Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken D. 2betänkande.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

~1

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:46 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

RIKTLINJER FÖR DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN Betänkande,

avgivet

av 1942

jordbrukskommitté DEL II

S T O C K H O L M 1 9

års

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

23. Socialvårdskommilténs betänkande. 12. Utredning och 1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess akförslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. tuella behov och riktlinjer för dess framlida verkS. samhet. Norstedt. 167 s. K. 24. Kommitténs för partiellt- arbetsföra betänkande:. 1. 2. Dödföddheten och lidigdödligheten i Sverige. Dess Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförsamband med naliviletsminskningen ocii dess förhålmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m . m. lande vid olika former av förlossningsvård saml dess Kalalog och Tidskriflstryck. 200 s. S. socialmedicinska och befolkningspolitiska be.ydelse. 25. Be.änkande med förslag till lag med särskilda beAv C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. stämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för 3. Belänkande med förslag till ändrade grunder för rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . floUningslagsliftningen in. in. Iiu:ggströni. 9.) s. J o . 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens or4. Betänkande med förslag angående uniforms pliktens ganisation. Marcus. 71 s. II. omfattning för viss personal vid försvarsvasendet. 27. Belänkande med förslag till investeringsreserv för V. Petterson. 59 s. F ö . budgetåret 1916/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med Fi. förslag angående allmänna barnbidrag ni. ni. V. Pet28. Bilagor till betänkande med förslag till investeringsterson. 351 s. S. reserv för budgetåret 1916/47 av slatliga, kommunala 6. Belänkande om barnkostnadernas fördelning med föroch statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. slag angående allmänna barnbidrag ni. m. Bilagor. 95 s. Fi. Beckman. 153 s. S. 29. 1913 ars jordbrukslaxeringssakkunniga. Betänkande 7. Betänkande och förslag rörande åtgärder för att bemed förslag till ändrade bestämmelser i fråga om gränsa antalel koiilraktsanställt manskap inom krigstaxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag makten. Beckman. 136 s. Fö. om jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. F i . 8. 1941 å r s lärarlönesak'kunniga. Betänkande med för30. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. slag rörande statsvetenskapliga examina m. m. HaeggMarcus. 146 s. F i . slröm. 127 s. E. 9. 1945 å r s universiletsberedning. 1. Docentinslitulionen. 31. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredninHaeggslröm. 62 s. E . gar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostrar 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vägoch undervisning. Idun. 194 s. E . och vattenbyggnadsslyrelsen m. m. Katalog- o. Tid- 32. Betänkande med förslag till förordning angående skriftstryck. 217 s. K. allmänt kyrkomöte m. m. Ilaeggström. 161 s. E. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s.. H. män del. ldun. 341 s. E. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande ni. ni. ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s.. H. Del 1. Beckman. 216 s. E . 35. Statsmakterna och folkhushållningen under den till 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. D>el G. rörande personal- och materielresurser m. ni. lör geTiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. Fo. nomförande av ett arbetsprogram enligt av utrednin36. Parlamentariska undersökningskommissionen angågen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. ende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande angående flyktingars behandling. Beckrman. 14. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. 500 s. S. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. Idun. 193 s. E . 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag an15. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. gående folkpensioneringens administrativa handha4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. Förvande m. m. V. Petterson 114 s. S. slag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E. 38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen 16. Betänkande angående forsknings- och försöksverkinom armén m. m. Ilaeggström. xiij, 504 s. Fö. samheten på jordbrukets område i Norrland. V. Pet39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser s;amt terson. 133 s. J o . dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. J o . 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 40. Betänkande angående hantverkets och småindus. S. striens befrämjande. Marcus. 192 s. H . 18. PM angående utvecklingsplanering på jordbrukets 41. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. ni. område. Marcus. 252 s. J o . Marcus. 430 s. Jo. 19. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. D'el 1. försvarsberedskapens framtida organisation. Idun. Idun. 282 s. Jo. 92 s. Fo. 43. Betänkande med förslag till verkstadsorganisa tion 20. Betänkande angående den centrala organisationen för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. AB. (2) 105 s. K. 361 s. S. 44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa21. Betänkande med utredning och förslag angående rättion. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. J u . krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och av rid hasta vein m. m. Norstedt. 91 s. Fö. småindustri samt bildande av företagarnämnder. 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. D<el 2. Marcus. 144 s. H . Idun. 606 s. Jo.

Anm. Om sårskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnels*bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. •" ecklesiastikdepartementet. Jo. •*• jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1946:46 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

RIKTLINJER FÖR DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN Betänkande, avgivet av 1942 års jordbrukskommitté DEL II

S T O C K H O L M 1946 I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB

KAPITEL 14.

Undersökningar angående produktions- och konsumtionsutvecklingen. Av vad jordbrukskommittén anfört i den allmänna delen av sitt betänkande är det klart, att enligt kommitténs uppfattning produktions- och konsumtionsutvecklingen på jordbrukets område måste tillmätas den största betydelse såväl vid uppdragandet av de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken på lång sikt som vid det praktiska handhavandet av reglerings- och rationaliseringsverksamheten. Kommittén har sålunda ansett, att storleken av den jordbruksproduktion, som statsmakterna böra åsyfta att stödja, bör stå i viss relation till den normala konsumtionen av jordbruksprodukter. Vidare har kommittén vid sin bedömning av behovet av rationalisering inom jordbruket och av det sätt, på vilket denna rationalisering bör ske, bland annat utgått från att det, om man skulle bibehålla den nuvarande strukturen och produktionsinriktningen hos det svenska jordbruket, inom en ej alltför avlägsen tid skulle uppstå risk för överproduktion. För att få tendenserna i fråga om produktions- och konsumtionsutvecklingen närmare klarlagda har jordbrukskommittén, såsom tidigare nämnts, låtit verkställa vissa utredningar härom genom särskilda sakkunniga. Dessa utredningar äro dels en utredning av professorn Åke Åkerman om den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget, dels en utredning av förste aktuarien Lars Juréen om jordbruksproduktionen och Sveriges försörjning med livsmedel. Juréens utredning avser främst att, på grundval av de utvecklingstendenser, som kunna utläsas ur de hittills skedda förändringarna i produktionens och konsumtionens storlek, statistiskt belysa den utveckling, som produktionen och konsumtionen i fortsättningen kunna väntas undergå. Olika antaganden ha härvid uppställts beträffande takten i såväl produktions- som konsumtionsutvecklingen. Vad särskilt angår utvecklingen i fråga om vegetabilieproduktionen har vid utformningen av de olika alternativen ledning bland annat erhållits av Åkermans nyssnämnda utredning. I det följande skola något mer utförligt än som skett i den allmänna delen av betänkandet dels återgivas vissa ur Juréens utredning hämtade upp-

gifter angående den hittillsvarande produktions- och konsumtionsutvecklingen och självförsörjningsgraden, dels redogöras för innebörden av vissa av Juréen uppställda alternativ rörande den blivande produktions- och konsumtionsutvecklingen och de resultat, som erhållas enligt dessa alternativ. Produktions- och konsumtionsutvecklingen fram till år 1939. Inledningsvis må anföras vissa allmänna uppgifter om den utveckling, som animalie- och vegetabilieproduktionen ävensom konsumtionen undergått från senare delen av 1800-talet fram till det senaste världskrigets utbrott. Följande ur Juréens utredning hämtade tablå ger en uppfattning i stora drag om de förändringar i skördens storlek och användning, som ägt rum sedan 1870-talet. Skördens storlek och användning 1876—1939 (milj. skördeenheter). Årsgenomsnitt under perioden

1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39

Skörd

Lagringsförluster och utsäde

Återstår till förbrukning

5 288 5 721 6 191 7 745 8 234 9 173

635 694 719 823 864 872

4 653 5 027 5 472 6 922 7 370 8 301

Därav använt till direkt förbrukning av vegetabilier inkl. export

animalieproduktion

914 931 936 1066 1034 1 279

3 739 4 096 4 536 5 856 6 336 7 022

Under loppet av två mansåldrar har sålunda totalskörden i det närmaste fördubblats. Skördestegringen fram till sekelskiftet berodde främst på att allt större arealer lades under plogen. Skördarna per hektar förändrades däremot icke nämnvärt under denna tid. Från sekelskiftet fram till det första världskriget bidrogo både arealökning och stegring av hektarskörden till ökningen av totalskörden. Under mellankrigsperioden har åkerarealen varit praktiskt taget oförändrad. Till följd av starkt stigande hektarskördar h a r emellertid totalskörden under denna tid ökat minst lika snabbt som tidigare. Ifråga om skördens fördelning på direkt konsumtion (inklusive export av vegetabilier) och på produktion av animaliska livsmedel föreligger en tydlig skillnad i utvecklingen under olika perioder. F r a m till och med de första åren av detta sekel ökade den del av skörden, som åtgick till direkt konsumtion (inklusive export av vegetabilier) mycket sakta, medan foderförbrukningen för animalieproduktion steg betydligt kraftigare. Under mellankrigsperioden har däremot produktionen av vegetabiliska livsmedel ökat med omkring 25 miljoner skördeenheter per år, vilken ökning proportionsvis är 2 å 3 gånger så stark som ökningen av foderförbrukningen för ani-

5 malieproduktion under samma tid. Samtidigt som produktionen av vegetabiliska livsmedel ökat, har emellertid förbrukningen av dylika livsmedel avtagit. Dessa förhållanden ha lett till att, såsom närmare visas längre fram, självförsörjningsgraden i fråga om vegetabilier stigit mycket snabbt under mellankrigsperioden. Under hela den i tablån behandlade tidrymden, d. v. s. tiden 1876—1939, har dock animalieproduktionen ökat proportionsvis mer än produktionen av vegetabiliska livsmedel för direkt konsumtion och för export. Under hela denna tidsperiod har sålunda animalieproduktionen ökat med i genomsnitt 2*1 procent per år, medan produktionen av vegetabiliska livsmedel ökat med 1*2 procent per år. Totalt har animalieproduktionen mer än tredubblats sedan 1870-talet, medan produktionen av vegetabiliska livsmedel knappt har fördubblats under denna tid. Ökningen av den totala jordbruksproduktionen i kalorier räknat har under hela perioden 1876—1939 uppgått till i genomsnitt 1*5 procent per år, medan skördeökningen i skördeenheter räknat endast uppgår till 1*0 procent per år. Den starkare ökningen i kaloriproduktionen beror främst på den förbättring av utfodringen och av djurmaterialet, som ägt rum under perioden. Delvis beror ökningen dock givetvis även på den stegring av importen av fodermedel, som ägt rum under denna tid. Beträffande produktionsutvecklingen under mellankrigsperioden kan vidare nämnas, att animalieproduktionen under 1920-talet ökade betydligt starkare än vegetabilieproduktionen såväl i kalorier räknat som i värde. Under 1930-talet ökade däremot animalieproduktionen förhållandevis betydligt saktare än vegetabilieproduktionen. Förhållandet belyses av följande uppställning: Produktionsökning inom jordbruket i procent per år 1921—1939. Jordbruksprodukter P e r i o d

1 9 2 1 — 1939 1 9 2 1 — 1929 1 9 2 9 — 1939

1-2 1-3 1-2

1938/39 års priser

kalorier

Skörd

i

Vegetabilier

Animalier

Samtliga

Vegetabilier

AnimaIier

Samtliga

1-9 -0-9 3-0

1-9 3-1 0-8

1-9 0-7 2-0

1-7 -0-7 2-7

1-7 2-4 0-6

1-7 1-8 1-0

Olikheterna i fråga om produktionsutvecklingen torde delvis bero på att animalieproduktionen under förra kriget nedgått betydligt mer än vegetabilieproduktionen och att dess återhämtning under 1920-talet följaktligen kommer att redovisas som en procentuellt mycket betydande stegring. I viss m å n torde också olikheterna kunna förklaras av tillfälliga variationer i skördeutfallet. Den uppbromsning av animalieproduktionens utveckling och den stegring av vegetabilieproduktionen, som redovisas för 1930-talet, torde

dock säkerligen åtminstone till viss del få tillskrivas den avvägning mellan olika produktionsgrenar av stödet åt jordbruksproduktionen, som ägde rum i samband med införandet av de statliga prisregleringsåtgärderna under början av 1930-talet, och som innebar ett gynnande av vegetabilieproduktionen. Såsom jordbrukskommittén nämnt redan i den allmänna delen av betänkandet ha konsumtionsvanorna successivt förändrats i samband med den allmänna höjningen av välståndsnivån. Där har påpekats, att det mest framträdande draget i konsumtionsutvecklingen under de senaste decennierna utgör en fortgående förskjutning av konsumtionen från de billigare vegetabiliska livsmedlen till de högvärdiga men dyrare animaliska livsmedlen. Den sammanlagda kaloriförbrukningen per invånare har däremot särskilt efter ingången av detta sekel ökat endast relativt obetydligt. De nu berörda förändringarna i konsumtionen framgå av följande tablå: Konsumtionen av jordbruksprodukter jämte margarin i kalorier per dag och invånare. 1876/85

1886/95

1896/05

1906/15

1920/29

1930/35

1 730 550

1 820 610

1 940 830

1 990 990

1860 1 190

1 730 1 370

2 280

2 430

2 770

2 980

3 050

3 100

76 24

75 25

70 30

67 33

61 39

56 44

100 Kalorier per dag och invånare Vegetabilier Animalier 1 Summa

Relativa tal Vegetabilier Animalier 1 Summa 1

Inklusive margarin.

Det bör emellertid beträffande de nu anförda siffrorna anmärkas, att det statistiska materialet för de första årtiondena är behäftat med vissa brister. Detta förhållande torde ha medfört, att förändringarna i konsumtionen i förhållande till denna tid vid bearbetningen av det statistiska materialet bli något överskattade. Förändringarna i produktionens och konsumtionens storlek kunna sammanfattas i kalkyler rörande självförsörjningsgraden. En självförsörjningsgrad av 100 innebär, att produktionen av varan är lika stor som konsumtionen. (Givetvis kan utrikeshandel förekomma även vid en självförsörjningsgrad av 100. Det förutsattes emellertid då, att import och export av varan väga jämnt.) Förekommer importöverskott, ligger självförsörjningsgraden under 100. Omvänt ligger självförsörjningsgraden över 100, om exporten överstiger importen. Självförsörjningsgraden för en grupp av varor erhålles vanligen genom volymberäkningar i kalorier.

7 Förändringarna i självförsörjningsgraden från senare delen av 1800-talet fram till det senaste världskriget belysas av följande av Juréen gjorda sammanställning rörande produktionens storlek i förhållande till konsumtionen av vegetabiliska och animaliska jordbruksprodukter. (I konsumtionen av animaliska produkter har även inräknats konsumtionen av margarin.) Förändringar i självförsörjningsgraden 1876- 1939. (Konsumtionen = 100) Samtliga jordbruksprodukter

P e r i o d

1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39 1 2

Vegetabiliska jordbruksprodukter

69 72 74 80 75 96

Animaliska jordbruksprodukter

Total produktion

H08 114 104 102 94 95

79 83 83 87 82 96

Produktion Produktion u t a n hjälp av u t a n hjälp av importerade importerade fodermedel och fodermedel konstgödsel 79 83 81 83 78 91

79 80 76 76 71 79

Därav 9 enheter motsvarande export av fodersäd. Därav 3 enheter motsvarande export av fodersäd.

Räknar man självförsörjningsgraden i förhållande till den totala konsumtionen av alla slag av livsmedel erhålles för 1930-talet en självförsörjningsgrad av 93 procent. Beträffande vegetabiliska jordbruksprodukter visar självförsörjningsgraden en stigande tendens, medan en sjunkande tendens k a n iakttagas för animaliska jordbruksprodukter (inklusive margarin). Tidigare har nämnts, att animalieproduktionen stigit betydligt snabbare än produktionen av vegetabiliska livsmedel. Att självförsörjningsgraden för animalier det oaktat sjunkit visar, att konsumtionsökningen varit starkare än produktionsökningen'. För samtliga jordbruksprodukter jämte margarin har självförsörjningsgraden ända fram till omkring år 1930 varit omkring 80 eller något däröver för att sedan stiga till i genomsnitt 96 under 1930-talet. Av dessa 96 procent böra emellertid, som framgår av tablån, 5 procent tillskrivas importen av fodermedel och 12 procent importen av konstgödselmedel. Frånräknas den produktion, som erhållits genom denna import, blir självförsörjningsgraden ungefär densamma som i slutet av förra seklet. (Detta gäller blott, då m a n ställer produktionen i relation till konsumtionen. Räknat per capita låg produktionen under 1920-talet betydligt över produktionen i slutet av förra seklet.) Vad angår självförsörjningsgraden under 1930-talet förtjänar det anmärkas, att denna, framför allt till följd av växlingarna i skördeutfallet, tidvis låg betydligt över medeltalet 96. Åren 1934—35 översteg t. ex. produktionen av vegetabiliska jordbruksprodukter konsumtionen med cirka 15 procent.

8 Den totala inhemska livsmedelsproduktionen översteg under dessa år den totala konsumtionen av livsmedel med ett par procent i kalorier räknat. Den export av jordbruksprodukter och andra livsmedel och den lagring av överskottsproduktion, som förekom under dessa år, var sålunda något större i kalorier räknat än hela livsmedelsimporten jämte den på importerade råvaror baserade margarinproduktionen. (Vid bedömande av självförsörjningsgraden under 1930-talet torde även böra beaktas den inverkan, som depressionen under första delen av 1930-talet haft på konsumtionens storlek.) Självförsörjningsgraden för animalier jämte margarin låg under hela mellankrigsperioden på en praktiskt taget oförändrad nivå, motsvarande cirka 95 procent av konsumtionen. Eftersom konsumtionen av animalier steg starkt under denna tid, ökade emellertid beroendet av utlandet absolut sett något. Omräknat i smör utgjorde det årliga underskottet i animaliekonsumtionen (inklusive konsumtionen av margarin) 18 miljoner kg under 1920talet men steg till 22 miljoner kg under 1930-talet. Bortser man från margarinet, visar produktionen däremot i stället ett stigande överskott utöver konsumtionsbehovet. Under mellankrigsperioden exporterades ju ganska stora kvantiteter animaliska livsmedel, särskilt smör och fläsk. Omräknade till smör uppgingo dessa exportkvantiteter i genomsnitt per år till 15 miljoner kg smör under 1920-talet och till 32 miljoner kg smör under 1930talet.

Den blivande konsumtionsutvecklingen. Storleken av den konsumtion av jordbruksprodukter, som kan komma att äga rum i fortsättningen, är, som framhållits i kapitel 2, beroende på en rad faktorer, rörande vilka man nu endast kan göra mer eller mindre osäkra antaganden. Som exempel på dessa faktorer har där nämnts befolkningsutvecklingen, arten av befolkningens sysselsättning, prisrelaticnerna mellan olika slag av livsmedel ävensom mellan livsmedel och andra förnödenheter samt den allmänna inkomstutvecklingen och utformningen av den statliga socialpolitiken. I Juréens kalkyler angående konsumtionsutvecklingen har det självfallet ej kunnat bli fråga om att göra några närmare undersökningar rörande dessa faktorer för att söka komma fram till en prognos om den sannolika utvecklingen beträffande desamma. Man har i stället i utredningen fått nöja sig med att uppställa vissa antagaiden. Dessa antaganden ha emellertid, där så varit möjligt, valts med ledning av den hittillsvarande utvecklingen. Vidare ha i vissa fall uppställts alternativa antaganden. Beträffande befolkningsutvecklingen har Juréen använt ett av de alternativ, som uppställts i Hyrenius' utredning angående jordbrukets framtica tillgång på arbetskraft. I detta alternativ har man räknat med att folkmängden skulle stiga från 6-23 miljoner invånare i genomsnitt under 1930-talet

9 till 6'93 miljoner år 1960 och därefter förbli i stort sett oförändrad under 1960-talet. I fråga om förändringarna i nationalinkomsten har Juréen räknat med tre alternativ. Dessa förutsätta en stegring av nationalinkomsten per capita med respektive 10, 20 och 30 procent under en 1 O-årsperiod. Det mellersta alternativet motsvarar den faktiska genomsnittliga stegringen av nationalinkomsten under tiden 1860—1930, medan det lägsta alternativet räknar med endast hälften av denna stegringstakt och det högsta en stegring, som med 50 procent överstiger stegringen under tiden 1860—1930. Det kan anmärkas, att den stegring, som antagits i det högsta alternativet, ligger något, ehuru obetydligt, under den faktiska stegringen under mellankrigsperioden. (Jämför i detta sammanhang den i propositionen nr 222/1946 intagna promemorian rörande olika alternativ för nationalinkomstens utveckling under den närmaste efterkrigstiden.) Innebörden av de olika alternativen belyses av följande tablå, där 10-årsperioden 1930—1939 valts som bas.

A r

1930/39 1939 1950 I960 1970

Realinkomstutveckling per invånare, betecknad svag

måttlig

stark

100 115 121 133 146

100 115 126 152 182

100 115 132 172 224

I fråga om konsumentpriserna på jordbruksprodukter har Juréen av tekniska skäl räknat med det förhållande mellan konsumentpriserna å jordbruksprodukter och den allmänna prisnivån, vilket i genomsnitt rådde under 1930-talet. Vissa kalkyler anföras emellertid för att belysa den inverkan en förändring av dessa prisrelationer kan få på konsumtionens storlek. Vid beräkningarna rörande den framtida konsumtionsutvecklingen har vidare någon hänsyn ej tagits till eventuella livsmedelsrabatter. Såsom nämnts i kapitel 11 finnas vissa möjligheter att genom beräknande av s. k. elasticitetskoefficienter statistiskt belysa sambandet mellan å ena sidan förändringarna i konsumtionen per capita av en vara och å andra sidan förändringar i konsumentens inkomstförhållanden och i priset på varan. Jordbrukskommittén skall h ä r ej gå närmare in på de tekniska spörsmål, som uppkomma vid dylika elasticitetsbestämningar, eller vid de antaganden, varpå Juréens beräkningar i detta avseende bygga. E n redogörelse härför lämnas i Juréens utredning. Här skall endast framhållas, att man ej torde kunna tänka sig, att en viss förändring av pris- eller inkomstnivån alltid skall få samma effekt i fråga om konsumtionens storlek. Vad exempelvis gäller förhållandet mellan animalie- och vegetabiliekonsumtionen torde det visserligen vara berättigat antaga, att animaliekonsumtionen till

10 Beräknad förbrukning i m i l j . k g . a v viktigare jordbruksprodukter 1960 o c h 1 9 7 0 . 1

V a r u s l a g

Förbrukning vid inkomststegring, betecknad

Förbrukning 1930/39 1960

Vete och råg övrig s p a n n m å l . . . . Socker och sirap 2 . . Potatis Mjölk och grädde 3 . Smör och margarin. Ost Kött och fläsk

704 147 302 983 1597 121 34 290 50

måttlig

svag

692 138 373 1046 1892 155 50 347 68

671 127 385 1032 1 912 160 52 356 72 1 Till direkt konsumtion och till industriella ändamål. 2 Råsockervärden. 3 Grädden omräknad till mjölk.

stark

663 138 389 1 025 1 912 163 53 359 74

632 127 410 1005 1 947 175 57 373 82

641 138 404 1 012 1 933 171 56 368 79

606 127 432 984 1 968 187 62 387 91

en början kommer att öka relativt snabbt vid en höjning av inkomstnivån. Takten av denna ökning av animaliekonsumtionen måste emellertid väntas avtaga efter hand, så att man så småningom kommer fram till ett jämviktsläge, där konsumtionsinriktningen ej alls eller endast i ringa grad påverkas av ytterligare inkomstökning. De elasticitetskoefficienter, som beräknats med ledning av faktiska förskjutningar i konsumtionen respektive i prisoch inkomstnivån under en viss period, kunna sålunda ej antagas bli konstanta, om pris- och inkomstnivån i fortsättningen under en längre tid skulle förskjutas i samma takt. I Juréens utredning ha utförts speciella beräkningar med tillämpning av dels konstanta, dels variabla elasticiteter. De siffror ur Juréens utredning, som anföras här ovan, bygga samtliga på ett antagande om variabla elasticiteter. Detta antagande leder alltså till att den beräknade förskjutningen av konsumtionen blir något svagare än vad som skulle blivit fallet, om man räknat med konstanta elasticiteter. Beträffande kalkylerna angående konsumtionsutvecklingen må slutligen nämnas, att det i Juréens utredning framhålles, att åtskilliga av de förändringar i fråga om konsumtionen, som hittills skett, icke kunna förklaras enbart av förändringar i pris- och inkomstförhållanden, och att man måste räkna med att även i fortsättningen konsumtionsutvecklingen kommer att påverkas av andra förhållanden än pris- och inkomstutvecklingen samt att därför de på grundval av elasticitetsberäkningar gjorda kalkylerna angående konsumtionsutvecklingen ej kunna göra anspråk på annat än att visa de alternativa tendenser i konsumtionsutvecklingen, som kunna väntas framträda under vissa angivna förutsättningar. Enligt samtliga kalkyler har man, som tidigare nämnts, att vänta en mer eller mindre stark stegring av animaliekonsumtionen och en motsvarande minskning av vegetabiliekonsumtionen per invånare. Samtidigt förutses

emellertid en viss ökning av befolkningen. Sistnämnda förhållande medför, att den totala animaliekonsumtionen kommer att utvisa en ännu starkare stegring än den beräknade ökningen per capita, medan nedgången av vegetabiliekonsumtionen begränsas. Några resultat av de i Juréens utredning i detalj utförda kalkylerna för olika produkter framgå av den sammanställning, som är införd överst å sid. 10. Till belysande av i vad mån de här ovan beräknade förändringarna i totalkonsumtionen bero på ökad folkmängd respektive på förskjutningar i konsumtionsvanorna kan återges följande tablå, vari angivits hur stor del av den under förutsättning av måttlig inkomststegring kalkylerade förskjutningen fram till år 1970, som beror på den ena respektive den andra faktorn.

V a r u s l a g

Vete och råg övrig spannmål 1 . . . Socker och sirap 2 . . Potatis Mjölk och grädde 3 . Smör och margarin. Ost Kött och fläsk

Ägg 1 2 3

Förbrukning i milj. kg 1930/39

704 147 302 983 1 597 121 34 290 50

632 127 410 005 947 175 57 373 82

Förändrins: O'

/o

-10 -14 + 36 + 2 +22 + 45 + 68 + 29 + 64

Därav milj. kg till följd av ökad

milj. kg

folkmängd

realinkomst

- 72 - 20 + 108 + 22 + 350 + 54 + 23 + 83 + 32

+ 71 + 15 + 38 + 106 + 187 + 16 + 5 + 35 + 7

-143 - 35 + 70 - 84 + 163 + 38 + 18 + 48 + 25

Korn, havre, ärter, blandsäd. Råsockervärden. Grädden omräknad till mjölk.

Det kan nämnas, att i Juréens utredning räknats med att kaloriförbrukningen per capita under förutsättning av måttlig inkomststegring kommer att stiga med omkring 5 procent fram till år 1970. En dylik mindre ökning av kaloriförbrukningen kan, enligt vad den av kommittén anlitade sakkunnige i näringsfysiologiska frågor, professor Yngve Zotterman, uttalat, vara motiverad med hänsyn till alt den fortgående ökningen i kroppsstorleken bör leda till ett något större näringsbehov. Någon ökning i den genomsnittliga kaloriförbrukningen vid stigande realinkomst får väl även anses sannolik, med hänsyn till att näringsbehovet inom de mindre bemedlade befolkningsgrupperna i en del fall knappast torde ha varit helt täckt före kriget. (Tilläggas må dock, att den uppenbarligen mycket låga konsumtionen av s. k. skyddsfödoämnen inom ett stort antal familjer före kriget i och för sig icke behöver betyda, att brister i kaloritillförseln förelegat.) Å andra sidan kan ökningen i den genomsnittliga kaloriförbrukningen komma att hållas tillbaka, om tyngre kroppsarbete blir mindre vanligt framdeles än som nu är fallet.

12 Enligt det uppställda antagandet i fråga om befolkningsutvecklingen skulle folkmängden år 1970 komma att ligga drygt 10 procent över basperiodens folkmängd. Den totala konsumtionsvolymen i kalorier räknat skulle sålunda vid måttlig inkomststegring, om konsumtionen per capita antages öka med 5 procent, stiga med omkring 15 procent från 1930/39 fram till år 1970. Förändringarna i totalvolymen av konsumtionen av de i ovanstående tablåer upptagna produkterna framgå närmare av följande uppgifter. Miljarder kalorier

Vegetabilier Animalier Summa

1930/39

3 940 3 110

4 050 4 150

7 050

8 200

Därav till följd av

Förändring, procent

folkökning

andra faktorer

+ 3 + 33

+ 11 + 12

- 8 + 21

+ 16

+ 11

+ 5

Rörande styrkan av förskjutningen från vegetabilie- till animaliekonsumtion kan erinras om att enligt tidigare refererade beräkningar animalierna under 1880-talet skulle ha utgjort endast omkring 25 procent och vegetabilierna omkring 75 procent av den totala konsumtionen av jordbruksprodukter i kalorier räknat. Vegetabiliernas andel i totalkonsumtionen har sedan sjunkit med i genomsnitt drygt 2 enheter per 10-årsperiod. Utvecklingen under mellankrigstiden och den fortsatta utveckling, som av Juréen beräknats komma att äga rum under antagande av en måttlig inkomststegring, framgår av följande tablå, vilken även visar förändringarna i kostens innehåll av vegetabilisk och animalisk äggvita. Procentuell fördelning av kalorier och äggvita i vegetabiliska och animaliska jordbruksprodukter A r Äggvita

Kalorier

1920/29 1930/39 1950 1960 1970

Vegetabiliska

Animaliska

Vegetabilisk

Animalisk

61 56 53 51 49

39 44 47 49 51

48 42 37 35 33

52 58 63 65 67

I de beräkningar rörande den blivande konsumtionsutvecklingen, ur vilka några siffror nu anförts, har man som ovan nämnts utgått från 1930-talets prisrelationer såväl mellan animalier och vegetabilier som mellan jordbruksprodukter och andra förnödenheter. Jordbrukskommittén har tidigare framhållit, att prisläget på jordbruksprodukter under 1930-talet var sådant, att jordbruksbefolkningens inkomstnivå var lägre än inkomstnivån för jämförliga befolkningsgrupper. Vid en höjning av producentpriserna på anima-

13 liska jordbruksprodukter över 1930-talets nivå, vilken direkt får påverka konsumentpriserna, måste man därför räkna med att förskjutningen av konsumtionen från vegetabilier till animalier kommer att gå långsammare än som antagits i de här ovan återgivna beräkningarna. Juréen har i sin utredning gjort ett försök att uppskatta den betydelse en dylik förskjutning av den relativa prisnivån kan få för konsumtionens storlek. Enligt de beräkningar Juréen verkställt härom skulle exempelvis en allmän höjning av de relativa konsumentpriserna på jordbruksprodukter med 10 procent utöver 1930-talets nivå beräknas motsvara en relativ nedgång i animaliekonsumtionen, ungefärligen motsvarande skördestegringen under cirka tre år. Jordbruksproduktionens framtida utveckling. Vad härefter angår jordbruksproduktionens framtida utveckling har jordbrukskommittén i den allmänna delen av sitt betänkande uttalat, att man enligt kommitténs uppfattning bör ha att räkna med, att den stegring av jordbruksproduktionen i form av ökad avkastning per arealenhet och i form av ökat utbyte av animaliska produkter per foderenhet, som sedan lång tid tillbaka ägt rum, skall komma att fortsätta. Vad angår skördeökningen per arealenhet har i Åkermans utredning angående den svenska växtodlingens utvecklingstendenser och dess inriktning efter kriget lämnats en ingående motivering för uppfattningen att ännu stora vinster stå att göra genom fortsatt växtförädlingsarbete och ökad användning av sorter med hög avkastningsförmåga, genom ökad användning av konstgödsel och genom ytterligare förbättring av brukningsmetoderna. Här må dessutom pekas på den vinst, som torde kunna göras genom fortsatt arbete med täckdikning och andra grundförbättringar, genom förbättring av redskapen och genom vidgad kännedom om jordens riktiga bearbetning, genom bättre skötsel av vallar och betesängar samt genom en intensifiering av kampen mot ogräs, växtsjukdomar och skadeinsekter. En fortsatt skördestegring, betingad av samma faktorer som tidigare bidragit till ökad skörd per hektar, torde sålunda kunna påräknas även framdeles. Åkerman har i sin utredning med biträde av vissa andra sakkunniga ställt en prognos för utvecklingen av hektarskördarna under tiden fram till omkring år 1960. Viss ledning har därvid erhållits av den genomsnittliga skördestegringen i riket mellan 1 O-årsperioderna 1881/90 och 1931/40. Storleken av den årliga skördeökning per hektar, med vilken man enligt Åkermans utredning bör ha rätt att räkna under tiden fram till år 1960, kan enklast uttryckas så, att den i genomsnitt för olika grödor motsvarar den beräknade genomsnittliga ökningen av hektarskördarna från och med 1880-talet till och med 1930-talet. För de enskilda grödorna ha i vissa fall räknats med skördeökningar, som ligga ej oväsentligt över eller under detta genomsnitt. Beträffande den beräknade skördeutvecklingen från och med 1880-talet är emellertid att märka, att denna utveckling ej gått i en rak

14 linje. Skördestegringen har nämligen varit betydligt svagare under de sista decennierna av 1800-talet än under tiden efter sekelskiftet. Räknar man endast med skördeutvecklingen under de senaste tre decennierna, erhåller man därför avsevärt högre tal för den genomsnittliga årliga skördestegringen än vad som blir fallet om man räknar med utvecklingen ända från 1880-talet. Juréen har i sin utredning gjort vissa beräkningar, vilka avse att belysa den skillnad, som föreligger mellan ett antagande om en framtida skördeutveckling i stort sett överensstämmande med den genomsnittliga skördeutvecklingen under hela perioden 1880—1939, och ett antagande om en framtida skördeutveckling överensstämmande med skördeutvecklingen under de senaste trettio åren. Det senare alternativet har härvid konstruerats så, att relationerna mellan stegringstalen för olika grödor blivit i stort sett desamma som Åkerman funnit sannolika med hänsyn till de tillskott, som växtförädling och ökad näringstillförsel m. m. kan antagas lämna under den närmaste framtiden. De absoluta stegringstalen ha däremot antagits komma att ligga i närheten av den nivå, som angives av skördestegringen under perioderna 1913—1940 och 1919—1940. De tillfälliga förändringarna i skördeutfallet ha i detta fall någorlunda väl kunnat elimineras med hjälp av skördeomdömena för respektive grödor. Hektarskördarna för varje år ha därvid normerats genom multiplikation med kvoten mellan medeltalet för skördeomdömena under perioden 1913—1940 och omdömet för den ifrågavarande grödan respektive år. (Skördeomdömena avgivas som bekant efter en femgradig skala, där 3 betecknar normalskörd. Skördeomdömet för olika grödor har visat sig vara approximativt proportionellt mot hektarskördens storlek i kilogram, vilket gjort det möjligt att normera skördarna på nu nämnt sätt. De normerade hektarskördarna kunna sägas ge uttryck åt de förändringar, som under årens lopp inträtt i jordbrukarnas egen uppfattning om storleken av en medelgod skörd.) Den beräknade årliga skördestegringen för olika grödor enligt de båda alternativen framgår av tablån överst å sid. 15. Då det gäller att få en uppfattning i stort om de överproduktionsrisker, som kunna föreligga för det svenska jordbruket, torde det icke vara nödvändigt att göra detaljerade beräkningar rörande den skördestegring, som kan väntas för varje särskild gröda. Det torde för detta ändamål vara tillräckligt, att man uppställer olika alternativ rörande förändringarna i totalskördens storlek, i skördeenheter räknat, och jämför dessa alternativ med olika alternativ i fråga om konsumtionsutvecklingen. I Juréens utredning ha även uppställts vissa på dylikt sätt beräknade alternativ rörande den framtida stegringen av totalskörden under förutsättning av oförändrade arealer. Stegringen av totalskörden i genomsnitt under tiden 1886—1940 har av Juréen beräknats till 73 miljoner skördeenheter per år, medan ökningen un-

15 Alternativa beräkningar av den framtida skördestegringen per hektar (kg per år).

V ä x t s 1a g

Höstvete Höstråg Vårvete Vårråg Havre Blandsäd Ärter och bönor Vicker Potatis Sockerbetor Foderrotfrukter Vallhö Ängshö

Enligt Åkerman

15 12 20 10 15 15 15 10 5 140 90 95 35

Med ledning av normerad skördestegring under perioderna 1913—1940 och 1919—1940 20 15 25 15 20 20 20 10 10 155 150 150 40 5

der perioden 1919—1940 beräknats till ej mindre än omkring 90 miljoner skördeenheter per år (räknat såsom normerad totalskörd). Det har ovan nämnts, att en av de faktorer, som medverkat till ökningen av totalskörden under tiden fram till sekelskiftet, varit en utökning av åkerarealens storlek, men att denna faktor däremot ej i någon nämnvärd utsträckning har medverkat till den skördeökning, som inträffat under de senare decennierna. Skördestegringen under mellankrigsperioden kan till viss del tillskrivas faktorer, vilka tidigare gjort sig gällande endast i relativt sett mindre utsträckning, nämligen en förbättring av fodervärdet för vallhö, en minskning av den helträdade arealen samt en förskjutning av produktionen till förmån för grödor med hög avkastning. Det väsentliga har dock under denna period varit stegringen av hektarskördarna. I Juréens utredning ha uppställts tre olika alternativ rörande den fortsatta årliga stegringen av totalskörden fram till år 1970. I det första alternativet, betecknat såsom svag skördestegring, har man räknat med en skördestegring, som successivt sjunker till omkring 40 miljoner skördeenheter för år 1970. I det andra alternativet betecknat såsom måttlig skördestegring, har man räknat med en konstant årlig skördestegring av 65 miljoner skördeenheter och i det tredje alternativet, betecknat såsom stark skördestegring, har räknats med en konstant årlig skördestegring av 79 miljoner skördeenheter fram till år 1970. Alternativet måttlig skördestegring k a n i stort sett sägas sammanfalla med den av Åkerman beräknade årliga skördestegringen respektive med den faktiska skördeökningen från 1880-talet fram till och med 1930-talet, medan det såsom stark skördestegring betecknade alternativet anknyter till den genomsnittliga skördestegringen (normerad skörd) under de senaste 30 åren men dock ligger ej oväsentligt under denna.

16 De relativa förändringar av totalskörden, som erhållas enligt de olika alternativen, framgå av följande tablå, i vilken till jämförelse medtagits även förändringarna i skördens storlek från 1920-talet till 1930-talet. 1930-talets genomsnittsskörd har härvid betecknats med det relativa talet 100.

A r

1920/29 1930/39 1950 1960 1970

Relativa förändringar i skörden vid oförändrad totalareal och skördestegring, betecknad svag

måttiig

stark

90 100 106 111 116

90 100 108 115 122

90 100 110 119 127

Vid sidan av stegringen av den inhemska skörden är det på produktionssidan framför allt två faktorer, som äro av betydelse vid uppställandet av prognoser rörande den jordbruksproduktion, som kan tänkas föreligga i fortsättningen. Den ena av dessa är importen av fodermedel och den andra är det utbyte per foderenhet, som erhålles vid animalieproduktionen. I fråga om importen av fodermedel har i Juréens utredning räknats med tre alternativ, nämligen dels avtagande import, som antages helt upphöra senast år 1970, dels samma importöverskott som under 1930-talet (cirka 500 milj. foderenheter), dels en import som stiger successivt med 20 procent per tioårsperiod, d. v. s. något svagare relativ ökning än under mellankrigsperioden. Beträffande animalieutbytet per foderenhet kan man genom att ställa samman beräkningar rörande den totala produktionen av animalier för direkt konsumtion med förbrukningen av vegetabiliska fodermedel erhålla ett uttryck för hur genomsnittsutbytet per foderenhet förändrats på lång sikt. Under mellankrigsperioden har detta genomsnittsutbyte enligt Juréen på 10 år stigit från 510 till 535 kalorier per foderenhet. Förändringarna i den framtida animalieproduktionens storlek kunna emellertid ej bedömas enbart genom en jämförelse mellan den totala fodertillgången och den totala animalieproduktionen. Utbytet per foderenhet av en viss foderkvantitet, vilken uteslutande är att räkna som produktionsfoder, måste uppenbarligen bli större än det genomsnittliga utbytet per foderenhet av hela foderåtgången. Såväl animalieproduktionen som foderförbrukningen har ökat under 1930-talet i förhållande till 1920-talet. ökningen beror delvis på ändringen i djurantalet, delvis på en intensifiering av produktionen. Det senare gäller framför allt i fråga om mjölkproduktionen. Juréen har sökt göra en uppdelning av de totala tillskotten i animalieproduktion och i foder på de delar, som äro att hänföra till förändrat djurantal och till intensifieringen av produktionen. Denna uppdelning har givit vid handen, att den intensifierade utfod-

17 ringen i förening med förbättringen av djurens kvalitet under 1930-talet lett till att djuren årligen förbrukat drygt 500 miljoner foderenheter vegetabiliska fodermedel mer än som var möjligt vid de förhållanden, som rådde 10 år tidigare. Den starkare utfodringen har lämnat ett nettotillskott av animalier till människoföda uppgående till nära 350 miljarder kalorier per år, d. v. s. mellan 650 och 100 kalorier per foderenhet av tillskottet, räknat för animalieproduktionen i dess helhet. På lång sikt synes detta tal enligt utförda undersökningar ha ökat något, och i de summariska efterkrigsberäkningarna har antagits, att utbytet av animalier till människoföda ur fodertillskotten kominer att uppgå till avrundat 700 kalorier per foderenhet. Genomsnittsutbytet ur allt vegetabiliskt foder uppgick under mellankrigsperioden enligt vad nyss nämndes till drygt 500 kalorier per foderenhet. Det tillämpade beräkningssättet leder sålunda inom vissa gränser till ett stigande genomsnittsutbyte per foderenhet allt eftersom produktionen intensifieras. En sådan utveckling ansluter sig väl till de förhållanden, som kunnat konstateras vid en tillbakablick på den tidigare utvecklingen. Man kan givetvis icke förutsäga, vilka grenar av jordbruksproduktionen som, om överproduktion skulle uppstå, i första hand skulle visa produktionsöverskott. I det av jordbrukskommittén förordade medelalternativet h a r förutsatts, att full självförsörjning skall råda i fråga om vegetabiliska produkter för direktkonsumtion (med undantag för sockerproduktionen). Vid en jämförelse mellan produktionen och konsumtionen kan då för enkelhets skull animalieproduktionen användas som mätare av eventuella risker för överproduktion, d. v. s. man kan uppställa det antagandet, att den del av totalproduktionen, som ej erfordras för att täcka konsumtionsbehovet i fråga om vegetabilier, kommer att användas till animalieproduktion. Detta innebär givetvis icke, att dessa risker i praktiken endast skulle kunna gälla animaliska livsmedel. Skillnaden mellan de olika antagandena rörande importen av fodermedel har i stort sett samma inflytande på uppskattningarna av animalieproduktionens storlek som skillnaden mellan alternativen för den inhemska foderproduktionen. Detta förhållande medför, att de av Juréen verkställda beräkningarna enligt vissa kombinationer mellan olika alternativ uppvisa ungefär samma utveckling. (Till följd av importfodrets höga proteinhalt spela emellertid olika antaganden om importen av fodermedel i realiteten en större roll än som kan angivas rent siffermässigt. Förverkligandet av det lägsta importalternativet ställer betydligt större krav på snabbt förbättrad kvalitet hos det inhemska fodret än de båda övriga alternativen.) Enligt de valda alternativen erhålles sålunda exempelvis ungefär samma beräknade ökning av animalieproduktionen vid svag skördestegring och konstant foderimport som vid måttlig skördestegring och upphörande foderimport etc. De olika tänkbara kombinationerna av alternativen i fråga om 2—616475:II

18 skördestegring och foderimport resultera då i följande alternativ för stegringstakten i animalieproduktionen. Skördestegring, betecknad

Foderimport, betecknad

svag eller måttlig svag eller måttlig eller stark måttlig eller stark stark

upphörande konstant | upphörande) stigande j konstant > upphörande J stigande ^ konstant) stigande

Genomsnittlig ökning av animalieproduktionen i % per år 1930/39—1970 0-6 0-9 1-1 «„ 1-4

Till jämförelse med den ovan beräknade stegringstakten under efterkrigsåren vid olika förutsättningar om skördestegring och foderimport kunna de tal åter anföras, vilka sammanfatta den tidigare utvecklingen. Totalproduktionen av animaliska jordbruksprodukter steg med 2'1 procent per år under perioden 1876—1939 och med 1*9 procent under perioden 1921—39. Samtliga här uppställda alternativ räkna sålunda med svagare ökning av animalieproduktionen framdeles än som tidigare varit fallet. Jämförelse mellan produktions- och konsumtionsutvecklingen. Den av Juréen genom elasticitetsberäkningar uppskattade genomsnittliga årliga ökningen i animaliekonsumtionen vid olika stark ökning av nationalinkomsten kan uttryckas i nedanstående procenttal. v

.

.

nomt , betecknad svag måttlig stark

Genomsnittlig ökning av animaliekonsumtionen i % per ^ 1930i3Q_1970 0-6 0-8 1-0

En sammanställning av de olika alternativen för produktions- och konsumtionsutvecklingen i fråga om animaliska livsmedel ger vid handen, att produktionen (vid bibehållandet av nuvarande arealer) enligt flertalet kombinationer skulle komma att öka snabbare än konsumtionen. Såsom ovan nämnts beräknas självförsörjningsgraden i fråga om jordbruksprodukter inklusive margarin under 1930-talet ha varit 96. (Härav kunna dock 5 enheter hänföras till importen av fodermedel.) Av den jämförelse, som ovan lämnats mellan å ena sidan produktionsutvecklingen vid olika alternativ i fråga om skördestegring och import av fodermedel samt å andra sidan konsumtionsutvecklingen vid olika alternativ i fråga om realinkomstens stegring, framgår, att man enligt de flesta alternativkombinationerna och framför allt enligt de av dessa, som synas mest sannolika, har att vid oförändrad areal och produktionsinriktning räkna med att produktionen kommer att växa betydligt starkare än konsumtionen.

19 De tal för den beräknade procentuella stegringen av animaliekonsumtionen fram till år 1970, som återgivits här ovan, ge emellertid en i någon mån missvisande bild av den beräknade utvecklingen under denna tid. De ange nämligen den beräknade genomsnittliga stegringen per år under hela sagda tid. I själva verket torde emellertid stegringen komma att bli olika under olika delar av denna tidrymd. Detta beror dels på den stagnation i folkökningen, som enligt de uppställda prognoserna angående befolkningsutvecklingen kan väntas under 1960-talet, dels på det ovan påpekade förhållandet, att ökningen av animaliekonsumtionen per capita måste väntas gå i allt svagare takt, ju längre förskjutningen av konsumtionen från vegetabilier till animalier fortskridit. Det nu påpekade förhållandet medför, att ökningen av avsättningsutrymmet på den inhemska marknaden under exempelvis tiden fram till omkring år 1960 kan beräknas bli större än vad som framgår av ovannämnda genomsnittstal, men däremot under 1960-talet kan beräknas bli mindre än vad som framgår av dessa genomsnittstal. I Juréens utredning ha verkställts ingående beräkningar rörande storleken av det produktionsöverskott respektive produktionsunderskott, som kan beräknas föreligga vid olika tidpunkter enligt olika tänkbara alternativkombinationer. Jordbrukskommittén skall här ej ingå på samtliga dessa alternativ, utan skall begränsa sig till vissa av desamma. Det kan då först nämnas, att i samtliga alternativ — i anslutning till det av kommittén förordade medelalternativet i fråga om storleken av den produktion, som statsmakterna skola stödja — förutsattes en import av margarinråvaror, motsvarande 30 000 ton margarin, samt import av 75 000 ton majs ävensom en inhemsk oljeväxtodling, som ger råvaror för framställning av intill 10 000 ton margarin. I de alternativ, vilkas resultat återges här nedan, har vidare räknats med att importen av fodermedel i övrigt skall avtaga successivt och helt upphöra omkring år 1970. Enligt beräkningarna kan man vid måttlig skörde- och inkomststegring räkna med att ett visst produktionsunderskott kommer att föreligga i utgångsläget och successivt ehuru ganska obetydligt öka fram till omkring år 1960. Därefter skulle emellertid en omsvängning ske så att produktionen i fortsättningen skulle öka starkare än konsumtionen, och ett överskott av jordbruksprodukter uppkomma omkring mitten av 1960-talet. Räknar man med stark skördestegring men måttlig inkomststegring, uppkomma överproduktionsrisker redan under 1950-talet. Beträffande den tidpunkt, då ett eventuellt produktionsöverskott skulle uppstå, kan erinras om att man i beräkningarna utgått från den prisrelation mellan jordbruksprodukter och andra förnödenheter, som rådde under 1930talet. För att belysa, vad en förskjutning av denna prisrelation kan betyda för konsumtionsinriktningen och därmed för aktualiserandet av överproduktionsrisken k a n nämnas, att totalkonsumtionen, omräknad i skördeenheter, vid en relativ höjning av prisnivån å jordbruksprodukter med 10 procent av

20 Juréen beräknats komma att ligga ungefär 2 procent lägre än vad som förutsatts i ovannämnda beräkningar. Då 2 procent av totalproduktionen ungefärligen motsvarar den produktionsökning, som beräknats inträffa under 3 år, innebär detta, att en dylik förskjutning av prisnivån kan beräknas föra den tidpunkt, vid vilken en omedelbar risk för överproduktion föreligger, omkring 3 år närmare. Man bör självfallet ej överskatta värdet av beräkningar av det slag, som här ovan angivits. De premisser, på vilka de bygga, äro ju i åtskilliga avseenden ganska ovissa. Man måste vidare även räkna med möjligheten av att faktorer, som ej kunnat tagas i betraktande i dessa beräkningar — till exempel immigration — kunna leda till att utvecklingen i verkligheten i större eller mindre grad kommer att avvika från den utveckling, som beräkningarna utvisa. Såsom framhållits både tidigare i detta betänkande och i Juréens utredning få beräkningarna därför ej fattas annorlunda än som ett uttryck för den tendens utvecklingen under vissa angivna förutsättningar kan väntas få. Å andra sidan skulle det enligt kommitténs mening vara ett allvarligt fel att blunda för den bild av den framtida utvecklingen, som beräkningarna ge. Kommittén vill understryka, att till och med det alternativ i fråga om skördeutvecklingen, vilket betecknats som stark skördestegring och enligt vilket en överproduktionskris skulle kunna uppstå redan under 1950-talet, ligger ej oväsentligt under den beräknade normerade skördestegringen under de tre decennierna närmast före det sista världskrigets utbrott, samt att det såsom måttlig skördestegring betecknade alternativet endast motsvarar den faktiska skördestegringen allt sedan 1880-talet. Det synes jordbrukskommittén icke möjligt att vid ett uppdragande av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken utgå från ett antagande om en produktionsstegring, som ligger under den i sistnämnda alternativ förutsatta, detta i all synnerhet om man samtidigt föreslår en omfattande verksamhet för att främja den fortsatta inre rationaliseringen av jordbruket. Kommittén vill i detta sammanhang även erinra om att detta alternativ i fråga om den årliga skördestegringen i stort sett överensstämmer med den utveckling, som sakkunniga i en såsom relativt försiktig betecknad kalkyl ansett kunna förväntas under tiden fram till och med år 1960, samt att man uppenbarligen ej har någon anledning antaga, att ett plötsligt stopp i utvecklingen då skall inträffa. Givet är, att man i det praktiska rationaliseringsarbetet ej kommer att vara bunden av de nu refererade utredningsresultaten. En viktig uppgift för rationaliseringsorganen och då främst det centrala rationaliseringsorganet måste i stället vara att följa den fortsatta produktions- och konsumtionsutvecklingen samt att anpassa utformningen och takten av rationaliseringsåtgärderna efter de tendenser i fråga om produktions- och konsumtionsutvecklingen, som härvid framkomma.

21 Jordbrukskommittén skall till sist i detta kapitel något beröra frågan om de förändringar i produktionsinriktningen, som kunna väntas komma till stånd vid det av kommittén förordade medelalternativet. I samband därmed skola även anföras vissa siffror till komplettering av de i kapitel 2 lämnade uppgifterna om storleken av den jordbruksjord och den arbetskraftsvolym, som erfordras enligt medelalternativet respektive minimialternativet. De prognoser, som uppställts i fråga om konsumtionsutvecklingen, förutse i fråga om såväl spannmål som potatis en viss nedgång i totalkonsumtionen. Eftersom man beträffande båda dessa produktslag bör kunna räkna med en fortsatt stegring av hektarskördarna, bör utvecklingen i fråga om desamma leda till att det h ä r så småningom kommer att erfordras betydligt mindre arealer än tidigare för att tillfredsställa behovet för direkt konsumtion. Beträffande socker har man visserligen räknat med en betydande konsumtionsstegring. Enligt det av kommittén förordade medelalternativet bör man emellertid ej eftersträva en mot denna konsumtionsstegring svarande produktionsökning. Juréen har uppgjort följande tablå rörande de arealer, som under förutsättning av måttlig skördestegring och inkomstökning beräknats bli erforderliga för självförsörjning för direkt konsumtion av vegetabilier. (I tablån ha såsom jämförelsematerial medtagits de faktiska arealerna under 1920- och 1930-talen samt preliminära arealsiffror för år 1945.)

V ä x t s l a g

Observerade arealer i 1 000-tal hektar

Beräknade arealer i 1 000-tal hektar

1920/29

1930/39

1970 Vete Råg

170 321

291 212

296 171

289 109

264 84

236 69

S:a brödsäd

305 Matärter Sockerbetor Potatis

17 35 151

12 47 133

20 55 147 22

9 50 116 16

7 50 105 16

6 50 94 16

S:a redovisade växtslag

• 589

471 Det bör anmärkas, att de för sockerbetor och oljeväxter angivna arealerna ej få fattas som någon prognos rörande den i och för sig önskvärda arealen av dessa grödor. Kommittén h a r i annat sammanhang angivit de synpunkter, som enligt kommitténs uppfattning böra vara vägledande vid bestämmandet av storleken av den odling av sockerbetor och oljeväxter, som enligt medelalternativet bör åtnjuta stöd av det allmänna. Det bör vidare påpekas, att de nu anförda arealuppgifterna för spannmål och potatis ej heller få fattas såsom någon prognos rörande storleken av den odling av dessa grödor, som i praktiken kan tänkas komma till stånd i framtiden vid

en tillämpning av medelalternativet. Bortsett från de förändringar av dessa siffror, som kunna föranledas därav att produktions- eller konsumtionsutvecklingen blir en annan än den, som antagits vid beräknandet av dessa siffror, må framhållas, att man torde kunna antaga, att en relativt omfattande odling av brödsäd skall komma till stånd för utfodringsändamål. Detsamma gäller i fråga om potatis. Till jämförelse med nyssnämnda arealsiffror kan återges följande av Juréen upprättade tablå över dels den genomsnittliga skörden av brödsäd, matärter, socker och potatis under senare delen av 1930-talet, dels den bruttoproduktion av dessa varuslag, som ovanstående arealer beräknats ge åren 1950, 1960 och 1970 under förutsättning av måttlig skördestegring. Skörd

V ä x t s l a g

i

milj.

kg

1936/40

1970 Vete Råg S:a brödsäd

673 344 1017

721 223 944

716 185 901

691 161 852

Matärter. . . Sockerbetor Potatis

1 894 1 921

14 1 800 1 844

13 1 845 1 814

12 1 890 1 752

Beträffande animalieproduktionen skall först något nämnas om storleken av mjölkproduktionen och antalet nötkreatur enligt inedelalternativet. Enligt detta alternativ skulle stöd utgå för en produktion av mjölk och mejeriprodukter, motsvarande hela det normala avsättningsutrymmet för dessa varor med undantag av omkring 40 000 ton matfett. Med utgångspunkt från den konsumtion, som antagits föreligga vid måttlig inkomstslegring, har Juréen beräknat storleken av den mjölkproduktion, som enligt medelalternativet bör åtnjuta statligt stöd, på följande sätt: 1920/29 Fodermjölk Konsumtionsmjölk. . .

1930/39

1 597

1 330

2 544 416 15

2 890 459 15

3 105 494 15

Smörmjölk Ystmjölk övrig produktmjölk. . , Summa produktmjölk.

2 542

2 975

3 364

3 614

Total mjölkproduktion

3 665

4 548

5 230

5 715

6 005

Storleken av det koantal, som erfordras för att frambringa denna mjölkproduktion, blir givetvis beroende på den mjölkmängd, som framdeles i genomsnitt kan påräknas per ko och år. Juréen har här räknat med en stegring av mjölkmängden med omkring 25 kilogram per ko och år, d. v. s.

något mindre än den genomsnittliga stegringen från 1920-talet till 1930talet. Vid ett dylikt antagande erhållas de resultat, som framgå av följande uppställning:

1920/29 1930/39 1950 1960 1970

Produktion per ko, kg

Antal kor, 1 000-tal

2 012 2 355 2 600 2 850 3 100

1822 1931 2 011 2 005 1 937

Enligt de uppställda antagandena skulle alltså någon större förändring i koantalet icke vara att vänta under efterkrigstiden. Man torde emellertid kunna räkna med att efterfrågan på kött successivt kommer att stiga rätt avsevärt. I Juréens beräkningar angående konsumtionsutvecklingen har vid måttlig inkomststegring den årliga konsumtionen av kött beräknats stiga från 150 miljoner kilogram under 1930-talet till 185 miljoner kilogram omkring år 1960 och till 193 miljoner kilogram omkring år 1970. Vid den mjölkproduktion, som beräknas enligt medelalternativet, synes därför en uppfödning av gödboskap bli nödvändig, om man vill fylla hela avsättningsutrymmet för kött medelst inhemsk produktion. Enligt Juréens beräkningar skulle inom något decennium årligen 30 å 40 miljoner kilogram kött av gödboskap erfordras enligt medelalternativet, för att den ökade efterfrågan på kött skulle kunna täckas helt genom inhemsk produktion. Även om totalproduktionen av kött i viss utsträckning kan påverkas genom att variera uppfödningen av gödkalv, torde de nämnda siffrorna ge vid handen, att utrymme finnes för en uppfödning av gödboskap i ganska stor skala, om man förutsätter att efterfrågan på kött i första hand skall få täckas medelst inhemsk produktion samt att mjölkproduktionen kommer att stanna vid den nivå, som angives enligt medelalternativet. Detta utrymme kommer dock att minskas, om en lönande export av smör medger hållande av en större för mjölkproduktion avsedd kreatursstam än här antagits. Möjlighet föreligger också att skapa en efterfrågeomflyttning genom ändrade prisrelationer mellan kött och fläsk. Den faktiska utvecklingen under mellankrigsperioden h a r gått i riktning mot något starkare ökning av fläskkonsumtionen än av köttkonsumtionen. Härtill har troligen den sjunkande priskvoten fläsk/kött medverkat. Den klyfta, som vid 1930-talets prisrelationer kan väntas uppkomma mellan produktionen och konsumtionen av kött i framtiden, är emellertid så stor, att det ej torde vara möjligt att helt utfylla densamma genom ökad produktion och konsumtion av fläsk. Även bortsett från den i nästföregående stycke omtalade möjligheten till förskjutning av efterfrågan från kött till fläsk måste konsumtionen av fläsk väntas komma att öka. Detsamma gäller äggkonsumtionen. Härigenom kommer det alltså att finnas möjlighet att utvidga svin- och hönsskötseln i framtiden. En produktion, som svarar mot den av Juréen vid måttlig in-

24 komststegring beräknade konsumtionen år 1960, kräver en ökning av antalet svin och höns med i runt tal 20 procent utöver antalet under de sista förkrigsåren. (Beträffande äggproduktionen har då ändå räknats med en betydande ökning av produktionen per höna.) På basis av bland annat de antaganden, som nu nämnts, har Juréen beräknat, att behovet av jordbruksjord enligt medelalternativet vid olika tidpunkter kommer att vara följande. V ä x t s 1a g

1970 Spannmål och oljeväxter Därav brödsäd Rotfrukter Vallväxter m. m

1 523 496 259 1 715

1 463 398 236 1 760

1 421

1 292

348 225

305 214

1 785

1 830

Summa skördad areal

3 497

3 459

3 431

3 336

1 000-tal hektar

Tillkommer träda och obrukad åker

234 Total åkerareal

3 731

Naturlig äng

1 000

900 Spannmål och oljeväxter Därav brödsäd Rotfrukter Vallväxter m. m

100 100 100 100

96 80 91 103

Summa skördad areal

85 61 83 107 95

Naturlig äng

93 70 87 104 98 93

Relativa

tal.

88 |

Emedan arealen för träda och obrukad åker framdeles troligen kommer att vara betydligt lägre än år 1937 (under krigsåren har arealen i medeltal understigit 200 000 hektar) kan nedgången i totala åkerarealen enligt medelalternativet bli något starkare än uppgifterna för skördad areal ge vid handen. De här ovan angivna arealerna äro beräknade under förutsättning av måttlig skördestegring och av att fodermedelsimporten successivt skall minska samt år 1970 endast uppgå till omkring 75 000 ton majs. Avsättningsutrymmet har vidare beräknats under antagande av den konsumtion, som beräknats föreligga vid måttlig inkomststegring. Till belysande av vad en förändring av antagandena rörande konsumtionsutvecklingen innebär, kan nämnas, att vid den svagare förskjutning av konsumtionen, som antagits skola äga rum vid endast svag inkomstökning, den behövliga arealen år 1970 beräknats sjunka till omkring 91 procent av 1937 års areal, medan vid den starka förskjutning av konsumtionen, som antagits komma att äga rum vid stark inkomstökning, 99 procent av 1937 års areal beräknats bli

25 erforderlig för att frambringa den produktion, som enligt medelalternativet skulle kunna åtnjuta stöd av det allmänna. Utvecklingen beträffande totalskörden enligt medelalternativet under samma antaganden som nyss nämnts, belyses av följande ur Juréens utredning hämtade tablå. Skörd i milj. r skördeenheter

V ä x t s 1a g

1930/39

2 827 1 076 1 178 3 391 988 8 384 100 789 9 173 100

2 942 944 1 182 4 117 871 9 112 109 665 9 777 107

3 022 901 1 193 4 623 849 9 687 116

2 886 852 1 194 5 047 782 9 909 118

660 10 347 113

650 10 559 115

Spannmål Därav brödsäd Rotfrukter Vallväxter Halm och blast Index Avkastning från ängen. . . Total skörd Index

Jordbrukskommittén har redan i kapitel 2 redogjort för de förutsättningar, som ligga till grund för minimialternativet, samt för produktionens omfattning, behovet av arealer och arbetskraft m. m. vid detta alternativ. I det följande skola därför endast lämnas vissa uppgifter till komplettering av den tidigare framställningen. Totalproduktionen i kalorier jämte margarintillverkningen av importerade råvaror har enligt minimialternativet satts lika med kaloriförbrukningen per capita vintern 1942/43, multiplicerad med den folkmängd, som beräknas föreligga år 1970. Relationen mellan vegetabilier och animalier har antagits förändrad från 61 : 39 vintern 1942/43 till 50: 50 år 1970, vilket innebär ungefär samma förskjutning mot ökad vikt för animalier som beräknas i fråga om konsumtionen. Produktionens omfattning enligt minimialternativet framgår närmare av följande uppgifter. Konsumtion V a r u g r u p p 1930/39

Vintern 1942/43

3 940 3 110

3 865 2 515

4 050 4 150

3 460 3 400

85 82

7 050

6 380

8 200

6 860

56 44

61 39

49 51

50 50

1970 Miljarder Vegetabilier. Animalier. . Summa

Produktion I % a v 1970 enligt minimi- års b e r ä k n a d e normalalternaUvet konsumtion 1970

kalorier

Relativa tal Vegetabilier. Animalier. . Summa 1

Därav omkring 240 miljarder kalorier margarin av importerade råvaror.

26 Inom vardera av animalie- och vegetabiliegruppen kan man tänka sig olika möjligheter för den framtida produktionsinriktningen. Kommittén har i kapitel 2 återgivit en tablå, som visar en tänkt fördelning av produktionen på olika produktionsgrenar. Rörande denna fördelning av minimialternativets produktion kan nämnas, att uppfödning av gödboskap icke förutsatts i minimialternativet, utan att skillnaden mellan konsumtion och produktion av kött under fredstid har antagits utjämnad genom import. Till följd av det mycket stora foderbehovet vid uppfödning av slaktdjur ökas härigenom skillnaden i arealbehovet mellan medel- och minimialternativet. Om man kan tillgodose den ökade efterfrågan efter kött och fläsk genom ökad fläskproduktion i stället för genom uppfödning av gödboskap, sjunker den erforderliga åkerarealen enligt medelalternativet med omkring 4 procent och stannar då vid något över 90 procent av förkrigsarealen mot 95 procent, om uppfödning av gödboskap antages komma till stånd. Skillnaden mellan de båda alternativen i fråga om arealbehovet har av Juréen beräknats på följande sätt. (Arealuppgifterna avse 1 000-tal hektar.) Omkring år 1970 enligt V ä x t s 1a g

År 1937

medelalternativet

minimialternativet

Spannmål och oljeväxter Därav brödsäd Rotfrukter Vallväxter m. m

1 523 496 259 1 715

1 292 305 214 1 830

992 305 204 1 300

Summa skördad åker Index

3 497 100

3 336 95

2 496 71

1019 100

900 88

800 79

Beträffande behovet av arbetskraft för upprätthållandet av en produktion av medel- respektive minimialternativets omfattning har Juréen utfört vissa beräkningar. Dessa beräkningar utgå i fråga om det totala behovet från arbetskraftsförbrukningen under basåret 1938/39 enligt kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader. Därefter ha uppställts alternativa antaganden om den årliga minskningen i arbetsbehovet genom olika slag av arbetsbesparande åtgärder m. m. I följande sammanställning återgivas några resultat till exemplifiering av hur olika hög grad av rationalisering kan komma att påverka det framtida behovet av arbetskraft.

Antagen årlig minskning av arbetsbehovet i % per enhet 1

Behovet omkring år 1938

arbetskraft

enligt mcdelalternativet 1960

1950 Milj.

0 0«5 1 1-5

av

1 107 1 107 1 107 1 107

1 112 1 047 987 930

100 100 100 100

100 95 89 84

enligt minimialternativet år 1970

manstimmar 1 108 993 890 799

1 081 922 786 671

833 710 606 517

98 83 71 61

75 64 55 47

Index 0 0-5 1 1-5

100 90 80 72

1 Årlig procentuell minskning pe r hektar av olika växtslag respektive per djur; minskning i geometrisk sen e.

KAPITEL 15.

Befolkningsutvecklingen och jordbrukets arbetskraftsproblem. Befolkningsutvecklingen är, såsom framhållits i kapitel 1, en faktor, som blir av mycket stor betydelse vid utformningen av jordbrukspolitiken. Det gäller ju, som där påpekats, bland annat att ge jordbrukspolitiken en utformning, som innebär en effektiv hushållning med den befintliga arbetskraften. Samtidigt måste man även beakta de olägenheter ur sociala och andra synpunkter, som kunna vara förenade med en allt för långt gående minskning av landsbygdsbefolkningen. I detta kapitel skola något utförligare än som skett i kapitel 1 redovisas vissa av resultaten av den av docenten Hyrenius för jordbrukskommitténs räkning verkställda utredningen angående jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft ävensom vissa ytterligare av Hyrenius verkställda undersökningar rörande denna fråga. Dessutom skall här i korthet beröras det jordbrukets arbetskraftsproblem, som föranledes av de säsongmässiga variationerna i arbetsförbrukningen inom jordbruket, och i samband därmed frågan om åtgärder för att förebygga en alltför långt gående minskning av landsbygdens befolkning. Folkmängden inom jordbruk med binäringar har under senare tid utvecklats på följande sätt: Befolkning A r

miljoner

Jordbruk med binäringar Hela riket

1880 1900 1920 1930 1940

i

4-57 5-14 5-90 6-14 6-37

Totalt

Yrkesutövare och hustrur

310 2-83 2-60 2-42 2-18

1-60 1-61 1-51 1-43 1-32

Jordbruksbefolkningens procentuella andel

68 55 44 39 34

Nedgången är avsevärd både absolut och relativt. Såsom framgår av uppgifterna angående antalet yrkesutövare jämte hustrur beror emellertid den

29 absoluta nedgången till största delen på en kraftig minskning av antalet barn och icke yrkesutövande. I de angivna siffrorna inkluderas bland annat skogsbruk. Den officiella statistiken lämnar på denna punkt inga fullt användbara siffror, vilket bland annat beror på svårigheterna för att icke säga omöjligheten att rätt avgränsa jordbruk och skogsbruk. Om emellertid antalet manliga yrkesutövare vid jordbruk med binäringar antages representera den totala arbetsinsatsen, och om därifrån dragés den beräknade arbetsmängden för skogsbruket, skulle återstoden, representerande det egentliga jordbrukets arbetsförbrukning, uppvisa en mera markerad minskning än vad som framgår av ovanstående siffror. För att kunna riktigt bedöma siffrorna angående folkmängden måste man känna ålderssammansättningen. För år 1930 och 1940 återges h ä r folkmängdssiffror för större åldersgrupper inom jordbruk med binäringar samt inom övriga näringar. Ålder

0—15 15—65 65—

Jordbruksbefolkning 1000-tal

övrig befolkning 1 000-tal

655 1483 279

496 1393 272

870 2 568 287

805 3 077 328

2 417

3 725

4 210

Av tablån kan utläsas, att jordbruksbefolkningen i arbetsför ålder under 1930-talet minskades med 6 procent, medan övriga näringar ökade med 20 procent. Antalet barn nedgick under 1930-talet med 24 procent inom jordbruksbefolkningen och med 7 procent hos den övriga befolkningen. Om man närmare uppdelar åldersgruppen 15—65 år inom jordbruksbefolkningen, visar det sig, att en stark uttunning ägt rum i de yngre åldrarna. Inom jordbruksbefolkningen minskade sålunda åldersgruppen 15—30 år med 16 procent. I övriga arbetsåldrar åstadkommo åldersförskjutningar en ringa ökning. Med tanke på jordbruksbefolkningens framtida storlek förtjäna civilståndsfördelningen och könsproportionen att beröras. Jordbruksbefolkningen har sedan länge haft låg giftermålsfrekvens, vilket delvis sammanhänger med arvsförhållanden etc. men i övrigt torde vara naturligt för en degressiv befolkning. Även under senare år har äktenskapsbildningen inom jordbruksbefolkningen varit låg, ehuru den samtidigt stigit synnerligen kraftigt inom övriga befolkningsgrupper. Jordbruksbefolkningens civilståndsfördelning är därför relativt sett mycket ogynnsam. Nämnas kan att procenten gifta och förut gifta män i åldrarna 20—50 år år 1940 var 46 procent inom jordbruksbefolkningen och 61 procent inom den övriga befolkningen. Trots att jordbruksbefolkningen alltjämt har något högre fruktsamhet och barnantal

30 per äktenskap, kan man därför beräkna, att jordbruksbefolkningens nativitet och reproduktion nu är lägre än den övriga befolkningens. 1 Det ovan anförda kommer att få märkbara återverkningar på arbetsmarknaden, i det att jordbrukets roll som arbetskraftsreservoar i huvudsak begränsas till vad som kan frigöras genom fortgående rationalisering. Även snedvridningen och förskjutningarna i könsproportionen, vilka uppkommit genom att kvinnorna lämnat jordbruket i större utsträckning än männen, ha direkta och indirekta återverkningar på arbetskraftsbalansen. Vissa delar av det svenska jordbruket ha stor brist på kvinnlig arbetskraft; kvinnounderskottet försvårar därjämte i hög grad familjebildningen och medför vantrivsel i olika hänseenden. Nettoavflyttningen från jordbruksbefolkningen till andra näringsgrenar har för såväl 1920- som 1930-talet beräknats till i genomsnitt ungefär 25 000 personer årligen, varav cirka 11 000 män och 14 000 kvinnor, huvudsakligen i åldrarna 15—35 år. Avflyttningen har dock varierat avsevärt med konjunkturerna. Av denna nettoavflyttning från jordbruket uppväges den största delen av den naturliga folkökningen. Nedgången i jordbruksbefolkningens antal har därför varit betydligt mindre än siffrorna från avflyttningen synas ge vid handen. Det kan till belysande härav nämnas, att av den totala nettoavflyttningen under 1930-talet, uppgående till omkring 110 000 män och 135 000 kvinnor, ungefär 85 000 män och 90 000 kvinnor motsvara den naturliga folkökningen och att den verkliga nedgången i jordbruksbefolkningens antal under denna tid sålunda begränsats till omkring 25 000 män och 45 000 kvinnor. Såsom framgår av det tidigare anförda, ha emellertid verkningarna av avflyttningen varit mycket olika i olika åldersgrupper. Till belysande av jordbrukets aktuella avflyttningstendenser kunna anföras följande siffror angående den relativa nettoavflyttningsförlusten och totala folkminskningen inom befolkningen i rena jordbrukskommuner sedan 1920-talets början. Per 1 000 av folkmängden Å r

1921—25 1926—30 1931—35 1936—40 1941—44

Nettoavflyttning 6-4 t 8-8 7-5 12-8 g 11-7 5

Total folkminskning 0-5 5-3 3-1 9-0 5-4

De senaste, av krigsförhållandena på olika sätt influerade siffrorna synas ge vid handen, att jordbrukets avflyttning fortsätter med ungefär samma styrka som under åren närmast före kriget. 1

H. Hyrenius: Ekon. Tidskr. 1945:1.

31 Hela rikets befolkning i arbetsför ålder kan med tämligen god noggrannhet beräknas fram till år 1960. Av nedanstående tablå framgår, att denna befolkning ökade rätt avsevärt under 1930-talet. På grund av nativitetsutvecklingen kommer emellertid nettobehållningen av arbetsmarknadens nyrekrytering och avgång att i fortsättningen dämpas, så att det totala antalet i åldrarna 15—65 år förblir tämligen konstant under 1940- och 1950-talen. Med hänsyn till åldersförskjutningen inom de arbetsföra åldrarna torde till och med i realiteten den totala arbetsinsatsen komma att nedgå. Folkmängd i miljoner Ålder

15—30 30—50 50—65 15—65

1-62 1-62 0-81

1-60 1-90 0-97

1-35 2-05 1-12

1-35 1-93 1-30

4-05

4-47

4-52

4-58

Till belysande av den konkurrens om arbetskraften, som i fortsättningen kan väntas komma att föreligga mellan jordbruket och stadsnäringarna, skola anföras vissa siffror rörande de förändringar den manliga yrkesverksamma befolkningen inom stadsnäringarna respektive jordbruket skulle undergå mellan åren 1945 och 1960 vid olika alternativ rörande storleken av befolkningsöverflyttningen från jordbruket till stadsnäringarna. Den manliga, icke jordbrukande befolkningen i åldrarna 15—65 år ökade från 1-26 miljoner år 1930 till 1-52 miljoner år 1940, d. v. s. med 20'4 procent på ett årtionde eller med inemot 2 procent per år. Jordbrukskommittén har i kapitel 1 uttalat att man — under förutsättning av normala internationella förhållanden — torde kunna räkna med att stadsnäringarna skola kunna expandera rätt avsevärt även under de kommande decennierna. En fortsatt expansion för den icke jordbrukande befolkningen av samma storleksordning som under 1930-talet synes emellertid utesluten. Ett dylikt antagande skulle nämligen innebära, att jordbruksbefolkningen i de arbetsföra åldrarna (15—65 år) skulle under en tioårsperiod sjunka till omkring 59 procent av antalet vid periodens början, eller med över 5 procent om året. För de yngre arbetsföra åldrarna skulle nedgången bli proportionsvis ännu kraftigare. Inom åldersgruppen 15—50 år skulle sålunda en dylik utvidgning av befolkningen i stadsnäringarna medföra en nedgång för jordbruksbefolkningen med nära 60 procent från periodens början till dess slut, och för åldersgruppen 15—30 år skulle antagandet innebära en nära nog fullständig avflyttning. Sambandet mellan stegringen av den manliga icke jordbrukande befolkningen och minskningen av den manliga jordbrukande befolkningen vid ett antal olika, lägre liggande alternativ i fråga om stadsnäringarnas expansion belyses av följande tablå:

32 Årlig ändring 1945—60 av den manliga icke jordbrukande befolkningen 15—65 år

Årlig ändring 1945—60 av den manliga jordbruksbefolkningen 15—65 år

%

0/

/o

0-0 + 0-5 + 1-0 + 1-5

+ 0-5 . — 0-8 — 2-4 — 4-6

+ + + + +

0-0 — 0-5 — 1-0 — 1-5 — 2-0

0-2 0-4 0-6 0-7 0-9

De gränsalternativ, som anges i tablåns övre hälft och som för den manliga icke jordbrukande befolkningen skulle innebära, att dess antal skulle bli oförändrat respektive öka med 1*5 procent om året, torde även de få anses uteslutna, det förra med hänsyn till att det skulle förutsätta en årlig ökning av jordbruksbefolkningen och det senare med hänsyn till att den minskning av jordbruksbefolkningen, som detsamma skulle innebära, överstiger vad som synes praktiskt tänkbart. Av befolkningskvantitativa skäl torde man därför få räkna med, att den fortsatta nedgången kommer att ligga någonstans mellan dessa båda gränsalternativ. Att söka förutsäga, hur stark den fortsatta avflyttningen i praktiken kommer att bli, är givetvis en ytterst vansklig uppgift, och jordbrukskommittén har ej ansett sig böra söka ställa någon prognos härom. Här skall emellertid visas, vad vissa alternativ i fråga om överföringens storlek skulle betyda för den jordbrukande respektive icke jordbrukande befolkningen. I ett följande avsnitt skola därefter anföras vissa siffror till belysande av de möjligheter, som jordbruket har att avstå arbetskraft utan att detta äventyrar uppehållandet av den önskvärda produktionen. Det kan då först erinras om att ett antagande om en årlig ökning av den manliga icke jordbrukande befolkningen med 0*5 respektive 1 procent innebär, att stadsnäringarnas tillväxt ur sysselsättningssynpunkt skulle bli en fjärdedel respektive hälften av den tillväxt, som ägde rum under 1930-talet. Vid en årlig minskning av den manliga jordbruksbefolkningen med 1 respektive 1-5 procent skulle expansionen av den i stadsnäringarna sysselsatta befolkningen komma att ligga någonstans mellan nyssnämnda båda gränser. Med hänsyn till att avflyttningen och yrkesväxlingen är begränsad till de yngre arbetsföra åldrarna, blir konkurrensen om arbetskraft emellertid i realiteten ännu hårdare än vad ovanstående siffror antyda. Om sålunda exempelvis jordbruksbefolkningen i åldrarna 15—65 år minskas med 1*5 procent per år och alltså med 20 procent fram till 1960, kan detta beräknas reducera antalet män i åldrarna 15—30 år med bortåt hälften. I åldrarna 30—50 år skulle nedgången bli avsevärt lägre, och i åldrarna 50—65 år skulle

33 det bli en viss ökning. Det är uppenbart, att dessa förhållanden komma att verka dämpande på den fortsatta avflyttningen. Jordbrukskommittén h a r ansett det lämpligt att här, för belysande av den inverkan en fortsatt överflyttning av arbetskraft från jordbruket till stadsnäringarna kommer att få på jordbruksbefolkningens storlek, uppställa två alternativ. Enligt det första, här betecknat som alternativ 1, utgår man från en relativ nettoavflyttning, som för männen blir lika med 1930-talets samt för kvinnorna blir tre fjärdedelar av 1930-talets. I det senare, här betecknat som alternativ 3J2, r ä k n a r man med en nettoavflyttning, som för männen blir 1*5 gånger 1930-talets och för kvinnorna lika med 1930-talets relativa nettoavflyttning. (Att man i båda alternativen räknar med en relativt lägre avflyttning för kvinnorna beror främst på att det redan nu föreligger ett kvinnounderskott inom jordbruksbefolkningen.) Det förra alternativet motsvarar i stort sett en årlig minskning av jordbruksbefolkningen med 1 procent, medan det senare alternativet ungefärligen motsvarar en årlig minskning av jordbruksbefolkningen med 1*5 procent. Rörande befolkningsutvecklingen inom jordbruket fram till år 1960 enligt dessa båda alternativ har Hyrenius uppställt följande tablå: Å r

1930 1940 1950 alt. 1 alt. 3/2 1960 alt. 1 alt. 3/2

Jordbruksbefolkning

Total befolkning

Procent jordbruksbefolkning

2 234 000 2 009 000 1 830 000 \ 1744 000)' 1 645 000\ 1 485 000/

6 142 000 6 371000

36-4 31-5 )27l \25-8 /23-2 \21-0

6 761 000 7 087 000

Från att ha uppgått till något över 2 miljoner år 1940 skulle jordbrukets befolkning alltså enligt de båda alternativen nedgå till omkring 1*8 miljoner år 1950 och 1*5 å 1*6 miljoner år 1960. Detta motsvarar en genomsnittlig årlig minskning med enligt alt. 1 ungefär 18 000 och enligt alt. 3/2 26 000 per år eller ungefärligen 1*0 respektive 1-5 procent per år. Jordbruksbefolkningens andel i hela landets befolkning skulle nedgå från 31-5 procent år 1940 till 23 alternativt 21 procent år 1960. För jordbruksbefolkningen i de arbetsföra åldrarna erhållas följande siffror: Jordbruksbefolkning i åldrarna 15—65 år Å r

1930 1940 1950 alt. 1 alt. 3/2 1960 alt. 1 alt. 3/2

Män

Kvinnor

Båda könen

730 000 705 000 642 000 608 000 570 000 511 000

638 000 594 000 549 000 525 000 491 000 451 000

1 368 000 1 299 000 1 191 000 1 133 000 1 061 000 962 000

34 Den manliga jordbruksbefolkningen skulle alltså minska från 705 000 år 1940 till 570 000 alternativt 511 000 år 1960, motsvarande i genomsnitt 6 700 resp. 9 700 per år. För den kvinnliga jordbruksbefolkningen erhålles en nedgång från 594 000 till 491 000 resp. 451 000, d. v. s. med i genomsnitt 5 200 resp. 7 200 per år. Den utveckling av den totala jordbruksbefolkningen, som skisserats enligt de båda alternativen, döljer avsevärda olikheter mellan skilda områden till följd av såväl olika stark nettoavflyttning som olika åldersstruktur. Sålunda ger alternativ 1 för den manliga jordbruksbefolkningen inom Mälarlänen en årlig minskning från 1940 till 1960 av 2*1 procent (mot 1*1 för hela riket). För östra Götaland erhålles 1-4 procent, för Skåne, Halland och Blekinge 1*0, för Bohuslän och Vänerlänen 1*8 och för Dalarna och Norrland endast 0-3 procent. Med hänsyn till de uppbromsande tendenser, som uppstå i starkt avfolkade jordbruksbygder, torde man få räkna med en viss regional utjämning av flyttningsolikheterna. 1 föreliggande fall skulle man därför ha att räkna med något lägre minskningstal för Mälarlänen, eventuellt också för övriga södra och mellersta Sverige, under det att folkminskningen skulle skärpas i Dalarna och Norrland. Det bör understrykas, att siffror rörande utvecklingen av den sammanlagda folkmängden i de arbetsföra åldrarna ej säga hela sanningen rörande minskningen av jordbrukets arbetskraft. Åldersstrukturen kommer nämligen att förskjutas på ett mindre gynnsamt sätt. Förhållandena skildras enklast genom följande jämförelse mellan åldersfördelningen för år 1940 och för år 1960 under antagande att den relativa nettoavflyttningen blir för männen 1 respektive 3/2 och för kvinnorna 3/4 respektive 1 av 1930-talets. M ä n 1940

Ålder

1000tal

1960 alt. 1 1000tal

Förändring

K v i n n o r 1960 alt. 3/2

1000tal

Förändring %

1000tal

1000tal

Förändring %

1000tal

Förändring o/

125 138 192 181 129

— 48 — 48 — 31 + 10 + 6

236 199 244 151 111

179 141 197 153 115

— 24 — 29 — 19 + 1 + 4

157 122 179 150 112

— 34 — 39 — 27 — 1 + 1

/o

1960 alt. 3/4

1960 alt. 1

,0

0—15 15—30 30—50 50—65

.. .. .. ..

— 33 — 39 — 18 + 10 + 5

241 263 277 165 122

162 161 228 181 128

15—65

— 19

— 28

— 17

— 24

0—

1068 B60

— 19

— 28

— 17

— 23

65—

Beträffande åldersklassen 0—15 år må framhållas, att siffrorna för år 1960 bero på relativt osäkra nativitetsantaganden (1930-talets fruktsamhetsnivå). Bland de arbetsföra åldersgrupperna märkes en synnerligen kraftig reduktion i åldrarna 15—30 år, nämligen med 40 a 50 procent. I åldrarna 50—65 år har man å andra sidan att för mankönet emotse en viss

35 folkökning och för kvinnkönet en konstant folkmängd. I åldrarna över 65 år slutligen noterar man en viss ökning. Sammanfattningsvis kan nämnas, att medianåldern för den manliga befolkningen i arbetsåldrarna kommer att stiga från 36 år 1940 till 42 å 44 år 1960. Effekten av den av siffrorna antydda »förgubbningen» är flerfaldig. De arbetsföra åldersgrupperna 15—65 år komma att undergå en förskjutning mot högre ålderstyngdpunkt, som till sin samlade innebörd får anses som en kvalitetsförsämring. Åldersförskjutningarna medföra som ett ytterligare resultat en ökning av de arbetandes försörjningsbörda gentemot de gamla. Medan antalet personer över 65 år per 100 i åldrarna 15—65 år 1940 uppgick till 18, skulle detta antal fram till år 1960 stiga till 23, alternativt 25, d. v. s. med 30 å 40 procent. Av tablån härovan framgår ytterligare ett för jordbrukets befolkningsutveckling viktigt problem, nämligen kvinnounderskottet. Inom den totala jordbruksbefolkningen kommo år 1940 88 kvinnor på 100 män. Motsvarande antal kvinnor inom den icke jordbrukande befolkningen var 109. Inom åldrarna 15—50 år voro relationstalen 82 respektive 107. Därest nettoavflyttningen skulle fortsätta i oförändrad takt för båda könen, skulle jordbruksbefolkningen år 1960 i åldrarna 15—50 år endast ha 77 kvinnor per 100 män. Det kan i detta sammanhang erinras om att frågan om möjligheterna att täcka stadsnäringarnas behov av arbetskraft nyligen behandlats i en av Industriens utredningsinstitut publicerad utredning. 1 Man har i denna utredning ansett sig kunna draga den slutsatsen, att det under det närmaste årtiondet kommer att uppstå en mycket stark brist på arbetskraft inom stadsnäringarna, även om en viss befolkningsöverflyttning från jordbruket till stadsnäringarna kommer att äga rum. Beträffande storleken av sistnämnda överflyttning har man i utredningen såsom praktiskt tänkbara alternativ räknat med en årlig minskning av jordbruksbefolkningen med 1 respektive 1*5 procent, d. v. s. ungefärligen samma alternativ, som legat till grund för ovanstående tablåer. Vad här ovan anförts har främst haft till syfte att belysa styrkan i de tendenser till dragning av arbetskraft från jordbruket till stadsnäringarna, som på grund av befolkningsutvecklingen här i landet kunna väntas komma att göra sig gällande under de närmaste decennierna. Siffrorna visa sålunda, att det även vid en relativt kraftig avflyttning av arbetskraft från jordbruket kommer att uppstå stora svårigheter för stadsnäringarna att anskaffa den arbetskraft, som kan erfordras för en fortsatt expansion av dessa. Siffrorna säga däremot i och för sig ingenting om jordbrukets möjligheter att 1

Gösta Ahlberg och Ingvar Svennilson: Sveriges arbetskraft och den industriella utvecklingen. Stockholm 1946.

36 avstå arbetskraft och samtidigt uppehålla en produktion av den storlek, som enligt vad tidigare uttalats är önskvärd u r beredskapssynpunkt. Såsom antytts i kapitel 1 har utvecklingen inom jordbruket under en lång följd av år gått i den riktningen, att produktionen per arbetare ökat successivt. Enligt vissa av förste aktuarien Juréen verkställda beräkningar skulle totalskörden under tiden 1896—1939 ha stigit med i genomsnitt 1 procent per år. Under mellankrigsperioden beräknas stegringen till och med ha uppgått till mellan 1*2 och 1*3 procent. Samtidigt har antalet arbetare inom jordbruket successivt sjunkit. Enligt Juréens beräkningar skulle skördeökningen per arbetare utgöra 1*7 procent för hela perioden 1896— 1939 och drygt 2*1 procent för mellankrigsperioden. På grund av det ökade utbytet av animalieproduktionen blir stegringen ännu större, om man räknar med produktionen i kalorier per arbetare. Juréen har sålunda exempelvis beräknat, att totalproduktionen per arbetare inom jordbruket under mellankrigsperioden i kalorier räknat stigit med 2*7 procent per år. Det kan i detta sammanhang även nämnas, att ledamoten av kommittén, direktör A. H. Stensgård i en artikel i Social Årsbok 1943—44 1 beräknat, att produktionen per arbetstimme i jordbruket från 1920 till 1940 stigit med 50 å 60 procent. Denna beräkning överensstämmer väl med Juréens ovan anförda beräkningar. Minskningen av arbetsförbrukningen i jordbruket har fortsatt även under krigsåren. Vissa undersökningar härom ha verkställts i samband med upprättandet och granskningen av totalkalkylerna rörande jordbrukets inkomster och kostnader. På uppdrag av jordbrukskommittén har sålunda professor Nanneson år 1942 utfört en undersökning av förändringarna i arbetsförbrukningen mellan 1939/40 och 1940/41 vid de räkenskapskontrollerade jordbruken. Denna undersökning visade en minskning i antalet manstimmar med i genomsnitt 2*1 procent. Undersökningarna ha sedermera fullföljts och visa även för de följande åren en successiv minskning av arbetsförbrukningen i lanthushållningen. På grundval bland annat av nu nämnda förhållanden har i nyssnämnda totalkalkyler angående jordbrukets inkomster och kostnader räknats med en successiv minskning av arbetsförbrukningen med 1 procent per år i förhållande till basåret 1938/39. För bedömningen av jordbrukets möjligheter att i fortsättningen avstå arbetskraft utan att detta äventyrar uppehållandet av jordbruksproduktionen är det av värde att känna förhållandet mellan arbetsvolymen och tillgången på arbetskraft i jordbruket, d. v. s. jordbrukets arbetskraftsbalans. Rörande arbetskraftsbalansen inom jordbruket har Stensgård utfört vissa beräkningar, vilka refererats i hans ovan omförmälda artikel i Social Årsbok 1943—44. Ur dessa beräkningar kan följande anföras. Den manliga yrkesverksamma befolkningen inom jordbruk och boskapsskötsel upptogs vid 1 A. H . Stensgård: Arbetskraftstillgång och arbetskraftsanvändning vid jordbruket (Social Årsbok 1943—44, sid. 63).

37 1940 års folkräkning till omkring 624 000 personer. Efter reduktion för vissa grupper, som ej kunna beräknas prestera något nämnvärt arbete inom jordbruket (bland annat personer över 70 år) har Stensgård beräknat antalet egentligen arbetande män inom denna befolkningsgrupp till omkring 575 000 årsarbetare. Den totala arbetskraftsåtgången i själva lanthushållningen h a r Stensgård kalkylerat till 1 290 milj. fullgoda manstimmar. Häri ingår ej tid för driftsledning eller för anläggningsarbeten (byggnadsarbete och grundförbättringar). Omräknat till årsarbete motsvarar detta timantal vid en viss antagen grund för fördelning på män och kvinnor omkring 432 000 män och 122 000 kvinnor fullt sysselsatta med arbete inom lanthushållningen. (Den använda fördelningsgrunden har av Stensgård betecknats som osäker; se Social Årsbok 1943—44 sid. 72.) Eftersom den manliga arbetande jordbruksbefolkningen beräknats till omkring 575 000 personer, skulle det alltså inom jordbruket finnas omkring 143 000 män, vilkas arbetskraft ej skulle behöva tagas i anspråk för lanthushållningen. Vad kvinnorna beträffar motsvarar nyssnämnda antal om 122 000 kvinnor den arbetstid, som sammanlagt skulle presteras av yrkesverksamma kvinnor, husmödrar och andra familjemedlemmar. Det är beträffande den kvinnliga arbetskraften att märka, att kvinnornas arbetsinsatser inom jordbruket till mycket stor del ske omväxlande med husligt arbete. Stensgård framhåller emellertid, att nyssnämnda överskott på 143 000 män ej är något verkligt överskott. I praktiken sysselsattes den inom jordbruket redovisade arbetskraften som bekant i mycket stor utsträckning även med annat arbete, främst skogsarbete. Om hänsyn tages härtill ävensom till arbetsåtgången för anläggningsarbeten och driftsledning inom jordbruket, förvandlas enligt Stensgårds beräkningar nyssnämnda överskott till en brist på omkring 25 000 personer. Rörande denna brist anför Stensgård, att densamma utfylles, om man tar i betraktande, att innehavare av brukningsdelar under 1 hektar i allmänhet icke hänföras till jordbruksyrket i folkräkningarna, medan arbetstiden för skötseln av deras jordbruk (motsvarande 16 000 årsarbetare) ingår i den beräknade arbetsåtgången, samt att jordbruksarbete säsongmässigt utföres av personer även i andra yrken, såsom av skogsarbetare m. fl. Liknande kalkyler rörande arbetskraftsbalansen ha verkställts av Hyrenius enligt metoder, som delvis avvika från de av Stensgård tillämpade. Resultaten av de av Hyrenius verkställda kalkylerna visa emellertid god överensstämmelse med Stensgårds resultat. Sådana uppskattningar rörande arbetskraftsbalansen, som nu nämnts, inrymma givetvis ett flertal felkällor. De ge emellertid belägg för det förhållandet, att tillgången på arbetskraft inom jordbruket under de senare åren varit knapp och att vid jordbrukets nuvarande struktur och rationaliseringsgrad några egentliga arbetskraftsreserver inom jordbruksbefolkningen ej längre finnas. Av de siffror rörande förhållandet mellan förändringar i

38 den jordbrukande och den icke jordbrukande befolkningens storlek, som tidigare anförts, har vidare framgått, att enbart den naturliga folkökningen inom jordbruket icke förslår till att täcka mer än en mindre del av den efterfrågan på arbetskraft, som kan väntas komma att göra sig gällande från stadsnäringarnas sida. Det framgår sålunda av en av de här ovan intagna tablåerna att, om den manliga jordbruksbefolkningen i åldern 15—65 år antages bli konstant under tiden 1945—1960, skulle den manliga icke jordbrukande befolkningen i samma åldersgrupper kunna öka med endast 0*2 procent om året eller med endast omkring en tiondedel av expansionstakten under 1930-talet. Det är under dessa förhållanden klart, att jordbrukets möjligheter att i fortsättningen avstå arbetskraft utan att detta behöver äventyra uppehållandet av den önskvärda jordbruksproduktionen väsentligen bli beroende på, i vilken utsträckning man genom fortsatt rationalisering kan minska arbetsåtgången inom jordbruket. Avgörande för storleken av den arbetskraft, som i fortsättningen kan erfordras inom jordbruket, är dels storleken av den produktion, som man vill uppehålla, dels arbetsförbrukningen per produktenhet. Rörande den förstnämnda faktorn har man vissa utgångspunkter i de av kommittén tidigare redovisade prognoserna rörande konsumtions- och produktionsutvecklingen. Vad den senare faktorn angår är det däremot svårare att bedöma, i vad mån den ökning i produktionen per arbetare inom jordbruket, som ägt rum sedan en lång följd av år, kan komma att fortsätta. Härvid är att märka, att minskningen av den i jordbruket arbetande befolkningen hittills i främsta rummet gått ut över den anställda arbetskraften. Detta sammanhänger med det förut påpekade förhållandet, att man å de medelstora och större jordbruken kommit längst i fråga om mekanisering och arbetsbesparing över huvud taget. Inom företagargruppen har nedgången däremot hittills varit mycket ringa. Den ytterligare minskning av arbetsförbrukningen, som kan ske på de större jordbruken, kan sålunda ej väntas bli av samma storleksordning som hittills, medan det alltjämt finnes stora möjligheter att nedbringa arbetsförbrukningen å den jord, som nu är uppdelad i mindre jordbruk. Såsom nämnts redan i kapitel 1 föreligger nämligen en avsevärd skillnad mellan den arbetsmängd, som vid jordbruk av olika storleksgrupper åtgår för att frambringa en viss produktmängd. Kommittén kan i detta hänseende hänvisa till den i kapitel 1 införda uppställningen över den relativa arbetsåtgången vid jordbruk i olika storleksgrupper. Betydelsen härav framgår av det förhållandet, att arbetsåtgången vid jordbruk under 10 hektar motsvarar ej mindre än omkring 55 procent av hela jordbrukets arbetskraftsåtgång, medan dessa jordbruk samtidigt endast omfatta omkring en tredjedel av hela landets åkerareal och värdet utav deras jordbruksproduktion beräknats uppgå till ej fullt 40 procent av jordbrukets totala produktvärde. Den yttre rationalisering, som jordbrukskommittén förordat, bör därför kunna medföra en väsentlig minskning i arbetskraftsåtgången

39 på dessa jordbruk, främst genom de sammanslagningar av mindre jordbruk, som böra äga rum, men även genom åtgärder för förbättring av arronderingsförhållandena m. m. Genom en utökad maskinanvändning, vilken i stor utsträckning bör kunna komma till stånd i form av gemensam maskinanvändning, böra vidare stora möjligheter föreligga att minska arbetskraftsåtgången å de mindre jordbruken, även i den mån dessa ej bli föremål för yttre rationaliseringsåtgärder. Jordbrukskommittén vill här erinra om att i kapitel 14 redovisats vissa av förste aktuarien Juréen gjorda kalkyler rörande det framtida arbetskraftsbehovet inom jordbruket under olika antaganden beträffande den totala jordbruksproduktionens storlek och beträffande den årliga minskningen av arbetsförbrukningen per produktenhet. Vid bedömningen av jordbrukets arbetskraftsförhållanden äro de säsongmässiga variationerna i arbetskraftsförbrukningen av stor betydelse. I de ovan refererade beräkningarna angående arbetskraftsbalansen inom jordbruket har man vid uppskattningen av jordbrukets behov av arbetskraft delat den beräknade totala arbetsvolymen med det timantal, som motsvarar den sammanlagda arbetstiden under ett år per arbetare, och på så sätt fått fram vissa siffror angående det antal årsarbetare, som motsvarar den totala arbetsvolymen. I praktiken kompliceras emellertid, såsom även understrukits i dessa beräkningar, jordbrukets arbetskraftsproblem av det kända förhållandet, att arbetsåtgången i jordbruket varierar avsevärt under olika perioder. Stensgård har i ovannämnda artikel i Social Årsbok beräknat, att arbetsvolymen under sommarmånaderna ligger omkring 30 procent över och under vintermånaderna omkring 30 procent under genomsnittet för hela året. Av de olika faktorer, som hittills gjort det möjligt att bemästra dessa variationer i arbetsåtgången, kan till en början nämnas det förhållandet att, såsom framgår av de ovan anförda siffrorna angående arbetskraftsbalansen, vid jordbruket hittills varit knutna väsentligt fler arbetsföra personer än som motsvarat det genomsnittliga behovet av arbetskraft inom själva jordbruket och att en del av dessa personer ägnat sig åt jordbruk under de tider, då arbetsbehovet i jordbruket varit stort, men under andra tider på året haft annat arbete, främst skogsarbete. Den betydande arbetskraftsreserv, som kvinnor och barn representera, har vidare spelat en stor roll för att bemästra arbetstopparna. Härjämte presteras i stor utsträckning övertidsarbete under sommarmånaderna, speciellt av de självständiga brukarna och deras familjemedlemmar. Det synes klart, att en fortsatt nedgång av jordbruksbefolkningen kan komma att skärpa jordbrukets svårigheter att bemästra de säsongmässiga variationerna i arbetsåtgången. Avgången av arbetskraft från jordbruket innebär en minskning av den arbetskraftsreserv, som hittills funnits inom

40 jordbruket och som kunnat användas för att utjämna sagda säsongmässiga variationer. Man torde kunna vänta, att jordbruksdriften i fortsättningen i än högre grad än hittills kommer att planläggas med tanke på att man i största möjliga utsträckning skall söka minska variationerna i arbetsåtgången. En mångsidig inriktning av produktionen kan här ge vissa resultat. Vidare kan en fortsatt mekanisering av jordbruksdriften bidraga till att minska behovet av mänsklig arbetskraft under den bråda tiden. Även om dylika åtgärder vidtagas i den utsträckning, som är ekonomiskt möjlig, torde man emellertid böra räkna med att jordbruket i fortsättningen i högre grad än hittills kan komma att under vissa tider av året behöva tillskott av arbetskraft utanför den egentliga jordbruksbefolkningens led. Med hänsyn till de olägenheter som, på sätt anförts i kapitel 1, uppstå vid en alltför stark uttunning av landsbygdens befolkning, är det önskvärt, att den nedgång av jordbruksbefolkningens antal, som måste väntas ske i fortsättningen, ej skall leda till en motsvarande nedgång av landsbygdens befolkning. Under det att tidigare en väsentlig del av den befolkning, som lämnade jordbruket, likväl stannade kvar å landsbygden, har tendensen under senare år allt starkare gått i den riktningen, att sådana personer flyttat till städerna. Enligt vissa beräkningar övergingo sålunda av de personer, som under perioden 1921—1930 lämnade jordbruket, 47 procent av männen och 64 procent av kvinnorna till stadsbefolkningen. För perioden 1931—1940 ha motsvarande tal stigit till ej mindre än 77 procent för männen och 82 procent för kvinnorna. Såsom tidigare nämnts, har amanuensen Sven Grundström på uppdrag av jordbrukskommittén verkställt en utredning angående jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utanför jordbruket m. m. Utredningen avser i främsta rummet att utgöra en inventering av de arbetsområden, där innehavare av mindre jordbruk kunna tänkas ha möjligheter att få sysselsättning vid sidan av själva jordbruket. Utredningsmannen har emellertid även behandlat den större frågan om möjligheterna över huvud taget att skapa ökade arbetstillfällen på landsbygden och därmed motverka tendensen till avflyttning från landsbygden. I utredningen diskuteras även möjligheterna att säsongmässigt inom jordbruket sysselsätta arbetskraft från andra näringsgrenar. Vad angår möjligheterna för innehavare av mindre jordbruk att få sysselsättning vid sidan av jordbruket har i utredningen bland annat behandlats frågan om den betydelse hemslöjd och hemindustri här kan få. Vidare har pekats på den betydelse ett bevarande av de arbetstillfällen, som skogen erbjuder, har för jordbruksbefolkningen. Härjämte har diskuterats tanken på att bereda den till de mindre jordbruken knutna befolkningen fyllnadsarbete i smärre till landsbygden förlagda industriföretag. Sistnämnda spors-

mål står i samband med frågan om möjligheterna över huvud taget att skapa ökade arbetstillfällen å landsbygden. Utredningsmannen har h ä r behandlat frågan om förutsättningarna för att småindustrin i ökad utsträckning skall förläggas till landsbygden ävensom tanken på att å landsbygden skola upprättas underavdelningar av större industriföretag. Vidare beröras bland annat de sysselsättningsmöjligheter, som hantverk, reparationsarbete och byggnadsarbete kunna ge å landsbygden. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang erinra om att det i den inom kommittén utarbetade promemorian angående utvecklingsplanering på jordbrukets område (Statens offentliga utredningar 1946: 18) förutsatts, att spörsmål av den art, som berörts i detta stycke, skola upptagas till behandling vid den i promemorian omförmälda regionalplaneringen. Jordbrukskommittén har ansett sig icke ha att taga ställning till de synpunkter och förslag, som framföras i utredningen. Med hänsyn till den betydelse de i denna behandlade problemen ha för landsbygdens och speciellt för jordbrukets vidkommande, hemställer jordbrukskommittén emellertid, att sagda synpunkter och förslag måtte tagas under övervägande i samband med de undersökningar rörande dessa eller närliggande problem, som nu pågå eller framdeles kunna komma att igångsättas. Det kan i detta sammanhang påpekas, att småföretagsutredningen i sitt nyligen avgivna betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder (Statens offentliga utredningar 1946: 22) framlagt förslag till åtgärder på vissa av de områden, som berörts i Grundströms utredning.

KAPITEL 16.

Storleken av löneklyftan mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper. E n av de praktiskt mest betydelsefulla frågorna vid utformningen av den framtida jordbrukspolitiken är frågan om den inkomstnivå för den jordbrukande befolkningen, till vars uppnående och uppehållande statsmakterna böra lämna sitt stöd. Såsom erinrats i de för jordbrukskommitténs arbete lämnade direktiven anförde chefen för jordbruksdepartementet i propositionen nr 278/1941 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, att han utginge från att statsmakterna, då fredliga förhållanden inträdde, skulle vara beredda att föra en jordbrukspolitik, som skänkte jordbruket, bedrivet efter rationella metoder, full lönsamhet under för utövarna i samverkan friast möjliga former. Jordbruksutskottet gjorde i sitt av riksdagen godkända utlåtande n r 74/1941 ett liknande uttalande. I direktiven för jordbrukskommittén anfördes vidare, att det syntes behöva närmare klargöras både vilken betydelse, som borde inläggas i kravet på att jordbruket skulle vara bedrivet efter rationella metoder, och hur önskemålet om full lönsamhet skulle uppfattas vid en avvägning mellan de intressen, som företrädas av olika näringsgrenar och olika befolkningsgrupper. Till en del av det sålunda föreliggande problemkomplexet har jordbrukskommittén tagit ställning redan i det föregående. Kommittén har nämligen, såsom framgår av den allmänna delen av detta betänkande, förordat, att det statliga prisstödet skall bestämmas med hänsyn till förhållandena hos jordbruken i en viss storleksgrupp och avvägas så att jordbruk av för gruppen genomsnittlig storlek och med rimliga arronderings- och anläggningsförhållanden (basjordbruk) skola erhålla full lönsamhet. I begreppet full lönsamhet h a r kommittén då även, enligt vad kommittén uttalat bland annat i kapitel 1, ansett böra läggas, att den i bas jordbruket sysselsatta arbetskraften skall kunna erhålla en ersättning för sitt arbete, som motsvarar arbetsersättningen för jämförliga arbetaregrupper utanför jordbruket. Vad angår valet av de arbetaregrupper, som böra medtagas vid en dylik jämförelse, kan erinras om att jordbruksutskottet vid behandlingen av pro-

43 positionen angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1943/44 i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 54/1943 uttalade, att utskottet hyste den uppfattningen att reallönen för jordbruksarbetarna borde vara jämställd med reallönen för andra grovarbetare å landsbygden. Liknande uttalanden ha gjorts av Kungl. Maj:t och riksdagen även under de följande åren. Även med den närmare bestämning av innebörden av önskemålet om likställighet för jordbruksbefolkningen i inkomsthänseende med jämförliga befolkningsgrupper, som ligger i nu nämnda uttalanden av Kungl. Maj:t och riksdagen, erbjuder det emellertid, av skäl som angivas nedan, svårigheter att mera exakt fixera storleken av den löneklyfta, som nu föreligger mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper, samt att avgöra, vilken eller vilka arbetargrupper, som böra väljas som jämförelsematerial vid en undersökning av om önskemålet om likställighet i inkomsthänseende för jordbruksbefolkningen är uppfyllt. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning är det icke tänkbart att direkt anknyta den i framtiden önskvärda inkomstnivån för basjordbrukets arbetskraft till inkomstnivån för någon viss bestämd grupp av arbetare utanför jordbruket på så sätt, att man skall eftersträva att den i kalkylerna för basjordbruket upptagna nominella arbetsersättningen skall motsvara den nominella arbetsersättningen inom den andra gruppen och att löneförändringar inom den senare gruppen så gott som automatiskt skola föranleda justeringar av jordbruksstödet i syfte att åstadkomma samma ändring av arbetsersättningen för basjordbrukets arbetskraft. Sakligt sett måste det uppenbarligen erbjuda mycket stora betänkligheter att på dylikt sätt göra hela prisutvecklingen i fråga om jordbrukets produkter beroende av löneutvecklingen inom en enstaka grupp av arbetare utanför jordbruket. Det bör vidare framhållas, att löneläget för olika arbetaregrupper utanför jordbruket ingalunda är enhetligt. Här föreligga tvärtom ganska betydande skillnader oavsett vad som kan anses sammanhänga med olikheter i fråga om yrkesutbildning o. d. E n jämförelse mellan inkomstläget i jordbruket och inkomstläget för andra yrkesgrupper försvåras vidare av ett flertal omständigheter. Till att börja med kan man sålunda ej utgå från att skillnaden i reallön är lika stor som den nominella skillnad i inkomst- och lönenivån, vilken kan konstateras mellan jordbruksbefolkningen och andra arbetaregrupper på landsbygden. Tvärtom föreligga här vissa förhållanden, som göra att reallöneskillnaden blir mindre än den nominella löneskillnaden. Här inverka framför allt de naturaförmåner, som jordbruksbefolkningen har. Bland de faktorer, som i övrigt försvåra en dylik jämförelse, kunna nämnas olikheter i fråga om yrkesutbildning, arbetstid, arbetsintensitet, förekomsten av ackordsarbete m. m. Vidare kan pekas på de olikheter, som föreligga mellan företagarna i jordbruket och arbetare i andra näringsgrenar, såvitt gäller risk för arbets-

44 löshet ävensom därutinnan att jordbrukarna löpa vissa företagarrisker men å andra sidan i det enskilda fallet även ha vissa möjligheter till företagarvinst utöver vad som inräknats i basjordbrukskalkylen. Även om man ägde noggrann kännedom om alla de nu berörda faktorerna, skulle det uppenbarligen erbjuda stora svårigheter att på ett rättvist sätt avväga dem mot varandra. I själva verket förhåller det sig emellertid så, att vår kännedom om det faktiska läget på lönemarknaden ej är tillräckligt ingående för att en dylik avvägning skall kunna göras på ett fullt exakt sätt. Att en betydande klyfta i inkomsthänseende alltjämt föreligger mellan jordbruksbefolkningen och andra arbetaregrupper torde vara allmänt erkänt. Den närmaste uppgiften för den framtida jordbrukspolitiken, såvitt angår inkomstutvecklingen inom jordbruket, måste därför bli att åstadkomma en utjämning av denna klyfta. Under sådana förhållanden har jordbrukskommittén ansett det för det praktiska handlandet vara mest angeläget att man får en uppfattning om storleksordningen av denna klyfta, så att man kan bedöma storleksordningen av det föreliggande problemet och den ungefärliga omfattningen av de åtgärder, som måste vidtagas för att utfylla densamma. Det kan dock enligt jordbrukskommitténs uppfattning här icke bli fråga om mer än en ungefärlig uppskattning, vilken kan tjäna som en riktlinje vid avvägningen av jordbruksstödet. Att märka är vidare, att arbetet med utfyllnad av nyssnämnda löneklyfta måste väntas taga viss tid och att löneläget inom övriga yrkesgrupper måste väntas komma att förändras successivt under denna tid. Jordbrukskommittén har, såsom framgår av fortsättningen av detta kapitel, gjort ett försök till en sådan ungefärlig uppskattning av löneklyftan, som nyss nämnts. Innan kommittén redogör för det material, som härvid använts, och de slutsatser, som kommittén ansett kunna dragas av detta material, vill kommittén emellertid ytterligare något beröra utgångspunkterna för kommitténs uppskattning och därmed även närmare angiva kommitténs uppfattning rörande innebörden av jämställdhet i lönehänseende. Kommittén vill då först nämna, att kommittén utgått från att en dylik jämförelse bör avse reallönen för de olika grupperna. Vad angår valet av jämförelsematerial må erinras om att kommittén redan i kapitel 1 framhållit, att hänsyn bör tagas till yrkesutbildning och liknande omständigheter. Detta innebär för jordbruksbefolkningens vidkommande, att man vid avvägningen av prisstödet åt jordbruksnäringen ej bör utgå från ett enda löneläge utan att man där, likaväl som inom andra yrkesgrupper, bör förutsätta vissa variationer i lönerna med hänsyn till behovet av särskild yrkesutbildning och arbetets mer eller mindre kvalificerade beskaffenhet. Beträffande valet av jämförelsematerial å jordbrukaresidan för bedömningen av storleken av den löneklyfta, som bör utjämnas, kan vidare erinras om att den statliga prispolitiken på jordbrukets område, enligt vad

45 kommittén tidigare uttalat, bör syfta till att bereda arbetskraften å jordbruk av en viss ej allt för låg rationaliseringsgrad (basjordbruk) full lönsamhet. Jämförelsen bör alltså avse inkomstförhållandena för arbetskraften å dylika jordbruk. Att få ett fast grepp å det faktiska inkomstläget för innehavarna av dylika jordbruk är emellertid av olika skäl ytterst svårt. E n mera framkomlig väg erbjuder det att vid jämförelsen utgå från löneläget för den i jordbruket anställda arbetskraften. Kommittén har även valt denna väg. Härvid har kommittén ansett, att man vid ifrågavarande ungefärliga uppskattning av löneklyftan bör å jordbrukaresidan såsom jämförelsematerial taga det genomsnittliga löneläget för kördrängar och med dessa ungefärligen jämställda arbetare. (Frågan om förhållandet mellan lantarbetarelönerna och arbetsinkomsten för basjordbrukens innehavare behandlas längre fram i detta kapitel.) Den nu nämnda arbetaregruppen har i regel ej någon särskild yrkesutbildning. Vad angår jämförelsematerialet utanför jordbruket har kommittén ansett, att man ej bör begränsa jämförelsen till viss eller vissa speciella grupper av arbetare utan att jämförelsen bör avse löneläget i stort för arbetare på landsbygden utanför jordbruket med ungefär samma ställning inom sina yrken som kördrängar och dylika inom lantbruket. Jordbrukskommittén vill slutligen framhålla, att uppskattningen endast avser den rent ekonomiskt konstaterbara löneskillnaden. Hänsyn har sålunda exempelvis ej tagits till sådana faktorer i fråga om arbetets attraktivitet (arbetsförhållanden, miljö m. m.), som kunna föranleda att, även om löneläget ekonomiskt sett vore lika, det ena eller andra yrket eller arbetsplatsen verkar mera tilldragande. Eftersom kommitténs bedömning avsett löneskillnaden mellan jordbruksbefolkningen och andra grupper av arbetare å landsbygden, har kommittén ej heller ingått på frågan om skillnaden mellan landsbygd och stad i fråga om löneläget eller dylika förhållanden. Det officiella statistiska material, som för närvarande finnes för bedömning av storleken av löneklyftan mellan den i jordbruket anställda arbetskraften och arbetare inom andra yrken, är dels bristfälligt och av olika skäl mindre väl lämpat för en dylik bedömning, dels relativt gammalt. Med hänsyn till de betydande förändringar i löneläget för olika yrkesgrupper, som ägt rum under de senaste åren, har jordbrukskommittén därför, i den mån så varit möjligt, sökt komplettera detta material med färskare uppgifter. Det huvudsakliga officiella statistiska materialet i detta hänseende utgöra de löneuppgifter, som framkomma vid de av socialstyrelsen fortlöpande verkställda löneundersökningarna. Huvudresultaten av dessa löneundersökningar redovisas i Lönestatistisk årsbok. I denna upptagas ganska utförligt löneförhållandena för lantarbetare. Vidare redovisas där löneuppgifter för åtskilliga andra arbetargrupper, såsom vägarbetare, skogsarbetare och industriarbetare. Den officiella lönestatistiken ger emellertid endast små

46 möjligheter till direkt jämförelse mellan de olika kategorierna. För arbetare inom andra näringsgrenar än jordbruket göres exempelvis i lönestatistiken ej någon skillnad mellan olika kategorier av arbetare inom en och samma näringsgren. Man skiljer sålunda inom en viss näringsgren ej mellan grovarbetare och specialutbildade arbetare. Vidare meddelar den officiella statistiken icke separata uppgifter om lönerna på landsbygden. Slutligen kan nämnas, att för två av de viktigaste grupperna av grovarbetare å landsbygden, nämligen skogs- och vägarbetare, i den officiella statistiken endast redovisas dagslöner respektive timlöner men icke årslöner. Det sista år, för vilket officiella lönestatistiska uppgifter föreligga, är år 1943. 1 Ur dessa uppgifter återges i tablån å sid. 47 utan kommentarer siffror angående timlön och årslön (inklusive övertidsersättning och eventuella naturaförmåner m. m.) för statavlönade arbetare och timavlönade jordbruksarbetare utan naturaförmåner, ävensom för olika grupper av industriarbetare. Uppgifterna om lönerna för industriarbetare avse dels ett genomsnitt för hela riket, dels förhållandena för arbetare i dyrortsgrupp A. På grund av ovan berörda brister i det officiella statistiska materialet har jordbrukskommittén ansett det nödvändigt att söka komplettera detta material med uppgifter från annat håll. Jordbrukskommittén h a r därför låtit verkställa två särskilda undersökningar rörande löneläget för olika grupper av arbetare på landsbygden. Den ena undersökningen har avsett timlönen för olika arbetargrupper och den andra årslönerna. Timlöneundersökningen har till uppläggning och genomförande anslutits till två liknande undersökningar, den ena utförd år 1936 av socialstyrelsen och den andra utförd år 1939 av 1938 års jordbruksutredning. Vid timlöneundersökningen ha särskilda frågeformulär tillställts samtliga kommunalnämnder på landsbygden och självständiga arbetsförmedlingskontor. På dessa formulär ha begärts uppgifter om vanligaste kontanta timlön under tredje kvartalet 1944 för ordinarie arbetstid (inklusive förekommande indextillägg) beträffande dels manliga och kvinnliga lantarbetare — utom förmän, kreatursskötare och specialarbetare — i vissa specificerade anställningsformer, och dels vissa kategorier manliga arbetare utanför jordbruket, nämligen vägarbetare, skogsarbetare, dikningsarbetare, flottningsarbetare och grovarbetare sysselsatta inom industri, byggnadsföretag m. m. För arbetare utanför jordbruket har även begärts uppgift om den beräknade genomsnittliga totalförtjänsten per dag vid ackordsarbete. Materialet för årslöneundersökningen har utgjorts av de uppgifter om inkomsterna, som lämnats i anmälningar om olycksfall i arbete under år 1943. (Dylik anmälan skall innehålla uppgift om arbetarens årsinkomst under de senaste 12 månaderna före olycksfallet.) 1 De officiella lönestatistiska uppgifterna för år 1944 föreligga för närvarande i korrektur. Vissa därur hämtade siffror återges med vederbörligt tillstånd jämsides med uppgifterna för år 1943.

47 -* —' r - o CM o m •>* t o —i o (O • H N f w ^ f PJ co co co co co

o o m f o O CM — l-O • * O - i LO © (M CM co co CM co

o

r» o

•**« r-

o

C5 T - I » O CO CM CM O

Ti-l

C5 0 - * CO 0 0 •fl' CO rf> CO

C O M ^ m o CM0 0 CO •'J

CO T f T f c o

•*

CM CM CM

CM CM CM

to

h

co

-*•

CO O —i CO C - CO »O CO CM

> C - ] i O

CM

—I TT

•

""t

H T*

o

o

T? CM CM

CO • N O N I ' O •^ co " ^ ^ f co ^

co o co l > L.O CM

a

— -

^

^J, ^

^

CO

i-i i-i i-i —i

c

s:

"3 O O O

S •c

J v c

g X3 CS J? + j cc CS

'3 o s s-, ec g S a 5 fli T

to .D,

*S *» *5

a,!2 2 3 Si &,§3 .2 ° « _; Q .a ,o +£ 9 "H <u cs si o s r* l j —i "2 « CO o "g ^sn ec O h « O T 3 cs t/> TO

c/5 :cs

c a •

•a C

.

> — :0

£22 .2 >«

Il-g +3 & S .5 O

I*

Ä

*i

«

C • " CS CS o

u

»H

"2 « '-O 3 : 2

Si

S

48 Båda undersökningarna ha utförts av livsmedelskommissionens statistiska byrå. En redogörelse för resultatet av undersökningarna lämnas i en såsom bilaga 5 till jordbrukskommitténs betänkande fogad, av chefen för statens livsmedelskommissions statistiska byrå Otto Zetterberg i samarbete med förste aktuarien å sagda byrå Karl Lindman och revisorn Carl Leissner upprättad promemoria. Jordbrukskommittén skall här i korthet redogöra för det huvudsakliga resultatet av undersökningarna. Dessförinnan vill kommittén emellertid framhålla att — såsom även understrukits i promemorian — undersökningsmaterialet i åtskilliga avseenden måste anses ganska bristfälligt. Vad timlöneundersökningen gäller kan man sålunda ej utan vidare utgå från att de lämnade uppgifterna äro fullt korrekta. Särskilt gäller detta uppgifterna om totalförtjänsten per dag vid ackordsarbete. Det kan emellertid samtidigt påpekas, att på de punkter, där jämförelse kunnat göras med uppgifterna i Lönestatistisk årsbok, tämligen god överensstämmelse visat sig föreligga. Även materialet till årslöneundersökningen företer betydande brister. Ett stort antal anmälningar ha sålunda måst utgallras, därför att de uppgifter desamma innehållit varit alltför ofullständiga. I fråga om de kvarvarande anmälningarna har man i en del fall, exempelvis där avbrott i arbetet skett på grund av militärtjänstgöring, varit nödsakad att söka räkna fram en genomsnittlig årslön. De uppgifter, som lämnats om värdet av naturaförmåner, ha vidare varit så oenhetliga, att man vid bearbetningen ansett sig böra bortse från dessa uppgifter och i stället räkna med vissa enhetliga värden för olika slag av naturaförmåner. Ett förhållande, som i viss mån försvårar användningen av de lämnade uppgifterna för nu ifrågavarande ändamål, är att uppgifterna i realiteten spänna över inkomstförhållandena under två år. Då ett olycksfall inträffat i början av år 1943, komma sålunda uppgifterna om inkomsterna under de sista 12 månaderna före olycksfallet att avse år 1942, medan uppgifterna för ett olycksfall, som inträffat i slutet av år 1943, i stort sett komma att avse inkomstförhållandena under samma år. Eftersom vissa förskjutningar i löneläget ägt rum från år 1942 till år 1943, kan man alltså ej utan vidare ta de vid bearbetningen av materialet erhållna siffrorna som typiska för år 1943. Slutligen bör det nämnas, att yrkesbeteckningarna i många fall äro ganska vaga. Detta medför, att uppdelningen av arbetarna inom ett visst yrke på olika kategorier efter yrkesutbildning och arbetets beskaffenhet m. m. blivit ganska osäker. De vid timlöneundersökningen infordrade uppgifterna avsågo bland annat den kontanta timlönen. Skillnaden i timlön kan emellertid tydligen ej utan vidare användas som ett mått på skillnaden i timförtjänst. I jordbruket förekommer som bekant ackordsarbete i mycket ringa utsträckning (bortsett från betskötseln), medan ackordsarbetet inom andra yrken har en betydligt mer framträdande, i vissa fall fullständigt dominerande betydelse. Vid un-

49 dersökningen begärdes därför även uppgifter om ackordsförtjänsten per dag vid olika slag av arbeten. Vid bearbetningen av det insamlade materialet har man med ledning av dessa uppgifter och annat material, bland annat primärmaterialet till den officiella lönestatistiken, sökt att räkna fram den genomsnittliga timförtjänsten för andra yrkesgrupper än lantarbetare, om hänsyn tages även till förekomsten av ackordsarbete och merförtjänsten vid dylikt arbete. Tillvägagångssättet härvid redovisas närmare i ovannämnda promemoria. För lantarbetarna har timförtjänsten däremot antagits sammanfalla med den i uppgifterna angivna timlönen. Skillnaden mellan timförtjänsten för lantarbetare med kontant avlöning (utan naturaförmåner) och timförtjänsten för vissa andra grupper av arbetare å landsbygden har därefter i promemorian uträknats på sätt framgår av följande tablå. (I tablån har jämväl medtagits den beräknade timlönen vid tidlönsarbete.) Beräkning av skillnaden mellan lantarbetares och vissa andra arbetarkategoriers timförtjänst hösten 1944, i kronor. Yrkesgrupp

Vägarbetare Skogsarbetare Grovarbetare inom industrien Grovarbetare inom byggnadsföretag....

