dessa båda tal. Gör detl Den summa ni på så sätt får, skriver ni tydligt som svar i den tomma delen av rutan här till vänster. Gör det!

8—2 6+9

II. Ni får nu 3 minuter på er för att själva tänka ut det rätta svaret i rutorna med siffror i raden här nedanför. Försök a t t följa de båda reglerna A och B! Kom också ihåg att ni inte får använda pennan annat än för att tydligt skriva svaret i de tomma delarna av rutorna! När 3 minuter gått efter det ni fått tillsägelse att börja, säger jag »Stopp!». Ni skriver då siffran 1 ovanför den ruta ni just då håller på med. — »Börja nu!» 9—4 5+2

8+3 7—2

6+7 8—3

8—4 9—2

8+7 5+4

6+3 5+7

8 +7 2+4

9+8 3+5

5 + 8 8—3 5+3 9+9

7+9 4+3

8+9 6+3

8—3 9—2

8+8 2+5

7+2 6+9

9+7 3 +4

7+8 4+2

(Efter 3 minuter): »Stopp!» Skriv siffran 1 ovanför den ruta ni just håller på med! Låt oss nu först se vad det rätta svaret blir i rutorna här ovanför. Om någon eller några fått ett annat svar, gäller det att se efter vad det kan vara för fel. Ni har kanske gjort ett räknefel eller använt fel regel, t.ex. lagt ihop i stället för att dra ifrån. Se efter! I I I . Nästa lektion får ni under nästan hela tiden försöka att tävla med er själva att i huvudet räkna ut just sådana tal. Svaren skriver ni fortfarande tydligt i de tomma rutorna. Också då måste ni bjuda till a t t räkna både snabbt och rätt. Det gäller att hinna med så många som möjligt av rutorna och raderna på det särskilda formulär, som ni då får. 24— 614814

370 Huvudräkning Allra först skriver ni tydligt på de prickade linjerna här nedanför namnen och årskursen:

Skolans namn

Stadens eller kommunens namn

Års ki förnamn

E r t efternamn

Fast ni inte får börja räkna förrän på särskild tillsägelse, ser ni ju att själva uppgiften är av samma slag som den ni redan tränat på. Det gäller alltså att räkna både snabbt och rätt men utan att använda pennan annat än för att skriva svaret i den tomma delen av rutan. Det gäller också att följa de båda reglerna. Dvs. om det i rutans övre rad blir ett större tal än i den nedre, minskas det större talet med det mindre. Men om det i den övre raden blir ett mindre tal än i den nedre, så läggs talen ihop. Så snart ni är färdig med den första raden rutor,tar ni genast itu med nästa rad. I den liksom i alla raderna börjar ni i rutan längst till vänster. Så fortsätter ni som vanligt utan att hoppa över någon ruta. När ni hållit på i j ä m n t tre minuter blir ni som förut tillsagda att skriva siffran 1 över den ruta ni då just håller på med. Gör den färdig och fortsätt genast! Det gäller ju att inte förlora tid. Efter ytterligare tre minuter får ni tillsägelse att skriva siffran 2 över den ruta ni då håller på med. För var tredje minut får ni sedan veta vilken siffra, som ni för varje gång har att skriva över den ruta ni håller på med. Om det är något mera ni behöver veta, måste ni fråga om det nu genast. För när vi väl har börjat räkna, får ingen störa med frågor. Som vid varje sådan tävling är det viktigt a t t alla börjar samtidigt. Gör er därför färdiga — »Börja nu!» 3+5 8—3

7T4 8+9

9—4 7+8

3+8 4+6

8—3 9—5

5+6 8+7

8+5 7—4

6+4 8+6

9—5 7+6

7+8 7+5

3—2 5+7

4+7 3+6

7—3 4—2

9—5 3+4

3+8 6+7

5+6 9+3

3+6 4—3

8—3 7+4

3+8 4+6

2+7 9—6

8—4 6—3

3+6 7+7

3+5 6—4

7—2 5—4

o. s. v., sammanlagt 528 deluppgifter.

371 rt H m m co m co

CM 0 0 co in O CM CO CO

CO

X T H

CO

O

P» 0 0 C5

TM

o

CO t > 0 0 C5

r H O co in CO CM •«* CO m i> CJ O

CO

o

Tf

-T"

TH

00 X

*"•

• ^

X

er. i f l

o

Ol i f l i f l X O l C5

er

X

CN c? X 1 - O t*.

O

ifl

X T-H TH

t»

C« 0 5

t^

L^

er O

r^

l>

X

Ol X er i f l CO o

i n CO C5 o T H TJ-

O

,_ pm» (_0

o

ao X o

CO X l> T" X C5

en X —i er o O l ao - r

X

O O X

T" X

O

TH

r> l - X

t>

X

p» co er. t » X X p* P« er.

—, —

TH

1 > CM

O

o

m O

00 I >

TH

rr f 05 00 CO T f O 00

HT o 00 T H O 0 0 T - CO

a

i> oo 0 5

O TH

*•"

50 OS

x mo x O I O O H

^ r- Il Hf l Xi > — o ^

I> o X O

C5 X , 0 0

X

CO X C5 T » oa CM oo x X C5 O CM

T -

CM CO

CM T H m co CO TH CO TH

1^ p»

O TH

p- oo 0 0 0 5

X

o i-i

0 0 CO m co CO o o CO CO t > O TH 1-1 Ti

O l p» X C" T er er. 05 X

0 0 C5 m co m 0 0

ifl

CTJ

Ol X p«

—< X t>

o

T)< OJ

r^

C5 O Ti

TH

o

o

o

3 S

_.

X ifl O l er X L^ X

o ao r*

T H

~" 1-1

S

er P H

X

•o CO

o TT

X 1^

X

p-

00 CM X TH

Ol X

-!- — —er 31]

[H.

„

T-

CO X

CM C5 X

T H

CO l ^

•

l>

00 P-

m TH

O

** p~ o O C5 T-H CM CM T » O

rt

00 O Ti

CM TH

O O

m

CO P» T H CM

CO TT OJ CO m T-H O CM P - CT> T-H CO

m co CM O 0 0 CO m m

O CO CO T H CD CM t > CO

CO o c CM CO

CO l >

Ti O O CO C5 TH 00 o 0 5 T-H

O X

OS X X TH i f l CO 0 5 CM

X T-H

i f l co O l CO I T . O l

O

X

I>

l^

TH

0 5 O CM TH T H

_ oi f l OO — er _ 00 x

I > CM i n O CM X

in

-* l^ X L^ X X

lfl

T-H

TH

_ 1-1

er. p« T H o co er er.

O

_< _ erOJ

t> X

CTJCÄtH (N TH T H T»

O

—H

r- r-

^H T-H

Ifl T "

i^ X

05 05 C ' O l TH

0 5 C5

X

X

o» „ o X

C5

• ^

—~

CM T-t TH

TH

X

•^

T H

cp Tt< CO o er O l

_ 0er.0 O X

o X o o 05 X

PH

OJ

*"• "^ _ CO m ifl

er CM

^ o er C5 X

TM

o

^ er 0 5 ^H

er CM

^^ OJ ^— er Ol CM c» 0 5 er.

m o i r^ CO ao CO o 55 O O !

,_,

TH i f l o T-H TH X

X Ifl

Ifl

co X

! > •

Ifl

X

C3 0 5 T-H CM

X

X

T-H

CO ro X

X co O l T T 05 00 O l X 0 5 •er CM

CO 0 0 CM O CO 0 5 in co f > pH TH T^

m CN k f l CO 00 CO CO » H —1 C5 er.

CM O L^ X

CM co CO O Ifl o X

^

o

er

T»

T-

-r

o

05 CO CO CO C J p- o l ^ TH

^ om Ti

00 C l

CM P«

05 O! — • et X

CO

p-

l> O

CO

— r» r i

C D O O H O O l " - TH O

CO 0 0 O

O

X

-T

^H

— o "O l

n

CO

CO O T H CM C5 CO T1 T-H

TJ- 0 5 CM CM CO 0 0 T - | >

•"*

CO 0 0 CM CO

co [> O

er.

CO TH 7-1

^

O

_H

X

T H

CO O l CO r-<

OJ 0 5 CM CO CM X O 0 5

,H

O

— -r X "^

T H

O,<M

m m P-> P»

m m C->

O

t>

C75 T H CM

>o .fl l - L ^

TH

O CM X T-H T H T-H

(Xm fl,-—. m ifl i> i ^

_ CO

L^

CM 0 5 X O l X 1 ^ co O l r- o X

r>

&

ifl

ifl

T-H

1-1

[ >

o

Ifl

_^ er CM

"'

^H X X f« C75

X 1-

J 1

""*

x m

CO T — •n t > rt X er O

y. CO X

os X X p« co o X

CO

r»

O

X

cp er • f TH er X en x

X

X

lfl

X

O

X

ao i n x r^

lfl

OJ

I>

CO

CO

O

X

X

X

O

CM

-.r

m O co T H C D

yr.

p( rr. m I f l L^ L^

in

— ** ^

ifl

_ X

X

O Ti

X TH

fl-l f l P«a * H1 >

^J

m

[>

CM

X

0 5 X er T H CM 00 er> " T CO o X

1-1

TH

- H

o

co

0 5 CM

r- "~ X

c TH

o

x m

er CTJ OJ

X

TH

X

X

05 G5 X

X

X

X

X

CO PH

o

T H

CO X 0 5 CM

-r t> X

05 X

m

C5 0 5 CM

< ;X 0 5 T-H X_ *H

x m

X

0 0 TH CN

1-1

_ 0CM5 XX X

CM

X

O 1 ^ TH TT co a>

-r

o er CM

er

M '.O I f l CO O

l>

X

C» X

T-

05 TH

er. i - i f l X JO X

1^ l^

CM

—

o

TH

X

o co

X

Lfl CO

TH

TH

X

,_l

O Tf l f l OS

X

TH

a,

m

05 O

I>

X

r» er

o in m x

er i>

Ol

o

X X -H

er.

Ol Ol

o

- T CM CM X

X r» O L^ O l l> l> X X

TH

X

TH TH

o

[ >

o

O

X

X

Ifl

o O

T» C5 t> O

—

i^ i f l er t ^ t>

X ao 0 5

TH

90 1 ^ o e r co o f» o X

O X I > CD TH TH CO CM

„

TH

T - ,

^ X

O P«

0 5 05

** *"• er _ CO ,_, CD r»

X T-H TH

T H

O

TH

l>

TH

T H

O

l>

r« T3H O l CO

CM Ti

er. 0 5 _ o ee; TT Ti

CO

T*

Ti

O Ti

CM

t>

X

-r

Tf

o

CM r X t^ 0 5 DO T — CM l > l > er

TH

H T}> CN <N TT CO P« O l> l > T-H CO

1-1

- _ CM TH T T- T

CM

i> X

TH

T-

<M

X i>

o

X

TH

co

Ifl Ifl

X

ao X

X

t > C5

CO © 0 0 i H i > i > P - CN CO l > O T-H T-H TH

-r X

X

PH

_H

00 co 0 0 CO

CO CO

OJ

Ol

B0

r^

I > I f l CD x TH x er M » 0 ) 0

P-

P - ( M rco co O CO l > O

X

er•

X l>

O

t ^ o o

TH TH

-- ler>

m X CM r-<

0 5 G5 X o

OS 0 5

CN er. i co t» X

0 0 CM 0 0 CM T-H C "

TH

S •a

—

x o

"

ifl m OC' C3

O r r C5 CO CN m CO CO p- o TH T 4

—

c TJI T 0) er , H

*"•

CO t > O T-l T-H 1-1

c oc

DO er.

m

t> l> O

PU

a _ __ r>

C5 CO CO T-H O 00 O -H

O

_-

H

CM 0 0 C5 CO o oc 0 0 CO

in

—

l > O T-H T-. TH

-H O

H

BILAGA 7

Skolans arbetstider i historisk belysning av Roland Johansson

Förord Den i det följande redovisade undersökningen, som tillkommit på initiativ av skolarbetstidsutredningen, ger endast en kortfattad historisk översikt över den svenska skolans lärotider. Kapitel 1 behandlar den lärda skolans (läroverkets) arbetstider. För överskådlighetens skull är det uppdelat i två avsnitt, vilka behandlar den årliga lästiden respektive lästiden per dag och vecka. Kapitel 2 belyser arbetstiderna inom folkundervisningen. Då lästiden i folkskolan varierade starkt från skola tiJl skola, h a r vi för att bättre kunna belysa utvecklingen uppdelat detta kapitel på olika tidsperioder. Kapitel 3, som behandlar övriga skolformer, har av skilda orsaker begränsats till att gälla folkskoleseminarier, folkhögskolor och yrkesskolor. Sveriges första egentliga stadga för den lärda skolan tillkom år 1571 och har tagits som utgångspunkt för undersökningen, eftersom det visat sig förenat med stora svårigheter att insamla erforderliga data rörande skolans arbetstider under äldre skeden. 1900-talet har av utrymmesskäl behandlats mycket summariskt. Vid arbetets tillkomst har jag biståtts av personer, knutna till Institutionen för pedagogik vid Uppsala universitet. Särskilt vill jag utöver institutionens prefekt professor W. Sjöstrand och la-

borator K. G. Ahlström, nämna docenterna M. Sainio och I. Wilke samt fil. lic. S. Nordström. 1 Den lärda

skolan

1.1 Den årliga lästiden 1571 års skolordning var den första egentliga stadgan för den lärda skolan, men den innehöll inga bestämmelser om den årliga lästiden. I skolordningen av 1611 heter det: »Skolan upplöses endast fyra gånger om året, nämligen vid jul, påsk, midsommar och Michaels dag. Och må lärjunge icke av något skäl vara borta över tre veckor (utom vid r ö t m å n a d e n ) , såvida det icke kan styrkas, att han besökt så avlägsna socknar, att han omöjligen kunnat återvända inom nämnda tid» (67:39).* Detta torde kunna tolkas så, att ferierna utgjorde högst 3 veckor vid vardera jul, påsk, midsommar och Mikaelsdagen samt något mera vid rötmånaden. Eftersom skolan upplöstes blott fyra gånger per år, så var tydligen ledigheten vid midsommar och rötmånaden sammanhängande. Vi kan beräkna ferierna till ungefär 16 veckor och sålunda lästiden till ungefär 36 veckor per år. Herlitz anser, att dessa tider var gällande i skolorna även före år 1611 (25:47). 1 Första siffran inom parentes: Nummer i litteraturförteckningen. Andra siffran: Sidhänvisning i resp. verk.

