Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

MA.) K

i

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:17 Socialdepartementet

1959 års undersökning

av arbetstidsförkortningens

verkningar: Del I

ARBETSTIDSFÖRKORTNINGENS OMFATTNING OCH UTLÄGGNING AV YNGVE ÅBERG

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk förteckning

1. Skogstillgångarna i Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikskarta. S. 2. Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 s. Jo. 3. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 305 s. Fö. 4. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. Beckman. 165 s. I. 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlström. 116 s. E. 6. Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. Idun. 92 s. K. 7. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. 8. Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. Marcus. XXIII + 61 s. Fi. 9. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. 11. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 s. Fi. 12. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. U. 13. Skärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. Fi. 14. Atomansvarighet II. Idun. 205 s. Ju. 15. Den allmänna näringslagstiftningen. Idun. 212 s. H. 16. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Tryckeribolaget Värmlands Folkblad, Karlstad. 140 s. E. 17. Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. Idun. 141 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1962:17

Socialdepartementet

1959 års undersökning

av arbetstidsförkortningens

verkningar:

Del I

ARBETSTIDSFÖRKORTNINGENS OMFATTNING OCH UTLÄGGNING AV Y N G V E

ÅBERG

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1962

k

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

7 Inledning

9 Kap. 1. Arbetstiden i lag och avtal A. Utvecklingen mot kortare arbetstid B. Den nya arbetstidslagstiftningen 1. Lagarnas tillämpningsområde 2. Den ordinarie arbetstiden 3. Lagarnas dispositiva utformning C. Arbetstiden i avtalen 1. Arbetstidens längd 2. Begränsningsperioden 3. Olika principer för förkortningen 4. Centrala och lokala beslut D. Behovet av kartläggning

11 11 13 13 15 15 16 16 17 17 13 19

Kap. 2. Arbetstidsförkortningen inom industrin A. Undersökningens uppläggning 1. De insamlade uppgifterna 2. Urvalet och svarsfrekvensen B. Arbetare 1. Andelen arbetare med förkortning 2. Arbetstiden före och efter förkortningen 3. Olika sätt för förkortningen 4. Inarbetning av fria sommarlördagar 5. Förekomsten av lediga lördagar under 1960 C. Tjänstemän 1. Andelen tjänstemän med förkortning 2. Arbetstiden före och efter förkortningen 3. Olika sätt för förkortningen 4. Inarbetning av fria sommarlördagar 5. Förekomsten av lediga lördagar under 1960 D. Sammanfattning

20 20 20 21 23 23 24 27 31 32 34 34 35 38 40 42 44

Kap. 3. Arbetstidsförkortningen inom handeln A. Undersökningens uppläggning B. Andelen anställda med förkortning C. Arbetstiden före och efter förkortningen D. Olika sätt för förkortningen E. Sammanfattning

46 46 48 49 52 55

<1

4 K a p . 4. Arbetstidsförkortningen inom övriga områden A. Informationskällor B. Förkortningens utläggning inom olika områden 1. Byggnads- och anläggningsverksamhet 2. Transportverksamhet a. Statens järnvägar b. Privata godstransportföretag c. Privata persontransportföretag d. Sjöfart 3. Postverket 4. Televerket 5. Hälso- och sjukvård 6. Kommunal verksamhet (exkl. sjukvård) 7. Jordbruk och skogsbruk C. Sammanfattning

57 57 58 58 59 59 60 60 60 61 61 62 63 63 64

Kap. 5. Förkortningen i huvuddrag och internationella jämförelser A. Huvuddragen av förkortningen i Sverige B. Förkortningen i Finland C. Förkortningen i Danmark D. Förkortningen i Norge

67 67 70 70 73

Bilagor Bilaga 1. Tabeller rörande den ordinarie veckoarbetstidens längd för arbetare inom egentlig industri under åren 1957—1960 Bilaga 2. Tabeller rörande arbetstidsförkortningens utläggning under 1958 för arbetare inom egentlig industri Bilaga 3. Tabeller rörande arbetstidsförkortningens utläggning i och med 1959 för arbetare inom egentlig industri Bilaga 4. Tabeller rörande arbetstidsförkortningens utläggning i och med 1960 för arbetare inom egentlig industri Bilaga 5. Tabeller rörande den ordinarie veckoarbetstidens längd för tjänstemän inom egentlig industri under åren 1957 och 1960 Bilaga 6. Tabeller rörande arbetstidsförkortningens utläggning i och med 1960 för tjänstemän inom olika yrkes- och industrigrupper inom egentlig industri Bilaga 7. Tabeller rörande den ordinarie veckoarbetstidens längd för anställda inom detaljhandeln m. m. under åren 1957 och 1960 Bilaga 8. Blankett för undersökningen 1959 rörande arbetare inom industrin Bilaga 9. Blankett för undersökningen 1960 rörande arbetare inom industrin Bilaga 10. Blankett för undersökningen rörande tjänstemän inom industrin. . Bilaga 11. Blankett för undersökningen rörande anställda inom detaljhandeln

77 81 92 103 114

122 12ö 12S 132 133 133

5 Texttabeller K a p . 2. Tabell A. Antal företag och totala antalet arbetare samt det absoluta och relativa antalet arbetare med förkortad veckoarbetstid inom egentlig industri under åren 1958—1960

22 Tabell B. Ordinarie medelveckoarbetstid i t i m m a r för arbetare inom egentlig industri under åren 1957—1960 samt den procentuella förändringen av denna arbetstid

26 Tabell C. Antal arbetare med olika sätt för arbetstidsförkortningens genomförande i och med 1960 inom egentlig i n d u s t r i . . .

29 Tabell D. Det absoluta och relativa antalet arbetare med inarbetning av fria sommarlördagar utöver arbetstidsförkortningen inom egentlig indusari under åren 1957—1960

31 Tabell E. Förekomsten av lediga lördagar för arbetare inom egentlig industri under 1960

33 Tabell F . Antal företag och totala antalet tjänstemän samt det absoluta och relativa antalet tjänstemän med förkortad veckoarbetstid inom egentlig industri under 1960 . . . .

34 Tabell G. Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar för tjänstemän inom egentlig industri under 1957 och 1960 samt den procentuella förändringen av denna arbetstid

37 Tabell H . Antal tjänstemän med olika sätt för arbetstidsförkortningens genomförande i och med 1960 inom egentlig industri

39 Tabell I. Det absoluta och relativa antalet tjänstemän med inarbetning av fria sommarlördagar utöver arbetstidsförkortningen inom egentlig industri under 1957 och 1960

41 Tabell J. Förekomsten av lediga lördagar för tjänstemän inom egentlig industri under 1960

43 K a p . 3. Tabell K. Antal företag och totala antalet anställda samt det absoluta och relativa antalet anställda med förkortad veckoarbetstid inom detaljhandeln m. m. under 1960

48 Tabell L. Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar för anställda inom detaljhandeln m . m . under 1957 och 1960 samt den procentuella förändringen av denna arbetstid

51 Tabell M. Antal anställda med olika sätt för arbetstidsförkortningens genomförande inom detaljhandeln m . m . i och med 1960

53 Tabell N. Antal anställda med olika s ä t t för förkortning av arbetsdagar inom detaljhandeln m . m . i och med 1960

54 Kap. 4. Tabell O. Antal anställda med olika sätt för arbetstidsförkortningens genomförande i och med 1960 inom vissa områden utanför industri och handel (1000-tal)

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

Den 20 mars 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga att undersöka den av 1957 års riksdag beslutade arbetstidsförkortningens ekonomiska och sociala verkningar. Enligt detta bemyndigande tillkallades som sakkunniga professorn och chefen för konjunkturinstitutet Bent Hansen, ordförande, nuvarande t. f. förste kanslisekreteraren i socialdepartementet Bertil Bagger-Sjöbäck, docenten Karl-Olof Faxén, Svenska arbetsgivareföreningen, filosofie kandidaten Per Holmberg, Landsorganisationen, samt filosofie licentiaten Arne Nilstein, Tjänstemännens centralorganisation. Sedan Hansen den 2 februari 1962 på egen begäran entledigats från sitt uppdrag, uppdrog departementschefen samma dag åt Faxén att fungera som ordförande i utredningen. Sekreterare och utredningsman har varit filosofie licentiaten Yngve Åberg, förordnad samtidigt som de sakkunniga. Vidare har under tiden 1 oktober 1960—15 j u n i 1961 amanuensen i finansdepartementet Olof Sundström varit förordnad som biträdande sekreterare. Utredningen har antagit benämningen 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar. Som ett led i sitt arbete har utredningen företagit speciella statistiska undersökningar för företag inom industrin och handeln. Syftet med dessa undersökningar har varit att belysa såväl arbetstidsförkortningens verkningar som dess omfattning och utläggning. Vidare har utredningen verkställt summariska undersökningar beträffande förkortningens omfattning och utläggning inom vissa områden utanför industrin och handeln. Undersökningarna rörande arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning har nu slutförts och utredningen får härmed vördsamt överlämna

8 en redogörelse häröver. Utredningen avser att i en senare redogörelse behandla frågan om förkortningens verkningar. Vid de statistiska undersökningarna har stansningen av hålkort och en viss del av den maskinella bearbetningen utförts av socialstyrelsen. Sundström h a r biträtt vid undersökningen av handeln och vid insamlandet av uppgifter för områdena utanför industrin och handeln. Undersökningarna h a r planlagts och genomförts av Åberg, vilken också författat föreliggande redogörelse. Stockholm den 15 mars 1962. Karl-Olof Bertil Bagger-Sjöbäck

Faxén

Arne Nilstein

Per

Holmberg

I Yngve Åberg

Inledning

I direktiven 1 för utredningen framhålls angelägenheten av att den under åren 1958—1960 genomförda arbetstidsförkortningen från 48 till 45 timm a r per vecka till sina verkningar klarläggs. Där presenteras också en provkarta på de verkningar som skulle kunna tänkas bli föremål för undersökning. Enligt direktiven bör bl. a. arbetsprestationer per arbetad timme, frånvaro- och olycksfallsfrekvens, övertid och extraarbete belysas mot bakgrunden av utvecklingen av den totala produktionen inom enskilda företag, olika näringsgrenar och samhället i dess helhet. Vidare anses det önskvärt att företagens åtgärder undersöks i fråga om t. ex. investering, organisation och planering. Enligt direktiven bör slutligen utvecklingen på arbetsmarknaden studeras, särskilt beträffande löneavtalen. Kompensationsfrågan och ackordsvolymen skulle därvid höra till de viktigare undersökningsobj ekten. Ingen av dessa frågor rörande förkortningens verkningar skall emellertid här tas upp till behandling. Detta sker först i en senare redogörelse. I föreliggande arbete behandlas enbart frågan om förkortningens omfattning och utläggning. Som underlag för en analys av förkortningens verkningar är en dylik kartläggning nödvändig. Verkningarna får nämligen antas i hög grad bero på hur förkortningen utlagts och hur omfattande den varit. Därför är det lämpligt att förkortningen först beskrivs från skilda synpunkter innan den till sina verkningar analyseras. Kartläggningen ger dessutom ett resultat som i sig självt är av intresse. Genom den får man reda på vilka grupper av arbetstagare som erhållit förkortning. Vidare får man kännedom om på vilket sätt förkortningen har uttagits inom olika delar av förvärvslivet. Man kan exempelvis se om andra förkortningssätt tillämpats inom områden av mera servicebetonad k a r a k t ä r än inom övriga områden. Som mått på förkortningens omfattning används dels andelen arbetstagare (arbetare och tjänstemän) som fått del av förkortningen, dels 1 Statsrådsprotokollet den 20 september 1957. Kungl. Maj:t uppdrog nämnda dag åt socialstyrelsen a t t undersöka verkningarna av förkortningen. Styrelsen befriades emellertid den 20 mars 1959 från detta uppdrag och i stället tillsattes den nu aktuella utredningen för a t t fullfölja uppdraget i fråga.

10 minskningen av medelveckoarbetstiden mellan olika år. Vid beräkningen av arbetstidsminskningen har ingen hänsyn tagits till att förändringar i frånvaron från arbetet eller i övertiden kan ha ägt rum som följd av förkortningen. Det är här med andra ord inte fråga om den faktiska förändringen av arbetstiden utan blott om den formella. Problemet med den faktiska förändringen kommer att behandlas i samband med frågan om förkortningens verkningar. Framställningen börjar i kapitel 1 med en redogörelse för arbetstidslagarna och de nya lagbestämmelserna om den ordinarie arbetstidens längd. Där redogörs också för hur kollektivavtalen har förändrats på grund av den nya arbetstidslagstiftningen. Beskrivningen i detta kapitel tjänstgör huvudsakligen som bakgrund till de efterföljande kapitlen. I kapitel 2 behandlas förkortningens omfattning och utläggning inom industrin. Arbetstidsutvecklingen för såväl arbetare som tjänstemän beaktas där. I kapitel 3 ges en beskrivning av arbetstidsförkortningen för olika anställda inom detaljhandeln. Beskrivningen i båda dessa kapitel bygger på speciella statistiska undersökningar som utredningen själv har företagit. Kapitel 4 åter rör förkortningen inom områden utanför industri och handel, t. ex. byggnads- och anläggningsverksamhet, samfärdsel samt hälso- och sjukvård. Till skillnad från de båda föregående kapitlen är redogörelsen i detta kapitel endast summarisk. Som avslutning lämnas i kapitel 5 en sammanfattning av förkortningen här i Sverige, varefter en jämförelse görs med arbetstidsförkortningar i andra länder.

KAPITEL 1

A r b e t s t i d e n i l a g och a v t a l

A. Utvecklingen mot kortare arbetstid Bestämmelser om den ordinarie arbetstiden inom olika områden av arbetslivet finns intagna i kollektivavtal, tjänstgöringsföreskrifter o. d. Normgivande för de arbetstider som där förekommer är den förefintliga arbetstidslagstiftningen. Så är fallet inte blott för de områden där lagstiftningen formellt gäller utan även för övriga områden. Arbetstiden enligt avtal eller liknande kan dock på vissa håll avvika från den lagenliga, varvid det då som regel är fråga om en avvikelse nedåt. I arbetstidslagstiftningen ingår den allmänna arbetstidslagen jämte de speciella arbetstidslagarna, bestående av lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt sjöarbetstidslagen. Tillsammans täcker dessa lagar flertalet arbetare inom det enskilda näringslivet samt arbetare i kommunal verksamhet i form av rörelse. Utanför lagstiftningen står däremot med vissa undantag samtliga tjänstemän i privat och kommunal tjänst samt alla statliga arbetstagare. Alltsedan dessa lagar tillkom — den allmänna arbetstidslagen 1919, lantarbetstidslagen 1936, detaljhandelslagen 1939, hotellagen 1944 och sjöarbetstidslagen 1948 — har de vilat på principen om 48-timmars ordinarie arbetsvecka. Vid olika tillfällen har emellertid spörsmålet om kortare arbetstid aktualiserats, främst då under 1940- och 1950-talen. År 1947 tillkallades således en kommitté, arbetstidsutredningen, som hade till uppgift att utreda bl. a. frågan om förkortning av arbetstiden för vissa yrkesgrupper. Men redan innan denna kommitté avlämnade sitt förslag 1 framfördes tanken om en allmän förkortning av arbetstiden. En kommitté, utredningen om kortare arbetstid, tillsattes år 1954 för att utreda denna fråga och den avlämnade sitt betänkande 2 år 1956 med förslag om en successiv förkortning av arbetstiden till 45-timmars arbetsvecka. År 1957 avlämnades en proposition 3 till riksdagen om ändring i arbetstidslagstiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget och riksdagen antog propositionen i oföränd1 2 3

SOU 1954:22—23. SOU 1956:20—21. Prop, nr 80, 1957.

12 rat skick. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1958. Detta gällde samtliga arbetstidslagar utom sjöarbetstidslagen. År 1958 tillsattes därför en kommitté, sjöarbetstidsutredningen, för att utreda arbetstiden för sjöfolket och en proposition, 1 grundad på det förslag 2 denna kommitté framlade, avlämnades till 1959 års riksdag. I enlighet med propositionen fattade riksdagen beslut om en ny sjöarbetstidslag, innebärande liksom i fråga om de övriga arbetstidslagarna en övergång till 45-timmars arbetsvecka. Övergången skulle här dock inte ske etappvis utan på en gång. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1960. Denna förkortning av arbetstiden tänkte man sig skulle gälla samtliga arbetstagare som tidigare hade längre arbetstid än 45 timmar per vecka, alltså även de arbetstagare som inte direkt faller under arbetstidslagstiftningen. Av de sistnämnda arbetstagarna räknade man i första hand med den personal som staten själv är arbetsgivare för, men även med andra liknande grupper, exempelvis viss personal i kommunal tjänst, privat anställda tjänstemän m. fl.3 Däremot åsyftades ingen förkortning för arbetstagare som genom avtal eller på annat sätt redan tidigare hade kortare veckoarbetstid än 45 timmar. Detta sammanhänger naturligtvis med att arbetstidslagarna endast anger en övre gräns för arbetstiden. De arbetstagare det här är fråga om kan dock som följd av lagändringarna genom avtal eller dylikt ha fått sin arbetstid ytterligare förkortad. Utöver införandet av 45-timmars arbetsvecka har under 1950-talet arbetstiden enligt lag även reducerats genom en allmän övergång från två till tre veckors semester. Den nya semesterlagen trädde i kraft den 1 juli 1951. Dessutom har arbetstiden på en hel del områden av arbetslivet under senare år förkortats oberoende av lagstiftningen. I samband med arbetstidsförkortningen har man också diskuterat frågan om en reglering av arbetstiden på det militära området. Enligt ett förslag som framlagts av en statlig utredning, militära arbetstidsberedningen, skall aktiv militär och civilmilitär personal få en under året genomsnittlig normal arbetsvecka på 45 timmar. För närvarande är arbetstiden för dessa grupper oreglerad. övergången till kortare arbetstid har berört inte enbart förvärvslivet utan i viss mån även undervisningsväsendet. Den genom arbetstidsförkortningen allt vanligare lördagsledigheten inom arbetslivet har nämligen aktualiserat frågan om fria lördagar även i skolorna. På vissa håll har man där för övrigt redan nu på försök infört lediga lördagar antingen under hela eller en viss del av läsåret. Vidare kan nämnas att arbetstidsförkortningen lett till ändringar i lagar som inte direkt har med arbetstiden att göra. Så t. ex. har lagstiftningen 1 2 3

Prop, nr 120, 1959. Stencilerat betänkande. Jfr SOU 1956:20, s. 53—54.

13 rörande växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad tid förändrats så att lördagar under tiden april—september likställs med bankfridagar. Dessa ändringar har vidtagits för att lördagsledigheten under sommaren ej skall störas av utlöpande fatalietider samtidigt som tjänstemän vilka handhar hithörande frågor också skall kunna få fria sommarlördagar. De förkortningar av arbetstiden som hittills ägt rum utgör antagligen blott steg mot ytterligare förkortningar i form av såväl reducerad veckoarbetstid som längre semester.* Utvecklingen mot kortare arbetstid kan också sägas vara en internationell företeelse. Utom i Sverige har arbetstiden under de senaste åren förkortats även i t. ex. Västtyskland, Danmark, Finland och Norge. Bakgrunden till denna utveckling har såväl i Sverige som i andra länder delvis varit värderingen att det förbättrade produktionsresultatet till en del borde uttas i form av ökad fritid och ej enbart i form av ökad konsumtion. Dessutom har det gjorts gällande att mera vila och rekreation numera krävs på grund av det allt mer uppdrivna arbetstempot, ackords jäktet och monotonin i arbetet. Vidare har rättvisesynpunkten framförts, nämligen att större likhet mellan olika samhällsgrupper i fråga om arbetstid och fritid borde föreligga. Dessa olika motiv har framträtt mer eller mindre vid sidan av varandra, men vid skilda tillfällen har det ena eller det andra motivet skjutits fram mer i förgrunden. Bakom den nu i Sverige genomförda förkortningen torde enligt utredningen som föregick densamma huvudsakligen den förstnämnda synpunkten ha legat, dvs. avvägningen mellan fritid och ökad konsumtion. 2

B. Den nya

arbetstidslagstiftningen

1. Lagarnas tillämpningsområde

Både i den allmänna arbetstidslagen och i de speciella arbetstidslagarna finns föreskrifter om vilka områden de olika lagarna äger tillämpning på. Dessa bestämmelser är av betydelse när det gäller vilka grupper av arbetstagare som enligt lag erhållit kortare arbetstid. Bestämmelserna om lagarnas tillämpningsområden anger dels vilka arbetsställen som faller under respektive lagar, dels vilka arbetstagare som lagarna där gäller för. Den allmänna arbetstidslagen är med vissa undantag tillämplig på varje i Se direktiven för denna utredning. Jfr även t. ex. direktiven för den statliga utredning som i december 1960 tillsattes för att verkställa en översyn av semesterlagstiftningen med inriktning på införande av fyra veckors semester. 2 Se SOU 1956:20, s. 132.

14 rörelse, industriell eller icke, samt på hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat sådant särskilt arbetsföretag. Även kommunal verksamhet som bedrivs under sådana förhållanden att den är att betrakta som rörelse faller under lagen. Bland undantagen kan förutom områdena för de speciella arbetstidslagarna nämnas statligt arbete samt arbete inom sjukvården. För lagens tillämpning fordras dessutom att det i rörelsen eller arbetsföretaget används i regel flera än fyra arbetare för arbetsgivarens räkning. De speciella arbetstidslagarna i sin tur omfattar i stort sett de områden som framgår av respektive lagars rubrik. Lantarbetstidslagen äger tillämpning på jordbruk jämte därtill hörande binäringar. Arbetstidslagen för detaljhandeln omfattar rörelse som avser detaljhandeln och i omedelbar anslutning därtill bedriven verksamhet och dessutom rörelse som bedrivs i rakstuga, frisérsalong, fotografiateljé och badinrättning. Arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer är tillämplig på hotell-, restaurang- och kaférörelse samt i omedelbar anslutning därtill utövad verksamhet. Sjöarbetstidslagen slutligen äger tillämpning på arbete som en person, anställd på svenskt fartyg för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller annorstädes. Härifrån undantas dock arbete som utförs på vissa slag av fartyg, exempelvis fartyg som tillhör kronan. Bortsett från lantarbetstidslagen uppställer dessa lagar för sin tilllämpning inte som i fråga om den allmänna arbetstidslagen något krav på ett visst minsta antal arbetare. I lantarbetstidslagen förutsätts att det för arbetsgivarens räkning i regel används minst en arbetare i företaget. Lagen gäller alltså inte för ett företag som blott har tillfälligt anställda arbetare. Arbetstidslagarna inbegriper dock inte samtliga arbetstagare på de arbetsställen som de i övrigt gäller för, utan de omfattar i princip endast arbetarna. Tjänstemännen står med andra ord utanför lagstiftningen. Här skiljer sig dock detaljhandelslagen från de övriga lagarna därigenom att den inte undantar lägre tjänstemän utan blott högre sådana. Samtliga lagar undantar dessutom medlemmar av arbetsgivarens familj. Sammanfattningsvis kan sägas att arbetstidslagstiftningen täcker vissa arbetare med kommunal anställning samt med ett fåtal undantag samtliga arbetare i privat tjänst. Undantagen utgörs bl. a. av arbetare i företag inom industrin, byggnadsverksamheten och samfärdseln, där mindre än fem arbetare är sysselsatta. Vidare gäller lagstiftningen inte för privat anställda tjänstemän utom sådana i lägre ställning inom detaljhandeln och ej heller för statsanställda och för personal inom sjukvården. Med undantag för sjöarbetstidslagen har inte i någon av arbetstidslagarna bestämmelserna om tillämpningsområdet förändrats i samband med den nya lagstiftningen. De ändringar som vidtagits i sjöarbetstidslagen är dock inte i detta sammanhang av någon större betydelse, varför de här inte närmare skall beröras.

15 2. Den ordinarie arbetstiden

Bestämmelserna i arbetstidslagarna begränsar den ordinarie arbetstiden på tre olika sätt, nämligen med avseende på veckoarbetstiden, dygnsarbetstiden och begränsningsperioden. Med begränsningsperiod menas här den tidsperiod inom vilken veckoarbetstiden genomsnittligt sett inte får överskrida ett visst maximum. Denna period kan vara en vecka eller längre. Om den är längre än en vecka kan tydligen veckoarbetstidens längd vara olika under olika delar av perioden. Som tidigare n ä m n t s innebär nu de nya lagbestämmelserna att den ordinarie veckoarbetstiden i samtliga lagar förkortats från i genomsnitt 48 till 45 timmar. Däremot har dygnsarbetstiden inte förändrats i någondera av lagarna utom för djurskötare i lantarbetstidslagen. Den utgör sålunda med vissa undantag 9 timmar i den allmänna arbetstidslagen, 10 timmar i detaljhandelslagen och 8 timmar i sjöarbetstidslagen samt utan undantag 10 timmar i lantarbetstidslagen och 11 timmar i hotellagen. Begränsningsperioden är också oförändrad i samtliga lagar utom i lantarbetstidslagen, där den nu uppgår till 12 månader för alla arbetare. I den allmänna arbetstidslagen däremot utgör den nu liksom tidigare en vecka eller yid skiftarbete tre veckor, i detaljhandelslagen likaså en vecka eller i vissa fall två veckor och i hotellagen utan undantag tre veckor. Sjöarbetstidslagen slutligen föreskriver med vissa smärre undantag en period av en eller två veckor beroende på arbetets art. Där stadgas också att om någon del av den ordinarie arbetstiden inom de nämnda perioderna överskrider 45 respektive 90 timmar skall kompensation för denna del utgå i form av fritid i hamn. Med undantag för sjöarbetstidslagen trädde som redan nämnts ändringarna i arbetstidslagarna i kraft den 1 januari 1958. För att minska eventuella anpassningssvårigheter vid övergången bestämdes emellertid att förkortningen av veckoarbetstiden skulle ske successivt med en timme om året under tre på varandra följande år. Den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden skulle följaktligen maximalt utgöra 47 timmar under 1958, 46 timmar under 1959 samt 45 timmar fr. o. m. 1960. Enligt sjöarbetstidslagen skulle i motsats härtill förkortningen till 45 timmar ske i en enda etapp i samband med lagens ikraftträdande den 1 juli 1960.

3. Lagarnas dispositiva utformning

En viktig nyhet i arbetstidslagstiftningen är att dess bestämmelser om den ordinarie arbetstidens begränsning inte gäller, om arbetsgivare och arbetstagare träffar överenskommelser om annat än vad lagbestämmelserna anger. För att en sådan överenskommelse skall vara giltig måste dock två villkor vara uppfyllda. För det första skall överenskommelsen ha träffats

16 i form av ett kollektivavtal och för det andra skall avtalet på arbetstagagarsidan vara slutet eller godkänt av huvudorganisation. 1 Parterna på arbetsmarknaden har följaktligen numera möjlighet att gögöra avvikelser i vilken riktning som helst från den lagenliga veckoarbetstidexlen, dygnsarbetstiden och begränsningsperioden. Vidare har de haft möjlighghet att genomföra arbetstidsförkortningen både i långsammare och i hastigagare takt än vad övergångsbestämmelserna föreskriver. Tidigare kunde parterrerna i motsats härtill blott förhandla om kortare arbetstid än den i lagen angivnyna. Denna dispositiva utformning av lagstiftningen betingas av att arbet?etsmarknadens parter antagits själva på sina egna områden bäst kunna b< bestämma arbetstidens längd och förläggning. Parterna anses numera ockskså ha uppnått en sådan mognad att de utan vidare skulle k u n n a ta på sig el ett sådant ansvar. 2

C. Arbetstiden i avtalen 1. Arbetstidens längd

Bestämmelserna om den ordinarie arbetstidens längd i kollektivavtal, t.'anstistgöringsföreskrifter o. d. har som följd av ändringarna i arbetstidslagstiftiftningen också ändrats. Därvid h a r man som regel följt de respektive ai arbetstidslagarna och föreskrivit en etappvis respektive direkt sänkning a av veckoarbetstiden ned till 45 timmar under år 1960 i den mån arbetstidelen tidigare var längre. Detta gäller oavsett ifrågavarande arbetsställe eller ai arbetstagare faller under lagstiftningen eller ej. Här kan följaktligen konststateras dels att avtalsfriheten i allmänhet inte har utnyttjats när det gällt ai arbetstidens längd, dels att den nya lagstiftningen, som meningen också var, r, i regel har slagit igenom även på områden där den inte formellt äger tillilllämpning. P å en del områden har man emellertid inte genomfört arbetstidsförkorbrtningen i den ordning som arbetstidslagstiftningen anger. Vissa områdeien inom det grafiska facket kan här nämnas, exempelvis tidningstryckeriermna. Parterna kom där i stället överens om att den ordinarie veckoarbetstideien skulle sänkas direkt från 48 till 45 timmar i mitten av 1959, vilken besiämmmelse infördes i 1959 års avtal. P å samma sätt förhåller det sig med en d(del av personalen vid statens järnvägar. Där enades man om att ta ut en del a av förkortningen under år 1958 och resten under år 1959. Dessa uppgörelseser utgör alltså exempel på att parterna i vissa fall kan ha gjort avsteg fråiån övergångsbestämmelserna i lagstiftningen. 1 För uttydning av lagtexten på denna punkt se Filip Rune, 45-timmarsveckan, Stocktiololm 1958, s. 15—22. 2 SOU 1956:20, s. 238.

17 2. Begränsningsperioden

Om parterna på arbetsmarknaden således i regel följt lagstiftningen i fråga om veckoarbetstidens längd, har de däremot i samma utsträckning inte gjort det när det gällt begränsningsperiodens längd. De har nämligen i stor omfattning beslutat att göra denna period längre än den i arbetstidslagarna föreskrivna. Så t. ex. har de ofta förlängt den till 12 månader, när den lagstadgade perioden, vilket ju alltid är fallet utom i fråga om lantarbetstidslagen, är kortare än denna tid. På grund av denna förlängning har parterna fått större möjlighet att variera arbetstidens längd och förläggning under året. De har därigenom också fått större frihet att välja olika sätt för arbetstidsförkortningens utläggning. Detta har ansetts önskvärt därför att man på så sätt kunnat anpassa arbetstiden efter de växlande produktionsförhållandena å ena sidan och efter arbetstagarnas önskemål beträffande fritiden å den andra. Vägledande vid detta beslut om förlängning av begränsningsperioden har varit den överenskommelse om bl. a. arbetstiden som kom till stånd mellan Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO) i februari 1957 och som sedan förnyades i februari 1959 och i mars 1960. överenskommelsen, som återgetts ordagrant i flertalet avtal, lyder: »Parterna äro ense om att vid arbetstidsförkortningen beakta önskvärdheten av att undvika störningar i produktionen. Bland annat skall härvid olika förläggning av arbetstiden under olika tidsperioder liksom olika lång arbetstid under olika delar av året kunna genomföras. Vidare skall arbetstiden kunna förläggas på olika sätt vid företag, som tillhöra samma avtalsområde.» 3. Olika principer för förkortningen

Genom att parterna ej nödvändigtvis följt lagbestämmelserna i fråga om begränsningsperiodens längd utan i stället låtit denna variera har de k u n n a t genomföra arbetstidsförkortningen på många olika sätt. I det fall begränsningsperioden omfattar exempelvis en vecka kan en förkortning av veckoarbetstiden från 48 till 45 timmar ske så att varje arbetsdag förkortas en halv timme eller också så att vissa arbetsdagar förkortas mer än en halv timme och andra mindre. En annan möjlighet är att samtliga lördagar görs helt fria, varvid de övriga arbetsdagarna förlängs till att omfatta 9 timmar vardera. I alla dessa situationer sker förkortningen inom ramen för en vecka. Om begränsningsperioden däremot uppgår till ett helt år, vilket ofta är fallet, tillkommer ytterligare ett antal förkortningssätt. Den ökade ledigheten kan uttas i form av hellediga dagar, t. ex. i form av fria lördagar under sommarhalvåret. Vidare kan veckoarbetstiden minskas under vissa delar av året utan att därför någon arbetsdag görs helt fri. Slutligen föreligger också den möjligheten att hellediga dagar kombineras med förkortade arbetsdagar. 2— 201502

18 Är begränsningsperioden, som i detta fall, längre än en vecka behcöver alltså inte varje vecka förkortas utan det räcker med att den ökade lecdigheten uttas under en viss del av perioden. Vid en förkortning från 48 ! till 45 timmar motsvaras den på så sätt intjänta ledigheten av tre gångerr så många timmar som begränsningsperioden innehåller arbetsveckor. Om i semester eller annan ledighet ingår i perioden skall i princip enligt en öwerenskommelse mellan SAF och LO antalet arbetsveckor i perioden minsskas med denna tid.

4. Centrala och lokala beslut

Förkortningen av den ordinarie arbetstidens längd är en fråga som besluttats av de centrala parterna, dvs. av de olika förbunden. Däremot har frågan om sättet för arbetstidsförkortningens genomförande vanligtvis varit föreimål för lokala beslut. Som tidigare nämnts måste dock ett sådant lokalt b e s l u t vara godkänt av vederbörande huvudorganisation (förbund) på arbetstagarsidan. De centrala parterna har emellertid på de allra flesta områdena enats om att föreslå olika alternativ för förkortningens genomförande. I vissa Ifall har dessa förslag endast haft karaktären av rekommendationer, medan d e i andra fall har varit tvingande i den meningen att de skulle följas om de lokala parterna inte k u n n a t enas om något annat. P å vissa områden h a r man dock centralt inte ens avgett något förslag utan frågan om förkortnings sättet har helt överlämnats åt de lokala instanserna. Ofta har detta helt enkelt berott på att man inte har kunnat komana överens om något sådant förslag. Så är fallet framför allt för anställda inom de mera servicebetonade näringsgrenarna, exempelvis för vissa grupper av handelsanställda. I motsats härtill har i vissa undantagsfall förkortningens utläggning också beslutats centralt. Som exempel härpå kan olika områden inom byggnadsbranschen nämnas, såsom byggnadsinduslrin, elektriska installationsfacket, glasmästeribranschen, bleck- och plåtslagerifacket samt rörledningsbranschen. Att frågan om förkortningens utläggning i allmänhet har hänskjutits till de lokala parterna kan sägas vara helt i linje med det sätt på vilket arbetstidens förläggning eljest bestäms. De lokala parterna brukar nämligen som regel få avgöra vilken tid på dagen arbetet skall börja och sluta och hur arbetstiden skall fördelas på de olika veckodagarna. Visserligen ingår ofta bestämmelser härom i de centrala avtalen, men dessa bestämmelser äger vanligtvis tillämpning endast när de lokala parterna inte kan komma överens i frågan. Hänskjutningen till de lokala instanserna sammanhänger med att produktionsbetingelserna eller arbetsförhållandena ofta växlar från den ena arbetsplatsen till den andra och likaså arbetstagarnas preferenser i

19 fråga om fritiden. Denna frihet i valet av arbetstidsförläggning kommer för övrigt också till uttryck i den tidigare nämnda överenskommelsen mellan SAF och LO. D. Behovet av kartläggning Som framgått av det föregående täcker inte arbetstidslagarna samtliga arbetsställen och ej heller samtliga arbetstagare på ett arbetsställe där lagarna eljest gäller. Där arbetstidslagarna inte är tillämpliga har dock lagarnas bestämmelser om maximiarbetstiden i stort sett slagit igenom och en arbetstidsförkortning således ägt rum. Både på dessa områden och på de områden där arbetstidslagarna gäller kan emellertid den ordinarie arbetstiden för vissa grupper av arbetstagare vara kortare än den lagstadgade. Trots detta kan de grupper det här är fråga om också ha kommit i åtnjutande av kortare arbetstid och på så sätt helt eller delvis upprätthållit avståndet till de övriga grupperna. Detta gör att storleken av arbetstidsförkortningen inte kan anges blott genom en hänvisning till lagbestämmelserna, utan en statistisk undersökning erfordras. En sådan undersökning måste utgå från de enskilda arbetsställena och ta sikte på både hur många arbetstagare som fått förkortning och hur stor förkortning varje arbetstagare erhållit. En undersökning av denna karaktär erfordras också när det gäller arbetstidsförkortningens utläggning. Genom att denna fråga som regel h a r överlämnats åt de lokala parterna kan nämligen förkortningssätten variera högst väsentligt mellan olika arbetsställen. Den nödvändiga förutsättningen härför föreligger också, i det att parterna inte nödvändigtvis behöver följa lagens bestämmelser angående begränsningsperiodens längd. För en fullständig kartläggning av förkortningen fordras att en systematisk genomgång görs av samtliga näringsgrenar, dvs. jordbruket, industrin, handeln, samfärdseln och byggnadsverksamheten, samt av vårdanstalter o. d. De uppgifter som behövs härför kan emellertid inte erhållas från den officiella statistiken eller från den statistik som enskilda institutioner tillhandahåller. Den enda utvägen att allsidigt belysa förkortningen är därför att utföra en speciell statistisk undersökning för vart och ett av de nämnda områdena. Detta har dock inte varit möjligt att göra för utredningen, utan denna har fått nöja sig med att statistiskt undersöka industrin och handeln, vilket har skett i form av en enkät bland ett urval av företag. Industrin har valts därför att den utgör den största näringsgrenen och handeln därför att den är en typisk exponent för de mera servicebetonade näringsgrenarna. De övriga områdena har undersökts mera summariskt. Dessa undersökningar bygger huvudsakligen på uppgifter från kollektivavtal och arbetsföreskrifter och på upplysningar från olika organisationer.

KAPITEL

2 Arbetstidsförkortningen inom industrin

A.

