Yrkesutbildningsberedningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1967:48

Ecklesiastikdepartementet

YRKESUTBILDNINGEN LÄROPLANER FÖR Y R K E S U T B I L D N I N G E N SAMT VISSA P E D A G O G I S K A OCH M E T O D I S K A F R Å G O R

YRKESUTBILDNINGSBEREDNINGEN

III

Stockholm 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. K o m m u n a l b o s t a d s f ö r m e d l i n g . Haeggström. I. 2. A l l m ä n n a a r v s f o n d e n . Esselte. J u . 3. U t s ö k n i n g s r ä t t VI. Esselte. J u . 4. N y d o m k r e t s i n d e l n i n g för u n d e r r ä t t e r n a . Esselte. J u . 5. S t a t l i g p u b l i c e r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . F i . 6. F i n a n s i e l l a l å n g t i d s p e r s p e k t i v . Esselte. F i . 7. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . S v e n s k a Reproduktions AB. Jo. 8. B a r n s t u g o r . B a r n a v å r d s m a n n a s k a p . B a r n o l y c k s fall. K i h l s t r ö m . S. 9. R i k s k o n s e r t e r . Esselte. E. 10. L i n k ö p i n g s högskola. Del I. Victor P e t t e r s o n . E. 11. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I . Esselte. Fi. 12. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I I . — S t u d i e r o c h försök. Esselte. F i . 13. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del III. — E n s a m m a n f a t t n i n g . Esselte. Fi. 14. S k o l a n s a r b e t s t i d e r . Esselte. E. 15. T j ä n s t e s t ä l l n i n g i n o m k r i g s m a k t e n . Esselte. F ö . 16. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . VII. F o l k b o k f ö r i n g e n . B e c k m a n . E. 17. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . VIII. De teologiska f a k u l t e t e r n a . A l m q v i s t & Wiksell, U p p s a l a . E. 18. I n v a n d r i n g e n . Esselte. I. 19. S t a t e n s stöd till u n g d o m s v e r k s a m h e t . Esselte. E. 20. D e n statliga l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . I. N o r s t e d t & S ö n e r . K. 21. D e n s t a t l i g a l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . II. Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . K. 22. S k a t t e f ö r v a l t n i n g e n . N o r s t e d t & Söner. K . 23. L ä n s i n d e l n i n g s u t r e d n i n g e n . Victor P e t t e r s o n . K. 24. L a g om s k a t t e r ä t t . Haeggström. F i . 25. N a r k o t i k a p r o b l e m e t . Del I. Hseggström. S. 26. P a r t i e l l f ö r f a t t n i n g s r e f o r m . Esselte. J u . 27. F ö r t i d s r ö s t n i n g och g e m e n s a m m a t v å d a g a r s v a l . Esselte. J u .

28. T r y c k f r i h e t och u p p h o v s r ä t t . B e r l i n g s h k a boktryckeriet, Lund. Ju. 29. T r a n s p o r t k o s t n a d e r n a i G o t l a n d s t r a f i k e e n . Esselte. K. 30. Höga eller låga hus? Esselte. I. 31. F i l m e n s i n f l y t a n d e p å sin p u b l i k . Haeggsström. E. 32. V ä n e r n s o c h V ä t t e r n s f ö r b i n d e l s e m e d l västerh a v e t . Esselte. K. 33. V ä n e r n s och V ä t t e r n s f ö r b i n d e l s e m e d l västerh a v e t . Bilagor. Esselte. K. 34. K o m p e n s a t i o n i vissa fall för b e n s i n s k k a t t som u t g å r vid a n v ä n d a n d e a v m o t o r s å g ooch snöskoter. Berlingska boktryckeriet, L u n d . . Fi. 35. F i r m a s k y d d . Esselte. J u . 36. N y k t e r h e t s v å r d e n s läge. Del I. Esselte. S. 37. N y k t e r h e t s v å r d e n s läge. Del I I . Bilagoor. Esselte. S. 38. Skoglig y r k e s u t b i l d n i n g . I I . Esselte. J O J . 39. S a m h ä l l e t s b a r n t i l l s y n , b a r n s t u g o r och familjed a g h e m . Esselte. S. 40. F ö r e t a g a r e f ö r e n i n g a r n a s f r a m t i d a o r g a a n i s a t i o r och v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . I. 41. N a r k o t i k a p r o b l e m e t . Del II. H a e g g s t r ö m i . S. 42. U t s ä d e s b e t n i n g e n s e f f e k t e r . I s a a c M a r c c u s . J o . 43. M i l j ö v å r d s f o r s k n i n g . Del I. F o r s k n i n g s c o m r å d e t Kihlström. Jo. Utkommer senare. 44. M i l j ö v å r d s f o r s k n i n g . Del II. O r g a n i s a t t i o n ocfc resurser. Kihlström. Utkommer senare.. 45. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . I X . K y r r k l i g org a n i s a t i o n och f ö r v a l t n i n g . B e c k m a n . 3E. 46. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . X . K y r k l i i g egendom. S k a t t e f r å g o r . P r ä s t e r s k a p e t s p r r i v i l e g i e r Esselte. E. 47. L ä r a r u t b i l d n i n g för f o l k h ö g s k o l a n . Essselte. E 48. Y r k e s u t b i l d n i n g e n , i n . Haeggström. E.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej anges, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:48 Ecklesiastikdepartementet

YRKESUTBILDNINGEN LÄROPLANER FÖR YRKESUTBILDNINGEN SAMT VISSA PEDAGOGISKA OCH METODISKA FRÅGOR

YRKESUTBILDNINGSBEREDNINGEN III

IVAR H ; E C C S T R O M S

TRYCKERI

STOCKHOLM 1967

AB

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

I januari 1966 överlämnade Yrkesutbildningsberedningen (YB) till dåvarande Chefen för Ecklesiastikdepartementet sitt första betänkande med titeln Yrkesutbildningen (SOU 1966: 3). I detta betänkande behandlades i huvudsak principiella problem rörande dagens och framtidens yrkesutbildning. Betänkandet innehöll fullständiga principiella förslag i fråga om utveckling och reformering av yrkesutbildningen och denna utbildnings integrering med de övriga gymnasiala skolformerna till en gemensam gymnasieskola. I den skrivelse varmed betänkandet SOU 1966: 3 överlämnades anmälde YB, att det återstode för beredningen att behandla ett stort antal av de problem som angivits i direktiven för beredningen eller som eljest framkommit under arbetets gång. Bland de återstående frågor, som YB omedelbart upptog till behandling, befann sig bl. a. det tidsödande läroplansarbetet. Av naturliga skäl, eftersom det gäller yrkesutbildningen, kan en temporär utredningskommitté aldrig framlägga förslag till alla ifrågakommande läroplaner. YB har sett som sin uppgift att utföra så många läroplaner i detalj, att det skulle bli möjligt att bedöma, om YB:s principförslag vore hållbara eller ej. En viktig del i detta arbete har också varit en utförlig behandling av de med den praktiska yrkesutbildningen förenade pedagogiska och metodiska frågorna. En samlad behandling av dessa frågor har hittills aldrig skett i Sverige. Sedan denna etapp av YB:s arbete nu slutförts,1 får YB härmed vördsamt överlämna sitt Betänkande III, vars innehåll i huvudsak utgöres av YB:s förslag till ett antal läroplaner samt YB:s överväganden och förslag i vissa pedagogiska och metodiska frågor. Under tiden för YB:s arbete med detta betänkande har — i april 1967 — hållits ett sammanträde under ordförandeskap av dåvarande statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet och med deltagande av representanter för bl. a. ecklesiastikdepartementet, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtals verk och YB. I en efter detta sammanträde av departementet utfärdad presskommuniké uttalades bl. a., att det vore YB:s uppgift att — med beaktande av remisskritiken å dess principbetänkande — åstadkomma en breddning av ämnesinnehållet utan att den konkreta yrkesmålsättningen förlorades. Vad 1

I januari 1967 avgav YB sitt betänkande II med förslag angående viss fortbildning för lärare i yrkesteknik.

4 sålunda uttalades om beaktande — redan på nuvarande stadium — av remisskritiken på YB:s principbetänkande har föranlett YB att beträffande två av de i principbetänkandet angivna linjerna också konstruera alternativa läroplaner. Dessa alternativa läroplaner ingår i förevarande betänkande III. YB:s sammansättning har icke ändrats sedan beredningen tillkallades på hösten 1963. Jämväl vid utarbetandet av betänkande III har YB alltså bestått av följande ledamöter: överdirektören Birger Öhman, ordförande, skolrådet Birger Gårdstedt, direktören Folke Haldén, kommunalrådet Oscar Hallbeck, utbildningschefen Åke Isling, ombudsmannen Tore Karlson, riksdagsmännen Nils Kellgren och Jan-Ivan Nilsson, förbundsdirektören Bengt Olsson, riksdagsmannen Stig Stefanson, skolinspektören Erik Stålnacke och riksdagsmannen Karin Wetterström. Huvudsekreterare åt YB är sedan den 1 november 1966 skolkonsulenten i skolöverstyrelsen, rektorn Åke Dahl. Biträdande sekreterare är alltfort byrådirektören Brita Wernlund. Under arbetet med detta betänkande har YB biträtts av ett stort antal experter, vilka därtill förordnats av Chefen för Ecklesiastikdepartementet. En förteckning över dessa experter lämnas i bilaga till betänkandet. Förslagen i detta betänkande är enhälliga. YB överlämnar härmed sitt betänkande III. Stockholm den 11 oktober 1967. BIRGER ÖHMAN Birger Gårdstedt

Folke Halden

Oscar Hallbeck

Åke Isling

Tore Karlson

Nils Kellgren

Jan-Ivan Nilsson

Bengt Olsson

Stig Stefanson

Erik Stålnacke Karin

Wetterström /Åke

Dahl

Innehåll Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet . . .

3 Kap. 1. Allmänna synpunkter 1.1 Yrkesutbildningens läroplaner 1.1.1 Historik 1.1.2 Generella läroplaner 1.2 Läroplansarbetet i vissa andra skolformer 1.3 Anpassning av YB:s läroplaner till direktiv och principbetänkande . . . 1.4 Övergripande frågor aktualiserade under läroplansarbetet 1.4.1 Det fria tillvalet 1.4.2 Skolans arbetstider 1.4.3 Elevantalet 1.4.4 Prövotid 1.4.5 Timmar till förfogande 1.4.6 Inspektörer för yrkesutbildningen 1.4.7 Samarbetet mellan skolan och avnämarna 1.5 Några synpunkter på enskilda läroplaner 1.5.1 Konsumtions- och vårdteknisk linje 1.5.2 Maskin- och elteknisk linje 1.5.3 Försöksverksamhet med vissa linjer 1.5.4 Urmakarlinje

11 11 H 12 13 16 19 19 25 29 30 30 31 33 33 33 34 34 35

Kap. 2. Pedagogiska och metodiska frågor 2.1 Inledning 2.2 Allmänna synpunkter 2.3 Pedagogiskt-metodiskt nuläge 2.3.1 Utbildning av vårdpersonal 2.3.2 Utbildning av storhushållspersonal 2.3.3 Utbildning av byggnadsarbetare 2.3.4 Övriga byggyrken 2.3.5 Utbildning av verkstadsmekaniker 2.3.6 Utbildning av detaljhandelspersonal 2.3.7 Utbildning av kontorspersonal 2.4 Problemställningar. Motiv för förbättringar 2.5 Några karakteristiska huvuddrag 2.5.1 Systematisk yrkesutbildning 2.5.2 Information om ändrade yrkeskrav 2.5.3 Träning i metodförbättring 2.5.4. Utnyttjande av lokaler, yrkesredskap etc 2.5.5 Sammanfattning 2.6 Integrering och individualisering 2.6.1 Målsättning för integrerad yrkesteknik

36 36 37 39 39 40 40 42 43 43 44 44 46 47 49 50 51 52 52 53

6 2.6.2 Helintegrerad undervisning. Exempel 2.6.3 Individualisering 2.6.4 Individualisering vid externa arbetsobjekt 2.7 Interna och externa arbetsobjekt 2.7.1 Interna objekt 2.7.2 Externa objekt 2.8 Olika arbetsformer 2.8.1 Arbetsinstruktioner 2.8.2 Stationsutbildning 2.9 Arbetslivsfostran 2.10 Pedagogisk service 2.11 Bedömning av arbets- och utbildningsresultat 2.12 Pedagogisk forskning 2.12.1 Kartläggning av de färdigheter, kunskaper e t c , som kännetecknar skilda yrken. Yrkesanalyser 2.12.2 De skilda yrkenas standardkrav 2.12.3 Den skolmässiga yrkesutbildningens optimala verkningsgrad. Målanalys 2.12.4 Utbildningsmetodiken för yrken med relativt små krav på praktiska färdigheter men desto större på erfarenheter och bedömningsförmåga 2.12.5 Problem i samband med övergång från en arbetsmetod till en annan 2.12.6 Elevernas attityd till arbetsmetodernas betydelse 2.12.7 Yrkesutbildningens generella värde vid övergång från ett yrkesområde till ett annat 2.12.8 Mätning av yrkesutbildningens resultat 2.12.9 Tillgodoseende av stimulansfaktorer i yrkestekniken 2.12.10 Den breda yrkesutbildningens (blockutbildningens) eventuella inverkan på elevernas motivation 2.12.11 Intensivinlärning av rationell arbetsteknik 2.12.12 Arbetslivsfostran

54 58 59 63 63 65 70 70 73 77 83 84 86 88 89 89

90 90 91 91 91 92 92 93 93

Kap. 3. Läroplaner för allmänna ämnen 3.1 Svenska 3.2 Engelska 3.3 Tyska 3.4 Franska 3.5 Samhällskunskap 3.6 Religionskunskap 3.7 Arbetslivsorientering 3.7.1 Allmänna synpunkter på ämnesstoffet 3.7.2 Kommentarer till speciella kursmoment 3.7.3 Hjälpmedel för undervisning i Arbetslivsorientering 3.8 Gymnastik

94 94 94 94 94 95 95 95 96 97 102 103

Kap. 4. Läroplaner inom humanistisk-social sektor 4.1 Läroplan för estetisk linje

104 104

7 4.1.1 Mål 108 4.1.2 Blockschema 109 4.1.3 Timplaner 109 4.1.4 Yrkesteknik för gemensam termin 1 116 4.1.5 Yrkesteknik för scenisk gren, terminerna 2—4 123 4.1.6 Yrkesteknik för musikgren, terminerna 2—4 133 4.1.7 Yrkesteknik för konstfacklig gren, terminerna 2—4 139 4.2 Läroplan för konsumtions- och vårdteknisk linje 144 4.2.1 Blockschema 144 4.2.2 Timplaner 145 4.2.3 Yrkesteknik (Konsumtions-och vårdteknisk linje, termin 1) . . . 150 4.2.4 Yrkesteknik (Konsumtionsteknisk gren, termin 2) 159 4.2.5 Yrkesteknik (Vårdteknisk gren, termin 2) 172 4.2.6 Yrkesteknik (Variant för utbildning av hemvårdare, terminerna 3 och 4) 185 4.2.7 Yrkesteknik (Variant för vävutbildning med textil varukunskap, terminerna 3 och 4) 192 4.2.8 Yrkesteknik (Variant för utbildning av undersköterska inom sjukoch åldringsvård, terminerna 3 och 4) 200 Kap. 5. Läroplaner inom ekonomisk sektor 5.1 Läroplan för distributions-och kontorsteknisk linje 5.1.1 Blockschema 5.1.2 Timplan 5.1.3 Yrkesteknik

223 223 223 224 225

Kap. 6. Läroplaner inom naturvetenskaplig-teknisk sektor 6.1 Läroplan för maskin- och elteknisk linje 6.1.1 Blockschema 6.1.2 Timplan 6.1.3 Yrkesteknik i maskin- och elteknisk linje, termin 1 6.1.4 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, termin 2 6.1.5 Yrkesteknik i gren för svetsmekaniker, termin 2 6.1.6 Yrkesteknik i fordonsmekanisk gren, termin 2 6.1.7 Yrkesteknik i elteknisk gren, termin 2 6.1.8 Yrkesteknik i variant för bänkarbete inom verkstadsmekanisk gren, terminerna 3 och 4 6.1.9 Yrkesteknik i variant för maskinarbete inom verkstadsmekanisk gren, terminerna 3 och 4 6.1.10 Yrkesteknik i variant för svetsare inom svetsmekanisk gren, terminerna 3 och 4 6.1.11 Yrkesteknik i variant för fordonsmekaniker inom fordonsmekanisk gren, terminerna 3 och 4 6.1.12 Yrkesteknik i variant för el-kraftteknik inom elteknisk gren, terminerna 3 och 4 6.1.13 Yrkesteknik i påbyggnadskurs för verktygsmakare 6.1.14 Yrkesteknik i påbyggnadskurs för instrumentmakare

250 250 251 254 255 268 272 277 281 284 286 289 293 298 301 302

8 6.1.15 Yrkesteknik i påbyggnadskurs för finmekaniker 6.1.16 Yrkesteknik i påbyggnadskurs i maskinarbete 6.2 Läroplan för byggnadsteknisk linje 6.2.1 Blockschema 6.2.2 Timplaner för årskurserna 1 och 2 6.2.3 Yrkesteknik 6.3 Läroplan för träteknisk linje 6.3.1 Blockschema 6.3.2 Timplan 6.3.3 Yrkesteknik i träteknisk linje, åk 1, och i gren för verkstadssnickare, åk 2 6.3.4 Yrkesteknik i variant för möbelsnickare, åk 3 6.3.5 Yrkesteknik i variant för trämekaniker, åk 3 6.3.6 Yrkesteknik i gren för båtbyggare, åk 2 och 3 6.3.7 Yrkesteknik i gren för modellsnickare, åk 2 och 3 6.4 Läroplan för skogsbruksteknisk linje 6.4.1 Timplan 6.4.2 Yrkesteknik 6.5 Läroplan för trädgårdsteknisk linje 6.5.1 Blockschema 6.5.2 Timplan för årskurs 1 6.5.3 Yrkesteknik 6.6 Läroplan för jordbruksteknisk linje 6.6.1 Blockschema 6.6.2 Timplan 6.6.3 Yrkesteknik 6.7 Läroplan för livsmedelsteknisk linje 6.7.1 Mål 6.7.2 Blockschema 6.7.3 Timplaner 6.7.4 Yrkesteknik, åk 1 6.7.5 Yrkesteknik, åk 2 (bageri- och konditoriteknisk variant) . . . . 6.7.6 Yrkesteknik (produktionsteknisk gren, termin 3, variant för storhushåll och restaurang, termin 4, samt serveringsteknisk variant, åk 2) 6.7.7 Yrkesteknik (produktionsteknisk gren, charkuteriteknisk variant, åk 2) 6.8 Läroplan för processteknisk linje 6.8.1 Blockschema 6.8.2 Timplaner 6.8.3 Yrkesteknik (processteknisk linje, åk 1) 6.8.4 Yrkesteknik (massa- och pappersteknisk gren, åk 2) 6.8.5 Yrkesteknik (kemiteknisk gren, åk 2) 6.8.6 Metodiska anvisningar 6.9 Läroplan för gren för gruvyrken 6.9.1 Blockschema

303 304 306 307

308 310 328 329 329 330 346 352 353 363 375 376

376 380 380 381 381 393 394 394

396 412 412 41 3 414 417 430

445 454 460 461 462 464 472 476 482 511 511

9 6.9.2 Timplan 6.9.3 Yrkesteknik 6.10 Läroplan för guldsmedslinje 6.10.1 Timplan 6.10.2 Yrkesteknik 6.11 Läroplan för optikerlinje 6.11.1 Timplan 6.11.2 Yrkesteknik 6.12 Läroplan för linje för plastyrken 6.12.1 Timplan 6.12.2 Yrkesteknik 6.12.3 Metodiska anvisningar 6.13 Läroplan för linje för gummiyrken 6.13.1 Timplan 6.13.2 Yrkesteknik 6.13.3 Metodiska anvisningar 6.14 Läroplan för beklädnadsteknisk linje 6.14.1 Blockschema 6.14.2 Timplan 6.14.3 Yrkesteknik 6.15 Läroplan för linje för grafiska yrken 6.15.1 Blockschema 6.15.2 Timplaner 6.15.3 Yrkesteknik 6.16 Läroplan för frisörteknisk linje 6.16.1 Blockschema 6.16.2 Timplan 6.16.3 Yrkesteknik 6.17 Läroplan för urmakarlinje 6.17.1 Timplaner 6.17.2 Yrkesteknik, åk 1 6.17.3 Yrkesteknik, åk 2 6.17.4 Yrkesteknik, åk 3 Kap. 7. Alternativa läroplaner 7.1 Läroplan för konsumtionsteknisk linje 7.1.1 Blockschema 7.1.2 Timplaner 7.1.3 Yrkesteknik (konsumtionsteknisk linje, termin 1, och konsumtionsteknisk gren, termin 2) 7.1.4 Yrkesteknik (variant för vävutbildning med textil varukunskap, åk 2) 7.1.5 Yrkesteknik (variant för hemvårdare, åk 2) 7.1.6 Yrkesteknik (storhushållsgren, termin 2) 7.1.7 Yrkesteknik (variant för storhushållspersonal, åk 2) 7.1.8 Yrkesteknik (variant för köks- och kallskänkspersonal, åk 2) . . 7.1.9 Yrkesteknik (variant för serveringspersonal, åk 2)

512 512 517 517 517 521 521 521 528 528 528 534 563 563 563 573 598 598 599 599 626 627 628 633 644 644 645 645 652 652 654 656 658 661 661 661 661 666 682 690 697 700 704 707

10 7.2

Läroplan för vårdteknisk linje 7.2.1 Utbildningens mål 7.2.2 Utbildningens utformning 7.2.3 Blockschema 7.2.4 Timplaner 7.2.5 Yrkesteknik (gren för sjuk- och åldringsvård, terminerna 1 och 2) 7.2.6 Yrkesteknik (gren för barnavård, terminerna 1 och 2) 7.2.7 Yrkesteknik (variant för sluten sjuk- och åldringsvård, terminerna 3 och 4) 7.3 Läroplan för mekanisk linje 7.3.1 Blockschema 7.3.2 Timplan 7.3.3 Yrkesteknik, termin 1 7.3.4 Allmänna anvisningar 7.3.5 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, termin 2 7.3.6 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, bänkarbete, terminerna 3 och 4 7.3.7 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, maskinarbete, terminerna 3 och 4 7.3.8 Yrkesteknik i gren för plåt- och svetsmekaniker, termin 2 . . . 7.3.9 Yrkesteknik i gren för svetsare, terminerna 3 och 4 7.3.10 Yrkesteknik i gren för grovplåtslagare, terminerna 3 och 4 . . . 7.4 Läroplan för fordonslinje 7.4.1 Blockschema 7.4.2 Timplan 7.4.3 Yrkesteknik, terminerna 1 och 2 7.4.4 Yrkesteknik, terminerna 3 och 4 7.4.5 Metodiska anvisningar 7.5 Läroplan för el-telelinje 7.5.1 Blockschema 7.5.2 Timplan 7.5.3 Yrkesteknik i el-telelinje, terminerna 1 och 2 7.5.4 Yrkesteknik i gren för elektriker, terminerna 3 och 4 7.5.5 Kommentarer och anvisningar Kap. 8. Sammanfattning

709 709 712 716 717 719 733

782 784 788 791 795 795 796 796 801 806 810 810 811 811 816 819 823

Bilaga. Förteckning över yrkesutbildningsberedningens ledamöter samt de arbetsgrupper som medverkat i förevarande betänkande

747 770 770 771 772 775 778 781

11 KAPITEL 1

Allmänna synpunkter 1.1 YRKESUTBILDNINGENS LÄROPLANER 1.1.1 Historik Yrkesutbildning i mera modern mening har knappast förekommit i vårt land mer än under de senaste femtio åren. Den genomfördes till en början i lärlingsskolor, yrkesskolor och verkstadsskolor. Lärlingsskolan var i regel uppdelad i särskilda yrkesavdelningar avsedda för ett bestämt yrke. Det kunde dock även förekomma yrkes avdelningar med blandade hantverks- och industriyrken, varvid undervisningen fick anpassas till de olika yrkenas målsättning. Undervisningen bedrevs efter en läroplan som ingick som bilaga till skolans reglemente. Undervisningen skulle vanligen inte avse sådana allmänna ämnen som förekom i folkskolan och fortsättningsskolan, men lärlingsskolan skulle dock försöka att genom sin fackliga undervisning främja elevernas allmänna bildning och personliga utveckling. Skolarbetet skulle »grupperas kring ämnen som väsentligen var att anse som sammanfattningar av de kunskaper och färdigheter, som i det praktiska yrkeslivet samverkar till att från teknisk, ekonomisk, hygienisk och medborgerlig synpunkt ge den från lärlingsskolan avgångne möjlighet till framgångsrikt arbete inom det arbetsområde han tillhörde». I vad avser lärostoffet i de olika ämnena eftersträvades en begränsning till endast sådana nödvändiga kunskaper som dels möjliggjorde en riktig arbetsteknik, dels »ock genom att göra yrkesarbetets detaljer begripliga befrämjade intresset för arbetet och därigenom även höjde arbetsglädjen och uppfattningen om yrkesarbetets socialt fostrande värde». Det ansågs viktigt att de olika ämnenas delar ställdes i relation såväl till varandra som till arbetstekniken samt att undervisningen i stor utsträckning lades upp som självverksamhet samt lämnade utrymme för fria arbetsformer. Yrkesskolan hade till uppgift att ge personer med god yrkeserfarenhet tillfälle att vidga och fördjupa den utbildning de tidigare erhållit i lärlingsskolan. Inom yrkesskolan anordnades dels yrkeskurser med fasta undervisningsplaner, avsedda att ge deltagarna en sammanhängande grundlig utbildning i samtliga eller flertalet av de ämnen som var av vikt för deras yrkesarbete, dels ämneskurser som utgjorde fristående kurser i olika ämnen som kunde väljas efter behov och önskemål, samt dels mästarkurser.

12 Läroplanerna för yrkeskurserna visade samma strävan till begränsning av lärostoffet som gällde för lärlingsskolan och anknytningen till arbetstekniken var klart uttalad. I ämneskurserna valdes ämnen med hänsyn till skolans uppgift att »meddela den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga bildning som kan vara ägnad att höja arbetarnas yrkesskicklighet och medborgaranda samt därmed hans ekonomiska och sociala ställning». Verkstadsskolan skulle åt ungdomar som efter avslutad folkskola ville ägna sig åt hantverk eller industriellt arbete ge tillfälle att förvärva ett visst mått av yrkesfärdighet. Undervisningen skulle systematiskt ge kunskaper och färdigheter avseende olika arbetsoperationer. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt riktig arbetsställning och lämpliga arbetsmetoder, åt verktygens vård och riktiga användning, åt den för varje arbetsoperation erforderliga tiden, sparsamhet med material och god ordning i arbetet. Allt efter behov och arbetsförhållanden kunde en verkstadsskola få anordna utbildningar med längre eller kortare läsår, flera eller färre årskurser, varierande antal veckotimmar etc. Sammanlagda antalet elevtimmar för en utbildning fick dock inte utan särskilt medgivande överstiga 2 400. Dessa olika former hade som konsekvens ett stort antal sinsemellan olika läroplaner. Som regel kom dock de tvååriga verkstadsskolornas undervisning att omfatta 35—40 veckotimmar yrkesarbete och cirka 8 veckotimmar teori. Härtill kom vanligen 3 veckotimmar gymnastik. Denna timfördelning var till en början också förhärskande vid de centrala verkstadsskolor som inrättades genom särskild stadga 1941. Då man 1952 skulle starta den första utbildningen av telereparatörer stod det emellertid klart, att timfördelningen mellan yrkesarbete och teori måste ändras, så att antalet veckotimmar för teoriundervisningen ökade. Efterhand kom även de centrala verkstadsskolorna att arbeta med läroplaner med inbördes varierande fördelning mellan yrkesarbete och teori liksom också med variationer i ämnen och stoffmängd.

1.1.2 Generella läroplaner Dåvarande Överstyrelsen för yrkesutbildning var angelägen om att dels åstadkomma en utökning av yrkesutbildningen till att omfatta allt flera områden och yrken, dels ock tillmötesgå avnämarnas behov av lokala eller regionala variationer i utbildningen. Detta medförde en stor ökning i antalet olika eller åtminstone mer eller mindre varierande läroplaner. Härtill kom den ökning av läroplanernas antal som sammanhängde med systemet att fastställa särskilda läroplaner för varje skola. I början av 1950-talet fann man att floran av läroplaner blev så stor och svåröverskådlig att den borde minskas. Överstyrelsen vidtog då en kraftig rensning och utgallring. De flesta av de läroplaner som då utgallrades ersattes med ett betydligt mindre antal s. k. normalplaner, dvs. generella läroplaner.

13 Under den mycket starka expansion, som svensk yrkesutbildning genomgick åren 1955—64, skedde återigen en betydande ökning i antalet läroplaner, fortfarande av de nyss angivna skälen. Största delen utgjordes av läroplaner för deltidskurser. Den nya skolöverstyrelsen, som bildades på hösten 1964, bröt helt med det dittills tillämpade systemet och påbörjade ett arbete att konsekvent ersätta alla varierade, individuella läroplaner med enbart generella. Samtidigt härmed har man åstadkommit ett minskat behov av läroplaner för deltidskurser genom att de generella läroplanerna avsedda för heltidsundervisning också upptar anvisningar om i vilka ämnen och till vilket timtal deltidskurser inom planens område får anordnas. Framställningen av generella läroplaner är emellertid tidsödande och under en relativt lång tid kommer såväl generella som äldre för enskilda skolor anvisade planer att finnas i bruk. De läroplaner som YB presenterar i detta betänkande är generella. Detta faller sig naturligt med hänsyn till att läroplanerna dels skall åstadkomma jämförbarhet mellan en och samma utbildning oavsett på vilken ort den genomgåtts, dels skall underlätta den samläsning inom gymnasieskolans ram som är förutsatt inte minst i de allmänna ämnena, dels skall skapa enhetliga utgångspunkter för lärarnas utbildning och fortbildning. Även de nu existerande läroplanerna för övriga gymnasiala skolformer — gymnasium och fackskola — är att betrakta såsom generella. Samma gäller läroplanen för grundskolan. Innan YB övergår till att närmare behandla det läroplansarbete som bedrivits inom beredningen och dess arbetsgrupper och de frågor som under detta arbete aktualiserats, kan det vara på sin plats att något beröra motsvarande läroplansarbete i de andra nyssnämnda gymnasiala skolformerna samt i grundskolan. De principer etc. som varit vägledande i detta arbete har nämligen i hög grad också gällt för YB.

1.2 LÄROPLANSARBETET I VISSA ANDRA SKOLFORMER Principen vid utformningen av läroplanerna för grundskolan, fackskolan och gymnasiet har varit att man skapat huvudmoment inom varje särskilt ämnes kursplan. Huvudmomenten ger en översiktlig ledning för undervisningen. På konstruktionen av tim- och kursplaner inverkar givetvis också undervisningstidens omfattning. Den frihet vid planeringen av huvudmomenten inom årskurser som grundskolans läroplan medger har begränsats vid undervisningen i gymnasium och fackskola. Flera av ämnena inom exempelvis en och samma linje inom fackskolan är mycket nära knutna till varandra och behovet av en samordning mellan de olika ämnenas lärostoff måste göra en viss bindning av studiegången erforderlig. En

14 uppdelning av stoffet på årskurser är i gymnasium och fackskola nödvändig för att medge en avslutad lärokurs i de fall där vissa elever avslutar ett ämne efter första årskursen medan andra elever inom någon viss specialisering kan fortsätta studierna i samma ämne. Vid konstruktionen av gymnasiets tim- och kursplaner har bedömningen av ämnen, ämnesinnehåll och den tid som ställs till förfogande för varje ämne skett mot bakgrunden av i första hand gymnasiets mål och innehåll, den differentieringsmodell som valts för gymnasiet samt undervisningtidens omfattning. Gymnasiets differentiering sammanhänger bl a med den vikt man tillägger de specialförberedelser som gymnasiet skall ge. Till en grupp kärnämnen lägges tillvalsgrupper av ämnen varvid förutsatts att tillvalsgruppernas andel i timtalet skall vara relativt liten i första årskursen för att därefter öka. De synpunkter som skolberedningen (SOU 1961:30 s 193) anfört på utarbetande av olika studieplaner för grundskolan gäller i princip även för fackskolan. Förslaget till disposition av studieplan skall under inga omständigheter vara mer bindande än att skäligt utrymme lämnas för elevernas och lärarnas egen planering och hänsyn kan tagas till aktuella och lokala förhållanden. Beträffande ämnesdifferentieringen har departementschefen i Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1964 konstaterat »att en jämförelse mellan läroplanerna i GU:s förslag och i nuvarande gymnasieformer klart visar att gymnasieutredningens förslag innebär en väsentlig ökning av den för alla gymnasiets studievägar gemensamma kärnan. Kvantitativa jämförelser grundade på timtal måste självfallet göras med stor försiktighet. Det kan dock konstateras att i det av GU föreslagna gymnasiet omkring 45 % av det totala timtalet i årskurserna 1—3 ägnas åt ämnen eller verksamheter som förekommer i alla lärokurser, medan motsvarande andel i de nuvarande tre gymnasieformerna är mindre än 30 %. Förändringen blir ännu mer utpräglad om jämförelsen göres enbart i fråga om den första årskursen. I GU:s förslag upptar ämnen som förekommer i alla lärokurser i denna årskurs ca 70 % medan motsvarande andel i nuvarande gymnasieformer utgör mindre än 35 %. Även om jämförelsen begränsas till det nuvarande allmänna gymnasiet och den del av det av GU föreslagna gymnasiet, som består av de humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga studievägarna, blir i årskurs 1 andelen i GU:s förslag större, nämligen ca 85 % jämfört med närmare 70 %. Det sagda visar också att GU i hög grad lyckats förverkliga sin grundprincip att differentieringen i gymnasiets början skall vara svag och därefter successivt öka.» Läroplanen för såväl grundskolan, gymnasiet som fackskolan inledes med kapitlet Mål och riktlinjer. Från detta avsnitt i läroplanen för grundskolan kan det vara lämpligt att erinra om följande. I en skola för alla, där största möjliga hänsyn skall tas till den enskilde elevens intresse och förmåga, måste kraven på prestationerna inom en och samma klass variera. Genom sina tim- och kursplaner och genom anvisningar och kommentarer av mera allmänt eller speciellt slag skall läroplanen vara ett hjälpmedel för att göra de för skolan uppställda målen till realiteter i det inre arbetet i skolans vardagsliv. Den anger ramen för grundskolans verksamhet och det innehåll, som undervisningen skall sysselsätta sig med.

15 Kursplanerna anger i huvudmoment de områden, det stoff och de färdigheter, som skall vara det väsentliga föremålet för undervisningen. På samma gång som läroplanen därigenom ger viss stadga och enhetlighet åt lärogången, lämnar den inom huvudmomentens ram goda möjligheter att på olika sätt variera studiernas uppläggning och bedrivande. Undervisningen och lärostoffet kan därför jämförelsevis lätt anpassas till den enskilde elevens och klassens förutsättningar och studieinriktning, till lärarens läggning och intressen samt till de nya krav, som förändringar i samhällsstrukturen kan ställa. En sådan anpassning och förnyelse av lärostoffet måste ständigt pågå. Varje lärare bär ansvar härför. Vilka undervisningsformer eller undervisningsmetoder som bör användas kan inte generellt anges, och det är varken önskvärt eller möjligt att ge anvisningar för varje uppkommande situation, anser skolberedningen. Det är lärarens både skyldighet och rättighet att utforma sin undervisning så, att den med det arbetssätt, som är bäst för honom själv och klassen leder till önskade resultat. Hans stora frihet i arbetet medför sålunda också ett stort ansvar för honom att ständigt sträva efter att förbättra sin undervisning. Vidare skall elevens aktiva deltagande i arbetet på alla stadier eftersträvas, och denna elevaktivitet skall vara så självständig och rikt varierad som möjligt. För att eleverna skall stimuleras till aktivt deltagande i arbetet, måste undervisningen i skolans alla ämnen präglas av konkretion och åskådlighet. Kapitlet M å l och riktlinjer i Läroplan för gymnasiet är uppdelat i två avsnitt, det första med titeln Grundskolan-gymnasiet, det andra med titeln Gymnasiets uppgifter. F r å n detta senare avsnitt bör följande antecknas. Gymnasiets utbildning bygger på grundskolan och skall tjäna som grund dels för fortsatta studier vid universitet och högskolor och annan postgymnasial utbildning, dels för omedelbar yrkesutövning. Gymnasiet skall vidga och fördjupa den utbildning som grundskolan gett och även i övrigt fullfölja dess fostrande verksamhet såväl i vad avser individuell som social fostran. En huvudlinje i gymnasiets undervisning är att utveckla ett självständigt och kritiskt betraktelsesätt. Som allmän regel bör, enligt GU, för undervisningen gälla att objektivitetskravet skall sättas i centrum. Fakta och värderingar skall presenteras så allsidigt som möjligt. I de gränsfall då tvekan kan råda huruvida ett faktum eller en värdering föreligger bör diskussionen hållas öppen. För att tillmötesgå kravet på förberedelser för framtida utbildning eller yrkesverksamhet har gymnasiet till uppgift att ge de specialförberedelser som individen önskar och behöver. Att helt låta var och en förverkliga sina intressen är dock inte möjligt. De personliga önskemålen i mer begränsad mening måste vägas mot de krav på förberedelser som ställs av arbetsmarknad och samhälle. Särskilt på de ekonomiska och tekniska linjerna måste de specialförberedelser gymnasiet skall erbjuda uppmärksamt inriktas på de uppgifter eleverna kommer att möta i arbetslivet, påpekar GU. Gymnasiet måste genom sin undervisning göra dem väl förberedda för yrkeslivet, då en stor del av eleverna direkt efter skolans slut kommer att ha sin verksamhet inom näringsliv och förvaltning. I Läroplan för fackskolan slutligen har avsnittet Mål och riktlinjer motsvarande inledning som i läroplanen för gymnasiet. Många av uttalandena om fackskolan är desamma som beträffande gymnasiet. I vissa fall föreligger emellertid skillnader, t ex i följande fall.

16 Fackskolans utbildning bygger på grundskolan och har till uppgift att ge en målinriktad utbildning som skall tjäna som förberedelse för elevernas kommande verksamhet i omedelbar yrkesutövning eller i yrkesutövning efter fortsatta studier. En viktig uppgift för fackskolan är att göra eleven van vid att självständigt ta ställning till de uppgifter och den information han möter i skola, arbets- och samhällsliv. De specialförberedelser som fackskolan skall erbjuda måste uppmärksamt inriktas på de uppgifter eleverna kommer att möta i arbetslivet. En stor del av eleverna kommer direkt efter skolans slut att ha sin verksamhet inom näringsliv och förvaltning. Fackskolan måste därför genom sin undervisning göra dem väl beredda för yrkesarbetet. Ett stort utrymme skall ges åt praktiska konkreta tillämpningar, medan däremot en längre gående systematik i urval och presentation av stoffet skall bedömas som mindre väsentlig. Det bör gälla inte bara den målinriktade utbildning som ges inom olika fackämnen utan även den utbildning som är av mer allmän karaktär. Den senare skall utformas så att den stöder de mer fackinriktade och aktivt bidrar till yrkesförberedelserna. Samtliga tre nämnda läroplaner för grundskola, gymnasium och fackskola har följande indelning. I II III IV

Mål och riktlinjer Allmänna anvisningar Timplaner Kursplaner

Den första av dessa rubriker har redan berörts. Under den andra finns beträffande gymnasium och fackskola fyra underrubriker, nämligen 1 2 3 4

Hem — skola — samhälle Eleven och skolan Gymnasiets (fackskolans) konstruktion Undervisningen

Tredje huvudrubriken Timplaner börjar när det gäller grundskola med en översikt av »klasstyper» samt »allmänna bestämmelser». I läroplanerna för gymnasiet och fackskolan börjar tredje huvudavdelningen med en redogörelse för skolformernas differentiering. Härefter följer vissa anmärkningar till timplanerna. Dessa anmärkningar avser exempelvis delning av klass eller grupp och sammanslagning av klasser, frivillig undervisning utanför schematid, ämneskoncentration m m. När det gäller fackskolan finns också under denna underrubrik »Anmärkningar till timplanerna» ett avsnitt med titeln »Fritt tillval».

1.3 ANPASSNING AV YB:s LÄROPLANER TILL DIREKTIV OCH PRINCIPBETÄNKANDE I direktiven för YB uttalar departementschefen att »utredningen måste noggrant följa den aktuella utvecklingen på utbildningsområdet och anpassa sitt arbete

17 därefter, samtidigt som den, tills uppdraget är fullgjort, skall kunna i viss mån tjäna som en rådgivande instans i det fortlöpande arbetet på att förkovra yrkesutbildningsväsendet» . Direktiven uttalar också önskvärdheten att »en mera homogen syn på utbildningsfältet i dess helhet och en ökad integration mellan skilda utbildningsriktningar måste vara riktpunkter i utredningsarbetet.» »Ett väl utbyggt utbildningsväsen är nämligen ett sammanhängande system, vars olika delar är mer eller mindre beroende av varandra och där ingen del kan bedömas helt fristående från andra delar. Om ett utbildningsväsen bör också gälla, att dess olika delar, möjligen med undantag för elementarundervisningen, ytterst har en inriktning mot produktionslivet och följaktligen till sin uppbyggnad på lämpligt sätt bör vara anpassade till dettas struktur». Beträffande yrkesutbildningens målsättning uttalar departementschefen att den avser »att bibringa eleverna sådana färdigheter och kunskaper, att de på bästa sätt kan fullgöra sina yrkesuppgifter, och att ge eleverna en tillfredsställande grund för framtida fortbildning och eventuellt behövlig omskolning. Denna målsättning ändras inte därav att vi i det svenska yrkesutbildningsväsendet strävat efter att också tillgodose behovet av allmänt och medborgerligt bildande moment i utbildningen». YB bör också enligt direktiven undersöka »om man inte rent principiellt bör eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en tämligen ospecialiserad, på breda yrkesområden inriktad utbildning, som får följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven sedan anställs. Visar sig åtgärder i denna riktning möjliga torde de kunna medföra, att de f. n. mer än 50 olika slagen av yrkesavdelningar vid de centrala och lokala yrkesskolorna kan reduceras». Denna breddade utbildning behandlar departementschefen ytterligare då han erinrar »om det intresse som på sina håll visats för systemet med s. k. blockutbildning. Innebörden i systemet är i korthet att man eftersträvar att föra samman besläktade utbildningsmål och specialiteter i större enheter. Syftet är att vinna en till de snabba förändringarna inom produktionen så anpassningsbar utbildningsorganisation som möjligt. Detta systems värde bör utredningen analysera». I YB:s första betänkande, som i huvudsak berör endast principiella problem rörande dagens och framtidens yrkesutbildning, uppdrages riktlinjer för en integrerad gymnasieskola. Härigenom fullföljes den reformering av vårt gymnasiala skolsystem, som Gymnasie- och Fackskoleutredningarna påbörjat, samtidigt som konkreta förslag lämnas till den integration av det gymnasiala skolstadiet om vilken departementschefen talar i Kungl. Maj:ts proposition 171 år 1964. Den helhetssyn på utbildningsväsendet som YB genomgående företräder innefattar även övergångsmöjligheter inom de gymnasiala skolformerna. Här har YB dock avgränsat sitt arbete till att omfatta övergångsmöjligheter från YB:s yrkesutbildande linjer till de tvååriga mera teoretiska linjerna inom det som i dag benämnes fackskola. Jämför här avsnitt 1.4.1 om det fria tillvalet. YB anser det dock angeläget att det fortsatta reformarbetet inom det gymnasiala skolsystemet

18 även tar sikte på möjligheterna till utökade övergångsmöjligheter inom hela gymnasieskolan. Direktivens synpunkter på en breddad ospecialiserad yrkesutbildning i gymnasieskolan — blockutbildning — har YB noggrant prövat. Därvid har YB funnit det lämpligt att sammanföra närbesläktade utbildningsmål i block med en gemensam grundutbildning omfattande en till två terminer, åtföljd av en successivt ökad specialisering. Denna sistnämnda måste enligt YB i stora stycken ske i form av inskolning i företag eller institutioner. De förslag till blockkonstruktioner som YB framlägger i sitt första betänkande har i stort sett kunnat bibehållas även under arbetet med förevarande betänkande. Vissa justeringar har dock måst ske med hänsyn till under läroplans arbetet framkomna synpunkter och förslag. Vidare har brist på såväl tid som personella resurser gjort det nödvändigt att i läroplansarbetet utelämna vissa delar av de i första betänkandet konstruerade blocken. Detta gäller exempelvis den samhällstekniska linjen inom den sociala sektorn. YB finner i samband härmed också anledning att framhålla, att eftersom läroplansarbetet haft till primärt syfte att visa genomförbarheten av de i principbetänkandet föreslagna blocken och utbildningslinjerna, så har YB inte haft någon omedelbar anledning att utöka sitt läroplansarbete till att omfatta även utbildningsvägar som inte närmare behandlats i detta första betänkande. Detta förklarar varför t ex sjöfartsnäringens yrkesutbildningsproblem och den mättekniska utbildningen inte berörs av YB. Beträffande receptarieutbildningen erinras om att YB fått ett särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t att utreda detta problemkomplex. Den utredning, som pågår, redovisas i annat sammanhang senare. Under läroplans arbetet har YB också beretts tillfälle att ta del av remissyttrandena över principbetänkandet. Särskilt har YB därvid observerat de kritiska synpunkterna på den konsumtions- och vårdtekniska linjen inom den sociala sektorn samt den maskin- och eltekniska linjen inom den tekniska sektorn. För att möjliggöra en prövning av de skiljaktliga synpunkter som YB och vissa remissinstanser anlagt på dessa linjer, har YB beslutat att jämsides med sina ursprungliga förslag i detta betänkande presentera alternativa läroplaner. Dessa återfinnes i kapitel 7. Den fostrande uppgiften för all yrkesutbildning — om vilken också direktiven talar — har YB understrukit dels genom att för alla de föreslagna linjerna införa ämnet Arbetslivsorientering, dels genom att i särskilt avsnitt i kapitel 2 belysa vikten av arbetslivsfostran och även ange hur denna skall integreras med all annan undervisning. YB har i sitt principbetänkande ingående diskuterat utrymmet för allmänna och obligatoriska ämnen i yrkesutbildningen, varvid avvägningen mellan elevernas behov av allmänna ämnen och önskvärdheten av att yrkestekniken inte onödigtvis beskäres vållat vissa bekymmer. YB föreslår därför att eleverna erbjudes en jämförelsevis liten kärna av obligatoriska allmänna ämnen, för vilka timtalen och lärostoffet anpassats till motsvarande ämnen inom den tvååriga teoretiska skolan (fackskolan).

19 Sammanfattningsvis kan sägas att YB:s läroplansarbete i vad avser anpassning till direktiv och principbetänkande präglas av de slutsatser rörande yrkesutbildningens struktur, som är införda i det första betänkandet sidan 129. Enligt dessa anser YB att yrkesutbildningsresurserna bör utbyggas så, att i princip all ungdom, som önskar sådan utbildning, skall få tillgång därtill, att yrkesutbildningsväsendet bör dimensioneras så, att utbudet av ungdomlig arbetskraft så nära som möjligt ansluter till näringslivets behov såväl kvalitativt som kvantitativt, att yrkesutbildningen bör organisatoriskt utformas så, att en smidig anpassning till förändringar i näringslivet underlättas, att utrymme skall ges för individuella variationer i utbildningens innehåll med hänsyn till elevernas förutsättningar och intresseinriktning samt att utbildningens innehåll bör utformas med hänsyn jämväl till det sannolika behovet av fortsatt utbildning och eventuell omskolning. Utöver de synpunkter på läroplansarbetet som här redovisats, önskar YB utveckla synpunkter på vissa övergripande problem och frågeställningar, som aktualiserats under arbetet med förevarande betänkande och därvid fått en fördjupad och relativt grundlig behandling. Detta sker i följande avsnitt 1.4. Dessutom följer i avsnitt 1.5 vissa till särskilda linjer knutna synpunkter.

1.4 ÖVERGRIPANDE FRÅGOR AKTUALISERADE UNDER LÄROPLANSARBETET 1.4.1 Det fria tillvalet Elevernas möjligheter att inom viss ram fritt få välja till ytterligare ämnen ur gymnasieskolans läroplaner har av YB bedömts vara av stor betydelse. Genom ett sådant tillval får en enskild elev tillfälle att utveckla speciella intressen och meningsfyllt tillgodose särskilda begåvningsinriktningar. Lika viktigt är det emellertid att framhålla att det fria tillvalet — som i praktiken naturligtvis aldrig kan bli helt fritt — kan åstadkomma variationer i en påbörjad yrkesutbildning, vilka i sin tur svarar mot så speciella avnämarbehov, att en särskild linje för tillgodoseende därav knappast kan underbyggas. Bland de fördelar som enligt YB bör tillskrivas det fria tillvalet vill beredningen alltså framhålla följande. Det fria tillvalet kan förstärka den påbörjade yrkesutbildningen Det fria tillvalet kan möjliggöra en sidoordnad men alltjämt meningsfylld och målinriktad yrkesutbildning Det fria tillvalet jämte eventuellt erforderlig ytterligare komplettering kan ge eleverna tillfälle att övergå till årskurs 2 i gymnasieskolans tvååriga mera allmänteoretiskt inriktade linjer inom samma sektor

20 Det fria tillvalet skapar förutsättningar för en komplettering av tidigare skolutbildning och därmed ökade möjligheter för eleven att söka sig till mer eller mindre spärrade utbildningsvägar Det fria tillvalet kan ge eleven möjlighet att odla speciella intressen med t. ex. allmänt kulturell inriktning Innan YB närmare utvecklar innebörden av dessa fördelar i olika hänseenden vill YB bringa i förnyad åtanke en del av de organisatoriska svårigheterna i samband med det fria tillvalet samt något om möjligheterna att lösa dessa problem. Enligt YB:s principbetänkande skall utrymme för det fria tillvalet ges under andra årskursen. Detta är väl i de flesta fall motiverat med att eleverna först i slutet av första årskursen hunnit få en klar bild av sin situation och med ledning därav kunnat bedöma eventuellt behov av komplettering av pågående utbildning genom fritt tillval eller eventuellt behov av nyorientering genom sådant tillval. Först då synes man också kunna upptäcka och bedöma en tidsmässig möjlighet att utan hinder av det uppsatta yrkesutbildningsmålet ägna ett mindre antal veckotimmar åt att odla särskilda intressen. YB har dock klart insett att det ibland kan vara svårt att medge det fria tillvalet under andra årskursen, åtminstone vid ett större antal veckotimmar. Sådana svårigheter har YB uppmärksammat bl a inom den byggnadstekniska linjen, där eleverna under andra året till större delen erhåller sin utbildning vid externa övningsplatser, s k utbildningsbyggen. Dessa är ofta belägna så långt bort från skolenheten, att det redan av kommunikationsskäl är ogörligt att låta eleverna lämna arbetsplatsen för att i skolan genomföra någon eller några lektioner valda enligt fritt tillval. Även inom de jordbruks- och skogbrukstekniska linjerna har liknande svårigheter noterats. I det fall det lokalt är möjligt att organisera bör enligt YB:s mening det fria tillvalet kunna spridas över såväl första som andra årskurserna. Vidare bör där så visar sig nödvändigt tillvalstimmarna kunna koncentreras till en eller annan dag i veckan. Detta arrangemang kan visa sig fördelaktigt i sådana yrkeslinjer, där undervisningen i yrkesteknik till övervägande del sker i anslutning till externa arbetsobjekt (utbildningsbyggen etc). Det bör dock samtidigt observeras att en sådan koncentration försvårar eller omöjliggör samläsning med övriga grupper inom gymnasieskolan. Avvägningar av detta slag torde bli rätt vanliga, men då de med stor säkerhet också torde bli olika från skolort till skolort, förefaller det rimligt att låta de lokala skolmyndigheterna fatta de beslut som krävs för att med hänsyn till de lokala förhållandena så långt möjligt förverkliga YB:s intentioner avseende det fria tillvalet. YB hävdar vidare den uppfattningen, att det fria tillvalet skall kunna ske bland samtliga inom gymnasieskolan/skolenheten förekommande ämnen såväl arbetstekniska som allmän- och fackteoretiska. Detta får dock ej betyda, att eleverna utan hänsyn till vare sig meningsfullheten i ämnesvalet eller de praktiska möjligheterna inom skolan får »fritt botanisera» bland läroplanerna. Vad angår önskvärdheten av att eleverna upplever sitt fria tillval som menings-

21 fyllt bedömer YB risken av att eleverna frivilligt väljer ur egen synvinkel olämpliga ämnen som högst obetydlig. Tvärtom synes dagens ungdomar vara väl medvetna om de olika studievägarnas mål och värde. Kunskaperna härom torde för övrigt utvecklas i gynnsam riktning i samma takt som den inom skolan förekommande yrkes- och studievägledningen effektiviseras. Det finns naturligtvis inga praktiska möjligheter att inom en och samma gymnasieskolenhet tillgodose varje tänkbart fritt tillval. Det är alltså enligt YB nödvändigt att ta hänsyn till de lokala möjligheterna att anordna fritt tillval i gymnasieskolan. I samband härmed vill dock YB erinra om att det ingalunda alltid behöver tillskapas särskilda tillvalsgrupper med krav på egna lärare, egna lokaltimmar etc. Tvärtom har YB starkt understrukit betydelsen av att varje möjlighet till samläsning med övriga linjer tillvaratas. Härigenom kan i många fall ett tillval gjort av en enda elev bli tillgodosett. Bestämmelserna rörande klassernas storlek bör formuleras så att utrymme även kan ges för tillvalselever. Den särskilda motivation för ämnet, som tillvalseleven rimligen kan förväntas ha, synes göra honom eller henne mera till en katalysator i undervisningen än till en belastning för läraren. Där undervisningen i tillvalsämnen inte kan organiseras som samläsning utan i stället kräver att särskilda undervisningsgrupper ordnas, bör dessa främst av kostnadsskäl ha en viss minimistorlek. Det synes enligt YB vara lämpligt att minimiantalet i en tillvalsgrupp sättes till åtta elever, men att länsskolnämnden erhåller möjligheter att efter prövning från fall till fall medge även mindre tillvalsgrupper. I det fall det fria tillvalet från enskild elev eller tillvalsgrupp av lokala skäl inte kan ordnas inom ramen för gymnasieskolans ordinarie arbetsdag, bör möjligheterna att erbjuda kompletterande utbildning genom deltidskurser övervägas. En sådan utbildning liggande utanför det vanliga dagsschemat innebär en påtagligt utökad arbetsbörda för den enskilde eleven, men erfarenheter från dagens yrkesskola visar, att duktiga elever med framgång kan utnyttja de möjligheter till påbyggnadsstudier som på detta sätt erbjudes. Slutligen vill YB vid genomgången av de organisatoriska vägarna för erbjudande av fritt tillval även framhålla, att likaväl som detta tillval kan fördelas på såväl första som andra årskurserna det också i viss mån kan överskjutas på det tredje året av treåriga linjer eller grenar. Härvid torde det dock endast kunna bli fråga om fritt tillval i syfte att förstärka den pågående yrkesutbildningen. YB vill nu uppehålla sig något vid de fördelar med det fria tillvalet som inledningsvis angivits. Det fria tillvalet som en förstärkning av en pågående yrkesutbildning öppnar enligt YB:s uppfattning många intressanta valmöjligheter. Alla har det gemensamt, att de för elever, som äger motivation, intresse och begåvning nog för ett sådant val, gör den pågående yrkesutbildningen bättre och underlättar den efterföljande eventuellt kvarstående slutinlärningen i företag/institution eller inskolning däri. YB önskar anföra följande slumpvis valda exempel på sådant förstärkande tillval.

22 Ex. 1 Elev på byggnadsteknisk linje väljer sju veckotimmar Byggteknik ingående i byggteknisk gren av teknisk tvåårig linje, vilket ger en god kompletterande utbildning i byggnadsmateriallära, byggnadsfysik, husbyggnadsteknik, byggnadsritning, avvägning och utsättning. Ex. 2 Elev i konsumtions- och vårdteknisk linjes variant för hemvårdarinnor väljer cirka två veckotimmar sysselsättningsmetodik och tre veckotimmar barnkunskap ur den vårdtekniska grenens variant för barnavård. Ex. 3 Elev i träteknisk linjes gren för verkstadssnickare, som avser att fortsätta i variant för möbelsnickare, kan välja »formgivande» ämne från den estetiska linjens konstfackliga gren. Ex. 4 Elev i distributionsteknisk gren, som är yrkesbestämd för anställning i textil detaljhandel, torde med fördel kunna välja lämpligt antal veckotimmar textilteknik från den konsumtionstekniska grenen. Vid förstärkande tillval liksom överhuvudtaget vid fritt tillval är det angeläget att eleven dessförinnan noggrant undersöker sina möjligheter att genomföra de nya studierna. Brister i erforderliga förkunskaper måste först avhjälpas och detta kan i sin tur medföra behov av ytterligare tillval. YB anser det vidare vara väsentligt att framhålla det fria tillvalets möjligheter att tjäna som hjälpmedel för ernående av en från den ursprungliga linjen sidoordnad men likafullt målinriktad yrkesutbildning. YB för fram förslag om en breddad grundläggande yrkesutbildning, som till konsekvens får ett begränsat tidsmässigt utrymme för specialisering inom gymnasieskolans ram. För elever som önskar sådan specialutbildning kan det fria tillvalet vara till praktisk nytta. Likaså är det redan med dagens organisation av yrkesutbildningen svårt att tillgodose alla mindre yrken med yrkesutbildad arbetskraft. När sådan utbildning ändå ordnas blir den ofta av riksskolekaraktär, vilket i sin tur medför en inskränkning av elevernas lokala valmöjligheter. Även här kan det fria tillvalet vara till hjälp. Enligt YB skall den inom gymnasieskolans yrkesutbildande linjer bedrivna grundutbildningen avse att meddela för ett visst yrkesområde grundläggande kunskaper och färdigheter och samtidigt ge en god grund för fortsatt utbildning. YB framhåller vidare att denna grundutbildning dock alltid skall vara så målinriktad att den ger tillräckligt yrkeskunnande för att skapa underlag för en tryggad försörjning. Denna målsättning måste få gälla även i de fall det fria tillvalet användes för att skapa en sidoordnad yrkesutbildning. Då en sådan utbildning etableras, måste sålunda frågan om hur och när det nya målet uppnås ägnas stor uppmärksamhet, så att inte en elev genom att avstå från den ursprungliga målsättningen också finner sig ha förlorat den nya. Här vill YB åter fästa uppmärksamheten på betydelsen av en väl utvecklad yrkes- och studierådgivning liksom även vikten av att branschernas organisationer får tillfälle att noggrant pröva här aktuella målsättningsproblem och utvärderingen av erhållna kunskaper och färdigheter. YB lämnar här några godtyckligt valda exempel på möjligheter till sidoordnade yrkesutbildningar genom användning av det fria tillvalet.

23 Ex. 1 Elev på byggnadsteknisk linje, som efter första året finner det önskvärt att kunna bli t. ex. försäljare, ordermottagare eller serviceman inom byggnadsmaterialbranschen, bör kunna erhålla denna nyinriktade yrkesutbildning genom ett maximalt tillval av distributionstekniska ämnen från distributionsteknisk gren. I varje fall torde inskolningen hos avnämaren avsevärt underlättas om han gör ett sådant tillval. Ex. 2 Elev på träteknisk linje, som vill bli konsthantverkare, torde lättare komma in på denna nya utbildning via fritt tillval av miljögestaltande eller miljöteoretiska ämnen från den estetiska linjens konstfackliga gren. Här måste dock frågan om hur och när den nya utbildningen bli klar ägnas stor uppmärksamhet. Alternativt måste tillvalet begränsas så att eleven trots detsamma kan erhålla slutbetyg från den ursprungliga linjen. I det senare fallet utgör tillvalet början av en ny yrkesutbildning snarare än en avslutad grundläggande sådan. Ex. 3 Elev inom distributionsteknisk gren, som önskar få anställning som bensinstationsbiträde, kan välja ett tillval av lämpligt antal veckotimmar yrkesteknik från fordonsmekanisk gren. Även omvända vägen är tänkbar, då alltså elev i fordonsmekanisk gren väljer distributionstekniska ämnen. Ex. 4 Elev vid verkstadsmekanisk gren, variant för bänkarbete, som önskar utbilda sig till ortopedmekaniker torde ha nytta av att välja lämpligt antal timmar bland ämnena anatomi, fysiologi och vårdkunskap på konsumtions- och vårdteknisk linje, grundläggande yrkesteknik på träteknisk linje eller plastkemi. Även här måste göras samma avvägning rörande målsättningen som anges under ex. 2. En av de fördelar med det fria tillvalet som YB uppehållit sig vid i sitt principbetänkande utgör tillvalets möjligheter att öppna vägar för elev i en yrkesutbildande linje mot årskurs 2 i gymnasieskolans tvååriga mera allmänteoretiska linjer inom motsvarande sektor. Med dagens terminologi innebär detta övergång från yrkesskola till fackskola. Innan YB lämnar konkreta exempel på sådan övergång är det angeläget att beröra problemet med på vilket sätt och i vilken utsträckning yrkestekniska kunskaper och färdigheter erhållna i en tvåårig yrkesutbildning skall tillgodoräknas vid övergången till årskurs 2 av den mera allmänteroetiska linjen. YB:s synpunkter belyses bäst genom ett godtyckligt valt exempel. Om en elev i den distributionsoch kontorstekniska linjen vill övergå till årskurs 2 av den ekonomiska tvååriga linjen bör rent formellt bland tillvalsämnena ingå nio veckotimmar företagsekonomi, vilket svarar mot vad eleverna i den ekonomiska linjen inhämtat i sin första årkurs. Mot detta måste emellertid ställas de sammanlagt åtta veckotimmar i samma ämne som eleven i den distributions- och kontorstekniska linjen avverkat. Vidare måste i beräkningen hänsyn tas till att den sistnämnda eleven fördjupat sina kunskaper genom samplanerade studier i distributionsteknik, varukännedom och arbetsteknik. Omräkningsproblem av det slag som här skisserats måste enligt YB förekomma vid varje övergång från yrkesutbildande linje till tvåårig allmänteoretisk linje

24 inom gymnasieskolan och det är därför av vikt att åt skolöverstyrelsen uppdras att utforma bestämmelser om i vilken utsträckning yrkestekniska kunskaper och färdigheter inhämtade i yrkesutbildande linjer skall kunna tillgodoräknas vid sådan övergång som här avses. Sådana bestämmelser måste enligt YB även öppna möjligheter för individuell prövning av elevernas kunskaper. Det är synnerligen viktigt att ett slaviskt räknande av veckotimmar icke får förekomma vid bedömandet av möjligheter till övergång. Övergången till de tvååriga allmänteoretiska linjerna i gymnasieskolan kan som regel inte helt klaras med hjälp av det till tolv veckotimmar maximerade tillval, som YB föreslår i sitt principbetänkande. I varje fall torde det uppstå svårigheter vid övergång inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn. I sådana fall, då de tolv veckotimmarna ej räcker till, blir det nödvändigt att, på det sätt YB tidigare nämnt, eleverna erbjudes komplettering även genom deltidskurser. De överväganden YB gjort i denna fråga leder fram till följande konkreta förslag till valkombinationer för de olika linjerna. För elev inom YB:s sociala sektor, som valt både engelska och samhällskunskap som allmänna ämnen, behöver det fria tillvalet omfatta historia (2 vtr), psykologi (2), konsumentkunskap (2), biologi (2) och musik eller teckning (2) eller sammanlagt 10 vtr. För elev som inte valt samhällskunskap i årskurs 1 bör det fria tillvalet omfatta även fyra veckotimmar av detta ämne, vilket medför sammanlagt fjorton timmar fritt tillval. Denna ogynnsamma situation motverkas dock i flera fall av att i såväl konsumtions- som vårdteknisk gren ingår varierande mängder konsumentkunskap och psykologi, vilka bör tillgodoräknas. Eventuella luckor i kunskaperna kan avhjälpas genom stödundervisning sedan eleven vunnit inträde på den tvååriga sociala linjen. Tid härför kan t. ex för elev som läst engelska i den ursprungliga linjen tas från detta ämne, eftersom detta läses i sex veckotimmar i den yrkesutbildande linjens årskurser 1 och 2 men endast tre veckotimmar i den tvååriga sociala linjens årskurs 1. Elev som avser att fortsätta på den ekonomiska tvååriga linjen och som i årskurs 1 av distributions- och kontorsteknisk linje valt både engelska och samhällskunskap måste räkna med komplettering av psykologi (2) och matematik eller stenograi (3) dvs. sammanlagt 5 vtr fritt tillval. Har eleven inte valt samhällskunskap i årskurs 1 tilkommer ett fritt tillval av två veckotimmar i detta ämne, eller sammanlagt sju veckotimmar fritt tillval. Vidare måste här en avräkning ske i ämnet företagsekonomi på det sätt YB tidigare i detta avsnitt föreslagit. Det fria tillvalet måste även kompensera det tillval som eleverna i den tvååriga linjen gjort i sin första årskurs — sammanlagt sex veckotimmar — men här måste dock inhämtade kunskaper i t. ex. kontorsteknik och matematik vara till nytta vid övergången. Som redan nämnts kommer övergången till den tekniska tvååriga linjen att orsaka en del svårigheter för den enskilde eleven. Det fria tillval, som enbart ett studium av timplanerna för avlämnande och mottagande linjer ger uppgift om, skulle behöva omfatta matematik (6), fysik (4), kemi (2) och tekniska ämnen (13) eller sammanlagt 25 veckotimmar.

25 Det torde vara realistiskt att räkna med att det fria tillvalet i första hand kommer att omfatta ämnena matematik, fysik och kemi, vilket för sökande till maskin-, byggnads- och eltekniska grenar innebär sammanlagt tolv veckotimmar. Återstående kompletteringsbehov av tretton veckotimmar tekniska ämnen måste därför regleras dels genom att en vägning sker av de i den yrkesutbildande linjen inhämtade kunskaperna och färdigheterna i yrkesteknik, dels genom att eleven erbjudes kompletterande studier i form av deltidskurser. Den nyssnämnda avvägningen försvåras av dels olikheterna mellan olika grenar (yrken), dels den varierande graden av integrering mellan arbetsteknik och fackteori i den avlämnande linjen/grenen. Trots detta måste avvägningen ske och de bestämmelser härom, som YB tidigare berört och som det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utarbeta, blir alltså av särskilt värde för övergången inom den tekniska sektorn. I en beskrivning av det fria tillvalet bör också framhållas att de möjligheter i olika avseenden som detta tillval medför för enskilda elever också bör öka attraktiviteten i de yrkesutbildande linjerna och verka befrämjande på rekryteringen till dem. En sådan breddning av underlaget bör rimligen tillföra avnämarna allt bättre medarbetare samtidigt som det skapar bättre underlag för urval för vidareutbildning till exempelvis arbetsledande funktioner inom företag och institutioner. I detta sammanhang vill YB också framhålla en annan sak, som visserligen ej tillhör det fria tillvalet i egentlig mening men är av stor betydelse för övergång mellan olika linjer i gymnasieskolan. Det är viktigt, att elev, som gått 1—2 år i gymnasium eller fackskola (enligt nuvarande terminologi) och önskar övergå till linje tillhörande nuvarande yrkesskola, i yrkesskolan slipper deltaga i vissa allmänna ämnen och i stället får flera veckotimmar yrkesteknik. Sammanfattningsvis vill YB ännu en gång framhålla betydelsen av det fria tillvalet samtidigt som YB understryker vikten av att tillvalet grundas på en realistisk yrkes- och studierådgivning.

1.4.2 Skolans arbetstider YB har i sitt principbetänkande (kapitel 12) behandlat frågor som sammanhänger med skolans arbetstid — läsår, veckotimtal och lektionstider. Vad YB där anför kan sammanfattas sålunda. Till en början uttalar YB att den hittillsvarande åtskillnaden mellan praktisk och teoretisk utbildning, som bl. a. utgjort grunden för den uppfattningen att teoretiska studier utsätter eleverna för större fysiska och psykiska belastningar än de praktiska, inte grundar sig på fakta och därför bör försvinna. Då denna åtskillnad emellertid f. n. betyder ett väsentligt högre veckotimtal och även längre läsår för s. k. praktiska linjer än för mera teoretiska och en nedräkning av tiden för de förstnämnda linjerna till paritet med de sistnämnda skulle medföra en alltför drastisk nedskärning av undervisningstiderna för de yrkesutbildande linjerna, föreslår YB endast ett första steg till sådan utjämning. YB uttrycker detta så att för

26 linjer med mindre än 6 veckotimmar arbetsteknik veckotimtalet sätts till 35, för linjer med 6—10 veckotimmar arbetsteknik till 36, för linjer med 11—20 veckotimmar arbetsteknik till 37 och för övriga linjer till 38 veckotimmar. Det är emellertid önskvärt att utbildningen i de av YB föreslagna linjerna under hand får en sådan utformning och en sådan effektiviserad metodik, att veckoarbetstiden slutligen kan göras lika för alla linjer inom den av YB föreslagna gymnasieskolan. Beträffande läsårets längd ansluter sig YB i sitt principbetänkande helt till uppfattningen att denna bör vara samma för alla gymnasieskolans linjer. Läsårets placering i kalenderåret diskuteras i YB:s första betänkande bl. a. med hänsyn till möjligheterna att ersätta nuvarande uppdelning i två terminer med ett tredelat läsår. YB finner visserligen att en sådan indelning av läsåret för vissa utbildningar skulle erbjuda fördelar i jämförelse med nuvarande ordning, men anser sig samtidigt förhindrad att föreslå en övergång till sådant tredelat läsår framför allt med hänvisning till att detta system inte åtminstone f. n. kan tillämpas på alla eller ens på flertalet linjer. Om sålunda YB accepterar ett läsår indelat i två perioder (terminer) är YB emellertid mera skeptisk inför den traditionella förläggningen av detta läsår med början i augusti och avslutning i juni. YB anför bl. a. arbetsmarknadspolitiska skäl för att läsåret även med fördel kunde helt följa kalenderåret och att arbetsmarknaden därigenom inte behövde täcka huvuddelen av sin årsrekrytering kort före semesterperioden. I samband härmed diskuterar YB i sitt principbetänkande även frågan om kontinuerlig intagning och utsläpp under hela läsåret. YB anser sig bl. a. av hänsyn till arbetet inom den integrerade gymnasieskolan inte för närvarande kunna generellt förorda en kontinuerlig intagning. Inte heller kan YB föreslå att utbildningen vid de yrkesutbildande linjerna regelmässigt baseras på intagning såväl höst- som vårtermin, men anser dock att skolmyndigheterna energiskt bör eftersträva ett sådant system där det är önskvärt och visar sig möjligt att genomföra. Enligt YB:s mening bör ett dylikt system allvarligt övervägas för hela gymnasieskolan. I vad avser lektionstiderna anser YB i sitt första betänkande att dessa bör ansluta sig till vad som gäller för övriga gymnasiala skolformer. Detta betyder bl. a. att hittillsvarande system med 60-minuterslektioner i arbetsteknik (yrkesarbete) försvinner. Dock hävdar YB avslutningsvis i kapitel 12 att skolstyrelsen kan föreskriva, att lektioner i arbetsteknik i inbyggda skolor skall kunna omfatta 60 minuter. Under den tid som YB:s läroplansarbete pågått har Skolarbetstidsutredningen avgett sitt betänkande Skolans arbetstider (SOU 1967:14). De överväganden rörande skolans arbetstider — läsår, veckotimtal och lektionstider — som där framlägges kan sammanfattningsvis redovisas sålunda. Skolarbetstidsutredningen uttalar beträffande läsåret, att »utvecklingen mot ett odelat läsår bör främjas». Detta innebär att eleverna får en jämnare belastning och större arbetsro och att lärarna befrias från en del arbetsuppgifter, som nu åvilar dem vid höstterminens slut. Detta innebär inte att uppehållet i skolarbetet i

27 samband med jul- och nyårshelgerna försvinner, men det uppleves mera som ett lov under ett sammanhållet läsår än som en skiljegräns mellan två relativt fristående delar av detta läsår. Utredningen har också behandlat frågan om ett tredelat läsår. Den anser dock att en sådan indelning innebär en utveckling i fel riktning och anför såväl klimatologiska som administrativa skäl härför. Däremot anser utredningen att läsårets förläggning bör kunna variera med hänsyn till av skolortens läge betingade klimatförhållanden, arbetstids- och semesterutläggning m. m. Det läsår utredningen föreslår skall omfatta 40 veckor med 280 dagar, av vilka 172 utgör egentliga undervisningsdagar. Beräkningen inkluderar fria lördagar under hela läsåret. Vid beräkningen av arbetsveckan — veckotimtalet — utgår utredningen från en lektionslängd av 40 minuter såsom grundläggande tidsenhet och kommer därifrån fram till en arbetsvecka om fem dagar med sammanlagt 35 timmar. Måttsenheten för rasterna föreslås vara tio minuter. I samband härmed behandlar utredningen frågan om läsdagens planering och refererar till pågående försök anordnade av skolöverstyrelsen med slopad lektionsindelning. Vid dessa försök omräknas timplanens timtal i 60-minuterslektioner, vilka uttryckes i enheter om 30 minuter. Dessa enheter sammanlägges alltefter behov till sammanhängande arbetspass. I utredningen förekommer ett exempel på sådan organisation av läsdagen hämtat från årskurs 6, där arbetsdagen skulle kunna få följande utseende: ett arbetspass mellan klockan 9 och klockan 11 omfattande (4 X 30) 120 minuter, måltidsrast omfattande (2 X 30) 60 minuter, ett arbetspass om (3 X 30) 90 minuter, en rast omfattande 30 minuter samt därefter ett avslutande arbetspass om (3 X 30) 90 minuter. Arbetsdagen kommer därvid att omfatta tiden mellan klockan 9 och klockan 15.30. Mot bakgrunden av dels det nu avslutade läroplansarbetet, dels de överväganden och förslag som Skolarbetstidsutredningen framlagt, vill YB nu anföra följande synpunkter på skolans arbetstider. Skolarbetstidsutredningens betänkande har på vedertaget sätt överlämnats till ett stort antal myndigheter, organisationer och andra för yttrande. Även YB har att yttra sig över utredningens förslag. YB har emellertid redan i sitt principbetänkande ägnat yrkesskolans arbetstider stort intresse och gjort en hel del uttalanden och förslag i frågan. Huvudpunkten av vad YB därvid uttalat och föreslagit kan i korthet sammanfattas sålunda. En bärande princip i allt YB:s arbete har varit de moderna och enligt YB:s mening riktiga integrationssträvandena. Utifrån olika synpunkter på verkningarna av denna princip kom YB fram till den uppfattningen, att inom det gymnasiala området enhetlighet och samordning skall eftersträvas i fråga om läsårets längd och antal minuter per lektion. YB föreslog därför samma läsårslängd för yrkesskolan som för gymnasiet och fackskolan »eller för närvarande 39 veckor». I fråga om inbyggd skola borde dock länsskolnämnden kunna medgiva att läsåret gives annan längd. I fråga om lektionstimmarnas längd föreslog YB ett slopande av nuvarande 60-minuterslektioner i arbetsteknik och en övergång till 45- och 40-minuterslektioner i samtliga fall.

28 När det gällde att bestämma antalet veckotimmar i framtidens yrkesutbildning accepterade YB för sin del helt gymnasieutredningens överväganden i samband med dess diskussion kring ungdomens arbetsbelastning, i vilken bl. a. konstaterades att skolan icke kan beträffande arbetstiden isoleras från samhällslivet i övrigt. Inom samhällslivet har arbetsveckan successivt förkortats. YB ansåg att det vore naturligt att icke pressa ungdomen hårdare än med en arbetsvecka av normalt 40 timmar, »i vilket timtal då självklart bör inräknas både skolarbetstid och tid för hemarbete». YB påpekade att, då fackskolan hade 35 timmar i sina läroplaner, stod där (40 — 35 = ) 5 timmar till buds för hemarbete. Inom yrkesskolan måste all teoretisk utbildning sägas i princip vara lika belastad med hemarbete som den huvudsakliga undervisningen i gymnasiet och fackskolan. Den praktiska undervisningen i yrkesskolan är för närvarande förenad med hemarbete i mycket liten utsträckning. Detta vore dock ej betingat av principiella skäl. Enligt YB:s mening är det från pedagogiska synpunkter lämpligt att även den praktiska undervisningen kompletteras med hemarbete, när så kan ske. Rent principiellt har YB ansett, att den del av den integrerade gymnasiala skolan, som icke utgöres av gymnasiet, bör ha samma veckotimtal. Då detta nyligen bestämts till 35 för fackskolan, bör detsamma i princip gälla för den gymnasiala yrkesskolan. Med hänsyn till den faktiskt bestående variationen i fråga om hemarbete föreslog dock YB i principbetänkandet att den integrerade gymnasiala yrkesskolans veckotimtal i princip skulle bestämmas till 35, men att detta tal skulle bli 36 för kurser, som hade 6—10 vtr arbetsteknik, 37 för kurser, som hade 11—20 vtr arbetsteknik, och 38 för kurser, som hade mer än 20 vtr arbetsteknik. YB diskuterade också ingående frågorna om läsårets placering i kalenderåret och indelningen i terminer. I dessa frågor framförde YB en rad synpunkter, som talade för förändringar i nuvarande förhållanden men framlade inga bestämda förslag. Särskilt ifråga om terminsindelningen fann YB starka skäl för en ändring, nämligen i riktning mot en löpande utbildning så att man hade kontinuerlig intagning och avgång vid yrkesskolorna. Emellertid fann YB efter en vägning av olika synpunkter det ej lämpligt och ej heller genomförbart med en bestämmelse om att intagning och avgång ovillkorligen skall ske minst två gånger årligen vid yrkesskolorna. Men YB föreslog en stark rekommendation till skolmyndigheterna att genomföra en dylik anordning överallt där den önskas och visar sig möjlig att genomföra. Det här återgivna från YB:s principbetänkande visar att YB på en rad viktiga punkter redan gjort klara uttalanden och förslag i fråga om skolans arbetstider. Dessa ansluter sig i huvudsak till de förslag som framförts av skolarbetstidsutredningen. YB har också i sitt läroplansarbete utgått från dessa ovan redovisade ståndpunkter. Beträffande veckotimtalet har YB redan uttryckt den meningen, att detta bör anpassas till övriga linjer inom gymnasieskolan och alltså utgöra 35 timmar per arbetsvecka. Av särskilda och i principbetänkandet redovisade skäl presenterar YB dock i detta betänkande läroplaner med veckotimtal varierande mellan 36 och 38 veckotimmar. YB anser det emellertid högst sannolikt, att en förbättrad metodik, ökad produktion av moderna läromedel etc, mera målinriktad lärarutbildning osv. skall göra det möjligt att successivt anpassa veckotimtalet till vad som gäller för övriga linjer i gymnasieskolan. Under tiden torde det inte medföra några större svårigheter att öka de fem arbetsdagarna i skolveckan med de 1—3 veckotimmar, med vilka YB:s läroplaner f. n. överskrider veckotimtalet för övriga gymnasiala skolformer. I sammanhanget bör dock observeras att i de fall undervis-

29 ningen bedrives i inbyggd form eller vid externa arbetsobjekt utanför skolan i samverkan med företag/institutioner, skall veckotimtalet efter skolstyrelsens bestämmande anpassas till den arbetsvecka, som tillämpas vid företaget eller institutionen. Vägledande för YB:s förslag beträffande skolans arbetstider har varit kravet på likställighet i dessa avseenden mellan den föreslagna gymnasieskolans samtliga linjer. Detta krav vidhåller YB alltfort. Även om YB sålunda hävdar att samtliga elever inom gymnasieskolan skall ha samma arbetstider, innebär detta inte att YB i och för sig anser de nu gällande eller föreslagna reglerna angående läsårets längd och veckotimtalet lämpligast. YB anser tvärtom att frågan om arbetstider etc. för hela gymnasieskolan bör bli föremål för särskild utredning och att det är angeläget att en sådan kommer till stånd snarast.

1.4.3 Elevantalet I sitt principbetänkande uttalar YB att hittillsvarande bestämmelser rörande elevantal i heltidskurser bör kunna gälla även i fortsättningen. Vidare anser YB att behovet av mindre elevgrupper i vissa inlärningssituationer — utbildningsbyggen etc. — kan tillgodoses inom ramen för nuvarande bestämmelser. Läroplansarbetet liksom även arbetet med vissa pedagogiska och metodiska frågor har emellertid givit YB anledning att nu framföra delvis ändrade synpunkter på elevantalet i heltidsundervisning. En tillämpning av den moderna pedagogiken och de läromedel som redan börjat komma fram men kan förväntas i allt mer ökande omfattning gör det nödvändigt och möjligt att variera storleken av elevgrupperna inom betydligt vidare gränser än vad nu gällande bestämmelser för yrkesundervisningen ger utrymme för. Sådan undervisning i klasser/grupper av varierande storlek är redan föremål för försöksverksamhet inom landet och har sedan några år tillämpats på flera håll i utlandet. YB finner det angeläget att det för yrkesutbildningen utfärdas sådana bestämmelser rörande elevantalet att klassen/gruppen inte ges en för hela utbildningstiden fixerad storlek, utan att variationer kan ske med hänsyn till varierande inlärningssituationer, elevmaterial, tillgång på läromedel och lärare etc. I varje fall bör snarast den nu pågående försöksverksamheten utsträckas till att avse relativt stora delar av vår nuvarande yrkesundervisning. YB avser även att i sitt kommande betänkande rörande lärarnas utbildning och fortbildning i läroplanerna härför infoga sådana moment som avser att göra lärarna bättre skickade att utnyttja de ökade resurser som undervisningen i klasser/grupper med varierande storlek, lagundervisning etc. medför. Därest bestämmelserna för elevantalet i de yrkesutbildande linjerna inom gymnasieskolan av olika skäl — t. ex. för beräkning av statsbidrag — anses böra utformas med fasta tal, bör till dessa fogas kommentarer och anvisningar avseende skolledares och lärares möjligheter att inom en given ram variera gruppstorlekarna med hänsyn till varierande inlärningssituationer etc.

30 1.4.4 Prövotid I skolstadgan sägs att »för inträde i kurs må enligt riktlinjer som utfärdas av överstyrelsen uppställas krav på prövotid om högst en termin». Denna prövotid är i första hand ett instrument för lärare och skolledning med vars hjälp uppenbart olämpliga elever kan skiljas från en påbörjad utbildning. Eleven har nämligen möjlighet att när som helst avbryta sin utbildningsgång — i vissa fall dock först efter föräldrarnas medgivande. YB är medveten om att prövotidsinstitutionen ibland varit till nytta. Men tillämpningen av institutionen har varit relativt sparsam. Detta torde närmast bero på svårigheterna att inom den föreskrivna ofta mycket korta tiden med tillräcklig säkerhet kunna bedöma elevens förutsättningar för fortsatta studier. Ett införande av den av YB föreslagna gymnasieskolan medför också enligt YB ändrade förutsättningar för en tillämpning av en särskilt föreskriven prövotid. Bland annat medför de föreslagna breddade blockutbildningarna en ökad möjlighet för enskild elev att pröva sig fram inom blocket för att först efter någon termin behöva bestämma sig för en specialisering. En annan konsekvens av gymnasieskolans införande blir önskvärdheten av att alla linjer i skolan arbetar under samma betingelser och att intagningen av elever göres villkorlig i några linjer men inte i andra. YB föreslår därför att prövotiden slopas för alla linjer inom gymnasieskolan. I samband härmed finner YB skäl att återigen framhålla vikten av att yrkes- och studievägledningen effektiviseras. Härigenom minskar ytterligare risken för felval av enskilda elever.

1.4.5 Timmar till förfogande YB har i sitt principbetänkande, bl. a. i kapitel 15, uttalat sig för att i timplanerna för de yrkesutbildande linjerna en veckotimme i årskurs 1 skall vara Timme till förfogande. Samma slag av »reservtid» förekommer i läroplanerna för gymnasium och fackskola. I den sistnämnda sägs följande om användningen etc. av Timme till förfogande. Det är av stort värde att skolan kan mer fritt disponera någon tid dels för sådana moment som visserligen återkommer år från år men vilkas omfattning och inplacering i studiegången inte bör fastställas alltför detaljerat, dels för sådana uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden. Timmar till förfogande ger denna möjlighet. Timmarna, som placeras på schemat, skall användas för verksamhet som inte har karaktären av ämnesundervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de på läroplanen upptagna ämnena. De speciella ändamål för vilka timmar till förfogande skall användas utgör: studieorientering vid studiernas början

31 studieteknisk rådgivning yrkesvalspsykologi studie- och yrkesorientering inför valet av linje och gren i årskurs 2 röst- och talvård samordningsprogram yrkes- och arbetsmarknadsorientering Timmarna skall också användas för lokal anpassning av verksamheten. Under dem kan t. ex. beaktas näringslivsproblem aktuella i en viss bygd eller ges information om samhälleliga problem. Vidare kan aktuell internationell orientering tas upp. De ger också möjlighet att i undervisningen infoga orientering i trafikfrågor och skapa utrymme för t. ex. teater- och musikföreställningar. De skall även användas för sexualundervisningen i fackskolan. Fördelningen på årskurser bör för varje särskild skolenhet avgöras av den eller dem som handhar undervisningen. Sexualundervisningen bedrivs i enlighet med de anvisningar som ges av skolöverstyrelsen. Skolan har frihet att självständigt utnyttja tiden för timmar till förfogande för ändamål utöver dem som speciellt nämnts. För att denna frihet skall kunna utnyttjas behöver — trots schemaläggningen — timmarna inte fördelas jämnt över läsåret utan kan koncentreras till de tillfällen då de bäst behövs. Med denna uppläggning är det lämpligt att under vissa timmar till förfogande beroende på arbetets karaktär kunna sammanföra eleverna i stora avdelningar, t. ex. så att alla elever i en årskurs deltar. Vid andra tillfällen bör verksamheten kunna organiseras för arbete i små grupper. YB föreslår att de anvisningar som gäller för fackskolan och som ovan citerats också får gälla för de yrkesutbildande linjer för vilka YB i detta betänkande presenterar läroplaner. Dock är det naturligt att yrkes- och arbetsmarknadsorientering hänföres till ämnet Arbetslivsorientering. För elever som emellertid avgår från gymnasieskolan redan efter årskurs 1 — t. ex. sjukvårdsbiträden — torde det vara lämpligt att redan i årskurs 1 använda Timme till förfogande för vissa delar av arbetslivsorienteringen.

1.4.6 Inspektörer för yrkesutbildningen Gymnasieutredningen (GU) föreslog i sitt betänkande inrättande av en fackinspektion med uppgift att bedöma undervisningen och dess resultat. Den borde också ge möjlighet till sådan ämnesinformation och diskussion som främjade gymnasiets verksamhet. Den viktiga ekvivaleringsuppgiften borde bevakas bl. a. genom att fackinspektörerna följde undervisningen. Inspektörerna borde enligt GU:s mening också ägna uppmärksamhet åt skolans tillgång på utrustning och hjälpmedel. En viktig uppgift för dem vore vidare att hålla ämneskonferenser. Inspektörerna borde enligt GU:s förslag rekryteras bland universitets- och högskolelärare, representanter för näringsliv och allmän tjänst samt gymnasierektorer och gymnasielärare. Det borde finnas heltidstjänstgörande inspektörer med särskilda förordnandetjänster men även deltidsarbetande eller sådana som under ledighet från annan tjänst inträdde för kortare perioder. Då de heltidstjänstgörande

32 inspektörerna av organisatoriska skäl (läsårets längd etc.) inte kunde tjänstgöra i egentlig inspektionsverksamhet hela året, föreslog GU att de även skulle tilldelas vissa andra uppgifter inom undervisningsväsendet. GU ansåg det önskvärt att man uppnådde en viss decentralisering av stationeringen. Stationeringsort för fackinspektör borde i varje särskilt fall fastställas av skolöverstyrelsen. Enligt GU:s beräkningar erfordrades fackinspektörer till ett antal motsvarande 35 heltidstjänster. GU föreslog att 15 av dessa skulle vara förordnandetjänster på heltid. Tjänsteinnehavarna borde ha titeln gymnasieråd och vara placerade hos skolöverstyrelsen. Därutöver borde på tio tjänster för minst ett halvår förordnas gymnasierektorer och gymnasielärare i aktiv tjänst. Återstående tio tjänster borde uppdelas på kortare förordnande för universitetslärare samt företrädare för allmän tjänst och näringsliv. Om man räknade med att förordnandeperioden för sistnämnda grupp bleve i genomsnitt tre veckor, bleve antalet sådana fackinspektörer ungefär 100. Kostnaderna för en organisation av denna omfattning uppskattade GU till 2,4 milj. kronor omkring år 1970. Departementschefen uttalade i Kungl. Maj:ts proposition 1964:171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. sin anslutning till GU:s förslag om inrättande av en fackinspektion men föreslog att inspektörens titel skall vara gymnasieinspektör. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. För närvarande finns vid skolöverstyrelsen 22 gymnasieinspektörer, av vilka 15 innehar förordnande på sex år och sju på sex månader. De skäl som GU framfört för inrättande av en fackinspektion, såsom t. ex. angelägenheten av ekvivalering av undervisningen inom ett och samma område i olika gymnasieskolor, är giltiga även för de yrkesutbildande linjerna. I vad avser elevantalet är dessa linjer helt jämförbara med nuvarande gymnasiets. Härtill kommer att yrkesutbildningen inte enbart representerar en betydligt mera differentierad skolform än övriga gymnasiala skolformer, utan även att utbildningens innehåll är föremål för en betydligt snabbare förändring än vad som gäller för andra utbildningsvägar. Svårigheterna att garantera en för hela riket jämförbar utbildning inom de olika yrkesutbildande linjerna är sålunda mycket stora och utgör ett särskilt skäl för att inrätta en yrkesutbildningens fackinspektion. Samtidigt utgör det ett skäl för att åtminstone till en början begränsa heltidsförordnandena och i stället i större utsträckning utnyttja möjligheterna till att anlita lämpliga personer på kortare förordnanden. YB skulle med hänsyn till det sagda egentligen vara beredd att i detta sammanhang föreslå tillskapandet av en fackinspektion även för de yrkesutbildande linjerna i gymnasieskolan. Emellertid synes frågan om inrättande av en fackinspektion på ett alldeles särskilt sätt sammanhänga med de avnämarnas insatser för yrkesutbildningens innehåll och genomförande, som YB för närvarande behandlar i en särskild arbetsgrupp (jfr avsnitt 1.4.7). Det är enligt YB:s mening naturligt att den uppföljning av utbildningen som en inspektion av här angivet slag skulle innebära infogas i de övriga överväganden och förslag rörande samarbetet mellan avnämarna och skolan, som YB avser att redovisa i annat sammanhang senare.

33 1.4.7 Samarbetet mellan skolan och avnämarna I direktiven framhålls som en väsentlig uppgift för YB att utreda dels hur stor del av yrkesutbildningen som skall äga rum inom företagen/institutionerna, dels hur denna utbildning bör organiseras, dels hur yrkesutbildningen överhuvudtaget på bästa sätt skall anpassas till avnämarnas föränderliga krav. I sitt arbete med det första betänkandet kunde YB av olika skäl inte göra dessa frågor till föremål för någon mera genomgripande analys. Som en av svårigheterna härför framstod bristen på läroplaner som skulle kunna visa t. ex. vilken utbildning som borde bedrivas i skolmässiga former och hur stor del som därefter skulle överlämnas åt avnämarna att klara. Under läroplansarbetet har YB gång efter annan kommit i kontakt med problem som härrör sig från frågor i samband med samarbetet mellan skolan och avnämarna. Bl. a. kan här nämnas behovet av yrkesanalyser, definitioner på anspråksnivåer i utbildningen osv. Vidare bör framhållas frågor som sammanhänger med anskaffande av externa arbetsobjekt såsom exempelvis utbildningsbyggen. YB har funnit att alla de frågor och problem som föreligger avseende samarbetet mellan skola och avnämare är av sådan omfattning och vikt, att de bör göras till föremål för en särskild och noggrann undersökning. YB har därför inom sig tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift bl. a. att framlägga förslag till hur nyssnämnda samarbete skall organiseras liksom även till hur kostnaderna för yrkesutbildningen rimligen bör fördelas mellan stat, kommun och avnämare. YB:s överväganden och förslag i dessa avseenden beräknas föreligga under våren 1968.

1.5 NÅGRA SYNPUNKTER PÄ ENSKILDA LÄROPLANER 1.5.1 Konsumtions- och vårdteknisk linje YB framlägger i detta betänkande dels läroplan för en konsumtions- och vårdteknisk linje med en för de konsumtions- och vårdtekniska grenarna gemensam första termin, dels läroplaner för konsumtionsteknisk linje och vårdteknisk linje utan denna gemensamma basutbildning. Anledningen till detta förfarande har redan berörts i avsnitt 1.3. Därutöver kan sägas att ett framläggande av de alternativa läroplanerna i och för sig utgör en komplettering av YB:s eget läroplansarbete. YB har nämligen i sitt principbetänkande framhållit vikten av att utbildningsorganisationen göres flexibel med anpassning bl. a. till lokala förutsättningar i vad avser elevtillgång, lokaler etc. De förslag till utbildningsblock som YB framlägger i sitt första betänkande vill dels konkretisera den redan i direktiven angivna önskvärdheten av breddad grundutbildning, dels utgöra exempel på de principer om breddad utbildning organiserad i block som YB utvecklar i principbe2

Yrkesutbildningen

tänkandet, dels också visa hur långt man rimligen bör kunna gå i uppbyggnaden av utbildningsblock. YB har också uttalat som självklart att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att för varje gymnasieort fastställa storleken av blocken och därmed också deras innehåll. Utbildning av personal för restauranger och för storhushåll behandlas i läroplanen för konsumtions- och vårdteknisk linje (4.2), i läroplanen för livsmedelsteknisk linje (6.7) samt i alternativ läroplan för konsumtionsteknisk linje (7.1). YB vill härom anföra följande. Förläggningen till den livsmedelstekniska linjen av utbildning av personal för restaurang och för storhushåll bygger på den förutsättningen, att de senare årens strukturförändringar inom nämnda områden kommer att medföra en alltmer markerad övergång från hantverksmässig produktion till modern industriell sådan med en maskinell utrustning liknande den som förekommer inom livsmedelsindustrin. Från den arbetsgrupp som utarbetat läroplanerna för den konsumtionstekniska grenen av konsumtions- och vårdteknisk linje samt för den alternativa konsumtionstekniska linjen har anförts synpunkter som talar för att även om stora delar av livsmedelsdistributionen kommer att centraliseras till stora enheter med karaktär närmast av industriell verksamhet, det ändå förefaller sannolikt att mindre enheter kommer att bestå och kanske rent av öka i antal. Av det ovan anförda framgår att det finns skäl att föreslå att samtliga utbildningsvägarna för blivande personal i restauranger eller i storhushåll hålles öppna.

1.5.2 Maskin- och elteknisk linje Det förslag till maskin- och eltekniskt block som YB lämnat i sitt principbetänkande och som här konkretiseras genom förslag till läroplan (6.1), vill på det sätt som berörts i avsnitt 1.5.1 visa hur långt man rimligen kan gå i sammanläggning av närbesläktade utbildningar. Alldeles uppenbart kräver ett block av denna dimension ett ganska stort elevunderlag, större än vad som står till buds på alla tänkta gymnasieskolorter. Att blocket för sådana orter med mindre elevunderlag måste ges en annan utformning med t. ex. minskad bredd i basutbildningen, synes YB helt naturligt. De alternativa läroplaner som ingår i detta betänkande i avsnitten 7.3—7.5 utgör exempel på sådana block med minskad bredd i den gemensamma basutbildningen.

1.5.3 Försöksverksamhet med vissa linjer De läroplaner som YB framlägger för livsmedelsteknisk linje (6.7), processteknisk linje (6.8) och linje för grafiska yrken (6.15) utgör också goda exempel på den blockutbildning, som YB i sitt första betänkande dragit upp principerna för. Förslagen sammanför grundläggande moment i likartade arbetsfunktioner utan hänsyn

till inom vilka branscher eller yrken dessa traditionellt anses höra hemma. Som en följd härav får de grundläggande avsnitten en bredd som omspänner ett flertal yrken för vilka man f. n. har helt skilda utbildningar. De har också kommit att omfatta yrken för vilka utbildning på grund av små rekryteringsbehov överhuvud taget inte har kunnat anordnas. Denna nya syn på uppbyggnaden av en utbildning, som innebär att man frigjort sig från tidigare bransch- och yrkestänkande, gör att några erfarenheter från någon liknande utbildning inte föreligger. Denna brist har visat sig speciellt besvärande vid konstruktion av läroplanen för yrkestekniken. Skall målet för yrkestekniken uppnås måste detaljerade metodiska anvisningar fogas till planen. Breddningen innebär också att en stor del av den grundläggande utbildningen måste få en laborativ karaktär. Huvuddelen av ämnet måste därvid inriktas mot att genom praktiska försök skapa förståelse för de grundläggande processer som i olika kombinationer tillämpas inom de olika yrken som linjerna syftar mot. YB föreslår därför att yrkesutbildningen i enlighet med här berörda läroplaner blir föremål för en försöksverksamhet med i första hand de grundläggande delarna i de föreslagna linjerna. Målet för försöksverksamheten bör vara att skapa metodiska anvisningar, med vars hjälp de uppställda målen kan uppnås. Försöksverksamheten måste också inriktas mot att utprova lämpliga lokaler och utrustningar. Även den i avsnitt 4.1 föreslagna estetiska linjen bör bli föremål för försöksverksamhet. YB utvecklar särskilda skäl härför såsom inledning till nämnda läroplansförslag.

1.5.4 Urmakarlinje I avsnitt 6.17 presenterar YB förslag till läroplan för urmakarlinje med en utbildning omfattande tre årskurser. Till YB har dessutom inlämnats förslag till sådan utbildning fördelad på fyra år med växelverkan mellan skola och företag. Då emellertid frågan om organisationen m. m. av sådan utbildning avses bli behandlad i den särskilda arbetsgruppen för samarbetet mellan avnämare och skola (avsnitt 1.4.7) har YB inte tagit ställning till detta fyraåriga alternativ.

36 KAPITEL 2

Pedagogiska och metodiska frågor 2.1

INLEDNING

Den svenska gymnasiala yrkesutbildningen försiggår till övervägande del i av samhället ordnade och upprätthållna skolor. Bl. a. på grund härav har det varit naturligt, att pedagogiska synpunkter från det allmänna skolväsendet tillämpats inom yrkesutbildningen. Detta har också varit logiskt riktigt, eftersom gränsen mellan de två slagen av utbildning varit och är mycket flytande och dessutom i yrkesutbildningen i regel alltid ingått undervisning i ämnen av samma slag som inom det allmänna skolväsendet. Emellertid är det ett faktum och ett för yrkesutbildningen grundläggande drag, att den också är särpräglad, främst i den praktiska delen. Det är därför nödvändigt, att de pedagogiska och metodiska frågorna inom yrkesutbildningen blir föremål för särskilt intresse. Så har även i viss utsträckning skett under lång tid och i olika sammanhang. Tyvärr har de ägnats för litet intresse, särskilt inom den vetenskapliga forskningen. Ett icke ringa intresse har yrkesutbildningens pedagogiska och metodiska frågor rönt bland de inom denna utbildning arbetande skolledarna och lärarna. Ett antal artiklar i dylika frågor har också producerats under årens lopp och tryckts i olika tidskrifter och böcker. Ett mera målmedvetet studium av frågorna har förekommit bland utbildningsledare och andra inom vissa företag och organisationer inom näringslivet. Att få en sammanfattande bild av vad som på olika håll gjorts på detta viktiga fält är emellertid mycket svårt. Vid ett genomförande av YB:s förslag i principbetänkandet SOU 1966: 3 om framtidens yrkesutbildning blir de pedagogiska och metodiska frågorna viktigare än någonsin förut. Förbättringar i fråga om pedagogiken och metodiken torde många gånger bli en nödvändig förutsättning för att det avsedda utbildningsmålet skall uppnås inom den tid som står till buds. YB har av skäl som nu anförts och som kommer att anföras nedan under 2.2 och 2.4 funnit det angeläget att ägna ett kapitel av läroplansbetänkandet åt yrkesutbildningens pedagogiska och metodiska frågor. Avsikten med detta kapitel är att ge en viss beskrivning av det pedagogiska nuläget inom svensk yrkesutbildning, att försöka ge en sammanfattning av de viktigaste synpunkterna på detta område som hittills framförts, att ge en rad synpunkter på önskvärda och möjliga förbättringar i pedagogik och metodik samt att genom ett påpekande av de många olösta frågorna försöka väcka intresse för även vetenskaplig behandling av dessa. På grund av den mycket stora variationen inom yrkesutbildningen kommer vad

som i det följande uttalas att ha större eller mindre aktualitet, beroende på vilket slag av utbildning som närmast åsyftas. Kapitlet torde dock ha stort värde för all yrkesutbildning, icke minst som ett första samlat grepp på alla dessa frågor.

2.2 ALLMÄNNA SYNPUNKTER YB har redan i principbetänkandet (kapitel 16) behandlat vissa pedagogiska och metodiska frågor i yrkesutbildningen. Därvid har i första hand upptagits till behandling sådana problem, som bedömts vara av betydelse för bl. a. undervisningslokalernas utformning och inredning och som sålunda utgjort underlag för ekonomisk bedömning av YB:s förslag om gymnasieskola m. m. Då YB nu behandlar de pedagogiska och metodiska problemen sker det med beaktande av de synpunkter som framkommit från såväl läroplansgrupperna som från den särskilda arbetsgruppen för dessa frågor. Det är emellertid därvid ofrånkomligt att särskilt i vad avser beskrivning av nuläget upprepa åtskilliga av de synpunkter som tidigare framförts i principbetänkandet. De utbildningsmetodiska frågor som YB kommer att behandla i det föreliggande kapitlet avser i första hand yrkestekniken, och då framför allt arbetstekniken och dess speciella metodik. De allmänna ämnenas metodik, det gäller även vissa delar av den fackteoretiska utbildningen, har utförligt behandlats av såväl gymnasie- som fackskoleutredningen. Anvisningarna i dessa sammanhang är ofta lika tillämpbara i den gymnasiala yrkesskolans undervisningssituation som i de båda andra skolformernas. Den ofta strikta uppdelningen i dagens yrkesskolor i å ena sidan det praktiska yrkesarbetet och å den andra den yrkesteoretiska undervisningen är en av de brister som YB är särskilt angelägen att avhjälpa. Integrationen av vissa delar av den fackteoretiska undervisningen med arbetstekniken är därför en utbildningsmetodisk fråga av mycket stor vikt som YB behandlar i detta kapitel. Samtidigt som YB sålunda i stor utsträckning begränsar sin behandling av pedagogiska och metodiska frågor till yrkestekniken, vill YB framhålla att åtskilliga av de problem som belyses i detta kapitel ingalunda är speciella för yrkesutbildningen. Sålunda torde synpunkterna om systematiken i lärostoffsbehandlingen vara tillämpliga inom alla delar av gymnasieskolan liksom även synpunkterna avseende simulatorer och s. k. stationsutbildning. Det förefaller att vara lämpligt, att de pedagogisk-metodiska problemen i gymnasieskolan så långt detta är möjligt får en gemensam behandling. Förutom att detta möjliggör ett mera rationellt utnyttjande av disponibla forskningsresurser, kan det även underlätta kommunikationerna mellan lärarna i olika linjer och grenar av gymnasieskolan. I och med att problemens likhet kan påvisas ter det sig naturligt att också söka gemensamma lösningar.

38 Under rubriken Allmänna synpunkter vill YB också definiera några begrepp, som användes i det följande och som är av betydelse för en riktig förståelse av de framförda synpunkterna och förslagen. De begrepp det här gäller är läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt. Läromedel utgör benämning på läroböcker, kompendier, arbetsinstruktioner, tavelutrustningar, audivisuella hjälpmedel, kartor, planscher, modeller m. m., som återfinnes i alla skolformer och inte är särskilt utmärkande för yrkesutbildningen. Yrkesredskap kallas de apparater, verktyg, tillbehör, instrument och maskiner som används i yrkesutbildningen i syfte att hos eleven uppöva sådana färdigheter, att han eller hon därmed omedelbart efter avslutad skolgång kan påbörja en yrkesverksamhet och därav vinna sin utkomst. Yrkesredskapen i utbildningen är vanligen av samma slag som de, som eleven sedermera möter i arbetslivet, men kan också vara utförda exempelvis såsom simulatorer. Arbetsobjekt benämnes föremålen för den kunskapstillämpning och färdighetsövning som förekommer inom yrkesutbildningen. Objekten kan t. ex. vara den svarvade axeln vid utbildning av verkstadsmekaniker eller utbildningsbygget vid utbildning till byggnadsarbetare. Det kan också vara kunden, som blir föremål för elevens uppmärksamhet, eller patienten på sjukhuset. Arbetsobjekten kan indelas i interna och externa arbetsobjekt. Interna arbetsobjekt är sådana som konstruerats speciellt för en viss utbildning och som därför fått en för sitt ändamål väl avpassad pedagogisk-metodisk utformning. Det förhållandet att de konstruerats speciellt för utbildning utesluter icke att de kan utgöra säljbara produkter. Externa arbetsobjekt kan utgöras av t. ex. utbildningsbyggen, reparationsarbeten, legoarbeten, kunder, patienter. Externa arbetsobjekt bör väljas så att de blir i mesta möjliga grad pedagogiskt-metodiskt lämpliga, fastän de ej konstruerats för utbildning. Gränserna mellan dessa begrepp, och särskilt mellan läromedel och yrkesredskap, är flytande. Den hyvel som används i träslöjd är i det sammanhanget närmast att betrakta som ett läromedel, med vars hjälp eleven skall utveckla sin känsla för material och formgivning. Samma hyvel använd av den blivande möbelsnickaren är självfallet ett yrkesredskap, vars rätta handhavande är en väsentlig del i yrkesmannens färdighetsprogram. Samma kan sägas om t. ex. oscillografen använd å ena sidan i en fysiklaboration och å den andra sidan insatt i ett felsökningsprogram av den blivande telereparatören. Även om sålunda gränsen mellan läromedel och yrkesredskap kan vara något flytande, är det viktigt att kunna fastställa när termen yrkesredskap är relevant. Förekomsten av yrkesredskap — och även arbetsobjekt — är signifikativ för all yrkesutbildning, och användningen av yrkesredskapen ställer höga krav på stringens och systematik i inlärningen liksom på uppövandet av säkerhet och snabbhet.

2.3 PEDAGOGISKT-METODISKT NULÄGE

För överväganden om den framtida utvecklingen inom det pedagogiska och metodiska området bör man som bakgrund ha kännedom om nuläget inom området. Detta nuläge avser YB att åskådliggöra genom ett antal exempel, som är så valda, att de ger en viss översikt över samtliga de sektorer, som YB har att behandla i sitt arbete. I anslutning till denna översikt belyser YB de pedagogisk-metodiska problem som förknippas med dagens yrkesutbildning. Åtskilliga av dessa problem föreligger även inom andra områden av yrkesutbildning än det, varifrån exemplet har hämtats, men YB vill inte tynga sin framställning med alltför många hänvisningar mellan linjer och grenar.

2.3.1 Utbildning av vårdpersonal Yrkesutbildningen av vårdpersonal är organiserad i perioder, av vilka några ägnas huvudsakligen åt teoretiska studier, medan andra åter genomföres som praktik på olika vårdinrättningar. Under dessa praktikperioder är eleverna spridda över ett ofta ganska stort geografiskt område, vilket kan försvåra kontakten med läraren i vårdyrkesutbildningen. Ett förhållande som har både positiva och negativa effekter på utbildningsresultatet utgör bundenheten till de externa arbetsobjekten — patienterna. Såsom klart positiva och värdefulla inslag i utbildningen kan framhållas kontakten med vårdbehövande människor, utan vilken ingen utbildning av vårdyrkespersonal kan genomföras. Vidare får eleverna på detta sätt kontakt med en autentisk arbetsmiljö och kan där tillämpa sina inhämtade kunskaper och uppövade färdigheter. De får också direkt erfarenhet av det arbetstempo, som de måste ha som färdigutbildade. Värdefull är också den träning i mänskligt samspel, som är så nödvändig för var och en som har att ta hand om andra och hjälpbehövande medmänniskor. Bundenheten till arbetsobjektet kan dock även medföra praktiska olägenheter. Objektet kan inte komma till skolan, utan eleven måste förflyttas till patienten, vilket utgör skälet till den geografiska spridning under praktikperioderna som ovan berörts. Vidare är det av naturliga skäl inte möjligt att i någon nämnvärd utsträckning välja patienter så att eleven får den omväxling i momentövning som läroplanen förutsätter. Utbildningen av vårdpersonal utgör i vad avser praktikdelen ett exempel på yrkesutbildning, där arbetsobjektet i högre grad än läroplanen styr utbildningen. Det bör i sammanhanget vidare påpekas, att åtskillnaden mellan de teoretiska och praktiska avsnitten i utbildningen försvårar integrering mellan vad YB kallar arbetsteknik och fackteori. Även detta måste medföra ett mindre effektivt utbyte av studietiden. Under senare år har det gjorts stora ansträngningar i syfte att utbilda instruktörer som under elevernas praktiktjänstgöring skall fungera som utbildare. Utan

40 dessa instruktörers medverkan skulle situationen i dag vara ytterst besvärlig, men det torde inte vara möjligt att enbart genom en fortsatt sådan utbildning av lärare/ instruktörer få till stånd en systematisk utbildning av elever, som ändå måste spridas ut på flera arbetsplatser och som i samband därmed vanligen förlorar möjligheten till integrerad undervisning i fackteori.

2.3.2 Utbildning av storhushållspersonal En stor del av undervisningen i arbetsteknik genomföres vanligen i ett storkök — i en autentisk arbetsmiljö — där eleverna kan öva färdigheter och beteenden som är direkt användbara i en kommande yrkesutövning. Genom att eleverna tämligen kontinuerligt deltar i storkökets arbete får de också goda möjligheter till tillämpning av vad de inhämtat i t. ex. kostlära och matlagningsteknik. I här nämnda avseenden utgör sålunda undervisningen i arbetsteknik för blivande storhushållspersonal exempel på en från pedagogisk-metodisk synpunkt lyckad inlärningssituation. Det finns dock även negativa erfarenheter från en utbildningsorganisation som denna. Integreringen mellan arbetsteknik och fackteori kan vara svår att genomföra, då eleverna i regel måste göra långa och sammanhängande arbetspass i storköket. Vidare är under den första utbildningstiden den tidspress, under vilken eleverna måste arbeta för att framställa mat till bestämda tider, en besvärande faktor som försvårar för läraren att låta eleverna stanna upp i arbetet för att gemensamt fördjupa sig i något enskilt arbetsmoment. Även denna form av utbildning är sålunda starkt bunden till det externa arbetsobjektet — maten. Arbetet inom storhushåll blir alltmer mekaniserat och yrkesredskapen i samma mån mer komplicerade. Detta ställer ökade krav på att läraren har reella möjligheter att ägna sig åt den enskilde eleven. En individuell undervisning är nödvändig dels för att förhindra felaktiga arbetsmetoder — vilka ju blir mer besvärande ju dyrbarare yrkesredskapen är — dels för att eleven skall öva in rätta arbetsställningar och lära sig att iaktta arbetsskyddsbestämmelserna. Med stadgeenliga sexton elever per lärare blir denna möjlighet till individualiserande undervisning starkt beskuren.

2.3.3 Utbildning av byggnadsarbetare Utbildningen av byggnadsarbetare är i kanske högre grad än andra utbildningar bunden till det externa arbetsobjektet — utbildningsbygget. Undervisningen i arbetsteknik måste dock till en början ske i skolverkstad, bl. a. för att ge tillräckliga insikter i användning av yrkesredskap jämte sammanhängande integrerad fackteori. Teoriundervisningen är vanligen mycket koncentrerad under detta inledande skede för att den efterföljande tiden på utbildningsbygget i största möjliga utsträckning skall kunna ägnas åt arbetstekniken. De interna arbetsobjekt som

41 förekommer under den inledande utbildningen i skolverkstaden måste omfatta enbart enstaka moment eller också utföras i förminskad skala. Härför talar såväl ekonomiska skäl som utrymmesskäl. Från och med det andra läsåret (ofta redan under den andra terminen av första året) sker utbildningen huvudsakligen vid utbildningsbygge och därmed föres eleverna ut i en inlärningssituation som rymmer många problem. Först dock något om själva utbildningsbygget. Utbildningsbygge ordnas på de flesta orter genom insatser av de lokala yrkeskommittéerna, i vilka branschernas parter är representerade. Möjligheterna att anskaffa dessa externa arbetsobjekt varierar från ort till ort, eftersom tillgången på utbildningsbyggen är sammankopplad med tillgången på byggnadsobjekt överhuvud taget på orten. Stora expansiva tätorter med stor tilldelning av byggnadstillstånd kan relativt lätt ställa utbildningsbyggen till förfogande år efter år, medan det på mindre orter kan vara svårt att upprätthålla samma kontinuitet i tilldelning av lämpliga externa arbetsobjekt. I sådana fall kan det bli nödvändigt att acceptera en stor variation i typ och storlek av utbildningsbyggen. Ena året kan kanske endast ett mindre antal enplansvillor ställas till förfogande, medan ett efterföljande år finns möjligheter att bygga ett eller flera flerfamiljshus. Ibland ligger utbildningsbygget nära skolan med möjlighet för eleverna att tämligen lätt förflytta sig från byggnadsplatsen till den ordinarie lärosalen för teorilektioner. I andra fall åter tvingas skolan acceptera utbildningsbygge beläget på flera mils avstånd från skolan, vilket medför besvärliga kommunikationsproblem och även kan försvåra ett rimligt genomförande av teoriundervisningen. I vissa hänseenden utgör förhållandet med utbildningsbyggen ett utmärkt exempel på »praktisk yrkesutbildning i näringslivet». Eleverna får autentisk miljökunskap och de måste arbeta i det tempo, som senare kommer att krävas av dem. Den praktiska delen av yrkesutbildningen synes kunna bli väl tillgodosedd. Större svårighet kan det bereda att tillgodose den fackteoretiska och allmänteoretiska delen av yrkesutbildningen. Överhuvud kan om inlärningssituationen på utbildningsbyggena följande sägas. Det är självklart att man kan tala om utbildning endast om eleverna har möjlighet till kontakt med lärare eller lärarkompletterande eller lärarers ättande läromedel. En i varje fall teoretisk möjlighet för en sådan kontakt mellan lärare och elever förutsätter att hela elevgruppen befinner sig på en och samma arbetsplats. Dock kan redan i tillgodoseendet av detta elementära krav uppkomma svårigheter. På stora utbildningsbyggen kan det vara möjligt att placera hela avdelningen av blivande byggnadsträarbetare och möjligen också blivande murare. Svårare blir det, då det gäller blivande betongarbetare. Vid mindre utbildningsbyggen torde det vara svårt att på ett och samma ställe samla någon av de här nämnda grupperna. Eleverna måste sålunda placeras på olika arbetsplatser med kanske stora inbördes avstånd. Denna pedagogiska situation försöker man i dag komma till rätta med genom att anställa s. k. arbetande instruktörer. Dessa rekryteras bland

färdigutbildade och vanligen mycket erfarna yrkesarbetare. Emellertid har pedagogisk utbildning för dessa ännu ej erbjudits i tillräcklig omfattning. Instruktören har lön som utlärd yrkesarbetare och medel härtill tages ur den förtjänst som den samlade elevgruppen krediteras för sitt arbete. Samtidigt som YB på detta sätt vill belysa den speciella och inte alltid så gynnsamma inlärningssituation, i vilken eleverna under en stor del av utbildningen befinner sig, är det angeläget att framhålla, att utbildning av byggnadsarbetare, åtminstone om den skall omfatta mer än ett år i samhällets regi, inte under några omständigheter kan genomföras utan tillgång till utbildningsbyggen. YB vill därför i ett senare avsnitt närmare behandla frågan om hur dessa externa arbetsobjekt skall bättre än nu kunna pedagogiskt-metodiskt anpassas till läroplanen och därmed skapa förutsättningar för en bättre yrkesutbildning.

2.3.4 Övriga byggyrken Såsom framgått av föregående avsnitt omfattar utbildningen av byggnadsarbetare för närvarande blivande byggnadsträarbetare, murare och betongarbetare. Härutöver finns ytterligare ett antal byggyrken representerade vid våra yrkesskolor, som t. ex. värme- och sanitetsmontörer, målare, plåtslagare och installationselektriker. Även för dessa gäller att en väsentlig del av utbildningen är förlagd till externa arbetsobjekt, men svårigheterna är i detta sammanhang ännu större än när det gäller byggnadsarbetare. Det kan möjligen undantagsvis och vid stora utbildningsbyggen under kortare tidsrymder finnas plats på ett och samma objekt för en hel avdelning av installationselektriker och plåtslagare, men i regel torde det vara nödvändigt att dela upp samtliga här uppräknade elevgrupper på flera externa arbetsobjekt. Utöver de olägenheter av ett sådant arrangemang som YB redan berört finns anledning att peka på de detaljerade speciella säkerhetsföreskrifterna som gäller vid elektriska installationer samt vid arbete med elektriska apparater och maskiner m. m. Läraren är ansvarig för att eleverna i sitt arbete tillämpar dessa föreskrifter och hans uppgift måste därför bli mycket svår om han har eleverna spridda på flera arbetsplatser. För blivande värme- och sanitetsmontörer är situationen den, att även stora utbildningsbyggen som regel endast kan ge meningsfyllda arbetsuppgifter åt ett fåtal elever i gruppen. Detta kan på många platser betyda, att eleverna i tvååriga utbildningar under den andra årskursen förutom att arbeta på utbildningsbyggen även måste gå på s. k. växelutbildning hos enskilda företag i branschen. Härvid minskar ytterligare lärarens möjligheter till direkt elevkontakt och undervisning och eleven råkar in i en ny och ibland ogynnsam inlärningssituation. För de blivande målarna kan läget ibland te sig bättre, eftersom de förutom deltagande i utbildningsbyggen också kan ägna sig åt reparationsarbeten, ommålningar etc. Problem sammanhängande med elevsplittringen kvarstår dock ej sällan. Dessutom förekommer det ofta att en och samme lärare samtidigt skall utbilda

elever i både första och andra årskurserna. De förstnämnda skall ha sin utbildning i skolverkstad, de senare på externa arbetsobjekt. Denna form är vanlig i dagens yrkesundervisning. Alldeles oberoende av de positiva sidor som finns i utbildningen av byggarbetare i nuläget kvarstår alltså som ett faktum, att utbildningen från pedagogiska synpunkter företer många och svåra problem. YB har därför anledning att senare i detta kapitel återkomma till inlärningssituationen vid utbildningsbyggena.

2.3.5 Utbildning av verkstadsmekaniker Utbildningen av verkstadsmekaniker är vanligen tvåårig och genomföres helt skolmässigt. Läraren och eleverna befinner sig under utbildningen i en avgränsad del av skolbyggnaden, där de på en och samma plats har tillgång till såväl läromedel som yrkesredskap. Detta skapar en gynnsam inlärningssituation, dock inte helt fri från negativa effekter. En sådan effekt är att elevgruppen alltför ofta är sammansatt av elever från båda årskurserna, vilket framför allt vid undervisningen i yrkesteknik orsakar integrationsproblem. Vidare saknas i hög grad självinstruerande läromedel som kan komplettera läraren. Denne måste nämligen i dag i extrema fall hålla sina sexton elever sysselsatta med lika många individuella arbetsuppgifter och den tid som läraren kan ägna åt varje elev kan räknas i enstaka minuter per lektionspass. De skriftliga instruktionerna som finns är till god hjälp men kan inte skyla det faktum att dagens utbildning av verkstadsmekaniker rymmer pedagogiskt outnyttjad tid. Under den första tiden — kanske hela första årskursen — baseras undervisningen i arbetsteknik på interna arbetsobjekt avpassade för den aktuella inlärningssituationen. Av flera skäl vill man dock i varje fall under den andra årskursen i stället använda externa arbetsobjekt. Tillgången på dylika varierar från skola till skola, och det torde endast i sällsynta undantagsfall inträffa, att dessa objekt har det interna arbetsobjektets anpassning till läroplanen. Härtill kommer att anskaffningen av dessa externa arbetsobjekt vanligen måste ske genom lärarens försorg. Detta arbete, som bl. a. med hänsyn till beställarnas egen arbetstid i huvudsak måste utföras under schematid, minskar ytterligare den tid som läraren kan ställa till elevernas förfogande för direkt undervisning. Genom att de externa arbetsobjekten inte är rätt anpassade till utbildningssituationen kommer de att styra undervisningen i högre grad än läroplanen. Vidare försvåras integrationen mellan arbetsteknik och fackteori.

2.3.6 Utbildning av detaljhandelspersonal I de skolor, där man försöker genomföra utbildningen av detaljhandelspersonal helt i skolmässiga former, spelar den s. k. övningsbutiken en stor roll. Denna

butik är utrustad med ett flertal yrkesredskap för varudistribution, såsom vågar, kassaapparater, exponeringsdiskar, skyltfönster m. m. Flertalet moment i t. ex. säljlära och distributionsteknik kan inläras tämligen väl i denna miljö, liksom också tillämpning av kundpsykologi. Någon mera realistisk undervisning i varukännedom kan dock övningsbutiken av naturliga skäl ej ge. Man har därför ibland förlagt vissa delar av utbildningen till affärsföretag — i växelutbildning eller inbyggda skolor — varvid eleverna får en helt annan och bättre varukännedom, liksom även ökade möjligheter till val mellan olika varuområden. Nackdelen med detta arrangemang är, som alltid då eleverna lämnar den skolmässiga utbildningen, att integreringen mellan teori och arbetsteknik försvåras.

2.3.7 Utbildning av kontorspersonal Den kontorsutbildning som idag förekommer på yrkesskolorna karakteriseras bl. a. av en strävan efter att ge en yrkesinriktad, praktisk utbildning genom inslag av maskinskrivning, stenografi, maskinräkning, maskinbokföring och kontorsteknik. Det har i skilda sammanhang ansetts väsentligt att utbildningen görs så realistisk som möjligt under de förutsättningar som funnits. Utbildningen i maskinskivning kännetecknas av en målmedveten strävan efter att få fram sådan personal, som förutom i hastighet också tränas i säkerhet, uppställningar m. m., allt enligt arbetsmarknadens krav. Utbildningen i maskinräkning har normalt inte kunnat få den yrkesförberedande inriktning som vore önskvärt, då skolorna i allt för stor utsträckning haft att arbeta med få och omoderna maskiner. Undervisningen i maskinbokföring har bedrivits med stor svårighet då antalet maskiner i regel varit mycket lågt. I ämnet kontorsteknik har utbildningen vid ett flertal skolor förlagts till särskilda s. k. övningskontor, vilka glädjande nog i ett flertal fall haft en relativt ändamålsenlig utrustning. Vad till sist angår den praktiska språkundervisningen har den i betydande utsträckning kommit att innebära studium av och översättning av brev till och från främmande språk. I ämnet svenska har en stor del av undervisningen koncentrerats kring problem rörande utarbetande av affärsbrev m. m. Då skolornas läroplaner varit sinsemellan mycket skiftande och ibland allmänt skrivna har kontorsutbildningen kommit att utfalla mycket olika i olika skolor.

2.4 PROBLEMSTÄLLNINGAR. MOTIV FÖR FÖRBÄTTRINGAR De i det föregående avsnittet anförda exemplen har försökt åskådliggöra några av de problem som finns i dagens yrkesutbildning. Dessa problem är som regel för handen i ett flertal utbildningsgrenar, varför de följande försöken till problem-

lösningar kan få en ganska övergripande utformning, där de enskilda linjerna och grenarna spelar en sekundär roll. De problem, som fått sin belysning i avsnitt 2.3, är bl. a. behoven av läromedel och yrkesredskap, problem i samband med interna och externa arbetsobjekt samt problem i samband med utbildning och anställning av vissa instruktörer. Härtill kommer några problemställningar, som YB tagit upp till förberedande behandling redan i principbetänkandet, nämligen: den kortare tid som står till förfogande för framför allt arbetstekniken, bristen på en utvecklad pedagogik för inlärning och träning av färdigheter, nödvändigheten av att yrkeskraven för de olika utbildningsvägarna definieras, nödvändigheten av att utveckla metoder för mätning av utbildningsresultat samt behovet av ökad arbetslivsfostran. Alla de problem som sålunda redovisats utgör starka skäl för en bättre metodik, en ökad tillgång på läromedel, en delvis ändrad syn på arbetsobjektets roll i yrkesutbildningen, en bättre anpassning av undervisningens organisation till de pedagogiskt-metodiska kraven — kort sagt en bättre yrkesutbildning. Behovet av en sådan utveckling kan emellertid också belysas utifrån en annan synvinkel, nämligen den förväntade framtida ökningen av behovet av yrkesutbildning, andra krav på omskolningsberedskap hos de elever som erhåller den grundläggande utbildningen i gymnasieskolan och den med denna beredskap sammanhängande expansionen av vuxenutbildningen. I sitt principbetänkande har YB visat, att de linjer inom gymnasieskolan, som YB har att behandla, omkring år 1970 bör ha en intagningskapacitet av cirka 35 000 elever. Tar man hänsyn till att det förekommer utbildningar av varierande längd — från ett till tre år — kan det totala elevantalet beräknas uppgå till cirka 75 000. Härtill skall läggas den mera svårbedömbara omfattningen av vuxenutbildningen som avses ske inom gymnasieskolan. YB har uppskattat platsbehovet för denna utbildning, inklusive den arbetsmarknadspolitiskt betingade, till cirka 40 000, vilket allt skulle innebära cirka 115 000 elever i gymnasieskolans här aktuella linjer. Gymnasieskolans yrkesutbildning har i flertalet fall karaktären av grundutbildning. För vissa av eleverna blir därför en färdigutbildning av varierande längd nödvändig. Detta hindrar ej att den som erhållit en grundutbildning omedelbart kan få anställning. Men de flesta elever måste, när de går ut i förvärvslivet, inskolas på sina speciella arbetsuppgifter oavsett om dessa är enkla eller komplicerade. Denna inskolning kan vara av olika längd och innehåll. Slutligen tillkommer den fortbildning och vidareutbildning i institutioner och företag som redan nu är betydande, men som i ett alltmer föränderligt arbetsliv kommer att få en omfattning som vi i dag kanske har svårt att föreställa oss. Behovet av fortbildning och vidareutbildning är akut för många av de vuxna, som slutade skolan innan enhetsskolan (grundskolan) började genomföras. Det är lika akut för de många, som ej fick plats i de frivilliga påbyggnadsskolorna därför att dessa var otillräckligt utbyggda. Men även med en genomförd gymnasieskola enligt YB:s modell kommer ett stort fortbildningsbehov att bestå. Det är en realistisk bedömning att

46 räkna med att i framtiden i princip alla kommer att behöva någon form av kontinuerligt återkommande fortbildning under sina yrkesverksamma år. Det perspektiv på yrkesutbildningen som YB härmed ger uttryck för understryker vikten av att samhällets investeringar i gymnasieskolan utnyttjas rationellt och ger därmed också en annan och betydligt större dimension åt bl. a. de pedagogiska och metodiska problemen.

2.5 NÅGRA KARAKTERISTISKA HUVUDDRAG I principbetänkandet SOU 1966: 3 definierar YB begreppet yrkesutbildning på följande sätt: »Med yrkesutbildning avses såväl meddelande som inhämtande av kunskaper och färdigheter, vars syfte är att utbilda och förbereda för arbetsuppgifter varav utövaren kan vinna sin utkomst.» Denna definition gäller för all yrkesutbildning, även sådan som ligger utanför YB:s aktuella utredningsområde. Yrkesutbildning, var den än finns inom gymnasieskolan, skall sålunda vara klart målinriktad mot vissa specifika uppgifter eller bestämda yrkesfunktioner till skillnad från annan utbildning inom samma skolform, som mera syftar till att lägga grunden för vidare studier av såväl akademisk som icke-akademisk natur. Principen att eleven omedelbart efter avslutad utbildning skall kunna få anställning och därav vinna sin utkomst gör det nödvändigt att yrkesutbildningen hela tiden genom konsekvent systematik ger precisa kunskaper och färdigheter, strikt avpassade till avnämarnas krav och elevens behov. Som ett första speciellt krav på yrkesutbildningen vill YB sålunda ange nödvändigheten av att den är strikt systematisk för att ge precisa kunskaper och färdigheter. Som ett andra krav framstår då som naturligt ett tillgodoseende av gymnasieskolans behov av information om förändringar från avnämarna så att yrkesutbildningen snabbt kan anpassas till de ändrade yrkeskraven. Detta informationsbehov torde vara betydligt större för yrkesutbildningen än för övrig inom gymnasieskolan bedriven utbildning, men kanske också lättare att fylla genom att avnämarna har ett omedelbart intresse av att de utbildade eleverna från gymnasieskolans yrkesutbildande linjer redan i skolan får kännedom om nya metoder, material, organisationsfrågor etc. Som en tredje och väsentlig del av yrkesutbildningen vill YB peka på en systematisk utbildning och träning i arbetslivsfostran. Som ett fjärde karakteristiskt drag i yrkesutbildningen vill YB framhålla vikten av att eleverna ges en god insikt i arbetsmetodernas betydelse och konsekvent träning i metodförbättring. Som ett femte speciellt krav på yrkesutbildningen framstår nödvändigheten av att genom effektiv metodik och en rationell organisation av undervisningen öka

nyttjandegraden av de i skolan gjorda investeringarna till så nära ett maximum som det överhuvud taget är möjligt. Krav på utnyttjande av investeringar gäller självfallet all samhällets skolverksamhet. Att YB ändock anser det föreligga särskilda skäl för ett omnämnande under rubriken beror på att yrkesutbildningen utgör den i särklass dyrbaraste utbildningen inom gymnasieskolan.

2.5.1 Systematisk yrkesutbildning Den traditionella upplärningen inom hantverket och den framväxande industrin var i huvudsak osystematisk. Via enkla sysslor kom nybörjarna så småningom i kontakt med yrkets elementära arbetsuppgifter, till en början som hjälpare till erfarna arbetare. Utbildningen baserades på åskådningsundervisning. På samma sätt anställdes unga människor i affärer och på kontor, som biträden/elever på sjukhus och andra vårdinrättningar osv. Den inlärningssituation som rådde vid detta system var naturligtvis mycket fördelaktig ur den synvinkeln, att varje elev hade sin egen läromästare med ett närmast personligt ansvar för hans eller hennes utbildning. Den oorganiserade upplärning, som här beskrivs, hade dock sina avgjorda nackdelar. Yrkeskunnandet uppbyggdes till stor del på upprepade erfarenheter, vilka kunde uppträda slumpvis med långa uppehåll emellan. Därför blev den tid det tog att uppnå en godtagbar yrkesskicklighet mycket varierande och under alla omständigheter lång. Det blev dessutom en dyrbar utbildning med många exempel på inlärning enligt principen »trial and error». Utvecklingen inom arbetslivet, med ökat behov av väl utbildad arbetskraft, allt kostsammare maskiner och ständiga krav på ökad produktivitet, medförde också krav på bättre metoder för yrkesutbildningen. Eftersom det i huvudsak var inom industri och hantverk som nyssnämnda utveckling ägde rum, var det också där man först började angripa utbildningsfrågorna mera målmedvetet. Detta intresse för yrkesutbildning inom industrin och hantverket var naturligtvis inte enbart att finna inom vårt land, utan runt om i världen bland alla s. k. industriländer började man på samma sätt att utveckla metoder och hjälpmedel. En insats, som skulle komma att få en stor betydelse för utvecklingen av metoderna för inlärning av manuella färdigheter, gjordes av professor Carrard i Schweiz vid slutet av 1920-talet. Mer av en händelse kom han att intressera sig för inlärningsförloppen vid denna typ av arbete och formulerade vissa hypoteser som i stor utsträckning satt sin prägel på senare utvecklade utbildningsmetoder inom yrkesutbildningen. Carrards hypoteser utgick från en noggrann analys av arbetet och en uppdelning av detta i väl definierade steg, som skulle läras in — ett i taget — utan avkall på kvaliteten. Han framhöll också betydelsen av att inte lära en sak felaktigt från början och framhävde vikten av att intresset hölls vid liv genom ofta återkommande variationer i arbetet och ständigt stegrade krav.

48 Under det andra världskriget utvecklades i USA en metod för instruktion och utbildning som fått en stor utbredning, den s. k. TWI- metoden — Training Within Industry. Även denna bygger på steg-för-steg-principen och har kanske blivit mest känd för de skriftliga arbetsinstruktioner, som ingår som en väsentlig del. YB återkommer till denna och liknande metoder under rubriken Integrering och individualisering. En holländsk expert, professor Berenschot, utvecklade under 1940-talet en metod som i stor utsträckning innebar en praktisk tillämpning av Carrards hypoteser. Systemet byggde på en noggrann analys av arbetsuppgifterna, som sedan resulterade i detaljerade utbildningsplaner. Dessa kunde »skräddarsys» för varje företag. Som redan nämnts har inom vissa delar av industrin skett en övergång från den traditionella lärlingsutbildningen till en mera systematisk yrkesutbildning, baserad bl. a. på noggranna analyser av de arbetsuppgifter utbildningen skall omfatta. Vid utbildning i företaget har eleven dessutom en direkt kontakt med arbetslivet, vilket underlättar den naturliga anpassningen till ändrade krav. I vårt land är emellertid huvudparten av i varje fall den grundläggande utbildningen förlagd till av samhället drivna yrkesskolor — yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan. De pedagogiska vinsterna av ett sådant system är obestridliga, men samtidigt skärps kraven på tillgång till aktuella fakta om arbetslivets yrkeskrav. Det är sålunda om möjligt än mer angeläget att gymnasieskolans utbildning grundas på systematiska och kanske framför allt kontinuerliga analyser av dessa yrkeskrav. YB vill därför ytterligare dröja vid metoderna för sådana kartläggningar. 2.5.1.1 Analysarbete Analysen startar med ingående studier direkt på arbetsplatserna inom ett flertal företag, institutioner etc, valda så att de representerar olika storlek, organisation och arbetsformer. Dessa fältstudier bedrives under relativt lång tid och kan i många fall medföra förslag till ändringar av arbetsrutiner etc. Resultatet av detta arbete utgör en yrkesanalys som upptar de huvudmoment som ingår i yrket. I samband härmed kartlägges också graden av specialisering, dvs. hur många och vilka huvudmoment som normalt utföres av en enda anställd. Huvudmomenten uppdelas i ett antal arbetsmoment. Genom studier av dessa försöker man fastställa vilka kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att på bästa sätt utföra varje sådant moment. Denna fas i arbetet kallas arbetsanalys. Materialet från yrkes- och arbetsanalyserna blir slutligen föremål för pedagogisk analys, där man bl. a. sammanför de grundläggande momenten med sina krav på kunskaper och färdigheter och i övrigt anger den ordningsföljd som från inlärningssynpunkt är den mest lämpliga. Härefter utarbetas läroplaner samt framtages läromedel. Den arbetsgång YB här skisserar för framtagning av underlag till yrkesutbild-

49 ningens utformning och innehåll bör i framtiden bli den normala. I sitt eget läroplansarbete har YB tyvärr på grund av tidsbrist endast i viss utsträckning kunnat skaffa sig tillgång till på detta sätt analyserat material. Såsom YB redan framhållit, var det inom industri och hantverk som utbildningsfrågorna först blev föremål för ett mera intensivt intresse. Detta berodde bl. a. på den tekniska utvecklingen och ökat krav på produktivitet. Inom de yrken, som från utbildningssynpunkt av YB inräknats i de ekonomiska och humanistisk-sociala sektorerna, förelåg rätt länge inte dessa skäl. Arbetet bedrevs under i stort oföränderliga former och den tekniska utvecklingen inom områdena liksom de organisatoriska förändringarna skedde i så långsam takt, att de anställda relativt lätt kunde anpassas till de nya arbetskraven. Efter andra världskriget har emellertid även en annan faktor gjort sig gällande inom vårt samhälle, nämligen bristen på utbildad arbetskraft. Denna brist har även blivit påtaglig inom de ekonomiska och humanistisk-sociala sektorerna och har där skapat en helt ny syn på utbildningsfrågorna, med starkt understrykande av vikten av systematisk och i huvudsak skolmässig grundläggande utbildning. Vad YB i detta avsnitt sagt om systematik och analyser gäller därför i dag hela vår yrkesutbildning. Arbetet med analyser i syfte att få fram en allt bättre yrkesutbildning har trots allt som redan gjorts ändå i stort sett bara påbörjats. Eftersom en effektiv och därför ur samhällets synvinkel ekonomisk utbildning är en angelägenhet av första ordningen, fäster YB stor vikt vid att tillräckliga resurser ställs till förfogande för utförande av såväl yrkes- som arbets- och pedagogiska analyser.

2.5.2 Information om ändrade yrkeskrav Den skolmässiga yrkesutbildningen löper alltid en stor risk att släpa efter i utvecklingen i vad avser de rent tekniska yrkeskraven. Tyvärr kan denna eftersläpning ibland bli mycket stor och den yrkesutbildning som eleverna erhåller behäftad med brister. Sådana brister betyder i motsvarande mån ökade insatser från avnämarnas sida i samband med inskolningen i företag/institution etc. Det föreligger sålunda enligt YB reella skäl för såväl skolan som avnämarna att tillse, att yrkesutbildningen verkligen informeras om ändrade yrkeskrav. Det är naturligtvis riktigt att skolorna erhåller ständig information om nya material, nya metoder, nya yrkesredskap, ny organisation osv. Uppgifterna kan hämtas ur fackpress, kontakt med enskilda representanter för avnämarna, kontakt med försäljare av nyheter, kontakt med kollegor inom yrkesutbildningen etc. Men all denna information kan inte ändra på yrkesutbildningen förrän det står klart att avnämarna kommer att tillämpa nyheterna. Det förefaller vara rimligt, att informationen om ändrade yrkeskrav sammankopplas med den kontinuerliga uppföljning av yrkes- och arbetsanalyser, som YB omnämnt i föregående avsnitt. I den utsträckning uppföljningen kan utföras av

50 samma yrkesanalytiker, som tidigare utfört grundanalysen, ernår man fördelen av att en och samma person eller grupp värderar såväl grundmaterial som förändringar däri. Härigenom kan väsentliga förändringar i yrkeskraven snabbt föras ut till yrkesutbildningen och eftersläpningen i denna hållas på rimlig nivå. Eftersom de ändrade yrkeskraven skall leda till ändringar i yrkesutbildningen, måste informationerna om nyheterna från avnämarna levereras till skolöverstyrelsen för pedagogisk bearbetning. På detta sätt kommer det aktuella informationsmaterialet att normalt ingå i överstyrelsens s. k. rullande planering. Eftersom tillgången på mera professionella yrkesanalytiker knappast inom någon sektor av samhället kan vara tillräcklig för heltäckande insatser, bör det vara angeläget för avnämarna att inom sina respektive områden bygga upp någon form av informationsverksamhet avseende just de ändrade yrkeskraven. Informationsströmmen bör då kanaliseras till samma centrala instans hos avnämaren som i övrigt handlägger yrkesanalytiska problem. Det är viktigt att informatörerna på fältet instrueras om att även små detaljer kan vara av intresse från utbildningens synpunkt — precisa färdigheter består vanligen av en serie precist utförda detaljer. Användningen av en ny konstruktion på sjukhussängar kan motivera ändringar i utbildningsprogrammet avseende bäddteknik, ett nytt sätt att sy i knappar kan ge anledning till justeringar av inlärningsprogrammet för denna detalj i utbildningen av skräddare osv.

2.5.3 Träning i metodförbättring I det föregående har YB redogjort för de insatser beträffande yrkes- och arbetsanalys som bör tillhandahållas av näringslivet och andra avnämare av de i gymnasieskolan yrkesutbildade ungdomarna. Det har därvid bl. a. framgått hur viktigt det är att i samband med arbetsanalysen dela upp större delar av ett skeende i små moment vilka därvid blir föremål för särskilda studier. YB avser att i ett senare avsnitt i detta kapitel belysa några problem i samband med den pedagogiska analys som därefter bör följa och som bl. a. bör ta sikte på de speciella svårigheter som en arbetsteknik erbjuder och till stor del koncentrera utbildningen på just detta moment. I detta avsnitt önskar YB framföra några synpunkter på träning i metodförbättring. En av de vanligaste anmärkningarna mot den hittills bedrivna yrkesutbildningen har varit, att eleverna — trots att de ofta besitter goda yrkeskunskaper — ändock inte kunnat göra sig gällande i företagen eller institutionerna. Som skäl härför har man i första hand anfört, att eleverna icke har den rätta känslan för riktiga arbetsmetoder och deras inverkan på tidsfaktorn. YB finner därför skäl att föreslå, att träning i arbetsmetodik och metodförbättring får ingå såsom en normal del av all yrkesutbildning med kanske i första hand koncentration till arbetstekniken. I undervisningen i framför allt arbetsteknik bör eleverna sålunda få lära sig vikten av att strikt följa en given metod. Det bör även studeras, vilken effekt

51 avvikelser från denna givna metod kan medföra t. ex. i form av längre tid för att göra ett visst arbete, ökad risk för olycksfall etc. Även om sålunda träningen i metodförbättring i huvudsak faller under delämnet arbetsteknik, bör det dock vara riktigt att i de mera fackteoretiska avsnitten få med något om arbetsstudier, deras teori och praktik, hur arbetsstudier och liknande bedrives inom företagen och institutionerna samt också något om hur dessa ständiga metodförbättringar medför påtagliga resultat i form av bättre kvalitet, högre produktion osv. I detta sammanhang bör skolan ha tillgång till ett flertal cases, utarbetade inom näringslivet, vilka praktikfall sedan läggs till grund för en genomgång och diskussion inom elevgruppen. Det kan också finnas utrymme för någon form av undersökningar i skolverkstad (motsvarande), där eleverna sålunda får göra utredningar om olika metoder och deras lämplighet och sedan presentera resultatet av sina undersökningar i rapporter, skriftliga eller muntliga. YB har den uppfattningen, att man i hög grad kan underlätta elevernas anpassning i företagen eller institutionerna, om de på det sätt som här skisserats under hela sin utbildning ständigt göres förtrogna med metodernas betydelse för ett gott arbete samt också erhåller insikt i de olika system för metodstudier och dylikt som finns hos avnämarna.

2.5.4 Utnyttjande av lokaler, yrkesredskap etc. Investeringen i lokaler och yrkesredskap tillsammans med det relativt ringa antalet elever per lärare medför att yrkesutbildningen blir den dyrbaraste delen av gymnasieskolans verksamhet. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar uppgår samhällets kostnader per år för en elev i yrkesutbildning under budgetåret 1966/67 till cirka 7 000 kronor, medan motsvarande kostnad för en elev vid t. ex. gymnasium stannar vid cirka 4 500 kronor. Det bör sålunda av rent samhällsekonomiska skäl vara angeläget att genom goda utbildningsmetoder få största möjliga effekt av den utbildning som fordrar de största investeringarna. Härvid spelar även nyttjandegraden av lokaler, yrkesredskap etc. en stor roll och YB vill hävda, att kravet på utnyttjande av investeringarna till så nära maximum som det rimligen är möjligt är ett helt legitimt krav som det bör vara naturligt att tillmötesgå. YB har föreslagit att antalet veckotimmar skall minska från nuvarande vanligen 42 till mellan 35 och 38 beroende på inslaget av arbetsteknik i utbildningen. Vidare skall enligt YB ingå allmänna ämnen till ett veckotimtal varierande mellan fem och elva. Vad sålunda föreslagits beträffande elevernas arbetstid medför, att dyrbart utrustade lokaler skulle kunna komma att stå outnyttjade under relativt stor del av veckan. Det förefaller därför vara en naturlig åtgärd att använda dessa lokaler till undervisning av mer än en klassavdelning/grupp. Sådant intensivt utnyttjande av utrymmena förekommer redan idag på ett flertal platser och YB förordar här endast

52 en mera allmän övergång till denna organisation. Härigenom skulle yrkesutbildningens kapacitet radikalt förbättras. Det bör noteras att denna kapacitetsökning i regel kan ske utan att lokaler eller utrustning behöver ändras eller kompletteras. Mot en användning av lokaler och utrustning på detta intensiva sätt reses ibland invändningar av pedagogisk-metodisk art. Det sägs t. ex. att det kan vara svårt att avväga tiden för en kemilaboration så att alla fällnings- och kristallisationsförsök hinner avslutas innan den andra avdelningen skall disponera lokalerna. Eller att maskin- och verktygsuppsättningar vid en intensiv användning måste tas ned mellan arbetspassen med den spilltid detta innebär och svårigheter att iaktta toleranser. Dessa invändningar är naturligtvis inte ogrundade, men det torde inte vara svårt att genom samverkan mellan lärare lösa problemen. Det är ju t. ex. inte nödvändigt för utbildningen, att varje avdelning vid varje lektionspass utnyttjar hela utrustningen. En svarv kan stå blockerad under ett arbetspass, ett värmeskåp likaså etc. I övrigt vill YB hänvisa till sitt principbetänkande (kapitel 13) och vad där sägs om bl. a. lokalmässig integration inom gymnasieskolan.

2.5.5 Sammanfattning Såsom speciella krav på yrkesutbildningen har YB sålunda i detta avsnitt velat framhålla, att den genom systematisk undervisning skall meddela precisa kunskaper och färdigheter, så att eleven efter genomgången gymnasieskola kan erhålla anställning och så att en god grund lagts för inskolning och färdigutbildning, att arbetet med yrkes- och arbetsanalyser får ökad omfattning, att skolöverstyrelsen i ökad utsträckning får uppgifter från avnämarna om ändrade yrkeskrav, att träning i metodförbättring ges ett stort utrymme i yrkestekniken samt att det med hänsyn till storleken av investeringarna i yrkesutbildningen är nödvändigt att i betydligt högre grad än nu utnyttja lokaler och utrustning.

2.6 INTEGRERING OCH INDIVIDUALISERING

När yrkesutbildningen i Sverige började få en mera skolmässig uppläggning gällde detta i huvudsak endast de teoretiska avsnitten, i vilka undervisningen koncentrerades till särskilda skolor. Den praktiska, kreativa, utbildningen ägde rum hos hantverksmästare och i företagen. Denna utbildningsform tillämpas än i dag i de inbyggda yrkesskolorna. Även i andra länder präglas hantverks- och industriutbildningen av en gränsdragning mellan praktisk utbildning och teoriundervisning,

eller för att använda YB:s tidigare i detta kapitel gjorda indelning, mellan kunskapsinhämtande och färdighetsövning. Under de senaste åren har på ett flertal konferenser diskuterats möjligheterna att komma ifrån den tudelning mellan yrkesutbildningens verbala och kreativa delar, som man alltmer upplevt som ett yrkesundervisningens dilemma. Samma tema har också diskuterats på Internationella arbetsorganisationens (ILO) konferens i Geneve 1962, där man som idealkrav på yrkesutbildningen uppställde att undervisningen i fack- och yrkesteoretiska ämnen bör sammanlänkas med utbildningens praktiska del och om möjligt integreras med denna. Såväl gymnasieutredningen som fackskoleutredningen föreslog en integration mellan olika ämnen och ett sammanförande av dessa till s. k. blockämnen. I förslaget till läroplan för gymnasiets ekonomiska lärokurs konstaterade GU bl. a. att den snabba ekonomiska utvecklingen ställer krav på fortlöpande komplettering av ekonomens kunskaper och färdigheter och förmåga till anpassning efter den aktuella arbetssituationen. Det är därför väsentligt, att undervisningen i första hand avser att utveckla förmågan att själv skaffa sig kunskaper och informationer, att kunna se helheten och sambandet mellan ämnena, att uppöva kombinationsförmågan och omdömet etc. Man har därför utformat bl. a. ett blockämne, företagsekonomi, som omfattar ett flertal av de ekonomiska ämnesområdena. Inom yrkesutbildningen i övrigt har eleverna samma behov av fortlöpande informationer och fortbildning på alla nivåer. Utbildningen måste därför även här ta sikte på en integrerad utbildning i blockämne, där man kan anknyta lärostoffet till den aktuella arbetsuppgiften. Det är insikten härom som stimulerat YB att i sitt principbetänkande introducera blockämnet yrkesteknik såsom huvudämne i all av YB föreslagen yrkesutbildning. YB konstaterar i samband härmed bl. a., att näringslivets behov av arbetskraft med renodlade teoretiska kunskaper eller praktiska färdigheter krymper i rask takt, medan behovet av medarbetare med mera allsidig utbildning ökar. Den traditionella uppdelningen i praktisk och teoretisk yrkesverksamhet anser YB utgöra en utvecklingshämmande faktor som bör elimineras.

2.6.1 Målsättning för integrerad yrkesteknik Yrkesutbildningens centrala uppgift skall — såsom YB redan tidigare framhållit — vara att meddela precisa kunskaper och färdigheter som är direkt användbara i arbetslivet. Den utveckling — teknisk, social, ekonomisk — som ständigt pågår inom alla områden av näringsliv och samhälle ställer också skolan inför kraven på anpassning. Där arbetsuppgifterna tidigare utfördes av yrkesmän och -kvinnor med nästan enbart färdigheter krävs nu alltmera av kunskaper. För att förstå dagens och morgondagens invecklade maskiner och arbetsprocesser krävs dessutom en grundlig sammansmältning av kunskaper och färdigheter, så att beredskapen mot oväntade situationer ökar och så att den enskilde anställde så ingående som möjligt kan sätta sitt eget arbete in i ett större sammanhang.

54 Ur pedagogisk synvinkel torde en integrerad undervisning i t. ex. ämnesblocket yrkesteknik medföra en effektivisering av undervisningen. Bl. a. underlättas elevernas möjligheter att lära in olika delar av ett naturligt sammanhängande ämnesområde. Vidare ökar tillfällena till mera omedelbar tillämpning av kunskaper i färdigheter och vice versa samtidigt som eleverna får en bättre motivation för studier av grundläggande teoretiska moment än vad nu är fallet.

2.6.2 Helintegrerad undervisning. Exempel Helintegrerad undervisning definieras som en process där lärarens primära uppgift är att med hjälp av rationella läromedel, bl. a. olika typer av instruerande materiel, skapa en för varje elev gynnsam inlärningssituation. Lärarens möjlighet att uppnå ett bra resultat påverkas i hög grad av hur utbildningen kan organiseras. En förutsättning är bl. a. att kunskaperna kan inhämtas och färdigheter uppövas i sådan ordning och med sådan stegringstakt, att varje individ kan uppleva undervisningen som meningsfylld och motiverad. Helintegrering ställer därför höga krav på utbildningsplanering (produktionsplanering) och dess syfte kan inte uppnås om inte studieplatser med erforderliga läromedel kan organiseras så att helintegrering blir den naturligaste och enklaste arbetsformen för både elev och lärare. En riktigt organiserad helintegrerad undervisning innebär bättre utbildning till lägre kostnad. Ex. 1 Utbildning av fordonsmekaniker. Ämne: Felsökning, reparation och kontroll av bromssystem. I lärostoffet för denna studieuppgift ingår vissa kunskaper i bl. a. fysik, kemi, mekanik, matematik, maskinelement, hydraulik, materiallära, hållfasthetslära samt i verktygs- och verktygsmaskinlära. Dessutom ingår övningar i demontering och montering samt i felsökning och kontroll. Enligt den traditionella formen meddelas eleven kunskaperna ämnesvis vid särskilda teorilektioner, ofta av olika lärare. Tillämpning av de meddelade teorierna samt erforderlig övning och färdighetsträning ges eleven tillfälle till i ämnet arbetsteknik. Att samordna de olika ämnena och att i arbetsteknik vid varje tidpunkt bereda de olika eleverna en meningsfylld tillämpning och övning innebär i det närmaste oöverstigliga svårigheter. I stor utsträckning kommer det därför att överlåtas till eleven själv att samordna och rekonstruera teorierna vid tillämpning och övning. För att rätt förstå de mekaniska funktionerna i bromssystemet kan eleven, vid arbeten därmed, vara beroende av exempelvis den teori som kommer att meddelas honom i hydraulik först om tre månader. Elevens inlärningssituation i denna studieform är från många synpunkter inte tillfredsställande. Med bromssystemet som studieobjekt i en helintegrerad undervisning kommer

55 ett eller flera, för ändamålet lämpliga bromssystem att bilda kärnan kring vilken studieplatsen byggs upp. Eleven skall efter inhämtandet av viss studieteknik i största möjliga utsträckning arbeta självständigt vid denna plats. Detta kräver en välorganiserad studieplats med praktiskt taget alla för uppgiften erforderliga läromedel inom räckhåll för eleven. Så måste för demontering, montering, reparation och kontroll erforderliga verktyg och instrument placeras överskådligt och ur rörelseekonomisk synpunkt riktigt vid studieobjektet. Inom ett för eleven bekvämt avstånd skall också finnas instruktion för demontering och montering, felsöknings- och reparationsanvisningar, men även planscher av olika typer som klargör objektets — bromssystemets — funktioner och olika detaljers benämning och placering. Eleven skall också för sina studier ha tillgång till ett lämpligt urval av läroböcker, diabilder, ljudband, filmer etc. Till studieobjektet skall också finnas utarbetat protokoll för mätningar och systematisk felsökning samt frågor och uppgifter i syfte att aktivera och kontrollera eleven. Till studieplatsen hör även avlastningsbord, stålstol, ställbar belysning samt en skriv- och lässkiva. Om vi följer en elevs arbete 15 av de omkring 70 timmar han studerar vid bromsstudieplatsen, kommer han att efter inhämtandet av erforderlig studieteknik studera i följande ordning: 1. Studerar en »ljud-bild-serie», som allmänt och populärt beskriver bromsarnas uppgift, dess konstruktion och verkningssätt, samt som ger en allmän orientering om vilka krav som ställs på reparationer ur främst trafiksäkerhetssynpunkt. 2. Demonterar bromstrummorna i enlighet med vad som anges i den skrivna instruktionen. 3. För att få klarhet om vad som döljs bakom vissa termer, som används i instruktionen, läser nu eleven beskrivningen om trumbromsar som inleder instruktionen samtidigt som han studerar planscherna över bromssystemet. 4. Demonterar bromsbackarna enligt den beskrivna instruktionen. 5. Vid arbete enligt punkt 4 kommer för eleven helt okända verktyg till användning, varför dessas konstruktion och användning studeras med hjälp av lärobok i verktygslära. 6. Svarar på vissa skrivna frågor enligt lärarens anvisning. Därvid måste studierna enligt punkt 3 upprepas. 7. Monterar nu, efter viss redovisning för läraren, bromsbackar och trummor. 8. Då praktiskt taget inga detaljer får monteras utan att eleven skall ha klarhet om deras funktion och samordnade verkan kommer nu ett ganska omfattande studium av detaljer och mekaniska funktioner med hjälp av litteraturen vid platsen. Dessutom finner eleven att han måste repetera programmet enligt punkt 1 samt att han även måste studera ett program i fysik. 9. Kontroll av att bromsarna funktionerar på samma sätt som när han påbörjade sina studier.

56 10. Återställer nu och kontrollerar materielen vid platsen samtidigt med att vissa rörelser och handgrepp repeteras, för inövandet av riktiga rörelsemönster, riktig arbetsställning och arbetsteknik. Studieordningen kommer givetvis att variera beroende på individernas olika förkunskaper men mönstret är i stort detsamma för alla elever. Med riktig uppläggning av studieplatsen kommer den automatiskt att utveckla riktiga arbetsvanor och en god studieteknik. Det systematiska utnyttjandet av skrivna instruktioner, planschverk, ljud-bildserier etc, kommer att kunna underlätta tillämpandet av en enhetlig terminologi och samtidigt i olika avseenden uppöva elevens kommunikationsfärdigheter. En sådan integrering av språkbildning måste betraktas som synnerligen värdefull. Skulle språkövningarna ses som ett isolerat ämne skulle de femton timmarnas studier enligt föregående ex. (punkt 1 till 10) sannolikt inrymma 3—4 timmar av »praktisk svenska». Tidigare har nämnts att denna utbildning ställer stora krav på utbildningsplanering. Det måste också framhållas att utveckling av denna utbildningsform kräver tillrättalagd instruerande materiel, som inom flera områden kan vara tidskrävande och dyrbar att framställa.

Ex. 2 Utbildning av betongarbetare. Ämne: Armering av betongbalk. Eleven utför, som arbetsteknik, uttagning, klippning, bockning och inläggning av armeringen. Avsnitt av fackteoretiska ämnen kan därvid ingå enligt följande: (nuvarande ämnesbenämning inom parentes) Eleven behöver ha en klar uppfattning om balkens konstruktiva uppgift i byggnaden, balkens utformning och dimension samt stålkvalitet och antal stänger och byglar till armeringen. Därför börjar eleven med att ingående studera erforderliga ritningar (yrkesritning). Viss repetition av tidigare genomgång av stålkvaliteter kan vara lämplig (materiallära). I samband med uttagning av armeringsstänger beräknas materialet så att minsta möjliga spill uppstår (yrkesekonomi). Klipplängder för skjuvstänger och byglar beräknas (yrkesräkning). Skjuvstängernas uppgift att hindra sprickbildning demonstreras med plastiskt modellmaterial (byggnadslära). Vid klippning, bockning och märkning skall eleven arbeta efter ett visst system beträffande arbetsföljden för de olika delmomenten, som han själv upprättat (arbetsplanering). Eleven skall också under detta moment bedöma vilka skyddsåtgärder han bör vidta för att skydda sig själv och eventuella arbetskamrater för skador som kan orsakas av utstående stänger, avklippt najtråd etc. (arbetarskydd). Efter inläggningen av dragstängerna gör eleven en enkel beräkning på hur mycket hållfastheten hade minskats om dragstängerna lagts in med dubbelt så stort avstånd från balkens underkant som det föreskrivna (byggnadslära, yrkesräkning). Då armeringen är färdig och godkänd av läraren får eleven med ledning av rit-

57 ning och ackordsprislista beräkna arbetskostnaden för det utförda arbetet (yrkesritning, yrkesekonomi). Om olika elever erhåller olika värden vid beräkningarna eller lämnar olika svar på arbetsuppgifter tas dessa upp till diskussion och bedömning inför hela klassen. Ex. 3 Utbildning av kontorspersonal. Ämne: Framställning och distribution av cirkulärskrivelse. Undervisningen i detta exempel byggs upp kring en arbetssituation där en kontorsanställd fått i uppdrag att från ett råmanus framställa och distribuera ett cirkulärbrev till en viss mottagarekategori. Inledningsvis får klassen under lärarens ledning analysera arbetsuppgiften och indela denna i olika moment, t. ex. redigering och uppställning, val av metod för mångfaldigande, framställning av tryckmedia etc. På grundval av analysen planeras arbetet så att en eventuell tidsplan kan hållas. Bl. a. bör undersökas om vissa moment kan utföras parallellt. Kan exempelvis adresseringen av kuvert påbörjas så att detta är klart när cirkuläret är färdigt? Finns stencilpapper i rätt kvalitet i tillräcklig mängd? Frimärken i rätt valör? Läraren får här tillfälle att meddela undervisning i planering, kontorsrationalisering och kostnadsanalys (kontorsteknik). Momenten kan därefter överlämnas till en elev eller fördelas på flera elever eller grupper av elever. Vid genomförandet av momentet Redigering och uppställning har läraren möjlighet att ge synpunkter på textanalys och behandling av svenskan. Ytterligare tillkommer aspekter på uppställning och disposition liksom blanketteknik och systematisk maskinskrivning. Vid »val av metod för mångfaldigande» måste läraren meddela kunskaper om olika metoders fördelar och nackdelar med avseende på upplagsstorlek, kostnader, krav på utseende samt metodens möjligheter att återge text och bilder. Även synpunkter på möjligheten av att lämna ut arbetet eller del därav till entreprenör kan ingå i undervisningen (kontorsteknik, kalkylering). »Framställning av tryckmedia» ger möjlighet till en fördjupad orientering om den valda metodens speciella teknik och tillämpning i olika situationer. Användning av blanketter samt tillämpning av systematisk maskinskrivning kan utnyttjas till att ge mera inträngande synpunkter på kontorsrationalisering och arbetsteknik. Utskrivningen av t. ex. en stencil ger förutom övning i den speciella tekniken även möjlighet att ge orientering om skrivmaskinens inställnings- och justeringsmöjligheter för att framställa en stencil som medger en duplicering av god kvalitet. Momentet bör också utnyttjas för undervisning om och övning i korrigeringsmetoder och korrekturläsning. Arbetsuppgiften »Framställning och distribution av cirkulärbrev» innehåller ytterligare ett flertal moment vilka kan utnyttjas på ett likartat sätt som de ovan exemplifierade och där de yrkestekniska ämnena och i vissa fall även de allmänna kan integreras.

58 Undervisningen i detta avsnitt bör avslutas med en sammanfattande redogörelse och genomgång av de olika synpunkter som kan anläggas på ett arbete av denna art.

2.6.3 Individualisering Det kanske mest väsentliga pedagogisk-metodiska problemet i modern undervisning utgör individualiseringen. Härmed förstås en undervisningsform anpassad till elevens individuella förutsättningar, dvs. en form som låter honom eller henne arbeta i den takt och med de uppgifter som är nödvändiga för att ge precisa kunskaper och färdigheter. Individualisering kan endast till en del anses motsvara den individuella undervisning som i dag bedrives i yrkesarbete vid våra yrkesskolor. Visserligen arbetar eleverna där med egna arbetsuppgifter, men de läromedel som finns till förfogande är helt otillräckliga för att möjliggöra den integrering mellan kunskap och färdighet, som enligt YB.s mening konstituerar individualiseringen. En individualiserad undervisning kräver sålunda lärarkompletterande och självinstruerande läromedel förutom tillgång på i varje särskilt fall erforderliga yrkesredskap och arbetsobjekt. Man kan säga, att undervisningen erbjudes i form av »paket», som efter viss vägledning från läraren administreras av eleven. Dessa paket behöver inte enbart bestå av material av typen arbetsblad, kompendieblad etc. utan kan också innehålla modeller och arbetsobjekt, som i sin tur är anpassade för de yrkesredskap som förekommer i den aktuella inlärningssituationen. Ett sådant utbildningspaket avsett för undervisning av blivande verkstadsmekaniker i mätteknik kan t. ex. omfatta: 1. Studieplan med läraranvisningar. 2. Lärobok eller kompendieblad med teknisk beskrivning av mätdon omfattande t. ex. tumstock, stålskala, skjutmått, mikrometer, mätklocka, mikrokator, krumcirkel och fotcirkel, mallar, slitsmått och stickmått, passbitar, haktolk eller håltolk, gängtolk och gängmall. 3. Arbetsblad med övningsuppgifter och tekniska beräkningar. 4. Olika mätdon enligt studieplanen. 5. Modeller för mätövningar (mätattrapper). 6. Tonbandsinstruktion och andra audivisuella läromedel. 7. Provuppgifter. Utbildningspaketet kan vara så utformat, att det med lätthet låter sig flyttas till det rum där eleverna befinner sig. Men det kan också vara knutet till yrkesredskap och arbetsobjekt av sådan utformning, att det faller sig rimligare att låta eleven komma till ett mera fast placerat sådant paket. Vi erhåller då vad vi numera vanligen benämner utbildningsstation. Utbildningen vid en sådan — stationsutbildning — anser YB vara av väsentlig betydelse för gymnasieskolans undervisning och återkommer därtill i avsnitt 2.8.

59 2.6.4 Individualisering vid externa arbetsobjekt Individualisering försvåras avsevärt under de perioder, då eleverna sysselsattes med externa arbetsobjekt. Detta beror naturligtvis främst på att arbetsobjektet i visserligen varierande men högst påtaglig grad styr undervisningen. Det går endast sällan att få externa arbetsobjekt som passar in i en individualiserad inlärningssituation. Eftersom emellertid även dessa perioder av utbildningstiden skall ägnas åt effektiv utbildning — i annat fall bör sysselsättningen med externa arbetsobjekt läggas utanför yrkesutbildningen och ingå som inskolningsprocess hos avnämaren — måste det vara angeläget att så långt det är möjligt erbjuda utbildningspaket även vid sådan verksamhet. Det kan också vara anledning att erinra om att även vid arbete med externa arbetsobjekt gäller den generella regeln, att så snart en elev har tillräckliga kunskaper och färdigheter i ett moment, så skall han eller hon inte längre syssla därmed utan övergå till ett annat avsnitt i utbildningsprogrammet. Att svårigheterna är stora, då det gäller att skapa en individualiserad undervisning i samband med att eleverna arbetar med externa arbetsobjekt, är uppenbart, och YB vill med några exempel visa, att svårigheterna dessutom kan vara av väsentligt olika slag. 2.6.4.1 Vårdutbildning Blivande vårdbiträden placeras under viss del av sin utbildning på olika avdelningar för att få tillfälle att arbeta med autentiska vårdfall — patienter — i autentisk miljö — sjukhus o. d. YB har i avsnitt 2.3 beskrivit den inlärningssituation, som vanligen uppkommer i dagens utbildning av vårdbiträden. Eftersom det blivande vårdbiträdet skall lära sig vissa i förväg analyserade moment, vilka vanligen kan inläras såväl i skolmässiga former som under praktikperioden, och dessa moment redan är fastlagda på praktikavdelningen genom väl etablerade rutiner, finns det underlag för en rik tillgång till läromedel som kan underlätta inlärningen. Det är av vikt att inte släppa kravet på momentinlärning under praktikperioden, då denna annars lätt kan bli en helt osystematisk sysselsättning. Den pedagogiska analys, som det yrkesanalytiskt framtagna underlaget avseende vårdbiträdens arbetsuppgifter blir föremål för, måste utgå från den förutsättningen att varje moment som inte kan läras bättre under praktikperioden än under de mera skolmässiga perioderna av utbildningen i första hand skall inläras i skolmässiga former. Denna utbildning kan göras rationellare än den som kan ske på avdelningar i normal verksamhet och därmed också på kortare tid. I samma mån kan praktikperioderna i vad avser inlärning av kunskaper och färdigheter minska betydligt i omfattning. YB anser det inte osannolikt att nuvarande praktikperioder av storleksordningen 12—24 arbetsveckor med en sådan uppläggning av undervisningen kan nedbringas. Sedan man genom en yrkesanalys fått fram upplysningar om vårdbiträdenas arbetsuppgifter, skall dessa uppgifter på vederbörligt sätt bli föremål för en pedagogisk

60 analys. Härvid bör man noggrant undersöka, var och hur varje moment bäst kan inläras — under praktikperioden eller under de mera skolmässiga perioderna av utbildningen. Man bör sträva efter att få varje moment förlagt till den del av utbildningen, där momentet kan inläras mest rationellt och därmed på kortaste tid. För de moment, som man efter en grundlig pedagogisk analys av det yrkesanalytiskt erhållna materialet anser bäst kan läras in under praktikperioden i autentisk miljö, måste rikhaltiga läromedel utarbetas. Så t. ex. bör för varje sådant moment finnas skriftliga arbetsinstruktioner — förmodligen användbara även vid snabb inskolning av extra personal — kompletterade med arbetsblad, kompendier, eventuella litteraturanvisningar osv. Dessutom bör det finnas en instruktionsbandspelare på varje avdelning eller motsvarande, som regelmässigt mottager blivande vårdbiträden för utbildning. Till denna bandspelare bör då finnas tonbandsinstruktioner, en för varje moment. Denna bandspelare med sitt bandbibliotek kan placeras nästan var som helst inom avdelningen. Banden torde i stor utsträckning kunna tillverkas centralt med anlitande av metodisk expertis samtidigt som de medger komplettering lokalt med speciella bestämmelser etc. För de moment av betydelse för det blivande vårdbiträdet, som sålunda skall inläras på en viss avdelning, uppgöres en checklista, på vilken eleven i samråd med sin arbetsledning prickar av momenten efterhand som de blivit tillfredsställande inlärda och övade. En elev, som under kortare tid än den från början tillmätta tiden klarar sina moment på en avdelning, bör så snart som möjligt överföras till en annan avdelning med andra rutiner och arbetsmoment. Elev, som inom samma tid inte blivit helt färdig, bör ges stödundervisning vid skolan efter återgång dit. Det försök till individualiserad utbildning även under praktikperioden, som YB här har skisserat, kan naturligtvis inte genomföras utan att eleverna har en fortlöpande kontakt med lärare och instruktörer. Av vikt är att observera, att det hela tiden är skolan som har ansvaret för utbildningen och för eleverna. Men under praktikperioderna blir det framför allt kontakten med instruktörerna som får en avgörande betydelse. YB anser, att det bör förutsättningslöst prövas ett system, där erfarna vårdbiträden och undersköterskor, efter att ha genomgått en grundläggande instruktörsutbildning motsvarande den som för närvarande genomföres inom industrin, till viss del övertar ansvaret för instruktionen till praktikeleverna under deras vistelse på avdelningen (motsvarande). På motsvarande sätt kan erfarna undersköterskor och sjuksköterskor ta hand om praktikeleverna i undersköterskeutbildningen. 2.6.4.2 Utbildning av byggnadsarbetare I avsnitt 2.3 har YB beskrivit den inlärningssituation, som vanligen råder vid de blivande byggnadsarbetarnas arbete med externa arbetsobjekt — utbildningsbyggen. Denna situation innebar många fördelar från praktisk inlärningssynpunkt men rymde också en hel del problem från pedagogisk synpunkt. Bland dylika problem kan man peka på att utbildningsbyggena ibland ej är anpassade till elevernas utbild-

61 ningsprogram utan detta får i stället anpassas till byggnationen. Kravet på snabb ackordsmässig arbetstakt sätter in mycket fort, ibland innan eleverna hunnit metodiskt befästa de olika arbetsmomenten. Eleverna i en avdelning kan ej alltid arbeta på ett och samma utbildningsbygge, utan måste uppdelas på flera externa arbetsobjekt. De externa arbetsobjekten ligger ofta så långt från skolan, att integreringen av undervisningen i olika ämnen försvåras eller omöjliggöres. YB har redan framhållit, att utbildning av blivande byggnadsarbetare under en längre utbildning än ett läsår inte kan genomföras utan externa arbetsobjekt, men anser också att åtgärder måste vidtagas i syfte att göra denna utbildning mera effektiv än hittills. Till en början vill YB peka på nödvändigheten av att utbildningen vid de externa arbetsobjekten blir föremål för en grundlig pedagogisk analys, så att det verkligen klarlägges, vilka moment som med fördel kan och bör inläras på utbildningsbyggen och vilka som i första hand bör genomgås i mera skolmässiga former. YB håller det för sannolikt att en sådan analys kommer att visa, att det första året av utbildningen kan ges ett betydligt fylligare innehåll än för närvarande, om den bedrives i skolmässiga former. Detta kan bland annat åstadkommas genom ökad användning av modeller och liknande läromedel. Härigenom kan eleverna genomföra den fortsatta utbildningen på externa arbetsobjekt bättre förberedda än nu. Detta betyder ökade möjligheter att utan allvarligt men för momentinlärningen låta eleverna snabbt börja träna upp sin arbetstakt. Nödvändigt är emellertid att skolan har ansvaret för utbildningen under båda åren. I den mån utbildningen skall äga rum vid externa arbetsobjekt måste dessa vara väl anpassade till elevernas inlärningssituation. YB återkommer till detta i samband med behandlingen av externa arbetsobjekt i avsnitt 2.7 men vill i detta avsnitt anföra följande synpunkter. I de flesta fall torde det externa arbetsobjektet ligga så långt från skolan, att eleverna inte utan tidsförlust kan utnyttja skolans lokaler för sin undervisning i yrkesteknik och allmänna ämnen. Denna undervisning måste i så fall organiseras i sammanhängande pass om minst halvdags längd. Eftersom arbetsmomenten på utbildningsbygget vanligen har en längd på flera arbetsdagar, kan en viss och inte helt otillfredsställande integrering mellan fackteori och arbetsteknik ernås på detta sätt. Ännu bättre är det emellertid, om det externa arbetsobjektet förses med lämpliga undervisningslokaler. Dessa provisoriska skollokaler skall förutom sedvanlig inredning med stolar, arbetsbänkar, skrivtavla etc. även ha en viss standardutrustning av läromedel och yrkesredskap. Så t. ex. bör där ingå instruktionsbandspelare, småbildsprojektor, arbetsprojektor (skrivprojektor), fackbibliotek, pärmar med arbetsinstruktioner, byggnadsföreskrifter osv. Till instruktionsbandspelarna skall finnas tonbandsinstruktioner till flertalet på utbildningsbygget förekommande särskilda moment, liksom också beskrivningar av förekommande material och redskap, beskrivning av metoder för elementmontering etc. I instruktionsmaterialet skall även ingå skriftliga in-

62 struktioner, kompendier och dylikt för elevemas självstudium såväl som för gemensam genomgång. Även om de åtgärder YB har föreslagit går i verkställighet, är det uppenbart svårt att erhålla en verklig individualisering av undervisningen. Detta beror ej endast på de speciella arbetsförhållandena på en byggnadsplats, utan också på att arbetet på det externa arbetsobjektet i så väsentlig grad är ett lagarbete, där de individuella differenserna visserligen inte är olämpliga men där de får sin nytta endast i den mån de låter sig inrangeras i grupparbetet. Om det sålunda är svårt att genomföra en individualisering på ett utbildningsbygge, kan i stället grupparbetet spela en framträdande roll i undervisningen där. Dessutom möjliggör de av YB här föreslagna tekniska arrangemangen en relativt tillfredsställande integrering i ämnesblocket yrkesteknik samtidigt som lokaler ställs till förfogande för de allmänna ämnena, i den mån dessa ej kan genom speciell schemaläggning klaras av vid skolan.

2.6.4.3 Utbildning av bilreparatörer Utbildningen av blivande bilreparatörer omfattar för närvarande åtminstone under det andra läsåret huvudsakligen arbete med s. k. kundfordon, dvs. externa arbetsobjekt som av utomstående fordonsägare lämnas in till skolan för reparation. Vid en god tillgång på sådana objekt kan yrkesläraren inom vissa gränser välja ut de för undervisningen bäst lämpade fordonen och därmed tillse att läroplanen fortsätter att styra utbildningen i stället för att det externa arbetsobjektet gör det. Vid dålig tillgång på objekt kan emellertid läraren tvingas ta vad som erbjuds, eftersom en meningsfylld utbildning enbart med interna arbetsobjekt ännu så länge knappast är möjlig. Med hänsyn till de bestämmelser som gäller för fordon som skall framföras i allmän trafik och de risker för liv och egendom som föreligger med fordon som ej till alla delar svarar mot de uppställda säkerhetskraven, måste kontrollen av elevernas reparationsarbeten bli omfattande. Vanligen måste den ombesörjas av läraren. Denne, som förutom detta kontrollarbete även skall svara för den huvudsakliga kundmottagningen, beställning av reservdelar etc, får sin tid som utbildare så splittrad, att det endast undantagsvis kan bli tal om en systematisk undervisning i arbetsteknik. Det torde i den framtida utbildningen av blivande bilreparatörer bli svårt att i någon större omfattning arbeta med externa arbetsobjekt som lämnas in av enskilda fordonsägare. Som ytterligare orsak härtill vill YB framhålla svårigheten att få bilägarna att acceptera den vanligen något längre reparationstiden. I stället bör andra vägar prövas för att tillgodose elevernas behov av arbetsobjekt. Det borde t. ex. vara möjligt för skolan att etablera kontakt med en eller flera bilverkstäder och fungera som legoverkstad till dessa, alternativt taga hand om verkstädernas inbytesbilar. Uppdragsgivaren svarar då för såväl kundmottagning som kontroll före leverans till kunden/fordonsägaren. Arbetsobjekten torde i stor utsträckning kunna utväljas efter elevernas behov. Nackdelen med ett system av

63 detta slag kan möjligen vara att skolan blir mycket beroende av att bilverkstäderna tillför skolan externa arbetsobjekt i från skolans synpunkt lämplig takt, alltså även under perioder av mindre belastning. Skolan kan också samverka med ett eller flera företag med stor fordonspark och därvid svara för reparation och underhåll av fordonen. I samarbetet måste då ingå en långtidsplanering så att inte skolan får en alltför ojämn belastning i samband med säsongvariationer hos fordonsägaren. Där inte behovet av externa arbetsobjekt kan tillgodoses genom samarbete enligt ovanstående förslag eller på annat liknande sätt, återstår endast att i huvudsak fullfölja det andra årets utbildning av blivande bilreparatörer med hjälp av interna arbetsobjekt. Antingen detta sker genom att undervisningen arrangeras i stationer på det sätt YB redan tidigare beskrivit eller genom att skolan tillföres ett lämpligt antal övningsbilar på det sätt YB angett i sitt principbetänkande (avsnitt 16.2.2), förefaller det böra övervägas att låta eleverna under tre till fyra veckor i grupper om två eller tre deltaga i arbetet på någon närbelägen bilverkstad. Härigenom kompletteras den visserligen inlärningsvänliga men dock relativt artificiella undervisningsmiljön i skolan med kontakt med en autentisk miljö. Individualiseringen sker bäst vid en undervisning upplagd på undervisningsstationer (se. 2.8), försedda med erforderliga läromedel. Graden av integrering mellan arbetsteknik och fackteori är här helt beroende på tillgången på sådana läromedel. I det fall utbildningen baseras på ett antal övningsbilar kan integreringen genomföras relativt lätt genom att eleverna i hög grad hålles samman kring samma moment. Samma moment på samma tid men utfört av de olika eleverna individuellt. Då brister det emellertid i den del av individualiseringen som innebär att eleverna skall lära i egen och varierande arbetstakt. En kompromiss med påtagliga fördelar erhålles om övningsbilarna kompletteras med fasta undervisningsaggregat, fristående eller kopplade till fordonet. Vid ett sådant arrangemang kan läraren variera sin undervisningsmetod alltefter behov.

2.7 INTERNA OCH EXTERNA ARBETSOBJEKT

2.7.1 Interna objekt Interna arbetsobjekt är sådana som konstruerats speciellt för en viss utbildning och som därför fått en för sitt ändamål väl avpassad pedagogisk-metodisk utformning. YB har ingående studerat de interna arbetsobjektens fördelar och nackdelar dels med utgångspunkt från dagens yrkesundervisning, dels också mot bakgrunden av de delvis ändrade utbildningsförhållandena i den kommande gymnasieskolan. Bland de fördelar med interna arbetsobjekt, som uppenbart kan redovisas, vill YB nämna följande:

64 1. Eftersom objekten utformats för att ge bästa möjliga inlärningseffekt, erbjuder de pedagogiska fördelar som endast undantagsvis tillkommer de externa objekten. 2. I motsats till flertalet externa objekt kan de interna arbetsobjekten lätt samordnas med instruktionsblad, tonbandsinstruktioner etc. 3. Genom den närmast precisa anpassningen till läroplanen blir de interna arbetsobjekten en god grund för mätning av elevernas prestationer. Härigenom ökar också möjligheterna att upptäcka variationer hos eleverna och att planmässigt korrigera eventuella felaktigheter. YB har också noterat vissa nackdelar med de interna arbetsobjekten, såsom exempelvis följande: 1. De interna arbetsobjekten kan ge eleverna en dålig motivation, eftersom objekten sedan de fyllt sitt inlärningsändamål inte alltid kommer till praktisk användning. 2. De interna arbetsobjekten saknar oftast saluvärde och kostar dessutom pengar både för sin konstruktion och i form av materialkostnad. 3. Då eleven lämnar grundutbildningsstadiet och skall börja kombinera och tilllämpa färdigheter i autentiska arbetssituationer framstår de interna arbetsobjektens fördelar som mindre påtagliga. 4. Det kan vara svårt att hålla de interna arbetsobjekten aktuella. Samtidigt som YB helt ansluter sig till de redovisade fördelarna vill YB anföra följande synpunkter på de nackdelar som ovan anförts. Synpunkten att de interna arbetsobjekten inte skulle skapa motivation förefaller vara grundad på tidigare utbildningssystem, där eleverna alltför länge tvingades till monotona färdighetsövningar inom ett och samma moment. Den moderna pedagogiken och metodiken ger helt andra möjligheter till omväxling i utbudet av kunskaper och färdigheter och YB anser inte att erfarenheterna från dagens yrkesutbildning ger belägg för påståendet om en bristande motivation. Att de interna arbetsobjekten saknar saluvärde och i stället drar kostnader för sin konstruktion och för använt material är i och för sig riktigt. Detta måste emellertid vägas mot skolans minskade administrativa kostnader och mot de uppenbara pedagogiska fördelarna. Dessa senare berör YB närmare i det följande. Vad slutligen avser behovet av externa arbetsobjekt för att under utbildningens slutskede ge autentiska arbetssituationer, inser YB klart detta behov men anser samtidigt att det på sätt som anges i avsnittet om pedagogisk forskning måste förutsättningslöst undersökas när under en tvåårig grundutbildning ett insättande av externa arbetsobjekt ger det bättre inlärningsresultatet. Denna tidpunkt bör rimligen variera starkt mellan olika utbildningsvägar och linjer. Vidare finns det skäl att antaga att även under den tid som externa arbetsobjekt kommer till användning det kan vara lämpligt att träna vissa särskilt avancerade färdigheter med hjälp av interna objekt. Frågan om de interna arbetsobjektens användning vid yrkesutbildning blir dock som redan framhållits inte enbart beroende av de ovan redovisade för- och näck-

65 delarna, utan också av de delvis ändrade inlärningsförhållanden som gymnasieskolan medför. Härom vill YB anföra följande. Ämnesblocket yrkesteknik förutsätter enligt YB en långt gående integrering mellan de arbetstekniska och fackteoretiska huvudmomenten. Denna integrering förutsätter tillgång till arbetsobjekt som i förväg låter sig analyseras och samordnas med de olika huvudmomenten i yrkestekniken, ett krav som enligt YB enklast och i flertalet fall enbart kan tillgodoses med hjälp av interna arbetsobjekt. På samma sätt inverkar den av YB förordade organisationen av yrkesutbildningen i s. k. utbildningsstationer. Här skall integreringen kunna ske på fasta ständigt disponibla stationer — utbildningsaggregat — vilket kräver tillgång till vid varje tillfälle rätt avpassade arbetsobjekt. Dessutom skall eleverna kunna passera stationerna i relativt växlande ordningsföljd vilket medför behov av arbetsobjekt som ständigt under hela läsåret står till förfogande vid stationerna. Denna »beredskap» kan inte uppnås med externa arbetsobjekt. En tredje faktor som talar för interna arbetsobjekt är kravet på en ständigt alltmer rationaliserad yrkesutbildning, antingen denna strävan syftar till kortare utbildningstider eller till högre utbildningskvalitet inom tidsramen. Här finns anledning att ännu en gång understryka att gymnasieskolans yrkesutbildning i de flesta fall har karaktären av grundutbildning och att erfarenheterna visar att på detta stadium ett pedagogiskt rätt utformat material — interna arbetsobjekt — ger bättre utbildningseffekt än externa objekt. Detta gäller även om i vissa fall de externa arbetsobjekten av praktiska skäl måste ges företräde framför de interna. Mot bakgrunden av de argument som redovisats och med hänsyn till den gymnasiala skolans mål och förutsättningar, anser YB att för utbildningsändamål speciellt konstruerade interna arbetsobjekt bör komma till användning i betydligt större omfattning än hittills. Det är emellertid svårt att mera exakt ange proportionen mellan de interna och de externa arbetsobjekten, eftersom den varierar mellan olika yrkesutbildningar. Av betydelse i detta sammanhang är också den takt i vilken pedagogiskt utformade interna arbetsobjekt kan framställas.

2.7.2 Externa objekt Såsom YB tidigare i detta kapitel definierat begreppet externa arbetsobjekt kan dylika objekt omfatta utbildningsbyggen för utbildning av byggnadsarbetare och diverse legoarbeten för utbildning i skolmässiga former av t. ex. verkstadsmekaniker. Men de kan också omfatta t. ex. kunderna vid utbildning av frisörer eller vid utbildning av detaljhandelspersonal och patienterna vid utbildning av vårdpersonal. De externa arbetsobjekten får enligt YB:s förslag i de flesta fall betydligt mindre omfattning i gymnasieskolan än i de nuvarande yrkesskolorna. De får dock fortfarande en viss betydelse för de yrkesutbildande linjer, där elevernas kunskaper och färdigheter närmar sig eller kommer upp till en färdigutbildningsnivå. I sådana fall 3

Yrkesutbildningen

66 är externa arbetsobjekt inte bara önskvärda utan ofta helt nödvändiga. Vidare kommer som redan nämnts behovet av externa arbetsobjekt under en övergångsperiod att vara relativt stort innan tillgången på interna objekt blir tillräcklig. Även i vad avser de externa arbetsobjekten har YB undersökt för- och nackdelar såväl med utgångspunkt från dagens situation i yrkesskolan som med hänsyn till de delvis ändrade förhållandena i gymnasieskolan. Bland de redovisade fördelarna med externa arbetsobjekt vill YB nämna följande: 1. Under förutsättning att även de produktionsmässiga förhållandena blir verklighetsbetonade kan de externa arbetsobjekten skänka en realism åt utbildningen som självfallet är av godo. 2. Eleverna anses erfara en stimulans genom arbete med objekt som får en meningsfull användning och som dessutom går att sälja. 3. De externa arbetsobjekten kan säljas och detta medför ett ekonomiskt tillskott till yrkesskolan. Dessa medel kommer i regel eleverna tillgodo i form av arbetspremier, hjälp till studieresor etc. Inom företagsskolorna sker däremot en direkt kreditering av företagets utbildningskostnader. 4. I samband med anskaffningen av beställningsarbeten — externa arbetsobjekt — tvingas läraren till en fortlöpande kontakt med företag och andra kunder. Denna kontakt kan, i gynnsamma fall, underlätta för läraren att hålla sig å jour med aktuella krav beträffande material, toleranser etc. 5. Som en fördel med de externa arbetsobjekten har också angivits, att ett godkännande från beställaren utgör en garanti för en fortlöpande kontroll av utbildningens standard. Några av dessa fördelar är dock inte helt självklara och invändningsfria. YB har exempelvis funnit, att de fördelar som läraren kan ha av sina kontakter med olika beställare mer än väl motverkas av den tidsspillan som detta ackvisitionsarbete medför och den splittring av lärarens arbetstid som därav följer. Beträffande nackdelar som kan förekomma med de externa arbetsobjekten må följande synpunkter anföras. 1. Externa arbetsobjekt exakt anpassade till den pedagogiskt-metodiskt rätta inlärningsgången är svåra att finna. Även enkla uppgifter ställer ofta krav på sammansatta färdigheter. I grundutbildningen medför detta risk för att felaktiga arbetsvanor hinner utbilda sig genom att flera arbetsmoment utföres samtidigt.. Grundelementen blir därigenom ofullständigt övade. En förutsättning för användningen av externa arbetsobjekt är ofta att de föregåtts av rätt omfattande interna arbetsobjekt. 2. Inlärningen bör ske moment för moment i stigande svårighetsgrad. Momenten bör komma i pedagogiskt avvägd följd och medge tillräcklig färdighetsövning. De arbetsmoment som ingår i de externa arbetsobjekten är från utbildningens synpunkt slumpmässigt komponerade, vilket kan ha felaktig ordningsföljd och ojämna övningstider som följd. 3. Genom den variation i ordningsföljd etc. som beskrivits ovan försvåras också

67 tillverkningen av det välplanerade underlaget för inlärningen i form av instruktioner, kompendier, integrering mellan yrkesteknikens huvudmoment etc. 4. Det som fördel angivna förhållandet, att ett godkännande från beställaren av det utförda arbetet skulle innebära en kontroll av utbildningens standard, är diskutabelt. Ett objekt kan mycket väl vara godtagbart av beställaren och likafullt tillverkat med sådana metoder och under sådana betingelser att prestationen utbildningsmässigt är undermålig. Vidare kan det ofta bli så, att de duktigaste eleverna får arbeta med beställningen och att de elever, som egentligen skulle ha behövt lära de aktuella momenten, frånhändes denna möjlighet. I extrema fall torde det också förekomma att läraren, i förståelig omsorg om sin avdelnings anseende, själv färdigställer ett externt objekt som inte medhunnits på utlovad tid eller som eljest visat sig för svårt för elevernas färdighetsnivå.