Beräknad skillnad i timförtjänst gentemot lantarbetare

Löneskillnad gentemot lantarbetare vid tidlönsarbete

tidlönsarbete

0: 19 0: 10

1:22 1: 13

1:46 1:58

1:27 1:49

0:24 0: 46

0:21

1: 24

1:49

1:35

0:32

0:41

1:44

1: 73

1: 48

0: 45

Timförtjänst vid

Beräknad ackordsarbete genomsnittlig timförtjänst (beräknat värde)

Enligt denna tablå skulle alltså skillnaden mellan den nominella timförtjänsten för lantarbetare med enbart kontant timlön, å ena, samt de i tablån upptagna kategorierna av arbetare utanför jordbruket, å andra sidan, hösten 1944 ha uppgått till mellan 24 och 46 öre per timme. Begränsas jämförelsen till vägarbetare och grovarbetare inom industrin, stannar skillnaden vid mellan 24 och 32 öre. Räknat i procent av lantarbetarlönen blir skillnaden ungefär densamma som skillnaden i ören räknat. Kommittén vill emellertid beträffande de nu anförda siffrorna framhålla, att dessa bland annat bygga på en i och för sig ganska oviss uppskattning av merförtjänsten vid ackordsarbete och av omfattningen av dylikt arbete i de olika yrkesgrenarna. Det är klart, att enbart en undersökning av timförtjänsten för olika yrkesgrupper icke är tillräcklig för att man skall kunna få ens en ungefärlig uppfattning om storleken av den löneklyfta, som föreligger mellan jordbruket och andra grupper av arbetare å landsbygden. Härvidlag blir ju bland annat även antalet arbetstimmar under året av betydelse. Den av jordbrukskommittén företagna årslöneundersökningen utgör ett försök att konstatera, i vad mån de nyss nämnda nominella skillnaderna i timförtjänst även motsvaras av nominella skillnader i årslön. 4—616475: II

50 Jordbrukskommittén har i det föregående något berört de brister, som föreligga i fråga om undersökningsmaterialet, och de svårigheter, som uppstå vid en bearbetning av detsamma för nu ifrågavarande ändamål. En ingående redogörelse för dessa förhållanden ävensom för förfaringssättet vid bearbetningen av materialet lämnas vidare i den ovan nämnda promemorian angående undersökningarna. Kommittén vill i dessa delar hänvisa till promemorian. Här skall endast nämnas, att vid bearbetningen gjorts ett försök att eliminera den felkälla, som den ojämna fördelningen av arbetarna på olika dyrortsgrupper utgör. Man har sålunda vid bearbetningen av löneuppgifterna försökt att utrensa dyrortsfördelningens inverkan genom att reducera lönerna för arbetare utanför jordbruket i högre dyrortsgrupper till lön å A-ort. På sätt framgår av promemorian ha härvid två olika metoder använts, vilka emellertid givit i huvudsak samma resultat. (Någon reduktion av lantarbetarelönen har däremot ej skett, då denna endast i mycket begränsad omfattning påverkas av dyrorten.) De före och efter en dylik reduktion vid undersökningen framkomna årslönerna för olika arbetarekategorier framgå av följande tablå. Årslön 1942/1943, i kronor, för olika arbetarkategorier på landsbygden. Arbetarkategori

Lantarbetare (kördrängar, dagsverkare m. fl.) arbetare med stat, med fri bostad och fri ved, samt med fri bostad arbetare med enbart kontantavlöning Skogsarbetare Grov- och diversearbetare inom malmbrytning och metallindustri jord- och stenindustri träindustri pappers- och grafisk industri övrig industri (utom byggnadsföretag) väg- och vattenbyggnad (utom vissa kraftverksbyggen) handel och samfärdsel

Årslön enligt årslöneundersökningen

Årslön, reducerad till A-ort Metod I

Metod II

2 441 2 480 3 057

2 441 2 480 2 904

2 441 2 480 2 918

3 873 3 207 3 243 3 576 3 430

3 706 3 146 3 018 3 394 3 278

3 675 3 147 3 036 3 389 3 282

3 317 3 284

3 180 3 065

3 196 3 084

På basis av de i förestående tabell angivna årslönerna har den nominella skillnaden i årslön å A-ort mellan lantarbetare och andra i promemorian angivna arbetaregrupper beräknats till de belopp, avrundade nedåt till jämna tiotal kronor, som anges i tablån överst å sid. 51. Årslöneundersökningen har, såsom förut nämnts, byggt på anmälningarna om under år 1943 inträffade olycksfall i arbete, och det är de däri lämnade uppgifterna om den skadades förtjänst under året närmast före olycksfallet, som ligga till grund för årslöneundersökningen. Undersökningens resultat påverkas alltså av löneförhållandena under både 1942 och 1943. Vid en be-

51 Beräknad skillnad mellan lantarbetares och andra arbetarckatcgoriers nominella årslön året 1942/1943, i kronor. Belopp, varmed årslönen beräknats överstiga lönen för A r b e t a r k a t e g o r i

Skogsarbetare Grov- och diversearbetare inom malmbrytning och metallindustri jord- och stenindustri träindustri pappers- och grafisk industri övrig industri (utom byggnadsföretag) väg- och vattenbyggnad (utom vissa kraftverksbyggen) handel och samfärdsel

lantarbetare med stat, med fri bo- lantarbetare med stad och fri ved enbart kontantsamt med fri avlöning bostad 460

1230 700 570 940 830

1 190 660 530 900 790

730 620

700 580

dömning av förhållandet mellan lantarbetarnas årslön och årslönen för andra arbetargrupper under exempelvis år 1943 måste hänsyn tagas till löneutvecklingen mellan dessa båda år. Enligt Lönestatistisk Årsbok steg den genomsnittliga årslönen för manliga lantarbetare, fyllda 18 år, från 2 207 kronor till 2 435 kronor eller med 10*3 procent mellan 1942 och 1943, medan den genomsnittliga årslönen för manliga industriarbetare på A-ort samma tid steg något mindre eller från 3 052 kronor till 3 240 kronor (6-2 procent). Inom textil- och beklädnadsindustri var stegringen särskilt kraftig och uppgick till 10*2 procent, medan inom pappers- och grafisk industri den genomsnittliga årslönen var ungefär densamma båda åren. Skillnaden mellan lantarbetares och andra arbetargruppers lön år 1943 bör därför ha varit något, om än rätt obetydligt, mindre än vad årslöneundersökningens siffror utvisa. I stora drag synes alltså enligt årslöneundersökningen den nominella skillnaden mellan lantarbetarelönen och årslönen för de flesta av de andra i undersökningen medtagna arbetaregrupperna kunna anges till mellan 25 och 30 procent av dåvarande lantarbetarelön. Denna bild överensstämmer i stort sett med den bild av löneskillnaden under år 1943, som erhålles ur uppgifterna i Lönestatistisk årsbok för sagda år. Som bekant ha betydande förändringar i löneläget ägt rum efter år 1943. Även beträffande dessa förändringar gäller, att det är svårt att mera exakt fastställa storleken av desamma, bland annat beroende på att den faktiska utvecklingen å lönemarknaden ej helt överensstämmer med den avtalsmässiga. För belysande av förändringarna har sekreteraren å Svenska Landsorganisationens utredningsavdelning G. Rehn för jordbrukskommitténs räk-

52 ning utarbetat en promemoria angående löneutvecklingen sedan 1943 med speciell hänsyn till olikheterna mellan lantarbetare och övriga. Promemorian är fogad vid detta betänkande såsom bilaga 6. Promemorian bygger huvudsakligen dels på innehållet i de avtal, som efter år 1943 ingåtts för olika arbetaregrupper, dels på ännu ej publicerat lönestatistiskt material, som erhållits från socialstyrelsen. Den indexmässiga timlönestegringen för vissa grupper av lantarbetare (kördrängar, övriga egentliga jordbruksarbetare utom rättare och fördrängar samt arbetare med blandat arbete) med 1943 som basår redovisas i promemorian på följande sätt: Index

128 I promemorian anmärkes vidare, att årslönerna höjts i samma proportion som timlönerna. Beträffande löneutvecklingen för lantarbetarna från år 1943 till år 1944 kan nämnas, att någon höjning av den avtalsmässiga lönen ej ägt rum för denna tid (bortsett från den lönehöjning, som ägde rum från och med den 1 november 1944). Den i promemorian angivna lönestegringen har beräknats med utgångspunkt från de löneuppgifter, som lämnats till den officiella lönestatistiken. Enligt uppgifterna till lönestatistiken skulle vidare samma skillnad mellan de avtalsmässiga och de faktiska lönerna som år 1944 ha bestått även efter den höjning av avtalslönen, som ägde rum i avtalet för år 1945. Beträffande lönen för år 1946 har i promemorian räknats med en lönestegring, motsvarande den höjning, som enligt avtalet skett för tiden fram till den 1 september 1946. Den höjning av lantarbetarelönen med 4 öre, som enligt gällande avtal skall äga rum den 1 september 1946, har däremot icke inräknats. (Det kan i detta sammanhang anmärkas, att i den i promemorian angivna lönestegringen för år 1945 inräknats även den del av lönehöjningen för sagda år, som motsvarades av en höjning av hyran för lantarbetarbostäderna. Givetvis utgör denna del av lönehöjningen ej någon reell lönestegring. Därest den ej redovisas som lönestegring, synes man emellertid i stället böra anse den förutvarande låga hyran som en dold löneförmån och följaktligen räkna upp basårets reallön i motsvarande mån. Då de båda beräkningssätten ge ungefär samma resultat, har kommittén ej funnit någon ändring av den i promemorian tillämpade beräkningsmetoden erforderlig.) Beträffande löneutvecklingen för industrin redovisas i promemorian bland annat vissa beräkningar rörande utvecklingen av timförtjänsterna för vuxna arbetare inom industrien i de tre lägsta dyrortsgrupperna. Enligt de anförda siffrorna skulle den indexmässiga löneutvecklingen för dessa arbetare med 1943 som basår vara följande:

53 A 100 105 112 118

B 100 102 108 114

C 100 103 109 115

Det bör understrykas, att de nu anförda indextalen avse den genomsnittliga löneutvecklingen för samtliga grupper av arbetare inom industrien. I promemorian påpekas, att avtalsförändringarna skett så, att de lågt avlönade arbetarna i första hand skulle få del av höjningarna. Detta skulle innebära, att lönestegringen för de lägst avlönade grovarbetarna sannolikt varit något större än den ovan anförda genomsnittliga lönestegringen. Av de nu anförda siffrorna rörande löneutvecklingen inom jordbruket och industrien framgår, att löneklyftan mellan jordbruksarbetarna och andra arbetare minskats de senaste åren. Om man uppställer de alternativa antagandena, att den nominella löneklyftan år 1943 genomsnittligt skulle ha utgjort 25 respektive 30 procent av lantarbetarelönen samt för industriarbetarnas del räknar med ovan angivna löneutveckling å A-ort, kan lönestegringen för industriarbetarna angivas till i förra fallet (18 X 1*25) — 22-5 procent och i det senare fallet (18 X 1-30) =23*4 procent av 1943 års lantarbetarelön. Detta skulle innebära, att löneklyftan skulle ha minskat till omkring 15 respektive 20 procent av nuvarande lantarbetarelön. En beräkning med 1944 som basår ger praktiskt taget samma resultat. Det resultat i fråga om löneklyftans minskning, som nu redovisats, måste betecknas som tämligen osäkert, även bortsett från osäkerheten i fråga om själva utgångspunkten. Kommittén har redan förut påpekat den felkälla, som ligger däri att lönestegringen för de lägst avlönade grovarbetaregrupperna inom industrin kan ha varit procentuellt större än man här räknat med. Kommittén vill vidare nämna, att det inom kommittén av såväl representanter för jordbruket som den i kommittén ingående representanten för Svenska Lantarbetareförbundet uttalats tveksamhet, huruvida skillnaden mellan den avtalsmässiga och den faktiska lantarbetarelönen i verkligheten genomsnittligt för ifrågavarande arbetaregrupper varit så stor, som de till lönestatistiken lämnade uppgifterna ge vid handen. Det har vidare uttalats, att man ej utan vidare kan utgå från att denna skillnad kommer att bestå efter de betydande höjningar av lantarbetarelönen, som beslutats i det senaste avtalet. Vad hittills sagts har endast gällt den nominella löneskillnaden mellan lantarbetare och vissa grupper av arbetare utanför jordbruket. Vid ett försök att ange storleksordningen av den löneklyfta, som faktiskt kan anses föreligga mellan jordbruksbefolkningen och andra befolkningsgrupper, måste man emellertid även ta hänsyn dels till frågan hur den ersättning, som företagarbefolkningen inom jordbruket erhåller för sitt arbete, förhål-

54 ler sig till lantarbetarelönen, dels till frågan i vad mån skillnaden i den nominella inkomstnivån även motsvaras av en skillnad i fråga om realinkomst. Beträffande förstnämnda fråga kunna vissa upplysningar erhållas dels ur räkenskapsresultaten för svenska jordbruk, dels ur den av direktören A. H. Stensgård och agronomie licentiaten Sven Holmström verkställda utredningen angående metoden för beräknande av de produktpriser, som ge rationella jordbruk full lönsamhet. I räkenskapsresultaten kommer storleken av den faktiska arbetsersättningen bland annat till uttryck genom beräknandet av den s. k. räntabla arbetslönen, d. v. s. den lön, som kunnat betalas för det i lanthushållningen utförda arbetet vid normal förräntning av lantbrukskapitalet. Enligt räkenskapsresultaten för räkenskapsåret 1943/44 (det sista år, för vilket definitiva resultat föreligga), skulle den räntabla arbetslönen, uttryckt i procent av de debiterade arbetskostnaderna, i storleksgruppen 10—20 hektar i genomsnitt för hela landet ha uppgått till 107. Då de arbetskostnader, som påföras jordbruket, beräknas enligt det faktiska löneläget för lantarbetare, innebär detta, att vid de räkenskapskontrollerade jordbruken avkastningen under sagda år gett den egna arbetskraften en ersättning per arbetstimme, som ej blott uppgått till lantarbetarelönen utan till och med något överstigit denna. För räkenskapsåret 1944/45 föreligga vissa preliminära resultat, vilka ge en något mindre gynnsam bild av läget. Enligt dessa synes den räntabla arbetslönen för sagda år ha legat något, ehuru obetydligt, under 100, d. v. s. ej fullt ha förslagit till att ge arbetskraften ersättning enligt lantarbetarelönen. Den avkastning, som redovisas i de nuvarande räkenskapsresultaten, kan emellertid av olika skäl ej anses utgöra ett fullt rättvisande uttryck för den verkliga arbetsinkomsten. Ett av dessa skäl är att det fastighetskapital, som skall förräntas, där upptages till ett belopp, motsvarande fastighetens taxeringsvärde, och ej till det verkliga värdet. En bättre bild av basjordbrukets lönsamhet kommer att erhållas vid beräkningar enligt den metod, som angives i Stensgårds och Holmströms utredning. Beträffande denna metod hänvisas till den redogörelse för densamma, som lämnas i kapitel 17. För närvarande föreligger visserligen icke sådant material, som erfordras för att man genom beräkningar av sistnämnda slag skall kunna ge ett fullt exakt svar på frågan om storleken av den ersättning, som basjordbrukens innehavare för närvarande erhålla för sitt eget arbete, sedan övriga omkostnader täckts. Material finns nämligen icke tillgängligt för en beräkning av dessa jordbruks nuvarande faktiska kostnader och produktionsresultat. Det kan emellertid nämnas, att enligt en av Stensgård och Holmström gjord beräkning, vilken bygger på 1939/40 års kvantiteter såväl å inkomst- som å kostnadssidan ävensom å 1939/40 års arbets volym, skulle jordbruken i storleks-

55 gruppen 10—20 hektar vid de produkt- och förnödenhetspriser samt löner, som nu gälla, i de viktigare jordbruksområdena ge en avkastning, som skulle förslå både till förräntning av det faktiska lantbrukskapitalet och till ersättning för det nedlagda arbetet efter nu utgående lantarbetarelön. Vad härefter angår frågan, i vad mån skillnader i den nominella inkomstnivån mellan jordbruksbefolkningen och andra arbetaregrupper på landsbygden motsvaras av en skillnad i fråga om realinkomst, kan nämnas, att vad som ställer sig billigare för jordbruksbefolkningen än för andra grupper av befolkningen å landsbygden är livsmedlen och, åtminstone i viss utsträckning, även bränsle. Om man, såsom regelmässigt sker, vid bedömningen av det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften räknar med producentpriset å hela produktionen och sålunda även å den del som går till konsumtion i det egna hushållet, innebär detta, att jordbruksbefolkningen erhåller dessa livsmedel till ett lägre pris än övriga befolkningsgrupper, vilka få inköpa livsmedlen till detaljhandelspriset. Detsamma gäller i den mån jordbruksbefolkningens bränslebehov täckes ur egen skog. Inom kommittén har diskuterats, huruvida man kan räkna med att bostadskostnaderna (bortsett från kostnaden för bränsle) äro lägre för jordbruksbefolkningen än för andra grupper av landsbygdsbefolkningen. Enligt kommitténs uppfattning finnes emellertid i vart fall ej någon större sådan skillnad. Kommittén har därför ansett, att man i förevarande sammanhang ej har anledning räkna med någon dylik skillnad. I en av professorn Erik Lindahl och filosofie licentiaten Lars Lemne på jordbrukskommitténs uppdrag verkställd utredning angående jordbruksbefolkningens levnadskostnader (Statens offentliga utredningar 1944: 1) ha gjorts vissa jämförelser mellan levnadskostnaderna för jordbruksbefolkningen och industriarbetare på landsbygden år 1941. Man har härvid kommit till det resultatet, att levnadskostnaderna för den senare gruppen, främst på grund av nu berörda faktorer, i genomsnitt skulle ligga omkring 7 procent över levnadskostnaderna för jordbruksbefolkningen. (Det kan i detta sammanhang påpekas, att även de kontantavlönade jordbruksarbetarna i realiteten ha i viss mån lägre levnadskostnader än arbetare å landsbygden utanför jordbruket. Enligt gällande lantarbetareavtal äga nämligen dylika arbetare bland annat inköpa viss mängd mjölk till ett pris, som ungefärligen motsvarar producentpriset å mjölk, ävensom ved till ett något lägre pris än gällande marknadspris. Beträffande värdet av dessa förmåner kan nämnas, att enligt avtalet arbetare, som ej kan tillhandahållas desamma, skall erhålla kompensation med 2 öre per arbetstimme för mjölken och samma belopp för veden.) De anförda beräkningarna visa enligt kommitténs uppfattning hän på en aktuell löneklyfta av storleksordningen 15—20 procent av nuvarande

56 lantarbetarelön. Detta omdöme bygger helt på de premisser, som ligga till grund för beräkningarna. Kommittén vill åter understryka, att en sådan mätning av löneklyftan, som här skett, måste bli ytterst osäker. Löneläget för olika områden av näringslivet förskjutes ständigt. Varje försök att fastslå en bestämd löneklyfta mellan olika näringsområden måste därför bygga på delvis godtyckliga antaganden. Under rådande förhållanden måste en sådan beräkning bli särskilt osäker, eftersom hela löneläget på grund av den starka bristen på arbetskraft är ytterst labilt. Det är därför möjligt, att det ovan angivna måttet på löneklyftans storlek ej ger ett fullt riktigt uttryck för det nuvarande läget. Inom kommittén har framförts den uppfattningen, att den nuvarande löneklyftan enligt erfarenheterna i praktiken är större än vad det föreliggande statistiska materialet visar, och det har i detta sammanhang anförts, att en uppskattning av löneklyftan till mellan 20 och 25 procent av nuvarande lantarbetarelön skulle ge en riktigare bild av dagens läge. Av skäl, som anförts förut i detta kapitel, kan någon närmare precisering av innebörden av önskemålet om jordbruksbefolkningens likställdhet i inkomsthänseende med jämförliga befolkningsgrupper och av löneklyftans storlek för närvarande knappast ske. Det är emellertid under alla förhållanden klart, att en ej oväsentlig reell löneklyfta existerar, och att denna löneklyfta är så stor, att det måste beräknas taga viss tid att utjämna densamma. Såvitt angår utformningen av den praktiska jordbrukspolitiken under de närmaste åren vill jordbrukskommittén uttala, att den löneklyfta, som nu föreligger, i vart fall icke torde understiga omkring 15 procent av nuvarande lantarbetarelön. Jämte det man inriktar sig på att successivt utjämna en dylik löneskillnad, bör man tydligen även vidtaga sådana åtgärder som erfordras för att man skall kunna få en klarare uppfattning om storleken av den eventuellt återstående löneklyftan.

KAPITEL 17.

Vissa frågor angående metoderna för avvägning av prisstödet åt jordbruket samt angående valet av basjordbruk m. m. A. Metoderna för avvägning av prisstödet. Upprättande av typ jordbrukskalkyl och totalkalkyl. Enligt vad jordbrukskommittén tidigare uttalat bör det statliga prisstödet åt jordbruksnäringen syfta till att jordbruk av en viss rationaliseringsgrad (basjordbruk) skola erhålla full lönsamhet. I kostnaderna skall då inräknas skälig förräntning av det i jordbruket nedlagda kapitalet samt en reallön till den i jordbruket sysselsatta arbetskraften (såväl lejd som egen), motsvarande löneläget för andra arbetaregrupper på landsbygden. Till ledning för avvägningen av ett dylikt prisstöd erfordras undersökningar och beräkningar, som ge upplysning om de faktiska kostnaderna och produktionen å jordbruket av den avsedda rationaliseringsgraden, så att man med ledning därav kan bedöma, vilka produktpriser som erfordras för beredande av den önskade lönsamheten. Under krigsåren har för avvägning av prisstödet använts en av statens livsmedelskommission årligen uppgjord kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader. Denna kalkyl, som här benämnes totalkalkylen, behandlar det svenska jordbruket beräkningsmässigt såsom ett ekonomiskt företag och innehåller därför endast uppgifter om den totala storleken av vissa inkomst- och kostnadsposter. Emellertid upptager den icke alla sådana poster, varför inkomst- och kostnadsredovisningen icke är fullständig. Av densamma kan därför ej heller utläsas, om kostnaderna bli fullt täckta eller ej. Dess uppgift är att ge ett representativt uttryck för inkomsternas resp. kostnadernas procentuella förändringar, samtidigt som den också återger de viktigaste posternas absoluta storlek. Den har härigenom kunnat vara vägledande för prisregleringarna, så länge man vid dessa endast haft att tillämpa den under krigsåren gällande principen, att inkomsterna skulle ökas procentuellt lika mycket som kostnaderna genomsnittligt stigit. På grund av sin nu berörda karaktär kan totalkalkylen emellertid ej ge tillräcklig vägledning för en avvägning av prisstödet enligt de av jordbrukskommittén förordade principerna. För sistnämnda ändamål

58 erfordras även beräkningar, som ge upplysning om de totala produktionskostnaderna vid jordbruk av den åsyftade rationaliseringsgraden och om de produktpriser, som erfordras för att dessa kostnader skola kunna täckas. Totalkalkylen ger vidare ingen direkt upplysning om huru prisförändringarna inverka på jordbrukets lönsamhet inom olika delar av landet. Jordbrukskommitténs förslag syftar emellertid bland annat till genomförande av en prisavvägning områdesvis med anpassning av prisstödet efter olikartade naturliga produktionsförutsättningar inom större områden. Fördenskull erfordras, att de nya beräkningarna även ge upplysning om jordbrukets produktionskostnader inom olika jordbruksområden samt vägledning beträffande de priser, som äro erforderliga för att basjordbruken inom dessa områden skola erhålla avsedd lönsamhet. Tillämpandet av principen om full lönsamhet för jordbruk av en viss rationaliseringsgrad förutsätter, att man undersöker kostnaderna vid utvalda grupper av jordbruk, vilka motsvara de uppställda anspråken på rationaliseringsgraden, samt avväger prisstödet så att det skall kunna ge dylika jordbruk full täckning för kostnaderna. Jordbruk med högre rationaliseringsgrad komma härvid, om enhetlig prissättning tillämpas inom respektive områden, automatiskt att få täckning för sina kostnader och att därutöver kunna uppnå viss vinst. Jordbruk med lägre rationaliseringsgrad komma å andra sidan icke att få full täckning för sina kostnader. Brukarna få med andra ord i sådana fall nöja sig med en sämre förräntning av lantbrukskapitalet eller en lägre lön för utfört arbete. På lantbruksstyrelsens uppdrag har professor L. Nanneson under en följd av år sammanställt räkenskapsresultat från svenska jordbruk, vilka sammanställningar innehålla fullständig inkomst- och kostnadsredovisning. 1 Underlaget för dessa sammanställningar utvidgades från bokföringsåret 1939/40 genom att sedan dess införskaffats uppgifter från ett betydligt ökat antal jordbruk i form av en fortlöpande jordbruksekonomisk undersökning (E-jordbruk). De i undersökningen deltagande brukningsdelarna ha genom biträde av hushållningssällskapen utvalts med syfte att de skola utgöra ett i möjligaste mån representativt urval. Antalet i denna undersökning ingående jordbruk har utgjort 1939/40 1 241 med 36 537 ha jordbruksjord 1940/41 1 196 » 42 033 » 1941/42 1201 » 44 514 » 1942/43 1260 » 46 321 » 1943/44 1 272 » 46 036 » Räkenskapsresultaten innehålla därutöver sammanställningar för omkring 400 jordbruk, vilkas resultat bearbetats separat. 1 Meddelanden från Kungl. Lantbruksstyrelsen. Räkenskapsresultat från svenska jordbruk, delarna I—XXX, omfattande bokföringsåren 1914/15—1943/44.

59 När i det följande lämnas uppgifter, som hämtats ur räkenskapsresultaten, så basera dessa sig helt på det först berörda materialet (den jordbruksekonomiska undersökningen). Enligt vad jordbrukskommittén förut sagt bör det statliga prisstödet åt jordbruket avvägas så, att det skall syfta till att bereda full lönsamhet åt jordbruk av den rationaliseringsgrad, som representeras av jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar med för gruppen genomsnittlig storlek och med rimliga arronderings- och anläggningsförhållanden. Det enklaste sättet att tillgodose det nyssnämnda behovet av vägledande produktionskostnadsberäkningar vore att för detta ändamål direkt använda räkenskapsresultaten för jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar. De i den jordbruksekonomiska undersökningen ingående jordbruken äro, såsom nämnts, valda med avsikt att de skola vara representativa för respektive områden och grupper. Urvalet har emellertid, såsom erfarenheten visat, givit till resultat, att de deltagande jordbruken genomsnittligt äro något bättre än jordbruken inom vederbörande grupper i allmänhet. De torde sålunda också tillgodose rimliga krav på rationalisering med hänsyn till de förutsättningar, som erbjuda sig inom respektive grupper. Räkenskapsresultaten föreligga icke färdiga förr än ett år efter utgången av respektive räkenskapsår. Nu avses emellertid, att statsmakterna skola erhålla vägledning för prissättningen framåt i tiden och för produktionsår, som ligga minst två år efter det år, för vilket senast tillgängliga räkenskapssiffror finnas bearbetade. Man måste därför, liksom i totalkalkylen, uppgöra beräkningar för år, från vilka räkenskapsuppgifter ej föreligga. Detta kan ske genom att man förfar på liknande sätt som i totalkalkylen men i stället för att arbeta med beräkningar för hela jordbruket utför sådana för vissa utvalda grupper av jordbruk. Man bör härvid bygga på de faktiska resultat, som jordbruk ur ifrågavarande grupper genomsnittligt utvisat under viss tidsperiod, med de modifikationer, som kunna föranledas av abnorma skördeförhållanden, och sedan räkna fram resultaten för senare år med beaktande av de förändringar, som inträffat eller kunna förutses (prognoser). Genom att man utgår från medeltalen för en viss grupp av jordbruk, konstrueras beräkningsmässigt ett jordbruk (typjordbruk), som representerar gruppen i fråga, och detta typjordbruks resultat får bli vägledande. Genom kalkylerna ställas de samlade produktionskostnaderna vid ifrågavarande jordbruk i relation till värdet av de samlade slutprodukterna. Någon säker fördelning av de totala produktionskostnaderna på olika driftsgrenar t. ex. för enskilda grödor eller för viss del av animalieproduktionen — kan däremot icke verkställas. Liksom den nuvarande totalkalkylen ge de i det följande föreslagna beräkningarna sålunda ej besked om produktionskostnaderna för enskilda jordbruksprodukter eller produktionsgrenar. Att göra tillförlitliga sådana kalkyler har visat sig praktiskt taget omöjligt. De i det följande föreslagna beräkningarna få i stället karaktären av

60 dels produktionskostnadsberäkningar för vederbörande företags (typjordbrukets) totala produktion, uträknade per 100 hektar jordbruks jord, dels av lönsamhetsberäkningar för ifrågavarande jordbruk. Mot de framräknade samlade produktionskostnaderna ställas nämligen de samlade inkomsterna från den vid typjordbruket bedrivna ekonomiska verksamheten. I beräkningarna böra ingå kvantitetsuppgifter för använda produktionsmedel och frambragta slutprodukter. Det blir härigenom möjligt att beräkna såväl det ekonomiska resultatet vid ett visst givet pris- och löneläge som pris- eller löneförändringars inverkan på resultatet. Härvid kan även avläsas, vilka utslag dylika förändringar ge för jordbruket i olika delar av landet, något som hittills icke kunnat ske. Nu ifrågavarande kalkylmetod betecknas här typ jordbrukskalkyl, vilken beteckning markerar skillnaden till totalkalkylen. Typjordbrukskalkylen ger möjlighet till ett bättre bedömande av prisavvägningen de olika produktslagen emellan, enär den ger upplysning om kostnads- och inkomstsammansättningen vid den olika driftsinriktning, som är rådande i olika landsdelar. Pris- och löneförändringars växlande inverkan på jordbruk av olika storlek (vilka ha olika driftsinriktning) kan dessutom undersökas. Det bör i detta sammanhang bemärkas, att prissättningen för enskilda produkter icke kan göras beroende enbart av produktionskostnaderna för produkterna i fråga. Med tanke på folkförsörjnings- och avsättningsintressena måste stor hänsyn jämväl tagas till den inverkan prisavvägningen har på produktionsinriktningen, d. v. s. den relativa omfattningen av olika slags produktion. Den senare är i hög grad beroende av andra faktorer än den beräkningsmässiga produktionskostnaden och påverkas i synnerhet av dispositioner för utjämning av arbetsåtgången, å ena, samt arbetskraftens sysselsättning, å andra sidan. Då förändringarna i jordbrukets ekonomiska förhållanden äro beroende av såväl kvantitetsförskjutningar i produktion och produktionsmedelsanvändning som av prisförändringar, har man vid planläggandet av beräkningar av nu ifrågavarande slag att taga ställning till det sätt, på vilket dessa förändringar skola beaktas. Följande alternativ ha härutinnan diskuterats: 1) användande av fasta kvantiteter samt rörliga priser, innebärande att endast prisförändringarna inverka på resultaten för de olika åren; 2) användande av både rörliga kvantiteter och rörliga priser; 3) användande av löpande flerårsmedeltal för kvantiteterna (rullande kvantitetsbas) samt rörliga priser. Sistnämnda metod innebär, att kvantitetsförskjutningarna under vederbörande beräkningsår icke inverka på resultaten under samma år men däremot för de följande åren. Vid upprättandet av den förut nämnda totalkalkylen tillämpades till en början förfaringssättet med fast bas och rörliga priser. Förhållandena under

61 krigsåren nödvändiggjorde emellertid, att hänsyn togs även till kvantitetsförskjutningarna, enär dessa då blevo av extraordinär storleksordning. Ävenså föranleddes detta av att förekommande lönehöjningar i sin helhet inräknades i kalkylen. De förändringar i produktion och produktionsmedelsanvändning, som delvis möjliggjorde dessa lönehöjningar, måste under sådana förhållanden också beaktas. Vid sina överväganden beträffande principerna för de beräkningar, vilka äro avsedda för normala förhållanden, har kommittén funnit, att skälen avgjort tala för användande av fasta kvantiteter och att sålunda hänsyn endast bör tagas till prisförändringar samt på visst sätt till löneförändringar. Användandet av fasta kvantiteter motiveras redan därav, att det är svårt att från år till år med någon säkerhet förutberäkna de kvantitetsförskjutningar, som kunna uppkomma inom olika storleksgrupper och områden. Dylika förskjutningars storlek kan konstateras först i efterhand. Av än större betydelse är, att ett dylikt beräkningssystem blir i möjligaste mån enkelt samt att viktiga praktiska fördelar vinnas för pris- och löneregleringarna med ledning av kalkylerna. E n viktig sådan fördel är att prisregleringssystemet verkar stimulerande för rationaliseringssträvandena. Vidare kan påpekas, att det förfaringssätt beträffande användningen av kalkylerna vid den praktiska avvägningen av prisstödet, som föreslås i det följande och som särskilt beträffande sättet för hänsynstagande till löneutvecklingen synes erbjuda stora fördelar, icke är förenligt vare sig med den beräkningsmetod, vid vilken även kvantitetsförändringarna beaktas, eller med metoden att använda en rullande kvantitetsbas. Sistnämnda metod tillgodoser ej heller önskemålet, att hänsyn skall tagas till storleken av vederbörande års produktion. En tillämpning av sistnämnda metod vid de beräkningar, varom här är fråga, skulle slutligen vara förenad med synnerligen stora tekniska svårigheter. En och samma kvantitetsbas kan dock icke användas under någon längre följd av år. De fortlöpande förskjutningarna i produktionen och produktionsmedelsanvändningen medföra nämligen, att de verkliga kvantiteterna efter hand kunna komma att väsentligt avvika från de i beräkningarna använda. Produktionens totalvolym ökas och dess sammansättning ändras. Användningen av olika produktionsmedel ändras för att effektivisera och förbilliga produktionen (t. ex. minskad arbetsmängd och ökad mekanisering). I samband härmed ändras också storleken av det kapital, som investerats i jordbruket och som bör förräntas. Dessa förändringar böra tillsammans medföra viss förbättring av det ekonomiska utbytet. Det är emellertid av vikt, att beräkningarna icke i någon högre grad komma att skilja sig från verkligheten, vilket skulle kunna bli fallet, om kvantitetsbasen holies oförändrad under längre tid.

62 Ovan anförda synpunkter kunna tillgodoses genom att beräkningarna planläggas på följande sätt. Jordbrukets (den ifrågavarande gruppens) normalkostnader och normalproduktion av slutprodukter jämte inkomster undersökas och fastställas för en viss tid, nämligen för ett visst år. Detta år användes såsom basår för beräkningar och prisreglering under viss period (beräkningsperiod). Under denna period användas i beräkningarna fasta kvantiteter, medan prisändringar å produkter och förnödenheter beaktas och inverka på resultaten. Prisstödet avväges årligen så, att de på angivet sätt för respektive år under beräkningsperioden vid visst löneläge beräknade kostnaderna bliva täckta. Vid periodens slut växlas om till nytt basår. Härvid måste en ny grundläggande undersökning företagas rörande jordbrukets dåvarande verkliga kostnader, produktion och inkomster. De härvid konstaterade volymerna av produktionsmedel (även kapitalvolymen) och slutprodukter användas under en ny period som underlag för beräkningar och för avvägning av prisstödet på samma sätt som ovan angivits o. s. v. Vad områdesindelningen beträffar, synes det önskvärt, att den uppdelning i fem naturliga jordbruksområden, som tillämpas i räkenskapsresultaten för svenska jordbruk, bibehålles. Detta bör icke utgöra hinder för att vissa jordbruksområden vid prisavvägningen sammanföras till ett prisregleringsområde. Till ledning för prisavvägningen de olika produktslagen emellan torde det dock vara fördelaktigt att hålla de naturliga jordbruksområdena åtskilda i själva beräkningarna. Det statliga prisregleringsorganet får då möjlighet att avläsa, huru prisavvägningen inverkar på jordbruket inom olika delar av det större prisregleringsområdet. I mån av behov kunna emellertid resultaten för olika naturliga jordbruksområden utan svårighet sammanvägas. Då förhållandena i olika delar av Norrland förete stora skiljaktigheter, synes det vidare vara önskvärt, att norra Sverige i beräkningarna uppdelas i tvenne områden, nämligen övre Norrland, omfattande Västerbottens och Norrbottens län, samt nedre Norrland, omfattande den övriga delen av norra Sverige. Mot användandet av endast ett års resultat såsom bas för beräkningarna kan anföras, att enstaka år i regel ge en produktion, som mer eller mindre avviker från vad som kan anses vara normalproduktion vid tidpunkten i fråga, varigenom basårets resultat blir missvisande. En fortlöpande beräkning på dettas underlag skulle därigenom komma att lända jordbrukarna antingen till nackdel eller till fördel. Denna erinran är givetvis i och för sig riktig. Å andra sidan skulle användandet av ett genomsnitt för flera år såsom bas medföra en väsentlig eftersläpning, i det att underlaget i basen även vid växling till ny basperiod skulle komma att representera medeltal för en tidrymd, som delvis låge flera år tillbaka i tiden. Önskvärt är att volymens storlek och sammansättning fastställes för en tidsperiod, som ligger så nära som möjligt. Endast ett år bör därför användas såsom basår. I den mån så erfordras med hänsyn till skördeutfallet måste detta års verkliga

63 produktionssiffror justeras, och siffror motsvarande beräknad normalproduktion för året insättas i kalkylen. En sådan justering bör kunna ske dels med ledning av den officiella skörde- och produktionsstatistiken, dels med ledning av de förskjutningar, som räkenskapsresultatens produktionssiffror i förhållande till tidigare år utvisa. Vad kostnaderna beträffar, torde man ej behöva befara, att de i nämnvärd grad påverkas av abnorma skördeförhållanden, dock med undantag för posten köpfodermedel. Har onormalt stor eller liten användning av sådana fodermedel förekommit under året, bör en justering företagas. Vad angår beräkningsperiodens längd synes en viss frihet vid valet av nytt basår vara lämplig. Någon viss tidslängd mellan basåren torde därför ej böra fixeras. Under den första tiden torde en relativt kort period vara att förorda, detta med hänsyn till att resultaten under det första basåret torde komma att påverkas av förhållandena under kriget och till att undersökningsmaterialet för det första basåret måhända ej blir så omfattande som i och för sig är önskvärt. Då mera normala förhållanden inträtt, är det åter önskvärt, att perioden ej blir alltför kort. Det kan i detta sammanhang påpekas att, om man tillämpar en 5-årsperiod, anslutning k a n vinnas till jordbruksräkningarna och fastighetstaxeringarna, vilket ur beräkningsteknisk synpunkt erbjuder vissa fördelar. Jämsides med den nu föreslagna typjordbrukskalkylen torde även en totalkalkyl böra upprättas. Detta är i synnerhet erforderligt under en övergångsperiod. Såsom längre fram beröres, saknas för närvarande nödigt underlag för erhållande av representativa typjordbruk, dels emedan anslutningen till den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen icke är tillräckligt omfattande, dels emedan de bokföringsresultat, som nu erhållas, ännu i allt för hög grad äro påverkade av krigsårens förhållanden, och förkrigsåren å andra sidan äro för avlägsna för att kunna tjäna såsom basår för beräkningar av detta slag. I direktör A. H. Stensgårds och agronomie licentiaten Sven Holmströms utredning angående metoden för bestämmande av de produktpriser, som ge rationella jordbruk full lönsamhet, ha kalkyler upprättats på grundval av räkenskapsunderlag från år 1939/40. Detta har gjorts för att utveckla metoden och pröva dess framkomlighet. Dessa kalkyler kunna dock ej anses användbara under år, som följa på en period med i jordbrukets produktion starkt ingripande händelser. Härav följer också, att totalkalkylen till en början liksom hittills måste utgöra den väsentliga vägledningen för prisregleringarna på jordbrukets område. Även senare, när en typjordbrukskalkyl upprättats, torde totalkalkylen jämte typjordbrukskalkylen få tjäna till ledning åtminstone under den första tiden. Det är för övrigt sannolikt, att dessa båda kalkyler på ett lämpligt sätt komma att komplettera varandra. Totalkalkylen ger nämligen ett samlat uttryck för produktionsförändringars och prisförändringars inverkan på hela jordbrukets inkomster och kostnader, vilket typjordbrukskalkylen icke

på samma sätt kan ge. Typjordbrukskalkylen ger å andra sidan en väg^ ledning för prisavvägningen i olika delar av landet genom att av den erhålles närmare upplysning om huru lönsamhetsförhållandena vid vissa typer av jordbruk i olika landsdelar gestalta sig i ett visst läge samt huru vissa pris- och löneförändringar inverka på deras ekonomiska förhållanden. Dylika upplysningar kunna icke erhållas genom totalkalkylen. Erfarenheten torde få bli avgörande för den roll, som i framtiden bör tillmätas den ena kalkylen i förhållande till den andra. Det ligger i sakens natur, att totalkalkylen bör så anordnas, att anslutning mellan denna och typjordbrukskalkylen erhålles. Detta kan ske genom att totalkalkylens summor omräknas till indextal med samma basår som typjordbrukskalkylens. En omändring av basåret för totalkalkylen framstår även i övrigt såsom önskvärd, då det är förenat med vissa olägenheter att i de årliga beräkningarna hänföra jämförelsen till ett basår, som ligger så långt tillbaka i tiden som 1938/39. I samband med en sådan omläggning torde böra undersökas, vilka förskjutningar som inträffat i vissa kostnadsposter, vilkas volym hållits i huvudsak oförändrad från basåret. Likaså böra förändringarna i kapitalets volym och värde undersökas. Totalkalkylen synes vidare böra anordnas så, att den ger upplysning om utvecklingen dels vid användning av fasta kvantiteter under beräkningsperioden fram till nästa basår (liksom i typjordbrukskalkylen), dels vid användning av rörliga kvantiteter (liksom i den nuvarande totalkalkylen). Vid en dylik anordning vinnes möjlighet att ur en jämförelse mellan de vid de båda beräkningarna framkomna indextalen för två normala produktionsår erhålla ett mått på de ekonomiska framsteg, som jordbruket gjort under mellantiden. För att nödig korrespondens skall vinnas mellan totalkalkylen och typjordbrukskalkylen erfordras uppenbarligen, att i den beräkning, som upprättas med anlitande av fasta kvantiteter, tillämpas enahanda beräkningsprinciper som i typjordbrukskalkylen. Den andra beräkningen torde böra skilja sig härifrån endast i de avseenden, som betingas av att rörliga kvantiteter skola användas för produkter och olika produktionsmedel. Det bör emellertid icke förbises, att fastställandet av kvantitetsförskjutningarna från år till år och i synnerhet i prognoser i vissa fall erbjuder stora svårigheter samt att dessa antagligen bliva större än under krigsåren. I detta sammanhang vill jordbrukskommittén erinra om att i den överenskommelse, som våren 1946 träffats mellan ledamöter av statsrådet, å ena, samt representanter för Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk, å andra sidan, beträffande riktlinjerna för avvägningen av prisstödet åt jordbruksnäringen för innevarande och nästa regleringsår, förutsatts, att frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader samt de frågor, som ha samband därmed, skola göras till föremål för en förutsättningslös utredning av särskilda av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga. De frågor, som sålunda skola komma under utredning, lära särskilt beröra ak-

66 tuella spörsmål med avseende på arbetskostnaderna samt avskrivnings- och övriga kapitalkostnaders beräknande i den nuvarande totalkalkylen. Med hänsyn härtill finner sig kommittén icke böra närmare ingå på frågor, som ha samband med denna och avse övergångstiden från krigs- till fredshushållning. Kommittén skall emellertid längre fram i detta avsnitt ange sin principiella uppfattning beträffande vissa frågor, som avse beräknandet av kapitalkostnaderna i en kalkyl av typjordbrukskalkylens karaktär. Användningen av kalkylerna vid avvägning av prisstödet. Resultatet av åstadkomna produktionsförbättringar, vare sig dessa bestå i kostnadsbesparande rationalisering eller ökning av det tekniska utbytet av produktionsmedlen eller effektiviserad produktion i övrigt, bör, i den mån så erfordras för den eftersträvade likställigheten, komma jordbruksbefolkningen till godo samt komma till uttryck i höjda löner till anställda arbetare liksom förbättrad inkomst för jordbrukarna själva. Huruvida jordbruket kan på detta sätt öka arbetslönen lika snabbt som eller till och med snabbare än övriga näringar är omöjligt att med säkerhet bedöma. För att en relativt snabb effektivisering av produktionen skall bli möjlig talar det förhållandet, att de mindre jordbruken ännu ej i så hög grad utnyttjat de möjligheter, som mekaniseringen erbjuder, samt att dessa jordbruk ofta utvisa låga tekniska utbytesresultat, vilka skulle kunna förbättras relativt snabbt. I viss utsträckning gäller detta även de medelstora jordbruken. Å andra sidan bör beaktas, att jordbruket icke i samma grad som industrin lämpar sig för en mekanisering av olika arbetsmoment och ännu mindre för en mekaniserad fortlöpande produktion. Då reallönen, såsom gjorda undersökningar visa, för närvarande är ej oväsentligt högre inom andra näringsgrenar, kan det, om jordbruket skall uppnå jämställdhet i lönehänseende, bli nödvändigt att löneförbättringar uppnås även på annat sätt än nu nämnts Givetvis är det önskvärt att undvika prisstegringar å jordbruksprodukter. Den närmast till hands liggande vägen är därför, att de kostnadsminskningar, som efter kriget kunna uppnås genom prissänkning å jordbruksförnödenheter, utnyttjas icke till sänkning av produktpriserna utan till höjning av arbetslönen och jordbrukarnas egna arbetsinkomster. I den mån dessa kostnadsminskningar icke räcka till, kommer därutöver även att erfordras höjning av jordbrukets produktpriser i förhållande till priserna å andra produkter. En sådan höjning kan uppenbarligen icke företagas automatiskt enbart på grund av att kalkylerna utvisa, att viss höjning skulle erfordras för uppnående av jämställdhet i lönehänseende mellan jordbruket och andra näringar, utan den måste ske under beaktande av produktionens utveckling, de föreliggande avsättningsbetingelserna på marknaden samt det allmänna ekonomiska läget i landet. En successiv höjning måste följaktligen förutsättas äga rum enligt beslut av statsmakterna. Jordbrukskommittén vill emellertid uttala, att det principiellt bör uppsättas såsom ett mål, att den 5—616475:

II.

66 åsyftade jämställdheten skall förverkligas sa snart detta med hänsyn till förut nämnda omständigheter blir möjligt. Sättet för arbetskostnadernas inräknande i kalkylerna, såväl typjordbrukskalkylen som den 1 otalkalkyl, som uppgöres med användande av fasta baskvantiteter, är av speciell betydelse för att kalkylerna skola ge riktig vägledning vid avvägningen av prisstödet. Beträffande principerna för avvägning av prisstödet och inräkning av arbetslönen i typjordbrukskalkyl och totalkalkyl med fasta kvantiteter vill kommittén här nämna följande: Det förutsattes, att staten styr prisutvecklingen och att arbetslönen bestämmes genom kollektivavtal. Den lön, som överenskommes i kollektivavtalen, kommer att bliva beroende dels av vad den genom statsmakterna beslutade avvägningen av prisstödet möjliggör, dels av rationaliseringen. Avvägningen av prisstödets storlek blir i huvudsak avgörande för huru snabbt jordbruksbefolkningen kan inhämta det försprång i lönehänseende, som andra grupper för närvarande ha. 1. Förfaringssätt innan »likvärdig» lön uppnåtts. För det första basåret införas i kalkylen de löner, som varit rådande vid ifrågavarande jordbruk under basåret. Priserna hållas under de följande åren av beräkningsperioden åtminstone så höga, att den för basåret gällande lönen jämte övriga för vederbörande år beräknade kostnader bliva täckta enligt kalkylen. Införes ingen lönehöjning i kalkylen under de följande åren, kommer rationaliseringen likväl att möjliggöra vissa höjningar såväl av jordbrukarnas egna inkomster som av lönerna till anställda arbetare. Lönehöjningarna till arbetarna komina till uttryck i kollektivavtalen. Prövningen av de lönehöjningar, som rationaliseringen möjliggör, överlåtes sålunda åt arbetsmarknadens parter. På detta sätt företagna lönehöjningar hållas under beräkningsperioden utanför kalkylen. Innan den önskade jämställdheten i lönehänseende uppnåtts, bör arbetslönen höjas snabbare än som kan ske på nu angivet sätt. I första rummet böra därför kostnadsbesparingar, som uppstå genom prissänkning å andra produktionsmedel, utnyttjas till en häremot svarande lönehöjning, vilken inräknas i kalkylen. Det belopp, varmed kostnaderna för andra produktionsmedel minskats, överföres sålunda till lönekostnaderna. I den mån så erfordras och befinnes möjligt, böra därjämte företagas prishöjningar å produkterna, varvid häremot svarande lönehöjning inräknas i kalkylen. Vad nu sagts förutsätter, att statsmakterna i samband med beslut om avvägningen av prisstödet för ett kommande år uttala, att viss beräknad kostnadsbesparing respektive på grund av produktprishöjning beräknad inkomstökning förväntas bliva utnyttjad till motsvarande höjning av arbetslönerna i jordbruket, höjningar som sålunda skola komina till uttryck i blivande löneavtal. Av föregående stycke följer, att lönehöjning, som härvid eventuellt överenskommes utöver vad som avsetts med statsmakternas uttalande, icke inräknas i kalkylen.

67 Vid växling till nytt basår tillses, att de för detta basår faktiskt rådande lönerna i sin helhet inräknas i kalkylen och bli fullt täckta genom avvägningen av prisstödet. Då det allmänna ekonomiska läget så medger, inräknas ytterligare höjning av lönerna med erforderlig justering av prisstödet. Avståndet till de priser, som ge likvärdig lön, kan undersökas genom att likvärdig lön i stället insattes i kalkylen och de därvid erforderliga priserna beräknas. 2. Förfaringssätt, sedan »likvärdig» lön uppnåtts. Lönen för det första basår, då likvärdig lön uppnåtts, hålles oförändrad i kalkylen under den följande beräkningsperioden, och prisstödet anpassas under beräkningsperioden efter de kostnadsändringar, som härvid framkomma på grund av ändringar i andra kostnadsposter. Rationaliseringsvinsten får under beräkningsperioden komma jordbruket till godo på sätt angivits under föregående punkt genom ökad inkomst för jordbrukarna själva samt avtalsenliga lönehöjningar. Dessa lönehöjningar medtagas icke i kalkylen. Vid växling till nytt basår beaktas de löneändringar, som under beräkningsperioden inträffat på arbetsmarknaden i övrigt. Därest den för det nya basåret faktiskt gällande lönen inom jordbruket icke står i paritet med löneläget inom andra arbetargrupper på landsbygden, införes i kalkylen en lön, som motsvarar detta löneläge, varefter förfares som ovan angivits. Innebörden av de under denna punkt angivna principerna är bland annat också, att beräkningarna under vissa förutsättningar kunna leda till en sänkning av jordbrukets produktpriser, utan att arbetslönerna därför sänkas eller jordbrukets lönsamhet eljest försämras. Delta blir i första rummet fallet, om kostnaderna för andra produktionsmedel sjunka. Sagda situation kan vidare inträffa, om arbetslönerna inom andra näringsgrenar skulle komma att stå stilla under någon tid, exempelvis på grund av att marknadsläget framtvingat en sänkning av priserna på andra näringars produkter. Under dylika förhållanden, då också resultaten av rationaliseringen inom dessa näringar få tagas i anspråk för sänkning av varupriserna, d. v. s. för en sänkning av levnadskostnaderna, är det naturligt, att även resultaten av produktionsförbättringarna inom jordbruket komina andra befolkningsgrupper till godo på samma sätt. Slutligen finns den åtminstone teoretiska möjligheten, att effektiviseringen av produktionen kan förlöpa i snabbare takt och därför kan leda till snabbare inkomstförbättring inom jordbruket än inom näringslivet i övrigt. Om så varit fallet under någon period, bör det komma till synes vid växling till nytt basår och kan då föranleda prisjusteringar nedåt. Har effektiviseringen och de därav beroende löneförbättringarna däremot varit snabbare inom övriga näringsgrenar, kan detta i stället giva anledning till viss höjning av jordbrukets produktpriser vid övergång till nytt basår. 3. De principer, som angivits i föregående punkter, förutsätta, att penningvärdet och sålunda även levnadskostnaderna äro i huvudsak stabila.

68 Om penningvärdet skulle förändras mera avsevärt (genom inflation eller deflation), bör frågan, hur denna förändring skall inverka på jordbruksstödet, upplagas till särskild prövning. Några närmare kommentarer beträffande det tekniska förfaringssättet vid tillämpning av ovan anförda principer torde i övrigt icke vara erforderliga. Det skall emellertid påpekas, att de förenkla problemet att för de olika åren under en period beräkna den största kostnadsposten, d. v. s. arbetslönen. Dess fastställande för basåret genom undersökning av arbetsåtgången och faktiskt gällande arbetslöner blir den väsentligaste uppgiften. I den praktiska tillämpningen kunna vissa modifikationer givetvis visa sig behövliga, och möjligheten härtill bör hållas öppen. Då typjordbrukskalkylen avser olika grupper av jordbruk samt en kostnadsminskning å förnödenheter eller prishöjning å produkterna har något olika verkan inom dessa samt för enskilda grupper en annan verkan än den lönehöjning, som de skola motsvara, kan full motsvarighet icke över allt uppnås mellan åtgärder, som skola möjliggöra viss lönehöjning, och den lönehöjning, som kommer till stånd. Typjordbrukskalkylen har bland annat till uppgift att giva upplysning om dylika avvikelser. Om en totalkalkyl enligt vad förut sagts utföres efter samma principer som typjordbrukskalkylen, kommer den emellertid att giva en sammanfattande bild av resultaten för jordbruket i dess helhet. De nu föreslagna principerna skilja sig från de under krigsåren tillämpade i ett viktigt avseende. Under dessa år ha resultaten av genomförd kostnadsbesparande rationalisering liksom också av teknisk utbytesökning medtagits i den kalkyl, på vilken prissättningen för respektive år baserat sig. På kostnadssidan har sålunda gjorts avdrag för en årlig minskning av arbetskraftsvolymen med en procent, varvid å andra sidan kostnader för ökad mekanisering också beaktats. På inkomstsidan har samtidigt medtagits hela produktionen och sålunda även den produktionsökning, som är en följd avförbättrad produktionsteknik och exempelvis kan komma till uttryck i ett ökat mjölkutbyte per foderenhet (produktionsökning utan motsvarande ökad produktionsmedelsanvändning). Detta förfaringssätt torde under dessa år ha varit nödvändigt och riktigt dels på grund av de starka förändringar i produktion, råvarutillgång och priser, som missväxtår och importspärr m. m. i förening medfört, dels med hänsyn till den allmänna pris- och lönepolitiken under krigsåren. Detta förfaringssätt har emellertid inneburit, att jordbrukarna i princip icke haft rätt att tillgodogöra sig fördelarna av produktionens effektivisering utan särskilt medgivande från statsmakternas sida. Genom beslut vid olika tillfällen ha jordbrukarna fått utnyttja vissa beräkningsmässiga överskott till höjning av löner och egna arbetsinkomster samt i samma syfte tillerkänts vissa prisförbättringar. Vid ett dylikt system

69 är det omöjligt att avgöra, huru stor del av den vid olika tillfällen företagna lönehöjningen som är en följd av produktionsförbätlring, och huru stor del, som är beroende av näringspolitiska åtgöranden. För allmänheten komma dylika höjningar lätt att i sin helhet framstå såsom politiska koncessioner. Det nu föreslagna förfaringssättet, som är avsett för mera normala förhållanden, innebär däremot, att jordbruksbefolkningen får tillgodogöra sig rationaliseringsvinsterna till förbättring av löner och arbetsinkomster samt alt staten därutöver medverkar till att lönerna så fort rimligen kan ske skola kunna komma upp i paritet med löneläget inom andra arbetaregrupper på landsbygden. Det kommer därvid att framgå, i vad mån lönehöjningarna äro av det ena eller andra slaget. Såväl ur allmän ekonomisk synpunkt som även av psykologiska skäl synes det nu förordade förfaringssättet vara att föredraga. Bland annat bör det stimulera till rationalisering av driften. I detta sammanhang kan hänvisas till att krav framförts från jordbrukarnas sida på slopande av principen om arbetsvolymens minskning med en procent per år. Detta har motiverats med att jordbrukarna böra tillföras vinsten av dylik arbetsbesparing. Ett slopande av nämnda en-procentsregel har emellertid vid hittillsvarande beräkningssätt icke kunnat ske, enär andra produktionsmedel, vilka möjliggjort arbetsbesparing (mekaniska hjälpmedel), ökats till volymen. Jordbrukarnas önskemål bli genom kommitténs förslag tillgodosedda, utan att detta behöver ge anledning till erinran ur andra synpunkter. En annan fördel med det föreslagna förfaringssättet är att det icke i så hög grad som fallet varit under kriget gör lönehöjningarna beroende av statsmakternas åtgöranden utan lämnar större utrymme för lönejusteringar genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. (Jordbrukskommittén vill här erinra om att kommittén i annat sammanhang diskuterat frågan, hur jordbruket bör erhålla möjlighet till en viss kompensation för förlustrisken vid svag skörd. Jordbrukskommitténs förslag i detta hänseende innebär, såsom framgår bland annat av kapitel 11, att en viss marginal skall finnas mellan den prisnivå, som enligt kalkylerna behövs för att ge basjordbruket avsedd lönsamhet, och den prisnivå, som statsmakterna särskilt genom importregleringarna skola stödja.)

Såsom ett alternativ till det nu beskrivna förfaringssättet har till övervägande förevarit ett förslag, enligt vilket endast en del av rationaliseringsvinsten, och då närmast den genom arbetsbesparing uppnådda, skulle på ovan beskrivet sätt automatiskt tillföras jordbruksbefolkningen såsom förbättrad inkomst, medan återstoden av vinsten skulle komma konsumenterna till godo genom prissänkning å produkterna. Det torde emellertid icke finnas anledning att på dylikt sätt behandla olika delar av rationaliseringsvinsten principiellt olika. Detta torde ej heller förekomma inom andra näringsgrenar. Det synes dessutom icke möjligt att beräkningsmässigt göra

en sådan uppspaltning av rationaliseringsvinsten, som ett realiserande av denna tankegång skulle förutsätta. Den metod för avvägningen av prisstödet som jordbrukskommittén här ovan förordat, tar närmast sikte på den tid, då mera normala förhållanden åter inträtt. Under en övergångstid efter kriget måste man emellertid räkna med att någon tillräckligt representativ typjordbrukskalkyl icke kommer att finnas. Detta beror dels på att det måste beräknas åtgå någon tid, innan produktionsförhållandena ha anpassat sig till ett någorlunda normalt läge, dels på att de i jordbruksekonomiska undersökningen deltagande jordbruken ännu äro för få för att de skola kunna anses lämna ett tillräckligt tillförlitligt underlag för beräkningarna. Det tidigaste år, som kan tänkas med hänsyn till produktionsförhållandena bli så normalt, att ur denna synpunkt en vägledande typjordbrukskalkyl kan upprättas, torde bli produktionsåret 1946/47. Då bearbetningen av detta års räkenskapsmaterial kan föreligga tidigast första halvåret 1948, kan en för vårprissättning vägledande typjordbrukskalkyl icke föreligga till användning tidigare än för produktionsåret 1949/50. Avvägningen av prisstödet måste därför under alla förhållanden under de närmaste åren ske med ledning av totalkalkylen. (Detta utesluter givetvis icke möjligheten av att man vid prisstödets fördelning på olika grödor och för olika landsdelar redan dessförinnan kan använda mera preliminära typ jordbrukskalkyler.) Emellertid bör enligt kommitténs mening totalkalkylen redan dessförinnan uppgöras icke blott i den under del sista året tillämpade formen med rörliga kvantiteter utan även i den här ovan angivna formen med fasta kvantiteter. Sistnämnda form synes böra komma till användning, så snart jordbrukets produktion samt användningen av produktionsmedel någorlunda återställts till normala förhållanden. Härvid torde också de principer, som i det föregående angivits beträffande lönens inräknande och lönelägets friare anpassning, böra tillämpas. Kapitalkostnadernas behandling i typjordbrukskalkylen. Vid upprättandet av kalkyler av här avsett slag måste principerna för kapitalkostnadernas beräknande ägnas särskild uppmärksamhet. Frågan har närmare behandlats i Stensgårds och Holmströms utredning. Jordbrukskommittén vill här, med hänvisning i övrigt till nämnda utredning, anföra följande beträffande huvudpunkterna: Till kapitalkostnader hänföras: 1. Förräntning av lantbrukskapilalet. 2. Avskrivning av byggnader och inventarier. 3. Underhåll av byggnader och inventarier. 4. Försäkringskostnader för i lantbrukskapitalet ingående objekt. Garantiskatterna å fastighetskapitalet böra ej upptagas såsom kostnad, enär såsom målsättning för de statliga stödåtgärderna angivits, att jordbru-

ket skall erhålla full lönsamhet, varvid inkomsten av jordbruket även skall medgiva skälig förräntning av kapitalet. Utöver inkomstskatten bör därför icke uppkomma någon särskild garantiskatt eller endast obetydlig sådan. Liksom andra kostnader äro kapitalkostnaderna beroende av volymer och priser. Enär kvantiteterna av olika produkter och produktionsmedel hållas oförändrade under en hel beräkningsperiod (från ett basår till nästa), förutsattes, att också kapitalets volym hålles oförändrad under hela perioden. Detta följer av att besparingar, som göras genom rationalisering, ej beaktas under beräkningsperioden. De ökade investeringar, varigenom besparingarna på andra produktionsmedel (såsom arbetskraft) göras, kunna därför ej heller föras in i kalkylerna. När växling sker till nytt basår, måste däremot de förändringar i kapitalvolymen, som ägt rum efter senaste basår, beaktas. Vid varje övergång till nytt basår måste med andra ord en noggrann inventering företagas och dess resultat läggas till grund för följande beräkningsperiod. I den mån nya kapitalinvesteringar medfört en ökning av kapitalvolymen, skola dessa sålunda då tagas i betraktande, likaså minskningar, om sådana förekommit. Med volym avses här realkapitalels volym (kapitalföremålens storlek och antal), ej dess värde. Med volymändring likställes kvalitetsförbättring (såsom bättre byggnader och inventarier), vilken medför att föremålen få ett högre genomsnittsvärde än de förut använda. Ändringar i kapitalkostnaderna, som äro en följd av prisförändringar, böra beaktas såväl under löpande beräkningsperiod som vid övergång till ny basperiod, dock med vissa inskränkningar, som framgå av det följande. De priser det här i första rummet gäller äro: a. penningräntan; b. priserna å kapitalföremålen vid beräknandet av avskrivning (avsättning till förnyelse) å desamma, varvid räknas med det aktuella återanskaffningspriset för objekten i fråga (nyvärdet); c. prisläget å de material och tjänster (arbete), som erfordras för löpande underhåll av sådana kapitalföremål som byggnader och maskiner, sålunda den aktuella underhållskostnaden för ifrågavarande objekt; d. försäkringspremierna. Ändringar i nu berörda priser beaktas på samma sätt som prisändringar å förnödenheter. De under b. och c. anförda principerna innebära, att jordbruket för respektive år bör belastas med de kostnader, som enligt för året rådande priser böra falla på detta. Om jordbrukels nyanskaffning och underhåll äro lika stora år från år, gör jordbruket härigenom varken vinst eller förlust. Det erhåller sålunda endast ersättning för vidmakthållande av sin utrustning i oförändrad omfattning och beskaffenhet. (Om utökning ägt rum eller

föremål av bättre kvalitet anskaffats, blir detta, såsom nyss anförts, beaktat först vid växling till nytt basår på så sätt, att årskostnaderna för den utökade och förbättrade utrustningen då läggas in i kalkylen.) Under det senaste världskriget har i jordbrukels kostnadskalkyl icke medgivits någon höjning av avskrivningsbeloppen å anläggningar (byggnader och grundförbättringar), medan sådan höjning däremot beräknats för maskiner. Flera skäl ha kunnat anföras för ett sådant förfaringssätt, bland annat dels att utförandet av nybyggnader och andra anläggningar under kriget ansågs böra få en mindre omfattning än normalt, dels att man till en början räknade med en återgång i anläggningskostnaderna till i närheten av förkrigstidens kostnader. Såsom framgått av olika utredningar, är jordbrukets byggnadsbestånd nu till mycket stor del gammalt och i behovav förnyelse. Man måste vidare räkna med att efterkrigstidens kostnadsnivå för nyanläggningar kommer att ligga väsentligt högre än förkrigslidens, varför tidigare förutsatt återgång icke kan förväntas inträda. Det synes därför nödvändigt, att amorteringskostnaderna snarast anpassas efter ett högre kostnadsläge för nyanläggningar, om också tills vidare — i väntan på prisstabilisering — ett försiktigt beräknat kostnadsläge. Prisförändringar återspegla sig emellertid också i värdet av de föremål, som skola förräntas resp. försäkras såväl genom ändring av priserna å förut befintliga objekt som genom ändrad anskaffningskostnad i samband med ersättningsanskaffning, ökning av försäkringskostnaderna, som är en följd härav, bör i princip fortlöpande beaktas vid beräkningarna. Däremot bör av skäl, som angivas i Stensgårds och Holmströms utredning, en avprisändringar framkallad ändring av kapitalvärdena icke under löpande beräkningsperiod (tiden mellan två basår) föranleda någon ändring i de kapitalbelopp, vara ränteersättning skall beräknas. Emellertid kunna dylika värdeändringar icke i längden lämnas obeaktade. Värdet å det lantbrukskapital, å vilket ränta skall tillgodoräknas i kalkylerna, bör därför med vissa mellanrum anpassas efter de faktiskt rådande priserna å föremålen. Detta bör ske i samband med växling till nytt basår, då enligt vad nyss sagts hänsyn också bör tagas till ändringar i kapitalföremålens volym och kvalitet. Vid den värdering, som sålunda behöver göras i samband med undersökningen av basårets kostnader, bör iakttagas dels att värdeförändringar, som kunna anses vara beroende av tillfälliga prisförändringar (konjunkturfluktuationer), lämnas utan beaktande, dels att företagna höjningar av lantbrukets fastighetskapital icke inrymma stegring av de rena jordvärdena. Med jordvärde avses härvid den del av fastighetsvärdet, som icke har sin motsvarighet i på fastigheten befintliga anläggningar (byggnader, avdikningsanläggningar, vattenledningar, avlopp och dylikt) samt fältinventarier (utsäde, gödselmedel och arbete, som nedlagts å jorden för kommande grödor). Innebörden av det nu anförda är, att prisavvägningen å jordbruks-

produkterna icke skall giva rum för räntegottgörelse å tillfälliga värdeökningar eller över huvud taget för höjda jordvärden och på så sätt leda till en stegring av dessa. Enär de nu planerade beräkningarna skola vara produktionskostnadsberäkningar, ligger det i sakens natur, att värderingen av de föremål, som skola förräntas resp. avskrivas, i princip bör ske efter företagsekonomiska grunder. Jordbrukskommittén har ej funnit det erforderligt att i vidare mån än som här ovan skett taga ställning till de spörsmål, som uppkomma vid upprättandet av en typjordbrukskalkyl och som diskuteras i Stensgårds och Holmströms utredning. Det torde få ankomma på det organ, som får i uppdrag att utföra beräkningarna, att i samband med uppläggandet av beräkningarna ytterligare pröva dessa spörsmål ur teknisk och praktisk synpunkt samt att därvid företaga de jämkningar i metoderna, som eventuellt kunna befinnas påkallade. Till vad nyss anförts rörande principerna för beräknande av kapitalkostnaderna vill kommittén emellertid här utan eget ställningstagande såsom ett referat av ifrågavarande del av Stensgårds och Holmströms utredning anföra följande rörande de synpunkter, som där anförts beträffande metoden för beräknande av sagda kostnader. Beträffande driftskapitalet, som består av kreatur, döda inventarier och förråd, torde en värdering icke möta några större svårigheter. I den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen ha de upptagits till det aktuella marknadsvärdet för respektive år och därvid försiktigt uppskattats. Samma principer torde böra följas även i fortsättningen. Genom inventarieförteckningarna för respektive basår kommer sålunda att erhållas underlag för värderingen. Ränta beräknas å härigenom erhållna värden. Avskrivnings- och underhållskostnaderna framkomma för resp. basår genom räkenskaperna från de undersökta jordbruken och beräknas för de följande åren med hjälp av uppgifter om pris- och kostnadsförändringarna på liknande sätt som nu sker i totalkalkylen. Fastighetskapitalet erbjuder däremot större svårigheter, beroende på dess sammansättning och grunderna för taxeringen. I fastighetstaxeringarna skiljes mellan jordbruksvärde, skogsvärdc samt tomt- och industrivärde. Det senare värdet bör i nu ifrågavarande beräkningar helt frånskiljas, liksom icke heller inkomster eller kostnader, som äro hänförliga härtill, böra tagas i betraktande. Skogsvärdet utgör det efter avkastningen beräknade värdet å växande skog. Därutöver åsättes skogsmarken ett särskilt värde, vilket emellertid vid taxeringarna inkluderas i jordbruksvärdet. Då nämnda skogsmarksvärde liksom skogens värde baserar sig pä den beräknade avkastningen av skogen, bör detsamma i dessa beräkningar avskiljas från jordbruksvärdet och sammanföras med skogens värde. Det torde jämväl vara riktigast att frän jordbruksvärdet avskilja det värde ä särskilda förmåner, som också antecknas i taxeringslängderna och som bland annat innefattar värdet av jakt och fiske, grus- och lertag, stundom högre värde å bostadsbyggnader än som i förekommande fall anses hänförligt till jordbruket. Vid jordbruk i de storleksgrupper, som skola inga i beräkningarna, torde ifrågavarande förmåner dock icke vara av större omfattning. I vad mån de skola avskiljas, torde få avgöras vid den praktiska tillämpningen och bestämmas av om motsvarande inkomster och kostnader jämväl utan svårighet kunna bokföringsmässigt avskiljas från lanthushållningen i övrigt. Något särskilt värde å till jordbruket

71 hörande byggnader fastställes däremot icke vid taxeringarna. De genomsnittsvärden å hektar åker och annan jordbruksjord, som finnas angivna, inkludera följaktligen även byggnaderna. Då skogens och skogsmarkens värde faslställes efter den beräknade avkastningen, medan fastighetens värde skall i princip bestämmas med ledning av det allmänna saluvärdet, torde härav vidare följa, att byggnadsvärdena i sin helhet ingå i jordbruksvärdena. Ett fullföljande av den i betänkandet angivna principen, att på jorden samt i jorden nedlagda anläggningar skola värderas efter den kostnad de betinga, medan jordvärdet skall hållas oförändrat, förutsätter, att en uppspaltning av fastighetskapitalet sker och att ett ingångsvärde å jorden därvid fixeras. En dylik uppspaltning är önskvärd även ur den synpunkten, att olika slag av anläggningar äga olika varaktighet och att sålunda en olika lång avskrivningstid bör tillämpas. Vid en sådan uppdelning öppnas därjämte större möjlighet att objektivt beräkna anskaffningskostnaden för det till själva jordbruket hörande fastighetskapitalet (lanthushållningens fastighetskapital), något som eljest är praktiskt taget omöjligt. Det synes jämväl önskvärt, att bostadsbyggnaderna i beräkningarna skola avskiljas från lantbrukskapitalet. Bostadsbyggnaderna böra nämligen betraktas såsom privatbostad, vars kostnader för ägarens del bestridas av inkomsten från jordbruket (arbetsinkomst och, om så erfordras, ränta å eget kapital) samt för arbetarnas del belasta jordbruket genom lönen till de anställda. Genom det föreslagna avskiljandet av bostadsbyggnaderna med därpå belöpande kostnader undgår man en del nu förekommande olägenheter. Till förklaring härav kan anföras följande. Vid nuvarande förfaringssätt att bokföra och beräkna de på byggnaderna belöpande kostnaderna belastas lanthushållningen primärt med hela kostnaden för amortering, underhåll och försäkringar samt till slut, vid uträknandet av förräntningen av lantbrukskapitalet, även för kapitalräntorna. Lanthushållningen krediteras å andra sidan hyra för bostad åt ägarens familj samt arbetare och eventuellt andra, som hyra bostad av jordbrukaren. Hyran för bostad till ägarens familj har upptagits efter av taxeringsnämnderna fastställda normer och är i allmänhet läg; hyran till arbetare torde i regel basera sig på bestämmelserna i kollektivavtalen. Lanthushållningen får till sist genom lönen till arbetare och till brukaren själv betala för den bostad, lanthushållningen tillhandahåller mot hyra eller såsom naturalön. Det föreslagna förfaringssättet innebär, att de två första leden i beräkningarna bortfalla. Vidare undviker man, att lanthushållningen belastas med större kostnader än dess hyresinkomst för familjebostaden, något som nu i regel är fallet. Även om kostnaderna för amortering och underhåll icke skulle uppgå till större belopp än den bokförda hyresersättningen, så tillkommer dock, att bostadsbyggnaderna höja del fastig hetskapital, som skall förräntas, och denna förräntning faller nu i regel helt på lanthushållningen, detta ehuru jordbrukarfamiljens inkomster ofta till mycket stor del härröra frän andra förvärvskällor. Särskilt är så förhållandet vid mindre jordbruk samt i skogsbygderna. Jämväl bör bemärkas, att bostadsbyggnaderna vid jordbruken äro av mycket växlande storlek och ofta så stora, att kostnaderna för desamma redan av detta skäl icke böra belasta allenast jordbruksdriften vid brukningsdelen. Förfaringssättet kan å andra sidan innebära vissa olägenheter, sammanhängande med att jordbrukarna dock ha kostnaderna för arbetarbostäder, som uthyras till arbetarna. Hyresersättningen för bostäderna i fråga täcker nämligen i regel icke de nu förefintliga kostnaderna. Detta innebär, att lantbruket i verkligheten har en kostnad, som icke skulle komina till synes i beräkningarna, och att lantarbetarna å andra sidan ha en dold löneförmån genom den låga hyran. I räkenskapsresultaten belastar denna dokia löneförmån däremot lanthushållningen genom alt bostadskostnaderna där äro medtagna pä sätt ovan omnämnts. Förfaringssättet att skilja ifrån de direkta bostadskost-

75 naderna har emellertid redan tillämpats i totalkalkylcn. De nu berörda ölägenheterna synas icke heller böra giva anledning till frångående av den föreslagna principen. Efter nämnda avskiljande bör lanthushållningens återstående fastighetskapital lämpligen uppspaltas i följande element: a. jordbruksjordens värde utan fältanläggningar (avdikningsanläggningar och liknande) samt utan nedan nämnda fältinvenlarier men med vägar och broar, b. värdet av fältanläggningar (täckdikningsanläggningar och liknande, fruktträdsbestånd, brunnar, vattenledningar och avlopp i den mån de tjäna driften), c. värdet av ekonomibyggnader, d. värdet av fältinventarier (utsäde, gödsel, kalk och arbete, som nedlagts i jorden för kommande grödor). Av dessa beståndsdelar bör jordens värde såsom förut sagts i princip hållas oförändrat i beräkningarna samt jämte därtill hörande utrustning i form av vägar och broar ej vara föremål för avskrivning. Själva jord värdet i ett ha åkerjord betraktas med andra ord såsom beständigt. (Med jordvärde avses här värdet av odlad jord i det kulturtillständ, vari den befinner sig.) Bestämmandet av- värdet utav ovannämnda beståndsdelar i lantbrukskapitalet måste principiellt ske från den utgångspunkten, alt värdet av byggnaderna motsvarar återanskaffningskostnaden för dem, med hänsyn till deras ålder och nuvarande beskaffenhet samt värde ur brukssynpunkt (nuvärde). Eventuellt befintliga överflödiga byggnader eller byggnader, som eljest icke ha något bruksvärde, böra sålunda icke tillmätas något värde. Detsamma gäller i fråga om fältanläggningar. Fältinventariernas värde bestämmes av de mängder utsäde, gödsel, kalk och arbete, som beräknas hava blivit nedlagt i jorden och ännu ej återbekommits genom skördarna. Vad som återstår av jordbruksvärdet, sedan dessa värden fränräknats, kommer då att utgöra jordvärdet. Gången i uppspaltningen för fastställandet av ingångsvärdet å jorden skulle sålunda i princip vara, att man utgår från fastighetens värde, varifrån avdrages först skogens och skogsmarkens värde samt eventuellt tomt- och industrivärde, varvid erhålles brukningsdelens egentliga jordbruksvärde. Härifrån avgår dels nuvärdet av erforderliga byggnader, dels fältanläggningarnas nuvärde, dels värdet av fältinventarier, varefter kvarstår jordvärdet. Verkställandet av en dylik värdering är givetvis förenad med rätt stora svårigheter. Av taxeringsmyndigheterna tillämpas en schablonmetod för bedömande av jordvärde respektive byggnadsvärde, innebärande att l/« av taxerade jordbruksvärdet anses motsvara jordvärdet, inklusive fältanläggningar och fältinventarier, samt 2 / 3 byggnadsvärdet. Denna metod har också av 1943 års jordbrukslaxeringssakkunniga i ett den 19 februari 1946 avgivet betänkande föreslagits såsom generell norm för bestämmande av byggnadernas ingångsvärde i samband med införande av ändrade grunder för taxering av inkomst av jordbruksfastighet. Det sålunda erhållna byggnadsvärdet kan sedan uppspaltas i värde för ekonomibyggnader och värde för bostadsvärde efter förhällandet mellan nybyggnadskostnaderna för desamma. Denna metod synes dock för det ändamål, som här avses, knappast kunna bliva helt tillfredsställande. Av undersökningar, vilka verkställts av statistiska centralbyrån, framgår, att priserna å försålda jordbruksfastigheter år 1939 med 21-8 procent och i medeltal för åren 1938—1944 med 38-9 procent överstigit taxeringsvärdena för 1938. Det kan med säkerhet antagas, och gjorda beräkningar bekräfta detta, att den undervärdering, som sålunda framträder i taxeringsvärdena, i hög grad berör byggnadsvärdena och icke minst bostadsvärdena, särskilt vid mindre jordbruk. Genom schablonmetoden kan därför erhållas ett för litet avdrag för bostadsbyggnader vid deras eliminerande från fastighetsvärdet liksom ett för högt jordvärde (inklusive fältanläggningar och fältinventarier). I andra fall kan å andra sidan metoden giva för laga jordvärden, t. ex. för brukningsdelar med väl täck-

dikad mark m. m. Det synes därför vara riktigast, att vid uppspaltningen av fastighetsvärdena utgå från fastigheternas marknadsvärden under tiden närmast före kriget. Marknadsvärdena kunna i så fall exempelvis bestämmas för år 1939 genom uppräkning av 1938 års taxeringsvärden med ledning av statistiska centralbyråns statistik över de genomsnittliga överpriserna vid brukningsdelar av ifrågavarande storlek. Nuvärdena för bostads- och ekonomibyggnader liksom värdet av fältanläggningar och fältinventarier beräknas för samma år med hjälp av kända kostnader och subtraheras från brukningsdelens jordbruksvärde, varigenom jordvärdet exklusive sistnämnda beståndsdelar erhållas. Genom sist angivna förfaringssätt torde i stor utsträckning erhållas mycket låga jordvärden och även negativa sådana, vilka värden icke överensstämma med de faktiska förhållandena på orten. Emellertid har detta föga betydelse, om vid följande basår ekonomibyggnadernas och fältanläggningarnas värden bestämmas enligt samma grunder som då ingångsvärdena å jorden fixerades. Lanthushållningens totala fastighetskapital kommer nämligen dä att utvisa just den förändring, som betingas av förändringarna i anskaffningspriserna för dessa anläggningar. (Vid beräknandet av anläggningskostnader skola erhållna statsbidrag till deras utförande givetvis fråndragas.) Vid bestämmandet av det ingående jordvärdet bör pä ovan angivet sätt tillses, att dessa icke bliva sä höga, att de tillsammans med andra beståndsdelar av fastighetskapitalet överstiga marknadsvärdena. Av de allmänna utgångspunkterna för och syftena med de statliga åtgärderna torde dock följa, att negativa jordvärden icke skola fixeras. Enligt vad förut angivits kan man exempelvis tänka sig att taga 1938 ärs taxeringsvärden och 1939 års marknadsvärden till utgångspunkt för bestämmandet av det ingående jord värdet. Att 1939 års marknadsvärden angivits har sin grund däri att en tämligen omfattande statistik föreligger för detta år om fastighetsförsäljningar. För detta år finnes ävenledes en genom agronom Lennart Hjelm vid statens forskningskommitté för lantmannabyggnader verkställd utredning om byggnadskostnaderna i jordbruket. På grund av de i denna undersökning använda utgångspunkterna för beräkningarna torde dessa dock innehålla kostnader för en något högre byggnadsstandard än den, som är utmärkande för jordbruken i allmänhet. Uppgifter frän statens egnahemsstyrelse och statens byggnadslånebyrå över av dem vid samma tid utförda byggnader tyda också på att så är förhållandet. De beräknade kostnaderna torde därför böra omprövas med anlitande av uppgifter om verkliga kostnader för jämförliga byggen. Vad 1938 års taxeringsvärden beträffar bemärkes, alt dessa relativt obetydligt överstigit taxeringsvärdena för år 1928. I början av 1930 föllo fastighetsvärdena till följd av den då rådande allmänna depressionen och jordbrukskrisen, vilket återspeglas i 1933 års taxeringsvärden. Jordbrukspolitiken under 1930-talet hade sålunda medfört, att fastighetsvärdena 1938 återförts till ungefär samma nivå som under 1920-talet. Den därutöver inträdda stegringen kan för övrigt ha sin motsvarighet i under mellantiden gjorda kapitalinvesteringar. Såsom tidigare anförts böra avskrivningarna å anläggningar (i första rummet ekonomibyggnader och täckdikningsanläggningar) fortlöpande baseras pä det beräknade nyvärdet. Dettas utveckling från basåret kan lämpligast följas genom ett kostnadsindex. Avskrivningen avpassas så, att föremålen bliva fullt avskrivna under den tid de beräknas kunna utnyttjas. Då någon separat redovisning av underhållskostnaderna torde vara svår att erhålla, bör även denna kostnad beräknas såsom en viss procent av nyvärdet. Procentsatserna skola givetvis basera sig på gjorda undersökningar och vunnen erfarenhet. Såsom värde att förränta upptages det mot nyanskaffningsvärdet under respektive basar svarande nuvärdet, vilket sedan hålles oförändrat under beräkningsperioden. Vad räntans höjd beträffar anses i princip samma metod för dess beräknande som i den nuvarande totalkalkylen kunna tillämpas.

77 B. Valet av basjordbruk m. m. 1 detta avsnitt skall till en början — såsom en kompletterande motivering till jordbrukskommitténs i kapitel 6 angivna ståndpunkttagande beträffande valet av basjordbruk — lämnas en närmare redogörelse för de skillnader i fråga om rationaliseringsgrad och lönsamhet, som genomsnittligt föreligga mellan jordbruk i olika storleksgrupper, och dessa skillnaders inverkan på brukarnas inkomstförhållanden ävensom behandlas frågan, i vad mån man vid avvägningen av prisstödet bör beakta även andra inkomstkällor än själva jordbruket. Vidare diskuteras i detta avsnitt frågan om de fordringar, som böra uppställas på de jordbruk, vilkas räkenskapsresultat skola användas som underlag för upprättande av typjordbrukskalkylen. Slutligen beröras här även vissa frågor om åtgärder för utvidgning av detta räkenskapsunderlag m. m. Angående valet av basjordbruk. Olikheterna i rationalitet vid skilda jordbruk bero på ett flertal faktorer. Dessa kunna uppdelas i två grupper, nämligen a. faktorer, som sammanhänga med brukningsdelens beskaffenhet (förutsättningarna för driften), b. faktorer, som ha sin grund i själva driften (huru jordbruket tekniskt, organisatoriskt och affärsmässigt skötes). Ehuru faktorer av det senare slaget ha en stor inverkan på resultatet, visar det sig dock vid en analys av förhållandena, att de faktorer, som bestämma förutsättningarna, här böra tillmätas avgörande betydelse. Då det gäller att välja en viss grupp av jordbruk såsom basjordbruk, kan valet icke heller göras beroende av vilka som äro brukare, utan valet måste göras med hänsyn till brukningsdelarnas beskaffenhet, och de förutsättningar för jordbruksdrift, som de erbjuda. Däremot bör självfallet hänsyn tagas till brukarens kvalifikationer och själva driftens bedrivande, då de jordbruk utväljas, vilkas produktionsförhållanden och kostnader skola undersökas och ingå i underlaget för avvägningen av prisstödet. De faktorer med avseende på brukningsdelarnas beskaffenhet, som ha största betydelse för de ekonomiska resultaten, äro: storleken, ägoformen och arronderingen i övrigt, jordens och åkerfältens beskaffenhet, ägosammansättningen, samt brukningsdelens tekniska utrustning. Tillgängligt undersökningsmaterial ger huvudsakligen upplysning om storlekens betydelse och inverkan. Beträffande övriga faktorer kan det emel-

78 lertid vara tillräckligt att göra en bedömning på grund av erfarenhet och förnuftsmässigt övervägande. Bedömandet av jordbruken ur representativitetssynpunkt synes därför ej kräva någon mera ingående behandling annat än vad storleksordningen beträffar. I det följande användas vissa beteckningar för storleksgrupper och naturliga jordbruksområden. Deras betydelse framgår av nedanstående förteckningar. Storleksgrupperna

äro:

Grupp

l åkerareal II » III » IV » V VI » VII »

2-1— 5*0 ha 5-1— 10-0 » 10-1— 20-0 » 20-1— 30-0 » 30-1— 50-0 » 50-1—100-0 » över 100

De naturliga jordbruksområdena äro: Ssl-området = Skåne—Hallands slättbygder. Smb-området = Sydsvenska mellanbygden. Msl-området = mellersta Sveriges slättbygder, omfattande Öland, Gotland, östgötaslätten, Vänerslätten samt Mälar- och Hjälmarbygden. Msk-området = södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. N-området = norra Sverige, omfattande hela Norrland (utom Gästrikland) samt mellanbygden och fjällbygden i Kopparbergs län. Bedömning ur rationalitetssynpunkt. I de efterföljande tabellerna 1—51 ha på basis av räkenskapsresultaten från svenska jordbruk anförts vissa uppgifter, som belysa skiljaktigheterna i rationalitet vid olika storleksgrupper. Tabellerna visa även generella olikheter mellan skilda naturliga jordbruksområden och därigenom även skälen för olikartad prisavvägning dem emellan. Det bör påpekas, att de ekonomiska resultaten för de mindre jordbrukens del förbättrats genom de producentbidrag, som utgått under de senare åren, och för jordbruken över huvud taget i Norrland dessutom av de högre mjölkpristillägg, som utgått därstädes jämfört med mjölkpristillläggen i övriga delar av landet. Därest dessa tillägg icke funnits, skulle de ekonomiska resultaten för mindre jordbruk samt för Norrland över huvud taget tett sig betydligt sämre. 1

Samtliga i detta avsnitt omförmälda tabeller återfinnas i slutet av denna del av betänkandet.

79 Tabell 1, som grundar sig på professor Nannesons undersökning angående rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket, ger en allmän belysning av vissa skiljaktigheter mellan de olika storleksgrupperna. Där anföras såsom riksmedeltal dels vissa s. k. standardmedeltal, dels vägda medeltal. De förra ha erhållits genom att resultaten för respektive grupper inom de olika naturliga jordbruksområdena vägts samman till riksmedeltal med användande av områdenas totala åkerareal som vägningstal. Genom denna beräkningsmetod komina riksmedeltalen att giva en jämförelse mellan olika storleksgrupper under lika naturliga förhållanden. De vägda medeltalen ha däremot erhållits genom att man som vägningstal använt hela åkerarealen för vederbörande slorleksgrupp inom de olika områdena. De på så sätt erhållna riksmedeltalen ge upplysning om huru de olika storleksgrupperna, genomsnittligt i hela landet, stå emot varandra. Tabellen visar, att skörden per ha, antalet kreatursenheter per 100 ha samt lantbrukskapitalet per ha är högre i de minsta storleksgrupperna än i de större, likaså bruttoavkastningen. Förräntningsprocenten är emellertid negativ i grupp I (2—5 ha) med siffran — 2-8 procent enligt standardmedeltalen, stiger sedan successivt till grupp IV (20—30 ha), där den uppgår till 5-7 procent, varefter den håller sig i huvudsak oförändrad. Uppmärksamheten bör särskilt fästas vid arbetskostnaderna, som i grupp I utgöra 69-3 procent av bruttoavkastningen för att därifrån successivt falla till 35*3 procent i grupp VI (50—100 ha). En än mera belysande bild av den olika arbetsåtgången får man emellertid av arbetsförbrukningsindex1, som ställer arbetsförbrukningen i relation till produktionen. Indexlalet är högst för grupp I, där det utgör 184, och lägst i grupp VI, där det utgör 85 enheter. Detta innebär, att arbetsåtgången för samma produktion skulle vara mer än dubbelt så hög i grupp I som i grupp VI. Dessa siffror utpeka den svaga punkten vid de mindre jordbruken. 1 detla sammanhang må framhållas, att arbetsåtgången i procent av bruttoavkastningen liksom i procent av de totala driftskostnaderna i räkenskapsresultaten framträder såsom väsentligt lägre än vad den i verkligheten är. Räkenskapsresultaten innehålla nämligen avsevärda dubbelförda poster, dels internt för varje jordbruk, dels genom försäljning till respektive inköp från andra jordbruk av produkter respektive förnödenheter. Om dessa dubbelräkningar elimineras, blir arbetskostnadernas andel av det hela betydligt större, något som också framgår av totalkalkylen för jordbruket. Tabell 2, likaledes innehållande uppgifter från Nannesons nyssnämnda utredning, visar närmare en del lönsamhetstal för olika storleksgrupper 1 Det normala arbetsbehovet har beräknats efter arealanvändningen och kreatursantalet per ha inom resp. grupper samt med användandet av vissa normaltal per ha för olika odlingar och per kreatursenhet. De använda normaltalen, som grundats på en specialundersökning å brukningsdelar med detaljerad arbetsbokföring och god arbetsekonomi, äro följande: per hektar brödspannmål 90 manstimmar (mt), övrig spannmål 70 mt, potatis och foderrotfrukter 400 mt, sockerbetor 680 mt, handelsväxter 100—300 mt, slåttervall 60 mt, grönfoder 50—90 mt, slåtteräng 40 mt, betesäng 20 mt, helträde 40 mt, höstplöjd areal 16 mt, per kreatursenhet 140 mt och för övrigt arbete i lanthushållning 45 mt per ha.

80 inom skilda områden. De fördelaktigaste talen inom respektive områden ha kursiverats. De ange, att jordbruken i grupp IV (20—30 ha) genomgående nått fördelaktiga resultat, i Ssl- och Msk-områdena bäst av alla grupper. 1 Smb-området är grupp V (30—50 ha) något bätlre, medan i Msl-området de bästa resultaten nås i grupp VII (över 100 ha). Grupp III (10—20 ha) visar i regel ej oväsentligt sämre resultat än de däröver liggande storleksgrupperna. De två lägsta storleksgrupperna framstå vid avläsningen av resultaten såsom klart irrationella, dock med tämligen goda resultat för grupp II i Ssl- och Smb-områdena. Jordbruken i mellersta Sverige uppvisa med enstaka undantag sämre räntabilitetstal än jordbruken i södra Sverige. Åtminstone delvis torde detta bero på att mellersta Sverige drabbats hårdare av missväxt åren 1940 och 1941 liksom också senare av skördeskador än fallet varit med södra Sverige. (Jämför tabell 4, vars siffror hänföra sig till ett mera normalt produktionsår.) Tabell 3 ger upplysning om faktorer, som inverkat på de nu berörda lönsamhetsförhållandena. Arbetskostnadernas inverkan framträder mycket tydligt. Arbetsförbrukningsindex, som anger en mycket hög arbetsåtgång i de två lägsta storleksgrupperna, bör särskilt observeras. Även här framträder en relativt stor skillnad mellan grupp III, å ena, och storleksgrupperna däröver, å andra sidan. Detta förhållande visar, att ej heller grupp III uppnått fullt tillfredsställande produktions-(arbets-) effektivitet. För Norrland redovisas genomgående förhållandevis höga siffror, särskilt i de tre lägsta storleksgrupperna. Lantbrukskapitalet, vars storlek även anges i denna tabell, visar såsom naturligt är väsentligt högre siffror för små än för större jordbruk. Vid division med bruttoavkastningen finner man emellertid en viss om också svagt ökad belastning för större brukningsdelar. Det större lantbrukskapitalet per ha uppväges sålunda för de mindre jordbrukens del av en mera intensiv produktion. I tabell 4 ha resultaten för ett enstaka år (1939/40) anförts efter räkenskapsresultaten. Lönsamhetstalen visa här i huvudsak samma bild som den tidigare beskrivna, dock med en viss överlägsenhet för de större jordbruken gentemot de medelstora. Det har här även varit möjligt att belysa byggnadsunderhållets och avskrivningarnas förhållande till bruttoavkastningen ävensom mekaniseringskostnadernas roll. Byggnadskostnaderna visa sig h ä r i allmänhet medföra en något större belastning för de små än för de större jordbruken. Sammanställes detta med att fastighetskapitalet i föregående tabell visade en motsatt tendens, torde det vara berättigat draga den slutsatsen, att fastighetskapitalet varit för lågt upptaget vid de mindre brukningsdelarna. Efter den stegring, som byggnadskostnaderna på sistone undergått, torde dessa kostnader framdeles bli förhållandevis ännu mera betungande för mindre jordbruk. Mekaniseringskostnaderna stiga, såväl absolut som särskilt i procent av bruttoavkastningen, starkt med ökande storlek å brukningsdelarna. Den

81 lägre arbetsåtgången vid medelstora och större jordbruk sammanhänger utan tvivel väsentligen härmed. Genom summering av procenttalen för arbets-, byggnads- och mekaniseringskostnader har till slut erhållits ett samlat uttryck för huru olika kombinationer av mänskligt arbete, anläggningar och maskiner inverka på de sammanlagda kostnaderna för dessa produktionsmedel. Talen giva ett eklatant bevis på mekaniseringens betydelse för minskning av de sammanlagda kostnaderna. Det bör observeras, att i södra Sverige jordbruken på 20—30 ha nått väl så låga procenttal som större jordbruk. Att deras förräntningsprocent likväl blivit något lägre, torde bero på att de haft större utgifter för inköp av fodermedel. Att döma av medeltalssiffrorna för åren 1939—43 synas förutsättningarna ha ändrat sig något under kriget till förmån för de medelstora jordbruken. Detta kan ha sin orsak i att kostnadsstegringarna för maskindrift betungat de större jordbruken proportionsvis mera. Tabell 5 utvisar på ett annat sätt relationen mellan den mänskliga arbetskraften och vissa andra produktionsmedel, som arbetskraften har till sitt förfogande vid olika storleksgrupper av jordbruk. En påfallande ogynnsam relation framträder vid de minsta jordbruken, vilket ytterligare förklarar den stora arbetsförbrukningen i förhållande till produktionen samt de ogynnsamma ekonomiska resultaten vid dessa grupper av jordbruk. I det föregående har endast behandlats resultaten av själva lanthushållningen. Bilden blir för mindre jordbruk i rätt hög grad en annan, om även andra inkomstkällor tagas i betraktande. Så har skett i tabell 6, som visar inkomsten per jordbrukarefamilj. Av denna tabell framgår, att mindre jordbruk i betydande omfattning — detta gäller särskilt Norrland men även mellersta Sveriges skogs- och dalbygder — hämta sin inkomst även från andra förvärvskällor, icke minst skogen. Härigenom komma jordbrukarefamiljerna i Norrland upp i en inkomstnivå, som är fullt jämförlig med och till stor del till och med överträffar de andra landsdelarnas. Samma förhållande belyses av tabell 6 b och 6 c, som grunda sig på en av statens livsmedelskommission verkställd statistisk bearbetning av uppgifter i självdeklarationerna. Denna undersökning bygger på ett betydligt mera omfattande material. Det nu anförda understryker betydelsen av att även andra inkomstkällor än de från själva jordbruket härrörande medtagas i de beräkningar, som skola ligga till grund för prisavvägningen å jordbruksprodukterna. Det föreliggande materialet har icke medgivit en sådan analys av inkomstförhållandena totalt per brukningsdel som hade varit önskvärd. För de kommande undersökningarna bör införskaffas material, som möjliggör en dylik mera ingående analys. Härvid måste också beaktas den ojämnhet, som skogsinkomsterna uppvisa till följd av virkesprisernas konjunkturbetonade växlingar. Då de av skogen härflytande inkomsterna i skogsbygderna utgöra en nödvändig del av förvärvsverksamheten, vilken väl 6—616475

:I1.

82 kan jämställas med de inkomster slättbygdernas speciella odlingar giva, är deras medtagande emellertid en nödvändig förutsättning för en riktig jämförelse och bedömning. Det bör till slut observeras, att i familjeinkomsten ingår ersättning för mer än en persons arbete. Då totala antalet arbetstimmar ej finnes redovisat, kan inkomsten emellertid ej ställas i relation till mängden ulfört arbete. Som ett sammanfattande omdöme av den företagna granskningen kan sägas, att förutsättningar för fullt rationell jordbruksdrift i stort sett icke synas föreligga, förrän man kommer upp i storleksgruppen IV (20—30 ha). Slättbygderna i södra Sverige synas dock i detta hänseende utgöra ett undantag, i det att även grupp III (10—20 ha) där nått goda resultat, beroende på att jordbruket där drives mera intensivt, såväl vad växtodlingen som husdjursskötseln beträffar. Grupp III intager i övriga delar av landet en mellanställning mellan rationella och icke rationella jordbruk. Mindre jordbruk än de av grupp III representerade framstå såsom icke rationella, särskilt om man tager arbetsförbrukningen i betraktande. Vid de mindre jordbruken i Norrland och skogstrakterna i övrigt har likväl uppnåtts en relativt tillfredsställande familjeinkomst. Detta beror emellertid väsentligen på de inkomster, som influtit av skogsbruk, körslor och annat arbete, vilka inkomster åtminstone till stor del kompenserat själva lanthushållningens otillfredsställande lönsamhet. De erhållna resultaten tyda över huvud taget på att Norrland, men även skogstrakterna i övrigt, icke hunnit lika långt som slättbygderna, vad själva jordbruksdriftens rationalisering beträffar. Bedömning ur representativitetssynpunkt. I tabellerna 7—12 lämnas översikter till belysande av olika storleksgruppers representativitet för svenskt jordbruk i olika hänseenden. Den första av dessa tabeller visar dock endast jordbrukets omfattning i de olika naturliga jordbruksområden, vari landet indelats vid räkenskapsresultatens bearbetning. Därav framgår, att huvuddelen av jordbruket faller på Msl- och Msk-områdena. Tabell 8 visar såväl brukningsdelarnas som åkerjordens fördelning på olika storleksgrupper inom hela landet. Brukningsdelarna under 2 ha (stödjordbruk och jordbrukslägenheter) äro visserligen många, men deras sammanlagda areal är liten, sammanlagt 136 000 ha eller 3-7 procent av Sveriges hela åkerareal, och deras produktion åtgår till största delen för innehavarnas eget behov. Visserligen finnes det också bland dessa många brukningsdelar, vilka äro brukarens enda eller huvudsakliga inkomstkälla. Sistnämnda brukningsdelar utgöra dock endast en mindre del av samtliga brukningsdelar i gruppen, och i sådana fall är produktionen i regel av annan beskaffenhet än vid jordbruken i allmänhet. Vanligtvis är den sålunda specialiserad på någon produktion, som icke kräver större areal, såsom trädgårdsskötsel, fjäderfäskötsel eller pälsdjursavel, för att nämna de viktigaste exemplen. Dessa små jordbruks betingelser avvika sålunda så starkt från

83 jordbrukens i övrigt, att de ej torde böra tagas i betraktande i detta sammanhang. Tabellen visar vidare, att av jordbruken i övrigt faller 68*7 procent (211000) på storleken 2—10 ha, 19-7 procent på gruppen 10—20 ha och 11-6 procent på storlekarna däröver. För åkerarealen äro motsvarande tal 31-8, 24M och 44-1 procent. På storlekarna 10 ha och däröver faller sålunda 31-3 procent av antalet och 68*2 procent av arealen, över 15 ha (mitten av grupp III) kan beräknas ligga mera än 55 procent av arealen. I tabell 9 anföras motsvarande siffror för vart och ett av de naturliga jordbruksområdena. Därav framgår, att i södra och mellersta Sveriges slättbygder en relativt stor del såväl av antalet brukningsdelar som i synnerhet av arealen ligger över 10 ha-gränsen. Även grupperna från 20 ha och uppåt representera mer än halva åkerarealen. I Msk-området och Norrland är förhållandet annorlunda, i det att endast 23-1 respektive 9-7 procent av antalet brukningsdelar äro större än 10 ha. Motsvarande procenttal för arealen äro 53-2 och 24-9. Fördelningen av jordbruksbefolkningen på vissa storleksgrupper redovisas i tabell 10 enligt 1940 års folkräkning. Nedre delen av tabellen ger vid handen, att av den till brukningsdelar över 2 ha knutna befolkningen något mera än hälften finnes vid jordbruk på 2—10 ha åker. Tages emellertid i betraktande, att befolkningen vid de mindre jordbruken till stor del sysselsattes med annat än jordbruk, torde dock den slutsatsen vara berättigad, att brukningsdelarna under 10 ha representera mindre än hälften och brukningsdelarna över 10 ha sålunda mer än hälften av arbetsåtgången i själva jordbruket. Givetvis är förhållandet dock olika i skilda landsdelar, på motsvarande sätt som tabell 9 utvisar. För att få ett mått på produktionens inriktning och intensitet inom de olika storleksgrupperna har antalet nötkreatursenheter per 100 ha uträknats i tabell 11 efter 1937 års jordbruksräkning. Motsvarande uppgifter över skördens storlek ha icke kunnat åstadkommas. I genomsnitt för hela landet visar sig grupp III bäst motsvara medeltalet för samtliga grupper (99-7 resp. 96*9 kreatursenheter per 100 ha). I södra och mellersta Sveriges slättbygder kommer grupp IV närmast medeltalet för området. Skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige ha ett medeltal, som ligger mellan medeltalen för grupperna II och III, ehuru närmast grupp III. I Norrland ligger medeltalet närmast grupp II. Vidare har i tabell 12 angivits sammansättningen enligt räkenskapsresultaten av bruttoinkomster och driftskostnader, sammanförda till vissa större poster. Bruttoinkomsternas genomsnittliga fördelning på växtprodukter och djurprodukter vid alla i undersökningen ingående jordbruk visar sig ligga mellan medeltalen för grupperna III och IV. (Förskjutningen mot större animalieproduktion vid mindre jordbruk beror på att de använda en förhållandevis stor del av sin växtproduktion till förädling genom husdjuren.) Med avseende på driftskostnadernas fördelning ligger genomsnittet för alla

84 i undersökningen deltagande jordbruk mycket nära de resultat, som uppvisas av grupp III. Tabellens andra del ger närmare upplysning om förhållandena inom olika områden. Den visar, att bruttoavkastningens genomsnittliga fördelning inom Ssl-, Smb- och Msl-områdena bäst representeras av grupp IV. I Msk-området ligger genomsnittet mellan grupp III och grupp IV. I Norrland åter svarar fördelningen i grupp II närmast mot genomsnittet, men då animalieproduktionen har en dominerande betydelse och nästan samma relativa omfattning i alla grupper, spelar valet av grupp härstädes ingen nämnvärd roll i förevarande avseende. Driftskostnadernas genomsnittliga fördelning och speciellt arbetskostnadernas procentuella andel representeras i Ssl- och Mslområdena närmast av grupp IV, inom övriga områden av grupp III. Med avseende på representativiteten kan sammanfattningsvis sägas, att grupp III i genomsnitt för hela landet bäst representerar det svenska jordbruket; bruttoavkastningens (d. v. s. slutproduktionens) sammansättning visar dock ett genomsnitt, som ligger mellan medeltalen för grupp III och grupp IV. Förhållandena variera emellertid i olika delar av landet. I Norrland täcker grupp III tillsammans med däröver liggande grupper endast cirka V* av hela jordbruksarealen, i mellersta Sveriges skogs- och dalbygder täckes ungefär hälften av jordbruket, medan i slättbygderna nås betydligt fullständigare täckning. Med avseende på produktionens intensitet och sammansättning uppvisas den bästa representativiteten i slättbygderna av grupp IV, i mellersta Sveriges skogs- och dalbygder av grupp III och i Norrland avgrupp II. I sistnämnda område har denna omständighet dock ingen nämnvärd betydelse. Av det här ovan anförda framgår, att särskilt skogsbruket och skogskörslorna i skogsbygderna spela en viktig roll för jordbruksbefolkningens inkomstnivå och delvis ge kompensation för den bristande lönsamheten hos själva lanthushållningen. Det synes rimligt, att hänsyn tages till detta förhållande vid avvägningen av prisstödet. Detta kommer då att innebära, att lanthushållningen som sådan i skogsbygderna måhända icke behöver beredas full lönsamhet, medan däremot bör tillses, att den tillsammans med andra inkomstkällor möjliggör en arbetslön, som är likvärdig med arbetslönen för andra arbetaregrupper å landsbygden. De inkomster, som härvid synas böra medtagas, äro inkomster av skogsbruk och av körslor, däremot ej inkomster av annat arbete, av särskilda avlönade uppdrag, av kapital eller av rörelse utanför eller i anslutning till jordbruket. De inkomster, som sålunda icke skulle medtagas, äro ej att hänföra till inkomst av jordbruksfastighet. Det av jordbrukskommittén föreslagna valet av storleksgrupp innebär, att grupp III (10—20 ha åker) skall vara basjordbruksgrupp inom alla områ-

85 den samt att förutom inkomster av lanthushållningen även inkomster avskogsbruk å brukningsdelen samt av körslor skola tagas i betraktande vid framräknandet av de ekonomiska resultaten. De nämnda tre inkomstslagen böra härvid redovisas var för sig, sä att resultatet av lanthushållningen kan särskilt bedömas, varjämte de också böra sammanräknas. Av viss principiell betydelse torde vara, att basjordbruken i olika delar av landet erbjuda sina brukare ett i huvudsak lika stort inkomstunderlag, vare sig jordbruken äro belägna i södra eller mellersta Sverige eller i Norrland. Ett dylikt lika stort inkomstunderlag skulle lanthushållningen enbart icke kunna erbjuda, om jordbruk tillhörande samma storleksgrupp över allt skulle utgöra underlag. På grund av jordens större avkastning samt jordbrukets högre intensitet över huvud taget i slättbygdsområdena söder ut erbjuder lanthushållningen därstädes ett väsentligt större inkomstunderlag, an vad fallet är norrut och även större än i skogsbygderna i allmänhet. Det skulle under sådana förhållanden erfordras, att man i de senare områdena valde jordbruk med större åkerareal, för att samma inkomstunderlag skulle uppnås. Då inkomsten av skogsbruk och körslor medtages, blir det sammanlagda inkomstunderlaget i grupp III emellertid ungefär lika stort inom de olika jordbruksområdena, varför valet av en och samma storleksgrupp vid sådant förhållande synes vara det principiellt riktigaste och även praktiskt lämpligas le. De något större sammanlagda inkomster, som jordbruken i Norrland utvisa jämfört med jordbruken i andra trakter, kunna vara motiverade med hänsyn till högre levnadskostnader därstädes. Urvalet av

undersökningsmaterialet.

Vid urvalet av de jordbruk inom respektive områden, vilkas produktionsförhållanden och kostnader skola undersökas och ingå i underlaget för prissättningen, bör tillses, att de bliva så fördelade, att deras genomsnittliga åkerareal (typjordbrukets åkerareal) så nära som möjligt motsvarar medeltalet för alla till gruppen hörande jordbruk inom området. Ävenså bör deras genomsnittliga skogsareal vara representativ för jordbruken inom området. Emellertid finnas i skogsbygderna jordbruk, vid vilka skogsbruket spelar en dominerande roll, samtidigt som inom samma områden en annan om också icke så stor del av jordbruken ha ringa eller ingen skogsareal och därför äro i huvudsak beroende av vad lanthushållningen ger. Ett starkt inslag av skogrika jordbruk skulle under sådana förhållanden ge en i viss mån skev bild av förutsättningarna för de jordbruk, som i första rummet bygga sin inkomst på lanthushållningen. Av dessa skäl torde särskilt skogrika jordbruk icke böra medtagas i underlaget för typjordbrukskalkylerna samt urvalet inom Norrland böra ske på ett sådant sätt, att typjordbrukets skogsareal kommer att motsvara den, som är vanlig i de trakter, där lantbruket h a r större betydelse. En översiktlig tablå över de genomsnittliga arealerna åker och skogsmark

86 inom vissa områden och storleksgrupper lämnas nedan. Till jämförelse anföras även motsvarande medeltal för de i räkenskapsresultaten nu ingående jordbruken. Ha åker oeh skogsmark i genomsnitt per bruknincjsdel. / . Enligt 1937 års

jordbruksräkning.

III, åker

Ssl 14-7

Smb 14-4

Msl 14-7

Msk 14-0

N 13-3

skogsmark IV, åker

24-7

12-1 24-0

24-7

36-4 24-4

107-4 23-7

50-3

192-9

skogsmark / / . Enligt jordbruksekonomiska III. åker skogsmark IV, åker skogsmark

17T" undersökningen,

medeltal för åren 1939—1943. Ssl 15-5 1-2 26-1 0-6

Smb 15-1 15-0 25-0 12-0

Msl 15-3 16-0 25-1 30-0

Msk 14-3 39-0 24-5 58-0

N 14-4 86-0 24-9 152-0

Som av tablån framgår ligga åkerarealerna vid de i den jordbruksekonomiska undersökningen ingående jordbruken genomsnittligt något ehuru obetydligt högre än genomsnittet för alla jordbruk inom vederbörande områden. Mindre sådana avvikelser äro givetvis omöjliga att undvika. Jordbrukskommittén vill i detta hänseende därför endast uttala, att man bör eftersträva att få jordbruk av olika storleksordning inom resp. grupper representerade ungefär i proportion till deras totala antal, så att de undersökta jordbrukens genomsnittliga åkerareal så nära som möjligt motsvarar genomsnittet för samtliga jordbruk i gruppen. Vad skogsmarksarealen angår, visar sig denna vid de räkenskapskontrollerade jordbruken i Norrland vara mindre än den genomsnittliga för området. Detta torde sammanhänga med att de deltagande jordbruken till övervägande del äro belägna i de mest uppodlade trakterna. Såsom framgår av vad kommittén nyss anfört finner kommittén en dylik begränsning i princip riktig. I övriga delar av landet synes skogsmarksarealen i medeltal icke böra överstiga genomsnittet för resp. områden. Jämsides med att lönsamhetsberäkningar göras för grupp III, böra sådana utföras även för grupp IV. Ett viktigt skäl härför utgör det ovan påvisade förhållandet, alt grupp IV med avseende på produktionens intensitet samt bruttoinkomsternas fördelning på de viktigaste slutprodukterna inom stora jordbruksområden bäst svarar mot genomsnittet. Beräkningar för grupp IV ge därför en kompletterande vägledning för bedömandet av prisavvägningen de olika produktslagen emellan, så att avvägningen leder till ett rättvist resultat för jordbruket i dess helhet. (Ur denna synpunkt kan det även visa sig önskvärt att företaga kompletterande beräkningar, som visa, huru prisavvägningen inverkar på resultatet för någon grupp av större

87 jordbruk. Detta bör kunna ske på basis av de årliga räkenskapsresultaten för olika grupper av jordbruk.) Lönsamhetsberäkningar för grupp IV äro i övrigt önskvärda med hänsyn till angelägenheten av att kunna närmare följa kostnadsutvecklingen icke blott i grupp III utan även i den mera rationella gruppen IV. På grund av vad nu anförts bör typjordbrukskalkylen omfatta typ jordbruk för grupperna III och IV inom alla de naturliga jordbruksområdena samt inom vissa områden dessutom måhända någon grupp av större jordbruk. Vad angår beskaffenheten av de brukningsdelar, vilka böra användas som undersökningsmaterial, kan i övrigt anföras följande: Här ovan har nämnts, att bland de faktorer med avseende på brukningsdelarnas beskaffenhet, som näst storleksordningen ha den största betydelsen, äro ägoformen, jordens och åkerfältens beskaffenhet samt ägosammansättningen. E n olämplig beskaffenhet i dessa avseenden inverkar mer eller mindre försämrande på det ekonomiska resultatet. Visserligen verkar detta i sin tur sänkande på fastighetsvärdet, varigenom räntekostnaderna bliva lägre än eljest. Denna kostnadsminskning kan dock i regel icke väntas uppväga de kostnadsökande eller avkastningsminskande verkningarna i övrigt. En brukningsdel med olämplig ägoform kräver exempelvis lika stora byggnader som en brukningsdel med god ägoform av samma arealstorlek, varför det byggnadskapital, som skall förräntas, i båda fallen blir lika stort. Påtagliga brister av nu berört slag torde icke kunna förenas med begreppet rationellt jordbruk. Resultaten från jordbruk, som vidlådas av dylika brister, böra därför icke få inverka på de kalkyler, som skola tjäna till ledning för prissättningen å produkterna. Urvalet av undersökningsjordbruk inom vederbörande storleksgrupp och område bör följaktligen ske med beaktande även av de ovan nämnda faktorerna. Härvid kunna dock icke uppställas för stora krav. I huvudsak synas fordringarna kunna bestämmas på följande sätt: 1. Med avseende på ägoformen ni. m.: Ej påfallande olämplig arrondering; 2. Med avseende på jordens beskaffenhet: Ej påfallande dålig jord; 3. Med avseende på åkerfältens beskaffenhet: Relativt stenfria och i erforderlig grad täckdikade (sålunda ej genom öppna tegdiken sönderstyckade) åkerfält; 4. Med avseende på ägosammansättningen: En för ortens förhållanden lämplig ägosammansättning av åker, betesmark och skogsmark (någorlunda normal skogsmarksareal). Med hänsyn till att jordbruken böra vara i möjligaste mån representativa i avseende på produktionens sammansättning, torde vidare böra uppställas såsom fordran:

88 5. En produktionsinriktning,

som är någorlunda

normal för orten.

Beskaffenheten av brukningsdelarnas fasta tekniska utrustning, i främsta rummet vägar, avloppsdiken och ekonomibyggnader är givetvis också avbetydelse i ekonomiskt avseende. Till det praktiska rationaliseringsarbetel hör därför att söka förse brukningsdelarna med ändamålsenlig teknisk utrustning. I sakens natur ligger även, att den tekniska utrustningen bör beaktas vid valet av undersökningsjordbruk. Jordbruk, vilka förete så väsentliga brister, att det ekonomiska resultatet måste väntas bliva i högre grad nedsatt härigenom, böra sålunda icke medtagas. Det synes emellertid icke vara möjligt eller riktigt att fixera bestämda fordringar i dessa hänseenden. Den tekniska utrustningens lämpliga beskaffenhet kan för det första svårligen angivas, och härtill kommer att det vore principiellt oriktigt att allmänt förutsätta utrustning av tidsenlig beskaffenhet. Anläggningar bli enligt naturens ordning efter hand gamla och mindre ändamålsenliga men kunna av ekonomiska skäl ej förnyas allt för snart. Åldern och beskaffenheten inverka på det värde, som skall förräntas, och planerna för kalkylerna innebära i detta avseende, att kapitalföremålens värde skall bestämmas efter genomsnittsvärdet av ett biandbestånd av äldre och nyare anläggningar. Skulle urvalet av undersökningsjordbruk ske på sådant sätt, att däri beständigt huvudsakligen inginge jordbruk med nya och tidsenliga anläggningar, finge detta till konsekvens, att anläggningarnas värde också borde fixeras i närheten av nyanskaffningsvärdet och att ränteersättning borde beräknas härå. Den tekniska utrustningens beskaffenhet torde därför allenast böra beaktas på det sätt ovan angivits. Slutligen bör såsom förut nämnts hänsyn tagas till brukarens personliga duglighet samt lämplighet att lämna uppgifter till de jordbruksekonomiska undersökningarna. Någon särskild fordran, som skulle innebära en prövning, huruvida jordbruksdriften är rationellt ordnad, synes i övrigt icke kunna uppställas. Man kan nämligen icke ange någon fix norm, efter vilken prövningen skulle kunna ske. Den enda möjliga metoden är en jämförelse med medeltal för andra jordbruk, men det är sådana medeltal av bättre och sämre skötta jordbruk, som skola komma fram såsom resultat av undersökningarna saml utgöra underlag för beräkningarna. Självklart är å andra sidan, att abnormt dåligt skötta jordbruk icke böra medtagas bland undersöknings jordbruken. Det sistnämnda bör bliva beaktat genom att man vid valet av undersökningsjordbruk tar hänsyn till brukarens kvalifikationer. De ovan uppställda fordringarna torde icke behöva närmare motiveras. I punkterna 1 och 2 ha kraven avsiktligt formulerats enligt uteslutningsprincipen och givits en relativt begränsad innebörd. Det är nämligen här fråga om brister, som jordbrukarna icke ha så stora möjligheter att själva avhjälpa. Iakttagandet av de gjorda anvisningarna torde likväl medföra, att

89 undersökningsjordbruken på dessa punkter komma att ligga märkbart över genomsnittet. Punkten 3 har däremot givits en positiv och mera snäv formulering, med hänsyn dels till ifrågavarande faktorers betydelse, dels till att förekommande brister kunna avhjälpas av jordbrukarna. (Brukningsdelar med så steniga åkerfält, att stenarna ej kunna avlägsnas, måste under alla förhållanden uteslutas i detta sammanhang.) Skogsmarkens omnämnande i punkt 4 bör ses i samband med skogsbrukets betydelse såsom kompletterande förvärvskälla i skogsbygderna. På grund härav torde arrendegårdar ej böra medtagas i dessa trakter. I övrigt hänvisas, vad skogsmarksarealen beträffar, till vad därom förut anförts i samband med behandlingen av frågan om typ jordbrukets storlek. Åtgärder för utvidgning

av räkenskapsunderlaget,

m. m.

I den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen ingingo för bokföringsåret 1943/44 sammanlagt 1 272 jordbruk. Dessa fördelade sig på områden och storleksgrupper på följande sätt. Brukningsdelar E-jordbruk

I II III IV V VI VII

Ssl

Smb

Msl

Msk

N

Samtliga

5 14 30 39 51 32 37

2 15 39 14 14 2 8

12 60 115 86 85 16 28

42 139 139 52 19 5 18

23 70 50 8 3 —

84 298 373 199 172 55 91

Summa 208

1 272

Den kontrollerade arealen jordbruks jord i procent av den totala åkerarealen i respektive områden och storleksgrupper utgjorde Områden Ssl-området Smb- » Msl• Mski N» Hela landet

Storleksgrupper 3-50 % 1-79 % 1-12 % 0-95 % 0-40% 1-28 %

I II Hl IV V VI och VII

0-10 % 0-37 % 0 69 * % 1-24 % 1-68% 3-36 %

Erfarenheterna från den hittillsvarande behandlingen av räkenskapsresultaten ävensom från liknande undersökningar ha visat, att resultaten även från ett relativt begränsat antal jordbruk äro i hög grad vägledande. Med hänsyn till den roll, dessa resultat avses skola spela vid den framtida avvägningen av prisstödet åt jordbruket, synes det dock nödvändigt, att underlaget utvidgas, önskvärt torde vara, att antalet i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande jordbruk utökas till omkring 2 000 sammanlagt för storleksgrupperna III och IV, vilket motsvarar nära 3 procent av samtliga jordbruk i dessa grupper. Av nämnda antal torde omkring 1 500 böra tillhöra grupp III och omkring 500 grupp IV.

90 Undersökningsmaterialet kan icke väntas bli tillgängligt allenast genom anslutning till den bokföringsverksamhet, som bedrives genom bokföringsbyråer och bokföringsföreningar. Uppgiftslämnandet får nämligen förutsättas medföra särskilda anspråk på vederbörande jordbrukare, utan att de för egen del ha någon häremot svarande nytta härav. Införskaffandet av räkenskapsmaterialet liksom upprättandet av bokslut får därför förutsättas bliva bekostat av staten på liknande sätt som nu sker beträffande den jordbruksekonomiska undersökningen. Insamlandet och bearbetandet av ett på detta sätt utökat räkenskapsmaterial kommer givetvis också att kräva en utvidgning av den bokföringsorganisation, som nu finnes. En sådan utvidgning måste emellertid med nödvändighet komma till stånd, därest de förslag skola komma till genomförande, som framlagts av 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga och som innefatta förslag till lag om bokföringsskyldighet för vissa jordbruk ävensom förslag om generell inkomstbeskattning av jordbruk efter bokföringsmässiga grunder. Även om dessa lagförslag bliva genomförda inom nära framtid, torde det dock dröja någon tid, innan ett underlag av den omfattning, som ovan angivits, kan komma att stå till buds för typjordbrukskalkylerna. På grund härav och då även de av 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga framlagda förslagen synas böra föranleda en omprövning av de statliga åtgärderna för bokföringsverksamhetens främjande, får jordbrukskommittén föreslå, att lantbruksstyrelsen, som har tillsynen över denna bokföringsverksamhet, skall erhålla i uppdrag att utreda och framlägga förslag beträffande utvidgning snarast möjligt av den jordbruksekonomiska undersökningen. Det är av vikt, att insamlandet av räkenskapsmaterialet sker på ett sådant sätt, att man får trygghet för att uppgifterna äro riktiga. Särskilt gäller detta i fråga om arbetsredovisningen samt uttaget av naturaprodukter till hushållet. Vid lantbruksstyrelsens nuvarande jordbruksekonomiska undersökningar biträda vissa av hushållningssällskapen utsedda personer, i främsta rummet vandringsrättare och kontrollassistenter, med primärmaterialets införskaffande. Det torde böra prövas, huruvida icke detta förfaringssätt kan ytterligare utvecklas. Dessa personer torde i så fall böra erhålla sådan utbildning i jordbruksbokföring, att de i större omfattning än nu vid sina besök hos jordbrukarna kunna granska de bokföringsanteckningar, som göras av dessa, samt lämna anvisningar om journalernas förande eller verkställa införingar i journalerna. De nu berörda frågorna synas böra bliva föremål för lantbruksstyrelsens prövning i samband med den ovan förordade utredningen beträffande den jordbruksekonomiska undersökningen. Den utvidgade undersökningen bör vara av fortlöpande karaktär. Vid växling till nytt basår torde emellertid krävas en mera noggrann invente-

91 ring och värdering av lantbrukskapitalet än som kan väntas äga rum vid de årliga inventeringarna. Närmare anvisningar bliva i samband härmed erforderliga, dels beträffande beskaffenheten av de uppgifter, som skola inhämtas, dels beträffande själva värderingen. För den sistnämnda torde det bli nödvändigt att anlita särskild sakkunskap, exempelvis från taxeringsmyndigheter, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Bearbetningen av räkenskapsmaterialet från jordbruken har alltsedan deras påbörjande på lantbruksstyrelsens uppdrag utförts av professor L. Nanneson vid lantbrukshögskolan. Huru härmed i fortsättningen skall ordnas, sedan professor Nanneson innevarande år lämnar sin befattning vid högskolan, tillkommer givetvis lantbruksstyrelsen att pröva. Då bearbetningen blir av stor betydelse för de beräkningar, som sedan skola utföras på grundval härav, samt dessa beräkningar i sin tur skola tjäna till ledning för prissättningen, synes det vara nödvändigt, att statens jordbrukskommission beredes inflytande på ledningen för den jordbruksekonomiska undersökningen. Vad slutligen angår typjordbruks- och totalkalkylerna torde dessa böra upprättas genom jordbrukskommissionens försorg.

KAPITEL 18.

Statens ekonomiska verksamhet för inre rationalisering. A. Nuvarande bestämmelser. Den ekonomiska verksamhet, som staten för närvarande utövar för att genom lån och bidrag främja den inre rationaliseringen inom jordbruket, kan med hänsyn till utformningen av bestämmelserna för verksamheten och till de organ, som anlitas för densamma, lämpligen uppdelas i tre olika grupper, nämligen a) den låne- och bidragsverksamhet för förbättring av jord och ekonomibyggnader, som bedrives genom förmedling av hushållningssällskapen; b) den låne- och bidragsverksamhet för förbättring av jord och ekonomibyggnader å vissa jordbruk, som omhänderhaves av egnahemsorganen; c) den låne- och bidragsverksamhet för främjande av avdikningsföretag, som ledes av lantbruksstyrelsen. Hushållningssällskapens verksamhet avser huvudsakligen förmedling avian och bidrag till vissa jordförbättringsåtgärder. Sålunda förmedla sällskapen lån och bidrag till nyodling och täckdikning ävensom bidrag till stenröjning, jordkörning och avloppsförbättring. I viss begränsad utsträckning avser hushållningssällskapens ifrågavarande förmedlingsverksamhet dock även förbättring av ekonomibyggnader och därmed sammanhängande anläggningar. Sällskapen förmedla nämligen även lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar samt bidrag till ladugårdsförbättring. (I detta sammanhang kan även erinras om att hushållningssällskapen förmedla lån och bidrag för betesförbättring och siloanläggning. Jordbrukskommittén har tidigare uttalat, att betesförbättring och siloanläggning ej böra hänföras till inre rationalisering utan till rationalisering av driftsförhållandena. För överskådlighetens skull och med hänsyn till det nära samband, som förefinnes mellan dessa förbättringsåtgärder och vissa åtgärder för inre rationalisering, medtagas emellertid i denna översikt över nuvarande bestämmelser angående statens ekonomiska verksamhet för inre rationalisering även de bestämmelser, som avse betesförbättring och siloanläggning.) Egnahemsorganens verksamhet för inre rationalisering av jordbruket går främst ut på att genom lån och bidrag av allmänna medel främja dels upp-

93 rustning av ekonomibyggnader och utförande av jordförbättringsåtgärder i samband med förvärv eller nybildning av jordbruksfastigheter eller i samband med komplettering av ofullständiga jordbruk till bärkraftiga brukningsdelar, dels upprustning av byggnader å redan egnahemsbelanade jordbruksfastigheter. Denna låne- och bidragsverksamhet är ej begränsad till vissa speciella inre rationaliseringsåtgärder, utan lån och bidrag kunna utlämnas för alla slag av dylika åtgärder. Gränsen mellan hushållningssällskapens och egnahemsorganens verksamhet på ifrågavarande område dragés så, att i egnahemsverksamheten i regel utlämnas statsmedel till inre rationalisering endast dels i samband med att en brukare erhåller egnahemslån till anskaffande av ett eget jordbruk, dels för ny-, till- eller ombyggnad å redan förut egnahemsbelånade jordbruk, dels — då tillskottsjord med egnahemsorganens hjälp anskaffas till ett ofullständigt jordbruk — för åtgärder för förbättring av tillskottsjorden och för sådana åtgärder för förbättring av brukningsdelens ekonomibyggnader, som föranledas av förvärvet av tillskottsjorden. a) Bestämmelser rörande hushållningssällskapens verksamhet. De grundläggande bestämmelserna rörande hushållningssällskapens verksamhet för förmedling av lån och bidrag till inre rationalisering (med undantag av ladugårdsförbättring) ävensom till siloanläggning och betesförbättring återfinnas i följande kungörelser: Datum

och

nummer

den 21/8 1925 (nr 396, ändr. 300/1930, 637/1937) den 11/6 1926 (nr 204; ändr. 301/1930, 638/1937) den 30/6 1939 (nr 466; ändr. 398/1945) den 22/6 1920 (nr 332; ändr. 358/1921, 239/1922,84/1930, 306/1933, 636/1937, 439/1939, 351/1945) den 30/6 1933 (nr 434; ändr. 572/1937, 350/1945) den 11/7 1918 (nr 576; ändr. 186/1925, 241/1927, 132/1931, 632/1937)

Innehåll

angående ändrade villkor för lån från allmänna nyodlingsfonden angående ändrade villkor för lån från norrländska nyodlingsfonden angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden angående statsbidrag till täckdikning angående villkoren för lån från gödselvårdslånefonden

den 30/6 1933 (nr 435; ändr. 189/1934, 119/1936, 567/1937, 355/1940, 793/1945)

angående statsbidrag till gödselvårdsanläggningar

den 31/8 1940 (nr 815; ändr. 827/1941, 222/1943)

angående lån till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder

94 Datum

och

nummer

den 31/8 1940 (nr 223/1943, 792/1945)

816;

Innehåll

ändr.

angående statsbidrag till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder

Bestämmelser rörande statsbidrag till ladugårdsförbättringar meddelas regelmässigt av Kungl. Maj:t i samband med beslut om beviljande av medel till hushållningssällskap för utlämnande av sådana bidrag. Principen för den av hushållningssällskapen förmedlade långivningen är den, att sällskapen ur olika statliga fonder erhålla statslån till visst belopp. För dessa lån gälla särskilda bestämmelser i fråga om ränta och amortering m. m. Ur erhållet statslån utlämnar hushållningssällskapet därefter i sin tur lån till enskilda jordbrukare på i princip samma villkor i fråga om ränta och återbetalning, som gälla för det sällskapet beviljade statslånet. Bisken för eventuella förluster å långivningen till jordbrukarna bäres helt av hushållningssällskapet, som dock åtnjuter bidrag av statsmedel för förmedlingen av vissa lån. Hushållningssällskapet äger vidare vid utlämnande av lån till enskild låntagare fordra sådan säkerhet för lånet, som sällskapet anser tillfredsställande. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall göra skriftlig framställning härom till lantbruksstyrelsen. I fråga om gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall framställningen innehålla förteckning å de företag, för vilka jordbrukare sökt lån hos sällskapet, förslag till lånebelopp och lånetid för varje lån m. m. Lantbruksstyrelsen fastställer vid beviljandet av statslån till hushållningssällskap för nu nämnda förbättringsåtgärder även beloppet av det lån, som får utlämnas till varje lånesökande jordbrukare. Vid beviljande av statslån till hushållningssällskap för övriga inre rationaliseringsåtgärder tar lantbruksstyrelsen däremot icke ställning till frågan om statslånets fördelning på enskilda låntagare. Lånen äro regelmässigt ränte- och amorteringsfria under viss tid, varierande för olika slag av lån. Efter utgången av den ränte- och amorteringsfria tiden skall hushållningssällskapet dels erlägga ränta efter en viss bestämd räntefot, dels amortering å lånet, så att detsamma i sin helhet är återbetalat inom viss tid. Beträffande hushållningssällskapens förmedling av statsbidrag till här ifrågavarande förbättringsåtgärder gäller i princip, att Kungl. Maj:t på framställning av hushållningssällskap kan bevilja sällskapet statsanslag för sådant ändamål med visst belopp. De belopp, som sålunda ställas till sällskapets förfogande, äger sällskapet därefter fördela mellan enskilda jordbrukare under iakttagande av vissa regler beträffande storleken av de jordbruk, som äga erhålla bidrag, och storleken av de belopp, som i varje särskilt fall få utlämnas som bidrag.