Undersökningens

uppläggning

1. De insamlade uppgifterna

Under vartdera av åren 1959 och 1960 utförde kommittén en enkät bland industriföretag i syfte att få arbetstidsförkortningen inom den egentliga industrin 1 belyst. I den första enkäten insamlades uppgifter enbart för arbetare, medan den andra utökades till att omfatta även tjänstemän. De blanketter som användes vid dessa enkäter återges i bilagorna 8—10. Uppgifterna rörande arbetarna avser män och kvinnor, vuxna som minderåriga. Bland arbetare inbegrips förmän som deltar i arbetet samt lagerarbetare och chaufförer men däremot inte skogs- och jordbruksarbetare, hemarbetare, butikspersonal, städerskor och servitriser. Tjänstemannauppgifterna åter innefattar fullt arbetsföra, heltidsanställda vuxna och minderåriga tjänstemän. Däremot ingår inte deltidsanställda, elever, praktikanter och partiellt arbetsföra och inte heller direktörer, disponenter, överingenjörer m. fl., som utövar en självständig ledande verksamhet i företaget. De medtagna tjänstemännen har uppdelats i olika yrkesgrupper, nämligen teknisk personal, arbetsledare, kontorspersonal, försäljningspersonal och övrig personal. De här tillämpade definitionerna på arbetare och tjänstemän sammanfaller helt med de definitioner som socialstyrelsen använder vid sin årligen utarbetade lönestatistik för arbetare respektive tjänstemän. Att dessa definitioner valts beror på att jämförelser på så sätt lättare skulle k u n n a göras med socialstyrelsens statistik. I fråga om arbetarna inhämtades vid den första enkäten uppgifter om den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstidens längd under 1957, 1958 och 1959 samt om arbetstidsförkortningens utläggning under 1958 och 1959. Vidare insamlades uppgifter om hur driftstiden förändrats i samband med förkortningen och i vilken utsträckning fria sommarlördagar inarbetats vid siian av densamma. Vid den andra enkäten efterfrågades för arbetarnas del samma saker som vid den första, men med den skillnaden att det då gällde år 1960. Även för tjänstemännen inhämtades vid denna enkät uppgifter om 1 Här ingår aktiebolag i vilka staten helt eller delvis äger aktierna. Däremot inkludens ej statliga verkstäder och skeppsvarv m. m. och ej heller kommunala industriföretag. Vissa av cessa arbetsställen redovisas i stället i olika avsnitt i kapitel 4.

21 den ordinarie veckoarbetstidens längd, dock endast för åren 1957 och 1960. Liksom i fråga om arbetarna insamlades dessutom uppgifter om förkortningens utläggning under 1960 samt i hur stor omfattning fria sommarlördagar inarbetats under 1957 och 1960. För varje särskilt företag har uppgifterna beträffande arbetarna för respektive år kompletterats med vissa uppgifter från socialstyrelsens och SAF:s årliga lönestatistik och från kommerskollegii industristatistik. Från lönestatistiken har inhämtats uppgifter om bl. a. antalet arbetare, antalet arbetstimmar och lönesummor och från industristatistiken uppgifter om bl. a. värdet av salutillverkningen. Dessa senare uppgifter har inhämtats för att vissa verkningar av förkortningen skall kunna belysas. Som inledningsvis nämndes skall emellertid den sidan av undersökningen inte här beröras utan blott den sida som rör förkortningens storlek och utläggning. 2. Urvalet och svarsfrekvensen

Enkäterna för båda åren begränsades till ett stickprov av företag utvalda på representativ basis ur ett på socialstyrelsen förefintligt företagsregister. Ur detta register utvaldes samma företag som de som ligger till grund för socialstyrelsens kvartalsvis utarbetade lönestatistik, den s. k. kvartalsstatistiken. Detta innnebär att i urvalet för respektive år medtogs samtliga i nämnda register upptagna företag med över 25 arbetare och vart tionde av övriga företag. Som företag räknas här vanligen varje separat arbetsställe. Beträffande enkäterna för arbetarna anpassades sedan detta urval efter kommerskollegii företagsregister för industristatistiken. Från urvalet undantogs sådana företag som inte återfanns i detta register, dvs. företag med mindre än 5 arbetare och företag som i industristatistiken inte betraktas som industriföretag utan som handelsföretag. Vidare sammanslogs två eller flera företag till en enda enhet i de fall då avgränsningen mellan företagen ej var densamma i de båda registren. Hur många företag som vid de olika enkäterna på så sätt kom att ingå i de båda urvalsgrupperna (företag med över 25 arbetare respektive företag med 25 arbetare eller därunder) och h u r många bearbetningsbara svar som inkom samt h u r stor svarsfrekvensen var framgår av nedanstående tablå. Antal företag i enkäterna

Bearbetningsbara svar

Svarsfrekvens

Enkäten 1959 Företag med över 25 arb.. för arbetare Övriga företag Samtliga företag

3 462 596 4 058

3 034 385 3 419

87,6 64,6 84,5

Enkäten 1960 Företag med över 25 arb.. för arbetare övriga företag Samtliga företag

3 527 635 4 162

3 127 477 3 604

88,7 75,1 86,6

Enkäten 1960 Företag med över 25 arb.. för tjänstem. Övriga företag Samtliga företag

3 704 641 4 345

3 234 457 3 691

87,3 71,3 84,9

/o

22 xf O

n c o N H O O T f a i

m

CO Os

CM 0

M n t N O l r t N l O r H • * 0 0 ) 0 ! t ^ O ! 0 0 5

05 OS

OS

C N C N C O I > O O O l > m

os m

TH

t^. T H OS CO

OS l > O TH

m

t> 00

• ^ ^ i N O T f O i C D i H

00 00

co 0 os co m os os 00 00 00

OS TH CM I > 00 os os 00

TH T f O

i

jå •S xs ca ; £

cd cd C3

«

OS

rfasososi>ooooco

co

co TJ< m 00 CN

i> m 0

en i >

m m co 0 os OS Os Os Os 0 0

T f i n CO TH os os os os

0 0

CO 0 0

os >H — O t i 0) CJ

o

0 ti

-*

c o o s o m c s r f c o i >

O

cM

TH m 0

iO OS

m

CNCOOSOSCOCNTHTH

rfosooooi>moooo

H OJ

CO 0 0

CO CO 00 -rf rt« 00 00 00 00 00

co 0 0 m 00 OS os 00

m T f i n m a i i - i i n c o ">#COI>COCDOOOCN C O O O r f c D O O S r f c N

"# 0 t > OJ CO CO

TJ< TH 0 co co CN CD t > OS 0 0 CO O CO CN o s

i > m co co r f 00 r f m 0 t> CD m

t^CO in

( O H i n O O r f O O r l

CO 0 0 CM Ti

C^ T H 0 0 [ > CN m TH co 0 os

r f O n O CD •<* CN T H

i>

CNCOrfcNCNcNCOCD

i>

cooocOTHOsrfosrinmcoi-HTfcMcocM

CN co

O

(X

,_

xf O CO OS

ca

C 0

,M :0

Is 3

T j . co co •'-' C 8 C Xi t* 4> «

OS I O OS

« 2 2 -<!

2. *-<

TH

O S T H C N O C O C O I > C N

m CO

T H T H

•

*

CN m 00 0 CO co

00 CM m 0 m CO T H CSJ 0 0 CN CO C» 1 0 OS T H

OS

m TJ< 0 t > i > •<cP Os cx> O 5 * 0

TH

CO

m

co TH m co

CO

0 CO 00 co CO c o l > CD O OS O TH

OS 0 0

-<f

TH CM Tt< co CM co m CM

0 CO

T H I > c N C 0 O 3 t > i n c M O O O O r f c N C O o O C O O

CM 00

co m rf -t

i>oocNoomi>osi> L O c N C N O ^ C N w a i T H CM • - * CO T H CO r f CN

T f TH

00 m co 0 TH r f CO CO CN CN r ^ CO T H t > r f

i > 0 00 m r f 00 O CN CN CN 00 O

00 CD T-I T H

TH t ^ 0 0 CO T f r f 0 0 m OS CO

00 m 00 co r f CO T H r f

m a>

M i O O J T j i m O c N N CNCNCOOOOCOCOOs r f r f c o i - i i > t > c N i n

CO ( M OS T H

co

c o c o t > T H © m o c o

CO T H

-ricocMinmcM-^co

m

H O ! H t > W r t T f l O

i>

i - i i n o o c o c M c M o o o N r t n M N O H h

os

os

^

CM

cr HNc o imini>in»'i' M c M r f T T c M C O C O

(-1 J »

«

0 0

"3

m OS

c

<

0 CO OS

3 ° a *3

m CM m co CM co co CM

1-1

Oi

1 I 3

X)

co 0

<H

"5 | V5

C.

-o

t!

£i E

^ 3

£ g 05

m

0 E a OS I O

"3 c

ös <u 'c; H*J

<V)

TO

o»

m os

m

CO CO CO T H

CM in

rf ca +3 C

0 CO OS

CO CO

CM 0 0

1-1

co

->* T f TH OS I > CO TH os O -rf OS T f O TH CO

TH

CM C N

OS CO CO 0 0 CD m TH I > TH TH TH T H CN

I > CN CN T H CO r f cM m Tf

co co O OS 00 00

O T H TJ< t ^ CO Tf os O O I > 1 > CO OS t > Os

CN CO CN 0 0 CO CO O r f r f CO I > CN

OS CN T H

00 •>* i > CN m

t> in

Tj< Tj<

CM

TH

CM

f

TH

o o T HH ,«_

CO CN CO CO 0 0 r f O CO CO m 0

OS T H T H CO CN T H • " *

i n T f ^ r ^ c o c o t ^ c M O O r - l O r H C O O C M T - c l n i o O f f l h ' f H o o

t> T* TH m CO r f

co co CN 0 m 00 TH i n 00 co T f o s O CN Os

00 O I > T H r f CN O OS O O OS CD

c o c o m m c o r f c T J O T-ICNCM^-'J'CMCOCO CN

O

CM T H

00 O Tf O

0 0 OS O CO m co CN 0

OS

CD TH TJ< CD T H O S

TH

o c T s c M c o o o o m c f t mcocoi-Ht>cMcoa3 H C S i O H M T f t

i> m m Tt< TH

T H

TH

TH

0 00 i n 0 TH t ^ TH C~- l > t > CD OS r f CO TH

T-1

M"

CM CM m m CO O r f CN r f CN T H 0 0

TH

CN

ca tac CO (-C

Sjg

os m os

-ti ca

fe

OS

"* CO

O ' f O T t i o M n a i n m M " O i c o c M c M i > O I N • * r < CN • * • *

00 I > TJ< C O TH T H

1-1

co i > r f m m

m

m i > i > co 00 r f co TH

O CO M > t"» 0 0 CO T H CO TH T H 1 >

TH

.

. X )

.

>

X )

CN

A

G

<-, —<

CO

ca

0 X )

xs <a C

'co ' C X ) +•>

( H co ^ .Sr

O

c;

£ "3 ,2 tH

X !

O

c •

S

u tiC 73 -H

3 CO

t!

to 3

ki tsD O

"a •S

• s .S ^

•

co X ) ^J C

TI

'

.5

• >

*<'«

co co CU ' ^ _^i

c ^

t- -3 ^2 O, co > i S ft

E

ca g)

&5

—

m 0 0 0 IM 0 0 0 TH CN m TH

_:fc»—" •g ^ 5 *C ax) "Ö ^ =« fl a , 2 « «i p s i ^ C J - Ö . S ^ G S - I - J C U

cu

a C

B X)

6 M CO

s CO

te C3 +-> bi

:0

0 0 m

CD T H T H CU CN O O > T H CN : 0

ti

4-> CO X )

O Xi O

öi

O

(•

typ

£

C 3 10 B

ca tao

A ii a > °c O

23 Såväl 1959 som 1960 uppgick svarsfrekvensen, om man ser till samtliga företag, till omkring 85 procent. Den var dock genomgående lägre för de små företagen, dvs. företag med urvalskvot Vio, än för de stora, särskilt då vid den första enkäten. I urvalen för de olika åren ingick i stort sett samma företag. Något flera företag förekom dock 1960 än 1959. Likaså ingick något flera företag i urvalet för tjänstemännen än för arbetarna beroende på den ovan omtalade anpassningen till kommerskollegii företagsregister. Genom att dessutom ej alltid samma företag inkommit med bearbetningsbara svar var identiteten mellan de olika undersökningstillfällena inte fullständig, vilket för övrigt ej heller har eftersträvats. Vid bearbetningen har en uppräkning till totalnivån företagits på så sätt att uppgifterna om antalet arbetare respektive tjänstemän från företag med urvalskvot Vio har multiplicerats med 10. Någon hänsyn till bortfallet har vid uppräkningen inte tagits. Bortfallet var nämligen av större omfattning endast i fråga om de små företagen och dessa väger när det gäller totala antalet anställda lätt i förhållande till övriga företag. Resultatet påverkas därför inte nämnvärt av om hänsyn tas till svarsfrekvensen eller ej.

B. Arbetare 1. Andelen arbetare med förkortning

I tabell A återges antalet företag som medverkat i de båda enkäterna för arbetare samt antalet i företagen sysselsatta arbetare under 1958, 1959 och 1960, fördelade efter industrigrupp, företagsstorlek och geografiskt område. Vidare återges med samma fördelning såväl det absoluta som det relativa antalet arbetare som under de olika åren erhållit kortare arbetstid jämfört med arbetstiden under 1957, dvs. året innan den nya arbetstidslagstiftningen trädde i kraft. De siffror över antalet arbetare som återfinns i denna tabell har framräknats ur de uppgifter som överförts från lönestatistiken. Till denna statistik lämnar vissa företag summariska uppgifter, medan andra lämnar individuella sådana. I förra fallet motsvarar uppgifterna om antalet arbetare genomsnittstalet under året och i senare fallet samtliga i företaget sysselsatta arbetare oberoende av h u r stor del av året de arbetat. Jämför man emellertid för ett visst företag de båda slagen av uppgifter med varandra finner man att skillnaden mellan dem i fråga om storleksordningen inte är större än att man i föreliggande sammanhang kan bortse från den nämnda komplikationen. Av tabellen framgår att drygt 85 procent av arbetarna inom industrin erhöll kortare veckoarbetstid under 1958 och att denna andel ökade för varje år och uppgick till 92 procent under 1960. Detta innebär att under såväl

24 1959 som 1960 tillkom nya grupper av arbetare med förkortad arbetsttid. Procenttalen för dessa två år innehåller nämligen inte blott arbetare rrned förkortning under 1959 respektive 1960 utan även arbetare som fått förkoortning tidigare. Så t. ex. innefattar procenttalen för 1960 alla arbetare mied förkortad arbetstid oavsett när förkortningen skett under perioden 195^8— 1960. I vissa företag förkortades inte arbetstiden under 1958, dvs. under idet första förkortningsåret, även om 48-timmars arbetsvecka förekom, u t a n eden förkortades i stället under 1959 direkt från 48 till 45 timmar i vecktan. Detta förklarar till stor del det förhållandevis låga procenttalet under 1J958 för den grafiska industrin, där det i första hand var tidningstryckerieirna som tillämpade den direkta förkortningen. Att en del av arbetarna inte kommit i åtnjutande av arbetstidsförkortniing beror uteslutande på att de redan före förkortningen hade kortare veclkoarbetstid än 45 timmar. Detta är också anledningen till varför procenttalen varierar i så hög grad mellan de olika industrigrupperna. Inom gruvimdustrin, där inte ens hälften av arbetarna berörts av förkortningen, har såUedes en stor del av arbetarna en veckoarbetstid på 40 timmar, nämligen sådana som arbetar under jord. Även massa- och pappersindustrin uppvhsar ett lågt procenttal, vilket beror på att där oftare än i någon annan i n d u s t r i grupp kontinuerlig skiftgång förekommer med 42-timmars arbetsvecka. Procenttalet för 1960 var här enligt tabellen till och med lägre än för 19)59. Detta sammanhänger med att andelen arbetare med kontinuerlig skiftgäng var betydligt större under 1960 än under året innan. I fråga om såväl företagsstorlek som geografiskt område är andelen arbetare med förkortning mera j ä m n t fördelad än när det gäller industrignupperna. Andelen tycks dock vara något större i små än i stora företag och likaså större i företag i storstäderna, om man ser till det sista förkortnin gsåret, än i övriga delar av landet. Förklaringen härtill är huvudsakligen att det i stora företag och i företag utanför storstäderna oftare än i övriga företag förekommer skift- eller underjordsarbete med kortare veckoarbetstid än 45 timmar.

2. Arbetstiden före och efter förkortningen

I föregående avsnitt redogjordes endast för hur stor andel av arbetarna som erhållit förkortning. Men för att man skall få en fullständig bild av förkortningens omfattning måste man också känna till storleken av förkortningen för varje arbetare. I detta syfte lämnas i tabellerna 1: 1—4 i bilaga 1 en redogörelse för arbetarnas procentuella fördelning på de ordinarie veckoarbetstiderna under vart och ett av åren 1957, 1958, 1959 och 1960. Dessutom återges i tabell B medelveckoarbetstiden under respektive år samt den procentuella förändringen av denna arbetstid mellan de olika åren. I samt-

25 liga tabeller har arbetarna fördelats efter företagens branschtillhörighet, storleksklass och geografiska belägenhet. Som framgår av tabell 1: 1 hade under 1957, året innan förkortningen sattes in, nära 90 procent av industriarbetarna 48-timmars arbetsvecka, medan resten hade kortare arbetstid. Mellan de olika industrigrupperna varierade dock fördelningen på de olika veckoarbetstiderna rätt avsevärt. Inom gruvindustrin och massa- och pappersindustrin förekom, vilket också nämndes i föregående avsnitt, relativt många arbetare med kort arbetstid. I den förra gruppen hade omkring 49 procent en arbetstid på 40 timmar per vecka och i den senare nästan 17 procent en arbetstid på 42 timmar. Av tabellen kan man också avläsa den tidigare n ä m n d a dragningen åt kortare arbetstid i stora företag och i företag utanför storstäderna. Enligt tabell 1: 2 förkortades arbetstiden för industriarbetarna i allmänhet från 48 till 47 timmar per vecka under 1958. Drygt 86 procent hade då 47-timmars arbetsvecka, medan något över 2 procent fortfarande hade en veckoarbetstid på 48 timmar. Den längre arbetstiden förekom i de flesta industrigrupperna men den var utan jämförelse vanligast inom den grafiska industrin. I tabell 1: 3 finner man att de flesta arbetare som 1958 hade en arbetsvecka på 47 timmar eller längre fick sin veckoarbetstid förkortad till 46 timmar under 1959. Detta år arbetade över 89 procent 46 timmar per vecka under det att endast ett fåtal arbetade längre än denna tid. De arbetare vars arbetstid inte förkortats under 1958 fick alltså förkortad arbetstid i stället under 1959. För dessa arbetare minskades som tidigare nämnts veckoarbetstiden direkt till 45 timmar, vilken minskning ägde rum i mitten av året. I tabellen har denna arbetstid registrerats som 46 timmar, eftersom det här är fråga om den under året genomsnittliga veckoarbetstiden. Under 1960 slutligen hade, som framgår av tabell 1: 4, ingen arbetare inom industrin längre ordinarie veckoarbetstid än 45 timmar. För hela industrin uppgick andelen arbetare med denna arbetstid till drygt 93 procent. Även de arbetare som tidigare hade en arbetsvecka på 45V3 timmar fick då förkortning till 45 timmar per vecka. Detta framgår dock inte av tabellen på grund av den klassindelning av arbetstiden som där förekommer. De arbetare det här är fråga om utgörs av vissa treskiftsarbetare främst vid järnbruken och gummiindustrin, men även inom bl. a. den kemiska industrin och livsmedelsindustrin. I övrigt var enligt tabellen fördelningen på de olika veckoarbetstiderna i stort sett densamma som före förkortningen med avseende på såväl industrigrupp, storleksklass som geografiskt område. De medelveckoarbetstider som återfinns i tabell B har för de olika åren beräknats utifrån tabellerna 1:1—4. Det har tillgått så att varje veckoarbetstid multiplicerats med motsvarande relativtal i den ifrågavarande arbetstidsfördelningen varefter produkterna summerats. Som mått på arbetstidens längd har därvid använts den undre gränsen i respektive arbets-

26 Tabell B. Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar för arbetare under åren 1957—1960 samt den procentuella förändringen

inom egentlig industri av denna arbetstid

Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar

Procentuell förkortning jämfört med 19572

Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

1957 1958 1959 1960 I960 1 1958 1959 1960 I960 1 47,5

46,6

45,7

44,8

44,8

1,9

3,8

5,8

5,7

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. . . . Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. . Textil- o. beklädnadsind. . . Läder-, hår- o. gummiv. ind. Kemisk o. kem.-tekn. ind. .

43,8 47,8 47,5 48,0 46,9 47,9 47,5 47,5 47,9 47,1

43,3 46,8 46,6 47,0 45,9 47,4 46,6 46,7 46,9 46,3

42,7 45,9 45,7 46,0 45,1 45,9 45,8 45,8 46,0 45,5

42,4 44,9 44,8 45,0 44,2 45,0 44,9 44,9 45,0 44,7

42,5 44,9 44,8 45,0 44,5 45,0 44,9 44,9 45,0 44,7

1,3 2,0 1,8 2,1 2,2 1,2 1,8 1,8 2,0 1,7

2,6 4,0 3,8 4,1 3,8 4,1 3,6 3,6 4,1 3,4

Företag med 1— 25 arb. » » 26—100 » i » 101—200 » i i 201—500 » » » över 500 »

47,7 47,7 47,6 47,5 47,4

46,9 46,8 46,7 46,6 46,5

45,8 45,9 45,8 45,7 45,6

44,9 44,9 44,8 44,7 44,7

44,9 44,9 44,9 44,8 44,8

1,8 1,8 1,9 1,9 1,9

4,0 3,9 3,8 3,7 3,8

Stor-Stockholm. Göteborg Malmö övriga landet. .

47,7 47,8 47,7 47,5

46,8 46,9 46,8 46,6

45,8 45,9 45,9 45,7

44,9 45,0 44,9 44,7

44,9 45,0 44,9 44,8

1,9 1,9 1,8 1,9

3,9 4,0 3,9 3,8

3,3 6,0 5,7 6,2 5,8 6,2 5,4 5,5 6,1 5,3 5,9 5,9 5,9 5,7 5,7 5,8 5,9 5,8 5,8

3,1 5,9 5,7 6,2 5,1 6,1 5,4 5,4 6,1 5,3 5,9 5,8 5,8 5,6 5,5 5,8 5,8 5,8 5,6

Hela

1 2

industrin

Samma fördelning på veckoarbetstiderna som under 1957. Procenttalen uträknade på veckoarbetstider angivna med två decimalers noggrannhet.

tidsklass utom i fråga om klassen 45,0—45,9 timmar, där i stället 45 Va timmar använts som mått för åren 1957—1959. På så sätt har den arbetstid valts som är mest dominerande i varje klass. För år 1960 har två skilda medelvärdesberäkningar företagits. Den ena utgår från den faktiska arbetstidsfördelningen under 1960 och den andra från 1957 års fördelning. I senare fallet har alla relativtal motsvarande 45-timmars arbetsvecka och däröver sammanslagits till ett enda relativtal, vilket fått motsvara relativtalet för 45-timmars arbetsvecka. Genom detta förfarande kan man se både hur mycket medelveckoarbetstiden faktiskt har förändrats mellan 1957 och 1960 och h u r mycket den skulle ha förändrats om arbetstidsfördelningen för veckoarbetstiden under 45 timmar hade varit oförändrad mellan de båda åren. Av tabellen framgår att medelveckoarbetstiden för industrin i sin helhet uppgick till 47,5 timmar under 1957 och till 44,8 timmar under 1960. Ingen skillnad förelåg här mellan de båda medelvärdena för 1960, men om de hade angetts med mer än en decimal skulle det hypotetiska medelvärdet ha varit något större än det faktiska. Den hypotetiska arbetstidsminskningen mellan 1957 och 1960 var alltså 5,7 procent medan den faktiska minskningen var något större eller 5,8 procent. Skillnaden här visar att det

27 förutom förkortning av arbetstiden från 48 till 45 timmar per vecka förekom en viss förskjutning mot kortare arbetstid även i intervallet under 45 timmar. Som jämförelse kan nämnas att arbetstidsförkortningen skulle ha motsvarat 6,25 procent om samtliga arbetare före förkortningen hade arbetat 48 timmar och efter densamma 45 timmar per vecka. Någon större skillnad mellan det faktiska och det hypotetiska medelvärdet för 1960 framkommer ej heller vid företagens gruppering efter vare sig industrigrupp, storleksklass eller geografiskt område. Massa- och pappersindustrin utgör dock här ett undantag. Inom denna grupp var det faktiska medelvärdet ej obetydligt mindre än det hypotetiska beroende på att kontinuerlig drift med 42 timmars arbetsvecka där i stor utsträckning införts under perioden 1958—1960. Ser man återigen på förkortningen inom de skilda företagsgrupperna finner man att både den faktiska och den hypotetiska var mindre i grupper med kort än med lång arbetstid i utgångsläget. Samma sak framkom i tabell A, där i stället andelen arbetare användes som ett mått på förkortningens omfattning. Medelveckoarbetstiden förkortades alltså mindre inom gruvindustrin och massa- och pappersindustrin än inom träindustrin och läderindustrin. Likaså förkortades den mindre i stora än i små företag och mindre i företag på landsorten än i företag i storstäderna, övergången till 45-timmars arbetsvecka har följaktligen lett till en utjämning mellan olika arbetare i fråga om den ordinarie arbetstidens längd.

3. Olika sätt för förkortningen

Hur arbetstidsförkortningen uttogs under 1958, 1959 och 1960 samt hur arbetarna fördelades på de olika förkortningssätten under respektive år redovisas i tabellerna 2 : 1 , 3 : 1 och 4: 1 i bilagorna 2, 3 och 4. I tabell G återges dessutom i sammanfattning hur förkortningen utlagts under 1960. Det bör påpekas att redovisningen i dessa tabeller alltid innebär en jämförelse med arbetstidsförhållandena under 1957. De redovisade förkortningssätten för exempelvis 1960 i tabell C avser alltså förkortningens genomförande under samtliga år tillsammantagna. Liksom tidigare har företagen i samtliga dessa tabeller fördelats efter industrigrupp, storleksklass och geografiskt område. I bilagorna 2—4 återfinns dessutom detalj tabeller, 2—11, över förkortningens utläggning inom industrins undergrupper. Som framgår av tabell 1 i de nämnda bilagorna var det under alla tre åren vanligast att förkortningen uttogs i form av vissa hellediga dagar. Under 1958 fick nästan 86 procent av industriarbetarna en dylik förkortning, under 1959 nära 84 procent och under 1960 omkring 69 procent. Den låga andelen under 1960 sammanhänger med att ytterligare ett förkortningssätt då tillkom, nämligen samtliga lördagar fria under året, vilket förkortningssätt redovisats särskilt. Ledigheten i form av hellediga dagar utgjor-

28 des oftast av ett antal fria sommarlördagar, ibland kombinerade med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. Som regel motsvarade ledigheten omkring 8, 17 och 26 lördagar under respektive år. Av arbetare med hellediga dagar fick under 1958 ca 89 procent fria sommarlördagar i eller utan förening med övriga fridagar, medan motsvarande andel för 1959 och 1960 uppgick till 81 respektive 62 procent. Att procenttalet för 1960 även här är lågt beror främst på att lediga lördagar då inte i så stor utsträckning uttogs under sommarhalvåret utan i stället under hela eller större delen av året. I viss begränsad omfattning uttogs förkortningen också på så sätt att arbetstiden under vissa dagar förkortades. Av tabellerna framgår att drygt 10 procent av arbetarna erhöll en sådan förkortning under 1958, nästan 5 procent under 1959 och drygt 2 procent under 1960. De förkortade dagarna bestod under 1958 som regel av lördagar. Då fick nämligen ca 78 procent av arbetare med förkortade arbetsdagar denna veckodag förkortad. Under 1959 och 1960 var däremot denna andel inte större än ca 44 respektive 43 procent. Här är det i allmänhet fråga om arbetare som erhöll en begränsad förkortning på grund av att deras veckoarbetstid tidigare blott i mindre grad översteg 45 timmar. Resten av de arbetare det här gäller fick övriga veckodagar förkortade, eventuellt i förening med förkortade lördagar. En kombination av hellediga dagar och förkortade arbetsdagar förekom också under samtliga tre år. Detta förkortningsalternativ tillämpades för knappt 4 procent under 1958, medan det berörde nästan 12 procent under 1959 och nära 15 procent under 1960. Ökningen under de båda senare åren jämfört med 1958 ägde rum på bekostnad av förkortning enbart av vissa arbetsdagar. Under 1959 och 1960 uttogs nämligen förkortningen ofta i form av hellediga dagar med bibehållande av förkortade arbetsdagar från 1958. Antalet fridagar vid detta förkortningssätt varierade under exempelvis 1960 mellan ungefär 10 och 20 beroende på storleken av den övriga förkortningen. Dessa helt fria dagar var i stort sett desamma som när uteslutande hellediga dagar uttogs. Som tidigare nämnts tillkom under 1960 ännu ett förkortningssätt vilket gick ut på att samtliga lördagar gjordes helt fria samtidigt som arbetstiden under måndag—fredag förlängdes till att omfatta 9 timmar per dag, dvs. 5-dagars arbetsvecka infördes. Enligt tabell 4: 1 erhöll över 13 procent av industriarbetarna denna form av förkortning. Före 1960 förekom detta förkortningssätt ytterst sällan och när så skedde har det i tabellerna redovisats under rubriken hellediga dagar. Med andra ord infördes inte 5-dagars arbetsvecka i någon större omfattning förrän man kommit ned till en veckoarbetstid på 45 timmar, vilket tyder på att en sådan arbetstidsförläggning dessförinnan ansetts medföra alltför långa arbetsdagar. De här angivna förkortningssätten varierade starkt i omfattning mellan de olika industrigrupperna. En märkbar skillnad i förkortningens genomförande förelåg också mellan små och stora företag. I viss utsträckning

29 Tabell

C. Antal

arbetare

Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

Hela

industrin

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. . Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind. . . . Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind Textil- o. beklädnadsind. Läder-, hår- o. gummiv ind Kemisk o. kem.-tekn. ind

med olika sätt för arbetstidsförkortningens 1960 inom egentlig industri

Vissa arbetsdagar förkortade

Hellediga dagar 1

Antal arbetare

Antal Procent arbetare

12 641

2,4

1 415 0,6 955 3,7 401 0,8 1 051 2,9 812 3,2 6 947 18,1 1 024 1,7

Procent

Vissa arbetsdagar förkortade plus hellediga dagar

genomförande

Lediga lördagar under hela året

i och med

Summa

Procent

Antal Pro- Antal Proarbe- cent arbe- cent tare tare

372 543 69,4 78 685 14,6 73 162 13,6 537 031 100,0 6 345 100,0 127 2,0 507 8,0 5 711 90,0 201 928 80,2 28 771 11,4 19 720 7,8 251 834 100,0 14 854 58,3 7 023 27,6 2 643 10,4 25 475 100,0 50 635 100,0 8,3 35 619 70,3 10 427 20,6 4 1 36 069 100,0 24 277 67,3 7 773 21,6 2 968 8,2 14 114 56,5 2 190 8,8 7 865 31,5 24 981 100,0 16 647 43,3 5 494 14,3 9 317 24,3 38 405 100,0 35 055 57,2 9 708 15,9 15 436 25,2 61 223 100,0 7 473 32,0 3 425 18,3

23 374 100,0 18 690 100,0

30 6

0,1 0,0

12 022 12 316

51,4 65,9

3 849 16,5 2 943 15,8

Företag med 1— 25 arb » » 26—100 » i » 101—200 i » » 201—500 » i » över 500 »

3 734 3 598 1 645 2 146 1 518

6,5 3,3 2,4 2,0 0,8

33 726 72 320 45 559 73 982 146 956

58,8 65,1 66,6 69,0 76,2

4 048 7,1 15 816 27,6 57 324 12 674 11,4 22 469 20,2 111061 10 129 14,8 11 037 16,2 68 370 19 576 18,2 11 589 10,8 107 293 32 258 16,7 12 251 6,3 192 983

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Stor-Stockholm Göteborg Malmö övriga landet

1 173 1218 419 9 831

1,8 3,0 1,9 2,4

43 568 29 780 14 139 285 056

68,0 6 181 9,7 13 125 20,5 64 047 73,0 6 267 15,4 3 520 8,6 40 785 65,3 2 722 12,6 4 363 20,2 21 643 69,4 63 515 15,5 52 154 12,7 410 556

100,0 100,0 100,0 100,0

1 Lördagar och/eller andra dagar men ej lördagar under hela året.

gäller detta även beträffande de olika geografiska områdena. Allt detta kan man utläsa av tabell G, där som tidigare nämnts förkortningen i sin helhet redovisas i sammanfattning, och mera i detalj framgår det av tabellerna i bilagorna. Beträffande förkortningen inom de olika industrigrupperna finner man att andelen arbetare med enbart hellediga dagar varierade från 90 procent inom gruvindustrin till något mer än 43 procent inom livsmedelsindustrin. Även inom denna förkortningsform var uttaget av förkortningen i hög grad olika inom de olika industrigrupperna. Således var det endast 9 procent av arbetarna inom massa- och pappersindustrin och 19 procent inom livsmedelsindustrin som erhöll de hellediga dagarna i form av fria sommarlördagar, kombinerade eller ej med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. I fråga om de övriga förkortningssätten kan nämnas att förkortade arbetsdagar särskilt ofta förekom inom livsmedelsindustrin, där andelen arbetare med denna förkortningsform uppgick till hela 18 procent. Kombinationen

30 hellediga dagar och förkortade arbetsdagar varierade också avsevärt i omfattning mellan grupperna, exempelvis från knappt 9 procent inom den grafiska industrin till n ä r a 28 procent inom jord- och stenindustrin. Detsamma gäller beträffande förkortningens genomförande i form av lediga lördagar året om. Frekvensen för denna förkortningsform var blott 2 procent inom gruvindustrin och ej fullt 8 procent inom metall- och verkstadsindustrin, medan den uppgick till hela 32 procent inom läderindustrin och till nästan lika mycket inom den grafiska industrin. Denna kraftiga variation i förkortningens utläggning mellan industrigrupperna tyder på att arbetsgivare och arbetstagare har försökt att anpassa förkortningen efter produktionsförhållandena i företagen. De olikheter som i fråga om produktionsbetingelser råder mellan olika företag kan nämligen i stort sett sägas bero på vilka industrigrupper företagen tillhör. Här skulle då också föreligga ett uttryck för att de lokala parterna har följt den i föregående kapitel omnämnda rekommendationen från SAF och LO att man vid förkortningens utläggning i möjligaste mån skulle undvika störningar i produktionen. Angående förkortningens utläggning i företag av olika storleksordning k a n man av tabell C se att hellediga dagar både i och utan kombination med förkortade arbetsdagar ökade i frekvens med företagsstorleken, under det att motsatta förhållandet gällde för de övriga förkortningsalternativen. I företag med mindre än 26 arbetare erhöll knappt 59 procent enbart hellediga dagar, medan drygt 76 procent fick denna förkortning i företag med över 500 arbetare. När hellediga dagar kombinerades med förkortade arbetsdagar uppgick motsvarande andelar till 7 respektive 17 procent. Förkortning av vissa arbetsdagar minskade däremot i omfattning från drygt 6 procent i företag med mindre än 26 arbetare till knappt 1 procent i företag med över 500 arbetare. På samma sätt förhåller det sig med förkortning i form av 5-dagars arbetsvecka, vilken förkortningsform nästan 28 procent erhöll i de mindre företagen och endast något mer än 6 procent i de större. Denna variation i förkortningssätten med företagsstorleken gäller inte blott för industrin i sin helhet utan i stort sett även för de enskilda industrigrupperna, vilket framgår av detaljtabellerna 2—11 i bilagorna 2—4. Ser man slutligen på företagens fördelning efter geografiskt område finner man att förkortningen betydligt oftare uttogs i form av lediga lördagar året om i Stor-Stockholm och Malmö än i Göteborg och övriga landet. Förkortningssätten varierade för övrigt långt mindre vid denna fördelning än vid fördelningen efter industrigrupp och storleksklass. Den variation som trots allt förekommer beror främst på — att döma av detalj tabellerna — h u r företagen inom de olika industrigrupperna och storleksklasserna är fördelade på de olika områdena. Med andra ord är det inte företagens belägenhet i och för sig som bestämmer hur förkortningen uttagits.

31 4. Inarbetning av fria sommarlördagar

Åren närmast före 1958 förekom det ofta inom industrin att fria sommarlördagar inarbetades under vinterhalvåret. I vilken utsträckning industriarbetarna har fortsatt med denna inarbetning under 1958, 1959 och 1960 vid sidan av arbetstidsförkortningen framgår av tabell D. Som jämförelse lämnas där också uppgifter om inarbetningen under 1957. De återgivna procenttalen anger förhållandet mellan antalet arbetare med inarbetad tid och totala antalet arbetare inom respektive företagsgrupp. Tabellen ger vid handen att inarbetningen minskade betydligt under de år arbetstidsförkortningen genomfördes. För industrin i sin helhet sjönk den från att ha omfattat ca 23 procent av arbetarna under 1957 till att omfatta endast omkring 2 procent under 1960. Då förkortningen i stor utsträckning uttogs i form av fria sommarlördagar har den således för många arbetare blott inneburit att de fria lördagarna ej längre behövt inarbetas. Som följd av förkortningen har frekvensen för inarbetningen minskat i så gott som samtliga industrigrupper. Före förkortningen varierade denna frekvens rätt avsevärt mellan de olika grupperna. Men minskningen har som regel varit störst i de grupper som hade den största frekvensen före förkortningen och tvärtom, varför variationen mellan grupperna har reducerats betydligt.