2.7.2.1 Central anskaffning av externa arbetsobjekt YB har ingående behandlat ett förslag angående central anskaffning av externa arbetsobjekt, i första hand för den verkstadsmekaniska grenen vid gymnasieskolan. Enligt detta förslag borde en planeringscentral inrättas som i kontakt med de större industriföretagen införskaffade externa objekt av sådant slag att de pedagogiska kraven tillgodosågs inom rimliga gränser samtidigt som leveranstiderna var så långa att samarbetet blev praktiskt möjligt. De tidigare redovisade ölägenheterna med externa arbetsobjekt— och då kanske framför allt de enskilda lärarnas tidsödande ackvisitionsarbete — skulle på detta sätt i stor utsträckning elimineras. För att rätt kunna fylla sin uppgift skulle den föreslagna planeringscentralen ha en uppsättning planeringstekniker och utbildningsexperter som stod i nära kontakt med de berörda företagens beredningsavdelningar. I samråd med dessa skulle centralen välja ut sådana objekt som tillgodosåg de aktuella behoven för yrkesutbildningen. Leveranskontrakt med bestämmelser om priser, leveranstider etc. skulle tecknas av centralen, som i sin tur skulle till skolorna distribuera delbeställningar med anvisningar och specifikationer. Fakturering skulle ombesörjas av det centrala organet. YB anser det vara angeläget att de enskilda lärarna avlastas det tidskrävande arbetet med anskaffning av externa arbetsobjekt. Från den synpunkten finner beredningen det framförda förslaget intressant. Ä andra sidan finner YB att ett centralt planeringsorgan av den föreslagna typen antagligen skulle bli alltför komplicerat. Bland annat synes uppdelningen av kvantitativt stora beställningar på en mångfald skolenheter kunna medföra avsevärda problem. Fasta leveranstider, en av förslagets grundförutsättningar, skulle förmodligen bli svåra att hålla på grund av en rad i förväg svårbestämbara faktorer. Detta skulle i sin tur kunna framtvinga en forcering av arbetet så att de pedagogiska fördelarna sköts i bakgrunden. YB finner att skälen mot det planerade centrala planeringsorganet för närvarande väger tyngre än de fördelar som kan antas föreligga och anser sig därför inte kunna förorda inrättande av ett sådant riksomfattande organ.

68 2.7.2.2 Utbildningsbyggen I olika sammanhang har YB framhållit att en tvåårig utbildning av byggnadsarbetare inte kan genomföras utan tillgång till externa arbetsobjekt— utbildningsbyggen — tillhandahållna i rätt tid och med en för varje tidpunkt väl avvägd omfattning. Inom skolöverstyrelsen har man sedan någon tid tillbaka observerat de svårigheter som kan uppkomma i anskaffningen av lämpliga utbildningsbyggen vid de för utbildningen mest lämpliga tidpunkterna. Ur Aktuellt från SÖ 1965/66: 54 citeras: »Efter 3—5 månaders grundläggande utbildning på övningsverkstad bör, som närmare framgår av läroplaner, undervisning i yrkesarbete för byggnadsträarbetare m. fl. yrken inom byggnadsindustrin förläggas till arbetsställe utanför skolan. Detta ställer anspråk på tillgång till lämpliga övningsobjekt. För att underlätta försörjningen med sådana objekt bör, som framhållits vid konferenser med respektive skolor och i PM nr 4 år 1966, vederbörande skola anmäla behovet av lärlingsbyggen tiil länsarbetsnämnden. Det syns nämligen nödvändigt att få till stånd en systematisk och fortlöpande registrering av behovet av övningsobjekt samt att vidta åtgärder för att tillgodose detta behov. Med anledning härav har arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med skolöverstyrelsen uppdragit åt länsarbetsnämnderna att i samråd med de lokala yrkeskommittéerna ta kontakt med alla utbildningsgivare på området, dvs. centrala och kommunala verkstadsskolor och kursföreståndare för omskolnings- och fortbildningskurser, och intressera dem för att kontinuerligt och i god tid redovisa behovet av övningsobjekt. Det är angeläget att skolorna i det sammanhanget söker precisera behovet med avseende på yrkesgren, utbildningsmässiga krav på objekten samt var och vid vilken tidpunkt övningsobjekten bör ställas till förfogande. Anmälan angående behovet av lärlingsbyggen bör göras åtminstone två gånger årligen, t. ex. under månaderna oktober och mars. Anmälan bör avse så lång tid som kan överblickas av yrkesskolan. Med hänsyn till svårigheterna att få fram objekt till alla orter kan det bli nödvändigt att välja objekt också utanför skolorten. På länsarbetsnämnderna ankommer det att med ledning av register över kommande byggnadsobjekt och i samråd med yrkeskommittéerna föreslå objekt, som bedöms lämpliga för utbildningen. Redan på planeringsstadiet förutsätts länsarbetsnämnderna ta kontakt med vederbörande byggherrar för överläggning om möjligheterna att få disponera företagen såsom övningsobjekt. Självfallet är det även i fortsättningen angeläget att yrkesskolorna står i nära kontakt med de lokala yrkeskommittéerna inom byggnadsindustrin. Vad överstyrelsen här föreslagit i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen är emellertid ett försök till effektivisering av anskaffandet av övningsobjekt.» Skolöverstyrelsen har i Aktuellt från SÖ 1966/67: 62 lämnat kompletterande uppgifter rörande anskaffningen av utbildningsbyggen. Från dessa SÖ:s yttranden vill YB citera följande: »I Aktuellt från SÖ 1965/66: 54 angavs vissa riktlinjer för yrkesskolornas anmälan till länsarbetsnämnderna angående behovet av övningsobjekt, s. k. lärlingsbyggen, för utbildningen inom byggnadsindustrin. Behovet av systematisk och fortlöpande registrering har ytterligare aktualiserats genom ökade svårigheter att få fram lämpliga objekt på lämpliga orter och tider. Med hänsyn till aktuella svårigheter att anskaffa övningsobjekt bör yrkesskolorna före den 20 april 1967 anmäla sitt för återstoden av 1967 aktuella behov av lärlingsbyggen.»

69 YB anser det vara ytterst viktigt att alla ansträngningar görs för att tillförsäkra eleverna i de aktuella utbildningslinjerna allsidiga externa arbetsobjekt liksom även den kontinuitet i utbildningen, som all av samhället bedriven undervisning förutsätter. YB anser även att det bör övervägas, om inte samhället, som bedriver den här aktuella yrkesutbildningen genom gymnasieskolan, också borde i högre grad än hittills garantera att externa arbetsobjekt ställes till förfogande. Så t. ex. borde utbildningsbyggena kunna ställas helt utanför övrig byggkvotering och därmed också undgå att påverkas av de variationer i tillståndsgivning och kreditgivning som samhället inte minst av arbetsmarknadspolitiska skäl då och då finner vara nödvändiga. Vidare borde det vara möjligt att föreskriva, att statliga och kommunala byggnadsprojekt i långt högre grad än för närvarande förbehölls gymnasieskolan såsom externa arbetsobjekt. Det bör också övervägas om inte samhället skulle kunna deltaga i byggenas finansiering även i vad avser exempelvis kompensation för sådana ökade räntekostnader, som anses vara en direkt följd av projektens karaktär av utbildningsbyggen. Genom ekonomisk hjälp av sådant eller liknande slag skulle bland annat kravet på elevernas arbetstakt kunna något dämpas till förmån för ett bättre utbildningsresultat.

2.7.2.3 Lokal anskaffning av externa arbetsobjekt Även om av skäl som YB tidigare redovisat behovet av externa arbetsobjekt i gymnasieskolan kommer att bli något mindre än i nuvarande yrkesskolor, kvarstår dock en efterfrågan på sådana objekt som måste tillgodoses i huvudsak genom lokala initiativ. Nuvarande situation där lärarna tvingas anslå undervisningstid och fritid för att kunna skaffa fram de externa arbetsobjekt, som avdelningen behöver för sin utbildning, måste anses vara synnerligen otillfredsställande. Nya problem uppkommer också i framtiden, då enligt YB:s förslag blockämnet yrkesteknik får betydligt färre veckotimmar till förfogande än motsvarande ämnen i dagens yrkesundervisning. Det förefaller rimligt att överväga, om inte lärarna borde i stället för undervisningsskyldighet ha tjänstgöringsskyldighet med en tid som översteg den av de nya läroplanerna i gymnasieskolan erfordrade undervisningsinsatsen. En sådan lösning bör dock enligt YB behandlas i ett större sammanhang och avse gymnasieskolans samtliga lärare. Även andra förslag till åtgärder har diskuterats. Bland annat har övervägts om inte till varje gymnasieskola borde knytas en planeringsman med uppgift att anskaffa lämpliga externa arbetsobjekt. Eftersom arbetet härmed förmodligen kommer att ha vissa säsongmässiga variationer och kanske inte under hela läsåret ge full tjänstgöring åt befattningshavaren bör denne dessutom kunna sköta andra inom gymnasieskolan förekommande planeringsarbeten, schemaläggning etc. YB har också diskuterat möjligheterna av att låta exempelvis gymnasieskolans studierektorer handha denna anskaffning av externa arbetsobjekt och att de i detta sammanhang erhölle en skälig ytterligare nedsättning av sin undervisningsskyldighet. Då behovet av externa arbetsobjekt i hög grad varierar mellan olika linjer och

70 stora olikheter råder i linjeuppsättningen mellan olika skolor, bör man inte enligt YB:s mening rekommendera endast en lösning på problemet om lokal anskaffning av externa arbetsobjekt. Viktigt är emellertid att man har ögonen öppna för att det från pedagogisk synpunkt inte kan vara lämpligt att lärarna i yrkesteknik har hela ansvaret för denna anskaffning. Vid varje ifrågakommande skola bör man försöka finna en lösning som medför en avlastning av denna arbetsuppgift från lärarna och därmed ger dem större möjlighet att koncentrera sig på sina pedagogiska uppgifter.

2.8. OLIKA ARBETSFORMER 2.8.1 Arbetsinstruktioner Det har redan tidigare framhållits, att ett av de speciella krav som med all rätt ställs på yrkesundervisningen är, att den skall meddela precisa kunskaper och färdigheter. Eftersom den som genomgått gymnasieskolans yrkesutbildande linjer omedelbart därefter skall kunna ta anställning och därav vinna sin utkomst, är det av vikt att kunskaperna och färdigheterna inte enbart behandlats vid ett eller annat inlärningstillfälle, utan att de också blivit befästa genom repetition och kontinuerlig uppföljning. Inom de flesta yrkesområden har kraven på kvalitet och snabbhet vid arbetsoperationernas utförande stigit. Ju större betydelse arbetstekniken har för arbetets resultat, desto angelägnare är det självfallet att läraren beaktar de enskilda arbetsmomentens detaljer i sin undervisning. Paradoxalt nog kan det ibland vara så, att en lärare som behärskar sitt eget yrkesområde till fulländning kan tappa känslan för sådana detaljer i arbetet som är av avgörande betydelse men som han uppfattar som självklara. Detta är svårigheter som inte sällan drabbar företagens instruktörer, vilka ju ofta blivit utsedda till sina befattningar på grund av dokumenterad yrkesskicklighet men som, i de fall de saknar pedagogisk utbildning, har svårt att analysera orsakerna till sin egen yrkesskicklighet och göra klart för sig innehåll och ordningsföljd i instruktionen. Men även erfarna yrkeslärare, som i och för sig är medvetna om de små detaljernas betydelse, kan ibland glömma väsentliga informationer i de fall de endast litar till sitt minne. Arbetsinstruktioner och främst då skriftliga sådana framkom till en början inom industrin och då ofta som en följd av användningen av TWI-metoden. Sedermera har systemet med skriftliga arbetsinstruktioner vunnit terräng även inom andra utbildningsområden och det finns anledning att framhålla, att användningsområdet inte enbart ligger inom gymnasieskolans yrkesutbildande linjer, utan att det även sträcker sig in på de mera teoretiska linjerna — t. ex. i laboratorieteknik. Ett annat exempel på utbildning över linjegränser där arbetsinstruktioner i skriftlig form torde komma till värdefull användning är kontorsutbildningen. Det gäller inte

71 bara kontorstekniken utan också t. ex. maskinskrivning, maskinräkning och maskinbokföring. I maskinskrivningen disponerar man i regel lika många maskiner som det finns elever men i de övriga ämnena är det svårt att få tillgång till maskiner i tillräcklig utsträckning. I dessa ämnen finns ett behov av att arbetsinstruktioner enligt steg-för-steg-principen utarbetas. När det gäller maskinskrivning är som sagt förutsättningarna i viss mån annorlunda. Dock kan sägas att arbetsinstruktioner skulle kunna möjliggöra för läraren att under lektionstid sysselsätta sig med andra värdefullare moment än att säga sådant som eleverna mycket väl kan läsa själva. Till dessa moment hör främst den individuella handledningen samt arbetspsykologiska och arbetsfysiologiska moment.

2.8.1.1 Skriftliga arbetsinstruktioner Skriftliga arbetsinstruktioner utarbetas som en del av det utbildningspaket som den pedagogiska analysen tar fram på basis av yrkes- och arbetsanalysen. Varje arbetsinstruktion skall omfatta ett moment, och det är viktigt att nedbrytningen av den större uppgiften sker konsekvent med beaktande härav. Den skriftliga arbetsinstruktionen bör vara uppdelad i följdriktiga steg som sammantagna anger behövliga aktiva åtgärder i den yrkesanalytiskt bästa ordningen. Till varje steg skall fogas ett lämpligt antal nyckelpunkter, som ger besked om exempelvis vad som kan erfordras för att få det enskilda steget rätt utfört, vad som kan orsaka olycksfall, anvisning om den rätta arbetsställningen osv. Vidare kan med fördel den skriftliga instruktionen vara försedd med hänvisningar till tabeller, kompendier, tonband m. fl. läromedel, som eleven kan behöva studera i samband med färdighetsövningen. Det är dock av vikt att instruktionen typografiskt avskiljer sådana hänvisningar från stegen och nyckelpunkterna. Dessa senare bör vara formulerade i korta satser med användning endast av sådana uttryck som eleven kan förväntas förstå. Var och en som tillverkar arbetsinstruktioner bör ha klart för sig, att deras målsättning är att grundlägga en yrkesmässig standard hos eleven och att i samband därmed också grundlägga riktiga arbetsvanor. För detta ändamål är det ofta lämpligt att förse instruktionerna med talrika och metodiskt väl genomtänkta illustrationer, ritningar, nomogram etc. Som exempel på en skriftlig arbetsinstruktion presenterar YB en slumpvis vald instruktion för placering av bottenring, inner- och ytterform (utbildning av betongvaruarbetare).

STEG

NYCKELPUNKTER

1. Placering av bottenring.

Placera bottenringen på golvet, Samtliga fötter skall ligga an mot golvet.

2. Inoljning av bottenring.

Använd pensel, Spillolja användes.

72 Oljan skall täcka väl 3. Placering av lnnerform.

Placera innerformen i bottenringen. Styr in formen i bottenringen vid firning. Formskarven placeras mellan två bottenringsfötter.

4. Placering av kil.

Kontrollera att kilen är rengjord. För ned den för hand. Skaka eventuellt på formen. Slå ned kilen med plastklubba. Lås kilen med vantskruv. Kontrollera att kilen tätar.

5. Placering av ytterform.

Placera ena formhalvan av ytterformen i taget. Använd fatkärra. Akta fötterna Kontrollera passningen på bottenringen. Kontrollera passningen vid överkanten. Lås formhalvorna.

Den skriftliga arbetsinstruktionen skall sålunda utgöra den till formen enklaste länken i en hel kedja av läromedel — läromedelspaket — som alla har till uppgift att åt eleven förmedla precisa kunskaper och färdigheter. Såsom YB redan framhållit skall de skriftliga arbetsinstruktionerna framställas i samband med den pedagogiska analys som i sin tur baseras på yrkes- och arbetsanalysen.

2.8.1.2 Tonbandsinstruktörer Meddelande av kunskaper och färdigheter med hjälp av tonbandsinspelningar pågår för närvarande inom såväl företag och institutioner som inom den av samhället bedrivna yrkesundervisningen. I åtskilliga fall torde det röra sig om en försöksverksamhet med tydligen genomgående goda resultat. Instruktion förmedlad i tonband utgör ibland en ersättning för den skriftliga arbetsinstruktionen, men lika bra torde vara att låta tonbandet komplettera den skriftliga instruktionen så att stoffet erbjudes audivisueilt. Den försöksverksamhet som bedrivits inom yrkesskolan med avseende på inlärning via tonband har hittills givit följande erfarenheter — vilka naturligtvis i flera avsnitt också kan sägas ha giltighet för den skriftliga arbetsinstruktionen. 1. Den personliga kontakten mellan lärare och elev blir inte lidande genom användning av tonband. Läraren har goda möjligheter att fortlöpande hålla sig informerad om hur instruktionen inhämtas.

73 2. Läraren får mera tid för de elever som verkligen behöver hans hjälp och lektionstiden kan disponeras på ett bättre sätt. 3. Inlärningen av maskinkunskap synes kunna effektiviseras så att inlärningstiden reduceras väsentligt i jämförelse med undervisning i den mera konventionella klassundervisningens form. 4. Tonbandsinstruktionen är uppbyggd på den korrekta terminologin och eleven lär sig sålunda mer eller mindre automatiskt de rätta beteckningarna på såväl detaljer som ingrepp. 5. Tonbandsinstruktionerna ställer vissa krav på elevens ordförråd och språkliga uppfattningsförmåga, krav som i viss mån kompenseras av möjligheten till repetition. 6. Tonbandsinstruktioner får en särskilt god utbildningseffekt på elever med ordblindhet och därav föranledd lässvårighet. Detsamma gäller för elever som är splittrade och har dålig förmåga till koncentration. Tonbandsinstruktionerna synes uppfordra eleverna till stor aktivitet i samband med att instruktionens uppgifter utföres. De kan därför sägas skapa ett gynnsamt klimat för inlärningen. Det är angeläget att denna effekt hos tonbandet utnyttjas även i andra inlärningssituationer än då det gäller att lära in färdighetsmoment och t. ex. kommer till användning även för meddelande av kunskaper i mera teoretiska avsnitt. Det torde exempelvis vara möjligt att på ett och samma band dels ha den egentliga arbetsinstruktionen i sin riktiga momentföljd och med sin riktiga terminologi, dels också i en senare del meddela mera teoretiska kunskaper kring det praktiska momentet. En tonbandsinstruktion som beskriver chargeringen av en värmebehandlingsugn bör också kunna ge upplysningar om t. ex. badets sammansättning, temperaturförhållanden, effekt av värmebehandlingen på olika slag av stål etc. Eleven kan lätt manövrera sig till de olika avsnitten på bandet. Bandspelare av lämpligt utförande skall finnas på de olika avdelningarna i sådant antal, att varje elev vid behov kan erhålla sin information via tonband utan att behöva vänta på att bandspelaren skall bli ledig. Det bör te sig lika naturligt för eleven att skaffa kunskapen genom att sätta in det rätta bandet i en bandspelare som att gå till läraren.

2.8.2 Sfationsutbildning Stationsutbildning är i och för sig inte någon pedagogisk nyhet och bör inte stå i motsatsställning till andra utbildningsformer. Stationsutbildning är inte heller något snävt begrepp utan innefattar en rad olika sätt att organisera en utbildning, varvid ofta lärarens funktion som arbetsledare accentueras. Avsikten med stationsutbildning är att åstadkomma effektivare pedagogik, att genomföra en administrativ och teknisk rationalisering av vissa utbildningsavsnitt,

74 att underlätta kontrollen av elevernas kompetens och att tillvarata specialkunnande hos läraren. Då det veterligen inte tidigare har publicerats någon definition av begreppet stationsutbildning har YB, till hjälp i det fortsatta arbetet, noterat följande: 1. Utbildningen är uppdelad i bestämda avsnitt med aktiviteten förlagd till motsvarande platser — stationer — inom utbildningslokalen eller det geografiska utbildningsområdet. 2. Utbildningsstationerna är försedda med läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt, som permanent är redo att tagas i bruk. 3. På utbildningsstationen sker utbildningen antingen i ett sammanhang eller i flera omgångar, till dess eleven inhämtat hela avsnittet. 4. Eleven flyttas successivt från station till station och därutöver flera varv genom stationerna om lärostoffet på varje station är uppdelat i flera delar, till dess han inhämtat samtliga de avsedda utbildningsavsnitten. 5. Eleverna kan flytta antingen individuellt eller i grupp. 6. Eleven kan flytta när han tillfredsställande inhämtat ett utbildningsavsnitt eller efter en tidsplan. 7. Samtliga elever kan följa samma väg mellan stationerna eller också kan eleverna gå skilda vägar. Valet av väg kan göras beroende av flera faktorer, som under skilda förhållanden kan tillmätas olika inbördes betydelse: Önskvärd pedagogisk stegringsföljd. Individuellt bestämd kombination av utbildningsavsnitt. Tillgängliga platser på stationerna etc. 2.8.2.1 Omfattning av station Utbildningsavsnittet på en station kan avse en bestämd arbetsmetod (t. ex. slipning), en viss arbetsuppgift (t. ex. sanitär installation i badrum), ett visst problem (t. ex. felsökning i en motor) eller en mera universell uppgift (t. ex. planering av eget arbete under skilda betingelser). Utbildningsavsnittens omfattning kan variera starkt. En organisatorisk eller en pedagogisk indelning kan ske i huvudstationer, stationer, delstationer etc. En stor station — huvudstation — kan vara en avdelning eller specialskola, inom vilken elever, som skall erhålla en bred utbildning, inhämtar ett begränsat utbildningsavsnitt, t. ex. svetsning. En station av vanlig storlek, t. ex. inom en avdelning för utbildning av bilreparatörer, kan omfatta en del av lokalen och vara komplett utrustad för specialutbildning i t. ex. det bilelektriska avsnittet av kursen. I en kurs för brandvakter kan en station avse släckning av olja. På en station för motorrenovering kan en delstation omfatta justering av vevlager. Vid en station för förbandsläggning kan en delstation omfatta olika slag av stödförband. En delstation kan i sin tur ha fasta anordningar för arbete med stegvis ökande

75 krav eller arbete i olika arbetsställningar, som kräver skillnader i arbetsteknik. Exempelvis svetsning i horisontalläge, i vertikalläge och underifrån. En utbildningsstation kan ha fast lärare. Beroende på utbildningsavsnittets omfattning och elevantalet kan en stor station betjänas av en grupp lärare medan ett antal mindre stationer sammanförs under en enda lärare. En eller flera stationer kan vara utrustade så att de är självinstruerande, varvid läraren har överinseende och ingriper när han finner det påkallat.

2.8.2.2 Utnyttjande av systemets fördelar Fördelarna med utbildningsstationen tillvaratas lättast vid arbete med interna arbetsobjekt. För vissa ändamål kan emellertid endast externa arbetsobjekt komma i fråga. En bedömning måste ske i varje särskilt fall och bör göras redan på planeringsstadiet. Särskilt bör observeras, vad YB redan tidigare framhållit, att det externa arbetsobjektet ytterst sällan är anpassat till inlärningssituationen och därför kan ge längre utbildningstid med åtföljande högre utbildningskostnad. Genom att man vid stationssystem i regel har fasta arrangemang är det speciellt angeläget att inte utan särskilda skäl välja externa arbetsobjekt, som ofta blir föremål för ändringar. De fasta arrangemangen gör det samtidigt angeläget, att man speciellt vid interna arbetsobjekt har en fortlöpande kontroll av att inte verksamheten stelnar i formerna, utan att nya metoder och värderingar bereds utrymme och att det mindre aktuella rensas bort. 2.8.2.3 Användningsområden Systemet med stationsutbildning nämns oftast i samband med inövning av färdigheter, men metoden är ingalunda begränsad härtill. Utbildningsstationer för inhämtande av kunskaper förekommer såväl i anslutning till färdighetsövningar som separat. Totalintegrering av arbetsteknik och fackteori framstår som särskilt angeläget vid den version av stationsutbildning, där eleverna passerar stationerna i individuell takt. För praktiskt bruk har man anledning att bedöma den behövliga graden av integration för varje teoriavsnitt. Åtskillig teori kan med anpassade hjälpmedel — textmässiga och audivisuella läromedel — infogas i det egentliga arbetet på stationen. Ett visst avsnitt av fackteorin kan med fördel genomgås innan eleven börjar på den första utbildningsstationen, t. ex. allmänna regler för arbetarskydd. Ett annat avsnitt bör ges omedelbart före en viss station, t. ex. elementär svetsteori. Ett tredje teoriavsnitt bör ges först sedan vissa färdigheter inövats på en station, men innan eleven hunnit fram till ett bestämt arbetsmoment. Teori, som inte har integrerats i en självinstruerande individuell utbildning organiserad på stationer, kan i stället erbjudas enligt exempelvis följande mönster.

76 Utbildningsstoffet på varje station delas upp i flera, t. ex. fyra avsnitt, innebärande att eleverna går runt stationerna under fyra perioder och varje gång får nya arbetsuppgifter baserade på stationens material och utrustning. I ett läge där alla elever gått igenom varje station minst en gång kan läraren samla eleverna till en gemensam teoretisk fördjupning och genomgång av stoff och material som är representerat vid vilken som helst av stationerna. Ytterligare genomgångar kan läggas in efter behov. Hur man praktiskt skall lösa integrationsproblemet beror till sist på utbildningsstoffet, elevantalet, lokalförhållanden, version av stationsutbildning etc. Läraren kan ge individuell undervisning, eventuellt endast till de elever som »kört fast», om uppläggningen är självinstruerande. Man kan ha instruktionspärmar, bläddertavlor, bandspelare, stillbilder och inlärningsapparater, som kan disponeras individuellt eller i grupp för elever som nått ett utbildningsstadium. I vad avser kontroll av utbildningsresultaten vill YB anföra följande. Till grund för inrättande av en utbildningsstation måste ligga en klart definierad avgränsning av utbildningsavsnittet. Det ligger då nära till hands att genomföra utbildningskontrollen stationsvis, vilket bl. a. ger påtagliga administrativa fördelar. Därmed kan man dock inte utan vidare avstå från en samlad kontroll av slutresultatet. Förmågan att välja rätt arbetsmetod, att planera det egna arbetet, att bedöma var en högre eller lägre grad av noggrannhet erfordras etc, kan betyda mer än nyanser i skickligheten i de enskilda utbildningsavsnitten. Likaså kan en grundläggande teknik, som inhämtats på en tidig utbildningsstation, utvecklas starkt under de följande utbildningsavsnitten som i och för sig har en helt annan målsättning. 2.8.2.4 Bättre utbildning Genom att varje utbildningsstation är en sluten enhet, där läraren är ansvarig för hela verksamheten, underlättas administrationen speciellt vid stort elevantal. Genom att specialisera stationerna minskar man den icke nödvändiga delen av integrering av de olika utbildningsavsnitten. Det är en fördel om inte alla stationerna är bundna av en inbördes ordningsföljd, utan i stället organiserade så att ordningen mellan vissa stationer kan omkastas med hänsyn till variationer i elevtillgång vid de olika stationerna. En av de mest väsentliga ekonomiska fördelarna med stationsutbildning ligger i den tidsbesparing som uppnås genom att utbildningsmaterialet är permanent iordningställt och att utbildningen kan börja omedelbart då eleverna anländer. Man minskar därmed inte enbart tiden utan också kostnaden för iordningställande av arbetsplatsen varje särskild gång. Detta blir speciellt värdefullt vid stort elevantal. Antalet stationer görs beroende dels av lärostoffets omfattning, dels av elevantalet. En annan fördel med utbildningsstationer är att läraren frigöres från ett ur utbildningens synvinkel mindre väsentligt arbete och att man kan vara säker på att eleverna får påbörja sin utbildning under likartade förhållanden. Vid helt självinstruerande stationer är läraren frigjord från den rutinmässiga delen av undervisningen

77 och agerar i huvudsak som arbetsledare, vilken leder, fördelar och kontrollerar arbetet. De fasta anordningarna gör det lättare att arrangera arbetsplatserna så att inga oavsiktliga avvikelser sker från den förutbestämda utbildningsgången. Vid bedömning av lokalbehovet bör man observera att stationsutbildning i ett omfattande lärostoff men med ett litet elevantal kräver större yta per elev, medan man vid stora elevantal kan göra avsevärda besparingar i vad avser lokal-, materialoch lärarkostnader per elev. Även utrustningen kan ofta göras billigare genom att man kan avstå från dyrbara universella anordningar och använda specialtillverkade läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt för varje särskilt utbildningsmoment. 2.8.2.5 Sammanfattning YB har redan redogjort för hur stationer kan organiseras med bl. a. fasta arrangemang och med till varje station knuten uppsättning av läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt. Vidare har framhållits såsom nödvändigt att utbildningsområdet för varje station noggrant avgränsas och definieras. Det finns också anledning att ännu en gång understryka att systemet med utbildningsstationer inte är speciellt knutet till vare sig inövandet av färdigheter eller till inlärning av integrerad yrkesteknik, utan att det också är användbart för ren kunskapsmeddelande undervisning. Härigenom blir stationssystemets användningsmöjligheter inom hela den integrerade gymnasieskolan uppenbara. Enligt YB:s uppfattning bör yrkesutbildningen i stor utsträckning organiseras såsom stationsutbildning. I vissa fall kan andra undervisningsformer vara lämpligare, t. ex. vid utbildningen av vårdbiträden under s. k. praktikperiod, av blivande byggnadsarbetare på lärlingsbyggen, vid körträning med blivande yrkesförare osv.

2.9 ARBETSLIVSFOSTRAN Enligt YB är yrkesutbildningens mest väsentliga uppgift att förbereda för den situation som möter den enskilde individen vid utträdet i arbetslivet. Denna förberedelse omfattar naturligtvis uppövandet av yrkesskicklighet med hjälp av precisa kunskaper och färdigheter/metoder, så att den nyanställde kan få sin utkomst av anställningen. Men förberedelse för arbetslivssituationen rymmer också andra moment av samma eller kanske av större betydelse. YB har i sitt principbetänkande uttalat »att en utbildnings generella värde är i stor utsträckning beroende av i hur hög grad utbildningen är allmänt fostrande och karaktärsdanande. Därför bör en viktig målsättning för all utbildning vara att skänka karaktärsdaning och arbetslivsfostran». I direktiven för YB:s arbete uttalar departementschefen i vad avser yrkesutbildningens fostrande effekt följande:

78 »Den nuvarande undervisningen i verkstadsskolorna syftar nämligen ensidigt till ett inlärande av manuella färdigheter. De snabba omställningarna i produktionen och även förändringarna av arbetet som sådant synes motivera, att även andra färdigheter eller snarare egenskaper övas i större utsträckning än som nu sker. Förmågan att samarbeta med andra anställda på arbetsplatsen, att planera arbetet rationellt, att ta ställning till olika handlingsalternativ osv. är egenskaper, som företagen är lika beroende av hos sina medarbetare, som de rent tekniska färdigheterna. Utredningen bör klarlägga hur undervisningen skall utformas för att i högre grad än som nu sker tillgodose även dessa önskemål.» Såsom redan nämnts skall yrkesutbildningen ge kunskaper och färdigheter samt arbetslivsfostran. Denna yrkesutbildningens tredubbla målsättning utgör enligt YB en förutsättning för att den enskilde individen erhåller möjligheter till yrkesframgång. En sådan yrkesframgång förutsätter dessutom att kunskaperna, färdigheterna och arbetslivsfostran ständigt vidareutvecklas. Skicklighet och yrkesansvar har alltid karakteriserat en god yrkesutövare. Det förhållandet att allt flera arbetsuppgifter blir föremål för rationalisering och fastläggande i mer eller mindre exakta rutiner får inte ge anledning till den missuppfattningen, att yrkesansvaret har minskat i betydelse. Tvärtom har just rationaliseringen — samtidigt som den ibland minskat behovet av rent manuella färdigheter — starkt ökat den enskilde medarbetarens ansvar för såväl det egna som det gemensamma arbetsresultatet och därmed understrukit det väsentliga i goda arbetsvanor och utvecklat yrkesansvar. Att kunskaper om och träning i arbetslivsfostran hittills inte fått det utrymme i yrkesutbildningen som de sedan länge förtjänat, torde bero på flera omständigheter av vilka YB här vill nämna några. Yrkesvis gjorda analyser av vad olika arbetsuppgifter kräver i fråga om arbetslivsfostran har i stort sett saknats och därmed också underlag för en pedagogisk bearbetning av beskrivna utbildningskrav. Läromedel etc. som redan finns har inte varit förankrade i verifierade yrkeskrav och inte heller givit någon upplysning om lämplig metodik för hur arbetslivsfostran skall behandlas i undervisningen. Den enskilde yrkesutövaren och även eleven i yrkesutbildningen har inte tillräckligt klart insett, att ett utvecklat yrkesansvar och goda arbetsvanor kan ge större chanser till framgång i yrket och en ökad tillfredsställelse med det egna arbetet. Yrkesundervisningens lärare har hittills i alltför ringa grad erhållit en för undervisningen i arbetslivsfostran avpassad ämnesutbildning och ämnesmetodik. Avnämarna har under en lång följd av år gradvis fått minskade möjligheter att ge sina medarbetare tillräcklig kunskap om och träning i arbetslivsfostran. Samtidigt har yrkesutbildningen i skolan av skäl som redan berörts inte ökat sina insatser i motsvarande mån. YB finner det ytterst angeläget att yrkesutbildningens tredubbla målsättning tillgodoses och att sålunda arbetslivsfostran blir föremål för samma intresse som de två övriga komponenterna, kunskaper och färdigheter. I detta kapitel vill YB dels diskutera några pedagogiska och metodiska frågor med utgångspunkt från de möjligheter som idag står till buds eller utan större tidsutdräkt och forskning kan ställas till yrkesutbildningens förfogande, dels i avsnittet om pedagogisk forskning lämna

79 förslag till forskningsobjekt inom det aktuella området. Vidare vill YB i sin särskilda undersökning rörande samarbetet mellan skola och avnämare tillse att det nödvändiga yrkesanalytiska arbetet även kommer att omfatta området arbetslivsfostran. Slutligen avser YB att ägna stor uppmärksamhet åt att utbildningen av blivande lärare i yrkesteknik blir så utformad, att erforderligt utrymme lämnas åt såväl ämnesutbildning som ämnesmetodiska studier inom området. I vad avser utbildningens utformning förefaller det vara självklart, att de fostrande och karaktärsdanande momenten måste integreras i all övrig undervisning och att de genom upprepad träning och uppföljning vidareutvecklas under hela utbildningstiden. Endast vissa orienterande avsnitt om olika förhållanden inom arbetslivet bör behandlas vid särskilda lektionstillfällen. Genom en sådan integrering kommer undervisningen att präglas av de tre väsentliga huvudfaktorerna kunskap, färdighet och arbetslivsfostran. Metodiskt kan undervisningen i arbetslivsfostran sägas omfatta tre stora områden, nämligen att skapa motivation hos eleverna genom att grundlägga förståelse för den enskildes funktion och ansvar som medarbetare i företaget/institutionen och att i samband därmed göra eleverna öppna för information om t. ex. den anställdes relationer till arbete, arbetsgivare och arbetskamrater, att förbereda eleverna för den första anställningen bl. a. genom träning av goda arbetsvanor och ansvarstagande samt insikt om nödvändigheten av ständig föränderlighet i arbetet, samt att i övrigt orientera om olika förhållanden som påverkar individens situation i arbetslivet. Alla områdena hör enligt YB:s mening också hemma i ämnet arbetslivsorientering, för vilket särskild läroplan presenteras i avsnitt 3.7. Motivationen bör enligt YB:s uppfattning till stor del byggas upp på de praktikfall, varom mera sägs i det följande i detta avsnitt. Dessa bör vara mycket omväxlande till sitt innehåll så att eleverna bl. a. bibringas förståelse för att en god ordning ger en trivsammare arbetsmiljö ger ett bättre och snabbare arbetsresultat minskar materialspill och förslitning av yrkesredskapen minskar risken för olycksfall att respekt för skyddsföreskrifter förhindrar olycksfall med dessas ofta svåra ekonomiska konsekvenser uppövar den enskildes ansvar såväl för sig själv som för sina arbetskamrater bidrar till att skapa en säker och därmed trivsam arbetsmiljö att användning av rätta arbetsmetoder ger bättre arbetsresultat ger bättre ackordsförtjänster ger yrkesframgång

80 att användning av rätta arbetsställningar underlättar användning av rätt arbetsmetod förhindrar onödig trötthet motverkar yrkessjukdomar motverkar olycksfall Det bör också vara påtagligt motivationsfrämjande, om läraren kan hos eleverna skapa insikt om att goda arbetsvanor, känslan av yrkesframgång och överhuvudtaget trivsel med arbetet inte enbart påverkar den enskilde under arbetstiden utan dessutom har klart positiva effekter även i relationen till familj och samhälle och i utnyttjande av fritiden. Den grundläggande förståelsen för den enskildes funktion och ansvar som medarbetare inklusive relationer till övriga inom arbetsplatsen bör som redan framhållits med fördel kunna knytas till praktikfall samt till kontakter med representanter för avnämarna och de fackliga organisationerna. YB fäster därför stort avseende vid att gymnasieskolan förses med ett stort antal praktikfall och att dessa fortlöpande förnyas. I och med att eleverna på detta sätt informeras om aktuella situationer i arbetslivet, ökar deras beredvillighet att även i den pågående undervisningen utnyttja erfarenheterna från praktikfallen. Härigenom erhålles också den konkretisering av arbetslivsfostran förutan vilken föga eller ingen effekt kan förväntas. Inlärningen i vad avser arbetslivsfostran måste som redan framhållits integreras med all annan undervisning. Det kan ibland vara praktiskt att därvid behandla de större momenten var för sig, så att t. ex. några dagar ägnas åt ordningsfrågor, andra åt skyddsfrågor osv. och att det sålunda inlärda följes upp i den följande undervisningen. Lika ofta torde det emellertid vara bäst att individuellt eller i små grupper ge denna arbetslivsfostrande undervisning just vid den tidpunkt, då den organiskt kan inpassas till vad eleverna i övrigt är sysselsatta med. På samma sätt som det är absolut nödvändigt för en integrerad undervisning i vad gäller kunskaper och färdigheter att skolan har riklig tillgång till bl. a. läromedel, måste sådana också finnas för undervisning i arbetslivsfostran. Praktikfallen har redan nämnts. Det är naturligt att dessa, innan de användes i undervisningen, blir föremål för en pedagogisk bearbetning och förses med metodiska anvisningar och förklarande textmaterial. Likaså måste alla instruktioner, kompendier, läroböcker etc. förses med nödvändiga uppgifter rörande t. ex. vikten av ansvarskänsla, ordningssinne, punktlighet i tider, rätt arbetsmetod och arbetsställning, skyddssynpunkter och andra faktorer som inkluderas i begreppet arbetslivsfostran. Under sitt arbete med avsnittet om arbetslivsfostran har den särskilda arbetsgruppen för pedagogik och metodik haft att bl. a. behandla ett program för genomförande av undervisningen i arbetslivsfostran, vilket uppgjorts av en av arbetsgruppens medlemmar. Det återges här in extenso med påpekande, att YB icke själv tagit någon ställning till programmet.

81 •»Delmål 1 — Grundlägga förståelse Grundlägga förståelse för den enskildes uppgift med ansvar som medarbetare i företaget samt klarlägga den enskildes relationer. Detta kräver ett kunskapsgivande på ett så engagerande sätt att man uppnår en personlig insikt om ovanstående inklusive betydelsen av yrkesansvar för personlig framgång. Denna del utgör även ett startskede för delmål 2. Utöver ett slagkraftigt pedagogiskt material torde det vara nödvändigt med diskussioner i små elevgrupper, användning av praktikfall o. d. I detta avseende finns erfarenheter från både industri och yrkesskolor, bl. a. i de Yrkesteoretiska kurserna för verkstadsanställda, där en del av arbetslivsorienteringen genomförts i ämnet Yrkesmannaskap. Utan tvekan är det nödvändigt att använda praktikfall med aktuell anknytning och riktigt genomförda gruppdiskussioner som bevisligen kan leda till mycket goda resultat. Lärarens insikt och personliga engagemang har givetvis en avgörande betydelse. Praktiska erfarenheter har visat att det är väsentligt att undervisningen i det här avseendet ej utvecklas till ett teoretiskt resonemang med moraliserande inslag. Resonemanget bör utgå ifrån en saklig analys över vad som är nödvändigt för den enskilde personen för att han skall nå yrkesframgång och då gärna med närliggande mål för eleverna. Att sedan det som är nödvändigt för den enskilde personen ur rent egoistiska synpunkter sammanfaller med etiska normer är ju en annan sak. I stället för uttrycket »arbetsetik» bör man använda det man syftar till dvs. generella krav beträffande den enskildes beteenden och attityd samt allmänmänskliga samlevnadsnormer och deras tillämpning på arbetsplatsen. Möjligheten att uppnå resultat beträffande detta delmål torde vara goda. Vid genomförande i industrin har det visat sig att eleverna är klart mottagliga för saklig information. Även en god lojalitet till övriga anställda och företag har kommit till uttryck. I detta sammanhang har medverkan från fackföreningsrepresentanter och andra industrimän visat sig mycket värdefull. Därför är det lämpligt att i detta avsnitt söka få medverkan av en industriman, åtminstone för något diskussionsavsnitt. Delmål 2 — Förbereda eleverna, påbörja inträning I anslutning till YB 1966: 3, som betonar att den framtida yrkesutbildningen framför allt måste inrikta sig på sådant som är generellt användbart för eleverna och i anslutning till vad som tidigare anförts ovan, framstår klart nödvändigheten av en rejäl satsning på att förbereda eleverna för den första anställningen genom inträning av goda arbetsvanor, förmåga att ta ansvar etc. För att denna verksamhet skall ha någorlunda förutsättning att leda till ett tillfredsställande resultat krävs bl. a. följande A.

Förberedelser 1. Önskvärt är att systematiska analyser utföres i arbetslivssituationerna för att klarlägga vilka kvalifikationer som krävs inom gruppen yrkesansvar, arbetsvanor, omdöme etc. Denna analys bör kompletteras med praktiska exempel från aktuellt verksamhetsområde. 2. I avvaktan på en mer systematisk analys kan man rent erfarenhetsmässigt göra upp en lista över sådana arbetsvanor e t c , som är väsentliga för yrkesframgång. Denna lista kan uppta sådant som ordning, säkerhet, noggrannhet, pålitlighet, samarbete, allmänt uppträdande. 3. En tidsfördelning göres över de olika inträningsmomenten, så att exempelvis ordning börjar intränas vecka 1, säkerhet vecka 3 etc. Grundtanken är att det inte är möjligt att lära allt på en gång, utan man är tvungen koncentrera sig på en sak i taget. Efter det att ett beteende är någorlunda nöjaktigt intränat påbörjar man nästa, men man fortsätter givetvis att hålla uppmärksamheten på det som tidigare har tagits upp.

82 4. Samtliga medverkande lärare erhåller erforderlig information, får tillgång till lärarhandledning samt pedagogiskt material. Detta kan ske dels genom särskilda lärarinformationer under några dagar och dels kan pedagogdagarna användas. B, Lämplig

organisation

1. Att en ansvarig person sammanhåller verksamheten avseende en elevgrupp (klass). 2. Att samtliga lärare som leder undervisningen i vederbörande elevgrupp aktivt deltar. 3. Att eleverna själva aktivt engageras i denna verksamhet. Synnerligen önskvärt är även 4. Att man försöker engagera elevernas föräldrar i detta arbete som syftar till att hjälpa deras egna barn att nå personlig framgång. 5. Att man kontaktar närliggande industrier och försöker nå en fortsättning av inträningsprogrammet 1 å 2 år efter skoltiden med återkoppling till skolan. C. Systematiskt program omfattande 2 år med erforderliga metodiker Det systematiska program, som planerats enligt ovan, bör innehålla följande delar: 1. Motivationsskapande del 2. Inträning 3. Uppföljning 4. Resultatgenomgång Uppföljningen skall successivt utökas att omfatta samtliga inträningsmoment. Den kan även användas för en individuell uppföljning. Vid resultatgenomgången, som bör ske klassvis, bör endast generella synpunkter och erfarenheter tas upp. För exempelvis inträning av ordning kan man börja med ett teoretiskt avsnitt, som tar upp vad som över huvud taget fordras för att bli en god yrkesman. I en direkt därpå följande lektion kan man ta upp ordningsfrågorna på så sätt att man börjar med ett praktikfall som diskuteras på sedvanligt sätt. Syftet med praktikfallet skall främst vara att få fram varför det är väsentligt för den enskilda personen att hålla en god ordning. Därefter kan det vara lämpligt att gå igenom ordningen i lektionssalen och vad som krävs där. Sedan kan man diskutera ordningen ute på arbetsplatsen och på allmänna utrymmen, exempelvis omklädningsrum. I början av ämnet »Verktygslära» kan man gå igenom vad som krävs för att hålla ordning på verktygen. Detta bör följas av en genomgång ute på praktiklokalen. Efter hand som eleverna får instruktion om olika arbetsuppgifter bör ordningen alltid utgöra en nyckelpunkt. Grundtanken är alltså att eleverna efter hand skall få klart för sig hur en god ordning skall tillämpas i olika situationer inom yrkesskolan. En successiv uppföljning - bedömning påbörjas därefter. Innan ett träningsmoment påbörjas måste en diskussion ha genomförts med elevgruppen, så att de förstår varför respektive beteende är nödvändigt och har klart för sig vad man i verkligheten avser. De generella reglerna att man först måste motivera olika krav, förklara dem ordentligt, hålla på kraven och även själv uppfylla dem måste givetvis tillämpas. Ovanstående avsnitt, som påbörjas i ämnet »Arbetslivsorientering» måste genomföras i de övriga ämnena, framför allt inom yrkestekniken. Delmål 3 — Orientera Detta delmål torde vara det som ur pedagogisk synpunkt är lättast att uppnå. Eftersom antalet timmar är hårt begränsat måste ett radikalt urval av kunskapsstoffet göras. Lektionerna bör användas för att dels ge eleverna en helhetsbild av de faktorer som i olika avseenden påverkar anpassningen till arbetsmiljön, dels behandla sådant som eleverna har svårt att tillgodogöra sig på egen hand. Det kunskapsstoff som återstår kan lämpligen uppdelas i två grupper. 1. Sådant som eleverna bör läsa in på icke schemabunden tid.

83 2. Sådant som man bara behöver veta att det finns och som man vid behov kan gå tillbaka till. Schematekniska synpunkter För att möjliggöra genomförandet av ovanstående, så att eleverna får så goda förutsättningar som möjligt vid påbörjandet av en anställning är det nödvändigt att vid terminsstarten redan första årskursen påbörja ämnet »Arbetslivsorientering», där den motivationsskapande delen ligger, dvs. delmål 1, som utgör inledningen till delmål 2, inträningen. Detta inte minst med hänsyn till det förhållandet att eleverna skall ha möjlighet att avbryta yrkesutbildningen efter ett år. Det torde dock vara lämpligt att lägga in ett avsnitt på 8-12 lektioner under senare delen av andra läsåret. Med hänsyn till att en väsentlig del av teoriavsnitten måste användas för praktikfall och gruppdiskussioner är det nödvändigt att arbeta med 2-timmarspass.»

2.10 PEDAGOGISK SERVICE I direktiven för YB:s arbete framhålles betydelsen av att förutsättningarna för en ökad tillgång till pedagogisk service ingående undersökes. I samband härmed bör YB överväga om åtminstone en del av detta servicebehov kan tillgodoses genom ekonomiskt stöd till näringslivets och arbetsmarknadsparternas egna utbildningsorgan. I YB:s principbetänkande framhålles också ett flertal gånger — bl. a. i bilaga 5 Kort sammanfattning av de synpunkter och förslag beträffande yrkesutbildningens omfattning och organisation vartill beredningens arbetsgrupper kommit fram genom hearings och egna överväganden — att utan en väl etablerad organisation för denna pedagogiska service kan gymnasieskolans yrkesutbildande linjer inte i önskvärd omfattning och snabbhet anpassas till variationer i avnämarbehovet, ej heller tillräckligt fort bli delaktiga av metodiska och pedagogiska nyheter, nya läromedel osv. I föregående avsnitt av detta kapitel pekas också ofta på behovet av flera läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt — särskilt interna — samt på de för närvarande ofullständiga möjligheterna för skolan att snabbt bli informerad om förbättringar i arbetsteknik och arbetsmetoder och om förändringar i yrkeskrav etc. Förslag till förbättrade möjligheter för bl. a. informationen om ändrade yrkeskrav har framförts i avsnitt 2.5.2. Under sin behandling av frågor som sammanhänger med pedagogisk service och de organisatoriska förutsättningarna härför, har YB emellertid funnit att de problemställningar som därvid uppkommer har en betydligt större och mera övergripande omfattning, än vad det från början fanns anledning att antaga. Bland annat kommer man här in på det stora problemet med ansvarsfördelningen mellan skolmyndigheterna och avnämarna i vad avser färdigutbildning, inskolning o. dyl. I detta problem inrymmes också frågor sammanhängande med företagsskolor, inbyggda skolor, lärlingsutbildning etc. YB anser det därför bäst svara mot direktiven och dess synpunkter på förhållandet mellan samhällets skolor och arbetslivet,

84 om de problem som YB här berört behandlas i ett sammanhang och avser däriör att återkomma därtill i ett senare betänkande. Alla frågor som berör samverkan mellan näringslivet och samhället beträffande yrkesutbildningen är för närvarande föremål för övervägande inom den särskilda arbetsgrupp, bestående av vissa av YB:s ledamöter och experter, som omnämnts ovan under 1.4.7.

2.11 BEDÖMNING AV ARBETS- OCH UTBILDNINGSRESULTAT I direktiven för YB sägs bl. a. att »en av den svenska yrkesutbildningens svagheter anses vara frånvaron av objektiva bedömningsgrunder, när det gäller utbildningsresultaten. Den första förutsättningen för att få till stånd sådana bedömningsgrunder är att enhetliga och tillräckligt utförliga utbildningsplaner konstrueras. Men det är också av flera skäl rimligt, att man kan få en uppfattning om huruvida utbildningen verkligen fört fram till det angivna målet. Syftet med en sådan objektiv granskning skall dock inte vara en betygsättning av den enskilde eleven utan att få ett mått på utbildningens standard». YB vill först fästa uppmärksamheten på att den svenska yrkesutbildningen ingalunda helt saknar erfarenheter av användning av objektiva bedömningsgrunder i vad avser de uppnådda utbildningsresultaten. Sedan många år tillbaka har gesällprov — en institution med åtskilliga hundratals år av tradition och utveckling ingått som en naturlig del av yrkesutbildningen i flera av yrkesskolornas avdelningar, då främst sådana av s. k. hantverkskaraktär. Dessa gesällprov, som nästan helt har formen av slutprov, har olika utformning inom olika yrken, från färdigställande av en kvalificerad produkt till mätning av produktionen per tidsenhet, t. ex. dagsprov. De kan också organisatoriskt vara genomförda på olika sätt, i diet att de ibland utföres inom den skolmässiga utbildningens ram, varvid sambandtet mellan läroplan och slutprov rimligen bör vara relativt klart, men i vissa fall ägier rum hos företagaren efter avslutad skolmässig utbildning, varvid risk måhända kam föreligga för att provet inte helt adekvat mäter utbildningsresultatet i skolan. Under senare år har slutprov förekommit även inom andra än hantverksyrken. YB vill här nämna de prov som Sveriges Verkstadsförening organiserat inom yrkesutbildning av verkstadsmekaniker och den prövning av yrkesskickligheten sojm Motorbranschens Arbetsgivareförening genomfört inom utbildningen av fordonsmekaniker (bilmekaniker). Erfarenheterna från denna och liknande verksamhet inom andra branscher har varit övervägande positiva. I sitt arbete med frågor sammanhängande med bedömning av arbetsresultaten har YB diskuterat bl. a. diagnostiska prov (mellanprov), kompetensprov (slutprow) samt betygsättningen för ämnesblocket yrkesteknik. Det har därvid alltmer kormmit att framstå som väsentligt, att de diagnostiska proven ägnas särskild uppmärksamhet, då det uppenbarligen är så att dessa prov med sin utformning som stamdardprov bättre än något annat bedömningsinstrument ökar sannolikheten för aitt

85 de uppsatta utbildningsmålen uppnås. YB utvecklar ytterligare sina synpunkter härpå i det följande. Kompetensprovet (slutprovet) synes däremot inte tillnärmelsevis kunna få samma effekt som mellanproven. Detta bl. a. därför att ett sådant prov, som avses täcka hela utbildningsprogrammet, måste bli relativt omfattande — om också i varierande utsträckning för olika linjer — och därför kräva en orimligt stor tid för genomförandet. Vidare kan dessa slutprov tilläggas karaktären av någon form av examen, vilket dåligt rimmar med den allmänna önskan att gymnasieskolan skall vara examensfri. Slutligen kan slutprovet inte ersätta mellanproven, vilkas väsentliga uppgift är att på ett tillräckligt tidigt stadium påvisa brister i utbildningen och möjliggöra korrigeringar. YB anser därför att kompetensprov (slutprov) inte bör förekomma inom gymnasieskolan. Det bör dock framhållas, att gesällproven onekligen haft ett betydande värde. De har utan tvekan höjt hantverkets standard och samtidigt hantverkets anseende. Det torde emellertid alldeles oberoende av åsikterna om slutprov eller ej bli så, att det blir svårt att hinna fram till gesällprov i en 2-årig gymnasieskola. Om hittillsvarande krav på gesällproven skall bibehållas, torde det därför oftast bli nödvändigt att dessa prov utföres först efter en tids tjänstgöring i näringslivet efter genomgången av gymnasieskolan. Onekligen kan det med hänsyn till konsumenternas berättigade intresse finnas skäl för bibehållande av ett avslutningsprov som är ett bevis på yrkesskicklighet hos fritt arbetande kårer. Då tanken på införande av särskilda yrkescertifikat inte torde vara mogen för genomförande, synes skälen för bibehållande av gesällbrev (och mästarbrev) fortfarande vara starka. Vad beträffar betygsättningen i ämnesblocket yrkesteknik är YB väl medveten om att möjligheterna till en åtminstone skenbar exakthet är mindre i detta blockämne än t. ex. i matematik etc. Denna uppfattning synes i varje fall vara väl underbyggd så länge nuvarande brist på diagnostiska prov är bestående. Då emellertid YB räknar med en kraftig utveckling av dessa mellanprov önskar YB i detta läge inte förorda annat betygssystem än det som i övrigt gäller för gymnasium och fackskola och avses komma att gälla även för de däremot svarande linjerna i den kommande gymnasieskolan. För denna ståndpunkt talar även behovet av att i kompetenssammanhang kunna använda samma numeriska storheter. YB uttalar sig sålunda för den relativa betygsättningen baserad på en femgradig skala. Såsom redan nämnts är det till de diagnostiska proven som intresset främst bör knytas då det gäller att utforma hjälpmedel för bedömning av utbildningens standard och för att i samband därmed kunna påvisa brister i utbildning, elevmaterial, lärarkunnande, utrustning osv. Dessa standardprov kan i de flesta fall utformas såsom arbetsbeskrivning, ritning o. dyl. med vars hjälp den enskilde läraren med iakttagande av särskilda anvisningar låter eleverna tillverka det objekt som utgör standardprov. För utbildningen inom vårdteknisk linje/gren torde de diagnostiska proven med fördel kunna utformas som konstruerade praktikfall. Inom distributions- och kontorsteknisk linje kan förutom vissa säkerhets- och snabbhetsprov i maskinskrivning och maskinräkning det diagnostiska provet också få

86 karaktären av praktikfall i exempelvis skolfirmans (skenfirmans) form. De särskilda anvisningarna bör naturligtvis i likhet med dagens standardprov i andra skolformer innehålla uppgifter ej endast om hur provet skall utföras utan också om värdering, betygsättning och kontroll. Tillverkningen av de diagnostiska proven bör ske i samverkan mellan avnämarna och skolöverstyrelsen och de organisatoriska formerna härför kommer att behandlas samtidigt med den diskussion om samarbetet mellan näringslivet och samhället som berörts i föregående avsnitt.

2.12 PEDAGOGISK FORSKNING YB vill som en inledning till detta avsnitt om den pedagogiska forskningen knyta an till vad som tidigare sagts i detta kapitel och erinra om att kraven på den gymnasiala yrkesutbildningen av flera orsaker blir stora. Bl. a. kommer den tid som står till buds för den direkt yrkesinriktade utbildningen att i vissa fall bli endast omkring hälften av motsvarande tid i den hittillsvarande yrkesskolan. Detta sammanhänger dels med den föreslagna samordningen av den totala undervisningstiden för samtliga gymnasiala skolformer, dels med önskemålen om ett ökat utrymme för allmänna ämnen. Den längre obligatoriska skolgången och elevernas berättidiga krav på att snarast möjligt efter sin yrkesutbildning erhålla anställning, blir därför ett tungt vägande skäl för att använda effektiva utbildningsmetoder, särskilt utformade för den i vidare mening praktiska yrkesutbildningen. Önskemålet om att i största möjliga utsträckning tillämpa en avancerad yrkespedagogik förstärks av det faktum att yrkesutbildningen blir vår utan jämförelse dyrbaraste gymnasiala utbildningsform. Detta beror framför allt på två förhållanden — det relativt lilla antalet elever per lärare och de ofta mycket stora investeringskostnaderna för maskinutrustning och lokaler. Så länge yrkesskolorna svarade för endast en ringa del av den totala yrkesutbildningen spelade detta mindre roll. Idag har vårt land, proportionellt sett, flera yrkesskolor än något annat land i världen. Omkring år 1970 har YB beräknat antalet elever i den gymnasiala yrkesskolan till cirka 75 000, vartill kommer ytterligare cirka 40 000 inom den vuxenutbildning som avses äga rum inom gymnasieskolans yrkesutbildande del. Statens andel i driftkostnaderna för den nuvarande yrkesutbildningen beräknas till närmare 270 miljoner för budgetåret 1966/67. Motsvarande siffra för omskolningsverksamheten uppskattas till cirka 180 miljoner kronor. Den sistnämnda utbildningen kommer med största sannolikhet att få en kraftigt ökad omfattning inom en nära framtid. Kan en omskolningskurs, tack vare bättre utbildningsmetoder, förkortas med endast någon vecka eller några dagar, innebär detta mycket stora direkta och indirekta besparingar. Till detta kommer slutligen kostnaderna för den yrkesutbildning som bedrivs i skolmässiga former inom näringslivet och som givetvis har samma behov av goda utbildningsmetoder.

87 Mot denna bakgrund synes det YB vara en utomordentligt stor brist, att samhället hitintills ägnat så föga intresse åt yrkespedagogiken och de frågor som sammanhänger med inlärning av i vidare mening praktiska färdigheter. De investeringar som gjorts beträffande skolbyggnader och utrustning, vilka med få undantag torde vara av mycket hög standard, synes stå i anmärkningsvärd disproportion till de blygsamma insatser som gjorts för att precisera utbildningens innehåll i dessa skolor och utveckla pedagogiska metoder för dessa skolformer. Den metodik som redovisats i detta kapitel har i stor utsträckning initierats av industrin, som av rationaliseringstekniska och ekonomiska skäl tvingats angripa de praktiska inlärningsfrågorna, utan stöd av vetenskapligt arbetande pedagoger. Enskilda lärare har även tagit beundransvärda initiativ för att utforma bättre metoder och hjälpmedel. Ett nära och fruktbärande samarbete har i åtskilliga fall etablerats mellan näringslivets organisationer och skolmyndigheterna, men det har ytterst sällan om ens någonsin varit möjligt att få dessa metoder prövade under vetenskapliga betingelser. I själva verket torde det i vårt land icke finnas någon person med akademisk utbildning som helt ägnat sig åt yrkespedagogiska frågor av den art som beskrivits i detta kapitel. Än mindre existerar någon professur för detta utomordentligt viktiga område. Den skolforskning som nu bedrivs är som regel förlagd till universitetens pedagogiska institutioner samt till lärarhögskolornas pedagogisk-psykologiska institutioner. Skolforskningen administreras inom skolöverstyrelsen av byrå L 4 som består av inalles fyra personer. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen har under perioden 1962—1965 0,10—0,12 procent av skolväsendets totala driftkostnader satsats på skolforskning. Av denna forskning har emellertid endast en ytterst obetydlig del ägnats åt yrkespedagogiska frågor. YB finner det angeläget att framföra följande synpunkter. De medel som avsätts för skolforskning förefaller helt otillräckliga med hänsyn till de omvälvande reformerna inom skolväsendet i dess helhet. Men framför allt måste forskningen inom yrkespedagogiken intensifieras och ges betydligt ökat utrymme. Det förefaller vidare som om forskningen i alltför ringa utsträckning var samordnad och som om den i alltför hög utsträckning har karaktär av »meriteringsforskning», som ofta blir en isolerad företeelse, vars resultat sällan kan praktiskt utnyttjas i angelägna sammanhang. Överhuvud taget bör forskningen alltid kombineras med ett utvecklingsarbete, som i sin tur resulterar i konkreta åtgärder och anvisningar, direkt tillämpbara i skolarbetet. I första hand synes det sålunda vara angeläget att inventera sådana yrkespedagogiska problem, där lösningarna får stor och omedelbar betydelse. Detta förutsätter närmare kontakter mellan den för forskningsuppgifternas prioritering ansvariga instansen och bl. a. näringslivets organisationer. Det förefaller YB nödvändigt att skolöverstyrelsen förstärkes med personal som särskilt avdelas för denna samrådsoch kontaktverksamhet. Nästa åtgärd bör vara att omsorgsfullt registrera den yrkespedagogiska forskning som äger rum i andra länder, för att med ledning därav kunna avgöra vilka av

88 problemen som kan lösas med hjälp av redan befintliga underlag. Det är slutligen angeläget att forskning och försöksverksamhet sammankopplas och leds från ett och samma ställe och att resultaten sammanställs på ett sådant sätt att de kan komma till snar tillämpning. Det är vidare önskvärt att man nalkas problemen mindre formellt än hittills och att begreppet forskning ges en vidare tolkning. En praktisk försöksverksamhet, ledd av kompetenta krafter, eller en kvalificerad granskning av erfarenhetsmässigt utformade metoder, skall kunna betraktas som lika betydelsefulla uppgifter som den renodlade forskningen. YB vill i detta sammanhang erinra om vad som sagts i principbetänkandets avsnitt 16.3 rörande förslaget om att genom samarbete mellan Umeå stad och universitetet i Umeå framskapa resurser för yrkespedagogisk forskning vid berörda universitet och att stadens yrkesskola i samband härmed skulle utformas såsom en speciell försöksskola. Sedan YB lade fram det förslaget har dels beslutits att de yrkespedagogiska instituten skall samordnas med lärarhögskolorna, vilka senare då blir naturliga centra för yrkespedagogisk forskning och försöksverksamhet, dels ock tillskapats två speciella statliga organ för närbesläktade och för yrkesutbildningen mycket viktiga frågor, nämligen arbetsmedicinska institutet och institutet för arbetsmarknadsfrågor. YB vill också i detta sammanhang framhålla den verksamhet som bedrives av Personaladministrativa rådet och som synes kunna vara av stor betydelse för pedagogiken och metodiken inom yrkesutbildningen. Den följande sammanställningen av yrkespedagogiska problem är inte resultatet av någon systematisk inventering utan avser endast att belysa arten av de aktuella frågeställningarna. Exempel på angelägna forsknings- och utvecklingsuppgifter. 2.12.1 Kartläggning av de färdigheter, kunskaper etc., som kännetecknar skilda yrken. Yrkesanalyser En ingående kännedom om de olika yrkenas karaktäristiska färdighets- och kunskapskrav är självfallet särskilt nödvändig i en skolmässig yrkesutbildning som fungerar isolerad från arbetslivet. Metodiska kartläggningar med detta syfte har utförts av SAF/LO-organet Arbetsmarknadens Yrkesråd inom ett antal yrkesområden. Liknande undersökningar har gjorts genom utbildningsavdelningarnas försorg inom vissa branscher, företrädesvis inom industrin. De yrken som på detta sätt definierats är emellertid relativt få. Omfattningen av den skolmässiga yrkesutbildningen gör att detta förhållande är en allvarlig brist. Tillgång till dessa grundläggande fakta om färdighets- och kunskapskraven är nämligen en förutsättning inte bara för utbildningsplanens uppbyggnad utan även för konstruktion av diagnostiska prov, fördelningen mellan skolans och arbetslivets utbildningsinsatser, m. m. Som regel har tekniken vid utförandet av yrkesanalyserna utvecklats på grund

89 av gjorda erfarenheter. Punktvis har dock mera vetenskapliga metoder utvecklats, bl. a. vid undersökningar som utförts vid Göteborgs universitet där den s. k. criticalincidentmetoden tillämpats för analys av ett par yrken. Yrkesanalyser kommer av skäl som tidigare angivits att behöva utföras i mycket stor omfattning. Av denna anledning är det troligt att analysarbetet måste spridas på många händer och ofta utföras även av personer som saknar formella förutsättningar. Det är därför angeläget att få fram en praktiskt användbar mall för analysförfarandet. Detta är önskvärt även för att resultaten skall bli någorlunda jämförbara. YB anser det angeläget att de hittillsvarande erfarenheterna samordnas och resulterar i praktiskt användbara anvisningar för analysarbetet, med de nödvändiga anpassningar av tekniken som yrkenas olika karaktär troligen gör nödvändig. Det är vidare önskvärt att terminologin i samband med analysförfarandet görs enhetlig och att den i största möjliga utsträckning ansluter till internationellt vedertagna begrepp. 2.12.2 De skilda yrkenas standardkrav Genom att vi i vårt land inte tillämpar kompetensprov (slutprov) inom yrkesutbildningen, finns som regel heller inte någon precisering av de prestationer som kan anses normala inom olika yrken. Ett sådant angivande av de olika yrkenas standardkrav, eller eventuella minimikrav, ersätter givetvis inte yrkesanalyserna, men bör vara till stor hjälp i vissa sammanhang. De bör gå snabbare att ta fram än de ofta tidsödande yrkes analyserna. Den skolmässiga yrkesutbildningen för som regel sällan fram till dessa standardkrav men uppgifterna har betydelse vid bedömning av den nivå på vilken skolans utbildning ligger i slutstadiet. Denna bedömning är i sin tur nödvändig för planeringen av färdigutbildningen i arbetslivet. Uppgifterna är givetvis även av värde vid konstruktion av prov av olika slag. Framför allt bör uppgifter om standardkraven vara av värde vid planeringen av ämnesutbildningen för de blivande lärarna i yrkesteknik liksom vid utformning av eventuella prov i samband med antagningen av blivande lärare. Det blir därvid möjligt att ange vilka luckor som finns i aspirantens yrkeskunnande och som på olika vägar får kompletteras. För utarbetandet av dessa normer finns inom många yrkesområden ett rikligt underlag i form av arbetsvärderings- och arbetsstudiematerial. 2.12.3 Den skolmässiga yrkesutbildningens optimala verkningsgrad. Målanalys Av olika skäl, ekonomiska, pedagogiska och rent praktiska är det inte möjligt att genomföra en fullständig yrkesutbildning inom skolans ram. Den maximala effekten erhålles på grundutbildningsnivån, för att sedan avta vartefter behovet av praktiska tillämpningar och realistisk arbetsmiljö gör sig gällande. Det förefaller därför angeläget att söka fastställa hur stor del av den totala yrkesutbildningen, som bör förläggas till en skolmässig miljö för att en optimal utbildningseffekt skall ernås.

90 Detta förutsätter en målanalys för den del av den totala yrkesutbildningen som avses äga rum i gymnasieskolan. YB anser det väsentligt att formerna för sådana målsättningsanalyser klarläggs för att därmed göra den utbildning som sker i skolan så effektiv som möjligt och för att få en rationell fördelning mellan skolans och arbetslivets utbildningsinsatser.

2.12.4 Utbildningsmetodiken för yrken med relativt små krav på praktiska färdigheter men desto större på erfarenheter och bedömningsförmåga Den utbildningsmetodik för vars huvuddrag redogjorts i detta kapitel, är i första hand anpassad till sådana yrken där manuella eller i varje fall tekniskt betonade färdigheter är utslagsgivande. Inom de i vidare mening praktiska yrkena finns emellertid många där kraven på praktiska färdigheter är obetydliga men där istället förmågan att bedöma, att välja mellan olika handlingsalternativ och att reagera snabbt och säkert är desto betydelsefullare. För dessa yrken, och de synes få relativt sett större betydelse, finns inte lika väl utvecklade metoder som för de manuella yrkena. Yrkesfärdigheterna är i dessa sammanhang ofta mer svårdefinierbara. I de flesta fall uttrycks de mera som personliga egenskaper, såsom snabb uppfattning, förmåga att fatta beslut, förmåga att tänka klart osv. En ofta återkommande definition på yrkesskickligheten inom dessa yrken är erfarenheten. I många fall synes det vara förmågan att handla korrekt i vissa kritiska situationer som är avgörande för begreppet yrkesskicklighet. En mycket viktig del i utbildningsmetodiken för denna typ av yrken måste vara att på lämpligt sätt arrangera sådana kritiska situationer och ge eleverna de insikter och det handlingsmönster som dessa situationer kräver. En försöksverksamhet inom något av yrkesområden där denna typ av yrkesskicklighet dominerar synes YB vara av synnerligen stor vikt.

2.12.5 Problem i samband med övergång från en arbetsmetod till en annan Den snabba utvecklingen inom det moderna arbetslivet medför att tidigare arbetsmetoder ofta ersätts med nya. Detta innebär ett ständigt aktuellt problem för yrkesutbildningen. Det är ett naturligt önskemål att bibringa eleverna så goda arbetsmetoder som möjligt och att även driva dessa metoder så långt att eleverna verkligen behärskar dem. Trots dessa ambitioner är det av naturliga skäl ofta svårt för den skolmässiga yrkesutbildningen att ständigt ligga i nivå med arbetslivets metoder. Därför möts eleven ofta av omställningssvårigheter vid övergången till arbetslivet med dess ofta mer avancerade arbetsmetoder. Dessa svårigheter gör det angeläget att utreda, när inlärning av en viss arbetsmetod bör begränsas för att ej försvåra arbetsanpassningen. Problemet är närmast aktuellt i sådana sammanhang där arbetstekniken är långt driven och där arbetsmetoderna därför får särskilt stor betydelse för arbetsprestationerna.

91 2.12.6 Elevernas attityd till arbetsmetodernas betydelse Den rationalisering och därmed den långt gående utvecklingen av arbetsmetoderna som karakteriserat stora delar av industrin, blir i snabb takt aktuell även för övriga områden av arbetslivet. En central uppgift för yrkesutbildningen måste därför vara att bibringa eleverna en positiv attityd till denna rationalisering och de nya arbetsmetoder den medför. Det är en välkänd iakttagelse att dålig information om bakgrunden till dessa rationaliseringsåtgärder ofta ger en negativ attityd till metodförändringar. Det vore därför utomordentligt värdefullt med forskning och försöksverksamhet rörande det lämpligaste sättet att förmedla denna positiva inställning till eleverna.

2.12.7 Yrkesutbildningens generella värde vid övergång från ett yrkesområde till ett annat Att byta yrke inte bara en utan flera gånger kommer i dagens och i än högre grad morgondagens dynamiska arbetsliv att bli en närmast normal företeelse. Detta förhållande aktualiserar frågan om vilket värde en given yrkesutbildning har vid övergång till ett helt annat yrke. Att övergången till närbesläktade yrken underlättas, förefaller sannolikt. Men även den uppfattningen framförs understundom att yrkesskicklighet uppnås snabbare även av den som fått sin ursprungliga yrkesutbildning inom ett helt annat yrkesområde. Inga ingående undersökningar synes ännu ha gjorts av sådant slag att de visar huruvida detta beror på de färdigheter och kunskaper som vederbörande besitter, på träningen i att över huvud taget ta emot undervisning, eller helt enkelt på sådana personliga förutsättningar i form av energi, begåvning etc, som genomgången av den tidigare yrkesutbildningen utgjorde bevis för. Enligt vissa uppgifter pågår amerikanska undersökningar kring just dessa frågor. Svaret på dessa frågor är av synnerligen stor betydelse för utformningen av den grundläggande yrkesutbildningen, varför YB anser det angeläget att de amerikanska undersökningarna följs upp och eventuellt blir föremål för vidare bearbetning. Speciellt i ett land som Sverige med en nära nog hundraprocentig skolmässig grundutbildning med de svårigheter detta medför beträffande graden av specialisering, blir denna fråga av utomordentligt intresse.

2.12.8 Mätning av yrkesutbildningens resultat Erfarenheterna från prov beträffande praktiska färdigheter inom yrkesutbildningen är, som framgår av detta avsnitt i kapitlet, sparsamma i vårt land. Den uppfattningen synes numera vara allmänt företrädd att s. k. mellanprov (diagnostiska prov) är av mycket stort värde även inom den praktiska utbildningen. Det är inte betyg-

92 sättningen av eleverna som är det primära utan de informationer som i sin tur bör utlösa konstruktiva åtgärder av olika slag för att reparera eventuella luckor i färdighetsinhämtningen. Genom att, generellt sett, de s. k. praktiska yrkena har mer preciserade yrkeskrav, som dessutom förändras i snabbare takt än många andra yrkens, är den uppföljning av undervisningen som dessa prov medger av särskilt stort värde. Det är emellertid angeläget att proven verkligen mäter det de skall mäta. En forsknings- och försöksverksamhet som med utgångspunkt från yrkesanalyser och standardkrav söker precisera de beteenden som är utslagsgivande för yrkesframgången, förefaller därför vara en angelägen uppgift.

2.12.9 Tillgodoseendet av stimulansfaktorer i yrkestekniken Det är en välkänd iakttagelse, utnyttjad särskilt väl i den programmerade undervisningen, att inlärningseffekten förstärks då eleverna med täta mellanrum informeras om sina resultat. Arbetsuppgifterna bör därvid vara av sådant slag att som regel positiva resultat uppnås. För elever som av olika anledningar haft svårt att anpassa sig till den obligatoriska skolans övervägande teoretiska undervisning, torde yrkesutbildningen som sådan ofta innebära en stimulans. Det bör dock vara angeläget att utnyttja den praktiska utbildningens fördelar i detta sammanhang på bästa sätt, för att därigenom få en samlad effekt som hjälper eleverna genom de mera teoretiskt färgade avsnitten i yrkesutbildningen. En utvecklings- och försöksverksamhet som framför allt tar sikte på sådana områden där de naturliga förutsättningarna för att avläsa arbetsprestationerna är mindre, synes därför vara angelägen. I detta sammanhang bör även frågan om interna respektive externa arbetsobjekt behandlas.

2.12.10 Den breda yrkesutbildningens (blockutbildningens) eventuella inverkan på elevernas motivation Den breda grundutbildningen som är så komponerad att den kan tillgodose inte bara ett flertal yrken utan i många fall flera skilda yrkesområden har uppenbara fördelar. Den viktigaste och den som varit vägledande för YB:s konstruktion av de s. k. blocken, är möjligheten till en successiv specialisering, där valalternativen lämnas öppna så långt som möjligt. Det vore emellertid av betydande intresse att utröna huruvida och i vilken omfattning sådana ungdomar som anser sig redan från början ha gjort ett definitivt yrkesval, kan tänkas reagera negativt på en utbildning som de i vissa fall kan uppfatta som mindre relevant för dem. I detta sammanhang borde man även undersöka huruvida karaktären av yrken har betydelse för denna inställning. Vissa yrken har sålunda en relativt klar yrkesprofil medan andra är mera diffusa.

93 2.12.11 Intensivinlärning av rationell arbetsteknik Var och en som genomgår grundläggande yrkesutbildning — i skola eller i företag/ institution — måste oavsett mot vilket yrke som utbildningen är inriktad, lära sig bl. a. följande att planera och genomföra en arbetsoperation, att inse betydelsen av att välja rätt arbetsmetod, att uppöva viss färdigheter i fråga om motorik och rörelsekoordination samt att arbeta i en jämn rytm. Dessa för all yrkesutbildning gemensamma grundmoment måste rimligen kunna inläras, utan att man fördenskull måste ta i anspråk mer eller mindre dyrbara och komplicerade yrkesredskap. Det kan kanske visa sig praktiskt, inlärningseffektiviserande och ekonomiskt gynnsamt, att i stället intensivinlära dessa moment i en rationell arbetsteknik med hjälp av särskilt konstruerade simulatorer eller dylikt försedda med tonbandsinstruktioner eller andra läromedel samt med sådana registrerande anordningar, att inlärningseffekten lätt kan avläsas. Därest forskningen för fram till ett bestyrkande av riktigheten av hypotesen om dessa generella färdighetsmoment, bör forsknings- och utvecklingsarbetet också omfatta synpunkter på hur lärarna skall göras delaktiga av den nya metodiken, liksom också hur läromedlen som erfordras för intensivinlärningen skall vara utformade.

2.12.12 Arbetslivsfostran Undervisningen i arbetslivsfostran bedömes vara av mycket stor betydelse och ingår i yrkesutbildningens tredubbla målsättning, att bibringa kunskaper, färdigheter och arbetslivsfostran. Förutsättningarna för undervisningen är emellertid något olika för dessa tre komponenter. Medan såväl kunskaper som färdigheter bygger på klartext och mätbara fakta och förhållanden, baserar sig arbetslivsfostran i hög grad på normer och värderingar. Dessa är till sin natur abstrakta, men måste kunna meningsfyllt konkretiseras i undervisningen. Detta kan förmodligen underlättas om de metodiska anvisningarna för undervisning i yrkesteknik utformas så att integreringen mellan kunskaper, färdigheter och arbetslivsfostran samt möjligheterna till konkretisering av den sistnämnda komponenten klarlägges. I samband med att arbetslivsfostrans metodik blir föremål för forskning och utveckling bör också uppföljningen av denna fostran undersökas. Denna uppföljning måste ske hos avnämarna och i samråd med avlämnande skolform. Även om avnämarna sannolikt har all anledning att medverka i denna uppföljning, synes det likaså klart, att en systematik och metodik för denna medverkan skulle stimulera till sådana insatser samtidigt som resultatavläsningen skulle underlättas.

94 KAPITEL 3

Läroplaner för allmänna ämnen De allmänna ämnen som YB föreslår bli införda i yrkesundervisningen i gymnasieskolan skall med undantag för ämnet arbetslivsorientering och i vissa fall också ämnet gymnastik läsas i enlighet med läroplanen för fackskolan. Därvid är att märka att elever från den av YB föreslagna humanistisk-sociala sektorn följer läroplanen för fackskolans sociala linje, elever från den ekonomiska sektorn läroplanen för ekonomisk linje av fackskolan och elever från den naturvetenskapligtekniska sektorn läroplanen för den tekniska linjen vid fackskolan. YB förutsätter att samläsning i stor utsträckning etableras i de allmänna ämnena. Sådan samlad undervisning kan ges både en blandning av elever från fackskola och yrkeslinje och elever från olika yrkeslinjer. I de fall undervisningen organiseras för enbart elever från yrkeslinjer och framför allt om undervisningen i något ämne av olika skäl måste ges för elever i en enda yrkeslinje, är det angeläget att undervisningen inriktas mot det aktuella yrket/yrkena. Detta är kanske mest lämpligt vid undervisning i svenska och främmande språk och yrkesanpassningen innebär därvid att texter, uttryck och glosor får en relativt stark yrkesteknisk prägel. Beträffande gymnastik se 3.8.

3.1 SVENSKA

Se läroplan för fackskolan.

3.2 ENGELSKA

Se läroplan för fackskolan.

3.3 TYSKA

Se läroplan för Eackskoian.

3.4 FRANSKA

Se läroplan för fackskolan.

95 3.5

SAMHÄLLSKUNSKAP

Se läroplan för fackskolan, årskurs 1.

3.6 RELIGIONSKUNSKAP

Se läroplan för fackskolan, årskurs 2.

3.7 ARBETSLIVSORIENTERING

Mål Undervisningen i ämnet arbetslivsorientering har till uppgift att förbereda eleverna för den första anställningen, att grundlägga förståelse för den enskildes funktion och ansvar som medarbetare i företaget, att klarlägga den anställdes relationer till företagsledning och arbetsledning samt till sidoordnad och underställd personal, att belysa samarbetsfunktioner med avseende på personalvård, företagsnämnder, arbetarskydd och andra samarbetsfrågor, att orientera om modern företagsorganisation och belysa företagsekonomiska samband sedda från såväl företagsledningens som den anställdes synpunkt samt att ge en översiktlig bild av hur arbetsmarknadens organ och organisationer fungerar.

Huvudmoment De grundläggande rättsnormerna Arbetsm arknadsf rågor Anställningen Anställningsvillkoren Företagets organisation och funktion Arbetsetik Arbetsplatsens skyddsfrågor Utbildningsfrågor

96 Disposition av lärostoffet De grundläggande rättsnormerna: Näringsfrihetsförordningen. Lagarna om förenings- och förhandlingsrätt: kollektivavtal, arbetstid, arbetarskydd, semester, yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsfrågor: De fackliga organisationerna och deras uppgifter. Avtalsförhandlingar. Arbetskonflikter, hur de uppstår och bilägges. Marknadstendenser, strukturrationalisering, automatisering etc. Arbetsförmedling. Anställningen: Att söka en anställning. Det personliga uppträdandet. Den anställdes skyldigheter och ansvar som medarbetare i företaget. Företagets ansvar för den anställde. Olika anställningsformer. Anställningsvillkoren: Arbetstiden: dagtid, skiftarbete, övertid m m. Arbetsvärdering: arbetsstudier och ansvarsfördelning. Tidlön och prestationslön. Kontantlön och förmåner. Företagets organisation och funktion: Företagsorganisation. Produktionsplanering. Kostnadsbärare. Lönsamhet. Personaladministration. Samarbetsfrågor inom företaget. Arbetsetik: En samlad översikt över de till arbetslivets etik hänförliga frågor, vilka behandlats i anslutning till övriga huvudmoment. Arbetsplatsens skyddsfrågor: Olika miljöfaktorers inverkan på prestationsnivån. Psykologiska faktorer. Arbetarskydd. Hälsovård. Utbildningsfrågor: Intern företagsutbildning: inskolning, fortbildning, vidareutbildning, specialisering. Extern utbildning: studiecirklar, korrespondensundervisning, organisationernas kursverksamhet, branschskolor. Arbetsmarknadsbetingad utbildning: omskolning, uppskolning.

3.7.1 Allmänna synpunkter på ämnesstoffet Kommentarer och anvisningar Arbetslivsorienteringen omspänner ett mycket stort ämnesområde. Det är därför nödvändigt att begränsa stoffet till mera centrala spörsmål. Huvudvikten bör läggas på att ge en helhetsbild av de mångskiftande faktorer, som i olika avseenden påverkar den unges anpassning till arbetsmiljön. De skilda momenten får därför inte behandlas som från varandra fristående avsnitt. Det gäller snarare att från olika utgångspunkter belysa det komplicerade samspel mellan individer, grupper och miljöfaktorer som utgör förutsättning för en god arbetsatmosfär och hög prestationsnivå. Under avsnittet arbetsetik sammanfattas vissa generella krav beträffande den enskildes beteenden och attityder. I huvudsak skall dock hithörande synpunkter behandlas under övriga huvudmoment med ständigt beaktande av yrkesutbildningens tredubbla uppgift att bibringa kunskaper, färdigheter och arbetslivsfostran.

97 3.7.2 Kommentarer till speciella kursmoment De grundläggande rättsnormerna (Rikttid 2 tim) Avsnittet behandlas mycket översiktligt. Syftet är inte att inom detta avsnitt ge mätbara kunskaper, utan endast att ge en bakgrund och ett perspektiv till de följande huvudmomenten. Innebörden av näringsfrihetsförordningen belyses mot bakgrunden av skråväsendet med dess tillverknings- och utbildningsmonopol. Varje följande led sättes in i sitt historiska sammanhang i syfte att belysa hur de skilda problemen allteftersom de dykt upp, lösts genom överenskommelser — ibland efter öppen konflikt — och hur man genom lagstiftning sökt skapa förutsättningar för trygghet och arbetsfred. Särskilt upmärksammas den s. k. decemberkompromissen 1906, vilken kan sägas utgöra genombrottet för en helt ny syn på arbetsmarknaden och dess organisationer. Arbetsmarknadens olika huvudavtal. Kollektivavtalets principiella konstruktion och innebörd belyses. Konsekvenslagstiftningar såsom lagen om medling och skiljedom. De följande momenten, som huvudsakligen berör skydds- och sociallagstiftningen, belyses lämpligen med exempel hämtade från de yrkesområden vartill elevernas utbildning syftar.

Arbetsmarknadsfrågor (Rikttid 4 tim) Den offentliga och den privata sektorns organisationer; deras uppbyggnad och struktur. Framställningen ges i enkel och översiktlig form och skall främst belysa de skilda organisationsprinciperna. De fackliga organisationernas primära uppgifter som intresseorganisationer och deras sekundära uppgifter bl. a. som utredningsorgan och remissinstanser belyses med några exempel. Förhandlingsbara och icke förhandlingsbara frågor. Centrala och lokala förhandlingar. Förhandlingssystemets spelregler illustreras med något aktuellt eller fingerat exempel på en lokal förhandling. Strandning, medling, förlikning, varsel, strejk och lockout. Hur en konflikt bilägges och dess konsekvenser för den enskilde och företaget. Huvuddragen av näringslivets och därmed arbetsmarknadens utvecklingstendenser belyses från skilda utgångspunkter. Bl. a. påvisas och diskuteras sambandet mellan på ena sidan urbaniseringstendenserna och på den andra sidan rationaliseringssträvandena inom jordbruk och skogsbruk. Innebörden av begreppet strukturrationalisering åskådliggöres lämpligen med exempel hämtade från industrin och varuhandeln. 4

Yrkesutbildningen

98 Vidare diskuteras hur den tekniska utvecklingen leder till att maskiner i ökande omfattning utför alltmer komplicerade arbetsuppgifter samt de förändringar och problem detta medför för de anställda. Den offentliga arbetsförmedlingens uppgift som serviceorgan för såväl arbetsgivare som arbetstagare behandlas om möjligt i samband med ett studiebesök. Platsannonserna i någon större tidning studeras.

Anställningen (Rikttid 4 tim) Studiet av tidningarnas platsannonser tas till utgångspunkt för en diskussion kring frågorna: Vad ställer arbetsgivaren för krav på den arbetskraft man söker? — Passar jag för det arbetet? — Passar det arbetet för mig? Vad vill arbetsgivaren veta om den platssökande och hur bör sökanden informera sig om företaget, arbetsuppgifterna, anställningsvillkoren osv. Eleverna bör under lärarens ledning gemensamt utforma ett annonssvar, dvs en någorlunda fullständig platsansökan med bilagor. Platsansökan genom personligt besök. Det personliga uppträdandet och dess betydelse för förstahandsintrycket. Vikten av att inte lova mer än man kan stå för. I diskussionens form behandlas arbetsgivaransvaret i vidare bemärkelse innefattande bl. a. att tillhandahållna gynnsamma yttre arbetsbetingelser, såsom utrustning, skyddsanordningar, hygien och hälsovård. Likaså diskuteras de olika anställningsformerna och deras relation till arbetsuppgifterna, varvid exempel hämtas från de arbetsområden till vilka utbildningen syftar. En sådan diskussion leder naturligt över till nästa avsnitt Anställningsvillkoren.

Anställningsvillkoren (Rikttid 7 tim) De centrala avsnitten i arbetstidslagen och arbetarskyddslagen behandlas. Särskilt beaktas de avsnitt som rör ungdomsarbete. Uppmärksamheten skall främst ägnas åt lagstiftningens syfte att skapa skydd för den anställde. Olika grunder för arbetsvärdering: Arbetsvärdering med hänsyn till funktionsnivå och ansvar belyses med exempel på personalhierarki inom skolan och ett större företag. Arbetsanalyser, metodstudier, tidmätning. Arbetsstudiemetodiken belyses i korthet. I sammanhanget bör framhållas att arbetsstudierna har två syften nämligen dels att komma fram till förbättrade organisations- och produktionsformer för att generellt uppnå högre prestationsnivå och dels att ge underlag för en rättvis lönesättning med hänsyn till den individuella prestationen. I sammanhanget bör klar-

99 göras att arbetsstadier numera alltid sker i samråd mellan arbetsgivare- och arbetstagarrepresentanter. Olika lönekonstruktioner: Lönegradssystemet inom den offentliga sektorn, befordringsgång och ålderstillägg. Generellt om tjänstemannalöner och arbetarlöner. Olika former av prestationslön: Rena ackord (beting) och biandackord. Innebörden av och innehållet i vissa lönebegrepp behandlas mycket översiktligt. Detta avsnitt bör behandlas i anslutning till något lämpligt inte alltför komplicerat kollektivavtal från SAF—LO-området, exempelvis Kollektivavtal för kemisk-tekniska företag. Andra förmåner än kontantlön: Semester, lön vid tjänstledighet, läkarvård, grupplivförsäkring, ATP, rabatter, subventioner, arbetskläder och annan utrustning. Företagets organisation och funktion (Rikttid 5 tim) Principerna för modern företagsorganisation belyses med ett par schematiska organisationsexempel. De skilda leden i en produktionsplanering behandlas i syfte att belysa det inbördes sambandet mellan företagets skilda enheter och deras beroende av varandra. Exemplen bör hämtas från verksamhetsområden som ansluter till den av eleverna valda utbildningen. Syftet skall vara att belysa hur företagets olika enheter samverkar och den mängd problem, som måste analyseras och samordnas. Gången kan exempelvis vara följande: Valet av produkt Konstruktionsarbetet Produktionsmetoder Produktionsvolym — lagerhållning Marknadsföring Distribution — försäljning Statistik och redovisning. I sammanhanget bör också klargöras, att varje aktivitet, som bidrar till produktens framställning och avsättning, medför kostnader, som måste täckas av produktens pris. Försäljningsprisets olika beståndsdelar såsom material, arbete, omkostnader och vinst redovisas. Andra faktorer, som påverkar prissättningen: Produktionssteriens längd, kvalitet, efterfrågan, konkurrens från andra företag. Fasta och rörliga kostnader. Sammansättningen av en varas självkostnadspris diskuteras. Eleverna bör uppmärksammas på att i varans salupris ingår även avskrivningar inkl normaiför-

100 räntning av insatt kapital. »Vinst» blir sålunda liktydigt med de medel, som kan användas för exempelvis företagets utbyggnad och konsolidering. En lönsamhetskalkyl kan inte grundas enbart på ovan berörda faktorer, även konkurrensens betydelse i sammanhanget bör beröras. Det kan här vara lämpligt att belysa hur krympande lönsamhetsmarginaler kan leda till att företaget nödgas lägga ned produktionen av en viss vara eller helt inställa driften. Personaladministrationens huvuduppgifter är att anställa, utbilda och behålla skickliga och lojala medarbetare. Genom skilda aktiviteter söker man därför skapa en känsla av samhörighet mellan de anställda och företaget. Uttryck härför är: Företagsnämnder Personalinformation Förslagsverksamhet Anordningar för personalens trivsel och rekreation Kurativ verksamhet. I företagets personalkostnader ingår också personalutbildning, ökad omsättning av arbetskraft medför ökade utbildningskostnader. Olika faktorer som bidrar att öka arbetskraftens rörlighet diskuteras: de snabba förändringarna inom näringslivet, förbättrad (breddad) yrkesutbildning, ökad efterfrågan på arbetskraft. Personalvården får därmed ökad betydelse som ett led i strävan att behålla arbetskraften och därmed få den företagsspecifika utbildningen räntabel. Olika åtgärder i syfte att skapa trivsel och trygghet får därmed ökad ekonomisk betydelse för företaget. Företagsnämndernas funktion och syftet med deras verksamhet behandlas i anslutning till avtalen om företagsnämnder. Arbetsetik (Rikttid 5 tim) Särskild uppmärksamhet bör här ägnas sådana frågor, som inte regleras genom avtal, frågor som kan hänföras till »arbetslivets etik», dvs allmänmänskliga samlevnadsnormer och deras tillämpning på arbetsplatsen, arbetslivsfostran. Hit hör bl. a. de olika förpliktelser som följer med anställningen såsom krav på lojalitet mot företag, arbetsledning och övriga anställda, krav på solidaritet, samarbete och hänsyn inom och mellan arbetsgrupper och -kategorier samt krav på ärlighet och noggrannhet, aktsamhet och ansvar. Hithörande frågor skall, som tidigare framhållits, behandlas i anslutning till de skilda huvudmomenten där de kommer i ett naturligt sammanhang. Det är dock motiverat att, med hänsyn till frågornas vikt, i en sammanfattning söka systematisera innehållet. Avsnittet kan lämpligen disponeras på följande sätt: Något om elementär individual- och gruppsykologi Temperament och attityder Psykologiska och etiska synpnkter på samarbetet med övriga anställda. Kraven på tolerans, hänsyn, lojalitet och ansvar

101 Etiska problem vid samarbete med utländsk arbetskraft Respekt för träffade avtal och andra överenskommelser Kompromisser Attityder till arbetsuppgiften, yrkesansvar. Arbetsplatsens skyddsfrågor (Rikttid 5 tim) Möjligheterna att påverka arbetsmiljön varierar avsevärt mellan olika branscher. Vissa miljöfrågor såsom teknisk utrustning, organisation, belysning och ventilation diskuteras. Dessa frågor bör företrädesvis behandlas med anknytning till den av eleverna valda utbildningen. Det psykologiska avsnittet behandlas här i det begränsade syftet att belysa hur arbetsresultatet påverkas av det psykiska klimatet och vikten av att undvika störningar. Fysisk och psykisk lämplighet för arbetsuppgiften. Alkoholfrågan belyses såväl från allmänmedicinska och mentalhygieniska som med hänsyn till olycksfallsriskerna. Hälsorisker i arbetet. Skyddsåtgärder och skyddsorganisation. Skyddsfrågorna diskuteras på basis av arbetarskyddslagen och belyses med exempel hämtade från skolans olika avdelningar. Olika åtgärder för att främja personalens fysiska och psykiska hälsa och dess inverkan på prestationsnivå och olycksfallsfrekvens. I detta sammanhang behandlas åter försäkringsskyddet och dess begränsningar. Företagshälsovård och hälsokontroll. Utbildningsfrågor (Rikttid 3 tim) Utbildningsfrågorna skall behandlas med särskild tonvikt på utbildningens betydelse för den enskildes trygghet. Vidare belyses att ökad bredd i utbildningen och vidgad allmänorientering ger den enskilde större möjligheter att lära nytt, att anpassa sig till förändringar och större frihet att välja arbete och yrke. Anställningen skall alltid följas av en introduktion i företaget. Ofta krävs dessutom särskild instruktion och utbildning för speciella arbetsfunktioner eller i speciella arbetsmetoder, dvs inskolning i företaget. Organisatoriska och tekniska förändringar kräver ständig förnyelse av kunskaper och färdigheter. Fortbildningsverksamheten syftar till att hålla yrkesskickligheten på aktuell nivå. Den allt effektivare och alltmera komplicerade tekniska utrustningen kräver, för att kunna fullt utnyttjas, särskilda insatser för personalens vidareutbildning och specialisering. Många företag söker på olika sätt stimulera sina anställda att genom fritidsstudier vidga sina kunskaper, främst i »företagsnära» ämnen. Detta sker oftast i samarbete med de fackliga organisationerna på orten.

102 Den arbetsmarknadspolitiskt betingade utbildningen bekostas av samhället. Dess uppgifter är att genom omskolning överföra friställd arbetskraft till yrkesområden med arbetskraftsunderskott, att ge utbildning åt icke yrkesverksamma vuxna som önskar utträde i förvärvsarbete samt att ge omställningsutbildning åt outbildad eller arbetslöshetshotad arbetskraft. De olika stödformerna under utbildningen och i samband med ett nödvändigt byte av bostadsort bör också behandlas.

3.7.3 Hjälpmedel för undervisning i Arbetslivsorientering (Nu tillgängligt material och vissa förslag på material som bör produceras.) Allmän litteratur Sven Jerstedt, Göran Smith: »Parterna på arbetsmarknaden». Ahlgren—Bolin: »Arbetslagstiftning» — lagtexter med kommentarer. Erik Forstadius: »Arbetsmarknaden» — Om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter. »Motparter i samverkan». Utg SAF—LO. Behandlar de sk. k. Saltsjöbadsavtalen. Hjälpmedel för enskilda huvudmoment De grundläggande rättsnormerna: Se ovan under Allmänt. Arbetsmarknadsfrågor: Huvudavtalen mellan de olika arbetsmarknadsorganisationerna. Huvudorganisationernas informationsbroschyrer. (Hänvändelse till organisationerna som tillhandahåller lämpligt material.) Ljudbildbandet »Arbetsmarknaden och dess organisationer». Utg SAF. Flanellografpresentation av organisationerna. Utg LO. »Företagsekonomi lönar sig». Utg SAF, LO och TCO. I anslutning till denna bok har framställts ljudbildband belysande arbetsmarknadsfrågor, strukturfrågor etc. »AMS: Dagens och morgondagens arbetsmarknad». Utg Kgl Arbetsmarknadsstyrelsen. »Samspel». Film om nedläggningen av Oskarshamnsvarvet. Utg AMS. Tidskriften »Platsjournalen». Stillfilm eller annat AV-hjälpmedel om arbetskonflikter, deras juridiska verkningar m m bör framställas, där bl a kravet på avtalstrohet bör belysas. Anställningen: I detta moment kan en lärobok i etik användas som diskussionsunderlag. Kollektivavtalens bestämmelser om rättigheter och skyldigheter kan utnyttjas. Anställningsvillkoren: Kollektivavtal för aktuell bransch. S M Engelgren: »Rationalisering genom arbetsstudier». Arbetsstudieavtalet SAF—LO.

103 Beträffande löneformer bör någon sammanfattande skrift framställas. Företagets organisation och funktion: »Företagsekonomi lönar sig». Utg SAF, LO och TCO. Företagsnämndsavtalet SAF—LO—TCO jämte kommentarer. »Produktionsplanering: Allt under kontroll». Film — i PA-distribution, nr PAF 378. »Vad kostar det och varför?» Stillfilm utg av Sv Bankföreningen. Arbetsetik: Leif Ljungberg: »Yrkesmannaskap». Arbetsplatsens skyddsfrågor: »Vår arbetsmiljö». Utg Sveriges Radios förlag. »Arbetarskydd lönar sig». Utg Arbetarskyddsnämnden. S Forssman, G Gerhardsson, N Masreliez: »Företagshälsovård». Utg SAF. Regler ang det lokala arbetarskyddet. PM — Frågor rörande alkohol i arbetet. Utg Arbetarskyddsnämnden. »Stress». — Film. Utg Facit AB. »Anpassa arbetet till människan». Stillfilm. Utg Arbetsfysiologiska Institutet m fl i PA-distribution. Utbildningsfrågor: Lämpligt undervisningsmaterial saknas. Yrkesorienterande material kan i begränsad omfattning användas såsom Svenskt Yrkeslexikon, värvningsbroschyrer etc. Studieförbundens och korrespondensinstitutens kurskataloger kan utnyttjas. Läraren kan söka kontakter med företagens utbildningsavdelningar.

3.8 GYMNASTIK

Ämnet förkommer inom alla yrkeslinjer i samtliga årskurser. Undervisningen torde därför få en sådan omfattning att samundervisningen kommer att omfatta elever från enbart sådana yrkeslinjer. Även om läroplanen för fackskolan skall äga tillämpning, är det viktigt att gymnastikundervisningen i hög grad ägnar uppmärksamheten åt arbetsfysiologiska moment. Detta gäller särskilt för sådana yrkeslinjer, som inte har arbetsfysiologi som särskilt ämne eller huvudmoment inom yrkestekniken. Gymnastikundervisningen måste bedrivas i god samverkan med förutom skolsköterska och skolläkare även lärarna i yrkesteknik, så att de olika yrkenas speciella krav blir tillgodosedda. Utöver det innehåll som anges i läroplanen för fackskolan, skall undervisningen i gymnastik även inrymma individuella träningsprogram avpassade för enskilda elevers särskilda behov.

104 KAPITEL 4

Läroplaner inom humanistisk-social sektor 4.1. LÄROPLAN FÖR ESTETISK LINJE I YB:s första betänkande sägs i avsnitt 11.5.2.4 att »en estetisk grundutbildning synes väl försvara sin plats i det gymnasiala skolsystemet. En sådan utbildning skulle kunna utgöra första utbildningsetappen i en utbildningsgång för ett flertal yrken som i vidaste mening är inriktade på konstnärlig utövning såväl inom områdena för teckning, målning, skulptur etc., som inom tonkonstens och ordkonstens område. Dessutom bör den estetiska linjen ge en grundutbildning i formgivning för textila material, trä, metaller, keramik etc. Många tecken tyder på att behovet av en sådan utbildning successivt accentuerats under de senaste åren». YB har härigenom givit uttryck för den uppfattningen att den estetiska linjen i högre grad än andra yrkesutbildande linjer i första hand skulle antas utgöra grundutbildning för fortsatt vidareutbildning samt sålunda i relativt lägre omfattning ge sådan utbildning att eleven efter genomgång därav kan få anställning och utkomst. Under läroplansarbetet har det emellertid visat sig att möjligheterna att inom den estetiska linjen genomföra utbildning syftande till omedelbar anställning efter gymnasieskolan är förhållandevis goda. Det här presenterade läroplansförslaget avser att ge exempel på sådan yrkesutbildning. Det bör dock understrykas att den estetiska linjens roll som förutbildande till vidareutbildning alltjämt är starkt markerad och i stort sett stämmer med den av YB ovan citerade framförda uppfattningen. YB föreslår, att den estetiska linje för vilken läroplansförslag har utarbetats, blir föremål för försöksverksamhet på ett fåtal orter i landet och att de därvid vunna erfarenheterna tages tillvara vid den mera slutliga utformningen av linjen. Ett skäl för detta förslag anser YB vara att det förmodligen kommer att visa sig att åtskilliga yrkesutbildningar som nu bedrives utan något eller endast med ringa inslag av estetiskt lärostoff i en framtid bedömes med fördel kunna infogas i den estetiska linjen. YB vill som exempel på sådana tänkbara yrkesutbildningar nämna utbildningen av fotografer för olika ändamål, mönstertecknare för olika branscher, personal för exempelvis möbel- och textilhandeln, illustratörer av olika slag, guldoch silversmeder, hemslöjdspersonal, viss personal inom glasbruksindustrin, fotomodeller och mannekänger. Vidare anser YB det vara sannolikt att den estetiska linjen kommer att betraktas som en väl avpassad förutbildning inte blott för blivande musiklärare, designers etc. utan också för exempelvis blivande konstpedagoger, regissörer, fritidskonsulenter, heminredningsarkitekter, producenter inom radio och TV, produktionsledare inom film, slöjdkonsulenter, trädgårdsarkitekter osv. För en försöksverksamhet innan den estetiska linjen mera slutgiltigt finner sin form talar också enligt YB svårigheten att kunna definiera yrkeskraven för de

105 utbildningar inom linjen, som avses kunna föra fram till omedelbar anställning och utkomst. Bristen på sådana klart angivna yrkeskrav/utbildningsmål är visserligen uttalad även inom dagens yrkesutbildning — YB berör detta problem i kapitel 2 i detta betänkande — men den nya utbildningsväg som den estetiska linjen erbjuder har ytterligare försvårat arbetet med att få fram sådana definierade anspråksnivåer. Organisatoriskt ansluter sig läroplanen i stort till den skiss därav som YB presenterat i sitt principbetänkande i avsnitt 11.5.2, dvs. att linjen efter en första gemensam termin uppdelas i tre grenar, scenisk, musikalisk och konstfacklig. För de olika grenarna finns varianter mer eller mindre detaljerat utformade. Åtskilliga av dessa kan under årskurs 2 och delvis årskurs 1 organiseras genom det fria tillvalet. Detta ökar möjligheterna till variationer i utbildningsvägarna inom ramen för mera sammanhållna grenar samt skapar också förutsättningar för snabba anpassningar till lokala förutsättningar (lärartillgång, elevintressen osv.). I sitt arbete med läroplanen för den estetiska linjen har YB haft att ta tillbörlig hänsyn till andra utredningar, som behandlat utbildningsvägar inom YB:s intresseområde, liksom även till de synpunkter som framkommit vid hearings och andra kontakter. Då emellertid dessa utredningar, kontakter etc. varit bundna till en för varje tillfälle särskild gren av den föreslagna estetiska linjen synes det vara lämpligt att också redovisa dem under separata rubriker i det följande.

Scenisk gren Här har YB haft två utredningar att beakta i sitt läroplansarbete, nämligen Statens skolor för scenisk utbildning 2 av fil. lic. Åke Meyersson (stencil nov. 1965) samt Utbildning av regissörer m. fl. avgivet av utredningen för utbildningen inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden m. m. (stencil dec. 1965). Den förstnämnda utredningen behandlar främst den grundutbildning som anses bäst anpassad till vidare studier vid statens skolor för scenisk utbildning, efterutbildning för dem som genomgått dessa statliga skolor samt den musikdramatiska utbildningen. Avsnittet om grundutbildningen har utarbetats i samråd med yrkesutbildningsberedningen, varför det är naturligt att det visar påtagliga likheter med motsvarande del av den här aktuella estetiska linjen. Dock har YB minskat den tid som enligt fil. lic. Meyerssons förslag skulle ingå som praktik dels under första årskursens vårtermin, dels under andra årskursens hösttermin. Vidare kan YB inte ansluta sig till utredningens förslag om inträdesprov till gymnasieskolans estetiska linje. Den andra utredningen Utbildning av regissörer m. fl. behandlar bl. a. utbildningen av regissörer och producenter, scendekoratörer (filmarkitekter), maskörer och perukmakare. Utredningen räknar med att rekryteringen till utbildningen av regissörer och producenter till stor del kommer att ske genom »personer som genomgått eller genomgår statlig scenskola». Detta överensstämmer väl med en av de utbildningsvägar som YB avser att skapa genom en estetisk linje, dvs. estetisk

106 linje (scenisk gren) — helt eller delvis genomgången statlig scenskola — regissörs(producent-)utbildning. Utbildningen av dekoratörer och filmarkitekter föreslås ske genom en tvåårig kurs vid Konstfackskolan i Stockholm, alternativt en ettårig kurs vid det av utredningen föreslagna institutet. Den sistnämnda kursen föreslås inrättad för sökande som utan att ha genomgått Konstfackskolans utbildning ändå visat sådana konstnärliga kvalifikationer, att dessa tillsammans med den kortare, övervägande praktiskt inriktade kursen skall ge en tillräcklig utbildning. YB är helt naturligt mest intresserad av den tvååriga utbildningsgången vid Konstfackskolan, vilken för övrigt enligt utredningen bör föregås av ett års styrd praktik vid teatrar. Det är enligt YB sannolikt att en genomgång av den estetiska linjens sceniska gren med tillval av ämnen från den konstfackliga grenen eller omvänt inte enbart utgör en god grundutbildning för blivande dekoratörer, utan att den också kan göra det föreslagna praktikåret obehövligt alternativt avkorta den tvååriga utbildningen vid Konstfackskolan till ett år. För tillträde till det föreslagna institutets utbildning av maskörer — vilken avses omfatta två läsår — anger utredningen som exempel på lämplig utbildning bl. a. »fackskola, tvåårig konstfackskola, yrkesskola med anknytning till yrket, såsom frisörskola samt icke minst elevtjänstgöring vid perukmakeri». Med den konstruktion som YB föreslår för gymnasieskolan öppnar sig här åtskilliga utbildningsvägar för en blivande elev vid institutets maskörlinje. Den som genomgår gymnasieskolans frisörlinje kan välja till lämpliga ämnen från den estetiska linjens sceniska eller eventuellt också konstfackliga gren. Elever vid den estetiska linjen kan på motsvarande sätt välja till lämpliga ämnen från frisörlinjen eller eventuellt kosmetologlinjen. Från samtliga dessa linjer erbjuder sig också möjligheten till övergång till fackskolans andra årskurs samt vidareutbildning vid institutets maskörlinje. Under rubriken bör också nämnas de synpunkter på den estetiska linjens utformning som erhållits vid samtal med utbildningsavdelningen vid Sveriges RadioTV. Samtalet rörde sig huvudsakligen kring den utbildning av scenteknisk personal, som ingår i den sceniska grenen. Representanterna för SR uttryckte därvid sin tillfredsställelse med utbildningens utformning samt ansåg den utgöra en god grundutbildning för deras belysningstekniker, kameramän, fotografer etc.

Musikgren I arbetet med läroplansförslaget avseende den musikaliska grenen har hänsyn inte behövt tas till några färdiga utredningar. Däremot har kontakter förekommit med 1965 års Musikutbildningskommitté, såväl med dess sekreterare som med kommittén in plenum. Kommittén har att i första hand utreda problem i samband med den högre musikutbildningen, men måste därvid också taga ställning till den grundutbildning från vilken vidareutbildningen skall utgå. Härigenom kommer kommittén in på samma område som enligt direktiven förbehållits YB. Det skulle

107 enligt YB vara önskvärt att dess förslag om utformning av musikgren vid estetisk linje kunde sammanfalla med Musikutbildningskommitténs. Såvitt avser lärostoffets kvantitet och disposition synes heller inga större åtskillnader föreligga. Dessa är mera av principiell och organisatorisk art. Så t. ex. anser Musikutbildningskommittén att utbildningen till instrumentalmusiker måste börja redan i de pregymnasiala åldersstadierna och att sålunda den gemensamma terminen i YB:s estetiska linje inte fyller någon funktion, utan tvärtom innebär en komplikation. Likaså anser Musikutbildningskommittén att det veckotimtal som YB arbetar med är helt orealistiskt i en utbildning av instrumentalmusiker, för vilka icke-schemabunden överspelningstid erfordras i större utsträckning än som kan rymmas enbart inom elevernas s. k. fritid efter en genomförd skolvecka om cirka 37 timmar. Vad beträffar Musikutbildningskommitténs synpunkt att utbildning av instrumentalmusiker — eventuellt också till andra musikyrken — börjar redan i grundskoleåldrarna vill YB instämma i att musicerandet i dessa åldrar under senare år fått ett glädjande uppsving. Men det torde dock inte vara så att yrkesvalet därmed har träffats — musicerandet kan vara ett mål i sig självt — åtminstone inte för alla som deltar i den pregymnasiala musikutbildningen. Vidare är det otvivelaktigt också så att många blivande instrumentalmusiker träffar sitt yrkesval först inför val av studiegång genom gymnasieskolan. Förhållandet att ett yrkesval träffas på olika åldersnivåer är för övrigt inte unikt för blivande musiker, utan förekommer naturligtvis inom alla utbildningsområden. Här vill YB dessutom erinra om att det i en individualiserande undervisning alltid är möjligt och önskvärt att elever med mera starkt uttalad yrkesinriktning än andra också inom rimliga gränser skall få koncentrera sig på sitt utstakade mål och befrias från motsvarande för linjen gemensamma delar. Musikutbildningskommitténs och YB:s skenbart olika uppfattningar i denna fråga torde därför i praktiken komma att nära nog sammanfalla. Frågan om veckotimtalet för eleverna i musikgrenen torde också utan våda kunna lösas enligt YB:s principer. Visserligen föreligger en skillnad mellan YB och Musikutbildningskommittén i detta avseende på mellan sju och nio veckotimmar, men i YB:s läroplan för musikgrenen förutsattes att åtskillig schemabunden tid avsattes för individuell överspelning enligt lärarens anvisningar. Dessutom föreslår YB fler timmar totalt i ämnena »huvudinstrument» respektive »biinstrument» än vad som framgår av Musikutbildningskommitténs i juni 1967 för YB:s arbetsgrupp för estetisk linje presenterade timplaner för motsvarande utbildning. Beträffande utbildningstidens längd vill YB understryka vikten av att elever i musikgrenen — vilken i princip är tvåårig — medgives rätt att fortsätta ytterligare ett läsår i gymnasieskolan. Detta hänger samman med dels varierande svårighetsgrad för olika instrument, dels variationer i de enskilda elevernas anlag och färdighetsutveckling. Slutligen vill YB framföra den uppfattningen att den organiserade kontakt med andra konstnärliga uttrycksformer, som de musikinriktade eleverna får under termin 1, måste verka berikande på deras musikutbildning. Denna tro på värdet av kontakter mellan olika konstnärliga discipliner understrykes i förevarande läroplansförslag ytterligare av det genomgående ämnet Estetisk nutidsorientering.

108 Konstfacklig gren YB har i sitt arbete med läroplan för denna gren dels beaktat innehållet i Betänkande med förslag till Konstfackskolans framtida organisation m. m., dels informationer erhållna från Konstindustriskolan i Göteborg, dels också synpunkter framförda av Konstfackskolans huvudlärare. I utredningen rörande Konstfackskolans framtida organisation m m framhålles »att konstfackskolans särställning inom svenskt skolliv och dess uppgift att tillvarataga konstnärligt begåvade ungdomars utbildning till självständigt skapande formgivare, miljögestaltare och konstpedagoger omöjliggör inträdeskrav, som ensidigt förankrar förutbildningen till en viss skolform. Det nya skolsystemet synes dock erbjuda en tillrättalagd väg genom den estetiska linjen i gymnasieskolan eller den gymnasiala yrkesskolan». Vidare framhålles dock »att inträdeskraven i viss utsträckning måste komma att variera mellan de olika institutionerna. En precisering av dessa måste ingå i det uppdrag, som ges de ovan nämnda expertgrupperna för utformningen av de detaljerade undervisningsplanerna". Det skulle enligt YB:s mening vara olyckligt om inte den estetiska linjens konstfackliga gren därvid kom att tillmätas stort meritvärde vid ansökan om inträde till Konstfackskolan. Erhållna informationer från Konstindustriskolan i Göteborg synes ge vid handen att den estetiska linjens konstfackliga gren väl kan tjäna som grundutbildning för inträdessökande till den Konstindustriella dagskolan. Vidare förefaller det vara möjligt att genom den konstfackliga grenen avlösa några av de utbildningar som för närvarande bedrives på dagtid vid Konstindustriskolan såsom t. ex. utbildning av byggnadsritare och inredningsritare. Upprepade kontakter med Konstfackskolans huvudlärare har visat att man bland dessa känner samma osäkerhet inför den estetiska linjens konstfackliga grens meritvärde som grundutbildning, som ovan redovisats från betänkandet rörande Konstfackskolans framtida organisation m. m. Samtalen har därför inte givit något konstruktivt bidrag till utformningen av den konstfackliga grenen som grundutbildning för Konstfackskolan. Däremot har åtskilliga värdefulla förslag lämnats till yrkesutbildningar inom den konstfackliga grenens ram.

4.1.1. Mål Undervisningen inom den estetiska linjen har till uppgift att ge grundläggande utbildning för sådan yrkesutövning där gestaltande, kreativa kunskaper och färdigheter är av genomgripande betydelse, att ge grundutbildning avpassad för postgymnasial vidareutbildning samt att ge eleven en kulturestetisk syn på såväl sin egen miljö som på samhället.

109 4.1.2 Blockschema Termin 6 Fortsättning av grundutbildningen 5 4 3

Konstfacklig gren med varianter

Musikgren med varianter

Scenisk gren med varianter

1 Estetisk

linje

4.1.3 Timplaner 4.2.3.1 Timplan för estetisk linje, termin 1

YRKESTEKNIK (4.1.4) Dramatisk gestaltning (4.1.4.1) Bild och miljö [4.1.4.2) Musik (4.1.4.3) Estetisk orientering (4.1.4.4) Gestaltlära (4.1.4.5) Rytm (4.1.4.6) Rörelse, tal, ton (4.1.4.7) Psykologi (4.1.4.8)

26—30

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I 2 Samhällskunskap Religionskunskap3 Gymnastik

10—6

TIMME TILL FÖRFOGANDE

5 5 5 4 1 2 2 2 4 3 4 2

Summa veckotimmar 1

utr 1

vtr

Ämne

37 Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 3 Läses i åk 2. 2

95 95 95 75 20 40 40 40

110 4.1.3.2 Timplan för scenisk gren, terminerna 2—4 Termin 2

Termin 3

Termin 4

Sk

Sk

Sk

Ämne Se

Se

Se

YRKESTEKNIK (4.1.5) Dramatisk gestaltning (4.1.5.1) Musik (4.1.4.3) Apparatteknik (4.1.5.2) Miljöpraktik (4.1.5.3) Tvådimensionellt arbete (4.1.7.1) Tredimensionellt arbete (4.1.7.2) Arbete kring gemensamt tema (4.1.5.4) Estetisk nutidsorientering (4.1.5.6) Rytm (4.1.5.7) Rörelse, tal, ton (4.1.4.7) Elektroteknik med eliära och laborationer (4.1.5.8) TV-teknik (4.1.5.9) Ljudlära (4.1.5.10) Kamerateknik (4.1.5.11) Pjäsläsning (4.1.5.12) Belysningsteknik (4.1.5.13) Scenteknik (4.1.5.14) Psykologi (4.1.4.8)

26-30 26-30 28-31 28-31 28-31 28-31 11 3 11 14 2 2 2 2 3 61 61 2 3 2 4 3 32 32 3 32 3 3 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap 3 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

10-6

TIMME TILL FÖRFOGANDE

37 Summa veckotimmar

4 2 2 2

4 2 2 2

2 2 2 2

2 10-6 4 3 4

5 2

2 9-6

4 3 4

9-6

4 2

2 9—5

9-6

3 3

3 3

3 3

3 3

2 1 2

2 1 2

2 1 2

2 1 2

1 Inspicienter, scentekniker. Scenmästare, attributmakare, rekvisitörer. 3 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

2 Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upptill 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

Ill 4.1.3.3 Timplan för musikgren, terminerna 2—4 Termin 2 Ämne

utr 1

vtr

26-30 YRKESTEKNIK (4.1.6) Huvudinstrument (4.1.6.1)* 4 Biinstrument (4.1.6.2)3 2 Körsång och kördirigering (4.1.6.3) 2 Instrumentation, arrangemang m. m. 2 (4.1.6.5)3 3 Solosång (4.1.6.6)3 Arbete kring gemensamt tema (4.1.5.4) Estetisk nutidsorientering (4.1.5.6) 2 Rytm (4.1.5.7) 2 Musikalisk formlära, musikhistoria 1 (4.1.6.7) Harmonilära, enkel kontrapunkt (4.1.6.8) 2 Musik- och gehörslära (4.1.6.9) 2 Psykologi (4.1.4.8) 2 ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) J 2 Samhällskunskap Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

10-6

TIMME TILL FÖRFOGANDE

1 Summa veckotimmar

Termin 3

Termin 4

vtr

vtr

utri

28-31

28-31 75 40 40

3 2 2

55 40 40

4 3 2

75 55 40

40 55

40 55 55 40 40

2 3

40 55

40 40

2 3 2 2 2

2 2

40 40

20 40 40 40

1 2 2 2

20 40 40 40

1 2 2 2

20 40 40 40

9-6 4 3 4

utr*

9-6 3 3

3 3

2 1 2

2 1 2

1 Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 3 Individuellt arbete enligt lärarens anvisningar kan ingå i timtalet.

2 Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjligheter till fritt tillval upptill 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

112 4.1.3.4 Timplan för konstfacklig gren, terminerna 2—4 Termin 2

Termin 3

Termin 4

vtr

vtr

vtr

Ämne

YRKESTEKNIK (4.1.7) Tvådimensionellt arbete (4.1.7.1) Tredimensionellt arbete (4.1.7.2) Specialiserad arbetsteknik (4.1.7.3) Arbete kring gemensamt tema (4.1.5.4) Estetisk nutidsorientering (4.1.5.6) Gestaltlära (4.1.7.4) Konst- och miljöhistoria (4.1.7.5) Psykologi (4.1.4.8)

26-30

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap ~ Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

10-6

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Summa veckotimmar

utri

28-31 9 9

170 170

2 2 2 2

40 40 40 40 9-6

utr 1

28-31

3 3 10 3 2 3 2 2

4 3 4

utri

55 55 190 55 40 55 40 40

3 3 17

55 55 320 40

1 2

20 40

9-6 3 3

3 3

2 1 2

2 1 2

1 Riktvärden vid integrerad undervisning.

2 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjligheter till fritt tillval upp till 12 vecotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

Kommentarer till läroplanerna Gemensam termin 1 Den gemensamma terminen har till uppgift dels att ge eleven tillfälle att under de gemensamma studierå välja sin kommande utbildningsgång (yrkesval), dels att ge alla elever i den estetiska linjen insikt om vad som är gemensamt för all estetisk aktivitet såväl hos den enskilda människan som i samhället. De elever som emellertid redan vid inträdet i gymnasieskolans estetiska linje är yrkesbestämda kan efter medgivande av skolledningen få ägna sig mera odelat åt sin specialiserade utbildning. Dock är ämnena Estetisk orientering och Psykologi obligatoriska. Befrielse

113 från ett lämpligt antal veckotimmar i övriga under den givna förutsättningen mindre relevanta yrkestekniska ämnen får dock ej hindra medverkan i den för hela linjen gemensamma och avslutande arbetsuppgiften.

Scenisk gren terminerna 2—4 Teckenförklaring: Sk = variant för skådespelare Se = variant för scenteknisk personal Elev som avser att efter årskurs 2 söka inträde till statens scenskolor bör under termin 4 beredas tillfälle att inom ramen för lämpliga yrkestekniska ämnen få förbereda sig för de kommande inträdesproven vid scenskolorna. Elev som avser att skaffa sig musikdramatisk vidareutbildning vid t. ex. Operaskolan bör få tillfälle att genomgå ett tredje år i den sceniska grenen. Utformningen av denna utbildning i årskurs 3 bör anstå i avvaktan på den föreslagna försöksverksamhetens resultat. Blivande scentekniker (ljus-, bild-, ljudtekniker och inspicienter) kan lämna gymnasieskolan efter årskurs 2. För de flesta torde det emellertid vara lämpligt med ett tredje år, som till stor del är organiserad företagspraktik under ledning av särskilt utbildade instruktörer och med utbildning efter särskild läroplan. Elever som av olika skäl avstår från att söka till scenskola men som i stället önskar bli ungdomsledare, barnteaterledare, kursledare inom amatörteatern etc. bör gå ett tredje år, under vilket de yrkestekniska kunskaperna och färdigheterna från den sceniska grenen fördjupas samtidigt som eleverna erhåller en grundläggande instruktörsutbildning. Elever som genomgått den sceniska grenen bör med hänsyn till träning i att uppträda, tala och rollgestalta m m vara lämpliga för vidareutbildning — vanligen inom företagen/institutioner — till exempelvis värdinnor av olika slag, kundmottagare, demonstratörer, säljassistenter osv.

Musikgren terminerna 2—4 Utbildningen bör leda fram till bland annat kyrkomusiker, militärmusiker, underhållningsmusiker, ensemble- och orkestermusiker. Det är dock sannolikt att utbildningen för de flesta instrument kräver ett tredje år. Eftersom många musiker även fungerar som musikinstruktörer och liknande bör det tredje året inrymma möjligheter att välja till ungefär samma instruktörsutbildning som beskrivits ovan under scenisk gren. Utan att i och för sig vilja föregripa den utformning av ett tredje år som försöksverksamheten kan ge underlag för, vill YB här presentera en tänkbar lösning för årskurs 3 av musikgren.

114 Förslag till timplan för musikgren, årskurs 3 Ämne

Veckotimmar

YRKESTEKNIK

26 Körsång och kördirigering Instrumentation, arrangering m. m. Solosång Rytm Harmonilära, enkel kontrapunkt Välläsning med talteknik Musikalisk formlära Tillvalsämnen (se nedan)

2 2 3 2 2 1 2 12

ALLMÄNNA ÄMNEN

11 Svenska Engelska Tyska/franska Gymnastik

3 3

** Summa veckotimmar

Exempel på tillvalsgrupper Grupp 1 Stiftsexamen Spelning av orgel och piano Spelning av biinstrument (helst stråkinstrument) Liturgisk sång och liturgi Solosång Ensemblespel Grupp 2 Musikinstruktörer Pedagogik och metodik Auskultationer och undervisningsövningar Spelning av blockflöjt och gitarr Spelning av huvudinstrument och biinstrument Pianospelning om det ej ingår i huvud- eller biinstrument Ensemblespel Grupp 3 Instrumentalist Huvudinstrument Biinstrument Repertoarkännedom Ensemblespel

115 Grupp 4 Talpedagogik Solosång Talteknik och välläsning Röstvård och behandlingsövningar vid talrubbningar Pianospelning Konstfacklig gren terminerna 2—4 En genomgången konstfacklig gren torde i många fall kunna ge tillräcklig utbildning för anställning och färdigutbildning i företag som följande: Från varianten Miljö: Mönstertecknare, heminredare, konstvävare, konstnärlig grafisk verksamhet, rådgivande säljassistenter inom heminrednings- och textilbranschen. Från varianten Reklam: Reklamtecknare, illustratör, dekoratör, retuschör, modetecknare, lay-outman. Från varianten Industriell formgivning: Mönstertecknare för keramik, drejare, ciselör, assistent till formgivare på olika områden. Elev som avser att bli kartritare erhåller under tredje terminen sin undervisning i tvådimensionellt arbete inriktad mot för den blivande kartritaren väsentliga moment och under den fjärde terminen användes hela tiden för den specialiserade arbetstekniken till moment av värde för kartritaryrket. Detta innebär omkring 200 timmar speciell arbetsteknik. Den blivande byggnadsritaren väljer under andra årskursen till 10—12 veckotimmar byggnadsteknik och byggnadsritning från dels byggnadstekniska linjen dels motsvarande gren inom fackskolan. Tiden tas då från den specialiserade arbetstekniken. Den blivande inredningsritaren väljer under årskurs 2 till inredningsritning (motsv) samt arbetsteknik inom träteknisk linje (orienterande genomgång) med upp till 12 veckotimmar, som då tages från den specialiserade arbetstekniken. Alla elever som genomgått den konstfackliga grenen bör vara väl grundutbildade för vidareutbildning vid Konstfackskolan, Konstindustriskolan m. fl. postgymnasiala skolformer. Elever som redan i gymnasieskolan uttalar sitt intresse för sådan vidareutbildning, bör inom ramen för de yrkestekniska ämnena få ägna sig åt att förbereda eventuella inträdesprov.

116 4.1.4 Yrkesteknik för gemensam termin 1 4.1.4.1 Dramatisk gestaltning Mål Undervisningen i dramatisk gestaltning har till uppgift att stimulera och utveckla elevernas förmåga till dramatisk gestaltning samt att ge orientering om det sceniska arbetets konstnärliga och tekniska villkor och arbetsförhållanden.

Huvudmoment Improvisation Pjäsanalys Scenteknik Rollgestaltning

Kommentarer och anvisningar Lektionerna i improvisation bör innehålla övningar avsedda att frigöra och aktivera elevernas fantasi och spontanitet, uppöva iakttagelseförmågan och koncentrationen samt främja kontakten med de medagerande. Övningarna kan utföras med hela gruppen, som dock ej bör överstiga femton elever, eller med uppdelning i mindre grupper eller individuellt och bör varieras med hänsyn till eleverna. De kan utföras stumt eller genom improviserade dialoger, med eller utan rekvisita. Undervisningen måste följa en målmedveten plan med kontinuerligt stegrad svårighetsgrad med utgångspunkt från enkla grundläggande spelelement.

Undervisningen i dramatisk gestaltning skall tillsammans med undervisningen i formgivning och musik leda fram till ett gemensamt arbete med ett antal enaktare eller några akter och scener ur ett större skådespel. Denna gemensamma insats skall omfatta hela arbetsgången från den första kontakten med pjäsen/scenen fram till ett färdigt resultat på scenen. Pjäsmaterialet bör väljas med hänsyn till elevernas förutsättningar att utan allt för stora svårigheter gestalta rollerna, klara dekorationer, ljudteknik, belysningsteknik, musik etc. Målet bör inte i första hand vara den färdiga föreställningen. Under arbetets gång skall det finnas möjlighet till experiment och diskussioner kring praktiska teaterproblem och för tillvaratagande av elevernas egna idéer. Under repetitionsarbetet får eleverna i termin 1 av den estetiska linjen möta bl a följande arbetsmoment: Läsning av det valda textmaterialet med fördelade roller, analys av pjäser och roller,

117 diskussion kring det givna materialet, sceneriet, dess funktion och betydelse, förslag till scenlösning, scenbild (modellscen), kostymer, maskering, belysning och ljud, skådespelarens arbete med rollen, från de första scenerirepetitionerna med rollhäftet i hand till den färdiga rollgestaltningen, val av musik och arrangemang, den successiva hopflätningen av de olika elementen/arbetsmomenten, generalrepetition samt möte med publik (elever från den estetiska linjen och lärare). Ett ännu i Sverige ganska nytt repetitionssätt är att improvisera med utgångspunkt från den givna texten och på den vägen nå fram till ett resultat utan att behöva gå med ett rollhäfte i handen, något som för unga och oerfarna elever kan vara ett hinder och leda fram till en viss mekanisering av repliken och ett hämmande av rörelsen. Det är viktigt att eleverna redan från början får klart för sig hur väsentligt samspelet är inte bara på scenen mellan de agerande utan också med alla som på något sätt medverkar i arbetet på och kring scenen. Allt sceniskt arbete bygger på kollektiv samverkan.

4.1.4.2 Bild och miljö Mål Undervisningen i bild och miljö har till uppgift att stimulera till skapande verksamhet och ökad sinnesträning samt att genom alternativa problemställningar öka elevernas förtrogenhet med olika slag av bild- och miljöframställning.

Huvudmoment Teckning Målning Tredimensionellt formarbete Miljögestaltning

Kommentarer och anvisningar De olika huvudmomenten bör tilldelas ungefär lika lång tid under terminen (20—25 undervisningstimmar). I denna tid ingår också medverkan i den gemensamma aktivitet som nämnts under ämnet dramatisk gestaltning. Eleverna skall ha tillgång till de vanligaste arbetsmaterialen såsom akvarell, pastell, collage, frottage, gips, lera, trä, plast och metall och får under terminen

118 relativt förutsättningslöst pröva deras olika möjligheter såsom uttrycksmedel i formgivningen. Undervisningen i bild och miljö behöver ej så mycket föra fram till färdiga produkter, minst lika viktigt är att läraren bland eleverna organiserar konstruktiva resonemang och möjliggör diskussioner kring idéer och tankar. För den enskilde eleven bör eftersträvas en kontinuerlig utveckling utifrån hans egen förutsättning. En viktig del av ämnet utgör miljögestaltandet, där eleverna skall få experimentera och förverkliga idéer som har med såväl den yttre, kollektiva, som den inre, privata, miljön att göra. Medverkan i den för hela den estetiska linjens första termin gemensamma arbetsuppgiften låter sig väl inlemmas i denna miljögestaltning. Se i övrigt 4.1.4.1. 4.1.4.3 Musik Mål Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera och utveckla elevernas förmåga till musikalisk gestaltning samt att orientera om de olika musikyrkenas miljö- och arbetsförhållanden. Huvudmoment Pianospelning Elementära ackordstudier Sång Demonstration av olika instrument Lyssnarövningar Kommentarer och anvisningar Vid spelning av piano meddelas not- och taktkunskap. Vidare övas eleverna i spelning med skalor och treklanger. Relativt snart får eleverna också föredra enklare stycken varvid hänsyn tages till elevernas varierande prestationsförmåga. Det är därvid viktigt inte enbart att nybörjare får uppgifter som de kan klara, utan också att de elever som redan tidigare grundlagt mer eller mindre omfattande kunskaper och färdigheter får ge utlopp för dessa under termin 1. Sången genomföres i regel unisont och i kör med enklare sättningar. I samband härmed förekommer tonbildnings- och gehörsövningar. För elever som ej redan före inträdet till den estetiska linjen bestämt sig för instrument företas enkla övningar i syfte att pröva elevens möjligheter och fallenhet. Övningar avser i första hand val av huvudinstrument men kan också utgöra en förberedelse av valet av biinstrument. Sådana övningar kan omfatta exempelvis stråkfattning, avslappningsteknik, munställning för bleck- och träblåsinstrument osv. Undervisningen i musik skall också omfatta medverkan i den gemensamma akti-

119 vitet som beskrivits i 4.1.4.1 och som genomföres av alla eleverna i den estetiska linjens första termin. Härvid är det naturligtvis angeläget att de mera avancerade eleverna får tillfälle till relativt kvalificerat arbete, men det bör också vara möjligt att låta mindre tränade elever medverka med t. ex. rytmiska ljudkulisser, notskrivning osv. Det bör framhållas att den kanske primära avsikten med den för alla eleverna gemensamma uppgiften är att visa hur olika estetiska aktiviteter kan fås att samverka och vilken viktig roll samarbetet därvid spelar.

4.1.4.4 Estetisk orientering Mål Undervisningen i estetisk orientering har till uppgift att ge eleverna en klar bild av den roll det estetiska spelar i vårt samhälle samt att utveckla elevernas förmåga att urskilja estetiska alternativ och estetisk föränderlighet. Huvudmoment Estetik och funktion Estetiken i den privata miljön Estetiken i den kollektiva miljön Estetik och samhällssystem Den estetiska avvägningen Aktuella kulturströmningar Produktion, distribution och konsumtion ur estetisk synvinkel Kulturinformation Disposition av lärostoffet Estetik och funktion. Vad är estetik? En kort historisk överblick lämnas. Vidare göres jämförelser mellan exempelvis barockens och funktionalismens idéer; mönster, dekor, konvention, status, representation. Problemet form-innehåll, en fråga om dualism eller integrering. Estetiken i den privata miljön. Här behandlas estetiska tillämpningar som exempelvis mode, inredningar, bruksföremål, bilar osv. Estetiken i den kollektiva miljön. Förhållandet naturen som formgivare och människan som formgivare. I momentet behandlas stadsplaner, kommunikationer, torganläggningar, fabriksområden, fritidsområden, skolor, varuhus, idrottsanläggningar. Reklam- och lektyrindustrin. Den estetiska avvägningen. Det estetiska i olika länder inklusive utvecklingsländerna. Estetikens plats i olika samhällsklasser och generationer. Den estetiska fördelningen mellan kollektiv och privat miljö.

120 Estetik och samhällssystem. Estetik i relation till politik och religion. Demokratins syn på estetiken. Konkurrens och monopol. Aktuella kulturströmningar. Konst-, reklam-, film- och modeströmningar. Debatt och idéer. Motreaktioner. Produktion, distribution och konsumtion. Olika framställningssätt, spridningsmetoder och åtgång. Utvecklingstendenser i dessa avseenden. Förhållandet glesbygd — tätort. Kulturinformation. Utanför skolan: radio och television, film, tidningarnas kultursidor, museer, konserthus, teatrar, information genom Svenska slöjdföreningen. Statens institut för konsumentupplysning osv. Inom skolan: den estetiska undervisningens mål, medel och innehåll, skolmiljön. Kulturarbetarnas uppgifter. Utbildningen av konstnärer och pedagoger.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i ämnet skall såsom genomgående uppgift ha att ge svar på eller i varje fall för diskussion och eftertanke ställa frågor av t. ex. typen »Vad angår oss det estetiska?», »Vad talar till oss, vad berikar vår fantasi och sensibilitet?», »Vad kan vi göra för att skapa opinion och förbättringar?». Metodiskt bör undervisningen — som handhas av såväl ordinarie lärare som gästföreläsare/timlärare — genomföras i form av lektioner, studiebesök, diskussioner och insamling av material. Studiebesöken — för vilka eleverna redovisar i form av uppsatser, föredrag, debattinlägg eller reportage (gärna bildmässiga) — kan exempelvis förläggas till varuhus, arkitektfirma, mannekänguppvisning, tidningsredaktion, skola, utställning eller teater, konstnärsateljé osv. Insamlingen av material kan omfatta kulturartiklar, debattböcker, reproducerade radio- och TV-program etc. För elevernas självstudier behövs en god lärobok i ämnet.

4.1.4.5 Gestaltlära Mål Undervisningen i gestaltlära under termin 1 har till uppgift att orientera om olika gestaltningsprinciper inom färgens och formens områden, att orientera om den nutida färgforskningen samt att informera om olika material och uttrycksmedel inom bild- och miljögestaltningen.

Huvudmoment Kunskap om material och uttrycksmedel Form- och bildkunskap Färgkunskap

121 Disposition av lärostoffet Kunskap om material och uttrycksmedel. Traditionella material i bild- och miljögestaltningen. Dagens och morgondagens material. En genomgång av de uttrycksmedel som står till förfogande. Form- och bildkunskap. Egenskaper som fasthet, tyngd, rytm, labilitet och stabilitet behandlas. Genomgång av vissa formkaraktärer: organiska, geometriska, aggressiva, hårda, slutna, symmetriska etc. Grundläggande begrepp som har med bildgestaltning och visuell varseblivning att göra såsom t. ex. helhet, symmetri, slutenhet, fasthet etc. Formernas betydelse för den känslomässiga upplevelsen. Genomgång av begreppen kaos, medvetenhet, ordning, slump etc. Form- och rörelseproblem i såväl statisk som kinetisk bild. Färgkunskap. Definition av begreppet färg, färgämne och synförnimmelse. Färgens uppgift i olika praktiska och estetiska sammanhang. Färgens egenskaper, färgton, ljushet, färgstyrka etc. Något om färgtonkretsen och ljushetsskalan. Färgernas stämningsväckande egenskaper. Färgkonditionering. Symbolfärger och färgsymboler. Varselmärkning. Kommentarer och anvisningar Såsom redan framhållits i målsättningen för ämnet skall undervisningen i termin 1 vara i huvudsak enbart orienterande. Det bör dock observeras att tillräckliga kunskaper bör inhämtas för en meningsfylld tillämpning i ämnet Bild och miljö (4.1.4.2). Vidare bör undervisningen organiseras så att den meningsfyllt kan leda över till den fördjupning i ämnet som avses äga rum under terminerna 2 och 3 (4.1.7.4). Samverkan bör förutom med ämnet Bild och miljö även ske med ämnet Psykologi (4.1.4.8) speciellt i avsnittet om varseblivningens psykologi inklusive problem i samband med optiska villor, djup och avstånd samt förhållandet mellan den egna personligheten och varseblivningen. 4.1.4.6 Rytm Mål Undervisningen i rytm har till uppgift att orientera om rytmens betydelse i flertalet estetiska yrkesutövningar, att informera om olika slags rytmer och deras tekniker samt att genom övningar ge grundläggande känsla för och färdighet i rytmiskt beteende. Huvudmoment Rytmens form och funktion Allmänrytm och individuell rytm

122 Konstrytm Rytmens sensoriska lokalisering Språkets, musikens, bildkonstens, dansens och scenkonstens rytm Kommentarer och anvisningar Såsom framhållits i målsättningen skall undervisningen till väsentliga delar vara orienterande. Dock skall tillräckliga kunskaper och färdigheter inhämtas för en meningsfylld tillämpning i de tre arbetstekniska delämnena Dramatisk gestaltning, Bild och miljö och Musik. Vidare bör undervisningen organiseras så att den naturligt leder över till den fördjupning som avses äga rum under terminerna 2—4. Övningar i rytm kan t. ex. organiseras såsom fri rytmik genom användning av enkla instrument, genom improviserad dans och rytmisk gymnastik, genom att samtidigt öva rörelse och tal, genom deklamation etc. I undervisningen bör även ingå exkursioner för studium av naturens egen rytm i landskapet, vågornas rörelser, växtligheten i stillhet och utsatt för vinden osv. Förutom den förut nämnda samverkan med de arbetstekniska delämnena under termin 1 är det viktigt att undervisningen i rytm också anordnas med ämnet Gymnastik så långt detta kan ske bl. a. av hänsyn till eventuell samundervisning. 4.1.4.7 Rörelse, tal och ton Mål Undervisningen i ämnet rörelse, tal och ton har till uppgift att orientera om utvecklingen inom konstarterna musik, teater och dans, att informera om dessa konstarters aktuella utformning och utövande samt att bibringa eleverna förståelse för det egna talets betydelse både som kommunikations- och uttrycksmedel. Huvudmoment Primitiv magi och rit Musiken, teatern och dansen i antikens Grekland Medeltidens kyrkospel Konstarterna i dag Talets funktion Rörelsen i teater, musik och dans Kommentarer och anvisningar Under termin 1 är undervisningen bortsett från avsnittet om talets funktion i huvudsak orienterande och bör organiseras så att den på ett naturligt sätt leder

123 över till den fördjupning och tillämpning, som avses ske under terminerna 2—4. Det kan förmodligen vara lämpligt att börja med orienteringen om nutiden samt därifrån vid lämpliga tillfällen göra tillbakablickar. Det är angeläget att orienteringen inte blir alltför historisk. Vid genomgång av talets funktion sker även övningar i andning, resonans, artikulation (talövningar). Härvid bör bandspelaren komma till stor användning. Eleverna får dels spela upp sina egna röster, dels lyssna till inspelningar av rutinerade skådespelare. Vid genomgång av detta huvudmoment behandlas också problem i samband med dialekter. I undervisningen bör också ingå studiebesök vid t. ex. teater, konsert, opera, balett, vilka besök givetvis inte enbart måste förberedas väl, utan också ge anledning till konstruktiva diskussioner efter besöket. Undervisningen i ämnet Rörelse, ton och tal bör samordnas med de arbetstekniska delämnena samt med ämnet Rytm. 4.1.4.8 Psykologi Undervisningen i ämnet följer helt läroplanen för psykologi i den sociala linjen av fackskolan. I de fall samläsning med elever från fackskolan av olika skäl inte är organisatoriskt möjlig bör undervisningen i psykologi med beaktande av fackskolans läroplan ges en mot den estetiska linjens innehåll avpassad utformning.

4.1.5 Yrkesteknik för scenisk gren, terminerna 2—4 4.1.5.1 Dramatisk gestaltning Mål Undervisningen i dramatisk gestaltning har till uppgift att ge grundläggande kunskaper och färdigheter i rollgestaltning och i skådespelarens teknik. Huvudmoment Improvisation Rollgestaltning Talövningar Rörelseteknik Disposition av lärostoffet Improvisation. Fördjupning och utvidgning av den verksamhet som påbörjades under termin 1 (4.1.4.1).

124 Rollgestaltning. Undervisningen bedrives i form av monologer, korta scener med två eller tre roller valda med utgångspunkt från elevens speciella begåvning och erfarenhetsområde. Talövningar. Avspännings- och andningsövningar, tonalstring och artikulation. Bortarbetande av dialekter. Rörelseteknik. Avspännings- och andningsövningar, kroppsrytmiska övningar i samband med musiklyssnande (rörelseimprovisationer), fridans. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i rollgestaltning bör i första hand syfta till att utveckla och frigöra elevernas dramatiska begåvning. Det är lämpligt att därvid välja scener ur moderna och realistiska pjäser. De pjäser ur vilka scenerna hämtas bör läsas noga och bli föremål för ingående kommentarer. Vid talövningarna ägnas stor uppmärksamhet åt röstens placering samt ett riktigt utförande av de olika övningarna. Rörelsetekniken bör framför allt gå ut på att göra eleverna medvetna om sin kropps uttrycksmöjligheter. Undervisningen sker i nära samverkan med ämnet Gymnastik. Denna samverkan bör bl. a. omfatta hållningsgymnastik, vilken syftar till en fortlöpande kontroll av kroppshållningen och en korrigering av oriktiga kroppsställningar. (4.1.4.3) Musik Undervisningen som under termin 2 omfattar såväl blivande skådespelare som blivande scenteknisk personal och under terminerna 3 och 4 enbart skådespelarna utgör en fortsättning av ämnet Musik i termin 1 (4.1.4.3). Undervisningen syftar till fördjupning av framför allt de moment som är av intresse för den blivande skådespelaren såsom t. ex. tonbildnings- och gehörsövningar, sång, viss not- och taktkunskap samt där så är lämpligt övningar i exempelvis pianospel. Elever som vill inrikta sig mot en musikdramatisk vidareutbildning bör här lägga tonvikt vid sången och dessutom under andra årskursen välja till bl. a. sång från musikgrenen. 4.1.5.2 Apparatteknik Undervisningen i apparatteknik har till uppgift att i anslutning till inhämtade fackteoretiska kunskaper ge eleverna en grundläggande träning i användningen av all inom den sceniska verksamheten förekommande teknisk utrustning. Huvudmoment Elektroteknisk utrustning Akustisk utrustning, band- och skivspelare

125 TV-telcnisk utrustning Scenteknisk utrustning Kamerateknisk utrustning Belysningsteknisk utrustning Reparation av fel, felsökning Mätningsövningar

Kommentarer och anvisningar Undervisningen är under termin 2 gemensam för all blivande scenisk teknisk personal, men omfattar under terminerna 3 och 4 enbart blivande inspicienter och scentekniker. Under termin 4 samordnas undervisningen med miljöpraktik (4.1.5.3). Det är angeläget att eleverna i den mån skolans tekniska utrustning inte är tillräcklig får rika tillfällen till såväl studiebesök som till viss praktik i autentisk miljö. Detta är särskilt värdefullt i terminerna 3 och 4 då undervisningen fördjupas. Under termin 3 bör också beaktas möjligheterna att samordna undervisningen i apparatteknik med det arbete kring gemensamt tema som beskrives under 4.1.5.4.

4.1.5.3 Miljöpraktik Mål Miljöpraktiken har till uppgift att ge eleverna en inblick i teaterns arbetssätt Huvudmoment Studiebesök Närvaro vid uppsättning av en pjäs Kommentarer och anvisningar Vid besöket på teatern bör ej endast scenen och de tekniska avdelningarna (kostymateljé, dekorations- och målaravdelningar, snickeriavdelning, attributmakeri, perukmakeri m. fl.) bli föremål för studier, utan också de administrativa avdelningarna vid teatern. Eleverna bör få en orientering om hur en teater fungerar och är organiserad, hur reklamen lägges upp och hur t. ex. abonnemangssystemet fungerar. Vidare efter vilka principer och överväganden en repertoar planeras och genomföres. Anställningsvillkor för teaterns personal. Det är också önskvärt att eleverna får tillfälle att följa repetitionsarbetet på en pjäs. De bör därvid få vara med om kollationeringen och därefter vid en eller ett par scenerirepetitioner. Vidare bör de i samråd med regissören få deltaga i någon dags repetitionsarbete samt slutligen närvara vid generalrepetitionen.

126 I det fall det låter sig göra skulle det vara till fördel om eleverna kunde erbjudas att medverka som statister i någon föreställning, varigenom de skulle få en stark och självupplevd erfarenhet från aktiviteten på scenen. Denna möjlighet bör i första hand erbjudas blivande skådespelare under terminerna 3 och 4. Miljöpraktiken för blivande scentekniker under fjärde terminen bör naturligtvis i första hand avse scenteknisk medverkan av olika slag, varigenom eleverna får självupplevd erfarenhet av den tekniska utrustningen vid teatern. Miljöpraktiken bör samordnas med övriga arbetstekniska delämnen. (4.1.7.1) Tvådimensionellt arbete Undervisningen i tvådimensionellt arbete avser under termin 2 all blivande teknisk personal, men begränsas under terminerna 3 och 4 till blivande scenmästare, attributmakare, rekvisitörer och liknande. Undervisningen bedrives i huvudsaklig samläsning med motsvarande ämne i konstfacklig gren, men med tyngdpunkten lagd vid sådana moment som mera påtagligt är till nytta för den sceniska personalen. Elev som avser att inrikta sig mot dekorationsmålning inom den sceniska grenen bör under andra årskursen välja till ett lämpligt antal timmar från exempelvis Specialiserad arbetsteknik (4.1.7.3) i den konstfackliga grenen. (4.1.7.2) Tredimensionellt arbete Undervisningen omfattar även här under termin 2 all blivande teknisk personal, men begränsas under terminerna 3 och 4 till blivande scenmästare, attributmakare, rekvisitörer och liknande. I övrigt gäller för lärostoffets behandling och urval vad som ovan sagts under (4.1.7.1). 4.1.5.4 Arbete kring gemensamt tema Mål Arbetet kring ett gemensamt tema har till uppgift att ge eleverna i de olika grupperna inom estetisk linje tillfälle till specialarbete inom sina respektive yrkesområden, att träna samverkan kring gemensamma arbetsuppgifter samt att skapa underlag för konstruktiva diskussioner mellan såväl elever inom den egna grenen som med elever ur andra medverkande grenar av den estetiska linjen. Kommentarer och anvisningar Valet av det gemensamma temat bör träffas av lärare och elever i samråd. Intressant torde här vara möjligheten av att, om elevmaterialet det tillåter, låta den gemensamma arbetsuppgiften utgöras av en musical eller delar därav.

127 Eftersom medverkan i denna gemensamma arbetsuppgift förutsätter arbete inom den egna grenen och i den egna specialiteten kan insatsen i stor utsträckning betraktas som en förstärkning av arbetstekniken inom egen gren. Därtill kommer träningen i planerande verksamhet, samarbete, diskussionsteknik etc. 4.1.5.6 Estetisk nutidsorientering Mål Undervisningen i estetisk nutidsorientering har till uppgift att med utgångspunkt från aktuella händelser och aktuella debattämnen ge en fortlöpande kännedom om den estetiska utvecklingen samt att stimulera till aktiv och konstruktiv debatt kring aktuella estetiska problem och utvecklingstendenser. Huvudmoment Aktuella estetiska problem Elevaktivitet kring problembehandlingen Studiebesök Kommentarer och anvisningar Den estetiska nutidsorientering, som är ett genomgående ämne under terminerna 2—4, bygges i stort sett upp kring samma huvudmoment som gäller för den estetiska orienteringen under termin 1, dock med beaktande av att utgångspunkten alltid skall vara hämtad från den aktuella estetiska situationen och debatten. Även arbetsformerna beskrivna för den estetiska orienteringen under termin 1 bör här kunna vara desamma. Undervisningen genomföres i stor utsträckning med hjälp av gästföreläsare/timlärare, men det är viktigt att den ordinarie läraren/lärarna medverkar och svarar för en viss kontinuitet inom ämnet. Elevaktiviteten bör stimuleras genom bland annat fiitigt bedrivet grupparbete. Självfallet skall de nya strömningarna, idéerna, teknikerna etc. så långt möjligt få sin tillämpning i de arbetstekniska delämnena, vilka på så sätt blir föremål för ständig förnyelse. 4.1.5.7 Rytm Mål Undervisningen i ämnet rytm har till uppgift att fördjupa de kunskaper om rytmen och dess tekniker som inhämtats under termin 1 samt att genom intensiva övningar ytterligare fördjupa känslan för och färdigheten i rytmiskt beteende.

128 Huvudmoment Rytmens form och funktion Allmänrytm och individuell rytm Konstrytm Rytmens sensoriska lokalisering Språkets, musikens, bildkonstens, dansens och scenkonstens rytm Rytmens psykologi Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall under terminerna 2—4 vara betydligt mera kunskapsgivande och färdighetstränande än vad som var fallet under termin 1. Framför allt de rytmiska övningarna skall få en framträdande plats. Ämnet skall samordnas med de arbetstekniska delämnena inom grenen liksom även i hög grad med undervisningen i Gymnastik. (4.1.4.7) Rörelse, tal och ton Undervisningen i ämnet utgör en fördjupning av vad som inlärts under termin 1. Härtill kommer en ökad uppmärksamhet för rörelsen i dramat, den sceniska rörelsen samt ett studium av människokroppens såväl elementära, funktionella rörelser som dess konstnärligt uttrycksfulla rörelser. Rörelsen i dramat bör baseras på läsning av ett antal pjäser eller akter med särskild uppmärksamhet på den dramatiska kompositionen. Den sceniska rörelsen knyter an till en genomgång av de olika scenformerna genom tiderna. Studiet av människokroppens rörelser bör med fördel kunna samordnas med ämnet Rytm och ämnet Gymnastik. 4.1.5.8 Elektroteknik Mål Undervisningen i elektroteknik har till uppgift att ge eleverna en grundläggande kunskap i för scenisk teknisk personal viktiga avsnitt. Huvudmoment Elmotorlära Installationsteknik Reläteknik Svagströmslära Servoteknik Mätmetoder Laborationer; enkla förstärkare, felsökningar

129 Kommentarer och anvisningar Undervisningen kan under termin 2 med fördel bygga på läroplanen för elteknisk gren, termin 2, av maskin- och elteknisk linje sådan den presenteras i detta betänkande. Det gäller då i första hand de fackteoretiska ämnena Installations- och anläggningsteknik, Elektricitetslära med laborationer samt Teleteknik (sammanlagt 4 veckotimmar). Direkt samläsning med maskin- och eltekniska linjens elever torde vara möjlig. Under terminerna 3 och 4 kan likaså en viss samordning ske med den eltekniska linjen varjämte bör undersökas möjligheterna att också etablera sådan samverkan med den teletekniska grenen (för vilken YB inte framlägger förslag i detta betänkande). I den utsträckning samläsning med annan linje inte kan ske bör undervisningen så långt möjligt knyta an till för blivande scenteknisk personal aktuell utrustning och förväntade arbetsuppgifter.

4.1.5.9 TV-teknik Mål Undervisningen i TV-teknik har till uppgift att ge eleverna en grundläggande information rörande den tekniska TV-utrustningens konstruktion, att träna eleverna i skötsel och handhavande av denna utrustning, att träna eleverna i felsökning och avhjälpande av smärre fel i utrustningen samt att ge övning i bandredigering

Huvudmoment TV-kameror Videobandspelare Monitorer och projektorer Bandredigering

Kommentarer och anvisningar Det är angeläget att understryka att undervisningen endast avser att ge eleverna sådana kunskaper om utrustningens konstruktion, arbetssätt m. m. att de kan sköta utrustningen och hantera den riktigt i sin yrkesutövning. Vidare skall undervisningen ge träning i sådan felsökning och sådana reparationer som eleverna utan särskilt tillstånd får göra. Under försöksverksamheten med den estetiska linjen bör bl. a. utformningen av undervisningen i detta ämne ägnas uppmärksamhet. 5

Yrkesutbildningen

130 4.1.5.10 Ljudlära Mål Undervisningen i ljudlära har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om elementär akustik, att ge grundläggande kunskaper om den akustiska utrustning som är av intresse för blivande scenteknisk personal, att ge träning i skötsel och riktigt handhavande av denna utrustning samt att ge träning i bandredigering Huvudmoment Ljudets utbredning och reflexion Ljudkällor, mekaniska och elektroniska Ljudmottagare, mikrofoner etc. Rumsakustik Band- och skivspelare Bandredigering Kommentarer och anvisningar Vad som sagts i kommentarerna till ämnet TV-teknik om behovet av en försöksverksamhet under vilken ämnet får sin mera slutgiltiga organisation gäller även för ljudläran. En viss samläsning torde kunna ske med andra linjer inom gymnasieskolan, i vilkas läroplaner fysik/akustik ingår på ett relativt elementärt stadium. Likaså torde exempelvis olika ljudmottagare kunna studeras inom teleteknisk linje liksom även band- och skivspelare. 4.1.5.11 Kamerateknik Mål Undervisningen i kamerateknik har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i elementär optik, att ge grundläggande kunskaper om den utrustning som blivande scenteknisk personal skall handha samt att ge grundläggande träning i skötsel och hantering av denna utrustning Huvudmoment Ljusets natur Ljuskällor och fotometriska grundbegrepp Mätningar

131 Foto-och projektionsteknik Kamerahantering inklusive framkallning, förstoring och kopiering Laborationer Kommentarer och anvisningar Vid gymnasieskola med fototeknisk linje bör undervisningen i detta ämne med fördel kunna arrangeras som samläsning med denna linje. Saknas sådan fototeknisk linje bör ämnets avsnitt rörande elementär optik, ljuskällor, fotometriska begrepp, mätningar och vissa laborationer kunna ske inom ramen för på andra linjer inom gymnasieskolan bedriven elementär undervisning i fysik/optik. I övrigt är det viktigt att även utformningen av detta ämne studeras i samband med försöksverksamhet.

4.1.5.12 Pjäsläsning

Ma Undervisningen i pjäsläsning har till uppgift att uppöva förmågan att tillgodogöra sig innehållet i ett dramatiskt verk samt att ge träning i enklare pjäsanalyser

Huvudmoment Pjäs- och rollanalys Innehållsredogörelser

Disposition av lärostoffet Genomgång och enklare analys av samt diskussion kring ett antal pjäser med huvudvikten lagd på dramatik efter 1900. Samtidigt ges en presentation av författaren och en orientering om de aktuella problemen och miljöförhållandena som pjäsen behandlar.

Kommentarer och anvisningar Som exempel på lämpliga pjäser må nämnas Strindbergpjäser såsom Gustaf Vasa, Ett drömspel, Fröken Julie. Nutida svensk dramatik Ibsenpjäser såsom Peer Gynt och Vildanden. Holbergpjäser såsom Henrik och Pernille, Jeppe på berget. Runar Schildts Galgmannen

132 Några pjäser av Brecht, Anouilh, Beckett, Sartre, Albee, Osborne, Wesker, Pinter och Weiss m. fl. En del av pjäserna kan ges som hemarbete, de viktigaste scenerna kan läsas högt med fördelade roller.

4.1.5.13 Belysningsteknik Mål Undervisningen i belysningsteknik har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om den belysningstekniska utrustning som blivande scenteknisk personal skall handha, att ge träning i skötsel och handhavande av denna utrustning samt att hos eleven utveckla kunskapen om och känslan för olika former av ljussättning. Huvudmoment Strålkastare, lampor och ljusbatterier Färgfilter och avmaskningar Belysningsställverk Ljussättning

Kommentarer och anvisningar Undervisningen som omfattar endast cirka 40 undervisningstimmar under termin 2 bör till vissa delar kunna ombesörjas av lärare i yrkesteknik från den eltekniska grenen av maskin- och elteknisk linje, men måste förmodligen också ges av praktiserande yrkesman såsom timlärare. De kunskaper och färdigheter som eleven tillägnar sig bör kunna utnyttjas under arbetet kring gemensamt tema i termin 3 och likaså under miljöpraktiken i termin 4. Program för ljussättningar för olika pjäser och scener bör kunna ges såsom specialarbete och utföras i anslutning till de övningar i rollgestaltning och pjäsläsning, som eleverna i varianten för skådepelare bedriver.

4.1.5.14 Scenteknik Mål Undervisningen i scenteknik har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i elementär mekanik, hållfasthetslära, teknisk mätning m. fl. avsnitt inom fysiken och läran om maskinelement, att ge grundläggande kunskaper om och färdigheter i enkel ritteknik,

133 att ge grundläggande kännedom om den utrustning som förekommer på en scen och vilka ej behandlas i andra ämnen samt att ge grundläggande kunskap om gällande yrkeslagstiftning för bl. a. arbetarskyddet. Huvudmoment Mekanik och hållfasthetslära Teknisk mätning Hydraulik och pneumatik Transmissionssystem Dekoruppbyggnad Scenutrustning Kommentarer och anvisningar Undervisningen i mekanik, hållfasthetslära, teknisk mätning, hydraulik och pneumatik samt transmissionssystem bör utan svårighet kunna samordnas med övriga linjer inom gymnasieskolan, där detta lärostoff behandlas. För undervisning i dekoruppbyggnad och scenutrustning bör dock praktiserande yrkesman anlitas såsom timlärare. Det förstnämnda avsnittet behandlar olika grundprinciper för dekoruppbyggnad samt uppgörande av scenplaner, det sistnämnda avser lingångar, vridscener, studio- och scenmaterial. I det för en scentekniker m. fl. scentekniskt arbetande anställda erforderliga kunskapsstoffet ingår också kunskaper och färdigheter i ritteknik samt kunskaper om gällande yrkeslagstiftning inklusive arbetarskydd, semesterlag, arbetstidslag och försäkringar. Rittekniken behandlas i ämnet Tvådimensionellt arbete och yrkeslagstiftningen i ämnet Arbetslivsorientering. (4.1.4.8) Psykologi Se avsnitt 4.1.4.8.

4.1.6 Yrkesteknik för musikgren, terminerna 2—4 Då målsättning och huvudmoment varierar starkt mellan olika instrument etc. och då även elevernas förmåga att uppnå färdighet varierar med såväl instrument som med den enskilde elevens begåvning och fallenhet, presenteras åtskilliga av de arbetstekniska delämnena endast i form av en ämnesbeskrivning med kommentarer. Under en önskvärd försöksverksamhet bör material kunna erhållas för en mera detaljerad läroplan.

134 4.1.6.1 Huvudinstrument Instrument bör väljas bland huvudgrupperna Orgel, piano eller annat tangentinstrument Bälginstrument Stråkinstrument Knäppinstrument Träblåsinstrument Bleckblåsinstrument Slaginstrument Se i övrigt kommentarer till timplanen för musikgren. Undervisningen skall bedrivas så att den ger eleven en instrumental och vokal färdighet efter vars och ens förutsättningar och så att den ger en grundläggande yrkesutbildning som efter genomgången gymnasieskola möjliggör anställning exempelvis i orkester eller ensemble. Vidare skall undervisningen grundlägga förutsättningar för vidareutbildning antingen genom ett tredje år inom gymnasieskolan eller i postgymnasiala kurser för att avlägga examen av olika slag.

4.1.6.2 Biinstrument Här gäller samma som sagts för ämnet Huvudinstrument, vartill kommer att val av biinstrument måste ägnas särskild uppmärksamhet. Dels skall hänsyn tas till den enskilde elevens uttalade önskemål och troliga förutsättningar, dels måste val av biinstrument träffas så att det tillsammans med huvudinstrumentet utgör en lämplig kombination för bl. a. vidareutbildning. För t. ex. en blivande kyrkomusiker bör kombinationen utgöras av orgel och piano. För blivande militärmusiker är slaginstrument ett lämpligt biinstrument.

4.1.6.3 Körsång och kördirigering Mål Undervisningen i körsång och kördirigering har till uppgift att ge eleverna en god förmåga att utföra en stämma i en kör, att ge grundläggande färdighet i elementär slagteknik, att ge förmåga till instudering av såväl profana som sakrala a cappellasånger från olika tidsepoker, att ge god kännedom om körsångsrepertoaren samt att ge en viss inblick i dirigeringskonstens historia.

135 Huvudmoment Olika körers sammansättning och stämindelning Övningar i slagteknik Instudering av en flerstämmig korsats Repertoarkännedom Drag ur dirigeringskonstens historia Disposition av lärostoffet Under termin 2 genomföres körsångsövningar med tonvikt på att utveckla a vistasången. Under den följande terminen fortsattes övningar med a vista-sång men med större krav på att kunna behärska en stämma. Under samma termin sker övningar i elementär slagteknik. Under termin 4 övas med en utökad repertoar och samtidigt får eleverna instudera och leda en flerstämmig korsats. 4.1.6.4 Ensemblespel Undervisningen bedrives som en samordnad tillämpning av ämnena Huvudinstrument (4.1.6.1), Biinstrument (4.1.6.2) samt Instrumentation, arrangering och ledning av ensemble (4.1.6.5) 4.1.6.5 Instrumentation, arrangering och ledning av ensemble Mål Undervisningen har till uppgift att ge goda kunskaper om orkesterns instrument, att ge färdighet att instrumentera en enkel sonatsats för stråkorkester med några blåsarstämmor, att ge förmåga att leda en skolensemble samt att ge färdighet i utskrivning av lämpliga enkla arrangemang för en sådan ensemble. Huvudmoment Den moderna symfoniorkesterns instrument, notering, omfång och karaktär Instudering av ett enklare orkesterstycke Praktisk ledning av skolensemble Enkelt arrangemang för skolensemble Disposition av lärostoffet Under termin 2 sker en inlärning av instrumentens omfång, notering och karaktär. Tredje terminen ägnas arrangering för stråkorkester av en sonatsats av enkel art. Den fjärde terminen användes för övningar att leda orkester och att arrangera en enkel sats såväl för stråkare som blåsare.

136 4.1.6.6 Solosång Mål Undervisningen i solosång har till uppgift att ge kännedom om röstorganens byggnad och funktioner, att ge färdighet i tonbildning och artikulation, resonans- och andningsteknik, att ge förmåga att stilmässigt genomföra enklare sånger från olika epoker samt att utföra a vista en melodi av enkel art Huvudmoment Röstorganens byggnad och funktioner Tonbildning, röstkontroll och uttalsövningar Instudering av enklare repertoar. A vista-sånger Disposition av lärostoffet Under termin 2 genomgås röstorganens byggnad och funktioner, samt genomförs tonbildningsövningar och instudering av enklare repertoar. Termin 3 omfattar fortsatta tonbildningsövningar och arbete med lämplig repertoar samt någon a vistasång. Den fjärde terminen omfattar stilmässigt genomförande av repertoar från olika tidsepoker och fortsatta övningar i a vista-sången. (4.1.5.4) Arbete kring gemensamt tema Se avsnitt 4.1.5.4. (4.1.5.6) Estetisk nutidsorientering Se avsnitt 4.1.5.6. (4.1.5.7) Rytm Se avsnitt 4.1.5.7. 4.1.6.7 Musikalisk formlära och musikhistoria Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna förmåga att redogöra för de metriska formerna och för de kontrapunktiska formerna, att ge någon inblick i formtendenserna i våra dagars musik samt att ge inblickar i och översikt av den västerländska musikhistoriska utvecklingen

137 Huvudmoment Olika musikaliska former Formstudier med partitur Formerna i den västerländska musikhistorien Huvuddragen i svenska musikens utveckling Studium av musikverk från olika epoker och kulturområden Kännedom om de vanliga musikinstrumenten och deras utveckling Disposition av lärostoffet Termin 2. Västerländsk musik fram till mitten av 1800-talet med anknytning till den svenska musiken. Antik musik, t. ex. kyrkosången under Gregorius' epok, nederländska skolor, renässansen, barocken och wienklassicismen, romantiken. Medeltida musik, t. ex. i Birgittinerklostret i Vadstena, musik i hovkapellet under stormaktstiden, musik under den gustavianska tiden. Formlära: liedform, rondoform etc. Termin 3. Västerländsk musik fr. o. m. mitten av 1800-talet fram till vår tid med anknytning till strömningar i den svenska musiken. Impressionismen, expressionismen, den atonala musiken, tolvtonsskalan. Några svenska tonsättare under 1800-talet och 1900-talet (Berwald, Söderman, Stenhammar, Lars-Erik Larsson, Blomdahl, Rosenberg, Wirén, Lidholm, Bäck etc). Termin 4. Studium av aktuella strömningar inom musiken, valda för individuellt eller grupparbete. Studium av något kyrkomusikaliskt verk. Den svenska visan med några exempel från olika epoker och från vår tid. Något om jazzen. Formlära: Fortsatt behandling av de metriska och kontrapunktiska formerna samt formanalys av något lämpligt verk. 4.1.6.8 Harmonilära med enkel kontrapunkt Mål Undervisningen i harmonilära med enkel kontrapunkt har till uppgift att ge eleverna förmåga att harmonisera en given melodi, att träna förmågan till enklare modulationer och att skriva ackompanjemang till given melodi, att i anslutning till studierna av de musikaliska formerna ge förmåga till en harmonisk analys samt att i kontrapunkt ge träning i att skriva tvåstämmig, eventuellt även tre- och fyrstämmig sats.

138 Huvudmoment Ackordlära och ackordfrämmande toner Modulationslära Övningar i harmonisering av koralmelodier Övningar i att sätta pianoackompanjemang till enkla melodier Analys av några kompositioner av olika mästare Enkel kontrapunkt Disposition av lärostoffet Under termin 2 behandlas huvud- och bitreklangerna i dur och moll samt deras användning. Termin 3 ägnas modulationer och ackompanjemang till en given melodi. Under den fjärde terminen fördjupas kunskaperna och färdigheterna vartill kommer kontrapunkt med anpassning till elevens förmåga.

4.1.6.9 Musik- och gehörslära Mål Undervisningen i musik- och gehörslära har till uppgift att ge eleverna god kännedom om intervaller, dur- och moll-skalor, taktarter och de vanligaste musikaliska uttrycksmedlen, att bibringa eleverna förmåga att uppfatta dur och moll, intervallstorlek och de vanligaste taktarterna samt att träna elevernas förmåga att nedskriva förespelade diktat, såväl rytmiska som melodiska Huvudmoment Musikens elementa Sång- och gehörsövningar Dur- och mollskalor Intervaller Enkel melodi a prima vista Övningar att nedskriva diktat Disposition av lärostoffet Termin 2 ägnas åt musiklärans grunder såsom intervall, skalor, taktarter, tempobeteckningar etc. Under termin 3 sker gehörsmässiga övningar av dur och moll, intervall etc. Under den fjärde terminen genomföres övningar i att gehörsmässigt uppfatta och nedskriva rytmiska och melodiska diktat.

139 (4.1.4.8) Psykologi Se avsnitt 4.1.4.8.

4.1.7 Yrkesteknik för konstfacklig gren, terminerna 2—4 4.1.7.1 Tvådimensionellt arbete Mål Undervisningen i tvådimensionellt arbete har till uppgift att ge eleverna kunskap och färdighet i olika former av tvådimensionell bildframställning och bildavläsning, att fungera som medövning till andra kreativa ämnen inom estetisk linje samt att stimulera till miljögestaltning och medvetenhet inför miljöfrågor Huvudmoment Teckning Målning Grafiskt arbete Collage, frottage etc. Miljögestaltning Disposition av lärostoffet Teckning. Material och tekniker inom teckning. Linjens, fläckens och punktens uttrycksmöjligheter. Arbeten som bygger på fantasi. Arbeten som bygger på yttre iakttagelser. Studier och analyser av äldre och nyare uttrycksriktningar inom teckningen. Stoffteckning och visuella texturer. Miljö- och reportageteckning. Målning. Material och tekniker inom målningen. Övningar i färgkombinationer och induktioner. Övningar i att uppfatta färg som struktur, som ljus, som form. Studier av nyare och äldre uttrycksriktningar inom målningen. Arbeten som bygger på fantasi. Arbeten som bygger på iakttagelser i naturen. Grafiskt arbete. Redogörelse för olika tekniker, den konsthistoriska utvecklingen. Något om skillnaden mellan reproduktionstryck och originalgrafik. Skillnaden mellan högtryck och djuptryck. Övningar i olika tekniker, trägrafik och metallgrafik. Collage, frottage etc. En redogörelse för den tekniska utvecklingen. Övningar i olika tekniker och blandtekniker. Miljögestaltning. Här tas upp problem som hör samman med förhållandet människa — miljö samt med den kollektiva respektive privata miljön. Stor vikt lägges vid experimentella initiativ. Övningar och experiment efter elevernas förutsättningar.

140 Kommentarer och anvisningar Eftersom själva konstskapandet ofta inkluderar också motivvalet är det viktigt att eleverna får välja dessa motiv själva. Detta utesluter inte att en del av uppgifterna för såväl teckning som målning kan vara styrda. Fördelningen mellan styrda och fria val beror bl. a. på den enskilde elevens förutsättningar. Avsnittet om grafiskt arbete samordnas med gymnasieskolans grafiska linje.

4.1.7.2 Tredimensionellt arbete Mål Undervisningen i tredimensionellt arbete har till uppgift att ge eleverna kunskap och färdigheter i olika former av tredimensionell bildframställning och bildavläsning, att fungera som medövning till andra kreativa ämnen inom den estetiska linjen samt att stimulera till miljögestaltning och medvetenhet inför miljöfrågor Huvudmoment Skulpturarbete Miljögestaltning Formlaborationer Disposition av lärostoffet Skulpturarbete. Sker i form av såväl fritt skapande som av arbete med mera styrda uppgifter. Hit hör också skapande i form av assemblage, ready-made, objet trouvé. Som material användes bl. a. trä, sten, lera, papper, metall, gips, betong, plast. Miljögestaltning. Här tas upp problem som hör samman med förhållandet människa — miljö samt med den kollektiva respektive privata miljön. Stor vikt lägges vid experimentella initiativ. Övningar och experiment efter elevernas förutsättningar. Formlaborationer. Gestaltningsövningar i olika material som följs upp av analys, diskussion och kritik. Belysning. Experiment. Färg på form. Kommentarer och anvisningar Se kommentarer och anvisningar till avsnitt 4.1.7.1.

141 4.1.7.3 Specialiserad arbetsteknik Mål Den specialiserade arbetstekniken har till uppgift att hos elever som valt varianten Fri formgivning stimulera och förbereda till konstnärliga uppgifter som har samband med arkitektur och samhällsmiljö och att i övrigt under termin 3 fördjupa de tidigare inhämtade kunskaperna och färdigheterna i kreativa moment samt i ökad utsträckning relatera dem till en kommande yrkesutövning eller vidareutbildning samt att under termin 4 genom ytterligare specialisering leda fram till en yrkesteknisk grundutbildning avpassad för såväl omedelbar anställning som för vidareutbildning.

Kommentarer och anvisningar Den specialiserade arbetstekniken är i princip uppdelad på fyra huvudområden: Miljö Reklam Industriell formgivning Fri formgivning Dessa områden är avsedda att, så långt som YB kunnat få fram underlag till en bedömning därav, täcka in olika yrkesområden med inriktning mot bl. a. de yrken och vidareutbildningar som anges i konmmentarer till läroplanerna. Det är angeläget att de förslag YB framlägger rörande yrken och vidareutbildningar till vilka undervisningen i den estetiska linjens konstfackliga gren avses leda blir föremål för noggrannare undersökning i samband med den försöksverksamhet som YB tidigare förordat. För varianten Fri formgivning kan följande huvudmoment och anvisningar lämnas.

Huvudmoment Tvådimensionellt arbete Tredimensionellt arbete Film och foto Miljökonst Kommentarer och anvisningar Tvådimensionellt arbete. Fri målning, teckning, collagearbete samt grafik. Vid sidan av lärarstyrda lektioner är det viktigt att eleverna bereds stora möjligheter att laborera och skapa fritt. Samordning sker med undervisningen i ämne 4.1.7.1.

142 Tredimensionellt arbete. Modellering, tredimensionella formövningar samt olika former av gjutteknik. Även här är det viktigt med en jämn avvägning mellan fria och styrda uppgifter liksom också att eleverna i vissa fall får själva välja område eller motiv för sin skapande verksamhet. Samordning sker med ämnet 4.1.7.2. Film och foto. Information om uttrycksmedlens möjligheter. Tid bör beredas eleverna till egen produktion. Likaså bör olika filmer analyseras och diskuteras. Miljökonst. Uppgifter som rör mural utsmyckning och färgsättning. Några av de viktigaste kalkteknikerna som al fresco, stucco-lustro, mosaik sgraffito tas upp till behandling. Vidare skulpturala uppgifter i anslutning till arkitektur och landskap samt landskapsmodellering. Lektionerna bör läggas upp som demonstrationer och specialföreläsningar. Studiebesök bör förekomma liksom noggrann kompendieskrivning. Med avseende på fördelningen av lärostoffet bör undervisningen för elever som valt varianten Fri formgivning ordnas så att de under termin 3 studerar huvudmomenten med följande ungefärliga veckotimtal: Tvådimensionellt arbete 5 Tredimensionellt arbete 2 Film och foto 1 Miljökonst 2 samt att de under den fjärde terminen inriktar sig på endast ett av dessa huvudmoment. (4.1.5.4) Arbete kring gemensamt tema Se avsnitt 4.1.5.4. (4.1.5.6) Estetisk nutidsorientering Se avsnitt 4.1.5.6. 4.1.7.4 Gestaltlära Mål Undervisningen i gestaltlära har till uppgift att fördjupa de kunskaper som inhämtats under termin 1. Huvudmoment Materialkunskap och uttrycksmedel Form- och bildkunskap Färgkunskap

143 Kommentarer och anvisningar Med utgångspunkt från den orienterande behandling av ämnet som skett i termin 1 bibringas eleverna under terminerna 2 och 3 en fördjupad insikt i och kunskap om de delmoment som angives under rubriken Disposition av lärostoffet i ämnet 4.2.5.4. 4.1.7.5 Konst- och miljöhistoria Mål Undervisningen i konst- och miljöhistoria har till uppgift att informera eleverna om bildkonstens och miljögestaltningens utveckling genom tiderna, att belysa bildens betydelse som kommunikationsmedel samt att ställa bilden och miljön i relation till politisk, religiös, ekonomisk och social utveckling. Huvudmoment Från äldsta tid fram till 1870-talet Från 1870-talet till nutiden Disposition av lärostoffet Aktuella kulturströmningar Termin 2. Behandling av utvecklingen från äldsta tid till 1870-talet. Under terminen behandlas också den österländska samt den primitiva konsten. Termin 3. Utvecklingen från 1870-talet fram till nutidens situation. Här behandlas också utvecklingen inom film och foto. Termin 4. Aktuella kulturströmningar inom bild- och miljöområdet samt specialstudier inom respektive konstfacklig variant. Kommentarer och anvisningar Det är viktigt att ämnet inte enbart behandlar det som av tradition räknas till konsthistoria, utan att hela miljön blir föremål för ingående granskning, diskussion och kritik. Den totala miljön kan här uttryckas som inkluderande t. ex. bild, film, typografi, bostadsplanering, anläggningar av olika slag, kläder, fordon, bruksföremål. Under terminerna 3 och 4 skall även konstströmningar utanför det västerländska området behandlas. Under termin 4 ägnas den senare hälften av terminens timmar i ämnet åt specialstudier inom den valda konstfackliga varianten. (4.1.4.8) Psykologi Se avsnitt 4.1.4.8.

144 4.2. LÄROPLAN FÖR KONSUMTIONS- OCH VÄRDTEKNISK LINJE Den läroplan som YB här presenterar baserar sig på det förslag till blockkonstruktion som lämnats i principbetänkandet. Innehållet i den storhushållstekniska grenen beskrives i läroplanen för konsumtionsteknisk linje, avsnitt 7.1 i kapitel 7. Förutom den utbildning av storhushållspersonal inklusive personal till restauranger, som beskrives dels i denna läroplan, dels i läroplanen för konsumtionsteknisk linje, avsnitt 7.1, framlägger YB förslag till sådan utbildning inom den livsmedelstekniska linjen, avsnitt 6.7.

4.2.1 Blockschema

Termin Variant för utbildn. av hemvårdare

Variant för vävutbildn. med textil varukunsk.

Storhushållsteknisk gren3

Variant för utbildning av undersköterska inom sjukoch åldringsvården

Sjuk- och åldringsvård

H Konsumtionsteknisk gren1

Barnavård

Vårdteknisk gren2

Konsumtions- och vårdteknisk linje 1

Andra terminen är i huvudsak konstruerad för samläsning i flertalet ämnen. Dock sker en viss strukturering av lärostoffet för att förbereda för den kommande utbildningen i årskurs 2. Detta ger anledning att mera formellt än reellt tala om tre varianter i denna termin 2 nämligen hushållsteknisk (H), textilteknisk (T) och lanthushållsteknisk (L). 2

Andra terminen är delvis konstruerad för samläsning. I övrigt struktureras lärostoffet för att förbereda för den kommande utbildningen i årskurs 2 alternativt genomföra den skolmässiga färdigutbildningen för biträdespersonal. De två varianter som ingår i detta läroplansförslag utgör endast exempel. Samma gäller den vidareutbildning som skisseras i årskurs 2 inom området för sjuk- och åldringsvård. 8

Beträffande innehållet i storhushållsteknisk gren med varianter, se avsnitt 7.1.

145 4.2.2 Timplaner 4.2.2.1 Konsumtions- och vårdteknisk linje (termin 1)

YRKESTEKNIK (4.2.3) Konsumentkunskap (4.2.3.1) Familjekunskap (4.2.3.2) Hushållsteknik (4.2.3.3) Miljökunskap (4.2.3.4) Vårdkunskap (4.2.3.5) Psykologi (4.2.3.6) Sociologi och socialmedicin (4.2.3.7)

26—30

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) 2 Samhällskunskap 3 Religionskunskap Gymnastik

10—6

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

2 1 7 5 7 2 2

4 3 4 0 2

Summa veckotimmar 1

utri

vtr

Ämne

37 Riktvärden vid integrerad undervisning. 2 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. •T Läses i årskurs 2.

40 20 135 95 135 40 40

146 4.2.2.2 Konsumtionsteknisk gren (termin 2) H

T

L

Ämne vtr

utri

vtr

utri

vtr

utri

YRKESTEKNIK (4.2.4) Konsumentkunskap (4.2.4.1) Familjekunskap med psykologi (4.2.4.2) Hushållsteknik (4.2.4.3) Bostadsteknik (4.2.4.4) Textilteknik (4.2.4.5) Barnkunskap (4.2.4.6) Företagsekonomi och redovisningslära (4.2.4.7) Husdjurslära alt. trädgårdslära (4.2.4.8) Maskinlära (4.2.4.9)

26-30 2 2 10 4 4 2

40 40 200 80 80 40

26-30 2 2 4 4 10 2

40 40 80 80 200 40

26-30 2 2 6 2 2 2

40 40 60 40 40 40

— — —

—

3 ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap J 2 Religionskunskaps Gymnastik

10-6 4 3 4 0 2

10-6 4 3 4 0 2

10-6 4 3 4 0 2

37 T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E Summa veckotimmar

3 2

i Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 3 Läses i årskurs 2. 2

60 40 60

147 4.2.23 Vårdteknisk gren (termin 2) Variant för Sjuk- och åldringsvård

Barnavård

Period

Period

Ämne

utr 1

I 5 v

II 14 v

I 3 v

II 16 v

III 1 v

YRKESTEKNIK (4.2.5) Anatomi och fysiologi (4.2.5.1) Mikrobiologi och hygien (4.2.5.2) Sociologi och socialmedicin (4.2.5.3) Vårdkunskap (4.2.5.4) Barnkunskap (4.2.5.5) Sysselsättningsmetodik (4.2.5.6) Psykologi (4.2.5.7) Arbetsteknik (4.2.5.8)

24-28 2 5 3 14

29-33 24-28 24-28

29-33

24-28

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap j 2 3 Religionskunskap Gymnastik

10-6 4 3 4 0 2

8-4 4 3 4 0 0

10-6 4 3 4 0 2

10-6 4 3 4 0 2

8-4 4 3 4 0 0

10-6 4 3 4 0 2

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

35 Summa veckotimmar

III 1 v

4 3

20 5 8 11

26-30

7 6 11

1 2 26-30

i Riktvärden vid integrerad undervisning. 2 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 3 Läses i årskurs 2.

10 30 15 130 40 30 75 360-

148 4.2.2.4 Variant för utbildning av hemvård are (terminerna 3 och 4) Termin 3

Termin 4

Ämne vtr YRKESTEKNIK (4.2.6) Arbetsteknik (4.2.6.1) Barnkunskap och vårdteknik (4.2.6.2) Bostadsteknik (4.2.6.3) Hushållsteknik (4.2.6.4) Psykologi (4.2.6.5)

26—31

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) j Samhällskunskap J2 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

11—6

Summa veckotimmar

utri

utri

26—31 10 4 4 6 2

vtr

200 75 75 120 40

10 4 4 6 2

200 75 75 120 40

11—6 3 3 0 2 1

3 3 0 2 1

2 37

1 Riktvärden vid integrerad undervisning. 2 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upptill 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

149 4.2.2.5 Variant för vävutbildning med textil varukunskap (terminerna 3 och 4) Termin 4

Termin 3 Ämne

YRKESTEKNIK (4.2.7) Textilteknik (4.2.7.1) Inredningskunskap (4.2.7.2) Fackteckning (4.2.7.3) Slöjdhistoria (4.2.7.4) Arbetsorganisation och lokalplanering (4.2.7.5) Arbetsteknik (4.2.7.6)

26—31

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska 2 Samhällskunskap Religionskunskap J Arbetslivsorientering Gymnastik

11—6

Summa veckotimmar

26—31 7

4 2

75 40

6 2 4

120 40 75

1 13

11—6 3 3 0 2 1 2

3 3 0 2 1 2 37

utri

vtr

utri

vtr

i

i Riktvärden vid integrerad undervisning. 2 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2. Rekommendation: Elev, som önskar utbilda sig för försäljningsverksamhet inom textilhantverk och inredning bör vid tillval i årskurs 2 välja följande ämnen fördelade på ett för elevens yrkesmålsättning lämpligt sätt: Företagsekonomi, Distributionsteknik, Kontorsteknik.

150 4.2.2.6 Variant för utbildning av undersköterska inom sjuk- och åldringsvården (terminerna 3 och 4) Period Ämne

IV 11 v

YRKESTEKNIK (4.2.8) Anatomi och fysiologi (4.2.8.1) Mikrobiologi och hygien (4.2.8.2) Farmakologi (4.2.8.3) Sociologi och socialmedicin (4.2.8.4) Psykologi (4.2.8.5) Arbetsledning och administration (4.2.8.6) Vårdkunskap (4.2.8.7) Arbetsteknik (4.2.8.8)

26—29

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap 2 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

9—6

Summa veckotimmar 1 2

V 8 v

VI 16 v

VII 4 v

29—34

29—34

26—29

5 4 2

85 50 30

5 3

55 40

8 2

2 5

3 26—31

3 26—31

9—4

9—4

3 3 0 2 1 2 35

utr 1

3 3 0 2 1 0 38

5 7

9—6 3 3 0 2 1 0

40 155 620— 740

3 3 0 2 1 2 35

Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

4.2.3 Yrkesteknik (Konsumtions- och vårdteknisk linje, termin 1) Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleven grundläggande kunskaper om och vissa färdigheter i arbetsuppgifter på biträdesnivå, vilka förekommer inom institutioner och företag samt att förbereda eleven för vidare studier inom den konsumtions- och vårdtekniska linjen.

151 4.2.3.1 Konsumentkunskap Mål Undervisningen i konsumentkunskap har till uppgift att öka förmågan att bedöma och välja varor och tjänster, att orientera om olika slag av information, att ge en viss förtrogenhet med uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsumtion under olika förhållanden samt att utveckla omdömesförmåga och kritiskt tänkande i konsumentfrågor. Huvudmoment Allmän köpkunskap. Olika slag av konsumentenheter. Studiebesök. Disposition av lärostoffet Allmän köp kunskap. Hur man samlar information; personlig rådgivning, skrifter, massmedia, varudeklarationer och märkningar, annonser och annat reklammaterial. Hur man bedömer information; väsentligt och oväsentligt, informationens fullständighet och riktighet, rätta och felaktiga slutsatser. Hur man analyserar sina behov; köparens individuella behov av och krav på vara eller tjänst. Hur man fattar köpbeslut; urval bland möjliga köp alternativ, uppskattning av leravens relativa vikt, slutgiltigt beslut med utgångspunkt i den tillgängliga informationen och de uppställda kraven. Hur man bedömer inköps- och betalningsformer; kontant, kredit, specialbutik, varuhus, postorder, partiköp m. m. Olika slag av konsumentenheter. Orientering om förbrukning, köpvanor och kostnader inom konsumentgrupper av olika storlek — privata hushåll, institutioner etc. Orienteringen skall i samband med studiebesöken bilda bakgrund för vidare utbildning inom linjen. Studiebesök. Studiebesök genomföres vid institutioner av olika slag, sjukhus, skolbespisningar, ålderdomshem, men också hos tillverkare och försäljare av olika slags varor och tjänster, detaljhandel, partihandel, mejeri, slakteri osv. Ämnet har direkt anknytning till miljökunskap, familjekunskap och psykologi och skall i övrigt anpassas till yrkestekniken såsom blockämne.