373 Ferierna användes i stor utsträckning till sockengång. 2 Fyra gånger per år begav sig de fattiga djäknarna ut på vandring i socknarna. Gustaf II Adolf ansåg emellertid att ferierna tog för mycken tid i anspråk. Det vore bättre om lärjungarna kunde beredas möjligheter att ägna en större del av året till studier. Genom sockengången fyra gånger per år ödslade de bort mycket av studietiden och lärde sig många oseder. År 1620 förkortades därför ferietiden till 9 veckor, fördelade på 2 veckor vid jul och påsk, 1 vecka vid pingst samt hela rötmånaden (23:31). Sockengången bibehölls tills vidare, men lärjungarna skulle nu blott uppsöka de socknar som låg högst 6 mil från skolorten för att färden inte skulle ta för lång tid. En stor del av ferierna åtgick eljest på färdvägen, eftersom dåtidens kommunikationer var dåliga. F y r a år senare avskaffades sockengången genom en kunglig förordning. Den skulle ersättas med en årlig avgift från allmogen. Dock kvarstod sockengången i praktiken, då den var de fattiga djäknarnas enda riktiga möjlighet att försörja sig ( 3 3 : 2 8 ) . 1649 års skolordning inskränkte långferierna till två per år. De två långferierna, vinter- och sommarferier, utgjorde vardera en månad och det var meningen att lärjungarna skulle ge sig ut på sockengång blott två gånger per år (67: 92). Åtminstone i Linköping förhöll det sig så, att lärjungarna inte alls fick lämna staden vid påsk och pingst (33:130). Terminernas antal, som tidigare varit fyra i likhet med feriernas antal, minskades nu också till två ( 6 7 : 9 2 ) . Dessa bestämmelser kunde dock på flera håll inte efterlevas på grund av såväl lärarnas som lärjungarnas fattigdom. De kunde inte reda sig utan att fyra gånger årligen samla medel för sin existens. Så förblev exem-

pelvis i Linköping feriernas antal fyra ( 3 3 : 5 0 ) . I Jönköping kvarstod också seden med fyra terminer och fyra ferier. F e r i e r n a förlades till påsk, midsommar, mikaelstid och jul och terminerna sträckte sig över följande tider år 1666: 21/1—6/4, 6/5—16/6, 27/8—23/9, 20/10—19/12 (28:455). Även om man på a n d r a håll försökte efterleva skolordningens bestämmelser, så var det vanligt att man tänjde ut ferierna (12:67). 1 1693 års skolordning kvarhölls bestämmelserna om två ferier per år, men ferietiden utökades till 12 veckor, det vill säga ca 6 veckor vid vardera jul och sommar ( 6 8 : 1 1 ) . Dessa bestämmelser synes p å sina håll ha efterlevats i något högre grad än 1649 års ( 3 3 : 7 8 ) . Dock hade lärjungarnas möjligheter till försörjning försämrats genom minskningen av antalet ferier och måhända bidrog detta till att minska antalet lärjungar i slutet av 1600-talet (10:424). Det inträffade att lärjungarna av olika skäl måste lämna skolan betydligt tidigare på sommaren än skolordningen föreskrev. Detta krav tillmötesgicks i viss mån i 1724 års skolordning genom förlängning av sommarferierna. Dessa skulle nu utgöra tiden från Johannis till Bartolomei, d. v. s. 24/6—24/8. Vinterferierna skulle omfatta tiden från Lucia till Kyndelsmässa, d. v. s. 13/12—2/2. Påsk- och pingstlov gavs med ca 1 V2 vecka (68:64 f). Ferietiden synes nu ha utgjort 15 veckor, påsk- och pingstlov oräknade, d. v. s. en liten ökning från föregående skolordning och en motsvarande minskning av den årliga lästiden. Nu var det emellertid så, att skolordningens föreskrifter inte efterlevdes på många håll. Orsakerna till detta var främst ekonomiska. När lärjung2

Sockengången innebar att lärjungarna genom vandring i socknarna insamlade medel för sin existens.

374 arnas medförda matförråd var slut, hade de inget annat att göra än att bege sig hem. Då man från ansvarigt håll föreslog en begränsning av ferierna till 8 veckor och menade att en längre lästid enbart skulle gagna riket, yttrade rektorn för skolan i Uppsala att man därvid helt förbisåg lärarnas och lärjungarnas dåliga ekonomi. När erfarenheten intygar, menade rektorn, att man icke bara i Uppsala utan även i Hudiksvall och Gävle inemot terminens slut måste ta emot skolungdomar nästan dagligen, som i brist på föda begär lov att få resa hem, trots att de knappast varit i skolan mer än 10—12 veckor, vilka svårigheter skulle då inte möta om terminerna blev förlängda (45:208). Böndernas barn begav sig hem, eller hämtades av sina anhöriga, ofta långt innan terminen enligt skolordningen skulle sluta. På hösten återvände de till skolan först i slutet av september. I de skolor där barn till fiskare gick, hade man liknande problem. Fiskarna begav sig ut till skären strax efter öppet vatten på vår a r n a och tog då ofta barnen med sig. De återvände sedan inte till fastlandet förrän vid mikaelstid. I Hudiksvall ( 9 : 1 0 5 ) , Västerås (12:67) och Härnösand (39: 21) kom man inte igång med höstterminens arbete förrän i slutet av september av ovannämnda skäl. I Göteborg ( 2 1 : 1 4 1 ) , Gävle (34:293), Linköping (33:131) och Uppsala (45:208) skedde likaledes en tänjning av de enligt skolordningen fastställda ferierna. Såsom exempel på avvikningar från skolordningens bestämmelser kan nämnas följande: I Västerås var det vanligt att börja vårterminen 7—13/2 och sluta den 13—17/6. Höstterminen började sällan före den 22/9. I Hvitfeldtska skolan i Göteborg tillämpade man i det längsta seden med fyra ferier istället för två. Höstterminen började i september och vårterminen någon vecka in i februari.

Lov gavs vidare vid påsk, pingst och Mikael, väl tilltagna. I Härnösand började höstterminen i regel först vid mikaelstid. Skördebärgningen var sen i dessa trakter och före skördens bärgning hade lärjungarnas anförvanter ingen möjlighet att förse dem med nödigt underhåll för skoltiden. Såsom torde framgå av ovanstående var den årliga lästiden som regel betydligt kortare än vad skolordningen föreskrev, detta till stor del beroende på de bristfälliga studiesociala förhållandena. Den årliga lästiden enligt :/807 års skolordning kom att utgöra 36—37 veckor (68:93 ff). Med 1820 minskades den till 32 veckor ( 7 0 : 5 ff) för att sedan 1856, 1859 (71: 6 ff, 63 ff) och 1878 ( 7 7 : 8 ff) återgå till 36 veckor. Resterande del av året utgjorde ferier. Åtminstone i början av seklet följdes föreskrifterna om ferierna fortfarande inte så noga. Orsakerna var väl oftast de tidigare nämnda. Ett annat skäl till tidigare avslutning på våren var, att de ynglingar som skulle avgå till universitetet ville vara med om den högtidliga depositionsakten där samt skriva in sina namn i album studiosorum medan landsmännen ännu var kvar i staden (34:294). I Uppsala exempelvis tänjde man i början av seklet ofta ut ferierna. Sålunda började vårterminen i allmänhet den 12—13 februari och slutade den 10—20 juni. 14 dagar på vårterminen bortgick för distingsmarknaden. Det berättas vidare, att när höstterminen skulle börja den 28/8 1809 hade endast 10 barn inställt sig, därav inga landsbygdsbarn. Man fick därför uppskjuta terminsbörjan till den 4/9. Samma skedde följande år (45:253). I Linköping försökte man få höstterminens början framflyttad till början av september och Lucia marknad i staden bestämd till den 14 eller 15 december, då lärjungarna ofta passade på att åka

37D

med marknadsskjutsarna från staden. Då förslaget om att framflytta höstterminens början icke gick igenom, resignerade domkapitlet och annonserade i stifttidningen att skolan skulle börja den 24/8 och »fortsätta» den 18/9 (33:172). År 1812 sträckte sig läsåret i Västerås över följande tider: 28/9— 18/12 och 28/1—18/6, sålunda ett överdrag på hösten med över en månad jämfört med skolordningens bestämmelser (12: 77). I Wäxjö hade man under åren 1827—36 7 månaders lästid och 5 månaders ferier. Bland annat var den 1 maj lovdag. På denna vårens första dag efter en lång vinter skulle man »dricka märg i benen» (84: 59). I Lund, slutligen, hade man följande tider 1837 —1857: Höstterminen 24/8—15/12 och vårterminen 24/2—15/6. Påskferier 14 dagar och pingstlov 1 å 2 dagar före och efter helgen. Övriga lovdagar var marknadsdagar i juni och september samt mårtensafton och två lovdagar i anslutning därtill ( 3 6 : 3 3 ) . Under tidsperioden 1900—1942 omfattade läsåret 38 veckor, inräknat ett påsklov på 7 dagar och ett pingstlov på 4 dagar. Jullovet omfattade ca 3 veckor och sommarlovet började i juni och slutade före första vardagen i september, ca 11 veckor. År 1928 infördes de s. k. friluftsdagarna vilka skulle utgöra 10—12 dagar och ägnas åt utflykter, friluftsliv och dylikt. År 1937 infördes det s. k. vårvinterlovet. Eleverna bereddes möjligheter att bl. a. använda några av lovdagarna vid påsk och pingst till en samlad ledighet i februari månad. Detta lov infördes av medicinska skäl. Vid denna tid på året förekom ofta luftvägsinfektioner. Ett lov på 8—10 dagar skulle inverka så, menade man, att infektionskedjan bröts (25:134). Den nu gällande stadgan föreskriver ett läsår på 39 veckor. Friluftsdagarnas antal är 6—12. Dessutom förekommer 5 s. k. stu-

diedagar samt ytterligare 14 lovdagar per år. 1.2 Lästiden per dag och vecka

Enligt 1571 års skolordning varade lektionerna från kl. 5 på morgonen till kl. 5 på aftonen och antalet timmar var 9. På lördagarna hade man något färre antal timmar. I Sverige liksom i utlandet var det vanligt att onsdag och lördag var repetitionsdagar och de övriga vanliga läsdagar ( 6 5 : 2 0 ) . Under sön- och helgdagar skulle lärjungarna bevista kyrkan. Sålunda skulle de deltaga i ottesång och aftonsång om vardera Vt ä 3/4 timme och högmässa 1 V» å 2 timmar. Vidare hade de högre klasserna viss predikoundervisning (65:145). Djäknarna ansvarade för kyrkosången under ca 130 sön- och helgdagar u n d e r året (25: 48 f). Skolordningen föreskrev dock att skolmästaren näst efter måltiden på sön- och helgdagar fick ge hela skolan lov i 1 å 2 timmar för lek och rekreation (27:229). Skolordningen föreskrev inget om rasters förekomst utöver de två stora rasterna kl. 8—9 och 10—12. Troligtvis h a r någon eller några små raster ändå förekommit. Skolordningen betonade visserligen att lektionerna helt och oavkortat skulle fylla varje timme och utsade bl. a. att lärjungarna »ifrån tu är slaget intill tre måga . . . sitta för sig själva och läsa» (denna timme användes för överläsning av läxorna), men samtidigt ålades överkustos att under ifrågavarande timme anteckna dem som kom för sent. Detta tyder på att det varit en rast kl. 2, trots att skolordningen inte så föreskrev (65:137 f). Den svenska skolordningen föreskrev en vida längre skoltid än många a n d r a länders skolordningar från denna tid. Som jämförelse kan nämnas Danmarks skolordning, enligt vilken man p å sommaren skulle börja kl. 6 och på vintern

376 kl. 7, varvid man slutade kl. 4 (25: 48). Enligt en arbetsordning från Schweiz på 1500-talet började man kl. 6—7 och gick 5 å 7 timmar per dag (25: 24). Kanske underlättades arbetsbördan vid de svenska skolorna något genom koncentreringen på några få ämnen samt förekomsten av täta repetitioner, ävensom en och annan timmes läxläsning på skolrummet (33:6). Lästiden enligt 1611 års skolgång var densamma som tidigare. Lördagseftermiddagarna var sedan gammalt lediga men nu blev också onsdagseftermiddagen ledig. Dessa båda eftermiddagar skulle bland annat ägnas åt kroppsövningar. Skolordningen betonade att lek och rekreation borde förekomma och att särskilda lekplatser och tider skulle anslås härtill (11:98, 103). Den nya skolordningen 1649 förändrade den dagliga skoltiden endast så, att ytterligare en rast, kl. 2—3 infördes. Den nya skoldagen såg sålunda ut så här: kl. 5—8, 9—10, 12—2, 3—5. Antalet timmar per vecka var ca 45. Därtill kom söndagsövningar, kyrkobesök vissa vardagar samt hemläxor. Som jämförelse till dessa bestämmelser kan nämnas Joh. Matthias Gothus Ratio Studiorum av år 1636, ämnad att vara arbetsordning för Collegium Illustre, i vilken han föreslår att den dagliga lästiden ej bör överstiga 6 timmar: 3 timmar på förmiddagen med relativt svåra ämnen samt 3 timmar på eftermiddagen med de lättare ämnena. Den lämpligaste tiden vore kl. 7—10, 2—5. Raster bör ges (76:71). Skolordningen av 1693 föreskrev att trivialskolan skulle börja kl. 6 på morgonen istället för kl. 5, sålunda en liten lättnad för de yngre barnen. På sina håll synes man dock ha tillämpat något annorlunda lästider. Sålunda anges det beträffande Frösön att man började först kl. 7 på morgonen, i Avesta gick

man kl. 7—11 och 12—4, i Kristinehamn hade man lektioner kl. 6—10, 12—4 (10:353, 372, 379) och i Linköping kl. 5—8, 9—10, 1—3 (33: 74). Den dagliga lästiden skulle enligt skolordningen 1724 vara från kl. 6—8, 9—10, 12—2, 3—5 för trivialskolan. Gymnasiet skulle börja en timme tidigare på morgonen. Onsdags- och lördagseftermiddagarna var lediga efter kl. 2. Veckotimantalet blir således ca 47 resp. 38. Dock förefaller det, som om ej heller dessa bestämmelser alltid följdes så noga ute i landet. I Borås hade man undervisning kl. 8—12, 2—5 och slutade onsdagar och lördagar kl. 3 (13: 81), och i Uppsala hade man 1750 följande lästid: 7—9, 11—12 sång, 2—5. Morgonarbetet hade således framflyttats och arbetet under dagen koncentrerats. Kortare raster förekom inte och lektionerna hade vanlig timlängd (45:170). 1807 års skolordning föreskrev följande lästid: kl. 7—9, 10—12, 2—5, d. v. s. 7 timmar/dag. Under den mörkare tiden skulle eftermiddagslektionerna pågå kl. 1—4. Onsdags- och lördagseftermiddagarna efter kl. 3 skulle icke utgöra lästid, men en eller annan timme kunde användas åt sång eller instrumentalmusik (68:98). Detta innebar sålunda en förkortning av den dagliga lästiden sedan föregående skolordning. Veckotimantalet torde ha varit ca 40, övningsämnena oräknade. — Avvikelser från dessa bestämmelser kan man dock finna ute i riket. 1820 minskades den dagliga lästiden till 6 timmar: kl. 6—8, 9—11 (vinter kl. 7—9, 10—12) samt två lektioner på eftermiddagen förutom onsdag och lördag. Skolordningen överlät åt de lokala skolmyndigheterna att avgöra när på eftermiddagen dessa lektioner skulle hållas, dock någon gång mellan kl. 1 och 5. Myndigheterna fick vidare, om

377 lokala omständigheter så fordrade, framflytta dagens början en timme ( 7 0 : 1 3 ) . Såsom exempel på hur bestämmelserna efterlevdes ute i riket kan följande n ä m n a s : Lund 1837—57: 7.30— 11, 2—5, rast en halv timme kl. 10.25 ( 3 6 : 3 3 ) . Gävle 1836: kl. 6.30—9, 10—1, 3—5. Gymnastik två gånger i veckan 17.15—18.00 ( 3 4 : 4 2 4 ) . Uppsala 1830— 40: kl. 6.30—9, 10—12 samt fyra dagar i veckan ytterligare lektioner kl. 3—5. Dubbeltimmar utan rast (45:338). — Timantalet per vecka skulle vara ca 32. 1856, 1859 och 1878 års skolordningar ( 7 1 : 6 ff, 63 resp. 7 7 : 8 ff) överlät åt de lokala skolmyndigheterna att bestämma lästiderna. Dock föreskrevs det 1856 att veckotimantalet skulle vara 28 —32, övningsämnena oräknade. Samma år infördes korta raster om 5—10 minuter mellan varje lektion. 1 1859 föreskrevs det att ej mer än 3 lärotimmar fick följa på v a r a n d r a och högst 6 lärotimmar per dag. Veckotimantalet skulle vara 30—32. 1878 hette det att endast i högsta klasserna fick 3 lärotimmar följa på varandra. 2 å 3 lärotimmar i skolrummet skulle följas av minst två timmars ledighet. Veckotimantalet var troligtvis detsamma som enligt föregående skolordning. När skoldagen var slut hade skolungdomen naturligtvis hemläxor att sköta om till nästa dag. Rektor Hollander i Borås skrev i en årsredogörelse från läsåret 1865—66 att läxornas antal p e r dag stundom var 4 i klass 3 och 5 å 6 i klasserna 4 och 5. överläsningen av hemläxor tog i allmänhet fyra timmar i anspråk dagligen för tredje och fjärde klassen (13:215). Under 1860—80-talen blev debatten om skolungdomens överansträngning hetsig i hela Europa. Pedagoger och läkare var överens om att arbetsdagen var för lång för barnen och läkarna presenterade rapporter som pekade på överansträngning (25: 32). Det

torde vara mot bakgrunden av detta man måste se de relativt milda bestämmelserna i 1878 års skollag. 1905 ( 8 1 : 6 ff) års läroverksstadga föreskrev att lektionernas längd skulle vara 45 minuter. I våra dagar utgör lektionerna 40 resp. 45 minuter, beroende på när på dagen de är placerade. 1905 var lektionernas antal per dag högst 6, medan de 1933 och därefter har varit högst 7 per dag. Raster förekommer mellan varje lektion, 10—15 minuter. Den dagliga lästiden bestäms för övrigt av de lokala skolmyndigheterna.