Tabell D. Det absoluta och relativa antalet arbetare med inarbetning av fria sommarlördagar utöver arbetstidsförkortningen inom egentlig industri under åren 1957—1960 Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område Hela industrin

1960 Antal Pro- Antal arbetare cent arbetare

Pro- Antal Pro- Antal cent arbetare cent arbetare

Procent

122 871

11,1

23,1

58 099

6,3

13 976

2,4

38,3 3,6 6,7 1,2 32,6 9,2 13,0 26,1 20,6

32 0,2 36 830 16,3 343 1,4 1 992 4,4 594 1,3 5 005 20,5 1 381 3,5 7 868 12,9 2 079 10,2 1 975 10,2

12 0,1 14 179 6,2 343 1,4 1 731 3,8 377 0,8 2 800 11,2 1576 4,0 7 864 12,2 2 847 13,1 1 674 8,4

9 5 353 408 952 281 1 021 1 218 3 826 374 534

0,1 2,0 1,5 1,9 0,6 4,0 3,0 5,7 1,6 2,5

7 428 15,1 19 038 18,8 16 137 23,9 26 963 23,9 53 305 26,5

5 712 11 550 9 056 10 725 21 056

11,8 11,4 13,7 9,6 10,8

4 917 8 967 5 309 7 306 6 904

10,1 8,6 7,8 6,5 3,5

1326 3 011 2 586 3 219 3 834

2,2 2,6 3,5 2,7 1,8

33 042 12 449 3 262 74 118

16 845 1 677 914 38 663

29,0 4,3 4,4 9,6

10 589 1566 361 20 887

18,4 4,0 1,7 5,1

2 389 1 114 578 9 895

3,5 2,6 2,6 2,2

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. . . Textil- o. beklädnadsind. . . . Läder-, hår- o. gummiv.ind. . Kemisk o. kem.-tekn. ind. . .

89 374 917 3 193 531 7 467 3 609 8 282 5 441 4 057

Företag med 1— 25 arb. . . » i 26—100 » » »> 101—200 » . . » » 201—500 » » » över 500 » Stor-Stockholm Göteborg Malmö övriga landet

55,4 31,4 15,7 18,0

33 403

32 I fråga om företag av olika storleksordning finner man att andelen arbetare med inarbetning före förkortningen var mindre i små än i stora företag. Minskningen i inarbetningen har emellertid här skett på sådant sätt att någon samvariation mellan företagsstorlek och inarbetning ej förelåg efter förkortningen. Fördelningen efter företagens geografiska belägenhet slutligen visar att inarbetning före förkortningen förekom betydligt oftare i Stor-Stockholm och Göteborg än i övriga delar av landet. Även i detta fall har förkortningen medfört att omfattningen av inarbetningen utjämnats mellan de olika företagsgrupperna. Frekvensen för Stor-Stockholm översteg sålunda under 1960 blott obetydligt frekvensen för landet i övrigt.

5. Förekomsten av lediga lördagar under 1960

Vid undersökningen i det föregående har förläggningen av arbetstiden, dvs. förekomsten av hellediga dagar m. m., under de olika åren endast berörts för de arbetare som fått förkortning. Här skall nu som sammanfattning redovisas hur arbetstiden var förlagd under 1960 för samtliga industriarbetare. Hänsyn tas alltså här inte blott till de arbetare som erhållit förkortning eller som fått sin arbetstid omfördelad på grund av inarbetning utan även till övriga arbetare. Arbetstidsförläggningen ses därvid endast u r synpunkten av huruvida lediga lördagar förekom eller ej och under vilk a delar av året dessa lördagar var förlagda. De förläggningsalternativ som på så sätt kan särskiljas återfinns i tabell E, där också arbetarnas procentuella fördelning på de olika alternativen har återgetts. Enligt tabellen var under 1960 nästan 15 procent av samtliga industriarbetare — med eller utan förkortning — lediga under lördagarna året om. Lediga lördagar enbart under sommarhalvåret hade nästan 50 procent. Häri ingår även de arbetare som genom inarbetning hade fria sommarlördagar. Vidare framgår att drygt 22 procent av arbetarna var lediga under lördagar utspridda under hela eller större delen av året. Återstoden eller drygt 13 procent hade andra dagar än lördagar eller inga vardagar alls lediga. Även här kan dock fria lördagar ha förekommit men ledigheten var aldrig koncentrerad enbart till dessa dagar. Liksom förkortningssätten uppvisar förläggningen av arbetstiden för samtliga arbetare en oenhetlig bild när det gäller fördelningen efter företagens branschtillhörighet. Här märks t. ex. den stora andelen arbetare med lediga lördagar året om inom gruvindustrin. Samtliga arbetare med 40-timmars arbetsvecka inom denna grupp har hänförts hit. Ett särskilt högt procenttal förekommer också inom massa- och pappersindustrin under rubriken andra eller inga arbetsdagar lediga. Anledningen härtill är bl. a. att ett stort antal arbetare i kontinuerlig drift med 42-timmars arbetsvecka återfinns här.

33 Tabell

E.

Förekomsten

Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

Hela industrin

av lediga

lördagar för arbetare 1960

inom

egentlig

industri

Lediga lörLediga Enbart lediga dagar utAndra el. spridda under inga arb. lördagar sommarhela eller under hela dagar lediga lördagar 1 större delen året av året 1 14,5

under

Summa

49,7

22,4

13,4

100,0

12,1 7,5 14,9 4,6 46,8 16,6

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind. . . Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind Textil- o. beklädnadsind Läder-, hår- o. gummiv ind Kemisk o.kem.-tekn. ind

52,1 8,0 9,5 8,4 6,0 30,7

7,8 70,0 44,1 49,9 7,5 40,7

28,0 14,5 31,5 37,1 39,7 12,0

23,3 26,6

15,4 42,6

30,9 23,4

30,4 7,4

100,0 100,0

31,8 18,1

43,7 36,3

17,3 29,0

7,2 16,6

100,0 100,0

Företag med 1— 25arb » » 26—100 » i » 101—200 » » » 201—500 » » » över 500 »

27,9 21,5 17,7 11,8 7,3

38,8 42,6 48,2 46,2 58,9

20,4 27,8 24,6 25,8 17,6

12,9 8,1 9,5 16,2 16,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Stor-Stockholm Göteborg Malmö övriga landet

21,3 9,7 21,2 13,6

55,9 69,0 51,7 46,8

13,2 11,7 19,0 25,0

9,6 9,6 8,1 14,6

100,0 100,0 100,0 100,0

1 Antalet lediga lördagar uppgår till minst 10.

Vid företagens gruppering efter storleksklass finner man att fria lördagar året om minskade i omfattning allt eftersom företagsstorleken ökade. Tendensen var med andra ord densamma som när denna arbetstidsförläggning betraktades som ett förkortningssätt. Som framgår av tabellen ökade i gengäld frekvensen för lediga sommarlördagar med företagsstorleken. För de övriga förläggningsalternativen kan däremot ingen bestämd tendens urskiljas. Av tabellen framgår slutligen att 5-dagars arbetsvecka förekom särskilt ofta i Stor-Stockholm och Malmö jämfört med landet i övrigt. Även här överensstämmer alltså den statistiska bilden med den man fick fram när 5-dagars arbetsvecka sågs ur förkortningssynpunkt. I övrigt lägger m a n märke till att fria lördagar enbart under sommaren var vanligare i de tre storstäderna än i övriga delar av landet, medan motsatsen gällde för lediga lördagar utspridda över hela året.

3—201502

34 C.

Tjänstemän

1. Andelen tjänstemän med förkortning

Antalet företag som medverkat i enkäten för industritjänstemännen samt antalet i företagen anställda tjänstemän redovisas i tabell F. Vidare återges där både det absoluta och det relativa antalet tjänstemän som erhållit arbetstidsförkortning under perioden 1958—1960. Liksom för arbetarna har en fördelning gjorts efter företagens branschtillhörighet, storleksklass och geografiska belägenhet. Dessutom har tjänstemännen för hela industrin uppdelats i olika yrkesgrupper. Antalet tjänstemän som redovisats i tabellen bygger på uppgifter som hänför sig till en tidpunkt i mitten av oktober 1960. Tabellen visar att även tjänstemännen har fått del av den allmänna arbetstidsförkortningen trots att de formellt inte faller under arbetstidslagstiftningen. För industrin i sin helhet erhöll således nästan 37 procent av tjänstemännen reducerad arbetstid. De tjänstemän som ej fått någon dylik reducering hade som regel 45-timmars arbetsvecka eller mindre redan före arbetstidsförkortningen. Tabell F. Antal företag och totala antalet tjänstemän samt det absoluta och relativa an talet tjänstemän med förkortad veckoarbetstid inom egentlig industri under 1960 Yrkesgrupp Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

Faktiskt antal företag

Antal tjänstemän

Antal tjänstemän med förk. arb. tid

Proe.ant. tjänstemän med förk. arb.tid

Hela industrin

3 691

157 470

57 735

36,7

Teknisk personal Arbetsledare Kontorspersonal Försäljningspersonal övrig personal

1 923 3 195 3 188 1 319 1 247

35 815 30 507 68 524 12 155 10 469

8 804 28 298 12 568 3 455 4 610

24,6 92,8 18,3 28,4 44,0

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. . . Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. Textil- o. beklädnadsind. . Läder-, hår- o. gummiv.ind Kemisk o. kem.-tekn. ind.

52 1 143 260 521 177 228 428 565 165 152

2 816 87 053 5 058 6 064 7 701 10 718 11 335 10 601 4 976 11 148

857 27 901 2 842 3 424 2 295 3 462 4 811 4 752 3 182 4 209

30,4 32,1 56,2 56,5 29,8 32,3 42,4 44,8 63,9 37,8

Företag med 1— 25 arb. » * 26—100 » » » 101—200 » » » 201—500 i » » över 500 »

654 1 915 485 410 227

13 935 28 972 18 351 30 584 65 628

7 805 12 596 6 647 9 726 20 961

56,0 43,5 36,2 31,8 31,9

Stor-Stockholm Göteborg Malmö Övriga landet

447 214 148 2 882

33 650 14 115 6 976 102 729

9 527 4 154 4 382 39 672

28,3 29,4 62,8 38,6

35 Andelen tjänstemän med förkortad arbetstid varierade dock starkt mellan de olika yrkesgrupperna. Så t. ex. fick nära 93 procent av arbetsledarna förkortning, medan andelen för kontorspersonalen endast uppgick till drygt 18 procent. Procenttalet för arbetsledarna överensstämmer nästan exakt med motsvarande procenttal för arbetarna. Detta tyder på att arbetsledarna före förkortningen i allmänhet hade samma arbetstid som arbetarna och att de följt dessa vid förkortningen. En tydlig skillnad förelåg också mellan de olika industrigrupperna i fråga om förkortningens frekvens. Den var lägst inom gruvindustrin och massaoch pappersindustrin och högst inom träindustrin och läderindustrin. Även mellan företag av olika storleksordning var skillnaden märkbar, i det att förkortning oftare förekom i små än i stora företag. Slutligen framgår att tjänstemännen i något mindre utsträckning fick förkortning i Stor-Stockholm och Göteborg än i Malmö och övriga landet. Den här beskrivna variationen i förkortningens omfattning överensstämmer i stort med den som förekom bland arbetarna. Denna överensstämmelse beror på att arbetsledarna dominerar bland de tjänstemän som fått förkortning och att arbetsledarna som nämnts i regel följt arbetarna vid förkortningen. De avvikelser som i detta avseende förekommer mellan arbetare och tjänstemän förorsakas i huvudsak av olikheter i sammansättningen av tjänstemannakategorierna företagsgrupperna emellan.

2. Arbetstiden före och efter förkortningen

Andelen tjänstemän som fått förkortning utgör blott den ena sidan av förkortningens omfattning. Den andra sidan är h u r mycket arbetstiden har förkortats för varje tjänsteman. För att få detta belyst redovisas i tabellerna 5: 1—2 i bilaga 5 hur tjänstemännen procentuellt fördelade sig efter den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstidens längd under 1957 och 1960. Vidare har i tabell G medelveckoarbetstiden under respektive år beräknats samt den procentuella förändringen av denna arbetstid mellan de båda åren. I dessa tabeller, vilka har sin motsvarighet för arbetarna, har tjänstemännen grupperats efter samma kriterier som tidigare. Beträffande arbetstidsfördelningen har tjänstemännen dessutom i tabellerna 5:3—4 och beträffande medelveckoarbetstiden i tabell 5: 5 grupperats efter yrkeskategori inom de olika industrigrupperna. Under 1957, dvs. innan arbetstidsförkortningen genomfördes, hade enligt tabell 5: 1 drygt 24 procent av tjänstemännen en arbetsvecka på 48 timmar eller däröver. Av återstående tjänstemän hade omkring 69 procent en veckoarbetstid på 42 timmar eller mindre. Stor skillnad i fråga om arbetstidsfördelningen rådde emellertid mellan de olika yrkesgrupperna. Bland arbetsledarna hade flertalet minst 48-timmars arbetsvecka, medan de flesta bland kontorspersonalen arbetade 42 timmar per vecka eller mindre. För-

36 delningen på de olika veckoarbetstiderna varierade också i hög grad mellan de skilda industrigrupperna. Likaså varierade den med företagsstorleken och med företagens geografiska belägenhet. Således förekom liksom för arbetarna kortare arbetstid än 48 timmar oftare i stora än i små företag. Vidare var de kortare arbetstiderna vanligare i storstäderna än i övriga landet. Förklaringen härtill är främst att andelen arbetsledare är lägre i storstäderna än i övriga landet. Enligt tabell 5 : 2 hade under 1960 så gott som samtliga industritjänstem ä n med längre veckoarbetstid än 45 timmar fått förkortning. Drygt 26 procent arbetade då 45 timmar per vecka, medan mindre än 1 procent arbetade längre tid. Bland arbetarna däremot hade som framgick av tabell 1: 4 ingen efter förkortningen längre veckoarbetstid än 45 timmar. Emellertid tycks vissa tjänstemän med kortare veckoarbetstid än 45 timmar också ha kommit i åtnjutande av arbetstidsförkortning. Det kan t. ex. nämnas att under 1960 ca 71 procent hade en veckoarbetstid på 42 timmar eller mindre, mot ca 69 procent under 1957. Fördelningen av arbetstiden var i övrigt ungefär oförändrad jämfört med 1957 beträffande det inbördes förhållandet med yrkeskategorierna och företagsgrupperna. Medelveckoarbetstiderna i tabell G och även i 5: 5 har för de olika åren framräknats ur tabellerna 5: 1—2 respektive 5: 3—4 på samma sätt för tjänstemännen som för arbetarna, nämligen genom att veckoarbetstiderna vägts med sina respektive relativtal. Som mått på arbetstidens längd har i de skilda arbetstidsklasserna den nedre klassgränsen valts, emedan denna arbetstid är den oftast förekommande i varje klass. Den öppna klassen i nedre respektive övre delen av arbetstidsfördelningarna har därvid uppdelats ytterligare i klasser med samma bredd som för de övriga, varefter den nedre gränsen valts även i dessa klasser. P å samma sätt som för arbetarna har för tjänstemännen två skilda medelvärden för 1960 beräknats. Det ena medelvärdet har erhållits ur den faktiska arbetsfördelningen för 1960, det andra däremot ur 1957 års fördelning sedan relativtalen för veckoarbetstider ned till 45 timmar summerats till ett enda relativtal, vilket fått representera 45-timmars arbetsvecka. Jämförelser kan på så sätt göras mellan den faktiska förkortningen och den förkortning som skulle ha ägt rum om veckoarbetstider under 45 timmar inte hade förkortats utan blott sådana över denna tid. Ingen hänsyn h a r härvid tagits till det fåtal tjänstemän som under 1960 fortfarande hade längre arbetstid än 45 timmar. För industrin i sin helhet uppgick medelveckoarbetstiden enligt tabell G till 42,6 timmar under 1957 och till 41,7 timmar under 1960, vilket innebär en minskning med 2,0 procent. Om inga förändringar i fördelningen för arbetstider under 45 timmar hade skett skulle medelarbetstiden för 1960 i stället ha motsvarat 41,9 timmar och minskningen skulle ha uppgått till 1,8 procent. Detta visar att 0,2 procentenheter av den faktiska förkort-

37 Tabell

G. Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar under 1957 och 1960 samt den procentuella Yrkesgrupp Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

för tjänstemän inom egentlig industri förändringen av denna arbetstid

Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar

Proc. förkortning jämfört med 1957 2

1960 I960 1

1960 I960 1

industrin.

42,6

41,7

41,9

2,0

1,8

Teknisk personal Arbetsledare Kontorpersonal Försäljningspersonal. övrig personal

41,8 47,5 40,8 42,0 43,7

41,3 44,8 40,6 41,5 42,5

41,4 44,8 40,7 41,6 42,6

1,1 5,8 0,6 1,4 2,7

0,8 5,8 0,2 1,1 2,4

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. . Textil- o. beklädnadsind. . . Läder-, hår- o. gummiv. ind. Kemisk o. kem.-tekn. ind. .

42,4 42,4 43,3 44,0 42,5 41,6 43,2 43,7 43,9 41,5

41,6 41,7 42,1 42,5 41,6 40,9 42,1 42,5 42,6 40,8

41,7 41,8 42,3 42,6 41,6 41,2 42,2 42,7 42,8 41,0

2,0 1,7 3,0 3,5 2,2 1,6 2,6 2,8 2,8 1,7

1,8 1,6 2,4 3,1 2,2 0,9 2,3 2,5 2,3 1,2

Företag med 1— 25 arb. » » 26—100 » i » 101—200 » » » 201—500 » » » över 500 »

44,0 43,2 42,4 42,3 42,3

42,5 42,0 41,5 41,6 41,6

42,8 42,2 41,6 41,6 41,7

3,3 2,7 2,1 1,8 1,5

2,8 2,2 1,8 1,6 1,4

Stor-Stockholm. Göteborg Malmö övriga l a n d e t . .

41,3 42,2 43,1 43,1

40,7 41,5 42,0 42,1

40,8 41,5 42,4 42,2

1,6 1,8 2,3 2,2

1,2 1,8 1,6 2,0

Hela

1 3

Samma fördelning på veckoarbetstiderna som under 1957. Procenttalen uträknade på veckoarbetstider angivna med två decimalers noggrannhet.

ningen på 2,0 procent under perioden 1958—1960 faller på tjänstemän som redan före denna period hade kortare arbetsvecka än 45 timmar. För jämförelsers skull kan erinras om att den faktiska förkortningen för arbetarna under samma tid uppgick till 5,8 procent och den hypotetiska till 5,7 procent. Av de olika yrkesgrupperna uppvisade arbetsledarna den största förkortningen, nämligen 5,8 procent eller samma som arbetarna. Ingen skillnad förelåg här mellan den faktiska och den hypotetiska förkortningen. Den minsta arbetstidsreduceringen förekom bland kontorspersonalen, där den faktiska minskningen uppgick till endast 0,6 procent och den hypotetiska till blott 0,2 procent. Skillnaden var här i stället störst mellan de båda procenttalen, vilket innebär att kontorspersonal i större omfattning än andra tjänstemän erhöll förkortning av arbetstider understigande 45 timmar per vecka. Inom både yrkeskategorierna och företagsgrupperna var den faktiska såväl som den hypotetiska förkortningen större ju längre medelvecko-

38 arbetstiden var under 1957. Exempelvis förkortades, som ovan nämndes, arbetstiden mera för arbetsledare än för kontorspersonal. Vidare förkortades den mera inom t. ex. träindustrin än inom den grafiska industrin och mera i små än i stora företag och slutligen mera i företag på landsorten än i Stor-Stockholm. I samtliga dessa fall förenades alltså en lång medelveckoarbetstid i utgångsläget med en stor förkortning och tvärtom. Samma bild av förkortningen framkom när den som i tabell F betraktades ur synpunkten av hur stor andel av tjänstemännen som fått förkortning. Med ledning av detta kan konstateras att arbetstidsförkortningen inneburit en utjämning mellan de olika tjänstemannagrupperna i fråga om den ordinarie veckoarbetstidens längd. På samma sätt innebar den en utjämning mellan arbetare och tjänstemän då förkortningens storlek också var olika mellan dessa båda arbetstagargrupper.

3. Olika sätt för förkortningen

I tabell H lämnas en redogörelse för det sätt på vilket arbetstidsförkortningen genomförts för tjänstemännen under perioden 1958—1960. De olika förkortningssätten har där sammanförts under liknande rubriker som för arbetarna. Liksom tidigare har tjänstemännen fördelats efter yrkesgrupp och efter företagens branschtillhörighet, storleksklass och geografiska belägenhet. I denna tabell har även en gruppering skett efter längden på tjänstemännens ordinarie veckoarbetstid under 1957. Dessutom har tjänstemännen i tabellerna 6: 1—3 i bilaga 6 grupperats efter yrkeskategori inom olika industrigrupper, storleksklasser och geografiska områden. Av tabell H att döma var fördelningen på de olika förkortningssätten ungefär densamma som för arbetarna. I mycket liten omfattning uttogs således förkortningen genom att arbetstiden under vissa arbetsdagar förkortades. De förkortade dagarna utgjordes som regel av lördagar i förening med en eller flera andra veckodagar. Knappt 4 procent av samtliga tjänstem ä n erhöll en dylik förkortning. Vanligast var att förkortningen uttogs i form av hellediga dagar, vilka liksom för arbetarna oftast utgjordes av ett antal fria sommarlördagar, i vissa fall kombinerade med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. Denna form av förkortning fick 72 procent av tjänstemännen. I viss omfattning förekom också en kombination av förkortade arbetsdagar och hellediga dagar. 8 procent berördes av detta alternativ. De dagar som förkortades var antingen vissa veckodagar under året eller vissa bestämda dagar, t. ex. helgdagsaftnar om dessa inte var helt fria. De hellediga dagarna utgjordes även i detta fall som regel av sommarlördagar. Till sist framgår att förkortningen också bland tjänstemännen uttogs i form av 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Av samtliga tjänstemän med minskad arbetstid erhöll drygt 16 procent denna form av förkortning.

39 Tabell

H.

Antal

tjänstemän

Yrkesgrupp Arbetidsgrupp Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

med olika sätt för arbetstidsförkortningens med 1960 inom egentlig industri

Vissa arbetsdagar förkortade Antal tj änstemän

Hellediga dagar 1

Procent

Antal tjänstemän

Vissa arbetsdagar förkortade plus hellediga dagar

genomförande

Lediga lördagar under hela året

Procent

Antal tjänstemän

Antal Pro- tj äns- Procent temän cent

Summa

i och

Procent

industrin.

2 118

3,7

72,0

4 615

8,0

9 411 16,3 57 735 100,0

Teknisk personal Arbetsledare Kontorspersonal Försäljningspersonal. Övrig personal

181 588 348 748 253

2,1 2,1 2,8 21,7 5,5

6 095 20 865 9 034 2 108 3 489

69,2 73,7 71,9 61,0 75,7

380 3 435 270 121 409

4,3 12,1 2,1 3,5 8,9

2 148 3 410 2 916 478 459

24,4 12,1 23,2 13,8 9,9

8 804 100,0 28 298 100,0 12 568 100,0 3 455 100,0 4 610 100,0

—39,9 tim./vecka. 40,0—42,9 » 43,0—45,9 »> 46,0— »>

1 202 101 1 814

0,1 1,8 2,0 4,6

705 8 510 4 501 27 875

38,4 75,0 88,2 70,7

14 39 4 562

0,1 0,8 11,5

1 128 2 624 462 5 197

61,5 23,1 9,0 13,2

1834 100,0 11 350 100,0 5 103 100,0 39 448 100,0

75 8,7 Gruvindustri 1,3 345 Metall- o. verkstadsind. . 2,3 64 Jord- o. stenindustri 0,3 10 Träindustri 4,8 111 Massa- o. pappersind. . . . 3,4 117 Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. 1 220 25,4 2,9 Textil- o. beklädnadsind. . 140 Läder-, hår- o. gummiv 12 0,4 ind 24 0,6 Kemisk o. kem.-tekn. ind.

760 22 578 1 754 2 717 1 729 2 041 2 427 2 880

88,7 80,9 61,7 79,3 75,4 59,0 50,4 60,6

22 1 818 376 396 345 84 303 778

2,6 6,5 13,2 11,6 15,0 2,4 6,3 16,4

3 160 648 301 110 1 220 861 954

857 100,0 11,3 27 901 100,0 2 842 100,0 22,8 3 424 100,0 8,8 4,8 2 295 100,0 35,2 3 462 100,0 17,9 4 811 100,0 20,1 4 752 100,0

2 174 68,3 2 531 60,1

250 243

7,9 5,8

746 1411

23,4 33,5

823 830 164 180 121

10,5 6,6 2,5 1,9 0,6

5 531 8 497 4 511 6 750 16 302

70,9 67,5 67,8 69,4 77,8

306 999 564 1 023 1 723

3,9 7,9 8,5 10,5 8,2

1 145 2 270 1 408 1 773 2 815

7 805 100,0 14,7 18,0 12 596 100,0 6 647 100,0 21,2 18,2 9 726 100,0 13,4 20 961 100,0

133 263 307 1 415

1,4 6,3 7,0 3,6

5 155 3 148 3 449 29 839

54,1 75,8 78,7 75,2

454 606 155 3 400

4,8 14,6 3,5 8,6

3 785 137 471 5 018

39,7 3,3 10,8 12,6

Hela

Företag med 1—- 25 arb » » 26—100 » » » 101—200 » » i 201—500 » » » över 500 » Stor-Stockholm. Göteborg Malmö övriga l a n d e t . . 1

3 182 100,0 4 209 100,0

9 527 100,0 4 154 100,0 4 382 100,0 39 672 100,0

Lördagar och/eller andra dagar men ej lördagar under hela året.

Uppdelningen av tjänstemännen på de olika yrkesgrupperna visar att stor samstämmighet mellan arbetsledare och arbetare rådde även i fråga om sättet för arbetstidsförkortningens genomförande. Vidare kan här påpekas att försäljningspersonalen i väsentligt större utsträckning än övriga grupper fick ut sin förkortning i form av förkortade arbetsdagar. Anledningen härtill är att denna grupp till stor del består av butikspersonal och att butikernas öppethållningstider fått bestämma förkortningssättet. Här lägger m a n också märke till att förkortning i form av fria lördagar året om förekom betydligt oftare bland teknisk personal och kontorspersonal än bland övriga yrkesgrupper.

40 Fördelningen efter veckoarbetstidens längd under 1957 ger i sin tur vid handen att andelen tjänstemän med förkortade arbetsdagar både i och utan kombination med hellediga dagar steg, som man kunde vänta sig, med längden av arbetsveckan. Det omvända förhållandet förelåg, som väl också var väntat, i fråga om andelen tjänstemän med förkortning i form av 5-dagars arbetsvecka. En kort veckoarbetstid kan självfallet lättare uppdelas på 5 arbetsdagar utan att arbetsdagarna blir alltför långa och tröttande. Ser man åter på de olika industrigrupperna finner man att förkortningssätten varierade starkt mellan grupperna och på i stort sett samma sätt som för arbetarna. Exempelvis förekom liksom för arbetarna förkortade arbetsdagar påfallande ofta inom livsmedelsindustrin jämfört med övriga grupper. Variationen mellan företag av olika storleksordning var också i viss mån likartad med den som förelåg för arbetarna. Här tycks dock inte som fallet var för arbetarna 5-dagarsveckan vara mera framträdande i små än i stora företag. Även i fråga om de olika geografiska områdena förelåg en tydlig likhet mellan förkortningssätten för arbetare och tjänstemän. Som exempel kan nämnas att för båda kategorierna förekom lediga lördagar året om betydligt oftare i Stor-Stockholm än annorstädes. Den här påvisade samvariationen mellan arbetare och tjänstemän beror på att förkortningen utlagts på ungefär samma sätt för arbetsledarna som för arbetarna samtidigt som arbetsledarna dominerar bland de tjänstemän som fått förkortning. Förekommande avvikelser i samvariationen sammanhänger liksom när det gällde förkortningens omfattning huvudsakligen med att andelen av de skilda tjänstemannakategorierna varierade mellan företagsgrupperna.

4. Inarbctning av fria sommarlördagar

Liksom bland arbetarna förekom bland tjänstemännen inarbetning av fria sommarlördagar före arbetstidsförkortningen. För att visa h u r denna inarbetning har utvecklats efter förkortningen lämnas i tabell I uppgifter, både i absoluta och relativa tal, om antalet tjänstemän med inarbetning under 1957 och 1960. Dessutom lämnas uppgifter om hur dessa tjänstemän fördelades under de olika åren efter antalet inarbetade lördagar. De återgivna procenttalen har beräknats på totala antalet tjänstemän under respektive år. Totaluppgifter för 1957, vilka inte efterfrågades i enkäten, har erhållits genom att uppgifterna om antalet tjänstemän för 1960 korrigerats med förändringen i antalet tjänstemän mellan de båda åren. Uppgift om denna förändring har erhållits från socialstyrelsens lönestatistik för tjänstemän. Som tabell I visar ökade antalet tjänstemän som inarbetat fria sommarlördagar väsentligt mellan 1957 och 1960. Inom hela industrin erhöll under 1957 ca 32 procent av tjänstemännen fria sommarlördagar genom inarbet-

11 Tabell I. Det absoluta och relativa antalet tjänstemän med inarbetning av fria sommarlördagar utöver arbetstidsförkortningen inom egentlig industri under 1957 och 1960 Yrkesgrupp Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område Hela industrin Teknisk personal Arbetsledare Kontorspersonal Försäljningspersonal övrig personal Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. .. Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind Textil- o. beklädnadsind.. Läder-, hår- o. gummiv. ind Kemisk o. kem.-tekn. ind. Företag med 1— 25 arb. » » 26—100 » » » 101—200 » » » 201—500 » » » över 500 » Stor-Stockholm Göteborg Malmö Övriga landet

1957 Antal tjänstemän

Antal tjänstemän 1—15 16—30 1—30 lördagar lördagar lördagar

Procent

1—15 16—30 1—30 lördagar lördagar lördagar

Procent

42 597

2 501

45 098

32,3

22 048

83 680

53,1

14 082 4 848 20 086 2 136 1445

438 230 1 329 141 363

14 520 5 078 21 415 2 277 1 808

47,3 17,8 35,3 20,8 19,9

5 080 352 13 838 1 789 989

22 293 454 31 933 4 331 2 621

27 373 806 45 771 6 120 3 610

76,4 2,6 66,8 50,3 34,5

379 34 493 53 380 515 1 927 773 912

6 578 197 1 838 200 53

385 35 071 250 381 515 2 765 973 965

15,5 47,1 5,6 6,8 8,0 27,5 8,8 8,9

834 8 499 575 878 3 388 955 1691 2 880

755 46 890 1 249 1 126 784 2 094 2 253 1 118

1 589 55 389 1 824 2 004 4 172 3 049 3 944 3 998

56,4 63,6 36,1 33,0 54,2 28,4 34,8 37,7

505 2 660

505 3 288

11,1 32,3

574 1 774

1 790 3 573

2 364 5 347

47,5 48,0

726 3 568 4 795 10 080 23 428

188 660 190 201 1262

914 4 228 4 985 10 281 24 690

7,4 16,5 30,6 37,9 42,4

1474 3 715 3 184 6 143 7 532

1424 5 491 5 852 12 537 36 328

2 898 9 206 9 036 18 680 43 860

20,8 31,8 49,2 61,1 66,8

16 791 4 239 940 20 627

1 581 25 55 840

18 372 4 264 995 21467

61,5 34,1 16,1 23,6

2 086 1 550 1 826 16 586

15 391 6 604 1022 38 615

17 477 8 154 2 848 55 201

51,9 57,8 40.8 53,7

.—.

n i n g o c h u n d e r 1960 c a 53 p r o c e n t . D e n n a ö k n i n g faller till s t ö r s t a delen p å de t j ä n s t e m ä n s o m ej fått n å g o n a r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g . L ö r d a g s l e d i g h e t e n u n d e r s o m m a r e n ö k a d e d o c k ä n n u m e r ä n v a d de å t e r g i v n a p r o c e n t t a l e n visar d ä r f ö r att, s o m f r a m g å r av t a b e l l e n , ä v e n a n t a l e t i n a r b e t a d e l ö r d a g a r per t j ä n s t e m a n ö k a d e m e l l a n de b å d a å r e n . U t v e c k l i n g e n gick a l l t s å h ä r som en följd av a r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n å t m o t s a t t h å l l j ä m f ö r t m e d a r betarna. Med u n d a n t a g för a r b e t s l e d a r n a u p p v i s a d e s a m t l i g a t j ä n s t e m a n n a g r u p per en u p p g å n g i i n a r b e t n i n g e n . N e d g å n g e n för a r b e t s l e d a r n a , f r å n ca 18 till o m k r i n g 3 p r o c e n t , b e r o r p å a t t de a r b e t s l e d a r e s o m 1957 e r h ö l l fria s o m m a r l ö r d a g a r g e n o m i n a r b e t n i n g e r h ö l l d e m 1960 i stället g e n o m förkortning. Återigen k a n m a n alltså konstatera likheten mellan arbetsledare och a r b e t a r e i f r å g a o m a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a . T j ä n s t e m ä n n e n s inarbetning ökade genomgående i frekvens också inom ie o l i k a i n d u s t r i g r u p p e r n a . F ö r e f ö r k o r t n i n g e n f ö r e k o m d e n i n å g o n större u t s t r ä c k n i n g e n d a s t i n o m v e r k s t a d s i n d u s t r i n , d e n g r a f i s k a i n d u s t r i n

42 och den kemiska industrin. Efter förkortningen däremot var frekvensen mera jämnt fördelad mellan industrigrupperna. Även inom samtliga storleksklasser inträffade en stegring i inarbetningens omfattning. Liksom för arbetarna var inarbetningen före arbetstidsförkortningen mera allmänt förekommande i stora än i små företag. I motsats till vad fallet var för arbetarna höll för tjänstemännens del denna tendens i sig också efter förkortningen. Vad de geografiska områdena beträffar finner man att inarbetning förekom före arbetstidsförkortningen särskilt ofta i Stor-Stockholm jämfört med övriga delar av landet. Här inträffade emellertid en minskning i samband med förkortningen, vilket ledde till en utjämning i inarbetningsfrekvensen mellan de olika områdena. Minskningen i Stor-Stockholm sammanhänger med att där under 1960 många tjänstemän erhöll fria lördagar under hela året i stället för som tidigare endast under sommaren. 5. Förekomsten av lediga lördagar under 1960

P å samma sätt som för arbetarna lämnas här till sist som sammanfattning en redogörelse för förläggningen av tjänstemännens arbetstid under 1960, dvs. i vilken utsträckning lediga lördagar förekom. Härvid tas i betraktande samtliga tjänstemän, oavsett om de fått förkortning eller ej. I tabell J har således olika förläggningsalternativ återgetts, vilka är desamma som för arbetarna, samt hur tjänstemännen procentuellt är fördelade på dessa alternativ. För industrin i sin helhet hade, som tabell J visar, 10 procent av tjänstemännen 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Omkring 70 procent hade lediga lördagar enbart under sommaren antingen genom förkortning eller genom inarbetning och ca 7 procent hade lediga lördagar utspridda under hela eller större delen av året. Återstående tjänstemän, ca 13 procent, arbetade under veckans samtliga arbetsdagar eller var lediga vissa dagar, dock aldrig enbart lördagar. Liksom för arbetarna dominerade alltså även här fria sommarlördagar och dominansen var till och med större än för arbetarna. I fråga om de olika yrkesgrupperna märker man att lediga sommarlördagar var vanligare bland teknisk personal och kontorspersonal än bland övriga grupper. Vidare kan man se att arbetsledare betydligt oftare än andra tjänstemän hade lediga lördagar utspridda under hela året. Likaså förekom bland arbetsledare 5-dagars arbetsvecka oftare än bland övriga tjänstemän. Detta är en annan bild än den som framkom när endast tjänstemän med förkortning betraktades. Då var i stället 5-dagars arbetsvecka oftast förekommande bland teknisk personal och kontorspersonal. Anledningen till denna omkastning är att arbetsledarna hade större andel med ifrågavarande arbetstidsförläggning än någon annan yrkesgrupp bland de tjänstemän som ej fått någon förkortning.

43 Tabell

J.

Förekomsten

av lediga lördagar

för tjänstemän

inom egentlig

industri

under

1960 Yrkesgrupp Industrigrupp Storleksklass Geografiskt område

Hela

Lediga lördagar under hela året

Enbart lediga sommarlördagar 1

Lediga lördagar utAndra el. spridda uninga arb. der hela el. större delen dagar lediga av året 1

Summa

industrin

10,0

69,5

7,2

13,3

100,0

Teknisk personal Arbetsledare Kontorspersonal Försäljningspersonal. Övrig personal

7,5 12,7 10,6 8,4 8,3

84,6 51,9 73,4 59,7 54,9

2,4 25,9 1,3 2,1 13,6

5,5 9,5 14,7 29,8 23,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Gruvindustri Metall- o. verkstadsind. . . Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersind Grafisk industri Livsm.- o. dryckesvaruind. Textil- o. beklädnadsind.. Läder-, hår- o. gummiv. ind Kemisk o. kem.-tekn. ind,

9,8 7,7 13,1 6,3 1,7 17,3 11,4 12,0

60,5 80,6 60,0 64,1 57,3 45,3 43,4 60,3

19,0 5,2 13,3 18,3 18,2 1,6 8,4 9,6

10,7 6,5 13,6 11,3 22,8 35,8 36,8 18,1

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

17,1 20,6

69,5 59,2

6,0 5,5

7,4 14,7

100,0 100,0

Företag med 1— 25 arb. » » 26—100 » » » 101—200 » » » 201—500 » » » över 500 »

11,3 12,0 13,9 7,9 8,6

46,0 49,8 64,5 75,4 81,9

10,8 12,0 8,0 6,3 4,5

31,9 26,2 13,6 10,4 5,0

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Stor-Stockholm Göteborg Malmö Övriga landet

22,2 3,4 7,6 7,0

62,3 76,3 68,1 71,0

3,2 4,6 4,5 9,1

12,3 15,7 19,8 12,9

100,0 100,0 100,0 100,0

1 Antalet lediga lördagar uppgår till minst 10.

På samma sätt som när det gällde förkortningssätten varierade arbetstidsförläggningen väsentligt mellan de skilda industrigrupperna. Så t. ex. hade knappt 2 procent av tjänstemännen lediga lördagar året om inom massa- och pappersindustrin, medan nästan 21 procent hade en dylik ledighet inom den kemiska industrin. Vidare kan som exempel nämnas att tjänstemän med lediga lördagar enbart under sommaren endast kom upp till omkring 43 procent inom livsmedelsindustrin men till närmare 81 procent inom metall- och verkstadsindustrin. Beträffande företag av olika storleksordning finner man att arbetstidsförläggningen för tjänstemännen varierade med företagsstorleken i stort sett på samma sätt som för arbetarna. Lediga sommarlördagar ökade således med företagens storlek under det att övriga förläggningsalternativ uppvisade en motsatt tendens.