152 4.2.3.2 Familjekunskap Mål Undervisningen i familjekunskap har till uppgift att ge orientering om familjen och samspelet mellan familj och samhälle, att främja förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor samt att ge vissa insikter om privatekonomisk anpassning.

Huvudmoment Familj och samhälle. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Studiebesök.

Disposition av lärostoffet Orientering om familjebegreppet samt om familjeformer och familjefunktioner i olika kulturer. Aktuella familjeproblem. Samspelet mellan familj och samhälle. Familjepolitikens mål och medel. Personliga relationer inom och utom familjen. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Normer, uppfattningar och seder i olika grupper och miljöer.

4.2.3.3 Hushållsteknik Mål Undervisningen i hushållsteknik har till uppgift att orientera om sambandet mellan kost, hälsa och vitalitet samt att skapa förståelse för värdet av en god arbetsorganisation och rätt arbetsteknik.

Huvudmoment Kostens betydelse Näringsbehov för olika individer och åldrar Dietkost Val, inköp och förvaring av livsmedel. Planering, beredning och servering av olika typer av måltider med beaktande av god näringsstandard och organisation samt av rätt arbetsteknik.

153 Disposition av lärostoffet Repetition av grundläggande matlagningsmoment. Näringslära och varukännedom med utgångspunkt från kostcirkeln. Tillämpningsövningar i form av matlagning. Planerings- och rationaliseringsövningar. Några vanliga dietkoster med tonvikt på profylax och ofta förekommande terapi. Studiebesök hos tillverkare av livsmedel etc. (jfr Konsumentkunskap), på institutioner av olika slag (jfr Konsumentkunskap och Vårdkunskap).

4.2.3.4 Miljökunskap Mål Undervisningen i miljökunskap har till uppgift att ge en aktiv syn på miljön och dess betydelse för mänsklig aktivitet såväl i hem som på arbetsplats samt att ge kunskaper om en god planering och om arbetsbesparande metoder och hjälpmedel för en skonsam och rationell miljövård.

Huvudmoment Samhällsplanering Jämförelse av bostadsområden, hustyper och lägenhetsplaner från skilda synpunkter Bostadens planlösning och inredning Arbetsplatsens planlösning och inredning Funktionella och estetiska synpunkter på bostad och arbetsplats Miljövård De textila råmaterialen Textil- och klädvård Tvätt Utrustning för sömnad och pressning (Sömnad av textilier och kläder)

Disposition av lärostoffet Planering av bostadsområden och bostäder. Faktorer som tillsammans konstituerar en stadsplans och en bostads kvalitet. Övningar i att välja inventarier och textilier.

154 Användning av rationella metoder, redskap, arbetsställningar, maskiner och kemikalier för vård och städning av bostäder och arbetsplatser. De textila råmaterialens egenskaper och användning. Efterbehandlingar av och härdigheten hos olika textilvaror. Textil- och klädvård. Olika metoder för tvättning och efterbehandling av vittvätt, kulörttvätt och fintvätt. Kalkyler över olika alternativ för lösning av tvättproblemet. Utrustning för sömnad och pressning. För elever som så önskar skall även erbjudas: Övningar i rationella sömsätt. Detaljövningar i maskinsömnad. Övningar i lagning och renovering av textilier och kläder. Enkel klädsömnad efter kommersiella mönster. Undervisningen i Miljökunskap kan till vissa delar samordnas med estetisk linje. 4.2.3.5 Vårdkunskap Delämnen: Anatomi och fysiologi Mikrobiologi och hygien Allmän hälso- och sjukvård Barnkunskap Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge elementära kunskaper om människokroppens byggnad och organsystem samt om de olika organens funktioner, att ge kännedom om omgivningens inverkan på hälsotillståndet samt om smittspridning och smittskydd, att orientera om sjukdomarnas indelning och några vanliga sjukdomstillstånd, att ge kännedom om principerna för de vanligast förekommande vårdmomenten inom sjuk- och åldringsvård, att träna eleverna i att utföra vissa grundläggande vårdmoment som även förekommer i hemsjukvården, att ge allmängiltiga kunskaper i omhändertagande vid olycksfall samt att ge grundläggande kunskaper om barnets utveckling och skötsel i olika åldrar.

155 Anatomi och fysiologi Huvudmoment Cellen Rörelseapparaten Nervsystemet Cirkulationssystemet Respirationssystemet Digestionssystemet Könsorganen Havandeskapet Endokrina organ Disposition av lärostoffet Lägesangivning: Organens topografi och lägesförhållanden. Cellen: Kärna. Cytoplasma. Cellmembran. Rörelseapparaten: Skelett. Leder. Muskler. Arbetsställningar och lyftteknik. Nervsystemet: Centralt och perifert nervsystem. Hjärna och ryggmärg. Cirkulationssystemet: Hjärta. Blodkärl: artärer, vener och kapillärer. Lymfkärlsystemet. Respirationssystemet: Övre luftvägar och lungor. Digestionssystemet: Munhåla. Magsäck. Tunntarm. Tjocktarm. Ändtarm. Lever. Gallgångar. Bukspottkörtel. Könsorganen och fortplantningen: Manliga och kvinnliga könsorgan. Menstruationscykeln. Befruktning och graviditet. Prenatal utveckling. Förlossning och efterförlopp. Antikonceptionella åtgärder. Endokrina organ: Endokrina pancreas. Mikrobiologi och hygien Huvudmoment Smittämnen och smittspridning Förebyggande hälsovård Omgivningshygien Vaccination och serumbehandling Disposition av lärostoffet Smittämnen: De vanligaste mikroorganismerna och deras egenskaper. Smitta och smittspridning. Kroppens mottaglighet för smitta. Den personliga hygienen: Kroppsvård. Arbete och rekreation. Verkan av stimulantia. Mentalhygien.

156 Omgivningshygien: Vatten- och avloppshygien. Livsmedelshygien. Livsmedlens framställning, hållbarhet och förvaring. Infektion och förgiftning av livsmedel. Livsmedelsstadgan. Livsmedelshygienisk kontroll av olika varugrupper. Yrkeshygien. Vaccination och serumbehandling.

Allmän hälso- och sjukvård Huvudmoment Sjukdomarnas indelning Några sjukdomstillstånd Vårdavdelningen Patientens vård Åldringsvård Olycksfallsvård

Disposition av lärostoffet Sjukdomarnas indelning i olika grupper. Några sjukdomstillstånd: Sjukdomar i matsmältningsorganen. Gastrit. Sår i magsäck och tolvfingertarm. Diarré och obstipation. Sockersjuka. Dietföreskrifter. Infektionssjukdomar. Vanliga övre luftvägsinfektioner. Tyfus. Paratyfus. Dysenteri. Toxisk gastroenterit. Diarré hos späda barn. Skador vid olycksfall. Frakturer. Sårskador. Vårdavdelningen: Planering, inredning och utrustning. Städning och skötsel av lokaler och biutrymmen. Patientens vård: Personlig hygien. Övre och nedre toalett. Helövertvättning. Dusch och bad. Munvård. Hand- och fotvård. Hårvård. Bäddning. Bäddning av sjuksäng. Av- och påklädning av patient. Måltider. Servering och matning. Åldringsvård: Åldrande och ökat hjälpbehov. Speciella vårdproblem. Olycksfallsvård: Förebyggande av olycksfall. Första åtgärder vid olycksfall. Mun mot mun-metoden. Lyftning och transport.

Barnkunskap Huvudmoment Vård under havandeskapet Nyföddhetsperioden Utveckling under olika åldersstadier Barnets skötsel

157 Disposition av lärostoffet Värd under havandeskapet: Den förebyggande mödravården. Nyföddhetsperioden: Barnets omställning vid födseln. Vikten av kontinuitet i vården. Kontakt- och trygghetsbehov. Spädbarnets näringsbehov och kost. Hälsokontroll och vaccinering. Barnets utveckling under olika åldersstadier. Barnets dagliga skötsel: Familjearbetets planering med hänsyn till barnets dygnsrytm. Sömn och vila. Utevistelse. Lek, leksaker och sysselsättning. Barnsjukdomar: De vanliga infektionssjukdomarna.

4.2.3.6 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge kännedom om grundläggande principer för människans beteende och upplevelser, att påvisa psykologins tillämpning i yrkesarbetet samt att skapa förståelse för individuella skillnader och avvikande beteenden.

Huvudmoment Behov, motiv och emotioner Utvecklingspsykologi Differentiell psykologi Inlärning och anpassning till omvärlden

Disposition av lärostoffet Behov, motiv och emotioner: Behovens och motivens betydelse för uppfattningen av omvärlden. Reaktioner vid utebliven behovstillfredsställelse. Reaktionsmönster i konfliktsituationer. Försvarsmekanismer. Utvecklingspsykologi: Arv och miljö. Lagbundenheten i utvecklingen. Utvecklingens förlopp och beroende av mognad och inlärande. Anpassningsproblem på olika åldersstadier. Differentiell psykologi: Individuella skillnader. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt. Inlärning och anpassning till omvärlden: Inlärningsprinciper. Studieteknik.

158 4.2.3.7 Sociologi och socialmedicin Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att skapa förståelse för miljöns inverkan på individen. att orientera om socialpolitikens målsättning och hjälpformer mot bakgrund av samhällets utveckling samt att ge kunskaper om vårdbehov och vårdformer samt orientering om olika slag av vårdinrättningar. Huvudmoment Socialpsykologi Befolkningsutvecklingen Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla Vårdformer och vårdorganisation Arbetarskyddslagstiftning Tystnadsplikt Disposition av lärostoffet Socialt samspel: Individen och gruppen. Attityder och attitydförändringar. Roller och status. Lagarbete. Konflikter på arbetsplatsen. Befolkningsutvecklingen: Förändringar i åldersstrukturen. Befolkningsfördelningens regionala variationer. Socialpolitik och socialförsäkringar: Socialpolitiska målsättningar. Förebyggande åtgärder. Hjälpformer samt olika typer av försäkringar. Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla: Moderskapshjälp, barnbidrag och folkpension. Sjukförsäkring och ATP. Öppen och sluten vård. Vårdorganisation: Barnavård. Hälso- och sjukvård. Åldringsvård. Arbetarskyddslagstiftning och företagsnämnder. Tystnadsplikt: Innebörd. Författningsbestämmelser. Kommentarer och anvisningar Ca 10 lektioner bör anslås för studiebesök vid följande institutioner: Barnavård: Barnstuga eller barnhem. Hälsovård: Läkarstation eller distriktssköterskemottagning. Sjukvård: Vårdavdelning vid sjukhus. Åldringsvård: Ålderdomshem. Studiebesöken kräver noggranna förberedelser, varvid eleverna skall orienteras om tystnadspliktens innebörd. Besöken bör följas upp med grupparbete och diskussioner.

159 4.2.4 Yrkesteknik (Konsumtionsteknisk gren, termin 2)

4.2.4.1 Konsumentkunskap Mål Undervisningen har till uppgift att öka förmågan att bedöma och välja varor och tjänster för skilda ändamål och att ge förtrogenhet med olika slag av informationsverksamhet, att ge förtrogenhet med uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsumtion under olika förhållanden samt att utveckla omdömesförmåga och kritiskt tänkande i konsumentfrågor med beaktande av såväl ekonomiska som funktionella och estetiska synpunkter. Huvudmoment Allmän köpkunskap Konsumtionsobjekt; exempel från olika grupper av varor och tjänster. Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen. Ekonomi och konsumtion i olika konsumentgrupper. Disposition av lärostoffet Fördjupad genomgång av lärostoffet i termin 1. Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för den enskilde. Ekonomi och konsumtion i olika gruppenheter under skilda förhållanden och mot bakgrund av samhällets ekonomi. Konsumentens rättigheter och skyldigheter i köpsituationen. Kommentarer och anvisningar Se Läroplan för fackskolan sid. 191—196.

160 4.2.4.2 Familjekunskap med psykologi Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om familjen och dess varierande utformning samt en objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmedlem, att främja fördjupad förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor och för olika relationssystem människor emellan samt att ge vissa insikter om privatekonomisk anpassning.

Huvudmoment Familj och samhälle Karakteristiska drag i barnets och den unga människans utveckling Individen i gruppen Individen i samhället Familjens inre och yttre relationer Mänsklig samvaro Den åldrande människans situation Ekonomisk anpassning.

Disposition av lärostoffet Orientering om familjebegreppets varierande innebörd samt om familjeformer och familjefunktioner i olika kulturer. Några aktuella familjeproblem. Samspelet mellan familj och samhälle. Familjepolitikens mål och medel. Personliga relationer inom och utom familjen. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Normer, uppfattningar och seder i olika grupper och miljöer. Fördjupad genomgång av lärostoffet i termin 1. Ställningstaganden inför giftermål och andra former av personliga relationer. Familjens juridiska förhållanden. Ställningstaganden i ekonomiska och praktiska frågor för olika familjetyper, den nybildade familjen, familjen med barn och ungdom, den åldrande familjen och den ofullständiga familjen i skilda livssituationer. Samhällets förändrade krav på människan. Urbanisering, demokratisering, ändrad levnadsstandard. Stress. De mänskliga behoven: biologiska, emotionella, intellektuella, estetiska och etiska.

161 Kommentarer och anvisningar Familjekunskap: Se Läroplan för fackskolan sid. 197—200. Fackskolans huvudmoment: »Bostadsmiljö» behandlas inom bostadstekniken och utgår därför. Psykologi: Undervisningen bör utgå från konkreta situationer, som presenteras för eleverna i form av filmer, ljudband, bildserier etc. och som bildar utgångspunkt för diskussioner och grupparbeten. Individualisering kan ske i form av dramatiseringar, elevföredrag och intervjuredovisningar. Dags- och veckopress kan ge aktuell stimulans. 4.2.4.3 Hushållsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att bibringa eleverna ett modernt näringsmedvetande, få dem att inse sambandet mellan kost, hälsa och vitalitet, samt träna förmågan att fatta förnuftiga beslut i valsituationer (exempelvis i snabbköpet eller självserveringen), att ge kännedom om olika sätt att rationalisera kosthållet, att uppöva elevernas förmåga att bedöma vilka insatser i tid, redskap och pengar som åtgår för att erhålla näringsfysiologiskt jämförbara måltidsalternativ samt att ge insikter om måltidens betydelse för gemenskap, trivsel och avkoppling samt träning i att ordna en tilltalande ram kring olika typer av måltider. Huvudmoment Kostens betydelse för hälsa, vitalitet och arbetsglädje Näringsbehov för olika individer och åldrar. Dietkost Val, inköp och förvaring av livsmedel Planering, beredning och servering av olika typer av rationella, tidsenliga måltider med beaktande av god näringsstandard och organisation samt rätt arbetsteknik Jämförelser mellan olika sätt att rationalisera arbetet ur pris-, tids- och näringsvärdessynpunkt.

Disposition av lärostoffet Fördjupning och utvidgning av första terminens kurs. Planering av kosthåll för olika familjetyper. Livsmedelskunskap med tonvikt på inköp, förvaring och tillagning. Portions- och proportionsberäkningar. Hushållsutrustning för handikappade. Olika typer av fritidshushållning. 6

Yrkesutbildningen

162 Kommentarer och anvisningar Hushållsteknik utgör ett blockämne vari ingår närings- och livsmedelskunskap och matlagning. Om ämnet skall kunna integreras till en meningsfylld helhet, måste det förläggas till undervisningskök. Repetitionen av grundläggande arbetsmetoder bör utformas som en växling mellan informativ, kort demonstration och kort elevövning, i vilken alla elever utför arbetsmoment. Därefter följer diskussion av resultatet, tillämpningsövning och sammanfattning. Eleverna tränas från början att själva planera och organisera sitt arbete, dels enskilt, dels i samverkan. Stor vikt fästes vid ändamålsenliga arbetsställningar och rationell arbetsteknik. De elever, som bereder dagens måltid, bör ha ansvar för hela arbetet: val, inköp, planering, tillagning, servering och efterarbete. Måltiderna bör komponeras som delar av ett uppgjort veckoprogram och uppgifterna presenteras på ett verklighetsnära sätt. Eleven får ta ansvar för sitt val och sin planering och uppleva dess konsekvenser. Arbetsuppgifterna kan ge utrymme för helt fria val eller mer eller mindre styrda. Jämförelser mellan olika sätt att rationalisera matlagningen bör göras dels mellan traditionella och moderna måltidstyper, dels av matlagning med och utan maskinella hjälpmedel, dels mellan olika typer av hel- och halvfabrikat. Motto för undervisningen bör vara enkelhet och kvalitet. 4.2.4.4 Bostadsteknik

Mål Undervisningen har till uppgift att ge kunskaper om samhällsplanering och serviceanordningar och övning i att avväga i vilken utsträckning de kan utnyttjas under olika förutsättningar, att bibringa eleverna en aktiv syn på miljön, dvs. få dem att inse att miljön (ex. bostad, arbetsplats, dagrum på vårdinstitution) är till för människans skapande aktivitet och därför bör vara dynamisk och anpassad till olika individers behov i skilda situationer och åldrar, samt att ge kunskaper om god planering och arbetsbesparande metoder och hjälpmedel för en skonsam och tidsbesparande miljövård. Huvudmoment Samhällsplanering Jämförelse av bostadsområden, hustyper och lägenhetsplaner från skilda synpunkter Bostadens planlösning och inredning med hänsyn till livscykeln Funktionella och estetiska synpunkter på bostad, bohag och textilier Bostadsvård Tvätt

163 Disposition av lärostoffet Fördjupning och utvidgning av första terminens kurs. Aktuella förhållanden på hyresmarknaden. Hyresgästers rättigheter och ansvar för bostad och gemensamma lokaler. Hyres- och köpekontrakt. Aktuella resultat från bygg- och bohagsforskning. Fritidsboende. Familjearbetets planering och fördelning.

Kommentarer och anvisningar Bostadsteknik utgör ett blockämne vari ingår bostadsplanering och inredning, bostadsvård, tvätt. Om ämnet skall kunna integreras till en meningsfylld helhet, måste undervisningen bedrivas i ett välutrustat specialrum. Undervisningen bör framför allt inriktas på att träna eleverna i val och sammanställning av bohag samt i rationell bostadsvård. »Läropaket» och »mediotek» kan ge stoff för lösande av arbetsuppgifter med anknytning till miljöproblem. Laborativa övningar med tidsstudier och kostnadskalkyler kan göra bostadsvården intresseväckande och meningsfylld för eleverna.

4.2.4.5 Textilteknik (jämför även varianten med vävning, 4.2.4.5.1) Mål Undervisningen har till uppgift att främja utvecklingen av personlig smak, estetiskt omdöme och ekonomiskt sinne på det textila området, att lära eleverna vikten av att vårda sina kläder samt att ge kunskaper om moderna maskiner och hjälpmedel vid tillverkning av textila föremål.

Huvudmoment De textila råmaterialen Textil- och klädvård Köpkunskap Utrustning för sömnad och pressning Sömnad av textilier och kläder

164 Disposition av lärostoffet Fördjupning av första terminens kurs. Ändring av kommersiella mönster och deras anpassning till personliga mått samt enkel provningsteknik. Sömnad av praktiska barnkläder (nysömnad och omsömnad med jämförande kostnadsberäkningar) . Klädsömnad med tidsstudier och kostnadskalkyler. Färglära enligt det naturliga färgsystemet tillämpad på samtliga textila områden. Orientering om svensk hemslöjd. Kläder och livsstil genom tiderna.

Kommentarer och anvisningar Textilteknik utgör ett blockämne vari ingår maskin- och verktygsteknik, textil materiallära, textil-, kläd- och skovård samt sömnadsteknik. Större delen av textiltekniken måste läggas upp som individuella arbetsuppgifter men grupparbete bör förekomma som t. ex. vissa materialundersökningar omfattande kemiska och mekaniska prov samt fiberanalyser. Andra exempel på lämpligt grupparbete är förslag till kläder för olika åldrar och tillfällen där eleverna får träna färg-, modell- och kvalitetsval och även ge ekonomiska synpunkter. Därefter följer diskussion om de olika förslagen. Lagning och renovering av såväl klädesplagg som hemtextilier bör förekomma. I klädsömnaden bör modellvalet anknyta till aktuellt mode. I regel används kommersiella mönster. Mönsterformning och mönsterförändringar bör ingå i den praktiska tillämpningen liksom mönsterkontroll (förstoring och förminskning) och en orientering om principerna för ett mönsters konstruktion. Övningar i mönsterutläggning, tyg- och kostnadsberäkningar. Med hjälp av det naturliga färgsystemet bör eleverna tränas att bedöma olika kombinationer. Likaså bör de göras uppmärksamma på vilka linjer och stoffer som är bäst lämpade för figuren. Inom klädsömnad har eleverna ofta varierande kunskaper. Det kan därför vara lämpligt att hela avdelningen börjar med ett likartat plagg, då därigenom det fortsatta arbetet lättare kan avpassas efter elevernas förmåga. Arbetets planläggning är av stor betydelse: förarbetet, provning, sömnad, pressning osv. Vid provning är det värdefullt om eleverna arbetar två och två, då de därigenom får övning att se hur ett plagg sitter och hur eventuella fel skall avhjälpas. Tygval för olika plagg och figurer bör diskuteras liksom färgval. Även ekonomiska synpunkter anläggs på anskaffande och sömnad av plagg till den egna garderoben. Accessoirernas betydelse för helhetsintrycket betonas.

165 4.2.4.5.1 Textilteknik, vävning 10 vt (textilteknisk variant, termin 2) Mål Undervisningen har till uppgift att uppöva och utveckla kvalitetssinnet, färgsinnet, den personliga smaken och det estetiska omdömet, att vidga och fördjupa intresset för textilier, deras betydelse för miljöskapande och dagligt liv samt att ge grundläggande kunskaper och färdighet i uträkning, uppsättning och vävning av nyttotextilier och prydnadstextilier för hemmets behov. Huvudmoment De textila råmaterialen Textilier och textilvård Utrustning för vävning Uträkning av väv Bindningslära Uppsättning och vävning av olika typvävar Montering och märkning Tids- och kostnadsberäkningar Mönster och modeller Köpkunskap Disposition av lärostoffet För handvävning lämpliga textila råmaterial; deras egenskaper och användning samt beredning till garner. Spinning, numrering, uppläggningssystem, färgning och malbehandling. Beredning av tyger. Hemmets behov av textilier. Funktioner och kvalitetskrav. Olika slag av textilier, som lämpar sig för handvävning. Textiliernas underhåll och vård. Tvätt av ömtåliga linne- och yllevävnader. Utrustning för vävning. Vävstolens konstruktion. Olika vävstolstyper. Vävredskap och andra för vävning erforderliga tillbehör. Belysning. Förvaringsutrymmen. Uträkning av väv. Kvalitetsbestämning, mönsteruttagning, garnberäkning, bomskedsuträkning. Bindningslära. Grundbindningarna samt något om härledda och sammansatta bindningar. Förarbeten, uppsättning och vävning av olika typvävar på huvudsakligen 4 skaft i bomull, lin, hampa, cottolin och ull. Bandvävning. Efterarbeten. Montering (avslutning) och märkning. Tids- och kostnadsberäkningar.

166 Mönster och modeller till vävnader. Något om den historiska bakgrunden. Äldre och nyare förebilder. Hemslöjdsrörelsen. Bandningar, rutningar, ytmönster och konstvävnad stekniker. Färgsammansättningar och färgval. Tillämpningsövningar. Köpkunskap: garn och redskap — kvalitet och pris. Den handvävda varan och industrivaran. Att köpa eller att väva själv.

Kommentarer och anvisningar Textilteknik, vävning, utgör ett blockämne vari ingår textil materiallära, vävredskapslära, vävuträkning, bindningslära, textilkännedom samt arbetsteknik. Det är viktigt att blockämnets olika avsnitt integreras med varandra på ett sådant sätt att vävningens målsättning och resultat uppnås logiskt och naturligt. Sambandet mellan garnkvalitet, vävens sammanställning och tillverkning samt funktionen hos den färdiga produkten måste alltid iakttas. Arbetet utförs i tillämpliga delar i grupp såsom t. ex. vävuppsättning, fiber-, bindnings- och mönsteranalyser, färgövningar samt vissa för- och efterarbeten. I arbetstekniken bör rationella och gärna varierade arbetsmetoder tillämpas, varför en noggrann planläggning av arbetet krävs. Olika förekommande fibermaterial bör utnyttjas i såväl varp som inslag. Bindningarna begränsas till huvudsakligen fyra skaft och föremålens art och storlek anpassas till den praktiska tillämpningen och elevernas kapacitet. Uppsättningarna beräknas för ett begränsat antal elever: två, fyra eller högst åtta. Betydelsen av god kvalitet, värdet av estetiskt tilltalande och samtidigt funktionella textilier bör vara ett genomgående tema i undervisningen. Genom intim samverkan med övriga ämnen i kursen, t. ex. bostadsteknik och konsumentkunskap, belyses textiliernas betydelse i större sammanhang. Kostnadsberäkningar görs på olika vävar. Därutöver göres jämförelser mellan industritillverkade och handvävda textilier såväl kvalitetsmässigt som ekonomiskt. AV- hjälpmedel bör utnyttjas i undervisningen. Studiebesök med förhandsinformationer och redogörelser är ett viktigt led i undervisningen.

4.2.4.6 Barnkunskap Mål Undervisningen har till uppgift att ge förståelse för barnet som individ, att ge kunskap om barnets mognadsprocesser, att ge insikter om barnets trygghetsbehov samt at ge kunskap om den fysiologiska utvecklingen från fosterstadiet till sjuårsåldern och därmed sammanhängande vårduppgifter.

167 Huvudmoment Arv och miljö Beteendet i olika åldrar Familjearbetet — barnets dygnsrytm Barnet i samhällsbilden Det annorlunda barnet Vanebildning Skapande verksamhet Vård av friska och sjuka barn

Disposition av lärostoffet Fördjupning av första terminens kurs. Betydelsen av att skapa goda vanor genom positiv påverkan. Barns behov av skapande verksamhet i olika situationer. Lekens betydelse för utvecklingen. Barnbokens och massmedias påverkan. Planering med tillämpningsövningar av barnets dagliga vård med hänsyn till hemmets övriga göromål.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i barnkunskap torde med fördel kunna bedrivas i samma specialrum som bostadsteknik. Undervisningen i barnkunskap bör öka elevernas förståelse för barnets situation i den vuxnes värld. Väsentligt är att knyta an till elevernas egen erfarenhet av barn. Flera moment bör behandlas i form av grupparbete, diskussioner och intervjuer för att engagera och motivera eleverna. Studiebesök, filmer och bildband skall utnyttjas i stor utsträckning. Genom konkreta arbetsuppgifter tränas eleverna att fatta beslut i valsituationer.

4.2.4.7 Företagsekonomi och redovisningslära (lanthushållsteknisk variant) Mål Undervisningen har till uppgift att göra eleverna förtrogna med faktorer som påverkar jordbruksnäringens lönsamhet samt belysa betydelsen av båda makarnas arbetsinsats i lantbruket.

168 Huvudmoment Lantbrukets roll i näringslivet Lantbruket som ekonomiskt företag Arbetsinsatsen i familjeföretaget Redovisning och deklaration

Disposition av lärostoffet Lantbruket och samhället i historiskt perspektiv. Lantbruket i dagens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning. Fastighetsvärdering, köp — arrende. Finansiering. Konkurrens och investeringarna lantbruket — hushållet. Kalkyler. Kontorsteknik, bokföringslag. Inventering, dagbok. Bokslut, deklaration.

Kommentarer och anvisningar Vid behandling av lärostoffets olika huvudmoment bör alltid eftersträvas att helhetsuppfattningen av företaget hålles aktuell. Enkla kalkylmodeller bör användas vid exemplifieringar. Ekonomiska begrepp såsom intäkt, kostnad, avskrivningar, räntor, arbete, underhåll m. m. bör förklaras genom exempel från lantbruksföretaget. Lönsamhetskalkylering enligt HUV-metoden förklaras och exemplifieras med kalkyler för olika djurslag, grödor och olika arbetsmoment i hushållet. I samband med kalkylering, diskuteras teknik och olika alternativ mot bakgrunden av givna restriktioner. I redovisningsläran behandlas behovet av bokföring ur företagets synpunkt. Stor vikt lägges vid noggrannhet och ordning. För att främja detta meddelas undervisningen bl. a. i form av grupparbete, varvid korta övningsuppgifter ges. Därefter följer diskussion om resultaten. Olika betalningsbegrepp förklaras, liksom avräkningar, kredit- och växelaffärer. Övningar i månads- och årssammandrag. Allmän självdeklaration för lantbrukare jämte beräkning av skatt.

169 4.2.4.8 Husdjurslära (jämför även trädgårdslära, 4.2.4.8.1) (lanthushållsteknisk variant) Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om de olika produktionsgrenarna inom husdjursområdet samt att ge eleverna praktiska färdigheter i skötsel av husdjur.

Huvudmoment Animalieproduktion Husdjurens utfodring Husdjursavel och djurkontroll Mjölkning och mjölkhygien

Disposition av lärostoffet Olika produktionsgrenar inom husdjursområdet. Fodersmältningsorganen. Fodermedlen och deras användning. Kalvuppfödning. Fortplantning, avelsmetoder och avkastningskontroll. Juveranatomi. Mjölkningens utförande. Arbetsplanering och arbetsmetodik.

Kommentarer och anvisningar Större delen av undervisningen skall förläggas till djurstallarna för att kunna ge eleverna träning i mjölkning, mjölkbehandling och utfodring. Undervisning på lärosal skall syfta till att skapa intresse och förståelse för vikten av en riktig utfodringsoch mjölkningsteknik. Sambandet mellan den endokrina apparaten och riktig mjölkningsteknik betonas. I utfodringsläran behandlas fodermedlen ur såväl kvantitets- som kvalitets- och prissynpunkt. Vid foderstatsberäkningar lägges största vikten vid tolkning av foderdata att tillämpas vid praktisk utfodring. I avelsläran behandlas betydelsen av urval, varvid förklaras sambandet mellan produktion, kontroll och möjligheterna till förbättrat urval. Arbetsplanering och arbetsmetodik skall icke ses som ett isolerat avsnitt utan bör ingå som en del av samtliga huvudmoment.

170 4.2.4.8.1 Trädgårdslära (alternativ till husdjurslära) (lanthushållsteknisk variant) Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna förståelse för värdet av en vårdad och välskött hemträdgård, att ge ekonomiska synpunkter på odlingen av nyttoväxter samt att lära praktiska arbetsmetoder. Huvudmoment Planering av en hemträdgård Allmänna odlingsbetingelser Köksväxtodling Frukt och bärodling Prydnadsträdgården Disposition av lärostoffet Tomtens planering. Klimat, läge och jordens beskaffenhet. Växternas näringsbehov, olika näringsämnen. Inhägnader, buskar och gräsmattor. Perenna växter. Ett- och tvååriga växter. Köksträdgårdens storlek. Sådd, förkultivering av växter, skötsel och skörd. Frukt- och bärodling, besprutning och beskärning. Förvaring av rotsaker och frukt. Krukväxter och lösa blommor. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall bedrivas dels som föreläsningar och demonstrationer, dels som grupparbete. Övningar skall ske i skolans undervisningsträdgård. Med hänsyn till att eleverna icke vistas på skolan under hela vegetationsperioden måste vissa arbetsmoment endast förklaras eller eventuellt demonstreras inomhus. Det är av vikt att i undervisningen framhålla trivselmomenten i trädgårdsarbete och värdet av en välskött hemträdgård. Planeringsexempel skall utarbetas, varvid uppgifterna skall avse såväl nyanläggning av trädgård som omläggning av en gammal arbetskrävande trädgård. Sortval med hänsyn till klimat och jordbeskaffenhet skall noggrant förklaras. Ekonomiska kalkyler för odling av nyttoväxter utarbetas.

171 Övningsmomenten i undervisningsträdgården skall främst inriktas på att träna eleverna i användning av ändamålsenliga redskap och arbetsmetoder som förenklar rutinarbetet. 4.2.4.9 Maskinlära med tillämpad jordbrukslära

(lanthushållsteknisk variant) Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna insikt och färdigheter i användning och skötsel av traktor jämte de vanligaste förekommande redskapen samt att ge information om jordbearbetning och odlingsteknik. Huvudmoment Förbränningsmotorer Traktorer och traktorkörning Övriga lantbruksmaskiner Maskinvård Lantbrukets el-utrustning Jordarter och jordbearbetning Växter, växtnäring och växternas näringsbehov Disposition av lärostoffet Olika motorers konstruktion Motorbränslen Kylsystem, smörjning och oljebyten Körningsteknik, trafikkunskap Maskiner för bearbetning, sådd och skörd Rengöring och rostskydd El-installationer och olycksfallsrisker Gödselmedlen och deras användning Växtodlingsteknik Arbetsplanering och arbetsmetodik Kommentarer och anvisningar Undervisning i maskinlära skall för att bli meningsfylld förläggas till lantbruksskolans skoljordbruk. Övningarna skall företrädesvis omfatta körning med traktor samt hantering av de vanligast förekommande lantbruksredskapen. För övningskörning bör två elever få disponera en traktor. Övningarna i traktorkörning bör även om-

172 fatta vård av traktor, dvs. kontroll av kylvätska, olja, bränsle, batteri m. m. De teoretiska lektionerna och demonstrationerna skall ge en god bakgrund så att det praktiska arbetet kan utföras på rätt sätt. Undervisningen i lantbrukets el-utrustning skall vara av informativ karaktär, varvid riskmomenten särskilt bör framhållas. Uppgift om gödselmedlens användningsområde med pris- och kvalitetsjämförelser ges endast som orientering. För orten aktuella växtföljder presenteras och förklaringar ges till hur val av gröda sker. Arbetsplanering och arbetsmetodik skall ges stort utrymme.

4.2.5 Yrkesteknik (Vårdteknisk gren, termin 2) Mål Variant för sjuk- och åldringsvård Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet som vårdbiträde inom hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Undervisningen i yrkesteknik skall förebereda eleverna för följande huvuduppgifter: att under ledning av sjuksköterska eller undersköterska medverka till en god patientvård, inriktad på patientens personliga omvårdnad och säkerhet, samt till patientens rehabilitering, att självständigt utföra ålagda vårduppgifter och att i samband därmed göra iakttagelser över patientens tillstånd, att biträda vid vissa undersökningar och behandlingar samt att medverka till en god avdelningshygien. Gren för barnavård Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet bland friska, normala barn i åldern 1—12 år, samt att ge grundläggande kunskaper om vården av späda barn. Undervisningen i yrkesteknik skall förbereda eleverna för följande huvuduppgifter att svara för den dagliga omvårdnaden av barnet och i samarbete med övrig vårdpersonal fostra det till goda vanor och social anpassning, att tillgodose barnets behov av känslomässig kontakt och trygghet samt att medverka till att skapa en god hemmiljö kring barnet och främja dess allsidiga utveckling.

173 Ämnet, som skall vara integrerat så långt de lokala förutsättningarna medger, förekommer med lägst ca 700 undervisningstimmar. I de fall elever väljer allmänna ämnen enligt alternativ med lägre timtal användes därmed disponibel tid för arbetsteknik även under perioderna I och III. 4.2.5.1 Anatomi och fysiologi Mål Undervisningen i anatomi och fysiologi har till uppgift att ge kunskaper om utsöndringsorganen samt utvidgade kunskaper om cirkulationssystemet. Huvudmoment Utsöndringsorganen Cirkulationssystemet Disposition av lärostoffet Utsöndringsorganen: Njurar, urinledare och blåsa. Cirkulationssystemet: Blodet: blodplasma, blodkroppar och blodgrupper. Sänkningsreaktionen. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i anatomi och fysiologi skall ge eleverna översiktliga kunskaper om de olika organsystemen och deras funktioner samt samordnas med undervisningen i ämnena psykologi och vårdkunskap. Lektionsundervisningen bör kompletteras med demonstrationer i grupp i skolans lokaler. 4.2.5.2 Mikrobiologi och hygien Mål Undervisningen i mikrobiologi och hygien har till uppgift att skapa förståelse för vikten av god hygien på arbetsplatsen. Huvudmoment Anstaltsiniektioner Arbetsplatsens hygien Rengöring, desinfektion och sterilisering

174 Disposition av lärostoffet Period I, 25 lektioner Sjukhusinfektioner: Bakterier och virus i vårdmiljön. Smittspridningsvägar. Arbetsplatsens hygien: Förebyggande av smitta och smittspridning på vårdinrättningen. Rengöring, desinfektion och sterilisering: Mekanisk rengöring, Desinfektion. Kokning, upphettning i ånga och torrsterilisering. Period III, 4 lektioner Diskussion kring för eleverna aktuella praktiksituationer, till exempel sjukrummets hygien, patienttoaletter och -tvättrum, sköljrummets hygien eller den gamla människans omgivningshygien. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i mikrobiologi och hygien skall förbereda eleverna för den kommande utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning, och samordnas med undervisningen i ämnet vårdkunskap. Olika metoder för rengöring, desinfektion och sterilisering bör demonstreras i skolan eller vid en närbelägen vårdinrättning och eleverna tränas i att tillämpa de vanligen förekommande metoderna.

4.2.5.3 Sociologi och socialmedicin Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att orientera om rehabilitering och om terapeutiska åtgärder. Huvudmoment Vårdinrättningens organisation Rehabilitering Arbets- och sysselsättningsterapi Disposition av lärostoffet Värdinrättningens organisation: Vårdinrättningens funktioner. Organisation och ledning. Vårdavdelningens uppgifter och personalorganisation. Medicinsk och yrkesmässig rehabilitering: Vårdpersonalens dagliga medverkan i rehabiliteringen. Arbetslaget för sjukhusrehabilitering. Speciella rehabiliteringsområden.

175 Arbets- och sysselsättningsterapi: Vikten av att patienterna aktiveras. Organiserad verksamhet. Kontakt med yttervärlden. Tekniska hjälpmedel. Friskintyg och hälsokontroll. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i sociologi och socialmedicin skall inpränta vikten av biträdespersonalens medverkan i patientens rehabilitering. Det begränsade antalet lektioner gör att en detaljgenomgång av speciella terapi- och rehabiliteringsmetoder bör undvikas. Studiebesök kan göras vid rehabiliteringscentral eller arbetsträningsverkstad.

4.2.5.4 Vårdkunskap

Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge elementära kunskaper om sjukdomarnas uppkomst, yttringar och behandling samt ålderdomens fysiologiska funktionsnedsättning, att orientera om de psykiska sjukdomarna och den psykiatriska sjukvården, att grundlägga en riktig inställning till patientvården, att ge kunskaper om principerna för observation och övervakning samt att förbereda för medverkan vid vissa undersökningar och behandlingar.

Huvudmoment Relationen patient-vårdpersonal Miljöns betydelse för patienten Patientens dagliga vård Observation av patientens tillstånd Hjärt- och kärlsjukdomar Sjukdomar i lungor och luftvägar Sjukdomar i matsmältningsorganen Njursjukdomar Benbrott och ledskador Tuberkulos Veneriska sjukdomar Åldrandet och dess följdsjukdomar Provtagningar och behandlingar Rapportgivning

176 Disposition av lärostoffet Period I, 78 lektioner Relationen patient-värdpersonal: Riktiga och felaktiga attityder hos personalen. Respekt för patientens integritet. Miljöns betydelse för patienten. Värdavdelningens dygnsrytm. Patientens dagliga värd: Intagning och utskrivning. Personlig hygien. Bäddning och förflyttning. På- och avklädning. Renbäddning av sjuksäng. Bäddning till rörlig och orörlig patient. Lakansbyten. Flyttning av patient till rullbord och rullstol. Lyftteknik. Patientlyft. Vätske- och näringstillförsel. Medicingivning. Observation av patientens fysiska och psykiska tillstånd. Värd av patienter som kräver särskilda åtgärder: Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärtinsufficiens. Hjärtsäng. Dietföreskrifter. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Bronkit och pneumoni. Vård av febersjuk patient. Prov på upphostning. Patienter med sjukdomar i matsmältningsorganen. Ulcus. Enterit. Colit. Tumörer. Vila och dietföreskrifter. Avföringsprov. Patienter med njursjukdomar. Glomerulonefrit. Prostatasjukdomar. Inkontinens. Urinmätningar och urinprovtagningar. Vätsketillförsel. Skötsel av patient med kateter å demeure. Benbrott och ledskador. Patienter med gips- och sträckförband. Åldrandet och och dess följdsjukdomar. Åderförkalkning. Gangrän. Åldrandets psykologi. Insufficiensbilder, minnesnedsättning, misstänksamhet och otillgänglighet för argumentation. Tillfälliga konfusions- och orostillstånd. Sömnsvårigheter. Patienter med psykiska sjukdomar. Felaktiga föreställningar om psykiska sjukdomar. Psykosomatiska symptom. Integrerad fysisk och psykisk vård. Provtagningar och behandlingar: Mätning och vägning av patient. Temperaturtagning. Pulsräkning. Räkning av andning. Mätning av systoliskt blodtryck. Värmebehandling. Lavemang. Omhändertagande efter döden. Principer för rapportgivning. Period II, 42 lektioner Patientens dagliga vård: Komplikationer vid sängläge. Förebyggande av trycksår. Felställningar. Psykisk aktivering. Vätskebalans. Mätning av drycker. Anteckningar över tillförd vätskemängd. Läkemedlens förvaring. Medverkan vid medicinering. Komplicerad bäddning. Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder: Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar. Angina pectoris. Hjärtinfarkt. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Pleurit och lungcancer. Patienter med sjukdomar i matsmältningsorganen. Appendicitis. Ileus. Förberedelse av patient för operation och röntgen. Åldrandet och dess följdsjukdomar. Hemiplegi. Patienter med psykiska sjukdomar. Orsaker till psykiska sjukdomar. Neuroser. Psykoser. Behandlingsformer.

177 Medverkan i rehabilitering: Hjälp till självhjälp. ADL-träning. Sysselsättning och annan psykisk aktivering. Rapportgivning.

Period III, 20 lektioner Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder: Tuberkulos. Veneriska sjukdomar. Smittsam hepatit. Vårdbiträdets roll i arbetslaget: Den patientcentrerade vården. Förändringar i arbetsorganisationen. Samspelet mellan olika vårdformer och vårdinrättningar. Diskussion kring för eleverna aktuella praktiksituationer. Kunskapsprov.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i vårdkunskap skall bygga vidare på de grundläggande kunskaper som givits i den gemensamma grundutbildningen, och samordnas med undervisningen i samtliga övriga delar av yrkestekniken. Den föreslagna dispositionen ger förhållandevis stort utrymme åt vård av patienter som kräver speciella åtgärder. Det är angeläget att eleverna uppmärksammas på betydelsen av en god miljö kring patienten, och att dessa synpunkter integreras i undervisningen om de olika sjukdomstillstånden. Undervisningen i period II bör om möjligt delvis förläggas till sjukvårdsinrättning med patientdemonstrationer av de angivna sjukdomstillstånden. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt biträdets medverkan i rehabiliteringen. I period III bör ca 12 lektioner ägnas åt grupparbete och diskussion kring vårdbiträdets roll i arbetslaget. Den avslutande undervisningen före ett eventuellt utträde i arbetslivet bör ta upp aktuella problemställningar och utvecklingstendenser i vårdarbetet samt belysa biträdets arbetsuppgifter i ett vidare perspektiv.

4.2.5.5 Barnkunskap Mål Undervisningen i barnkunskap har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vården av friska, normala barn i förskoleåldern och skolåldern upp till 12 år.

178 Huvudmoment Barnets fysiska utveckling Näringsbehov och måltider Den dagliga vården Barnet på institution Vård av sjuka barn

Disposition av lärostoffet Period I, 15 lektioner Barnets fysiska utveckling: Viktökning och längdtillväxt. Tandsprickning och tandömsning. Hållning och rörelser. Utvecklingen i skolåldern. Puberteten. Kroppslig underutveckling, övervikt. Näringsbehov: Spädbarnets uppfödning och avvänjning. Kompletterande kost. Allsidig och välbalanserad kost. Kostcirkeln. Förslag till matsedel för barn i skolåldern. Måltider på rätt tid. Mellanmål. Matvägran. Den dagliga vården: Dagsprogram. Skötsel och skötsaker. Sömnbehov i olika åldrar. Utevistelse. Ändamålsenliga barnkläder. Ekonomiska synpunkter på barnplagg och barnkonfektion. Barnets hygien. Renlighetsträning. Bad. Tandvård.

Period II, 16 lektioner Barnet på institution: Barnets omställning inför vistelsen på en barninstitution. Fördelarna med en kontinuerlig kontakt med föräldrarna. Vårdpersonalen som föräldrasubstitut. Leken som hjälpmedel att underlätta barnets omställning. Betydelsen av en trivsam miljö kring barnen. Årstidernas och helgernas markering. Födelse- och namnsdagar. Kontakter med yttervärlden. Kamrater utanför barninstitutionen. Barnets behov av rörelsefrihet. Respekt för barnets integritet. Förebyggande av barnolycksfall. De viktigaste olycksfallstyperna. Tillsyn och passning. Uppfostran och träning. Trafikträning i olika åldrar. Åtgärder för att höja säkerheten.

Period III, 7 lektioner Vård av sjuka barn: Sängläge och sysselsättning. Tarmhygien. Kontroll av kroppstemperaturen. Vikten av iakttagelser och rapportering. Infektionssjukdomar. Vaccinationer. Olycksfall och förgiftningar. Kunskapsprov.

179 Kommentarer och anvisningar Undervisning i barnkunskap skall bygga på den undervisning i ämnet som ingår i den gemensamma grundutbildningen. Den skall framför allt inriktas på att skapa förståelse för att de olika momenten i barnets omvårdnad måste uppfattas som en helhet och underordnas barnets individuella behov. Miljöns betydelse för barnets harmoniska utveckling skall betonas liksom vikten av naturliga och varierade kontakter med yttervärlden. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i övriga delar av yrkestekniken. Undervisningen om barnets fysiska utveckling i period I måste nära anknytas till undervisningen om barnets utveckling i ämnet psykologi. Den fysiska och psykiska utvecklingen bör behandlas som en enhet. I period II bör några lektioner ägnas åt gruppövningar och diskussioner.

4.2.5.6 Sysselsättningsmetodik Mål Undervisningen i sysselsättningsmetodik har till uppgift att skapa föreståelse för lekens och det fria skapandets betydelse för barnets personlighetsutveckling samt att ge kännedom om lämpliga lek- och sysselsättningsmaterial för barn i olika åldrar. Huvudmoment Leken och barnets utveckling Lek- och sysselsättningsmaterial Skapande aktiviteter. Disposition av lärostoffet Period 1,24 lektioner Barnets lek: Lekens betydelse för barnets motoriska, emotionella, intellektuella och sociala utveckling. De olika lekstadierna. Lektyper: rörelselekar, rollekar, konstruktionslekar och grupplekar. Lek och lekmaterial i olika åldrar: Leksaker som stimulerar och aktiverar. Inneoch utelek. Spädbarnets lek. Lek- och sinnesutveckling. Vikten av barnsäkra leksaker. Lek och aktivitet i förskoleåldern. Gradvisa förändringar i lekens inriktning och i kraven på lek- o;h sysselsättnmgsmaterial. Att leka i grupp. Sagoberättande. Musikaliska och dramatiska aktiviteter. Rytmik. Det fria skapandet.

180 Lek och rekreation i skolåldern. Hobbyverksamhet. Experiment. Idrott och tävlingsregler. Naturstudier och friluftsliv. Barnlitteratur, seriemagasin och veckopress. TV, radio och film. Musik och teater. Period III, 6 lektioner Framställning av leksaker och sysselsättningsmaterial: Bilderböcker, dockor, spel och pussel. Spillmaterial. Behov av lekmaterial vid barninstitutioner. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i sysselsättningsmetodik skall samordnas med undervisningen i övriga delar av yrkestekniken. I period II bör undervisningen kompletteras med studiebesök vid lekterapiavdelning och/eller lekskola. 4.2.5.7 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge utvidgade kunskaper om barnets utveckling och om dess relationer till omgivningen under skilda åldersstadier samt att påvisa tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i de dagliga kontakterna med barnet. Huvudmoment Utvecklingspsykologi Samarbetspsykologi Tillämpad psykologi Barnobservationer Disposition av lärostoffet Period I, 33 lektioner Utvecklingspsykologi: Barnets egenart. Arv och miljö som faktorer i barnets utveckling. Motoriska, intellektuella, sociala och språkliga funktioner i olika åldrar. Skolmognad. Puberteten. Utvecklingsstörningar. Tillämpad psykologi: Barndomsupplevelsernas betydelse ur psykologisk synpunkt. Barnets emotionella behov. Vanor i samband med måltider, sömn och toalett. Miljön och dagsrytmens anpassning till barnets utveckling. Avvägningen mellan

181 aktivitet och vila. Lek och sysselsättning. Vad man kräver av barn i olika åldrar. Barnets självständighetsbehov. Uppfostringsmetoder. Konflikter mellan barnets naturliga beteende och de förväntningar som ställs på barnet. Barnsexualitet. Barnet och gruppen. Kamrater och gängbildningar. Kamratförtryck. Barn och religion. Period II, 32 lektioner Samarbetspsykologi: Mentalhygieniska aspekter på unga människors problem. Anpassningssvårigheter i förhållande till anhöriga och arbetskamrater. Mindervärdeskänslor och hämningar. Störningar i relationen mellan barn och vårdpersonal. Elevens betydelse som miljöskapande faktor för barnet. Barninstitutionen som arbetsplats. Lagarbetets betydelse. Rollbeteende och rollförväntningar. Vanliga konflikter på arbetsplatsen. Personalkonferenser. Tillämpad psykologi: Speciella problem i arbetet med barn. Skuldkänslor, trots och aggressivitet. Svartsjuka. Snatteri. Barnets fantasivärld. Barn som narras. Rädsla av olika slag. Sömnsvårigheter. Sängvätning. Inpassning i skolan. Läs- och skrivsvårigheter. Problem i skolan. Barnobservationer: Observationer av barnets beteende i olika situationer och aktiviteter. Lekens betydelse för barnets avreagering. Period III, 11 lektioner Avvikande barn på anstalt: Barn med fysiska och psykiska handikapp. Barn med svåra beteenderubbningar. Personalens roll i värdarbetet: Vård och fostran av barnet som en helhet. Samspelet mellan olika vårdformer och barninstitutioner. Diskussion kring för eleverna aktuella praktiksituationer. Kunskapsprov. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i psykologi skall bygga på de kunskaper, som eleverna inhämtat i den gemensamma grundutbildningen. De olika momenten får inte skarpt avgränsas från varandra. Tonvikten skall genomgående läggas vid tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i det dagliga arbetet med barnen. Undervisningen skall samordnas med övriga delar av yrkestekniken. I period II skall eleverna beredas tillfälle att göra barnobservationer samt att i grupp gå igenom aktuella praktikfall. De bör i anslutning härtill tränas i att göra egna iakttagelser under korta tidsperioder samt att föra löpande anteckningar. Speciella uppfostringsproblem skall konkretiseras, till exempel genom filmer, bildband, bandade dialoger och efterföljande diskussioner. Det är angeläget att samspelet mellan barn och vårdpersonal belyses.

182 I period III bör förslagsvis 4 lektioner ägnas åt diskussion av aktuella praktiksituationer, varvid nödvändigheten av att integrera kunskaperna i yrkestekniken betonas. Undervisningen om avvikande barn på anstalt bör kompletteras med studiebesök vid och orientering om olika vårdinrättningar. 4.2.5.8 Arbetsteknik (Variant för sjuk- och åldringsvård, termin 2.) Se även 4.2.5.8.1 Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att skapa förtrogenhet med arbetsmiljön, att befästa och komplettera inhämtade kunskaper och färdigheter, att inpränta vikten av noggrannhet i arbetet samt att träna eleverna i att fungera som medlemmar i ett arbetslag. Huvudmoment Patientens dagliga vård Två av alternativen: kirurgisk sjukvård långtidssjukvård åldringsvård Disposition av lärostoffet Gemensamma moment för samtliga alternativ Vård av och iakttagelser över patienten: Patientens personliga hygien. Morgon- och aftontoalett. Avtvättning. Munvård. Hårvård. Fotvård. Av- och påklädning. Bäddning. Förebyggande åtgärder mot tryckskador. Vätske- och näringstillförsel. Förberedelse före och omhändertagande efter måltid. Servering. Matning. Iakttagelser över patienten. Allmäntillstånd. Psykiskt tillstånd. Kroppstemperatur: rektal, oral och axillar. Puls: frekvens. Blodtryck: mätning av systoliskt blodtryck. Andning: frekvens. Uttömningar: urin, avföring, kräkning och upphostning. Förberedelse till och tagning av prover: Urinprov. Avföringsprov. Sputumprov. Förberedelse till och utförande av behandlingar: Vägning och mätning. Lavemang. Värmebehandling med elektrisk värmedyna, värmelampa, värmebåge, värmekrus och varmvattenpåse. Skötsel av utensilier: Desinfektion, rengöring och sterilisering. Skötsel av termometrar, smörjbrickor samt elektrisk sug, syrgassug och vattensug. Omsorg om avdelningens hygien: Rengöring av säng med tillbehör efter patientens utskrivning. Speciell rengöring efter patient med infektion. Tillämpad isoleringsteknik.

183 Administrativa uppgifter i anslutning till patientvärden: Inskrivning och utskrivning av patient. Överflyttning till annan avdelning eller vårdinrättning. Deltagande vid rapportgivning. Kännedom om vad som bör medfölja patient till annan avdelning eller värdinrättning. Gemensamma moment för alternativen långtidssjukvård och åldringsvård

Patientvårdande uppgifter: Lyftteknik. Speciella hjälpmedel. Profylaktiska åtgärder mot komplikationer vid långvarigt sängläge och vid hel eller partiell förlamning av kroppen: intensifierad trycksårsprofylax, åtgärder mot kontrakturer och felställningar av bål och extremiteter. Åtgärder mot komplikationer från luftvägarna. Profylaktiska åtgärder mot olycksfall: skydd från fall ur sängen, skydd för patienter som är uppegående. Tillgodoseende av patientens speciella kostbehov och behov av vätska. Rehabiliteringsåtgärder: hjälp till självhjälp med daglig toalett, måltider, rörelser och förflyttningar. Gångövningar. Talövningar. Förströelse och sysselsättning. Speciell psykisk omvårdnad: Observation av patientens psykiska tillstånd och anpassningssvårigheter. Tillfälliga förvirringstillstånd vid miljöombyte. Särskilda observationer av patienten under uppevistelse, vid av- och påklädning, måltider och toalettbesök. Materialkännedom och -användning: Kryckor och käppar. Gångstolar, rullstolar och tekniska hjälpmedel. Kirurgisk sjukvård

Förberedelse till operation och röntgen: Renbäddning. Klädsel. Vätske- och näringstillförsel. Skötsel av utensilier: Desinfektion, rengöring och sterilisering av gummivaror, handskar, katetrar, sönder, instrument, omläggningskoppar, rondskålar, spetsar och sprutor. Packning av utensilier för sterilisering. Kommentarer och anvisningar Utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning skall följa ett av skolan uppgjort program. Eleverna skall introduceras till vårdmiljön och patienterna samt under fortlöpande instruktion av i första hand respektive undersköterska delta i det dagliga vårdarbetet. Arbetsuppgifterna måste emellertid anpassas till elevernas ålder och utbildningsstadium, och svårighetsgraden stegras successivt. Läraren och instruktören skall göra eleverna uppmärksamma på hur de psykologiska och socialmedicinska kunskaperna kan utnyttjas i olika vårdsituationer. Det är angeläget att eleverna vid vårdinrättningen fostras till riktiga attityder gentemot patienterna. Regelbundna diskussioner bör anordnas med eleverna kring aktuella vård- och samarbetsfrågor.

184 4.2.5.8.1 Arbetsteknik (Variant för barnavård, termin 2) Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att skapa förtrogenhet med arbetsmiljön, att befästa och komplettera i fackteoretiska ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter, att inprägla vikten av ansvar i arbetet samt att ge träning i det praktiska utförandet av arbetsuppgifterna. Huvudmoment Vård av barn i åldern 1—12 år Disposition av lärostoffet Barnets ankomst till barninstitutionen: Introduktion bland kamrater och vårdpersonal. Förvaring av egna tillhörigheter. Vårdpersonalens uppträdande vid barnets ankomst och hämtning. Den dagliga skötseln: Barnets personliga hygien. Bad och tvättning. Hand- och fotvård. Hårvård. Munvård. Hjälp till självhjälp. Barnets kläder. Klädsel under olika årstider. Av- och påklädning. Iakttagelser över barnets behov av vila och sömn. Sovtider. Barnets sovplats. Bäddning. Planering av barnets måltider. Dukning och servering. Matning. Träning av goda måltidsvanor. Barnets kontakt med yttervärlden. Besökstider. Hjälp till varierade kontakter (anhöriga, kamrater, fritidsverksamhet). Iakttagelser över barnets fysiska tillstånd och beteende. Rapportering. Tillsyn och passning. Åtgärder för förebyggande av barnolycksfall. Omsorg om barninstitutionens hygien. Lek och sysselsättning: Att leda barnens lekar. Lek inomhus och utomhus. Fritt skapande: målning, modellering, klippning och träslöjd. Läxläsning och fritidsverksamhet. Tillverkning av lek- och sysselsättningsmaterial för olika åldrar. Underhåll och lagning av lek- och sysselsättningsmaterial. Deltagande i personalkonferenser.

Kommentarer och anvisningar Utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning skall följa ett av skolan uppgjort program. Eleverna skall introduceras i vårdmiljön och göras bekanta med barnen samt under fortlöpande instruktion delta i det dagliga vårdarbetet. Arbetsuppgifterna måste emellertid anpassas till elevernas ålder och utbildnings stadium, och svårighetsgraden stegras successivt.

185 Instruktören bör göra eleverna uppmärksamma på att kunskaperna i utvecklingspsykologi skall tillämpas i olika vårdsituationer. Särskild vikt bör läggas vid skapandet av en god hemmiljö. Mot slutet av period II skall eleverna självständigt men under instruktörens uppsikt handha en grupp barn. Instruktören skall därefter diskutera sättet att lösa uppgiften med eleverna. Eleverna bör varje vecka samlas för diskussion i grupp om arbetsprogram och om barnens beteende och behandling.

4.2.6 Yrkesteknik (Variant för utbildning av hemvårdare, terminerna 3 och 4)

4.2.6.1 Arbetsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge viss rutin i de arbetsuppgifter som åligger en hemvårdare.

Huvudmoment Matlagning Bostadsvård Vård av barn och sjuka

Kommentarer och anvisningar Undervisningen avses förlagd till en hemvårdares normala arbetsplatser och skall bedrivas under handledning av skolans lärare, som alltså bör besöka eleverna under arbetets gång.

4.2.6.2 Barnkunskap och vårdteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om vård av barn, sjuka och åldringar ur olika miljöer och med olika förutsättningar.

186 Huvudmoment Havandeskap och förlossning Spädbarnsvård Småbarnsvård Hemsjukvård Åldrandet och dess följdsjukdomar Disposition av lärostoffet Förberedelser för det väntade barnet. Modern under havandeskapet. Fosterutveckling. Förlossning och eftervård. Nyfödda barns utveckling och vård. Spädbarns utveckling och vård ur både fysisk och psykisk synpunkt. Barns beteende i olika åldrar. Orientering om fysiskt och psykiskt handikappade. Samhällets hjälpåtgärder för denna grupp. Barnsjukdomar, smittsamma sjukdomar, smittförebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder mot olycksfall. Betydelsen av utvecklande lek och sysselsättning för friska, handikappade och sjuka barn. Barninstitutioner. Orientering om sjukdomar som vanligen kan vårdas i hemmet. Sjukvårdsutrustning samt provisoriska anordningar vid sjukvård i hemmet. Den sjukes personliga hygien, bäddning, lägesändring samt förebyggande av komplikationer i samband med sängläge. Den sjukes måltid. Uppevistelsens betydelse. Iakttagelser över den sjuke, kontroll av kroppstemperatur, puls och andning. Lavemang och stolpiller. Husapotek, läkemedelsordinationer. Sysselsättning av den sjuke. Rehabiliteringens målsättning, innebörd och omfattning. De handikappade och samhället. Hjälpmedel för handikappade. De långtidssjukas speciella problem ifråga om personlig vård, kontakt, omgivning, uppevistelse och motion, sysselsättnings- och arbetsterapi. Kontakt med läkare och sjuksköterska. Vikten av att givna ordinationer följes. Fysiska och psykiska tecken på åldrande samt problem och sjukdomar i samband därmed. Åldringens attityder, relationer och kontaktbehov. Vård av åldringar i hemmet: personlig hygien, klädsel, vila, kost. Sysselsättningen och dess betydelse för gamla. Kommentarer och anvisningar I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation

187 skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda exempel. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgifter. Undervisningen bör söka utveckla elevernas omdömesberedskap genom att den ges en så verklighetsbetonad karaktär som möjligt. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i spädbarnsvård, en i sjukvård etc. Som illustration ges här ett par förslag till arbetsexempel. Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Änkeman med 6 månaders barn. Farmor sköter hushållet men har nu brutit vänster arm. Arbetsuppgift: Gör upp ett förslag till omfattningen av den hjälp familjen behöver med arbetsschema för hemvårdaren, fadern och farmodern. Tag reda på vilka hjälpmedel som finns för att underlätta vården av spädbarn med endast en hand och demonstrera en sådan skötning. Ge förslag till rationella anordningar för barnets vård överhuvudtaget. Arbetsexempel 2 Förutsättningar: Äldre, hjärtsvag man bor tillsammans med sin son, som drabbats av svår influensa, i en tvårumslägenhet. Arbetsuppgift: Demonstrera bäddning av respektive sängar. Demonstrera vad den influensasjuke behöver ha till hands. Gör förslag till hur man kan ordna med desinfektion och hygien för att om möjligt förhindra att den äldre mannen blir smittad.

4.2.6.3 Bostadsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om bostadsplanering för olika typer av hushåll inklusive handikappbostäder, att ge kunskaper om bostadens inredning samt att ge träning i rationell bostadsvård.

188 Huvudmoment Bostaden, planering och inredning Bostadsvård Tvätt

Disposition av lärostoffet Bostadens planlösning med hänsyn till olika hushållstyper, ekonomi och intressen. Bostadens fasta inredning. Möbler och textilier. Färglära. Belysning. Hjälpmedel för handikappade. Rationell bostadsvård med utnyttjande av ändamålsenliga redskap, maskiner och kemikalier. Kläd- och skovård. Blomstervård. Enkla renoveringsarbeten av hemmets inventarier och textilier.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör bedrivas så att elevernas uppfinningsrikedom och improvisationsförmåga tränas, eftersom de ofta måste arbeta i torftigt utrustade hem med små ekonomiska resurser. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda uppgifter. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i bostadsplanering, en i bostadsvård etc. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgiften. Arbetsexempel kan behandlas av enskild elev, ges som gruppuppgift eller användas i klassundervisning.

Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Fempersonersfamilj, 3 vuxna, varav en invalidiserad son i 20årsåldern, två barn under 10 år. Fadern sjukskriven, modern fabriksarbetare.

189 Arbetsuppgift: Med hjälp av »mediotek» väljes lämpliga redskap och rengöringsmedel för badrummets skötsel. Utrustningen kostnadsberäknas. En veckoplan för badrummets användning och skötsel utarbetas. Lämplig utrustning för den rörelsehindrade sonen väljes och demonstreras. Arbetsexempel 2. Förutsättningar: Ensamstående äldre kvinna, som bebor tvårumslägenhet. Hon är mest sängliggande och har svårt att röra sig. Arbetsuppgift: Gör ett förslag till rationell möblering så att hon kan använda det ena rummet till sovrum och det andra till dagligrum. Hon har läsning och målning som hobby och behöver ytor och förvaringsmöbler för detta i dagrummet. Gör förslag till praktiska och ekonomiska arrangemang. Vilka alternativ finns för att underlätta hennes förflyttning i lägenheten? Jämför priser samt för- och nackdelar hos olika lösningar. 4.2.6.4 Hushållsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om inköp, sammansättning och tillagning av näringsriktig kost med beaktande av hygieniska, ekonomiska och organisatoriska aspekter samt att ge insikt om hur man tillgodoser behovet av allsidig kost för olika åldrar och familjetyper. Huvudmoment Närings- och livsmedelskunskap Matlagningsmetoder Arbetsorganisation Ekonomikunskap Disposition av lärostoffet Repetition och fördjupning av tidigare inhämtade kunskaper om kroppens näringsbehov, näringsämnenas förekomst och egenskaper, betydelsen av kostens riktiga sammansättning och beredning samt livsmedelsgrupper, som bör ingå i den dagliga kosten. Kost för olika åldrar, skilda familjetyper samt de vanligast förekommande dieterna. Matsäck. De vanliga livsmedlen. Industriellt förberedda livsmedel. Kvalitetsbedömning. Näringsvärde i förhållande till pris.

190 Olika sätt att rationalisera matlagningsarbetet. Tekniska hjälpmedel med tonvikt på sådana för handikappade. Matlagningsmetoder. Enkel försöksmatlagning. Demonstrationer. Förebyggande av olycksfall i samband med arbetet. Inköp. Matförvaring, lagring av livsmedel, yrkeshygien. Ekonomiska synpunkter på skötseln av hushållet i olika typer av hem. Portions- och proportionsberäkningar. Tids- och kostnadsberäkningar. Kassabokföring.

Kommentarer och anvisningar Hemvårdarens arbete är omfattande och miljöskiftande, det kräver självständighet, initiativförmåga, omdöme, anpassningsförmåga och förmåga att tillägna sig nya kunskaper inom ett område som är statt i kontinuerlig utveckling. Det är därför väsentligt att undervisningen söker utveckla elevernas omdömesberedskap genom att den ges en så verklighetsbetonad karaktär som möjligt. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda uppgifter. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i näringslära, en i matlagningsmetodik etc. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgiften.

Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Ensamstående moder, konvalescent efter trafikskada. Har svårigheter att använda vänster arm. Fyraårigt barn som lever på smörgås, kakor och godis. Arbetsuppgift: Förslag till veckomatsedel utarbetas, med särskild hänsyn till behovet av inköpsrationalisering och moderns handikapp. En dagsmatsedel färdigställes och måltiderna arrangeras som en utställning, vilken demonstreras för hela klassen med angivande av den ingående mängden näringsämnen. Situationsspel kring en av måltiderna: Hur förbättra barnets kostvanor? Hur hjälpa modern till konsekvens och fasthet? Demonstration av tekniska hjälpmedel för enarmad handikappad.

191 Arbetsexempel 2 Förutsättningar: Åldrig kvinna med kärlbesvär och övervikt. Tillfälligt sjuk. Hemmaboende, kroppsarbetande son, som behöver matsäck. Arbetsuppgift: Förslag till veckomatsedel utarbetas inom familjens ekonomiska ram med särskild hänsyn till önskvärdheten av fettfattig kost för modern och inköpsrationalisering för sonen. Tre dagars matsäck ställs i ordning och demonstreras för klassen. En måltid färdigställes med hänsyn tagen till moderns och sonens helt olika näringsbehov och demonstreras för klassen.

4.2.6.5 Psykologi Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om psykologiska sammanhang och individens beteende och utveckling i olika åldrar samt att öka förståelsen för egna och andras reaktionssätt.

Huvudmoment Arv och miljö Barnets utveckling Pubertet och ungdomstid Allmän psykologi Socialpsykologi Ålderdomen

Disposition av lärostoffet Arv och miljö. Genomgång av barnets olika utvecklingsstadier med dess speciella kännetecken och problem. Barndomsupplevelsernas betydelse ur mentalhygienisk synpunkt. Skolåldern, anpassning till skolan. Pubertetsungdom. Grunddragen inom den allmänna psykologin. Människors olikheter. Attityder och fördomar. Samspelet inom olika grupper. Mentalhygienska synpunkter på samarbete och samlevnad. Åldrandets psykologi. Psykiska åldersförändringar samt problem och sjukdomar i samband därmed.

192 Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör knytas till konkreta situationer, som eleverna upplever genom observationer i samband med studiebesök eller genom film, ljudband, bildmaterial etc. Eleverna bör aktiveras att föreslå lösningar till givna problem och påvisa praktiska konsekvenser. Gruppdiskussioner bör ges stort utrymme.

4.2.7 Yrkesteknik (Variant för vävutbildning med textil varukunskap, terminerna 3 och 4) Mål Utbildningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om textila material och textil varuframställning, att ge färdighet i textila tekniker, företrädesvis vävning, att ge grundläggande kunskaper om och färdighet i arbetsuppgifter som berör textilhantverk i produktion och konsumtion samt att utveckla estetiskt omdöme och personlig smak för rådgivning och bedömning i anslutning till yrkesutövningen. Ämnet, som skall vara integrerat så långt de lokala förutsättningarna medger, förekommer med lägst 26 veckotimmar eller ca 1.000 undervisningstimmar. 4.2.7.1 Textilteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om textila råmaterial och garner, att ge fördjupade kunskaper om hantverksmässig textilframställning och textil ornamentik, att ge insikt om industriell textilframställning och textila behandlingsmetoder, att ge kunskap om textil tradition och nutida textilier samt att ge kunskap om textiliers anpassning från bruks-, kostnads- och miljösynpunkt. Huvudmoment Materialkännedom Varukännedom Textiltillämpning och textilvård Väveriteknik Vävningsmetodik Dekorativa tekniker Kostnads- och lönsamhetsberäkning

193 Disposition av lärostoffet Olika textila råmaterial. Materialens olika lämplighet för handvävning. De särskilda egenskaperna hos varje fibermaterial för användning till inrednings-, nytto-, prydnads- och beklädnadstextilier. Garnframställning: råvarubehandling, spinning, numrering, uppläggning, färgning, malbehandling. Materialbestämning, härdighetsundersökning, kvalitetsbedömning. Vävnadsframställning: vävda vävnader, trikåvävnader, spetsvävnader. Ersättningsmaterial. Handvävning och maskinvävning. Beredning och efterbehandling. Inventering av det textila varusortimentet: metervaror, avpassade varor, konfektion. Användningsområden, funktioner. Tillämpningar — kvalitets- och egenskapskrav. Materialanalys, materialprovning. Varudeklaration. Priser. Textilvård. Handvävstol och vävredskap. Vävuträkning. Garnberäkning. Bindningslära. Vävuppsättning. Vävningens metodik: skyttlingsteknik, vävrytmik, bindningsteknik. Specialvävstolar och specialmetoder. Snärj- och knytteknik, plockteknik, gobelängteknik. Broderiteknik. Tids- och kostnadskalkyler. Lönsamhetsberäkningar.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i textilteknik avser att ge eleverna sådana kunskaper om textilier och deras framställning från råvara till färdig produkt som är värdefulla för yrkesuppgifter inom textilhantverk och inredning. Kunskaperna i textilteknik från årskurs 1 ligger till grund för undervisningen. En breddning och fördjupning av kunskaperna om råmaterial och garner bör inleda undervisningen. Ämnesstoffet i några huvudmoment behandlar industriell framställning av textilier och det industriella varusortimentet. Eftersom detta ämnesstoff är mycket omfattande bör endast huvuddragen behandlas. I gruppuppgifter med redovisningar kan eleverna ägna sig åt inventering av olika avsnitt inom det textila varusortimentet. Eleverna bör tränas i att analysera och bedöma textilvarors egenskaper med hänsyn till varornas användning. Ämnet textilvård bör särskilt ägnas skillnaden i behandling av olika textilmaterial vid tvätt, pressning, mangling m. m. I väveritekniken behandlas gången vid vävframställning inom hand vävningen: erforderlig utrustning, hjälpmedel och metoder. Genom jämförelser med industrins möjligheter och metoder belyses sambandet mellan textilhantverk och textilindustri. Eleverna tränas i kvalitetsbestämning och beräkning av vävar. Inhämtade kunskaper om råmaterial och garner tillämpas och belyses. Beräkningarna läggs till grund för de vävar som skall utföras i arbetstekniken. 7

Yrkesutbildningen

194 I bindningsläran behandlas grundbindningarna, härledda och sammansatta bindningar, fantasibindningar, fasonerade vävnader och konstvävnader. I undervisningen ingår analys och konstruktion av bindningar. Konstvävnaderna belyses med demonstrationer och metodstudier. Broderitekniken omfattar studier av materialanslutna och fria tekniker samt allmogesömmar. Olika stoffer och garner, deras egenskaper och lämplighet för tekniker och föremålsgrupper, prövas och diskuteras. Undervisningen inom de olika huvudmomenten bör planläggas och bedrivas i direkt anslutning till arbetsteknik. Samverkan bör ske med övrig yrkesteknik. Arbetsmaterial från de olika huvudmomenten samlas i en arbetsbok. Uppföljning av inhämtade kunskaper och färdigheter kan ske genom prov som är gemensamma för hela klassen och som är förlagda till ämnets egna timmar. 4.2.7.2 Inredningskunskap Mål Undervisningen har till uppgift att ge kunskaper om olika aspekter som kan läggas på miljöns (bostadens, arbetsplatsens eller institutionens) praktiska och estetiska utformning samt att ge kunskaper om funktionerna hos miljöskapande ting och deras inbördes sammanhang och betydelse för individen i aktivitet och vila. Huvudmoment Planlösningar Funktionsstudier i olika miljöer och rumsenheter Möbelkunskap Färgkunskap Inredningsteknik Inredningsdetaljer Disposition av lärostoffet Den stilhistoriska och funktionella bakgrunden för nutida inredning. Planlösningar: lägenheter, bostadshus av äldre och nyare typ. Stadsbostaden — lantbostaden. Fritidshus. Funktionerna i olika hustyper och rumsenheter. Möblerna och deras funktioner: praktisk och estetisk utformning. Färger och deras betydelse för interiören. Färgsättning. Belysning. Möblernas och textiliernas sammanfogning i miljön under skilda förutsättningar och med olika målsättning. Inredningsdetaljer: armatur, tavlor, prydnadsföremål, växter m. m. TV, radio, eventuellt annan teknisk utrustning.

195 Kommentarer och anvisningar Ämnet inredningskunskap avser att ge eleverna förståelse för funktionella, estetiska och ekonomiska krav på utformning av inredning och miljö. En stilhistorisk tillbakablick bör belysa den situation, på vilken dagens förutsättningar för skapande av bostads- och offentlig miljö är grundade. Genom studium av planlösningar och därmed sammanhängande miljöfunktioner bör eleverna själva söka finna lösningar till inredningar, som fyller både praktiska krav och estetiska önskemål. Inredningsövningarna kan ske individuellt samt i klass eller grupp. De bör gälla olika miljöer med skilda förutsättningar, men övningarnas antal bör begränsas. En allmän orientering om möbler och möbelfunktioner, om färger och färgval bör föregå och följa inredningsövningarna. I fråga om färger och färgval bör samverkan ske med fackteckning. Undervisningen om och försök med textil inredning bör bygga på kunskaper och erfarenheter från övriga delar av yrkestekniken.

4.2.7.3 Fackteckning Mål Undervisningen har till uppgift att ge ökade kunskaper i bildframställning, särskilt med tanke på textil tillämpning, att utveckla sinnet för proportioner samt att utveckla konstnärlig uppfattning och estetiskt omdöme. Huvudmoment Natur- och museistudier Färgkunskap Kompositionsövningar Arbetsritningar Disposition av lärostoj jet Naturstudier: blommor, frukter, blad, grönsaker, stenar, bark m. m. Studier i olika utomhusmiljöer. Museistudier: detaljstudier av föremål och ornament, kopiering av äldre konstvävnader, material- och teknikstudier. Färglära och textilfärgning. Färgsammanställningar, randningar och rutningar (proportionsövningar). Kompositionsövningar. Provvävning i ram eller provvävstol efter skisser och målade mönster med utnyttjande av olika vävtekniker. Arbetsritningar.

196 Kommentarer och anvisningar Fackteckning är ett viktigt led i elevernas utbildning. Natur- och museistudier är lämpliga förövningar för dekorativa ytkompositioner. Proportionsövningar för randningar och rutningar bör inleda kompositionsövningarna. För att kompositionsövningarna skall uppnå sitt syfte att vara inspirationsmaterial och mönsterkälla för vävning och broderi bör övningarna inriktas på textila effekter och hänsyn tas till utförbarhet i textil teknik. Provvävning och provsömnad är ett utmärkt komplement i undervisningen. I färgläran behandlas färgsystematikens grunder, färgsammanställning, mönstergestaltning och färgegenskaper. I textilfärgningen ingår färglaborationer med växtfärgämnen och syntetiska färgämnen samt övningar i härdighetstest. Då fackteckningen skall vara inspirationskällan för elevernas textila skapande bör den planeras och genomföras i direkt samverkan med arbetsteknik. Den är också av stor betydelse för undervisningen i inredningskunskap. Vissa arbetsuppgifter bör lämpligen samordnas mellan dessa båda delar av yrkestekniken. 4.2.7.4 Slöjdhistoria Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om formgivningen och den stilhistoriska utvecklingen, att ge kunskap om slöjdens betydelse som produktionsform från självhushåll till industrialiserat samhälle samt att ge kunskap om slöjdens olika former och uttrycksmedel. Huvudmoment Produktionsformer och produktionsmiljöer Formgivning Funktion och miljö Slöjdens produkter Disposition av lärostoffet Produktionsformer och produktionsmiljöer: hemslöjd, hantverk, industri, hemslöjd i det agrara samhället — i det industriella, hemslöjdsrörelsen. Formgivning: Stil och mönster. Stilanalys. Stilhistoriska begrepp och stilepoker. Ornamentssystematik. Ornamentförlagor och mönsterböcker. Spridning av mönster. Social och lokal differentiering. Material och materialanskaffning. Redskap och teknik.

197 Funktion och miljö: Bebyggelse och bostad. Offentlig miljö särskilt den kyrkliga, dess symbolik och ikonografi. Beklädnad. Slöjdens produkter: Textilier. Träslöjd. Metallslöjd. Ben- och hornslöjd. Halmslöjd. Kommentarer och anvisningar Det är angeläget att eleverna i sitt skapande arbete ser sambandet mellan nutiden och det förflutna och att de hämtar lärdom därur. Stilar, föremål och miljöer, allt kan knytas till aktuella situationer och förändringarna betingas till stor del av ekonomiska faktorer och det allmänna försörjningsläget. Genom studier av stilar och föremål, uppföljandet av produktionsformerna samt funktions- och miljöstudier bibringas eleverna kunskaper om många faktorer, som påverkar vårt dagliga liv. Slöjdhistoria avser att vara sammanhållande och idégivande för såväl fackteckning och inredningskunskap som för arbetsteknik. Grupparbeten och studiebesök bör så långt möjligt ges en övergripande karaktär dessa delar av yrkestekniken emellan, så att eleverna drar bästa praktiska nytta ur lärostoffet.

4.2.7.5 Arbetsorganisation och lokalplanering Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om textilverkstaden och textilateljén som arbetsmiljö, att ge grundläggande kunskaper om organisation av hantverksmässig textilproduktion samt att ge kunskaper om planering av lokaler för textilhantverk. Huvudmoment Produktionsmiljö Lokalplanering Arbetsrutiner Produktionstekniska hjälpmedel Disposition av lärostoffet Utformning av vävlokal för verkstad, ateljé och hem. Förrådsutrymmen. Lösa och fasta förvaringsutrymmen. Golvbeläggning, ventilation och luftfuktighet, ljusförhållanden och ljudisolering. Färgsättning. Skyddsåtgärder. Placering av vävstolar, redskap, garner, mönster, böcker och kontorsmateriel. Transportvägar och transportmedel. Belysning. Inredning.

198 De olika arbetsrutinerna: förenkling, samordning, rationalisering. Jämförelse mellan olika arbetsmetoder. Demonstration av och övningar med produktionstekniska hjälpmedel (såväl större redskap som enklare utrustning). Hjälpmedlens användning för olika arbetsuppgifter. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i arbetsorganisation och lokalplanering bör helt inriktas på elevernas kommande yrkesutövning. De bör aktivt få medverka till utarbetande av olika planlösningar för verkstads- och ateljélokaler där vävning och andra textilhantverk skall utövas. Förslag till utrustningar och inredningar utarbetas för olika målsättningar, som kan tänkas ligga inom utbildningens ram. Rationella arbetsmetoder, möjligheter till samordning och förenkling prövas i de egna arbetslokalerna. Genom idégivande studiebesök och arbeten i grupp bör eleverna få tillfälle att lägga egna förslag till hur arbetet i en verkstad eller ateljé kan organiseras för att bli praktiskt och ekonomiskt lönande. Planläggning av undervisningen bör ske i samverkan med arbetsteknik och lektionerna förläggs delvis till textillokalerna. 4.2.7.6 Arbetsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att utveckla mångsidigheten och ge rutin i textila tekniker. Huvudmoment Vävuppsättning Vävning Konstsömnad Montering Redskapsvård Spinning och färgning Disposition av lärostoffet Vävstolen, vävredskapen och deras användning. Vävuträkningar. Garnberäkning. Förberedande arbeten för vävuppsättning: garnhantering, bobining, rullning, spolning, varpning, förskedning. Iordningsställande av vävstol och tillbehör. Pådragning, solvning, skedning, framknytning, uppknytning, kontroll.

199 Vävning av nyttovävnader till metervaror och styckesaker för olika ändamål i grundbindningar, härledda och sammansatta bindningar på 2—10 skaft. Konstvävnads- och mattvävnadstekniker. Bandvävning. Sömnad av nytto- och prydnadsföremål i olika materialbundna och fria broderitekniker. Allmogesömmar. Monteringsarbeten såsom avslutningar, fransar, spänning, fyllning m. m. Underhåll och vård av vävstolar, redskap och verktyg. Skötsel av lokalerna under och efter arbetet. Spinning och färgning av garn. Studiebesök i hemslöjdsföreningar, heminrednings- och textilbutiker, eventuellt textilfabriker, i museer och kyrkor samt på utställningar.

Kommentarer och anvisningar En disposition av tiden för de olika huvudmomenten bör göras i ett tidigt skede så att lektionstid kan avsättas i lämpliga proportioner för de olika huvudmomenten. Allt efter elevernas läggning och intresse bör dock viss tid för något av huvudmomenten vävning eller konstsömnad kunna förlängas eller avkortas. Så långt det är möjligt bör kunskapsstoff från de olika huvudmomenten integreras och på så sätt inbördes stöda och belysa varandra. Vävningen bör inriktas på manuell träning och rutinvävning så att eleverna snabbt uppövar tempot med tanke på arbetsinsatser inom produktionen. I fråga om val av tekniker och föremål tas fortlöpande hänsyn till elevernas förkunskaper och till utbildningens målsättning. Genomgång av uträkningar och typuppsättningar bör ske huvudsakligen i grupp. Uppsättningar görs enskilt eller i grupp med 2—4 deltagare i gruppen. I vävningen bör olika fibermaterial och garner komma till användning för att ge eleverna god övning i hantering och sammansättning av garner och kvaliteter. Konstsömnaden bör inledas med övningar i olika materialbundna och fria sömsätt. Allt efter förmåga och intresse kan eleverna därefter förfärdiga föremål, där olika tekniker får komma till användning. Olika garner och tyger samt sammansättningar av dessa bör förekomma. Noggrann avvägning mellan material och teknik bör alltid iakttas så att effekten hos den färdiga produkten blir den ändamålsenliga och avsedda. Undervisningen i vävning och konstsömnad bör ske i nära samarbete med textilteknik, fackteckning och inredningskunskap. Eleverna bör i samtliga huvudmoment tränas till självständighet och så långt möjligt söka vägleda sig med hjälp av handböcker, instruktionsblad och metodanvisningar. De bör självständigt söka lösa olika beräknings- och teknikuppgifter för att lära sig förstå sambandet mellan material och teknik. Diskussioner, filmvisning och studiebesök bör inläggas i undervisningen. Beräkningar, prover och annat arbetsmaterial samlas i en arbetsbok.

200 4.2.8 Yrkesteknik (Variant för utbildning av undersköterska inom sjuk- och åldringsvård, terminerna 3 och 4)

Mål Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet som undersköterska inom hälso- och sjukvård samt åldringsvård samt att lägga en god grund för fortsatt utbildning. Undervisningen i yrkesteknik skall förbereda eleverna för följande huvuduppgifter: att under ledning av sjuksköterska (motsvarande) eller läkare medverka till en förbättrad patientvård, inriktad på patientens personliga omvårdnad och säkerhet, att assistera sjuksköterska (motsvarande) eller läkare vid utövandet av den medicinska vården, omfattande observation och rapportering av fysiska och psykiska tillstånd och reaktioner, biträde vid undersökningar och behandlingar med särskild tonvikt på patientens omhändertagande samt medverkan vid patientens rehabilitering, att övervaka avdelningens hygien och vården av inventarier och utensilier samt att medverka vid introduktion av nyanställd personal och vid information om ny utrustning och nya arbetsmetoder. Ämnet, som skall vara integrerat så långt de lokala förutsättningarna medger, förekommer med lägst ca 1.000 undervisningstimmar.

4.2.8.1 Anatomi och fysiologi Delämnen: Anatomi och fysiologi Näringsfysiologi Klinisk fysiologi

Mål Undervisningen i anatomi och fysiologi har till uppgift att ge utökade kunskaper om människokroppens byggnad och funktion som grund för kommande studier i vårdkunskap för att därigenom skapa förståelse för sambandet mellan det biologiska skeendet och den kliniska situationen.

201 Anatomi och fysiologi Huvudmoment Cellen Vävnader Rörelseapparaten Nervsystemet Cirkulationssystemet Respirationssystemet Digestionssystemet Urinorganen Könsorganen Endokrina organ Ärftlighetslära Disposition av lärostoffet Period IV, 55 lektioner Cellen: Kärnan: byggnad, kemi och funktion. Cytoplasmans och cellmembranens byggnad och funktion. Vävnader: Epitelvävnad. Muskelvävnad. Bindesubstansvävnad. Nervvävnad. Rörelseapparaten: Benlära. De viktigaste delarna av skelettet. Allmän ledlära. Speciell ledlära: ryggraden, revbenslederna och extremitetslederna. Allmän muskellära: sned- och parallellfibriga muskler, fysiologiska tvärsnittet, förkortningsförmåga. Speciell muskellära: rygg- och bukmuskler, extremitetsmuskler. Synergister och antagonister. Nervsystemet: Centralt och perifert nervsystem. Hjärnans byggnad: Utgångspunkt från det embryonala femblåsestadiet med början i medulla oblongata och avslutande med telencephalon, de viktigaste kärnorna, capsula interna, ventrikelsystemet, kranialnerverna. Ryggmärgens byggnad. Ryggmärkstvärsnittet, spinalnervernas rötter och principiella anordningar. Hjärn- och ryggmärgshinnorna: Subarachnoidalrummet, liquors cirkulation och de viktigaste cisternerna. Spinalnerverna: de viktigaste av de perifera nerverna, deras förlopp och principiella innervationsområden. Den motoriska barken. Pyramidbanans och extrapyramidala motoriska system. Synapser. Reflexer. De sensoriska banornas förlopp och corticala representation. Centra i medulla oblongata och hypothalamus för regulation av olika vitalfunktioner. Smärtans fysiologi. Det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Relation till den endokrina apparaten och hypothalamus. Nervös styrning av inre organ. Hormonell styrning av inre organ. Sinnesorganen: Örat: Ytter-, mellan- och inneröra. Det cortiska organet. Säckar och båggångar. Ögat: Bulb, yttre ögonmuskler. Ögonlock och tårapparat. Ljusets brytning i det normala ögat. Ackommodation och vanliga brytningsfel.

202 Cirkulationssystemet: Blodet: Blodplasma, blodkroppar och blodgrupper (Rh-faktorn). Koagulation. Hjärtat: Hjärtväggens byggnad. Hjärtrummen. Kransartärerna, Klaffapparaten. Hjärtljuden. Retledningssystemet. Hjärtats automati. Hjärtnerverna. Hjärtats frekvens, slag- och minutvolym. Beräkning av hjärtats mekaniska arbete. Undersökningsmetoder. Hjärtats nutrition. Blodkärlen: Artärer, vener och kapillärer. Stora och lilla kretsloppet. Perifer cirkulation. Förhållandet mellan tryck, motstånd och flöde. Regulation av blodkärlens vidd. Blodtrycket och dess regulation. Lymfkärlsystemet: De stora lymfstammarna och de viktigaste lymfkörtelgrupperna. Lymfans bildning och funktion. Respirationssystemet: Övre luftvägar: Näsa. Svalg. Struphuvud. Lungor: Yttre form. Lungytorna med hilus och radix. Luftstrupe. Huvudbronker. Bronkialträdet med alveoler. Lungartärer, vener och lymfkärl. Lunggränser. Lungtopografi. Pleura. Diafragma. Lungventilationen: Gasutbytet i lungorna — andningsmusklerna och bröstkorgens volymförändringar. Lungornas elasticitet. Extra- och intrapulmonella tryckvariationer. Lungvolym och -kapacitet. Anatomiskt och fysiologiskt dead space. Den alveolära ventilationen. Andningens regulation: Andningens nervösa regulation. Andningens kemiska regulation. Andningen och syra-basjämvikten. Syrebrist, akut och kronisk. Symtom. Andning i förtunnad luft, acklimatisation. Kombinerad syrebrist och kolsyreöverskott. Symtom. Konstgjord andning. Syrgasterapi. Digestionsapparaten: Munhålan: Tunga. Tänder. Salivkörtlar. Tuggning. Sväljning. Sekretion av saliv. Matstrupe. Magsäck. Tunntarm. Tjocktarm. Ändtarm. Lever. Gallgångar. Bukspottkörtel: Förlopp och topografi i stora drag. Sekretion av magsaft, bukspott, galla och tarmsaft. Enzymatisk spjälkning av kolhydrater, fett och äggvita på olika nivåer. Resorptionsmekanismer. Mag- och tarmkanalens transportsystem. Defäkation. Peritoneum. Urinorganen: Njurarna: Nefrönet. Bark och märg. Njurbäcken, urinledare och blåsa — förlopp, topografi och vägglager. Urinsekretion: Filtration genom glomeruli. Primärurinens sammansättning. Återresorption i tubuli: tröskelsubstanser, aktiv sekretion. Clearancebegreppet. Mätning av glomerulusfiltration samt tubulis återresorptions- och sekretionsfunktion. Njurens genomblödning. Mekanismen vid syrabasreglering. Blåstömning. Njursufficiens, isostenuri, uremi. Könsorganen: Manliga könsorgan: Testiklar. Bitestiklar. Prostata. Penis. Erektionsoch ejakulatetsmekanism. Kvinnliga könsorgan: Äggstockar. Ovulation. Äggledare. Äggtransport. Livmoder. Vagina. Vulva. Peritoneum i det manliga och kvinnliga bäckenet. Endokrina organ: Hypofys. Sköldkörtel. Bisköldkörtlar. Endokrina pancreas. Binjurar. Testiklar. Äggstockar. Ärjtlighetslära: Ärftlighetslärans grunder. Arvsanlagen i cellerna. Mendelska ärftlighetslagarna. Socialgenetik: Rasfrågor. Populationsgenetik. Faderskapsbevisning. Insemination. Genetiska skador. Arvsbetingade sjukdomar: Risksiffror.

203 Näringsfysiologi Huvudmoment Normalkost för sjuka samt specialkoster vid olika sjukdomar Kost för åldringar Disposition av lärostoffet Period VII, 16 lektioner Näringsfysiologisk motivering till förändring av normalkost vid olika sjukdomar. Proteinrik och proteinfattig kost. Kolhydratrik och kolhydratfattig kost. Fettfattig kost. Surgörande och alkaliserande kost. Elektrolyter från födoämnena. Kost vid vissa sjukdomstillstånd. Rubbningar i mag- och tarmkanalens funktion. Diabetes mellitus. Övriga vanliga koster vid utbildningssjukhuset. Kost för åldringar. Samarbete mellan vårdavdelning, dietkök och patient för kosternas rätta utnyttjande. Kunskapsprov. Klinisk fysiologi Huvudmoment Hjärtdiagnostik Perifer cirkulation L ungfysiologi Relativ ämnesomsättning Blodvolym Disposition av lärostoffet Period VII, 16 lektioner Hjärtdiagnostik: Hjärtats arbete och metoder att bedöma det. EKG. Klinisk användning. Vanliga rytmrubbningar och myocardförändringar. Arbetsprov. FKG. Uppkomstmekanism för hjärttoner. Vanliga hjärtfel. Hjärtkatetrisering. Hjärtats hemodynamik: rubbningar vid olika hjärtfel. Den perifera cirkulationen: Anpassning vid ökad regional belastning. Bedömningsmetoder. Arteriell cirkulationsinsufficiens. Lungfysiologi: Lungfunktionsprov. Vanliga lungsjukdomar. Relativ ämnesomsättning: Bestämningsmetoder. Blodvolym: Blodvolym och delfraktioner. Analysmetoder. Chocken från patofysiologisk synpunkt.

204 Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall bygga vidare på de kunskaper i ämnet som eleverna inhämtat i grundutbildningen. Undervisningen i anatomi och fysiologi skall samordnas med undervisningen i psykologi och vårdkunskap. Samläsning med sjuksköterskeelever kan ske i näringsfysiologi och klinisk fysiologi i period VII under sjuksköterskeutbildningens andra termin. Lektionsundervisningen i anatomi och fysiologi bör kompletteras med demonstrationer i grupp dels inom den egna institutionen, dels inom anatomisk eller patologisk institution. Varje elev bör delta i minst en obduktion. I klinisk fysiologi bör studiebesök om möjligt göras vid speciallaboratorium. 4.2.8.2 Mikrobiologi och hygien Delämnen: Medicinsk mikrobiologi Hygien Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Mål Undervisningen i mikrobiologi och hygien har till uppgift att ge vidgade kunskaper i ämnet vilka kan omsättas i den kliniska situationen. Medicinsk mikrobiologi Huvudmoment Smittämnen Bakteriologisk och virologisk diagnostik Organismens försvarsmekanism Immunologi Smittsamma sjukdomar Mykologi och parasitologi Disposition av lärostoffet Period IV, 25 lektioner Allmän översikt: Normalflora. Viktiga bakterier och virusarter inklusive bakteriofager, mycoplasma och rickettsier. Immunologi: Begreppen antigen och antikropp. Antigen-antikroppsreaktion, aktiv och passiv immunitet. Överkänslighetsreaktioner av omedelbar och fördröjd typ. Antikropparnas diagnostiska betydelse, serologiska reaktioner.

205 Bakteriologisk och virologisk diagnostik: Provtagning och principer för transport av prov. Diagnostik: odling, immunologisk reaktion. Antibiotikabehandling: Resistensbestämning. Organismens försvarsmekanism mot infektion. De smittsamma sjukdomarnas spridning och uppträdande. Mykologi och parasitologi. Kunskapsprov. Hygien Huvudmoment Hälsovårdens organisation Livsmedelshygien Vattenhygien Renhållning Skadedj ursbekämpning Bostads- och klimathygien Skolhygien Yrkeshygien Disposition av lärostoffet Period IV, 11 lektioner Historik Den humanmedicinska hälsovårdsorganisationen: Centrala, regionala och lokala organ. Hälsovårdsstadgan och dess tillämpning. Epidemilag: Karantänsbestämmelser. Lex veneris. Livsmedelshygien: Livsmedelsstadga och livsmedelshygienisk kontroll. Vattenhygien: Hygieniska krav på dricksvatten. Vattenföroreningar. Framställning av dricksvatten från ytvatten. Fysikalisk, kemisk och biologisk vattenrening. Avloppsvatten. Smittrisker och andra sanitära olägenheter. Självrening. Låggradig och höggradig rening (fysikalisk, kemisk och biologisk). Renhållning: Toaletter. Förvaring och omhändertagande av sopor och annat avfall. Hygieniska krav på begravningsplats. Period VII, 8 lektioner Skadedjursbekämpning. Bostads- och klimathygien: Hälsans beroende av bostadens läge. Isolering. Bostadsventilation, -belysning och -storlek. Bostadsstandard och hälsotillstånd. Bostadsinspektion.

206 Skolhygien: Kraven på undervisnings-, hälsovårds- och måltidslokaler. Yrkeshygien. Arbetsplatshygien: Yrkessjukdomar och yrkesskador samt olycksfall i arbetet: orsaker och förebyggande åtgärder. Bullerskador. Minderårigas och kvinnors arbete. Arbetstider. Hälsokontroll. Kunskapsprov.

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Huvudmoment Anstaltsinfektioner Isoleringsteknik Smittrening på sjukhus

Disposition av lärostoffet Period IV, 8 lektioner Smittspridningsvägar på sjukhus. Förebyggande åtgärder mot luftsmitta: Ventilationsprinciper. Städning och bäddning. Munskyddshygien. Luftdesinfektion. Förebyggande åtgärder mot kontaktsmitta. Desinfektionslära: Sterilisering, förpackning och förvaring av sterilgods. Bakteriologisk och annan kontroll av autoklaver, torrsterilisatorer m. m. Speciella steriliseringsmetoder såsom behandling med etylenoxid och joniserande strålning. Principer för isoleringsteknik.

Kommentarer och anvisningar Läraren bör i sin undervisning bygga vidare på de kunskaper i ämnet som eleverna inhämtat i sin grundutbildning. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i anatomi och fysiologi, sociologi och socialmedicin samt vårdkunskap. Lektionsundervisningen bör kompletteras med studiebesök, demonstrationer och praktiska övningar i städning, desinfektion och sterilisering. Där så anses lämpligt kan några lektioner ägnas åt gruppdiskussion. Vissa praktiska frågor kan behandlas gemensamt med eleverna i grundutbildningen (period III), och de äldre eleverna i samband därmed ges tillfälle till övning i instruktion. Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien måste avslutas i period IV, eftersom det ger nödvändiga förkunskaper för den efterföljande kliniska praktiken. I hygien bör ergonomins grunder behandlas under momentet yrkeshygien.

207 4.2.8.3 Farmakologi Mål Undervisningen i farmakologi har till uppgift att ge kunskaper om farmakologins omfattning samt gällande läkemedelslagstiftning samt att ge kunskaper om allmän farmakologi och speciell farmakologi omfattande läkemedlens verkan och kliniska användning samt om läkemedlens förvaring och administration till patienter.

Huvudmoment Farmakologins omfattning Läkemedelslagstiftningen och dess tillämpning Allmän och speciell farmakologi Läkemedlens verkan Läkemedlens kliniska användning med särskilt beaktande av eventuella biverkningar Undersköterskans roll vid utdelning av läkemedel till patient

Disposition av lärostoffet Period IV, 22 lektioner Historik. Översikt över farmakologins omfattning. Definition av farmakologiska begrepp. Läkemedelslagstiftning. Läkemedel och gifter. Författningar och tillämpningskungörelser beträffande läkemedelsförsörjningen. Översikt av läkemedlens ursprung. Läkemedelsformer. Läkemedlens administreringsvägar. Läkemedlen i organismen — det fysiologiska skeendet. Faktorer som påverkar läkemedlens effekter. Risker för tillvänjning och vanebildning. Översikt av de mest använda läkemedelsgrupperna. Analgetica. Sedativa. Cirkulationsorganens farmakologi. Andningsorganens farmakologi.

Period VI, 8 lektioner Översikt av de mest använda läkemedelsgrupperna (forts). Vitaminer. Hormoner. Urinorganens farmakologi. Blodets farmakologi. Kunskapsprov.

208 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i perioderna IV och VI skall inriktas på att ge eleverna översiktliga kunskaper i allmän och speciell farmakologi med tanke på samordningen med undervisningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård samt den därpå följande kliniska praktiken. I perioderna V och VI kompletteras undervisningen i ämnet genom att eleverna bereds tillfälle att iaktta läkemedlens verkan och eventuella biverkan på den enskilde patienten. 4.2.8.4 Sociologi och socialmedicin Delämnen: Sociologi Socialmedicin Sjukvårdshistoria Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att ge kunskaper om variationer i beteende, åsikter och värderingar hos personer med olika social härkomst och bakgrund, att ge utökade kunskaper om socialmedicinens och socialvårdens uppgifter och verksamhetsformer samt översiktliga kunskaper i sociallagstiftning, att ge förmåga till iakttagelse och bedömning av miljöns betydelse för uppkomst och förebyggande av sjukdom, att skapa förståelse för vikten av hälsovårdsupplysning, att bibringa eleverna förståelse för och förmåga till samarbete med olika instanser inom hälso- och socialvård samt att orientera om den historiska bakgrunden till vår tids hälso- och sjukvård. Sociologi Huvudmoment Sociologi och socialpsykologi Socialt samspel Grupper Kultur och samhälle Institutioner i samhället Patientsociologi Avvikande beteenden Sjukhuset som socialt system

209 Disposition av lärostoffet Period IV, 35 lektioner Sociologi och socialpsykologi. Exempel på dessa vetenskapers arbetsuppgifter. Vanliga begrepp inom sociologi och socialpsykologi. Något om metoderna, exemplifierat genom undersökningar. Intervju- och samtalsteknik. Socialt samspel. Personlighetsfaktorer. Attityder och attitydförändringar. Språk och kommunikation. Sociala normer och roller. Sjukdomarnas sociala etiologi och epidemiologi. Förklaring av de mentala och somatiska sjukdomarnas sociala uppkomst och spridning. Kommunikationsproblem mellan patienter och personal.

Socialmedicin Huvudmoment Socialmedicinens uppgift Miljöförhållandenas medicinska betydelse Hälso- och sjukvården Samhällets sociala verksamhet Rehabilitering

Disposition av lärostoffet Period IV, 10 lektioner Socialmedicin. Arbetsfält och arbetsmetoder. Miljöns betydelse. Miljöns medicinska betydelse för den enskilde och för grupper av individer. Sambandet mellan sociala förhållanden samt sjuklighet och dödlighet. Hälso- och sjukvårdens organisation. Lagstiftning. Olika kategorier av medicinalpersonal. Socialvården. Arbetsuppgifter, organ och hjälpformer. Sociallagstiftning. Olika kategorier av sociala funktionärer. Medicinsk och yrkesmässig rehabilitering. Rehabiliteringens mål och speciella rehabiliteringsområden. Arbetsterapi och kuratorsverksamhet inom sjukvården.

210 Sjukvårdshistoria Huvudmoment Hälso- och sjukvård under antiken och medeltiden. Hälso- och sjukvård under 1500—1700-talen. Industrialiseringens betydelse. Hälso- och sjukvård efter 1850. Aktuella hälso- och sjukvårdsproblem. Disposition av lärostoffet Period IV, 10 lektioner Primitiv uppfattning om hälso- och sjukvård. Antikens hälso- och sjukvård. Sambandet mellan läkekonst och praktisk sjukvård. Medeltidens hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvård i den urkristna och den katolska kyrkan. Klostermedicin och skolastisk medicin. Militära och religiösa sjukvårdsorganisationer. Hälso- och sjukvård under 1500—1700-talen. Reformationens följder i de protestantiska länderna. Industrialismens genombrott. Naturvetenskaplig och teknisk forskning. Krav på sjukvårdsreformer. Sjukvårdens utveckling mot bakgrund av depressioner, revolutioner och krig. Hälso- och sjukvården efter 1850. Medicinens utveckling genom vetenskapliga landvinningar. Skolväsendets utveckling som grund för upplysningsverksamhet i hälso- och sjukvårdsfrågor. Behovet av utbildad personal. Folkrörelserna och samhällets demokratisering. Det ekonomiska uppsvingets inverkan på hälso- och sjukvården. Modern medicin samt hälso- och sjukvårdens expansion efter det andra världskriget. Försäkringsreformens inverkan på behovet av sjukvård. Aktuella hälso- och sjukvårdsproblem. Kommentarer och anvisningar Läraren bör i sin undervisning bygga vidare på de kunskaper som eleverna inhämtat i grundutbildningen, främst i psykologi och socialmedicin. Huvudvikten bör läggas vid de avsnitt som behandlar socialt samspel samt grupper och institutioner i samhället. Undervisningen skall ge en bild av hur patienten upplever sjukdom och åldrande, och hur reaktionerna till vårdpersonal och behandling varierar med hans sociala bakgrund. Vikten av att de inhämtade kunskaperna tillämpas i patientvården skall framhållas. Undervisningen i sjukvårdshistoria bör koncentreras till perioden efter 1850. Svenska förhållanden kan skildras i anslutning till de olika avsnitten. Samhällets ökade åtaganden gentemot sjuka och gamla bör ägnas uppmärksamhet, men också

211 de insatser som gjorts av enskilda och av olika organisationer. Väsentligt är att nutidens hälso- och sjukvårdsproblem belyses. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i psykologi, hygien och vårdkunskap. Samundervisning med sjuksköterskeelever kan organiseras i sociologi under period IV (sjuksköterskeutbildningens termin 1 och 2) samt i sjukvårdshistoria under period IV (sjuksköterskeutbildningens termin 1). Lektionsundervisningen i ämnet bör kompletteras med lämpliga studiebesök. I socialmedicin bör ingå gruppdiskussioner och grupparbete, särskilt under period VII. 4.2.8.5 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge utvidgade kunskaper i ämnet med tonvikt på utvecklings- och samarbetspsykologi samt att påvisa tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i det dagliga vårdarbetet. Huvudmoment Utvecklingspsykologi Inlärningspsykologi Samarbetspsykologi Tillämpad psykologi Disposition av lärostoffet Period IV, 33 lektioner Utvecklingspsykologi. Arv och miljö som faktorer i individens utveckling. Motoriska, intellektuella, sociala och språkliga funktioner i olika åldrar. Puberteten. Ungdomsårens psykologi. Vuxenpsykologi. Effekter av medelålderns fysiska funktionsnedsättning. Åldrandets psykologi. Insufficiensbilder, minnesnedsättning, misstänksamhet och otillgänglighet för argumentation. Tillfälliga konfusions- och orostillstånd. Inlärningspsykologi. Inlärningsprocessen. Principer som är tillämpbara på elevens studiesituation. Perception och motivation. Studiehygien. Tillämpad psykologi. Den fysiska och psykologiska miljön vid vårdinrättningen. Miljöns anpassning till patienten. Vanor i samband med måltider, sömn och hygien. Egna tillhörigheter. Relation till medpatienter. Patientens relationer till och beroende av avdelningspersonalen. Patientupplysning. Informationsproblem. Elev och patient. Patientens reaktioner vid undersökningar och behandlingar.

212 Inställning till läkarronder och undervisning. Den besvärliga patienten. Kontakter med yttervärlden. Anhöriga. Besök och besökstider. Långvarig sjukdom och åldrande. Terapins psykologiska betydelse. Vikten av att de normala aktiviteterna upprätthålls. Svårt sjuka och döende patienter. Rädsla och isolering. Vårdpersonalens inställning till lidandet och döden. Kunskapsprov. Period VH, 8 lektioner Samarbetspsykologi. Mentalhygieniska aspekter på unga människors problem. Anpassningssvårigheter i förhållande till anhöriga och arbetskamrater. Mindervärdeskänslor och hämningar, inverkan på relationen mellan vårdpersonal och patient. Vårdinrättningen som arbetsplats. Rollbeteende och rollförväntningar. Vanliga konflikter på arbetsplatsen. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i psykologi skall bygga på de kunskaper, som eleverna inhämtat i den gemensamma grundutbildningen. De olika huvudmomenten får inte skarpt avgränsas från varandra. Tonvikten skall genomgående läggas vid tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i vårdarbetet. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i anatomi och fysiologi, sociologi och socialmedicin, arbetsledning och administration samt vårdkunskap. I period VII bör förslagsvis 4 lektioner ägnas åt diskussion av aktuella praktiksituationer. 4.2.8.6 Arbetsledning och administration Mål Undervisningen i arbetsledning och administration har till uppgift att ge kunskaper om vårdinrättningens funktioner och organisation, att ge kunskaper om arbetsledarens ställning och uppgifter, att skapa förståelse för vikten av samarbete inom arbetslaget samt att orientera om administrativa funktioner och rutiner. Huvudmoment Vårdinrättningens funktioner och organisation Personalen i arbetslaget Arbetsledning och administration Utbildningsuppgifter Vårdavdelningens ekonomi

213 Disposition av lärostoffet Period IV, 22 lektioner Vårdinrättningens funktioner. Analys och genomgång av komponenterna i vårdarbetet: serviceuppgifter, omvårdnad om patienten, medicinska uppgifter. Organisation. Vårdinrättningens huvudman och ledning. Formell och informell organisation. Olika slag av mottagnings-, behandlings- och vårdavdelningar. Differentierad vård. Service- och ekonomiavdelningar. Centralisering av serviceoch kommunikationsfunktioner. Rationaliseringsåtgärder. Personalorganisation. Personalkategorier. Krav på olika befattningshavare i vårdarbetet. Fördelning av uppgifter efter personalens kvalifikationer. Arbetslaget. Personalvård. Företagsnämnd, skyddskommitté och övriga samarbetsorgan. Principer för planering av förelagda arbetsuppgifter. Rapportgivning och rapporttagning.

Period VII, 20 lektioner Vårdavdelningens arbetslag. Undersköterskans ställning i arbetslaget. Medverkan i arbetsledningen. Demokrati på arbetsplatsen. Arbetsledning och administration. Arbetsledarens emotionella funktion. Personbedömning, bedömning av arbetsresultat och åtgärder i samband därmed. Principer för administration. Fastställande av en avdelnings totala arbetsmängd. Fördelning av arbetsuppgifter. Åtgärder för att åstadkomma lagarbete. Tillämpning av administrativa rutiner såsom arbetstidsschema, arbetsbeskrivningar, ordningsföreskrifter, rapportgivning och övrig kommunikation. Utbildningens plats i vårdinrättningens verksamhet. Vårdinrättningens roll i den reguljära yrkesutbildningen. Handledning av elever. Introduktion av nyanställd personal. Fortlöpande information och utbildning av arbetsplatsen. Vårdavdelningens ekonomi. Vårdkostnader. Materialanskaffning och rekvisitioner. Besparingsåtgärder.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i ämnet skall samordnas med undervisningen i sociologi och socialmedicin, psykologi samt vårdkunskap. Undervisningen i period IV skall framför allt ge kännedom om vårdinrättningens uppgifter och organisation i stora drag. Den skall från början inriktas på att ge eleverna sådana kunskaper, som är särskilt användbara i verksamheten som undersköterska. Vidare bör eleverna förberedas för den kommande undervisningen i arbetsteknik vid vårdinrättning, så att de kan planera och rapportera sin egen verksamhet. I perioden bör inläggas studiebesök, förslagsvis under 4 lektionstimmar.

214 Undervisningen i period VII skall bibringa eleverna grunderna i arbetsledning och administration, så att de därefter kan biträda sjuksköterska (motsvarande) i arbetsledningen. Med tanke på vårdinrättningarnas stora betydelse för vårdutbildningen bör vikten av en positiv attityd till eleverna och till medverkan vid handledning poängteras. Undervisningen bör med fördel kunna samorganiseras med sjuksköterskeutbildningen i termin 4 under förslagsvis 6 lektioner, vilka ägnas åt gruppdiskussioner kring gemensamma problem.

4.2.8.7 Vårdkunskap Delämnen: Allmän vårdkunskap Medicinsk och kirurgisk vårdkunskap

Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge utvidgade kunskaper om principer och metoder för allmän hälso- och sjukvård jämte åldringsvård, att ge utvidgade kunskaper om de vanligast förekommande medicinska, kirurgiska och psykiatriska sjukdomarna, deras förebyggande och behandling, att ge kunskaper om principer och metoder för medicinsk, kirurgisk och psykiatrisk sjukvård samt att ge förmåga att tillämpa dessa kunskaper i vårdarbetet med beaktande av patientens medicinska, psykologiska och sociala behov.

Allmän vårdkunskap Huvudmoment Omhändertagande av nyintagen patient Planering av patientens vård Den dagliga omvårdnaden av patienten Iakttagelser, rapportering och registrering Förberedelse och eftervård vid undersökningar och behandlingar Rehabilitering

215 Disposition av lärostoffet Period IV, 22 lektioner Omhändertagande av nyintagen patient. Psykologiska och sociala synpunkter på omhändertagandet. Relationer mellan patienten samt anhöriga och allmänhet. Planering av patientens vård. Den dagliga omvårdnaden av patienten. Undersköterskans roll i planeringsarbetet. Iakttagelser, rapportering och registrering. Observationens betydelse för sjukvården. Krav på kunskap, intresse och uppmärksamhet hos vårdpersonalen. Psykologiska observationer. Patientens emotionella status. Fysiska observationer. Subjektiva och objektiva metoder för registrering. Olika instrument. Puls, blodtryck, andning, smärta, kramper, förlamning. Förberedelse och eftervård vid undersökningar och behandlingar. Principer för förberedelser och eftervård. Uppdukning av provtagnings-, undersöknings- och behandlingsbrickor. Assistans vid undersökningar och behandlingar. Infusioner, transfusioner, syrgasbehandling, kateterisering och blåssköljning, mag- och tarmsondering, enklare ögonbehandlingar. Tagning av ven- och kapillärprov. Rehabilitering. Instruktion till patient och anhöriga. Kontakt med andra vårdinrättningar och den öppna vården. Undersköterskans roll i rehabiliteringsarbetet. Utskrivning av patient. Omhändertagande efter döden.

Medicinsk och kirurgisk vårdkunskap Huvudmoment Hjärt- och kärlsjukdomar Sjukdomar i lungor och luftvägar Sjukdomar i bukorganen Njursjukdomar Sjukdomar i manliga könsorganen Sjukdomar i kvinnliga könsorganen Sjukdomar i bröstkörteln Skallskador Benbrott, led-, ligament- och muskelskador Ortopediska sjukdomar Endokrina sjukdomar Blodsjukdomar Allergiska sjukdomar Reumatiska sjukdomar Ögonsjukdomar Öron-, näs- och halssjukdomar Åldrandet och dess följdsjukdomar

216 Aggressivitet och regressionstillstånd Alkoholskador Depression Kontakthämning Narkomani Neuros Psykopati Schizofreni Suicidium Åldersförändringar Disposition av lärostoffet Period IV, 32 lektioner Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärtinsufficiens. Angina pectoris. Hjärtinfarkt. Essentiell och symptomatisk hypertoni. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Pneumoni. Atelektas. Pre- och postoperativa patienter. Anestesiformer. Pre- och postoperativ behandling. Sår och sårläkning. Patienter med sjukdomar i mag- och tarmkanalen. Gastrit. Ulcus. Akuta buksjukdomar: appendicitis, ileus. Digestionskanalens kirurgiska sjukdomar. Patienter med sjukdomar i lever och gallvägar. Hepatit och gallsten. Patienter med cerebral insult. Hjärnblödning. Hjärntrombos. Patienter med skallskador. Hjärnskakning. Patienter med benbrott, led-, ligament- och muskelskador samt ortopediska sjukdomar. Frakturlära. Amputation. Medfödda och förvärvade sjukdomar. Period V, 24 lektioner Undersköterskans roll på operations- och mottagningsavdelning. Omhändertagande av patient. Uppdukning och assistans vid undersökningar och provtagningar. Venprovtagning. Förbandsläggning. Patienter med mentala och emotionella störningar. Aggressivitet och regressionstillstånd. Alkoholskador och narkomani. Depression. Kontakthämning. Neuros. Psykopati. Schizofreni. Suicidium. Åldersförändringar. Period VI, 48 lektioner Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Bronkit och bronkiektasier. Emfysem. Pleurit. Lungcancer. Lungtuberkulos. Patienter med vätskebalansrubbningar. Blödningar och blodersättning. Chock och chockprofylax. Patienter med tumörsjukdomar.

217 Patienter med sjukdomar i mag- och tarmkanalen. Enterit. Colit. Diarré och obstipation. Tumörer. Bukhinnans sjukdomar. Olika slag av bråck. Patienter med sjukdomar i lever och bukspottkörtel. Cirrhos. Pancreatit. Patienter med njursjukdomar. Glomerulonefrit. Pyelonefrit. Uremi. Cystit. Prostatasjukdomar. Njursten. Patienter med sjukdomar i de kvinnliga könsorganen. Infektionssjukdomar. Abort, extrauteringraviditet. Benigna och maligna tumörer. Prolaps. Urinkontinens. Gynekologisk hälsokontroll. Patienter med sjukdomar i bröstkörteln. Patienter med endokrinologiska sjukdomar. Diabetes. Sköldkörtelsjukdomar. Patienter med blodsjukdomar. Järnbristanemi. Mjältens kirurgiska sjukdomar. Patienter med allergiska sjukdomar. Astma bronchiale. Födoämnesallergi. Anafylaktisk chock. Patienter med sjukdomar i perifera kärl. Varicer. Haemorroider. Patienter med ögon- samt öron-, näs- och halssjukdomar. Brytningsfel och dess korrektion. Synskärpan och dess bestämning i olika åldrar. Öron-, näs- och halssjukdomar. Hörselvård. Röst- och talrubbningar. Patienter med åldrandets sjukdomar. Fysiologisk funktionsnedsättning. Åderförkalkning och dess följdsjukdomar såsom claudicatio intermittens och gangrän.

Period VII, 28 lektioner Patienter med sjukdomar i hjärta och kärl. Rytmrubbningar. Infektioner: endo-, myo- och pericardit. Medfödda och förvärvade hjärtfel. Patienter med vätskebalansrubbningar. Injektionsteknik. Patienter med njursjukdomar. Nefros. Njurcancer. Missbildningar. Tuberkulos. Patienter med sjukdomar i manliga könsorganen. Patienter med endokrinologiska sjukdomar. Hypofystumörer. Binjure- och bisköldkörtelsjukdomar. Patienter med blodsjukdomar. Perniciös anemi. Leukemi och andra maligna sjukdomar. Blödningssjukdomar. Patienter med reumatiska sjukdomar. Reumatisk feber och reumatisk artrit. Kunskapsprov.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i vårdkunskap bygger på tidigare undervisning i grundutbildningen och på de praktiska erfarenheter, som eleverna vunnit under period II. Tonvikten förskjuts emellertid från den allmänna vårdkunskapen till de speciella vårdproblemen vid olika sjukdomstillstånd. De sjukdomar som ingår i varje sjukdomsgrupp skall samtidigt behandlas från såväl medicinska som kirurgiska synpunkter. Det är angeläget att vårdaspekten genomgående får dominera undervisningen i ämnet

218 Undervisningen skall samordnas med undervisningen i samtliga övriga ämnen, vilka ger den fackteoretiska grunden för de vårdcentrerade studierna. Jämsidesundervisningen i psykiatrisk sjukvård under period V får inte ses som ett isolerat inslag i läroplanen. Eleverna skall göras uppmärksamma på att kunskaperna måste omsättas inom medicinsk och kirurgisk sjukvård lika väl som inom åldringsvården, där liknande sjukdomstillstånd ofta förekommer. I den mån så är schematekniskt möjligt kan samläsning med sjuksköterskeelever ske under period VII (sjuksköterskeutbildningens termin 2). I de olika delämnena och perioderna har viss tid genomgående avsatts för grupparbete och studiebesök.

4.2.8.8 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik vid vårdinrättning har till uppgift att befästa och komplettera i fackteoretiska ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter, att uppöva elevernas förmåga att övervaka patienterna och att snabbt uppfatta förändringar i patienternas tillstånd, att inprägla vikten av noggrannhet i arbetet samt undersköterskans medansvar för patienternas och vårdpersonalens säkerhet samt att träna eleverna i att arbeta dels individuellt, dels som medlemmar av ett arbetslag. Huvudmoment Operations- och/eller akutsjukvård Psykiatrisk sjukvård Medicinsk sjukvård Kirurgisk sjukvård Åldringsvård Disposition av lärostoffet Period V Operations- och/eller akutsjukvård. Omhändertagande av inkommen patient. Bedömning av olika patienters tillstånd samt av de akuta åtgärder, som bör vidtas. Konstgjord andning. Omhändertagande av sårskadad patient. Omhändertagande av patient med ben-, led-, muskel- och skallskador. Förberedelse och assistans vid incision, excision och suturering. Omläggning av sår. Assistans vid tetanusprofylax och patientinformation i samband därmed. Förberedelse och assistans vid gipsning och patientinformation i samband därmed. Desinfektion och ren-

219 goring av instrument, sprutor, injektionsspetsar och övriga utensilier. Packning av förbandsmateriel, linne, instrument och övriga utensilier för sterilisering. Tillämpning av steriliseringsmetoder. Kontroll av sterilgods och steriliseringsapparatur. Passning i operationssal samt passning och assistans vid undersökningar och behandlingar. Skötsel av elektrisk apparatur vid pågående operation. Passning under endoskopiska undersökningar och omhändertagande av eventuella prov. Rapportgivning. Psykiatrisk sjukvård. Inskrivning och mottagande av patienten. Kontakt med anhöriga samt information om besökstider m. m. Överföring till vårdavdelning och omhändertagande av ny patient. Närvaro vid avdelningssköterskans samtal med patienten. Patientinformation. Observation av patientens allmänna tillstånd och beteende. Iakttagelser beträffande den personliga hygienen, tecken på vanvård. Iakttagelser beträffande patientens sinnestillstånd och reaktion till intagningen, orientering i tid och rum. Rapport till avdelningssköterskan angående observationerna. Tillvaratagande av patientens tillhörigheter. Personlig hygien med särskild hänsyn till speciella vårdproblem beträffande depressiva, maniska, autistiska, åldriga och aggressiva patienter. Patientens måltider med särskild hänsyn till speciella vårdproblem. Matning. Sondmatning. Parenteral näringstillförsel. Iakttagelser och rapportering angående patientens beteende. Patientens säkerhet. Säkerhetsmedel och alarmsystem. Behandlingsformer: behandling med läkemedel, insulinbehandling, elbehandling och speciella psykoterapeutiska metoder. Deltagande i patientens aktivering: samtal och samvaro, studieverksamhet, biblioterapi, sysselsättnings- och arbetsterapi samt förströelseverksamhet. Kontakt med anhöriga och besökande.

Period VI Gemensamma moment för medicinsk och kirurgisk sjukvård Vård av och iakttagelser över patient med vanligen förekommande sjukdomar. Patientens personliga hygien. Av- och påklädning. Bäddning. Förebyggande åtgärder mot tryckskador. Luftvägskomplikationer, cirkulationsrubbningar, atrofi och felställningar. Vätske- och näringstillförsel. Sondmatning. Kontroll och registrering. Iakttagelser över patient. Allmäntillstånd. Psykiskt tillstånd. Puls: frekvens, rytm, storlek och spänning. Blodtryck: mätning av systoliskt och diastoliskt blodtryck. Andning: frekvens, djup och rytm. Hud: färg, spänning och temperatur. Kramper. Uttömningar: urin, avföring, kräkning, upphostning och vätska från dränage och fistel. Iakttagelse av patientens behov av vila, sömn, smärtlindring, rekreation och sysselsättning. Vård av patient med feber, infektion, kateter å demeure, dränage eller fistel, colostomi. Vård av patient i chocktillstånd, orostillstånd och med trakeostoma. Vård av svårt sjuk patient, av medvetslös patient och av döende patient. Omhändertagande efter döden.

220 Förberedelse av patient för undersökningar och vård i samband med dessa. Relativ ämnesomsättning. Elektrokardiografi. Elektroencefalografi. Endoskopier: bronkoskopi, cystoskopi, rectoskopi och gastroskopi. Röntgenundersökningar av hjärta, lungor, blodkärl, matstrupe, matsäck, tunntarm, grovtarm, gallvägar, urinvägar, skelett och ryggmärgskanal. Förberedelse till och tagning av prover. Urinprov: tvåglasprov och kateteriserat prov. Blodprov. Magsaftsprov. Näs- och svalgprov. Sårsekret. Förberedelse till och utförande av behandlingar. Tillförsel av läkemedel per os, rectum, inhalation och instillation. Indrypning av näsdroppar, ögondroppar och örondroppar. Applicering av ögonsalva. Ögonbaddning. Kateterisering. Biåssköljning. Anläggande av kateter a demeure. Givande av syrgas enligt ordination. Värmebehandling. Förberedelse till och assistens vid undersökningar och behandlingar. Punktion av led. Lumbalpunktion. Pleurapunktion. Laparocentes. Skötsel av utensilier. Desinfektion, rengöring och sterilisering. Skötsel av injektionsbricka och steriliseringsapparat. Omsorg om avdelningens hygien. Speciell rengöring efter patient med infektion. Tillämpad isoleringsteknik. Administrativa uppgifter i anslutning till patientvården. Deltagande i sjuksköterskans delegering av arbetsuppgifterna. Inskrivning och utskrivning av patient. Överflyttning av patient till annan avdelning. Deltagande i läkarens och sjuksköterskans samarbete med kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast, personal i öppen vård, anhöriga, präst och psykolog. Deltagande vid läkarens och sjuksköterskans undervisning av patient, personal och anhöriga. Deltagande vid rapportgivning mellan dag- och nattpersonal, inför ledighet samt vid elev- och personalbyte. Skrivning av rapport inför ledighet och vid elevbyte. Skrivning av enklare remisser till laboratorium. Deltagande i skrivning av remisser till centralförråd, förbandsförråd, kök, tvättcentral och verkstäder.

Medicinsk sjukvård

Förberedelse till och assistans vid undersökningar och behandlingar. Sternalpunktion och leverpunktion. Eftervård. Kirurgisk sjukvård

Vård av och iakttagelser över patient med vanligt förekommande kirurgisk sjukdom. Preoperativ vård. Förberedelse av patient för operation. Postoperativ vård. Övervakning och vård av nyopererad patient efter lokalanestesi, spinalanestesi, epiduralanestesi, sacralanestesi, rektalanestesi, inhalationsnarkos och intravenös narkos samt i respirator. Vård av patient med blåsatoni, tarmatoni och ventrikelatoni.

221 Förberedelse till och utförande av behandlingar. Sårvård. Borttagande av suturer, agraffer och dränagerör. Skötsel av utensilier. Desinfektion, rengöring och sterilisering. Skötsel av rondbord. Åldringsvård Vård av och iakttagelser över åldringen. Åldringens personliga hygien. Fotvård. Av- och påklädning. Bäddning. Förebyggande åtgärder mot komplikationer vid orkeslöshet och sängläge. Vätske- och näringstillförsel. ADL-träning. Iakttagelser över allmäntillstånd och psykiskt tillstånd. Iakttagelser över åldringens behov av vila, sömn, rekreation och sysselsättning. Vård av åldring med feber, illamående, kräkning, kramper, blåsförlamning och förslappad tarm. Vård av åldring i chockoch orostillstånd. Vård av svårt sjuk och döende åldring. Förberedelse av åldring för undersökningar och vård i samband med dessa. Förberedelse till och tagning av prover. Förberedelse till och utförande av behandlingar. Tillförsel av läkemedel. Kateterisering. Blåssköljning. Sårvård: omläggning. Värmebehandling. Skötsel av utensilier. Desinfektion, rengöring och sterilisering. Omsorg om vårdinrättningens hygien. Isoleringsteknik. Översyn av kläder och personliga tillhörigheter, kryckor, käppar, gångstolar och rullstolar. Översyn av förråd och bilokaler. Administrativa uppgifter i anslutning till åldringsvården. Inskrivning och utskrivning. Överflyttning av åldring till annan vårdinrättning. Deltagande i samarbetet med kurativ personal, personal i den öppna vården samt anhöriga. Kommentarer och anvisningar Förslaget till disposition av utbildningstiden medtar inte sådana moment som tidigare behandlats i den vårdtekniska grundutbildningen, såvida inte en breddning och/ eller fördjupning av kunskaperna ansetts nödvändig. Utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning bör planeras så att eleverna får vårda både manliga och kvinnliga patienter. Eleverna kan, i synnerhet vid utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård, placeras på vårdavdelningar där sjuksköterskeelever förekommer, varvid åtskilliga moment i handledningen kan samordnas. Detsamma gäller även vid följande av uppgjorda rotationsscheman för besök vid operations-, mottagnings- och intensivvårdsavdelningar. Eleverna skall ges tillfälle att vårda patienter med varierande sjukdomar. Vårduppgifterna måste anpassas efter elevernas utbildningsstadium och svårighetsgraden stegras successivt. Utbildningen skall följa ett av skolan uppgjort program. I instruktionen skall vederbörande sjuksköterska respektive undersköterska delta. Eleverna bör beredas tillfälle att närvara vid förekommande vårdkonferenser, och tränas i att föra daganteckningar över patienter.

222 Undervisningen i perioderna V och VI skall fördelas med 8 veckor vardera vid vårdavdelning av kirurgisk karaktär och vårdavdelning av medicinsk karaktär (alt. inom åldringsvården) samt 4 veckor vardera vid operations- och/eller akutvårdsavdelning samt psykiatrisk vårdavdelning. Eleverna bör under utbildningstiden vid psykiatrisk vårdavdelning ges tillfälle att delta i gruppvård och vaneträning, arbetsterapi och socioterapi.

223 KAPITEL 5

Läroplaner inom ekonomisk sektor 5.1

LÄROPLAN FÖR DISTRIBUTIONS- OCH KONTORSTEKNISK LINJE

Den av YB föreslagna distributions- och kontorstekniska linjen är i princip tvåårig. Utbudet av lärostoff har dock delats upp på årskurserna så att även elever som lämnar den skolmässiga yrkesutbildningen efter en årskurs enligt YB synes vara relativt användbara för enklare rutinmässiga arbetsfunktioner inom näringsliv och förvaltning. Elever som valt den kontorstekniska grenen kan under andra årskursen genom särskilda tillval specialisera sig mot antingen en skrivvariant eller en siffervariant genom att ämnena maskinskrivning och kontorsteknik kan väljas i varierande veckotimtal. Arbetstekniken under andra årskursen bör enligt YB för såväl den distributionstekniska som kontorstekniska grenen förläggas till näringsliv och förvaltning i så stor utsträckning som de lokala förutsättningarna medger och ett förbättrat utbildningsresultat det motiverar. Detta gäller alldeles särskilt den distributionstekniska linjen, eftersom parti- och detaljhandelns snabba sortimentsförändringar endast med svårighet hinner föras in i skolornas bestånd av åskådningsmateriel medan de alltjämt har kvar sin aktualitet. Ämnet stenografi har tidigare regelmässigt förekommit i yrkesskolans kurser för blivande kontorspersonal. YB anser att utbildningen av stenografer, med hänsyn bl. a. till de höga krav på kunskaper i svenska och främmande språk som bör ställas, i den kommande gymnasieskolan bör ske i de tre- och tvååriga ekonomiska linjerna.

5.1.1 Blockschema Termin 4 Distributionsteknisk gren

Kontorsteknisk gren

2 Gemensamt block 1

5.1.2 Timplan D = distributionsteknisk gren K = kontorsteknisk gren Äk2 Ak 1 D

K

28—29

28—29

YRKESTEKNIK (5.1.3) Maskinskrivning (5.1.3.1) Kontorsteknik (5.1.3.2) Distributionsteknik (5.1.3.3) Maskinräkning (5.1.3.4) Varukännedom (5.1.3.5) Arbetsteknik i företag (5.1.3.6) Företagsekonomi (5.1.3.7) Matematik (5.1.3.8) Konsumentkunskap (5.1.3.9)

27—30

ALLMÄNNA ÄMNEN: Svenska Engelska (B-språk) 1 Samhällskunskap \ 2) Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

9—6

TIMME TILL FÖRFOGANDE

37 Summa veckotimmar

2/51) 3/01)

5 6 6

3 2 4 18 3

5 3 2 9—8 4 3 2 0 0 2

18 3

9—8 3 3 2 2 1 2

3 3 2 2 1 2

1. Elever som önskar specialisera sig mot siffervarianten väljer till 3 vtr kontorsteknik utöver 2 vtr maskinskrivning. Elever som vill specialisera sig mot skrivvarianten väljer till ytterligare 3 vtr i maskinskrivning, men avstår från kontorstekniken. 2. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2. Om så bedömes nödvändigt kan rektor besluta om koncentrationsläsning av enskilda ämnen/ämnesavsnitt, överflyttning av timmar mellan terminer och årskurser etc. så att de perioder, då eleverna utbildas i näringsliv eller förvaltning i största möjliga utsträckning kan ägnas åt yrkesteknik.

225 5.1.3 Yrkesteknik 5.1.3.1 Maskinskrivning Mål Undervisningen i maskinskrivning har till uppgift att bibringa god färdighet i skrivning enligt touchmetoden samt att ge kunskaper om disposition och uppställning med hänsyn till sakmaterialets beskaffenhet och utskriftens ändamål. Huvudmoment Skrivmaskinens konstruktion Anslagsövningar Skrivning av löpande text Raderingsteknik Riktiga arbetsställningar Systematisk maskinskrivning Skrivning med karbon Duplicering Direkt och indirekt diktamen Redigeringsövningar Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Skrivmaskinens konstruktion och skötsel. Skrivställning. Anslagsövningar enligt touchmetoden. Skrivning av löpande text. Raderingsövningar. Regler för systematisk maskinskrivning. Uppställningsövningar omfattande brev och fakturor. Kuvertskrivning. Skrivning med karbon. Spritduplicerings- och stencileringsövningar. Årskurs 2 Fortsatta övningar med löpande text, även på främmande språk. Övning i uppställning av inom affärsliv och förvaltning förekommande dokument. Ifyllning av blanketter. Utskrift av handskrivna manuskript. Fortsatta övningar i spritduplicering och stencilering. Utskrift efter dikteringsmaskin. Snabbkopiering. Tilläggskurs för variant för skrivarbete. Fortsatta övningar enligt de olika moment som angivits under rubriken årskurs 2 ovan. I stor utsträckning övningar på elektriska skrivmaskiner. Användning av sådana hjälpmedel, som underlättar skrivning av blanketter etc. i löpande bana. Hastighets-, säkerhets- och redigeringsövningar. 8

Yrkesutbildningen

226 Kommentarer och anvisningar Allmänna synpunkter på lärostoffet Inlärandet av touchmetoden är ett väsentligt moment i maskinskrivningsundervisningen. Lika viktigt är emellertid att lära eleverna att ställa upp och disponera det text- respektive siffermaterial som kan komma ifråga för utskrift på maskin. Här ingår standardiseringstekniken med dess moderna uppställningsprinciper som ett viktigt moment. Undervisningen bör också göra eleverna förtrogna med moderna hjälpmedel som kommer till användning i samband med maskinskrivningsarbete såsom spritduplicerings-, stencilerings-, snabbkopierings- och dikteringsmaskiner. I undervisningen bör stort utrymme ägnas åt skrivsäkerheten. Förutsättningen för att det skall vara av värde att uppnå hög skrivhastighet är nämligen att säkerheten i utskriften är hög. Hastighetsträningen bör därför sättas in, när tillfredsställande säkerhet uppnåtts. Det bör tillses att eleverna inte blott vänjer sig vid en maskin av ett visst märke utan att de får pröva på olika skrivmaskiner, även elektriska. Speciella kursmoment Eleverna bör förvärva sådan kunskap om skrivmaskinens konstruktion och manöverorgan, att de rätt kan utnyttja dess olika tekniska finesser. Med kännedom om maskinens arbetssätt bör också följa förståelse för vikten av daglig skötsel och vård av maskinen. Från början bör vikten av en god arbetsställning betonas både från effektivitetsoch hälsosynpunkt. Därför bör läraren ständigt kontrollera att elevernas arbetsställning är riktig. För att motverka och bortarbeta yttringar av överansträngning bör då och då avspännings- och uppmjukningsrörelser läggas in. Redan från början bör en riktig anslagsteknik tränas in och sedan fortlöpande kontrolleras. Anslaget på tangenterna skall vara kort och snärtig. Tangenterna får inte tryckas ner — på många skrivmaskinstyper uppstår då en ful skuggbildning — utan de skall slås ned. Sedan eleverna skrivit fristående ord för att lära tangentbordet, följer skrivning av löpande text. I samband därmed bör ges instruktion i systematisk maskinskrivning, varmed avses moderna uppställningsprinciper i fråga om olika marginal- och rubrikalternativ, liksom beträffande de rekommendationer som finns om standardiserad blankettifyllning. De dupliceringsmetoder som eleverna bör behärska är spritduplicering och stencilering. Varje elev skall själv skriva ut origrammen och själv duplicera dem. Den direkta diktamen kan antingen ges individuellt eller i grupp. Sådan diktamen kan med fördel sättas in för att tillvarata kortare arbetspass t. ex. vid slutet av lektionerna, då tiden är för knapp för en längre övning. Omsättningen från att se och skriva till att höra och skriva fordrar träning. Med indirekt diktamen avses skrivning efter dikteringsmaskin. Varje elev bör självständigt få utföra minst fem övningar.

227 5.1.3.2 Kontorsteknik Mål Undervisningen i kontorsteknik syftar till att ge eleverna kännedom om kontoret som arbetsmiljö och om olika kontorsrutiner samt att ge eleverna yrkesteknisk färdighet att använda lämpliga kontorstekniska hjälpmedel. Huvudmoment Kontorets personal Kontorsrutiner Kontorstekniska hjälpmedel Arbetsförenkling på kontor Arbetarskydd på kontor och riktiga arbetsställningar Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Olika typer av kontor. Arbetsuppgifter av olika slag. Kvalifikationer hos kontorspersonal av skilda kategorier. Personliga förutsättningar för kontorsarbete. Arbetarskyddet på kontor. Riktiga arbetsställningar. Bedömning av den kontorsanställdes prestationer och lämplighet för befordran. Aktuell yrkesorientering. Vidareutbildning inom yrkesområdet. Kontorsrutiner inom industri-, varuhandels- och serviceföretag liksom inom offentlig förvaltning. Demonstration av och övningar med kontorstekniska hjälpmedel (såväl kontorsmaskiner som annan enklare utrustning) samt hjälpmedlens användning för olika ändamål. Val av lämpliga hjälpmedel. Orientering och demonstration av snabbkopiering. Jämförelser mellan olika arbetsmetoder. Arbetsförenkling på kontor dels genom kontorsmaskiner, dels genom blanketter och system. Årskurs 2 Fortsatt orientering om arbetsförhållanden och arbetsuppgifter på kontor inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn. Fortsatta övningar i olika kontorsrutiner samt fortsatt användning av kontorstekniska hjälpmedel, främst kontorsmaskiner. Fortsatt genomgång av arbetsförenkling på kontor och i samband därmed något om automatisk databehandling. Orientering om och övningar med olika slag av databärare, dels traditionella blanketter etc, dels hålremsor och hålkort.

228 Kommentarer och anvisningar Årskurs 1 Det är betydelsefullt att eleverna får en så allsidig kännedom som möjligt om olika typer av kontor och arbetet på dessa. Sålunda bör betonas att arbetet på små kontorsenheter i allmänhet blir mångsidigare för den enskilde medarbetaren under det att på stora kontorsenheter specialisering och mekanisering drivits ganska långt. Även kontorslokalernas utseende i allmänhet bör beröras. En del kontor arbetar i nära anslutning till lager eller produktionsenheter; andra är förlagda långt ifrån dessa men nära allmänheten. Kommunikationerna såväl inom som utom kontoret bör därför tas upp till behandling. Övningar utföres i telefon- och telegramteknik, om möjligt också med användande av linjeväljare och telefonväxel. Det är lämpligt att i samband med avsnittet om kontorskommunikationer ta upp övningar i post-, järnvägs-, tull- och bankärenden. Efter hand genomgås kraven på kontorspersonalens kvalifikationer och metoderna för hur man lämpligen bör hålla sina kunskaper inom skilda områden aktuella. Därvid bör eleven få klart för sig, att kontorsarbetet ständigt genomgår en förändring så till vida att allt fler hjälpmedel och arbetsmetoder införes och att kravet på väl utbildad personal ökar. I avsnittet personliga förutsättningar för kontorsarbete kan behandlas arbetstid, betydelsen av punktlighet och diskretion, förmågan att underordna sig chefer, betydelsen av ansvarskänsla, solidaritet etc. Även problem rörande klädsel på kontor, personlig hygien, trivselfrågor o. d. tas upp till diskussion. I avsnittet bedömning av den kontorsanställdes prestationer diskuteras hur man kan mäta kontorsarbete, exempelvis stansning och maskinskrivning. I samband därmed bör framhållas att ackordsarbete kan förekomma på kontor. Förutsättningar för att bli en god arbetsledare på kontor diskuteras. Det är värdefullt om en upprepad aktuell yrkesorientering lämnas under läsåret. Eleverna får då se hur efterfrågan på olika kategorier anställda växlar. De får sätta sig in i löne- och anställningsfrågor inom olika företag etc. Åt olika kontorsrutiner ägnas stor uppmärksamhet. Det är värdefullt om man på ett så tidigt stadium som möjligt kan beskriva arbetsrutiner och ge eleverna möjlighet att öva rutinen. Betydelsen av att arbetet utföres efter olika mönster beroende på förhållandena framhålles. Så t. ex. kan jämförelse göras mellan postbehandlingen i kommunala verk och affärs- eller industriföretag. Som andra exempel på rutiner kan försäljnings- eller inköpsarbetet nämnas. Rutinerna bör efter hand byggas ut att omfatta allt fler hjälpmedel för t. ex. lagerstatistik, leveransbevakning, registrering etc. Av vikt är att ändamålet med olika blanketter diskuteras varvid även bör observeras vilka befattningshavare som handlägger de olika ärendena. För att göra kontorsarbetet så verklighetstroget som möjligt bör givetvis prislistor, kataloger, broschyrer etc. användas.

229 Även andra exempel på enklare rutiner kan nämnas. Så utgör t. ex. kassarutinen eller betalningsarbetet lämpliga övningar. Det torde vara förmånligt om man kan ordna studiebesök för att få dessa rutiner åskådliggjorda. En bank kan visa hur arbetet med växlar går till, ett kommunalkontor hur lönearbetet sker etc. Av särskilt stor betydelse är övningar med handlingar. Sortering efter olika principer, registrering och arkivering av handlingar efter olika instruktioner bör övas. Av vanligare kontorstekniska hjälpmedel som bör finnas tillgängliga för övningsändamål må nämnas sådana för diktering, kopiering, duplicering, räkning, fakturering, bokföring och statistik. Mot slutet av kursen kan det vara lämpligt att lämna en orientering om hur nyanställda på kontor tas emot, hur de sätts in i sina arbetsuppgifter etc. m. a. o. hur introduktion och instruktion på ett modernt kontor går till. Därvid bör eleverna få ta del av personaltidningar, personalhandböcker, korrespondens- eller skrivinstruktioner etc. Under kursens gång ges upprepade tillfällen till samtal och exemplifiering rörande arbetsförenkling. Mot slutet av kursen torde det vara lämpligt att mer översiktligt gå igenom de ekonomiska och psykologiska konsekvenserna av kontorsrationaliseringen, t. ex. bättre blankettutformning eller ändamålsenligare utformning av arbetsplats och inredning. Av vikt är emellertid att påpeka betydelsen av att den anställde är positivt inställd till förändringar samt att beskriva några exempel på hur man på större kontor kan genomföra en rationalisering och vilka problem som kan möta den enskilde i fråga om omskolning.

Årskurs 2 Även under det andra studieåret ges en allsidig framställning om arbetsförhållanden och arbetsuppgifter på kontor. Därvid bör kontakt sökas med exempelvis banker, försäkringsföretag, kommunalkontor, industri-, handels- eller transportföretag. Från dessa kan i allmänhet för undervisningsändamål erhållas broschyrer, tidskrifter etc. samt lämpliga övningsblanketter eller handlingar, vilket kan ge information om arbetsmiljö och arbetslivets krav på den anställde. För samma ändamål kan man från företag som säljer kontorsmöbler, kontorsmaskiner eller andra kontorstekniska hjälpmedel samt från kontorsutställningar som regel erhålla lämpliga kataloger och broschyrer. Om undervisningen koncentreras kring vissa kontorsrutiner får de olika kontorstekniska hjälpmedlen en naturlig uppgift i arbetet. Det är värdefullt om eleverna genom enkla exempel får kännedom om det sätt på vilket kontorsrutiner i allmänhet beskrivs och kartläggs, främst i form av arbetsrutinschema och operationsschema med tillhörande arbetsinstruktioner samt hur man tillämpar dessa. En arbetsrutin som väljes för övningsändamål bör under kursen successivt utbyggas och allt fler lämpliga kontorstekniska hjälpmedel tas i anspråk i en och samma rutin.

230 Utöver vad som redan behandlats i årskurs 1 bör sortering, registrering och arkivering av handlingar samt användning av kort- och lösbladssystem bli föremål för fördjupning och breddning. Arbetsrutinen för den ankommande posten bör byggas ut med arkivrutinen. Därvid framhålles vikten av att handlingarna, tidskrifterna etc. redan från början leds i sina rätta banor, eftersom detta är en förutsättning för god arkivordning. Någon orientering lämnas om hur arbetet går till vid en centraliserad respektive decentraliserad arkivering. Likaså framhålles de olikheter som kan finnas i arkivordningen i enskilda och offentliga företag. Åt moderna kommunikationshjälpmedel på kontor ägnas ytterligare uppmärksamhet. Teletjänst bör ingå i kursen och innefatta telefon- och telegramteknik. Även telex presenteras. Kontorsrutinerna bör om möjligt övas kontinuerligt parallellt med övriga undervisningsmoment, främst i företagsekonomi. Så bör exempelvis avdelas grupper som sysselsätts med redovisningsövningar med hjälp av genomskriftsapparater, räkne- och bokföringsmaskiner etc. Exempel bör även väljas från kommunal eller annan offentlig förvaltning. Problem som berör arbetshygien på kontor bör diskuteras, varvid t. ex. de riktiga arbetsställningarna vid kontorsmaskinerna ägnas stor uppmärksamhet både från effektivitets- och hälsosynpunkt. Det är vidare värdefullt om elevernas förmåga att dels organisera dels förenkla sitt eget kontorsarbete kan uppövas i skolan. Avsnittet om arbetsförenkling på kontor bör utvidgas att omfatta orientering om automatisk databehandling samt information om s. k. datacentralers verksamhet. Fortsatta övningar i användning av olika slag av blanketter och blankettsystem och andra databärare utföres. Orientering ges om hålkort och hålremsor. Övningar med tillsatsutrustning till räkne- och bokföringsmaskiner i form av t. ex. remsstans utföres. Motsvarande övningar med hålkort genomföres med hjälp av exempelvis en handstans. För att effektiviteten i kontorsteknik skall bli så hög som möjligt är det av vikt att undervisningen sker individuellt eller i grupper. Självverksamheten måste i synnerhet i. årskurs 2 få en framträdande plats, så att eleverna vänjas vid de på kontor vanliga arbetsformerna. Större delen av kursinnehållet är lämpat för självverksamhet och eleverna bör ges träning i samarbete och informationsutbyte.

5.1.3.3 Distributionsteknik Mål Undervisningen i distributionsteknik har till syfte att ge kunskaper om parti- och detaljhandelns utveckling och organisation, att ge kunskaper om parti- och detaljhandelns uppgift, funktion och arbetssätt,

231 att ge kunskaper om sälj- och köpfunktioner och olika reklammedels användning inom parti- och detaljhandel, att ge kunskaper om principer och metoder för arbetet i parti- och detaljhandeln samt att genom övning ge sådan manuell färdighet som krävs för arbetet i parti- och detaljhandeln. Huvudmoment Parti- och detaljhandelns utveckling och uppgifter i det moderna samhället Parti- och detaljhandelns organisation Parti- och detaljhandelns hjälpmedel Varuinköp och varumottagning Kontrollfrågor Expeditionsarbete Butikshygien och arbetarskydd Försäljningsteknik och riktiga arbetsställningar Butiksreklam Disposition av lärostoffet Årskurs 1 En fördjupning av i företagsekonomi behandlade avsnitt om den svenska partioch detaljhandelns utveckling och uppgifter i det moderna samhället samt dess organisation. Enskild handel, producent- och konsumentkooperation, grosshandelns organisation, olika former av detaljhandel med avseende på försäljningsfunktionen. I avsnittet om utrustning och hjälpmedel behandlas kassaapparater, vågar, förpackningshjälpmedel, blanketter etc. I avsnittet om varuinköp och varumottagning genomgås inköpsarbete och defektering, kontroll av faktura och följesedel, varumärkning, varuplaceringsprinciper på lager och i butik samt varuvård. Behandlingen av kontrollfrågorna omfattar butiks- och lagerkontroll samt inventering. Olika former av kundtjänst såsom kontoköp, avbetalning, påseende och hemsändning av varor behandlas i avsnittet expeditionsarbete. Likaså övas telefonteknik samt användning av blanketter. Butikshygien och arbetarskydd genomgås bl. a. med utgångspunkt från gällande lagar och stadgor. Övningar i rationellt rengöringsarbete. I avsnittet om försäljningsteknik behandlas försäljarens personliga uppträdande, hygien och klädsel, serviceprincipen samt försäljningstekniken i parti- och detaljhandel. Vid genomgång av butiksreklam behandlas olika typer av sådan reklam såsom skyltning, exponeringar, direktreklam, annonsering, textning av enklare standardstilar samt hjälpmedel för butiksreklam och dess planering.

232 Årskurs 2 Fördjupad kännedom om och övning med olika hjälpmedel i butiksarbetet. Kassaapparatens olika funktioner i butiksorganisation och redovisning. Kassatjänst. Förpackningshjälpmedlen och deras kostnader. Hjälpmedel för varumärkning samt varumärkningsprinciper. I avsnittet varuplaceringsprinciper behandlas butikens och lagrets inredning samt principer för varuplacering med hänsyn till säljpsykologiska och arbetstekniska synpunkter. Vidare genomgås arbetsorganisation samt i sammanhanget aktuella lagar och stadgor. Principer och olika system för kassa-, lager- och bruttokontroll genomgås i avsnittet kontrollfrågor liksom även olika inventeringsmetoder. Vidare behandlas svinnproblem. Försäljningsprinciper och olika former av försäljning i parti- och detaljhandeln, försäljningsplanering, försäljningsaktiviteter samt telefonförsäljning får en fördjupad behandling under rubriken försäljningsteknik. I avsnittet butiksreklam behandlas olika reklammedel och deras samverkan: Annonsering, direktreklam, skyltning och exponering. Vidare genomgås kostnadsfrågor. Övningar i textning etc.

Kommentarer och anvisningar Allmänna synpunkter på lärostoffet Distributionsteknik skall ge en fördjupning av i företagsekonomi mera översiktligt behandlat lärostoff om parti- och detaljhandelns organisation och funktion. Eleverna skall erhålla kunskaper om och färdigheter i arbetsrutiner som förekommer i parti- och detaljhandeln.

Speciella kursmoment Årskurs 1 Inledningsvis ges en redogörelse för parti- och detaljhandelns utveckling och organisation. Grosshandelns försäljning och distribution genomgås. Bl. a. uppmärksammas de frivilliga kedjorna och deras funktion i distributionen. Olika butikstyper genomgås. I samband därmed uppmärksammas den tilltagande branschspridningen. Detaljhandelns olika försäljningsformer såsom manuella butiker, självbetjäningsaffärer och affärer med självval behandlas. Därefter genomgås detaljhandelns organisationer, dess förhållande till grosshandeln samt enskild och kooperativ handel, kedjeföretag osv. Praktiska övningar bör inläggas varvid hemortens eller en stadsdels affärsliv kartläggs och diskuteras. Studiebesök. Den utrustning och de hjälpmedel som finns i parti- och detaljhandelsföretagen genomgås. Efter en inledande genomgång av dessa hjälpmedel (kassaapparater,

233 vågar, förpackningshjälpmedel m. m.) bör följa upprepade praktiska övningar. Förpackningshjälpmedlen ägnas stort intresse i såväl grosshandeln som detaljhandeln varför eleverna bör få en ingående kännedom om dessa i samband med inslagningsoch förpackningsövningar samt studiebesök. Inköpsarbetets organisation ges en praktisk utformning i distributionstekniken. Den mera teoretiska framställningen sker i företagsekonomi. Varumottagning på lager och i butik inlärs och övas med hjälp av t. ex. fiktiva följesedlar och fakturor. Varumärkningen inlärs och övas med hjälp av prislappar, märkningsmaskiner o. d. Studiebesök görs på något företags märknings avdelning. I samband med detta inlärs och övas varuplaceringsprinciper på lager och i butik samt varans vård. Prisböckernas uppläggning och organisation genomgås och övas. Butiks- och lagerkontrollens organisation och ändamål förklaras och exemplifieras genom praktiska övningar. Inventeringens organisation genomgås och åtföljs av praktiska övningar i form av inventering av övningsbutikens varulager. Expeditionsarbetet i parti- och detaljhandeln genomgås och övas. Olika former av kundtjänst t. ex. kontoköp, avbetalning, påseende och sändning av varor behandlas och uppföljs med praktiska övningar varvid de blanketter eller formulär som kommer till användning ifylls. I samband härmed — främst hemsändning av varor — övas tekniken i expeditionsarbetet och telefonens rätta användning. Arbetsorganisation och rengörningsarbete inlärs praktiskt i övningsbutiken. Vanliga hjälpmedel och arbetsmetoder genomgås. Hygien, noggrannhet och rätt arbetsteknik/arbetsställning inlärs. Försäljningstekniken inleds med en behandling av försäljarens personliga uppträdande varvid anvisningar bör ges om vad eleverna har att iaktta t. ex. i fråga om personlig hygien och klädsel. Språk, hållning, artighet och hjälpsamhet, takt och hänsyn samt punktlighet beaktas under praktiska övningar. Försäljningstekniken i parti- och detaljhandeln genomgås och exemplifieras genom praktiska övningar. En fördjupning av i företagsekonomi genomgångna avsnitt om reklam görs med speciell inriktning på detaljhandelns reklammedel. Eleverna bör lära sig några enkla standardstilar i textning. Textning av olika typer av siffror bör övas och praktiskt utföras på prislappar och prisplakat. Enkla skyltningar bör utföras praktiskt liksom exponeringsövningar. Det är av vikt att eleverna lär sig förstå varför skyltningar och exponeringar görs och hur de skall göras för att fylla sitt ändamål. Årskurs 2 Kassaapparatens olika användningsmöjligheter när det gäller statistiska och analyserande uppgifter bl. a. om varusortimentets sammansättning och varuplaceringen i butiken ur säljteknisk synvinkel klargörs genom praktiska exempel och övningar. Dess användning vid lagerkontroll, redovisning m. m. bl. a. med hjälp av stansning och databehandling genomgås. Möjlighet bör också ges de elever som så önskar att lära sig touchmetoden, vilken används bl. a. av kassörskor i självbetjäningsaffärer.

234 De olika förpackningshjälpmedel som finns i olika branschers butiker och i partihandeln genomgås med tanke på kostnader och lämplighet från kund- och arbetssynpunkt. Varumärkning och varumärkningsprinciper och de hjälpmedel som används behandlas bransch vis och övas. Om prismärkningsmaskiner ej finns i övningsbutiken bör studiebesök ske hos lämpliga företag. Kostnadsfaktorn vid prismärkningen bör uppmärksammas. Den moderna butikens och det moderna partihandelslagrets inredning studeras och diskuteras i samband med olika varuplaceringsprinciper och med hänsyn tagen till arbets- och försäljningstekniska synpunkter. Arbetsorganisationens betydelse framhålls och exemplifieras. I samband därmed genomgås den för butiks- och partihandeln tillämpliga arbetslagstiftningen såsom affärstidslagen, bestämmelser för arbetstidsbegränsning, semester och arbetarskydd. När det gäller kontrollfrågor ges en fördjupning av de moment som behandlats i årskurs 1 och i företagsekonomi. Lämpligt är att genomgå olika butiksformers och partihandelsföretags behov av och möjligheter till kontroll av varulager, personal, kunder m. m. Även här bör kostnadsfaktorn behandlas med utgångspunkt från vad som kan vara lönsamt eller icke lönsamt från företagets synpunkt. Inventeringens teknik behandlas här mera detaljerat och olika metoder exemplifieras och övas. Orsaker till svinn av olika slag diskuteras och deras inverkan på affärsrörelsens brutto- och nettovinst, personalens prestationslön m. m. klarlägges med praktiska exempel. Försäljningstekniken i årskurs 2 bör vara branschspecialiserad. Övningarna bygger delvis på de kunskaper eleverna inhämtat i årskurs 1 och kan omfatta försäljningstekniska problem från såväl butikshandeln som partihandeln. Olika slag av försäljningsplanering och försäljningsaktivitet genomgås och exemplifieras genom praktikfall. Tekniken vid telefonförsäljning genomgås och övas. Exempel tas även från företag som säljer sina varor enbart genom telefonkontakt med kunden. Butiksreklam i årskurs 2 bygger på de kunskaper eleven inhämtat i årskurs 1 och i företagsekonomi. Principerna för varuplacering i skyltfönster och andra exponeringsutrymmen behandlas och övas. I samband härmed fortsätter övningarna i textning av prislappar, enkla prisplakat och streamers. Praktiska övningar i utformning av direktreklam. Grundlig genomgång av butiksreklamens samplanering med producenternas och partihandelns reklam och säljaktivitet.

5.1.3.4 Maskinräkning Mål Undervisning i maskinräkning har till uppgift att ge eleverna yrkesmässig färdighet att använda olika typer av additions- och kalkylmaskiner.

235 Huvudmoment Additions- och kalkylmaskinernas funktion Riktiga arbetsställningar Inledande övningar på additions- och kalkylmaskiner Tillämpningsövningar med användning av de fyra räknesätten Vård av räknemaskiner Disposition av lärostoffet Additionsmaskinernas funktion och användningsområden. Övningar på additionsmaskiner och inlärning av riktiga arbetsställningar. Räknemaskinens och arbetsmaterialets placering vid räkning på additionsmaskin. Avspänningsövningar. Kalkylmaskinernas funktion och användningsområden. Inlärning av riktiga arbetsställningar vid arbete med kalkylmaskiner. Räknemaskinens och arbetsmaterialets placering vid räkning på kalkylmaskin. Övningar i touchmetodens användning på kalkylmaskiner med tangenter. Tillämpningsövningar. Övningar med samtidig användning av tabeller och räknemaskiner. Genomgång av kalkylmaskiner av annan typ än maskin med tangenter. Säkerhets- och hastighetsträning. Vård och underhåll av räknemaskiner.

Kommentarer och anvisningar Allmänna

synpunkter

I undervisningen i kontorsteknik i årskurs 1 lär sig eleverna grunderna för användning av räknemaskiner av några vanliga typer. Undervisningen i maskinräkning i årskurs 2 avser att fördjupa och bredda dessa kunskaper och framförallt ge eleverna rutinmässig säkerhet och snabbhet i att använda räknemaskiner av skilda typer för allmänt förekommande räkneoperationer av olika omfattning och svårighetsgrad. Undervisningen bör ta sikte på att ge förmåga att begagna räknemaskinerna på ett rationellt sätt. Eleven bör dels lära sig att tekniskt behärska maskinerna dels att öva sig att avgöra, vilken maskin som passar bäst för en speciell räkneuppgift. Eleven bör lära sig maskinens alla funktioner och utnyttja dem på det sätt som är lämpligast för ändamålet. Så bör exempelvis onödiga nyinställningar av tal för framräknande av delresultat undvikas. Till en början används enklare typexempel, vilka successivt byggs ut vartefter eleven lär sig behärska fingersättning och grundfunktioner. Först senare sker övergång till tillämpningsövningar på de fyra räknesätten, vart för sig och i kombination. Eleven bör lära sig vanligen använda genvägar om uppgiften består av flera olika arbetsmoment. Därvid kan maskinfabrikanternas bruksanvisningar och instruktioner tjäna till vägledning.

236 I detta sammanhang bör framhållas betydelsen av att rätt terminologi används för maskindelar, funktioner och manöverorgan. Termer och uttryck som i övrigt används bör inte avvika från de i matematiken vedertagna. Även i maskinräkning bör en rimlighetsbedömning av slutresultatet (s. k. överslag) göras före varje tillämpningsexempel. Det är viktigt att eleverna vänjer sig vid detta arbetssätt redan från kursens början. Det är vidare betydelsefullt att säkerhetsövningarna kommer i främsta rummet. Hastighetsträningen sätts in först sedan en viss säkerhet uppnåtts. Med tanke på den nuvarande snabba utvecklingen av räknehjälpmedlen bör eleverna i allt större utsträckning lära sig begagna elektriska räknemaskiner. Eftersom det material som framräknas ofta bildar underlag för databehandling måste lösningarna på uppgifterna avlämnas klart och redigt. En viss träning i systematisering av räknearbetet bör ges t. ex. när det gäller tabellarbeten o. d. Svårighetsgraden på övningarna stegras försiktigt och successivt under kursens gång samt differentieras allt efter elevernas varierande förutsättningar.

Speciella kursmoment Inledningsvis lämnas en översikt över de vanligaste typerna och fabrikaten av additionsmaskiner, deras konstruktion och funktion. Därvid genomgås sådana detaljer som antalet räkneverk, kreditsaldo, överföring mellan räkneverk etc. I lärosalen bör för detta ändamål finnas en uppsättning beskrivningar av olika maskintyper. Det är värdefullt att eleven så snart som möjligt lär sig exempelvis inställning av radavstånd, byte av pappersrulle, färgbandsbyte etc. Vid en översiktlig genomgång av användningsområdena bör nämnas att additionsmaskinen allt oftare användes för andra uppgifter än addition och subtraktion. Hit hör rabatt- och påläggsräkning som bl. a. utförs genom automatisk tabulering och automatisk multiplikation. Även divisionsräkning demonstreras och övas genom multiplikation av motsvarande inverterade värden, vilka sökes i tabell. I de inledande övningarna bör särskilt rätt fingersättning — touchmetoden — läras in och befästas. Eleverna bör alltså vänja sig vid att inte i onödan se på tangenterna utan i stället ha blicken fäst på arbetsmaterialet. Tydliga planscher över tangentbordet bör ingå i skolans utrustning. Liksom vid undervisningen i kontorsteknik och andra ämnen bör eleven redan från början vänja sig vid riktiga arbetsställningar och arbetsvanor. Eleven bör sålunda få klart för sig att felaktig arbetsställning kan medföra onödiga och ibland farliga spänningar i handens, armens och skuldrornas eller ryggens muskulatur. Man bör se till att eleven sitter rak och intar en avspänd bekväm arbetsställning. Förutsättningarna härför bör ges bl. a. genom att räknemaskinen placeras på lämplig arbetshöjd och i en vinkel som tillåter största frihet för fingrarnas rörelser på

237 tangentbordet. Även materialets placering på arbetsbordet har sin betydelse, dels för att bekvämt kunna läsas dels för att man på arbetsmaterialet skall kunna göra nödvändiga svarsanteckningar, granskningsarbeten etc. Vad som nu sagts om additionsmaskiner gäller i tillämpliga delar även kalkylmaskinerna. De inledande övningsexemplen bör väljas med tanke på att eleven snabbt bör lära sig touchmetoden samt manöverorganens användning. Typexemplen utökas successivt till att omfatta multiplikation »kortaste vägen», decimalkommaplacering etc. Bland tillämpningsövningarna kan lämpligen ingå exempel på multiplikation med en konstant, tresatsräkning, procent- och ränteräkning, fakturaräkning och fakturakontroll, fördelningsräkning etc. Övningar bör även förekomma, där eleverna begagnar både tabeller — exempelvis pund- och räntetabeller — och kalkylmaskin. I de fall tabellens konstruktion är okänd för eleven bör en orientering lämnas. Vid dessa och andra övningar skall eleven vänja sig vid att »tänka» i ett decimalbråk i stället för i allmänt bråk. Från maskinräkningssynpunkt är t. ex. 0,05 att föredraga framför ——. Om uträkningarna omfattar flera räknesätt bör man försöka bringa ner antalet deloperationer för maskinen genom att förkorta det allmänna bråket, där man med lätthet ser att så är möjligt. Vid planläggningen av övningstiden för kursen bör man se till att varje elev får tillfälle till tillräcklig övning på sådana maskiner av vilka endast enstaka exemplar finns vid skolan, antingen det rör sig om en spakmaskin, helautomatisk tangentmaskin eller andra typer än de traditionella tangentmaskinerna. Eleven bör lära sig att väl vårda räknemaskinen, att skydda den mot damm och att i övrigt handskas försiktigt med den och dess delar samt att rengöra typerna. Eleverna får inte bruka våld om räknemaskinen »låst sig». Det är vidare önskvärt att eleven lär sig att avgöra när en specialist bör ta hand om maskinreparationen. Det är lämpligt att eleven får tillfälle studera något exempel på de så vanliga kontrakt för underhåll som brukar upprättas med maskinreparatören.

5.1.3.5 Varukännedom Mål Undervisningen i varukännedom har till uppgift att ge ökade kunskaper av allmänt grundläggande karaktär om varor som är av väsentlig betydelse för konsumtionen samt att ge viss yrkesspecialisering och grund för fortsatta specialiserade studier.

238 Huvudmoment Översiktlig framställning av för distributionsområdet väsentliga råvaror och tillverkningsmetoder Varans användning och kvalitetsegenskaper samt dess vård och behandling såväl i butiken som hos kunden

Disposition av lärostoffet Varans betydelse i konsumtionen Ursprung, råvaror, förädling, framställning Användningsområde, användningssätt Kvaliteter, sorter, märken, förpackningar Storleks- och numreringssystem Kvalitetskontroll genom analyser, laborationer m. m. Regler för förvaring och vård i butiken och hos kunden Fakta av betydelse för försäljningsarbetet

Kommentarer och anvisningar . Allmänna synpunkter Undervisningen i varukännedom bygger på de kunskaper som eleven förvärvat i konsumentkunskap i årskurs 1. Den skall ge grundläggande kunskaper om varor som är av väsentlig betydelse för vår konsumtion i första hand inom områdena för föda, kläder, bostad och fritid. Undervisningen kan med fördel organiseras i form av koncentrationsläsning inom läsårets ram på så sätt att man t. ex. under höstterminen behandlar livsmedelsvaror och herr-, dam-, barn- och tonårskläder medan vårterminen ägnas åt varor som kunden köper till sin bostad eller använder under sin fritid samt kemisktekniska varor. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt de från kvalitets- och användningssynpunkt betydelsefullaste egenskaperna hos varan medan tillverkningstekniska detaljer bör få ett begränsat utrymme. Det är alltså inte meningen att förmedla »ingenjörstekniska» kunskaper till eleven. Om motsatsen inte är nödvändig för att undervisningen skall bli meningsfylld bör således avsnitt om varans betydelse i konsumtionen, dess ursprung och förädling endast få en mera översiktlig behandling. Vad kunden frågar om och vill veta om varan skall genomgående vara vägledande för undervisningen. Den konsumentupplysande synpunkten bör tillmätas stor vikt. Försäljningstekniska detaljer såsom styckning, varans vård i butiken och hos kunden bör uppmärksammas. Beroende på vilka varor det gäller kan det vara nödvändigt att eleverna får lära sig utföra enklare analyser och laborationer (ex. färg, tyger), känna till mode, stil, smak (ex. kläder, husgeråd, möbler) eller får någon kunskap om fotens anatomi (skor) osv.

239 Speciella kursmoment Undervisningen i varukännedom bör omfatta en genomgång av de olika varuområdenas viktigaste varuslag. Inom respektive varuområde bör följande huvudgrupper av varor behandlas: Livsmedel såsom kött- och charkuterivaror, grönsaker och frukt, djupfrysta varor, specerivaror, bröd- och konditorivaror. Speciellt bör färskvarorna ägnas uppmärksamhet medan övriga varor behandlas mera översiktligt. Herr-, dam-, barn- och tonårskläder och de viktigaste textila materialen som används vid framställningen av dessa. Skor. Kemisk-tekniska varor som har betydelse för den personliga hygienen, underhåll och skötsel av bostaden, dess inredning och inventarier. Heminredningsvaror såsom möbler, möbeltyger, mattor, gardiner, sängkläder, linneförråd. Hushållsartiklar såsom köksredskap, porslin och glas. Vidare bör uppmärksammas konsumenternas ökade intresse för fritidsvaror såsom sportartiklar, fiskeutrustningar, fotoartiklar, konstnärsmaterial. 5.1.3.6 Arbetsteknik i företag Ämnet som omfattar arbetstekniken under årskurs 2 ingår där med 18 veckotimmar för såväl distributionsteknisk- som kontorsteknisk gren. Arbetstekniken är som ämnesbenämningen anger till största möjliga del förlagd till företag (näringsliv eller förvaltning). Vad som bestämmer omfattningen av denna arbetsteknik är huvudsakligen tillgången på lämpliga företag/förvaltningar med intresse för medverkan i utbildningen och med personella resurser för handledning av eleverna samt skolans egna resurser att bibringa eleverna motsvarande kunskaper och färdigheter. Mål Undervisningen i arbetsteknik i företag har till uppgift att såsom ett komplement till övrig undervisning dels ge eleverna ökade kunskaper om arbetsmiljö, arbetsuppgifter och arbetsmetoder på kontor eller i parti- och detaljhandel, dels ge dem ökade förutsättningar att utföra sådana arbeten som utbildningen i skolan närmast tar sikte på. Huvudmoment Arbetsmetoder och arbetsrutiner på kontor eller i parti- och detaljhandel. Övningar att tillämpa olika system i praktiskt arbete på olika avdelningar eller inom skilda funktioner. (Kontorsteknisk gren) Övningar i att använda olika kontorstekniska hjälpmedel. (Distributionsteknisk gren) Övningar i varumottagning, uppackning och prismärkning. Prisbok. Paketering. Påfyllning av varor i butiken. Kundbetjäning. Telefonordermottagning.

240 Disposition av lärostoffet Kontorsteknisk gren Cirkulation på kontorets olika avdelningar efter uppgjort schema, omfattande exempelvis postbehandling, registrering och arkivering, maskinräkning, maskinskrivning, duplicering, statistik- och bokföringsarbete. Därefter mera koncentrerad arbetsteknik på viss kontorsavdelning med någon arbetsrutin som närmast motsvarar elevens val av ämneskombination i skolan.

Distributionsteknisk

gren

Cirkulation mellan olika avdelningar i butiken/varuhuset eller mellan butiker med olika sortiment samt arbete på varje praktikstation enligt en i samråd med företaget uppgjord plan.

Kommentarer och anvisningar Allmänna

synpunkter

Arbetsteknik i företag är ett viktigt led i den praktiska utbildningen och i anpassningen till yrkeslivet. Då det är angeläget att eleven får en så bred utbildning som möjligt, kan det i många fall vara lämpligt att fördela arbetstekniken på flera olika företag, varvid både enskilda och offentliga om möjligt bör komma i fråga. Stort avseende bör i detta sammanhang fästas vid elevernas egna önskemål och intressen. Eleverna bör så långt möjligt under arbetstekniken i företag följa de på arbetsplatsen gällande tiderna och iaktta de regler som gäller för anställda i övrigt. Tjänstgöringen bör därför inledas med en orientering om företagets organisation, arbetstider, arbetsinstruktioner etc. Eleven bör få en god information om betydelsen av den arbetsuppgift han sätts att utföra liksom även om sambandet mellan skilda arbetsmoment.

Speciella kursmoment Kontorsteknisk gren Den första tiden bör ägnas åt en mera allsidig träning på olika avdelningar. Därvid bör hjälpmedel och system som ej finns vid skolan bli föremål för särskilda övningar. Den återstående delen av studietiden ägnas åt den eller de uppgifter, som motsvarar målet för utbildningen. Hit hör olika rutiner, varav följande kan nämnas som exempel: inköps- och lagerrutin, fakturerings- och reskontrarutin, post- och arkivrutin. Till samma område hör arbete i speciella hjälpfunktioner, t. ex. i telefonväxel, på skrivcentral etc.

241 I den mån det är möjligt bör eleverna få systematisk träning i vissa servicefunktioner. Hit hör kundbetjäning, upplysningsverksamhet av olika slag etc. Samverkan bör äga rum med lämpliga moment i företagsekonomi, kontorsteknik och maskinskrivning inom vilka ämnen största delen av grundkunskaperna har inhämtats. Eleven skall i skolan beredas tillfälle att få redogöra för vissa intryck och erfarenheter från de arbetsområden han kommit i kontakt med och i den mån detta kan ske skriftligt eller muntligt såväl i svenska som i andra ämnen. Distributionsteknisk gren Det kan förutsättas att eleven genom undervisningen i distributionsteknik teoretiskt känner till en hel del av butikens arbetsrutiner. Däremot är det ibland svårt att i skolan träna och öva dessa rutiner. Övning och träning i sådana rutiner skall alltså erhållas under tiden för arbetstekniken i företag. Speciellt gäller detta sådant som varumottagning, uppackning av varor, prissättning, påfyllning av varor i butiken och upplockning på hyllor. Träning utöver vad som förvärvats inom andra ämnen behöver eleven för att sköta och arbeta med hjälpmedel av olika slag som t. ex. kassaapparater, vågar, paketeringsmaskiner, märkningshjälpmedel, prisbok. I undervisningen bör även uppmärksammas städningsarbete, påfyllnadsarbete, leveranskontroll, inventering etc. bl. a. för att eleverna därigenom skall observera vikten av ordning och ansvar i arbetet. Eleverna bör tränas i att motta telefonorder och utföra orderexpediering samt orienteras om övrig kundtjänst. Eleven bör också få någon kännedom om de blanketter och övriga handlingar som används i försäljningsarbetet eller inom företaget i övrigt. I den utsträckning det är lämpligt bör eleven få deltaga i och öva försäljning av varor till kunderna. I en del branscher kan detta vålla svårigheter då eleven ej har tillräckliga kunskaper om de varor som säljs. Detta problem kan lösas genom att någon av de mera vana försäljarna assisterar eleven under försäljningen. Eleven bör någon gång få hjälpa till med och deltaga i skyltnings- och varuexponerings arbete.

5.1.3.7 Företagsekonomi Mål Undervisningen i företagsekonomi har till uppgift att ge översiktliga kunskaper om företaget och dess uppbyggnad samt om dess ställning i och kontakter med samhälle och näringsliv, att ge vissa insikter om grundläggande företagsekonomiska begrepp inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn samt att särskilt fästa avseende vid de problem inom företaget som är av betydelse för personal som skall handlägga frågor av mera återkommande karaktär.

242 Huvudmoment Företagets uppbyggnad Företagets miljö Redovisningen Marknadssystemet Administrationen Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Översikt av företagsformer. Företagets uppbyggnad och kontakter med institutioner av betydelse för dess verksamhet. Översikt av det svenska marknadssystemet. Elementär bokföring. Kostnader och intäkter. Personaladministration. Årskurs 2 Företagets inre uppbyggnad, kontakter med serviceorgan o. d. samt dess rättsliga förhållanden. Export- och importhandeln. Handelsrättsliga problem. Bokföring i skilda företagsformer med hänsyn till lagföreskrifter och praxis. Enklare problem i kommunal och annan offentlig redovisning. Skatteredovisning. Lönsamhetsberäkning. Personal- och utbildningsfrågor. Kommentarer och anvisningar Allmänna synpunkter Ämnet företagsekonomi skall ge en bakgrund till elevernas studier i kontorsteknik och distributionsteknik. I dessa senare ämnen ligger tonvikten vid övningar i rutiner o. d. medan undervisningen i företagsekonomi i högre grad skall rikta sig på bredden än på djupet. Ämnet företagsekonomi skall sålunda öka elevernas möjlighet att förstå den miljö och de sammanhang som är av betydelse för befattningshavare med arbetsuppgifter av här aktuellt slag. Därvid bör uppmärksammas att begreppet företag i föreliggande sammanhang bör tolkas i en vid mening. Det är sålunda inte blott fråga om att behandla den enskilda sektorns problematik utan även den offentliga sektorns. I den vidare tolkningen av företagsbegreppet bör även inrymmas våra organisationer i deras egenskap av avnämare. I företagsekonomi är det ej fråga om att träna in komplicerade tekniker av olika slag. När exempelvis elementär bokföring studeras, bör målsättningen vara att eleverna dels får en elementär och allmän översikt av bokföringens teori dels får denna praktiskt belyst genom att de får utföra enklare noteringar i dagbok och genomföra några enkla bokslut. En elementär översikt lämnas även över den

offentliga sektorns statteknik. Exemplen bör väljas så att eleverna uppmärksammar frågeställningar av betydelse för undervisningen i kontorsteknik och distributionsteknik. Samma principer bör vara vägledande när det gäller studiet av marknadssystemet. Det väsentliga är att eleverna får en elementär översikt av distributionssystemet för att därigenom få en bakgrund till studierna framför allt i distributionsteknik. Sammanfattningsvis kan sägas att undervisningen i företagsekonomi skall bidra till att eleven i sin kommande verksamhet får ökade förutsättningar till en samlad bild av den plats, där han arbetar och lär sig inse hur olika led inklusive hans eget samverkar för en gemensam målsättning. Undervisningen skall sålunda bidra till att göra eleverna mer skickade att förstå de sammanhang där de är satta att arbeta och bidra till att hindra att de blott uppfattar sig som osjälvständiga kuggar i ett system, vars struktur de inte har någon kunskap om. Speciella kursmoment Årskurs 1 Eleverna bör få uppfattning om olika företagsformer dels med hänsyn till vinstintressen (ex. privata-kooperativa-offentliga), dels till ägarnas ansvar (ex. aktiebolaghandelsbolag), dels till deras plats i marknadssystemet (producent-grossist-detaljhandelsföretag-serviceföretag). Sedan dessa olika indelningsgrunder behandlats bör företagets inre organisation studeras. Eleverna bör här få en uppfattning om karaktäristiska funktioner inom handels-, industri-, service- och vissa offentliga företag såsom produktions-, inköps-, försäljnings-, ekonomi- och personalfunktionerna, hur dessa samordnas och hur olika för denna elevkategori aktuella arbetsuppgifter förekommer inom de olika arbetsenheterna. Eleverna bör även få en uppfattning om företagets relationer till omvärlden. Så bör exempelvis behandlas de institutioner av olika slag — både offentligrättsliga och privaträttsliga — som företaget regelmässigt kommer i kontakt med. Översikten av marknadssystemet är huvudsakligen beskrivande och syftar till en orientering om ämnesområdet i stort. Särskild tonvikt läggs vid de delar som är av betydelse som bakgrund till undervisningen i distributionsteknik. Undervisningen i elementär bokföring vill ge eleverna en översiktlig kunskap om den dubbla bokföringens teori samt någon färdighet i enkel bokförings- och bokslutsteknik. Redovisningens utformning både inom den offentliga och den enskilda sektorn beröres. Vidare diskuteras de konsekvenser för redovisningen som tekniska hjälpmedel av olika slag kan ha. Särskild hänsyn tas till frågor av betydelse för undervisningen i kontorsteknik. Undervisningen om kostnader och intäkter skall framför allt öka elevernas förståelse för betydelsen av kostnadssänkande och intäktshöj ande åtgärder på arbetsplatsen.

244 Vid undervisningen i personaladministration ges en orientering om personaladministrativa metoder såsom personalvård och utbildning. Vidare behandlas de socialpolitiska åtgärder som en anställd bör känna till. Företagsdemokratin beröres. Årskurs 2 Företagets inre uppbyggnad ägnas fördjupad uppmärksamhet. Exempel på några olika moment som därvid bör nämnas är moderbolagets förhållande till ett eller flera dotterföretag, filialer eller liknande enheter i förhållande till huvudaffär eller huvudkontor. Särskilt intresse ägnas därvid åt informations-, kommunikations- och rapportsystemets uppbyggnad. I allt större utsträckning anlitar numera affärs- och andra företag specialister eller serviceorgan av olika slag. Hit hör på distributionsområdet reklambyråer, konsulter i marknadsföring etc. För personalanskaffning håller man nära kontakt med arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsorgan i övrigt. Banker och postgiro anlitas i ökad omfattning för löne- och annan redovisning etc. I lämpliga delar i företagsekonomin bör anknytning göras till det förhållandet att företaget utgör en juridisk person, som både har rättigheter och skyldigheter. Anknytning bör här kunna ske med ämnet arbetslivsorientering. Till de rättsliga anspråken på företaget hör t. ex. skatteredovisning och skyldighet att lämna viss offentlig statistik. Hit hör också bestämmelserna om affärstid, om skydd för underåriga, om arbetsbok och övertidsjournal etc. Här observeras även bestämmelser för speciella företagsformer — aktiebolag, ekonomisk förening etc. Även problem som berör ATP, sjukkassor o. d. bör nämnas. Genomgående bör stort avseende fästas vid sådant som den nyanstäUde kan beräknas möta i arbetslivet. Vid undervisningen i detta avsnitt beaktas samverkan med ämnet samhällskunskap. I årskurs 1 behandlades beträffande marknadssystemet problem som i huvudsak rör den svenska marknaden. Kursen bör i årskurs 2 utvidgas att omfatta problem som gäller tull, frihandel, export- och importhandel (innefattande orientering om turistnäringen), EEC, EFTA etc. Från banker och organisationer kan material erhållas för belysning av praktiska problem inom ämnesområdet. Vid en återblick på distributionsfrågor behandlas handelsrättsliga spörsmål, exempelvis den praktiska tillämpningen av vissa bestämmelser i köplagen. I anslutning till en utvidgad undervisning i bokföring genomgås vissa delar av bokföringslagen, i huvudsak dess »ordningsregler» dvs. krav på bokföringsmaterialets utseende och förvaring. Viss anknytning bör göras till skattefrågor, värderingsfrågor etc. Bokföringsövningarna bör vara enkla, klara och tydliga och omfatta vanligen förekommande affärshändelser och bokslut eller förarbeten till bokslut. Även viss offentlig redovisning bör förekomma. Enklare problem i kommunal och annan offentlig redovisning bör omfatta exempel på budgetering, statbehandling etc. Något eller några exempel bör belysa löneberäkning, löneklassuppflyttning etc. Några exempel bör belysa skillnaden i avräkning mot drift- och kapitalbudget. Det kan vara värdefullt att låta eleverna följa den ekonomiska avräkning som gäl-

245 ler för den egna skolan. Övningar i att tillämpa offentlig kontoplan bör förekomma. Innebörden av begreppet avskrivning förklaras med lämpligt exempel. I samband därmed förklaras termerna »leasing» och »factoring». Med utgångspunkt från den anställdes förhållanden utföres en inkomstdeklaration. Tekniken för källskatteredovisning genomgås. Företagets egna skatter bör helt förbigås. Däremot kan olika exempel på skatter nämnas vid lämpligt tillfälle (omsättningsskatt etc). Några mycket enkla kalkyler bör förekomma, närmast för att förklara vissa termer eller begrepp som den anställde kan möta i ett sådant praktiskt arbete som har att göra med lönsamhetsberäkning. Några aktuella personaladminstrativa frågor tas upp till diskussion. Hit hör t. ex. utbildningsfrågor som kan vara aktuella, t. ex. vuxenutbildning, fackutbildning, planläggning av studier vid sidan av arbetet, möjligheten till ekonomiska bidrag etc.

5.1.3.8 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att uppöva den numeriska räknefärdigheten, att ge inblick i matematikens tillämpning i företagets verksamhet samt att klargöra vissa elementära statistiska begrepp och öva deras tillämpning.

Huvudmoment Huvudräkning Procent- och ränteräkning Kalkylering Statistik Yt- och rymdberäkningar

Disposition av lärostoffet Systematisk träning i huvudräkning. Överslagsberäkningar. Metoder för prövning av rimligheten i erhållna resultat. Övning av svenska sorter. Vanligare utländska mynt, mått och vikter. Procent- och ränteräkning. Kalkylering med två eller flera varuslag. Elementära statistiska begrepp. Åskådliggörande av statistiska uppgifter genom grafisk framställning. Enkla planimetriska och rymdgeometriska problem. Övningar på räknemaskiner och med räkne- och räntetabeller. Grunderna för räkning med räknesticka.

246 Kommentarer och anvisningar Allmänna synpunkter Undervisningen syftar främst till att uppöva elevernas mekaniska räkneskicklighet såväl i fråga om säkerhet som snabbhet — och att lära dem räknemetoder lämpade för räknearbeten, som allmänt förekommer inom handel, förvaltning eller närliggande yrkesområden. Målsättningen bör vara att även ge eleverna kännedom om de principer för lösande av problem, som förekommer inom yrkesområdet samt att utveckla elevernas kalkylatoriska sinne. Indirekt bör undervisningen beröra de reella ekonomiska problem som behandlas i uppgifterna. Stoff och problemställningar bör hämtas från andra ämnen, främst företagsekonomin.

Speciella kursmoment Den rent mekaniska räkningen bör övas systematiskt under hela kurstiden. Huvudräkning, dvs. räkning utan något egentligt skrivarbete, utgör den väsentliga formen för denna träning. Till räknefärdigheten kan även hänföras den matematiska omdömesförmågan som att avgöra om ett räkneresultat är rimligt eller att genom överslagsberäkning utan fullständiga uträkningar ange ett resultat som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall är tillräckligt noggrant. Beräkningar av detta slag har fått ökad betydelse genom ett högre utnyttjande av maskinella hjälpmedel. Genom övningar av detta slag bör eleverna få klart för sig hur långt förenklingar och avrundningar i olika fall kan tillgripas utan att tillförlitligheten hos resultatet blir eftersatt. I avsnittet om vanligare utländska mynt, mått och vikter kan lämpliga praktiska problem hämtas bl. a. från affärsbankernas broschyrer. De engelska sorterna bör emellertid ej ägnas alltför mycken tid. Det väsentliga vid studiet av dessa är att eleverna lär sig enhetliga principer för räkning med icke-dekadiska sorter samt att övningsuppgifterna anknyter till de arbetsuppgifter som kan möta i praktiken, såsom omräkning av rabatter och priser, vikt- och mängduppgifter i t. ex. offerter och fakturor. Procenträkningen intar en central plats och bör därför beredas stort utrymme. Det bör emellertid påpekas, att den procenträkning som erfordras för att lösa de praktiska vardagsproblemen i allmänhet torde vara betydligt mindre invecklad än åtskilliga i pedagogiskt syfte konstruerade exempel. Sålunda bör undervisningen koncentreras till enkla grundläggande förhållanden: a procent av b, c i procent av d, ökning och minskning i procent av ursprungligt belopp samt de vanliga beräkningarna av det inbördes förhållandet mellan fakturapris, inköpspris, bruttopris, omkostnadspålägg, rabatt och försäljningspris. Till denna grupp av problem hänföres även exempel på avlöningsberäkning samt exempel på kalkylering med olika varumängder och varuslag.

247 Ränteräkning torde eleverna åtminstone formellt behärska tämligen väl. Uppgiften blir alltså att lära eleverna förstå problemens innebörd samt öva användning av räntetabeller av olika slag. I första hand väljes exempel med beräkning av räntebelopp, medan kapital, tid och räntesats bör vara kända. Beräkning av tid och kapital motsvarar i allmänhet ej något större praktiskt behov. Sammansatt ränta belyses i några exempel med hjälp av tabeller. Växelräkning bör inskränkas till inrikes växlar och endast enkla exempel bör väljas. I grundskolan har undervisning skett i grafisk framställning — diagram, kurvor etc. Uppgiften blir att bygga på dessa kunskaper och ge eleverna en uppfattning om viktigare statistiska begrepp och arbetsmetoder samtidigt som den grafiska illustrationen utvidgas. Exempel bör väljas från det företagsekonomiska ämnesområdet och statistiskt källmaterial bör begagnas. Eftersom enklare yt- och rymdberäkningar kan möta eleverna i deras arbete — särskilt inom distributionsområdet — bör några exempel dels befästa tidigare kunskaper, dels vidga kunskaperna om praktiska problem i offerter eller fakturor, i kostnadsberäkningar etc. Räknemaskiner bör användas främst i sådana sammanhang, där en viss rutinmässig träning kan erhållas — sortförvandlingar, beräkningar av kvantitet gånger å-pris o. d. Eleverna bör lära sig att utan att lita till skrivna uppställningar göra en uträkning på maskin. När eleverna har de principiella grunderna för visst slags problem klara för sig, bör de även söka utröna den för maskinräkning lämpligaste tankegången. Räknestickan vinner alltmer insteg främst för kalkylering och överslagsberäkningar, där absolut exakthet ej önskas. Grunderna i räknestickans användning bör därför ingå som viktigt moment. Den rent matematiska grunden för räknestickan kan däremot förbigås. Beträffande såväl räknemaskiner som andra tekniska hjälpmedel bör emellertid observeras att eleverna skall lära sig begagna och utnyttja dem rationellt utan att de dock blir helt beroende av dem.