2 Folkundervisningen

2.11700-talet Folkskolan infördes officiellt i riket först 1842 men under loppet av 1700talet uppstod ändå h ä r och var en del skolor. Enligt Sjöstrand fanns det år 1768 fasta eller ambulatoriska skolor i ca 10 % av det egentliga Sveriges landsförsamlingar (47 del III; 1:271). Då ingen för hela riket gällande norm fanns skiftade arbetsförhållandena mycket från skola till skola. Ett exempel på den ambulatoriska skolan är den s. k. omgångsskolan. En skolordning från 1779 innehåller lokala föreskrifter för en sådan skola i F r u Alstad (Skåne). Såväl »burgna husmän som åbor» skulle vara skyldiga att ta emot omgångsskola en dag varje omgång. Läsåret sträckte sig från den 2 november till påsk och undervisningen pågick varje dag en timme efter dagningen till skymningsdags. Dagen inleddes och avslutades, som brukligt var i skolorna, med bön ( 8 0 : 4 3 ) . Exempel på skolgången i en fast skola 1

Av Sjöstrand III: 2 s. 325 kan man få intrycket, att smärre raster infördes först 1865. Så är inte fallet, utan bestämmelser härom finns redan i skolordningen 1856.

378 under 1700-talet utgör barnhusskolan i Gävle. Den år 1779 utarbetade instruktionen för denna skola föreskrev att undervisningen skulle pågå dagligen mellan kl. 8 och 9 fm, varpå en liten måltidsrast togs och lektionerna fortsatte omedelbart till kl. 12. Efter middagsrasten kl. 12—2 fortsatte lektionerna till kl. 4. Detta var under vintertid. Den ljusare tiden läste man från kl. 7 till kl. 6. Omkring år 1800 omarbetades instruktionen i samband med att barnhuset och skolan skildes åt. Den nya instruktionen föreskrev att lästiden skulle utgöra 3 timmar före och 3 timmar efter middagsrasten. Onsdags- och lördagseftermiddagar var lediga. Terminerna var två: vårterminen sträckte sig från den 16 januari till den 16 juli och höstterminen från den 16 augusti till den 16 december. Således var den årliga lästiden 10 månader. Tiden mellan terminerna utgjorde ferier. Dessutom gavs lov vid påsk och pingst, vardera ungefär en vecka, samt den förste maj och 3 dagar vid vardera midsommar och hästmarknad (35:79 f, 84 f). 2.2 1800—1842 1 syfte att ge någon slags helhetsbild av hur läsåret och läsdagens uppbyggnad kunde se ut i några skolor i början av 1800-talet, lämnas här först några exempel. Bestämmelser för V. Vingåkers skola (Strängnäs stift): Läsåret var indelat i två terminer. Vårtermin: F r å n dagen efter Kyndelsmässa till midsommar. Hösttermin: F r å n dagen efter Larsmässa till Lucia. Resten av året var ferier. Daglig lästid på sommaren: kl. 8—12, 2—5. Vintertid läste man så länge man kunde dra nytta av dagsljuset. Middagsrast på vintern: 12—1 ( 6 9 : 1 7 1 ) . Reglemente från 1819 för skolan i Norra Björke (Skara stift): Läsåret omfattade 8 kalendermånader och var in-

delat i tre terminer. Första terminen: Från mitten av februari till dess att vårarbetet i jordbruket skulle börja. Andra terminen: Efter avslutat vårarbete till efter »anstiden». Tredje terminen: Från augusti till mitten av november. Mellan första och andra terminen gjordes ett uppehåll på ca 14 dagar och mellan andra och tredje terminen 14 dagar till 3 veckor ( 7 2 : 8 5 ) . Reglemente för Odensjö ambulatoriska skola ( S m å l a n d ) : Läsåret omfattade 10 månader och indelades i fyra terminer å 2V2 månad. Första terminen: Mitten av januari till slutet av mars. Andra terminen: Början av april till mitten av juni. Tredje terminen: Början av juli till mitten av september. Fjärde terminen: Början av oktober till mitten av december. Den dagliga lästiden var kl. 7—9, 10—1, 3—6. Dag före helgdag slutade man kl. 1 (72: 133 f). Reglemente för skolan i Westra Strö (Lunds stift) på 1830-talet: Läsåret skulle sträcka sig från Mickaels dag eller då allt var inhöstat och pågå till vårens början. De små barnen, som ej kunde användas i arbete hemma, skulle hållas i skola hela året, med undantag för rötmånaden. Julferierna varade 14 dagar. Påsk, pingst och midsommarloven varade 8 dagar vardera. Lördagseftermiddagarna skulle vara lediga (80:156 f). Som torde framgå av ovanstående varierade skoltiderna mycket från ort till ort. Fortfarande fanns ingen för hela riket gällande fast norm för folkskolans organisation. Beträffande den årliga skoltiden är det omöjligt att utan en fullständig inventering av skolorna ange den exakta variationsvidden — detta gäller alla i detta kapitel behandlade tiderna. I flera skolor synes dock 8 månader ha förekommit, men exempel finns också på skolor med 10 månaders läsår (Oden-

379 sjö) och 5—6 månader (Westra Strö). Läsåret indelades i 2, 3 eller 4 terminer. Troligen har begreppet termin här en annan innebörd än det har i våra dagars skolor. Terminerna utgjorde blott indelning av läsåret i perioder med ferier emellan. Ferierna inträffade således dels mellan terminerna, dels vid de traditionella högtiderna jul, påsk, pingst och midsommar. Ofta var rötmånaden ledig. Ferier på mellan 2 och 4 månader synes ha varit ganska vanligt. På många ställen anpassades ferierna efter årsrytmen i jordbruket. De äldre barnen var ju i alla fall tvungna att stanna hemma för att arbeta med höst- och vårsysslorna. Den dagliga lästiden synes ha varierat mellan 6 och 9 timmar per dag. 7 timmar per dag förekom i flera skolor. Ofta började dagens lektioner kl. 8 på morgonen och slutade kl. 4 eller 5, med en middagsrast på 2 timmar mellan kl. 12 och 2. Exempel på en sådan skolgång var Westra Strö och V. Vingåker. I Ennes-Elfbrink-Elfstrandska skolan i Gävle gick man endast 6 timmar kl. 9—12, 2—5 (35:116 f) och i den ambulatoriska skolan i Hästveda 9 timmar: kl. 7—12, 2—6 (80: 75). Vanligt var att dagen kortades någon timme på vintern. I Strömsholms, Tådenes m. fl. skolor slutade man på vintern kl. 4, i V. Vingåker läste man så länge man kunde dra nytta av dagsljuset (80:75, 6 9 : 8 , 87, 171). Ibland avkortades middagsrasten på vintern en timme, t. ex. i Lekaryd. På vissa håll lade man in kortare raster i läsdagen förutom middagsrasten. I Westra Strö skola hade man en kvarts rast under såväl förmiddag som eftermiddag. I Gumlösa tog man rast kl. 10 för »lillemiddag» och kl. 4 för »merafton» (80: 64). Raster utöver middagsrasten förekom dock inte i alla skolor. Barnen förefaller sålunda ha haft en ganska arbetsam läsdag på sina håll.

Därtill kom att många hade lång väg att färdas till och från skolan, stundom upp till en mil. Antalet timmar per vecka varierade i lika hög grad som övriga arbetsförhållanden. Skolan pågick 6 dagar i veckan. Lördagseftermiddagen var vanligen ledig, liksom också onsdagseftermiddagen i en del skolor, exempelvis Tådene och Strömsholm. Om man utgår ifrån en daglig arbetstid på 7 timmar samt lördagseftermiddagen ledig, vilken skolgång synes ha varit vanlig, så blir antalet timmar per vecka 39. Som tidigare påpekats fanns vid denna tid ingen för hela riket gällande norm för folkskolans organisation och läsårets uppbyggnad. Dock tycker man sig skönja vissa likheter mellan folkskolans arbetstider och läroverkens vid denna tid. Det kan antagas att läroverkens organisation h a r fått stå modell för en del lokala folkskolereglementen från denna tid. 2.3 1842—1882 Sverige erhöll sin första folkskolestadga år 1842. Denna föreskrev att minst en, helst fast, skola skulle finnas i varje stadsförsamling och socken. Emellertid innehöll stadgan inga bestämmelser om skolornas organisation beträffande antalet skolår, arbetstider och dylikt. Först år 1878 utkom den första normalplanen som skulle utgöra en rikslikare för rikets folkundervisning. Här följer några exempel på lokala skolreglementen från denna tid: Reglemente för Westerljungs församlings skolor (Södermanland) 1846: Läsåret skulle omfatta 10 månader och fördelas på 4 terminer. 1) 14/1—31/3. 2) 7/4—1/7. 3) 7/7—14/9. 4) 21/9—13/12. Den dagliga lästiden skulle vara kl. 9— 12, 2—5 p å sommaren samt på vintern kl. 9—12, 2—4. Onsdags- och lördagseftermiddagar var lediga (69:59 f).

380 Reglemente för ö. Sallerup 1846: Terminerna skulle sträcka sig från 16/6 till 16/8 samt från 16/10—16/5 med tre veckors ferier vid jul. Den dagliga lästiden var under den ljusare tiden 8 timmar, 8—12, 2—6, samt under vintern 6 timmar, 9—12, 1—4. Lördagseftermiddagarna var lediga. Under ferierna skulle förhör anställas med barnen på söndagarna (75:13). Reglemente för Remmalöfs skola (Skåne) 1850: Läsåret indelades i tre terminer. 1) 7/1—15/4. 2) 1/6—1/9. 3) 1/10—20/12. Den dagliga lästiden var under månaderna januari—februari samt oktober—december följande: V2 9 —V212, V2 2—V2 4. Under de övriga månaderna V2 8—11, 2—6. En halvtimmes rast skulle ges såväl förmiddag som eftermiddag. Icke mer än 4 timmar på vintern och 5 på sommaren fick ägnas åt de egentliga läsämnena varje dag. Resten av dagen skulle uppta övningsämnen (75: 60 not 1). Reglemente för Skultuna församlings småskolor (Västerås stift) 1858: I socknen skulle finnas fyra ambulatoriska och en fast småskola. I varje ambulatorisk skola skulle undervisningen ske på två lästerminer om vardera 10 jämna veckor. Läsetimmarna skulle vara 6 per dag: 9—12, 2—5 (dock på vintern 1—4). Lördagseftermiddagar skulle vara lediga. I den fasta skolan skulle terminerna vara 4. Den första skulle »börja så att det slutar något före påsk». Den andra terminen skulle sträcka sig från påsk till midsommar. Den tredje skulle börja 2:dra veckan i juli och den fjärde, slutligen, skulle börja sista veckan i september. Den dagliga lästiden i den fasta småskolan skulle vara 3 timmar (7). Förslag till reglemente för skolorna i Växjö stift 1865: Den årliga lästiden skulle ej vara mindre än 8 men ej mer än 9 månader. Ferier gavs under den

mörkaste tiden på året samt minst en månad på sommaren. Läsåret indelades i två terminer. Den dagliga lästiden fick ej överstiga 6 timmar, tiden för övningsämnena oberäknad. På vintern skulle skolan börja kl. 9 och på sommaren kl. 8. Tio minuters rast skulle ges efter varje lästimme. Lördagseftermiddagarna var lediga (74:180). Även om en någorlunda fast organisation synes ha upprättats i ovannämnda skolor, så var detta långt ifrån fallet i alla skolor vid denna tid. På många håll var skolgången ganska ofullständig. De flyttande skolorna erbjöd undervisning blott några månader eller veckor per år för barnen i varje distrikt. Skolstadgan av 1842 medgav undervisning i hemmen för vissa barn som av ekonomiska eller andra skäl inte kunde hållas i skola (73:11). Detta blev ett kryphål för många att slippa skolgång. En del skolor hade ingen klassindelning utan alla barn, oavsett ålder och kunskapsnivå, undervisades samtidigt i ett enda stort rum. Den totala skoltiden var exempelvis i Jörlanda skolor från 7 till 12 års ålder under åren 1851—1882 (82:95). I Lunds stift var på 1860-talet antalet skolår i genomsnitt 4 å 5 (80:112). Från Landskronatrakten på 1870-talet berättas det att många barn slutade skolan i 10-årsåldern då de därefter behövdes hemma i arbete (80: 7). I Järstorp var småskolan på 1870-talet treårig (80:24). I normalplanen som från 1878 skulle utgöra en norm för landets folkundervisning beräknade man skoltiden i småskolan till 2 år och i folkskolan till ytterligare 4 år (57:118). En folkskollärare berättar från Småland hur det kunde gå till på examensdagen, då skolrådet var närvarande. Man efterhörde vems barn det var som fanns i skolan och gav sedan en del av dem lov, d. v. s. de som kunde tänkas

381 vara i behov av att stanna hemma och hjälpa till med arbetet. Följaktligen gick vissa barn blott någon enstaka termin i skolan (57:111). Den årliga lästiden under 1840—70 talen torde ha varierat såsom tidigare från 5—6 månader upp till 10 månader. Exempel på skolor med 10 månaders läsår är Westerljunga och Tysslinge (82:82) skola på 1850-talet. I en redogörelse från Landskronatrakten på 1870-talet heter det att den vanligaste skoltypen var skolor med 5 l/t månaders läsår räknat från mitten av oktober till mitten av april. Dock gick de små barnen, som ej kunde användas i arbete, i skolan hela året (80: 5 ) . I Järstorp skola räckte läsåret från 1/11 till 1/4 och i Bjärsjö från 1/10 till slutet av april, således 5 respektive 6 månader (20—24 veckor) ( 8 0 : 3 2 ) . I 1878 års normalplan angavs som lämplig lästid för rikets skolor 34 veckor för fast och 36 veckor för flyttande småskola samt 30 veckor för fast och 34 veckor för flyttande folkskola (57: 112 f). Som synes ansåg man, att lästiden för småskolan borde vara längre än för folkskolan, vilket torde hänga samman med att de äldre barnen i större utsträckning behövdes hemma för arbete. Antalet terminer synes som tidigare ha varierat mellan 2 och 4. Framemot slutet av 1800-talet hade alltflera skolor 2 terminer. Ferierna anpassades såsom tidigare ofta efter årsrytmen i jordbruket. Under långferierna skulle barnen på vissa orter sammankallas minst en gång var fjortonde dag för förhör, så att de ej glömde vad de lärt föregående termin. F ö r skolorna i Växjö stift föreslog man att ferier skulle förekomma under den mörkaste tiden på året samt minst en månad på sommaren. I Landskronatrakten var det vanligen ferier från mitten av april till mitten av oktober, detta gällande de större barnen.