44 Fördelningen efter företagens geografiska belägenhet slutligen visar att 5-dagars arbetsvecka oftast förekom i Stor-Stockholm, vilket också var fallet i fråga om arbetarna. Liksom för arbetarna var också för tjänstemännen lediga lördagar utspridda under hela eller större delen av året vanligast i företag utanför storstäderna. För de övriga förläggningsalternativen kan däremot inte någon bestämd tendens urskiljas. D.

Sammanfattning

Ändringen i arbetstidslagstiftningen har enligt föreliggande undersökning inneburit att samtliga industriarbetare med över 45-timmars arbetsvecka har fått sin arbetstid förkortad till 45 timmar per vecka. Inom industrin i sin helhet erhöll på så sätt 92 procent av arbetarna förkortad arbetstid. Resten hade en veckoarbetstid på 45 timmar eller mindre redan före förkortningen. Friheten att avtala om längre arbetstid än den lagenliga har följaktligen inte utnyttjats. I samband med ändringen i arbetstidslagstiftningen kom också vissa industritjänstemän i åtnjutande av kortare arbetstid trots att dessa formellt ej faller under lagstiftningen. För hela industrin uppgick andelen tjänstemän med förkortning till omkring 37 procent. Här rörde det sig huvudsakligen om tjänstemän som före förkortningen hade längre arbetsvecka än 45 timmar, men också om sådana som hade kortare arbetsvecka. Den ordinarie medelveckoarbetstiden för arbetare inom hela industrin uppgick före förkortningen till 47,5 timmar och efter densamma till 44,8 timmar, medan den för tjänstemännen motsvarade 42,6 respektive 41,7 timmar. Den nya lagstiftningen innebar således att arbetstiden genomsnittligt sett förkortades med 5,8 procent för arbetarna och 2,0 procent för t j änstemännen. För såväl arbetare som tjänstemän uttogs förkortningen oftast i form av hellediga dagar, vilka som regel utgjordes av fria sommarlördagar, ibland kombinerade med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. Denna form av förkortning erhöll bland arbetstagare med reducerad arbetstid ca 69 procent av arbetarna och 72 procent av tjänstemännen. I begränsad omfattning förekom också att vissa arbetsdagar förkortades. Omkring 2 procent av arbetarna och ca 4 procent av tjänstemännen tillämpade detta förkortningssätt. Dessutom uttogs förkortningen genom en kombination av hellediga dagar och förkortade arbetsdagar, vilket förkortningssätt berörde omkring 15 procent av arbetarna och 8 procent av tjänstemännen. Under 1960 tillkom ytterligare ett förkortningsalternativ, nämligen 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Av arbetarna fick ca 14 procent denna form av förkortning och av tjänstemännen ca 16 procent. Härav framgår att arbetsgivare och arbetstagare inom industrin blott i mindre utsträckning har följt lagstiftningen i fråga om begränsningsperio-

45 d e n s längd. Som tidigare nämnts motsvaras denna period för industrins del i regel av en vecka, vilket betyder att varje vecka skulle ha förkortats o m de hade följt lagstiftningen. I stället har de i allmänhet förlängt period e n till att omfatta ett helt år och på så sätt kunnat uttaga förkortningen ii form av exempelvis fria lördagar under sommaren. Inom de olika industrigrupperna var förkortningssätten ungefär desamm a för arbetare och tjänstemän, men mellan industrigrupperna varierade d e högst väsentligt. Detta tyder på att förkortningens utläggning anpassats efter produktionsförhållandena i företagen. Med andra ord har man på det lokala planet följt SAF:s och LO:s rekommendation att förkortningen skulle genomföras så att störningar i produktionen undveks i största möjliga utsträckning. I samband med förkortningen har för arbetarnas del inarbetningen av fria sommarlördagar minskat betydligt. Under 1957 omfattade den ca 23 procent av arbetarna inom hela industrin och under 1960 endast 2 procent. F ö r tjänstemännens del gick utvecklingen åt motsatt håll. Andelen med inarbetning ökade här från ca 32 procent under 1957 till ca 53 procent under 1960. Dessutom ökade mellan de båda åren antalet inarbetade lördagar per tjänsteman. Genom förkortning eller inarbetning hade under 1960 omkring 50 procent av arbetarna och 70 procent av tjänstemännen fria lördagar under sommaren. Oavsett förkortning eller ej hade under samma år ca 15 procent av arbetarna och 10 procent av tjänstemännen 5-dagars arbetsvecka. Bland arbetarna hade vidare ca 13 procent lediga lördagar utspridda under hela eller större delen av året, medan motsvarande andel för tjänstemännen uppgick till 7 procent. Återstoden eller 13 procent av såväl arbetare som tjänstemän hade annan arbetstidsförläggning. Den här beskrivna arbetstidsförläggningen avser första året under vilket arbetstidsförkortningen var helt genomförd. Det är därför möjligt att förläggningen av arbetstiden inte hunnit anpassa sig till den arbetstidslängd som då förelåg. Vid en ny undersökning efter någon tid skulle man alltså kunna finna att frekvensen för exempelvis 5-dagars arbetsvecka hade ökat även om arbetstidens längd under tiden varit oförändrad. Avslutningsvis kan erinras om att undersökningen inte omfattar företag med mindre än 5 arbetare, varför ingenting kan sägas om arbetstidsutvecklingen i dessa företag. Som tidigare nämnts gäller visserligen inte arbetstidslagstiftningen för sådana företag, men här kan ändå avtalsvägen eller på annat sätt en förkortning ha ägt rum för såväl arbetare som tjänstemän. I undersökningen ingår ej heller arbetsgivare liksom ej heller vissa högre tjänstemän, såsom direktörer, disponenter, överingenjörer m. fl. Beträffande dessa kategorier kan därför lika litet som i föregående fall något besked lämnas om hur arbetstiden utvecklats i samband med arbetstidsförkortningen.

KAPITEL 3 Arbetstidsförkortningen inom handeln

A.

Undersökningens

uppläggning

Som tidigare nämnts utförde kommittén under hösten 1960 en enkät även bland företag inom handeln i syfte att få arbetstidsförkortningen belyst. Därvid undersöktes inte partihandeln utan endast detaljhandeln. Avsikten med undersökningen var nämligen att se hur arbetstiden förändrats i företag av typisk servicekaraktär. Enkäten omfattade såväl den enskilda som den konsumentkooperativa detaljhandeln. Den enskilda handeln uppdelades i tre branscher, nämligen egentlig detaljhandel, restauranger, kaféer och konditorier samt betjäningsställen (frisersalonger, bad- och tvättinrättningar m. m . ) . Om både försäljning och servering förekom räknades företaget i fråga antingen till egentlig detaljhandel eller till restauranger och kaféer beroende på vilken verksamhet som övervägde. I fråga om den konsumentkooperativa handeln gjordes däremot ingen åtskillnad mellan branscher. Olika slags frågeblanketter användes för de skilda branscherna och för konsumtionsföreningarna. I bilaga 11 återges den blankett som användes för den enskilda, egentliga detaljhandeln. De övriga blanketterna överensstämde i stort sett med denna blankett, varför de inte har återgetts. De uppgifter som efterfrågades avsåg enbart heltidsanställda, vilka vid redovisningen skulle uppdelas i personalgrupper, olika för olika branscher. Däremot skulle inte deltidsanställda medtas och inte företagsledare (direktörer, disponenter) och ej heller ägare av eller delägare i företaget och deras familjemedlemmar. För de skilda personalgrupperna inhämtades uppgifter dels om den ordinarie veckoarbetstidens längd under 1957 och 1960, dels om antalet anställda inom respektive grupper i maj 1957 och i maj 1960. Vidare efterfrågades uppgifter om hur en eventuell arbetstidsförkortning uttagits under 1960 jämfört med arbetstiden under 1957 och h u r många som fått förkortning inom ifrågavarande personalgrupper. Slutligen insamlades uppgifter om företagens öppethållningstider under 1957 och 1960 samt huruvida självbetjäning förekom eller ej. Dessa uppgifter har för varje särskilt företag kompletterats med uppgifter om företagens omsättning under maj månad 1957 och 1960, vilka upp-

47 gifter inhämtats från socialstyrelsens kvartalsstatistik rörande omsättningen inom detaljhandeln. Denna komplettering har gjorts för att förkortningens verkningar på omsättningen skulle kunna belysas. Den delen av undersökningen skall dock här inte närmare beröras utan blott den del som rör kartläggningen av förkortningen. Liksom för industrin begränsades enkäten för handeln till ett stickprov a v företag utvalda på representativ basis. Därvid utnyttjades samma urval som det som ligger till grund för socialstyrelsens kvartalsstatistik angående omsättningen. Detta urval användes för att kompletteringen av omsättningsuppgifterna på så sätt skulle underlättas. Urvalet har med olika urvalskvoter tagits ur ett adressregister för enskild a handelsföretag och ur ett register för konsumtionsföreningar. Registret för enskilda företag består av två delar, firmaregistret och butiksregistret, och i båda dessa delregister är samtliga branscher representerade. Det förra registret upptar större företag, 10 anställda eller mera, med ibland mer ä n ett försäljningsställe, medan det senare innefattar mindre företag med blott ett försäljningsställe. Med fördelning på såväl branscher som register anges i nedanstående tablå antalet företag som ingick i enkäten och antalet företag med bearbetningsbara svar samt svarsfrekvensens storlek i procent. Antal företag i enkäten

Bearbetningsbara svar

Svarsfrekvens

1 192 1 577

787 1 006

66,0 63,8

396 110

263 69

66,4 62,7

93 337

65 226

70,0 67,1

3 705

2 416

65,2

92,5

%

detaljhandel

Härav framgår att svarsfrekvensen var avsevärt lägre för företag inom den enskilda handeln än för konsumtionsföreningar. För den enskilda handeln var den genomgående något högre i firmaregistret än i butiksregistret, dvs. högre i stora än i små företag. Emellertid var svarsfrekvensen här så pass låg att en viss osäkerhet vidlåder undersökningens resultat. I all synnerhet gäller detta när materialet uppdelas i undergrupper, något som därför inte gjorts i så stor utsträckning. Det kan dock här nämnas att svarsfrekvensen var av ungefär samma storleksordning som den som socialstyrelsen brukar uppnå vid sin kvartalsstatistik rörande omsättningen.

48 Vid bearbetningen av materialet har uppgifterna om antalet anställda uppräknats till totalnivå genom att antalet anställda, som redovisats inom varje urvalsgrupp, dividerats med produkten av urvalskvot och svarsfrekvens. B. Andelen anställda med förkortning Antalet företag som medverkat i undersökningen återges i tabell K med fördelning efter enskild och konsumentkooperativ detaljhandel och inom det förra området också efter bransch. Med fördelning efter personalgrupp återges dessutom totala antalet anställda samt det absoluta såväl som det relativa antalet anställda med förkortad arbetstid. Som tabellen visar kom drygt 87 procent av de handelsanställda i åtnjutande av arbetstidsförkortning under perioden 1958—1960. Liksom inom industrin genomfördes förkortningen i allmänhet successivt med en timme under vartdera av åren 1958, 1959 och 1960. Tabell K. Antal företag och totala antalet anställda samt det absoluta och relativa antalet anställda med förkortad veckoarbetstid inom detaljhandeln m. m. under 1960 Bransch Personalgrupp

Faktiskt antal företag

Antal anställda

Antal anställda med förk. arb. tid

Proc. ant. anställda med förk arb. tid 87,3

Hela detaljhandeln m. m. .

2 600

196 157

171 259

Enskild detaljhandel m. m

2 416

168 105

144 245

85,8

123 817

105 018

84,8

13 712 80 531 16 755 7 226 3 052 2 541

5 554 74 795 14 308 6 547 2 888

40,5 92,9 85,4 90,6 94,6 36,4

29 140

25 385

87,1

4 258 9 341 15 152

3 709 7 945 13 354

Enskild, egentlig detaljh. .

1 793

Kontorspersonal Butikspersonal Hantverkspersonal Lagerpersonal Chaufförer övriga Restauranger o. kaféer . . , Tjänstemän Serveringspersonal Ekonomipersonal övriga

, ,

291 Betjåningsställen Kontorspersonal Butiks- o. hantverkspers. övriga Konsumtionsföreningar Kontorspersonal Butikspersonal Serveringspersonal Ekonomipersonal Lagerpersonal Chaufförer övriga

..

87,1 85,1 88,1 96,9

15 148

13 842

91,4

5,9

14 646

13 463

91,9 89,7

28 052

27 014

96,3

1 946 22 263

46,9 100,0 100,0 100,0 100,0 99,1 100,0

22 263

1 173

1 173

571 436 993

571 432 993

49 Andelen anställda med förkortning var lägre inom den enskilda detaljhandeln än inom konsumtionsföreningarna, nämligen ca 86 respektive 96 procent. Inom den enskilda handeln var procenttalet större för betjäningsställen (frisersalonger, bad- och tvättinrättningar m. m.) än för restauranger och kaféer och större för den senare branschen än för den egentliga detaljhandeln. Ser man till de olika personalgrupperna finner man att inom den enskilda, egentliga detaljhandeln fick kontorspersonalen och gruppen »övriga» (t. ex. resande försäljare) förkortning i betydligt mindre utsträckning ä n annan personal. Den största andelen uppvisade här butikspersonal och chaufförer. P å samma sätt förhöll det sig med betjäningsställena, där blott ett obetydligt fåtal av kontorspersonalen erhöll förkortning. För restauranger och kaféer redovisades inte kontorspersonalen särskilt utan endast gruppen tjänstemän. Denna grupp, som närmast är att jämföra med kontorspersonalen i övriga branscher, fick förkortning i ungefär lika stor omfattning som andra personalgrupper i samma bransch. Detta beror på att tjänstemännen där till stor del är arbetsledare för serverings- och ekonomipersonalen och att de av den anledningen följer dessa båda grupper i fråga om arbetstiden. Inom den konsumentkooperativa handeln slutligen erhöll liksom inom den enskilda, egentliga detaljhandeln blott en mindre del av kontorspersonalen förkortad arbetstid, medan så gott som samtliga av den övriga personalen fick förkortning. Härav framgår att andelen anställda med förkortad arbetstid i stort sett var densamma för handeln som för industrin. Detta gäller både när man ser till samtliga anställda och när man ser till jämförbara personalgrupper inom de respektive näringsgrenarna. C. Arbetstiden före och efter förkortningen Förkortningens omfattning är inte enbart beroende av hur stor andel av de anställda som fått förkortning utan även av hur mycket arbetstiden har förkortats. För att få detta belyst redovisas i tabellerna 7: 1—2 i bilaga 7 fördelningen av de anställda på de olika veckoarbetstiderna under 1957 respektive 1960. Vidare lämnas i tabell L en redogörelse för medelveckoarbetstiden under vartdera året samt den procentuella förändringen av denna arbetstid. I samtliga dessa tabeller har de anställda liksom tidigare uppdelats efter bransch och inom varje bransch efter personalgrupp. Under året närmast före arbetstidsförkortningen hade enligt tabell 7: 1 flertalet anställda inom handeln eller drygt 65 procent en veckoarbetstid på 48 timmar, medan resten i stort sett hade kortare arbetstid. Kortare arbetstid än 48 timmar per vecka förekom oftare inom den enskilda handeln än inom konsumtionsföreningarna. Det förra området uppvisade endast ca 61 procent med 48-timmars arbetsvecka och det senare ca 90 4—201502

50 procent. Inom den enskilda handeln var koncentrationen till 48-timmarsveckan mest markant för restauranger och kaféer och minst för den egentliga detaljhandeln. Såväl inom den enskilda, egentliga detaljhandeln som inom konsumtionsföreningarna hade kontorspersonalen i betydligt mindre utsträckning 48timmars arbetsvecka än övriga grupper. Den oftast förekommande arbetstiden för kontorspersonalen var där i stället 40 och 42 timmar per vecka. Så var också fallet för betjäningsställena, där den mest vanliga arbetstiden för kontorspersonalen till och med var ännu kortare, nämligen 38 timmar. Inom restauranger och kaféer däremot avvek inte tjänstemännen i fråga om arbetstidsfördelningen från annan personal. Som framgår av tabell 7 : 2 var under 1960 arbetstidsfördelningen i huvudsak koncentrerad till 45 timmar per vecka i stället för som under 1957 till 48 timmar. Så gott som samtliga handelsanställda erhöll med andra ord under perioden 1958—1960 förkortning till 45 timmar per vecka därest de tidigare haft längre arbetstid. En förskjutning mot kortare arbetstid jämfört med 1957 inträffade dessutom i fördelningen för arbetstider under 45 timmar per vecka. I övrigt var det inbördes förhållandet mellan branscher och personalgrupper i stort sett detsamma under 1960 som under 1957. Medelveckoarbetstiderna i tabell L har för 1957 och 1960 framräknats ur tabellerna 7: 1—2 genom att den undre klassgränsen i varje arbetstidsklass multiplicerats med relativtalet för ifrågavarande arbetstidsklass varefter produkterna summerats. För den lägsta arbetstidsklassen i varje arbetstidsfördelning har däremot den övre gränsen använts, eftersom den nedre gränsen där saknas. Liksom för industrin har även här två skilda medelvärden för 1960 beräknats. Det ena medelvärdet har som vanligt erhållits u r den faktiska arbetstidsfördelningen för 1960 och det andra ur 1957 års fördelning efter det att relativtalen för 45-timmars arbetsvecka och däröver summerats till ett enda relativtal. Som tidigare framhållits kan på så sätt en åtskillnad göras mellan den faktiska minskningen av medelveckoarbetstiden och den minskning som skulle ha skett om endast veckoarbetstider över 45 timmar hade reducerats. För detaljhandeln i sin helhet uppgick medel veckoarbetstiden under 1957 till 46,8 timmar och under 1960 till 44,4 timmar, vilket betyder en minskning med 5,2 procent. Om arbetstidsfördelningen, bortsett från förkortningen från 48 till 45 timmar, hade varit oförändrad mellan de båda åren skulle medelarbetstiden för 1960 ha motsvarat 44,6 timmar och minskningen 4,8 procent. Den faktiska arbetstidsminskningen inom handeln under perioden 1958—1960 tillföll alltså till en inte ringa del anställda som redan före arbetstidsförkortningen hade 45-timmars arbetsvecka eller därunder.

51 Tabell L. Ordinarie medelveckoarbelsiid i timmar m. m. under 1957 och 1960 samt den procentuella

Bransch Personalgrupp

för anställda förändringen

Ordinarie medelveckoarbetstid i timmar

inom detaljhandeln av denna arbetstid Proc. förkortning jämfört med 1957 2

1960 I960 1

1960 I960 1

Hela detaljhandeln m. m. .

46,8

44,4

44,6

5,2

4,8

Enskild

detaljhandel m. m.

46,6

44,3

44,5

5,0

4,6

Enskild, egentlig detaljh. .

46,4

44,2

44,4

4,8

4,3

Kontorspersonal Butikspersonal Hantverkspersonal Lagerpersonal Chaufförer övriga

42,3 47,0 46,8 47,2 47,4 43,2

41,3 44,6 44,4 44,7 44,8 42,3

41,8 44,8 44,7 44,9 44,9 42,4

2,4 5,0 5,2 5,3 5,4 2,2

Restauranger

47,5

44,6

44,8

5,9

1,1 4,7 4,5 5,0 5,2 1,8 5,7

47,4 47,3 47,6 47,8

44,6 44,6 44,7 45,0

44,7 44,7 44,8 45,0

Betjäningsställen

47,0

44,5

44,7

5,9 5,7 6,1 6,0 5,3

5,7 5,4 5,8 6,0 4,9

Kontorspersonal Butiks- o. hantverkspers. Övriga

39,6 47,1 44,9

39,4 44,6 43,0

39,6 44,8 43,8

0,5 5,3 4,1

Konsumtionsföreningar

47,6

44,7

44,8

6,1

0,0 4,9 2,4 5,8

Kontorspersonal Butikspersonal Serveringspersonal Ekonomipersonal Lagerpersonal Chaufförer övriga

42,5 48,0 48,0 48,0 48,0 47,8 47,9

41,4 45,0 45,0 45,0 45,0 44,9 45,0

42,1 45,0 45,0 45,0 45,0 44,9 45,0

2,6 6,3 6,3 6,2 6,3 6,1 6,1

0,9 6,2 6,3 6,2 6,2 6,1 6,1

o. kaféer

Tjänstemän. Serveringspersonal. Ekonomipersonal. . övriga

1 2

Samma fördelning på veckoarbetstiderna som under 1957. Procenttalen uträknade på veckoarbetstider angivna med två decimalers noggrannhet.

Den enskilda detaljhandeln hade under 1957 något kortare medelveckoarbetstid än konsumtionsföreningarna. Denna skillnad förelåg även efter arbetstidsförkortningen, men medelarbetstiden minskade mera inom konsumtionsföreningarna än inom den enskilda handeln, varför skillnaden då var mindre mellan de båda områdena. Inom den enskilda handeln var före förkortningen arbetstiden längst för restauranger och kaféer och kortast för den egentliga detaljhandeln. Så var också fallet efter förkortningen, men som följd av denna inträffade en inte obetydlig utjämning mellan branscherna. I fråga om de olika personalgrupperna finner man att kontorspersonalen inom såväl den enskilda som den konsumentkooperativa detaljhandeln hade kortare medelveckoarbetstid än övriga personalgrupper. Detta gällde både före och efter arbetstidsförkortningen. Minskningen av medelvecko-

52 arbetstiden var dock mindre för kontorspersonalen än för annan personal, varför skillnaden mellan personalgrupperna ej var lika stor efter som före förkortningen. Den faktiska arbetstidsminskningen översteg emellertid den hypotetiska i större utsträckning för de kontorsanställda än för övriga grupper. Detta har i och för sig bidragit till att utjämningen mellan personalgrupperna i fråga om arbetstidens längd blivit mindre än vad som eljest skulle ha varit fallet, dvs. om kontorspersonalen ej oftare än andra fått förkortning fastän de redan före denna hade en veckoarbetstid på 45 timmar eller mindre. Denna redogörelse visar att arbetstidsfördelningen och därmed också medelveckoarbetstiden för jämförbara grupper var ungefär densamma inom handeln som inom industrin. Likaså uppgick arbetstidsminskningen till i stort sett samma storleksordning inom båda näringsgrenarna. Förkortning av veckoarbetstider på 45 timmar eller därunder förekom dock oftare inom handeln än inom industrin.

D. Olika sätt för förkortningen I tabell M återges hur de anställda inom handeln fördelade sig efter sättet för arbetstidsförkortningens genomförande under 1960. För att underlätta jämförelser med industrin har förkortningssätten sammanförts under rubriker liknande dem som gällde för industrin. Dessutom har i tabell N närmare specificerats hur förkortningen utlagts när den genomförts i form av förkortade arbetsdagar. De anställda har i båda dessa tabeller som vanligt grupperats efter bransch och personalgrupp. Tabell M visar att förkortningen inom handeln oftast uttogs genom att arbetstiden under vissa arbetsdagar förkortades. Inom hela detaljhandeln erhöll nästan 85 procent av de anställda en sådan förkortning. Vidare förkortades arbetstiden genom att hellediga dagar uttogs, vilka utgjordes av såväl lördagar som andra arbetsdagar. Denna förkortningsform tillföll ca 10 procent av de anställda. Även en kombination av förkortade arbetsdagar och hellediga dagar förekom. Omkring 4 procent berördes av detta alternativ. Slutligen uttogs förkortningen i form av 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Detta förkortningssätt förekom dock i mycket begränsad omfattning inom handeln. Knappt 2 procent av de anställda kom i åtnjutande av detta förkortningssätt. När vissa arbetsdagar förkortades var det enligt tabell N för nästan 18 procent av de anställda fråga om lördagar, vilka avslutades tidigare. Personal med denna förkortningsform fick som regel mindre förkortning ä n 3 timmar per vecka. Omkring 4 procent erhöll förkortning av någon a n n a n dag än lördag och nästan 28 procent fick lördagar i kombination med a n d r a dagar förkortade. De flesta, eller ca 36 procent, erhöll förkortade arbets-

53 Tabell

M.

Antal

anställda med olika sätt för arbetstidsförkortningens inom detaljhandeln m. m. i och med 1960

Vissa arbetsdagar förkortade

Hellediga dagar 1

Bransch Personalgrupp

Vissa arbetsLediga dagar förkortade plus lördagar under hela hellediga året dagar

genomförande

Summa

Antal Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- an- Proanställanancent da ställda cent ställda cent ställ cent da Hela detaljhandeln m. m

144 723 84,5 17 346 10,1

6 496

3,8 2 694

1,6

171 259

Enskild m. m

119 879 83,1 16 274 11,3

5 725

4,0 2 367

1,6

144 245

86 641 82,5 11 010 10,5 4 381 78,9 547 9,8 66 013 88,3 5 122 6,8 9 059 63,3 3 285 23,0 4 535 69,3 1310 20,0 1 851 64,1 654 22,6 802 86,6 92 10,0

5 614

5,3 1 753

1,7

105 018

Kontorspersonal.... Butikspersonal Hantverkspersonal . Lagerpersonal Chaufförer övriga

261 3 660 914 552 198 29

4,7 4,9 6,4 8,4 6,9 3,1

6,6

1 050 150 185 3

7,3 2,3 6,4 0,3

5 554 74 795 14 308 6 547 2 888 926

Restauranger o. kaféer

24 238 95,5

4,1

0,2

0,2

25 385

Tjänstemän Serveringspersonal. Ekonomipersonal. . Övriga

3 552 95,7 7 508 94,5 12 948 97,0 230 61,0

145 3,9 364 4,6 379 2,8 147 39,0

6 31 18

0,2 0,4 0,1

6 42 9

0,2 0,5 0,1

3 709 7 945 13 354 377

Betjäningsställen

9 000 65,0

4 229 30,6

0,4

4,0

13 842

detaljhandel

Enskild, egentlig detaljh

..

1 035

Kontorspersonal... Butiks- o. hantverkspers övriga

1 20,0

4 80,0

8 669 64,4 330 88,2

4 192 31,2 33 8,8

45 11

0,3 3,0

557 Konsumtionsföreningar

24 844 92,0

1 072

4,0

2,8

Kontorspersonal... Butikspersonal. . . . Serveringspersonal. Ekonomipersonal. . Lagerpersonal Chaufförer Övriga

641 70,3 21 235 95,4 667 99,6 1 139 97,1 140 24,5 226 52,3 796 80,2

250 27,4 299 1,3 3 0,4 25 2,1 422 73,9 52 12,0 21 2,1

17 729

1,9 3,3

1,6 1,2 1,1

5 4,1

13 463 374

1,2

27 014

0,4

912 22 263 670 1 173 571 432 993

0,8 149 34,5 165 16,6

Lördagar och/eller andra dagar men ej lördagar under hela året.

dagar genom förlängning av obetalda raster jämte tidigare avslutning av arbetet på lördagarna med högst en timme. Av tabell M att döma tycks förkortade arbetsdagar ha varit något vanligare inom konsumtionsföreningarna än inom den enskilda handeln. En viss olikhet mellan de båda områdena förelåg också i fråga om de dagar som förkortades. För den enskilda handeln utgjordes dessa dagar enligt

54 Tabell

N.

Antal

anställda

med olika sätt för förkortning av arbetsdagar handeln m. m. i och med 1960

Förkortning av lördagar Bransch Personalgrupp

Förkortning av annan dag än lördag

Förkortning av lördag och annan dag

Förlängda raster inkl. högst en tim. förk. på lord.

inom

detalj-

Summa

Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Proananananställcent cent cent cent ställda ställda ställda da Hela detaljhandeln m. m

30 107

17,6

6 347

3,8 47 393 27,6 60 876 35,5 144 723

Enskild m. m

28 883

detaljhandel 20,0

5 624

3,9 32 325 22,4 53 047 36,8 119 879

Enskild, egentlig detaljh

23 410 22,3

4 377

Kontorspersonal... . Butikspersonal Hantverkspersonal . Lagerpersonal Chaufförer övriga

2 363 15 792 2 921 1 372 636 326

2 911 922 26 7

4,2 29 965 28,5 28 889 27,5 577 10,4 930 16,7 9,2 3,9 24 433 32,7 22 877 30,6 9,4 2 132 14,9 3 084 21,6 0,4 1 666 25,4 1 471 22,5 653 22,6 0,3 555 19,2 227 24,5 249 26,9

86 641

42,6 21,1 20,4 21,0 22,0 35,2

2,9

1,7

3,3 22 236 87,6

24 238

1,7 2,9 3,2 2,6

57 102 248 23

1,5 1,3 1,9 6,1

332 26 475 1

8,9 3 099 83,6 0,3 7 149 90,0 3,6 11 792 88,3 0,3 196 52,0

3 552 7 508 12 948 230

4 735 34,2

5,9

1 922 13,9

9 000

Restauranger o. kaféer Tjänstemän Serveringspersonal... Ekonomipersonal. . . . Övriga Betjäningsställen

....

64 231 433 10

1 526 11,0

4 381 66 013 9 059 4 535 1 851 802

1 Kontorspersonal.... Butiks- o. hantverks pers övriga

4 458 33,1 276 73,8

6,1

1 526 11,3

13,9 54 14,4

8 669 330

Konsumtionsföreningar

4,5

2,7 15 068 55,8

7 829 29,0

24 844

222 774 15 40 63 84 26

24,3 3,5 2,2 3,4 11,0 19,5 2,6

9 712 1

78 8,6 1,0 3,2 14 091 63,3 0,2 81 12,1 144 12,3 55 9,6 0,2 74 17,1 545 54,9

332 36,4 5 658 25,4 570 85,1 955 81,4 21 3,7 68 15,7 225 22,7

641 21 235 667 1 139 140 226 796

Kontorspersonal... . Butikspersonal Serveringspersonal.. Ekonomipersonal.. . Lagerpersonal Chaufförer Övriga

20,0

tabell N oftare av lördagar än vad fallet var för konsumtionsföreningarna, där förkortningen i stället var utspridd på flera veckodagar. Vidare lägger man märke till att förkortade arbetsdagar oftare förekom inom restauranger och kaféer än inom de båda övriga branscherna inom den enskilda handeln. Denna förkortning bestod för restauranger och kaféer till övervägande delen av att obetalda raster förlängdes. Till sist kan konstateras att hellediga dagar uttogs särskilt ofta inom betjäningsställena jämfört med övriga bran-

55 scher. Därvid var det för betjäningsställena i första hand fråga om ett antal fria lördagar. Mellan de olika personalgrupperna varierade förkortningssätten rätt väsentligt. Så t. ex. erhöll butiks-, serverings- och ekonomipersonal i större omfattning än andra grupper förkortning i form av kortare arbetsdagar. Särskilt bland serverings- och ekonomipersonal förekom det ofta att förkortningen uttogs genom förlängda raster. Hellediga dagar var däremot ett förhållandevis vanligt förkortningssätt bland chaufförer och hantverksoch lagerpersonal. Dessutom fick av chaufförer och hantverkspersonal en ej obetydlig del fria lördagar året om. Även för kontorspersonalen förkortades arbetstiden relativt ofta genom hellediga dagar, medan förkortning av vissa arbetsdagar förekom i mindre grad. Inom den enskilda, egentliga detaljhandeln var det också för kontorsanställda jämförelsevis vanligt med förkortning i form av 5-dagars arbetsvecka. I fråga om förkortningssätten föreligger tydligen en väsentlig skillnad mellan handeln och industrin. Således var det ytterst ovanligt inom industrin att enbart vissa arbetsdagar förkortades, medan detta snarast var regel inom handeln. Förlängning av obetalda raster exempelvis förekom knappast inom industrin, under det att denna förkortningsform var den mest vanliga inom handeln, när arbetsdagen förkortades. I stället förkortades arbetstiden inom industrin i betydligt större utsträckning än inom handeln genom införandet av 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Denna olikhet i sättet för arbetstidsförkortningens genomförande sammanhänger med att handeln i motsats till industrin är av servicekaraktär. Inom industrin var det ofta så att driftstiden anpassades efter arbetstiden. Om t. ex. förkortningen uttogs genom fria sommarlördagar, låg driften i företaget i fråga som regel nere under dessa dagar. På grund av den servicebetonade karaktären hos handelsföretagen kunde man inom handeln inte förfara på det sättet, utan där fick i stället utläggningen av förkortningen rätta sig efter företagens öppethållningstider. Detta förklarar också till stor del varför den personal som har med den direkta försäljningen till allmänheten att göra i viss mån skilde sig från övrig personal i fråga om förkortningens utläggning. E.

Sammanfattning

Den nya arbetstidslagstiftningen har enligt denna undersökning resulterat i att så gott som samtliga handelsanställda har fått sin arbetstid förkortad till 45 timmar per vecka i den mån de tidigare hade längre arbetstid. När det gäller längden av arbetstiden har med andra ord avtalsfriheten som regel inte utnyttjats inom handeln liksom fallet för övrigt också var inom industrin.

56 Ser m a n till handeln i sin helhet erhöll över 87 procent av de anställda arbetstidsförkortning under perioden 1958—1960. Före förkortningen uppgick medelveckoarbetstiden för hela handeln till 46,8 timmar och efter densamma till 44,4 timmar, vilket innebär en minskning med 5,2 procent. Om endast anställda med längre arbetstid än 45 timmar per vecka hade fått förkortning skulle minskningen ha uppgått till 4,8 procent. Detta betyder att även de anställda som tidigare hade 45-timmars arbetsvecka eller därunder kom i åtnjutande av kortare arbetstid. I motsats till förhållandet inom industrin uttogs förkortningen inom handeln oftast genom förkortade arbetsdagar. Denna förkortningsform erhöll nästan 85 procent av de handelsanställda som kom i åtnjutande av förkortning. För en stor del av de anställda med detta förkortningssätt förkortades arbetstiden genom att raster förlängdes. Däremot fick en mycket liten del av de anställda, eller knappt 2 procent, förkortning i form av 5dagars arbetsvecka. Den här relaterade undersökningen avser som tidigare nämnts endast detaljhandeln. Partihandeln är alltså inte medtagen. Vidare bör erinras om att undersökningen ej omfattar ägare av eller delägare i företaget och deras familjemedlemmar och ej heller högre tjänstemän såsom direktörer och disponenter. Ingenting kan därför här sägas om h u r arbetstiden utvecklats för dessa kategorier i samband med arbetstidsförkortningen.

KAPITEL 4 A r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n i n o m övriga o m r å d e n

A.

Informationskällor

I detta kapitel redogörs för arbetstidsförkortningens utläggning inom områden som inte hänförs till industri eller handel. De områden som behandlas är privat och statlig byggnads- och anläggningsverksamhet, privat och statligt kommunikationsväsende, hälso- och sjukvård, kommunal verksamhet samt jordbruk och skogsbruk. Den huvudsakliga informationskällan beträffande förkortningens utläggning har utgjorts av kollektivavtal och arbetstidsföreskrifter. För att få en mera nyanserad bild av utläggningen har informationer dessutom inhämtats från representanter för arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. Uppgifter om antalet anställda bygger på officiell statistik, där så har varit möjligt, och på organisationernas upplysningar om antalet medlemmar, korrigerade med hänsyn till uppskattad organisationsfrekvens. De på så sätt inhämtade uppgifterna om antalet anställda avser förhållandena under 1960, det år då arbetstidsförkortningen var helt genomförd. Uppgifterna, vilka blott får betraktas som ungefärliga, innefattar liksom för industrin och handeln i princip endast heltidsanställda. Deltidsanställda har alltså inte medtagits. Detta gör att uppgifterna är lägre än de som exempelvis erhålls vid arbetskraftsundersökningar av den typ som arbetsmarknadsstyrelsen tillsammans med statistiska centralbyrån utför. Vidare har materialet inte tillåtit någon närmare redogörelse för hur de anställda inom de skilda områdena fördelas på olika förkortningssätt. Vad som kunnat anges är i stort sett endast antalet anställda som fått respektive inte fått förkortning samt vilka förkortningssätt som varit mest karakteristiska inom de olika områdena. Det har således inte varit möjligt att i den utsträckning som varit önskvärt redogöra för hur förkortningssätten varierat mellan olika personalkategorier. För en sådan allsidig belysning av förkortningen skulle en speciell statistisk undersökning ha fordrats i likhet med dem som utförts för industrin och handeln. På grundval av de sålunda inhämtade uppgifterna lämnas i nästa avsnitt i t u r och ordning en redogörelse för hur arbetstidsförkortningen utlagts inom de skilda verksamhetsgrenarna. Efter detta avsnitt följer en sammanfattning, där förkortningssätten inom de olika områdena redovisas i tabellform.