95 Rörande innehållet av de bestämmelser, som gälla för hushållningssällskapens ifrågavarande låne- och bidragsverksamhet, kan i övrigt här nämnas följande: Nyodlings- och betesförbättringslån. Nyodlings- och betesförbättringslån må beviljas ägare eller brukare avjord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Beträffande betesförbättringslån gäller dock, att företrädesrätt bör ges den, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, samt att dylikt lån i första hand bör avse förbättring av sådan mark, som redan förut har karaktär av betesmark. I övrigt bör tillses, att lån främst komma dem tillgodo, som äro mest i behov därav. Under ett år må icke någon erhålla nyodlingslån till högre belopp än 1 500 kronor och betesförbättringslån till högre belopp än 2 000 kronor. Sammanlagt må en person endast häfta i skuld för 5 000 kronor beträffande vartdera slaget av lån. Lån må kunna uppgå till högst äji av den beräknade kostnaden. Nyodlingslån må ej överstiga 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas, och betesförbättringslån ej 350 kronor för hektar av den mark, som är avsedd att förbättras. Lån utlämnas från allmänna nyodlingslånefonden och norrländska nyodlingsfonden. Lån må innehas räntefritt utan amortering under två år. Därefter skall låntagare gälda ränta med normalränta 1 (lägst 4 procent) å lån från allmänna nyodlingsfonden och med 3 procent å lån från norrländska nyodlingsfonden samt årligen avbetala nyodlingslån med V? o c n betesförbättringslån med 1/Ö. Lån och bidrag för täckdikning. Täckdikning slån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Lån bör främst tillkomma den, som är mest i behov därav. Lån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp än 5 000 kronor. I allmänhet må en person ej häfta i skuld för lån till högre belopp än 10 000 kronor eller, i särskilda fall, till 20 000 kronor. Lån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå till hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 600 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material må täckdikningslån ej lämnas till högre belopp än som motsvarar SA av den beräknade kost1

Angående normalränta se Kungl Maj:ts kungörelse den 31 december 1943 (nr 936) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder.

96 nåden och ej heller överstiga 350 kronor för hektar av sådan jord. Lån för täckdikning med annat material än rör må icke lämnas annat än där marken är synnerligen lämpad härför eller hinder för användande av rör förefinnes. Lån må innehavas räntefritt och utan amortering under tre år från lyftningsdagen. Därefter gäldas ränta å lånet efter normalränta samt återbetalas årligen 1ji2 av lånet. Lånen utgå ur täckdikningslånefonden. Bidrag till täckdikningar må utlämnas åt ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, tillhörande fastighet med en åkerareal av högst 75 hektar under beaktande jämväl av att jordbrukare, som främst äro i behov av hjälp, i första hand tillgodoses. Bidrag må utgå till högst 25 procent av den beräknade kostnaden för företaget. Ej må dock under ett och samma år bidrag beviljas till så högt belopp, att detta, jämte bidragstagaren under året beviljat lån från täckdikningslånefonden, överstiger 5 000 kronor. I regel får ej heller någon inneha bidrag och häfta i skuld för täckdikningslån till högre sammanlagt belopp än 10 000 kronor. Tillika skall iakttagas, att sammanlagda beloppet av bidrag och täckdikningslån högst må uppgå till, där fråga är om täckdikning med rör, hela den beräknade kostnaden, dock ej mer än 600 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget, samt, där fråga är om täckdikning med annat material, 4/s av den beräknade kostnaden, dock högst 350 kronor för hektar av sådan jord som nyss sagts. Ifrågavarande bidrag bestridas från ett under nionde huvudtiteln uppfört reservationsanslag till bidrag till täckdikningar. Lån och bidrag för

gödselvård.

Gödselvårdslån må utgå till högst 75 procent av den beräknade kostnaden för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar inom djurstallarna, som betingas av en rationell gödselvård, dock icke med högre belopp än 2 000 kronor. Lån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Lån bör främst tillkomma den, som är mest i behov därav. Lån må innehas ränte- och amorteringsfritt under två år. Därefter gäldas ränta med normalränta och återbetalas av lånet årligen 1/io av kapitalet. Lånet utgår ur gödselvårdslånefonden. Bidrag till gödselvårdsanläggning får i regel ej utlämnas till ägare eller brukare av fastighet, som omfattar större areal åker än 20 hektar. Till brukare får bidrag utlämnas oberoende av brukningstidens längd. Bidrag må kunna utgå med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för den med bidraget avsedda anläggningen, dock högst med 200

97 kronor. Sammanlagda beloppet av för anläggningen beviljade bidrag samt lån av statsmedel må ej överstiga 2 000 kronor och ej heller utgöra mer än 75 procent av den beräknade kostnaden för anläggningen. Bidragen bestridas från ett under nionde huvudtiteln anvisat reservationsanslag till bidrag till gödselvårdsanläggningar. Vissa bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. (nyodlingsbidrag, stenröjningsbidrag, jordkörningsbidrag, betesförbättringsbidrag och avloppsförbättringsbidrag). Bidrag må utlämnas till täckande av kostnaderna för förstärkning avofullständiga jordbruk, för förbättring av stödjordbruk till ökad ändamålsenlighet eller för anläggande av kulturbete till förmån för mindre jordbruk, ändå att det icke är att anse såsom ofullständigt. Sådant statsbidrag kan avse följande särskilda slag av åtgärder, nämligen 1) uppodling till åker av därför lämplig odlingsbar jord (nyodlingsbidrag), 2) stenröjning å odlad jord (stenröjningsbidrag), 3) påförande av mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord (jordkörningsbidrag), 4) befordrande av rationell beteskultur (betesförbättringsbidrag) samt 5) fördjupning av avloppsdiken (avloppsförbättringsbidrag). För åtnjutande av bidrag gälla följande förutsättningar, nämligen, att det av bidragstagaren innehavda jordbrukets åkerareal, inberäknat i förekommande fall den areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasattes, icke överstiger tjugu hektar, att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk av sådan storlek, att den sammanlagda åkerarealen överstiger tjugu hektar, att bidragstagaren vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av jordbruket samt att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande ändamål. Bland dem som må kunna komma i fråga för erhållande av statsbidrag bör företräde ges den, som för sin bärgning är mest i behov av den med bidraget avsedda förstärkningen av jordbruket, samt den, som på grund avsvag ekonomi eller andra orsaker har större svårigheter att erhålla lån av för ändamålet tillgängliga statsmedel och med hänsyn härtill eller av andra jämförliga anledningar är i mera trängande behov av bidrag. Bidrag må kunna uppgå till högst 60 procent av den beräknade kostnaden för företaget. I regel må icke på en gång till en och samma person i bidrag utdelas högre belopp än tillhopa 800 kronor. Utan hinder av att statsbidrag redan åtnjutits för viss fastighet, må fastighetens brukare ånyo kunna erhålla sådant bidrag, försåvitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten föreskrivet förbättringsarbete blivit utfört i vad på honom beror. 7—616475

:II.

98 Beträffande de olika bidragsformerna gäller ytterligare, alt nyodlingsbidrag icke må utgå till mer än 400 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas, att stenröjningsbidrag icke må utgå till mer än 350 kronor för hektar av den areal, som är avsedd att röjas, att jordkörningsbidrag icke må utgå till mer än 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras, att betesförbättringsbidrag icke må utgå till mer än 250 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen, samt att avloppsförbättringsbidrag icke må utgå till mer än 250 kronor för varje särskilt företag. Innan bidrag utbetalas, skall kontrakt upprättas med bidragstagaren rörande bland annat arbetets utförande och tiden därför. Bidrag må utbetalas i den mån föreskrivet arbete vederbörligen utförts och avsynats. Där förhållandena giva anledning därtill, må i kontrakt intagas föreskrift, att förbättring, som verkställts med anlitande av statsbidrag, skall av bidragstagaren vidmakthållas under viss tid. Bidragen bestridas från ett särskilt, under nionde huvudtiteln uppfört anslag till bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Bidrag till

ladugårdsförbättringar.

Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t tilldelat vissa hushållningssällskap understöd till bidrag till ladugårdsförbättringar inom sådana områden, där behovet av dylika förbättringar är särskilt trängande samt bidrag till deras utförande finnes påkallat med hänsyn till rådande arbetslöshet eller bristande tillgång på lämpligt virke, långa avstånd och dåliga kommunikationer. Dylikt understöd har lämnats till hushållningssällskapen i samtliga norrlandslän ävensom till hushållningssällskapen i Göteborgs och Bohus län, Värmlands län och Kopparbergs län. Bidrag beviljas till bestridande av kostnaderna för reparation eller annat förbättringsarbete i ladugård, häri inbegripet uppförande av ny ladugård i stället för befintlig sådan. Till ladugård hänföres även sådant kreatursstall, där förutom nötkreatur jämväl andra husdjur förvaras. Bidrag får ej beviljas till brukningsdel, vars åkerareal överstiger 10 hektar, såvida ej synnerliga skäl därtill äro. Bidrag utgår med högst 400 kronor per nötkreatursenhet, dock att, då särskilda skäl därtill äro, bidrag må utgå med högsi 500 kronor per sådan enhet. Vid bidragets bestämmande skall skälig hänsyn tagas till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete. Bidrag beviljas den, som äger eller eljest är underhållsskyldig för den ladugård, varom fråga är, under förutsättning att ladugården, så vitt kan bedömas, är behövlig för framtiden,

99 alt förbättringsarbetet anses ur hygienisk eller arbetsbesparande synpunkt eller eljest erforderligt, samt att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för förbättringsarbetets genomförande; skolande, där sökanden är berättigad att av annan utfå ersättning för byggnadsföretaget, skälig hänsyn tagas härtill. Ifrågavarande bidrag utgå ur ett under nionde huvudtiteln uppfört reservationsanslag till bidrag till ladugårdsförbättringar. Lån och bidrag till uppförande ensilage foder.

av siloanläggningar

för beredande

av

Lån må utlämnas till jordbrukare för uppförande av siloanläggningar av rhera varaktig beskaffenhet för ensilagefoderberedning. Lån må ej utgå med mer än 2 000 kronor och må ej heller överstiga 90 procent av den beräknade och av hushållningssällskapet godkända kostnaden för anläggningen, kostnaden för erforderliga grävningsarbeten dock undantagen. Beviljas även bidrag för ändamålet, må summan av lån och bidrag ej uppgå till högre belopp än nu nämnts. Lån innehas ränte- och amorteringsfritt under 2 år. Därefter löper lånet med ränta efter 4 procent och amorteras under 5 år. Här ifrågavarande lån utgå från ett å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisat reservationsanslag till lån för anskaffande av grästorkar. Bidrag för siloanläggning må utlämnas med belopp, motsvarande högst 40 procent av den beräknade och av hushållningssällskapet godkända anläggningskostnaden, kostnaden för erforderliga grävningsarbeten dock undantagen. I intet fall må bidrag uppgå till högre belopp än 200 kronor. Endast då särskilda skäl därtill föranleda må bidrag utlämnas till jordbrukare, som innehar större åkerareal än 20 hektar. Bidragen bestridas från ett under nionde huvudtiteln uppfört reservationsanslag till bidrag till uppförande av siloanläggningar. b) Bestämmelser rörande egnahemsorganens verksamhet. Rörande egnahemsorganens verksamhet för utlämnande av lån och bidrag till inre rationalisering meddelas bestämmelser i Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juni 1940 angående den statliga egnahemsverksamheten (nr 589/1940, ändrad 578/1942). Ifrågavarande låne- och bidragsverksamhet är, såvitt egnahemsorganen angår, ett led i deras verksamhet för att underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva familjejordbruk eller stödjordbruk, att utvidga ofullständiga jordbruk med tillskottsjord eller att företaga ny-, om- eller tillbyggnad eller förbättring av byggnader å egnahemsbelånade jordbruksfastigheter. De låneformer, som i främsta rummet användas för att tillgodose dessa syften, äro jordbrukslån, skogslån och premielån.

too Av dessa låneformer ha jordbrukslånen och skogslånen till uppgift att underlätta finansieringen vid köp av en fastighet eller av tillskottsjord till en fastighet. Jordbrukslånen ha även till uppgift att underlätta finansieringen av sådana förbättringsåtgärder beträffande jord och byggnader å den inköpta fastigheten eller tillskottsjorden, som anses böra utföras i samband med förvärvet, ävensom andra byggnadsarbeten å redan förut egnahemsbelånade ofullständiga jordbruk. Dessa lån — vilka principiellt skola förräntas och efter en viss amorteringstid helt återbetalas — äro alltså till sitt syfte delvis jämförliga med de lån till vissa inre rationaliseringsåtgärder, vilka utlämnas genom hushållningssällskapen. Syftet med premielånen — vilka lån normalt ej skola återbetalas utan avskrivas efter vissa år — har av departementschefen i propositionen nr 236 till 1939 års riksdag angående egnahemsverksamheten angivits vara att utgöra ett stöd till egnahemsbildåren från det allmännas sida för att underlätta för egnahemsbildaren att redan från början företaga en rationalisering av byggnadsbeståndet eller en genomgripande grundförbättring, vilken ur social och ekonomisk synpunkt är önskvärd men med hänsyn till sin kostnadskrävande art kunde tänkas få anstå, om ej staten trädde emellan. Dessa premielån äro alltså närmast jämförliga med de bidrag, som hushållningssällskapen utlämna. Jordbrukslån beviljas i samband med förvärv av fastighet till belopp, motsvarande högst 90 procent av fastighetens värde. Finnes växande skog å fastigheten till ett värde av minst 1 000 kronor, får vid bestämmandet av jordbrukslånets belopp hänsyn icke tagas till värdet å den växande skogen. I sådant fall kan i stället skogslån beviljas till belopp, motsvarande högst 90 procent av den del av fastighetens värde, som beräknas belöpa på den växande skogen. Jordbrukslån och skogslån får ej beviljas till förvärv av fastighet, vars värde överstiger 30 000 kronor (i vissa undantagsfall 35 000 kronor). Värdet av fastigheten skall beräknas till det belopp, som motsvarar vad en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten med hänsyn till den avkastning eller nytta, som kan påräknas av fastigheten under en följd avår. Värdet av fastigheten beräknas vidare med avseende å det skick, vari fastigheten kan väntas komma, sedan åsyftade arbeten för iordningställande av fastigheten utförts. Om det med hänsyn till arten och omfattningen av de åtgärder, som fordras för att iordningställa fastigheten, finnes skäligt att sökanden skall erhålla bidrag till täckande av kostnaderna för dessa åtgärder, får förutom jordbruks- och skogslån även beviljas premielån. Premielån är i regel maximerat till 3 000 kronor, men egnahemsstyrelsen kan efter prövning i varje särskilt fall medge att lånet får uppgå till högst 4 500 kronor. 1 1 1946 års riksdag har beslutat en höjning av dessa belopp Lill respektive 4 000 och 6 000 kronor.

101 Vad nu sagts om beviljande av lån i samband med förvärv av fastighet äger motsvarande tillämpning beträffande beviljande av lån i samband med förvärv av tillskottsjord. Premielån utgår dock ej, då det enbart är fråga om förvärv av tillskottsjord. Då en egnahemslånetagare från annan enskild jordägare förvärvar en jordbruksfastighet, vars jord och byggnader äro i tillfredsställande skick och där alltså några mera genomgripande förbättringsåtgärder ej anses erforderliga, erhåller låntagaren endast jordbrukslån (jämte skogslån, om fastigheten innehåller skog). Behövas däremot mera omfattande förbättringsåtgärder å fastigheten och skola dessa utföras genom köparens försorg, bestämmes storleken av jordbrukslänet med beaktande av kostnaden för dessa förbättringsåtgärder och låntagaren erhåller därjämte premielån. Det förekommer emellertid även, att egnahemsorganen själva inköpa fastigheter, i regel sädana där åbyggnader saknas eller åbyggnaderna äro i mindre gott skick, iordningställa fastigheterna och sedan sälja dem till mindre bemedlade och obemedlade, vilka önska förvärva jordbruk. I stället för att sätta köpeskillingen till det belopp, som fasligheten bör kunna förränta — delta belopp ligger i regel under kostnaden för anskaffande och iordningställande av fastigheten — samt därefter endast utlämna jordbrukslän förfara egnahemsorganen i dessa fall så, att köpeskillingen sättes något högre än vad som i och för sig är motiverat med hänsyn till fastighetens bruksvärde men att brukaren i gengäld förutom jordbrukslänet även beviljas premielän. Syftet härmed är att förhindra att köparen skall kunna göra en förtjänst pä statens bekostnad genom att kort tid efter köpet sälja fastigheten till högre pris än han själv betalat för den. Premielän kan, bortsett från det fall, som avses i nästföregående stycke, endast erhållas dels för sådana förbättringsåtgärder i fråga om jord eller byggnader, som brukaren skall utföra i samband med förvärvet av fastigheten eller tillskottsjorden, dels för byggnadsarbeten vid annan tidpunkt än i samband med förvärvet, förutsatt att brukaren redan förut har egnahemslån. Vill en egnahemslånetagare efter förvärvet av fastigheten eller tillskottsjorden erhålla lån eller bidrag av allmänna medel till sådana förbättringsåtgärder å brukningsdelens jord, som ej planerats i samband med förvärvet, har han liksom andra jordbrukare att vända sig till hushållningssällskapen för att erhålla lån eller bidrag ur de statsanslag, som sällskapen förmedla för dylika ändamål. Jordbrukslånen och skogslånen äro egentligen endast avsedda att täcka det kreditbehov, som ej utan svårighet kan tillgodoses i den allmänna kreditmarknaden. Lånen äro emellertid sä konstruerade, att de under en rätt läng tid även få tjänstgöra som bottenkredit. Tanken är, att lånen successivt skola nedamorteras till den gräns, där någon svårighet att tillgodose kreditbehovet i allmänna marknaden ej kan beräknas finnas, och att vad

som dä kan återstå av lånen i sin helhet skall återbetalas. Skulle ordnandet av kreditfrågan även dä kunna befaras möta svårigheter, kan återstoden av lånen emellertid få kvarstå hos egnahemsorganen. Betryggande säkerhet fordras för dessa lån och ränta ä desamma skall erläggas under hela löptiden. Även för premielånen skall ställas säkerhet. Dessa län äro emellertid, som ovan nämnts, i realiteten att betrakta som bidrag till brukaren och läneformen har endast valts för att förhindra missbruk. Ränta skall därför normalt ej erläggas å premielånen och dessa avskrivas vidare normalt successivt under en viss tidrymd. Beträffande den närmare utformningen av länen kan nämnas följande: Som säkerhet för jordbrukslän, skogslån och premielån skall finnas inteckning i fastigheten. Denna inteckning skall utgöras av första inteckning i fastigheten. Eftersom lån får beviljas till högst 90 procent av fastighetens värde, är denna föreskrift liktydig med att inteckningssäkerheten skall ligga inom 90 procent av fastighetens värde. Dock göres det undantaget, att första inteckning liggande inom 60 procent av fastighetens värde får pantförskrivas till säkerhet för län hos annan långivare, om så prövas lämpligt för låntagaren och säkerheten för statens fordran icke därigenom äventyras. Beträffande ränta och amortering å jordbrukslån och skogslån gäller följande. Ränta skall betalas under hela tiden från det lånet lyfts. (Någon räntefri lidsperiod förekommer alltså ej beträffande dessa län.) Räntan är fast under hela länetiden. (Å de lån, som utlämnas för närvarande, är räntan 3'6 procent.) Kapitalbeloppet uppdelas för bestämmande av amorteringsskyldigheten i en stående del, motsvarande 60 procent av det fastighetsvärde, som legat till grund för lånets beräknande, samt en amorteringsdel, utgörande återstoden av lånet. Har första inteckning i fastigheten pantförskrivits till säkerhet för annat län, skall dock den stående delen av lånet minskas och amorteringsdelen ökas med belopp, motsvarande inteckningssumman. (Om jordbrukslån till förvärv av en icke intecknad fastighet, värderad till 30 000 kronor, erhålles till ett belopp av 27 000 kronor, kommer alltså den stående delen av jordbrukslånet att bli 18 000 kronor och amorteringsdelen 9 000 kronor. Finnes det åter en på annat håll placerad botteninteckning i fastigheten å 6 000 kronor, kan lån ej erhållas till större belopp än 21 000 kronor, därav 12 000 kronor som stående del och 9 000 kronor som amorteringsdel. På den stående delen av jordbruks- och skogslån skall erläggas ränta men ej amortering. Å jordbrukslåns amorteringsdel skall under de första fem åren endast erläggas ränta. För tiden därefter skall förutom ränta erläggas amortering enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. Låntagaren äger dock verkställa avbetalningar utöver fastställda annuiteter när han så önskar.

103 Ä skogslåns amorteringsdel skall redan från början förutom ränta erläggas amortering enligt grunder, som bestämmas med hänsyn till låntagarens möjligheter att tillgodogöra sig skogen. (Låntagarens möjligheter alt avverka skog regleras i regel på så sätt, att en särskild hushållningsplan fastställes för skogen ä den belånade fastigheten. Låntagaren äger därefter icke avverka skog å fastigheten annat än i överensstämmelse med denna hushållningsplan.) Under amorteringstiden fullgöres ränte- och amorteringsskyldigheten beträffande länens amorteringsdel genom erläggande av fasta, ärliga annuiteler. Dessa bestämmas redan frän början så, att de skola utgöra vissa procent av amorteringsdelens ursprungliga belopp. I annuiteterna inräknas då även ränta å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. För närvarande tillämpas för jordbrukslånen en amorteringsplan, enligt vilken annuiteterna skola vara 6 procent av amorteringsdelens ursprungliga kapitalbelopp. Med en räntefot av 3-6 procent blir amorteringstiden då 26 år. Låntagaren har emellertid som nyss nämnts alltid rätt att verkställa avbetalningar utöver de fastställda annuiteterna. Dylika avbetalningar förändra ej annuiteterna under den återstående amorteringstiden utan medföra i stället en förkortning av denna. För ett vanligt jordbrukslån, där säkerhet lämnats i form av inteckningar ända frän botten, blir alltså situationen för låntagaren följande. Under de första fem åren behöver han endast betala ränta å hela lånet. Därefter fär han under en amorteringstid av något mer än 25 är betala dels ränta ä den stående delen av jordbrukslånet, dels vissa annuiteter, omfattande både ränta och amortering ä amorteringsdelen av lånet. Då amorteringstiden gått till ända och alltså endast den stående delen av lånet är kvar, förutsattes det att låntagaren i allmänhet skall omplacera detta län hos någon annan kreditgivare. Skulle det möta svårigheter för låntagaren att göra sådan omplacering på godtagbara villkor, kan dock egnahemsnämnden medgiva, att länet tills vidare får kvarstå hos nämnden pä de återbetalningsvillkor, som nämnden finner lämpliga. Den nu angivna uppdelningen av jordbrukslän och skogslån i en stående del och en amorteringsdel tillämpas dock endast i de fall, dä lån utlämnas till förvärv av eget hem. Dä lån utgår för förstärkning av ett ofullständigt jordbruk, förekommer i regel ingen sådan uppdelning, utan hela lånebeloppet skall i dylikt fall amorteras. Premielånen avskrivas med 1/io per år från den tidpunkt, då amorteringsskyldighet för det till jordbrukaren utlämnade jordbrukslånet inträtt. Eftersom sådan amorteringsskyldighet inträder efter fem år, innebär detta alltså, att premielån avskrivas med 1/io om året under sjätte till och med femtonde året från det lånet utlämnades. Egnahemsnämnd skall förbehålla sig rätt att under vissa angivna förut-

sättningar kunna uppsäga såväl jordbrukslån och skogslån som preinielån till återbetalning. Ränta erlägges ej å premielån i annat fall än då återbetalningsskyldighet inträtt och till återbetalning förfallet belopp ej inbetalats inom föreskriven tid. Beträffande konstruktionen av egnahemslånen kan slutligen nämnas, att man i vissa fall frångår den skillnad i fråga om möjligheterna att få dylika lån, som enligt vad ovan sagts föreligger mellan det fall, då lån utlämnas för förvärv av eget hem, å ena, samt det fall, då lån utlämnas för förstärkning av ofullständigt jordbruk, å andra sidan. Äro i det senare fallet förstärkningsätgärderna av den omfattning, att de åstadkomma en väsentlig förändring av fastighetens beskaffenhet och användningssätt, fär nämligen egnahemslånefrågan avgöras så, som om det varit fråga om förvärv och förbättring av fastigheten i dess helhet. Jordbruks- och skogslån utgå ur egnahemslånefonden. Premielån utgå ur fonden för premielån till egnahemslåntagare m. m. c) Bestämmelser rörande lantbruksstyrclsens verksamhet med utlämnande av lån och bidrag till torrläggningsföretag m. m. Bestämmelserna rörande län och bidrag till torrläggningsföretag återfinnas i Kungl. Maj.ts kungörelse den 30 juni 1939 (nr 432) angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond (ändrad 348/45) och Kungl. Maj:ts kungörelse samma dag (nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag (ändrad 347/45). Län till torrläggningsföretag beviljas av lantbruksstyrelsen till utförande av företag för torrläggning av mark för jordbruksändamål. Då antingen företaget berör allmänna intressen av större betydelse såsom urtappning eller reglering av mera betydande sjö eller vattendrag, mera påtaglig förändring av landskapsbilden, naturskydd eller dylikt, eller fråga uppkommer att vid beviljandet av lån göra avsteg från vedertagna principer, eller på grund av mera avsevärd kostnadsökning eller förändring i företagets utförande fråga uppstår om beviljandet av ökat lån, eller lantbruksstyrelsen eljest finner ärendet pä grund av särskilda omständigheter böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, skall detsamma avgöras av Kungl. Maj:t. Län kan beviljas under förutsättning att lantbruksstyrelsen finner kostnaden för företaget understiga eller högst uppgå Ull värdet av båtnaden, överstiger kostnaden för företaget värdet av båtnaden, kan län dock i undantagsfall beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Län kan beviljas intill den godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, tegdikning eller dränering däri ej inberäknad, som ock för erforderligt förslag och utredning rörande företaget, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag kan varda lämnat frän statens avdikningsanslag, dock med iakttagande alt lånet ej må för någon i företaget ingående fastig-

105 het överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av lantbruksstyrelsen godkända båtnadsvärdet. I kostnaden för företaget skall inräknas kostnad för en första rensning av de i företaget ingående avloppen. Å den bestämda lånesumman räknas icke någon ränta under de tre första åren från första lyftningsdagen. För därpå följande tre år beräknas 3-6 procent årlig ränta å lyftade belopp, vilken vid dessa tre års slut lägges till den beviljade länesumman. Ä det sålunda uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalat, en annuitet av sex procent, innefattande jämväl ränta efter 3*6 procent ä kvarstående kapitalskuld. Beträffande avdikningslän är frågan om säkerheten löst pä ett särskilt sätt. Enligt lagen den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslän äger nämligen kronan för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som påförts en i ett torrläggningsföretag deltagande fastighet, samma förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom. Kronans fordran går sålunda i dessa fall före i fastigheten intecknad gäld. Län utgår ur statens avdikningslånefond. Bidrag till torrläggningsföretag beviljas i allmänhet av lantbruksstyrelsen. Bidrag utgår till samma ändamål och under samma förutsättningar som lån från avdikningslånefonden. Kungl. Maj:t beviljar bidrag i samma fall som lån från avdikningslånefonden. Bidrag utgår i allmänhet med en tredjedel av den av lantbruksstyrelsen godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, tegdikning eller dränering ej inräknad, som ock för förslaget till företaget. Är företaget av särskilt intresse ur allmän synpunkt, såsom att därigenom i avsevärd utsträckning beredes tillskoltsjord för ofullständiga jordbruk, förbättrade levnadsvillkor för den jordbrukande befolkningen i orten eller eljest betingelser för jordbruksdriftens uppehållande i önskvärd omfattning, eller har företaget väsentligen till ändamål att avhjälpa skada, som förorsakas genom att vatten tilledes frän andra torrläggningsomräden, kan bidrag beviljas till hälften av den godkända kostnaden. När sä finnes skäligt med hänsyn till företagets förmånlighet för markägaren, må bidraget bestämmas lägre än ovan angivits. Bidraget bestrides frän ett under nionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag, statens avdikningsanslag. 1 detta sammanhang kan slutligen även erinras om de län, som kunna lämnas ur bevattningslånefonden. Ur denna fond kan lån beviljas jordbrukare eller trädgårdsodlare för bestridande av kostnaderna för sådana bevattningsanläggningar, beträffande vilka särskilt gynnsamma naturliga förutsättningar föreligga och för vilka

erforderligt vatten fritt disponeras. Lån må lämnas intill 75 procent av den beräknade anläggningskostnaden, däri inbegripet kostnaden för upprättande av erforderlig bevattningsplan. Å län erlägges normalränta. Amorteringstiden är 10 år. Lån beviljas av lantbruksstyrelsen och utgår ur bevattningslånefonden.

B. Vissa allmänna synpunkter på organisationen av låne- och bidragsverksamheten m . m. Frågan om mera omfattande ändringar av de nu gällande bestämmelserna rörande den statliga läne- och bidragsverksamheten för inre rationalisering har varit aktuell vid olika tillfällen under senare tid. Man har härvid särskilt diskuterat dels spörsmålet vilket eller vilka organ, som böra handhava denna verksamhet, dels spörsmålet om en sammanslagning av vissa av de olika nu befintliga anslags- och låneformerna. Förstnämnda spörsmål skall ej närmare behandlas i detta sammanhang. Såsom redan tidigare nämnts har emellertid jordbrukskommittén kommit till den uppfattningen att det, om statens ekonomiska verksamhet för främjande av inre rationalisering inom jordbruket skall ge avsett resultat, är nödvändigt att verksamheten utövas efter en enhetlig plan och under beaktande jämväl av planerna på yttre rationalisering. För att så skall kunna ske bör all den statliga verksamheten för främjande av yttre och inre rationalisering omhänderhavas av ett och samma organ. I överensstämmelse härmed har jordbrukskommittén även föreslagit betydande ändringar i fråga om den lokala organisationen av ifrågavarande verksamhet. Dessa ändringsförslag innebära bland annat inrättande av särskilda statliga lokalorgan, lantbruksnämnder, i vilka egnahemsnämnderna skola uppgå och till vilka även skola överföras bäde de ärenden angående lån och bidrag till inre rationalisering, som nu omhänderhavas av hushållningssällskapen, och flertalet avdikningsärenden. Redan en sådan överföring av vissa låne- och bidragsärenden frän hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna nödvändiggör en översyn av de bestämmelser, som nu gälla för statens ekonomiska verksamhet till främjande av den inre rationaliseringen. De bestämmelser som gällt, då lån och bidrag skolat utlämnas genom förmedling av hushållningssällskapen, kunna uppenbarligen ej utan vidare tillämpas, då verksamheten i fortsättningen skall omhänderhavas av ett statligt organ. Översynen av låne- och bidragsbestämmelserna synes emellertid ej böra begränsas till de justeringar, som påkallas av denna förändring i organisationen, utan torde böra åsyfta att för hela den statliga låne- och bidragsverksamheten på ifrågavarande område skapa bestämmelser, som dels ha största möjliga enhetlighet och dels

107 erbjuda största möjliga förutsättningar för ett effektivt befrämjande av den inre rationaliseringen. Frågan om en sammanslagning av vissa av de olika nu befintliga anslagsoch låneformerna har på senare tid behandlats både av besparingsberedningen och av hushållningssällskapsutredningen. Besparingsberedningen anförde i en i juni 1942 avlämnad promemoria angående den statliga låne- och bidragsverksamheten på jordbrukets område m. m. — efter att ha belyst de olägenheter, som vore förenade med en långt gående uppdelning av disponibla medel på olika anslags- och låneformer — bland annat följande: Mängden av bidrags- och understödsformer å jordbrukels område medför — som beredningen framhållit — icke blott svårigheter och besvär för allmänheten och myndigheterna utan även risk för otillräcklig effekt vid understödens användning. Med hänsyn härtill finner beredningen det önskvärt, att en tämligen långt gående sammanslagning av anslag och låneformcr kommer till stånd. Genom en sådan anordning, som skulle förutsätta, att de understödsbeviljande organen lämnas större frihet vid fördelning av understöd, torde ett bättre utnyttjande av statsunderstödet höra åstadkommas. Härvidlag synes ock böra beaktas, att behovet av statens understöd för ett ändamål, som vid en viss tidpunkt framträder mycket starkt, vid en senare tidpunkt, då nödvändigheten av åtgärdens vidtagande står klart för flertalet jordbrukare, är avsevärt mindre. En överföring av tillgängliga medel till nya aktuella ändamål torde också mången gång ske snabbare och smidigare genom lokala initiativ. Gentemot nu skisserade anordning kan invändas, att staten därigenom frånhänder sig möjligheterna att tillgodose vissa ur statens synpunkt särskilt önskvärda ändamål. Vidare synes det måhända mången tvivelaktigt, om de lokala organen bättre än de centrala ämbetsverken äro skickade att verkställa en avvägning mellan skilda ändamål som böra tillgodoses. Det står emellertid klart för beredningen att, även om en sammanslagning av bidragsoch låneformer bör ske i betydande omfattning, vissa speciella ändamål alltjämt böra tillgodoses genom särskilda anslag och lånefonder. I den mån större frihet lämnas de lokala organen i fråga om anslagsbeviljandet, förutsätter beredningen att åtgärderna härutinnan underkastas erforderlig inspektion genom lämpligt centralt ämbetsverk. Besparingsberedningen, som i stort sett utgick frän nuvarande fördelning av arbetsuppgifter mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna, framlade ej några närmare utformade förslag till dylik sammanslagning av läne- och bidragsformer. Vad hushållningssällskapen angår uttalade sig emellertid beredningen för att flertalet av de bidrag, som sällskapen fördela bäde för inre rationalisering och för rationalisering av driftsförhållandena, skulle sammanföras till ett gemensamt anslag, benämnt statens jordbruksanslag. Likaså uttalade sig beredningen för att flertalet av de fonder, ur vilka sällskapen nu utlämna län till olika rationaliseringsåtgärder pä jordbrukets område, skulle sammanslås till en enda fond. Även hushållningssällskapsutredningen föreslog i sitt i juli 1942 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1942:32) en förenkling av låneoch bidragsbestämmelserna samt en minskning av antalet låne- och bidrags-

108 former. Utredningen, som även den utgick från i huvudsak nuvarande fördelning av arbetsuppgifterna beträffande inre rationalisering mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna, föreslog sålunda, att bestämmelserna rörande all den av hushållningssällskapen bedrivna förmedlingen av lån och bidrag till inre rationalisering skulle sammanföras i en kungörelse samt att lånen och bidragen skulle utgå ur en enda fond respektive ur ett enda anslag. Utredningen föreslog vidare, att de medel, som ställts till hushållningssällskapens förfogande, skulle av dessa få användas för de i kungörelsen angivna ändamålen på sätt sällskapen själva funne lämpligt. Någon uppdelning av låne- och bidragsbeloppen på skilda ändamål borde sålunda icke verkställas av lantbruksstyrelsen. I propositionen nr 172/1944 med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet gjorde departementschefen vissa uttalanden rörande de sålunda av besparingsberedningen och hushållningssällskapsutredningen framlagda förslagen. Departementschefen förordade härvid vad de båda utredningarna föreslagit om att sällskapen borde ges större frihet än hittills vid fördelningen av de till deras förfogande ställda medlen för olika ändamål. Rörande hushållningssällskapsutredningens förslag, att statsmedel till hushållningssällskapen för utlämnande av lån och bidrag till inre ralionaliseringsåtgärder borde utlämnas ur en enda för ändamålet inrättad fond respektive ur ett enda av riksdagen anvisat anslag, anförde departementschefen, att han för det dåvarande icke vore beredd att taga slutlig ståndpunkt i frågan, men att den förordade principen syntes honom innebära betydande fördelar. Jordbruksutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60/1944 att — i avbidan på en definitiv lösning av frågan, vilket organ som borde handha utlämnande av statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder å jord och byggnader vid jordbruket — den ifrågasatta sammanslagningen av lånefonder respektive anslag för ändamålet kunde anstå liksom även genomförandet av förslaget angående större frihet för förmedlingsorgan vid förmedling av disponibla understödsbelopp. Utskottet tillade, att utskottet icke hade något att erinra mot departementschefens förslag rörande de ändamål, till vilka ifrågavarande lån skulle kunna utlämnas. Även jordbrukskommittén anser det principiellt önskvärt, alt rationaliseringsorganen skola ha största möjliga frihet att disponera över de låne- och bidragsmedel, som stå till deras förfogande, för utlämnande av lån och bidrag till de inre ralionaliseringsåtgärder, som i varje särskilt fall finnas mest angelägna. Eftersom behovet av olika slag av inre rationaliseringsåtgärder varierar i hög grad i olika delar av landet, är en dylik frihet i viss mån en förutsättning för att man skall kunna verkligt effektivt använda de till förfogande stående medlen. De medel, som statsmakterna anslå för utlämnande av lån och bidrag till inre rationaliseringsåtgärder, böra därför åt-

109 minstone i princip ej i förväg bindas vid vissa speciella ändamål. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att fördela de för varje år disponibla medlen på de olika lantbruksnämnderna. Härvid bör lantbruksstyrelsen givetvis taga hänsyn till de variationer i rationaliseringsbehovet och i efterfrågan på lån och bidrag, som föreligga i de olika lantbruksnämndernas områden, så att, i den mån tillgängliga medel ej motsvara efterfrågan inom bestämmelsernas maximigränser, den därigenom nödvändiga beskärningen blir någorlunda likformig i landets olika delar. De belopp, som ställts till en viss lantbruksnämnds förfogande, bör denna därefter i princip äga frihet att anslå till sådana förbättringsåtgärder, som nämnden finner mest behövliga. Medel, som lantbruksnämnden ej förbrukat under det år den erhöll desamma, böra få kvarstå hos lantbruksnämnden för användning under följande år. Jordbrukskommittén delar likaså, som redan förut nämnts, hushållningssällskapsutredningens uppfattning om lämpligheten av att bestämmelserna rörande län och bidrag för olika slag av inre rationaliseringsåtgärder förenhetligas. Av den ståndpunkt, som kommittén intagit i frågan om beskaffenheten av organen för ifrågavarande verksamhet, följer emellertid, att man enligt jordbrukskommitténs uppfattning i strävandena att skapa enhetliga låne- och bidragsbestämmelser bör gå längre än hushållningssällskapsutredningen föreslagit. Sagda utredning behandlade nämligen — i överensstämmelse med omfattningen av det uppdrag, som lämnats utredningen på denna punkt — endast formerna för hushållningssällskapens låne- och bidragsverksamhet men däremot ej formerna för egnahemsnämndernas låne- och bidragsverksamhet till den inre rationaliseringens främjande. Då nu enligt jordbrukskommitténs förslag både hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhet för inre rationalisering i fortsättningen skall omhänderhavas av ett och samma organ, är det emellertid enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt, att man även upptar frågan om att skapa såvitt möjligt enhetliga bestämmelser för all ifrågavarande verksamhet. Enligt kommitténs åsikt finnes ej heller någon anledning att statens medverkan till inre rationalisering å egnahemsbelånade brukningsdelar skall ske efter andra linjer än de, som tillämpas beträffande andra brukningsdelar. En annan sak är att för brukare av jordbruk i den kategori, till vilken de egnahemsbelånade jordbruken i allmänhet höra, behovet av en särskild stimulans för utförande av inre rationaliseringsåtgärder torde vara större än för innehavare av jordbruk, tillhörande vissa andra kategorier. Detta gäller emellertid oberoende av om brukningsdelen i det enskilda fallet är egnahemsbelånad eller ej. Vad i det följande sägs om de former, som böra tillämpas för statens ekonomiska verksamhet på den inre rationaliseringens område, gäller alltså, där annat ej särskilt angives, alla slag av inre rationaliseringsåtgärder. Innan jordbrukskommittén ingår på att diskutera dessa former, skall kommittén

110 emellertid först något beröra frågan om beskaffenheten av de inre rationaliseringsåtgärder, för vilka lån eller bidrag bör kunna utgå av allmänna medel.

C. För vilka inre rationaliseringsåtgärder bör lån eller bidrag av allm ä n n a medel kunna u t g å ? Såsom framgår av den under avdelning A lämnade redogörelsen för innehållet av nu gällande bestämmelser äga hushållningssällskapen för närvarande utlämna lån och bidrag av allmänna medel endast för vissa speciella slag av förbättringsåtgärder, medan egnahemsnämnderna däremot äga utlämna lån och bidrag (premielån) för alla förekommande inre rationaliseringsåtgärder. Hushållningssällskapsutredningen förordade, att sällskapen skulle äga utlämna lån och bidrag av allmänna medel ej blott till inre rationaliseringsåtgärder av de slag, som angivas i nu för sällskapen gällande bestämmelser, utan — efter lantbruksstyrelsens beprövande — även till andra driftsekonomiska förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader. Detta förslag tillstyrktes av departementschefen i propositionen nr 303/1944. I överensstämmelse med vad sålunda redan gäller inom egnahemsverksamheten och föreslagits av hushällningssällskapsutredningen anser även jordbrukskommittén, att statens ekonomiska verksamhet för främjande av den inre rationaliseringen ej bör vara begränsad till vissa speciella slag av inre ralionaliseringsåtgärder utan bör avse alla inre ralionaliseringsåtgärder, d. v. s. alla förbättringsåtgärder av mera varaktigt slag i fråga om brukningsdels jord och ekonomibyggnader. I åtskilliga fall kan givetvis tveksamhet uppstå, huruvida en viss förbättringsåtgärd är att hänföra till inre rationalisering eller till rationalisering av driftsförhållandena. Beträffande två slag av förbättringsåtgärder, där dylik tveksamhet kan råda, nämligen siloanläggning och betesförbättring, h a r jordbrukskommittén i annat sammanhang uttalat, att dessa åtgärder böra räknas till rationalisering av driftsförhållandena och att hushållningssällskapen sålunda även i fortsättningen böra omhänderha låne- och bidragsverksamheten för dylika åtgärder. Därest tveksamhet skulle yppa sig beträffande något annat slag av förbättringsåtgärder, torde det i första hand böra ankomma pä centralorganet för rationaliseringsärenden — lantbruksstyrelsen — att avgöra frågan och att bestämma, vilka lokalorgan som skola handlägga ärenden rörande sådana förbättringsåtgärder. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även understryka, att statligt stöd självfallet ej bör utgå till sådana förbättringsåtgärder, som helt eller i huvudsak äro att hänföra till underhållsarbeten.

Ill För alt en förbättringsåtgärd beträffande brukningsdels jord eller ekonomibyggnader skall anses förtjänt av det allmännas stöd, måste man emellertid även uppställa vissa fordringar i fråga om åtgärdens lönsamhet. Denna fråga har bland annat berörts i hushållningssällskapsutredningens betänkande. Denna framhöll, att det enligt utredningens mening låge i sakens natur, att statsunderstöd (utredningen avsåg härmed ej blott bidrag utan även lån av statsmedel) i princip borde lämnas endast till sådana åtgärder, som vore ur ekonomisk synpunkt försvarbara. Utredningen framhöll dock samtidigt, att ur jordbruksekonomisk synpunkt icke fullt försvarliga understöd stundom kunde tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av betydande arbetslöshet. 1942 års torrläggningssakkunniga berörde i sitt betänkande (Statens offentliga utredningar 1944: 56) frågan vilka fordringar man i lönsamhetshänseende borde ställa på ett torrläggningsföretag för att detta skulle kunna erhålla understöd av det allmänna. De sakkunniga uttalade härom, att en förutsättning för rätt till understöd syntes böra vara antingen att företaget från jordbruksekonomiska utgångspunkter befunnes lönande för markägarna eller ock att företaget, ehuru det icke kunde anses ur enskilda synpunkter bärkraftigt, dock på grund ,av tillkommande allmänna intressen vore så förmånligt, att nyttan kunde arises överväga kostnaden. Beträffande de företag, vilka icke kunde anses ur, enskild synpunkt lönande, skulle alltså enligt de sakkunniga en förutsättning för att statligt stöd skulle kunna komma i fråga vara, att vad som bruste i enskild båtnad kunde täckas av vad de sakkunniga betecknade såsom »social båtnad». Rörande innebörden av begreppet social båtnad anförde de sakkunniga: Såsom övervägande social torde den båtnad böra betecknas, som består i att jordbruksbefolkningens levnadsvillkor i en trakt finnas kunna avsevärt förbättras genom torrläggning av mark. Den nu rådande allvarliga tendensen till avfolkning av landsbygden beror uppenbarligen till väsentlig del på att de utkomstmöjligheter jordbruket kan bereda sina utövare ställa sig mindre förmånliga i förhållande till vad andra grenar av näringslivet kunna erbjuda. En fortskridande försämring för jordbruket kan tydligen inom en icke avlägsen framtid i vissa landsdelar leda till en inskränkning av jordbruksdriften, som ur det allmännas synpunkt ej är önskvärd. Kan torrläggning avmark antagas motverka en sådan utveckling, måste den anses önskvärd även om den kräver betydande uppoffring av allmänna medel. Strävandena att skapa tillskottsjord åt ofullständiga jordbruk och att förbättra de hygieniska förhållandena på landsbygden ha även sin grund i betydelsefulla sociala syften. I den mån dessa kunna nås genom torrläggningsföretag måste företagen anses i särskild grad förtjänta av det allmännas uppmuntran och stöd. Företag, vilkas huvudsakliga ändamål är att tillgodose sociala behov, böra emellertid icke understödjas i nu förevarande ordning. De uteslutas genom de förut föreslagna bestämmelserna att torrläggningen skall ske för jordbruksändamål och att kostnaden skall stå i skäligt förhållande till värdet av jordförbättringen. Mot torrläggningssakkunnigas nu återgivna uttalande gjordes ej någon erinran i propositionen eller vid frågans behandling i riksdagen.

112 Jordbrukskommittén har redan i kapitel 9 angivit de allmänna synpunkter, som enligt kommitténs uppfattning böra vara vägledande vid bedömningen av, när åtgärder för inre rationalisering skola anses önskvärda ur det allmännas synpunkt och när med hänsyn härtill lån eller bidrag av allmänna medel bör kunna utgå för en dylik förbättringsåtgärd. Enligt vad där uttalats böra följande inre förbättringsåtgärder anses önskvärda ur det allmännas synpunkt, nämligen 1) dels förbättringsåtgärder, som ur jordbruksekonomisk synpunkt kunna anses som lönsamma, 2) dels förbättringsåtgärder, som ej ur jordbruksekonomisk synpunkt kunna anses fullt lönsamma, under förutsättning antingen a) att åtgärderna vidtagas å en brukningsdel, vilken enligt riktlinjerna för den yttre rationaliseringen bör bestå på lång sikt, och med hänsyn till övriga förvärvskällor å brukningsdelen eller till dennas sammanhang med näringslivet i orten framstå såsom motiverade ur allmänt ekonomiska synpunkter, eller b) att åtgärderna visserligen avse ekonomibyggnader ä en sådan brukningsdel, som enligt planerna för den yttre rationaliseringen ej bör bestå som självständig brukningsdel (övergångsjordbruk), men äro nödvändiga för att ekonomibyggnaderna skola kunna hållas i användbart skick under den nuvarande brukarens tid eller till den senare tidpunkt, då brukningsdelen enligt rationaliseringsorganets bedömande bör disponeras för den yltre rationaliseringens genomförande. För de under 1) och 2 a) angivna fallen har använts beteckningen lönsamma rationaliseringsåtgärder, och för de under 2 b) angivna fallen har använts beteckningen av sociala skäl önskvärda rationaliseringsåtgärder. Den ståndpunkt, som jordbrukskommittén sålunda intagit, synes i huvudsak överensstämma såväl med hushållningssällskapsutredningens som med 1942 års torrläggningssakkunnigas. Vad angår bedömningen av den sociala båtnad, varom torrläggningssakkunniga talat, vill jordbrukskommittén emellertid framhålla, att enligt kommitténs mening lämpligheten av att genom sådana torrläggningsföretag, där den enskilda båtnaden understiger kostnaden, söka förbättra jordbruksbefolkningens levnadsvillkor i en trakt måste bedömas från samma utgångspunkter som lämpligheten över huvud taget att vidtaga icke lönsamma förbättringsåtgärder å jordbruket i trakten, ävensom att denna bedömning måste samordnas med planerna pä yttre rationalisering av jordbruket i trakten. I vad m å n m a n bör söka skaffa tillskottsjord till vissa ofullständiga jordbruk genom torrläggning av mark bör sålunda avgöras i samband med en allmän prövning av de olika utvägar, som kunna och böra tillgripas för rationalisering av dessa jordbruk. Denna fråga måste sålunda i princip bedömas på samma sätt som exempelvis frågan om lämpligheten av att genom nyodling söka frambringa tillskottsjord till de ifrågavarande jordbruken.

113 Jordbrukskommittén skall här ytterligare något beröra vissa frågor, som kunna uppkomma vid bedömningen av om en viss förbättringsåtgärd kan antagas bliva en lönande placering av kapital i jordbruksdriften eller eljest kan framstå som önskvärd ur allmänna ekonomiska synpunkter eller av sociala skäl. Vid en dylik bedömning måste man, eftersom här är fråga om åtgärder av mera varaktig natur, taga hänsyn till hur förhållandena kunna antagas komma att utveckla sig på lång sikt. Detta får i praktiken sin största betydelse i de fall, där bedömningen av åtgärdens lämplighet påverkas av planerna pa yttre rationalisering av brukningsdelarna. Så blir det exempelvis för bedömningen av, om man bör lägga ner några mer betydande kostnader på förbättring av en viss ekonomibyggnad, av största betydelse, om man har anledning antaga, att brukningsdelen kommer att sammanläggas med annan brukningsdel eller kompletteras pä annat sätt, och om i sä fall ifrågavarande byggnad kan beräknas bli behövlig för den genom kompletteringen bildade fastigheten. Som ett annat exempel kan nämnas, att man vid bedömningen av lämpligheten av att vidtaga förbättringsåtgärder ä viss mark bör taga hänsyn till möjligheten av att marken efter en planerad komplettering kan komma att brukas mer extensivt eller eventuellt övergå till skogsmark. Det skulle kunna ifrågasättas, att man vid bedömningen av en viss rationaliseringsåtgärds lönsamhet på lång sikt även skulle taga hänsyn till den skärpning i fordringarna på jordbrukets rationaliseringsgrad, som enligt de förut angivna allmänna riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken åtminstone i vissa delar av landet bör eftersträvas på lång sikt. Detta synes dock i praktiken knappast böra komma i fråga, bland annat med hänsyn till att det måste antagas komma att draga tämligen lång tid, innan en dylik skärpning kan genomföras. Däremot bör det givetvis vara berättigat att vid bedömningen av en viss rationaliseringsåtgärds lönsamhet taga hänsyn till den förbättring i brukningsdelens driftsekonomi, som kan uppkomma genom att brukningsdelens areal kan beräknas komma att utvidgas längre fram genom sammanläggning med en annan fastighet. En omständighet, som ej synes kunna förbigås vid en diskussion i frågan, när en åtgärd för inre rationalisering skall anses önskvärd ur det allmännas synpunkt, är den risk, som eventuellt kan föreligga för att åtgärden skall bidraga till att driva upp produktionen till en alltför hög nivå. Flertalet rationaliseringsåtgärder beträffande jorden äro ju ägnade att öka produktionsvolymen. Om den totala produktionen skulle mera varaktigt komma att överstiga den kvantitet, som staten vill stödja, och den överskjutande delen ej kan vinna avsättning till lönande priser inom eller utom landet, blir det i sista hand oundvikligt, att den inhemska prisnivån på jordbruksprodukter sjunker. Denna sänkning av prisnivån kan medföra, att en rationaliseringsåtgärd, vilken före prisnivåns sänkning framstått så8—616475 : II.

114 som lönsam, sedermera visar sig oräntabel. Jordbrukskommittén har tidigare uttalat, att man med hänsyn till överproduktionsrisken i allmänhet ej kan tänka sig att åstadkomma en förbättring av övergångsjordbruken genom åtgärder, som avse framvinnande av helt ny åkerjord. I överensstämmelse härmed synes — oavsett jordbrukens storlek — nyodling i allmänhet icke kunna anses önskvärd ur det allmännas synpunkt i andra fall än som angivits i kapitel 8, nämligen då nyodling sker i vissa delar av Norrland för att trygga uppehållandet av en lokal jordbruksproduktion. Givetvis avser kommittén härmed ej att helt avvisa tanken på att nyodling även i andra fall skulle kunna vara önskvärd ur det allmännas synpunkt och förtjänt av statligt stöd. Fall kunna ju förekomma, då nyodlingen kan medföra så stora fördelar ur jordbruksekonomisk synpunkt för de berörda brukningsdelarna, att densamma bör komma till utförande, trots att den medför en utvidgning av jordbrukets produktionsvolym och därigenom k a n tänkas få till följd, att en motsvarande areal måste nedläggas på annat håll. Som exempel kan nämnas nyodling i arronderingssyfte. Man måste emellertid ställa rätt stora krav på åtgärdens lönsamhet vid den prisnivå, som råder vid tiden för bedömningen. Vad angår sådana rationaliseringsåtgärder beträffande brukningsdels jord, som avse en förbättring av redan brukad jordbruksjord, torde man däremot i allmänhet icke vid bedömningen av en viss ifrågasatt rationaliseringsåtgärds lönsamhet och önskvärdhet ha anledning att kalkylera med risken för överproduktion och prisfall till följd därav. Om en dylik situation skulle uppstå, bör den ju om möjligt avhjälpas därigenom att den minst konkurrenskraftiga åkerjorden bortfaller och produktionen därigenom åter nedgår så att den önskvärda prisnivån kan återställas. Man har emellertid ingen anledning utgå från, att en dylik utslagning bör träffa just den åkerjord, i fråga om vilken rationaliseringsåtgärderna bedömts bli lönande vid normalt prisläge. Tvärtom torde det i regel finnas anledning antaga, att dylik åkerjord efter förbättringsåtgärden kommer att höra till den mera konkurrenskraftiga och att en eventuell utslagning bör träffa annan mark. Man bör alltså med andra ord ej bromsa den inre rationaliseringen med hänsyn till en befarad överproduktion, utan rationaliseringsprocessen bör fullföljas så att, om en dylik situation skulle inträffandet bästa och mest livsdugliga jordbruket kommer att bestå i rationaliserat skick. I det nu sagda bör måhända göras den inskränkningen, att man, om risken för överproduktion och därmed följande prisfall rycker närmare, vid bedömningen av en rationaliseringsåtgärds lämplighet torde böra i någon mån skärpa fordringarna pä åtgärdens lönsamhet, så att man därigenom minskar risken för att kapital skall nedläggas å jord, som i det långa loppet ej kommer att brukas såsom åkerjord, eller å brukningsdelar, som i det långa loppet ej kunna bestå.

115 Mot det här ovan förda resonemanget, särskilt i vad detsamma avser bedömningen av rationaliseringsåtgärdernas lönsamhet, kan invändas, att det svårligen kan direkt omsättas i praktiken. Detta är givetvis delvis riktigt. Sä till exempel kan det vara svårt för att ej säga omöjligt att på förhand siffermässigt bevisa, att den ökning av produktionen respektive minskning av driftskostnaderna, som kan ernås genom täckdikning av ett visst område, kommer att förslå till att förränta kostnaden för täckdikningen. Det synes dock under alla omständigheter vara av vikt att man gör klart för sig, vilka principer som böra vara grundläggande vid bedömningen av ralionaliseringsätgärdernas lämplighet, så att man åtminstone kan gallra bort de klart olämpliga fallen. En tillämpning av de här ovan angivna principerna torde för övrigt i praktiken kunna ske utan alltför stora svårigheter med användande av vad man erfarenhetsmässigt vet om lämpligheten av olika rationaliseringsåtgärder under skiftande förhållanden, i anknytning till det statliga rationaliseringsorganets kännedom om utvecklingen i stort på det jordbruksekonomiska och jordbrukspolitiska området. Risken för att det allmänna skall komma att lämna bistånd till utförande av sådana förbättringsåtgärder, som enligt det ovan anförda icke kunna anses lönsamma, minskas för övrigt, därest man i fråga om statens låneoch bidragsverksamhet tillämpar bestämmelser av i huvudsak det innehall, som föreslås i det följande. Enligt dessa bestämmelser skall nämligen större delen av kostnaden för förbättringsåtgärderna slutligt bäras av de enskilda jordbrukarna (ehuru staten kan lämna lån till bestridande av denna del av kostnaden), och det ligger då i jordbrukarnas eget intresse att ej igångsätta företag, som ej kunna beräknas bli lönande för dem. Frågan, huruvida det i vissa fall ur sociala synpunkter kan anses ligga i det allmännas intresse, att förbättringsåtgärder beträffande en viss brukningsdels jord eller ekonomibyggnader skola komma till stånd, även om dessa åtgärder icke kunna anses som lönsamma rationaliseringsåtgärder, och huruvida det följaktligen jämväl kan anses motiverat, att det allmänna skall lämna stöd till utförande av dylika åtgärder, torde ha praktisk betydelse endast för övergångsjordbrukens vidkommande. I fråga om övriga kategorier av brukningsdelar förutsättas brukarna nämligen ha sådana inkomstmöjligheter, att statligt stöd till utförande av ej lönsamma rationaliseringsåtgärder ej kan anses motiverat. Vid besvarandet av denna fråga må först understrykas den skillnad, som föreligger mellan förbättringsåtgärder å den till ett övergångsjordbruk hörande åkerjorden, och förbättringsåtgärder å ett dylikt jordbruks ekonomibyggnader. I fråga om åkerjorden får man i regel räkna med, att denna även i fortsättningen skall komma till användning för jordbruksproduktionen. Annorlunda är förhällandet i fråga om ekonomibyggnaderna. Genom de sammanläggningar av övergängsjordbruk, som måste vidtagas för att

116 man skall kunna få till stånd bärkraftiga brukningsenheter, kommer det här i mänga fall att inträffa, att ekonomibyggnaderna pä ett nu befintligt övergångsjordbruk bli överflödiga, sedan den planerade yttre rationaliseringen genomförts. Med hänsyn härtill och till det betydande kapital, som ekonomibyggnaderna representera, framstår det då givetvis såsom angeläget, att man ej investerar nytt kapital i sådana byggnader, som efter en övergångstid kunna bli överflödiga. Jordbrukskommittén har i kapitel 9 beträffande dylika icke lönsamma förbättringsåtgärder å ett övergångsjordbruks ekonomibyggnader uttalat, att det av hänsyn till brukarna får anses lämpligt, att man vidtager de förbättringsåtgärder å ekonomibyggnaderna, som äro nödvändiga för att dessa skola kunna hållas i användbart skick under den nuvarande brukarens tid eller till den senare tidpunkt, då brukningsdelen enligt rationaliseringsorganets bedömande bör disponeras för den yttre rationaliseringens genomförande. För sådana förbättringsåtgärder, som nu nämnts, bör då jämväl statligt stöd kunna utgå. I vidare mån än nu sagts synes staten emellertid ej böra medverka till utförande av icke lönsamma förbättringsåtgärder beträffande brukningsdels ekonomibyggnader. Vad angår frågan, om sociala synpunkter kunna anses motivera statligt stöd till utförande av icke lönsamma förbättringsåtgärder beträffande ett övergångsjordbruks jord, mä följande framhållas. Situationen kan ju vara den, att en viss åtgärd för förbättring av ett övergångsjordbruks jord visserligen ej kan anses som en lönsam rationaliseringsåtgärd men likväl, för den händelse brukaren ej belastas med hela kostnaden för densamma, kommer att medföra en förbättring av brukarens ställning. Frågan är dä, om det i en dylik situation kan anses påkallat, att staten av rent sociala skäl, d. v. s. av hänsyn till brukaren och hans familjemedlemmar, skall åtaga sig att bestrida en så stor del av kostnaden för åtgärden, att det blir ekonomiskt förmånligt för brukaren att utföra åtgärden. Därest jordbrukskommitténs förslag om årliga bidrag till innehavare av övergångsjordbruk genomföres, kommer staten genom dessa bidrag att lämna de nuvarande innehavarna av dylika jordbruk ett stöd, vars storlek bestämmes bland annat just med hänsyn till brukningsdelens storlek och beskaffenhet. Att man jämte dessa bidrag skulle — för att ge ett likaledes socialt betonat stöd ät samma jordbrukaregrupper — bidraga till kostnaderna för åtgärder, som ej kunna antagas bli lönsamma, synes i princip icke böra ifrägakomma. E n annan sak är att det, om man kan välja mellan att utbetala ärliga kontantbidrag och att lämna bidrag till utförande av en i och för sig icke fullt lönsam förbättringsåtgärd ä ett övergångsjordbruks jord, i vissa fall kan te sig lämpligare för det allmänna att välja det senare alternativet. Det kan ju exempelvis tänkas, att beloppet av det bidrag, som erfordras för att få

117 till stånd ett avdiknings- eller nyodlingsföretag av sådan omfattning, att brukningsdelen kommer upp i den kategori, där bidrag till de nuvarande brukarna ej anses behövligt, blir lägre än kapitaliserade värdet av de ärliga bidragsbelopp, som staten eljest får räkna med att utbetala till den nuvarande brukaren. I sådant fall försvinna de ovan anförda betänkligheterna mot att stödja icke lönsamma rationaliseringsåtgärder. Ur psykologiska synpunkter är det även av värde, om den av sociala skäl motiverade hjälpen till den nuvarande brukaren k a n lämnas i form av hjälp till förbättringsåtgärder å brukningsdelen. Det må emellertid anmärkas, att den i nästföregående stycke angivna situationen ej torde kunna tänkas inträda annat än i sädana fall, där bristen i lönsamhet är ganska obetydlig, d. v. s. där åtgärden med ett procentuellt sett relativt obetydligt tillskott frän det allmännas sida kan bli en lönsam kapitalplacering för brukaren. Skulle situationen äter vara den, att åtgärden ej kan beräknas komma att förränta mer än en obetydlig del av kostnaderna för densamma, torde något undantag från huvudregeln ej böra komma i fråga. I valet mellan årliga bidrag och bidrag till icke lönsamma förbättringsåtgärder behöver m a n givetvis icke uteslutande gä på det ena eller det andra alternativet, utan det kan även tänkas, att man endast lämnar ett mindre bidrag till förbättringsåtgärder och sänker det ärliga bidraget i motsvarande mån. Sådant utbyte av årliga bidrag mot bidrag till inre rationalisering, som enligt vad nu nämnts bör kunna ske under vissa förutsättningar, torde ej böra komma i fråga annat än då brukaren så önskar. Om man vill i utbyte mot årliga bidrag lämna bidrag till icke lönsamma förbättringsåtgärder å icke ofullständiga jordbruk, måste man emellertid noga tillse, att man icke försvårar den framtida lösningen av övergångsjordbrukets problem. Kan man enbart genom den ifrågasatta förbättringsåtgärden förvandla övergångsjordbruket till en för framtiden bärkraftig enhet eller kan man även efter förbättringsåtgärden genomföra en eljest planerad sammanläggning med annan brukningsdel, uppkomma ju inga dylika svårigheter. Detta blir däremot fallet, om brukningsdelen trots förbättringsåtgärden kvarstår på övergångsjordbrukets nivå och möjligheter till yttre rationalisering icke finnas. I så fall löper man risken att man försvårar den på lång sikt nödvändiga omläggningen av brukningsdelens användningssätt, exempelvis en omläggning till stödjordbruk. Det synes därför nödvändigt att man vid valet, om man bör utbetala årliga bidrag eller lämna bidrag till i och för sig icke lönsamma förbättringsåtgärder beträffande brukningsdels jord, noga beaktar, att den senare vägen ej bör väljas, om förbättringsåtgärderna kunna befaras komma att försvära genomförandet av den planerade yttre rationaliseringen. Vad nu sagts om att det allmänna i vissa fall bör kunna medge, att en

118 brukare av ett övergångsjordbruk, vilken skulle ha varit berättigad till årliga bidrag, i stället för bidraget eller en del av detta skall kunna erhålla stöd av det allmänna till utförande av i och för sig ej lönsamma förbättringsåtgärder å brukningsdelens jord, kan i realiteten knappast anses gå in under statens verksamhet för rationalisering av det svenska jordbruket utan bör i stället närmast betraktas som en speciell form för lämnande av det stöd åt de nuvarande innehavarna av övergångsjordbruk, som de årliga bidragen normalt äro avsedda att utgöra. Det bör i detta sammanhang även framhållas, att samma effekt i fråga om förbättring av brukarens ställning, som man skulle kunna vinna genom förbättring av brukningsdelens jord (speciellt då nyodling eller avdikning), i ett stort antal fall torde kunna — med mindre kostnad för det allmänna — ernås genom den planerade yttre rationaliseringen av brukningsdelarna. Kan man få erforderlig komplettering av ett övergångsjordbruk genom att med detta sammanlägga en annan fastighet, når man den önskade förbättringen pä ett ur jordbruksekonomisk synpunkt mera ändamålsenligt och därmed för det allmänna mera förmånligt sätt än genom en i och för sig icke lönsam avdikning eller nyodling. Vad angår bedömningen av om det allmänna i ett visst fall bör genom lån eller bidrag ekonomiskt medverka till inre rationaliseringsåtgärder, vill jordbrukskommittén till sist här understryka vad kommittén i andra sammanhang anfört därom att en sådan bedömning ofta bör ske i samband med ett allmänt övervägande rörande de brister, som vidlåda brukningsdelen, och det sätt, på vilket dessa brister vid ett beaktande av de allmänna riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken lämpligen böra avhjälpas. Samtidigt m å emellertid framhållas, att behovet av en dylik allsidig bedömning givetvis kommer att variera från fall till fall. I fråga om brukningsdelar, som ligga på eller över basjordbrukets nivå, torde det sålunda ofta vara tillräckligt att konstatera, att åtgärden i och för sig kan beräknas bli lönsam. Kommer man däremot till en brukningsdel som ligger under basjordbrukets nivå, är det klart, att behovet av en allmän bedömning av brukningsdelens framtidsmöjligheter blir betydligt större, eftersom avgörandet här ofta kommer att stå i samband med spörsmålet om och i vad mån denna brukningsdel även bör bli föremål för yttre rationalisering. D . Allmänna synpunkter på formerna för statens låne- och b i d r a g s verksamhet. I punkt A i detta kapitel har lämnats en kortfattad redogörelse för de bestämmelser, som nu gälla för den statliga låne- och bidragsverksamheten för främjande av inre rationalisering. Såsom framgår av denna redogörelse utlämnas statsmedel genom förmedling av hushållningssällskapen dels i form av amorteringslån, dels i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.

119 F ö r de medel, som utlämnas genom egnahemsnämnderna, användes däremot låneformen även för de belopp, som i realiteten äro avsedda att utgöra bidrag (premielånen). Hushållningssällskapsutredningen behandlade i sitt betänkande jämväl frågan om formerna för den låne- och bidragsverksamhet rörande inre rationalisering, som sällskapen enligt utredningens förslag skulle handhava. Utredningens förslag på denna punkt innebar i huvudsak, att man borde dels behålla det nuvarande systemet med utlämnande av amorteringslån, dels övergå från att utlämna rena bidrag till ett system med utlämnande av avskrivningslån liknande de inom egnahemsverksamheten förekommande premielånen. Som motivering härför anförde utredningen bland annat följande. Enligt utredningens mening ligger i sakens natur, att statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i princip bör lämnas endast till sådana åtgärder, som äro ur ekonomisk synpunkt försvarbara, även om utredningen därvid icke förbiser att ur jordbruksekonomisk synpunkt icke fullt försvarliga understöd stundom kunna tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av betydande arbetslöshet. Med hänsyn härtill böra förstnämnda understöd i första hand givas formen av amorteringslån. Det bör nämligen kunna förväntas att åtgärden skall verka så befrämjande på produktionen, att understödet i regel skall kunna av låntagaren utan svårighet återbetalas. För att stimulera företagaren att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes synpunkt önskvärda produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder torde det emellertid vara önskvärt, att villkoren för lånen göras förmånligare än vad kreditinstitutioner i allmänhet kunna erbjuda. — " ' Även om de statliga understöden i första hand böra givas formen av lån, lat vara på relativt gynnsamma villkor, för att samtidigt verka stimulerande på utförande av förbättringar, bör enligt utredningens mening bidragsformen icke helt upphöra, men med undantag för husdjursskötselns främjande givas en i viss mån annan karaktär än för närvarande. Det är givetvis icke tillfyllest, att åtgärderna utföras på ett ändamålsenligt sätt. Icke minst ur det allmännas synpunkt är det därjämte önskvärt, att de utförda förbättringarna bli bestående och därför underhållas. Användningen av statsmedel torde icke vara ändamålsenlig, därest exempelvis ett understött betesförbättringsföretag efter någon tid lämnas att fritt växa igen. Visserligen kan dylikt redan nu i någon mån förhindras genom föreskrift vid beviljande av understöd, att företaget skall underhållas viss tid. Bland annat ur ekonomisk synpunkt torde emellertid för närvarande med hänsyn till företagens stora antal effektiv kontroll över föreskriftens efterföljd i regel icke vara möjlig. Om däremot beviljandet av statsbidrag göres beroende — förutom av vederbörandes ekonomiska förhållanden — av företagets skötsel, torde yrkesutövarna stimuleras att väl underhälla företaget. Enligt utredningens mening bör sålunda vid sidan av amorteringslån kunna beviljas s. k. avskrivningslån, vilket avskrives efter viss tid, därest företaget skötts oklanderligt. Visserligen kräver även ett dylikt förfaringssätt kontroll från förmedlingsorganets sida men den erhåller en relativt tilltalande karaktär och kan förenas med en betydande upplysningsverksamhet rörande företagets framtida skötsel. Kostnaderna för densamma torde jämväl uppvägas av att statsbidragen kunna förväntas lämna största möjliga effekt. Departementschefen uttalade i propositionen nr 172/1944, att han anslöte sig till utredningens allmänna synpunkter på frågan om formerna för statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder å jord och byggnader

120 och sålunda förordade utredningens förslag rörande amorteringslån och avskrivningslån av statsmedel. Jämväl jordbruksutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60/1944 till propositionens förslag på denna punkt. Enligt vad jordbrukskommittén uttalat i kapitel 9, synes den ekonomiska medverkan, som staten bör lämna till utförande av inre rationaliseringsåtgärder, lämpligen böra ha formen dels av låneverksamhet, vilken har till syfte att underlätta finansieringen av dylika åtgärder, dels av bidragsverksamhet, vilken har till syfte att stimulera till utförande av dylika åtgärder i sådana fall, där på grund av jordbrukets låga lönsamhetsgrad och brukarens ekonomiska ställning eller av andra skäl en särskild stimulans frän statens sida kan anses påkallad för att rationaliseringsåtgärderna skola komma till stånd. Dessa båda former böra enligt kommitténs uppfattning principiellt hållas i sär. I låneverksamheten bör man sålunda ej lämna några speciella ekonomiska favörer till låntagarna i form av räntefrihet under viss del av lånets löptid eller i form av lägre ränta än som motsvarar statens egen kostnad. Den subvention, som staten i vissa fall bör lämna för att stimulera till utförande av inre rationaliseringsåtgärder, bör i stället, liksom fallet för närvarande är i egnahemsrörelsen, helt ligga på bidragsverksamheten. Av skäl, som hushållningssällskapsutredningen anfört, finner jordbrukskommittén det önskvärt, att de statliga bidragen såvitt möjligt ej skola utlämnas såsom rena bidrag utan i form av lån, vilka emellertid normalt skola avskrivas efter viss tid (avskrivningslån). Likaså anser kommittén det lämpligt, att den egentliga låneverksamheten skall ske genom utlämnande av amorteringslån. E n av de synpunkter, vilka varit vägledande för jordbrukskommittén vid utformningen av kommitténs förslag till bestämmelser om amorteringslån och avskrivningslån, har varit, att lantbruksnämnderna vid sitt handhavande av den statliga läne- och bidragsverksamheten på ifrågavarande område ej böra vara strängt bundna vid vissa bestämmelser, vilka skola tillämpas oberoende av förhållandena i det enskilda fallet, utan att lantbruksnämnderna i stället inom vissa gränser böra ha möjlighet att anpassa lånevillkoren med hänsyn till vad som efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall ur det allmännas synpunkt finnes mest ägnat att främja den inre rationaliseringen. En förutsättning härför är givetvis, att lantbruksnämnderna få en sådan organisation och sammansättning, att de bli skickade att på eget ansvar handlägga och avgöra även betydelsefulla ärenden. En relativt stor frihet för lantbruksnämnderna vid utformningen av lånevillkoren är för övrigt önskvärd även ur den synpunkten, att det här blir fråga om en mängd ärenden, som sinsemellan kunna förete rätt stora olikheter med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet, kostnaden för åtgärden, sö-

121 kandens ekonomiska ställning m. m., och att ett system med i förväg fastställda länevillkor, vilka skulle tillämpas i varje särskilt fall, därför ofta skulle leda till att de sålunda bestämda lånevillkoren ej skulle vara lämpliga i det enskilda fallet. Innebörden av jordbrukskommitténs förslag till utformningen av bestämmelserna om amorteringslån och avskrivningslån utvecklas i punkterna E—H nedan. I fråga om formerna för statens ekonomiska medverkan till åtgärder för inre rationalisering torde emellertid en viss skillnad böra göras mellan statens medverkan till torrläggningsföretag samt statens medverkan till övriga dylika åtgärder. Under det att övriga åtgärder för inre rationalisering i regel endast beröra en enstaka brukningsdel och lån och bidrag kunna lämnas direkt till brukningsdelens ägare eller innehavare, ingå ofta ett flertal jordbrukare — understundom tvångsvis — såsom delägare i ett torrläggningsföretag, och bidrag utlämnas till företaget såsom sådant. Nu nämnda och andra förhållanden göra, att de former för statens låne- och bidragsverksamhet, som i allmänhet synas lämpliga, ej utan vidare kunna tillämpas i fråga om låne- och bidragsverksamheten för torrläggningsföretag. I punkterna E—G behandlas därför frågan om formerna för låne- och bidragsverksamheten, såvitt gäller andra åtgärder för inre rationalisering än torrläggningsföretag, medan i punkt H behandlas frågan, i vad mån de resultat, till vilka man kommit i föregående punkter, böra föranleda någon ändring av nu gällande bestämmelser i fråga om lån och bidrag till torrläggningsföretag. E . Amorteringslån. Lånebelopp. Beträffande den låneverksamhet, som förmedlas genom hushållningssällskapen, gäller, såsom framgår av den i punkt A lämnade redogörelsen, i regel, att län för utförande av en viss rationaliseringsåtgärd får utlämnas högst med ett belopp, som motsvarar viss procent av den beräknade kostnaden för åtgärden. Procentsatsen varierar något, men uppgår oftast till 75 procent. (För den kanske viktigaste delen av jordförbättringsverksamheten, nämligen täckdikning med rör, gäller dock, att lån i princip kan få utgå till hela beloppet av den beräknade kostnaden.) Besparingsberedningen uttalade, att lån i sagda låneverksamhet i allmänhet icke borde få överstiga 75 procent av anläggningskostnaderna. Hushållningssällskapsutredningen föreslog, att maximibeloppet för de amorteringslån, som skulle utlämnas genom hushållningssällskapens förmedling, genomgående skulle bestämmas till 80 procent. Jämväl departementschefen uttalade sig i propositionen nr 172/44 för att amorteringslån skulle utgå endast med viss del av kostnaderna för företaget.

122 Inom egnahemsverksamheten kan däremot lån för utförande av viss förbättringsåtgärd utlämnas till ett belopp, motsvarande hela kostnaden för förbättringsåtgärden, förutsatt att låntagaren kan ställa föreskriven säkerhet för beloppet. Då man har att ta ställning till frågan, huruvida amorteringslån bör vara begränsat till viss del av kostnaden för åtgärden eller bör kunna utgå ända upp till hela kostnaden för åtgärden, synes man till en början böra beakta, att amorteringslånen enligt kommitténs förslag — i motsats till vad som nu gäller inom hushållningssällskapens förmedlingsverksamhet och även förutsattes skola gälla enligt hushållningssällskapsutredningens förslag — ej skola utgöra någon subvention. Det bör vidare ihågkommas, att det här är fråga om u r det allmännas synpunkt önskvärda förbättringsåtgärder, vilkas utförande det allmänna bör underlätta genom kreditgivning. Även om det givetvis även för låntagarens vidkommande är önskvärt, att låntagaren skall ha en sådan ekonomisk ställning, att han själv disponerar över eller från annat håll kan anskaffa viss del av de medel, som erfordras för utförande av förbättringsåtgärden, synes det då, förutsatt att han kan ställa tillfredsställande säkerhet för erhållna belopp, knappast föreligga anledning för det allmänna att vägra kreditgivning ända upp till ett belopp, motsvarande hela kostnaden för åtgärden. Jordbrukskommittén förordar därför, att amorteringslån skall kunna utlämnas till belopp, motsvarande högst hela den beräknade kostnaden för förbättringsåtgärden. Amorteringslån bör dock ej få utlämnas till högre belopp än som erfordras för att utföra åtgärden efter skälig standard och även i övrigt på det sätt, som ur jordbruksekonomisk synpunkt är mest lämpligt. Erhåller sökanden även avskrivningslån, böra givetvis amorteringslån och avskrivningslån sammanlagt utgå högst med det belopp, som nu nämnts. Det kan i detta sammanhang även anmärkas, att den nu berörda frågan huvudsakligen får betydelse för de jordbruk som äro sä stora att, enligt vad nedan föreslås, deras brukare ej skola kunna erhålla avskrivningslån. För övriga jordbruk får man nämligen räkna med att viss del av kostnaden för förbättringsåtgärder regelmässigt kommer att kunna täckas medelst avskrivningslån.

Säkerhet. I fråga om de amorteringslån, som nu utlämnas genom hushållningssällskapens förmedling, stadgas i låneförfattningarna allenast, att hushållningssällskapet äger påfordra, att låntagaren skall ställa sådan säkerhet för lånet, som sällskapet finner betryggande. Att märka är emellertid härvid, att sällskapen äro ansvariga i förhällande till staten för de medel, som ställas till

123 deras förfogande. Ett hushållningssällskap handlar sålunda på egen risk vid bedömningen av värdet av bjuden säkerhet ävensom vid eftergift av anspråk på säkerhet. Inom egnahemsverksamheten gäller, att säkerheten skall utgöras av inteckning, liggande inom 90 procent av fastighetens värde. Jordbrukskommittén anser för sin del, att man i låneförfattningen ej bör meddela några särskilda föreskrifter rörande beskaffenheten av den säkerhet, som bör ställas för amorteringslån, utan inskränka sig till att uppställa ett krav på att säkerheten skall vara tillfredsställande och sedan överlåta åt rationaliseringsorganen, i första hand lantbruksnämnderna, att pröva o m den säkerhet, som erbjudes, kan anses tillfredsställande. Rörande skälen till detta kommitténs ståndpunkttagande vill kommittén anföra följande. Frågan om beskaffenheten av den säkerhet, som bör fordras för amorteringslån, synes bland annat böra avgöras efter en avvägning mellan å ena sidan intresset av att det allmänna skall ha en under alla omständigheter fullt betryggande säkerhet för utlånade medel och å andra sidan intresset av att kraven på säkerhet ej skola vara så höga, att de kunna komma att utgöra hinder för igångsättande av i och för sig önskvärda förbättringsåtgärder. Sistnämnda intresse synes härvidlag böra tillmätas så stor vikt, att man, därest man vill meddela särskilda bestämmelser rörande beskaffenheten av säkerheten, i vart fall ej torde böra tänka sig att uppställa strängare fordringar å säkerhetens beskaffenhet än som skett i bestämmelserna rörande egnahemsverksamheten. Såsom säkerhet bör alltså alltid kunna godtagas inteckning, liggande inom 90 procent av det uppskattade värdet av brukningsdelen efter förbättringsåtgärdens utförande. I egnahemsutredningens betänkande har uttalats, att man såsom det värde, vilket bör läggas till grund för bedömande av om inteckningssäkerheten kan godtagas eller ej, bör beteckna det belopp, som en förståndig köpare k a n väntas vilja betala för fastigheten med hänsyn till den påräkneliga avkastningen eller nyttan av densamma under en följd av är. Mot en dylik värderingsgrund synes i och för sig intet vara att erinra. Emellertid måste man ju alltid räkna med möjligheten att det pris, som i verkligheten kan erhållas för fastigheten, kan komma att avvika från det värde, som man vid en dylik värdering åsätt densamma. Sålunda måste man ju bland annat räkna med att vissa temporära svängningar i fastighetsvärdena kunna inträffa ävensom med att fastigheten kan minska i värde till följd av dålig hävd, försummat underhåll av byggnader m. m. Bestämmer man, att inteckning i fastigheten ej får godtas som säkerhet, om den ligger över 90 procent av det uppskattade värdet, har man i de återstående 10 procenten en viss säkerhetsmarginal för dylika eventualiteter. Uppställer man åter formellt endast det allmänna kravet att inteckningen av lantbruksnämnden skall anses utgöra tillfredsstäl-

124 lande säkerhet, ligger det i sakens natur, att lantbruksnämnden i regel även måste taga en viss hänsyn till sådana riskmoment, som nyss nämnts. I praktiken torde man därför i mänga fall komma till ungefär samma resultat, vare sig man utformar bestämmelserna om säkerhetens beskaffenhet pä det ena eller det andra sättet. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning är det vidare önskvärt, att lantbruksnämnderna vid behandlingen av ansökningar om amorteringslån skola fästa stor vikt vid sökandens rent personliga förutsättningar att sköta jordbruksföretaget och fullgöra sina förpliktelser. Skulle det förhålla sig så, att lån sökes av en person, om vars skötsamhet och förutsättningar som jordbrukare lantbruksnämnden ställer sig tveksam, bör detta föranleda lantbruksnämnden att tillämpa strängare fordringar än eljest i fråga om beskaffenheten av den erbjudna säkerheten. Skulle det däremot förhålla sig så, att sökanden är känd som en skötsam jordbrukare och den erbjudna säkerheten ligger inom det värde brukningsdelen normalt kan anses ha vid frivillig försäljning, synes det ej böra anses innebära ett otillbörligt riskerande av statens medel, om sökanden erhåller lånet, trots att inteckningen delvis ligger över 90, såvida den blott helt ligger inom 100 procent av fastighetens uppskattade värde efter förbättringsåtgärdens utförande. Det riskmoment, som en kreditgivning enligt dylika grunder kan innebära, synes nämligen ej större än att det bör anses förenligt med statens intresse av rationaliseringens befordrande att staten skall bära detsamma. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även framhålla, att kommittén med sitt förslag till organisation av lantbruksnämnderna avsett att lantbruksnämnderna skola fä en så kvalificerad sammansättning, att de kunna ges befogenhet att självständigt avgöra ärenden av rätt stor ekonomisk betydelse, ävensom att kommittén i överensstämmelse härmed beträffande andra delar av rationaliseringsarbetet förutsatt, att nämnderna skola ha dylik befogenhet. Sålunda har kommittén förutsatt, att lantbruksnämnderna i regel skola äga att självständigt fatta beslut om inköp av jordbruksfastigheter pä frivillighetens väg eller med anlitande av statens förköpsrätt, om försäljning av jordbruksfastigheter samt om utlämnande av bidrag till utjämnande av skillnaden mellan jordbruksfastighets pris vid fri försäljning och dess värde vid sammanläggning med annan fastighet. I alla dessa fall ha lantbruksnämnderna att företa en självständig bedömning av jordbruksfastigheternas värde för att kunna avgöra, om ett fordrat eller bjudet pris är skäligt, samt att pä statens vägnar företaga inköp och försäljningar m. m. med ledning av det resultat, till vilket de komma vid denna bedömning. Det synes ej kunna göras gällande att nu nämnda ärenden skulle vara lättare att bedöma eller i fråga om sina ekonomiska konsekvenser mindre betydande än bedömningen av värdet av en i samband med ansökan om amorteringslän bjuden säkerhet. Snarare torde förhällandet vara det motsatta, detta i all synnerhet som riskerna i samband med amorteringslån ju normalt

125 minskas rätt snabbt i samband med erläggandet av amorteringarna. Godtages den ståndpunkt, som jordbrukskommittén intagit i fråga om lantbruksnämndernas allmänna befogenheter, synes det sålunda härav följa, att lantbruksnämnderna även böra kunna ges stor frihet i fråga om prövningen av värdet av bjuden säkerhet. Vad hittills sagts om säkerhet har endast haft avseende å sådan säkerhet, som utgöres av inteckning i den fastighet, vilken skall förbättras. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör hinder i och för sig ej föreligga för att såsom säkerhet godtages även annat än inteckning i fastigheten, främst dä borgen. Borgenssäkerhet kan i sä fall tänkas förekomma antingen enbart eller också såsom komplettering av inteckningssäkerhet. Enbart borgenssäkerhet torde ofta kunna godtagas, dä lånet avser ett relativt litet belopp. Av olika skäl torde det däremot i allmänhet ej vara lämpligt att godtaga enbart dylik säkerhet, dä det är fråga om större belopp. Vidare kan det väl tänkas att lantbruksnämnd i sådana fall, där det är i någon mån tveksamt, om den säkerhet, som bjudits i form av inteckning i fastigheten, ensam kan anses utgöra betryggande säkerhet för lånet, godtager säkerheten, om denna kompletteras med borgen av solventa personer. Av skäl, som nu anförts, förordas därför, att man beträffande beskaffenheten av den säkerhet, som skall ställas för amorteringslån, i låneförfattningen endast skall uppställa det kravet, att säkerheten skall vara sådan, att den kan anses tillfredsställande. Om man i själva låneförfattningen nöjer sig med en dylik allmän föreskrift, betyder detta dock icke, att de verkställande organen skulle ha att handlägga dessa frågor helt utan centrala direktiv. Bestämmelsen bör nämligen icke utgöra hinder för Kungl. Maj:t eller det centrala rationaliseringsorganet att utfärda sådana allmänna direktiv, som finnas erforderliga för att fä till stånd nödig enhetlighet vid ett avgörande av dessa frågor. Jordbrukskommittén vill slutligen tillägga, att man givetvis här liksom pä övriga områden av lantbruksnämndernas ekonomiska verksamhet får förutsätta, att lantbruksstyrelsen kommer att öva tillsyn över det sätt, på vilket lantbruksnämnderna utöva de dem tillagda befogenheterna, och att ingripa, därest det i något fall skulle visa sig, att prövningen av säkerheten skett på ett sätt, som ej kan anses innebära tillbörligt beaktande av statens anspråk på säkerhet för utlämnade medel. Amorteringsfri tid. För de lån för inre rationaliseringsåtgärder, vilka utlämnas genom hushållningssällskapen, är den amorteringsfria tiden i allmänhet två år, i fråga om täckdikning dock tre år. Beträffande egnahemslån (jordbrukslån) åtnjutes amorteringsfrihet intill utgången av femte kalenderåret efter det, då lånet beviljats. Hushållningssällskapsutredningen föreslog, att den amorteringsfria tiden

126 skulle vara lika lång för samtliga av sällskapen förmedlade lån till inre rationaliseringsåtgärder och bestämmas så, att amorteringsfrihet skulle föreligga intill utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats. Även jordbrukskommittén anser det i allmänhet önskvärt, att amorteringsskyldigheten ej skall inträda omedelbart, utan att en viss tids amorteringsfrihet skall kunna medgivas. Behovet av en dylik amorteringsfrihet ä r emellertid mycket olika i olika fall. Om amorteringslånet uppgår till ett relativt obetydligt belopp i jämförelse med hela fastighetens värde och storleken av den ärliga avkastningen från densamma, bör tydligen behovet av amorteringsfrihet i allmänhet vara ganska ringa. Annorlunda är förhållandet, om det är fråga om en mera betydande kapitalinvestering, exempelvis uppförande av nya ekonomibyggnader eller en mera genomgripande ombyggnad av förut befintliga ekonomibyggnader. Brukarens bättre eller sämre ekonomiska ställning är givetvis även av betydelse för bedömande av behovet av amorteringsfrihet. Med hänsyn till de skiftande förhållanden, som sålunda kunna föreligga, är det enligt jordbrukskommitténs uppfattning lämpligast, att man ej i låneförfattningen bestämmer, att amorteringsfrihet alltid skall lämnas under viss tid. I stället torde man i författningen allenast böra ange en maximitid för amorleringsfriheten och sedan överlåta åt rationaliseringsorganen att inom den sålunda fastställda ramen bestämma tiden för amorteringsfriheten efter vad som i varje särskilt fall synes mest lämpligt. Här som på andra områden torde man böra räkna med att lantbruksstyrelsen kommer att ange vissa riktlinjer för lantbruksnämndernas handlingssätt. Maximitiden synes såsom angivits i kapitel 9 böra bestämmas till 5 år från det lånet beviljades. Amorteringstid. Amorteringstiden för de lån, som utlämnas genom förmedling av hushållningssällskapen, varierar för närvarande mellan 5 och 12 är. Amorteringstiden för jordbrukslån bestämmes av Kungl. Maj:t och utgör för närvarande omkring 26 år. Beträffande sättet för amortering föreligger den skillnaden mellan de genom hushållningssällskapen utlämnade lånen och de i egnahemsverksamheten utlämnade lånen, att i fråga om de förra lånen låntagaren varje år har att erlägga dels en fast årlig amortering, dels ränta å det vid årets början oguldna beloppet, medan de senare lånen avbetalas med fasta årliga annuiteter, inkluderande såväl ränta som amortering. Det kan för fullständighetens skull nämnas, att det beträffande samtliga nu nämnda lån föreligger frihet för låntagaren att amortera lånet i snabbare takt än som förutsatts i lånebestämmelserna. Hushållningssällskapsutredningen uttalade rörande amorteringstidens längd följande.

127 Beträffande amorteringstidens längd kunde av praktiska skäl synas önskvärt med lika lång amorteringstid för lån till olika ändamål. Med hänsyn till åtgärdernas olika varaktighet, lånebeloppens skiftande storlek i fråga om skilda åtgärder och nödvändigheten av att icke belasta låntagaren med allt för hög årlig amortering har utredningen emellertid funnit sig böra föreslå en amorteringstid av fem år för lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring, betesförbättring och siloanläggning, femton år för lån till nybyggnad av ladugård samt tio år för lån till täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring än nyss sagts. Amorteringslånen torde komma att bli av mycket växlande storlek. Bland annat med hänsyn härtill synes det uppenbart olämpligt att för alla dylika lån, oavsett storleken, utgå från att lånet skall amorteras under en viss bestämd amorteringstid. Man skulle emellertid möjligen kunna tänka sig att bestämma amorteringstiden efter lånets storlek, exempelvis så att lån över visst belopp skulle amorteras på viss längre tid och lån under sagda belopp på en kortare tid. Även ett dylikt sätt att bestämma amorteringstiden synes emellertid olämpligt. Den tid, under vilken lånet lämpligen kan amorteras, beror ju förutom p å lånets storlek även pä en hel del andra faktorer, främst brukningsdelens storlek och låntagarens ekonomiska ställning. Det synes därför vara att föredraga, att man i låneförfattningen skall inskränka sig till att ange den maximala amorteringstid, som skall kunna komma i fråga. Denna maximitid synes lämpligen kunna bestämmas till omkring 25 år. Inom denna gräns böra lantbruksnämnderna få bestämma amorteringstidens längd med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Av praktiska skäl torde det dock vara nödvändigt, att man härvid håller sig till ett begränsat antal typer, exempelvis amorteringstider med jämna femårsintervaller. Det sätt för bestämmande av de årliga amorteringarnas storlek, som för närvarande tillämpas beträffande de genom hushållningssällskapens förmedling utlämnade lånen, medför, att de årliga utbetalningarna för låntagarna bli störst i början av amorteringsperioden. För att man skall få en jämnare belastning av låntagaren under hela amorteringstiden synes det vara att föredraga att — såsom nu är fallet beträffande egnahemslånen — såväl skyldigheten att erlägga ränta som skyldigheten att erlägga amortering skall fullgöras genom inbetalning av fasta årliga annuiteter. I detta sammanhang torde även lämpligen kunna till behandling upptagas frågan, huruvida låntagaren bör kunna undantagas från amorteringsskyldighet beträffande någon del av lånet. De lån, som för närvarande genom hushållningssällskapens försorg utlämnas för bl. a. vissa jordförbättringsåtgärder, skola — liksom f. ö. i regel även jordbruks- och skogslån till förstärkning av ofullständiga jordbruk — i sin helhet amorteras inom viss tid. Den för övriga jordbrukslån föreskrivna uppdelningen i en stående del och en amorteringsdel medför att, om fastighetens bottenkredit ej tagits i

128 anspråk för annat lån, den stående delen kommer att utgöra den större delen av hela lånesumman och de årliga amorteringarna följaktligen att kräva relativt litet kapital. Emellertid föreligger den skillnaden mellan nu avsedda jordbrukslän och de av jordbrukskommittén förordade amorteringslånen, att jordbrukslånen avse kostnaden för anskaffning och iståndsättande av hela fastigheten, medan amorteringslänen endast avse vissa förbättringsåtgärder. Det belopp, med vilket amorteringslån utgår, torde därför, räknat i procent av fastighetens värde efter förbättringsåtgärdens vidtagande, ofta ej bli större än det belopp, vartill amorteringsdelen av jordbrukslån uppgår. För jordbruk, som äro av sådan storlek eller innehavas av personer i sådan ekonomisk ställning, att egnahemslån ej kan komma i fråga, synes man i och för sig ej behöva hysa några större farhågor för att en bestämmelse om amorteringsskyldighet för hela lånet skall verka allt för betungande för låntagaren, förutsatt att lantbruksnämnderna, såsom ovan förordats, få rätt vidsträckta befogenheter att anpassa amorteringstiden efter förhållandena i det särskilda fallet. I den mån låntagaren ej redan utnyttjat sin bottenkredit på annat håll, kan han ju söka att på annat håll och utan amorteringsskyldighet upplåna så stor del av det erforderliga kapitalet, som ryms inom bottenkrediten, och anlita de statliga låneorganen endast för återstoden av lånebehovet. Skyldigheten att amortera hela det statliga lånet kommer alltså i dessa fall snarast att motverka en eljest eventuellt befintlig benägenhet hos låntagarna att använda sig av amorteringslån för att tillgodose sitt behov av bottenkredit. Är situationen åter den, att bottenkrediten redan är utnyttjad pä annat håll, blir situationen i fråga om de nu förordade amorteringslånen fullt jämförlig med vad som för närvarande gäller i fråga om jordbrukslåns amorteringsdel, nämligen att amorteringsskyldigheten skall omfatta allt vad som ligger över bottenkrediten. Såsom allmän regel bör därför enligt jordbrukskommitténs uppfattning gälla, att amorteringsskyldigheten skall omfatta hela lånet. I vissa fall torde emellertid undantag från denna regel böra göras. Den, som erhåller egnahemslån för att förvärva en fastighet i tämligen gott skick, får redan från början det för förvärvet erforderliga jordbrukslänet uppdelat i en stående del och en amorteringsdel och behöver sålunda ej amortera den del av lånet, som motsvarar bottenkrediten. Detsamma gäller för närvarande i det fall att brukningsdelen är i dåligt skick och skall upprustas genom köparens försorg. Den del av det för upprustningen erforderliga lånebeloppet, som ryms inom bottenkrediten, får ju även i detta fall inräknas i den stående delen av lånet. Genomför man, såsom här ovan föreslagits, den ändringen i fråga om egnahemslånebestämmelserna, att län till egnahemslånetagare för rationaliseringsåtgärder skola utlämnas enligt samma regler, som skola gälla för övriga mottagare av dylika lån, kan emellertid en skyldighet att successivt med lika stora årliga annuiteter amortera hela

129 lånet för rationaliseringsåtgärderna i vissa fall tänkas bli mer betungande för låntagaren än den amorteringsskyldighet, som skulle ha åvilat honom enligt de nuvarande bestämmelserna. Detta blir fallet, om fastigheten är i sådant skick, att lånet för själva fastighetsförvärvet endast utgör den mindre och lånet för rationaliseringsåtgärderna den större delen av det belopp, som köparen totalt behöver låna. Antar man exempelvis, att själva fastigheten på grund av att den är i mycket dåligt skick kan förvärvas för 10 000 kronor men att upprustningsåtgärderna beträffande byggnader m. m. beräknas kosta 20 000 kronor, skulle ju köparen bli skyldig att genom årliga annuiteter förränta och amortera ej mindre än 20 000 kronor, medan amorteringsskyldigheten enligt de nuvarande egnahemslånebestämmelserna skulle ha kunnat stanna vid omkring halva beloppet. Att nå en effektiv minskning av den årliga bördan för låntagaren genom förlängning av amorteringstiden synes icke alltid möjligt i dylika fall, eftersom man då skulle kunna få en ur andra synpunkter allt för lång amorteringstid. I ett dylikt fall skulle det i stället kunna vara en fördel, om även lånet till ralionaliseringsåtgärder kunde uppdelas i en stående del och en amorteringsdel. Behov av en dylik uppdelning kan tänkas uppkomma även i åtskilliga fall, där egnahemslänebestämmelserna nu ej äro tillämpliga, nämligen i alla de fall, där en mera genomgripande upprustning av en jordbruksfastighet ifrågasattes vid annan tidpunkt än i samband med förvärvet av fastigheten och ägaren visserligen är i det ekonomiska skikt, för vilket egnahemslånen äro avsedda, men ej tidigare erhållit egnahemslån. Om exempelvis en dylik person innehaft en jordbruksfastighet under avsevärd tid, och fastigheten numera är i sådant skick, att genomgripande förbättringsåtgärder äro nödvändiga för att en rationell jordbruksdrift å fastigheten skall vara möjlig, kan ju även här kostnaden för förbättringsåtgärderna komma att uppgå till en mycket betydande del av fastighetens värde efter förbättringsåtgärderna och en skyldighet att amortera hela denna kostnad bli lika betungande som i de förut angivna fallen. I enlighet med vad nu anförts synes det alltså önskvärt, att man i vissa fall har möjlighet att, då amorteringslån utlämnas för inre rationaliseringsåtgärder, begränsa amorteringsskyldigheten till viss del av länet. Behov av att göra en dylik uppdelning bör givetvis ej anses föreligga, med mindre lånet uppgår till ett relativt betydande belopp och skyldigheten att amortera hela lånet därför kan tänkas komma att utgöra en allt för tung börda för brukaren. Man skulle då kunna tänka sig att införa en viss undre gräns (exempelvis en absolut undre gräns, kombinerad med en gräns, som satts i relation till fastighetens värde) och föreskriva, att sådana lån till rationaliseringsåtgärder, vilkas belopp överstiga denna gräns, alltid skulle efter mönster av egnahemslånebestämmelserna uppdelas i en stående del och en amorteringsdel. Genom en fast dylik regel skulle man emellertid kunna komma att begränsa amorteringsskyldigheten även i åtskilliga fall, där en 9 — 61647:; : II.

130 sådan begränsning ej är nödvändig av hänsyn till brukaren. Det synes därför lämpligare att, såsom ett undantag från den allmänna regeln att hela lånet skall amorteras under den bestämda amorteringstiden, ge lantbruksnämnderna befogenhet att begränsa den årliga amorteringsskyldigheten till viss del av lånet. Den del av lånet, för vilken amorteringsskyldighet ej förer ligger, bör då, liksom för närvarande är förhållandet med den stående delen av jordbrukslån, regelmässigt förfalla till betalning vid amorteringstidens slut, dock med möjlighet för lantbruksnämnderna att låta denna del av lånet kvarstå tills vidare. Garanti för att en dylik undantagsbestämmelse ej skall missbrukas synes kunna vinnas genom införande av en föreskrift om att undantag från amorteringsskyldigheten endast får göras för sådan del av lånet, för vilken säkerheten utgöres av inteckning, liggande inom 60 procent av fastighetens värde. Från vilken tidpunkt skall ränta erläggas? För de amorteringslån, som utlämnas genom förmedling av hushållningssällskapen, åtnjutes räntefrihet under viss tid, i regel tvä år från det lånet utlämnades. Denna räntefrihet skulle enligt hushållningssällskapsutredningens förslag i princip bibehållas men bestämmas till två år för samtliga lån. Å de jordbrukslån, som utlämnas inom egnahemsverksamheten, skall ränta däremot erläggas ända från tiden för lyftandet. Jordbrukskommittén har, såsom kommittén tidigare anfört, intagit den ståndpunkten, att amorteringslånen icke skola innebära någon subvention till låntagarna. Härav följer, att enligt kommitténs uppfattning någon räntefrihet under viss tid för amorteringslån ej bör medges. Av ett dylikt ståndpunkttagande följer emellertid ej, att skyldigheten att erlägga ränta nödvändigtvis skall inträda redan vid tidpunkten för lånets lyftande. Man kan —,i anslutning till vad som redan nu tillämpas beträffande avdikningslån — tänka sig den konstruktionen, att låntagaren ej skall vara skyldig att betala ränta under den första delen av lånets löptid, men att ränta likväl skall beräknas ända från lyftandet och att den upplupna räntan skall läggas till det kapital, som låntagaren, sedan skyldigheten att erlägga ränta inträtt, har att förränta och amortera. Ett dylikt ränteuppskov innebär ingen subvention åt låntagaren utan endast att räntan får erläggas vid en senare tidpunkt och utslagen på ett större antal poster. För att ett dylikt ränteuppskov bör kunna medges talar framför allt den omständigheten, att den driftsekonomiska förbättring, som rationaliseringsåtgärden är avsedd att medföra, ofta ej kan väntas framträda förrän viss tid förflutit efter det arbetet utförts. Det synes i dylika fall böra vara en lättnad för brukarna, om dessa ej omedelbart bli skyldiga att betala ränta å det i förbättringsåtgärden investerade kapitalet, utan med räntebetalningen

131 kan få anstå till dess effekten av densamma framträtt. Möjligheten till ränteuppskov synes alltså kunna komma att stimulera till igångsättande av förbättringsåtgärder i sådana fall, där brukaren eljest skulle dragit sig för desamma med hänsyn till den omedelbara ökning i hans årliga utgifter, som de skulle ha medfört. Härvid bör även observeras, att förbättringsåtgärderna ofta torde medföra vissa utlägg för brukarna utöver vad som kan täckas med de för ändamålet upplånade medlen och att det även på grund härav kan vara betungande för jordbrukarna att redan från början betala ränta å det lånade kapitalet. En omständighet, som likaså talar för att ränteuppskov bör kunna medges, är den, att i fråga om de lån, som hittills utlämnats genom hushållningssällskapens förmedling, låntagarna alltid åtnjutit viss tids frihet från räntebetalning. Om man, samtidigt med att man borttar denna räntefrihet, i stället öppnar möjlighet till viss tids ränteuppskov, synes detta vara ägnat att i viss mån motverka det intryck av försvagning av det statliga stödet, som slopandet av räntefriheten kan inge. Å andra sidan tala även vissa omständigheter mot att ränteuppskov skall kunna medges. Det kan sålunda göras gällande, att det såväl reellt som rent psykologiskt måste vara mindre betungande för en jordbrukare att från början betala ränta och sedan, efter vissa amorteringsfria år, en annuitet, som innefattar både ränta och amortering av den ursprungliga kapitalskulden, än att, efter det jordbrukaren ett visst antal är varit fri från såväl räntebetalnings- som amorteringsskyldighet, i fortsättningen förränta och amortera ett belopp, som är större än det ursprungliga kapitalbeloppet. Såsom skäl mot medgivande av ränteuppskov kan vidare anföras, att det, om dylikt uppskov skall förekomma, kan uppstå svårigheter för låntagaren att prestera erforderlig säkerhet för lånet. Det belopp, för vilket säkerhet skall ställas, torde nämligen, därest ränteuppskov skall medges, böra avse ej det ursprungliga kapitalbeloppet utan det högre belopp, till vilket skulden uppgår, då ränteuppskovet utlöper. Därest låntagarens kreditmöjligheter äro så ansträngda, att han nätt och jämnt kan prestera tillfredsställande säkerhet för det ursprungliga kapitalbeloppet, kan det sålunda i vissa fall tänkas bli omöjligt för honom att lämna den säkerhet, som skulle erfordras, om ränteuppskov medges. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning förtjäna dessa invändningar möt ett system med ränteuppskov beaktande. De synas dock endast utgöra skäl för att man i regel ej bör medgiva ränteuppskov men ej kunna tillmätas sådan betydelse, att de skulle innebära ett absolut hinder för att ränteuppskov över huvud skall kunna medges. Påpekandet att erläggandet av annuiteterna reellt och psykologiskt blir mer betungande, om det föregåtts av en helt betalningsfri tid, än om sökanden redan från början fått erlägga ränta och sålunda redan från början fått göra vissa regelbundna utbetalningar i anledning av lånet, äger ej obetingad giltighet i de fall, där den ekonomiska

132 effekten av förbättringsåtgärden framträder först någon tid efter det den utfördes. Vad ovan sagts om de svårigheter det vid ett ränteuppskov kan medföra för en brukare att ställa säkerhet för lånet torde vidare äga tilllämpning endast i ett begränsat antal fall. Man torde nämligen kunna antaga, att de fall, där brukaren nödgas taga sina yttersta kreditmöjligheter i anspråk, komma att utgöra en ganska obetydlig del av sammanlagda antalet lånefall. Det skulle kunna ifrågasättas, om man ej skulle kunna nå vad man vill vinna genom en bestämmelse om ränteuppskov på så sätt, att räntebetalning redan från lånets lyftande visserligen alltid skulle stadgas vid beviljande av lån men lantbruksnämnderna skulle kunna medge anstånd med erläggande av till betalning förfallande lånebelopp. Med anledning härav må följande framhållas: Det är givet, att lantbruksnämnderna måste ha en viss diskretionär prövningsrätt i handhavandet av sin ekonomiska förvaltning, så att de exempelvis ej äro nödsakade att omedelbart vidtaga exekutiva åtgärder mot den låntagare, som försummar att erlägga ränta i rätt tid, utan kunna medge anstånd med räntebetalningen, om låntagarens betalningssvårigheler kunna antagas vara övergående. Likaså böra de i motsvarande fall kunna medge ett framflyttande av betalningsterminen redan innan beloppet förfallit till betalning. Denna lantbruksnämndernas handlingsfrihet bör gälla i all deras ekonomiska verksamhet. Emellertid föreligger det ur låntagarens synpunkt en ej oväsentlig skillnad mellan det fall, att redan vid lånets utlämnande mellan lantbruksnämnden och låntagaren överenskommes, att låntagaren ej skall behöva göra några inbetalningar till lantbruksnämnden förrän efter en viss tid, och det fall att låntagaren vid lånets lyftande måste förbinda sig att redan från början erlägga ränta och därefter har att vända sig till lantbruksnämnden med en ansökan om anstånd med räntebetalningen. Det synes uppenbart, att det ur låntagarens synpunkt är en väsentlig fördel att uppskovsfrägan är klar redan från början och att hans förpliktelser sålunda redan från början äro fixerade på ett för honom tillfredsställande sätt. Låntagarens trygghet blir ju på detta sätt betydligt större än om han är beroende av det beslut, lantbruksnämnden senare kan komma att fatta i anledning av en ansökan från honom om anstånd med erläggande av en viss räntepost. Om lantbruksnämnden redan från början räknar med att anstånd kommer att sökas och beviljas, synes det vidare ej böra föreligga något hinder för att sökanden redan från början erhåller en utfästelse härom av nämnden. Slutligen må understrykas, att det uppskov, varom här är fråga, till sin karaktär ej synes fullt jämförbart med sådant beviljande av anstånd, som enligt det ovan anförda bör ingå i lantbruksnämnds allmänna befogenheter. För att uppskov skall kunna beviljas bör det nämligen ej fordras, att det skall vara omöjligt för låntagaren att erlägga ränta redan från början, utan det bör vara tillräckligt, att räntebetalningen kan antagas komma att bereda honom olägenheter. Beviljandet

133 av uppskov torde alltså böra ske enligt något liberalare regler än beviljandet av anstånd med erläggande av förfallna belopp. I de fall, där låntagaren utan olägenhet kan erlägga ränta å det lånade beloppet allt ifrån tidpunkten för lyftande av lånet, måste det väl objektivt sett även för låntagarens eget vidkommande vara att föredraga, att h a n verkligen skall göra detta och ej låta sin skuld stiga genom utnyttjande av möjligheten till ränteuppskov. Såsom framgår av det ovan anförda anser jordbrukskommittén emellertid samtidigt, att i åtskilliga fall ett medgivande av ränteuppskov objektivt sett kan vara av värde såväl för låntagaren därigenom att han undgår att belastas med ränteutgifter under en period, då han på grund av att rationaliseringsåtgärden ännu ej fått effekt har svårt att bära dylika utgifter, som ock för det allmänna därigenom att uppskovsmöjligheten i vissa fall kan vara ägnad att stimulera till igångsättande av rationaliseringsåtgärder. Jordbrukskommittén anser det därför befogat, att lantbruksnämnderna skola ha möjlighet att medgiva ränteuppskov i sådana fall, där sökanden det önskar och uppskovet även rent objektivt sett kan anses befogat. Detta bör anses vara förhållandet endast i de fall, där den ekonomiska effekten av rationaliseringsåtgärden inträder först någon tid efter det densamma vidtagits och det med hänsyn härtill och till sökandens ekonomiska ställning kan antagas komma att bereda sökanden olägenheter att redan från början behöva betala ränta å hela lånebeloppet. Enligt det nu sagda bör alltså räntebetalning redan från tidpunkten för lånets lyftande bli regel och ränteuppskov bli en specialbestämmelse, som bör komma till användning i de fall, där en lånesökande så begär och de ovan angivna förutsättningarna för uppskovet prövas föreligga. Tiden för ränteuppskovet torde — med hänsyn bland annat till den ökning av låntagarens skuldbörda och därav följande olägenheter för låntagaren, som ett mera långvarigt ränteuppskov medför — ej böra vara längre iin 2 år. Ränta. Flertalet av de utlåningsfonder, ur vilka lån utlämnas till inre rationaliseringsåtgärder, tillhöra i räntehänseende den räntetyp, som i Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 december 1943 (nr 936) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder betecknats som räntetyp I (räntan utgår med en av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställd normalränla, utgörande lägst 4 procent). För lån ur egnahemslånefonden, arbetarsmåbrukslånefonden och statens avdikningslånefond är räntefoten emellertid 3-6 procent. För lån ur norrländska nyodlingsfonden är räntefoten 3 procent. Den i ovannämnda kungörelse omförmälda normalräntan är avsedd att motsvara statens faktiska räntekostnad med visst tillägg såsom täckning för statens förvaltningskostnader och kreditrisk. Normalräntan skall lägst mot-

134 svara medeltalet av räntan (beräknad på emissionskursen) för de statslån mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst 10 år, vilka upptagits under de 10 närmast föregående åren, med tillägg av V« procent för förvaltningskostnader och med utlåningen förenad normal kreditrisk. Normalräntan skall icke utgå efter lägre räntefot än 4 procent. Såsom räntetyp II upptages i nämnda kungörelse en räntefot, utgörande normalräntan jämte viss tilläggsränta, vilken sistnämnda är avsedd att täcka med utlåningen förbundna speciella kreditrisker. Till en tredje grupp (räntegrupp III) hänföras sådana fonder, för vilka utgår fast ränta av subventionskaraktär, varierande mellan 3*6 och 2-5 procent. Vad först angår frågan, om räntefoten bör vara fast eller rörlig, vill jordbrukskommittén erinra om att denna fråga ingående behandlats i samband med omorganisationen av egnahemsverksamheten. Statsmakterna intogo då slutligen den ståndpunkten, att räntan borde vara fast. Hushållningssällskapsutredningen föreslog jämväl, att räntan för de lån för inre rationaliseringsåtgärder, som skulle utlämnas genom förmedling avhushållningssällskapen, skulle vara fast. Såsom lämplig räntefot föreslog utredningen 4 procent. Departementschefen framställde i propositionen nr 172/1944 ej någon erinran mot utredningens förslag om en fast räntefot, men uttalade, att frågan om räntans storlek i dåvarande läge icke syntes böra upptagas till slutligt bedömande. Även jordbrukskommittén anser det lämpligast, att räntan för nu ifrågavarande amorteringslån till inre rationaliseringsåtgärder skall vara fast. Räntan synes vidare böra vara densamma, oavsett om lånet utlämnas för det ena eller det andra slaget av åtgärder för inre rationalisering. I den mån en speciell stimulans anses nödvändig för att vissa slag av dylika åtgärder skola komma till stånd i önskvärd omfattning, torde denna speciella stimulans böra lämnas på så sätt, att bestämmelserna om avskrivningslån till dylika åtgärder göras mera förmånliga. Vad angår räntans storlek vill jordbrukskommittén erinra om att kommittén tidigare uttalat, att amorteringslånen i princip icke böra innefatta någon subvention från det allmännas sida. Detta skulle, om man skulle följa den i ovannämnda kungörelse angivna uppdelningen av lån i olika räntetyper, närmast leda till att amorteringslånen för inre rationaliseringsåtgärder skulle hänföras till räntetyp I. Jordbrukskommittén anser sig emellertid böra framhålla, att — därest man utgår från att nuvarande ränteläge vid statens upplåning kommer att bestå under relativt lång tid framåt — en dylik ränta synes bli ej oväsentligt högre än vad som kan anses motiverat för att täcka statens kostnader och med utlåningen förenad kreditrisk. Böstadssociala utredningen har i sitt slutbetänkande Del 1 (Statens offentliga utredningar 1945: 63) bland annat behandlat frågan om räntan å statliga lån för bostadsbyggnadsändamål. Utredningen har härvid — på

135 samma sätt som jordbrukskommittén — utgått från att man ej i den statliga långivningen bör inlägga någon subvention i form av lägre ränta än som motsvarar statens självkostnad, utan att den subvention, som kan böra utgå vid byggande av bostäder, bör ha karaktären av särskilda bidrag. Utredningen h a r beträffande statliga lån till såväl egnahem som allmännyttiga bostadsföretag under offentlig kontroll föreslagit en ränta av 3 procent. (Lån har förutsatts skola kunna utgå upp till 85 procent av fastighetens värde för egnahem och upp till 100 procent av fastighetens värde för allmännyttiga bostadsföretag under offentlig kontroll. I fråga om sistnämnda företag har dessutom förutsatts, att kommunen skall bära x/s av eventuellt uppkommande förluster.) Rörande de omständigheter, som varit avgörande vid utredningens ställningstagande till frågan om räntans storlek, har utredningen på tal om utformningen av lånen till allmännyttiga bostadsföretag anfört följande: De anordningar, varigenom riskerna på statliga lån till kommun eller med kommun i lånehänseende jämställt företag enligt nu gällande lånevillkor begränsas, överräntan pä 1 procent på tertiärlånet samt den övre belåningsgränsen vid 95 procent av fastighetens värde äro ur sedvanlig fastighetskreditsynpunkt skröpliga skydd mot förlustrisker. I själva verket ha i tertiärlåneverksamheten dessa fastighetskreditsynpunkter redan i hög grad satts åt sidan, vilket varit nödvändigt för att överhuvud nä syftet att få bostäder byggda; den riskersättning, som tertiärlåneräntan innehåller, står knappast i någon rationellt avvägd relation till de risker, som verksamheten medför och vilka — som förut påpekats — i hög grad äro en funktion av statens egen ekonomiska politik. Det förefaller icke finnas någon anledning att icke taga steget fullt ut och som princip acceptera, att det allmänna bär den finansiella risken i samband med från enskilda vinstintressen fri bostadsförsörjningsverksamhet, som syftar till en bostadspolitiskt nödvändig sänkning av bostadskostnaderna i förhållande till betalningsförmågan hos den stora massan av de bostadsbehövande hushållen, och att denna risk fördelas på stat och kommun på sätt, som betingas å ena sidan av statens ekonomiska huvudansvar för bostadsförsörjningen, å andra sidan av den praktiska nödvändigheten av att kommunen har ett ekonomiskt medintresse och medansvar för verksamhetens behöriga skötsel. Dessa synpunkter leda till utredningens förslag, att riskersättning och övre belåningsgräns slopas i fråga om lån till allmännyttigt bostadsföretag, för vilket kommun ikläder sig partiellt ansvar enligt här föreslagna regler, och att sålunda lån till en ränta, som anslutes till statens självkostnadsränta, skola kunna beviljas sådana företag intill fastighetens hela avkastningsvärde. Då smärre avvikelser på en eller annan tiondels procent i statens självkostnadsränta spela en underordnad roll, föreslår utredningen, att räntan på bostadslånet till allmännyttigt företag sättes till 3 procent. Med hänsyn till statens intresse av rationaliseringens fortskridande synes

136 det vara ett angeläget önskemål, att räntan å statliga lån till inre rationaliseringsåtgärder skall vara så låg som över huvud är möjligt utan åsidosättande av kravet på att densamma ej skall innebära någon direkt subvention. Det synes även önskvärt, att räntan å dessa lån ej skall vara högre än räntan å statliga lån till bostadsföretag av de slag, som ovan nämnts. Om nuvarande ränteläge skulle bestå och bostadssociala utredningens förslag beträffande räntefoten för statliga lån till dylika bostadsföretag skulle genomföras, kan det enligt jordbrukskommitténs uppfattning ifrågasättas att även räntan å statliga lån till inre rationalisering bör utgå efter en räntefot av 3 procent. Kommittén vill framhålla, att en dylik räntefot innebär, att staten påtager sig vissa förlustrisker och förvaltningskostnader vid långivningen. Behovsprövning och arealbegränsning. I fråga om de lån till inre rationaliseringsåtgärder, som nu utlämnas genom hushållningssällskapen, finnes ingen föreskrift om att lån endast må utlämnas till brukningsdelar under viss arealgräns. Ej heller finnes någon föreskrift om att behovsprövning alltid skall ske vid utlämnande av dylika lån. I vissa fall finnes dock stadgat, att lån i första hand skall utlämnas till dem, som äro mest i behov därav. På grund av att medelstillgången varit mindre än efterfrågan, har en behovsprövning ofta tillämpats i praktiken även oberoende av sådant stadgande som nyss nämnts. I fråga om de lån, som utlämnas i egnahemsverksamheten, gäller däremot, att lån endast får utlämnas till mindre bemedlade och obemedlade. Med hänsyn till karaktären av de fastigheter, på vilka egnahemsverksamheten är inriktad, föreligger också i praktiken en begränsning med hänsyn till brukningsdelarnas storlek. Besparingsberedningen uttalade, att lån som regel icke borde utlämnas till jordbrukare, vilken brukade större areal öppen jord än 20 hektar. Som motivering härför anförde utredningen: Behovet för storjordbrukarna att erhålla statens understöd för rent produktionsfrämjande åtgärder är numera icke lika starkt framträdande som tidigare, då statsunderstödets kanske viktigaste funktion låg i själva propagandan för en nyttig åtgärd. Betydelsen av ifrågavarande produktionsfrämjande åtgärder är numera uppenbar för flertalet jordbrukare. Då de, rätt utförda, äro fullt räntabla, bör vidtagande av åtgärderna som regel icke medföra ekonomiska svårigheter för innehavare av större brukningsdelar. Hushållningssällskapsutredningen anförde, att amorteringslån enligt utredningens mening borde kunna utlämnas oberoende av jordbrukets storlek. Däremot föreslog utredningen införande av obligatorisk behovsprövning vid beviljande av amorteringslån. Som skäl härför anförde utredningen följande: I fråga om de nuvarande amorteringslånen har det visat sig, att även ekonomiskt välsituerade jordbrukare sökt och erhållit dylika lån för att sedermera, när den tid,

137 under vilken lånen äro räntefria, gått till ända, återbetala lånet i dess helhet. Dessa låntagare torde i regel icke vara i behov av understöd av statsmedel utan borde kunna tillgodose sitt behov av likvida medel genom anlitande av andra lånemöjligheter. Departementschefen anslöt sig i propositionen nr 172/1944 till utredningens förslag på denna punkt, och någon erinran mot detsamma framställdes ej heller i jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 60. Det skäl, som hushållningssällskapsutredningen anfört för införande av obligatorisk behovsprövning vid utlämnande av amorteringslån, bortfaller, därest amorteringslånen konstrueras på sätt jordbrukskommittén föreslagit. Vare sig en låntagare erhåller ränteuppskov enligt de av kommittén därom föreslagna bestämmelserna eller ej, kommer han att sakna möjlighet att bereda sig vinst genom att söka lån och sedan uppsäga detta till återbetalning i förtid. (Har ränteuppskov beviljats, omfattar återbetalningsskyldigheten tydligen det förhöjda belopp, som erhålles genom att man till det ursprungliga kapitalbeloppet lägger räntan under uppskovstiden.) Med hänsyn till att syftet med amorteringslånen är att underlätta finansieringen av åtgärder för inre rationalisering av jordbruket, anser jordbrukskommittén det i stället önskvärt, att dessa lån i princip skola stå öppna för alla jordbrukare, som önska begagna sig av desamma, oavsett brukningsdelens storlek eller brukarens ekonomiska ställning. Tillämpningen av en dylik princip förutsätter, att det allmänna tillhandahåller medel för utlämnande av amorteringslån i den omfattning, som motsvarar efterfrågan. Skulle emellertid efterfrågan på lån bli större än medels tillgången, torde lantbruksnämnderna i första hand böra tillgodose efterfrågan på lån från de jordbrukare, som kunna antagas ha svårast att ordna finansieringen av rationaliseringsåtgärden genom upptagande av lån i allmänna marknaden. Jämte denna synpunkt torde man dock även i dylikt fall böra beakta intresset av att de mest angelägna rationaliseringsåtgärderna skola komma till utförande före andra. I vad nyss sagts om att amorteringslånen i princip böra stå öppna för alla jordbrukare, som önska begagna sig av desamma, vill jordbrukskommittén vidare göra den inskränkningen, att det av olika skäl torde vara mindre lämpligt, därest dessa lån i större utsträckning skulle användas i sädana fall, där låntagaren skulle ha kunnat täcka det föreliggande kreditbehovet genom upptagande av primärlån i en vanlig kreditinrättning. Kommittén har emellertid ansett det föga sannolikt, att amorteringslån i någon större omfattning komma att sökas i sådana fall, som nu nämnts. Ofta torde brukarna nämligen i dylika fall i kreditinrättningarna kunna erhålla lån på villkor, som ej äro mindre förmånliga än de för amorteringslånen gällande. Att märka är vidare, att bestämmelserna om amorteringsskyldighet torde göra amorteringslånen mindre begärliga, då jordbrukaren kan få primärlån pä annat håll. Detta gäller i synnerhet om amorteringslånen ej uppdelas i en

138 stående del och en amorteringsdel utan amorteringsskyldigheten får omfatta hela lånebeloppet. Skulle det emellertid visa sig, att de statliga amorteringslånen i här avsedda fall tagas i anspråk i en omfattning, som föranleder olägenheter ur det allmännas synpunkter, torde man böra överväga att utfärda särskilda föreskrifter för att förhindra en dylik användning av amorteringslånen. Jordbrukskommittén har ej heller ansett det erforderligt, att särskilda bestämmelser utfärdas rörande maximering av det belopp, som får utlämnas i amorteringslån för visst företag, utöver den begränsning, som ligger däri, att lån ej bör få utgå med högre belopp än som motsvarar den beräknade kostnaden för företaget, utfört på lämpligt sätt och efter skälig standard. Behandlingen av amorteringslån, då fastigheten övergår till ny ägare. I fråga om amorteringslånen återstår till slut att behandla frågan, i vad mån särskilda bestämmelser behövas för att förhindra missbruk av denna statliga kreditgivning vid överlåtelse av belånad fastighet till ny ägare. Rörande denna fråga kan först framhållas, att det om man, såsom jordbrukskommittén här ovan förordat, principiellt avser att utlämna amorteringslån utan behovsprövning, i princip ej heller synes föreligga någon anledning att indriva amorteringslån, som utlämnats till viss brukare, endast av den anledningen att fastigheten överlåtits till annan brukare. Under vissa omständigheter kan det dock tänkas, att det är lämpligast att dylikt lån vid överlåtelse av fastigheten till ny ägare skall i sin helhet förfalla till betalning. Inför man möjlighet till viss uppdelning av amorteringslån, kan det sålunda inträffa att, sedan lånet med hänsyn till låntagarens ekonomiska omständigheter och andra omständigheter uppdelats i en stående del och en amorteringsdel, fastigheten övergår till en brukare i sådan ekonomisk ställning, att en dylik uppdelning ej är befogad. I dylikt fall borde lånet rätteligen i den nye ägarens hand omläggas så att amorteringsskyldigheten omfattade hela lånet. Ett annat och kanske mera praktiskt fall är det, att man i praktiken ser sig nödsakad att gå in för en viss behovsprövning även vid utlämnande av amorteringslän. I sådant fall synes det rimligt, att man skall ha möjlighet att uppsäga ett län, som utlämnats med hänsyn till den dåvarande brukarens ekonomiska ställning, om fastigheten övergår till en person i bättre ekonomisk ställning. Slutligen kan även påpekas, att en överlåtelse av fastigheten kan medföra, att säkerheten för lånet ej längre framstår som tillfredsställande. Med hänsyn till de omständigheter av olika slag, som sålunda i speciella fall kunna motivera, att ett utlämnat amorteringslån skall kunna i sin helhet eller delvis uppsägas till återbetalning vid ägareskifte, synes det lämpligt att lantbruksnämnderna helt allmänt förbehållas befogenhet att uppsäga dylikt lån vid ägareskifte. Uppsägning bör emellertid i enlighet med Vad ovan anförts endast ske, då överlåtelsen kan anses medföra vissa risker

139 för den långivande myndigheten eller ett fortsatt tillhandahållande av lån åt den nye ägaren skulle stå i strid med de principer, som tillämpas vid utlämnande av lån. (Inom parentes må här anmärkas, att såväl i egnahemslåneverksamheten som i hushållningssällskapens långivningsverksamhet finnas bestämmelser, enligt vilka uppsägning av lån under vissa omständigheter skall kunna ske även annorledes än i samband med ägareskifte. Enligt egnahemskungörelsen skall sålunda exempelvis egnahemsnämnden i lånekontraktet förbehålla sig rätt att uppsäga lån i följande fall, nämligen om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, om låntagaren ej fullgör vad i lånekontraktet föreskrivits i fråga om fastighetens bebyggande eller iordningställande, om låntagaren visar försumlighet i fråga om erläggandet av föreskriven ränta och amortering, om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för fastigheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor, om låntagaren avverkar skog å fastigheten i strid mot vad därom avtalats, om fastigheten vanvårdas med avseende å jord eller byggnad eller om byggnad nedrives eller bortflyttas och säkerheten för lånet därigenom eller eljest väsentligt försämras, om låntagaren avflyttar från fastigheten under sådana omständigheter, att det skäligen kan antagas att han eller hans familj icke vidare ämnar bebo densamma, eller om eljest sädana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med egnahemslånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet. I stort sett motsvarande uppsägningsrätt torde — med undantag för de båda sista fallen — böra stadgas i kontrakt angående amorteringslån.) F . Avskrivningslån. Vad härefter angår den form, i vilken staten bör lämna bidrag för att stimulera till och underlätta utförandet av inre rationaliseringsåtgärder, har redan nämnts, att hushållningssällskapsutredningen beträffande sällskapens förmedlingsverksamhet förordat en övergång från den hittills i regel tillämpade formen med utlämnande av direkta bidrag till ett system med avskrivningslån. Sistnämnda system överensstämmer i sak i stort sett med det i egnahems verksamheten tillämpade systemet med utlämnande av premielån. Det innebär, att sökanden erhåller den avsedda ekonomiska stimulansen i form av ett lån, vilket lån emellertid ej är avsett att återbetalas utan skall avskrivas efter en viss tid, därest låntagaren använt lånet för avsett ändamål och under sagda tid underhållit den vidtagna rationaliseringsåtgärden.