I en av ecklesiastikdepartementet lämnad redogörelse om folkskoleväsendets tillstånd åren 1867 och 1868 heter det bl a att tre slags skolor fanns ute i riket: Småskolor, ca 3.389 st, fasta folkskolor 2.172 st samt flyttande folkskolor 1.161 st. De fasta folkskolorna hade i regel ett läsår på 8 månader. De flyttande folkskolorna flyttade till flera rotar och varje rote erhöll endast en bråkdel av årets undervisningstid. Om en flyttande skola hade exempelvis 2 rotar, sjönk undervisningstiden för vart barn till hälften av den undervisning som kunde lämnas i fast skola, eller till omkring 4 månader. 1868 fanns 525 folkskolor som flyttade på 2 rotar, 358 på 3 rotar och 278 på fler än 3 rotar. Beträffande terminsindelning, läs- och ferietider rådde en mycket stor olikhet i landet. (64). Den dagliga lästiden synes ha varierat åtminstone i början av halvseklet mellan 5 och 8 timmar. En daglig lästid som ofta återkommer i redogörelserna är kl 8—12, 2—5, således 7 timmar, men exempel finns på extrema fall där man blott gick 4 timmar per dag och där man gick 8—872 timme per dag. Ett kungligt cirkulär av år 1864 föreskrev, att den dagliga arbetstiden icke skulle överstiga 6 timmar per dag (57:112). I förslaget till reglemente för skolorna i Växjö stift hette det att den dagliga lästiden icke skulle överstiga 6 timmar, tiden för övningsämnena dock oräknad. Det hette vidare att man borde börja kl 8 på morgonen. Det är ingen tvekan om att 6 timmar per dag blir allt vanligare mot slutet av 1800-talet. 1878 års normalplan beräknade för småskolan en lästid på 6 dagar i veckan å 4 timmar eller 5 dagar å 5 timmar (40:52). En folkskolinspektör berättar från Skåne på 1860-talet, att då han föreslog en minskning av den dagliga arbetstiden från 8 till 7 timmar, uppstod en storm av

382 protester från föräldrarna, som ansåg att en sådan åtgärd skulle utgöra ett dåligt exempel för barnen — ett exempel på lättja (57: 113). Raster utöver middagsrasten förekom i en del skolor men dock ej i alla. I det kungliga cirkuläret av år 1864 bestämdes dock att rast skulle förekomma mellan varje lästimme. 1878 års normalplan rekommenderade raster på 5 å 10 minuter mellan varje lektionstimme samt en längre måltidsrast å 1 eller 2 timmar (40: 13). Antalet timmar per vecka torde ha varierat mellan 30 och 45, men säkert finns det exempel på kortare respektive längre veckotimantal. En arbetsvecka på 30 timmar iakttog man exempelvis i Välinge på 1840-talet ( 6 6 : 7 5 ) , i Westerljunga 1846 och Älvdalen på 1860-talet. En arbetsvecka på 45 timmar finner vi i Åraslöv 1850. Man gick där 8 Vz timme per dag i fem dagar. På lördagarna slutade man, liksom i andra skolor, vid middagstid (80:131). I allmänhet var annars skolveckan uppdelad på sex arbetsdagar, med lördagseftermiddagen och stundom också onsdagseftermiddagen ledig.

2.4 1882—1900 Sverige erhöll nya folkskolestadgar 1882 och 1897. Först ett p a r exempel på skoltider från denna period. Förslag till normalreglemente för skolorna inom Uppsala stift 1883: Läsåret skulle indelas i två terminer och omfatta 8 kalendermånader, eller minst 190 läsdagar. Lovdagarna under terminen skulle vara 18. Följande terminsindelning skulle gälla: småskolan: 1/3 — 20/7 samt 20/8—1/12. Folkskolan 1/2—1/7 samt 1/9—1/12. Fortsättningsskolan: 8 veckor i följd under tiden 15/1 — 1 5 / 3 . Lektioner skulle pågå 6 dagar i veckan med 5 lektioner per dag. Dock kunde skol-

råden besluta om femdagarsvecka istället under förutsättning att lästiden förlängdes så att 6:te dagen härigenom kompenserades; det totala antalet läsdagar skulle ändå vara minst 190. Den dagliga lästiden vore lämpligen kl 9—12, 1—3 på landsbygden och kl 8—11, 12—2 i städerna. Mellan två på varandra följande lektionstimmar skulle en rast ges på 10 minuter. En längre måltidsrast, en timme, skulle ges efter de tre första lektionerna (8). Reglemente för Gävle skolor 1894: Lästiden skulle utgöra 36 veckor per år, eller 200 läsdagar. Vårtermin: 15/1 — 15/6. Hösttermin: 1/9 — 15/12. Man skulle läsa 6 dagar per vecka med 5 timmar per dag. Barnen kunde, sedan de genomgått de två lägre klasserna i folkskolan, delas på två linjer (se vidare nedan) (35:258 ff). Den totala skoltiden torde i de flesta skolor ha varit 6 år, men det finns dock exempel på skolor från denna tid som hade 7 år. Så till exempel hade Stockholm en 7-årig obligatorisk folkskola. Barnen borde således rätteligen sluta skolan i 13—14-årsålder och efter 14 terminskurser, men enligt Fridtjuv Berg var det år 1890 endast 19 % av de det året utskrivna eleverna som hade gått 13 terminskurser, och då naturligtvis ännu färre som gått alla 14 terminskurserna (57:111 f). Den årliga lästiden skulle enligt 1882 års skolstadga vara 8 kalendermånader och så var också fallet exempelvis i Ejsta, enligt förslaget i Uppsala stift, i Ornö 1887 (6) och i Almunge 1882 och 1888 (1). I 1889 års normalplan beräknades också lästiden till 8 kalendermånader. Dock tillades följande: Läsåret skulle vara indelat i tvenne terminer. Under den första terminen skulle alla barn deltaga i skolarbetet. Men u n d e r den a n d r a terminen kunde de barn, som behövdes hem-

383 ma, få lov ( 5 7 : 1 2 3 ) . Denna föreskrift avspeglade sig omedelbart i ett reglemente för Gävle skolor 1894. Där hette det att den årliga lästiden skulle vara 36 veckor men att barnen, sedan de genomgått de två lägsta klasserna i folkskolan, kunde uppdelas på två linjer, A och B. På A-linjen skulle de barn gå som var mera begåvade och som var oförhindrade att deltaga i skolarbetet helt och hållet. På B-linjen kunde de barn placeras som var mindre lyckligt lottade i dessa hänseenden. B-gossarna kunde få extra ledighet för arbete, exempelvis på brädgårdar och ångslupar, högst 15 veckor under läsåret (35:262). Vissa av de äldre barnen kunde således slippa undan med ca 19 veckors skolgång per år. •—• Den nya skolstadgan av 1897 föreskrev en årlig lästid på 34 l /i vecka, således en liten ökning av den årliga skoltiden jämfört med 1882. Beträffande den dagliga lästiden föreskrevs i 1882 års skolstadga att den ej skulle överstiga 6 timmar för folkskolan och 5 för småskolan ( 7 3 : 2 2 ) . På riksdagarna 1889, 1890 och 1897 motionerades det om en samlad läsdag i skolorna, en tanke som redan på 1870-talet framförts av bl a prof. J. P. Arrhenius, lanbruksakademins sekreterare. Man ville härigenom vinna en del fördelar. Så t ex skulle man inte behöva skicka med barnen någon matsäck för middagsmålet. Vidare kunde barnen då användas hemma hela eftermiddagen för arbete. En annan synp u n k t som framfördes var att man genom att borttaga middagsrasten minskade möjligheterna för barnen att begå ofog under den långa rasten. F r i h e r r e Klingspor var en av motionärerna och föreslog en daglig lästid från kl 8 till kl 1, således 5 timmar (57:114). Kommittén för 1897 års skolstadga hade bestämt förordat delad läsdag av hygie-

niska skäl, och skolstadgan föreskrev heller inget om samlad läsdag, blott att den dagliga lästiden ej borde överstiga 6 timmar för folkskolan och 5 för småskolan. Beträffande kortare raster mellan lektionstimmarna föreskrev 1882 års och 1897 års skolstadgar sådana, såsom tidigare rekommenderats i normalplanen 1878. Antalet timmar per vecka torde ha varierat en del även nu från skola till skola. 1882 års skolstadga hade alltså föreskrivit en daglig lästid på högst 6 timmar för folkskolan. Om vi betraktar lördagseftermiddagarna som lediga, så skulle timantalet per vecka bli ca 33. 1897 års skolstadga föreskrev att veckotimantalet skulle vara 36. Sex läsdagar per vecka torde väl varit det vanligaste, men som vi ser av förslaget till reglemente för Uppsala stift, uttryckte man möjjljigheten att skolråden eventuellt kunde besluta om femdagarsvecka under förutsättning att den dagliga lästiden förlängdes så att den 6:te dagen kompenserades. 2.5 Utvecklingen under 1900-talet

I 1919 års undervisningsplan gavs ett förslag till timplan för dels en sjuårig, dels en sexårig skola. I den sjuåriga skolan borde småskolan ha 24—26 timmar per vecka och folkskolan 28—30 timmar per vecka. I den sexklassiga skolan skulle småskolan h a 24 timmar och folkskolan, såsom ovan, 28—30 timmar, således en minskning ifråga om antalet veckotimmar jämfört med skolstadgan 1897 (58:442 ff). Vid 1920-talets början var skolan i regel sexklassig, men ett mindre antal sjuklassiga skolor fanns. I Gävle beslöt man om övergång till sjuklassig skola under 5 år räknat från 1927 ( 3 5 : 3 1 9 ) . 1936 bestämdes för hela riket en övergång till sjuårig skola med en övergångsperiod på 12 år. Läget vid läs-

384 året 1940/41 var så, att 47,5 % av alla skolor i Sverige var sexåriga, 52,4 % sjuåriga och 0,1 % åttaåriga (59: 105 f). Den totala lästiden blev genom beslutet om sjuårig skola utökad. Så skedde även med den årliga lästiden. Riksdagen beslöt att den årliga lästiden från och med läsåret 1942/43 skulle utsträckas till 36 4/7 vecka och antalet läsdagar skulle vara minst 202. Vid läsåret 1940/41 var läget följande beträffande den årliga lästiden: 70 % av skolorna hade 39 veckor/år, 24,5 % hade 36 4/7 vecka och 5,5 % hade 34 4/7 vecka. Anmärkas bör att lärarens lön stod i visst förhållande till läsårets längd. 34 3/7 vecka/år var vidare minimum för att statsbidrag skulle utgå till en skola (59: 107 ff). År 1950 fattades principbeslut om införandet av nioårig enhetsskola i riket. År 1958 erhöll riket en ny skolstadga, vars bestämmelser ungefär överensstämmer med de som meddelades i vår senaste och nu gällande skolstadga, nämligen den av år 1962, dock med den viktiga skillnaden att folkskolan genom 1962 års skolstadga övergår till att bli 9-årig grundskola. I vår nu gällande skolstadga föreskrivs vidare, att den årliga lästiden skall vara 39 veckor (273 dagar), fördelade på två terminer, övriga delen av året utgör ferier. Vidare skall under året förekomma 6—12 friluftsdagar, 14 lovdagar samt upp till 5 s k studiedagar. Veckotimantalet skall för klasserna 5—9 vara 35, fördelade på sex veckodagar med högst sju lektioner per dag. Anmärkas bör slutligen att lektionernas längd i folkskolan till en början troligen var 60 minuter men att i den mån kortare raster på 5 a 10 minuter införts, lektionslängden minskats till 55 å 50 minuter. I folkskolestadgan av

1921 föreskrivs att lektionernas längd skall vara 45 minuter och i skolstadgorna 1958 och 1962 sägs att de två första lektionerna på morgonen och efter middagsrasten skall omfatta 45 minuter och övriga 40 minuter.