58 B. Förkortningens utläggning inom olika områden 1. Byggnads- och anläggningsverksamhet

Den verksamhet som här behandlas omfattar statligt och privat anställda vid bostads- och fabriksbyggen, anläggningar av kraftverk, dammar, flygfält, broar och liknande samt vägbyggen. Däremot ingår inte t. ex. banarbetare vid statens järnvägar, kommunalanställda som sysselsätts vid gatuarbeten och liknande. I den på så sätt avgränsade byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas ungefär 229 000 vara sysselsatta. Antalet arbetare uppgår till 207 000 och av de resterande 22 000 svarar arbetsledare och övriga tjänstemän för ungefär hälften vardera. Av samtliga dessa anställda erhöll 197 000 förkortad arbetstid från 48 till 45 timmar per vecka. Förkortningen genomfördes för flertalet anställda med en timmes reducerad veckoarbetstid under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960. I det angivna antalet ingår förutom arbetare även arbetsledare, av vilka samtliga beräknas ha fått sin arbetstid förkortad. Återstående 32 000 som alltså inte fått någon förkortning utgörs av andra tjänstemän än arbetsledare samt landets ca 22 000 målare, vilka redan före 1958 hade kortare ordinarie veckoarbetstid än 45 timmar. Här återfinns också ett begränsat antal underjordsarbetare, vilka av samma anledning ej heller berörts av förkortningen. 1960 års kollektivavtal för arbetare inom byggnadsbranschen rymmer beträffande den ordinarie arbetstidens förläggning i princip inga möjligheter till lokala undantag. Arbetstiden skall under vinterhalvåret vara 8,5 timmar per dag måndag—fredag och 5,5 timmar på lördag, vilket ger 48 timmar per vecka. Den på så sätt intjänta tiden skall uttas genom fria lördagar under sommarhalvåret, hellediga vardagar mellan jul och nyår samt ytterligare några hellediga vardagar i samband med helgerna vid trettondagen och 1 maj. För arbetare inom anläggningsverksamheten åter har avtalens bestämmelser om arbetstidens förläggning under veckan och året utformats med rikare möjligheter till lokala överenskommelser. Den avgjort vanligaste formen för förkortningens genomförande var dock liksom för byggnadsarbetarna hellediga sommarlördagar i kombination med hellediga helgdagsaftnar, håldagar o. d. Arbetsledarna vilka också som nämnts erhållit förkortning h a r i stort sett följt respektive arbetargrupper i fråga om sättet för förkortningens genomförande.

59 2 . Transportverksamhet1

a. Statens järnvägar Av de ca 62 800 som är sysselsatta vid statens järnvägar med dotterföretag Siar 57 300 kommit i åtnjutande av arbetstidsförkortning. 15 000 av dessa ä r kollektivavtalsanställda och de övriga 42 300 löneplansanställda. Av de senare utgör 33 500 stationär och 8 800 åkande personal. För de kollektivavtalsanställda (verkstadsarbetare, banarbetare m. fl.) förkortades arbetstiden successivt med en timme per vecka under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960. Personal vid SJ:s biltrafik, vilken också ä r kollektivavtalsanställd, fick dock sin arbetstid förkortad till motsvarande 47 timmar per vecka under 1958 och direkt till 45 timmar per vecka i mitten av 1959. Med undantag för biltrafikens s. k. turlistepersonal uttogs förkortningen för de kollektivavtalsanställda till övervägande del i form av ett antal lediga lördagar under sommarhalvåret. För turlistepersonalen (t. ex. busschaufförer och garagepersonal) stadgas däremot att hellediga dagar utgår endast i den mån övertiden per fyraveckorsperiod uppgår till 8 timmar. Beträffande förkortningen för de löneplansanställda hävdades från arbetstagarehåll vid förhandlingarna 1957 att förkortningen borde utläggas i form av ett antal arbetsfria dagar, medan arbetsgivareparten hellre såg att den dagliga arbetstiden reducerades. Då man inte kunde träffa någon överenskommelse om förkortningssättet fortsatte man med oförändrade arbetstider de första fem månaderna under 1958. I samband med det sedvanliga tidtabellsskiftet vid utgången av maj vidtog man den första reduceringen av den ordinarie arbetstiden. Den innebar i princip en förkortning av den dagliga arbetstiden med 10 minuter till 7 timmar och 50 minuter. Denna överenskommelse, som gällde för anställda med en arbetstid motsvarande 48-timmars arbetsvecka, avsåg perioden fram till tidtabellsskiftet ett år senare, den 31 maj 1959. Då övergick man i stället direkt till 45timmars arbetsvecka, varvid den dagliga arbetstiden fastställdes till 7,5 timmar. Denna direkta övergång tillämpades för att man på så sätt skulle minska de organisatoriska svårigheterna vid arbetstidsförändringen. Vid tillämpningen av denna föreskrift för arbetstiden erhöll den stationära personalen en extra fridag var tredje vecka, dvs. 17 extra fridagar per år. För att erhålla dessa fridagar måste emellertid 7 minuter tas tillbaka av den tidigare arbetstidsförkortningen med 10 minuter. Följaktligen innebar förkortningen för denna kategori en ökning av antalet lediga dagar med 17 per år samt en 3 minuter kortare daglig arbetstid jämfört med förhållandet under 1957. För den åkande personalen, som före 1958 hade en fridag var sjätte dag, innebar reformen att fridagen nu utgår var femte 1

Kommunala traflkföretag redovisas inte här utan de behandlas i avsnittet för kommunal verksamhet.

60 dag samtidigt som den dagliga arbetstiden reducerades med 12 minuter. Antalet fridagar per år ökades härigenom med 12. b. Privata

godstransportföretag

Antalet anställda arbetare och tjänstemän inom privata godstransportföretag uppgår till ungefär 16 000 respektive 1 300. Bland arbetarna har så gott som samtliga fått arbetstiden förkortad från 48 till 45 timmar i veckan. Transportarbetarnas avtal innehåller flera alternativa sätt för arbetstidsförkortningens utläggning. Avtalet för anställda vid företag med övervägande lokaltrafik tillåter utläggning av lediga lördagar under hela året. Detta förfaringssätt har också, där så har varit möjligt, ofta tillämpats. Inom flertalet övriga företag har arbetstidsförkortningen uttagits i form av hellediga dagar. Utläggningen av de lediga dagarna skall enligt avtalet ske efter arbetsgivarens bestämmelse med iakttagande av att varsel skall lämnas minst 6 dagar i förväg. Dessa fridagar — en eller flera i följd — skall utläggas i anslutning till sön- eller helgdagar i de fall arbetare och arbetsgivare inte enas om något annat. c. Privata

persontransportföretag

I privata persontransportföretag beräknas inemot 6 000 droskbilschaufförer och ca 3 000 busschaufförer vara anställda. Samtliga dessa anställda har under perioden 1958—1960 fått sin arbetstid förkortad. Som regel har förkortningen uttagits i form av hellediga dagar, ibland kombinerade med avkortade arbetspass vissa dagar. d.

Sjöfart

Inom sjöfartsnäringen förkortades den lagenliga ordinarie arbetstiden, som tidigare nämnts, i mitten av 1960 direkt från i genomsnitt 48 till 45 timmar per vecka. Förkortningen beräknas ha omfattat närmare 30 000 arbetstagare. För den vaktgörande personalen, vari ingår såväl befäl som manskap, tillämpades på fartygen före arbetstidsförkortningen trevakts- eller tvåvaktssystem. Enligt trevaktssystemet indelades personalen i tre skift och varje skift arbetade sammanlagt högst 8 timmar per dygn. Tvåvaktssystemet åter innebar att arbetsstyrkan uppdelades i två vakter med sammanlagt högst 12 timmars arbetstid per dygn vardera vakten. Båda dessa vaktsystem har bibehållits oförändrade efter förkortningen. Den ordinarie arbetstiden kommer på så sätt i genomsnitt under en viss tidsperiod att överstiga 45 timmar per vecka. För denna överskjutande tid skall personalen erhålla vederlag. Enligt överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna bör vederlaget utgå i form av fritid i hamn under anställningstiden eller i samband med semester. Om detta inte är möjligt får kontant ersättning utbetalas. Till vaktindelad personal utgår därutöver

61 för arbetad sön- eller helgdag, vilket redan tidigare var fallet, vederlag genom ledighet under en vardag i hamn. Även för icke vaktindelad personal, t. ex. dagmän och ekonomipersonal, utgår vederlag i form av fritid i hamn för arbetad sön- eller helgdag och för det antal timmar som den ordinarie arbetstiden under en viss tidsperiod överstiger 45 timmar per vecka i genomsnitt under perioden. Under den tid som hittills förflutit sedan arbetstidsförkortningen genomfördes har för manskapets del den intjänta tiden inte alltid utgått i form av fritid i hamn. Inemot hälften beräknas ha uttagits genom kontant ersättning. För befälets del däremot har vederlaget som regel utgått i form av ledighet i land, ofta då i samband med semester.

3. Postverket

Omkring 7 000 av postverkets 20 300 anställda beräknas ha fått arbetstiden förkortad till motsvarande 45 timmar i veckan. Förkortningen har berört 5 800 av de ca 10 400 brevbärarna och 800 av 9 100 postassistenter och kontorister samt 400 anställda vid diligenstrafiken. De som inte erhållit någon förkortning hade en veckoarbetstid på 45 timmar eller mindre redan före arbetstidsförkortningen. Enligt avtalet skulle veckoarbetstiden förkortas från 48 till 47 timmar fr. o. m. 1958 och till 45 timmar fr. o. m. juli 1959. I fråga om brevbärarna företogs emellertid i samband med förkortningen en omorganisation av deras arbetsrutiner. Detta medförde att förkortningens genomförande måste rätta sig efter den takt som omorganisationen på varje enskilt tjänsteställe medgav. Med undantag för de anställda vid diligenstrafiken ledde arbetstidsförkortningen för samtliga berörda grupper till kortare daglig arbetstid. För diligenstrafikens anställda förkortades arbetstiden både genom att den dagliga arbetstiden förkortades och genom att ett antal hellediga lördagar uttogs.

4. Televerket

Vid televerket uppgår personalen — såväl kollektivavtalsanställd som löneplansanställd — till ungefär 32 500. Av dessa har omkring 17 000 fått sin veckoarbetstid förkortad till 45 timmar. Därtill kommer växelstationsföreståndare och hos dem anställda biträden, ca 2 000 respektive 3 500, vilka i princip också har fått förkortning. För linje-, förråds- och anläggningsarbetare och för reparatörspersonal, linjemästare m. fl. tjänstemän inom anläggnings- och underhållsverksamheten, tillhopa 14 800, förkortades arbetstiden till 47 timmar under 1958 och direkt till 45 timmar fr. o. m. mitten av 1959. De ca 2 200 anställda

vid verkstäderna fick däremot sin veckoarbetstid förkortad på vanligt sätt med en timme under vart och ett av förkortningsåren. Förkortningssätten för dessa anställda har varierat mellan hellediga dagar, kortare arbetsdagar och kombinationer av dessa alternativ. Där det varit möjligt har man samlat upp ledigheten till lediga dagar, företrädesvis sommarlördagar. Denna möjlighet har i stor utsträckning stått öppen för verkets 8 500 kollektivavtalsanställda vid linje- och anläggningsarbeten. Växelstationsföreståndare och deras biträden har uttagit förkortningen genom reducering av vissa arbetspass. Någon utökning av antalet hellediga dagar har som regel inte kunnat genomföras.

5. Hälso- och sjukvård

Totalt uppgår personalen inom hälso- och sjukvården — statlig såväl som kommunal —- till ungefär 100 000. Av dessa utgör sjuksköterskor och barnmorskor ca 20 000, skötare (manliga och kvinnliga) vid mentalsjukhus och vid anstalter för psykiskt efterblivna och epileptiker 13 000, sjukvårdsbiträden m. fl. liknande grupper 28 000 samt ekonomipersonal 15 000. Samtliga dessa anställda, tillhopa 76 000, beräknas ha fått förkortning från 48till 45-timmars arbetsvecka. Flertalet erhöll förkortning i två steg, dvs. med en timme under 1958 och med två timmar fr. o. m. mitten av 1959. För sjuksköterskorna och sjukvårdsbiträdena upprättades nya arbetstidsschema i samband med förkortningen. Därvid strävade man efter att få arbetstiden förlagd till hela förmiddags- eller eftermiddagspass i stället för den tidigare uppdelningen av arbetstiden med lediga timmar under dagen. Samtidigt med denna omläggning erhöll personalen i fråga ett utökat antal hellediga dagar under året. I genomsnitt skulle minst en och en halv dag per vecka vara ledig mot tidigare endast en dag. Sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden med vanlig dagtid och sådana i nattjänst fick som regel också antalet hellediga dagar respektive dygn utökade. Beträffande sjuksköterskorna har det emellertid på vissa håll, framför allt i de södra delarna av landet, till följd av brist på arbetskraft inte alltid varit möjligt att gå fram efter de angivna riktlinjerna utan kompensation har i vissa fall fått utgå i form av kontant ersättning. Skötare vid mentalsjukhus och liknande anstalter har i allmänhet tagit ut arbetstidsförkortningen genom förkortade arbetspass och alltså inte genom någon utökning av antalet hellediga dagar. En mindre ökning av antalet lediga dygn har dock vid sidan av förkortade arbetspass förekommit för vissa skötare, exempelvis för sådana i nattjänst. Ekonomipersonalen slutligen har till en del fått arbetstidsförkortningen utlagd på samma sätt som vårdpersonalen vid ifrågavarande sjukhus eller anstalt. Flertalet av ekonomipersonalen har emellertid erhållit förkortningen genom ett antal fria lördagar utspridda över hela året.

63 6. Kommunal verksamhet (exkl. sjukvård)

Sammansättningen av arbetskraften inom kommunerna är synnerligen heterogen. En stor grupp bildar personalen inom socialvården, exempelvis anställda vid ålderdomshem och andra liknande vårdanstalter samt hemvårdarinnor. En annan betydande grupp utgör, vilket i synnerhet gäller städerna, anställda vid industriella verk, trafikföretag och gatuarbeten. Sammanlagt uppgår antalet heltidsanställda inom kommunerna till ca 130 000. Liksom personal inom hälso- och sjukvården ingår ej i denna siffra folkskollärare och vissa andra grupper som avlönas enligt det statliga avlöningsreglementet. Däremot ingår exempelvis personalen vid Stockholms Spårvägar. Av samtliga dessa anställda beräknas omkring 66 000 ha fått del av arbetstidsförkortningen. Arbetstiden förkortades i allmänhet med en timme under 1958 och med två timmar fr. o. m. mitten av 1959. Hur arbetstidsförkortningen har uttagits för de olika personalgrupperna har som regel bestämts av arbetsuppgifternas karaktär. Förkortningens utläggning inom kommunerna erbjuder därför en synnerligen oenhetlig bild. I mycket stora drag kan man dock skilja mellan två olika grupper av anställda med i princip olika förkortningssätt. Den ena gruppen utgör anställda inom socialvården och vid inrättningar av olika slag samt trafikpersonal vid trafikföretag. För en stor del av dessa regleras arbetstiden genom tjänstgöringslistor. Den andra gruppen består av personal som arbetar vid industriella verk och i trafikföretagens verkstäder samt vid gatuarbeten o. d. Oftast gäller vanlig dagtid för dessa anställda. Den förstnämnda gruppen, uppgående till ca 28 000 anställda, har som regel erhållit arbetstidsförkortningen i form av ett antal hellediga dagar under året. Dessa dagar motsvarade inga särskilda veckodagar, utan ledigheten kunde infalla under vilken veckodag som helst. Dessutom var det vanligt att de hellediga dagarna kompletterades med reducerad arbetstid under vissa arbetsdagar. För den andra gruppen, ca 38 000 anställda, har arbetstidsförkortningen däremot i allmänhet genomförts i form av fria lördagar under en viss del av året, företrädesvis under sommarhalvåret. Utläggningen av förkortningen här påminner för övrigt mycket om det sätt på vilket förkortningen uttagits inom industrin.

7. Jordbruk och skogsbruk

De inom jordbruket fast anställda som berörts av arbetstidsförkortningen torde uppgå till omkring 30 000. Här ingår såväl arbetare som arbetsledare. En väsentlig del av jordbrukets arbetskraftsbehov täcks emellertid av tillfälligt anställda. Om även dessa medräknas kan sammanlagda antalet arbetstagare under sommarhalvåret 1960 beräknas ha uppgått till 45 000— 55 000.

64 Arbetstidsförkortningen inom jordbruket genomfördes i två etapper. I början av 1958 reducerades den genomsnittliga veckoarbetstiden med en timme och vid månadsskiftet maj/juni 1959 med resterande två timmar. Det avtal som gäller för de egentliga jordbruksarbetarna stadgar, nu liksom tidigare, varierande genomsnittstider per vecka för olika årstider. Under sommarhalvåret (april—oktober) utgör den avtalsenliga arbetstiden 48 timmar per vecka. Den högsta ordinarie arbetstiden per dag är 10 timmar (normalt 9 timmar måndag—fredag och 5 timmar på lördag). För att arbetstiden per vecka i genomsnitt skall bli 48 timmar under denna period stadgas i avtalet att 12 hellediga lördagar skall uttas under perioden. Arbetstiden under resten av året skall regleras så att den genomsnittliga veckoarbetstiden för helår räknat blir 45 timmar. Den får då emellertid aldrig understiga 40 eller överstiga 49 timmar. Beträffande förläggningen av arbetstiden under denna period ger bestämmelserna möjligheter till lokala överenskommelser. Kommer arbetare och arbetsgivare inte överens om annat tillämpas 5-dagars arbetsvecka under februari och mars. För djurskötarna stadgas däremot en arbetstid av 180 timmar per fyraveckorsperiod. Varje tjänstgjord sådan period berättigar djurskötarna till minst 4,5 fridagar. Dessa fridagar skall förläggas så att minst var tredje sön- och helgdag bli arbetsfri. överstiger den dagliga arbetstiden 7 timmar och 40 minuter utgår kompensation i form av ledighet. Inom trädgårdsodlingen har ca 5 000 anställda fått ut arbetstidsförkortningen i form av ledighet varannan lördag under tiden oktober—mars och ytterligare 10 lediga lördagar eller motsvarande reduktion av arbetstiden under tiden april—september. I likhet med avtalet för jordbruksarbetarna kan arbetstiden för de anställda inom trädgårdsodlingen fördelas så att den i görligaste mån svarar mot det varierande behovet av arbetskraft under sommaren och vintern. Därvid kan arbetstiden under sommarhalvåret motsvara 9 timmar måndag-—fredag och 5 timmar på lördag, medan den under vinterhalvåret kan utgöra 7,5 respektive 5 timmar. Den ordinarie veckoarbetstiden inom skogsbruket slutligen kan för flertalet anställda inte med bestämdhet anges. Där arbetar man nämligen som regel på ackord, varvid under vinterhalvåret dagsljuset ofta får bestämma arbetsdagens längd. De tidavlönade skogsarbetarna skall emellertid enligt avtalet ha 10 lediga lördagar under tiden juli—december. Denna ledighet inarbetas i förväg genom att man under 10 veckor arbetar 47,5 timmar mot 45 timmar under den övriga delen av året. Under de veckor lediga lördagar utgår skall veckoarbetstiden utgöra 42,5 timmar. C.

Sammanfattning

Föregående redogörelse visar att även utanför industrin och handeln h a r de anställda i enlighet med ändringarna i arbetstidslagstiftningen som re-

65 Tabell O. Antal anställda med olika sätt för arbetstidsförkortningens genomförande i och med 1960 inom vissa områden utanför industri och handel (1 OOO-tal) Huvudsaklig förkortningsform Område

Byggnads- och anläggnings verksamhet Transportverksamhet Statens järnvägar Privata godsföretag.... Privat personbefordran Sjöfart Postverket Televerket Hälso- och sjukvård Kommunal verksamhet (exkl. sjukvård) Jordbruk

Lediga Vissa arb. Ingen Vissa arb. Lediga förkortdagar dagar 1 lördagar utspridda dagar förk. plus ning april— över hela lediga förkoroktober tade dagar året

197,0 15,0

7,0 5,5 13,0

8,5

38,0

42,3

16,0 9,0 30,0 8,5 15,0

48,0

28,0 35,0

Summa

32,0

229,0

5,5 1,3

62,8 17,3 9,0 30,0 20,3 38,0 100,0

13,3 15,5 24,0 64,0

130,0 35,0

1 De anställda som återfinns här hade 45-timmars arbetsvecka eller mindre redan före förkortningen.

2 Anställda utan arbetstidsförkortning kan förekomma men antalet är okänt.

gel fått sin arbetstid förkortad till 45 timmar per vecka. Detta gäller inte blott arbetstagare som arbetstidslagstiftningen formellt äger tillämpning på utan även övriga, exempelvis anställda i offentlig tjänst och privat anställda tjänstemän. Ojämförligt oftare än inom industrin och handeln förkortades arbetstiden inom de här behandlade områdena i annan ordning än vad lagstiftningens övergångsbestämmelser anger. Här bortses då från sjöfartsnäringen, där som tidigare nämnts speciella övergångsbestämmelser gällde. Inom många områden frångick man alltså den successiva förkortningen med en timme per vecka under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960. I stället förkortade man veckoarbetstiden med en timme under 1958 och med två timmar under 1959. Som exempel på personal med en dylik förkortning kan nämnas den löneplansanställda personalen vid statens järnvägar, viss personal vid televerket, personal inom hälso- och sjukvård, personal inom den kommunala verksamheten samt anställda inom jordbruket. Anledningen till denna mera direkta övergång är att man velat förenkla arbetet när man infört nya bestämmelser om arbetstidens förläggning. Framför allt inom den offentliga sektorn förekommer arbetstidsscheman vars upprättande är ett komplicerat och tidskrävande arbete. I tabell O sammanfattas hur arbetstidsförkortningen utlagts inom de skil5—201502

66 da verksamhetsgrenarna. Förutom antalet anställda med olika förkortningssätt anges där också, då så har varit möjligt, antalet anställda utan förkortning. Som tidigare framgått varierade utläggningen inom de skilda verksamhetsfälten rätt väsentligt. Denna variation har dock inte till fullo kunnat återges kvantitativt, vilket skulle ha krävt en särskild statistisk undersökning. Vad som redovisas i tabellen är därför endast de förkortningssätt som varit mest typiska för de respektive områdena. Inom flertalet områden har arbetstidsförkortningen utlagts i form av ett antal hellediga dagar, vilka ibland förenats med förkortade arbetsdagar. De hellediga dagarna har inom vissa områden utgjorts av sommarlördagar, ibland kombinerade med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. Så har exempelvis fallet varit inom byggnads- och anläggningsverksamheten, vilket område i fråga om förkortningssättet uppvisar stora likheter med industrin. Ledigheten har emellertid också ofta förlagts till andra veckodagar än lördagar. Detta beror på att många av de områden som här har behandlats är av utpräglad servicekaraktär. Helt allmänt kan dock sägas att man i så stor utsträckning som möjligt försökt att förlägga ledigheten i anslutning till sön- och helgdagar. Förkortning enbart genom avkortade arbetsdagar slutligen har liksom inom industrin förekommit i begränsad omfattning och där det förekommit har det som regel varit fråga om typisk servicepersonal. Avslutningsvis skall framhållas att det i denna kartläggning inte h a r varit möjligt att täcka alla de områden utanför industrin och handeln som berörts av arbetstidsförkortningen. De personalgrupper som inte undersökts kan dock anses var för sig vara av mindre betydelse kvantitativt sett.

KAPITEL 5 Förkortningen i huvuddrag och internationella jämförelser

Som tidigare nämnts utgjorde arbetstidsförkortningen i Sverige ingen isolerad företeelse internationellt sett. Så t. ex. förkortades arbetstiden under 1950-talet även i Västtyskland, Danmark, Norge och Finland. I det följande skall en redogörelse lämnas för arbetstidsförkortningen i de nordiska grannländerna. För att jämförelser med dessa länder skall underlättas redogörs emellertid först för huvuddragen av förkortningen inom de olika verksamhetsområdena här i landet. A. Huvuddragen av förkortningen i Sverige De nya lagbestämmelserna om en maximiarbetstid på 45 timmar per vecka har enligt föreliggande undersökning slagit igenom på praktiskt taget samtliga områden av arbetslivet. Så har fallet varit oavsett arbetstidslagarna formellt gäller för ifrågavarande område eller ej. De arbetstagare som inte kommit i åtnjutande av arbetstidsförkortningen har som regel utgjorts av sådana som hade kortare veckoarbetstid än 45 timmar redan före förkortningen. Emellertid har det förekommit att även dessa arbetstagare har fått sin arbetstid ytterligare förkortad. Inom industrin erhöll 92 procent av arbetarna och 37 procent av tjänstemännen reducerad arbetstid. För båda dessa grupper tillsammans uppgick andelen som berörts av förkortningen till ungefär 80 procent. Inom detaljhandeln åter fick omkring 87 procent av de anställda förkortning om man ser till samtliga yrkesgrupper tillhopa. Vad de övriga undersökta områdena beträffar torde andelen anställda med förkortning ha uppgått till i stort sett samma genomsnittliga procenttal som för industrin och handeln eller till mellan 75 och 80 procent. För arbetare inom industrin uppgick den ordinarie medelveckoarbetstiden före förkortningen till 47,5 timmar och efter densamma till 44,8 timmar och för tjänstemännen till 42,6 respektive 41,7 timmar. Båda kategorierna tillsammans uppnådde en veckoarbetstid på 46,4 timmar före och 44,1 timmar efter förkortningen. Arbetstiden förkortades alltså i genomsnitt med 5,8 procent för arbetarna, 2,0 för tjänstemännen och med 4,8 procent för båda grupperna tillsammans. Inom detaljhandeln var medelveckoarbetstiden för samtliga yrkesgrupper tillhopa 46,8 timmar före för-

68 kortningen och 44,4 timmar efter densamma, vilket innebär en minskning med 5,2 procent. Medelveckoarbetstiden och dess förändringar inom övriga områden av arbetslivet har inte beräknats, men förhållandena torde ha varit ungefär som inom industrin och handeln, eftersom andelen anställda med förkortning i stort sett överensstämde med dessa områden. Med ledning av de här lämnade uppgifterna kan man uppskatta förkortningens omfattning för landets samtliga arbetstagare. Dessa beräknas uppgå till ungefär 3,5 miljoner, varav ca 85 procent utgörs av heltidsanställda och resten av deltidsanställda. Av de förra arbetstagarna kan mellan 75 och 80 procent antas ha erhållit reducerad arbetstid. Hänsyn har då tagits till att ingen förkortning ägt rum inom vissa områden, t. ex. inom statsförvaltningen. Räknar man med att de deltidsanställda inte berörts av förkortningen kominer man alltså fram till att mellan 65 och 70 procent av samtliga arbetstagare i landet har fått del av arbetstidsförkortningen. Detta innebär i sin tur att medelveckoarbetstiden för alla arbetstagare tillsammantagna minskat med i runt tal 4 procent. Arbetstidsförkortningen inom industrin och handeln genomfördes med få undantag i enlighet med lagens övergångsbestämmelser, nämligen med en timme under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960. Det viktigaste undantaget utgör tidningstryckerierna, där förkortningen i stället genomfördes direkt från 48 till 45 timmar i mitten av 1959. P å områden utanför industrin och handeln var det däremot mera vanligt att man förkortade arbetstiden i annan ordning än den som lagen föreskriver. Ofta förkortades veckoarbetstiden där med en timme under 1958 och med två timmar under 1959. Så var exempelvis fallet för flertalet anställda med förkortning i offentlig tjänst och för anställda inom jordbruket. Inom sjöfartsnäringen, där enligt lag förkortningen skulle ske på en gång i mitten av 1960, följde man i allmänhet lagstiftningen. Det vanligaste sättet för arbetstidsförkortningens utläggning var inom samtliga områden av arbetslivet med undantag för detaljhandeln att ett antal hellediga dagar uttogs. Ledigheten bestod ofta av fria sommarlördagar, vilka ibland kombinerades med fria helgdagsaftnar, håldagar o. d. De hellediga dagarna kunde också utgöras av lördagar utspridda över hela året eller av andra veckodagar än lördagar. Inom industrin erhöll bland arbetstagare med reducerad arbetstid omkring 70 procent av såväl arbetarna som tjänstemännen denna form av förkortning. Detta förkortningssätt var också vanligt inom exempelvis byggnads- och anläggningsverksamheten och inom den kommunala verksamheten. Vidare förekom det ofta att hellediga dagar — lördagar eller andra dagar — kombinerades med förkortade arbetsdagar under hela eller en viss del av året. Detta förkortningssätt tillämpades exempelvis för sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden, för löneplansanställda vid statens järnvägar och för jordbruksarbetare. Inom detaljhandeln däremot förkortades arbetstiden huvudsakligast i

69 form av enbart förkortade arbetsdagar. Nästan 85 procent av de handelsanställda med förkortning erhöll denna förkortningsform. Huvudparten fick enbart lördagar eller dessa dagar i förening med andra dagar förkortade. För en stor del av de anställda reducerades arbetstiden inte blott genom att arbetsdagen avslutades tidigare eller påbörjades senare utan även genom att obetalda raster förlängdes. Utom de här berörda förkortningssätten förekom också förkortning genom införande av 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Detta förkortningssätt var vanligast inom industrin, där ca 14 procent av arbetarna och 16 procent av tjänstemännen fick förkortningen i fråga. Inom övriga områden var det blott ett fåtal anställda som kom i åtnjutande av 5-dagars arbetsvecka, inom detaljhandeln exempelvis endast omkring 2 procent av anställda med förkortning. Sättet för arbetstidsförkortningens utläggning varierade i stor utsträckning såväl mellan olika verksamhetsområden som mellan olika personalkategorier inom ett och samma område. Variationen har uppstått genom att de centrala parterna (förbunden) på arbetsmarknaden som regel har hänskjutit frågan om förkortningens utläggning till de lokala instanserna. Att variationsrikedomen på så sätt blivit så stor tyder på att de lokala parterna vid förkortningens utläggning tagit hänsyn till de olika arbetsförhållandena på arbetsplatserna. Speciellt tyder skillnaden i förkortningssätten mellan t. ex. industrin och handeln på att man fått ta hänsyn till om arbetet i fråga är av servicekaraktär eller ej. Ser man till arbetstidsförläggningen under år 1960 för samtliga arbetstagare, dvs. arbetstagare såväl med som utan förkortning, finner man att inom industrin ca 15 procent av arbetarna och 10 procent av tjänstemännen hade 5-dagars arbetsvecka året om. Vidare hade inom industrin omkring 50 procent av arbetarna och 70 procent av tjänstemännen fria lördagar under sommaren. Det höga procenttalet här för tjänstemännens del beror inte i första hand på att arbetstiden förkortats utan på att inarbetning av sommarlördagar blivit vanligare. Även utanför industrin har denna tendens till utökad inarbetning förelegat bland arbetstagare vars arbetstid inte förkortats. Förläggningen av arbetstiden inom industrin eller övriga områden under 1960 behöver emellertid inte vara den som slutgiltigt kommer att råda vid den nya arbetstidslängden. Full anpassning till den kortare arbetstiden hade då med all sannolikhet ännu inte hunnit inträffa vare sig för arbetstagare med eller för sådana utan förkortning. Här kan exempelvis nämnas att inom industrin 5-dagars arbetsvecka i betydande utsträckning införts under 1962 för såväl arbetare som tjänstemän. En omfördelning av arbetstiden har också efter arbetstidsförkortningen ägt rum för tjänstemän i statsförvaltningen, i det att dessa under 1962 erhållit ett utökat antal lediga sommarlördagar. Slutligen kan nämnas att

70 banktjänstemän samt försäkringstjänstemän på avdelningskontor under 1961 kom i åtnjutande av ett antal lediga sommarlördagar samtidigt som försäkringstjänstemän på huvudkontor fick 5-dagars arbetsvecka året om. Denna omläggning av arbetstiden för bank- och försäkringstjänstemännen innebar en viss reducering av arbetstiden. Föreliggande kartläggning har när det gäller områden utanför industrin och handeln endast varit av summarisk karaktär. Vidare täcker inte kartläggningen samtliga områden av förvärvslivet, där arbetstidsförkortning ägt rum. De områden som inte har undersökts är dock om man ser till antalet anställda av mindre betydelse. Det bör också erinras om att undersökningen inte omfattar arbetsgivare och ej heller vissa högre tjänstemän såsom direktörer och disponenter. Hur dessa kategorier har berörts av förkortningen kan därför inte anges. B. Förkortningen i Finland Den arbetstidslag som numera gäller i Finland och som utfärdades år 1946 föreskriver att den ordinarie arbetstiden skall vara högst 47 timmar per vecka utom i vissa undantagsfall då den får uppgå till 48 timmar. Redan 1958 förkortades emellertid kollektivavtalsvägen den sålunda i lagen fastställda maximiarbetstiden till 45 timmar per vecka samtidigt som arbetstiden i kontinuerligt treskiftsarbete förkortades från 44—46 timmar till 42 timmar. Någon undersökning har i Finland inte företagits rörande formerna för arbetstidsförkortningens utläggning. Det kan dock nämnas att förkortningen i företag tillhörande finska arbetsgivareföreningen som regel har uttagits genom att arbetstiden på lördagarna avkortades med två timmar enligt iakttagelser gjorda av representanter för nämnda organisation. Man har alltså inte som ofta varit fallet i Sverige infört fria lördagar under hela eller en viss del av året med eventuell förlängning av övriga arbetsdagar. Trots att arbetstidslagen inte utgör något hinder har man blott i undantagsfall slagit in på den vägen och då har rent tekniska skäl legat bakom förfaringssättet. C. Förkortningen i Danmark I Danmark har alltsedan mitten av 1940-talet vid upprepade tillfällen krav rests från fackföreningshåll om en generell förkortning av arbetstiden. Dessa krav ledde till resultat vid avtalsförhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden under vintern 1957—1958. Tidigare hade endast vissa speciella grupper av arbetare lyckats uppnå en mindre reducering av arbetstiden. Till skillnad från förhållandena i Sverige var den generella arbetstidsförkortningen i Danmark enbart en avtalsfråga, emedan där inte förekommer någon arbetstidslagstiftning i samma mening som i Sverige.

71 Arbetstidsförkortningen har undersökts av Socialforskningsinstituttet i samverkan med danska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.* En del av denna undersökning inriktades på frågan om förkortningens omfattning och utläggning och det är denna del som ligger till grund för redogörelsen i det följande. Liksom i Sverige genomfördes arbetstidsförkortningen i Danmark under åren 1958—1960. Arbetstiden förkortades då för samtliga arbetstagare med undantag för jordbruksarbetare från i regel 48 till 45 timmar per vecka. De arbetstagare som tidigare hade 45-timmars arbetsvecka eller därunder fick ingen förkortning. För jordbruksarbetarna reducerades veckoarbetstiden från 50 timmar i genomsnitt under året till 48 timmar. I olikhet med förhållandena i Sverige kom med andra ord dessa arbetare inte ned till samma korta arbetstid som övriga arbetare. Inom industrin förkortades arbetstiden i vissa företag successivt som i Sverige med en timme i veckan under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960. I övriga företag förkortades den däremot direkt till 45 timmar i veckan under våren 1959. Ungefär hälften av industriarbetarna erhöll förkortningen successivt och resten på en gång. För detaljhandelns del har förkortningen i allmänhet skett etappvis liksom i Sverige. I vissa större butikskedjor i Köpenhamn förkortades dock arbetstiden direkt till 45 timmar per vecka redan under 1958. Inom jordbruket och övriga områden av förvärvslivet tycks förkortningen i flertalet fall ha uttagits på en gång under 1959. Förkortningen i Danmark har alltså som regel genomförts i ett hastigare tempo än i Sverige. Detta gäller framför allt industrin, där det i Sverige i stort sett endast var tidningstryckerierna som tillämpade den direkta förkortningen. Andelen arbetare med förkortning inom industrin beräknas ha uppgått till ungefär 96 procent. Huvudparten av dessa hade före förkortningen en arbetstid på 48 timmar per vecka, medan de som inte fick någon reducering hade en arbetsvecka på 45 timmar eller därunder. Inom övriga områden uppgick veckoarbetstiden för arbetarna överlag till 48 timmar, varför samtliga arbetare där erhöll förkortning. För tjänstemännens del däremot antas ingen förkortning ha ägt rum inom vare sig industrin eller något annat område. Ser man på båda dessa arbetstagargrupper tillsammans finner man att omkring 78 procent fick förkortning inom industrin och ungefär 30 procent inom handeln. För industriarbetarna innebar förkortningen i sin helhet att veckoarbetstiden genomsnittligt sett minskade med ca 5 procent. Då vissa arbetare fick förkortning på en gång och andra etappvis var förkortningens storlek olika under olika år. Den genomsnittliga veckoarbetstiden reducerades med 0,5 procent under 1958, 3 procent under 1959 och 1,5 procent under 1960. Tar 1 45 timers ugens indforelse 1958—60 av Paul Milhoj m. fl. Socialforskningsinstituttets publikationer, Köpenhamn 1960.