140 Skillnaden mellan bidrag och dylika avskrivningslån är i realiteten huvudsakligen av formell natur. Även om man lämnar bidrag, torde man böra uppställa fordran på att bidraget skall användas för avsett ändamål och torde även böra förbehålla staten möjlighet att kräva bidraget åter, om det visar sig, att anläggningen ej underhålles eller användes på sätt, som avsetts. Skillnaden ligger därför väsentligen däri, att de förpliktelser, som bidragstagaren åtager sig i och med mottagandet av bidraget, framträda på ett klarare sätt, om bidraget ges formen av avskrivningslån. Detta synes i sin tur vara ägnat att medföra ett bättre resultat än det tidigare systemet och underlättar även rent psykologiskt indrivningen av utbetalat belopp i sådana fall, då bidraget missbrukats. Med hänsyn härtill torde, i överensstämmelse med hushållningssällskapsutredningens förslag och vad som redan gäller inom egnahemsverksamheten, statens stimulans till utförande av inre rationaliseringsätgärder lämpligen böra lämnas i form av avskrivningslån. Arealgräns och behovsprövning. För de bidrag, som för närvarande utlämnas genom hushållningssällskapen, gäller i regel, att bidrag ej får utgå till brukningsdel med större åkerareal än 20 hektar. (För täckdikningsbidrag är dock arealgränsen 75 hektar och för ladugårdsförbättringsbidrag i regel 10 hektar.) Någon bestämmelse om obligatorisk behovsprövning vid utlämnande av dessa bidrag finnes ej. Vad angår de premielån, som utlämnas inom egnahemsverksamheten, följer av de allmänna bestämmelserna för denna verksamhet, att premielån endast kan tilldelas mindre bemedlade och obemedlade brukare av vissa typer av mindre fastigheter. Enligt hushållningssällskapsutredningens betänkande borde rätten att erhålla de av utredningen föreslagna avskrivningslånen begränsas till jordbrukare med brukningsdelar om högst 20 hektar åker, ävensom obligatorisk behovsprövning införas. Departementschefen anslöt sig till utredningens förslag på denna punkt. Jordbrukskommittén anser i likhet med hushållningssällskapsutredningen, att man beträffande avskrivningslånen bör stadga en viss arealgräns och föreskriva behovsprövning med hänsyn till brukarens ekonomiska ställning. Vad arealgränsen angår vill jordbrukskommittén erinra om att syftet med avskrivningslånen i främsta rummet är att stimulera till utförande av inre rationaliseringsåtgärder i sådana fall, där en dylik stimulans kan anses erforderlig för att rationaliseringsåtgärderna skola komma till stånd i önskvärd utsträckning. Bland annat med hänsyn till de betydande skiljaktigheter i fråga om lönsamhet, som föreligga mellan jordbruk i olika storleksgrupper, synes det klart, att behovet av stimulans genomsnittligt är störst i de lägsta storleksgrupperna. För normjordbruken och de större jordbruken synes någon särskild sti-

mulans av ifrågavarande slag ej erforderlig. Med hänsyn till den lönsamhet, som på lång sikt bör kunna påräknas för jordbruket å dessa brukningsdelar, böra desamma i det långa loppet väl kunna bära kostnaden för rationaliseringsåtgärderna. Om då staten dessutom genom amorteringslån underlättar anskaffandet av kapital för rationaliseringsåtgärdernas utförande, synes härutöver någon särskild verksamhet från statens sida för att genom bidrag stimulera till åtgärdernas vidtagande icke vara nödvändig. Något annorlunda ställer sig saken beträffande basjordbruken och de jordbruk, som ligga under basjordbrukets nivå. Brukarna av dessa mindre jordbruk torde genomsnittligt vara i betydligt sämre ekonomisk ställning än brukarna av sådana jordbruk, som omnämnts i nästföregående stycke. En investering av kapital i åtgärder för inre rationalisering kan därför te sig som ett betydligt större vågspel för brukarna av ifrågavarande jordbruk, och detta även om staten genom tillhandahållande av lån underlättar finansieringen av företagen. Fördelarna av de inre rationaliseringsåtgärderna torde ofta ej framstå lika klart för innehavarna av ifrågavarande jordbruk som för innehavare av normjordbruk och större jordbruk. Delvis beror detta på att den fulla nyttan av rationaliseringsåtgärden understundom ej framträder förrän brukningsdelen genom yttre rationalisering nått en viss storlek. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden torde det för jordbruk tillhörande de i detta stycke behandlade kategorierna, om det inre rationaliseringsarbetet skall fortskrida i önskvärd takt, i regel behövas, att staten genom bidrag i form av avskrivningslån skall stimulera till igångsättande av rationaliseringsåtgärderna. Av skäl som nu anförts, har jordbrukskommittén ansett arealgränsen för erhållande av avskrivningslån böra bestämmas så, att inom denna gräns komma att falla basjordbruken och de därunder liggande jordbruken. Jordbrukskommittén föreslår därför, att arealgränsen beträffande samtliga slag av inre rationaliseringsåtgärder skall bestämmas till 20 hektar. Denna arealgräns bör dock ej vara ovillkorligen bindande, utan rationaliseringsorganen böra äga frångå densamma, då så finnes motiverat med hänsyn till förhållandena å en viss fastighet. Arealgränsen bör sålunda kunna överskridas, då fastighetens beskaffenhet är sådan, att fastigheten med hänsyn till sin avkastningsförmåga närmast är att jämföra med brukningsdelar, vilka ligga under arealgränsen. Vad härefter angår frågan, efter vilka grunder behovsprövningen bör ske, vill jordbrukskommittén erinra om att avskrivningslånen ej äro att betrakta såsom rent sociala bidrag utan som en stimulans för utförande av ur det allmännas synpunkt önskvärda förbättringsåtgärder. Behov av en dylik stimulans torde i stor utsträckning få anses föreligga för brukare av jordbruk under ovannämnda arealgräns. Vad man genom en regel om behovsprövning bör eftersträva synes med hänsyn härtill närmast böra vara, att

142 avskrivningslån ej skall utgå till sådana personer, som äro i den ekonomiska ställning, att de tydligen utan någon större olägenhet kunna påtaga sig den ekonomiska belastning, som kostnaden för förbättringsåtgärderna utgör. . Vad här ovan sagts om förutsättningarna för erhållande av avskrivningslån har haft avseende å sådana fall, då de förbättringsåtgärder, för vilka lån sökts, varit att hänföra till kategorien lönsamma rationaliseringsåtgärder. Samma förutsättningar synas emellertid böra gälla även för erhållande av avskrivningslån till sådana rationaliseringsåtgärder, som ej äro lönsamma men likväl önskvärda ur social synpunkt. Beloppet av avskrivningslån m. m. Enligt nu gällande bestämmelser utgå de bidrag till inre rationaliseringsåtgärder, som förmedlas av hushållningssällskapen, i regel med högst viss procent av den beräknade kostnaden för företaget. Vid sidan av denna maximering finnes i regel en maximering av bidraget till visst belopp i kronor per hektar eller per företag. Maximiprocenten är för täckdikning och gödselvårdsanläggning 25 procent samt för nyodling, stenröjning, jordkörning och betesförbättring 60 procent. För ladugårdsförbättring finnes ingen maximering i procent av den beräknade kostnaden utan blott den begränsningen, att bidraget må utgå med högst visst belopp per nötkreatursenhet. För de inom egnahemsverksamheten utgående premielånen finnes endast den begränsningen att premielån totalt ej må överstiga 3 000 kronor, i vissa fall 4 500 kronor. (Såsom i punkt A nämnts har nu beslutats höjning av dessa belopp till 4 000 respektive 6 000 kronor.) Hushållningssällskapsutredningen föreslog bibehållande av nyssnämnda procentsatser och föreslog härjämte, att bidraget till ladugårdsförbättring skulle maximeras till 25 procent av kostnaden för företaget. Innan kommittén ingår å frågorna, med vilka belopp bidrag i form av avskrivningslån böra beviljas, samt huruvida bidragen böra utgå efter fixa regler eller de bidragsbeviljande myndigheterna skola ha viss frihet att anpassa bidragsbeloppen efter förhållandena i det särskilda fallet, vill kommittén först beröra spörsmålet, vilken betydelse man vid bidragsbeloppens bestämmande bör tillmäta rationaliseringsåtgärdens större eller mindre lönsamhet samt brukarens ekonomiska ställning. Vad angår rationaliseringsåtgärdens större eller mindre lönsamhet måste åtgärdens utförande te sig allt mer önskvärt ur det allmännas synpunkt, ju större lönsamheten är. Å andra sidan bör behovet av stimulans i form av avskrivningslän vara allt mindre, ju större lönsamheten är, eftersom den drivfjäder, som utsikten till förbättring av driftsekonomin utgör, dä bör verka allt kraftigare. Man torde därför kunna säga, att det i vart fall ej är

143 nödvändigt att lata bidragsbeloppet stiga, därför att lönsamheten av den ifrågasatta åtgärden är särskilt stor. Snarare torde i dylika fall någon nedsättning av bidragsbeloppet kunna anses motiverad. Brukarens ekonomiska ställning blir i detta sammanhang av betydelse särskilt såtillvida att det, om brukaren befinner sig i särskilt dåliga ekonomiska förhållanden, kan tänkas bli erforderligt att lämna större bidrag än eljest för att han skall våga sig på rationaliseringsåtgärden och taga på sig den ytterligare ekonomiska belastning, som denna innebär. Denna synpunkt torde dock ej böra tillmätas allt för stor betydelse, särskilt därest staten, såsom ovan förutsatts, jämväl underlättar finansieringen genom att tillhandahälla amorteringslån. Ur nu anförda synpunkter torde alltså någon större olägenhet ej behöva befaras uppkomma av att bidragsfrägorna i flertalet fall behandlas enligt tämligen likartade grunder, dä det gäller att bestämma bidragsbeloppens storlek. Ett relativt enhetligt bidragssystem synes även vara att föredraga ur den synpunkten, att man därigenom kan undgå vissa svårigheter i det praktiska handhavandet av bidragsverksamheten. Jordbrukskommittén förordar därför, såsom anförts i kapitel 9, att avskrivningslånen som regel skola utgå med viss procent av den beräknade kostnaden för rationaliseringsåtgärden. Detta procenttal bör dock endast ha karaktären av en norm för de lånebeviljande myndigheterna, och dessa böra ha befogenhet att i vissa fall under- eller överskrida detsamma. Sålunda bör det kunna anses befogat att sänka avskrivningslånets belopp, då fastighetens areal är så stor, att fastigheten ligger nära arealgränsen, eller då brukarens ekonomiska ställning är sådan, att han ligger nära den kategori, som utestänges från avskrivningslån genom bestämmelserna om behovsprövning. Det kan även tänkas lämpligt att sänka lånebeloppet under vad som skolat utgå enligt normen, då den planerade rationaliseringsåtgärden kan antagas komma att bli särskilt lönande och behovet av stimulans från det allmännas sida därför är särskilt ringa. Höjning av lånebeloppet bör kunna komma i fråga, då åtgärden på grund av planerna på yttre rationalisering i enlighet med rationaliseringsorganens önskemål utföres på ett sådant sätt, att den drar större kostnader än som eljest varit nödvändigt. Höjningen bör då principiellt vara så stor, att brukaren får kompensation för sådana merutgifter, som han ej kan beräknas återvinna efter den yttre rationaliseringens genomförande. Uppföres en ekonomibyggnad med hänsyn till en av rationaliseringsorganen planerad utökning av brukningsdelen större än som eljest skulle varit behövligt, bör sålunda brukaren kunna genom höjning av avskrivningslånet få kompensation för de ränteutgifter och andra utgifter, som belöpa på ökningen av byggnadskostnaden, under tiden till dess rationaliseringen kan antagas bli genomförd. (I praktiken går det givetvis i regel ej att i detalj genomföra en dylik beräkning, utan man får nöja sig med en allmän skälighetsuppskattning.)

144 I nu gällande bestämmelser finnes, som nyss nämnts, regelmässigt vid sidan av den procentuella maximeringen en maximering i kronor per hektar av den mark, som beröres av rationaliseringen, eller per företag. En dylik maximering synes, såsom anförts i kapitel 9, vara av värde, främst därigenom att den underlättar behandlingen av ärendena för de lånebeviljande myndigheterna. Om man vid maximeringen i kronor per hektar eller företag utgår från de genomsnittliga kostnaderna för en rationaliseringsåtgärd av det slag, varom fråga är, och tillser, att maximibeloppet sättes så, att det för de fall, där kostnaderna uppgå till det genomsnittliga, motsvarar den procentuella maximeringen, vinner man den fördelen, att de lånebeviljande myndigheterna i alla de fall, där kostnaderna för rationaliseringsåtgärden redan vid en mera flyktig bedömning kunna antagas uppgå till ungefär det genomsnittliga, ej behöva företaga någon mera ingående prövning av kostnadsberäkningarna utan kunna gå upp till maximibeloppet per hektar eller företag. Mot det nu anförda kan visserligen invändas, att den lånebeviljande myndigheten ju ändock måste göra en uppskattning av den verkliga kostnaden för att bedöma företagets lönsamhet ur jordbruksekonomiska synpunkter. Vid sistnämnda uppskattning kominer det dock i regel ej att gå ut på att göra någon exakt kalkyl rörande koslnaderna för rationaliseringsåtgärden utan främst att få en allmän uppfattning om åtgärdens lämplighet. Man synes därför böra överväga att i bestämmelserna om avskrivningslån införa en maximering av lånebeloppen i kronor per hektar eller per företag. En dylik maximering av avskrivningslånets belopp i kronor per hektar eller kronor per företag, bör emellertid endast utgöra en hjälpregel för de lånebeviljande myndigheterna. Skulle en lånesökande åberopa, att kostnaden för ett av honom planerat företag är större än den genomsnittliga kostnad, med vilken man räknat vid bestämmandet av sagda maximibelopp, böra sålunda, om detta påstående är riktigt, maximibeloppen få överskridas så mycket som behövs för att avskrivningslånet skall utgå med avsedd procent av hela den verkliga kostnaden. Emellertid är att märka att det, om kostnaderna för ett visst företag uppges komma att överstiga de genomsnittliga, ofta torde förhålla sig så, att företaget ej är sådant, att ekonomiskt stöd från det allmänna bör utgå till företaget. Självfallet bör man vid bedömningen av kostnaden för en viss förbättringsåtgärd ej räkna med andra utgifter än sådana, som erfordras för att åtgärden skall bli utförd på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt. Om en viss brukare skulle hysa speciella önskemål, vilkas tillgodoseende skulle medföra en fördyring av arbetet, bör m a n sålunda ej vid bestämmandet av avskrivningslånets belopp räkna med denna fördyring. Vad angår de belopp, som skola kunna utgå i avskrivningslån för inre rationaliseringsåtgärder, skulle det ur vissa synpunkter vara önskvärt, att bestämmelserna rörande lån för olika slag av förbättringsåtgärder skulle vara enhetliga. Med hänsyn till de skiljaktigheter, som regelmässigt före-

145 ligga mellan olika slag av förbättringsåtgärder bland annat i fråga om lönsamhetsgraden och därmed även i fråga om stimulansbehovet, har jordbrukskommittén dock icke ansett det möjligt att tillämpa enhetliga bestämmelser beträffande alla slag av inre rationaliseringsåtgärder. För täckdikning synes vid beviljandet av avskrivningslån såsom norm böra gälla, att avskrivningslån skall utgå med 25 procent av den beräknade kostnaden. Denna normalprocent bör, såsom ovan understrukits, i vissa fall få över- eller underskridas. De omständigheter, då ett överskridande av den såsom norm angivna procentsatsen bör vara tillåtet, torde emellertid endast i undantagsfall kunna tänkas föreligga i fråga om täckdikning. Sagda procentsats får därför samtidigt karaktären av normalprocent och maximiprocent. I fråga om nyodling, stenröjning, jordkörning och avloppsförbättring är som ovan nämnts maximiprocenten för bidrag för närvarande 60 procent av den beräknade kostnaden. I själva verket ha emellertid bidragen för dylika jordförbättringsåtgärder i genomsnitt för hela riket hittills utgått med betydligt lägre belopp. Detta förhållande belyses av följande sammanställning rörande storleken av de bidrag, som utgått för sagda ändamål under åren 1938, 1939, 1942 och 1943. Åtgärd Nyodling Stenröjning Jordkörning Avloppsförbättring

Beviljat statsbidrag i genomsnittlig procent av beräknad kostnad 1938 1939 1942 1943 38 38 49 47 35 40 44 44 40 41 42 42 — —. 43 42

Samtliga siffror avse vägda medeltal för hela riket. Att märka är, att nu angivna genomsnittstal dölja betydande variationer i bidragsbeloppens storlek i de enskilda fallen. Att såsom norm för det belopp, varmed avskrivningslån till dylika åtgärder regelmässigt bör utgå, uppställa 60 procent av hela den beräknade kostnaden, synes vara att gå alltför långt, särskilt om man tar i betraktande dels att avskrivningslån förutsattes skola utgå endast för sådana förbättringsåtgärder, som bedömas i och för sig vara lönsamma, dels att — i motsats till vad som tidigare var fallet — amorteringslån förutsattes kunna erhållas för den del av kostnaden för företaget, som ej täckes medelst avskrivningslån. Med hänsyn till att behovet av stimulans till här ifrågavarande åtgärder kan variera avsevärt har jordbrukskommittén dock ansett det önskvärt, att lantbruksnämnderna vid sin prövning av frågor o m avskrivningslån till dessa åtgärder skola ha möjlighet att inom rätt vida gränser anpassa avskrivningslänets belopp efter vad som finnes lämpligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Kommittén har därför ansett sig ej böra föreslå någon sänkning av den nuvarande maximigränsen, d. v. s. 60 procent av den beräknade kostnaden. Vid bedömningen av medelsbehovet för ifrågavarande del av rationaliseringsverksamheten synes -[0—616475

:II.

146 man emellertid kunna utgå från att avskrivningslånen för nu nämnda åtgärder i genomsnitt skola uppgå till omkring 40 procent av den beräknade kostnaden för åtgärderna. För här ej särskilt angivna åtgärder för rationalisering av brukningsdels jord torde avskrivningslån böra utgå efter samma norm som avskrivningslån till täckdikning, d. v. s. normalt med 25 procent av den beräknade kostnaden för åtgärden. Vid sidan av de nu angivna procentsatserna böra, såsom ovan uttalats, även bestämmas vissa belopp i kronor per hektar eller kronor per företag, med vilka avskrivningslån till jordförbättringsåtgärder normalt högst bör utgå. Dessa belopp böra bestämmas för varje särskilt slag av här ifrågavarande förbättringsåtgärder och så, att de motsvara den normala kostnaden för åtgärden. Beloppens storlek blir därför beroende på förhållanden, som lätt kunna förändras, exempelvis vid förändringar i den allmänna prisnivån eller speciella tekniska framsteg. Det synes med hänsyn härtill önskvärt, att dessa belopp skola lätt kunna justeras. På grund härav och då beloppen ej skola ha någon självständig betydelse utan endast tjänstgöra som en hjälpregel vid bestämmandet av det belopp, med vilket avskrivningslån skall utgå i det särskilda fallet, synes det kommittén lämpligast, att beloppen ej anges i själva låneförfattningen utan att det skall ankomma på Kungl. Maj:t eller eventuellt lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga bestämmelser härom. Med hänsyn bland annat till ovissheten om den blivande pris- och löneutvecklingen har jordbrukskommittén ansett sig lämpligen ej böra framlägga något förslag till bestämmandet av dessa belopp. Om man alltså enligt jordbrukskommitténs uppfattning beträffande de belopp, som böra få utgå i avskrivningslån till jordförbättringsätgärder, i stort sett kan bygga pä nu gällande bestämmelser, är detta däremot ej fallet med avskrivningslän till förbättring av ekonomibyggnader. (Med förbättring av ekonomibyggnader avses här och i det följande även mera genomgripande ombyggnader samt nybyggnader. Däremot hänföras givetvis ej hit sådana åtgärder, som äro att anse som löpande underhållsarbeten.) De bidrag till ladugårdsförbättring, som utlämnas genom hushållningssällskapens förmedling, avse nämligen endast en ringa del av de förbättringsåtgärder beträffande ekonomibyggnader, varom det i fortsättningen enligt kommitténs förslag skall bli fråga, och kunna därför knappast anses vägledande. Ej heller synes man lämpligen kunna bygga på den metod, som tillämpas inom egnahemsverksamheten och som innebär, att man i författningen endast fastställer ett visst högsta belopp för premielån och sedan låter egnahemsnämnden i det enskilda fallet avgöra, hur stort belopp som bör utlämnas. Under det att premielån utgått i ett relativt begränsat antal fall och i huvudsak endast avsett nybyggnad eller mera

fullständig ombyggnad, komma nämligen de av jordbrukskommittén föreslagna avskrivningslånen för förbättring av ekonomibyggnader att beröra ett mycket stort antal och till omfattningen mycket varierande byggnadsföretag, från mindre förbättringsåtgärder till fullständiga ombyggnader eller nybyggnader. Maximibeloppet måste därför sättas relativt högt, och det skulle bli mycket svårt för de lånebeviljande myndigheterna att utan några närmare direktiv frän statsmakternas sida rörande den önskvärda proportionen mellan lånebelopp och den totala kostnaden för företaget träffa ett lämpligt avgörande i det enskilda låneärendet. Man torde därför i stället böra tänka sig, att man, i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om avskrivningslån för vissa andra inre rationaliseringsåtgärder, skall med vissa procenttal ange den ungefärliga omfattning, i vilken avskrivningslån normalt bör utgå, sett i förhållande till den totala kostnaden för förbättringsåtgärden. Härvid torde man emellertid kunna bygga på den grundtanke, vilken synes ligga bakom egnahemsverksamhetens bestämmelser om premielån, nämligen att lånets maximibelopp skall stå i viss relation till nybyggnadskostnaden. Har en brukare en gång uppburit detta belopp, bör han tydligen i allmänhet ej på nytt kunna erhålla avskrivningslån till förbättring av ekonomibyggnaderna under den tid, som ungefärligen motsvarar byggnadernas ekonomiska livslängd. Såsom jordbrukskommittén anfört i kapitel 9 har det, med hänsyn till att kostnaderna för ekonomibyggnader bli proportionsvis allt mer betungande, ju mindre brukningsdelen är och ju lägre lönsamhetsgrad jordbruket utvisar, synts jordbrukskommittén önskvärt, att bestämmelserna om avskrivningslån till förbättring av brukningsdels ekonomibyggnader skola utformas så, att lånen regelmässigt skola utgå med proportionsvis något större belopp för de mindre bland de bidragsberättigade brukningsdelarna än för de större bland dessa. En lämplig differentiering i fråga om storleken av de avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnader, som skola kunna utgå till brukningsdelar av olika storlek, har jordbrukskommittén ansett kunna erhållas på följande sätt. Man bestämmer, att avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnaderna å en brukningsdel under arealgränsen skall kunna utgå med en viss procent av kostnaden för förbättringsåtgärden, så länge de sammanlagda kostnaderna för dylika förbättringsåtgärder under en förhållandevis lång tidrymd, lämpligen omkring 25 år från den tidpunkt, då avskrivningslån för detta ändamål sökes första gången, ej överstiga ett visst belopp. Äro kostnaderna högre, utgår avskrivningslån för den överskjutande delen av kostnaden efter en lägre procentsats. Slutligen sättes även ett visst maximibelopp för de avskrivningslån, som få utlämnas sammanlagt under perioden till förbättringsåtgärder å brukningsdelens ekonomibyggnader.

148 Enligt uppgift från egnahemsstyrelsen kunna kostnaderna för nyuppförande av ekonomibyggnader å en brukningsdel med en åkerareal av 15 hektar eller något mer för närvarande i genomsnitt uppskattas till 20— 25 000 kronor. Man synes då vid nuvarande kostnadsnivå lämpligen kunna bestämma, att avskrivningslån för förbättringsåtgärder å ekonomibyggnader under en period av i regel 25 år normalt skall kunna utgå med 25 procent av den beräknade kostnaden upp till en sammanlagd kostnadssumma av 10 000 kronor, samt därutöver normalt med 15 procent av den beräknade kostnaden för förbättringsåtgärderna, dock att avskrivningslån normalt må sammanlagt utgå med högst 5 000 kronor under hela perioden. Till belysande av hur de sålunda föreslagna reglerna skulle verka, kan följande nämnas. En mindre brukningsdel, vars totala förbättringsbehov under hela perioden uppgår endast till omkring 10 000 kronor, kan för samtliga förbättringsåtgärder å ekonomibyggnaderna under perioden erhålla avskrivningslån med 25 procent av kostnaden. För en brukningsdel, där det totala förbättringsbehovet beträffande ekonomibyggnaderna under perioden uppgår till omkring 20 000 kronor, kan avskrivningslån utgå med sammanlagt 2 500 + 1 500 kronor eller 20 procent av kostnaden. För brukningsdelar, där det totala förbättringsbehovet beträffande ekonomibyggnaderna under perioden uppgår till mer än 20 000 kronor, blir procentsatsen för avskrivningslånet lägre än 20 procent. Antages det totala förbättringsbehovet beträffande ekonomibyggnaderna uppgå till sammanlagt 30 000 kronor, blir, eftersom det belopp, som får utlämnas såsom avskrivningslån för ifrågavarande ändamål, förutsattes vara maximerat till 5 000 kronor under hela perioden, låneprocenten något under 17. Söker exempelvis en jordbrukare, som ej tidigare uppburit avskrivningslån för nu ifrågavarande ändamål, dylikt lån för en förbättringsåtgärd, som beräknas kosta 5 000 kronor, kan han få avskrivningslån med 25 procent av detta belopp, d. v. s. med 1 250 kronor. Kommer han ett antal år därefter och begär avskrivningslån för ytterligare förbättringsåtgärder å ekonomibyggnaderna, vilka åtgärder beräknats kosta 10 000 kronor, kan han erhålla avskrivningslån med 25 procent å de första 5 000 kronorna och med 15 procent å det överskjutande beloppet eller med tillhopa 2 000 kronor. Sökes avskrivningslån ännu en gång för förbättring av brukningsdelens ekonomibyggnader, kan avskrivningslån utgå med 15 procent å kostnaden för dessa förbättringsåtgärder, varvid dock skall tillses, att under hela perioden i avskrivningslån för ifrågavarande ändamål normalt ej får utlämnas mer än sammanlagt 5 000 kronor. De föreslagna beloppen ha avvägts med utgångspunkt från nuvarande kostnadsnivå. Om byggnadskostnaderna skulle undergå någon mera avsevärd reell förändring eller om penningvärdet skulle förändras, torde frågan om dessa belopp böra upptagas till omprövning.

149 Längden av den period, för vilken maximeringen av lånebeloppet skall gälla, bör ej vara absolut fix, utan rationaliseringsorganen böra ha en viss frihet att förkorta denna tidrymd, där detta kan anses stå i överensstämmelse med de synpunkter, som legat till grund för utformningen av ifrågavarande bestämmelser. Om exempelvis en brukare, som en gång utfört vissa reparationer å sina ekonomibyggnader och uppburit ett visst belopp i avskrivningslån för dessa reparationer, omkring 20 år senare skulle planera att uppföra helt nya ekonomibyggnader och denna nybyggnad kan anses jordbruksekonomiskt välmotiverad, böra rationaliseringsorganen sålunda vid prövningen av frågan om avskrivningslån för nybyggnaden kunna bortse från det tidigare utbetalade avskrivningslånet. Ett annat fall, där det synes ligga i sakens natur, att rationaliseringsorganen böra äga pröva frågan om avskrivningslån för förbättring av en brukningsdels ekonomibyggnader med bortseende från vad som tidigare kan ha utlämnats i avskrivningslån för detta ändamål är det, att en brukningsdel i samband med den yttre rationaliseringen erhåller tillskottsjord och man på grund av denna utvidgning av brukningsdelen måste utvidga ekonomibyggnaderna eller uppföra nya sådana. Avskrivningstid och förfarandet vid överlåtelse till ny ägare. Huvudsyftet med avskrivningslånen har ovan angivits vara ej att ge vissa jordbrukare en subvention av statsmedel för att förbättra deras ställning utan att stimulera till utförande av vissa förbättringsåtgärder beträffande brukningsdelarna i sådana fall, där med hänsyn till brukningsdelens storlek och brukarens ekonomiska ställning en dylik stimulans anses behövlig för att förbättringsåtgärderna skola komina till utförande. Detta huvudsyfte nås, om förbättringsåtgärden utföres på ett ändamålsenligt sätt. Anledningen till alt man för den ifrågavarande stimulansen valt låneformen och ej bidragsformen är vidare främst den, att man genom låneformen velat få möjlighet att kontrollera, alt anläggningarna även underhållas viss tid efter utförandet. Behov av en dylik efterkontroll torde framför allt framträda i sådana fall, där avskrivningslån kan erhållas till täckande av större delen av kostnaden för anläggningen. I sådana fall kan det ju stundom föreligga en viss risk för att en brukare utför förbättringsåtgärden huvudsakligen för att få sysselsättning och betraktar avskrivningslånet såsom ersättning för det arbete han nedlagt samt låter anläggningen förfalla, sedan han erhållit avskrivningslånet. I alla de fall åter, där brukaren själv investerat huvuddelen av det kapital, som åtgått för anläggningen (vare sig han haft eget kapital eller erhållit amorteringslån) torde man normalt få räkna med att brukaren även kommer att ha intresse av att underhålla anläggningen och att behovet av efterkontroll följaktligen blir ganska ringa.

150 Ur nu anförda synpunkter torde en avskrivningstid av 10 år från tidpunkten från lånets lyftande få anses fullt tillräcklig. Av psykologiska skäl torde det vara önskvärt, att avskrivningen skall ske successivt under avskrivningstiden. Bestämmes avskrivningstiden till 10 år, synes avskrivningen lämpligen kunna ske så, att lånet från och med det sjätte till och med det tionde året efter lyftandet avskrives med en femtedel om året. Frågan om avskrivningstidens längd sammanhänger emellertid även med frågan, hur man skall förfara med avskrivningslån vid överlåtelse av fastigheten. Vad ovan anförts om huvudsyftet med avskrivningslånen synes i och för sig ej göra det nödvändigt, att man skall vidtaga några särskilda åtgärder för återfordrande av avskrivningslån, då en brukningsdel, till vars förbättring dylikt lån beviljats, övergår till ny ägare, förutsatt att anläggningen underhålles på ett tillfredsställande sätt även i den nye ägarens hand. Man torde emellertid här böra beakta även ett par andra omständigheter. För det första skulle det sålunda möjligen kunna tänkas föreligga en viss risk för att en person, som har för avsikt att överlåta sin fastighet, söker avskrivningslån till förbättringsåtgärder i den beräkningen att han, sedan dessa förbättringsåtgärder äro utförda, skall kunna få ut ett merpris för fastigheten, vilket är större än kostnaden för åtgärderna efter avdrag för den del av kostnaden, som täckts genom avskrivningslånet. Även där sådan avsikt ej föreligger vid tiden för sökande av lånet, kan det vidare tänkas, att låntagaren faktiskt, om han ej är skyldig att återbetala avskrivningslånet, kommer att göra sig en förtjänst på den värdestegring, som förbättringsåtgärden medfört. Särskilt om överlåtelsen äger rum helt kort tid efter det förbättringsåtgärden utfördes samt avskrivningslånet uppgått till ett mera betydande belopp och den nye ägaren ej skulle ha varit berättigad till avskrivningslån, kan det te sig otillfredsställande, att brukaren får ut avskrivningslånet eller en del av detta i form av vinst vid försäljningen. Skyldighet att återbetala avskrivningslån kan uppenbarligen ej tänkas föreligga, om fastigheten överlåtes efter avskrivningstidens slut. Avskrivningstiden bör alltså vara så lång, att den omfattar den tidrymd, inom vilken återbetalningsskyldighet vid överlåtelse av fastigheten kan ifrågasättas. Härvidlag är att märka, att det, om en fastighet överlåtes först åtskilliga år efter det avskrivningslån beviljats, i allmänhet icke torde vara antagligt, att lånet sökts i direkt syfte att profitera på detsamma vid överlåtelse av fastigheten. För övrigt är det uppenbarligen vid en överlåtelse, som sker åtskilliga år efter det lånet beviljats, mycket svart att avgöra, vad som kan vara den främsta anledningen till en eventuell nominell värdestegring av fastigheten, önskemålet att förhindra, att en låntagare till följd av avskrivningslånet skall göra sig en obehörig vinst vid överlåtelse av fastigheten, torde alltså icke motivera någon förlängning av avskrivningstiden utöver vad ovan föreslagits.

151 Vad härefter angår behandlingen av avskrivningslån, då fastigheten överlåtes före avskrivningstidens utgång, kan det, såsom jordbrukskommittén nyss framhållit, i vissa fall vara önskvärt, att låntagaren skall bli skyldig att återbetala vad som kan återstå på lånet. Å andra sidan synes det, om huvudsyftet med lånet, nämligen en förbättring av fastigheten, uppnåtts och man ej kan spåra något direkt samband mellan avskrivningslånet och ett eventuellt överpris, knappast påkallat att det allmänna skall ingripa och påfordra återbetalande av lånet, vare sig den nye ägaren är i sådan ekonomisk ställning, att han kunnat erhålla avskrivningslån eller ej. Jordbrukskommittén föreslår därför, att man som allmän regel skall uppställa, att avskrivningslån skall få övertagas av ny ägare, men samtidigt tillerkänna lantbruksnämnderna befogenhet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, vid överlåtelse av fastigheten uppsäga avskrivningslånet eller del av detta till återbetalning. Det torde ligga i sakens natur, att återbetalning ej bör påfordras, då avskrivningslånet endast uppgår till ett ringa belopp. Vad hittills sagts om behandlingen av avskrivningslån vid överlåtelse av fastigheten har tagit sikte på sådana fall, där fastigheten överlåtes direkt till annan jordbrukare. Emellertid har man ju också att räkna med att staten i åtskilliga fall kommer att förvärva fastigheter, då detta finnes lämpligt för den yttre rationaliseringens genomförande. Det skulle kunna ifrågasättas, om ej i dylika fall skyldighet att återbetala avskrivningslån borde föreligga i större utsträckning än vid överlåtelse av fastigheten till annan jordbrukare. Föreskriver man ej dylik skyldighet, kan detta ju sägas innebära att man först ger ägaren av fastigheten bidrag till att utföra vissa förbättringsåtgärder och sedan det oaktat ger honom betalt för fastigheten efter det höjda värde, som fastigheten fått genom utförandet av förbättringsåtgärderna. Emellertid erbjuder det vissa svårigheter att här sätta staten i en särställning. Då fastigheten inköpes av staten genom dess aktiva inköpspolitik, synes det sålunda knappast kunna komma i fråga att tillämpa andra regler om återbetalningsskyldighet än de, som bestämmas skola gälla vid försäljning till annan jordbrukare. Införande av en strängare bestämmelse vid försäljning till staten skulle nämligen i dessa fall bli utan effekt, eftersom brukaren då finge antagas komma att fordra så mycket högre köpeskilling av staten, att han genom höjningen av köpeskillingen skulle skaffa sig kompensation för vad han nödgades återbetala till staten. Då fastigheten förvärvas medelst statens förköpsrätt, synes det vidare bli stridande mot förköpsrättens innebörd, om säljaren faktiskt skulle bringas i sämre ställning därigenom att staten övertager fastigheten med anlitande av sin förköpsrätt. Så skulle emellertid bli fallet, om säljaren får samma köpeskilling, som avtalats med den enskilde köparen, men ålägges en återbetalningsskyldighet för avskrivningslånet, som ej skulle

152 ha åvilat honom, om försäljningen till den enskilde köparen hade blivit beståndande. Med hänsyn till vad i nästföregående stycke anförts synes man därför ej böra överväga att tillämpa andra bestämmelser om återbetalningsskyldighet för avskrivningslån, då fastigheten övergår till staten än då fastigheten övergår till enskild köpare. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att det, då försäljning av en med avskrivningslån belastad fastighet ifrågasattes, bör finnas möjlighet för säljaren och köparen att, sedan de preliminärt överenskommit om försäljningsvillkoren men före ingåendet av det slutliga försäljningsavtalet, få besked av lantbruksnämnden, huruvida lånet, om försäljning kommer till stånd på de angivna villkoren, får övertagas av den nye köparen eller säljaren skall bli skyldig att återbetala detsamma. Säkerhet för avskrivningslån. För de bidrag till inre rationalisering, som utlämnas genom förmedling av hushållningssällskapen, kräves ingen säkerhet. För premielån skall däremot ställas säkerhet i form av inteckning i fastigheten. I motsats till vad som gäller i fråga om säkerhet för jordbrukslån godtages emellertid härvid även inteckning, liggande över 90 procent av fastighetens värde. (Inteckningen skall dock ligga inom fastighetens uppskattade värde.) Hushållningssällskapsutredningen föreslog, att för de avskrivningslån, vilka enligt utredningens förslag skulle utlämnas genom förmedling av hushållningssällskapen, skulle ställas av förmedlingsorganet godtagbar säkerhet. Departementschefen uttalade i propositionen nr 172/1944, att det bland annat av psykologiska skäl syntes honom önskvärt, att säkerhet skulle ställas jämväl för avskrivningslån, och att han därför anslöte sig till utredningens förslag på denna punkt. Samtidigt uttalade departementschefen emellertid, att kravet på fullgod säkerhet icke alltid torde kunna upprätthållas i fråga om säkerhet för avskrivningslån. Jämväl jordbruksutskottet lämnade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60 förslaget på denna punkt utan erinran men underströk, att kravet på fullgod säkerhet för avskrivningslån icke alltid torde böra upprätthållas. Även jordbrukskommittén anser, att det främst av psykologiska skäl kan vara av värde att fordra säkerhet för avskrivningslån. Vid bedömandet av, hur strängt man bör hålla på detta krav, och vilka fordringar, som böra uppställas på säkerhetens beskaffenhet, bör emellertid enligt kommitténs uppfattning beaktas, att huvudsyftet med ifrågavarande lån är att stimulera till en viss inre rationalisering. Detta huvudsyfte vinnes i och med att förbättringsåtgärden vidtages och att den utförda anläggningen underhålles. De fall, där kravet på säkerhet blir av speciell betydelse, synas med hänsyn härtill bli de, då det kan anses föreligga risk för

153 att låntagaren ej kommer alt använda lånet för avsett ändamål eller underhålla anläggningen på tillbörligt sätt under avskrivningstiden. Ett annat fall, där kravet på säkerhet blir av vikt, är det, dä det kan anses föreligga risk för att låntagaren ämnar överlåta fastigheten till ny ägare och därvid bereda sig en obehörig vinst genom avskrivningslånet. I nu nämnda fall synes det rimligt, att tillfredsställande säkerhet skall fordras även för avskrivningslänet. Anses risk ej föreligga för något sådant missbruk av avskrivningslånet, som nyss nämnts, synes det däremot ej nödvändigt att under alla omständigheter fordra tillfredsställande säkerhet även för avskrivningslån. Framför allt synes det härvidlag angeläget, att man ej genom ett sådant krav uteslänger de jordbrukare, som ha svårt att prestera dylik säkerhet, från möjligheten att begagna sig av avskrivningslånen. Samtidigt med att man som huvudregel uppställer, att tillfredsställande säkerhet skall lämnas även för avskrivningslån, böra lantbruksnämnderna därför enligt jordbrukskommitténs uppfattning tillerkännas en vidsträckt befogenhet att medge undantag från denna regel, antingen så att man nöjer sig med ej fullgod säkerhet eller så att man helt avstår från kravet på säkerhet. Denna befogenhet bör kunna användas i alla de fall, då ett uppehållande av kravet på fullgod säkerhet skulle medföra svårigheter för låntagaren och ett avstående från detta krav anses kunna ske utan risk för att avskrivningslånet kommer att missbrukas.

G. Vissa för amorteringslån och avskrivningslån g e m e n s a m m a frågor Principerna för behandling av låneansökningar vid bristande medelstillgång. För att de här föreslagna bestämmelserna om amorteringslän och avskrivningslån skola få avsedd verkan, är det av vikt att rationaliseringsorganen disponera över de medel, som erfordras för att de skola kunna tillgodose låneanspråken i hela den omfattning, som bestämmelserna möjliggöra. Det är därför ett angeläget önskemål, att statsmakterna skola till rationaliseringsorganens förfogande ställa alla de medel, som dessa organ behöva för sin låneverksamhet, och att verksamheten sålunda ej behöver begränsas på grund av bristande medelstillgång. Om emellertid så ej skulle bli fallet, utan efterfrågan på lån skulle bli större än medelstillgången, synes det vara av vikt, att man så långt möjligt gör klart för sig, h u r rationaliseringsorganen i en dylik situation skola förfara. Denna fråga synes böra besvaras i viss mån olika i fråga om amorteringslån och avskrivningslån. Vad amorteringslånen angår, synes det, eftersom dessa lån ha till huvudsyfte att underlätta- finansieringen av inre rationaliseringsåtgärder, riktigt

154 att man, då medelstillgången är otillräcklig, i första hand tillgodoser lånebehovet hos de jordbrukare, vilka skulle ha svårast att ordna finansieringen av rationaliseringsåtgärderna på annat sätt. Jämte denna synpunkt torde man dock även böra beakta intresset av att de mest angelägna rationaliseringsåtgärderna skola komma till utförande före andra. För avskrivningslånens del kan avgörandet däremot vara något mera tveksamt. Följande olika tillvägagångssätt synas här kunna tagas under övervägande: 1) Avskrivningslån tilldelas i första hand den, som först inkommit med ansökan därom. 2) Avskrivningslån tilldelas i första hand de mest behövande jordbrukarna. 3) Avskrivningslån utgå i första hand till de ur jordbruksekonomisk synpunkt mest önskvärda företagen. 4) Avskrivningslån utgå i första hand till jordbrukare, vilkas brukningsdelar ligga ett stycke under den i låneförfattningarna angivna arealgränsen. 5) De medel, som stå till förfogande för utdelning i form av avskrivningslån, fördelas på alla sökande, som i och för sig äro berättigade att få sådant lån, varvid emellertid lånebeloppet nedsättes för varje särskild sökande. (I alternativen 1)—4) förutsattes däremot, att lånebeloppet för en var, som får lån, skall vara detsamma, som skulle ha bestämts, om medelstillgången varit obegränsad.) Vad först angår de lönsamma rationaliseringsåtgärderna synes beträffande valet mellan de olika här ovan angivna alternativen kunna anföras följande: Den stora tillströmningen av ansökningar om avskrivningslån kan ju ha berott på att villkoren för dylika lån av jordbrukarna ansetts vara mycket förmånliga, och det kan i så fall tänkas, att jordbrukarna i allmänhet skulle vilja utföra de ifrågasatta rationaliseringsåtgärderna, även om de endast skulle erhålla avskrivningslån med lägre belopp än det i låneförfattningarna angivna normalbeloppet. Det i lånebestämmelserna angivna procentuella bidraget kan i så fall sägas vara större än vad som erfordras som stimulans och riskpremie. Skulle så vara fallet, synes det befogat att vidtaga en allmän nedsättning av beloppen av de till de olika sökandena utgående avskrivningslånen. En sådan nedsättning synes emellertid principiellt böra genomföras i form av en ändring av själva grunderna för lånen och ej på så sätt, att man bibehåller författningsbestämmelserna oförändrade men i praktiken reducerar lånebeloppen så att de tillgängliga medlen fördelas på samtliga sökande men dessa erhålla lägre belopp än som avsetts i låneförfattningen. Eftersom det är svårt att på förhand bedöma, hur pass förmånliga jordbrukarna komma att anse de föreslagna bestämmelserna om avskrivningslån vara, torde man ej böra utesluta möjligheten av att själva grundbestämmelserna för lånen kunna

155 behöva ändras, sedan m a n fått någon tids erfarenhet av hur jordbrukarna uppfatta desamma. Anses dessa vid en sådan prövning allt för förmånliga, synes man alltså böra vidtaga en genomgående nedsättning av länebeloppen, vilken nedsättning dock ej bör ombesörjas av de lånebeviljande organen utan ske i form av en ändring av lånebestämmelserna. (En förutsättning för att man skall kunna undvika, att en i och för sig motiverad allmän nedsättning av lånebeloppen måste vidtagas redan av de lånebeviljande organen, torde vara att det allmänna till dess lånebestämmelserna omprövats ställer medel till organens förfogande i en utsträckning, som motsvarar efterfrågan.) Om det åter förhåller sig så, att någon ändring av lånebestämmelserna i och för sig ej anses böra ske, utan dessa bestämmelser anses lämpligt avvägda, kan man ej räkna med att sökandena allmänt komma att anse de belopp, de skulle erhålla vid en allmän reduktion av lånebeloppen i enlighet med alternativ 5, såsom tillräcklig stimulans och riskpremie. Detta alternativ synes därför i denna situation ej böra komma i fråga. Vid valet mellan de övriga här ovan angivna alternativen synes man böra utgå från att anledningen till att det allmänna över huvud utlämnar avskrivningslån i regel är, att det allmänna därmed önskar främja rationaliseringsarbetets fortskridande. Ur denna synpunkt synes det konsekvent, att man, om tillgängliga medel ej förslå för att utbetala avskrivningslån i hela den utsträckning, som ansökningarna avse och lånebestämmelserna i och för sig medge, bör disponera de tillgängliga medlen på det sätt, som medför den största nyttan ur jordbruksekonomisk synpunkt. Tillämpas denna princip, synas alternativen 1 och 4 kunna avvisas, och i valet mellan de båda återstående alternativen bör man föredraga alternativ 3), d. v. s. i första hand utlämna avskrivningslån till de ur jordbruksekonomisk synpunkt mest önskvärda företagen. Därvid bör man dock, utan att nyssnämnda princip åsidosattes, även söka tillgodose önskemålet om att de mest behövande brukarna skola erhålla avskrivningslån så att de bli i tillfälle att rationalisera sina brukningsdelar och därmed förbättra sin ställning. Vad åter angår de enbart ur social synpunkt önskvärda rationaliseringsåtgärderna låter det sig ju ej göra att här avgöra ansökningarna med hänsyn till förbättringsåtgärdens lönsamhet. I dessa fall synes i stället en behovsprövning böra fälla utslaget. Då de avskrivningslån, som skola utgå enbart av sociala skäl, torde komma att uppgå till relativt obetydliga belopp jämfört med övriga avskrivningslån, torde det dock knappast kunna antagas bereda några större svårigheter att helt tillgodose de av dylika skäl motiverade ansökningarna om avskrivningslån, även om anspråken på avskrivningslån totalt skulle överstiga medelstillgången.

156 Utlämnande av amörteringslån och avskrivningslån till annan än fastighetens ägare. Då jordbruksfastighet brukas av annan än ägaren, uppkommer frågan, om amorteringslån och avskrivningslån skola kunna utlämnas även till brukaren. Vad först angår amorteringslånen synes det, eftersom dessa lån principiellt skola utgå utan någon arealbegränsning och behovsprövning, ej finnas någon anledning, varför ej även brukaren skulle kunna erhålla amorteringslån till sådana inre rationaliseringsåtgärder, som han ä m n a r vidtaga å fastigheten, vare sig åtgärderna vidtagas till följd av åliggande i arrendeavtal eller eljest. Att märka är emellertid, att man här lika som eljest vid utlämnande av amorteringslån bör fordra tillfredsställande säkerhet för lånet. Jämväl avskrivningslånen torde principiellt böra stå öppna även för sådana brukare, som ej äga den av dem brukade jorden. Vissa speciella frågor angående förutsättningarna för erhållande av avskrivningslån uppkomma dock i detta fall. Sålunda uppkommer till en början frågan, huruvida man vid behovsprövningen skall fästa sig vid ägarens eller vid brukarens ekonomiska ställning. De skäl, som anförts för att statsmakterna över huvud skola utlämna avskrivningslån, tala väl närmast för att behovsprövningen skall ske med hänsyn till ägarens ekonomiska ställning. En motsatt ståndpunkt skulle vidare innebära, att en ekonomiskt välsituerad ägare skulle kunna få förbättringsåtgärder utförda å fastigheten med statligt stöd, vilka åtgärder skulle kunna höja fastighetens värde, om han själv återtager densamma eller säljer den. I princip anser jordbrukskommittén därför riktigast, att behovsprövningen skall ske med hänsyn till ägarens ekonomiska ställning. I den praktiska tillämpningen av lånebestämmelserna torde det dock vara nödvändigt att göra vissa modifikationer i denna princip. Åtskilliga fall kunna nämligen tänkas, då det av omständigheterna framgår, att förbättringsåtgärden i främsta rummet kommer brukaren tillgodo. Detta blir till exempel fallet, då brukaren har nyttjanderätt till fastigheten under en relativt lång tid framåt och alltså blir den, som under denna tid kommer att draga fördelen av den driftsekonomiska förbättring, som rationaliseringsåtgärden är avsedd att medföra. Enligt jordbrukskommitténs förmenande böra lantbruksnämnderna därför äga befogenhet att göra de avsteg från nyssnämnda princip beträffande behovsprövningen, vilka finnas motiverade med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. En a n n a n i detta sammanhang uppkommande fråga är om man vid tilllämpningen av bestämmelserna om arealgräns bör taga hänsyn till a n n a n samme ägare tillhörig jord. Denna fråga synes böra besvaras nekande. Avgörande bör vara storleken av vad som i det särskilda fallet brukas som en enhet.

157 Slutligen uppkommer frågan om återbetalningsskyldighet och skyldighet att ställa säkerhet, då avskrivningslån utlämnas till annan än ägaren. Har en arrendator utfört en förbättringsåtgärd å den arrenderade brukningsdelen, kan han under vissa omständigheter, då han avträder den arrenderade fastigheten till jordägaren, erhålla ersättning för kostnaden för åtgärden eller för den värdeökning densamma medfört å fastigheten. Liksom en jordägare, vilken sökt avskrivningslån i syfte att bereda sig en vinst genom lånet vid överlåtelse av fastigheten, bör kunna åläggas att återbetala vad som kan återstå å avskrivningslånet vid tiden för överlåtelsen, synes man även böra kunna ålägga en arrendator, som sökt avskrivningslån i syfte att göra sig vinst vid avträdet av fastigheten, skyldighet att återbetala vad som kan återstå å lånet vid den tidpunkt, då han avträdde fastigheten. Jordbrukskommittén har tidigare beträffande de avskrivningslån, som beviljas ägare av jordbruksfastighet, föreslagit att som allmän regel skall gälla att avskrivningslånet skall få övertagas av ny ägare, men att lantbruksnämnden skall ha befogenhet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, vid överlåtelse av fastigheten uppsäga avskrivningslånet eller del av detta till återbetalning. I överensstämmelse härmed synes beträffande avskrivningslån, som utlämnats till arrendator, böra gälla, att återbetalningsskyldighet för lånet i allmänhet ej bör åläggas arrendatorn, därest han före avskrivningstidens slut avträder fastigheten till jordägaren, men att lantbruksnämnden likväl skall ha befogenhet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, fordra återbetalning av det belopp, som vid avträdet återstår å avskrivningslånet eller av en del av detta belopp. Vad härefter angår anspråken på säkerhet, då avskrivningslån utlämnas till arrendator, torde härom i princip böra gälla samma regler som då lån utlämnas till jordägare. Kommittén vill emellertid framhålla, att det här relativt sett oftare än eljest torde kunna komma att föreligga svårigheter för brukaren att ställa tillfredsställande säkerhet och att man därför i dessa fall oftare än eljest torde få avstå från anspråket på dylik säkerhet. H . Andringar i n u gällande bestämmelser angående lån o c h bidrag till torrläggningsföretag. Vad angår frågan i vad mån man, därest bestämmelserna rörande statens ekonomiska medverkan till andra åtgärder för inre rationalisering av jordbruket än torrläggningsföretag anses böra ändras på sätt h ä r ovan förordats, jämväl bör ändra nu gällande bestämmelser angående lån och bidrag till torrläggningsföretag, må framhållas, att det visserligen i och för sig är önskvärt med största möjliga enhetlighet i bestämmelserna om statens ekonomiska medverkan till den inre rationaliseringen men att det,

158 med hänsyn till de speciella förhållanden, som föreligga i fråga om delaktighet i torrläggningsföretag, dock icke torde vara möjligt att för dylika företag i allo tillämpa de bestämmelser, som kunna finnas ändamålsenliga i fråga om andra åtgärder för inre rationalisering. Skiljaktigheterna synas emellertid främst komma att framträda i fråga om formerna för lämnande av bidrag. Lån till torrläggningsföretag får redan enligt nu gällande bestämmelser utlämnas oberoende av storleken av de i företaget deltagande brukningsdelarna och den ekonomiska ställningen hos dessas innehavare. Lån kan vidare utlämnas till hela den godkända kostnaden för företaget. På dessa punkter föreligger sålunda ej någon skiljaktighet mot vad jordbrukskommittén förordat i fråga om amorteringslån till andra rationaliseringsåtgärder. Ej heller synes anledning föreligga att slopa den nu gällande bestämmelsen, att lån ej må för någon i företaget ingående fastighet överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Frågan om säkerhet för lån till torrläggningsföretag är däremot för närvarande löst på ett annat sätt än som här ovan föreslagits för amorteringslån i allmänhet. Såsom framgår av den under punkt A lämnade redogörelsen äger nämligen kronan för de avbetalnings- och räntebelopp, som påförts en i ett torrläggningsföretag deltagande fastighet, samma förmånsrätt i fastigheten, som enligt 17 kap. 16 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld till fast egendom. Med hänsyn till den speciella karaktären av lån till torrläggningsföretag synes någon anledning ej föreligga att på denna punkt ändra de nuvarande bestämmelserna. Vad angår räntans storlek ävensom frihet under viss tid från skyldighet att betala ränta och amortering gäller, såsom i punkt A nämnts, för lån till torrläggningsföretag, att någon ränta ej beräknas under de tre första åren, men att därefter för de tre följande åren beräknas 36 procent ränta, vilken vid dessa tre års slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet utgår i fortsättningen ränta efter 3-6 procent. Lånet amorteras från och med sjunde året med årliga annuiteter av 6 procent, innefattande såväl ränta som amortering. Jordbrukskommittén har i fråga om lån till andra åtgärder för inre rationalisering föreslagit, att lånen i princip skola utformas så, att de ej innefatta någon subvention från det allmännas sida. Någon räntefrihet under vissa år skall sålunda icke föreligga. Däremot skall i vissa fall lantbruksnämnden kunna bevilja en låntagare ränteuppskov under högst två år, varvid räntan i stället lägges till det kapital, som sedan skall förräntas och amorteras. Lantbruksnämnden skall vidare enligt förslaget äga medgiva uppskov med amorteringsskyldighetens inträde under högst 5 år från utlämnandet av lånet, ävensom äga bestämma amorteringstidens längd, dock med iakttagande av att amorteringstiden ej får överstiga 25 år.

159 Principen, att lån till åtgärd för inre rationalisering ej skall innefatta någon subvention, synes böra gälla även lån till torrläggningsföretag. Den för dessa lån nu medgivna räntefriheten under 3 år synes därför böra upphöra. Ä andra sidan synes räntan för dessa lån böra överensstämma med den ränta, som k a n komma att tillämpas för lån till andra rationaliseringsåtgärder. Den möjlighet att bevilja ränteuppskov, som enligt jordbrukskommitténs förslag skall finnas för lantbruksnämnderna, torde bli av särskild vikt vid torrläggningsföretagen. De här ovan föreslagna bestämmelserna för dylika uppskov synas dock allt för snävt utformade för att kunna användas i fråga om lån till dylika företag. Sålunda synes ränteuppskov här regelmässigt böra lämnas, oberoende av brukarens ekonomiska ställning. Även tiden för ränteuppskovet torde böra vara avsevärt längre än den ovan föreslagna tvåårstiden. Borttages räntefriheten, synes det lämpligt att tiden för ränteuppskovet bestämmes till högst 6 år. Vad angår amorteringstidens längd synas de för amorteringslån i allmänhet föreslagna bestämmelserna ge lantbruksnämnderna tillräckligt utrymme att anpassa amorteringen av lån till torrläggningsföretag så, att den ej blir allt för betungande för jordbrukarna. Beträffande lån till torrläggningsföretag kan slutligen anmärkas, att någon uppsägning av lånet, då fastigheten övergår till ny ägare, här näppeligen torde böra komma i fråga. I fråga om lån till torrläggningsföretag synas sålunda, på sätt av det ovan anförda framgår, de bestämmelser, som kommittén förordat för amörteringslån i allmänhet, kunna tillämpas med vissa jämkningar. I fråga om bidragen bli skiljaktigheterna större. Bidrag till torrläggningsföretag har karaktären av en statlig subvention till företaget som sådant och ej till enskilda delägare. Bland annat med hänsyn härtill synes bidragsformen alltjämt böra bibehållas för torrläggningsföretagens vidkommande. Då frågan om grunderna för bidragen så sent som år 1945 varit föremål för statsmakternas prövning, har jordbrukskommittén ej heller ansett sig böra föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser angående grunderna för statsbidrag.

I. D e n statliga låneverksamhetens anpassning till varierande konjunkturförhållanden. De inre rationaliseringsåtgärder, som erfordras för jordbrukets vidkommande, representera ett mycket stort investeringsbehov såväl i penningar räknat som i fråga om åtgången av arbetskraft. Det synes med hänsyn härtill klart, att takten i denna rationaliseringsverksamhet bör anpassas på sätt, som bäst överensstämmer med samhällets intressen i stort. Härvid bör man dock ej tänka sig, att man skall vidtaga några åtgärder för att under goda konjunkturer bromsa farten i rationaliseringsarbetet. Att

160 rationaliseringen skall komma till stånd utan onödigt dröjsmål synes nämligen såväl ur jordbruksbefolkningens som ur hela samhällets synpunkt vara av sådan vikt, att detta arbete ej bör få stå tillbaka för andra arbetsuppgifter. Däremot kan det i ett vikande konjunkturläge vara angeläget, att rationaliseringsarbetet inom jordbruket ytterligare intensifieras för att man på så sätt skall tillvarataga föreliggande möjligheter att sysselsätta befolkningen med produktivt arbete. I viss utsträckning synes det möjligt att nå detta mål därigenom att man medger jordbruket rätt att av uppkommande vinster göra avsättningar till konjunkturinvesteringsfonder, vilka i ett försämrat allmänt konjunkturläge få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för arbeten med inre rationalisering. En dylik bestämmelse kan dock knappast tänkas få någon praktisk betydelse för andra än de större och medelstora jordbruken. Inom den stora gruppen av mindre jordbruk, vilka representera den övervägande delen utav den jord och de byggnader, som skola rationaliseras, synes det knappast troligt, att några dylika avsättningar skola komma till stånd i nämnvärd utsträckning. Ett verksamt medel att just i lågkonjunkturer öka rationaliseringstakten å dessa jordbruk synes man däremot ha i en höjning av de för rationaliseringsarbetena utgående avskrivningslånen. Man torde därför böra räkna med att man i en dylik situation skall utlämna avskrivningslån efter delvis andra grunder än här ovan föreslagits. Någon avvikelse beträffande den principiella bedömningen av rationaliseringsätgärdernas önskvärdhet ur det allmännas synpunkt torde dock ej böra komma i fråga. Så länge tillgång finnes på rationaliseringsarbeten, vilka i och för sig bedömas vara lönsamma, synes det nämligen icke finnas någon anledning att man med statliga bidrag skall stimulera till igångsättande av icke lönsamma förbättringsföretag. Däremot kan man tänka sig, att arealgränsen för erhållande av avskrivningslån höjes eller helt slopas liksom att bestämmelserna om behovsprövning uppmjukas. Vidare bör man räkna med att det i en dylik situation kan befinnas erforderligt att höja de belopp, med vilka avskrivningslån får utgå. Även en ändring av bestämmelserna för amorteringslån kan i en dylik situation tänkas bli aktuell. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta att redan från början utforma bestämmelserna om den statliga låneverksamheten så, att de ge det centrala rationaliseringsorganet befogenhet att inom rätt vida gränser anpassa lånebestämmelserna efter olika konjunkturlägen. Detta synes dock icke erforderligt eller ens lämpligt. Dessa bestämmelser torde i stället böra utformas med hänsyn till normala konjunkturförhållanden, och skulle ändringar i konjunkturförhållandena påkalla ändringar i lånebestämmelserna, torde dylika ändringar böra ske genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

161 J. L å n och bidrag till byggande och förbättring av bostäder å j or dbr liksfastigheter. Bostadssociala utredningen har i sitt slutbetänkande del I (Statens offentliga utredningar 1945:63) framlagt förslag till allmänna riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Utredningen har härvid bland annat framlagt förslag rörande bestämmelser om lån till byggande av egnahem ävensom bestämmelser om engångsbidrag till ny- eller ombyggnad av egnahem. De sistnämnda bidragen föreslås skola utgå dels såsom förbättringsbidrag (för mindre genomgripande upprustning av bostad), dels såsom byggnadsbidrag (såsom komplement till lån för nybyggnad eller därmed likvärdig ombyggnad). Utredningens förslag om lån till byggande av egnahem avser dock i huvudsak ej bostäder på jordbruksfastigheter. Utredningen har framhållit, att enligt utredningens uppfattning frågor rörande bostäder å jordbruksfastigheter, såsom sekundära i förhållande till jordbrukets driftsekonomiska problem, böra inordnas under de åtgärder och under den administrativa organisation, som gälla eller komma att gälla för jordbrukspolitiska och jordsociala angelägenheter, och att utredningen därför icke i sitt betänkande upptagit till behandling de läneformer, som avse bostäder pä jordbruksfastigheter. Enligt vad jordbrukskommittén inhämtat från utredningen taga ej heller förslagen om formerna för bidrag sikte på bostäder ä jordbruksfastigheter. Jordbrukskommittén hyser, såsom framgår av vad kommittén tidigare i olika sammanhang anfört, den uppfattningen, att frågor om byggande och förbättring av bostäder ä jordbruksfastigheter måste behandlas i intimt samband med frågor om den yttre rationaliseringen av jordbruket. Kommittén har därför även i kapitel 13 föreslagit, att frågor om statligt stöd till byggande eller förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter samt frågor om yttre och inre rationalisering av jordbruket skola handläggas av samma organ. Det synes jordbrukskommittén uppenbart, att man i fråga om de allmänna principerna för den framtida statliga bostadspolitiken ej bör göra någon skillnad mellan jordbruksbefolkningen och andra samhällsgrupper. Statligt stöd åt jordbruksbefolkningen för byggande eller förbättring av bostäder bör sålunda — med iakttagande av vad nyss sagts om sambandet mellan bostadsfrågorna och rationaliseringsfrågorna — i princip utgå efter samma grunder, som bliva fastställda för lämnande av dylikt stöd åt andra befolkningsgrupper. Då bostadssociala utredningens förslag rörande de allmänna principerna för den statliga bostadspolitiken för närvarande är under prövning, har kommittén emellertid ej ansett sig böra ingå på frågan om de allmänna riktlinjerna för detta stöd. Ej heller har kommittén, i avbidan på statsmakternas ställningstagande i denna fråga, ansett sig böra ingå på spörsmålet om formerna för statens låne- och bidragsverksamhet, 11—G16475

:II.

162 såvitt gäller byggande och förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang påpeka, att de låne- och bidragsformer, som bostadssociala utredningen föreslagit skola komma till användning inom bostadspolitiken i allmänhet, på vissa punkter avvika från de låne- och bidragsformer, som jordbrukskommittén i detta kapitel föreslagit skola tillämpas inom den statliga verksamheten för inre rationalisering av jordbruket. Särskilt om, såsom både bostadssociala utredningen och jordbrukskommittén anse lämpligt, den statliga verksamheten för byggande och förbättring av bostäder ä jordbruksfastigheter skall omhänderhavas av jordbrukets rationaliseringsorgan, aktualiserar sagda förhållande frågan, huruvida man bör söka utforma låne- och bidragsbestämmelserna för jordbruksfastigheter sä, att de i största möjliga utsträckning överensstämma med låne- och bidragsbestämmelserna för rationaliseringsverksamheten inom jordbruket, även om detta skulle leda till att förstnämnda bestämmelser skulle formellt komma att avvika något från låne- och bidragsbestämmelserna för övriga delar av den statliga bostadsverksamheten, eller om man bör skapa formellt helt enhetliga bestämmelser för hela den statliga bostadsverksamheten, även om det i så fall skulle uppstå vissa skiljaktigheter mot låne- och bidragsbestämmelserna för den inre rationaliseringen. Jordbrukskommittén anser det för sin del önskvärt, att man vid den mera tekniska utformningen av låne- och bidragsbestämmelserna för byggande och förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter, exempelvis i fråga om amorteringstid, räntebetalning m. m., skall söka att i största möjliga utsträckning fä till stånd enhetlighet mellan dessa bestämmelser och de av kommittén ovan föreslagna bestämmelserna rörande län och bidrag till inre rationalisering av jordbruket. Kommittén förutsätter, att detta problem kommer att uppmärksammas vid den blivande utformningen av läne- och bidragsbestämmelserna för den statliga bostadsverksamheten.

KAPITEL 19.

Medlen för genomförande av den yttre rationaliseringen m . 111. A. Nu gällande bestämmelser m . m . Den statliga verksamhet för yttre rationalisering av det svenska jordbruket, som för närvarande förekommer, är i stort sett anknuten till egnahemsverksamheten. Under det att denna verksamhet tidigare främst hade varit inriktad på att främja uppkomsten av nya jordbruksfastigheter — genom nyodling eller genom inköp av redan uppodlad jord — har verksamheten under senare tid — särskilt efter genomförandet av 1940 års egnahemsreform — i allt högre grad inriktats på att få till stånd en förstärkning av befintliga ofullständiga jordbruk genom att anskaffa tillskottsjord till dessa. Egnahemsorganen bedriva härvid dels förmedling av dylika förvärv på så sätt, att de medverka till överlåtelser av tillskottsjord från en jordbrukare till en annan, dels egen jordanskaffningsverksamhet på så sätt, att de själva inköpa och, eventuellt efter styckning, överlåta jord för komplettering av ofullständiga jordbruk. Det ekonomiska stöd, som staten lämnar vid dylika förvärv, består i första hand däri, att staten utlämnar egnahemslån för att underlätta förvärvet av* tillskottsjorden. I samband med den år 1940 vidtagna omorganisationen av egnahemsverksamheten har emellertid skett en principiellt viktig utvidgning av statens ekonomiska medverkan till den yttre rationaliseringen. Denna består däri, att staten vid förvärv av tillskottsjord kan lämna bidrag till inlösen av sädana byggnader å tillskottsjorden, vilka bli överflödiga genom sammanläggningen. Enligt 43 § Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten kan sålunda egnahemsnämnd, om vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk byggnad å tillskottsjorden blir överflödig för jordbrukets behov och icke kan finna lämplig användning, bevilja ägaren av det ofullständiga jordbruket statsbidrag till belopp, motsvarande högst skillnaden mellan det värde, som kan antagas hava av köpeskillingen för tillskotts jorden belöpt å byggnaden, samt det minskade värde byggnaden prövas hava erhållit efter tillskottsjordens sammanläggning med den ursprungliga fastigheten. Att märka

164 är att dylikt bidrag kan utgå oberoende av om köparen erhåller egnahemslån för förvärvet av tillskottsjorden eller ej. Under det att egnahemslånen även vid förvärv av tillskottsjord äro förbehållna mindre bemedlade och obemedlade, gäller sålunda att bidrag för överflödiga byggnader kan utbetalas oberoende av köparens ekonomiska ställning. Någon möjlighet att genom förköpsrätt eller genom expropriation eller liknande åtgärder taga i anspråk mark för nybildning av jordbruk eller för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes däremot icke för närvarande. (I detta sammanhang bortses från den förköpsrätt för vissa arrendatorer, som införts genom de år 1943 vidtagna ändringarna i arrendelagstiftningen.) Vid olika tillfällen har emellertid tanken framförts, att staten bör ej blott genom låne- och bidragsverksamhet underlätta nybildning av jordbruk och komplettering av ofullständiga jordbruk utan även genom lagstiftningsåtgärder skapa garantier för att den jord, som erfordras för ändamålet, verkligen skall bli disponibel. Frågan om expropriation av jordbruksjord för nu angivna ändamål har sålunda vid ett flertal tillfällen alltsedan sekelskiftet gjorts till föremål för särskilda utredningar ävensom för riksdagens prövning. Frågeställningen har emellertid successivt undergått en viss förskjutning. Medan man under tidigare år främst eller i vart fall som ett mycket viktigt mål uppsatte att nybilda jordbruk, ha förslagen under senare år huvudsakligen tagit sikte på åtgärder för att möjliggöra en förstärkning av redan befintliga jordbruk. En utförlig redogörelse för de utredningar och de förslag, som gjorts i dessa frågor fram till år 1930, återfinnes i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1 vid 1930 års riksdag. Om behandlingen av dessa frågor under 1930-talet kan hänvisas till andra lagutskottets utlåtanden nr 40 vid 1934 års riksdag, nr 30 vid 1936 års riksdag och nr 24 vid *1937 års riksdag. Senast har frågan om rätt att genom expropriation taga mark i anspråk för jordbruksändamål behandlats i 1936 års egnahemsutrednings betänkande angående den statliga egnahemsverksamheten (Statens offentliga utredningar 1938:34). Egnahemsutredningen ansåg, att tvångsinlösen av jord för bildande av nya jordbruk eller förvärv av redan befintliga jordbruk icke vore påkallad. Däremot uttalade sig utredningen för att möjlighet till expropriation borde införas, då det gällde att förstärka ofullständiga jordbruk med tillskottsjord. Enligt utredningens förslag borde i dylika fall expropriation få äga rum, under förutsättning att ägaren eller innehavaren av det jordbruk, som skulle få avstå jord, ej därigenom tillskyndades avsevärd olägenhet. Expropriation skulle vidare få ske endast under förutsättning att innehavaren av det jordbruk, som skulle förstärkas genom den exproprierade jorden, var i sådan ekonomisk ställning, att han var berättigad att erhålla egnahemslån.

165 Departementschefen uttalade rörande det sålunda framlagda förslaget i proposition nr 236/1939 angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. bland annat följande: »Såsom jag redan i annat sammanhang understrukit, bör en av egnahemsverksamhetens allra viktigaste uppgifter vara att befrämja en sanering av de många ofullständiga jordbruken i vårt land. Att en sådan sanering kommer till stånd är icke blott ett socialt utan även i hög grad ett jordbruksekonomiskt intresse. Tillgodoseendet av detta intresse synes motivera avsevärda uppoffringar från det allmännas sida, i vilket hänseende jag i det följande ämnar framlägga vissa förslag. Med denna utgångspunkt kan jag icke vara ense med dem, som med hänsyn därtill att kompletteringen av ofullständiga jordbruk icke skulle utgöra ett allmänt intresse avvisat tanken på expropriationsåtgärder för ifrågavarande ändamål. En komplettering av ofullständiga jordbruk innebär i många fall, såsom Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhållit, ett tillrättaläggande av förhållanden, som ha sin rot i ett olämpligt utnyttjande av tidigare allt för fria jorddelningsbestämmelser. Att underlätta en sådan komplettering genom en lagstiftning av nu föreslagen innebörd synes så till vida behöva väcka mindre betänksamhet, som expropriation icke skulle medgivas, om genom densamma avsevärd olägenhet skulle tillskyndas ägaren av åsyftad mark. Expropriationen skulle icke bliva aktuell i andra fall än då en jordägare, på vilken expropriationslagen vore tilllämplig, utan tillräckliga skäl motsatte sig försäljning av ett mindre jordområde till någon, som vore i behov härav för att stärka sitt ofullständiga jordbruk. Såvitt jag kan finna skulle emellertid en lagstiftning om expropriationsrätt på detta område sannolikt icke komma att behöva tillämpas i någon större utsträckning, i det att särskilt efter en effektivisering av egnahemsorganens jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet jord för egnahemsändamål i de flesta fall torde kunna ställas till förfogande utan tillgripande av tvång. Det torde kunna antagas, att jord för komplettering av ofullständiga jordbruk i de flesta fall finnes att tillgå på frivillighetens väg. Tydligt är, att vid utarbetandet av en lagstiftning av förevarande art ett synnerligen omsorgsfullt övervägande måste äga rum. Den korta tid, som hittills stått till buds härför, har icke möjliggjort detta. Då ett dylikt lagförslag dessutom före propositions avlåtande till riksdagen skall underkastas granskning av lagrådet, kan detta ärende icke slutbehandlas inom sådan tid, att förslag hinner föreläggas årets riksdag. Fortsatta överväganden torde därför böra ske rörande denna fråga, som icke behöver lösas i samband med de ekonomiska och organisatoriska sidorna av egnahemsfrågan.» Jordbruksutskottet uttalade i utlåtande nr 83/1939, att utskottet anslöte sig till vad departementschefen härutinnan anfört samt att utvecklingen enligt utskottets uppfattning torde ha gått i den riktningen, att viss överskottsjord från större egendomar borde göras åtkomlig för att tillgodose de ofullständiga jordbrukens behov av ägoutvidgning. Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig sex av utskottets ledamöter. Riksdagen godkände utskottets utlåtande på denna punkt. Vid 1941 års riksdag väcktes två motioner (1:43 och 11:60), vari föreslogs, att riksdagen till Kungl. Maj:t skulle hemställa, att förslag till expropriation och förköpsrätt av jord, som behövdes för komplettering av ofullständiga jordbruk, snarast måtte föreläggas riksdagen. Andra lagutskottet hemställde på anförda skäl, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Första kammaren biföll utskottets hemställan, medan

166 a n d r a k a m m a r e n , m e d a v s l a g å utskottets h e m s t ä l l a n , biföll de i ä m n e t väckta motionerna. Vid 1942 ä r s r i k s d a g v ä c k t e s t v ä m o t i o n e r (I: 146 o c h I I : 197) av s a m m a i n n e h å l l s o m de b å d a nyss n ä m n d a m o t i o n e r n a vid 1941 å r s r i k s d a g . A n d r a l a g u t s k o t t e t a n f ö r d e i sitt u t l å t a n d e n r 28 i a n l e d n i n g a v dessa m o t i o n e r b l a n d a n n a t följande: »Såsom utskottet yttrade i sitt utlåtande vid 1941 års riksdag måste spörsmålet om förbättring av de många ofullständiga jordbruken i landet anses vara ett samhällsintresse av sådan vikt, att frågan påkallar oavlåtlig uppmärksamhet från statsmakternas sida. Att en sanering av dessa jordbruk kommer till stånd är icke blott ett socialt utan även i många fall ett jordbruksekonomiskt intresse. Enligt utskottets mening bör alltså prövning ske av alla tillgängliga utvägar, vilka kunna bidraga till utvecklingen av de ofullständiga jordbruken. Därvid måste uppenbarligen möjligheterna att anskaffa tillskottsjord skänkas synnerligt beaktande. Därest det oundgängliga behovet därav emellertid icke kan tillgodoses på frivillighetens väg, uppkommer spörsmålet, om icke möjlighet bör finnas att kunna fylla behovet genom tvångsinlösen av sådan jord. 1936 års egnahemsutredning har efter ingående undersökningar ansett styrkt, att behov föreligger av en lagstiftning, som möjliggör tvångsinlösen i viss utsträckning avmark till komplettering av ofullständiga jordbruk. Efter det utredningen år 1938 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning i ämnet, har på sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen frågan i olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Egnahemsstyrelsen har i sitt över motionerna avgivna yttrande förklarat sig icke i och för sig hava något att erinra mot att möjlighet införes till expropriation av mark för komplettering av ofullständiga jordbruk i sådana fall, då en dylik åtgärd syntes ur fastighetsbildningens synpunkt uppenbarligen berättigad. Styrelsen har emellertid ansett, att frågan om vad som kan göras för underlättandet av möjligheterna till en komplettering av befintliga ofullständiga jordbruk, borde upptagas till övervägande i samband med det angelägna spörsmålet om tillskapande av en jorddelningslagstiftning, som effektivare än den nuvarande kunde hindra tillkomsten av nya ofullständiga jordbruk. Utskottet delar styrelsens uppfattning om angelägenheten av att genom lämpliga lagbestämmelser kunna förhindra att nya ofullständiga jordbruk uppkomma. Emellertid anser utskottet icke för sin del, att frågan om sättet för anskaffande av tillskottsjord till redan befintliga ofullständiga jordbruk står i sådant samband med spörsmålet om skärpning av jorddelningslagstiftningen till förhindrande av tillkomsten av nya sådana jordbruk, att förstnämnda fråga behöver anstå i avvaktan på lösningen av den senare. På sätt egnahemsstyrelsen anfört torde, oavsett om möjlighet till expropriation av tillskottsjord införes, egnahemsnämnderna kunna nå tillfredsställande resultat i fråga om möjlighet till komplettering av ofullständiga jordbruk i vissa fall. I åtskilliga fall torde emellertid, såsom egnahemsutredningen framhållit, erforderlig mark för ändamålet icke kunna anskaffas på frivillighetens väg. Utskottet hyser den uppfattningen att möjlighet bör finnas att, när alla andra utvägar förgäves försökts, kunna åstadkomma tvångsavstående av jord för stärkande av dylika jordbruk. Denna möjlighet bör dock uppenbarligen icke stå till buds, om genom en tvångsöverflyttning av mark ägaren eller innehavaren skulle tillskyndas avsevärd olägenhet; detta vore för övrigt knappast ekonomiskt möjligt, då givetvis, i överensstämmelse med vad som gäller vid expropriation i allmänhet, full ersättning för all genom expropriationen åsamkad

167 skada skall utgå. Med hänsyn till frågans vikt vill utskottet föreslå riksdagen att till Kungl. Maj:t göra en framställning i ämnet. Egnahemsutredningen har i sitt betänkande framlagt ett utformat förslag till lagstiftning om expropriation av mark för stärkande av ofullständigt jordbruk. I den här förut lämnade redogörelsen har i korthet upptagits utredningens förslag härutinnan, däribland vissa av utredningen föreslagna villkor i fråga om möjligheten att erhålla expropriation för detta ändamål. Enligt utskottets mening bör den sålunda verkställda utredningen snarast fullföljas. Såsom ytterligare material torde kunna tjäna de upplysningar angående hithörande spörsmål, vilka egnahemsstyrelsen förklarat sig ämna anmoda egnahemsnämnderna att lämna. Vid de fortsatta övervägandena rörande ifrågavarande spörsmål synes även böra uppmärksammas det av utskottet i 1941 års utlåtande påpekade förhållandet, att en tvångsöverflyttning av mark från jordbruk, som äro bebyggda och maskinellt utrustade för brukning av viss areal, kan lända till skada icke blott för det individuella jordbruket utan också för produktiviteten i större omfattning. I de föreliggande motionerna har även berörts frågan om förköpsrätt av jord i kompletteringssyfte. Såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande år 1941 är denna fråga helt outredd. Möjligheten att i vissa fall på denna väg komma till ett resultat synes emellertid förtjänt av en undersökning. I anslutning till de ytterligare överväganden, som kunna erfordras beträffande en expropriationslagstiftning till stärkande av ofullständiga jordbruk, synes jämväl spörsmålet om förköpsrätt kunna upptagas till prövning. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville dels, efter verkställande av den ytterligare utredning, som kan anses erforderlig, för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning om expropriation av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk, dels ock låta verkställa utredning av frågan om förköpsrätt av jord för samma ändamål samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.» R i k s d a g e n biföll u t s k o t t e t s h e m s t ä l l a n . Kungl. Maj:t u p p d r o g d ä r e f t e r gen o m beslut d e n 30 j u n i 1942 åt e g n a h e m s s t y r e l s e n b l a n d a n n a t att v e r k ställa fortsatt u t r e d n i n g r ö r a n d e f r å g o r o m lagstiftning o m e x p r o p r i a t i o n a v m a r k för s t ä r k a n d e a v ofullständiga j o r d b r u k . Även vid följande å r s r i k s d a g a r h a r f r å g a n o m e x p r o p r i a t i o n a v m a r k för s a g d a ä n d a m å l b r a g t s p å tal i olika m o t i o n e r . R ö r a n d e dessa skall h ä r end a s t n ä m n a s , att vid 1944 å r s r i k s d a g v ä c k t e s t v e n n e m o t i o n e r (1:215 o c h 11:326) o m vissa å t g ä r d e r för å s t a d k o m m a n d e a v e k o n o m i s k t b ä r k r a f t i g a j o r d b r u k . J o r d b r u k s u t s k o t t e t a n f ö r d e r ö r a n d e dessa m o t i o n e r i sitt u t l å t a n d e n r 55 b l a n d a n n a t f ö l j a n d e : »Inom alla kretsar i landet torde numera råda enighet om att jordbruket bör kunna giva sina utövare full bärgning och att i jordbruket sysselsatta böra erhålla en levnadsstandard likvärdig med andra befolkningsgruppers. Utskottet är av den uppfattningen, att vilka former som än må förlänas de nu tillämpade åtgärderna till stöd för jordbruket, kunna dessa åtgärder icke varaktigt förbättra levnadsbetingelserna för de jordbrukare, som för sin bärgning äro beroende av avkastningen från allt för små och olämpligt sammansatta brukningsdelar. Utskottet kan därför tillstyrka motionärernas förslag att en grundlig och förutsättningslös utredning i syfte att utröna möj-

168 ligheterna att i olika avseenden förstärka produktionsresurserna på dylika jordbruk bör igångsättas. Såsom framhålles i motionerna synes till riktpunkt för de statliga stödåtgärderna på området böra tagas de s. k. familjejordbruken, d. v. s. jordbruk, som kunna skötas av och lämna full bärgning åt brukaren och hans familj. Med det sagda har utskottet icke velat uttala sig för att den nu pågående verksamheten för bildande av arbetarsmåbruk bör upphöra. Dylika jordbruk spela nämligen alltjämt stor roll, då det gäller att ordna bostads- och livsmedelsförhållandena för den stora del av befolkningen på landsbygden, som för sin utkomst i stor utsträckning är beroende av förhållandena inom andra näringsgrenar än jordbruket. Dylika stödjordbruk synas böra bibehållas i de fall förhållandena så påkalla. De jordbruk som utskottet däremot anser såvitt möjligt böra bringas att upphöra äro de s. k. ofullständiga jordbruken, d. v. s. gårdar, vilkas innehavare för sin försörjning äro helt eller huvudsakligen beroende av den avkastning gården kan ge, men som till följd av ägornas otillräcklighet, olämpliga sammansättning eller andra orsaker icke kunna ge brukaren full bärgning. De arealkompletteringar, som i sistnämnda fall ofrånkomligen erfordras för att dylika jordbruk skola kunna bliva bärkraftiga, torde i stor utsträckning och i första hand kunna komma till stånd genom överenskommelser mellan vederbörande jordägare. Därest utflyttningar möjliggöra en önskvärd sammanslagning av två eller flera intill varandra liggande ofullständiga brukningsdelar, böra därför de berörda parterna intresseras för att frivilligt medverka till att en sådan sammanläggning verkligen sker. En annan möjlighet att komma till rätta med förhållandena härvidlag synes vara, att det allmänna får rätt till förköpsrätt, i de fall vederbörande gård skulle utbjudas till salu, för att sedan kunna draga försorg om att erforderlig sammanläggning kommer till stånd. Därest tillskottsjord icke kan uppbringas på annat sätt, synes vidare kunna bliva nödvändigt att komplettera ofullständiga jordbruk genom tillskott av jord eller skog från angränsande större fastigheter, varvid som yttersta åtgärd visst tvångsförfarande kan ifrågasättas. I sistnämnda fall måste man emellertid framgå med försiktighet, så att icke produktionsbetingelserna på eljest bärkraftiga jordbruk försämras. Ehuru otillräckligt jordinnehav och olämplig arrondering äro några av de mera framträdande bristerna i jordbrukets organisation och utrustning, äro de icke de enda. Såsom i motionerna framhålles äro exempelvis både ekonomibyggnadernas beskaffenhet samt maskin- och övrig inventarieutrustning mångenstädes av sådan art, att lönsam drift ej kan ordnas. Nu gällande bestämmelser rörande lån och bidrag för olika jordbruksändamål kunna behöva ändras för att möjliggöra en utvidgning av förbättringsverksamheten. I syfte att skapa grundvalar för de av utskottet nu skisserade åtgärderna bör igångsättas dels en grundlig inventering av förefintliga brister i jordbrukets utrustning, dels ock en planläggning av rationaliseringsverksamheten i allmänhet, varvid möjligheterna att anskaffa lämplig tillskottsjord till ofullständiga jordbruk särskilt böra uppmärksammas. Då svårigheter kunna tänkas uppstå att lämna statsbidrag för byggnadsändamål till jordbruk, som framdeles måhända böra upphöra att vara självständiga brukningsdelar, bör den åsyftade planeringsverksamheten snarast komma till utförande. Vid densamma bör givetvis tillses, att innehavare av sådana jordbruk, vilka för framtiden icke kunna bestå som självständiga brukningsdelar, under övergångstiden beredas nödiga utkomstmöjligheter. Förutom vad nu nämnts böra planerna innefatta vad som i övriga avseenden erfordras för att förstärka produktionsbetingelserna inom jordbruket genom elektrifiering, maskinanskaffning, komplettering av levande och döda inventarier, förbättrad utrustning i bostads- och ekonomibyggnader m. m.

169 Enligt vad utskottet erfarit torde de i motionerna berörda frågorna i viss mån redan vara föremål för överläggningar inom 1942 års jordbrukskommitté. Utskottet vill därför ifrågasätta, huruvida icke det av utskottet nu förordade utredningsuppdraget kunde anförtros åt denna kommitté. Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna I: 215 och II: 326 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att — i den mån undersökningar i de av utskottet härovan berörda hänseendena icke redan igångsatts — utredning i motionernas syfte och enligt av utskottet angivna synpunkter måtte verkställas samt därav föranledda förslag så snart ske kan föreläggas riksdagen.» Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen, vilken därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1944 (nr 357) anhöll att — i den mån undersökningar i de av utskottet berörda hänseendena icke redan igångsatts — utredning i motionernas syfte och enligt av utskottet angivna synpunkter måtte verkställas samt därav föranledda förslag så snart ske kunde föreläggas riksdagen. Genom beslut den 15 juni 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt jordbrukskommittén att — med beaktande av vad i utskottets utlåtande anförts — verkställa den av riksdagen begärda utredningen. B . Statens låne- och bidragsverksamhet vid förvärv av jord för rationaliseringsändamål och statens aktiva inköpspolitik. Såsom framhållits i kapitel 8 böra de statliga åtgärderna för genomförande av den yttre rationaliseringen i första hand bestå däri att staten dels ekonomiskt möjliggör för enskilda jordbrukare att inköpa jord för sammanläggningsändamål, dels vidtager sådana åtgärder att den jord, som man behöver kunna disponera för att åstadkomma den önskade yttre rationaliseringen, verkligen blir tillgänglig för ändamålet. I praktiken komma givetvis de båda nu angivna grenarna av den statliga verksamheten för den yttre rationaliseringen att gå hand i hand. Den första grenen av verksamheten skall enligt jordbrukskommitténs förslag bestå dels i en låneverksamhet, genom vilken man skapar kreditmöjligheter för de jordbrukare, som önska förvärva jord till komplettering av sina jordbruk, dels i en bidragsverksamhet, genom vilken man vill möjliggöra, att jordbrukarna skola kunna förvärva sådan kompletteringsjord på rimliga villkor. Den andra grenen av verksamheten skall enligt vad jordbrukskommittén föreslagit i första hand ta sig uttryck i en aktiv inköpspolitik från statens sida, genom vilken staten söker att själv förvärva eller att förmedla enskilda jordbrukares förvärv av sådan jord, som beröres av planerna på den yttre rationaliseringen. I den mån denna aktiva inköpspolitik ej leder till målet, bör staten genom en allmän förköpsrätt och, i vissa speciella fall, genom expropriation ha möjlighet att förvärva dylik jord.

170 Beträffande statens låne- och bidragsverksamhet för främjande av den yttre rationaliseringen har i kapitel 8 uttalats, att staten bör dels utlämna lån till de jordbrukare, som önska inköpa fastigheter eller fastighetsdelar för att genomföra en ur det allmännas synpunkt önskvärd yttre rationalisering, dels vid dylika förvärv lämna bidrag till utjämnande av skillnaden mellan det pris den inköpta fastigheten eller fastighetsdelen kan ha betingat och dess värde vid sammanläggning. Denna läne- och bidragsverksamhet skulle principiellt bedrivas oberoende av köparens inkomst- och förmögenhetsställning. I fråga om målsättningen för den yttre rationalisering, till vilken det allmänna bör direkt medverka, har vidare i kapitel 8 framhållits, att denna målsättning bör gå ut på en förvandling av övergångsjordbruken till bärkraftiga brukningsdelar. Vad sålunda sagts rörande målsättningen för det allmännas direkta medverkan till yttre rationalisering gäller även nu ifrågavarande låne- och bidragsverksamhet. Denna bör alltså endast omfatta sådana fastighetsförvärv, som äro direkt avsedda att leda till en förvandling av ett övergångsjordbruk. Denna förvandling kan, såsom tidigare framhållits, ske på olika sätt. I vissa fall kan förvandlingen åstadkommas genom att övergångsjordbruket erhåller tillskottsjord från ett annat jordbruk (exempelvis från ett större jordbruk eller från en brukningsdel, vilken delas mellan ett par angränsande övergångsjordbruk). I andra fall kan förvandlingen ske genom sammanläggning av två eller flera övergångsjordbruk eller genom att ett övergångsjordbruk lägges till en angränsande fullständig brukningsdel. I vissa fall torde man även böra tänka sig att klyva en fullständig brukningsdel och genom att lägga delarna till angränsande övergångsjordbruk förvandla dessa till fullständiga brukningsdelar. Speciellt kan detta tänkas bli fallet, om byggnaderna å den första fastigheten äro i dåligt skick, medan däremot byggnaderna å övergångsjordbruken äro i gott skick, eller dä arronderingsförhållandena äro sådana, att detta förfaringssätt erbjuder de bästa möjligheterna att skapa någorlunda väl arronderade fastigheter. I samtliga nu nämnda fall bör alltså staten principiellt vara beredd att genom sin låne- och bidragsverksamhet underlätta förvärvet, förutsatt givetvis att detta icke står i strid med de av rationaliseringsorganen uppgjorda planerna för den yttre rationaliseringens genomförande. (Detta kan ju till exempel bli fallet, om ett övergångsjordbruk, som enligt de uppgjorda planerna för den yttre rationaliseringen bör sammanläggas med ett annat övergångsjordbruk, i stället skulle förvärvas av ägaren till en angränsande fullständig brukningsdel.) Till sådana fastighetsförvärv, som ej ta sikte på en rationalisering av övergångsjordbruken, bör det allmänna däremot ej lämna någon ekonomisk medverkan, även om förvärven i och för sig kunna anses innebära en rationalisering. Även om det allmänna — såsom uttalats i kapitel 8 — i prih-

171 cip ej bör motsätta sig sådana sammanläggningar av fullständiga brukningsdelar, som skulle medföra en påtaglig förbättring av lönsamheten, bör det allmänna sålunda ej lämna något ekonomiskt biträde till dylika sammanläggningar. För att en dylik sammanläggning skall komina till stånd, bör alltså förutsättas, att sammanläggningsföretaget ur jordbruksekonomisk synpunkt är så lönande, att något statligt bistånd för genomförande av detsamma ej behövs. Till vad nu sagts om att låne- och bidragsverksamheten principiellt endast bör äga tillämpning vid sådana fastighetsförvärv, som avse en yttre rationalisering av övergångs jordbruken, bör emellertid göras en reservation. Såsom i olika sammanhang understrukits, kan det mången gång vara ytterst svårt att avgränsa övergångsjordbruken från sådana ofullständiga brukningsdelar, som kunna anses ha möjlighet att bestå på lång sikt. En bedömning av de möjligheter som — på grund av förekomsten av förvärvskällor utanför brukningsdelen — kunna finnas för en ofullständig brukningsdel att bestå på lång sikt, måste alltid bli förenad med vissa osäkerhetsmoment. Redan med hänsyn till dessa osäkerhetsmoment synes det mindre lämpligt att, då det är fråga om en åtgärd, som innebär en förstärkning av en ofullständig brukningsdel, söka göra någon bestämd skillnad mellan övergångsjordbruk och bestående småbruk. Även då det är fråga om en brukningsdel, som ganska klart är att hänföra till gruppen bestående småbruk, synes det vidare i allmänhet befogat, att det allmänna ej skall motsätta sig en sådan förstärkning av en dylik brukningsdel, som kan genomföras utan att rationaliseringsplanerna i övrigt rubbas, utan att det allmänna tvärtom bör genom lån och bidrag främja densamma. Härvid måste man dock givetvis tillse, att man ej främjar sådana åtgärder, som kunna bidraga till att skapa nya övergångsjordbruk, exempelvis en sådan utvidgning av ett stödjordbruk, att brukaren blir alltför bunden vid jordbruket och till följd därav ej kan ägna sig åt arbete utanför den egna brukningsdelen i den utsträckning, som behövs för att han skall kunna uppnå en skälig inkomst. Statens låne- och bidragsverksamhet för främjande av den yttre rationaliseringen synes alltså i princip böra stå öppen även för sådana jordförvärv, som avse ett förstärkande av andra ofullständiga brukningsdelar än övergångsjordbruk och för vilka hinder ej möter enligt de allmänna riktlinjerna för den yttre rationaliseringen. Vad i det följande sägs om lån och bidrag vid jordförvärv, som avse yttre rationalisering av övergångsjordbruken, gäller även sådana jordförvärv, som nu nämnts. Jordbrukskommittén vill understryka, att vad här ovan anförts om statens ekonomiska medverkan till förstärkning av vissa ofullständiga brukningsdelar endast äger tillämpning å sådana jordförvärv, som avse ett förstärkande av dylika brukningsdelar. Lån och bidrag böra sålunda ej kunna komma i fråga, därest en brukningsdel, vilken klart är att hänföra till gruppen bestående småbruk, skulle inköpas för att sammanläggas med en

172 angränsande fullständig brukningsdel. Av vad här ovan sagts om att lån och bidrag bör utgå endast för sådan förstärkning av ofullständiga brukningsdelar, som står i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna för den yttre rationaliseringen, följer jämväl, att det i praktiken sällan k a n bli frågan om att lämna lån eller bidrag till utvidgning av sådana brukningsdelar, vilka äro att anse som typiska stödjordbruk. Låneverksamheten skall, som ovan nämnts, ha till syfte att undanröja eventuella kreditsvårigheter vid sådana jordförvärv, som skulle befrämja den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken, medan bidragsverksamheten skall ha till syfte att möjliggöra, att dylika jordförvärv kunna ske på rimliga villkor. De priser, som nu gälla å övergångsjordbruk, torde ofta överstiga det kapitalvärde, som kan beräknas bli förräntat, om brukningsdelen skulle uppgå i ett annat jordbruk. Hurudan prisutvecklingen beträffande övergångsjordbruken kan bli i fortsättningen är givetvis svårt att bedöma. Det av jordbrukskommittén förordade systemet för stödjande av dessa jordbruk, enligt vilket det allmänna prisstödet skall avvägas efter basjordbrukens behov men därjämte skola utgå särskilda årliga kontantbidrag till de nuvarande innehavarna av övergångsjordbruken, bör vara ägnat att motverka en prisstegring och kan till och med tänkas komma att medföra en prissänkning å dessa jordbruk. Genom att bidragsrätten är knuten till de nuvarande brukarna kommer nämligen, om brukningsdelen övergår till ny innehavare, vilken skall bruka densamma såsom självständig fastighet, ställningen för den nye innehavaren på grund av att bidraget bortfallit att bli sämre än ställningen varit för den förre innehavaren. En annan faktor, som blir av stor betydelse för prisutvecklingen beträffande här ifrågavarande jordbruk, blir givetvis den efterfrågan på desamma, som kan föreligga i framtiden. Går befolkningsutvecklingen i den riktningen, att en viss nettoavflyttning från jordbruket i fortsättningen kommer att ske till följd av stadsnäringarnas dragningskraft och sålunda utan att de statliga rationaliseringsåtgärderna direkt medverka till densamma, måste denna avflyttning väntas medföra en minskad efterfrågan, framför allt på de icke lönsamma jordbruken. Denna minskade efterfrågan bör då även få till följd en sänkning av prisnivån för dessa jordbruk. Någon anledning för det allmänna att söka motverka en dylik prisutveckling i fråga om de mindre jordbruken finnes uppenbarligen icke. Ej heller synes det föreligga någon anledning att staten skulle ersätta innehavarna av de mindre jordbruken den förlust dessa eventuellt kunna lida, därest priserna å deras jordbruk skulle sjunka till följd av att jordbruken icke äro räntabla eller efterfrågan å desamma minskas. Det är visserligen sant, att staten genom sin jorddelningslagstiftning möjliggjort bildandet av dessa jordbruk och i vissa fall — genom egnahemsverksamheten — rent av aktivt medverkat till deras uppkomst. Härigenom kan dock staten näppeligen an-

173 ses hava åtagit sig att vidtaga åtgärder, vilka skulle möjliggöra uppehållandet av någon viss prisnivå å jordbruken. Flertalet av ifrågavarande mindre jordbruk torde för övrigt, då de bildades, ha gett sina brukare en såsom skälig ansedd försörjning eller i vart fall en försörjning, som ej var sämre än den vederbörande kunde vinna på annat sätt. Att dessa jordbruk med nuvarande anspråk på ersättning för arbete framstå som oräntabla till följd av att de ej kunnat i samma mån som de större jordbruken tillgodogöra sig den tekniska utvecklingen på jordbrukets område ävensom till följd av att de allmänna ekonomiska förutsättningarna sedermera varit gynnsammare för andra näringsgrenar än för jordbruket, utgör uppenbarligen ej ett förhållande, som kan motivera att staten ens ur skälighetssynpunkt skulle ersätta brukarna av mindre jordbruk den förlust de kunna lida genom sådant prisfall å jordbruken som ovan nämnts. Än mindre kan det anses motiverat, att det allmänna skulle lämna någon ersättning för sådan prissänkning, som kan bli följden av en av befolkningsutvecklingen föranledd nedgång i efterfrågan å dylika jordbruk. Även om priserna å övergångsjordbruk i fortsättningen skulle bli relativt sett lägre än tidigare, torde man dock åtminstone för den närmaste tiden ej kunna räkna med att priserna skola bli så låga, att det pris, som skulle kunna erhållas för en dylik fastighet i fria marknaden, ej kommer att överstiga det värde brukningsdelen har vid sammanläggning med annan fastighet. Att denna skillnad skall utjämnas utgör emellertid en nödvändig förutsättning för att sammanläggningen skall komma till stånd. Staten bör därför, såsom angivits i kapitel 8, i mån av behov träda emellan och utjämna denna skillnad. Principen för bestämmande av bidraget har i kapitel 8 angivits böra vara, att man bör jämföra det pris, köparens egen fastighet kan tänkas betinga vid fri försäljning, med det pris, som vid fri försäljning skulle kunna erhållas för den genom sammanläggningen bildade fastigheten, samt att bidrag bör utgå i den mån köpeskillingen för tillskottsjorden överstiger skillnaden mellan dessa båda pris. Självklart är, att det här i regel ej kan bli fråga om att bestämma bidraget efter rent räknemässiga grunder. E n av lantbruksnämnden gjord bedömning av det pris, som vid fri försäljning skulle kunna erhållas för köparens fastighet i dess skick före sammanläggningen respektive för den fastighet, som skulle bildas genom sammanläggningen, kan ej göra anspråk på att vara exakt, och framför allt kan ju köparen härvidlag ha en annan uppfattning än nämnden. Vidare gäller det att tillse, att möjligheten att erhålla bidrag ej föranleder köparen att betala högre pris än erforderligt för den inköpta jorden. I regel torde man därför få tänka sig, att bidragets storlek kommer att bestämmas efter överläggningar mellan lantbruksnämnden och köparen i samband med förhandlingarna mellan köparen och säljaren angående köpeskillingen för jorden. Förklarar sig nämnden vid dessa överläggningar be-

174 redd att betala ett visst belopp såsom bidrag, kan köparen därefter ta slutlig ställning till frågan, huruvida han skall inköpa jorden eller ej. Den princip för bestämmande av bidragets storlek, som jordbrukskommittén nu angivit, avviker något från den, som kommit till uttryck i nu gällande bestämmelser angående statsbidrag vid förvärv av tillskottsjord. Såsom framgår av vad ovan anförts rörande innebörden av dessa bestämmelser kan nämligen för närvarande, då en å tillskottsjorden befintlig byggnad blir överflödig för jordbrukets behov och icke kan finna lämplig användning, bidrag utgå högst med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan det värde, som kan antagas hava av köpeskillingen för tillskottsjorden belöpt å byggnaden, samt det minskade värde byggnaden prövas hava erhållit efter tillskottsjordens sammanläggning med den ursprungliga fastigheten. Enligt sagda bestämmelse skulle sålunda förändringen i byggnadens värde i sista hand vara avgörande för bidragets storlek, medan jordbrukskommitténs förslag bland annat innebär, att man mot en sådan värdeminskning bör väga den vinst, som kan uppstå genom att jordbrukets lönsamhet förbättras. Det kan i detta sammanhang jämväl påpekas, att man i den verksamhet för yttre rationalisering, som enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör komma till stånd, ej alltid kan utgå från att det är byggnaderna å den tillköpta fastigheten eller fastighetsdelen, som kunna förlora i värde. Äro, dä en fastighet inköpes i sammanläggningssyfte, byggnaderna ä den inköpta fastigheten mera lämpade att användas för jordbruksdriften ä den sammanlagda fastigheten än byggnaderna ä den köparen förut tillhöriga fastigheten, får man ju förutsätta, att köparen i fortsättningen kommer att använda förstnämnda byggnader och att det sålunda blir byggnaderna å hans egen fastighet, som förlora i värde. Anmärkas kan, att de i nästföregående stycke berörda avvikelserna mellan gällande bestämmelser angående statsbidrag vid förvärv av tillskottsjord och den av jordbrukskommittén föreslagna bestämmelsen om dylikt bidrag endast äro teoretiska. I praktiken tillämpas nämligen förstnämnda bestämmelser redan på sätt kommittén här angivit som önskvärt. Man synes böra räkna med att det i regel ej bör bli fråga om att utbetala bidrag i andra fall än då byggnader å endera av de till sammanläggning avsedda fastigheterna eller fastighetsdelarna bli överflödiga eller fä minskat värde genom sammanläggningen. Även beträffande obebyggd tillskottsjord kan det dock tänkas, att det pris köparen måste betala för att kunna förvärva jorden ligger något över kapitalvärdet av den förbättring av hans fastighet, som förvärvet medför. Jämväl i dylika fall bör möjlighet finnas att utbetala bidrag. En omständighet, som bör ägnas uppmärksamhet vid prövningen av frågan om bidrag, är det sätt, på vilket marken å den fastighet, som bildas genom sammanläggningen, i fortsättningen bör användas. I åtskilliga fall torde man böra räkna med att en del av den mark, som dittills brukats

175 som åkerjord, kommer att utläggas till bete eller eventuellt övergå till skogsmark. Där så är fallet, bör man vid bedömandet av markens blivande värde för köparen utgå från den användning, som marken kan väntas få på lång sikt. Särskilt i fråga om sådan jordbruksjord, som anses böra överföras till skogsmark, torde man emellertid i dylikt fall böra som villkor för rätt till bidrag uppställa, att marken kommer att användas på det sätt, som man utgått från vid bestämmandet av bidragets storlek. En fråga, som sammanhänger med det i nästföregående stycke anförda, är, huruvida staten skall söka att genom särskilda åtgärder stimulera till omläggning från jordbruk till skogsbruk å sådan mark, som ej direkt beröres av åtgärderna för yttre rationalisering av övergångsjordbruken. Det gäller här främst sådana större jordbruk som, förutom att de inneha till jordbruksdrift lämpad mark i sådan omfattning, att de äro att anse såsom rationella jordbruk, även ha viss mark, vilken hittills använts som åkerjord men i fortsättningen bör övergå till skogsmark. En dylik omläggning synes emellertid för dessa jordbruks vidkommande böra anses utgöra ett led i den rationaliseringsprocess, som de böra utföra på egen hand. Något bidrag från statens sida för att stimulera till en dylik omläggning synes därför ej böra utgå, åtminstone så länge någon omedelbar risk för överproduktion icke föreligger. Skulle det emellertid i framtiden visa sig, att de åtgärder för yttre rationalisering, som jordbrukskommittén förordat, icke äro tillräckliga för att förhindra uppkomsten av en överproduktion, får man givetvis, jämte det man upptar rationaliseringsprogrammet till omprövning, även överväga frågan om de åtgärder, som eventuellt böra vidtagas för att minska jordbruksjorden å de befintliga brukningsdelarna. Statens aktiva inköpspolitik bör, såsom tidigare framhållits, taga sig uttryck dels däri att staten skall taga initiativ till och lämna sitt biträde vid sådana överlåtelser av jord enskilda jordägare emellan, som äro ägnade att främja den yttre rationaliseringen, dels däri att staten själv på frivillighetens väg förvärvar jordbruksfastigheter och sedan ställer dessa till förfogande för rationaliseringsändamål. Rörande det sätt, på vilket denna aktiva inköpspolitik bör bedrivas, vill kommittén här i huvudsak endast hänvisa till vad kommittén därom anfört i kapitel 8. Vad särskilt angår det pris staten bör betala vid inköp av fastigheter i rationaliseringssyfte, har i kapitel 8 understrukits vikten av att statens aktiva inköpspolitik ej handhaves på ett sådant sätt, att den åstadkommer en uppskruvning av marknadspriserna å jordbruksfastigheter, utan att staten, därest ägaren av en för rationaliseringen behövlig fastighet eller fastighetsdel ej frivilligt ställer marken till förfogande till skäligt pris, bör använda sig av de möjligheter, som kunna finnas att förvärva marken genom förköpsrätt eller genom expropriation. Vad nu sagts gäller givetvis vare sig staten själv skall köpa marken eller äganderätten till marken direkt skall

176 övergå till den jordbrukare, som enligt planerna för den yttre rationaliseringen bör erhålla densamma, och staten lämna bidrag till utjämnande av skillnaden mellan köpeskillingen och den inköpta markens värde för sammanläggningsändamål. I vissa speciella fall kan dock ett utbetalande av överpris vid inköp av fastigheter i rationaliseringsändamål vara befogat. Jordbrukskommittén tänker härvid främst på de fall, da köpet avser en fastighet, vars ägare uppbär årligt bidrag av det allmänna. Då bidraget bortfaller vid överlåtelse av fastigheten, kan det vara förmånligt för staten att inköpa en dylik fastighet, även om det pris ägaren betingar sig skulle ligga över fastighetens marknadsvärde, överpriset kan nämligen vara väsentligt lägre än det kapitaliserade värdet av de bidrag, som staten, om inköpet ej skett, skulle ha fått betala till brukaren. Genom inköpet vinner man även, att den yttre rationaliseringen av brukningsdelen kommer snabbare till stånd. I vissa fall kan inköpet jämväl möjliggöra, att ett angränsande övergångsjordbruk, vars brukare ävenledes uppbär bidrag, förvandlas till en fullständig brukningsdel och brukaren av densamma sålunda ej längre behöver tilldelas bidrag. Ur dessa synpunkter kan i vissa fall ett inköp av en jordbruksfastighet, även då det sker till överpris, i själva verket komma att utgöra en för staten ekonomiskt förmånlig avlösning av de årliga bidragen. Det kan påpekas, att överpriset i nu ifrågavarande fall ej behöver ha formen av en kontant engångsutbetalning. Sålunda kan exempelvis säljaren vid sidan av den kontanta köpeskillingen tillförsäkras rätt till bostad ä fastigheten till sin död. Vad angår formerna för utlämnande av här ifrågavarande lån och bidrag må följande framhållas: Lånebestämmelserna synas böra utformas så, att dels ett beviljande av lån ej skall innebära någon subvention från statens sida, dels lantbruksnämnden h a r rätt stor frihet att anpassa bestämmelserna om återbetalningstid efter förhållandena i det särskilda fallet. Då nu ifrågavarande lån till sitt syfte äro likartade med de lån, som avses skola utgå till inre rationaliseringsåtgärder, synes det ligga nära till hands att använda den för sistnämnda rationaliseringsåtgärder avsedda låneformen även för nu ifrågavarande lån. Detta innebär bland annat, att lån för inköp av jord i rationaliseringssyfte bör kunna beviljas upp till hela det värde jorden bedömes ha efter sammanläggningen samt att man ej bör uppställa några särskilda bestämmelser rörande säkerheten för lånet utan helt allmänt fordra tillfredsställande säkerhet. Vidare böra lantbruksnämnderna få rätt stor frihet att bestämma amorteringstidens längd samt huruvida amorteringsskyldigheten skall omfatta hela lånesumman eller lånet i vissa fall bör uppdelas i en stående del och en amorteringsdel. Vad nu sagts om lånebestämmelserna bör gälla såväl då fastigheten säljes direkt från den ene jordbrukaren till den andre och sta-

177 ten endast lämnar köparen lån för att underlätta finansieringen av köpet som då staten säljer en av staten i rationaliseringsändamål inköpt fastighet och lånet alltså innebär en kredit med erläggande av köpeskillingen. Beträffande formerna för bidragsverksamheten torde man böra var för sig behandla det fall, då försäljningen sker direkt från en jordbrukare till en annan, och det fall, då staten är säljare. I förra fallet måste det under alla förhållanden ske en direkt utbetalning från lantbruksnämnden till köparen. Denna utbetalning kan ske antingen även till formen såsom ett verkligt bidrag eller till formen såsom ett lån, vilket emellertid ej skall återbetalas annat än under vissa förutsättningar. Vid valet mellan dessa båda former bör uppmärksammas, att det givetvis är angeläget att det syfte, man velat nå genom bidraget, ej förfelas. Så kan emellertid bli fallet, om köparen trots bidraget ej genomför den tänkta sammanläggningen. Vilken form bidragen än få, torde det därför böra finnas möjlighet för lantbruksnämnden att förknippa bidrag med vissa villkor, som garantera, att syftet med bidraget skall nås. Sålunda bör lantbruksnämnden exempelvis såsom villkor för rätt till bidrag kunna föreskriva, att sammanläggning i rättsligt avseende skall komma till stånd, att de olika brukningsdelarna även i brukningshänseende skola sammanläggas till en brukningsenhet, att överflödiga byggnader skola bortföras, att viss mark skall utläggas till bete eller planteras med skog o. s. v. Det må emellertid framhållas, att dylika villkor ej böra stadgas i andra fall än då så kan anses behövligt för att bereda garanti för att den avsedda effekten av rationaliseringsåtgärden skall uppnås. Det är även givet, att man vid uppställandet av dylika villkor bör undvika att spoliera befintliga värden. Förhåller det sig exempelvis så, att någon eller några byggnader å den ena brukningsdelen visserligen bedömas bli på längre sikt överflödiga efter sammanläggningen men dock kunna antagas under några år framåt bliva till gagn för brukaren av den genom sammanläggningen bildade fastigheten, bör det sålunda kunna medges, att dessa byggnader skola få kvarstå under viss tid. Med hänsyn till behovet av dylika villkorsbestämmelser synes det i allmänhet lämpligast att utbetala bidragen i form av lån men att i samband därmed stadga, att återbetalningsskyldighet skall föreligga endast om låntagaren före viss tids utgång bryter mot vissa angivna villkor. Där uppställande av särskilda villkor ej anses nödvändigt — så kan ju till exempel ofta vara fallet vid försäljning av ett mindre område som tillskottsjord — bör dock den direkta bidragsformen kunna komma till användning. Då låneformen användes, synas lånen kunna konstrueras i överensstämmelse med de för den inre rationaliseringsverksamheten föreslagna avskrivningslånen. Vad åter angår det fall, då staten är säljare, behöver någon utbetalning av bidrag ej ske. Lantbruksnämnden behöver vid sin försäljning av en för sammanläggning avsedd fastighet ej betinga sig högre pris än som motsvarar fastighetens värde vid sammanläggningen. Om staten vid sitt inköp av fas12—616475

:II.

178 tigheten fått betala ett högre pris, får staten alltså vid försäljningen vidkännas en förlust, motsvarande det bidrag, som skolat utgå vid direkt försäljning av fastigheten frän den ene jordbrukaren till den andre. Alternativt k a n man emellertid i detta fall tänka sig att köpeskillingen sättes högre än som motsvarar fastighetens värde för sammanläggningsändamål men att köparen erhåller avskrivningslån till belopp, motsvarande den överskjutande delen av köpeskillingen. Den förstnämnda metoden är rent administrativt sett enklare än den sistnämnda. Genom den förstnämnda metoden undgår man även de olägenheter ur psykologisk synpunkt, som kunna vara förenade med den senare metoden. Å andra sidan måste man även här beakta, i vad mån man behöver särskilda garantier för att den avsedda yttre rationaliseringen verkligen skall komma till stånd. Lantbruksnämnden torde därför böra äga frihet att förfara så, som nämnden i det enskilda fallet finner lämpligast. C. D e n allmänna förköpsrätten. Tanken på att använda ett system med förköpsrätt för att tillgodose vissa jordpolitiska intressen har framförts vid olika tillfällen under senare tid. Det av lagberedningen år 1909 avlämnade förslaget till jordabalk upptog sålunda bland annat bestämmelser om en konventionell förköpsrätt, d. v. s. en förköpsrätt, som grundlagts genom särskilt avtal. Dess uppgift skulle huvudsakligen vara att bereda samhällen, vilka upplåtit jord för vissa bestämda ändamål, en utväg att garantera jordens användning för dessa syften, varigenom det allmänna skulle erhålla ett bestående inflytande på utvecklingen och särskilt möjlighet att förhindra jordens indragande i spekulationen. Denna konventionella förköpsrätt — vilken skulle kunna tillförsäkras kronan, kommun, municipalsamhälle eller enskild ägare av fastighet — skulle för att erhålla verkan mot tredje man inskrivas i fastighetsboken. Om sådan inskrivning meddelats, skulle vid fastighetens försäljning den förköpsberättigade kunna lösa till sig fastigheten till samma pris som köparen utfäst. Dock skulle i vissa fall förköpsrätt ej få utövas, såsom då köparen vore säljarens skyldeman i rätt nedstigande led eller då fastigheten såldes i exekutiv ordning. I fråga om proceduren vid förköpsrättens utövande, när en uppgörelse i godo ej kunde komma till stånd, stadgades i förslaget skyldighet för den förköpsberättigade att vid äventyr av talans förlust instämma köparen inom 180 dagar från det köparen sökt lagfart eller från det köparen med uppvisande av köpehandlingen anmält sitt fång för den förköpsberättigade. På begäran skulle köparen vara skyldig att med ed betyga, att mellan honom och säljaren blivit på god tro så avtalat som köpehandlingen utvisade och han i övrigt uppgivit. Lagberedningens förslag blev som bekant ej genomfört. Även därefter ha vid flera tillfällen förslag framförts om införande av en

179 f ö r k ö p s r ä t t . I vissa fall h a r m a n h ä r v i d åsyftat* att f ö r k ö p s r ä t t e n skulle a n v ä n d a s för a t t m ö j l i g g ö r a k o m p l e t t e r i n g av ofullständiga j o r d b r u k o c h l i k n a n d e å t g ä r d e r , m e d a n m a n i a n d r a fall ö n s k a t att g e n o m en f ö r k ö p s r ä t t ge a r r e n d a t o r e r f ö r e t r ä d e att i n k ö p a d e a v d e m a r r e n d e r a d e f a s t i g h e t e r n a . I s a m b a n d m e d de ä n d r i n g a r i arrendelagstiftningen, s o m g e n o m f ö r d e s å r 1943, i n f ö r d e s ä v e n (genom lagen den 18 d e c e m b e r 1943 o m f ö r k ö p s r ä t t ) för vissa g r u p p e r a v a r r e n d a t o r e r en f ö r k ö p s r ä t t a v s i s t n ä m n d a slag. D å b e s t ä m m e l s e r n a o m d e n n a a r r e n d a t o r s f ö r k ö p s r ä t t i åtskilliga a v s e e n d e n , s ä r s k i l t b e t r ä f f a n d e f ö r f a r a n d e t vid u t ö v a n d e t a v f ö r k ö p s r ä t t e n , s y n a s ä g n a d e a t t t j ä n a till förebild för den a v k o m m i t t é n föreslagna a l l m ä n n a förk ö p s r ä t t e n för staten, skall h ä r i k o r t h e t återgivas det h u v u d s a k l i g a i b e stämmelserna rörande arrendators förköpsrätt. Arrendators förköpsrätt är — i motsats till den av lagberedningen föreslagna lösningsrätten — en legal lösningsrätt, d. v. s. den grundar sig direkt på lagbestämmelse och utgör ett moment i själva arrenderätten. Den är ej heller för sin existens beroende av någon inskrivning i fastighetsbok. Förköpsrätt föreligger endast vid sådana arrenden, å vilka den sociala arrendelagstiftningen är tillämplig. Förköpsrätten innebär rätt för arrendatorn att, när den arrenderade fastigheten säljes, lösa till sig fastigheten till det pris, som köparen utfäst. Förköpsrätten får dock ej utövas, där köparen är säljarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock säljarens syskon. Vidare gäller förköpsrätten ej om fastigheten säljes tillsammans med huvudgård, varunder den lyder, eller då viss lott i fastigheten säljes till någon, som förut var delägare i den. Förköpsrätten får slutligen ej heller utövas, då fastigheten säljes exekutivt. Vill arrendator utöva förköpsrätten, är han skyldig att inlösa hela den försålda fastigheten och äger sålunda icke begränsa förköpsrätten till viss del av fastigheten. Har jordägaren hembjudit fastigheten till arrendatorn och har arrendatorn icke inom tre månader, antagit hembudet, får förköpsrätten ej göras gällande under ett år efter hembudet, såvida ej försäljning sker pä villkor, som för jordägaren äro mindre fördelaktiga än de, som gällt för hembudet. Talan om förköpsrätt skall vid talans förlust anhängiggöras genom stämning å köparen inom tre månader från det denne sökte lagfart å sitt fång. Köparen kan emellertid redan innan lagfart sökts göra anmälan om fånget till arrendatorn. Har sådan anmälan skett, är arrendatorn, därest han vill använda förköpsrätten, skyldig att vid äventyr av talans förlust instämma sin talan inom en månad från det anmälan skedde. Då arrendatorn för talan om förköp, är han skyldig att hos överexekutor ställa säkerhet för den lösesumma, han skall utgiva för fastigheten, ävensom för den ersättning han i övrigt kan bli skyldig att utge till köparen. Lösesumman skall som ovan nämnts principiellt sammanfalla med köpeskillingen. I vissa fall måste emellertid lösesummans storlek bestämmas efter en särskild prövning. Detta blir fallet, om i köpet ingår egendom, som ej skall lösas, och antingen särskild köpeskilling för denna egendom ej är utsatt eller ock köpeskillingen för denna egendom av arrendatorn visas ha satts för lågt i förhållande till köpeskillingen för den fastighet, som skall lösas. I dessa fall avgör rätten, hur mycket av den sammanlagda köpeskillingen, som skall anses belöpa på sistnämnda fastighet. Bifalles arrendatorns talan, bestämmer rätten viss dag, ej tidigare än tre månader från domens dag, då arrendeavtalet skall upphöra att gälla och fastigheten anses övergå i arrendatorns ägo. Ersättning till köparen utgår — utöver lösesumman — endast för köparens utgifter för lagfart å fånget ävensom för nödig kostnad, som köparen kan

180 ha nedlagt å fastigheten utöver vad som skäligen kan anses motsvara värdet av den honom tillfallna avkastningen. Beträffande arrendatorns förköpsrätt kan till slut nämnas, att denna gäller även då den av honom arrenderade fastigheten gär i byte. I dylikt fall äger arrendatorn inlösa fastigheten efter dess värde vid den tid, dä bytesavtalet slöts. Detta värde fastställes av rätten, därest överenskommelse om detsamma ej kan träffas. Efter denna redogörelse för innebörden av bestämmelserna om arrendators förköpsrätt skall jordbrukskommittén i det följande behandla vissa spörsmål angående utformningen av den av kommittén föreslagna allmänna förköpsrätten för staten.