3 Vissa andra

skolformer

3.1 Folkskoleseminarierna

Stadgor och bestämmelser för folkskoleseminarier. 1862 Antal klasser: 3 ettåriga. Läsår: 36 veckor, två terminer. Tim. per dag och vecka: klass 1—2: 27 tim/vecka; klass 3 : 10 tim/vecka. Tid för övningsämnena oräknade. Tredje klassen h a r vidare undervisningsövningar i folkskolan 14—16 tim/vecka. Andra klassens elever skall besöka folkskolan 1 tim/dag ( 8 5 : 7 5 ) . 1865 Antal klasser: 3 ettåriga. Läsår: 36 veckor, två terminer. Höstterminen skulle omfatta 16 veckor och vårterminen 20 veckor. Höstterminen började 28/8 och vårterminen 15/1. Tim. per dag och vecka: Teoretisk undervisning: klass 1 26 tim/vecka; klass 2 24 tim/vecka; klass 3 16—20 tim/vecka. Dessutom skulle i varje klass förekomma ca 8—10 timmar övningsämnen per vecka samt 2 timmars trädgårdsskötsel. De praktiska övningarna skulle pågå 6 tim/vecka för klass 2 och 12 tim/vecka för klass 3 ( 8 5 : 9 9 ) . 1886 Antal klasser: 4 ettåriga Läsår: 36 veckor, fördelade på hösttermin (16 veckor, början 28/8) och vårtermin (20 veckor, början 15/1). Tim. per dag och vecka: Högst 6 lek-

385 tioner per dag. Antalet timmar per vecka för klass 1 35, klass 2 och 3 34 teori och 4 praktik, klass 4 27 teori och 14 praktik. •— 10 min. rast mellan varje lektion (18, 49:106). 1914 Antal klasser: 4 ettåriga. Läsår: 39 veckor, fördelade på hösttermin (17 veckor) och vårtermin (22 veckor). Läsåret börjas i augusti och slutas i juni. Påsk- och pingstlov inräknade i lästiden. Tim. per dag och vecka: Högst 7 lektioner per dag. Varje lektion 45 minuter. 10 min. rast. Antalet timmar per vecka för klass 1 39, klass 2 37,5 teori och 1 praktik, klass 3 35 teori och 3 praktik, klass 4 28,5 teori och 4 praktik (19, 4 9 : 1 0 6 ) . 1937 Antal klasser: En tvåårig och en fyraårig linje. Läsår: 39 veckor, fördelade på hösttermin (17 veckor) och vårtermin (22 veckor). Läsåret börjas i augusti och slutas i juni. Påsk- och pingstlov inräknat i lästiden. Tim. per dag och vecka: Högst 7 lektioner per dag. 45 min. lektioner, 10 min. rast. Antal timmar per vecka för l4 —39,5 2 4 — 3 8 , 5 teori och 1 praktik 3 4 —37,5 teori och 2,5 praktik 4 4 — 29,5 teori och 6,5 praktik l 2 — 34,5 teori och 6,5 praktik 2 2 — 3 1 teori och 6,5 praktik (20). Den årliga

lästiden

De första bestämmelserna angående folkskoleseminarier daterar sig till 1842. Några föreskrifter om h u r semin a r i e r n a skulle organiseras vad beträffar lästiden finner man dock inte här. 2 5 — 614814

Enligt ett reglemente för folkskoleseminariet för manliga elever i Göteborg 1843 skulle vårterminen omfatta tiden 1/2 till mitten av juni och höstterminen 15/7 till mitten av december, således ett läsår på ca 38 veckor. Man fick tillbringa lägst en termin och högst två år vid seminariet. Någon klassindelning förekom inte utan man gick helt enkelt igenom en »seminariekurs» (49:20 f). Vid seminariet i Stockholm sträckte sig läsåret från mitten av juli till mitten av juni på 1830/40-talen (86:45) och i Uppsala skulle läsåret vara detsamma som i folkskolan (85:123). I 1862 års stadga fastställdes den årliga lästiden till 36 veckor och 1914 utökades den till 39 veckor. Uppenbarligen fanns avvikelser från dessa bestämmelser ute i rikets seminarier. I Göteborg utgjorde till exempel läsåret 1864/65 blott 32 veckor mot stadgans 36 (87). Samma var förhållandet i Bollnäs 1867/69 (86: 201) — resterande del av året utgjorde ferier. Enligt 1914 och 1937 års stadgor var ett påsklov som sträckte sig från torsdagen före till onsdagen efter helgen samt ett pingstlov från lördagen före till tisdagen efter helgen inräknat i den årliga lästiden. Lästiden

per dag och

vecka

Enligt 1886 års stadga skulle antalet lektioner per dag icke få överstiga 6. Från och med 1914 är denna bestämmelse ändrad till 7 timmar. Hur förhållandet var före 1886 ger icke stadgorna besked om. I Göteborg förekom emellertid 1843 3 timmars teoretisk undervisning per dag — nämligen kl. 11—12, 4—5 och 5—6 och däremellan vissa praktiska övningar. 1854 hade man vid samma seminarium praktiska övningar kl. 8—12, vari endast en del elever deltog samtidigt, samt teoretisk undervisning för alla kl. 2—6 (49: 20 f). I Västerås läste man på 1860-talet kl. 6.30—9

386 och 10—2 (86: 192). På 1870-talet läste man i Växjö kl. 6.45—9 samt 11—2 ( 8 6 : 1 0 6 ) , i Lund kl. 6.30 till 2, 5 eller 6, beroende på veckodagen (86: 103) samt vid Säbrå seminarium (Härnösand) 5 å 6 timmar per dag (85: 190). Antalet timmar per vecka år 1865 skulle i klass 1 vara 37 timmar, klass 2 35 teori och 6 praktik samt i klass 3 30 timmar teori och 12 timmar praktik (49: 106). I dag är den schemabundna undervisningen i de två första årskurserna på 4-åriga linjen ca 40 timmar och för de övriga årskurserna ca 30 veckotimmar. 1

3.2 Folkhögskolorna

De första folkhögskolorna tillkom år 1868. Till en början hade folkhögskolan endast en årskurs, men efterhand har en andra och på sina håll också en tredje årskurs införts. Vidare finns ofta en kortare sommarkurs. År 1919 tillkom en stadga gällande för alla statsunderstödda folkhögskolor i landet. Denna föreskrev att huvudkursen — första eller andra årskursen — skulle omfatta 21 veckor och den kvinnliga kursen minst 13 veckor (51). Samma bestämmelser återfinnes i 1942 års stadga för statsunderstödda folkhögskolor. I kurstiden är påsk-, pingst- och midsommarlov inräknat, 3 respektive 2 och 2 helgfria dagar samt ett skäligt antal lovdagar av tillfällig anledning. 1942 heter det vidare att antalet timmar per vecka ej bör understiga 30 för första årskursen och 24 för andra årskursen (52). Vinterkursen börjades tidigare ofta omkring den första november och pågick till april och sommarkursen pågick från maj till juli (61:262). F ö r närvarande räknas folkhögskolans arbetsår fr. o. m. den 1/10 till den 30/9. Vinterkursen skall omfatta 22—30 veckor och sommarkursen minst 13 veckor.

Beträffande den dagliga lästiden torde denna ha varierat mycket från skola till skola. En folkhögskoleelev beskrev i »Läsning för folket» år 1880 en dag på folkhögskolan på följande sätt: Läsningen började kl. 7. Kl. 9 hade man en timmes frukostrast och lektionerna återtogs sedan kl. 10 för att pågå till kl. 12. Kl. 12 flyttade man undan bord och stolar och hade en stunds gymnastik i skolsalen, därefter gick man till middagsrast. Kl. 4 återupptogs undervisningen som pågick till kl. 6, då dagen avslutades med aftonsång (14: 19, 25). Folkhögskolans dagliga lästid i dag torde ungefärligen motsvara andra skolformers. 3.3 Yrkesskolorna

Yrkesutbildningen har i vårt land bedrivits under synnerligen växlande former, och lärotiderna har varierat väsentligt från tid till tid. Av utrymmesskäl har det i detta sammanhang varit nödvändigt att starkt begränsa framställningen i olika avseenden. En föregångare till våra dagars yrkesskola var den s. k. arbets- eller slöjdskolan under 1800-talet. År 1811 inrättades en sådan skola för flickor i Gävle. Den skulle meddela undervisning i kvinnoslöjd. Läsåret omfattade ungefär 40 veckor, fördelade på två terminer. Påsklov gavs med 1 vecka och midsommarlov likaledes med 1 vecka. Den dagliga lästiden var 6 t i m m a r : kl. 9—12 samt 1—4 (sommar 2—5) (35:131). I Karlskrona bildades en slöjdskola 1856. Man hade här undervisning kvällstid, 2 å 3 timmar per kväll, under 8V2 månad per år (31:333). I Östersund hade man en slöjdskola från år 1881. Den meddelade undervisning 32 veckor per år. Under läsåret 1888/89 hade skolan, inklusive feriekurs under sommaren, 1

Se vidare kap. 3 i föreliggande betänkande.

387 meddelat undervisning i sammanlagt 1620 timmar åt 165 elever (89:248). Så småningom tillkom tekniska yrkesskolor och aftonskolor. I Jönköping stiftades t. ex. Tekniska yrkesskolan 1878. Den gav undervisning 50 timmar/vecka under 30 veckor/år. Inträdesåldern var 12 år (29:423). I Sundsvall grundades lägre tekniska yrkesskolan 1879 och gav undervisning 30 veckor/år (38:352). Andra tekniska skolor som kan nämnas är Skellefteå tekniska aftonskola, vilken enligt läsordningsförslag från 1902 skulle medela undervisning 26 veckor/ år med 8 timmar per vecka: 4 timmar i teckning, 2 i bokhålleri och 2 i räkning och skrivning (15: 319) samt Kiruna tekniska aftonskola 1905 som hade lektionstid varje kväll kl. 17—19 (32:294). — Våra dagars yrkesskolor regleras genom 1962 års skolstadga. Kurserna omfattar ett eller flera läsår. Läsår för heltidskurs med övervägande teoretisk undervisning omfattar normalt 39 veckor och för heltidskurs med övervägande praktisk undervisning normalt 42 veckor. Antalet veckotimmar i heltidskurs uppgår till lägst 37 och högst 45. Lektion i yrkesarbete omfattar 60 minuter och annan lektion 45 minuter. Mellan två lektioner med teoretisk undervisning lämnas rast 15 minuter. Bestämmelser om morgonsamlingar saknas beträffande yrksskolorna. 1

liga lästiden har, jämfört med äldre tider, minskat. Korta raster har införts mellan varje lektion. Den årliga lästiden h a r sedan början av 1800-talet ökat. Ferierna är inte längre helt koncentrerade till de traditionella helgerna, utan lovdagar förekommer utspridda under hela läsåret. Numera h a r vi till exempel vårvinterlov, friluftsdagar, studiedagar och lovdagar, vilka gör läsåret mera omväxlande.

Slutord

Litteraturförteckning

Skolarbetstiden h a r i alla tider bestämts av en mängd olika faktorer. I äldre tider var det bl. a. djäknarnas — och även lärarnas — stora fattigdom, årsrytmen i jordbruket samt dåliga kommunikationer som blev bestämmande för läsårets utformning och feriernas längd. Vi kan i dag peka på ett par drag i skolarbetstidens utveckling. Den dag-

A. Otryckt material Kyrkoarkivet i 1. Almunge. 2. Altuna. 3. Björkvik. 4. G:a Uppsala. 5. Lunda. 6. Ornö 7. Skultuna. 8. Uppsala domkapitels arkiv, serie G: III.

Förklaringar

och

förkortningar

Litteraturförteckning SFS = Svensk författningssamling ÅSU Årsbok i svensk undervisningshistoria Tabell 1. Siffra vid årtalen anger referens i ÅSU. 1 anger således ÅSU 1 etc. + anger att lördagseftermiddagen var ledig, + + anger att både onsdags- och lördagseftermiddagarna var lediga, Parentes om data () anger att uppgiften har en viss osäkerhet. Tabell 2. Där inget särskilt har angivits i källan har månaderna oktober—december samt januari och februari räknats som vintertid och resten som sommartid. Jul- och sommarferier har borträknats. I den mån inga uppgifter förelegat beträffande julferiens längd, har den beräknats till 3 veckor. Vidare har lördagseftermiddagarna genomgående betraktats som lediga. Siffror med snedstreck emellan anger vintertid till vänster och sommartid till höger. 25/26 anger således 25 timmar vintertid och 26 sommartid.

1 Se vidare kap. 3 i föreliggande betänkande.

388 B.

Tryckt material

9. Arvidsson, Stellan, Hudiksvalls läroverks historia. Hudiksvall 1951. 10—11. Brandeli, Georg, Svenska undervisningsväsendets och uppfostrans historia I—II. Lund 1931. 12. Camenae Arosienses. Festskrift vid det svenska gymnasiets trehundraårsjubileuin. Västerås 1923. 13. Danielsson, H. N. och Svensson, Nils, Borås läroverk genom tiderna. Borås 1949. 14. Den svenska folkhögskolan vid femtioårsminnet. Tidskrift för det svenska folkbildningsarbetet. Arg. 7 (1918). 15. Fahlgren, Karl, Skellefteå stads historia. Uppsala 1945. 16. Folkskoleseminariestadgan 1852. SFS 1852: 12. 17. Folkskoleseminariestadgan 1865. SFS 1865: 14. 18. Folkskoleseminariestadgan 1886. SFS 1886: 15. 19. Folkskoleseminariestadgan 1914. SFS 1914: 133. 20. Folkskoleseminariestadgan 1937. SFS 1937: 535. 21. Freden, Gustaf, Hvitfeldtska läroverkets historia. Göteborg 1947. 22. Föreningen. Tidskrift för folkskolans och kyrkomusikens vänner. l:a årg. Köping 1857. 23. Handlingar rörande svenska kyrkans och läroverkens historia utgivna av Pehr Erik Thyselius. Örebro 1839. 24. Hellerstedt, B.-M., Den svenska folkhögskolan. Uddevalla 1955. 25. Herlitz, C. \V., Skolhygienens historia. Stockholm 1961. 26. Hernlund, Hugo, Bidrag till den svenska skollsgstiftningens historia. Stockholm 1882. 27. Hollander, A. G., Svenska undervisningsväsendets historia I. Uppsala 1884. 28—29. Jönköpings historia III—IV. Jönköping 1919. 1921. 30. Karlshamns historia IV. Karlshamn 1950. 31. Karlskrona stads historia III. Utg. av Janrik Bromé. Karlskrona 1930. 32. Kiruna 1900—1950. Minnesskrift till femtioårsjubileet. Utg. av Gustaf Frank. Eskilstuna 1950. 33. Linköpings gymnasiums historia 1627— 1927. Linköping 1927. 34. Lunden, G. E., Bidrag till Gävle skolors historia I. Falun 1930. 35. Lunden. G. E., Gävle folkskolors historia. Gävle 1942. 36. Ur Lunds katedralskolas historia. Festskrift. Lund 1937. 37. Minnesskrift vid Wäxjö gymnasiums 300årsjubileum. Utg. av N. Dahllöf. Wäxjö 1943. 38. Nilsson, J. E., Sundsvalls historia V. Sundsvall 1943.

39. Norberg, Otto, Hernösands Kungl. gymnanasium. Stockholm 1896. 40—43. Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor 1878, 1889, 1900 och 1919. 44. Pettersson, Folke, Hälsingborgs läroverks historia. Stockholm 1953. 45. Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala. Uppsala 1952. 46. Sjöstrand, Wilhelm, Kadettskolan i Karlskrona 1756—1792, Karlskrona 1937. 17. Sjöstrand, Wilhelm, Pedagogikens historia 1—111:2. Malmö 1954, 1958, 1961, 1965. 48. Sjöstrand, Wilhelm, Ämnes- och timfördelningen enligt 1724 års skolordning (manuskript). -19. Sjöholm, L. Gottfrid, Folkskoleseminariet för manliga elever i Göteborg 1843—1956. Göteborg 1957. 50. Skara läroverk 1641—1941. Utg. av Gustaf Holmstedt. Stockholm 1941. 51. Stadga för statsunderstödda folkhögskolor 1919. SFS 1919: 866. 52. Stadga för statsunderstödda folkhögskolor 1942. SFS 1942: 802. 53. Steckzén, Birger, Umeå stads historia 1588—1888. Umeå 1922. 54. Strängnäs stads historia. Under red. av Hans Jägerstad. Lund 1959. 55—59. Svenska folkskolans historia I—V. Under red. av Viktor Fredriksson. Stockholm 1940—1950. 60. Svenska folkhögskolan 1868—1918. Örebro 1921. 61. Svenska folkhögskolan under 75 år. Utg. av Karl Hedlund. Stockholm 1943. 62—63. Tidskrift för Tumlebergsskolornas elevförbund. Årg. I—II. (1918—1919). 61. Uppgifter om Folkskoleväsendets tillstånd åren 1867 och 1868 ur folkskoleinspektörens berättelser. Sammandragna och utgivna av ecklesiastikdepartementet. Stockholm 1870. Årsböcker i svensk undervisningshistoria (ÅSU): 65. Vol. 1: Om Sveriges första läroverksstadga. 1921. 66. Vol. 2: Ur Fryksände, Lena, Skultuna, Snavlunda och Välinge skolhistoria. Utg. av G. A. Frykholm m. fl. Lund 1921. 67. Vol. 4: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Bud. Hall. 68. Vol. 7: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Bud. Hall. 69. Vol. 8: Folkundervisning med lärda, etiska och praktiska inslag. B . Cederlund, O. Haglund, G. A. Westerin m. fl. Lund 1924. 70. Vol. 9: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Bud. Hall. 71. Vol. 11: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Rud. Hall. 72. Vol. 12: Ur Husby-Rekarne, Kroppa, N. Björke, Älvdalens, Silleruds, Odensjö, Tå-

389 dene och Garpenbergs skolhistoria. Utg. av Th. Sahlberg m. fl. Lund 1924. 73. Vol. 13: Sveriges Allmänna folkskolestadgor 1842—1921. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1924. 74. Vol. 14: Ur Växjö stifts folkundervisningshistoria 1795—1865. Utg. av Hultqvist m. fl. Lund 1925. 75. Vol. 16: Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria. Utg. av Sew. Schluter, Ernst Andersson m. fl. Lund 1925. 76. Vol. 17: Erasmi de civilitate samt Matthiacs Ratio och Libellus. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1926. 77. Vol. 22: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Rud. Hall. 78. Vol. 24: Prins Oscars goss- och flickläroverk i Askersund före 1817. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1928. 79. Vol. 26: Prins Oscars goss- och flickläroverk i Askersund 1817—1859. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1929.