72 man i betraktande även tjänstemännen uppgick förkortningen inom industrin under samtliga år tillsammans till drygt 4 procent. Inom handeln åter motsvarade förkortningen 6,25 procent för arbetarna, dvs. alla arbetare fick förkortning från 48 till 45 timmar per vecka, och för samtliga arbetstagare tillhopa omkring 2 procent. Tydligen var inom industrin omfattningen av arbetstidsförkortningen ungefär lika stor i Danmark som i Sverige. Detta gäller både om man ser på andelen arbetstagare som fick förkortning och om man ser på den procentuella minskningen av arbetstiden. För detaljhandelns vidkommande tycks förkortningen däremot ha varit av betydligt mindre omfattning i Danmark än i Sverige. Andelen handelsanställda med förkortning uppgick i Sverige till hela 87 procent och arbetstidsminskningen till 5,2 procent mot i Danmark som nämnts endast till 30 respektive 2 procent. Anledningen härtill är att inga tjänstemän (t. ex. kontorsanställda) i Danmark beräknas ha fått någon förkortning. Detta har man emellertid endast uppskattningsvis kommit fram till varför uppgifterna på denna punkt är osäkra. Frågan om sättet för arbetstidsförkortningens utläggning har liksom i Sverige som regel överlämnats åt de lokala parterna på arbetsmarknaden. På grund härav har förkortningssätten också i Danmark kommit att variera i hög grad mellan olika företag och arbetsplatser. Beträffande industrin kan tre olika huvudtyper av förkortningssätt särskiljas, nämligen förkortning av vissa arbetsdagar under veckan, utläggning av ett visst antal hellediga lördagar under året samt införande av fria lördagar året om med motsvarande förlängning av övriga arbetsdagar. Vanligast inom industrin var under 1959 att vissa arbetsdagar förkortades, dvs. att ingen utökning av antalet fridagar ägde rum. Omkring 85 procent av arbetarna fick en dylik förkortning. Mest dominerande var förkortningsformen inom dryckesvaru-, byggnads-, trä-, gummi- och möbelindustrin. Vidare förekom den oftare på landsorten än i Köpenhamn, i det att andelen för de respektive områdena motsvarade 89 och 77 procent. Förkortning i form av ett antal fria lördagar utspridda över året erhöll knappt 10 procent av industriarbetarna. Detta förkortningssätt var mest framträdande inom verkstads-, textil-, beklädnads- och tobaksindustrin. Ofta förenades de fria lördagarna med reducerad arbetstid under vissa veckodagar. Antalet fria lördagar varierade därför mellan olika arbetare beroende på hur stor denna reducering var. Ungefär hälften av de arbetare det här är fråga om erhöll under året 20 fria lördagar eller mera, medan resten erhöll ett färre antal. Av industriarbetarna kom slutligen omkring 6 procent i åtnjutande av 5-dagars arbetsvecka med fria lördagar året om. I första hand förekom denna förkortningsform inom beklädnads- och tobaksindustrin, vilket antas sammanhänga med att där särskilt mycket kvinnor är sysselsatta. Det k a n i övrigt konstateras att detta förkortningssätt var vanligast i de företag där

hela förkortningen uttogs på en gång. Då uppgifterna om förkortningens utläggning avser förhållandena under 1959, kan det därför tänkas att en större andel av arbetarna har fått 5-dagars arbetsvecka sedan förkortningen var helt genomförd. Inom handeln har i flertalet fall förkortningen av arbetstiden tillgått så att den dagliga arbetstiden bibehållits, varefter den uppkomna övertiden uttagits i form av hela eller halva fridagar. Så har exempelvis fallet varit i de stora butikskedjorna i Köpenhamn. På vissa håll har dock enbart kontant ersättning utgått för övertiden och på andra håll har en kombination skett av kontant ersättning och ökad ledighet. Som framgått av denna redogörelse föreligger en markant skillnad mellan Danmark och Sverige i fråga om sättet för arbetstidsförkortningens utläggning. Åtminstone gäller detta för industrin och handeln. Vad industrin beträffar var det sålunda i Sverige ojämförligt vanligast att hellediga dagar uttogs i eller utan förening med förkortade arbetsdagar. I Danmark däremot hade detta förkortningssätt blott en begränsad omfattning. Där var det i stället vanligast för industriarbetarna att vissa arbetsdagar förkortades, vilket förkortningssätt i gengäld förekom ytterst sällan i vårt land. Vidare infördes 5-dagars arbetsvecka i något mindre utsträckning i Danmark än här i landet. När det gäller handeln tycks de båda länderna skilja sig från varandra därigenom att tvärtemot förhållandena inom industrin hellediga dagar oftare uttagits i Danmark än i Sverige. För övriga områden av förvärvslivet har i Danmark inte någon utförligare kartläggning av förkortningen utförts, varför inga jämförelser för dessa områden kan göras mellan de båda länderna.

D. Förkortningen i Norge Efter en hänvändelse från landsorganisationen tillsattes i Norge under 1954 en kommitté som skulle utreda frågan om en generell förkortning av arbetstiden. Kommittén avgav sitt betänkande under 1957 och i överensstämmelse med kommitténs förslag ändrades genom en lag av den 28 november 1958 den i arbetarskyddslagen angivna ordinarie arbetstiden från 48 till 45 timmar per vecka. Före denna tid hade vid olika tillfällen krav rests från arbetstagarhåll om reducering av 48-timmarsveckan men dessa krav ledde till framgång endast för vissa speciella grupper av arbetstagare. I början av 1959 tillsattes en kommitté med uppgift att undersöka verkningarna av den på så sätt beslutade generella förkortningen. Tillsammans med norska arbetsgivareföreningen har kommittén utfört en speciell statistisk undersökning rörande förkortningens omfattning och utläggning i företag tillhörande arbetsgivareföreningen. Samma fråga har kommittén undersökt, dock mera summariskt, även för övriga företag och arbetsstäl-

74 len. I en delrapport som kommittén har avgett ingår bl. a. resultatet av dessa undersökningar. 1 Redogörelsen i det följande bygger på denna rapport. övergången till 45-timmarsveckan skulle enligt lag ske i två etapper. Från den 1 mars 1959 skulle arbetstiden sänkas till 46,5 timmar per vecka och från den 1 mars 1960 med ytterligare 1,5 timmar till 45 timmar per vecka. Men redan innan lagen antogs enades vid 1958 års förhandlingar norska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen om att föreslå sina respektive medlemmar att arbetstiden skulle sänkas direkt till 45 timmar per vecka redan den 1 mars 1959. Denna ordning för förkortningen tilllämpades sedan inte endast för de arbetstagare som täcks av de nämnda organisationerna utan även för flertalet övriga arbetstagare som enligt lag kom i åtnjutande av förkortning. Vad här sagts gäller samtliga områden av arbetslivet med undantag för bl. a. jordbruk, fiske, sjöfart och offentlig förvaltning, vilka områden inte faller under arbetarskyddslagen. I allmänhet förkortades dock arbetstiden även inom dessa områden, fastän det inte alltid skedde i samma ordning som för övriga områden. Så t. ex. kan nämnas att arbetstiden inom jordbruket reducerades till 45 timmar per vecka för år räknat i början av 1960. I olikhet med förhållandena i Sverige förkortades alltså arbetstiden i Norge som regel på en gång och förkortningen till 45 timmar per vecka var där med få undantag tidigare genomförd än här i landet. För de områden som faller under norska arbetsgivareföreningen, dvs. industri, landtransport, hotell och restauranger samt byggnads- och anläggningsverksamhet, uppgick andelen arbetare med förkortning till ungefär 89 procent sammanlagt. Andelen inom enbart industrin var något mindre eller omkring 87 procent. De arbetare som blev utan förkortning hade redan tidigare en veckoarbetstid på 45 timmar eller mindre. Enligt överenskommelsen mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen skulle dessa arbetare inte heller få någon ytterligare reducering av arbetstiden. Som följd av arbetstidsförkortningen minskade inom de ovan nämnda områdena tillsammans den genomsnittliga ordinarie arbetstiden med 2,52 timmar per vecka, vilket betyder en minskning på drygt 5 procent. Omkring 80 procent av arbetarna fick full nedsättning av arbetstiden, dvs. från 48 till 45 timmar per vecka. Inom enbart industrin minskades arbetstiden med 2,44 timmar per vecka. Minskningen varierade dock väsentligt mellan de olika industrigrupperna. Den var minst inom tobaksindustrin, där den blott uppgick till 1,59 timmar per vecka. Detta beror på att ungefär hälften av arbetarna där erhöll förkortning till 45 timmar per vecka redan under 1958. Störst var minskningen vid bilverkstäder, möbelfabriker och radiofabriker, inom vilka grupper arbetstiden gick ned med mer än 2,95 timmar per vecka. Omfattningen av arbetstidsförkortningen var således av ungefär samma storleksordning i Norge som i Sverige vad industrin beträffar. Om någon 1

Virkninger av arbeidstidsforkortelsen fra 48 til 45 timer, rapport nr 1 (stencil).

75 skillnad förelåg mellan de båda länderna skulle det i så fall vara att omfattningen var något mindre i Norge än här i landet. Andelen industriarbetare med förkortning uppgick alltså till 87 procent i Norge mot 92 procent i Sverige, medan minskningen av den genomsnittliga ordinarie arbetstiden motsvarade 2,4 respektive 2,7 timmar per vecka. En liknande jämförelse för övriga områden, exempelvis handeln, kan inte göras då jämförbara siffror där saknas. Vidare är det inte möjligt att jämföra arbetstidsutvecklingen för tjänstemännens del. Någon speciell undersökning för dessa arbetstagare har inte företagits i Norge. Liksom i Sverige har med få undantag sättet för arbetstidsförkortningens genomförande varit en fråga som beslutats lokalt. Formerna för förkortningen har därför varierat starkt inte blott mellan olika verksamhetsområden utan även mellan olika arbetsplatser inom ett och samma område. Hur förkortningen uttagits har i hög grad bestämts av arbetets art. För industrins del var det vanligast att förkortningen uttogs i form av ett antal hellediga dagar, vilka oftast motsvarade varannan lördag under året. I företag som tillhör norska arbetsgivareföreningen erhöll drygt 68 procent av arbetare med förkortning hellediga dagar och omkring 48 procent varannan lördag ledig. Vidare förekom inom industrin att arbetstiden förkortades med en halv timme varje dag, vilken förkortningsform drygt 13 procent av arbetarna erhöll. För omkring 6 procent av industriarbetare som fick förkortning genomfördes 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om. Återstoden eller omkring 12 procent fick del av förkortningen på annat sätt. För att belysa variationen mellan de olika industrigrupperna i fråga om förkortningssätten kan nämnas att förkortade arbetsdagar tillämpades för mindre än en procent av arbetarna inom möbelindustrin och för hela 41 procent inom den elektro-kemiska industrin. Varannan lördag fri erhöll 66 procent av arbetarna inom träindustrin och endast 34 procent inom livsmedelsindustrin. 5-dagars arbetsvecka åter genomfördes för 20 procent av arbetarna inom stenindustrin men för inga arbetare alls inom livsmedelsoch tobaksindustrin. Beträffande variationen i förkortningssätten mellan olika geografiska områden kan slutligen som exempel nämnas att andelen arbetare med varannan lördag fri var större i Oslo med omnejd än i övriga landet, nämligen 62 respektive 49 procent. Arbetstidsförkortningen inom handeln genomfördes i allmänhet så att de anställda fick sin arbetstid reducerad med en timme på lördagarna. Resten av förkortningen har fördelats på de övriga veckodagarna, ofta genom att de anställda vissa dagar börjar senare eller slutar tidigare. Ett vanligt sätt ar också att den resterande förkortningen har uttagits genom fridagar, gärna under en av veckans tre första arbetsdagar. Inom områden utanför industrin och handeln har förkortningen oftast uttagits antingen genom att vissa arbetsdagar förkortats eller genom att varannan lördag gjorts helledig. Helt allmänt kan sägas att anställda med

76 mera servicebetonade arbeten har fått arbetstiden under vissa arbetsdagar reducerad, medan övriga anställda i större utsträckning har kommit i åtnjutande av hellediga dagar. Härav framgår att man i Norge i motsats till förhållandet i Danmark utlagt arbetstidsförkortningen på i stort sett samma sätt som i Sverige. I båda länderna dominerade inom exempelvis industrin hellediga dagar och inom handeln förkortad arbetstid på lördagarna. En olikhet var dock för industrins del att de hellediga dagarna i Norge inte så ofta som i Sverige motsvarade sommarlördagar utan mera varannan lördag över hela året. För industriarbetarna var det också vanligare i Norge än i Sverige att enbart vissa arbetsdagar förkortades. Däremot förekom det oftare här i landet än i Norge att industriarbetarna erhöll 5-dagars arbetsvecka med lediga lördagar året om.

77 1 O

CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

°.00 o •* 1<

O

o_ oo

00 00

r-imcooooocooo-tf

inmi>Hin

<*

oo

•*fCOOOOOI>i-iCNCOT-i TTO000>l>O0000O00

N r t O O O O 0 0 ) 0 ) 0 0 00

r f CO CM i n CO O r-i TH O O

o r-(

g

lo.

°.rC I > Tf

t>

f - C O ^ r i N r t O O m t D

o

'

O O O O O O I - H © T - I

CO

IH

TH O O O i-i cM cM 00 0)0)0)M

CO i t t > 00

o o o o

«*

l«

u

©co-

s

co TJ" 1<

i H

•<* T-i O O O

1 co ' i-i

1 o o co 1 ' O l O O '

I-I CM co m i>

co CM m co

H N r l r l r l

W n O H

CO O 00 I > O CO CN cN CO • *

I-H

i H

'£

•1-4

I

1 o °-iO

'+-> S Crt

If) • * •»f

OJ

Ifl CO

o n f M n w H i n N d » TcocMOiHi-icoooeom

00 CO co CN r f CO CO

X! bi C3

O

1 c»

°.«* > o «* O

Tj<

C C

-<<

1 1 1 H

I O >

"*. ö

ei

|

c

>

m co

ooo**coi>oomT}< H C N V o C O T H r l

'

'

*> I CN**O" '

' i-»

'

l r>

H00

1 N

O O ' o

i-i O

'

1 >* c? 1

O

CO ft.

•O

1O O coco •*

o

| I 1 1 | O•vt >~ 1 I

•

>

'

TH O

'

'

1 eM cM cN TH O O O O

« O

m o o co i-i

o oo co i-i CN O O - t

1 I O) 1 ' tM '

»*

l« °.<N <N Tf

] • * ' o

1-H

i-i i-H T-I r f m

T-I

-* •c 3

lo

©r-T i-l

"#

<* lo

°.o O "*

1 1 1 1 1 1 1 1 11

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 CO TH

i-i OJ

1 OJ ' O

1 '

1 '

1 CO CN ' o o

1 t> ' o

1 1 1 I

1 11 1 1 1 II

o

r> i > Tf cc

O

O

CO

I

* O •* '

T-l 1-1 TH

"*

Tj<

1 I> '

"

TH

'C 'C •4-> •"•" 'C 4-> +->

<-. s

c < c/5 •cd o < c/3 fc.r -

= CO c

° S2 !/. 3

S3 g»

E T "G .C C 9.

*-<

c/3

c/3

3ti3fl

•O 3 13 73

*C/3

fH

XJ

C0

c/3

"«3

1 i '^"". Si a3

i)

c •*•> ^o 3s 9 '.

C/3

C/3 _TJ

01 O

+->

5 )3 °

C

--4 M

c/3

ftE

U «

MC

S-si ^ 2 • 5 * 9-3 2 ° . S

Ä ^ ~. -, ^ c3 m O O O C

ed 1— 2 »> 26—10 » 101—20 » 201—50

C/3

o •o

Gruvindus Metall- o. Jord- o. st Träindustr Massa- o. Grafisk in Livsm.- o. Textil- o. Läder-, håi Kemisk o.

T -

a

S

"o ja o oo

tao a

*i ° te

t••o

fe

O

o

a

t-

et

3 "O So

78 o o o o o o o o o o

o o o o o

o o o o

CMi>enincMinooo d d n d r t O i H O

CM I> CO CO H i> co T-T CM 1-T

CD in cq en

CM

intOOOi-iCMCMCOOin

C5 CO • * I > rj<

l > O T-H O

I> i-T

w w TH q ^ i o I en i » <* CM_ i> co • * co <ji o o " o T-Tr-T ' cd-<t o o i-TCM"T-T »-?T-T

oo co t o i> N H O I - I

•a

.c O

o t ^ > t o « <» co t o r> i> rf co co d d d co a n o

t> • * o> t> co "tf Gi I> Oi c d co" CM" cd Tf" CM ^ cd cd

•^CM o" o"

o I cq oo •c* ' T-T cd

o 00 •-T o "

ta

CM H CM_ CM cd o" o" cd

^ q m w ^ © ^ oo M I H o i> o o -»t c© CM CO i n CD r-> O)" d o " TH O H i-T O* o " TH" TH CM m" in CM o " cd •*"

-c ej 3

"5 co l> i> *# oo O " O " 1-T T-T r-T

o" o"

-

•

-

— '

-

+J t , (fl +J OJ j_> 3 C/5

•ö Q, °CCi » to C 3 rt C (- TJ O 'ta © °° 3 "B *S

"53 2 3

o

•s a l .5 m o o o o w

<S XJ KS

"5

5-5

CM o o o o i-i CM m m

in C C - » f l 3 • r >S :oi OD

;-. tu M V. _ ft-g -O X! . "C8 .3 O O Ä 3 O w SJ - 4 > 00 -ö G L d T3 5> 3 O hJ H J ^

3 Et| O ^ h ^

^

*

*

Ä

« g rå u .S3

^ .2 £ 'C R tO » > t/2 O S o

lo O TJI Tt 1

T3 5ft

o o o o o o o o ^ c ^ o cTcTo o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o

qqqqq o" o o" o o o o o

o' o

o" o o" O O O O O

s o o"

o 00 TJI

1 a>

'

I

1 I

t 1 1 1M 1 11 11 11 1 N

I

o

1 I T H ! 1 M . H . 1 1 11 T i 1 1 1 1 1 1 °• I I o" 1 1 o o 1 ' > 1 0 - 1 1 11 i i o

1 O

co

TI

co o q o oq CN CN o f i n C i OJ o> 00 00

o q o o CN^ co o f o f 00

oo m w I O M m ca t e oo_oo_ cTaocTt^incciooincocN Tj<c>CTsa>i>ciooooc7>oo

CN

TJI

1 O

CO

m C O O O m T j i O i C N t ^ T i a i

Tj

C 0 T J < T 1 T 1 T 1 T 1 1 0 O C 0 C 0

O OlMO) rl m - t co co m

TlCNCN^Oq co m co TJI

o ^ o CN CN r > o o o o o

T i " * T i CN

T I C N ' *

I CN

T*

I

T f H

o

'

O

'

Ti

O T *

•** •Ö

+->

O.ö

co

1 T}-

' o

o o

u

ta

o.i>

l > Tj< TJ<

6 |

1 W TJI TJ<

Ti

X3

rt o

.1 CT> Tji

T I

I

1 TH

I

O

I

O

O

' O

'

' ri

' of o

'

o

1 Cl ° . coco r f

CN

I 1

1 (N 1 o

1 as

Ti

"o OJ

>

•>J> T j «

CO

.Tt

I

»

Ti r l T 1

O

TJ<

as t-c

o

C

TJ CM

Tj<

Tj<

1 O

o ,_-

1 T i Tj<

I 1

1 CD cN 00 * O O O

1 1 '

r> T I O T f M h M O O r i N rf N l > 0 N O N l O O CN

o" o"

o

O

COCNOTHTJI

OOOTJI^CJ^

o f T-T T I i n CO

e f O T 1 Tji

1 1 1 11 1 1 1 II I I I I I 1 1 1I 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

"* !

O

Tj

9. o" O TJI

O O T1 TJT o O \a

l O ' O

I " ^ ^ ' O O

1 TI ' TI

o

r > TJ^ eo oc

Tf

1 Ti |>

Ti

O

T i T i T-

o"

' o

«

*

T-T

T *

t-> • +-> u —i —, v: —i CO

+3

"O

a in »03 C CA

s

t-

P. P 03 C

3« +->°

c

11 CO

o

>IH

•O a

P

^

•o

P

P

> p

.

c CN O O O C T i CN m IT I M , l i l l a n CD T I T I ^ CN O O S. 1 t N ' c •O CO Ä « « « P

P

P

p"«

P

£ o3 S co co P a "V

rt Lä t i CO — O :03 . p 15 P » i >>T5 O CO e t T g c 03 - 10 P.TJ a . C o " t • " ^ °03 •

•c

1 J >

3i

o -

*

*

.£ -ofl.5 m03 o o o

O

• A ° O fl SJ i . 2 «S - ö . P <" <P 55 +•> . 2 : P

60 03 U ••o

fe

4-> CO

c

• ö

c c

(- ) C

a

:= 03

00 <i 3 - p ' C C

80 1o °.oo o «*

"3

o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o

rf

C

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 II

©tC

1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

I

lo»

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

o^ 00* rjl

lo t> rf

u

rt

s s

rf

1 i 1 II

°.«e" tO r f

II

1 I

1 1 1 1

1 1 1

11 11 1 M i l l

1 1 II

II

1 1 1 1 1

i

l l l l l

II

I

1 1

M M

i

i

II

i

II

rf

+3 " H

I

•ö

•<-> CU

O

1 O

^ .10 IT5 r f rf

CM co a

r

MMinooHincooiNH r f^ rO^ cOMOo oO YO- cOo o moooci O O O O

co

co

co

CO CD r f

CM

C

CO l > l > CM

o o o o

oo

ITS

c

o o o o

M

J

M

H

CC

C O H

1 CO

O

'

d

a o

M o <u CU

.

1 O

rf

O . r f .*

O

fr f r f

|

O

1 i-i

O

'

1 O

TH

O r t

'

O

r i r t

O ' O

O

lO^CM O

o* o" o" o" c

i-i

o

u. ca

g

•3

1 O

CO

I O T - I I - I

I

CO

t*-

O

t-»

lO r f

cN CO CN

^T -CO CO T *

C

'

O

O

TH

TH

'

O

O

1 O

oc

i f l M N O O O f f l f f i W n O

o o t f l i n H i -

CO t ^ CM 0 0

rt

T - I C M O T - I C ^ O T H T - I O O

r - l T H CO CO t >

rtonm

O

o

O

O

O

CM r f rf

CM

O

O

C

"1 I " l * " !

O

'

r i d

ri

"53

lo

o «1-1

C C

rf

TH

»

1 1 1 1 1 1 1 « i

i

i

i

t

i

i

.. i

1 1 <TQ t I 1 1 O- '

^^

i

I m co ' o o

l o ' o

'

'

1 w 1 1 < o- ' '

'

rf

"a

le

<r

o.O Ä~ O f

rf

M H M TH o o lO

OJ

kl +-> C/3

-O o. co •C3 (H

3 c .-

C-,

a 3 S T3 Cl .Ef "c/5 *->

CA ^ » * 3 c/3

rt fl

ta

•ä x)

* .s

c

•O

C

"C (-i - ö

1—1 CD

-c

l o ' o

o

e "G C

-t-

"E

— fl en

TJ Ö "co

.2 T3 • "S 3 fl > .

i i-

c

*3 "3 3 tu i : F

1 CO

O

'

'

O

5 2 22 tu

C

i

44 T3 oc A —— O * , g

s^ , Ä rt f in JS

t9

TH

°CS

: A

. °

•

°

„

fl é, it .2

£

O O O O CM i O

1 TH

CM

Q.

CM O O - .g C

s * * * « 2 60 CS tu t-c :0

1-H

C C in

MIM

l 2 Äi ltu l:CS2» fa S e HJ E-I J

r-l i—

* * * •

lO O CM O TH

.

1 CO

O

•c • 5 B ä £ 3 fl

« o «» t ; O "C" o J< ° -c

O l l > 0 0 CO CC

I c, 6J )

*

»

«

o -0 c

c !rt — c :C rt

IT *

4-i

'c

u c 4-

i E « *

CJD

o

c

O

ca

o o

ca o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o

o o o

O o^ q o^ o" o" o" o" o o o o

I>CMC001>inCMCMCM 00-tfCMCOOOCOOOOOO oocMoomt^or-^fTH

oo m co o TH TC CO CO CM CM

i> o oo m

CO TH I > Tt<

Tj< 0 0 O CM CM CM 0 0 O

m CMCMO-^CMTHOIOOCO

T-l t > 0 0 CO ""f

oo m oo co

tociocatB

r f i CO T H " *

i i

=0

ft,

CS

o

g

CO

co m

s

•<t

CO

T-l

00 I>

H N r f W H C O - i f r t r i

CM

• *

l>

co

TH

+ j

£j

"8

Ut

SP O. "^ •« a

° * x3 CS

c

o

OJ o o

CO

es

m

B B

J> 2 Ä

3 03 .

-M

O C - ca DH

O

CS

g

v. C

<y

< I—I

•^ «a ^

"ca

C

o

c

t/3

*l

k,

ii

1 cococoi>oini-it>o

1 ffinOiOtBiOMOm COinOCM 00 TH TH

i>

> * H r t H

Tj< | > O

T-I CM CM

Oi

<# * o > r < o n > r t c i t o

i-i T-I m co T-I

m 00

00 OJ

O l>

CO

r^. O J c o - ^ c o o r ^ c M o o o 00 G ) ( O t ^ C O T f T « ( J ! t O t O CO o o o o - * o - < H < o o r ^ o o c o in o o c M T H i n c M c o T H i n T * O r l W N r l M T j i H r t

C O h h N h ^ T f W O O5ioi>r^cj5r^ooooai

•*

i-H 0 0

m

T-I

•

TJ< rH

OS CO

oo m o oo co o m co t > o O TH CM CM O

M O lO O) CO CO r - l OS m o i > CM

co m o o -^

Tt1 co t > t > CM

miHi-iooinooocMCM m t ^ r - i o o o m o c o

O

l

CO Tf CM O TH o m co TH i n TJ< co co m

CO 00 00 o O CM t > CO

in

T4

•*

o rtrt

CM CM T I Tf CO

cMi-icooTj-incMcnt^ c o o o o c i C H M n a CMI>CMincOT-i03CMCO COrfCfii-iCO^itlOt^ O CM

o o CM m oo m co i > co I-H

oo o I-H m co m oo i > o o i> m O l O O O l CN TH CM

N T f O I O r t i « O t > r t coocooor^cMc^or^

O O CO TH 00 co TH f m t ^

i-l

l > CM

o f f l o n o o r i r f o i i n O CM TH TH

CM TH i n CM o CM • * CM CO H *

CM o CO i - l

i n co

co o m m co o TH o co m r l r l r l r l

tO

H O ^ t O ^

TP

co" in" T-I

m TH oo co CM CO CO i-i co T * O co I-H CO I > 00 O O CM oo

CO 0 0 CO CM

i

n

O

M

r

T H CM OJ

l

M

O

N

0 0 CM

r

*"" 1-H 1-H

O

«*

CN co -sTco"

•V

•* co m T

"*„ ^ ^i. °°» O O O C O

TH

r

,-i

T-l

co t > m i > - ^

i-l

CM

CO CO Tt" 0 0 00 00 00 00

Tf

• * oo co co

T-l -^< o T-I

I>

" * CO CM CO

m

CM o co Tt< CM CM CO 00

T-l

I>

CO i H 0 0

0 0 TH Tj<

CO

T-l

CN

o

C

CO • * > M « O t O O i - i T * o o

<N I>

TH

IM

CO

mcocMoocMc^inTj-in

C

TH

C M I O O C O C M O T H C M O O CO CM CM CM T-I

i> co m co r-

CO 00 cO T * CM rj< m o 00

CM

J <u To"

T-<

S«

CS *2 U O

Ä8

••o

B « 3 B

i -

<?

B

1-C

cs be

CO

03 CS

u

•Ö

.SP «

•a CS

>

CS

O "O

CN

m «4 oc m

(A CA

£

•sf C M O C O O i r ^ C O O t ^ C M 09 a > c o m T t " o o c M c O ' * ! , i > CM00CMCMCMCOI>-^<cO m r- oo o co m i-i

«*

tO

00 CC i>

>-l

^

Tf

TJ O

I-H

CM CM T H T H CM

TH

r^. co Hf m CM

CM I >

yl 00

co co i > O)

T-I

T-I CM

co t o 00 CM M > o l o oooooo-^cMin |co r f O (O O) N o oo i> co r^ i > i > TJ< CM

c

1 c

•

O O 00 O

CM CO O TH

Ht I>

T-l CM T-l CM CO O

co i n co o>

m co HH< o co

I>

T H I-H

CO CM T-t

lz C

• fe

O T-l

co

• c •

.5 T3 5 B 3 c 5

Metall- o. verks Jord- 0 . steninc Träindu s t r i . . . . Massa- o. pappi Grafisk industri Livsm.- o. dryc kesva Textil- o. beklä dnads Läder-, hår- o. g ummi Kemisk o. kem ,-tekn

Industr igrupp Storlek sklass eografisl :t område

te 5

EC

o

rj< CO CM CO T H CM I > T H I > CO

7-1

•o

.c

CO

oo oo r e oo

.

O

co i n co o> CM TH o 00 CM CM O)

Tj"Tt<oot>ocoo>r-co oor^mco-^cjjooTjio coi>mcM o oo - * co

co

0 T-l

TH

c

cs

§—201502

i n o o o co i > •<* r e c^ rco m c^ i > t > CM TH TH O T-I

.

:Ö B <°

u

e

O

« P<

Ö.

•fe Ä

Vi

^3 o

CS 00

2 SJ "o fe -5

m

g

«s .£> •2

<

<U

COCM oqco^ co" o " o " •<*

•c * cS

*

*

*

m o o o o CM o o o o , i-i CM m m

11 1 \u r l CM ( O OH H <0 O > T H CM t O ca

*

B cS O

4->

ca 3 0

bo

tO

B

"o A X

«

Ä

«

«

CS

övriga

<

ei

CS

5 J3 o C ca

CO O O O CO TH CM CO TH co

Stor-Stc Götebor Malmö.

c^

t"

BP -3 u

Lördagar maj— sept, plus helgdagsaftnar o. d.

<u

•o

C TJ

CS

CM

CM 00 CO

3 CO

CS u X

CS

i J r t O T-l

CD

s •p <

T f i O N O O T f

CJ

« 8« "i t i rS

cs 00 CS

1 i-iooi>coincoT}<t^.c35

82 C n> o o

o

o o

o o o o o

o o *H

o o ToH To- I

o o o o o o o o Ho H o rtiHrl

TH oo l> m

O TH i n co O r-t in

h O l ^ H O t f i o Tf I O oo CO O O CM rlHCO

1 1

TH

1 1

00 I >

1 1 1 1

1 1

1 1 1 1

I

I

rf 00 O

n o o o o o o 0 0 O O O TH O O o o o o o o o TH i - l T-I r l H

I

r-* oo <c m

co TH t ^ - o o i - i o m co r f w i o m o o I O H n o i o w T H CO m

1 1

|1

M I M i i i i i

I I 1 1

T-i m co rH 0 0 CM o o Tj< CO

H i n n o i n Tf r f ® r f r l co m co CM CM

1 1

CO r-» to

rllO i> o m n TH

CO r f C^ CM I > TH oo o co co I M o

1 1

1 1

o m> O o TH

£ ti

i s

+J

t-> CO ( H rt a cs tior? BO rt & CS t*

C cu o o

« s

3 C/3 1 4-> c tOi o d , CJ

fe 3 cE a °

rt

"C ^o

s^ E o

cu ö>

o

CO

CO

•3

u cs BD CS XJ et! BO x5 cu £3 cu X

co

3 oo

"(_,

5 .2

iltl!

SxJ rt . i , fti2 i 6

rt .

BD

CO

"W

a

« c a R.

?- ts

•

1 -d :0 ffg S «>

CJ CO

co

«

0 0

o

1 1

l > 0 0 CO

m

1 T-I T-I

1 1 O

-*

s

TH

O

1 1 l>

CO TH

T-I

cu xs

i

CO

I>

l o

rt C

2c I-H O

T—1

T—1

' o

rf o

TJ<

M T f

o Si M :0

<•-! U

co •—

? "g

£3

a

+•>

, s a O-O .BP « C BD

> "Ö rt

a rt

O

CO CO

i '— u rt : 0 BD

:>

^3

I

- '

'

I 1

I

I> T-I

">*

1 1

M o M

1 1 O

1 1

M I I1 i i i i i

1 i1 1 1

i 1

1 1 ro1f 1 1 1

"*

rf

o

o

i <* i i 1 o 1 1

td

t: * * *

1 1

^ Ä

cs o o o o m CM o o o o TH CM m m

la °

MIT*

J3 CO + J

s -* -*

A 6 H A " N O O . J 0 TH CM XJ "o .3

g :

rt cu co

mils tyj BD

c *

o

ti C E a K,,

O cu

o

X) ,„ "S* CO tn

ed

•J

c3 BO

"2

i

1 1 1 1 11 1

t*

« in " C O >- rt i - i rt O XJ eo •» c C cu • < "ö Ä o" rt O, o

3 6 c§ \ 3 (

M -2

1 1

« BD

rt g <u co M a .3 .fe ^>

c

m

t>0

3 ti

u o

,

3 •

5c BD 5 B Bl "« "c

e: SS*

•tj

CO X3 3

'. .

BD CS

O BD O u +-> O -c i CO t BD

:0

fe

viO

%

£

oj

84 O o o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o

o o o

o ^ q q q o" o" o" o" o o o o

g g

CN

COOcOOI>inOCNCO

o to HH o

m

rf

ii >- H! -t i^ ct o oooTfinom O C O C O O l O O O

rji 0 0 i-l

l>

co r f o t o CO CN O r f m HH CN co

oo

CM

c 0)

O bl

ti

c o

c;

«

g g s

> ! 2 Ä

co

I

—i

ti

4)

dl

U

^

SJ

C

t.

•O

s

g o. o b)

«oo

o CO C a o, CO <o J *

tJD

A

.BP

rt

C

o

C2

(-,

oo to

1 co i > ' cNin

| <o i n o i > ' co"o"o"oo

H-l

r-l

1 '

1 "^"^ ' l>CO

* H oo i n t o CN co" t o CO rji" to" H-l

TH

m

o i£ M

«J,p<JgxJ =o g g<-s ca 1—1

-g « g" :0 g

rtg

fa ^ <3

t3

:©

co

U

- i

t

-

lO 1-1

H-I

1 o i ^ o i a 1 CM CM r f t o i-i r f l>

1 I

O O TH

0 0 T J I CO CN O HI o o m i-i CN

1 1

1 O co 1 CN CT> i-l

TJI

CO l-H

COCOifSM^HCOTl1© inincocOrf[>a5C5CO coinmoooommi-Hoo

O t~m

00 O

O

rf

o

CN CN i - l T J I O i > m TJI co t o

O

O^ co^ tO_

o " o " CM" CO" o o Tf m TH 1-1

c o t o o m o o o o T f c M c o o i n t o r - o o o o mcoTfoococot^oo TH

TH CM <M CM

0 0 o O CO c o M O O I C N O m T H m i > oo

co Tf o CO CM 00 m HH

o o

o CN

CN CO H-l CN CN

HH

»H t>

CO

M r t O l f i O O i-l CO CO 00 t ^ CO Tf

CO

CN

1 CO I lt> 1 i-H

I > l > CO r f t O CO HH t ^

1 H-l 1 O! CO

1 Hl

I I

I>

co T*

H-I o i> Tf

© T f H c o n o o n I t o c M ^ f o o r ^ T f i n rf c c c o m m c o i n 1-1

rf o i>

oomoor^tooocNO l n o o M O l ^ M ^ ^ cococNcomi-icNcN

tO

TH

l > t O l > TH

I

i-i CM o m 1 i - l O O CO 1H i - l

i-l

o r f o r>m oo r f CN CO <M rf

T-i <M

r f co i> m CN

H h H t ^ H co co co o r f Hl H

CO O O CN Hl Tf

Tf

CN

O

rf CO

i H CN

w

P C i-1 <u CU o

CO

C N i - l 0 0 C O I > T f 0 0 C i H - l

m

TfcMr^coTHCMOs-rHto

ffl<*p]HHnn(OH

CN r f r f CO CO

cooi>mi>05cMco-*

CO O l > HH o m o o TH oo oo TJI i > co m

co

TH CO 0 0 O

00 Tf

CO

O

Tf

i-l

I I 1I 0 *0 co1

co

o t* :0

*-. "«

i

oo • « JU Q.

CO ii

Tf o 1 to O

TH

3 1 ^ U a

CU

o

1-H

b

80 »Q T3

^i

•" C "O (j o

IH

T3 G0 J " c - r

CO

t.

t. «

CU

•~ g -d

CO

1-H

ti

i

"O

O co

:

Tf

1-1

wo

ti

-^

O

rf

CN

to to co IM

s

K 3

Cl

CO • *

C/3

OS

"G

H

ti

C« t i "TJ

1^ Cl

O)

CM

CO

m o oo CN t o co m co r f TJI

fe .2 »o c» 2

6o

CN

rt 3 es GO"-* ÖD al P- «

H

•s k

CN

.

rt g sg

H

H

C/3

a

H

M

c

o

TH

n

M

i

n

H

H H C N

CN H-l i H

1 [ 1

l o

1 CO 00 I>

i-H

60 60 rt

T3 43

"C °o > CS

* t>

I>

CO i-l

TH

1 1

I 1

I 00 i n | rll>

1 TJI r f | H B Tf

I-(

1 Oiin 1 00 00 TJI CN

1 1 | |

I I I ' * 1 1 1 [ t>-

o "° . Il t. « : 0 Öfi

en r>

1 O M O O I H NO! 1

C

1 Tji t > CN I > CO -r-l i - l •r-l HH CM CO CN 0 0 i H

t"*

TH

- as

-3

c/5

•*->

.C

Cj

O)

«>

ti T; G

C

CQ o

g

v-

£ 1

< c

c "a a

ti

o

1 'C

oo o r f co m

J2 -^ <2

TH i H H H

X) C

u *

*

*

*

m o o o

o

"ö3

o

t-g-TjSSeot-rtC h ( f l « o o h & i O <

1 00

o r-

CN

O) IO

s t» A -9 S ^ j • * "S o S a u W S ' g ,~6i.2L B a , c c X5 .S 5 c

1 C3

fl CN OH-i O mO mO life

c« T

5 M l

iH

J3 o o

tu

t!

c«

o h

O CO

«

CO O CN H-l O i n CN CN i - l 0 0

H H N

O XS

•as •S! '_

|

1 1 1 I T i tO H l i H

o C

(M O O £ HH CN ' °

•o

g

| • * *

3 BO

•ti

O

:0

r-> V

"o

•o 3

i

h

as öp

c

0 F o

«J

M

« 0 0

C

©

0 O

O

O

O

O

C 0

c 0

0 0

' 0 0

0 0

0 0

0 0

0 ~o" 0 0

O O

O O

O O

O O

O O

0' 0

0 0

0 0

M <N

T H

0 0

IH

fi CS

s e

oc

"<*

er i n n e :

0 CN l >

TJ< CO 0 1 00

ifi

c Tt

OC

I>

•>*

CN

• *

•* 'CO 0 I > t^- CO

0 0 OC i H

IH

l > CO T-i CN O 0 0 l O CO C5 CO i > t ^ a s r » i.O C33 T f I O TH

0 0 Ti

co_

o\ CO l > 1-H CO T f T-I CO T - I i n

O 00 0

co

+->

3. <* CS 3 3 60

3 CJ u

T3

bl

cs a CS

•S : 5

cs +H

cs

-3 0

cr

co 00 i n

^r

CN

- ^

1 1 11 CM°^-

CDT-T

TH

CU

3 CS

-

I

"o '

m T-H 1 —

i

CO

g :0 "3 1

M

g

<y

3 C/3

T™

m c c oc

T—

co C5

I 1

I CN 1X

! 1

T -

1 T-<

e I f l CO 0 0 r t 0

* J

1 11 11 OS 22 1 0

co co co I O CN O C^ CO CN I > 1-1

CU u

2e

t^ l>

CN" ^ T CM l > 10 CC t > c n

CO

Tt

H

I> ^t

CC in CC i f l

3 00

?