Vilka fastigheter skall förköpsrätten omfatta? Syftet med förköpsrätten kan i korthet angivas vara att underlätta och påskynda den yttre rationalisering på jordbrukets område, till vilken staten, enligt vad som angivits i punkt B i detta kapitel, bör direkt medverka, d. v. s. den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Eftersom strävandena att avhjälpa brister i fråga om de befintliga övergångs jordbruken komma att beröra ej blott åkerjorden utan även skogen, är det enligt kommitténs uppfattning klart, att förköpsrätten bör användas som instrument ej blott för den omfördelning av jordbruksjorden, som kan finnas önskvärd, utan även för den komplettering av jordbruk med skog, som, på sätt anförts i kapitel 10, i viss utsträckning bör eftersträvas. Vad i det följande på tal om utövandet av förköpsrätten sägs om yttre rationalisering av jordbruket äger därför, där ej annat särskilt angives, motsvarande tillämpning i fråga om den förstärkning av brukningsdelarna, som består i en komplettering av dessa med skog. Vid utformningen av bestämmelserna om förköpsrätten och vid tillämpningen av dessa bestämmelser torde man böra noga fasthålla vid vad som nu angivits vara syftet med förköpsrätten. Denna rätt bör alltså icke få användas i andra fall eller i vidare mån än som kan motiveras med intresset av att underlätta och påskynda den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Förköpsrätten bör sålunda under inga förhållanden få användas i det primära syftet att överföra mark från enskilda befolkningsgrupper till det allmänna eller för att omfördela äganderätten till åkerjord och skog i vidare mån än som sammanhänger med den yttre rationaliseringen. Ej heller bör förköpsrätten få användas för att möjliggöra en yttre rationalisering, som går utöver vad som behövs för att förvandla övergångsjordbruken till bärkraftiga brukningsdelar, exempelvis för att möjliggöra en sammanläggning av två basjordbruk eller normjordbruk. Även om sålunda motivet för införande av förköpsrätten ger en principiellt klar gränslinje beträffande förköpsrättens tillämplighetsområde, är det å andra sidan klart, att en dylik allmän motivering ej ensam ä r tillräcklig

181 för att man i det enskilda fallet skall kunna avgöra, huruvida en viss fastighet skall omfattas av förköpsrätten eller ej. När det gäller att i praktiken bestämma förköpsrättens tillämplighetsområde, synas två olika metoder tänkbara. Den ena är att man söker att i samband med en allmän inventering av fastigheterna eller på liknande sätt få en uppfattning om, vilka fastigheter som kunna tänkas komma att beröras av den yttre rationaliseringen, och sedan bestämmer, att förköpsrätten skall gälla just dessa fastigheter. Den andra är att man inför en generell förköpsrätt för det allmänna och sedan låter frågan, om förköpsrätten skall användas vid en viss överlåtelse eller ej, bli beroende på en i samband med överlåtelsen företagen prövning av det värde ett förvärv av fastigheten kan ha för rationaliseringsarbetets befrämjande. Ett skäl, som möjligen skulle kunna anses tala för den förra metoden, är att man medelst denna redan från början skulle kunna få till stånd en avgränsning mellan de fastigheter, som skulle besväras av förköpsrätten, och övriga fastigheter. För ägaren av en fastighet, vilken ej skulle belastas av förköpsrätten, skulle vetskapen om detta förhållande kunna anses som en fördel. Ägaren skulle nämligen då i sina dispositioner rörande fastigheten ej behöva räkna med eventualiteten att staten vid en överlåtelse av fastigheten skulle göra anspråk på densamma under åberopande av sin förköpsrätt. Enligt jordbrukskommitténs mening bör detta skäl dock ej tillmätas större betydelse. Med hänsyn bland annat till det sätt, på vilket ersättningen bestämmes vid utnyttjande av förköpsrätten, kan det nämligen knappast anses, att ägaren av en fastighet, till vilken staten har förköpsrätt, behöver i någon mån låta sig påverkas av förköpsrättens existens vid sina dispositioner över fastigheten. Av praktisk betydelse synes frågan om förköpsrättens existens bli endast då en försäljning av fastigheten blir aktuell, i det att det då för eventuella spekulanter å fastigheten är av intresse att veta, om det finns anledning räkna med att staten, därest köpeavtal slutes, kan komma att göra anspråk på att få övertaga fastigheten. Möjligheten härav kan tydligen i viss mån vara ägnad att göra en presumtiv köpare mindre intresserad av fastigheten. Med den utformning, som bestämmelserna om förköpsrätten nedan föreslås komma att få, kommer det emellertid att finnas möjlighet för säljaren att, då frågan om försäljning av fastigheten blir aktuell, få lantbruksnämnden att ta ställning till frågan, huruvida nämnden för tillfället anser sig behöva fastigheten för rationaliseringsarbetet samt, om så är fallet, att redan innan köpeavtal träffas med annan person, genom ett hembudsförfarande få lantbruksnämnden att taga definitiv ställning till frågan huruvida nämnden skall förvärva fastigheten på de i hembudet angivna villkoren. Ej heller det nu berörda förhållandet synes därför kunna tillmätas nämnvärd betydelse vid bedömandet av om man bör begränsa förköpsrätten till vissa på förhand utpekade fastigheter eller ej. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning måste det vidare av praktiska

182 skäl anses synnerligen olämpligt att begränsa förköpsrätten till vissa i förväg utpekade fastigheter. Även om man genomför en allmän inventering av landets jordbruk och i samband med denna inventering söker bilda sig en uppfattning om vilka jordbruk, som kunna komma att beröras av arbetet med den yttre rationaliseringen, är det klart, att det ej är möjligt att vid en sådan inventering definitivt ange, h u r den yttre rationaliseringen skall genomföras. Redan den bedömning, som sker i samband med inventeringen, måste därför komma att inrymma åtskilliga osäkerhetsmoment. Vidare måste man självfallet ha möjlighet att, under det arbetet med den yttre rationaliseringen fortlöper, beakta de förändringar i rationaliseringsbehovet, som kunna föranledas av ändrade förhållanden. Utvecklingen kan sålunda leda till att det vid en framtida tidpunkt framstår som önskvärt, att vissa fastigheter, vilka vid inventeringen ansetts ej behöva bli föremål för förköpsrätt, skola omfattas av arbetet med yttre rationalisering, medan å andra sidan fastigheter, som vid inventeringen ansetts ej kunna bestå på lång sikt, på grund av ändrade förhållanden, exempelvis på grund av ökade arbetstillfällen i orten, finnas kunna lämnas utanför rationaliseringsarbetet. E n individuell uppdelning av jordbruksfastigheterna i två grupper, vilken uppdelning skall ha den betydelsen, att endast fastigheterna i den ena gruppen skola vara föremål för förköpsrätt, kan sålunda enligt jordbrukskommitténs uppfattning icke genomföras utan att man löper risken att vid en framtida tidpunkt sakna möjlighet att genom förköpsrätten förvärva fastigheter, vilka då behövas för genomförande av den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Nu angivna olägenhet skulle kunna undanröjas genom en bestämmelse av innebörd, att den gjorda uppdelningen ej skall vara ovillkorligen bindande utan att det skall finnas möjlighet för det allmänna att vid en senare tidpunkt få till stånd en omprövning av frågan, antingen beträffande enstaka fastigheter eller i samband med en allmän omprövning av planerna för den yttre rationaliseringen, ö p p n a r man möjlighet till en dylik omprövning, blir emellertid resultatet i praktiken ungefär detsamma som om man från början medger staten en förköpsrätt, vilken ej är formellt begränsad till vissa fastigheter. Även ägaren av en sådan fastighet, som vid den första inventeringen undantagits från förköpsrätt, måste nämligen då räkna med möjligheten att fastigheten vid en senare omprövning kan bli underkastad statens förköpsrätt. Eventuellt skulle man kunna tänka sig att begränsa förköpsrätten till att gälla endast jordbruk inom vissa arealgränser. Ej heller en dylik lösning synes emellertid lämplig. Även om man räknar med att förköpsrätten i praktiken i det övervägande antalet fall kommer att begagnas i fråga om brukningsdelar av övergångsjordbrukets typ, kan man nämligen, av skäl som nedan angivas, ej utesluta att det i vissa fall kan anses lämpligt att begagna densamma även i fråga om större fastigheter. Arealgränserna måste

183 därför under alla förhållanden tas till så vida, att inom desamma skulle falla ett stort antal fastigheter, i fråga om vilka användning av förköpsrätten i praktiken ej bör komma i fråga. Det antal brukningsdelar, som genom uppställandet av dylika arealgränser skulle fritagas från förköpsrätt, skulle sålunda bli relativt ringa. Ett uppställande av arealgränser kompliceras vidare därav att förköpsrätten även bör omfatta skogsmark. Med hänsyn till de olägenheter, som enligt det nu anförda äro förenade med en begränsning av förköpsrätten till vissa fastigheter eller vissa grupper av fastigheter, förordar jordbrukskommittén, att man ej i förväg skall göra någon sådan begränsning, utan att förköpsrätten formellt skall omfatta alla jordbruksfastigheter, och att begränsningen i förköpsrätten i stället skall ligga däri, att densamma skall få användas endast under förutsättning att det allmänna behöver disponera fastigheten för att underlätta genomförandet av den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Jordbrukskommittén vill understryka, att vad kommittén nyss anfört om att förköpsrätten ej bör begränsas till att gälla vissa fastigheter eller vissa grupper fastigheter endast har avseende ä jordbruksfastigheter (häri inbegripet även kombinerade jordbruk och rena skogsfastigheter). Däremot bör enligt jordbrukskommitténs uppfattning den begränsningen vidtagas, att förköpsrätten ej bör omfatta andra fastigheter än jordbruksfastigheter. Bostadslägenheter å landsbygden böra sålunda ej omfattas av förköpsrätten. Förefintligheten av dylika bostadslägenheter kan väl i vissa fall tänkas komma att påverka utformningen av den yttre rationaliseringen inom jordbruket, speciellt i sådana trakter, där innehavarna av de befintliga brukningsdelarna mera allmänt behöva arbete utanför jordbruket för att få full sysselsättning och där det följaktligen kan bli en viss konkurrens om arbetstillfällena mellan jordbrukarna och andra personer i orten. Lämpligheten av att bibehålla vissa bostadslägenheter måste emellertid bedömas även ur åtskilliga andra synpunkter än sådana, som ha samband med jordbrukets rationalisering. Kommittén finner det med hänsyn härtill icke lämpligt att låta den allmänna förköpsrätten, vilken skall användas i syfte att främja jordbrukets rationalisering, användas även å bostadslägenheter. (Med det i nästföregående stycke sagda avser jordbrukskommittén givetvis icke, att jordbrukets rationaliseringsorgan skola vara helt utan inflytande på frågan i vad mån det allmänna bör genom lån och bidrag stödja nybildning eller bibehållande av bostadslägenheter i de trakter, där en yttre rationalisering av jordbruket planlägges. Då man prövar frågan om det, med hänsyn till de sysselsättningsmöjligheter, som kunna finnas för innehavaren, kan anses lämpligt att lämna statligt stöd till bildande av en dylik lägenhet, bör man självfallet beakta det sysselsättningsbehov, som föreligger för innehavarna av redan existerande brukningsdelar, och jordbrukets rationaliseringsorgan böra även ha tillfälle att framföra sina synpunkter i frågan. Detsamma kan gälla, då fråga uppkommer att lämna bidrag av allmänna

184 medel till iståndsättande av en bostadslägenhet, som eljest ej torde komma att bestå.) Gränsdragningen mellan de fastigheter, som förköpsrätten skall gälla, och övriga fastigheter synes i anslutning till vad som här ovan anförts lämpligen böra ske i överensstämmelse med den uppdelning av fastigheterna i olika kategorier, som sker vid fastighetstaxeringarna. Förköpsrätten bör sålunda formellt gälla alla fastigheter, som enligt gällande fastighetstaxering äro hänförliga till jordbruksfastighet. Någon inskrivning av förköpsrätten i fastighetsbok synes ej erforderlig. Då förköpsrätten skall vara en legal förköpsrätt och formellt skall vara knuten vid fastigheternas karaktär av jordbruksfastigheter, synas nämligen några särskilda åtgärder för att i det enskilda fallet fästa eventuella spekulanters uppmärksamhet på förköpsrättens existens icke erforderliga. Jordbrukskommittén h a r förut framhållit, att förköpsrätten reellt skall vara begränsad på så sätt, att densamma skall fä användas endast i de fall, då det allmänna behöver erhålla dispositionsrätt till en jordbruksfastighet för att underlätta eller påskynda genomförandet av den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Frågan blir då, på vem det skall ankomma att pröva, om denna förutsättning är uppfylld. Innan jordbrukskommittén behandlar denna fråga, skall kommittén emellertid något beröra de fall, där ett användande av förköpsrätten kan tänkas bli aktuellt i fråga om olika typer av jordbruksfastigheter. Den fastighetsgrupp, inom vilken användningen av förköpsrätten kommer att få den största betydelsen, blir självfallet övergångsjordbruken. Genom förköpsrätten få rationaliseringsorganen, då dylika brukningsdelar komma i handeln, möjlighet att förhindra att nya brukare skola slå sig ned å desamma trots att de endast erbjuda otillfredsställande försörjningsmöjligheter, och att i stället ställa dem till förfogande för komplettering av angränsande brukningsdelar. Förköpsrätten bör vidare i vissa fall kunna användas även beträffande fullständiga brukningsdelar, exempelvis beträffande ett kombinerat jordbruk, vilket enligt de uppgjorda planerna för den yttre rationaliseringen bör sammanläggas med ett angränsande övergångsjordbruk. Om det kombinerade jordbruket skulle komma i handeln först samt övergångs jordbrukets ägare i och för sig är villig att förvärva det kombinerade jordbruket för sammanläggning med sin fastighet och även finnes ha förutsättningar att sköta den genom sammanläggningen bildade fastigheten, bör det sålunda ej möta något hinder, att staten använder sin förköpsrätt till att förvärva det kombinerade jordbruket och sedan överlåta detta till övergångsjordbrukets innehavare. Skulle man i ett dylikt fall avstå från att använda förköpsrätten och låta det kombinerade jordbruket förvärvas av en tredje man, skulle detta nämligen innebära, att tidpunkten för genomförandet av den yttre rationaliseringen av ifrågavarande brukningsdelar uppskötes till den

185 framtida tidpunkt, då övergångsjordbruket skulle säljas. Möjligheten att genomföra rationaliseringen skulle vidare även då vara beroende av om den dåvarande ägaren av det kombinerade jordbruket vore villig att förvärva övergångs jordbruket för sammanläggningsändamål. Samma situation kan tänkas föreligga även då övergångsjordbruket enligt planerna för den yttre rationaliseringen bör sammanläggas med ett fullständigt jordbruk av annan typ, exempelvis med ett jordbruk av normjordbrukets storlek. Man torde å andra sidan ej böra förutsätta, att förköpsrätten bör utövas varje gång det skulle vara möjligt att medelst densamma förvärva ett fullständigt jordbruk, vilket enligt planerna för den yttre rationaliseringen bör sammanföras med ett angränsande övergångsjordbruk till en fastighet. Avgörandet av, om förköpsrätten i dylikt fall bör utnyttjas eller ej, måste bli beroende på en prövning av omständigheterna, därvid man bland annat beaktar, huruvida ägaren av övergångsjordbruket är villig att förvärva det fullständiga jordbruket samt kan tänkas ha förmåga att sköta den genom sammanläggningen bildade fastigheten, den tid, som kan tänkas åtgå innan övergångsjordbruket blir disponibelt för rationaliseringsändamål m. m. Skulle övergångsjordbrukets ägare vara villig att förvärva det fullständiga jordbruket och även ha förmåga att driva detta på ett rationellt sätt, torde det, såsom ovan anförts, i regel få anses lämpligt, att staten använder förköpsrätten och att man sålunda begagnar tillfället att utan onödigt dröjsmål genomföra den önskade yttre rationaliseringen av övergångsjordbruket. Skulle sagda båda förutsättningar ej föreligga, torde det väl i allmänhet vara lämpligast att staten avstår från att utnyttja förköpsrätten och att man i stället försöker genomföra den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruket vid den tidpunkt, då detta blir disponibelt. Skulle övergångsjordbruket kunna tänkas bli disponibelt inom en relativt nära framtid, torde det dock i vissa fall kunna befinnas lämpligt, att staten utnyttjar förköpsrätten till det fullständiga jordbruket. Härvid kan man i en del fall tänka sig, att staten skall behålla äganderätten till det fullständiga jordbruket till dess staten förvärvat även övergångsjordbruket och sammanlagt dessa båda fastigheter. Detta förutsätter alltså, att staten under mellantiden har det fullständiga jordbruket utarrenderat. I andra fall åter torde man kunna tänka sig, att staten genast skall överlåta det fullständiga jordbruket till annan jordbrukare, som förklarar sig villig att övertaga även övergångsjordbruket, då detta blir disponibelt. Bland de fall, där staten bör använda sin förköpsrätt till att förvärva fullständiga brukningsdelar, kan här slutligen särskilt nämnas det, att den ifrågavarande fastigheten innehåller skog utöver vad som erfordras för dess eget behov och att denna överloppsskog behövs för att förstärka skoglösa eller skogfattiga jordbruk i orten. I de hittills diskuterade fall, då det kan komma i fråga att utnyttja för-

186 köpsrätten till att förvärva fullständiga brukningsdelar, har det förutsätts, att den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruket skulle genomföras i form av en sammanläggning av övergångsjordbruket och den fullständiga brukningsdelen. Vad där sagts äger i stort sett tillämpning även då den fullständiga brukningsdelen enligt planerna för den yttre rationaliseringen bör delas och delarna användas för att komplettera angränsande övergångsjordbruk. Enligt vad jordbrukskommittén anfört rörande de allmänna riktlinjerna för den yttre rationaliseringen, bör m a n emellertid i vissa fall tänka sig, att rationaliseringen av övergångs jordbruken bör ske på så sätt, att ett övergångsjordbruk erhåller viss tillskottsjord från ett större jordbruk, vilket sistnämnda emellertid även efter avskiljandet av tillskottsjorden förutsattes komma att bestå såsom självständig fastighet. Det har i kapitel 8 påpekats, att förköpsrätten utgör ett mindre lämpligt instrument för anskaffande av tillskottsjord från större jordbruk. Ett användande av förköpsrätten i dessa fall innebär nämligen, att staten nödgas förvärva en hel fastighet för att få disponera över en mindre del av fastighetens jord och sedan har att åter söka avyttra fastigheten. Med hänsyn till de olägenheter, som sålunda äro förenade med att använda förköpsrätten i dessa fall, har jordbrukskommittén även föreslagit, att det i dylika fall under vissa förutsättningar skall finnas möjlighet att expropriera den erforderliga tillskottsjorden. ö p p n a r man möjlighet att expropriera tillskottsjord, bör detta emellertid ej medföra, att man därmed skall vara absolut förhindrad att använda förköpsrätten för detta ändamål. Om man exempelvis tänker sig det fallet, att ett större jordbruk har vissa avsides liggande ägor, vilka lämpligen kunna avskiljas såsom tillskottsjord till ett angränsande övergångsjordbruk, och att detta större jordbruk försäljes, k a n överlåtelsen framstå som en lämplig tidpunkt att genomföra den önskade kompletteringen av övergångsjordbruket. Rationaliseringsorganet bör då kunna förklara, att det, om köparen ej är villig att till rimligt pris avstå ifrågavarande ägor, i stället kommer att medelst förköpsrätten övertaga hela fastigheten, samt därefter erbjuda honom att av staten förvärva fastigheten med undantag av dessa ägor. Jordbrukskommittén återgår härefter till frågan, på vem det bör ankomma att avgöra, om förutsättningarna för användande av förköpsrätten föreligga. Kommittén har ovan förordat, att förköpsrätten formellt skall vara tillämplig å alla jordbruksfastigheter. Samtidigt har kommittén understrukit vikten av att förköpsrätten ej användes i vidare mån än som är förenligt med syftet med den, d. v. s. att underlätta och påskynda den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Man kan nu möjligen tänka sig att man, för att därmed vinna garanti för att förköpsrätten ej skall användas i vidare mån än som är förenligt med syftet med densamma, skulle låta frå-

187 gan, huruvida förköpsrätten i ett visst fall skall få användas eller ej, prövas av ett från rationaliseringsarbetet helt fristående organ, exempelvis genom ett domstolsförfarande. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning är detta dock icke vare sig nödvändigt eller lämpligt. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för de fall, där förköpsrätten bör kunna användas, måste det under alla förhållanden finnas ett mycket vidsträckt område, där det avgörande för, om förköpsrätten bör användas eller ej, blir rationaliseringsorganens bedömning av rationaliseringsbehovet och deras planläggning av rationaliseringsätgärderna. Att låta ett fristående organ i varje särskilt fall pröva frågan, om ett utnyttjande av förköpsrätten är förenligt med syftet med densamma, skulle därför i praktiken ej få någon betydelse annat än i det fall, att rationaliseringsorganen skulle använda förköpsrätten i uppenbar strid mot de lämnade direktiven. Att för en dylik eventualitet införa den omgång, som en prövning av nyssnämnda fråga i varje särskilt fall skulle medföra, synes icke motiverat. Kommittén anser alltså, att någon dylik prövning ej bör ske, utan att det i första hand bör ankomma på vederbörande rationaliseringsorgan att avgöra, om förköpsrätten skall utövas eller ej. Härvid förutsätter kommittén, att de allmänna direktiv från statsmakterna, efter vilka rationaliseringsorganen skola ha att arbeta, skola vara klara därutinnan, att förköpsrätten endast skall användas som ett medel för att underlätta och påskynda den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken. Beslutanderätten bör i första h a n d tillkomma lantbruksnämnderna. Frågan om rätten att anföra besvär över ett av lantbruksnämnd fattat beslut om användande av förköpsrätten behandlas nedan i samband med frågan om ett hembudsförfarande m. m. Vid vilka överlåtelser skall förköpsrätten gälla? Innebörden av den föreslagna allmänna förköpsrätten är, som tidigare nämnts, att staten vid överlåtelse av en sådan fastighet, vars förvärv är av intresse för genomförandet av den yttre rationaliseringen, skall äga inträda i köparens ställe och övertaga fastigheten till det pris, som avtalats mellan säljaren och köparen. Den ersättning för fastigheten, som skall utgå från staten till säljaren, blir alltså bestämd i och med att säljaren träffar avtal med annan om försäljning av fastigheten. Redan av det sätt, på vilket lösesumman bestämmes, framgår att förköpsrätten ej kan äga tillämpning, då en fastighet genom giftorätt, arv, testamente eller gåva övergår till ny ägare. Det finnes ju då ingen köpeskilling, som kan läggas till grund för bestämmande av lösesumman. Förköpsrätten bör emellertid ej heller få utövas vid alla överlåtelser, som ske i form av försäljning, utan vissa undantag torde h ä r böra göras, främst vid försäljningar till nära anhöriga. Rörande de skäl, som kunna åberopas för att undantaga försäljningar till n ä r a anhöriga, vill jordbrukskommittén anföra följande:

188 Jordbrukskommittén har i den allmänna delen av sitt betänkande flera gånger framhållit, att en av huvudsynpunkterna vid utformningen av kommitténs förslag till de åtgärder, som böra vidtagas för att trygga genomförandet av den yttre rationaliseringen, varit att den yttre rationaliseringen i största möjliga utsträckning bör genomföras på fri villighetens väg. Härvid har kommittén bland annat understrukit vikten av att ingen, som nu äger och brukar jord, skall för den yttre rationaliseringens genomförande tvingas att lämna sin fastighet, önskemålet, att rationaliseringen i största möjliga utsträckning skall genomföras på frivillighetens väg, sträcker sig emellertid längre än till den nuvarande brukaregenerationen. Liksom man vill undvika att bryta de band, som förena de nuvarande brukarna vid deras fastigheter, bör man även för nästa brukaregenerations vidkommande i största möjliga utsträckning söka undvika att ge rationaliseringsåtgärderna en sådan utformning, att de medföra ett brytande av de personliga banden mellan brukarna och deras fastigheter. I överensstämmelse härmed bör man sålunda bland annat om möjligt ej förvägra någon att övertaga och bruka en fastighet, som hans fader och förfäder innehaft och brukat före honom. Då en fastighet säljes till en oskyld, har, såsom påpekals i kapitel 8, säljaren i regel mindre intresse av köparens person, utan det väsentliga för honom är det pris han erhåller för fastigheten. Vid överlåtelse till nära anhörig ä r förhållandet däremot i regel ett annat. För det första bör det framhållas, att den köpeskilling, som bestämmes vid överlåtelse till nära anhörig, mycket ofta ej ger något riktigt uttryck för vad säljaren anser vara fastighetens verkliga värde. Dylik överlåtelse sker ju i regel åtminstone delvis i syfte att ordna de arvsrättsliga förhållandena. Priset å fastigheten bestämmes härvid ofta sä, att överlåtelsen i realiteten delvis innefattar en gåva från säljaren till köparen eller ersättning för arbete, som köparen utfört ä fastigheten. Om staten i dylika fall skulle göra anspråk på fastigheten under åberopande av sin förköpsrätt och lösesumman skulle sättas sä att den motsvarade den i köpeavtalet angivna köpesumman, skulle detta alltså leda till fullständigt felaktiga resultat. Även om köpeskillingen vid överlåtelse till nära anhörig skulle sammanfalla med fastighetens verkliga värde eller man skulle kunna finna någon praktiskt framkomlig väg att justera densamma så att den komme att motsvara fastighetens verkliga värde, föreligga emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning tungt vägande skäl att undantaga dylika överlåtelser. Försäljningen får nämligen i regel även ses som ett uttryck för säljarens och köparens önskan att fastigheten skall stanna i släktens ägo. Härtill kommer även det ovan påpekade förhållandet, att överlåtelsen, ehuru den h a r formen av försäljning, i regel åtminstone delvis ingår som ett led i säljarens arvsrättsliga dispositioner. Det synes med hänsyn härtill icke rimligt att göra någon saklig skillnad mellan dessa fall och de fall, då fånget även formellt har arvsrättslig karaktär.

189 Pä grund av vad nu anförts anser jordbrukskommittén det principiellt fullt befogat, att man från statens förköpsrätt undantager försäljning till vissa nära anhöriga. Vad angår frågan, vilka anhöriga detta undantag bör gälla, vill jordbrukskommittén erinra om att arrendators förköpsrätt icke får utövas, då köparen är säljarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock säljarens syskon. Att ej heller statens förköpsrätt bör få utövas vid försäljning till make eller avkomling eller till adoptivbarn eller dess avkomling, synes klart. Vid dessa försäljningar framstår försäljningens karaktär av ett led i de arvsrättsliga förfogandena särskilt klart, och likaså är det självfallet även i fråga om dessa anhöriga, som säljarens intresse av att fastigheten skall stanna kvar i släktens ägo gör sig särskilt starkt gällande. Mera tveksamt synes det jordbrukskommittén vara, huruvida undantag bör göras även för överlåtelse till syskon. Den ståndpunkt, som statsmakterna intagit vid utformningen av bestämmelserna om arrendators förköpsrätt, synes härvidlag ej kunna anses avgörande. Den intresseavvägning man nu har att göra, är nämligen av ett annat slag än den, som förelåg vid utformningen av nyssnämnda bestämmelser. I fråga om arrendatorns förköpsrätt har man haft att väga jordägarens intresse av att fastigheten skall stanna kvar i släktens ägo mot arrendatorns intresse av att förvärva äganderätt till den av honom brukade fastigheten. I nu förevarande fall har man åter att väga jordägarens nyssnämnda intresse mot det allmännas intresse av att den yttre rationaliseringen kommer till stånd. Vid försäljning till syskon kan man tänka sig åtskilliga fall, där det med hänsyn till de ovan anförda synpunkterna om önskvärdheten av att respektera de band, som kunna fästa säljaren och köparen vid fastigheten, ter sig nästan lika befogat att undantaga överlåtelsen som om densamma skett till make eller barn. Som exempel kan nämnas det fallet, att en person, som efter sina föräldrar övertagit en brukningsdel, vilken i flera generationer varit i släktens ägo, vill överlåta denna brukningsdel till en yngre broder, vilken vuxit upp å brukningsdelen och har för avsikt att själv bruka densamma. Å andra sidan kan man även tänka sig fall, dä det ur ovan anförda synpunkter ingalunda kan anses motiverat att undantaga överlåtelse till syskon. Detta är till exempel fallet, då en person, vilken inköpt en fastighet huvudsakligen för sommarnöjesändamål eller som kapitalplacering, vill överlåta fastigheten till ett syskon för samma ändamål. Vad angår möjligheterna för det allmänna att i sådana fall, som sist nämnts, på annat sätt än genom förköpsrätten erhålla dispositionsrätt till brukningsdelar, som behövas för den yttre rationaliseringens genomförande, vill jordbrukskommittén erinra om att enligt det förslag till expropriationsbestämmelser, som kommittén framlagt, möjlighet i vissa fall skall finnas att använda expropriation. Sålunda skulle man enligt detta förslag äga att

190 i rationaliseringssyfte expropriera ofullständiga brukningsdelar, då ägaren icke ä r mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. Genomföres detta förslag, kan man alltså för de ofullständiga brukningsdelarnas vidkommande lösa frågan genom ett expropriationsförfärande. Däremot blir den föreslagna expropriationsbestämmelsen ej till hjälp i sädana fall, då den fastighet, som rationaliseringsorganet önskar förvärva, utgör en fullständig brukningsdel, exempelvis ett kombinerat jordbruk, vilket rationaliseringsorganet önskar förvärva för alt komplettera angränsande brukningsdelar med åkerjord och skog. De fall, då en jordbruksfastighet, som det allmänna önskar disponera för genomförande av den yttre rationaliseringen, överlåtes till syskon, torde väl ej bli allt för talrika, och de fall av försäljning till syskon, där ej köparen p å grund av sin tidigare anknytning till fastigheten bör tillåtas behålla densamma, bli givetvis än färre. Jordbrukskommittén har emellertid ansett, att det skulle vara mindre tillfredsställande att undantaga alla försäljningar till syskon. Detta skulle nämligen innebära, att man skulle avstänga rationaliseringsorganen från möjligheten att använda förköpsrätten i vissa fall, där inga berättigade hänsyn kunna åberopas för ett dylikt undantag, och där undantaget även skulle vara till men för rationaliseringsarbetet. Kommittén har därför funnit det lämpligast, att undantagen vid försäljning till n ä r a anhöriga i första hand skola avse försäljning till make eller avkomling eller adoptivbarn eller dess avkomling, och att undantag i fråga om försäljning till syskon skall göras endast under förutsättning att köparen vuxit upp å brukningsdelen och har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket. Jordbrukskommittén vill för övrigt understryka, att det givetvis kan tänkas fall, då rationaliseringsorganen — trots att förutsättningarna för utövande av förköpsrätten formellt föreligga — likväl böra avstå från att begagna sig av densamma, då så kan anses motiverat med hänsyn till särskilda band, som förena köparen med den av honom inköpta fastigheten. Detta kan exempelvis tänkas vid försäljning till syskonbarn. Att härvidlag söka ange några bestämda riktlinjer för rationaliseringsorganens handlande synes emellertid icke lämpligt, då frågan måste prövas från fall till fall med beaktande av bland annat både den ifrågavarande fastighetens beskaffenhet och dess betydelse för rationalisering av angränsande brukningsdelar. I fråga om arrendators förköpsrätt gälla vidare såsom ovan nämnts de undantagen att förköpsrätten ej får utövas, då fastigheten säljes exekutivt eller då viss lott i fastigheten säljes till någon, som förut var delägare i densamma. Samma undantag torde böra stadgas i fråga om den allmänna förköpsrätten. Som skäl för det första undantaget kan anföras dels att staten vid den exekutiva auktionen har möjlighet att själv inropa fastigheten, dels att det, om statens förköpsrätt skulle gälla även dylik försäljning, skulle

191 föreligga risk för att vetskapen om statens iörköpsrätt skulle avhålla eventuella spekulanter från att bjuda och att förköpsrätten på så sätt skulle kunna bli till skada för inteckningshavarna. Som skäl för det andra undantaget k a n anföras, att överlåtelse av viss lott i fastigheten till annan deb ägare ej synes kunna jämställas med en överlåtelse av hel fastighet. Den ipnebär nämligen ej att någon utomstående övertar äganderätten till fastigheten eller del av denna utan utgör endast en omdisposition av andelsrättigheterna. Det förtjänar dessutom beträffande sistnämnda undantag framhållas, alt det samäganderättsförhållande, som skulle uppstå, därest staten skulle övertaga en lott i en fastighet, lätt kan tänkas medföra vissa komplikationer i fråga om fastighetens förvaltning och att staten dessutom genom den befogenhet att begära försäljning av fastigheten i dess helhet, som enligt samäganderättslagen tillkommer delägare av samfälld egendom, skulle kunna tvinga övriga delägare att avstå sina andelar i fastigheten. Vad åter angår det fall, att en lott i fastigheten säljes till en utomstående, synes det — trots de nyss anförda betänkligheterna mot att förköpsrätten skall få användas för åvägabringande av ett samäganderättsförhållande mellan staten och enskilda lottägare — nödvändigt att förköpsrätten i princip skall vara tillämplig å dylik försäljning. Möjlighet skulle eljest öppnas för en fastighetsägare att helt sätta bestämmelserna om förköpsrätt ur spel genom att överlåta fastigheten i olika lotter till en och samma person.

Beträffande arrendators förköpsrätt gäller slutligen det undantaget, att förköpsrätten ej får utövas, då den utarrenderade fastigheten säljes tillsammans med huvudgård, varunder den lyder. Något motsvarande undantag lorde ej i fråga om statens allmänna förköpsrätt böra uppställas för det fall att den jord, som staten önskar förvärva för rationaliseringsändamål, h a r karaktären av en utgård, vilken lyder under en huvudgård och säljes tillsammans med denna. Av skäl, som jordbrukskommittén redan tidigare utvecklat, bör nämligen förköpsrätt formellt föreligga, även då det område, som staten har behov av för rationaliseringsändamål, endast utgör en del av den fastighet som säljes. Rörande förköpsrättens omfattning kan i övrigt i detta sammanhang anföras, att en brukningsdel — den må bestå av en eller flera jordregisterenheter — torde böra betraktas som en enhet i vad angår utnyttjandet av förköpsrätten. Staten bör sålunda äga rätt att inlösa hela brukningsdelen, så snart densamma innehåller ägor, vilka behövas för den yttre rationaliseringens genomförande. Å andra sidan bör staten, om den vill använda förköpsrätten, vara skyldig att inlösa hela brukningsdelen. Vad nu sagts gäller givetvis endast under förutsättning att försäljningen omfattar hela brukningsdelen. Skulle flera jordregisterenheter, vilka brukats gemensamt, säljas var för sig, bör var och en av dessa jordregisterenheter även betraktas som en särskild faslighet vid användandet av förköpsrätten.

192 Säljes endast en av dessa jordregisterenheter, kan förköpsrätten givetvis ej heller omfatta mer än som verkligen säljes. Vad angår frågan, vid vilka överlåtelser förköpsrätten skall få utnyttjas, kan till sist erinras om att i lagen om arrendators förköpsrätt byte jämställes med försäljning. Motsvarande bestämmelse synes böra gälla även i fråga om statens förköpsrätt, bland annat med hänsyn till den risk för kringgående av bestämmelserna, som eljest skulle uppstå. Jordbrukskommittén vill emellertid framhålla, att man i den praktiska tillämpningen av bestämmelserna ej utan vidare torde böra helt jämställa byte med försäljning. Kommittén tänker härvid särskilt på det fallet, att två jordbrukare, vilka själva bruka sina fastigheter, överenskomma om byte av fastigheterna, och att avsikten är att en var av dem i fortsättningen skall bruka den fastighet han bytt till sig. Skulle staten i ett dylikt fall utnyttja sin förköpsrätt, skulle detta medföra att endera brukaren — eller eventuellt båda två — skulle få avstå sin fastighet utan att i utbyte erhålla den fastighet, som han räknat med att få övertaga, då han avhände sig sin egen fastighet. Det torde emellertid kunna förutsättas, att rationaliseringsorganen i sin verksamhet skola taga behörig hänsyn till dylika förhållanden. Hembudsförfarande m. m. Då frågan om försäljning av en jordbruksfastighet till annan än sådan nära anhörig, som ovan nämnts, blir aktuell, kan det uppenbarligen i åtskilliga fall vara av ett visst värde för säljaren och eventuella spekulanter att veta, huruvida det kan tänkas att lantbruksnämnden, därest överlåtelse sker, kommer att göra sin förköpsrätt till fastigheten gällande. Möjligheten av att förköpsrätten utövas kan nämligen verka återhållande på eventuella spekulanter, eftersom dessa löpa risken att de, sedan de träffat sina ekonomiska och personliga dispositioner med anledning av köpet, skola nödgas avträda den inköpta fastigheten. Det kan i detta sammanhang erinras om att det uppenbarligen kan medföra betydande både olägenheter och direkta ekonomiska förluster för en jordbrukare, därest han nödgas att avträda en av honom inköpt fastighet. Bland annat kan han ju då tvingas att realisera de levande och döda inventarier, som han anskaffat för driften av den ifrågavarande fastigheten. Även ur det allmännas synpunkt är det tydligen önskvärt, att de fall, där förköpsrätten behöver utövas, bli så få som möjligt och att lantbruksnämnden i stället skall direkt från förutvarande ägare förvärva sådana fastigheter, som nämnden behöver disponera för den yttre rationaliseringens genomförande. Likaså ligger det i det allmännas intresse att, därest förköpsrätten skall utnyttjas, frågan härom blir definitivt avgjord så snabbt som möjligt och helst redan innan köparen övertagit brukningsdelen. Jordbrukskommittén har tidigare uttalat, att det allmänna formellt bör ha förköpsrätt till alla jordbruksfastigheter men att förköpsrätten ej skall få

193 användas annat än för att underlätta och påskynda den yttre rationaliseringen av overgångsjordbruken. Kommittén har vidare uttalat, att beslutanderatten i fråga om utnyttjandet av förköpsrätten i första hand bör ankomma på lantbruksnämnderna. Även om man ger lantbruksnämnderna en sådan sammansättning, att de måste betraktas som högt kvalificerade organ, synes det icke lämpligt att lantbruksnämnderna skola äga att med bindande verkan gentemot de enskilda sakägarna avgöra, huruvida sådana omständigheter föreligga att det med hänsyn till syftet med förköpsrätten är befogat att använda densamma tor att förvärva en viss brukningsdel. Det bör finnas möjlighet för den vars ratt berores av ett dylikt avgörande, att få frågan prövad i högre instans. Enl,gt jordbrukskommitténs uppfattning bör sålunda sakägare kunna överklaga lantbruksnämndens beslut i en dylik fråga hos lantbruksstyrelsen och i sista hand även hos Kungl. Maj:t. Om en sådan besvärsrätt skall finnas, är det vidare önskvärt att frågan om det med hänsyn till syftet med förköpsrätten skall anses tillåtet att anvanda denna för att förvärva en viss fastighet blir definitivt avgjord på ett sa tidigt stadium som möjligt. Skall denna fråga prövas först sedan fastigheten salts och talan- om förköpsrätt anhängiggjorts vid domstol, kan det dröja ratt läng tid efter köpet och även efter det köparen tillträtt fastigheten mnan frågan blivit avgjord, och under denna tid kommer det att föreligga en for köparen synnerligen besvärande ovisshet. Med hänsyn till det intresse säljaren av en jordbruksfastighet har att få vetskap om, huruvida och på vilka villkor lantbruksnämnden kan vilja förvarva fastigheten för rationaliseringsarbetet, torde man få räkna med att därest förköpsrätten införes, det normala blir att säljaren redan då han börj a r överväga att sälja fastigheten vänder sig till lantbruksnämnden med förfrågan, huruvida lantbruksnämnden över huvud har intresse av att förvarva fastigheten för rationaliseringsarbetet. Finner lantbruksnämnden efter en undersökning av förhållandena, att det i vart fall i dåvarande läge ej u r rationaliseringssynpunkt kan anses vara något önskemål för lantbruksnämnden att förvärva fastigheten, bör lantbruksnämnden avge förklaring härom till ägaren. Sådan förklaring bör vara bindande under viss tid så att den, som under denna tid köper fastigheten, ej löper risken att lantbruksnämnden, sedan köpet avslutats, gör gällande förköpsrätt till fastigheten I en del fall, där det är tämligen klart, att fastigheten över huvud ej kommer att behövas för den yttre rationaliseringens genomförande, bör förklaringen kunna vara bindande under en förhållandevis lång tidrymd Det måste nämligen i dessa fall anses mindre sannolikt, att man vid en längre fram foretagen bedömning skall komma till annat resultat. Är förhållandet äter det, att lantbruksnämnden anser ett förvärv av fastigheten i och för sig önskvärt för att underlätta genomförandet av den yttre rationaliseringen men finner sig böra avstå därifrån med hänsyn till andra hinder för ratio13—616475

:II.

194 naliseringen, exempelvis att ägaren till den brukningsdel, med vilken ifrågavarande fastighet är avsedd att sammanläggas, ej vill förvärva densamma, bör tiden vara kortare, eftersom förhållandena då rätt snabbt kunna ändra sig. Att märka är vidare, att det skulle medföra vissa praktiska olägenheter, om tiden för förklaringens giltighet göres alltför kort. Det k a n då hända, att säljaren ej hinner överlåta fastigheten under denna tid, utan nödgas på nytt vända sig till lantbruksnämnden med begäran om dylik förklaring. Utfärdandet av en sådan förnyad förklaring skulle visserligen i regel ej medföra något större arbete för lantbruksnämnden, eftersom nämnden i huvudsak skulle kunna använda sig av tidigare verkställd utredning. Sökandet och meddelandet av en ny förklaring skulle emellertid ändock medföra besvär och tidsspillan framför allt för säljaren men i viss mån även för lantbruksnämnden. Dessa olägenheter kunna undvikas, om minimitiden för förklaringens giltighet göres så lång, att förhandlingarna rörande försäljningen regelmässigt böra kunna avslutas före dess utgång. På grund av vad nu anförts har jordbrukskommittén funnit lämpligt, att lantbruksnämnderna inom vissa gränser skola kunna bestämma tiden för förklaringens giltighet med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Minimitiden synes härvid böra bestämmas till ett år »och maximitiden till fem år. Anser lantbruksnämnden åter fastigheten behövlig för rationaliseringsarbetet, bör nämnden lämna ägaren förhandsbesked härom. Dylikt besked kommer alltså att grunda sig på en av nämnden gjord bedömning av fastighetens förmåga att bestå på lång sikt och de möjligheter, som vid ett förvärv av fastigheten skulle yppas att genomföra yttre rationalisering beträffande närliggande fastigheter av övergångsjordbrukets karaktär. För att nämnden skall lämna dylikt besked bör det alltså förutsättas antingen att nämnden funnit fastigheten vara hänförlig till övergångsjordbruk eller att fastigheten visserligen i och för sig anses ha möjlighet att bestå på lång sikt men att ett förvärv av densamma skulle underlätta rationaliseringen av närliggande övergångsjordbruk. Den omständigheten, att nämnden finner någon av dessa förutsättningar för användande av förköpsrätten vara uppfylld, behöver givetvis ej utgöra hinder för nämnden att avge sådan förklaring, som förut nämnts, varigenom nämnden avstår från att begagna förköpsrätten vid överlåtelse inom viss tid efter förklaringens avgivande. Sålunda k a n exempelvis nämnden tänkas avge dylik förklaring, därest det, även om nämnden skulle förvärva fastigheten, skulle kunna beräknas komma att förflyta en relativt lång tid, innan den åsyftade yttre rationaliseringen skulle kunna genomföras. Å andra sidan måste ju i ett dylikt fall bedömningen av lämpligheten av att förvärva fastigheten, trots att de sammanslagningsåtgärder, i vilka fastigheten skall ingå, kunna dröja, även påverkas av det pris, till vilket man kan förvärva fastigheten. Omständigheter kunna vidare medföra, att dessa sammanläggnings-

195 åtgärder kunna genomföras tidigare än man räknat med, och det kan även med hänsyn härtill vara önskvärt, att nämndens ståndpunkttagande till lämpligheten av att utnyttja förköpsrätten ej skall ske i förtid. Bland annat på grund av nu nämnda förhållanden torde man böra förutsätta, att lantbruksnämnderna endast med försiktighet komma att avge här avsedda förklaringar beträffande sådana fastigheter, som de i och för sig anse behövliga för rationaliseringsarbetet. Har lantbruksnämnden lämnat säljaren förhandsbesked om att nämnden anser fastigheten behövlig för rationaliseringsarbetet, bör säljaren genom besvär hos lantbruksstyrelsen och, i sista hand, även hos Kungl. Maj:t, kunna få denna fråga omprövad. Skulle preliminärt köpeavtal ha ingåtts, bör även köparen ha dylik besvärsrätt. Likaså bör i fråga om utarrenderad fastighet besvärsrätt tillkomma arrendator, som har förköpsrätt till fastigheten. Anföras ej besvär över lantbruksnämndens förhandsbesked eller blir lantbruksnämndens beslut fastställt, bör omprövning av frågan om fastighetens behövlighet för rationaliseringsarbetet sedan ej kunna påkallas, därest lantbruksnämnden vid överlåtelse av fastigheten inom viss tid efter beskedets utfärdande beslutar att använda förköpsrätten. Denna tidrymd synes kunna bestämmas till ett år. Har det genom lagakraftvunnet beslut fastslagits, att fastigheten i och för sig är behövlig för rationaliseringsarbetet, får man förutsätta, att närmare förhandlingar normalt komma att upptagas mellan säljaren och lantbruksnämnden. Ofta torde väl även dessa förhandlingar komma att leda till att överenskommelse träffas om försäljning av fastigheten till lantbruksnämnden. Har lantbruksnämnden vid dylika förhandlingar eller eljest vägrat att godtaga av säljaren uppställda villkor för överlåtelsen, synes lantbruksnämnden emellertid ej, därest fastigheten senare säljes till annan spekulant på samma eller för köparen oförmånligare villkor, böra äga göra förköpsrätten gällande. I överensstämmelse med vad som finnes stadgat rörande arrendators förköpsrätt synes alltså även beträffande den allmänna förköpsrätten böra gälla att, om säljaren hembjudit fastigheten till lantbruksnämnden och denna ej inom viss kortare tid antagit hembudet, skall lantbruksnämnden vid försäljning, som sker inom ett år efter hembudet, icke äga göra gällande förköpsrätten, såvida ej försäljningen skett på villkor, som äro mindre förmånliga för säljaren än hembudsvillkoren. Genom anordningar av den art, som nu skisserats, synes man kunna erhålla tillfredsställande garantier för att förköpsrätten icke kommer att begagnas i andra fall än sådana, där ett utnyttjande av densamma överensstämmer med syftet med införande av densamma, samtidigt som man öppnar möjlighet för säljare och eventuella spekulanter att i förväg få besked om, huruvida och på vilka villkor lantbruksnämnden är intresserad av att förvärva fastigheten. Någon skyldighet för den, som ämnar sälja en honom

196 tillhörig fastighet, att göra anmälan härom till lantbruksnämnden h a r jordbrukskommittén ej ansett böra föreskrivas. Med hänsyn till de fördelar det erbjuder för säljaren och spekulanterna att få klarhet i sistnämnda fråga, synes man nämligen kunna räkna med att en säljare såväl i eget som i eventuella spekulanters intresse regelmässigt kommer att använda sig av de möjligheter härtill, som skulle föreligga enligt jordbrukskommitténs förslag. Förfarandet vid användande av förköpsrätten. Beträffande själva förfarandet, då förköpsrätten skall utövas, synas bestämmelserna i lagen om arrendators förköpsrätt i stort sett kunna tjäna till förebild. Talan om förköp synes sålunda böra anhängiggöras genom stämning till domstol inom viss tid från det köparen sökt lagfart å sitt fång eller gjort anmälan om fånget till lantbruksnämnden. Någon skyldighet för kronan att ställa säkerhet för lösesumman m. m. bör däremot självfallet ej föreligga. Domstolens prövning av själva yrkandet om förköpsrätt blir, såsom framgår av det tidigare anförda, huvudsakligen av formell natur, i det att den främst kommer att gå ut på att konstatera att den fastighet, anspråket gäller, är taxerad som jordbruksfastighet, att hinder för utövande av förköpsrätten ej föreligger med hänsyn till köparens person eller fångets beskaffenhet, att föreskrivna tidsfrister iakttagits samt att lantbruksnämnden ej genom sådan förklaring eller sådant avvisande av anbud, som ovan nämnts, gått förlustig befogenheten att utöva förköpsrätten. Härjämte har domstolen emellertid även att pröva vissa frågor angående bestämmandet av lösesumman ävensom angående ersättning till köparen för utgifter å fastigheten m. m. Ofta torde förhållandet vara det, att den fastighet, som lantbruksnämnden vill förvärva medelst användande av förköpsrätten, är avsedd att omedelbart överlåtas till annan brukare, i regel då till ägaren av en angränsande fastighet. Det skulle i dessa fall innebära en förenkling av förfarandet, om den person, som sålunda är avsedd att bli den definitive ägaren av fastigheten, finge övertaga densamma direkt genom förköpsförfarandet, och att man sålunda slipper den omgång, som uppkommer, därest kronan först skall övertaga fastigheten under åberopande av förköpsrätten och sedan i sin tur överlåta fastigheten till sagda brukare. Såsom redan framhållits i kapitel 8 synes det därför lämpligt att — i överensstämmelse med vad som gäller exempelvis vid förfogande enligt allmänna förfogandelagen — kronan skall h a rätt att vid utövande av förköpsrätten sätta annan i sitt ställe. Sker en sådan substitution, bör kronan dock gentemot den ursprunglige köparen vara ansvarig för gäldandet av lösesumman för fastigheten och den ersättning, som i övrigt kan ha tillerkänts denna. Frågan om anhängiggörande av talan om förköpsrätt bör, i enlighet med vad som angives i kapitel 23, prövas av nämnden in pleno. Finner nämnden dylik talan böra anhängiggöras, bör nämnden meddela särskilt beslut härom.

197 Såsom ovan nämnts, bör man kunna förutsätta, att frågan om fastighetens behövlighet för rationaliseringsarbetet regelmässigt är avgjord redan på ett tidigare stadium, och att den prövning av förköpsrättsfrågan, som bör ske i samband med ett beslut om anhängiggörande av talan om förköpsrätt, sålunda endast kommer att avse frågan, huruvida det med hänsyn till köpeskillingens storlek och andra omständigheter kan anses lämpligt att begagna förköpsrätten eller ej. Nämndens ståndpunkttagande i denna fråga torde ej böra kunna överklagas. Skulle emellertid anmälan om den tillämnade försäljningen ej ha gjorts till nämnden och sålunda något förhandsbesked ej ha meddelats av denna, bör frågan om fastighetens behövlighet för rationaliseringsarbetet kunna dragas under lantbruksstyrelsens och Kungl. Maj:ts prövning genom besvär över beslutet att anhängiggöra talan om förköpsrätt. Anföras besvär, kan målet om förköpsrätten få förklaras vilande i avbidan på slutlig prövning av besvären. Jordbrukskommittén vill till sist på tal om förfarandet vid domstol beröra frågan om vissa åtgärder för att förhindra ett kringgående av bestämmelserna om statens förköpsrätt. Den närmast till hands liggande formen för ett försök att kringgå dessa bestämmelser är uppenbarligen att i köpehandlingen upptaga andra köpevillkor än de i verkligheten avtalade. Upptages i köpeavtalet en högre köpesumma än den i verkligheten överenskomna, kan detta tänkas komma att avhälla staten från att använda sig av förköpsrätten. Avsikten med att i ett köpeavtal upptaga en högre köpesumma än den verkliga kan även vara att söka förmå staten att utgiva högre lösesumma för fastigheten än som i verkligheten bort utgå. Arrendeutredningen föreslog med hänsyn till risken för dylika förfaranden, att köparen skulle vara skyldig att, därest arrendatorn under rättegängen om utövande av förköpsrätten det påfordrade, med ed betyga att mellan honom och säljaren blivit på god tro så avtalat, som köpehandlingen utvisade och han i övrigt uppgivit. Departementschefen uteslöt emellertid denna bestämmelse i propositionen. Som skäl härför anförde departementschefen dels att, då ett svikligt förfarande av nu nämnda slag i allmänhet torde hemfalla under strafflagens bestämmelser, föreskriften om edgång knappast vore nödvändig såsom skydd för arrendatorn, dels att edgång enligt förslaget icke vore möjlig, med mindre talan om förköp fördes vid domstol, och att det därför kunde tänkas, att utsikten till edgång skulle fresta arrendatorn till att anhängiggöra en i och för sig onödig rättegång. Av de instrument för genomförande av den yttre rationaliseringen, som jordbrukskommittén föreslagit, är den allmänna förköpsrätten ett av de viktigaste. Det är på grund härav även av stor betydelse för rationaliseringens lyckliga genomförande, att detta instrument verkligen blir effektivt. Effektiviteten kommer emellertid i hög grad att minskas, därest sådana förfaranden, som nämnts i nästföregående stycke, skulle bli mera talrikt förekom-

198 mande, och framför allt föreligger det i sådant fall risk för att rationaliseringsarbetet skulle fördyras. Eftersom den individuella uppfattningen om en fastighets värde kan variera rätt avsevärt, kan man, även om en i ett köpeavtal angiven köpeskilling skulle ej oväsentligt överstiga vad som vid en objektiv värdering kan anses vara fastighetens marknadsvärde, ej enbart av detta förhållande våga draga den slutsatsen, att den verkliga köpeskillingen ligger under den angivna, och att i övrigt förebringa någon bevisning härom är uppenbarligen mycket svårt. Vetskapen om att edgång kan åläggas torde emellertid i de flesta fall vara ägnad att kraftigt bidraga till att förmå köp a r n a att avhålla sig från dylika bedrägliga förfaranden. Utsikterna att förebygga sädana förfaranden, som nu nämnts, synas vidare bli betydligt större, om man redan från början har bestämmelser, som äro ägnade att avhålla från desamma, än om man skulle införa dylika bestämmelser först sedan ett akut behov av desamma visat sig föreligga. Jordbrukskommittén förordar därför, att den, som köpt en fastighet, till vilken staten har förköpsrätt, skall vara skyldig att, om lantbruksnämnden så påfordrar, inför domstol med ed bekräfta köpevillkoren. Sådan edgångsskyldighet torde böra föreligga oberoende av om staten anhängiggjort talan om förköpsrätt eller ej. Då överlåtelse skett av en fastighet, vilken lantbruksnämnden visserligen i och för sig vill förvärva men för vilken nämnden dock ej vill betala det pris, som angives i köpeavtalet, bör nämnden sålunda kunna framställa yrkande om edgång, så snart köparen sökt lagfart å fastigheten eller anmält sitt fång till lantbruksnämnden, och låta frågan om anhängiggörande av talan om förköpsrätt bli beroende av om köparen går eden eller ej. (Givetvis kan det ej komma i fråga att påfordra edgång, då lantbruksnämnden genom sådan förklaring, som ovan nämnts, avstått från att göra förköpsrätt gällande eller då lantbruksnämnden eljest, oberoende av köpeskillingen, ej för tillfället har intresse av att förvärva fastigheten.) Jordbrukskommittén vill framhålla, att den nu föreslagna befogenheten att kräva edgång bör användas med stor urskillning. Det bör sålunda ej förekomma, att edgång fordras i andra fall än sådana, där lantbruksnämnden har anledning misstänka, att de i köpehandlingen upptagna köpevillkoren ej överensstämma med dem, som verkligen avtalats mellan säljaren och köparen. Förhållandet mellan den allmänna förköpsrätten och arrendators förköpsrätt. Införes i enlighet med jordbrukskommitténs förslag en allmän förköpsrätt för staten till sådana fastigheter, som det allmänna behöver disponera för att underlätta och påskynda den yttre rationaliseringen, uppkommer i det fall, då fastigheten är utarrenderad och även arrendatorn har förköpsrätt till fastigheten, frågan hur man skall reglera förhållandet mellan sta-

199 ten och arrendatorn. De intressen man här har att väga mot varandra äro å ena sidan det allmännas intresse att få till stånd ändamålsenliga och på lång sikt bärkraftiga brukningsdelar samt å andra sidan arrendatorns intresse av att få sitta kvar å den brukningsdel han tidigare innehaft. Som skäl för införande av en förköpsrätt för arrendatorer anförde 1936 års arrendeutredning — efter att ha påpekat att den av utredningen föreslagna nya arrendelagstiftningen kunde antagas komma att frammana en tendens till en starkare ökning av antalet arrendegårdsförsäljningar än som särskilt u r arrendatorernas synpunkt vore önskvärd — följande: »I betraktande av dessa omständigheter häller arrendeutredningen före, att på ifrågavarande område uppmärksamheten närmast bör inriktas på uppgiften att såvitt möjligt skydda arrendatorn mot den icke obetydliga risken, att hans besittning vid arrendeperiodens utgång kommer att avbrytas såsom följd av fastighetens försäljning till tredje man. De bestämmelser om minimiarrendetid och optionsrätt, vilka av arrendeutredningen föresläs, kunna i detta hänseende sä mycket mindre vara tillfyllest, som man vid dessa bestämmelsers utformning vill undvika, att jordens övergäng till självägande brukare förhindras eller försväras. Att dessa bestämmelser kompletteras med en anordning, ägnad att för de fall varom här är fråga bevara fastigheten i arrendatorns besittning, har i viss mån, beträffande arrendatorns intresse av jordbrukets framtida förkovran, en betydelse liknande den som ansetts tillkomma besittningens tryggande genom långvarig minimitid eller optionsrätt. Även ur synpunkten av rättvisa och billighet synes det önskvärt att den, som måhända under en lång följd av år haft sitt hem och sitt arbete på en arrendegård, icke allt för lätt skall kunna undanträngas, när en sådan gård utbjudes till försäljning i den allmänna marknaden.» De skäl, som arrendeutredningen åberopat för medgivande av en förköpsrätt för arrendatorerna, torde icke i samma mån kunna anföras vid en överlåtelse till staten. Vid överlåtelse till enskild jordbrukare måste man givetvis, därest köparen har för avsikt att själv driva jordbruket, räkna med att köparen ej kommer att medgiva någon förlängning av arrendet och att arrendatorn sålunda kan tvingas att avflytta från fastigheten tidigare än han själv skulle ha önskat. Förvärvas fastigheten av staten för rationaliseringsändamål, bör staten ofta kunna ta betydligt större hänsyn till arrendatorns önskemål rörande den tid, under vilken han vill fortsätta med arrendet. Medger man arrendatorns förköpsrätt företräde framför statens, medför detta vissa risker för försening och fördyring av rationaliseringsarbetet. Utnyttjar arrendatorn förköpsrätten, kan den tidpunkt, då fastigheten blir disponibel för rationaliseringsändamål, förskjutas till en oviss framtida tidpunkt. Det kan vidare bli frestande för arrendatorn att söka slå mynt av sin förköpsrätt på så sätt att han betingar sig en av förhållandena ej motiverad ersättning för att avstå från densamma. Jordbrukskommittén har på grund av nu anförda förhållanden kommit till den uppfattningen, att statens allmänna förköpsrätt principiellt bör gå före arrendatorns, och att skälig hänsyn till arrendatorernas berättigade intressen bör kunna tagas vid användandet i praktiken av förköpsrätten ävensom vid dispositionen av de inköpta fastigheterna.

200 Vad angår de fall, där hänsyn till arrendatorn bör kunna föranleda, att stålen avstår från att utnyttja sin förköpsrätt, vill jordbrukskommittén som exempel peka på det fallet, att den utarrenderade fastigheten är sådan, att den efter sammanläggning med en angränsande mindre brukningsdel bör kunna bli ett på lång sikt bärkraftigt jordbruk. På tal om de allmänna riktlinjerna för användande av förköpsrätten har kommittén tidigare anfört, att det i ett dylikt fall ofta torde vara lämpligt, att staten förvärvar den första fastigheten, då denna kommer i handeln och därefter överlåter den till den angränsande brukningsdelens ägare. Finnes en arrendator å den första fastigheten, torde det i stället ofta vara lämpligt, att staten avstår från att begagna sig av sin förköpsrätt och låter arrendatorn övertaga fastigheten. Den yttre rationaliseringen av de båda brukningsdelarna får därefter genomföras pä så sätt, att den angränsande brukningsdelen, då densamma blir disponibel, erbjudes arrendatorn för sammanläggning med den av honom inlösta fastigheten. Äro försörjningsmöjligheterna å den utarrenderade fastigheten mycket dåliga, torde staten dock i allmänhet icke böra avstå från att begagna sin förköpsrätt till denna fastighet. Staten bör emellertid dä i stället kunna lämna arrendatorn tillfälle att sitta kvar å fastigheten så länge han önskar och sålunda ej genomföra sammanläggningen med annan fastighet förrän vid den tidpunkt, då arrendatorn önskar lämna fastigheten. Genom att på dylikt sätt anpassa verkställigheten av rationaliseringsåtgärderna efter förhållandena i det särskilda fallet, bör det enligt jordbrukskommitténs uppfattning vara möjligt att taga skälig hänsyn till arrendatorernas intresse samtidigt som man genom att principiellt ge statens förköpsrätt företräde före arrendatorernas har erforderliga garantier för att arrendatorernas förköpsrätt ej skall i onödan försena eller fördyra rationaliseringsarbetet. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även påpeka, att en konsekvens av förslaget, att statens förköpsrätt skall gälla före arrendatorernas, blir att arrendators förköpsrätt ej heller bör gälla i sådana fall, då staten inköper den utarrenderade fastigheten efter träffad frivillig överenskommelse med fastighetens ägare. Även då fråga uppkommer om att förvärva en utarrenderad fastighet genom frivillig överenskommelse, bör staten givetvis taga hänsyn till arrendatorn på samma sätt som enligt vad nyss sagts bör ske vid användandet av den allmänna förköpsrätten.

D . Expropriation. Jordbrukskommittén har i kapitel 8 angivit vissa fall, där enligt kommitténs mening expropriation bör kunna komma i fråga för att underlätta och påskynda genomförandet av den yttre rationaliseringen. Dessa fall äro följande:

201 1) Vissa fall, då för den yttre rationaliseringens genomförande tillskottsjord från ett större jordbruk bör läggas till ett övergångsjordbruk. 2) Vissa fall, då en ofullständig brukningsdel, vilken för den yttre rationaliseringens genomförande lämpligen bör i sin helhet läggas till annan fastighet, äges av annan än enskild person eller äges av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet i sambruk med denna samt uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. 3) Vissa fall, dä i samband med omskifte av den till ett flertal brukningsdelar hörande marken en minskning av antalet brukningsdelar är nödvändig för att man skall kunna fä till stånd ur driftssynpunkt tillfredsställande brukningsdelar. Här skola närmare behandlas vissa frågor angående förutsättningarna för användande av expropriationsinstitutet ävensom angående expropriationsförfarandet m. m.

Allmänna synpunkter på utformningen av expropriationsbestämmelserna. Jordbrukskommittén har på tal om de allmänna riktlinjerna för den yttre rationaliseringen påpekat, att vid arbetet med yttre rationalisering av övergångsjordbruken ett flertal olika situationer kunna uppkomma. Vad speciellt angår frågan huruvida man i valet mellan att lägga ett övergångsjordbruk till ett angränsande större jordbruk och att komplettera övergångsjordbruket med jord, som avskiljes från det större jordbruket och lägges till övergångsjordbruket, bör föredraga den ena eller andra vägen, har kommittén uttalat, att det icke synes möjligt att i alla förekommande fall besvara denna fråga på samma sätt. Kommittén har sålunda påpekat, att avgörandet bland annat måste bli beroende på arbetstillgången i orten utanför jordbruket, på den inverkan, som en överföring av jord till övergångsjordbruket skulle ha för lönsamheten vid å ena sidan det större jordbruket och å andra sidan övergångsjordbruket, samt på den effekt, som en sammanläggning av övergångsjordbruket med det större jordbruket skulle ha på det senares lönsamhet. Jordbrukskommittén har även beträffande bestämmelserna rörande omfattningen av statens förköpsrätt framhållit vikten av att dessa bestämmelser ej skola vara sådana, att de binda rationaliseringsorganens handlingsfrihet. Även om det sålunda i allmänhet ej torde vara lämpligt att i förväg lämna detaljerade direktiv för rationaliseringsorganens handläggning av arbetet med den yttre rationaliseringen eller att utforma instrumenten för rationaliseringsarbetet så, att dessa kunna användas blott i vissa speciella fall, ligger saken enligt jordbrukskommitténs uppfattning något annorlunda till, då man skall ange förutsättningarna för att expropriation skall få användas

202 för att genomföra den yttre rationaliseringen. Med hänsyn till att expropriationen i väsentligt högre grad än förköpsrätten utgör ett direkt ingrepp i den enskildes rättssfär synes det nämligen angeläget, att man söker att så långt möjligt på förhand ange de förutsättningar, under vilka expropriationsinstitutet skall få användas. Det ligger i sakens natur, att man härvidlag ej vare sig kan eller bör söka nå fram till någon fullständig konkretisering av de fall, där expropriation bör kunna komma i fråga. Detta uteslutes redan därav att de begreppsbestämningar i fråga om fastighetstyper, lönsamhetsgrad hos jordbruket m. m , med vilka man måste röra sig i en principdiskussion rörande riktlinjerna för rationaliseringsarbetet, med nödvändighet måste bli tämligen vaga och få konkret innebörd först vid en bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. Även med beaktande av nu nämnda förhållande är det emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning av värde om man, med utgångspunkt från nyssnämnda begreppsbestämningar, söker att redan vid utformningen av expropriationsbestämmelserna uppdraga vissa gränser för de fall, där expropriation skall kunna komma i fråga. Denna gränsdragning måste givetvis göras så, att de viktigaste av de fall, där behov av expropriation i praktiken kan tänkas komma att föreligga, komma att falla innanför gränsen. Om gränsdragningen skall få någon verklig betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt, är det å andra sidan icke möjligt att göra den så vid, att varje fall, där det över huvud skulle kunna tänkas i det praktiska rationaliseringsarbetet vara önskvärt att använda expropriationsinstitutet, kommer att falla innanför gränsen. Man får i stället här försöka att göra en avvägning mellan önskvärdheten av att främja den yttre rationaliseringen, å ena, samt önskvärdheten av att ha expropriationsreglerna så utformade, att de ge största möjliga rättssäkerhet åt de enskilda jordägarna, å andra sidan. Expropriation av tillskottsjord från större jordbrak. Vad speciellt angår expropriation av tillskottsjord från större jordbruk bör man enligt jordbrukskommitténs uppfattning, i anslutning till det i nästföregående avsnitt sagda, vid bestämmandet av de fall, där expropriation skall kunna komma i fråga, taga sikte på de fall, där det framstår som särskilt angeläget att medelst anskaffande av tillskottsjord från det större jordbruket kunna lösa övergångsjordbrukets problem. Om det sedan i något fall utöver dem, där expropriationsförutsättningarna föreligga, befinnes lämpligt att söka åstadkomma yttre rationalisering av ett övergångsjordbruk genom att till övergångsjordbruket lägga tillskottsjord från ett större jordbruk, torde man få söka nå målet genom de övriga instrument för befordrande av d e n yttre rationaliseringen, som förutsättas skola stå till rationaliseringsorganens förfogande.

203 Då man skall diskutera förutsättningarna för expropriation av tillskottsjord från större jordbruk, torde man först böra göra klart för sig vart man skall syfta med expropriationsförfarandet. Det har redan angivits, att den fastighet, som skall erhålla tillskottet, skall ha karaktären av övergångs jordbruk. (I det följande kallas den fastighet, som skall erhålla mark, den exproprierande fastigheten och den fastighet, som skall avstå mark, expropriationsfastigheten.) Anledningen till att expropriation av tillskottsjord endast bör få ske för att förstärka övergångsjordbruk är självfallet, att det endast är i fråga om dessa jordbruk — där brukarna bedömas icke kunna på lång sikt genom jordbrukets avkastning och andra tillgängliga förvärvskällor komma upp till en skälig inkomstnivå — som behovet av en förbättring av fastigheten genom utvidgning av densamma kan anses vara så starkt, att expropriation bör få användas för åstadkommande av utvidgningen. Expropriation av tillskottsjord bör däremot ej få ske till förmån för stödjordbruk eller andra bestående småbruk. Ej heller bör dylik expropriation få ske till förmån för fullständiga brukningsdelar. Ett kombinerat jordbruk eller ett jordbruk, som redan uppnått basjordbrukets lönsamhetsnivå, bör sålunda under inga förhållanden äga erhålla tillskottsjord genom expropriation. Vid bedömningen av de försörjningsmöjligheter en viss fastighet erbjuder bör man givetvis ej enbart fästa sig vid de för dagen föreliggande förhållandena utan bör även beakta de möjligheter, som finnas att förbättra jordbruket genom inre rationalisering och genom rationalisering av driftsförhållandena. Likaså bör man beakta de möjligheter som kunna finnas att genom ägoutbyten och liknande åtgärder åstadkomma en förbättrad arrondering och ägosammansättning av fastigheten och därmed även en förbättring av jordbrukets lönsamhet. Enligt egnahemsutredningens förslag till bestämmelser om expropriation av mark för stärkande av ofullständigt jordbruk skulle expropriationsrätt ej få beviljas för stärkande av vissa på senare tid genom avstyckning bildade fastigheter. Utredningen åsyftade här fastigheter, vilka bildats efter det de år 1937 vidtagna ändringarna i jorddelningslagen trätt i kraft. Som skäl för denna bestämmelse anförde utredningen, att förekomsten av ofullständiga jordbruk i viss mån måste tillskrivas de brister i förut gällande jorddelningslagstiftning, vilka möjliggjort, att ofullständiga jordbruk kommit till stånd. Dessa brister hade emellertid till stor del avhjälpts genom de år 1937 vidtagna ändringarna i jorddelningslagen. För fastigheter, som tillkommit efter dessa ändringar, borde därför någon rätt att erhålla komplettering genom expropriation av tillskottsjord icke föreligga. Någon dylik begränsning i fråga om rätten att erhålla tillskottsjord genom expropriation torde emellertid nu icke böra uppställas. Det vore uppenbarligen irrationellt, om man vid planeringen av det framtida rationaliseringsarbetet skulle vara bunden av en bedömning, som ligger åtskilliga år till-

204 baka i tiden och eventuellt även verkställts från åtminstone delvis andra utgångspunkter än de nu föreliggande. Det avgörande bör i stället vara h u r man, mot bakgrunden av de allmänna riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som kunna komma att fastställas av statsmakterna, bedömer utkomstmöjligheterna för brukarna å de nu befintliga brukningsdelarna och därmed även möjligheterna för dessa brukningsdelar att bestå på lång sikt. Jordbrukskommittén har i kapitel 8 angivit målet för den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken vara att åstadkomma den förvandling av dessa, som erfordras för att deras brukare på lång sikt skola ha möjlighet att komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå. I anslutning därtill h a r jordbrukskommittén diskuterat frågan, huruvida man vid denna förvandling bör stanna vid att söka bilda brukningsdelar utav basjordbrukets typ eller om man, då förutsättningarna därför finnas, bör gå längre och söka få till stånd normjordbruk. Kommittén har därom framhållit, att denna fråga i ett stort antal fall ej torde bli aktuell, beroende på att de topografiska förhållandena eller beskaffenheten av övriga brukningsdelar ej medge ett val mellan de båda alternativen. För den händelse omständigheterna skulle vara sådana, att valfrihet föreligger, har kommittén emellertid i princip förordat, att man vid den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken skall inrikta sig på att bilda jordbruk av normjordbrukets typ. Även vid expropriationen av tillskottsjord bör givetvis målet vara att åstadkomma en sådan förbättring av övergångsjordbruken, att deras brukare på lång sikt skola ha möjlighet att uppnå en tillfredsställande inkomstnivå. I allmänhet torde man härvid böra söka lämna övergångsjordbruket tillskottsjord i sådan omfattning, att jordbruket kan uppnå basjordbrukets lönsamhetsnivå. I vissa fall torde man kunna sätta anspråken p å tillskottsjord lägre. I en del fall torde man sålunda genom ett visst tillskott av jord till ett övergångsjordbruk, vilket förutom sin åkerareal även har en del skogsmark, kunna åstadkomma en sådan förbättring av jordbrukets lönsamhet att brukaren — ehuru själva jordbruket fortfarande ej kommer upp till basjordbrukets lönsamhetsnivå — likväl på lång sikt kan beräknas fä en skälig bärgning genom den sammanlagda inkomsten av jordbruket och skogen. I detta fall skapar man alltså genom expropriationen ett kombinerat jordbruk. Vid bedömningen av försörjningsmöjligheterna pä lång sikt bör man givetvis även vederbörligen beakta de förvärvskällor, som på lång sikt kunna tänkas vara tillgängliga för brukaren utanför den egna brukningsdelen. önskemålet att övergångsjordbruket skall kunna förvandlas till en brukningsdel, som kan bestå på lång sikt, bör sålunda i vissa fall kunna anses uppfyllt, även om jordbruket ej kan bringas upp till basjordbrukets lönsamhetsnivå och brukningsdelen ej heller såsom ett kombinerat jordbruk kan ge brukaren en skälig bärgning, förutsatt att bristen kan beräknas på lång sikt bli utfylld genom förvärvskällor utanför den egna bruk-

205 ningsdelen. I överensstämmelse med de av kommittén förordade allmänna riktlinjerna för rationaliseringsarbetet torde man dock, även då rationaliseringen skall genomföras medelst expropriation av tillskottsjord från större jordbruk, i första hand böra sträva efter att få till stånd fullständiga brukningsdelar. Vad däremot angår frågan, huruvida expropriation bör användas för att bringa ett övergångsjordbruk ända upp till normjordbrukets nivå — om detta med hänsyn till de topografiska förhållandena skulle vara möjligt — synes denna fråga böra besvaras nekande. De synpunkter, som tala för att man i vissa fall bör medelst tvångsåtgärder anskaffa tillskottsjord för att förbättra övergångsjordbruken, synas nämligen bli tillgodosedda, om man åstadkommer en sådan förbättring av övergångsjordbruken, att de uppnå basjordbrukets lönsamhetsnivå. Då man lämnar de jordbruk, som redan ligga på basjordbrukets lönsamhetsnivå, utanför arbetet med den yttre rationaliseringen, synes det ej heller rimligt, att man skulle sätta målet för den förbättring av övergångsjordbruken, som skall genomföras medelst tvång, högre än till basjordbruket. I anslutning till vad nu anförts synes en första förutsättning för att expropriation av tillskottsjord frän ett större jordbruk skall få ske böra vara, att den exproprierande fastigheten utgör ett övergångsjordbruk och att man genom expropriationen kan förvandla övergångsjordbruket till en fastighet, vilken med hänsyn till jordbrukets lönsamhetsgrad samt övriga föreliggande inkomstkällor för brukaren kan anses ha förutsättningar att bestå på lång sikt. (I regel bör man härvid åsyfta att förvandla övergångsjordbruket till en fullständig brukningsdel.) En andra förutsättning för att expropriationsinstitutet skall få användas synes böra vara, att den önskade kompletteringen av övergångsjordbruket ej kan åstadkommas därigenom att övergångsjordbruket sammanlägges med ett annat dylikt jordbruk eller med en del av ett sådant jordbruk. Vid bedömandet av, om möjlighet finnes att anskaffa tillskottsjord på detta sätt, torde man böra förutsätta, att de befintliga övergångsjordbruken förr eller senare genom statens aktiva inköpspolitik eller genom statens förköpsrätt komma att bli disponibla för rationaliseringsändamäl. Ligga två övergångsjordbruk bredvid varandra och kan man genom att sammanlägga dessa båda brukningsdelar skapa ett kombinerat jordbruk eller ett jordbruk med basjordbrukets lönsamhetsnivå, bör sålunda expropriation av tillskottsjord till de båda övergångsjordbruken från ett angränsande större jordbruk icke få ske. Är den förbättring av övergångsjordbruket, som kan åstadkommas genom att detta sammanlägges med angränsande övergångsjordbruk, icke tillräcklig för att förvandla övergängsjordbruket till en brukningsdel, som kan bestå på lång sikt, bör däremot tillskottsjord från ett större jordbruk kunna få exproprieras i den mån så behövs för att nå sagda mål. I så fall uppkom-

206 mer frågan, om expropriationen skall få ske först sedan den utvidgning av övergångsjordbruket, som kan genomföras på annat sätt, verkligen kommit till stånd, eller om expropriationen även skall kunna få ske tidigare. I senare fallet skulle man givetvis vid bedömandet av storleken av den areal, som bör få exproprieras, ta hänsyn till den utvidgning av övergångsjordbruket, som k a n åstadkommas p å annat sätt. I allmänhet synes det lämpligt, att expropriationen skall utgöra det sista ledet av åtgärderna för yttre rationalisering av övergångsjordbruket. Detta synes dock ej böra uppställas som en ovillkorlig regel. De båda nu angivna förutsättningarna för rätt till expropriation av tillskottsjord från större jordbruk ha gällt förhållanden, som ha samband med den exproprierande fastigheten. Vid bedömningen av om expropriation bör tillåtas eller ej, måste man emellertid självfallet även se till expropriationens verkningar för expropriationsfastigheten. Såsom tidigare framhållits måste i en bedömning av lämpligheten av att avskilja mark från ett större jordbruk för komplettering av ett övergångsjordbruk bland annat ingå en bedömning av den verkan överföringen skulle få i jordbruksekonomiskt hänseende för de båda fastigheterna, därvid man bör väga de fördelar överföringen medför för övergångsjordbruket mot de nackdelar den innebär för det större jordbruket. Egnahemsutredningens förslag till bestämmelser om expropriation av mark för stärkande av ofullständigt jordbruk innebar, att expropriation ej skulle få ske, om genom expropriationen avsevärd olägenhet skulle tillskyndas markens ägare eller innehavare. (Vad angår den nytta expropriationen skulle medföra för det ofullständiga jordbruket skulle enligt förslaget endast fordras, att en lämplig fastighetsbildning skulle befordras genom markens sammanläggning med det ofullständiga jordbruket.) Enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör expropriation av tillskottsjord från större jordbruk — även om de båda av kommittén ovan föreslagna förutsättningarna äro uppfyllda — ej få ske annat än då det är klart, att överföringen av dylik tillskottsjord till övergångsjordbruket ur jordbruksekonomisk synpunkt är en lämplig väg att åstadkomma den önskade yttre rationaliseringen. För att så skall kunna anses vara fallet torde det i allmänhet böra fordras, att överföringen ej alls eller endast i mycket obetydlig omfattning kommer att påverka det större jordbrukets lönsamhet. I överensstämmelse härmed anser kommittén, att en tredje förutsättning för rätt till expropriation av tillskottsjord frän större jordbruk bör vara, att expropriationen ej skall märkbart försämra expropriationsfastighetens lönsamhet. Kommittén har härmed avsett att angiva, att expropriation bör kunna fä ske, även om densamma skulle kunna anses i någon ringa mån försämra det större jordbrukets lönsamhet, men denna försämring dock är sä pass obetydlig, att man i stort sett kan bortse från densamma vid en

207 bedömning av det större jordbrukets driftsekonomi. Skulle försämringen däremot vara så stor, att den mera påtagligt påverkar jordbrukets driftsekonomi, bör hinder för expropriation anses föreligga. I den nu uppställda regeln torde få anses ligga, att expropriation ej skall få ske i sådan utsträckning, att expropriationsfastigheten bringas under normjordbrukets nivå. Skulle så anses vara fallet, måste expropriationen nämligen anses märkbart försämra expropriationsfastighetens lönsamhet. Vad angår frågan, om expropriation bör få ske med hänsyn till den verkan expropriationen skulle ha för expropriationsfastigheten eller dess ägare må även framhållas, att expropriation ej torde böra komma i fråga, om den till expropriation avsedda marken h a r särskilt högt värde på grund av att den kan komma att användas för annat ändamål än för jordbruk (exempelvis säljas som tomtmark) eller om expropriationen av särskild anledning skulle vara till avsevärd skada för ägaren av expropriationsfastigheten, utöver den inverkan den får på lönsamheten av jordbruket å sistnämnda fastighet. Beträffande expropriationsförutsättningarna i nu ifrågavarande fall må till slut framhållas, att möjligheten att expropriera tillskottsjord för komplettering av ett övergångsjordbruk ej bör vara beroende av den ekonomiska ställningen hos övergångsjordbrukets innehavare. Då det ligger i det allmännas direkta intresse, att övergångsjordbruken skola förvandlas till mera bärkraftiga och rationella brukningsenheter, finns det ingen anledning att avstå från att genomföra en sådan förbättring endast på den grund, alt den nuvarande innehavaren av ett dylikt jordbruk personligen är i sådana omständigheter, att han även utan att brukningsdelen erhåller den planerade förbättringen kan uppnå en skälig inkomst. Den förstärkning av övergängsjordbruket, som man vill vinna genom den nu behandlade expropriationen av tillskottsjord från större jordbruk, går endast ut på en förstärkning av själva jordbruket. Frågan om expropriation av skog för komplettering av vissa ofullständiga jordbruk behandlas i särskilda kapitel. Såsom påpekats i kapitel 8 bör man emellertid i nu ifrågavarande fall, även om expropriationen principiellt endast skall gä ut på en förstärkning av själva jordbruket, vara oförhindrad att låta densamma omfatta även visst område, som är bevuxet med skog och ej lämpligen kan uppodlas men som ligger så, att det måste medtagas vid expropriationen, om man skall få till stånd en med hänsyn till formen lämplig fastighet. Ej sällan torde den åkerjord, som man vill expropriera från ett större jordbruk för att komplettera ett övergångsjordbruk, vara omgiven av skog, som tillhör det större jordbruket. Givetvis kan man i dylika fall ej utgå från att expropriationen utan vidare skall omfatta all den skogsmark, som bör följa med för att man skall få sammanhängande skiften och lämpliga ägogränser.

208 Skulle värdet av den skogsmark, som i så fall skulle medfölja, bli så stort att skogsmarken ej kan betraktas som ett bihang till den inägojord, vilken expropriationen egentligen tar sikte på, torde man vid avgörandet av, om expropriationen skall få omfatta all den ifrågavarande skogsmarken, böra följa de regler, som gälla för expropriation av skog. Om enligt dessa regler expropriation av den berörda skogsmarken kan komma i fråga, uppstår ingen svårighet, utan expropriationen kan då få omfatta all den ifrågavarande både skogsmarken och åkermarken. Skulle åter skogsmarkens areal vara så stor, att expropriation av densamma ej bör tillåtas, får man söka ordna skiftesläggningen så, att omfattningen av den skog, som skall medfölja inägojorden, minskas. Då man har att pröva, om de beträffande expropriationsfastigheten uppställda expropriationsförutsättningarna äro uppfyllda, synes man böra utgå från den uppdelning i brukningsdelar, som faktiskt föreligger. Hänsyn bör sålunda ej tagas till den kamerala indelningen. Om flera brukningsdelar skulle ingå i ett större ägokomplex, och expropriation av tillskottsjord från någon av dessa brukningsdelar skulle ifrågasättas, bör man likaså vid prövningen av expropriationens tillåtlighet bortse från de övriga brukningsdelarna. Expropriation bör sålunda få ske endast då just den brukningsdel, från vilken tillskottsjorden skulle tagas, ligger över normjordbrukets nivå och de här ovan angivna expropriationsförutsättningarna i övrigt äro uppfyllda. Ligger brukningsdelen på normjordbrukets eller bas jordbrukets nivå, bör uppenbarligen något avskiljande av jord från densamma ej ifrågakomma. Ett fall, där ett avskiljande av jord frän ett större ägokomplex däremot kan tänkas bli önskvärt, är det att en i ett dylikt ägokomplex ingående brukningsdel är att betrakta som ett övergångsjordbruk och lämpligen bör sammanläggas med en angränsande, i ägokomplexet ej ingående brukningsdel. Då man i allmänhet ej torde ha anledning räkna med att det kommer alt erbjuda svårigheter att på frivillighetens väg förvärva dylika mindre brukningsdelar, har jordbrukskommittén emellertid ej ansett det erforderligt att för dessa fall föreslå införande av expropriationsrätt.

Expropriation av ofullständiga brukningsdelar från vissa speciella kategorier av jordägare. Mot tanken på att man medelst expropriation skulle tvinga de nuvarande innehavarna av sådana ofullständiga brukningsdelar, som äro i behov av yttre rationalisering, alt lämna sina jordbruk, har i kapitel 8 bland annat anförts, att ett dylikt ingrepp skulle otillbörligt hårt träffa dessa jordbrukare, vilka ej tidigare haft anledning räkna med att de skulle tvingas att lämna sina brukningsdelar och övergå till annat jordbruk eller till annan verksam-

209 het än jordbruksdrift. Samtidigt har emellertid påpekats, att detta skäl ej gäller för vissa speciella kategorier av jordägare. Olägenheten av att behöva lämna brukningsdelen gör sig tydligen framför allt gällande i de fall, där ägaren är jordbrukare till yrket eller för sin utkomst är till mera väsentlig del beroende av avkastningen från brukningsdelen. I de fall däremot, då jordägaren ej själv är jordbrukare i egentlig mening eller eljest för sin utkomst beroende utav avkastningen från brukningsdelen, behöver ett avstående av fastigheten ej innebära ett lika kraftigt ingrepp som eljest i ägarens levnadsförhållanden och utkomstmöjligheter. Statens intresse av att den yttre rationaliseringen skall komma till stånd synes därför i sistnämnda fall böra ges företräde framför det personliga intresse ägarna kunna ha av att bibehållas vid äganderätten till sina fastigheter. Staten bör sålunda i dessa fall ha möjlighet att genom expropriation skaffa sig tillfälle att disponera över fastigheterna för rationaliseringsarbetet. Vad nu sagts gäller givetvis i första hand de fall, då en ofullständig brukningsdel äges av juridisk person. I stort sett samma synpunkter synas även kunna anläggas, då dylika brukningsdelar innehavas av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med denna, och uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. Besitter en enskild person en ofullständig brukningsdel för att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket, synes däremot, även om han ej är mantalsskriven ä fastigheten, expropriationen komma att innebära ett sådant ingrepp, att expropriationskrav i vart fall ej bör få riktas mot den nuvarande ägaren. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang peka pä det ej sällsynta fallet att en jordbrukare, vilken pä grund av ålder eller sjukdom ej längre själv kan driva sitt jordbruk, utarrenderar detta och i samband därmed även flyttar frän fastigheten. Att genom expropriation avhända en dylik jordbrukare hans fastighet synes vara att gä längre än vad som kan anses lämpligt. Detsamma gäller i de fall, dä ägaren är mantalsskriven å fastigheten, även om han besitter fastigheten för annat ändamål än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. I regel är det ju här fråga om stödjordbruk, där fastigheten har betydelse för brukaren främst därigenom att den ger honom bostad och tillskott till försörjningen vid sidan av annat huvudsakligt förvärvsarbete. Beträffande dessa jordbruk finns det uppenbarligen ej anledning att överväga ett expropriationsförfarande. Såsom ovan nämnts förutsattes dessutom, att övergångsjordbruk i vissa fall skola kunna exproprieras i samband med omskifte, sedan de gått ur den nuvarande ägarens hand. Denna möjlighet torde — jämte statens aktiva inköpspolitik och statens förköpsrätt — erbjuda tillräckliga garantier för att rationaliseringsorganen efter hand skola få möjlighet att disponera över sådana ofullständiga brukningsdelar, vilka böra bli föremål för yttre rationa14—6164 75

:II.

210 lisering men ej omfattas av den i första stycket å denna sida föreslagna expropriationsrätten. Beträffande beskaffenheten av de fastigheter, som skola få exproprieras, har i kapitel 8 angivits, att expropriation i nu ifrågavarande fall endast bör få avse ofullständiga brukningsdelar, d. v. s. brukningsdelar, som äro sådana, att en brukare ej kan beräkna att på lång sikt uppnå en skälig bärgning enbart genom avkastningen av jordbruket och övriga förvärvskällor å fastigheten. Expropriationen bör däremot ej vara begränsad till typiska övergångsjordbruk utan bör kunna omfatta även sådana ofullständiga brukningsdelar, vilka, därest de ägdes och innehades av en person som själv ägnade sig åt jordbruket, skulle tillsammans med föreliggande förvärvskällor utanför jordbruket kunna beräknas på lång sikt ge brukaren en skälig bärgning. Även i fråga om dylika brukningsdelar är det tydligen angeläget, att de skola kunna ställas till förfogande för rationaliseringsarbetet. Expropriationen bör sålunda formellt kunna omfatta även en sådan brukningsdel, som i och för sig skulle kunna utgöra stödjordbruk eller annat bestående småbruk. Vid bedömningen av, om ett visst jordbruk bör anses utgöra en ofullständig brukningsdel eller ej, synes man böra som en enhet betrakta all den ägaren tillhöriga jordbruksjord, som jordbruksekonomiskt sett utgör en brukningsenhet, samt all honom tillhörig mark i övrigt, som i kameralt avseende är förenad med sagda jordbruksjord. Äger en sådan jordägare, som här avses, en jordregisterenhet, vari ingår såväl jord som skog, och omfattar själva jordbruket all den till jordregisterenheten hörande inägojorden, synes man alltså, vare sig själva jordbruket är utarrenderat eller ej, vid bedömningen av brukningsdelens bärkraft böra räkna med samtliga de ä jordregisterenheten befintliga naturtillgångarna. Skälet härtill är det, att man här har en fastighet, som i och för sig är av tillfredsställande beskaffenhet. Vill ägaren arrendera ut densamma, synes det i första hand böra ankomma på arrendatorn att pröva huruvida han, trots att vissa av fastighetens naturtillgångar undantagas från upplåtelsen, anser sig kunna påräkna en tillfredsställande försörjning, därest han arrenderar fastigheten. Har han missräknat sig härvidlag, har han alltid möjlighet att upphöra med arrendet, då arrendetiden utlöper. I den mån därutöver några särskilda statliga åtgärder anses erforderliga för att trygga ställningen för arrendatorer av dylika brukningsdelar, torde dessa åtgärder — såsom även är fallet för närvarande — böra bestå i en utformning av de sociala arrendebestämmelserna, som syftar till att i vissa avseenden tillvarataga arrendatorernas intresse gentemot jordägaren. P å samma sätt bör man, om vederbörande äger flera jordregisterenheter och all den till dessa jordregisterenheter hörande inägojorden brukas som en jordbruksekonomisk enhet, betrakta all den till dessa jordregisterenheter hörande marken såsom en enda brukningsdel. Är åter en jordregisterenhets inägojord uppdelad i flera samme person tillhöriga brukningsdelar, bör man ej pröva varje brukningsdels bärkraft för sig utan se till hela den kamerala enhetens möjligheter att bestå på lång sikt. Det nu sagda innebär, att ex-

211 propriation av en brukningsdel (ett torp eller ett arrendeställe), som ingår i en större kameral enhet, ej bör få ske enbart på den grund, att brukningsdelen som sådan ej kan anses ha möjlighet att på lång sikt bestå som ett självständigt jordbruk. En dylik begränsning synes även motiverad av praktiska skäl. Ligger brukningsdelen ej så till, att den lämpligen kan användas som tillskottsjord till ett annan person tillhörigt övergångsjordbruk utan i stället bör antingen läggas till huvudgården eller i brukningshänseende sammanslås med ett annat under huvudgården lydande torp eller arrendeställe eller eventuellt i sista hand nedläggas, finns ur ralionaliseringssynpunkt ingen anledning för det allmänna att expropriera brukningsdelen. Är situationen den, att ifrågavarande brukningsdel lämpligen bör såsom tillskottsjord läggas till ett annan person tillhörigt övergångsjordbruk, torde det, såsom tidigare nämnts, i allmänhet ej kunna väntas möta några svårigheter för rationaliseringsorganen att på frivillighetens väg förvärva brukningsdelen. Skulle brukningsdelen utgöra en självständig jordregisterenhet, bör däremot den omständigheten, att brukningsdelen ingår i ett större, en och samme ägare tillhörigt ägokomplex, ej utgöra hinder för expropriation, därest brukningsdelen utgör ett ofullständigt jordbruk och ägaren tillhör någon av de kategorier, som ovan nämnts. Formellt skulle sålunda expropriationsmöjligheterna bli vidsträcktare i det fall, att ett till ett större ägokomplex hörande torp eller arrendeställe utgör en självständig jordregisterenhet, än i det fall, alt torpet eller arrendestället ingår i en större kameral enhet. I realiteten torde denna skillnad emellertid bli ganska betydelselös. Från tillämpning av sociala arrendelagstiftningens bestämmelser ha undantagits sådana upplåtelser, där med upplåtelsen väsentligen åsyftas att tillförsäkra jordägaren stadigvarande arbetskraft för jordbruk, skogsbruk eller industriell rörelse samt upplåtelsen avser sådan mindre brukningsdel (huggaretorp) eller annat därmed jämförligt arbetarboställe, där arrendatorn icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Som motivering för denna undantagsbestämmelse har arrendeutredningen anfört följande: »Ehuru det ur social synpunkt kunde förefalla önskvärt, att jämväl för innehavarna av de minsta arrendena bereddes den varaktighet och trygghet i besittningen, som den föreslagna femäriga minimitiden och än mer optionsrätten avser att åstadkomma, synas dock häremot ur andra synpunkter kunna riktas befogade invändningar. Detta gäller huvudsakligen de talrika smärre arrendeställen, vilka under namn av huggaretorp, arbetarboställen eller liknande upplåtas av skogsindustriella företag, i syfte att arrendatorerna skola utgöra en stadigvarande arbetskraft i skogsbruket. Beträffande dylika arbetarboställen — om vilka arrendeutredningen redan i annat sammanhang uttalat sig — torde böra beaktas, att det mellan kontrahenterna ingångna avtalet, om än i rättslig mening ett arrendeavtal, likväl ekonomiskt sett har väsentligen samma uppgifter som ett avtal om arbetsanställning. Under sädana omständigheter kan det icke vara lämpligt att pä dylika upplåtelser tillämpa regler, som alltför mycket strida mot den naturliga karaktären av förhällandet mellan arbetsgivare och arbetare på ifrågavarande område. Inom en näringsgren sådan som skogsindustrien, vilken i så hög grad är be-

212 roende av konjunkturerna pä världsmarknaden, torde företagaren icke kunna avstå från viss rörelsefrihet när det gäller att anställa arbetare. Det skulle icke överensstämma med skogsägarens berättigade intressen, om han, när han till en arbetare upplåter bostad jämte ett obetydligt jordbruk, ovillkorligen skulle bliva bunden av denna för läng eller obegränsad tid framåt. Möjligheten att utbyta en skogsarbetare, som visat sig mindre lämplig för sina egentliga uppgifter, ehuru han måhända uppfyller sina åtaganden såsom arrendator, synes ej rimligen böra betagas skogsägaren. Om en tvingande lagstiftning rörande besittningstidens längd gjordes tillämplig pä de ifrågavarande arrendena, skulle följden kunna bliva den, att till skada för landets skogsvård en del för skogsvårdsarbete mindre lämpade komme att kvarsitta ä de arrendeställen, vilka anordnats huvudsakligen för skogsskötselns höjande. En sådan lagstiftning skulle jämväl kunna betaga skogsägarna lusten att nedlägga kostnader pä anordnande och underhåll av dylika arrendeställen samt föranleda dem att i större omfattning anställa s. k. lösa arbetare, en utveckling som ur skilda synpunkter vore mindre önskvärd. — Ett liknande behov av avtalsfrihet rörande arrendetidens längd torde föreligga beträffande smärre arrendeställen, där arrendatorn huvudsakligen ägnar sig ät arbete inom den egentliga industrien.» Sådana smärre arrendeställen, som nu nämnts, torde väl ofta i kameralt hänseende sammanhänga med de större fastigheter, från vilka de upplåtits, och expropriation av desamma följaktligen vara utesluten enligt de regler, som här ovan föreslagits. Därest i något fall arrendestället skulle utgöra en självständig fastighet och de formella förutsättningarna för expropriation av desamma följaktligen skulle föreligga, torde emellertid samma skäl, som föranlett att den sociala arrendelagstiftningen ej gjorts tillämplig ä dessa arrendeställen, även böra föranleda, att något expropriationsförfarande beträffande desamma ej bör ifrägakomma.

Ovan har sagts, att expropriation i här avsedda fall, i motsats till vad fallet skulle vara vid expropriation av tillskottsjord från större jordbruk, skulle omfatta hela brukningsdelen. I en del fall torde det emellertid såväl ur det allmännas som ur jordägarens synpunkt vara önskvärt, att expropriationen skall begränsas till viss del av fastigheten. Speciellt torde det kunna bli aktuellt att låta boningshus å fastigheten med lämpligt tomtområde undantagas från expropriationen och kvarstanna i den förutvarande ägarens besittning såsom en bostadslägenhet. Jordbrukskommittén tänker härvid bland annat på de fall, då en jordbruksfastighet förvärvats för sommarnöjesändamål eller liknande ändamål, och ägaren kan använda fastigheten för detta ändamål även om större delen av dess jord avskiljes och disponeras för komplettering av ett angränsande jordbruk. Ett avskiljande av större delen av en sådan fastighet, som här avses, k a n emellertid komma att helt förändra de förhållanden, som varit avgörande för ägarens önskan att förvärva eller behålla fastigheten. Bland annat med hänsyn härtill synes det rimligt, att expropriationen ej skall kunna begränsas till viss del av fastigheten, med mindre ägaren medger detta.

213 Jordbrukskommittén har beträffande expropriation av tillskottsjord från större jordbruk för komplettering av ett övergångsjordbruk bland annat diskuterat frågan, om expropriationen skall få äga rum, innan övriga planerade åtgärder för yttre rationalisering av övergängsjordbruket genomförts. Kommittén har härom uttalat, att expropriationen i allmänhet bör utgöra det sista ledet i rationaliseringsarbetet men att situationer likväl kunna förekomma, dä expropriationen bör kunna ske, innan samtliga övriga yttre rationaliseringsåtgärder utförts. I de fall, som nu avses, torde någon anledning i och för sig ej föreligga att låta expropriationsfrågan vila i avvaktan på utförandet av de rationaliseringsåtgärder, som eventuellt böra vidtagas i övrigt. Skall enligt planerna för den yttre rationaliseringen den brukningsdel, som man planerar att expropriera, sammanläggas med ett angränsande övergångsjordbruk, bör man sålunda, vare sig övergångsjordbruket dessutom bör erhålla ytterligare tillskott från annat håll eller ej, i princip söka att genomföra expropriationen utan dröjsmål. Såsom påpekats i kapitel 8 bör man vid användningen av expropriationsinstitutet i här ifrågavarande fall ej bortse från de verkningar expropriationen kan få för de personer, vilka omhänderha själva brukandet av fastigheterna, särskilt då de personer, vilka som arrendatorer inneha dylika fastigheter. Genom expropriationen bringas arrenderätten att upphöra, såvida ej kronan medger, att rätten får kvarstå. Expropriationen behöver emellertid ingalunda alltid vara till men för en arrendator. Ofta torde nämligen expropriationen i här ifrågavarande fall kunna leda till att arrendatorn får möjlighet att förvärva äganderätt till fastigheten. Är den ifrågavarande fastigheten avsedd att sammanläggas med ett annat övergångsjordbruk, torde sålunda arrendatorn ofta kunna få övertaga den fastighet, som skall bildas genom sammanläggning av dessa båda jordbruk. I så fall torde det i allmänhet vara lämpligt att vänta med expropriationen, till dess det andra övergångsjordbruket blir disponibelt för sammanläggningsändamål. Skulle det ej vara möjligt att låta arrendatorn övertaga den fastighet, som är avsedd att bildas genom sammanläggningen, böra rationaliseringsorganen taga skälig hänsyn till arrendatorns önskemål att kvarstanna å fastigheten. H a r arrendatorn innehaft fastigheten under förhållandevis lång tid, torde det sålunda i allmänhet få anses lämpligt, att h a n får kvarstanna å densamma så länge h a n önskar. I så fall torde det i allmänhet även vara lämpligt att ej igångsätta expropriationsförfarandet förrän vid den tidpunkt, då arrendatorn skall lämna fastigheten. Vid bedömningen av, om expropriationsförfarande bör igångsättas mot arrendatorns önskemål, bör man givetvis även beakta, hur trängande behovet av tillskottsjord är för den brukningsdel, till vilken arrendejordbruket skall läggas. Då en utarrenderad fastighet exproprierats och arrendatorn — på grund av att fastigheten omedelbart bör användas för komplettering av angränsande jordbruk — nödgas lämna denna, böra ratio-

214 naliseringsorganen även, om arrendatorn så önskar, söka bereda denne tillfälle att övertaga en jämförlig eller bättre fastighet på arrende eller med äganderätt. Beträffande det nu behandlade expropriationsfallet skall till sist ytterligare något sägas angående kretsen av de jordägare, från vilka expropriation bör få ske. Ovan har föreslagits, att expropriation i princip skall få ske, då ägaren av brukningsdelen är juridisk person. I vissa fall ägas jordbruksfastigheter av s. k. familjeaktiebolag, vilka ha till syfte att driva jordbruk och där aktiemajoriteten ligger hos en familj och där ofta även någon av familjens medlemmar h a r den direkta ledningen av jordbruket. Likaså förekommer det i viss utsträckning, att särskilda stiftelser bildats för att bevara en släktgård i släktens ägo. Något särskilt undantag för nu berörda fall har icke gjorts, trots att de skäl, som föranlett att expropriation ansetts böra kunna komma i fråga, då jordägaren är juridisk person, ej föreligga, då en fastighet äges av ett dylikt familjeaktiebolag eller en dylik stiftelse. I praktiken torde dock detta förhållande ej få någon betydelse. De brukningsdelar, om vilka det här är fråga, torde nämligen ytterst sällan om ens någonsin vara så små, att de äro hänförliga till ofullständiga brukningsdelar. Skulle i något undantagsfall brukningsdelen vara sådan, att expropriation av densamma enligt de nu föreslagna bestämmelserna skulle kunna komma i fråga, torde man vidare få förutsätta, att rationaliseringsorganen skola beakta de skäl, som kunna tala för att bolaget eller stiftelsen likväl skall tillåtas behålla brukningsdelen. Expropriation i samband med omskifte. Det sista av de fall, där enligt jordbrukskommitténs förslag expropriation bör kunna komma i fråga såsom ett medel för genomförande av yttre rationalisering i fråga om själva åkerjorden, är expropriation i samband med omskifte. Beträffande förutsättningarna för att expropriation skall få användas i detta fall har i kapitel 8 angivits, att expropriation bör få ske, då i samband med omskifte av den till ett flertal brukningsdelar hörande marken ett nedbringande av antalet brukningsdelar är nödvändigt för att man skall kunna bilda ur driftssynpunkt tillfredsställande brukningsdelar. Det h a r även där angivits, att expropriationen blott bör få avse övergångsjordbruk och ej bör få ske, så länge en dylik brukningsdel ä r i den nuvarande ägarens hand. Vad angår den första förutsättningen för rätten till expropriation i samband med omskifte, nämligen att i samband med omskifte av den till ett flertal brukningsdelar hörande marken ett nedbringande av antalet brukningsdelar är nödvändigt för att man skall kunna bilda ur driftssynpunkt tillfredsställande brukningsdelar, vill jordbrukskommittén erinra om, att omfattningen av ett skifteslag, såsom utvecklas längre fram i detta kapitel, om

215 möjligt torde böra bestämmas så att skifteslaget kommer att omfatta alla de fastigheter, för vilka ur topografiska, jordbruksekonomiska och lantmäteritekniska synpunkter en i ett sammanhang företagen omreglering av ägoanordningen är önskvärd. Den historiska indelningen i skifteslag bör härvid ej vara bindande. I vissa fall kan ett omskifte sålunda tänkas beröra endast ett litet antal brukningsdelar, medan i andra fall ett betydande antal brukningsdelar kunna komina att ingå i omskiftet. Den här föreslagna expropriationsrätten bör ej få användas i sådana fall, där en lösning av rationaliseringsproblemet tekniskt sett kan vinnas genom mindre omfattande åtgärder än ett omskifte, exempelvis genom sammanläggning av enstaka brukningsdelar eller genom ägoutbyten mellan enskilda fastigheter. Med hänsyn såväl till att ett omskifte är en omfattande och tidsödande procedur som till att, då flera delägare finnas i skifteslaget, frågan om lämpligheten av omskifte och beviljande av tillstånd till omskifte i regel blir föremål för särskild prövning av förrättningsmännen och även kan bringas under domstols prövning, torde man kunna utgå från att ett omskiftesförfarande ej kommer att igångsättas i andra fall än då så finnes nödvändigt för att åstadkomma erforderlig sanering av brukningsförhållandena. Beträffande den nu angivna förutsättningen kan vidare erinras om, att önskemålet att man i här ifrågavarande fall skall kunna använda sig av expropriation för att nedbringa antalet brukningsdelar har sin grund däri, att man eljest antingen kan bli nödsakad att vänta avsevärd tid med omskiftet eller ock löper risken att skiftet ej skall åstadkomma den fullständiga sanering av brukningsförhållandena, som bör vara resultatet av en dylik vittgående åtgärd. Det är sålunda främst hänsynen till driftsförhållandena å de övriga brukningsdelarna i skifteslaget, som gör, att det i vissa fall kan anses motiverat att expropriera en viss brukningsdel i skifteslaget. Ur nu anförda synpunkt blir det av särskild betydelse, huruvida man, därest övergångsjordbruket tillätes kvarstå vid skiftet, kan ordna skiftesläggningen så att övriga fastigheter erhålla en tillfredsställande ägoanordning och man jämväl senare kan lägga övergångsjordbruket till någon annan fastighet och därvid få till stånd en lämplig fastighetsbildning. Är så fallet, kan man ej säga, att ett bibehållande av övergångsjordbruket tills vidare i och för sig utgör något hinder för skiftets verkställande. Situationen blir då i stället jämförlig med den som föreligger, då man eljest har ett övergångsjordbruk, vilket enligt planerna för den yttre rationaliseringen lämpligen bör sammanläggas med en annan fastighet. Liksom man i sistnämnda fall i regel ej anser det allmänna böra använda expropriation för att erhålla dispositionsrätt till övergångsjordbruket utan avser, att den aktiva inköpspolitiken och förköpsrätten skola vara tillräckliga för ändamålet, torde det ej heller i nu berörda fall ur det allmännas synpunkt kunna anses erforderligt, att övergångsjordbrukets innehavare medelst expropriation skall tvingas att avstå sin fastighet. Man torde i regel kunna utgå från att det vid ett om-

216 skifte, även om övergängsjordbruket skulle bibehållas tills vidare, skall vara möjligt att för övriga brukningsdelar i skifteslaget få till stånd en skiftesläggning, som är så mycket bättre än den förutvarande, att omskiftet, även om man tar hänsyn till kostnaderna för detsamma, k a n anses ha varit till gagn för dessa brukningsdelar. Bibehållandet av övergångsjordbruket kan emellertid medföra, att man ej fullt kan utnyttja möjligheterna till förbättring. Det är dock tydligen angeläget att man, då man igångsätter ett omskifte, ej blott skall utnyttja en del av de föreliggande möjligheterna till förbättring utan verkligen skall söka få till stånd en definitiv reglering, vid vilken alla förbättringsmöjligheter tillvaratagits. Med hänsyn härtill synas de fall, då ett övergångsjordbruk bör få kvarstå vid omskifte, böra begränsas till sådana fall, då bibehållandet av övergångsjordbruket ej skulle märkbart försämra skiftesläggningen beträffande övriga brukningsdelar i skifteslaget. Vid denna bedömning bör man då även beakta, hurudana förhållandena komma att gestalta sig, sedan den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruket blivit genomförd. Vad angår de förutsättningar i fråga om jordägarens person, som böra vara uppfyllda för att expropriation av hel fastighet skall tillåtas i samband med omskifte, har i kapitel 8 framhållits, att ingen, som nu äger och själv brukar en jordbruksfastighet, bör tvingas att avstå denna genom expropriation, och att sålunda expropriationskrav i samband med omskifte ej bör få ske mot den, som förvärvat sitt jordbruk före bestämmelsernas ikraftträdande. (Denna regel gäller, som tidigare påpekats, ej sådana jordägare, som avses i närmast föregående avsnitt.) I vissa fall skulle en uppmjukning av denna regel kunna tänkas vara ägnad alt underlätta och påskynda omskiftesförfarandet. Ett särskilt i vissa delar av landet ej sällan förekommande fall är nämligen att en jordbrukare, som har sina huvudsakliga ägor i ett visst skifteslag, även har åkerjord i ett annat skifteslag, vilken jord han brukar tillsammans med sina övriga ägor. Skall omskifte ske inom det senare skifteslaget, kan det ofta vara önskvärt att man ej skall behöva utlägga någon särskild ägolott för den ifrågavarande jordägare tillhöriga marken utan att denne jordägares andel i skifteslaget skall få fördelas på de övriga skiftesdelägarna eller vissa av dessa. I viss utsträckning finns även enligt de redan föreslagna bestämmelserna möjlighet att expropriera en dylik ägolott, nämligen i enlighet med bestämmelserna om expropriation av tillskottsjord från större jordbruk. Fall kunna emellertid tänkas, då man ej med sistnämnda bestämmelser kan komma till detta resultat. Ofta torde exempelvis vederbörande jordbrukares ägoinnehav ej vara så stort, att hans jordbruk kan hänföras till kategorien större jordbruk. Även om jordbrukskommittén är medveten om att man i vissa fall skulle kunna effektivisera arbetet med den yttre rationaliseringen genom att mera allmänt medgiva rätt till expropriation av sådana ägolotter i ett skifteslag,

217 som tillhöra jordbrukare utom skifteslaget, har kommittén dock ej ansett det lämpligt att för dessa fall göra något undantag från den nyssnämnda regeln. Undantagen skulle nämligen främst komma att träffa innehavarna av sådana jordbruk, som högst ligga på normjordbrukets nivå, och skulle alltså kunna medföra en märkbar försämring av dessa jordbrukares förvärvsmöjligheter. Man torde i stället böra förutsätta, att rationaliseringsorganen skola inrikta sig på att med de övriga medel, som kunna stå till deras förfogande: söka komma till rätta med nu berörda förhållande. Särskilt i sådana fall, där ägolotten ligger på längre avstånd från jordbrukarens övriga ägor och rationaliseringsorganen kunna erbjuda honom jord på närmare håll i utbyte mot sagda ägolott, torde en överenskommelse på frivillighetens väg ofta vara möjlig att uppnå. I det här behandlade expropriationsfallet bör givetvis likaväl som i de förut nämnda gälla, att expropriationsinstitutet ej bör tillgripas förrän det visat sig omöjligt att fä till stånd en godvillig uppgörelse på rimliga villkor, ö n s k a r övergångsjordbrukets innehavare fortsätta med jordbruk, bör lantbruksnämnden söka erbjuda honom att i stället övertaga någon annan jordbruksfastighet på rimliga villkor. Inom jordbrukskommittén har diskuterats, huruvida man såsom villkor för expropriation av en brukningsdel i samband med omskifte bör uppställa, att sådant erbjudande skett men avvisats av övergångsjordbrukets innehavare. Enligt kommitténs mening bör något dylikt villkor dock ej uppställas. Man torde nämligen, som nyss nämnts, kunna räkna med att ett dylikt erbjudande regelmässigt skall ske under de förberedande förhandlingarna, såvida det kan tänkas föreligga något allvarligt intresse hos brukaren för att erhålla en annan jordbruksfastighet. Bestämmelsen synes sålunda i och för sig överflödig. Däremot kan förekomsten av en dylik bestämmelse tänkas leda till tvister. Det ligger nämligen nära till hands att tänka sig att brukaren, om han vill motsätta sig expropriationskravet, kommer att göra gällande, att det pris, till vilket han erbjudits att övertaga den andra fastigheten, är för högt, eller att han med hänsyn till andra omständigheter, exempelvis att den erbjudna fastigheten är belägen i en annan trakt, måste anses ha haft fog för att avvisa erbjudandet. Då syftet med expropriationen är att nedbringa antalet brukningsdelar i skifteslaget, torde man böra räkna med att expropriationen i nu avsedda fall normalt kommer att gä ut på att den exproprierade fastigheten i sin helhet skall uppgå i andra. Man bör emellertid ej heller här utesluta möjligheten av att det kan befinnas lämpligt, att expropriationen begränsas till viss del av fastigheten och att sålunda ägaren får behålla en del av fastigheten såsom bostadslägenhet eller såsom stödjordbruk. Även i detta fall torde dock en dylik begränsning böra ske endast om ägaren sä medger. Beträffande beskaffenheten av de fastigheter, mot vilka expropriationskrav skall få riktas, har redan i kapitel 8 angivits, att expropriationen prin-

218 cipiellt endast bör få avse övergångsjordbruk och att man vid bedömandet av om en viss fastighet bör anses som ett övergångsjordbruk eller ej bör taga hänsyn till den sammanlagda ägolott, som vid skiftet kan utläggas för jordägaren på grund av hans innehav av olika till skifteslaget hörande fastigheter eller fastighetsdelar. I vad mån man härjämte bör taga hänsyn till sådan jordägaren tillhörig mark, som ligger utanför skifteslaget men är i sambruk med hans jordbruksjord inom skifteslaget, synes böra bli beroende på en prövning från fall till fall. Expropriationsförfarandet. Jordbrukskommittén har tidigare uttalat, att man torde kunna förvänta, att antalet av de fall, då jord kommer att behöva exproprieras enligt de av jordbrukskommittén föreslagna bestämmelserna, skall bli ringa, och att det i huvudsak kommer att visa sig möjligt att genomföra den yttre rationaliseringen på frivillighetens väg. Även om denna förhoppning går i uppfyllelse, är det likväl tydligen önskvärt att förfarandet i de fall, då expropriation kommer i fråga, skall vara så enkelt och billigt som möjligt. Jordbrukskommittén har därför till behandling upptagit frågan, huruvida man beträffande förfarandet i de av kommittén föreslagna expropriationsfallen bör följa bestämmelserna i lagen den 12 maj 1917 om expropriation eller eventuellt utforma särskilda därifrån avvikande bestämmelser. Kommittén har härvid endast diskuterat själva huvudlinjerna i förfarandet. Rörande gången av ett expropriationsärende, som handlägges enligt expropriationslagen, kan här nämnas följande: Ansökan om expropriation skall ingivas till Kungl. Maj:t. över ansökan skall tillfälle beredas fastighetens ägare och innehavare, så ock annan som kan lida men av expropriationen, att avgiva yttrande, huruvida den avsedda markens avstående är förenat med särskild olägenhet eller annan lämplig mark kan med mindre olägenhet tagas i anspråk eller eljest något är att erinra i anledning av ansökningen. Därefter beslutar Kungl. Maj:t, huruvida expropriationen mä äga rum. Det andra stadiet är expropriationsärendets instämmande till allmän underrätt. Det avser särskilt att fä utrett, vilka som äro sakägare, och fä expropriationsförfarandet kungjort även för okända sådana. Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten och, därest det område som skall exproprieras, utgör del av fastighet, av lantmätare upprättad karta över området. Sedan målets förberedande handläggning avslutats, skall — därest överenskommelse om expropriationsersättning ej träffats och fastställts av rätten — tillsättas expropriationsnämnd. Komma parterna överens om val av expropriationsnämnd, äga de bestämma, huru många och vilka personer skola dellaga i nämnden. I annat fall skall nämnden bestå av en ordförande, utsedd för tre år av Konungens Befallningshavande, samt fyra ledamöter, av vilka vardera parten äger utse en ledamot och rätten två ledamöter. Ledamöterna skola väljas bland en krets av särskilt utsedda valbara personer, av vilka i regel landstinget och Konungens Befallningshavande utsett hälften var. Expropriationsnämnden bestämmer efter sammanträde med parterna expropriationsersättningens storlek. Ärendet går därefter äter tillbaka till domstolen. Denna har därvid, såvitt angår expropriationsersättningens storlek, endast att tillse, att nämnden iakt-

219 tagit vissa formella bestämmelser. Någon prövning i sak av ersättningens skälighet förekommer alltså ej hos domstolen, utan härvidlag är expropriationsnämndens beslut definitivt avgörande. Om nämnden följt nyssnämnda formella bestämmelser, har domstolen därför endast att fastställa nämndens uppskattning av ersättningens storlek samt att meddela beslut om ersättning för kostnaderna för expropriationsmälets handläggning m. m. Sedan rätten fastställt expropriationsersättningen, skall denna i regel nedsättas hos länsstyrelsen. Dä nedsättning skett, är expropriationen fullbordad och den exproprierande berättigad att genast taga marken i besittning. I vissa fall får den exproprierande taga marken i besittning redan så snart stämning i expropriationsmälet utfärdats, såframt han ställer pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte ränta. Även u t a n f ö r e x p r o p r i a t i o n s l a g e n finnas vissa b e s t ä m m e l s e r o m t v å n g s inlösen a v m a r k , b l a n d a n n a t i l a g e n d e n 30 j u n i 1943 o m a l l m ä n n a v ä g a r o c h i e n s i t t a r l a g e n . I dessa l a g a r h a r m a n sökt k o n s t r u e r a ett f ö r f a r a n d e för tvångsinlösen, s o m b ä t t r e ä n d e t a l l m ä n n a e x p r o p r i a t i o n s f ö r f a r a n d e t l ä m p a r sig för de speciella ä n d a m å l d e t d ä r ä r fråga om. I lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar finnes sålunda ett förenklat lösningsförfarande, vilket kan tillämpas i flertalet fall. Innan väg bygges skall arbetsplan för vägen upprättas och, sedan den varit utställd för granskning, fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med vederbörande länsstyrelse. Om dessa myndigheter stanna i olika mening, hänskjutes frågan om fastställelse till Kungl. Maj:ts prövning. I och med att arbetsplanen är fastställd är ägaren av fastigheten pliktig att upplåta för vägen erforderlig mark och väghållaren berättigad att nyttja marken med vågrätt. För upplåtelsen är ägaren berättigad till ersättning av väghållaren. Där ej överenskommelse träffats om ersättningens storlek, skall fastighetsägaren instämma sin talan till ägodelningsrätt, och om förfarandet i sädana mål gäller i tillämpliga delar vad som i jorddelningslagen finnes stadgat om jorddelningsmål. Den, som är missnöjd med ägodelningsrättens beslut, kan sålunda få ersättningsfrågan prövad i högre instans. Om upplåtande av vågrätt föranleder synnerligt men vid nyttjandet utav fastigheten eller viss del därav, är ägaren berättigad fordra, att fastigheten eller delen skall lösas av väghållaren. Yrkande härom skall framställas vid ägodelningsrätten. Förklarar denna väghållaren lösningspliktig, skola för ärendets fortsatta behandling bestämmelserna i expropriationslagen i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Enligt bestämmelserna i ensittarlagen kan den, som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark samt därå äger boningshus, under vissa villkor fä lösa till sig marken. Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingens storlek skall avgöras vid lantmäteriförrättning. Sådan förrättning verkställes av en av länsstyrelsen förordnad lantmätare med biträde av gode män. Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äger han fullfölja talan hos ägodelningsrätten och över dennas utslag fär sedan besvär anföras enligt vanliga regler. V a d först a n g å r frågan, p å v e m det skall a n k o m m a att b e s l u t a o m exp r o p r i a t i o n i de a v j o r d b r u k s k o m m i t t é n föreslagna e x p r o p r i a t i o n s f a l l e n , vill k o m m i t t é n f r a m h å l l a , a t t m a n m e d h ä n s y n till dessa ä r e n d e n s vikt synes b ö r a t ä n k a sig a t t f r å g a n o m t i l l s t å n d till e x p r o p r i a t i o n skall a v g ö r a s a n t i n g e n a v K u n g l . Maj:t, s å s o m n u ä r fallet m e d v a n l i g a e x p r o p r i a t i o n s ä r e n d e n , eller a v d o m s t o l , s o m fallet ä r m e d ä r e n d e n o m inlösen a v m a r k enligt e n s i t t a r l a g e n . E n l i g t k o m m i t t é n s m e n i n g ä r d e n f ö r r a l ö s n i n g e n att föredraga.

220 Ej heller i fråga om prövningen av ersättningsfrågorna synes något vara att vinna genom att frångå expropriationslagens bestämmelser härom och förlägga denna prövning till domstol. Ett vanligt rättegångsförfarande måste nämligen som regel väntas bli både mer kostsamt och mer tidsödande än det i expropriationslagen stadgade förfarandet. Enligt vad kommittén tidigare framhållit skall expropriationsförfarandet endast komma till användning i sista hand, då alla andra utvägar förgäves prövats. I sådana fall torde det säkerligen föreligga så skiftande uppfattningar hos den exproprierande och hos ägaren av expropriationsfastigheten om vad som skall anses som skälig lösen för det markomåde som skall avstås, att i regel målet kommer att fullföljas så långt detta enligt gällande rättegångsregler är tillåtet. Ett dylikt domstolsförfarande kan ej beräknas bliva billigare än det ordinära expropriationsförfarandet. (Det kan i detta sammanhang erinras om att kostnaderna för expropriationsnämndens arbete numera äro reglerade i särskild ordning. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 juni 1938 angående ersättning åt expropriationsnämnd utgår ersättningen till nämndens ledamöter regelmässigt i form av dagarvode med ett belopp av 30 kronor till ordföranden samt 18 kronor för övrig ledamot, allt beräknat för sammanträdesdag. Finnes med hänsyn till arbetets omfattning högre ersättning skäligen böra utgå, äger dock rätten bestämma ersättningens belopp.) Kommittén anser sålunda, att i fråga om huvuddragen av expropriationsförfarandet någon anledning ej finns att för de av kommittén behandlade expropriationsfallen tillämpa ett annat förfarande än det, som stadgas i expropriationslagen. Härmed har kommittén dock, som tidigare framhållits, ej tagit ställning till frågan, huruvida beträffande vissa detaljer i förfarandet särbestämmelser kunna vara erforderliga.

Kommittén skall härefter något beröra frågan, hur gången av ett ärende, då man vill använda expropriation för att genomföra den yttre rationaliseringen, i praktiken kan komma att gestalta sig. Kommittén vill då först framhålla, att enligt kommitténs mening ansökan om expropriation ej bör få göras av enskild jordägare, vilken vill förvärva en angränsande fastighet eller del av en sådan fastighet, utan att det skall ankomma på de statliga rationaliseringsorganen — i första hand lantbruksnämnderna — att göra dylik ansökan. Innan ansökan göres, bör givetvis lantbruksnämnden ha varit i kontakt med den eller de jordägare, vilka enligt planerna för den yttre rationaliseringen skola erhålla den mark, varom fråga är. Det kan h ä r vara antingen lantbruksnämnden, som tar initiativet och söker intressera jordägarna till förvärvet, eller de senare, som hemställa att lantbruksnämnden skall söka skapa möjlighet till genomförande av rationaliseringen. Lantbruksnämnden bör vidare ha undersökt möjligheterna att genomföra ratio-

221 naliseringen pä annat sätt än genom expropriation och bör sålunda exempelvis alltid ha försökt få till stånd frivillig överenskommelse med markägaren. Har Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till expropriation, torde lantbruksnämnden, innan ansökan om stämning ingives till domstolen, böra göra ännu ett försök att få till stånd frivillig överenskommelse om avstående av marken. Kan sådan överenskommelse ej träffas får förfarandet fullföljas hos domstolen. I likhet med vad som föreslagits i fråga om förköpsrätten synes det lämpligt, att staten skall ha möjlighet att vid expropriationsrättens utövande sätta annan i sitt ställe. Sådant överlåtande av expropriationsrätt bör kunna äga rum, då den mark, som skall förvärvas medelst expropriation, är avsedd att omedelbart överlåtas till annan brukare, i regel då till ägaren av en angränsande fastighet. Härigenom vinner man den fördelen, att den person, som är avsedd att bli den definitive ägaren till det exproprierade området, får övertaga detsamma direkt genom expropriation, och undviker på så sätt omgången med överlåtelse först genom expropriation till staten och därpå försäljning från staten till den definitive ägaren. Sker en sådan substitution bör dock, i överensstämmelse med vad som föreslagits skola gälla vid överlåtelse av förköpsrätt, kronan gentemot expropriationsfastighetens ägare vara ansvarig för den ersättning, som kan tillkomma denne till följd av expropriationen. Möjlighet att överföra expropriationsrätt till annan finnes även enligt expropriationslagen. Det förutsattes dock, att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd torde därför regelmässigt böra sökas i samband med ansökningen om tillstånd till expropriationen. Man kan givetvis ej utesluta möjligheten av att den ersättning för marken och för skada i anledning av expropriationen, som expropriationsnämnden kan fastställa, kan bli sä hög, att lantbruksnämnden vill återkalla expropriationsanspråket. Sådan återkallelse kan även ske enligt gällande expropriationslag. Där stadgas, att sökanden äger återkalla expropriationsanspråket, om han därom verkställer anmälan sist innan rätten meddelat utslag i målet. Sökanden är i sådant fall ansvarig för den skada, som på grund av expropriationsanspråket kan ha uppstått för sakägare. E . Angående behovet av andra medel för genomförande av den yttre rationaliseringen. Jordbrukskommittén har ansett, att man bör kunna räkna med att den yttre rationaliseringen i det stora hela taget kommer att genomföras på frivillighetens väg och att det allmännas ingripanden härvidlag i huvudsak endast komma att få formen av biträde åt jordbrukarna. I överensstämmelse med denna sin bedömning av läget har kommittén även ansett, att de speciella institut, som nu böra införas för att underlätta genomförandet av

den yttre rationaliseringen, ej böra göras mer omfattande än som kan anses nödvändigt för att man, med bibehållande av huvudprincipen om att rationaliseringen skall genomföras på frivillighetens väg, skall kunna ge de jordbruk, som behöva rationaliseras, möjlighet att förvärva den härför erforderliga jorden. Genom förköpsrätten har man sålunda velat skapa garantier för att i sådana fall, då en viss fastighet behövs för yttre rationalisering av en angränsande brukningsdel, innehavaren av sistnämnda brukningsdel skall kunna vid försäljning av förstnämnda fastighet beredas företrädesrätt till fastigheten framför personer, som ej tidigare haft någon anknytning till densamma. Expropriationsfallen ha vidare begränsats till vissa fall, där det ansetts oundgängligen nödvändigt att rationaliseringsorganen skola ha expropriationsinstitutet till sitt förfogande såsom en sista utväg för att kunna genomföra den yttre rationaliseringen. Det är emellertid självfallet icke möjligt att med säkerhet förutsäga, att man på de vägar, som jordbrukskommittén anvisat, kommer att kunna genomföra den av kommittén planerade yttre rationaliseringen utan oskäliga kostnader för det allmänna och utan allt för stor tidsutdräkt. Det må i anledning härav nämnas, att inom kommittén diskuterats ett system med lösningsrätt för det allmänna till sådana fastigheter, som behövas för rationaliseringens genomförande. En dylik lösningsrätt skulle innebära rätt för det allmänna att, då en fastighet byter ägare, övertaga densamma för en lösesumma, som bestämts vid en särskild värdering av fastigheten. Lösningsrätten skulle sålunda i realiteten vara att likställa med expropriation av hela fastigheter, dock med den skillnaden, att det allmänna ej bestämmer tidpunkten för ianspråktagandet av fastigheten. En dylik lösningsrätt skulle i första hand endast gälla vid sådana försäljningar, som enligt jordbrukskommitténs förslag skulle omfattas av förköpsrätt. Då jordbrukskommittén, som nyss sagts, utgått från att den yttre rationaliseringen av jordbruket på det stora hela taget bör kunna genomföra? på frivillighetens väg, har kommittén dock ej i sitt förslag upptagit någon dylik lösningsrätt. Kommittén har alltså ej varit beredd att förorda längre gående åtgärder än de i första stycket nämnda. F.