5.1.3.9 Konsumentkunskap Mål Undervisningen i konsumentkunskap har till uppgift att öka förmågan att bedöma och välja varor och tjänster för skilda ändamål, att ge förtrogenhet med olika slag av informationsverksamhet samt att utveckla omdömesförmåga och kritiskt tänkande i konsumentfrågor med beaktande av såväl ekonomiska som funktionella och estetiska synpunkter.

248 Huvudmoment Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen. Allmän köpkunskap Allmän varukunskap Disposition av lärostoffet Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion mot bakgrunden av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen i vårt samhälle och dess betydelse för den enskilde. Konsumentens rättigheter och skyldigheter i köpsituationen. Allmän köpkunskap: Hur man samlar information: varudeklarationer, märkningar, skrifter, massmedia, annonser och annat reklammaterial. Hur man bedömer information: väsentligt och oväsentligt, informationens fullständighet och riktighet, rätta och felaktiga slutsatser. Allmän varukunskap: Karaktäristiska egenskaper hos olika slag av varor samt frågor rörande konsumtionsvarornas användning och vård. Livsmedel: Aktuella och belysande exempel på såväl färska som industriellt behandlade livsmedel med hänsyn till näringsfaktorer, kvalitet, hantering, förvaring och pris. Livsmedelslagstiftning och livsmedelskontroll. Textilier m. m.: Materialets ursprung och egenskaper. Manufakturvaror, konfektion. Bostadens inredning och inventarier: Synpunkter på inköp och urval sett från teknisk, funktionell, hygienisk och estetisk synpunkt. Kemisk-tekniska artiklar: Utnyttjande av kemisk-tekniska artiklar med hänsyn till kvalitets- och användningsegenskaper. Eventuella risker och skadeverkningar. Personlig hygien. Kommentarer och anvisningar Allmänna synpunkter Undervisningen skall ge eleverna allmängiltiga kunskaper om konsumtionsvaruområdet. Den skall också utgöra underlag för fortsatta studier för de elever som i årskurs 2 väljer distributionsteknisk gren med ämnet varukännedom. Speciella kursmoment I avsnittet utvecklingstendenser lämnas efter en kort inledning om utvecklingen en orientering om de aktuella tendenserna i fråga om produktion, distribution och konsumtion. Därvid berörs hur tekniska, sociala och ekonomiska framsteg och ökade internationella handelsförbindelser påverkar varusortimentet. Vidare behand-

249 las förändringar inom distributionssystemet vilka medför höjda krav på konsumentens insikter och omdömen. Välståndsutvecklingens effekt i fråga om ökad köpkraft, mera fritid och höjda anspråk på den materiella miljön belyses. Hushållens andel i den totala konsumtionen behandlas. Konsumenternas möjligheter att genom egna ställningstaganden och inriktning av efterfrågan påverka produktionen berörs. Konsumtionsvarornas utveckling och innebörden av behov diskuteras. Särskilt beaktas den påverkan som sker från massmedia av olika slag. Här kan tidningarnas annonser o. d. ligga till grund för grupparbeten och diskussioner. I avsnittet om konsumentens rättigheter och skyldigheter behandlas till en början rätten till säkerhet, till information, till att välja, till att bli hörd. I samband härmed upptas till behandling avtalslagen, köplagen, lagen om avbetalningsköp och tillämpliga delar av föräldrabalken. Reklamationsmöjligheter. Framställningen bör vara översiktlig och exemplifieras med praktikfall och diskussion. Under rubriken allmän köp- och varukunskap ges inledningsvis kunskap om de institutioner som är verksamma inom konsumentsektorn såsom Statens institut för konsumentfrågor, Statens konsumentråd, Statens pris- och kartellnämnd, Statens institut för folkhälsan, Varudeklarationsnämnden och Svenska slöjdföreningen. Massmedia, skrifter, utställningar, demonstrationer behandlas liksom varudeklarationer och märkningar, text på förpackningar, annonser, broschyrer och annat reklammaterial. Eleverna bör sedan få lära sig att bedöma väsentligt och oväsentligt i den information som samlas och att skilja mellan den sakliga, informationsgivande delen och den mer suggestiva. Undervisningen åskådliggöres med hjälp av varor valda från viktiga konsumtionsområden: livsmedel, textilier, bostadens inredning och inventarier, kemisktekniska artiklar, fritidsvaror. Beroende på vilken vara som väljes kan man behandla de olika kvalitetsbegreppen råvarans kvalitet, teknisk (tillverkningsmässig) kvalitet, funktionell och estetisk kvalitet. Tillverkningsmässiga detaljer bör dock få ett begränsat utrymme. Det är viktigt att man ur varusortimentet väljer objekt som ligger inom elevernas intressesfär eller anknyter till deras kommande utbildning.

250 KAPITEL 6

Läroplaner inom naturvetenskaplig-teknisk sektor 6.1. LÄROPLAN FÖR MASKIN- OCH ELTEKNISK LINJE Förslaget till läroplan för maskin- och elteknisk linje täcker det utbildningsblock som YB skisserat i sitt principbetänkande. Dock representeras den eltekniska grenen enbart av variant för elektriker varför förslag till läroplan för utbildning inom det teletekniska området saknas. Skälet härtill är att man inom denna bransch är fullt sysselsatt med en genomgripande yrkesanalys och därför inte nu vill föreslå en utformning av utbildningen, som eventuellt snart måste korrigeras. Som framgår av blockschemat öppnar sig betydande möjligheter till utbildningar, som bygger på åk 1. Enligt YB torde finnas möjligheter till ytterligare utbildningsgrenar. Utbildningen inom linjen har som mål att ge vissa grundläggande kunskaper och färdigheter för olika slag av yrken inom de mekaniska, svetsmekaniska, fordonsmekaniska och eltekniska områdena.

251 6.1.1 Blockschema Styrn. o. regl.mek.

Styrnings- och regleringsmek.

Telemontörer Kontorsmask.rep. Telereparatörer4

Telemontörer

Hissmontörer Kraftv. o. elv.el. Industrielektr. Installationsel.

Telereparatörer

* 3

El-kraftteknisk gren

' C <" ni -

S

m Flygmekaniker Maskinyrken

3 Bilyrken2

Flygmekaniker Reservdelspers. Maskinmekaniker

q u co n5

il

fl C

11 i .-a

P-, B

c o •o o Un

>> fl _ co

O

fe

ÖO

2 M fl Järnbruksyrken1

i 111 I ill

fl-33 H->

Q<

fl •*

.fl

c U to o o •Q •3 c 1 to i-, o co J2 c G u,

I

O

Entrepr.mask.för.

60 C

n

c en

fl W C

Rörarbetare Grovplåtslagare Ind. plåtslagare

ed

F B

3 CD

60 C

ti,

c

C

£j £j 3 '5o5 d

i-i

f-l ert

j9

B

H a JD c; y| u O

gM

Maskingren Maskinarb. spec. Finmekaniker Maskinmontörer Verkt.mask.rep. Instrumentmak. Verktygsmakare Ritsare

ien x>5 o

H>> c/3

Svetsare Rörarbetare Grovplåtslagare

u

.id

H

Fordonsmekaniker

Järnbruksyrken prod, inriktning Järnbruksyrken mek. inriktning

"^ OJ

0 _o O

-a >i A OJ CO O

> o

o ^ .2 3 ^ g

S « QS <

Bänkgren C

E

SJ CU b

ni

oj

C

*C

^ JJ *S S rt o

I

-

:c3 «

> rt t/5 > 00 2

252 Kommentarer till blockschema YB utgår ifrån nuvarande yrkesutbildning och försöker bedöma i vad mån denna kommer att behövas även i framtiden. Vidare har YB försökt sätta sig in i de förändrade yrkeskrav, som kommer att uppstå beroende på näringslivets framtida omdaning. Det har dock varit vanskligt att bedöma utbildningsbehoven för de elever, som i framtiden kommer att lämna den tvååriga gymnasiala yrkesutbildningen. Man kan ej bortse från de osäkerhetsmoment, som finns, när det gäller att bedöma kraven med utgångspunkt från nya eller förändrade yrken, men även om man gör detta blir uppgiften ej särskilt mycket lättare. Många frågor beträffande den nya skolans möjligheter att verkligen meddela önskat yrkeskunnande kan ej besvaras förrän erfarenhet vunnits från densamma. Det är bl. a. med hänsyn till svårigheter att bedöma vad minskad utbildningstid, nya läromedel, ny pedagogik, omskolade lärare m. m. kommer att innebära, omöjligt att planera tid och omfattning av nödvändig påbyggnadsutbildning. Vidare måste även i bilden medtas osäkerhet om elevmaterialet och elevernas möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Vad här sägs gäller i väsentliga stycken även för flertalet av de övriga läroplaner som YB redovisar i detta betänkande. Det blockschema över maskin- och eltekniska linjer, som här presenteras, är att anse som ett principexempel. Vissa basdelar i detta block är helt säkert rätt fast förankrade i såväl nuvarande som framtida förhållanden, men vissa andra delar måste bli föremål för revidering efter ytterligare samråd med representanter för berörda branscher. Ett fast basblock representeras av den första terminen, som är gemensam för alla efterföljande grenar. Under den andra terminen har antytts att utbildningsbitar, som ej funnits med i tidigare presenterade blockscheman kan behöva införas. Här har järnbruksyrken blivit upptagna jämsides med grenarna för verkstadsmekaniker, svetsmekaniker, fordonsmekaniker och elorienterade yrken. Behov av variationer i utbildningen kan bli än mer accentuerat under det andra utbildningsåret och de tomma fälten mellan de i schemat angivna grenarna antyder att ytterligare speciella grenar kan komma att behöva införas. Utbildningen efter de två gymnasieskolåren är endast antydd till sin inriktning. Utbildningstiderna kan bedömas till ca ett år för vissa kurser, medan det för andra utbildningar kan behövas såväl längre som kortare tider. YB har funnit att följande påbyggnadsutbildningar kommer att bli nödvändiga efter den föreslagna tvååriga utbildningen. YB är angelägen att än en gång framhålla att även om rikttiden för dessa utbildningar är satt till ett år, slutlig ställning till definitiva tider ej nu kan tas. De olika påbyggnadsutbildningarna redovisas här under yrkesområdena verkstadsmekaniker, svetsmekaniker, järnbruksyrken, fordonsmekaniker och elektriker.

253 Verkstadsmekaniker Ritsare Verktygsmakare* Instrumentmakare* Verktygsmaskinreparatörer Maskinmontörer (även resemontörer) Finmekaniker* Experimentarbetare Kvalificerade avsynare — kontrollanter Kvalificerade maskinyrken såsom Supportsvarvare* Karusellsvarvare* Fräsare* Arborrare* Jiggborrare* Verktygsslipare* Svetsmekaniker Grovplåtslagare Fartygsplåtslagare Rörarbetare Flygplans- (eventuellt karosseri) plåtslagare

Järnbruksyrken Ställare Valsare Reglerare Smeder Värmebehandlare Materialmän Dessa järnbruksyrken kan även rekryteras med svetsmekanikerutbildning som grund. Fordonsmekaniker Motormekaniker Bilelektriker Specialkurser för diesel-, hydraulik-, pneumatik Bilprovare — besiktningsmän * Läroplan bifogas som exempel på omfattningen av nödvändig påbyggnadsutbildning.

254 Analysmekaniker Reparatörer för tyngre fordon Reparatörer för skogsmaskiner Lantbruksmaskinreparatörer Entreprenadmaskinreparatörer Flygmekaniker Elektriker Installationselektriker Industrielektriker Kraftverks- och elverkselektriker Hissmontörer Telereparatörer med grenar för hemelektronik kommunikationsteknik industrielektronik radarteknik Kontorsmaskinreparatörer Telemontörer Styrnings- och regleringsmekaniker med skilda linjer för numeriskt styrda maskiner processindustri Utbildningen för kontorsmaskinreparatörer kan läggas som påbyggnad antingen på telereparatörer eller telemontörer. Vidare bör observeras att den gjuteritekniska utbildning, som är föreslagen att bedrivas i skola av rikskaraktär, även måste fullföljas med vissa påbyggnadskurser. Dessa är förmodligen möjliga att anordna vid riksskolan i fråga. Även andra av de här föreslagna påbyggnadsutbildningarna, exempelvis de som faller inom järnbrukens område, kan säkert med fördel förläggas till skolor med riksrekrytering.

6.1.2 Timplan (se tabelluppslag sid 256—257) Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under åk 2. Vid tillval skall antalet veckotimmar i yrkesteknik i motsvarande mån reduceras.

255 6.1.3 Yrkesteknik i maskin- och elteknisk linje termin 1 Mål Undervisningen i yrkesteknik i maskin- och elteknisk linje termin 1 har till uppgift att ge sådana grundläggande kunskaper och färdigheter, som är gemensamma för yrken inom de mekaniska, svetsmekaniska, fordonsmekaniska och eltekniska områdena samt att ge en vidgad kännedom om linjens olika yrkesområden. Yrkestekniken presenteras i Bänkarbete (6.1.3.1) Mätmetoder och mätning (6.1.3.2) Plåt- och rörarbeten (6.1.3.3) Mjuk- och hårdlödning (6.1.3.4) Smidning och värmebehandling (6.1.3.5) Slipning (6.1.3.6) Borrning (6.1.3.7) Svarvning (6.1.3.8) Elarbeten (6.1.3.9) Fordonsmekaniskt arbete (6.1.3.10) Tillämpningsövningar (6.1.3.11) Verktygslära (6.1.3.12) Maskinlära (6.1.3.13) Elteknik (6.1.3.14) Ritningsläsning (6.1.3.15) Maskinelement (6.1.3.16) Mätteknik (6.1.3.17) Materiallära (6.1.3.18) Matematik (6.1.3.19) 6.1.3.1 Bänkarbete Huvudmoment

utr 48

Arbetsplatsen: Orientering om arbetsbänken, verktygens skötsel och vård samt förvarings- och ordningsfrågor. Skruvstycken. Uppspänning av arbetsstycken. BÄ 1—6, 19. HV 5, 24, 25. Filning: Filföring, planfilning, filning efter rits, filning av mantelyta och plåthörn. BÄ 7, 8, 10, 13. HV 11. Sågning: Sågning av stänger, plåt och rör med bågfil. BÄ 9. Gängning: Gängning med tapp av genomgående hål och bottenhål. Gängning med snitt. BÄ 15,20.

256 -

(N •

rf

CO CO CN

C

w-^

M

<2 ° to

CO

CO

CN

CN

CN

_<

4>

CM

4 « CN co oo

> g

CN

CN

CO CM CO

CN

•w O Tf

co

^ CN CO r~

1 W5

TT

CO

_

_

t

,H

_

CO

CN CO ON i-l

a a

"* us a

CN CO

>^

co

• c

co CN co CN

<*

H

CO

,_,

r ^ CN CM

r-l

</">

J , CN

co <? co </->

co vo

>

CO

CN

o 5 <"

°3 E

CO

co ro

6 ™ H

rt

N

rt

^

CN

,-H

(U <u

> E

a? E _

_

_

a]

C ^4

*-> so

cd

II 6

H CM

a

c

O

° 1 S3 C

c UJ ~£ "öo

S A M

• E

.14

4 i 'ä ä <a s -2 E

5 2 &

S % Ö

C "O

o

>

•s 12 5 S 1

J3 o

o

.- § s

U

60 O . 2

o Ö £1 - * "Si

257 ci i

O

(N c3 *-* cs

C

>/->

"* 1 3 - ^

c»

t-

ri t

C/5

O

<S M

»M

(S

^

oo m

* sj i en oo

"i M

rt C

O

N

M

--i

N

n

O

M

M

rn

N

* -B g « S >

>/-i

00 ro

r^

u-i 00

Cl

rs O

Ut

i

O

"* TJ-s

>/->

m

>o

<N (NJ —< CS

c

C

£

n o

«ii

r~-

<N O

g g <u

N

M

^

tN

r-

<u

CN

O

c-) f<j ^

<N

<S r q

(S

«L o

• - *

u

oo m

»3

s a M IS a

<N O

«-l

oo ro

> r) m O o

o M o

^

" u

^

<«*•

r>

—'

oo ro

-

rt

oo

4)

>

cl

m

<N m

«^

<5 o

«M

^

O o

f^

O o

ro

<^

^r t»

ro Ct

m

©

©

*N

TI-

S 6

OO

>

Cl

r<-i O o

N

,—

'

r-

-

H

z z

6 J

eel S tä

a *

^4 JX *> S

<

zz ••<

ed CO

C U

>

<

1 9

Yrkesutbildningen

C u

Engelska Samhällsku Religionski Arbetslivso Gymnastik IMME TIL

a

ro

Q

Z

<

O

o PH

H Pi

o 0

M

>

S g 3 i/3

258 Ritsning: Ritsning av raka och krokiga linjer. Användning av ritskubb och höjdritsmått. Körning av ritsar. BÄ 12. HV 22, 23. Stämpling och märkning: Stämpling och märkning med siffer- och bokstavsstansar. BÄ 23. HV 30. Mejsling: Användning av flat- och kryssmejsel. BÄ 18. Borrning: Användning av handborrmaskin. BÄ 26.

6.1.3.2 Mätmetoder och mätning Huvudmoment

19 Mätmetoder och mätning: Användning av tumstock, måttband, stålskala, skjutmått och djupmått, mikrometer, anslagsvinkel, vinkelmätare, gängmall, radiemall, bladmått, vattenpass och lod. MÄ 1—3, 5, 12, 22, 24, 25. HV 15, 21.

6.1.3.3 Plåt- och rörarbeten Huvudmoment

19 Plåt- och rörarbeten: Klippning av plåt och klen profilstång medelst handplåtsax och bänksax. Bockning och sträckning av plåt. Bockning och skarvning av rör. BÄ 21. HV 38.

6.1.3.4 Mjuk- och hårdlödning Huvudmoment

19 Lödning av mekaniska detaljer samt av eldetaljer med kolv och låga. GA 84, 85. EL—LÖ 1—6, 9—12, 14, 18, 25, 31, 32.

6.1.3.5 Smidning och värmebehandling Huvudmoment

19 Smidning: Räckning av fyrkant- och rundämne. Skrotning av fyrkant- och rundämne. Nedsättning med kälhammare. Bockning av vinkel och ögla. Värmebehandling: Värmning och kylning. Härdning i vatten och olja samt anlöpning. Uppkolning genom inpackning. Normalisering. Öppen glödgning och inpackningsglödgning. Hårdhetsprovning med Rockwell- och Brinellapparat.

259 6.1.3.6 Slipning Huvudmoment

10 Slipning i slipställ av verktyg. MP 58. BÄ 18. SV 24. BO 19. 6.1.3.7 Borrning Huvudmoment

19 Manövrering av bänk- och/eller pelarborrmaskin, rengöring och smörjning. Fastspänning av arbetsstycken i maskinskruvstycke. Fastspänning av borrar och försänkare. Skär- och kylmedel. Val av skärdata. Borrning av genomgående hål och bottenhål. Cylindrisk och konisk försänkning. MP 50. BO 1—4, 6—15. 6.1.3.8 Svarvning Huvudmoment

38 Manövrering, rengöring och smörjning av supportsvarv. Fastspänning av arbetsstycken i chuck, mellan chuck och dubb samt mellan dubbar. Fastspänning av skärverktyg i stålfäste och dubbrör. Plansvarvning, längdsvarvning, dubbhålsborrning, avstickning. SV 1—11, 13, 17, 31. 6.1.3.9 Elarbeten Huvudmoment

38 Ledningsmaterial: Avisolering, anslutning till lamphållare och skarvdon. Klämförband: Anslutning på olika typer av klämmor. Ringledningsanläggning: Ledningsförläggning, apparatuppsättning och montering med transformator. Felsökning: Grundläggande övningar. Elmotorer: Isärtagning och ihopsättning. Överlastskydd. Genomgång av termostater och temperaturbegränsare. Användning av universalinstrument för mätning av resistans, spänning och ström. Tillämpliga säkerhetsföreskrifter och synpunkter på övrigt arbetarskydd. 6.1.3.10 Fordonsmekaniskt arbete Huvudmoment

48 Motorarbete: Isärtagning av motorns hjälpaggregat och eventuella skyddsanordningar. Isärtagning och hopsättning av förbränningsmotor.

260 Kraftöverföring: Isärtagning och hopsättning av växellåda. Injustering och funktionskontroll. Hydraulsystem: Isärtagning av hydrauliska trum- och skivbromsar.

6.1.3.11 Tillämpningsövningar Huvudmoment

29 Överkursuppgifter eller komplettering av tidigare genomgångna kursmoment.

6.1.3.12 Verktygslära Huvudmoment Konstruktion, användning, underhåll och vård av olika slag av handverktyg såsom hammare och andra slagverktyg, av olika slags fastspänningsdon såsom skruvstycken, skruvtvingar, filklovar, tänger, skruvmejslar, skruvnycklar och momentnycklar, av olika slags skärverktyg såsom filar, bågfilar, handplåtsaxar, slipduk, slipskivor, gängverktyg, svarvstål, borrar, försänkare, avdragare, vinklar, ritsdon, planskivor, stickpassare, ritskubbar, höjdritsmått, stämplar och körnare samt av lödkolvar och gasolutrustning, av handverktyg för elarbete såsom kniv, skruvmejsel med isolerad klinga, sidavbitare, linjetång, trådskrapa och avisoleringstång, av smidesverktyg såsom smideshammare, kälhammare, smidestänger och skrotmejsel. Tänger för värmebehandling.

6.1.3.13 Maskinlära Huvudmoment Funktion och uppbyggnad av hand-, bänk- och pelarborrmaskin, supportsvarv och slipställ. Kort orientering om elmaskiner, pumpar och fläktar samt förbränningsmotorer (4-takts- och 2-taktsprinciper), förgasare och dieselsystem, kraftöverföring från motor till drivhjul, växellåda, hydrauliska grundbegrepp, bromssystem, hydrauliska domkrafter, lyftanordningar. Enkla skärhastighetsberäkningar i anslutning till borrning och svarvning. Periferihastigheter för slipning.

261 6.1.3.14 Elteknik Huvudmoment Säkerhetsföreskrifter. Den elektriska faran. Grundläggande samband mellan ström, spänning och resistans. Begreppen effekt och energi. Funktion hos och användning av universalinstrument, varvtalsmätare samt prov- och testlampor. Något om belysning. Laborationer. 6.1.3.15 Ritningsläsning Huvudmoment Ritningsnomenklatur (TNC), standardisering (SIS) och ritningsregler (SMS). Olika typer av ritningar såsom detaljritningar, scheman och diagram. Ritmateriel. Linjer. Textning. Vyer. Snitt. Allmänt om måttsättning. Symboler och beteckningar. Skissritning. Ritningsläsning. 6.1.3.16 Maskinelement Huvudmoment Standardisering av maskinelement. Skruvlinjer, höger- och vänstergänga, gängprofiler, profilvinkel, stigning, innerdiameter, medeldiameter, ytterdiameter, stigningsvinkel, gängsystem, gängbeteckningar. Lager och kopplingar. Skruvar och muttrar. Åtdragningsmoment. Skruv- och muttersäkringar. Nitförband. Olika fordringar på nitförband med exempel, olika nittyper. Kilförband. Mjuklödning, flussmedel. Hårdlödning. Olika metallers lödbarhet. Lödfogars hållfasthet. Smörj anordningar. Komponenter för hydraulik och pneumatik. Räkneexempel. 6.1.3.17 Mätteknik Huvudmoment Mätteknik Mått- och måttenheter, geometriska grundformer, formfel, mättekniska uttryck, mätsvårigheter, mätregler. Funktion och uppbyggnad av olika slags mätdon såsom tumstock, måttband, vattenpass, lod, skjutmått och djupmått, mikrometer, vinkelmätare, gängmall, gängvinkel, radiemall, bladmått samt tryckmätare. Toleranser och passningar.

262 6.1.3.18 Materiallära Huvudmoment Kortfattad orientering om olika slags material, deras egenskaper och användningsområden. Kortfattad orientering om värmebehandlingsmetoderna glödgning, normalisering, härdning och anlöpning. Ugnsutrustning för värmebehandling. Materials hållfasthetsegenskaper såsom elasticitet och brottgränser. Formförändringar vid påkänning. Korrosionsskyddsbehandling såsom förzinkning, för kromning, förnickling, rostskyddsmålning. Smörjmedel och kylvätskor. Räkneexempel.

6.1.3.19 Matematik Huvudmoment Övningar i att använda räknesticka syftande till god färdighet i multiplikation och division, kvadrering och rotutdragning. Olika slag av enklare nomogram. Formelräkning.

Kommentarer och anvisningar Utbildningen kan genomföras vid skolor, som har avdelningar för verkstadsmekaniker, svetsmekaniker, fordonsmekaniker och elektriker men även vid skolor, som har färre grenar, varvid dock i vissa fall speciella åtgärder bör vidtas. Undervisningen bör så långt det är möjligt genomföras på resp. avdelningar för verkstadsmekanik, svetsmekanik, fordonsmekanik och elarbete och handhas av avdelningens lärare. Eleverna skall cirkulera i klasser enligt särskilt schema. Ett exempel på ett cirkulationsschema visas nedan. Där så är möjligt bör till en början samtliga lärare först undervisa i avsnittet bänkarbete. Finns ej tillräckligt antal bänkarbetsplatser fördelas eleverna även denna första period på olika stationer, exempelvis kan läraren för verkstadsmekaniker placera eleverna alternerande i bänkarbete, svarvning och mätning. Därefter skall respektive lärare undervisa samtliga fyra elevgrupper inom sina speciella huvudmoment. På den verkstadsmekaniska avdelningen genomgår eleverna avsnitten svarvning och mätning, på avdelningen för svetsmekaniker plåt- och rörarbete samt borrning, på avdelningen för fordonsmekaniker fordonsmekanskt arbete och slipning och på elavdelningen elarbete och lödning. Undervisningen bör planeras och genomföras som stationsutbildning, så att förutsättningar skapas för hög effekt i utbildningen. Beträffande stationsutbild-

263 c o. £

C

VO

a, E :c3 H

>o

A

C

a< 8

OH

g

:cä

in

H

h

h

to

fell

•*

C :G3

ta» o .a H 0 5

M W

C

IH

:

to m

> > >

a a

CO Ji

CO

BS1

s i

SJ c 8 « 1:o3 >

43 <D 43

0 •a

°

I-I

a "a

O

> W

HH

CO

•ö o

o°

O

C

CH

*n

:o3

c

OH

E 1

> i-i >-H

<u 42

T3 O hl

•i £? :0 .9

1 CD

W

CO

£

M

i

T3

•i

to q

O

M S 'S

fl

U

C O

u 43

<*>

8 2 u, 43

IH

Un

U

V£> :o3

PH

Hhl

a - s :o3> 43 M

1) 43 H

C

44 J, "O

03 > CO

S

ert

TJ

O

CO

•a o

c c

r^

:0

u :0

to

-o £P

H 3 a

> TT 6 :o3 >

C\

H P-l

C

III Borrning

HH

M :0 »i

43 Af

Mlfl

*H

CO

c

33 IV Borr ning

HH

es

£?

2 43

•S °

H

T3

1-1 :0 .9

p t-3 a

C

PH

«.»

c

1-1

w

-ä 2P

b> : o .9

*n IH

C

•tf

> > l-H

CO

*

Q

t*>

o o

X) H al

HH o3

a C/3

<D c C 43 f 43

O

•a IH

a 0 H PH

,_,

U CU 43 IH

> C PH

<D

cU

43 CD 43

03 4<S C :«J

IH

K 05

HH

44 C :c3

a 05

M C

> :3

/

•^ / <-> / > /

ex

/

/ ° H

m

q

IH

44 C :o3

:0 ^

II Plåt- c Smidn

60 B

/

:«?

/

^

<u

44 IN

(3

>

45 «3 12 -*

'2

o5

E

44 CD

t? i

s

> E

> CO

C/J C O

IH

O PH

lH O 44 44 CD

264 ning se kapitel 2. Det är viktigt att maskiner, verktyg och övrig utrustning anpassas efter skolans storlek och elevantal, så att materielen blir fullt utnyttjad under hela läsåret. På gymnasieorter, där elutbildning eller fordonsmekanisk utbildning ej inrättas bör särskilda åtgärder vidtas vid genomförandet av termin 1. Utbildningen i huvudmomentet elarbete i termin 1 på orter, som saknar gren för elarbete kan bedrivas med hjälp av den utrustning — eventuellt kompletterad — som finns tillgänglig på gymnasiet och i ortens grundskola. Lärarfrågan löses med hjälp av timlärare, som har kompetens motsvarande yrkeslärare vid avdelning för elektriker. Liknande åtgärder kan vidtas på orter, som saknar avdelning för fordonsmekaniker. Undervisningen i fordonsmekaniskt arbete kan eventuellt meddelas av läraren för verkstadsmekaniker, varvid andra än fordonsmekaniska undervisningsövningar kan väljas. Eleverna kommer liksom i nuvarande undervisning i arbetsteknik att vara fördelade på olika undervisningsmoment exempelvis svarvning och mätning samtidigt. Antalet arbetsmaskiner kan således vara mindre än antalet elever i gruppen. Utbildningen skall bedrivas systematiskt, så att utbildningstiden utnyttjas effektivt. Angivna läromedel skall användas. Varje nytt moment i ett undervisningsavsnitt bör i princip inledas med instruktioner till vederbörande elevgrupp. I denna instruktion genomgås även arbetarskydds- och ergonomiska frågor. Laborationsformens möjlighet att i vissa kursavsnitt skapa förståelse för det som genomgås skall beaktas. Det är viktigt, att eleverna redan under grundutbildningen och i början av densamma kommer i kontakt med och får bearbeta material av olika slag såsom legerat och olegerat stål, metaller, plaster och isolermaterial, så att undervisningen ej blir ensidigt inriktad mot visst yrkesområde. Undervisningen i arbetsteknik och fackteori skall i möjligaste mån samordnas och bedrivas så, att det teoretiska stoffet på bästa möjliga sätt ger stöd åt de praktiska avsnitten. Delar av fackteorin bör genomgås i direkt anknytning till arbetstekniken. Vidare förutsätts för att bästa utbildningsresultat skall uppnås ett samarbete mellan olika berörda lärare. Betydelsen av att vårda maskiner och verktyg skall framhållas och de ekonomiska konsekvenserna om detta försummas skall belysas. Materialbesparande åtgärder inlärs. För att effektivare utnyttja utbildningstiden, föreslås att de till olika avdelningar hörande verktygsförråden organiseras i form av öppna förråd. Härvid bör den regeln tillämpas, att de för olika arbetsmoment nödvändiga verktygen skall finnas i omedelbar anslutning till respektive arbetsplats. Följande typer av verktyg kan förutses ingå i avdelningens standardutrustning. 1. Allmänna verktyg. 2. Speciella handverktyg (för speciell demontering och montering).

265 3. Skärande verktyg, spiralborrar, försänkare, brotschar m. m., svarvstål, fräsar, slipskivor m. m. 4. Maskindrivna handverktyg. 5. Mätdon. 6. Förbrukningsmaterial. A. Allmänna och speciella handverktyg placeras på s. k. verktygskartor och placeras där så är lämpligt i anslutning till respektive arbetsplats. Kartorna förses med färgmärkning, vilket snabbt indikerar eventuell frånvaro av verktyget. Vissa verktygskartor förutsätts vara transportabla, detta speciellt med tanke på demonteringsoch monteringsverktygen. B. Skärande verktyg indelas alltefter bearbetningsmetod och förvaras i anslutning till respektive verktygsmaskin. Sålunda hör till varje borrmaskin, svarv, fräsmaskin etc. förutom vissa standardverktyg även en standarduppsättning av de allmänt förekommande skärande verktygen. C. Maskindrivna handverktyg, som borrmaskiner, slipmaskiner m. m. placeras i likhet med under A nämnda handverktyg på speciella verktygskartor. D. Mätdonen anordnas enligt fackinredning och i anslutning till mätobjekten förvarade i speciella matrum. E. Förbrukningsmaterial såsom putsduk, vissa typer av allmänna maskinelement, oljor m. m. förvaras i lämpliga förvaringsskåp med tillhörande lös fackinredning. Organisationen, som bygger på elevens personliga ansvar ger läraren rika tillfällen till att befästa vikten av verktygsvård och verktygsekonomi. För allmän kontroll och övervakning i samband med lektionsslut utses »ansvarig» elev. Dennes uppgift är att kontrollera att rätt verktyg finns på rätt plats, i förekommande fall komplettera förbrukningsmaterial, till läraren rapportera eventuella skador och utföra märkning av eventuellt nytillkomna verktyg. »Ansvarig elev» skiftas kontinuerligt.

Speciella anvisningar för vissa huvudmoment De olika praktiska huvudmomenten skall innehålla dels sådana övningar och arbetsuppgifter som avser att ge eleverna elementära kunskaper och färdigheter dels sådana uppgifter som kan ge tillämpningsträning. Bänkarbete Undervisningen syftar till att ge kännedom om för samtliga i blocket ingående yrkesområden gemensamma handverktyg beträffande användning, skötsel och vård. I samband med att avsnittet om ritsning genomgås skall redogöras för förekommande metoder för förbehandling av ytor, som skall ritsas.

266 Mätning och mätmetoder Goda kunskaper i mätning är så väsentliga, att mätning upptas som speciellt ämne inom arbetstekniken. Härvid bör beaktas att de olika mätövningarna i möjligaste mån bör samordnas med övriga avsnitt av arbetstekniken, så att eleverna får meningsfylld träning. Tillgängliga läromedel för mätutbildning såsom speciella mätobjekt och övningsuppgifter bör användas. Mätövningarna bör utformas som stationsutbildning och bedrivas i matrum eller i speciellt iordningställd lokal. Behandlingen av de olika mätdonen i fackteorin liksom teorin kring desamma bör om möjligt meddelas i anslutning till respektive mätövningar.

Plåt- och rörarbeten Undervisningen syftar till att göra eleverna förtrogna med olika kallbearbetningsmetoder samt ge viss vana i att hantera handverktyg. Övningar i klippning, bockning och sträckning av plåt, profiler och rör utförs i första hand i stål. Övningar i andra material såsom koppar, aluminium och liknande bör även förekomma.

Mjuk- och hårdlödning Undervisningen skall ge eleverna kunskap om användning av lödverktyg, lod och flussmedel för mjuk- och hårdlödning samt kännedom om lödfogars hållfasthet och hållbarhet vid olika temperaturer. Vid utförandet av lödövningarna användes objekt som har anknytning till de olika yrkesområdena.

Smide och värmebehandling Avsnittet syftar till att göra eleverna uppmärksamma på olika problem och förhållanden, som sammanhänger med värme och varmt material. Genom att studera olika slag av behandlingsmetoder för varmt material skall eleverna få en god förståelse för vad som sker med materialet. Avsnittet om värmebehandling vill därtill göra eleverna uppmärksamma på att verktyg och mekaniska detaljer måste behandlas på rätt sätt, så att inte materialets inre struktur och därmed egenskaper försämras. På grund av arbetsuppgifternas karaktär bör noga tillses att använda verktyg och övriga anordningar är av god kvalitet samt att gällande säkerhetsbestämmelser inlärs och följs. Vid övningarna i värmebehandling utförs hårdhetsprovning på materialet både före och efter behandlingen för att påvisa ändringarna i hårdhet.

267 Övningarna skall utföras i första hand med materialet stål men tillfälle att studera andra materials uppföranden vid varmbearbetning och värmebehandling bör även ges. Slipning Undervisningen bör endast avse slipning i bänkslipmaskin, s. k. slipställ. Avsnittet begränsas till slipning och skärpning av enkla verktyg såsom mejslar, ritsspetsar, körnare m. fl. Slipning av svarvstål och borrar genomgås i samband med respektive maskinarbete. Gällande säkerhets- och skyddsföreskrifter skall inläras och tillämpas. Elarbete Hela detta kursmoment skall handhas av fullt behörig lärare. På grund av elarbetets karaktär är det nödvändigt att noga framhålla de speciella förhållanden, som är förenade med utförandet av de olika arbetsmomenten. Detta bör i första hand ske i fackteorin men i lika hög grad i direkt anslutning till respektive delmoment i ämnet arbetsteknik. Därvid måste eleven bibringas kunskap om vilka elarbeten som enligt bestämmelserna får utföras utan speciell behörighet. Elarbetet skall utföras med godkänd materiel och enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Skrivna arbetsinstruktioner används i största möjliga utsträckning. Såsom överkursuppgifter utförs repetitiva och fördjupade uppgifter. Fordonsmekaniskt arbete Fordonsarbetet syftar till att ge eleverna övning i demonterings- och monteringsarbete samt kunskap om konstruktion och funktion av komponenter, som ingår i såväl fordon som arbetsmaskiner. Undervisningen bör till sin helhet genomföras på skolans avdelning för fordonsmekaniker. För att underlätta undervisningen bör avdelningen vara utrustad med s. k.aggregatplatser och övriga färdigställda hjälpmedel såsom sprängskisser och arbetsinstruktioner. Arbetet begränsas till följande moment: Motorarbete: Demontering av vissa hjälpaggregat såsom tändstift, generator, startmotor, bensinpump, strömfördelare och förgasare. Isärtagning av motor. Kontroll och uppmätning av slitage på cylinderlopp och/eller vevaxeltappar. Hopsättning av motor och montering av hjälpaggregat. Provkörning. Kraftöverföring: Isärtagning av växellåda. Kontroll och uppmätning av slitage. Genomgång av funktion och verkningssätt. Hopsättning av växellåda. Funktionskontroll.

268 Hydraulsystem: Demontering av bromstrummor, bromsbackar och bromsklotsar. Demontering av huvudcylinder och hjulcylinder samt isärtagning av dessa. Kontroll av cylindrar och packningar. Genomgång av funktion och verkningssätt. Hopsättning och montering. Fyllning av bromsvätska, luftning av hydraulsystemet. Funktionskontroll. Tillämpningsövningar Den härför tillgängliga tiden, cirka 30 lektioner, disponeras efter den enskilde elevens behov av träning och av hans/hennes intresseinriktning. En del elever har behov av att fördjupa sina kunskaper i delar av den genomgångna kursen, som är av speciellt intresse för eleven. Andra elever har behov av att komplettera med sådana delar av kursen, som av någon anledning inte medhunnits under kurstiden och vissa elever har behov av att komplettera sina intryck av det yrkesområde, som mest intresserar inför det förestående valet av gren. Elev, som önskar fördjupa sina kunskaper och elev, som vill komplettera sina intryck av visst yrkesområde skall arbeta med överkursuppgifter inom till kursen hörande huvudmoment.

6.1.4 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker termin 2 Mål Undervisningen i yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker termin 2 har till uppgift att ge eleverna en påbörjad yrkesutbildning inom det verkstadsmekaniska området. Yrkestekniken presenteras i Bänkarbete (6.1.4.1) Borrning (6.1.4.2) Svarvning (6.1.4.3) Fräsning (6.1.4.4) Slipning (6.1.4.5) Hyvling (6.1.4.6) Verktygs- och verktygsmaskinlära (6.1.4.7) Ritningsläsning (6.1.4.8) Maskinelement (6.1.4.9) Mätteknik (6.1.4.10) Materiallära (6.1.4.11)

269 6.1.4.1 Bänkarbete

Huvudmoment

100 Filning till vinkel och till angiven passningsgrad. BÄ 10. 28. Handbrotschning av cylindriska hål. BÄ 29. Putsning med slipduk. BÄ 17. Sågning med kallsåg och metallbandsåg. Mätning och mätmetoder, måttsatser och passbitar, mikrometerdjupmått, håltolk, haktolk, mätklocka, mikrometerstickmått, gängtolk och gängringstolk, gängvinkel, egglinjal, vinkelcylinder, fot- och krumpassare, sinuslinjal, kontolk och konringstolk, kilspårsdjupmått. MÄ 4, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 18, 19, 20, 21, 23, 26, 27. 6.1.4.2 Borrning Huvudmoment

25 Borrning och brotschning av cylindriska och koniska hål. BO 16,18. Tappförsänkning med utbytbar styrtapp. BO 15. Gängning med gängapparat.

6.1.4.3 Svarvning Huvudmoment

130 Val av skärdata för svarvning. SV 19. Grov- och finsvarvning. SV 18, 20. Brotschning och lettring. SV 21, 25. Svarvning av utvändiga och invändiga gängor. SV 26, 27. Svarvning utvändigt och invändigt även med arbetsstycken fastspända på dom, på planskiva och i backskiva. SV 28, 32, 33, 35, 36. 6.1.4.4 Fråsning Huvudmoment

130 Manövrering, rengöring och smörjning av frasmaskiner. FR 1, 2, 4. Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av ritskubb, mätklocka, passbitar, vinkelmätare. Fastspänning av arbetsstycken i maskinskruvstycke på fräsmaskinbord, i chuck, mellan dubb- och delningsdocka, på vilkelhylla och mellan dubbar. FR 3, 7, 9, 13, 15, 1 7 , 1 8 , 1 9 , 2 1 . Olika skärverktyg såsom fräsar och borrar. FR 5, BO 7. Fastspänning av skärverktyg i frässpindel, i fräschuck och på fräsdorn. FR 6, 7, 9, 15. Skär- och kylmedel. Val av skärdata. FR 8, 10, 12.

270 Tillämpningsövningar i planfräsning såsom fräsning av spår till bestämd radie, till bestämd vinkel, till fyrkant och sexkant med hjälp av delningsdocka. Borrning. Delningsdockans användning och funktion. FR 7, 9, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20,21. 6.1.4.5 Slipning Huvudmoment

50 Allmänna regler för slipning, manövrering, rengöring och smörjning av slipmaskiner. Uppriktning av arbetsstycke med hjälp av ritskubb, anslagsvinkel och mätklocka. Fastspänning av arbetsstycke på magnetbord, maskinbord, i V-block och i fixtur. SLP 1, 2, 3, 6, 11, 12, 14, 16, 17. Orientering om slipskivor av olika slag. SLP 7. Orientering om skyddsföreskrifter. Fastspänning av skärverktyg. SLP 4, 8, 9. Val av skärdata. Tillämpningsövningar i planslipning såsom renslipning av två motstående sidor, planslipning av tunn plåt, slipning parallellt och i vinkel, insticksslipning, slipning av plan på mantelyta. SLP 11, 12, 13, 15. Planslipning av icke magnetiskt material. SLP 14. Omslipning av magnetbord. SLP 16, 10. Orientering om verktygsslipning. Skärpning av olika slag av mejslar, slipning av borr, svarvstål och frässkär av snabbstål, hyvelstål och handsaxar. BO 19. SV 24. 6.1.4.6 Hyvling Huvudmoment

25 Manövrering, rengöring och smörjning av hyvelmaskiner. Uppriktning av arbetsstycke med hjälp av ritskubb, anslagsvinkel och mätklocka. Fastspänning av arbetsstycke i maskinskruvstycke. HY 1, 2, 3, 4. Fastspänning av skärverktyg. HY 5. Val av skärdata. HY 6—8. Tillämpningsövningar i planhyvling såsom hyvling till bestämd vinkel, hyvling av spår, hyvling mot ansats. Profilhyvling. HY 9, 10, 11, 12, 13. 6.1.4.7 Verktygs- och verktygsmaskinlära Huvudmoment Konstruktion, användning, underhåll och vård av hyvelstål, brotschar, fräsar, av parallellbitar, V-block, vinkelhyllor. Ytterligare om svarvstål. Funktion och uppbyggnad av såg- och filmaskin, revolversvarv, kipp- och bordhyvel, horisontal-, vertikal- och universalfrasmaskin, planslipmaskin. Luftdrivna handmaskiner. Räkneexempel.

271 6.1.4.8 Ritningsläsning Huvudmoment Fortsatt genomgång av snitt, hel- och halvsnitt, brutna och vridna snitt, snittmarkeringar. Förenklat ritsätt av gängor, fjädrar, kugghjul, skruvhjul, kedjehjul och kullager. Regler för måttsättning av hålcirklar, kilspår, oregelbundna konturer, konicitet, lutning, ytjämnhet. Olika typer av ritningar såsom sammanställningar, detalj-, operations-, tabell-, modell- och ämnesritningar.

6.1.4.9 Maskinelement Huvudmoment Olika svetsmetoder och olika typer av svetsfogar. Radiallager, axiallager, koniska lager och deras användning. Lagermaterial. Lagerspel. Olika typer av kul- och rullager. Smörjning och olika sätt för tillförsel av smörjmedel. Jämförelse mellan rull- och glidfriktion. Orientering om lyft- och transportanordningar såsom block, telfrar och traverser. Räkneexempel.

6.1.4.10 Mätteknik Huvudmoment Funktion och uppbyggnad av olika slags mätdon såsom måttsatser, passbitar, mikrometerdjupmått, håltolk, haktolk, mätklocka, mikrometerstickmått, gängringstolk, sinuslinjal, kontolk, konringstolk, kilspårsdjupmått. Funktion och uppbyggnad av vissa speciella mätdon såsom hålmikrometer, mikrokator, hål- och toleransindikator, mätbygel samt ytfinhetsmätdon. Räkneexempel.

6.1.4.11 Materiallära Huvudmoment Kort orientering om metallurgiska och metallografiska grundbegrepp. Järnkoldiagrammet och olika strukturformer. Olika värmebehandlingsmetoder såsom glödgning, normalisering, härdning och anlöpning. Olika konstruktionsstål och verktygsstål. Pulvermetallurgi. Gjutjärn, aducerjärn, stålgjutgods. Koppar-, zink- och tennlegeringar. Bly, aluminium, mangan, nickel, krom och deras legeringar. Olika lagermetaller, kvaliteter och utföranden. Icke metalliska material såsom gummi och plaster. Materialprovning. Svensk materialstandard. Smörjmedel, lösningsmedel. Kylvätskor. Räkneexempel.

272 6.1.5 Yrkesteknik i gren för svetsmekaniker termin 2 Mål Undervisningen i yrkesteknik i gren för svetsmekaniker i termin 2 har till uppgift att ge eleverna en påbörjad yrkesutbildning inom det svetsmekaniska området. Yrkestekniken presenteras i Mätning, ritsning, nivellering (6.1.5.1) Slipning (6.1.5.2) Borrning och brotschning (6.1.5.3) Kallbockning av plåt (6.1.5.4) Kallbockning av profiler (6.1.5.5) Varmbockning av rör och profiler (6.1.5.6) Riktning av profiler (6.1.5.7) Gasskärning (6.1.5.8) Gassvetsning (6.1.5.9) Bågsvetsning (6.1.5.10) Hårdlödning (6.1.5.11) Verktygs- och maskinlära (6.1.5.12) Ritningsläsning (6.1.5.13) Maskinelement (6.1.5.14) Materiallära (6.1.5.15) Svetsteori (6.1.5.16)

6.1.5.1 Mätning, ritsning, nivellering Huvudmoment

25 Användning av fotpassare, krumpassare, vattenpass, sänklod, stållina och falltavla HV18,21.

6.1.5.2 Slipning Huvudmoment Maskinslipning av smidesdetaljer och svetsfogar. HV 34. 34.

6.1.5.3 Borrning och brotschning Huvudmoment

\§

Ytterligare utbildning i borrning. Handbrotschning för plåtsammanfogning. HV 35.

273 6.1.5.4 Kallbockning av plåt Huvudmoment

35 Brytbockning av klenare grovplåt med brythake. BR 4—7. Användning av fastspänningsanordningar, värmeapparater, mallar och schabloner för bockning. Olika uppvärmningssätt. Skyddsåtgärder. Säkerhetsföreskrifter för svets- och värmeutrustning. BR 9—11, 14. 6.1.5.5 Kallbockning av profiler Huvudmoment

20 Plattringsbockning på riktplan och med underläggsbitar BR 16 A—B, 17, 18. Rundringsstukning på riktplan och med underläggsbitar.

6.1.5.6 Varmbockning av rör och profiler Huvudmoment Bockning av plattstång, vinkelstång och rör av klen dimension. Bockning av profiler genom utskärning. BR 28—31.

6.1.5.7 Riktning av profiler Huvudmoment

15 Kallriktning på riktplan. BR 33C, 36A. Riktning av enkla profiler med värmekilar. BR 44.

6.1.5.8 Gasskärning Huvudmoment

25 Orientering om svets-, löd- och skärmetoder. GA 1—28. Användning av gaser för svetsning, lödning och skärning. Montering av svetsapparatur, såsom behållare, regulatorer, ventiler och brännare. Tandning, reglering och släckning av lågan. Apparatvård, säkerhetsföreskrifter och personlig skyddsutrustning. Genomgång av skärmetoder med handapparat samt tillhörande utrustning. Val av munstycke och arbetstryck. Olika legeringsämnens inverkan på skärbarheten hos stål. Rengöring av skärmunstycke. Skärning horisontellt, vertikalt och under-upp. Fasskärning. Skärning med hjälpanordningar. Nitskärning — Metod I, II, III. Bortskärning av svets. Användning av transportabla och stationära skärmaskiner. GA 30, 35.

274 6.1.5.9 Gassvetsning Huvudmoment

\\Q

Genomgång av svetsning i olika lägen och av olika svetsmetoder, samt av svetsbeteckningar, symboler och tillsatsmaterial. GA 45—55. Svetsning av stålplåt: Frånsvetsning, flänsad kantfog utan tillsatsmaterial. Motsvetsning horisontalt, läggande av strängar på plåt. Frånsvetsning horisontalt, I-fog. Motsvetsning horisontalt, stumfog. Motsvetsning horisontalt, överlappsfog. Motsvetsning horisontalläge, hörn I-fog. Motsvetsning, horisontalläge, rät T-fog. Motsvetsning horisontal 90° hörnfog eller liggande vertikalfog. GA 63. Motsvetsning i under-upp läge, I-fog eller V-fog. GA 64. Frånsvetsning av tunnplåt — olika fogytor och svetslägen. GA 65. Bockning och hopsvetsning av profilstång 90°. GA 66. Skarvsvetsning av stång, motsvetsning. GA 67. Svetsning av tunnväggigt stålrör. GA 68. Skarvsvetsning av rör, motsvetsning. GA 69.

6.1.5.10 Bågsvetsning Huvudmoment

\\Q

Genomgång av svets-, löd- och skärmetoder. BS 1—2. Genomgång av likriktare och svetstransformatorer och val av elektroder. BS 3A—3B, 4A, 4B och C. Bågens arbetsätt, magnetisk blåsverkan. BS 5—12. Orientering om grundmaterial. BS 15—32. Genomgång av fogtyper, svetslägen och svetsbeteckningar. BS 34—37, 45—47. Säkerhetsföreskrifter och personlig skyddsutrustning. BS 58, 60. Genomgång av bågsvetsutrustning. Koppling, inställning, tandning, släckning. Elektrodval. Horisontalsvetsning: raka och friliggande strängar, två strängar över varandra, parallella delvis täckande strängar. Horisontalsvetsning av TI-fog (en sträng på var sida), överlappsfog, TI-fog (svets på en sida), inre hörnfog (flera strängar), yttre hörnfog, I-fog (häftade plåtar), I-fog (icke häftade plåtar), V-fog (häftade plåtar), V-fog (icke häftade plåtar), X-fog, yttre hörnfog, inre hörnfog. Mejsling efter svets av rot. Vertikalsvetsning: stående och liggande, raka friliggande strängar nedifrån upp, uppifrån ned.

275 Vertikalsvetsning av stående V-fog, liggande V-fog, stående yttre hörnfog, stående inre hörafog. Skarvsvetsning av stång med X-fog. Svetsning i stående och liggande rör, olika svetslägen. Skötsel och vård av svetsutrustning och elektroder. Riktiga arbetsställningar. 6.1.5.11 Hårdlödning Huvudmoment

25 Orientering om brännare, fogtyper, flussmedel och lod. GA 79—SI. Genomgång av förutsättningar för hårdlödning, värmning och fogar. Uppstyrning av arbetsstycken. Hårdlödning av koppar, mässing och aluminium. Svetslödning av stål (förlängning av borrar och gängtappar) och av aducerat gjutjärn. 6.1.5.12 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Konstruktion, användning, underhåll och vård av olika typer av aggregat för gasoch el-svetsning, brännare, svetsmunstycken och elektrodhållare. Slangar och kablar och anslutningar till svetsaggregat. Tillämpning av Ohms lag vid dimensionering av kablar. Tryckregulatorers verkningssätt. Val och hantering av svetstråd och elektroder. Konstruktion och användning av handverktyg för bockning. Genomgång av förekommande mätdon. 6.1.5.13 Ritningsläsning Huvudmoment Fortsatt genomgång om snitt, hel- och halvsnitt, brutna och vridna snitt, snittmarkeringar. Regler för måttsättning av hålcirklar, oregelbundna konturer, lutning, ytjämnhet. Olika typer av ritningar såsom sammanställningar, detalj-, operations-, tabell-, modell- och ämnesritningar. Plåtutbredning. Geometrisk ritning. Svetsbeteckningar och symboler. 6.1.5.14 Maskinelement Huvudmoment Olika svetsmetoder och olika typer av svets- och lödfogar. Radiallager, axiallager, koniska lager och deras användning. Lagermaterial. Lagerspel. Olika typer av

276 kul- och rullager. Smörjning och olika sätt för tillförsel av smörjmedel. Jämförelse mellan rull- och glidfriktion. Orientering om lyft- och transportanordningar såsom block, telfrar och traverser. Räkneexempel.

6.1.5.15 Materiallära Huvudmoment Kortfattad orientering om olika slags material, deras egenskaper, svetsbarhet och användningsområden. Kortfattad orientering om värmebehandlingsmetoderna glödgning, normalisering, härdning, anlöpning och spänningsglödgning. Ugnsutrustning för värmebehandling. Materials hållfasthetsegenskaper såsom elasticitet och brottgränser. Formförändringar vid påkänning, uppvärmning och avsvalning. Samband mellan struktur och svetshastighet vid svetsning av härdbara stål. Stålens indelning i klasser efter hållfasthet och andra egenskaper. Stålens svetsbarhet. Korrosionsskyddsbehandling såsom förzinkning, förkromning, förnickling, rostskyddsbehandling. Olika tillsatsmaterial för svetsning. Smörjmedel och kylvätskor. Framställning, förvaring och transport samt egenskaper hos acetylen och oxygen. Gascentraler. Åtgärder vid brandfara.

6.1.5.16 Svetsteori Huvudmoment Orientering om olika trycksvetsmetoder, smältsvets- och lödningsmetoder. Den normala svetslågans förbränningszoner. Biandgasens utströmnings- och förbränningshastigheter. Hård och mjuk låga. Olika blandningsförhållanden. Sotande, kolande, normal, svagreducerande och oxiderande låga. Något om de olika lågtypernas användningsområden. Principen för svets-, hård- och mjuklödning. Fogberedning vid svets- och hårdlödning. Olika lod och fluss. Exempel på lödda detaljer. Olika fogtyper och deras användningsområden. Stumfogens fördelar. Från-, motoch djupsvetsning. Olika svetslägen. Sambandet mellan godstjocklek och svetslågans storlek. Vikten av god värmebalans. Sambandet mellan godstjocklek, fogtyp, svetsmetod och svetslågans inställning vid svetsning av stål i olika svetslägen. Påsvetsning av förslitna detaljer med olika tillsatsmaterial, speciellt vid rälsvetsning. Hårdsvetsning med tillsatsmaterial av stål, brons- och kobolt-volfram-kromlegeringar. Svetsfel, orsaker och inverkan. Hur man undviker olika fel. Koppling av svetskretsar.

277 Bågens arbetssätt. Magnetisk blåsverkan. Strömförhållanden vid svetsning. Strömkällor. Elektroder för svetsning av olika material. Svetsföljd. Bedömning av svetskvalitet. Prövning av svetsar.

6.1.6 Yrkesteknik i fordonsmekanisk gren termin 2 Mål Undervisningen i yrkesteknik i fordonsmekanisk linje termin 2 har till uppgift att ge eleverna en påbörjad yrkesutbildning inom det fordonsmekaniska området. Yrkestekniken presenteras i Motorarbete (6.1.6.1) Elsystem (6.1.6.2) Kraftöverföring (6.1.6.3) Bromsar (6.1.6.4) Framvagn och styrinrättning (6.1.6.5) Karosseri (6.1.6.6) Reparationsteknik (6.1.6.7) Fordonslära (6.1.6.8) Förgasarmotorer (6.1.6.9) Motortekniska begrepp (6.1.6.10) Fälgar och däck (6.1.6.11) Framvagnar och styrinrättningar (6.1.6.12) Kraftöverföring (6.1.6.13) Bromsar (6.1.6.14) Karosseri (6.1.6.15) Eliära (6.1.6.16) Materiallära (6.1.6.17) Smörjmedel och bränslen (6.1.6.18) Maskinelement (6.1.6.19) Mekanik (6.1.6.20) 6.1.6.1 Motorarbete Huvudmoment

*'^

Punktingrepp. Exempel på lämpliga arbetsoperationer: 212 13, 214 03, 214 19, 214 34, 214 35, 215 03, 216 15, 221 03. Isärtagning av olika förgasartyper. Genomgång av förgasarens olika system. Hopsättning och justering av förgasare. Isärtagning och hopsättning av bränslepump.

278 6.1.6.2 Elsystem Huvudmoment

30 Isärtagning av generator, startmotor och fördelare. Inspektion och kontroll av de olika enheterna. Genomgång av funktion. Hopsättning och funktionskontroll. Enkla laborationer med utnyttjande av de vanligaste komponenterna i ett bilelektriskt system. Batterivård, provning och laddning. Demontering och renovering av fördelare samt provning i bänk. Kontroll och montering av kondensator. Kontroll och byte av tändspole. Montering av tändledningar. Demontering, rengöring, justering och montering av tändstift.

6.1.6.3 Kraftöverföring Huvudmoment

130 Koppling — mekanisk. Isärtagning, inspektion, uppmätning och hopsättning samt inställning av kopplings hävarmar. Kontroll av svänghjulskåpa, svänghjul och manöveranordningar för kopplingen. Bakaxel (alt. framaxel vid fyrhjulsdrift). Uppmätning och isärtagning av bakaxel och differential. Rengöring, inspektion och uppmätning. Hopsättning, injustering av kuggkontakt och spel. Punktingrepp. 465 11, 465 15. (Endast de detaljer som skadats vid övningsarbete bytes ut).

6.1.6.4 Bromsar Huvudmoment

50 Hjälpaggregat till hydrauliska bromssystem. Vakuum- och tryckluftshydrauliska servobromssystem isärtages, rengöres och besiktigas. Byte, renovering och justering av detaljer. Ihopsättning, efterjustering och kontroll.

6.1.6.5 Framvagn och styrinrättning Huvudmoment

30 Demontering av en komplett framvagns olika delar. Rengöring och kontroll av de olika delarna (kontroll och spindeltappslutning) samt montering. Justering av lager samt säkring av muttrar och skruvar. Isärtagning av styrsnäckan. Rengöring och uppmätning av delarna. Hopsättning, kontroll och injustering. Montering till komplett framvagn.

279 6.1.6.6 Karosseri Huvudmoment

20 Karosseri. Demontering och montering av dörrklädsel. Demontering av dörrlås och handtag. Isärtagning av låshandtag och låsmekanism. Ihopsättning och montering. Ventilationsfönster. Demontering och montering. Fönsterhiss och ruta. Demontering av fönsterhiss och ruta, justering, lina, kedja samt hisskena och fönsterskenor.

6.1.6.7 Reparationsteknik Huvudmoment Genomgång av handverktyg och maskiner som allmänt förekommer på de verkstäder vartill utbildningen avser. Ex.: Ringnycklar, momentnycklar, avdragare, fördrev, rattavdragare, hjul-nav, avdragare. Motorstativ, aggregatstativ. Ventilsätesfräsmaskin, ventilslipmaskin. Cylinderindikator, kolvringskompressor, ventifjäderprovare. Vakuummeter, kompressionsmätare. Ampere och voltmätare. Tändstiftsprovare. Förgasarverktyg. Syramätare.

6.1.6.8 Fordonslära Huvudmoment Olika fordonstyper, dess konstruktion och byggnad. Ram, fjädringssystem, hjul, framvagn och styrinrättning, motor, bromsar, elektriskt system, karosseri samt allmän utrustning. Förbränningsmotorns princip.

6.1.6.9 Förgasarmotorer Huvudmoment Fyrtakts- och tvåtaktsmotorns byggnad och arbetsprincip, cylinderarrangemang, kolv, vevrörelse, ventilsystem, smörjsystem, bränslesystem, kylsystem, avgassystem och tändsystem. Förgasaren och bränslesystemet i övrigt. Något om dieselmotorn. Orientering om vankelmotorn.

6.1.6.10 Motortekniska begrepp Huvudmoment Allmänt om energins omvandling, de olika energiformerna samt om grundläggande termodynamiska grundbegrepp. Slagvolym, kompressionsvolym, cylindervolym, slaglängd, vevradie, vridmoment. Kompressionsförhållande och verkningsgrad. Kompressionstryck, arbetstryck, temperatur och förbränningshastighet. Indikators-

280 diagram. Motoreffekt och värmeförluster i en motor. Sankeydiagram. Fjädringssystem och hjul. Bladfjädrar, skruvfjädrar, vridfjädrar (torsionsfjädrar), gummifjädrar. Stötdämpare, krängningshämmare och andra stabiliseringsanordningar. 6.1.6.11 Fälgar och däck Huvudmoment Balansering — statistik och dynamik. 6.1.6.12 Framvagnar och styrinrättningar Huvudmoment Fast axel och individuell hjulupphängning, dess principer och konstruktion. Hjulvinklar, skränkning och styrgeometri. Styrsnäckan och kuggstångsstyrväxelns princip och konstruktion. 6.1.6.13 Kraftöverföring Huvudmoment Rörelseöverföringen från motorn till drivhjulen: frikoppling, växellåda, frihjulsanordningar, kardanaxel, differential. Drivhjulsaxlar, lagring och belastning. 6.1.6.14 Bromsar Huvudmoment Allmänt om olika typer av bromsar, mekaniska-hydrauliska, vakuum-hydrauliska, tryckluftshydrauliska, tryckluft, vakuum och elektriska. Hydrauliska bromssystemets huvuddelar, huvudcylinder, hjulcylindrar, bromsledningar, förgreningar och bromsslangar. 6.1.6.15 Karossen Huvudmoment Något om olika fordonstypers karosseriutformning och konstruktion. 6.1.6.16 Ellära Huvudmoment Elektricitetens grundbegrepp. Magnetism. Permanenta magneter och elmagneter. Magneters inverkan på varandra, magneters inverkan på järn. Elmagneters polaritet. Spänning, ström och resistans, Ohms lag. Den elektriska effekten. Elektriska

281 mätinstrument, vridspoleinstrument, vridjärnsinstrument och vridmagnetinstrument. Användandet av instrument för mätning av spänning, ström och resistans (volt-, ampere- och ohmmeter). Serie- och parallellkoppling. Strömkrets och kopplingsschema samt något om hur ledningar dimensioneras. Några enkla beräkningar. Blyackumulatorer. Batteriets uppbyggnad. Batteriets tillstånd under laddning. Batteriets kapacitet och temperaturens inverkan. Seriekoppling och parallellkoppling. Batteriets skötsel. Principerna för generator, startmotor och batteritändsystem. Något om de vanligaste förbrukarna i det bilelektriska systemet. 6.1.6.17 Materiallära Huvudmoment Fortsatt genomgång av materialegenskaper och meritvärden. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermetaller. Plaster, fibermaterial, trä och glas. 6.1.6.18 Smörjmedel och bränsle 6.1.6.19 Maskinelement Huvudmoment Axel, axeltappar och axelkopplingar. Lager, transmissioner, kugghjul och kuggväxlar. Smörj- och tätningsanordningar. Rörledningselement. Länksystem, kammar och excentrar. 6.1.6.20 Mekanik Huvudmoment Kraft, tyngd och massa. Tryckvätskor och gaser. Dess användning. Lufttrycket. Hastighet, acceleration, tröghet. Friktionsvärme. Läges- och rörelseenergi.

6.1.7 Yrkesteknik i elteknisk gren termin 2 Mål Undervisningen i yrkesteknik i elteknisk gren termin 2 har till uppgift att ge eleverna en påbörjad yrkesutbildning inom det eltekniska området. Yrkestekniken presenteras i Grundläggande elarbete (6.1.7.1) Apparat- och anläggningsmontering (6.1.7.2) Hydraulik och pneumatik (6.1.7.3)

282 Verktygslära (6.1.7.4) Ritningsläsning (6.1.7.5) Installations- och anläggningsteknik (6.1.7.6) Elektricitetslära med laborationer (6.1.7.7) Teleteknik (6.1.7.8) 6.1.7.1 Grundläggande elarbete Huvudmoment

120 Telearbete: Hantering av telemateriel. Orientering om några olika ledningstyper och deras beteckning. Orientering om några vanliga isolationsmaterial för ledningar. Ledningsförläggning. Avisolering. Avmantling och utringning. Utläggning och syning av tråd. Bandning av trådknippe. Skarvning. Koppling på olika typer av klämförband. Koppling, montering och lödning av komponenter på lödöron, lödstift m. m. El-Sv 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 13. TE-MK 1, 2, 3, 4, 5, 8 och 9. El-Sv 9 10, 11 och 12. TE-MK 15, 16 17, 19 och 20. Förberedande ledningsförläggning: Borrning, pluggning och skruvning i olika slag av byggnadsmaterial. Håltagning och bilning. Uppmärkning för ledningsförläggning. Klamring. El-Ia 9—12, 14—19, 25—26, 51—56. Mätövningar: Allmänna regler. Val av mätmetod. Mätning av ström och spänning. Utökning av mätområden. Olika metoder för mätning av resistans. El-Mä 1 9. 6.1.7.2 Apparat- och anläggningsmontering Huvudmoment

240 Bruksföremål: Orientering om detaljer som ingår i elektriska bruksföremål. Enklare felsökning och reparation av elvärmeapparater för bostäder och liknande lokaler. El-Rep 1,2. Reläer: Demontering och rengöring. Utbyte av relädetaljer. Lindning av reläspole. Isolering av lindningar. Te-Li 6 och 7. Teleanläggningar: Ringledningsanläggningar, kontorssignalanläggningar, personsökare, ljussignalanläggningar. Enklare lokaltelefonanläggningar. Övningar i funktionsprovning av de olika enheterna. Felsökning på ledningssystem och apparater. Enklare reparation av ledningssystem samt utbyte av felaktiga apparatenheter. El-Sv övn. 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 8. Ledningar och apparater: Skarvning av enledare med olika metoder. Behandling av SP-rör och plaströr, samt spiralslang och plicarör. Behandling av blyplast- och blygummiledning, plastmantlad ledning och kulo. Montering av olika skarvdon. Uppsättning och inkoppling av väggapparater och armaturer. El-Ia 20, 21, 28, 29, 31—36, 59, 61—67, 71—77, 101—112, 114, 115, 117—120, 122—126. Centraler: Uppsättning och montering av okapslade centraler. El-C 4 och 5.

283 6.1.7.3 Hydraulik och pneumatik Huvudmoment

40 Orientering om hydrauliska och pneumatiska styrutrustningar Enklare arbeten och övningar med pneumatiska och hydrauliska system. 6.1.7.4 Verktygslära Huvudmoment Verktyg för installationsarbeten. Verktyg för justering av reläer. Verktyg för arbete i olika typer av byggnadsmaterial. Skyddsutrustning. Verktygsvård. 6.1.7.5 Ritningsläsning Huvudmoment Genomgång av olika typer av scheman för elkraft- occh teleanläggningar. Enklare övningsuppgifter. Orientering om installationsritningar och enklare typer av byggnads- och WS-ritningar. 6.1.7.6 Installations- och anläggningsteknik Huvudmoment Orientering om kraftstationer, kraftöverföring och distributionsnät. Säkerhetsföreskrifter och installationsbestämmelser. Vanliga typer av installationsmateriel och deras användning. Orientering om installationer i olika lokaler. 6.1.7.7 Elektricitetslära med laborationer Huvudmoment Grundbegrepp. Likströmslära. Magnetism och elektromagnetism. Något om växelströmslära. Elektriska mätinstrument. Elektriska faran. Laborationer: Avläsningsövningar. Serie- och parallellkoppling av resistorer. Mätning av resistans. Serie- och parallellkoppling av strömkällor. Emk, polspänning och inre resistans. Likströmseffekt. Räkneexempel. 6.1.7.8 Teleteknik Moment Telesignalanläggningar. Telefonanläggningar. Ljudåtergivning, ljudfilm. Centralantennanläggningar. Orientering om radio, radar, television och kommunikationsradio.

284 6.1.8 Yrkesteknik i variant för bänkarbete inom verkstadsmekanisk gren terminerna 3 och 4 Mål Undervisningen i yrkesteknik i variant för bänkarbete inom verkstadsmekanisk gren har till uppgift att ge eleverna avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom verkstadsmekaniska bänkyrken samt att ge eleverna en grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Filning (6.1.8.1) Sågning (6.1.8.2) Ritsning (6.1.8.3) Brotschning (6.1.8.4) Skavning (6.1.8.5) Värmebehandling (6.1.8.6) Mätning (6.1.8.7) Tillämpningsövningar (6.1.8.8) Verktygs- och verktygsmaskinlära (6.1.8.9) Ritningsläsning (6.1.8.10) Arbetsberedning (6.1.8.11) Mätteknik (6.1.8.12) Produktionsteknik (6.1.8.13) 6.1.8.1 Filning Huvudmoment Vidareutbildning i planfilning, filning efter rits, till vinkel och till angiven passningsgrad. Användning av filmaskin, roterande filar och slipstift. BÄ 27, 28. 6.1.8.2 Sågning Huvudmoment Vidareutbildning i sågning med bågfil och bandsåg. Användning av kontursåg. 6.1.8.3 Ritsning Huvudmoment Ytterligare användning av tidigare genomgångna ritsdon. Avvägning och grovritsning för maskinbearbetning.

285 6.1.8.4 Brotschning Huvudmoment Vidareutbildning i brotschning av cylindriska och koniska hål.

6.1.8.5 Skavning Huvudmoment Orientering om skavning och skavstål. Tillämpningsövningar i planskavning och hålskavning med användning av färgmärkning. BÄ 22.

6.1.8.6 Värmebehandling Huvudmoment Övningar i härdning och anlöpning av verktyg.

6.1.8.7 Mätning Huvudmoment Ytterligare användning av tidigare genomgångna mätdon. Användning av hålindikator, hålmikrometer, toleransindikator, mikrokator i stativ, mätbygel och ytindikator. Avsyning och kontroll av tillverkade produkter och kontroll av verkstadens mätdon. MÄ 4, 11, 29, 30, 31, 32, 33, 34.

6.1.8.8 Tillämpningsövningar Huvudmoment Tillämpningsövningar i bänkarbete innefattande bl. a. monterings-, hopsättningsoch inpassningsarbeten.

6.1.8.9 Verktygs- och verktygsmaskinlära Huvudmoment Genomgång av slipskivor. Rund- och verktygsslipmaskiner. Kugghjul. Delningsapparaten. Borrstänger. Ytterligare beräkningsexempel beträffande skärhastighet, varvtal, matning, bearbetningstid och verktygsvinklar vid bearbetning av olika material. Ytterligare nomogramläsning.

286 6.1.8.10 Ritningsläsning Huvudmoment Ytterligare om ritningsregler. Skissritning och perspektivlära. Ritningsläsning. 6.1.8.11 Arbetsberedning Huvudmoment Uppgörande av operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 6.1.8.12 Mätteknik (termin 3) Huvudmoment Kontroll och kontrollmetoder. Mätövningar. 6.1.8.13 Produktionsteknik Huvudmoment Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackordsstudier, ställtid, verktid, spilltidstillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter. Övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

6.1.9 Yrkesteknik i variant för maskinarbete inom verkstadmekanisk gren terminerna 3 och 4 Mål Undervisningen i yrkesteknik i variant för maskinarbete inom verkstadsmekanisk gren terminerna 3 och 4 har till uppgift att ge eleverna avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom verkstadsmekaniska maskinyrken samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Svarvning (6.1.9.1) Fräsning (6.1.9.2) Slipning (6.1.9.3)

287 Mätning (6.1.9.4) Verktygs- och verktygsmaskinlära (6.1.9.5) Ritningsläsning (6.1.9.6) Arbetsberedning (6.1.9.7) Mätteknik (6.1.9.8) Produktionsteknik (6.1.9.9) 6.1.9.1 Svarvning Huvudmoment

325 Skärning av gänga såsom spets-, platt- och trapetsgängor med en och flera ingångar. Fasonsvarvning med fasonstål och med 2-handsmatning. Konsvarvning genom snedställning av toppsliden, med konlinjal och genom sidoförskjutning av dubbdockan. Svarvning av flera hål med bestämda centrumavstånd. Excentersvarvning. SV 29, 30. Tillämpningsövningar. 6.1.9.2 Fräsnlng Huvudmoment

425 Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av sinushylla. Fastspänning av arbetsstycken i fixtur, V-block och på rundmatningsbord. FR 3. Fastspänning av skärverktyg på fräsdorn med och utan bomstöd, ändfräsdorn och i fräschuck. BO 7. FR 6. Fräsning efter rits, borrning. Brotschning. Fräsning med hjälp av delningsdocka och rundmatningsbord. Kugghjulsfräsning och skruvfräsning med delningsdocka. FR 20, 20 A, 20 B. Fräsning med sammansatta frasar. FR 22, 23. Användning av stickapparat. Arborrning. Tillämpningsövningar. 6.1.9.3 Slipning Huvudmoment

220 Orientering om olika typer av rund- och verktygsslipmaskiner och deras användningsområden. SLR 1. Slipskivan, dess montering och utbalansering. SLP 5, 7. Val av skärdata. SLR 12—16. Speciella synpunkter angående orsaker till slipfel. SLP 18. Våt- och torrslipning.

288 Manövrering, rengöring och smörjning av rund- och verktygsslipmaskiner. Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av mätklocka. Fastspänning av arbetsstycken mellan dubbar på dorn, i chuck, på friändsdorn, i fixtur och mellan chuck och dubb. SLR 2, 3 , 4 , 6 , 8,9, 1 0 , 2 0 , 2 1 . Utvändig rundslipning, slipning utvändigt mot ansats. Insticksslipning. Konslipning. Slipning av arbetsstycke med olika diametrar. Slipning med stöddocka. Insticksslipning av kona. Rundslipning av kona. SLR 6, 9, 10, 11, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24. Skärpning av verktyg. Sidoslipning i planslipmaskin. Tillämpningsövningar.

6.1.9.4 Mätning Huvudmoment

30 Användning av gängmikrometer, gänghaktolk, hålindikator, hålmikrometer, mikrokator, mätbygel, ytindikator. MÄ 11, 14, 15, 29, 30, 32, 33, 34.

6.1.9.5 Verktygs- och verktygsmaskinlära Huvudmoment Genomgång av slipskivor. Rund- och verktygsslipmaskiner. Kugghjul. Delningsapparaten. Borrstänger. Ytterligare beräkningsexempel beträffande skärhastighet, varvtal, matning, bearbetningstid och verktygsvinklar vid bearbetning av olika material. Ytterligare nomogramläsning.

6.1.9.6 Ritningsläsning Huvudmoment Ytterligare om ritningsregler. Skissritning och perspektivlära. Ritningsläsning.

6.1.9.7 Arbetsberedning Huvudmoment Uppgörande av operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling.

289 6.1.9.8 Mätteknik (termin 3) Huvudmoment Kontroll och kontrollmetoder. Mätövningar.

6.1.9.9 Produktionsteknik Huvudmoment Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackordsstudier, ställtid, verktid, spilltidstillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter. Övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

6.1.10 Yrkesteknik i variant för svetsare inom svetsmekanisk gren terminerna 3 och 4 Mål Undervisningen i yrkesteknik i variant för svetsare inom svetsmekanisk gren terminerna 3 och 4 har till uppgift att ge eleverna avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom svetsområdet samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (6.1.10.1) Varmriktning av plåt och profiler (6.1.10.2) Gassvetsning (6.1.10.3) Bågsvetsning (6.1.10.4) Tillämpningsövningar (6.1.10.5) Verktygs- och maskinlära (6.1.10.6) Ritningsläsning (6.1.10.7) Arbetsberedning (6.1.10.8) Materiallära (6.1.10.9) Svetsteori (6.1.10.10) Produktionsteknik (6.1.10.11) 10

Yrkesutbildningen

290 6.1.10.1 Maskinarbete Huvudmoment

60 Användning av pneumatiska och elektriska slipmaskiner, borrmaskiner, mejslar, slagmaskiner, saxar, nibblingsmaskiner etc. Kapning med kallsåg och kapslipmaskin. Slipning av fogar efter svetsning.

6.1.10.2 Varmriktning av plåt och profiler Huvudmoment

80 Riktningsföljd vid olika konstruktioner. BR 40—43. Värmepunkter, värmeband och värmekilar. BR 39 A—B. Utnyttjande av styvpunkter vid plåtriktning. Användning av domkrafter, dragare, omskruvar och stöttor. Riktning av större sammanbyggda profiler. BR 45. Åtgärder till förebyggande av skevhet och deformationer.

6.1.10.3 Gassvetsning Huvudmoment

220 Mot- och frånsvetsning av olika fogtyper i skilda lägen. GA 56—62. Svetsning av gjutjärn — horisontal frånsvetsning. Svetsning av rostbeständig stålplåt. GA 70—76. Svetsning av olika metaller såsom koppar och kopparlegeringar, zink och zinklegering. Orientering om flamhärdning och flamrensning. GA 95—96. Djupsvetsning av stål. GA 56. Olika svetssätt för undvikande av formförändringar i styva och eftergivande förband. Provsvetsning enligt pannsvetsnormernas provföreskrifter. GA 77. Provning av svetsar, förstörande metoder och icke förstörande metoder.

6.1.10.4 Bågsvetsning Huvudmoment

220 Under-uppsvetsning — Raka friliggande strängar, I-fog, V-fog. Inre och yttre hörnfog. BS 38—42. Svetsfog av tunnplåt, olika lägen, med och utan fixturer. BS 43. Rund och profilsträngar. BS 44—45.

291 Rörsvetsning olika fogtyper i stående och liggande rör med fasta och fria lägen. BS 46—47. Svetsning av gjutjärn i horisontalläge. Strängar på kallt respektive varmt gjutjärn. I-fog och V-fog med olika elektrodtyper. BS 48. Svetsning av rostbeständigt stål, olika typer och svetslägen. BS 50. Svetsning av aluminium, I-fog och V-fog, horisontalläge. BS 51. Hårdsvetsning av stål, horisontalläge. BS 52. Svetsning av stål, horisontalläge med inträngnings- och högutbyteselektroder. BS 54. De vanligaste svetsfelen — Hur de undviks. BS 55. Bedömning av svetsar — Normer — Arbetsplats. Provning av svetsar — Provföreskrifter enligt pannsvetsnormerna. BS 57 A, B, C, D, E. Svetsarprov — Horisontalsvetsning och under-uppsvetsning. Skötsel och vård av svetsutrustning. BS 58, 59, 60. Felsökning — Åtgärder och elektrodvård. Bågskärning — Utrustning — Allmänt. BS 66. Skärning av baksträng. BS 67. Skärning av nit. BS 68. Båggasskäraing — Manuell. BS 69. Skärning med elektrod. BS 70. Bågluftmejsling. B S 7 1 .

6.1.10.5 Tillämpningsövningar Huvudmoment

380 Tillämpningsövningar i gas- och bågsvetsning på produktionsarbetsuppgifter.

6.1.10.6 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Genomgång av hjälpverktyg av typ klips, spännare, omskruvar, plåthakar och magneter. Orientering om fixturer, lägesställare och spännanordningar, rullbockar, svetspartaler och maskinmanipulator. Lyftanordningar, lyftkättingar och stroppar, block och taljor. Vikt och tyngdpunkt. Utrustningar och maskiner för hållfasthetsprov.

6.1.10.7 Ritningsläsning Huvudmoment Allmänna plåtkonstruktioner och normer.

292 6.1.10.8 ArbetsDeredning Huvudmoment Operations- och tempoindelningar, val av utrustning och tillsatsmaterial. Arbetsförenkling.

6.1.10.9 Materiallära Huvudmoment Hållfasthetslära, brottgräns, förlängning, slagseghet och hårdhet. Längd-, tvär- och vridkrympning. Hur spänningar och brott uppstår. Val av tillsatsmaterial med hänsyn till grundmaterialets brottgräns och halt av legeringsämnen. Icke förstörande provning. Röntgen, magnetpulver, ultraljud. Förstörande provning. Tryckkärlsprovning.

6.1.10.10 Svetsteori Huvudmoment Val av elektrod med hänsyn till material, fogtyp och svetsläge. Inträngnings- och högutbyteselektroder. Elsäkerhetsföreskrifter. Beläggningens funktioner och olika typer av beläggning. Inträngningens betydelse och olika sätt att reglera dess storlek. Ytterligare orientering om speciella elektroder och svetsmetoder för tunnplåt, aluminium, gjutjärn osv. Legeringsämnens och avsvalningshastighetens inverkan på bindningen i grått respektive vitt gjutjärn och aducergods. Olika fogtypers användningsområden Hårdsvetsning och påläggsvetsning av stål. Licens och kompetensprov enligt pannsvetsnormerna.

6.1.10.11 Produktionsteknik Huvudmoment Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackordsstudier, ställtid, verktid, spilltids-

293 tillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter. Övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

6.1.11 Yrkesteknik i variant för fordonsmekaniker inom fordonsmekanisk gren terminerna 3 och 4 Mål Undervisningen i yrkesteknik i variant för fordonsmekaniker inom fordonsmekanisk gren terminerna 3 och 4 har till uppgift att ge eleverna en avslutad grundutbildning som möjliggör en anställning inom bilmekanikeryrket samt att vara grund för en fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Service och underhåll (6.1.11.1) Motor (6.1.11.2) Elektriskt system (6.1.11.3) Kraftöverföring (6.1.11.4) Bromsar (6.1.11.5) Framvagn och styrinrättning (6.1.11.6) Ram, fjädringssystem och hjul (6.1.11.7) Instrument, tillbehör (6.1.11.8) Reparationsteknik (6.1.11.9) Bilteknik (6.1.11.10) Teknologi (6.1.11.11) 6.1.11.1 Service och underhåll Huvudmoment

95 Inspektioner. Smörjning. Tvättning och polering samt rekonditionering av lack och krom. Underredsbehandling. Trimning och justering. Exempel på lämpliga arbetsoperationer: 112 02, 112 04, 113 02, 12134, 122 05, 13104, 132 04, 132 08, 151 03, 151 06, 151 07, 151 15, 151 70. 6.1.11.2 Motor Huvudmoment

165 Tvättning av motor och motordelar. Byte av filterinsats. Byte av avgasrör och ljuddämpare. Byte av kylare samt spolning av kylsystem. Byte av vattenslangar och kontroll av termostat. Översyn av vattenpump. Byte av motor med överflyttning av

294 detaljer från begagnad motor. Sotning av motor. Slipning av ventiler och ventilsäten. Byte av ventilsäten. Maskinbearbetning av ventilsäten. Slipning av vipparmskurvor och ventillyftare. Byte av brotschning av ventilstyrning. Kontroll av cylinderslitage. Byte av kolvringar och vevstakslager. Inpassning av nya kolvar och kolvtappar. Ombussning av vevstakar. Kontrollmätning och riktning av vevstakar. Kontroll av kamaxellager. Byte av startkrans på svänghjul. Byte av ramlager. Byte av cylinderfoder. Översyn av motortransmission. Kontroll av smörjsystem. Översyn av oljepump. Användning av testapparater. Rengöring av bensintank och bränsleledningar samt kontroll av korrosionsskador. Kontroll av bränsleåtgång. Demontering av spridare, rengöring och provtryckning, monteringsarbete. Demontering och montering av insprutningspump. Inställning av insprutningspump. Byte av bränslefilter. Luftning av system. Normaltrimning av motorer. Systematisk felsökning och diagnostik. Exempel på arbetsoperationer: 201 05, 201 08, 201 14, 201 20, 211 02, 212 02, 212 06, 212 32, 212 34, 212 37, 213 02, 214 15, 214 26, 214 30, 215 03, 215 20, 216 01, 216 32, 216 87, 217 05, 23105, 232 03, 234 18, 2 4 1 0 5 , 251 10, 252 03, 262 04, 262 73.

6.1.11.3 Elektriskt system Huvudmoment

100 Demontering, rengöring, justering och montering av tändstift. Kontroll och montering av olika radioavstöraingsanordningar. Kontroll av inställning av strålkastare, samt byte av defekta detaljer. Översyn av stopp- och bakljus. Byte av stoppljus- och avbländningskontakter. Demontering, justering, montering och kontroll av vindrutetorkare, körvisare, värmeelement, defroster, och andra hjälpanordningar. Reparation och kontroll av startmotor samt lik- och växelströmsgenerator med mekaniska och transistoriserade regulatorer. Felsökning med förekommande testapparater. Ledningsdragning, montering av manöveranordningar och elektriska tillbehör. Exempel på arbetsoperationer: 31101, 31102, 31104, 32106, 322 71, 331 07, 331 08, 331 09, 340 02, 340 08, 341 04, 342 02, 342 14, 351 02, 351 08, 363 28, 364 08.

6.1.11.4 Kraftöverföring Huvudmoment

175 Kardanaxlar. Isärtagning, inspektion och hopsättning av kardanknut (mellanaxelknut). Kontroll av stödlager och övriga funktioner. Växellåda och bakväxel (alt. framaxel) kombinerat system. Arbetet följer i tillämpliga delar grupp 41, 43, 45 och 46. Punktingrepp. 471 26, 471 75, 473 13. (Endast de detaljer som skadas vid övningsarbete byts ut.) Demontering. Isärtagning, rengöring och kontroll av växellåda (även planetväxel). Byte av erforderliga delar och montering. Byte av lamellcentrum. Pånitning av lamellbelägg. Byte av utkopplingslager och sväng-

295 hjulslager. Renovering av hydraulisk kopplingsöverföring. Byte av kardanknut. Demontering, renovering och montering av slutväxlar. Kontroll och justering av differentialspärr. Exempel på arbetsoperationer: 411 02, 411 18, 412 12, 431 02, 431 04, 431 36, 432 02-04, 451 02, 465 02, 465 04, 465 20, 465 34.

6.1.11.5 Bromsar Huvudmoment

175 Arbete med tryckluftbromsar (drag- och släpvagn). Isärtagning av tryckluftbromssystem, kontroll av detaljer och komponenter i systemet, byte av komponenter och förslitna delar samt ihopsättning, justering och kontroll. Parkeringsbroms (handbroms) och styrbromsanordningar. Systemet isärtages, rengöres och detaljerna kontrolleras. Byte, renovering och justering av detaljer samt hopsättning och justering. Exempel på arbetsoperationer: 511 03, 511 20, 511 23, 512 10, 522 02, 522 04, 551 04, 551 13, 561 01, 561 02, 561 04, 561 05, 561 14, 562 01, 563 01, 571 05. Trafiksäkerhetskontroll skall ingå i samtliga här uppräknade bromsarbeten.

6.1.11.6 Framvagn och styrinrättning Huvudmoment

80 Kontroll av stag och P-ändar. Inställning axellutning. Inställning hjullutning. (Kontroll av styrgeometri och spindeltappslutning.) Inställning av skänkning. Kontroll av hjulutslagsbegränsning. Kontrollmätning av hjulvinklar. Kontroll av slitage. Renovering av framvagn. Hopsättning av framvagn jämte kontroll och inställning av framhjuls vinklar. Demontering. Isärtagning, rengöring, hopsättning och kontroll av styrsnäcka samt hydraulisk servostyrapparat. Uppmätning. Byte av slitna delar. Montering av rattlås. Ansättning av styrsnäcka. Exempel på arbetsoperationer: 601 03—04, 601 05, 601 64, 611 02, 611 05, 611 08, 642 02, 642 03, 643 20.

6.1.11.7 Ram, fjädringssystem och hjul Huvudmoment

85 Kontroll och uppmätning — kryssmätning och spårkontroll — av ram eller ramkonstruktion i fribärande kaross. Byte av fjädersystem, stötdämparfästen samt tvärbalk. Losstagning, uppmätning och kontroll av corsion-, skruv- och bladfjädrar. Byte av centrum- och fjäderbultar, bussningar och hanken. Förstärkning av fjädrar. Kontroll och byte av stötdämpare. Demontering, montering, justering o. d. av andra fjädringssystem, som aero- och hydrosystem m. fl. Balansering av hjul. Uppmätning av fälgens kast och ovalitet. Exempel på arbetsoperationer: 711 04, 711 06, 711 09, 711 14—20, 721 24, 722 14, 722 22, 731 02, 740 02, 742 10, 761 06, 762 02, 771 02, 771 05, 774 08, 774 28.

296 6.1.11.8 Instrument och tillbehör Huvudmoment

60 Byte, översyn och kontroll av indikator (med givare och överföring) för motoroljetryck och temperatur, batteriladdning, blinkers, hel-halvljus och hastighet. Montering och justering av stöldlås, vindrutespolare, kylaravskärmning, backspeglar och säkerhetsbälten. Montering och reparation av värme- och friskluftanläggningar. Montering och inställning av strålkastarinsatser och hjälpljus av olika slag. Exempel på arbetsoperationer: 901 08, 911 01, 911 02, 911 03, 911 04, 911 06, 911 08, 911 10, 912 01, 912 18, 921 06, 921 18, 921 24, 921 29, 921 80, 942 02.

6.1.11.9 Reparationsteknik Huvudmoment Repetition av föregående termins kurs. Fortsatt genomgång av verktyg och maskiner. Lyftanordningar, garagedomkrafter, smörjbryggor, uppallningsbockar, borrmaskiner (hand), slipmaskiner, bromsbandsnitmaskin, trumsvarv, bromsprovare, hjulinställningsapparat, hjulbalanseringsmaskin, ljusmätare, snabbladdare, fördelarprovbänk, generator-startmotorbänk, el- och motortestapparater, förgasarverktyg, spridarprovare, kylarvätskeprovare, karosseriverktyg.

6.1.11.10 Bilteknik Huvudmoment Bromsar: Olika slag av bromsar, trumbromsar, skivbromsar samt olika typer av huvud- och hjulcylindrar. Tryckluftbromsar, vakuumbromsar, elbromsar. Bromsförstärkare. Bromskrafter vid retardation jämte dynamisk viktförskjutning. Styrning: Hjulvinklar, styrgeometri, hjulbalansering. Däck och hjul. Olika typer av styrinrättningar. Även servostyrapparater. Kraftöverföring: Rörelseöverföring från motor till drivhjulen. Lamellkopplingar. Växellådor. Kardanaxlar. Bakväxlar. Kraftöverföring vid framhjulsdrift. Planetväxlar, reduktionsväxlar och överväxlar. Olika manöveranordningar för koppling. Turbinkopplingar. Fjädersystem även aero- och hydrosystem. Motor: Motorkonstruktioner. Cylindrar och cylinderfoder. Kolvar och kolvringar. Vevstakar och vevaxlar. Vevrörelsen. Ram och vevstakslager. Kamaxel och ventilmekanism. Transmissioner. Ventilernas placering. Förbränningsrummets utformning. Smörjsystemet. Olika slag av pumpar. Kugghjulspump. Centerpump. Rotor-

297 pump. Oljetrycksregulator (reducerventil). Oljefilter. Oljekylare. Bränslesystemet. Förgasarprocessen. Olika typer av förgasare. Mekaniska och elektriska bränslepumpar. Luftrenare. Bränsleinsprutning (bensin). Bränsleförbrukning. Något om gasdrift. Dieselmotorns konstruktion. Kompression. Bränslets fördelning. Bränsleekonomi. Förkammare och direkt insprutning. Vanliga pump- och spridartyper. Matarpumpar. Bränslefilter. Regulatorer. Kompressorer. Startanordningar. Vankelmotorn. Kylsystem: Olika kylartyper. Olika typer av pumpar. Termostater. Slutna kylsystem. Kylvätskor. Fläktar. Luftkylning. Felsökning: Kontroll och mätinstrument. Normaltrimning. Fordons lagstadgade utrustning. Aktuella delar ur normerna för besiktning av personbilar (Svensk Bilprovning) genomgås samtidigt som säkerhetsfrågor i övrigt behandlas. Eliära och elsystem: De vanligaste halvledarna hur de är konstruerade och hur de fungerar samt hur de används på moderna bilar. Transistorn och dioden. De olika komponenterna i elanläggningar på motorfordon. Strömförsörjnings- och startsystem. Batterier. Generatorer — lik- och växelström — med fäst- och drivanordning. Laddningsregulatorer. Mekaniska och transistoriserade. Startmotorer, med manövrering och drivanordning. Tändsystem. Fördelare, tändspolar, tändstift och tändmagneter. Ledningar och allmänna kopplingsorgan, Ledningar, kontaktklämmor, kopplingsdosa. Kopplingsorgan såsom avbländningsomkopplare, backljuskontakt, bromskontakt, körvisaromkopplare, manövermagnet och manöverrelän, startkontakt, startlås, startspärrelä, säkringar, säkringsdosa o. d. Belysningssystem. Strålkastare, huvudstrålkastare (hel- och halvljus). Back-, dim-, blink-, nummer, parker-, stopp och igenkänningslyktor. Lampor, instrument-, kontrolloch taklampa. Olika glödlampor. Instrumentutrustning. Amperemeter, bränslemätare med givare, hastighetsmätare, kylvätsketermometer, laddningsindikator, varvtalsmätare och punkteringsvakt. Övrig elektrisk utrustning. Radio, främst avstörningsanordningar. Bilvärme, cigarettändare, fläkt, motorvärmare, signalhorn, summer, vindrutetorkare. 6.1.11.11 Teknologi Huvudmoment Materiallära: Fortsatt genomgång av smörjmedel, oljor (klassificering). Rostskyddsmedel, motorbränslen, antifrysmedel. Maskinelement: Maskinelement i fordonens hydrauliska och pneumatiska system. Mekanik: Något om dynamik, rörelsens sammansättning, begreppen centripetalcentrifugal och tröghetskraft. Arbete, effekt och verkningsgrad. Något om värme som energiform. Luftmotstånd, rullningsmotstånd och friktion. Ritteknik: Genomgång av kopplingsscheman för elektriska och hydrauliska system. Skiss och ritningsuppgifter.

298 6.1.12 Yrkesteknik i variant för el- kraftteknik inom elteknisk gren terminerna 3 och 4 Mål Undervisningen i yrkesteknik i variant för el-kraftteknik inom elteknisk gren terminerna 3 och 4 har till uppgift att ge eleverna avslutad grundutbildning som möjliggör anställning inom elektrikeryrken samt att utgöra grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Apparat- och anläggningsmontering (6.1.12.1) Elektrisk mätning (6.1.12.2) Felsökning, reparation och underhåll (6.1.12.3) Industriell elektronik (6.1.12.4) Materiallära (6.1.12.5) Yrkesekonomi (6.1.12.6) Ritningsläsning (6.1.12.7) Installations- och anläggningsteknik (6.1.12.8) Elektricitetslära med laborationer (6.1.12.9) 6.1.12.1 Apparat- och anläggningsmontering Huvudmoment

570 Ledningsförläggning: Förläggning av olika typer av rör. Kopplingsövningar. Reparation av skadade rör. Åtgärder vid rörstopp samt torkning av rör. Förläggning av blyplast- och blygummiledning, plastmantlad ledning och kulo. Kopplingsövningar. El-I a 78, 121. El-Iö 20, 26, 36, 37. El-I ö 2, 3, 5—7, 11, 12, 14, 19, 21—23, 25, 29, 31, 36 och 37. El-I ö 38—51. Centraler och mataranordningar. Montering av okapslade och kapslade centraler och mätaranordningar samt lågspänningsställverk. El-C 1—3, 6—15. Kabelarbete: Orientering om aktuella kabeltyper, kabelmuffar och kabeländavslutningar. Skalning av kabel och montering av muffar för blypapperskabel och plastjordkabel. Något om förläggning av jordkabel. El-Jo 1—15, El-Jo 16. Motor- och apparatmontering: Inkoppling av spis, tvättmaskin, elvärmeapparat m. m. Inkoppling av strömbrytarur, impulsrelä, trappautomat m. m. El-Mo 1, 2, 3, 17, 18, 19 och 20. Inkoppling av enfasmotor och olika typer av trefasmotorer med de vanligaste typerna av startapparater och motorskyddsbrytare. Kontroll av motorskyddsbrytare. Inkoppling av elutrustning såsom oljeeldningsaggregat och ventilationsutrustning. Inkoppling av manöverskåp med kontaktor- och reläutrustningar för styrning av

299 motorer och apparater. Inkoppling av trefastransformator samt kontroll av kopplingssätt. El-Mo 4, 5, 6,7, 8, 9, 10, 11 och 12. El-Mo 13, 14, 15 och 16. El-MT 27. Telearbete: Centralantennanläggningar. Snabbtelefoner. El-Sv övn 10. Linjearbete: Orientering om personlig skyddsutrustning, användande av stolpskor samt utförande av arbetsjordning. Fastsättning och montering av isolatorer. Uppläggning och najning av ledning på stödisolator. Skarvning av kopparledning med olika metoder. Jordning med jordtag. El-Li 1, 2, 3, 4, 7, 14, 20, 21, 22 och 23.

6.1.12.2 Elektrisk mätning Huvudmoment Mätning av enfas- och trefaseffekt. Mätning av effektfaktor. Kontroll av kondensatorer. Mätning av jordresistans, fasföljd, belysningsstyrka, varvtal och temperatur. Inkoppling av kWh-mätare. El-Mä 10, 11, 12, 14, 15 och 18—24. Te-Mät 26, 43 och 44.

6.1.12.3 Felsökning, reparation och underhåll Huvudmoment Felsökning med hjälp av felsökningsschema på t. ex. värmeapparater, spisar, kylskåp, samt bruksföremål med motordrivna detaljer. Felsökning främst med användande av befintliga kopplings- och kretsscheman på mindre anläggningsdelar där tryckknappslådor, kontaktorer, termostater och andra bryt-, slut- och reglerorgan ingår. Metodisk felsökning på installationer och utrustningar. El-Rep 7, 8, 9 och 11. Underhållsarbete på maskiner och utrustningar. Systematisk genomgång och service av elektriska apparater med hjälp av reparationsschema. Byte av elektriska detaljer i apparater och utrustningar. El-Rep 12, 13 och 14. Genomgång av temperaturklasser och isolermaterial samt statorer och rotorer för växelströmsmaskiner. Olika typer av trefas- och likströmslindningar samt provning av dessa. Demontering och montering av motorer. Skötsel av kommutatorer, släpringar och borstdon. El-MT 1, 3, 4, 5, 21, 23 och 15.

6.1.12.4 Industriell elektronik Huvudmoment Huvudmoment Några praktiska tillämpningar på industriell elektronik.

300 6.1.12.5 Materiallära Huvudmoment Ledare och halvledare. Resistormaterial. Magnetiska material. Isolermaterial. Lagermaterial. Byggnadsmaterial. Materials mekaniska, optiska, kemiska och elektriska egenskaper. 6.1.12.6 Yrkesekonomi Huvudmoment Företagsformer. Företagets verksamhet och organisation. Arbetsplanering. Arbetsstudier. Olika löneformer. Uppgörande av rapporter. Övningar i att använda och fylla i ett företags förekommande blanketter och handlingar. Räkneexempel. 6.1.12.7 Ritningsläsning Huvudmoment Fortsatt genomgång av installationsritningar och olika slag av scheman. Ritningsuppgifter. Övningar i ritningsläsning. 6.1.12.8 Installations- och anläggningsteknik Huvudmoment Installationsapparater. Installationer i olika lokaler. Säkerhetskontroll. Belysningsanläggningar. Hissanläggningar. Telfrar och traverser. Oljeledningsanläggningar. Ventilationsanläggningar. Batterianläggningar. ÅskledaranJäggningar. Planering av installationer. Skötselföreskrifter. Felsökning. Kraftstationer. Kraftöverföring. Distributionsnät. Krafttaxor. 6.1.12.9 Elektricitetslära med laborationer Huvudmoment Växelströmslära. Likströmsmaskiner, växelströmsmaskiner. Manöverapparater. Transformatorer. Omformare. Likriktare. Elektrisk belysning. Elvärme. Kyl- och Irys apparater. Laborationer: Temperaturens inverkan på resistansen. Isolationsresistans. Spänningsfall. Impedans. Växelströmseffekt. Faskompensering. Y- och D-koppling. Likströmsmotorn. Synkronmaskinen. Asynkronmotorn. Trefastransformatorn. Transduktorn. Räkneexempel.

301 Kommentarer och anvisningar Utbildningen skall bedrivas så att en allsidig och systematisk elektrikerutbildning erhålls. Arbetsinstruktioner eller motsvarande hjälpmedel användes i största möjliga utsträckning. De olika delarna i avsnitten behandlas så att den mesta tiden ägnas åt de vanligast förekommande arbetena. Många moment har karaktären av färdighetsövningar och skall ge tillämpningskunskaper, såsom ledningsförläggning, montagearbete och elektrisk mätning, medan andra är mer av orienterande art, såsom linjearbete, hydraaulik, penumatik och industriell elektronik. Undervisningen skall anpassas till de förändringar beträffande materiel och arbetsmetoder som ständigt sker i näringslivet och även koncentreras på sådana väsentliga avsnitt som ställer stora krav på varje enskild yrkesman, t. ex. felsökning, reparation och underhåll. Speciella anvisningar för vissa huvudmoment Hydraulik, pneumatik och industriell elektronik Detta avsnitt skall enbart ge eleven orienterande kunskaper. Utbildningen skall skapa kännedom om de komponenter som de olika systemen är uppbyggda av och hur de olika systemen kan infogas i fabrikationsprocesser, maskinutrustningar etc. Eleven bör inte stå helt främmande för principerna när han i praktiken möter tilllämpningar på de olika systemen. Elektricitetslära med laborationer Elektricitetslärans grunder skall behandlas i sådan omfattning att förståelsen för de enklare sambanden med Ohms lag, effekt, energi, etc. underlättas. Vid behandling av delar av ämnet måste vissa avsnitt av matematiken först genomgås. Dessa är främst grunderna i trigonometri, kännedom om och behandling av kvadratrötter, potenser med heltalsexponent och bokstavsräkning. Tiden skall till stor del ägnas åt att ge kunskap om sådan materiel som en elektriker normalt kommer i beröring med eller kan anses ha nytta av att känna till. Laborationerna skall dels komplettera och konkretisera den teoretiska undervisningen, dels anknyta till och förstärka kännedomen om motorer, transformatorer och andra liknande eltekniska tillämpningar.

6.1.13 Yrkesteknik i påbyggnadskurs för verktygsmakare Mål Undervisningen i yrkesteknik i påbyggnadskurs för verktygsmakare har till uppgift att ge eleverna en specialiserad utbildning till verktygsmakare.

302 6.1.13.1 Arbetsteknik Kvalificerade övningar och arbeten inriktade på tillverkning, justering och utprovning av olika specialverktyg såsom pressverktyg, stansverktyg, jiggar och fixturer. 6.1.13.2 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Genomgång av aktuella verktyg och verktygsmaskiner, deras konstruktion, funktion, handhavande. Studier av maskintillverkares handledningar och utrustningslistor. Studier av olika bearbetningsmetoder. 6.1.13.3 Arbetsberedning Huvudmoment Fortsatta övningar i uppgörande av arbetsinstruktioner, operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 6.1.13.4 Mätteknik Huvudmoment Fortsatta genomgångar och övningar i mätning med aktuella olika mätdon. Orientering om ett eller flera företags avsynings- och kontrollfrågor. 6.1.13.5 Produktionsteknik Huvudmoment Genomgång av produktionsteknisk organisation och dess hjälpmedel. Ett företags produkter, tillverkning. Ett företags planeringsfrågor såsom arbetsberedning, förråd, lager och transporter. Vardagsekonomi på arbetsplatsen. Uppgift om företagets kostnader för maskiner, verktyg och material aktuella för eleven. Orientering om beräkningar av självkostnader och försäljningspris.

6.1.14. Yrkesteknik i påbyggnadskurs för instrumentmakare Mål Undervisningen i yrkesteknik i påbyggnadskurs för instrumentmakare har till uppgift att ge eleverna en specialiserad utbildning till instrumentmakare.

303 6.1.14.1 Arbetsteknik Kvalificerade övningar och arbeten inriktade på detaljtillverkning, montering, justering och reparation av tekniska och vetenskapliga instrument och provapparater. 6.1.14.2 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Genomgång av aktuella verktyg och verktygsmaskiner, deras konstruktion, funktion, handhavande. Studier av maskintillverkares handledningar och utrustningslistor. Studier av olika bearbetningsmetoder. 6.1.14.3 Arbetsberedning Huvudmoment Fortsatta övningar i uppgörande av arbetsinstruktioner, operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 6.1.14.4 Mätteknik Huvudmoment Fortsatta genomgångar och övningar i mätning med aktuella olika mätdon. Orientering om ett eller flera företags avsynings- och kontrollfrågor. 6.1.14.5 Produktionsteknik Huvudmoment Genomgång av produktionsteknisk organisation och dess hjälpmedel. Ett företags produkter, tillverkning. Ett företags planeringsfrågor såsom arbetsberedning, förråd, lager och transporter. Vardagsekonomi på arbetsplatsen. Uppgift om företagets kostnader för maskiner, verktyg och material aktuella för eleven. Orientering om beräkningar av självkostnader och försäljningspris.

6.1.15 Yrkesteknik i påbyggnadskurs för finmekaniker Mål Undervisningen i påbyggnadskurs för finmekaniker har till uppgift att ge eleverna en specialiserad utbildning till finmekaniker.

304 6.1.15.1 Arbetsteknik Kvalificerade övningar och arbeten omfattande tillverkning av finmekaniska detaljer efter avancerade ritningar eller andra jämförbara arbetsdirektiv. Bänk- och maskinarbeten. 6.1.15.2 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Genomgång av aktuella verktyg och verktygsmaskiner, deras konstruktion, funktion, handhavande. Studier av maskintillverkares handledningar och utrustningslistor. Studier av olika bearbetningsmetoder. 6.1.15.3 Arbetsberedning Huvudmoment Fortsatta övningar i uppgörande av arbetsinstruktioner, operations- och tempoindelnmgar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 6.1.15.4 Mätteknik Huvudmoment Fortsatta genomgångar och övningar i mätning med aktuella olika mätdon. Orientering om ett eller flera företags avsynings- och kontrollfrågor. 6.1.15.5 Produktionsteknik Huvudmoment Genomgång av produktionsteknisk organisation och dess hjälpmedel. Ett företags produkter, tillverkning. Ett företags planeringsfrågor såsom arbetsberedning, förråd, lager och transporter Vardagsekonomi på arbetsplatsen. Uppgift om företagets kostnader för maskiner, verktyg och material aktuella för eleven. Orientering om beräkningar av självkostnader och försäljningspris.

6.1.16 Yrkesteknik i påbyggnadskurs i maskinarbete Mål Undervisningen i påbyggnadskurs i maskinarbete har till uppgift att ge eleverna en specialiserad utbildning till ett av yrkena på maskinlinjen.

305 6.1.16.1 Arbetsteknik Övningar och arbetsuppgifter i ett av följande yrken: Kvalificerad radial-, jigg-, precisionsborrning. Support-, revolver-, karusellsvarvning, verktygssvarvning. Universal-, horisontal-, vertikalfräsning, verktygsfräsning. Arborrning. Rund-, hål-, plan-, verktygsslipning. 6.1.16.2 Verktygs- och maskinlära Huvudmoment Genomgång av aktuella verktyg och verktygsmaskiner, deras konstruktion, funktion, handhavande. Studier av maskintillverkares handledningar och utrustningslistor. Studier av olika bearbetningsmetoder. 6.1.16.3 Arbetsberedning Huvudmoment Fortsatta övningar i uppgörande av arbetsinstruktioner, operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 6.1.16.4 Mätteknik Huvudmoment Fortsatta genomgångar och övningar i mätning med aktuella olika mätdon. Orientering om ett eller flera företags avsynings- och kontrollfrågor. 6.1.16.5 Produktionsteknik Huvudmoment Genomgång av produktionsteknisk organisation och dess hjälpmedel. Ett företags produkter, tillverkning. Ett företags planeringsfrågor såsom arbetsberedning, förråd, lager och transporter. Vardagsekonomi på arbetsplatsen. Uppgift om företagets kostnader för maskiner, verktyg och material aktuella för eleven. Orientering om beräkningar av självkostnader och försäljningspris.

306 6.2. LÄROPLAN FÖR BYGGNADSTEKNISK LINJE En meningsfylld yrkesutbildning inom byggnadsbranschen kan enligt YB ske endast om tillgången på externa övningsuppgifter — s. k. utbildningsbyggen — är tillräcklig såväl med avseende på antalet sådana övningsobjekt som med hänsyn till deras lämplighet för den aktuella utbildningssituationen. YB har sålunda noterat den centrala roll som de externa övningsuppgifterna spelar vid utbildningen av yrkesarbetare inom byggnadsindustrin och kommer att särskilt belysa problemen i samband härmed såväl i detta kapitel om läroplan för byggnadsteknisk linje, som i kapitel 1 Allmänna synpunkter och kapitel 2 Pedagogiska och metodiska frågor. De externa övningsuppgifterna kan erbjudas antingen som helt fristående objekt på vilka endast skolans elever är sysselsatta, eller som delar av vanliga byggen, där eleverna får göra sitt arbete i samverkan med redan utbildad arbetskraft. Särskilt i den senare formen är det nödvändigt att skolans elever med så få avbrott som möjligt kan följa den för arbetsplatsen normala arbetstiden och detta måste sålunda få återverkningar på deras möjligheter att deltaga i t. ex. teoriundervisning på skolan. YB vill därför i anslutning till den timplan som uppställts i enlighet med beredningens allmänna principer också presentera ett förslag till organisation av utbildningen med förmodad giltighet för flertalet av de orter, där utbildning av yrkesarbetare för byggnadsindustrin äger rum. YB vill också understryka hur viktigt det är att de lokala skolmyndigheterna i samverkan med branscherna kan företa de ändringar i utbildningens organisation som lokala förhållanden motiverar. Den läroplan som här framlägges avser utbildning av inte mindre än elva olika yrkeskategorier, av vilka sex kan sammanföras under rubriken Anläggare. De elva yrkena är följande: Målare Värme- och sanitetsmontörer Betongarbetare Murare Träarbetare Anläggare

Trä-armering-betong Vägarbetare Bergarbetare Ledningsarbetare Gruvarbetare (se anm. vid 6.2.1) Stenarbetare

Det utbildmngsblock som den här föreslagna byggnadstekniska linjen utgör skiljer sig från det som föreslagits i YB:s principbetänkande endast såtillvida att grenen för värme- och sanitetsmontörer överförts till byggnadsteknisk linje från maskinoch elteknisk linje. YB anser denna omplacering väl motiverad genom de synpunkter som framkommit under läroplansarbetet. Utbildningen under den gemensamma första delen är uppbyggd så att alla i blocket representerade yrken får en för alla lika grundutbildning omfattande åtta veckor. Under denna tid växlar eleverna mellan de olika yrkenas specialverkstäder och den till arbetstekniken hörande fackteorin omfattar en allmän grundläggande byggnadskännedom. Fr. o. m. den nionde arbetsveckan påbörjar målarna och

värme- och sanitetsmontörerna sin mera specialiserade utbildning medan den gemensamma utbildningen för övriga yrken fortsätter inom arbetsområdena betongarbete, murning och träarbete. Se vidare kommentarer till timplanerna. Undervisningen i ämnesblocket yrkesteknik är helt integrerad och de veckotimtal som i timplanerna anges för de båda delämnena arbetsteknik och fackteori vill endast tjäna som riktvärden för bedömning av den totala tidrymden under läsåret.

6.2.1 Blockschema 1 Termin

u o :0 0 O

e

to c o u

CO

"5 "2

CD

CO

JA

c

s

ca oca

t-i

>

3 CD

p C ca "o

ca :ca u,

£ H M G O 'o

m

H

60 O "C o

a a

:cä

H

H

p ca

ca 60 :ca

>

P 03 -O H ca M Ii

U

B ca u X> H ca

c ca

60 C

t> .2)

"O u

ca >

CO

'c

n

u, ki

B ca u ca

a u

55 O

Anläggare

2 Gemensam grundutbildning

1 8 V

Anm. Specialutbildningar för industri- och billackerare baseras på en ettårig grundutbildning för byggnadsmålare och blir alltså varianter av gren för målare under terminerna 3 och 4. Anm. Varianten för gruvarbetare är medtagen i blockschemat för att visa samhörigheten till den gemensamma grundutbildningen för anläggare. Läroplan för den andra årskursen av utbildningen av gruvarbetare redovisas såsom gren för gruvyrken i avsnitt 6.9.

308 6.2.2 Timplaner för årskurserna 1 och 2

Årskurs

Ämne 1

2 YRKESTEKNIK (6.2.3) Arbetsteknik Fackteori

30—33 22—25 8

29—33 27—31 2

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap 1 | i Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—4

9—5

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

2 3 0 0 0 2

Summa veckotimmar 1

2 0 2 2 1 2

Minst ett av ämnena skall väljas. Valet sker i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2. Såsom framgår av kommentarerna till timplanerna bör de lokala skolmyndigheterna erhålla stor frihet då det gäller att anpassa organisationen av utbildningen till

Årskurs

Ämne 1

2 YRKESTEKNIK Arbetsteknik Fackteori

29-- 3 0 22—23 7

37 ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap 1 i i Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

9 - -8

1 4 3 2 2 0 2

Summa veckotimmar 1

35 2

Endast ett av ämnena får väljas

309 bl. a. utbildningsbyggena. Då det torde blir mera en regel än undantag att sådan anpassning måste göras, har YB ansett det vara lämpligt och till vägledning för skolorna, att lägga fram ett förslag till sådan alternativ timplan. Förslaget utgör ett resutlat av omfattande analyser jämte kontakter med ett flertal av de skolor vid vilka utbildning av yrkesarbetare för byggnadsindustrin för närvarande sker.

Kommentarer till timplanen 1. Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2. 2. De tider då utbildningen bedrives på utbildningsbyggen må efter beslut av skolstyrelsen antalet veckotimmar i arbetsteknik öka så att största möjliga anpassning till byggnadsplatsens arbetstider kan erhållas. Härvid må utan hinder av vad som anges i timplanen det sammanlagda veckotimtalet öka. 3. Där så kan ske må rektor besluta om koncentrationsläsning av enskilda ämnen/ämnesavsnitt, överflyttning av timmar mellan terminer och årskurser etc. så att de perioder, då eleverna utbildas vid utbildningsbyggen, i största möjliga utsträckning kan ägnas åt yrkesteknik. 4. I gren för värme- och sanitetsmontörer skall under termin 3 fackteorin öka till 5 veckotimmar med motsvarande minskning av arbetstekniken. 5. I gren för gruvarbetare skall under årskurs 2 fackteorin öka till 6 veckotimmar med motsvarande minskning av arbetstekniken. 6. Utbildningen i yrkesteknik under termin 1 inledes med åtta veckors gemensam utbildning i betongarbete, murning, träarbete, målning och VVS-arbete. Under denna tid växlar eleverna mellan de olika specialverkstäderna. Fr. o. m. den nionde veckan påbörjar målarna och värme- och sanitetsmontörerna sin mera specialiserade utbildning, medan för övriga kategorier den gemensamma utbildningen fortsätter med betongarbete, murning och träarbete. Eleverna utbildas då på arbeten som bildar enheter vari huvudmoment ur betongarbetarnas, murarnas och träarbetarnas arbetsuppgifter ingår. 7. Under andra terminen påbörjar betongarbetarna, murarna och träarbetarna sin mera specialiserade utbildning i skolverkstad under det att anläggarna bildar en gemensam grupp med utbildning likaledes i skolverkstad. 8. Under andra årskursen utbildas betongarbetarna, murarna, träarbetarna och målarna på externa arbetsplatser. Anläggarna påbörjar under tredje terminen sin specialutbildning i skolverkstad och fullföljer denna under fjärde terminen på extern arbetsplats. För värme- och sanitetsmontörerna sker utbildningen i skolverkstad under tredje terminen och på extern arbetsplats den fjärde terminen.

310 6.2.3 Yrkesteknik Dispositionen av lärostoffet i det totalintegrerade ämnesblocket yrkesteknik redovisas med följande uppdelning: Gren för målare (6.2.3.1) Gren för värme- och sanitetsmontörer (6.2.3.2) Gren för betongarbetare (6.2.3.3) Gren för murare (6.2.3.4) Gren för träarbetare (6.2.3.5) Gren för anläggare gemensam årskurs 1 (6.2.3.6) Variant för trä-armering-betong (6.2.3.7) Variant för vägarbetare (6.2.3.8) Variant för bergarbetare (6.2.3.9) Variant för ledningsarbetare (6.2.3.10) Variant för stenarbetare (6.2.3.11)

Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge grundläggande manuella färdigheter i betong-, murar-, trä-, anläggnings-, W S - och målarf acken, att ge specialiserade manuella färdigheter inom något av de nämnda yrkesområdena samt att ge grundläggande yrkesteoretiska kunskaper beträffande material och varor, utförande av byggnader och anläggningar, olika slags ritningar, arbetsskydd och ekonomi.

Huvudmoment Målare

Underarbeten Arbeten med papp, väv och tapeter Målning med lim-, kalk- och emulsionsfärger Målning med lackfärg, oljefärg och oljefärgsliknande material.

Värme-och sanitetsmontörer

Mekaniska arbeten Bearbetning av rörmaterial Rörmontering Apparatmontering Servicearbeten Svetsning

311 Betongarbetare

Armering Betonggjutning Betonggolv Ytbehandling Elementmontering

Murare

Murning Putsning Elementmontering Beklädnadsarbeten

Träarbetare

Formsättning Stomkonstruktioner och elementmontering Ställningar Isolering och beklädnad Snickerier och inredningar Beslagning

Anläggare

Armering Betonggjutning Träarbete Bergsprängning Beläggningsarbete Ledningsarbete Stenarbete

6.2.3.1 Gren för målare Arbetsteknik

Fackteori

Underarbete Tvättning, skrapning, borstning, avslipning, spackling, limning, oljning och grundning.

Fysikaliska och kemiska grundbegrepp. Material: Tillverkning, egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och hjälpmedel. Maskinredskap. Arbetsplanering. Beräkningar. Beskrivningar och bestämmelser. Synpunkter på brandskydd och arbetarskydd.

312 Arbetsteknik

Fackteori

Arbete med papp, väv och tapeter Spänning av papp eller väv. Klistring och iläggning av väv. Uppsättning av tapet, beredd väv och väv- eller pappersburet beklädnadsmaterial.

Material: Tillverkning, egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och hjälpmedel. Arbetsplanering. Beräkningar. Beskrivningar och bestämmelser. Gällande bestämmelser för arbetarskyddet.

Arbete med lim-, kalk- och emulsionsfärg Material: Tillverkning, egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och hjälpmedel. Maskinredskap. Arbetsplanering. Beskrivning och bestämmelser. Synpunkter på arbetarskyddet. Arbete med lackfärg, oljefärg och oljefärgsliknande material Material: Tillverkning, egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och hjälpmedel. Maskinredskap. Arbetsplanering. Beskrivningar och bestämmelser. Synpunkter på brandskydd och arbetarskydd. 6.2.3.2 Gren för värme- och sanitetsmontörer Mekaniska arbeten Filning, borrning, gängning, klippning, smidning och lödning,

Tackjärn och stål: Framställning, egenskaper, användningsområden och bearbetningsmetoder. Verktyg och maskiner. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

313 Arbetsteknik

Fackteori

Bearbetning av rörmaterial Avskärning, brotschning, gän^ ning, varm- och kallbockning

Olika rörmaterial: Framställning, egenskaper, användningsområden och bearbetningsmetoder. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar, beskrivningar och standardbeteckningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Rörmontering Uppsättning av värme-, vatten-, avlopps- och gasledningar med tillhörande armaturer. Läggning av vatten- och avloppsledningar utomhus i jord. Nedsättning av gårdsbrunn.

Rörarmatur: Användningsområden och verkningssätt. Olika klamringsanordningar. Monteringsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

A pparatmontering Uppsättning av varmare, tvättställ, WC, bidé, badkar och diskbänk med tillhörande armatur. Montage av hydroforanläggning. Installation i pannrum med panna, varmvattenberedare, cirkulationspump och tillhörande armatur. Uppsättning av expansionskärl med tillhörande rörledningar.

Grundbegrepp inom värmelära och hydromekanik. Material: Egenskaper och framställningsmetoder. Olika apparaters användningsområden och verkningssätt. Monteringsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

314 Arbetsteknik

Fackteori

Servicearbeten Ompackning och justering av tappventiler. Justering av WC. Isärtagning och hopsättning av gjuten sektionspanna. Isärtagning och hopsättning av vanligen förekommande apparater och armaturer.

Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Svetsning Svetsning av stålplåt. Svetsning av stålrör. Svetsning av gjutjärn, rosthärdigt stål, koppar och aluminium. Hårdlödning och svetslödning.

Acetylen och syrgas: Egenskaper, framställning och användning. Svetsutrustningen och dess användning och skötsel. Olika materials sammansättning och därav beroende svetsbarhet. Olika tillsatsmedel och deras användning. Lödning: Synpunkter på grund- och tillsatsmaterial, ställningar. Olika svets- och lödmetoder samt riktiga arbetsRitningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på brandskydd och arbetarskydd.

6.2.3.3 Gren för betongarbetare Armering Uttagning av armeringsstål från ritningar och specifikationer samt direkt på arbetsplatsen. Gasskärning och häftsvetsning. Klippning, bockning, märkning och inläggning av armeringsstål för olika konstruktioner.

Olika armeringsstål: Egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och specifikationer. Statliga betongbestämmelsers armeringsföreskrifter. Armerade betongkonstruktioners verkningssätt. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

315 Arbetsteknik

Fackteori

Betonggjutning Proportionering, blandning och gjutning av betong.

Delmaterial: Proportionering, tillverkning, transport, gjutning och bearbetning. Efterbehandling. Riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Statliga bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Betonggolv Läggning av betonggolv med manuella och maskinella metoder.

Delmaterial: Proportionering, tillverkning och transport. Användningsområden. Arbetsmetoder inkluderande förbehandling av underlag, läggning och bearbetning, efterbehandling samt riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Statliga betongbestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Ytbehandling av tak och väggar Putsning med cementbruk, sandspackel o. d. Manuella och maskinella metoder. Slipning och lagning av betongytor.

Material: Proportionering, tillverkning och användningsområden. Arbetsmetoder inkluderande för- och efterbehandlingar samt riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

316 Arbetsteknik

Fackteori

Elementmontering Montering av olika typer av byggelement.

Tillverkning och egenskaper. Användningsområden. Monteringsmetoder och riktiga arbetsställningar. Något om modulsystem. Verktyg, maskiner, transportdon och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Övriga arbeten Montering av lättbetongstav. Murning av betongblock. Plattläggning, plattsättning, isoleringar etc.

Material: Egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.2.3.4 Gren för murare Murning Uppförande av murverk med tegel, lättbetong, betongsten och mellanväggsplattor. Fogning. Lättbetongmontering.

Olika murstenar: Tillverkning, egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Mur- och fogbruk. Delmaterial: Proportionering, tillverkning och användning. Verktyg och maskiner. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

317 Arbetsteknik

Fackteori

Puts In- och utvändig puts och slamning.

Material: Proportionering, tillverkning och användningsområde. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Elementmontering Montering av olika typer av byggelement.

Tillverkning, egenskaper och användningsområden. Monteringsmetoder och riktiga arbetsställningar. Något om modulsystem. Verktyg, maskiner och transportdon. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Beklädnadsarbeten In- och utvändig beklädnad med plattor, mosaik etc. Natursten. Golvläggning.

Material: Tillverkning, egenskaper och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Övriga arbeten Inmurning av trappsteg, rabbitzarbeten, tegel- och takarbeten, isoleringar etc.

Material: Egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

318 6.2.3.5 Gren för träarbetare Arbetsteknik

Fackteori

Formar för betongkonstruktioner Formbyggnad med löst virke och formelement. Avformning.

Stomkonstruktioner

Formbyggnadsmaterial. Dimensionering av olika formkonstruktioner. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Något om modulsystem. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

och elementmontering

Tillverkning och montering av väggar samt bjälk- och taklag.

Konstruktionsvirke: Normer, bestämmelser och användningsområden. Laborationer. Träförband. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Ställningar, landgångar och provisorier Tillverkning respektive montering av ställningar, landgångar etc. Provisorier som t. ex. förrådsbodar och profiler. Skyddsanordningar.

Olika ställningstyper, Virkeskvaliteter, dimensioner. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Besiktningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

319 Arbetsteknik

Fackteori

Isolering och beklädnad Uppsättning av isoleringar och beklädnader på väggar, tak och solv.

Isolerings- och beklädnadsmaterial: Egenskaper och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Laborationer. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar, beskrivningar och bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Snickerier och inredningar Montering av enheter i olika träslag och metall, obehandlade och färdigbehandlade.

Enheter av olika slag: Tillverkningsmetoder, kvaliteter och användningsområden. Standardiseringsnormer. Enheternas funktioner. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och specifikationer. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Beslagning Montering av beslag och fästelement. Efterbeslagning och justering av färdigbehandlade ytor. Montering av övriga sakvaror.

Beslag, fästelement och övriga sakvaror: Typer, funktion och kvalitet samt användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

320 6.2.3.6 Gren för anläggare Arbetsteknik

Fackteori

Termin 1 Träarbete Enklare formbyggnad med löst virke och formelement. Avformning. Enklare tillverkning respektive montering av ställningar, arbetsplattformar och landgångar. Tillverkning av skyddsanordningar.

Formbyggnadsmaterial. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Dimensionering av formar. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

A rmeringsarbete Uttagning, klippning, märkning och bockning av armeringsstål från ritningar och specifikationer. Gasskärning och häftsvetsning. Inläggning av armering i enklare konstruktioner.

Olika armeringsstål: Egenskaper, kvaliteter och användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och specifikationer. Statliga bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Betongarbete Proportionering, blandning och gjutning av betong för enklare konstruktioner.

Delmaterial: Proportionering, tillverkning, transport, gjutning och bearbetning. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Statliga bestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

321 Fackteori

Arbetsteknik Termin 2 Bergarbete Bergborrning med tryckluft- och motorborrmaskiner. Slipning av borrstål.

Olika bergarter från borrteknisk synpunkt. Sprängämnen och tändmedel. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Utsättningsarbeten utsättning

Avvägnings- och utsättningsmetoder, Riktiga arbetsställningar. Instrument och hjälpmedel. Markeringar på karta och i terräng. Beräkningar. Arbetsplanering.

Lastning och lossning för transport på fordon av material och utrustningar. Körning av spel, lyftblock och telfrar.

Jordarters egenskaper och klassificering. Uppläggning och förvaring av material. Lastning och lossning. Teckengivning. Riktiga arbetsställningar. Maskiner och andra hjälpmedel. Belastningstabeller för kättinglängor och stroppar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Enklare avvägning, och längdmätning.

Transportarbeten

V attenlänsning Inkoppling av pumpar och bortledning av vatten.

11 Yrkesutbildningen

Olika pumpar och deras användningsområden. Bortledning av vatten. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

322 Arbetsteknik

Fackteori

Eldsläckning Eldsläckning med vatten och skum samt med speciella eldsläckare.

Olika brandsläckningsdon och deras användningsområden. Brandskyddsföreskrifter. Synpunkter på arbetarskyddet.

Maskiner och motorer Körning, skötsel och vård av mindre förbrännings- och elmotorer, maskinsaxar, bockningsmaskiner, vibratorer, kap- och klyvsågar, betongblandare, kompressorer, borrmaskiner, slipmaskiner, uppvärmnings- och torkningsutrustningar.

Maskin- och motorkännedom. Maskiners och motorers skötsel och vård. Lämpliga smörjmedel och drivbränslen. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Elbestämmelser. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.2.3.7 Gren för anläggare årskurs 2 Variant för trä-armering-betong Träarbete Formsättning. Montering av bodar. Tillverkning av ställning och landgångar. Montering av beslag och fästelement. Avformning. Uppsättning av skyddsanordningar.

Trä: Egenskaper, klassificering och upplag ning. Formbyggnadsmaterial. Träkonstruktioner och deras hållfasthet. Träförband. Laborationer. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Beräkningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

323 Arbetsteknik

Fackteori

Armering Klippning, bockning och inläggning av armeringsstål. Armering av förspända konstruktioner. Gasskärning och häftsvetsning.

Stålsorter. Armerade betongkonstruktioner. Armeringsbestämmelser. Förspänd betong. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Ritningar och specifikationer. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Betongarbete Proportionering och beredning av betong. Provning av betong. Gjutning, vibrering, täckning och vattning. Enklare ytbehandling och lagning.

Betongens egenskaper. Materialundersökningar. Betonggjutning sommar och vinter samt under vatten. Riktiga arbetsställningar. Statliga betongbestämmelser. Verktyg, maskiner och andra hjälpmedel. Ritningar och beskrivningar. Beräkningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.2.3.8 Gren för anläggare årskurs 2 Variant för vägarbetare Överbyggnad vid belagda vägar Utförande av överbyggnad.

Undergrund och jordarter. Överbyggnadsmaterial. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Ritningar och beskrivningar. Avvägningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

324 Arbetsteknik

Fackteori

Bituminös beläggning Utförande av indränkningsbeläggningar. Tillverkning och utförande av verksblandade beläggningar.

Material. Användningsområden. Utläggningsmetoder och riktiga arbetsställningar. Asfaltverk och krossanläggning. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Cementbetongbeläggning Formsättning. Armering. Utläggning.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Användningsområden. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Träbeläggning Brobanor. Gatuarbeten.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Grusslitlager Arbetsutförande.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Underhåll av grusslitlager Arbetsutförande. Flickning. Dammbindning.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Föreskrifter och säkerhetsanordningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet

325 Arbetsteknik

Fackteori

Oljegrusslitlager Arbets utförande.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Underhåll av beläggningar Bituminösa beläggningar. Cementbetongbeläggningar.

Material och arbetsmetoder, riktiga arbetsställningar. Maskiner och verktyg. Säkerhetsföreskrifter. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.2.3.9 Gren för anläggare årskurs 2 Variant för bergarbetare Bergborrning Uppmärkning och ansättning. Mätning. Borrning. Inriktning med styrnings- och matningsanordningar. Losstagning av borr. Borrslipning.

Bergarterna från borrteknisk synpunkt. System för uppmärkning och mätning. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Maskiner, verktyg och andra hjälpmedel. Arbetsplanering, borrplaner. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Sprängning Sprängning ovan och under jord. Fördämning och täckning. Laddning, kontroll och tandning. Felsökning.

Bergarterna från sprängteknisk synpunkt. Markskakningar. Sprängämnen och tändmedel. Signalering, utrymning och bevakning. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och mätinstrument. Laddningsberäkningar. Säkerhetsbestämmelser och spränganvisningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

326 Arbetsteknik

Fackteori

Skrotning och förstärkning Skyddsskrotning. Bergrensning. Förstärkning.

Geologi. Bedömning av rasrisker. Förstärkningsmetoder och riktiga arbetsställIningar. Verktyg och maskiner. Säkerhetsbestämmelser. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Utlastning Utlastning med olika maskiner och redskap. Transporter under och ovan jord.

Utlastningsmetoder och riktiga arbetsställningar. Transporter. Maskiner och verktyg. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Utrustningsarbete Tryckluft. Dragning av rör och slangar. Uppsättning av ventilationsanordningar. Uppsättning av belysning. Länsning.

Användning och vård av kompressorer, tryckkärl, ledningar och slangar. Ventilationssystem. Länssystem. Oljor och bränslen. Antifrysmedel. Dieselmotorer. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Elbestämmelser. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

327 6.2.3.10 Gren för anläggare årskurs 2 Variant för ledningsarbetare Arbetsteknik

Fackteori

Rörgravar Schaktning utan och med spont. Vattenlänsning. Återfyllning.

Sponter: Typer och användningsområden. Pumpar: Typer och användningsområden. Komprimering. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Avvägning och beräkning. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Rörläggning Arbetsutf ör ande.

Rörmaterial och deras användningsområden. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och maskiner. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.2.3.11 Gren för anläggare årskurs 2 Variant för stenarbetare Väg- och gatubyggnad Arbetsutförande.

Beläggningar. Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Maskiner och verktyg. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Beräkningar. Synpunkter på arbetarskyddet.

Gatstens- och plattbeläggningar Sättningsarbeten.

Framställning av plattor och gatsten. Sättningsmetoder och riktiga arbetsställningar. Maskiner och verktyg. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

328 Stödmurar Uppbyggnadsarbeten.

Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Maskiner och verktyg. Ritningar och beskrivningar. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

Övriga stenarbeten Arbetsutförande.

Arbetsmetoder och riktiga arbetsställningar. Verktyg och andra hjälpmedel. Arbetsplanering. Synpunkter på arbetarskyddet.

6.3 LÄROPLAN FÖR TRÄTEKNISK LINJE Till träbearbetningsbranschen hänföres enligt YB bl. a. följande yrken, verkstadssnickare, möbelsnickare, träbåtbyggare och modellsnickare. Den stora yrkesgruppen är verkstadssnickare. YB har ansett lämpligt, att verkstadssnickarna ges en odifferentierad tvåårig skolmässig grundutbildning. Denna grundutbildning har utormats efter utredningsarbete inom Träindustrins yrkesnämnd. Härvid konstaterades, att utbildningen av möbelsnickare bör ske i form av en ettårig påbyggnadsutbildning med den tvååriga grundutbildningen som bas. Då det i framtiden inte kommer att bli tillräckligt med de grenar, som YB föreslagit för träindustrin i sitt principbetänkande föreslås här en ovanpå den tvååriga verkstadssnickareutbildningen förlagd ettårig utbildning för trämekaniker.

329 6.3.1 Blockschema Termin Variant för trämekaniker

Variant för möbelsnickare

6 5

4 Gren för båtbyggare

Gren för modellsnickare

Gren för verkstadssnickare

2 Träteknisk linje 1

6.3.2 Timplan för träteknisk linje Årskurs

Ämne

YRKESTEKNIK Arbetsteknik Div. ämnen (se tabell) Matematik Ritteknik ALLMÄNNA ÄMNEN: Svenska Engelska Samhällskunsk. i Religionskunsk.l Arbetslivsorient. Gymnastik T I M M E TILL FÖRFOGANDE Summa vtr 1

2 Verkstadssnick.

1 Trätekn. linje

2 Modellsnick.

2 Båtbyggare

3 Möbelsnick.

3 Trämekaniker

38 31-33 31-33 30-33 31-33 24-26 23-26 24-26 24-26 4 1 2

2 3 0 0 0 2

1 38

2 0 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2

38 34

7-5

7-5

7-5

7-4

3 Modellsnick.

4 1 2

3 2 2

4 1 2

3 Båtbyggare

38 Ej spec.

38 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i årskurs 1 och avser båda årskurserna

330 Diverse ämnen

åkl

VS-2

Båt-2

Mod-2

Båt-3

Mod-3

MS-3

Materiallära Träteknik Maskiner, maskinen handverktyg Virkestorkning Limning och fanering Ytbehandling Träindustriellt arbetarskydd Yrkesekonomi Arbetsstudier Båtteknik Formningsteknik Modellteknik Riggning Modellförrådmodellvård

35 35

6 25

10 15

26 22

24 18

20 50

34 15

25 15

12 10

15 15

10 6

5 15

5 15 15

15 25

20 15 50

17 17

25 10

17 17 25 5

Summa

140 Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

6.3.3 Yrkesteknik i träteknisk linje, åk 1 och gren för verkstadssnickare, åk 2 Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskap och färdighet i användning och vård av en modern standardutrustning inom träindustrin. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (6.3.3.1) Bänkarbete (6.3.3.2) Limning och fanering (6.3.3.3) Ytbehandling (6.3.3.4) Tillverkningsplanering (6.3.3.5) Skötsel av maskinverktyg (6.3.3.6) Skötsel av handverktyg (6.3.3.7) Virkestorkning (6.3.3.8)

331 Materiallära (6.3.3.9) Träteknik (6.3.3.10) Maskiner, maskin- och handverktyg (6.3.3.11) Virkestorkning (6.3.3.12) Limning (6.3.3.13) Ytbehandling (6.3.3.14) Träindustriellt arbetarskydd (6.3.3.15) Yrkesekonomi (6.3.3.16) Arbetsstudier (6.3.3.17) Matematik (6.3.3.18) Ritteknik (6.3.3.19) 6.3.3.1 Maskinarbete Mål Undervisningen i maskinarbete har till uppgift att ge eleverna kännedom om och förståelse för maskinernas verkningssätt, att lära eleverna ställa in och använda maskinerna med deras utrustning, att ge eleverna förståelse för stor mått- och ytnoggrannhet samt att hos eleverna skapa förståelse för förebyggande arbetarskydd. Huvudmoment Åk 1

Ak 2

Kapsåg Orientering om kapsåg (arbetsinstruktion) Skyddsåtgärder vid arbete i kapsåg Kapning

2 tim

Klyvsåg Orientering Skyddsåtgärder Orientering om sågklingor Klyvning med släde Klyvning mot anhåll Insättning av sågklinga

1 tim 1 tim 2 ggr

1 tim 1 tim

Justersåg Orientering Skyddsåtgärder Breddjustering Längdjustering Kapning av korta bitar ur långt arbetsstycke Utsågning av kilformigt arbetsstycke

3 tim 3 tim 3 ggr 3 ggr

3 tim 3 tim 3 ggr 3 ggr

332 Bandsåg Orientering Skyddsåtgärder Orientering om bandsågblad Klyvning mot anhåll Kontursågning Uppsättning av bandsågblad Rikthyvel Orientering Skyddsåtgärder Rikthyvling av plansida Rikthyvling mot anhåll Postning Skärpning av stålen i kuttern Planhyvel Orientering Skyddsåtgärder Planhyvling Postning Skärpning av stålen i kuttern

Åk 1

Åk 2

2 tim 2 tim 3 ggr

2 tim 2 tim 2 ggr

2 tim 1 tim

2 tim 1 tim 2 ggr 2 g»r

tim

1 tim 2 ggr 2 ggr

2 Borr stämmaskin Orientering Skyddsåtgärder Stämning med borr

4 ggr

Bandputsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om slipband Putsning av plan yta Byte av slipband

6 tim 2 ggr

Fräsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om lösspindlar Orientering om fräsverktyg Orientering om anhåll Fräsning mot anhåll med fräs på ringspindel Fräsning mot anhåll med kutter på ringspindel Fräsning mot anhåll med notfräs på ringspindel

3 ggr 3 ggr 3 ggr

14 tim 3 ggr

333 Åk 1 Fräsning mot anhåll med stål på spårspindel Fräsning mot anhåll med skaftverktyg på chuckspindel Fräsning mot spindel med stål på spårspindel Fräsning mot mallring med fräs på ringspindel Fräsning mot mallring med stål på spårspindel Fräsning efter mall med kutter på ringspindel Fräsning efter mall med stål på spårspindel Fräsning med släde Fräsning med beslag Uppsättning av matarverk

Tappmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Skärning av rak tapp Skärning av slits Skärning av tapp med inskuren tappskuldra Postning av tappkuttrar Postning av slitskuttrar Fastsättning av verktyg på spindelförlängning

Sinkmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Fräsning av gradspår Fräsning av halvförtäckt sinka Fräsning av gradtapp Borrning för rundtappar

Listhyvel Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Hyvling till given profil med överkutter Hyvling till given profil med 3 kuttrar Hyvling till given profil med 4 kuttrar Postning av fyrkantkutter

Ak 2

3 ggr 3 ggr

3 ggr

3 ggr 3 ggr 3 ggr 3 ggr 3 ggr 3 ggr 3 ggr 3 ggr

2 ggr 2 ggr 2 ggr

2 ggr 2 ggr 2 ggr 2 ggr 2 ggr 2 ggr

2 ggr 3 ggr 2 ggr Igg

2 ggr 2 ggr 2 ggr

3 ggr 3ggr 3ggr 3 ggr

334 Åkl Långhålsborrmaskin Orientering Skyddsåtgärder Långhålsborrning

Åk 2

4 gg r

Vertikal bandputsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Putsning av enkelkrökt yta Byte av slipband

2 tim 2 ggr

3 tim 3 ggr

Projilputsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Putsning av dubbelkrökt yta Byte av slipband

2 tim 2 ggr

3 tim 3 ggr

Överfräsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om spindlar och chuckar Orientering om verktyg Orientering om fräsmallar Orientering om styranordningar Fräsning mot anhåll Profilfräsning mot styrstift Konturfräsning efter mall Postning och balansering av excentriska chuckar

2 ggr 5 ggr 5 ggr 5 ggr

Bredbandputsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Ytputsning Egalisering Byte av putsband

3 ggr 3 ggr 1 gg

Borrmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Borrning

3 ggr

2 ggr 2 ggr 1 gg

335 Hydr. Varmpress Orientering Skyddsåtgärder Varmpressning Faner- och skivsåg Orientering Skyddsåtgärder Sågning av faner Sågning av skivor Byte av klinga

Åkl

Ak 2

ggr

2 ggr

3 ggr 3 ggr 1 gg

2 ggr 2 ggr

Tappfräsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Postning av kutter Tappfräsning Rundtappborrmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om verktyg Flerhålsborrning

3 ggr 5 ggr

3 gg r

5 ggr

6.3.3.2 Bänkarbete Mål Undervisningen i bänkarbete har till uppgift att lära eleverna använda de vanligaste handverktygen, att lära eleverna sammansätta maskinbearbetade detaljer till färdig produkt, att ge eleverna förståelse för stor mått- och ytnoggrannhet. Huvudmoment

I. Arbete med handverktyg 30 tim Anv. 1: I samband med utbildningen skall i förväg ges en orientering om respektive verktyg. Grundläggande utbildning i användning av handverktyg för mätning och påritning, sågning, hyvling, stämning, filning,

336 Åkl

Åk 2

borrning, spikning, skruvning, sickling, putsning, bl. a. vid utförande av slitsning, tappning, sinkning, gradning, spårning, hörnfogning med rundtappar. Anv. 2: Före dessa arbeten skall ämnen vara färdigställda. //. Sammansättning Montering av hörnförbindningar Montering av gradade och notade detaljer Skruv- och spikförband Inpassning av lådor, dörrar, hyllor etc.

40 tim

///. Beslagning Montering av infällda beslag Montering av utanpåliggande beslag Fortsatta övningar i sammansättning Fortsatta övningar i beslagning Sammansättning i pressbord med tryckluft

10 tim

30 tim 10 tim 3 ggr

6.3.3.3 Limning och fanering Mål Undervisningen i limning och fanering har till uppgift att lära eleverna utföra enklare limning och fanering. Huvudmoment Skyddsåtgärder vid limning Limspridning Foglimning Kantpålimning Hopskärning av faner Spärrfanering Ytfanering Kantfanering Limning av plastlaminat Fortsatta övningar samt Limning av lötar Fanering av enkelkrökt yta Formpressning

20 tim

20 tim

337 6.3.3.4 Ytbehandling

Å.k 1

Åk 2

Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna känna till de vanligaste metoderna för och kunna utföra enklare ytbehandling, att lära eleverna förstå varför väl utförda putsnings- och sammansättningsarbeten erfordras för ytbehandling.

Huvudmoment Skyddsåtgärder Träets förbehandling Vattendränkning Slipning Färgsättning Betsning Grundbehandling Lackbehandling

6.3.3.5 Tillverkningsplanering Mål Undervisningen i tillverkningsplanering har till uppgift att med utgångspunkt från olika förutsättningar lära eleverna lägga upp tillverkning av aktuell produkt.

Huvudmoment För att tillverkningsgången av de olika objekten skall bli så riktig som möjligt skall operationslista och kapnota göras upp när så är motiverat 10 tim

10 tim

6.3.3.6 Skötsel av maskinverktyg Mål Undervisningen i skötsel av maskinverktyg har till uppgift att ge eleverna i årskurs 2 förståelse för hur maskinverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet.

338 Huvudmoment Åk 2 Skötsel av maskinverktyg

Snabbstål

Hårdmetall

Sågklingor Bandsågblad Plana stål Profilstål Stämhylsor Borrverktyg Verktyg för sinkmaskin och överfräs Skärpn. av fräsar

1 styck 3 4 6 2 8 2 2

1 styck 2

2 2 2

6.3.3.7 Skötsel av handverktyg Mål Undervisningen i skötsel av handverktyg har till uppgift att ge eleverna i årskurs 1 förståelse för hur handverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet.

Huvudmoment Åk 1 Handsågar Handhyvlar Stämverktyg Filar Sickel 6.3.3.8 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att ge eleverna i årskurs 2 förståelse för träets fuktmekanik. Huvudmoment Uppläggning av virke Bestämning av fuktkvot Uppvärmning Basning

1 torksats

339 Erforderliga ändringar av luftens torra och våta temperatur Kontroll av fuktkvot Acklimatisering

6.3.3.9 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att göra eleverna förtrogna med materialet trä samt att lära dem känna halvfabrikat av trä och andra vanligen förekommande material.

Huvudmoment Ak 1 Träets byggnad Stammens uppbyggnad. Vedens uppbyggnad. Cellens uppbyggnad. Trävävnadens kemiska byggnad. Träets fuktmekanik. Felaktigheter hos virke Snedfibrighet. Övervallningar och ärr. Vindbräckor. Kvistar. Fel beroende på krympning och svallning. Svampar och svampangrepp. Insekter och insektsangrepp. Bearbetningsfel. Träets hållfasthetsegenskaper Kvalitetsbestämmelser för ohyvlade trävaror (furu och gran)

2 o

Svenska träslag De viktigaste svenska träslagens egenskaper, bearbetbarhet, användning och förekomst. Utländska träslag De viktigaste utländska träslagens egenskaper, bearbetbarhet, användning och förekomst. Faner Tillverkning m. m. Kryssfaner Tillverkning m. m. Lamellträ Tillverkning m. m. Träfiberskivor Tillverkning m. m.

1 Ak 2

340 Åk 1 Spånskivor Tillverkning m. m. Stoppningsmaterial (typer, egenskaper, användningsområden) Skumgummi. Skumplast. Tagel. Krollsplint m. m. Övriga material Plastlaminat Plast Glas Skruv, spik, lås, beslag.

Åk 2 2 2 4

6.3.3.10 Träteknik Mål Undervisning i träteknik har till uppgift att lära eleverna grunderna för tillverkningsmetoder för produktion i industriell skala samt att känna till konstruktion av vanliga träindustriprodukter.

Huvudmoment Träsammansättningar Tappning och slitsning. Sinkning. Nötning, falsning och gradning. Spik-, skruv- och limförband. Rundtappar. Träval Träval och träets behandling för olika konstruktioner med hänsyn tagen till sprickbildningar, kastning, svallning och krympning. Mätteknik med laborationer Konstruktion av: Skivor, lådor, ben, bord, köksinredningar, dörrar, fönster etc. Tillverkningsplanering Genomgång av tillverkning av ovanstående enheter. Vid genomgången skall operationslistor och kapnotor upprättas. Toleranser och passningar Standardisering Allmänt om standardisering. Inom träindustrin standardiserade produkter och material

341 Åk 1 Konstruktion av sitt- och bäddmöbler Tillverkningsplanering Formpressning Böjning av trä.

Åk 2 5

6.3.3.11 Maskiner, maskin- och handverkryg Mål Undervisningen i maskiner, maskin- och handverktyg har till uppgift att lära eleverna känna konstruktion av och funktion hos träindustrien teknisk utrustning.

Huvudmoment Stål som verktygsmaterial 5 Beståndsdelar, värmebehandling Spånskärande bearbetning 1° Skärverktygsvinklar och andra data. Matning. Skärdjup. Skärhastighet Maskinelement ' Axlar, kilar, kugghjul, remmar, rullningslager m. m. Konstruktion av följande maskiner med tillhörande verktyg (av snabbstål eller hårdmetall) och annan utrustning 25 Kapsåg, klyvsåg, justersåg, riktkantsåg, lamellsåg, bandsåg, bandklyvsåg, rikthyvel, riktkanthyvel, planhyvel, långhålsborrmaskin, träsvarv, kontursåg, stämmaskin, fräsmaskin, tappmaskin, sinkmaskin, listhyvel, överfräs, profilputs, skivputs, valsputs, borrmaskin, fanersåg, -sax, -hopfogningsmaskin, limspridare, fanerpress, kombinerade maskiner. Orientering om sågverksmaskiner. De vanligaste handmaskinerna Konstruktion och användning av följande handverktyg: 8 Sågar: kapsåg, klyvsåg, slitssåg, sinksåg, rundsåg, svanssåg, ryggsåg, gradsåg, sticksåg, fanersåg, fanerkniv. Hyvlar: rubank, putshyvel, stöthyvel, simshyvel, falshyvel, gradhyvel, grundklots, nothyvel, bukthyvel. Mät- och påritningsverktyg: anslagsvinkel, smygvinkel, geringsvinkel, vattenpass, strykmått, ritspets, passare, stång-

342 Åk 1 cirkel, krumcirkel, fotcirkel, skjutmått, stålmåttband, tumstock. Stämverktyg: stämjärn, hålbettel, skölp, bildhuggarjärn. Filar: ansatsfil, rasp, sågfil, nålfil. Borrverktyg: borrsväng, borrskaft, träspiralborr, metallspiralborr, centrumborr, ställbara borr, modellbor. Spännverktyg: knekt, tving, limklämma. Övriga verktyg: skruvmejsel, hammare, sickel, spikförsänkare, skruvförsänkare, tänger m. n. Matningsanordning Transportanordningar Mallar och fixturer Tryckluftteknik med laborationer Konstruktion av följande maskiner m. m. för verktygsvård Maskiner för skärpning av raka stål, klingor, blad, fräsar, borrar. Slipskivor. Slip- och brynstenar. Slippapper. Skränkapparater. Inställnings- och balanseringsapparater för stål och kuttrar.

Åk 2

2 c 20 5

6.3.3.12 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att lära eleverna grunderna för torkningens förlopp för att kunna genomföra enklare torkning. Huvudmoment Luftens egenskaper ur torkningssynpunkt. Fuktighet i virket. Torkningsteori. Virkestorkars utförande. Högtemperaturtorkning. Kontroll av fuktkvot. Torkschema. Torkningens praktiska genomförande. Acklimatisering. Skador på virket som kan uppkomma vid torkningen. Instrument och hjälpmedel vid torkars skötsel. Stapling och staplingsmetoder.

6.3.3.13 Limning Mål Undervisningen i limning har till uppgift att lära eleverna de variabler som ingår i en limförbindning och hur de påverkar slutresultatet.

343 Huvudmoment

Å k l

Limtyper, Limningsmetoder. Presstemperatur. Presstryck. Presstid. Teknisk utrustning vid limning. Utdrygnings- och fyllnadsmedel. Kvalitetsprovning. Val av lim. Limningsfel. Högfrekvenslimning. Skyddsåtgärder vid 'imning.

Äk2

6.3.3.14 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att ge eleverna kännedom om vanligaste material och utrustning för ytbehandling och hur de användas. Huvudmoment Utrustning för ytbehandling Material och metoder vid: Träets förbehandling. Färgsättning. Grundbehandling. Lackbehandling. Färdigbehandling. Oljebehandling (»teakboning»). 6.3.3.15 Träindustrielit arbetarskydd Mål Undervisningen i träindustrielit arbetarskydd har till uppgift att lära eleverna förstå de speciella skyddsproblemen inom träindustrin.

Huvudmoment Under arbetstekniken genomgås skyddsåtgärder vid arbete i de olika maskinerna (skyddsinstruktionerna). Arbetsplatsen och arbetslokalen. Risker vid maskinarbete. Verktyg och redskap. Den elektriska faran. Luftföroreningar, hälsofarliga ämnen. Hantering och transport av föremål. Arbetsställningar. Första hjälp vid olycksfall.

6.3.3.16 Yrkesekonomi Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att ge eleverna förståelse för hur man kan påverka de olika kostnaderna vid tillverkning av en produkt.

344 Huvudmoment

Åk 2

Enkla övningar i tid- och kostnadsberäkningar beträffande vanligen förekommande arbeten (materialkostnader, arbetslön, omkostnader, vinst, inköpspris, självkostnadspris, försäljningspris).

6.3.3.17 Arbetsstadier Mål Undervisningen i arbetsstudier har till uppgift att ge eleverna förståelse för nödvändigheten av god verkstadsorganisation samt att lära eleverna känna till grunderna för olika lönesystem. Huvudmoment Arbetsstudier Studier av produkt, tillverkning, arbetslokalens planering, transporter, spilltider Tidsstudier Lönesystem 6.3.3.18 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att lära eleverna utföra enklare tekniska beräkningar. Huvudmoment Blandningsräkning Hållfasthet Varvtal, skärhastighet, matning etc. Fuktkvot Materialkostnader Fortsatt behandling av tillämpningsexempel enl. årskurs 1 6.3.3.19 Ritteknik Mål Undervisningen i ritteknik har till uppgift att lära eleverna läsa och utföra ritningar till enklare produkter.

1 vt

1 vt

345 Åkl

Åk 2

Huvudmoment Ritmaterialets användning. Ritningsformat. Konstruktion av de vanligaste plana figurerna. Textning med blyerts enligt SMS ritningsregler. Projektionslärans grunder. Måttsättning. Snittmarkeringar och snitt. Skalor. Tilllämpningsövningar (SMS ritningsregler bör följas i största utsträckning). Frih andsteckning Detalj- och sammanställningsritning av enklare produkter Tillämpningsövningar, skissritning, perspektivritning, detaljoch sammanställningsritning av möbler, fönster, dörrar, inredningar etc, uppmätningsritning.

2 vt

2 vt

Kommentarer och anvisningar Utrustningen skall ur teknisk synpunkt uppfylla de av Träindustrins yrkesnämnd uppställda minimikraven av år 1966. Erforderliga skyddsanordningar skall ovillkorligen användas. Utbildningen i arbetsteknik skall bestå av grundläggande övningar (ibland på övningsbitar), tillverkning (maskinarbeten, sammansättning, beslagning och ytbehandling) av enklare (massiva och fanerade) möbler och snickerier samt vård och underhåll av maskiner och verktyg. De olika momenten skall så mycket som möjligt utföras i maskin. För en del arbeten (t. ex. bandputsning, profilputsning, vissa arbeten i fräsmaskin, fräsningar i sinkmaskin, överfräsning, listhyvling m. m. men även för limning och fanering, sammansättning, beslagning, ytbehandling) kan det bli svårt med tanke på utbildningens mål att ha tillräckligt med arbetsobjekt. Därför bör samarbete ordnas med företag på orten så att lämpliga arbetsobjekt erhålles. Tillverkning i större skala får dock inte bli följden, alla arbeten skall så mycket som möjligt ingå som ett naturligt led i utbildningen. Arbetsobjektet får inte vara ett mål utan ett medel att lära sig den tekniska utrustningen. Arbetsobjekten fördelas på såväl lagarbeten, där varje elev utför moment ingående i ett större sammanhang, eller som arbeten planlagda och självständigt utförda av en elev. Utbildningen skall bedrivas så att eleven bibringas färdigheter att tillverka produkter med stor mått- och ytnoggrannhet. Vid utbildningen skall de inom Sveriges Träindustriförbund i samarbete med överstyrelsen utarbetade skriftliga arbetsinstruktionerna användas. För att få större förståelse för arbetarskydd skall varje elev under ca 4 veckor vara skyddsombud. (Beträffande skyddsombud se överenskommelsen mellan SAF

346 och LO om allmänna regler för den lokala arbetarskyddsverksamhetens organisation.) De angivna riktvärdena för antalet inställningar m. m. skall följas. De ange nämligen vilken omfattning varje moment torde erfordra, för att önskad nivå på utbildningen skall nås. Registreringen av utförda arbetsmoment skall föras av dels eleven och dels läraren på av överstyrelsen fastställd elevrapport respektive elevjournal.

6.3.4 Yrkesteknik i variant för möbelsnickare åk 3 Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna kunskap och färdighet i användning av en modern standardutrustning inom träindustrin för tillverkning av möbler samt affärs- och liknande kvalitetsinredningar. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (6.3.4.1) Limning och fanering (6.3.4.2) Ytbehandling (6.3.4.3) Tillverkningsplanering (6.3.4.4) Skötsel av maskinverktyg (6.3.4.5) Virkestorkning (6.3.4.6) Materiallära (6.3.4.7) Träteknik (6.3.4.8) Maskiner, maskin- och handverktyg (6.3.4.9) Limning (6.3.4.10) Ytbehandling (6.3.4.11) Yrkesekonomi (6.3.4.12) Arbetsstudier (6.3.4.13) Ritteknik (6.3.4.14)

6.3.4.1 Maskinarbete Mål Undervisningen i maskinarbete har till uppgift att ge eleverna fördjupad insikt i maskinernas verkningssätt. Utöver tillämpning av de olika momenten inom årskurserna 1 och 2 tillkommer

Huvudmoment Bandsåg Signing efter mall Sågning av skevade arbetsstycken Rikthyvel Rikthyvling med matarverk Hyvling till kilform Planhyvling Planhyvling med släde Bandputsmaskin Putsmaskin av enkelkrökt yta Fräsmaskin Tillverkning av mallar och fixturer Fräsning på försättare Fräsning med delningsapparat Tappmaskin Tillverkning av fixturer Sinkmaskin Fräsning av helförtäckt sinka Fräsning för lås, gångjärn, reglar etc. Långhålsborrmaskin Tillverkning av fixturer Överfräsmaskin Tillverkning av mallar och fixturer Invändig profilfräsning Utvändig profilfräsning

6.3.4.2 Limning och fanering Mål Undervisningen i limning och fanering har till uppgift att lära eleverna utföra mer kvalificerad fanering. Huvudmoment Tillverkning av faneranlägg (formar) Avancerad tillskärning och hopsättning av faner (ej intarsia) Fanering av dubbelkrökt yta Skiktlimning

348 6.3.4.3 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna utföra mer kvalificerad ytbehandling. Huvudmoment

35 tim

Färgsättning Kemisk betsning Färgbetsning Blekning Rökning (ammoniak) Lasering Grundbehandling Lackbehandling Färdigbehandling

6.3.4.4 Tillverkningsplanering Mål Undervisningen i tillverkningsplanering har till uppgift att lära eleverna att med utgångspunkt från olika förutsättningar kunna lägga upp tillverkning av aktuell produkt. Huvudmoment Ytterligare övning i att upprätta operationslistor och kapnotor

30 tim

6.3.4.5 Skötsel av maskinverktyg Mål Undervisningen i skötsel av maskinverktyg har till uppgift att ge eleverna ytterligare förståelse för hur maskinverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet. Huvudmoment Slipning till given profil av verktyg till överfräs. Skärning och bryning (eventuellt slipning till given profil av samtliga erforderliga maskinverktyg).

349 6.3.4.6 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att ge eleverna fördjupad förståelse för träets fuktmekanik. Huvudmoment Torkning av mer svårtorkade träslag 6.3.4.7 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge eleverna fördjupad insikt i materialet trä. Huvudmoment

20 tim

Utländska träslag Plastlaminat, plast, glas etc. 6.3.4.8 Träteknik Mål Undervisningen i träteknik har till uppgift att ge fördjupade kunskaper beträffande tillverkningsmetoder för produktion i industriell skala samt beträffande konstruktion av vanliga träindustriprodukter. Huvudmoment Toleranser och passningar Konstruktion av möbler, affärs- och liknande inredningar Tillverkningsplanering Formpressning

10 tim 20 tim 15 tim 5 tim

6.3.4.9 Maskiner, maskin- och handverktyg Mål Undervisningen i maskiner, maskin- och handverktyg har till uppgift att ge eleverna fördjupad kännedom om konstruktion av och funktion hos träindustriell teknisk utrustning.

350 Huvudmoment Spånskärande bearbetning Mallar och fixturer

10 tim 5 tim

6.3.4.10 Limning Mål Undervisningen i limning har till uppgift att ge eleverna fördjupad kännedom om limförbindningens inverkan på slutresultatet.

Huvudmoment

5 tim

Limteknik vid olika tillverkningar

6.3.4.11 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att ge fördjupad kännedom om vanligaste material och utrustning för ytbehandling och hur de användas.

Huvudmoment

15 tim

Material och metoder vid: Kemisk betsning. Blekning. Rökning (ammoniak). Lasering. Grundning (olje-, cellulosa- och plastbas). Lackbehandling (olje-, cellulosa- och plastbas). Färdigbehandling (hopdragning, sickling, våtslipning, mattering, polering). 6.3.4.12 Yrkesekonomi Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att ge ytterligare förståelse för hur kostnaderna kan påverkas vid tillverkning av en produkt. Huvudmoment Ytterligare utbildning i tid- och kostnadsberäkningar

25 tim

351 6.3.4.13 Arbetsstadier Mål Undervisningen i arbetsstudier har till uppgift att på basis av tidigare inhämtade kunskaper i detta ämne ge fördjupade insikter i ackordssystemet.

Huvudmoment

10 tim

Ackordsberäkning

6.3.4.14 Ritteknik Mål Undervisningen i ritteknik har till uppgift att lära eleverna utföra erforderliga arbetsritningar till mer kvalificerade produkter.

Huvudmoment

4 vt

Fördjupad utbildning i skissritning, frihandsteckning. Skissritning och överförande av idéskisser till detaljritning. Kort översikt över de stora stilepokerna. Ritning och konstruktion efter skiss eller modell av produkter (från enklare till svårare).

Kommentarer och anvisningar Utrustningen ur teknisk synpunkt skall uppfylla de av Träindustrins yrkesnämnd uppställda minimikraven av år 1966. I yrkesarbetet skall erforderliga skyddsanordningar ovillkorligen användas. Utbildningen i arbetsteknik skall bestå av fortsatta övningar enl. läroplanen för årskurserna 1 och 2 samt tillverkning av planmöbler, sittmöbler (ej tapetserarearbete), affärs-, bankinredningar etc. De olika momenten skall så mycket som möjligt utföras i maskin. Enklare moment i tillverkningen kan med fördel utföras av eleverna inom årskurserna 1 och 2. Utbildningen skall bedrivas så att eleven bibringas färdigheter att tillverka produkter med stor mått- och ytnoggrannhet.

352 6.3.5 Yrkesteknik i variant för trämekaniker åk 3 (Ej specificerad) Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att utveckla färdigheten i användning av en modern standardutrustning, att lära eleverna behärska de tekniska sambanden i en tillverkningslinje med mera kvalificerad teknisk utrustning, att lära eleverna sköta tillverkningslinje med komponenter för tryckluft, hydraulik etc. Arbetstekniken omfattar: Utveckling av arbetstekniken från åk 1 och 2 Laborationer i tillämpad tryckluftteknik Laborationer i tillämpad hydraulik Laborationer i ellära Laborationer i tillämpad elektronik Laborationer i numerisk styrning av maskiner Felsökning Skötsel av maskinverktyg Tillämpningsexempel Fackteorin omfattar: Mätteknik med laborationer Toleranser och passningar Spånskärande bearbetning Maskinelement Konstruktion av maskiner Matningsanordningar Transportanordningar Mallar och fixturer Tryckluftteknik Hydraulikteknik Ellära Elektronik Yrkesekonomi Arbetsstudier

353 6.3.6 Yrkesteknik i gren för båtbyggare åk 2 och 3 Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att med användning av modern utrustning inom båtvarv ge eleverna färdighet att tillverka båtar av trä. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (6.3.6.1) Bänkarbete (6.3.6.2) Limning och fanering (6.3.6.3) Ytbehandling (6.3.6.4) Tillverkningsplanering (6.3.6.5) Skötsel av maskinverktyg (6.3.6.6) Skötsel av handverktyg (6.3.6.7) Virkestorkning (6.3.6.8) Materiallära (6.3.6.9) Träteknik (6.3.6.10) Maskiner, maskin- och handverktyg (6.3.6.11) Virkestorkning (6.3.6.12) Ytbehandling (6.3.6.13) Yrkesekonomi (6.3.6.14) Arbetsstudier (6.3.6.15) Matematik (6.3.6.16) Ritteknik (6.3.6.17) Båtteknik (6.3.6.18) Riggning (6.3.6.19)

6.3.6.1 Maskinarbete Huvudmoment Tillämpning av aktuella moment inom åk 1.

6.3.6.2 Bänkarbete Huvudmoment I

Arbete med handverktyg och handmaskiner Användning av handverktyg och handmaskiner för inpassning och handjustering av maskinarbetade halvfabrikat vid utförande av skarvar på köl, stävar, knän etc, bordläggning, inpassning av spant, bottenstock, balkvägare, däcksunderlag, däcksträ, inredningsdetaljer, durkar.

12 Yrkesutbildningen

354 II

Sammansättning Montering av under I uppräknade detaljer. Sammansättning av delar till maskinarbetade detaljer i pressbord med tryckluft. Montering av färdigpassade byggnadsdetaljer.

III Beslagning Inpassning av mer komplicerade beslag såsom roderbeslag, mast- och bombeslag, riggbeslag på däck etc. 6.3.6.3 Limning och fanering Mål Undervisningen i limning och fanering har till uppgift att lära eleverna utföra mer kvalificerad limning. Huvudmoment Fortsatta övningar enligt åk 1. Skiktlimning. Formpressning. LameUimning. Limning av enkel- och dubbelkrökta detaljer. Lamellimning av stävar, spant, bottenstockar och rundhult. 6.3.6.4 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna utföra mer kvalificerad ytbehandling. Huvudmoment Porfyllnad. Torr- och våtslipning Färgsättning Färgbetsning Blekning Lasering Lackbehandling Färdigbehandling Bottenmålning 6.3.6.5 Tillverkningsplanering Mål Undervisningen i tillverkningsplanering har till uppgift att lära eleverna att med utgångspunkt från olika förutsättningar lägga upp tillverkning av aktuell produkt.

355 Huvudmoment

Åk 3

Fortsatta övningar i att upprätta operationslistor och kapnotor

10 tim

6.3.6.6 Skötsel av maskinverktyg Mål Undervisningen i skötsel av maskinverktyg har till uppgift att ge eleverna förståelse för hur maskinverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet. Huvudmoment Skötsel av: Sågklingor (skärpning, skränkning) Bandsågblad (skärpning, skränkning) Plana stål (slipning, bryning) Profilstål (slipning, bryning) Stämhylsor (slipning, bryning) Borrverktyg (slipning, bryning) Verktyg för sinkmaskin Hårdmetallverktyg (slipning) Skärpning av fräsar Skärpning och bryning (eventuellt slipning till given profil av erforderliga maskinverktyg)

1st 3 » 4» 6» 2» 8» 4» 5»

6.3.6.7 Skötsel av handverktyg Mål Undervisningen i skötsel av handverktyg har till uppgift att ge eleverna förståelse för hur handverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet. Huvudmoment Skötsel av samtliga erforderliga handverktyg 6.3.6.8 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att ge eleverna förståelse för träets fuktmekanik.

356 Huvudmoment Uppläggning av virke 1 torksats Bestämmande av fuktkvot Uppvärmning Basning Erforderliga ändringar av luftens torra och våta temperatur Kontroll av fuktkvot Acklimatisering

6.3.6.9 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge eleverna i åk 2 insikt i olika båtmaterial samt eleverna i åk 3 fördjupad utbildning beträffande »övrigt material».

Huvudmoment Lamellträ Tillverkning m. m. Träfiberskivor Tillverkning m. m. Spånskivor Tillverkning m. m. Stoppningsmaterial (typer, egenskaper, användningsområden) Skumgummi m. m. Övriga material Plastlaminat Plast Glas Skruv, spik, lås, beslag

Åk 2

Åk 3

1 1 1 2 5

6.3.6.10 Träteknik Mål Undervisningen i träteknik har till uppgift att med utgångspunkt från erhållna kunskaper i gren för verkstadssnickare ge fördjupade insikter i standardisering, formpressning, toleranser och passningar.

357 Ak 2

Ak 3

Huvudmoment Standardisering Allmänt om standardisering. Inom träindustrin standardiserade produkter och material. Formpressning Böjning av trä Toleranser och passningar

3 10

6.3.6.11 Maskiner, maskin- och handverktyg Mål Undervisningen i maskiner, maskin- och handverktyg har till uppgift att med utgångspunkt från tidigare erhållna kunskaper inom ämnet i gren för verkstadssnickare ge eleverna ytterligare kännedom om uppbyggnaden av olika maskiner för verktygsvård. Huvudmoment Spånskärande bearbetning Konstruktion av följande maskiner m. m. för verktygsvård Maskiner för skärpning av raka stål, klingor, blad, fräsar, borrar och sicklar Slipskivor. Slip- och brynstenar Slippapper Skränkapparater Inställnings- och balanseringsapparater för stål och kuttrar Matningsanordning Transportanordningar Mallar och fixturer Lyftanordningar De vanligaste handmaskinerna Spånskärande bearbetning Mallar och fixturer. Tryckluft

5 5

1 1 7 1 5 5 5

6.3.6.12 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att lära eleverna grunderna för torkningens förlopp för att kunna genomföra enklare torkning.

358 Åk 2

Åk 3

Huvudmoment Luftens egenskaper ur torkningssynpunkt. Fuktighet i virket. Torkningsteori. Virkestorkars utförande. Högtemperaturtorkning. Kontroll av fuktkvot. Torkschema. Torkningens praktiska genomförande. Acklimatisering. Skador på virket som kan uppkomma vid torkningen. Instrument och hjälpmedel vid torkars skötsel. Stapling och staplingsmetoder.

6.3.6.13 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna känna vanligaste material och utrustning för ytbehandling och hur de användas. Huvudmoment Material och metoder vid: Oljebehandling, porfyllnad, torr- och våtslipning. Lackbehandling med lacker på olja- och plastbas. Applicering Sprututrustning (konstruktion och användning) Skyddsåtgärder vid ytbehandling Material och metoder vid: Färgsättning Färgbetsning Blekning Lasering Lackbehandling Pigmenterade lacker Bottenmålning Bottenfärger på tjärlack- och plastbas Beväxtningsskydd under vattnet

6.3.6.14 Yrkesekonomi Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att ge eleverna förståelse för hur man kan påverka de olika kostnaderna vid tillverkning av en produkt.

Åk2

Åk3

Huvudmoment Enkla övningar i tid- och kostnadsberäkningar beträffande vanligen förekommande arbeten (materialkostnader, arbetslön, omkostnader, vinst, inköpspris, självkostnadspris, försäljningspris).

6.3.6.15 Arbetsstadier

Mål Undervisningen i arbetsstudier har till uppgift att ge eleverna förståelse för nödvändigheten av god verkstadsorganisation samt att lära dem grunderna för olika lönesystem.

Huvudmoment Studier av produkt, tillverkning, arbetslokalens planering. Transporter, spilltider Tidsstudier Lönesystem

6.3.6.16 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att lära eleverna utföra tekniska beräkningar.

Huvudmoment Fortsatt behandling av tillämpingsexempel för båtbyggeri

2 vt

6.3.6.17 Ritteknik Mål Undervisningen i ritteknik har till uppgift att lära eleverna utföra erforderliga arbetsritningar till enklare båtar.

360 Åk 2

Åk 3

Huvudmoment Detalj- och sammanställningsritning av element till båtar, lådor, skåp, skott, inredningar Geometriska konstruktioner till däck- och överbyggnader Uppmätningsritningar Detalj- och sammanställningsritningar till beslag, luckor, skylight, lösa inredningsdetaljer Teoretisk genomgång av en enklare båtkonstruktion från idéskiss till färdig ritning Ritningsläsning Båttyper, bruksbåtar, nöjesbåtar, tävlingsbåtar (klassade).

2 vt

2 vt

6.3.6.18 Båtteknik Mål Undervisningen i båtteknik har till uppgift att lära eleverna grunderna för båtars konstruktion och hur de tillverkas. Huvudmoment De 75 lektionerna i de två årskurserna behandlar följande (då fackteorin så mycket som möjligt skall behandla de båtar som är under tillverkning har någon uppdelning för de båda årskurserna ej gjorts). Förberedelsearbete Utslag Mallar till stäv, köl, spant och bottenstockar Modell av barlastköl Resning Tillverkning av spant (konstruktionsspant) Tillverkning av bottenstockar Hopsättning av spant, märkning av nithål Tillverkning av köl och stävar Hopsättning, resning och uppritning av köl och stävar Tillverkning av barlastköl Resning av spant Fastsättning av bottenstockar Bordläggning Inre akterspegel Bordläggning med ytterspegel Häftning och utsågning

6 tim

8 tim

7 tim

361 Hyvling och fastsättning av bordläggning på mallar, järn eller vuxna spant Upparbetning av basade spant Basning och fastsättning av spant Nitning Proppning Putsning Impregnering och ytbehandling invändigt Uppdragning av vattenlinje Bjälklag och däck 6 tim Tillverkning av balkvägare, balkar, karvlar, knän, förstärkningar Avturning och inläggning av balkvägare, proppning och nitning Fällning och fastsättning, putsning av balkar, balkvägare, karvlar, knän Däck Tillverkning och uppsättning av skarndäck, däck och fiskar Drivning och kittning av däck Duk på däck Huvudskott och bäddar 2 tim Tillverkning och uppsättning av huvudskott Tillverkning och inpassning av motorbädd Överbyggnader 6 tim Tillverkning och uppsättning av överbyggnad Ruff och däckshus Luckor Skylights Tillverkning och uppsättning av brädgång och lister Inredning 6 tim Roder och styrinrättning 2 tim Tillverkning och uppsättning av roder Tillverkning och uppsättning av styrinrättning Tillverkning av beslag 2 tim Motorinstallation 15 tim Utslag för motorplacering Borrning för propelleraxelhylsa Uppriktning av bädd och eventuellt inläggning av extra bottenstockar Upplyftning och inriktning av motor Tillverkning och montering av propelleraxelhylsa Tillverkning och montering av propelleraxel Tillverkning och montering av stödbock och skädda Orientering om svarvning och montering av propeller Tillverkning och montering av avgasrör Tillverkning och montering av vattenrör

362 Tillverkning och montering av tankar, bränslerör och filter Montering av oljetrycksrör Montering av instrumentbräda Montering av varvräknare Montering av gasreglage Montering av backslagsspak Montering av batteri och kablar Montering av motorelektriska tillbehör Elektrisk installation Sanitär installation Länsanordning Sanitära anläggningar Tillverkning av rundhult Montering av däcksbeslag Övriga arbeten Sjösättning Provkörning/Provsegling

2 tim 2 tim

5 tim 2 tim 4 tim

6.3.6.19 Riggning Mål Utbildningen i riggning har till uppgift att lära eleverna grunderna för riggning. Huvudmoment

Åk 3

Riggtyper Riggkonstruktioner Riggmaterial och -beslag Splitsning Knopslagning

2 4 10 6 3

Kommentarer och anvisningar Utrustningen ur teknisk synpunkt skall uppfylla de av Träindustrins yrkesnämnd uppställda minimikraven. I arbetstekniken erforderliga skyddsanordningar skall ovillkorligen användas. Utbildningen i arbetsteknik skall bestå av: fortsatta övningar enl. årskurs 1 (maskinarbete) tillverkning av en ca 5 m motorbåt med däck och inredning. De olika momenten skall utföras i maskin.

363 Enklare moment i tillverkningen bör med fördel utföras av eleverna inom verkstadssnickareavdelningen. Utbildningen skall bedrivas så att eleven bibringas färdigheter att tillverka produkter med stor mått- och ytnoggrannhet. För att få större förståelse för arbetarskydd skall varje elev under ca 4 veckors tid vara skyddsombud.

6.3.7 Yrkesteknik i gren för modellsnickare åk 2 och 3 Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna kunskap i att kunna utföra såväl enklare som mer kvalificerade modeller. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (6.3.7.1) Bänkarbete (6.3.7.2) Limning (6.3.7.3) Ytbehandling (6.3.7.4) Tillverkningsplanering (6.3.7.5) Skötsel av maskinverktyg (6.3.7.6) Skötsel av handverktyg (6.3.7.7) Virkestorkning (6.3.7.8) Formningsarbete och gjutning (6.3.7.9) Materiallära (6.3.7.10) Träteknik (6.3.7.11) Maskiner, maskin- och handverktyg (6.3.7.12) Virkestorkning (6.3.7.13) Limning (6.3.7.14) Ytbehandling (6.3.7.15) Träindustrielit arbetarskydd (6.3.7.16) Yrkesekonomi (6.3.7.17) Arbetsstudier (6.3.7.18) Matematik (6.3.7.19) Ritteknik (6.3.7.20) Formningsteknik (6.3.7.21) Modellteknik (6.3.7.22) Modellförråd — modellvård (6.3.7.23)

364 6.3.7.1 Maskinarbete Mål Undervisningen i maskinarbete har till uppgift att lära eleverna förstå förekommande maskiners och handmaskiners verkningssätt, att lära eleverna förstå nödvändigheten av stor mått- och ytnoggrannhet samt att ge dem förståelse för förebyggande skyddsåtgärder. Huvudmoment Utöver de i planen för åk 1 Verkstadssnickare upptagna momenten tillkommer följande: Klyvsåg Uppsägning av ämnen för »laggar» för modeller och kärnlådor Uppsägning av ämnen för kärnlådor tillverkade med kärnlådhyvel Slitsningsövningar Uppsägningar av »svällsprickor» och liknande arbeten Byte av klinga Bandsåg Sågning av lötar, mallar och andra arbetsstycken Sågning av skeva arbetsstycken Rikthyvel Hyvling till kilform Hyvling av släppningsytor på plana arbetsstycken Skärpning av stålen i kuttern Byte av stål Planhyvel Hyvling av släppningsytor på plana arbetsstycken Skärpning av stål i kuttern Byte av stål Träsmaskin Fräsning med notfräs och falsfräs Fräsning efter mall Överjräsmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om spindlar och chuckar Orientering om verktyg Orientering om styranordningar Orientering om fräsmallar Varierande slag av fräsningar raka och koniska fräsar radiefräsar med konvex och konkav form

365 Fräsning efter mall mot centrumstyrning Fräsning mot anhåll Fräsning av kärnlådor för runda, raka kärnor Fräsning av kärnlådor för runda, krokiga kärnor Fräsning med hjälp av rundmatningsbord Fräsning med hjälp av längs- och tvärgående matningsbord Fräsning med hjälp av delningsapparat Rondellslipmaskin Orientering Skyddsåtgärder Orientering om slippapper Byte av slippapper Varierande slipningsarbeten Slipmaskin (med oscillerande putsrulle) Orientering Skyddsåtgärder Orientering om slippapper Varierande slipningsarbeten Träsvarvar (snabbgående liten svarv) Orientering Skyddsåtgärder Orientering om kompletterande verktygsutrustning Svarvning av hela och delade modeller Svarvning på fri spindel och med arbetsstycket mellan dubbar Träsvarv (stor maskin med möjlighet till svarvning på fri ände och fristående anordning för anhåll) Instruktion som ovan Svarvning av stora lötade modellämnen Kontursåg Orientering Skyddsåtgärder Orientering om sågblad Byte av sågblad Varierande sågningar med användning av ställbart arbetsbord Slipskiva (för skärpning av eggverktyg) 2 skivor diam. 150 mm Orientering om maskinens användning Orientering om skyddsåtgärder Slipning av svarvstål och övriga eggverktyg Slipmaskin (för stål till rikt- och planhyvel) Orientering om maskinens användning Orientering om skyddsåtgärder Slipning av stål

366 Filmaskin (för bandsågblad) Orientering som ovan Uppsättning och filning av bandsågblad Skärpningsapparat (för bandsågblad) Orientering om maskinens användning Skränkning av bandsågblad Handmaskiner (el- och luftdrivna) Maskin för roterande filar Oscillerande handputsapparat Handfräsmaskin med kompletterande fästanordning 6.3.7.2 Bänkarbete Mål Undervisningen i bänkarbete har till uppgift att lära eleverna använda de speciella verktygen för utformning av modellers oregelbundna formytor, att lära eleverna med största måttnoggrannhet och ytfinhet ge modellen dess slutliga form samt att lära eleverna utföra erforderliga modellutslag och mallar. Huvudmoment Arbetet skall alltid utföras efter arbetsritning och alltid börja med att ett modellutslag utföres. Arbetet skall till väsentlig del bestå i sammanfogning av i maskin tillverkade ämnen för modeller; såsom lötning, slitsning, inpassning av lösa modelldelar. Täljningsövningar, som ger ökad känsla för form och stil skall i stor utsträckning ingå i bänkarbetet. Tillverkning och användning av mallar.

6.3.7.3 Limning Mål Undervisningen i limning har till uppgift att lära eleverna utföra enklare limningar. Huvudmoment Limning av arbetsstycken Lötning, läggning och andra former för sammanfogning av arbetsstycken.

367 6.3.7.4 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna använda de vanligaste metoderna för ytbehandling av trämodeller samt att lära eleverna använda de fyllnadsmaterial, som används för trämodeller. Huvudmoment Förberedande behandling av modellytan för ytbehandling Grundning och färdigstrykning av modeller Läggning av hålkälar 6.3.7.5 Tillverkningsplanering Mål Undervisningen i tillverkningsplanering har till uppgift att med utgångspunkt från tidigare erhållen undervisning i ämnet lära eleverna lägga upp tillverkning av aktuell produkt. Huvudmoment Fördjupade insikter i upprättande av operationslistor och kapnotor. 6.3.7.6 Skötsel av maskinverktyg Mål Undervisningen i skötsel av maskinverktyg har till uppgift att lära eleverna förstå hur handverktygens beskaffenhet inverkar på slutresultatet vid maskinbearbetning. Huvudmoment Skötsel av: Sågklingor (filning för hand) Bandsågblad (filning för hand) Bandsågblad (filning i filmaskin) Borrverktyg (slipning — bryning) Stål för rikthyveln (slipning — bryning) Stål för planhyveln (slipning — bryning) Frässtål (slipning — bryning)

368 6.3.7.7 Skötsel av handverktyg Mål Undervisningen i handverktyg har till uppgift att lära eleverna förstå hur handverktygens beskaffenhet inverkar på arbetsresultatet.

Huvudmoment Skötsel av: Handsågar Handhyvlar Stämjärn och bildhuggarjärn Fil Rits och mätverktyg

6.3.7.8 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att ge eleverna förståelse för träets fuktmekanik.

Huvudmoment Uppläggning av virke Bestämning av fuktkvot Uppvärmning Erforderliga ändringar av luftens torra och våta temperatur Kontroll av fuktkvot Acklimatisering

6.3.7.9 Formningsarbete och gjutning Mål Undervisningen i formningsarbete och gjutning har till uppgift att lära eleverna förstå de krav, som gjuteriet ställer på utförande av modell av olika material.

369 Huvudmoment Formning av modeller, tillverkade av eleven Formning i fin lerbunden sand Kärnorna tillverkas av samma sand och lufttorkas Kärnsättning och kontroll av formen före gjutning Gjutning med gips. (Vid tillfällen av speciellt intresse kan gjutning ske med lättmetall eller blylegerad metall) (Allt formningsarbete äger rum inom skolans lokaler. I speciella fall kan form och kärnor framställas vid närliggande gjuteri.)

6.3.7.10 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att lära eleverna känna och förstå modellmaterials egenskaper och användningsområden.

Huvudmoment

Åk 2

Åk 3

Önskvärda och icke önskvärda egenskaper hos trä för modeller. Kryssfaner, lamellträ, träfiberskivor och spånskivor samt deras användbarhet för modeller Plast som modellmaterial Skruv, spik, speciella beslag och andra modellmaterial Formmaterialens och metallernas egenskaper Egenskaper med hänsyn till korrosion och annan kemisk påverkan Begreppen surt och basiskt samt neutralisation, pH-värde Flussmedlets betydelse vid lödning, svetsning och under smältning av metaller Sanden som formmaterial och de vanligaste bindemedlen för formsand Gips och liknande formmaterial De olika metallerna Järnets framställning till stål och gjutjärn samt dess vanligaste strukturformer Framställning av aducer- och stålgjutgods Metallernas stelningsformer — gjutstyckets konstruktion och modellutförandet

370 Åk 2

Åk 3

De vanligaste koppar- och lättmetallegeringarna Metallernas täthet och legeringamas smältpunkter Metallernas sätt att krympa och beräkning av modellkrymp, ingjut och matargjut Metallernas tryck i gjutformen

6.3.7.11 Träteknik Mål Undervisningen i träteknik har till uppgift att lära eleverna grunderna för tillverkningsmetoder vid rationell framställning av trämodeller samt att lära eleverna ett rationellt utnyttjande av den maskinella utrustningen för ett måttenligt arbetsresultat.

Huvudmoment Tillverkning av modeller under tillämpning av metoder för virkets sammanfogning (enl. åk 1) Träval och träets behandling för olika konstruktioner med hänsyn tagen till sprickbildning, kastning, svallning och krympning, dess täljbarhet och limningsbarhet Påritningsmallar med tillägg för arbetsman vid arbetsstyckenas hopfogning Konstruktion av små och stora plana detaljer Konstruktion av små och stora runda modelldelar Konstruktion av modeller bestående av flera sammanbyggda enheter Montering av styrningar och beslag Arbetsplanering av de olika arbetsmomenten, upprättande av kapnota Modellstandard —• modellkvalitet

6.3.7.12 Maskiner, maskin- och handverktyg Mål Undervisningen i maskiner, maskin- och handverktyg har till uppgift att lära eleverna konstruktion och funktion av inom modelltillverkning använd teknisk utrustning.

371 Huvudmoment Konstruktion av följande maskiner med tillhörande verktyg och annan utrustning: Svarvar, överfräs, bandsåg, rondellslipmaskin, slipmaskin med vertikal sliprulle, kontursåg, slipskiva för eggverktyg, slipmaskin för hyvelstål, filmaskin för bandsågblad Mallar och liknande hjälpmedel De vanligaste handmaskinerna Konstruktion av följande maskiner och material för verktygsvård: Slipmaskin för eggverktyg, maskin för slipning av stål till rikt- och bandsågblad, skränkapparat för bandsågblad Slipskivor, slip- och brynstenar, slipduk och slippapper Mät- och ritverktyg

Åk 2

Åk 3

6.3.7.13 Virkestorkning Mål Undervisningen i virkestorkning har till uppgift att lära eleverna grunderna för torkningens förlopp för att kunna genomföra enklare torkning.

Huvudmoment Luftens egenskaper ur torkningssynpunkt. Fuktighet i virket. Torkningsteori. Virkestorkars konstruktion. Högtemperaturtorkning. Kontroll av fuktkvot. Torkschema. Torkningens praktiska genomförande. Acklimatisering. Skador på virket som uppkommit vid torkningen. Instrument och hjälpmedel för torkningens genomförande. Stapling och staplingsmetoder.

6.3.7.14 Limning Mål Undervisningen i limning har till uppgift att lära eleverna de variabler, som ingår i en limförbindning och hur de påverkar slutresultatet.