26—614814

80. Vol. 29: Skånska folkskolor. Utg. av J. M. Ambrosius m. fl. Lund 1930. 81. Vol. 31: Sveriges allmänna läroverksstadgor. Utg. av B. Rud. Hall. 82. Vol. 36: Hågkomster från folkskola och folkundervisning. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1932. 83. Vol. 38: Hågkomster från folkskola och folkundervisning. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1933. 84. Vol. 40: Läroverksminnen. Utg av B. Rud. Hall. Lund 1934. 85. Vol. 41: Seminarierna. Utg. av B. Rud. Hall. Lund 1934. 86. Vol. 47: Seminarieminnen. Utg. av Hall och Liander. Lund 1936. 87. Vol. 105: S. A. Kinbergs dagbok. Red. och kom. av Olof Em. Olsson. Stockholm 1961. 88. Vol. 114: Vandrande scholares. Av Gustaf Sivgård. Stockholm 1965. 89. Östersunds historia II. Östersund 1935.

390 IM CO OJ

in o OJ

co

CO TH

OJ co

CN

00 co

co

1-1

CM

°

CO co

CO i-i

+

4-

"> 2

_

60•« :0 "^ Ä CO

m

co

TH

1c

CM CO

si B

Si o

+ o"

J.

° CO

4-^

1/5 E eo • « : 0 *^ -B CO

-«. -7+ w

Ä

Tj<

+ co '

•T' + w

> :t« £

in co

:

TH

r»

CO

-* ob

CM

>

to 2 003

4-

co

[ > H

m

OJ in

CO

1-1

CM

CM

>

CO CO

CO TH

CM co

o

+ o "^ co

m

Ii

B

CM T-l

M

_

: 0 *•*

+

rB

W

CO

m 00

O CM oo

in oo"

CO

CM

CO

co

>

CO CM

TH

co

oo co

in

CM"

TH

03 Q

J

+

>

>- E 60 a c

^ N

B)

.*.

in

B

CM

B!

H

a o

° E2:

S •

+ +

?7 s 1 «

J, g e > Ä

CN

O CM

CM

u l> O 00

CO

1 CM

co

CM B

53 OJ

I m £

•<*

+ +

+

N» 1 5 T +

t > I > T-l CM K» T-l

v

+ T 00

~

o O

OJ

03 CN ^ H

Kl

TH

O CM TH I 1 CM

= :0

OJ

T H

OJ

"* CM TH

co

m

CM"

<*

o

°c3 1 U CM

i

ÖOTH

CO

CO OJ CO

in

6 C

-

j , .5

"O

^21^CM:§ w

03 u

co co 03

*-> ^ B . *^-.°03 J5 Qc -o»; i j , D< »i a 6 0 - H . « B!

CM"

** ^" te

^

i>-t>o>iHco

T

cu ^ "-1 CM

--^

<o co Q ^ m

+

CM

S i n

w

Sco

• ^ co

00 03 w

U

+

^«••CO

-• « © CM B oo TH I m _|_ * * 1 1 CM 1 + oo m OJ T-I co T

B oo T-I

i

_)_

I 1 di m

OJ TH

CM i—i

fl O J 1 co 1 o 1 in

+

+

CM

+ S-a 4-

03 : 0

+ + ^ -Bö + 03 : 0

OJ

CM TH

00 O

(A

'

. , T >«C8

3 CO M

O

CN

OJ

kl

•— o

C

I H

• o

U5

o o i-

o o t-l 4) 'C o

fe

T3

S

MS

I

^

1 In

-~^

in

O J TH

+

1 O 00 TH

+

O

CA

>

•g

I

1 o

^

Wl 03

TH

03 O

60 Q

CM OJ

""•^

1 CO

1 o1

+ B 00 TH

t/3 03 * j

S

i co

1 o 1

0 0 T H CM

> CO TH

BQ

x/i

Ti

>

OJ

G,

+ +

c8

(H

c

( - , m o j TH CO

o,

to •*-> O

r-1 t»

O, ^

S i 7 i "? d^-r 1 "? + u + U <1 1 CN 1 S I I CM 1 j . i > oo

OJ

u«

TH CM

"tTCM « 1 60 T-I TH co r » 00~00~OJ c T CM TH TH CM CM

• *

in

|

„

CM

i>

3> H

OJ

CO

ca o

c£ co • o

CM CM CM CO T - I

°03

• *

i |

ÖCTH

<n o

CM

r-t

TH

ocrr-CM ^ - r r CM TH CM CM CN U °03

o

> ftmO .

>n

(H

<u *3 03

PS

Cu

391 Tabell

2. Folkskolans

arbetstider

Sammanfattande tabell (ungefärliga siffror) Ort

År

Fru Alstad Gävle Gävle E-E-E-skolan Strömsholm Tådene Lekaryd, ambulat.

1779 1779 1800-t. 1820-t. 1813 1815 1800-t.

Norra Bj örke Odensjö, ambulat. Gumlösa Hästveda Westra Strö Tådene Hästveda Näsum

1819 1800-t. 1828 1824 1830-t. 1830 1849 1847

Westerljunga V. Vingåker Kila Ö. Sallerup Remmalöf Tysslinge Wäxjö stift Elf dalen Landskronatrakten. Järstorp Bjärsjö Gävle Ejsta Uppsala stift Gävle

1840-t. 1840-t.

Ss 1882 Ss 1897 Ss 1962

Veckor

Tim/v

Tim/dag

31/47 30 26/30 35/39 36 39/55

5,5/8,5 6 5/6 6/5/7,5 7 7/10

45 33,5 40/49 41,5 33 39/44 44/47,5

6 7/9 7,5 6 7/8 8/8,5

26/30 39 28/33 33/44 38/41

5/6 6/7 5/6 6/8 5/7,5

1837 (1045+792) 1 136(720+416) 1326 848 (56+792) 1 287 (792 +495) 1 340(656+686)

Totalt, tim

19 40 40 36 32 40 33 6x6 26 40

1200 1 136(416+720) 1836 (1485+351) 1800 1 105 1 079

1846 1850 1858—1896 1865 1864 1870-t. 1870-t. 1870-t. 1876 1880-t. 1883 1894

40 34 26 33 34 40 32 36 22 18 25 32 32 32 36

33 30

6 6

1 056 1080

29 33 28 28

5,5 6 5 5

928 1 056 896 1 008

1882 1897 1962

32 34,5 39

33 36 35

6 6 7

1056 1242 1 365

BILAGA 8

Skolans arbetstider i vissa främmande länder

1 Inledning

Skolans arbetstidsutläggning bestämmes i stor utsträckning av omständigheter som kan vara relativt olikartade från land till land. Hit hör utöver förhållanden, vilka direkt sammanhänger med skol- och utbildningsväsendets organisation och verksamhet, sådana betingelser som respektive lands storlek, folkmängd, geografiska läge och klimat, näringsliv och bebyggelse, kulturtraditioner samt relationer till andra länder i ekonomiskt och kulturellt hänseende. Erfarenheterna utomlands angående läsårets längd och terminsindelning, skolarbetsveckans omfattning och utformning, antalet lovdagar m. m. h a r därför ett relativt begränsat värde i föreliggande utredningssammanhang. Särskilt gäller detta länder som i skilda avseenden erbjuder för vårt land främmande förhållanden. Utredningen h a r funnit det lämpligt att koncentrera den följande översikten till de tre nordiska grannländerna Danmark, Finland och Norge samt Västtyskland, Schweiz, Storbritannien och U.S.A. Angivna länder utgör ett urval, som är ägnat att ge underlag för en relativt allsidig belysning av skolarbetstiderna utomlands. Behandlingen är i vissa avsnitt synnerligen summarisk, vilket delvis bottnar i en strävan att undvika u p p r e p n i n g a r av omständigheter och argumenteringar, som är likartade i

skilda länder. I andra avsnitt h a r framställningen breddats till att omfatta för utredningsarbetet intressanta diskussioner och undersökningar angående skolarbetstiderna i vissa av de berörda länderna. Skolans arbetstider kan emellertid inte behandlas som en isolerad företeelse utan måste ses i relation till arbetstidsutläggningen inom vederbörande lands näringsliv och arbetsmarknad. 1 den efterföljande översikten lämnas därför vid behandlingen av respektive lands skolarbetstider inledningsvis vissa summariska uppgifter angående dessa omständigheter. Denna redovisning grundar sig i huvudsak på förhållandena omkring årsskiftet 1964/65. Utvecklingen på arbetstidsområdet förlöper emellertid inom flertalet berörda länder mycket snabbt, varför en viss osäkerhet vidlåder de lämnade uppgifterna. Utöver tillgängligt tryckt material bygger framställningen på uppgifter, som för utredningens räkning insamlats genom utrikesdepartementets försorg. Vidare har 1963 års arbetstidskommitté ställt visst material till utredningens förfogande. 2

Danmark

Genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna h a r man i Danmark begränsat arbetstiden för flertalet arbetare till 45

393 timmar per vecka. Sexdagars arbetsvecka är alltjämt förhållandevis vanligt förekommande. Enligt ett mellan danska arbetsgivareföreningen och danska landsorganisationen träffat avtal uppgår arbetstiden från och med den 1 mars 1966 till 44 timmar per vecka (vid kontinuerlig drift 42 timmar p e r vecka), vilket möjliggör införandet av ett antal arbetsfria lördagar. Vid de danska skolorna omfattar läsåret i regel omkring 40 veckor. Det tar sin början i mitten av augusti och slutar vid midsommar. Beträffande gymnasierna bör nämnas att någon terminsindelning inte förekommer. Dags- och veckoschemata är oförändrade hela läsåret, och lärokurserna genomgås kontinuerligt utan samlade återblickar över större eller mindre ämnesavsnitt. Vid läsårets avslutning efter första och andra gymnasieklasserna anordnar varje gymnasium skriftliga och muntliga årsprövningar. Därvid erhållna resultat tjänar till vägledning för elevernas uppflyttning till högre klass. Provens omfattning och närmare innehåll i klasserna I och II bestämmes helt av respektive gymnasium. Det är emellertid vanligt, att proven ges en form som nära ansluter till de avgångsprov, vilka vid slutet av klass III anordnas av undervisningsministeriets direktorat för gymnasierna. En väsentlig orsak till frånvaron av terminsindelning är att man anser det värdefullt, att eleverna redan i de två första gymnasieklasserna tvingas samla och behärska hela läsårets pensum. Frågan om femdagars skolarbetsvecka h a r varit föremål för en synnerligen livlig debatt i Danmark. Varken föräldrar eller elever har emellertid anmält något större intresse för en avkortad skolarbetsvecka. Lärarna anser, att en

dylik förändring skall genomföras endast om den utgör ett oavvisligt krav från samhällets sida. Lärarorganisationerna i Köpenhamn h a r i ett uttalande bland annat framhållit, att elevernas uteblivande från skolan på lördagarna blivit allt vanligare. I bästa fall begär barnen ledighet från lördagsundervisningen. Ofta uteblir de dock utan att lämna skolan något meddelande om orsaken till frånvaron. Då angivna företeelse inte är begränsad endast till Köpenhamn, kommer det inom en kortare eller längre tid att bli nödvändigt att ta ställning till spörsmålet om skolfria lördagar. Frågan om femdagars skolarbetsvecka bedömes i första h a n d vara av schemateknisk art. Gällande timplaner kan i vissa fall göra det nödvändigt att låta skoldagen omfatta mer än sex lektioner. Införandet av skolfria lördagar anses emellertid kunna komma att medföra vissa konsekvenser för ämnesuppdelningen och kursinnehållet. Det kan nämnas att man i t. ex. Holland, Luxemburg och Österrike hittills i huvudsak bedömt frågan om femdagars skolarbetsvecka på liknande sätt som i Danmark. 3

Finland

Inom det finska näringslivet utgjorde tidigare den ordinarie arbetstiden — d. v. s. den enligt lag, skiljedom och/eller avtal fastställda arbetstiden — högst 8 timmar per dygn och 47 timmar p e r vecka. Genom kollektivavtal genomfördes 45-timmarsvecka inom nära nog samtliga industrigrenar. Våren 1966 beslöt den finska riksdagen i enlighet med ett av regeringen framlagt förslag, att arbetstiden fram till år 1970 successivt skulle avkortas till 40 timmar per vecka. Beslutet omfattade även införandet

394 av femdagars arbetsvecka. Arbetstiden per vecka är för tjänstemännen något kortare. Semestern uppgår vanligen till tre veckor.

Semestern omfattar fyra veckor. Antalet arbetsfria dagar på grund av helger m. m. uppgår till högst tio per år.

Den obligatoriska skolans läsår omfattar i Finland 200 arbetsdagar, fördelade på en hösttermin och en vårtermin. Skolarbetet börjar den första vardagen i september och avslutas den sista vardagen i maj. Läroverken, som utgöres av 3- eller 5-åriga mellanskolor samt 3-åriga gymnasier, h a r också ett på två terminer uppdelat läsår. Höstterminen omfattar tiden 1 september—20 december och vårterminen tiden 9 januari—31 maj. Om termins begynnelsedatum infaller på en lördag, inledes terminen följande måndag. Skolgången i den högsta gymnasieklassen får avslutas tidigast den 24 februari, såvida inte tillsynsmyndigheten bestämmer annorlunda. Femdagars skolarbetsvecka har hittills inte tillämpats inom det finska skolväsendet. Med hänsyn till utvecklingen inom näringslivet anser man det emellertid önskvärt, att försöksverksamhet med skolfria lördagar inledes i ett antal skoldistrikt, så att noggranna iakttagelser och jämförelser blir möjliga. Ett expertutskott h a r tillsatts för att n ä r m a r e utreda frågan.