Vissa frågor rörande utvecklingsplaneringen på jordbrukets område.

Det ligger i öppen dag, att den omfattande och kostnadskrävande rationaliseringsverksamhet på jordbrukets område, som jordbrukskommittén förordar, kräver en noggrann planering. Kommittén har också på grund härav samt med hänsyn till att det även ur andra synpunkter föreligger behov av en utvecklingsplanering för jordbruket låtit verkställa en utredning om sådan planering. Resultatet av utredningen har framlagts i en P. M. angående utvecklingsplanering på jordbrukets område (Statens offentliga

223 utredningar 1946: 18). I denna promemoria har i princip förordats dels en riksomfattande regional jordbruksplanering, avsedd att genomföras på relativt kort tid, dels en individuell planering för successiv rationalisering av enskilda brukningsdelar. Promemorian har av kommittén med skrivelse den 30 oktober 1945 överlämnats till chefen för jordbruksdepartementet. I denna skrivelse har kommittén bland annat anfört, att kommittén med överlämnandet av promemorian ville ge ett uttryck för kommitténs principiella uppfattning rörande dylik planering. Beträffande utvecklingsplaneringens ändamål och innebörd samt tillvägagångssättet vid densamma vill jordbrukskommittén nu i första hand hänvisa till promemorian. I anslutning till de av kommittén i detta betänkande utvecklade riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten må emellertid några synpunkter på den föreslagna utvecklingsplaneringen här närmare utvecklas. Regional jordbruksplanering. Den regionala jordbruksplaneringen bör, såsom i promemorian framhållits, i stort sett ha till ändamål att uppdraga vissa riktlinjer för rationaliseringen av jordbrukets struktur och driftsförhållanden inom en bygd. Att jordbruket härvid ej får betraktas såsom en i förhållande till näringslivet i övrigt isolerad eller fristående näringsgren, har ävenledes betonats. Ehuru planeringen har till egentligt syfte att angiva linjerna enbart för lösningen av jordbrukets rationaliseringsproblem, får således sambandet mellan jordbruket och övriga näringsgrenar ej lämnas ur sikte. I den mån lösningen av en viss rationaliseringsfråga är betingad av faktorer, som äro av betydelse för eller beroende av förhållandena inom andra näringsgrenar eller den väntade utvecklingen inom dessa, bör vid planeringen hänsyn tagas till detta samband. Vid den regionala jordbruksplaneringen måste därför huvuddragen av ortens näringsliv klargöras, särskilt med hänsyn till de viktigaste av de produktionsfaktorer och övriga förhållanden, vilka äro av gemensam betydelse för jordbruket och andra näringsgrenar. Jordbruksplaneringen torde i dessa delar, d. v. s. i fråga om sambandet med näringslivet i övrigt, komma att erbjuda vissa svårigheter. Utgångspunkterna för bedömandet av den framtida utvecklingen måste i fråga om flertalet näringsgrenar bli osäkrare än beträffande jordbruket, för vilket de politiskt-ekonomiska riktlinjerna torde kunna och böra fastställas på relativt lång sikt. Den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingen under även en relativt kort period — och än mera förutsättningarna för den framtida utvecklingen pä längre sikt inom en enskild näringsgren eller en enskild industri — utgöra här osäkerhetsmoment av stor betydelse. Denna osäkerhet framträder säkerligen icke sällan i särskilt hög grad, när frågan gäller områden av relativt begränsad omfattning, där förutsättningarna för

224 planeringen kunna i väsentlig grad påverkas av utvecklingen inom ett eller flera enskilda företag eller genom tillkomsten av enstaka nya sådana företag. Förutsättningarna för planeringen måste sålunda i h ä r berörda avseenden bli ganska osäkra. Detta förhällande måste givetvis föranleda en viss begränsning för planernas räckvidd och innebörd. I jordbruket har man emellertid, liksom inom andra näringsgrenar, att räkna med en framtida utveckling utöver den som nu kan överblickas eller förutses. Planerna måste därför under alla förhållanden successivt utbyggas och anpassas efter de förändringar i förutsättningarna, som utvecklingen på jordbrukets område medför. Även om man anser sig kunna uppställa ett jordbrukspolitiskt långsiktsprogram, som kan läggas till grund för planeringen av rationaliseringsverksamheten, är det dock av denna anledning nödvändigt att räkna med en, låt vara obestämd och relativt långfristig tidsbegränsning för dessa planer. Den ovan berörda osäkerheten i fråga om den framtida utvecklingen inom näringslivet i övrigt verkar givetvis i ännu högre grad inskränkande på planernas räckvidd i tiden. I den mån frågor om jordbruksföretagens lämpliga utformning och beskaffenhet samt om den önskvärda driftsinriktningen äro beroende av faktorer, vilka betingas av utvecklingen inom andra näringsgrenar, äga rationaliseringsplanerna självfallet giltighet endast så länge den i samband med planeringen verkställda bedömningen av dessa faktorer visar sig hålla streck i den faktiska utvecklingen. Är detta ej längre fallet, böra planerna revideras och anpassas till de ändrade förutsättningarna. Att uppgöra planer samt att ändra och anpassa planerna efter utvecklingen på olika områden är en sak. Att genomföra planerna eller ändringarna i desamma, d. v. s. att anpassa jordbruksföretagen efter de ändrade förhållandena, är en annan, svårare och mera tidsödande uppgift. Ändringar av fastigheternas omfattning och utrustning etc. kräva i regel betydande kostnader och innebära icke sällan, att förut nedlagda kostnader bli onyttiga. De giva icke en omedelbar vinst motsvarande kostnaderna, utan dessa ha till betydande del karaktär av kapitalinvestering. Åtgärder pä den yttre rationaliseringens område kunna därjämte ej begränsas till en enda fastighet, utan måste beröra flera brukningsdelar och kräva i mänga fall direkt medverkan av flera jordägare. Härvid har man bland annat att räkna med rent psykologiska faktorer samt personliga och ideella intressen, som icke låta sig förenas med ett strängt ekonomiskt betraktelsesätt. Det ligger därför i sakens natur, att denna del av rationaliseringsverksamheten ej k a n bedrivas pä kortare sikt, och det är följaktligen också angeläget, att de utvecklingsplaner, som skola läggas till grund för denna verksamhet, bli så långsiktiga och stabila som möjligt. Ur ovan anförda synpunkter böra tydligen utvecklingsplanerna i första hand utformas med utgångspunkt från de riktlinjer i stort, som med en viss

225 grad av säkerhet kunna uppdragas för utvecklingen på relativt lång sikt inom näringslivet och speciellt jordbruket i fråga om landet i dess helhet. Sådana riktlinjer ha i olika tidigare avsnitt av detta betänkande framlagts för jordbrukets del beträffande produktions- och konsumtionsutvecklingen samt den statliga prispolitiken ävensom i fråga om den för hela näringslivet fundamentala produktionsfaktor, som arbetskraften utgör. Dessa riktlinjer ha uppdragits efter överväganden, som kunnat grundas på statistiska undersökningar, och med hänsyn till förhållanden i övrigt, rörande vilka utvecklingen kunnat bedömas på relativt lång sikt. När det sedan gäller den närmare utformningen av regionalplanerna, måste givetvis de rent lokala förhållandena bli av avgörande betydelse. Här torde emellertid, såsom ovan framhållits, underlaget för ett riktigt bedömande av den framtida utvecklingen ofta vara mera osäkert. Bl. a. torde det ofta vara svårt att avgöra, om man i det enskilda fallet har att göra med mer eller mindre konjunkturbetingade företeelser eller verkliga, varaktiga utvecklingstendenser. Med hänsyn till vad ovan anförts angående nödvändigheten av största möjliga stabilitet i planerna för jordbrukets rationalisering böra därför de lokala förutsättningarna för ortens näringsliv, i den mån dessa äro av betydelse för jordbrukets rationaliseringsproblem, över huvud taget utredas och bedömas med synnerlig noggrannhet och objektivitet. Särskilt stränga krav måste enligt kommitténs mening ställas på utredningen i de fall, där den kan giva anledning till modifikationer i de allmänna riktlinjerna för rationaliseringen eller där man finner sig böra räkna med mera genomgripande förändringar i de existerande ortsförhållandena. Här måste vid planeringsarbetet fordras — förutom en ingående ortskännedom och medverkan av sakkunskap på olika områden — en nära samverkan med företagare inom olika berörda näringsgrenar. Uppgifter från dem om utvecklingsplaner för respektive företag, om behov av arbetskraft och säsongmässiga variationer däri etc. måste tillmätas stor betydelse såsom ett verklighetsunderlag för planeringen, exempelvis vid bedömningen av de möjligheter befintliga mindre brukningsdelar ha att på lång sikt bestå såsom stödjordbruk eller andra bestående småbruk. En av huvuduppgifterna för den regionala jordbruksplaneringen blir att närmare angiva de fastighetstyper, som kunna anses lämpliga för ett visst begränsat, ur jordbrukssynpunkt enhetligt område. De arealsiffror kommittén angivit för vissa typer av brukningsdelar, vilka böra erhålla full lönsamhet, äro i första hand avsedda att användas som utgångspunkt vid avvägningen av prisstödet åt jordbruksnäringen, och bli endast indirekt av betydelse vid den praktiska utformningen av den yttre rationaliseringen. Här gäller det i stället i första hand att med utgångspunkt från ett visst prisstöd och från de i området föreliggande förhållandena söka komma fram till den jordbrukstyp, som anses bäst ägnad att på lång sikt ge brukarna en 15—616475 : II.

tillfredsställande bärgning. Såsom kommittén framhållit bland annat i kapitel 7, kunna brukningsdelar av växlande storlek och ägosammansättning allt efter de lokala förhållandena betraktas såsom fullständiga eller eljest anses äga förutsättningar att varaktigt bestå (bestående småbruk). Dessa förutsättningar måste närmare klargöras i den praktiska rationaliseringsverksamheten. Då de i allmänhet äro gemensamma för större områden, exempelvis en bygd av ensartad karaktär i fråga om natur- och näringsförhållanden, bör utredningen i frågan lämpligen verkställas på en gång för varje sådant område. Såväl med hänsyn till nödvändigheten av ett enhetligt bedömande som ur arbetsorganisatorisk synpunkt måste det anses lämpligt att de gemensamma ekonomiska och tekniska förutsättningarna för ett större antal brukningsdelar i ett naturligt sammanhang utredas samtidigt. Detta är således en typisk arbetsuppgift för regionalplaneringen. Den yttre rationaliseringen bör enligt de av kommittén angivna linjerna för den framtida jordbrukspolitiken bland annat ha till syfte att åstadkomma sådana brukningsdelar, som medgiva bästa möjliga utnyttjande av arbetskraften. Detta mål nås emellertid ej enbart genom att jordbruket blir mindre arbetskrävande, utan härför fordras även, att de arbetskrafter, som varaktigt bindas i jordbruket, kunna effektivt utnyttjas antingen helt inom detta eller jämsides därmed inom annan del av ortens näringsliv. Inom stora delar av landet måste, såsom kommittén tidigare framhållit, lösningen sökas i en samverkan mellan jordbruket och andra näringsgrenar, främst med skogsbruket men även med industri och hantverk m. m. Regionalplaneringen kommer i detta hänseende att beröra en av de viktigaste gemensamma faktorerna i bygdens näringsliv. I första hand bör emellertid vid planeringen närmare klargöras, vad som med hänsyn till olika lokala förhållanden skall anses som en lämplig omfattning och ägosammansättning för olika typer av jordbruk inom området. Härför erfordras först och främst en ingående kännedom om naturförhållandena inom planeringsområdet, exempelvis angående vanligast förekommande jordarter och deras utbredning, jordens näringsförhållanden och reaktion, vegetationsperiodens längd, nederbördsförhållanden o. s. v. Med stöd härav böra förekommande driftsformer och eventuella förutsättningar för ur driftsekonomisk synpunkt fördelaktiga förändringar i driftsinriktningen i allmänhet inom området utredas. Slutligen torde på grundval av dessa undersökningar vissa normer kunna uppställas med avseende å brukningsdelarnas lämpliga storlek och ägosammansättning. På så sätt bör det vara möjligt att för ett begränsat planeringsområde närmare bestämma det mål, rationaliseringen enligt de av kommittén angivna allmänna riktlinjerna bör syfta till i fråga om jordbrukets struktur. Givetvis bör man dock icke förutsätta, att de fastighetstyper, som sålunda uppställas, skola undantagslöst eller utan närmare prövning av de särskilda förutsättningarna i varje enskilt fall tjäna såsom riktmärke för rationaliseringsverksamheten. Även

227 om regionplaneområdet avgränsats med hänsyn till önskemålet om största möjliga enhetlighet i fråga om förutsättningarna för jordbruket, måste man räkna med att lokala variationer i jordförhållanden m. m. kunna motivera modifikationer i de normer, som uppställts med utgångspunkt från förhållandena i allmänhet inom området. Härjämte kunna jämkningar i nämnda hänseende i det enskilda fallet vara påkallade med hänsyn till befintligt byggnadsbestånd eller andra speciella förhållanden. I den fortlöpande successiva rationaliseringsverksamheten måste den uppställda fastighetstypen även anpassas efter de topografiska förhållandena och med hänsyn till förutsättningarna i arronderingshänseende i varje särskilt fall. I den mån det vid uppställandet av normerna på grund av de topografiska förhållandena icke kan beräknas bli möjligt att realisera önskemålet om bildande av brukningsdelar av sådan storlek och med sådan rationaliseringsgrad, att brukaren kan beräkna att erhålla en skälig bärgning enbart av jordbruksdriften, måste förutsättningarna för skapandet av lämpliga kombinerade jordbruk undersökas. Till utgångspunkt för en undersökning härvidlag torde få tagas det bestående sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i orten. Material för undersökningen torde i främsta rummet böra inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Den hos denna befintliga sakkunskapen bör jämväl i övrigt anlitas, när det gäller att klarlägga de skogliga och ekonomiska förutsättningarna för bondeskogsbruket. Jämväl i detta fall bör såvitt möjligt på grundval av undersökningen uppställas vissa allmänna förutsättningar för de kombinerade jordbruk, som i stort sett böra eftersträvas vid den yttre rationaliseringen inom planeringsområdet. Även för de bestående småbruken böra på samma sätt förutsättningarna klarläggas vid regionalplaneringen. Härvid torde i allmänhet böra utredas, vilka sysselsättningskombinationer, som förekomma vid småbruken inom området, huruvida och i vilken omfattning dessa kombinationer för närvarande giva brukningsdelarnas innehavare en med likställda samhällsgruppers inkomster jämngod bärgning, huruvida sysselsättningen vid sidan av jordbruket kan varaktigt påräknas även på längre sikt, vilka utvecklingsmöjligheter man eventuellt har att räkna med inom berörda näringsgrenar, speciellt verkningarna av eventuell rationalisering inom dessa, exempelvis ökad mekanisering eller eljest nya arbetsmetoder inom skogsbruk, hemindustri, hantverk m. m. (Vid bedömningen av sysselsättningsmöjligheterna vid sidan av jordbruket behöver man givetvis ej uteslutande tänka pä arbetstillfällen i orten utan bör även taga hänsyn till sådana arbetstillfällen å annan ort, som regelmässigt tagas i anspråk av brukarna och kunna väntas bli bestående.) På grundval av en dylik utredning angivas sedan, i den mån detta är möjligt, lämpliga typer av brukningsdelar för de olika sysselsättningskombinationer, som eventuellt förekomma mera allmänt inom området, samt beräknas det ungefärliga behovet av sådana brukningsdelar, särskilt huruvida och i vilken omfattning dessas antal bör minskas eller even-

228 tuellt ökas. Härvid bör man givetvis även beakta den verkan, som den yttre rationaliseringen av övriga brukningsdelar kan få på tillgången av arbetskraft i orten. Genom uppställandet av de för området lämpliga fastighetstyperna av olika kategorier urskiljas i stort sett indirekt även övergångsjordbruken, d. v. s. den kategori av brukningsdelar, på vilken den statliga yttre rationaliseringsverksamheten i huvudsak skall inriktas. Uppgiften att ange de för området lämpliga fastighetstyperna kommer otvivelaktigt att bli en av regionalplaneringens viktigaste uppgifter. Samtidigt torde detta, såsom ovan framhållits, bli den vanskligaste uppgiften, i det att den förutsätter ett klarläggande icke blott för det närvarande utan även på relativt lång sikt utav samspelet mellan jordbruket och övriga näringsgrenar, speciellt i fråga om utnyttjandet av den i jordbruket bundna arbetskraften. Visserligen innebära även dessa typer — liksom de av kommittén uppställda allmänna normerna med avseende å bas- och normjordbruken — en generalisering och kunna därför icke tillämpas utan närmare prövning av de faktiska förutsättningarna för den yttre rationaliseringen i varje särskilt fall. Det torde ej heller kunna undvikas, att planeringen i denna del även med den sålunda begränsade innebörden i vissa fall måste bli ganska osäker eller obestämd. Även med dessa reservationer torde dock planerna i förevarande hänseende kunna bli av stor praktisk betydelse. För de statliga organen bli de sålunda av värde såsom utgångspunkt för bedömningen av förekommande rationaliseringsfrågor, vilka härigenom komma att sättas i ett större sammanhang. I detta avseende torde de komma att medverka till önskvärd enhetlighet i praxis. För det organ, som har den centrala ledningen av rationaliseringsverksamheten, böra de vidare kunna förmedla den erforderliga översikten över verksamhetens inriktning i olika delar av landet och tjäna till ledning vid frågor om fördelning av anslag o. s. v. Men även för de enskilda jordbrukarna torde de kunna bli av betydelse, exempelvis då det gäller planering av byggnader och andra anläggningar å fastigheterna, och de böra utgöra ett värdefullt utredningsmaterial för den enskilda företagsamheten inom olika näringsgrenar, speciellt i arbetskraftsfrågor, samt för den kommunala ekonomiska politiken. Genomförandet av de strukturförändringar, som kunna anses påkallade ur olika synpunkter, torde ofta komma att kräva mer eller mindre omfattande ändringar i arronderingen. Ändringar av arronderingen torde jämväl oberoende av frågor om ändring av brukningsdelarnas storlek och ägosammansättning ofta vara påkallade ur allmän rationaliseringssynpunkt. Den regionala jordbruksplaneringen torde även i detta avseende ha en uppgift att fylla. Begreppet arrondering får i detta sammanhang icke givas en rent geo-

229 metrisk innebörd. När man talar om en jordbruksfastighets arrondering, syftar man väl visserligen i allmänhet i första hand till ett omdöme om h u r pass väl samlade fastighetens ägor ligga omkring gården såsom centrum för brukningen. Men utgångspunkten för bedömningen är därvid uppenbarligen icke den rent geometriska, utan vad man åsyftar är utformningen av fastighetens ägovälde ur brukningsteknisk synpunkt. Brukningen fördyras och försvåras, ju längre avståndet är till brukningscentrum, men det är här fråga om vägavstånd och icke det geometriska avståndet mellan brukningscentrum och ägorna. Icke heller vägavståndet har emellertid härvid en rent geometrisk innebörd, ty ytterst gäller frågan de transportekonomiska förhållandena inom brukningsdelen. Betydelsen av vägavståndet blir exempelvis en helt annan vid mekaniserad drift än vid hästdrift, medan å andra sidan den mekaniserade driften i allmänhet förutsätter en annan standard å vägarna än hästdriften. Även en splittring av ägorna pä flera skiften eller brukningsområden verkar — särskilt om områdena icke äro av lämplig storlek — hindrande och fördyrande i brukningen. Detsamma gäller i fråga om skiften av oregeb bunden form. Med ägoskifte eller brukningsområde måste emellertid härvid förstås ett område, som kan brukas i ett sammanhang. Ett eljest sammanhängande ägoskifte måste, om det genomskäres av ett öppet dike eller en väg, ur brukningssynpunkt betraktas såsom uppdelat i två skiften. En arrondering, som vid fastighetens ursprungliga utformning varit ändamålsenlig, kan sålunda försämras genom tillkomsten av nya vägar och diken, som skära sönder förut enhetliga brukningsområden. Å andra sidan kunna tydligen arronderingsförhållandena förbättras icke enbart genom en ändring av fastighetens utformning eller flyttning av brukningscentrum utan även genom omläggning eller förbättring av vägar samt genom ändring av dikessystemet eller ersättande av öppna diken med täckta rörledningar. I begreppet arrondering måste tydligen därför ur jordbruksekonomisk synpunkt inläggas ett sammanfattande omdöme om anordningen av fastighetens ägor och därå befintliga eller erforderliga vägar och diken ur brukningssynpunkt med beaktande jämväl av läget utav brukningscentrum. När det gäller att i praktiken bedöma arronderingsförhållandena ur rationaliseringssynpunkt, är det vidare givetvis icke fråga om ett absolut omdöme om arronderingen, d. v. s. ett omdöme om arronderingen i det givna fallet, jämförd med en ideal arrondering av ägor i exempelvis ett enda brukningsområde av lämplig form och med lämpligt placerat brukningscentrum. Detta ideal är ju nämligen ofta, kanske i regel, icke uppnåeligt på grund av topografiska förhållanden eller av ekonomiska skäl. Vad frågan gäller är i första hand vilka brister den befintliga arronderingen företer i förhållande till den bästa arrondering, som under de givna naturliga förutsättningarna kan ernås. I andra hand gäller det att avgöra, med vilka medel bristerna kunna helt eller delvis avhjälpas och huruvida vinsten överväger kostna-

230 derna för att undanröja bristerna. Bedömningen måste grundas på tekniska undersökningar och ekonomiska överväganden angående den i varje fall lämpligaste indelningen av ett visst jordbruksområde i brukningsdelar av given storlek och ägosammansättning samt med erforderliga anläggningar. Den fär sålunda ur den statliga rationaliseringsverksamhetens synpunkt ej begränsas till enstaka brukningsdelar utan måste, bl. a. med hänsyn till att väg- och dikessystem i allmänhet äro gemensamma för ett flertal brukningsdelar, ofta omfatta flera brukningsdelar inom ett sammanhängande område. Att arronderingen ur de synpunkter, som ovan berörts, i stora delar av landet företer betydande brister, har framhållits redan i den allmänna delen av jordbrukskommitténs betänkande. Sådana brister ha även kunnat konstateras vid de försöksplaneringar, som kommittén låtit verkställa och för vilka redogjorts i ovannämnda promemoria angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Dessa brister torde icke sällan ha förelegat redan vid fastighetsindelningens tillkomst, ehuru de då varit av mindre betydelse, bl. a. med hänsyn till då tillämpade brukningsmetoder och driftsinriktning samt riklig tillgång på billig arbetskraft. Till följd av de förändringar, som förhållanden i dessa och andra hänseenden undergått, ha bristerna emellertid successivt blivit allt mera betungande. De förutsättningar, på vilka arronderingen ursprungligen byggt, ha vidare ofta förändrats i väsentliga delar. Genom anläggning av nya allmänna vägar och omläggningar av äldre vägar har fastighetsindelningen flerstädes skurits sönder. Ofta h a dylika anläggningar och omläggningar av de allmänna vägarna helt ändrat förutsättningarna för det enskilda vägnätet, som dock kvarstått i huvudsak oförändrat. Vidsträckta områden ha torrlagts och nyodlats. Andra områden ha frångått jordbruket genom att de tagits i anspråk för bebyggelse, industriella anläggningar (exempelvis vid överdämning för kraftanläggningar) o. s. v. Arronderingen har vidare ofta försämrats under den fria jordstyckningens tid, och den har, såvitt brukningsenheterna angår, intill nuvarande tid alltjämt kunnat försämras genom ur arronderingssynpunkt olämplig sammanslagning av fastigheter till större brukningsenheter samt genom fullständigt okontrollerade sämjedelningar. Möjligheterna att förbättra arronderingen eller att anpassa denna efter de ändrade förhållandena ha varit mycket begränsade. Genom markförvärv och sammanläggningar, ägoutbyten och omskiften ha i vissa fall betydelsefulla förbättringar åstadkommits. Dessa förbättringar ha dock på det stora hela taget varit av relativt liten omfattning. Detta torde huvudsakligen ha sin grund i att de erforderliga omregleringarna helt äro beroende av den enskilde jordägarens initiativ och dessutom i regel kräva medverkan av flera parter. Eftersom vinsten främst består i besparing av arbetskraft i brukningen, får den tydligen ekonomisk betydelse för den enskilde endast under förutsättning, att den frigjorda arbetskraften kan ekonomiskt utnytt-

231 jas. Då detta ofta icke är fallet å samtliga de av åtgärden berörda brukningsdelarna, blir det icke sällan svårt att vinna erforderlig anslutning. Även den omständigheten, att kostnaderna för åtgärden kunna vara relativt betydande och måste erläggas på en gång, medan den motsvarande vinsten endast kan uttagas successivt under en längre tid, kan verka återhållande, särskilt där jordägaren är till åren kommen och ej räknar med att fortsätta brukningen så länge att han själv kan tillgodogöra sig en mot kostnaderna svarande vinst. Slutligen har givetvis jämväl det förhållandet, att förutsättningarna för och verkningarna av en eventuell omarrondering ofta äro svårbedömbara, verkat återhållande. Det är naturligt, att en jordägare drar sig för kostnaderna för att anlita sakkunnig arbetskraft till en planläggning eller undersökning, där han inte själv på förhand kan tillnärmelsevis bedöma de rättsliga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en omreglering. Frågorna om brukningsdelarnas storlek och ägosammansättning samt om arronderingen höra uppenbarligen nära samman. I viss mån är den idealiska arronderingen inom exempelvis ett skifteslag beroende av storleken av de brukningsdelar, som inrymmas däri. Omvänt kan i vissa fall den lämpliga storleken av brukningsdelarna vara beroende av bl. a. de naturliga förutsättningarna för en god arrondering. I den statliga rationaliseringsverksamheten kan därför frågan om jordbrukets struktur icke behandlas för sig, utan man måste samtidigt beakta arronderingsfrågan för ett vidare område. Bristerna i fråga om strukturen äro emellertid allmänt förekommande och påtagliga, medan förhållandena i fråga om arronderingen äro mera varierande och icke sällan kräva närmare utredningar och undersökningar för att kunna klarläggas. Det är därför naturligt och ur praktisk synpunkt lämpligt, att strukturfrågan i allmänhet tages till utgångspunkt vid genomförandet av den yttre rationaliseringen, särskilt som denna fråga ju även direkt aktualiseras i samband med de fortlöpande förändringarna i äganderättsförhållandena. Givetvis böra dock rationaliseringsorganen, då anledning därtill föreligger, även taga initiativ till och eljest främja rationaliseringsåtgärder, som i första hand avse arronderingsförhållandena. Rationaliseringen i strukturhänseende kommer huvudsakligen att innebära sammanslagning av hela brukningsdelar eller utvidgning av befintliga brukningsdelar med jord från andra brukningsdelar, vilka styckas för ändamålet. Förutsättningarna för sådana sammanslagningar med avseende å arronderingen äro mycket varierande. I vissa fall kan ett övergångsjordbruk, som är disponibelt för den yttre rationaliseringen, utan vidare sammanläggas med ett annat övergångsjordbruk till en ur arronderingssynpunkt fullt tillfredsställande brukningsdel av för orten lämplig typ. I en del fall kunna vidare förut befintliga eller genom sammanläggningen uppkommande brister i arronderingen avhjälpas genom ägoutbyten eller andra reg-

leringar av mindre omfattning. Härvid får icke förbises, att strukturförändringen i och för sig i viss mån torde komma att skärpa kraven på en god arrondering. Under det att bristerna i detta hänseende, såsom ovan påpekats, ofta äro av mindre betydelse för övergångsjordbruken med deras otillräckliga möjligheter att effektivt utnyttja den tillgängliga arbetskraften, blir förhållandet ett annat vid de fullständiga jordbruken, vilkas storlek bland annat bör avpassas för helt utnyttjande av en viss normal arbetsstyrka. Det torde därför ofta bli nödvändigt att kombinera sammanslagningarna med ägoutbyten och liknande arronderingsförbättrande åtgärder även i sådana fall, där brister i arronderingen icke förut gjort sig kännbara eller varit mera framträdande. Mångenstädes torde emellertid en dylik successiv rationalisering med avseende å arronderingen icke vara möjlig, och detta kommer då givetvis även att försvåra strukturrationaliseringen. För planläggningen av denna blir förhållandet också av fundamental betydelse. I de fall där arronderingsförhållandena genomgående äro mer eller mindre bristfälliga, där exempelvis ägosplittringen är stor, vägnätet olämpligt utformat eller fastighetsindelningen illa anpassad till väg- och dikessystemet, måste en plan för en rationell indelning i brukningsdelar förutsätta en tämligen allmän omflyttning av ägor mellan de befintliga fastigheterna. En sådan plan kan i allmänhet icke genomföras successivt genom enstaka sammanslagningar, ägoutbyten och andra detaljregleringar. En fullständig omreglering på en gång och i ett sammanhang för ett vidare område, exempelvis en hel by, är här ofta den enda praktiskt framkomliga vägen till en verklig rationalisering. Den omständigheten att arronderingsförhållandena äro sådana, att ett omskifte måste komma till stånd, innebär givetvis icke, att sammanslagningar och yttre rationalisering i övrigt måste helt uppskjutas i avvaktan på den definitiva omregleringen. Dylika åtgärder måste emellertid i detta fall få karaktären av ett provisorium i avvaktan på den mera genomgripande rationaliseringen i ett större sammanhang eller förberedelser för denna. I det fall åter, där rationaliseringen ej förutsätter en dylik genomgripande reglering i ett större sammanhang, kunna och böra åtgärderna direkt inriktas på genomförandet av den yttre rationaliseringen och inpassas i en fullt utformad plan för denna. I sistnämnda fall äro förutsättningarna jämväl i fråga om arronderingen givna, i det förra fallet äro de åter mer eller mindre svävande. Bedömningen av en aktuell rationaliseringsåtgärd, exempelvis en ifrågasatt sammanslagning, kommer på grund härav att ställa sig olika i de båda fallen. I det förstnämnda fallet måste den i vissa avseenden — bl. a. med hänsyn till riskerna för att åtgärden skall medföra hinder för den blivande omregleringen — bli strängare, i andra hänseenden friare (bl. a. på grund av möjligheten att vid omskifte senare undanröja olägenheter, som under föreliggande arronderingsförhållanden följa med åtgärden) än i det senare fallet.

233 I den praktiska rationaliseringsverksamheten uppställer sig alltså, då en viss yttre eller inre rationaliseringsåtgärd beträffande en brukningsdel blir aktuell, ofta frågan, huruvida brukningsdelen ligger i ett område, där omskifte behövs för att man skall kunna bilda rationella brukningsdelar, eller icke. I mänga fall kan detta konstaterande ske mycket enkelt, exempelvis där man har att göra med ett för sig avskilt jordbruksområde av begränsad omfattning eller där fastighetsförhållandena och indelningen i brukningsdelar äro rediga och de naturliga förutsättningarna för arronderingen uppenbart enkla. Svaret på frågan kan under sådana förhållanden ligga i öppen dag. I andra fall torde frågan kräva mer eller mindre omfattande utredningar. Generellt gäller, att bedömningen icke får ske schablonmässigt eller grundas på allmänna föreställningar, enligt vilka ofta en i själva verket mycket bristfällig arrondering accepterats såsom tillfredsställande. Särskilt bör, såsom ovan framhållits, beaktas, att arronderingsförhållandena i och med strukturförändringen över huvud taget torde få allt större betydelse. För en enhetlig bedömning av förevarande fråga torde det vara fördelaktigt, att undersökningarna genomföras för större områden på en gång. De böra därför såvitt möjligt upptagas vid den regionala planeringen. Härför tala även andra omständigheter. Frågan är såsom ovan nämnts av grundläggande betydelse för den yttre rationaliseringen, och det måste för planeringen av denna vara angeläget, att man på ett så tidigt stadium som möjligt får klarhet om förutsättningarna för densamma. Utredningsarbetet bör även kunna bedrivas mera effektivt, om det kan ske i ett sammanhang för mera vidsträckta områden än om det för skilda mindre delar därav skall upptagas vid olika tillfällen under en längre tidrymd och till följd därav även ofta handläggas av olika utredningsmän. Även för den fortlöpande rationaliseringsverksamheten är det av stor betydelse, att man redan vid den regionala planeringen lokaliserar omskiftesområdena. Rationaliseringsverksamheten behöver nämligen då icke uppehållas av undersökningar härom. För bedömningen av frågan, huruvida arronderingsförhållandena i en viss trakt äro sådana, att omskifte kräves för rationaliseringens genomförande, erfordras i första hand en karta över trakten, utvisande bebyggelse, ägoslagsfördelning, väg- och dikessystem samt fastighetsindelning m. m. Den nya ekonomiska kartan torde bli lämpad för detta ändamål. Denna karta har emellertid hittills utkommit endast för mindre delar av landet, och färdigställandet av densamma för de delar av landet i övrigt, som den är avsedd att omfatta, kan beräknas komma att draga avsevärd tid, i varje fall betydligt längre än den tid, inom vilken regionalplaneringen enligt jordbrukskommitténs mening bör komma till stånd. Inom de delar av landet, för vilka den ekonomiska kartan nu föreligger eller kommer till stånd under den tid planeringen pågår, bör en undersökning angående arronderingsförhållandena i enlighet med vad ovan anförts genomföras vid

234 regionalplaneringen med användning av denna karta. Inom landet i övrigt torde det däremot i stor utsträckning bli nödvändigt att tills vidare lämna frågan öppen vid det första upprättandet av de regionala jordbruksplanerna för att sedermera upptaga den i ett sammanhang, så snart kartan erhållits. Till dess så sker, torde utredningarna i frågan i allmänhet få inskränkas till vad som oundgängligen kräves för den fortlöpande rationaliseringsverksamheten, varvid erforderligt kartmaterial torde kunna åstadkommas genom sammanställning av lantmäterikartor, som kompletteras genom inhämtande av upplysningar och okulärbesiktningar. Själva bedömningen av frågan, huruvida omskifte är nödvändigt för en yttre rationalisering av brukningsdelarna eller icke, torde, även om ett tillfredsställande kartmaterial finnes, icke sällan vara förenad med svårigheter och kräva medverkan av speciell sakkunskap. Ofta äro väl förhållandena så enkla, att det utan vidare kan konstateras, att några mera omfattande brister i arronderingen ej föreligga och att eventuellt förefintliga brister kunna undanröjas genom ägoutbyten och andra detaljregleringar. I andra fall kan det vara lika uppenbart, att ett omskifte är enda utvägen för att åstadkomma en rationalisering. Men i många fall torde bedömningen kräva mer eller mindre ingående tekniska undersökningar, kostnadsberäkningar och överväganden av olika ifrågakommande alternativ, och här torde för bedömningen krävas speciell sakkunskap på det fastighetsbildningstekniska området. I dessa fall torde därför lantmätare böra anlitas för utredningen, och över huvud taget bör i de fall, där omskifte kan ifrågasättas, utlåtande från lantmäterimyndigheterna inhämtas. På den inre rationaliseringens område samt i fråga om rationaliseringen av driftsförhållandena bör regionalplaneringen ha till syfte att i den mån så kan anses behövligt framlägga allmänna rekommendationer om åtgärder till förbättring av jordbruksföretagens utrustning, brukningsmetoder, produktionsinriktning och driftsorganisation. Planeringen måste självfallet även i förevarande hänseenden grundas pä en ingående kännedom om naturförhållandena inom planeringsområdet. Med utgångspunkt från dessa förhållanden och de därav betingade förutsättningarna för odlingen bör regionalplanen kunna lämna upplysningar om produktionens lämpliga inriktning i allmänhet inom området, speciellt i fråga om avvägningen mellan animalie- och vegetabilieproduktionen. Rekommendationerna i detta avseende måste dock givetvis utformas med beaktande av de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna. Vidare bör man undersöka förutsättningarna för övergång till mera arbetsextensiva driftsformer, där en sådan övergång kan tänkas vara möjlig och fördelaktig. För växtodlingens del torde planen exempelvis kunna lämna värdefulla allmänna anvisningar i gödslingsfrågor. I fråga om jordbruksföretagens utrustning och beskaffenhet (exempelvis

235 beträffande dräneringsförhållandena) blir regionalplanens uppgift att framlägga en översikt över mera framträdande brister. Den bör i detta hänseende kunna läggas till grund för överslagsberäkningar angående förefintligt investeringsbehov att tjäna till ledning vid fördelning av statsbidrag och vid beräkning av anslagsbehov. Icke minst för planeringen av rationaliseringsarbetet ur administrativ och organisatorisk synpunkt torde en översikt över rationaliseringsbehoven i förevarande hänseenden vara nödvändig. Individuell jordbruksplanering. Syftet med regionalplaneringen är främst att uppdraga vissa allmänna riktlinjer för den önskvärda utvecklingen av jordbruket i en trakt. Den individuella jordbruksplaneringen åter har till syfte att, med ledning bland annat av de resultat, till vilka man kommit vid regionalplaneringen, framlägga en utformad plan för de förbättringsåtgärder, som böra vidtagas beträffande vissa angivna brukningsdelar inom ett mindre område. Medan regionalplaneringen bör genomföras så snabbt som möjligt och över hela landet, är vidare den individuella jordbruksplaneringen avsedd att bedrivas successivt och torde i huvudsak komma att inriktas pä utredning av frågor, som ha direkt samband med rationaliseringsorganens fortlöpande verksamhet. Beträffande den individuella jordbruksplaneringen vill jordbrukskommittén först framhålla, att såsom individuell jordbruksplanering i den mening, som jordbrukskommittén inlägger i detta begrepp ej bör anses planering av inre rationaliseringsåtgärder å en brukningsdel i det fall att man utan vidare kan räkna med att brukningsdelen ej kommer att beröras av den yttre rationaliseringen och att utformningen av förbättringsåtgärden ej heller är av betydelse för angränsande fastigheter. Till individuell jordbruksplanering hänföres därför i detta sammanhang exempelvis ej det upprättande eller den granskning av arbetsplanen för byggnader å ett kombinerat jordbruk, som kan böra ske i samband med prövning av ansökan om lån och bidrag till byggnadsföretaget, därest det är klart, att fastigheten har förutsättningar att bestå på lång sikt och att fastigheten ej heller kommer att beröras av planer på yttre rationalisering av närliggande fastigheter. I detta fall gäller det ju endast för det låne- och bidragsbeviljande organet att tillse, att åtgärden planlägges och utföres på ett tekniskt och ekonomiskt riktigt sätt. Det typiska för den planläggning, som här avses, är i stället att den gäller problem, till vilka man ej kan taga ställning utan att blicka längre än just till den fastighet, som i det enskilda fallet är aktuell. I det fall, som nyss nämnts, kan sålunda exempelvis en individuell jordbruksplanering behövas för att man skall kunna bedöma, om fastigheten har förutsättningar för att bestå på lång sikt eller ej. Givet är, att man vid en dylik bedömning även kan behöva taga hänyn till beskaffenheten av fastighetens byggnader.

236 Har man kommit på det klara med att fastigheten bör bestå, synes emellertid frågan om stöd åt brukaren för utförande av rent interna förbättringsåtgärder å fastigheten böra betraktas som ett mera rutinmässigt ärende, för vars avgörande någon mera omfattande planering under medverkan av flera organ ej behövs. Behov av en sådan planering, som här avses, föreligger däremot regelmässigt vid frågor, som direkt avse yttre rationalisering, exempelvis då fråga uppkommer om förvärv av en fastighet eller fastighetsdel för sammanläggning med annan fastighet. Det torde vara klart, att man här i regel, för att kunna bedöma behovet av yttre rationalisering och hur den yttre rationaliseringen lämpligen bör genomföras, måste ha en överblick över förhållandena inom det mindre område, till vilket den ifrågavarande brukningsdelen närmast hör. Endast härigenom blir det möjligt att pä ett riktigt sätt samordna den ifrågasatta rationaliseringsåtgärden med de yttre rationaliseringsåtgärder, som i övrigt kunna böra vidtagas inom området. Behov av en individuell jordbruksplanering kan emellertid aktualiseras även genom att statligt stöd sokes till en inre rationaliseringsåtgärd. Så blir exempelvis fallet, om statsbidrag sokes till förbättring av byggnaderna å ett övergångsjordbruk. I stort sett synes man alltså kunna säga, att den individuella jordbruksplaneringen i första hand bör avse att klarlägga de förändringar av brukningsdelarnas struktur inom mindre områden, som böra komma till stånd i samband med den av statsmakterna eftersträvade yttre rationaliseringen, och den lämpliga utformningen av sådana inre rationaliseringsåtgärder, som beröra flera brukningsdelar. Vid sidan härav bör vidare, såsom påpekats i ovannämnda promemoria angående utvecklingsplaneringen, den individuella jordbruksplaneringen även användas för att främja rationaliseringen av driftsförhållandena å de berörda brukningsdelarna. I främsta rummet blir det behovet av yttre rationalisering, som kommer att avgöra, var en individuell jordbruksplanering bör ske och hur ingående denna planering bör vara. Då förhållandena i detta avseende variera mycket i olika trakter, är det icke möjligt att uppställa något enhetligt schema för de frågor, som böra behandlas vid den individuella planeringen. I ett rätt stort antal fall torde det förhålla sig så, att den yttre rationaliseringen kan genomföras genom enstaka sammanläggningsåtgärder och att den inre rationaliseringen av de brukningsdelar, som anses bo ra bestå, kan genomföras särskilt för varje brukningsdel. I dessa fall blir den viktigaste uppgiften för den individuella jordbruksplaneringen att bedöma de förutsättningar, som de olika brukningsdelarna i området ha att bestå på lång sikt, och att med ledning härav ävensom av det skick, i vilket brukningsdelarna befinna sig, ta ställning till frågan, vilka av brukningsdelarna som lämpligen böra sammanläggas med andra. I dessa fall behöver tydligen den individuella jordbruksplaneringen tekniskt sett ej erbjuda några större svårig-

237 heter. I andra fall kunna förhållandena däremot vara sådana att det, om man skall få till stånd lämpliga brukningsdelar, är nödvändigt att jämte vissa sammanläggningsåtgärder även vidtaga mer eller mindre omfattande åtgärder för att få till stånd en förbättrad arrondering av de övriga fastigheterna. Jordbrukskommittén skall i det följande beröra frågan om den individuella jordbruksplaneringens inriktning i de senare fallen. Härvid skiljes mellan de fall, då förhållandena inom området äro sådana, att ett omskifte måste ske för att man skall kunna få till stånd den avsedda förbättringen, och de fall, där mindre genomgripande åtgärder kunna väntas vara tillräckliga. Åtgärder för yltre rationalisering måste, när det gäller brukningsdelar inom omskiftesområden, bedömas och planläggas från delvis andra utgångspunkter och efter delvis andra grunder än inom områden, där omskifte icke erfordras för en rationalisering av brukningsdelarna. De brister, som den yttre rationaliseringen såvitt möjligt skall avhjälpa, avse brukningsdelarnas storlek, ägosammansättning och arrondering. Genom själva omskiftet kan emellertid rationalisering åstadkommas huvudsakligen endast i de båda sistnämnda hänseendena, i fråga om ägosammansättning därjämte endast i begränsad omfattning. Förändringarna av brukningsdelarnas storlek och ägosammansättning måste huvudsakligen genomföras med anlitande av de medel, vilka i allmänhet stå till buds för genomförandet av önskvärda strukturförändringar. Dessa åtgärder kunna emellertid i huvudsak endast genomföras successivt allt eftersom fastigheterna byta ägare. Rationaliseringen kräver således här dels en fortlöpande verksamhet för att tillvarataga möjligheterna till successiva förbättringar (i fråga om storlek och ägosammansättning), dels en omfattande och genomgripande omreglering på en gång — ett omskifte — för ett flertal brukningsdelar. Det kan synas ligga närmast till hands att tänka sig den sistnämnda omregleringen såsom det sista och avslutande momentet i den yttre rationaliseringen. Bland annat kan det ju med hänsyn till att omskifte utgör ett tämligen radikalt rationaliseringsmedel och därjämte drar betydande kostnader förefalla rimligt att kräva, att de brukningsdelar, som utgå ur skiftet, även skola vara i alla avseenden rationella. Detta skulle emellertid innebära, att bristerna i arronderingen komme att kvarstå relativt länge, eftersom den successiva rationaliseringen beträffande brukningsdelarnas storlek och ägosammansättning för ett helt omskiftesområde måste beräknas i regel komma att kräva relativt läng tid, kanske ett par decennier eller mera. Ett så långt uppskov med genomförandet av omarronderingen inom dessa områden skulle uppenbarligen i många fall medföra mycket stora olägenheter. Arronderingsbristerna äro ju här särskilt framträdande och måste därför antagas avsevärt försämra det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften. Ofta torde arronderingsfrågan här ur rationaliseringssynpunkt vara lika viktig som strukturfrågan. Dröjsmål med omarronderingen kommer

238 även att hindra eller fördröja andra rationaliseringsåtgärder. Vägnätet kan exempelvis i en del fall icke iståndsättas för mekanisering med tyngre och snabbare transporter, förrän detsamma i samband med omskiftet erhåller en lämplig utformning. Då dikessystemet i den mån så är möjligt bör samordnas med vägnätet, så att man inom ramen av dessa anläggningar vid omskiftet kan utlägga ägoskiften av lämplig form och storlek, kan även torrläggningsverksamheten oskäligt fördröjas genom uppskov med omarronderingen. Iståndsättande av ekonomibyggnader och uppförande av nya sådana förutsätter klarhet om skiftesplanen med avseende å läget av brukningscentra. Slutligen kommer även genomförandet av de strukturförändringar, som skola föregå skiftet, att i betydande grad försvåras genom de bestående arronderingsförhållandena. Fördelen av en utökning av brukningsdelarnas areal komme allt för ofta att uppvägas av en motsvarande ökning i arbetskraftsbehovet på grund av dålig arrondering hos de utvidgade brukningsdelarna. Visserligen kunna rationaliseringsorganen oberoende av möjligheten att omedelbart genomföra sammanslagningar utnyttja förekommande tillfällen att inköpa övergångsjordbruk för att behålla dem till dess omskifte skall ske. Av ekonomiska och praktiska skäl kan delta emellertid endast tänkas ifrågakomma i relativt begränsad omfattning. För att söka undvika en del av de ovan berörda olägenheterna skulle det kunna ifrågasättas, alt man skulle utarbeta en plan för omskiftet, sä snart detta erfordras för att man skall kunna bedöma lämpligheten av en ifrågasatt rationaliseringsåtgärd, oberoende av att planen skall genomföras först vid en oviss framtida tidpunkt. Därigenom skulle exempelvis vinnas klarhet över den lämpliga placeringen av brukningscentra, så att rationaliseringen av byggnaderna icke skulle behöva anstå i avvaktan på omskiftet. Där en befintlig väg enligt planen kan bibehållas, skulle hinder för dess omedelbara iståndsättande icke möta, o. s. v. I de fall, då mera väsentliga omläggningar av väg- och dikessystem erfordras, torde dessa arbeten emellertid i regel icke kunna utföras förrän även ägoindelningen vid omskiftet kan ändras i anslutning därtill. De ovan berörda olägenheterna av den bestående arronderingen med avseende å möjligheterna att genomföra strukturförändringar undanröjas icke heller genom att en plan för omskiftet utarbetas. Vinsten av att uppgöra dylika skiftesplaner skulle således bli relativt liten. Härtill kommer, att det i allmänhet torde bli förenat med betydande svårigheter och olägenheter att upprätta en plan för omskiftet långt innan skiftet skall genomföras. Upprättandet av en omskiftesplan måste föregås av ingående tekniska och ekonomiska undersökningar och överväganden, och planen skall därjämte tillgodose vissa oeftergivliga krav på rättvisa och rättssäkerhet. Upprättandet av densamma förutsätter därför bland annat fortlöpande överläggningar med jordägarna, varvid dessa erhålla tillfälle att i detalj bevaka sina intressen och framlägga sina synpunkter, och den kräver i regel jordägarnas medverkan även i andra avseenden.

239 Det torde emellertid oftast bli svårt att erhålla dylik medverkan från jordägarna till en plan, som skall realiseras först vid en oviss framtida tidpunkt. Det kan därjämte befaras, att planen icke sällan skulle fä vissa skadliga verkningar under den tid, som komme att förflyta innan den genomfördes. Bland annat torde man få räkna med att jordägarnas intresse av att hålla sin jord i hävd komme att menligt påverkas av planens anvisningar om vilka ägor de vid skiftet komme att få avstå till annan ägolott. Erfarenheter från laga skiften, som genom process eller av annan anledning fördröjts efter det skiftesplanen uppgjorts, bekräfta att det här icke är fråga om ogrundade farhågor. Ett uppskov med omskiftet, till dess de ägolotter, som skola utläggas därvid, även kunna givas nöjaktig storlek, blir sålunda under alla förhållanden förenat med betydande olägenheter. Å andra sidan kan det ej heller undgås, att genomförandet av omskiftet vid en tidigare tidpunkt medför vissa svårigheter. Själva arbetet med skiftet blir givetvis besvärligare och dyrbarare, ju flera ägolotter, som skola utläggas. Att vid skiftet lägga ut ägolotter, som vid den fortsatta rationaliseringen skola sammanslås med andra, kan därför synas innebära onödiga kostnader. Denna ökning av förrättningskostnaderna torde emellertid i allmänhet bli obetydlig i förhållande till de kostnader och investeringar, som skiftet i övrigt vanligen kräver. Det sist sagda torde i varje fall gälla, därest de ägolotter, som beräknas icke skola varaktigt bestå såsom självständiga brukningsdelar, äro relativt fåtaliga. Av större betydelse är däremot, om dessa ägolotter skulle kräva särskilda väganläggningar eller hindra en med hänsyn till den framtida indelningen i brukningsdelar lämplig utformning av vägnätet eller eljest försvåra genomförandet av en rationell sådan indelning. I sådant fall skulle tydligen ändamålet med skiftet bli i högre eller mindre grad förfelat. Ofta torde det vara möjligt att ordna skiftesläggningen vid ett omskifte så, att övergångsjordbruk efter skiftet kunna sammanläggas till lämpliga brukningsdelar i anslutning till ett rationellt utformat väg- och dikessystem. Skiftesplanen fär härvid förutsättas skola utformas med sikte pä de blivande utökade brukningsdelarna, varefter de för tillfället bestående fastigheterna så lämpligt som möjligt få inpassas inom denna indelning. Visserligen kompliceras skiftesarbetet i viss mån genom att förrättningsmännen på detta sätt få att arbeta med två indelningar av brukningsdelar, den ena inom den andra. Det kan väl ej heller helt undvikas, att vissa motsättningar härvid kunna uppkomma mellan å ena sidan det allmännas intresse av rationaliseringens fortgång och å andra sidan de enskilda jordägarnas intresse av bästa möjliga ägoanordning för de vid tillfället befintliga brukningsdelarna. Men dessa olägenheter torde dock i allmänhet — i varje fall därest övergångsjordbruken ej utgöra allt för stor del av de brukningsdelar, som ingå i skiftet — vara av mindre betydelse än de olägenheter, som en-

240 ligt vad ovan anförts följa med ett längre uppskov med skiftets genomförande. Det torde emellertid icke alltid vara möjligt eller lämpligt att tillämpa det ovan skisserade förfaringssättet. Stundom torde man exempelvis ej kunna inordna övergångsjordbruken i en skiftesplan, som uppgjorts med sikte på att de senare skola sammanläggas till rationella brukningsdelar, såvida ej byggnaderna på något av de berörda övergångsjordbruken flyttas. Det bör emellertid tydligen icke komma i fråga att man vid skifte skall flytta och alltså på nytt uppföra byggnader å sådana brukningsdelar, vilka vid den fortsatta rationaliseringen beräknas skola uppgå i större enheter. Likaså kan det exempelvis förekomma omskiftesområden, där övergångsjordbrukens behov av vägar för utfart och brukning ej kan tillgodoses genom det vägnät, som ter sig mest ändamålsenligt med hänsyn till de blivande, rationaliserade brukningsdelarna. De övergångsjordbruk, som sålunda icke kunna inpassas i en med tanke på den fortsatta rationaliseringen utformad skiftesplan, böra tydligen vara disponibla för rationaliseringsorganen eller sammanlagda med andra brukningsdelar, innan omskiftet igångsattes eller i varje fall innan det avslutas. Skiftet måste i dessa fall förberedas av rationaliseringsorganen genom inköp av dylika brukningsdelar, förmedling av överlåtelse av desamma till andra delägare i skifteslaget, utövande av förköpsrätt o. s. v. I de fall, där nöjaktiga förutsättningar för genomförande av omskifte icke med dessa medel kunna tillskapas inom skälig tid, torde i sista hand den av jordbrukskommittén föreslagna expropriationsrätten få tillgripas. I anslutning till vad nu anförts torde i stort sett följande riktlinjer kunna uppdragas för den individuella planeringen beträffande den yttre rationaliseringen inom omskiftesområden. Då den bestående skifteslagsindelningen i betydande utsträckning torde vara olämplig eller icke ändamålsenlig för ett omskifte, bör i första hand förslag till en lämplig sådan indelning utarbetas för det aktuella området. Topografiska förhållanden, det befintliga väg- och dikessystemets utformning och de naturliga förutsättningarna för eventuella ändringar eller utvidgningar därav, äganderätts- och arronderingsförhållanden samt förutsättningarna för lokal samverkan i olika avseenden mellan flera jordägare torde härvid i huvudsak bli avgörande. Med utgångspunkt från den regionala jordbruksplanens anvisningar och med beaktande av de speciella förutsättningarna för jordbruket och för fastighetsindelningen inom det ifrågavarande skifteslaget utredes sedan, vilka strukturförändringar som böra genomföras inom detta. Vanligen torde dessa ändringar i främsta rummet bestå i sammanläggningar till större brukningsdelar. Vilka brukningsdelar, som böra bestå och utvidgas, samt vilka brukningsdelar, som böra uppgå i andra, torde i främsta rummet böra avgöras med hänsyn till byggnadernas beskaffenhet. Även byggnadernas läge bör beaktas, så att brukningscentra,

241 vilka beräknas kunna lämpligen bibehållas vid omskiftet, icke nedläggas för utvidgning av brukningsdelar, vilkas byggnader måste flyttas vid omskiftet. Jämväl intresset av en lämplig ägosammansättning hos de rationaliserade brukningsdelarna bör beaktas, så att skoglösa jordbruk genom sammanläggningarna såvitt möjligt kompletteras med skogsmark, behovet av bete tillgodoses, o. s. v. I övrigt torde däremot arronderingsfrågan kunna i huvudsak tills vidare lämnas därhän för att regleras vid omskiftet. Den bestående arronderingen torde emellertid såsom ovan framhållits icke sällan lägga hinder i vägen för genomförande av de ur rationaliseringssynpunkt önskvärda sammanläggningarna, innan omskiftet kommit till stånd. Den genom en sådan sammanläggning bildade fastigheten skulle exempelvis icke sällan på grund av dålig arrondering bli allt för svårbrukad och oekonomisk för att den jordägare, som skall övertaga ett disponibelt övergångsjordbruk, skall vara villig att göra detta, med mindre omskifte igångsattes. Om sammanläggningen medför behov av väsentligt utökat byggnadsbestånd eller eljest mera betydande och kostnadskrävande ändringar av detta, bör den givetvis icke heller genomföras före skiftet, med mindre brukningscentrum kan bibehållas vid omskiftet, och detta alldeles oavsett huruvida vederbörande jordägare är villig att taga emot utvidgningen och genomföra sammanläggningen. I dessa fall torde den enda utvägen att tillvarataga de tillfällen att förbereda och främja rationaliseringen, som yppa sig i den allmänna omsättningen av fastigheterna, vara att rationaliseringsorganet inköper och tills vidare behåller de övergångsjordbruk, som kunna förvärvas på skäliga villkor, antingen i fria marknaden eller med utövande av förköpsrätten. I avvaktan på omskiftet få de sedan disponeras så fördelaktigt som möjligt genom uppdelning och utarrendering. Tydligt är emellertid att, såsom förut framhållits, ett dylikt förfarande av ekonomiska och andra praktiska skäl endast kan tillämpas i relativt begränsad utsträckning. En av uppgifterna vid den individuella planeringen blir att närmare klargöra i vilken omfattning så kan ske. I detta sammanhang må anmärkas, att det i allmänhet torde vara fördelaktigt, om rationaliseringsorganet kan disponera åtminstone något övergångsjordbruk vid omskiftet. Med den sålunda disponibla jorden skulle önskvärda jämkningar i den av delningsgrunden betingade skiftesläggningen kunna åstadkommas i vidare utsträckning än eljest vore möjligt, och skiftets genomförande skulle över huvud taget därigenom kunna väsentligt underlättas. Den individuella planeringen inom områden, som icke anses behöva undergå omskifte, måste i allmänhet bli mera ingående och föras längre än när frågan gäller omskiftesområden. Inom de förstnämnda områdena äro ju förutsättningarna givna även i fråga om arronderingen, och individualplaneringen bör därför h ä r klarlägga den lämpliga utformningen av bruk16—616475

:II.

242 ningsdelarna även i detta hänseende. Den individuella planen kommer i detta fall att i princip ha samma funktion som den skiftesplan, vilken utarbetas vid ett omskifte. Från denna kommer den huvudsakligen att skilja sig därigenom att de omläggningar i arronderingen, som den eventuellt förutsätter, endast äro av sådan mera begränsad omfattning, att de kunna genomföras successivt, och därigenom att planen sålunda i huvudsak kan bygga på den bestående fastighetsindelningen. Även i detta fall blir det en första uppgift vid planeringsarbetet att med utgångspunkt från regionalplanens anvisningar i fråga om lämpliga fastighetstyper klargöra, vilka strukturförändringar som böra komma till stånd. Vilka brukningsdelar, som härvid i det långa loppet böra uppgå i andra, torde i allmänhet få bedömas främst med hänsyn till de enskilda befintliga brukningsdelarnas större eller mindre behov av komplettering med jord av olika ägoslag, byggnadsbeståndets beskaffenhet samt förutsättningarna i arronderingshänseende för en rationell indelning i brukningsdelar. I sistn ä m n d a hänseende kunna, såsom förut framhållits, förutsättningarna vara i hög grad varierande, och ett flertal olika faktorer torde här bli av betydelse för planens lämpliga utformning. Strukturförändringarna få icke leda till en försämring av arronderingen utan böra såvitt möjligt medverka till en rationalisering jämväl i detta hänseende. Vid avvägningen av olika brukningsdelars behov av komplettering bör sålunda hänsyn bl. a. tagas till den betydelse ägornas avstånd från byggnaderna samt ägoskiftenas form och storlek har ur driftsekonomisk synpunkt. Det gäller vidare att tillvarataga de möjligheter, som eventuellt finnas att genom sammanslagning eller komplettering av brukningsdelar skapa förutsättningar för en enklare och rationellare utformning av vägnätet. Där torrläggning behövs men ett härför erforderligt dikessystem icke låter sig på lämpligt sätt anpassas till den bestående fastighetsindelningen, måste man beakta möjligheterna att vid strukturförändringarna skapa förutsättningar för en ur brukningssynpunkt tillfredsställande samordning mellan dikessystem och fastighetsindelning, o. s. v. Planeringen bör med andra ord innefatta en avvägning mellan rationaliseringsbehoven i olika hänseenden, en samordning av de åtgärder, som krävas för deras tillgodoseende och över huvud taget en så allsidig bedömning av frågorna rörande områdets yttre rationalisering som möjligt. Omfattningen av planeringsområdena torde i allmänhet böra bestämmas med utgångspunkt från behovet av en samordning av rationaliseringsåtgärderna. Den kan allt efter topografiska förhållanden, väg- och dikessystemen, äganderätts- och arronderingsförhållanden etc. begränsas till endast ett fätal brukningsdelar men kan även tänkas böra omfatta exempelvis en hel by eller delar av tvä eller flera byar. För planeringen torde i regel komma att krävas en karta över området, vilken så fullständigt som möjligt utvisar de förhållanden, som äga betydelse för bedömningen av fastighetsindelningen. Där den nya ekonomiska

243 kartan icke är att tillgå, torde kartmaterialet lämpligen böra åstadkommas genom sammanställning av lantmäterikartor och komplettering av dessa på enklast möjliga sätt genom nymätning beträffande förändringar, som inträtt efter kartornas tillkomst. Å kartan bör sedan planen uppdragas med angivande av den indelning i brukningsdelar, som rationaliseringsverksamheten bör inriktas pä. Till densamma torde i regel böra fogas vissa anvisningar om hur planen bör genomföras, d. v. s. vilka sammanslagningar som böra äga rum, eventuellt erforderliga styckningar, behov av och förutsättningar för expropriation enligt de bestämmelser, som kunna bli gällande härför, erforderliga ägoutbyten, vägomläggningar o. s. v., samt i vilken inbördes ordning olika åtgärder eventuellt böra komma till stånd. De sålunda uppgjorda planerna få givetvis ingalunda betraktas såsom definitiva eller orubbliga. De bestående förhållandena kunna ändras genom händelser, som icke kunnat förutses vid planeringen. Utvecklingen av ortens näringsliv kan sålunda exempelvis bli en annan än den man räknat med, då planerna uppgjordes. Planerna böra i så fall successivt anpassas till de ändrade förutsättningarna. Jämkningar i planerna kunna vidare vara påkallade på grund av de närmare undersökningar och utredningar, som eventuellt finnas erforderliga i samband med det successiva genomförandet av olika åtgärder. Även om det är önskvärt, att de individuella planerna bli så detaljerade och fullständiga som möjligt, torde det nämligen ej kunna undgås, att mer eller mindre viktiga detaljer måste lämnas oreglerade pä grund av osäkerhet om förhållandena vid den framtida tidpunkt, då planen kan tänkas bli realiserad i denna del. Organisationen av planeringsverksamheten. Vad angår organisationen av planeringsverksamheten vill jordbrukskommittén inledningsvis framhålla, att det enligt kommitténs uppfattning är angeläget, att planeringsverksamheten ej skall kringgärdas av bestämmelser, vilka i detalj reglera, hur denna verksamhet skall bedrivas, eller vilka personer och organ, som skola medverka vid densamma. De problem, som här komma att möta, och förutsättningarna för lösande av desamma bli så pass olikartade i olika områden, att det icke synes möjligt att uppdraga några enhetliga normer för verksamheten. Här skola endast anföras vissa allmänna synpunkter pä frågan. Jordbrukskommittén vill då först nämna, att det med hänsyn till den roll, som lantbruksnämnden är avsedd att spela i den praktiska rationaliseringsverksamheten, synes uppenbart, att lantbruksnämnden ej kan vara blott ett verkställighetsorgan för en utan nämndens medverkan planerad rationalisering, utan att nämnden måste taga aktiv del i den planering, som bör föregå verkställigheten av rationaliseringsätgärderna. Planeringen är ju det första ledet i rationaliseringsarbetet, och det är angeläget, att denna planering sker i överensstämmelse med de av statsmakterna fastställda allmänna

244 riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Lantbruksnämnden är det organ, som i första hand bör tillse, att så blir fallet. Å andra sidan bör det understrykas, att planeringsverksamheten ej får ha karaktären av en intern verksamhet inom nämnden. I ovannämnda promemoria liksom förut i detta betänkande har framhållits angelägenheten av att planeringen sker i intim kontakt med de grupper av näringsidkare, som beröras av densamma, främst då givetvis jordbruket. Det är även klart, att planeringen i många fall kommer att fordra sakkunskap utöver vad som finnes inom lantbruksnämnden. Planeringen bör vara resultatet av en samverkan mellan olika organ och intressegrupper, där varje deltagare med sin speciella sakkunskap och insikt om förhållandena bidrager till att ge planeringen en lycklig utformning. Arbetsfördelningen mellan dem, som medverka vid planeringen, är en fråga, som bör avgöras efter vad som i det särskilda fallet finnes lämpligt. Man bör sålunda exempelvis söka att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig den sakkunskap, som finnes representerad hos hushållningssällskapen, lantmäteriorganisationen, skogsvårdsstyrelserna och länsorganen för arbetskraftsfrågor, ävensom hos de företagare, som beröras av planeringen. Lantbruksnämndens uppgift i samband med planeringsverksamheten synes, i anslutning till vad nu anförts, helt allmänt kunna sägas vara att dels utöva en allmän ledning av planeringsverksamheten, dels se till aft erforderlig kontakt tages med de grupper av näringsidkare, som beröras av rationaliseringsverksamheten, och med de övriga lokalorgan, vilkas verksamhet beröres av rationaliseringen inom jordbruket, dels slutligen att tillhandagå med sådan för planeringen erforderlig expertis och arbetskraft i övrigt, som finnes inom nämnden. Vid regionalplaneringen synes en första uppgift för lantbruksnämnden böra vara att åtminstone preliminärt bestämma omfattningen av de olika undersökningsområdena. Man torde böra förutsätta, att ett beslut h ä r o m regelmässigt bör föregås av överläggningar med de övriga ovan nämnda lokalorganen. Vidare bör nämnden, sedan undersökningsområdena bestämts, se till att sådana utredningar, som erfordras som ett underlag för planeringen, bli verkställda. I allmänhet torde det vara lämpligt, att nämnden i samråd med nyssnämnda organ uppdrager åt en delegation av flera personer (en planeringskommitté) att under nämnden leda utrednings- och planeringsarbetet i varje särskilt område. Där ett naturligt avgränsat undersökningsområde ligger inom flera lantbruksnämnders verksamhetsområden, torde man böra förutsätta, att nämnderna skola tillsätta en gemensam planeringskommitté för detta område. Vad angår det sätt, på vilket planeringsområdena böra bestämmas, kan vidare nämnas, att det torde få förutsättas, att det centrala rationaliseringsorganet kommer att lämna lantbruksnämnderna vissa allmänna anvisningar härvidlag.

245 Vid valet av de personer, som skola ingå i en planeringskommitté, bör lantbruksnämnden ej enbart hålla sig inom den krets, som nämnden och dess egen personal utgör. Tvärtom torde man vid tillsättandet av kommittén böra söka att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig den sakkunskap, som finnes inom de övriga ovan nämnda organen ävensom utanför dessas krets. Några bestämda regler angående antalet ledamöter i en dylik kommitté eller angående vilka organ, som böra vara representerade i densamma, torde ej böra uppställas, utan lantbruksnämnden bör här få handla på sätt i varje särskilt fall synes lämpligt. Det bör dock förutsättas, att i kommittén alltid skola ingå åtminstone ett par representanter för jordbruket i planeringsområdet. Vidare torde regelmässigt i en planeringskommitté böra ingå en person från lantbruksnämnden, en person från hushållningssällskapet, en person från skogsvårdsstyrelsen och en representant för lantmäteriorganisationen. Valet av den person, som inom kommittén skall leda planeringsarbetet, torde böra träffas helt med hänsyn till vederbörandes personliga kvalifikationer och till de problem, som kunna väntas möta. Man kan sålunda tänka sig, att i ett planeringsområde ledningen av planeringskommitténs arbete uppdrages åt en ledamot av eller befattningshavare hos lantbruksnämnden, i ett annat område åt en representant för hushållningssällskapet, i ett tredje åt en lantmätare o. s. v. Hinder bör givetvis ej heller föreligga, att ledningen av en planeringskommittés arbete uppdrages åt person utanför de nu nämnda organens krets. Där speciella problem föreligga inom ett visst område, bör man givetvis vid valet av de personer, som skola inga i planeringskommittén, se till, att i denna kominer att ingå personer, som ha insikter i fråga om dessa speciella problem. Planeringskommittéerna böra på ett förberedande stadium laga kontakt med de länsorgan, som ha en allmän överblick över områdets näringsliv och utvecklingsmöjligheterna för olika näringar. Lantbruksnämndens personal bör givetvis lämna planeringskommittéerna allt nödigt biträde. I viss utsträckning torde dessa även komma att behöva biträde från andra lokalorgan i frågor, som röra dessas verksamhetsområden. Eftersom det inom lantbruksnämnden är lantbruksdirektören, som i främsta rummet kommer att handha verksamheten för yttre rationalisering och bära ansvaret för det sätt, på vilket denna verksamhet fortskrider, skulle det vara önskvärt, att lantbruksdirektören kunde leda eller i vart fall mera aktivt deltaga i utredningsarbetet rörande varje särskilt planeringsområde. Detta torde dock icke vara möjligt, om regionalplaneringen skall kunna genomföras relativt snabbt. Även om lantbruksdirektören sålunda ej k a n i mera betydande utsträckning deltaga i utredningsarbetet för samtliga planeringsområden, bör han emellertid söka följa arbetets gång samt lämna det biträde och de anvisningar, som erfordras för att befrämja och underlätta arbetet.

246 Sedan det förberedande utredningsarbetet avslutats för ett visst område, böra, såsom angivits i ovannämnda promemoria, följa mera ingående överläggningar med representanter för de olika grenarna av näringslivet inom området ävensom för de organ — statliga och andra — som beröras av rationaliseringsarbetet. Det ligger i sakens natur, att man bör eftersträva en så fyllig belysning som möjligt av de föreliggande problemen och av ortsbefolkningens uppfattning rörande dessa. Att här närmare diskutera, hur dessa överläggningar skola anordnas, eller vilka näringsgrenar och organ som böra deltaga i dessa, synes därför icke nödvändigt. Kommittén skall här endast anmärka, att det uppenbarligen är angeläget, att den sakkunskap och erfarenhet i fastighetsbildningsfrågor, som lantmätarna besitta, utnyttjas vid fastställandet av de typer av brukningsdelar, som böra anses önskvärda inom området. Detta är av desto större vikt, som frågorna om fastighetsbildningen inom området i första hand komma att handläggas av lantmätarna. Regionalplaneringen syftar endast till ett allmänt uppdragande av riktlinjerna för den önskvärda utvecklingen inom området. Den påkallar sålunda ej något utarbetande av detaljerade planer rörande den förvandling, som bör genomföras beträffande enskilda fastigheter eller inom mindre områden. Då man i den praktiska rationaliseringsverksamheten har att ta ställning till frågor om den yttre och inre rationaliseringen, uppkommer däremot ofta behov av en individuell jordbruksplanering. De problem som denna erbjuder, äro, såsom ovan utvecklats, i viss mån av annan art än de, som föreligga vid regionalplaneringen. Det kan med visst fog sägas, att man vid den individuella planeringen i främsta rummet har att ta ställning till frågor av mera teknisk art, nämligen frågorna hur man, med utgångspunkt från de allmänna riktlinjer för rationaliseringsarbetet, som uppdragits vid regionalplaneringen, skall kunna åvägabringa den önskade förbättringen inom det mindre området. Där yttre rationalisering erfordras, blir det i främsta rummet fråga om, hur man skall utlägga de brukningsdelar, som enligt nyssnämnda riktlinjer böra finnas inom området, så att man åstadkommer den med hänsyn till föreliggande förhållanden mest ändamålsenliga fastighetsindelningen. Den individuella jordbruksplaneringen blir därför i hög grad en teknisk-ekonomisk fråga. Det gäller här bland annat att få fram en lämplig skiftesläggning beträffande såväl åkerjorden som skogen. Vidare måste man exempelvis taga hänsyn till det sätt, på vilket redan befintliga täckdiknings- och avdikningsföretag utförts, eller på vilket eventuellt ytterligare behövlig täckdikning eller avdikning bör ske. Även vägfrågorna kunna i detta sammanhang bli av stor betydelse. Samtidigt som man är pä det klara med, att den individuella jordbruksplaneringen i hög grad är av teknisk-ekonomisk karaktär, måste man emellertid beakta, att det i första hand är via denna planering, som arbetet med den yttre ratio-

naliseringen kommer att få direkt inverkan på förhållandena i bygden och på de enskilda jordbrukarnas existens. Man kan därför ej tänka sig att handlägga den individuella jordbruksplaneringen som en ren sakkunnigutredning, utan måste bedriva planeringen i samråd med jordbrukarna i området och de i övrigt berörda intressena. Eftersom planeringen skall utgöra underlaget för lantbruksnämndens beslut i de föreliggande rationaliseringsfrågorna, synes det slutligen även här nödvändigt, att planeringen skall ske under lantbruksnämndens ledning eller överinseende. I fråga om den individuella jordbruksplaneringen gäller i minst lika hög grad som i fråga om regionalplaneringen, att organisationen av planeringsverksamheten bör anpassas efter de speciella problem, som möta i det enskilda fallet, och att man därför ej bör i förväg uppdraga några bestämda riktlinjer för organisationen av denna verksamhet. Rationaliseringsorganen och då i första hand lantbruksnämnderna böra ha fria händer att här söka sig fram till de arbetsformer, som de finna mest ändamålsenliga. Redan genom regionalplaneringen och genom de överläggningar med jordbrukare och andra näringsidkare, som böra äga rum i samband med denna planering, bör lantbruksnämnden kunna få en rätt god uppfattning om de problem, som komma att möta vid den individuella jordbruksplaneringen i olika områden. Det är emellertid klart att det, då undersökningen börjar, kan befinnas att problemställningen i viss mån är en annan än man räknat med i förväg och att undersökningen därför kan behöva läggas efter delvis andra linjer än som från början avsetts. I stort sett synes man, såsom redan nämnts, i fråga om den individuella jordbruksplaneringen kunna urskilja tre typfall. Det enklaste fallet är det, då några nämnvärda arronderingsproblem ej föreligga, utan den avsedda yttre rationaliseringen kan genomföras genom sammanläggning av enstaka fastigheter. Motsatta ytterligheten representerar det fall, där ett omskifte anses nödvändigt för att få till stånd erforderlig sanering av brukningsförhållandena inom området. Mellan dessa båda ytterligheter ligger det fall, där man visserligen ej behöver tillgripa omskifte men där den existerande uppdelningen av marken i olika ägolotter bör förändras rätt avsevärt. Inom medelkategorien torde det i regel vara önskvärt, att det förberedande planeringsarbetet skall verkställas av en lantmätare eller att i vart fall en lantmätare skall deltaga i detta arbete. Anledningen härtill är, att detta arbete, såsom ovan påpekats, i hög grad kommer att fordra lantmäteriteknisk sakkunskap. Sålunda torde till exempel befintlig kartmaterial ofta ej vara så beskaffat, att det ger en klar bild av de föreliggande ägoförhållandena, utan man torde i stor utsträckning bli nödsakad att för detta ändamål upprätta nya kartor eller göra sammanställningar av befintliga kartor. Hela frågan om det sätt, på vilket skiftesläggning m. m. bör ske, är vidare en fråga, som lantmätaren på grund av sin speciella utbildning är

248 särskilt väl ägnad att bedöma. Det behöver härvid ej nödvändigtvis vara frågan om distriktslantmätaren. Man kan exempelvis även tänka sig att för ändamålet anlita den lantmätare, som enligt vad jordbrukskommittén anför i kap. 23 bör finnas å lantmäterikontoret med speciell uppgift att gå lantbruksnämnden tillhanda i rationaliseringsarbetet. Uppkommer vid den förberedande planeringen fråga, för vars avgörande fordras särskild sakkunskap, bör givetvis anlitas biträde av sakkunnig person, exempelvis av lantbruksingenjören för bedömning av vissa torrläggningsfrågor eller av någon hos skogsvårdsstyrelsen anställd jägmästare för bedömning av vissa skogsvårdsfrågor. Det är vidare nödvändigt, att jordbrukarna i området skola deltaga redan i den förberedande planeringen. Arbetsformen skulle sålunda kunna sägas vara den, att en delegation (bestående exempelvis av en lantmätare och ett par av jordbrukarna i området) får i uppdrag att med biträde av den sakkunskap, som i övrigt kan erfordras, mera informellt utarbeta utkast till en rationaliseringsplan för området. Vid detta arbete skall man emellertid ej på samma sätt som vid ett laga skifte vara bunden av antalet och storleken av de existerande brukningsdelarna. Arbetet bör i stället avse att — med utgångspunkt från de vid regionalplaneringen uppdragna riktlinjerna för rationaliseringsarbetet och med beaktande av de möjligheter att åstadkomma förändringar i den bestående fastighetsindelningen, som bland annat de av kommittén föreslagna medlen för genomförande av den yttre rationaliseringen erbjuda — utarbeta en preliminär plan för den indelning av området i brukningsdelar, som man i och för sig anser lämplig. Det synes lämpligt, att någon ledamot av eller befattningshavare hos lantbruksnämnden, exempelvis lantbruksdirektören eller en jordbrukskonsulent hos nämnden, skall deltaga i utarbetandet av den preliminära planen. Bland annat med hänsyn till att den individuella jordbruksplaneringen även bör åsyfta en rationalisering av driftsförhållandena synes det vidare lämpligt, att jämväl hushållningssällskapet på motsvarande sätt skall vara representerat vid det förberedande arbetet. Den preliminära plan, som kan framkomma såsom ett resultat av dylika överläggningar mellan sakkunniga och representanter för jordbrukarna i området, bör sedan bli föremål för närmare behandling vid av lantbruksnämnden anordnade sammanträden med berörda parter och organ. Dessa överläggningar kunna givetvis tänkas leda till att det befinnes önskvärt att omarbeta den preliminära planen pä en eller flera punkter. Jordbrukskommittén vill här ånyo understryka, att de uppgjorda rationaliseringsplanerna icke skola vara absolut bindande utan böra kunna anpassas till oförutsedda förändringar. Den plan, som framkommer såsom ett resultat av den individuella jordbruksplaneringen, bör därför endast betraktas som en arbetsplan och lantbruksnämnden bör, om en planerad rationaliseringsåtgärd skall utföras först någon längre tid efter det planen upp-

249 gjordes, undersöka, att sådana förändringar i förhållandena ej inträffat, som motivera en förändring av planen. Det torde ofta vara lämpligt, att den planeringskommitté, som handhaft arbetet med regionalplanering i en viss trakt, på ett eller annat sätt skall deltaga i eller följa arbetet med individuell jordbruksplanering för mindre områden inom denna trakt. Detta arbete avser ju, såsom nyss nämnts, ett fullföljande av de vid regionalplaneringen uppdragna riktlinjerna för jordbrukets utveckling i trakten. En dylik medverkan av planeringskommittén vid arbetet med den individuella jordbruksplaneringen kan vinnas exempelvis på så sätt, att planeringskommittén får i uppdrag att verkställa en förberedande granskning av detaljplanen eller får deltaga vid de sammanträden, där denna plan behandlas. (Ej sällan torde det vara lämpligt, att någon eller några ledamöter av planeringskommittén ingå i den delegation, som utför det förberedande arbetet med den individuella jordbruksplaneringen.) Även beträffande denna fråga bör emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning gälla, att man i huvudsak bör överlåta åt rationaliseringsorganen att söka sig fram till de samarbetsformer, som i det enskilda fallet finnas mest ändamålsenliga. Jämväl i de fall, då omskifte anses erforderligt för att man skall kunna få till stånd den önskade förbättringen av förhållandena inom området, torde arbetet med den individuella jordbruksplaneringen böra bedrivas under i huvudsak samma former som i de nyss berörda fallen. Det må påpekas, att det ofta ej finnes någon tydligt skönjbar gräns mellan omskiftesområdena och sådana områden, där den yttre rationaliseringen kan genomföras medelst mindre omfattande åtgärder. En viktig uppgift vid det förberedande planeringsarbetet blir därför att söka vinna klarhet i, huruvida man bör söka nå målet utan omskifte eller ej. Kommer man härvid till det resultatet, att omskifte behövs, uppstår sedan frågan, hur långt man bör gå i planeringsarbetet. Det har ovan påpekats, att det i allmänhet torde vara föga ändamålsenligt att söka utarbeta någon fullständig plan för den förvandling, som man önskar genomförd, därest det kan beräknas dröja en förhållandevis lång tid, innan omskiftet kan ske. Å andra sidan är det angeläget, att planerna på omskifte ej mer än nödvändigt skola hindra förbättringsarbetet. Planeringen bör därför i detta fall bland annat gå ut på att klargöra, vilka förbättringsåtgärder som kunna vidtagas utan risk för att åtgärderna skola bli onyttiga, då omskiftet kommer till stånd. Vad slutligen angår det fall, då den yttre rationaliseringen kan genomföras medelst enstaka sammanläggningar, torde det i detta fall ej i samma grad som i de föregående föreligga behov av lantmäteriteknisk sakkunskap. Planeringen bör här ha till huvudsyfte att närmare bestämma de konkreta fall, där sådan sammanläggning bör äga rum, ävensom att bedöma behovet av inre rationaliseringsåtgärder inom området och den lämpliga utformningen av dessa åtgärder.

250 Den individuella jordbruksplaneringen blir en mycket omfattande arbetsuppgift, som kommer att kräva relativt lång tid. Hur länge det kommer att dröja, innan den genomförts i alla de områden, där den behövs, blir givetvis beroende av personaltillgång, den ekonomiska utvecklingen m. fl. förhållanden. I första rummet bör planeringsverksamheten inriktas på de områden, där behovet av yttre rationalisering är särskilt framträdande och där framställningar om statlig medverkan förekomma i större antal. Den successiva planeringsverksamheten torde dock ej — åtminstone icke till en början — kunna bedrivas i sådan omfattning och i sådan takt, att den statliga låne- och bidragsverksamheten alltid kan stödjas på fullständigt utarbetade individualplaner. Särskilt gäller detta ärenden angående inre rationalisering. Man kan emellertid uppenbarligen ej tänka sig, att hela arbetet med yttre och inre rationalisering skall bromsas upp i avbidan på att man skall hinna genomföra en individuell jordbruksplanering i alla de områden, där en sådan planering behövs. I många fall bör det redan efter en ganska enkel undersökning vara klart, att det ej föreligger någon risk för att en viss förbättringsåtgärd, till vilken amorterings- eller avskrivningslån sökes, skall verka hindrande för den önskade rationaliseringen eller bli onyttig, då denna genomföres. Så blir till exempel fallet med åtgärder för förbättring av ekonomibyggnaderna ä sådana brukningsdelar, som uppenbarligen ej komma att beröras av planerna på yttre rationalisering. Även i fall, då man har anledning räkna med att den yttre rationaliseringen skall beröra en viss fastighets existens som självständig brukningsdel, kan det vidare tänkas, att vissa förbättringsåtgärder det oaktat komma att få ett bestående värde och sålunda böra vidtagas oberoende av planerna på yttre rationalisering. För att rationaliseringsverksamheten ej skall fördröjas, är det därför önskvärt, att rationaliseringsorganen, då ansökningar om lån eller bidrag inkomma från fastigheter i områden, där någon individuell jordbruksplanering ännu icke ägt rum, skola kunna urskilja och avgöra sådana ärenden, som kunna behandlas utan att man därmed föregriper resultatet av den individuella jordbruksplaneringen. Den i promemorian angående utvecklingsplanering omnämnda grova inventeringen av brukningsdelarna torde härvid kunna bli av värde. En dylik inventering kan visserligen ej ge en fullt tillförlitlig bild av de olika brukningsdelarnas möjligheter att bestå såsom självständiga fastigheter. Genom densamma skulle man emellertid i vart fall få någon ledning vid bedömningen av, i vilka fall lån eller bidrag till en viss rationaliseringsåtgärd bör kunna lämnas utan att individuell jordbruksplanering ägt rum i området. Särskilt gäller detta åtgärder för inre rationalisering. Hur omfattande denna inventering ur här anförda och andra i promemorian berörda synpunkter bör göras samt huru den närmare bör utformas, torde lämpligen böra avgöras av rationaliseringsorganen med hänsyn till de varierande förhållandena på olika orter. Frågan härom

251 synes böra upptagas till övervägande vid regionalplaneringen. Kommittén vill emellertid framhålla, att en dylik inventering ej bör syfta till annat än att ge lantbruksnämnden en allmän överblick över förhållandena. Den bör sålunda ej bedrivas på det sättet, att man företar någon mera ingående granskning av eventuella brister i fråga om brukningsdelens jord och byggnader eller någon mera ingående bedömning angående kostnaderna för avhjälpande av desamma. Ett dylikt arbete synes lämpligen böra anstå, till dess frågan om åtgärder för förbättring av brukningsdelen eller om en individuell jordbruksplanering för det område, vari brukningsdelen ingår, blir aktuell. Det synes lämpligt, att lantbruksnämnden i samband med en inventering av brukningsdelarna upplägger ett kortregister över dessa, vara antecknas de viktigare resultaten av inventeringen. Även om någon inventering ej kommer till stånd, synes det önskvärt, att lantbruksnämnden successivt skall söka fä till stånd ett dylikt kortregister. Detta kan ske på så sätt, att befattningshavarna hos lantbruksnämnden varje gång de ha anledning att undersöka förhållandena å en brukningsdel, exempelvis i samband med behandlingen av ett låne- eller bidragsärende, göra anteckning om resultatet av bedömningen på ett särskilt kort angående fastigheten. På dylikt sätt bör man utan större besvär och särskilda kostnader kunna få ett kortregister över brukningsdelarna, vilket kan vara till avsevärt gagn vid lantbruksnämndens fortsatta arbete. Bland annat bör man ofta ur ett dylikt kortregister kunna få erforderliga uppgifter för bedömande av, om ett förbättringsärende beträffande en viss fastighet lämpligen kan behandlas utan hinder av att individuell jordbruksplanering ännu ej skett i det område, där brukningsdelen ligger. G. ö n s k e m å l o m ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen m . m. Till komplettering av de åtgärder för yttre rationalisering av jordbruket, som jordbrukskommittén föreslagit i detta betänkande, bör enligt kommitténs uppfattning nu gällande lagstiftning på fastighetsbildningens samt på fastighetsrättens område revideras på åtskilliga punkter. Man måste av denna lagstiftning kräva dels att den åtminstone i huvudsak förhindrar, att indelningen i brukningsdelar förändras på ett sätt, som strider mot de allmänna riktlinjerna för rationaliseringen, dels att den även underlättar och — i den mån så är möjligt — positivt främjar en utveckling i enlighet med dessa riktlinjer. I båda dessa hänseenden är nu gällande lagstiftning bristfällig. Dä emellertid såväl fastighetsbildningslagstiftningen som de civilrättsliga reglerna för förvärv av fast egendom m. m. äro föremål för särskilda utredningar (inom respektive fastighetsbildningssakkunniga och lagberedningen), har jordbrukskommittén, såsom framhållits i kapitel 8, ansett sig icke böra närmare ingå på dessa spörsmål utan böra inskränka sig till att

252 i största korthet framhålla vissa allmänna synpunkter. Vissa sådana — s ä r skilt i fråga om utformningen av restriktionerna beträffande jorddelningen — ha anförts i kapitel 8 och här ovan i detta kapitel. Vissa andra synpunkter beträffande olika delar av den yttre rationaliseringen skola här beröras. Den faktiska indelningen i brukningsdelar är icke identisk med den rättsliga fastighetsindelningen. En brukningsdel består icke sällan av två eller flera fastigheter. I många fall utgör en brukningsdel endast en del av en rättsligen bestående fastighet (exempelvis en sämjedelningslott) eller delar av flera fastigheter. Indelningen i brukningsdelar kan också alltjämt i stor utsträckning fritt förändras utan hinder av de restriktioner, som gälla för fastighetsbildning. En brukningsdel, som består av två eller flera fastigheter, kan sålunda minskas eller helt upplösas genom att delfastigheterna säljas var för sig. Vidare kan en befintlig brukningsdel utökas genom att en annan fastighet utan formlig sammanläggning enligt gällande bestämmelser om sammanläggning av fastigheter faktiskt i brukningshänseende sammanslås med den förstnämnda brukningsdelen till en brukningsenhet. En fastighet kan även genom sämjedelning uppdelas i flera brukningsdelar. Från en fastighet kan vidare avyttras en ur brukningssynpunkt hur olämplig del som helst. Visserligen kan det försålda området icke avstyckas och köparen endast erhålla vilande lagfart, men köpet är ändock civilrättsligt giltigt. Restriktiva bestämmelser för jorddelningen äro, såsom fastighetsbildningssakkunniga i sitt betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen m. m. (Statens offentliga utredningar 1944:46) framhållit, i viss mån meningslösa, om de kunna kringgås på detta sätt. För att bestämmelserna angående ändringar i den officiella fastighetsindelningen skola kunna fylla den jordpolitiska funktion, som tilldelats dem, är det till en början nödvändigt, att de civilrättsliga bestämmelserna angående överlåtelse av fast egendom samordnas med nämnda bestämmelser. Fastighetsbildningssakkunniga ha jämväl i sitt ovan nämnda betänkande förutsatt, att en dylik samordning skall komma till stånd vid de lagrevisioner, som nu pågå. Genom en dylik samordning torde den jordpolitiska kontrollen över de fortlöpande förändringarna av jordbrukets struktur kunna göras väsentligt effektivare än vad för närvarande är fallet. Densamma kan dock ej förhindra, att en brukningsenhet, som består av flera fastigheter, utan fastighetsbildningsåtgärd splittras därigenom att någon eller några av fastigheterna brytes ut ur brukningsenheten. För rationaliseringssträvandena kan detta innebära betydande olägenheter. Avyttring av en i en brukningsdel ingående, rättsligt bestående fastighet kan i många fall medföra en väsentlig försämring av brukningsdelen. Det allmännas intresse av att lämpliga brukningsdelar bibehållas oförändrade gäller naturligtvis i lika hög grad beträffande sådana brukningsdelar, vari flera rättsligt bestående fastigheter ingå,

253 som beträffande sådana brukningsdelar, vilka icke omfatta mer än en rättsligt bestående fastighet. Särskilt är det vid den individuella planeringen av den yttre rationaliseringen önskvärt, att man kan utgå från den befintliga indelningen i brukningsdelar såsom en förutsättning, vilken icke skall kunna okontrollerat förändras. Olägenheterna av att en delning av sådana brukningsdelar, som bestå av flera rättsligt bestående fastigheter, kan ske vid sidan av den jordpolitiska kontrollen över fastighetsdelningen minskas väl genom införandet av den av jordbrukskommittén föreslagna förköpsrätten. Säljes en i en dylik brukningsdel ingående fastighet för sig och står överlåtelsen i strid med planerna på yttre rationalisering (exempelvis därför att både den fastighet, som säljes och återstoden av den förutvarande brukningsdelen skulle bli att hänföra till övergångsjordbruk), kan lantbruksnämnden genom att göra förköpsrätten gällande hindra köparen att komma i besittning av den överlåtna fastigheten. Ett användande av förköpsrätten i dylika situationer är emellertid uppenbarligen förenat med åtskilliga olägenheter. Sålunda ställes lantbruksnämnden då inför problemet, vad den skall göra med den mark, som den förvärvat. Vidare kan man ej genom utnyttjandet av förköpsrätten förhindra försvagningen av den förutvarande brukningsdelen. Om den jordpolitiska kontrollen över indelningen av jorden i brukningsdelar skall bli effektiv, är det därför önskvärt, att i de fall, då en brukningsdel utgöres av två eller flera rättsligt bestående fastigheter, brukningsdelen skall förvandlas till en enhet även i rättsligt avseende. Statsmakterna synas därför böra i största möjliga utsträckning underlätta dylika sammanläggningar. Bland annat synes härvid böra undersökas, hur långt man kan gå för att utan rättsförlust för inteckningshavare och andra sakägare möjliggöra sammanläggning, även om medgivande från dessa ej föreligger. Vid behandling av frågor om lån och bidrag för rationaliseringsåtgärder å dylika brukningsdelar bör vidare såsom villkor för lån eller bidrag kunna uppställas, att sammanläggning i rättsligt avseende skall ske. En annan tänkbar utväg att åstadkomma den önskade jordpolitiska kontrollen över jorddelningen i sådana fall, som nu nämnts, synes vara att genomföra någon form av registrering av de nu befintliga brukningsdelar, som omfatta flera rättsligen bestående fastigheter eller delar av sådana fastigheter, och sedan stadga, att på dylikt sätt registrerade brukningsdelar vid överlåtelse eller beviljande av inteckning skola betraktas som en rättslig enhet. En dylik anordning skulle innebära, att frågan om utbrytning av en fastighet från en dylik brukningsdel skulle komma att prövas ungefär pä samma sätt som frågan om avstyckning av mark från en rättsligt bestående fastighet. Klart är, att en dylik registrering skulle kräva åtskilligt arbete och ej oväsentliga kostnader. Det synes ej möjligt att nu bedöma, om olägenheterna av den lucka i den jordpolitiska kontrollen över fastighetsbildningen, som här föreligger för närvarande, i framtiden komma att visa sig

254 så stora, att vinsten av att täppa till denna lucka bör anses överväga svårigheterna med åtgärden. För genomförandet av den yttre rationaliseringen är det givetvis av stor vikt, att de olika instituten på fastighetsbildningens område utformas under hänsynstagande till målsättningen för rationaliseringsverksamheten samt anpassas efter de övriga medel, som statsmakterna ställa till förfogande för realiserandet av detta mål. Detta gäller i fråga om såväl de materiella som de formella rättsreglerna på detta område. I förstnämnda hänseende är det bland annat angeläget, att bestämmelserna så klart som möjligt ange grunderna för den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen, som måste ske i sådana fall, då det allmännas intresse av en ur jordbruksekonomisk synpunkt lämplig indelning i brukningsdelar ej i allo överensstämmer med enskilda jordägareintressen, ävensom för avvägningen mellan olika enskilda intressen. Oklarhet i dessa avseenden kan medföra en ovisshet, som äventyrar jordägarnas förtroende för rationaliseringsverksamheten samt försenar och fördyrar denna genom tidsödande och kostsamma processer. I det senare hänseendet är det önskvärt, att de olika instituten utformas så, att önskvärda ändringar i fastighetsindelningen kunna genomföras så enkelt och smidigt som möjligt. Att dessa ändringar skola kunna genomföras relativt snabbt, är av stor betydelse, bland annat när det gäller att väcka jordägarnas intresse för sådana åtgärder och att vinna deras medverkan därvid. Vid sidan av rationaliseringsintressena måste emellertid åtskilliga andra förhållanden beaktas vid utformningen av rättsreglerna på detta område. Det kan redan på grund härav icke komma i fråga att här framlägga några preciserade förslag, utan jordbrukskommittén får, såsom förut framhållits, inskränka sig till att anföra följande allmänna synpunkter i olika spörsmål, som kommittén ansett vara av särskild betydelse vid rationaliseringsverksamheten. Vad laga skifte beträffar, torde reglerna för bestämmande av skifteslagets omfång böra såvitt möjligt frigöras från anknytningen till den historiskt betingade skifteslagsindelningen. Det är visserligen även enligt gällande lag möjligt att frångå denna indelning, bland annat där så erfordras »för vinnande av lämpligt och redigt skifte» och kan ske utan någon delägares förfång. Bestämmelsen härom har emellertid närmast karaktären av ett undantagsstadgande, som dessutom förbundits med föreskrift om att frågan skall särskilt underställas ägodelningsrättens prövning. Huvudregeln synes i stället i framtiden böra vara, att ett skifteslag skall ha den omfattning som erfordras för att en lämplig fastighetsindelning skall kunna åstadkommas icke blott inom det område, som närmast är ifrågasatt att skiftas, utan även inom angränsande områden. I ett skifteslag böra sålunda, då omskifte skall ske, principiellt ingå alla de fastigheter och eventuellt delar av sådana, vilka med hänsyn till förutsättningarna för skiftesläggningen lämp-

255 ligen böra skiftas i ett sammanhang, oavsett huruvida desamma enligt den historiska skifteslagsindelningen förut utgjort ett eller flera skifteslag, del av ett sådant eller delar av flera. Visserligen torde härigenom — kanske särskilt där skifteslaget kommer att omfatta delar av flera äldre skifteslag — kunna uppkomma mer eller mindre invecklade samfällighetsförhållanden, vilka måste anses medföra olägenheter, men dessa torde kunna regleras i samband med skiftet, om härför lämpliga bestämmelser införas. Med en dylik utformning av huvudregeln i fråga om skifteslags omfattning torde man även kunna undvika att områden, vilka icke i och för sig själva äro i behov av omskifte, inbegripas i ett sådant i vidare mån än som oundgängligen kräves för åstadkommande av en rationell fastighetsindelning inom ett större område. I detta sammanhang må även framhållas önskvärdheten av att förrättningsmännen beredas största möjliga frihet att under skiftets fortgång från skiftet utesluta ägor, vilka kunna lämnas orubbade i fråga om fastighetsindelningen, samt att redovisnings- och gränsbestämningsätgärder m. m. i fråga om sådana ägor inskränkas till ett minimum. Kommittén har i närmast föregående avsnitt framhållit, att förslag till skifteslagsindelning i regel torde böra utarbetas redan vid den individuella jordbruksplaneringen. Då planerna skola tjäna till ledning för den fortlöpande yttre rationaliseringsverksamheten i avvaktan på omskiftet, är det av vikt, att nämnda förslag icke kommer att rubbas i väsentliga delar, när skiftet en gång kommer till stånd. Inom omskiftesområden av större omfattning och med invecklade äganderätts- och arronderingsförhållanden torde emellertid icke sällan olika alternativ i fråga om skifteslagsindelningen kunna ifrågakomma, och dessa alternativ kunna på skilda sätt beröra de enskilda jordägarnas intressen. Med hänsyn härtill torde det vara önskvärt, att frågan om skifteslagens omfång, d. v. s. skifteslagsindelningen, må kunna upptagas till särskild prövning och avgörande i samband med planeringen och alltså redan innan fråga om igångsättande av omskifte inom något av skifteslagen ännu aktualiserats. Rätt att påkalla sådan prövning torde i så fall böra tillkomma rationaliseringsorganen. Behörighet att framställa yrkande om laga skifte tillkommer enligt nu gällande rätt i princip endast den, som äger fastighet i skifteslaget. Såsom kommittén framhållit i närmast föregående avsnitt, torde man böra räkna med att lantbruksnämnden i viss utsträckning skall inköpa fastigheter inom omskiftesområden. Nämnden blir i dessa fall i sin egenskap av jordägare behörig att påkalla omskifte. Även då laga skifte icke tillkommit på ansökan av lantbruksnämnden eller denna eljest är delägare i skifteslaget, torde nämnden böra vara representerad vid förrättningen för att bevaka det allmännas intressen med avseende å rationaliseringsverksamheten. Kontakten med lantbruksnämnden i frågor om statsbidrag eller annan medverkan till åtgärder i samband med skiftet torde underlättas härigenom. Detta kan vara av stor betydelse bland annat för att skiftet skall kunna fortgå

256 utan onödiga uppskov. Nämnden bör även, med hänsyn bland annat till de kostnader skiftet medför för det allmänna, äga påkalla att beslut om tillstånd till skifte och om skifteslags omfång skall underställas ägodelningsrättens prövning. Nämnden bör jämväl kunna anföra besvär över förrättningen. Med hänsyn till det allmännas intresse av att en rationalisering av jordbruket skall komma till stånd, och i all synnerhet om staten med ekonomiska bidrag och en omfattande verksamhet i övrigt skall medverka till en sådan, synes det principiellt ej vara riktigt, att en majoritet av delägarna i ett skifteslag skall kunna hindra genomförande av nytt skifte, hur trängande behovet av en omarrondering än är. Visserligen böra jordägarna ha garantier för att de ej skola tvingas in i ett omskifte, med mindre detta verkligen är påkallat av påtagliga rationaliseringsintressen, men dessa garantier torde böra tillskapas i annan form än såsom krav på viss majoritet för skiftet. En viss trygghet mot att i onödan bli indragna i skifte torde kunna beredas jordägarna genom de ovan berörda bestämmelserna om skifteslags omfång, därest dessa utformas så, att skiftena icke behöva göras mera omfattande än nödvändigt för åstadkommande av en rationell fastighetsindelning i trakten. Genom närmare föreskrifter angående den utredning och de ekonomiska kalkyler, som böra föregå beslutet i frågan om tillstånd till skifte, torde ytterligare garanti kunna vinnas för att omskiften, som icke kunna anses ekonomiskt motiverade, ej skola komma till stånd. Om man därjämte räknar med ökade statsbidrag till kostnaderna samt med lån och bidrag till bestridande av flyttnings- och anläggningskostnader i övrigt i samband med skiftet, synas jordägarna även kunna beredas önskvärd trygghet för att skiftet icke skall bli alltför betungande för dem i ekonomiskt avseende. Kravet på viss majoritet för att omskifte skall få ske torde under dessa förutsättningar kunna slopas. I fråga om själva utförandet av skiftet måste ur rationaliseringssynpunkt uppställas vissa allmänna fordringar såväl med avseende å resultatet som beträffande förfarandet. I det förstnämnda hänseendet bör skiftet leda till en ur jordbruksekonomisk synpunkt sett så lämplig fastighetsindelning som möjligt. Såsom framhållits i närmast föregående avsnitt, torde man emellertid icke alltid böra räkna med att de ur skiftet utgående ägolotterna skola omedelbart uppfylla de krav, som i strukturhänseende uppställts i det av kommittén i detta betänkande framlagda rationaliseringsprogrammet. I vissa fall torde få förutsättas, att befintliga övergångsjordbruk skola bestå vid omskiftet och att rationaliseringsplanerna beträffande dessa övergångsjordbruk i stället skola gå ut på att de längre fram skola kunna sammanläggas med någon annan vid omskiftet utlagd fastighet. Även om sålunda vissa sammanslagningar, där de till sammanläggning avsedda fastigheterna ägas av skilda personer, kunna uppskjutas till efter skiftet, måste det dock anses angeläget, att rättslig sammanläggning i samband med skiftet i största

257 möjliga utsträckning skall komma till stånd beträffande sädana brukningsdelar, som bestå av flera i en ägares hand befintliga registerfastigheter. Vid skiftesläggningen skall enligt nu gällande bestämmelser till varje ägolott läggas det ägobelopp, som motsvarar dess förutvarande innehav eller eljest enligt delningsgrunden tillkommer densamma. Jämkning av detta ägobelopp fär ske endast under särskilda förutsättningar och i mycket strängt begränsad omfattning. Den sålunda gällande snäva begränsningen av möjligheten att jämka ägotilldelningen efter de naturliga och tekniska förutsättningarna för skiftesläggningen kan medföra betydande svårigheter i skiflesarbetet och inverka menligt på skiftesresultatet. En väsentlig utvidgning av jämkningsmöjligheten synes påkallad. Hur långt man härvid bör sträcka sig torde böra närmare övervägas med hänsyn till bl. a. de enskilda jordägareintressena och till inteckningshavarnas intressen. Ett allmänt önskemål i fråga om den förestående revisionen av fastighetsbildningslagstiflningen är, såsom jordbrukskommittén förut framhållit, att förrättningsförfarandet skall förenklas så långt som är möjligt utan åsidosättande av kravet på rättssäkerhet. Den gjorda reservationen innebär emellertid en ganska sträng begränsning av möjligheterna härvidlag, då den nämligen bland annat torde förutsätta en tämligen ingående redovisning av de undersökningar och värderingar (markundersökning, gradering och beräkningar av likvider e t c ) , som förekomma vid skiftet. Rent tekniska förenklingar i redovisningssättet torde visserligen kunna tänkas vara möjliga, men det torde dock icke kunna undgås, att förfarandet måste inrymma en rätt utförlig detaljredovisning med hänsyn till de enskilda jordägarnas befogade intresse av att kunna följa förfarandet och därvid bevaka sin rätt. Denna detaljredovisning framstår emellertid såsom överflödig i de fall, då någon motsättning mellan olika enskilda intressen ej föreligger eller när dessa intressen kunna direkt regleras genom frivillig överenskommelse. Ett förenklat skiftesförfarande synes därför böra kunna tillämpas i sådant fall. Särskilt dä lantbruksnämnden förvärvat fastigheter inom skifteslaget för att utnyttja dem till att genomföra en strukturrationalisering i samband med skiftet synes det böra finnas vissa möjligheter att få till stånd erforderlig överenskommelse. I praktiken skulle detta eventuellt kunna gå till så, att en preliminär plan för skiftet, inklusive strukturförändringarna, utarbetas på ett relativt tidigt stadium av förrättningen och denna plan sedan lägges Ull grund för underhandlingar mellan lantbruksnämnden och övriga skiftesdelägare i syfte att ernå överenskommelse om dels en lämplig fastighetsindelning, dels de villkor, på vilka nämnden skall överlåta sin jord till andra delägare, samt de likvider, som kunna ifrågakomma i anledning avskiftet i övrigt. Förhandlingarna skulle, sedan överenskommelse i princip nåtts om planen, kunna begränsas till en rent ekonomisk uppgörelse. Att märka är, att staten, om skiftet kan genomföras på detta enklare sätt, sparar vissa belopp, som eljest skulle ha behövt utbetalas i statsbidrag till skif17—616475: II.

258 teskostnader, samt att den minskade belastningen för skiftesverksamheten även är av ekonomisk betydelse ur statsverkets synpunkt. Härjämte kunna eventuellt statens kostnader för årliga bidrag till innehavare av vissa mindre jordbruk komma att nedbringas genom skiftesplanens genomförande. Det bör vara möjligt att inom ramen av dessa kostnadsbesparingar genom ersättningar och bidrag av statsmedel i betydande utsträckning utjämna förekommande intressemotsättningar och åstadkomma förlikning i ekonomiska tvister. Där överenskommelse på detta sätt kan träffas, torde skiftet i fortsättningen i huvudsak kunna inskränkas till ett relativt enkelt fastställande för framtiden av den träffade överenskommelsen. Ett förenklat skiftesförfarande av det slag, som nu antytts, borde kunna tillämpas även i sådana fall, där lantbruksnämnden ej äger jord i skifteslaget men överenskommelse mellan skiftesdelägarna kan åstadkommas och andra rättsägares intressen ej trädas för när genom överenskommelsen. Ägoutbyte har i huvudsak samma syfte och innebörd som ett omskifte. Ändamålet är även här att åstadkomma en förbättrad fastighetsindelning, ehuru omregleringen i allmänhet endast avser mera begränsade områden. Medan omskiftet i princip innebär en omprövning och reglering av hela fastighetsindelningen för ett komplex av brukningsdelar, är ägoutbytet avsett för tillrättaläggande av detaljer i denna indelning. Det ligger i sakens natur, att en sålunda begränsad reglering bör kunna ske väsentligt smidigare och lättare än den mera omfattande och komplicerade omreglering, som ett omskifte innebär. För den fortlöpande rationaliseringsverksamheten är det därför av stor vikt, att ägoutbytesinstitutet utformas så, att det kan utnyttjas i alla de fall, där en successiv rationalisering i olika hänseenden beträffande detaljer i arronderingen är praktiskt lämplig. Liksom i fråga om omskifte böra därför möjligheterna att medelst ägoutbyte genomföra omarrondering oberoende av medgivande utav alla de jordägare, som beröras av åtgärden, vidgas. Likaså är det även här av vikt, att man utvidgar möjligheterna att med penningar utjämna eventuella skillnader i fråga om värdet av de ägor, som gå i utbyte. Även av styckningsinstitutet torde kräva vissa ändringar i anslutning till de riktlinjer, som komina att uppdragas för den yttre rationaliseringen av jordbruket. De allmänna synpunkter, som enligt kommitténs mening böra anläggas vid utformningen av restriktiva bestämmelser i syfte att förhindra försämring av den bestående fastighetsindelningen, ha angivits i kapitel 8. P å grund av arronderingsförhållandena, brukningsdelarnas storlek, ägosammansättning och bebyggelse m. m. torde det vid rationaliseringsarbetet icke sällan visa sig ändamålsenligt, att en fastighet delas i syfte att delarna såsom tillskottsjord skola läggas till andra fastigheter. Om härvid icke samtliga ägarna av sistnämnda fastigheter äro villiga att förvärva tillskottsjorden, kan lantbruksnämnden bli nödsakad att tills vidare behålla vissa delar av den styckade fastigheten. Denna restfastighet kommer då i de flesta fall

259 icke att uppfylla de krav, som i princip böra uppställas å en nybildad fastighet. Enligt gällande lag skulle i så fall delningen få uppskjutas, till dess de olika delarna på en gång kunde sammanläggas med de fastigheter, som skulle erhålla dessa såsom tillskottsjord. Detta skulle uppenbarligen i hög grad försvåra rationaliseringsarbetet och i vissa fall kunna göra det praktiskt taget omöjligt att på lämpligaste sätt disponera över fastigheter, som bli tillgängliga i denna verksamhet. Den garanti för att restfastigheten skall komma att med tiden sammanslås med annan brukningsdel, som ligger däri att fastigheten innehas av lantbruksnämnden, bör här kunna ersätta det eljest nödvändiga villkoret om att även restfastigheten omedelbart skall ingå i avsedd sammanläggning. I detta liksom i andra hänseenden böra reglerna för avstyckning — och jämväl för sammanläggning — anpassas efter formerna och förutsättningarna för den statliga rationaliseringsverksamheten. Vad speciellt förutsättningarna för sammanläggning beträffar må — utöver vad ovan i olika sammanhang anförts — framhållas såsom önskvärt, att sammanläggning får ske oberoende av den bestående skifteslagsindelningen i alla de fall, där så är nödvändigt eller lämpligt för att åstadkomma i strukturhänseende tillfredsställande fastigheter. Staten lämnar för närvarande under vissa förutsättningar bidrag till täckande av kostnaderna för fastighetsbildningsförrättningar ävensom till kostnader för utflyttning, väganläggning och odling i samband med laga skifte. Bidrag till kostnaden för fastighetsbildningsförrättning utgår endast till enskild delägare, för vilken de honom åliggande kostnaderna för förrättningen måste anses betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning. Bidraget utgår i regel vid avstyckning med högst sjuttiofem procent och vid övriga förrättningar med högst sextio procent av den på sökandens fastighet belöpande delen av lantmätarens arvode för förrättningen ävensom av eventuella kostnader för vid förrättningen tillkallat sakkunnigt biträde. I undantagsfall kan dessutom erhållas bidrag till täckande av kostnaden för gode männen. Kostnader för hantlangning, material m. m. fä däremot i sin helhet bäras av delägarna. Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, synes det önskvärt, att staten i högre grad än hittills skall bidraga till bestridande av kostnaderna för sådana lantmäteriförrättningar, som ha samband med rationaliseringsarbetet. Jordbrukskommittén vill därför här uttala det önskemålet, att de nu gällande bidragsbestämmelserna mätte bli föremål för en översyn. En sådan översyn torde även böra gälla omfattningen av statens ekonomiska medverkan till bestridande av vissa andra kostnader i samband med lantmäteriförrättningar, exempelvis kostnaderna för utflyttning och väganläggning vid omskifte.

KAPITEL 20.

Vissa frågor om behandlingen av skogen vid den yttre rationaliseringen. Statistiskt material angående skogens betydelse för jordbruksbefolkningen. Jordbrukskommittén har i den allmänna delen av sitt betänkande i skilda avsnitt behandlat frågan om yttre rationalisering av själva jordbruket och frågan om behandlingen av skogen i samband med den yttre rationaliseringen. Kommittén har emellertid därmed ingalunda avsett att angiva, att dessa frågor även i praktiken böra behandlas var för sig. Med den uppfattning om skogens betydelse för bildandet och bevarandet av bärkraftiga brukningsdelar, som kommittén uttalat i kapitel 10, är det självfallet, alt enligt kommitténs mening bedömningen av de åtgärder, som böra vidtagas för att få till stånd en lämplig fastighetsindelning i fråga om jordbruksfastigheterna, i ett mycket stort antal fall måste gå ut på ett samtidigt övervägande av vad som kan vinnas genom åtgärder av båda slagen. Härtill kommer att man, såsom tidigare framhållits, vid bedömningen av de förändringar i den bestående fastighetsindelningen, som böra eftersträvas i skogsbygderna, har att fästa särskild vikt vid den betydelse elt bibehållande av en viss jordbruksbefolkning i orten har ur allmänna synpunkter ävensom med hänsyn till skogsbrukets arbetsbehov. Den yttre rationaliseringen kan därför i dessa trakter ej alltid i samma mån som i slättbygderna betraktas som ett rent jordbruksrationaliseringsproblem. Den kominer i stället i skogsbygderna att gå ut på att skapa sådana brukningsdelar, som med hänsyn till näringsförhållandena i orten utgöra en lämplig brukningstyp och där vad som eventuellt kan brista i jordbrukets lönsamhet avhjälpes genom att jordbruket kombineras med skogsbruk. Skogens betydelse för jordbruksbefolkningen är, såsom antytts i kapitel 10, ej blott erfarenhetsmässigt vitsordad utan kan även i viss utsträckning siffermässigt belysas. Det kan sålunda nämnas, att den bearbetning av räkenskapsresultaten från de räkenskapskontrollerade jordbruken för åren 1939 —1944, som professor Ludvig Nanneson verkställt på jordbrukskommitténs uppdrag 1 , visar att inom varje särskild storleksgrupp familjens nettoinkomst 1 L.' Nanneson: Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. (Statens offentliga utredningar 1946)

261 vid brukningsdelarna i Norrland genomgående legat över den nettoinkomst för familjen, som redovisats vid brukningsdelarna i övriga delar av riket, och detta trots att lönsamheten av själva jordbruket vid de norrländska brukningsdelarna legat ej oväsentligt under genomsnittet för hela riket. Ytterligare siffermaterial till belysande av den norrländska jordbruksbefolkningens ställning i förhållande till jordbruksbefolkningen i andra landsdelar (om hänsyn tages ej blott till inkomsten av själva jordbruket utan även till inkomsten av skogen och andra förvärvskällor, till exempel körslor) erbjuda de undersökningar av självdeklarationerna från ett antal jordbruk, vilka utförts dels av 1938 års jordbruksutredning och dels av statens livsmedelskommission. Den av 1938 års jordbruksutredning utförda deklarationsundersökningen avser åren 1932, 1935 och 1937, medan de av livsmedelskommissionen verkställda och hittills slutförda undersökningarna avse åren 1938—1944. Förstnämnda undersökning kommer inom kort att publiceras i Statens offentliga utredningar, medan redogörelser för de av livsmedelskommissionen utförda undersökningarna lämnats i bilagor till propositionerna angående prisreglerande åtgärder till 1942—1946 års riksdagar (propositionerna nr 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945 och 267/1946). Dessa deklarationsundersökningar spänna, som av det ovan anförda framgår, över en större tidrymd än nyssnämnda undersökning av räkenskapsresultaten från de räkenskapskontrollerade jordbruken. Genom att deklarationsundersökningarna gå tillbaka ända till år 1932, får man sålunda med ett antal år, där inkomstmöjligheterna ej påverkats av de extraordinära förhållandena under kriget, och där resultaten sålunda böra vara mera representativa för det inbördes förhållandet mellan jordbruken i olika delar av landet under normala tider. Dessutom bygga deklarationsundersökningarna på ett betydligt mer omfattande material än undersökningen av räkenskapsresultaten. Medan sistnämnda undersökning genomsnittligt avser något mer än 1 000 brukningsdelar, därav omkring 150 från norra Sverige, ha i jordbruksutredningens undersökning ingått omkring 8 000 och i livsmedelskommissionens undersökningar över 10 000 brukningsdelar, därav omkring 1 700 respektive omkring 2 400 från norra Sverige. De resultat, som erhållits vid nu nämnda undersökningar, överensstämma till sin tendens helt med de resultat, som de räkenskapskontrollerade jordbruken utvisa. Man finner sålunda att brukarnas nettointäkter genomgående ligga något högre i norra än i södra och mellersta Sverige. Förhållandet belyses av den å sid. 262 intagna tablån rörande resultaten av deklarationsundersökningarna. Jordbrukets och skogens andelar i den å sid. 262 redovisade samlade nettointäkten av fastigheterna variera högst avsevärt i de olika delarna av landet. Till belysande härav återges å sid. 263 ur deklarationsundersökningarna siffror rörande de belopp, vartill de kontanta inkomsterna av skogsbruket uppgått för de olika åren.

262 Nettointäkter, 1 kronor per brukningsdel, vid Jordbruksfastigheter i norra Sverige samt vissa jämförelseområden åren 1932—1944. Södra och mellersta Sveriges

1) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 2—5 ha åker.

2) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 5—10 ha åker.

3) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 10—20 ha åker.

Norra Sverige

skogs- och dalbygder

slättbygder

1 188 1516 2 027 2 115 2145 2 342 2 813 3 248 3 187

1 053 1 317 1548 1652 1875 2 247 2 473 2 834 2 981

1095 1218 1 328 1407 1 681 1990 2 072 2 412 2 537

1289 1635 2 473 2 471 2 523 2 913 3 460 3 912 4 035

1240 1 619 1988 2 012 2 408 2 886 3 188 3 746 3 946

1 155 1 478 1 656 1815 2 268 2 573 2 677 3 238 3 245

1 665 2 242 3 410 3 212 3 455 4 041 4 549 5 405 5 393

1 549 2 267 2 725 2 808 3 449 3 979 4 262 5 042 5 163

1 487 2149 2 433 2 526 3 220 3 697 3 850 4 511 4 702

Det bör kraftigt understrykas, att de siffror angående nettointäkten per brukningsdel, som återfinnas i uppställningen här ovan, icke ge ett fullt rättvisande uttryck för den nettoinkomst brukarna genomsnittligt torde ha erhållit å brukningsdelar inom ifrågavarande storleksgrupper, utan ligga ett stycke över genomsnittet. Vad som i detta sammanhang är av betydelse är emellertid främst relationen mellan inkomstförhållandena för brukarna i de olika delarna av landet. Det bör även nämnas, att skogstillgången såväl å de räkenskapskontrollerade jordbruken som å de brukningsdelar, vilka deltagit i deklarationsundersökningarna, genomsnittligt uppgått till eller till och med något överstigit genomsnittet för samtliga brukningsdelar i samma storleksgrupp och område. I detta sammanhang kan även erinras om den utredning av professor Nanneson angående det mindre jordbrukets lönsamhet samt sambandet mellan brukningsdelarnas storlek, jordbrukets ekonomiska resultat och jord-

263 Kontanta inkomster av skogsbruk, i kronor per brukningsdel, vid jordbruksfastigheter i norra Sverige samt vissa jämförelseområden, åren 1932—1944. Södra och mellersta Sveriges

1) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 2—5 ha åker.

2) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 5—10 ha åker.

3) Brukningsdelar 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944

med 10—20 ha åker.

Norra Sverige

skogs- och dalbygder

slätUiygder

[218 636 1 161 1312 847 990 1222 1463 1 198

138 285 459 499 502 711 1 022 1168 1061

37 32 97 104 129 165 188 235 254

320 846 1848 2 033 1273 1597 1989 2 285 2 146

212 390 735 739 761 1092 1519 1 719 1579

57 96 179 173 216 283 383 408 396

634 1572 2 857 2 770 1 876 2 562 3 070 3 792 3 399

328 560 1001 1047 1 140 1650 2 175 2 390 2 337

96 144 262 273 343 473 621 599 609

brukarefamiljernas inkomster, vilken publicerats såsom bilaga till 1936 års egnahemsutrednings betänkande (Statens offentliga utredningar 1938:34). Skogens betydelse såsom komplement till jordbruket har även kommit till klart uttryck i gällande fastighetsbildningslagstiftning. Här har det av naturliga skäl i första hand varit fråga om att vid den jordpolitiska kontroll, som utövas över jorddelningsverksamheten, tillse att skog ej avskiljes från jordbruket på ett sätt, som länder jordbruket till skada, ävensom att sådana jordbruksfastigheter, vilka för sin existens äro beroende av att ha tillgång till skog, ej nybildas med mindre sådan skogstillgång verkligen finnes. I samband med den år 1940 vidtagna reformen av egnahemsverksamheten har emellertid egnahemsorganens verksamhet inriktats på att söka avhjälpa ej blott brist i fråga om jordbruksjorden utan även brist i fråga om skog. I programmet för denna verksamhet ingår sålunda bland annat att medverka till komplettering av ofullständiga jordbruk med skog.