372 Huvudmoment

Å k 2

Limtyper. Limningsmetoder. Presstemperatur. Presstryck. Presstid. Teknisk utrustning vid limning. Utdrygnings- och fyllnadsmedel. Kvalitetsprovning. Val av lim. Limningsfel. Högfrekvenslimning. Skyddsåtgärder vid limning.

Å k 3

6.3.7.15 Ytbehandling Mål Undervisningen i ytbehandling har till uppgift att lära eleverna förstå standardnormerna för modellens målning samt lära dem bedöma valet av rätt ytbehandling. Huvudmoment Olika slag av fyllnadsmaterial Träets förbehandling Olika lacker, deras egenskaper och användning

6.3.7.16 Träindustriellt arbetarskydd Mål Undervisningen i träindustriellt arbetarskydd har till uppgift att lära eleverna förstå speciella skyddsproblem inom träindustrin. Huvudmoment Speciella skyddsfrågar i en modellverkstad

6.3.7.17 Yrkesekonomi Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att få eleverna förstå hur man kan påverka de olika kostnaderna vid tillverkning av en produkt. Huvudmoment Enkla övningar i tid- och kostnadsberäkningar beträffande vanligen förekommande arbeten (materialkostnader, arbetslön, omkostnader, vinst, inköpspris, självkostnadspris, försäljningspris)

373 6.3.7.18 Arbetsstadier Ak 2

Åk 3

Mål Undervisningen i arbetsstudier har till uppgift att ge eleverna förståelse för nödvändigheten av god verkstadsorganisation samt att lära eleverna grunderna för olika lönesystem. Huvudmoment Studier av produkt, tillverkning, arbetslokalens planering, transporter, spilltider Tidsstudier Lönesystem

6.3.7.19 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att lära eleverna utföra enklare tekniska beräkningar. Huvudmoment Räkneuppgifter i anslutning till arbetstekniken Användning av tabeller Räknestickans användning

I

6.3.7.20 Ritteknik Mål Undervisningen i ritteknik har till uppgift att lära eleverna utföra ritningar för enklare produkter med särskild hänsyn till gjutna detaljer, att lära dem utföra enklare perspektivskisser samt att lära eleverna läsa en ritning och efter ritningen utföra förekommande modellutslag. Huvudmoment Ritmaterialens användning. Ritningsformat. Konstruktion av de vanligaste plana figurerna. Textning med blyerts enligt SMS ritningsregler. Projektionslärans grunder. Måttsättning. Snitt-

374 Åk 2

Ak 3

markeringar och snitt. Skalor. Tillämpningsövningar (SMS ritningsregler bör följas i största utsträckning). Skissritning. Upprättande av ritningar för kopiering. Frihandsteckning med uppmätning och måttsättning. Enklare perspektivskisser. Övning i ritningsläsning.

6.3.7.21 Formningsteknik Mål Undervisningen i formningsteknik har till uppgift att lära eleverna de metoder, som gjuteriet använder för framställning av gjutformar, att lära eleverna förstå gjuteriets krav på modellens form och hållbarhet sant att ge eleverna kännedom om olika typer av modellbrätt samt om metoderna för deras framställning. Huvudmoment Allmänna principer för framställning av gjutformen. Formtekniska synpunkter på modellens delning. Modellsläppning. Metoder för kärnans placering i formen samt metoder för framställning av kärnan. Två- och flerdelade formar. Lösa modelldelar. Svarvnings- och skrapmetoden. Formning med kärnsystem. Partbottnar och modellbrätt. De vanligaste formmaskinerna.

\j

6.3.7.22 Modellteknik

Mål Undervisningen i modellteknik har till uppgift att lära eleverna regler för plana och runda modellers konstruktion, att lära dem regler för kärnlådors delning och trätekniska konstruktion samt att lära eleverna skillnaden i konstruktionen av små enkla modeller och stora av flera enheter sammanbyggda modeller.

375 Huvudmoment Små och stora modellers byggnad. Kämlådors delning och trätekniska konstruktion. Principer för framställning av speciella slag av modeller, såsom kugghjul och propellrar. Principer för framställning av »ofullständiga modeller», modermodeller samt framställning av bullbrätt eller liknande. Modellstandard — modellkvalitet.

Åk2

Äk

6.3.7.23 Modellföråd—modellvård Mål Undervisningen i modellförråd—modellvård har till uppgift att lära eleverna grunderna för goda lagringsförhållanden och god organisation i modellförrådet.

Huvudmoment Modellförrådets luftkonditionering och organisation. Modellernas katalogisering. Den fortlöpande kontrollen av modellutrustningen.

6.4 LÄROPLAN FÖR SKOGSBRUKSTEKNISK LINJE Linjen är ettårig och ger grundläggande utbildning för yrkesverksamhet som skogsarbetare samt skapar förutsättningar för vidareutbildning bl. a. till förman, företagare eller maskinförare. För att komma i fråga till denna vidareutbildning anser YB att det utöver genomgången grundutbildning erfordras så lång yrkeserfarenhet att vidareutbildningen knappast låter sig inrangeras i gymnasieskolan. Från början önskade YB också tillskapa en blockutbildning där gemensam utbildning kunde erbjudas inom såväl jordbrukets som skogsbrukets områden, kanske även inom trädgårdsnäringens område. YB har emellertid inte funnit det möjligt att föreslå en dylik anordning och redovisar därför de nyssnämnda utbildningarna såsom tre särskilda linjer i avsnitten 6.4—6.6. YB vill dock framhålla nödvändigheten av att varje möjlighet till samordning i samband med framtida planering av gymnasieskolor beaktas.

376 6.4.1 Timplan

Ämne

utr1

vtr

1 YRKESTEKNIK (6.4.2) Redskap och maskiner (6.4.2.1) Skogsproduktion (6.4.2.2) Drivning (6.4.2.3) Skogsmätning (6.4.2.4) Naturvård (6.4.2.5) Ergonomi (6.4.2.6)

29—30

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) I Samhällskunskap Religionskunskap Gymnastik

7—6

j 4 8 12 3 1 1

160 310 470 120 40 40

!

2 2 2 1

TIMME TILL FÖRFOGANDE 1 1 2

i

j

2 Summa veckotimmar

!

i

37 Riktvärden vid integrerad undervisning i ämnesblocket yrkesteknik. Minst ett av ämnena skall väljas.

6.4.2 Yrkesteknik 6.4.2.1 Redskap och maskiner Mål Undervisningen i redskap och maskiner har till uppgift att ge färdighet i användning av motorsåg och andra redskap samt att ge grundläggande kunskaper i maskin- och motorlära. Huvudmoment Maskin- och motorlära Redskap för skogsproduktion Redskap för drivning Disposition av lärostoffet Maskin- och motorlära. Materiallära. Maskinelement. Verktyg. Driv- och smörjmedel. Förbränningsmotorer. Redskap och maskiner för skogsproduktion. Motorröjningssåg. Hyggeständare och sprutor. Redskap för skogsodling.

377 Redskap och maskiner för drivning. Motorsåg och hjälpredskap för avverkning. Traktor och traktorredskap samt vinschar. Specialmaskiner för barkning, kvistning och borrning. — Av nämnda redskap skall eleverna läras att fullständigt handha motorsåg och vanligen förekommande hjälpredskap. Undervisningen om övriga maskiner skall i första hand syfta till att klargöra deras kapacitet och begränsningar samt kraven i fråga om arbetsorganisation.

6.4.2.2 Skogsproduktion Mål Undervisningen i skogsproduktion har till uppgift att ge färdighet i hyggesbehandling, plantering, röjning och gallring samt att ge kunskaper av betydelse för förståelse av bakgrunden till skogsvårdande åtgärder. Huvudmoment Marklära och botanik Beståndsanläggning Beståndsvård Disposition av lärostoffet Marklära och botanik. Berggrundens och jordmånens betydelse för näringstillgång. Klimat. Gödsling. Dikning. Skogsträden. Karaktärsväxter och växtsamhällen. Beståndsanläggning. Hyggesrensning, kemisk lövbekämpning, markberedning och hyggesbränning (i landsdelar där sådan förekommer). Frötäkt i bestånd samt fröbehandling. Sådd. Plantering, plantbehandling och för normala förhållanden lämpliga planteringsmetoder. Äterväxtkontroll och plantskogsvård. Beståndsvård. Röjning i plant- och ungskog. Gallring i yngre och medelålders bestånd. Förebyggande och bekämpning av skador på växande skog. Översikt över de vanligaste bekämpningsmetoderna mot svamp- och insektskador.

6.4.2.3 Drivning Mål Undervisningen i drivning har till uppgift att ge färdighet i avverkning enligt sortimentsmetoden, att ge grundläggande insikter i avverkning enligt stam- och trädmetoderna samt att ge kunskap om vanligen förekommande metoder för virkestransporter.

378 Huvudmoment Sortimentsmetoden Stam- och trädmetoder Virkesvård Fjärrtransport

Disposition av lärostoffet Sortimentsmetoden. Avverkningsarbetets planläggning. Utläggning av stickvägsnät med hänsyn till virkesuttag och virkesdimensioner, virkessortiment, maskiner och redskap, terräng, bilvägar och avlägg. Fällning. Kvistning. Aptering (tekniskt utförande). Kapning. Märkning. Hopdragning. Uppläggning. Terrängtransport. Stam- och trädmetoder. Planering (orientering med betoning av skillnaderna i förhållande till sortimentsmetoden). Fällning. Kopplingsarbete. Terrängtransport. Virkesvård. Barkning. Flytbarhet. Torkning. Insektskador. Lagringsrötor. Uppläggning. Besprutning. Fjärrtransport. Lastbils- och järnvägstransport. Flottning.

6.4.2.4 Skogsmätning Mål Undervisningen i skogsmätning har till uppgift att ge kunskap om de vanligaste tabellerna för volymbestämning av träd och virke samt att ge färdighet i aptering av sågtimmer och massaved.

Huvudmoment Matematik Virkessortiment och -mätning Aptering Skogsuppskattning

Disposition av lärostoffet Matematik. Hela tal och bråktal (kort repetition). Sortförvandling och förkortningar rörande i skogsbruket förekommande mått. Yt- och volymräkningar beträffande arealer samt av skog och virke. Procent- och ränteräkning.

379 Virkessortiment- och -mätning. Kvalitets- och mätningsbestämmelser för sågtimmer, fanervirke och massaved samt övriga i landsdelen vanligen förekommande sortiment. Mätning av virke i fast och travat mått. Stickprovsmätning. Vägning. Aptering. Principerna för trädens uppdelning i olika sortiment med hänsyn till kvalitetsbestämmelser, krav på dimensioner samt priser och arbetskostnader. Enkla kalkyler. Skogsuppskattning. Enskilda träd, mätning och bestämning av brösthöjdsdiameter, höjd, barktjocklek, ålder och volym. Bestånd, ålder, medelhöjd och medeldiameter samt virkesförråd enligt tabell.

6.4.2.5 Naturvård Mål Undervisningen i naturvård har till uppgift att skapa intresse och förståelse för skogsbrukets roll i naturvården. Huvudmoment Naturvårdslag och naturvårdsorganisation Landskapsvård Vilt- och fiskevård Disposition av lärostoffet Naturvårdslag och naturvårdsorganisation. Naturvårdsobjekt. Skydd för landskapsbild och friluftsliv. Nedskräpning. Fridlysning. Allemansrätt. Myndigheter och organisationer. Landskapsvård. I samband med undervisningen i skogsproduktion och drivning uppmärksammas och utföres sådana åtgärder som med enkla medel kan vara av betydelse för landskapsvården. Demonstration av mera omfattande åtgärder. Vilt- och fiskevård. Översikt över de vanligaste principerna för vilt- och fiskevård i anslutning till praktiska exempel.

6.4.2.6 Ergonomi Mål Undervisningen i ergonomi har till uppgift att klargöra betydelsen av ömsesidig anpassning mellan människa, arbete och hjälpmedel.

380 Huvudmoment Arbetsfysiologi Hälsolära Sjuk- och olycksfallsvård Disposition av lärostoffet Arbetsfysiologi. Arbetskrav och arbetsförmåga. Arbetsställningar och arbetsrörelser. Träning och kondition. Trötthet och förslitning. — Säkerhetssynpunkter och kraftbesparande arbetsmetoder skall vara nyckelpunkter vid alla arbetsövningar. Hälsolära. Näringsbehov och kost. Måltidsordning. Personlig hygien. Kläder och bostadshygien. — Skolans dagordning och verksamhet i övrigt skall uppmärksamma förevarande frågor i sådan grad, att den tjänar som ett föredöme. Sjuk- och olycksfallsvård. Sårbehandling. Ben-, led- och muskelskador. Konstgjord andning. Transport av skadad.

6.5 LÄROPLAN FÖR TRÄDGÅRDSTEKNISK LINJE Linjen, som här presenteras med läroplan endast för den första årskursen, är avsedd att fr. o. m. den tredje terminen delas i en anläggningsgren och en odlingsgren. YB har därutöver diskuterat utbildningen av den personal som är sysselsatt i distribution av trädgårdsprodukter såväl inom parti- som detaljhandel inklusive blomsterbindning. Denna utbildning kan enligt YB:s uppfattning organiseras antingen genom lämpliga tillvalsmöjligheter i andra årskursen eller genom att linjen under nämnda årskurs indelas i ytterligare en gren särskilt avpassad för de yrkeskategorier som här avses.

6.5.1 Blockschema

Termin 4 Anläggningsgren

Odlingsgren

2 Trådgårdsteknisk linje 1

381 6.5.2 Timplan för årskurs 1

Ä m n e

utr 1

vtr

Y R K E S T E K N I K (6.5.3) Trädgårdsbotanik (6.5.3.1) Mark- och växtnäringslära med kemi (6.5.3.2) Växtpatologi med bekämpningsteknik (6.5.3.3) Byggnadslära samt värme- och kylteknik (6.5.3.4) Blomsterodling (6.5.3.5) Plantskoleskötsel (6.5.3.6) Trädgårdsanläggning jämte fältmätning (6.5.3.7) Trädgårdsekonomi med redovisningslära (6.5.3.8) Arbetslära (6.5.3.9) Frukt- och bärodling (6.5.3.10) Maskinlära med automatik och fysik (6.5.3.11) Köksväxtodling (6.5.3.12) Yrkesräkning (6.5.3.13)

29—32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) j Samhällskunskap J 2 Religionskunskap I Gymnastik

7—4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 3 1 1 3 3 5 2 1 2 3 3 1

40 120 40 40 120 120 195 80 40 80 120 120 40

2 3 0 0 2

i

Summa veckotimmar 1 2

37 Riktvärden för integrerad undervisning i yrkesteknik. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Samhällskunskap och religionskunskap läses i åk 2.

6.5.3 Yrkesteknik 6.5.3.1 Trädgårdsteknik Mål Undervisningen i trädgårdsteknik har till uppgift att ge grundläggande kunskaper i ämnet samt att påvisa sambandet mellan botaniken — särskilt fysiologin — och odlingstekniken.

382 Huvudmoment Översikt av växtriket De högre växternas morfologi De högre växternas anatomi Fysiologi Systematik Disposition av lärostoffet Inledande översikt av växtriket. Yttre särdrag hos och skillnader mellan växtrikets högre och lägre huvudgrupper. De högre växternas morfologi. Rot, stam, blad, blomma och frukt. De högre växternas anatomi. Cellen, cellvävnaderna och hur dessa ingår i rot, stam och blad. Fysiologi. Viktigare livsföreteelser i kort översikt, skillnader och likheter i fysiologiskt hänseende mellan gröna och icke gröna växter. Växternas kemiska sammansättning, näringsupptagande genom roten samt vattenhushållningen. Kolassimilationen. Andningen. Transport och omsättning av bildade ämnen. Utveckling, rörelser, anpassning. Fortplantning inklusive förklaring av kromosombegreppet och skillnaden mellan vegetativ celldelning och reduktionsdelning men exklusive ärftlighetslära. Systematik. Växtrikets indelning. Några viktigare fanerogamfamiljer.

6.5.3.2 Mark- och växtnäringslära med kemi Mål Undervisningen i mark- och växtnäringslära med kemi har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om marken och gödselmedlen samt att ge sådana kunskaper i kemi som erfordras för förståelse av de tillämpade ämnena.

Huvudmoment Grundläggande begrepp i markläran Jordarts- och jordmånsbildande processer Markens sammansättning Markens fysikaliska egenskaper

383 Markens kemiska egenskaper Markens biologi Allmänt om växtnäringstillförseln Gödsel- och kalkningsmedel Allmän kemi Oorganisk kemi Organisk kemi

Disposition av lärostoffet Grundläggande begrepp. Mineral, bergart, jordart, mark, matjord, alv och grund. Jordarts- och jordmånsbildande processer. Sveriges kvartärgeologi i kort översikt. Förvittring och förmultning. Markens sammansättning. Mineraljordar, ursprungliga och omvandlade mineralbeståndsdelar. Korastorlek och kornstorleksfördelningens praktiska konsekvenser. Humusinnehållet och dess betydelse. Indelningen i jordarter. Jordartsbedömning. Oorganogena jordar, ursprung och beståndsdelar. Indelning i jordarter. Torvmaterial, egenskaper och användbarhet som jordförbättringsmedel och odlingssubstrat. Jordartsbedömning. Markens fysikaliska egenskaper. Vatten, luft och värmeförhållande. Jordstruktur och jordförbättring. Markens kemiska egenskaper. Växtnäringsinnehåll. Jordens förmåga att kvarhålla växtnäringsämnen. Jordkolloider. Jonbyte. Jordens pH. Markens biologi. Mikroorganismerna i marken. Uppbyggande och nedbrytande processer. Kvävets kretslopp. Allmänt om växtnäringstillförseln. Nödvändiga växtnäringsämnen. Gödslingsbehovet. Sambandet växtnäringstillgång—utbyte. Gödsel- och kalkningsmedel. Varukännedom och användning. Organiska gödselmedel, oorganiska gödselmedel och kalkningsmedel. Allmän kemi. Molekyler och atomer. Kemiska reaktioner. Enkla och sammansatta ämnen. Kemiska förkortningar. Atomvikt och valens, formler. Oxider, syror och baser. Salter, deras framställning. Atomens byggnad. Joner, elektrolys. Elektrolyters reaktioner. pH-värde. Oorganisk kemi. Väte. Halogener. Syre—svavel. Vatten. Kväve. Fosfor, arsenik och kol. Natrium och kalium. Magnesium och kalcium. Övriga metaller. Organisk kemi. De organiska ämnenas uppbyggnad. Kolväten och alkoholer. Fett och syra. Kolhydrater. Aminer och amider. Cykliska kolförbindelser. Enzymer och vitaminer. Hormoner och hormonderivat. Besprutning och observationer.

384 6.5.3.3 Växtpatologi med bekämpningsteknik Mål Undervisningen i växtpatologi med bekämpningsteknik har till uppgift att ge kunskap om växtsjukdomar i deras sammanhang med sortval, växtplats, odlings- och väderleksförhållande samt att ge kunskap om de vanligaste växtskadegörarna och deras bekämpande. Huvudmoment Icke-parasitära växtsjukdomar Parasitära sjukdomar Kemiska växtskyddsmedel Sprutor, puderapparater och teknik Disposition av lärostoffet Icke-parasitära växtsjukdomar. Symtombilder, orsaker, ekonomisk betydelse, motåtgärder. Brist eller överskott på vatten respektive näring. Väderleksskador. Förgiftningsskador. Vid direkta bekämpningsåtgärder: extrema väderleksförhållanden, känsliga sorter, fel dosering, felaktig sprutteknik. Indirekt: vinddrift vid ogräsbekämpning, industrirökgaser. Parasitära växtsjukdomar. Vanliga skadegörare på trädgårdsväxter. Systematik, skadebild, ekonomisk betydelse, motåtgärder. Skadedjur, zoologisk terminologi. Insekter: skalbaggar, fjärilar, steklar, flugor, mygg, bladlöss, kvalster, nematoder, sorkar. Demonstration och inlärning av typiska skadebilder. Bestämningsövningar. Parasitsvampar: svampterminologi. Några infektionssvampar. Svampgrupper. Bladmögel, mjöldagg, skorv och kräfta, gråmögel, rost och sot, hattsvampar, diverse bladfläckssvampar och förökningssvampar. Demonstration och inlärning av typiska skadebilder. Bestämningsövningar. Virussjukdomar. Kemiska växtskyddsmedel. Vanliga skadedjursmedel. Vanliga svampmedel. Giftighet för växter (jfr ovan), bin och andra djur samt för människor. Skyddslagstiftning. Bestämmelser om resttoleranser. Sprutor, puderapparater och teknik. Teoretisk genomgång av sprutteknik. Demonstration av olika sprut- och puderapparater. 6.5.3.4 Byggnadslära samt värme- och kylteknik Mål Undervisningen i byggnadslära samt värme- och kylteknik har till uppgift. att ge kännedom om värme- och kylanläggningar och deras skötsel samt att ge materialkunskap vid byggande och inredning av växthus,

385 Huvudmoment Olika uppvärmningssätt Värmeanläggningarnas byggnad och drift Reglerings- och säkerhetsapparater Pannor m. m. Disposition av lärostoffet Olika uppvärmningssätt. Hetvattenuppvärmning. Angvattenuppvärmning. Lågtrycksånga. Varmluftsuppvärmning. Värmeanläggningarnas byggnad och drift. Värmetransport till växthusen. Värmeanläggningens byggnad. Pannans placering och anslutning. Varmvattensystemets anslutning till ytterluft. Påfyllning av vatten. Shuntkoppling. Cirkulationsmotorer. Reglerings- och säkerhetsapparater. Termometrar, Dragregulator. Termostat: rumstermostat, yttertermostat, stigaretermostat. Klimatkompensatorer. Pyrostat. Pannor m. m. Pannor typgjutna och smidda. Magasineldning med stenkol, ved eller torv. Automatisk eldning. Stokereldning. Oljeeldning. 6.5.3.5 Blomsterodling Mål Undervisningen i blomsterodling har till uppgift att ge färdighet i föröknings-, skötsel- och odlingsarbeten i blomsterodling på friland och under glas samt att ge kännedom om viktigare perenner, annueller, lökväxter, krukväxter och snittblommor. Huvudmoment Allmänt om blomsterodling på friland Annuella och utplanteringsväxter Bienna och perenna växter Lök- och knölväxter Allmänt om blomsterodling under glas Snittblommor Krukväxter Disposition av lärostoffet Orientering om odlingens omfattning och utveckling. Namnens uttal och betydelse. Allmänt om blomsterodling på friland. Blomsterväxternas användning. Exempel på rabattförslag. Jord, gödsling, jordbearbetning. Förökning av växter. Plantering, skötsel och underhåll. 13

Yrkesutbildningen

386 Annuella och utplanteringsväxter. Genomgång av de i handeln vanligaste växterna inklusive växtkännedom. Bienna och perenna växter. Genomgång av de i handeln vanligaste växterna inklusive växtkännedom. Lök- och knölväxter. Plantering, skötsel och växtkännedom om de i handeln vanligaste lök- och knölväxterna. Allmänt om blomsterodling under glas. Läge för blomsterodling. Växthustyper, automatik. Jordblandningar, analyser, jordbehandling. Förökning. Skolning och plantering. Daglig skötsel. Snittblommor. Drivning av blomsterlök. Hyacinter, tulpaner, narcisser. Nejlikor, rosor, lövkoja, freesia, krysantemum. Krukväxter. Begonia, cyklamen, pelargon, saintpaulia, steptocarpus, calceolaria, cineraria, gröna växter. Övningar.

6.5.3.6 Plantskoleskötsel Mål Undervisningen i plantskoleskötsel har till uppgift att ge kännedom om förutsättningarna för plantskoleskötsel i landets olika delar, att orientera om förekommande förökningsmetoder, att ge kännedom om de kulturer som förekommer i skolträdgårdens plantskola samt att ge färdighet i vanliga arbeten på en plantskola.

Huvudmoment Allmänt om plantskoleskötsel Förökning Odling Sortering och försändning Växt

Disposition av lärostoffet Allmänt om plantskoleskötsel. De svenska plantskolornas lokalisering. Olika typer av plantskolor. Förutsättningar för plantskoleskötsel. Jordförhållanden, bevattning. Vindskydd och inhägnad. Jordtrötthet och växelbruk. Gödsling. Ogräsbekämpning. Byggnader — packlokal, kyl, växthus osv. Specialmaskiner för plantskolan. Viktigare parasiter och deras bekämpning. Förökning. Fröförökning. Örtartade sticklingar. Vedartade sticklingar. Avläggning, delning, rotbitar. Okulering. Ympning.

387 Odling. Uppdragning av fruktträd, bärbuskar, rosor, blomsterbuskar, klätterväxter och alléträd. Uppdragning av barrträd. Sortering och försändning. Kvalitet och sortering av plantskoleprodukter. Förpackning och expedition. Växtkännedom. Genomgång av sortkaraktärer hos de vanligare sorterna av fruktträd, bärbuskar samt ett åttiotal övriga plantskoleväxter. 6.5.3.7 Trädgårdsanläggning jämte fältmätning Mål Undervisningen i trädgårdsanläggning jämte fältmätning har till uppgift att ge kännedom om anläggningsarbetet, hjälpmedel, planering och ekonomi samt att ge insikt om betydelsen av fackmässigt och rättidigt arbete.

Huvudmoment Allmänt om ämnet Uppmätning och avvägning Material Praktiska övningar Markplanering m. m. Underhåll Ekonomiska synpunkter

Disposition av lärostoffet Allmänt om ämnet. Orientering om trädgårdsanläggningens betydelse i samhället. Grundprinciper. Ritningsläsning, beteckningar o. dyl. Terminologi. Hjälpmedel, maskiner. Uppmätning och avvägning. Hjälpmedel vid utförandet. Metoder, skolor. Praktiska övningar i uppmätning och avvägning. Uppmätningsritning. Textning, blyerts —tuschritning. Material. Plattor: betong, kalksten, skiffer. Kantsten: betong, granit, kalksten. Murar: betong, granit och kalksten. Grusgropen: sand, grus, pinnmo och fältsten. Sprngsten: grovmakadam, finmakadam m. m. Praktiska övningar. Plantering av växter, träd och buskar. Läggning av olika slag av plattor, sättning av kantsten, uppförande av murar. Markplanering m. m. Grovplanering, finplanering, gräsmattor, grusvägar, planteringsytor. Övriga nyanläggningar, omläggning. Underhåll. Skötsel och underhåll. Ekonomiska synpunkter. Arbetsplanering och ekonomi.

388 6.5.3.8 Trädgårdsekonomi med redovisningslära Mål Undervisningen i trädgårdsekonomi med redovisningslära har till uppgift att orientera om trädgårdsnäringens ekonomiska betingelser, att ge kännedom om huvudprinciperna för rörelsedeklaration och skatteberäkningar, att ge kännedom om i ett trädgårdsföretag förekommande redovisning samt att orientera om principerna för enkel bokföring, varulagervärdering, inventering och deklaration. Huvudmoment Allmänt om ämnet Finansiering Ekonomiska begrepp Produktionsmedel Marknadslära Disposition av lärostoffet Allmänt om ämnet. Produktionsinriktningar. Import. Konsumtion. Statistiska uppgifter om trädgårdsnäringens areal och produktion. Finansiering. Kreditinstitut. Lånetyper. Säkerhet. Betalningsmedel. Ekonomiska begrepp. Intäkt—kostnad. Intäkter: växtprodukter, övrigt. Kostnader: arbete, avskrivning, underhåll, ränta, övrigt. Lönsamhetsmått — bör om möjligt tillämpas i redovisningslära — samt fasta och rörliga kostnader. Värdebegrepp och intensitetsproblem. Produktionsmedel. Arbetets och dragkraftens organisation och effektivitet. Faktorer som påverkar säsongvariationen, variation mellan olika odlingar, planering och organisation. Byggnader: kostnader, behov, reparation kontra nybyggnad. Maskiner: kostnader, ny kontra gammal, egen eller hyrd. Marknadslära. Statliga och andra organisationer på trädgårdsnäringens område. Ekonomiska och fackliga föreningar. Prissättningen på jordbrukets produkter. 6.5.3.9 Arbetslära Mål Undervisningen i arbetslära har till uppgift att orientera om betydelsen av att arbeten planeras så att tid, kraft och materiel sparas samt att ge kunskap om riktiga arbetsställningars betydelse för hälsa och trivsel.

389 Huvudmoment Arbetsfysiologi Arbetsteknik Arbetsplanering Arbetarskydd Löneformer

Disposition av lärostoffet Ämnet skall anknyta till närliggande ämnesgrupper. Arbetsfysiologi. Energiåtgång vid kroppsarbeten. Födan, drycken, allmän hygien. Kroppens funktioner, statiskt och dynamiskt arbete, arbetstid och pauser. Arbetsteknik. Grundrörelsernas utförande. Arbetsövningar — t. ex. plantering med pinne, grävning. Arbetsplanering. Övningar i att planera olika arbeten, såsom vårarbeten och skördearbeten. Arbetarskydd. Olycksfallsrisker, yrkesskador och arbetarskydd. Första hjälpen vid olycksfall, konstgjord andning m. m. Löneformer. Löneformer, avtal och lagstiftning rörande trädgårdsarbete. Arbetstidslagen. Semesterlagen.

6.5.3.10 Frukt och bärodling Mål Undervisningen i frukt- och bärodling har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om viktiga frukt- och bärsorter, deras odling och skötsel, skörd och hantering.

Huvudmoment Frukt- och bärsorter Odlingsbetingelser Gödsling och jordbearbetning Grundstammar Planering Beskärning Blombiologi Frukthantering

390 Disposition av lärostoffet Frukt- och bärsorter. Äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon, vinbär och krusbär. Odlingsbetingelser. Jord, läge, frostskydd, dränering och vindskydd. Gödsling och jordbearbetning. Gödsling, jordbearbetning, täckgrödor, jordtrctthet, bevattning och ogräsbekämpning. Grundstammar. Fröstammar och klonstammar. Planering. Planteringssystem — tätplantering m. m. Plantering, utförande cch val av tidpunkter. Beskärning. Beskärningsmetoder. Gallring och föryngring, omympning. Blombiologi. Pollinering och fruktsättning, kartfall och kartgallring. Frukthantering. Skörd, lagring, sortering och packning, handel.

6.5.3.11 Maskinlära med automatik och fysik Mål Undervisningen i maskinlära med automatik och fysik har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om förekommande maskiner, redskap, verktyg, maskinelement och material samt att ge sådana kunskaper i fysik som erfordras för förståelse av de tillämpade ämnena.

Huvudmoment Materiallära Maskinelement och verktyg Ellära Mekanik Värmelära Meteorologi Optik Akustik Motorer och traktorer Jordbearbetningsredskap Pumpar och vattenledningar Sprutor Bevattningsanläggningar

391 Disposition av lärostoffet Materiallära. Gjutjärn och stål, formgivning och värmebehandling, viktiga egenskaper. Röstning och rostskydd. Metallegeringar och plast. Maskinelement och verktyg. Gängor, skruvar och muttrar. Lager, smörjmedel och smörjanordningar. Kugghjul, kedjor, remmar. Handverktyg, filar och slipskivor, borrar och mätdon. Rörarbeten. Ellära. Spänning, strömstyrka, resistans. Elektriska strömmens kretslopp, verkningar, effekt och energi. Alstring av elektrisk ström, strömarter, ackumulatorn. Eldistribution och elinstallation. Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsanordningar. Taxor. Elmotorer med startapparater och motorskydd. Elvärme och elljus. Mekanik. Enheter för längd, yta, volym, vikt och tyngd. Mätdon och mätmetoder. Täthet, volymvikt. Krafter, kraftparallellogram. Jämvikt, friktion, tröghet. Enheter för och innebörden av kraft, arbete (energi) och effekt. Vätskors tryck, kommunicerande kärl. Kapillärkraft, diffusion och osmos. Över- och undertryck i instängda vätskor och gaser. Gasers tryck och volym. Värmelära. Värmeutvidgning och värmesammandragning. Koefficienter. Termometrar. Värmemängd, specifikt värme, samband med andra energiformer, omvandlingsmöjligheter. Värmespridning, värmeledning, värmegenomgångstal. Smältning, stelning, -temperatur och -värme. Angbildning, kondensation, ångbildningsvärme. Luftens relativa fuktighet, daggpunkt, kondens. Meteorologi. Atmosfären. Temperaturen, in- och utstrålning. Mätningar av dygns-, månads- och årstemperaturer (medelvärden). Lufttryck, vindar, vertikala luftrörelser. Luftfuktighet, molnighet, nederbörd. Cykloner och anticykloner, varmoch kallfronter. Väderlek, prognoser. Makro- och mikroklimat. Optik. Ljuset som energi, strålning och strålningsenergi. Ljusmätning, enheter därför. Ljusstrålens brytning, reflexion, absorption. Spektrometer, färger. Akustik. Buller och bullerskador. Motorer och traktorer. Motorlära, motorns konstruktion. Motorbränslen och motorsmörjmedel. Förgas armotor er, bränsle- och tändningssystem. Dieselmotorer. Motorernas kylning och smörjning. Traktorns transmission, bromsar, hjulutrustning, hydraulisk och elektrisk utrustning, fyr- och tvåhjuliga traktorer inklusive jordfräsar, motorhackor, gräsklippare m. m. Traktorns användning. Drag- och kopplingsanordningar, yttre krafter på traktorn. Olycksrisker. Körning med traktorer, jordfräsar, gräsklippare m. m. Smörjning och kontroll av maskinerna. Frontlastare, grävmaskiner. Jordbearbetningsredskap. Plogar, harvar, jordfräsar, hackor, användning, arbetssätt och egenskaper. Körning med redskapen. Pumpar och vattenledningar. Olika typer av pumpar, användning och egenskaper. Vattenledningar, tapp- och avstängningsventiler. Hydroforer. Sprutor. Hand- och motordrivna ryggsprutor. Körsprutor. Bevattningsanläggningar. Pumpar, rörledningar, spridare. Spridarnas uppställningsavstånd, bevattningens utförande.

392 6.5.3.12 Köksväxtodling Mål Undervisningen i köksväxtodling har till uppgift att ge grundläggande kunskaper i köksväxtodling samt att ge kännedom om principerna för rationell drift av några betydelsefulla kulturer. Huvudmoment Förutsättningar och arbetsmetoder vid fältmässig odling Typkulturer vid fältmässig odling Förutsättningar och arbetsmetoder vid odling under glas Typkulturer vid odling under glas Övningar

Disposition av lärostoffet Förutsättningar och arbetsmetoder vid fältmässig odling. Klimat, läge, jord. Jordbearbetning, höst och vår. Växtföljd. Utsädeskvalitet och sortval. Frökännedom. Köksväxternas förökningsförhållanden, sådd, förkultivering, utplantering. Bearbetning i växande gröda, kemisk ogräsbekämpning, bekämpning av sjukdomar och skadedjur, bevattning. Skörd och lagring. Typkulturer vid fältmässig odling. Kortfattad framställning av odlingsmetodiken för ett fåtal av de mest betydelsefulla fältmässigt odlade köksväxtgrödorna. Förutsättningar och arbetsmetoder vid odling under glas. Klimat, läge, jord. Reglering av tillväxtfaktorerna. Kulturval. Växthus, typ och utrustning. Vattenförsörjning och bevattningsmetodik. Jordbehandling. Jordanalyser och gödsling. Plantuppdragning. Bekämpning av sjukdomar och skadedjur. Typkulturer vid odling under glas. Kortfattad framställning om odling av gurka, tomat och sallat. Övningar. Sådd, skolning, inkrukning, utplantering samt uppbindnings-, beskärnings- och andra skötselarbeten.

6.5.3.13 Yrkesräkning Mål Undervisningen i yrkesräkning har till uppgift att ge tillräckliga kunskaper för förståelse av övriga ämnen där tillämpad matematik förekommer.

393 Huvudmoment Sorträkning Procenträkning Ränteräkning Geometri Algebra Disposition av lärostoffet Sorträkning. Enheter för längd, yta, volym och vikt. Enheter för tid och vinklar. Sortförvandling. Procenträkning. Relativtal. Medeltal. Blandningar. Övrig procenträkning. Ränteräkning. Enkel ränta. Sammansatt ränta. Diskonto. Vinst och förlust. Rabatt. Geometri. Allmän geometri. Parallellogrammer. Parallelltrapets. Triangel. Cirkel. Oregelbundna ytor. Pelare. Pyramid och kon. Klot. Algebra. Ekvationer. Kvadratrötter. Räknestickans användning.

6.6 LÄROPLAN FÖR JORDBRUKSTEKNISK LINJE YB har under sitt arbete med läroplan för jordbruksteknisk linje kunnat konstatera den mycket snabba omdaningsprocess, med bl. a. hastigt ökande mekanisering, som för närvarande präglar jordbruket. Denna snabba strukturomvandling har medfört svårigheter för YB i dess arbete att fastställa innehållet i jordbruksteknisk linje för gymnasieskolan. YB föreslår en jordbruksteknisk linje i gymnasieskolan omfattande två läsår. Till denna linje kan sålunda mottagas elever direkt från grundskolan. YB har emellertid också uppmärksammat, att en relativt stor andel av eleverna — för närvarande cirka två tredjedelar — i våra lantbruksskolor kommer från en miljö, där de vanligen under ett eller ett par år fått praktisera före påbörjad vidareutbildning. YB anser det rimligt att dessa elever även i fortsättningen kan påbörja sin gymnasieskolutbildning efter praktik i lantbruk, men att deras erfarenhet i arbetsteknik därvid synes motivera en kortare gymnasial utbildning med tonvikt på fackteoretiska ämnen. YB föreslår för sådana elever en ettårig jordbruksteknisk linje, som med avseende på antalet veckotimmar i de olika ämnena helt överensstämmer med andra årskursen av den tvååriga linjen, men där fördelningen mellan arbetstekniken och fackteorin är avpassad till elevernas förväntade större kunskaper i det förstnämnda ämnet.

394 6.6.1 Blockschema Termin 4 3

2 Tvåårig jordbruksteknisk linje

1 1

Ettårig hushållsteknisk gren1

Ettårig jordbruksteknisk linje

Praktik under minst ett år

Man bör enligt YB överväga att även införa en skogsbruksteknisk gren. YB lämnar dock inget förslag till läroplan härför.

Exempel på vidareutbildningar: Kurs för maskinskötare Kurs för djurskötare Kurs i lantbruksekonomi Kommentarer till blockschema Tillträde till den ettåriga hushållstekniska grenen kan erhållas såväl efter praktik under minst ett år från lantbruk, som efter genomgången första årskurs av den tvååriga linjen. Inom den hushållstekniska grenen anpassas fördelningen mellan arbetsteknik och fackteori med hänsyn till elevernas varierande kunskaper i det förstnämnda ämnet. Den ettåriga jordbrukstekniska linjen skall även kunna erbjudas dem som efter genomgång av gymnasieskolans treåriga och tvååriga mera teoretiska linjer önskar utbilda sig inom det jordbrukstekniska området. Härvid bör dock enligt YB linjen delvis omorganiseras bl. a. genom att de allmänna ämnena försvinner och att de övriga teoretiska inslagen i utbildningen medger den fördjupning, som elevernas högre allmänteoretiska nivå motiverar. 6.6.2 Timplan Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2. Kommentarer till timplanen Såsom redan tidigare framhållits måste en viss anpassning i fördelningen mellan arbetsteknik och fackteori ske till de varierande förkunskaperna i arbetsteknik hos eleverna. Detta gäller framför allt andra årskursen i den tvååriga linjen jämfört

395 Tvåårig linje Ä m n e

Hushållstekn.gren

28-29

30-32

åkl

åk 2

Y R K E S T E K N I K (6.6.3) Växtodlingslära med lantbruksbiologi (6.6.3.1) Husdjurslära med lantbrukskemi (6.6.3.2) Maskinlära med fysik (6.6.3.3) Byggnadslära (6.6.3.4) Företagsekonomi med redovisningslära (6.6.3.5) Ergonomi (6.6.3.6) Yrkesräkning (6.6.3.7) Hushållsteknik (6.6.3.8) Bostadsteknik (6.6.3.9) Textilteknik (6.6.3.10) Konsument- och ekonomikunskap (6.6.3.11) Familje- och barnkunskap (6.6.3.12)

30-33

30-32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) j Samhällskunskap j 1 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7-4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

8 7 9 1

8 6 7 1

6 6 7 1

4 4 5 1

2 2 1 — — — — —

6 1 1 — — — — —

6 1 1 — — — —

3 2 1 i i 1 2 1

• — •

8-7

7-5

7-5 2 3 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2

2 3 0 0 0 2

Summa veckotimmar 1

Ettårig linje

2 0 2 2 1 2

Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Tvåårig linje Ettårig linje Ä m n e

åk 2

åk 1

Växtodlingslära med lantbruksbiologi Husdjurslära med lantbrukskemi Maskinlära med fysik Byggnadslära Företagsekonomi med redovisningslära Ergonomi Yrkesräkning Summa utr

A

F

A

F

A

F

235 195 275 40 40 80

80 80 80

195 155 155

80 80 120

120 20

120 80 120 40 120 20 40

155 155 155 40 120 20 40

40 865

1 185

1 185

120 20

695 1 105

396 med den ettåriga linjen. I följande tabell redovisas såsom riktvärden antalet undervisningstimmar i arbetsteknik (A) respektive fackteori (F) i såväl den tvååriga som den ettåriga linjen, varvid även årskurs 1 i den förstnämnda medtagits. Såsom framgår av denna tabell torde det vara svårt att genomföra den tvååriga linjens andra årskurs i samläsning med den ettåriga linjen med undantag för byggnadslära, företagsekonomi, ergonomi och yrkesräkning (motsvarande cirka en tredjedel av ämnesblocket yrkesteknik).

6.6.3 Yrkesteknik 6.6.3.1 Växtodlingslära med lantbruksbiologi Mål Undervisningen i växtodlingslära med lantbruksbiologi har till uppgift att ge färdighet i växtodlingsarbete, att ge kunskap om kulturväxter och ogräs samt om jordarter, att orientera om de vanligaste växtsjukdomaraa samt att ge färdighet i upprättande av enkla växtodlings- och gödslingsplaner. Huvudmoment Klimat Marklära Växtlära Torrläggning och bearbetning Gödsling Växtsystematik och lantbrukszoologi Ogräs och växtparasiter Utsäde och sådd Växtföljden Odling och skörd av olika växtslag Lokalt betingad specialisering Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Marken. De lösa jordavlagringarnas uppkomst. Olika jordarter och lager. Matjord, alv och mikroorganismer i marken. Vattnet och luften i marken. Jordartsbestärnning. Dikningens och bevattningens skötsel och betydelse. Plöjning. Harvning och vältning. Övriga bearbetningar. Näringen. Växternas näringsbehov. Markens näringsinnehåll. Stallgödseln och

397 dess användning. Handelsgödselmedel, kväve-, fosfor- och kaliumhaltiga samt deras användning. Övriga handelsgödselämnen jämte spårämnen. Markreaktionens inverkan på markens bördighet. Kalken och dess användning. Växterna. Växtkännedom. Växtföljden. Utsädet. Odlingsteknik, ogräsbekämpning och växtskydd. Årskurs 2 Klimat. Faktorer som påverkar klimatet. Temperatur, nederbörd, vind, ljus. Marklära. Mark och grund. Sveriges geologi. Markens beståndsdelar. Mineralsubstans. Organisk substans. Markkolloider. Jordarterna. Markluften. Markvatten. Marktemperatur. Markens biologi och markvård. Växten. Anatomi och morfologi; cellen—vävnader, rot—stam—blad, b l o m m a frukt. Fysiologi; växternas kemiska byggnad, kolassimilation och andning. Vattenhushållning. Närsaltupptagning. Utveckling och fortplantning. Torrläggning och bearbetning. Behov av dikning, öppen och täckt dikning. Fältmätning samt skiss till dikningskarta. Planering av dikningen. Täckdikesmaterial. Dikningens utförande. Underhåll av dikning. Dikningens ekonomi. Bevattning. Bearbetningens ändamål. Höstbruk; plöjning, stubbearbetning. Vårbruk; bearbetning i växande gröda. Trädesbruk, höstsådd. Gödsling. Gödslingens betydelse. Växternas näringsbehov. Växtnäring i marken. Markkartering. Växtnäringsbalansen. Tillväxtlagar. Halten växtnäring i gödselmedlen. Handelsgödselmedel. Lämplig gödsling. Inköp, lagring, blandning och spridning av handelsgödsel. Kalkning och gödslingsplaner. Växtsystematik och lantbrukszoologi. Kryptogamer. Kulturväxt- och ogräsfamiljer. Växtsamhällen, växtregioner och växtvård, naturvård. Översikt över ryggradslösa djur. Viktigare insektsgrupper. Ogräs och växt parasiter. Växtsjukdomar och skadedjur samt deras bekämpning. Ogräsen och deras bekämpning. Bekämpningsmedel och deras handhavande. Utsäde och sådd. Växtförädling. Utsäde och frökontroll. Frökännedom. Växtföljden. Växtföljdens planering. Olika växtföljdstyper. Odling och skörd av olika växtslag. Stråsäd. Trindsäd. Slåttervallar. Frövallar. Betesvallar. Grönfoderväxter. Oljeväxter. Potatis. Rotfrukter. Fältmässig köksväxtodling. Tolkning av försöksresultat. Växtodlings- och gödslingsplaner.

6.6.3.2 Husdjurslära med lantbrukskemi Mål Undervisningen i husdjurslära med lantbrukskemi har till uppgift att ge färdighet i rationell djurskötsel, att ge grundläggande kunskaper för dessa färdigheter samt att genom undervisning i lantbrukskemi skapa förståelse för de tillämpade ämnena.

398 Huvudmoment Mjölkning och mjölkens behandling Husdjurens fortplantning Allmän utfordringslära Utfordring och skötsel av nötkreatur Utfordring och skötsel av svin, får och fjäderfä Husdjurens vanligaste sjukdomar Husdjursavel Materiens uppbyggnad och kemiska grundbegrepp Oorganiska ämnen Organiska ämnen Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Mjölken. Juvrets byggnad och funktion. Mjölkens hygien och kvalitet. Mjölkningsarbetets utförande. Nötkreaturens utfodring. Fodersmältningsapparaten. Fodermedel, foderlistor och utfordring. Kalvuppfödning. Kalvning. Utfodring och vård. Svinskötsel. Fodermedel. Utfordring och vård. Modersuggor och slaktsvin. Översikt över övriga husdjur. Fodermodel, utfodring och vård. Avelsarbete och djurkontroll. Fortplantning och brunstkontroll. Exteriörbedömning. Stamboks- och journalföring. Mjölkkontroll. Årskurs 2 Mjölkning och mjölkens behandling. Mjölkningsmaskiner. Mjölkning. Silning, kylning, diskning. Mjölkens sammansättning. Kvalitetsprov på mjölk. Mjölkens användning. Husdjurens fortplantning. Könsorganen. Brunst, brunstkontroll, betäckning och seminering. Befruktning och fosterutveckling. Förlossning. Fruktsamhetsstörningar. Allmän utfodringslära. Fodersmältningsorganen. Energi och näringsämnen. Grovfoder. Kraftfoder och animaliskt foder. Koncentrerat och färdigblandat foder. Mineralfoder och vitaminfoder. Utfodring och skötsel av nötkreatur. Uppskattning av fodermängd och -kvalitet. Grundutfodringsplaner. Mjölkkor. Kalvar. Ungdjur till liv. Ungdjur till slakt. Tillväxtkontroll och slaktmognadsbedömning. Klövvård, klippning, bekämpning av ohyra. Arbetsordning i ladugården. Utfodring och skötsel av svin, får och fjäderfä. Suggor och smågrisar. Tandklippning, järngivning och kastrering. Slaktsvin. Tillväxtkontroll. Får. Fjäderfä. Husdjurens vanligaste sjukdomar. Sjukdomstecken. Utfodringssjukdomar. Infektionssjukdomar. Juverhälsokontroll. Parasitsjukdomar. Förgiftningssjukdomar m. m. Sjukdomsförebyggande åtgärder. Förberedelse för veterinärbesök.

399 Husdjursavel. Husdjursraserna. De viktigaste egenskapernas nedärvning. Avelsmetoder och mål. Avkastningskontroll och seminverksamhet. Provmjölkning. Urval av avels- och bruksdjur. Materiens uppbyggnad och kemiska grundbegrepp. Grundämnen. Metaller och metalloider. Atomens byggnad, protoner, neutroner och elektroner. Kemiska föreningar, molekyler, kemiska bindningar. Oxider, hydroxider och syror. Jonreaktioner, elektrolys, valenser. Salter. Atomvikter, molekylvikter. Kemisk koncentration; pH, bastal, molaritet. pH-bestämning, titrering, buffring. Oorganiska ämnen. Natrium, kalium, kalcium, magnesium och deras föreningar. Järn, koppar, zink, mangan, bly, kvicksilver och deras föreningar, legeringar. Kväve, fosfor, kol, väte, syre, svavel, selen, klo, jod och deras föreningar. Organiska ämnen. Indelning, bindningar. Kolväten, radikaler. Alkoholer, aceton, syror. Estrar, fett, tvål. Kolhydrater. Protein. Bekämpningsmedel.

6.6.3.3 Maskinlära med fysik Mål Undervisningen i maskinlära med fysik har till uppgift att ge grundläggande kunskaper och färdigheter i traktorkörning och i samband därmed tillfälle för elev att avlägga prov för traktorkörkort, att ge grundläggande kunskaper och färdigheter i användning av redskap och maskiner, att ge kunskap om och färdighet i skötsel och vård av traktor och andra maskiner och redskap samt att ge färdighet i enkla reparationer och reservdelsbyten av sådana maskiner och redskap. Huvudmoment Mekanik Värmelära Magnetism och elektrostatik Elektrodynamik Verktygslära Materiallära Maskinelement Elteknik Motor- och traktorlära Trafikkunskap Traktorns skötsel Manövreringsövningar Lantbrukets arbetsmaskiner

400 Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Förbränningsmotorer. Huvuddelar. Kontroll av avgasrör, förvärmning, ljuddämpare och gnistsläckare. Fyrtaktsmotorn. Tvåtaktsmotorn. Bränslesystemet. Förgasaren. Luftrenarens skötsel. Tändsystemet och dess skötsel, kontroll, justering och byte av tändstift, batteriets skötsel och startmotorns användning. Dieselmotorn. Arbetssätt och egenskaper. Förbränningsrum. Insprutningspump. Betydelsen av rent bränsle. Motorbränslen. Bensin, fotogen och motorbrännolja. Förvaring av motorbränslen. Traktormotorns kylning och smörjning. Kylsystemets huvuddelar. Betydelsen av rätt arbetstemperatur. Rengöring. Frostskydd. Smörjmedlens uppgifter, smörjsystem, mått på smörjoljans egenskaper, betydelsen av regelbundna oljebyten och av service. Kraftöverföringen, hjul och bromsar. Huvuddelar. Hur onödig förslitning av lamellbelägg och växellåda förhindras. Slirning och slirskydd. Styrinrättningens skötsel. Däcksvård. Styrbromsarnas rätta användning. Betydelsen av väljusterade bromsar. Trepunktlyftens huvuddelar och princip. Traktorkörningens risker. Stjälpning. Stegring och överstörtning. Koloxidfaran. Betydelsen av försiktighet med styrbromsar, kraftöverföringsaxeln, remskivan, bränslepåfyllning, kontroll av batteri och kylare. Passagerare, av- och påstigning. Brandrisker. Trafikkunskap. (VTF:s bestämmelser). Fordonens beskaffenhet och utrustning. Traktortåg. Registrering. Försäkring. Inspektion. Brandfara. Trafikregler. Varningsoch förbudsmärken. Alkohol och trafiksäkerhet. Åtgärder vid trafikolycka. Körkortsprov. Traktorns skötsel. Instrument och manöverorgan. Normala instrumentvärden. Körningsföreskrifter. Skötselinstruktion. Övningar i smörjning, oljebyte, bränslepåfyllning, kontroll av kylare, fläktrem, batteri och luftrenare. Manövreringsövningar. Start, igångsättning, körning, backning, körning genom portar, backning med tillkopplad kärra. Precisionskörning. Tävling i körskicklighet. Tillkoppling av redskap. Säkerhetssynpunkter. Lantbruksmaskinernas konstruktion, verkningssätt, inställning, handhavande och risker. Maskiner för bearbetning. Maskiner för sådd. Maskiner för skörd. Mjölkningsmaskiner. Övningar. Lantbruksmaskinernas vård och reparation. Rengöring, smörjning, rostskyddsbehandling och utbyte av slitna delar. Lantbrukets elektriska utrustning. Elinstallationsmateriel, elektriska motorer, risker för olycksfall och brand. Verktygsvård. Vård av verktyg.

401 Årskurs 2 Mekanik. Enheter, måttsystem, kraft—tyngd. Friktion, tröghet, krafters sammansättning. Energi, arbete, verkningsgrad, effekt. Tyngdpunkt—jämvikt—stabilitet. Enkla maskiner. Dynamik, acceleration och retardation, rörelseenergi. Aggregationsformer. Hållfasthet. Kapillaritet, tryck, hydraulik, reaktionskraft. Gasers tryck, pump, hävert, ejektor. Boyles lag. Värmelära. Utvidgning. Specifik värme. Värmets spridning, smältning, stelning. Ängbildning, kondensation. Relativ fuktighet, hygrometer, kylmaskin. Magnetism och elektrostatik. Elektrodynamik. Grunder, Ohms lag, effekt, energi. Alstring av elektrisk ström. Växelström, effekt och maskiner. Verktygslära. Handverktyg. Mätinstrument och mätning. Gängverktyg och gängning. Mejsling, filning, bågfil, kallsåg. Slipmaskin, slipskivor, slipning. Borrmaskiner och borrning. Tryckluftsanläggning och verktyg inklusive sprutmålning. Smörjutrustning. Materiallära. Materialprovning. Järn- och stålframställning. Stålets manufakturering. Gjutjärn, kokillgods, aducergods. Värmebehandling, smide, härdningsanläggning. Stålkvaliteter, standardisering. Legeringsstål, legeringsämnenas inverkan. Rostskydd och röstning. Övriga metaller. Plast. Trä- och rötskydd. Maskinelement. Rör, rördetaljer, rörgängsystem. Fästskruvar, gängsystem, skruvtyper, muttersäkringar. Nitar och nitning såväl varm som kall, spik. Lager, tätningar, montering. Smörjning av lager. Smörjmedel och oljor, nipplar o. dyl. Axlar, kilar, kopplingar, balansering och uppriktning. Kuggväxlar, kedjor. Remtransmissioner, variatorer, remmar, remlås. Hjulutrustning, standard, montering. Hydraulik. Elektroteknik. Eldistribution, taxor. Gårdsinstallationens upbyggnad. Säkringar och motorskydd. Elmotorer, startapparater. Belysning. Elektriska värmeapparater, stängselapparater, likriktare m. m. Automatisering av olika processer och komponenter härför. Tillsyn av elektroautomatik (pann- och fläktautomatik). Säkerhetsföreskrifter. Elinstallationsmateriel, inkoppling av stickproppar o. dyl. Motor- och traktorlära. Förbränningsmotorns princip och huvuddelar. Förgasarmotorns bränslesystem och luftrening. Tändsystem. Dieselmotorn. Dieselmotorns bränslesystem inklusive spridarbyte. Bränslen och smörjoljor (jfr maskinelement). Smörjsystem och dess skötsel, kylsystem och kylvätska. Transmission. Styrning, bromsar, hjul. Hydraulsystem. E-system. Traktormekanik, stabilitet, risker. Trafikföreskrifter. Manövrerings- och skötselövningar. Lantbrukets arbetsmaskiner. Jordbearbetningsredskap och vältar. Gödselspridare, såmaskiner, hackor. Sprutor, puderspridare m. m. Maskiner för vallfoderskörd och halmskörd, hässjning och skulltorkens skötsel. Skördetröskor med halmhack. Utrustning för fröskörd. Spannmålstorkar, vattenhaltsmätare, rensmaskiner, kvarnar och foderblandare. Potatis- och rotfruktsmaskiner. Vagnar och bromsutrustning.

402 Lastapparater. Övriga inomgårdstransportörer. Motorsågar, trädgårdsfrasar, gräsklippare. Pumpar, hydroforer, bevattningsanläggningar. Mjölkningsmaskiner, utgödslingsanordningar o. dyl. Säkerhetssynpunkter och arbetsbesparande metoder. 6.6.3.4 Byggnadslära Mål Undervisningen i byggnadslära har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om och färdigheter i ritningsläsning och skissritning, att ge kunskaper om inom byggnadsfacket förekommande uttryck, att ge insikt om betydelsen av en god planering för gröda, djur och maskiner, att ge insikt om betydelsen av underhåll av lantbrukets byggnader, att orientera om de viktigaste byggnadsmaterialen samt att ge färdighet i utförande av enklare byggnadsarbeten. Huvudmoment Lantbrukets ekonomibyggnader Byggnadsarbeten Planering, kostnadsberäkning, värdering Planlösningar Stallar för olika djurslag Ekonomiska synpunkter, byggnadsvård Studiebesök Nya byggnadssätt Foder-, spannmål- och ströutrymmen, maskinhus Värmeisolering, ventilation och belysning Utförande av skötsel av anläggningar för produkthantering Disposition av lär ostoj fet Årskurs 1 Lantbrukets ekonomibyggnader. Faktorer, som avgör val av ny-, till- eller ombyggnad eller reparation. Planering av byggnader med hänsyn till arbetsåtgång, flexibilitet, brandrisker m. m. Byggnadsbestämmelser, rådgivning. Benämningar på byggnadernas delar. Byggnadsmaterial. Ritningar, byggnadsbeskrivningar. Stallar för nötkreatur, svin. Ventilation, utgödslingsanordningar. Förvaringsutrymmen för skörd. Torkar. Förvaringsutrymmen för maskiner. Byggnadsunderhåll. Verktygskännedom. Uppmätning och förslag till ändrad planlösning i en byggnad. Byggnadsarbeten. Snickeriarbeten inklusive stängselbyggnad och reparation. Betongarbeten. Målning och impregnering.

403 Årskurs 2 Planering, kostnadsberäkning, värdering. Vägledande principer vid planering. Placering med hänsyn till transporter, brandrisker, klimat etc. Säkerhetssynpunkter. Planlösningar. Uppmätningsövningar. Utförande av skisser i skala. Övning i ritningsläsning. Stallar för olika djurslag. Konventionella djurstallar: Hus med och utan skulle. Djurens uppställning. Båstyper. Inredningsdetaljer. Mjölkrum och övriga utrymmen. Vattenförsörjning. Stallar för lösgående djur: Varm, kall lösdrift. Spaltgolv. Liggplats, utfodringsplats, rastgård, mjölkningsplats m. m. Utnyttjande av gamla byggnader. Skissritning. Ekonomiska synpunkter, byggnadsvård. Byggnadskostnad, arbetsförbrukning, foder- och ströförbrukning. Trivsel. Arbetarskydd. Ändringsbarhet. Byggnads- och isoleringsmaterial. Grund, väggar, tak, dörrar och fönster. Stolphus. Underhåll och reparation. Studiebesök. Studier av ekonomibyggnader på skolans jordbruk eller angränsande gårdar. Nya byggnadssätt. Försöksverksamhet och forskningsresultat. Statligt stöd till ekonomibyggnader. Brandskydd. Brandlagstiftning, brandskydd av ekonomibyggnader. Diverse utrymmen, maskinhus. Utrymmen för och hantering av ensilage, hö, halm, sågspån, kutterspån, torvströ och spannmål. Torkning med varm och kall luft. Övning i beräkning av luftens torkkapacitet. Lufthastighet, luftmotstånd. Fläktar. Kallufttork för spannmål, intagning och skötsel. Övningar i planering av kalllufttorkar. Varmlufttillsats. Maskinhusets utformning. Reparationsavdelning. Varmoch kallgarage. Värmeisolering, ventilation och belysning. Isolering i väggar, tak och golv. Ventilationstrummor. Fläktventilation. Friskluftsintag. Fönster, lampor. Utförande och skötsel av anläggningar för produkthantering. Gödselhantering: Gödselplatta, urinbrunn, gödselbassäng. Omhändertagande av spillvatten. Potatishantering: Lagringsmetoder. Ventilation. 6.6.3.5 Företagsekonomi med redovisning Mål Undervisningen i företagsekonomi med redovisningslära har till uppgift att orientera om jordbrukets och skogsbrukets betydelse för landets näringsliv och samhällsekonomi, att orientera om olika produktionsgrenars ekonomiska betingelser, att ge grundläggande kunskaper om lantbruksekonomi, lantbruksprodukternas marknadsprinciper, finansierings- och investeringsfrågor samt att ge färdighet i förande av inventariebok och journalbokföring.

404 Huvudmoment Lantbruket och samhället Marknadslära och jordbrukspolitik Värdering, köp, arrende och finansiering Ekonomiska begrepp Arbete och anläggningstillgångar som produktionsmedel Driftsgrenarnas ekonomi och bidragskalkyler Skogsekonomi Risk och likviditet Redovisningslära Inventering Dagbok Deklaration och beskattning Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Jordbruket och samhället. En historisk återblick. Naturahushållningen. Marknadshushållning. Jordbrukets anpassning till utvecklingen. Mekaniseringen. Jordbrukets roll i landets näringsliv. Självförsörjningsgraden. Världens livsmedelsförsörjning. Jordbruksbefolkningen. Jordbruksföretagens storlek och uppbyggnad. Kombinationen jordbruk—skogsbruk. Jordbruket och marknaden. Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Produktionsbefrämjande föreningar. Hushållningssällskapets och lantbruksnämndens uppgifter. Produktionsgrenarnas ekonomi. Bidragskalkyl. Enkla kalkyler för grenar inom växtodling och djurskötsel. (Huvudmomentet integreras med växtodling och husdjursskötsel). Redovisningslära. Inventariebok, inventering, journaler i anslutning till praktisk jordbruksdrift. Årskurs 2 Lantbruket och samhället. Allmän information om ekonomi och dess betydelse samt om jordbrukets ställning i svenskt näringsliv (deskriptivt). Befolkningsutveckling och näringspolitik. Produktion, konsumtion och prisbildningens grunder. Produktionsfaktorer och index. Marknadslära och jordbrukspolitik. Statliga och andra organisationer på jordbrukets område. Jordbrukets ekonomiska och fackliga föreningar. Prissättningen på jordbrukets produkter. Jordbruksavtalet. Internationella marknaden. Värdering, köp, arrende och finansiering. Arrendering och ekonomiskt läge etc. Jordförvärvslagen, skifteslagen. Köp av fast och lös egendom samt lagfart. Arrendelagen. Kreditinstitut, lånetyp. Säkerhet. Betalningsmedel.

405 Ekonomiska begrepp. (Med exemplifiering.) Intäkt—kostnad. Intäkter: Växt-, djur, övriga. Kostnader: Arbete, avskrivning, underhåll, räntor, övriga. Lönsamhetsmål (tillämpas om möjligt i redovisningsläran) samt fasta och rörliga kostnader. Värdebegrepp och intensitetsproblem. Arbete och anläggningstillgångar som produktionsmedel. Arbetets och dragkraftens effektivitet och organisation. Faktorer, påverkande säsongvariationen, variationen mellan grödor, planering och organisation. Byggnader: kostnader, behov, reparation kontra nybyggnad, inomgårdstransporter. Maskiner: kostnader, ny kontra gammal, egen eller hyrd. Driftsgrenarnas ekonomi och bidragskalkyler. Växtodlingen: Förklara bidragskalkylen. Gör kalkyler för olika grödor sedan intensiteten bestämts samt diskutera teknik och omfattningsrestriktioner. Husdjursskötsel: Diskutera alternativ på grundval av bidragskalkyler. Kreatur—kreaturslöst. Mjölk: Diskutera intensitet, omfattning och kostnader (med kalkyl som underlag). Kött: Diskutera uppfödning av slaktdjur, gödkalvar, mellankalv, ungnöt till slakt och utslagskor, valbarhet, inköpsställe, speciella fördelar, fodervalet. Svin: Smågrisar, gödsvin, avelsdjur. Diskutera kring kalkyl slaktpris, slaktvikt, foderförbrukning och sammansättning av foder, inköpspris, skötsel. Höns, får m. fl.: Sammanfattande diskussion. Skogsekonomi. Skogen som näringsgren jämsides med jordbruket. Skogen som inkomstkälla, skogen som kostnadsutjämnare. Skogen som riskfördelare och konjunkturdämpare. Risk och likviditet. Produktionstekniska, prisberoende, teknologiska risker samt osäkerhet vid planering, likviditetskriser och skattetekniska konsekvenser. Åtgärder: Försäkringar, driftstekniska åtgärder, produktval, mångsidighet, anpassbarhet, likviditetsberäkning och bedömning. Redovisningslära. Redovisningsuppgifter. Kontorsteknik och bokföringslagens allmänna del. Inventering. Lagbestämmelser och uppläggning. Värderingsprinciper inklusive beräkning av kvantiteter och svinn. Eget kapital och poster inom linjen. Inventering. Dagbok. Kassajournal: Olika betalningsmedel och begrepp. Systematisk förning och behandling av avräkningar, kredit och växelaffärer. Månads- och årssammandrag. Kontroller (kassa, giro, check, bank, krediter och balansposter). Hushållsjournal: Motiveringar och principer för förandet. Värderingssystem. Övriga journaler: Genomgång av behov och principer samt övningar. Deklaration och beskattning. Direkt och indirekt beskattning. Arbetsgivaravgifter och -skyldigheter. Allmän självdeklaration för lantbrukare. Skogens beskattning, realisationsvinstbeskattningen, ackumulerad inkomst, varuskatt. Kontant sammanställning och bedömning av deklaration. Deklaration enligt bokföringsmässiga grunder. Skatteberäkning. Taxeringsorganisationen, uppbördssystemet, överklagande.

406 6.6.3.6 Ergonomi Mål Undervisningen i ergonomi har till uppgift att ge en kort sammanfattning av människokroppens byggnad och funktioner samt av grundläggande principer för människans upplevelser och beteende med utgångspunkt i de krav som ställs i arbetslivet, att orientera om de faktorer som berör samspelet mellan människan och hennes arbete och som är av särskild betydelse för hälsa, effektivitet och trivsel samt att ge insikt om betydelsen av en god arbetsplanering ur såväl psykologisk, fysiologisk som ekonomisk synvinkel.

Huvudmoment Arbetsfysiologi Arbetsplanering Olycksfall och arbetarskydd (jfr arbetslivsorientering) Psykologi

Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Arbetsfysiologi. Beskrivning av människokroppen med tonvikt vid rörelseapparaten. Föda—förbränning—energi. Cirkulationsapparaten. Trötthet—omväxling i arbetet. Arbetsteknik och riktiga arbetsställningar. Hygien. Arbetsplanering. Studier, mätning, metoder, redovisning med beaktande av bl. a. arbetarskyddet och andra säkerhetssynpunkter. Olycksfall och arbetarskydd (jfr arbetslivsorientering). Arbetslagstiftning på jordbrukets område. Försäkringar och författningar. Skyddsanordningar på arbetsplatsen, arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter. Växtskyddsmedel och skyddsutrustning härför. Första hjälpen vid olycksfall.

Årskurs 2 Arbetsfysiologi. Fördjupning av stoffet som genomgås i årskurs 1. Psykologi. Varseblivningens psykologi med tillämpningar. Människans olikheter. Utveckling—inlärning—anpassning. Behov. Motivationens betydelse. Arbetspsykologi: trötthet av arbetet — trötthet på arbetet. Arbetskrav—arbetsförmåga. Arbetslivets socialpsykologi. Gruppnormer och attityder. Ansvar och arbetstillfredsställelse. Solidaritetsproblem. Växelverkan mellan faktorer i och utanför arbetet.

407 Planering. Lantbruksekonomiska synpunkter på arbetsrationalisering. Arbetsorganisation och arbetsplanering. Repetition av stoffet som behandlats i årskurs 1 samt fördjupning därav med särskilt beaktande av arbetarskydd och andra säkerhetssynpunkter.

6.6.3.7 Yrkesräkning Mål Undervisningen i yrkesräkning har till uppgift att ge sådana kunskaper i ämnet så att eleven utan svårighet kan följa undervisningen i tillämpade ämnen.

Huvudmoment Affärsräkning Ränte- och procenträkning Algebra och ekvationslära Räknestickans användning Geometri och grafisk framställning

Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Affärsräkning. Olika slag av kostnader och intäkter exemplifieras. Vinst- och förlusträkning. Sorter och sortförvandling. Ränte- och procenträkning. Beräkning av räntekostnader för anläggnings- och omsättningstillgångar för lantbruksföretaget. Algebra och ekvationslära. Utvidgning av den algebraiska bråkräkningen och ekvationer. Tillämpning kan ske på beräkningar med formeln för likformig rörelse och yt- och volymberäkningar med planimetriska och stereometriska formler. Geometri och grafisk framställning. Praktiska problem såsom materialåtgång och -kostnader för torkar, silos m. m. Träning i att läsa och rita olika slag av kurvor och diagram.

Årskurs 2 Ränte- och procenträkning. Fördjupning av stoffet i årskurs 1. Uppgifter av typen kostnader för nedtorkning från viss vattenhalt till annan bör förekomma. Exempel ges även på beräkning av tillsats för höjning av vattenhalten från viss procentsats till annan. Begreppet relativtal och index exemplifieras.

408 Algebra och ekvationslära. Fördjupning av stoffet i årskurs 1. I tillämpningen väljes särskilt exempel med vägda och ovägda medeltal jämte blandningar. Även formler för ränteräkning. Geometri och grafisk framställning. Fördjupning av stoffet i årskurs 1. Exemplen väljes företrädesvis ur aktuella avsnitt i växtodlings-, husdjurs- och byggnadslärans jämte företagsekonomins kurs. Räknestickans användning. Övningar i räknestickans användning. (I husdjurslärans avsnitt bör kunskaperna ytterligare uppövas och befästas.)

6.6.3.8 Hushållsteknik Mål Undervisningen i hushållsteknik har till uppgift att underbygga ett modernt näringsmedvetande, att ge kännedom om kostens betydelse för hälsa och prestationsförmåga, att vänja eleverna vid goda kostvanor, att ge kännedom om olika sätt för hushållsrationalisering, att påvisa betydelsen av ett rationellt inrett kök samt att ge praktiska färdigheter och öva arbetsorganisation.

Huvudmoment Kosten Hushållsarbetet Inköp och hantering av livsmedel Kökets inredning och utrustning Planering och beredning av olika typer av måltider

Disposition av lärostoffet Kosten. Kostens sammansättning ur näringsfysiologisk och ekonomisk synvinkel. Näringslära med utgångspunkt från kostcirkeln. Hushållsarbete. Arbetsorganisation och rätt arbetsteknik. Inköp och hantering av livsmedel. Varukännedom, inköpsteknik. Planering och beredning av olika typer av måltider. Matlagningstermer och arbetsmoment i den grundläggande matlagningen, proportionsberäkningar. Kökets inredning och utrustning. Tillämpningsövningar med särskild vikt på snabblagade och fullvärdiga måltider samt träning i att ordna en tilltalande ram kring måltiden.

409 6.6.3.9 Bostadsteknik Mål Undervisningen i bostadsteknik har till uppgift att ge kunskap om bostadsplanering och om till bostadsområdet hörande serviceanordningar, att ge kunskap om miljöns betydelse för individer i alla åldrar, att ge insikt i en god arbetsorganisation samt att genom praktiska övningar ge färdigheter i inredning, tvätteknik samt vård och underhåll av bostaden och dess inventarier.

Huvudmoment Bostadsplanering Bostadens planlösning Bostadens inventarier Bostadsvård Tvätt

Disposition av lärostoffet Bostadsplanering. Orientering om bostadsproblem i tätort och glesbygd, varvid olika bostadsformer och serviceanordningar diskuteras. Bostadens planlösning. Bostadens inredning med hänsyn till funktion, kostnader, trivsel och underhåll. Bostadens inventarier. Övningar i att välja bohag och textilier. Bostadsvård. Användning av redskap och tekniska hjälpmedel. Tvätt. Olika metoder vid tvätt av olika textilmaterial. Inskötning av tvätt. Kostnadsberäkningar över olika alternativ att lösa tvättarbetet.

6.6.3.10 Textilteknik Mål Undervisningen i textilteknik har till uppgift att utveckla förmågan till skapande verksamhet och känsla för form, färg och kvalitet, att ge kännedom om textilmaterialen och deras ekonomiska värde samt att ge färdighet i att förfärdiga textilier.

410 Huvudmoment De textila materialen Textil- och klädvård Utrustning för sömnad och pressning Sömnad av textilier samt enkel klädsömnad Disposition av lärostoffet Textila materialen. Textila materialens egenskaper och användningsområden. Textil- och klädvård. Kvalitetskännedom och tvättmärkning. Köpkunskap och förslag till klädbudget. Vård av textilier och kläder. Utrustning för sömnad och pressning. Sömnad av textilier samt enkel klädsömnad. Symaskinens användning. Rationella sömsätt. Enkel klädsömnad efter kommersiella mönster.

6.6.3.11 Konsument- och ekonomikunskap Mål Undervisningen i konsument- och ekonomikunskap har till uppgift att öka förmågan att välja varor och tjänster, att ge kunskap om olika slag av information, att utveckla omdöme och kritisk inställning i konsumentfrågor, att ge kunskaper om den enskildes och familjens ekonomiska förutsättningar samt att uppöva förmågan till ekonomiskt utnyttjande av tillgängliga resurser med hänsyn tagen till trivseln. Huvudmoment Köpkunskap Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrunden av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen Inkomst- och levnadsförhållanden för olika hushållsgrupper Resurser och resursanvändning Disposition av lärostoffet Köpkunskap. Produktion etc. Olika informationsvägar; grupprådgivning, personlig rådgivning, massmedia, varudeklaration och varumärkning, annonser och övrig reklam. Skillnaden mellan objektiv upplysning och reklam. Olika inköps- och betalningsformer.

411 Inkomst- och levnadsförhållanden etc. Förklaring och exemplifiering av ekonomiska begrepp inom familjeekonomin. Studier av levnadsförhållanden för olika hushållsgrupper. Resurser och resursanvändning. Investering och kostnadsberäkning.

6.6.3.12 Familj- och barnkunskap Mål Undervisningen i familje- och barnkunskap har till uppgift att ge orientering om familjen och dess varierande utformning, att orientera om förhållandet familj—samhälle, att skapa förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor, att ge kunskap om barnets mognadsprocess samt att ge kunskap om den fysiologiska utvecklingen från fosterstadiet till sjuårsåldern samt därmed sammanhängande vårduppgifter.

Huvudmoment Familjebegreppet Familjen och samhället Familjens olika relationer Arv och miljö Barnets beteende Vanebildning Det annorlunda barnet Övningar i att sköta barn

Disposition av lärostoffet Familjebegreppet. Familjen förr och nu i olika kultursamhällen. Familjen och samhället. Familjepolitikens mål och medel. Familjesociala frågor; sociala förmåner. Olika familjemedlemmars rättigheter och skyldigheter. Familjens olika relationer. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen. Förlovning och giftermål. Arv och miljö. Barnets egenart. Miljöns betydelse för barnets utveckling. Barnets beteende. Normala beteendeväxlingar, beroende, upproriskhet, självständighet, in- och utåtriktning, balans. Vanebildning. Lekens betydelse och kontakt med andra barn. Det annorlunda barnet. Ansvar för det annorlunda barnet. Övningar i att sköta barn. Tillämpningsövningar och studiebesök.

412 6.7 LÄROPLAN FÖR LIVSMEDELSTEKNISK LINJE YB:s här framlagda förslag bygger på den klart uttalade principen att utbildningen för besläktade yrken i sitt första skede skall bestå av gemensamma utbildningsblock, där innehållet utgörs såväl av en syntes av gemensamma yrkesmoment som av vissa yrkesorienterande moment från vart och ett av de yrken som har sin utbildning baserad på det gemensamma blocket. Livsmedelsindustrins omfattning liksom det faktum att en mängd centrala yrkesmoment och fackkunskaper är gemensamma för olika livsmedelsyrken, utgör ett mycket starkt motiv för att i det inledande skedet sammanföra utbildningen till ett sådant gemensamt utbildningsblock. De strukturförändringar som under senare år inträffat inom restaurangbranschen har medfört och medför en alltmer markerad övergång från hantverksmässig produktion till modern industriell sådan med en maskinell utrustning liknande den som förekommer inom livsmedelsindustrin. Av yrkesutövarna kommer i framtiden att krävas kunskaper om och färdigheter i rationella produktionsmetoder som i hög grad sammanfaller med de som tillämpas inom livsmedelsindustrin. Den ökande användningen av industriellt producerade halvfabrikat kräver också insikter om dessas framställning. Förhållandena synes vara likartade beträffande storhushållssektorn. Till en livsmedelsteknisk linje bör därför föras utbildning av personal dels för olika livsmedelsbranscher, dels för restauranger och storkök. Från en livsmedelsteknisk linje kan med fördel rekryteras personal för olika arbetsuppgifter i restauranger, kaféer, storhushåll, bagerier, konditorier, slakterier, charkuterier, bryggerier, mejerier, konservindustrier, vatten- och läskedrycks-, choklad-, konfektyr-, kex- och glasstillverkning. I princip är utbildningen lämplig för alla yrken där förädling och hantering av livsmedel förekommer. Den livsmedelstekniska linjen skall normalt vara tvåårig och uppbyggd så att de för yrkena gemensamma eller likartade ämnena i huvudsak behandlas under den första terminen. Under andra terminen sker en uppdelning i en produktionsteknisk och en serverings- och distributionsteknisk gren. Den livsmedelstekniska linjens första år är avsett att ge sådana grundläggande kunskaper och färdigheter att eleverna skall kunna övergå till en slutlig specialisering mot en viss yrkessektor eller ett visst yrke under de tredje och fjärde terminerna, eller efter en kortare befattningsinriktad inskolning inom ett företag kunna göra en produktiv insats. 6.7.1 Mål Årskurs 1 Eleverna skall efter avslutad utbildning besitta kunskaper och färdigheter i sådan omfattning att de har förutsättning att efter en förkortad befattningsinriktad inskolning göra en produktiv arbetsinsats samt

413 att deras kunskaps- och färdighetsnivå kan utgöra förutsättning för vidare utbildning till mera avancerade uppgifter inom livsmedelsproduktion och livsmedelsdistribution. Årskurs 2 Eleverna skall efter avslutad utbildning besitta grundläggande kunskaper och färdigheter inom ett yrkesområde eller för vidare specialutbildning inom hantverksbetonade yrken samt till arbetsledare och tekniker.

6.7.2 Blockschema Termin

4 Variant för storhushåll*

Variant för restaurang*

Bageri och Charkutekonditori- riteknisk teknisk variant* variant*

Serveringsteknisk variant*

3 Produktionsteknisk gren Serverings- och distributionsteknisk gren

2 1

Livsmedelsteknisk linje

* Exempel på specialisering efter genomgången produktionsteknisk respektive serverings- och distributionsteknisk gren.

414 6.7.3 Timplaner 6.7.3.1 Livsmedelsteknisk linje, årskurs 1 Termin 2

Ämne

Serveringsoch distributionsteknisk gren

Vtr

Vtr

Vtr

29—32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska Samhällskunskap 2 i i Religionskunskap 2 Gymnastik

7—4

Summa veckotimmar

2 Produktionsteknisk gren

Y R K E S T E K N I K (6.7.4) Matematik (6.7.4.1) Livsmedelskunskap (6.7.4.2) Livsmedelshygien (6.7.4.3) Produktionsteknik (6.7.4.4) Företagsekonomi (6.7.4.5) Serverings- och distributionsteknik (6.7.4.6) Arbetsteknik (6.7.4.7)

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Termin 1

29—32 2 6 3 5

3 10—13

29—32 2 6 3 6 2

2 4 3 3 2

10—13

5 10—13

7—4

7—4

2 3

2 3

2 3

37 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Läses i åk 2.

415 6.7.3.2 Produktionsteknisk gren, Bageri- och konditoriteknisk variant, terminerna 3 och 4 Termin 4

Termin 3 Ämne utr 1

Vtr Y R K E S T E K N I K (6.7.5) Bagerikemi (6.7.5.1) Produktionsteknik (6.7.5.2) Rationaliseringsteknik (6.7.5.3) Arbetspsykologi (6.7.5.4) Teckning (6.7.5.5) Arbetsteknik (6.7.5.6)

31—33

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska 3 Samhällskunskap 1 2 Religionskunskap 1 Arbetslivsorientering Gymnastik

7—5

Summa veckotimmar

31—33 2 40 3 60 2 40 1 20 1 20 22—24 450

1 20 3 60 1 20 2 40 1 20 23—25 450

utri

Vtr

7—5 2

2 2 1 2

2 2 1 2 38

1 Riktvärden vid integrerad undervisning Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna 3 Läses i åk 1

2 Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

416 6.7.3.3 Produktionsteknisk gren, termin 3 Varianter för storhushåll och restaurang, termin 4 Serveringsteknisk variant, terminerna 3 och 4 Termin 3 Ämne

Produkt.tekn. gren vtr

YRKESTEKN I K (6.7.6) Närings- och livsmedelskunskap (6.7.6.1) Ekonomikunskap (6.7.6.2) Produktionsteknik (6.7.6.3) Serveringsteknik (6.7.6.4) Rationaliseringsteknik (6.7.6.5) Arbetspsykologi (6.7.6.6) Arbetsteknik (6.7.6.7) ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska 3 Samhälls2 kunskap Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik Summa vtr

Termin 4

Serveringstekn. variant

utri

Variant för storhushåll

utr 1

vtr

Variant för restaurang

utri

vtr

vtr

Serveringstekn. variant

utri

vtr

utri

30—32

30—32

30—32

30—32

30—32

19—21

19—21

19—21

19—21

19—21

7—5

7—5

7— 5 2

7— 5 2

7— 5 2

2 T

1 2

1 2

1 2

1 2

1 2

1 Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 3 Läses i åk 1. 2

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

417 6.7.3.4 Produktionsteknisk gren, charkuteriteknisk variant, terminerna 3 och 4 veckotimmar i termin Ämne

3 YRKESTEKNIK (6.7.7) Produktionsteknik (6.7.7.1) Rationaliseringsteknik (6.7.7.2) Arbetspsykologi (6.7.7.3) Arbetsteknik (6.7.7.4)

31—33

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk)2 j Samhällskunksap \* Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—5

31—33 7 2 1 21—33

7 1 2 21—33 7—5

2 0 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2 Summa veckotimmar

i Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Engelska läses i åk 1.

2 Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

6.7.4 Yrkesteknik, åk 1 6.7.4.1. Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att vidmakthålla redan förvärvad räknefärdighet, att uppöva den numeriska räknefärdigheten samt att ge eleverna en vidgad orientering i metoder att lösa problem som förekommer i arbetslivet.

14 Yrkesutbildningen

418 Huvudmoment Addition, subtraktion, multiplikation och division med hela tal Decimalbråk och allmänna bråk Dekadiska sorter och tidsmått Reguladetri, procent- och blandningsräkning Grafisk framställning Användning av tabeller Enkla ekvationer Räknestickan, multiplikation och division

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i matematik avser främst att bibringa eleverna säkerhet och snabbhet i såväl huvudräkning som skriftlig räkning. Stor omsorg bör ägnas valet av uppgifter, så att svårighetsgraden avpassas efter elevernas förutsättningar. Uppgifterna bör vara sådana som eleven möter i sitt arbete och dagliga liv. Hur undervisningstiden skall fördelas får avgöras med hänsyn till elevernas förkunskaper.

Förslag till timfördelning Addition, subtraktion, multiplikation med hela tal Blandade räknesätt Parenteser

Antal lektioner

6 Addition, subtraktion, multiplikation och division med decimaltal Avkortning av decimalbråk

4 Allmänna bråk

2 Förlängning och förkortning av allmänna bråk

2 Addition, subtraktion, multiplikation och division med allmänna bråk

4 Dekadiska sorter och tidsmått

8 Reguladetri, direkt och indirekt proportionalitet

4 Procenträkning

8 Rabatt, bruttopris och nettopris

6 Ränta beräknad för helår, månader och dagar

4 Uppritande och tolkning av stolp-, stapel- och linjediagram

6 Övningar i användandet av tabeller t ex löne- och skattetabeller

4 Enklare ekvationer

8 Räknestickan

R

419 6.7.4.2 Livsmedelskunskap Mål Undervisningen i livsmedelskunskap avser att ge orientering om näringsämnenas förekomst i olika livsmedel och betydelsen av en ur näringssynpunkt rätt sammansatt kost, att ge kunskap om de kemiska egenskaperna hos livsmedlens viktigaste beståndsdelar, att ge orientering om mikroorganismernas betydelse i naturen och i människornas verksamhet ur livsmedelsteknisk synpunkt, att ge orientering om ursprung och framställning av råvaror som används inom livsmedelsindustrin samt att ge kännedom om råvarornas utseende och egenskaper samt lämpligaste förvarings- och lagringssätt. Huvudmoment Näringsämnenas förekomst och betydelse Kroppens näringsbehov Kostens sammansättning ur näringssynpunkt Kemiska egenskaper hos livsmedlens viktigaste beståndsdelar Livsmedelsförstöring Förekomst av råvaror som används vid livsmedelstillverkning Råvarornas utseende, egenskaper, framställning, förvaring och lagring Laborationsövningar Kommentarer och anvisningar En integrering av de olika huvudmomenten i ämnet bör eftersträvas, liksom en nära anknytning till övriga ämnen i kursplanen. Så bör t ex teoretiska moment inom näringsläran och vissa råvaror behandlas i samband med att olika matlagningsmetoder genomgås och demonstreras, varefter eleverna bereds tillfälle att i arbetstekniken tillämpa kunskaperna genom tillagning av enkla rätter och måltider. Vid undervisningen om råvarornas utseende, egenskaper, framställning, förvaring och lagring bör anknytning göras till respektive tillverkningsprocesser där råvarorna bearbetas och förädlas. Genom demonstrationer och laborationer åskådliggörs kemiska egenskaper och förlopp, vilka har betydelse vid framställning, bearbetning och förvaring av livsmedel. Mikroorganismerna behandlas helt kort med avseende på indelning och allmänna livsvillkor. Olika tillväxtfaktorers betydelse bör åskådliggöras med enkla försök, vilka även bör anknyta till undervisningen i livsmedelshygien och illustrera betydelsen av god personlig och allmän hygien vid hantering av livsmedel.

420 Under termin 2 deltar den serverings- och distributionstekniska grenens elever 4 vt i undervisningen. För dessa elever bör undervisningen främst ge kunskaper om råvarornas utseende, egenskaper, förvaring och lagring.

r,.. , .„ . ,.. , , . Forslag till timfordelning

Antal lektioner

Allmänt om livsmedel Begreppen livsmedel och näringsämne

5 Kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineralämnen, ämnenas kemiska uppbyggnad och egenskaper, förekomst och betydelse för livsprocessernas reglering

20 Energiomsättning och näringsbehov för olika individer och åldrar Livsmedelsgrupper som bör ingå i den dagliga kosten Kostcirkeln Fysikalisk kemisk livsmedelsförstöring

25 Enzymer Temperaturens och surhetens betydelse för enzymernas verksamhet Mikroorganismernas förekomst, betydelse och allmänna livsbetingelser

30 Följande råvaror behandlas med avseende på förekomst, användning, utseende, egenskaper, framställning, förvaring och lagring: De olika sädesslagen Mjöl och spannmålsprodukter Mjölk och mjölkprodukter Socker och sirap Fetter och oljor Emulgatorer och stabilisatorer Glykos, maltmjöl och maltextrakt Jäst och övriga jäsnings- och hävningsmedel Ägg och äggprodukter Essenser, extrakter, eteriska oljor och färger Cacao, choklad, blockchoklad och chokladglasyrer Grönsaker, bär och frukt Sylt, fruktgeléer och marmelad Fisk och skaldjur Kött Konserveringsmedel Kryddor 85 Laborationer

421 6.7.4.3 Livsmedelshygien Mål Undervisningen avser att ge kännedom om hygieniska risker vid beredning, förvaring och distribution av livsmedel, att ge kännedom om metoder och åtgärder för att åstadkomma bättre hygieniska förhållanden vid produktion av livsmedel samt att ge orientering om de inom yrket vanligast förekommande sjukdomarna och deras förebyggande.

Huvudmoment Livsmedelslagstiftning Personlig hygien Yrkessjukdomar Vatten och vattenhygien Arbetsplatshygien Rengöring Sterilisering Desinfektion

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i livsmedelshygien bygger i stor utsträckning på kännedom om mikroorganismernas levnadssätt, varför en nära anknytning till detta avsnitt av livsmedelskunskap bör eftersträvas. Metoder och åtgärder för att åstadkomma goda hygieniska förhållanden vid tillverkning och bearbetning av livsmedel bör alltid uppmärksammas. Undervisningen i livsmedelshygien bör därför ske i nära anslutning till produktions- och arbetsteknik. Eleverna bör få tillfälle att i arbetstekniken tillämpa inhämtade teoretiska kunskaper. Där så är möjligt skall undervisningen utgå från eller illustreras av experiment. Elevernas egna erfarenheter och iakttagelser bör kunna bilda utgångspunkter för undervisningen i vissa avsnitt. Studiebesök bör arrangeras för att belysa arbetsfysiologiska problem och arbetshygien. Ämnet lämpar sig väl för grupparbeten. AV-hjälpmedel såsom diabilder och film bör användas.

422 r—

T

-Fi •

,.. J i •

Forslag till timjor delning Livsmedelslagstiftning Livsmedelskontrollens uppgifter och organisation Tillsatser till livsmedel Livsmedelslokaler Märkning av livsmedel och konsumentupplysning Särskilda bestämmelser om vissa livsmedel

Antal

. , .

10 Livsmedelsburna infektioner Livsmedelsförgiftningar, bakteriella och kemiska Smitta och smittospridning Människans mottaglighet för smitta Förebyggande av smittospridning Kroppsvård och klädvård Rekreation och vila Njutningsmedel och deras inverkan på hälsa och kondition

25 Bestämmelser om yrkeshygien Personalvård och hälsokontroll Yrkessjukdomar förorsakade av fyskiskt ansträngande arbete Förgiftningar, hudsjukdomar, buller Sårbehandling Brännskador och deras behandling

20 Vatten och vattenhygien Konsumtionsvatten Skador genom infekterat vatten Livsmedelsindustrins vattenförsörjning Fabrikationsvatten Avloppsvatten

15 Arbetsplatshygien Hygieniskt riktigt utformade lokaler Maskiner och övrig utrustning för livsmedelsberedning (material, sammanfogning av material och maskindelar) Belysning

20 Rengöring Rengöringsprocesser Rengöringsmedel, sammansättning, användning, saluformer Desinfektionsprocesser Desinfektionsmedel Sterilisering Bekämpning av skadeinsekter och skadedjur Kontrollmetoder

423 6.7.4.4 Produktionsteknik Mål Undervisningen avser att ge kännedom om tillverkningsmetoder vid råvarornas förvandling till livsmedel, att ge kunskap om vanligast förekommande verktygs och maskiners konstruktion och skötsel, att ge orientering om olycksfallsrisker och skyddsåtgärder vid arbete med livsmedelsteknisk apparatur, att ge orientering om metoder för råvaru-, process- och produktkontroll samt utvecklingsarbete samt att ge kännedom om metoder för emballering, förvaring och transport av livsmedel. Huvudmoment Tillverkningsprocesser för de viktigaste livsmedlen Kyl- och frysteknik Livsmedelsteknisk apparatur Råvaru-, process- och produktkontroll Förpackning och förpackningsmetoder Kommentarer och anvisningar Undervisningen i ämnet produktionsteknik har som en väsentlig uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper om tillverkningstekniska metoder samt en utförlig redovisning av de maskiner och den apparatur som är av betydelse vid tillverkning och bearbetning av livsmedel. Huvudmomenten får därvid inte isoleras, utan skall integreras med varandra och med lärostoffet i övriga ämnen. Så bör t ex vid behandling av en viss råvara i ämnet livsmedelskunskap samtidigt studeras den produktionsteknik som användes vid framställning och bearbetning av denna samt de maskiner och den apparatur som därvid utnyttjas. Eleverna bör sedan ges tillfälle att genom enkla praktiska övningar i arbetsteknik tillämpa de kunskaper som inhämtats. Omflyttning av moment och avsnitt i kursplanen kan bli nödvändiga för att en fördelaktig integrering av lärostoffet skall möjliggöras. Lärostoffet lämpar sig väl för demonstrationer och laborationer, varvid eleverna får arbeta med maskiner, apparatur och verktyg. Därvid skall särskilt maskinernas, apparaturens och verktygens skötsel och vård samt säkerhetsföreskrifter behandlas. Förekommande kontrollåtgärder och utrustning härför genomgås och enklare provtagningar utföres. Omständliga och ingående beskrivningar i föreläsningsform bör undvikas. Då lärostoffet i viss utsträckning är av beskrivande natur bör detta tillrättaläggas för eleverna på lämpligt sätt. Med hjälp av bilder och principskisser åskådliggörs tillverkningsprocesser och produktionsmetoder samt olika maskiners funktionssätt.

424 Där så är möjligt bör även modeller, filmer och bildband användas. Väl planerade studiebesök kan ge praktisk belysning av tillve.-kningstekniska problem och bör ingå i undervisningen. De tillverkningsprocesser, som på detta sätt skall behandlas är exempelvis rensning och tvättning, sortering och skalning, krossning och målning, blanchering, blandning, kokning, stekning, destination, jäsning, bakning, biologisk och kemisk konservering, torkning, röstning, rökning, temperering, tillverkning av charkuterivaror, matlagning. Under termin 2 deltar den serverings- och distributionstekniska grenens elever endast under 3 vt i ämnet produktionsteknik. Undervisningen bör därvid företrädesvis omfatta kyl- och frysteknik, förpackning och förpackningsmetoder. Förslag till timjör•delning _.„ . . Tillverkningsprocesser Rensning och tvättning Sortering och skalning Krossning och målning Blanchering Blandning Kokning Destination Jäsning Bakning Biologisk och kemisk konservering Torkning Röstning Rökning Temperering Tillverkning av charkuterivaror och färdiglagad mat Matlagning Recept Kyl- och frysteknik Livsmedelsteknisk apparatur Vågar och mätkärl Termometrar Apparatur för rensning, sortering och sållning av spannmål och andra lantbruksprodukter Kvarnar och krossar Filter av olika typer Bländare för såväl våta som torra varor Kokare, öppna och slutna

Antal lektioner

80 20

425 Antal lektioner Separatorer och centrifuger Torkapparater för såväl varmluft som vakuum Transportanordningar, skak- och bandtransportörer, pneumatisk trans port, pater-noster Rörledningar med kranar, ventiler och pumpar Apparatur för sterilisering och pastörisering Jässkåp, jäsrum och jäsbanor Ugnar Spisar

80 Råvaru-, process- och produktionskontroll

30 Förpackning och förpackningsmaskiner Cellulosaprodukter Speciella papperssorter Pappersemballage, kartong, burk Glasemballage Förslutning för glas Plåt och plåtemballage Principer för falsning Emballage av syntetiskt material Förpackningsmaskiner

6.7.4.5 Företagsekonomi Mål Undervisningen avser att ge allmän orientering om företagsverksamhet och funktion samt ekonomi på arbetsplatsen, att ge information om redovisningens ändamål, system och utformning samt att ge grundläggande kunskaper och praktisk övning i uppgörande av enkla kalkyler.

Huvudmoment Företagets målsättning Företagets organisation Försäljningsfrågor Redovisning Kostnader och kostnadsberäkning

426 Kommentarer och anvisningar Undervisningen avser att ge eleverna en kort allmän orientering om företagsekonomiska sammanhang och göra dem medvetna om målet för ett företags verksamhet och de medel företagen har till sitt förfogande för förverkligandet av uppställda mål. Eleverna bör lära sig att ur företagets redovisning utläsa något om företagets ställning och möjligheter. Kostnadssynpunkter bör ständigt framhållas. Kostnadsberäkningens olika begrepp genomgås och eleverna bör lära sig att upprätta enkla kostnadsberäkningar. Arbets- och metodstudiernas betydelse för kostnader och kostnadsberäkning bör framhållas. Elevernas egna erfarenheter från t ex den praktiska yrkesorienteringen eller andra kontakter med arbetslivet bör kunna bilda utgångspunkter för undervisningen. Noggrant förberedda studiebesök eller besök av någon representant för ett företag bör arrangeras.

Förslag till timfördelning

Antal lektioner

Företagets målsättning Företagets organisation Något om företagets juridiska former Lokaliseringsfaktorer Organisationsformer Inköps-, förråds- och försäljningsorganisation Personaladministration Informations- och samarbetsorgan

4 Försäljningsfrågor Orientering om de medel som står till buds för att påverka konsumenternas efterfrågan Konkurrens och samverkan med andra företag

3 Företagets redovisning Kapital Finansieringens betydelse Redovisningens uppgifter Bokföring Årsredovisning Begreppen kostnader och intäkter Vinst- och förlusträkning, balansräkning Kontoplanen

10 Kostnader och kostnadsberäkningar Fasta och rörliga kostnader

427 Antal lektioner Sam- och särkostnader Olika kalkyler Investeringkalkyler Försäljningspris Arbets- och metodstudiernas betydelse för kostnader och kostnads beräkningar

6.7.4.6 Serverings- och distributionsteknik Mål Undervisningen i serverings- och distributionsteknik avser att ge kunskap om handelns och servicenäringens utveckling, organisation och arbetssätt, att ge orientering om försäljningens teknik och psykologi, att ge kännedom om principer och metoder för distribution av varor samt att ge eleverna en positiv inställning till serviceuppgifter. Huvudmoment Distributionsformer Försäljningslära Butiksteknik Serveringsteknik Reklam och varuexponering Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall främst ge eleverna kännedom om inom handeln och servicenäringarna förekommande arbetssätt och tekniska hjälpmedel. Eleverna bör få lära sig vilka krav som inom dessa yrken ställs i fråga om personligt uppträdande och arbetsprestation samt få en god uppfattning om arbetsförhållandena inom handeln och servicenäringarna. Det är viktigt att den teoretiska undervisningen meddelas i nära anslutning till praktiska tillämpningsövningar i arbetsteknik. En integrering mellan dessa ämnen liksom en anknytning till övriga ämnen i kursplanen bör alltid eftersträvas. Det är av stor vikt att arbetssätt, redskap och material noggrant demonstreras av läraren, varefter eleverna bör få tillfälle att öva de metoder som senare skall tillämpas. Eleverna skall även beredas tillfälle att tillämpa de inhämtade kunskaperna i nya situationer. De bör få utföra arbetsuppgifter såväl individuellt som

428 i grupp och uppmärksamhet bör ägnas elevernas intresseinriktning. Såväl individuella uppgifter som grupparbeten kan utformas som elevdemonstrationer. För att belysa ett avslutat utbildningsmoment eller som inledning till ett nytt dylikt kan studiebesök anordnas. AV-hjälpmedel bör användas i stor utsträckning.

Antal Förslag till timfördelning Handelns och servicenäringarnas utveckling Handelns och servicenäringarnas uppgift och funktion Företagsformer och organisationer Transport-, tull- och försäkringsväsen Inköpens organisation och teknik Betalningsmedel och betalningsmetoder

5 Försäljningens teknik och psykologi Försäljningsformer Säljarens person och personlighet Kundkännedom Försäljningens förlopp

15 Butiksarbetets principer Butiks- och lagerlokalers inredning Varurekvisition, kontroll, inventering Prissättning och märkning Principer för varuplacering Olika arbetsmetoder Kassaregistrets användning Telefonförsäljning Kassa- och bruttokontroll Planering och samordning av försäljningsaktiviteter

60 Serveringsartiklarnas användning och vård Bords- och stolsarrangemang Uppdukning Bordets tillbehör, prydande och skötsel Olika trivselfaktorer Olika serveringssystems speciella krav på personalen Gästklientelets sammansättning och förändring Bongar, notor och räkningar

60 Grundreglerna för god reklam Varuexponering

429 6.7.4.7 Arbetsteknik Mål Undervisningen avser att ge eleverna kunskaper och färdigheter i handhavandet av inom livsmedelsindustrin vanligen förekommande handverktyg och hjälpapparater, att ge eleverna kunskaper och färdigheter i sådana grundläggande arbetsmoment vilka är gemensamma för flertalet livsmedelsyrken, att hos eleverna inskärpa betydelsen av god hygien vid arbete med livsmedel samt ge praktisk övning i rengöring, sterilisering och desinfektion samt att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Användning av vågar, termometrar och andra mätinstrument Tillämpningsövningar i produktionsteknik Lyftning, bärning samt användning av transportredskap Övningar i rätt rengöring, sterilisering och desinfektion Hantering av olika slags råvaror, halvfabrikat och färdiga varor Tillämpning av olika förpackningsmetoder Användning och skötsel av kyl- och frysanordningar Produktionsstudier vid företag och institutioner Termin 2 serverings- och distributionsteknisk gren 10—13 vt Mål Undervisningen avser att ge eleverna träning i att praktiskt utföra inom handeln och servicenäringarna vanligen förekommande arbetsrutiner, att göra eleverna förtrogna med tekniska hjälpmedel som förekommer inom dessa verksamhetsområden, att hos eleverna inskärpa betydelsen av god hygien vid hantering av livsmedel, att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Övningar i kassa- och kundtjänst Användning av vågar samt skötsel av kyl- och frysdiskar Rekvisition och mottagning av varor Uppackning, prismärkning och förvaring av olika varuslag Tillämpning av olika förpackningsmetoder Övningar i dukning och servering för olika ändamål och tillfällen Skötsel av olika serveringslokaler

430 Övningar i rutiner för kund- och kassatjänst, överlämnande av station samt utskrivning av notor och räkningar Användning av storköksapparatur och anordningar för förvaring, beredning och transport av livsmedel Övningar i rätt rengöring, sterilisering och desinfektion Produktionsstudier vid företag och institutioner

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i arbetsteknik bör bedrivas i lokaler med erforderlig utrustning och för undervisningen nödvändig materiel. Vid övning i arbetsteknik bör exempel väljas från olika grenar inom livsmedelshanteringen. Eleverna skall genom enkla praktiska övningar tillämpa inhämtade teoretiska kunskaper och samtidigt inöva elementära färdigheter och rationella industriella metoder. Undervisningen bör organiseras så att eleverna såväl individuellt som i grupp får lösa arbetsuppgifter och redovisa resultat eller demonstrera arbetsgången. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och arbetsrörelser inläras. Metoder och åtgärder för att åstadkomma goda hygieniska förhållanden skall tillämpas och befästas. Eventuella risker för yrkesskador skall framhållas och eleverna läras hur sådana skador undvikas. De angivna huvudmomenten skall integreras med varandra och undervisningen samordnas med övriga ämnen. Produktionen får icke bli självändamål. Eleverna bör också lära sig respektera de ekonomiska värden som råvaror, verktyg, maskiner och lokaler representerar och inse vikten av deras rätta handhavande och skötsel.

6.7.5 Yrkesteknik, åk 2 (Bageri- och konditoriteknisk variant) 6.7.5.1 Bagerikemi Mål Undervisningen avser att ge kunskap om brödbildande ämnen och deras roll vid bakning, att ge grundläggande kunskaper om de viktigaste kemiska förloppen vid bakning, att ge kännedom om tillvägagångssättet vid analysering och kvalitetsbedömning av de viktigaste råvarorna, att ge orientering om brödfel och brödsjukdomar samt att göra eleverna förtrogna med olika provbakningsmetoder.

431 Huvudmoment Enzymer av betydelse vid bakning Jäsningsprocesser Näringsämnenas förekomst och betydelse Bakningsprocessen Kylbröd Brödsjukdomar och brödkvalitet Förvaring av bröd Provbakningar och analysmetoder Kommentarer och anvisningar Undervisningen syftar främst till att klargöra kemiska sammanhang och skeenden vid degberedning och bakning. De teoretiska resonemangen skall rikligt illustreras med såväl demonstrationer som laborationer. Dessa måste vara väl förberedda, lämpligt anordnade och planmässigt infogade i lärogången. Eleverna skall beredas möjlighet att inhämta kunskaper ur experiment som de själva utför eller ur lärarens demonstrationer. En nära anknytning till produktions- och arbetstekniken bör eftersträvas.

Förslag till disposition av lärostoffet Lektion nr

Huvudmoment

Litt.källa o. bildmateriel

1 Enzymer, allmänt

BK (54—56)

Brödbildande ämnen 2— 3

A. Äggviteämnen

Varuslag Äggalbumin Natriumhydroxid past. Brännare Gasslang Lackmuspapper, rött Provrör Saltsyra, konc. Pepsin

SHI Y 26—27 Brödbildande ämnen SHI (SH 12/10-60) BK (83, 113) S-bild nr 6, 7 och 8

432 Lektion nr

Huvudmoment

Lift.källa o. bildmateriel

4— 5

B. Stärkelse

SGI Y 25, 38 BK 79 S-bild nr 9 och 10 S-bild (staplar), bägare med stärkelse, nr 11 S-bild (stärkelse) nr 12 S-bild nr 73

Varuslag Jod purum resubl. ( + alkohol) Kaliumjodid puriss Potatisstärkelse Bägare, 250 ml Brännare Gasslang till dyl Provrör Svavelsyra Maltextrakt Kopparsulfat, purum Natriumhydroxid 6— 9

Enzymer i mjöl o jäst

BK 54—60 SHI (Enz. verkan vid bakning) (Enzymer i mjöl och jäst) S-bild (jästcell, bröd mm) nr 16, 17, 18, 19, 20 Filmen »Enzymerna i degen»

10—12

Jäsningsprocesser

SHI Y 41 SH 11/8-60 BK 64—78 S-bild nr 21

13 Socker experiment

SHI Y 25, 31 S-bild nr 73

Varuslag Fruktos, purum krist. Glykos, puriss krist. Maltos, purum krist. Laktos, purum pulver Rörsocker Kopparsulfat Natriumhydroxid Provrör Provrörställ Brännare Gasslang till dyl Bägare

433 Lektion nr

Huvudmoment

Litt.källa o. bildmateriel

14 Fett

BK 97—103 SHI Y 32—35, 37, 58, 88—89

15 Fettets flytpunkt

BK 103—104 SHI Y 36, 88—89

Hur flytpunkten inverkar på brödet 16

Bakgeléer och plåtemulsioner

17 Bakf örbättringsmedel

18 Provbakningar A. Genomgång av utrustning och introduktion av vägning

19—23

B. Teori

24—33

C. Praktiska övningar (volym, porbildn, KBr0 3 m m)

BK 104—110 BK 128—134 BK 124—128 SHI Y 69—77, 86—87 S-bilder nr 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28

Utrustning vågar + all övrig utrustning 34—35

Kylbröd

BK 144—147

36—42

Brödfel och brödsjukdomar

BK 147—157 SHI Y 78, 68 S-bilder nr 46—72

43—48

Analys metoder

SHI Y 44—46

Varuslag Torkskåp (väggskåp) Exicator m kran Kiselgel aktivt gran. 3—5 mm Vågglas m lock, låg mod, C 10435 0 50 mm Analysvåg, noggrannhet 0,1 mg Muffelugn Deglar (föraskningsskål), porslin Degeltång Kjeldahlkolv, 500 ml Kopparbleck Svavelsyra Trattar, små Brännare Gasslang till dylik Glaspärlor Destillationsapparat till Kjeldahl (för 4 kolvar) Sättkolv 300 ml Metylrött (vattenlösl) Metylenblått, puriss Natriumhydroxid 0,1 amp Byrett Saltsyra Uppslutningsapparat till Kjeldahl Uppslutningsapparat + destillationsapparat + inbyggd fläkt

434 Lektion nr

Huvudmoment

Litt.källa o. bildmateriel

49—51

Mältningsgrad

SHI Y 50—57, 67 S-bilder nr 29 och 30

Falltalsapparat, komplett Falltalsrör 52—53

Pekariseringsprov Förekomst av oxidationsmedel Zelenytest

SHI Y 65—66

54 Glutentvättning

SHI Y 58 S-bilder 6, 7 och 8

Varuslag Glasskivor 5 X 25 cm med en sida mattslipad Kaliumjodid Svavelsyra Droppflaskor Mätcylinder med inslipad propp 100 ml Mjölksyra 55—56

Grodextest

SHI Y 63

Grodexpulver Provrör 57

pH i deg och bröd Bägare (250 ml) Indikatorpapper

SHI Y 60

58 Syragrad i mjöl, deg och bröd Fenolftaleinlösning Mätglas, 100 ml Byrett, 25 ml Natronlut 0,1-n Våg (balans) (med oljedämpning) 500 gr

SHI Y 61

Teckenförklaringar BK

= Alf Håkansson, Brevskolans Kurs i bagerikemi

S-bild = Av yrkesnämnden och SHI sammanställt bildmateriel för undervisning i Bagerikemi SH = Civilingenjör Sven Hagberg, materiel ingående i SHI:s kompendium SHI = A v yrkesnämnden och SHI sammanställda laborationsföreskrifter

435 6.7.5.2 Produktionsteknik Mål Undervisningen avser att ge ökade kunskaper om arbetsmetoder och arbetsteknik, maskiner och utrustning vid deggörning, inkavling av fett, uppslagning, avbakning och övriga arbetsmoment, att ge grundläggande kunskaper om beräkningar i samband med deggörning och bakning, att ge ökad kännedom om arbetsmetoder och arbetsteknik vid användning av kylbröd vid djupfrysning av bröd och konditorivaror samt vid emballering, förvaring och transport av bröd och bakverk samt att ge grundläggande kunskaper och färdigheter i pikering med pikeringsstrut.

Huvudmoment Arbetsmetoder och arbetsteknik Materiel- och maskinkunskap Yrkesräkning Kylbröd och djupfrysning Metoder för emballering, förvaring och transport av bröd och bakverk Pikering och dekorarbeten

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i produktionsteknik avser främst att ge eleverna kunskaper om tillverkningstekniska metoder. Den avgörande ekonomiska betydelse som valet av arbetsmetod och arbetsteknik har vid all tillverkning måste starkt framhållas. Utvecklingen mot automatisering skall beaktas. Ämnesstoffet skall anknytas till praktiska övningsuppgifter och jämförande försök, vilka alltid måste föregås av noggrant utförda beräkningar av ingrediensmängder, degtemperatur, deg- och brödutbyten m m . Omflyttning av moment och avsnitt i kursplanen kan bli nödvändig för att en fördelaktig integrering skall möjliggöras. Omständliga och ingående beskrivningar i föreläsningsform bör undvikas. Olika tillverkningsprocesser och produktionsmetoder samt maskiners funktionssätt skall åskådliggöras med hjälp av bilder och principskisser. Väl planerade studiebesök kan ge praktisk belysning av tillverkningstekniska problem och bör ingå i undervisningen.

436 6.7.5.3 Rationaliseringsteknik Mål Undervisningen i rationaliseringsteknik har till uppgift att ge allmän orientering om rationaliseringsteknikens systematik och hjälpmedel, att

öka förståelsen för rationellt uppbyggda arbetsmetoder och bättre arbetsförhållanden,

att ge kännedom om avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen samt att ge kännedom om olika löneformer.

Huvudmoment Rationalisering och arbetsstudier Arbetsmätning Metodarbete Arbets- och meritvärdering Ergonomi och arbetarskydd Arbetslagstiftning och avtal Löneberäkningar

Kommentarer och anvisningar Undervisningen avser främst att ge eleverna en kort allmän orientering om systematik och hjälpmedel för rationaliseringsarbete samt öka deras förståelse för rationella arbetsmetoder och goda arbetsförhållanden. Arbetsstudiernas roll i höjandet av produktivitet och levnadsstandard bör understrykas. Exempel på arbetsmätning enligt tidtagningsmetoden och genom frekvensundersökningar bör genomgås och jämförelser göras. Principerna för syntetisk och funktionell tidsbestämning bör behandlas samt hur man med hjälp härav kan bygga upp standardtider och tidformler. Något enkelt beräkningsexempel kan lämpligen genomgås. Tyngdpunkten bör läggas på arbetsförenklingsmetodiken och eleverna ges inblick i hur man går till väga för att analysera metoder ur arbetsbesparande synpunkt och konstruera nya och förbättrade sådana. Enkla exempel grundade på elevernas egna erfarenheter bör genomgås och diskuteras. Hur ackordstid och ackordspris beräknas bör behandlas ganska ingående. I samband härmed genomgås olika löneformer samt de avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen. Enkla exempel på olika löneberäkningar bör anknytas till detta avsnitt. Arbets- och meritvärdering behandlas endast kortfattat såsom en information.

Förslag till disposition av lärostoffet Läromedel för eleverna 1. Läroböcker Bringby: Kan man mäta arbete? (MA) RATI, Enklare, Mera, Bättre (EMB) Sanden—Yllö: Bioteknologisk minneslista (BM) Sveriges Verkstadsförening: Vad är arbetsvärdering (AV) Brevskolan: Yrkesräkning för bagare och konditorer (YR)

2. Protokoll Arbetsmätningsformulär Frekvensprotokoll Läromedel för lärarna RATI: Kompendium från produktionsteknisk kurs Hedman—Rask: Vad är arbetsstudier? (AS) Film PAF 387 Lön för mödan, 16 mm, 15 min Stoppur Arbetsstudiebräde

438 Lekt nr

Läromedel

Omfattning Elev

1 Vad är rationalisering?

AS: 9—17, 100—102

— de snabba förändringarna — gemensamma produktivitetsintressen mellan arbetsmarknadens parter — rationaliseringsområden — visa film PAF 387 »Lön för mödan», 15 min

PAF 387

2 Vad är rationalisering? (forts) — prispåverkade faktorer — sambandet lön—varukostnad — kostnadstyper — rationaliseringens målsättning i praktiken: att nedbringa kostnaderna

3 Vad är arbetsstudier? — definition av begreppet arbetsstudier Disposition av kursen i fortsättningen — Arbetsmätning — Organisations- och fördelningsstudier — Metodstudier — Produktionsplanering och produktionsberedning — Lönesättning — Systematik och samordning i rationaliseringsarbetet

4 Arbetsmätning: Problem och syfte — kan man mäta arbete — några begrepp — arbetsmetodens inverkan på tidåtgången — sambandet metod—tid: ett praktiskt exempel Operation: »Stapla brickor»

MA:

5 Arbetsmätning: Problem och syfte (forts) — uppdragstidens indelning — utdelning av branschexemplet »Deggörning» Lärarens kommentar: Vi kommer att i fortsättningen med jämna mellanrum komma tillbaka till det här exemplet

MA:

6 Arbetsmätning med stoppur — hjälpmedel för tidbestämning stoppur arbetsstudiebräde

MA:

protokoll

Lärare

MA:

AS: 17—33

AS: 16

Stoppur Arbetsstudiebräde Protokoll

AS: 81—94

439 Läromedel Lekt nr

Omfattning

Elev

Lärare

(Läraren demonstrerar) — definition av arbetet — operationsstegsindelning — tidsbestämning av operationssteg, olika metoder — tidavläsningsövningar — prestationsbedömning — utjämning (översiktligt) — avbrottstid, fördelningstid (översiktligt) — ställtid — branschexempel Arbetsmätning med stoppur (forts) — tidmätningsövning: »Skriva sitt namn» — genomgång av exemplet »spika trälåda» — protokolluträkning (utföres under lärarens ledning) Arbetsmätning med stoppur (forts) — genomgång av branschexemplet »Deggörning» —• repetition Arbetsmätning med elementartidsystem — olika system (kort redogörelse) — i Sverige mest använda är MTM — vad MTM är — tidsenhet, beteckningssystem — analyser — tabeller, datakort — exempel på MTM-analys — branschtillämpningar — repetition 10

Organisations- och fördelningsstudier

MA:

MA:

AS: 70

MA:

AS: 40—45, 48—50

MA:

AS: 45—48

— förekomsten av arbetsavbrott — arbetsavbrottens orsaker — branschexempel på arbetsavbrott — organisationsstudier — fördelningsstudier medelst stoppur medelst frekvensstudier — fördelningsfaktor (översiktligt) — sambandet arbetsavbrott fördelningsfaktor 11

Frekvensstudier — metodens grunddrag — utförandet av en frekvensstudie

440 Läromedel

Lekt nr

Omfattning Elev

— protokoll, slumptabell — sambandet observationer—tid — sammanställning över resultat — användningen av hålkort — övningsuppgiften »spika trälåda» — beräkning av fördelningsfaktorn — sambandet mellan ingående procent, påläggsprocent och fördelningsfaktor

12 Frekvensstudier (forts)

— praktisk tillämpning i lektionssal

14 Operation: »Vägning med specerivåg»

15 Frekvensstudier (forts) — genomgång av branschexempel — repetition

16 Tidformler — standardtider — variabla tider — sammanställning av standardtider och variabla tider till en tidformel — tidformelns utformning tabeller diagram nomogram mekaniska nomogram — genomgång av exemplet »Spika trälåda» med tillhörande övningsuppgifter

17 Tidformler (forts) — sammanställning till beräkningsunderlag — övningsuppgift »Spika trälåda» löses under lärarens ledning

18 Tidformler (forts) — genomgång av branschexemplet »Tunnelugn» — repetition

19 Metodarbete — allmänt om metodstudier — objektval — analysarbete hjälpmedel för grövre och finare analyser

Lärare

Protokoll

MA:

AS: 95—98

MA: MA:

EMB: 1—25, 31

AS: 50—62

441 Läromedel Lekt nr

Omfattning

— analys av existerande metoder (grövre analyser) — att utarbeta nya metoder

20 Metodarbete (forts)

Elev

Lärare

EMB: 26—40

AS: 62—72

BM: 1—8

AS: 73—75

— rörelseekonomins grundprinciper — analys av enskilda arbetsoperationer (finare analyser) — fallgrop vid analysarbete — tillämpning och uppföljning av nya metoder — repetition 21

Bioteknologi — att anpassa arbetet till människan Arbetarskyddsproblem

MA:

22 Produktionsplanering och beredning — arbetsinstruktioner innehåll uppställning — branschexempel — receptblad

23 Arbetslagstiftning (översiktligt) — arbetstidslagen — bageriarbetslagen — semesterlagen — ordinarie arbetstid — övertid

24 Arbets- och meritvärdering — vad är arbetsvärdering broschyren genomgås översiktligt — meritvärdering

AV: 1—22

25—26

Löneberäkning

YR: 113—140

27—32

— olika lönesystem — tidlön — arbetstid (läraren väljer själv ut lämpliga uppgifter ur exempelsamlingen)

33 Löneberäkning (forts)

MA:

— ackordslön

YR: 141—166

442 Lekt nr

Läromedel

Omfattning Elev

35—42

raka ackord biandackord lagackord — tillämpningsexempel (läraren väljer själv ut lämpliga uppgifter ur exempelsamlingen)

43 Löneberäkning

44—50

— helgdagslön — semesterlön (läraren väljer själv ut lämpliga uppgifter ur exempelsamlingen) — repetition

51—53

Branschexempel — detaljerad genomgång av ett rationaliseringsexempel från lärarens egna erfarenheter

54 Arbetsstudiesystematik — de åtta stegen — motstånd mot förändringar Avtal om arbetsstudier — översiktlig genomgång av Allmän motivering

55 Prov

56 Avslutning — genomgång av prov — sammanfattning

Lärare

YR: 167—181

EMB: 41—44

AS: 103—10(

AS: 115—117

443 6.7.5.4 Arbetspsykologi Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om hur arbetsplatsens sociala miljö är uppbyggd och fungerar samt att ge objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmedlem.

Huvudmoment Individen och arbetsmiljön Arbetssituationen Människors olikheter Kontakt och kommunikation Anda, trivsel, produktivitet och arbetsanpassning

Kommentarer och anvisningar Arbetsplatsen rymmer inom sig de flesta problem och möjligheter som mänsklig samvaro kan erbjuda. Undervisningen bör dock begränsas till en orientering om de viktigaste problemen och mest betydelsefulla fakta. Eleverna bör få en bild av hur samarbetet på arbetsplatsen fungerar och vad som bestämmer relationerna mellan olika individer. Hur människan påverkar miljön och hur miljön bidrar till att forma människans reaktioner bör särskilt uppmärksammas. Största möjliga åskådlighet bör eftersträvas i undervisningen. Det är angeläget att alla tillfällen att anknyta till elevernas erfarenhet utnyttjas. Många frågor torde kunna behandlas med utgångspunkt från lokala förhållanden. Konkreta situationer som presenteras eleverna i form av filmer, ljudband, bildserier etc. bör bilda utgångspunkt för diskussioner och arbetsgrupper. Dags- och veckopress liksom studiebesök kan ge aktuell stimulans.

6.7.5.5 Teckning Mål Undervisningen i teckning har till uppgift att ge ökade kunskaper och färdigheter i färg- och formlära samt olika former av bildframställning, att utveckla estetiskt omdöme samt att ge ökade färdigheter i textning med penna och pensel som förberedelse till garnering av bakverk.

444 Huvudmoment Grunddragen av färgläran och dess tillämpning i olika sammanhang Textning med penna och pensel Utformning av skyltar Övningar i plakatmålning Text- och teckningsövningar som förberedelse till garnering av tårtor och andra bakverk Principerna för modern formgivning från praktisk, ekonomisk och estetisk synpunkt Kommentarer och anvisningar Undervisningen i färg- och formlära och principerna för modern formgivning ur praktisk, ekonomisk och estetisk synpunkt bör i första hand ske genom praktiska demonstrationer. Ett rikhaltigt bildmaterial bör finnas tillgängligt. Övningarna i textning bör omfatta såväl skrivna som tecknade bokstavstyper och sammanställning av text för olika reklamändamål. Textnings- och teckningsövningar som förberedelse för garnering av tårtor och bakverk avser att utveckla elevernas fantasi och sinne för färg och proportioner. Vid teckning och målning efter föremål bör icke i första hand ett korrekt återgivande eftersträvas, utan eleverna ges tillfälle att söka sig fram till en egen uttrycksform. 6.7.5.6 Arbetsteknik Mål Undervisningen avser att ge eleverna grundläggande färdigheter i framställning av bröd och bakverk med beaktande av tekniska och ekonomiska krav, att ge kunskaper om och färdigheter i handhavandet av vanligen förekommande handverktyg och maskiner, att inskärpa betydelsen av god hygien vid arbete med livsmedel samt att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Uppslagning Raskning Ugnspassning Deggörning Framställning av halvfabrikat Inkavling av wienerdeg Framställning av bitar, enklare tårtor och bakelser Övrigt yrkesarbete

445 Kommentarer och anvisningar Eleverna skall genom praktiska övningar tillämpa inhämtade teoretiska kunskaper och inöva elementära färdigheter och rationella arbetsmetoder. Undervisningen bör organiseras så, att eleverna såväl individuellt som i grupp får lösa arbetsuppgifter och redovisa resultat eller demonstrera arbetsgången. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och rörelser inläras. Metoder och åtgärder för att åstadkomma goda hygieniska förhållanden skall tillämpas och befästas. Eventuella risker för yrkesskador skall framhållas och eleverna läras hur sådana skador undvikas. Eleverna skall beredas tillfälle att delta i deggörning, uppslagning — såväl för hand som maskinellt, raskning och ugnspassning av kaffebröd, wienerbröd, matbröd och franskbröd samt framställning av krämer, anslag, bottnar, småbröd och smördeg. De bör även få tillfälle att delta i framställning av avancerade konditorivaror. De angivna huvudmomenten skall integreras med varandra och övriga ämnen. Produktionen får icke bli självändamål. Eleverna bör också lära sig respektera de ekonomiska värden som råvaror, verktyg, maskiner och lokaler representerar och inse vikten av deras rätta handhavande och skötsel. Eleverna skall beredas tillfälle att 1—3 veckor praktisera vid arbetsställe utanför skola.

6.7.6 Yrkesteknik Produktionsteknisk gren, termin 3, variant för storhushåll och restaurang, termin 4, samt serveringsteknisk variant, åk 2.

6.7.6.1 Närings- och livsmedelskunskap Mål Undervisningen avser att ge ökade kunskaper om näringsämnenas förekomst i olika livsmedel och betydelsen av en ur näringssynpunkt rätt sammansatt kost, att ge ökad kännedom om ursprung, framställning, utseende, egenskaper, förvaring och behandling av råvaror och livsmedel som används inom restauranger och storhushåll samt att ge orientering om de vanligast förekommande dryckerna, såväl alkoholfria som vin-, sprit- och maltdrycker.

446 Huvudmoment Näringsämnenas förekomst och betydelse Kroppens näringsbehov Kostens sammansättning ur näringssynpunkt Specialkost Ursprung, framställning och egenskaper hos råvaror och livsmedel Livsmedelsförändring vid förvaring, tillagning och lagring Val, inköp och förvaring av råvaror och livsmedel Alkoholfria drycker Vin-, sprit- och maltdrycker Serveringsteknisk variant Mål Undervisningen avser att ge ökade kunskaper om näringsnämnenas förekomst i olika livsmedel och betydelsen av en ur näringssynpunkt rätt sammansatt kost, att ge kännedom om ursprung, framställning, utseende, egenskaper, förvaring och behandling av olika drycker samt att ge kunskap om principer och metoder för tillagning av cocktails, drinkar och bålar. Huvudmoment Näringsämnenas förekomst och betydelse Kroppens näringsbehov Kostens sammansättning ur näringssynpunkt Förvaring av råvaror och livsmedel Alkoholfria drycker, näringsvärde, användning och servering Vin-, sprit- och maltdrycker, framställning, ursprung, egenskaper och servering Val av drycker till olika matsedlar Cocktails, drinkar och bålar, tillagning och servering Kommentarer och anvisningar En integrering av de olika huvudmomenten i ämnet bör eftersträvas, liksom en nära anknytning till övriga ämnen i kursplanen. Teoretiska moment inom näringsläran och livsmedelskunskapen behandlas i samband med att olika matlagningsmetoder genomgås och demonstreras och eleverna beredas tillfälle att i arbetstekniken tillämpa kunskaper och förlopp, vilka har betydelse vid framställning, bearbetning och förvaring av livsmedel. Betydelsen av god personlig hygien och allmän hygien vid hantering av livsmedel ska ständigt framhållas.

447 6.7.6.2 Ekonomikunskap Mål Undervisningen avser att ge allmän orientering om företags- och institutionsekonomiska sammanhang, att ge grundläggande kunskaper och praktisk övning i uppgörandet av enkla kalkyler samt att uppöva elevernas förmåga att bedöma kostnaden för olika måltidsalternativ. Huvudmoment Företagets och institutionens målsättning Organisation Försäljningsfrågor Redovisning Kostnader och kostnadsberäkningar Kommentarer och anvisningar Undervisningen avser att ge eleverna en kort allmän orientering om företags- och institutionsekonomiska sammanhang och göra dem medvetna om målet för ett företags och en institutions verksamhet och de medel dessa har till sitt förfogande för förverkligandet av uppställda mål. Eleverna bör lära sig att ur företagets redovisning utläsa något om företagets ställning och möjligheter. Kostnadssynpunkter bör ständigt framhållas. Kostnadsberäkningens olika begrepp genomgås och eleverna bör lära sig att upprätta enkla kostnadsberäkningar. Arbets- och metodstudiernas betydelse för kostnader och kostnadsberäkning bör framhållas. Avsnittet om kostnader och kostnadsberäkningar bör behandlas i nära anknytning till produktions- och arbetstekniken. Kostnaderna för näringsfysiologiskt jämförbara måltidsalternativ bör studeras. 6.7.6.3 Produktionsteknik Mal Undervisningen avser att ge kännedom om principerna för rationellt matlagningsarbete ur teknisk, ekonomisk, hygienisk och näringsfysiologisk synpunkt, att ge kunskap om matlagnings- och konserveringsmetoder för tillagning av mat i såväl större som mindre skala, att ge orientering om facktermernas matlagningstekniska innebörd samt att ge kännedom om vanligast förekommande verktygs och maskiners konstruktion och skötsel samt olycksfallsrisker och skyddsåtgärder vid arbete med dessa.

448 Huvudmoment Arbetsplatsorganisation Allmän köpkunskap Mattradition Systematisk genomgång av principer för olika tillagningsmoment Portions- och proportionsberäkningar Smakbedömningar Facktermernas matlagningstekniska innebörd Sammansättning av matsedlar Receptbok, receptläsning och receptteknik Tids- och arbetsstudier Kalkyler och ekonomiska beräkningar Materiel- och maskinkunskap Serveringsteknisk variant Mä Undervisningen avser att ge orientering om principerna för rationellt matlagningsarbete, att ge kännedom om typrecept för kök, kallskänk och konditori, att ge orientering om facktermernas matlagningstekniska innebörd samt att ge kännedom om principerna för uppläggning och garnering. Huvudmoment Arbetsplatsorganisation Allmän köpkunskap Mattradition Matlagnings- och konserveringsmetoder Portions- och proportionsberäkningar Facktermernas matlagningstekniska innebörd Typrecept för kök, kallskänk och konditori Uppläggning och garnering Kommentarer och anvisningar Undervisningen i produktionsteknik avser främst att ge eleverna kunskaper om tillverkningstekniska metoder. Den avgörande ekonomiska betydelsen som valet av arbetsmetod och arbetsteknik har vid all tillverkning, måste starkt framhållas. Utveckling mot automatisering skall beaktas. Ämnesstoffet skall anknytas till praktiska övningsuppgifter och jämförande försök, vilka alltid föregås av noggrant utförda beräkningar av kvantiteter, utbyte och portionsstorlek, varvid i första hand svenska rätter behandlas.

449 Omflyttning av moment och avsnitt i kursplanen kan bli nödvändig för att en fördelaktig integrering av lärostoffet skall möjliggöras. Omständliga och ingående beskrivningar i föreläsningsform bör undvikas. Olika tillverkningsprocesser och produktionsmetoder skall åskådliggöras med hjälp av bilder och principskisser samt olika maskiners funktionssätt. Väl planerade studiebesök kan ge praktisk belysning av tillverkningstekniska problem och bör ingå i undervisningen.

6.7.6.4 Serveringsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om principer och metoder för servering, att ge kunskaper om försäljningsteknik och psykologi samt att ge eleverna en positiv inställning till serviceuppgifter.

Huvudmoment Arbetsplatsens organisation Försäljningsteknik och psykologi Kundkännedom Försäljningens förlopp Serveringsartiklarnas användning och vård Bords- och stolsarrangemang Uppdukning Bordets tillbehör, prydande och skötsel Olika trivselfaktorer Olika serveringssystems speciella krav på personalen Gästklientelets sammansättning och förändring Kassaregistrets användning Bongar, notor och räkningar Grundreglerna för god reklam Serveringsteknisk variant Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om principer och metoder för servering, att ge en elementär information om försäljningsteknik och psykologi samt att ge eleverna en positiv inställning till serviceuppgifter. 15

Yrkesutbildningen

450 Huvudmoment Arbetsplatsens organisation Försäljningsteknik och psykologi Olika serveringssystem vid institutioner Serveringsartiklarnas användning och vård Uppdukning Olika trivselfaktorer Kassaregistrets användning Bongar, notor och räkningar

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall främst ge eleverna kännedom om inom serveringssektorn förekommande arbetssätt och tekniska hjälpmedel. Eleverna bör få grundlig kännedom om vilka krav som ställs på serveringspersonal i fråga om personligt uppträdande och arbetsprestation. Undervisningen skall meddelas i nära anslutning till praktiska tillämpningsövningar och arbetsteknik. En integrering mellan ämnena serveringsteknik och arbetsteknik bör alltid eftersträvas. Det är av stor vikt att arbetssätt, redskap och materiel noggrant demonstreras av läraren, varefter eleverna bör få tillfälle att öva de metoder som senare skall tillämpas. Eleverna skall även beredas tillfälle att tillämpa de inhämtade kunskaperna i nya situationer. De bör få utföra arbetsuppgifter såväl individuellt som i grupp. Såväl individuella uppgifter som grupparbeten kan utformas som elevdemonstrationer. För att belysa ett avslutat utbildningsmoment eller som inledning till ett nytt dylikt kan studiebesök anordnas. AV-hjälpmedel bör användas i stor utsträckning.

6.7.6.5 Rationaliseringsteknik

Mål Undervisningen i rationaliseringsteknik har till uppgift att ge allmän orientering om rationaliseringsteknikens systematik och hjälpmedel, att öka förståelsen för rationellt uppbyggda arbetsmetoder och bättre arbetsförhållanden, att ge kännedom om avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen samt att ge kännedom om olika löneformer.

451 Huvudmoment Rationalisering och arbetsstudier Arbetsmätning Metodarbete Arbets- och meritvärdering Bioteknologi och arbetarskydd Arbetslagstiftning och avtal Löneberäkningar

Kommentarer och anvisningar Undervisningen avser främst att ge eleverna en kort allmän orientering om systematik och hjälpmedel för rationaliseringsarbete samt öka deras förståelse för rationella arbetsmetoder och goda arbetsförhållanden. Arbetsstudiernas roll i höjandet av produktivitet och levnadsstandard bör understrykas. Exempel på arbetsmätning enligt tidtagningsmetoden och genom frekvensundersökningar bör genomgås och jämförelser göras. Principerna för syntetisk och funktionell tidsbestämning bör behandlas samt hur man med hjälp härav kan bygga upp standardtider och tidformler. Något enkelt beräkningsexempel kan lämpligen genomgås. Tyngdpunkten bör läggas på arbetsförenklingsmetodiken och eleverna ges inblick i hur man går tillväga för att analysera metoder ur arbetsbesparande synpunkt och konstruera nya och förbättrade sådana. Enkla exempel från elevernas egna arbetsplatser bör genomgås och diskuteras. Hur ackordstid och ackordspris beräknas bör behandlas ganska ingående. I samband härmed genomgås olika löneformer samt de avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen. Enkla exempel på olika löneberäkningar bör anknytas till detta avsnitt. Arbets- och meritvärdering behandlas endast kortfattat såsom en information.

Förslag till disposition av lärostoj jet Se ämne 6.7.5.3 i tillämpliga delar.

6.7.6.6 Arbetspsykologi Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om hur arbetsplatsens sociala miljö är uppbyggd och fungerar samt att ge objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmedlem.

452 Huvudmoment Individen och arbetsmiljön Arbetssituationen Människors olikheter Kontakt och kommunikation Anda, trivsel, produktivitet och arbetsanpassning Kommentarer och anvisningar Arbetsplatsen rymmer inom sig de flesta problem och möjligheter som mänsklig samvaro kan erbjuda. Undervisningen bör dock begränsas till en orientering om de viktigaste problemen och mest betydelsefulla fakta. Eleverna bör få en bild av hur samarbetet på arbetsplatsen fungerar och vad som bestämmer relationerna mellan olika individer. Hur människan påverkar miljön och hur miljön bidrar till att forma människans reaktioner bör särskilt uppmärksammas. Största möjliga åskådlighet bör eftersträvas i undervisningen. Det är angeläget att alla tillfällen att anknyta till elevernas erfarenhet utnyttjas. Många frågor torde kunna behandlas med utgångspunkt från lokala förhållanden. Konkreta situationer som presenteras eleverna i form av filmer, ljudband, bildserier etc bör bilda utgångspunkt för diskussioner och arbetsgrupper. Dags- och veckopress liksom studiebesök kan ge aktuell stimulans. 6.7.6.7 Arbetsteknik Mål Undervisningen avser att ge eleverna en systematisk skolning i elementär matlagning med beaktande av näringsfysiologiska, tekniska och ekonomiska krav, att ge eleverna kunskaper och färdigheter i handhavandet av vanligen förekommande handverktyg och maskiner, att inskärpa betydelsen av god hygien vid arbete med livsmedel samt ge praktisk övning i rengöring, sterilisering och desinfektion samt att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Förberedande matlagningsarbeten Matlagning, typrätter inom husmans- och restaurangkost samt sjukhuskost Kryddsättning Styckning Tranchering, uppläggning och utportionering

453 Behandling av hel- och halvfabrikat av olika råvaror Portions- och proportionsberäkningar Konservering B åkning Förvaring och förrådsskötsel Rengöring, sterilisering och desinfektion Användning, skötsel och underhåll av maskiner, redskap och lokaler Serveringsteknisk variant Mål Undervisningen avser att uppöva elevernas förmåga i att praktiskt utföra inom serveringssektorn förekommande arbetsrutiner med beaktande av tekniska och ekonomiska krav, att göra eleverna förtrogna med tekniska hjälpmedel som förekommer inom verksamhetsområdet, att ge kunskaper om och färdigheter i enklare matlagning i kök, kallskänk och konditori, att hos eleverna inskärpa betydelsen av god hygien vid hantering av livsmedel samt att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Serveringsartiklarnas användning och vård Bords- och stolsarrangemang Uppdukning och avdukning Utportionering Skötsel av bardisk Servering i matsal, festvåning, bar, klubbrum etc Mottagning och effektuering av beställningar Serveringslokalernas skötsel Överlämnande av station Kund- och kassatjänst, utskrivning av notor och räkningar Enklare matlagning i kök, kallskänk och konditori Tillagning och servering av cocktails, drinkar och bålar Kommentarer och anvisningar Undervisningen i arbetsteknik bör bedrivas i lokaler med utrustning motsvarande den som förekommer i storkök och restauranger. Eleverna skall genom enkla praktiska övningar tillämpa inhämtade teoretiska kunskaper, inöva elementära färdigheter och rationella arbetsmetoder. Undervisningen bör organiseras så att

454 eleverna såväl individuellt som i grupp får lösa arbetsuppgifter och redovisa resultat eller demonstrera arbetsgången. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och arbetsrörelser inläras. Metoder och åtgärder för att åstadkomma goda hygieniska förhållanden skall tillämpas och befästas. Eventuella risker för yrkesskador skall framhållas och eleverna läras hur sådana skador undvikas. De angivna huvudmomenten skall integreras med varandra och undervisningen samordnas med övriga ämnen. Produktionen får icke bli självändamål. Eleverna bör också lära sig respektera de ekonomiska värden som råvaror, verktyg, maskiner och lokaler representerar och inse vikten av deras rätta handhavande och skötsel.

6.7.7 Yrkesteknik Produktionsteknisk gren, charkuteriteknisk variant, åk 2 6.7.7.1 Produktionsteknik Mål Undervisningen i produktionsteknik har till uppgift att ge ökade kunskaper om arbetsmetoder och arbetsteknik, maskiner och utrustning vid behandling och framställning av branschens produkter med beaktande av tekniska och ekonomiska krav, att ge grundläggande kunskaper om beräkningar och kalkylation vid framställning av branschens produkter, att skapa insikt och förståelse för livsmedelsbranschens speciella krav på hygien och arbetarskydd, att ge kunskap om ursprung och framställning av råvaror som användes inom charkuteriindustrin samt att ge ökad kännedom om metoder och teknik vid förvaring, emballering och transport av livsmedeL Huvudmoment Livsmedelsstadgans och livsmedelsordningens bestämmelser beträffande köttbranschen Frysning av livsmedel Styckning och nedskärning. Styckningsschema. Styckningens, nedskärningens och sorteringens ekonomiska betydelse Saltkällaren. Olika saltningsmetoder och saltningstider. Tillagning av saltlake och salt Korvfabrikationen. Vägning, målning, blandning, smaksättning, recept, sprutning, knytning, vridning och hängning

455 Kokrummet. Kokning, blandning, smaksättning, recept, inläggning av syltor och rullader Rökrummet. Rökmetoder, kokning, avsvalning, temperatur, rök- och koktider Övningar i blandningsberäkningar, t. ex. vattenhalts- och bindemedelsberäkningar Handhavande och vård av de för yrket nödvändiga verktygen, såsom knivar, brynen, yxor, handsågar, krokar, backar, formar etc. Konstruktion och verkningssätt, för i branschen förekommande maskiner, såsom kotlettsåg, saltningsmaskin, saltspruta, köttkvarn, späckmaskiner, snabbhack, bländare, korvspruta, linkermaskiner, kokskåp, kokgryta, rökugn, kylanordningar och vågar. Rengöring och smörjning samt åtgärder till förebyggande av maskinskador Maskinernas verkningssätt vid olika arbetsmoment under produktionen, exempelvis häckens fyllning, på halvfart, full fart, tömning etc. Skyddsåtgärder vid olika moment i produktion, exempelvis användning av verktyg vid målning etc. Speciellt observeras risken för fingerskador Elektriska, luftdrivna och hydrauliska hjälpmedel och anordningar samt säkerhetsföreskrifter för dessa Grunderna för kalkylation, inköpspris, arbetskostnad, fasta kostnader, svinn, vinst och försäljningspris Kostnadsberäkning, olika slag av omkostnader, fördelning av omkostnader, avstämning av omkostnader Slaktavfallsberäkningar. Varmvägningsmetoder. Prissättning på hela fall. Jordbrukskooperationens s. k. avräkningssystem Stycknings- och charkkalkyler. Prissättning på styckade varor och charkuterivaror Grunderna för klassificering av hela fall av nötkött, fläsk, kalv och häst samt frysta varor Klassificering av styckade varor Faktorer som inverkar på köttkvaliteten Kött- och fläsksorteringar, vatten-, äggvite- och fetthalter Nedkylning, kyllagring och lagringstemperaturer Allmänt om fryslagring och infrysningsmetoder Distribution av kylt eller fryst kött Upptining av frysta varor Kryddor, gryner, mjöl, plasma, biprodukter och andra ingredienser i charkuterivaror Natur- och konstskinn, formar och andra typer av emballage

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i produktionsteknik avser främst att ge eleverna kunskaper om tillverkningstekniska metoder. Den avgörande ekonomiska betydelse som valet av arbetsmetod och arbetsteknik har vid all tillverkning måste starkt framhållas. Speciell uppmärksamhet skall ägnas de livsmedelshygieniska och arbetarskyddstekniska

456 aspekterna. Utvecklingen mot mekanisering skall beaktas. Ämnesstoffet skall anknytas till praktiska övningsuppgifter och jämförande försök, vilka alltid måste föregås av noggrant utförda beräkningar. Omflyttning av moment och avsnitt i kursplanen kan bli nödvändig för att en fördelaktig integrering skall möjliggöras. Omständliga och ingående beskrivningar i föreläsningsform bör undvikas. Olika tillverkningsprocesser och produktionsmetoder samt maskiners funktionssätt skall åskådliggöras med hjälp av bilder och principskisser. Väl planerade studiebesök kan ge praktisk belysning av tillverkningstekniska problem och bör ingå i undervisningen.

6.7.7.2 Rationaliseringsteknik Mål Undervisningen i rationaliseringsteknik har till uppgift att ge allmän orientering om rationaliseringsteknikens systematik och hjälpmedel, att öka förståelsen för rationellt uppbyggda arbetsmetoder och bättre arbetsförhållanden, att ge kännedom om avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen samt att ge kännedom om olika löneformer. Huvudmoment Rationalisering och arbetsstadier Arbetsmätning Metodarbete Arbets- och meritvärdering Bioteknologi och arbetarskydd Arbetslagstiftning och avtal Löneberäkningar Kommentarer och anvisningar Undervisningen avser främst att ge eleverna en kort allmän orientering om systematik och hjälpmedel för rationaliseringsarbete samt öka deras föreståelse för rationella arbetsmetoder och goda arbetsförhållanden. Arbetsstudiernas roll i höjandet av produktivitet och levnadsstandard bör understrykas. Exempel på arbetsmätning enligt tidtagningsmetoden och genom frekvensundersökning bör genomgås och jämförelser göras. Principerna för syntetisk och funktionell tidsbestämning bör behandlas samt hur man med hjälp härav kan bygga upp standardtider och tidformler. Något enkelt beräkningsexempel kan lämpligen genomgås. Tyngdpunkten bör läg-

457 gas på arbetsförenklingsmetodiken och eleverna ges inblick i hur man går till väga för att analysera metoder ur arbetsbesparande synpunkt och konstruera nya och förbättrade sådana. Enkla exempel med anknytning till elevernas egna erfarenheter bör genomgås och diskuteras. Hur ackordstid och ackordspris beräknas bör behandlas ganska ingående. I samband härmed genomgås olika löneformer samt avtal och lagar som reglerar förhållandena på arbetsplatsen. Enkla exempel på olika löneberäkningar bör anknytas till detta avsnitt. Arbets- och meritvärdering behandlas endast kortfattat såsom en information.

6.7.7.3 Arbetspsykologi Mål Undervisningen i arbetspsykologi har till uppgift att ge kännedom om hur arbetsplatsens sociala miljö är uppbyggd och fungerar samt att ge objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmedlem.

Huvudmoment Individen och arbetsmiljön Arbetssituationen Människors olikheter Kontakt och kommunikation Anda, trivsel, produktivitet och arbetsanspassning

Kommentarer och anvisningar Arbetsplatsen rymmer inom sig de flesta problem och möjligheter som mänsklig samvaro kan erbjuda. Undervisningen bör dock begränsas till en orientering om de viktigaste problemen och mest betydelsefulla fakta. Eleverna bör få en bild av hur samarbetet på arbetsplatsen fungerar och vad som bestämmer relationerna mellan olika individer. Hur människan påverkar miljön och hur miljön bidrar till att forma människans reaktioner bör särskilt uppmärksammas. Största möjliga åskådlighet bör eftersträvas i undervisningen. Det är angeläget att alla tillfällen att anknyta till elevernas erfarenhet utnyttjas. Många frågor torde kunna behandlas med utgångspunkt från lokala förhållanden. Konkreta situationer som presenteras eleverna i form av filmer, ljudband, bildserier etc. bör bilda utgångspunkt för diskussioner och arbetsgrupper. Dags- och veckopress liksom studiebesök kan ge aktuell stimulans.

458 6.7.7.4 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att ge eleverna grundläggande färdigheter i behandling och framställning av branschens produkter med beaktande av tekniska och ekonomiska krav, att ge kunskaper om och färdigheter i handhavandet av vanligen förekommande handverktyg och maskiner, att inskärpa betydelsen av god hygien vid arbete med livsmedel samt att lära eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande. Huvudmoment Nedskärning och styckning: Putsning av biprodukter (slakt) Grovsortering Benskrapning, lättare nedskärning av fabrikskött, viss styckning av butiks- och fabriksdetaljer Försaltning (mognad) Saltning: Saltning, tillagning av saltlake samt saltsprutning, olika saltblandningar, kännedom om olika saltningsmetoder och lämpliga temperaturer Fabrikation: Transport till rökar Lättare arbeten vid korvbordet Tarmdragning Hängning av korv Knytning Enklare korvsprutning. Därefter övergång till alltmer kvalificerat arbete Vägning Målning Kokning och rökning: Klädning av form Fyllning av form för hand Uppslagning av form Benplockning Rökning Kokning av korv Spana och tända ugnar Övervaka rökning av olika varor i varm- och kallrök Eleverna bör även deltaga i expeditionsarbete, emballering, förvaring, hantering och transport av varorna.

459 Kommentarer och anvisningar Eleverna skall genom praktiska övningar tillämpa inhämtade teoretiska kunskaper och inöva elementära färdigheter och rationella arbetsmetoder. Undervisningen bör organiseras så, att eleverna såväl individuellt som i grupp får lösa arbetsuppgifter och redovisa resultat eller demonstrera arbetsgången. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och rörelser inläras. Metoder och åtgärder för att åstadkomma goda hygieniska förhållanden skall tillämpas och befästas. Eventuella risker för yrkesskador skall framhållas och eleverna läras hur sådana skador undvikas. Arbetstekniken kan lämpligen delas på fem stationer motsvarande de ovan angivna huvudområdena. Med hänsyn till elevernas i många fall låga ålder bör risken för olycksfall och fysisk överansträngning speciellt uppmärksammas vid arbete med följande moment: nedskärning, styckning, kokning, blandning i häcken samt rökning. Eleverna skall från början instrueras att väl vårda och tillvarataga råvara, arbetsmaterial och redskap samt att hålla rent och snyggt omkring sig under arbetet. Den angivna huvudmomenten skall integreras med varandra och övriga ämnen. Produktionen får icke bli självändamål. Eleverna bör också lära sig respektera de ekonomiska värden som råvaror, verktyg, maskiner och lokaler representerar och inse vikten av deras rätta handhavande och skötsel. Eleverna skall beredas tillfälle att 1—3 veckor praktisera vid arbetsställe utanför skola.

460 6.8 LÄROPLAN FÖR PROCESSTEKNISK LINJE Läroplanen för processteknisk linje utgör exempel på ett utbildningsblock, där utbildningen från en gemensam bas — inom den processtekniska linjen årskurs 1 — ändras mot en med tiden alltmera specialiserad yrkesutbildning inom gymnasieskola eller företag. Utgångspunkten för läroplansarbetet har varit att skapa en utbildning som inte är inriktad mot någon speciell bransch utan mot en typ av verksamhet som ställer likartade krav på färdigheter och kunskaper. Den processtekniska linjen avser att ge grundutbildning lämplig för personal som kommer att vara sysselsatt med processtekniskt arbete inom industrier, som i huvudsak genom kemiska och fysikaliska processer framställer produkter. Med utgångspunkt från den grendelning av processteknisk linje som YB föreslår — och varom mera redovisas i det följande — kan nedanstående förteckning göras över industrier, som kan få sitt behov av processtekniker tillgodosett genom den föreslagna utbildningslinjen. Kemisk gren Oljeraffinaderier, gödningsämnesindustri, plastkemisk industri, elektrokemisk industri, fettkemisk industri, gasfabriker. Kemi-teknisk

gren

Textilförädlingsindustri, färg- och fernissindustri, läkemedelsindustri, tvål- och tvättmedelsindustri, gummi- och plastbearbetningsindustri, sprängämnesindustri. Livsmedelsteknisk

gren

Bryggerier, mejerier, konservindustri, sockerbruk, jästfabriker, smakämnesindustri, margarinfabriker.

Massa- och pappersteknisk gren Massafabriker, pappersbruk, boardfabriker.

Metallurgisk gren Järnverk, metallverk, legeringsverk.

Byggnadsämnesteknisk

gren

Keramisk industri, glasverk, isoleringsmaterialindustri, cementfabriker.

461 Antalet processarbetare i Sverige 1965 utgjorde cirka 44 000. Vid en fördelning på gymnasieorter har YB kunnat konstatera att det 1970 kan beräknas finnas underlag för en processteknisk linjes första årskurs på inte mindre än femtio orter. På dessa fanns 1965 sammanlagt cirka 38 000 av de nyssnämnda processarbetarna. Den processtekniska linjen föreslås bli tvåårig, med en gemensam första arskurs och därefter grendelning. Exempel på grenar se blockschemat (6.8.1). YB framlägger förslag till läroplan för den gemensamma första årskursen till massaoch pappersteknisk gren, åk 2, samt kemiteknisk gren, åk 2.

6.8.1 Blockschema Termin 4 3

2 Kemisk gren

Kemiteknisk gren

Livsmedelsteknisk gren1

Massaoch pappersteknisk gren

Metallurgisk gren

Byggnadsämnesteknisk gren

Gemensam grundutbildning2

1 Avser endast utbildning av processkötare inom livsmedelsindustrin och utgör ingen konkurrent till eller ersättning för den livsmedelstekniska linjen (6.7). 2 Efter första årskursen kan elev övergå till befattningsinriktad inskolning i företag avseende sådant yrke som endast kräver en ettårig grundutbildning.

Andra årskursen torde inte på någon gymnasieort kunna utformas med samtliga sex grenar. På ett mindre antal sådana orter kan dock två eller flera grenar anordnas. I övrigt anser YB att andra årskursen med fördel kan genomföras såsom inbyggd skola alternativt företagsskola. Även skolor av riks- eller regional karaktär kan övervägas för mindre frekventa grenutbildningar.

462 6.8.2 Timplaner 6.8.2.1 Processteknisk linje, åk 1 Timtal Ämne vtr

utr 1

YRKESTEKNIK (6.8.3) Materiallära (6.8.3.1) Maskinelement (6.8.3.2) Ritnings- och schemaläsning (6.8.3.3) Energi (6.8.3.4) Mät- och reglerteknik (6.8.3.5) Processteknik (6.8.3.6) Arbetsteknik [6.3.3.7)

29—32 2 1 2 2 3 8 11

78 39 78 78 117 312 429

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) | Samhällskunskap } • Religionskunskap Gymnastik

7—4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

2 3 0 0 2

Summa veckotimmar 1 2

37 Riktvärden att användas vid integrering av ämnesblocket yrkesteknik. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

463 6.8.2.2 Massa- och pappersteknisk gren, åk 2 Veckotimmar

Ämne YRKESTEKNIK (6.8.4) Pappers- och pappersmasseteknik (6.8.4.1) Pappers- och pappersmasselaborationer (6.8.4.2) Matematik (6.8.4.3) Fysik med laborationer (6.8.4.4) Processtyrning (6.8.4.5) Energi (6.8.4.6) Arbetsteknik (6.8.4.7)

29—31

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska2 Samhällskunskap J • Religionskunskap j Arbetslivsorientering Gymnastik

7—5

6 4 2 4 4 1 8—10

2 0 2 2 1 2 Summa veckotimmar

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. " Engelska läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

464 6.8.2.3 Kemiteknisk gren, åk 2 Ämne

Veckotimmar

YRKESTEKNIK (6.8.5) Materiallära (6.8.5.1) Energi (6.8.5.2) Mät- och reglerteknik (6.8.5.3) Processteknik (6.8.5.4) Yrkesekonomi (6.8.5.5) Matematik (6.8.5.6) Arbetsteknik (6.8.5.7)

30—32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) | Samhällskunskap J i Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—5

1 1 3 9 1 2 13—15 2 0 2 2 1 2 Summa veckotimmar

37 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Engelska läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2. Detaljerade metodiska anvisningar redovisas i avsnitt 6.8.6.

6.8.3 Yrkesteknik Processteknisk linje, åk 1 6.8.3.1 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge orientering om ursprung och framställning av olika slag av råmaterial, som bearbetas och vidareförädlas respektive användas i processindustrin, att ge kännedom om några typiska inom processindustrin förekommande materials fysikaliska och kemiska egenskaper samt att göra eleverna medvetna om yrkesskaderiskerna i samband med i första hand vissa kemiska råmaterial.

465 Huvudmoment Järnmalm, tackjärn, stål, gjutjärn, metaller och legeringar. Trä, kemisk och mekanisk massa, papper, board. Syror, salter, oljor, fett och lösningsmedel. Färgämnen, vatten. Textila fibrer, läder, plaster, lim. Glas och keramiska material. Bränslen och gaser. Jordbruksprodukter (spannmål, mjölk, slakteriprodukter, kryddor). Kommentarer och anvisningar Undervisning i materiallära anknytes till motsvarande tillverkningsprocess, där materialet bearbetas och förädlas. Med hjälp av materialprover och demonstrationer bibringas eleverna kännedom om materialets fysikaliska och kemiska egenskaper samt färdighet i att identifiera olika material. Relationerna mellan aktuella marknadspriser för olika slags material belyses. Vid behandling av yrkesskaderisker anknytes till i sammanhanget aktuella tillverkningsprocesser etc. (Se vidare 6.8.6). 6.8.3.2 Maskinelement Mål Undervisningen i maskinelement har till uppgift att ge en orientering om vilka olika maskinelement, som kommer till användning vid apparater och utrustning inom processindustrin, att ge kännedom om de viktigaste maskinelementens konstruktion och verkningssätt samt driftsförhållanden och förebyggande underhåll samt att ge eleverna en känsla för hur viktiga delar olika maskinelement är för att en process skall kunna fungera i kontinuerlig drift. Huvudmoment Översiktlig genomgång av vanliga maskinelement såsom axlar, lager, kopplingar, olika typer av förband samt standardelement för dessa, smörjsystem och smörjmedel. Hydrauliska och pneumatiska manöverdon, rörledningar, ventiler och packningar, lyft- och transportdon, linor. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i maskinelement skall göra eleven förtrogen med de olika maskinelement som kan ingå i en processindustris utrustning. Maskinelementen demonstreras med hjälp av föremål i full skala, med modeller, bilder etc. Princip, funk-

466 tionssätt, montering och demontering av enskilda maskinelement genomgås. Övningar i montering och demontering av vanliga maskinelement skall förekomma i stor utsträckning. Vanliga felkällor beröres så att eleverna blir medvetna om konstruktionernas svaghet med hänsyn till rätt underhåll och utbyte, korrosionsrisker, rengöring etc. (Se vidare 6.8.6.) 6.8.3.3 Ritnings- och schemaläsning Mål Undervisningen i ritnings- och schemaläsning har till uppgift att göra eleverna förtrogna med de symboler och beteckningar på ritningar och flödesscheman som används inom processindustrin samt att göra eleverna förtrogna med symbolers och beteckningars betydelse på översiktsscheman i instrumentpaneler och på manöverbord och hur processen med deras hjälp kan övervakas, styras och regleras. Huvudmoment Några av de vanligaste beteckningarna på arbetsritningar och kopplingsscheman. Symboler och beteckningar för instrument, apparater och maskiner. Beteckningar för ventiler, kranar och rörledningar. Färgmärkning av ledningar och behållare för t. ex. ånga, luft, vatten och kemiska vätskor. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i ritnings- och schemaläsning skall främst uppöva elevernas förmåga att förstå sammanhangen mellan principscheman och ritningar samt motsvarande anläggningars utförande och funktion. Övningar skall förekomma dels i att läsa ritningar och principscheman och därvid jämföra med utförda anläggningar, dels i uppritning av några principscheman. (Se vidare 6.8.6.) 6.8.3.4 Energi Mål Undervisningen i energi har till uppgift att ge orientering om produktion, distribution och användning av de betydande mängder el- och ångkraft, gas, ånga, kyla samt vatten som krävs inom processindustri av olika slag, att göra eleverna förtrogna med motorers, apparaters, maskiners och anläggningars arbetssätt samt att ge kännedom om elrisker och andra faromoment.

467 Huvudmoment Exempel på processer som kräver stora mängder av elkraft, ångkraft, kyla, gas och vatten. Produktion och distribution av kraft, gas, ånga, kyla och vatten. Elmotorer och motorskydd, elvärmeapparater. Ängförbrukande apparater och anläggningar, värmeväxlare. Gasförbrukande apparater. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i energi skall främst klarlägga de för processindustrin ofta särpräglade användningsområdena för kraft, gas, ånga och vatten. Vid behandlingen härav skall genom räkneexempel och sambandsresonemang tillämpas de fysikaliska grundbegreppen avseende mekanik, värmelära, elektroteknik samt vätskors och gasers egenskaper.

Enklare beräkningar av energiomvandlingar, värmeutbyten och verkningsgrader bör ingå, liksom överslagsberäkningar av förbrukning och kostnad för exempelvis ånga, kyla, elenergi och vatten. För att önskad förtrogenhet skall erhållas beträffande motorer, apparater, maskiner och anläggningar skall förekomma övningar i start och stopp av motorer samt planerade studiebesök vid anläggningar för värme, elkraft, kyla och vattenrening. Jfr Arbetsteknik och Processteknik. (Se vidare 6.8.6.) 6.8.3.5 Mät- och reglerteknik Mål Undervisningen i mät- och reglerteknik har till uppgift att ge orientering om hur processförlopp kan övervakas, styras och regleras med hjälp av mätinstrument och regleringsanordningar, att ge kännedom om hur mätkroppar, mätinstrument och reglerapparater arbetar och samverkar samt att göra eleverna förtrogna med avläsning av visarinstrument och registrerande instrument. Huvudmoment Genomgång av principerna för mätning och kontroll av tryck, temperatur, fuktighet, flöde, nivå, mängd, koncentration, täthet, viskositet, tyngd, tid, hastighet, töjning, krympning, elektrisk ström. Instrumenttavlor och paneler. Mät- och avläsningsfel, instrumenttröghet. Principer, komponenter och verkningssätt hos några allmänt förekommande enklare reglersystem.

468 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i mät- och reglerteknik skall skapa förståelse för hur instrumenteringen i stora drag fungerar och vad personalen har att iakttaga i samband med avläsningar och övervakning samt vid åtgärder föranledda av gjorda iakttagelser. Genom demonstration av mätkroppar, instrument och reglerapparater samt genom övningar i avläsning av instrument och tolkning av enklare kurvor och diagram skall eleverna bibringas förtrogenhet med de uppgifter av detta slag de senare möter i arbetet. Vid undervisning i detta ämne skall anknytning ske till ritningar och flödesscheman. Jfr Ritnings- och schemaläsning samt Processteknik. (Se vidare 6.8.6.) 6.8.3.6 Processteknik Mål Undervisningen i processteknik har till uppgift att ge orientering om konstruktionsprinciper, verkningssätt, användningsområden och benämningar för produktionsutrustning inom processindustrin, att ge eleverna färdighet i att tolka flödesscheman och de symboler som vanligen användes på dessa, att genom exempel på produktionsgång från råmaterial till färdigprodukt inom olika typer av industri anknyta till elevernas kunskaper i kemi, materiallära, energi, mät- och reglerteknik samt att ge exempel på metoder för provtagning och kontroll vid styrda processer. Huvudmoment Principkonstruktioner och funktionssätt för apparater och anläggningar inom processindustrin. Exempel på samband mellan utförandeformer och produktionsbetingelser. Förenklad framställning av kemiska förlopp och anläggningar som användes härför. Genomgång av flödesscheman för olika slag av tillverkning. Demonstration av råvaror, halvfabrikat och färdigprodukt i anslutning härtill. Kommentarer och anvisningar Principkonstruktioner och funktionssätt för apparater och anläggningar inom processindustri. (Se även 6.8.6.) Med hjälp av bilder och principskisser genomgås nedan angiven apparatur. Benämningar anges och funktionssätt förklaras. Där så är möjligt bör modeller, filmer och bildband användas.

469 Pumpar, fläktar, kompressorer, transportörer, rörledningar, ventiler. Grov- och finkrossar, kvarnar, valsverk, homogenisatorer, pressar. Doseringsapparater, vågar och volymmätare, spridare, omrörare, behållare för vätskor och gaser. Siktar och filter av olika typer, stoftavskiljare, separatorer för vätskor av olika täthet. Värmeöverföringsanläggningar, värmeväxlare, torkapparater, köldalstrare, kylanläggningar, kondensatorer. Materialöverföringsanläggningar, destinations-, extraktions- och indunstningsapparater. Reaktionsanläggningar, gasgeneratorer, autoklaver, anläggningar för elektrolys, spjälkning, blekning, oxidation och reduktion.

Exempel på samband mellan utförandeformer och produktionsbetingelser Exempel ges på principiellt likartade förfaranden där hänsyn måste tagas till det bearbetade materialets och konstruktionsmaterialets egenskaper och utföranden. I anslutning till varje slag av apparatur orienteras om normbestämmelser och regler för förebyggande av personskador eller skador på material och anläggningar. Val av pumpar med hänsyn till materialets viskositet, tryck, angrepp på konstruktionsmaterial. Rörledningar, tätningar, isolering, ventiler och packningsmaterial. Siktar, filter och separatorer för olika material. Behållare för höga tryck och vakuum.

Förenklad framställning av kemiska förlopp och anläggningar som används härför Mot bakgrunden av de kunskapere i kemi och biologi eleverna inhämtat i grundskolan exemplifieras typiska reaktioner med strukturformler. I samband härmed utföres beräkningar av åtgången av material, hjälpmaterial, energi samt av utbytet av processen. Produktionsprocesser uppritas schematiskt/grafiskt. Vanliga symboler för utmärkande av materialflöde, bearbetningar, styr- och reglerorgan genomgås. De anläggningar i vilka processerna äger rum visas, t. ex. för Svavelsyre- och ammoniakframställning Klor-, alkali- och sodaframställning Järn- och stålframställning Spjälkning och omstrukturering av kolväten Cellulosaframställning Blekning och färgning Industriell framställning av livsmedel Jäsnings- och torkningsprocesser

470 Genomgång av flödesscheman för olika slag av tillverkning. Demonstration av råvaror, halvfabrikat och färdigprodukt För olika slag av tillverkning genomgås flödesscheman, i produktionsförloppet ingående anläggningar, förekommande kontrolloperationer och utrustning härför. Enklare provningar utföres i samband med demonstrationer av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. På detta sätt genomgås framställning av cellulosa, papper, fiberskivor, gödningsämnen, plast, kemisk-tekniska och petrokemiska produkter, rayon, järn och järnsvamp, stål- och metallegeringar, glas och keramiska produkter, färger, animaliska och vegetabiliska livsmedel, drycker, läkemedel och textilprodukter. Eleverna får individuellt och i grupp bearbeta vissa tillverkningsgrenar. Underlag för de egna redogörelserna hämtas dels ur använd litteratur och dels genom studier på arbetsplatser under tiden för arbetsteknik. I det egna arbetet kan ingå: Uppritande av flödesschema Principskisser över apparater och anläggningar Angivande för vilka olika slag av utrustning och arbeten särskilda bestämmelser finnas Exemplifierade produktionsberäkningar Demonstration av produkter och provningar 6.8.3.7 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att ge eleverna vissa kunskaper och färdigheter beträffande handhavandet av de handverktyg och hjälpapparater som förekommer inom processindustrin, att ge eleverna kunskaper och färdigheter i sådana grundläggande arbetsmoment som är gemensamma för flertalet besläktade processyrken, att utveckla elevernas handlag för manövrering, start och stopp samt korrigerande åtgärder, omställningsprocedurer etc, att uppöva elevernas sinne för övervakning av instrument och apparater samt att lära dem att snabbt söka reda på felkällor och därefter ingripa och korrigera uppkomna fel, att träna eleverna till arbetsuppgifter dels individuellt, dels i lag, att bibringa eleverna noggrannhet och ansvar, att göra eleverna medvetna om de olika risksituationer som kan finnas på en arbetsplats, att göra eleverna förtrogna med hur olika yrkesskador och olycksfall kan undvikas samt att lägga en god grund för en god arbetshygien samt god ordning och snygghet på arbetsplatsen.

471 Huvudmoment Användning av mätdon: skalor, speciella skjutmått och mikrometrar, mallar, takometrar, tolkar. Handverktyg: fastspänningsdon såsom skruvmejslar och -nycklar, tvingar och tänger, slagverktyg och saxar, mejslar och filar. Tillämpningsövningar i skolverkstad eller på tillgänglig extern arbetsplats beträffande montering och demontering av maskinelement, apparater, instrument och utrustning. Felsökning, enklare reparationer och utbyten samt kontroll. Produktionsstudier på olika arbetsplatser vid närbelägna processindustrier. Hantering av olika slags råvaror och halvfabrikat. Uppvägning och blandning av råvaror, halvfabrikat etc. Betjäning av apparater, maskiner och övrig utrustning. Genomgång av start-, stopp- och omställningsapparater och -procedurer. Manöverdons funktion, placering och användningsföljd. Avläsning av kontrollinstrument och processförlopp. Övervakning och styrning av tillverkningsprocess på kontrollpanel och manöverpulpet. Rapportskrivning. I samband med arbetstekniken uppkommande olycksfallsrisker samt skyddsåtgärder för förhindrande av olycksfall. Något om yrkesskador och förebyggande av dessa. De viktigaste åtgärderna för bringande av första hjälpen vid olycksfall. Konstgjord andning, behandling av sårskador, sensträckning, partiklar i ögonen etc. Praktiska övningar. Hygienen på arbetsplatsen. Ordning och snygghet.

Kommentarer och anvisningar Mätövningarna bedrives systematiskt med användning av skrivna arbetsinstruktioner. Mätobjekten och tillämpningarna hämtas från processindustrier. Det praktiska handlaget med handverktyg etc. tränas genom övningar i skolverkstad eller på externa arbetsplatser i olika processindustrier på orten. Stor vikt lägges på omsorg och noggrannhet vid montagearbete, reparationer och utbyten. De olika detaljerna kontrolleras noga efter arbetsuppgifternas genomförande. Vid felsökningsövningar användes tillgänglig utrustning om möjligt hämtad från processindustri. Övningarna genomföres systematiskt, men så småningom tages hänsyn även till tidsfaktorn. Produktionsstudierna bedrives även med hjälp av förberedda arbetsuppgifter. Under arbetet inom processindustrin handledes eleverna av instruktörer. Arbetsuppgifterna skall redovisas skriftligt. Vissa uppgifter kan med fördel redovisas muntligt inför samlad grupp/klass.

472 Eleverna skall lära sig förstå vilka stora ekonomiska värden som processindustrins anläggningar representerar, så att de inser vikten av rätt handhavande och skötsel. Undervisningen i arbetsteknik skall i största möjliga utsträckning samordnas/ integreras med de olika yrkesteoretiska ämnesmomenten. Detta gäller speciellt ämnena processteknik och energi. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och arbetsrörelser inläras. Vidare skall i varje moment eventuella risker för yrkesskador framhållas samt eleverna läras hur sådana yrkesskador kan undvikas. All undervisning i arbetarskydd i samband med arbetsteknik skall uppläggas så praktiskt som möjligt med tanke på att elevernas inträde på arbetsplatser inom processindustrier skall förberedas och underlättas. Eleverna skall praktiskt få tillämpa den för skolan/företaget fastställda arbetarskyddsorganisationen och tränas upp i denna förebyggande verksamhet. (Se vidare 6.8.6.)

6.8.4 Yrkesteknik Massa- och pappersteknisk gren, åk 2

6.8.4.1 Pappers- och pappersmasseteknik Mål Undervisningen i pappers- och pappersmasseteknik har till uppgift att ge kunskaper om förekommande råvaror och hur dessa används i processen, att ge kunskaper om kemiska och fysikaliska förlopp inom de olika processerna, att ge kännedom om konstruktionsprinciper och verkningssätt hos maskiner och övrig utrustning samt att göra eleverna medvetna om brand- och yrkesskaderisker.

Huvudmoment Veden och dess uppbyggnad. Vedråvaror och deras behandling. Olika framställningsmetoder för mekanisk, halvkemisk och kemisk massa. Vidarebehandling av massa: silning, blekning och torkning. Övriga råvaror som ingår i slutprodukterna. Massans vidareförädling till olika sorter av papper, kartong och fiberskivor.

473 6.8.4.2 Pappers- och pappersmasselaborationer Mål Undervisning i pappers- och pappersmasselaborationer har till uppgift att ge grundläggande färdigheter i utförandet av förekommande prover och analyser samt att ge kunskaper om hur olika processbetingelser påverkar slutprodukten. Huvudmoment Provtagningsmetoder. Analyser av kokvätskor och blekmedel. Provning av massan och papperets egenskaper. Processlaborationer. Beräkningar och rapporteringar.

6.8.4.3 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att utveckla förvärvade kunskaper så att eleven kan följa beräkningar av processernas olika delmoment i samband med undervisningen. Huvudmoment Enhetsbyte (sortförvandling). Ekvationer av första graden med en obekant faktor. Procenträkning. Ombildning av formler. Räknestickan. Överlagsräkning. Kvadrater och kvadratrötter. Geometri. Grafisk framställning. Hållfasthet. 6.8.4.4 Fysik med laborationer Mål Undervisning i fysik med laborationer har till uppgift att klarlägga de samband och lagar inom fysikens olika huvudområden som gäller vid framställning av massa och papper.

474 Huvudmoment Allmän fysik Värmelära. Elektricitetslära. Optik.

6.8.4.5 Processtyrning Mål Undervisning i processstyrning har till uppgift att ge kunskap om hur processerna regleras och styrs med hjälp av mätinstrument och reglerkretsar samt att ge kännedom om de hydraulik- och pneumatikkomponenter som används för att styra processen. Huvudmoment Reglerkretsens uppbyggnad. Givare vid olika mätmetoder. Regulatorer. Signalomvandling. Reglerventilen Reglering. Reglersystem. Laborationer. Bokstavs- och ritningssymboler. Processreglering. Processreglering med hjälp av datamaskin. Hydraulik. Pneumatik.

6.8.4.6 Energi Mål Undervisningen i energi har till uppgift att ge kunskaper om produktion, distribution och användning av ånga och elkraft i samband med framställning av papper och pappersmassa samt att göra eleverna medvetna om brand- och yrkesskaderisker.

475 Huvudmoment Ångproduktion. Ångdistribution. Kraftförsörjning. Elektriska maskiner. Start- och reglerutrustningar. Säkerhetsföreskrifter.

6.8.4.7 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att under driftsmässiga förhållanden låta eleven studera process- och produktionsutrustning mot bakgrund av inhämtade teoretiska kunskaper, att följa upp hur tjänstgörande personal genom olika åtgärder påverkar processen under varierande driftsförhållanden, att lära känna arbetsmiljö och arbetsvillkor samt att bibringa eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande.

Huvudmoment Vedgård. Sliperi. Kokeri. Kemikalieåtervinning. Sileri. Blekeri. Mälderi. Maskinsal. Färdigställning. Driftlaboratorium.

476 6.8.5 Yrkesteknik Kemiteknisk gren, åk 2 6.8.5.1 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift. att ge orientering om ursprung och framställning av de olika slag av råmaterial, som bearbetas och vidareförädlas inom kemisk industri samt att ge kännedom om typiska konstruktionsmaterials fysikaliska och kemiska egenskaper och deras användningsområden. Huvudmoment Egenskaper, ursprung och användning för i naturen förekommande råvaror för kemisk industri, exempelvis petroleum, stenkol, naturgas, bergsalt, vegetabiliska och animaliska oljor och fetter. Industriellt framställa basråvaror, exempelvis bensen, klor, glycerol, svavelsyra. Allmänt om korrosion. Konstruktionsmaterial för kemisk industri. Användningsområden, egenskaper, materialkostnader för järn, rostfritt stål, ometalliska material, gummi och plaster. Kommentarer och anvisningar Vid undervisningen i materiallära bör anknytning göras till resp tillverkningsprocesser, där materialet, används, bearbetas och förädlas. Med hjälp av materialprover och demonstrerande försök bör eleverna bibringas kännedom om materials fysikaliska och kemiska egenskaper samt färdighet i att kunna identifiera olika material. Relationerna mellan aktuella marknadspriser för olika slags material belyses.

6.8.5.2 Energi Mål Undervisningen i energi har till uppgift att göra eleverna förtrogna med förekommande energibegrepp att ge kännedom om anläggningar för produktion och distribution av el- och ångkraft, gas, ånga, samt vatten inom kemisk industri samt att ge kännedom om elrisker och andra faromoment.

477 Huvudmoment Energibegrepp, olika former och energiomvandlingar. Grundläggande ellära. Ohms första lag med tillämpningar. Elteknik, funktionsbeskrivning av växelströmsmaskiner och utrustningar. Ångteknik, funktionsbeskrivning av ångpannor, turbiner, ledningar och armatur. Värmeteknik, funktionsbeskrivning av värmealstrande apparater. Olika system för värmetransport och för värmeöverföring mellan olika medier, värmeisolering. Bränslen och värmevärden. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i energi syftar främst till att klarlägga funktionssätt hos kemiska industrins anläggningar för elkraft, gas, ånga och vatten. I anslutning härtill repeteras fysikaliska grundbegreppen avseende energi, värmelära, elektroteknik samt vätskors och gasers egenskaper. Enklare beräkningar av energiomvandlingar, värmeutbyten och verkningsgrader bör ingå, liksom några överslagsberäkningar av förbrukning och kostnad för exempelvis ånga, elenergi och vatten. 6.8.5.3 Mät- och reglerteknik Mål Undervisningen i mät- och reglerteknik har till uppgift att ge fördjupad kännedom om konstruktion och funktion hos mätkroppar, mätinstrument och reglerapparatur inom kemisk industri, att ge orientering om olika system för övervakning, styrning och reglering med hjälp av mätinstrument och regleringsanordningar samt att göra eleverna förtrogna med flödesscheman och instrumentscheman. Huvudmoment Konstruktion och funktion hos instrument för mätning av tryck, temperatur, flöde, nivå, vikt och täthet. Pneumatik och hydraulik, systems uppbyggnad och funktion. Hydrauliska och pneumatiska regulatorer. Elektroteknik, grundbegrepp och komponenter. Reglering, styrning och mätvärdesöverföring enligt olika principer och system. Bokstavs- och ritningssymboler för kopplingsscheman. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i mät- och reglerteknik syftar till att skapa förståelse för hur instrumenteringen och reglersystemen i stora drag fungerar och vad personalen har att

478 iakttaga i samband med avläsningar och övervakning samt vid åtgärder föranledda av gjorda iakttagelser. Genom demonstration av mätkroppar, instrument och reglerapparatur samt genom övningar i avläsning av instrument och tolkning av enklare kurvor och diagram skall eleverna bibringas förtrogenhet med de uppgifter av detta slag de senare möter i arbetet.

6.8.5.4 Processteknik Mål Undervisningen i processteknik avser att ge orientering om konstruktionsprinciper, verkningssätt, användningsområden och benämningar för produktionsutrustning inom kemisk industri, att ge eleven färdighet i att tolka flödesschema och de symboler, som vanligen används i dessa samt att genom exempel på produktionsgång från råmaterial till färdiga produkter inom olika typer av kemisk industri anknyta till elevernas kunskaper i kemi, materiallära, energi, mät- och reglerteknik.

Huvudmoment Definiering av kemisk processindustri; lokalisering med hänsyn till arbetskraft, energi, vatten, råvaror, distributionsvägar. Funktionssätt hos anläggningar och apparater; exempelvis pumpar, fläktar, kompressorer, behållare, transportmedel, krossar, kvarnar, siktar, anrikare, granulatorer, bländare, centrifuger, doseringsapparater. Mekanismen i enskilda processer; exempelvis smältning, stelning, indunstning, destination, extraktion, kristallisation, absorption, adsorption, kylning, vakuum-, högtryck- och högtemperaturprocesser. Processkemi; repetition av kemiska tecken och formler, enklare reaktioner, utbytsberäkningar. Kemiska reaktionsprocesser; oxidation, elektrolys, kalcinering, dehydratisering, katalys, hydrering, pyrolys, krackning, polykondensation och polymerisation, jäsning, jonbyte. Översikt över den svenska kemiska industrins sammansättning och lokalisering. Industriell framställning av svavelsyra, ammoniak, soda, klor/alkali, plaster, petroleumprodukter, gödningsämnen, läkemedel, sprängämnen. Råvaror, apparater, kemiska reaktioner, flödesscheman.

479 Kommentarer och anvisningar Undervisningen om maskiner och apparater och anläggningar skall inriktas på att klarlägga principiell konstruktion och funktion. Modeller, filmer och bildband bör användas. I anslutning till varje slag av apparatur orienteras om risker och gällande säkerhetsbestämmelser. Repetition av kemiska beteckningar och formler anknytes till processkemiska reaktioner, uppritning av flödesscheman och enklare beräkningar av materialutbyte och energibalans. I anslutning till genomgången av exemplifierade processer inom kemisk industri bör studiebesök med förberedda elevuppgifter företagas. 6.8.5.5 Yrkesekonomi Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att ge orientering om ett företags ekonomiska förutsättningar och dess relationer till näringsliv, arbetsmarknad och samhällsinstitutioner, att ge kännedom om de produktionsekonomiska förhållanden, som har betydelse för både företaget och den anställde, att göra eleven förtrogen med de ekonomiska begrepp som kan förekomma vid överläggningar mellan olika funktioner och intressegrupper inom ett företag. Huvudmoment Företagets mål. Organisationsformer. Företagets redovisning. Kostnader och kostnadsberäkningar. Rationalisering. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall bibringa eleverna kännedom om grundläggande termer och sammanhang. Den bör koncentreras till de principiella avsnitten om företagsorganisation och arbetssätt, resultatredovisning och åtgärder för resultatförbättring. I anslutning till begreppsförklaringar bör enklare räkneexempel förekomma. Olika typer av diagram för illustrationer av kostnads- och intäktsrelationer och ekonomisk utveckling bör utföras som övningsuppgifter. Planscher, filmer och bildband bör utnyttjas i stor utsträckning. Ett företags mål, dess relationer till allmänheten, kunder, organisationer, samhällsinstitutioner. Företagets juridiska former. Funktioner inom ett företag.

480 Redovisningens uppgifter. Bokföring och årsredovisning. Begreppen kostnader och intäkter. Vinst- och förlusträkning, balansräkning, kontoplaner. Genomgång av de olika slag av kostnader, som ingår i en varas pris. Fasta och rörliga kostnader. För- och efterkalkyler. Investerings- och utbyteskalkyler. Metoder att påverka olika slag av kostnader. Arbetsstudier för ackordsättning och arbetsförenkling, materialhantering. Produktutveckling, maskinutveckling och kvalitetskontroll. Rekrytering och utbildning.

6.8.5.6 Matematik Mål Undervisningen i matematik avser att ge eleverna sådana allmänna kunskaper, att de kan utföra de uträkningar, som förekommer i övrig ämnesundervisning och i det praktiska arbetet samt att ge eleverna förstärkning i det matematiska kunnande, som är en grund för vidare utbildning. Huvudmoment Repetition av bråkräkning, sorträkning, enklare ekvationslösning. Procent- och blandningsräkning, medelvärden. Arbetsproblem. Beräkning av yta och volym, täthet och massa. Algebraiska grunder, användning av vanligen förekommande formler, insättning av talvärden och funktionsberäkning. Enklare räkning på räknesticka. Grafisk framställning, tillämpningsexempel från kemisk industri. Kommentarer och anvisningar Genom kortfattade repetitioner bör läraren förvissa sig om att eleverna behärskar de elementära matematiska begreppen. Genomgång av huvudmomenten bör ske med användande av exempel från undervisningen i övriga ämnen och de förhållanden eleverna kommer i beröring med i det praktiska arbetet. Uppmärksamhet bör ägnas åt överslagsberäkningar och bedömning av beräkningars rimlighet.

6.8.5.7 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik avser att ge eleverna vissa kunskaper och färdigheter beträffande handhavandet av de handverktyg och hjälpapparater, som förekommer inom processindustrin,

481 att uppöva elevernas sinne för övervakning av instrument och apparater samt att lära dem att snabbt söka reda på felkällor och därefter ingripa och korrigera uppknoma fel, att träna eleverna till arbetsuppgifter dels individuellt, dels i lag, att bibringa eleverna noggrannhet och ansvar samt ett gott skyddsmedvetande, att göra eleverna medvetna om de olika risksituationer, som kan förefinnas på en arbetsplats, att göra eleverna förtrogna med hur olika yrkesskador och olycksfall kan undvikas, samt att lägga en grund för god arbetshygien samt god ordning och snygghet på arbetsplatsen. Huvudmoment Tillämpningsövningar i skolverkstad beträffande: Montering och demontering av maskinelement, apparater, instrument och utrustning. Felsökning, enklare reparationer och utbyten samt kontroll. Laborationer; användning av utrustning för kontroll inom kemisk industri, provuppställningar, analyser, beräkning och presentation av analysresultat. Rapportskrivning; övningar i journalföring, uppgörande av flytschema, utbytesberäkningar. Introduktion på arbetsplats; tillverkningsgång, råvaror och färdiga produkter. Ordningsregler, säkerhetsbestämmelser, uttagning av personlig skyddsutrustning. Materialhantering och interna transporter, deltagande i arbete med och underhåll av transportutrustning. Underhållsarbete; information om underhållstjänstens upgifter och uppbyggnad, deltagande i underhållsinspektioner, enklare hjälparbeten. Instrumentarbete; deltagande i montering, demontering och funktionskontroll inom instrumentverkstad. Produktionsarbete; genomgång av delprocesser med flödesschema och övningspanel, observation av operatörers arbete, deltagande i enklare hjälparbeten. Olycksfallsrisker inom kemisk industri; kemikalier, tryck och temperaturer, el-risker, miljöfaktorer. Förebyggande åtgärder; instruktioner, skyddsanordningar, säkerhetsbestämmelser, personlig skyddsutrustning. Brandrisker inom kemisk industri. Brandskyddsåtgärder. Olycksfalls vård. Övningar. 16

Yrkesutbildningen

482 Kommentarer och anvisningar Vid övningar i skolverkstad i demontering, felsökning och montering användes utrustning hämtad från kemisk industri. Laborationer bör utöver standardprovningar omfatta analys av material med användning av sådan utrustning som användes inom kemisk industri för exempelvis viskositetsmätning, pH-mätning, flampunktsbestämning, analys av kemisk sammansättning. Deltagandet i materialhantering, underhållsarbete, instrumentarbete och produktionsarbete bör fördelas på flera arbetsställen inom kemiska industrier. Undervisningen i arbetsplatsens skyddsfrågor bör uppläggas så praktiskt som möjligt med tanke på att elevernas inträde på arbetsplatser inom processindustrier skall förberedas och underlättas. Demonstrationer och övningar bör utföras i lektionssal, på skolverkstad och på industriella abetsplatser. Härvid bör representanter från företagens skyddstjänst och hälsovårdande avdelningar medverka. Det bör även eftersträvas att i övriga ämnen skyddsfrågan beaktas. Detta kan göras genom tillämpningsexempel av olika slag.

6.8.6 Metodiska anvisningar Föreliggande metodiska anvisningar avser undervisningen inom processteknisk linje, båda årskurserna. Eleverna skall erhålla en grundutbildning i den arbetsteknik och de teoriämnen i vilka kunskaper erfordras av produktionspersonal inom processteknisk industri. Undervisningen skall vidare ge en grund för vidareutbildning till kvalificerade befattningar. De arbetstyper, som ingår i grundutbildning kan inte alltid läras ut i en och samma ordningsföljd. Materialtillgång, tillgängliga utrymmen, produktionsförhållanden och antalet elever kan göra grupp- eller individuell undervisning lämpligast. Stora krav ställs då på samordning mellan lärare och instruktörer, både vad det gäller undervisningen på olika områden av arbetstekniken och olika ämnen i fackteorin. Samtliga lärare bör ange genomförd undervisning på individuella elevkort. Fackteori Anvisningarna ger ämnesvis förslag till lektionsdispositioner för genomgång av i läroplanen angivna huvudmoment. Samordning med undervisningen i andra ämnen och i arbetsteknik kan göra en annan ordningsföljd än den föreslagna lämpligast. Dispositionsförslagen ger anvisning på litteratur, filmer, bildband och andra hjälpmedel, samt förslag till lärar- och elevaktiviteter. De läroböcker och AV-hjälp-

483 medel, som anges, måste av läraren fortlöpande kompletteras med nytillkommande sådana och med demonstrations- och övningsmaterial, för att undervisningen skall kunna hållas i nivå med arbetsplatsernas krav på elevernas kunskaper.

Förstärkning av elevernas kunskaper i matematik, fysik och kemi Genom tillämpningsövningar inom läroplanens yrkesämnen bör följande grundläggande kunskaper förstärkas och uppövas hos eleverna.

Kunskaper i matematik Räkning med allmänna bråk och decimalbråk Procenträkning Uppritande och tolkning av olika slag av enklare diagram, såsom funktionsdiagram, stapeldiagram, sektordiagram Kvadrering och rotutdragning med användande av tabeller Enklare bokstavsräkning, utläsning av funktionssamband ur enklare formler Multiplikation och division på räknestickans grundskalor Kvadrering och rotutdragning på räknestickan, användning av reciprokskalan Uppskattning av närmevärden och relationer, överslagsberäkning av ett tals storlek och erforderlig noggrannhet vid olika slags beräkningar

Kunskaper i fysik och kemi Förståelse av följande uttryck och sammanhang så att enklare beräkningar kan utföras: Kroppars allmänna egenskaper, betingelser för olika aggregationsformer Måttsystem och enheter med mätmetoder Täthet och specifik vikt Sammansättning och uppdelning av krafter Friktion och moment Vätskors tryck, gasers tillståndsvariabler Energiformer, effektenheter, verkningsgrad Värmeledning, temperaturmätning Utvidgning, smältning och stelning, avdunstning, ångbildning, kondensation och destination, lösning och kristallisation Beteckningar och formler för grundämnen och enkla kemiska föreningar Sätt att beskriva kemiska reaktioner Legeringar av kol, stål och olika metaller. Vattnets kemi. Om gaser Oxidation, reduktion, elektrolys. Alkalier, syror och salter, jon- och pH-begreppen Några oorganiska och organiska föreningars utseende, egenskaper, användning. Risker vid hanteringen av kemikalier

484 Ämne: 6.8.3.1 Materiallära Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2

Mineral

Järnmalmer: svartmalm, blodstensmalm, övriga mineral.