För den obligatoriska norska skolan återfinns bestämmelserna om läsårets längd, terminsindelning m. m. i lag om folkskolan den 10 april 1959. Enligt densamma skall undervisningstiden i genomsnitt uppgå till minst 570 lektionstimmar per år för vart och ett av de tre första skolåren samt till minst 684 lektionstimmar under varje därpå följande skolår. Den obligatoriska skolan administreras kommunalt, och terminernas längd kan därför variera mellan olika orter. I Oslo tillämpas kortare uppehåll under sommaren och i samband med julhelgen än i Sverige. Som exempel må nämnas att sommaruppehållet 1964 sträckte sig från och med den 20 juni till och med den 18 augusti, medan julferierna läsåret 1964/65 omfattade tiden 23 december— 2 januari. Enligt en den 10 maj 1935 utfärdad bestämmelse skulle ferierna vid realskolor och gymnasier omfatta 13—14 veckor per år. I den nya lag, som gäller från den 1 augusti 1964, saknas nämnda föreskrift. Den dittillsvarande ordningen förmodas dock även fortsättningsvis komma att tillämpas. Även i Norge h a r u n d e r de senaste åren ofta rests krav, att skolans veckorytm skall avpassas i takt med utvecklingen inom näringslivet. Avkortningen av arbetstiden från 48 till 45 timmar per vecka inom näringslivet beräknas medverka till att fria lördagar tillämpas p å allt flera arbetsplatser. Diskussionen om femdagars skolarbetsvecka h a r därmed fått ökad aktualitet. De därvid framförda synpunkterna erbjuder åtskilligt av intresse även för svenska förhållanden och skall därför samman-

4 Norge Den norska arbetarskyddslagen föreskriver som huvudregel, att den ordinarie arbetstiden inte skall överskrida 9 timmar per dygn och 45 timmar per vecka. Enligt samma lag får övertidsarbete äga r u m med upp till 10 timmar p e r vecka, dock högst 250 timmar under ett och samma kalenderår. Ledighet varannan lördag tillämpas i betydande utsträckning inom den norska industrin.

395 fattningsvis återges i det närmast följande. Man antar, att de fria lördagarna i arbetslivet kommer att återverka på familjelivet. Familjerna förmodas i viss mån lägga om sin veckorytm och utnyttja den förlängda weekenden till resor, till arbete med gemensamma uppgifter och till hobbyverksamhet. När arbetslivet tenderar mot femdagarsvecka förefaller en dylik utveckling naturlig och önskvärd. En viss tveksamhet har anmälts mot införandet av femdagars skolarbetsvecka med hänsyn till att skollokaler och utrustning inte skulle utnyttjas i samma utsträckning för det planerade ändamålet. Även positiva aspekter har emellertid anförts i detta sammanhang. Man har nämligen erinrat om att många vuxna yrkesverksamma önskar använda lördagen till fortsatta studier eller till vidare yrkesutbildning. Påbörjade försök med teknisk utbildning av industriarbetare visar, att antalet anmälningar till kurser under lördagar och ett p a r kvällar i veckan är långt större än antalet tillgängliga elevplatser. Denna kursverksamhet har varit förlagd till yrkesskolorna, men vid införandet av femdagars skolarbetsvecka skulle även den allmänna skolans lokaler kunna utnyttjas för nämnda vuxenundervisning. Det framhålles därjämte att de genom den fria lördagen disponibla lokalerna även skulle kunna användas av skolans egna elever. Särskilt på högre stadier anses det önskvärt med friare studieformer. Ordnas tillsynsfrågan, kan eleverna använda en del lördagar till arbete på specialuppgifter och studier av olika slag. På kortare sikt skulle detta medföra god användning av skolbibliotek och liknande lokaler, och på längre sikt skulle de nuvarande studieformerna i skolan uppmjukas, varjämte eleverna skulle vinna större självständighet

och erhålla en aktivare inställning till skolarbetet. Många elever förmodas också önska utnyttja den skolfria lördagen till hobbyverksamhet i skollokalerna. Beträffande landsbygdsskolorna orsakar anordnandet av skolskjutsar ofta påtagliga svårigheter och relativt dryga kostnader, varför en del kommuner av den anledningen anser femdagarsvecka önskvärd. Som allmänna riktlinjer för en försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka inom det norska skolväsendet h a r uppställts följande allmänna riktlinjer: 1. Studienivån i skolan bör hållas uppe, och minimikraven inom vart och ett av läroplanens huvudområden bör fyllas. 2. De kursplaner som finns fastställda för respektive årskurser bör i stort sett bibehållas. 3. Skoldagen bör inte göras nämnvärt längre, bland annat därför att man bör undvika den då erforderliga anordningen att servera varm mat till skolmåltiderna, vilket skulle medföra dryga kostnader och kräva en stor organisationsapparat. 4. De traditionella ferierna bör i stort sett bibehållas, men det kan övervägas att förlänga läsåret från 38 till 40 veckor. 5. Elevernas arbetsbörda får inte öka vare sig sammanlagt eller i enskilda årskurser. När lördagen frigöres från skolgång, kan det vara befogat, att eleverna erhåller hemuppgifter även till måndagen, i den mån det visar sig erforderligt. 6. Konfirmationsundervisningen bör kunna förläggas till lördagen. Försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka enligt de ovan angivna grundprinciperna h a r bedrivits från och med läsåret 1963/64. Försöken h a r emellertid haft en mycket begränsad

396 omfattning, varför man hittills inte ansett sig kunna redovisa några säkrare resultat. Inställningen till fortsatt försöksverksamhet är emellertid övervägande positiv hos berörda lärare och föräldrar.

5 Västtyskland

Den normala arbetstiden inom det västtyska näringslivet är fastställd till högst 8 timmar p e r dag. En rad undantagsbestämmelser förekommer emellertid. Enligt kollektivavtal kan sålunda den dagliga arbetstiden förlängas till maximalt 10 timmar. En tendens mot sänkta arbetstider h a r kommit till uttryck under de senaste åren. Omkring 75 procent av löntagarna inom näringslivet uppges ha femdagars arbetsvecka. Undantagna från denna arbetstidsutläggning är i första h a n d personal inom vårdområdet, arbetstagare inom utpräglade serviceyrken o. dyl. Kommunikationsföretag samt företag, som av tekniska och ekonomiska skäl inte kan stoppa driften, tillämpar s. k. glidande arbetsvecka. Arbetstagarna är tillförsäkrade två veckors semester. Därtill kommer 10— 13 arbetsfria helgdagar per år. Skolåret och skolferierna i Västtyskland fastställdes genom ett år 1955 av de elva delstaternas ministerpresidenter träffat avtal. Enligt detsamma skulle ferierna omfatta sammanlagt 85 dagar. År 1964 ingicks ett nytt avtal innebär a n d e att ferietiden från och med 1966 minskats till 75 dagar. Läsåret, som vanligen tar sin början efter påskhelgen, omfattar i regel tre terminer. Sommarlovet skall infalla mellan den 1 juli och den 10 september. Dess förläggning får variera mellan olika regioner. Sommarterminens fastställande i de enskilda delstaterna sker genom en varje år träf-

fad överenskommelse mellan kultusministrarna. Utöver sommarferierna förekommer lov vid påsk- och julhelgerna. Kortare lov kan även förekomma under andra delar av läsåret, t. ex. på hösten. Ferierna bestämmes i första hand med hänsyn till pedagogiska synpunkter. Förskjutningen i sommarferiernas förläggning syftar till att eliminera toppbelastningar inom kommunikations- och turistföretagen. Avsikten med det ovan nämnda avtalet av år 1964 är att läsåret skall indelas i tre någorlunda lika långa avsnitt. Man h a r därvid strävat efter att minska antalet avbrott genom kortare lov. Särskilt slopandet av lovdagarna i anslutning till pingsthelgen har emellertid väckt stark opposition från flera håll. Man h a r därvid anfört, att pingstlovet hittills ofta använts för lärarnas fortbildning och för elevernas vistelse på skollovskolonier. Införandet av femdagars skolarbetsvecka befinner sig ännu på försöksstadiet. Vanligen uttalar enstaka orter önskemål att få pröva en avkortad skolarbetsvecka. Av Västtysklands elva delstater h a r flertalet genomfört försök med femdagarsvecka i skolorna. Försöksverksamheten h a r omfattat vissa folkskolor och realskolor samt några statliga och privata gymnasier. Vanligen omfattar försöken hela läsåret. I några fall h a r dock föräldrarna föreslagit, att femdagarsvecka skall införas endast under skolornas sommarhalvår. Som motivering anför man, att i främsta rummet denna del av året lämpar sig för sådana utfärder i skog och mark som kräver förlängda veckoslut. Mot femdagarsvecka under vinterhalvåret invänder man samtidigt, att i den mån en dylik arbetsordning är förbunden med eftermiddagsundervisning, så innebär elevernas hemfärd från

397 skolan under rusningstider i trafiken — och i en del fall efter mörkrets inbrott •— vissa extra riskmoment. Vid försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka har olika alternativa lösningar tillämpats. Så har man i en del fall sökt att liksom vid sexdagarsvecka förlägga alla lektioner till förmiddagarna. I andra fall har man även i viss utsträckning tagit eftermiddagarna i anspråk för undervisning, s. k. helgdagsundervisning. Därvid har eleverna i en del försöksskolor fått inta lunchen i hemmet. I andra skolor däremot h a r eleverna erhållit skollunch. Vid dessa s. k. daghemsskolor har eleverna även tillbringat vilopausen efter lunchmålet i skolan. Olika åtgärder har vidtagits för att undvika alltför långa skolarbetsdagar. Sålunda kan nämnas, att lektionernas längd i en del fall avkortats. Vidare h a r företagits vissa reduceringar i timplanerna. Så långt möjligt har avkortningen därvid fördelats på de olika ämnena, så att reduceringen i en årskurs skett med hänsyn till ämnenas reducering i andra årskurser. Genom dylika åtgärder har nedskärningar och koncentrationer av lärokurserna blivit nödvändiga. Så h a r t. ex. i en del fall den minskade lektionstiden i matematik föranlett reduceringar i geometrikursen; undervisningen i engelska har skett med beskurna grammatikövningar; i geografi har typiska företeelser, miljöer o. dyl. behandlats noggrant endast vid det första tillfälle de förekommit i lärokursen och summariskt vid senare förekomst. Den minskade undervisningstiden har man även sökt kompensera genom ökad rationalisering av skolarbetet. Som ytterligare utvägar att kompensera tidsbortfallet h a r även föreslagits en förlängning av läsåret med omkring två veckor samt en utökning av den allmänna skolplikten.

Svårigheterna att tillämpa femdagars skolarbetsvecka växlar med hänsyn till skolform. De allvarligaste olägenheterna möter i realskolor och gymnasier. Den pedagogiska expertisen menar, att begränsning av läroplanerna och metodiska förbättringar utgör de enda tänkbara lösningarna för femdagarsveckans tillämpning inom dessa skolformer. Någon förlängning av den dagliga skolarbetstiden anses där inte kunna komma i fråga. En dylik åtgärd betecknas som möjlig endast inom folkskolan. Vid tillämpningen av femdagars skolarbetsvecka uppstår i vissa fall ett ökat behov av lärare och övrig till skolan knuten personal. Särskilt m ä r k b a r t är det ökade personalbehovet, när femdagarsvecka tillämpas i form av daghemsskola. Därvid tillkommer nämligen tillsyn av eleverna under lunchen och den efterföljande vilopausen i skolan. F ö r denna tjänstgöring har lärare anlitats, men även barnträdgårdslärarinnor, barnsköterskor och socialassistenter h a r engagerats för denna uppgift. Iordningställande av lunchen och därmed sammanhängande arbeten kräver givetvis ytterligare personal. Tillämpandet av femdagarsvecka kräver i vissa fall även ökade lokalutrymmen, bl. a. erforderliga arbetslokaler m. m. för lunchens ordningställande. Oavsett vilket alternativ som än tilllämpas vid försöksverksamheten med femdagarsvecka i skolan anses den avkortade arbetsveckan medföra en större arbetsbörda för skolledare, lärare och elever. För skolledningen uppstår ökade arbetsuppgifter vid utarbetandet av timplaner och i samband med vissa andra skolorganisatoriska åtgärder. För lärarna tillkommer i en del fall ytterligare tjänstgöring vid tillsynen av eleverna. Koncentrationen av undervisningen till fem dagar kräver av eleverna större anspänning och ökat arbete.

398 Undersökningar angående resultatsnivån har genomförts vid flera skolor m e d femdagarsvecka. Därvid har framkommit att tillämpning av femdagarsvecka genom enbart omläggning av undervisningen från sex till fem förmiddagar medfört nedsatt koncentration och ökade trötthetssymptom hos eleverna under den ytterligare tillkomna sista lektionen. Vid tillämpning av femdagarsvecka enligt andra principer har däremot inga negativa effekter kunnat iakttagas. I en del skolor har man tvärtom kunnat konstatera förbättrade studieresultat. Dessa synes emellertid främst ha utgjort vinsten av vissa undervisningsmetodiska reformer, som genomförts i samband med tillämpningen av femdagarsvecka. Femdagarsveckans verkningar har även studerats ur skolhygieniska synpunkter. Bland annat h a r medicinsk expertis företagit upprepade jämförande undersökningar i Kassel. Några förändringar i elevernas hälsotillstånd har inte kunnat iakttagas vid tillämpning av skolfria lördagar. Enligt hittills gjorda erfarenheter har endast ett fåtal elever utnyttjat den fria lördagen för tillfälligt förvärvsarbete. Föräldrar, som på grund av sitt arbete är förhindrade att ta hand om barnen på eftermiddagarna, är särskilt tillfredsställda med daghemsskolorna. Därigenom befrias de från besvär och utgifter i samband med barnens lunch, vartill kommer att skolan övertar tillsynen över barnen under en del av eftermiddagen och ombesörjer läxkonirollen. Många föräldrar önskar emellert i d ha sina barn hemma under eftermiddagarna för att själva kunna ha omvårdnad om dem. Det framhålles även, .att somliga barn inte kan arbeta ostört med sina läxuppgifter i skolan. Den längre vistelsen i klassen utgör därjämte enligt vissa föräldrars mening en

fara för barnens personlighet: de löper risk att bli gruppmänniskor. Femdagars skolarbetsvecka anses i Västtyskland främst motiverad av familjesociala skäl. Den skolfria lördagen skall ge familjemedlemmarna ökade möjligheter till gemensam samvaro. Några särskilda åtgärder från skolans eller från det allmännas sida har inte ansetts behövliga för att lösa elevernas fritidssysselsättning på lördagarna. Förslag har emellertid framförts att elever med föräldrar, som förvärvsarbetar även på lördagarna, skulle beredas tillfälle att i skolan ägna sig åt slöjd samt lek och idrott.

6 Schweiz

Enligt en federal lag från år 1914 skall arbetstiden inom det schweiziska näringslivet omfatta 48 timmar per vecka. Under senare år h a r emellertid normalarbetstiden reducerats genom överenskommelser i kollektivavtalen. Den genomsnittliga arbetstiden uppgick sålunda år 1962 till omkring 45 å 46 timmar per vecka. Femdagars arbetsvecka har blivit allt vanligare. Man beräknar, att antalet fabriksanställda med femdagars arbetsvecka under åren 1957 —62 ökat från 36 till 78 procent.