261 Gällande bestämmelser om sambandet mellan jordbruk och skog in. in. Bestämmelser, som avse att trygga, att jordbruksfastigheter i mån av behov skola ha tillgång på skog, ävensom att förhindra att skog, som behöves för jordbruket, skall avskiljas från detta, finnas dels i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen), dels i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom (bolagsförbudslagen). I jorddelningslagen uppställes sålunda under vissa omständigheter såsom förutsättning för att jordbruksfastighet skall få nybildas genom avstyckning, att fastigheten skall erhålla skog, antingen såsom husbehovsskog eller såsom stödskog. I 19 kap. 3 § andra stycket 1. jorddelningslagen, i den lydelse detta lagrum erhållit genom lag den 30 april 1937, stadgas som huvudregel, att fastighet, avsedd till jordbruk, även skall innehålla lämpligt belägen skog för tillgodoseende av nödigt husbehov. Sådan skog fordras dock endast i den mån tillgång därå finnes, och kravet kan även i så fall efterges av två olika skäl, nämligen dels om fråga är om ort med ringa skogstillgång och del prövas vara för skogens bestånd angeläget, att den i sin helhet tillägges en i avstyckningsförrättningen ingående jordbruksfastighet, dels om det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för sä vitt dessa äro grundade pä förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart att det för drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet hör skogsmark. Vanligen torde regeln tillämpas så, att husbehovsskog fordras blott i orter, där i allmänhet jordbruksfastigheterna ha sådan skog. I vissa fall uppställes krav på en längre gående skogstilldelning, nämligen tillgång på stödskog. I 19 kap. 3 § andra stycket 3. jorddelningslagen stadgas sålunda, att i ort med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erforderligt att inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning må ske allenast så, att en var i förrättningen ingående jordbruksfastighet i mån av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för jordbruket. Avvikelse från vad sålunda stadgats får dock göras beträffande viss fastighet, såframt det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig fastighet utan tillgång av skog utöver husbehovet samt jordbrukets fördel av stödskog icke därigenom minskas. Kravet på tilldelning av skog utgör vidare ej hinder för avstyckning av mark för bildande av stödjordbruk eller bostadslägenheter m. m. I samband med att ovannämnda lagrum erhöll sin nuvarande lydelse vidtogos vissa ändringar i bolagsförbudslagen. Enligt 4 § sagda lag, sådant detta lagrum lyder enligt lag den 18 juni 1937, äger Konungen giva bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva läst egendom i fall, att egendo-

265 men utgör sådan del av en fastighets avrösningsjord med impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående del av fastigheten skall äga skogstillgång, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för drivande av självständigt jordbruk (stödskog). Vid beräkning av stödskog skall jämlikt detta stadgande hänsyn tagas dels till möjligheten att genom delning av förefintligt jordbruk bilda nya självständiga jordbruk, dels till möjligheten att av odlingsområde (till odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenheter) bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område med annan brukningsdel. I proposition nr 233 till 1937 års riksdag, vilken proposition låg till grund för nyssnämnda lag av den 18 juni 1937, anförde departementschefen bland annat följande: Jordbrukets behov av stödskog är betydligt större inom Norrland, Dalarna och Värmland än inom övriga delar av landet. Det torde vara en känd sak, att jordbrukarna inom skogsbygderna, särskilt i Norrland, för sin bärgning ofta äro beroende av betydande inkomsttillskott av skogskörslor eller skogsprodukter. Sedan inkomsten av skogskörslor på grund av kommunikationsväsendets utveckling avsevärt nedgått, har det egna skogsbrukets betydelse såsom inkomstkälla blivit än mera framträdande. Det ligger vikt uppå, att stödskogsbegreppet i praktiken ej gives en alltför snäv tolkning. Kravet på att fastighet, varifrån förvärv göres, efter försäljningen skall kunna bereda innehavaren och hans familj full sysselsättning och bärgning får ej eftersättas. Detta kravkan ofta ej anses uppfyllt, med mindre återstående fastigheten äger tillgång till så mycket skog av olika åldrar, att en jämn årlig kontantinkomst därav kan erhållas. Frågan om innebörden av stödskogsbegreppet berördes vidare av departementschefen i den proposition (nr 232/37), vilken låg till grund för ovannämnda år 1937 vidtagna ändring i jorddelningslagen. Departementschefen anförde i denna proposition bland annat: I ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, för drivande av självständigt jordbruk är erforderligt att inom faslighetens gränser finnes skog av sådan omfattning att den kan utgöra varaktigt stöd för jordbruket (stödskog), skall enligt förslaget avstyckning få ske endast på sådant sätt, att jordbrukets fördel av stödskog icke minskas. Syftet med stadgandet är att förhindra att den stödskog, som i ifrågavarande delar av landet finnes kvar för jordbruket, avskiljes därifrån. Det skall således icke vara tillåtet att genom avstyckning uppdela en jordbruksfastighet med stödskog så, att huvuddelen av skogsmarken utlägges i en eller flera styckningslotter för sig — dessa må betecknas såsom avstyckat område eller såsom stamfastighet — medan allenast husbehovsskog bibehålies vid inägorna. Regelmässigt bör varje i förrättningen ingående ägolott, avsedd till jordbruk, i mån av tillgång erhålla åtminstone så stor myckenhet stödskog som i orten anses erforderlig. Emellertid lärer detta icke böra utgöra absolut hinder för alt i fall då den till en fastighet hörande inägojorden är tillräcklig för att kunna styckas till särskilda självständiga jordbruk — något som i de nu åsyftade trakterna torde vara ganska sällsynt — därifrån avskilja en jordbruksfastighet med endast husbehovsskog, såframt säkra utkomstmöjligheter föreligga antingen genom jordbruksdriften enbart eller med stöd av någon binäring. Ett villkor härför synes dock böra vara, att en för det odelade jordbruket tillräcklig myckenhet stödskog behålles vid återstoden av inägo-

266 jorden eller, med andra ord, att jordbrukets fördel av stödskog icke minskas genom åtgärden. Huvudvikten bör alltså, såsom grundsatsen formulerats i betänkandet, läggas därpå att den fördel ett bestående jordbruk har av stödskog icke får minskas genom jorddelning. Att helt undgå begrepp av mindre skarpt begränsat innehåll — såsom husbehovsskog, stödskog, »ort med riklig skogstillgång» och liknande — lärer vara uteslutet, såvida ej bestämmelserna skola förlora önskvärd smidighet. Framhållas må i detta sammanhang, att för bedömandet av stödskogsbehovet enahanda grunder skola tillämpas vid avstyckning som då fråga är om rätt till bolagsförvärv. I detta hänseende skall enligt det nyssnämnda lagförslaget gälla, att vid beräkning av stödskog hänsyn skall tagas till möjligheten att genom delning av förefintlig brukningsdel bilda nya självständiga jordbruk ävensom, beträffande odlingsområde, till möjligheten att av dylikt område bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område med annan brukningsdel. Understrykas må ock, att kravet på bärighet ofta ej kan anses uppfyllt med mindre till fastigheten hör så mycket skog av olika åldrar, att en jämn årlig kontantinkomst därav kan erhållas. Andra lagutskottet sammanfattade lagförslagets bestämmelser om skogstilldelning på följande sätt: I fråga om tilldelning av skog har förslaget i princip bibehållit den gällande rättens ståndpunkt att för jordbruksfastighet i allmänhet kräves skog, tillräcklig för tillgodoseende av husbehovet, men ej heller mera. Det nya i förslaget i denna del ligger i de vidgade möjligheter till avvikelse från den angivna huvudregeln, som därigenom beredas. Såsom redan antytts, ha gällande föreskrifter om skogstilldelning ej lämnat tillräckligt utrymme för hänsynstagande till de lokala förhållandena. Medan i vissa delar av landet jordbruksnäringens ställning är så svag att ett självständigt jordbruk i allmänhet icke kan drivas därstädes med mindre inom fastighetens gränser finnes skog till avsalu, äro i andra orter avsättningsmöjligheterna och näringsförhållandena i övrigt så gynnsamma, att tillgången på egen mark av skogsprodukter icke är erforderlig för jordbrukets bärighet. Även kan på sina håll, där skogstillgången är ringa, hänsyn till skogsvården göra det angeläget att undvika styckning av förefintligt skogsbestånd. Dessa skilda önskemål har förslaget tillgodosett genom att för vissa fall föreskriva en tilldelning av skog utöver husbehovet (stödskog), i andra fall åter medgiva bildandel av jordbruksfastigheter utan husbehovsskog. Vad sålunda föreslagits har utskottet funnit lämpligt och väl avvägt. Något fast mått på storleken av den skogsareal, som i det enskilda fallet skall anses erforderlig såsom husbehovsskog respektive stödskog, finnes ej och kan givetvis ej heller anges. I propositionen nr 232/1937 framhöll även, såsom ovan anförts, departementschefen, att man ej helt kunde undgå sådana begrepp av mindre skarpt begränsat innehåll som bland annat husbehovsskog och stödskog, såvida ej bestämmelserna skulle förlora önskvärd smidighet. Beträffande bestämningen av begreppet husbehovsskog kan emellertid nämnas, att lantmäteristyrelsen meddelat vissa anvisningar rörande beräkningen av husbehovsförbrukningen av ved och virke vid jordbruk av olika storlek och i olika delar av landet. Syftet med dessa anvisningar är att ange vissa ungefärliga genomsnittssiffror, vilka kunna användas i lantmäteri-

organens verksamhet med erforderliga justeringar uppåt eller nedåt i det enskilda fallet. Enligt dessa anvisningar kan husbehovsförbrukningen av virke (innefattande såväl gagnvirke som bränsle) för fastigheter med en areal av intill 5 hektar åker genomsnittligt skattas till följande kvantiteter, uttryckt i kubikmeter fast mått, för olika delar av landet: Götalands kustland, Gotland och Öland 12—15 m 3 Inre delarna av Götaland samt Svealand med undantag av nedannänmda områden 20—25 » övre Värmland samt västra och norra Dalarna, södra Norrland och norrländska kustlandskapen 25—35 » övriga delar av Norrland 30—45 » För större fastigheter än 5 hektar åker räknas med en ökning av 5 procent av husbehovsåtgången för varje hektars ökning av åkerarealen. Om begreppet husbehovsskog, därest detta fattas som innebärande ett krav på att fastigheten skall ha tillgång till ved och virke till jordbrukets direkta husbehov, är någorlunda lätt att bestämma, är så däremot ej fallet med stödskogsbegreppet. Hur man i det särskilda fallet skall beslämma den areal, som kan anses erforderlig såsom stödskog, blir ju bland annat beroende på ur vilka synpunkter man främst anser skogstillgången vara av betydelse. Anser man skogens roll främst vara att erbjuda sysselsättning åt jordbrukets arbetskraft under de tider, då denna ej har full sysselsättning i jordbruket, bör man vid beräknandet av den erforderliga skogsarealen främst fästa sig vid det behov av sysselsättning vid sidan av jordbruket, som föreligger för arbetskraften. Anser man äter skogens roll främst vara att lämna jordbrukaren en viss årlig inkomst, har man i första hand att fästa sig vid jordbrukets lönsamhetsgrad och storleken av de tillskott, som jordbrukaren behöver för att utfylla den bristande lönsamheten. Givet är, att dessa synpunkter i stor utsträckning täcka varandra. Skillnaden mellan desamma framstår emellertid klar, om man tänker sig en jordbruksfastighet, där jordbruket är så omfattande, att det endast erfordras ett relativt litet tillskott av skog, för att den till jordbruket fast knutna arbetskraften skall kunna ha full sysselsättning å den egna brukningsdelen, men där samtidigt jordbrukets lönsamhet är så låg, att arbetskraften, även om den skulle ha full sysselsättning, ej kan påräkna samma inkomst som jämförliga befolkningsgrupper. I anslutning till de ändringar i bestämmelserna om tilldelning av stödskog, som vidtogos vid 1937 års riksdag, uppdrog chefen för jordbruksdepartementet åt 1936 års skogsutredning att verkställa utredning rörande de närmare grunderna för och förfarandet vid beräkning av stödskog. Vid fullgörandet av detta uppdrag skulle beaktas, att resultatet av utredningen skulle tjäna till ledning för utfärdande av anvisningar för förrättningsmän-

268 nen vid handläggning av dylika frågor. Skogsutredningen avgav den 14 januari 1938 utlåtande i ämnet. I delta utlåtande uttalade skogsutredningen, att den å en fullständig jordbruksfastighet befintliga stödskogen borde ha sådan omfattning, att arbetskraften å brukningsdelen skulle kunna ha jämn sysselsättning å denna hela året. Skogsutredningen utgick vidare från att å en fullständig jordbruksfastighet borde i allmänhet kunna sysselsättas minst 1 kvinnlig och IV2 fullgod manlig arbetare. Denna arbetskraft borde alltså ha möjlighet till sysselsättning i egen skog under de tider av året, då den ej hade arbete i jordbruket eller hemarbete. I anslutning härtill upprättade skogsutredningen vissa tabeller, utvisande erforderlig skogstilldelning för ett familjejordbruk vid olika breddgrader och höjdlägen. Det kan nämnas, att skogsutredningen i sitt utlåtande även ingick på frågan, vilken betydelse som borde tillmätas möjligheten för arbetskraften att erhålla arbete utanför den egna brukningsdelen. Skogsutredningen uttalade härom följande: Skogstilldelningen får sin betydelse genom att den tillförsäkrar full sysselsättning under de tider, dä arbete ute å åkern ej kan bedrivas och andra arbetsmöjligheter icke finnas i tillräcklig utsträckning. Härav följer att, därest vinterarbete, som tryggar jordbrukarens försörjning, finnes att tillgå i orten, tilldelningen av skog kan göras mindre än vad annars erfordras. Detta torde, bland annat, vara förhållandet i vissa trakter, varest skogsmarken befinner sig i kronans eller skogsbolagens händer och där sålunda jordbrukarna åtminstone i viss utsträckning kunna under vintern erhålla arbete å annan tillhörig skog. Utvecklingen mot användande av fasta skogsarbetare, vilka praktiskt taget sysselsättas året runt, kan dock bidraga till att minska dessa möjligheter eller i varje fall göra dem osäkra. Det synes därför som om vid den ingående prövning, huruvida varaktiga förvärvsmöjligheter äro för handen utanför jordbruket, som förrättningsmännen hava att verkställa, alltför stor hänsyn ej bör lagas till den omständigheten, att vid förrättningstillfället arbete kan beredas å annan skog. Skogsutredningen uttalade slutligen, att de anvisningar, som eventuellt kunde komina att utfärdas på grundval av utredningens utlåtande, endast borde erhålla provisorisk karaktär, och att utredningen hade för avsikt att upptaga spörsmålet om skogstilldelning till jordbruk till övervägande längre fram och i ett större sammanhang. Utlåtandet har sedermera av lantmäteristyrelsen jämte vissa kompletterande anvisningar överlämnats till rikets lantmätare för att tillsvidare tjäna till vägledning vid avgörande av frågor om skogstilldelning. Även 1936 års egnahemsutredning upptog i sitt betänkande frågan om storleken av den skogsareal, som borde finnas vid ett familjejordbruk. Utredningen utgick härvidlag från att ett familjejordbruk borde ha en sådan sammansättning med hänsyn till arealen jordbruksjord respektive skogsmark, att full sysselsättning skulle föreligga för en normalfamilj. Beträffande normalfamiljens sammansättning uppställde egnahemsutredningen samma antagande som skogsutredningen, nämligen att normalfamiljens arbetskapacitet skulle motsvara arbetet av 1-5 fullgod manlig och 1 fullgod

269 kvinnlig arbetskraft, d. v. s. ungefär 700 reducerade mansdagsverken per år. Egnahemsutredningen kom härvid, på sätt närmare angives i dess belänkande, till den uppfattningen, alt ett familjejordbruk genomsnittligt borde innehålla omkring 15 hektar jordbruks jord, vartill, utom i sydligaste Sverige, borde komma viss skogsmark. Med utgångspunkt från dessa antaganden och från vissa beräkningar rörande arbetsförbrukningen i jordbruk och skogsbruk uppställde utredningen vissa exempel rörande den skogsareal, som i olika delar av landet skulle behövas som komplement till ett jordbruk på omkring 15 hektar för att arbetskraften skulle kunna finna full sysselsättning å brukningsdelen under hela året. Den i exemplen såsom önskvärd beräknade skogsarealen uppgår till mellan 19 och 25 hektar i södra Sverige, 24—32 hektar i mellersta Sverige och 55—74 hektar i övre Norrland. Samtliga arealsiffror avse skogsmark med för landsdelen normal årlig avkastning. Egnahemsutredningen underströk emellertid, att de i exemplen beräknade skogsarealerna avsåge ett gränsfall i fråga om ägosammansättningen, samt anförde i detta sammanhang vidare: Detta gränsfall innebär, att man söker giva lanthushållningen maximal storlek i förhållande till disponibel arbetskraft och vegetationstidens längd. Med hänsyn bland annat till redskapskapitalets förräntning torde detta gränsfall innebära en gynnsam ägosammansätlning. I många bygder kan dock den faktiska tillgången på skogsmark och åkerjord göra det nödvändigt att närma sig motsatta gränsfallet för ett familjejordbruk eller största möjliga skogsbruk med lanthushållning som komplettering. Denna typ av familjejordbruk är måhända mindre vanlig och mindre eftersträvansvärd än den förra. I varje fall nödgas man i mycket stor utsträckning räkna med brukningsdelar, där jordbruksjorden ligger under den för maximal lanthushållning inom familjejordbrukets ram nödvändiga arealen. Detta får då uppvägas av större skogsareal. Egnahemsutredningen anförde vidare, att professor Nanneson med stöd av resultaten från den av honom för egnahemsutredningens räkning verkställda utredningen angående det mindre jordbrukets lönsamhet m. m. kommit till den slutsatsen att — om en jordbrukarfamilj av en arbetskapacitet om 700 reducerade mansdagsverken per år skulle kunna beredas full sysselsättning å den egna brukningsdelen — härför i såväl Mellansverige som Norrland under gängse förutsättningar borde krävas en areal av minst 15 a 20 hektar jordbruksjord samt dessutom i Mellansverige ungefär motsvarande areal skogsmark och i Norrland 3 å 4 gånger så stor areal skogsmark. Egnahemsutredningen anförde slutligen på tal om den lämpliga sammansättningen av ett familjejordbruk bland annat följande: 1 avseende å den lämpliga omfattningen av olika ägoslag vid familjejordbruket kunna betydande växlingar förekomma, orsakade av inbördes olika variationer av en mängd samverkande faktorer, bland vilka främst kunna nämnas klimat-, jordmånsoch avsättningsförhållanden samt tillgång på arbetskraft. Enligt utredningsmännens mening bör under sädana omständigheter icke lämpligen inom egnahemsväsendet på förhand fixeras några ytmått beträffande tilldelning av olika ägoslag. En viss ledning torde dock kunna erhållas genom överslagsberäkningar,

270 grundade på vegetationstidens längd inom olika landsdelar och på erfarenhetssiffror rörande arbetskrafternas prestationsförmåga inom jordbruk och skogsbruk. I det hela bör huvudvikten läggas därpå, att de lokala förutsättningarna beaktas och att företagen behandlas som helheter och icke schablonmässigt, exempelvis med hänsyn till visst ägoslag eller med hänsyn till de resultat, som framkommit ur kalkyler av icke lokalbetonad beskaffenhet. I de nu nämnda utredningarna har man som synes främst utgått från, att skogens roll skall vara alt tjänstgöra såsom en sysselsättningsgaranti för den till brukningsdelen knutna arbetskraften, samtidigt som man med hänsyn till storleken av den jordbruksjord, som skulle finnas å brukningsdelen, torde ha förutsatt, att jordbruket i och för sig skall kunna bli lönsamt. Frågan om innebörden av stödskogsbegreppet har slutligen även behandlats i fastighetsbildningssakkunnigas betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen m. m. (Statens offentliga utredningar 1944:46). Fastighetsbildningssakkunniga ha härvid i högre grad än egnahemsutredningen och skogsutredningen lagt tonvikten på skogens betydelse såsom en inkomstkälla, vilken ger ägaren en viss kontant inkomst till utfyllnad av den bristande inkomsten av jordbruket. De sakkunniga ha sålunda bland annat uttalat, att skogsbruket icke blott kan tjäna till fyllnad av ett i och för sig i inägorna otillräckligt jordbruk utan jämväl under vissa förhållanden, även då jordbruksjorden är rikligt tilltagen, kan vara behövligt för att det å jordbruket nedlagda kapitalet skall kunna tillfredsställande förränta sig och företaget därigenom bli lönande. Mot begreppet husbehovsskog och slödskog har i olika sammanhang framförts kritik. Det har sålunda beträffande begreppet husbehovsskog bland annat anförts, att en till en jordbruksfastighet hörande skogsareal, vilken beräknats så att den årliga virkestillväxten teoretiskt skall motsvara förbrukningen av ved och virke å brukningsdelen, antingen ej kommer att användas på det sätt, som beräkningarna förutsätta, eller ock, om så blir fallet, kommer att användas på ett oekonomiskt sätt. Förbrukas hela den årliga avkastningen av skogen å den egna brukningsdelen, innebär detta nämligen, att även en del värdefullt gagnvirke användes för husbehovsförbrukning, ehuru jordägaren skulle kunnat sälja detsamma och dä få ut ett högre pris för virket. Säljes åter virket, innebär detta, att brukaren ej använder skogen för att täcka det egna husbehovet. Mot stödskogsbegreppet har, i vad detsamma bygger på tanken, att stödskogen skall vara tillräcklig för att bereda den vid brukningsdelen knutna arbetskraften full sysselsättning året runt, bland annat anförts, att dylika beräkningar av sysselsättningsbehovet endast äro av formell natur och ej ha någon motsvarighet i de verkliga förhållandena. Det har påpekats, att en på dylikt sätt beräknad skogsareal visserligen teoretiskt skulle kunna ge fullt antal arbetsdagar åt den till brukningsdelen knutna arbetskraften, om man blott tänker på summan

271 av arbetstillfällena, men att så ej blir fallet, om man tänker på dessa arbetstillfällens fördelning på huggning och körning. En dylik skogsareal kan nämligen ej bereda en jordbrukare med egen dragare full sysselsättning vintertid med körning i egen skog. Jordbrukaren ställs därför inför valet att antingen avstå från att utnyttja dragaren och gå som huggare i egen skog, eller också använda dragaren för körning på främmande skog och eventuellt anställa huggare för arbetet i den egna skogen. Väljer han den förra utvägen, innebär det att han gör en ekonomisk förlust genom att dragarens arbetskraft ej utnyttjas, och väljer han den senare utvägen, innebär detta, att skogen i realiteten ej användes på det sätt, som förutsatts i beräkningarna. Det har även påpekats, att jordbrukarna söka att i största möjliga utsträckning förlägga sina avverkningar till högkonjunkturperioder. Avverkningarna å stödskogen komma sålunda ej att ske kontinuerligt, utan komma att få relativt stor omfattning vissa år men ringa eller ingen omfattning andra år. Även om summan av arbetstillfällena under en följd av är skulle motsvara arbetskraftsbehovet för den till brukningsdelen knutna arbetskraften, kan det därför ofta i praktiken gestalta sig sä, att brukaren vissa år, då avverkningar ske i större omfattning, måste anlita lejd arbetskraft för en betydande del av arbetet härmed, medan den egna skogen under andra år, då någon avverkning ej sker, ej kan bereda den till brukningsdelen knutna arbetskraften full sysselsättning. De invändningar, som sålunda framförts mot begreppen husbehovsskog och stödskog, måste väl i och för sig anses vara riktiga. Detta gäller emellertid endast om man utgår från att skogen skulle ha betydelse blott ur de synpunkter, som anlagts vid utarbetandet av normer för husbehovs- respektive stödskogens omfattning, d. v. s. ur synpunkten av att skogen skall lämna husbehovsvirke respektive erbjuda sysselsättningsmöjligheter för den lill brukningsdelen knutna arbetskraften. Det avgörande vid bedömningen av ett jordbruks behov av skog bör emellertid ej vara i vad mån man kan räkna med att ved och virke från skogen faktiskt kommer att användas å brukningsdelen eller i vad mån man kan räkna med att brukningsdelens arbetskraft faktiskt kominer att utnyttja sysselsättningsmöjligheterna i den egna skogen. Det avgörande är i stället den betydelse skogen vid en allsidig bedömning kan anses ha på lång sikt för brukningsdelens bärkraft och utkomstmöjligheterna för en brukare av brukningsdelen. Detta måste även anses vara innebörden av gällande lagbestämmelser i ämnet, och normerna för beräkningen av husbehovsskogens respektive stödskogens omfattning böra därför endast fattas som ett försök att ange storleken av den skogstilldelning, som under olika omständigheter erfordras för att en jordbruksfastighet skall kunna anses ekonomiskt bärkraftig. Vilka synpunkter man enligt kommitténs mening bör anlägga vid en sådan bedömning, som nyss nämnts, framgår av kapitel 10. På grund av vad nu anförts synes man emellertid kunna ifrågasätta lämp-

272 ligheten av att ens i den allmänna diskussionen använda sig av begreppen husbehovsskog och stödskog såsom i viss mån skilda begrepp. Äro omständigheterna sådana, att ett jordbruk behöver tillskott av skog för att bli en på lång sikt bärkraftig brukningsdel, gäller det ju endast att bestämma storleken av det erforderliga tillskottet, och det kan härvidlag ej anses föreligga någon skillnad i sak mellan det fall, att det tillskott som erfordras stannar vid en areal, motsvarande husbehovsförbrukningen av ved och virke å brukningsdelen, eller uppgår till en större areal. I båda fallen är syftet med skogstilldelningen detsamma, nämligen att möjliggöra skapandet av en pä lång sikt bärkraftig brukningsdel, och skillnaden i tilldelningens storlek motsvarar endast en gradskillnad i behovet av ett dylikt tillskott. Ur de synpunkter på skogens betydelse som komplement till jordbruket, vilka jordbrukskommittén anlagt i kapitel 10, är det klart, att det kan bli en ganska vid marginal mellan den minimiareal skog, som i ett visst fall måste anses nödvändig för att en brukningsdel, där brukaren ej på lång sikt kan påräkna en skälig bärgning enbart genom inkomsten av själva jordbruket, skall kunna anses utgöra ett kombinerat jordbruk och sålunda bedömas ha förutsättningar att trots jordbrukets bristande lönsamhet bestå på lång sikt, samt den övre gräns för skogstillgången, där man kan anse brukningsdelens bärkraft så tryggad, att ett avskiljande av eventuellt därutöver befintlig skog ej innebär någon försvagning av fastigheten som kombinerad jordbruks- och skogsbruksfastighet eller något berättigat önskemål om ytterligare tillskott av skog för förstärkning av fastigheten ej föreligger. Skydd mot avskiljande av skog från jordbruket. Fastighetsbildningssakkunniga föreslogo i sitt betänkande bland annat vissa ändringar i nu gällande avstyckningsbestämmelser, vilka skulle ha till syfte att bereda jordbruket ökat skydd mot att sådan skog, som kunde anses vara till stöd för jordbruket, skulle avskiljas från detta för att bilda särskilda skogsfastigheter. De sakkunniga ansågo,att man vid bedömandet av, om skog utan olägenhet kunde avskiljas frän en jordbruksfastighet, borde ta hänsyn till ställningen ej blott för den ifrågavarande brukningsdelen utan för jordbruket i orten över huvud taget. De sakkunniga framhöllo emellertid även, att frågan om lämpligheten av att i ett visst fall medge avskiljande av en brukningsdels skog från jordbruket även måste ses i samband med det sätt, pä vilket man skulle komma att disponera över den kvarvarande jorden. I betänkandet anfördes rörande dessa frågor bland annat följande: Förening av små inägostycken genom sammanläggning kan ju ofta vara en för jordbruksnäringen fördelaktig åtgärd, och det är icke säkert att intresset att behålla all styckningsfastighetens stödskog vid dess jordbruk eller del därav överväger intresset av att fä sammanläggningen till stånd. Att skogen i fråga äger slödskogskaraklär beror kanske endast pä att fastighetsindelningen är behäftad med en brist, som skulle avhjälpts genom sammanläggningen. —

273 Emellertid är det ingalunda heller sä, att sammanläggning av nyss berört slag alltid är till större nytta än skada för jordbruksnäringen. Den särskilt gynnade ställning, som intas av ett jordbruk med t. o. m. mer skog än stödskog, uppväger i någon mån svagheten hos de alltför skogfattiga jordbruken, om man ej blott ser saken ur de enskilda jordbrukens synpunkt utan tar hänsyn till jordbruksnäringen i allmänhet i orten. Och framför allt kommer härutinnan i betraktande att erfarenheten visat, att det är vida lättare att fä till stånd komplettering av ett genom för litet skog ofullständigt jordbruk, om skogen i trakten ännu tillhör verkliga jordbruksfastigheter än om den fallit i händerna pä s. k. skogsköpare eller införlivats med skogsbolagens domäner. Har den en gång skilts från jordbruket, är del icke lätt att dit återföra den, såframt ej det våldsamma ingripande som expropriation utgör skulle genom lagändring göras tillåtligt för dylikt ändamål. Även om lagstiftaren ville tillgripa detta yttersta medel, torde det dock icke kunna användas i den utsträckning, att det kan ersätta skydd mot att skogen avhändes jordbruket. Medan det allmänna lämplighetskravet — med den närmare utveckling därav som kan tarvas — skyddar mot bildande av viss jordbruksfastighet utan det mätt av skog som erfordras för att fastigheten skall bli bärkraftig, är här fråga om så alt säga ett stödskogsbehov för ortens jordbruksnäring i allmänhet. Hur viktigt det än är att skogen ej skiljes från jordbruket, då den är behövlig för detsamma, fär dock detta intresse icke ensidigt betonas i förhållande till de fördelar beträffande arrondering m. m. som stå att vinna genom sammanläggning av smä inägoenheter. Pä sätt ovan berörts, kan avstyckning i förening med sammanläggning medföra sådan ökning av möjligheterna att effektivt utnyttja den odlade och odlingsbara jorden eller eljest förstärka jordbruk, att åtgärderna böra medges, även om det ej kan ske utan att man måste tillåta en i och för sig för jordbruket skadlig skilsmässa mellan jordbruksjord och skog. Sålunda kan inträffa att det är av övervägande gagn för jordbruket att vissa ofullständiga jordbruk fullständigas genom att med vart och ett av dem förenas inägor och skog, avstyckade från en skogrik fastighet, oaktat denna fastighet därefter kommer att bestå av blott skogsmark och denna eller en del därav skulle vara behövlig till förstärkning av ytterligare ett ofullständigt jordbruk i trakten. Men den omständigheten i och för sig att ett ofullständigt jordbruk skulle bli kompletterat genom ändringen i fastighetsindelningen, är ingalunda tillräcklig för att regeln om skogens bevarande vid jordbruket mä sättas ur kraft. Allt beror härvidlag pä omständigheterna i det särskilda fallet, och fri prövning synes därför böra lämnas de fastighetsbildande myndigheterna. Det gäller dä för dem att noga tillse att icke fördelen för ett enskilt jordbruk av att erhålla ytterligare inägor överskattas i förhällande till skadan för ortens jordbruk i allmänhet av förlust av skog. Den uppfattning, som sålunda uttalats av fastighetsbildningssakkunniga, delas i stort sett av j o r d b r u k s k o m m i t t é n . K o m m i t t é n a n s e r det s å l u n d a , sås o m f r a m h å l l i t s r e d a n i k a p i t e l 10, ö n s k v ä r t , att det stöd för j o r d b r u k e t , s o m d e n m e d detta n u f ö r e n a d e skogen utgör, ej skall försvagas. Bedömn i n g e n av, i vilka fall ett a v s k i l j a n d e a v skog b ö r k u n n a tillåtas, b ö r emellertid, s å s o m f a s t i g h e t s b i l d n i n g s s a k k u n n i g a ä v e n f r a m h å l l i t , p å v e r k a s av det sätt, p å vilket den k v a r v a r a n d e delen av fastigheten k o m m e r att dispon e r a s . H a r en i f r å g a s a t t a v s t y c k n i n g a v viss s k o g s a r e a l f r å n ett k o m b i n e r a t j o r d b r u k ej n å g o t s a m b a n d m e d d e n y t t r e r a t i o n a l i s e r i n g e n a v j o r d b r u k e t i o r t e n , u t a n ä r a v s i k t e n a t t d e n n a skogsareal skall u t g ö r a en s ä r s k i l d skogsfastighet och att d e n k v a r v a r a n d e delen a v fastigheten (bestående av fastig18— 616475 :II

hetens jordbruksjord jämte viss skogsareal) skall bestå som en självständig jordbruksfastighet, bör man enligt jordbrukskommitténs uppfattning ej tilllåta avstyckningen, därest denna skulle kunna anses medföra någon försvagning av fastighetens bärkraft såsom jordbruksfastighet. Behovet av skog såsom komplement till jordbruket bör härvid bedömas ej med hänsyn till den minimiareal, som måste anses nödvändig för att brukningsdelen skall kunna bestå på lång sikt som ett kombinerat jordbruk, utan med hänsyn till att fastighetens bärkraft skall vara fullt tryggad. Återstår det, sedan man avräknat en ur nyssnämnda synpunkt fullt tillfredsställande skogsareal, någon skog, som alltså kan avskiljas utan att detta medför någon olägenhet för den ifrågavarande fastigheten, skulle enligt fastighetsbildningssakkunnigas förslag frågan om avstyckningens tilllåtlighet vara beroende av, om denna skog kan anses behövlig för komplettering av andra jordbruksfastigheter i orten. Såsom det viktigaste skälet för en dylik ståndpunkt ha fastighetsbildningssakkunniga, på sätt framgår av det föregående, anfört, att erfarenheten visat, att det är vida lättare att få till stånd komplettering av ett genom för litet skog ofullständigt jordbruk, om skogen i trakten ännu tillhör verkliga jordbruksfastigheter, än om den fallit i händerna på s. k. skogsköpare eller införlivats med skogsbolagens domäner, samt att man, även om man genom lagändring skulle skapa möjlighet att använda expropriation för att återföra skogen till jordbruket, likväl icke torde kunna använda detta medel i sådan utsträckning, att det kan ersätta skydd mot att skogen avhändes jordbruket. Genom de av jordbrukskommittén föreslagna medlen för främjande av den yttre rationaliseringen, främst införande av förköpsrätt och rätt i vissa fall till expropriation av skog, kommer man väl att få avsevärt större möjligheter än tidigare att till jordbruket återföra skog, som avskilts från detta men behövs för förstärkning av jordbruket. Ur denna synpunkt torde man alltså ej behöva hysa allt för stora betänkligheter mot att medgiva ett avskiljande av skog från jordbruket i sådana fall som nu nämnts. De av fastighetsbildningssakkunniga anförda skälen gälla vidare knappast i fråga om sådana kombinerade jordbruk, som redan äro i skogsbolagens ägo och där skogen alltså på sätt och vis redan kan anses ha gått ifrån jordbruket. Kommittén ansluter sig emellertid det oaktat även pä nu ifrågavarande punkt till fastighetsbildningssakkunnigas ståndpunkt. Förhåller det sig så, att skogen, enligt vad man kan förutse, bör tagas i anspråk för att komplettera andra jordbruk i orten, synes det nämligen knappast kunna anses befogat att man, i avbidan pä att denna komplettering skall kunna genomföras, låter skogen utbrytas såsom särskild fastighet. Vid bedömningen av, huruvida en till avstyckning ifrågasatt skogsareal kan behövas för komplettering av annat jordbruk i orten, bör man givetvis ej enbart fästa sig vid den nuvarande fastighetsindelningen utan även be-

275 akta de förändringar i behovet, som den planerade yttre rationaliseringen av brukningsdelarna kan medföra. Vad nu sagts om att man ej bör medgiva, att från en jordbruksfastighet såsom särskild fastighet avstyckas sådan skogsmark, som visserligen ej behövs för att ge den ifrågavarande jordbruksfastigheten erforderlig bärkraft men däremot kan anses behövlig för komplettering av andra jordbruk i orten, gäller endast under förutsättning, att avstyckningen ej kan väntas underlätta genomförandet av den yttre rationaliseringen av jordbruket i orten. Får man, om avstyckningen medgives, ökade möjligheter att genomföra denna rationalisering, synes saken böra bedömas något annorlunda. Man har då att väga den vinst rationaliseringen innebär mot den nackdel avskiljandet av en viss skogsareal från jordbruket i och för sig kan anses innebära. Sistnämnda nackdel minskas givetvis genom de möjligheter, som enligt jordbrukskommitténs förslag skola finnas att genom förköpsrätt eller expropriation förvärva sagda skogsareal, därest så skulle vara nödvändigt för att göra jordbruken i orten till bärkraftiga brukningsdelar. Som exempel på fall, då avstyckning bör kunna medgivas, vill jordbrukskommittén nämna det fallet, att ett övergångsjordbruk, som tillhör en enskild jordbrukare, gränsar intill en jordbruksfastighet, vilken tillhör ett skogsbolag och vars jordbruk är för litet för att kunna drivas lönsamt men som därjämte har betydande skogstillgång. Om en sammanslagning av de båda jordbruken till en enhet är önskvärd enligt planerna för den yttre rationaliseringen, synes man här, även om skogen eller en del av denna skulle kunna behövas för komplettering av andra jordbruk i orten, kunna tänka sig att medge en delning av bolagets fastighet på sådant sätt, att jordbruksjorden jämte så mycket skog, som erfordras för att skapa ett fullt bärkraftigt kombinerat jordbruk, lägges till det angränsande övergångsjordbruket och att återstoden av den till bolagets fastighet hörande skogen får bestå såsom en särskild fastighet. Jordbrukskommittén vill emellertid framhålla, att ett dylikt avskiljande av skog från en jordbruksfastighet ej bör få ske så snart man genom att sammanlägga återstoden av fastigheten med en angränsande ofullständig brukningsdel kan bilda en bärkraftig brukningsdel. En förutsättning för att avskiljandet skall medgivas bör, såsom redan i nästföregående stycke nämnts, vara att sammanläggningen står i överensstämmelse med de uppgjorda planerna för den yttre rationaliseringen. Skulle det enligt dessa planer vara önskvärt, att båda fastigheterna skola bestå som självständiga jordbruksfastigheter, bör avskiljandet ej tillåtas, och den komplettering av den andra brukningsdelen med jord eller skog, som kan vara behövlig, får då genomföras på annat sätt, eventuellt genom expropriation av en del av skogen ä den förstnämnda fastigheten. Även då sammanläggningen av de båda jordbruken i och för sig står i överensstämmelse med planerna för den yttre rationaliseringen, bör vidare avskiljandet medgivas endast om så kan anses

behövligt för att underlätta genomförandet av den yttre rationaliseringen. Detta innebär, att man i allmänhet icke bör medgiva dylikt avskiljande, om man med en viss grad av sannolikhet kan räkna med att fastigheten i dess helhet inom en ej allt för avlägsen framtid skall stå till förfogande för genomförande av den yttre rationaliseringen. I praktiken torde man med hänsyn härtill främst böra tänka sig att medgiva dylikt avskiljande i fråga om sådana skogsbolagen tillhöriga fastigheter, där inägojorden — eventuellt jämte viss skogsmark — enligt de uppgjorda rationaliseringsplanerna lämpligen bör sammanläggas med en angränsande fastighet. Då dylikt medgivande lämnas, torde man vidare böra tillse att den fastighet, som bildas genom sammanläggningen, erhåller så mycket skog, som behövs för att göra densamma till en fullt bärkraftig brukningsdel. Liksom i de fall, då man enligt vad ovan anförts skulle kunna medgiva avskiljande av skog från en fastighet, vilken efter avskiljandet skulle bestå som självständig jordbruksfastighet, bör även i dessa fall gälla, att skogstilldelningen ej bör bestämmas med hänsyn till minimibehovet utan så att brukningsdelens bärkraft kan anses fullt tryggad. Om ett avskiljande av skog från en jordbruksfastighet bör tillåtas med hänsyn till att avstyckningen skulle öka möjligheterna att genomföra den yttre rationaliseringen, är en sak, som det närmast bör ankomma på rationaliseringsorganen att bedöma. Det synes sålunda i första hand böra ankomma på dessa organ att avgöra, om en sammanslagning av den återstående delen av fastigheten med annan brukningsdel är önskvärd ur rationaliseringssynpunkt samt — om så är fallet — huruvida fördelen av att snabbt kunna genomföra den yttre rationaliseringen kan anses överväga nackdelen av att en viss del av fastighetens skog avskiljes från jordbruket. Skall ett dylikt avskiljande medgivas, är det vidare uppenbarligen angeläget, att man verkligen har garantier för att avskiljandet ej skall leda till uppkomsten av ytterligare ett övergångsjordbruk utan att den planerade sammanläggningen av jordbruken verkligen skall komma till stånd. En förutsättning för att dylikt medgivande skall lämnas torde därför i regel böra vara antingen att den kvarvarande delen av fastigheten överlåtes till den angränsande brukningsdelens ägare, så att avstyckningen och sammanläggningen kunna genomföras i ett sammanhang, eller att den kvarvarande delen överlåtes till lantbruksnämnden. Statliga åtgärder för att komplettera skoglösa och skogfattiga jordbruk med skog. Jordbrukskommittén har i kapitel 10 tämligen utförligt redogjort för de allmänna synpunkter, vilka enligt kommitténs mening böra anläggas på spörsmålet, i vilken utsträckning staten bör vara verksam för att komplettera skoglösa och skogfattiga jordbruk med skog. Till vad där anförts skola emellertid här göras vissa kompletterande anmärkningar.

277 Beträffande frågan, vilka jordbruk staten bör söka att bereda ökad skogstillgång, har jordbrukskommittén i nyssnämnda kapitel framhållit, att staten ej bör vidtaga några åtgärder för att komplettera stödjordbruk och dem närstående brukningsdelar med skog. Beträffande sådana brukningsdelar, där jordbruket utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning och vilka enligt planerna för den yttre rationaliseringen böra bestå på lång sikt, har kommittén åter uttalat, att staten, därest brukaren ej på lång sikt kan påräkna att erhålla en skälig bärgning av brukningsdelens avkastning och i den mån den härför erforderliga förstärkningen av brukningsdelen ej kan åstadkommas genom rationalisering av själva jordbruket, bör söka tillse, att dessa brukningsdelar om möjligt erhålla så mycket skog, att de på lång sikt kunna bestå som kombinerade jordbruk. Vid avgörandet av, om dylik skogstilldelning skall anses behövlig, bör ske en bedömning i varje särskilt fall av i vad mån det, med hänsyn till de föreliggande förutsättningarna för jordbruksdriften å brukningsdelen och förhållandena i övrigt kan anses erforderligt att fastigheten skall ha ökad skogstillgång för att dess bärkraft skall vara tryggad. Där en ökad skogstillgång ur nu angivna synpunkt i och för sig är önskvärd, måste vidare förverkligandet av detta önskemål givetvis bli beroende på skogstillgången i orten. Man torde vid prövningen av, om en fastighet enligt den nu angivna principen bör komma i fråga för förstärkning med skog, ej utan vidare kunna följa den av jordbrukskommittén i övrigt tillämpade indelningen av jordbruksfastigheterna i stödjordbruk, andra bestående småbruk, övergångsjordbruk och fullständiga brukningsdelar, och bestämma, att tilldelning av skog skall kunna komma i fråga endast till jordbruk i viss eller vissa av dessa kategorier, önskemålet att genom tilldelning av skog ge brukningsdelarna ökad bärkraft gör sig nämligen gällande även i fråga om många fastigheter, vilka med hänsyn till försörjningsmöjligheterna utanför brukningsdelen måhända även eljest skulle ha kunnat bestå på lång sikt. I dessa fall vill man alltså genom skogstilldelningen ge brukaren en mera tryggad ställning och undanröja det handikap, som brukarens bundenhet vid jordbruket utgör. Det har förut sagts, att åtgärder för att bereda brukningsdelarna ökad tillgång på skog endast böra ifrågakomma beträffande sädana brukningsdelar, där jordbruket utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning. (Härmed avses givetvis icke att uppställa ett krav på att brukaren själv faktiskt huvudsakligen ägnar sig åt jordbruket utan att jordbruket skall erbjuda sådana sysselsättningsmöjligheter, att en genomsnittlig brukare kan få sin huvudsakliga sysselsättning i detsamma.) Genom en dylik regel utesluter man i första hand de typiska stödjordbruken. Även vissa andra bestående småbruk ävensom vissa övergångsjordbruk uteslutas emellertid genom en dylik regel, därför att jordbruket å desamma är så pass litet, att det ej kan ge brukaren dennes huvudsakliga sysselsättning.

278 De jordbruk, vilka staten i första hand bör söka att bereda ökad skogstillgång, bli sådana brukningsdelar i skogsbygderna, där jordbruket — trots att det är så stort, att det kan ge brukaren dennes huvudsakliga sysselsättning — ej kommer upp till basjordbrukets lönsamhetsnivå och där brukaren ej heller genom andra inkomstkällor å den egna brukningsdelen på lång sikt kan påräkna att erhålla en skälig bärgning enbart genom avkastningen från den egna brukningsdelen. Att sysselsättningsmöjligheterna utanför den egna brukningsdelen bedömas som goda, bör i och för sig ej utgöra hinder för skogstilldelning till dylika brukningsdelar. Tilldelning av skog bör sålunda kunna komma i fråga ej blott beträffande sådana brukningsdelar, som äro att anse som övergångsjordbruk, utan även beträffande bestående småbruk, d. v. s. sådana fastigheter, där brukaren till följd av att arbetstillfällena utanför jordbruket äro goda kan beräknas ha möjlighet att trots jordbrukets bristande lönsamhet på lång sikt ernå en skälig bärgning. I båda fallen måste emellertid, såsom nyss nämnts, fordras att jordbruket är av sådan storleksordning, att det ger brukaren dennes huvudsakliga sysselsättning. önskemålet att bereda jordbruksfastigheterna i skogsbygderna ökad bärkraft kan emellertid sträcka sig längre än till vissa övergångsjordbruk och bestående småbruk. Även i det fall att själva jordbruket å en fastighet i skogsbygderna skulle uppnå eller kunna uppnå basjordbrukets lönsamhetsnivå, kan det tänkas, att brukaren ändock ej kan påräkna en skälig bärgning av brukningsdelens avkastning. Detta kan bli fallet, om arbetet å brukningsdelen ej är tillräckligt för att ge full sysselsättning åt brukaren och den arbetskraft, som i övrigt erfordras å brukningsdelen. Även i dylikt fall får det anses önskvärt, att fastigheten skall förstärkas med skog i sådan utsträckning, att brukaren kan erhålla en skälig bärgning genom avkastningen från den egna brukningsdelen. För brukningsdelar, där jordbrukets lönsamhet ligger över basjordbrukets nivå, torde frågan om tilldelning av skog sakna praktisk betydelse. I de delar av landet, där skogstillgängen är sä riklig, att tilldelning av skog kan ifrågakomma, förekomma dylika jordbruk endast i ringa utsträckning. Där dylika jordbruk finnas, torde de vidare regelmässigt vara av sådan beskaffenhet, att någon förstärkning av desamma med skog ej är erforderlig för att brukaren på lång sikt skall kunna påräkna en skälig bärgning enbart genom avkastningen från brukningsdelen. Medlen för åstadkommande av den förstärkning av vissa jordbruk med skog, som enligt vad nu anförts fär anses önskvärd ur det allmännas synpunkt, böra, enligt vad som uttalats i kapitel 10, vara dels den aktiva inköpspolitiken, dels statens allmänna förköpsrätt och dels, i sista hand, expropriation. Jordbrukskommittén har i kapitel 19 framhållit, att den aktiva inköpspolitiken och förköpsrätten formellt ej böra vara begränsade till vissa grup-

279 per av fastigheter, utan att rationaliseringsorganen böra ha fria händer att använda dessa instrument i alla de fall, där detta är ägnat att underlätta genomförandet av den yttre rationaliseringen. Detsamma bör givetvis gälla i de fall, då man vill använda dessa instrument för att förstärka vissa jordbruk med skog. Ej heller synes det nödvändigt att för dessa fall meddela några närmare regler angående storleken av den skogstilldelning, som skall kunna komma i fråga. Målet för ifrågavarande verksamhet bör, som ovan angivits, vara att — i den mån så med hänsyn till skogstillgången är möjligt — bereda de brukningsdelar i skogsbygderna, där jordbruket utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning och vilka enligt planerna för den yttre rationaliseringen böra bestå på lång sikt men där brukaren ej kan erhålla en skälig bärgning enbart genom avkastningen från brukningsdelen, sådan förstärkning med skog, att de pä lång sikt kunna bestå som kombinerade jordbruk. Med utgångspunkt från denna allmänna målsättning böra rationaliseringsorganen ha frihet att i de enskilda fallen anpassa de nu nämnda förstärkningsätgärdernas omfattning efter vad som finnes praktiskt möjligt att genomföra. Förstärkningen bör sålunda ej stanna vid en miniminivå, om det med hänsyn till storleken av den disponibla skogsarealen är möjligt att gå längre. Givetvis bör dock tilldelningen ej gå utöver vad som erfordras för att brukningsdelens bärkraft skall bli fullt tryggad. Vad däremot angår expropriation av skog torde det här, liksom i fråga om de i kapitel 19 behandlade expropriationsfallen, vara önskvärt, att förutsättningarna för att expropriation skall få tillgripas, skola angivas så noggrant som möjligt. Vad angår beskaffenheten av de fastigheter, till förmån för vilka expropriation av skog bör kunna komma i fråga, kan jordbrukskommittén delvis hänvisa till vad kommittén ovan anfört. För att expropriation av skog skall få ske till förmån för en viss brukningsdel bör det alltså till en början fordras, att jordbruket å brukningsdelen är så stort, att det kan ge brukaren dennes huvudsakliga sysselsättning, men att brukaren ej på lång sikt kan påräkna en skälig bärgning enbart genom avkastningen från brukningsdelen. En förutsättning för att expropriation skall få ske bör jämväl vara, att den exproprierande fastigheten enligt planerna för den yttre rationaliseringen bör bestå som självständig faslighet. Expropriation av skog bör vidare få ske endast under förutsättning att den önskade förstärkningen av fastighetens bärkraft ej kan ernås genom rationaliseringsåtgärder i fråga om jordbruket eller genom sådant tillskott av skog, som kan åvägabringas genom statens aktiva inköpspolitik eller statens förköpsrätt. Det nu sagda innebär bland annat, att expropriation av skog bör få ske endast om man ej genom att till brukningsdelen lägga tillskottsjord från ett större jordbruk eller en angränsande fastighet, vilken enligt planerna för den yttre rationaliseringen ej bör bibehållas på lång sikt, kan höja den ifrågavarande brukningsdelens bärkraft i erforderlig grad.

280 Ligga två jordbruk bredvid varandra, vilka enligt planerna för den yttre rationaliseringen lämpligen böra sammanslås med varandra, bör alltså expropriation av skog till förmån för endera av dessa fastigheter få ske endast under förutsättning dels att den fastighet, som skulle bildas genom sammanläggning av dessa båda jordbruk, ej i och för sig kommer att få erforderlig bärkraft, dels, om så ej är fallet, att man ej genom den aktiva inköpspolitiken eller förköpsrätten kan förvärva den skogsmark, som erfordras för ändamålet. Dä man skall bedöma möjligheterna att på annat sätt än genom expropriation av skog åstadkomma den önskade förstärkningen av en viss brukningsdels bärkraft, torde man, i anslutning till vad som uttalats i kapitel 19, böra räkna med att de befintliga övergångsjordbruken förr eller senare genom statens aktiva inköpspolitik eller genom statens förköpsrätt skola bli disponibla för rationaliseringsändamål. I vissa fall kommer man ju dessutom, enligt vad tidigare föreslagits, att kunna expropriera dylika jordbruk ävensom tillskottsjord från större jordbruk. Vid en bedömning av möjligheterna att genom den aktiva inköpspolitiken eller förköpsrätten förvärva skogsmark (utöver den skogsmark, som kan finnas å övergångsjordbruken), kan man däremot, vare sig marken tillhör juridisk person eller är i enskild ägo, knappast förutsätta att marken förr eller senare skall bli disponibel genom den aktiva inköpspolitiken eller genom statens förköpsrätt. Anledningen till att det kan anses befogat att uppställa ett dylikt antagande beträffande övergångsjordbruken är ju den, att dessa brukningsdelar på grund av sin bristande bärkraft så småningom måste väntas komma i handeln. Detta skäl föreligger emellertid icke i fråga om rena skogsfastigheter eller i fråga om sådana jordbruksfastigheter, som utom själva jordbruksjorden även innehålla en betydande skogsareal. Kravet på att den önskvärda skogsarealen ej skall kunna anskaffas genom statens aktiva inköpspolitik eller genom statens förköpsrätt bör därför anses uppfyllt, om man undersökt möjligheten att på frivillighetens väg till rimligt pris förvärva den erforderliga skogsmarken och därvid kommit till negativt resultat samt man ej på grund av speciella förhållanden kan vänta, att det skall bli möjligt att genom förköpsrätten förvärva den erforderliga skogen. Jordbrukskommittén har i kapitel 19 på tal om de fall, där expropriation av tillskottsjord från större jordbruk skulle få ske, uttalat att i de fall, då man jämte expropriationen skulle vidtaga andra åtgärder för yttre rationalisering av övergångsjordbruket (till exempel sammanläggning med ett annat övergångsjordbruk) det i allmänhet torde vara lämpligt, att expropriationen skulle ske först sedan övriga yttre rationaliseringsåtgärder vidtagits, men att detta likväl ej borde uppställas som en ovillkorlig regel. Detta uttalande gäller givetvis endast rationaliseringsåtgärder i fråga om själva jordbruket och innebär sålunda ej att med dylik expropriation bör anstå i

281 avbidan på att man skall bereda brukningsdelen en jämväl önskvärd förstärkning med skogsmark. Innefatta planerna på förstärkning av en viss brukningsdel såväl utökning av själva jordbruket genom sammanläggning eller anskaffande av tillskottsjord som ock anskaffande av ytterligare skogsmark, och måste man tillgripa expropriation för att anskaffa denna skogsmark, uppkommer emellertid i stället frågan, huruvida med expropriationen av skog bör anstå till dess övriga yttre rationaliseringsåtgärder genomförts. I flertalet fall torde denna fråga böra besvaras jakande. Ett särskilt skäl härför är att det eljest kan tänkas föreligga risk för att brukningsdelens innehavare, sedan han erhållit skogen, blir mindre intresserad av att jämväl genomföra förstärkningen av själva jordbruket. Att expropriationen skall utgöra det sista ledet av rationaliseringsåtgärderna synes dock ej heller här böra uppställas som en ovillkorlig regel. Då man i det enskilda fallet skall pröva, om expropriation skall få ske, måste man självfallet även beakta de inverkningar expropriationen skulle få på expropriationsfastigheten. (Denna bedömning bör givetvis endast avse expropriationens inverkan på fastigheten som sådan, oberoende av om fastigheten äges av enskild eller juridisk person.) På sätt uttalats i kapitel 10 bör härvidlag till en början gälla, att expropriation från annan jordbruksfastighet ej skall få ske, om expropriationen skulle märkbart försämra expropriationsfastighetens bärkraft. Rörande den innebörd, som bör inläggas i uttrycket »märkbart försämra» vill kommittén hänvisa till vad kommittén därom anfört i kapitel 19. En dylik bestämmelse synes böra medföra, att bedömningen av, om expropriation av skog från en jordbruksfastighet bör få äga rum med hänsyn till dess inverkan på expropriationsfastighetens bärkraft, bör vara ungefärligen densamma som den bedömning, vilken bör ske, då fråga uppkommer om att utan samband med den yttre rationaliseringen medgiva avstyckning av skog från en jordbruksfastighet, vilken är avsedd att efter avstyckningen bestå som självständig fastighet. Att man vid en avvägning i stort mellan för- och nackdelarna av att tillåta expropriation av skog för förstärkning av vissa jordbruk finner fördelarna så mycket överväga nackdelarna, att dylik expropriationsrätt bör medgivas, innebär givetvis icke, att så även är förhållandet i varje särskilt fall, där de ovan angivna expropriationsförutsättningarna äro uppfyllda. Frågan om expropriationsrätten bör användas, bör därför i varje särskilt fall föregås av en prövning, därvid man söker konstatera, huruvida sådana omständigheter föreligga, som motivera att man skall avstå från att utnyttja expropriationsrätten. Om i ett visst fall expropriation skulle medföra mera betydande skada ur allmänna skogsvårdande synpunkter, bör givetvis tillstånd till expropriation ej lämnas. Ej heller torde dylikt tillstånd böra lämnas, om expropriationen i det enskilda fallet skulle medföra skada för ägaren, vilken ej står i rimligt förhållande till skogsmarkens värde.

282 Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang understryka, att lantbruksnämnderna självfallet i all sin verksamhet för förstärkning av vissa jordbruk med skog böra söka att så långt möjligt tillgodose de skogsvårdande synpunkterna. I de fall där angelägenheten av att genomföra den önskade förstärkningen av jordbruken är så stor, att förstärkningen anses böra komma till stånd trots att sagda synpunkter därigenom i någon mån åsidosättas — till exempel då man vid expropriation av skog ej kan undvika att en viss parcellcring av skogsmarken uppstår — bör man söka utforma åtgärderna så, att skadan blir så ringa som möjligt. Frågan hur stor skogsareal, som kan vara erforderlig för att en brukare, vilken har jordbruket till huvudsaklig sysselsättning, skall kunna på lång sikt erhålla en skälig bärgning genom avkastning från den egna brukningsdelen, måste, såsom jordbrukskommittén framhållit i kapitel 10, avgöras efter en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Det torde emellertid, därest man medger rätt till expropriation av skog enligt de riktlinjer, som kommittén förordat, vara önskvärt, att nya undersökningar göras angående sysselsättningsmöjligheterna inom jordbruk av olika storlek ävensom angående det sysselsättningsbehov, som behöver täckas medelst arbete utanför jordbruket. Härvid böra bland annat beaktas de förändringar i arbetsförhållandena, som kunna ha inträtt efter det de förut nämnda undersökningarna gjordes. Särskild uppmärksamhet bör även ägnas frågan om omfattningen av den arbetskraft, som man bör räkna med som befintlig å brukningsdelen. Dylika undersökningar böra liksom fallet varit med de nu föreliggande därefter kunna tjäna de organ, som ha att handlägga skogstilldelningsfrågorna, till ledning vid deras bedömande av det i det enskilda fallet föreliggande behovet av skog. Beträffande storleken av den skogstilldelning, som bör kunna lämnas genom expropriation, må till sist framhållas, att man givetvis vid prövningen härav måste ta hänsyn till, att en alltför långt gående parcellering och en olämplig arrondering av skogsskiftena böra undvikas, och att man på grund av dylika faktorer kan böra höja eller sänka den tilldelning, som eljest skulle ha ansetts lämplig. De i kapitel 10 angivna siffrorna rörande omfattningen av den överföring av skogsmark, som kan tänkas komma att ske vid ett genomförande av jordbrukskommitténs förslag, äro, som framhållits i sagda kapitel, ej några verkliga kalkyler utan endast resultatet av beräkningar, som gjorts med utgångspunkt från vissa relativt godtyckliga antaganden. Detta gäller såväl antalet av de brukningsdelar, som skulle erhålla skogstilldelning, och storleken av den skogsareal dessa brukningsdelar skulle behöva. För att ge de verkställda beräkningarna en mera konkret innebörd skall jordbrukskommittén emellertid här slutligen nämna något om de sysselsättningsmöjlig-

heter ett skogsinnehav av den storlek, som använts i beräkningarna, d. v. s. 50 hektar, skulle kunna erbjuda. 1936 års skogsutredning gjorde på sin tid vissa beräkningar rörande storleken av den virkesproduktion, som erfordras för att ge arbete i skogen åt en person under en dag. Utredningen uttalade härom att storleken av den för detta ändamål erforderliga virkesproduktionen givetvis varierade i olika trakter, beroende på ett flertal omständigheter, såsom skogens beskaffenhet, klimatiska förhållanden m. m. Utredningen framhöll emellertid samtidigt, att åtskilliga av dessa omständigheter verkade utjämnande på varandra och att det rent erfarenhetsmässigt synts utredningen, som om variationerna icke skulle vara så stora vid de vanliga jordbruksfastigheterna. Under framhållande av att ifrågavarande förhållanden borde göras till föremål för mera ingående undersökningar ansåg sig utredningen kunna räkna med att den virkesproduktion, som erfordrades för sysselsättning av en man i skogen under en dag, i större delen av landet låg mellan 1*5 och 2 fm3. I en av professor Th. Streyffert för jordbrukskommitténs räkning upprättad promemoria har den genomsnittliga produktionsförmågan per hektar för skogsmarken i Norrland schematiskt beräknats till 2 fm3. Samtidigt har emellertid Streyffert anmärkt, att avkastningen å husbehovsskogarna genomsnittligt bör anses ligga något högre än genomsnittet, eftersom skogsmarken närmast bebyggelsen, där husbehovsskiftena måste tänkas förlagda, är av genomsnittligt bättre bonitet än skogsmarken i dess helhet. Streyffert har vidare påpekat, att man i virkesproduktionen från husbehovsskogarna i motsats till virkesproduktionen från annan skogsmark bör inräkna även grenved. Såsom mått å husbehovsskogens produktionsförmåga i Norrland har Streyffert angivit 2-5 fm 3 exklusive grenved och 2'6 fm 3 inklusive grenved, allt per hektar. Räknar man med en avkastning av 2-6 fm 3 per hektar, skulle en skogsareal av 50 hektar enligt ovannämnda av skogsutredningen verkställda undersökning kunna ge arbete åt en person under en tid liggande mellan 65 och 86 arbetsdagar per år eller i stort sett mellan två och en halv samt tre och en halv månader av året.

Frågan om bildande av gemensamhetsskog för skoglösa och skogfattiga brukningsdelar. De uttalanden angående skogens betydelse i kombination med jordbruket, som jordbrukskommittén gjort i kapitel 10, bygga delvis på antagandet, att jordbrukaren har full dispositionsrätt över skogen (givetvis med undantag för de inskränkningar, som skogsvårdslagen föreskriver eller som kunna ha uppställts i samband med beviljande av lån mot säkerhet av skogen) och sålunda kan själv bestämma, när och i vilken utsträckning han vill arbeta i skogen eller uttaga virke ur denna. I anslutning härtill bygga

284 även kommitténs där gjorda uttalanden om tilldelning av skog till skoglösa eller skogfattiga jordbruk på det antagandet, att den skog, som dessa jordbruk skulle erhålla, skulle läggas direkt till de särskilda jordbruken. Man kan emellertid även tänka sig en annan form för skogstilldelningen, nämligen att en viss disponibel skogsareal tillägges två eller flera jordbruk såsom gemensamhetsskog. Enligt jorddelningslagen kan vid laga skifte under vissa omständigheter i skiftet ingående skogsmark avsättas till gemensamhetsskog. Mot delägares bestridande får dock ej bildas gemensamhetsskog av annan skog än sådan, som är samfälld. En förutsättning för att gemensamhetsskog mot delägares bestridande skall få bildas av samfälld skog är vidare, bland annat, att skogsmarken icke kan delas så, att samtliga ägolotter, som äga del däri, erhålla formliga, välbelägna och för skötseln av skogen förmånligt anordnade skiften. Då gemensamhetsskog bildas av samfälld skog, skall jämväl tillses, att anslag av husbehovsskog utlägges för ägolott, som ej därförutan äger erforderlig tillgång till dylik skog. Gemensamhetsskog kan vidare under vissa förutsättningar bildas även annorledes än i samband med laga skifte. Jordbrukskommittén har ej ansett sig böra närmare ingå på frågan om åtgärder för bildande av gemensamhetsskogar. Det kan erinras om att denna fråga behandlats i ett av 1936 års skogsutredning avgivet betänkande (Statens offentliga utredningar 1938:58) och att utredningen där föreslog vissa åtgärder för att skapa ökat intresse hos jordbrukarna för bildande av gemensamhetsskogar. Kommittén vill emellertid här i största korthet anföra några synpunkter, vilka ta sikte på det fallet att den skog, som skulle kunna avsättas som gemensamhetsskog, ställes till förfogande i syfte att komplettera vissa skoglösa eller skogfattiga brukningsdelar. Ur vissa synpunkter kan det understundom tänkas vara lämpligt att skog, som genom statsmakternas åtgöranden i samband med den yttre rationaliseringen ställes till förfogande för komplettering av skoglösa eller skogfattiga jordbruk, skall tilldelas dessa i form av gemensamhetsskog. Man kan då undvika en parcellering av skogen, vilken ur skogsvårdande synpunkter kan inge betänkligheter, och utsikterna till att ett uthålligt skogsbruk skall bedrivas å den ifrågavarande skogsmarken bli större än om densamma uppdelas i flera mindre lotter. Å andra sidan är det ej säkert, att skogen i dylikt fall kommer att bli till samma nytta för de enskilda jordbrukarna som om dessa erhållit var sin bestämda lott av skogen. Gemensamhetsskogen blir nämligen av betydelse främst därigenom att den — åtminstone på lång sikt — kan ge de olika delägarna ett visst nettotillskott^ till deras inkomst. Däremot blir gemensamhetsskogen ur sysselsättningssynpunkt ej av samma värde för delägarna som innehav av en egen skogsareal. Dessa kunna nämligen ej arbeta i gemensamhetsskogen på samma sätt som i den egna skogen. Ej heller kunna de göra uttag ur gemensamhetsskogen på samma fria sätt

285 som ur den egna skogen, exempelvis i fråga om uttag av ved och virke till husbehov. I många fall torde väl frågan om bildande av gemensamhetsskog ej uppkomma i samband med arbetet med yttre rationalisering av jordbruket. Så till exempel kan denna fråga knappast väntas bli aktuell vid den förstärkning av brukningsdelarna, som sker genom successiva sammanläggningar av övergångsjordbruk. Däremot kan den exempelvis uppkomma, om staten genom sin aktiva inköpspolitik eller genom sin förköpsrätt förvärvat en ren skogsfastighet eller jordbruksfastighet med betydande skogstillgång utöver vad som behövs för att göra fastigheten till en bärkraftig brukningsdel och den överflödiga skogen skall disponeras till förstärkning av vissa närliggande brukningsdelar. Likaså kan frågan bli aktuell, om man genom expropriation skall anskaffa skog till komplettering av vissa jordbruk. Då så är fallet, bör man givetvis överväga, vilken lösning av frågan, som efter en avvägning mellan de olika intressena är att föredraga. Härvid torde stor hänsyn böra tagas till brukarnas önskemål. Detta hänsynstagande får dock givetvis ej gå så långt, att man för att tillmötesgå önskemål från brukarna medger en parcellering av skogen, som är uppenbart olämplig ur skogsvårdande synpunkter och ej behövlig för att ge dem avsett stöd. En förutsättning för att den skog, som kan tilldelas vissa brukningsdelar i samband med den yttre rationaliseringen, skall kunna utläggas såsom gemensamhetsskog, är givetvis, att brukningsdelarnas ägare äro med på en dylik åtgärd. Om det i ett visst fall finnes lämpligast att genomföra en önskvärd förstärkning av vissa brukningsdelars skogsinnehav på så sätt, att dessa tilldelas en skogsareal som gemensamhetsskog, men ägaren till en av brukningsdelarna ej samtycker härtill, bör lantbruksnämnden ej utan vidare medverka till att denne jordbrukare skall få en särskild skogslott utlagd för sig. Finner lantbruksnämnden, att så ej kan ske utan betydande olägenheter, bör ägarens vägran alltså medföra, att han tills vidare ej erhåller någon skogstilldelning.

KAPITEL 21.

Utformningen av de prisregler ande åtgärderna på jordbrukets område. A. Förhållandet mellan producent- och konsumentpriser. I vilken utsträckning kan regleringstekniskt sett ett system med pristillägg till producenterna tillämpas? I kapitel 11 har påpekats, att man i viss utsträckning kan tänka sig att utbetala pristillägg till producenterna (eller mellanhänderna) och därigenom möjliggöra, att konsumenterna kunna köpa vissa slag av jordbruksprodukter till lägre priser än som svara mot de priser jordbruket behöver erhålla för ifrågavarande varuslag för att få avsedd lönsamhet. Det har vidare framhållits, att man medelst dylika pristillägg å ett visst varuslag kan syfta till att konsumenterna skola kunna köpa varan till priser, som motsvara världsmarknadens (lågprislinjen), eller till priser, som visserligen ligga över världsmarknadens men dock äro lägre än vad som motsvarar den önskvärda producentprisnivån (medelprislinjen). Jordbrukskommittén vill här först helt allmänt framhålla, att man för att ett system med utbetalande av generella pristillägg för en viss produktionsgren ur regleringstekniska synpunkter skall kunna komma i fråga torde böra fordra, att systemet skall vara sådant, att helst hela och i vart fall den övervägande delen av avsaluproduktionen av ifrågavarande produktslag kan komma i åtnjutande av pristillägget. Anledningen härtill är självfallet, att man eljest skulle ställa de producenter, som ej kunna erhålla detta pristilllägg, i en sämre ställning än övriga producenter. Vidare torde det böra fordras, att systemet är sådant, att en tillfredsställande kontroll kan anordnas utan att den administrativa apparaten blir alltför komplicerad. Det bör slutligen även framhållas, att ett system med pristillägg ej torde böra inrättas för sådana produkter, som i allmänhet spela en relativt liten roll för jordbrukets lönsamhetsnivå. Huruvida pristillägg kommer att utgå även för sådana kvantiteter, som äro avsedda för producenternas egna hushåll, synes däremot vara en fråga, som i och för sig ej är av större betydelse för systemets användbarhet. Denna fråga blir nämligen — förutsatt att pristillägget avser en produkt,

287 som produceras av samtliga eller de flesta producenter — huvudsakligen av betydelse vid bedömandet av, till vilket belopp man bör skatta värdet av producenternas naturaförmåner. Få producenterna pristillägg även för de produkter de förbruka i det egna hushållet, bör man i en kalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader medtaga de i hushållet konsumerade kvantiteterna till ett värde, motsvarande producentpriset inklusive pristilllägget, medan man i annat fall bör upptaga sagda kvantiteter till ett pris, motsvarande producentpriset exklusive pristillägget. Den skillnad, som sålunda rent kalkylmässigt kan uppstå, utjämnas emellertid, då man uppskattar reallönen för jordbrukarna. Givetvis kunna mindre ojämnheter i fråga om verkningarna av ett system med pristillägg för visst slag av jordbruksprodukter uppkomma, därest systemet är sådant, att en del producenter kunna erhålla pristillägg även för den del av deras produktion, som är avsedd för deras egen konsumtion, under det att denna möjlighet ej föreligger för andra producenter av samma produktslag. Från dylika ojämnheter, liksom från de ojämnheter, som kunna föranledas av att storleken av konsumtionen av hemmaproducerade livsmedel varierar i olika producenthushåll, torde man emellertid kunna bortse vid en bedömning av systemets användbarhet. En viktig förutsättning för att ett system med pristillägg åt producenterna å visst produktslag skall kunna anses praktiskt användbart synes slutligen vara, att det allmänna har möjlighet att utöva kontroll över att prisbildningen å varan i de fortsatta leden av varans väg till konsumenten blir sådan, att man verkligen åstadkommer det avsedda förbilligandet av varan för konsumenterna. Ur denna synpunkt är ett system med pristillägg lättast att tillämpa i fråga om produkter, som äro av relativt enhetlig kvalitet och ej äro föremål för allt för täta prisfluktuationer. Jordbrukskommittén har i kapitel 11 redogjort för de skäl, som i fråga om brödsäd och fodermedel omöjliggöra en tillämpning av ett system med pristillägg. Här nedan skall i korthet angivas, i vad mån ett dylikt system ur regleringstekniska synpunkter är praktiskt användbart beträffande övriga viktigare jordbruksprodukter. Mjölk och

mejeriprodukter.

De varor, för vilka ett system med pristillägg tekniskt sett är lättast att genomföra, äro mjölk och mejeriprodukter. Som framgår av den i bilaga 7 till betänkandet lämnade redogörelsen för de nuvarande regleringsanordningarna, tillämpas redan nu ett system med pristillägg för den vid mejerierna invägda mjölken. Detta system kan utan regleringstekniska olägenheter bibehållas. Systemet ger även möjlighet att variera pristillägget allt efter det sätt, på vilket mjölken användes. För närvarande utgår sålunda pristillägget till konsumtionsmjölk med högre belopp än pristillägget för sådan mjölk, som användes för framställning av mejeriprodukter (produkt-

288 mjölk). Pristillägget kan vidare — såsom även sker för närvarande — bestämmas att utgå med olika belopp i olika delar av landet. Såväl i fråga om konsumtionsmjölk som i fråga om de viktigaste mejeriprodukterna (smör och ost) är det vidare lätt för det allmänna att kontrollera, att pristillägget får avsedd inverkan på konsumentpriset. Vad konsumtionsmjölken angår, må framhållas, att producentpriset å denna vara utan pristillägg kan hållas uppe på den nivå, som motsvarar producentpriset å produktmjölk inklusive pristillägget å produktmjölken. Konsumtionsmjölken är nämligen en färskvara, som ej kan bli föremål för utrikeshandel och några möjligheter till konkurrens från utlandet föreligga därför icke. Ej heller kan vid en dylik producentprisnivå å konsumtionsmjölken prissänkning åstadkommas genom konkurrens från icke mejerianslutna leverantörer, eftersom mejerierna alltid skulle kunna använda mjölken som produktmjölk och betala den efter producentpriset å produktmjölk. Med den styrka, som mejeriorganisationen har, synes det för övrigt ej otänkbart att mejerierna skulle kunna uttaga ett högre pris å konsumtionsmjölken än som svarar mot produktmjölkpriset (inklusive å produktmjölken utgående pristillägg) . Genom det bokförings- och kontrollsystem, som för närvarande är anordnat vid mejerierna, kan man vad produktmjölken angår vidtaga en differentiering av bidragsbeloppen allt efter arten av den produktion, till vilken mjölken användes. Detta är av särskild betydelse i fråga om sådan mjölk, som användes för osttillverkning, därest man vill utbetala särskilt pristillägg för produktion av ost under viss fetthaltsgräns i syfte att stimulera till en ur näringsfysiologiska synpunkter önskvärd ökning av ostkonsumtionen. I fråga om den avsaluproduktion av mjölk, som går vid sidan av mejerierna, äro möjligheterna att betala ut pristillägg av allmänna medel däremot mycket begränsade. I fråga om konsumtionsmjölken är det sålunda knappast tänkbart att utbetala något pristillägg. Det är nämligen här i regel fråga om en försäljning från producenter direkt till konsumenter, och det är bland annat praktiskt omöjligt att få till stånd någon kontroll över storleken av sålunda försålda kvantiteter. Att pristillägg ej kan utbetalas för konsumtionsmjölk, som säljes vid sidan av mejerierna, kan dock knappast betecknas som en brist i systemet. Även om pristillägg skulle utgå till den vid mejerierna invägda konsumtionsmjölken, kan det nämligen ej anses påkallat, att dylika tillägg skola utgå för den konsumtionsmjölk, som säljes vid sidan av mejerierna. Vid direktförsäljningen av mjölk från producent till konsument bortfalla så många omkostnadsposter, att producenten i regel har möjlighet att uttaga ett högre pris för mjölken än som i allmänhet erhålles vid leverans av mjölk till mejeri. Kännbar blir däremot avsaknaden av mjölkpristillägg för de producenter, som av sin mjölk producera lantsmör till avsalu. (Tillverkningen av lantost till avsalu är av så ringa omfattning, att man i detta sammanhang torde

289 kunna helt bortse från densamma.) Försäljningen av lantsmör, vilken ännu för några år sedan var ganska betydande, har visserligen successivt nedgått i och med att producenterna i allt större utsträckning anslutit sig till mejerierna. Ännu under regleringsåret 1945/46 beräknas dock lantsmörsförsäljningen omfatta närmare 1 000 ton. Eftersom lantsmörsproducenterna ej vid försäljning av sitt lantsmör till handlande kunna få ut högre pris än partipriset å mejerismör (i själva verket ligger priset ä lantsmör normalt något lägre än priset ä mejerismör), är det klart, att ett system, enligt vilket priset å mejerismör hålles relativt lågt och producenterna i stället genom pristilllägg beredas möjlighet att få ett tillfredsställande pris å produktmjölken, kommer att verka ogynnsamt för de producenter, vilka av transportsvårigheter eller andra förhållanden äro förhindrade att leverera sin mjölk till mejeri. För att förbättra ställningen för lantsmörsproducenterna har, såsom framgår av punkt A i detta kapitel, under senare år utbetalats ett särskilt lantsmörsbidrag. Därest pristillägg i fortsättningen skall utgå för sådan mjölk, som vid mejeri användes för smörframställning, torde man, så länge lantsmörsproduktionen har någon egentlig betydelse, jämväl böra bibehålla systemet med lantsmörsbidrag. Det bör emellertid framhållas, att den utsträckning, i vilken man kan utbetala lantsmörsbidrag, av kontrollskäl måste vara begränsad. Lantsmörsbidraget bör sålunda uppenbarligen icke vara högre än att producenten sammanlagt för sin vara erhåller ett pris, motsvarande gällande minutpris å mejerismör. Även om lantsmörsbidraget är begränsat pä dylikt sätt, föreligger det risk för att bidragsbestämmelserna skola kunna missbrukas. Det är exempelvis ofta svart att skilja mellan mejerismör och gott lantsmör. Därest en lantsmörsproducent har möjlighet att komma över mejerismör till ett pris, som understiger minutpriset å denna vara, kan han därför, om det pris, han erlagt för mejerismöret understiger det pris han sammanlagt erhåller vid försäljning av lantsmör, lätt utbjuda mejerismöret såsom lantsmör och på så sätt otillbörligen tillgodogöra sig lantsmörsbidrag för smöret. Lantsmörsbidraget bör därför i själva verket helst ej vara högre än att det pris producenten sammanlagt erhåller för lantsmöret ej överstiger det pris, till vilket mejerierna sälja mejerismör till sina leverantörer. (För närvarande utgår visserligen lantsmörsbidraget i vissa delar av landet med något högre belopp än jordbrukskommittén nyss angivit som lämpligt. Detta har emellertid kunnat ske endast därför att möjligheterna till missbruk av bidragsbestämmelserna begränsats genom gällande handelsreglering å matfett.) De nu nämnda olägenheterna med utbetalande av lantsmörsbidrag äro emellertid av mycket underordnad betydelse för bedömningen av lämpligheten av ett system med pristillägg för den vid mejerierna invägda mjölken. I själva verket är, såsom redan förut framhållits, ett dylikt pristilläggssystem det, som regleringstekniskt sett är lättast att genomföra. Med hän19—616476 :II.

290 syn till mjölkens dominerande betydelse bland jordbrukarnas inkomstposter är även mjölken den vara, där ett system med pristillägg får den största praktiska betydelsen. Det bör här slutligen påpekas, att gödkalvproduktionen kommer i ett ogynnsamt läge, därest en väsentlig del av producentpriset på mjölk utgår i form av pristillägg vid leverans av mjölk till mejeri eller vid försäljning av lantsmör. I dylikt fall komma gödkalvuppfödarna, vilka i regel äro innehavare av mindre jordbruk och ofta ej kunna få avsättning för sin mjölk på annat sätt än genom uppfödning av kalvar, att erhålla sämre utbyte av sin mjölk än mejerileverantörerna, såvida ej pristillägg utbetalas jämväl för gödkalvkött. De tekniska förutsättningarna för utbetalande av ett dylikt pristillägg behandlas här nedan. Kött och fläsk. För kött och fläsk har ett system med pristillägg hittills icke tillämpats såsom ett led i det ordinarie prisregleringssystemet. (Under våren och sommaren 1945 ha dock dylika tillägg utbetalats i syfte att utan höjning av konsumenfprisnivån åstadkomma en utjämning av ett enligt inkomst- och kostnadskalkylerna för jordbruket föreliggande inkomstunderskott. Likaså utgå dylika tillägg för närvarande såsom ett led i de av statsmakterna beslutade åtgärderna för höjning av jordbruksbefolkningens inkomstnivå under innevarande regleringsår.) Svårigheterna att tillämpa ett dylikt system äro även i fråga om kött och fläsk betydligt större än i fråga om mjölk och mejeriprodukter. Det är sålunda till en början svårt att ordna en tillfredsställande kontroll över de utbetalningar, som skola göras enligt ett dylikt system. Det gäller ju här dels att få tillförlitliga uppgifter beträffande antalet av de djur, som slaktas och saluföras samt, om pristillägget skall utgå efter djurens vikt, beträffande vikten av de slaktade djuren, dels att förhindra att pristillägg uppbäres mer än en gång för samma djur. I de delar av landet, där köttbesiktningstvång föreligger, torde det väl få anses möjligt att anordna ett i stort sett tillfredsställande kontrollsystem, åtminstone vad beträffar antalet av de slaktade och saluförda djuren. Det kött och fläsk, som saluföres i dessa områden, skall enligt redan före krisen gällande bestämmelser besiktigas och stämplas å offentligt slakthus, kontrollslakteri eller köttbesiktningsbyrå. Under krisen har härjämte föreskrivits skyldighet för slakthusen, kontrollslakterierna och köttbesiktningsbyräerna att väga de slaktade djuren i samband med besiktningen och stämplingen. I betydande delar av landet föreligger emellertid ännu ej köttbesiktningstvång. För dessa delar av landet har under kristiden såsom ett led i ransoneringssystemet föreskrivits, att den saluförda slakten skolat stämplas och vägas av särskilda kommunvis utsedda stämplingskontrollanter. Om man vill införa ett system med pristillägg för kött och fläsk torde det, «

291 så länge köttbesiktningstvång ej föreligger inom hela eller i vart fall så gott som hela landet, icke vara möjligt att begränsa pristilläggen till att utgå för sådan slakt, som blivit besiktigad och stämplad i enlighet med bestämmelserna om köttbesiktningstvång. Man torde i stället då vara nödsakad att i de delar av landet, där sådant tvång ej föreligger, bibehålla möjligheten att få slakten stämplad och vägd av särskilda stämplingskontrollanter ävensom att utbetala pristillägg jämväl för slakt, som blivit stämplad och vägd av dessa stämplingskontrollanter. Denna stämpling och vägning hos stämplingskontrollanter skulle emellertid givetvis då ej, såsom fallet varit under kristiden, vara obligatorisk, utan densamma skulle endast utgöra en förutsättning för rätt att erhålla pristillägg. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även erinra om att frågan om en utvidgning av köttbesiktningstvånget för närvarande är under utredning genom särskilda av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga. Den stämpling och vägning, som ur kontrollsynpunkt inger de största betänkligheterna, är givetvis den stämpling och vägning, som skulle ske genom särskilda stämplingskontrollanter. I den mån köttbesiktningstvånget utvidgas, förlora emellertid betänkligheterna mot denna stämpling och vägning i vikt såsom ett argument mot att över huvud taget tillämpa ett system med pristillägg för kött och fläsk. Vad angår kontrollmöjligheterna vill jordbrukskommittén emellertid jämväl framhålla, att det, även om köttbesiktningstvånget skulle komma att utsträckas att gälla hela riket, torde komma att kvarstå vissa svårigheter att få fullt tillförlitliga uppgifter angående vikten å de slaktade djuren. Med hänsyn till de stora variationer, som förekomma i fråga om vikten av de slaktade djuren, synes det, om ett system med pristillägg för kött och fläsk skall ge ett någorlunda rättvist resultat, ofrånkomligt att pristillägget skall utgå i förhållande till vikten av de slaktade djuren. Denna vikt bör då kontrolleras i samband med besiktningen och inrapporteras till vederbörande regleringsorgan av den, som verkställt besiktningen. Erfarenheterna under kristiden ha emellertid visat, att det erbjuder vissa svårigheter att erhålla fullt riktiga viktuppgifter. Detta sammanhänger delvis med att man vid vägningen kan komma till ganska olika resultat, beroende på det sätt, på vilket putsningen av djurkroppen utförts, ävensom på om vägningen skett omedelbart efter slakten eller senare, då djurkroppen kallnat och därvid lättat i vikt. Trots att noggranna bestämmelser varit utfärdade rörande sättet för vägningen, har det emellertid visat sig, att uppgiftslämnarna i åtskilliga fall underlåtit att följa dessa bestämmelser och av vårdslöshet kommit att lämna oriktiga viktuppgifter. Risk för att så skall bli fallet torde komma att föreligga även i fortsättningen. Mot införande av ett system med pristillägg för kött och fläsk talar vidare den omständigheten, att det här är mycket svårt att tillse, att pristilläggen

292 leda till ett förbilligande av varorna för konsumenterna. Framför allt i fråga om kött men även i fråga om fläsk har man att göra med flera olika kvaliteter, vilka normalt betalas med olika pris. Någon fullt enhetlig konsumentprisnivå å dessa varor finnes vidare ej under normala förhållanden och dessutom förete konsumentpriserna å olika styckningsdetaljer stora avvikelser från det pris, som gäller för hel kropp. Det kan anmärkas, att man, därest man inför ett system med pristillägg till producenterna för kött och fläsk, bör räkna med att utbetala pristillägg för all i vederbörlig ordning stämplad och vägd slakt, således även för sådan slakt, som är avsedd för producenternas egen förbrukning. Det är nämligen i praktiken omöjligt att uppehålla någon skillnad mellan slakt till avsalu och slakt för hemmaförbrukning, och ett försök härtill skulle sannolikt kunna leda till att producenterna medelst fingerade överlåtelser skulle söka att erhålla pristillägg även för sin hushållsslakt. På tal om slakten för egen förbrukning kan vidare påpekas, att vid tilllämpningen av ett system med pristillägg för kött och fläsk vissa ojämnheter kunna väntas uppkomma i fråga om pristilläggen för dylik slakt, beroende på om producenten är ansluten till slakteriförening eller ej. De producenter, som äro anslutna till slakteriföreningar, leverera nämligen i stor utsträckning all sin slakt till slakteriföreningen och återtaga från denna de köttvaror de förbruka i hushållet. Denna slakt blir alltså besiktigad och stämplad, och pristillägg skulle komma att utgå för densamma. För de producenter, som ej äro anslutna till slakteriföreningar, torde däremot husbehovsslakten i huvudsak ske som verklig hemslakt, och man kan knappast räkna med att denna slakt, även om ett system med pristillägg för kött och fläsk infördes, skulle komma att bli besiktigad och stämplad. Det skulle nämligen bland annat bli förenat med visst besvär och vissa kostnader för producenterna att få till stånd sådan besiktning och stämpling. Något hinder möter i och för sig ej att begränsa pristilläggen till att utgå enbart för fläsk eller enbart för kött. Om man bortser från gödkalvuppfödning och uppfödning av slaktnöt, är nämligen nötkreatursköttet för närvarande att betrakta som en biprodukt till mjölkproduktionen. Producentpriset på fläsk kan därför bestämmas praktiskt taget oberoende av producentpriset på kött. I fråga om pristillägg för kött möter vidare ur regleringsteknisk synpunkt ej något hinder att begränsa pristillägget till storboskap. Slakten av storboskap utgör den gren av slakten, där den avgjort största delen blir föremål för besiktning å offentligt slakthus, kontrollslakteri eller köttbesiktningsbyrå. (År 1939 blev av den totala slakten av storboskap ej mindre än omkring 85 procent föremal för dylik besiktning, medan motsvarande siffra för svin var omkring 74 och för mindre kalv omkring 72 procent.) Storboskapen utgör alltså den del av slakten, för vilken det relativt sett är lättast att tillämpa ett system med pristillägg. Med hänsyn till de olägenheter, som enligt vad ovan anförts äro förenade

293 med ett system med pristillägg för kött och fläsk, anser jordbrukskommittén emellertid för sin del, att ett dylikt system helst ej bör införas. Agg. Ett hållbart system med pristillägg för ägg är för närvarande knappast möjligt att genomföra. Detta beror framför allt på att en betydande del — för närvarande omkring en tredjedel — av äggförsäljningen sker direkt från producenter till konsumenter eller via detaljhandlare å landsbygden utan förmedling av partihandlare. Att utbetala pristillägg vid sådan försäljning synes på grund av kontrollsvårigheterna icke kunna komma i fråga. Däremot skulle man möjligen rent tekniskt kunna tänka sig att utbetala pristillägg för de kvantiteter ägg, som levereras till ägghandelsföreningar och större partihandlare. Detta synes dock ej vara att förorda, eftersom det dels skulle innebära att stora grupper av äggproducenterna skulle lämnas utanför prisstödet, dels skulle skapa ojämnheter mellan olika handelsgrupper. Beträffande ett dylikt pristillägg gäller vidare detsamma som ovan anförts rörande pristillägg för lantsmör, nämligen att tillägget ej får vara så stort, att det pris producenten erhåller (inklusive tillägget) överstiger detaljhandelspriset i orten. I annat fall föreligger nämligen stor risk för missbruk av bestämmelserna om pristillägg på så sätt att producenter skola inköpa ägg i detaljhandeln och sedan inleverera de inköpta äggen såsom egen produktion och uppbära pristillägg för dem. Eftersom skillnaden mellan producentpriset och detaljhandelspriset i de större äggproducerande områdena normalt är relativt liten — den torde före kriget i allmänhet icke ha överstigit 25 öre och var på många håll betydligt lägre — kan alltså ett system med pristillägg för ägg icke användas för att genomföra någon mera betydande nedpressning av konsumentprisnivån å denna vara. Ärter och bönor. Beträffande dessa varuslag föreligga samma svårigheter att tillämpa ett system med pristillägg som i fråga om brödsäd. På grund av den ringa betydelse dessa varor ha för ett genomsnittligt hushålls budget torde för övrigt ett dylikt system ej böra komma i fråga för dessa varor, även om detta regleringstekniskt sett skulle vara möjligt. Potatis. I fråga om matpotatis synes det uteslutet att tillämpa ett system med pristillägg till producenterna redan på den grund att handeln med denna vara till största delen sker under sådana former, att en kontroll över utbetalningarna av pristillägg skulle vara omöjlig att genomföra. Mot tanken på pristillägg å matpotatis kan även anföras att det pä grund av de prisvariationer och kvalitetsskillnader, som förekomma i fråga om denna vara, är

294 omöjligt att kontrollera, att pristilläggen få avsedd inverkan på konsumentprisnivån. Vad fabrikspotatisen angår kan man däremot, om man bibehåller det nuvarande systemet med reglering av användningen av potatis för framställning av brännvin och stärkelse, tänka sig att utbetala pristillägg för potatis, som användes för dylikt ändamål. Eftersom jordbrukskommittén i detta betänkande ej framlägger något förslag rörande regleringsanordningarna i fråga om fabrikspotatis, lämnas emellertid här även frågan om lämpligheten ur regleringstekniska synpunkter av att utbetala pristillägg å fabrikspotatis åt sidan. Sockerbetor. I fråga om socker möter det med den organisation, som sockerbetsodlingen nu har, inga svårigheter att anpassa den inhemska konsumentprisnivån efter världsmarknadens prisnivå å socker och samtidigt bereda sockerbetsodlarna ett högre pris för sockerbetorna än som svarar mot prisnivån å världsmarknaden. Detta kan liksom hittills ske på så sätt, att staten till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget utbetalar de belopp, som erfordras för att bolaget skall kunna betala sockerbetorna efter ett högre pris än som motsvarar den inhemska konsumentprisnivån å socker. Det kan i detta sammanhang även anmärkas, att det tekniskt sett ej erbjuder några större svårigheter att utbetala ett högre pris för odling av sockerbetor i vissa speciella områden. Oljeväxter. Vad här ovan sagts om sockerbetor gäller i stort sett även i fråga om oljeväxter. Förmätning ser sättning för brödsäd. Vad i kapitel 11 anförts om nödvändigheten av att i fråga om brödsäd tillämpa en högprislinje har endast avsett att belysa omöjligheten av att i fråga om denna vara tillämpa ett system med pristillägg åt producenterna. Man har sålunda icke där tagit ställning till tanken på att genom särskilda pristillägg till kvarnarna (förmalningsersättning) möjliggöra för dessa att sälja sitt mjöl till ett billigare pris än som svarar mot det pris kvarnarna erlagt för den inköpta brödsäden. Möjligheterna att genom utbetalande av förmalningsersättning till kvarnarna förbilliga mjölet äro emellertid icke stora. Mjölpriset måste nämligen under alla förhållanden hållas så högt, att det kommer att ligga över producentpriset å spannmål. I annat fall skulle det bli lönande för jordbrukarna att inköpa mjöl från kvarnarna och använda detta mjöl för utfodringsändamål. Den marginal, som finnes för prisnedsättning å mjölet, blir därför mycket begränsad.

295 Under det senaste kriget har visserligen förmalningsersättning utbetalats med sä höga belopp, att kvarnarnas utförsäljningspris å vissa mjölsorter legat under det prisläge, som svarat mot samtidigt gällande pris för brödsäd. Detta har emellertid möjliggjorts endast därigenom att utfodringsförbud varit stadgat i fråga om produkter av brödsäd och att mjölet varit underkastat handelsreglering. Det kan vidare framhållas, att erfarenheterna rörande tillämpningen av systemet med förmalningsersättning visat, att ett dylikt system fordrar en omfattande kontrollorganisation och att det, även om en sådan kontrollorganisation finnes, är omöjligt att helt förhindra missbruk av bidragsbestämmelserna. I detta sammanhang bör även observeras, att den kontroll, som nu utövats, i viss mån underlättats av de bestämmelser, som gällt angående reglering av handeln med spannmål och mjöl och som gjort, att man kunnat kontrollera kvarnarnas inköp och försäljningar på ett mer effektivt sätt än som kan tänkas bli möjligt vid en återgång till normala förhållanden. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör ett system med utbetalande av förmalningsersättning till kvarnarna — med hänsyn dels till att detsamma ej möjliggör annat än en obetydlig prisnedsättning för konsumenterna, dels till de kontrollsvårigheter, som äro förenade med detsamma — ej ifrågakomma under normala förhållanden. Möjligheterna att nedbringa konsumentpriserna genom utbetalande av subventioner vid inköp av jordbruksförnödenheter m. m. I närmast föregående avsnitt har diskuterats, i vad mån det regleringstekniskt sett är möjligt att genom utbetalande av pristillägg till producenterna hålla konsumentpriserna på en lägre nivå än som motsvarar den önskvärda producentprisnivån. Man har då tänkt på det sätt, på vilket man skall tillföra jordbruket de inkomster, som detta vid en viss given omkostnadssumma behöver erhålla för att få full lönsamhet. Ett annat sätt att möjliggöra ett lägre konsumentpris än som motsvarar den verkliga produktionskostnaden är att genom subventionering av jordbrukets förnödenheter eller genom liknande statliga åtgärder nedbringa posterna å jordbrukets kostnadssida och därigenom minska det belopp, som jordbruket behöver tillföras i kontanta inkomster för att nå avsedd lönsamhet. För att ett dylikt subventioneringssystem skall kunna komma i fråga, synes man till en början böra uppställa den fordran å detsamma, att den utgiftsminskning detsamma är avsett att medföra skall komma åtminstone det stora flertalet jordbrukare till godo och att utgiftsminskningen för olika jordbruk åtminstone i stort sett skall stå i proportion till de å jordbruken producerade kvantiteterna. Vidare bör givetvis även h ä r fordras, att systemet skall vara sådant, att missbruk av bestämmelserna kan förhindras, ävensom att systemet ej skall vara alltför komplicerat ur administrativ synpunkt. Härjämte måste särskilt beaktas, vilken verkan en subventionering av vissa för-

296 nödenheter kan få på jordbrukets produktionsinriktning och över huvud taget på den ekonomiska planläggningen av jordbruksföretagen. Till upplysning om storleksordningen av de viktigare posterna å kostnadssidan kan återges följande uppställning rörande kostnadssidan i kalkylen över jordbrukets samlade inkomster och kostnader under regleringsåret 1938/39: 1938/39 milj. kronor

Köpgödsel Utsäde Köpfodermedel Maskiner och redskap Traktorkoslnader Diverse kostnader Ekonomibyggnader Grundförbättringar Arbetskostnader Kapitalkostnader

65*4 3*2 102*8 72'8 18-9 102*6 84*7 7*5 793*6 202*3 Summa milj. kronor

1 453*8

Vad först angår köpgödseln synes det utan allt för stora tekniska olägenheter möjligt att anordna ett subventioneringsförfarande i fråga om konstgödselmedel (men däremot knappast i fråga om kalk). Subventioneringen av konstgödselmedel kan då tänkas bli anordnad på i huvudsak samma sätt som clearingen i fråga om dessa varor under avspärrningen, nämligen så att staten ingår avtal med de företag, vilka tillverka eller importera konstgödselmedel, enligt vilka avtal dessa företag förbinda sig att tillhandahålla konstgödselmedlen till ett lägre pris än som svarar mot tillverknings- eller importkostnaden, mot det att de erhålla ersättning av staten för mellanskillnaden. Emellertid är utrymmet för en dylik subventionering i verkligheten ganska begränsat, beroende på att det ur allmänna ekonomiska synpunkter är olämpligt att genom subventionering nedbringa jordbrukarnas inköpskostnad för konstgödsel så mycket, att deras intresse av att tillvarataga den naturliga gödseln försvinner. (Vid avgörandet av om det kan anses ekonomiskt riktigt att taga vara på den naturliga gödseln måste man ju jämföra kostnaderna härför med de verkliga kostnaderna för frambringande av motsvarande mängd konstgödsel.) Enligt en inom jordbrukskommittén verkställd beräkning skulle totala värdet av den naturliga gödseln år 1938/39 uppgå till omkring 175 miljoner kronor och kostnaderna för det med gödselkörningen förbundna arbetet uppgå till omkring 64 miljoner kronor. Till grund för denna beräkning ha legat konstgödselpriserna och lantarbetarelönen under samma år. Vid nuvarande lönenivå för lantarbetare skulle kostnaderna för sagda arbete uppgå till omkring 106 miljoner kronor. Kostnads-

297 index för konstgödselmedel utgör för närvarande 160 jämfört med regleringsåret 1938/39. Räknar man dels med en ytterligare höjning av arbetslönerna med 20 procent av nuvarande nivå och dels med att prisnivån å konstgödselmedel utan subventioneringsåtgärder kommer att sjunka till 130 procent av 1938/39 års nivå, får man ett totalt värde å den naturliga gödseln av 228 miljoner kronor samt ett belopp av 127 miljoner kronor såsom arbetskostnad för gödselkörningen. Värdet av de kvantiteter konstgödselmedel, som användes under regleringsåret 1938/39, var efter då gällande prisnivå något över 60 miljoner kronor. Antager man, som nyss gjorts, att prisnivån å konstgödselmedel efter kriget utan subventionering kommer att sjunka till 130 procent av 1938/39 års nivå och att man genom subventionering vill sänka sagda prisnivå med 40 procent, medför detta, om förbrukningen antages vara lika stor som 1938/39, en utgiftsminskning för jordbruket av endast omkring 30 miljoner kronor. Vid en dylik subventionering av konstgödseln skulle emellertid värdet av den naturliga gödseln ur jordbrukarens synpunkt likaledes sjunka med 40 procent eller till omkring 130 miljoner kronor, och arbetskostnaderna skulle sålunda komma att uppgå till ej mindre än omkring 90 procent av naturgödselns värde. Härav framgår att, även om de anförda siffrorna måste anses i viss mån osäkra, ur allmänna ekonomiska synpunkter något större utrymme för subventionering av konstgödseln icke finnes och att, även vid en betydligt ökad konstgödselförbrukning, de belopp, som på denna väg kunna tillföras jordbruket, måste bli relativt små, sett i förhållande till jordbrukets sammanlagda kostnader. Ett viktigt skäl mot en sådan subventionering av konstgödseln, som skulle leda till ett försämrat tillvaratagande av den naturliga gödseln, är jämväl, att den naturliga gödseln har stor betydelse för humusbildningen i jorden och härvidlag ej kan ersättas av konstgödseln. På tal om en eventuell subventionering av konstgödseln bör vidare framhållas, att ett förbilligande av konstgödseln torde vara ägnat att medföra en intensifiering av konstgödselanvändningen och därmed en ökning av produktionen per arealenhet. En dylik utveckling får väl inom vissa gränser anses såsom enbart önskvärd ur driftsekonomisk synpunkt. Detta är fallet, så länge värdet av den produktionsökning, som erhålles genom användning av en viss mängd konstgödselmedel, överstiger kostnaden för tillförande av sagda mängd konstgödselmedel. Är kostnaden för tillförandet av konstgödselmedlen däremot större än värdet av den produktionsökning de åstadkomma, måste användningen av konstgödselmedlen uppenbarligen ur allmänna ekonomiska synpunkter anses förlustbringande. Vid fastställandet av sistnämnda kostnad bör man tydligen utgå från den verkliga tillverkningskostnaden för konstgödselmedlen och ej från det sänkta pris, till vilket jordbrukaren inköpt desamma. Den enskilde jordbrukaren har emellertid vid övervägandet av, i vilken utsträckning han bör använda konstgödselmedel, ej anledning att räkna med annat pris å dessa än det, som han själv

298 får betala för dem. En subventionering av konstgödselmedel kan därför lätt, särskilt om den procentuellt sett skulle vara mera betydande, leda till en ur allmänna ekonomiska synpunkter olämplig snedvridning av produktionen. Det bör i detta sammanhang slutligen påpekas, att en dylik snedvridning av produktionen till följd av en ur allmänna ekonomiska synpunkter olämplig användning av konstgödselmedel kan uppkomma även i ett annat fall, nämligen då import av konstgödselmedel får ske utan någon avgiftsbeläggning, under det att jordbruket samtidigt erhåller ett prisstöd för sin produktion. I realiteten är det nämligen ingen större skillnad mellan det fallet, att man utbetalar subvention å jordbrukets förbrukning av konstgödselmedel och därigenom möjliggör att den producentprisnivå, som jordbruket behöver för att uppnå avsedd lönsamhet, kan sänkas i riktning mot prisnivån å världsmarknaden, och det fallet, att importerade konstgödselmedel få säljas till gällande världsmarknadspris men prisnivån å jordbrukets produkter genom ett importskydd lyftes ett stycke över prisnivån å dylika produkter å världsmarknaden. Skillnaden är ju endast, att man i det ena fallet lägger subventionen å kostnadssidan och i det andra fallet lägger densamma å inkomstsidan. Någon avgiftsbeläggning av importen av konstgödselmedel har tidigare, med ett obetydligt undantag, icke förekommit. Vad jordbrukskommittén i nästföregående stycke påpekat är ej heller avsett att utgöra ett förord för att någon avgiftsbeläggning av importen av konstgödselmedel nu skall ske. Ännu har man långt ifrån nått fram till den konstgödselanvändning, som ur allmänna ekonomiska synpunkter kan anses önskvärd, och så länge man ej nått detta mål, synes det önskvärt, att man ej borttar den stimulans till ökad konstgödselförbrukning, som låga priser å konstgödselmedel kunna innebära. Vad angår posten för utsäde torde det redan med hänsyn till dess obetydlighet vara klart, att det här ej är lämpligt att sätta in något subventioneringsförfarande, även om de tekniska möjligheterna därför skulle föreligga. Av det för köpfodermedel angivna beloppet, omkring 103 miljoner kronor, belöpte c:a 67 miljoner kronor på oljekraftfoder och majs, 24 miljoner kronor på kli och resten på fabriksavfall och diverse animaliska foder. En subventionering av importerade fodermedel kan ej komma i fråga, eftersom producenternas inköpspris å dessa fodermedel av skäl, som tidigare anförts, måste hållas uppe på en nivå, lägst motsvarande fodermedlens förädlingsvärde vid animalieproduktion. Även i fråga om inom landet producerade fodermedel, såsom kli, fabriksavfall och dylikt, gäller, att priset p å desamma vid fri handel inom landet måste stå i relation till priset på animaliska produkter. Enär fodermedlens priser sålunda måste avvägas med hänsyn till andra faktorer än att bereda täckning för ett eventuellt underskott i de allmänna produktionskostnaderna, finnes mycket ringa utrymme för en allmän subventionering av desamma. I fråga om posterna för maskiner och redskap, traktorkostnader och

299 diverse kostnader kan helt allmänt sägas, att det här i de flesta fallen är svårt ur teknisk synpunkt att ordna en statlig subventionering samt att en subventionering, där densamma är genomförbar (detta är främst fallet i fråga om större maskiner och i form av bidrag till maskinföreningar), kommer att verka mycket ojämnt för jordbrukarna. Detta beror bland annat på det förut påpekade förhållandet, att en av förutsättningarna för att en ökad maskinanvändning med därav följande minskning i arbetskraftåtgången skall bli ekonomiskt förmånlig för en jordbrukare i regel är, att brukaren har möjlighet att finna annan och effektiv sysselsättning för sin arbetskraft under den tid, som frigjorts genom maskinanvändningen. Eftersom denna förutsättning ofta brister hos de mindre jordbrukens innehavare, skulle en dylik rabattering tydligen ofta kunna bli till väsentligt mindre gagn för dem än för andra jordbrukare. Den i ovanstående tablå upptagna särskilda posten för ekonomibyggnader avser delvis löpande underhållsarbeten. För dylika arbeten kan det tydligen av praktiska skäl ej anses lämpligt att utbetala någon subvention. I sagda post ingår emellertid även kostnaden för avskrivning å ekonomibyggnaderna. Vidare utgöra kostnaderna för ekonomibyggnader en mycket betydande del av jordbrukets kapitalkostnader. En subventionering av kostnaderna för ekonomibyggnader kan anordnas på så sätt, att staten genom att utlämna lån på förmånliga villkor till uppförande av nya ekonomibyggnader eller till mera omfattande förbättringsåtgärder å gamla ekonomibyggnader, ävensom genom att lämna bidrag till dylika arbeten påtager sig en del av denna kostnadspost. Det förslag rörande statens ekonomiska medverkan till den inre rationaliseringen, som jordbrukskommittén framlagt i kapitel 9, kan även i viss mån sägas innebära ett förslag till statlig subventionering i fråga om jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader. Enligt detta förslag skall nämligen till innehavarna av basjordbruk och jordbruk under basjordbrukets nivå i stor utsträckning utgå bidrag till förbättring av ekonomibyggnaderna med ett belopp, som kommer att stå i viss relation till storleken av det totala förbättringsbehovet men genomsnittligt för basjordbruken torde kunna skattas till omkring 20 procent av kostnaden och för de mindre jordbruken till ett något högre procenttal. I kalkylerna rörande den producentprisnivå, som erfordras för att ge basjordbruket full lönsamhet, bör man vid bestämmandet av storleken av det belopp, som skall upptagas såsom kostnad för ekonomibyggnader, beakta värdet av denna rätt till bidrag från det allmänna. Sagda bidrag kommer sålunda att leda till att producentprisnivån och därmed även konsumentprisnivån kan sättas något lägre än vad som eljest skulle ha varit möjligt. I början av denna punkt har uttalats, att en förutsättning för att man skall tillämpa ett subventioneringsförfarande bör vara, att subventioneringen k a n anordnas så, att samtliga eller i vart fall de flesta jordbrukarna komma i åtnjutande av densamma. Detta blir visserligen icke fallet med de här

300 ovan omnämnda bidragen till förbättring av brukningsdelarnas ekonomibyggnader, eftersom dessa bidrag ej avses skola utgå till normjordbruk och större jordbruk. Sagda förhållande synes dock i detta fall ej kunna anföras som skäl mot att man skall tillämpa ett dylikt bidragssystem eller mot att bidragen skola beaktas vid beräknandet av storleken av det erforderliga jordbruksstödet. Den nackdel, detta förfaringssätt utgör för normjordbruken och de större jordbruken, kompenseras nämligen av dessa jordbruks högre rationaliseringsgrad. Ifrågavarande förfaringssätt kan i stället snarast anses vara fördelaktigt även ur prisavvägningssynpunkt, eftersom det i viss mån är ägnat att medföra en utjämning av den skillnad i lönsamhet, som föreligger mellan basjordbruken och jordbruken i de ovanför basjordbruket liggande storleksgrupperna. De nu omnämnda bidragen till förbättring av ekonomibyggnaderna å basjordbruk och därunder liggande jordbruk ha motiverats ur andra synpunkter än de här anförda, främst av önskemålet att stimulera till inre rationalisering av brukningsdelarna. Man kan emellertid uppställa den frågan, om det ej med hänsyn till vad här ovan anförts skulle vara lämpligt att låta den statliga subventioneringen av byggnadsföretag å basjordbruken och de därunder liggande jordbruken få en betydligt större omfattning än som föreslagits i kapitel 9. Denna fråga bör emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning besvaras nekande. Det måste nämligen ur flera synpunkter anses önskvärt, att jordbrukarna även i fortsättningen skola bestrida större delen av kostnaderna för dylika förbättringsåtgärder. Ett viktigt skäl härför är att ett annat system skulle bli till stor nackdel för de innehavare av basjordbruk och mindre jordbruk, vilka vid dess införande nyligen uppfört eller förbättrat sina jordbruk. Dessa jordbrukare skulle nämligen då ej genom prissättningen på jordbrukets produkter få möjlighet att förränta och amortera det kapital de investerat i ekonomibyggnaderna. Vidare kan påpekas, att jordbrukarna, därest det allmänna skulle påtaga sig hela eller större delen av kostnaden för förbättring av jordbrukets ekonomibyggnader, skulle bli mindre intresserade av att själva underhålla och förbättra sina ekonomibyggnader och att ett dylikt system därför med all säkerhet skulle leda till en fördyring av ifrågavarande kostnadspost totalt sett. Även jordbrukarnas intresse av att söka hålla ner byggnadskostnaderna inom jordbruket skulle då minskas. Slutligen må framhållas, att det, om man ville införa ett dylikt system, skulle bli nödvändigt att låta bidrag utgå även till brukningsdelar betydligt över den i kapitel 9 föreslagna gränsen. Producentprisnivån skulle nämligen vid ett dylikt system komma att ligga så pass lågt, att det i vart fall för en stor del av jordbruken över basjordbrukets nivå icke skulle vara möjligt att enbart genom den högre rationaliseringsgraden få en merinkomst, som skulle vara tillräcklig att täcka kostnaderna för ekonomibyggnader vid dessa jordbruk. Enligt jordbrukskommittén bör man av de skäl, som nu anförts, ej tänka

301 sig att utsträcka ett system med subventionering av kostnaderna för ekonomibyggnader utöver vad som föreslagits i kapitel 9. De största posterna å kostnadssidan utgöras av arbetskostnader och kapitalkostnader. Eftersom arbetskostnaderna till största delen avse jordbrukarnas och deras familjemedlemmars eget arbete, skulle en subventionering i syfte att vid låga producentpriser upphjälpa jordbrukets lönsamhet här få formen av direkta kontantbidrag till samtliga jordbrukare i förhållande till arbetsåtgången i deras brukningsdelar. En dylik subventioneringsform måste emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning anses utesluten. I fråga om kapitalkostnaderna vill kommittén först hänvisa till vad kommittén anfört om subventionering av kostnaderna för ekonomibyggnader. Härutöver är en subventionering i fråga om kapitalkostnaderna teoretiskt genomförbar exempelvis på så sätt, att staten tillhandahåller jordbrukarna det erforderliga lantbrukskapitalet till en ränta som är satt så lågt, alt den i realiteten utgör en subventionering. Ett dylikt projekt skulle emellertid få ytterligt vittgående konsekvenser, bland annat för hela kreditväsendet här i landet. Detsamma skulle ju innebära, att staten skulle som lån till jordbrukarna tillhandahålla ett belopp, motsvarande hela det svenska jordbrukets värde, och få den svenska jordbruksjorden som säkerhet. Jämfört med syftet med åtgärden, vilket skulle vara att möjliggöra genomförandet av en lågprislinje utan utbetalande av statligt pristillägg, synes ett dylikt lånesystem dock vara en allt för vidlyftig och med hänsyn till konsekvenserna äventyrlig åtgärd för att pä allvar kunna övervägas. Som ett resultat av den nu verkställda genomgängen av de olika posterna å kostnadssidan synes man alltså kunna säga, att möjligheterna att genom statlig subventionering nedbringa jordbrukets kostnader äro mycket begränsade och att man knappast kan tänka sig att på denna väg i nämnvärd mån utjämna skillnaden mellan den utländska prisnivån å jordbruksprodukter och de inhemska produktionskostnaderna för dylika produkter. B . Vissa allmänna frågor angående utformningen av det statliga prisstödet. Innan jordbrukskommittén ingår på den närmare utformningen av regleringsanordningarna för varje särskild produktionsgren, skall kommittén i detta avsnitt behandla vissa mera allmänna frågor rörande utformningen av det statliga prisstödet. Frågan om den önskvärda totalproduktionens fördelning på olika produktionsgrenar. Vad angår frågan hur man, inom ramen för den önskvärda totalproduktionen, bör söka att fördela produktionen på olika produktionsgrenar, vill jordbrukskommittén framhålla, att denna fråga principiellt synes böra be-

svaras så att man — så långt detta är möjligt utan att man äventyrar beredskapssynpunkterna och uppehållandet av en lokal jordbruksproduktion även i de delar av landet, som ha sämre naturliga produktionsförutsättningar än de bästa jordbruksområdena — bör söka ge produktionen en sådan inriktning, att kostnaden för densammas upprätthållande nationalekonomiskt sett blir så låg som möjligt. I den mån så kan ske med tillbörligt beaktande av nyss anförda synpunkter, synes man alltså principiellt böra söka stimulera produktionen inom sådana produktionsgrenar, där produktionskostnadsnivån i vårt land är förhållandevis mest gynnsam i förhållande till utlandets, respektive hålla tillbaka produktionen inom sådana grenar, där skillnaden mellan den inhemska produktionskostnaden och exportländernas är särskilt stor. Det nu sagda innebär, att den i kapitel 1 angivna målsättningen beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som statsmakterna i fortsättningen böra stödja, närmast bör fattas såsom ett uttryck för storleken av den totalproduktion, som bör åtnjuta statsmakternas stöd, och ej såsom ett uttryck för en under alla förhållanden given fördelning av den önskvärda produktionen å olika produktionsgrenar. Det kan sålunda tänkas, att det under vissa omständigheter kan befinnas önskvärt ur det allmännas synpunkt, att produktionen inom en viss produktionsgren skall överstiga det inhemska avsättningsutrymmet och följaktligen exporteras till viss del, medan produktionen inom en annan produktionsgren i stället begränsas till viss del av den inhemska konsumtionen och återstoden utfylles med import. I vad mån en dylik utvidgning respektive inskränkning av olika produktionsgrenar kan bli aktuell, beror emellertid på förhållanden, som nu ej kunna med säkerhet överblickas, främst förhållandet mellan den inhemska producentprisnivån och världsmarknadens prisnivå å olika produkter ävensom de möjligheter, som över huvud i fortsättningen kunna finnas till export och import av jordbruksprodukter. Dessutom måste man hålla i minnet, att möjligheterna till en mera betydande omställning av den inhemska produktionen äro begränsade och att en omställning dessutom är förenad med både svårigheter och tidsutdräkt. Det bör bland annat med hänsyn härtill icke bli fråga om att söka genomföra en dylik omställning för att utnyttja ett prisläge å världsmarknaden, som kan antagas vara mera tillfälligt. Med det nu sagda har jordbrukskommittén därför allenast velat fästa uppmärksamheten på en synpunkt, som enligt jordbrukskommitténs mening principiellt bör anläggas på utformningen av den framtida jordbrukspolitiken, utan att därmed göra något uttalande om sannolikheten av att denna synpunkt i praktiken kan föranleda utvidgningar eller inskränkningar av olika produktionsgrenar eller om storleken av dylika utvidgningar eller inskränkningar. I det följande utgår jordbrukskommittén även från antagandet, att riktlinjen beträffande storleken av den produktion inom de olika produktionsgrenarna, som skall åtnjuta statligt stöd, skall bestämmas på sätt

303 förordats i den allmänna delen av kommitténs belänkande, d. v. s. att beträffande samtliga produktionsgrenar utom matfett och socker stöd bör utgå för en produktion, motsvarande det normala inhemska avsätlningsutrymmet, att stöd åt smörproduktionen bör utgå upp till en produktion, motsvarande det normala inhemska avsättningsutrymmet för matfett, minskat med omkring 40 000 ton, och att återstoden skall täckas medelst margarin (därav upp till 10 000 ton framställt av fett från en med statligt stöd bedriven inhemsk oljeväxtodling), samt att man i fråga om socker i första hand bör inrikta sig på att söka uppehålla en odling av mellan 40 000 och 50 000 hektar. Likaså förutsattes i det följande, att på lång sikt vid en skörd av normal storlek utrymme bör lämnas för en import av omkring 75 000 ton majs. Vilken inverkan skola förändringar i produktions- och konsumtionsvolymen få på prisstödets omfattning? Då jordbrukskommittén tidigare uttalat, att statsmakterna beträffande de olika produktionsgrenarna böra stödja en produktion motsvarande det normala inhemska avsättningsutrymmet eller (i fråga om matfett och socker) viss del av detta, innebär detta uttalande, att jordbruket i själva utgångsläget bör åtnjuta stöd för en produktion, motsvarande den konsumtion, som då faktiskt kan väntas komma till stånd vid den allmänna konsumentprisnivå, som statsmakterna av bland annat statsfinansiella, näringsfysiologiska och sociala skäl finna lämplig, och med hänsyn tagen jämväl till den konsumtionsökning, som av statsmakterna vidtagna rabatteringsåtgärder kunna medföra. (Med utgångsläget avses här förhållandena vid den tidpunkt, då de allmänna riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som på grundval av detta betänkande kunna komma att fastställas av statsmakterna, skola börja att tillämpas i praktiken.) Vid kalkyleringen av nyssnämnda konsumentprisnivå måste beaktas, att man ej räknar med högre konsumentpris än det som jordbruket, med den storlek produktionen har i själva utgångsläget, verkligen kan få ut för sin produktion. Detta är nämligen en förutsättning för att jordbruket skall få den avsedda lönsamheten. Ett beaktande av denna synpunkt synes emellertid ej erbjuda några svårigheter, eftersom jordbruksproduktionen i vart fall under de närmaste åren måste beräknas komma att ligga under den nivå, upp till vilken produktionen bör åtnjuta stöd av det allmänna. Det i nästföregående stycke sagda gäller emellertid endast omfattningen av stödet åt jordbruksproduktionen i ett utgångsläge. Man måste även göra klart för sig, vilken inverkan eventuella senare inträffande förändringar i produktionens eller konsumtionens storlek skola få på omfattningen av det statliga stödet. Vad konsumtionen angår har kommittén, såsom framgår bland annat av kapitel 2, ansett, att man i samband med en fortgående ökning av välståndet här i landet även bör kunna räkna med en fortgående konsumtions-

304 ökning och särskilt då med en förskjutning av konsumtionen i riktning mot de mera högvärdiga livsmedlen. Kommittén har även tidigare uttalat, att storleken av den produktion, som skall åtnjuta statligt stöd, bör återspegla förändringarna i den normala konsumtionens storlek. De förändringar i konsumtionens storlek, varom talats i nästföregående stycke, ha förutsatts vara en följd av en ökning av det allmänna välståndet och ha sålunda antagits kunna ske utan att priserna å jordbrukets produkter behövt sänkas under den nivå, som statsmakterna stödja. Emellertid måste man ju även räkna med den situationen, att en konsumtionsökning kan framkallas av ett prisfall å jordbrukets produkter under den av statsmakterna stödda nivån. En dylik situation kan medföra, att befolkningen utanför jordbruket får möjlighet att genomföra en förbättring av sin konsumtionsstandard i proportionsvis snabbare takt än vad som skulle ha varit möjligt utan ett dylikt prisfall. Härvid behöver det emellertid ej vara frågan om någon mera varaktig standardförbättring. Frågan är, vilken inverkan en på nu angivet sätt framkallad konsumtionsökning bör få på jordbruksstödets omfattning. För att klargöra frågeställningen antages att statsmakterna besluta att föra en jordbrukspolitik i enlighet med de av kommittén förordade riktlinjerna, att produktionen i utgångsläget icke överstiger det avsättningsutrymme, som enligt sagda riktlinjer skall lämnas densamma, samt att det, för att vid den i utgångsläget gällande prisnivån ge basjordbruket avsedd lönsamhet, erfordras tillskott av statsmedel till producentpriserna med exempelvis 100 miljoner kronor. Så länge produktionen ej stiger i snabbare takt än att densamma vid oförändrade konsumentpriser kan vinna avsättning inom landet, uppkomma ur nu ifrågavarande synpunkter inga särskilda problem beträffande bestämmandet av det statliga stödets omfattning. Statsmakterna ha då i fortsättningen att å ena sidan avväga stödets storlek i förhållande till de eventuellt sänkta produktionskostnaderna per produktenhet, så att stödet ej utgår med större belopp än som erfordras för att ge basjordbruket den avsedda lönsamheten, samt å andra sidan att vid bestämmande av stödets omfattning ta hänsyn till utvidgningen av den totala produktmängd som bör komma i åtnjutande av stöd. Man bör sålunda först genom kalkyler för basjordbruket av det slag, som ovan nämnts, söka fastställa, huruvida några förändringar i basjordbrukets lönsamhet inträtt till följd av produktionsökningen. Skulle så ej vara fallet, utan produktionskostnaderna per produktenhet äro oförändrade, innebär detta, att stödet bör utgå med oförändrat belopp per produktenhet. Eftersom den totala jordbruksproduktion, som bör åtnjuta stöd, ökats, inträder emellertid en viss stegring av det totalbelopp, som skall utgå till jordbruket i tillskott av statsmedel. Om nyssnämnda bidragsbelopp av 100 miljoner antages hava utgått i form av pristillägg till mjölkproduktionen, och denna i sin tur antages hava stigit med

305 10 procent, måste ju, om bidraget per kilogram mjölk skall bli oförändrat, även det totala belopp, som staten utbetalar i form av bidrag, höjas med 10 procent, d. v. s. med 10 miljoner kronor. Har produktionskostnaden nedgått relativt sett till följd av produktionsstegringen eller av annan anledning (rationaliseringsåtgärder, sänkta omkostnader m. m.), bör man bestämma bidragets storlek per produktenhet med hänsyn till vad som efter minskningen av produktionskostnaderna erfordras för att bibehålla basjordbrukets lönsamhet. (Vid avgörandet av vilka inkomstsummor som behöva tillföras jordbruket för detta ändamål, måste man givetvis beakta den förändring, som arbetskostnadsposten bör undergå för att den önskade jämställdheten i inkomsthänseende mellan jordbruksbefolkningen och andra samhällsgrupper skall kunna uppnås respektive bibehållas.) Vid bestämmandet av det totala bidragsbeloppets storlek tages därefter liksom i föregående fall hänsyn till ökningen av totalproduktionen. Ha produktionskostnaderna relativt sett sjunkit så mycket, att bidraget per produktenhet kan sänkas med V*o utan att basjordbrukets lönsamhet rubbas men samtidigt den totala mjölkproduktionen stigit med 10 procent, skulle således i det nyss använda exemplet statens totala bidrag utgå med praktiskt taget oförändrat belopp eller noga räknat 99 miljoner kronor. Man kan givetvis ej räkna med att utvecklingen i fråga om produktionsstegringen och produktionskostnaderna per produktenhet kommer att löpa fullt parallellt mellan basjordbruken och de jordbruk, som ej nå upp till basjordbrukets nivå. Detta förhållande torde dock ej böra rubba de principer för bestämmande av det statliga bidragets storlek, som ovan angivits. Om basjordbrukets produktionskostnader per produktenhet nedbringas (vare sig genom ökad produktion eller genom tekniska förbättringar) bör man sålunda för jordbruksnäringen i dess helhet räkna med ett lägre bidrag per produktenhet, oaktat resultatet härav blir, att lönsamheten för de jordbruk, som ej uppnått basjordbrukets rationaliseringsgrad, försämras. (I realiteten torde den rationaliseringsvinst, som jordbruket kan göra genom att öka sin produktion eller minska sina omkostnader, komma att användas till att möjliggöra en successiv höjning av inkomstnivån för den i jordbruket arbetande befolkningen. I den mån så sker, blir givetvis någon sänkning av pristillägget per produktenhet ej aktuell.) Mera komplicerad blir situationen, om produktionen stadigvarande växer i sådan takt, att det ej är möjligt att vinna avsättning för densamma här i landet till det ursprungligen avsedda priset, utan jordbruket nödgas att antingen sälja en del av sin produktion i utlandet till underpris eller också söka vinna ökat avsättningsutrymme här i landet genom en sänkning av konsumentpriserna. Om man först tänker på det fall, att överskottet ej kan avsättas utomlands utan jordbruket alltså tvingas att söka avsätta detsamma inom landet, även om detta förutsätter en sänkning av konsumentpriserna, synes det knappast rimligt att anse, att den ökning av konsumtionen, som 20—616475

:II.