C 0 cr 0

C

l>

CO CO

c

in

CN

CO CO I > CO 0 0 0 0 0 CO CO CO

0 0

CO i>

CN CO t >

CM m -^

cr

O

O

0 0 T-

S

a tc 3

CS b

2P -3

<

"03

CS

"3

cS

CU

0 O

CS

.

_, &,3 g -a

«

S & a

J

a> cS

«-. fc

1 . -

cCC OC

0 0 OC

T H

1 Ti

C O

1 "*• e~ TH c 1 T f Tt

CN

T-

0"

c c

C CN

T—

1 ^ co m 0 0 00 0 0 CN I > CO T H r f 00 rom CO

CO T f H e-. T H m

00 CN co m

co

T-t

C

• -

CS

OC

5 S

b " c -a CS —1

c

^

c- c o 1 0 - ^ CO 0 0 CO I T r H 0 cr CO CO CC r^

*t • ^

11 11 T^H

O CD CN O 0 CO T H CO O CO 0 0 O CN CN

O CM

ir

ir T-

O

0-

C

cc CN

0 CN Tf TT i r

C

IT

T f O i r TT O C CN i O ^

CO CC 0 ^r UO

c

H I> I>

CO T -

CN CO CO CO O CN T H CO C3S O O LO

O Tf

T*

O

I > CM TH T f T H OS

T -

00 CO T - I CN

is

— ,

0 0

JJ

c- C75 " ^ CT CC

,_

,

T

co i n i > CN O O O H l f l 0 0 CN 1 > r f

1 - 1

T—

CO 0 0 OJ CN

a

0 CN

1-1 00 CN i n 0

co a > 1 •«t c o oc

-tf

cc

CD CN CC

os CC c o 0 ir O O Os 0 r l ' » ' * OS T-I

0 J "a

to

to C

OJ •c cS

*->u

0 M •*-. cu

CN

r>

CD

C CN

CN •*

CC IT CN

C

OC

I>

oc

<r

ir ir

i>

u cs

ClO 3

Ö

+->

2 2 03 0 s

••0

:c5 *

1 S-"

cu 0

u

w 63D cS O* "C >

•Q

a

, t, :0

CO t/5

1* «s 00

>

1 t ^ CN

ir

t^

cCC

er

t^

x>

1 cr

Oi I T 1 CO 1 ^T r H r-(

1O CO

1 IT 1 IT

co co co O J

1 T—1 1—1

1 I 1 c-

1*

S-c

X! CS s-,

Cu

>

«M

cS u «

-O C

4 -

*4

X

k J ä fe

c C

CS

,3 'C 13

O 0

1 CQ CD US O

>-•

c

J2 °3 S 0&

J2

u

C3

TH

-*

c o CC

t H O CO CM r^ C N co 0 0 O C N C O O O

1 1 1 0 1 ' CN 0 1 1 1 ^

•* 1 1 1 m CM

t-

t

°cc

a

ne

• B1 . i -

1 •U

BD

1 CO CM

00 r > 0 0 TH l >

0 CO 00 10 O CO

i

m O TH

TH

•* 3

»

•

•

in 0 CM 0

0 0

0 0 in

TH

TH

c

3 B

I 1

1 1 °° 1 1 in m 1 1 °o 1 os CO

T - I CO

CM

l>

0 0 10 • -

TH

•Ö

s

cS 8 S v-

3 >>£ tu CQ ^

en

3 Bt

feft S3 •- d > -ii

•5

—

00 TH

CO CO CO <N r H CO TH

co °CS

co

1-1 T H T H CO

•>*

CC

co m

T-I

co co

oI>

C

IH

CO T H T H 0 CN O O tO T H CM

> 0

c ,c c C

)

bi • -

CS

CS &0

c7 g : 0 3

IH

C

> <B : 0

&U

i

•—'

'-*

••O

t»

0 So

86 C cu o

o u

O

O

O O O O

O

O

o o o

o

O

O

o o

o o o o o o o O O O O O o o o o o o o o o o o o o o

OS CO Irt

I O N H H 0 0 0 0 CO T J I T f I > CO CO

Tf CO

CM l > T-( CM H r l

£ as

g 3

o, a,

O!

c

l > CM - t f r j CM l > T H CO CM <35

i > • * co

o

oo co m o CM co m os CM T f C^ rH

CM T f rl< CM r H T-H

0 CM CO

•s-s

h

Q,

u

h

as a as 0 D ~ OO a3 P< a3

CO

1 CM

1 CU O

o"

'

'

TH

'

1 CM_CO

'

'

CM CO

IIIs0-

'

1 Si PH

•a «) -a

4. "S « as «-• -t-* as1 *t^x •- T3

rt O J » " • j

OS

I>

l>

£ £

CM

o

CM

1 O

l o l l

I>

!

1 co Tf

|

rH

1 1 1 t» 1 o

1 CM

>12Ä

i-s

G cu

C/3

k, O G t<

Os

t. -2

as

cu s

£ £

u as

S § §S

CO

CM I C CM CM

00 i n r f

CM

0 0 OS OS CO

0 0 O r H CM l > CO OS 0 0 CO 1 >

F-

m i> co os

CO oo O

r H CM OS T H r-- T}> C M -rf N r l r l K )

m

i > TJ< ,-H CM

CM

T f CM

O

O

O

CM

O O O rH O O O I> rH rH rH

co m o co CM oo co m TH m m rH co co

CM co m co CM TT CO

t o en

o

CM CO 0 0

o rH

rH

O

1 rH

•HI

rH

CO CM

tlJD

t-.

"2 BP-^e-g 5 « x: c 5

S

o

5. *

G c/o

*H

BP •3 CU

t , <—• « as c as

< 'O o as c. o

cu

tu •*-> 05 «

u

S. I Ö & u

u

,

^ *J 'g as o

k, O

00 O 00

rtrtinn CM CM CO CO CM m 0 0 CM

os

m co

TH

,—1

1 O

T}< Tj<

1 co m os o oo Tf os m

I

O

1 Om 1 m l>

CM I > 0 0

t-i

oo TH

CO

f-H

2 •- "C o

fl O

Lördag majsept. p] helgdaj aftna o. d.

2 O 5 k ^ o t) * c: < t»,

cu

0H o

=S £ <°

os oo m

oo m 1 co co co m m i r^ o 1 CM o CM oo m CM I CM r H m t ^ CM

TH

rH

CO 00 CO

CM CO -rf • * t ^ H O l O t > m CM i-i TH rH

co

I i n i n os 1 i-H m T H CO CM rH

O OS r H Tt" CM CO O O r H CO o TJ< o m rH rH

CM r H

00 O

1 00

CM o

1 CO m CO

hJ 1 +J

0 0 CO 0 0 0 0

CM CO CO CO 0 0

O G !H CU CU w

1 CM

CO CM

TH

OS O CO r J H C O

H I> l O M N CO r H CO CM

'

,

OS

Tf M > H O CM 0 > t > OS CO r H CO CO OS

1 1

1 1

lOl 1 T*

•S c :

C cu CO

Ö5

a -2 •se 2»

CV

"9

T f CO CM O r H CO O O CM T f m r H

c/3

os

m oo

rC£

t^ O OS l > CO 0 0

BD Cfl Tj

-Q

H

a

oj

t-

BP ÖD «

"t*

>• as

O "° u

OD

oc

I > CO CM T H CO O

a i>

- *

as

1 1 1» 1

o

1 T f CM rH rH

Os

1 1

1 1

1 t1 CO CM

1-1

1-t

CN

l>

1 1

""

*-

i

:0

C\

CM

i n CM 1 |

oo m i n

O O TH

• * t > I > Tj< O CM OS I > T * TJI r H CO CM O0

1 N

1 1 1 00 os

T f CM

CM

C» CM

l>

ta

cu 'u Xi o!

CU

CO

L

^11 C/3

•ft

t.

c c c

cu

c c

*

OS

> ti

o xi

a

3 Q,

Xl u 0S

*

*

*

*

m o CM o

o o

o o

o o

*

•

*

* ^ 2 & -c 3

rt

o

'3 CO

.

j S r Q N

CIO

o

— &, OS t

c

G

'

co as O

Q)

*

co

cu

Xi

C

G BD

*-> » * * * * OS

SM

•O b

O

U

övriga

a

£ «

Stor-St Götebo Malmö

:0 1-< U

1— 26—1 101—2 201—5 över 5

C o M

Massaf; Papper Wallbo Papp-

C cu

U

'O c«

ansch eksklas skt omi

5"^

87 4-1

c c c

C

CD U O

T -

B CU ca

i >

o o o

c o o

o o o

o O o o o o

00 CM CO

CO CO

CM l-H

CM

I >

m

m

i >

00 O CO

C

CM

i-i

co co

oc

£ £

o o o

•nr

O

O

C O

o o

c c c

o !-H C O m CO C O 09 03 C O

CO

^

»H

O O o o o o

m m oo m oo co o CT

l-H

Ifl

^ 1' 11 11 1

i—

C72

O o o

CD

l-H

co

i-<

m

« j t i

n

b

ca

ca

6 0 - 2

ä cu

6 0

CJ

ca X5

P * ca cu "Ö

O

f-i

°5

t> 11 0 - -

1 1

c c£

11 CD <=>

I

rJ

i—

» Nf i Il

U

3|g «

m c

. 1

ca

o

p- £

Ä

£ £ B •

+->

O Di

(1)

»

g o

t-

t» cT

O

o

m

O

G3

o 1 <o 1

c

o c o

o

m O

O

i-l OS

00 CJ>

C O

O] r f

CO rH

CO I >

CO CO

CT

m

m

co m O) 09 C O co co 1 - 1 l - H T - I

oi r

CO CD

CO l-H

r f O

i r

TH

m

c

1 "5 1 1 m 1

O

o

o o

1 11 1 11

C CO

OC

o

O

l-H

o

! > O O

o n f f i TH

l-H

c a

ca

v tJ

c

u ca

g

C

co i n

r t

CO m

CO

i

^

T H

r*

CM

CM

*H

m m

o m

i

u

ca

2 ^ c -a *H

6 0

•9 cu 'v

X

ca

ca

5 -2 -

<q "a o ca o ti

«|3» E?

•

"

W

Ä

2> to

t, o AS

ca

tn -r

CO

-T

1-1

l-H

CM

«

,

O

t> CC

CO i-i T-i

00 m CM

:0 £ " -J

OC

i-H

CO

CD

i

CS H->

1 1 1 1 1 1

IT

co i n O l l - H o co m c» l > C O co i-i C O l - H m

^

CT OC CN

CD CM

00 CO

i—

l-H

t > T H

CO CM

s £

6 0 C3

CO

ti

•Ö

..

l>

1 "* 1

L>

o

09 CM

00 00

co m C C O o eo 0 9 t * CO l> c

CM

CM

1-1

•>* i n

1 CO

1 00

C

1 o 1 "t

C

CM

0 5 CO CO

•^

, 1

CM r f O

r f CM t »

i-H

CM

1 0>

1 <D ' in

CM

fflrt

1»

OC CN

CO C£

1 CM

in co i n CM

1 1

O 1 -ef 1

1 1 1 1

1 1

in o» i n

1 O

1 1

O

1 l>

CM

1 CO

CM

K)

3 B

CN CN

O

s g

: 0

'« *3

+->

O C u cu PH

U o M u

ö J*

d

co m

r t CC CC

B? **

TJ

cu

m m

I-I

o

CO

;S> <:

•o

H a

1—1

o m

— H

c. ^ -is «-

T H

»

C/3

T !

i r

c

0 ö ' toCUH

r-*

lO

H CO

*"

6 0

ca

t*

o

°J

ti

60 cl ' C 60 > ca

Å

•*

°

1 rf

O ^

a

ca

tH

CA CO

i ca :S 60

>

1-1 * *

a

r^ r f CM

CM

CM

i-i

lH O

xj

1 1 1

1 t>

1 CM

1 CM

CM

X5

CU

"C

-o •ca en

1» 1 rf

-88 •Sa ° s 1*2 <** ^ w

to

+-»

cd

OJ

o

ta G

M 3

^ J^ >

O o

CM

••o

cd

A;

£

•

i •i

t.

c C

*

M M 5 o o 5 03 P3 c-

6 0

<

cu ti : 0

*•>

t.

«

*

)

cu -o C

&

• -

C

ca

ca C c

£ "c

m

5 0

cu

o

CO CM

T H

• ö CU

.2 g >

o o m t*

1-H

v> - 4

/i?

e

CM

•c

c

T o c

t.

ca o O O CM o o o

"C m

o M o L

t*

c7 %•

c £ 4-

&H

C

1 1 ca 60

O

88 o © o^ o^ © co o © o o o o o o o" o" o o" o o" o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o

o o o o

T f O O c D O H M T f T f n i O O O O CMI>l-HI>COT-<CO©CD00rfCO O i © r f T f [ > c O © l > r f © r f c O

rf oo T-I m t> o m o co o inococo n

© co m oo CM m rf o o co o n m CM

00 I >

CO

A

CM CM CM rf t> CM TH

H ^ H

u w t-i U P S 0 0 - 3 00 CS ft CS

"O il

"Ti

•Cl i-.

o c C CO

wa

en X

-2

AS CO

2 c

^ " t O ^ h r t H O M O O O

a

<y

o

O

co

CO

E .4* o

9 u St ä •d J2 CS -— CS O

<B

CN CO CM CD co oo" co co" CO CO 00 l >

m co i> i> CM

OcBcOffir>01OC0Tf[N00W ooi-icOTfr^-^cocoTHcoo ©©rfrfin©oocorfa>-'cfco r t i-l

LOOl H i H CO

CM CM oo in COT-ITH00

N t >

M r l r H h

co rf i in i> TP in CO I rf rf CN T-i in CM in co

in © © oo r- co © co co m t> oo m CM O CM cM in i> © oo in in © © in CM

c o m oo oo OJ iniO H

eooocoo

CO

„

<

o, EJ C

Hit!*

-Si

co

<u

CNNCNHCOOl co r^ co rf r^- © o co oo i-i T-I i-i

|i|.ra° i—I

^

© CM rf O © CO rf i-i CM CO CM CM

m CM oo o CM O CM CO CM O O 00

i co oo i> co © © in in in o ai in O TH TI CM CM m CM i-IO I CM CO l> © © t^ © r^- T-I © © co co rfin CO -f CM rf CM CO CO CO © CO rf o m oo co

COH

en HG

2 c

- 2 "SS

in o rf co CM ©

O 8 ft O

O

C

00 t ^ C N O^CC CM T-T r f jvf cö i n t > 00 © O

CO

cd a t. AS

V)

r-

£ o

o. <u tu

05 TH

D B

ös "« C

|

3b O -öD CS O a,

t,

k.

CM

-CS0' "5 «

VJi <"»l

©

dnrT

CD CO cMCO

C N © © O C O i n c M ©

TJUOOIOO

CM 1> l > t~-

© r f r f 0 0 © 0 0 © m incOCMcOCMcOiHCM l > CO CM i-i

© T H O oo in co i-i r» C M CM i-i CO O T-I CO rf 00 CO co co © m C M CO 00 CM 00

OJ "Q

S 2 5 S BP 3

i-, oo > CS

S ft,

C D © r f 0 0 © © © i n COmcMCOCMOTHCM CO CM CM

oo in oo CD CD rf l> t> CM

CO rf O CM a> co oo oo CM CO CM O

i-H CO CM 00 CO r f TH O

o t^ c- o

in oo i> m

o o o o

en •— en c C

43 CS C

3en +->

cs J5

J2 ^ cu en

o

PQ ^ "S38 o J

o c

h

en

en

s Sc -Ö p

C OJ

CD

—<

-"i w 3 A ^-*

O «-, cu

o

" 2 5 2T)33 o r » «

co m

o o

CM in

in

T-I 1-1

>

I O Ol O .g

r c H "ö B

» > <B en t

H

«

"> E > c

C 13 O . 3 —'

rt

ST; e n «»-c <U en O

fa s <

3o oo O

IH

r2 c : 0 CS

S.BP

CS

b S ^ Å5S 3 s g tjo-s o CJ CS _en v M t J Ä ° X OQ oo O S ÉJ3 E g H 3

5 « e

S

•*i.

F CS p> ° "3

So en O

:

C

O

t» ty

o o

o u PH

5 O o o oo o o o o o o o o o o o o o

o o o

o oo o o O OO O O O O o oo o o O o oo o o o o o o

7-1

ca

s 3 C/2

M O t^-

i> m r^ CN r- i > r>

OS Tf

CO CO rt t S o CN

» i H i n » rt CN H CO N r f 0 0 CN

O rt

i-i m

m rt o m oo co co o os 00 rt o os oo co o l> o CN co co i> m rt CN C N C M os m o rt rt CO O OS I >

rH

1-1 Trt

-*

4-> ti ca 3 ca tao.2 00 ca P< ca T3 « T3

2S

si

CO CO

o

>3 CU

^

£ £

| H

Cl)

r; :o ,4 K**

«trt

o

' 0 0 itfOC?

'

O CO 00

1 1

1 t Os 0 0 1 IM 0 0 OS CN Os

1 1

1 ^ CO C B OO 1 coco co co"

rt^

|

rt^

'

o

'

in

,_, t^ T*

1 " 5 0 0 rt I > 1 00 CO CO OO CO

co o co

I

O

rt

CN

1 CN 1 m M

Trt

co co m co os i n oo

0 0 CO t > rt CN

(D

1—1 CO O Trt M CN O l > Os CO OS 0 0 l > 0 0

CO 0 0 CN CO CN 0 0 0 0 OS 0 0 l >

CO I > CN CO 0 0 0 0 OS 0 0

ca

CN

O

s

ejs r»

0 OS rt rt o os m 0CN 00 ! > -<r o rt os rt rt co m l>

OS CO co i n co CO i r t o co co M t > CO 1 > T|"

m T-i m T-i in m CN co m os os co

CN

rt

l-H

o c t-, 0 ) O. «

k O)

'

C/3

1 +- 1

"g

00 O

•**

t,

bo

o

< rt* °- 1 1 "^

P-,

ca

ca

ca

CU ty

• *

7-1 T^< c>

CU 5j

« ~<

A! 5 o ••n

C ^j

*S

60 •d ca

2P -3 tu

o

-< : o

c

•<

a

!~.

H

i)

c^ 5^ c : 3

tu "O c3 +-> ti O

J, bo

a k,

X3 x5

80.

a c ta

t,

• "O

-

J7 tu ca

,

i-S^ O

,

£ 2 s £

H ca

-< o c ~

O lO CO

m co • * co rt l>

O rt OS OS CO O - ^ 0 0 CN CN 0 0

7-* c o OS CN CN 0 0 CO m ö t t rt T } " CN I >

rt CO O CO oo o s i n C N co rt

Trt

CN

o,

t, PH

t. :0

•o

•ä CO

to 3

••O £ M J

00 C8

!-,

CO CN c o 00

C

CN t> OS

rt O CN rt OS rt CN i n rt 0 0 rt co os m CN I M CO rt OS CN rt

Tj" (M

CO CO

O I>

CO CO O rt 0 0 O CN t > o m CM r l r l rt

rt co

co

r^ os i n rt i>

l> l >

rt

l>

M CO M m CN oo co rt CO o Tj" i n oo co

rt T|" co rt

CN OS l > CN O CO os i > co

[ ^ rt rt 0 0 CN rt rt 0 0 O CO CO rt

CN

Trt

T-I

in in t>

CO rt OS Trt

ti

cu

k

ca

2P *s "S 2 «

C)

•o

ty

o

ca

CD

Trt

hJ

-C-,

k k « H " •O

O 0 0 CN t >

rt

• ^

CN

7 3

ca

-w CU tu

(H

ca t i ( J g i f l H C3 - H tS O

k

PCI

T*

1 c « ca ^ ttfi ca .

Z v; C! C k

i-i

C/D

O

t) Ös

s

H

CO CO i - l rt

rt

t-,

BP «

t i ÖD

E.3 o ^

t-

ca ca

ti

CO

rt

t,

=o BP i

>

ca

i—i

•*

• * O Cl rt i n rt i n m CN 00 i-(

T-I

CO

C ca u

rt CN

O

O rt rt

CO i-t m i > OS rt 0 0 l > OS CO rt rt

OS CO I>

m OS 00 00

OS

rt

O "rt^ OS OS

os o co c; i> co m 0 0 CO l > co m CN co

in CO CN

OJ

c

-o

ti

ti

X

3 -O

't c/

tu

O

©

H

t> o

1 co r^ m rt OS rt 1 TI" os t> i n co CN rt 1-H I > rt CO rt

rt CN CO 0C 7-i Os CO O CO rt M S 0 O K m <M i n m CN i>

-4rt CO

CO

M I>

T f i n co_co CO CN I > Trt Trt rt 7-1

O

I > Trt

rt

rt co rt os CN i n CN co

CN

c s r - m c oo rt CN m co I > CO CN O

tM

o

Trt Trt Trt

1-1

ö

M s ca

PQ o CU +J

Trt

CO 0 0 CO OS

fa

CO — i

CO

M

C ts

ö2 °

rt rt

rt CO O • * M OS CN 7-1 CO T-i Ti 7-1

•ö

CO

7-1 OS

rt I > m I > co m CN

tu

ja ca g

1-t

CO CN

T-I

d

»03

1-1

iO

fl

M

CU ^ s i

^J

f. c,

£ ^

x

•c co ° ^ 8 "5 rt |

£ £ A

> o .5 T

. o ,

OS I M 1 0 0 rt Trt | CN irt rt CO

Trt

CN

CO rt t > CO CO rt CN 0 0 rt LO CN M i r t i r t O

Trt i n rt CO

irt i H

CN

ti

CN

os m rt co rt

CM

o

*

ca in o O o

o

•C Ja • J3 t i ca co to

co rt 3 '3 S

ffljh

•6 ä

Sömnadsindu Hatt- o. mös Annan textil

u o a '~r. k.

O

O

o o o CN i n i n

1 1 u

1 1 ty 7-t CO Trt Trt > CN O O .g

rt CN °

•d tu

*

£ BO ca rt CU *

ti tO

rt

£ o

CU

•ö

X! o O

ta t

>

C/3 X

t. ± c^ C

c

J2

ca te

i

o

90 *-> CU

o O

o o o T i

o o o o o o o o o o ro l o r l o r l o H Ho

o o o rH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o or lor o oi Toi 1-1 o l H or l o H io H T

CM 00 rf

CD r f O t > r f i n CM OJ I > CD CO —i OJ CD r f

TH

O i r f CO CM r f t > 0 0 O i-H O CO r f r-t r f —i

i-H CM i n r i

£ CS

£ £ 3 00

l> in

CO

iH r f

W M C l CO T H r f 0 0 r f CO O I>

CO CO CD

CD

1—1

I-H

+J

M BB U CS 3 CS 6 0 — i CO CS & cs

a o o

-o -a X J "0O cS

?3 •ö co ~ c"Ö C ö c; t ,

t-

CS

S

(jo

3 t^ cS O cu

CS

to ^

£ 3

£

—«

•b o

CU

co

"* I> CD

O

—1

CM

1 t*

rf

1 rf

i-(

I O

1 1 • e*

' cT CM

O O I> r f CO T I CN i-l

I>

I I I 0 3

1 CM^

CO

n

| 00

CN

CD 00^

I |

l-H

O 00 O

I I I » 1 1 1 CD CM

T-l

m o i n co co

O

m

W O M 5 00 M O f f l C O t O

O

CM 0 0 O

o

oo o

CS

00 CD 00

CO r f CO CO l-H r H CM r f O i-l r f iH 00 i n r f

m T i

i-H CM i n

CM O CM

1 I M

•*->

t3 u

CD r f

CO CO 0 0 CO

O

ci a i t>

i l

3 »5

-X1 cs T3

BP •B ^

«* o

a> 0

*

** *J C *Ö

JH

CS —i

rt

•< ^

co o m

o

fllOHtfl [> O Ti

00 H

, +,

OJ

-Ö

c;

co

3 O kl

C (U

Oi

«

£2 s£ oo

H CS CO CS

k.

o co co en oo

m CM

0 5 t > r f 1 > CM rf i n <N C -

CO

CO

I> O

CO 0 0 0 0 O CO CM r f 0 0 CO CD OJ O i - l CM CD

as

rf

CM i-i

1 O CM

I

1 O in rf O | H i N H r f <J5 —l 0 0

|

O I>

CT> rf T I

Ti

1-1

Ti

rf

1-1

1 I N

1 1 1CMO CM r f

CO

1 i-Ho CO t o r af

m

CN !-H

CM

CX> C l I > 0 0

in

co oo ai i n or fi O 00 00 O

CO

CM CM T I CM

T I

CM

'

1 1 "t.^i ' ' O" rf" ^

I>

• *

1 1 1 nI> CM O

rf

o

t• Oi

O

CM CO

i-i

C5

•—> Q ,

SE»

cs

ö =-a* •o

O I>

OJ

rf

CN i i

rf

TH

CM

CO l >

m i n co r f

r f —i O CO CM i-H

rf l>

00 J tu T3

v.

,

113 V

*3

I O |

OJ r f i-H CO CO CO CO I > r f

S Ä CS

t: fe

Ti

i n i > t>

I

& 1 ^ tes •

5 S ^ t-

1 T-H

rf

TH

0 5 i - l CM CM r f CO T H T H 0 0 I M H r f 0 0 T I CO

O CS o ,

1-1

"i

i-H [> in

o to

(H

cs l &. « £ -o

~

fa -ö

O

•Ö co <u 2 -g

ca, f:

p ^

i > o

t> CN

O)

I

o ki

£ £

cS

•n

rf

'

CM

fe §

•b

1 IO

'

00 H ed

co

1 K)

rf" i-l

eu «

g *>

CU

IO

,-T

-« o

Q

l>

rt t5 f CS

'C co

.Q ti CS

>

CS

O

"Ö

i ti

" cS

CS

to C/5

:0 S)

>

"* I> rf rf

1 rf

in

•

0 0i, i-H• i-H

1 CO r f o 1 1 r f 1> CO i

O (35

| r f CO 1 I > 00 r H —I

|

O C35

| r f CO 1 t ^ 00 i-H i-H

i l

1 CO

1 1 1 rl >l CM t>

|

O ., CM

| r f CO

i>

' —T in co '

1 O

CO r f

CN

O

|

1 r f r~- CO 1 i-l

CN

i-H

1 1 1 11 11 11 1 1 1 1 1 11 11 1 1

1 JL "ö

-2 c 4) "O

to ° 2

J- .2 °

•S3 ° c J2 S cS

tu

tu

•

•

a

S3

•

cu

t.

£ £

s •^ cs . >-

Cl

i i

5 ki CS

.

Å

C * * * * cs m o o o o CM o o o o

3 CD

o

o

TI

CS <u i Jg b 3 -c ««

•

CO O tu

o

< •a :

3 tC

'C

>i.

i

c3

p

0 •c

_c

'5

fc, C

r< P

C3 C

CN O O > r H CN '-O « * »

E 'c

*

il ) c u c c :C £ — E

CU «

c 2 S g eg

l G cS :cS j j j

m

rlfflH

0)

•S i3-a cs"

CM m

I M HU J

<H

to

ffl|| tyj

•S 3

u

« *s xf S c > >«-) o a. öo < o <

£ CO CS tu kl

b

*

*

•

t-

H2 =O £

—i CU

•ö 3

CS cS CD

>

91 3 co co

o H O, CS

S

s B

-4*

3 C/3

O

O

O

C O

C

0 O

O

O

o o T-(

O O

O O

C: O C 0

C C

0 0

0 O 0 O

O O

O O

0 0

0 0

0 0

0 0

CM 00 T H

l O r l l S I > M< CN CO I > CM ffl C 0 0 CO

OC CM CO

i > CM 00 m l > CO CM OJ CO CO 0 0 CM

CO

co co

m co

i- T H

m

CM 0 0 ^ f O m c^- 0 0 • * ! m • * T H T-l T H

CO

CO

«• CO

CM T H

TH T H

"•*

+-> kl to k cS 3 CS 60--. tao cs D , cS TJ

3 co

o

T3 „

•<: E c

ki

CC 'C!

"9 CS o

k.

co

O) 1*1

s-i

_. , -^ co

C3

o

CO

co

k.

o

CO

B & c< CJ B k w

^

1 OJ

1 1 1 m

T H

T H

CM T H

Tf

c©

C5CO

O

co

T}<

O

o CJ

O r - o o c OJ oo oc 0

Tfl-

O l>

OJ OJ CO 0 0 OJ 00 OJ

O CO CO

C O h r i n TO l > T - CO c CM T-l l > CO CM

CM m CO 1.0 CM OJ OJ i-O X " l ^ 0 0 T - l CO CO

CM CO I > 0 0 I > CO OJ CM m T H i n co

rf

co co

TH CO •CO CO CO

CM T H

3 C/3

u a ÖD

1-1

ff

T-

TH

m

O

OJ

T-I

m

C O T J I C N H

OJ 0 0 l >

OJ

O T H

kl

CS •o

CS

u v CS i—i

kl

C "Ö cS O

•3 BP-i. c k s x)« Äo cCs coa

•B CO

CS 00 cS

..

CO J. — co 3 BD

rf 0 CO 1 » m m m 10 1 co i > ^t< CO CM m

1 1

1 cmo 000 mr> c0o 1 CM T H C M TJ<

i-(

O O O h o o io< co T-l l > co

I>

M

.

T-I

H G J T J

BP *i

O

•*

TH

C»

I >

T-l

4J

CO CS

J

co

,3

k CS

i.

-^ =o *->

1> 00 l > T-l CM CO

t^ lO CO

k

! 3. « 5 d

£ i-

o <a

CM CO

o

<

kl

ej CO

1m

<u

CS

"33 £

m i-i

+->

£ S

cS

c ~<

. 1

1 1 c I 1 1 1 m1 1

O

i

o

*! u

1 a» N 1 1l H*! ' 1 1 co" 1

k

O, w

s s o

s 3

o c

Jj-

o a cu ti C

s

"3 A

k.

ti

cS

CO

a

^

o

1 CS

CS

"C

c £

1 1x 1 1^

°l o"

k

3i&

r

m

l

co o0 oc m m

r

co r^ i n

Tf

00 CM

TH

CM m l> c

•T}.

T}.

co

OJ

co

T H

CO CM 00 co

1 0 1 CM m

TH

CO

T H

CM CO

1 O

i-O T-H

T-l

co

TH

T-

r > CO 00

O CM • * CJ 5 0 [ > O L^- CC CO

T H

CO

co 0

0 OJ

Tj<

[ >

CM m - *

m

CO

00 SS»

j

-CO t .

o

•g S tvi .C

CO T3 oi

JL *->

° 3§

k —i

k

u

•s c,

ss

H

^

a

t!

k.

(5 t i v C

l

t

O

1 "*

-

0C

^ CM l>

co

1 ^ 1 t>

O ) r)< T t C9C0CC O

Tt

CO

O OJ 0

OJ <M

T-l

T H

o\

CM 0

CJ 0 0 OJ c o co m

TH

TH

O CO 0 0 l O CO CO 0 0 CM OJ r f CO • *

r» CM

t>

in

OJ TH

t>

O

TH

T-l

CO

T-l CM CM 0 0

T-l

C/2

CS

T) ,3

o

CM OJ CO

OS

G :5

- i

H

00 O

••o

53 o

m

o

ki

ö o ca

CO

'k >

o CO

Ö0 CS

1 o» 1 1 "* 0l > 1 CO 1

1 er co

CM

m CO 0 CM CO CM

, 1

m

l

0 r-i

1 CM O CM OJ

T-i

i>

o * "- 1 CS

i kl

ca CO

J

>

3 CJ CO I>

m Tt CO OJ co •f OJ

•

1 T-

1 •*

k

"ö

- C o co CS

cs

k -2

3 B C

1 i n CO

1 OJ

x s

£<k?a

^<

X5 k

*

in CM

0 O O O CM

0 0 in

Q)

C/5

2 2 38 §° CO

O

3 E iu

—

d

^

k «• -^ . a •3

_*< ° "5 -

-is

CM

m

co

C

co CO

k

S s? E ^ a 4ä *

co

s — —:CS- E Cu fc. v

U

TH CO CM O

k : 0

H < fe

m

>

0 CM ••0

'o

co •O

Ä

*

s CS

0 0

k 0

k

c 1 «T ^ Q. 5: 3

ki

1 OJ 0 0 1 T H CO CM

CS

•CS CO co

00 I> T-l

k co

.* CO

0 OJ

O

.

B

n k

CS

*i 0 -c .BP k 2£ ' k ~ j : 0 co L>

92 •!->

o o ^ o o o o o o o o o oooo o o o d ' o ' d ' o ' o ' o ' o " o" o" o" o" o o o o o o o o o o o o T H I - H I - H I - H I - H I - I I - H T - l 1-H T - ( T H 1-H 1—1 1o- I ToH To- H o CD

C tu

o"

o o

O

O

CD

O

O T-C

O i H

O l-H

O i-H

£ CS

l>

E S

*#

CNCOTTCNcMtMCOOCNin Cli-HCNOCOCDt^CNOOCD COCOr0i-HaiTFCl[>C0CD mmcoT-i->*cNcocNC5co i-icNTficocNcomT-Hi-i CN

i-i

r l ^ O O ^ l f l O O C O O O O ) o c i m T T cvf co" i-T coT i-T c T

lfl

3 .0

oo CN m i> m CO

C N OO C N

i-H

co i > m os i-i

CO O C l o

m TJ< o o i > f C5 CO O CO

m co i-H m co

1-1

+->

—

«

j_,

co

S> 3 cS ÖD--H t!D

o

« » cs

CN

m

0 0 i - l CN T f rtrlrl

TJ< i-i oo l-H

i-H

Öj CS

S S

>s^

3 C/2

ci

• ^ m o o H n o o m o i i o c o r ~ H M ( O T f i n o o o T f MOCSCOCOt^lOtNtO o c o w ^ r t n x N r t CN

•<* LO

TfffltDTfOOinOOHCMrl c i oo CN co" oo" c T CD*" c T i n ccT ClCCCO00l>00I>l>0000

00 Sä

Ä8

^

5 .2

s -s

cS

u cs W)

0 0

y l

3 CO

o~

C/2

CN

CN

T H

C N C O i-H

c ^ o o 00 I >

m 0 0

i * 0 0

00 t > O 00

C O t > O C O C N O C O i - H O C l

CO 00

r < o

I N t o

0 N

co

co

e n

c o

m

CO O O l >

m < - l T l < T j < l > O T ) < T H C O T t

CO co

O oo

O m

i-i oo

o ^

• *

•<f i-H o o o o m CN CO 0 0 O 0 0 CT> 0 0 TJ< i - H C N

CO

0 0 i-l

0 0

C l i-l

O CN

LO

CO co <S

l > m H

t > 0 5 co c o LO f

l-H

r l

rH

t >

O 0 0

CO O C N Tj<

t > [^

H

0 I

>

C

0 C

N

L

0 I

-

H

O

[

>

1 O

C

O H C O N M C N r f r H H

c o 0 0

• * " 0 0

^ CO OO 0 0

cs

8( t , «

"2 SP-Si- c "B

'•B

( J A

o

CO

CO

C O O C 3 5 C N I > T J " C O O I > C O

CNCN"*COi-HCNrHClCNin cOi-HTfoo-^oocNcomco i>

i - H L n c O - " # C N C O C N C O C N C O i-i CN T H

o

t^t^TcrfMccocjosin

CN

n n t D O ^ M n o i o m c o » i t c o H i * i n c » M o

OLOOOCOLOCNCIOOCOI-H

=0 G g - ^ cS

•J

S ja CS

,

Al -S1

a

5ec "C,g -Cl

k

1-1

O O O O I - H I > C I © C O C O C I C N

CN

CNair^COTflOCN-^OCN • * N < * n a o w N T | i H OOcOcocONtOtsccm

T3

3-

-2

"3 tks Ö

Al o ti

in

•o

-<t

O

CO

- *

CN CN CO

C l

r

t

O

H

l-H

^

0 0 CO CN l > O 0 5 H H LO 0 0 ' J C O f f i O H

•<Cf

O l H LO t N CO H C O H O ^

CO CN C N CO C M r l C l

i n i > c o c N t > i n c N co o o Ol-lTHc^^c<^•^oovT}^co'~Tt,

1-1

CO

O

^

T f

CO CO

i - T CO - ^ -^T r-T

1-1

LO

CO CN

H

C

D

l

">*" - *

C l

O TjT

o CN

•

"K,

C l CN

*""

O

/J"1 eu

G

s k

I-H

I >

i-i C/1

CN

1—1

(H

cs

c; o ö i °»

T H

o OO

H i o i t n n o o i t o w o

CO

e s

m o co TH i > oo -sr i > m o o O 00 00 00 f L O O C O CO 00 CO i-H oo " * CO i-H CN

oo

ed

J3>S C 6C

3 w T3

s

,Q

O "O

CS

l ^ C O c M O O O T f c N r t M c N

i n

CS

1-1

CS c/i

CN CN

O

M

CO

CN

S

O

O

H

i

CO i - l

f

ö

c

O

C l

CO CN

- ^

C l

CN

i-H

-*

1 i^r^ocNi-icocooom t^inTfoc^OTrinm M ^ H h C O

W

t

H

CN

m

H

C

S

i-H

H

CO

^

O

T

f

i>coooi>inini-ii>cNoo

C l

CN

T H

CO

"C

•

*

*

• T • B

« ^

C l l O l-H

m i-i CN i > i-H 00 CN TH i-H CN

T H

N O J t N r l C M c J M i J ' i H H 0 0 r H l O 0 0 C N i-H C l i-l

•3-3

00 00

T H

CO 00

CO

>

CN CN CN

- * i > oo o co o co i n o m CO CN TH CN CN

CO CN

o o o m i-H C5 CJ5 o o o ^ r ca i n o T ( I TH CO i-c CN

C l I > CO 00 0 0

l-H

C l

l >

LO

l-H

[ >

e/5

KÖ

ö

"2

c/5

X) a °cs 3 rt C

+J c/3

CO 0 9 — :**

•3 2 2 M

"

O co

O

C

—i

CS

a c .a

'3 -9 > " 5 "2 s ^ S-S 3 *^

——

C c

3 d ö £

er

a

•

.