3— 4

Malm Malmförädling Slig, sinter

Sovring och anrikning som kemisk och mekanisk process, sintring. Provdemonstration, ljusbilder.

5— 6

Järn och stål Tackjärn

Masugnsprocessen. Järnsvamp. Film: Jbf — PA-rådet.

7— 8

Stål

Framställning enligt konvertermetoder, martin- och elektrostålprocesser. Reduktionsprocessen. Film: Jbf — PA-rådet.

9—10

Varmbearbetat stål

Plåt, band, tråd, profiler. Smitt stål. Användningsområden. Ljusbilder.

11—12

Gjutgods

Gjutgods av järn och stål.

13—14

Kallbearbetat stål och stålrör

Tråd, linor, band. Användningsområden. Rör och kvaliteter samt framställningsmetoder.

15—16

Värmebehandlat stål

Olika kvalitetsinriktningar genom glödgning, härdning, anlöpning, sätthärdning och nitrering.

17—18

Stålkvaliteter

Konstruktionsstål, verktygsstål. Olegerade och legerade stål. Stålnormer. Användningsexempel — övningar.

19—20

Metaller Pulvermetallurgiska material

Sinterstål. Hårdmetaller. Keramiska verktygsmaterial.

21—22

Koppar och kopparlegeringar

Kopparmalmer, råkoppar. Mässing. Bronser. Egenskaper och användning.

23—24

Övriga metaller och legeringar

Aluminium och aluminiumlegeringar. Nickel och nickellegeringar. Magnesium, zink, tenn och bly. Lagermetaller.

25—28

Bränslen

29—30

Trä Veden

Fasta bränslen: ved, stenkol, koks. Flytande bränslen: olja, bensin, fotogen, sprit. Gasformiga bränslen: stadsgas, gasol, masugnsgas m. m. Användningsområden. Räkneexempel. Trädstammens uppbyggnad. Veden. Fibrerna. Fysikaliska egenskaper, hållfasthet. Formförändring.

31—32

Sågverk

Hyvlat virke, fanér. Olika trädslags egenskaper och användningsområden.

33 Papper Vedbehandling

Barkning, flishuggning, sållning.

485 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

34—35

Sulfatprocessen

Kokning, tvättning, kemikaiieåtervinning. blekning, torkning, biprodukter.

36—37

Sulfitprocessen

Koksyraframställning, ter.

38—39

Mekanisk massa

Slipning av ved (olika slipmetoder) raffinering, silning, torkning.

40—41

Papperstillverkning

Fiberråvaror, mäldberedning, och vattenföring.

blekning, torkning,

Silning,

biproduk-

malapparater.

Massa-

Olika typer av pappersmaskiner, efterbehandling avpapper. Olika pappersprodukter. Egenskaper och användningsområden.

42—44

45—46

Fiberskivor Defibreringsmetoder

Massaberedning, upptagningsmaskin. Torkning, pressning, färdigställning. Användningsområden.

47—48

Svror och sailer

Viktiga naturprodukter för framställning av syror och saker. Ammoniak, svavelsyra, klor, natriumhydroxid. Egenskaper och användningsområden.

49—50

51—52

Isoleringsmaterial

Sten- och glasullsmattor, kork, träull. Egenskaper och användningsområden.

53—54

Lösningsmedel

Alkoholer, bensin, tri- och tetrakloretylen. Användningsområden. Hanteringsrisker. Skyddsföreskrifter.

55—56

Färgämnen

Färg som indikator. Färg för rostskydd. Färgämnen för färgning av textilier, plast, metall, keramik.

57—58

Vatten

Mekanisk och kemisk rening av vatten. Olika behandlingsmetoder för avloppsvatten.

59—60 61—62

Textilier

Användning. Egenskaper hos beklädnadstextilier. Egenskaper vid teknisk användning: packningsmaterial, transport- och transmissionsanordning, armering.

63—64

65—66

67—68

Indelning. Ursprung och framställningssätt. Kemisk sammansättning, enkla formler. Demonstration av materialprover.

Plaster

Huvudindelning av plasttyper, kemisk sammansättning, utgångsmaterial. Utmärkande egenskaper hos vissa plasttyper. Nedbrytningstid av plast. Olika typer av konstruktionselement i plast. Exempel på produktionsutrustning där de förekommer. Film.

486 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

69—70

Glas

Sammansättning, framställning. Ingående material och prov på olika glassorter. Kemisk sammansättning. Exempel på produktionsutrustning där de förekommer. Egenskaper och användning.

71—72

Keramiska material

Sammansättning och framställning av porslin, tegel, eldfasta massor m. m. Tabeller, egenskaper och användning. Prover på keramiska konstruktionsmaterial.

73 Korrosion

Olika typer av korrosion. Ekonomisk betydelse. Förebyggande åtgärder.

14—76

Övriga material

Användningssätt för övriga material, t. ex. sten, läder, lim. Ytbehandlingsmedel.

11—78

Prov och repetition

Förslag till läromedel Lektionsnummer 1—76 1— 2 3— 4 3—14

5— 6 7— 8 15—16 17—18 21—24 29—32 33—44 33—46 40—44 61—62 65—66

Grundläggande lärobok (med arbetsbok) i materiallära Malmprover (SÖ-förlaget) Råmaterialets förädling PAF 181 Järnbrukens yrken (Järnbruksförb., broschyr). Järnbrukens yrken (Järnbruksförb., stillfilm i 2 delar). Del 1: Järn- och stålframställning samt bearbetning Del 2: Underhåll, manufakturavdelningar Masugnsprocessen PAF 182 Stålframställning PAF 188 (konvertermetoder) Värmebehandling PAF 392. Stålprover m. m. Provlåda (Fagersta Bruks AB). (Värmebehandlade stålprover) Framställning av koppar och bly (Bolidens informationsavdelning) Materiallära, Ahlmann—Karlsson Film »Vi gör massa och papper» del 1 Bildband »Vi gör massa och papper» AKA-film Massa och papper — en yrkesorientering, SPF Praktisk yrkesorientering inom massa- och pappersindustrin, SPF Den svenska pappersindustrin, Svenska Pappersbruksföreningen Råmateriallära, Sveriges Textilindustriförbund Provlåda, råmaterial, Sveriges Textilindustriförbund Plaster I — deras uppbyggnad och egenskaper PAF 1427

67—68 6 9 - -70 7 1 - -72 73 74- - 7 6

Demonstrationslåda, Sveriges Plastförbund Plaster II — deras bearbetning, PAF 1428 Kurs 75-252, Kemisk teknologi, brev 11 Hermods-NKI Kurs 75-244, Keramiska konstruktionsmaterial, Hermods-NKI Kurs 75-242, Vad är korrosion? Hermods-NKI Materiallära, Ahlmann—Karlsson

Ämne: 6.8.3.2 Maskinelement Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Vad är maskinelement?

Gå igenom i (M) sid. 1—3. Komplettera med exempel med arbetsplatsanknytning.

2— 3

Gängor och gängsystem

Gå igenom i (M) sid. 4—8. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

4— 5

Skruvar och muttrar Åtdragningsmoment Specialskruvar och säkringar

Gå igenom i (M) sid. 8—12. Gå igenom i (M) sid. 13. Gå igenom i (M) sid. 15—18. Demonstrera momentnyckel. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

6— 7

Svetsförband, allmänt Olika svetsmetoder Olika fogar

Gå igenom i (M) sid. 23. Gå igenom i (M) sid. 23—26. Gå igenom i (M) sid. 26—27. Demonstration av svetsprover och apparatur, där svetsade fogar förekommer. Elever gör arbetsuppgifter.

Kilförband, allmänt Olika typer av kilar och förband

Gå igenom i (M) sid. 30. Gå igenom i (M) sid. 30—36. Visa exempel från egna maskiner. Öva montering. Elever gör arbetsuppgifter.

Lektionsnummer

Lödförband, olika lödmetoder Krymp- och pressförband Limförband 10

Axlar, allmänt, material Axlars hållfasthet

Gå igenom i (M) sid. 28—29. Gå igenom i (M) sid. 37—41. Gå igenom i (M) sid. 42—45. Elever gör arbetsuppgifter. Gå igenom i (M) sid. 46—47. Gå igenom i (M) sid. 47—48. Demonstrera bruten axel. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

488 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

11 Olika typer av axlar och axeltappar

Gå igenom i (M) sid. 48— -50. Elever gör arbetsuppgifter.

12 Axelkopplingar

Gå igenom i (M) sid. 51—61. Elever gör arbetsuppgifter.

13 Lager, allmänt Glidlager

Gå igenom i (M) sid. 62—63. G å igenom i (M) sid. 63—67. Elever gör arbetsuppgifter.

14 Rullningslager Övriga lager

Gå igenom i (M) sid. 67—70. Gå igenom i (M) sid. 70—74. Elever gör arbetsuppgifter.

15—16

Rullningslager

Demonstration och övning av demontering och montering.

17—18

Transmissioner, allmänt Kedjetransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 75. Gå igenom i (M) sid. 75—78. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

19—20

Remtransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 78—80. Öva rembyte. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

20—21

Lin- och kättingtransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 81—84. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

22—23

Kugghjul Cylindriska kugghjul och växlar

Gå igenom i (M) sid. 85—86. Gå igenom i (M) sid. 86—91. Öva kuggshjulsbyte. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel.

24—25

Koniska kugghjul och växlar Snäckväxlar Övriga växlar Skötselanvisningar

26 Smörjning Smörjställen Smörjmedel, fasta

Gå igenom i (M) sid. 91—92. Gå igenom i (M) sid. 92. Gå igenom i (M) sid. 92—93. Gå igenom i (M) sid. 93—94. Visa skadade hjul. Elever gör arbetsuppgifter. Ytterligare räkneexempel. Gå igenom i (M) sid. 95, film om friktion. Gå igenom i (M) sid. 96. Gå igenom i (M) sid. 97—98. Elever gör arbetsuppgifter.

489 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

27 Fetter och oljor Smörjanordningar Smörjschema

Gå igenom i (M) sid. 98—100. G å igenom i (M) sid. 101—107. G å igenom i (M) sid. 103. Förevisa smörjschema. Elever gör arbetsuppgifter.

28 Tätningsanordning Fjädrar och dämpare

G å igenom i (M) sid. 108—115. G å igenom i (M) sid. 116—120. Elever gör arbetsuppgifter.

29 Rörledningselement Ventiler

G å igenom i (M) sid. 121—126. Gå igenom i (M) sid. 127—130. Elever gör arbetsuppgifter.

30 Länksystem, kammar och excentrar Bromsar

G å igenom i (M) sid. 131 —133. Gå igenom i (M) sid. 134—135. Elever gör arbetsuppgifter.

il—J2

Allmänt om hydraulik Komponenter System

G å igenom i (M) sid. 136—137. Gå igenom i (M) sid. 137—144. Gå igenom i (M) sid. 144—145. Demonstration vid arbetsplats. Elever gör arbetsuppgifter.

33—34

Allmänt om pneumatik Komponenter System

G å igenom i (M) sid. 146. G å igenom i (M) sid. 146— 149. Gå igenom i (M) sid. 150. Demonstrera vid arbetsplats. Elever gör arbetsuppgifter. Repetition och prov.

35—39

Förslag till läromedel Sjöström—Petersson—Eklöf Maskinelement med arbetsbok (M) Svenska Bokförlaget Ä m n e : 6.8.3.3 Ritnings- och schemaläsning Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2

Allmänna ritningsregler

Linjer, skalor, ritningsformat etc.

3— 4

Allmänna ritningsregler

Övningar på frihand med förberett underlag.

5— 8

Vy-lära

Genomgång av vyer och snitt. Övningar.

Lektionsnummer

490 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

9—12

Måttsättning

Genomgång av måttsättning. övningar.

13—16

Förenklat ritsätt m. m.

Standard — SMS — SIS etc. övningar. Olika exempel på förenklat ritsätt. Stycklistor och materialförteckningar. Övningar.

17—24

Beteckningar

Ytjämnhet, ytbeskaffenhet, målning, svetsbeteckningar. Toleransbeteckningar. Passningar. Övningar.

25—30

Symboler inom processindustrin

Elektriska symboler för stark- och svagström. Övningar.

31—36

Symboler inom processindustrin

Symboler för rörledningar, kranar och ventiler. Färgmarkering för rörledningar och behållare, övningar.

37—42

Symboler inom processindustrin

Symboler för instrument: elektriska, mekaniska, värmetekniska och reglertekniska. Övningar.

43—48

Symboler inom processindustrin

Symboler för hydraulik och pneumatik. Övningar.

49—54

Symboler inom processindustrin

Symboler för maskiner och apparater inom processindustrin, övningar.

55—66

Ritnings- och schemaläsning

övningar i läsning av: detaljritningar, sammanställningsritningar, montageritningar, sprängskisser, reservdelsskisser, byggnadsritningar, kopplingsscheman, diagram och flödesscheman.

67—78

Tillämpningar

Övningar i uppgörande av flödesscheman hämtade från processindustrin. Läsning av scheman. Felsökning m. m.

Förslag till läromedel För lektion

nummer

1—24

Grundläggande lärobok med övningshäfte i ritningsläsning.

17—54

Normblad — SMS — SIS Elektriska normer Normer och symboler för rörledningar. Färgmärkning. Speciella normblad.

55—66

Förberedda anvisnings- och övningsblad, utarbetade efter underlag från processindustrin.

67—78

Övningsunderlag från processindustrin.

491 Ämne: 6.8.3.4 Energi Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

2 Introduktion

Med anknytning till ämnet »Processteknik» genomgås några exempel på typiska processanläggningar (ex. masugn, valsverk, kylanläggning, torkningsanläggning, destillationsanläggning, sulfitanläggning, färgningsmaskin). Exemplen syftar i detta sammanhang till att visa det som är gemensamt för alla processer, nämligen tillförsel av primärmaterial (råmaterial och hjälpmaterial eller medier), behandlingar på fysikalisk eller kemisk väg samt uttagning av färdig produkt (hel- eller halvfabrikat). För alla dessa tre förlopp krävs uppoffring av arbete och energi i olika former. För någon lämpligt vald process görs en detaljerad specificering av de olika slagen av energiförbrukning, ex. el-energi (el-motorer) för materialtransport och fysikalisk bearbetning, värmeenergi (bränslen) för värmebehandling, kemisk energi för kemiska reaktioner osv.

6 Energiprincipen

Energins olika former: lägesenergi, rörelseenergi, värmeenergi, elektrisk energi, strålningsenergi, kemisk energi. För ett slutet system, t. ex. en tillverkningsprocess (som tankes isolerad så att inget energiutbyte med omgivningen äger rum) är energins summa konstant. Energin kan övergå från en form till en annan men kan ej förstöras eller nyskapas. Exempel på energiomvandlingar.

7— 8

Energibehov och kraftalstring

Värmekraft contra vattenkraft, Bränslen och bränsletillgångar. Vattenkraftalstringens utveckling. Exempel på kraftanläggningar och hur kraft distribueras. Sveriges och spec, industrins energibehov. Energibehovet hos några typiska processindustrier, hur detta behov fördelas på olika förbrukningsslag samt hur energibehovet tillgodoses. Förbrukningskostnader.

9—10

Gas och vatten

Användning av olika slags gaser för industriella processer. Gasproduktion, distribution och förvaring av gas. Vattenbehov i processindustrin. Krav på vattnets egenskaper. Produktion, distribution och förvaring av vatten. Förbrukningskostnader.

492 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

11—12

Värmeöverföring

Värmeöverföring genom ledning, konvektion och strålning. Exempel: Ledning. Värm en kopparstång i ena änden och håll med handen i den andra änden. Konvektion. En luftmassa som kommer i beröring med en het yta. Luften är en dålig värmeledare men det skikt som befinner sig närmast den heta ytan uppvärms, stiger uppåt och ersätts av kallare skikt, etc. Strålning. Solstrålning, strålning från en värmelampa.

13—16

Ångpannor och eldningsanordningar

En ångpannas principiella uppbyggnad. Anslutningsapparater för höjande av verkningsgrad och för pannans skötsel. Energiomvandlingsschema. Anläggningar för enbart värmealstring, för enbart kraftalstring samt för värmekraftalstring: beskrives med hjälp av blockscheman. Ångpannetyper. Eldningsanordningar. Ångpannans värmebalans och verkningsgrader.

17—20

Ångturbiner och gasturbiner

Ångturbiner Aktions- och reaktionsturbiner. Axial- och radialturbiner. Enkel- och multipelturbiner. Mottrycks-, kondenserings- och avtappningsturbiner. Beskrivning av de olika slagen av turbiner med hjälp av planscher och scheman. Arbetssätt, verkningsgrader, regleringsanordningar. Användningsexempel från processindustrin. Gasturbiner Explosionsturbiner och liktrycksgasturbiner. Beskrivning med hjälp av planscher och scheman. Arbetssätt, verkningsgrader, regleringsanordningar. Användningsexempel från processindustrin.

21—25

Uppvärmning, ventilation och luftbefuktning

Behovet av uppvärmning, ventilation och luftbefuktning i industrilokaler. Värmebatterier. Befuktningsapparater och besiktningssystem för indirekt och direkt befuktning. Stoftavskiljare: filter och cykloner. Regulatorer för temperatur- och fuktreglering. Beskrivning av uppbyggnad och funktion hos apparater och instalment. Installationsexempel från processindustrin.

26—27

Vattenreningsanläggninear

Anläggningar för rening och avhärdning av förbrukningsvatten. Anläggningar för rening av avloppsvatten. Installationsexempel från processindustrin.

493 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

28—31

Vattenkraftverk

Vattenturbiner för olika fallhöjder respektive vattenmängder. Hastighetsreglering.

32—33

Kärnkraftverk

Kärnkraft. Atomreaktorns princip. Kärnkraftens utveckling. Kostnadsjämförelser m. m.

34—36

Elkraft

Alstring av elkraft. Generatorer av olika typ i vattenkraftverk och värmekraftverk.

37—40

Elkraftdistribution

Kraftledningar. Kablar. Omvandling av spänningen med transformatorer och omformare. Överföringsförluster.

41—46

Elinstallationer

Installationer — fördelning av elkraften i bostäder och inom industrin. Centraler, serviser, stigare och fördelningssystem. Säkringar och elmätare. Skyddsföreskrifter.

47—52

Elektriska motorer och apparater

Likströmsmaskiner: shuntmaskinen, seriemaskinen, kompoundmagnetiserad maskin, separat magnetiserad maskin. Växelströmsmaskiner: synkronmaskinen, asynkronmaskinen, kommutatormaskinen. Strömbrytare, reläer och säkringar. Beskrivning av uppbyggnad, verkningssätt och egenskaper. Installationsexempel från processindustrin. Personskaderisker och säkerhetsföreskrifter.

53—54

Belysning

Avståndslagen. Ögat och seendet. Ljuskällor. Belysning av arbetsplatser, allmänbelysning och platsbelysning.

55—56

Förbränningsmotorer

Förgasarmotorn, dieselmotorn. Reservkraftaggregat. Demonstrationer. Övningar.

57—70

Studiebesök

Planerade studiebesök vid t. ex. värme-, vatten- och elverk samt vid olika processindustrier för studium av energialstring, kraftfördelning, maskiner, motorer och apparater. Timmarna fördelas på lämpligt sätt.

71—7!

Tillämpningar Övningar

Repetition och tillämpningsövningar. Prov. Räkneövningar: Moment, tyngdpunkt. Arbete, energi och effekt. Värmeinnehåll och värmeöverföring. Elektrisk effekt och energi. Förluster. Verkningsgrad. Övningstimmarna infogas på lämpligt sätt i anslutning till de olika kursmomenten.

494 Ämne: 6.8.3.5 Mät- och reglerteknik Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Introduktion om ämnet Tryckmätning 2— 3

Grundbegrepp. Övertryck, undertryck. Tryckenheter.

4— 7

Bourdonrörets princip. Spiraler. Bälgsystem. Klocktryckmätarens princip. Trådtöjningsgivare.

8— 12

Laborationer

Genomgång av en registrerande tryckmätares uppbyggnad. Kalibrering av tryckmätare. Undersökning av några tryckmätares uppbyggnad och egenskaper.

Temperaturmäining 13— 14

Olika temperaturskalor. Celcius, Fahrenheit, Reaumur. Kelvin.

15— 19

Glastermometerns princip. Olika termometervätskor. Kapillärrörstermometrar. Temperaturmätning med termoelement. Vridspoleinstrument. Motståndstermometrar.

20— 21

Totalstrålningspyrometrar. smältkoppar.

22— 26

Laborationer

Temperaturkänslig

färg,

Genomgång av en normal registrerande termometers uppbyggnad. Försök med termoelement, varvid fördröjning genom olika utformning av termometerfickor undersöks. Kalibrering och nollpunktsjustering samt undersökning av överföringsavståndets inverkan. Felsökning.

Fuktighetsmätning 27— 28

Grandbegrepp. Absolut och relativ fuktighet. Daggpunkt.

29— 30

Allmänt om psykrometern, den elektriska hygrometern och hårhygrometern.

31— 32

Laborationer

Genomgång och kontroll av konditioneringsaggregat.

Flödesmätning 33— 34

Grundbegrepp om flödesmätares inkoppling i systemen. Volymetriska mätares princip.

35— 36

Differenstryckmätare. Hg-differensmanometer.

495 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

37— 39

Utformning av strypflänsar. Dp-celler. Rotametrar.

40— 41

Magnetiska mängdmätare. Mängdmätning med pitotrör.

42— 46

Laborationer

Avläsningsövningar med U-rör. Mätning av tryckvariationer kring en strypfläns. Undersökning av några flödesmätares egenskaper.

Nivåmätning Grundbegrepp och enheter. Nivåmätning i öppna system. Flottörer, tryckmätare, bubbelrör. Nivåmätning i slutna system. Användning av radioaktiva preparat och ultraljud.

47— 51

52— 54

Laborationer

Mätning av hydrostatiska trycket på olika nivåer under vätskeytan. Undersökning av nivåmätares uppbyggnad och egenskaper.

Vikt- och täthetsmätning 55— 56

Grundbegrepp och enheter. Täthet, specifik vikt, Baumégrader. Mätning med areometer. Viskositetsmätning.

57— 60

Koncentrationsmätning. Kalle, Rotodens, area.

61— 62

Balansvågar. Industriella bandvågar.

63— 66

Laborationer

Undersökning av olika vätskors täthetsvariationer med temperaturen. Undersökning av någon koncentrationsmätares uppbyggnad och egenskaper, övningar med olika typer av balansvågar.

Elektrokemiska mätningar Mätning av pH. Mätning av redoxpotential samt ledningsförmåga.

67— 68 69

Laborationer

övning med pH-mätare.

Övriga mätmetoder 70— 71

Mätning av vatteninnehåll i fasta ämnen. Kapacitansmätning och konduktivitetsmätning. Hastighetsmätning samt mätning av töjning och krympning med takometrar.

496 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Pneumatik 72— T:

Luftförsörjning. Normala arbetstryck, över- och undertryck. Ledningsnätets uppbyggnad. Behållare. Stamledningar och serviceledningar.

Hydraulik 74— 75

Hydraulkretsar. Oljetankar, silar, filter. Hydraulpumpar, hydraulvätskor, viskositet.

Reglering, styrning mätvärdesöverföring

och

76— 77

Definitioner. Kort orientering om reglersystemets uppbyggnad med tyngdpunkt på applikationer och enklare reglerprocesser i följande avsnitt.

78— 79

Tidskonstanten vid mätning och reglering. Något om fördröjningar i reglerkretsen.

80-

81 Egenskaper hos processen. Kapacitet och kapacitans.

82-

83 Tvåläges, integrerande och lägesproportionerande reglering. Proportionerande plus integrerande reglering. Deriverande funktion.

84— 86

Programreglering, kaskadreglering, kvotreglering.

87— 89

Styrsystem, öppen och sluten styrning.

Pneumatiska

regulatorer

90— 91

Kort orientering om tvålägesregulatorer. Övningar med hjälp av U V 100 eller liknande simulatorer. Proportionerande och integrerande regulatorer.

Hydrauliska 92— 93

regulatorer Kort orientering om tryck- och differenstryckregulatorer. Fjärrstyrda regulatorer med PI- och PID-verkan.

Reglerventiler 94— 95

Olika typer av reglerventiler. Tryckfall. tion. Käglan. Packboxen.

Ventilfunk-

497 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Bokstavs- och ritningssymboler jör instrumentscheman Övningar med symboler enligt amerikansk standard. Definitioner och tillåtna kombinationer.

97—113

Laborationer och övningar

114—117

Repetition/prov

Läsning av diagram och scheman. Övning i skalavläsningar. Övningar i anslutning till de aktuella processerna med reglermodell UV-100 eller liknande simulator. Instrumenttavlor och -paneler. Räkneexempel.

Förslag till läromedel: Instrumentering i processindustri, Åke Dahl Del I Mätning och kontroll Del II Reglering »Orienterande kurs i reglerteknik», Hermods Utdrag ur Svenska Elektrotekniska normer, SEN 0106 Utgåva 1, 1964.01.15 Laborationsanvisningar för UV-100, L-E Andersson, UV-material, Sundsvall Film, Grunderna för styrning och reglering, PAF 1343 Broschyrer från instrumenttillverkare

Ämne: 6.8.3.6 Processteknik Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1—

2 Inledning

Vad är processindustri? Olika flödesförlopp och operationsföljder. Kontinuerlig drift. Lokaliseringssynpunkter. Kostnadskalkyl: Anläggnings- och driftskostnad.

3—

4 Processindustri

Exempel på processindustrier: från råvara till färdig produkt inom t. ex. kemisk industri eller livsmedelsindustri, massa- och pappersindustri, metallurgisk industri m. fl.

5—

6 Transportdon

Genomgång av olika transportorgan med hänsyn till godsstruktur, vägsträcka och ekonomi. Järnväg, bil, båt, flyg, truck.

498 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

7— 10

Lyftdon

Block, telfer, kranar och traverser. Band-, rem- och skruvtransportörer. Hissar och elevatorer. Studiebesök vid industrier.

11— 14

Krossar, kvarnar

Grovkrossar: konkrossar, käftkrossar och tuggar. Finkrossar, kvarnar.

15— 18

Anrikning. Kornförstoring

Sovring, anrikning och flotationsanläggningar. Granulerings- och tabletteringsapparater.

19— 22

Sintring

Bandsintring, sinterpannor. Kulsintring, pulversintring.

23— 24

Strängpressning

Anläggningar för strängpressning av olika material.

25— 34

Pumpar

Olika pumptyper: centrifugalpumpar och kolvpumpar. Membranpumpar, kugghjulspumpar, skruvpumpar, vattenringspumpar. Axialpumpar. Konstruktion, användning, driftsförhållanden, underhåll. Bildband, film.

35— 41

Fläktar

Olika fläkttyper: centrifugal- och propellerfläktar. Val av fläkt. Konstruktion, driftsförhållanden och underhåll. Film.

42— 43

Kompressorer

Kolv- och turbokompressorer, konstruktion, drift och underhåll.

44— 59

Rörledningar Armatur

Rör och rördelar. Armatur: dimensioner, anslutningar, tryck, tätningar, sätes-, trottel-, skjut- och slussventiler, spjäll- och kikkranar, shunt- och backventiler. Säkerhetsventiler. Packningsmaterial för flänsar, axeltätningar, boxtätningar. Övrig armatur. Rörmontage. Värmeisolering av rör. Säkerhetsanordningar, vattenlås för gasledningar. Demonstrationer och övningar.

60— 63

Bländare, separatorer

Omrörare, homogenisatorer, bländare, spridare. Fluidiseringsapparater. Centrifugalseparatorer. Konstruktion, drift, underhåll.

64— 69

Siktar och stoftavskiljare

Skaksiktar, vindsiktar, cyklonavskiljare, elektrofilter. Konstruktion, drift och underhåll.

70— 73

Filter

Olika filterapparater. Filterpressar. Trumfilter. Konstruktion, drift och underhåll.

74— 75

Centrifuger

Olika typer av centrifuger. Perforerad respektive tät trumma.

slangfilter,

499 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

76— 77

Sedimentation Flockning

Dekantering. Förtjockare i serie. F lockningsmedel.

78— 81

Vägning Dosering

Vågar. Doseringar. Volymmätare. Vätskespridare. Övningar.

82— 87

Värmeväxlare

Olika värmeväxlare — tub-, spiral- och plattvärmeväxlar. Regenerativa och rekuperativa värmeväxlare. Cowperapparater. Luft- och vattenförvärmare. Konstruktion, drift och underhåll.

88— 91

Kristallisation Utfällning

Smältning och stelning. Blandningar och legeringar. Värmeomsättning. Demonstrationer och övningar.

92— 93

Extraktion, läkning

Extraktion ur lösningar. Läkning ur fast substans. Flotering. Övningar.

94— 97

Indunstning

Ångbildning och kondensation. Indunstningsapparater. Kondensatorer.

98—101

Torkapparater

Olika torkningsapparater: fläkttork, cylindertork, spraytork, flingtork för fast material, gas och vätska. Konstruktion, drift och underhåll.

102—105

Destination

Olika destillationsmetoder. Destillationsapparatur. Konstruktion, drift och underhåll.

106—109

Kylteknik

Kylmaskiner och kylanläggningar. Konstruktion, drift och underhåll.

110—112

Vakuumteknik

Vakuumpumpar med olika prestanda. Vakuumkärl. Konstruktion, drift och underhåll.

113—115

Absorbtion m. m.

Apparatur för absorbtion, adsorbtion, desorbtion och gasdiffusion.

116—117

Speciell apparatur

Apparatur för höga tryck och temperaturer.

118—137

Processkemi

Repetition av kemiska grundbegrepp. Kemiska tecken och formler. Kemiska föreningar. Oxidation — förbränning. Reduktion. Luft, vatten. Syror och baser. Salter — metaller. Organisk kemi. Laborationer. Övningar.

500 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

138—157

Kemiska enhetsprocesser Apparater

Oxidation och förbränning. Elektrolys. Dubbel omsättning. Kalcinering, dehydratisering. Katalys. Hydrering, pyrolys, krackning. Kondensation, polymerisation. Jäsning. Blekning. Jonbyte. Laborationer och övningar.

158—161

Gruvindustri

Malmtillgångar. Orientering om landets grav-, järnoch stålindustri. Malmbrytning, sovring, anrikning, separering och våtanrikning.

162—167

Järnframställning

Masugnsprocessen: bestickning, bränsle, reduktionsprocessen, tappning och gjutning. Blästermasugn — elektrohytta. Järnsvampprocesser enligt Wiberg och Höganäsmetoden.

168—173

Stålframställning

Färskningsprocesser enligt elstålsmetoderna Ijusbågsugn och högfrekvensugn. Martinmetoderna. Konvertermetoderna: Thomas-, Kaldo- och LD-metoderna. Tappning och götgjutning, stränggjutning.

174—175

Gjutning

Järngjutning och stålgjutning. Speciella gjutningsmetoder.

176—177

Pulvermetallurgi

Framställning material.

178—181

Värmebehandling

Glödgning, härdning och anlöpning, sätthärdning och nitrering. Stålkvaliteter. Materialprovning.

182—187

Metallframställning

Kopparframställning, aluminiumframställning. Övriga metallers och legeringars framställning.

188—202

Pappersmassa

Sveriges pappers- och pappersmasseindustri. Tillverkning av slipmassa, kemisk massa och halvkemisk massa. Massans silning, blekning och torkning.

203—217

Papperstillverkning

Cellulosa som råvara för kemisk industri. Tillverkning av papper. Pappersmaskiner med hjälputrustning.

218—225

Fiberskivetillverkning

Defibreringsmetoder. Massaberedning. Arkformning. board. Hårdboardpressning. Härdning.

av sintergods, hårdmetall,

Torkning

keramiska

av

porös

501 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

226—227

Sveriges kemiska industri

Råvaror, indelning och lokalisering.

228—233

Elektrokemisk industri

Framställning av klor, alkali, hypoklorit m. m.

234—237

Svavelsyretillverkning

Kontaktmetoden. Reaktionsformler, råvaror, mellan- och slutprodukters egenskaper, materialfrågor. Demonstratione r.

238—241

Ammoniakframställning

Haber-Bosch-metoden. Reaktionsformler, råvaror, flödesscheman, kontrolloperationer. Demonstrationer.

242—245

Sodaframställning

Solvay-metoden. Reaktionsformler, råvaror, slutprodukters egenskaper etc. Demonstrationer.

246—249

Spjälkning och omstrukturering av kolväten

Kolvätestrukturer. Kracknings- och reformningsförfaranden. Bensinutvinning. Flödesscheman. Kontrolloperationer. Demonstrationer.

250—253

Övrig kemisk industri

Framställning av gödningsämnen, läkemedel, vegetabiliska oljor. Sprängämnen.

254—259

Plastindustri

Framställning av utgångsmaterial för härdplaster och termoplaster.

260—267

Livsmedelsindustri

Framställning av cerialier, drycker, kvarnar, konserver, socker, jäst, smakämnen.

268—272

Kemisk-teknisk industri

Framställning av färg och fernissa, tvål, tvättmedel och lim.

273—274

Textilindustri

Orientering om textilindustrin. Kortfattad översikt över tillverkningsprocesserna.

275—276

Fiberframställning

Konstsilke- och syntetfiberframställning.

277—289

Textilförädling

Textila beredningsprocesser. Färgeriprocesser.

290—295

Glas-, keramisk och betongvaruindustri

Framställning av fönsterglas, tegel, cement, gasbetong, betongvaror, slipmterial.

296—299

Övrig processindustri

Exempel från övrig industri, där processtillverkning förekommer.

300—312

Disponibelt

Repetition. Övningar. Studiebesök. Prov.

502 Förslag till läromedel Hermods: Allmän kemisk teknologi. Kemisk-teknisk apparatlära T-M Tegedeen-Mayer: Verfahren der Chemie-Industrie 1 anorganisch Järnbruksförbundet: Stålframställning i bilder Gösta A. Karlsson: Pumpar Pappersindustriförbundet: Slipmasseboken. Cellulosatillverkning. Papperstillverkning. Boardboken Brevskolan: Gruvkursen Sveriges Textilindustriförbund: Kompendier för yrkesundervisning Branschbroschyrer Demonstrationsmaterial

Arbetsteknik Arbetstekniken omfattar ett antal tillverkningsgrenar inom processteknisk industri. Det förutsätts att efter en teoretisk genomgång av dessa skall produktionsstudier kunna ske på arbetsområden, som är lätt tillgängliga med hänsyn till skolans belägenhet. Utbildningen i arbetsteknik kan bedrivas dels inom skolverkstad och dels ordnas på arbetsplats som inbyggd skola eller växelundervisning. För de tillverkningsgrenar, som ingår i utbildningen har angivits exempel på de grundläggande arbetsoperationer, som bör läras ut. Utlärandet av riktiga arbetsmetoder underlättas av de detaljerade arbetsinstruktioner, som finns utarbetade för vissa av grundutbildningens arbeten.

Förstärkning av elevernas färdigheter i arbetsteknik Genom tillämpningsövningar inom läroplanens yrkestekniska ämnen bör följande manuella färdigheter förstärkas och uppövas. Borrning med borrskaft och el/luftdriven handborrmaskin Enklare filning Gängning av genomgående hål, av pinnar och tappar Hopfogning genom nitning och skruvning, klippning av plåt med handplåtsax, låsning av löstagbara förband Putsning med slipduk, slipning av knivar Sågning av stänger, skenor, plåt och rör med bågfil Användning av skjutmått, mikrometer, stålskala, tumstock, måttband, takometer, bladmått, vattenpass Uppriktning av motorer och maskiner Förläggning av ledningar för vatten, luft, gas, ånga, olja eller annat medium (Under ansvarig ledning)

503 Inkoppling och anslutning av apparater för vatten, luft, gas, ånga, olja (Under ansvarig ledning) Deltagande i felsökning, installation, reparation och funktionsprov på pumpanläggningar för luft, vatten, olja eller annat medium (Under ansvarig ledning) Arbetsteknikens förläggning Antalet lektioner i arbetsteknik är enligt timplanen genomsnittligt 10 per vecka. Dessa tänkas fördelade så att totalt 140 lektioner under första terminen ägnas åt grundläggande inträning av färdigheter i skolverkstad. Under andra terminen ägnas totalt 250 lektioner åt praktisk tillämpning inom processindustrier. Beroende på skolans belägenhet kan för varje elev lämpliga arbetsuppgifter kombineras ur de angivna branschalternativen, eller ur ett av dessa. Avsikten med den arbetstekniska undervisningen under andra terminen är således att ge elever kunskap om sådana arbetsrutiner, som är likartade oberoende av industrigren.

Ämne: 6.8.3.7 Arbetsteknik Gemensamt

avsnitt

(140

tim) under

termin

1 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2

Inledning

Drift- och underhållspersonalens Skyddsfrågor. Ekonomiska frågor.

3 _ 29

Bänkarbete

Arbetsplatser. Verktygs och mätdons skötsel och vård. Skruvstycken — uppspänning. Avgradning och enklare filning. Sågning med bågfil. Borrning med handborrmaskin. Gängning med tapp och snitt. Stämpling och märkning. Slipning av verktyg.

30— 39

Mätning

Mätmetoder och mätdon. Stålskala, skjutmått, djupmått, mikrometer, vinkelmätare, gäng- och radiemall, bladmått, vattenpass och lod.

40— 47

Plåtarbete

Klippning av plåt och klen profilstång med handplåtsax och bänksax. Bockning och sträckning av plåt.

48— 70

Rörarbete

Bockning och skarvning av rör. Montering och demontering av ventiler, synglas, flänsar, muffar m. m. Tillskärning och inläggningar av packningar. Felsökning i rörledningar och ventiler.

arbetsuppgifter.

504 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

7 1 — 84

Värmning, skärning och lödning

Värmning med låga. Gasskärning. Mjuk- och hårdlödning av olika mekaniska och elektriska detaljer. Instrumentreparationer etc.

85—114

Montering

Isärtagning och hopsättning av enklare instrument och apparater, lager, kopplingar, pumpar, fläktar, motorer m. m.

115—139

Felsökning

Felsökning och avhjälpande av fel i enklare mekaniska och elektriska system, i kemisk apparatur, lyftdon, transportdon etc. Byte av reservdelar. Driftsprovning.

Metallurgiskt inriktat alternativ (250 tim) under termin 2 Utföres såsom produktionsstudier och växlingsarbete vid skolverkstad eller/och industri. Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

140—149

Speciella skyddsfrågor, brandskydd, gasskydd

Övningar i brandskydd, gasskydd. Konstgjord andning. Speciella risker inom skolverkstad och industri.

150—189

Materialkännedom och transportarbete

Råmaterial och ugnsmaterial. Skyddsföreskrifter. Godsmottagning. Lagring. Sortering. Block och telfrar. Enklare lastvagnar och truckar. Lastning och lossning. Transportdon.

190—239

Sinterverk — masugn — legeringsverk. Anrikning

Skyddsföreskrifter. Sintring, anrikning, krossning. Uppsättning av råmaterial och tillsatsmaterial. Produktionsfrågor.

240—289

Stålverk Metallverk

Skyddsföreskrifter. Vård av handverktyg, maskiner och ugnar, kokiller etc. Process- och materialkännedom. Övningsmurning. Produktionsfrågor.

290—339

Smedja Värmebehandling

Praktiska tillämpningar av smidesövningarna. Räckning, skrotning och nedsättning. Bockning. Värmning och kylning. Härdning och anlöpning. Uppkolning. Glödgning. Värmebehandling av olika föremål. Produktionsfrågor.

340—390

Laboratorier

Enklare förberedelsearbeten och provtagningar å materiallaboratorier och kemiskt laboratorium. Produktionsfrågor.

505 Förslag till läromedel Järnbruksförbundet: Instruktionsblad, kompendieblad Sveriges Verkstadsförening: Instruktionsblad Industribroschyrer, kataloger och instruktioner. Skyddsinstruktioner Anm. Växelundervisningen vid industriavdelningar får givetvis förläggas efter möjligheterna på respektive ort. I första hand bör dock första årets kurs i arbetsteknik förläggas till skolverkstäder. Pappers- och pappersmassetekniskt

inriktat alternativ (250 tim) under termin 2

Utföres som produktionsstudier och växlingsarbete vid processlaboratorium och industri. Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

140—149

Skyddsfrågor, brandskydd, gasskydd

Övningar i brandskydd, gasskydd. Konstgjord andning. Speciella risker inom skolverkstad och industri.

150—164

Materialkännedom och lagring av råvaror

Ved (vedgård), kemikalier. Godsmottagning. Lagring. Sortering. Skyddsföreskrifter.

165—179

Transportarbete

Block och telfrar. Enklare lastvagnar och Lastning och lossning. Transportdon.

180—199

Laboratorier

Enklare förberedelsearbeten och provtagningar driftslaboratorier och kemiskt laboratorium. Produktionsfrågor.

truckar. å

Processlaborationer 200—211

Kokning

Uppvägning och beräkning av flis för kokning. Sulfatkokning med någon variabel. Bestämning av kokutbyte.

212—221

Blekning

Blekning av sulfatmassa med någon variabel.

222—229

Målning

Målning av massa i Valleyholländare.

230—241

Kontroll

Framställning av natriumhypoklorit. Elektrolys av koksaltlösning. Bestämning av kappatal. Bestämning av massans viskositet.

242—249

Provning

Sprängtryck, avslitningslängd, rivstyrka, tjocklek, dubbelvikningar, luftresistens.

250—390

Driftspraktik, fabriksanläggningar i anknytning till processlab.

Upprita flödesschema och materialbalans. Lära sig använda satsningstabeller. Lära sig förstå de olika instrumenten. Rapportskrivning. Deltagande i reparationsarbeten.

506 Praktiskt arbete och produktionsstudier (250 tim) under termin 2 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

140—149

Introduktion på arbetsplats

översikt över produktionsgång. Råvarors ursprung och utseende. Skydds- och ordningsregler, övningar i brandskydd och gasskydd. Konstgjord andning. Uttagning av personlig skyddsutrustning.

150—189

Materialhantering och transportarbete

Användning av block och telfrar, enklare lastvagnar och truckar, skötsel av hissar och transportörer. Lastning, lossning och lagring av styckegods och bulkgods. Studium av arbetsteknik för tömning av tankvagnar och för lossning av material från järnvägsvagnar och lastbilar. Provagning, rapportskrivning och enklare lagerbokföring. Emballering av färdiga produkter.

190—219

Underhållsarbete

Underhållsarbetets organisation vid större anläggning eller maskinenhet. Smörjning, funktionskontroll och säkerhetskontroll enligt inspektionsrutiner och checklistor. Deltagande i monteringsarbeten och reparationsarbeten.

220—269

Laboratoriearbete

Uttagning och förberedning av prover för analys och kontroll. Deltagande i driftslaboratoriums rutinmässiga provtagning, kemiska och fysikaliska provningar av råvarors, mellanprodukters och färdiga produkters egenskaper. Genomgång i laboratorieskala av tillverkningsförlopp, materialets flöde och dess omvandling till mellan- och slutprodukter. Experimentuppställningar.

270—390

Produktionsstudier

Deltagande i enklare arbetsuppgifter och självverksamhet i form av studium av processer med ledning av skriftliga uppgifter och anvisningar. Uppritande av flödesscheman och materialbalans, utbytesberäkningar, driftsprotokoll. Redovisning av övervakningsinstruments och manöverdons användning. För olika produktionsinriktningar indelas produktionsstudierna i: Inledande råmaterialbehandling. Behandling av mellan- och biprodukter. Behandling av slutprodukter. Varje elev skall utföra studier inom vart och ett av dessa tre avsnitt.

Särskilda anvisningar och exempel avseende

produktionsstudier

De produktionsstudier eleverna skall utföra och redovisa får givetvis förläggas efter möjligheterna på ifrågavarande skolort. För att belysa aktuella processavsnitt bör, där möjlighet finns, laboratorier och »pilot-plant»-anläggningar utnyttjas.

507 Följande är exempel på processer och arbeten inom olika tillverkningsgrenar, varur läraren i samråd med elever kan välja objekt för studium av processindustriers arbetsteknik. Metallurgisk industri; anrikningsverk, sinterverk, masugnar, stålverk, legeringsverk, metallverk, smedjor och gjuterier Processer och arbeten: Sovring, anrikning, separering, våtanrikning, masugnars beskickning och övervakning, tappning, färskning i olika stålugnstyper, konvertering, gjötgjutning, stränggjutning, framställning av järnsvamp, sintergods och legeringar. Värmebehandling, såsom värmning, härdning, glödgning och anlöpning. Pappers- och pappersmasseindustrin; fiberskivefabriker

pappersmassefabriker,

pappersbruk

och

Processer och arbeten: Ved och vedbehandling. Transport, lagring, intagning, kapning, barkning, huggning, sållning. Slipmassetillverkning. Slipning, raffinering, sortering, urvattning och torkning. Sulfit- och sulfatmassetillverkning. Kokvätskeberedning, kokning, silning, blekning, torkning, biprodukttillverkning. Kemikalietillverkning. Klor, alkali, kalcium- och natriumhypoklorit, kloridioxid. Papperstillverkning. Uppslagning, målning, tillsatsämnen, fourdriniermaskiner, yankeemaskiner, kartongmaskiner, glättning, bestrykning, konvertering. Fiberskivetillverkning. Defibrering, massaberedning, arkformning, torkning av porösa fiberskivor, pressning av hårda fiberskivor, härdning, konditionering. Textilindustri; färgerier, beredningsverk Processer och arbeten: Yllevarors tvättning, karbonisering, plysning, färgning, fixering, avvattning, strängöppning, torkning, befuktning, valkning, ruggning, skärning, ångning, borstning, dekatering, pressing, krympning. Bomullsvarors svedning, avklistring, blekning, tvättning, färgning, tryckning, avpressning, mercerisering, torkning, appretering, impregnering, krympning, härdning, kalandrering, ruggning, skärning, dekatering, ångning, avsyning. Kemisk och kemisk-teknisk industri; svavelsyra-, klor- och ammoniakfabriker, gasverk och gasfabriker, gödnings- och sprängämnesfabriker, petrokemisk industri, oljeraffinaderier, färg- och fernissfabriker, plastråvaruindustrier, tvål- och tvättmedelsindustrier, läkemedelsfabriker Processer och arbeten: Uppvägning och dosering av råvaror, materialöverföring genom pumpning och tryckning, tvättning och rening av gaser och fasta material, indunstning, kristallisering, filtrering, separering. Övervakning och styrning på kontrollpanel och manöverpulpet.

508 Chokladindustri Processer och arbeten: Framställning och behandling av kakaomassa och chokladmassa. Rensning, röstning, bräckning, målning, preparering, valsning och conchning. Framställning, temperering och behandling av massor. Vägning, blandning, kokning, temperering, röstning, vispning och krossning. Övervakning. Övervakning av informnings-, överdrags- och gjutmaskiner.

Mälterier, bryggerier och vattenfabriker Processer och arbeten: Malttillverkning. Mottagning av korn, korntransport, rengöring av dammavskiljare, sortering, stöpning, mältning, kölning, rensning av malt, vägning och utlastning av malt. Maltdryckstillverkning. Vägning och krossning av malt, mäskning, filtrering av vört, vörtkokning, kylning av vört, jästning, jäsning, slangning, avdragning, filtrering och separering av öl, tappning, intern transport av tappat öl. Läskedryckstillverkning.

Beredning av stamlösningar, impregnering, tappning.

Avsnitt: Arbetsplatsens skyddsfrågor (20 tim) Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Arbetarskyddets mål

Genomgång i AFY sid. 5—14.

Kostnader för olycksfall

Eleverna svarar på uppställda frågor. Studera olycksfallsstatistik. Utföra räkneexempel avseende ett olycksfalls kostnader för individ, företag och samhälle.

3— 4

Arbetsplatsens risker

Genomgång i AFY sid. 14—25. Elever söker svar på frågor i texten. Elever gör med ledning av läroboken upp en lista över risker på arbetsplatsen (listan skall senare användas vid studium på arbetsplatsen).

5— 6

Maskiner och verktyg

Genomgång i AFY sid. 27—44 och 44 55. Elever söker svar på frågor i texten. Elever gör upp en lista över egna verktyg och maskiner och risker förknippade med dessa.

7— 8

Hantering och transport

Genomgång i AFY sid. 77—85. Elever söker svar på frågor i texten. Elever gör upp lista över förekommande transportuppgifter och transportmedel på egna arbetsplatsen (eller skolverkstaden).

509 9—10

Farliga ämnen

Genomgång i AFY sid 62—75. Elever söker svar på frågor i texten. Genomgång av PGH. Genomgång av A Gr skyddsblad (Skyddshandbok). Elever gör upp förteckning över kemikalier och deras förpackning på egna arbetsplatsen (eller skolverkstaden). Uppdelning på frätande, hudirriterande, förgiftande, eldfarliga, radioaktiva, kvävande och dammande.

11—12

Brand- och elrisker

Genomgång i AFY sid. 57—62. Elever söker svar på frågor i texten. Översiktlig genomgång i A och B. Elever svarar på frågor om skydds- och signalmarkeringar för el- och brandskydd. Demonstration av eldsläckare för olika ändamål. Elever gör upp lista över brandskyddsanordningar.

13 Hygien och personligt skydd

Genomgång i AFY sid. 91—99. Instruktion i användning av glasdun som hörselskydd. Elever gör upp lista över personlig skyddsutrustning.

14—15

Olycksfallsvård

Genomgång i AFY sid. 101—106. Elever söker svar på frågor i texten. Genomgång av förbandslådans innehåll och vartill det är avsett. Demonstration av åtgärder vid omhändertagande av skadade.

16—17

Lagar och institutioner

Genomgång i AFY sid. 107—120. Elever söker svar på frågor i texten. Genomgång av SAF-LO-överenskommelsen. Orientering om arbetarskyddslagen.

18—20

Arbetarskydd i praktiken

Genomgång av BM. Rundvandring på arbetsplats inom industri. Studium av på vilket sätt skyddsåtgärder enligt elevernas anteckningar från tidigare lektioner är vidtagna. Rundvandring sker tillsammans med företagets huvudskyddsombud. Gruppdiskussion om eventuella förbättringar av skyddsåtgärder.

Arbetsplatsens

skyddsfrågor

Förslag till läromedel (Förslag till samtidiga eller alternativa underlag enligt lärares bedömning) 1— 2

Arbetarskydd för yrkesundervisning (AFY). Brevskolan, Åsögatan 155, Stockholm Sö, tel. 44 04 80. »En vanlig vardag». Beställningsnummer PAF 131, 30 min. PA-Distribution, Sturegatan 58, Stockholm Ö, tel. 24 98 80. »Samarbete för säkerhet», PAF 789, 40 min .

510 3— 4

»Historien om skräphönan», PAF 868, 10 min. »Flink och Fumle» PAF 714, 15 min. 7— 8 »Hur man lyfter och bär», PAF 136, 7 min. »Lyft rätt 6 lyft lätt», PAB 175, 21 bilder. Stockholm C, tel. 22 56 00. Kemisk skyddshandbok, 43 skyddsblad, SAF. 11—12 »Respekt för elektricitet», PAF 192, 17 min. Arbetarskyddet och brandriskerna (A och B), Brevskolan. 13 »Arbetsklädernas roll», PAF 130, 8 min. »Farligt buller», PAF 684, 16 min. 14—15 »Du kan hjälpa», PAF 1107, 17 min. »En olycka händer så lätt», PAF 388, 12 min. 18—20 Bioteknologisk minneslista (BM), Yllö—Sanden, PA-rådet.

511 6.9 LÄROPLAN FÖR GREN FÖR GRUVYRKEN Utbildningen av personal för gruvindustrin avses utformas som en gren för gruvyrken under andra läsåret i den gymnasiala skolan. Grundutbildningen förutsattes ske under första läsåret endera i byggnadsteknisk linje med anläggningsteknisk inriktning eller i maskin- och elteknisk linje med svetsmekanisk inriktning eller i den processtekniska linjen.

6.9.1 Blockschema

n

r

i l

Bergarbetare inom anläggningar och gruvor

Gren för gruvyrken •

i Mineralberedning

I

L_ "V

k

v. fr

Anläggningsarbetare

Plåt- och svetsmekaniker

Processövervakare

Byggnadsanläggningar

Maskin- och elteknisk linje

Operatör

(avsnitt 6.2)

(avsnitt 6.1)

(avsnitt 6.8)

i

i

s .J

512 6.9.2 Timplan

Ä m n e

Utr 1

vtr

YRKESTEKNIK (6.9.3) Arbetsteknik (6.9.3.1) Ritningsläsning (6.9.3.2) Geologi och mineralogi (6.9.3.3) Gruvbrytningsteknik och malmbehandlingslära (6.9.3.4) Yrkeshygien (6.9.3.4)

31—33

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska Samhällskunskap J % Religionskunskap 1 Arbetslivsorientering Gymnastik

7—5

25 1 1 1 3

950 40 40 40 120

2 0 2 2 1 2 Summa veckotimmar

38 I 1 2

Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Härvid tages hänsyn till motsvarande ämnesval i föregående gymnasial utbildning.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

6.9.3 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik i gren för gruvyrken har till uppgift att meddela grundläggande kunskaper och färdigheter för arbeten inom gruvindustrin samt att ge en grund för fortsatt utbildning till mera kvalificerade befattningar. 6.9.3.1 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att anpassa eleverna till gruvornas speciella miljö och arbetslivets krav, att ge grundläggande färdigheter i hantering av verktyg och materiel,

513 att ge kännedom om förekommande arbetsmetoder, att ge kunskap om rätta arbetsställningar, att lära eleverna manövrera och arbeta med de inom yrket vanligen förekommande maskinerna, att lära eleverna maskinernas rätta skötsel och vård, att ge eleverna kännedom om de vanligaste orsakerna till yrkesskador, att ge kunskap om arbetarskydd. Huvudmoment Maskinreparationer på mekanisk verkstad. Maskinreparationer under jord. Mekaniska reparationsarbeten i malmbehandlingsverk. Gruvbyggnad (förstärkningsarbeten, spårläggning, rördragning, montage och transport). Maskinlastning i orter. Maskinlastning på brytningsplatser. Maskinborrning i orter. Maskinborrning på brytningsplatser. Laddning och skjutning. Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör ske i form av individuella instruktioner i »skolgruva» eller på arbetsplatser. Instruktionerna skall ske efter skrivna underlag. Stor vikt skall läggas vid ordning och noggrannhet. De utförda momenten skall kontrolleras under och efter genomförandet. Under det praktiska arbetet skall korrekta arbetsställningar och arbetsrörelser inläras. I varje moment skall riskerna för yrkesskador framhållas och förklaras samt eleverna läras hur sådana skador kan undvikas. Eleverna skall även lära sig att förstå vilka värden anläggningar och maskiner representerar, så att de inser vikten av deras rätta handhavande och skötsel. Undervisningen i arbetsteknik skall i största möjliga utsträckning samordnas med de olika fackteoretiska ämnesmomenten. 6.9.3.2 Ritningsläsning Mål Undervisningen i ritningsläsning har till uppgift att göra eleverna förtrogna med symboler och beteckningar som användes på gruvkartor att lära eleverna läsa enklare skisser för utsättning av orter och dylikt. 17

Yrkesutbildningen

514 Huvudmoment Orientering om standardisering, nomenklatur och ritningsregler. Genomgång av en gruvkartas uppbyggnad. Övningar i läsning av ritningar och kartskisser.

6.9.3.3 Geologi och mineralogi Mål Undervisningen i geologi och mineralogi har till uppgift att orientera om olika bergarters sammansättning och förekomstsätt att lära eleverna känna mineral och bergarter ur borrnings- och sprängningsteknisk synpunkt att lära eleverna se gränserna mellan olika bergarter. Huvudmoment Jordskorpans bildning, rörelser och omvandlingar. Mineral och bergarter. Malmgeologi. Terminologi. Orientering om Sveriges geologi.

6.9.3.4 Gruvbrytningsteknik och malmbehandlingslära Mål Undervisningen i gruvbrytningsteknik och malmbehandlingslära avser att ge kännedom om undersöknings-, brytnings- och malmbehandlingsmetoder, att ge kännedom om de inom gruvindustrin vanligast förekommande arbetsmaskinerna, deras konstruktion, verkningssätt, handhavande och skötsel, att ge orientering om produktionsgång vid malmbrytning och malmbehandling.

Huvudmoment Malmletning och undersökningar. Gruvans allmänna uppbyggnad. Arbetsmoment och tekniska hjälpmedel Borrningsutrustningar Sprängämne och tändmedel

515 Sprängämneshantering, spränganvisningar Borrhålsplacering och sprängningsmetoder Lastningsmetoder och lastningsanordningar Horisontella och vertikala transporter Kraftkällor Ventilation Gmvbyggnad Produktionskostnader (ex.) Brytningsmetoder. Malmens behandling ovan jord Anrikning Krossning och målning Siktning — sortering Anrikningsmetoder Matnings- och transportanordningar Avvattning och torkning Lagring och utlastning Gråbergs- och avfallsbehandling Driftskontroll och resultatbedömning Maskinskötsel Sintringsmetoder och utrustning för kulsintring.

6.9.3.5 Yrkeshygien Mål Undervisningen i yrkeshygien har till uppgift att lära eleverna betydelsen av den personliga hygienen samt att lära eleverna ge den första hjälpen vid olycksfall. Huvudmoment Kort repetition av människokroppens byggnad. Genomgång av orsaker till yrkesskador samt förebyggande åtgärder. Den personliga hygienens betydelse för god arbetsförmåga. Hygien på arbetsplatsen. Damm- och bullerbekämpning. De viktigaste åtgärderna för bringande av första hjälpen vid olycksfall. Konstgjord andning, behandling av sårskador, läggning av stödförband, transport av skadade såväl horisontellt som vertikalt. Praktiska övningar. Något om arbetarskyddslagen och kungörelsen. Den lokala skyddstjänstens organisation, uppgifter och arbetssätt.

516 6.9.3.6 För fackteori gemensamma kommentarer och anvisningar Övningarna i mineral- och bergartskännedom utföres dels med hjälp av stuffer och dels ute på olika arbetsplatser. Angående gruvbrytningsteknik och malmbehandlingslära skall teoriavsnitten i tillämpliga delar direkt samordnas med undervisningen i arbetsteknik. Metoder och maskiner demonstreras med hjälp av bilder, principskisser, modeller samt i full skala i »skolgruva» eller på arbetsplatser. Arbetarskyddsfrågorna skall beaktas vid genomgång av såväl metoder som maskiner. Enklare beräkningar samt läsning och uppgörande av kurvor behandlas i anslutning till de olika avsnitten. Undervisningen i yrkeshygien skall läggas upp så praktiskt som möjligt. Demonstrationer och övningar bör utföras i lektionssal och på arbetsplatser. Härvid bör representanter från företagens skyddstjänst och hälsovårdsavdelning medverka. Placering av skadade på olika transportutrustningar samt transport tränas grundligt. Skyddsfrågorna skall även beaktas i övriga ämnen.

517 6. 10 LÄROPLAN FÖR GULDSMEDSLINJE 6.10.1 Timplan Veckotimmar i Ä m n e årskurs 1

årskurs 2

YRKESTEKNIK (6.10.2) Arbetsteknik (6.10.2.1) Materiallära (6.10.2.2) Metaller Stenmaterial Yrkeskemi (6.10.2.3) Yrkeshistoria med stillära (6.10.2.4) Matematik (6.10.2.5) Yrkesritning och modellering (6.10.2.6)

30—33 22—25

31—33 23—25

3 ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) ] Samhällskunskap 1 • Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Summa veckotimmar

38 29

7—5 2 3 0 0

2 0 2 2 1 2

årskurs 3

38 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

6.10.2 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna de grundläggande färdigheter och kunskaper som är erforderliga för guldsmedsyrket.

518 6.10.2.1 Arbetsteknik Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Teckningar med arbetsgång. Uppläggning av receptbok med register. Arbeten i mässing: sågövningar, borrövningar, filövningar, oxideringsövningar, vals- och tråddragning, trådövningar, fattningar (sarger), utbredningar, plåtsaxövningar, hammarövningar, trådbocksövningar, smältningsövningar, regling av öglor, trådövning (vridning), kedjor (kopplas), såg- och filövningar (detaljer), charner, hjälpmedel vid lödning, flussmedel, slaglod och tennlod, lödövningar och träformar. Arbeten i silver 830 °/ 00 : borr- och lödövning, vals- och filövning, nålställningar, örmekanik för hål, brosch (enklare), manschettknapp, lås (armband), servettring, armband (med maskerat lås), fattningar, lödda krabbor, gravyr (med början vårterminen), årsprov. Årskurs 2 Tillverkning och lagning av olika verktyg, gängning av skruvar och muttrar till olika fästanordningar, å joursågövningar, borr- och å joursågning, krabbfattningar, skrodning — drivning, 1) smältning — 2) smidning. Såg- och filarbete (tjock metall), montering av fattningar, uppbindning och lödning, fattningar (större), säkerhetsanordningar, örhängen eller -knapp. Förekommande reparationer. Gipsavgjutningar. Gravyr. Årsprov. Årskurs 3 Tillverkning och lagning av olika verktyg. Smältning av guld och silver i deglar, komplicerade borr- och sågningsarbeten, utsågning av smyckemönster, smyckemontering med genombrutna fattningar, övning i gjutning av enklare föremål, montering av armband med rörliga leder, gallerarbeten, collierlås, kantring, clips, enklare juvelarbeten samt antikarbeten. Förekommande reparationer. Gravyr. Gesällprov. 6.10.2.2 Materiallära Disposition av lärostoffet Metaller Årskurs 1 Ädla metaller och deras användning: platina, guld och silver. Metallernas historia och förekomst, fysikaliska och kemiska egenskaper, handhavande på verkstaden etc.

519 Inom branschen förekommande oädla metaller och deras användning: koppar, mässing, brons, tombak, tenn, nysilver, bly, zink, kadmium, vismut, kvicksilver. Historia och förekomst, fysikaliska och kemiska egenskaper, handhavande på verkstaden etc. Årskurs 2 Fortsatt undervisning i ämnet ädla metaller och deras användning, specifika vikter, smältpunkter, kemiska beteckningar, legeringar och smältning. Årskurs 3 Fortsatt undervisning i ämnet ädla metaller och deras användning: färgning av metaller genom legering, undersökningar för fastställande av halter etc. Genomgång av kontrollförordningen och ädelmetallstadgan samt förordningen avseende försäljningsskatt, giftstadgan, föreskrifter angående inköp och försäljning av begagnade föremål av ädel metall. Stenmaterial Årskurs 1 Allmän begreppsorientering, laborationer. Årskurs 2 Laborationer. Årskurs 3 Avancerade laborationer. Repetition. Fyndorter. Värdebestämningar. 6.10.2.3 Yrkeskemi Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Syror och kemikalier. Årskurs 2 Gifters användning och handhavande. Framställning och användning av avgyllningsbad. Oxidering och färgning av metaller. Framställning av förgyllnings- och försilvringsbad. Galvanisering.

520 Årskurs 3 Galvanisering. Olika flussmedel och deras beredning. Rening av guldfilning. Kitt, harts, klister m. fl. bindemedel. Genomgång av giftstadgan och föreskrifter angående olika syror etc.

6.10.2.4 Yrkeshistoria med stillära Disposition av lärostoffet Årskurserna 1—3 Guldsmeds- och konsthantverkets utveckling genom tiderna. Guld- och silversmidets stilutveckling fram till modern tid.

6.10.2.5 Matematik Disposition av lärostoffet Årskurserna 1—3 Repetition av de fyra räknesätten med hela tal och bråk. Reguladetri. Sort-, procent- och ränteräkning. Metersystemet för mått och vikt. Ekvationer av första graden med en och två obekanta. Något om kvadratrötter (tabeller). Algebrans grunder. Räkning med användning av enkla formler. Något om symmetri, likformighet och kongruens med praktiska tillämpningar. Pythagoras sats med enkla tillämpningsexempel. Plana ytors omkrets och yta. Beräkning av ytan och volymen av prismat, cylindern, pyramiden, könen och klotet. Viktberäkningar. Legeringsberäkningar. Något om grafisk framställning. Kurvor och diagram. Procenthalter. Blandningsproblem. Beräkning av materialåtgång för olika arbeten. 6.10.2.6 Yrkesriming och modellering Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Ritmaterialen och deras användning. Skalor. Linjer. Figurritning. Perspektivlära. Årskurs 2 Figurritning. Mönsterritning. Kompositionslära. Skuggning och färgläggning. Årskurs 3 Kompositionslära. Textning. Arbetsritningar efter skisser.

521 6.11 LÄROPLAN FÖR OPTIKERLINJE 6.11.1 Timplan Veckotimmar i Ä m n e årskurs 2

årskurs 1 Y R K E S T E K N I K (6.11.2) Arbetsteknik (6.11.2.1) Optik (6.11.2.2) Matematik (6.11.2.3) Materiallära (6.11.2.4) Verktygs- och instrumentlära (6.11.2.5) Ritteknik (6.11.2.6)

29—32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk)l Samhällskunskap 11 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

14 10 3 1 1 1 7—5

2 3 0 0

2 0 2 2 1 2

2 Summa veckotimmar 1

30—32 13 10 3 1 1 1

37 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

6.11.2 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna elementära färdigheter i glasögon- och instrumentoptikernas arbetsteknik, avancerade kunskaper i fackteori såsom fysikalisk, geometrisk och glasögonoptik samt elementära insikter i oftalmologisk optik och refraktionslära.

522 6.11.2.1 Arbetsteknik Huvudmoment Formgivning och tillverkning av förstoringsglas av plast Kröjsling av glasögonglas Skärning av glasögonglas Slipning av glasögonglas Montering av glas Enkla hård- och tennlödningar Filning Plastarbeten Disposition av lärostoffet Termin 1 Undervisning i samband med detta arbete i plastbearbetning, ytbehandling och formgivning. Individuell handledning. Praktisk undervisning i filning av konsthartsmaterial. Formkröjsling av runt, triangelformat, rektangulärt glas enligt arbetsritning. Undervisning i användandet av olika skärverktyg. Skärning av olika glasformer med hjälp av egen-tillverkad mall enligt konstruktionsritning PK 1. Maskinskärning, handskärning med trissa och diamant. Centrering och decentrering av glas i samband med skärning. Formslipning med planfacett på runt glas med exakt måtthållning. Formslipning av det rektangulära glaset. Formslipning av glas i olika typer av övningsbågar (metall och plast). Övningsslipning av spetsfacett dels till runda och dels till moderna glasögonbågar. Facettslipning som följer krökningen (svagaste) på ett tjockt minusglas. Patentfattning och passlipning för fjäderspännet. Inslipning i glaslorgnett som tillverkas i samband med övningar i lödning. Montering i plast- och metallbågar. Centrering och decentrering. Justering av färdiga glasögon. Böjning av W-steg, hak- och ridstänger. Böjning av nickelrand till rektangulär lorngett enligt konstruktionsritning. Silverlödning av lorngettdelar. Hårdlödning av metallbryggor och sadelarmar. Filning av fyrkant, åttkant och stift i mässing. Passbitar i plast. Tillverkning av skruvmejsel enligt konstruktionsritning. Tillverkning av kanonborr med härdning enligt konstruktionsritning. Plastlagningar, insättning av ny näsbrygga i färdiga glasögon. Plastsadlar, avkortning av plaststänger, lagning av plastrand.

523 Nitning av charner på plastskalmar, nedsänkning av charner och mönsternit, passfilning av skalmända—front. Anatomisk anpassning av näsbrygga med isättning av fyllnadsmaterial.

Kommentarer och anvisningar Termin 1 Vid arbeten som består av flera arbetsmoment utlämnas material endast till ett arbetsmoment i taget. Efter att detta har blivit godkänt lämnas material till nästa arbetsmoment ut. Måttslipning och montering av glas måste föregås av dels undervisning i mätinstrumentlära, dels teorin om fastsättning och borrning av glas samt dels teorin om optiska centra. Spänningsprovning. Praktiska arbeten med lödningar skall föregås av undervisning i lödteori som ingår i materialläran. Praktiskt arbete med filning föregås av undervisning om filning i maskin- och verktygslära. Termin 2 Tillverkning av plastbåge enligt konstruktionsritning. Tillverkning av metallbåge enligt konstruktionsritning. Skärning, slipning och montering av sfäriska, astigmatiska och flerfokusglas i plastoch metallbågar. Övningsslipningar av moderna glasformer. Slipning av planfacett. Glasögonreparationer.

Termin 3 Rutinövningar av inslipning av alla slags glas i alla slags bågar enligt recept. Tillverkning av glasögonbågar enligt konstruktionsritningar. Tillverkning av delar och reparationsdetaljer för instrument och maskiner. Konstruktion och tillverkning av enklare arbetsverktyg för verkstaden. Receptslipningar av dubbelfokusglas, astigmatiska glas, prismatiska glas samt specialglas för ortooptiska ändamål. Tillverkning av doublebågar enligt konstruktionsritning. Filning av charner till glasögonbåge enligt konstruktionsritning. Tillverkning av kascherad glasögonbåge. Tillverkning av historiska glasögonmodeller enligt konstruktionsritningar. Slipning av monokel enligt konstruktionsritning.

524 Termin 4 Tillverkning av kombinationsbåge enligt konstruktionsritning. Slipning och montering av lentikularglas enligt konstruktionsritning. Rutinslipningar av all slags receptglasögon. Justering och reparation av kikare, barometer, hygrometer, psykometer, annat registrerande optiskt instrument samt optiska instrument som användes i yrket. 6.11.2.2 Fysikalisk och geometrisk optik Disposition av lärostoffet Termin 1 Ljusets energi, historia och utveckling. De elektromagnetiska vågrörelserna. Fotometri. Grundprinciper i den geometriska optiken. Huyghens brytningskonstruktion, Snellius' brytningslag, matematisk härledning av olika tillämpningsformer av brytningslagen. Begreppet geometrisk ljusstråle. Spegeloptik. Ögat och belysningen. Glasögonhistoria, instrumentoptikens historia. Begreppen brännvidd och dioptri. Optiska centra. Glasögonglasets centrering respektive decentrering i bågen. Allmänt om PD för avstånd och för nära håll. I samband med dessa lektioner skall allmän yrkesorientering om optikeryrket lämnas. Utbildningsorganisation och utbildningsvägar, kunskapskrav samt organisation och systematisering av studiematerialet. Termin 2 Linjeoptik och vergenslära. Ljusets brytning i krökta ytor, Gullstrands dioptrik med matematiska härledningar. Ljuset genom plana och buktiga ytor. Avbildningsoptik med matematiska härledningar. Reducerad vergens. Det astigmatiska glasets teori och beräkningar. Decentration och prismaverkan. Termin 3 Ögats anatomi och fysiologi. Sinnesfysiologi. Optiska fenomen. Refraktionslärans grunder, ackommodation och konvergens, presbyopi, emmetropi, ametropier. Ljusbrytning i krökta ytor. Korrektionsglaset och ögat. Glasets inverkan på rörligt öga. Blickfält och perspektiv.

525 Termin 4 Polarisation och interferens. Antireflexbehandling. Kontaktlinser. Den Donderska undersökningsmetoden. Subjektiva refraktionsmetoder. Teoretisk refraktionslära.

6.11.2.3 Matematik Disposition av lärostoffet Termin 1 Ekvationer av första graden, algebra och geometri. Triangeln och cirkeln. Begreppen sinus, cosinus, tångens och cotangens. Termin 2 Ekvationer med två obekanta. Räknestickan och dess användning, logaritmer. Geometriska analysmetoder. Nomogrammer och deras konstruktion. Övning i ekvationslösningar. Termin 3 Trigonometri samt trigonometriska ekvationer. Termin 4 Beräkningar av bildlinjernas storlek och lägen. Minsta spridningscirkelns storlek och läge. Bildlinjernas och minsta spridningscirkelns förflyttningar vid brytkraftsändring. Beräkningar i samband med kontaktlinsoptik.

6.11.2.4 Materiallära Disposition av lärostoffet Termin 1 De fysikaliska och kemiska grundbegreppen. Metalliska material. Galvanisering och lödning. Glasets historia och kemiska sammansättning (introduktion), glastillverkning, glasets indelning i olika typer. Natur och konstmaterial. Slip och polermedel. Termin 2 Glas och glasteknologi. Glaskemi, glasfel, enklare övningsräkningar av glaslinser med hänsyn till avbildningsfel och deras korrektion.

526 Termin 3 Astigmatiska glas, starrglas, prismaglas, bifokala glas, trifokala glas, specialglas av olika fabrikat, lentikularglas, färgade och antireflexbehandlade glas. Termin 4 Fiberoptik, kontaktlinsmaterial. Den slipade och den polerade glasögonytans teknologi. Vid menas med optisk kvalitet? Härdat glas och platsmaterial i stället för glas. Okluderglas, täckglas, skelkapslar och fuktig kammare. Absorberande glas.

6.11.2.5 Verktyg och instrumentlära Disposition av lärostoffet Termin 1 Kontroll- och mätinstrument i optikerns verkstad. Optikerns verktygsmaskiner. Handverktygslära.

Termin 2 Den mekaniska konstruktionen av optikerns verkstads- och kontrollinstrument. Reparation och underhåll av dessa.

Termin 3 Olika slipautomater och deras handhavande. Bandslipapparat och dess handhavande. Reparationer å ovannämnda.

Termin 4 Optikerns refraktionsinstrument och deras handhavande. Subjektiva och objektiva undersökningsinstrument, deras teori och handhavande.

6.11.2.6 Ritteknik Disposition av lärostoffet Termin 1 Ritmaterial och deras användning. Papper och kalkerväv samt dess behandling vid ritning. Ritningsformat. Skalor. Linjer. Textning. Fältindelning. Projektioner. Metod för utarbetande av ritningar. Allmänna regler för måttsättning.

527 Termin 2 Utförande av geometriskt optiska konstruktionsritningar med måttsättning och tusch. Perspektivritningar av avbildning genom optiska system. Termin 3 Konstruktion av handverktyg för den optiska verkstaden, nitapparat för lagning av cellbågar. Konstruktion och formgivning av glasögonbågar med individuell anpassning. Termin 4 Ritning av konstruktionsdetaljer till optiska instrument. Nomogramritning och konstruktion. 6.11.2.7 För fackteori gemensamma kommentarer och anvisningar Den tvååriga utbildningen kan avbrytas vid det första läsårets slut då eleverna har goda förutsättningar att söka sig till arbetslivet som optiska verkstadsarbetare. Den elev som icke kan eller vill absorbera den teoretiska utbildningen med godkänt betyg kan på detta sätt få nytta av den praktiska delen av utbildningen efter 2 terminer. Efter det första årets slut ges betyg i samtliga ämnen och godkända betyg i yrkesteknik fordras för att få fortsätta andra läsåret. För godkänt slutbetyg i yrkesteknik fordras att samtliga ämnen i fackteori får lägst vitsordet godkänt. För att slutbetyget i fackteori skall gälla som delbetyg i fackteori i den allmänna optikerexamen (»gesällexamen») måste samtliga ämnesdelar vara betygsatta med lägst godkänd. Separata tentamina i underkända ämnesdelar är möjliga.

528 6.12 LÄROPLAN FÖR LINJE FÖR PLASTYRKEN 6.12.1 Timplan

Ämne YRKESTEKNIK (6.12.2) Arbetsteknik (6.12.2.1) Materiallära (6.12.2.2) Verktygs- och maskinlära (6.12.2.3) Ritningsläsning (6.12.2.4)

28—29

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska Samhällskunskap a Religionskunskap J Arbetslivsorientering Gymnastik

8—7

TIMME TILL FÖRFOGANDE

16 6 5 1

680 240 190 40

2 3 2 2 1 2

Summa veckotimmar 1

Utr 1 )

Vtr

37 Riktvärden vid integrerad undervisning Minst ett av ämnena skall väljas.

6.12.2 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik i linje för plastyrken har till uppgift att ge eleverna sådana kunskaper om material, produkter, produktionsutrustning och tillverkningsgång att elev efter kortare befattningsinriktad inskolning kan göra en produktiv insats samt att ge en grund för fortsatt utbildning till kvalificerade befattningar som formuppsättare, maskinställare, produktkontrollanter och laboranter. 6.12.2.1 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att ge kännedom om förekommande arbetsuppgifter och dessas fördelning inom olika tillverkningsgrenar,

529 att ge grundläggande färdigheter i hantering av verktyg och material, att aöra eleverna så förtrogna med manövrering av de maskiner, som är vanliga inom olika grenar av plasttillverkning att de efter kortare inskolning kan göra en produktiv arbetsinsats, att göra eleverna medvetna om de olika risksituationer, som kan förefinnas pa en arbetsplats, att göra eleverna förtrogna med hur olika yrkesskador och olycksfall kan undatt lägga en grund för god arbetshygien samt god ordning och snygghet på arbetsplatsen. Huvudmoment Vid samtliga maskin- och tillverkningstyper bör genomgås kontroll av maskinfunktioner, inställning av temperaturer, olje- och lufttryck, tider, materialmängder, avstånd och hastigheter, montering och demontering av verktyg, munstycken, maskindelar och hjälpaggregat, materialpåfyllning, kontroll under konung, efterkontroll. Därtill kommer exemplifierade arbetsoperationer enligt nedanstående redovisning. . Vid formpressning: tablettering, uppvägning, förvärmning, insatser, grovgradmng, riktning, infärgning, målning av götrester, efterbearbetningar. Vid formsprutning: torkning och förvärrnning, inställning och manövrermg av formspruta, avgradning, riktning, målning av götrester, efterbearbetningar. Vid varmformning: hantering av skivmaterial, formverktyg, stämpel, spannmall, diverse handverktyg. Förvärmning, varmformning, förslutning, uttagning ur verktyg, efterbearbetning. Vid tillverkning av armerad plast: rengöring och vaxning av form, sprutning av formen med harts, uppbyggning genom sprutning av glasfiber och harts, uppbyggning med fibermattor, rollning, påläggning av förstärkning, reparation av fel. Vid spånskärande bearbetning: bearbetning av plastmaterial i form av skivor, block, stänger och formade artiklar genom sågning i band- och cirkelsåg, frasnmg, hyvling, svarvning, borrning, gängning, gravering, stansning, klippning, slipnmg, polering. Vid formskumning: rengöring av form, rensning, vaxning, hopsättning av kärnor, placering i form, fyllning av form, härdning, uttagning ur form. Vid formblåsning: start av maskinfunktioner i ordningsföljd, centrering av munstycke, start av blåsbord, reglering av tidscykel, tjockleksmätning och viktkontroll, igångsättning av tryckförbehandlingsaggregat och tryck eller målningsanläggning. Vid filmblåsning: förinställning av stag- och skärmanordningar, bälg- och slitsanordningar, uppdragning av blåsa, inställning av blåsans storlek genom luftmblasning, justering av spaltöppning, kylluft, hjälpanordningar, kontroll av filmens vikt och tjocklek.

530 Vid strängsprutning: val och inställning av kalibreringsanordningar, skötsel av kylnings- och avdragningsutrustning, inställning av kaplängder och mätare. Vid blandning och förarbetning av plastmassor: uppvägning av råvaror, blandning i blandningsmaskiner, förbearbetning i valsverk, granulering enligt olika metoder. Vid kalandrering av folier: kalandrering med kontroll och justering av tjocklek, materialtillförsel, temperatur, utseende, längd och breddmått, prägling, upprullning. Reparationsarbete: deltagande i reparations- och verktygsavdelningars arbete, injustering av maskiner, behandling av formar för pressning eller sprutning. I samband med arbetstekniken uppkommande olycksfallsrisker samt skyddsåtgärder för förhindrande av olycksfall. Något om yrkesskador samt förebyggande av dessa De viktigaste åtgärderna för bringande av första hjälpen vid olycksfall. Konstgjord andning, behandling av sårskador, sensträckning, partiklar i ögonen etc. Praktiska övningar. Den personliga hygienens betydelse för en god arbetsförmåga. Hygien på arbetsplatsen, med hänsyn till vissa materials skaderisker. Ordning och snygghet. Kommentarer och anvisningar Arbetsteknik vid betjäning av maskiner och hantering av material bör läras ut i skolverkstad. För de typer av maskiner och tillverkning, som ej är representerade i skolverkstaden bör undervisningen ske vid arbetsplatser inom företag. Eleverna bör ges individuell handledning enligt skriftliga instruktioner och checklistor, utarbetade för varje typ av arbete. Genom planerade studiebesök skall eleverna få kännedom om olika arbetens organisation, maskiners konstruktion och arbetssätt, produktionsgång, krav på material och produkter. Undervisningen i arbetsplatsens skyddsfrågor bör uppläggas så praktiskt som möjligt med tanke på att elevernas inträde på arbetsplatser inom industrier skall förberedas och underlättas. Representanter från företagens skyddstjänst och hälsovårdande avdelningar bör medverka.

6.12.2.2 Materiallära Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge orientering om ursprung och framställning av olika slag av material, som bearbetas, vidareförädlas och användes som hjälpmaterial inom plastindustri,

531 att ge kännedom om några typiska materials fysikaliska och kemiska egenskaper, att göra eleverna medvetna om skaderisker och säkerhetsbestämmelser vid hantering av vissa kemikalier. Huvudmoment Repetition av kemiska grundbegrepp Definition av plast som materialgrupp Framställning Indelning Allmänna egenskaper Tillsatsmaterial Leveransformer för råvaror och halvfabrikat, lagring Laborationer Disposition av lärostoffet Kortfattad repetition av kemiska grundbegrepp och de vanligaste grundämnenas beteckning. Ursprung, benämning och strukturformler för organiska och oorganiska kemiska föreningar, som är utgångsmaterial för plaster och tillsatser. Kort repetition av andra materials uppbyggnad, exempelvis metaller, trä, mineral, textilfibrer. Exemplifiering genom enklare strukturformler av plastmaterials uppbyggnad. Jämförelse med andra material. , , Något om framställning av plaster och förklaring av begreppen polymerisation och polykondensation. Förklaring av begreppen termoplaster och härdplaster. Följande material bör behandlas: Termoplaster: etenplast och övriga olefinplaster, styrenplaster, vinylplast, amidplast, akrylplast, cellulosaplast. Härdplaster: fenolplast, melaminplast, epoxiplast, omättad esterplast. Cellplaster av termo- och härdplasttyp: styrencellplast, vinylcellplast, uretancellplast. Egenskaper för plaster enligt ovan: mekaniska, termiska, elektriska, kemiska, optiska. Olycksfallsrisker och yrkeshygieniska aspekter. Tillsatsmedlens inverkan vid bearbetning. Användning av armerings- och fyllmedel, färgämnen, mjukningsmedel, övriga tillsatsmedel. Vanligen använda varunamn och benämningar, transport och förvarmgssatt for vätskor, pressmassor, sprutmassor, skivor, rör och övriga profiler. Leveransformer. Lagringsföreskrifter för råvaror, halvfabikat och fädigfabrikat. Provning av vissa typplaster. Identifiering av plastprodukter. Laborationer enligt särskilda anvisningar.

532 6.12.2.3 Verktygs- och maskinlära Mål Undervisningen i verktygs- och maskinlära har till uppgift att ge orientering om användningssätt och underhåll för de vanliga maskinelement, som ingår i plastbearbetande utrustning, att ge eleverna kännedom om den principiella konstruktionen hos maskiner och produktionsutrustning för olika tillverkningstyper, att ge eleverna sådana grundkunskaper om maskiners funktion, att de efter en befattningsinriktad inskolning kan betjäna en maskin under normala driftsförhållanden.

Huvudmoment Maskinelement Plastmaskiners konstruktion Formar och verktyg Matnings- och transportanordningar Utrustning för kraftförsörjning, ventilation, uppvärmning Kontrollutrustningar

Disposition av lärostoffet Maskinelementen demonstreras med hjälp av föremål i full skala, med modeller, bilder osv. Princip, funktionssätt, montering och demontering genomgås. Övningar i montering och demontering bör förekomma. Vanliga fel beröres för att göra eleverna medvetna om vikten av rätt underhåll, utbyte av delar osv. Genom räkneexempel och sambandsförklaringar göres hänvisningar till grundbegrepp mom mekanik, värmelära, elektroteknik, gasers och vätskors egenskaper. Enklare beräkningar av produktionshastighet och verkningsgrad bör utföras. I anslutning till varje typ av utrustning orienteras om regler för förebyggande av personskador eller skador på materiel och utrustning. Axlar, lager, kuggväxlar, kedje- och remtransmissioner, variatorer, kopplingar, bromsar, fjädrar. Mekaniska, hydrauliska och pneumatiska komponenter. Orientering om plastmaskiners konstruktion, kännedom om deras funktion och användningsområden. Blandningsmaskiner, valsverk, tabletteringsmaskiner, formpressningsmaskiner, formsprutningsmaskiner, varmformningsutrustningar,' svetsapparater, kalandrar, filmblåsningsutrustningar, formblåsningsmaskiner,' strängsprutmaskiner, formskumningsutrustningar, maskiner för spånskärande bearbetning. Orientering om konstruktion, funktion och användningsområden för knådningsmaskiner, strykningsmaskiner, skärmaskiner, stansmaskiner, laminermaskiner, formgjutningsmaskiner, centrifugalgjutningsmaskiner, präglingsmaskiner, kabeltill-

533 verkningsutrustning, rörmanufaktureringsutrustningar, utrustning för skumplasttillverkning. Kännedom om konstruktion och skötsel av formar och verktyg för formpressning, formsprutning, formblåsning, varmformning, gjutning, handuppläggning. Präglingsutrustningar. Orientering om transportband, telfrar, traverser, truckar, lufttransportörer. Olycksfallsrisker och säkerhetsbestämmelser. Orientering om ångpannor med hjälputrustning, pumpar och rörledningar med armatur, elektriska maskiner och apparater, kylanordningar. Olycksfallsrisker och säkerhetsbestämmelser. Orientering om konstruktionsprinciper eller benämningar på utrustningar för mätning och reglering av temperatur, tryck, flöde, elektrisk ström etc. Måttsystem och mätmetoder.

6.12.2.4 Ritningsläsning Mål Undervisningen i ritningsläsning har till uppgift att göra eleverna förtrogna med de symboler och beteckningar, som används på arbetsritningar, att ge eleverna färdighet att av en konstruktionsritning utläsa produkters och maskiners uppbyggnad och konstruktion, att uppöva elevernas förmåga att utföra enklare skissritningar.

Huvudmoment Orientering om ritningsmaterial, ritningsregler, standardisering och nomenklatur. Förenklat ritsätt, vyer och snitt. Toleranser och passningar, regler för måttsättning. Övningar i ritningsläsning samt skissritning.

Disposition av lärarstoffet Undervisningen skall främst uppöva elevernas förmåga att med hjälp av konstruktionsritningar förstå produkters uppbyggnad och maskiners och anläggningars funktion. Övningar skall ske i att läsa ritningar och därvid jämföra med tillgängliga produkter, maskiner och apparater. Skissritning och måttsättning med maskindelar och produkter som förebilder skall övas.

534 6.12.3 Metodiska anvisningar Föreliggande metodiska anvisningar avser undervisningen i verkstadsskola för plastvaruarbetare. Eleverna skall erhålla en grundutbildning i den arbetsteknik och de kunskaper, som erfordras av produktionspersonal inom plastbearbetande industri. Undervisningen skall vidare ge en grund för vidareutbildning till kvalificerade befattningar. De arbetstyper, som ingår i grundutbildning kan inte alltid läras ut i en och samma ordningsföljd. Materialtillgång, tillgängliga utrymmen, produktionsförhållanden och antalet elever kan göra grupp- eller individuell undervisning lämpligast. Stora krav ställs då på samordning mellan lärare och instruktörer, både vad det gäller undervisningen på olika områden av arbetstekniken och olika ämnen i fackteorin. Samtliga lärare bör ange genomförd undervisning på individuella elevkort. Arbetsteknik Arbetstekniken omfattar 10 tillverkningsgrenar av den plastbearbetande industrin. Det förutsätts att efter en begränsad utbildning på samtliga dessa skall koncentration kunna ske till arbetsområden, som är lätt tillgängliga med hänsyn till skolans belägenhet. Utbildningen i arbetsteknik kan bedrivas helt inom skolverkstad eller till en del ordnas på arbetsplats som inbyggd skola eller växelundervisning. För de tillverkningsgrenar, som ingår i utbildningen har angivits de grundläggande arbetsoperationer, som bör läras ut till full säkerhet. Dessa redovisningar har utformats så, att de kan användas som »checklistor» av yrkesläraren i skolverkstaden eller av instruktörer på arbetsplatsen. Utlärandet av riktiga arbetsmetoder underlättas av de detaljerade arbetsinstruktioner, som finns utarbetade för vissa av grundutbildningens arbeten.

535 Ämne: 6.12.2.1 Arbetsleknik Avsnitt: Formpressning Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Fylla på material 2. Starta och stanna 3. Ställa in temperaturer 4. Ställa in tryck 5. Ställa in tider 6. Ställa in längder 7. Säkerhetsåtgärder 8. Maskinvård 9. Produktkontroll 10. Avsluta en order 11. Montera och demontera 12. Tablettera 13. Väga upp 14. Förvärma 15. Grovgrada 16. Rikta 17. Inf arga 18. Mala götrester

Kan, datum

Anmärkning

536 Avsnitt: Formsprutning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Fylla på material 2. Starta och stanna maskin 3. Avsluta en order 4. Utbytbara delar 5. Taga ned form 6. Rensa cylinder 7. Byta munstycken 8. Sätta upp form 9. Ställa in temperaturer 10. Ställa in tryck 11. Ställa in tider 12. Ställa in längder 13. Säkerhetsinställningar 14. Inställningsordning 15. Maskinvård 16. Känna igen fel 17. Ange felorsak 18. Infarga 19. Mala götrester

Kan, datum

Anmärkning

537 Avsnitt: Varmformning

Individuell genomgång avser:

IV E

Genomgångna instruktioner 1. Hantera skivor 2. Starta och stanna 3. Ställa in temperatur 4. Ställa in tryck 5. Ställa in tider 6. Ställa in längder 7. Säkerhetsåtgärder 8. Maskinvård 9. Produktkontroll 10. Avsluta en order 11. Montera och demontera 12. Lägga i och taga ur ugn 13. Lägga i och taga ur form 14. Fästa i och lossa ur spännram 15. Varmbocka 16. Friblåsa 17. Blåsa mot form 18. Dragpressa 19. Suga

Kan, datum

Anmärkning

538 Avsnitt: Armerad plasttillverkning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Förforma, fylla spruta 2.

»

, spruta glasfiber

3.

>

, lägga på mattor

4. Avsyna förform 5. Väga och satsa hartsblandning 6. Blanda och färgkontrollera 7. Placera förform i press 8. Satsa hartsblandning 9. Pressa 10. Montera och demontera formar 11. Klippa glasfibermattor 12. Lägga mattor på form 13. Spruta harts 14. Rolla harts 15. Taga ur färdig produkt 16. Avsyna 17. Grada 18. Slipa och polera 19. Fräsa och svarva 20. Montera detaljer 21. Rengöra och växa formar

Kan, datum

Anmärkning

539 Avsnitt: Formskumning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Maskinskötsel, omfattande kännedom om funktion samt ingående kunskaper om reglering och inställning, bl. a. a. tider b. temperaturer c. tryck d. mängder e. hastigheter 2. Väga in råvaror 3. Blanda enligt föreskrift 4. Rengöra form 5. Släppmedelsbehandla form 6. Förvärma 7. Skruva ihop och sätta in kärnor 8. Låsa form 9. Reglera temperaturer på form före, under och efter skumning 10. Avpassa tider från skumning till uttagning 11. Fylla form 12. Taga ut ur form 13. Produktkontroll 14. Såga 15. Borra och fräsa 16. Vård av maskiner, formar och hjälpmedel 17. Säkerhetsföreskrifter

Kan, datum

Anmärkning

540 Avsnitt: Formblåsning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Start av maskin 1.1 Ställa in temperaturregulatorer. Släppa på kylvatten till inmatningszon och eventuell skruv 1.2

Montera verktyg och munstycke

1.3 Fylla råvara i tratten

1.4 Starta kompressor till blåsluft

1.5 Kontrollera hydraulolja i blåsbordets oljetank

1.6 Provköra blåsbord

1.7 Provköra kapanordning för slangen

1.8 Kontrollerar ensmaskinens funktionering

1.9 Kontrollera tryckförbehandlingsaggregatet

1.10 Påfylla färg i silkscreen eller sprutaggregat samt starta torktunnel 1.11 Kontrollera oljor i växellådor och transmission 1.12 Starta och renköra extrudern 1.13 Centrera munstycket 1.14 Starta blåsbordet 1.15 Justera tidur för blåsbordets olika funktioner

Kan, datum

Anmärkning

541 Genomgångna instruktioner 1.16 Justera extruderns hastighet 1.17 Kontrollera detaljernas utseende, tjocklek och vikt 1.18 Starta tryckförbehandlingsaggregatet 1.19 Starta silkscreen- eller sprutmålningsanläggning 1.20 Starta torktunnel 1.21 Kontrollera tryck eller målning på den färdiga detaljen Ejterkontroll 2.1

Justera tidcykeln

2.2 Kontrollera färgens häftförmåga med tape-prov

Avslutande av order 3.1

Slå ifrån värme

3.2 Stoppa samtliga hjälpmaskiner

3.3 Rengöra silkscreen- eller sprutaggregat

3.4 Demontera och rengöra munstycket

3.5 Demontera och rengöra verktyget

3.6 Rengöra och iordningställa arbetsplatsen

3.7 Kontrollera att hydraulpumpen är stoppad

3.8 Kontrollera att kylvattenkranar och luftkompressor är avslagna

3.9 Täcka över öppna trattar

Kan, datum

Anmärkning

542 Avsnitt: Filmblåsning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Starta maskin 1.1

Slå till värmen Inställning av temperaturregulatorer på samtliga zoner. Påsläppning av kylvatten till inmatningszon och eventuellt skruv

1.2 Fylla råvara i tratten

1.3 Kontrollera att hjälpmaskineriet fungerar: funktionen hos klämvalsar, upprullningsanordning och eventuell treating, stag- och skärmanordningar, bälg- och slitanordningar

1.4 Starta kompressorn till blåsluft

1.5 Kontrollera olja i växellådor och transmissioner

1.6 Taga fram bobiner och fylla bobinförrådet

1.7 Kontrollera samtliga temperaturregulatorer före start.

1.8 Starta maskinen

1.9 Renköra maskinen

1.10 Draga upp blåsan 1.11 Blåsa in luft i densamma till rätt dimension 1.12 Centrera spaltöppning

Kan, datum

Anmärkning

543 Genomgångna instruktioner 1.13 Justera kylluftmängden 1.14 Justera stag- och skärmanordningar för blåsan 1.15 Justera bälganordningar 1.16 Slå till och justera treatingeffekten 1.17 Kontrollera filmens vikt 1.18 Kontrollmäta filmens tjocklek 1.19 Kontrollera »blockning» 2. Efterkontroll 2.1

Kontrollera och justera temperaturerna på samtliga regleringsorgan

2.2 Visuell kvalitetskontroll av filmen

2.3 Kontrollera treating-effekten med färg- eller tapeprov

3. Åtgärder vid kortare avbrott 4. Åtgärder vid längre avbrott 4.1

Reducering av temperaturerna till cirka 100°C

5. Avsluta order 5.1

Slå ifrån värme

5.2 Stoppa samtliga hjälpmaskiner

5.3 Rengöra och iordningställa arbetsplatsen. Kontrollera att kylvattenkranar och luftkompressorer är avslagna. Täcka över öppna påfyllningstrattar

Kan, datum

Anmärkning

544 Genomgångna instruktioner

Kan, datum

Anmärkning

6. Produktionsstörningar 6.1

Byta silpaket

6.2 Isärtaga, rengöra montera och grovcentrera verktyget

6.3 Felsökningsschema

7. Maskinvård 7.1

Smörjställen och smörjintervall

|

545 Avsnitt: Strängsprutning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner

Anmärkning

Kan, datum

1. Fylla på material 2. Starta och stanna 3. Ställa in temperatur 4. Ställa in längder 5. Säkerhetsåtgärder 6. Maskinvård 7. Produktkontroll 8. Avsluta en order 9. Byta verktyg, montera huvud 10. Rengöra skruv och cylinder 11. Rengöra munstycke, dorn, hålskiva 12. Centrera, ställa in dimensioner 13. Ställa in framdragare 14. Byta stämpel 15. Hantera spill

18 Yrkesutbildningen

,

546 Avsnitt: Blandning och förarbetning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Väga upp råvaror 2. Säkerhet vid blandning 3. Reglera valsöppning 4. Reglera relativ valshastighet 5. Reglera valstemperatur 6. Starta och stanna 7. Köra sats i bländare 8. Skära från valsar 9. Ställa in avrullning 10. Maskinvård 11. Produktkontroll

Kan, datum

Anmärkning

547 Avsnitt: Kalandrering av folier

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Fylla på material 2. Starta och stanna 3. Ställa in temperatur 4. Ställa in valsavstånd 5. Säkerhetsåtgärder 6. Ställa in skevning 7. Ställa in rollbendning 8. Ställa in bredder 9. Ställa in upprullning 10. Ställa in längder 11. Byta präglingsvalsar 12. Ställa in präglingsvalsar 13. Kontrollera smörjning 14. Produktkontroll 15. Avsluta en order 16. Montera och demontera 17. Rengöra maskin 18. Hantera spill

Kan, datum

Anmärkning

548 Arbetsplatsens skyddsfrågor Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2 Arbetarskyddets mål Kostnader för olycksfall

Genomgång i AFY sid. 5—14. Eleverna svarar på uppställda frågor. Studera olycksfallsstatistik. Utför räkneexempel avseende ett olycksfalls kostnader för individ, företag och samhälle.

3— 4 Arbetsplatsens risker

Genomgång i AFY sid. 14—25. Elever söker svar på frågor i texten. Alkohol på arbetsplatsen. Genomgång av broschyr. Elever gör med ledning av läroboken upp en lista över risker på arbetsplatsen (listan skall senare användas vid studium på arbetsplatsen).

5— 6

Genomgång i AFY sid. 27—44 och 44—55. Elever söker svar på frågor i texten. Elever gör upp en lista över egna verktyg och maskiner och risker förknippade med dessa.

Maskiner och verktyg

7— 8 Hantering och transport

Genomgång i AFY sid. 77—85. Elever söker svar på frågor i texten. Elever gör upp lista över förekommande transportuppgifter och transportmedel på egna arbetsplatsen (eller skolverkstaden).

9— 10 Farliga ämnen

Genomgång i AFY sid. 62—75. Elever söker svar på frågor i texten. Genomgång av PGH. Genomgång av A Gr skyddsblad (Skyddshandbok). Elever gör upp förteckning över kemikalier och deras förpackning på egna arbetsplatsen (eller skolverkstaden). Uppdelning på frätande, hudirriterande, förgiftande, eldfarliga, radioaktiva, kvävande och dammande.

11— 12 Brand- och eldrisker

Genomgång i AFY sid. 57—62. Elever söker svar på frågor i texten. Översiktlig genomgång i A och B. Elever svarar på frågor om skydds- och signalmarkeringar för el- och brandskydd. Demonstration av eldsläckare för olika ändamål. Elever gör upp lista över brandskyddsanordninga:.

13 Genomgång i AFY sid. 91—99. Instruktion i användning av glasdun som hörselskydd. Elever gör upp lista över personlig skyddsutrustning.

Hygien och personligt skydd

549 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

14— 15 Olycksfallsvård

Genomgång i AFY sid. 101—106. Elever söker svar på frågor i texten. Genomgång av förbandslådans innehåll och vartill det är avsett. Demonstration av åtgärder vid omhändertagande av skadade.

16— 17 Lagar och institutioner

Genomgång i AFY sid. 107—120. Elever söker svar på frågor i texten. Orientering om arbetarskyddslagen. Genomgång av SAF—LO-överensk.

18— 20 Arbetarskydd i praktiken

Genomgång av BM. Rundvandring på arbetsplats inom industri. Studium av på vilket sätt skyddsåtgärder enligt elevernas anteckningar från tidigare lektioner är vidtagna. Rundvandring sker tillsammans med företagets huvudskyddsombud. Gruppdiskussion om ev. förbättringar av skyddsåtgärder.

Litteratur och hjälpmedel (Arbetsplatsens

skyddsfrågor)

(Förslag till samtidiga eller alternativa underlag enligt lärares bedömning) 1—2 Arbetarskydd för yrkesundervisning (AFY). Brevskolan, Åsögatan 155, Stockholm Sö, tel. 44 04 80. »En vanlig vardag». Beställningsnummer PAF 131, 30 min. PA-Distribution, Sturegatan 58, Stockholm Ö, tel. 24 98 80. »Samarbete för säkerhet», PAF 789, 40 min. 3—4 »Historien om skräphönan», PAF 868, 10 min. »Flink och Fumle», PAF 714, 15 min. 5—6 »Handverktygens ABC», PAF 164, 33 nin. 7—8 »Hur man lyfter och bär», PAF 136, 7 min. »Lyft rätt — lyft lätt», PAF 175, 21 bilder. 9 _ 1 0 Plast. Gummi. Hälsorisker (PGH), SAF, Södra Blasieholmshamnen 4 A, Stockholm C, tel. 22 56 00. Kemisk skyddshandbok, 43 skyddsblad, SAF. 11—12 »Respekt för elektricitet», PAF, 17 min. Arbetarskyddet och brandriskerna (A o B), Brevskolan. 13 »Arbetsklädernas roll», PAF 130, 8 min. »Farligt buller», PAF 684, 16 min. 1 4 _ 1 5 »Du kan hjälpa», PAF 1107, 17 min. »En olycka händer så lätt», PAF 388, 12 min. 18—20 Bioteknologisk minneslista (BM), Yllö—Sanden, PA-rådet.

550 Fackteori Anvisningarna ger ämnesvis förslag till lektionsdispositioner för genomgång av i läroplanen angivna huvudmoment. Samordning med undervisningen i andra ämnen och i arbetsteknik kan göra en annan ordningsföljd än den föreslagna lämpligast. Dispositionsförslagen ger anvisning på litteratur, filmer, bildband och andra hjälpmedel, samt förslag till lärar- och elevaktiviteter. De läroböcker och AV-hjälpmedel, som anges, måste av läraren fortlöpande kompletteras med nytillkommande sådana och med demonstrations- och övningsmaterial, för att undervisningen skall kunna hållas i nivå med arbetsplatsernas krav på elevernas kunskaper. Ämne: 6.12.2.2 Materillära Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2 Vad är kemi?

Fysikaliska och kemiska egenskaper hos ämnen. Indelning i oorganisk och organisk kemi.

3— 4 Grundämnen och kemiska föreningar

Gå igenom i (TFK) lektionerna 1—28. Samordna med laborationerna 175—190.

5— 6 Kemiska tecken och formler 7— 8 Oxidation och reduktion 9— 10 Syror 11—12

PH-begreppet Baser

13—14

Salter Joner

15—• 16 Oorg. utgångsmaterial för plaster och tillsatser 17— 18 Kolföreningars kemi och indelning 19— 22

Kolväten

23— 24

Alkoholer och org. syror

25— 26 Estrar, aldehyder och ketoner 27— 28

Kolhydrater och fettämnen

29— 30

Prov

551 Lektionsnummer

Avsnitt

31— 32 Vad är plast?

Innehåll/Aktivitet

Film, Plaster I. Gå igenom i (P) sid. 11, och med hjälp av (D), lektionerna 31—40.

33— 36

Indelning och uppbyggnad

37— 40

Framställningsmetoder

41— 50

Jämförelser mellan plaster och andra material

För lektionerna 41—50 redogöres för förekomst, egenskaper och användning av metaller, mineraler, trä och textilfibrer. Kortfattad genomgång av egenskaper hos några viktiga plaster. Jämförelser genom demonstration. Plansch UV 652. Film, Plaster II.

51— 52

Kombinationer

Visning av, kommentarer till och diskussion om kombinationsprodukter av plaster och andra material.

53— 70

Etenplaster och övriga olefiner

71—82

Styrenplaster Obs! även cellplaster

83—102

Vinylplaster

Följande punkter genomgås i (P) för varje plasttyp enligt lektionerna 53—152: 1. Framställning (utgångsmaterial), enkel formelbyggnad 2. Vanliga varianter 3. Egenskaper (Obs! lektionerna 207—234) 4. Användningsområden och bearbetning 5. Fogningsmetoder och material 6. Tillsatsmaterial och inverkan av dessa 7. Felkällor 8. Egenskaper hos färdigprodukter 9. Transport och förvaring av råvaror 10. Kontroll av råvaror fram till färdigfabrikat 11. Vanliga varunamn 12. Lagringsföreskrifter för halv- och färdigfabrikat 13. Olycksfallsrisker och skyddsåtgärder

Obs! även cellplaster 103—106

Amidplaster

107—112

Akrylplaster

113—118

Cellulosaplaster

119—122

Fenol plaster

123—126

Melaminplaster

127—136

Epoxiplaster

137—146 147—152

Omättade esterplaster Uretanplaster (Cellplaster)

153—156

Prov

157—174

Studiebesök

175—206

Laborationer

Uppdelas på lämpligt antal besök, minimum tre. Samordning bör ske med studiebesök för andra läroämnen. I mån av möjlighet och då så anses lämpligt bör studiebesök på plastutställningar ordnas.

552 Lektionsnummer

Avsnitt

175—176

Laboratorieteknik

Innehåll/Aktivitet

177—178 Oxidation och reduktion

Oxidation av ex. koppar. Reduktion av ex. blyoxid med kol.

179—180

Syror

Metallers reaktion med syror. Ex. Mg, Zn, Sn och Cu.

181—182

Neutralisation PH-värde

Natriumhydroxid och saltsyra. Mätning av pH-värde med pH-papper.

183—184

Skyddsåtgärder

Demonstration av risker för personskador av syror och baser. Åtgärder för att undvika resp. förringa verkningarna.

185—186

Kolväten

Framställning av metan, eten och acetylen. Omättade kolvätens reaktionsbenägenhet, ex. avfärgning av bromvatten. Provning av brännbarhet.

187—188

Alkoholer

Oxidation av alkohol till aldehyd resp. syra.

189—190

Estrar

Framställning av estrar, ex. etylacetat.

191—192

Framställning av nylon

Laboration enl. KEBO AB. Information för studiedagar 8 och 9 okt., 1962, sid. 4.

193—194 Framställning av pol ymety 1 metak rylat

Informationsblad enl. ovan sid. 1.

195—196 Framställning av uretancellplast

Informationsblad enl. ovan sid. 3.

197—198 Framställning av fenolplast

Utgång från formalin och resorcin.

199—206

207—234

Identifiering av plaster

Provning av vissa typplaster

Enl. särtryck ur Plastvärlden nr 10/1962, »Plast är d e t . . . men vilken plast?» »Prov med låga». Enl. särtryck ovan »Mjuknar materialet» Enl. särtryck ovan »Är det lösligt» Enl. särtryck ovan »Mätning av tätheten» Genomgång även av andra mätmetoder. Praktiska försök med aerometer. Följande plaster provas: Etenplast Vinylplast, styv resp. två varianter mjukgjord. Akrylplast. Fenolplast. Omättad esterplast, glasfiberarmerad, två varianter. Uretancellplast, styv.

553 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

207—214

Mekaniska egenskaper

Dragbrottgräns och brottöjning. Hårdhet, genomgång av olika provmetoder, praktiska prov med tillgänglig utrustning. Slaghållfasthet, skårad och oskårad stav.

215—222 Termiska egenskaper

Längdutvidgning vid värme provas. Obs! inbyggda spänningars inverkan. Jämförelseprov med metall. Beständighet mot värme enl. Martens. Brännbarhet enl. ASTM D 635 och D 1692.

223—228

Kemiska egenskaper

Inverkan av syror, alkalier och organiska lösningsmedel enl. ASTM D 543. Lämpligt urval göres. Vattenabsorption provas enl. ASTM D 570.

229—234

Optiska egenskaper

Ljusäkthet provas genom utsättande av prover vid skolårets början enl. anvisningar och med kontroller enl. DIN 53388.

Litteratur och hjälpmedel: Teknisk fysik och kemi (TKF), Nils Evermark, Gleerups. Perstorpsboken (P), Maskinaktiebolaget iCarlebo. Plaster I, PAF 1427, PA-distribution, Sturegatan 58, Stockholm Ö, 08/24 98 80. Plaster II, PAF 1427, PA-distribution, Sturegatan 58, Stockholm Ö, 08/24 98 80. UV 652: Egenskapstabell, Svenska Metallverken, Uplands Väsby. KEBO AB: Försöksbeskrivningar, okt. -62. Kebo AB, Gävlegatan 16, Stockholm 6. Förlags AB Plastvärlden, N. Strandgatan 32, Box 183, Hälsingborg 1, särtryck ur nr 10/1962. Demonstrationslåda (D), Sveriges Plastförbund, Skeppargatan 37, Stockholm Ö.

Ämne: 6.12.2.3 Verktygs- och maskinlära Avsnitt: Lektionsnummer

Maskinelement Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Vad är maskinelement?

Gå igenom i (M) sid. 1—3. Komplettera med exempel med arbetsplatsanknytning.

Gängor och gängsystem

Gå igenom i (M) sid. 4—8. Elever gör arbetsuppgifter,

554 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

3 Skruvar och muttrar Åtdragningsmoment Specialskruvar och säkringar

Gå igenom i (M) sid. 8—12. Gå igenom i (M) sid. 13 och Gå igenom i (M) sid. 15—18. Demonstrera momentnyckel. Elever gör arbetsuppgifter.

4 Svetsförband, allmänt Olika svetsmetoder Olika fogar

Gå igenom i (M) sid. 23. Gå igenom i (M) sid. 23—26 och Gå igenom i (M) sid. 26—27. Demonstration. Elever gör arbetsuppgifter.

Kilförband, allmänt Olika typer av kilar och förband

Gå igenom i (M) sid. 30. Gå igenom i (M) sid. 30. Gå igenom i (M) sid. 30—36. Visa exempel från egna maskiner. Öva montering. Elever gör arbetsuppgifter.

Lödförband, olika lödmetoder Krymp- och pressförband Limförband

Gå igenom i (M) sid. 28—29. Gå igenom i (M) sid. 37—41 och Gå igenom i (M) sid. 42—45. Elever gör arbetsuppgifter.

Axlar, allmänt, material Axlars hållfasthet

Gå igenom i (M) sid. 46—47 och Gå igenom i (M) sid. 47—48. Demonstrera bruten axel. Elever gör arbetsuppgifter.

Olika typer av axlar och axeltappar

Gå igenom i (M) sid. 48—50. Elever gör arbetsuppgifter.

Axelkopplingar

Gå igenom i (M) sid. 51- -61 Elever gör arbetsuppgifter.

10 Lager, allmänt Glidlager

Gå igenom i (M) sid. 62—63 och Gå igenom i (M) sid. 63—67 Elever gör arbetsuppgifter.

11 Rullningslager Övriga lager

Gå igenom i (M) sid. 67—70 och Gå igenom i (M) sid. 70—74 Elever gör arbetsuppgifter.

12 Rullningslager

Demonstration och övning av demontering och montering.

13 Transmissioner, allmänt Kedjetransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 75 och Gå igenom i (M) sid. 75—78 Elever gör arbetsuppgifter.

555 Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

14 Remtransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 78—80 Öva rembyte. Elever gör arbetsuppgifter.

15 Lin- och kättingtransmissioner

Gå igenom i (M) sid. 81—84 Elever gör arbetsuppgifter.

16 Kugghjul Cylindriska kugghjul och växlar

Gå igenom i (M) sid. 85—86 och Gå igenom i (M) sid. 86—91 Öva kugghjulsbyte. Elever gör arbetsuppgifter.

17 Koniska kugghjul och växlar Snäckväxlar Övriga växlar Skötselanvisningar

Gå igenom i (M) sid. 91—92

Lektionsnummer

Gå igenom i (M) sid. 92 Gå igenom i (M) sid. 92—93 och Gå igenom i (M) sid. 93—94 Visa skadade hjul. Elever gör arbetsuppgifter.

18 Smörjning Smörjställen Smörjmedel, fasta

Gå igenom i (M) sid. 95, film om friktion. Gå igenom i (M) sid. 96 och Gå igenom i (M) sid. 97—98 Elever gör arbetsuppgifter.

19 Fetter och oljor Smörjanordningar Smörjschema

Gå igenom i (M) sid. 98—100 Gå igenom i (M) sid. 101—107 och Gå igenom i (M) sid. 103 Förevisa smörjschema. Elever gör arbetsuppgifter.

20 Tätningsanordningar Fjädrar och dämpare

Gå igenom i (M) sid. 108—115 och Gå igenom i (M) sid. 116—120 Elever gör arbetsuppgifter.

21 Rörledningselement Ventiler

Gå igenom i (M) sid. 121—126 och Gå igenom i (M) sid. 127—130 Elever gör arbetsuppgifter.

Länksystem. kammar och Gå igenom i (M) sid. 131—133 och excentrar Gå igenom i (M) sid. 134—135 Bromsar Elever gör arbetsuppgifter. 23

Allmänt om hydraulik Komponenter System

Gå igenom i (M) sid. 136—137 Gå igenom i (M) sid. 137—144 och Gå igenom i (M) sid. 144—145 Demonstration vid arbetsplats. Elever gör arbetsuppgifter.

556 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

24 Allmänt om pneumatik Komponenter System

Gå igenom i (M) sid. 146 Gå igenom i (M) sid. 146—149 Gå igenom i (M) sid. 150 Demonstrera vid arbetsplatsen. Elever gör arbetsuppgifter.

25— 26

Prov.

Lärar- och elevunderlag: Sjöström—Petersson—Eklöf (M) Maskinelement med arbetsbok Avsnitt: Maskiner och bearbetningssätt 27— 28

Blandningsmaskiner allmänt, ändamål

Trågblandare. Trummelblandare. Beskriv konstruktion och funktion.

29— 30

Bländare

Ribbonblandare. Z-blandare. Fluidblandare. Förklara uppvärmning genom inre friktion till agglomerat.

31— 32 Valsverk, ändamål, arbetssätt

Gå igenom användningsområdena blanda och knåda. Drivanordningar.

33— 34 Valsverk, konstruktion och betjäning

Valsarnas hastighet. Valsarnas inbyggnad, inställning. Smörjsystem. Reglering av valstemperatur. Rivvalsverk. Ångtryck — temperatur för färgrivning.

35— 36

Granuleringsmaskiner

KO-kneter och Werner & Pleiderer Kneter. Arbetssätt. Konstruktion. Regleringsmöjligheter. Skötsel.

37— 38

Granulering

Gå igenom i (P) Krauss-Maffei DSM. Gå igenom i (P) Werner & Pleiderer Plastifikator.

39— 40 Krossar: arbetssätt och konstruktion

Gå igenom i (P) Rotary Cutter och spånkross. Gå igenom i (P) bandgranulator. Gå igenom i (P) materialklyvare. Gå igenom i (P) spiralvibrator Fabr. Jört och Valley.

41— 42

Gå igenom i (P) användning sid. 225. Gå igenom i (P) valsarnas placering sid. 226. Gå igenom i (P) drivanordning sid. 226.

Kalandrar

557 Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

43— 44

Kalanderskötsel

Gå igenom i (P) uppvärmning av valsar (ånga, hetvatten, el) sid. 227. Gå igenom i (P) tjockleksinställning sid. 227. Gå igenom i (P) kompensering för valsböjning sid. 227. Gå igenom i (P) a bombering sid. 227 Gå igenom i (P) b snedställning sid. 227 Gå igenom i (P) c rollbending sid. 227.

45— 46

Kalanderskötsel

Gå igenom i (P) prägelverk Gå igenom i (P) kall- och varmprägling Gå igenom i (P) bredhållare Gå igenom i (P) kantstyrning Gå igenom i (P) dubblering sid. 229.

47— 48

Bestrykningsmaskiner

Gå igenom arbetssätt: pastabeläggning på bägare Gå igenom maskinens huvuddelar: avrullningsanordning för bärare bestrykningsenhet gelatinering kylvalsar upprullning

49— 50

Kaschering

Gå igenom arbetsprincip Gå igenom skissritning Gå igenom mekanisk uppbyggnad Gå igenom Zimmermaskinen (broschyr anskaffas) Gå igenom sid. 189—191 Gå igenom a. på modell Gå igenom b. som ytbeläggning Gå igenom sid. 274—277

Lektionsnummer

Doppning

Rotationsgjutning 51— 52

Strängsprutning

53— 54

Strängsprutmaskiner

55— 56 Strängsprutning, skötsel

Gå igenom historik sid. 251 Gå igenom arbetssätt sid. 251 Gå igenom konstruktion Gå igenom drivanordning sid. 252 Gå igenom cylinder och skruv sid. 253—256 Gå igenom uppvärmning och temperaturkontroll sid. 253—254. Gå igenom sprutverktyg Gå igenom konstruktion och skötsel

57— 58 Strängsprutning, hjälpanordning

Gå igenom hjälpapparater Gå igenom kalibrerverktyg Gå igenom avdragare Gå igenom kapsågar

59— 60

Gå igenom rör och profiler sid. 256—257 Gå igenom folier (blåsning) sid. 257

Strängsprutning, användningsområde

558 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

61— 62

Strängsprutning, användningsområde

Gå igenom plattor sid. 258 Gå igenom kabeltillverkning sid. 258 Gå igenom flaskblåsning sid. 192—197 En timme för fabriksbesök i sista lektionen

63— 64

Prov

65— 66

Etagepressar för plattor

Gå igenom konstruktion sid. 232- -233 Se Fjellmans broschyrer Gå igenom och beräkna presskraft vid visst kolvtryck

67— 68

Kontinuerlig press för bandformade produkter

Se Bersdorffs »Auma»-broschyrer Låt eleven rita skiss Gå igenom princip Gå igenom konstruktion Gå igenom inställning och skötsel

69— 70

Pressar för formgods av härdplast

Gå igenom sid. 207—208 Gå igenom arbetssätt sid. 366—367 Gå igenom formar för d.o sid. 367—370 Gå igenom formuppvärmning sid. 373—374

71— 74

Formsprutning av termoplast

Gå igenom arbetssätt sid. 210—213 (låt eleven skissa) Gå igenom olika maskintyper sid. 221—224, sid. 335 Gå igenom formar sid. 329—346 Gå igenom vakuumformning sid. 260 Gå igenom tryckluftformning Gå igenom formdragning Gå igenom bockning

75— 76 Varmformning, olika metoder

77—• 78 Varmformning, teknik

Gå igenom vakuumformning sid. 261—262 Gå igenom tryckluftformning

79— 80 Formar och maskiner

Gå igenom formar för varmformning sid. 265—266 Gå igenom maskiner för varmformning sid. 267—270

81— 82 Tillverkning av armerad plast

Gå igenom esterplast sid. 177 Gå igenom armering sid. 178 Gå igenom tillverkningsmetoder: formpressning med värme och tryck sid. 179—181

83— 84

Pressning och laminering

Gå igenom kallpressning sid. 182 Gå igenom kontaktmetoden (handuppl.) sid. 182 Gå igenom laminattillverkning sid. 184

85— 86

Svetsning och limning

Gå igenom svetsning med varmluft sid. 300—301 Gå igenom svetsning med varma verktyg sid. 301— 302 Gå igenom svetsning med högfrekvens sid. 302—303 Gå igenom limning med: härdplastlim (ex. lamellparkettillverkning) sid. 442 termolim (ex. PVC-rör skarvar) sid. 442—443 gummilim (ex. golvplattor och lister) sid. 443—444

559 Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

87— 90

Materialprovning

Gå igenom ändamål med provning Gå igenom rutinkontroll av produktens jämnhet Gå igenom provning av mek. egenskaper Gå igenom utveckling och förbättring Gå igenom slagseghet sid. 462—463 Gå igenom draghållfasthet och töjning sid. 463 Gå igenom böjhållfasthet sid. 461 Gå igenom hårdhet sid. 465 Gå igenom nötningshållfasthet sid. 466 Gå igenom provning av rör för inv.tryck Gå igenom SMS 1880 I samband med genomgång enkla beräkningar av demonstrerade provningar

91— 94

Spånskärande bearbetning

Gå igenom bearbetning allmänt sid. 281—282 Gå igenom svarvning sid. 283 Gå igenom fräsning sid. 283 Gå igenom sågning sid. 284 Gå igenom borrning sid. 284 Gå igenom gängning sid. 285

Lektionsnummer

Prov

95— 96

Lärar- och elevunderlag: Broschyr- och annonsmaterial från resp. tillverkare, anvisas genom plastföretag. (P) Perstorpsboken.

Avsnitt: Matnings- och transportanordningar 97— 98

Transportanordningar, allmänt

Gå igenom i (T) truckar och traktorer sid. 1—4 Gå igenom i (T) domkrafter sid. 5

99—100

Block, vagnar, kranar

Gå igenom i (T) linblock sid. 6 Gå igenom i (T) lyftblock sid. 7—9 Gå igenom i (T) blockvagnar sid. 9 Gå igenom i (T) löpkranar sid. 10—14 Gå igenom i (T) blockkranar sid. 15

101—102

Kranar, linbanor

Gå igenom i (T) kabelkranar sid. 16 Gå igenom i (T) svängkranar sid. 17—19 Gå igenom i (T) linbanor sid. 20

103—104

Ekvatorer

Gå igenom i (T) allmänt sid. 21—22 Gå igenom i (T) pneumatiska ekvatorer sid. 22

560 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

105—106

Transportörer

Gå igenom remtransportörer sid. 23 Gå igenom skruvtransportörer sid. 25 Gå igenom rulltransportörer sid. 26 Gå igenom pneumatiska transportörer

107—108

Prov

Lärar- och elevunderlag: (T) Transportanordningar: kompendium för tekniska läroverk av G. Nordberg, Tekniska Gymnasiet, Stockholm.

A vsnitt: Kontrollutrustningar 109—110

Tryckmätdon

Gå igenom vätskemanometer (o rör) Gå igenom manometer med bourdonrör Gå igenom manometer av membrantyp

111—112 Temperaturmätdon

Gå igenom vätskemanometer Gå igenom bimetalltermometrar Gå igenom vätsketryckstermometer Gå igenom wheatstonebrygga Gå igenom termoelement

113—114

Regleringsprinciper

Gå igenom strålningspyrometrar Gå igenom tryck- temp.regleringsprinciper Gå igenom Kärre el. Billman broschyr

115—116

Principer och utrustning

Gå igenom temperaturreglering Gå igenom impulsorgan Gå igenom tryckreglering Gå igenom nivåreglering Gå igenom utrustning för reglering Gå igenom impulsorgan Gå igenom manöverorgan Gå igenom hjälporgan

117—118

Regleringsschema

Gå igenom uppritning av några olika regleringsexempel Gå igenom fallbygelregulator

119—120

Prov

561 Ämne 6.12.2.4 Ritningsläsning Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2

Orientering om ritningar

Orientering om standard och ritningsregler (SIS, TNC, SMS). Nomenklatur. Hantering och förvaring av ritningar. Äganderätt. GY sid. 3—4

3—• 4

Ritmaterial

Orientering om och demonstration av verktyg och hjälpmedel för ritning. Ritbräde och ritbord. Papper och väv, olika format. Mallar och gradskivor. Kopieringsmetoder. Krav på original för kopiering. GY sid. 4—5

5— 6

Skalor och text

Genomgång av skalor för förstoring och förminskning. Övningar i avläsning av skalor. Textningsregler och -övningar. GY sid. 36

7— 10

Projektioner

Genomgång av benämningar på projektioner, regler för placering på ritningar. Övningar att avbilda enkla kroppar på fri hand. GY sid. 7—8

Lektionsnummer

11— 14 Snitt

Genomgång av regler för uppritning av snitt. Övningar i snittritning på fri hand.

15— 20 Förenklade ritsätt

Genomgång av ritsätt för gängor, fjädrar, kugghjul, lager och förband. Läsning av maskinritningar och övning i avritning på fri hand. GY sid. 19—20

21— 24

Måttsättning

Genomgång av regler för placering av måttlinjer och måttpilar, placering av måttsiffror. Övningar i att på fri hand avrita maskindelar, mäta och måttsätta. GY sid. 21—23

25— 26 Linjer och toleranser

Genomgång av linjens betydelse på ritningar, heldragna och streckade, grova, medelgrova och fina linjer. Markering av toleranser, passningar och ytbearbetning. GY sid. 37

27— 30

Genomgång av detalj- och sammanställningsritningar. Allmänt om ritningsläsning. Övningar i att utläsa en maskins konstruktion ur ritningar. GY sid. 53

Maskinritningar

562 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

31— 33

Byggnadsritningar

Symboler för olika slag av installationer på byggnadsritningar. Övningar i att läsa byggnads- och installationsritningar.

34— 36

Hydraulik och pneumatik

Genomgång av symboler för hydrauliska och pneumatiska komponenter på ritningar. Övningar i ritningsläsning.

37— 39 El- och elektronikinstallationer

Genomgång av grafiska symboler på ritningar för elektriska installationer och elektroniska komponenter. Övningar i ritningsläsning.

Litteratur: Grundkurs i yrkesritning, (GY) Verkstädernas förlag, Stockholm Ö.

563 6.13 LÄROPLAN FÖR LINJE FÖR GUMMIYRKEN 6.13.1 Timplan Årskurs 2

Årskurs 1

Vtr Y R K E S T E K N I K (6.13.2) Arbetsteknik (6.13.2.1) Materiallära (6.13.2.2.) Tillverkningsmetoder (6.13.2.3) Yrkesritning (6.13.2.4) Yrkesräkning (6.13.2.5)

30-33

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska Samhällskunskap | * Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7-4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Summa veckotimmar 1 J

Utr

31-33 24 2 2

940 80 80

24 2 2 1 2

940 80 80 40 80

7-5 2 3 0 0

2 0 2 2 1 2

38 Utr 1

Vtr

38 Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas i årskurs 2.

6.13.2 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik i linje för gummiyrken har till uppgift att ge eleverna de grundläggande färdigheter och kunskaper som fordras för kvalificerat yrkesarbete inom gummiindustrin, att ge eleverna en allmän praktisk kännedom om yrkets grundbetingelser och produktionsgången samt att upparbeta vanan att handskas med materialet på olika produktionsstadier.

564 6.13.2.1 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik i årskurs 1 har till uppgift att ge kännedom om förekommande arbetsuppgifter och dessas fördelning inom olika tillverkningsgrenar, att ge grundläggande färdigheter i hantering av verktyg och material, att göra eleverna så förtrogna med manövrering av de maskiner som är vanliga inom olika grenar av gummitillverkning att de efter kortare inskolning kan göra en produktiv arbetsinsats samt i årskurs 2 att ge ökad produktiv arbetsträning på de specialuppgifter eleven valt efter den grundläggande utbildningen.

Huvudmoment Uppvägning och blandning Kalandrering Sprutning Konfektionering Vulkanisering Kontroll och provningsarbete

Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Uppvägning och blandning: arbete i råvaruförråd och laboratorium samt med uppvägning; råvarornas egenskaper, lagringsförhållanden och användningsområden. Uppvägning av blandningar. Blandning. Kalandrering: utvalsning av gummifolier, slitbanor, mönstrat sul- och bandmaterial. Beläggning och friktionering av cordväv och andra textilier. Impregnering. Sprutning: sprutning av slang, profiler, slitbanor och övriga halvfabrikat för skilda ändamål. Konfektionering: materialbedömning och konfektionering. Uppbyggnad av detaljer av gummi och av gummi och textilier. Grunderna i däck- och skotillverkning. Beläggning av gummi mot metall.

565 Vulkanisering: vulkanisering i pressar och autoklaver. Kontroll och provningsarbete: plasticitets- och hårdhetsmätning. Kontroll av uppvägda blandningssatser och av färdiga blandningar. Kontroll av färdiga produkter.

Årskurs 2 För samtliga: Inlärning av den manuella tekniken för blandning och uppvärmning av blandningar på valsverk. Blandning av olika i produktionen förekommande blandningstyper. För dem som särskilt valt uppvägning och blandning: Masticering och blandning på valsverk. Grundlig inlärning av den manuella tekniken. Blandning av samtliga i produktionen förekommande blandningstyper på naturgummi- och syntetisk basis. Straining av rågummi och blandningar. Masticering och blandning i Banburymixer. Samtliga i produktionen förekommande blandningstyper. Utvidgad praktik i uppvägning efter recept av gummi och kemikalier till alla slag av i produktionen förekommande blandningar. Behandling av retur- och utskottsmaterial. Hopkörning, straining, raffinering regenerering. Kalandrering: beläggning och friktionering av textilier. Under lärares eller erfaren kalanderskötares ledning instruktion och övning i maskinens manövrering. I samband härmed undervisning om de termiska förutsättningarna för kalandrering av olika gummikvaliteter. Träning i inställningar och köming samt iakttagande av mått och toleranser. Kalandrering av gummifolier. Bortsett från de speciella omständigheterna vid gummibeläggning av textilier i princip samma utbildningsgång som för detta avsnitt. Sprutning: sprutning av slang, profiler, slitbanor och övriga halvfabrikat. Under lärares eller erfaren maskinskötares ledning övningar i inställningar och körning. Speciellt intresse ägnas matriser och justering av dessa. Konfektionering. Materialförberedning för däcktillverkning. Trådisolering, tillskärning av cordväv och slitbanor. Byggning av däck i olika dimensioner. Tillverkning av vulkaniseringsblåsor. Materialförberedning för beläggning av gummi mot metall. Tillskärning, dubblering, cementering. Beläggning av valsar, rör och behållare med mjuk- och hårdgummi. Övningar i felindikering. Blästring av metalldelar. Slipning av valsar. Övrigt konfektioneringsarbete. Tekniska slang- och packningsmaterial. Stansning. Vulkanisering: vulkanisering av tekniska detaljer i etagepressar. Undervisningen skall omfatta olika svårighetsgrader med hänsyn till materialets egenskaper och pressverktygens konstruktion. Praktik i materialförberedning och verktygsservice.

566 Vulkanisering i autoklaver av slangar, profiler, mjuk- och hårdgummibeläggningar. Vulkanisering i bandvulk. Kontroll och provningsarbete. Provuttagning. Kontroll, utgående från fasta normer, genom avsyning, mätning, vägning etc. av råvaror, produkter i arbete och slutprodukter samt verktygsutrustning. Utvidgad praktik i provning av färdiga blandningar. Kontroll av hårdhet, specifik vikt, färger m. m. enligt fastställda normer. Kommentarer och anvisningar Årskurs 1 Utbildningen baseras på de olika etapperna i tillverkningsgången från råvara till färdigvara och uppdelas i sex huvudavsnitt. Uppvägning och blandning Kalandrering Sprutning Konfektionering Vulkanisering Kontroll- och provningsarbete

cirka 7 veckor » » 7 » » 7 » » 7 » » 7 » » 7

Cirkulationsplanen, enligt vilken genomförandet av detta program sker, innebär att varje elev skall passera de avdelningar eller stationer, där arbetsuppgifter som representerar de olika avsnitten i utbildningsplanen förekommer. På varje station är eleven placerad i regel cirka sju veckor. Ett huvudavsnitt kan omfatta mer än en station. På vissa avsnitt kan utbildningen ske i form av direkt arbetsträning, på andra mest i form av orienterande praktik. Årskurs 2 Beroende på omständigheterna kan eleven under andra årskursens yrkesarbete endera erhålla ytterligare allmän praktik på samtliga avdelningar eller fördjupade kunskaper inom minst två befattningsområden. Under andra årskursen skall eleverna sålunda praktisera vid två till sex av nedan angivna områden. Samtliga elever skall dock erhålla viss praktisk utbildning i blandning. Årskurs 1 och 2 Uppvägning och blandning: Den inledande praktiken i uppvägning förlägges till laboratoriet. Samtidigt som eleverna vid uppvägning av provblandningar får lära sig läsa recepten och känna igen de olika materialen, kommenterar handledaren

567 receptets sammansättning och varför de olika kemikalierna tillsättes. Denna inledande praktik kompletteras med driftsmässig arbetsträning i produktionens uppvägningsavdelning. Den manuella arbetstekniken vid blandning inläres vid laboratorievalsverk. Arbetsgången vid blandning i mixer av Banburytyp följer eleverna som biträde åt mixerskötare i produktionen. Kalandrering: På grund av elevernas ungdom blir utbildningen under Äk 1 huvudsakligen orienterande. Varje elev följer en kalanderskötare i det dagliga arbetet, varunder han får biträda med förberedelser och inställningar. De elever, som på grund av visat intresse och fallenhet är lämpade för senare specialutbildning, får som förberedelse till denna under Åk 2 ingå som hjälparbetare i lag, som under kalanderskötarens ledning betjänar maskinen. Sprutning: Eleverna arbetar här dels som hjälpare åt erfaren sprutmaskinskötare vid olika sprutmaskiner, där de under dennes ledning utför de förekommande hjälparbetena, matning, mottagning o. d. Dels arbetar de under överinseende av instruktör två och två i lag vid mindre sprutmaskin och lär sig själva bemästra de i arbetet ingående uppgifterna, justeringar av formningsverktyg, temperaturregleringar, löpande kontroll av arbetskvalitén m. m. Konfektionering: Av pedagogiska skäl tar arbetsträningen inom avsnittet konfektionering i stor utsträckning form av direkt produktivt arbete. Eleverna tillverkar under ledning av instruktör olika produkter, såsom däck, slangar, skor och övriga ämnen för vulkanisering, utför beläggningar av gummi mot metall, samt deltar även i förberedelsearbeten, såsom materialtillskärning, beadtillverkning osv. Vulkanisering: Eleverna får här hjälpa skötaren vid autoklaver, däckpressar och etagepressar, samt även på egen hand utföra arbeten av lämplig svårighetsgrad. Kontroll och provningsarbete: Utbildningen förlägges till laboratorium, produktionsavdelningar och kontrollavdelning, där eleverna deltar i kontroll av råvaror. Syftet är här inte att utveckla mera utpräglade färdigheter, utan i första hand att göra eleverna medvetna om begreppet kvalitet och få dem att förstå innebörden av prov och kontrollåtgärder. Denna uppfostran till kvalitetsmedvetande avser att bibringa förståelse för att produkten måste uppfylla bestämda fordringar för att godkännas.

6.13.2.2 Materiallära Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge orientering om ursprung och framställning av olika slag av råmaterial, som bearbetas, och de olika typer av tillsatskemikalier, som används i gummiprodukter, att ge kännedom om några typiska materials fysikaliska och kemiska egenskaper, att göra eleverna medvetna om skaderisker och säkerhetsbestämmelser vid hantering av vissa kemikalier.

568 Huvudmoment Årskurs 1 Repetition av kemiska grundbegrepp Karakteristiska egenskaper hos gummi Gummihistorik Olika gummisorters framställning Vulkning och vulkmedel Laborationer Årskurs 2 Kemikalier som påverkar vulkningsegenskaper Mjukgörare Fyllmedel Tillsatsmedel för förbättring av fysikaliska och mekaniska egenskaper. Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Kortfattad repetition av kemiska grundbegrepp och de vanligaste grundämnenas beteckning. Ursprung, benämning och strukturformler för enkla organiska och oorganiska kemiska föreningar, som ingår i tillsatskemikalier. Kort repetition av andra materials fysikaliska uppbyggnad och egenskaper exempelvis metaller, trä, mineral, textilfibrer. Jämförelse med gummi. Kort översikt över gummits historia. De viktigaste stegen i gummiteknologins utveckling: Goodyears uppfinning av vulkaniseringen, införandet av acceleratorer och antioxidanter, förstärkande fyllmedel. De syntetiska gummisorternas historia. De olika gummisorternas framställning. Egenskaper som kan uppnås med olika sorter, t. ex. beträffande hållfasthet, åldring, resistens m. m. Utom naturgummi behandlas SBR-gummi-, butyl-, kloropren-, nitril-, kisel och fluorgummi. Vulkmedel. Svavel och dess inverkan i olika proportioner på naturgummi, styrengummi, nitrilgummi och butylgummi. Användandet av olösligt svavel. Svavelfri vulkanisering med hjälp av TMT m. fl. ämnen. Kontroll och provning. Beskrivning av olika provningsapparater. Avsikten med provningarna och bedömning av provningsresultaten. Plasticitet och elasticitet, hårdhet, specifik vikt, draghållfasthet, ljusäkthet, åldring, permanent deformation.' Årskurs 2 Acceleratorer och aktivatorer samt retarders. Tiazoler, tiuramer, karbamater och deras inverkan på vulktid och temperaturer. Inverkan av zinkoxid, magnesiumoxid, blyoxid, fettsyror m. m. Användning av retarders. Antioxidanter och antiozonater.

569 Mjukgörare. Exempel och viktigare data på olika mjukgörare. Mjukgörare som sträckmedel, klibbmedel och mjukningsmedel. Biverkningar av mjukningsmedel, t. ex. på vulkhastigheten och åldringen. Förstärkande fyllmedel. De olika sorterna av Carbon Black och deras tillverkningssätt. Inverkan av olika sorter på hållfasthet, hårdhet, nötning, elektriska egenskaper hos gummit, sprutningshastighet m. m. De ljusa förstärkande fyllmedlen, kiselsyra, kalciumsilikat, kaolin m. fl. ämnen. »High styren», fenolhartser o. dyl. Övriga fyllmedel. Användning som prisförbilligande ingrediens och inverkan på ovulkat och vulkat material. Faktis. Ingredienser som ökar eldbeständigheten. Jäsmedel för svamp och mikrosvamp. Gasavgivande ämnen för hålkroppar. Färger, organiska och oorganiska. Textilier. Olika spånadsämnen. Cordgarn och cordväv. Adhesion vid olika textilier. Bindmedel gummi-syntetiska fibrer. Bindmedel gummi-metall. Formsläppmedel. Pudrings- och antiklibbmedel. Lösningsmedel. Ytbehandlingsmedel. 6.13.2.3 Tillverkningsmetoder Mål Undervisningen i ämnet tillverkningsmetoder har till uppgift att ge orientering om användningssätt och underhåll av de maskiner och den hjälputrustning, som används inom gummiindustrins olika tillverkningsavdelningar, att ge eleverna kännedom om den principiella konstruktionen hos maskiner och produktionsutrustning för olika tillverkningstyper, att ge eleverna sådana grundkunskaper om sambandet mellan produktegenskaper, arbetsmetoder och maskiners funktion, att de efter en befattningsinriktad inskolning kan utföra arbetet med full säkerhet. Huvudmoment Årskurs 1 Maskiners konstruktionselement Råvaruhantering Blandning Årskurs 2 Kalandrering Strängsprutning Konfektionering Vulkanisering Transportutrustning Mät- och reglerutrustning

570 Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Enklare beräkningar av produktionshastighet och verkningsgrad bör utföras. I anslutning till varje typ av utrustning orienteras om regler för förebyggande av personskador eller skador på material och utrustning. Genom räkneexempel och sambandsförklaringar göres hänvisningar till grundbegrepp inom mekanik, värmelära, elektroteknik, gasers och vätskors egenskaper. Konstruktionselement demonstreras med hjälp av föremål i full skala, med modeller, bilder osv. Princip, funktionssätt, montering och demontering genomgås. Övningar i montering och demontering bör förekomma. Vanliga fel beröres för att göra eleverna medvetna om vikten av rätt underhåll, utbyte av delar osv. Råvaruhantering. Lagring av rågummi och kemikalier. Enhetslaster. Hjälpmedel för råvaruhantering, gummiklyvare, truckar, förvaringskärl, vågar. Blandning. Öppna valsverk. Konstruktion och arbetssätt. Principer för blandning på öppna valsverk. Masticering av rågummi. Slutna bländare. Konstruktion och arbetssätt. Principer för blandning i slutna blandningsmaskiner. Årskurs 2 Kalandrering. Olika kalandertyper, deras konstruktion och arbetssätt samt hjälpanordningar. Principer för kalandrering av gummiblandningar. Principer för beläggning och friktionering av textilier. Strängsprutning, Strängsprutmaskinens konstruktion. Matriser, värmeekonomi. Principer för sprutning. Hjälpmedel. Konfektionering. Beskrivning av arbetsmetoder och maskiner vid tillverkning av däck, slangar, gummibeläggningar m. m. Vulkanisering. Beskrivning av maskiner och arbetsmetoder vid vulkanisering av däck, slangar och övriga hålkroppar. Etagepressar och formar. Frivulkanisering, kallvulkanisering, kontinuerlig vulkanisering. Orientering om transportband, telfrar, traverser, truckar, lufttransportörer. Olycksfallsrisker och säkerhetsbestämmelser. Orientering om konstruktionsprinciper eller benämningar på utrustning för mätning och reglering av temperatur, tryck, flöde, elektrisk ström etc. Måttsystem och mätmetoder.

6.13.2.4 Yrkesritning Mål Undervisningen i yrkesritning har till uppgift att göra eleverna förtrogna med de symboler och beteckningar, som används på arbetsritningar,

571 att ge eleverna färdighet att av en konstruktionsritning utläsa en maskins uppbyggnad och konstruktion, att uppöva elevernas förmåga att utföra enklare ritningar.

Huvudmoment Årskurs 2 Orientering om ritningsmaterial, ritningsregler, standardisering och nomenklatur Projektionslärans grunder Förenklat ritsätt, vyer och snitt Toleranser och passningar, regler för måttsättning Övningar i ritningsläsning samt skissritning

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall främst uppöva elevernas förmåga att med hjälp av konstruktionsritningar förstå maskiners och anläggningars funktion. Övningar skall ske i att läsa ritningar och därvid jämföra med tillgängliga maskiner och apparater. Skissritning och måttsättning med maskindelar och produkter som förebilder skall övas. Information skall ges om SIS-normer för ritningar.

6.13.2.5 Yrkesräkning Mål Undervisningen i yrkesräkning avser att ge eleverna sådana allmänna kunskaper, att de kan utföra de uträkningar, som förekommer i övrig ämnesundervisning samt att ge eleverna den förstärkning i det matematiska kunnande, som är en grund för vidare utbildning till högre befattningar.

Huvudmoment Årskurs 1 Repetition av räkneregler Sorträkning Allmänna bråk Procenträkning Yt- och volymberäkning

572 Årskurs 2 Ekvationer Kvadrat och kvadratrot Räknestickan Grafisk framställning Praktiska beräkningar

Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Genom kortfattade repetitioner bör läraren förvissa sig om att eleverna behärskar de elementära matematiska begreppen. Genomgång av huvudmomenten bör ske med användande av exempel från undervisningen i övriga ämnen och de förhållanden eleverna kommer i beröring med i det praktiska arbetet. Uppmärksamhet bör ägnas åt överslagsberäkningar och bedömning av beräkningars rimlighet. Repetition av räkneregler, uppställning av uträkningar med hela tal och decimaltal. Metriska och icke metriska sorter, som används inom produktionsavdelningar. Längd-, yt-, vikt- och volymmått. Räkneoperationer med bråktal, blandningsberäkningar. Procent av och procent på. Blandningsräkningar med procenttal, exempel på ränteberäkning. Repetition av grundbegrepp om vinklar och regelbundna ytor. Exempel på tumregler för beräkning av symmetriska och osymmetriska ytor och kroppar.

Årskurs 2 Räkneregler för termer i förstagradsekvationer. Exempel på användning av ekvationer för lösning av praktiska problem. Kvadrater och rötter, definitioner och exempel, kvadrering av bråk och decimaltal. Räknestickans grundskalor, bedömning av resultatets storleksordning, flera faktorer. Kvadrat- och reciprokskalan. Grafisk framställning av sambandet mellan två faktorer. Olika typer av diagram för statistiska redovisningar. Orientering om enklare nomogram. Tillämpning av genomgångna matematikavsnitt på praktiska uppgifter. Produktionshastighet, materialåtgång, blandningsberäkningar, verkningsgrad, ackords- och löneberäkningar.

573 6.13.3 Metodiska anvisningar Föreliggande metodiska anvisningar avser undervisningen i verkstadsskola för yrken inom gummiindustrin. Eleverna skall erhålla en grundutbildning i den arbetsteknik och de kunskaper, som erfordras av produktionspersonal inom gummiindustrin. Undervisningen skall vidare ge en grund för vidareutbildning till kvalificerade befattningar. De arbetstyper, som ingår i grundutbildning kan inte alltid läras ut i en och samma ordningsföljd. Materialtillgång, tillgängliga utrymmen, produktionsförhållanden och antalet elever kan göra grupp- eller individuell undervisning lämpligast. Stora krav ställs då på samordning mellan lärare och instruktörer, både vad det gäller undervisningen på olika områden av arbetstekniken och olika ämnen i fackteorin. Samtliga lärare bör ange genomförd undervisning på individuella elevkort. Arbetsteknik Arbetstekniken omfattar 8 bearbetningsområden inom gummiindustrin. Det förutsätts att efter en begränsad utbildning på samtliga dessa skall koncentration kunna ske till arbetsområden, som är lätt tillgängliga med hänsyn till skolans belägenhet. Utbildningen i arbetsteknik kan bedrivas dels inom skolverkstad och dels ordnas på arbetsplats som inbyggd skola eller växelundervisning. För de tillverkningsgrenar, som ingår i utbildningen har angivits de grundläggande arbetsoperationer, som bör läras ut till full säkerhet. Dessa redovisningar har utformats så, att de kan användas som »checklistor» av yrkesläraren i skolverkstaden eller av instruktörer på arbetsplatsen. Utlärandet av riktiga arbetsmetoder underlättas av de detaljerade arbetsinstruktioner, som finns utarbetade för vissa av grundutbildningens arbeten.

574 Ämne: 6.13.2.1 Arbetsteknik Avsnitt: Blandning Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Säkerhet vid valsverk 2. Starta och stanna 3. Reglera valsöppning 4. Reglera valskylning 5. Masticera 6. Skära snitt 7. Styra kniv 8. Skära remsor 9. Skära och vända 10. Skära och rulla 11. Skära plattor 12. Blanda i kemikalier 13. Hänga upp plattor 14. Stapla plattor 15. Rengöra 16. Ställa in avdragning av remsa 17. Blanda avfall och nytt material 18. Blanda i färger 19. Skärpa kniv

Kan, datum

Anmärkning

575 Avsnitt: Kalanderhjälpare

Individuell genomgång avser:

J I

Genomgångna instruktioner 1. Starta och stanna 2. Hantera nödstopp 3. Hantera telfrar 4. Sätt upp vävrullar 5. Föra in väv/gummi mellan valsar 6. Ta emot väv/gummi vid start 7. Lägga väv/gummi kring kyltrummor 8. Ställa in friktionskoppling 9. Ställa in knivar och skärtrissor 10. Ställa in valsavstånd 11. Märka väv/gummi 12. Skära ned gummi från valsar 13. övervaka vallar 14. Kapa och skära väv 15. Rengöra 16. Taga ut prover

Kan, datum

Anmärkning

576 Avsnitt: Kalanderskötare

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Starta och stanna 2. Hantera nödstopp 3. Läsa specifikationer 4. Ställa in valsavstånd 5. Ställa in bredd 6. Ställa in kontroller 7. Ställa in skevning 8. Reglera temperaturer 9. Reglera matningsband, fördelare 10. Ställa in upp rullning 11. Montera knivar och skärtrissor 12. Hantera mätverktyg 13. Skarva väv 14. Övervaka körning 15. Taga ut prover 16. Leda kvalitetsbyte

Kan, datum

Anmärkning

577 Avsnitt: Strängsprutning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Starta och stanna 2. Hantera nödstopp 3. Reglera hastighet 4. Montera och demontera sprutverktyg 5. Ställa in sprutverktyg 6. Justera matriser 7. Reglera temperaturer 8. Hantera mätverktyg 9. Mata maskin 10. Ta emot och lägga ned material 11. Montera talkinblåsning 12. Reglera bandhastighet 13. Starta ny körning 14. Avsluta en order 15. Övervaka under körning 16. Rengöra maskin 17. Skära och väga 18. Byta stämplar

19 Yrkesutbildningen

....

Kan, datum

Anmärkning

578 Avsnitt: Konfektionering, spiralslangbyggning

Individuell genomgång avser: ]

Genomgångna instruktioner 1. Blåsa slang på rör 2. Skarva gummi på rör 3. Cementa gummi 4. Lägga på spiral 5. Bygga muffar 6. Valsa väv- och gummilager 7. Veckla slang med väv 8. Fläta inlägg på slang 9. Linda slang med rep 10. Starta och stanna vecklingsmaskinen 11. Starta och stanna flätmaskiner 12. Spänna rör i chuck

Kan, datum

Anmärkning

579 Avsnitt: Konfektionering, däckbyggning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Klistra trummans kanter 2. Lägga på, riva av, skarva och svabba 2—4 vävar 3. Placera 2 beads 4. Ritsa för förstärkningsvävar 5. Lägg på, klippa av och skarva 2 förstärkningsvävar 6. Rulla med understitcher (maskinellt) 7. Rulla in vävarnas sidor med handrulle 8. Trycka till invikningar med krokspett 9. Lägga på och skarva slitbana 10. Rulla till slitbana med handrulle och stitcher 11. Ev. ritsa för vit sida 12. Fälla trumma, lossa och draga av däcket 13. Fälla upp trumman 14. Hantera nödstopp

Kan, datum

Anmärkning

580 Avsnitt: Konfektionering, beläggning

Maskintyp:

Individuell genomgång avser:

Elev: Kan, datum

Genomgångna instruktioner 1. Läsa ritningar 2. Mäta upp ytor 3. Göra modeller och mallar 4. Skära till material 5. Dubblera material 6. Cementa gummi och metall 7. Passa in tillskurna bitar 8. Valsa och sporra fast gummi 9. Söka fel med induktionsapparat 10. Justera vulkade detaljer 11. Fila, slipa, gänga

•

Anmärkning

581 Avsnitt: Vulkanisering, pressvulkning

Individuell genomgång avser:

Vlaskintyp: ]Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Manövrera press och lyftbord 2. Öppna och stänga formar 3. Ladda och plundra formar 4. Sätta in och taga ut formar 5. Lufta press och formar 6. Rensa formar 7. Smörja formar 8. Ställa in vulktider 9. Justera vulkade detaljer 10. Hantera smorda metalldelar 11. Placera lösa delar i formar

Kan, datum

Anmärkning

582 Avsnitt: Vulkanisering, däckvulkning

Individuell genomgång avser:

Maskintyp: Elev:

Genomgångna instruktioner 1. Transportera ovulkade däck 2. Sluta och öppna press 3. Placera däck i press 4. Kontrollera tryck 5. Kontrollera automatik 6. Transportera vulkade däck 7. Placera däck i avdragare 8. Kontrollera bottenbaegs 9. Smörja bottenbaegs 10. Placera bottenbaegs i ställ 11. Placera bottenbaegs i vacuumbox 12. Sluta och öppna vacuumbox 13. Ta bort veck på däck

Kan, datum

Anmärkning

583 Fackteori Anvisningarna ger ämnesvis förslag till lektionsdispositioner för genomgång av i läroplaner angivna huvudmoment. Samordning med undervisningen i andra ämnen och i arbetsteknik kan göra en annan ordningsföljd än den föreslagna lämpligast. Dispositionsförslagen ger anvisning på litteratur, filmer, bildband och andra hjälpmedel, samt förslag till lärar- och elevaktiviteter. De läroböcker och AVhjälpmedel, som anges, måste av läraren fortlöpande kompletteras med nytillkommande sådana och med demonstrations- och övningsmaterial, för att undervisningen skall kunna hållas i nivå med arbetsplatsernas krav på elevernas kunskaper. Ämne: 6.13.2.2 Materiallära med gummikemi för årskurs 1 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 2

Vad är kemi?

Repetition av fysikaliska och kemiska egenskaper hos ämnen. Använd elementär lärobok i kemi, t. ex. (TFK) för lektionerna 1—30. Genomför demonstration enligt läroboken.

3-- 4

Grundämnen och kemiska föreningar

5-- 6

Kemiska tecken och formler

7-- 8

Oxidation och reduktion

9- -10

Syror

11- -12

PH-begreppet Baser

13- -14

Salter Joner

15- -16

Oorg. utgångsmaterial för plaster och tillsatser

17- -18

Kolföreningars kemi och indelning

19- -22

Kolväten

23- -24

Alkoholer och org. syror

25- -26

Estrar, aldehyder och ketoner

27- -28

Kolhydrater och fettämnen

29- -30

Prov

584 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

31—32

Karakteristiska egenskaper hos gummi

Gummits egenskaper jämfört med andra materials egenskaper. Ebonit, hårt mjukgummi, mjukgummi, svampgummi, cellgummi, contra exempelvis metaller, trä, läder, fibröst material etc. Ge exempel på användningar, där olika egenskaper utnyttjas. Visa prover.

33—34

Historik. Vad är gummi?

Gummits historia. Upptäckterna och uppfinningarna inom gummiteknologien. Gummits betydelse för civilisationen. Gå igenom i (GT).

35—46

Olika gummisorter och deras framställning Elastomerer Egenskaper Vanl. varunamn

Naturgummi. Syntetgummi. Gå igenom i (GT) styrengummi, cloroprengummi, nitril, butyl, polysylfid, silikoner, hypalon, akryl, urethan, butadiene, isopren, fluoretan, etenpropen, regenerat, gummilatex. Låt elever göra upp egenskapstabell över de gummisorter, som används på arbetsplatsen.

47—54

Vulkanisering och vulkmedel

Gå igenom i (GT). Elastomerernas molekyler. Vulkaniseringsprocessen. Gummits förändringar. Reversion. Vulktider och tryck. Kallvulkanisering. Olika sorters vulkmedel för skilda gummityper. Svavel, zinkoxid m. m. Begreppen accelerator, retarders, aktivatorer beröres.

55—58

Provningar och laborationer

Förekommande provningsapparater, och varför man provar. Bedömning av provningsresultaten med avseende på: hårdhet, tensile, töjning, elasticitet, formförmåga, rivhållfasthet, åldring, ljusäkthet, ozon, värme, väder, köld, avnötning, bockning, utmattning, best. mot kemikalier. Låt eleverna utföra enklare jämförande provningar på olika material.

Ämne: 6.13.2.2 Materiallära med gummikemi för årskurs II 1—10

Kemikalier som påverkar vulkningsegenskaperna

Gå igenom i (GT). Repetition av begreppet vulkanisering och vulkmedel. Acceleratorer, retarders, aktivatorer. Antioxidanter, värmeskyddande, böjningssprickskyddade, icke missfärgande etc. Växer och solskyddsmedel. Visa prover. Lär eleverna att identifiera.

585 Innehåll/Aktivitet

Lektionsnummer

Avsnitt

11—20

Mjukgörare, hartser och Gå igenom i (GT). Estermjukningsmedel, oförtvålbara mjukningsmedel, pepticeringsmedel dispergeringsmedel. Naturliga och syntetiska hartser. Pepticeringsmedel i naturgummi och regenerat. Visa prover, öva identifiering.

21—35

Fyllmedel

Gå igenom i (GT). Organiska utdrygnings- och förstärkningsmedel. Olika sorters kimrök, framställnings- och användningssätt. Inverkan av olika sorters sot på hållfasthet, hårdhet, nötning, elektriska egenskaper hos gummit, spritsbarhet, oljebeständighet etc. Oorganiska förstärknings- och fyllnadsmedel, såsom kiselsyra, kalciumsilikat, krita, kaolin etc. Övriga fyllmedel. Jfr lektion 1—10, ex. zinkoxid. Visa prover på hjälpkemikalier och gummin med olika egenskaper beroende på olika tillsatser.

36—50

Tillsatsmedel för förbättring av fysikaliska och mekaniska egenskaper

Textilier. Cordgarn och cordväv, olika spånadsämnen. Adhesionsgummi, olika textilier. Impregneringsgummilösningar för fibröst material. Färger. Organiska och oorganiska. Jäs- och gasmedel. Bindemedel för gummi — metall. Formsläppmedel. Antiklibbmedel. Lösningsmedel. Ytbehandlingsmedel. Demonstrera hjälpmedelseffekter.

51—52

Hygieniska risker

Skyddskläder. Speciellt farliga kemikalier och lösningsmedel. Gå igenom skyddsblad ur (KS).

53—59

Prov

Provningar och laborationer. Utför provning av SIS ISO ASTM

Lärar- och elevunderlag: (TFK) Evermark, Teknisk fysik och kemi, Gleerups (GT) Gummiteknologi, Hermods-NKI (KS) Kemisk skyddshandbok, SAF

enligt

586 Ämne: 6.13.2.3

Tillverkningsmetoder

Årskurs l Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/ Aktivitet

Hantering av rågummi

Gå igenom leveransformer, emballage och lagringsför hållanden för naturgummi och de olika typerna °av syntetiskt gummi.

Förberedande behandling av rågummit

Gå igenom procedurerna med uppvärmning och klyvning av rågummibalarna. Beskriv klyvare och värmekammare, burar o. dyl. för transporter. Skyddsföreskrifter.

Hantering av kemikalier och vätskor

Gå igenom leveransformer, lagring och ev. behandling. Torkningsanläggningar och silos.

Materialtransporter

Gå igenom metoder för rationell förflyttning av material mellan lager- och produktionslokaler.

Uppvägning av material till blandningar

Uppvägningens organisation. Fördelningen av större och mindre enheter på olika vägningsstationer. Hjälpmedel: vågar, flyttbara ställningar, boxar och kärl. Automatisk uppvägning i anslutning till blandningsmaskin.

Uppvägning d:o

Förrådssatser. Eleverna räknar om recept med uppdelning av förrådssatsernas innehåll.

Uppvägning d:o

Toleransbestämmelser vid uppvägning av olika ingredienser. Genomgång av recept.

Materialhantering uppvägning

Besök i lager- och uppvägningslokaler. Arbetsgången följes. Samtidig genomgång av skyddsföreskrifter.

9—10

Materialhantering uppvägning

Eleverna gör flödesschema över arbetsgången. Kompletterande prov. Som organisation och arbetsmetoder inom större delen av detta avsnitt skiftar från företag till företag, måste här lokala arbetsbeskrivningar, recept m. m. tjäna som lärar- och elevunderlag.

11 Blandningsmaskiner, allmänt

Gå igenom ändamål, olika typer och deras användningsområden.

12 Blandningsmaskiner, valsverk Konstruktion

Stativ, valsar och lager. Genomgång av karaktäristika. Kompendium VG sid. 1—2. Komplettera med (M).

13 Valsverk Konstruktion

Valsinställningsmekanism, säkringsbrickor, kylning av valsarna. Eleverna skissar detaljer. Kompendium VG sid. 2—3.

587 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

14 Valsverk Konstruktion

Genomgång av kraftöverföringens olika element. Elastiska och elektromagnetiska kopplingar, växellåda, kuggdrev. Kompendium VG sid. 3—4 (och M).

15 Valsverk Konstruktion

Friktionsförhållande. Eleverna gör olika beräkningar. Kompendium VG sid. 4—5.

16 Valsverk Konstruktion

Dimensioner och kraftbehov. Gå igenom detaljavvikelser betingade av användning till olika arbeten. Kompendium VG sid. 7—10.

17—18

Valsverk Skötsel- och säkerhetsföreskrifter

Gå igenom kompendium VG.

19—20

Valsverk Konstruktion

Prov.

21 Slutna blandningsmaskiner

22 Slutna blandningsmaskiner Konstruktionsdetaljer

Allmänt om fördelarna med slutna mixers i jämförelse med öppna valsverk. Kompendium VG. Slutna blandningsmaskiner sid. 1—2. Gå igenom konstruktionen av den äldre typen av Werner & Pfleidererknådaren utan tryckkammare och utvecklingen till den modernare Banburytypen. Kompendium VG. Slutna blandningsmaskiner sid. 2—5.

23 Slutna blandningsmaskiner B anbury typ Konstruktion

Blandningskammare och rotorer, lager och tätningar. Kompendium VG. Slutna blandningsmaskiner sid. 6—7. Flanellsats S N.

24 Banburymixer Konstruktion

Stampen och inmatningsluckan. Kompendium VG. Slutna blandningsmaskiner sid. 7—8.

25 Banburymixer Konstruktion

Tömningsanordningar. Slid, lucka. Manöver- och kontrollorgan. Kompendium VG sid. 9—10.

26 Banburymixer

Kraftöverföring. Smörjsystem, och batch off-anordningar. Kompendium VG sid. 11—12.

27 Banburymixer

Dimensioner. Kraftbehov. Kapacitet. Eleverna gör beräkningar av blandningsvolym i förhållande till spec. vikt. Kompendium VG sid. 11—12.

28—29

Valsverk och mixers

Prov.

Utplattningsvalsverk

588 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

30 Masticering och blandning

Gå igenom de egenskaper — elasticitet och plasticitet hos gummit, som bestämmer behandlingsmetoderna. Kompendium VG. Framställning av blandningar sid 1—3.

31 Masticering på valsverk

Gå igenom de faktorer som vid denna metod är avgörande för god effekt: mängd, valk, kylning m. m. Kompendium VG. Framställning av blandningar sid. 4—7.

32 Masticering i mixer

Gå igenom olika aspekter på effektskillnader i jämförelse med masticering på valsverk. Användning av peptizers. Kapacitetsjämförelser. Kompendium VG sid. 7—9.

33 Masticering

Vad sker med gummit under masticeringen? Hur mycket skall man masticera rågummit? Kompendium VG sid. 11—14.

34 Blandning på valsverk

Genomgång av recept och förutsättningarna för satsexemplets blandning på valsverk. Kompendium VG. Blandning sid. 1—2.

35 Blandning på valsverk

Blandningsschemat och arbetsordningen. Kompendium VG. Blandning sid. 3—7.

36 Blandning på valsverk

Blandningsteknikens betydelse för god dispersion av kemikalierna. Kompendium VG. Blandning sid. 8—11.

37—38

Blandning i mixer

Genomgång av recept, blandningsscheman och blandningsförlopp för olika blandningstyper. Temperaturutvecklingsdiagrammet som styr- och kontrollmedel. Kompendium VG. Blandning i sluten blandningsmaskin sid. 1—18.

39 Blandning i mixer

Kapacitetsjämförelser valsverk—mixer. Vikten av goda kylnings- och lagringsförhållanden för färdiga blandningar.

40—41

Blandning

Prov.

42 Strängsprutor

Ändamål, användningsområden. Kompendium VG sid. 1.

43 Strängsprutor Konstruktion

Gå igenom: Cylinder med foder. Olika temperaturregleringssystem. Kompendium VG. Strängsprutor sid. 2.

44 Strängsprutor Konstruktion

Skruven. Olika typer. Gängning och gängstigning. Kompendium VG sid. 3—4.

589 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

45 Strängsprutor Konstruktion

Spruthuvud, olika typer. Kompendium VG sid. 5—7.

46 Strängsprutor Konstruktion

Matriser. Kompendium VG sid. 8—10.

47 Strängsprutor

Kontroll- och hjälpapparatur. Dimensioner. Kraftbehov. Kompendium VG sid. 10 och 14.

48—49

Strängsprutning

Gå igenom arbetstekniken enligt kompendium VG sid. 11—13.

50—51

Strängsprutor och strängsprutning

Prov.

52 Konfektionering Däckbyggning

Historik. Gå igenom utvecklingen från de första massivdäcken fram till de moderna typerna. NKI: Gummiteknologi 18 sid. 1—3.

53 Däckbyggning Bildäck

54 Däckbyggning Bildäck

Däckets beståndsdelar. Gå igenom olika cordmaterial, däckfot-bead, slitbanor — tillverknings- och behandlingssätt. Gummiteknologi: 18 sid. 5—10. Gå igenom hjälpmedel för byggning: skärmaskiner, band- och däckbyggningsmaskiner.

55—56

Däckbyggning Bildäck

Gå igenom uppbyggningen av olika däcktyper, cordtrådsvinklar, vävlager, expandering m. m. Sid. 10—14.

57 Slang- och fälgbandstillverkning

Gå igenom metoderna. Gummiteknologi: sid. 26—29.

58—59

Däcktillverkning Cykel- och mopeddäck Massivdäck

Gå igenom metoderna.

Ämne: 6.13.2.3

Tillverkningsmetoder

Årskurs II 1

Kalandrar

Ändamål, användningsområden. Olika typer.

2 Kalandrar Konstruktion

Stativ och valsar.

3 Kalandrar Konstruktion

Valsinställningsmekanismer.

4 Kalandrar Konstruktion

Manöver- och instrumentutrustning. Mätmetoder.

590 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

5 Kalandrar Konstruktion

Kraftöverföring, olika system.

6 Kalandrar Konstruktion

Dimensioner och typer. Hjälpmedel: kompensatorer, kyltrummor, upprullningsanordningar.

7 Kalandrar

Skyddsföreskrifter.

8 Kalandrering Utvalsning av gummi

Utvalsning av gummi. Gå igenom de olika krav på valsat material som är bestämmande för maskinval. Kompendium VG. Kalandrering sid. 1.

9 Kalandrering Utvalsning av gummi

Uppvärmning av valsar. Förvärmning av material. Valstemperaturer. Kompendium VG sid. 2—3.

10 Kalandrering Utvalsning av gummi

Valsinställning med valkar. Kompendium VG sid. 4—8.

11 Kalandrering Utvalsning av gummi

Krympningstendenser. Kalandereffekt. Kompendium VG sid. 8—9.

12—13

Kalandrering Beläggning av textilier

Gå igenom: Innebörden av operationen. Valsinställning och temperaturer. Kompendium VG sid. 10—14.

14—15

Kalandrering Friktionering av textilier

Gå igenom: Innebörden av operationen. Valsinställning och temperaturer. Kompendium VG sid. 14—18.

16 Kalandrering

Mellanvävar, pudring.

17—18

Kalandrar och kalandrering

Gå i anslutning till lokal tillämpning igenom ev. andra metoder, t. ex. cordbeläggning i tandemkalandrar, profilkalandrering etc.

19—20

Kalandrar och kalandrering

Prov.

21—22

övrig behandling av textilier

Torkning, dipping, strykning. Gå igenom maskinella anordningar och arbetsmetoder.

23—24

övrig konfektion Gummiskor

Gå igenom metoderna för tillverkning av olika typer.

25—26

Konfektion Tekniska slangar

Gå igenom metoderna för tillverkning av vatten- och industrislangar med och utan armering, blysprutning, flätning m. m.

27 Konfektion Beklädnad

Gå igenom metoderna för mjuk- och hårdgummibeklädnad av tankar o. dyl.

28 Konfektion övrigt

Gå igenom vanliga med konfektionsarbete sammanhängande moment: tillskärning, stansning m. m. Säkerhetsföreskrifter.

591 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

29—30

Vulkanisering Däck och liknande hålkroppar

Gå igenom konstruktion av mekaniska pressar. Olika expanderingsmetoder. Bag-o-matic, formar, steam- och waterbags. Gummiteknologi: 18 sid. 14—15.

31 Vulkanisering Däck och liknande

Vulkaniseringstider, temperaturer, Gummiteknologi: 18 sid. 16—17.

32 Vulkanisering Tekniska artiklar

Gå igenom konstruktion av hydrauliska pressar. Praktisk fysik sid. 42—43.

33 Vulkanisering Tekniska artiklar

Gå igenom konstruktion av olika formar, flyttbara och fasta, transferformar m. m.

34 Vulkanisering Tekniska artiklar

Gå igenom arbetsmetoder, förbehandling av material vid vulkning gummi-metall, formsläppmedel.

35 Vulkanisering i autoklaver

Gå igenom autoklavtyper, vulkning i friånga eller varmluft.

36 Vulkanisering, kontinuerlig

Gå igenom Auma-bandvulkens konstruktion och arbetsmetoder.

37 Kallvulkanisering

Gå igenom metoder.

38 Efterbehandling av vulkanisat

Gå igenom fordringarna på däck med hänsyn till balans. Avbalanseringsmetoder. Eleverna utför räkneexempel. Gummiteknologi: 18 sid. 17—18.

39 Efterbehandling av vulkanisat

Gå igenom olika metoder för trimning av färdigvaror, putsning, renskärning, trumling.

40—41

Felorsaker och sättet att finna dem

Gå igenom de orsaker till fel som vanligen påverkar produktionen. Kompendium VG.

42—43

Transporthjälpmedel

Gå igenom enhetslaster och olika hjälpmedel härför: lastpallar, pallkragar, staplings- och pallboxar. Mekanförbundet. Kompendium i materialhantering sid. 5—12.

44—45

Transportredskap

Gå igenom lyftvagnar, truckar, industritraktorer, staplare och traverser, glid- och rullbanor. Kompendium. Materialhantering sid. 15—24.

46 Säkerhetsbestämmelser

Gå igenom gällande säkerhetsbestämmelser för transporter.

47—48

Temperaturmätning och reglering

Gå igenom termometrar, termografer och termoelement (PF).

49—50

Tryckmätare

Gå igenom aerometer, manometer, barometer. Östing: Praktisk fysik sid. 37—39, 47—56.

post-cureinflation.

592 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

51—52

Elströmsmätning

Gå igenom sambandet mellan strömstyrka, motstånd och spänning. Ampere, volt, ohm. Östing: Praktisk fysik sid. 146—151.

53—54

Elströmsmätning

Gå igenom ampere- och voltmetrar, shuntar och förkopplingsmotstånd. östing: Praktisk fysik sid. 152—156.

—56

Temperatur-, tryck- och elströmsmätning

Prov.

—58

Måttsystem och mätmetoder

Gå igenom de inom branschen vanliga mätmetoderna. Orientering om SIS och ASTM standards.

57 Lärar- och elevunderlag: (M) Maskinelement, Sjöström—Pettersson—Eklöf, Svenska Bokförlaget. (VG) Kompendium i gummibearbetning. AB Värnamo Gummifabrik (GT) Gummiteknologi, Hermods-NKI (KM) Materialhantering, Mekanförbundet. (PF) Praktisk fysik, Artur R. Östling, LT:s förlag. (SH) Flanellsats Banbury Mixer, Firestone — Viskafors Gummifabrik AB (SN) Valsverk

Ämne: 6.13.2.4 Lektionsnummer

3— 4

Yrkesritning

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

Centering om ritningar

Orientering om standard och ritningsregler (SIS, TNC, SMS). Nomenklatur. Hantering och förvaring av ritningar. Äganderätt. GY sid. 3—4.

Ritmaterial

Orientering om och demonstration av verktyg och hjälpmedel för ritning. Ritbräde och ritbord. Papper och väv, olika format. Mallar och gradskivor. Kopieringsmetoder. Krav på original för kopiering. GY sid. 4—5.

593 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

5— 6

Skalor och text

Genomgång av skalor för förstoring och förminskning. Övningar i avläsning av skalor. Textningsregler och -övningar. GY sid. 36.

7—10

Projektioner

Genomgång av benämningar på projektioner, regler för placering på ritningar, övningar att avbilda enkla kroppar på fri hand. GY sid. 7—8.

11—14

Snitt

Genomgång av regler för uppritning av snitt. Övningar i snittritning på fri hand.

Förenklade ritsätt

Genomgång av ritsätt för gängor, fjädrar, kugghjul, lager och förband. Läsning av maskinritningar och övning i avritning på fri hand. GY sid. 19—20.

Måttsättning

Genomgång av regler för placering av måttlinjer och måttpilar, placering av måttsiffror. övningar i att på fri hand avrita maskindelar, mäta och måttsätta. GY sid. 21—23.

15—20

21—24

25—26 Linjer och toleranser

Genomgång av linjens betydelse på ritningar, heldragna och streckade, grova, medelgrova och fina linjer. Markering av toleranser, passningar och ytbearbetning. GY sid. 37.

27—30

Maskinritningar

Genomgång av detalj- och sammanställningsritningar. Allmänt om ritningsläsning. Övningar i att utläsa en maskins konstruktion ur ritningar. GY sid. 53.

31—33

Byggnadsritningar

Symboler för olika slag av installationer på byggnadsritningar. Övningar i att läsa byggnads- och installationsritningar.

34—36

Hydraulik och pneumatik

Genomgång av symboler för hydrauliska och pneumatiska komponenter på ritningar. Övningar i ritningsläsning.

37—39

El- och elektronikinstallationer

Genomgång av grafiska symboler på ritningar för elektriska installationer och elektroniska komponenter, övningar i ritningsläsning.

Litteratur: Grundkurs i yrkesritning, (GY) Verkstädernas förlag, Stockholm

594 Ämne: 6.13.2.5 Yrkesräkning för årskurs I Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

1— 4

Repetition av de fyra räknesätten med hela tal

SV 1: övningsuppgifter 1—42.

5— 8

Decimalbråk. Addition och subtraktion

SV: övningsuppgifter 43—59, 62—63.

9—12

Decimalbråk. Multiplikation och division

SV: övningsuppgifter 64—89, 93—96, 97—115, 116119, 121—122.

13—16

Sorträkning. Metersystemet. Ytmått. Rymdmått

SV 2: övningsuppgifter 1—25.

17—19

Sorträkning. Viktmått

SV: övningsuppgifter 31—39.

20—23

Egentliga och oegentliga bråk. Blandade tal

SV 3: övningsuppgifter 1—12.

24—26

Förlängning och förkortning. Uppdelning i primtal

SV 3: övningsuppgifter 13—28.

27—30

Addition och subtraktion av bråk

SV 3: övningsuppgifter 31—61.

30—37

Multiplikation och division av bråk

SV 3: övningsuppgifter 62—96.

38—41

Bråkräkningsövning

SV 3: övningsuppgifter 98—120.

42—45

Tumsystemet. Förvandling från tum- till metersystemet

SV 3: övningsuppgifter 127—138.

46—48

Procenträkning

SV 9: övningsuppgifter 1—4.

49—52

övningsräkningar på avsnittet procenträkning

SV 9: övningsuppgifter 5—46.

53—56

Geometri. Linjer och vinklar

SV 9: övningsuppgifter 1—9.

57—60

Plana figurer. Triangeln. SV 9: övningsuppgifter 10—16. Trianglars likformighet. Fyrsidingar eller fyrhörningar

61—64

övningsräkning på plana SV 9: övningsuppgifter 25—44. ytor

595 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

65—67

Cirkeln. Beräkning av plana ytor med cirkulära intag

SV 9: övningsuppgifter 45—52.

68—70

Volymberäkningar. Parallellepipeden. Cylinderns volym och mantelyta

SV 9: övningsuppgifter 53—60.

71—73

Viktberäkningar. Täthet och specifika vikten

SV 9: övningsuppgifter 61—67.

74—78

Exempel hämtade från produktionen. Volymberäkningar för forminlägg. Beräkningar av procenthalten i gummiblandningar. Omräkningar från temp. F till temp. C vid olika typer av pressar

Ämne: 6.13.2.5 Yrkesräkning för årskurs II 1— 2

Ekvationslärans grundbegrepp. Jämviktsvillkoret

3— 4

Addition

SV 7: övningsuppgifter 1—17.

5— 8

Subtraktion

SV 7: övningsuppgifter 18—43.

9—12

Multiplikation

SV 7: övningsuppgifter 44—81.

13—14

Division

SV 7: övningsuppgifter 82—93.

15—18

Blandade övningar på reglerna »Flytta över och byta tecken», »Dividera ned» och »Multiplicera upp»

SV 7: övningsuppgifter 94—152.

19—20

Ekvationer med x i nämnaren

SV 7: övningsuppgifter 152—166.

21—22

Ekvationer med flera termer i form av bråk

SV 7: övningsuppgifter 167—182.

23—24

Ekvationer med flera termer över bråkstrecket

SV 7: övningsuppgifter 183—202.

25—26

Reducering av lika termer

SV 7: övningsuppgifter 203—253.

596 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

27—30

Parentesekvationer

SV 8: övningsuppgifter 1—29.

Regel vid inmultiplice

SV 8: övningsuppgifter 30—67.

31—34

ring

35—38

Minsta gemensamma dividend utan x i nämnaren

39—40

Minsta gemensamma dividend med x i nämnaren

41- - 4 4

Blandade exempel

45 Kvadrater och kvadratrötter. Definitioner

46--49

Beräkning av jämna kvadratrötter

SV 10: övningsuppgifter 1—27.

50--53

Beräkning av kvadratrötter som är irrationella

SV 10: övningsuppgifter 28—57.

54--55

Kvadratroten ur bråk

SV 10: övningsuppgifter 58—66.

56- -57

Rotutdragning med hjälp av tabell. Interpolering

58- -59

Räknestickan. Genomgång av skalorna

60- -62

Multiplikation av två tal

SV 5: övningsuppgifter 1—64.

63- -64

Multiplikation av flera tal

SV 5: övningsuppgifter 65—85.

65- -66

Division

SV 5: övningsuppgifter 86—110.

67- -70

Kombinerad multiplikation och division

SV 5: övningsuppgifter 111—180.

7 1 - -72

Kvadrater och kvadratrötter

SV 5: övningsuppgifter 181—260.

73—74

Grafisk framställning. Linjediagram, stapeldiagram, trappstegsdiagram, ytdiagram, volymdiagram, nomogram

SV 8: övningsuppgifter 68—82.

SV 8: övningsuppgifter 83—88.

SV 8: övningsuppgifter 91, 93, 95—96, 98—101, 113—118.

597 Lektionsnummer

Avsnitt

Innehåll/Aktivitet

75—76

Diagramtolkning

SV 15: övningsuppgifter 1—25.

77—78

Löneberäkningar. Tidlön och ackord

SV 14: övningsuppgifter 1—31.

Lärare- och elevunderlag: (SV) Grundkurs i yrkesräkning, Sveriges Verkstadsförening

598 6.14

LÄROPLAN FÖR BEKLÄDNADSTEKNISK LINJE

6.14.1 Blockschema Termin 6

Påbyggnadskurser

5 4

Gren för damklädessömnad1

3 2 1

Gren för herrklädessömnad :

Beklädnadsteknisk linje

1 Någon av grenarna för respektive dam- eller herrklädessömnad bör på vissa orter kunna utbytas mot gren för modistarbete, pälssömnad eller körsnärsarbete.

Exempel på tänkbara påbyggnadskurser: Kurs i klänningssömnad Kurs i kapp- och dräktsömnad (damskrädderi) Kurs i kostym-, överplagg- och livplaggssömnad (herrskrädderi) Fackkurs i konfektionsteknik (dam) Fackkurs i konfektionsteknik (herr) Kurs för modister och hattmakare Kurs för körsnärer Exempel på tänkbara vidareutbildningskurser: Kurs för produktutformare Kurs för konfektionstekniker

599 6.14.2 Timplan Veckotimmar

29-32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) | Samhällskunskap >x Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7-4

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

37 Summa veckotimmar

30-32

30-32

29-32

YRKESTEKNIK (6.14.3) Arbetsteknik (6.14.3.1) Maskin- och verktygslära (6.14.3.2) Produktionsteknik (6.14.3.3) Mönsterkonstruktion med mode- och klädkunskap (6.14.3.4) Textil varukunskap (6.14.3.5) Fackteckning med kostymhistoria (6.14.3.6)

Vt

Ht

Vt

Ht

1 Årskurs 2

Årskurs 1

Ämne

22 1 1

23 0 1

22 1 2

23 0 2

2 1 2

2 1 2

2 1 2

2 1 2 7-5

7-5

7-4

2 0 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2

2 3 0 0 0 2

2 3 0 0 0 2

37 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under åk 2.

6.14.3 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge grundläggande färdigheter i och kunskaper om klädtillverkning, att ge färdigheter i och kunskap om hand- och maskinsömnad samt elementär kunskap om klädtillverkning, att ge gemensam grundutbildning för samtliga inom beklädnadsbranschen förekommande yrken, att i årskurs 2 ge eleverna fördjupade kunskaper om och färdigheter i tillverkning av dam- eller herrkläder samt att förbereda för en anställning direkt ute i förvärvslivet.

600 6.14.3.1 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att ge färdigheter i elementär maskin- och handsömnad samt pressning, att ge grundläggande färdigheter i och kunskaper om klädtillverkning, att ge kunskap om lämpliga arbetsmetoder vid tillverkning av olika detaljer, att ge kunskap om tillverkningsgången vid tillverkning inom hantverk och industri samt att ge anvisningar om och kunskap om arbetsskydd i direkt anslutning till den praktiska undervisningen. Huvudmoment Teknik vid sömnad på en-nåls-skyttelsömsmaskinen. Demonstration och användning av olika pressarfötter, matare och hjälpapparater. Teknik vid sömnad på förekommande specialmaskiner, såsom over-locks- och sicksack-maskiner. Teknik vid handsömnad. Pressningsteknik för olika material. Detaljsömnad: Arbetsmetoder för tillverkning av olika detaljer, anpassade efter tidsenliga krav med avseende på material, kvalitet och utförande. Sömnad av plagg: Sammanfogningsteknik avseende plaggens formgivning, ur passforms- och utseendesynpunkt. Arbetsgången vid helstycks- och beställningssömnad. Riktning: Olika förfarande vid riktning. Ändring av plagg: Metodik vid ändring av plagg. Ändringstecken. Ritteknik: Exempel på inom branschen använd snittritning. Genomgång av olika kvalitetskrav vid sömnad av olika detaljer. Analys av tillverkningsgång och arbetsmetoder. Organisation av arbetet och arbetsplatsen. Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Elementär maskinsömnadsteknik för en-nåls-skyttelsömsmaskinen, 10—15 dagar. Genomgång av och instruktion i a) Hastighetsreglering b) Styrning c) Hopläggningar d) Fästningar

601 Elementär handsömnadsteknik, 10—15 dagar. Genomgång av och instruktion i a) Förstygn b) Sidstygn c) Efterstygn d) Specialstygn Sömnadsteknik för over-locks/sick-sack- och pikéringsmaskiner. Genomgång av och instruktion i a) Hastighetsreglering b) Styrning c) Hopläggningar Färdighetsövningar. Färdighetsövningar i sömnad av samtliga typer av tråckelstygn, trädningsstygn, pikérstygn, stofférstygn, smygstygn, enkel överkastning, krejningsstygn, tränsstygn samt knappisyningsstygn. Färdighetsövningar i sömnad av knapphål i olika material. Elementär pressningsteknik. Genomgång av och instruktion i a) Pressningsteknik för olika material b) Reglering av presstemperaturer c) Formpressning Anm. Övningarna i pressning kan till en början lämpligen ske genom att övningsdetaljerna pressas. Hjälpapparater. Övningar i användning av olika pressarfötter, mätare och hjälpapparater. Riktning. Riktning (renklippning) av ficklock, under- och överkragar, framkanter och slagstofferingar. Metoder som tillämpas vid såväl hantverk som industri. Ritteknik ca 15 lektioner. Principer och metodik vid snittritning. Symboler och måttsättning. Detaljritningar och sammanställningsritningar med kvalitetsanvisningar. Tillämpningsövningar. Arbetsmetoder för tillverkning av vissa detaljer. Beträffande inlärningsgraden har följande beteckningar tillämpats, nämligen Kännedom om att eleven utfört ifrågavarande moment en gång, Kunskap om att eleven kan utföra ifrågavarande moment samt Färdighet i att momentet övats in omsorgsfullt. Tillverkning av blusar, kjolar, klänningar, barnkläder, dräktjackor, blazers och byxor.

602 Kommentarer och anvisningar Till en början sys enkla plagg huvudsakligen i bomull och utan provning. Plaggen kan lämpligen utföras på »konfektionsvis» utan trådmarkering och tråckling utom vid särskilt svåra detaljer, t. ex. montering av ärmar, kragar och blixtlås. I undervisningen må även kunna inläggas viss övning i sömnad av hemtextilier t. ex. gardinsömnad, fällning av dukar. Om möjligheter finns, kan det vara lämpligt att hämta arbetsobjekt från konfektionsindustrin. Därvid bör emellertid observeras att plaggen måste sys enligt fabrikantens önskemål. Mer än 2—3 plagg/elev av samma modell bör ej ifrågakomma. Arbetet bör ske i form av s. k. helstyckssömnad men något plagg kan tillverkas som s. k. momentsömnad. Under andra terminen påbörjas tillverkning av ylleplagg. Under andra terminen sys vidare en blazer eller dräktjacka. Arbetet kan lämpligen delas upp i 12 olika avsnitt, varvid ett avsnitt inövas i taget. Först sys detaljen i form av förövningar varefter detaljen utföres på plagget. Därefter går man till nästa avsnitt och förfar på samma sätt. Hänsyn skall tas till de kunskaper och färdigheter, som eleven tidigare inhämtat. Ändring av plagg. Genomgång av ändringstecken och märken som användes vid provningar. Anvisningar för utförande av ändringar efter provningar.

Årskurs 2 (Damklädessömnad) Tillverkning av dräktjackor, kappor, kjolar, klänningar och blusar. 3:e terminen påbörjas med tillverkning av en klänning eller blus och följes sedan av sömnad av dräktjackor, kjolar, blusar och kappa, varvid samma metoder med förövningar skall tillämpas. De första plaggen bör sys utan provning. Under senare delen av årskursen kan beställningsarbeten för kunder ingå i undervisningen. (Herrklädessömnad) Tillverkning av kavajer, byxor, västar och överplagg. 3:e terminen påbörjas med tillverkning av en kavaj och följs sedan av sömnad av byxor, västar och överplagg, varvid samma metoder med förövningar skall tilllämpas. De första plaggen bör sys utan provning. Under senare delen av årskursen kan beställningsarbeten för kunder ingå i undervisningen. Anm. För sömnad av den l:a kavajen, byxorna, västen och överplagget kommer särskilda dagscheman att utarbetas.

603 Egna plagg. Undervisningen skall leda fram till att eleven vid slutet av årskurs 1 självständigt kan sy en klänning samt ett framstycke till jacka med slag och krage samt passpoalerad ficka med lock. I årskurs 2 bör undervisningen avslutas med tillverkning av damjacka eller kavaj. Dessa plagg bör eleven kunna få sy till sig själv. Då vissa svårigheter kan uppstå vid anskaffning av övningsmaterial kan det vara lämpligt att eleven i årskurs 1 får sy sig en egen garderob, bestående av klänning, blus eller fritidsskjorta, damjacka eller blazer samt långbyxor. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall omfatta en teoretisk genomgång av varje arbetsmoment eller serie av arbetsoperationer och ske i direkt anslutning till det praktiska arbetet. Genomgången skall även innehålla instruktioner om korrekta handgrepp och rörelseföljder. I de sömnadstekniska arbetsuppgifterna ingår bl. a. vissa manuella arbeten, som måste övas upp till rutinhastighet t. ex. den elementära tekniken vid hand- och maskinsömnad samt pressning, varför särskild vikt bör läggas vid inlärandet och träning av sådana moment. Detaljsömnaden skall i största möjliga utsträckning ske i form av förövningar till hela plagg. Härvid skall samma sömnadsmetoder som tillämpas inom näringslivet komma till användning. Tillverkningen av hela plagg föregås av en genomgång med bestämmande av arbetsmetoder och kvalitetskrav. En plan över arbetsgången bör utarbetas. I undervisningen skall ingå tillverkning såväl av provade som oprovade plagg. Tillverkningen av »konfektionerade» plagg bör huvudsakligen utföras som s. k. helstyckessömnad men något plagg kan sys i form av s. k. momentsömnad, varvid varje elev har att utföra ett moment. Vid undervisningen skall även hänsyn tas till det tekniska förfarande som kommer till användning på ändringsverkstäder. Eleverna bör tränas att läsa och följa arbetsinstruktioner. Undervisningen i årskurs 1 skall utgöra en gemensam grundutbildning för samtliga inom beklädnadsbranschen förekommande yrken. Undervisningen skall vidare ge översiktliga kunskaper om tillverkning av dam- och herrkläder. / årskurs 2 ges mera ingående kunskaper om arbetsuppläggningar och arbetsmetoder för tillverkning av dam- eller herrkläder.