Då de olika kantonerna h a r en mycket självständig ställning i fråga om skolväsendets organisation, erbjuder det stora svårigheter att ge en samlad bild av den schweiziska skolans arbetstider. Det kan nämnas, att den obligatoriska skolplikten börjar vid 6 eller 7 års ålder och omfattar 7, 8 eller 9 år. Den obligatoriska skolans överbyggnader utgöres dels av fortbildningsskolor och yrkesskolor, dels av mellanskolor, som förbereder för universitets- och

399 högskolestudier. Minimiåldern för avgångsprövning från mellanskola är 18 år. Läsåret börjar som regel efter påsk o c h är uppdelat på tre terminer. Sommarferierna omfattar vanligen 5 å 6 veckors ledighet. Förslag har emellertid framförts att dels låta läsåret börja med höstterminen, dels förlänga sommarferierna. Genom en enkätundersökning bland lärarna sökte man år 1964 klarlägga deras inställning till dessa förslag. Beträffande frågan om att förlägga läsårets start till höstterminen var uppfattningen bland lärarna delad. Ungefär hälften ansåg, att läsåret liksom hittills skulle ta sin början under våren, medan de återstående med viss tveksamhet kunde ansluta sig till den föreslagna förändringen. Undersökningen gav vidare vid handen, att lärarna ställde sig klart avvisande till en förlängning av sommarferierna. Mot en dylik förändring anfördes bland annat följande argument. Barnen behöver en viss rytm mellan verksamhet och avspänning. Efter några veckors skolgång är eleverna trötta och prestationsförmågan minskar; rekreation erfordras. Vid ett förlängt sommarlov skulle det inte vara möjligt att erhålla den lämpliga fördelningen mellan arbets- och viloperioder, eftersom antalet lovdagar är begränsat. Lärarna ansåg det vidare mycket tvivelaktigt, om eleverna skulle återvända mera utvilade efter exempelvis 8 veckors sommarferier än efter nuvarande 5 å 6 veck o r s ledighet. Långa sommarlov h a r sitt berättigande i varma länder men inte i det schweiziska tempererade klimatet. Enligt de tillfrågade l ä r a r n a s m e n i n g skulle följande fördelning av lovdagarna utgöra en idealisk lösning, nämligen 3 veckors vårlov, 5 veckors sommarlov, 2 å 3 veckors höstlov, 2

veckors jullov och 1 veckas sportlov i februari. Den förändrade arbetstidsförläggningen inom näringslivet har aktualiserat spörsmålet, om inte femdagarsvecka skulle införas även i skolan. Såväl skolledningen inom enskilda kantoner som lärarorganisationerna har låtit utreda denna fråga. I huvudsak har dessa utredningar kommit fram till följande resultat. Tanken på femdagars skolarbetsvecka har inte väckts av skolans representanter. Den har framförts av företrädare för industri, handel, förvaltningsinrättningar, banker m. fl. Bland de skäl som anföres för införandet av femdagarsvecka i skolan namnes följande. Med bibehållande av den nuvarande arbetsordningen måste eleverna bege sig till skolan på lördagsmorgnarna, då kanske samtliga övriga familjemedlemmar mer eller mindre tagit helgdagsvila. Under dylika förhållanden kommer inte lördagslektionernas effekt att vara större än eftermiddagarnas slutlektion. Införandet av skolfria lördagar behöver inte medföra, att elevernas undervisning lider större avbräck. En promenad med föräldrarna ut på landet, ett utställningsbesök i deras sällskap, gemensamma hobbyarbeten, läsning av goda böcker o. s. v. h a r sitt givna bildningsvärde. Vidare framilades att läraryrket kämpar med rekryteringssvårigheter. Sexdagarsveckan är inte ägnad att minska dessa svårigheter. Med ett rationellare arbetssätt och med läroplaner, som reviderats i enlighet med tidens krav, skulle femdagars skolarbetsvecka kunna införas utan större olägenheter. Därmed bortfölle även alla svårigheter med främmande trosbekännares lördagsfirande. F r å n lärarorganisationernas sida betonar man, att all undervisning och

400 utbildning är något från arbetet inom näringslivet ganska väsensskilt. Man kan inte i skolarbetet stegra tempot eller rationalisera metoderna på samma sätt som inom näringslivet. Hänsyn måste bland annat även tagas till elevernas fortgående fysiska och psykiska utveckling. Därför är all påtvungen brådska i skolarbetet av ondo. Om bortfall av timmar uppstår genom införande av femdagars skolarbetsvecka, kan dessa timmar inte på liknande sätt som inom näringslivet kompenseras genom effektivare arbetssätt med åtföljande bättre resultat per tidsenhet eller genom inplacering av timmar under ledig tid övriga veckodagar. Förkortning av frukostrasten genom bespisning i skolan skulle kräva dryga allmänna kostnader och i hög grad förändra de schweiziska levnadsvanorna. Vidare framhåller man, att all inlärning är tröttande. Därför är skolarbetet mera krävande än yrkesmässigt arbete. I skolan måste alltid föras in nya moment, och därmed ställes stora krav på elevernas energi och uppmärksamhet. Mitt i skolveckan har eleverna vanligen en eftermiddag ledig. Erfarenheten anses emellertid ge vid handen, att man inte utan olägenhet kan flytta lördagstimmarna till den lediga eftermiddagen. Denna utnyttjas nämligen för privatundervisning, tandläkarbesök, hushållsarbete, hobbyverksamhet m. m. Det anses vidare förenat med stora svårigheter att ta igen den genom femdagarsveckans införande minskade lektionstiden på annat sätt. Utvägen att förlänga läsåret skulle innebära att ferierna avkortades flera veckor. Den sammanhängande sommarledigheten kan emellertid av hygieniska och sociala skäl inte inskränkas h u r som helst. En åttondel av den normala skol-

tiden skulle gå förlorad, om lördagarna bleve skolfria. Tidsbortfallet skulle praktiskt taget helt gälla förmiddagslektioner, vilka ur undervisningssynpunkt betecknas som den värdefullaste delen av skoldagen. Minskningen av undervisningstiden kommer enligt lärarnas uppfattning att dels medföra en sänkning av elevernas kunskaps- och färdighetsnivå, dels försvaga skolans fostrande och utvecklande inflytande. Vår tid ställer skärpta krav i fråga om kunskaper och färdigheter. Att minska undervisningstiden skulle sålunda utgöra en åtgärd, som ginge stick i stäv mot dessa krav. För att kompensera tidsbortfallet genom de fria lördagarna kunde läroplanerna i viss utsträckning reviderasPraktiskt taget varje nedskärning av kursplanerna möter emellertid motstånd från respektive ämnesrepresentanter. Det klagas över att elevernaskunskaper och färdigheter är otillräckliga. Dessa klagomål kan man knappast möta med en minskning av lärokurserna. En effektivitetsökning i skolarbetet skulle kunna åstadkommas, om klassernas storlek minskades. Ekonomiska konsekvenser samt bristen på lärare och lokaler reser emellertid oöverstigliga hinder. Även en förlängning av den obligatoriska skolåldern genom en ökning av antalet skolår anses omöjlig att förverkliga under nuvarande omständigheter. Liksom ett stort antal lärare hyser även ett flertal skolhygieniker betänkligheter mot införande av femdagarsvecka i det schweiziska skolväsendet. Sålunda framhåller vissa skolläkare, att barnen inte bör arbeta hårt fem dagar och sedan återhämta sig u n d e r två dagar. Barnen blir relativt fort trötta men återhämtar sig snart. Arbete och vila bör därför växla med jämförelsevis kor-

401 l a intervaller. Förmiddagsarbetet anses även av skolläkarna vara mera effektivt, varför de betecknar det som olyckligt att överföra lördagsförmiddagens lektionstimmar till eftermiddagar övriga veckodagar. Den fria eftermiddagen mitt i veckan är värdefull ur hygienisk synpunkt och bör bibehållas. Skolläkarna framhåller därjämte, att fria lördagar skulle medföra krav på ytterligare ett antal dag- och eftermiddagshem. Endast ett fåtal kommuner har övervägt att införa femdagars skolarbetsvecka. Tiden anses av flertalet ännu inte mogen för en dylik förändring. Bristen på lärare och lokaler m. fl. omständigheter talar för att skolan inte skall påskynda utvecklingen. Femdagarsvecka h a r sålunda genomförts endast vid ett relativt litet antal skolor. Som exempel kan nämnas den obligatoriska skolans lågstadium i St. Imier. Försöksvis tillämpades där skolfria lördagar 1961. Med föräldrarnas medgivande beslöt man följande år att även i fortsättningen tillämpa femdagars skolarbetsvecka. 7

Storbritannien

Arbetstiden inom det engelska näringslivet regleras i huvudsak genom kollektivavtal, som i allmänhet inte innehåller några bestämmelser om den dagliga arbetstiden utan endast anger regler för veckoarbetstiden. Denna omfattar ungefär 42 timmar per vecka. Under senare år h a r 40-timmars arbetsvecka genomförts för ett relativt stort antal arbetstagare. Övertidsarbete är emellertid mycket vanligt och har ett moment av tradition över sig. Av industriarbet a r n a beräknas mer än 50 procent ha femdagars arbetsvecka året om. Semest e r n omfattar för flertalet två veckor.

Antalet arbetsfria helgdagar uppgår till sex per år. År 1959 utfärdades vissa centrala bestämmelser angående skolornas arbetstider. Enligt dessa bestämmelser skall eleverna i förberedande skolor och förberedande klasser varje skoldag erhålla lämplig sysselsättning under minst tre timmar. De därpå följande åldrarna upp till åtta år skall meddelas allmän undervisning minst tre timmar varje skoldag, medan för elever som är åtta år eller äldre minimitalet fastställts till minst fyra timmar per skoldag. Undervisningen skall fördelas på förmiddag och eftermiddag, såvida inte exceptionella förhållanden gör en sådan arbetsordning olämplig. Enligt de centrala bestämmelserna förutsattes att en skola, som tillämpar sexdagars skolarbetsvecka, under två av skolarbetsdagarna läser endast halva dagen. För elever i förberedande skola anses det därvid tillräckligt med en och en halv timmas skolarbete. Det stadgas vidare, att undervisningen varje läsår skall omfatta minst 400 lektioner, varav högst 20 får disponeras för fridagar som tas ut under terminerna. Inom ramen för dessa allmänna bestämmelser är de lokala skolmyndigheterna oförhindrade att själva besluta om skolveckans längd, antalet undervisningstimmar m. m. I många fall h a r skolchefen befogenhet att organisera skolarbetet som han finner lämpligt. Den praktiska tillämpningen av de angivna bestämmelserna h a r följaktligen resulterat i en rad olika lösningar. Vanligen omfattar läsåret 40 veckor. Flertalet engelska skolor tillämpar femdagars skolarbetsvecka. I en del skolor pågår emellertid undervisningen sex dagar i veckan. Som kompensation för lördagsarbetet frilägges därvid i all-

402 mänhet onsdagseftermiddagarna från undervisning. I skolor med femdagarsvecka ordnas vanligen på lördagsförmiddagarna friluftsverksamhet av olika slag, t. ex. lekar och spel, gymnastik och idrott. På den obligatoriska skolans mellanoch högstadier bedrives undervisningen i allmänhet från kl. 9.00 till kl. 16.00 med ett måltidsuppehåll kl. 12.00— 13.30, varunder skollunch intages. Under skoldagen förekommer två raster om vardera 10 å 15 minuter, den ena förlagd till förmiddagen, den andra till eftermiddagen. För eleverna på lågstadiet är skoldagen något kortare. Det må även nämnas, att vissa skolor h a r längre arbetsdagar, varvid en del av tiden reserveras för läxläsning och liknande arbetsuppgifter. Eleverna över den obligatoriska skolåldern får med de lokala skolmyndigheternas medgivande ägna sig åt förvärvsarbete under de skolfria lördagarna.

8 U.S.A. Arbetstiden regleras i U.S.A. dels genom federal lagstiftning, dels genom lagstiftning i de olika delstaterna, dels genom kollektivavtal. Den amerikanska lagstiftningen skiljer sig från gängse sådan beträffande sina syftemål. Skyddsmotivet saknar större betydelse. I stället avser man genom lagstiftningen att dels garantera de anställda en särskild övertidsersättning, då en viss arbetstidsgräns överskridits, dels motverka arbetslöshet. Fixeringen av övertidsersättningen till arbete utöver 40 veckotimmar har medfört att 40-timmars arbetsvecka blivit allmänt normgivande för arbetslivet. Övertidsarbete förekommer emellertid i allt större utsträckning. Sedan 1960 beräknas det ha ökat med över 16 procent. Frånsett speciella stadgan-

den om ungdoms- och kvinnoarbete förekommer inga bestämmelser om arbetstidens förläggning. Natt- och skiftarbete får bedrivas i praktiskt taget obegränsad omfattning. Femdagars arbetsvecka tillämpas sedan lång tid tillbaka allmänt inom industri, handel och administration. Semesterlagstiftning saknas i U.S.A. I den mån semester förekommer utgör den ett resultat av kollektivförhandlingar. Antalet arbetsfria helgdagar varierar mellan de olika delstaterna. I allmänhet uppgår deras antal till 8 dagar. Skolorganisationen i Förenta staterna är inte enhetlig. Varje delstat beslutar nämligen själv om sitt skolväsen, och kommunerna lämnas oftast relativt stor handlingsfrihet av delstatsmyndigheterna. Vanligen tillämpas endera av följande tre skolorganisatoriska former, nämligen a) 8-årig grundskola och 4-årigt högstadium, b) 6-årig grundskola, 3-årig mellanskola och 3årigt högstadium eller c) 6-årig grundskola och 6-årigt högstadium. Yrkesskolorna är inpassade i denna organisation på så sätt, att de antingen är sidoordnade till högstadiet eller också bygger på olika utbildningsstadier inom den allmänna skolan. Läsåret omfattar i regel omkring 180 —185 skoldagar, fördelade på två terminer. Förslag har emellertid framförts att det skulle utökas till omkring 205 —210 skoldagar. Även längre gående förslag h a r framlagts, syftande till större effektivitet i undervisningen och bättre utnyttjande av skolanläggningarna. Dessa planer torde dock inte realiseras inom den närmaste framtiden. Femdagars skolarbetsvecka tillämpas i U.S.A. sedan lång tid tillbaka. Inom vissa delstater h a r den varit regel alltsedan deras tillkomst. Andra delstater har från början haft sexdagarsvecka

403 i skolorna. Så var t. ex. förhållandet i staten New York. Den statliga undervisningsmyndigheten fastslog dock så tidigt som år 1833, att lärarna inte var skyldiga att undervisa på lördagar. År 1930 stadfästes detta i lag i den formen, att statsbidrag inte beviljades för lördagsundervisning. Förekomsten av femdagarsvecka i skolorna har givetvis samband med den kortare arbetstiden inom näringslivet. Femdagarsvecka tillämpas i regel på alla nivåer inom undervisningsväsendet. Undervisning på lördagar förekommer dock i viss utsträckning vid colleges samt inom vuxenutbildningen.

De skolfria veckodagarna står helt till familjemedlemmarnas disposition. Ibland anordnas emellertid program av skilda lokala sammanslutningar, varvid även skollokaler vid behov utnyttjas. De äldre eleverna har i viss utsträckning förvärvsarbete under veckosluten. För de yngre eleverna begränsas möjligheterna på grund av lagstiftning, som endast i undantagsfall medger ungdom under 16 år att inneha någon form av anställning. Den betydande arbetslösheten, som är särskilt kännbar för ungdomar, utgör också ett hinder att erhålla extraarbete under de skolfria dagarna.

ESSELTE AB. STHLM 67

6148M

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. BarnolycksFinansdepartementet Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [6] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Programbudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgetering. Del II — Studier och försök. [12] 3. Programbudgetering. Del III — En sammanfattning. [13] Ecklesiastikdepartementet Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] Jordbruksdepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [7] Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling, [l]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967