"«*

O

K

c --<

d.S O O Ä

T:

•

CS er er C

i

H

C)

CU

°

s

. - - ^

> 3 -o •£ » t i -S S 3 o:2 S o Ä <U :cS » O 3 t-.

*

o o

f_

«:

o o

Ä

o o

CN LO LO

TH CO l-H i-H S ca o o . g rtO!,g

CS er

T •d

*

in o CN o

CS

.§»•1 * J

B

3 "Ö

»3D CS CO t: 0

«

Ä

«•

A

4-> CJ

c -G kj

CJ

•a d 3

o ta CS o £ .BP "C o o a

* J CO «

*

«

Ä

4-)

v: : 0

o

O

93 4->

fl 0

Os

O u

i

i

0 0 i-H

0 0 0 0 I-HTH

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 r l r l r l H r l

© ©

CM OS CO

T-( T H

t ^ l > 0 0 0 0 CM N rt O T f ffl ClJffiOSH

I

00 H CN T H

m

m

0 K

TH

£

fe.

ca

£

s

|

CM

© 1 1 co

co

m

3 C/3 +J

bl US b l ca 3 ca B 0 ~ GO ca & ca

c

<u u 0 bl EU

•P "2 « 3. . 2 <=o

H

O

»

O*©* © rH

Tf TH

T}<

rf

" I N I

I '

'

'

1 T i

1 1 ©"

'

ca

sil •^

H ©~

s

i

• « -fl

1 1

Tf

C/2

2e

t - CJ PH 0

<Sj " O

E

i=

ca

c

0 Ö l

c>

fc.e>

•0

g *S C*i

CJ 0 ta

co

CO

c

c;

H C8 BO C8

•3 ed 60

•9 4> CU

J*

•*«. te co

« t- B c •Ö n 3 a O BO « C 'u 0 ca "5" fl < " O Z ca p, 0

i

7 3

bl

50 f

ö

•a •c

TH © CO

OI-I W H CM 1-1

m

m

co

0 CM ©

© CM ©

1 Tf rtrtO 1 m n t o o CM CO ©

TH

rH

rH

I> O CO

I> © CO

co

co

CO CM rf

l > y-l rH rH CO T H

in

in

©*

O

0 CM

l> CM

co t^ n e e CM rH 00 rf CO 0 0 ©

©

i

-* ©" ©

fq os i-i

1 T-l

© 1 1 CO m

© CM © TH

O CO 0 0 H 1-1 © CO © rtTjlOH

N OS

1 I

I>

1 1 ©co

CM

co

. •

CO I > CM © H O) C O M CM

I |

I

1 1 CM rf

HJ

P {«J

T3 ca

bl CU

*0->

1 1 °- 1 111 1 in

'

co

'

'

1 1

1 h 1 CM

i 1

| 1

©"

O

2 2

•O

3 CO

j-d

"2 2 §*

CO

^

©

Ss J 3

bl

ca BO

«, <u

t) :

BO*

•o £ g-TB ca °'

b<

k.

t*

•ä

"O

in 0 i> 0" © C O O O I O O rH rH rH

WS '

1-3

b.

CN ©

of O

C/3 3

C

v Os - i ; q v

0 Aj t. •0

a i

" * O

o" ©

©* © rH

©

i

rf

1 1

BP 3

-o Åu

B >

BO ca

O *

-s<

ca ca sa

1 t.

t-<

O TJ U

>

i

ca

US

11 11

^ 11

1 1

i> 1

CM 1 1 1

u ca BO ca

1 1

1 11 11 11 11

w

t> CN

CM

1 I 1 1 1 1

1» 1 1 CM 1

I> 1 CM

s

<o t CJ

•§•-.'<.

CJ "Ö •ca US b l KS C

c3

*5 i w 0 ^ W US +->

cfl

m

cy

co

t.

>

ga 0

b C

C C 2 k,

c;

t-

S

i

Bl 1

Bl «l

C

o a

m 0 © © CM © © © TH CM m

0 © m

rtffl H r t CM © © TI CM

bl ? .£ -°

"Ö 0)

. "

Ä

"

. -, ™ **

s

»

*

*

.

4->

;

3 : O O +->

BD ca to

e : o1

60 b. O -c

CU

fl ca

i » t BO ca 3 io "3 «o2 0

94 4->

B O O

<3

0 O

O

O

O

O

0 0 0 0

0 O

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

O O

O O

O O

O O

O O

0 0 0 0 0 0 0 0

1-1

ti

£ CS

O

S

1-1

q

s

in

c/i

CN

t> 0 a s os m 0 0 0 0 co 0 0 m os t ^ C N c o CM c o 0 0 0 0 C N co m

CN 0 0 0 0 T * T f •>* O I > CO CN

» t N r t f f l ^ O O O CN CN OS CN CN T H

Tf

O

TH

CO TH CO T H

in i> m co co 00 - ^

I>

1-1

m as co as m m co co 00 co i n CN 0 co as CN co CN m 1—1

* J t-

ti CS

c/s

es a "O

te es eu T3

t-

es

CS

^

(H

-3

K

*

CS Si

T3 C

00 co 0

0 CO T H CN T H t > 0 0 OS OS OS 0 0

t> 00 0 0 0 C» O

0 OS

O

TH

7-1

CN

co 00 CN CN m 1-1 TH c o m

H

0 0 O CO P » * * l > TH CN 0 0 CN CN

CS

t i

to

£

eS tsc

_5

tao s-i

/-N

ff<

:0

CS _ ^

Er 1 Fä> CS

G.

CO

* 1

t i CS

CO r f 00 0

CO 0 0 0 0 T f CN os T * 0 i n TH 0

00 0

os

00 T*

co

^

00 T H 00 os - ^ 00 I > l > TH as 0 0 0 co

m CN co m • * CO co co co m m 0

CN l > O T - I CN CN T H CO O

CO 0 0 OS I > CN T H CO

T-I

TH

•o 0 a a

.

0 CN

CN CN O T f CN 0 0 CN CD T - I T T m 0 0 TJ< CO CO

m

CN CN co m

CO T *

1-1

7-1

^ OS T H CO CN O T f CO 00 i n co 0 t> 0 os l > O CO CO T - I CO - t

O CO T H CO T f l > 0 0 CN OS 0 0 T 00 CN

T-I T *

T-I

l> m

CO

CN co m os i > co m T f OS OS CO CN OS CO co 0 t > CN m rj< m

O H O J CO ^ CN co i n co 00 - * co i > m CN

in i> m 0 00 i > 0 as CN m i > n^

00 0

CO CN T f r l H •<*

CO CN T H 0 0 CN

O

CO CO r f TH T-I

T H H T H O

T-I

CN Os T f CN

0 I > 00

H 0 0

TH

et CM

m ^ i H H O O H O C CO O O T f 0 0 T f OC TJ< CD m i n co i > c

00 CO

CN

[ >

T-I

co m 1-1 c» 0 •<* CO

TH

TH

as co co CN m T-I I > 0 0 l >

l>

i f t O T f H i n TH T - I CO

cN t > as

CN 0 0 T f T f T f O CO T f

in 0 T-I

CN

TH

T f

J

"C -<" ca

X *± c

-a

*->

dl

«o

0 2

CS

CO ÖS

m

S

CO CS CN CO T H

m p» t>

«<

ife*i

•H •M

0 C

co m m i > co

(B H H l O O l M O CO OS OS l > OS OS 0 0

s

•5 g

*- -fe c ^

1 0 1 CO

T H CN T f

co 0 TT O 0 as CN TJ<

00 O

00 00

J

«

* # CO CN CN CO

O T f CO O l > O i > TJ< m T * o s 0 0 i > m 00 co co

g O

ö^o

w

C O W

agar ti/eller nnan eriod

* C "C

SJ

OOrt

C/2

cs ec cs T3 cs

-3 0

V)

0 CO CN

b

O PH

.£ ö

co

I> i> i>

'

CO O

00 m

s s

o <o co

r^ co

1 0

CD O CN

^

Tf

ds

cS

*ö C Q

CO

B S a

r- t -

O

•*->

5 B» < ? ös

es

W

CO CN r-<

m

CN CO

TH

1 S3 c

O

t > I > 00 O

CO

C/5

O» "W

— <

00 TH I > CN m

TH

(X

CS T3 U

"S C" : 0 > 8S -G

ii

TH

t i

.BP

* 2 CO tO

2 .22 2 °ö

« * a*

0 O

1 ^

u 0

CN

i > i n i > co co er 0 T-I m 0 0 cc

,

00 CD CO

TjCNCOrlOOOC os co 00 co m os CN m TH co m TH 0

CO

TH

aS es t i t © cS

cs T3

€ -2

p» CS

co f>> aS CO

P>

CD CD CO CN T *

m 0

I CN

n

in" T-I

'

t>

l>

1 Tf

CD CN

1 t>

d

r

i

n

O

T-I

TH

O

CN

S 0

0 "°

CN

i l cS :S ÖD j es

CO OS 00

r f N B O O O O C CS CO OS O CO OS CN i n TH os CN r»

i 0 m TH 0 1 CO 0 0 CO CN co co T-I

1 1

I 1

TH

CO O

O

00 T i

CN TH

T f

- t

co 00 CN TJI m

CO CN

O

^

TH

H f q i n O ' * TJ< CO CO CN T-I O I B r l - t m

CN O Tf co

eo

co

T-I

T-I

T-I

o n i n T* m 0 CO

T-I

1 i 1 1

T-I

T - I

m 0 CN CO CO T i

1 CO 1 CO

1 TH 1 TH Tf

E

CO

t i

CS S tö

a:

C M X CS la

PQ

CO

O

CO

eS

CO

c

•B _ Ä* „ mti * ft

=3

t<

+ J

L

M

cs A* 3

«

ft

to

d

to

Si

th

cS in 0 CN 0

Si

t>

t i

CS - ö "Ö

3 t:

43 2 c to « *

O Q

ti ID

T3

_•

to * J

%

.£-€ c CO

P

C

4-

•a 0

>

0 0

0 0 m

r 63

111 T-I CO TH T-I

S

CN O O . g

a>1 *

^ a tu c

c-

*-'

00 cS

-

0 0

TH CN m

s

T-I

CN

"

s

*

*

*

0 A X

* ••• .

CU

D O

C cS

Si

övriga

»Cl

<o 3 "C

Stor-St Götebo Malmö

j£ 0

•O «S

Järn-, tål- 0. 1 Järn- c stålma Mekani ka verk Repara ionsvert Skepps arv. Elektro

CO

95 4->

C

u

0 O

O

O

O

O

O

O

0 O 0

O O

O O

O O

O O

O O

O O

0 0

0 0

0 0

rf CM CO

co 0

O O O O O O O O O

0 O

O

O

O

O

O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

S-H

eu CS

s

i

3 in tn t/3 u cS - j CS U C g tlD cS C CS •O „ • o

E

u cS

•5

C

i n CM CO r f

m

co CM 1-1 i n co

CM

rf

O u

T f r t O l t ^ CM O

m 1-1 co

CO r f

rf

rf

i-H

1-1 CM

O

rf

1-1 O CO r f

BP

CS

r f CM O H CO CO 0 0 CO 0 0 r f CM 1-1O

£ £

rf

0)

1-1

1-H

TH

r-t

O O O O O H O O

M

O

^

!2 t«

> i 2 X!

05 "g

H

+->

O

t-i

CO

(X w t,

cs

•~ o fi

£ £

ö»

ÖD CS

T}

cS

.BP

•9 0

? k c;

„

.5

<•>

X

O

O

'

r f r f C l CO t > i-H CM CO T H CO

00 O

m

CM co

(M O m rf

rf O CO

0 0 T-I CO CO CO 0 0 N • * • * O 1 0 CM CO r f m 0 0 c i 0

>*

CS fci " u (J H

C "O ej O

"9 SP-S. c -c c X J 0 CS ft

<! tCS

"2

r f CM C l

!

hJ =0 i

O rf 00 0

iH

S w 3

BD »H

b CS , OX)

•

:0 £ M

CS 4-> t->

0 0 CD 00 co

rf 0

O

I > O) CO i-H

0 O

r f CM O O O O 00 0

1-1 CM CO

M

rf

<£>

CO

M

O

M

N

H

1 <3i

CM

m w f t o o o

rf

H N H O l l f l H

1-1

rf 00 CO

m m CM 0 <M r f 00 i n co 00 i > i > l> rf i> in

rf

1 1

co

m

1-H

co 1 0

i > co

CO CO CM co C l 00 i n r f i > in

O O

CO C l T H C^ T H CO

0 rf rf

O

TH

O

i>

02 CM co co 00 i n

i n r-l

i n co i > m i-H CM

C l CO 1-1 CM CO rf

CO CO CO CO

CO

f«

r>

r?

rf O 00 r f

O rf 00

CO

co

co co i-H CO r-i

co 00 co 0 in rf rf TH i-H 0 0 CO r f

C-l Cl CO

m co

I i

I •* rf CO

O CO O 0 0 r f r f CM t > CM CO CO r f

4-1

CO

O

O

r-t 1-1

00 I > l > r f rf

£, g

CM O t>

M C O M O O O O O r f 0 0 CM CO CO CM CM rj<

C ej

a £

t/i

to cs

CS

- <ao J5

-Q

> cS

t-,

O "°

n OD .

t-1

:0

tlD

c/3

tå

^3

>

O

rf

CO r f

00 O

CO CO CM

r^ co

1-H

r H

rf

CO

0 O 1-1

I-H N m 00 00 r^

1-H

O rf CM CO CO

CM

CO 1 O l co

00 CM

1 1

1 CM 00 1 CM r f

i-H

C O

T H

i

co i > m 00 c\ O rf CM

00 O 1 i-H r j

C

0 H

I

O CO CO T H

r» 0 i-H CM O t *

TH

CO CO

|

I>

l.O

0 Cl

CM T H CM T H

1 T H

1O

i-H CM CO m

TH

rf

^

0 O

T H

CM

in m

I>

rf

CO <M

TH

r*

c.

S

"5

3 ° * J

c j2 -* CS

CJ

t-

SI «1

1/3

•i

c T: t-

c

O

H-l "-•

t-l CO

-(a1

HH *

g mcS 0

t '•"

CS

1 1

1"

OJ H-> t/3

|

l> rf

1 TH

00 O CM

1 T3 tH

Ä

0 O OO CM

O 0 1.0

CO T H • H CM O O T H CM

•O

Ti

-,

^

ej

**

*>

tH 0

1 C

cS <u « kl

0 c < :fe

4-> 41

c A

£ Å tio

g

C

~

lO

TH

O

a tH

CM O

TH

X

O

m

1-H

m

1 ^ 1 t^

t/3

0 0

(-) * 3

CM T H 0

I-H

,1

C C

t.

1 T3

A -H O)

1 CM

'C

•CS cS

CO

TH

-

0 C/3

1 00 co 1 0 m

r f L^ cc 1 T H CM O CO ifi

y.

T

CM

CJ

ffl

TH

1-H

tc

1/3

|

C C\

CM O l 0 0 CO CM

X

73 O

0 t/3

CO I - H

^

rf r> in

U5

ja

*•

co

co

m TH

rf

m co co

i n 1-1

I 1

L.

•q cs cs

O

m rf M W rf

TH

O CM O CO r f 0 0 CM

Stenindust Kalk- och Cementfab Cementvar

o -o

o

^ 00 t > 0 I> rf 0 i n CO T H

rH rH

••o

ö

O O 00 CO CM CO TH 00

TH

1-H

0 t-, 0H

0 Öl

|

CO CO L^

3 <u

11 CM

TH

O

rf

.*•« J ?

ö

CO O

CO 0 0 CO CM m CM

in "» o 5

C/3

CM CM

r- 00 CM 0 l O m i n m m t"" 1-H

Si

te cs .

O r f t^- CO r f T H O CO CO T H CM CO

rf

T H

cs

sept.pl helgdai aftna 0. d.

o

1-H

3 i-

rf

CO CO r f

co m 1

•c; "C.

c, -c,

CM CO i-H c o 0 0 CM C O

C/D

•O ° B

o

0 t^ 0 00 co 00 i > 0

H->

1/3

CM

CS

o cs

H 0 O I N M I > T ( i i > T-I m co CO C l CO C l CO m

CO CM

c C

•-) C

«

«*

• -

c H-

'J-

Ti C CS

1 8

CS

tio

96 o

Öl

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

oo r^ m i > r- CM CN t ^ l > O Os OS l > 0 0

O cso I > I > O oo m C N T f a s o TH o l O CN

r I C O C O r l H

O W t O O O H

o

o

o

o

0 0 CO CO 0 0 I > T f CO T f c o T-i m o

a "C H

ed 9 a tid et C3 (-A. ed •o £> •o .Q T 3 fTl t- a C3 o L/l M v> ••o

« >

"a

fcfi

I

T H 0 0 1-H l >

'

i>

I - H m *-< T f o t> cNco r >T« i-H OJ CN

-9

<l-l

<M^ CO 1-1 T f

oT co c o c o o

CO I >

O

CO

iO

Tf

©

I-H

Tf t o oo m oo cN a s oo c o O ! CN TT i-H

A

co

o

oo T f 0 5 c o ©

as

H O i n n t N

o

o

(OrtOlflrt oo as i> os CN os i> co o o

oo co co as t> rf m oo CO i-i Tf <M

S°2 o

co

I> oo Tf as co rf oo co T* co as co CN io l> I> l> CO OS l> CO

co s*

OOOOTHTH

00 CO Tf CO I-H

"Sa" C- t ,

a c»

>fe ° •o

co

E*

§1 Co ÖS

vs

tH v

cS u T3 C

co i> oo o as Tf CO I-H CN as o 1-c

d •a

« "^ c ot i

00 «

•a-S

as >* I> CN Tf CO

i-i oo CN CO CD 1-H

co os co Os co " *

cu PH

o S,

I 2

WD H

If J, %« g -ö

i-i oo o Tf in TJ< CN co TH CN t> CN in IH co TH m TJ< co t> m

o co i> co oo Tf © co co oo o m oo o m

1-H O 1-H oo o o i> i > co ^s< c^- i > co i-H co co CN CN m as o

r^ r f CN TH co co co TH as co Tt> co as oo Tf

co

•2

co

-5 "S O • ^ co

1-H OS 0 0 1-H 1-H

co ej co

•VJ

»o

co •c.

t,

TH

eu S

3 .k

1-H

fe -Si ^"a to

o co m as © © CO CN CO 1-H os

l >

o

CN c o o o

O CO 1 ^ T f T f 1-H T f CO CD CO 1-H T-H i-H CN M

| TH

BP «

"ö Is

C:o

^ *-*

i n c^ t> o oo o o I > <M 1 1 T-l 1-H I M

"ö

:d °CS CA b l

- « S O 2

m o o oo CN O O O O i-H C N m m

V ° US +->

s -*-* ra

Q g ; (A • " S Ö o « 00 t e o CU

O •o

as

1« fe "" 3 ? 1EL c 3^t O 53

^ b

o A

.n .1

1-H CD 1-H i-H CM O O i-H CN

:ci il

««C ^

VD_ifemS v5<

U

oo

55 o S o

97 C 0)

o o

o

o

o

o

o

O

O

O

O

O

o

o

o

o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

<M CO OJ

CM m CN CO OJ l > CM Tp O l f f l M O

CM I > c o c o i - i oo o CM m co 0 0 l > CO O l

co co m co o m CM i n

TH

- * CO

TH I >

c a Tp T t

TH

£ ca

sS 3 00

I H

co

I H H

ca

m co CO CO

1 - 1 T-H

+J

t-

CO

f_

ca

3 < ca

•O

o f l

3 S o o

Si, 3 w "Q " S

ta

n

.H

ca

0 8 5? T J^ CO ^ 1/5

|>

»i

T!

«t-i

Ä

3 t/!

g °

BP

c» i n

o

'

in

i n co TH TH

CO CO CO

CM CM O J m I > CO l ^ T j r l

1 1

Tf

C N T H

CO CN m

OJ 0 0 r - OJ CM 0 0 CO CO T p t ^ CO OJ

t> CM

0 0 " * T H CM

t>

CO l > CO r P CO T P CO t > CO CO O CO

t-, « fl3 5) w ca " S ~

-3 0) '3

I

00 i>

c "O 3 o c c

'C

o.

o b

«"

3 d

TH

Tp

1 CO 0 0 0 0 1 co i n m i-i ca T H

oo i>

ca

i-i

l>

t > ' lO Tp

O O T-l T P CM CM

co TH

1 ?9 1 co

TP

co TP

o

ca TH o

co

O

O

CO

o O

co ca ca OJ C5 l >

oo l>

O O O O O O 1-1 TH T-l

I> l>

co m co o m ca m

co ca r-

TH

m CM

ca m T P i > m co T H m ca r p CO CO CO T H ca • *

TH

CM CM

m ca

CO t - l

o

O

CD

o o »H T H

co co

co

TH TH i n T H T H 00

TH

co

m o ca © CM

i-i

Oi

TH

co co

I

ca OJ TH TH

I-I

CM

1 |

T-l

,

OJ

•g §•&

co

t O O

1 C Ä 0 0 O 1 co co m CO CO TP

| 1

o •*

OJ m OJ m

TH

CO T H T P m o co oo O J co

TP

t: a o Jr

t o i o oo i > oo

oo^

,i,

£ 5 h ca

W H i t r . o t>

in

•^

3 C/3

ca H TJ 3

i

'

ca

u es so

tö

•!-<_

oo

is

XI

OJ^TP

ca" o o o o CM

i •(-> O C ki o u CU

•S I o <u

g S

s «

in

ca i-i

CO

00 m m

co co CM TH

t^ m

CO CO T P C l co o C J ca 0 0 C35 o 00

TH l > r^ o TH ca

1 TH 1 rca

lH

TH

CO

i j

'C! cu •2 ^

<u Tj C3

A H3 O tH

(U

H->

CH

O

I >

oo m

m

co

I

00 CO I >

CM O J TH TH

'

O

,

co

3 •?

•4-4

:0

£ 52

c

A. i©

3 C/3

CO

ca

S

hi

x\

.BP 3 tH ^ C

.Q*

>•

ca

C3

«

O ^

a

b

o hi

o - < t q c » l-T ca co

1 1

1 a>^ 1

i>

TH

(H

j>

i

*

i h-l

ca -Q

i-i m co T P H H H O 0 0 CO CM I >

a

I os T P T H 1 ca TH i > i-i co

ca co o

TH

TH

TH

i-i co i n O l C O H h CM i n ca co

|

CM T P TH 00 m i>

i o TP m r» 1 ca o t»> rt lH O T-l

OJ

CM I>

i |

I

o co m T l O J H l > OJ

1 1

co

1 1 1 t ^ca 1-1

~

« ,_

TP

1 1 1 **

,

ir oo

«o

1 1 1o

1 (35 1 CM

1 1

1 1

1 1

lH

"5 ca co TH

H 0)

-a «. * Ä «

0) •a

.o -^b S

- «£

_2

"8 3 ° CO

[O

4->

3 M M ca <u _co

Sid 4->

o o

«M

t _c

c c

tH

'3 tH ca

3U-3

co

3. a

E

t c c

fe

tva 5p

t i 3

-Q ca

.

. -d S

-

- ^ * c ?

t

hTJ

R

flfl t- . 43 2 § ° co

3.3:

o,

S

a r

o*

«

ca

ca • £

«

>H

*

*

o o o o T H ca m

*

o o m

1 1 1 1 0 ) t-

r l l O H H ca o o T-H c a

> o

1 XI

'c

B * *

il c c

0D ca <U tH :0

s 1—201502

Ä

ca m o CM o

Ä

a

«

«

t. c 4-

ä 0 h c :o c

-t-> cu T3 3 ca ca

S.BP ca

>

C So

98 o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o T-l o TH o TH o TH o TH o T-l o T-l o T H T H T H T-I T-l T-l

CM CO

i n T H co co T-l T f CO TT m CD co co

CM m T-I T-I co [ > 0 0 T-l CO CO O I > 00 O l >

CD CD CO T H CO CM TT CM T H CM CM 0 0

CM CM

CM O

m co CM - * co

CD T - I CM CD

a

O

CD T J I f »

CO

cfafT-Tin

i>m co"o

I co i ' I> '

T-l CM^ 0 _ CO

<u o

«S

00 TJI

o m

1 co 1

g g a

T *

I>

T

1 T-I

co T - I c o oo 0 0 O TH T J I CM T H CO CO

so o

tH

O, 08

g

T *

i

C/3

CO CM

T-I

4-> tH

k. ös

CO tH

d s 6D'g - | tJD C3 P < 03

o tH

•ö © *d M 03

O PH 'cp Q

"2 • * S

> £ Ä

CM m o

TH

I > CO I > Tf" CD CD [ > o

00 00 O 00 o

co o co co CD CD 0 0 0 0

-9 o OJ

C c;

O

o

*!

-^

M

*-l

31*13*

co

TH co co co TJI m oo CM T f CM T H CM

o

CM o T-l

TH

CM

co co

m CM

CO T H CO TH m CD TH co T H 0 0 CM

u rt

CO CM I>

"«#

1 CO | CO

m co

m

m o co oo o CO CD CM CD i n T J I Tj< oo c o m T-l

CM

m

CD O

O

TH CD

CD m

CD

T^

oo o m i > m CM co TH T*

I > O O CD CM co oo m CO CM T J I CO r-<

T-l

m

00 TH TH 00

T-l

T-l

CD T * T f H T*

CM CO 0 0

TH

co o co co

CM

oo t * co co

1 > 0 0 Tji 0 0 c o i n T H CD co T-I m o co co T f

i n T J I CD CM T H T J I CD CD CO CO O CD

CM T-l

l > CM T H

CO CO T H T H CM

in

in

i CD m l 1 N O •

T cs

c© co 1 i n co T-T ' co"

m o

t.

T-I

CD

CO 0 0 f » C D co • * co CD

O

t

CO

o oo m o co -* CD CM o TJI

CM O

TH

CM 0 0 T H CO CO l > CO T H 0 0 CO TJI co oo co i > TJI m CM co co

CM

ri,

s Sb H

Lord ma sept.

Ös

•< *o o cs c o

ii

o o CM

nnan eriod

03 CO

CJ

i

u

0.

* -<

o o o o n o ^ o TH

fl

I

T l ^ C O C ä

aft

CO

co

helgi

<A

c v Os ö

CD

co co

CD"

ndra agar

s ° o

TJI o o F - 0 0 CM CO t > T-l

m

Q) O

g

s^

co

0tn H

03 00 03

TH

en

fS

•a g1

co" oo TJT co"

i •«-> 2 C

6i O

TH

03 t i e

« t! ä

5 T*

TH

T H TJI

hJ <u fl es

i *-> o2 §

eu o

ti O

g 2 => g CO

:0 <(H

H

C8 60 03

"O £)

•*" rf O

l L 1°i 1

in o

'

oo

'

1 I

O CM CO CM CM T J I

1 CM 1 1 CO 1 CO

CM CD

1 CO

in TH CO

1 TH co

1 1

O CM CO CM CM Tji

I f1 CO

I> m

1 CO 1 TJI

T*

1 •* o | H O co

i>

TH

03 L,

HP «

CD

>

03 O

1 CD o 1 T-l O I>

1 1

CD TH

co

O "Ö

c« es CA

^

m

:0

0D

CD CM

^3

i>

l o 1 1 1 CD | 1 CM

tH tu "tn 1)

CL)

fl

M o

CO tn

CO H ^

C M ,M

t,

o 3 ta

•S

C

'Z. a "C

•2 'i "c" b, t

O

xt5-

1 1

Ä

1 w 1 1 CD 1 CM

Ä

*

S i1 l 1l 1 CD CM

*

"C m o o o o

O O O O -p CM T-I CM m m 5 ! H h -fl « 2 c1 c t, g

_, es g | g o CO

1 1

m PQ E-i <

öretag med 1i ») 26»> i 101»> » 201» » öve

<SJ

ok- o. accide idningstrycke nnan grafisk

«o

t. ^n co

Bra Storle Geografis

•ö

fa

+->

fl

"o Ä

CL>

C

af i ! ° -c

rf oj

c

- J 'V oo O i ; 0

99 o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

O T - i O O O C O f ^ O O O C O O O

moooTfcooo<Mi>-oocooc5 OiCNCNIOI>-inOI>TfOTfCO Tf

SJ, 3

CM CO T f

I>

CM

H

Tf

co co

* TH

« a ca "3 cu *0

CO LO

TH

H

Tf" CO T-T

c> n

H M to C i CO 0 0

o o o o

fflOOh i > oo T f

r-

Oi 00 i-l 05

i-(

"t

iO

H C O t O n

l O <N CN i M

n o o H C ä w i o oT i > o co"

iM o T-i i n o co" o o "

4 M«

"c

CO +-> . - .

H O

O CO 00 co co o O <M

o

00^ o I>

d , CJ

•« "o"

o

in I > o C O ooococo

i>

oo

T H Tf

Tf

o>

THI>

T f r - ^ O O C N I > O 0 0 m a i l > a i i n o o i o q o i o co o aT i o oo" c T co" CJT TJT od~ i>~ I>iMOCT>(NCOO0000O0301

Tf Tf co co

Cl Tf O C5 O Cl Cl Cl CN CN O O Tf O I>

COIOOOCO H l O O J h COOCOCO

cMoommcN

COCNTHCO

O l T H O l O - r - i O t ^ C O i O T f O O C O O f f l H f f l H N r f n h i f h O c N C N O T H c N O i n T f I > C O C O

.tr,

CO T H 00 CO O Cl CN 00 in O

o

T-TCTTCN

co i > o

r»

C/3

"« ö c n ~4

t. •o

V)

as t - ,£> C - o

-ii

-—.

as

CU

s CJ <-. c->

s.) Cs c> SJ

CO

sc

t, -O

o -i; k

•o

Q

•g g * i 9>£ ~

H i n p i H t B N o o c s m i> O N r i Tf

oo co CD I >

O

O

l>

T-I

T - I 0 0 T f T f <N i - H o o o o m c N

O

O

O Tf

Tf Tf

© a>

Cl t>

r f TJ< O l ( O T H 0 0 CO 0 0 N O O r t CO

i-l o o o r^ csrtTf W f O H r t

TH

T

H

T

H

O

H C N H

CN CN 00 CN T-I Co" o " o " O CN

2 c

CN Tf Tf T H CO Tf O O Cl rf Cl CO oo" in" ci in Tf ci

O O O Cl in 00 T H CN CO TH CN OJ Cl lO CN

c;

T-I

O

0 0 CN T H CO T H O

i o t> co m

Öl

BP « C to >

h,

o

o

ci

t> T H CN

CCS

H M J O O W

o

CO CO CO Tf TH CO lO CN CN CN

Cl CN CN CO

ci

i>

m

W C D O O O )

H

Tf

i> o

m co o co

(M Tf

CO T H

C<3 - Q

S.BP

CO Tf

o ^

ö ••^

•a c

co H l O M

•»-,

a

o

C N O O O T - I O O O C O O

I

<M

k, •IS • o J*

O

OO C N Tf co

C l O O O C N C N O O m T f O O O C O C N O C O O i - H i O C M CN O l O CN ( N ffi

t, SJ

^j

V)

N05HCO

r > c N T - i o o l > CO CN T f LO

ft

O

•ö •« ö

t-

iO TJI r » ( N O

1/3

O

*,

O W O r f M O C O M c o o o c N T f i n i > c N C N i - l i n i M C O C O T f O

| | 5 . g-g

i~.

K

CO

3 "C

xs_,

C

C ,±os4 M t.

tal

•a

-,

O

C^l

m o

o

o

o

iM O O O TH CN m

in

CB

O

.2 i 'to to CD 3

3 5 > _ -Ö £ 3

m

o

O

5 . 5 T3 c •P t- cd : 3 to73

o

,xi

as

T*

«

S>^ 5

g >>

C r-H tH

> CJ

M

öD 2

cj as

as W

P S3 S h-9

°=0 * >

100 O

O O O O O O O

O O O O O

OC^O^O^

e "c M t» I> 00 IN (N tO Os to CO os «o

2 IA

U

CM

OS Os CO CM CO i-i CM CO CM CO CO t> CO l> CD OS i-i CO i-< T-I m

CO CM CO <M -* CO 00 T H OS T H CM CM O CO O

co

© co co t> •*?•'* m

noon

r f CM CO T * H M O M l > CO CO Os TH

Hto

rf 00 CM

C« »H * H ••*

©"oöm

Ö D Ä tiD

-O (u -ö CJ "W "ö

* M

Os KS

k,

os

so

"3

5•9

»•i

•9 "2 °« C3 W *-> tC3 O t/1 J ^ <H

ÖD

M N h H O l O M M O T f H I > W O i n CO •>* l > t > CO - ^

•« -o gs r-H

TH

•SS-3

s «

v>

c c c; «c

:/;

V3

PH

b GO- 5a «so gd 'S s • s s as .C •o S a-s etf

öO

H

M

M

T H C O

l O O

• *

CO

T l

li:<l0^<3i

T H CO 0 0 • *

IN

ffi

to i-l

t o H H c o c o N ^ C O M » O O

I O (O

i>

i> i> t> in © r> H m co lO t>

co T f c o o eo O H H i f K * C M r- ••* os TI<

co CM os CM OS H Tf (O C M oo oo i>

CM O

T-I CM CN

>- rt H cs o xs to v c "C 5 iS Ä c 5 < ^ o « ft

•—i

l

Ol t^

1-H

t.

r

TH

§ a

öl

T-I

0 0 C O I > 0 0 I > 0 0 0 CM - * f CO c o

o

PI

•8 5

3 ^ c t: •• o

CO

O O O h i n O ) CO CM r f 0 0 rtiOhn

O

00 CM

os in co ^i1 co co i>

m

O C 0 0 0 - * f t > I > r - <

CO CM CO CM 0 0

COH

CM m oo ©

m co

oo

i-i -<*< © CM

T}<

co

co i> oo co o • * m

00 O

i-H l > 0 0 T H 0 0 CM 0 0 O O H O U CO • * rt

oo

m co

TJ» oo

o

•* C M i> ri-l

i>

"tf

CM i - l OS 0 0 CO o i > c o t ^ c o COCOOCOCO m

CM

CM i-H CO

B M O O

CM

I > CM © "* o o - ^ c o COOOOOS

co os co

T H CM

CM

|

• * OS CMiH r r co

<5j

•"*

CO

I CO CM CM CO I c M i n O S C O COI-HCMTH

co CM

CM 0 0 CM i - i t ^ o o os os T f CM CM i - i

COCMCOCM t O i N H ' * c o o o i n m

I-,

S >3

"Q ^ 3

•~ ^ Vi *^>

TH

S 0

"a? "C

tå

t>

CO O

i-T i-T i n

i-i I-I •*

in

CO CN CO TT

in

co

c o i > o s i n i - i

" ^ r ^ " ^ 1 ^

r^

oo os c o

i>

I H

in

m

o m o s T f i n o o o M O H M r f O 0 0 H T f W O N H

oo C M c o - t f •>* O O O O S ^ f i - i T f O S i - i C M i n

o in i-i -n< co t> m T H os oo i-H -# CM co

oo o

co

cOTf O ^ 1 r f i n O i - l H Tf M O

, c 00 5 O

r2 c

* 00 © © © © i j n o o i f CO CM

-I Se

n i CM

s

m CO OS O 00 i-i C M T

i-i CM m m

•X X

*l s tO

© CM 00 ->1< CO c o o s o o n o CM CO i - i

m o o o o <N o o o o

en O

m

h- I O O O

CM CO

^

TH CO TH TH

U5

CM O

C ,*

•M^ I- Ti

T-I

CS <D

'— g

O > CM = 0

e3

en CJJ

O

_l 3 • ^

vi

(-•

9 "w •o a s

•a c •S -a «S c* •a c

•43

o

2 g a t *3 - o .ä "E :5 »2 H ;°

o to O i7 : 0 C« o? •a Ä c ex 00 t, «J B -g

5 io i5 > OSO

101 +-> C

O

6 O

o o

o

o o o

o o o o o o

o o o

o o o

TH

1-H i r t TH 1-1 T-l

CM 00 00

CN

i>

CO CO OS I > r f CM i > m

os

TH

CM CO T H

co

»

eo

o o o

T-l

o o o

H

o o o

H

o o o r

l

o o o o o o H

c nc o c "c o c er o

o o o

T-H

1—

T-

1-1 TH

r f O r f 0 0 CO 0 0 t ^ 0 0 CO o 0 0 CO i - l r f CN

ir If r:

c c* c\

CO r f r f i-l O CO

£ ca

£ e

i 3

s

-CJ

~

h

VI

*->

h

C

s 3 a B0>-2 GD ca a ca •O a, - d XJ "3 ca u ca ijo

*3

v

g °3

<t>

o

o

ca o co M

,_r

co cC | o "

rf

CO CO CO

Trt

OS CO

CM

TH

TH

'

ca

£ £

g a

lO 00 CN

o o

CO

1 CO

m co

o ©

i co o i n 1—1

1 I> 1 m

1 co 00