604 6.14.3.2 Maskin- och verktygslära Mål Undervisningen i maskin- och verktygslära har till uppgift att ge kunskaper om symaskinens funktion, arbetssätt och skötsel, att ge kunskaper om förekommande verktyg och apparaters funktion, skötsel och användning, att ge praktiska kunskaper om förekommande specialmaskiners funktion, skötsel och användning samt att ge kännedom om inom konfektionsindustrin förekommande maskiner och apparater. Huvudmoment Olika symaskinstyper. En-nåls-skyttelsömsmaskinens konstruktion, skötsel och användning. Olika hjälpapparater. Inom hantverk och industri förekommande specialmaskiners konstruktion, skötsel och användningsområden. Kort orientering om inom konfektionsindustrin förekommande maskiner och apparater. Maskinens och arbetsplatsens anpassning till individen. Genomgång av de inom yrket förekommande verktygen och redskapen, såsom nålar, saxar, kritor, pressjärn, pressdon och dockor. Disposition av lärostoffet Arbetsplatsen ca 1 lektion. Betydelsen av en väl ordnad arbetsplats. Handsömnadsbord, tillskärarbord, pressbord och arbetsplatsen vid maskinen. Sittriktiga stolar. Ändamålsenliga förvaringsutrymmen för plagg under arbete och handsömnadsverktyg. Handsömnadsverktyg ca 2 lektioner. Fingerborg och syring. Måttband, olika slag av kritor, mönstertrissor, hålpipor, knapphåls järn m. m. Saxar: material och konstruktion, betydelsen av rätt slipning. Olika typer av saxar: brodérsax, fingersax, knapphålssax, putssax och tillskärarsax. De olika typernas användningsområden. Skötsel och vård. Synålar: olika typer av nålar, långa och korta nålar. Numreringssystem. Olika nålförpackningar. Specialnålar såsom tapisserinålar, trådnålar, skinnålar och rosettnålar. De olika nåltypernas användningsområden.

605 Knappnålar: material i knappnålar, numreringssystem. Olika knappnålsförpackningar. Knappnålars användningsområden. Symaskiner ca 8 lektioner. Kort historik. Orientering om olika typer av symaskiner: industrimaskiner, specialmaskiner och hemsymaskiner. Raksömsmaskinen. Symaskinens konstruktion och arbetssätt. Maskinens huvuddelar: topp, bord och motor., Toppens huvuddelar: trådledare, pressarfotstång, nålstång, pressarfotslyftare, pressarfot, trådspänningsbrickor, stygnplåt, roterande gripare, spolkapslar, spolar, trådspänningsfjäder och regel. Friktionskoppling och broms. Stygnbildningens princip. Reglering av trådspänning och stygnlängder. Symaskinsnålar. Olika typer av nålar. Numreringssystem. Montering av nålar. Nålbyten. Hjälpapparater. Olika pressarfötter, linjaler och fållvikare. Apparaternas montering och användningsområden. Vård: smörjning och rengöring. Daglig vård. Rengöring och smörjning av matare, spolhylsa och spolverk. Pressutrustning ca 5 lektioner. Olika typer av pressjärn: strykjärn, termostatjärn, skräddarjärn, ångpressjärn m. fl. Pressjärn: järnets konstruktion. Järnets huvuddelar: bottenplatta, elementslinga, isoleringsplåt, termostat, isoleringsplåt, överdel, handtag, sladd och stickpropp. Ångpressjärn: ångpressjärnets arbetssätt, ångbildning. Presstemperatur: presstemperaturens betydelse vid pressning av olika material, reglering av presstemperaturen. Vård: pressjärnets skötsel och vård, den elektriska faran, S-märkning. Pressmaskiner: orientering om inom industrin och på tvätterier förekommande olika typer av pressmaskiner. Pressdon: pressbord, presshäst, ärmbräde, kantpress och pressbräda. Donens klädsel, skötsel och vård. Pressdukar och pressborstar. Tillskärningsapparater och -maskiner ca 2 lektioner. Bandsågar och andra tillskärningsapparater. Konstruktion och arbetssätt. Hjälpmedel. Användningsområden.

606 Övrig materiel ca 1 lektion. Provdockor, kjolmätare, speglar, modejournaler m. m. Användning och skötsel. Specialmaskiner ca 6 lektioner. Over-locks-, sick-sack- och pikéringsmaskinens konstruktion och arbetssätt. Trädning av maskinerna. Reglering av stygnlängder och stygnbredder. Byte av nålar och knivar. Maskinernas skötsel och vård. Maskinfel ca 4 lektioner. Förekommande felaktigheter vid sömnad på raksömsmaskiner, ex. under- eller övertråden brister, över- eller undertråden bildar öglor på över- respektive undersidan, ojämn spänning och hoppstygn. De uppkomna felens orsaker och avhjälpande. Utförande av smärre reparationer. Sammanfattning ca 3 lektioner. Sammanfattning och repetition av genomgångna moment.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall huvudsakligen syfta till att ge kunskap om maskinernas, verktygens och apparaternas funktion, konstruktion, arbetssätt och handhavande. Beträffande specialmaskinerna är endast en orientering om deras funktioner möjlig. Eleverna skall emellertid läras reglera stygnlängder och stygnbredder på overlcoks- och sick-sackmaskiner samt byta knivar på over-locksmaskiner. Betydelsen av riktiga arbetsställningar och handgrepp vid användning av de olika maskinerna och verktygen skall framhållas. Därjämte skall förekommande risker under arbete vid symaskiner och tillskärarapparater uppmärksammas och poängteras. I årskurs 1 skall en översiktiig kunskap om maskiner och verktyg ges under det att undervisningen i årskurs 2 skall omfatta en mera ingående behandling av i respektive dam- och herrklädesbranschen förekommande maskiner och verktyg.

6.14.3.3 Produktionsteknik Mål Undervisningen i produktionsteknik har till uppgift att ge en orientering om produktionsgången inom såväl hantverk som industri, att ge en information om arbets- och metodstudier,

607 att ge en information om ett företag, dess organisation och dess ekonomiska förutsättningar, att ge principer för beräkning av arbetskostnader samt att ge kännedom om förhållandena inom beklädnadsbranschen.

Huvudmoment Översikt av tillverkningsgången från tyg till färdigt plagg, exempel från såväl hantverk som konfektion. Produktionsberedning. Information om arbets- och metodstudier. Metodbeskrivningar. Arbetsinstruktioner. Allmänna synpunkter på ekonomins betydelse för hem och samhälle. Marknadsreglering. Konkurrensförhållanden. Olika företagsformer. Företagets uppgift. Företagets organisation, produktion och distribution. Direkta och indirekta kostnader. Årliga avskrivningar på verktyg och maskiner. Något om bokföring och bokföringens uppgift. Kalkylation. Enkla övningar i tids- och kostnadsberäkningar beträffande vanligen inom yrket förekommande arbeten. Beklädnadsbranschens omfattning, struktur och lokalisering. Branschens olika organisationer. Olika yrkesgrupper. Utbildningsmöjligheter. Kollektivavtal.

Disposition av lärostoffet Tillverkningsprocessen inom hantverk ca 3 lektioner. Arbetsgången inom hantverk: inköp, bestämning av modell, konstruktion av mönster, tillskärning, provning, sömnad, press, avprovning, leverans. Produktionsplanering: arbetsplan, tidsplan och arbetskraftsplan. Tillverkningsprocessen inom industrin ca 4 lektioner. Försäljning, inköp, kontroll av inkommet material, mönster, produktionsberedning, tillverkning (tillskärning, sömnad), kontrollrutiner och leverans. Produktionsplanering. Produktionsplaneringens syfte. Planeringsrutiner: arbetsplan, tidsplan och arbetskraftplan. Planeringsarbeten omfattande konstruktion av mönster, tidsplanering, val av maskiner, tråd, hjälpmedel i produktionen, materialbedömning och kontroll.

608 Arbetsstadier ca 4 lektioner. Information om arbetsstadiernas mål och medel. Något om olika slag av arbetsstadier: organisations-, metod- och tidsstudier. Prestationsbedömning. Ackordsformeln. PTS-system: MTM ca 3 lektioner. Kort orientering om vad MTM är. Systemets uppbyggnad och användning inom industrin. Metodbeskrivningar och arbetsinstruktioner ca 3 lektioner. Exempel på metodbeskrivningar med anvisningar om material, tillbehör, maskinval, hjälpmedel, arbetsplatsens utrustning och utformning samt sammanfogningsteknik. Metodbeskrivningens syfte och användning. Arbetsinstruktioner. Exempel på arbetsinstruktioner omfattande rörelseschema, operationsföljd och anvisningar om hur arbetet skall utföras. Ekonomins betydelse för hem och samhälle ca 2 lektioner. Den enskildes och hemmets ekonomi. Sparandets betydelse för individen och samhället. Marknadsreglering. Konkurrensförhållanden ca 3 lektioner. Prisbildningen. Olika typer av konkurrens och deras betydelse för prisbildningen. Bestämmelser rörande pris- och kartellfrågor. Illojal konkurrens. Olika företagsformer ca 2 lektioner. Något om enskild firma, handelsbolag, kommanditbolag, aktiebolag och ekonomisk förening. Ett företags uppgifter. Företagets organisation, produktion och distribution ca 6 lektioner. Finansiering och planering: marknadsundersökning, kapitalanskaffning, finansieringsplan. Orientering om hur en butiksrörelse arbetar. Något om ekonomiska förutsättningar. Orientering om hur ett modernt industriföretag arbetar. Något om ekonomiska förutsättningar och villkor. Några olika typer av företagsorganisation med genomgång av följande funktioner: Företagsledning Inköp Försäljning Ekonomi och administration Produktion Distribution

609 Direkta och indirekta kostnader ca 5 lektioner. Direkta kostnader: materialkostnader, arbetskostnader m. m. Indirekta kostnader: omkostnader (ex. maskin-, verktygs- och lokalkostnader). Fasta och rörliga kostnader och deras förhållande till minskad respektive ökad tillverkning. Bokföring ca 15 lektioner. Bokföringens uppgift som redovisare av kostnadsfördelning på material, arbete, direkta kostnader, omkostnader, vinst och förlust. Bokföringsskyldighet, förande av inventariebok, dagbok och övriga handelsböcker. Övningar på T-konton. Schematiskt förande av dagbok med kolumnsystem. Upprättande av inventarieförteckning. Avskrivningar. Regler för avskrivningar på ex. maskiner, verktyg och apparater. Kalkylation ca 25 lektioner. Genomgång av principerna för beräkning av arbetskostnader med praktisk tilllämpning. Kalkylering av självkostnadspris. Prissättning av arbeten. Enkla beräkningar som bl. a. visar rabatters och fasta kostnaders inverkan på resultatet. Upprättande av kostnadskalkyl för en syateljé. Kostnader för en syateljés upprättande och underhåll ca 8 lektioner. Kostnader för maskiner, verktyg, apparater och arbetslokaler. Lönekostnader. Omkostnader. Vinstpålägg. Redovisningsrutiner ca 6 lektioner. Orientering om olika principer för registrering och kontroll. Exempel på blanketter, tabeller och kort, som den anställde kommer i kontakt med: stämpelkort, arbetskort, transportorder, rekvisitioner m. m. Affärskorrespondensens rationella ordnande. Beklädnadsbranschens utveckling och omfattning ca 2 lektioner. Något om beklädnadsyrkenas utveckling fram till våra dagars beställningsateljéer och konfektionsindustri. Branschens omfattning. Olika beklädnadsyrken. Beställningssömnad ca 6 lektioner. Omfattning och utveckling: syateljéer, beställningsskrädderier, modistateljéer och pälsfirmor. 20

Yrkesutbildningen

610 Yrkesgrupper: ateljésömmerskor och tillskärerskor, modister och hattmakare, herroch damskräddare, körsnärer och pälssömmerskor. Orientering om de olika yrkesgruppernas arbetsuppgifter. Sömnadsarbete inom detaljhandeln. Utbildningsmöjligheter: gesällprov, mästarbrev. Vidare utbildningsmöjligheter. Utbildningsanstalter. Branschorganisationer. Sveriges Hantverks- och industriorganisation, Sveriges Skrädderiidkareförbund med lokalföreningar. Arbetsmarknadsorganisationer. Svenska Beklädnadsarbetareförbundet. Handelns Arbetsgivareorganisation. Organisationernas uppbyggnad, arbetsuppgifter och utbildningsverksamhet. Genomgång av kollektivavtalet. Lönesystem. Tidskrifter. Konfektionsindustri ca 6 lektioner. Industrins utveckling från »hemindustri» till dagens konfektionsindustri. Något omstorleksordning och produktion. Export och import. Industrins struktur. Uppdelning i olika delbranscher, företagens storleksordning. Tillverkning på beställning. Industrins lokalisering. Yrkesgrupper: modellkonstruktör (modellör, designer, direktris), gradör, måttskärare, schablonmåttskärare, maskintillskärare, riktare, skräddare, avsynare, pressare, konfektionssömnadsarbetare samt avsynare. En konfektionssömnadsarbetares arbetsuppgifter: momentsömnad, helstyckssömnad och modellsömnad (allroundsömnad) samt reservsömnadsarbete. Orientering om de övriga yrkesgruppernas arbetsuppgifter. Övrig industri: hatt- och mössindustri, pälsindustri. Något om storleksordning och produktion. Branschorganisationer: Sveriges Industriförbund. Konfektionsindustriföreningen. Utbildningsmöjligheter: vidareutbildningsmöjligheter, utbildningsanstalter. Arbetsmarknadsorganisationer. Svenska Beklädnadsarbetareförbundet. Sveriges Konfektionsindustriförbund. Organisationernas uppbyggnad, arbetsuppgifter och utbildningsverksamhet. Genomgång av kollektivavtalet. Lönesystem. Tidskrifter. Sammanfattning ca 2 lektioner. Sammanfattning och repetition av genomgångna moment.

611 Kommentarer och anvisningar Produktionsplaneringens olika moment, syftemål och hjälpmedel behandlas översiktligt och kortfattat. I avsnittet om arbets- och metodstudier framlägges synpunkter på hur studierna bör bedrivas och vilka faktorer som det därvid är av särskild vikt att beakta och ta hänsyn till. Mycket stor vikt bör läggas vid att lära eleverna följa givna arbets- och metodbeskrivningar. Särskild vikt bör läggas vid undervisningen om företagets kostnader vid olika tillverkningsvolymer och kostnadernas förhållande till prissättningen på produkterna. Principerna för beräkning av arbetskostnader med praktisk tillämpning skall behandlas. De arbetstekniska och ekonomiska faktorernas betydelse vid klädtillverkning skall poängteras. Undervisningen skall också ge en information om förhållandena inom beklädnadsbranschen, dess struktur och andel i det svenska näringslivet. Kännedom bör också ges om olika yrkeskategorier och grupper och för branschen gällande kollektivavtal. Studiebesök inom näringslivet bör komplettera undervisningen.

6.14.3.4 Mönsterkonstruktion med mode- och klädkunskap Mål Utbildningen i mönsterkonstruktion med mode- och klädkunskap har till uppgift att ge kunskap om måttagning, att ge kännedom om olika storlekssystem, att ge en orientering om tillskärningsarbetet inom såväl hantverk som industri, samt att ge en orientering om hur ett mode uppkommer. Huvudmoment Årskurs 1 Måttagning Storlekssystem för dam- och barnkläder. Materialåtgångsberäkningar. Konstruktion av grundmönster till liv, ärmar, kjolar, jackor, kavajer och byxor. Konstruktion av mönster med utgångspunkt från grundmallar. Konstruktion av detaljer.

612 Årskurs 2 Planering av tillskärnings arbe te inom såväl hantverk som industri. Kännedom om gradering. (Damklädessömnad) Konstruktion av mönster till liv, ärmar, kjolar, klänningar, jackor, kappor och byxor. Konstruktion av detaljer. Konstruktion av enkla modeller efter journaler. Materialåtgångsberäkningar. (Herrklädessömnad) Konstruktion av mönster till kavajer, byxor, västar och överplagg. Konstruktion av detaljer. Konstruktion av enkla modeller efter journaler. Materialåtgångsberäkningar. Mode- och klädkunskap (ca 10 lektioner i vardera årskursen). Modets växlingar. Behandling och vård av kläder. »Personlig stil». Uppgörande av klädbudget. Disposition av lärostoffet Årskurs 1 Måttagning ca 3 lektioner. Demonstration av och övningar i måttagning. Storlekssystem ca 1 lektion. Storlekssystem för herr- och damkläder. Centilongsystemet. Ritteknik ca 1 lektion. Ritmaterial och dess användning. Skalor och skalmätt. Grundmallar (mönstermallar) ca 2 lektioner. Demonstration av grundmallar och deras användning. Olika mönsterdelars benämning. Arbetsrock/förkläde ca 4 lektioner. Konstruktion av mönster till arbetsrock/förkläde med utgångspunkt från grundmallar. Materialåtgångsberäkning. Detaljkonstruktion ca 4 lektioner. Konstruktion av olika detaljer, såsom fickor, kragar och slag.

613 Kjol ca 6 lektioner. Konstruktion av grundmönster till kjol, dels efter viss storlek dels efter egna mått. Konstruktion av mönster till klockkjolar. Materialåtgångsberäkning. Blus ca 6 lektioner. Konstruktion av mönster till blus med utgångspunkt från grundmallar. Lång och kort ärm. Konstruktion av detaljer: olika kragar, manschetter. Materialåtgångsberäkning. Helskuren klänning ca 5 lektioner. Konstruktion av några olika modeller av helskuren klänning med utgångspunkt från grundmall. Exempel på olika detaljer. Provning ca 4 lektioner. Några riktlinjer för provning. Anpassning och provning av grundmallar för erhållande av »eget» grundmönster. Anm. Provning av monsterna bör genomföras i form av demonstration inför klassen. »Eget plagg» ca 4 lektioner. Konstruktion av mönster till egen klänning med utgångspunkt från »eget» grundmönster. Detaljkonstruktioner. Materialåtgångsberäkning. Anm. Då i undervisningen i yrkesarbete kan ingå sömnad av »egen» klänning bör konstruktionen av mönstren ske i anslutning härtill. Grunduppställningar ca 10 lektioner. Konstruktion av grunduppställningar för liv, (kjol), ärm, jacka. Byxor ca 8 lektioner. Konstruktion av mönster till herr- eller dambyxor. Blazer eller damjacka ca 10 lektioner. Konstruktion av grunduppställningar för blazer eller damjacka och ärm, dels efter olika storlekar dels efter personliga mått. Konstruktion av olika detaljer. Materialåtgångsberäkning. Planering av tillskärningsarbete ca 2 lektioner. Tillskärningsarbete inom beställningssömnad (skrädderi): måttagning, konstruktion av mönster samt beräkning av materialåtgång.

614 Tillskärningsarbete inom industri: uppgörande av modeller, konstruktion av mönster, gradering, tygberäkningar samt olika förfaranden vid tillskärning. Kommersiella mönster ca 1 lektion. Orientering om olika typer av kommersiella mönster och deras användning. Årskurs 2 Helveckade kjolar ca 6 lektioner. Konstruktion av mönster till motveckade och efterveckade kjolar, dels efter storlek och dels efter personliga mått. Materialåtgångsberäkning. Gradering ca 2 lektioner. Demonstration av gradering av ett plagg. Mönster med sömsmån ca 2 lektioner. Demonstration av hur ett mönster konstrueras med sömsmån och dess användningsområden. (Damklädessömnad) Grunduppställningar ca 8 lektioner. Konstruktion av grunduppställningar för liv, ärm, kjol och jacka, dels efter olika storlekar dels efter personliga mått. Damjackor ca 8 lektioner. Konstruktion av grunduppställning för damjacka, damkappa och ärm, dels efter olika storlekar dels efter personliga mått. Konstruktion av mönster till några olika slag av damjackor. Konstruktion av olika detaljer. Materialåtgångsberäkning. Provning ca 2 lektioner. Riktlinjer för provning av damplagg. Provning av några plagg. Kimono m. fl. ca 10 lektioner. Konstruktion av mönster till olika slag av kimono, holkärm och raglan. Barnkläder ca 4 lektioner. Konstruktion av mönster till några barnplagg i olika storlekar. Materialåtgångsberäkning. Uppsättning ca 2 lektioner. Orientering om regler för uppsättning. Demonstration av uppsättning av några plagg.

615 Mönsterformning ca 15 lektioner. Konstruktion av mönster efter enkla modeller i journaler, dels som konstruktion dels med utgångspunkt från grundmallar. Provning och uppsättning av några enkla modeller på docka. Beräkning av tygåtgång för olika modeller och storlekar. »Eget plagg» ca 6 lektioner. Konstruktion av mönster till eget plagg. Detaljkonstruktioner. Materialåtgångsberäkning. Anm. Då i undervisningen i yrkesarbete kan ingå sömnad av »eget» plagg bör konstruktionen av mönstren ske i anslutning härtill. (Herrkl ädessömnad) Kavajer ca 12 lektioner. Konstruktion av grunduppställningar för kavaj och ärm, dels efter olika storlekar dels efter personliga mått. Konstruktion av mönster till en- och tvåradig kavaj. Konstruktion av olika detaljer. Materialåtgångsberäkning. Västar ca 4 lektioner. Konstruktion av mönster till västar. Överplagg ca 15 lektioner. Konstruktion av grundmönster till överrock dels efter storlek och dels efter personliga mått. Materialåtgångsberäkning. Byxor ca 10 lektioner. Konstruktion av grundmönster till herrbyxa dels efter storlek och dels efter personliga mått. Provning ca 4 lektioner. Riktlinjer för provning av herrplagg. Provning av några plagg. »Eget plagg» ca 6 lektioner. Konstruktion av mönster till eget plagg. Detaljkonstruktioner. Materialåtgångsberäkning. Anm. Då i undervisningen i yrkesarbete kan ingå sömnad av »eget» plagg bör konstruktionen av mönstren ske i anslutning härtill. Mode- och klädkunskap ca 10 lektioner i vardera årskursen. Modet ca 6 lektioner. Modets växlingar. Hur ett mode uppkommer. Modevisningar utomlands och i Sverige.

616 Paris och övriga metropolers betydelse som inspirationskälla. Modets betydelse för såväl beställningsateljé som konfektionsindustri. Dagens mode. »Modeplagg». Beskrivning av hur ett modellplagg kommer till på ett modehus och i en konfektionsfabrik. Personlig stil ca 6 lektioner. Hygieniska och estetiska synpunkter på klädedräkten. Klädsel. Korrekt klädsel vid olika tillfällen: fest, visit, vardag, sport, fritid, regn m. fl. Figuren och kläderna. Färgval: kombination av färger. Material: val av lämpligt tyg för olika plagg. Accessoirernas betydelse. Modets inverkan på klädvalet. Prisets betydelse. Kostnad — användningsområde. Egen garderob. Förslag till garderob varvid hänsyn bör tas till användbarhet, färg och kostnad. Klädbudget. Förslag till klädbudget för ex. en tonåring. Vård av kläder ca 6 lektioner. Klädvårdens betydelse för den personliga stilen. Den ekonomiska betydelsen av vården av kläder. Vård och förvaring av kläder. Tvätt- och fläckurtagning. Sammanfattning. Sammanfattning och repetition av ämnet.

Kommentarer och anvisningar Huvudvikten bör läggas vid konstruktion av mönster med utgångspunkt från grundmallar/mönster. Mönsterkonstruktionen bör följas upp genom uppsättning och provning av några plagg på docka. Undervisningen skall även ge anvisning om riktlinjer för provning, särskilt med avseende på modell, balans, rörelsevidd och trådriktning. För att erhålla enhetlighet vid konstruktionen av dam- och herrplagg ritas lämpligen alla mönster utan sömsmån (inlägg). Eleverna bör börja med att konstruera mönster i naturlig skala med hjälp av mallar (färdiga mönster). Först sedan kännedom om mönstrens utseende, proportioner och linjer inhämtats kan man övergå till konstruktion av grundmönster.

617 Lämpligt är vidare att konstruktionerna först sedan de utförts i naturlig storlek ritas in i arbetsboken om så erfordras. Momenten i mode- och klädkunskap bör ge en orientering om hur ett mode uppkommer och modets betydelse för branschen. Kursen bör också ge råd och anvisningar om den personliga klädseln och vården av kläder. 6.14.3.5 TextO varukunskap Mål Utbildningen i varukunskap har till uppgift att ge kunskaper om olika vävnaders egenskaper under användning, att ge kunskaper om textila råmaterial och dess bearbetning till vävnad, att ge information om ett tygs tillverkningstekniska bearbetningsmöjligheter, att ge kunskap om olika textilvarors benämning och användning samt att ge kännedom om varudeklaration och varumärkning. Huvudmoment De viktigaste textila råmaterialens indelning, förekomst, framställning och egenskaper. Textilfibrernas uppbyggnad. Begreppet spinnbarhet. Redogörelse för de textila processerna. Grundbindningar för vävnader och trikå. Materialets, spinningens, bindningens och appreteringens inverkan på den färdiga varans kvalitet, egenskaper och användningsområden. Olika varors benämningar och användning. Beklädnadstyger. Textilvarors egenskaper: krympning, färgningars härdighet, skrynkelhärdighet, hållbarhet, vattenavvisande egenskaper, termiska egenskaper. Varudeklaration (VDN). Varumärkning. De vanligaste tillbehören. Disposition av lärostoffet Textilvaror ca 4 lektioner. Demonstration av olika textilvaror: beklädnadstyger, heminredningstextilier och hushållslinne. Definition av vad som avses med tyg och trikå, garn och fiber. Den enskildes konsumtion av textilvaror. Något om textilvarans utveckling. Krav, som ställs på en textilvara.

618 Olika krav avseende utseende, presshärdighet, skrynkelhärdighet, hållbarhet, krymphärdighet, tvätthärdighet, modemässighet m. m. Kvalitet. Hur man skall bedöma en textilvara ur kvalitetssynpunkt. Varudeklaration. Textilvarans beteende under användning. Vad händer med en textilvara då den används? Människokroppen och vävnaden. Olika fibrers och textilvarors fuktupptagningsförmåga, värmande egenskaper, draghållfasthet, töjbarhet och motståndkraft mot värme och ljus. Den textila fibern ca 2 lektioner. Textilfibrernas spinnegenskaper. Textilfibrernas pris. Textilfibrernas ursprung och indelning. Världsproduktionen av de viktigaste textila råvarorna. Vegetabiliska fibrer ca 6 lektioner. Exempel på bomullsvävnader och tråd samt deras användningsområden. Bomull: Något om bomullsodling. Produktionsländer och produktion. Bomullsfiberns utseende, uppbyggnad och fysikaliska och kemiska egenskaper. Några kända bomullssorter. Lin: Exempel på linnevaror och deras användningsområden. Linodling. Produktionsländer och produktion. Linberedning. Linfiberns utseende, uppbyggnad och fysikaliska egenskaper. Cottolin och splendolin: Exempel på vävnader av cottolin och splendolin och deras användningsområden. Framställning av cottolin och splendolin. Fiberblandningarnas fysikaliska egenskaper. Hampa och jute: Exempel på hamp- och jutevävnader och deras användningsområden. Hamp- och juteodling. Produktionsländer och produktion. Ahimaliska fibrer ca 6 lektioner. Exempel på olika slag av ullvävnader och deras användningsområden. Produktionsländer och produktion. Något om fåruppfödning. Några vanliga fårraser. Djurhårens utseende, uppbyggnad, fysikaliska och kemiska egenskaper. Huvudtyper av ull. Andra hårfibrer: mohair, kaschmirull, kamelull, tagel, nöthår, alpackaull m. fl. Ullmaterial eller shoddy. Natursilke: Exempel på natursilkevaror och deras användningsområden. Silkesodling. Produktionsländer och produktion. Silkets utseende, uppbyggnad, fysikaliska och kemiska egenskaper. Konstfibrer ca 6 lektioner. Olika slag av konstfibrer. Exempel på vävnader. Konstfibervävnadernas andel i textilvaruproduktionen.

619 Orientering om konstfibrernas tillkomst och utveckling. Konstfibrernas indelning med avseende på yttre form: heldragna eller ändlösa fibrer samt stapelfibrer. Regenererade fibrer: Exempel på rayonvävnader och deras användningsområden. Framställning av spinnlösning. Utspinning. Efterbehandling. Regenererade fibrers utseende, uppbyggnad och fysikaliska och kemiska egenskaper. Syntetfibrer: Exempel på syntetfibervaror och deras användningsområden. Syntetfibrernas indelning i huvudgrupper: polyamid-, polyester-, polyakryl- och polyuretanfibrer. Principerna för framställning av syntetfibrer. Syntetfibrernas utseende, uppbyggnad och fysikaliska egenskaper. Oorganiska fibrer: Exempel på vävnader med metalltrådar. Glasfibrer. Enkla metoder att särskilja olika fibrer ca 3 lektioner. Brännprov, avslutning av vått garn, upptvinning av garn samt enkla kemiska prov. Undersökning av bomull, lin, ull, silke och konstfibrer efter olika metoder. Demonstration av analysschema. Undersökning av olika fibrer i mikroskop. Spinning ca 3 lektioner. Exempel på olika garn. Spinningens princip. Repetition av fibrernas spinnegenskaper. BomuUsspinning: Förberedelsearbeten: rensning, kardning, kamning, sträckning och förspinning. Finspinning. Linspinning: Spinning av lin och tow. Torr- och våtspinning. Ullspinning: Förberedelsearbeten: sortering, tvättning och kardning. Spinning av kamgarn och kardgarn. Några jämförelser mellan kamgarn och kardgarn med avseende på utseende och fysikaliska egenskaper. Blandade material ca 2 lektioner. Exempel på vävnader. Anledning till framställning av biandmaterial: förbättrande av varans egenskaper, effekter, förbilligande av materialet m. m. Olika biandmaterial: ull i blandning med rayon; ull och bomull; rayon, acetat och natursilke. Inblandning av syntetfibrer. Bedömningsgrunder för garn ca 3 lektioner. Garnets finlek. Garnets jämnhet. Metrisk numrering, engelsk numrering och denier. Snodd: lös och hårdsnodda garner och dess betydelse för den färdiga varan. Z-snodd och S-snodd. Tvinning: enkel- och dubbeltvinnat garn, tvinningens inverkan på den färdiga varan, något om effekt- och fantasigarner, upptvinning och undersökning av garner med avseende på jämnhet, spinning och tvinning.

620 Vävning ca 2 lektioner. Vävningens princip. Eventuell demonstration med hjälp av dockvävstol. Huvudtyper av vävnader: egentliga vävnader, trikå, knypplade vävnader och fiberflortyger. Egentliga vävnader: schematisk beskrivning av en vävstol, industriell vävning. Bindningar ca 6 lektioner. Exempel på tvåskaftsvävnader: rips, moiré, panama, fresco m. fl. Tvåskaftsvävnader: egenskaper hos tvåskaftsvävnader, mönstringsmöjligheter. Kypert vävnader: Exempel på olika kypertvävnader, såsom batavia, varpkypert, spetskypert, korskypert och oliksidig kypert; schematisk framställning av kypertbindningar; mönstringsmöjligheter; egenskaper hos kypertvävnader. Satinbindningar: Exempel på satinvävnader: mollskin, atlassiden, duchesse m. fl.; schematisk framställning av satinbindningar; mönstringsmöjligheter; egenskaper hos satinvävnader. Jacquardvävnader: Exempel på jacquardvävnader: gardiner, möbeltyger, damast, klänningstyger m. fl.; principer för framställning av jacquardvävnader; mönstringsmöjligheter; egenskaper hos jacquardvävnader. Förstärkta vävnader: Exempel på förstärkta vävnader: piké, matelassé, clouqé, ulstertyg m. fl.: schematisk framställning av några typiska bindningssätt; mönstringsmöjligheter; egenskaper hos dubbelvävnader. Frottévävnader: Exempel på frottévävnader: schematisk framställning av frottévävnader; enkel och dubbelsidig frotté; egenskaper hos frottévävnader. Sammetsvävnader: Exempel på sammetsvävnader; schematisk framställning av varp- och inslagssammet; mönstringsmöjligheter; egenskaper hos sammetsvävnader. Tyll- och sniljvävnader: Exempel på tyll- och sniljvävnader; egenskaper hos tyll- och sniljvävnader. Trikåvävnader ca 4 lektioner. Exempel på trikåvävnader. Huvudtyper av trikå: kulir- och varptrikå. Schematisk framställning av bindemönster för några trikåvävnader. Egenskaper hos trikåvävnader. Strumpor: tillverkning av strumpor, rundstickade och fasonstickade; garnnumrets och masktäthetens betydelse för den färdiga varan. Efterbehandling och förädling av textilvaror. Jämförelse mellan oberedda och beredda varor.

621 Efterbehandlingens ändamål och betydelse för den färdiga varan. Bomulls- och rayonvaror: blekning, svedning, klistring (appretering), kalandrering, linberedning och mercerisering. Exempel på varor, som beretts enligt nedanstående metoder. Krympningens förlopp. Behandlingar mot krympning: sanfor- och rutrixmetoden. Krympningstoleranser. Behandlingar mot skrynkling: sidenfinish, non-iron, rapid-iron, Bel-O-Fast m. fl. Impregnering mot väta. Några exempel på speciella appreteringsmetoder. De olika efterbehandlingarnas inverkan och betydelse för den färdiga varan. Ullvaror: efterbehandlingens omfattning och betydelse för den färdiga varan; lagning; beredning av ullvaror; våtberedning: tvättning, valkning och fixering; torrberedning: torkning, skärning och pressning. Specialbehandlingar: malimpregnering; impregnering mot väta; specialbehandlingar: töjvävnader och laminerade vävnader. Sidenvaror: exempel på varor, som beretts på olika sätt; färdigberedning av sidentyger. Linnevaror: exempel på linnevaror; färdigberedning av linnetyger: blekning, svedning och kalandrering; beredning av olika slag av linnevävnader. Syntetvaror: termofixering. Färgning ca 3 lektioner. Exempel på garnfärgade, styckfärgade och melerade varor. Färgämnen: något om s. k. naturliga färgämnen; syntetiska färgämnen; val av färgämnestyp. Färgning: lösgodsfärgning och garnfärgning; styckfärgning. Färghärdighet: olika slag av härdighet: ljus-, gnid-, svett- och tvätthärdighet; färghärdighetens betydelse för konsumentens värdering av varan. Tryckning ca 2 lektioner. Exempel på tyger som tryckts genom olika förfaranden. Principen för tryckning: rouleauxtryck, filmtryck. Schematisk framställning. Kvalitetsbedömning. Varudeklaration. Ca 10 lektioner. En varas bruksegenskaper: hållbarhet, skrynkelhärdighet, krymphärdighet, färghärdighet, förmåga att värma eller kyla, utseende m. fl. En varas sömnadstekniska egenskaper: krymphärdighet, glanshärdighet, draperingsförmåga, snedhet, väfträndernas placering, sybarhet, sömhållfasthet, presstemperatur, fixeringsförmåga m. m. Val av sytråd och silke. Varudeklaration: deklarationens syfte. Varudeklarationsnämnden (VDN). Exempel på varudeklaration.

622 Varumärkning/kvalitetsmärkning: Wool Marks, Sanfor plus, Helanca, ICI:s och andra syntetfabrikanters kontrollmärkning. Olika tygers lämplighet för olika ändamål. Sammanfattning ca 2 lektioner. Sammanfattning och repetition av ämnet. Kommentarer och anvisningar Stor vikt skall läggas vid att ge kunskaper om olika vävnaders egenskaper under användning och vid bearbetning. En vävnad består av en hel rad olika komponenter, som alla har betydelse för den färdiga varan, såsom fibergarn, bindemönster, trådtäthet och efterbehandling. Den tekniska bearbetningen måste alltid anpassas till fibermaterial och den önskade varans egenskaper och utseende. Det kan därför vara lämpligt att i undervisningen utgå från den färdiga varan och sedan ägna de olika delarna ungefär lika mycket tid. Viktigast är dock materialets, vävningens och beredningens egenskaper och dess sammantagna betydelse för den färdiga varan. De faktorer som bestämmer ett tygs tillverkningstekniska bearbetningsmöjligheter som t. ex. tillskärnings-, sömnads- och pressegenskaper skall framhållas. Undervisningen bör även ge en orientering om den metodik som tillämpas vid undersökning av en vävnads egenskaper och vilka bedömningsgrunder, som tilllämpas vid undersökningen. Val av material för olika ändamål med hänsyn till användbarhet, kostnad, sömnad, press, tvätt m. m. skall diskuteras. Undervisningen bör i största möjliga utsträckning anpassas till de textila material som är aktuella i det praktiska arbetet. 6.14.3.6 Fackteckning med kostymhistoria Mål Undervisningen i fackteckning med kostymhistoria har till uppgift att ge ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning, att ge kunskaper om klädteckning samt att ge en översikt över klädedräktens utveckling med anknytning till den samtida kulturutvecklingen. Huvudmoment Fackteckning ca 100 lektioner. Olika kompositionsprinciper: linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter. Kompositionsövningar med enkla geometriska motiv. Färgkunskap.

623 Färgsammansättningsövningar. Figurteckning. Studier efter levande modell. Klädteckning och tygstudier: övningar med speciell anknytning till allmänt förekommande formskapande linjer vid klädtillverkning. Utformning av färg- och modellförslag till garderob. Kostymhistoria ca 20 lektioner i vardera årskursen. Klädedräktens uppkomst och olika motiv. Klädedräktens utveckling genom tiderna. Kulturlivets och samhällslivets avspegling i klädedräkten. Något om folkdräkter. Museistudier. Disposition av lärostoffet Fackteckning Olika kompositionsprinciper ca 30 lektioner. Linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter. Tillämpningsövningar: kompositionsövningar med enkla geometriska motiv, stilisering av naturformer. Figurteckning: teckning efter levande modell. Anm. Låt eleverna teckna med grova pennor eller penslar för att ej fastna i detaljer. Stoff studier ca 10 lektioner. Studier av olika tygers fall och ytor. Övningar i att efterlikna tygets utseende med hjälp av duttning, frottage m. m. Färgkunskap ca 10 lektioner. Definition av begreppet färg, färgämne. Synförnimmelse. Färgtonkretsen. Kalla och varma färger. Ljusets betydelse för färgupplevelsen. Förutsättningslösa färgexperiment och övningar, avsedda att träna upp en färgkänslighet. Lavering. Modets påverkan på färgseendet. Målning av stilleben. Klädteckning ca 50 lektioner. Människokroppen och klädedräkten. Sambandet mellan funktion — material — teknik — form och dekor. Teckning av barnkläder, tonårskläder, vardags-, eftermiddags-, afton- och fritidskläder.

624 Uppgörande av modell-, färg- och materialförslag för ex. »karakteriserad person utan hänsynstagande till den ekonomiska faktorn» och för en person efter ekonomiska riktlinjer. Teckning av detaljer. Betydelsen av teckningens exakthet för tillverkning av plagget. Teckning av några detaljer och plagg hämtade ur kostymhistorien. Anm. Övningarna skall tjäna till träning av öga och hand samt till utvecklande av fantasin. Vid undervisningen bör alla medel i form av »knep och trix» användas. Kostym historia Ca 20 lektioner i vardera årskursen. Dräktens uppkomst och olika motiv. Klädedräkten under olika epoker: klädedräktens utveckling genom tiderna; sammanhanget med den samtida kulturutvecklingen och tidsandan. Antiken: klädedräkten under antiken i Egypten och Nildalen; dräkten i antikens Grekland; klädedräkten vid romerska rikets fall. Medeltiden: några typiska drag i klädedräkten under medeltiden; dräktens utveckling under renässansen. Den nya tiden: modets växlingar under 1500-talet i Italien, Frankrike, Spanien m. fl. länder. 1600-talet: några karaktäristiska drag i klädedräkten under barocken. 1700-talet: exempel på dräkter från rokokon, Louis XIV, direktoire m. fl.; Paris som modecentrum. 1800-talet: romantikens och realismens avspegling i klädedräkten. 1900-talet: modet från seklets början; modets utveckling från 1930-talet fram till våra dagar. Något om folkdräkter. Sammanfattning. Sammanfattning och repetition av ämnet. Kommentarer och anvisningar Undervisningen, som har till uppgift att ge ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning, skall syfta till att överhuvud taget utveckla elevens känsla för estetiska värden. Särskild vikt skall läggas vid teckning av kläder, varvid även betydelsen av teckningens exakthet för tillverkning av plagget bör poängteras. Undervisningen i fackteckning och kostymhistoria bör komplettera varandra. Eleverna bör börja med enkla teknikövningar, teckning med grova pennor, filtpennor, kritor och penslar. Inte minst viktigt är övningar i penselteckning på fri hand.

625 Från frigörande rörelseövningar i penn- och penselföring utan inriktning mot ett bestämt bildresultat övergår man till en färdighetsträning, som avser att ge eleverna säkerhet att snabbt återge enkla givna former. Här bör även ingå någon träning av förmågan att riktigt återge de inom branschen förekommande ritningssymbolerna. Det är lämpligt att börja en dubbeltimme med ca Vi timmes figurteckning under hela kursen.

626 6.15 LÄROPLAN FÖR LINJE FÖR GRAFISKA YRKEN Läroplanens första termin avser att ge en allsidig gemensam grund för en fortsatt utbildning mot branschens olika specialiteter. Under andra terminen sker en grenindelning mot verksamheterna tryckmediaframställning, tryckning och efterbearbetning. Terminerna tre och fyra har elva varianter inriktade mot olika delar av den grafiska industrin. Lärostoff redovisas endast för årskurs 1. En blockutbildning för hela den grafiska industrin avviker radikalt från de riktlinjer för utbildningen inom branschen som hittilldags varit gällande. Begreppet grafisk industri omspänner verksamheter med högst skilda tekniker som i många fall ställer krav på färdigheter och kunskaper av helt olikartade slag, exempelvis typografer, bokbindare, fotografer och kemigrafer.

•1

en

<

C

CD

rn

9.

<

rn

<

Djuptryckning

Privatbokbindning o £ 60

£ s « .9 O

CQ

c c

'§

Efterbearbetn Förpackning Bokbindnin.

O

A2

Bildreproduktion

Litotryckning

tO .S tu C

Al

Textreproduktion

Högtryckning

>>

A 3:3

Kopiering/ Etsning

w

Reproduktionsfotografering

t»

Övrig textframställning/ Ombrytning/ Montering

a B -ao

Beredning Maskinell Förbear- textframställning betning

o a

etj

O

o

en

ca

*3 60 C

M

PQ JM

.£ 02

O

c <u c

ti u

c

>> H a M

!&

C/3

<s Ui 60 Ui

C4—1

:0

'c O

u

q 60 C

en

S

a •5 u

E

M o u

h

<

.9

c

628 6.15.2 Timplaner 6.15.2.1 Timplan, terminerna 1 och 2

Ämne

Termin Termin 2 för grupp 1 B A1 A2

YRKESTEKNIK (6.15.3) Tryckmediaframställning (6.15.3.1) Textreproduktion (6.15.3.2) Bildreproduktion (6.15.3.3) Beredning, förbearbetning (6.15.3.4) Maskinell textframställning (6.15.3.5) Övrig textframställning, ombrytning, montering (6.15.3.6) Reproduktionsfotografering (6.15.3.7) Kopiering, etsning (6.15.3.8) Tryckning (6.15.3.9) Högtryckning (6.15.3.10) Litotryckning (6.15.3.11) Djuptryckning (6.15.3.12) Efterbearbetning, förpackning (6.15.3.13) Privatbokbindning (6.15.3.14) Partibokbindning (6.15.3.15) Förpackning (6.15.3.16) Matematik (6.15.3.17) Fysik (6.15.3.18) Kemi (6.15.3.19) Teknologi (6.15.3.20) Ergonomi (6.15.3.21) Företagsekonomi (6.15.3.22) Form och funktion (6.15.3.23) Arbetsmarknaden (6.15.3.24) Branschkunskap (6.15.3.25) Anpassad svenska (6.15.3.26)

29- -32

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-sprak) ] Samhällskunskap ') Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

7—4

-33 3011 11

30—33

30—33

7—4

7—4

7—4

TIMME TILL FÖRFOGANDE Summa veckotimmar 1

38 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

g

00 i >o

<

to

B

e

G

C

I u

1 c:

C s

"SE

c:

c o 0

P4

'V

<

>"

o

u

c

2 H 5

•o — 23

^o

to

o

t/i

to

'r

c c

3 ti)

T;

to

o

-o O

o

c > o

Co

c"

to

r:5 <**

-

<<- £ OJ

n:

c o

t» C C

t/I • ~ "

to

£ -O

sM

•3 "Vo •o •-

:.-fl

E

V: 'c

u

H r/1

H cs

SO C

c

tJl

1 Pä

to c c

t/j

to

c "c. c to to tJj c •a c c c: 'r "a 15 C c x> o | >, >, £ -Q n, t/j :C

O

35 3 Q

cd

M c c

(fl r—

a, IX.

630 N

O

N

(S "

ol

N

O

N

N

N

o H

o <N ©

<N (N >-i fv|

<S O

(S <N .-i (Ni

N

O

(N M "

M

N

O

M M H

M

N

O

N

«

N

N

O M M «

M

N

O

N

o

N

N

N

«

C CL

9 <S O

<N <N1 PH (S

N

N

-O O

N

«

N

M O

(N N

M

M

N

N

rt

N

*j

93 <N

O

N

5 iS C/3

C •éa

— c/) a

G

ra

G3

9 B lo

> o iS •o — ra ,u IM

> 3

.>

*c« pä

c ._ o 9

c Q. <D o£ '5

w

fe

M 3 *5 .2 o °° o o S « q '35 S .a C .O t- :0

fe fe fe

O

i

•-

ca

•—

O

:C

p * t/3

JL)

, o _ra >

b

C

P *

i

<U pi4

:c3

X!

fe W

ra

<u : 0 C

Kl

2 p^

H on

TJ -C _3

ej

>

tä

.3 *a »a o ta 2 I *C33 ?3-g<l>Sbfc--g>-> a , 1 ^ -3

> c ra «J

>

C/3

•_ C ra ra E

P *

"K c

H

c/3

ora

C/3

i

o

M :ra o H

2 Q >

Fl

o

o o

C/I

c c to

> .>

'-c

X3

B

i

M

M 3

B

ra ci, B

H

o

•3

S

TJ O t i

to u o _c ti C

tu c

C

i; !

tfl

J-e « 2b

U-. c/3

— 0 n

X

C

H

1 gq

£ -o ^J u-

S1 o

n, :0

CQ

to

.2

to c rWD

so

tS ' c

g a

'C TJ c;

M

o L >>

tjj

C t / j tu C TJ to C .E _c C "q H IB q 'c o w O a ^! > 1 J-l r.i

u< t-. ev :0ti) O 9 £ i L :0 o PH £ OS ^ K u w U*

O

D-

u

632 <N O

r-i (S

_

N

O

N

n

-,

<N ©

tN

M

.— c i

U rl

u u <N O M

r-l -

ri

r-i ©

CN

(N —

<N

(N ©

(N <N —

o

<N ©

<N (N — (N

c-l ©

o-l n

~

<N

N

N

—

n

O

<N ©

N

c-l CS — fM

< i .5

"

i §

^

N

O

N

ri - .

N

-c

— o-

-O -

C3

« "2 « .2,

> -P •JT"

Z

c o M

c 3 (4-1 -C

z w

H on W

:<

O O

S3

c

PL,

*

h W

tu c tu

ca Q. -i trt

ca - M 4 99 C

C

.M

c/3

—a >

ca

T3 E x: CJ ca u

(IH

< £

.c

Cfl

ca -^ c u

Di

C 9

<

Z

SB

u

C/3

c 9 ^c

<

<

o

:0 _c

i

tu .-3

Cfl

i

.-3

M CO

o

> c/l

C M O ti c O Xi C C/J *5b R

c

._

M

-

z :< > a ca

•r. CA G ca ed o,

c

z

C

> :; H

SJ

B. C3 _^i

< O Q

^

B G

633 6.15.3 Yrkesteknik 6.15.3.1 Tryckmediaframställning Mål Undervisningen i tryckmediaframställning har till uppgift i termin 1 att ge eleverna begränsade kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt och maskinellt arbete, att ge dem tillfälle att deltaga i och individuellt utföra olika uppgifter, att ge dem förståelse för olika delar av produktionskedjan, att ge dem underlag för ett mera målinriktat yrkesval i termin 2 att öka elevernas kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt och maskinellt arbete vid tryckmediaframställning, att ge eleverna tillfälle att deltaga i och individuellt utföra olika arbetsuppgifter samt att ge eleverna underlag för ett definitivt yrkesval. Huvudmoment Termin 1: Tryckmediaframställning Termin 2: Beredning Förbearbetning av manuskript av olika slag Retusch Maskinell textframställnina Övrig textframställning Ombrytning Montering Reproduktionsfotografering Kopiering Etsning 6.15.3.2 Textreproduktion Mål Undervisningen i textreproduktion har till uppgift att ge eleverna fördjupade kunskaper i reproduktion av text samt att Hira dem att manuellt och maskinellt omvandla manuskript för fortsatt reproduktion.

634 Huvudmoment Beredning Förbearbetning av olika slags manuskript Maskinell textframställning Övrig textframställning Ombrytning Montering

6.15.3.3 Bildreproduktion Mål Undervisningen i bildreproduktion har till uppgift att ge eleverna fördjupade kunskaper i att på fotografisk väg återge bild och text.

Huvudmoment Reproduktionsfotografering Retuschering Montering Kopiering Etsning

6.15.3.4 Beredning, förbearbetninng Mål Undervisningen i beredning och förbearbetning har till uppgift att ge eleverna fördjupade kunskaper och färdigheter i att under ledning kunna utföra arbetsuppgifter som vanligen förekommer i samband med förbearbetning och beredning av text och bild för tryckning samt att ge eleverna en grund för en senare inskolning till speciella arbetsuppgifter.

Huvudmoment Behandlingen av manuskript ur språklig, estetisk och teknisk synpunkt Omfångsberäkning Retuschering av original Retuschering vid olika tillfällen i produktionsförloppet

635 6.15.3.5 Maskinell textframställning Mål Undervisningen i maskinell textframställning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter så att de på maskinell väg kan reproducera text till bly- eller filmsats för ombrytning och tryckning samt att ge eleverna en grund för senare inskolning för speciella arbetsuppgifter. Huvudmoment Skrivning på tangentbord för grafisk textreproduktion Handhavande av apparater och maskiner för framställning av text i bly och film Iordningställande av satt text för vidare bearbetning 6.15.3.6 Övrig textframställning, ombrytning och montering Mål Undervisningen i övrig textframställning, ombrytning och montering har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter så att de på manuell väg kan reproducera text till bly- eller filmsats för ombrytning och tryckning samt att ge eleverna en grund för senare inskolning för speciella arbetsuppgifter. Huvudmoment Handsättning Sättning av text på vissa apparater och maskiner Ombrytning Montering av papperskopior och film med text och bilder Framställning av korrektur 6.15.3.7 Reproduktionsfotografering Mål Undervisningen i reproduktionsfotografering har till uppgift att ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de under ledning kan utföra de arbetsuppgifter som vanligen förekommer inom reproduktionsfotografering för kemigrafi, litografi, djuptryck och schablontryck samt att ge eleverna en grund för senare inskolning till speciella arbetsuppgifter. Huvudmoment Fotografering av text och bilder i en eller flera färger Framkallning av film och framställning av papperskopior

636 6.15.3.8 Kopiering, etsning Mål Undervisningen i kopiering och etsning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter inom såväl kopiering som etsning så att de kan utföra vanligen förekommande arbetsuppgifter samt att ge eleverna en grund för senare inskolning till speciella arbetsuppgifter. Huvudmoment Kopiering för olika tryckförfaranden Framkallning och etsning Retuschering Matrisering och gjutning Efterbearbetning

6.15.3.9 Tryckning (Termin 1) Mål Undervisningen i tryckning under första terminen har till uppgift att ge eleverna begränsade kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt och maskinellt arbete, att ge eleverna tillfälle att deltaga i och individuellt utföra olika uppgifter, att ge eleverna förståelse för olika delar av produktionskedjan samt att ge eleverna underlag för ett mera målinriktat yrkesval. Huvudmoment Tryckning (Termin 2) Mål Undervisningen i tryckning under andra terminen har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter inom olika metoder att trycka, att lära eleverna individuellt utföra enklare uppgifter inom olika tryckmetoder samt att ge eleverna underlag för ett definitivt yrkesval.

637 Huvudmoment Tryckning av enklare arbetsuppgifter inom högtryck, litotryck, djuptryck och schablontryck

6.15.3.10 Högtryckning Mål Undervisningen i högtryckning har till uppgift att ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de under ledning kan utföra de arbeten som normalt förekommer inom högtryckning samt att ge eleverna en grund för senare inskolning till speciella arbetsuppgifter.

Huvudmoment Formatpåläggning Förtillriktning Intagning Tryckning av olika trycksaker i en eller flera färger och i olika maskintyper Iordningställande av upplaga för leverans till bokbinderiet Färgblandning

6.15.3.11 Litotryckning Mål Undervisningen i litotryckning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter så att de under ledning kan utföra de arbeten som normalt förekommer inom litotryckning samt att ge eleverna en grund för senare inskolning till speciella arbetsuppgifter.

Huvudmoment Elementär kopieringsteknik Förberedelse för tryckning Upplappning Tryckning av olika trycksaker i en eller flera färger och i olika maskintyper Iordningställande av upplaga för leverans till bokbinderiet Färgblandning

638 6.15.3.12 Djuptryckning Mål Undervisningen i djuptryckning har till uppgift att ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de under ledning och i samarbete inom en grupp kan utföra ordinarie arbetsuppgifter inom djuptryckning samt att ge eleverna en grund för inskolning till speciella arbetsuppgifter. Huvudmoment Elementär etsningsteknik Förberedelse för tryckning Inställning Tryckning Färgblandning

6.15.3.13 Efterbearbetning, förpackning (Termin 1) Mål Undervisningen i efterbearbetning och förpackning under första terminen har till uppgift att ge eleverna begränsade kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt och maskinellt arbete, att ge eleverna tillfälle att deltaga i och individuellt utföra olika uppgifter, att ge eleverna förståelse för olika delar av produktionskedjan samt att ge eleverna underlag för ett mera målinriktat yrkesval. Huvudmoment Efterbearbetning av tryckta produkter Förpackningstillverkning (Termin 2) Mål Undervisningen i efterbearbetning och förpackning under andra terminen har till uppgift att ge eleverna fördjupade kunskaper och färdigheter inom olika maskinella och manuella arbetsuppgifter för efterbearbetning av trycksaker och förpackningsmaterial samt att ge eleverna underlag för ett definitivt yrkesval.

639 Huvudmoment Hantering av papper och papp Skärande bearbetning Annan manuell och maskinell bearbetning (dock ej privatbokbindning) Kontrollmetoder 6.15.3.14 Privatbokbindning

Mål Undervisningen i privatbokbindning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter inom privatbokbinderi och hantverksmässig tillverkning av etuier och klädda kartonger samt att ge eleverna tillräckliga kunskaper och färdigheter för att självständigt utföra ej alltför komplicerade arbetsuppgifter. Huvudmoment Bindning av olika privatband och luntor Förgyllning Marmorering Hantverksmässig kartongtillverkning 6.15.3.15 Partibokbindning Mål Undervisningen i partibokbindning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter beträffande bearbetning av tryckt eller otryckt material i större upplagor till färdiga produkter. Huvudmoment Manuell och maskinell färdigställning av enklare bokband, broschyrer, blanketter, pärmar och samlingskartonger (Utbildningen sker i samarbete med företag) 6.15.3.16 Förpackning Mål Undervisningen i förpackning har till uppgift att fördjupa elevernas kunskaper och färdigheter i handhavandet av material för förpackningsändamål samt maskiner inom förpackningsindustrin samt att ge eleverna en grund för inskolning till speciella arbetsuppgifter.

640 Huvudmoment Manuell och maskinell tillverkning av förpackningar i papper, papp, wellpapp och plast (Utbildningen sker i samarbete med företag)

6.15.3.17 Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vissa grundläggande begrepp och metoder inom matematiken utöver vad de inhämtat i grundskolan, att uppöva elevernas färdighet i huvudräkning samt att ge eleverna inblick i matematikens tillämpning inom deras kommande verksamhetsområden.

Huvudmoment Egenskaper hos naturliga hela och rationella tal Räknestickan Procent Grafisk framställning

6.15.3.18 Fysik Mål Undervisningen i fysik har till uppgift att komplettera studierna i grundskolan och därigenom öka elevernas kunskaper om viktiga fysikaliska företeelser med tonvikt på sådana kunskaper som de kan antas få behov av i sin yrkesverksamhet.

Huvudmoment Strålningslära Värmelära Elektricitetslära Elektronik

641 6.15.3.19 Kemi Mål Undervisningen i kemi har till uppgift att öka elevernas kunskaper i sådana kemiska företeelser och ämnesgrupper som är av betydelse för den grafiska industrin.

Huvudmoment Atomernas byggnad Kemisk reaktionslära Tillämpad kemi Kemins betydelse

6.15.3.20 Teknologi Mål Undervisningen i teknologi har till uppgift att ge eleverna kunskaper i materiallära och om vanliga konstruktionselement samt att ge eleverna kännedom om transportdon samt om hjälpmedel som handböcker, kataloger, broschyrer och normblad.

Huvudmoment Materiallära Konstruktionselement Transportdon

6.15.3.21 Ergonomi Mål Undervisningen i ergonomi har till uppgift att ge eleverna en kort sammanfattning av människokroppens byggnad och funktioner, att lära eleverna de grundläggande principerna för människans upplevelser och beteenden samt att orientera eleverna om de faktorer som berör samspelet mellan människan och hennes arbete och som är av särskild betydelse för hälsa, effektivitet och trivsel. 21

Yrkesutbildningen

642 Huvudmoment Arbetsmedicinska och arbetsfysiologiska grunder Psykologiska, sociala och sociologiska faktorer av betydelse för människan i arbetslivet Arbetshygien och omgivningshygien

6.15.3.22 Företagsekonomi Mål Undervisningen i företagsekonomi har till uppgift att ge eleverna en allmän orientering om företagsorganisation och ekonomi på arbetsplatsen samt att ge eleverna grundläggande kunskaper i arbetsstudieteknik.

Huvudmoment Företagets målsättning och organisation Kostnadsberäkning Arbets- och metodstudier Olika lönesystem

6.15.3.23 Form och funktion Mål Undervisningen i form och funktion har till uppgift att öka elevernas kunskaper om sambandet mellan form och funktion, att stimulera till skapande verksamhet samt att söka utveckla elevernas estetiska uppfattning och omdöme.

Huvudmoment Stilarter och estetiska uttrycksformer Teckning (fria formövningar) Foto- och filmkunskap Konst och konsthantverk Bokstavsformer Skissering av olika bokstavsformer Bokbandskomposition Arbetsritningar

643 6.15.3.24 Arbetsmarknaden Mål Undervisningen i ämnet arbetsmarknaden har till uppgift att öka elevernas kunskaper om arbetsmarknaden med tyngdpunkt lagd på förhållanden inom branschen.

Huvudmoment Utbildningsfrågor Verksamhetsområden inom branschen Arbetsmarknadsorganis ationer Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden 6.15.3.25 Branschkunskap Mål Undervisningen i branschkunskap har till uppgift att ge eleverna en allmän teoretisk orientering om olika grafiska metoder och verksamhetsområden. Huvudmoment Grafisk historia Principer för olika tekniker vid mångfaldigande av trycksaker Konstgrafiska metoder Efterbearbetning Nomenklatur 6.15.3.26 Anpassad svenska Mål Undervisningen i anpassad svenska har till uppgift att lära eleverna manuskriptbehandling (text och bild) före reproduktionen samt de särskilda regler som gäller för språkets behandling i text för tryckning.

Huvudmoment Manuskriptberedning Typografiska språkregler Regler för samarbetet mellan manuskriptframställaren och tillverkaren.

644 6.16 LÄROPLAN FÖR FRISÖRTEKNISK LINJE Utbildningen omfattar en tvåårig grundutbildning åtföljd av ett tredje påbyggnadsår i företag. Utbildningen kan under de två första åren i likhet med all annan av YB föreslagen yrkesutbildning genomföras antingen helt i skola, helt i form av inbyggd undervisning eller genom kombinationer av dessa organisationsformer. Vilken organisationsform som väljes bör vara helt beroende av de lokala förutsättningarna att inom läroplanens ram ge eleverna den bästa möjliga grundutbildningen. Det tredje året anser YB bör ligga i företag varvid undervisningen bedrives såsom inbyggd undervisning. Den föreslagna läroplanen förutsätter en gemensam första termin för blivande såväl dam- som herrfrisörer. Härefter uppdelas linjen i en gren för blivande damfrisörer och en för blivande herrfrisörer. Det tredje påbyggnadsåret är också uppdelat på de nuvarande olika frisöryrkena. YB har uppmärksammat att det inte finns någon genomförd yrkesanalys inom frisörbranschen. Här lämnade förslag om såväl längden av den gemensamma undervisningen som totala utbildningstiden bör sålunda omprövas sedan analysarbetet inklusive den pedagogiska analysen slutförts.

6.16.1 Blockschema Termin 6 5 4 3 2

Utbildning i företag2

Utbildning i företag2

Gren för damfrisörer1

Gren för herrfrisörer1

1 1 2

Behandlas i förevarande läroplansförslag Inbyggd undervisning

Frisörteknisk linje1

645 6.16.2 Timplan Veckotimmar i åk Ämne

YRKESTEKNIK (6.16.3) Arbetsteknik (6.16.3.1—3) Verktygslära (6.16.3.4) Materiallära med kemi (6.16.3.5) Yrkesekonomi med branschkännedom (6.16.3.6) Fackteckning med kostymhistoria (6.16.3.7) ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

30—33

31—33

21—24 2 3 2 2 7—4

22—24 1 4 2 2 7—5

2 3 0 0 0 2

!>

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

2 0 2 2 1 2

1 Summa veckotimmar

38 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet erbjudes i första hand under andra årskursen. Här bör beaktas möjligheterna till att ge enskilda elever målinriktad utbildning för anställning inom kosmetikabranschen liksom också att möjliggöra vidareutbildning till exempelvis maskör, perukmakare, kosmetolog, demonstrator osv.

6.16.3 Yrkesteknik Mål Undervisningen i yrkesteknik har till uppgift att ge eleverna de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att tillsammans med ett tredje påföljande läroår i företag möjliggöra ett självständigt utövande av frisöryrket.

646 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i yrkesteknik bör i första hand uppöva förmågan att med förekommande hjälpmedel (yrkesredskap, preparat etc.) utföra de olika arbeten som utföres på frisérsalonger. Det är också av betydelse att eleverna informeras om arbetsmiljö och arbetslivets krav på den anställde (se Arbetslivsorientering). Undervisningen i yrkesteknik skall integreras. Denna samgång mellan arbetsteknik och fackteori ställer stora anspråk på undervisningsplaneringen. Det förhållandet att fackteorin i mycket stor utsträckning kan samläsas innebär också krav på att undervisningen i arbetsteknik samordnas även under de perioder, då den genom grendelningen formellt är uppdelad. Särskild omsorg skall från början ägnas åt inlärandet av riktiga handgrepp och arbetsställningar. Samtidigt skall skyddsfrågorna uppmärksammas liksom även betydelsen av en noggrann hygien.

6.16.3.1 Arbetsteknik, termin 1 Mål Undervisningen i arbetsteknik under första terminen har till uppgift att ge grundläggande färdigheter i moment av betydelse för hela frisöryrket (såväl dam- som herrgren), att genom intensivövning befästa riktiga arbetsställningar och arbetsmetoder i dessa moment samt att hos eleverna grundlägga en riktig inställning till säkerhetsfrågor och hygien. Huvudmoment Klippning med strukturbedömning Schamponering med olika inpackningar Vatten- och fönondulering Permanent Hårfärgning Ansiktsbehandling Huvudmassage Rakning (grundläggande verktygsövningar) Enkla frisyrarbeten på dockor. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall i enlighet med målsättningen konsekvent intensivöva enskilda moment och därigenom grundlägga de färdigheter, som under den följande utbildningen fördjupas och utvecklas. Undervisningen kan med fördel organiseras såsom utbildningsstationer med fasta läromedel.

647 6.16.3.2 Arbetsteknik, gren för damfrisörer, terminerna 2—4 Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att fördjupa de under termin 1 inhämtade kunskaperna och inlärda färdigheterna, att ge eleverna kunskap och färdighet i övriga grundläggande moment inom damfrisörgrenen, att utveckla elevernas känsla för rätta arbetsmetoder, att utveckla elevernas känsla för form, att träna eleverna i kundservice samt att ytterligare befästa elevernas känsla för säkerhetsföreskrifter och hygien. Huvudmoment Teknik vid schamponering och massage, olika massagemetoder Teknik vid klippning, effilering och skulptering av dam- och barnhår Ondulering: Arbetsmetoder vid utförande av vattenondulering, mise en plis och francoir Permanentbehandlingar: Arbetsmetoder för kall, kemisk och värmepermanent Färgning och avfärgning: Olika behandlingsmetoder vid färgning, avfärgning, Wondering och toning Teknik vid ansiktbehandling och manikyr Brudklädsel: Demonstration av olika slag av brudslöjor, brudkronor och prydnader. Brudklädsel Orientering om tävlingsarbeten Organisation av arbete och arbetsplats Kundservice. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall genomföras såsom integrerad utbildning med ständigt iakttagande av riktiga metoder och arbetsställningar. I arbetsuppgifterna ingår vissa grundläggande manuella arbeten som måste övas upp till rutinhastighet t. ex. lockningsteknik, klippningsteknik och massage, varför särskild vikt bör läggas vid inlärandet och färdighetsövningen i dessa moment. Utförandet av olika behandlingar skall föregås av en genomgång för bestämmande av hårstruktur, ansiktsform och behandlingsmetod samt val av preparat. Undervisningen i skönhetsvård och manikyr bör vara av orienterande karaktär. Eleverna bör tränas att lära och följa arbetsinstruktioner. Sedan undervisningen i årskurs 1 varit av mera grundläggande natur fördjupas kunskaperna och färdigheterna under andra året i t. ex. avancerad hårfärgning, permanent och ondulering.

648 6.16.3.3 Arbetsteknik, gren för herrfrisörer, terminerna 2—4 Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att fördjupa de under termin 1 inhämtade kunskaperna och inlärda färdigheterna, att ge eleverna kunskap och färdighet i övriga grundläggande moment inom damfrisörsgrenen, att utveckla elevernas känsla för rätta arbetsmetoder, att utveckla elevernas känsla för form, att träna eleverna i kundservice samt att ytterligare befästa elevernas känsla för säkerhetsföreskrifter och hygien.

Huvudmoment Teknik vid schamponering och massage, olika massagemetoder Teknik vid klippning, effilering och skulptering av herr- och barnhår Teknik vid rakning Fönvågning och formblåsning: Arbetsmetoder vid formning av vågor Permanentbehandlingar: Arbetsmetoder vid kallpermanent Färgning och avfärgning: Olika behandlingsmetoder vid färgning, avfärgning, Wondering och toning Teknik vid ansiktsbehandling och manikyr Orientering om tävlingsarbeten Organisation av arbete och arbetsplats Kundservice.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall genomföras såsom integrerad utbildning med ständigt iakttagande av riktiga metoder och arbetsställningar. I arbetsuppgifterna ingår vissa grundläggande manuella arbeten som måste övas upp till rutinhastighet t. ex. formning av vågor, klippningsteknik och massage, varför särskild vikt bör läggas vid inlärandet och färdighetsövningen i dessa moment. Utförandet av olika behandlingar skall föregås av en genomgång för bestämmande av hårstruktur, ansiktsform och behandlingsmetod samt val av preparat. Undervisningen i skönhetsvård och manikyr bör vara av orienterande karaktär. Eleverna bör tränas att lära och följa arbetsinstruktioner. Sedan undervisningen i årskurs 1 varit av mera grundläggande natur fördjupas kunskaperna och färdigheterna under andra året i t. ex. avancerad hårfärgning, permanent och ondulering.

649 6.16.3.4 Verktygslära Mål Undervisningen i verktygslära har till uppgift att ge kunskap om arbetsplatsens utrustning av verktyg och deras funktion, skötsel och användning samt att ge kännedom om risker vid användning av vissa verktyg och apparater. Huvudmoment Arbetsplatsens utrustning Verktyg och apparater såsom el- och handklippningsmaskiner, saxar, kammar, skärverktyg och torkapparater Verktygens konstruktion, funktion, skötsel och vård Verktygens och apparaternas användningsområden Arbetsplatsens anpassning till kunden och den anställde. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall ge en grundlig kännedom om verktygens och apparaternas funktion och användning. Betydelsen av riktiga arbetsställningar och handgrepp vid användning av de olika verktygen och apparaterna skall framhållas. Därjämte skall riskerna vid arbetet med vissa verktyg och apparater uppmärksammas. 6.16.3.5 Materiallära med kemi Mål Undervisningen i materiallära med kemi har till uppgift att ge kunskaper om huden och håret och olika behandlingars inverkan på håret, att ge orientering om hud- och hårsjukdomar, att ge kännedom om för yrket viktiga kemiska ämnesklasser, att ge kännedom om inom yrket förekommande kemisk-tekniska preparats fysikaliska och kemiska egenskaper samt att göra eleverna medvetna om riskerna i samband med användning av olika kemiska preparat. Huvudmoment Huden och håret: hudens och hårets uppbyggnad Hud- och hårsjukdomar: orientering om olika behandlingsmetoder vid hår- och hudsjukdomar

650 Kemi: kemiska grundbegrepp Några viktiga ämnesklasser med särskild tonvikt på lösningar inom fysiken och kemin Inom yrket förekommande kemisk-tekniska preparat, deras sammansättning och egenskaper Preparatens olika användningsområden Varuanalys och varukännedom Utförande av enkla laborationer och försök. Kommentarer och anvisningar Stor vikt bör läggas vid att ge kunskap om olika behandlingars inverkan på håret och de kemiska och fysikaliska processer som därvid äger rum. Undervisningen om hud- och hårsjukdomar bör begränsas till upplysning om de vanligaste sjukdomarna. Eleverna skall instrueras att alla misstänkta sjukdomsfall skall hänvisas till medicinsk expertis. Undervisningen i kemi bör omfatta en repetition av tidigare genomgångna moment i grundskolan med särskild vikt lagd vid för yrket intressanta ämnesklasser. Undervisningen om kemisk-tekniska preparat skall huvudsakligen omfatta deras egenskaper och verkningar, varvid särskilt eventuella skadeverkningar framhållas. 6.16.3.6 Yrkesekonomi med branschkännedom Mål Undervisningen i yrkesekonomi med branschkännedom har till uppgift att ge information om ett företag, dess organisation och ekonomiska förutsättningar, att ge principer för beräkning av arbetskostnader samt att ge kännedom om förhållanden inom frisörbranschen. Huvudmoment Allmänna synpunkter på ekonomins betydelse för hem och samhälle Kort repetition av elementära räkneregler för hela tal, decimaltal och bråk Marknadsreglering — konkurrensförhållanden Olika företagsformer Företagets organisation Direkta och indirekta kostnader Ärliga avskrivningar på verktyg, apparater och inredning Något om bokföring och dess uppgift Kalkylation Kostnader för en frisers alongs upprättande och underhåll Enkla övningar i tids- och kostnadsberäkningar för inom yrket vanliga arbeten Frisöryrkets omfattning och struktur

651 Branschens organisationer (jfr arbetslivsorientering) Kollektivavtal (jfr arbetslivsorientering) Utbildningsmöjligheter (jfr arbetslivsorientering). 6.16.3.7 Fackteckning med frisyrhistoria Mål Undervisningen i fackteckning med frisyrhistoria har till uppgift att ge ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning, att ge färdighet i teckning av frisyrer samt, att ge en översikt över frisyrens utveckling med anknytning till den samtida kulturutvecklingen. Huvudmoment Olika kompositionsprinciper: linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter Kompositionsövningar med enkla geometriska motiv Färgkunskap Färgsammansättningsövningar Teckning av frisyrer Utformning av förslag till frisyrer Skyltnings- och textningsövningar Frisyrhistoria (cirka 20 lektioner): kortfattad redogörelse för olika stilarter frisyrernas utveckling genom tiderna kulturlivets och samhällslivets avspegling i klädedräkten och frisyren aktuella frisyrer. Kommentarer och anvisningar Undervisningen, som vill ge kunskaper och färdigheter i olika former för bildframställning, skall syfta till att utveckla elevernas känsla för estetiska värden. Särskild vikt skall läggas vid teckning av frisyrer. Undervisningen i fackteckning och i frisyrhistoria bör komplettera varandra. Eleverna bör börja med enkla teknikövningar, teckning med grova pennor, filtpennor, kritor och penslar. Inte minst viktigt är övningar i penselteckning på fri hand. Från frigörande rörelseövningar i penn- och penselföring utan inriktning mot ett bestämt bildresultat övergår man till färdighetsträning, som avser att ge eleverna säkerhet att snabbt återge enkla givna former. Här bör även ingå någon träning av förmågan att återge inom branschen förekommande skissritning av läggningsscheman. Eleverna bör om möjligt beredas tillfälle att företa studiebesök på såväl museer som av visningar av det nya modet.

652 6.17 LÄROPLAN FÖR URMAKARLINJE Utbildningen i här föreslagen linje syftar till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter som erfordras för en hantverksmässig utövning av urmakaryrket. Första årskursen ger utbildning i reparation av vägg- och väckarur, kunskap om urens konstruktion samt övning i tillverkning av reservdelar med därtill hörande förövningar. Vidare ges orientering om reparationer av antika och elektriska ur. Under den fortsatta treåriga utbildningen ges praktisk och teoretisk undervisning i konstruktion och reparation av små ur omfattande även automatiska och andra komplicerade ur och elektriska tidmätare. Samtidigt ges en viss utbildning i bokföring och affärskunskap. Utbildningen kan i likhet med all annan av YB föreslagen yrkesutbildning genomföras antingen helt i skola, helt i form av inbyggd undervisning eller genom kombinationer av dessa organisationsformer. Vilken organisationsform som väljes bör vara helt beroende av de lokala förutsättningarna att inom läroplanens ram ge eleverna den bästa möjliga utbildningen.

6.17.1 Timplaner 6.17.1.1 Årskurs 1 Ämne

Veckotimmar

YRKESTEKNIK (6.17.2.)

29—32

Arbetsteknik (6.17.2.1) Verktygslära (6.17.2.2) Materiallära (6.17.2.3) Yrkesritning (6.17.2.4) Urlära (6.17.2.5) Matematik (6.17.2.6) Ellära (6.17.2.7) Affärskunskap (6.17.2.8)

16—19 1 2 2 2 2 2 2

ALLMÄNNA ÄMNEN

700 40 75 75 75 75 75 75

7—4

Svenska Engelska (B-språk) j Samhällskunskap | 2 Religionskunskap Gymnastik TIMME TILL FÖRFOGANDE

2 3 0 0 2 1 Summa veckotimmar

1 Utr1

37 Riktvärden vid integrerad undervisning. Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i årskurs 1 och avser båda årskurserna. Samhällskunskap och religionskunskap läses i årskurs 2. 2

653 6.17.1.2 Årkurs 2 Utr 1

Veckotimmar

Ämne

31—33

YRKESTEKNIK (6.17.3)

19—21 1 1 2 1 2 2 3

Arbetsteknik (6.17.3.1) Materiallära (6.17.3.2) Yrkesritning (6.17.3.3) Urlära (6.17.3.4) Elektriska ur (6.17.3.5) Matematik (6.17.3.6) Ellära (6.17.3.7) Bokföring och affärskunskap (6.17.3.8)

800 40 40 75 40 75 75 110

7—5

ALLMÄNNA ÄMNEN

2 0 2 2 1 2

Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap \ * Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik Summa veckotimmar

1 Riktvärden vid integrerad undervisning. * Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i årskurs 1 och avser båda årskurserna. Engelska läses i årskurs 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjligheter till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet erbjudes i första hand under årskurs 2. 6.17.1.3 Årskurs 3 Veckotimmar

Ämne

36 YRKESTEKNIK (6.17.4)

24 1 1 2 2 1 1 4

Arbetsteknik (6.17.4.1) Verktygslära (6.17.4.2) Yrkesritning (6.17.4.3) Urlära (6.17.4.4) Elektriska ur (6.17.4.5) Matematik (6.17.4.6) Ellära (6.17.4.7) Bokföring och affärskunskap (6.17.4.8) 2

ALLMÄNNA ÄMNEN

2 Gymnastik Summa veckotimmar 1

Utr 1

Riktvärden vid integrerad undervisning.

900 40 40 75 75 40 40 150

654 6.17.2 Yrkesteknik, åk 1 Vid undervisningen ägnas särskild omsorg åt inlärandet av de rätta handgreppen och riktig verktygsföring. Före allt arbete skaU eleverna få noggranna instruktioner. Alla felaktigheter i elevernas arbetssätt skall ständigt korrigeras av läraren. Systematiska arbetsmetoder genomgås för utförande av övningsarbeten. Urens riktiga konstruktion och förekommande felaktigheter, deras avhjälpande samt för övrigt rationella reparationsmetoder jämte rengöring, oljning och reglage av för utbildningsavsnittet aktuella typer av ur behandlas ingående under de olika övningarna. 6.17.2.1 Arbetsteknik Filning. Filning av plana, planparallella och vinkelställda ytor. Filning av ansatser, spår, tappar, konvexa och konkava radier, stiftfilning med passning. Filning av invändiga ytor i olika slags hål, med skarpa innerhörn för hjulskänklar o. dyl. Tillverkning av enkla fjädrar. Tillverkning och justering av verktyg, instrument och modeller. Gängning. Gängning av axlar och tappar, genomgående hål och bottenhål. Sammansättningar med skruvar och nitar samt genom pressning. Lödning. Mjuk- och hårdlödning. Borrning. Borrning av olika material, justering av hålets centrum, tappborrning, försänkning och brotschning, hålets fel vid användning av slitet eller felslipat borr m. m. Borrning av hål med noggranna centrumavstånd. Svarvning. Svarvning i form av ut- och invändig bearbetning till olika passningar vid givna mått, konsvarvning, in- och avstickning, användning av handstickel för svarvning i mjuka och hårda material. Härdning och anlöpning. Härdning och anlöpning av verktyg och instrumentdetaljer. Slipning. Slipning av borr, svarvstål, balanstappar. Slipning av cylindriska tappar med ansats i svarv. Planslipning av stål och mässingdelar. Polering. Polering av cylindriska tappar med ansats mot filträ och i svarv. Planpolering av stål och mässing. Reparationsmetodtk. Demonstrationer och övningar med reparationer av väckarur och väggur. Systematiska arbetsmetoder för isärtagning och rengöring. Justering av tappar och lager, löpverk och gångdelar. Sammansättning av verk. Justering av gångresultat. Spiralarbete och reglage. Tavla, visare och fodral. Spiralarbete. Stiftning och riktning av större spiraler. Böjning av kurva. 6.17.2.2 Verktygslära Konstruktion, användning och underhåll av de i kursen använda verktygen, såsom handverktyg för skärande bearbetning, slag-, mät- och ritsverktyg. Tänger och mejslar. Filar och deras slipning för specialändamål.

655 Något om olika skärverktyg, såsom svarvstål, handsticklar, borr, brotschar och försänkare; skärvinklar och skärhastigheter, maskinernas användning, skötsel och vård.

6.17.2.3 Materiallära Kort genomgång av kemins grunder: grundämnen, metaller och metalloider, blandningar, lösningar, kemiska föreningar samt legeringar. Oxidation och reduktion: oxidations- och reduktionsmedel. Syror, baser och salter. Järnet och dess egenskaper. Olika metoder för framställning av stål. Kolets och övriga ingående ämnens inflytande på kolstålets egenskaper, såsom hållfasthet, härdbarhet och bearbetbarhet och värmebehandling. Några legerade ståls egenskaper och användning. Något om stålets metallografi. Rostfritt stål. Andra inom yrket tekniskt viktiga metallers och metallegeringars egenskaper och användning, deras sammansättning, användning och bearbetning. Olika standardkvaliteter och deras bearbetning.

6.17.2.4 Yrkesritning Ritmaterial och dess användning. Ritpapper. Ritningsformat. Skalor. Linjer. Textning. . . Geometriska konstruktioner. Rättvinklig parallellprojektion. Smtt och markering av snittytor. Allmänna regler för måttsättning och beteckningar. Ritning av detaljer till ur. Konstruktionsritning av ingrepp och gångar.

6.17.2.5 Urlära Grunderna i mätning av längd, yta, volym och vikt. Täthet, kraft och tyngd. Kohesion och kapillaritet. Enheter och beteckningar, krafter, rörelse, vila, tröghet, motstånd, friktion, sammansättning och uppdelning av krafter, tyngdpunkt och jämviktslägen. Allmän översikt över tidmätningen, urens historia samt urens konstruktion och verkningssätt. Detaljerat studium av vägg- och väckarurens byggnad, drivkraft, löpverk, regulator. Kraftöverföringen, lagringen av tapparna. Väckarursgången, pendelursgången, slagverken m. m.

656 6.17.2.6 Matematik Repetition av räkning med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk. Ekvationslära. Allmän bokstavsräkning. Geometri. För yrket aktuella teorem och problem. 6.17.2.7 Eliära Elektricitetslärans grunder. Enheter. Ohms lag. Strömkällor. Mätningsmetoder. 6.17.2.8 Affärskunskap

Försäljningsprinciper och kundtjänsteformernas tillämpning. Olika försäljningsformer. Försäljarens personliga egenskaper och uppträdande. Varukännedom och kundkännedom. Försäljningens stadier. Olika reklammedel och deras samverkan. Enklare försäljningsövningar. Tal- och röstvård. Telefonmetodik. Framträdanden av beskrivande och demonstrerande art. Postblanketter, bank- och postgiro, check- och växelblanketter. Försäkringsbevis och skadeanmälningsblanketter etc. för urbranschen.

6.17.3 Yrkesteknik, åk 2 Vid undervisningen ägnas särskild omsorg åt lämpliga arbetsmetoder. Eleverna får noggranna instruktioner om de bästa arbetssätten, varvid alla felaktigheter korrigeras av läraren. Den metodiska genomgången av ändamålsenliga arbetssätt ägnas stor uppmärksamhet såväl då det gäller framställning av olika detaljer under övningsarbetet som justering och inpassning av delar till ur. De aktuella småurens konstruktion och funktion samt handhavande vid reparationer genomgås såväl som metodiken vid rengöring, justering, oljning och reglage. Aktuella kalibrar för småuren studeras ingående samt principerna för fabrikation och reservdelsservice. 6.17.3.1 Arbetsteknik Filning. Filning av små detaljer efter ritser samt med uppövande av formsinnet i samband med arbetsövningarna. Filning av detaljer till balansställ. Gängning. Gängning av genomgående hål och bottenhål och i dimensioner under 1 mm. Inpassning av skruvar och styrstift. Lödning. Lödningsövningar i samband med reparation av elektriska ur. Borrning. Borrning i mässing och stål i storlekar 1,0—0,15 mm med stor noggrannhet. Justering och rivning av borrade hål.

657 Spiralstiftning. Stiftning av spiraler jämte riktning och justering enligt givna normer. Inräkning av spiraler till balanser och justering av spiralens funktion vid ruckstiften. Ingreppsjustering. Justering av ingrepp mellan hjul och drivar. Lagerjusteringar. Svarvning. Svarvning av små tappar i härdat stål. Slipning. Slipning av axlar och tappar i svarv inom dimensionerna 0,3—0,1 mm. Planslipning av mässings- och ståldelar. Slipning av facetter. Polering. Polering av axlar och tappar i svarv inom dimensionerna 0,3—0,1 mm i diameter. Planpolering av härdade ståldelar och polering av facetter. Reparationsmetodik. Metodiska instruktioner och övningar med reparationer av fickur och armbandsur: justering av legeringar, gångjustering, spiralarbete. Inledande reglageövningar. Reparationsarbete. Reparationsarbete med småur. Studium av konstruktion och funktion genom arbete med småursverk. Felsökning och justering. Polering av tappar för löpverk och balansaxlar i svarv och rullbänk. Utbyte av lagerstenar av olika typer. Rengöringsmetodik, oljning och slutjustering av alla funktioner. Kontroll av visare, tavla och boett. Kontroll av vattentäthet och glasbyte. Justering och användning av reservdelar. 6.17.3.2 Materiallära Material och materialprovningsmetoder för småur demonstreras och tillämpas i undervisningen. Uroljor, deras sammansättning och lämplighet för olika ändamål. Syntetiska oljor, mineraloljor, animaliska oljor. Epilamisering. 6.17.3.3 Yrkesritaing Konstruktionsritningar till ankargång i olika lägen. Ritning av olika urdelar med tillämpning av gällande beteckningar och måttsättningsregler. Skissritningar. 6.17.3.4 Urlära Repetition av föregående kurs. Sammansättning av och uppdelning i krafter. Friktion. Dynamik. Beräkningar av kraftmoment vid fjädrar. Löpverksfunktioner. Ankargången med ingående studium av funktionen. Balans och spiral såsom gångregulator. Gångkurvor i samband med reglageprov. Studium av spiralkurvor. Märken och kalibrar på olika typer av småur. 6.17.3.5 Elektriska ur Olika typer av elektriska ur, deras funktion och användningsområden. Principerna för konstruktionerna hos elektriska ur: elektrisk uppdragning, pendeloch balansdrivning, kontaktsystem, strömkällor. Elektroniska ur.

658 6.17.3.6 Matematik Ekvationslära. Algebra. Geometri. Trigonometri. Yrkesproblem. 6.17.3.7 Ellära Mätningsövningar. Strömkällor. Något om elektroniken. Allt i anslutning till elektricitetens användning inom tidmätningen. 6.17.3.8 Bokföring och affärskunskap Bokföring. Bokföringens betydelse för yrkesmannen. Bokföringsövningar: dagboksföring, reskontra och huvudbok. Orientering om den teoretiska nationalekonomin. Kalkylation med exempel i anslutning till bokföringsundervisning. Direkta och indirekta driftskostnader och affärskostnader. Affärskunskap. Kundbetjäning, skyltning, kalkylation, registrering, reklam, annonsering, skötsel av affären, varusortiment m. m. Försäkringsproblem, tullen, bankväsendet. Aktuell orientering om branschproblem.

6.17.4 Yrkesteknik, åk 3 Under det tredje skolåret avlägges slutexamen i yrkesteknik omfattande såväl fackteori som arbetsteknik. Elevens samlade kunskaper såväl under skolkurser och verkstadspraktik som genom korrespondensstudier skall nu tillvaratas och samlas i en för arbetslivet anpassad slututbildning. För reparationsarbetet värdefulla arbetsmetoder genomgås och övas med tillämpning på de ur som blir aktuella under det praktiska yrkesarbetet. Noggrannhet, renlighet och ett sunt omdöme i tekniska problem är egenskaper som måste utvecklas i hög grad för att eleven skall bli en god urreparatör. Förutom de föreskrivna provarbetena ägnas stor omsorg åt undervisning i automatiska och elektriska ur av aktuella konstruktioner jämte andra mera komplicerade ur i marknaden. En riktig insikt i användning, skötsel och vård av handverktyg, maskiner och instrument ägnas särskilt stor uppmärksamhet under slutkursen. 6.17.4.1 Arbetsteknik Filning. Tillämpning av förut inövad metodik på reparationsövningar vid framställning av små detaljer till ur såsom skänkeljustering, stiftning av spiraler m. m. Gängning. Gängning av små skruvhål och inpassning av skruvar. Lödning. Lödningar i samband med reparation av elektriska ur. Borrning. Borrning vid reparationsarbete.

659 Spiralstiftning. Stiftning av spiraler till fick- och armbandsur. Spiralinräkning och justering för reglage. Ingrepps justering. Justering av ingrepp genom välsning av hjul. Justering av centrumavstånd för ingrepp och gångar. Svarvning. Svarvning av små detaljer av härdat stål ned till 0,1 mm diameter. Slipning. Slipning av små detaljer i svarv. Planslipning till hög ytfinhet. Fasettslipning. Polering. Polering av små detaljer i svarv: tappar och ansatser. Planpolering av härdade ståldetaljer till högglansyta. Fasettpolering. Reglagemetodik. Metodiskt tillvägagångssätt för reglage av ur med spiralkurva och för ur med planspiral. Isokronism och lägesreglage. Reparationsövningar. Reparationer av fick- och armbandsur. Metodiska reparationsövningar med hänsyn till de olika funktionerna på småur av olika storlekar och typer. Rationella metoder för isärtagning, justering, rengöring, granskning, montering, oljning och reglering av småur. Uppläggning och skötsel av reservdelslager. Täthetsprovning. Reparation av kronografer, automatiska och elektriska ur. Övningar med montering och justering av kronografer, automatiska ur och elektriska ur.

6.17.4.2 Verktygslära Maskiner och apparater för reparation av småur, såsom välsmaskiner, rullbänkar, rengöringsmaskiner och elektroniska kontrollapparater av olika slag. Handhavande, justering och reparationer av de vanligaste verktygen och apparaterna genomgås, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt elektroniska kontrollapparater även med ultraljud. Särskild vikt lägges vid olika vätskors betydelse i detta tall. Apparater för kontroll av vattentäthet hos boetter demonstreras och provas i olika sammanhang.

6.17.4.3 Yrkesritning Skissritningar lämpade för reparationsarbetet. Konstruktionsritningar för olika urfunktioner.

6.17.4.4 Urlära Fördjupat studium av olika fysikaliska problem med tillämpning på yrket. Gången och gångregulatorn. Detaljernas dimensioner och krav på utförandet för riktig funktion inom olika kvalitetsklasser. Studium av isokronism vid spiral med kurva och vid planspiral med hänsyn till fästpunkternas läge. Momentprov vid drivfjädrar även för automatur. Reglageprov med praktiska försök.

660 6.17.4.5 Elektriska ur De nya elektriska och elektroniska uren, deras funktion och reparation. Orientering om moderna precisionstidmätare med kvartsstyrning och s. k. atomur. 6.17.4.6 Matematik Tillämpning på förut genomgångna matematikkurser på yrkesproblem. 6.17.4.7 Elektricitetslära Se elektriska ur (6.17.4.5). 6.17.4.8 Bokföring och affärskunskap Bokföring. Fortsatta övningar i förande av dagbok, huvudbok och reskontra samt upprättande av bokslut. Deklarationshandlingar. Principer för kalkylation i såväl affär som verkstad. Affärskunskap. Skyltning och kundtjänst. Svenska i tal och skrift. Affärsräkning. Affärsekonomi. Planlösning för affär och verkstad. Affärspsykologi.

661 KAPITEL 7

Alternativa läroplaner 7.1 LÄROPLAN FÖR KONSUMTIONSTEKNISK LINJE 7.1.1 Blockschema Termin 4 3

Variant vävutb. med textil varukunskap

H

T

2 L

Variant servispersonal

Variant kök och kallskänk

Variant storhushåll

Variant hemvårdare

Storhushållsgren

Konsumtionsteki lisk gren Konsumtionsteknisk linje

7.1.2 Timplaner 7.1.2.1 Konsumtionsteknisk linje, termin 1 Veckotimmar i termin

Ämne

1 YRKESTEKNIK (7.1.3)

26—30 2 2 9 4 4 3 2

Konsumentkunskap (7.1.3.1) Familjekunskap med psykologi (7.1.3.2) Hushållsteknik (7.1.3.3) Bostadsteknik (7.1.3.4) Textilteknik (7.1.3.5) Hälsolära med hygien (7.1.3.6) Barnkunskap (7.1.3.7) ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap Religionskunskap Gymnastik

4 3 4 0 2

J ,

TIMME TILL FÖRFOGANDE Summa veckotimmar 1

10—6

1 37

Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Religionskunskap läses i åk 2.

662 7.1.2.2 Konsumtionteknisk gren, termin 2 Veckotimmar i termin Ämne H1 YRKESTEKNIK (7.1.3)

26—30

Konsumentkunskap (7.1.3.1) Familjekunskap med psykologi (7.1.3.2) Hushållsteknik (7.1.3.3) Bostadsteknik (7.1.3.4) Textilteknik (7.1.3.5) Hälsolära med hygien (7.1.3.6) Barnkunskap (7.1.3.7) Företagsekonomi och redovisningslära (7.1.3.8) Husdjurslära alt. trädgårdslära (7.1.3.9) Maskinlära (7.1.3.10) ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap Religionskunskap Gymnastik

10—6

26—30 2 2 4 4 10 2 2

10—6

10—6

,

TIMME TILL FÖRFOGANDE Summa veckotimmar 1

26—30 2 2 10 4 4 2 2

37 Hushållsteknisk inriktning (H), textilteknisk inriktning (T) samt lantbruksteknisk inriktning (L). Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Religionskunskap läses i åk 2.

663 7.1.2.3 Vävutbildning med textilvarukunskap, åk 2 Veckotimmar i termin Ämne

26—31

26—31

YRKESTEKNIK (7.1.4) Textilteknik (7.1.4.1) Inredningskunskap (7.1.4.2) Fackteckning (7.1.4.3) Slöjdhistoria (7.1.4.4) Arbetsorganisation och lokalplanering (7.1.4.5) Arbetsteknik (7.1.4.6)

4 2

1 13

13 11—6

11—6

ALLMÄNNA ÄMNEN

6 2 4

3 3 0 2 1 2

3 3 0 2 1

Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap \ • Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

2 Summa veckotimmar

7.1.2.4 Hemvårdare, åk 2 Veckotimmar i termin Ämne YRKESTEKNIK (7.1.5)

26—31

26—31 10 4 4 6 2

10 4 4 6 2

Arbetsteknik (7.1.5.1) Barnkunskap och vårdteknik (7.1.5.2) Bostadsteknik (7.1.5.3) Hushållsteknik (7.1.5.4) Psykologi (7.1.5.5)

11—6

11—6

ALLMÄNNA ÄMNEN

3 3 0 2 1 2

3 3 0 2 1

Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap J i Religionskunskap J Arbetslivsorientering Gymnastik

2 Summa veckotimmar

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Samhällskunskap läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

664 7.1.2.5 Storhushållsgren, termin 2

Ämne

Veckotimmar i termin 2

YRKESTEKNIK (7.1.6)

26—30

Hushållsteknik (7.1.6.1) Konsumentkunskap (7.1.6.2) Psykologi (7.1.6.3) Arbetsorganisation och lokalplanering (7.1.6.4) Maskin- och redskapslära (7.1.6.5) ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) 1 Samhällskunskap , Religionskunskap Gymnastik T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E Summa veckotimmar

20 2 1 2 1 10—6 4 3 4 0 2 1 37

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Religionskunskap läses i åk 2. 7.1.2.6 Storhushållspersonal, åk 2 Veckotimmar i termin

Ämne

YRKESTEKNIK (7.1.7)

26—31

26—31

Hushållsteknik (7.1.7.1) Arbetsledningens psykologi (7.1.7.2) Arbetsteknik (7.1.7.3)

8 1 17

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

11—6

8 1 17 11—6

3 3 0 2 1 2

•

Summa veckotimmar

3 3 0 2 1 2 37

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Samhällskunskap läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

665 7.1.2.7 Kök- och kallskänkspersonal, åk 2 Veckotimmar i termin Ämne YRKESTEKNIK (7.1.8)

26—31

26—31 8 18

8 18

Restaurangteknik (7.1.8.1) Arbetsteknik (7.1.8.2)

11—6

11—6

ALLMÄNNA ÄMNEN

3 3 0 2 1 2

3 3 0 2 1 2

Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap 11 Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik Summa veckotimmar

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. kunskap läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2. 7.1.2.8 Servispersonal, åk 2 Veckotimmar i termin Ämne YRKESTEKNIK (7.1.9)

26—31

26—31

11—6

11—6

ALLMÄNNA ÄMNEN

6 2 18

6 2 18

Restaurangteknik (7.1.9.1) Gästpsykologi och försäljningsteknik (7.1.9.2) Arbetsteknik (7.1.9.3)

3 3 0 2 1 2

3 3 0 2 1

Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap | « Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik

2 Summa veckotimmar

1 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Samhällskunskap läses i åk 1.

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

666 7.1.3 Yrkesteknik, konsumtionsteknisk linje, termin 1, konsumtionsteknisk gren, termin 2 7.1.3.1 Konsumentkunskap 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att öka förmågan att bedöma och välja varor och tjänster för skilda ändamål och att ge förtrogenhet med olika slag av informationsverksamhet, att ge förtrogenhet med uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsumtion under olika förhållanden samt att utveckla omdömesförmåga och kritiskt tänkande i konsumentfrågor med beaktande av såväl ekonomiska som funktionella och estetiska synpunkter. Huvudmoment Allmän köpkunskap Konsumtionsobjekt; exempel från olika grupper av varor och tjänster Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen Ekonomi och konsumtion i olika konsumentgrupper Disposition av lärostoffet Termin 1 2 vt Allmän köpkunskap. Hur man samlar information: personlig rådgivning, skrifter, massmedia, varudeklarationer och märkningar, annonser och annat reklammaterial. Hur man bedömer information: väsentligt och oväsentligt, informationens fullständighet och riktighet, rätta och felaktiga slutsatser. Hur man analyserar sina behov: köparens individuella behov av och krav på vara eller tjänst. Hur man väger inköps- och betalningsformer: kontant, kredit, specialbutik, varuhus, postorder, partiköp m. m. Hur man fattar köpbeslut: urval bland möjliga köpalternativ, uppskattning av kravens relativa vikt, slutgiltigt beslut med utgångspunkt i den tillgängliga informationen och de uppställda kraven. Termin 2 2 vt Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för den enskilde.

667 Ekonomi och konsumtion i olika gruppenheter under skilda förhållanden och mot bakgrund av samhällets ekonomi. Konsumentens rättigheter och skyldigheter i köpsituationen. Kommentarer och anvisningar Se Läroplan för fackskolan sid. 191—196.

7.1.3.2 Familjekunskap med psykologi 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmedlem, att ge orientering om familjen och dess varierande utformning samt om samspelet mellan familj och samhälle, att främja fördjupad förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor och för olika relationssystem människor emellan samt att ge vissa insikter om privatekonomisk anpassning. Huvudmoment Karaktäristiska drag i barnets och den unga människans utveckling Individen i gruppen Mänsklig samvaro Den åldrande människans situation Individen i samhället Familj och samhälle Familjens inre och yttre relationer Ekonomisk anpassning

Disposition av lärostoffet Termin 1 2 vt Normer för samvaro med barn och ungdom Konsekvens, förståelse, föredöme Barnets successivt ökande behov av att tillhöra en grupp Individens ställning och roll i gruppen, samlevnad och samarbete Behovet av regler för mänsklig samvaro. Relationerna ung — gammal, barn — vuxen, överordnad — underordnad. Ansvar, hänsyn, solidaritet, lojalitet. Attityder och fördomar. Tolerans för avvikande uppfattningar och särpräglade individer

668 Förändringar i samband med åldrandet samt åldringarnas kontaktbehov gentemot omgivningen Samhällets förändrade krav på människan. Urbanisering, demokratisering, materiell utjämning. Stress De mänskliga behoven: biologiska, emotionella, intellektuella, estetiska och etiska. Termin 2 2 vt Orientering om familjebegreppets varierande innebörd samt om familjeformer och familjefunktioner i olika kulturer. Några aktuella familjeproblem. Samspelet mellan familj och samhälle. Familjepolitikens mål och medel. Personliga relationer inom och utom familjen. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Normer, uppfattningar och seder i olika grupper och miljöer. Ställningstaganden inför giftermål och andra former för personliga relationer. Familjens juridiska förhållanden. Ställningstaganden i ekonomiska och praktiska frågor för olika familjetyper, den nybildade familjen, familjen med barn och ungdom, den åldrande familjen och den ofullständiga familjen i skilda livssituationer. Kommentarer och anvisningar Se Läroplan för fackskolan sid. 197—200. Fackskolans huvudmoment: »Bostadsmiljö» behandlas inom bostadstekniken och utgår därför. Undervisningen bör utgå från konkreta situationer, som presenteras för eleverna i form av filmer, ljudband, bildserier etc. och som bildar utgångspunkt för diskussioner och grupparbeten. Individualisering kan ske i form av dramatiseringar, elevföredrag och intervjuredovisningar. Dags- och veckopress kan ge aktuell stimulans. 7.1.3.3 Hushållsteknik 4—10 vt Mål Undervisningen har till uppgift att försöka bibringa eleverna ett modernt näringsmedvetande, få dem att inse sambandet mellan kost, hälsa och vitalitet och träna dem i förmågan att fatta förnuftiga beslut i valsituationer (exempelvis i snabbköpet eller självserveringen), att ge kännedom om olika sätt att rationalisera kosthållet, att uppöva elevernas förmåga att bedöma vilka insatser i tid, redskap och pengar som åtgår för att erhålla näringsfysiologiskt jämförbara måltidsalternativ samt att ge insikter om måltidens betydelse för gemenskap, trivsel och avkoppling samt träning i att ordna en tilltalande ram kring olika typer av måltider.

669 Huvudmoment Kostens betydelse för hälsa, vitalitet och arbetsglädje Näringsbehov för olika individer och åldrar. Dietkost Val, inköp och förvaring av livsmedel Planering, beredning och servering av olika typer av rationella, tidsenliga måltider med beaktande av god näringsstandard och organisation samt rätt arbetsteknik Jämförelser mellan olika sätt att rationalisera arbetet ur pris-, tids- och näringsvärdessynpunkt.

Disposition av lärostoffet Termin 1 9 vt Repetition av grundläggande matlagningsmoment Näringslära och varukännedom med utgångspunkt från kostcirkeln Tillämpningsövningar i form av matlagning med tonvikt på snabblagade, fullvärdiga måltider som komplement till de måltider som i ökad utsträckning intages utanför hemmet. Planerings- och rationaliseringsövningar. Några vanliga dietkoster med tonvikt lagd på profylax och ofta förekommande terapi.

Termin 2 4—10 vt Konsumtionsteknisk gren Fördjupning och utvidgning av första terminens kurs. Planering av kosthåll för olika familjetyper. Livsmedelskunskap med tonvikt på inköp, förvaring och tillagning. Portions- och proportionsberäkningar. Hushållsutrustning för handikappade. Olika typer av fritidshushållning.

Kommentarer och anvisningar Hushållsteknik utgör ett blockämne vari ingår närings- och livsmedelskunskap och matlagning. Om ämnet skall kunna integreras till en meningsfylld helhet, måste det förläggas till undervisningskök. Repetition av grundläggande arbetsmetoder bör utformas som en växling mellan informativ, kort demonstration och kort elevövning, i vilken alla elever utför arbetsmoment. Därefter följer diskussion av resultatet, tillämpningsövning och sammanfattning. Eleverna tränas från början att själva planera och organisera sitt arbete, dels enskilt, dels i samverkan. Stor vikt fästes vid ändamålsenliga arbetsställningar och rationell irbetsteknik.

670 De elever, som bereder dagens måltid, bör ha ansvar för hela arbetet: val, inköp, planering, tillagning, servering och efterarbete. Måltiderna bör komponeras som delar av ett uppgjort veckoprogram och uppgifterna presenteras på ett verklighetsnära sätt. Eleven får ta ansvar för sitt val och sin planering och uppleva dess konsekvenser. Arbetsuppgifterna kan ge utrymme för helt fria val eller mer eller mindre styrda. Jämförelser mellan olika sätt att rationalisera matlagningen bör göras dels mellan traditionella och moderna måltidstyper, dels av matlagning med och utan maskinella hjälpmedel, dels mellan olika typer av hel- och halvfabrikat. Motto för undervisningen bör vara enkelhet och kvalitet.

7.1.3.4 Bostadsteknik 2—4 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge kunskaper om samhällsplanering och serviceanordningar och övning i att avväga i vilken utsträckning de kan utnyttjas under olika förutsättningar, att försöka ge eleverna en aktiv syn på miljö, dvs. få dem att inse att miljön (ex. bostad, arbetsplats, dagrum på vårdinstitution) är till för människans skapande aktivitet och därför bör vara dynamisk och anpassad till olika individers behov i skilda situationer och åldrar samt att ge kunskaper om god planering och arbetsbesparande metoder och hjälpmedel för en skonsam och tidsbesparande miljövård.

Huvudmoment Samhällsplanering Jämförelse av bostadsområden, hustyper och lägenhetsplaner från skilda synpunkter Bostadens planlösning och inredning med hänsyn till livscykeln Funktionella och estetiska synpunkter på bostad, bohag och textilier Bostadsvård Tvätt

Disposition av lärostoffet Termin 1 4 vt Planering av bostadsområden och bostäder. Faktorer som tillsammans konstituerar en stadsplans och en bostads kvalitet Övningar i att välja bohag och textilier

671 Användning av rationella metoder, ändamålsenliga redskap, rätta arbetsställningar, maskiner och kemikalier för vård och städning av bostäder, inklusive möbler, teknisk utrustning och andra inventarier. Olika metoder för tvättning och efterbehandling av vittvätt, kulörtvätt och fintvätt. Kalkyler över olika alternativ att lösa tvättproblemet. Termin 2 2—4 vt Fördjupning och utvidgning av första terminens kurs Aktuella förhållanden på hyresmarknaden Hyresgästers rättigheter och ansvar för bostad och gemensamma lokaler Hyres- och köpekontrakt Aktuella resultat från bygg- och bohagsforskning Fritidsboende Familjearbetets planering och fördelning Kommentarer och anvisningar Bostadsteknik utgör ett blockämne vari ingår bostadsplanering och inredning, bostadsvård, tvätt. Om ämnet skall kunna integreras till en meningsfylld helhet, måste undervisningen bedrivas i ett välutrustat specialrum. Undervisningen bör framför allt inriktas på att träna eleverna i val och sammanställning av bohag samt i rationell bostadsvård. »Läropaket» och »mediotek» kan ge stoff för lösande av arbetsuppgifter med anknytning till miljöproblem, laborativa övningar med tidsstudier och kostnadskalkyler kan göra bostadsvården intresseväckande och meningsfylld för eleverna. 7.1.3.5 Textilteknik 2—10 vt Mål Undervisningen har till uppgift att främja utvecklingen av personlig smak, estetiskt omdöme och ekonomiskt sinne på det textila området, att lära eleverna vikten av att vårda sina kläder samt att ge kunskaper om moderna maskiner och hjälpmedel vid tillverkning av textila föremål. Huvudmoment De textila råmaterialen Textil- och klädvård Köpkunskap Utrustning för sömnad och pressning Sömnad av textilier och kläder

672 Disposition av lärostoffet Termin 1 4 vt De textila råmaterialens egenskaper och användning Efterbehandlingar av och härdigheter hos olika textilvaror Prövning av olika slag av textiliers tvättegenskaper Köpkunskap och klädbudget. Färgval och personlig klädkultur Textil- och klädvård Utrustning för sömnad och pressning Rationella sömsätt. Detaljövningar i maskinsömnad Lagning, renovering av hemtextilier och kläder Enkel klädsömnad efter kommersiella mönster

Termin 2 2—10 vt Fördjupning av första terminens kurs Ändring av kommersiella mönster och deras anpassning till personliga mått samt enkel provningsteknik Sömnad av praktiska barnkläder (nysömnad och omsömnad med jämförande kostnadsberäkningar) Klädsömnad med tidsstudier och kostnadskalkyler Färglära enligt det naturliga färgsystemet tillämpad på samtliga textila områden Orientering om svensk hemslöjd Kläder och livsstil genom tiderna

Kommentarer och anvisningar Textilteknik utgör ett blockämne vari ingår maskin- och verktygsteknik, textil materiallära, textil-, kläd- och skovård samt sömnadsteknik. Större delen av textiltekniken måste läggas upp som individuella arbetsuppgifter men grupparbete bör förekomma som t. ex. vissa materialundersökningar omfattande kemiska och mekaniska prov samt fiberanalyser. Andra exempel på lämpligt grupparbete är förslag till kläder för olika åldrar och tillfällen där eleverna får träna färg-, modell- och kvalitetsval men även ge ekonomiska synpunkter. Därefter följer diskussioner över de olika förslagen. Lagning och renovering av såväl klädesplagg som hemtextilier bör förekomma. I klädsömnaden bör modellvalet anknyta till aktuellt mode. I regel används kommersiella mönster. Mönsterformning och mönsterförändringar bör ingå i den praktiska tillämpningen liksom mönsterkontroll (förstoring och förminskning) och en orientering om principerna för ett mönsters konstruktion. övningar i mönsterutläggning, tyg- och kostnadsberäkningar. Med hjälp av det naturliga färgsystemet bör eleverna tränas i att se vilka färger som är klädsamma.

673 Likaså bör de göras uppmärksamma på vilka linjer och stoffer som är bäst lämpade för figuren. Inom klädsömnad har eleverna ofta varierande kunskaper. Det kan därför vara lämpligt att hela avdelningen börjar med ett likartat plagg, då därigenom det fortsatta arbetet lättare kan avpassas efter elevernas förmåga. Arbetets planläggning är av stor betydelse: förarbete, provning, sömnad, pressning osv. Vid provning är det värdefullt om eleverna arbetar två och två, då de därigenom får övning i att se hur ett plagg sitter och hur eventuella fel skall avhjälpas. Tygval för olika plagg och figurer bör diskuteras liksom färgvalet. Även ekonomiska synpunkter anläggs på anskaffande och sömnad av plagg till den egna garderoben. Accessoarernas betydelse för helhetsintrycket betonas. Textilteknik, vävning 10 vt Mål Undervisningen har till uppgift att uppöva och utveckla kvalitetssinnet, färgsinnet, den personliga smaken och det estetiska omdömet, att vidga och fördjupa intresset för textilier, deras betydelse för miljöskapande och dagligt liv samt att ge grundläggande kunskaper och färdighet i uträkning, uppsättning och vävning av nyttotextilier och prydnadstextilier för hemmets behov. Huvudmoment De textila råmaterialen Textilier och textilvård Utrustning för vävning Uträkning av väv Bindningslära Uppsättning och vävning av olika typvävar Montering och märkning Tids- och kostnadsberäkningar Mönster och modeller Köpkunskap Disposition av lärostoffet Termin 2

10 vt

För handvävning lämpliga textila råmaterial; deras egenskaper och användning samt beredning till garner. Spinning, numrering, uppläggningssystem, färgning och malbehandling. Beredning av tyger. 22

Yrkesutbildningen

674 Hemmets behov av textilier. Funktioner och kvalitetskrav. Olika slag av textilier, som lämpar sig för handvävning. Textiliemas underhåll och vård. Tvätt av ömtåliga linne- och yllevävnader. Utrustning för vävning. Vävstolens konstruktion. Olika vävstolstyper. Vävredskap och andra för vävning erforderliga tillbehör. Belysning. Förvaringsutrymme. Uträkning av väv. Kvalitetsbestämning, mönsteruttagning, garnberäkning, bomskedsuträkning. Bindningslära. Grundbindningarna samt något om härledda och sammansatta bindningar. Förarbeten, uppsättning och vävning av olika typvävar på huvudsakligen 4 skaft i bomull, lin, hampa, cottolin och ull. Bandvävning. Efterarbeten. Montering (avslutning) och märkning. Tids- och kostnadsberäkningar. Mönster och modeller till vävnader. Något om den historiska bakgrunden. Äldre och nyare förebilder. Hemslöjdsrörelsen. B andningar, rutningar, ytmönster och konstvävnadstekniker. Färgsammanställning och färgval. Tillämpningsövningar. Köpkunskap: garn och redskap — kvalitet och pris. Den handvävda varan och industrivaran. Att köpa eller att väva själv.

Kommentarer och anvisningar Textilteknik, vävning, utgör ett blockämne vari ingår textil materiallära, vävredskapslära, vävuträkning, bindningslära, textilkännedom samt yrkesarbete. Det är viktigt att blockämnets olika avsnitt integreras med varandra på ett sådant sätt att vävningens målsättning och resultat uppnås logiskt och naturligt. Sambandet mellan garnkvalitet, vävens sammanställning och tillverkning samt funktionen hos den färdiga produkten måste alltid iakttas. Arbetet utförs i tillämpliga delar i grupp såsom t. ex. vävuppsättning, fiber-, bindnings- och mönsteranalyser, färgövningar samt vissa för- och efterarbeten. I yrkesarbetet bör rationella och gärna varierade arbetsmetoder tillämpas varför en noggrann planläggning av arbetet krävs. Olika förekommande fibermaterial bör utnyttjas i såväl varp som inslag. Bmdningarna begränsas till huvudsakligen fyra skaft och föremålens art och storlek anpassas till den praktiska tillämpningen och elevernas kapacitet. Uppsättningarna beräknas för ett begränsat antal elever: två, fyra eller högst åtta. Betydelsen av god kvalitet, värdet av estetiskt tilltalande och samtidigt funktionella textilier bör vara ett genomgående tema i undervisningen. Genom intim samverkan med övriga ämnen i kursen, t. ex. bostadsteknik och konsumentkunskap, belyses textiliernas betydelse i större sammanhang. Kostnadsberäkningar görs på olika vävar. Därutöver göres jämförelser mellan industritillverkade och handvävda textilier såväl kvalitetsmässigt som ekonomiskt.

675 AV-hjälpmedel bör utnyttjas i undervisningen. Studiebesök med förhandsinformationer och redogörelser är ett viktigt led i undervisningen. 7.1.3.6 Hälsolära med hygien 3 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge insikter i sambandet mellan hygien och hälsa, att ge grundläggande kunskaper om människokroppens byggnad och funktioner, om de vanligaste sjukdomarna och om betydelsen av förebyggande hälsovård, att ge färdigheter i olycksfallsvård och elementär sjukvård, samt att ge insikter om den enskildes ansvar för individuell människovård.

Huvudmoment Mikroorganismerna Organen och deras funktioner Vanliga sjukdomstillstånd Förebyggande hälsovård Olycksfallsvård Elementär sjukvård Socialmedicin

Disposition av lärostoffet Termin 1 3 vt Cellen. Mikrorganismerna, deras utveckling och livsbetingelser. Samhällshygien (vatten-, avlopps-, livsmedels- och yrkeshygien). Något om livsmedelsstadgan. Olika smittoämnen och smittovägar. Smittoförebyggande åtgärder. Huden. Värmeregulationen. Betydelsen av personlig hygien och regelbunden livsföring för en god hälsa. Allmän kroppsvård. Arbetshygien. Sår och sårskador. Förbandsläggning. Skelettet, benförbindelser. Arbetsställningar och lyftteknik. Benbrott och ledskador. Förekomst och förebyggande av olycksfall bland barn och vuxna. Omhändertagande av skadade. Hjärna. Nervsystem. Mentalhygien. Alkohol. Tobak. Narkotika. Andningsorganen. Luftföroreningar. Konstgjord andning.

676 Cirkulationssystemet. Motion och kondition Blödningar. Chock samt chockförebyggande åtgärder. Matsmältningsorganen. Endokrina organ. Diabetes. Näringsrubbningar. Utsöndringsorganen. Fortplantningsorganen. Sexualhygien. Termin 2 2 vt Kroppsliga och själsliga tecken på åldrande och problem i samband därmed. Olika hjälpmedel i hemsjukvården. Omhändertagande av den sjuke med hänsyn till sjukdomens art och svårighetsgrad. Iordningsställande av sjukrum, skötsel av rum och bädd. Vikten av att noga följa givna instruktioner vid handhavandet av läkemedel och sjukvårdsutrustning. Orientering om den öppna och slutna hälso- och sjukvårdens (inklusive mentalsjukvårdens), åldringsvårdens samt socialvårdens organisation. Samhällets åtgärder för barn, åldringar och handikappade. 7.1.3.7 Barnkunskap 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge förståelse för barnet som individ, att ge kunskap om barnets mognadsprocesser, att ge insikter om barnets trygghetsbehov samt att ge kunskap om den fysiologiska utvecklingen från fosterstadiet till 7-årsåldern och därmed sammanhängande vårduppgifter. Huvudmoment Arv och miljö Beteendet i olika åldrar Familjearbetet — barnets dygnsrytm Barnet i samhällsbilden Det annorlunda barnet Vanebildning Skapande verksamhet Vård av friska och sjuka barn Disposition av lärostoffet Termin 1 2 vt Barnets egenart, dess speciella förutsättningar och anlag Miljöns betydelse för barnets individuella utveckling Beteendets normala växlingar mellan perioder av exempelvis självständighetssträvan — beroende, balans — upproriskhet, utåt — inåtriktning etc.

677 Repetition av graviditet, fosterutveckling, förlossning och eftervård Familjearbetets planering med hänsyn till barnets dygnsrytm De fysiologiska behoven med tonvikt på förebyggande hälsovård Barnsjukdomar Samhällsplanering och samhällsåtgärder med tanke på barnet Omgivningens ansvar, kunskaper om och hänsynstagande till det annorlunda barnet Värdet av ömsesidig kontakt mellan s. k. friska och utvecklingsstörda barn Termin 2 2 vt Fördjupning av första terminens kurs Betydelsen av att skapa goda vanor genom positiv påverkan Barns behov av skapande verksamhet i olika situationer. Lekens betydelse för utvecklingen Barnbokens och massmedias påverkan Planering med tillämpningsövningar av barnets dagliga vård med hänsyn till hemmets övriga göromål. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i barnkunskap torde med fördel kunna bedrivas i samma specialrum som bostadsteknik. Undervisningen i barnkunskap bör öka elevernas förståelse för barnets situation i den vuxnes värld. Väsentligt är att knyta an till elevernas egen erfarenhet av barn. Flera moment bör behandlas i form av grupparbete, diskussioner och intervjuer för att engagera och motivera eleverna. Studiebesök, filmer och bildband skall utnyttjas i stor utsträckning. Genom konkreta arbetsuppgifter tränas eleverna att fatta beslut i valsituationer.

7.1.3.8 Företagsekonomi och redovisningslära 3 vt Mål Undervisningen har till uppgift att göra eleverna förtrogna med faktorer som påverkar jordbruksnäringens lönsamhet samt belysa betydelsen av båda makarnas arbetsinsats i lantbruket. Huvudmoment Lantbrukets roll i näringslivet Lantbruket som ekonomiskt företag Arbetsinsatsen i familjeföretaget Redovisning och deklaration

678 Disposition av lärostoffet Termin 2 3 vt Lantbruket och samhället i historiskt perspektiv Lantbruket i dagens näringsliv Världens livsmedelsförsörjning Fastighetsvärdering, köp — arrende Finansiering Konkurrens och investeringarna lantbruket — hushållet Kalkyler Kontorsteknik, bokföringslag Inventering, dagbok Bokslut, deklaration.

Kommentarer och anvisningar Vid behandling av lärostoffets olika huvudmoment bör alltid eftersträvas att helhetsuppfattningen av företaget hålles aktuell. Enkla kalkylmodeller bör användas vid exemplifieringar. Ekonomiska begrepp såsom intäkt, kostnad, avskrivningar, räntor, arbete, underhåll m. m. bör förklaras genom exempel från lantbruksföretaget. Lönsamhetskalkylering enligt HUV-metoden förklaras och exemplifieras med kalkyler för olika djurslag, grödor och olika arbetsmoment i hushållet. I samband med kalkylering, diskuteras teknik och olika alternativ mot bakgrunden av givna restriktioner. I redovisningsläran behandlas behovet av bokföring ur företagets synpunkt. Stor vikt lägges vid noggrannhet och ordning. För att främja detta meddelas undervisningen bl. a. i form av grupparbete, varvid korta övningsuppgifter ges. Därefter följer diskussion av resultaten. Olika betalningsbegrepp förklaras, liksom avräkningar, kredit- och växelaffärer. Övningar i månads- och årssammandrag. Allmän självdeklaration för lantbrukare jämte beräkning av skatt.

7.1.3.9 Husdjurslära 2 vt (jämför även trädgårdslära)

Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om de olika produktionsgrenarna inom husdjursområdet samt att ge eleverna praktiska färdigheter i skötsel av husdjur.

679 Huvudmoment Animalieproduktion Husdjurens utfodring Husdjursavel och djurkontroll Mjölkning och mjölkhygien Disposition av lärostoffet Termin 2 2 vt Olika produktionsgrenar inom husdjursområdet Fodersm ältningsorganen Fodermedlen och deras användning Kalvuppfödning Fortplantning, avelsmetoder och avkastningskontroll Juveranatomi Mjölkningens utförande Arbetsplanering och arbetsmetodik. Kommentarer och anvisningar Större delen av undervisningen skall förläggas till djurstallarna för att kunna ge eleverna träning i mjölkning, mjölkbehandling och utfodring. Undervisning på lärosal skall syfta till att skapa intresse och förståelse för vikten av en riktig utfodrings- och mjölkningsteknik. Sambandet mellan den endokrina apparaten och riktig mjölkningsteknik betonas. I utfodringsläran behandlas fodermedlen ur såväl kvantitets- som kvalitets- och prissynpunkt. Vid foderstatsberäkningar lägges största vikten vid tolkning av foderdata att tillämpas vid praktisk utfodring. I avelsläran behandlas betydelsen av urval, varvid förklaras sambandet mellan produktion, kontroll och möjligheterna till förbättrat urval. Arbetsplanering och arbetsmetodik skall icke ses som ett isolerat avsnitt utan bör ingå som en del av samtliga huvudmoment. Trädgårdslära 2 vt (alternativ till husdjurslära) Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna förståelse för värdet av en vårdad och välskött hemträdgård, att ge ekonomiska synpunkter på odlingen av nyttoväxter samt att lära praktiska arbetsmetoder.

680 Huvudmoment Planering av en hemträdgård Allmänna odlingsbetingelser Köksväxtodling Frukt- och bärodling Prydnadsträdgården.

Disposition av lärostoffet Termin 2 2 vt Tomtens planering Klimat, läge och jordens beskaffenhet Växternas näringsbehov, olika näringsämnen Inhägnader, buskar och gräsmattor Perenna växter Ett- och tvååriga växter Köksträdgårdens storlek Sådd, förkultivering av växter, skötsel och skörd Frukt- och bärodling, besprutning och beskärning Förvaring av rotsaker och frukt Krukväxter och lösa blommor.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall bedrivas dels som föreläsningar och demonstrationer, dels som grupparbete, övningar skall ske i skolans undervisningsträdgård. Med hänsyn till att eleverna icke vistas på skolan under hela vegetationsperioden måste vissa arbetsmoment endast förklaras eller eventuellt demonstreras inomhus. Det är av vikt att i undervisningen framhålla trivselmomenten i trädgårdsarbete och värdet av en välskött hemträdgård. Planeringsexempel skall utarbetas, varvid uppgifterna skall avse såväl nyanläggning av trädgård som omläggning av en gammal arbetskrävande trädgård. Sortval med hänsyn till klimat och jordbeskaffenhet skall noggrant förklaras. Ekonomiska kalkyler för odling av nyttoväxter utarbetas. Övningsmomenten i undervisningsträdgården skall främst inriktas på att träna eleverna i användning av ändamålsenliga redskap och arbetsmetoder som förenklar rutinarbetet.

681 7.1.3.10 Maskinlära med tillämpad jordbrukslära 3 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna insikt och färdigheter i användning och skötsel av traktor jämte de vanligaste förekommande redskapen samt att ge information om jordbearbetning och odlingsteknik. Huvudmoment Förbränningsmotorer Traktorer och traktorkörning Övriga lantbruksmaskiner Maskinvård Lantbrukets elutrustning Jordarter och jordbearbetning Växter, växtnäring och växternas näringsbehov Disposition av lärostoffet Termin 2 3 vt Olika motorers konstruktion Motorbränslen Kylsystem, smörjning och oljebyten Körningsteknik, trafikkunskap Maskiner för bearbetning, sådd och skörd Rengöring och rostskydd Elinstallationer och olycksfallsrisker Gödselmedlen och deras användning Växtodlingsteknik Arbetsplanering och arbetsmetodik. Kommentarer och anvisningar Undervisning i maskinlära skall för att bli meningsfylld förläggas till lantbruksskolans skoljordbruk. Övningarna skall företrädesvis omfatta körning med traktor samt de vanligast förekommande lantbruksredskapen. För övningskörning bör två elever få disponera en traktor. Övningarna i traktorkörning bör även omfatta vård av traktor, dvs. kontroll av kylvätska, olja, bränsle, batteri m. m. De teoretiska lektionerna och demonstrationerna skall ge en god bakgrund så att det praktiska arbetet kan utföras på rätt sätt. Undervisning i lantbrukets elutrustning skall vara av informativ karaktär, varvid riskmomenten särskilt bör framhållas.

682 Uppgift om gödselmedlens användningsområde med pris- och kvalitetsjämförelser ges endast som orientering. För orten aktuella växtföljder presenteras och förklaringar ges till hur val av gröda sker. Arbetsplanering och arbetsmetodik skall ges stort utrymme.

7.1.4 Yrkesteknik (Variant för vävutbildning med textil varukunskap, åk 2) Mål Utbildningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om textila material och textil varuframställning, att ge färdighet i textila tekniker, företrädesvis vävning, att ge grundläggande kunskaper om och färdighet i arbetsuppgifter som berör textilhantverk i produktion och konsumtion samt att utveckla estetiskt omdöme och personlig smak för rådgivning och bedömning i anslutning till yrkesutövningen. Ämnet, som skall vara integrerat så långt de lokala förutsättningarna medger, förekommer med lägst 26 veckotimmar eller ca 1 000 undervisningstimmar. 7.1.4.1 Textilteknik 6—7 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om textila råmaterial och garner, att ge fördjupade kunskaper om hantverksmässig textilframställning och textil ornamentik, att ge insikt om industriell textilframställning och textila behandlingsmetoder, att ge kunskap om textil tradition och nutida textilier samt att ge kunskap om textiliers anpassning från bruks-, kostnads- och miljösynpunkt. Huvudmoment Materialkännedom Varukännedom Textiltillämpning och textilvård Väveriteknik Vävningsmetodik Dekorativa tekniker Kostnads- och lönsamhetsberäkning

683 Disposition av lärostoffet Olika textila råmaterial. Materialens olika lämplighet för handvävning. De särskilda egenskaperna hos varje fibermaterial för användning till inrednings-, nytto-, prydnads- och beklädnadstextilier. Garnframställning: råvarubehandling, spinning, numrering, uppläggning, färgning, malbehandling. Materialbestämning, härdighetsundersökning, kvalitetsbedömning. Vävnadsframställning: vävda vävnader, trikåvävnader, spetsvävnader. Ersättningsmaterial. Handvävning och maskinvävning. Beredning och efterbehandling. Inventering av det textila varusortimentet: metervaror, avpassade varor, konfektion. Användningsområden, funktioner. Tillämpningar — kvalitets- och egenskapskrav. Materialanalys, materialprovning. Varudeklaration. Priser. Textilvård. Handvävstol och vävredskap. Vävuträkning. Garnberäkning. Bindningslära. Vävuppsättning. Vävningens metodik: skyttlingsteknik, vävrytmik, bindningsteknik. Specialvävstolar och specialmetoder. Snärj- och knytteknik, plockteknik, gobelängteknik. Broderiteknik. Tids- och kostnadskalkyler. Lönsamhetsberäkningar.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i textilteknik avser att ge eleverna sådana kunskaper om textilier och deras framställning från råvara till färdig produkt som är värdefulla för yrkesuppgifter inom textilhantverk och inredning. Kunskaperna i textilteknik från årskurs 1 ligger till grund för undervisningen. En breddning och fördjupning av kunskaperna om råmaterial och garner bör inleda undervisningen. Ämnesstoffet i några huvudmoment behandlar industriell framställning av textilier och det industriella varusortimentet. Eftersom detta ämnesstoff är mycket omfattande bör endast huvuddragen behandlas. I gruppuppgifter med redovisningar kan eleverna ägna sig åt inventering av olika avsnitt inom det textila varusortimentet. Eleverna bör tränas i att analysera och bedöma textilvarors egenskaper med hänsyn till varornas användning. Ämnet textilvård bör särskilt ägnas skillnaden i behandling av olika textilmaterial vid tvätt, pressning, mangling m. m. I väveritekniken behandlas gången vid vävframställning inom handvävningen: erforderlig utrustning, hjälpmedel och metoder. Genom jämförelser med industrins möjligheter och metoder belyses sambandet mellan textilhantverk och textilindustri. Eleverna tränas i kvalitetsbestämning och beräkning av vävar. Inhämtade kunskaper om råmaterial och garner tillämpas och belyses. Beräkningarna läggs till grund för de vävar som skall utföras i arbetstekniken.

684 I bindningsläran behandlas grundbindningarna, härledda och sammansatta bindningar, fantasibindningar, fasonerade vävnader och konstvävnader. I undervisningen ingår analys och konstruktion av bindningar. Konstvävnaderna belyses med demonstrationer och metodstudier. Broderitekniken omfattar studier av materialanslutna och fria tekniker samt allmogesömmar. Olika stoffer och garner, deras egenskaper och lämplighet för tekniker och föremålsgrupper, prövas Dch liskuteras. Undervisningen inom de olika huvudmomenten bör planläggas och bedrivas i direkt anslutning till arbetsteknik. Samverkan bör ske med övrig yrkesteknik. Arbetsmaterial från de olika huvudmomenten samlas i en arbetsbok. Uppföljning av inhämtade kunskaper och färdigheter kan ske genom prov som är gemensamma för hela klassen och som är förlagda till ämnets egna timmar.

7.1.4.2 Inredningskunskap 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge kunskaper om olika aspekter som kan läggas på miljöns (bostadens, arbetsplatsens eller institutionens) praktiska och estetiska utformning samt att ge kunskaper om funktionerna hos miljöskapande ting och deras inbördes sammanhang och betydelse för individen i aktivitet och vila.

Huvudmoment Planlösningar Funktionsstudier i olika miljöer och rumsenheter Möbelkunskap Färgkunskap Inredningsteknik Inredningsdetaljer

Disposition av lärostoffet Termin 2 2 vt Den stilhistoriska och funktionella bakgrunden för nutida inredning. Planlösningar: lägenheter, bostadshus av äldre och nyare typ. Stadsbostaden — lantbostaden. Fritidshus. Funktionerna i olika hustyper och rumsenheter. Möblerna och deras funktioner: praktisk och estetisk utformning. Färger och deras betydelse för interiören. Färgsättning. Belysning.

685 Möblernas och textiliernas sammanfogning i miljön under skilda förutsättningar och med olika målsättning. Inredningsdetaljer: armatur, tavlor, prydnadsföremål, växter m. m. TV, radio eventuellt annan teknisk utrustning. Kommentarer och anvisningar Ämnet inredningskunskap avser att ge eleverna förståelse för funktionella, estetiska och ekonomiska krav på utformning av inredning och miljö. En stilhistorisk tillbakablick bör belysa den situation, på vilken dagens förutsättningar för skapande av bostads- och offentlig miljö är grundade. Genom studium av planlösningar och därmed sammanhängande miljöfunktioner bör eleverna själva söka finna lösningar till inredningar, som fyller både praktiska krav och estetiska önskemål. Inredningsövningarna kan ske individuellt samt i klass eller grupp. De bör gälla olika miljöer med skilda förutsättningar, men övningarnas antal bör begränsas. En allmän orientering om möbler och möbelfunktioner, om färger och färgval bör föregå och följa inredningsövningarna. I fråga om färger och färgval bör samverkan ske med fackteckning. Undervisningen om och försök med textil inredning bör bygga på kunskaper och erfarenheter från övriga delar av yrkestekniken. 7.1.4.3 Fackteckning 4 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge ökade kunskaper i bildframställning, särskilt med tanke på textil tillämpning, att utveckla sinnet för proportioner samt att utveckla konstnärlig uppfattning och estetiskt omdöme. Huvudmoment Natur- och museistudier Färgkunskap Kompositionsövningar Arbetsritningar Disposition av lärostoffet Naturstudier: blommor, frukter, blad, grönsaker, stenar, bark m. m. Studier i olika utomhusmiljöer. Museistudier: detaljstudier av föremål och ornament, kopiering av äldre konstvävnader, material- och teknikstudier.

686 Färglära och textilfärgning. Färgsammanställningar, randningar och rutningar (proportionsövningar). Kompositionsövningar. Prowävning i ram eller provvävstol efter skisser och målade mönster med utnyttjande av olika vävtekniker. Arbetsritningar. Kommentarer och anvisningar Fackteckning är ett viktigt led i elevernas utbildning. Natur- och museistudier är lämpliga förövningar för dekorativa ytkompositioner. Proportionsövningar för randningar och rutningar bör inleda kompositionsövningarna. För att kompositionsövningarna skall uppnå sitt syfte att vara inspirationsmaterial och mönsterkälla för vävning och broderi bör övningarna inriktas på textila effekter och hänsyn tas till utförbarhet i textil teknik. Provvävning och provsömnad är ett utmärkt komplement i undervisningen. I färgläran behandlas färgsystematikens grunder, färgsammanställning, mönstergestaltning och färgegenskaper. I textilfärgningen ingår färglaborationer med växtfärgämnen och syntetiska färgämnen samt övningar i härdighetstest. Då fackteckningen skall vara inspirationskällan för elevernas textila skapande bör den planeras och genomföras i direkt samverkan med arbetsteknik. Den är också av stor betydelse för undervisningen i inredningskunskap. Vissa arbetsuppgifter bör lämpligen samordnas mellan dessa båda delar av yrkestekniken. 7.1.4.4 Slöjdhistoria 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om formgivningen och den stilhistoriska utvecklingen, att ge kunskap om slöjdens betydelse som produktionsform från självhushåll till industrialiserat samhälle samt att ge kunskap om slöjdens olika former och uttrycksmedel. Huvudmoment Produktionsformer och produktionsmiljöer Formgivning Funktion och miljö Slöjdens produkter

687 Disposition av lärostoffet Termin 1 2 vt Produktionsformer och produktionsmiljöer: hemslöjd, hantverk, industri, hemslöjd i det agrara samhället — i det industriella, hemslöjdsrörelsen. Formgivning: Stil och mönster. Stilanalys. Stilhistoriska begrepp och stilepoker. Ornamentssystematik. Ornamentförlagor och mönsterböcker. Spridning av mönster. Social och lokal differentiering. Material och materialanskaffning. Redskap och teknik. Funktion och miljö: Bebyggelse och bostad. Offentlig miljö särskilt den kyrkliga, dess symbolik och ikonografi. Beklädnad. Slöjdens produkter: Textilier. Träslöjd. Metallslöjd. Ben- och hornslöjd. Halmslöjd.

Kommentarer och anvisningar Det är angeläget att eleverna i sitt skapande arbete ser sambandet mellan nutiden och det förflutna och att de hämtar lärdom därur. Stilar, föremål och miljöer, allt kan knytas till aktuella situationer och förändringarna betingas till stor del av ekonomiska faktorer och det allmänna försörjningsläget. Genom studier av stilar och föremål, uppföljandet av produktionsformerna samt funktions- och miljöstudier bibringas eleverna kunskaper om många faktorer, som påverkar vårt dagliga liv. Slöjdhistoria avser att vara sammanhållande och idégivande för såväl fackteckning och inredningskunskap som för arbetsteknik. Grupparbeten och studiebesök bör så långt möjligt ges en övergripande karaktär dessa delar av yrkestekniken emellan, så att eleverna drar bästa praktiska nytta ur lärostoffet. 7.1.4.5 Arbetsorganisation och lokalplanering 1 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om textilverkstaden och textilateljén som arbetsmiljö, att ge grundläggande kunskaper om organisation av hantverksmässig textilproduktion samt att ge kunskaper om planering av lokaler för textilhantverk. Huvudmoment Produktionsmiljö Lokalplanering Arbetsrutiner Produktionstekniska hjälpmedel

688 Disposition av lärostoffet Termin 2

1 vt

Utformning av vävlokal för verkstad, ateljé och hem. Förrådsutrymmen. Lösa och fasta förvaringsutrymmen. Golvbeläggning, ventilation och luftfuktighet, ljusförhållanden och ljudisolering. Färgsättning. Skyddsåtgärder. Placering av vävstolar, redskap, garner, mönster, böcker och kontorsmateriel. Transportvägar och transportmedel. Belysning. Inredning. De olika arbetsrutinerna: förenkling, samordning, rationalisering. Jämförelse mellan olika arbetsmetoder. Demonstration av och övningar med produktionstekniska hjälpmedel (såväl större redskap som enklare utrustning). Hjälpmedlens användning för olika arbetsuppgifter. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i arbetsorganisation och lokalplanering bör helt inriktas på elevernas kommande yrkesutövning. De bör aktivt få medverka till utarbetande av olika planlösningar för verkstads- och ateljélokaler där vävning och andra textilhantverk skall utövas. Förslag till utrustningar och inredningar utarbetas för olika målsättningar, som kan tänkas lika inom utbildningens ram. Rationella arbetsmetoder, möjligheter till samordning och förenkling prövas i de egna arbetslokalerna. Genom idégivande studiebesök och arbeten i grupp bör eleverna få tillfälle att lägga egna förslag till hur arbetet i en verkstad eller ateljé kan organiseras för att bli praktiskt och ekonomiskt lönande. Planläggning av undervisningen bör ske i samverkan med arbetsteknik och lektionerna förläggs delvis till textillokalerna. 7.1.4.6 Arbetsteknik 13 vt Mål Undervisningen har till uppgift att utveckla mångsidigheten och ge rutin i textila tekniker. Huvudmoment Vävuppsättning Vävning Konstsömnad Montering Redskapsvård Spinning och färgning

689 Disposition av lärostoffet Vävstolen, vävredskapen och deras användning. Vävuträkningar. Garnberäkning. Förberedande arbeten för vävuppsättning: garnhantering, bobining, rullning, spolning, varpning, förskedning. Iordningställande av vävstol och tillbehör. Pådragning, solvning, skedning, framknytning, uppknytning, kontroll. Vävning av nyttovävnader till metervaror och styckesaker för olika ändamål i grundbindningar, härledda och sammansatta bindningar på 2—10 skaft. Konstvävnads- och mattvävnadstekniker. Bandvävning. Sömnad av nytto- och prydnadsföremål i olika materialbundna och fria broderitekniker. Allmogesömmar. Monteringsarbeten såsom avslutningar, fransar, spänning, fyllning m. m. Underhåll och vård av vävstolar, redskap och verktyg. Skötsel av lokalerna under och efter arbetet. Spinning och färgning av garn. Studiebesök i hemslöjdsföreningar, heminrednings- och textilbutiker, ev. textilfabriker, i museer och kyrkor samt på utställningar.

Kommentarer och anvisningar En disposition av tiden för de olika huvudmomenten bör göras i ett tidigt skede så att lektionstid kan avsättas i lämpliga proportioner för de olika huvudmomenten. Allt efter elevernas läggning och intresse bör dock viss tid för något av huvudmomenten vävning eller konstsömnad kunna förlängas eller avkortas. Så långt det är möjligt bör kunskapsstoff från de olika huvudmomenten integreras och på så sätt inbördes stöda och belysa varandra. Vävningen bör inriktas på manuell träning och rutinvävning så att eleverna snabbt uppövar tempot med tanke på arbetsinsatser inom produktionen. I fråga om val av tekniker och föremål tas fortlöpande hänsyn till elevernas förkunskaper och till utbildningens målsättning. Genomgång av uträkningar och typuppsättningar bör ske huvudsakligen i grupp. Uppsättningar görs enskilt eller i grupp med 2—4 deltagare i gruppen. I vävningen bör olika fibermaterial och garner komma till användning för att ge eleverna god övning i hantering och sammansättning av garner och kvaliteter. Konstsömnaden bör inledas med övningar i olika materialbundna och fria sömsätt. Allt efter förmåga och intresse kan eleverna därefter förfärdiga föremål, där olika tekniker får komma till användning. Olika garner och tyger samt sammansättningar av dessa bör förekomma. Noggrann avvägning mellan material och teknik bör alltid iakttas så att effekten hos den färdiga produkten blir den ändamålsenliga och avsedda.

690 Undervisningen i vävning och konstsömnad bör ske i nära samarbete med textilteknik, fackteckning och inredningskunskap. Eleverna bör i samtliga huvudmoment tränas till självständighet och så långt möjligt söka vägleda sig med hjälp av handböcker, instruktionsblad och metodanvisningar. De bör självständigt söka lösa olika beräknings- och teknikuppgifter för att lära sig förstå sambandet mellan material och teknik. Diskussioner, filmvisning och studiebesök bör inläggas i undervisningen. Beräkningar, prover och annat arbetsmaterial samlas i en arbetsbok.

7.1.5 Yrkesteknik (Variant för utbildning av hemvårdare, åk 2) Ämnet, som skall vara integrerat så långt de lokala förutsättningarna medger, förekommer med lägst 26 veckotimmar eller cirka 1 000 undervisningstimmar.

7.1.5.1 Arbetsteknik 10 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge viss rutin i de arbetsuppgifter som åligger en hemvårdare.

Huvudmoment Matlagning Bostadsvård Vård av barn och sjuka

Kommentarer och anvisningar Undervisningen avses förlagd till en hemvårdares normala arbetsplatser och skall bedrivas under handledning av skolans lärare, som alltså bör besöka eleverna under arbetets gång.

7.1.5.2 Bamkunskap och vårdteknik 4 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om vård av barn, sjuka och åldringar ur olika miljöer och med olika förutsättningar.

691 Huvudmoment Havandeskap och förlossning Spädbarnsvård Småbarnsvård Hemsjukvård Åldrandet och dess följdsjukdomar Disposition av lärostoffet Förberedelser för det väntade barnet. Modern under havandeskapet. Fosterutveckling. Förlossning och eftervård. Nyfödda barns utveckling och vård. Spädbarns utveckling och vård ur både fysisk och psykisk synpunkt. Barns beteende i olika åldrar. Orientering om fysiskt och psykiskt handikappade. Samhällets hjälpåtgärder för denna grupp. Barnsjukdomar, smittsamma sjukdomar, smittförebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder mot olycksfall. Betydelsen av utvecklande lek och sysselsättning för friska, handikappade och sjuka barn. Barninstitutioner. Orientering om sjukdomar som vanligen kan vårdas i hemmet. Sjukvårdsutrustning samt provisoriska anordningar vid sjukvård i hemmet. Den sjukes personliga hygien, bäddning, lägesändring samt förebyggande av komplikationer i samband med sängläge. Den sjukes måltid. Uppevistelsens betydelse. Iakttagelser över den sjuke, kontroll av kroppstemperatur, puls och andning. Lavemang och stolpiller. Husapotek, läkemedelsordinationer. Sysselsättning av den sjuke. Rehabiliteringens målsättning, innebörd och omfattning. De handikappade och samhället. Hjälpmedel för handikappade. De långtidssjukas speciella problem ifråga om personlig vård, kontakt, omgivning, uppevistelse och motion, sysselsättnings- och arbetsterapi. Kontakt med läkare och sjuksköterska. Vikten av att givna ordinationer följes. Fysiska och psykiska tecken på åldrande samt problem och sjukdomar i samband därmed. Åldringens attityder, relationer och kontaktbehov. Vård av åldringar i hemmet: personlig hygien, klädsel, vila, kost. Sysselsättningen och dess betydelse för gamla. Kommentarer och anvisningar I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning

692 till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda exempel. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgiften. Undervisningen bör söka utveckla elevernas omdömesberedskap genom att den ges en så verklighetsbetonad karaktär som möjligt. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i spädbarnsvård, en i sjukvård etc. Som illustration ges här ett par förslag till arbetsexempel. Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Änkeman med 6 månaders barn. Farmor sköter hushållet men har nu brutit vänster arm. Arbetsuppgift: Gör upp ett förslag till omfattningen av den hjälp familjen behöver med arbetsschema för hemvårdaren, fadern och farmodern. Tag reda på vilka hjälpmedel som finns för att underlätta vården av spädbarn med endast en hand och demonstrera en sådan skötning. Ge förslag till rationella anordningar för barnets vård överhuvudtaget. Arbetsexempel 2 Förutsättningar: Äldre, hjärtsvag man bor tillsammans med sin son, som drabbats av svår influensa, i en två-rumslägenhet. Arbetsuppgift: Demonstrera bäddning av respektive sängar. Demonstrera vad den influensasjuke behöver ha till hands. Gör förslag till hur man kan ordna med desinfektion och hygien för att om möjligt förhindra att den äldre mannen blir smittad.

7.1.5.3 Bostadsteknik 4 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge kännedom om bostadsplanering för olika typer av hushåll inklusive handikappbostäder, att ge kunskaper om bostadens inredning samt att ge träning i rationell bostadsvård.

693 Huvudmoment Bostaden, planering och inredning Bostadsvård Tvätt Disposition av lärostoffet Bostadens planlösning med hänsyn till olika hushållstyper, ekonomi och intressen. Bostadens fasta inredning. Möbler och textilier. Färglära. Belysning. Hjälpmedel för handikappade. Rationell bostadsvård med utnyttjande av ändamålsenliga redskap, maskiner och kemikalier. Kläd- och sko vård. Blomstervård. Enkla renoveringsarbeten av hemmets inventarier och textilier. Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör bedrivas så att elevernas uppfinningsrikedom och improvisationsförmåga tränas, eftersom de ofta måste arbeta i torftigt utrustade hem med små ekonomiska resurser. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda exempel. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i bostadsplanering, en i bostadsvård etc. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgiften. Arbetsexempel kan behandlas av enskild elev, ges som gruppuppgift eller användas i klassundervisning. Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Fempersonersfamilj, 3 vuxna, varav en invalidiserad son i 20årsåldern, två barn under 10 år. Fadern sjukskriven, modern fabriksarbetare. Arbetsuppgift: Med hjälp av »mediotek» väljes lämpliga redskap och rengöringsmedel för badrummets skötsel. Utrustningen kostnadsberäknas. En veckoplan för

694 badrummets användning och skötsel utarbetas. Lämplig utrustning för den rörelsehindrade sonen väljes och demonstreras. Arbetsexempel 2 Förutsättningar: Ensamstående äldre kvinna, som bebor 2-rumslägenhet. Hon är mest sängliggande och har svårt att röra sig. Arbetsuppgift: Gör ett förslag till rationell möblering så att hon kan använda det ena rummet till sovrum och det andra till dagligrum. Hon har läsning och målning som hobby och behöver ytor och förvaringsmöbler för detta i dagrummet. Gör förslag till praktiska och ekonomiska arrangemang. Vilka alternativ finns för att underlätta hennes förflyttning i lägenheten? Jämför priser samt för- och nackdelar hos olika lösningar.

7.1.5.4 Hushållsteknik 6 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om inköp, sammansättning och tillagning av näringsriktig kost med beaktande av hygieniska, ekonomiska och organisatoriska aspekter samt att ge insikt om hur man tillgodoser behovet av allsidig kost för olika åldrar och familjetyper. Huvudmoment Närings- och livsmedelskunskap Matlagningsmetoder Arbetsorganisation Ekonomikunskap Disposition av lärostoffet Repetition och fördjupning av tidigare inhämtade kunskaper om kroppens näringsbehov, näringsämnenas förekomst och egenskaper, betydelsen av kostens riktiga sammansättning och beredning samt livsmedelsgrupper, som bör ingå i den dagliga kosten. Kost för olika åldrar, skilda familjetyper samt de vanligast förekommande dieterna. Matsäck. De vanliga livsmedlen. Industriellt förberedda livsmedel. Kvalitetsbedömning. Näringsvärde i förhållande till pris.

695 Olika sätt att rationalisera matlagningsarbetet. Tekniska hjälpmedel med tonvikt på sådana för handikappade. Matlagningsmetoder. Enkel försöksmatlagning. Demonstrationer. Förebyggande av olycksfall i samband med arbetet. Inköp. Matförvaring, lagring av livsmedel, yrkeshygien. Ekonomiska synpunkter på skötseln av hushållet i olika typer av hem. Portions- och proportionsberäkningar. Tids- och kostnadsberäkningar. Kassabokföring.

Kommentarer och anvisningar Hemvårdarens arbete är omfattande och miljöskiftande, det kräver självständighet, initiativförmåga, omdöme, anpassningsförmåga och förmåga att tillägna sig nya kunskaper inom ett område som är statt i kontinuerlig utveckling. Det är därför väsentligt att undervisningen söker utveckla elevernas omdömesberedskap genom att den ges en så verklighetsbetonad karaktär som möjligt. Detta torde bäst kunna ske genom en integrering av de olika huvudmomenten. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Lärarens uppgift blir således att i anslutning till lämpligt valda arbetsexempel diskutera alla de väsentliga premisser och faktorer som man måste ta hänsyn till samt lämna nödvändig information om de delar inom ämnet som behövs för att lösa förelagda exempel. Det är därför väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i näringslära, en i matlagningsmetodik etc. Arbetsexempel bör väljas ur elevernas blivande arbetsfält. Eleverna har då större möjlighet att aktivt engagera sig vid diskussion av de synpunkter som skall bilda underlag för lösande av uppgiften.

Arbetsexempel 1 Förutsättningar: Ensamstående moder, konvalescent efter trafikskada. Har svårigheter att använda vänster arm. Fyraårigt barn som lever på smörgåsar, kakor och godis. Arbetsuppgift: Förslag till veckomatsedel utarbetas, med särskild hänsyn till behovet av inköpsrationalisering och moderns handikapp. En dagmatsedel färdigställes och måltiderna arrangeras som en utställning, vilken demonstreras för hela klassen med angivande av den ingående mängden näringsämnen. Situationsspel kring en av måltiderna: Hur förbättra barnets kostvanor? Hur hjälpa modern till konsekvens och fasthet? Demonstration av tekniska hjälpmedel för enarmad handikappad.

696 Arbetsexempel 2 Förutsättningar: Aldrig kvinna med kärlbesvär och övervikt. Tillfälligt sjuk. Hemmaboende, kroppsarbetande son, som behöver matsäck. Arbetsuppgift: Förslag till veckomatsedel utarbetas inom familjens ekonomiska ram med särskild hänsyn till önskvärdheten av fettfattig kost för modern och inköpsrationalisering för sonen. Tre dagars matsäck ställs i ordning och demonstreras för klassen. En måltid färdigställes med hänsyn tagen till moderns och sonens helt olika näringsbehov och demonstreras för klassen.

7.1.5.5. Psykologi 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om psykologiska sammanhang och individens beteende och utveckling i olika åldrar samt att öka förståelsen för egna och andras reaktionssätt. Huvudmoment Arv och miljö Barnets utveckling Pubertet och ungdomstid Allmän psykologi Socialpsykologi Ålderdomen Disposition av lärostoffet Arv och miljö. Genomgång av barnens olika utvecklingsstadier med dess speciella kännetecken och problem. Barndomsupplevelsernas betydelse ur mentalhygienisk synpunkt. Skolåldern, anpassning till skolan. Pubertetsungdom. Grunddragen inom den allmänna psykologin. Människors olikheter. Attityder och fördomar. Samspelet inom olika grupper. Mentalhygieniska synpunkter på samarbete och samlevnad. Åldrandets psykologi. Psykiska åldersförändringar samt problem och sjukdomar i samband därmed.

697 Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör knytas till konkreta situationer, som eleverna upplever genom observationer i samband med studiebesök eller genom film, ljudband, bildmaterial etc. Eleverna bör aktiveras att föreslå lösningar till givna problem och påvisa praktiska konsekvenser. Gruppdiskussioner bör ges stort utrymme.

7.1.6 Yrkesteknik (Storhushållsgren, åk 2) 7.1.6.1 Hushållsteknik 20 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge insikter om sambandet mellan tillagningsmetoder och näringsvärde, att åskådliggöra betydelsen av livsmedelshygien i storhushåll, att uppöva elevernas samarbetsförmåga och ansvarskänsla samt att ge färdigheter i arbetsuppgifter som förekommer i ett storhushåll. Huvudmoment Matlagning Näringskunskap Livsmedelshygien Arbetsteknik Lokalvård Disposition av lärostoffet Termin 2 20 vt De viktigaste näringsämnena och deras förändringar vid behandling, tillagning och lagring av olika livsmedel. Matlagningsmetoder för livsmedel och typrätter som vanligen förekommer inom storhushåll, barer och restauranger. Enklare försöksmatlagning. Vanliga dietkoster. Industriellt förberedda livsmedel och deras användning. Portions- och proportionsberäkningar. Sammansättning och uppställning av matsedlar för olika typer av storhushåll.

698 Matlagning med inriktning på kosthållet vid olika slag av storhushåll och restauranger. Tillagning av kost som fyller alla krav på att vara näringsmässigt fullvärdig, varvid hänsyn tas till ekonomi, arbetsorganisation samt rationella och hygieniska arbetsmetoder, arbetsställningar, arbets- och räckhöjder, hur man bär och lyfter. Behandling av djupfrysta varor och andra konserverade livsmedel. Kylning, förvaring och lagring av mat. Användning, skötsel och underhåll av maskiner och redskap. Uppdukning och skötsel av bardisk. Utportionering på olika sätt. Servering från bardisk och vid sittande bord. Avdukning och iordningställande av bardisk och matsal. Användning och skötsel av diskrum med inredning och utrustning. Rengöringsarbeten: Städning och rengöring av kök, matsal, sval-, kyl- och frysutrymmen, förrådsrum och övriga utrymmen som tillhör ekonomiavdelningen. Rengöringsmedel och skötsel av städredskap och maskiner. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i hushållsteknik bör bedrivas i ett välutrustat storkök. Det torde i många fall vara möjligt att anpassa gymnasieskolans skolmåltidsverksamhet så att det kan utnyttjas för denna undervisning, varvid hänsyn dock bör tagas till att enheterna ej blir så stora att det pedagogiska syftet eftersattes. Hushållsteknik är ett blockämne i vilket ingår närings- och livsmedelskunskap, matlagningslära och yrkesarbete. Det är av största vikt att en verklig integration mellan ämnets mera teoretiska och dess praktiska sidor kommer till stånd. Undervisningen bör organiseras så att eleverna enskilt eller i små grupper får lösa arbetsuppgifter med hjälp av självinstruerande material och sedan redovisa resultatet eller demonstrera arbetsgången. Det produktiva arbetet får inte bli självändamål. Anställd personal skall utnyttjas i så stor utsträckning att eleverna får tid att systematiskt planera och självständigt genomföra en arbetsuppgift, att tolka gjorda iakttagelser och ur dem dra slutsatser. Eleverna bör ges tillfälle att genom enkla försök åskådliggöra viktiga tillagningsprinciper och hygieniska grundregler i form av praktiska övningar kring de kunskaper som inhämtats under första terminen. Jämförelser bör göras mellan olika typer av industriellt förbehandlade och färdigbehandlade produkter och maskinell och manuell förbehandling och tillagning. Betydelsen av rätt metod och lämplig tidpunkt vid tillagningen av olika livsmedel för dessas näringsvärde och smak bör vara ett genomgående tema i undervisningen, som kan ge eleverna insikt om individens ansvar för det färdiga resultatet och därmed öka deras yrkesmedvetande. Grupparbete kring produktion av skolmåltider kan utformas så att elevernas förmåga till samarbete och hänsynstagande ökas. AV-medel bör användas i stor utsträckning dels för instruktioner i samband med stationsutbildning, dels för elevaktivitet vid redogörelser och demonstrationer.

699 7.1.6.2 Konsumentkunskap 2 vt (Se avsnitt 7.1.3.1, termin 2) 7.1.6.3 Psykologi 1 vt (Se avsnitt 7.1.3.2, termin 2) 7.1.6.4 Arbetsorganisation och lokalplanering 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge insikter om betydelsen av god arbetsteknik, organisation och lokalplanering samt att diskutera problemställningar vid lokalplanering för olika typer av storhushåll och restauranger. Huvudmoment Rationalisering och arbetsförenkling Planerings- och organisationsproblem i storkök Disposition av lärostoffet Termin 2 2 vt Arbetsplatsens utformning med hänsyn till rationellt arbete. Arbetsställningar, arbetsteknik och arbetsträning. Det praktiska arbetets uppläggning för att åstadkomma god effektivitet. Transportproblem. Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör ges en laborativ karaktär, varvid eleverna med hjälp av övningar i tidsstudier och lösande av grundläggande arbetsorganisatoriska problem åskådligt får uppleva betydelsen av ett rationellt tänkande i praktiskt arbete. 7.1.6.5 Maskin och redskapslära 1 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna kunskaper om de i ett storhushåll värdigast förekommande redskapen och maskinerna.

700 Huvudmoment Redskap och maskiner i storhushåll Användning och vård av maskinell utrustning

Disposition av lärostoffet Termin 2

1 vt

Kökets redskap. Kvalitetsfordringar, utformning, användning och skötsel även från arbetarskyddssynpunkt. Redskap och andra hjälpmedel för städning och rengöring. Köksavdelningens maskinella utrustning. Maskinernas kvalitetsegenskaper, användning och skötsel. Rätt vård av maskinerna och ekonomiska synpunkter härpå. Rätt användning ur arbetarskyddssynpunkt. Skyddsanordningar och betydelsen av att följa givna instruktioner om dessa anordningar.

7.1.7 Yrkesteknik (Variant för storhushållspersonal, åk 2) 7.1.7.1 Hushållsteknik Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupade kunskaper om sammansättning och tillagning av näringsriktig kost i stor skala med beaktande av hygieniska, ekonomiska och organisatoriska aspekter.

Huvudmoment Närings- och livsmedelskunskap Matlagningsmetoder Yrkeshygien Arbetsorganisation Ekonomikunskap

701 Disposition av lärostoffet Repetition och fördjupning av tidigare inhämtade kunskaper om kroppens näringsbehov, näringsämnenas förekomst och egenskaper, betydelsen av kostens riktiga sammansättning och beredning samt livsmedelsgrupper, som bör ingå i den dagliga kosten. Kosten under olika förhållanden och för olika åldrar samt principer för de vanligast förekommande dieterna. Näringsämnenas förändringar vid behandling, tillagning och lagring av livsmedel. Näringssynpunkter på tillagning av mat i större skala. De vanligaste livsmedlens ursprung, användning och sammansättning. Industriellt förberedda livsmedel. Kvalitetsbedömning. Näringsvärde i förhållande till pris. Kvalitetskontroll och varudeklaration. Matlagningsmetoder för livsmedel och typrätter som vanligen används inom respektive storhushåll. Demonstrationer. Enkel försöksmatlagning. Synpunkter på tilllagning av kost för storhushåll. Matsedelsteknik. Kylning av mat och matförvaring. Lagring och vård av livsmedel för storhushåll. Livsmedelsstadgan. Matförgiftningar. Yrkeshygien. Praktisk exempelräkning anpassad efter elevernas kommande yrkesarbete. Tidsoch kostnadsberäkningar vid användning av hel- och halvfabrikat samt vid utnyttjandet av maskinell utrustning i förhållande till manuell. Elementära näringsvärdesberäkningar. Portions- och proportionsberäkningar. Ekonomiska synpunkter på skötseln av ett storhushåll. Orientering i upphandlingsfrågor. Det praktiska arbetets planering och organisation i olika typer av storhushåll.

Kommentarer och anvisningar Utvecklingen inom det storhushållstekniska området går snabbt och ställer krav på fortlöpande komplettering av kunskaper och förmåga till anpassning efter den aktuella arbetssituationen. Det är därför väsentligt att undervisningen söker utveckla förmågan att skaffa sig kunskaper, att självständigt och systematiskt använda sig av kunskapsstoffet och att se helheten och sambandet mellan de i hushållstekniken ingående ämnena. Detta betyder att undervisningen bör inriktas på en integrering av de olika huvudmomenten. Det är väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i näringslära, en i matlagningsmetodik etc. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. För att illustrera tankegången ges här ett par förslag till arbetsexempel.

702 1. En eller ett par elever får diabeteskost som studiefält: Förslag till veckomatsedel för skolbarn med diabeteskost utarbetas. En av denna veckas dagmatsedlar lagas upp och måltiderna arrangeras som en utställning, vilken demonstreras för hela klassen med angivande av den ingående mängden näringsämnen. Tillagningsmetoden för någon i matsedeln ingående grönsak demonstreras. I samband med detta diskuteras kvalitet, inköp och förvaring av grönsaker. Diskussion om organisatoriska problem i samband med diabeteskost i olika typer av storhushåll. 2. En eller ett par elever får fartygs- eller fjällstationskost som studiefält. Månadsmatsedel gives. Provianteringslista skall utarbetas och kostnadsberäknas. Kostens halt av järn och C-vitamin kontrolleras. Jämförande försök med matlagning med torrmjölk utföres och redovisas. Avfallsproblemet studeras och diskuteras.

7.1.7.2 Arbetsledningens psykologi 1 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge kunskaper om arbetslagstiftning samt att ge inblick i de praktiska och människovårdande uppgifter som arbetsledaren i ett storkök ställs inför.

Huvudmoment Arbetslagstiftning Arbetsledning »Socialpsykologi

Disposition av lärostoffet Arbetarskydd. Arbetsregler. Lagstiftning rörande arbetstagare och arbetsgivare. Den anställdes rättigheter och skyldigheter. Anställningsförhållanden. Arbetstidsschema. Arbetsledarens uppgifter. Introduktion, instruktion, information. Gruppsykologi. Människans arbetsbehov.. Olika typer av ledarskap.

703 Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör utformas så att den aktiverar eleverna i gruppdiskussioner, redogörelser och övningar. 7.1.7.3 Arbetsteknik 17 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge viss rutin i de arbetsuppgifter som åligger en kock i större hushåll. Huvudmoment Matlagning Dietmatlagning B åkning Konservering Maskinskötsel Lokalvård Disposition av lärostoffet Tillagning av kost som fyller alla krav på att vara näringsmässigt fullvärdig, varvid hänsyn tas till ekonomi, arbetsorganisation samt rationella och hygieniska arbetsmetoder. Tillredning av typrätter, som vanligen förekommer inom storhushåll. Beredning av såväl enklare som finare maträtter. Smaksättning, användning av kryddor och andra tillbehör. Drycker, varma och kalla. Bakning av olika slags jäsbröd, och enkla bakverk. Dietmatlagning. Styckningsdemonstrationer. Tillvaratagande av olika styckningsdelar. Beredning av vanliga charkuterivaroT. Konservering av livsmedel enligt olika konserveringsmetoder med huvudvikten lagd på djupfrysning. Behandling av djupfrysta varor och andra konserverade livsmedel. Användning av helkonserver och kylkonserver. Kylning, förvaring och lagring av mat. Servering: Utportionering på olika sätt. Dukning och servering. Maskinskötsel: Användning, skötsel och underhåll av maskiner och redskap som används inom storhushåll. Lokalvård och rengöringsarbeten: Underhåll och vård av inredning och inventarier. Diskning, städning och rengöring av kök, matsal, förrådsrum och övriga utrymmen som tillhör ekonomiavdelningen inom berörda institutioner. Rengöringsmedel och skötsel av städredskapen. övningar i arbetsledning.

704 7.1.8 Yrkesteknik (Variant för köks- och kallskänkspersonal, åk 2) 7.1.8.1 Restaurangteknik 6—8 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleverna insikt om hur ett restaurangföretag är organiserat, att bidra till ett gott samarbete mellan olika avdelningar samt att ge fördjupade kunskaper om sammansättning, tillagning och servering av näringsriktig kost i stor skala med beaktande av hygieniska, ekonomiska och organisatoriska aspekter. Huvudmoment Arbetsorganisation Närings- och livsmedelskunskap Matlagningsmetoder Yrkeshygien Ekonomikunskap Disposition av lärostoffet Arbetsplatsens organisation. Rätt utnyttjande av utrustning i köksavdelning med sammanhängande utrymmen samt matsal och festvåning, för att åstadkomma bästa möjliga arbetsresultat och skapa en trivsam måltidsmiljö för gästerna. Samarbetet mellan olika avdelningar inom en restaurang. Näringskunskap: Kroppens näringsbehov, näringsämnenas förekomst och betydelse. Kost och kondition. Livsmedelsgrupper som bör ingå i den dagliga kosten. En ur näringssynpunkt rätt sammansatt kost. Dietmat. Principerna för ett rationellt matlagningsarbete med hänsyn tagen till restaurangtekniska, ekonomiska och näringshygieniska synpunkter. Genomgång av aktuella matlagnings- och konserveringsmetoder för tillagning av mat i större och mindre skala. Styckningsschema. Förande av receptbok med kvantiteter, utbyte och portionsstorlekar, varvid i första hand svenska rätter behandlas, samt i svenskt restaurangkök vanligen förekommande typiska rätter från utländska kök. Uppläggning och garnering. Facktermernas matlagningstekniska innebörd. Råvarusortiment och användningsområde. Matsedelsteknik. Framställning av de olika slagen av alkoholhaltiga drycker. Genomgång av de olika dryckernas speciella egenskaper och namnens uttal. Alkoholfria drycker.

705 Kommentarer och anvisningar Utvecklingen inom restaurangområdet går snabbt och ställer krav på fortlöpande komplettering av kunskaper och förmåga till anpassning efter den aktuella arbetssituationen. Det är därför väsentligt att undervisningen söker utveckla förmågan att skaffa sig kunskaper, att självständigt och systematiskt använda sig av kunskapsstoffet och att se helheten och sambandet mellan de i restaurangtekniken ingående ämnena. Detta betyder att undervisningen bör inriktas på en integrering av de olika huvudmomenten. I huvudsak bör erforderliga kunskaper ges i anslutning till valda arbetsexempel, varvid eleverna aktiveras till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtande av kunskaper. Det är väsentligt att läraren vid genomgång av lärostoffet inom blockämnet inte spaltar upp ämnesområdena och ordnar en undervisning i näringslära, en i matlagningsmetodik etc. Det är önskvärt att elever från restaurangutbildningens olika linjer ges tillfälle att samarbeta kring gemensamma arbetsexempel. Avsikten med den ovan skisserade integreringen är att bibringa eleverna en känsla för den totala restaurangorganisationen samt att möjliggöra övergång från den ena kursen till den andra även på ett relativt sent stadium. För att illustrera tankegången ges här ett förslag till arbetsexempel. Enligt Statens institut för folkhälsan bör en ändring av konsumtionen komma till stånd. Eleverna får till uppgift att läsa Felnärd i välfärd (sid. 15 och 40—45). En vanlig restaurangmatsedel förändras, så att den bättre överensstämmer med expertisens anvisningar. Därefter färdigställes måltiderna och resultatet diskuteras gemensamt. Tillagningsmetoden för någon i matsedeln ingående grönsak demonstreras. I samband med detta diskuteras kvalitet, inköp och förvaring av grönsaker. Eleverna får utarbeta förslag till hur man skulle kunna få en aktivare försäljning av »nyttig kost» för att hjälpa den svenske uteätaren till sundare kostvanor.

7.1.8.2 Arbctsteknik 18 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge en grundläggande utbildning i kök och kallskänk inom restaurangområdet samt att ge eleverna systematisk skolning i elementär matlagning med beaktande av de hygieniska, näringsfysiologiska, tekniska och ekonomiska krav, som ställs på beredning av mat för restaurangnäringen. 23

Yrkesutbildningen

706 Huvudmoment Förberedande matlagning Matlagning och uppläggning Konservering Bakning Förvaring och förrådsskötsel Receptkunskap Drycker Styckningsschema (kökslinje) Smörgåsbord och sandwiches (kallskänkslinje) Disposition av lärostoffet Förberedande matlagningsarbeten: Rensning, styckning samt preparering av olika slag. Upptining av djupfrysta livsmedel. Matlagning och uppläggning: Metodiska övningar med tillagning av typrätter inom husmans- och restaurangkosten med särskild hänsyn till mattraditioner och ursprung. Kryddsättning, tranchering samt uppläggning och utportionering. Behandling av hel- och halvfabrikat av råvaror förberedda eller beredda på industriell väg med hänsyn till bibehållande av smak- och näringsvärde. Jämförande matlagningsprov med tillagning av vanligen förekommande maträtter med ekonomiska beräkningar beträffande tid, råvarukostnad och arbetsresultat efter särskilt utarbetade protokoll. Tillvaratagande och utnyttjande av förut tillagad mat. Konservering: saltning, marinering, djupfrysning och aktuella konserveringsarbeten. Bakning: Beredning av bakverk, vilka utgör grundstomme eller tillbehör till maträtter. Färdigställande av industriellt förberedda produkter. Förvaring och förrådsskötsel: Rationell och hygienisk förvaring av livsmedel och maträtter för längre eller kortare tid. Skötsel av förrådsrum för torra varor, kyloch frysrum samt varuförråd. Diskning och rengöring: Diskning för hand och i maskin. Grytdisk, glas- och porslinsdisk. Rengöring och iordningställande av arbetsplatsen. Vård, underhåll och rengöring av maskinpark, redskap och verktyg. Studiebesök: på restauranger, i butiker och på utställningar. Kommentarer och anvisningar Det har bedömts nödvändigt att göra en indelning i köks-, kallskänks- och serveringslinje. Detta innebär dock inte, att undervisning de olika linjerna emellan behöver helt separeras, utan det har ansetts önskvärt att så långt möjligt bedriva utbildningen genom samundervisning. Inom kallskänkslinjen inriktas övningarna speciellt på smörgåsbord och sandwiches, inom kökslinjen övas även styckning. Det är nödvändigt att utbildningen förläggs till restaurangskola. Skolmåltidslokaler och liknande kan ej anses uppfylla kraven på restaurangmässiga lokaler.

707 7.1.9 Yrkesteknik (Variant för utbildning av serveringspersonal, åk 2) 7.1.9.1 Restaurangteknik (se avsnitt 7.1.8.1) 7.1.9.2 Gästpsykologi och försäljningsteknik 2 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge psykologiska aspekter på serveringsarbetet. Huvudmoment Allmän psykologi Gästpsykologi Försäljningspsykologi Disposition av lärostoffet Presentation av varan. Grundreglerna för god reklam och personlig påverkan. Gästernas speciella krav på restaurangpersonalen beroende på olika situationer, såsom gästgrupp, specialmat och måltidstyp. Olika trivselfaktorer, exempelvis artighet och hjälpsamhet mot gäster. Olika serveringssystems speciella krav på personalen från psykologisk synpunkt. Gästklientelets sammansättning och förändringar beroende på årstid, restaurangens belägenhet m. m. Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör utgå från konkreta situationer, som inträffat under arbetstekniken eller som presenteras för eleverna med hjälp av film, ljudband-bildserier etc. och som får bilda utgångspunkt för diskussioner och grupparbeten. 7.1.9.3 Arbetsteknik 18 vt Mål Undervisningen har till uppgift att ge en grundläggande utbildning inom restaurangnäringens serveringssektor med hänsyn till hygieniska, tekniska och ekonomiska krav, som ställs inom restaurangnäringen.

708 Huvudmoment Serveringsteknik, festvåningsteknik Kassaapparattjänst Drycker Restaurangmatsedel Disposition av lärostoffet Serveringsteknik: Serveringsartiklarna, deras vård och användning. Bordslinnets hantering och användning. Bords- och stolarrangemang. Uppdukning och avdukning. Bordets tillbehör, prydande och skötsel under måltidens gång. Specialuppdukningar. Serveringsteknik. Personligt uppträdande, hållning och klädsel med hänsyn till arbetets art. Utnyttjande av hjälpmedel för att underlätta och göra serveringsarbetet aptitligt och hygieniskt. Gästen, önskemål, observationer och diksussioner. Gästpsykologi och försäljningskunskap. Praktiska övningar i servering: I matsal, festvåning, bar, klubbrum etc. Mottagning och effektuering av beställningar vid bordet och per telefon. Serveringslokalernas skötsel under arbetet och efter arbetets slut. Överlämnande av station. Studiebesök: på restauranger, i butiker och på utställningar. Kassaapparattjänst: Bongning. Avstämning. Något om kassaapparatens konstruktion. Utskrivning av notor och räkningar. Kassauppgörelse. Behandling av olika drycker, serveringstemperatur, dekantering, glastyp. Synpunkter på val av drycker till olika matsedlar. Servering. Tillagning av cocktails. Drinkar och bålar. Alkoholfria drycker, näringsvärde, användning och servering.

709 7.2

LÄROPLAN FÖR VÄRDTEKNISK LINJE

Den vårdtekniska utbildningen har i denna alternativa läroplan skilts från den konsumtionstekniska och organiserats som en fristående linje. Efter en inledande period om 13 veckor i årskurs 1 sker en uppdelning på två grenar. Den i läroplanen medtagna varianter för sluten sjuk- och åldringsvård med inriktning på den somatiska vården avser att exemplifiera, hur vidareutbildningen i årskurs 2 kan byggas upp.

7.2.1 Utbildningens mål Avvägningen mellan gemensam allmänutbildning, områdesinriktad basutbildning och specifik färdigutbildning har erbjudit vissa problem även inom en fristående vårdteknisk linje, trots att den totala utbildningstiden under en ett- respektive tvåårig studiegång överstiger den tid, som i nuläget normalt disponeras för utbildning på motsvarande nivåer. Svårigheterna sammanhänger med, att beredningen sett det som en huvuduppgift att så långt möjligt anpassa vårdutbildningen till pågående och väntade förändringar i vårdens målsättning, organisation och arbetsmetoder. Utbildningen får inte tillåtas konservera en i framtiden föråldrad personalstruktur och en olämplig arbetsfördelning mellan olika personalgrupper.

Hälso- och sjukvård samt åldringsvård Inom dessa områden har efterfrågan på vård ökat kraftigt, bland annat beroende på förändringar i åldersstrukturen och sjukförsäkringens utbyggnad. Inom hälsooch sjukvården har vidare den medicinska utvecklingen medfört att allt mera komplicerade och dyrbara diagnostiserings- och behandlingsmetoder kommit till användning, vilket lett till en allt längre gående specialisering av vården. Den stigande efterfrågan har mötts med en snabb ökning av den slutna vårdens resurser. Vid sidan av den kvantitativa utbyggnaden håller en strukturrationalisering på att genomföras. Utvecklingen går mot allt större enheter. Lasarettens fortgående uppdelning på specialkliniker kännetecknas även av att vårdgrenar, som tidigare vanligen förlagts till fristående inrättningar, har flyttats in i lasaretten. Så har skett med sanatorier, epidemisjukhus och förlossningshem. Mycket talar för att en liknande process förestår för den psykiatriska vårdens vidkommande. Expansion och koncentration kan sättas som rubriker över dessa förändringar, som inneburit att den slutna vården prioriterats. Åtskilligt tyder dock på att man står inför en tyngdpunktsförskjutning i reformarbetet, med viktiga konsekvenser för vårdens målsättning och organisation.

710 De senaste årens erfarenheter har givit vid handen, att en vidare utbyggnad av de större, specialiserade sjukhusen kommer att ställa sådana resursanspråk, att vårdbehoven blir svåra att tillgodose om samtidigt ett ökat antal patienter skall tas emot för högkvalificerad vård. Ett ledmotiv för en reviderad vårdpolitik kommer troligen att bli en mera konsekvent genomförd differentiering, inte med utgångspunkt från sjukdomarnas indelning i olika grupper, men med ledning av de enskilda patienternas varierande behov av vård. En sådan differentiering har inletts inom sjukhusen, där man börjat fördela patienterna på intensiv-, intermediär- och lättvårdsavdelningar. Långtidsvården förläggs till fristående kliniker och vårdinrättningar. Denna tendens motverkar den tidigare nämnda specialiseringen av vården — gränsdragningen mellan patienter med olika sjukdomstillstånd blir således mindre skarp. Man har vidare sökt motverka att vården blir alltför resurskrävande genom att rationalisera driften, bl. a. så att servicefunktionerna inom sjukhusen renodlas och förs över på särskild personal. Därutöver krävs en översyn av personalorganisationen vid olika typer av vårdavdelningar, så att den nära anpassas till skillnader i vårdens intensitet och kraven på personalen. En strävan under senare år har varit att överföra arbetsuppgifter från i första hand kategorin sjuksköterskor till personal på närmast lägre nivå. Denna omstrukturering av vårdarbetet har emellertid ännu bara inletts. Ytterligare åtgärder torde krävas, om principen om »den lägsta effektiva omhändertagandenivån» skall kunna förverkligas. Först genom en förstärkning av den öppna vården är det möjligt att ge en adekvat vård med minsta möjliga insats av personal och utrustning. På längre sikt skymtar en långtgående samordning mellan öppen och sluten vård, så att personalen ställs under en ledning och bringas att samverka inom en vårdorganisation för ett gemensamt mål. Förebyggande vård och hälsoupplysning kommer troligen att ges en mera framskjuten plats, och snabbare anpassas till förändringar i sjukdomspanoramat. Problemen är delvis desamma inom åldringsvården. Gränsen gentemot långtidssjukvården är mycket svår att dra. Utvecklingen går mot större enheter, och det är sannolikt att vården av friska åldringar till stor del kommer att ges i form av öppen vård. Den slutna vården skulle då främst komma att inriktas på sådana åldringar, som fordrar ett större mått av vårdande insatser. Det är svårt att genomföra en konsekvent personal- och utbildningsplanering utan att först upprätta en mera långsiktig och samlad prognos över utvecklingen inom vårdområdet i dess helhet. Ett sådant prognosarbete har först nyligen inletts. Osäkerheten är särskilt stor när det gäller den öppna vården. Med stöd av de utvecklingstendenser som här summariskt redovisats, kan dock följande riktlinjer för den framtida vårdyrkesutbildningen formuleras. De har i första hand utformats med sikte på den slutna vården. 1. Förändringarna i vårdarbetets struktur leder till en renodling av de direkt patientstyrda funktionerna — medicinsk vård och omvårdnad av patienterna —

711 medan andra funktioner centraliseras och förs över på personal som inte behöver en allmän vårdutbildning. Dels med hänsyn till att förändringarna i första hand påverkar arbetet vid större enheter, och framför allt med tanke på den stora betydelse som den grundläggande patientvården måste tillmätas, är det dock önskvärt att utbildningen av vårdbiträden behålls. Det vore också orealistiskt att i ett läge där en betydande del av personalen helt saknar utbildning enbart satsa på en mera kvalificerad personalkategori med relativt omfattande kunskaper inom patientvården och den medicinska vården. 2. Personalen på närmast högre nivå kommer sannolikt att inta en nyckelposition i framtidens vårdorganisation. Redan med utgångspunkt från dagens situation och vad som nu kan skönjas av den fortsatta utvecklingen är det önskvärt, att denna kategori ges möjlighet att överta mera kvalificerade och självständiga uppgifter inom den medicinska vården, samt att den även utbildas för att i förekommande fall leda underställd personal. Gruppen får antas bli betydligt mindre än gruppen vårdbiträden. 3. Utbildningen på båda nivåerna bör ge en bred behörighet med minsta möjliga begränsning i fråga om användbarheten inom olika vårdformer och vårdspecialiteter. Detta är desto mera motiverat eftersom utvecklingen går mot en ökad integrering, och med tanke på att de grundläggande vårdmomenten är gemensamma för de flesta områden. 4. Utbildningen skall ges ett sådant innehåll, att omställningssvårigheter i samband med organisations- och metodförändringar undviks. Kravet accentueras av att stora sådana förändringar kan komma att genomföras inom vården; förändringar som nu är svåra att förutse. Det tillgodoses bäst genom att den fackteoretiska grunden i utbildningen förstärks, och genom att utbildningen inriktas på breda områden. Samtidigt leder en granskning av vårduppgifternas karaktär till, att även den specifika yrkesutbildningen helst skall vara avslutad före utträdet i arbetslivet. Toleransmarginalerna i yrkesutövningen är mycket snäva. Personalen har ett direkt ansvar för vården av patienterna. Problemet kan knappast lösas genom att färdigutbildningen flyttas till den efterföljande tiden av yrkesarbete. Kravet att yrkesutbildningen skall vara adekvat på både kortare och längre sikt är inom den givna tidsramen svårt att förena med önskemålet om en höjning av elevernas allmänkunskaper annat än i de obligatoriska allmänna ämnena. Att utrymmet för ämnen som ligger utanför det primära utbildningsmålet begränsas behöver dock inte innebära, att vidareutbildningsmöjligheterna försvinner. Dessa möjligheter kan få avgörande betydelse för, om yrkesutbildningen skall framstå som ett valvärt alternativ. Elevernas önskemål kan i viss mån tillgodoses genom att de erbjuds vidareutbildning inom den från början valda sektorn av arbetslivet. De bör då kunna räkna sig till godo studierna i yrkesinriktade ämnen, så att påbyggnadsutbildningarna kan göras betydligt kortare än motsvarande direktstudiegångar.

712 Slutsatserna blir, att vårdpersonalen behöver en breddad utbildning, både med hänsyn till integrationssträvandena inom vården och som en beredskap inför den framtida utvecklingen, samt att inslaget av fackteoretiska ämnen av samma skäl bör förstärkas. Sådana förändringar bör också underlätta elevernas möjligheter att förbereda sig för vidareutbildning inom det aktuella området. På samma gång skall utbildningen ge så specialiserade yrkeskunskaper och -färdigheter, att den utbildade personalen kan gå direkt ut i förvärvsarbete och fullgöra sina arbetsuppgifter inom den nuvarande vårdorganisationen.

Barnavård Det resonemang som förts i föregående avsnitt är i långa stycken tillämpbart också på barnavårdens område. Beredningen har emellertid funnit, att den nuvarande utbildningsgången är relativt väl anpassad till kraven på vårdpersonalen. Den pågående utvecklingen innebär, att den institutionsbundna samhällsvården expanderar på bekostnad av vård i hemmet. Den gemensamma, grundläggande utbildningen bör ta sikte på att förbereda för verksamhet bland friska, normala barn från spädbarnsåldern fram till puberteten. Under det andra utbildningsåret bör eleverna förberedas för olika slag av specialvård — bland sjuka och nyfödda barn, fysiskt handikappade och psykiskt utvecklingsstörda barn samt barn och ungdom på barnhem. På samma sätt som inom hälso- och sjukvården samt åldringsvården bör utbildningen göras så bred, att personalen kan användas vid olika vårdinstitutioner och så att omställningssvårigheter i framtiden undviks. Den skall kunna ligga till grund för vidareutbildning inom barnavården med sikte på mera kvalificerade arbetsuppgifter.

7.2.2 Utbildningens utformning Utbildningen av vårdpersonal skiljer sig från flertalet andra yrkesutbildningar i det avseendet, att träningen av de moment som ingår i yrket inte enbart kan förläggas till en konstruerad arbetsmiljö i skolans lokaler. En meningsfull undervisning fordrar att lämpliga praktikplatser disponeras vid olika slag av vårdinstitutioner, där eleverna under handledning får tillämpa och befästa de i skolan inhämtade kunskaperna och färdigheterna. Under senare år har knappheten på praktikplatser lagt hinder i vägen för en önskvärd ökning av vårdutbildningen på olika nivåer. Det är angeläget att den förestående reformen inte leder till att situationen förvärras, utan att utbildningens organisation tvärtom tillåter kapacitetshöjningar.

713 Beredningen har av det skälet sett det som en viktig uppgift att söka åstadkomma en pedagogiskt motiverad avvägning mellan teoretisk och tillämpad utbildning, vilken samtidigt gör det möjligt att förse praktikställena med en jämn ström av elever under läsåret. YB har därför stannat för en och samma periodindelning inom den första och den andra årskursen. Den innebär att studierna inleds med 13 veckors undervisning i skolans lokaler, varefter följer 20 veckors tillämpad utbildning. Studierna avslutas med 6 veckors undervisning i fackteoretiska ämnen. Skissen nedan avser att visa, vilka konsekvenser denna uppläggning kan få för utbildningsplaneringen. Om ett lika stort antal elever tas in i utbildningen i början av varje termin, och om vidare ett rotationssystem utarbetas för elevernas placering under perioderna av tillämpad utbildning, kan praktikställena förses med ett oförändrat antal elever under 40 av årets veckor. Vidare kan undervisningen i skolan bedrivas kontinuerligt under båda terminerna med relativt små variationer i elevgruppernas storlek.

Vecka 4 8

Intagning

32 36 40 i

Hösttermin 1

Vårtermin

12 16 20

i l

i

• 1

-1

i

—1

i

i

44 Anm: Heldragen linje markerar undervisning i skolan, streckad linje utbildning vid praktikställena.

Undervisningen i årskurs 1 är gemensam under de första 13 veckorna. Den i inledningsskedet sammanhållna utbildningen motiveras av att samtliga kategorier behöver grundläggande kunskaper i barnavård, hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Vidare kan eleverna under den första perioden orienteras om de olika vårdområdena samt om de arbetsuppgifter som förekommer inom respektive område, vilket ger en säkrare grund inför grenvalet. Därigenom vinns också att de elever som vill söka sig till barnavården kan få den grundläggande utbildningen på flera orter än som blivit fallet, om barnavårdsutbildningen från början organiserats som en delvis fristående gren.

Gren för sjuk- och åldringsvård (årskurs 1) Utbildningsmålet för grenen för sjuk- och åldringsvård är att åstadkomma en grundläggande utbildning, vilken i enlighet med yrkesutbildningens tidigare principförslag dels förbereder för yrkesverksamhet som vårdbiträde, dels ligger till

714 grund för en fortsatt utbildning i årskurs 2. Strävan har varit att ge den en sådan bredd, att behovet av mera specialiserade utbildningsvägar på denna nivå elimineras. Beroende på osäkerheten beträffande den framtida organisationen och arbetsuppgifternas fördelning inom öppen vård är det dock möjligt att vissa justeringar senare får göras i läroplanen. Någon form av påbyggnad kan eventuellt behövas för biträdespersonal vid vissa specialavdelningar inom den slutna vården. Vårdbiträdets huvuduppgift i framtiden förutsätts bli patientvården. De fackteoretiska inslagen i utbildningen har förstärkts, men undervisningen skall genomgående inriktas på tillämpningen av de fackteoretiska kunskaperna i vårdarbetet. I ämnet vårdkunskap har tonvikten lagts på de funktioner som förekommer inom samtliga vårdområden i avsikt att förmedla en helhetssyn på vårduppgiften. De speciella kunskaper och färdigheter som krävs inom åldringsvård och långtidssjukvård har till övervägande delen integrerats i ämnesstoffet, och behandlas således inte fristående. Utbildningen har inriktats på att förbereda för medverkan i såväl den fysiska som den psykiska patientomvårdnaden i syfte att skapa en god terapeutisk miljö. Detta innebär ett närmande till det synsätt, som präglar den progressiva psykiatriska vården. Eleverna får en fyllig orientering om denna vårdgren, något som är desto mera motiverat som en klar gräns mellan patienter med somatiska och psykiska sjukdomstillstånd är svår att dra, framför allt inom åldringsvård och långtidssjukvård. YB har sökt föra in dessa synpunkter även i utbildningens tillämpade del. Under de första 13 veckorna i period II skall eleverna tränas i den grundläggande patientvården inom antingen akutsjukvård eller långtidssjukvård. Därefter följer en avslutande period om 7 veckor inom den av dessa båda vårdformer, som eleverna tidigare inte stiftat bekantskap med. Konstruktionen innebär, att eleverna inte behöver placeras vid vårdavdelning av kirurgisk karaktär. Förslaget motiveras av att arbetsuppgifterna på biträdesnivå i stort sett är desamma inom all akutsjukvård, och det har framlagts med tanke på den begränsade tillgången på praktikplatser vid kirurgiska vårdavdelningar. Läroplanen föreskriver inte heller någon tillämpad utbildning inom åldringsvården. En ytterligare uppsplittring av den period som ger eleverna de första direkta kontakterna med vårdarbetet bör nämligen undvikas, och de arbetsmoment som ingår i åldringsvården bör till helt övervägande delen kunna täckas av utbildningen i sjukvård, framför allt inom långtidssjukvården.

Gren för barnavård (årskurs 1) Alternativet med en fristående vårdteknisk linje har gjort det möjligt att uppställa en vidgad målsättning för grundutbildningen i barnavård, vilken skall förbereda för verksamhet bland friska, normala barn i åldrarna fram till puberteten. I förslaget har det fackteoretiska innehållet förstärkts, och eleverna kan — tack vare att period II förlängts till 20 veckor — erhålla en allsidig utbildning i arbets-

715 teknik inom såväl spädbamsvård som vård av barn i förskoleåldern och skolåldern. Tyvärr har beredningen inte i detalj kunnat penetrera, hur den grundläggande utbildningen i årskurs 1 skall byggas på med ett sammanhängande utbildningssystem för barnavården och angränsande områden. Med tanke på arbetsuppgifternas art vid de vårdinstitutioner, vars personalbehov inte är avsett att täckas med grundutbildad personal, vore det önskvärt att eleverna ägnade sig åt en tids yrkesarbete för att nå större mognad och ökade erfarenheter innan de går vidare till den fortsatta och mera specialiserade utbildningen i årskurs 2. Variant för sluten sjuk- och åldringsvård = undersköterskeutbildning (årskurs 2) YB har utgått från att den personal, som utbildats på denna nivå, skall kunna ansvara för den direkta patientvården enligt givna direktiv. I utbildningen betonas avdelningspersonalens medverkan i patienternas rehabilitering. Beredningen har vidare förutsatt att undersköterskan i ökad utsträckning skall kunna medverka i den medicinska vården. Utbildningen skall ytterst göra det möjligt för personalen på denna nivå att enligt givna riktlinjer svara för verksamheten vid en vårdenhet där patientsituationen så medger. I uppgiften ingår då att fördela arbetet på underställd personal samt att kontrollera, att det utförs på ett riktigt sätt. Även i årskurs 2 har utbildningen för sjuk- och åldringsvård gjorts gemensam. Den avser däremot inte att ge behörighet för verksamhet inom operationssjukvården. Flera omständigheter motiverar en sådan inskränkning. Det är oklart, vilken personaluppsättning som är den mest lämpliga vid operationsavdelningar av olika slag, och hur arbetsuppgifterna bäst skall fördelas. Operationssjukvården är vidare ett relativt hårt specialiserat område. Slutligen är konkurrensen om praktikplatserna mycket stor vid operations-, anestesi- och intensivvårdsavdelningar. YB har därför förutsatt att utbildningen för operationssjukvård skall kunna organiseras som en delvis fristående variant i årskurs 2, medan eleverna i den här redovisade varianten endast skall hospitera vid operationsavdelning och postoperativ avdelning. Utbildningen för den psykiatriska vården har utgjort ett svårlöst problem. Denna vårdgren är på väg att samordnas med den somatiska vården. Å andra sidan karakteriseras den psykiatriska vården med tonvikten lagd på psykoterapi och rehabilitering av andra arbetsformer och arbetsmetoder än den somatiska vården. YB har stannat för att föreslå, att all vårdpersonal på den här aktuella nivån skall ges utbildning i psykiatrisk vård, vilken även innefattar tillämpad utbildning vid vårdavdelning av psykiatrisk karaktär. Frågan om utbildningsgången för personal inom den psykiatriska vården har däremot ej kunnat lösas i detta sammanhang. Den föreslagna utbildningen innehåller betydande förstärkningar i de fackteoretiska ämnena, framför allt i anatomi och fysiologi, sociologi och socialmedicin samt vårdkunskap. Undervisningen skall dock koncentreras till de moment, som är väsentliga för vård av patienter med de vanligast förekommande sjukdomstill-

716 stånden inom medicinsk, kirurgisk och psykiatrisk vård. Om målsättningen skall kunna realiseras måste emellertid höga krav ställas på undervisningen i vad gäller lärarnas kunskaper och tillgången på pedagogiska hjälpmedel. Två nya ämnen har förts in i utbildningen, nämligen farmakologi samt arbetsledning. Inslaget motiveras av att personalgruppen bör kunna överta nya uppgifter inom den medicinska vården samt att den kan komma att få arbetsledande funktioner. Innehållet i ämnesblocket yrkesteknik avser också att lägga en god grund för fortsatt utbildning. För den här redovisade varianten ter sig en anknytning naturlig till grundutbildningen av sjuksköterskor. Påbyggnadsutbildningen kan tänkas utformad på två olika sätt. I det ena fallet organiseras en delvis fristående, särskild studiegång, varvid eleverna kan tillgodoräkna sig hela den föregående utbildningen. I det andra fallet tas eleverna in i den reguljära grundutbildningens tredje termin. Detta alternativ fordrar en viss komplettering i fackteoretiska ämnen, nämligen i anatomi och fysiologi (främst klinisk fysiologi och klinisk kemi), farmakologi samt vårdkunskap. Det aktuella stoffet täcker ca 100 undervisningstimmar, motsvarande ett fritt tillval av 2—3 vtr i årskurs 2. Utrymme för tillvalet kan beredas genom en reducering av den obligatoriska undervisningen i yrkesteknik, särskilt om eleven valt samhällskunskap eller religionskunskap bland de allmänna ämnena.

7.2.3 Blockschema Termin 4

Variant för sluten sjukoch åldringsvård (nndersköterskeutbildning)

3 2 1

Gren för sjuk- och åldringsvård

Gren för barnavård

Vårdteknisk linje

I läroplanen redovisas innehållet i de två grenarna i årskurs 1 separat. Detta medför visserligen att det gemensamma stoffet i period I tagits upp på två ställen, men eftersom hela det första utbildningsåret inom respektive gren skall ses som en sammanhängande studiegång, har denna uppställning valts. Av samma skäl innehåller timplanerna ett stort antal ämnen i årskurs 1. Kärnämnena inom de båda grenarna har hållits åtskilda även i period I. Detta kräver en noggrann planering av undervisningen och en nära samordning mellan ämnena enligt de anvisningar, som ges i läroplanen.

717 7.2.4 Timplaner 7.2.4.1 Gren för sjuk- och åldringsvård (terminerna 1 och 2). Veckotimmar i period Ämne

I 13v

II 20 v

III 6v

YRKESTEKNIK (7.2.5) Anatomi och fysiologi (7.2.5.1) Mikrobiologi och hygien (7.2.5.2) Psykologi (7.2.5.3) Sociologi och socialmedicin (7.2.5.4) Familjekunskap (7.2.5.5) Miljökunskap (7.2.5.6) Vårdkunskap (7.2.5.7) Barnkunskap (7.2.5.8) Sysselsättningsmetodik (7.2.5.9) Arbetsteknik (7.2.5.10) 2

24—28

29—33

24—28

ALLMÄNNA ÄMNEN

10—6

Svenska Engelska (B-språk) j Samhällskunskap • Religionskunskap Gymnastik

3 2 3 3 1 2 6 3 1

3 2 2 2 15

26—30 8—4 4 3 4 0 0

10—6

40 45 50 50 15 35 230 40 10 520—600

2 T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Summa veckotimmar

utr1

Riktvärden vid integrerad undervisning. "Period II inleds med 13 veckors undervisning i arbetsteknik vid avdelning för akutsjukvård eller avdelning för långtidssjukvård. Under de resterande 7 veckorna placeras eleverna inom den vårdform som de tidigare inte stiftat bekantskap med. 3 Ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. Eleverna bör rekommenderas att välja ämnet samhällskunskap, som ger en god grund för undervisningen i sociologi och socialmedicin samt familjekunskap.

718 7.2.4.2 Gren för barnavård (terminerna 1 och 2) Veckotimmar i period Ämne

I 13 v

|

II 20 v

|

III 6v

YRKESTEKNIK (7.2.6) Anatomi och fysiologi (7.2.6.1) Mikrobiologi och hygien ((7.2.6.2) Psykologi (7.2.6.3) Sociologi och socialmedicin (7.2.6.4) Familjekunskap (7.2.6.5) Miljökunskap (7.2.6.6) Vårdkunskap (7.2.6.7.) Barnkunskap (7.2.6.8) Sysselsättningsmetodik (7.2.6.9) Arbetsteknik (7.2.6.10) 2

24—28

ALLMÄNNA ÄMNEN

10—6

8—4

10—6

4 3 4 0 0

2 Svenska Engelska (B-språk) Samhällskunskap Religionskunskap Gymnastik

3 2 3 3 1 2 6 3 1

29—33

24—28

7 3 2 10 2

1 26—30

) *,

utr 1

T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E

1 Summa veckotimmar

40 25 120 40 30 35 75 100 45 520—600

^Riktvärden vid integrerad undervisning. 2 Undervisningen i arbetsteknik i period II bör förläggas med 10 veckor till institution/avdelning för spädbarnsvård och med 10 veckor till institution/avdelning för barn i förskoleåldern och skolåldern. Dessa senare 10 veckor kan uppdelas i två avsnitt, så att eleverna under huvuddelen av tiden placeras bland barn i förskoleåldern samt en kortare tid bland barn i skolåldern. 3 Ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna.

719 7.2.4.3 Variant för sluten sjuk- och åldringsvård = undersköterskeutbildning (terminerna 3 och 4) Veckotimmar i period Ämne

IV 13 v

V 20 v

VI 6v

YRKESTEKNIK (7.2.7) Anatomi och fysiologi (7.2.7.1) Mikrobiologi och hygien (7.2.7.2) Farmakologi (7.2.7.3.) Psykologi (7.2.7.4) Sociologi och socialmedicin (7.2.7.5) Arbetsledning (7.2.7.6) Vårdkunskap (7.2.7.7) Arbetsteknik (7.2.7.8)2

26—29 4 3 3 2 4 2 8

31—34

26—29 3 2 1 2 3 3 12

ALLMÄNNA ÄMNEN Svenska Engelska (B-språk) 1 Samhällskunskap 8 Religionskunskap J Arbetslivsorientering Gymnastik

9—6

7—4 3 3 0 2 1

Summa veckotimmar

3 28—31

1 38

o

utr1

70 50 45 40 70 45 235 560—620

9—6

1 2 35

1 Riktvärden vid integrerad undervisning. Undervisningen i arbetsteknik i period V skall förläggas med 6—7 veckor vardera vid följande avdelningstyper: Vårdavdelning av medicinsk karaktär Hospitering vid mottagnings- och behandlingsavdelning Vårdavdelning av kirurgisk karaktär Hospitering vid operations- och postoperativ avdelning Vårdavdelning av psykiatrisk karaktär Hospitering vid geriatrisk avdelning 3 Ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i åk 1 och avser båda årskurserna. 2

Då så kan ske skall skolan erbjuda eleven fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet erbjuds i första hand under årskurs 2. 7.2.5 Yrkesteknik Gren för sjuk- och åldringsvård, terminerna 1 och 2 Mål Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet som vårdbiträde inom hälso- och sjukvård och åldringsvård, samt att ge grundläggande kunskaper i barnavård.

720 Undervisningen i yrkesteknik skall förbereda eleverna för följande huvuduppgifter: att under ledning av skjuksköterska eller undersköterska genomföra en god patientvård, inriktad på patientens personliga omvårdnad och säkerhet, samt patientens rehabilitering, att självständigt utföra ålagda vårduppgifter och att i samband därmed rapportera gjorda iakttagelser över patientens tillstånd, att biträda vid vissa undersökningar och behandlingar samt att medverka till en god avdelningshygien. 7.2.5.1 Anatomi och fysiologi Mål Undervisningen i anatomi och fysiologi har till uppgift att ge elementära kunskaper om människokroppens byggnad och organsystem samt om de olika organens funktioner. Huvudmoment Cellen Rörelseapparaten Nervsystemet Cirkulationssystemet Respirationssystemet Digestionssystemet Utsöndringsorganen Könsorganen Havandeskapet De endokrina organen Disposition av lärostoffet Lägesangiv ning: Organens topografi och lägesförhållanden. Cellen: Kärna. Cytoplasma. Cellmembran. Rörelseapparaten: Skelett. Leder. Muskler. Arbetsställningar och lyftteknik. Nervsystemet: Centralt och perifert nervsystem. Hjärna och ryggmärg. Cirkulationssystemet: Hjärta. Blodkärl: artärer, vener och kapillärer. Blodet: blodplasma, blodkroppar och blodgrupper. Sänkningsrelationen. Lymfkärlsystemet. Respirationssystemet: Övre luftvägar och lungor. Digestionssystemet: Munhåla. Magsäck. Tunntarm. Tjocktarm. Ändtarm. Lever. Gallgångar. Bukspottkörtel. Utsöndringsorganen: Njurar, urinledare och blåsa.

721 Könsorganen och fortplantningen: Manliga och kvinnliga könsorgan. Menstruationscykeln. Befruktning och graviditet. Prenatal utveckling. Förlossning och efterförlopp. Antikonceptionella åtgärder. De endokrina organen: Endokrina pancreas. Kunskapsprov. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i anatomi och fysiologi skall ge eleverna översiktliga kunskaper om de olika organsystemen och deras funktioner samt samordnas med undervisningen i ämnena psykologi, vård- och barnkunskap. Lektionsundervisningen bör kompletteras med demonstrationer i grupp i skolans lokaler.

7.2.5.2 Mikrobiologi och hygien Mål Undervisningen i mikrobiologi och hygien har till uppgift att ge kännedom om omgivningens inverkan på hälsotillståndet samt om smittspridning och smittskydd samt att skapa förståelse för vikten av god hygien på arbetsplatsen. Huvudmoment Smittämnen och smittspridning Anstaltsinfektioner Förebyggande hälsovård Arbetsplatsens hygien Rengöring, desinfektion och sterilisering Vaccination och serumbehandling Omgivningshygien

Disposition av lärostoffet Period I, 26 lektioner Smittämnen: De vanligaste mikroorganismerna och deras egenskaper. Smitta och smittspridning. Kroppens mottaglighet för smitta. Den personliga hygienen: Kroppsvård. Arbete och rekreation. Verkan av stimulantia. Mentalhygien. Sjukhusinfektioner: Bakterier och virus i vårdmiljön. Smittspridningsvägar.

722 Arbetsplatsens hygien: Förebyggande av smitta och smittspridning på vårdinrättningen. Rengöring, desinfektion och sterilisering: Mekanisk rengöring. Desinfektion. Kokning, upphettning i ånga och torrsterilisering. Vaccination och serumbehandling.

Period m , 18 lektioner Omgivningshygien: Vatten- och avloppshygien. Livsmedelshygien. Livsmedlens hållbarhet och förvaring. Infektion och förgiftning av livsmedel. Livsmedelsstadgan. Yrkeshygien.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i period I skall förbereda eleverna för den kommande utbildningen i arbetsteknik och samordnas med undervisningen i ämnena vårdkunskap och barnkunskap. Olika metoder för rengöring, desinfektion och sterilisering bör demonstreras vid en närbelägen vårdinrättning och eleverna tränas i att tillämpa de vanligen förekommande metoderna. En del av den disponibla tiden i period III bör ägnas åt en genomgång av för eleverna aktuella praktiksituationer, t. ex. sjukrummets hygien, patienttoaletter och -tvättrum, sköljrummets hygien och den gamla människans omgivningshygien.

7.2.5.3 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge kännedom om grundläggande principer för människans beteende och upplevelser, att påvisa psykologins tillämpning i yrkesarbetet samt att skapa förståelse för individuella skillnader och avvikande beteenden. Huvudmoment Behov, motiv och emotioner Utvecklingspsykologi Differentiell psykologi Inlärning och anpassning till omvärlden Tillämpad psykologi

723 Disposition av lärostoffet Period I, 39 lektioner Behov, motiv och emotioner: Behovens och motivens betydelse för uppfattningen av omvärlden. Reaktioner vid utebliven behovstillfredsställelse. Reaktionsmönster i konfliktsituationer. Försvarsmekanismer. Utvecklingspsykologi: Arv och miljö. Lagbundenheten i utvecklingen. Utvecklingens förlopp och beroende av mognad och inlärande. Barnets utveckling. Motoriska, emotionella, intellektuella, sociala och språkliga funktioner i olika åldrar. Anpassningsproblem på olika åldersstadier. Differential psykologi: Individuella skillnader. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt. Inlärning och anpassning till omvärlden: Inlärningsprinciper. Studieteknik. Period IQ, 12 lektioner Tillämpad psykologi: Den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal. Tolerans inför individuella olikheter. Samspelet inom arbetslaget i syfte att skapa en god terapeutisk miljö. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i psykologi skall i första hand samordnas med undervisningen i sociologi och socialmedicin, där momentet socialpsykologi ingår, samt med undervisningen i anatomi och fysiologi, familjekunskap, vårdkunskap och barnkunskap. I period I skall huvudvikten läggas vid utvecklingspsykologi och differentiell psykologi. Undervisningen bör så långt möjligt anknytas till de situationer, som eleverna kan komma att möta i den framtida yrkesverksamheten. De olika momenten får inte skarpt avgränsas från varandra. I period III bör psykologins tillämpning i vårdarbetet belysas med hjälp av case-studies och aktuella praktiksituationer. 7.2.5.4 Sociologi och socialmedicin Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att skapa förståelse för miljöns inverkan på individen, att orientera om socialpolitikens målsättning och hjälpformer mot bakgrund av samhällets utveckling, att ge kunskaper om vårdbehov och vårdformer samt orientering om olika slag av vårdinrättningar samt att understryka vikten av patienternas rehabilitering.

724 Huvudmoment Socialpsykologi Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla Vårdformer och vårdorganisation Arbetarskyddslagstiftning Tystnadsplikt Rehabilitering Disposition av lärostoffet Period I, 39 lektioner Socialt samspel: Individen och gruppen. Attityder och attitydförändringar. Klassskillnader och status. Lagarbete. Konflikter på arbetsplatsen. Socialpolitik och socialförsäkringar: Socialpolitiska målsättningar. Förebyggande åtgärder. Hjälp och inkomstutjämning. Försäkringstanken. Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla. Vårdorganisation: Öppen och sluten vård. Barnavård, hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Vårdinrättningens organisation: Vårdinrättningens funktioner. Organisation och ledning. Vårdavdelningens uppgifter och personalorganisation. Arbetarskyddslagstiftning och företagsnämnder. Tystnadsplikt: Tystnadspliktens innebörd. Författningsbestämmelser. Period III, 12 lektioner Medicinsk och yrkesmässig rehabilitering: Rehabiliteringens plats i sjukvårdsorganisationen. Arbetslaget för sjukhusrehabilitering. Social rehabilitering. Sysselsättnings- och arbetsterapi: Olika personalkategorier och deras uppgifter inom terapin. Arbetsprövning och arbetsträning. Tekniska hjälpmedel. Kunskapsprov. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall samordnas med undervisningen i ämnena psykologi, familjekunskap, vårdkunskap och barnkunskap. Cirka 20 lektioner bör anslås för studiebesök vid följande institutioner i period I: Öppen hälso- och sjukvård Sluten hälso- och sjukvård Åldringsvård Barnavård

Läkarstation eller distriktssköterskemottagning Vårdavdelning vid sjukhus Ålderdomshem Barnstuga eller barnhem

725 Studiebesöken kräver noggranna förberedelser, varvid eleverna skall orienteras om tystnadspliktens innebörd. Besöken bör följas upp med grupparbete och diskussioner. Undervisningen i period III bör inriktas på att belysa sambandet mellan vårdavdelningens personal och de särskilda befattningshavare som svarar för sjukgymnastik och arbetsterapi, samt att befästa riktiga attityder. Elevaktiverande undervisningsformer och -materiel bör komma till användning, och kompletteras med studiebesök vid sjukgymnast- och arbetsterapiavdelning.

7.2.5.5 Familjekunskap Mål Undervisningen i familjekunskap har till uppgift att orientera om familjen och samspelet mellan familj och samhälle samt att främja förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor.

Huvudmoment Familj och samhälle Samlevnads- och anpassningsfrågor

Disposition av lärostoffet Familj och samhälle: Familjebegreppets innebörd. Samhällsutvecklingens inverkan på familjens sammansättning och funktioner. Familjen som samhällsinstitution. Familjepolitikens mål och och medel. Familjens inre och yttre relationer: Familjens betydelse för personlighetsutvecklingen. Olika familjetyper. Normalt och avvikande beteende som relativa begrepp. Tolerans inför avvikelser mellan det förväntade och det faktiska beteendet. Samlevnadsnormer. Nya slag av familjebildningar. Ofullständiga familjer. Arbetsfördelning inom familjen. Könsroller. Problem vid föräldrarnas yrkesarbete. Familjen och bostaden. Vård av sjuka och gamla i hemmet.

Kommentarer och anvisningar Ämnet familjekunskap anknyter nära till ämnena psykologi samt sociologi och socialmedicin, och undervisningen i dessa tre ämnen fordrar en gemensam planering.

726 Väsentligt är att undervisningen är allsidig och objektiv och inte präglas av lärarens egna erfarenheter och värderingar. Den skall framhålla att normer, seder och tänkesätt varierar mellan olika grupper och miljöer, och inprägla vikten av tolerans i den dagliga kontakten med människor med olika bakgrund.

7.2.5.6 Miljökunskap Mål Undervisningen i miljökunskap har till uppgift att skapa förståelse för miljöns betydelse för patienter och personal samt att ge kunskaper om en god planering och om arbetsbesparande metoder och hjälpmedel för en skonsam och rationell miljövård.

Huvudmoment Funktionella och estetiska synpunkter på vårdmiljön Vårdinstitutionens planlösning och inredning Textilvård Städning och inventarievård

Disposition av lärostoffet Period I, 26 lektioner Betydelsen av att skapa en stimulerande, trivsam och riskfri miljö vid barninstitutionen och vårdinrättningen. Lokalernas planering, inredning och utrustning. Textilvård: De textila råmaterialens egenskaper och användning. Städning och inventarievård: Olika sätt att skydda lokalerna från nedsmutsning och förslitning. Rationella städredskap och städmetoder. Skötsel av fast inredning samt möbler, bäddutrustning och textilier. Förbrukning av och kostnader för materiel vid olika slag av institutioner och avdelningar.

Period m , 12 lektioner Städning och inventarievård: Organisation av städning och inventarievård vid olika vårdinrättningar. Centralisering av städfunktionen. Städpatruller. Textilvård: Rengöring av sängutrustning och övriga textilier.

727 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i miljökunskap skall samordnas med undervisningen i ämnena vårdkunskap och barnkunskap. I period III kan studiebesök göras vid städcentral, centraltvätt och förråd.

7.2.5.7 Vårdkunskap Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge elementära kunskaper om sjukdomarnas uppkomst, yttringar och behandling samt om ålderdomens fysiologiska funktionsnedsättning, att orientera om de psykiska sjukdomstillstånden och den psykiatriska vården, att grundlägga en riktig inställning till patientvården, att ge kunskaper om principerna för observation och övervakning av patientens tillstånd samt att förbereda för medverkan vid vissa undersökningar och behandlingar.

Huvudmoment Relationen patient—vårdpersonal Patientens dagliga vård Observation av patientens tillstånd Sjukdomarnas indelning Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder Provtagningar och behandlingar Rapportgivning Åldrandet och dess följdsjukdomar

Disposition av lärostoffet Period I, 78 lektioner Relation patient—vårdpersonal: Riktiga och felaktiga attityder hos personalen. Respekt för patientens integritet. Vårdavdelningens dygnsrytm. Patientens dagliga vård: Intagning och utskrivning. Personlig hygien. Övre och nedre toalett. Helövertvättning. Dusch och bad. Munvård. Hand- och fotvård. Hårvård.

728 Bäddning och förflyttning. På- och avklädning. Renbäddning av sjuksäng. Bäddning till rörlig och orörlig patient. Lakansbyten. Flyttning av patient till rullbord och rullstol. Lyftteknik. Patientlyft. Kostens sammansättning. Fullvärdig kost för olika åldrar. Psykologiska synpunkter på kostvanor. Normalkost och dietkost. Servering av måltider. Matning. Vätske- och näringstillförsel. Medicingivning. Läkemedlens förvaring. Observation av patientens fysiska och psykiska tillstånd. Sjukdomarnas indelning i olika grupper. Olycksfallsvård: Förebyggande av olycksfall. Omhändertagande av skadade. Principer för förbandsläggning. Mun mot mun-metoden. Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder: Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärtsäng. Dietföreskrifter. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Vård av febersjuk patient. Prov på upphostning. Patienter med sjukdomar i matsmältningsorganen. Vila och dietföreskrifter. Avföringsprov. Patienter med infektionssjukdomar. De vanligaste infektionssjukdomarna bland barn. Isoleringsteknik. Sockersjuka. Dietföreskrifter. Provtagningar och behandlingar: Mätning och vägning av patient. Temperaturtagning. Pulsräkning. Räkning av andning. Mätning av systoliskt blodtryck. Värmebehandling. Lavemang. Principer för rapportgiv ning. Kunskapsprov.

Period II, 60 lektioner Patientens dagliga vård: Komplikationer vid sängläge. Förebyggande av trycksår. Felställningar. Psykisk aktivering. Komplicerad bäddning. Vätskebalans. Mätning av drycker. Anteckningar över tillförd vätskemängd. Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder: Benbrott och ledskador. Gipsoch sträckförband. Patienter med njursjukdomar. Vätsketillförsel. Skötsel av patient med kateter å demeure. Urinmätningar och urinprovtagningar. Åldrandet och dess följdsjukdomar. Förberedande av patient för operation och röntgenbehandling. Omhändertagande efter döden. Rehabilitering: Vikten av att patienterna aktiveras. Kontakt med yttervärlden. Vårdpersonalens dagliga medverkan i rehabiliteringen. Korttidsrehabilitering och långtidsrehabilitering. Träningsmetoder. ADL-träning. Rörelseträning och gångövningar. Motverkan mot kontrakturer. Förflyttning av handikappade patienter. Rapportgivning

729 Period III, 90 lektioner Åldrandet och dess följdsjukdomar: Åldrandets psykologi. Insufficiensbilder, minnesnedsättning, misstänksamhet och otillgänglighet för argumentation. Tillfälliga konfusions- och orostillstånd. Sömnsvårigheter. Den psykiskt sjuka patienten: Felaktiga föreställningar om psykiska sjukdomar. De vanligaste psykiska sjukdomarna: psykoser, neuroser, utvecklingshämningar och psykopati. Psykosomatiska sjukdomar. Integrerad fysisk och psykisk vård. Information till patienter och anhöriga. Vårdbiträdets roll i arbetslaget: Den patientcentrerade vården. Förändringar i arbetsorganisationen. Samspelet mellan olika vårdformer och vårdinrättningar. Diskussion kring för eleverna aktuella praktiksituationer. Kunskapsprov.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i vårdkunskap skall samordnas med undervisningen i samtliga övriga fackteoretiska ämnen. Den primära målsättningen är att förbereda eleverna för medverkan i patientvården. Undervisningen skall genomgående utgå från patientens tillstånd och de speciella åtgärder som det kräver, och således inte ge en systematisk beskrivning av de olika sjukdomarna och deras symptombild. Jämsidesundervisningen i period II skall ge eleverna utvidgade kunskaper i de angivna vårdmomenten. Därutöver måste tid reserveras för genomgång av de situationer, som eleverna möter under sin utbildning på praktikställena. Den föreslagna dispositionen av period III avser att täcka 50—60 lektioner, varav cirka 15 lektioner ägnas åt grupparbeten och diskussioner kring vårdbiträdets roll i arbetslaget. Därutöver bör tid ägnas åt aktuella problemställningar och utvecklingstendenser i vårdarbetet samt åt att belysa biträdets uppgifter i ett vidare perspektiv. Möjligheten att samordna undervisningen för denna och andra vårdutbildningar vid skolenheten bör tillvaratas. I period III kan tid anslås för en kortare tids hospitering vid ålderdomshem. Under alla omständigheter skall studiebesök göras vid detta slag av vårdinrättning, liksom vid psykiatrisk vårdavdelning.

7.2.5.8 Barnkunskap Mål Undervisningen i barnkunskap har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om barnets utveckling och skötsel i olika åldrar.

730 Huvudmoment Nyföddhetsperioden Barnets utveckling Den dagliga vården Disposition av lärostoffet Vård under havandeskapet: Den förebyggande mödravården. Vård efter förlossningen. Nyföddhetsperioden: Barnets omställning vid födseln. Nyföddhetsperiodens fysiologi. Kontakt- och trygghetsbehov; vikten av kontinuitet i vården. Spädbarnets skötsel. Hälsokontroll och vaccinering. Barnets utveckling i olika åldersstadier. Den dagliga vården: Vårdarbetets planering med hänsyn till barnets dygnsrytm. Behov av sömn och vila i olika åldrar. Utevistelse. Lek, leksaker och sysselsättning. Barnets hygien. Renlighetsträning. Bad. Tandvård. Förebyggande av olycksfall.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i barnkunskap skall samordnas med undervisningen i övriga delar av fackteorin. Den skall framför allt inriktas på att skapa förståelse för att de olika momenten i barnets omvårdnad måste uppfattas som en helhet och underordnas barnets individuella behov. Miljöns betydelse för barnets harmoniska utveckling skall betonas, liksom vikten av naturliga och varierande kontakter med yttervärlden.

7.2.5.9 Sysselsättningsmefodik Mål Undervisningen i sysselsättningsmetodik har till uppgift att skapa förståelse för lekens och det fria skapandets betydelse för barnets personlighetsutveckling samt att ge kännedom om lämpliga lek- och sysselsättningsmaterial för barn i olika åldrar.

Huvudmoment Leken och barnets utveckling Lek- och sysselsättningsmaterial

731 Fördag till disposition Barnets lek: Lekens betydelse för barnets motoriska, emotionella, intellektuella och sociala utveckling. De olika lekstadierna. Lek och sysselsättning som en integrerad del av barnets dagsprogram. Lektyper: rörelselekar, rollekar, konstruktionslekar och grupplekar. Lek och lekmaterial i olika åldrar: Principer för träning av olika funktioner genom lek. Fordringar på leksaker och sysselsättningsmaterial i olika åldrar. Lek- och sinnesutveckling. Vikten av barnsäkra leksaker. Konmentarer och anvisningar Undervisningen i sysselsättningsmetodik skall samordnas med undervisningen i ämrena psykologi och barnkunskap. 7.2.5.10 Arbetsteknik Må. Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att skapa förtrogenhet med arbetsmiljön, att befästa och komplettera i fackteoretiska ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter, att inprägla vikten av noggrannhet i arbetet samt att träna eleverna i att fungera som medlemmar av ett arbetslag. Huiudmoment Grundläggande vårduppgifter Akutsjukvård Långtidssjukvård Disposition av lärostoffet Gnndläggande vårduppgifter Våid av och iakttagelser över patienten: Patientens personliga hygien. Morgoncch aftontoalett. Avtvättning. Munvård. Hårvård. Fotvård. Av- och påklädring. Bäddning. Förebyggande åtgärder mot tryckskador. Vätske- och näringstillförsel. Förberedelser före och omhändertagande efter måltid. Servering. Matning. Iakttagelser över patienten. Allmäntillstånd. Psykisk omvårdnad. Observation av patientens psykiska tillstånd och anpassningssvårigheter.

732 Kroppstemperatur: rektal, oral och axillar. Puls: frekvens. Blodtryck: mätning av systoliskt blodtryck. Andning: frekvens. Uttömningar: urin, avföring, kräkning och upphostning. Förberedelse till och tagning av prover: Urinprov. Avföringsprov. Sputumprov. Förberedelse till och utförande av behandlingar: Vägning och mätning. Lavemang. Värmebehandling. Skötsel av utensilier: Desinfektion, rengöring och sterilisering. Skötsel av termometrar, smörjbrickor samt elektrisk sug, syrgassug och vattensug. Omsorg om avdelningens hygien: Daglig städning och periodisk större städning. Rengöring av säng med tillbehör efter patientens utskrivning. Speciell rengöring efter patient med infektion. Tillämpad isoleringsteknik. Administrativa uppgifter i anslutning till patientvården: Inskrivning och utskrivning av patient. Överflyttning till annan avdelning eller vårdinrättning. Deltagande vid rapportgivning.

Akutsjukvård Vård av och iakttagelser över patienten. Förberedelse till operation och röntgenundersökning: Vätske- och näringstillförsel.

Renbäddning. Klädsel.

Skötsel av utensilier: Desinfektion. Rengöring och sterilisering. Packning av utensilier för sterilisering.

Långtidssjukvård Vård av och iakttagelser över patienten: Lyftteknik. Speciella hjälpmedel. Profylaktiska åtgärder mot komplikationer vid långvarigt sängläge och vid hel eller partiell förlamning av kroppen: intensifierad trycksårsprofylax, åtgärder mot kontrakturer och felställningar av bål och extremiteter. Åtgärder mot komplikationer från luftvägarna. Profylaktiska åtgärder mot olycksfall. Tillgodoseende av patientens speciella närings- och vätskebehov. Rehabiliteringsåtgärder: hjälp till självhjälp med daglig toalett, måltider, rörelser och förflyttningar. Gångövningar. Talövningar. Förströelse och sysselsättning. Psykisk omvårdnad. Tillfälliga förvirringstillstånd vid miljöombyte. Särskilda observationer av patienten under uppevistelse, vid av- och påklädning, måltider och toalettbesök. Kontakt med anhöriga. Materialkännedom och materialanvändning: Gångstolar, rullstolar och andra tekniska hjälpmedel.

733 Kommentarer och anvisningar Utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning uppdelas i två perioder. Den första omfattar 13 veckor, varunder eleverna skall tillämpa och befästa sina kunskaper och färdigheter i den grundläggande patientvården, vilken är gemensam för akutsjukvård och långtidssjukvård. Dessutom behandlas de moment som är speciella för den vårdform, i vilken eleverna placerats. Under de resterande 7 veckorna placeras eleverna inom den vårdform, som de tidigare inte stiftat bekantskap med. Utbildningen skall följa ett av skolan uppgjort program. Eleverna skall introduceras i vårdmiljön och under fortlöpande handledning delta i det dagliga vårdarbetet. Arbetsuppgifterna måste emellertid anpassas till elevernas utbildningsstadium, och svårighetsgraden stegras successivt. Läraren och handledaren skall göra eleverna uppmärksamma på hur de psykologiska och socialmedicinska kunskaperna kan utnyttjas i olika vårdsituationer. Det är angeläget att eleverna fostras till positiva attityder gentemot patienterna. Regelbundna diskussioner bör anordnas kring aktuella vård- och samarbetsfrågor.

7.2.6 Yrkesteknik Gren för barnavård, terminerna 1 och 2 Mål Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet som barnsköterska bland friska, normala barn i åldern 0—12 år. Undervisningen i yrkesteknik skall förbereda eleverna för följande huvuduppgifter: att svara för den dagliga omvårdnaden om barnet och i samarbete med övrig vårdpersonal fostra det till goda vanor och social anpassning, att tillgodose barnets behov av känslomässig kontakt och trygghet samt att medverka till att skapa en god miljö kring barnet och främja dess allsidiga utveckling. 7.2.6.1 Anatomi och fysiologi Mål Undervisningen i anatomi och fysiologi har till uppgift att ge elementära kunskaper om människokroppens byggnad och organsystem samt om de olika organens funktioner.

734 Huvudmoment Cellen Rörelseapparaten Nervsystemet Cirkulationssystemet Respirationssystemet Digestionssystemet Utsöndningsorganen Könsorganen Havandeskapet De endokrina organen

Disposition av lärostoffet Lägesangivning: Organens topografi och lägesförhållanden. Cellen: Kärna. Cytoplasma. Cellmembran. Rörelseapparaten: Skelett. Leder. Muskler. Arbetsställningar och lyftteknik. Nervsystemet: Centralt och perifert nervsystem. Hjärna och ryggmärg. Cirkulationssystemet: Hjärta. Blodkärl: artärer, vener och kapillärer. Blodet: blodplasma, blodkroppar och blodgrupper. Sänkningsreaktionen. Lymfkärlsystemet. Respirationssystemet: Övre luftvägar och lungor. Digestionssystemet: Munhåla. Magsäck. Tunntarm. Tjocktarm. Ändtarm. Lever. Gallgångar. Bukspottkörtel. Utsöndringsorganen: Njurar, urinledare och blåsa. Könsorganen och fortplantningen: Manliga och kvinnliga könsorgan. Menstruationscykeln. Befruktning och graviditet. Prenatal utveckling. Förlossning och efterförlopp. Antikonceptionella åtgärder. De endokrina organen: Endokrina pancreas. Kunskapsprov.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i anatomi och fysiologi skall ge eleverna översiktliga kunskaper om de olika organsystemen och deras funktioner samt samordnas med undervisningen i ämnena psykologi samt barn- och vårdkunskap. Lektionsundervisningen bör kompletteras med demonstrationer i grupp i skolans lokaler.

735 7.2.6.2 Mikrobiologi och hygien Mål Undervisningen i mikrobiologi och hygien har till uppgift att ge kännedom om omgivningens inverkan på hälsotillståndet samt om smittspridning och smittskydd samt att skapa förståelse för vikten av god hygien på arbetsplatsen.

Huvudmoment Smittämnen och smittspridning Anstaltsinfektioner Förebyggande hälsovård Arbetsplatsens hygien Rengöring, desinfektion och sterilisering Vaccination och serumbehandling

Disposition av lärostoffet Smittämnen: De vanligaste mikroorganismerna och deras egenskaper. Smitta och smittspridning. Kroppens mottaglighet för smitta. Den personliga hygienen: Kroppsvård. Arbete och rekreation. Verkan av stimulantia. Mentalhygien. Sjukhusinfektioner: Bakterier och virus i vårdmiljön. Smittspridningsvägar. Arbetsplatsens hygien: Förebyggande av smitta och smittspridning på vårdinrättningen. Rengöring, desinfektion och sterilisering: Mekanisk rengöring. Desinfektion. Kokning, upphettning i ånga och torrsterilisering. Vaccination och serumbehandling.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall förbereda eleverna för den kommande utbildningen i arbetsteknik, och samordnas med undervisningen i ämnena barnkunskap och vårdkunskap. Olika metoder för rengöring, desinfektion och sterilisering bör demonstreras vid en närbelägen vårdinrättning och eleverna tränas i att tillämpa de vanligen förekommande metoderna.

736 7.2.6.3 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge kännedom om grundläggande principer för människans beteende och upplevelser, att ge kunskaper om barnets utveckling och dess relationer till omgivningen under skilda åldersstadier, att skapa förståelse för individuella skillnader och avvikande beteenden samt att påvisa tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i de dagliga kontakterna med barnet.

Huvudmoment Behov, motiv och emotioner Utvecklingspsykologi Differentiell psykologi Inlärning och anpassning till omvärlden Samarbetspsykologi Tillämpad psykologi

Disposition av lärostoffet Period I, 39 lektioner Behov, motiv och emotioner: Behovens och motivens betydelse för uppfattningen av omvärlden. Reaktioner vid utebliven behovstillfredsställelse. Reaktionsmönster i konfliktsituationer. Försvarsmekanismer. Utvecklingspsykologi: Arv och miljö. Lagbundenheten i utvecklingen. Utvecklingens förlopp och beroende av mognad och inlärande. Barnets utveckling. Motoriska, emotionella, intellektuella, sociala och språkliga funktioner i olika åldrar. Anpassningsproblem på olika åldersstadier. Differentiell psykologi: Individuella skillnader. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt. Inlärning och anpassning till omvärlden: Inlärningsprinciper. Studieteknik.

Period II, 40 lektioner Samarbetspsykologi: Barninstitutionen som arbetsplats. Elevens betydelse som miljöskapande faktor för barnet. Lagarbetets betydelse. Rollbeteende och rollförväntningar. Vanliga konflikter på arbetsplatsen. Personalkonferenser.

737 Tillämpad psykologi: Barndomsupplevelsernas betydelse ur psykologisk synpunkt. Barnets emotionella behov. Vanor i samband med måltider, sömn och toalett. Miljöns och dagsrytmens anpassning till barnets utveckling. Avvägningen mellan aktivitet och vila. Lek och sysselsättning. Vad man kräver av barn i olika åldrar. Barnets självständighetsbehov. Uppfostringsmetoder. Konflikter mellan det naturliga beteendet och de förväntningar som ställs på barnet. Barnobservationer: Observation av barnets beteende i olika situationer och aktiviteter. Observation av motorik, emotionellt beteende, socialt beteende och sysselsättning. Observationsmetoder: Dagboksanteckningar, löpande protokoll, time sampling och händelse-sampling. Period III, 42 lektioner Samarbetspsykologi: Mentalhygieniska aspekter på unga människors problem. Anpassningssvårigheter i förhållande till anhöriga och arbetskamrater. Mindervärdeskänslor och hämningar. Störningar i relationen mellan barn och vårdpersonal. Tillämpad psykologi: Speciella problem i arbetet med barn. Skuldkänslor, trots och aggressivitet. Svartsjuka. Snatteri. Barnets fantasivärld. Barn som narras. Rädsla av olika slag. Sömnsvårigheter. Sängvätning. Inpassning i skolan. Skolmognad. Läs- och skrivsvårigheter. Problem i skolan. Barnet och gruppen. Kamrater i gängbildningar. Kamratförtryck. Barnet och religionen. Barnsexualitet. Avvikande barn på anstalt: Barn med fysiska handikapp och utvecklingsstörningar. Barn med svåra beteenderubbningar. Kunskapsprov. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i psykologi skall samordnas med undervisningen i ämnena sociologi och socialmedicin, anatomi och fysiologi, familjekunskap, vårdkunskap och barnkunskap. I period I skall huvudvikten läggas vid utvecklingspsykologi och differentiell psykologi. Undervisningen bör så långt möjligt anknytas till de situationer, som eleverna kan komma att möta i den framtida yrkesverksamheten. De olika momenten får inte skarpt avgränsas från varandra. I period II skall eleverna beredas tillfälle att göra barnobservationer samt att i grupp gå igenom aktuella praktikfall. De bör i anslutning härtill tränas i att göra egna iakttagelser under korta tidsperioder samt att föra anteckningar. Speciella uppfostringsproblem skall konkretiseras, till exempel genom filmer, bildband, bandade dialoger och efterföljande diskussioner. Det är angeläget att samspelet mellan barn och vårdpersonal belyses. 24

Yrkesutbildningen

738 I period III bör tid avsättas för diskussion av aktuella praktiksituationer, varvid vård och fostran av barnet som en helhet betonas. Undervisningen om avvikande barn på anstalt bör kompletteras med studiebesök vid och orientering om olika vårdinstitutioner.

7.2.6.4 Sociologi och socialmedicin Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att skapa förståelse för miljöns inverkan på individen, att orientera om socialpolitikens målsättning och hjälpformer mot bakgrund av samhällets utveckling samt att ge kunskaper om vårdbehov och vårdformer samt orientering om olika slag av vårdinrättningar.

Huvudmoment Socialpsykologi Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla Vårdformer och vårdorganisation Arbetarskyddslagstiftning Tystnadsplikt

Disposition av lärostoffet Socialt samspel: Individen och gruppen. Attityder och attitydförändringar. Klassskillnader och status. Lagarbete. Konflikter på arbetsplatsen. Socialpolitik och socialförsäkringar: Socialpolitiska målsättningar. Förebyggande åtgärder. Hjälp och inkomstutjämning. Försäkringstanken. Samhällets åtgärder för barn, sjuka och gamla. Vårdorganisation: öppen och sluten vård. Barnavård, hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Vårdinrättningens organisation: Vårdinrättningens funktioner. Organisation och ledning. Vårdavdelningens uppgifter och personalorganisation. Arbetarskyddslagstiftning

och företagsnämnder.

Tystnadsplikt: Tystnadspliktens innebörd. Författningsbestämmelser.

739 Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall samordnas med undervisningen i ämnena psykologi, familjekunskap, barnkunskap och vårdkunskap. Cirka 20 lektioner bör anslås för studiebesök vid följande institutioner: Öppen hälso- och sjukvård Sluten hälso- och sjukvård Åldringsvård Barnavård

Läkarstation eller distriktssköterskemottagning Vårdavdelning vid sjukhus Ålderdomshem Barnstuga eller barnhem

Studiebesöken kräver noggranna förberedelser, varvid eleverna skall orienteras om tystnadspliktens innebörd. Besöken bör följas upp med grupparbete och diskussioner.

7.2.6.5 Familjekunskap Mål Undervisningen i familjekunskap har till uppgift att orientera om familjen och samspelet mellan familj och samhälle samt att främja förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor.

Huvudmoment Familj och samhälle Samlevnads- och anpassningsfrågor

Disposition av lärostoffet Familj och samhälle: Familjebegreppets innebörd. Samhällsutvecklingens inverkan på familjens sammansättning och funktioner. Familjen som samhällsinstitution. Familjepolitikens mål och medel. Familjens inre och yttre relationer: Familjens betydelse för personlighetsutvecklingen. Barnet i familj och barnet på institution. Olika familjetyper. Normalt och avvikande beteende som relativa begrepp. Tolerans inför avvikelser mellan det förväntade och det faktiska beteendet. Samlevnadsnormer. Nya slag av familjebildningar. Ofullständiga familjer. Arbetsfördelning inom familjen. Könsroller. Problem vid föräldrarnas yrkesarbete. Familjen och bostaden. Vård av sjuka och gamla i hemmet.

740 Kommentarer och anvisningar Ämnet familjekunskap anknyter nära till ämnena psykologi samt sociologi och socialmedicin, och undervisningen i dessa tre ämnen fordrar en gemensam planering. Väsentligt är att undervisningen är allsidig och objektiv och inte präglas av lärarens egna erfarenheter och värderingar. Den skall framhålla att normer, seder och tänkesätt varierar mellan olika grupper och miljöer, och inprägla vikten av tolerans i den dagliga kontakten med människor med olika bakgrund. Undervisningen bör delvis ske i form av grupparbete och diskussioner, framför allt i period III. Aktuellt stoff kan hämtas från elevernas föregående utbildning i arbetsteknik samt från den offentliga debatten i olika massmedia.

7.2.6.6 Miljökunskap Mål Undervisningen i miljökunskap har till uppgift att skapa förståelse för miljöns betydelse för vårdtagare och personal samt att ge kunskaper om en god planering och om arbetsbesparande metoder och hjälpmedel för en skonsam och rationell miljövård.

Huvudmoment Funktionella och estetiska synpunkter på vårdmiljön Vårdinstitutionens planlösning och inredning Textilvård Städning och inventarievård

Disposition av lärostoffet Period I, 26 lektioner Betydelsen av att skapa en stimulerande, trivsam och riskfri miljö vid barninstitutionen och vårdinrättningen. Lokalernas planering, inredning och utrustning. Textilvård: De textila råmaterialens egenskaper och användning. Städning och inventarievård: Olika sätt att skydda lokalerna från nedsmutsning och förslitning. Rationella städredskap och städmetoder. Skötsel av fast inredning samt möbler, bäddutrustning och textilier. Förbrukning av och kostnader för materiel vid olika slag av institutioner och avdelningar.

741 Period HI, 12 lektioner Barnets miljö: Institutionens planering, inredning och utrustning med tanke på barnen. Årstidernas och helgernas markering. Födelse- och namnsdagar. Blomstervård. Klädvård: Ändamålsenliga barnkläder. Ekonomiska synpunkter på barnplagg och barnkonfektion. Den dagliga klädvården. Lagning och stoppning av barnkläder. Skovård. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i miljökunskap skall samordnas med undervisningen i ämnena vårdkunskap och barnkunskap. I period III kan miljöns utformning belysas genom studiebesök vid barnavårdande institutioner.

7.2.6.7 Vårdkunskap Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge elementära kunskaper om sjukdomarnas uppkomst, yttringar och behandling, att grundlägga en riktig inställning till patientvården, att ge kännedom om principerna för observation och övervakning av patientens tillstånd samt att ge förmåga att utföra enklare undersökningar och behandlingar. Huvudmoment Relationen patient—vårdpersonal Patientens dagliga vård Observation av patientens tillstånd Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder Provtagningar och behandlingar Disposition av lärostoffet Relationen patient—vårdpersonal: Riktiga och felaktiga attityder hos personalen. Respekt för patientens integritet. Vårdavdelningens dygnsrytm. Patientens dagliga vård: Intagning och utskrivning. Personlig hygien. Övre och nedre toalett. Helövertvättning. Dusch och bad. Munvård. Hand- och fotvård.

742 Hårvård. Bäddning och förflyttning. På- och avklädning. Renbäddning av sjuksäng. Bäddning till rörlig och orörlig patient. Lakansbyten. Flyttning av patient till rullbord och rullstol. Lyftteknik. Patientlyft. Kostens sammansättning. Fullvärdig kost för olika åldrar. Psykologiska synpunkter på kostvanor. Normalkost och dietkost. Servering av måltider. Matning. Vätske- och näringstillförsel. Medicingivning. Läkemedlens förvaring. Observation av patientens fysiska och psykiska tillstånd. Sjukdomarnas indelning i olika grupper. Olycksfallsvård: Förebyggande av olycksfall. Omhändertagande av skadade. Principer för förbandsläggning. Mun mot mun-metoden. Vård av patienter som kräver särskilda åtgärder: Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärtsäng. Dietföreskrifter. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar. Vård av febersjuk patient. Prov på upphostning. Patienter med sjukdomar i matsmältningsorganen. Sår i magsäck och tolvfingertarm. Vila och dietföreskrifter. Avföringsprov. Patienter med infektionssjukdomar. De vanligaste infektionssjukdomarna bland barn. Isoleringsteknik. Sockersjuka. Dietföreskrifter. Provtagningar och behandlingar: Mätning och vägning. Temperaturtagning. Pulsräkning. Räkning av andning. Mätning av systoliskt blodtryck. Värmebehandling. Lavemang. Principer för rapportgivning.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i vårdkunskap skall samordnas med undervisningen i samtliga övriga fackteoretiska ämnen. Den primära målsättningen är att förbereda eleverna för medverkan i patientvården. Undervisningen skall utgå från patientens tillstånd och de speciella åtgärder som det kräver.

7.2.6.8 Barnkunskap Mål Undervisningen i bamkunskap har till uppgift att ge grundläggande kunskaper om barnets utveckling samt att göra eleverna förtrogna med vården av friska, normala barn i åldern 0—12 år.

743 Huvudmoment Nyföddhetsperioden Barnets utveckling Den dagliga vården Barnet på institution Vård av sjuka barn

Disposition av lärostoffet Period I, 39 lektioner Vård under havandeskapet: Den förebyggande mödravården. Vård efter förlossningen. Nyföddhetsperioden: Barnets omställning vid födseln. Nyföddhetsperiodens fysiologi. Kontakt- och trygghetsbehov; vikten av kontinuitet i vården. Spädbarnets skötsel. Hälsokontroll och vaccinering. Barnets utveckling i olika åldersstadier. Den dagliga vården: Vårdarbetets planering med hänsyn till barnets dygnsrytm. Behov av sömn och vila i olika åldrar. Utevistelse. Lek, leksaker och sysselsättning. Barnets hygien. Renlighetsträning. Bad. Tandvård. Förebyggande av olycksfall.

Period III, 60 lektioner Barnets utveckling: Viktökning och längdtillväxt. Tandsprickning och tandömsning. Hållning och rörelser. Utveckling i skolåldern. Puberteten. Kroppslig underutveckling. Övervikt. Näringsbehov: Spädbarnets uppfödning och avvänjning. Kompletterande kost. Allsidig och välbalanserad kost. Kostcirkeln. Förslag till matsedel för barn i olika åldrar. Måltider på rätt tid. Mellanmål. Matvägran. Barnet på institution: Barnets omställning inför vistelsen på barninstitution. Fördelarna med en kontinuerlig kontakt med föräldrarna. Vårdpersonalen som föräldrasubstitut. Leken som hjälpmedel att underlätta barnets omställning. Kontakt med yttervärlden. Kamrater utanför barninstitutionen. Barnets behov av rörelsefrihet. Respekt för barnets integritet. Olika typer av barnolycksfall. Åtgärder för att höja säkerheten. Tillsyn och passning. Uppfostran och träning. Trafikträning i olika åldrar. Vård av sjuka barn: Sängläge och sysselsättning. Tarmhygien. Vikten av iakttagelser och rapportering. Vård av barn med infektionssjukdomar. Vård av barn vid olycksfall och förgiftningar. Kunskapsprov.

744 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i barnkunskap skall samordnas med undervisningen i övriga delar av fackteorin. Den skall framför allt inriktas på att skapa förståelse för att de olika momenten i barnets omvårdnad måste uppfattas som en helhet och underordnas barnets individuella behov. Miljöns betydelse för barnets harmoniska utveckling skall betonas, liksom vikten av naturliga och varierade kontakter med yttervärlden. Undervisningen om barnets fysiska utveckling måste nära anknytas till undervisningen om barnets psykiska utveckling i ämnet psykologi. 7.2.6.9 Sysselsättningsmetodik Mål Undervisningen i sysselsättningsmetodik har till uppgift att skapa förståelse för lekens och det fria skapandets betydelse för barnets personlighetsutveckling samt att ge kännedom om lämpliga lek- och sysselsättningsmaterial för barn i olika åldrar.

Huvudmoment Leken och barnets utveckling Lek- och sysselsättningsmaterial Skapande aktiviteter

Förslag till disposition Period I, 13 lektioner Barnets lek: Lekens betydelse för barnets motoriska, emotionella, intellektuella och sociala utveckling. De olika lekstadierna. Lek och sysselsättning som en integrerad del av barnets dagsprogram. Lektyper: rörelselekar, rollekar, konstruktionslekar och grupplekar. Lek och lekmaterial i olika åldrar: Principer för träning av olika funktioner genom lek. Fordringar på leksaker och sysselsättningsmaterial i olika åldrar. Lek- och sinnesutveckling. Vikten av barnsäkra leksaker. Period II, 20 lektioner Lek och aktivitet i förskoleåldern: Gradvisa förändringar i lekens inriktning och kraven på lek- och sysselsättningsmaterial. Att leka i grupp. Sagoberättande. Musikaliska och dramatiska aktiviteter. Det fria skapandet.

745 Lek och aktivitet i skolåldern: Hobbyverksamhet. Experiment. Idrott och tävlingsregler. Naturstudier och friluftsliv. Barnlitteratur, seriemagasin och veckopress. TV, radio och film. Musik och teater. Framställning av leksaker och sysselsättningsmaterial: Bilderböcker, dockor, spel och pussel. Spillmaterial.

Period III, 12 lektioner Bild- och formarbete: Utveckling av barnets bild- och formuttryck. Bild- och formverksamhet i olika åldrar. Sätt att stimulera det fria skapandet. Intuitiv lek. Grupparbete. Dramatiska och musikaliska aktiviteter: Rytmiska övningar. Improvisationer och dramatisering. Sånger och visor för barn. Sånglekar.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i sysselsättningsmetodik skall samordnas med undervisningen i ämnena psykologi och barnkunskap. Eleverna bör göras förtrogna med lämpliga lek- och sysselsättningsmaterial genom demonstrationer och studiebesök vid andra institutioner och lekplatser. De bör få tillverka vissa enkla typleksaker, själva handskas med olika material och öva sig i lekar, sagoberättande, bild- och formarbete och dramatiskt skapande samt få insikt om litteratur för de aktuella åldrarna. I period III skall undervisningen syfta till att ge eleverna ökad förståelse för det fria skapandets betydelse för barnens allsidiga personlighetsutveckling.

7.2.6.10 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik har till uppgift att skapa förtrogenhet med arbetsmiljön, att befästa och komplettera i fackteoretiska ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter samt ge en helhetssyn på vårduppgiften, att inprägla vikten av ansvar i arbetet samt att ge träning i det praktiska utförandet av arbetsuppgifterna.

Huvudmoment Vård, fostran och sysselsättning av barn i åldern 0—12 år.

746 Disposition av lärostoffet Barnets ankomst till barninstitutionen: Introduktion bland kamrater och vårdpersonal. Förvaring av egna tillhörigheter. Vårdpersonalens uppträdande vid barnets ankomst och hämtning. Den dagliga skötseln: Barnets personliga hygien. Bad och tvättning. Hand- och fotvård. Hårvård. Munvård. Hjälp till självhjälp. Barnets kläder. Klädsel under olika årstider. Av- och påklädning. Iakttagelser över barnets behov av vila och sömn. Sovtider. Barnets sovplats. Bäddning. Planering av barnets måltider. Dukning och servering. Matning. Träning av goda måltidsvanor. Barnets kontakt med yttervärlden. Besökstider. Hjälp till varierade kontakter: anhöriga, kamrater, fritidsverksamhet. Iakttagelser över barnets fysiska tillstånd och beteende. Rapportering. Observation av barnets beteende i olika aktiviteter och situationer. Tillsyn och passning. Åtgärder för förebyggande av barnolycksfall. Omsorg om barninstitutionens hygien. Lek och sysselsättning: Att leda barnens lekar. Lek inomhus och utomhus. Fritt skapande: målning, modellering och träslöjd. Dramatisk och musikalisk verksamhet. Läxläsning och fritidsverksamhet. Tillverkning och underhåll av lekoch sysselsättningsmaterial för olika åldrar. Deltagande i personalkonferenser.

Kommentarer och anvisningar Utbildningen i arbetsteknik vid barninstitution skall följa ett av skolan uppgjort program. Eleverna skall introduceras i vårdmiljön och göras bekanta med barnen samt under fortlöpande handledning delta i det dagliga arbetet med barnens vård, fostran och sysselsättning. Arbetsuppgifterna måste emellertid anpassas till elevernas utbildningsstadium och svårighetsgraden stegras successivt. Handledaren bör göra eleverna uppmärksamma på att kunskaperna i utvecklingspsykologi skall tillämpas i olika vårdsituationer. Särskild vikt skall läggas vid skapandet av en god miljö kring barnen. Mot slutet av perioden skall eleverna självständigt men under handledarens uppsikt handha en grupp barn. Handledaren skall därefter diskutera sättet att lösa uppgiften med eleverna. Eleverna bör varje vecka samlas för diskussion i grupp om arbetsprogram och om barnens beteende och behandling. De skall delta i barns sysselsättning och lek och själva arbeta med olika lekmaterial för att bättre förstå hur barnen upplever dessa. Eleverna skall göras uppmärksamma på skolbarnens speciella behov av sysselsättning och hobbyverksamhet. De bör få sätta sig in i vissa skolproblem, kontakter med föräldrar och skola samt biträda vid läxläsning.

747 7.2.7 Yrkesteknik Variant för sluten sjuk- och åldringsvård, terminerna 3 och 4 Utbildningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för verksamhet som undersköterska inom sluten hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Den skall göra det möjligt för undersköterskan att enligt givna riktlinjer svara för verksamheten vid en vårdenhet där patientsituationen så medger, samt lägga en god grund för fortsatt utbildning. Undervisningen i yrkesteknik skall förbereda eleverna för följande huvuduppgifter: att enligt givna direktiv svara för patientvården, inriktad på patientens personliga omvårdnad och säkerhet, att medverka i den medicinska vården omfattande observation och rapportering av fysiska och psykiska tillstånd, undersökningar och behandlingar med särskild tonvikt på patientens omhändertagande, samt patientens rehabilitering, att övervaka avdelningens hygien och vården av inventarier och utensilier samt att medverka vid introduktion av nyanställd personal och vid information om ny utrustning och nya arbetsmetoder. 7.2.7.1 Anatomi och fysiologi Delämnen: Anatomi och fysiologi Näringsfysiologi Mål Undervisningen i anatomi och fysiologi har till uppgift att ge utökade kunskaper om människokroppens byggnad och funktion som grund för studierna i vårdkunskap för att därigenom skapa förståelse för sambandet mellan det biologiska skeendet och den kliniska situationen.

Anatomi och fysiologi Huvudmoment Cellen Vävnader Rörelseapparaten Nervsystemet Cirkulationssystemet Respirationssystemet

748 Digestionssystemet Urinorganen Könsorganen Endokrina organ Ärftlighetslära

Disposition av lärostoffet Period IV, 41 lektioner Cellen: Kärnan: byggnad, kemi och funktion. Cytoplasmans och cellmembranens byggnad och funktion. Vävnader: Epitelvävnad. Muskelvävnad. Bindesubstansvävnad. Nervvävnad. Rörelseapparaten: Benlära. De viktigaste delarna av skelettet. Allmän ledlära. Speciell ledlära: ryggraden, revbenslederna och extremitetslederna. Allmän muskellära: sned- och parallellfibriga muskler, fysiologiska tvärsnittet, förkortningsförmåga. Speciell muskellära: rygg- och bukmuskler, extremitetsmuskler. Synergister och antagonister. Nervsystemet: Centralt och perifert nervsystem. Hjärnans byggnad: Utgångspunkt från det embryonala femblåsestadiet med början i medulla oblongata och avslutande med telencephalon, de viktigaste kärnorna, capsula interna, ventrikelsystemet, kranialnerverna. Ryggmärgens byggnad: Ryggmärgstvärsnittet, spinalnervernas rötter och principiella anordningar. Hjärn- och ryggmärgshinnorna: Subarachnoidalrummet, liquors cirkulation och de viktigaste cisternerna. Spinalnerverna: De viktigaste av de perifera nerverna, deras förlopp och principiella innervationsområden. Den motoriska banan. Pyramidbanans och extrapyramidal motoriska system. Synapser. Reflexer. De sensoriska banornas förlopp och corticala representation. Centra i medulla oblongata och hypothalamus för regulation av olika vitalfunktioner. Smärtans fysiologi. Det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Relation till den endokrina apparaten och hypothalamus. Nervös styrning av inre organ. Hormonell styrning av inre organ. Cirkulationssystemet: Blodet: Blodplasma, blodkroppar och blodgrupper (Rh-faktorn). Koagulation. Hjärtat: Hjärtväggens byggnad. Hjärtrummen. Kransartärerna. Klaff apparaten. Hjärtljuden. Retledningssystemet. Hjärtats automati. Hjärtnerverna. Hjärtats frekvens, slag- och minutvolym. Beräkning av hjärtats mekaniska arbete. Undersökningsmetoder. Hjärtats nutrition.

749 Blodkärlen: Artärer, vener och kapillärer. Stora och lilla kretsloppet. Perifer cirkulation. Förhållandet mellan tryck, motstånd och flöde. Regulation av blodkärlens vidd. Blodtrycket och dess regulation. Lymfkärlsystemet: De stora lymfstammarna och de viktigaste lymfkörtelgrupperna. Lymfans bildning och funktion. Respirationssystemet: Övre luftvägar: Näsa. Svalg. Struphuvud. Lungor: Yttre form. Lungytorna med hilus och radix. Luftstrupe. Huvudbronker. Bronkialträdet med alveoler. Lungartärer, vener och lymfkärl. Lunggränser. Lungtopografi. Pleura. Diafragma. Lungventilationen: Gasutbytet i lungorna — andningsmusklerna och bröstkorgens volymförändringar. Lungornas elasticitet. Extra- och intrapulmonella tryckvariationer. Lungvolym och -kapacitet. Anatomiskt och fysiologiskt dead space. Den alveolära ventilationen. Andningens regulation: Andningens nervösa regulation. Andningens kemiska regulation. Andningen och syr a-bas jämvikten. Syrebrist, akut och kronisk. Symtom. Konstgjord andning. Syrgasterapi. Digestionsapparaten: Munhålan: Tunga. Tänder. Salivkörtlar. Tuggning. Sväljning. Sekretion av saliv. Matstrupe. Magsäck. Tunntarm. Tjocktarm. Ändtarm. Lever. Gallgångar. Bukspottkörtel. Förlopp och topografi i stora drag. Sekretion av magsaft, bukspott, galla och tarmsaft. Enzymatisk spjälkning av kolhydrater, fett och äggvita på olika nivåer. Resorptionsmekanismer. Mag- och tarmkanalens transportsystem. Defäkation. Peritoneum. Urinorganen: Njurarna: Nefronet. Bark och märg. Njurbäcken, urinledare och blåsa — förlopp, topografi och vägglager. Urinsekretionen: Filtration genom glomeruli. Primärurinens sammansättning. Aterresorption i tubuli: tröskelsubstanser, aktiv sekretion. Clearancebegreppet. Mätning av glomerulusfiltration samt tubulis återresorptions- och sekretionsfunktion. Njurens genomblödning. Mekanismen vid syra-basreglering. Blåstömning. Njurinsufficiens: isostenuri, uremi. Kunskapsprov (2 stycken) Period VI, 11 lektioner Sinnesorganen: Örat: Ytter-, mellan- och inneröra. Det cortiska organet. Säckar och båggångar. Ögat: Bulb, yttre ögonmuskler. Ögonlock och tårapparat. Ljusets brytning i det normala ögat. Ackommodation och vanliga brytningsfel.

750 Könsorganen: Manliga könsorgan: Testiklar, Bitestiklar. Prostata. Penis. Erektions- och ejakulatetsmekanismen. Kvinnliga könsorgan: Äggstockar. Ovulation. Äggledare. Äggtransport. Livmoder. Vagina. Vulva. Peritoneum i det manliga och kvinnliga bäckenet. Endokrina organ: Hypofys. Sköldkörtel. Bisköldkörtlar. Endokrina pancreas. Binjurar. Testiklar. Äggstockar. Ärftlighetslära: Ärftlighetslärans grunder: Arvsanlagen i cellerna. Mendelska ärftlighetslagarna. Socialgenetik: Rasfrågor. Populationsgenetik. Faderskapsbevisning. Insemination. Genetiska skador. Arvsbetingade sjukdomar: Risksiffror. Näringsfysiologi Huvudmoment Normalkost för sjuka Specialkoster vid olika sjukdomar Kost för åldringar Disposition av lärostoffet Period IV, 11 lektioner Näringsfysiologisk motivering till förändring av normalkost vid olika sjukdomar: Proteinrik och proteinfattig kost. Kolhydratrik och kolhydratfattig kost. Fettfattig kost. Surgörande och alkaliserande kost: Elektrolyter från födoämnena. Kost vid vissa sjukdomstillstånd: Rubbningar i mag- och tarmkanalens funktion. Diabetes mellitus. övriga vanliga koster vid sjukhuset. Kost för åldringar. Period VI, 7 lektioner Samarbete mellan vårdavdelning, dietkök och patient för kostens rätta utnyttjande. Kunskapsprov. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall genomgående bygga på de kunskaper i ämnet som eleverna inhämtat i årskurs 1, och samordnas med undervisningen i vårdkunskap.

751 Den disposition av lärostoffet, som redovisas för delämnet anatomi och fysiologi, ger en ingående beskrivning av ämnesinnehållet. Undervisningen skall koncentreras till de moment, som är väsentliga för undervisningen om de vanligast förekommande sjukdomstillstånden i ämnet vårdkunskap. Övriga moment behandlas mera översiktligt. Lektionsundervisningen i delämnet anatomi och fysiologi bör kompletteras med demonstration i grupp dels inom den egna institutionen, dels inom anatomisk eller patologisk institution. Eleverna bör beredas tillfälle att närvara vid en obduktion. I delämnet näringsfysiologi bör studiebesök göras vid sjukhusets dietkök.

7.2.7.2 Mikrobilogi och hygien Delämnen: Medicinsk mikrobiologi Hygien Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien

Mål Undervisningen i mikrobiologi och hygien har till uppgift att ge vidgade kunskaper i ämnet vilka kan omsättas i den kliniska situationen.

Medicinsk mikrobiologi Huvudmoment Smittämnen Bakteriologisk och virologisk diagnostik Organismens försvarsmekanism Immunologi Smittsamma sjukdomar Mykologi och parasitologi Disposition av lärostoffet Period IV, 21 lektioner Allmän översikt: Normalflora. Viktiga bakterier och virusarter inklusive bakteriofager, mycoplasma och rickettsier. Immunologi: Begreppen antigen och antikropp. Antigen — antikroppsreaktion, aktiv och passiv immunitet. Överkänslighetsreaktioner av omedelbar och fördröjd typ. Antikropparnas diagnostiska betydelse, serologiska reaktioner.

752 Bakteriologisk och virologisk diagnostik: Provtagning och principer för transport av prov. Diagnostik: odling, immunologisk reaktion. A ntibiotikabchandling: Resistensbestämning. Organismens försvarsmekanism mot injektion. De smittsamma sjukdomarnas spridning och uppträdande. Mykologi och parasitologi. Kunskapsprov.

Hygien Huvudmoment Hälsovårdens organisation Vattenhygien Renhållning Skadedjursbekämpning Bostads- och klimathygien Yrkeshygien

Disposition av lärostojjet Period IV, 10 lektioner Historik. Den humanmedicinska hälsovårdsorganisationen: Sjukvårdsförebyggande och hälsokontroll. Miljösanering. Centrala, regionala och lokala organ. Hälsovårdsstadgan och dess tillämpning. Epidemilag: Karantänbestämmelser. Lujtjöroreningar och bullerskador. Vattenhygien: Hygieniska krav på dricksvatten. Vattenföroreningar. Olika slag av vattenrening. Avloppsvatten. Smittrisker och andra sanitära olägenheter. Självrening. Låggradig och höggradig rening (fysikalisk, kemisk och biologisk). Renhållning: Toaletter. Förvaring och omhändertagande av sopor och annat avfall.

Period VI, 8 lektioner Skadedjursb ekämpn ing. Bostads- och klimathygien: Hälsans beroende av bostadens läge. Isolering. Bostadsventilation, -belysning och -storlek. Bostadsstandard och hälsotillstånd. Bostadsinspektion.

753 Yrkeshygien. Arbetsplatshygien: Yrkessjukdomar och yrkesskador samt olycksfall i arbetet: orsaker och förebyggande åtgärder. Arbetstider. Hälsokontroll. Kunskapsprov.

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Huvudmoment Anstaltsinfektioner Isoleringsteknik Smittrening på sjukhus

Disposition av lärostoffet Period IV, 8 lektioner Smittspridningsvägar på sjukhus. Förebyggande åtgärder mot luftsmitta: Ventilationsprinciper. Städning och bäddning. Munskyddshygien. Luftdesinfektion. Förebyggande åtgärder mot kontaktsmitta. Desinfektionslära: Sterilisering, förpackning och förvaring av sterilgods. Bakteriologisk och annan kontroll av autoklaver, torrsterilisatorer m. m. Speciella steriliseringsmetoder såsom behandling med etylenoxid och joniserande strålning. Principer för isoleringsteknik.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen bör bygga på de kunskaper som eleverna inhämtat i årskurs 1. Den skall samordnas med undervisningen i ämnena anatomi och fysiologi, sociologi och socialmedicin samt vårdkunskap. Lektionsundervisningen bör kompletteras med studiebesök, demonstrationer och praktiska övningar i städning, desinfektion och sterilisering. Några lektioner kan ägnas åt gruppdiskussion. Vissa praktiska frågor kan behandlas gemensamt med eleverna i årskurs 1, och de äldre eleverna i samband därmed ges tillfälle till övning i instruktion. Delämnet klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien måste avslutas i period IV, eftersom det ger nödvändiga förkunskaper för den efterföljande kliniska praktiken. I delämnet hygien bör ergonomins grunder behandlas under momentet yrkeshygien.

754 7.2.7.3 Farmakologi Mål Undervisningen i farmakologi har till uppgift att ge kunskaper om farmakologins omfattning och gällande läkemedelslagstiftning samt att ge översiktliga kunskaper i allmän och speciell farmakologi omfattande läkemedlens verkan och kliniska användning. Huvudmoment Farmakologins omfattning Allmän och speciell farmakologi Läkemedlens verkan Läkemedlens kliniska användning med särskilt beaktande av eventuella biverkningar Läkemedelslagstiftningen och dess tillämpning Undersköterskans medverkan vid utdelning av läkemedel Disposition av lärostoffet Period IV, 39 lektioner Historik. Översikt av farmakologins omfattning. Definition av farmakologiska begrepp. Översikt över läkemedlens ursprung. Läkemedelsformer: Särskilda krav på injektionsvätskor. Läkemedlens administreringsvägar. Läkemedlen i organismen: Resorption, fördelning, effekt och elimination. Faktorer som påverkar läkemedlens effekter: Risker för tillvänjning och vanebildning. Översikt över de mest använda läkemedelsgrupperna: Analgetica. Sedativa. Cirkulationsorganens farmakologi. Andningsorganens farmakologi. Matsmältningsorganens farmakologi. Psykofarmaka. Läkemedelslagstiftning: Läkemedel och gifter. Författningar och tillämpningskungörelser beträffande läkemedelsförsörjningen. Utdelning av läkemedel. Period VI, 6 lektioner Översikt över de mest använda läkemedelsgrupperna (forts.): Vitaminer, hormoner. Urinorganens farmakologi. Blodets farmakologi. Dermatologiska medel. Kunskapsprov.

755 Kommentarer och anvisningar Undervisningen i period IV skall ge eleverna översiktliga kunskaper i allmän och speciell farmakologi inför den efterföljande kliniska praktiken. I period VI kompletteras undervisningen genom att eleverna bereds tillfälle att iaktta läkemedlens verkan och eventuella biverkan på den enskilde patienten. Den lektionsmässiga undervisningen skall kompletteras med studiebesök på apotek eller läkemedelsindustri. 7.2.7.4 Psykologi Mål Undervisningen i psykologi har till uppgift att ge utvidgade kunskaper i ämnet med tonvikt på utvecklings- och samarbetspsykologi samt att påvisa tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i det dagliga vårdarbetet.

Huvudmoment Utvecklingspsykologi Inlärningspsykologi Samarbetspsykologi Tillämpad psykologi Disposition av lärostoffet Period IV, 26 lektioner Utvecklingspsykologi: Arv och miljö som faktorer i individens utveckling. Motoriska, intellektuella, sociala och språkliga funktioner i olika åldrar. Puberteten. Ungdomsårens psykologi. Vuxenpsykologi. Effekter av medelålderns fysiska funktionsnedsättning. Åldrandets psykologi. Insufficiensbilder, minnesnedsättning, misstänksamhet och otillgänglighet för argumentation. Tillfälliga konfusions- och orostillstånd. Inlärningspsykologi: Inlärningsprocessen. Principer som är tillämpbara på elevens studiesituation. Perception och motivation. Studieteknik. Tillämpad psykologi: Den fysiska och psykologiska miljön vid vårdinrättningen. Miljöns anpassning till patienten. Vanor i samband med måltider, sömn och hygien. Egna tillhörigheter. Relation till medpatienter. Patientens relationer till och beroende av avdelningspersonalen. Patientupplysning. Informationsproblem. Elev och patient. Patientens reaktioner vid undersökningar och behandlingar. Inställning till läkarronder och undervisning. Den »besvärliga» patienten. Kon-

756 takter med yttervärlden. Anhöriga. Besök och besökstider. Långvarig sjukdom och åldrande. Terapins psykologiska betydelse. Vikten av att de normala aktiviteterna upprätthålls. Svårt sjuka och döende patienter. Rädsla och isolering. Vårdpersonalens inställning till lidandet och döden. Period VI, 12 lektioner Samarbetspsykologi: Mentalhygieniska aspekter på unga människors problem. Anpassningssvårigheter i förhållande till anhöriga och arbetskamrater. Mindervärdeskänslor och hämningar, inverkan på relationen mellan vårdpersonal och patient. Vårdinrättningen som arbetsplats. Rollbeteende och rollförväntningar. Vanliga konflikter på arbetsplatsen. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i psykologi skall bygga vidare på de kunskaper, som eleverna inhämtat i årskurs 1. De olika huvudmomenten får inte skarpt avgränsas från varandra. Tonvikten skall genomgående läggas vid tillämpningen av de psykologiska kunskaperna i vårdarbetet. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i ämnena sociologi och socialmedicin, arbetsledning samt vårdkunskap. I period VI bör några lektioner ägnas åt diskussion av aktuella praktiksituationer. 7.2.7.5 Sociologi och socialmedicin Delämnen: Sociologi Socialmedicin Sjukvårdshistoria Katastrofmedicin Mål Undervisningen i sociologi och socialmedicin har till uppgift att ge kunskaper om variationer i beteende, åsikter och värderingar hos personer med olika social härkomst och bakgrund, att ge utökade kunskaper om socialmedicinens och socialvårdens uppgifter och verksamhetsformer med särskild tonvikt på rehabiliteringens betydelse, samt översiktliga kunskaper i sociallagstiftning, att skapa förståelse för vikten av hälsovårdsupplysning, att orientera om den historiska bakgrunden till vår tids hälso- och sjukvård samt att ge grundläggande kunskaper i katastrofmedicin.

757 Sociologi Huvudmoment Sociologi och socialpsykologi Socialt samspel Sjukdomspanoramat Sjukhuset som socialt system

Disposition av lärostoffet Period IV, 25 lektioner Sociologi och socialpsykologi: Exempel på dessa vetenskapers arbetsuppgifter. Vanliga begrepp inom sociologi och socialpsykologi. Något om metoderna, exemplifierat genom undersökningar. Intervju- och samtalsteknik. Socialt samspel: Personlighetsfaktorer. Attityder och attitydförändringar. Språk och kommunikation. Sociala normer och roller. Sjukdomarnas sociala etiologi och epidemiologi: Förklaring av de psykiska och somatiska sjukdomarnas sociala uppkomst och spridning. Sambandet mellan sociala förhållanden samt sjuklighet och dödlighet. Kommunikationsproblem

mellan patienter och personal.

Socialmedicin Huvudmoment Socialmedicinens uppgift Miljöförhållandenas medicinska betydelse Hälso- och sjukvården Samhällets sociala verksamhet Rehabilitering

Disposition av lärostoffet Period IV, 17 lektioner Socialmedicin: Arbetsfält och arbetsmetoder. Miljöns betydelse: Miljöns medicinska betydelse för den enskilde och för grupper av individer.

758 Hälso- och sjukvårdens personal.

organisation: Lagstiftning. Olika kategorier av vård-

Socialvården: Arbetsuppgifter, organ och hjälpformer. Sociallagstiftning. Olika kategorier av sociala funktionärer. Rehabilitering: Fysioterapi. ADL-träning. Vaneträning enskilt och i grupp. Träning av elementära funktioner: hygien, klädsel, måltider. Rörelseträning. Arbetsterapi och arbetsträning. Prövning av patienternas fysiska och psykiska funktioner. Socioterapi. Åtgärder för att bryta patienternas isolering i vårdmiljön. Kursverksamhet, underhållning, utflykter och idrott. Kuratorsverksamhet. Betydelsen av att patientens personliga och sociala problem beaktas. Vikten av en samordnad rehabiliteringsverksamhet. Period VI, 8 lektioner Medicinal- och socialförfattningar. Aktuella socialmedicinska problem: Socialmedicinska aspekter på patientvården. Eftervård. Omplacering och omskolning. Sjukvårdshistoria Huvudmoment Hälso- och sjukvård under antiken och medeltiden Hälso- och sjukvård under 1500—1700-talen Industrialiseringens betydelse Hälso- och sjukvård efter 1850 Aktuella hälso- och sjukvårdsproblem Disposition av lärostoffet Period IV, 10 lektioner Primitiv uppfattning om hälso- och sjukvård. Antikens hälso- och sjukvård: Sambandet mellan läkekonst och praktisk sjukvård. Medeltidens hälso- och sjukvård: Hälso- och sjukvård i den urkristna och den katolska kyrkan. Klostermedicin och skolastisk medicin. Militära och religiösa sjukvårdsorganisationer. Hälso- och sjukvård under 1500—1700-talen: testantiska länderna.

Reformationens följder i de pro-

Industrialismens genombrott: Naturvetenskaplig och teknisk forskning. Krav på sjukvårdsreformer. Sjukvårdens utveckling mot bakgrund av depressioner, revolutioner och krig.

759 Hälso- och sjukvården efter 1850: Medicinens utveckling genom vetenskapliga landvinningar. Skolväsendets utveckling som grund för upplysningsverksamhet i hälso- och sjukvårdsfrågor. Behovet av utbildad personal. Folkrörelserna och samhällets demokratisering. Det ekonomiska uppsvingets inverkan på hälsooch sjukvården. Modern medicin samt hälso- och sjukvårdens expansion efter det andra världskriget. Försäkringsreformens inverkan. Aktuella hälso- och sjukvårdsproblem. Katastrofmedicin Huvudmoment Hälso- och sjukvård under katastrofförhållanden Civilförsvarets sjukvårdstjänst Sjukvård i samband med ABC-krigföring Katastrofpsykologi Disposition av lärostoffet Period VI, 10 lektioner Verksamhet i samband med fredskatastrof: Trafikolyckor. Industriolyckor. Epidemier. Totalförsvarssjukvårdens uppgifter och organisation: Samhällets omställning till totalt försvar. Sjukvårdspersonalens tjänsteplikt, krigsplacering och utbildning. ABC-krigföring: Militär användning av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Medicinska skadeverkningar. Förebyggande åtgärder och behandling. Katastrofpsykologi: Psykiska störningar i katastrofsituationer. Materialkännedom. Kommentarer och anvisningar Undervisningen skall bygga på de kunskaper som eleverna inhämtat i årskurs 1, främst i ämnena psykologi och socialmedicin. Undervisningen skall ge en bild av hur patienten upplever sjukdom och åldrande, och hur reaktionerna till vårdpersonal och behandling varierar med hans sociala bakgrund. Vikten av att de inhämtade kunskaperna tillämpas i patientvården skall framhållas. Undervisningen i sjukvårdshistoria bör koncentreras till perioden efter 1850. Väsentligt är att nutidens hälso- och sjukvårdsproblem belyses. Samhällets ökade åtaganden gentemot sjuka och gamla bör ägnas uppmärksamhet. Undervisningen skall samordnas med undervisningen i mikrobiologi och hygien, psykologi samt vårdkunskap. I delämnet socialmedicin bör ingå studiebesök samt i period VI diskussion kring aktuella praktikfall.

760 7.2.7.6 Arbetsledning Mål Undervisningen i arbetsledning har till uppgift att ge kunskaper om vårdinrättningens funktioner och organisation, att ge kunskaper om arbetsledarens ställning och arbetsuppgifter, att skapa förståelse för vikten av samarbete inom arbetslaget samt att orientera om administrativa funktioner och rutiner. Huvudmoment Vårdinrättningens funktioner och organisation Personalen i arbetslaget Arbetsledning Utbildningsuppgifter Vårdavdelningens ekonomi Disposition av lärostoffet Period IV, 26 lektioner Vårdinrättningens funktioner: Analys och genomgång av komponenterna i vårdarbetet: serviceuppgifter, omvårdnad om patienten, medicinska uppgifter. Organisation: Vårdinrättningarnas huvudman och ledning. Formell och informell organisation. Olika slag av mottagnings-, behandlings- och vårdavdelningar. Differentierad vård. Service- och ekonomiavdelningar. Centralisering av serviceoch kommunikationsfunktioner. Rationaliseringsåtgärder. Personalorganisation: Personalkategorier. Krav på olika befattningshavare i vårdarbetet. Fördelning av uppgifter efter personalens kvalifikationer. Arbetslaget. Personalvård. Företagsnämnd, skyddskommitté och övriga samarbetsorgan. Vårdavdelningens arbetslag: Undersköterskans ställning i arbetslaget. Medverkan i arbetsledningen. Demokrati på arbetsplatsen. Principer för planering av förelagda arbetsuppgifter. Rapportgivning och rapportmottagning. Period VI, 18 lektioner Arbetsledning: Arbetsledarens emotionella funktion. Personbedömning. Bedömning av arbetsresultat och åtgärder i samband därmed. Principer för administration. Fördelning av arbetsuppgifter. Åtgärder för att åstadkomma lagarbete. Tillämpning av administrativa rutiner såsom arbetstidsschema, arbetsbeskrivningar, ordningsföreskrifter, rapportgivning och övrig kommunikation.

761 Utbildningens plats i vårdinrättningens verksamhet: Vårdinrättningens roll i den reguljära yrkesutbildningen. Handledning av elever. Introduktion av nyanställd personal. Fortlöpande information och utbildning på arbetsplatsen. Vårdavdelningens ekonomi: Vårdkostnader. Materialanskaffning och rekvisitioner. Besparingsåtgärder.

Kommentarer och anvisningar Undervisningen i ämnet skall samordnas med undervisningen i sociologi och socialmedicin, psykologi samt vårdkunskap. Undervisningen i period IV skall framför allt ge kännedom om vårdinrättningens uppgifter och organisation i stora drag. Den skall från början inriktas på att ge eleverna sådana kunskaper, som är särskilt användbara i verksamheten som undersköterska. Vidare bör eleverna förberedas för den kommande utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning, så att de kan planera och rapportera sin egen verksamhet. Undervisningen i period VI skall bibringa eleverna grunderna i arbetsledning och administration, så att de därefter kan biträda sjuksköterska (motsvarande) i arbetsledningen. Med tanke på vårdinrättningarnas stora betydelse för vårdutbildningen bör vikten av en positiv attityd till eleverna och till medverkan vid handledning poängteras.

7.2.7.7 Vårdkunskap Delämnen: Allmän vårdkunskap Medicinsk och kirurgisk vårdkunskap Psykiatrisk vårdkunskap

Mål Undervisningen i vårdkunskap har till uppgift att ge utvidgade kunskaper om principer och metoder för allmän hälso- och sjukvård jämte åldringsvård, att ge utvidgade kunskaper om de vanligast förekommande medicinska, kirurgiska och psykiatriska sjukdomstillstånden, deras förebyggande och behandling, att ge kunskaper om principer och metoder för medicinsk, kirurgisk och psykiatrisk sjukvård samt att ge förmåga att tillämpa dessa kunskaper i vårdarbetet med beaktande av patientens medicinska, psykologiska och sociala behov.

762 Allmän vårdkunskap Huvudmoment Omhändertagande av nyintagen patient Planering av patientens vård Den dagliga omvårdnaden om patienten Iakttagelser, rapportering och registrering Undersökningar och behandlingar Rehabilitering Materialkännedom och materielvård

Disposition av lärostoffet Period IV, 60 lektioner Omhändertagande av nyintagen patient: Psykologiska och sociala synpunkter på omhändertagandet. Relationer mellan patienten samt anhöriga och allmänhet. Planering av patientens vård: Den dagliga omvårdnaden om patienten. Daglig hygien, bäddning. Vila, sömn och aktivitet. Kost, vätsketillförsel. Utsöndring och tarmhygien. Den fysiska och psykiska miljöns betydelse för patientens tillfrisknande. Mentalhygieniska och sociala aspekter på miljön. Undersköterskans roll i planeringsarbetet. Iakttagelser, rapportering och registrering: Observationens betydelse för sjukvården. Krav på kunskap, intresse och uppmärksamhet hos vårdpersonalen. Psykologiska observationer. Patientens emotionella status. Fysiska observationer. Subjektiva och objektiva metoder för registrering. Olika instrument. Temperatur, puls, blodtryck, andning, smärta, kramper, förlamning. Urin och tarmfunktion. Rapportering. Förberedelse och eftervård vid undersökningar och behandlingar: Principer för förberedelse och eftervård. Uppdukning av provtagnings-, undersöknings- och behandlingsbrickor. Assistans vid undersökningar och behandlingar: Infusion och transfusion. Magoch tarmsondering. Buktappning. Pleuratappning. Syrgasbehandling. Sternaloch lumbalpunktion. Enklare ögonbehandlingar. Komplicerade omläggningar. Provtagningar och behandlingar: Kateterisering och blåssköljning. Ven- och kapillärprov. Injektionsgivning. Omläggning. Rehabilitering: Instruktion till patient och anhöriga. Kontakt med andra vårdinrättningar och den öppna vården. Undersköterskans roll i rehabiliteringsarbetet. Utskrivning av patient. Omhändertagande efter döden.

763 Vårdavdelningens fasta och lösa inventarier. Sjukvårdsutensilier: Instrument, omläggningskoppar, sprutor, spetsar och termometrar. Förbrukningsmateriel: Förband, katetrar, dränage, handskar m. m. Engångsmaterial. Gummimaterial: Värmepåse, liggkrans, vattenbädd. Elektrisk apparatur: Värmedynor, inhalationsapparatur, sugpumpar och antidecubitusmadrass. Teknisk apparatur: Autoklav, brännugn, torrsterilisator samt kokare. Städmaterial.

Medicinsk och kirurgisk vårdkunskap Huvudmoment Hjärt- och kärlsjukdomar Sjukdomar i lungor och luftvägar Sjukdomar i bukorganen Njursjukdomar Sjukdomar i manliga könsorganen Sjukdomar i kvinnliga könsorganen Sjukdomar i bröstkörteln Skallskador Benbrott, led-, ligament- och muskelskador Ortopediska sjukdomar Endokrina sjukdomar Blodsjukdomar Allergiska sjukdomar Reumatiska sjukdomar Ögonsjukdomar Öron-, näs- och halssjukdomar Åldrandet och dess följdsjukdomar Disposition av lärostoffet Period IV, 24 lektioner Patienter med hjärt- och kärlsjukdomar: Hjärtinsufficiens. Angina pectoris. Hjärtinfarkt. Essentiell och symptomatisk hypertoni. Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar: Pneumoni. Atelektas. Pre- och postoperativa patienter: Anestesiformer. Pre- och postoperativ behandling. Sår och sårläkning.

764 Patienter med sjukdomar i mag- och tarmkanalen: Gastrit. Ulcus. Akuta buksjukdomar: appendicitis, ileus. Digestionskanalens kirurgiska sjukdomar. Patienter med sjukdomar i lever och gallvägar: Hepatit och gallsten. Patienter med cerebral insult: Hjärnblödning. Hjärntrombos. Patienter med skallskador: Hjärnskakning. Patienter med benbrott, led-, ligament- och muskelskador samt ortopediska sjukdomar: Frakturlära. Amputation. Medfödda och förvärvade sjukdomar. Period V, 35 lektioner Patienter med sjukdomar i lungor och luftvägar: Bronkit och bronkiektasier. Emfysem, Pleurit. Lungcancer. Lungtuberkulos. Patienter med vätskebalansrubbningar: Blödningar och blodersättning. Chock och chockprofylax. Patienter med tumörsjukdomar. Patienter med sjukdomar i mag- och tarmkanalen: Enterit. Colit. Diarré och obstipation. Tumörer. Bukhinnans sjukdomar. Olika slag av bråck. Patienter med sjukdomar i lever och bukspottkörtel: Cirrhos. Pancreatit. Patienter med njursjukdomar: Glomerulonefrit. Pyelonefrit. Uremi. Cystit. Njursten. Patienter med sjukdomar i bröstkörteln. Patienter med blodsjukdomar: Järnbristanemi. Mjältens kirurgiska sjukdomar. Patienter med allergiska sjukdomar: Astma bronchiale. Födoämnesallergi. Anafylaktisk chock. Patienter med sjukdomar i perifera kärl: Varicer. Haemorroider. Patienter med åldrandets sjukdomar: Fysiologisk funktionsnedsättning. Åderförkalkning och dess följdsjukdomar såsom claudicatio intermittens och gangrän. Period VI, 47 lektioner Patienter med sjukdomar i hjärta och kärl: Rytmrubbningar. Infektioner: endo-, myo- och pericardit. Medfödda och förvärvade hjärtfel. Patienter med

vätskebalansrubbningar.

Patienter med njursjukdomar: Nefros. Njurcancer. Missbildningar. Tuberkulos. Prostatasjukdomar. Patienter med sjukdomar i manliga könsorganen. Patienter med sjukdomar i kvinnliga könsorganen: Infektionssjukdomar. Abort, extrauterin graviditet. Benigna och maligna tumörer. Prolaps, urininkontinens. Gynekologisk hälsokontroll. Patienter med endokrinologiska sjukdomar: Diabetes. Sköldkörtelssjukdomar.

765 Patienter med blodsjukdomar: Perniciös anemi. Leukemi och maligna sjukdomar. Blödningssjukdomar. Patienter med reumatiska sjukdomar: Reumatisk feber och reumatisk artrit. Patienter med ögon- samt öron-, näs- och halssjukdomar: Brytningsfel och dess korrektion. Synskärpan och dess bestämning i olika åldrar. Öron-, näs- och halssjukdomar. Hörselvård. Röst- och talrubbningar. Kunskapsprov (2 stycken).

Psykiatrisk vårdkunskap Huvudmoment De psykiska sjukdomarnas orsaker Psykiatrins arbetsmetoder Miljöns betydelse i den psykiatriska vården Vård av patienter med vissa sjukdomstillstånd Rehabilitering

Disposition av lärostoffet Period IV, 20 lektioner De psykiska sjukdomarnas orsaker: Konstitutionellt betingade sjukdomstillstånd. Yttre skador: huvudskador, infektioner och förgiftningar. Psykogena sjukdomsorsaker. Undersökningar och behandlingar: De kroppsliga sjukdomstillståndens inverkan på de psykiska funktionerna. Kroppsundersökning. EEG. Psykiatrisk diagnostik. Intervjuer. Experimentalpsykologiska prov. Psykofarmaka. Insulin. Elektrochockbehandling. Psykoterapi och psykoanalys. Miljöns betydelse för den psykiatriska vården: Vikten av en god terapeutisk miljö. Olika miljöterapeutiska metoder. Sjukhuset som ett socialt system. Relationer mellan patienter och vårdpersonal. Mentalhygieniska aspekter på den egna personligheten. Lagstiftning: Intagnings- och utskrivningsbestämmelser.

Period V, 25 lektioner Observation av patientens fysiska och psykiska tillstånd: Daganteckningar över patienter. Rapportering. Psykologisk patientbehandling och gruppverksamhet: Insättningen av psykofarmaka som en förutsättning för aktiv terapi. Gruppvård. Ansvaret för en patientgrupp. Vaneträning. Aktivering och rehabilitering.

766 Personalkonferenser. Kontakter med yttervärlden: Relationer till anhöriga. Familjesociala åtgärder. Patienter med vissa sjukdomstillstånd: Psykoser. Schizofreni. Manisk-depressiv sjukdom. Paranoida tillstånd. Psykogena psykoser. Depressioner. Psykiska ålderssjukdomar. Epilepsi. Neuroser. Psykosomatiska sjukdomar. Alkoholism och narkomani. Psykisk utvecklingsstörning och psykopati. Period VI, 25 lektioner Psykiatrins vårdorganisation: Öppen psykiatrisk vård. Den psykiska hälsovården. Barn- och ungdomspsykiatri. Orientering om social- och rättspsykiatri. Abort- och steriliseringsfrågor. Rehabilitering: Undersköterskans roll i arbetslaget för patientens rehabilitering. Målsättning för gruppverksamheten. Successiv breddning av den sjukes kontakter. Planering och samordning av olika rehabiliteringsåtgärder. Kommentarer och anvisningar Undervisningen i blockämnet vårdkunskap bygger på undervisningen i årskurs 1 och på de praktiska erfarenheter som eleverna tidigare vunnit. Samtidigt som kunskaperna i den grundläggande patientvården fördjupas, skall de speciella vårdproblemen vid olika sjukdomstillstånd beaktas. Tonvikten skall läggas på undervisningen om de vanligast förekommande sjukdomstillstånden. De sjukdomar som ingår i varje sjukdomsgrupp skall behandlas under samtidigt beaktande av patientens fysiska, psykiska och sociala situation. Det är angeläget att tillämpningen av kunskaperna och färdigheterna i praktiskt vårdarbete genomgående får sätta sin prägel på undervisningen vari patientdemonstrationer bör ingå. En samordning måste ske med samtliga övriga fackteoretiska ämnen, vilka lägger en grund för de vårdcentrerade studierna. I delämnena har viss tid avsatts för grupparbete och studiebesök. Detta gäller framför allt i period VI, där det är viktigt att eleverna får diskutera problem i vården med utgångspunkt från aktuella praktikfall. 7.2.7.8 Arbetsteknik Mål Undervisningen i arbetsteknik vid vårdinrättningar har till uppgift att befästa och komplettera i fackteoretiska ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter, att uppöva elevernas förmåga att övervaka patienterna och att snabbt uppfatta förändringar i patienternas tillstånd,

767 att inprägla vikten av noggrannhet i arbetet samt undersköterskans medansvar för patienternas och vårdpersonalens säkerhet samt att träna eleverna i att arbeta dels individuellt, dels som medlemmar av ett arbetslag med målsättningen att återföra patienten till hälsa. Huvudmoment Medicinsk sjukvård Kirurgisk sjukvård Psykiatrisk sjukvård Långtidsvård Disposition av lärostoffet Gemensamma moment Vård av och iakttagelser över patient: Patientens personliga hygien. Av- och påklädning. Bäddning. Förebyggande åtgärder mot tryckskador. Luftvägskomplikationer, cirkulationsrubbningar, atrofi och felställningar. Vätske- och näringstillförsel. Sondmatning. Kontroll och registrering. Iakttagelser över patient: Allmäntillstånd. Psykiskt tillstånd. Puls: frekvens, rytm, storlek och spänning. Blodtryck: mätning av systoliskt och diastoliskt blodtryck. Andning: frekvens, djup och rytm. Hud: färg, spänning och temperatur. Kramper. Uttömningar: urin, avföring, kräkning och upphostning. Iakttagelser över patientens behov av vila, sömn, smärtlindring, rekreation och sysselsättning. Vård av patient med feber och infektion. Vård av patient i chocktillstånd och orostillstånd. Vård av svårt sjuk patient, medvetslös patient och döende patient. Omhändertagande efter döden. Förberedelse till och utförande av behandlingar: Tillförsel av läkemedel per os, rectum och inhalation. Subkutan injektionsgivning. Skötsel av utensilier: Desinfektion, rengöring och sterilisering. Skötsel av injektionsbricka och steriliseringsapparat. Omsorg om avdelningens hygien: Speciell rengöring efter patient med infektion. Tillämpad isoleringsteknik. Administrativa uppgifter i anslutning till patientvården: Deltagande i sjuksköterskans delegering av arbetsuppgifterna. Inskrivning och utskrivning av patient. Överflyttning av patient till annan avdelning. Deltagande vid läkarens och sjuksköterskans undervisning av patient, personal och anhöriga. Deltagande vid rapportgivning mellan dag- och nattpersonal, inför ledighet

768 samt vid elev- och personalbyte. Skrivning av rapport inför ledighet och vid elevbyte. Skrivning av enklare remisser till laboratorium. Deltagande i skrivning av remisser till centralförråd, förbandsförråd, kök, tvättcentral och verkstäder.

Medicinsk och kirurgisk sjukvård Vård av och iakttagelser över patient: Preoperativ vård. Förberedelse av patient för operation. Postoperativ vård. Övervakning och vård av nyopererad patient då olika anestesiformer kommit till användning samt i respirator. Vård av patient med blåsatoni, tarmatoni och ventrikelatoni. Vård av patient med kateter å demeure, dränage och fistel, colostomi. Förberedelse av patient för undersökningar och vård i samband med dessa: Relativ ämnesomsätning. Elektrokardiografi. Elektroencephalografi. Endoskopier: bronkoskopi, cystoskopi, rectoskopi och gastroskopi. Röntgenundersökningar av hjärta, lungor, blodkärl, matstrupe, magsäck, tunntarm, grovtarm, gallvägar, urinvägar, skelett och ryggmärgskanal. Förberedelse till och tagning av prover: Urinprov: tvåglasprov och kateteriserat prov. Blodprov. Magsaftsprov. Näsoch svalgprov. Sårsekret. Förberedelse till och utförande av behandlingar: Indrypning av näsdroppar, ögondroppar och örondroppar. Applicering av ögonsalva. Ögonbaddning. Kateterisering. Blåssköljning. Givande av syrgas enligt ordination. Värmebehandling. Sårvård. Borttagande av suturer, agraffer och dränagerör. Förberedelse till och assistans vid undersökningar och behandlingar: Sternalpunktion och lumbalpunktion. Pleurapunktion. Laparocentes. Leverpunktion. Punktion av led. Skötsel av utensilier: Skötsel av rondbord.

Psykiatrisk sjukvård Inskrivning och mottagande av patienten. Kontakt med anhöriga samt information om besökstider. Överföring till vårdavdelning och omhändertagande av ny patient. Närvaro vid vårdpersonalens samtal med patienten. Patientinformation. Observation av patientens allmänna tillstånd och beteende: Iakttagelser beträffande den personliga hygienen, tecken på vanvård. Iakttagelser beträffande patientens sinnestillstånd och reaktion till intagningen, orientering i tid och rum. Rapport till avdelningssköterskan.

769 Tillvaratagande av patientens tillhörigheter. Personlig hygien med särskild hänsyn till speciella vårdproblem beträffande depressiva, maniska, autistiska, åldriga och aggressiva patienter. Patientens måltider med särskild hänsyn till speciella vårdproblem: Matning. Parenteral näringstillförsel. Patientens säkerhet. Säkerhetsmedel och alarmsystem. Behandlingsformer: Behandling med psykofarmaka. Insulinbehandling. Medverkan i den psykoterapeutiska vården. Aktivering av patienter enskilt och i grupp. Gruppterapi. Medverkan i rehabiliteringen: ADL-träning, sysselsättningsterapi och socioterapi. Utskrivning av patienten. Speciella moment för långtidsvård Förebyggande åtgärder mot komplikationer läge. ADL-träning av långvarigt sjuka.

vid orkeslöshet och långvarigt säng-

Kommentarer och anvisningar Förslaget till disposition av lärostoffet medtar inte sådana moment som tidigare behandlats i den vårdtekniska grundutbildningen såvida inte en breddning och/ eller fördjupning av kunskaperna ansetts nödvändig. Utbildningen i arbetsteknik vid vårdinrättning bör planeras så, att eleverna får vårda både manliga och kvinnliga patienter samt patienter med varierande sjukdomar. Vårduppgifterna måste anpssas efter elevernas utbildningsstadium och svårighetsgraden stegras successivt. Eleverna bör beredas tillfälle att närvara vid förekommande vårdkonferenser och tränas i att föra daganteckningar över patienter.

25 Yrkesutbildningen

7.3 LÄROPLAN FÖR MEKANISK LINJE Utbildningen har som mål att ge vissa grundläggande kunskaper och färdigheter för olika slag av yrken inom mek-plåt-svets-området.

7.3.1 Blockschema

<D

C d d

B

U ii :0

c

i c i ob >. £ C/3

o u ca

ti

ii

C/3

C

3 C/3

CD

5 >

i_ C/3

ej 0) 4)

a

CA

u ca 60

-O

"t/3

a

A!

CD

00 C

ä a

d

> o

C/3

ca

ii

c

3 .id

u d

C/3

ii

,-d 3 X) 3 C :d

CH

d

u :0 0<

<—>

O

>

d

:u 0 «4-l

"c C

g 60 C

:rt CQ

g

%

C/3

oca 1

.B

c

CO

3 "O C

M t/3

d

Gren för verkstadsmekaniker 3

C/3

ca

Vi

C/3 ort Q,

> O

u

-o ii ca u :0

3 «>

s •acu in

•o

u "ii 1d

> 1/3

rt >>-*

C o C

U

B

>^

co 'r! •* C 3.3 ii

OH

u

C

<o -B 3 •id B

B .id V< 1)

tt

:d « l-l OH

w £ s Gren för

Gren för plåt- och svetsmekaniker 3

järnbruksyrken produktionsinriktning

Mekanisk linje3

1 Supportsvarvare Karusellsvarvare Fräsare

H ca 60 ca

Arborrare Jiggborrare Verktygsslipare

2 Valsare Reglerare Smeder

Värmebehandlare Ställare Materialmän

Behandlas i förevarande läroplan.

Det här presenterade blockschemat är ej fullständigt. Ytterligare utbildningsgrenar kommer att bli nödvändiga från och med termin 3.

771 7.3.2 Timplan 00 ^H i-H

>

tN

«

o * ; so u «a ca d

r ) <B

N

psSu 0\

H

H

i-*

H

H

H

tN

<u ca Sä

0 «

M

a D< co (N (S «-< <N

B~ S ca

>

00 1—I H

u

1-H H

i-H

ca SJ

>-£ E

VO <-i

CS »-i

t~-

tN

T-l

r+

TT t-H (N

^H

»-I r-H

ort . 0 CD CL,

tuo H

O Sö r-H

«N ro O

O

<S

cN ro O

O

<*^

r-4

i * TJ - *

B rt a>

^> O) B fN

<D

."S

O

*j

CO

E

ca

co

S M

:cd u c ^s -2 o ~ —< J2 ' :c3 ii •S "S u H 3«i «v «S b 9

M w °" M C co > i i j " .53 •Bi U B; 3 v a 2} ~a * ^ •*-» Bj .,. CD ^5 - 3 B. . g

•«

"

-ed

rt

'

Där så kan ske skall skolan erbjuda eleverna möjlighet till fritt timval upp till 12 vtr. Tillvalet bör i första hand erbjudas under årskurs 2.

772 7.3.3 Yrkesteknik, termin 1 Mål Utbildningen har till uppgift att ge sådana grundläggande kunskaper och färdigheter, som är gemensamma för mek-plåt-s vets-y rken.

Yrkestekniken presenteras i Bänkarbete (7.3.3.1) Mätmetoder och mätning (7.3.3.2) Plåt och rörarbeten (7.3.3.3) Mjuk- och hårdlödning (7.3.3.4) Smidning och värmebehandling (7.3.3.5) Slipning (7.3.3.6) Borrning (7.3.3.7) Hyvling (7.3.3.8) Svarvning (7.3.3.9) Fräsning (7.3.3.10) Verktygs- och verktygsmaskinlära (7.3.3.11) Ritningsläsning (7.3.3.12) Maskinelement (7.3.3.13) Mätteknik (7.3.3.14) Materiallära (7.3.3.15) Matematik (7.3.3.16)

7.3.3.1 Bänkarbete

utr 70

Arbetsplatsen: Orientering om arbetsbänken, verktygens skötsel och vård samt förvarings- och ordningsfrågor. Skruvstycken. Uppspänning av arbetsstycken. BÄ 1, 2 , 3 , 4 , 5 , 6 , 19. HV 5, 24, 25. Filning: Filföring, planfilning, filning efter rits, filning av mantelyta och plåthörn. BÄ 7, 8, 10, 13, H V 1 1 . Sågning: Sågning av stänger, plåt och rör med bågfil. BÄ 9. Gängning: Gängning med tapp av genomgående hål och bottenhål. Gängning med snitt. BÄ 15, 20. Ritsning: Ritsning av raka och krokiga linjer. Användning av ritskubb och höjdritsmått. Körning av ritsar. BÄ 12, HV 22, 23.

773 Stämpling och märkning: Stämpling och märkning med siffer- och bokstavsstansar. BÄ 23, HV 30. Mejsling: Användning av flat- och kryssmejsel. BÄ 18, HV 31. Borrning: Användning av handborrmaskin. BÄ 26. 7.3.3.2 Mätmetoder och mätning

20 Användning av tumstock, måttband, stålskala skjutmått och djupmått, mikrometer, anslagsvinkel, vinkelmätare, gängmall, radiemall, bladmått, vattenpass och lod. MÄ 1, 2, 3, 5, 12, 22, 24, 25, HV 15, 21. 7.3.3.3 Plåt- och rörarbeten

40 Bearbetning med slagverktyg. Klippning av plåt och klen profilstång medelst handplåtsax och bänksax. Bockning och sträckning av plåt. Bockning och skarvning av rör. Nitning — diktning. Popnitning. Falsning. Sickning. BÄ 21, HV 28, 32, 33, 38, 39, 40, 41, MP 42, 43. 7.3.3.4 Mjuk- och hårdlödning

25 Orientering om brännare, fogtyper, flussmedel och lod. Lödning av mekaniska detaljer med kolv och låga. BÄ 24, El-Lö 1, 2, 3, 4, 5, 6, 9, 10, 11, 12, 14, 31, 32, GA 79, 80, 81, 84, 85. 7.3.3.5 Smidning och värmebehandling

25 Smidning: Enkelt handsmide såsom utsmidning, stukning, sträckning, bockning. HV34. Värmebehandling: Värmning och kylning. Härdning i vatten och olja samt anlöpning. Hårdhetsprovning med Rockwell- och Brinellapparat. 7.3.3.6 Slipning

15 Slipning i slipställ av verktyg. BÄ 18, BO, 19, SV 24, MP 58. 7.3.3.7 Borrning

25 Manövrering av bänk- och/eller pelarborrmaskin, rengöring och smörjning. Fastspänning av arbetsstycken i maskinskruvstycke. Fastspänning av borrar och försänkare. Skär- och kylmedel. Val av skärdata. Borrning av genomgående hål och bottenhål. Cylindrisk och konisk försänkning. BO 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, MP 50.

7.3.3.8 Hyvling

utr 25

Manövrering, rengöring och smörjning av hyvelmaskiner. Uppriktning av arbetsstycke med hjälp av ritskubb, anslagsvinkel och mätklocka. Fastspänning av arbetsstycke i maskinskruvstycke. Fastspänning av skärverktyg. Val av skärdata. Tilllämpningsövningar i planhyvling såsom hyvling till bestämd vinkel, hyvling av spår, hyvling mot ansats. Profilhyvling. HY 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14. 7.3.3.9 Svarvning

50 Manövrering, rengöring och smörjning av supportsvarv. Fastspänning av arbetsstycken i chuck, mellan chuck och dubb samt mellan dubbar. Fastspänning av skärverktyg i stålfäste och dubbrör. Plansvarvning, längdsvarvning, dubbhålsborrning, borrning, avstickning. SV 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, 17, 31. 7.3.3.10 Fräsning

40 Manövrering, rengöring och smörjning av fräsmaskiner. Uppriktning av arbetsstycken i maskinskruvstycke och på fräsmaskinbord. Olika skärverktyg såsom fräsar och borrar. Fastspänning av skärverktyg på fräsdorn. Tillämpningsövningar i planfräsning. FR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 9, 15, BO 7. 7.3.3.11 Verktygs- och verktygsmaskinlära Konstruktion, användning, underhåll och vård av olika slag av handverktyg såsom hammare och andra slagverktyg, av olika slags fastspänningsdon såsom skruvstycken, skruvtvingar, filkolvar, tänger, skruvmejslar, skruvnycklar och momentnycklar, av olika slags skärverktyg såsom filar, bågfilar, handplåtsaxar, slipduk, slipskivor, gängverktyg, hyvel- och svarvstål, borrar, försänkare, fräsar, av avdragare, vinklar, ritsdon, planskivor, stickpassare, ritskubbar, höjdritsmått, stämplar och körnare samt av lödkolvar och gasolutrustning, av smidesverktyg såsom smideshammare, kälhammare, smidestänger och skrotmejsel. Tänger för värmebehandling. Funktion och uppbyggnad av hand-, bänk- och pelarborrmaskin, kipphyvel, supportsvarv, fräsmaskin och slipställ. Enkla skärhastighetsberäkningar i anslutning till borrning, kipphyvling, svarvning, fräsning och slipning. 7.3.3.12 Ritningsläsning Ritningsnomenklatur (TNC), standardisering (SIS) och ritningsregler (SMS). Olika typer av ritningar såsom detaljritningar, scheman och diagram. Ritmateriel. Linjer. Textning. Vyer. Snitt. Allmänt om måttsättning. Symboler och beteckningar. Skissritning. Ritningsläsning.

775 7.3.3.13 Maskinelement Standardisering av maskinelement. Skruvlinjer, höger- och vänstergänga, gängprofiler, profilvinkel, stigning, innerdiameter, medeldiameter, ytterdiameter, stigningsvinkel, gängsystem, gängbeteckningar. Lager och kopplingar. Skruvar och muttrar. Åtdragningsmoment. Skruv- och muttersäkringar. Nitförband. Olika fordringar på nitförband med exempel, olika nittyper. Kilförband. Mjuklödning. Hårdlödning, Flussmedel. Olika metallers lödbarhet. Lödfogars hållfasthet. Smörj anordningar. Komponenter för hydraulik och pneumatik. Räkneexempel. 7.3.3.14 Mätteknik Mått- och måttenheter. Geometriska grundformer, formfel, mättekniska uttryck, mätsvårigheter, mätregler. Funktion och uppbyggnad av olika slags mätdon såsom tumstock, måttband, vattenpass, lod, skjutmått och djupmått, mikrometer, vinkelmätare, gängmall, gängvinkel, radiemall, bladmått samt tryckmätare. Toleranser och passningar. 7.3.3.15 Materiallära Kortfattad orientering om olika slags material, deras egenskaper och användningsområden. Kortfattad orientering om värmebehandlingsmetoderna glödgning, normalisering, härdning och anlöpning. Ugnsutrustning för värmebehandling. Materials hållfasthetsegenskaper såsom elasticitet och brottgränser. Formförändringar vid påkänning, Korrosionsskyddsbehandling såsom förzinkning, förkromning, förnickling, rostskyddsmålning. Smörjmedel och kylvätskor. Räkneexempel. 7.3.3.16 Matematik Övningar i att använda räknesticka syftande till god färdighet i multiplikation och division, kvadrering och rotutdragning. Olika slag av enklare nomogram. Formelräkning.

7.3.4 Allmänna anvisningar Eleverna kommer liksom i nuvarande undervisning i arbetsteknik att vara fördelade på olika undervisningsmoment exempelvis svarvning och mätning samtidigt. Antalet arbetsmaskiner kan således vara mindre än antalet elever i gruppen. Utbildningen skall bedrivas systematiskt, så att utbildningstiden utnyttjas effektivt. Angivna hjälpmedel skall användas. De under arbetstekniken angivna förkortningarna BÄ, MÄ, HV, SV, GA osv., hänvisar till befintliga arbetsinstruktioner utarbetade inom Sveriges Verkstadsför-

776 enings utbildningsavdelning. Arbetsinstruktionerna avses i första hand som läromedel för arbetstekniken men är även i vissa delar lämpliga för fackteorin. Varje nytt moment i ett undervisningsavsnitt bör i princip inledas med instruktioner till vederbörande elevgrupp. Laborationsformens möjlighet att i vissa kursavsnitt skapa bästa förståelse för det som genomgås skall beaktas. Det är viktigt, att eleverna redan under grundutbildningen och i början av densamma kommer i kontakt med och får bearbeta material av olika slag såsom legerat och olegerat stål, metaller, plaster och isolermaterial. Undervisningen i arbetsteknik och fackteori skall i möjligaste mån samordnas och bedrivas parallellt, så att det teoretiska stoffet på bästa möjliga sätt ger stöd åt de praktiska avsnitten. Delar av fackteorin bör genomgås i direkt anknytning till arbetstekniken. Vidare förutsätts för att bästa utbildningsresultat skall uppnås ett mycket nära samarbete mellan olika berörda lärare. Behövliga skyddsåtgärder, lämpliga arbetsställningar m. m. genomgås i samband med de olika instruktionsavsnitten. Betydelsen av att vårda maskiner och verktyg skall framhållas och de ekonomiska konsekvenserna om detta försummas skall belysas. Materialbespärande åtgärder inlärs. För att effektivare utnyttja utbildningstiden, föreslås att de till olika avdelningar hörande verktygsförråden organiseras i form av öppna förråd. Härvid bör den regeln tillämpas, att de för olika arbetsmoment nödvändiga verktygen skall finnas i omedelbar anslutning till respektive arbetsplats. Följande typer av verktyg kan förutses ingå i avdelningens standardutrustning. 1. Allmänna verktyg 2. Speciella handverktyg (för speciellt demontering och montering) 3. Skärande verktyg, spiralborrar, försänkare, brotschar m. m., svarvstål, frasar, slipskivor m. m. 4. Maskindrivna hand verktyg 5. Mätdon 6. Förbrukningsmaterial A. Allmänna och speciella handverktyg placeras där så är lämpligt på s. k. verktygskartor och placeras i anslutning till respektive arbetsplats. Kartorna förses med färgmärkning, vilket snabbt indikerar eventuell frånvaro av verktyget. Vissa verktygskartor förutsätts vara transportabla, detta speciellt med tanke på demonterings- och monteringsverktygen. B. Skärande verktyg bör indelas alltefter bearbetningsmetod och förvaras i anslutning till respektive verktygsmaskin. Sålunda bör till varje borrmaskin, svarv, fräsmaskin etc. förutom vissa standardverktyg finnas en standarduppsättning av de allmänt förekommande skärande verktygen. C. Maskindrivna handverktyg, som borrmaskiner, slipmaskiner m. m. placeras i likhet med under A nämnda handverktyg på speciella verktygskartor.

777 D. Mätdonen förutsätts anordnade enligt fackinredning och i anslutning till mätobjekten förvarade i speciella matrum. E. Förbrukningsmaterial såsom putsduk, vissa typer av allmänna maskinelement, oljor m. m. förvaras i lämpliga förvaringsskåp med tillhörande lös fackinredning. Organisationen, som bygger på elevernas personliga ansvar, ger läraren rika tillfällen till att befästa vikten av verktygsvård och verktygsekonomi. För allmän kontroll och övervakning i samband med lektionsslut utses »ansvarig» elev. Dennes uppgift är att kontrollera att rätt verktyg finns på rätt plats, i förekommande fall komplettera förbrukningsmaterial, till läraren rapportera eventuella skador och utföra märkning av eventuella nytillkomna verktyg. »Ansvarig elev» skiftas kontinuerligt. Speciella anvisningar för vissa områden Arbetsteknikens huvudmoment skall innehålla dels sådana övningar och arbetsuppgifter, som avser att ge eleverna elementära kunskaper och färdigheter dels sådana uppgifter som kan ge tillämpningsträning. Bänkarbete Undervisningen syftar till att ge kännedom om för samtliga i linjen ingående yrkesområden gemensamma handverktyg beträffande användning, skötsel och vård. I samband med att avsnittet om ritsning genomgås skall redogöras för förekommande metoder för förbehandling av ytor, som skall ritsas. Mätning och mätmetoder Goda kunskaper i mätning är så väsentliga, att mätning upptas som speciellt ämne inom arbetstekniken. Härvid bör beaktas att de olika mätövningarna i möjligaste mån bör samordnas med övriga avsnitt av arbetstekniken, så att eleverna får meningsfylld tillämpningsträning. Tillgängliga undervisningshjälpmedel för mätutbildning såsom speciella mätobjekt och övningsuppgifter bör användas. Mätövningarna bör utformas som stationsutbildning och bedrivas i matrum eller i speciellt iordningsställd lokal. Plåt- och rörarbeten Undervisningen syftar till att göra eleverna förtrogna med olika kallbearbetningsmetoder samt ge viss vana i att hantera handverktyg. Övningar i klippning, bockning och sträckning av plåt, profiler och rör utförs i första hand i stål. Övningar i andra material såsom koppar, aluminium och liknande bör även förekomma.

778 Mjuk- och hårdlödning Undervisningen syftar till att ge eleverna kunskap om användning av lödverktyg, lod och flussmedel för mjuk- och hårdlödning. Dessutom skall eleverna erhålla kännedom om lödfogars hållfasthet och hållbarhet vid olika temperaturer. Smide och värmebehandling Avsnittet syftar till att göra eleverna uppmärksamma på olika problem och förhållanden, som sammanhänger med värme och varmt material. Genom att studera olika slag av behandlingsmetoder för varmt material skall eleverna få en god förståelse för vad som sker med materialet. Avsnittet om värmebehandling vill därtill göra eleverna uppmärksamma på att verktyg och mekaniska detaljer måste behandlas på rätt sätt, så att inte materialets inre struktur och därmed egenskaper försämras. På grund av arbetsuppgifternas karaktär bör noga tillses att använda verktyg och övriga anordningar är av god kvalitet samt att gällande säkerhetsbestämmelser inlärs och följs. Vid övningarna i värmebehandling bör hårdhetsprovning utföras på materialet både före och efter behandlingen för att påvisa ändringarna i hårdhet. Övningarna skall i första hand utföras i stål men tillfälle att studera andra materials uppföranden vid varmbearbetning och värmebehandling bör även ges.

7.3.5 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, termin 2 Mål Utbildningen har till uppgift att ge fortsatt grundutbildning för bänkyrken och maskinyrken inom det verkstadsmekaniska området. Yrkestekniken presenteras i Arbetstekniken är uppdelad i följande områden: Bänkarbete (7.3.5.1) Borrning (7.3.5.2) Svärvning (7.3.5.3) Fräsning (7.3.5.4) Slipning (7.3.5.5) Verktygs- och verktygsmaskinlära (7.3.5.6) Ritningsläsning (7.3.5.7) Maskinelement (7.3.5.8) Mätteknik (7.3.5.9) Materiallära (7.3.5.10)

7.3.5.1 Bänkarbete

utr 100

Filning till vinkel och till angiven passningsgrad. Användning av filmaskin. Handbrotschning av cylindriska hål. Putsning med slipduk. Sågning med kallsåg och metallbandsåg. Mätning och mätmetoder, måttsatser och passbitar, mikrometerdjupmått, håltolk, haktolk, mätklocka, mikrometerstickmått, gängtolk och gängringstolk, gängvinkel, egglinjal, vinkelcylinder, fot- och krumpassare, sinuslinjal, kontolk och konringstolk, kilspårsdjupmått. BÄ 10, 17, 28, 29, MÄ 4, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 18, 19, 20, 21, 23, 26, 27. 7.3.5.2 Borrning

30 Borrning och brotschning av cylindriska och koniska hål. Tappförsänkning med utbytbar styrtapp. Gängning med gängapparat. BO 15, 16, 18.

7.3.5.3 Svarvning

°

Val av skärdata för svarvning. Grov- och finsvarvning. Brotschning och lettring. Svarvning av utvändiga och invändiga gängor. Svarvning utvändigt och invändigt även med arbetsstycken fastspända på dorn, på planskiva och i backskiva. SV 18, 19, 20, 21, 25, 26, 27, 28, 32, 33, 35, 36.

7.3.5.4 Fräsning

°

Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av ritskubb, mätklocka, passbitar, vinkelmätare. Fastspänning av arbetsstycken i maskinskruvstycke på fräsmaskinbord, i chuck, mellan dubb- och delningsdocka, på vinkelhylla och mellan dubbar. Fastspänning av skärverktyg i frässpindel, i fräschuck och på fräsdorn. Skäroch kylmedel. Val av skärdata. Tillämpningsövningar i planfräsning, fräsning av spår, till bestämd radie, till bestämd vinkel, till fyrkant och sexkant med hjälp av delningsdocka. Borrning. Delningsdockans användning och funktion. FR 3, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 1 9 , 2 0 , 2 1 .

7.3.5.5 Slipning

70 Allmänna regler för slipning. Manövrering, rengöring och smörjning av slipmaskiner. Uppriktning av arbetsstycke med hjälp av ritskubb, anslagsvinkel och mätklocka. Fastspänning av arbetsstycke på magnetbord, maskinbord, i V-block och i fixtur.

780 Orientering om slipskivor av olika slag. Orientering om skyddsföreskrifter. Fastspänning av skärverktyg. Val av skärdata. Tillämpningsövningar i planslipning såsom renslipning av två motstående sidor, planslipning av tunn plåt, slipning parallellt och i vinkel, instickslipning, slipning av plan på mantelyta. Planslipning av icke magnetiskt material. Omslipning av magnetbord. Orientering om verktygslipning. Skärpning av olika slag av mejslar, slipning av borr, svarvstål och frässkär av snabbstål, hyvelstål och handsaxar. SLP 1 , 2 3 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, BO 19, SV 24. 7.3.5.6 Verktygs- och verktygsmaskinlära Konstruktion, användning, underhåll och vård av hyvelstål, brotschar, av parallellbitar, V-block, vinkelhyllor. Ytterligare om fräsar. Ytterligare om svarvstål. Funktion och uppbyggnad av såg- och filmaskin, revolversvarv, kipp- och bordhyvel, horisontal-, vertikal- och universalfräsmaskin, planslipmaskin. Luftdrivna handmaskiner. Räkneexempel. 7.3.5.7 Ritningsläsning Fortsatt genomgång om snitt, hel- och halvsnitt, brutna och vridna snitt, snittmarkeringar. Förenklat ritsätt av gängor, fjädrar, kugghjul, skruvhjul, kedjehjul och kullager. Regler för måttsättning av hålcirklar, kilspår, oregelbundna konturer, konicitet. Lutning, ytjämnhet. Olika typer av ritningar såsom sammanställningar, detalj-, operations-, tabell-, modell- och ämnesritningar. 7.3.5.8 Maskinelement Olika svetsmetoder och olika typer av svets- och lödfogar. Radiallager, axiallager, koniska lager och deras användning. Lagermaterial. Lagerspel. Olika typer av kuloch rullager. Smörjning och olika sätt för tillförsel av smörjmedel. Jämförelse mellan rull- och glidfriktion. Orientering om lyft- och transportanordningar såsom block, telfrar och traverser. Räkneexempel. 7.3.5.9 Mätteknik Funktion och uppbyggnad av olika slags mätdon såsom måttsatser, passbitar, mikrometerdjupmått, håltolk, haktolk, mätklocka, mikrometerstickmått, gängringstolk, sinuslinjal, kontolk, konringstolk, kilspårsdjupmått. Funktion och uppbyggnad av vissa speciella mätdon såsom hålmikrometer, mikrokator, hål- och toleransindikator, mätbygel samt ytfinhetsmätdon. Räkneexempel.

781 7.3.5.10 Materiallära Kort orientering om metallurgiska och metallografiska grundbegrepp. Järnkoldiagrammet och olika strukturformer. Olika värmebehandlingsmetoder såsom glödgning, normalisering, härdning och anlöpning. Olika konstruktionsstål och verktygsstål. Pulvermetallurgi. Gjutjärn, aducerjärn, stålgjutgods. Koppar-, zink- och tennlegeringar. Bly, aluminium, mangan, nickel, krom och deras legeringar. Olika lagermetaller, kvaliteter och utföranden. Icke metalliska material såsom gummi och plaster. Materialprovning. Svensk materialstandard. Smörjmedel, lösningsmedel. Kylvätskor. Räkneexempel.

7.3.6 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, bänkarbete, terminerna 3 och 4 Mål Utbildningen har till uppgift att ge avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom verkstadsmekaniska bänkyrken samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Arbetsteknik

utr 1 000

Arbets tekniken omfattar varierande moment i bänkarbete. Exempel på arbetsinstruktioner är införda efter texten. Utöver de angivna arbetsinstruktionerna kan de som tidigare genomgåtts under terminerna 1 och 2 användas i tillämpliga delar. Filning: Vidareutbildning i planfilning, filning efter rits, till vinkel och till angiven passningsgrad. Användning av filmaskin, roterande filar och slipstift. Sågning: Vidareutbildning i sågning med bågfil och bandsåg. Användning av kontursåg. Ritsning: Ytterligare användning av tidigare genomgångna ritsdon. Avvägning och grovritsning för maskinbearbetning. Brotschning: Vidareutbildning i brotschning av cylindriska och koniska hål. Skavning: Orientering om skavning och skavstål. Tillämpningsövningar i planskavning och hålskavning med användande av färgmärkning. Värmebehandling: Övningar i härdning och anlöpning av verktyg. Mätning: Ytterligare användning av tidigare genomgångna mätdon. Användning av hålindikator, hålmikrometer, toleransindikator, mikrokator i stativ, mätbygel och ytindikator. Avsyning och kontroll av tillverkade produkter och kontroll av verkstadens mätdon. Tillämpningsövningar i bänkarbete innefattande bl. a. monterings-, hopsättningsoch inpassningsarbeten. BÄ 22, 27, 28, MÄ 4, 11, 29, 30, 32, 33, 34. Fackteori se avsnitten 7.3.7.5—7.3.7.9

782 7.3.7 Yrkesteknik i gren för verkstadsmekaniker, maskinarbete, terminerna 3 och 4 Mål Utbildningen har till uppgift att ge avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom verkstadsmekaniska maskinyrken samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Svarvning (7.3.7.1) Fräsning (7.3.7.2) Slipning (7.3.7.3) Mätning (7.3.7.4) Verktygs- och verktygsmaskinlära (7.3.7.5) Ritningsläsning (7.3.7.6) Arbetsberedning (7.3.7.7) Mätteknik (termin 3) (7.3.7.8) Produktionsteknik (7.3.7.9) Exempel på arbetsinstruktioner är införda efter texten. Utöver de angivna arbetsinstruktionerna kan de som tidigare genomgåtts under terminerna 1 och 2 användas i tillämpliga delar.

7.3.7.1 Svarvning

utr 09 c

Skärning av gänga såsom spets-, platt- och trapetsgängor med en eller flera ingångar. Fasonsvarvning med fasonstål och med 2-handsmatning. Konsvarvning genom snedställning av toppsliden, med konlinjal och genom sidoförskjutning av dubbdockan. Svarvning av flera hål med bestämda centrumavstånd. Excentersvarvning. Tillämpningsövningar. SV 29, 30.

7.3.7.2 Fräsning

425 Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av sinushylla. Fastspänning av arbetsstycken i fixtur, V-block och på rundmatningsbord. Fastspänning av skärverktyg på ändfräsdorn med och utan bomstöd, ändfräsdorn och i fräschuck. Fräsning efter rits, borrning. Brotschning. Fräsning med hjälp av delningsdocka och rundmatningsbord. Kugghjulsfräsning och skruvfräsning med delningsdocka. Fräsning med sammansatta fräsar. Användning av stickapparat. Arborrning. Tillämpningsövningar. FR 3, 6, 20, 20 A, 20 B, 22, 23, BO 7.

783 7.3.7.3 Slipning

220 zzu

Orientering om olika typer av rund- och verktygslipmaskiner och deras användningsområden. Slipskivan, dess montering och utbalansering. Val av skärdata. Speciella synpunkter angående orsaker till slipfel. Våt- och torrslipning. Manövrering, rengöring och smörjning av rund- och verktygslipmaskiner. Uppriktning av arbetsstycken med hjälp av mätklocka. Fastspänning av arbetsstycken mellan dubbar, pa dom, i chuck, på friändsdorn, i fixtur och mellan chuck och dubb. Utvändig rundslipning, slipning utvändigt mot ansats. Insticksslipning. Konslipning. Slipning av arbetsstycke med olika diametrar. Slipning med stöddocka. Insticksslipning av kona. Rundslipning av kona. Skärpning av verktyg. Sidoslipning i planslipmaskin. Tillämpningsövningar. SLP 5, 7, 18, SLR 1, 2, 3, 4, 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24. . . 30 7.3.7.4 Matning Användning av gängmikrometer, gänghaktolk, hålindikator, hålmikrometer, mikrokator, mätbygel, ytindikator. MÄ 11, 14, 15, 29, 30, 32, 33, 34. 7.3.7.5 Verktygs- och verktygsmaskinlära Genomgång av slipskivor. Rund- och verktygsslipmaskiner. Kugghjul. Delningsapparaten. Borrstänger. Ytterligare beräkningsexempel beträffande skärhastighet, varvtal, matning, bearbetningstid och verktygsvinklar vid bearbetning av olika material. Ytterligare nomogramläsning. 7.3.7.6 Ritningsläsning Ytterligare om ritningsregler. Skissritning och perspektivlära. Ritningsläsning.

7.3.7.7 Arbetsberedning Uppgörande av operations- och tempoindelningar. Maskin- och verktygsval. Arbetsförenkling. 7.3.7.8 Mätteknik (termin 3) Kontroll och kontrollmetoder. Mätövningar.

7.3.7.9 Produktionsteknik Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackords-

784 studier, stalltid, verktid, spilltidstillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter, övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

7.3.8 Yrkesteknik i gren för plåt- och svetsmekaniker, termin 2 Mål Utbildningen har till uppgift att ge en påbörjad yrkesutbildning inom det plåt- och svetsmekaniska området. Yrkestekniken presenteras i Mätning, ritsning, nivellering (7.3.8.1) Slipning (7.3.8.2) Borrning och brotschning (7.3.8.3) Bockning av plåt (7.3.8.4) Kallbockning av rör och profiler (7.3.8.5) Varmbockning av rör och profiler (7.3.8.6) Riktning av profiler (7.3.8.7) Gasskärning (7.3.8.8) Gassvetsning (7.3.8.9) Bågsvetsning (7.3.8.10) Hårdlödning (7.3.8.11) Verktygs- och maskinlära (7.3.8.12) Ritningsläsning (7.3.8.13) Maskinelement (7.3.8.14) Materiallära (7.3.8.15) Svetsteori (7.3.8.16)

7.3.8.1 Mätning, ritsning, nivellering

utr 95

Användning av fotpassare, krumpassare, vattenpass, sänklod, stållina och falltavla HV 18, 21. 7.3.8.2 Slipning

~~

Maskinslipning av smidesdetaljer och svetsfogar. HV 34, MP 56, 57, 58. 7.3.8.3 Borrning och brotschning

10 Ytterligare utbildning i borrning. Handbrotschning för plåtsammanfogning. HV 35.

785 7.3.8.4 Bockning av plåt

35 Brytbockning av klenare grovplåt med brythake. Användning av fastspänningsanordningar, värmeapparater, mallar och schabloner för bockning. Olika uppvärmningssätt. Skyddsåtgärder. Säkerhetsföreskrifter för svets- och värmeutrustning. B R 4 , 5, 6, 7, 9, 10, 11, 14. 7.3.8.5 Kallbockning av rör och profiler

20 Plattringsbockning på riktplan och med underläggsbitar. Rundringsstukning på riktplan och med underläggsbitar. BR 16 A-B, 17, 18. 7.3.8.6 Varmbockning av rör och profiler

35 Bockning av plattstång, vinkelstång och rör av klen dimension. Bockning av profiler genom utskärning. BR 28, 29, 30, 31. 7.3.8.7 Riktning av profiler

15 Kallriktning på riktplan. Riktning av enkla profiler med värmekilar BR 33 C, 36 A, 44. 7.3.8.8 Gasskärning

40 Orientering om svets-, löd- och skärmetoder. Användning av gaser för svetsning, lödning och skärning. Montering av svetsapparatur, såsom behållare, regulatorer, ventiler och brännare. Tandning, reglering och släckning av lågan. Apparatvård, säkerhetsföreskrifter och personlig skyddsutrustning. Genomgång av skärmetoder med handapparat samt tillhörande utrustning. Val av munstycke och arbetstryck. Olika legeringsämnens inverkan på skärbarheten hos stål. Rengöring av skärmunstycke. Skärning horisontellt, vertikalt och under-upp. Fasskärning, Skärning med hjälpanordningar. Nitskärningar — Metod I, II, III. Bortskärning av svets. Användning av transportabla och stationära skärmaskiner. GA 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 30, 35.

7.3.8.9 Gassvetsning

110 Genomgång av svetsning i olika lägen och av olika svetsmetoder, samt av svetsbeteckningar, symboler och tillsatsmaterial. Svetsning av stålplåt: Frånsvetsning, flänsad kantfog utan tillsatsmaterial. Motsvetsning horisontalt, läggande av strängar på plåt. Frånsvetsning horisontalt, I-fog. Motsvetsning horisontalt, stumfog, överlappsfog, hörn I-fog, rät T-fog, 90° hörnfog eller liggande vertikalfog. Motsvetsning i

786 under-upp läge. I-fog eller V-fog. Frånsvetsning av tunnplåt — olika fogytor och svetslägen. Bockning och hopsvetsning av profilstång 90°. Skarvsvetsning av stång, motsvetsning. Svetsning av tunnväggigt stålrör. Skarvsvetsning av rör, motsvetsning. Beredning av svetsprover. GA 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69.

7.3.8.10 Bågsvetsning

1J0

Genomgång av svets-, löd- och skärmetoder. Genomgång av likriktare och svetstransformatorer och val av elektroder. Bågens arbetssätt, magnetisk blåsverkan. Orientering om grundmaterial. Genomgång av fogtyper, svetslägen och svetsbeteckningar. Säkerhetsföreskrifter och personlig skyddsutrustning. Genomgång av bågsvetsutrustning. Koppling, inställning, tandning, släckning. Elektrodval. Horisontalsvetsning: raka och friliggande strängar, två strängar över varandra, parallella delvis täckande strängar. Horisontalsvetsning av TI-fog (en sträng på var sida), överlappsfog, TI-fog (svets på en sida), inre hörnfog (flera strängar), yttre hörnfog, I-fog (häftade plåtar), I-fog (icke häftade plåtar), V-fog (häftade plåtar) V-fog (icke häftade plåtar), X-fog, yttre hörnfog, inre hörnfog. Mejsling efter svets av rot. Vertikalsvetsning: stående och liggande, raka friliggande strängar nedifrån upp, uppifrån ned. Vertikalsvetsning av stående V-fog, liggande V-fog, stående yttre hörnfog, stående inre hörnfog. Skarvsvetsning av stång med X-fog. Svetsning i stående och liggande rör, olika svetslägen. Skötsel och vård av svetsutrustning och elektroder. Beredning av svetsprover. BS 1, 2, 3 A, 3 B, 4 A, 4 B, 4 C, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 34,' 35, 36, 37, 45, 46, 47, 58, 60.

7.3.8.11 Hårdlödning

15 Genomgång av brännare, fogtyper, flussmedel och lod. Fortsatt genomgång av förutsättningar för hårdlödning, värmning och fogar. Uppstyrning av arbetsstycken. Hårdlödning av koppar, mässing och aluminium. Svetslödning av stål (förlängning av borrar och gängtappar) och av aducerat gjutjärn. GA 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87.

787 7.3.8.12 Verktygs- och maskinlära Konstruktion, användning, underhåll och vård av olika typer av aggregat för gasoch elsvetsning, brännare, svetsmunstycken och elektrodhållare. Slangar och kablar och anslutningar till svetsaggregat. Tryckregulatorers verkningssätt. Val och hantering av svetstråd och elektroder. Konstruktion och användning av handverktyg för bockning. Genomgång av förekommande mätdon. 7.3.8.13 Ritningsläsning Fortsatt genomgång om snitt, hel- och halvsnitt, brutna och vridna snitt, snittmarkeringar. Regler för måttsättning av hålcirklar, oregelbundna konturer, lutning, ytjämnhet. Olika typer av ritningar såsom sammanställningar, detalj-, operations-, tabell-, modell- och ämnesritningar. Plåtutbredning. Geometrisk ritning. Svetsbeteckningar och symboler. 7.3.8.14 Maskinelement Radiallager, axiallager, koniska lager och deras användning. Lagermaterial. Lagerspel. Olika typer av kul- och rullager. Smörjning och olika sätt för tillförsel av smörjmedel. Jämförelse mellan rull- och glidfriktion. Orientering om lyft- och transportanordningar såsom block, telfrar och traverser. Räkneexempel.

7.3.8.15 Materiallära Kortfattad orientering om olika slags material, deras egenskaper, svetsbarhet och användningsområden. Kortfattad orientering om värmebehandlingsmetoderna glödgning, normalisering, härdning, anlöpning och spänningsglödgning. Ugnsutrustning för värmebehandling. Materials hållfasthetsegenskaper såsom elasticitet och brottgränser. Formförändringar vid påkänning, uppvärmning och avsvalning. Samband mellan struktur och svetshastighet vid svetsning av härdbara stål. Stålens indelning i klasser efter hållfasthet och andra egenskaper. Stålens svetsbarhet. Korrosionsskyddsbehandling såsom förzinkning, förkromning, förnickling, rostskyddsbehandling. Olika tillsatsmaterial för svetsning och lödning. Lod och flussmedel. Smörjmedel och kylvätskor. Framställning, förvaring och transport samt egenskaper hos acetylen och oxygen. Gascentraler. Åtgärder vid brandfara. 7.3.8.16 Svetsteori Orientering om olika trycksvetsmetoder, smältsvets- och lödningsmetoder. Den normala svetslågans förbränningszoner. Biandgasens utströmnings- och förbränningshastigheter. Hård och mjuk låga. Olika blandningsförhållanden. Sotande,

788 kolande, normal, svagreducerande och oxiderande låga. Något om de olika lågtypernas användningsområden. Principen för svets-, hård- och mjuklödning. Fogberedning vid svets- och hårdlödning. Exempel på lödda detaljer. Olika fogtyper och deras användningsområden. Stumfogens fördelar. Från-, mot- och djupsvetsning. Olika svetslägen. Sambandet mellan godstjocklek och svetslågans storlek. Vikten av god värmebalans. Sambandet mellan godstjocklek, fogtyp, svetsmetod och svetslågans inställning vid svetsning av stål i olika svetslägen. Påsvetsning av förslitna detaljer med olika tillsatsmaterial, speciellt vid rälssvetsning. Hårdsvetsning med tillsatsmaterial av stål, brons- och kobolt-volfram-kromlegeringar. Svetsfel, orsaker och inverkan. Hur man undviker olika fel. Koppling av svetskretsar. Tillämpning av Ohms lag. Bågens arbetssätt. Magnetisk blåsverkan. Strömförhållanden Strömkällor. Elektroder för svetsning av olika material. Svetsföljd. Bedömning av svetskvalitet. Prövning av svetsare.

vid svetsning.

7.3.9 Yrkesteknik i gren för svetsare, terminerna 3 och 4 Mål Utbildningen har till uppgift att ge avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom svetsområden samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Maskinarbete (7.3.9.1) Varmriktning av plåt och profiler (7.3.9.2) Gassvetsning (7.3.9.3) Bågsvetsning (7.3.9.4) Tillämpningsövningar (7.3.9.5) Verktygs- och maskinlära (7.3.9.6) Ritningsläsning (7.3.9.7) Arbetsberedning (7.3.9.8) Materiallära (7.3.9.9) Svetsteori (7.3.9.10 ) Produktionsteknik (7.3.9.11)

7.3.9.1 Maskinarbete

utr 60

Användning av pneumatiska och elektriska slipmaskiner, borrmaskiner, mejslar, slagmaskiner, saxar, nibblingsmaskiner. Kapning med kallsåg och kapslipmaskin. Slipning av fogar efter svetsning. MP 57, 58. 7.3.9.2 Varmriktning av plåt och profiler

80 Riktningsföljd vid olika konstruktioner. Värmepunkter, värmeband och värmekilar. Utnyttjande av styvpunkter vid plåtriktning. Användning av domkrafter, dragare, omskruvar och stöttor. Riktning av större sammanbyggda profiler. Åtgärder till förebyggande av skevhet och deformationer. 39 A, 39 B, 40, 41, 42, 43, 45.

7.3.9.3 Gassvetsning

220 Mot- och frånsvetsning av olika fogtyper i skilda lägen. Svetsning av gjutjärn — horisontal frånsvetsning. Svetsning av rostbeständig stålplåt. Svetsning av olika metaller såsom koppar och kopparlegeringar, zink och zinklegeringar. Orientering om flamhärdning och flamrensning. Djupsvetsning av stål. Olika svetssätt för undvikande av formförändringar i styva och eftergivande förband. Provsvetsning enligt pannsvetsnormernas provföreskrifter. Provning av svetsar, förstörande metoder och icke förstörande metoder. GA 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 70, 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 95, 96. 7.3.9.4 Bågsvetsning

220 Skötsel och vård av svetsutrustning. Under-uppsvetsning — raka friliggande strängar, I-fog, V-fog. Inre och yttre hörnfog. Svetsfog av tunnplåt, olika lägen, med och utan fixturer. Rund och profilsträngar. Pvörsvetsning olika fogtyper i stående och liggande rör med fasta och fria lägen. Svetsning av gjutjärn i horisontalläge — strängar på kallt respektive varmt gjutjärn. I-fog och V-fog med olika elektrodtyper. Svetsning av rostbeständigt stål, olika typer och svetslägen. Svetsning av aluminium, I-fog och V-fog, horisontalläge. Hårdsvetsning av stål, horisontalläge. Svetsning av stål, horisontalläge med inträngnings- och högutbyteselektroder.

790 De vanligaste svetsfelen och hur de undviks. Felsökning, åtgärder och elektrodvård. Svetsarprov, horisontalsvetsning och under-uppsvetsning. Bågskärning, skärning av baksträng, skärning av nit. Båggasskärning, manuell. Skärning med elektrod. Bågluftmejsling. BS 38. 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 50, 51, 52, 54, 55, 57 A, 57 B, 57 C, 57 D, 58, 59, 60, 66, 67, 68, 69, 70, 71. 7.3.9.5 Tillämpningsövningar på produktionsarbetsuppgifter i olika slags material.

7.3.9.6 Verktygs- och maskinlära Genomgång av hjälpverktyg av typ klips, spännare, omskruvar, plåthakar och magneter. Orientering om fitxurer, lägesställare och spännanordningar, rullbockar, svetspartaler och maskinmanipulator. Utrustningar och maskiner för hållfasthetsprov. Lyftanordningar, lyftkättingar och stroppar, block och tälj or. Vikt och tyngdpunkt. 7.3.9.7 Ritningsläsning Allmänna plåtkonstruktioner och normer, svetsbeteckningar. 7.3.9.8 Arbetsberedning Operations- och tempoindelningar, val av utrustning och tillsatsmaterial. Arbetsförenkling. 7.3.9.9 Materiallära Hållfasthetslära, brottgräns, förlängning, slagseghet och hårdhet. Längd-, tvär- och vridkrympning. Hur spänningar och brott uppstår. Val av tillsatsmaterial med hänsyn till grundmaterialets brottsgräns och halt av legeringsämnen. Icke förstörande provning. Röntgen, magnetpulver, ultraljud. Förstörande provning. Tryckkärlsprovning. 7.3.9.10 Svetsteori Val av elektrod med hänsyn till material, fogtyp och svetsläge. Inträngnings- och högutbyteselektroder. Beläggningens funktioner och olika typer av beläggning. Elektriska säkerhetsföreskrifter. Inträngningens betydelse och olika sätt att reglera dess storlek.

791 Ytterligare orientering om speciella elektroder och svetsmetoder för tunnplåt, aluminium, gjutjärn osv. Legeringsämnens och avsvalningshastighetens inverkan på bindningen i grått respektive vitt gjutjärn och aducergods. Olika fogtypers användningsområden. Hårdsvetsning och påläggsvetsning av stål. Licens och kompetensprov enligt pannsvetsnormerna. 7.3.9.11 Produktionsteknik Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackordsstudier, ställtid, verktid, spilltidstillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter. Övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

7.3.10 Yrkesteknik i gren för grovplåtslagare, terminerna 3 och 4 Mål Utbildningen har till uppgift att ge avslutad grundutbildning, som möjliggör anställning inom yrkesområdet samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Handverktyg (7.3.10.1) Svetsning, skärning, lödning (7.3.10.2) Handmaskiner (7.3.10.3 ) Plåtbe arbetningsmaskiner (7.3.10.4) Uppmärkning av plåt och profiler (7.3.10.5) Bockning och riktning (7.3.10.6) Tillämpningsövningar (7.3.10.7) Verktygs- och maskinlära (7.3.10.8) Arbetsberedning (7.3.10.9) Ritningsläsning (7.3.10.10) Produktionsteknik (7.3.10.11) utr 7.3.10.1 Handverktyg Rätt användning av arbetsbänkar, arbetsbord och andra uppspänningsanordningar. BR 2, 3, 4, 5.

792 Mätning och ritsning i samband med detaljframställning och monteringsarbete omfattande fotpassare, krumpassare, anslagsvinkel, plåtvinkel flänsvinkel, gradskiva, smygvinkel, vinkelmätare, vattenpass, sänklod, stållina, falltavla och ritsdon. Ritsning av raka och krokiga linjer, märkning. HV 18, 19, 20, 21, 22, 23, BR 9, MA.

40 Användning av grip-, fastspännings- och lyftverktyg såsom dragare, omskruvar, klips och domkrafter. BR 5, 41, 42.

20 Falsning för hand. Hjälpverktyg. Enkel-, dubbel-, hörn- och bottenfalsar. HV 42, 43, 44, 45, 46.

7.3.10.2 Svetsning, skärning, lödning

9JQ

Utförande av svetsnings-, mjuk- och hårdlödnings- och skärningsarbeten i olika slags material och i olika lägen i samband med montage. GA 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63^ 64, 65, 66, 67, 68, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, BS 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52.

7.3.10.3 Handmaskiner Användning av el- och tryckluftsdrivna handmaskiner, hjälpredskap och verktyg.

25 Nitning och diktning, tätning, kilning och provning.

30 Mejsling i grundmaterial och svetsar, slaggrensning, kant och spårmejsling.

20 Skärpning av verktyg. Kylmedel för skärande bearbetning.

20 Smärgling. Slipning, putsning och polering av rostfritt stål, lättmetall m. m. Kapning av profiler och stänger. Användning av mutteråtdragnings- och skruvidragningsmaskiner.

20 10

7.3.10.4 Plåtbearbetningsmaskiner Maskinöversikt. Hjälpredskap och verktyg.

25 Valsmaskiner: Förbockning, cylindervalsning, konvalsning, uppriktning, planvalsning.

50 Bockmaskiner: Bockning, vridning, skevning, riktning.

25 Pressar: Flänsning, knackning, joggling, dragning, kupning, riktning.

50 Saxar: Plåtklippning, stångklippning.

793 Stansmaskiner: Notchning, hålning. BR 15, MP 3, 4, 5, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 39, 40,41.

7.3.10.5 Uppmärkning av plåt och profiler efter mall eller ritning Tillverkning av mallar. BR 9. Monteringsarbete med praktisk tillämpning av falsning, svetsning och skärning. Övningar i plåtutbredning. »Geometrisk ritning.» 3, 4, 5, 6, 7, 8,9, 10, 11, 12, 13, 14, 15. Orientering om värmespänningar med övningar. BS 5 C, BR 44 A.

15 25

7.3.10.6 Bockning och riktning Kallbockning och kallriktning av stång och profiler samt svetsade detaljer. Varmbockning och varmriktning av plåt och profiler samt svetsade konstruktioner. BR 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44.

50 75

7.3.10.7 Tillämpningsövningar

145 Utförande av olika arbetsuppgifter med handverktyg, handmaskiner och i verktygsmaskiner för plåtbearbetning. Arbeten och övningar skall utföras i olika materialslag såsom svartplåt, rostfri plåt, galvaniserad plåt, koppar-, mässing, och aluminiumplåt.

7.3.10.8 Verktygs- och maskinlära Användning av arbetsbänkar, arbetsbord, skruvstycken och andra uppspänningsanordningar. Konstruktion, användning, underhåll och vård av fotpassare, krumpassare, anslagsvinkel, plåtvinkel, flänsvinkel, gradskiva, smygvinkel, vinkelmätare, vattenpass, sänklodvinkel, falltavla, ritsdon, borrmaskiner, mutteråtdragnings- och skruvidragningsmaskiner, slipmaskiner, olika slags verktygsmaskiner för plåtbearbetning, hjälpredskap och verktyg såsom valsmaskiner, bocknings- och knäckmaskiner, pressar, stans- och notchningsmaskiner, kapmaskiner och saxar för grovplåt. Orientering om hyvelmaskiner och hyvelstål. Verktygsval och skärdataberäkningar, kylmedel.

794 7.3.10.9 Arbetsberedning Beskrivning av arbetsuppgifter omfattande monteringsarbete, uppmärkning, mätning, falsning, svetsning, skärning, mjuk- och hårdlödning, nitning, diktning, tätning, mejsling, smärgling och putsning, valsning, kall- och varmbockning, riktning, klippning och malltillverkning. Övningar i plåtutbredning. Uppgörande av operations- och tempoindelningar. Arbetsförenkling. 7.3.10.10 Ritningsläsning Allmänna plåtkonstruktioner, projektioner, snitt och skalor. Svetsbeteckningar och anvisningar, olika sammanfogningsmetoder. Uppgörande av stycklistor efter ritningsunderlag. Plåtutbredning, geometrisk ritning, snedskurna rör, rörvinklar, grenrör. Raka, stympade och snedskurna koner. Pyramider, huvar och kupoler. 7.3.10.11 Produktionsteknik Företagsformer. Ett företags produkter, tillverkning och mål. Organisation. Rationalisering. Arbetsstudieavtalet. Spilltider, metodstudier, rörelsestudier, ackordstudier, ställtid, verktid, spilltidstillägg. Nomogramläsning. Arbets- och meritvärdering. Olika löneformer. Uppgörande av arbetsbeskrivningar och rapporter. Övningar i att fylla i ett företags förekommande blanketter. Räkneexempel.

795 7.4 LÄROPLAN FÖR FORDONSLINJE Terminerna 1 och 2 skall ge en allmän grundläggande kunskap om fordons konstruktion och byggnad samt kunskap om funktion och verkningssätt på sådana komponenter och system som är gemensamma för olika slag av fordon och maskiner inom främst motorbranschens yrkesområden. Kursen skall vidare ge eleverna den färdighet som krävs för att de under termin 3 och 4 skall kunna utföra övningsarbeten på i bruk varande fordon. Terminerna 3 och 4 skall ge eleverna ingående kunskaper om de fordonsslag som kursen behandlar, vad avser konstruktion, princip, byggnad och funktion samt vad lagen och säkerheten kräver av fordon. Kursen skall även ge eleverna den färdighet och det omdöme som krävs för att med ledning av fabrikants anvisning utföra de vanligast förekommande reparationsarbetena.

7.4.1. Blockschema

A o

o IH

3ca

c o

ii

u M

U O

4) Ii 00

T)

c

5 co

4 M Q

g M CO

ca

Bt/i

M O

3 Q o. Gren för Bilmekaniker 1

d lä

-^

ca

ca

i

§

C/3

ii •g C

ca

, ^(flQ

M U C CO

ca

cu IH

u E C

tu

X5 IH

u ce u

1 "> G_ t)

u G

ca

ca :ca

i

IH

cS 6

O O

o . 00 ^ C

"ca

s

CQ'5

§

Cfl

c

CO

Gren för Maskinmekaniker

en C/5

"o <D

2 FORDONSLIN JE 1 1 Termin 1

i) M

<

Behandlas i förevarande läroplansförslag.

C ca M o

B

CO

a!

UH

>>

796 7.4.2. Timplan

Veckotimmar i terminerna

Ämne 1 YRKESTEKNIK

4 Arbetsteknik Fordonslära Billära Teknologi 1 Yrkeslära 2

29—32 30—33 31—33 31—33 19—22 20—23 25—27 25—27 3 3 2 2 2 2 2 2 5 5 2 2

ALLMÄNNA ÄMNEN

7—4

7—4

Svenska Engelska (B-språk) 1 3 Samhällskunskap Religionskunskap Arbetslivsorientering Gymnastik T I M M E TILL F Ö R F O G A N D E Summa veckotimmar

7—5

2 3 0 0

2 3 0 0

7—5 2 0 2 2 1 2

2 0 2 2 1 2

1 Teknologin omfattar ämnena: materiallära, maskinelement, hållfasthets- och konstruktionslära, mekanik och ritteknik. 2 Yrkesläran omfattar ämnena: verktygslära, arbetsberedning och systematik, test, analysmetoder och diagnostik, användandet av verktygshandböcker och andra anvisningar. 3 Minst ett av ämnena skall väljas. Valet träffas i årskurs 1 och avser båda årskurserna.

Då så kan ske skall skolan erbjuda eleven fritt tillval upp till 12 veckotimmar. Tillvalet erbjuds i första hand under årskurs 2.

7.4.3 Yrkesteknik, terminerna 1 och 2 Mål Utbildningen har till uppgift att ge en allmän grundläggande kunskap om fordons konstruktion och byggnad samt kunskap om funktion och verkningssätt på sådana komponenter och system som är gemensamma för olika slag av fordon och maskiner inom främst motorbranschens yrkesområden, samt att ge eleverna den färdighet som krävs för att de under årskurs 2 skall kumia utföra övningsarbeten på i bruk varande fordon.

797 Yrkestekniken presenteras i Bänkarbete (7.4.3.1) Maskinarbete (7.4.3.2) Svetsning (7.4.3.3) Motor (7.4.3.4) Elutrustning (7.4.3.5) Kraftöverföring (7.4.3.6) Bromsar (7.4.3.7) Framvagn-styrinrättning (7.4.3.8) Karosseri (7.4.3.9) Fordonslära (7.4.3.10) Teknologi (7.4.3.11) Yrkeslära (7.4.3.12)

7.4.3.1 Bänkarbete

utr 30

Arbetsplatsen: Orientering om arbetsbänkar, verktygs skötsel och vård, skyddsföreskrifter samt förvarings- och ordningsfrågor. Filning — sågning: Filföring, planfilning, filning av plåthörn i olika material samt sågning av stänger, plåt och rör med bågfil. Ritsning — körning — märkning: Ritsning av raka och krokiga linjer. Körning av ritsar samt märkning. Brotschning — borrning — gängning: Användning av handborrmaskin i olika material och med olika metoder. Gängning med tapp av genomgående hål och bottenhål. Gängning med snitt. Brotschning av styrningar och bussningar. Klippning: Klippning och kapning av plåt och klen profilstång medelst handplåtsax och bänksax. Mätning: Användning av tumstock, måttband, stålskalor, skjutmått och djupmått, mikrometer, anslagsvinkel, vinkelmätare och bladmått.

7.4.3.2 Maskinarbete

10 Borrning: Manövrering av bänk och/eller pelarborrmaskin, rengöring och smörjning. Fastspänning av arbetsstycken, borrar och försänkare. Skär- och kylmedel. Val av skärdata. Borrning av genomgående hål och bottenhål. Cylindrisk och konisk försänkning. Slipning — putsning: Slipning i slipställ och med handverktyg. Putsning.

798 7.4.3.3 Svetsning Gassvetsning: Olika svets- och lödmetoder. Acetylen och oxygen, egenskaper, framställning och handhavande. Svetsapparaturen, dess montering, skötsel och vård. Erforderliga tillbehör. Olika typer av svetslågor och deras egenskaper. Tandning, reglering och släckning av lågan. Åtgärder vid bakeld. Skyddsanordningar och skyddsåtgärder. Fogar och svetslägen. Enkla svetsövningar med och utan tillsatsmaterial i 0,75—3 mm stålplåt samt svetsning på olika fordonsdetaljer. Gasskärning i plåt, profiler och rör. Varierande godstjocklek. Något om olika ståls svetsbarhet. Val av grundmaterial och tillsatsmaterial. Utvidgning och krympning samt svetsföljd för begränsning av spänningar och deformationer samt förfarande vid riktning. Olika former för lödning, grund- och tillsatsmaterial samt övningar med eventuellt bindningsprov. Se arbetsinstruktion. Elsvetsning: Genomgång av svetsmetoder och apparaturens funktion. Genomgång av tillbehör och handhavande av materielen, koppling av svetskrets, anslutning, start, polaritet, elektroder, svetsströmsreglering. Skyddsföreskrifter. Svetsövningar, läggning av strängar på plåt. Svetsning i de vanligast förekommande fogtyperna i olika lägen. Godstjocklek från 2—6 mm. Svetsningen skall utföras i plåt, profil, rör och rundjärn. Övningsmaterielen beredes av eleven — kapning, bockning, drivning, klippning, slipning, filning. Svetsning och påläggning på olika reparationsobjekt. Se arbetsinstruktion. 7.4.3.4 Motor

290 Isärtagning av motor. Demontering av hjälpsystem, apparater och skyddsanordningar. Demontering av fasta och rörliga delar. Rengöring och besiktning av delar. Uppmätning och kontroll. Montering av motor. Provkörning och intrimning. Punktingrepp (jfr 7.4.5). Exempel på lämpliga punktingrepp: 212 13, 214 03, 214 19, 214 34, 214 35, 215 03, 216 15, 221 03. Arbeten med bränslesystem och förgasarmotorer. Isärtagning och hopsättning av olika förgasartyper, luftrenare och bränslepumpar. Kontroll av ventilfunktioner, förgasarens olika system och delar samt injustering av pumpar och förgasare. 7.4.3.5 Elutrustning

40 Isärtagning av generator, startmotor och fördelare. Studium av de olika detaljernas utförande, funktion och samordnande verkan. Inspektion och kontroll av de olika enheterna. Montering och funktionskontroll. Enkla laborationer med utnyttjande av de vanligaste komponenterna i ett bilelektriskt system. Batterivård, provning och laddning. Demontering och renovering av fördelare samt provning i bänk.

799 7.4.3.6 Kraftöverföring

iyu

Koppling — mekanisk: Isärtagning, inspektion, uppmätning och hopsättning samt inställning av kopplingshävarmar. Kontroll av svänghjulskåpa, svänghjul och manöveranordning för kopplingen. Växellådor (utan automatik): Isärtagning av växellåda. Kontroll av slitage på drev och axlar, synkroniseringsanordningar, växelförare och lager. Hopsättning med funktionskontroll och erforderlig injustering. Punktingrepp. 43134, 43127, 431 89. Kardanaxlar: Isärtagning, inspektion och hopsättning av kardanknut (mellanaxelknut). Kontroll av stödlager och övriga funktioner. Bakaxel (alt. framaxel vid fyrhjulsdrift): Uppmätning och isärtagning av bakväxel och differential. Rengöring, inspektion och uppmätning. Hopsättning, injustering av kuggkontakt och spel. Punktingrepp. 465 11, 465 15, 471 26, 471 75, 473 13.

7.4.3.7 Bromsar

ÖU

Isärtagning av hydrauliska trum- och skivbromsar. Demontering av broms, trummor, bromsbackar, bromsklotsar, hjulcylindrar. Rengöring och kontroll samt uppmätning av slitage. Visuell inspektion av varje detalj. Vid behov byte, renovering eller justering av detaljer. Hopsättning, injustering och kontroll. Luftning och provtryckning.

7.4.3.8 Framvagn — styrinrättning

40 Demontering av en komplett framvagns olika delar. Rengöring och kontroll av de olika delarna (kontroll av spindeltappslutning) samt montering. Justering av lager samt säkring av muttrar och skruvar. Isärtagning av styrsnäckan. Rengöring och uppmätning av delarna. Hopsättning, kontroll och injustering. Montering till komplett framvagn. Kontroll av stag och P-ändar. Inställning axellutning. Inställning hjullutning. (Kontroll av styrgeometri och spindeltappslutning). Inställning av" skränkning. Kontroll av hjulutslagsbegränsning. Kontrollmätning av hjulvinklar. Kontroll av slitage.

7.4.3.9 Karosseri

•jU

Demontering och montering av dörrklädsel. Demontering av dörrlås och handtag. Isärtagning av låshandtag och låsmekanism. Hopsättning och montering. Demontering och montering av ventilationsfönster. Demontering av fönsterhiss och ruta, justering av lina, kedja, hisskena och fönsterskenor. Montering.

800 7.4.3.10 Fordonslära Allmänt: Olika fordonstyper, deras konstruktion och byggnad. De ingående delarnas samordnande funktion och uppbyggnad. Motor: Förbränningsmotorns princip. Fyrtakts- och tvåtaktsmotorns byggnad och arbetsprincip. Otto- och dieselmotorns principer. För- och nackdelar. Orientering om vankelmotorn. Motortekniska begrepp. Energiformer och grundläggande termodynamiska begrepp. Tryck och temperaturer i motorn. Oktan- och cetantal. Räkneexempel på tryck, temperaturer, kompressionsförhållanden, verkningsgrader, effekter, värmeförluster såsom avgas- och kylvattenförluster. Effektformeln. Eliära: Elektricitetens grundbegrepp. Magnetism. Ohms och Kirschoffs lagar. Motorer och generatorer (lik- och växelström). Ackumulatorer. Elektriska mätinstrument. Räkneexempel på ledningsmotstånd, ström, spänning, effekt, energi och sortförvandling.

7.4.3.11 Teknologi Materiallära: Allmänt om materials egenskaper och meritvärden. Korrosion, röta, ytbehandling och impregnering. Plaster, fibermaterial, trä, glas, färger, lacker, bränslen och smörjmedel. Noggrann genomgång av de olika metallerna och legeringarna, deras egenskaper som hållfasthet, svetsbarhet, elektrisk ledningsförmåga, korrosionsmotstånd, vikt m. m. Maskinelement med hållfasthets- och konstruktionslära: Genomgång av skruv-, nit-, svets- samt krymp- och pressförband. Axlar, axeltappar och axelkopplingar. Lager. Transmissioner, kugghjul och kuggväxlar samt övriga i fordon ingående maskinelement. Hållfasthetsberäkningar på dragning, tryck, skruvning, vridning och böjning samt något om sammansatta påkänningar. Räkneexempel. Mekanik: Vätskor och gaser. Dess användning. Tyngdpunkt, jämvikt och tryckstabilitet. Friktion och rullningsmotstånd. Hastighet, acceleration, tröghet, centrifugal- och centripetalkraft samt rörelsens sammansättning. Något om värme som energiform. Värmeutvidgning. Arbete, effekt och verkningsgrad. Läges- och rörelseenergi. Räkneexempel. Ritteknik: Standardisering, nomenklatur, ritningsmateriel, ritningsregler, vyer, snitt-textning, måttsättning, skissritning, perspektivlära och ritningsläsning.

7.4.3.12 Yrkeslära Verktygslära: Genomgång av verktygs skötsel, vård och användningssätt. Arbetsberedning och systematik: Verktygsval, dess betydelse ur arbetsresultat- och arbetstidssynpunkt, samt betydelsen av rätt verktygsval för undvikande av olycksfall i arbetet. Metoder för rationellt utnyttjande av dyrbar verkstadsutrustning.

801 Test: Genomgång av testapparater samt övningar i användandet av densamma. Mätmetoder och mätövningar. Analysmetoder och diagnostik: Analysmetoder. Övning i att från erhållna testoch analysvärden konstatera felaktigheter och slitage. Användande av verktygshandbok och andra anvisningar: Studieteknik. Träning i läsandet av reparationshandböcker och övriga rekommendationer.

7.4.4 Yrkesteknik, terminerna 3 och 4 Mål Utbildningen har till uppgift att ge eleverna den färdighet och det omdöme som krävs för att med ledning av fabrikants anvisning utföra de vanligast förekommande reparationsarbetena samt att vara grund för fortsatt utbildning inom yrkesområdet. Yrkestekniken presenteras i Service och underhåll (7.4.4.1) Motor (7.4.4.2) Elektriskt system (7.4.4.3) Kraftöverföring (7.4.4.4) Bromsar (7.4.4.5) Framvagn och styrinrättning (7.4.4.6) Ram, fjädringssystem och hjul (7.4.4.7) Karosseri (7.4.4.8) Instrument, tillbehör (7.4.4.9) Yrkeslära (7.4.4.10) Billära (7.4.4.11) Teknologi (7.4.4.12)

7.4.4.1 Service och underhåll

utr 75

Inspektioner. Trafiksäkerhetskontroll. Smörjning. Tvättning och polering samt rekonditionering av lack och krom. Underredsbehandling. Trimning och justering. Exempel på lämpliga arbetsoperationer: 112 02, 112 04,113 02, 12134, 122 05, 131 04, 132 08, 151 03, 151 06, 151 07, 151 15, 151 70. 26

Yrkesutbildningen

7.4.4.2 Motor

175 Tvättning av motor och motordelar. Byte av filterinsats. Byte av avgasrör och ljuddämpare. Byte av kylare samt spolning av kylsystem. Byte av vattenslangar och kontroll av termostat, översyn av vattenpump. Byte av motor med överflyttning av detaljer från begagnad motor. Sotning av motor. Slipning av ventiler och ventilsäten. Byte av ventilsäten. Maskinbearbetning av ventilsäten. Slipning av vipparmskurvor och ventillyftare. Byte och brotschning av ventilstyrning. Kontroll av cylinderslitage. Byte av kolvringar och vevstakslager. Inpassning av nya kolvar och kolvtappar. Ombussning av vevstakar. Kontrollmätning och riktning av vevstakar. Kontroll av kamaxellager. Byte av cylinderfoder, översyn av motortransmission. Kontroll av smörjsystem. Översyn av oljepump. Användning av testapparater. Rengöring av bensintank och bränsleledningar samt kontroll av korrosionsskador. Kontroll av bränsleåtgång. Demontering av spridare, rengöring och provtryckning, monteringsarbete. Demontering och montering av insprutningspump. Inställning av insprutningspump. Byte av bränslefilter. Luftning av system. Normaltrimning av motorer. Systematisk felsökning och diagnostik. Exempel på arbetsoperationer: 20105, 20108, 20114, 20120, 21102, 212 02, 212 06, 212 32, 212 34, 212 37, 213 02, 214 15, 214 26, 214 30, 215 03, 215 20, 216 01, 216 32, 216 87, 217 05, 231 05, 232 03, 234 18, 241 05, 251 10, 252 03. 262 04, 262 73. 7.4.4.3 Elektriskt system

100 Demontering, rengöring, justering och montering av tändstift. Kontroll och montering av olika radioavstörningsanordningar. Kontroll av inställning av strålkastare, samt byte av defekta detaljer. Översyn av stopp- och bakljus. Byte av stoppljus och avbländningskontakter. Demontering, justering, montering och kontroll av vindrutetorkare, körvisare, värmeelement, defroster och andra hjälp anordningar. Reparation och kontroll av startmotor samt lik- och växelströmsgenerator med mekaniska och transistoriserade regulatorer. Felsökning med förekommande testapparater. Ledningsdragning, montering av manöveranordningar och elektriska tillbehör. Exempel på arbetsoperationer: 311 01, 311 02, 311 04, 321 06, 322 71, 331 07, 331 08, 331 09, 340 02, 340 08, 341 04, 342 02, 342 14, 351 02, 351 08, 363 28, 364 08. 7.4.4.4 Kraftöverföring

150 Växellåda och slutväxel kombinerat system. Punktingrepp. 471 26, 471 75, 473 13. Demontering, Isärtagning, rengöring och kontroll av växellåda (även planetväxel). Byte av erforderliga delar och montering. Byte av lamellcentrum. Pånitning av lamellbelägg. Byte av urkopplingslager och svänghjulslager. Renovering av hydraulisk kopplingsöverföring. Byte av kardanknut. Demontering, renovering och mon-

803 tering av slutväxlar. Kontroll och justering av differentialspärr. Exempel på arbetsoperationer: 41102, 41118, 412 12, 43102, 43104, 43136, 432 02—04, 451 02, 453 02, 465 02, 465 04, 465 20, 465 34. 7.4.4.5 Bromsar

175 Arbete med hydrauliska trum- och skivbromsar. Byte, renovering och justering av bromsdetaljer och bromssystem. Arbete med tryckluftbromsar (drag- och släpvagn). Isärtagning av tryckluft-bromssystem, kontroll av detaljer och komponenter i systemet, byte av komponenter och förslitna delar samt hopsättning, justering och kontroll. Parkeringsbroms (handbroms) och styrbromsanordningar. Systemet isärtages, rengöres och detaljerna kontrolleras. Byte, renovering och justering av detaljer samt hopsättning och justering. Exempel på arbetsoperationer: 511 03, 51120, 5 1 1 2 3 , 5 1 2 10, 522 02, 522 04, 5 5 1 0 4 , 5 5 1 1 3 , 5 6 1 0 1 , 5 6 1 0 2 , 56104, 561 05, 561 14, 562 01, 563 01, 571 05. 7.4.4.6 Framvagn och styrinrättning

80 Kontroll av stag och P-ändar. Inställning axellutning. Inställning hjullutning. (Kontroll av styrgeometri och spindeltappslutning). Inställning av skänkning. Kontroll av slitage. Renovering av framvagn. Hopsättning av framvagn jämte kontroll och inställning av framhjulsvinklar. Demontering, isärtagning, rengöring, hopsättning och kontroll av styrsnäcka samt hydraulisk servostyrningsapparat. Uppmätning. Byte av slitna delar. Montering av rattlås. Ansättning av styrsnäcka. Exempel på arbetsoperationer: 601 03—04, 601 05, 601 64, 611 02, 611 05, 611 08, 642 02, 642 03, 643 20. 7.4.4.7 Ram, fjädringssystem och hjul

75 Kontroll och uppmätning, kryssmätning och spårkontroll av ram eller ramkonstruktion i fribärande kaross. Byte av fjädersystem, stötdämparfästen samt tvärbalk. Losstagning, uppmätning och kontroll av corsion-, skruv- och bladfjädrar. Byte av centrum- och fjäderbultar, bussningar och hanken. Förstärkning av fjädrar. Kontroll och byte av stötdämpare. Demontering, montering, justering o. d. av andra fjädringssystem, som aero- och hydrosystem m. fl. Balansering av hjul. Uppmätning av fälgens kast och ovalitet. Exempel på arbetsoperationer: 711 04, 711 06, 711 09, 711 14—20, 721 24, 722 14, 722 22, 731 02, 740 02, 742 10, 761 06, 762 02, 771 02, 771 05, 774 08, 774 28. 7.4.4.8 Karossen

65 Injustering av dörrar — lås, gångjärn, dörrstopp. Byte och justering av rutor och fönsterhiss. Byte av dörrpanel och armstöd. Montering och justering av bagagelucka

804 och motorhuvgångjärn, returfjädrar, låsanordningar och säkerhetsspärr. Montering och justering av bärjärn och stötfångare. Byte och injustering av torkararmar och torkarblad. Byte och injustering av tätningslist omkring rutor, luckor och dörrar. Justering, byte och inpassning av olika prydnadslister och kylarmaskering. Justering av stolar, säten — inställningsreglage — och fästen. Säkerhetskontroll av karosserirost, sprickor etc. Exempel på arbetsoperationer: 821 03, 823 06, 825 02, 831 09, 832 04, 834 04, 835 01, 841 17, 861 01, 861 03, 871 70, 871 72, 876 03, 876 76.

7.4.4.9 Instrument, tillbehör

60 Byte, översyn och kontroll av indikatorer (med givare och överföring) för motoroljetryck och temperatur, batteriladdning, blinkers, hel- och halvljus samt hastighet. Montering och justering av stöldlås, vindrutespolare, kylaravskärmning, backspeglar och säkerhetsbälten. Montering och reparation av värme- och friskluftanläggningar. Montering och inställning av strålkastarinsatser och hjälpljus av olika slag. Exempel på arbetsoperationer: 901 08, 911 01, 911 03, 911 04, 911 06, 911 08, 911 10, 912 01, 912 18, 921 06, 921 18, 9 2 1 2 4 , 9 2 1 29, 921 80, 942 02.

7.4.4.10 Yrkeslära Verktygslära: Fortsatt genomgång av verktyg och maskiner. Lyftanordningar, garagedomkrafter, smörjbryggor, uppallningsbockar, borrmaskiner (hand), slipmaskiner, bromsbandsnitmaskin, trumsvarv, bromsprovare, hjulinställningsapparat, hjulbalanseringsmaskin, ljusmätare, snabbladdare, fördelarprovbänk, generatorstartmotorbänk, el- och motortestapparater, förgasarverktyg, spridarprovare, kylarvätskeprovare, karosseriverktyg. R eparationsmetoder Analyser — Diagnostik Test: Användning av felsökningsschema, systematik; användning av verkstadshandböcker och reparationsanvisningar.

7.4.4.11 Billära Bromsar: Olika slag av bromsar, trumbromsar, skivbromsar samt olika typer av huvud- och hjulcylindrar. Tryckluftbromsar, vakuumbromsar, elbromsar. Bromsförstärkare. Bromskrafter vid retardation jämte dynamisk viktförskjutning. Styrning: Hjulvinklar. Styrgeometri. Hjulbalansering. Däck och hjul. Olika typer av styrinrättningar. Även ser vosty rapp ar äter.

805 Kraftöverföring: Rörelseöverföring från motor till drivhjulen. Lamellkopplingar. Växellådor. Kardanaxlar. Bakväxlar. Kraftöverföring vid framhjulsdrift. Planetväxlar, reduktionsväxlar och överväxlar. Olika manöveranordningar för koppling. Turbinkopplingar. Fjäderssystem, även aero- och hydrosystem. Motorer: Motorkonstruktioner. Cylindrar och cylinderfoder. Kolvar och kolvringar. Vevstakar och vevaxlar. Vevrörelsen. Ram- och vevstakslager. Kamaxel och ventilmekanism. Transmissioner. Ventilernas placering. Förbränningsrummets utformning. Smörj systemet. Olika slag av pumpar. Kugghjulspump. Centerpump. Rotorpump. Oljetrycksregulator (reducerventil). Oljefilter. Oljekylare. Förgas armotorns bränslesystem. Förgasarprocessen. Olika typer av förgasare. Mekaniska och elektriska bränslepumpar. Luftrenare. Bränsleinsprutning (bensin). Bränsleförbrukning. Något om gasdrift. Räkneexempel. Dieselmotorns konstruktion. Kompression. Bränslets fördelning. Bränsleekonomi. Förkammare och direkt insprutning. Vanliga pump- och spridartyper. Matarpumpar. Bränslefilter. Regulatorer. Kompressorer. Startanordningar. Orientering om vankelmotorn. Felsökning. Kontroll och mätinstrument. Normaltrimning. Fordons lagstadgade utrustning. Aktuella delar ur normerna för besiktning av personbilar (Svensk Bilprovning) genomgås samtidigt som säkerhetsfrågor i övrigt behandlas. Kylsystem: Olika kylartyper. Olika typer av pumpar. Termostater. Slutna kylsystem. Kylvätskor. Fläktar. Luftkylning. Räkneexempelblandningar. Eliära och elsystem: De vanligaste halvledarna, hur de är konstruerade och hur de fungerar samt hur de används på moderna bilar. Transistorn och dioden. De olika komponenterna i elanläggningar på motorfordon. Strömförsörjnings- och startsystem. Batterier. Generatorer — lik- och växelström — med fäst- och drivanordning. Laddningsregulatorer. Mekaniska och transistoriserade. Startmotorer med manövrering och drivanordning. Tändsystem. Fördelare, tändspolar, tändstift och tändmagneter. Ledningar och allmänna kopplingsorgan. Ledningar, kontaktklämmor, kopplingsdosa. Kopplingsorgan såsom avbländningsomkopplare, backljuskontakt, bromskontakt, körvisaromkopplare, manövermagnet och manöverrelän, startkontakt, startlås, startspärrelä, säkringar, säkringsdosa o. d. Belysningssystem. Strålkastare, huvudstrålkastare (hel- och halvljus). Back-, dim-, blink-, nummer-, parkerings-, stopp- och igenkänningslyktor. Lampor instrument-, kontroll- och taklampa. Olika glödlampor. Instrumentutrustning. Amperemeter, bränslemätare med givare, hastighetsmätare, kylvätsketermometer, laddningsindikator, varvtalsmätare och punkteringsvakt. Övrig elektrisk utrustning. Radio, främst avstörningsanordningar. Bilvärme, cigarettändare, fläkt, motorvärmare, signalhorn, summer, vindrutetorkare. Räkneexempel.

7.4.4.12 Teknologi Materiallära: Fortsatt genomgång av smörjmedel, oljor (klassificering). Rostskyddsmedel, motorbränslen, antifrysmedel.

806 Maskinelement: Maskinelement i fordonens hydrauliska och pneumatiska system. Räkneexempel. Mekanik: Något om dynamik, rörelsens sammansättning, begreppen centripetal-, centrifugal- och tröghetskraft. Arbete, effekt och verkningsgrad. Något om värme som energiform. Luftmotstånd, rullningsmotstånd och friktion. Räkneexempel. Ritteknik: Genomgång av kopplingsscheman för elektriska och hydrauliska system. Skiss- och ritningsuppgifter.

7.4.5 Metodiska anvisningar En rad egenskaper, färdigheter och kunskaper har ett direkt samband med effektiviteten och trivseln i mekanikerns arbete och kan sägas styra handen till riktiga rörelser och individen till ett riktigt handlingssätt. Det är i första hand de så att säga styrande faktorerna som måste påverkas och utvecklas. Detta måste ske i en gynnsam och ändamålsenlig miljö. Utbildningen måste därför i största möjliga utsträckning individualiseras så, att varje elev kan följa den arbetstakt som passar just honom. För att möjliggöra detta skall första läsårets utbildning, i största möjliga utsträckning, läggas upp som en laborativ undervisning, där eleven vid olika studieobjekt efter given organisationsplan i små steg successivt får bygga upp sin kunskap och färdighet. Eleverna arbetar vid särskilt iordningställda arbetsplatser, s. k. aggregatplatser, som är uppbyggda så att eleven har tillgång till praktiskt taget alla de universella verktyg och specialverktyg som behövs för att genomföra de arbetsmoment (uppgifter) som föreläggs honom vid respektive plats. Verktygen placeras lättillgängliga från både rörelseekonomisk och överskådlighetssynpunkt. Verktygen är utvalda med tanke på rationell arbetsteknik och så att eleverna kommer att möta de vanligast förekommande verktygskonstruktionerna. Övningsobjekten placeras i s. k. aggregatstativ för att de skall vara lättåtkomliga och för att ge eleverna en bra arbetsställning. Arbetsplatserna bör vara försedda med individuell belysning och ställbar pall. Vid varje arbetsplats finns särskilt utrymme för verkstadshandbok — instruktion —, anteckningsmateriel etc. Planscher, sprängskisser och ritningar över objekten placeras vid varje plats på överskådligt och lättåtkomligt sätt.

Systematisk utbildningsgång Demonstrera och instruera om hur den »självinstruerande» materielen och de olika verktygen kommer till användning. Koncentrera instruktionen mera på hur hjälpmedlen kommer till användning än på det egentliga arbetet.

807 Läs punkt för punkt i instruktionen och visa hur man så att säga måste analysera det skrivna och sedan göra de ingrepp som beskrivs. Rekommendera eleven att läsa igenom den skrivna instruktionen noggrant innan arbetet påbörjas. Visa också hur sprängskissen kommer till användning när man vill orientera sig om detaljernas inbördes ordning, sammanhang och benämning. Uppmärksamma eleverna på att sprängskissen ger en bra bild över hur demonterade detaljer placeras vid uppläggning på bänk eller avlastningsbord. Påtala redan nu hur eleven skall fatta och placera verktygen för att få ett riktigt grepp, den riktiga känslan etc. Visa eleverna hur verktygen i allmänhet omedelbart återplaceras på verktygstavlan. Gör redan från början klart för eleven den tidsvinst man erhåller genom en välorganiserad arbetsplats. Efter det att läraren gjort ett antal demonstrationer kan någon av eleverna i gruppen få läsa en punkt i instruktionen, diskutera sedan hur ingreppet skall ske — vilket verktyg, vilken mutter etc. Då eleverna bedöms ha erhållit erforderlig insikt i användandet av materielen, tilldelas de varsin övningsplats. I punkterna 1 till 9 nedan beskrivs arbetsgången och organisationen. 1. Läraren demonstrerar och instruerar hela gruppen — huvudsakligen i användandet av hjälpmedlen och verktygen. Alla platser behöver inte genomgås men välj de för ändamålet lämpligaste. 2. Elev/elever hjälper läraren vid demonstrationen. Gemensam tolkning av instruktion och sprängskiss samt diskussion om verktygsval och åtgärd — var, när och varför. 3. Eleverna tilldelas var sin bestämda övningsuppgift vid de olika arbetsplatserna. Uppgiften begränsas till att omfatta visst partiellt ingrepp, t. ex. demontering av cylinderlock eller övningen omfattar till och med punkt . . . i instruktionen; hänsyn måste då naturligtvis tagas till den tid som står till förfogande. Elevens uppgift är, att läsa de funktionsförklarande avsnitten i instruktionerna samt valda delar av instruktionens arbetsvägledande avsnitt, att med hjälp av sprängskiss, plansch, ritning etc. orientera sig om övningsobjektens uppbyggnad, konstruktion och funktion, att med vägledning av instruktionen och övriga hjälpmedel genomföra den arbetsuppgift som förelagts honom, i vilken alltid ingår montering — hopsättning — av övningsobjekt samt återställande av arbetsplatsen i vederbörligt skick, att iaktta den ordning och arbetsmetod som läraren och instruktionen föreskriver, att vara uppmärksam på beteckningar och terminologi, att föra kontrollkort över den tid han utnyttjat för genomförande av tilldelad arbetsuppgift. 4. Eleverna byter övningsobjekt — plats — och studierna fortsätter enligt de anvisningar som givits i punkt 3. Enligt denna arbetsordning fortsätter sedan elevernas studier tills alla övningsplatserna genomgåtts.

808 5. Erforderlig tid för de olika platserna varierar helt naturligt beroende på övningsobjektens olikhet och elevernas förmåga. Skall ett gott resultat uppnås måste tiderna i möjligaste utsträckning anpassas till nämnda faktorer. Detta elimineras med att eleverna flyttar utan särskild förutbestämd inbördes ordning, dock inte till övningsplats som tidigare studerats under aktuellt cirkulationsvarv. Ett antal reservplatser skall finnas för att en friktionsfri cirkulation skall erhållas. Dessa platser skall också ge de mer försigkomma eleverna möjlighet att utöka sitt studieprogram. 6. Efter detta första cirkulationsvarv fortsätter eleverna ytterligare tre varv efter samma cirkulationsprincip som förut. Det ställs ej heller något krav på att eleven påbörjar de återstående varven vid samma övningsobjekt som det första. 7. Under andra varvet skall eleven göra en fullständig demontering av övningsobjektet. Eleven skall sedan göra en visuell inspektion av detaljerna samt utföra mätningar. Dessa värden jämförs sedan med fabrikantens rekommendationer, vilka eleven skall läras att snabbt finna. Mätprotokoll bör upprättas, som ger utrymme för både erhållet mätvärde och fabrikantens angivna värde. Studieobjektet skall sedan monteras. I detta skede skall läraren på olika sätt stimulera eleven till tankeverksamhet omkring objektet, t. ex. genom att ge eleven uppgift att vid en senare tidpunkt förklara viss funktion eller viss detaljs uppgift i ett system. 8. Under tredje varvet skall eleven demontera hela övningsobjektet. Lämna uppgift om hur lång tid detta tar för en van mekaniker, men tala om för eleven att han/hon enbart fått denna tid för att kontrollera sin egen arbetstakt och att det inte är något som helst krav på att i detta läge uppnå den vane mekanikerns arbetstakt. Eleven skall nu, när objektet är demonterat, få ett antal frågor om funktion, princip, material o. dyl. I dessa bör ingå några mer omfattande uppgifter, som exempel att förklara eller undersöka viss funktion, princip eller konstruktion. Eleven skall för detta arbete ges tillfälle att söka svaren i tillgänglig litteratur eller genom diskussion med kamraterna. Övningsobjektet monteras och noggrann injustering sker. Motorerna provkörs och justeras. Även övriga aggregat funktionskontrolleras. Antalet lektioner i medeltal vid varje arbetsplats beräknas till 20, men bör av tidigare nämnda skäl kunna modifieras. 9. Under fjärde och sista cirkulationsvarvet skall eleven få till uppgift att göra vissa »punktingrepp». Härmed avses att eleven får vissa reparationsuppgifter på objekten — byte av avgasventiler, kolvar, synkroniseringsanordning, lager, axeltätning eller dylika uppgifter. Härvid bör eleven få jämföra den tid som utnyttjats för övningsarbetet mot den tid den vane mekanikern utnyttjar för motsvarande arbete. Eleven skall även få till uppgift att göra vissa felsökningar, ställa diagnos och åtgärda fel. Eleverna skall slutligen göra en normaltrimning av motorerna samt noggrant kontrollera undervisningsmaterielen i övrigt, som skall vara i oklanderligt skick när elevgruppen lämnar denna utbildningsetapp.

809 Eftersträva vid reparation av övningsobjekt och övrig materiel att bibehålla origin alutförandet. Antalet lektioner i medeltal vid varje arbetsplats beräknas till 10 men skall modifieras av tidigare nämnda skäl. Gren för bilmekaniker Undervisningen i årskurs 2 kan meddelas helt i skolan eller med undervisningen i yrkesarbete förlagd till arbetsställe utanför skolan. Eleverna skall under årskurs 2 få tillämpa de kunskaper och färdigheter de tillägnat sig under första årskursen. Det är härvid viktigt att eleverna också vänjas vid att efter hand få överta alltmer av ansvaret för sitt arbete, vilket dock inte innebär att läraren/instruktören lämnar eleven utan erforderlig tillsyn. Övningarna och studierna utförs lämpligen på beställningsarbeten. Härvid skall enbart sådana reparationer och servicearbeten utföras som tjänar utbildningens syfte. De arbetsoperationer — punktingrepp — som anges i huvudmoment och kursfördelning är att betrakta som exempel på lämpliga arbeten, ej som obligatoriska arbeten för varje elev. Grupperingen och numreringen av yrkesarbetet följer Motorbranschens Arbetsgivareförbunds reparationskatalog, som skall användas som uppslagsverk till denna läroplan. Sifferseriens uppbyggnad exemplifieras nedan och framgår av innehållsförteckningen i katalogen. Väljer man t. ex. arbetsoperation 222 15, kan följande analys göras: första siffran anger avdelning de två första siffrorna anger grupp de tre första siffrorna anger avsnitt

2 »Motor» 22 »Smörjsystem» 222 »Oljerenare»

de två sista siffrorna anger arbetsoperalionens registreringsnummer inom avsnittet. Angiven tid, »rikttid», är beräknad med utgångspunkt från att terminskurserna 1 och 3 omfattar 16 veckor och terminskurserna 2 och 4 19 veckor. Om icke nämnda förhållande skulle råda, måste tiden proportionellt omfördelas mellan terminskurserna.