306 på så sätt kan komma till stånd, under alla förhållanden bör föranleda en revidering av bestämmelserna rörande omfattningen av det statliga stödet åt jordbruksproduktionen. Detta skulle nämligen innebära, att man skulle konservera en produktion, som vore större än den statsmakterna vid sitt fastställande av de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken efter övervägande av olika faktorer funnit önskvärd ur det allmännas synpunkt. Det sist anförda kan åskådliggöras med ett exempel, hämtat från en annan produktionsgren. Det antages att statsmakterna avse att stödja en inhemsk produktion av köttvaror, ungefärligen motsvarande det normala inhemska avsättningsutrymmet. Vid det konsumentprisläge å köttvaror, som rått och som man avser att stödja genom importregleringar, får jordbruket ett sådant utbyte av sin produktion av köttvaror, att jordbruk av en viss rationaliseringsgrad genom inkomsten av denna produktionsgren, lagd till inkomsten av övriga produktionsgrenar, kunna uppnå full lönsamhet. Produktionen av köttvaror blir emellertid efter hand ej oväsentligt större än den tidigare konsumtionen, och för att vinna avsättning för överskottet måste jordbruket sänka priserna å köttvaror. (Motsvarande sänkningar måste kanske vidtagas å andra jordbruksprodukter, om överskott föreligger även där.) Genom dessa prissänkningar kan jordbruket visserligen vinna avsättning för hela produktionen, men samtidigt rubbas jordbrukets lönsamhet, så att basjordbruket ej kan ge den förräntning och betala den ersättning för utfört arbete, som statsmakterna från början avsett. Skulle man nu hävda, att man, sedan prissänkningarna framkallat en utvidgning av konsumtionen, bör anse den på dylikt sätt framkallade ökade konsumtionen såsom normerande för den produktion statsmakterna därefter böra stödja, skulle detta innebära, att man i fortsättningen skulle utgå från de konsumentpriser, vid vilka en produktion av denna storlek kan vinna avsättning, och lämna jordbruket det tillskott av statsmedel till producentpriserna, som behövs för att jordbruket skall få den från början avsedda lönsamheten. Ett dylikt resonemang leder alltså till att man helt borttar den spärr mot överproduktion, som måste finnas i prisutvecklingen. En nedgång i prisnivån skulle nämligen i så fall så gott som omedelbart kompenseras genom höjning av de statliga tilläggen. Vad nu sagts om det fall, att ett produktionsöverskott måste avsättas till nedsatta priser å den inhemska marknaden, gäller i än högre grad, då ett dylikt överskott säljes å utlandsmarknaden. Vare sig denna försäljning kan ske till samma priser som de ä den inhemska marknaden gällande, eller överskottet måste säljas utomlands till lägre priser än den inhemska marknadens, saknas ju anledning att låta utvidgningen av produktionen medföra någon utvidgning av det statliga stödets omfattning. Sammanfattningsvis synes alltså principiellt kunna sägas, att en sådan utökning av konsumtionen, som är en följd av den allmänna välståndsstegringen eller särskilda av statsmakterna vidtagna rabatterings- eller subven-

307 tioneringsåtgärder, och som alltså kunnat ske utan att jordbrukets lönsamhet försämrats i förhållande till andra näringsgrenars, bör ha till följd en motsvarande ökning av den produktionskvantitet, för vilken statligt stöd utgår, men att en produktionsökning därutöver ej bör föranleda någon ökning av det statliga stödet, vare sig överskottet avsattes utom eller inom landet. Man bör alltså ha klart för sig, att en skillnad kan komma att föreligga mellan de priser, med vilka statsmakterna räknat i kalkylerna angående basjordbruket, och de priser, som jordbruksnäringen faktiskt erhåller för sm produktion. De i kalkylerna angivna priserna komma att utgöra rättesnöret för bland annat handhavandet av importregleringar m. m., men man kan därmed ej garantera, att jordbruket vid försäljning av sin produktion på den inhemska marknaden verkligen skall uppnå dessa priser. / själva utgångsläget bör man dock — med beaktande av sociala, näringsfysiologiska och statsfinansiella synpunkter — avväga de i kalkylerna använda priserna så, att jordbruket verkligen kan avsätta sin produktion till dessa priser och att basjordbruket genom försäljning till dessa priser och eventuellt även uppbärande av statliga pristillägg erhåller den avsedda lönsamheten. Om produktionsstegringen därefter skulle bli starkare än den ökning av konsumtionen, som kan möjliggöras av den allmänna välståndsstegringen och de åtgärder för ökning av konsumtionen, som staten kan vidtaga av näringsfysiologiska eller sociala skäl, och denna produktionsstegring därför skulle framkalla ett sådant prisfall, som rubbar jordbrukets lönsamhet, bör staten — vare sig produktionsstegringen hänför sig till basjordbruken eller till andra jordbruk — ej vara skyldig att genom ökad subvention till jordbruket återställa den rubbade lönsamheten. (En annan sak är att staten, såsom förut framhållits, bör söka att genom utformningen av sin rationaliseringsverksamhet m. m. förebygga uppkomsten av en sådan situation, som nu nämnts. Skulle en dylik situation det oaktat uppkomma, får man vidare tänka sig, att staten bör i ökad utsträckning vidtaga sådana åtgärder som — utan att de hindra rationaliseringens fortgång — äro ägnade att minska produktionsöverskottet och därigenom även att återställa basjordbrukets lönsamhet. I främsta rummet avses här åtgärder för ökad igenläggning av sådan mark, som är mindre lämpad för jordbruksdrift, ävensom för ökad sammanslagning av icke bärkraftiga jordbruk.) En fråga, som i detta sammanhang ej torde böra lämnas helt åt sidan, är, hur man skall förfara beträffande det statliga stödets storlek, därest den inhemska konsumtionsvolymen på grund av ett vikande konjunkturläge tenderar att bli mindre än man räknat med som normalt. Om man utgått från att det skulle bli möjligt för jordbruket att avsätta vissa kvantiteter jordbruksprodukter på den inhemska marknaden till priser som, jämte visst statligt stöd, ge jordbruket en viss lönsamhet, kan det ju tänkas inträffa,

308 att efterfrågan på dessa jordbruksprodukter på grund av minskad köpkraft blir sämre än beräknat och att jordbruket därför antingen måste sänka sina priser ä den inhemska marknaden för att vinna avsättning därstädes för den beräknade kvantiteten, eller också måste sälja viss del av denna kvantitet utomlands till lägre priser än den från början avsedda inhemska producentprisnivån. I så fall uppkommer frågan, om den förlust, jordbruket härigenom kan lida, bör kompenseras genom en utvidgning av det statliga stödet. (Någon minskning av de produktkvantiteter, för vilka jordbruket erhåller pristillägg, eller av pristilläggen per produktenhet bör uppenbarligen ej ske.) Rörande denna fråga må först framhållas, att en nedgång i den inhemska efterfrågan kan förutsättas inträffa endast om och i den mån statsmakternas strävanden att bekämpa konjunkturnedgången ej leda till resultat. Skulle trots dessa strävanden en depressionsperiod inträffa, och andra samhällsgruppers köpkraft försvagas till följd av depressionen, synes det klart, att jordbruket i en dylik situation ej kan göra anspråk på att erhålla en sådan utvidgning av det statliga prisstödet åt jordbruksproduktionen, att för jordbrukets vidkommande de menliga verkningarna av de försämrade avsättningsmöjligheterna elimineras. Det kan vidare påpekas, att det, om man vid välståndsstegring och därav föranledd konsumtionsökning låter stöd utgå för en successivt ökad produktion, synes konsekvent, att jordbruket ej skall erhålla någon särskild kompensation för den förlust jordbruket kan åsamkas därigenom att jordbruket — till följd av en av depression föranledd nedgång av efterfrågan — måste sänka sina priser för att kunna vinna avsättning för sin produktion. Det må till slut än en gång understrykas, att några bindande regler icke torde i förväg kunna uppdragas för avgörandet av här berörda frågor, utan att avgörandet i sista hand måste bli beroende på en avvägning mellan olika intressegrupper samt mellan sociala och ekonomiska synpunkter. Det är även klart, att det i praktiken kan erbjuda svårigheter att upprätthälla den skillnad mellan olika orsaker till konsumtionsökning, som här ovan angivits, särskilt med hänsyn till att vissa fluktuationer alltid måste tänkas förekomma i prisnivån och att det då blir svårt att avgöra, om dessa böra anses ha överskridit det normalas ram och i vad mån en eventuell konsumtionsökning bör tillskrivas stegringen av det allmänna välståndet eller en extraordinär prissänkning. I viss mån måste avgörandet därför även bli beroende på rent praktiska synpunkter, sammanhängande med de former,, i vilka det statliga stödet utgår. Allmänna synpunkter på frågan om statligt stöd åt export av jordbruksprodukter. Enligt de av jordbrukskommittén förordade allmänna riktlinjerna för den statliga jordbrukspolitiken bör det allmänna stödja uppehållandet av en

309 jordbruksproduktion av sådan storlek att den — med vissa undantag i fråga om matfett och socker — motsvarar det inhemska avsättningsutrymmet under normala förhållanden. För uppehållandet av denna jordbruksproduktion bör det allmänna i främsta rummet bereda jordbruket importskydd så länge den inhemska prisnivån ej överstiger en viss gräns, bestämd med hänsyn till vad som erfordras för att ge basjordbruket full lönsamhet (importgränsen). Under denna gräns skall jordbruket äga full frihet att självt ordna avsättningsförhållandena på den inhemska marknaden. Med denna uppläggning av jordbrukspolitiken är det klart, att i allmänhet något statligt stöd åt export av jordbruksprodukter icke kan anses motiverat. Så länge produktionen ej överstiger den myckenhet, som statsmakterna önska stödja, finns det sålunda ingen anledning för det allmänna att stödja export av någon del av produktionen. Genom det importskydd, som det allmänna bereder jordbruket, har detta nämligen redan fått för sig reserverat ett avsättningsutrymme, som bör vara tillräckligt för att vinna avsättning för hela produktionen. Det saknas då tydligen anledning för det allmänna att lämna stöd åt en export, som kan tänkas komma att medföra knapphet på den inhemska marknaden och medföra en höjning av den inhemska prisnivån. Skulle produktionen åter bli större än den produktion, som statsmakterna enligt de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken böra stödja, ligger det i själva målsättningen för jordbrukspolitiken, att något exportstöd till denna överskottsproduktion ej bör utgå, liksom det allmänna ej heller bör lämna något stöd till uppehållande av prisnivån, därest överskottet avsattes på den inhemska marknaden. För att en dylik överskottsproduktion skall kunna anses önskvärd ur det allmännas synpunkt, måste det nämligen fordras, att överskottsproduktionen i och för sig är lönsam. Är så fallet, bör något statligt stöd vid export av densamma emellertid ej vara behövligt. Mot de nu anförda allmänna synpunkterna strider emellertid ej att det allmänna under vissa omständigheter kan tänkas böra utbetala vissa belopp vid export av jordbruksprodukter. Ett sådant fall är det, att det allmänna i samband med export av vissa animaliska produkter, vilka kunna anses ha framställts med användande av importerade fodermedel, utbetalar ett belopp, motsvarande den fördyring av produktionen, som uttagandet av importavgifter å de importerade fodermedlen medfört. Ett annat fall är det, att man genom att exportera vissa kvantiteter här i landet framställda jordbruksprodukter kan vinna avsättningsutrymme för andra livsmedel, och att ett sådant utbyte framstår som förmånligt ur allmänna ekonomiska synpunkter. I intetdera av dessa fall är det emellertid fråga om att det allmänna skall lämna jordbruket något stöd vid sidan av importskyddet. I det förra fallet är det sålunda endast fråga om att för den del av produktionen, som exporteras, eliminera den konstlade fördyring av produktionen, som blivit en följd av att man — för att hålla priserna å inhemska fodermedel uppe

310 och hindra en allt för stor, på den inhemska marknaden inriktad produktion — lagt importavgifter på de importerade fodermedlen. Genom utbetalningen, vilken är att anse som en restitution av importavgifterna för fodermedel, ger man alltså endast jordbruket möjlighet att vid export komma i samma konkurrensläge i förhållande till andra länder, som om någon fördyring av de importerade fodermedlen aldrig ägt rum. I det senare fallet åter är det fråga om en export, vilken i och för sig är till gagn för det allmänna och vilken det därför ligger i det allmännas intresse att underlätta. Frågan, i vad mån det allmänna på grund av sådana förhållanden, som anförts i nästföregående stycke, bör vid export av jordbruksprodukter utbetala restitution av importavgifter eller särskilt exportbidrag, behandlas i det följande särskilt för de olika slagen av jordbruksprodukter. Allmänna synpunkter på frågan om statens befattning med avsättningen av jordbrukets produkter. En av jordbrukskommitténs huvudsynpunkter vid utformningen av förslagen till regleringsåtgärder beträffande de olika produktionsgrenarna har varit, att statsmakternas direkta befattning med avsättningen av jordbrukets produkter och med de priser, som jordbrukarna erhålla för dessa, skall begränsas till det minsta möjliga. Statens verksamhet på detta område bör enligt kommitténs förslag i huvudsak inskränkas till att lämna jordbruket ett visst importskydd samt till utbetalande av pristillägg beträffande de produkter, där medelprislinjen tillämpas. Härjämte erfordras även åtgärder för reglering av den export, som eventuellt kan komma till stånd, samt, beträffande brödsäd, för att i vissa situationer förhindra allt för starka prisfall. Staten bör däremot ej söka att i detalj reglera avsättningsförhållandena på den inhemska marknaden, utan det bör så långt möjligt överlämnas åt jordbruket självt att lösa dessa frågor. Rörande skälen för detta kommitténs ståndpunkttagande vill kommittén till en början framhålla, att det vid en dylik reglering är svårt att hindra, att tillämpningen av regleringsbestämmelserna medför en viss omgång och fördyring vid omsättningen av varorna. Det viktigaste skälet är likväl att det, eftersom staten ej ikläder sig garanti för att en viss prisnivå å jordbrukets produkter under alla förhållanden skall kunna uppehållas, synts kommittén riktigast, att det skall överlämnas åt jordbruket självt att under eget ansvar och med det stöd, som nyssnämnda statliga åtgärder innebära, söka ordna pris- och avsättningsförhållandena på det för jordbruket mest förmånliga sättet. Jordbrukskommittén skall i vissa följande avsnitt av detta kapitel med utgångspunkt från de i den allmänna delen av betänkandet gjorda uttalandena rörande de prisreglerande åtgärderna pä jordbrukets område, närmare behandla den tekniska utformningen av anordningarna för denna prisreglering. Kommittén vill emellertid dessförinnan än en gäng framhålla, att den faktiska utformningen av regleringsåtgärderna i hög grad kommer att påver-

311 kas av utvecklingen på olika områden, särskilt det handelspolitiska området. Utvecklingen på detta område blir sålunda avgörande för, i vad mån möjlighet till export av jordbruksprodukter kan komma att finnas i fortsättningen. Beträffande de jordbruksprodukter, för vilka exporten kan tänkas bli av någon större betydelse, behandlas därför i det följande två alternativ, det ena innebärande att exportmöjligheter saknas och det andra Innebärande att dylika möjligheter finnas. Innan jordbrukskommittén ingår på att för varje särskild produktionsgren behandla de regleringsåtgärder, som böra vidtagas inom densamma, synes det vidare lämpligt att till behandling upptaga dels vissa frågor angående innebörden av importskyddet och sättet för bestämmandet av dettas storlek, dels frågan om statligt stöd åt säsongmässig lagring av animaliska produkter. Vissa frågor angående innebörden av importskyddet och sättet för bestämmande av dettas storlek m. m. Säkerhetsmarginalens storlek och sättet för lämnande av importskyddet. Jordbrukskommittén har i kapitel 11 bland annat berört frågan, hur man vid utformningen av bestämmelserna om prisstöd åt jordbruket skall beakta det förhållandet att inkomst- och kostnadsutvecklingen under loppet av ett regleringsår kan bli en annan än den, som man utgått från vid upprättande av en kalkyl rörande basjordbrukets inkomst- och kostnadsförhållanden under regleringsåret. Kommittén har härom uttalat, att hänsyn till detta förhållande enligt kommitténs uppfattning lämpligen bör tagas på så sätt, att statsmakterna varje vår — samtidigt med att man genom kalkylen kommer till en uppfattning om, vilka producentpriser, som böra eftersträvas under det instundande regleringsåret för att, därest skörden skulle bli av normal storlek och kostnadsutvecklingen den i kalkylen antagna, ge basjordbruket full lönsamhet — skola bestämma, att jordbruket under sagda regleringsår skall åtnjuta importskydd för uppehållande av något högre producentpriser än de nyss avsedda. Någon ökning eller minskning av det sålunda fastställda importskyddet bör därefter i princip ej ske under regleringsårets lopp. Den gräns, vid vilken jordbrukets företrädesrätt att avsätta sina produkter å den inhemska marknaden skall upphöra, har i kapitel 11 benämnts importgränsen. Skillnaden mellan den producentprisnivä, som enligt kalkylen behövs för att vid den i kalkylen antagna produktions- och kostnadsutvecklingen ge basjordbruket full lönsamhet, och den producentprisnivå, upp till vilken jordbruket åtnjuter importskydd, utgör jordbrukets säkerhetsmarginal. Skulle skörden bli lägre än beräknat eller kostnaderna stiga utöver de belopp, som upptagits i kalkylen, kan sålunda jordbruket, i den mån jordbruket lyckas höja producentprisnivån över den i kalkylen angivna och upp emot importgränsen, genom denna prishöjning få en kompensation för

312 skördeminskningen eller kostnadsökningen. Rätt för jordbruket att utnyttja den marginal, som skillnaden mellan den i kalkylen upptagna producentprisnivån och importgränsen representerar, skall emellertid föreligga, oavsett om förhållandena under regleringsåret äro sådana, att en dylik prishöjning faktiskt behövs för att ge basjordbruket full lönsamhet, eller ej. Även om skörden är av normal storlek och kostnaderna ej stigit utöver vad som antagits i kalkylen, bör jordbruket sålunda äga rätt att utnyttja sagda marginal. De vinstmöjligheter, som sålunda föreligga för jordbruket, böra emellertid ses i samband med det förhållandet, att någon viss minimiinkomst ej tillförsäkras jordbruket oberoende av produktions- och kostnadsutvecklingen. Skulle skörden bli så låg eller kostnadsutvecklingen så oförmånlig för jordbruket att detta ej ens vid en producentprisnivå, som ligger vid importgränsen, kan erhålla full lönsamhet, får jordbruket sålunda självt bära den uppkommande förlusten. Skulle en riklig skörd framkalla ett sådant prisfall å den inhemska marknaden, att jordbruket trots den ökade skördevolymen ej uppnår den i kalkylen avsedda lönsamheten, skall jordbruket ej heller erhålla någon kompensation för denna förlust. Det synes ej möjligt att i förväg med anspråk på giltighet för någon längre tid ange, hur ifrågavarande säkerhetsmarginal för jordbruket bör vara konstruerad. Denna fråga är nämligen beroende på åtskilliga faktorer, vilka snabbt kunna förändras. Av stor betydelse blir sålunda, i vilken utsträckning det kan visa sig möjligt för jordbruket att vid en produktion av normal storlek uttaga högre priser å den inhemska marknaden än de, som upptagits i kalkylen. Möjligheterna för jordbruket att uttaga överpriser å den inhemska marknaden äga vidare intimt samband med de möjligheter, som kunna finnas att genom export avlasta överskott av jordbruksprodukter från denna marknad. Av stor betydelse blir vidare, i vad mån man i fortsättningen kan räkna med en relativt stabil kostnadsnivå. Jordbrukskommittén har därför ej heller ansett sig böra försöka framlägga något definitivt förslag till utformningen av ifrågavarande säkerhetsmarginal. Denna fråga torde i stället för varje regleringsår i första hand få upptagas av det centrala regleringsorganet och därefter, på grundval av ett av sagda organ framlagt förslag, få prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen. Kommittén inskränker sig följaktligen här till att mera allmänt diskutera vissa spörsmål rörande innebörden och utformningen av ifrågavarande säkerhetsmarginal. Jordbrukskommittén vill då först framhålla, att ifrågavarande marginal i första hand bör avse att bereda jordbruket en kompensation för en sådan nedgång av skörden, som kan anses ligga inom ramen för mera normala skördevariationer. Det synes icke möjligt att i ett prissättningssystem av här föreslagen art taga hänsyn till sådana situationer, som närmast äro att hänföra till missväxt. Skulle en dylik situation uppkomma, torde man i stället

313 få förutsätta, att frågan om särskilda stödåtgärder till jordbruket kommer att prövas oberoende av de beslut, som tidigare kunna ha fattats angående grunderna för avvägningen av prisstödet åt jordbruksnäringen under ifrågavarande regleringsår. Det kan i detta sammanhang erinras om att den under krisåren tillämpade s. k. 4-procentregeln är baserad på det förhållandet, att skördevariationerna under 1930-talet faktiskt i stort sett legat inom 4 procent av en tänkt normalskörd. Storleken av den i framtiden önskvärda marginalen bör emellertid bestämmas ej enbart med hänsyn till de normala skördevariationernas storlek. Av stor vikt måste även, såsom ovan framhållits, bland annat bli de möjligheter jordbruket i olika situationer har att utnyttja sagda marginal. Vid behandlingen av denna fråga bör man för varje år beakta dels de erfarenheter, som vunnits rörande tillämpningen av de tidigare tillämpade bestämmelserna, dels vad man kan förutse rörande den kommande utvecklingen, särskilt rörande skördens storlek i förhållande till det inhemska avsättningsutrymmet vid en viss prisnivå och rörande avsättningsförhållandena på världsmarknaden. Med hänsyn till att produktions- och avsättningsförhållandena variera avsevärt inom olika produktionsgrenar, synes det önskvärt, att marginalen ej skall vara densamma för samtliga produktslag utan att man skall fastställa marginalens storlek särskilt för varje produktslag. I fråga om den inhemska producentprisnivån torde man, av skäl, som angivas på tal om förfaringssättet vid omhändertagande av säsongmässiga överskott, böra tänka sig, att denna ej skall vara fast utan få svänga rätt mycket, särskilt i samband med säsong variationerna i produktionen. Intager man en dylik ståndpunkt i fråga om den inhemska producentprisnivån, uppkommer frågan, om man vid fastställandet av importgränsen bör taga hänsyn till normala säsongmässiga svängningar i den inhemska prisnivån och låta importgränsen svänga på motsvarande sätt, eller om importgränsen bör vara fast under hela året. Innebörden av den nu uppställda frågan kan belysas med ett exempel. Det genomsnittliga producentpris a kött av storboskap, som statsmakterna vilja stödja, antages vara 1 krona 80 öre per kilogram. Det antages vidare att man räknar med att detta pris normalt kan komma att säsongmässigt fluktuera 15 öre pä vardera sidan om genomsnittspriset, och att man vid överskridande av genomsnittspriset dessutom bör ha en marginal av ytterligare 15 öre per kilogram, innan statsmakterna skola lätta på importrestriktionerna för att pressa ned den inhemska prisnivån. Den nyss uppställda frågan blir då, om man för hela året bör låta prisgränsen för import ligga vid 2 kronor 10 öre per kilogram eller om man bör tillämpa denna importgräns endast under lågproduktionstiden och under andra tider av året

314 tillämpa en lägre gräns. I senare fallet skulle importgränsen alltså variera på samma sätt som producentpriset normalt varierar under olika årstider. Ur rent regleringsteknisk synpunkt är det givetvis förmånligt att ha en enda för hela året gällande importgräns. Avgörandet av vid vilka tidpunkter importskyddet skall ändras, måste ju annars alltid vålla vissa svårigheter. Häremot kan ställas det förhållandet, att bibehållandet av en för hela året gällande importgräns kan medföra åtskilliga ur det allmännas synpunkt mindre önskvärda konsekvenser. Sålunda kan det tänkas, att fastställandet av en enda importgräns kan komma att leda till en minskning av säsongvariationerna i prisnivån och därmed till en skärpning av säsongvariationerna i fråga om produktionens storlek. Ju mindre variationerna i den faktiska prisnivån bli, desto mer lockande blir det exempelvis för jordbrukarna att förlägga saluförandet av sina slaktdjur till de tider, som ur produktionssynpunkt äro förmånligast för dem. En fix importgräns kan alltså väntas komma att motverka en ur andra synpunkter önskvärd utjämning av säsongvariationerna i produktionens storlek. Mot en fix, för hela regleringsåret gällande importgräns talar även och framför allt det förhållandet, att man i så fall torde bli nödsakad att göra marginalen större än vad som ur andra synpunkter kan anses lämpligt. Man måste nämligen i så fall bestämma importgränsen så, att den kommer att lämna en viss marginal även vid de tider av året, då produktionen normalt är lägst och priserna högst. För sådana varor, där mera betydande säsongvariationer i priserna förekomma, leder detta då uppenbarligen till att det under övriga tider av året kommer att finnas en avsevärt större marginal mellan importgränsen och det pris, som normalt bör gälla inom landet. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning torde man därför böra räkna med att det kommer att visa sig nödvändigt att låta importgränsen variera i anslutning till de normala säsongmässiga variationerna i den inhemska prisnivån. Importgränsens storlek synes då lämpligen böra fastställas på så sätt, att statsmakterna varje vår, då de behandla frågan om de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för nästkommande regleringsår, skola bestämma, att jordbruket för varje särskild produktionsgren skall åtnjuta importskydd upp till en prisnivå, vilken ligger ett visst antal öre över den prisnivå, som för olika tider av året beräknas motsvara det i kalkylen angivna genomsnittspriset. De perioder av aret, då importskyddet bör vara högre eller lägre än genomsnittet, böra härvid angivas i stora drag. En dylik metod för bestämmande av importgränsen innebär, att man bestämmer importgränsen i anslutning till de normala säsongmässiga variationerna i prisnivån. Det bör sedan ankomma på det centrala regleringsorganet att handha importregleringen med ledning av de sålunda lämnade direktiven. Beträffande sättet för lämnande av importskyddet vill jordbrukskommittén här helt allmänt nämna, att man enligt jordbrukskommitténs uppfatt-

315 ning bör tänka sig att det, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde redan före kriget, i fråga om flertalet viktigare jordbruksprodukter ävensom i fråga om fodermedel bör finnas en importreglering, enligt vilken det för rätt att införa dylika jordbruksprodukter skall erfordras särskilt tillstånd av det centrala regleringsorganet. Samtidigt härmed bör det centrala regleringsorganet äga rätt att uttaga införselavgift vid lämnande av tillstånd till import. Sistnämnda befogenhet bör användas för att utjämna skillnaden mellan världsmarknadens prisnivå och den förut nämnda importgränsen. I allmänhet synes man böra sträva efter att åstadkomma det avsedda importskyddet enbart genom uttagande av importavgift ävensom söka undvika en prövning av importavgiftens storlek i varje särskilt fall utan i stället uttaga importavgift efter enhetliga grunder. Det centrala regleringsorganet bör sålunda beträffande visst eller vissa slag av jordbruksprodukter och fodermedel, om detta med hänsyn till föreliggande förhållanden kan ske utan att hela syftet med importregleringen äventyras, kunna lämna ett allmänt tillstånd till införsel under viss tid mot erläggande av en viss införselavgift, vars storlek fastställts med hänsyn till de rådande prisförhållandena å världsmarknaden och den väntade prisutvecklingen därstädes. Man utgår då från att en på dylikt sätt för viss tid bestämd importavgift skall vara ett tillräckligt skydd för att hålla det inhemska producentpriset uppe på avsedd nivå. Där detta ej visar sig vara fallet, kan man dock bli nödsakad att företaga en direkt kvantitativ reglering av importen, eventuellt i samband med en omprövning av importavgiftens storlek. Vissa frågor rörande utformningen av importskyddet behandlas för de olika produktionsgrenarna var för sig i samband med en diskussion rörande den närmare utformningen av de prisreglerande åtgärderna för dessa. Inverkan av en eventuell export på utformningen av importskyddet m. m. Därest export av jordbruksprodukter skulle komma att ske i någon mera betydande omfattning, uppkomma vissa frågor rörande den inverkan denna export kan få på den inhemska prisnivån och på avvägningen av importskyddet. Trots ovissheten om exportmöjligheterna har det med hänsyn till dessa frågors principiella betydelse vid utformningen av jordbruksregleringen synts lämpligt att här något behandla desamma. Utgångspunkten för hela den föreslagna jordbruksregleringen och särskilt för bestämmelserna om importskydd är, att den utländska prisnivån å jordbruksprodukter normalt kommer att ligga lägre än den prisnivå, som bör gälla här i landet för att jordbruket skall få önskad lönsamhet. De fall, då en export av jordbruksprodukter kan vara önskvärd ur jordbrukets synpunkt, synas då bli tre. Det första är det, att export på grund av svängningar i den utländska prisnivån temporärt blir lönsam utan något statligt exportbidrag eller någon restitution av importavgifter för fodermedel. Det andra är det, att man genom att exportera vissa delar av den inhemska pro-

316 duktionen, ehuru exportpriset ligger under den inhemska prisnivån, kan få till stånd en avlastning på den inhemska marknaden och sålunda här kan undvika en prissänkning, som skulle ha medfört större förluster för jordbruket än den siffermässiga förlust, som uppkommer ä exporten. Det tredje fallet är det, att exporten blir lönsam endast genom den restitution av importavgifter för kraftfoder, vilken nedan förutsattes skola kunna utgå vid export av smör, fläsk och ägg. Möjligen kan man som ett fjärde fall nämna det, att exporten visserligen sker med förlust och icke har till ändamål att åstadkomma en avlastning på den inhemska marknaden, men att densamma sker i syfte att bibehålla en viss kundkrets utomlands för det fall att export framdeles skulle bli önskvärd ur någon av de synpunkter, som ovan angivits. Det har förut sagts, att det skydd, som jordbruket skall åtnjuta från statsmakternas sida, främst skall ha formen av ett importskydd, innebärande att import av jordbruksprodukter principiellt ej bör tillåtas, så länge producentpriserna inom landet ej överstiga en viss gräns (importgränsen). Det har även framhållits, att importgränsen måste sättas så, att man har en viss marginal mellan det genomsnittliga producentpris, som upptagits i kalkylen, och sagda gräns, ävensom att denna gräns torde böra variera i förhållande till normala säsongmässiga variationer i den inhemska prisnivån. Under importgränsen skall jordbruket principiellt äga självt ordna sina avsättningsförhållanden på det för jordbruket mest förmånliga sättet. Detta bör givetvis gälla, då hela produktionen avsattes inom landet. Det kan emellertid möjligen ifrågasättas, om det sålunda bestämda importskyddet bör gälla i full utsträckning, även då export förekommer. Såsom ovan nämnts, kan man ju tänka sig, att jordbruket genom att exportera viss del av den inhemska produktionen, ehuru exportpriset ligger under den inhemska prisnivån, kan få till stånd en avlastning på den inhemska marknaden och därigenom kan undvika en prissänkning h ä r i landet, som skulle ha medfört större förluster för jordbruket än den siffermässiga förlust, som uppkommer å exporten. I den mån denna möjlighet att genom export avlasta ett överskott från den inhemska marknaden ej användes annat än för att förhindra att det genomsnittliga pris, som jordbrukarna ernå på den inhemska marknaden, skall komma att ligga under den genomsnittliga prisnivå, vilken statsmakterna vilja stödja, synes någon invändning mot exporten ej kunna göras från det allmännas sida. Det kan emellertid tänkas, att exportmöjligheterna utnyttjas ej blott för att möjliggöra ett uppehållande av nyssnämnda genomsnittspris utan även för att på den inhemska marknaden få ut ett högre genomsnittspris än det, som statsmakterna avsett att stödja. I så fall måste bedömningen ur det allmännas synpunkt bli en annan. Är den totala produktionen ej större än att den kunnat avsättas inom landet till den ursprungligen avsedda genomsnittliga prisnivån, har ju exporten åstadkommit en minskning och en fördyring av konsumtionen här i landet och sålunda varit

317 till nackdel för konsumenterna. Är produktionen större än att den kunnat avsättas här i landet till nyssnämnda genomsnittspris, tillkommer ytterligare den omständigheten, att jordbruksskyddet då använts för uppehållande av en ur försörjningssynpunkt allt för stor samt i och för sig ej lönsam produktion. (Med uttrycket »den genomsnittliga prisnivå, som statsmakterna avsett att stödja» förstås här och i det följande i första hand den i kalkylen upptagna genomsnittliga prisnivån å olika slag av jordbruksprodukter. Om produktions- och kostnadsbetingelserna skulle utveckla sig på ett sådant sätt, att den i kalkylen angivna prisnivån icke är tillräcklig för att bereda basjordbruket avsedd lönsamhet, kan emellertid den prisnivå, som statsmakterna avsett att stödja, anses vara en nivå, som ligger något över den i kalkylen angivna prisnivån, givetvis dock aldrig över importgränsen.) Vad nu sagts har gällt bedömningen av exportens lämplighet ur det allmännas synpunkt i det fall, dä exporten icke i och för sig är lönande. Man kommer emellertid, ehuru pä delvis andra skäl, till ungefär samma resultat även i det fall att exporten i och för sig kan betecknas som lönande. Vad bedömningen av detta fall angår må först understrykas, att man i allmänhet — bortsett från de förhållanden, som kunna komma att föreligga under de närmaste efterkrigsåren — ej torde böra räkna med att exportpriserna å jordbruksprodukter skola mera permanent ligga över den inhemska prisnivå, som statsmakterna önska stödja, utan att en i och för sig lönsam export åtminstone beträffande flertalet jordbruksprodukter endast torde kunna tänkas som en temporär företeelse i samband med variationer i den utländska prisnivån. Ur ekonomisk synpunkt kan det synas enbart förmånligt, om dylika temporära möjligheter till en lönande export utnyttjas. Man torde emellertid ej kunna förbise den inverkan en dylik export kan fä på den inhemska prisnivån. Utnyttjar jordbruket ett gynnsamt prisläge å utlandsmarknaden till att exportera produkter i sådan utsträckning, att den inhemska genomsnittliga prisnivån blir högre än avsett, innebär detta alltjämt, att det statliga skyddet åt jordbruksnäringen som helhet betraktad utnyttjats i större utsträckning än som varit avsett. Den omständigheten, att priset å en viss produkt å utlandsmarknaden temporärt kan komma att ligga över den prisnivå, som statsmakterna avsett att stödja här i landet, kan nämligen ej i och för sig anses motivera, att det inhemska producentpriset å ifrågavarande produkt bör få stiga upp till utlandsmarknadens nivå. Vid bedömandet av behovet av skydd för det svenska jordbruket och av den omfattning, i vilken ett dylikt skydd bör lämnas, bör man ju utgå från samtliga produktionsgrenar inom jordbruket och avväga skyddet med hänsyn till alla dessa produktionsgrenar, så att man vid vissa angivna prisnivåer å olika produkter å hemmamarknaden får full lönsamhet för de rationella jordbruken. Skulle prisutvecklingen å utlandsmarknaden därefter bli sådan, att behovet av skydd för viss produktionsgren bortfaller och

318 jordbruket rent av får möjlighet att få ut ett högre pris för produktionen inom denna gren än som förutsatts vid avvägningen av jordbruksstödet i dess helhet, bör jordbruket alltså ej dels få begagna sig av denna extra vinstchans inom viss produktionsgren och dels fortfarande utnyttja skyddet för övriga produktionsgrenar. Ett dylikt förfarande skulle ju leda till att jordbruket som helhet betraktat skulle erhålla ett onödigt stort skydd. I anslutning till vad nu sagts synes alltså en i och för sig lönsam export av jordbruksprodukter önskvärd ur det allmännas synpunkt endast så länge den ej medför, att det inhemska producentpriset drives över den genomsnittsnivå, som statsmakterna avsett att stödja. För att man på samma gång skall kunna utnyttja ett temporärt gynnsamt prisläge å utlandsmarknaden för export av jordbruksprodukter och hindra, att det statliga skyddet åt jordbruksnäringen till följd av denna export skall tagas i anspråk i större omfattning än som är nödvändigt, kan man tänka sig möjligheten av att i en dylik situation justera den avvägning av skyddet mellan olika produktionsgrenar, som skett före regleringsårets början. Låter man konsumentprisnivån å visst slag av jordbruksprodukter, där en lönande export temporärt kan ske, stiga i den utsträckning, som föranledes av exporten, men sänker samtidigt konsumentprisnivån å annan produkt, där priset å utlandsmarknaden ligger under den inhemska prisnivån, kan ju omfattningen av det statliga skyddet bibehållas oförändrad trots förstnämnda prisstegring. Avgörandet av om man bör vidtaga dylika justeringar eller ej, måste främst bli beroende av om man anser att det förmånliga priset å utlandsmarknaden kan väntas bestå mer än en kortare tid. Det synes önskvärt, att regleringsorganet skall ha en viss frihet att vidtaga sådana justeringar, som nu nämnts. Samtidigt bör man emellertid ha klart för sig, att utrymmet för dylika justeringar i praktiken är mycket begränsat. Man måste nämligen beakta de konsekvenser en dylik justering skulle få för innehavare av jordbruk i olika storleksgrupper och med olika produktionsinriktning. En förutsättning för att en sådan justering skall få ske synes böra vara, att den ej för någon viss grupp av jordbrukare medför en försämring av den lönsamhet, som jordbruket kunnat påräkna vid den ursprungligen av statsmakterna fastställda avvägningen av prisstödet mellan olika produktionsgrenar. Vid det praktiska handhavandet av regleringsanordningarna torde därför metoden att genom en justering av skyddet åt olika produktionsgrenar skapa möjlighet till en export, som kan ske utan att det totala statliga skyddet åt jordbruksnäringen ökas, icke komma att få någon nämnvärd betydelse. Ett annat sätt att söka förebygga, att exporten skall medföra en ej avsedd ökning av det allmännas och konsumenternas kostnader för jordbruksproduktionens uppehållande, är en avgiftsbeläggning av exporten. Denna metod är dock behäftad med flera nackdelar. Om man vill använda den för att förhindra, att priset på den inhemska marknaden skall stiga över den

319 nivå, som statsmakterna ursprungligen avsett att stödja, räcker det nämligen ej att bestämma avgiften till ett belopp, motsvarande skillnaden mellan denna prisnivå och den högre utländska prisnivån. Eftersom exporten kan skapa ökad knapphet och därmed även en högre prisnivå här i landet, blir exporten nämligen alltjämt lönande. För att nå det nyss angivna målet måste man alltså sannolikt införa rent prohibitiva avgifter. Det resonemang, som nu förts angående lämpligheten av en till följd av temporära prisvariationer lönsam export kan i stort sett tillämpas jämväl i det fall att beträffande visst slag av jordbruksprodukter en export skulle visa sig lönsam även under mera stabiliserade förhållanden. Till undvikande av missförstånd bör anmärkas, att vad man i här berörda lägen bör försöka hindra givetvis ej är en export i och för sig men väl att denna export skall ske på ett sådant sätt eller i sådan utsträckning, att den medför en ökning av det allmännas och konsumenternas totala kostnader för uppehållande av jordbruksproduktionen. Elimineras sistnämnda risk, kan ju uppenbarligen ur samhällets synpunkt en export av jordbruksprodukter, som kan ske utan statligt stöd till för jordbruket förmånliga priser, ej vara annat än önskvärd. Man kommer alltså, vare sig exporten är i och för sig lönsam eller ej, till det resultatet, att ur det allmännas synpunkt någon anledning att söka begränsa eller reglera exporten ej föreligger, så länge exporten ej medför, att det inhemska producentpriset genomsnittligt pressas över den nivå, vilken statsmakterna önska stödja, men att det däremot kan finnas anledning för det allmänna att ingripa för att förhindra, att det inhemska producentpriset genom export skall pressas över sagda nivå. Vad angår behovet av särskilda åtgärder från statens sida i sistnämnda situation må först framhållas, att detta i stor utsträckning blir beroende av, hur stor marginal man lämnar mellan den i kalkylen beräknade genomsnittliga prisnivån och importgränsen. Är denna marginal relativt ringa, och ligger priset på utlandsmarknaden under den inhemska prisnivån, bli tydligen möjligheterna att genom export av viss del av den inhemska produktionen få ut ett merpris på den inhemska marknaden mycket begränsade. I ett dylikt läge torde det få anses tillräckligt med den möjlighet, som finns att medelst medgivande till import hindra den inhemska prisnivån att stiga över importgränsen. Ligger åter priset på utlandsmarknaden över den fastställda övre prisgränsen, har man ej möjlighet att genom importmedgivanden begränsa prisstegringen på den inhemska marknaden. I sistnämnda situation kan alltså en begränsning av exportens storlek, exempelvis genom en direkt kvantitativ reglering eller genom avgiftsbeläggning, bli nödvändig för att förhindra en allt för stark prisstegring inom landet. Skulle marginalen mellan den genomsnittliga producentprisnivå, som statsmakterna avsett att stödja, och den övre prisgräns, upp till vilken jordbruket åtnjuter importskydd, vara relativt stor, kan jordbruket — vare sig

320 prisnivån å utlandsmarknaden ligger över eller under den prisnivå här i landet, som statsmakterna avse att stödja — ha möjlighet att genom att exportera en viss del av sin produktion och på så sätt skapa en artificiell knapphet här i landet få ut en ganska betydande merförtjänst vid försäljningen på den inhemska marknaden. I dylikt fall kan man överväga, om man ej bör vidtaga åtgärder i syfte att begränsa den inhemska prisstegringen så att den prisnivå, upp till vilken jordbruket får åtnjuta skydd, kommer att ligga ett stycke under den ursprungligen fastställda importgränsen. Detta kan t. ex. ske så, att man lämnar importmedgivande — om priset å utlandsmarknaden ligger under det inhemska — eller vidtager åtgärder för att begränsa exporten — om priset å utlandsmarknaden ligger över det inhemska — redan innan importgränsen uppnätts. Om man tillgriper dylika åtgärder, innebär detta emellertid, att man skapar en dubbelhet i regleringssystemet, som synes betänklig. Man inför ju dä i realiteten två övre gränser för jordbruksstödet, nämligen en, som skall gälla då prisutvecklingen helt regleras av den inhemska marknaden, och en, som skall gälla då prisutvecklingen även påverkas av export. Att vid handhavandet av prisregleringen göra någon klar åtskillnad mellan dessa båda fall synes emellertid knappast möjligt. Bland annat kan det exempelvis mot regleringsårets slut vara mycket svårt att avgöra, huruvida man skall anse en viss då inträdande prisstegring föranledd enbart av utvecklingen på den inhemska marknaden eller även av en export, som skedde i början av regleringsåret men då ej hade någon omedelbart prishöjande verkan. Vidare synes ett dylikt tillvägagångssätt förutsätta att man, innan man vidtager några exportreglerande åtgärder, verkställer en omräkning av kalkylen för att konstatera, vilket pris å produkterna jordbruket med hänsyn till skördens storlek och till kostnadsutvecklingen faktiskt behöver för att uppnå avsedd lönsamhet. Man är emellertid då i praktiken i det närmaste tillbaka vid det system med ef terjus tering av priserna, vilket enligt vad jordbrukskommittén tidigare uttalat synes böra undvikas för framtiden. Nu berörda komplikationer i fråga om den inverkan en eventuell export kan få på jordbruksstödets omfattning kunna i stort sett undgås, om man söker undvika att lämna allt för stor marginal mellan den i kalkylen beräknade genomsnittliga prisnivån och importgränsen. Man torde därför redan från början böra söka avväga denna marginal så att den ej blir större än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn till den förlustrisk, som jordbruket löper, och sedan, om så finnes erforderligt, justera denna marginal vid övergången från ett regleringsår till ett annat. Går man in för denna linje, bör man emellertid givetvis även strikt följa principen, att några åtgärder i prisreglerande syfte — vare sig export förekommer eller ej — icke skola vidtagas av statsmakterna, förrän den inhemska prisnivån verkligen tenderar att överskrida importgränsen. Innebörden av det sista uttalandet torde böra preciseras något. Man kan

321 ju länka sig att prisnivån på utlandsmarknaden beträffande visst slag av jordbruksprodukter redan i början av regleringsåret ligger över den av statsmakterna fastställda importgränsen och även kan väntas komma att ligga över denna gräns under hela återstoden av regleringsåret — detta fall blir kanske främst aktuellt under de närmaste åren — samt att den inhemska produktionen av ifrågavarande varuslag under regleringsåret beräknas i stort sett motsvara efterfrågan. Om jordbruket i ett dylikt läge under en högproduktionsperiod skulle exportera det framkommande säsongmässiga överskottet i stället för att lagra detta och avsätta det pä den inhemska marknaden under lågproduktionsperioden, kan det tänkas, att knappheten på varan på den inhemska marknaden under återstoden av regleringsåret blir så stor, att det ej är möjligt att enbart genom den inhemska tillförseln hålla den inhemska producentprisnivån under importgränsen utan att den inhemska producentprisnivån kommer att stiga över denna gräns. Någon möjlighet att genom import åter pressa ned det inhemska producentpriset till importgränsen finns då ej (bortsett från en av staten direkt subventionerad import), eftersom även världsmarknadspriset förutsattes ligga över importgränsen. Exporten skulle alltså i denna situation — ehuru producentprisnivån i exportögonblicket förutsattes ligga under importgränsen — medföra, att producentpriset under resten av regleringsåret faktiskt kommer att ligga över importgränsen. Det allmänna torde därför böra äga rätt att vidtaga åtgärder för att begränsa exporten av viss vara ej blott om den inhemska producentprisnivån i det ögonblick, då exporten skall ske, ligger på eller över importgränsen utan även om den inhemska producentprisnivån i sagda ögonblick ligger ett stycke under importgränsen men det redan då framstår som sannolikt, att den inhemska producentprisnivån, om exporten tillåtes, längre fram under en mera betydande del av regleringsåret kommer att ligga över den fastställda importgränsen. Vid bedömningen av, om export av viss kvantitet skall tillåtas eller ej, böra givetvis beaktas alla de omständigheter, som kunna bli av betydelse för den kommande utvecklingen av den inhemska producentprisnivån. Sålunda måste man taga hänsyn till storleken av den ifrågasatta exporten ävensom till storleken av den produktion respektive konsumtion, som kan väntas ske i landet under återstoden av regleringsåret. Vidare måste man bland annat taga hänsyn till sannolikheten av att man under återstoden av regleringsåret skall kunna från något håll importera samma varuslag till ett pris, som ej ligger över importgränsen. Anses det sannolikt, att sådan möjlighet kommer att finnas, bör någon begränsning av exporten ej företagas. Slopande av statens medverkan till säsongmässig lagring. I fråga om flertalet animaliska produkter — speciellt smör, kött och fläsk samt ägg — förekomma rätt betydande säsongmässiga variationer i produk21 — 616475

:II.

tionens storlek. Dessa variationer medföra, att under vissa tider av året produktionen är så stor, att hela den produktion, som framkommer, ej kan omedelbart vinna avsättning för konsumtionsändamål utan måste lagras för att sedan säljas under de perioder, då produktionen understiger efterfrågan. För dylik lagring har såväl under kriget som under åren närmast därförut i viss utsträckning utgått statligt stöd, bestående dels däri att staten tillhandahållit kapital för att underlätta inlagring, dels däri att staten lämnat bidrag till täckande av de förluster, som kunna ha uppkommit genom lagringen. Frågan huruvida staten i fortsättningen bör lämna något stöd till omhändertagande av dylika säsongmässiga överskott stär i mycket nära samband med frågan om den ställning staten över huvud bör intaga till prisutvecklingen på den inhemska marknaden. Kommittén har rörande sistnämnda spörsmål flera gånger tidigare uttalat, att det enligt kommitténs uppfattning är önskvärt, att staten i princip ej skall ingripa i avsättningsförhållandena på den inhemska marknaden i vidare mån än som följer av handhavandet av importregleringen, utan att det i stället skall ankomma på jordbruket självt att taga ansvaret för avsättningen av den inhemska produktionen och att jordbruket då även skall äga rätt att — upp till den nivå, som anges av importgränsen — söka få ut bästa möjliga pris för sin produktion. Den omfattning, i vilken säsongmässiga överskott lagras, och det sätt, på vilket dessa lager avvecklas blir självfallet av mycket stor betydelse för prisutvecklingen på den inhemska marknaden. En tendens till prissänkning vid god tillförsel kan till exempel hindras, om man genom lagring undandrar en del av tillförseln från marknaden. Likaså blir det för prisutvecklingen vid övergången från riklig till knapp produktion av betydelse, vid vilken tidpunkt och i vilken takt man börjar att släppa ut lagren i marknaden. Om staten skall lämna stöd till lagringen, synes det ofrånkomligt, att detta stöd måste avvägas med hänsyn till den inhemska prisutvecklingen. Skall staten åtaga sig att täcka de förluster, som kunna uppkomma genom lagringen, måste staten även äga rätt att bestämma, n ä r inlagring med statligt stöd skall få ske, hur stora kvantiteter, som skola få inlagras med dylikt stöd, samt när försäljning ur lagren skall företagas. Lagring med statligt stöd bör sålunda tydligen icke igångsättas, om producentprisnivån ligger över vad staten anser rimligt, och ej heller bör statligt stöd utgå för att i lager hålla kvar partier, vilkas utsläppande skulle åstadkomma en ur det allmännas synpunkt motiverad prissänkning. Som norm för statens handlande härvidlag synes man ej kunna uppställa, att staten alltid skall lämna stöd för att bringa den inhemska producentprisnivån upp till importgränsen. Detta skulle nämligen innebära, att jordbruket skulle kunna erhålla direkt ekonomiskt stöd av det allmänna för att uttaga högre priser än som i och för sig äro erforderliga för att bereda jordbruket avsedd lönsamhet. I

323 stället torde det, om staten skall vara direkt engagerad i lagringsverksamheten, vara ofrånkomligt, att staten genom regleringen av stödet åt lagringsverksamheten kommer att utöva ett direkt inflytande på den inhemska prisnivån även då denna ligger under importgränsen. Ett statligt ekonomiskt stöd åt den säsongmässiga lagringen av ifrågavarande jordbruksprodukter synes alltså icke förenligt med det ovan uttalade önskemålet om att prisbildningen på den inhemska marknaden bör vara fri under importgränsen och att det i princip bör ankomma på jordbruket att under sagda gräns självt reglera avsättningsförhållandena för sin produktion. Enligt kommitténs uppfattning är det därför önskvärt, att det statliga stödet åt den säsongmässiga lagringen av ifrågavarande animaliska produkter skall slopas. En förutsättning för att det statliga stödet åt den säsongmässiga lagringen skall kunna slopas måste emellertid vara, att man kan räkna med att de säsongmässiga överskotten ändock kunna bli omhändertagna på ett sådant sätt, att de ej komina att medföra alltför starka prisfall på den inhemska marknaden, respektive att knapphetssituationer med alltför starka prisstegringar som följd ej skola uppkomma under lågproduktionsperioderna. Alltför starka prisstegringar kunna normalt förhindras genom det sätt, på vilket importregleringen handhaves. För att de säsongmässiga överskotten ej skola medföra alltför starka prisfall måste det i sin tur förutsättas, att den som verkställer säsongmässig lagring, har möjlighet att på ett eller annat sätt skaffa sig täckning för de kostnader lagringen medför. Detta är ett nödvändigt villkor för att lagringen över huvud skall komina till stånd. Ombesörjes lagringen i fråga om ett visst varuslag av en producentorganisation, vilken har hand om hela eller så gott som hela tillförseln av ifrågavarande varuslag, kan det i varje fall teoretiskt förekomma att utförsäljningspriset hålles relativt konstant och att kostnaderna för lagringen helt eller i huvudsak genom ett avräkningsförfarande slås ut på samtliga producenter. I övriga fall är det däremot nödvändigt, att priset under en högproduktionsperiod skall ligga så mycket under priset under en lågproduktionsperiod, att den, som verkställer inlagring under högproduktionsperioden, kan räkna med att vid försäljning av varan under en kommande lågproduktionsperiod få kostnaden för lagringen åtminstone i huvudsak täckt genom prisstegringen.

På sätt av det följande framgår synes man ej heller behöva befara, att ett slopande av det nu utgående statliga stödet åt den säsongmässiga lagringen skall ställa jordbruksnäringen inför problem, som denna ej skulle kunna bemästra. Vad först angår smör äro förutsättningarna för ett slopande av det statliga stödet vid säsongmässig lagring särskilt goda. Även om man skulle vilja helt täcka kostnaderna för lagring av de säsongmässiga överskotten av

324 smör medelst säsongmässiga prisvariationer, behöva dessa variationer ej bli så stora, atl de kunna anses vålla någon egentlig olägenhet ur konsumentsynpunkt. Eftersom praktiskt taget samtliga mejerier äro anslutna till producentorganisationen på mejeriområdet med Svenska mejeriernas riksförening (S. M. R.) såsom centralorgan, behöver emellertid lagringskostnaden ej täckas medelst prisvariationer utan mejeriorganisationen kan, om så ur jordbrukets synpunkt anses förmånligare, låta en större eller mindre del av kostnaden täckas genom ett avräkningsförfarande. Vad nu sagts om smör gäller i stort sett även andra mejeriprodukter. Vad angår lagringen av ost må erinras om att priset å denna vara regelmässigt bland annat är beroende på lagringstidens längd. I fråga om köttvaror är att märka, att producentorganisationen för köttvaror — vars centralorgan är Sveriges slakteriförbund — för närvarande ej omfattar mer än omkring 70 procent av den totala avsaluproduktionen. Detta förhållande blir av betydelse för det sätt, på vilket kostnaden för lagringen kan täckas. Då en relativt stor del av avsaluproduktionen ligger utanför producentorganisationen, blir del nämligen i detta fall nödvändigt, att variationerna i prisnivån skola vara så stora, att den, som lagrar in köttvaror under en högproduktionsperiod — i främsta rummet då producentorganisationen — får möjlighet att sälja varorna under lågproduktionsperioden till ett pris, som åtminstone i huvudsak täcker kostnaderna för lagringen. Finnes ej denna möjlighet, kommer lagringen att medföra direkt förlust för lagerhållaren och alltså att försämra hans ställning i förhållande till den, som köper och säljer slaktdjur endast under den tid, då avsättning för djuren kan vinnas omedelbart och någon lagring sålunda ej behöver ske. En förutsättning för att den säsongmässiga lagringen av köttvaror skall kunna ordnas utan statligt stöd måste därför vara, att staten är beredd att medgiva dylika prisfluktuationer. Med ledning av de erfarenheter, som gjorts inom livsmedelskommissionen rörande kostnaderna för lagring av kött och fläsk, synes man kunna uttala, att de prisvariationer, som erfordras för att täcka en lagringskostnad av denna storleksordning, ej bli större än att man utan någon egentlig olägenhet för konsumenterna kan tillåta desamma. I princip synes man därför även beträffande den säsongmässiga lagringen av köttvaror kunna övergå till samma fria system, som förordats beträffande smör, och sålunda låta denna lagring ombesörjas av slakteriföretagen utan något särskilt stöd från det allmännas sida. 1 fråga om lagring av ägg är förhållandet ungefär detsamma som i fråga om lagring av köttvaror. Även här gäller att producentorganisationen — vars centralorgan är Svenska ägghandelsförbundet — för närvarande ej har så stor omfattning, att man kan tänka sig att lagringskostnaden skall kunna i första hand bestridas genom ett avräkningsförfarande. De säsongmässiga variationer i äggpriset, som normalt förekomma, äro emellertid tillräckligt

325 stora för att man medelst desamma skall kunna få täckning för kigringskostnaden. En förutsättning för att det här tänkta systemet, enligt vilket täckning för lagringskostnaderna i första hand skall erhållas genom de säsongmässiga variationerna i prisnivån, skall kunna fungera på ett ur lagerhallarnas synpunkt tillfredsställande sätt, är vidare, att den allmänna prisnivå, som staten stöder genom imporlskyddet åt jordbruket, ej sänkes, under det lagring pågår. Sker en sådan sänkning medför detta, att lagerhållaren ej kan påräkna att vid försäljning ur lagret få ut det pris som han kunnat kalkylera med vid inlagringen. Skulle statsmakterna vidtaga en dylik sänkning — vilket i praktiken bör ifrågakomma endast vid ingången av ett nytt regleringsår — synes det därför rimligt, att staten skall utbetala prisfallsersättning till de lagerhållare, som vid sagda tidpunkt ligga inne med säsongmässiga överskott av varan. Denna prisfallsersättning synes böra utgå med ett belopp, motsvarande sänkningen av importgränsen. Skulle importgränsen höjas, medför detta å andra sidan, att lagerhallarna genom denna av statsmakterna vidtagna ändring i importskyddet kunna få en opåräknad vinst till följd av lagringen. Om staten skall åtaga sig att utbetala prisfallsersättning till lagerhallarna vid sänkning av importgränsen, bör staten därför i gengäld kunna fordra, att lagerhallarna vid höjning av importgränsen skola göra motsvarande inbetalning till staten. Prisfallsersättning bör i princip kunna utgå till alla kategorier av lagerhållare, således ej blott till producentorganisationerna utan även till den enskilda handeln och konsumentkooperationen. Av praktiska skäl torde utbetalande av prisfallsersältning emellertid böra komma i fråga endast beträffande sädana lagerhållare, vilka ha lager av någon betydenhet. Ersättning bör vidare givetvis ej utgå för sådana kvantiteter, som äro att anse såsom normalt handelslager. Ett slopande av det under krigsåren tillämpade förfarandet med statligt stöd åt lagringen kan — även om lagerhallarna få möjlighet att genom variationer i prisnivån bereda sig täckning för lagringskostnaderna — tänkas temporärt vålla vissa svårigheter för lagerhallarna därigenom att de måste på annat håll uppbringa det kapital, som erfordras för finansiering av lagringen och som hittills tillhandahållits av staten. I den mån dylika svårigheter kunna anses föreligga, torde det allmänna under en övergångstid böra i viss utsträckning tillhandahålla rörelsemedel för lagringen. Jordbrukskommittén vill på tal om sambandet mellan de säsongmässiga variationerna i prisnivån och formerna för den säsongmässiga lagringen till sist framhålla, att frågan om de säsongmässiga variationer, som böra finnas i prisnivån, ej kan avgöras enbart under hänsynstagande till vad som är önskvärt för att utjämna kostnaden för lagring av säsongmässiga överskott utan måste lösas så, att man söker att få den fördelning av produktionen

på olika årstider, som efter en allsidig prövning av kostnaderna för produktionen och förädlingen, arbetskraftsproblemet och andra inverkande faktorer finnes mest gagnelig för jordbruket. Att här uppdraga några närmare riktlinjer för den önskvärda utvecklingen på detta område har ej synts möjligt. Det torde i första hand böra ankomma på jordbruket självt att söka lösa denna fråga. Vad här sagts om slopande av det statliga stödet åt säsongmässig lagring av jordbruksprodukter avser, som av det ovan anförda framgår, endast lagring av animaliska produkter. I fråga om de vegetabiliska produkterna förekommer ej någon egentlig säsongmässig lagring. Däremot uppkommer i fråga om spannmål problemet om och i vad mån staten bör medverka till att omhändertaga sädana överskott, som kunna uppkomma genom att skörden till följd av variationer i skörderesultatet tillfälligt kommer att bli större än normalt. Detta problem behandlas pä tal om regleringsåtgärderna i fråga om spannmål. C. Regleringen av handeln med vissa vegetabiliska produkter. Importerade fodermedel. Den inhemska animalieproduktionen var som bekant före det andra världskriget till ej oväsentlig del baserad på importerade fodermedel, i främsta rummet oljekraftfoder till mjölkproduktionen samt majs till fläskoch äggproduktionen. Enligt vad som uttalats i den allmänna delen av detta betänkande torde man kunna räkna med att den totala inhemska produktionen, om inga åtgärder i produktionsbegränsande syfte vidtagas, relativt snabbt kommer att öka så kraftigt, att densamma kommer att överstiga den kvantitet, som statsmakterna önska stödja. Den tidpunkt, då en akut risk för överproduktion uppslår, blir givetvis bland annat beroende på i vad mån man tillåter import av utländska fodermedel. Enligt de verkställda prognoserna rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen har man emellertid att räkna med alt överproduktionsrisk kommer att uppstå inom ett par decennier, även om importen av utländska fodermedel helt bortfaller. Jordbrukskommittén har vidare tidigare framhållit, att den första åtgärd, som bör vidtagas för att motverka risken för överproduktion, bör vara en nedskärning av fodermedelsimporten. Vad angår storleken av den fodermedelsimport, som under olika omständigheter bör tillåtas, har kommittén uttalat, att man på lång sikt vid normal skörd bör räkna med en import av omkring 75 000 ton majs. Vidare bör man, så länge balanserade foderstater ej — trots de åtgärder därför, som kommittén i annat sammanhang förordat — kunna uppställas medelst inhemsk foderproduktion, tillåta den import av oljekraftfoder, som erfordras för ernående av sådan balans. (Samtidigt bör man emellertid med hänsyn till överproduktionsrisken sträva efter att få en sådan kvalitet hos det inhemska fodret, att denna import skall bli onö-

dig.) Utöver vad nu nämnts bör import av fodermedel tillåtas endast dels om de inhemska fodertillgångarna ej äro tillräckliga för att frambringa en animalieproduktion av den storlek, som statsmakterna i och för sig äro beredda att stödja, dels om prisläget och de handelspolitiska förhållandena äro sådana, att man medelst importerade fodermedel kan bedriva en lönande, på export inriktad animalieproduktion. Den begränsning av importen av fodermedel, som enligt det ovan anförda bör vidtagas, torde i första hand böra genomföras genom en avgiftsbeläggning av importen, så avvägd att priset å de importerade fodermedlen bringas i nivå med eller något över de inhemska fodermedlens förädlingsvärde vid animalieproduktion. En direkt kvantitativ reglering av importen i form av en licensgivning i fråga om varje särskilt parti synes om möjligt böra undvikas med hänsyn till de betydande svårigheter densamma medför, bland annat i fråga om fördelningen av de kvantiteter, som böra få importeras. Regleringsorganet bör emellertid i rent beredskapssyfte ha sådana befogenheter, att det kan vidtaga en dylik kvantitativ imporlreglcring, därest så skulle visa sig nödvändig l. För att statsmakterna skola kunna överblicka storleken av den import, som kan väntas, kan man tänka sig att normalt — jämte det man söker reglera importens storlek medelst avgiftsbeläggningen — formellt tillämpa ett system med licensgivning, varvid licens emellertid lämnas varje importör, som begär sådan. En effekt av ett dylikt system blir, att importörerna få möjlighet alt skydda sig för risken för höjning av importavgifterna på så sätt, att de söka importlicens, innan de ingå avtal om import av fodermedel. Tillämpas systemet med licensiering på sätt som här är avsett, nämligen normalt endast som ett hjälpmedel för regleringsorganet att överblicka importsituationen, synes det ej böra betraktas som ett avsteg från vad kommittén nyss anfört om att importregleringen i första hand bör genomföras genom uttagandet av importavgifter. Huvudsaken synes emellertid i delta sammanhang vara, att regleringsorganet får formella befogenheter att använda sig av såväl avgiftsbeläggning som licensgivning. Det torde därefter få ankomma på regleringsorganet att finna den form för importregleringen, som ur olika synpunkter framstår som mest ändamålsenlig. Såsom angivits i kapitel 11, bör man vid avvägningen av prisstödet åt den inhemska fodermedelsodlingen utgå från de priser å animaliska produkter, som man önskar att jordbruket skall uppnå, och sedan avväga prisstödet ät fodermedelsodlingen så att priset å de inhemska fodermedlen skall motsvara det förädlingsvärde de ha vid en animalieproduktion, som avsattes till de priser statsmakterna ansett som önskvärda för sagda produktion. Prisutvecklingen beträffande inhemska fodermedel bör därför — såsom fallet även var under 1930-talet — i första hand vara avgörande för storleken av

328 den fodermedelsimport, som bör tillåtas. Sjunker sagda prisnivå — till följd av överskott på inhemska fodermedel — bör importen begränsas. Stiger prisnivån — beroende på knapphet på fodermedel på den inhemska marknaden — bör import tillåtas i sådan utsträckning, att priset å inhemska fodermedel åter bringas ned till önskvärd nivä. Storleken av importen av fodermedel är emellertid givetvis av betydelse ej endast för prisnivån å inhemska fodermedel utan även för prisnivån å animaliska produkter. Om man i ett läge, då prisnivån å animaliska produkter tenderar att gå upp emot importgränsen, lättar på importbegränsningarna i fråga om fodermedel, bör redan detta vara ägnat att verka dämpande på tendensen till prisstegring. Effekten härav varierar dock självfallet beroende på hur snabbt man kan vänta att den ökade fodermedelsimporten skall ge utslag i form av en ökad animalieproduktion. I fråga om fodermedel, som äro avsedda för mjölkproduktionen, bör importökningen inom vissa gränser mycket snabbt kunna leda till en ökning av produktionen. Importen av foder för fläskproduklion måste däremot i stort setl väntas ge utslag i form av en produktionsökning först efter rätt lång tid. Den omedelbara verkan av en lättnad i fråga om importregleringen för dylikt foder bör nämligen vara, att den stimulerar till en ökning av gödsvinsuppfödningen, och den kommer sålunda att ta sig uttryck i en ökning av slakten först efter det uppfödningen av de nytillkomna djuren avslutats. Anmärkas bör emellertid, att en lättnad i importrestriktionerna beträffande foder för fläskproduktionen kan medföra en produktionsökning snabbare än nu nämnts. Så blir nämligen fallet i den mån importfodret användes till att uppföda redan befintliga djur till högre slaktvikt än den, vid vilken de eljest skulle ha slaktats. Vad slutligen angår äggen, intaga dessa i nu ifrågavarande avseende i viss mån en mellanställning mellan mjölkproduktionen och fläskproduktionen. Beträffande den utsträckning, i vilken import av fodermedel bör tillåtas, bör vidare framhållas, att det här givetvis kommer att bli en viss skillnad, beroende på om den befintliga djurstammen är så stor, att man vid normal utfodring av densamma kan få fram en produktion av den storlek, som motsvarar det inhemska avsättningsutrymmet, eller ej. Är djurstammen av den storlek, som nyss sagts, bör import ske endast i den mån så behövs för att — såsom komplettering av de inhemska fodermedelstillgångarna — täcka ett underskott i utfodringsstaterna. Är djurstammen åter mindre, bör import kunna få ske även för att möjliggöra en utökning av djurstammen, givetvis dock endast under förutsättning att importen ej kominer att pressa priset på fodersäd och animaliska produkter under den prisnivå, som statsmakterna vilja stödja. Vad angår den import av fodermedel, som kan tänkas komma att ske för att uppehålla en på export inriktad animalieproduktion, må framhållas, att man här torde böra iakttaga en viss försiktighet. Med hänsyn till den tid,

329 som, enligt vad ovan anförts, ofta måste förflyta från importen och till dess exporten av de färdiga animaliska produkterna kan ske, föreligger det alltid en viss risk för att prisläget å de animaliska produkterna skall ha förändrats så att exporten, då den kommer till stånd, ej längre är lönande. Ett dylikt prisfall å utlandsmarknaden får lätt återverkningar på hemmamarknaden. Den ursprungligen för export avsedda produktionen kommer nämligen givetvis alt söka sig avsättning på hemmamarknaden, så länge prisnivån därstädes är förmånligare, och kan på så sätt framkalla ett pristryckande överskott på hemmamarknaden. En fråga, som i detta sammanhang blir av stor praktisk betydelse, är huruvida det allmänna bör vidtaga några särskilda åtgärder i fråga om fördelningen av de kvantiteter importerade fodermedel, som enligt förut angivna riktlinjer för importens storlek böra importeras till landet. Mera konkret uttryckt gäller frågan, huruvida statsmakterna böra genom särskilda åtgärder bereda de mindre jordbruken företrädesrätt att ur importen tillgodose sitt behov av köpfodermedel. Kommittén skall i det följande belysa denna fråga dels ur rent jordbruksekonomiska och dels ur regleringslekniska synpunkter. Vad angår de sakliga synpunkterna vill jordbrukskommittén först erinra om att köpfodermedlen relativt sett spela den största rollen för de mindre jordbruken. (Oljekraftfodret har dock givetvis stor betydelse såsom ett äggviterikt produktionsfoder även för de större jordbruken, särskilt i södra Sverige.) Anledningen till denna köpfodermedlens betydelse för de mindre jordbruken är den att brukarna av dessa jordbruk regelmässigt i högre grad än de medelstora och större jordbruken äro inriktade på animalieproduktion och för detta ändamål ofta ha en kreatursstam, som är proportionsvis större än den vid andra jordbruk befintliga och även större än att brukningsdelens egen foderproduktion förslår till utfodring av densamma. Denna produktionsinriktning och detta behov av foder måste väntas komma att kvarstå, så länge brukningsdelarna bestå i sitt nuvarande skick, eftersom produktionsinriktningen är en nödvändig förutsättning för att brukaren skall kunna få erforderlig sysselsättning å och arbetsinkomst från brukningsdelen. I den mån brukningsdelens areal ökas genom att man till densamma lägger en annan brukningsdel eller tillskottsjord från en annan brukningsdel, ökas även brukarens möjligheter att själv producera det foder h a n behöver för sin kreatursbesättning ävensom arbetstillfällena över huvud å brukningsdelen samt minskas sålunda brukarens beroende av köpfodermedel. Om man vill motivera, att statsmakterna skola vidtaga särskilda åtgärder för att tillgodose de mindre jordbrukens behov av köpfodermedel, synes man kunna anföra, att det ur sysselsättningssynpunkt är mest angeläget för de mindre jordbruken att uppehålla en relativt stor animalieproduktion, eftersom arbetskraften å övriga jordbruk även vid en annan driftsinrikt-

ning bör kunna beredas full sysselsättning. Vidare kan det göras gällande, att de övriga jordbruken ha lättare att själva producera de fodermedel de behöva för uppehållande av en viss animalieproduktion och att det sålunda exempelvis är lättare för dem än för de mindre jordbruken att själva framställa de kvantiteter äggviterika fodermedel de behöva för mjölkproduktionen. Nu anförda förhållanden kunna emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning icke anses sakligt motivera, att statsmakterna skola vidtaga särskilda åtgärder för att bereda de mindre jordbruken företrädesrätt till köpfodermedel. E n av själva grundtankarna i den planerade yttre rationaliseringen är ju, att man bör söka förvandla de många nu befintliga mindre jordbruk, där brukaren ej kan uppnå en skälig bärgning enbart av jordbruket och där inkomstkällor utanför jordbruket ej heller stå brukaren till buds i sådan utsträckning, alt han sammanlagt kan uppnå en skälig bärgning, till brukningsdelar, som bland annat ur storlekssynpunkt äro mer ägnade för en rationell jordbruksdrift och sålunda dels erbjuda bättre sysselsättningsmöjligheter för brukarna, dels i mindre grad än de förutvarande brukningsdelarna äro i behov av prisstöd från det allmännas sida. Genom att denna sammanslagningsverksamhet öppnar möjlighet till en viss extensifiering av drillen å de utvidgade fastigheterna vill man samtidigt minska risken för överproduktion inom jordbruket. Att helt allmänt garantera de mindre jordbruken viss tillgäng på köpfodermedel och därigenom bidraga till att bevara dem synes vara att handla i strid mot de önskemål, som man vill förverkliga genom den yttre rationaliseringen. Det ur samhällets synpunkt mest ändamålsenliga synes i stället vara, att man, där så kan anses behövligt, söker genom sammanläggning och anskaffning av tillskottsjord få till stånd en sådan utvidgning av de mindre jordbruken, att brukarnas behov av att driva en relativt omfattande animalieproduktion minskas och möjligheterna att å brukningsdelarna framvinna erforderliga kvantiteter äggviterika fodermedel ökas. Härmed avser jordbrukskommittén givetvis icke, att samtliga nu befintliga mindre jordbruk böra undergå en dylik förvandling. Såsom kommittén utvecklat på tal om de allmänna riktlinjerna för den yttre rationaliseringen, bör man nämligen räkna med alt ett stort antal av dessa jordbruk komma att bestå såsom olika jordbrukstyper — såsom stödjordbruk, såsom bestående småbruk eller såsom kombinerade jordbruk. Likaså bör man, såsom jämväl tidigare anförts, kunna räkna med att en del av animalieproduktionen ä dessa mindre jordbruk även i fortsättningen kommer att vara grundad på köpfodermedel, nämligen dels pä importerade fodermedel, då sådana finnas, dels på inhemska köpfodermedel. Vid bedömningen av dessa jordbruks möjligheter alt bestå och uppehålla en dylik animalieproduktion bör man emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning ej räkna med att statsmakterna skola vidtaga några särskilda åtgärder för att tillförsäkra dessa

331 jordbruk dylika fodermedel framför andra jordbruk. En förutsättning för alt det ur det allmännas synpunkt skall anses lämpligt, att dessa jordbruk skola bestå, synes nämligen böra vara, att den bristande lönsamheten hos jordbruket kompenseras av andra omständigheter, som göra att brukningsdelen som sådan, trots jordbrukets bristande lönsamhet, framstår som en ekonomisk faktor, vilken är till gagn för brukaren. Är så fallet, böra emellertid dessa jordbruk även kunna konkurrera med andra jordbruk om de fodermedel de eventuellt behöva inköpa, och några särskilda statliga stödåtgärder böra ej vara erforderliga för fortbeståndet av dessa jordbruk. Jordbrukskommittén har vidare i kapitel 4 uttalat, att man vid utformningen av den framtida jordbrukspolitiken bör tillvarataga alla möjligheter, som finnas eller framdeles kunna yppa sig att nedbringa jordbrukets produktionskostnader per produktenhet. I överensstämmelse härmed har jordbrukskommittén även uttalat, att man i fråga om importen av oljekraftfoder alltid bör tillse, att man medger en så stor import, att balanserade foderstater kunna uppnås. Medger man import av oljekraftfoder för detta ändamål, ligger det i sakens natur, att man även bör eftersträva, att det importerade oljekraftfodret skall komina till användning, där det bäst behövs ur sagda synpunkt. Likaså bör det givetvis även beträffande andra importerade fodermedel ur det allmännas synpunkt anses önskvärt, att de skola användas på de jordbruk, där de kunna utnyttjas mest ekonomiskt. Den praktiskt sett enklaste metoden att vinna garanti för att de importerade fodermedlen användas på det sätt, som ur allmän ekonomisk synpunkt är mest förmånligt, är att reglera efterfrågan å desamma genom prissättningen. Då man i stort sett bör kunna räkna med att jordbrukarna icke skola vara intresserade av att köpa importerade fodermedel, om dessa ligga i ett sådant prisläge, alt användningen av desamma framstår som icke lönsam, bör man nämligen, om importen av fodermedel för undvikande av överproduktion och prisfall pä den inhemska marknaden måste begränsas till en viss myckenhet, kunna räkna med att, om priset å de importerade fodermedlen blir sä högt, att efterfrågan begränsas till sagda myckenhet, de jordbrukare, som vid sagda prisläge önska köpa fodermedlen, äro de, för vilka användningen av de importerade fodermedlen framstår som ekonomiskt mest givande. (Detta resonemang gäller även vid den produktionsinriktning, som förekommer å den skånska slättbygden.) Innan man tar slutlig ställning till frågan, om man trots nu anförda synpunkter bör genom särskilda statliga åtgärder söka bereda de mindre jordbruken företrädesrätt till köpfodermedel — i första hand då importerade fodermedel — torde man även böra överväga, hur en sådan företrädesrätt skulle kunna anordnas. Teoretiskt synes man här kunna tänka sig tre olika metoder. Den första är att genomföra en prisdifferentiering å animaliska produkter till de mindre jordbrukens förmån. Den andra är att genomföra en kvantitativ handels-

reglering i fråga om importerade fodermedel. Den tredje slutligen är att genomföra en prisdifferentiering å de importerade fodermedlen till de mindre jordbrukens fördel. I det första fallet avser man, att konkurrensen om de importerade fodermedlen formellt skall vara fri och att dessa sålunda skola säljas fritt i handeln till ett enhetligt pris, men vill ge de mindre jordbruken ökade konkurrensmöjligheter därigenom att dessa jordbruk skola erhålla ett högre pris för sina produkter och sålunda kunna inköpa fodermedlen även då dessa ligga så högt i pris, att det för de större jordbruken blir ekonomiskt oförmånligt att inköpa desamma. I det andra fallet avser man att genom en ransonering av det slag, som tillämpats under kriget, eliminera konkurrensen om de importerade fodermedlen och ge de mindre jordbruken möjlighet att i första hand täcka sitt behov av dylika fodermedel. I det tredje fallet slutligen avser man att lämna de mindre jordbruken rabatt vid deras inköp av fodermedel och att sålunda ge dessa jordbruk möjlighet att inköpa dylika fodermedel till ett lägre pris än det nominella i handeln gällande priset. Priserna å de färdiga animaliska produkterna förutsättas däremot i detta fall, liksom även i det andra fallet, skola vara desamma för olika storleksgrupper av jordbruk. Vad angår den första metoden vill jordbrukskommittén erinra om att det, såsom förut utvecklats, i fråga om fläsk och ägg erbjuder mycket stora regleringstekniska svårigheter att tillämpa ett system med pristillägg till producenterna och att dessa svårigheter äro än större i fråga om kalvkött. Dessa svårigheter ökas givelvis än mer, om man skulle försöka att tillämpa ett system, enligt vilket pristilläggen skulle utgå endast för produkter från vissa jordbruk. Då tillkomma nämligen svårigheterna att ordna en tillfredsställande kontroll över att de produkter, som levereras av brukare av dylika jordbruk, även i verkligheten framställts å dessa jordbruk. Mot en prisdifferentiering på fläsk och ägg till de mindre jordbrukens förmån talar vidare sakligt sett det förhållandet, att produktionsinriktningen vid de mindre jordbruken företer stora olikheter i olika delar av landet, och att prisdifferentieringen väsentligen skulle komma de mindre jordbruken i de bättre jordbruksbygderna till godo. I fråga om mjölken är det väl tekniskt sett lättare att tillämpa ett system med prisdifferentiering till förmån för de mindre jordbruken, exempelvis i form av producentbidrag för mjölk från jordbruk under viss arealgräns. Att märka är emellertid, att ett dylikt pristillägg kommer att fä en mycket vidsträcktare betydelse än blott såsom en hjälp till de mindre jordbruken att inköpa importerade fodermedel. Ett dylikt pristillägg måste nämligen komma att utgå helt oberoende av om jordbrukaren i det enskilda fallet använt dylika fodermedel eller ej. Ett pristillägg å mjölk, som levererats från de mindre jordbruken, skulle alltså i stället huvudsakligen få karaktären av en allmän subvention till dessa jordbruk. Utbetalandet av en dylik subvention skulle emellertid strida mot vad jordbrukskommittén ovan an-

333 fört därom att de brukningsdelar under basjordbrukels nivå, som böra bestå på lång sikt, böra vara sådana, att de ej for sin existens äro beroende av några särskilda statliga stödåtgärder utöver det allmänna jordbruksstödet. Vid en diskussion rörande de olika metoder, som kunna tänkas komma i fråga, därest man vill bereda de mindre jordbruken företrädesrätt till inköp av importerade fodermedel, synes alltså, av skäl som anförts i nästföregående stycken, metoden med differentierade produktpriser böra lämnas ur räkningen. Den andra och den tredje metoden erbjuda ur reglerings teknisk synpunkt vissa likartade problem. I båda fallen har man att söka finna någon grund för bestämmande av de kvantiteter fodermedel, som varje särskilt jordbruk bör erhålla i tilldelning, respektive för vilka varje särskilt jordbruk bör erhålla rabatt. Avgörandet härvidlag blir, såsom nedan skall beröras, under alla förhållanden mycket vanskligt. Mellan de båda metoderna föreligger emellertid den olikheten, att den senare medger en något smidigare anpassning till det faktiska behovet än den förra. Inför man en direkt handelsreglering, har man därmed definitivt fräntagit de enskilda jordbruken möjligheten att inköpa större kvantiteter än som tilldelats dem inom ransoneringens ram. Tillämpar man däremot ett rabatteringssystem, har ett jordbruk alltid möjlighet att — utöver de kvantiteter det äger inköpa mot rabatt — även köpa fodermedel till det nominella priset. Med hänsyn härtill och till de olägenheter, som i övrigt äro förbundna med att under normala förhållanden tillämpa en handelsreglering beträffande importerade fodermedel, synes, därest man vill vidtaga särskilda åtgärder för att bereda de mindre jordbruken ökade möjligheter att hävda sig i konkurrensen om de importerade fodermedlen, detta böra ske på så sätt, att dessa jordbruk erhålla en viss prisrabattering vid inköp av dylika fodermedel. Beträffande effekten ur jordbruksekonomisk synpunkt av ett system med prisrabattering å importerade fodermedel till de mindre jordbruken kan emellertid anföras följande. Syftet med rabatteringen skall ju vara att man, under det man formellt lämnar inköpsrätten till dylika fodermedel fri, likväl skall ge de mindre jordbruken ett företräde i konkurrensen om dessa fodermedel på så sätt att de genom prisrabatteringen få möjlighet att inköpa importerade fodermedel även då det nominella priset är så högt, att inköp utan prisrabattering skulle vara ekonomiskt oförmånligt. För att man i erforderlig utsträckning skall kunna begränsa efterfrågan på importerade fodermedel från de icke rabattberättigades sida måste man alltså tänka sig att det nominella inköpspriset (genom uttagande av importavgifter) sättes ett stycke över vad som varit behövligt, om någon rabattering ej funnits utan samtliga jordbrukare ägt inköpa fodermedlen på lika villkor. Rabatteringen måste alltså medföra, att fodermedlen få en annan fördelning än den, som ur jordbruksekonomiska synpunkter varit lämplig. Vid vissa icke rabattberättigade jordbruk, där användningen — vid det prisläge som genomsnitt-

334 ligt skulle ha skapal balans mellan tillgång och efterfrågan — skulle ha varit jordbruksekonomiskt lämplig, måste nämligen höjningen av det nominella priset över sagda nivå medföra, att dessa jordbruk nödgas avstå från att använda de importerade fodermedlen, under det att vissa rabattberältigade jordbruk, där användningen vid ovannämnda prisläge ej skulle ha varit ekonomisk, till följd av rabatteringen ändock med fördel kunna inköpa dylika fodermedel. Rent regleringstekniskt sett erbjuder vidare en rabattering ä importerade fodermedel stora svårigheter. Rabatteringen kan uppenbarligen ej tänkas ha den innebörden, att en var innehavare av ett jordbruk under en viss arealgräns skulle äga rätt att åtnjuta rabatt vid inköp av obegränsade kvantiteter importfodermedel. I sä fall skulle man nämligen bland annat ej ha någon som helst garanti för att inköpen endast skulle ske för vederbörandes egen räkning, utan man måste räkna med att i så fall även icke rabattberättigade jordbrukare skulle ha möjlighet att genom rabattinnehavare förvärva importerade fodermedel till lägre pris än det nominella. Rabatteringen torde i stället böra ha den innebörden, att man efter vissa grunder prövar, huru stora kvantiteter importerade fodermedel de olika mindre jordbruken böra få inköpa, samt tilldelar innehavarna av dessa jordbruk något slag av rabattkort med kuponger, berättigande till rabatt med visst belopp vid inköp av viss kvantitet fodermedel. Det är emellertid klart, att det erbjuder mycket stora svårigheter att avgöra, vad som bör vara tilldelningsgrunden vid lämnande av dylik rabatt. Man kan sålunda till exempel diskutera att bestämma den kvantitet fodermedel, för vilken rabatt skall kunna utgå, efter brukarens tidigare förbrukning av importerade fodermedel, efter antalet kreatur å brukningsdelen, efter en jämförelse mellan brukningsdelens areal och antalet kreatur å brukningsdelen o. s. v. Vilken metod för fixerande av rabattkvantiteten man än bestämmer sig för, torde det emellertid bli svårt att finna en metod, som på en gång är någorlunda enkel att tillämpa och i tillräcklig mån beaktar de olikheter i fråga om behovet avimporterade fodermedel, som föreligga i det enskilda fallet. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att motsvarande svårigheter ej föreligga i fråga om den rabattering å vissa fodermedel, som för närvarande finnes. Enligt nu gällande bestämmelser angående prisrabattering å matfett och mjölk äger mjölkproducent, som tilldelats rabattkort, använda detta rabattkort även vid inköp av oljekraftfoder, kli och konstgödselmedel. I detta fall sker emellertid ingen som helst prövning i det enskilda fallet av brukarens behov av sådana varor som sist nämnts, utan rabattbeloppen och rabattkvantiteterna äro enhetliga för alla rabattkortsinnehavare och syftet med rabatten är endast att jordbrukarna, i den mån de på grund av sin ställning som producenter ej ha möjlighet att utnyttja den sociala förmån, som mjölk- och matfettsrabatterna äro avsedda att innebära, skola ha möj-

335 lighet att tillgodogöra sig denna rabatt vid inköp av vissa andra slag avvaror. En ytterligare komplikation vid tillämpningen av ett system med prisrabattering å importerade fodermedel är, att rabatteringssystemet svårligen torde kunna begränsas till alt under alla förhållanden endast avse dylika fodermedel. Storleken av de kvantiteter fodermedel, som böra importeras under ett visst regleringsår, är ej given på förhand utan blir beroende på den inhemska skördens storlek och prisutvecklingen inom landet. Rabattkvantiteterna måste emellertid bestämmas på förhand utan beaktande av de inskränkningar i importen, som man kan komma att vidtaga under loppet av regleringsåret. Skulle fodermedelsimporten begränsas så, att rabattkortsinnehavarna ej kunna erhålla de kvantiteter importerade fodermedel, som rabatten avser, komma rabattkortsinnehavarna givetvis att söka täcka den fodermedelsbrist, som sålunda kan uppstå för dem, genom att i stället köpa inhemska fodermedel. Av regleringstekniska skäl, främst kontrollsvårigheter, är det emellertid knappast tänkbart att låta rabatten gälla vid inköp av fodermedel direkt från jordbrukare. (Det kan anmärkas, att den nuvarande fodermedelsrabatteringen på grund av dessa kontrollsvårigheter ej gäller vid andra inköp än sådana, som ske i allmänna handeln.) Liksom för närvarande genomgående är fallet även i fråga om övriga statliga rabatteringar, torde man därför vid en eventuell framtida fodermedelsrabattering vara nödsakad att föreskriva, att rabatten endast skall gälla vid inköp i allmänna handeln. En betydande del av försäljningen av fodermedel inom jordbruket sker emellertid direkt jordbrukarna emellan, varvid man undviker den fördyring av varan, som handelsmarginaler och frakter medföra. Situationen skulle alltså, om fodermedelsimporten måste begränsas, bli den att jordbrukarna vid de inköp av inhemska fodermedel, som de företaga i stället för inköp av importerade fodermedel, skulle ställas inför valet att antingen inköpa de inhemska fodermedlen i allmänna handeln och då visserligen kunna utnyttja rabatten men samtidigt få vidkännas en fördyring av varan till följd av handelsmarginaler och dylikt, eller ock inköpa fodermedlen direkt hos annan jordbrukare och då nödgas avstå från att utnyttja rabatten. I den mån jordbrukarna inköpa fodermedlen direkt hos annan jordbrukare, uppkommer vidare risken, att rabattkupongerna komma att lämnas till vederbörande handlande som dellikvid för andra varor, varefter kupongerna därefter av handlanden kunna insändas till statsverket för inlösen. Att förhindra ett dylikt missbruk av rabattsystemet erbjuder mycket stora svårigheter. I detta sammanhang måste vidare beaktas frågan, om rabatterna skola användas för att bringa inköpspriset för de importerade fodermedlen under dessas förädlingsvärde vid animalieproduktionen. Bestämmer man det nominella priset och rabatten så, att de mindre jordbruken erhålla de importerade fodermedlen till ett lägre pris än som motsvarar deras förädlings-

336 värde, är detta liktydigt ined en subvention åt dessa jordbruk. En dylik subvention är emellertid, som tidigare påpekats, ej förenlig med själva grundtankarna i den av jordbrukskommittén föreslagna utformningen av jordbruksstödet och den yttre rationaliseringen. Avser man åter, att de mindre jordbruken skola erhålla de importerade fodermedlen till ett pris som, efter avdrag av rabatten, ungefärligen motsvarar fodermedlens förädlingsvärde, innebär detta att det nominella priset måste sättas sä högt att det kommer att verka prohibitivt för andra än rabattberättigade jordbrukare. Även då rabatten skall användas vid inköp av inhemska fodermedel uppkomma likartade problem. Bland annat torde, eftersom man här om möjligt torde böra undvika att höja den inhemska nominella prisnivån å fodermedel utöver vad som motsvarar deras förädlingsvärde vid animalieproduktion, rabatten i praktiken alltid komma att innebära en ren subvention åt de mindre jordbruken.

Jordbrukskommittén har, på grund av vad nu anförts rörande såväl de sakliga som de regleringstekniska olägenheterna av att genom statliga åtgärder söka bereda de mindre jordbruken företrädesrätt till vissa kvantiteter köpfodermedel, kommit till den uppfattningen, att några dylika åtgärder ej böra vidtagas från statsmakternas sida. Strävandena från statsmakternas sida böra i stället, såsom ovan anförts, gå ut på att genom den yttre rationaliseringen minska de mindre brukningsdelarnas beroende av dylika fodermedel och därmed även minska konkurrensen om tillgängliga partier därav. I överensstämmelse härmed anser jordbrukskommittén även, att den begränsning av fodermedelsimporten, som det med hänsyn till föreliggande överproduktionsrisk och andra omständigheter anses lämpligt att genomföra, bör åstadkommas på så sätt att man genom en reglering av priset å dessa fodermedel åstadkommer en motsvarande begränsning av efterfrågan å desamma. De importavgifter, som fastställas för fodermedel, böra om möjligt gälla under en ej allt för kort period. Om avgifterna fastställts för en viss period på grundval av den vid periodens början rådande prisnivån på fodermedel å världsmarknaden, kan det givetvis hända, att utlandspriset å fodermedel sjunker under perioden. Detta innebär, att de utländska fodermedlen kunna saluföras här i landet till lägre pris än man avsett vid importavgiftens fastställande och att följaktligen även förbrukningen av utländska fodermedel kan bli större än som ur det allmännas synpunkt kan anses önskvärt. Bland annat för att i dylikt fall förhindra en allt för stor import av fodermedel bör man därför, som ovan anförts, vid sidan av avgiftsbeläggningen även ha möjlighet att reglera fodermedelsimporten genom en licensiering avimporten.

337 Fodersäd. Den viktigaste åtgärden för att stödja den inhemska fodersädsodlingen bör liksom under tiden före kriget vara en reglering av importen av fodermedel på det sätt som ovan föreslagits. Jordbrukskommittén har redan i närmast föregående avsnitt behandlat frågan om det sätt, pä vilket sagda reglering bör anpassas i förhållande till den inhemska fodersädsskördens storlek. Enligt vad där uttalats bör prisnivån å den inhemska fodersädsmarknaden i praktiken vara vägledande för bedömningen av i vad mån import av fodermedel bör tillåtas. Skulle det inhemska fodersädspriset sjunka under en nivå, svarande mot det förädlingsvärde ä fodermedlen, som man kommit fram till vid avvägningen av prisstödet ä de animaliska produkterna, bör detta föranleda en begränsning av importen av fodermedel. Omvänt bör en höjning av den inhemska prisnivån å fodermedel utöver vad som svarar mot deras förädlingsvärde föranleda lättnader i importregleringen. Om fodersädsskörden något år skulle bli särskilt riklig, kan det emellertid inträffa, att man ej ens med långt gående importreglerande åtgärder kan hålla de inhemska fodersädspriserna uppe på en nivå, motsvarande det beräknade förädlingsvärdet vid utfodring. I så fall uppkommer frågan, om statsmakterna böra vidtaga några särskilda stödåtgärder till uppehållande av fodersädspriset. Rörande denna fråga må framhållas, att de kvantiteter fodersäd, som användas utanför jordbruket, endast uppgå till en ringa del av den totala fodersädsskörden. Av en total normal fodersädsskörd (korn, havre och blandsäd) på omkring 2 miljoner ton beräknas sålunda normalt mindre än 10 procent säljas utanför jordbruket eller (i fråga om korn) användas till husbehovsförbrukning, medan återstoden användes till utfodring i jordbruket och då huvudsakligen till animalieproduktionen. Det är med hänsyn härtill klart, alt det ur jordbrukets synpunkt viktigaste ej är prisnivån å fodersäd i och för sig, utan priserna ä de animaliska produkter, till vilkas frambringande fodersäden användes. Kunna sistnämnda priser hållas något så när oförändrade, innebär en prissänkning å fodersäden icke någon verklig inkomstminskning för de jordbrukare, som använda sin produktion av fodersäd till utfodring. Förbises får emellertid ej, att jordbruken i vissa delar av landet, främst i Mellansverige, i ganska betydande utsträckning bedriva fodersädsodling till avsalu. Såsom jordbrukskommittén anfört i kapitel 2, bör med hänsyn till den tillfälliga produktionsstegring, som kan inträffa goda skördeår, en viss marginal finnas mellan den i och för sig ur det allmännas synpunkt önskvärda animalieproduktionen och den maximiproduktion, som skall åtnjuta statligt stöd, vilken marginal bland annat skall minska risken för prisfall å jordbrukels produkter under goda skördeår. Marginalen har kommittén föreslagit skola läggas dels pä smörproduktionen, därigenom alt man som en 22—616475

:1I.

338 riktpunkt för storleken av den med statligt stöd bedrivna smörproduktionen uppställer en kvantitet, motsvarande hela det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med avdrag av omkring 40 000 ton, dels formellt på fodersädsproduktionen men i realiteten främst på fläskproduktionen därigenom att man vid normal skörd bör räkna med ovannämnda majsimport av omkring 75 000 ton, vilken import bör begränsas eller helt bortfalla, då den inhemska fodersädsskörden blir större än normalt. Att utöver de åtgärder, som sålunda föreslagits för att bereda jordbruket en avlastning vid skördeöverskott, vidtaga särskilda åtgärder till stödjande av fodersädspriset, erbjuder mycket stora svårigheter. Vad som härvidlag skulle kunna diskuteras synes framför allt vara, att staten skulle medverka till stödköp av överskottspartier av fodersäd, speciellt i de delar av landet, där odling av fodersäd till avsalu förekommer i större utsträckning. Dessa partier skulle därefter hållas i lager och lagren avvecklas kommande år, då fodersädsskörden bleve lägre än normalt. En dylik utjämningslagring föresläs nedan på tal om åtgärder för att stödja brödsädsproduktionen. Vad fodersäden angår är emellertid att märka, att de tillfälliga variationer i skördens storlek, som man här har att räkna med, äro avsevärt större än variationerna i brödsädsskörden. Igångsätter man ett stödköpsförfarande i fråga om fodersäd, måste man därför vara beredd på att det kan bli nödvändigt att mottaga mycket stora kvantiteter, därest stödköpsförfarandet skall få någon effekt. Stödköpsförfarandet kan leda till att fodersädspriset kan hållas uppe men medför samtidigt, att den lagring av tillfälliga överskott, som eljest skulle ha skett hos jordbrukarna och som måste betraktas som det naturliga sättet att reglera dem, överflyttas på det allmänna. Begränsar man åter från början stödköpen av fodersäd till en viss någorlunda måttlig kvantitet, har man, särskilt om skörden är mycket god, ingen som helst garanti för att stödköpen skola ha någon varaktig effekt utan riskerar att fodersädspriset åter skall sjunka, så snart stödköpen upphöra. Med hänsyn till det nu anförda anser jordbrukskommittén, att man ej bör förutsätta, att det allmänna i sådana situationer som nu nämnts skall lämna jordbruket stöd för uppehållande av fodersädspriset utöver det stöd, som ligger i regleringen av fodermedelsimporten och i stödet åt animalieproduktionen. Med det sagda har jordbrukskommittén dock ej velat kategoriskt avvisa tanken på att det allmänna skall kunna företaga stödköp av fodersäd i vissa situationer, då ett dylikt ingripande kan tänkas få praktisk effekt utan att stödköpen behöva få allt för stor omfattning eller medföra allt för stora kostnader för det allmänna. Det synes därför önskvärt, att regleringsfullmakterna bli så vida, att de ge Kungl. Maj:t eller det centrala regleringsorganet en viss handlingsfrihet i detta hänseende. Beträffande fodermedelsregleringen må här även anmärkas, att man för grynhavre torde böra bibehålla det hittills tillämpade systemet med inmal-

339 ningstvång och reglering av importen av färdigprodukter från havregrynsindustrin samt att det vidare torde bli nödvändigt att, liksom före kriget, uttaga skatt ä h ä r i riket tillverkade oljekakor och liknande fodermedel. Även den före kriget föreliggande befogenheten att uttaga skatt ä här i riket tillverkat kli torde böra bibehållas. Vad angår skatten å här i riket tillverkade oljekakor och liknande fodermedel må framhållas, att lämpligheten av att dessa fodermedel avsättas här i riket givetvis måste bedömas på samma sätt som lämpligheten av att motsvarande fodermedelskvantiteter importeras. I fråga om de statliga åtgärderna för reglering av fodermedelsmarknaden må till sist anmärkas, att något särskilt statligt stöd för export av inhemska fodermedel i princip icke synes böra utgå. Brödsäd. Importreglering

och

inmalningstvång.

Beträffande den prisnivå å brödsäd, som statsmakterna böra stödja, kan erinras om vad jordbrukskommittén tidigare anfört därom att ett samband måste finnas mellan priserna på animaliska produkter och priserna på fodermedel, i det att fodermedelspriserna böra vara så avvägda, att de motsvara fodrets förädlingsvärde, dä det användes i animalieproduktionen. Eftersom brödsäden alltid kan användas för utfodringsändamål, har man, i och med att man h a r fastställt den prisnivå, som statsmakterna böra stödja för animaliska produkter, även fått en undre gräns för det pris, som bör stödjas för brödsäden. Detta pris bör nämligen uppenbarligen icke vara lägre än att det motsvarar brödsädens förädlingsvärde vid utfodring (bottenpriset för brödsäd). I vad mån den prisnivå å brödsäd, som statsmakterna skola stödja, skall ligga över sagda bottenpris, blir därefter beroende av i vad mån någon extra prisstimulans behövs för att få fram den önskade produktionen av brödsäd. Den skillnad i pris, som normalt föreligger mellan brödsäd och fodersäd, betingas i första hand därav att brödsäden, särskilt vetet, per viktsenhet räknat h a r ett högre fodervärde än fodersäd. Härjämte betalas emellertid normalt för brödsäd ett visst tillägg utöver fodervärdet, vilket tillägg betingas av att brödsäden, om den är av åtminstone normal kvalitet, besitter vissa kvalitetsegenskaper, vilka komma till sin rätt, när spannmålen användes för direkt konsumtion. Eftersom dessa kvalitetsegenskaper sakna praktisk betydelse, när brödsäden användes till foder, är det naturligt, att brödsädspriset, då utbuden äro större än vad som åtgår till direkt konsumtion, i en fri marknad kan sjunka ned till fodervärdet (eller eventuellt ännu lägre, om överskott föreligger även i fråga om fodersäd). Lika naturligt är det att brödsäden allt efter sin kvalitet betalas efter ett högre pris än som motsvarar fodervärdet, om utbuden ej överstiga efterfrågan för direkt konsumtion.

340 Brödsädsproduktionen här i landet översteg som bekant under flera år före kriget vad som kunde avsättas inom landet för konsumtionsändamål. I den mån dylikt överskott skulle uppkomma i fortsättningen, synes detsamma principiellt böra jämställas med produktion av fodermedel och staten följaktligen då ej heller lämna något stöd för att jordbrukarna för delta överskott skola erhålla högre pris än som motsvarar spannmålens förädlingsvärde vid utfodring. De åtgärder, som statsmakterna i första hand böra vidtaga för atl stödja brödsädsodlingen, synas liksom före kriget böra vara, att man genom reglering av införseln av brödsäd och brödsädsprodukter samt genom bestämmelser om inmalningstvång i fråga om inhemsk brödsäd bereder den egna brödsädsproduktionen företrädesrätt å den inhemska marknaden, såvitt gäller avsättning till människoföda. Om landets brödsädsskörd blir tillräckligt stor för att täcka konsumtionsbehovet och av sådan kvalitet, att ett bakningsdugligt mjöl kan framställas av densamma, skulle någon import avutländsk brödsäd principiellt ej behöva ifrågakomma, och om den egna brödsädsskörden endast förslår till att täcka en del av konsumtionsbehovet, bör import ej tillåtas av större myckenhet än som erfordras för att täcka återstoden av konsumtionsbehovet. Denna jordbrukets företrädesrätt att avsätta sin brödsädsproduktion på den inhemska marknaden skall dock givetvis ej vara ovillkorlig, utan skall gälla endast i den mån brödsädspriset ej tenderar att stiga över en viss fastställd importgräns. Skulle så vara fallet, bör det centrala regleringsorganet ingripa. Genom att lätta på införsel- och inmalningsbestämmelserna torde regleringsorganet härvid normalt utan svårighet kunna förhindra, att priset stiger över importgränsen. Vad angår storleken av den marginal, som bör finnas mellan den i kalkylen upptagna genomsnittliga prisnivån å brödsäd och importgränsen, vill jordbrukskommittén här endast framhålla, att man vid fastställandet av densamma bland annat måste beakta den risk, som föreligger att en prisstegring å brödsäd kan medföra en icke önskvärd utökning av odlingen av denna vara. Givetvis bör dock marginalen vara tillräckligt stor för att tillgodose önskemålen om att handeln under normala förhållanden skall kunna löpa fritt och att jordbruket vid svag skörd skall kunna genom prishöjning la en viss kompensation för skördeminskning. U tjärn n ing slag ring. De ovan nämnda imporlreglerande åtgärderna i fråga om brödsäd innebära i och för sig ej någon garanti för att brödsädsproducenterna alllid skola ha möjlighet alt få ut det i kalkylen beräknade priset för sin brödsäd. Om brödsädsskörden blir större än som motsvarar konsumtionsbehovet — vare sig detta beror på stor brödsädsareal eller på riklig skörd — är det ej ens säkert, att priset kan hållas på en nivå, motsvarande det ovan

341 nämnda bottenpriset. Om inga andra avsättningsmöjligheter än försäljning till kvarnarna funnes, skulle detta knappast vara möjligt, eftersom utbuden då säkerligen skulle bli så tryckande, att priset skulle sjunka under bottenpriset. Emellertid finns ju, såsom ovan framhållits, alltid möjligheten att sälja eller använda brödsäden för foderändamål. För att detta skall kunna ske utan att prisbildningen å fodermedel rubbas och utan att den totala animalieproduktionen skall överstiga den fastställda ramen förutsattes emellertid, att man om möjligt söker vidtaga en mot detta fodertillskott svarande begränsning av de kvantiteter av andra slags fodermedel, som stå till jordbrukets förfogande. En dylik begränsning bör då i första hand gå ut över importen av utländska fodermedel. Det är emellertid icke säkert, att man i den situation, som sist nämnts, enbart genom att begränsa införseln av utländska fodermedel kan hålla brödsädspriset på en nivå, motsvarande bottenpriset. Om stora utbud göras vid en tidpunkt, då motsvarande köpintresse ej finnes, kan detta komma alt medföra en allt för kraftig nedpressning av priset. Samma situation kan för övrigt inträffa även då brödsädsskörden ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet. På grund av att större delen av brödsädsskörden föres i marknaden under en relativt kort del av året, kunna utbuden under denna tid, även om den totala brödsädsskörden ej är större än behövligt, pressa ned priset till eller under bottenprisnivån. Jordbrukskommittén har beträffande den allmänna utformningen av det statliga stödet ät jordbruksnäringen intagit den ståndpunkten, att detta stöd i främsta rummet bör lämnas genom en importreglering och att prisutvecklingen i fråga om jordbruksprodukter å den inhemska marknaden bör lämnas fri, så länge priset ej stiger över importgränsen. Jordbruket bör alltså enligt denna ståndpunkt äga alt under importgränsen fritt ordna avsättningsförhållandena för sin produktion, och statligt stöd har i allmänhet ej iörutsatts skola lämnas för uppehållande av någon viss lägsta prisnivå. Härvid har man utgått från att det, så länge produktionen ej överstiger det inhemska avsättningsutrymmet, i allmänhet bör vara möjligt för jordbruket att utfå åtminstone det i kalkylen beräknade priset för olika produkter. Förutsättningarna för jordbruket att utan något statligt stöd uppehålla en viss prisnivå äro emellertid olika för olika slag av produkter. Av flera skäl är detta lättast i fråga om animaliska produkter. Delvis beror detta på att variationerna i den årliga produktionens storlek här ej bli lika stora som i fråga om produktionen av vegetabilier. Vidare kommer man enligt de av jordbrukskommittén förordade riktlinjerna för jordbrukspolitiken att i fråga om de animaliska produkterna ha vissa säkerhetsmarginaler mellan normal produktion och normal konsumtion, vilka bland annat kunna användas till att utjämna tillfälliga produktionsöverskott. Av betydelse är även, att produktionen av animalier framkommer successivt. I fråga om spannmålsproduktionen och speciellt brödsädsproduktionen äro jordbrukets

312 möjligheter att utan statligt stöd hålla den i kalkylen beräknade prisnivån däremot betydligt sämre. Vad brödsäden angår har man sålunda ej någon marginal mellan den normala produktionen och det normala avsättningsutrymmet utan produktionen förutsattes normalt uppgå till en kvantitet, ungefärligen motsvarande hela den inhemska konsumtionen. Skördevariationerna i fråga om brödsäd äro normalt rätt stora och de ökade kvantiteter, som framkomma vid god skörd, torde jordbruket i första hand komma att söka avsätta hos kvarnarna. Slutligen bli utbuden i fråga om brödsäd av naturliga skäl koncentrerade till vissa delar av året. Såsom jordbrukskommittén här ovan utvecklat torde man även böra räkna med att det, framför allt om brödsädsskörden blir större än normalt men även vid en skörd, som ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet, kan uppstå risk för att brödsädspriset kommer att pressas ned under den i kalkylen beräknade genomsnittliga prisnivån och till och med under bottenpriset. Frågan blir då om staten på grund av denna risk bör utöver de importreglerande åtgärderna vidtaga några särskilda åtgärder för att stödja uppehållandet av ett visst lägsta pris ä brödsäd. För fodersädens vidkommande har jordbrukskommittén här ovan uttalat, att staten i allmänhet ej genom stödköp eller liknande åtgärder bör söka hålla fodersädspriset uppe på en nivå, motsvarande fodersädens förädlingsvärde. Vad brödsäden angår synes frågan om lämpligheten av ett statligt stöd för uppehållande av en viss lägsta prisnivå böra bedömas annorlunda. Visserligen torde man, om produktions- och konsumtionsutvecklingen i fråga om brödsäd går i den riktning, som kommittén antagit, få räkna med att en måhända ganska betydande odling av brödsäd för foderändamål kommer att bedrivas. I fråga om lämpligheten av att vidtaga stödåtgärder för en dylik odling gäller helt vad ovan sagts rörande stödåtgärder för fodersädsproduktionen. Den övervägande delen av brödsädsodlingen torde emellertid även i fortsättningen komma att vara inriktad på avsalu för direkt konsumtion. I fråga om fodersäden finns i allmänhet möjlighet för odlarna att använda densamma i sin animalieproduktion eller att lagra överskottet till ett kommande år. Ett prisfall å fodersäden under visst år behöver därför ej medföra någon motsvarande förlust för odlarna. Om brödsädsodlarna skola sälja sin brödsäd till ett pris, som motsvarar dess förädlingsvärde vid utfodring, eller själva använda brödsäden till utfodring, få de ej någon betalning för de speciella kvarnegenskaper, som göra att brödsäden vid försäljning för konsumtionsändamål normalt betingar ett högre pris än som motsvarar dess förädlingsvärde vid utfodring. Försäljningen eller utfodringen medför alltså i detta fall, att det ekonomiska utbytet av odlingen blir sämre än beräknat. Vad angår möjligheterna för odlarna att använda brödsäden i egen utfodring kan vidare påpekas, att dessa möjligheter ofta äro begränsade pä grund av att det är svårt för odlarna att snabbt

343 utvidga sin animalieproduktion. Om odlarna skola lagra brödsäden eller själva utfodra densamma, innebär detta slutligen, att under det ifrågavarande regleringsåret en av de ordinära inkomstkällorna skulle bortfalla eller i vart fall avsevärt minska i betydelse. Ett prisfall å brödsäd kommer av nu anförda skäl genomsnittligt att träffa brödsädsodlarna betydligt hårdare än ett prisfall å fodersäd träffar fodersädsproducenterna. Att märka är vidare att, även dä brödsädsarealen är så avpassad, att den vid normal skörd skulle ge ungefär den mängd brödsäd, som erfordras för att täcka konsumtionsbehovet, den verkliga skörden oftast kommer att över- eller understiga en dylik normalskörd. För att utjämna dylika mera tillfälliga variationer i skördens storlek kan det vara lämpligt, att det överskott, som kan uppkomma ett visst år, ej omedelbart i sin helhet utfodras utan åtminstone till en del hålles i reserv tills vidare för att utjämna underskott, som kan uppkomma ett följande år. Genom en dylik utjämningslagring får man även möjlighet att, utan att behöva medge import, hålla brödsädspriset på lämplig nivå de år underskott uppkommer. På grund av nu anförda omständigheter anser jordbrukskommittén det motiverat, att staten — förutom genom regleringen av importen av brödsäd och fodermedel samt genom bestämmelserna om inmalningstvång för brödsäd — skall vidtaga åtgärder för att stödja uppehållandet av en viss lägsta prisnivå å brödsäd ävensom för att överskott av brödsäd i viss utsträckning skola omhändertagas och lagras. Den lägsta prisnivå, vars uppehållande staten skall stödja, synes dock ej kunna sättas så högt, att den kommer att sammanfalla med den i kalkylen beräknade genomsnittliga prisnivån. (Här förutsattes då, att sistnämnda prisnivå kommer att ligga åtminstone något över bottenpriset för brödsäd.) Däremot synes det rimligt, att staten skall stödja uppehållandet av en prisnivå, som sammanfaller med det ovan nämnda bottenpriset för brödsäd. De åtgärder, som staten för nu angivna ändamål bör vidtaga, synas i första rummet böra bestå däri, att staten med enskilda lagerhållare träffar avtal om alt dessa, i den mån brödsäd utbjudes till dem till bottenpriset, skola vara skyldiga att inköpa vissa kvantiteter och sedan kunna lagra den inköpta spannmålen till ett kommande år utan risk för förlust på grund av prisfall (utjämningslagring). Vad angår innebörden av begreppet bottenpris vid utjämningslagring vill jordbrukskommittén nämna, att utjämningslagringen endast torde böra omfatta sådan brödsäd, som enligt fastställda kvalitetsfordringar är att hänföra till fullgod kvarnspannmål. Vid inköp av dylik spannmål sker normalt viss prisreglering så att man gör tillägg till eller avdrag från ett visst grundpris, om spannmålen i vissa avseenden (exempelvis i fråga om rymdvikt, vattenhalt och proteinhalt) är bättre eller sämre än en fastställd genomsnittskvalitet. Bottenpriset för brödsäd synes i nu ifrågavarande samman-

344 hang böra bestämmas så att det för fullgod kvarnspannmål av genomsnittskvalitet (för vilken alltså någon prisreglering med hänsyn till kvalitet ej bör komma i fråga) motsvarar det förädlingsvärde brödsäd vid de i kalkylen beräknade priserna å animaliska produkter kan anses ha vid animalieproduktion. För spannmål av bättre eller sämre kvalitet bör bottenpriset variera uppåt eller nedåt i anslutning till gällande prisregleringsskalor. Det bottenpris, som statsmakterna skola stödja, kommer alltså för kvarnvara över genomsnittskvalitet att ligga något över spannmålens förädlingsvärde vid utfodring. Det system för utjämningslagring, som jordbrukskommittén föreslår, ansluter sig till det under 1930-talet och även under viss del av avspärrningstiden tillämpade stödköpsförfarandet men avviker från detla främst därigenom att stödköpsverksamhelen förutsattes skola omhänderhas ej av något statligt organ utan av spannmålshandelns egna företag, d. v. s. jordbrukets ekonomiska organisationer, de privata spannmålshandlarna och kvarnarna. Utjämningslagringen skall, såsom ovan nämnts, ha till ändamål dels att stödja bottenpriset för brödsäd (bestämt på sätt nyss angivits), dels att utjämna variationer i brödsädsskördens storlek olika är. För dessa ändamål skall det centrala regleringsorganet, då så behövs, ingå avtal med enskilda lagerhållare, vari dessa åtaga sig att bedriva viss inköps- och lagringsverksamhet. Avtal om utjämningslagring skall principiellt icke innebära annat än att lagerhållaren dels skall åtaga sig att inköpa brödsäd upp till viss myckenhet, dä sådan spannmål utbjuds till honom till bottenpriset, dels skall få viss lagringsersättning och prisfallsgaranti, för den händelse han behåller den inköpta spannmålen i lager till ett kommande regleringsår. Lagerhållaren skall sålunda äga frihet att under lagringstiden disponera över utjämningslagret efter eget go t Hinnande. Att statsmakterna skapa möjlighet till utjämningslagring av brödsäd är, som ovan nämnts, motiverat med hänsyn främst till de särskilda svårigheter, som skulle uppkomma för odlarna vid ett starkt prisfall å denna vara, och den risk, som föreligger för att dylika prisfall skola uppkomma, om marknaden lämnas helt utan stöd. Det måste även ur det allmännas synpunkt i princip framstå som önskvärt, att man i sista hand medelst utjämningslagringen skall kunna förhindra, alt prisnivån å brödsäd skall sjunka under bottenpriset. Någon ovillkorlig garanti härför synes likväl icke böra lämnas av statsmakterna. Man måste härvidlag bland annat beakta storleken av redan befintliga brödsädslager och av det disponibla lagringsutrymmet, överskottets storlek, den inverkan ett visst prisfall kan fä på jordbrukets lönsamhet och nödvändigheten alt nedbringa brödsädsodlingen m. m. Det torde böra ankomma pä Kungl. Maj:t och riksdagen att bestämma den maximikvantitet, för vilken avtal om utjämningslagring skola få ingås. Därefter torde det centrala regleringsorganet böra äga att besluta, om och i vad mån sådan lagring faktiskt skall äga rum.

345 Beträffande den närmare konstruktionen av avtalen om utjämningslagring k a n följande anföras. I avtal om utjämningslagring skall lagerhållaren förbinda sig att upp till viss kvantitet uppköpa brödsäd, då sådan utbjudes till honom till bottenpriset. Det bör emellertid ligga i det centrala regleringsorganets hand att bestämma den tidpunkt, vid vilken stödköpen skola igångsättas respektive avslutas. Likaså bör regleringsorganet h a möjlighet att begränsa stödköpen till viss del av den i avtalet angivna maximikvantitelen. De stödköp ta kvantiteterna skola vara lagerhållarens egendom, över vilken han skall äga disponera på sätt han finner lämpligast. Lagerhållaren skall sålunda äga frihet att sälja stödköpt brödsäd, när h a n önskar, och äga själv behålla den köpeskilling han får för spannmålen. De förmåner, som lagerhållaren skall tillförsäkras av staten såsom ersättning för stödköpsverksamheten, böra beslå i prisfallsgaranti samt i lagringsersättning. Prisfallsgarantin skall bestå i en utfästelse från statens sida dels att ersätta lagerhållaren för sådan värdeminskning av stödköpt brödsäd som kan föranledas av att statsmakterna sänka bottenpriset ä brödsäd, dels att, om lagringsavtalet ej förnyas, pä begäran av lagerhållaren vid avtalets upphörande inlösa de partier stödköpt brödsäd, som lagerhållaren vid sagda tidpunkt har i lager. Vid bestämmandet av lagringsersättningens storlek bör hänsyn tagas till att brödsädspriset normalt successivt stiger under loppet av ett regleringsår, beroende på att varan blir allt mer belastad med lagrings- och räntekostnader, ju längre den lagras före avsättningen. Även det bottenpris, till vilket lagerhallarna skola vara skyldiga att inköpa brödsäd, torde böra bestämmas så, att det stiger successivt under regleringsåret med ett belopp, motsvarande normala lagrings- och räntekostnader. Om en lagerhållare, som i början av regleringsåret inköpt brödsäd till det då gällande bottenpriset, senare under året säljer spannmålen till det vid försäljningstillfället gällande bottenpriset, bör han därför enbart genom den stegring, bottenpriset undergått, kunna göra sig täckt för omkostnaderna i samband med lagringen. Kommer marknadspriset att ligga över bottenpriset, får han dessutom en viss vinst på lagringen. Med hänsyn till vad nu sagts synes man ej behöva räkna med att det skall behöva bli nödvändigt att utbetala någon särskild ersättning till lagerhållaren för sådana partier, som h a n inköpt till följd av lagringsavtalet men själv sålt senare under regleringsåret. Vad angår sådana enligt lagringsavtalet stödköpta brödsädspartier, som lagerhållaren har i lager vid regleringsårets slut, kan lagerhållaren däremot icke i annat fall än då den allmänna prisnivån på brödsäd stigit jämförelsevis mycket få täckning för lagrings- och räntekostnader. Antager man, att bottenprisnivån ej undergår någon större förändring från det ena regleringsåret till det andra, kommer ju det bottenpris, som tillämpas, då den nya

346 skörden kommer i marknaden, faktiskt att ligga under det bottenpris, som gällde under senare delen av det förra regleringsåret och som inkluderade viss gottgörelse för lagrings- och räntekostnad. Med hänsyn härtill synes det erforderligt, att lagerhållaren beredes ersättning för de lagrings- och räntekostnader, som han haft för de vid regleringsårets slut inneliggande partierna. Denna ersättning bör högst utgå med ett belopp per deciton, som motsvarar den successiva stegringen av bottenprisnivån från början till slutet av regleringsåret. Ersättningen bör utgå såväl för de kvantiteter, som lagerhållaren enligt regleringsorganets anvisning stödköpt under regleringsåret och har kvar i lager vid detta års slut, som ock för kvantiteter motsvarande vad lagerhållaren enligt regleringsorganets anvisning stödköpt ett tidigare år under avtalstiden och alltjämt har kvar i lager. Vid bestämmandet av ersättningens storlek bör hänsyn tagas till de vinstchanser utan motsvarande risk, som ingåendet av avtal om utjämningslagring medför för lagerhållaren. Såsom nyss påpekats får lagerhållaren en förtjänst, så snart han säljer brödsäden till högre pris än bottenpriset. Man synes kunna tänka sig att regleringsorganet skall infordra anbud från lagerhallarna rörande de villkor, på vilka de äro beredda att ingå avtal om utjämningslagring, eller också att regleringsorganet fastställer vissa normer rörande ersättningens storlek och på grundval av dessa infordrar anbud från eventuella lagerhållare rörande de kvantiteter dessa äro villiga att lagra. I sistnämnda fall bör regleringsorganet dock kunna avvika från normerna, då så påkallas av förhållandena i det enskilda fallet. Då bottenprisnivån för brödsäd höjes eller sänkes, torde detta böra föranleda en avräkning mellan lagerhållaren och regleringsorganet på så sätt, att lagerhållaren till regleringsorganet utbetalar respektive av regleringsorganet erhåller ett mot höjningen eller sänkningen svarande belopp per deciton av det lager, som han innehar vid regleringsårets slut och för vilket han är berättigad att erhålla lagringsersättning. (Inom parentes må anmärkas, alt här förutsattes, att ändring i bottenprisnivån ej skall ske annat än vid början av nytt regleringsår.) Avtal om utjämningslagring torde böra gälla under en ej allt för kort tidrymd, i varje fall åtminstone två och sannolikt i regel lämpligen tre regleringsår. Om avtalstiden får den längd, som nu angivits, och utjämningslagringen blir av betydande omfattning (exempelvis om ett par goda skördeår komma efter varandra), kan staten emellertid komma i ett tvångsläge, därest lagerhållaren vid avtalstidens slut skulle påfordra, att staten skall övertaga utjämningslagret. Det kan i en dylik situation tänkas, att staten ej har möjlighet att anskaffa lagerlokaler pä annat håll, och att staten sålunda blir nödsakad att antingen exportera brödsäden eller också träffa avtal med lagerhållaren om fortsatt lagring på för staten oförmånliga villkor. Dessa olägenheter torde i stort sett kunna undanröjas, därest staten får möjlighet

att vid avtalstidens slut begära förlängning av avtalet. Staten får då en frist, under vilken man kan vidtaga åtgärder för att successivt nedbringa lagrets storlek. Blir avtalstiden längre än nyss nämnts, bör man kunna vänta att åtminstone en del av lagret skall åtgå för att täcka brist till följd av att brödsädsskörden något av åren blivit under det genomsnittliga. Utsikterna att lagret verkligen skall komma att fylla sin funktion som ett utjämningslager bli tydligen allt större, ju längre avtalstiden är. Skall staten ha rätt att få avtalet förlängt, synes det emellertid rimligt, att lagerhållaren skall ha möjlighet att få lagringsersättningen jämkad, därest denna på grund av förändrade förhållanden (exempelvis förändring i ränteläget eller höjning av arbetskostnaderna) skulle framstå såsom allt för låg. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör därför lagringsavtal, om den ursprungliga avtalstiden ej sättes till mer än två eller tre år, innehålla dels en bestämmelse om rätt för staten alt vid denna tids slut påfordra viss förlängning av avtalet, förslagsvis med ett år i sänder, sammanlagt dock högst Ire år, dels en bestämmelse, som ger lagerhållaren rätt att, om avtalet förlänges, begära jämkning av lagringsersättningen enligt vissa grunder. Vid slutet av varje regleringsår under avtalstiden bör en avräkning ske mellan regleringsorganet och lagerhållaren, vid vilken lagerhållaren erhåller avtalad lagringsgottgörelse för de under avtalstiden stödköpta partier, som han då alltjämt har kvar i lager, samt likvider i anledning av eventuella förändringar i bottenprisnivån erläggas. Efter denna avräkning står lagerhållaren principiellt i samma ställning, som om han inköpt lagret vid det nya regleringsårets början till det då gällande bottenpriset. Även under det nya regleringsåret bör lagerhållaren ha full frihet att avyttra lagret, när han så finner lämpligt. Vad som finnes kvar i lager vid avtalstidens slut skall regleringsorganet, om lagerhållaren så begär, vara skyldigt att inlösa till ett pris, motsvarande bottenpriset vid det sista regleringsårets början med tillägg av ovannämnda gottgörelse. Kvarnarna inneha under normala förhållanden alltid ett visst lager av brödsäd vid övergången från ett regleringsår till ett annat. Syftet med den prisfallsgaranti och den lagringsersättning, som lagerhållaren under vissa omständigheter skall erhålla, är uppenbarligen ej att avlyfta lagerhallarnas kostnader och risker beträffande dylika bottenlager. Vad den egentliga spannmålshandeln angår torde man väl få räkna med att denna under normala förhållanden och om någon utjämningslagring ej sker, kommer att söka såvitt möjligt undvika att inneha lager av brödsäd vid övergången från ett regleringsår till ett annat. Även här torde man emellertid av praktiska skäl böra räkna med att lagringsersättning och prisfallsgaranti ej skall utgå för ett visst, låt vara relativt litet, bottenlager. Vid ingående av avtal om utjämningslagring bör därför tillses, att de förmåner, som tillförsäkras lagerhållaren, skola utgå endast i den mån lagerhållarens lager överstiger viss bestämd kvantitet, så beräknad att den motsvarar i fråga om

348 kvarnarna deras normala övergångslager och i fråga om andra lagerhållare en viss bottenkvantitet, vilken kan anses utgöra deras eget handelslager. Skyldigheten att köpa brödsäd till bottenpriset bör däremot föreligga så snart det totala lagret ej överstiger den i lagringsavtalet angivna kvantiteten. Det sist sagda kan förtydligas med ett exempel. Elt visst företags bottenlager antages ha bestämts till 100 ton brödsäd. Genom avtal om utjämningslagring åtager sig företaget att inköpa brödsäd, som utbjudes till bottenpriset, upp till en lagerkvantitet av 1 000 ton. Detta innebär, att förelaget, då stödköp skola ske, så länge utbud ske till detsamma, blir skyldigt alt hälla ett lager upp till 1 000 lon. Nedbringar företaget genom försäljning eller förbrukning lagret under 1 000 ton, är företaget skyldigt att, då spannmål ånyo utbjudes till detsamma till bottenpriset, inköpa denna, så länge lagret ej överstiger 1 000 ton. (Däremot finns, såsom förut framhållits, i och för sig intet hinder för företaget alt sälja spannmål av sitt lager, och lagret kan sålunda få nedgå hur långt som helst, om några ytterligare hembud till boltenpriset ej ske.) Även om företaget till följd av stödköp vid ett regleringsårs slut skulle ha ett lager av 1 000 ton, skall företaget enligt vad i nästföregående stycke sagts komma i åtnjutande av de med avtalet förenade förmånerna endast beträffande den del, som överstiger bottenlagret, eller högst 900 ton. Bestämmandet av storleken av en lagerhållares bottenlager torde böra anknyta till förhållandena vid regleringsårets slut (eller, rättare sagt, vid en tidpunkt strax före den, då spannmål av ny skörd kan beräknas komma i marknaden, exempelvis den 1 augusti). Då ett stödköpsförfarande igångsatts, synes det icke vara möjligt att i praktiken hålla i sär de partier, som lagerhållaren inköper till fullgörande av sin skyldighet enligt avtalet, och de partier, som han eljest inköpt eller inköper. Detta innebär att, om stödköpsförfarande tillämpas under viss del av ett regleringsår, kommer alltid lagerhållaren att under åberopande av lagringsavtalet kunna begära att få lagringsersättning beträffande den del av hans vid regleringsårets slut inneliggande lager, som överstiger hans bottenlager, även om han i själva verket dessförinnan sålt de stödköpta partierna och vad som finnes i lager utgöres av brödsäd, som han inköpt till högre pris efter stödköpsförfarandets avslutande. Särskilt om, såsom ovan antagits, en viss odling av brödsäd för utfodringsändamål normalt kommer att ske, är det givetvis angeläget att ej annan brödsäd än sådan, som är väl lämpad för kvarnändamål, inköpes för utjämningslagring. Man bör därför uppställa rätt höga kvalitetsfordringar å den spannmål, som skall kunna inköpas för detta ändamål. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att redan det sätt för bestämmande av bottenpriset vid utjämningslagring, som jordbrukskommittén ovan föreslagit, torde komma att verka i den riktningen, alt spannmål, som visserligen är kvarn-

349 duglig men dock av mindre god kvalitet, i första hand kominer att användas för utfodring. Om spannmålen är av sådan beskaffenhet, att enligt fastställda prisregleringsskalor prisavdrag skall ske, kommer nämligen spannmålen vid försäljning till lagerhållare att betinga ett pris, som ligger något under spannmålens förädlingsvärde vid utfodring, och det blir därför i regel förmånligare för jordbrukaren att själv utfodra spannmålen eller att sälja den för utfodringsändamäl. Det stöd åt brödsädsodlingen, som staten lämnar genom uljämningslagringen, bör ej ha till syfte att garantera ett visst pris å varje ort, där brödsädsodling förekommer i någon mera avsevärd omfattning. Ett system, där man söker att uppehålla ett och samma brödsädspris å ett relativt stort antal orter, är, enligt vad bland annat erfarenheterna under kriget givit vid handen, förenat med stora både ekonomiska och organisatoriska olägenheter. Ett dylikt system rubbar de normala handelsvägarna för brödsäden. Regleringsorganet tvingas att i stor utsträckning ingripa för att ordna avsätlningsförhällandena beträffande brödsäden, bland annat genom att utbetala bidrag till fraktkostnader och för vissa omflyttningar. Systemet medför sålunda ökade kostnader för det allmänna och fordrar dessutom en betydande kontrollapparat. Man torde i stället böra bestämma, att lagerhallarnas skyldighet att inköpa brödsäd för utjämningslagring endast skall föreligga å vissa särskilt bestämda prisorter, vilkas antal bör vara relativt litet och huvudsakligen begränsas till de större kvarnorterna vid kusten. Huruvida utjämningslagring bör ske först dä priset i genomsnitt å dessa platser tenderar att sjunka under bottenpriset eller sådan lagring bör kunna ske även om den genomsnittliga prisnivån å dessa orter ligger över bottenpriset men å en eller annan ort ligger under sagda pris, blir en fråga, till vilken man torde böra taga ställning först vid utformningen i detalj av ett system med utjämningslagring. Beträffande utjämningslagringen må till sist framhållas att det, om det här ovan skisserade systemet skall kunna fungera tillfredsställande i längden, är nödvändigt, att bottenpriset å brödsäd avväges så, att överskott avbrödsäd och omhändertagande av dessa genom utjämningslagring ej bli regel. Skulle den för konsumtionsändamål avsedda brödsädsproduktionen visa tendenser till att vid ett visst bottenpris stadigvarande bli större än som motsvarar konsumtionsbehovet, bör man sänka detta pris så långt, att man ernår balans mellan denna produktion och konsumtionen. Export

av

brödsäd.

Enligt den inställning, som jordbrukskommittén intagit till frågan om prisstödjande åtgärder från det allmännas sida i en överskottssituation, höidet i en dylik situation i princip ankomma på jordbruket att utan någon subvention från det allmännas sida söka på bästa sätt få avsättning för detta

350 överskott antingen inom landet eller ulom landet, därest exportmöjligheter finnas och exporten relativt sett framstår som förmånligare än en försäljning inom landet. I enlighet med denna princip bör staten sålunda i allmänhet ej lämna något ekonomiskt stöd för sådan export av jordbruksprodukter, som sker för att avlasta ett överskott å den inhemska marknaden. De åtgärder för stödjande av brödsädspriset, som jordbrukskommittén ovan förordat — begränsning av fodermedelsimporten och utjämningslagring — böra ej anses utgöra ett avsteg från denna princip, då de främst äro motiverade därav att brödsädsskörden kan variera rätt avsevärt från år till år, även om brödsädsarealen i och för sig är väl anpassad efter konsumtionsbehovet. I viss utsträckning kan man genom export av brödsäd nå samma effekt för stödjande av brödsädspriset som genom en begränsning av fodermedelsimporten. Det kan även tänkas, att export av brödsäd kan vara ur nationalekonomisk synpunkt förmånligare än en begränsning av fodermedelsimporten. Skulle brödsädspriset å den utländska marknaden vara proportionsvis högre än priset ä fodermedel, bör det ju vara förmånligt att exportera den del av den inhemska brödsädsskörden, som eljest skulle ha gått till foder, och i stället täcka motsvarande del av det inhemska foderbehovet genom import av fodermedel. Eftersom det utländska brödsädspriset förutsattes ligga under det inhemska, torde emellertid i en dylik situation särskilt statligt stöd bli nödvändigt för att exporten skall kunna komma till stånd. Dylikt stöd bör utgå med så stort belopp, som erfordras för att producenterna vid försäljningen skola få ut ett pris, motsvarande bottenpriset för brödsäd. Jordbrukskommittén vill emellertid i detta sammanhang påpeka, att kommittén i följande avsnitt av detta kapitel bland åtgärder för reglering av avsättningsförhållandena för animaliska produkter bland annat föreslår, att vid export av animaliska produkter i vissa fall skall lämnas restitution av importavgifterna för sådana kvantiteter utländska fodermedel, som kunna anses ha åtgått för produktion av de exporterade animaliska produkterna. Självklart är, att man ej bör både medge dylik restitution för de importerade fodermedlen och betala exportbidrag för motsvarande myckenhet brödsäd. I den mån importavgifter för fodermedel restitueras, innebär detta nämligen, att de importerade fodermedlen i verkligheten ej kommit att definitivt belasta den inhemska marknaden, utan att de medelst dem framställda animaliska produkterna exporterats. Man kan då tydligen ej anföra den omständigheten, att import av fodermedel tillåtits, som skäl för att jämväl utbetala exportbidrag för brödsäd. Även då utjämningslagring av brödsäd skulle kunna komma i fråga, torde det under vissa omständigheter kunna vara förmånligt ur det allmännas synpunkt att i stället lämna ett visst exportbidrag. Detta kan vara fallet, om det belopp, som skulle behöva utbetalas i exportbidrag för att möjlig-

351 göra exporten, är lägre än det belopp, som staten skulle behöva erlägga för att få utjämningslagring till stånd. Enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör i sådana fall, som nu nämnts, ett statligt stöd åt export av brödsäd kunna komma i fråga i stället för begränsning av fodermedelsimporten eller utjämningslagring, om så bedömes lämpligt med hänsyn till handelspolitiska och andra synpunkter. Avgörandet av, om sådana omständigheter föreligga, att dylikt exportstöd bör lämnas, torde i första hand böra ankomma på det centrala regleringsorganet. Vad angår formerna för det nu ifrågasatta exportstödet vill jordbrukskommittén endast nämna, att stödet synes böra utgå med ett bestämt belopp per deciton brödsäd och sålunda ej vara beroende av inköpspriset för varje speciellt parti eller av det pris, som erhålles i utlandet för varje speciellt parti. Stödbeloppet torde böra bestämmas av det centrala regleringsorganet för viss tid åt gången med beaktande av prisläget och den sannolika prisutvecklingen å utlandsmarknaden. Skall export av brödsäd förekomma, torde den i första hand böra omhänderhas av det enskilda näringslivet och statens medverkan sålunda endast bestå i utbetalande av exportbidrag. I vidare mån än nu nämnts synes statligt stöd åt export av brödsäd principiellt ej böra komma i fråga. Någon anledning att behålla det under 1930talet tillämpade systemet med utförselbevis synes ej föreligga. Beredskapslagring. Liksom före och under det senaste världskriget torde även i fortsättningen böra finnas ett beredskapslager av brödsäd, avsett att utgöra en reserv i händelse av en krigssituation eller liknande situation. Även denna beredskapslagring synes kunna uppdragas åt spannmålshandelns ordinarie organ efter avtal med det centrala regleringsorganet. Eftersom syftet med beredskapslagringen är ett helt annat än syftet med utjämningslagringen, måste emellertid avtalen om beredskapslagring ha ett i viss mån annat innehåll än avtalen om utjämningslagring. Avtal om beredskapslagring bör sålunda innebära, att lagerhållaren förbinder sig att å viss angiven plats eller inom visst angivet område upplägga och under viss längre tid hålla i lager en bestämd kvantitet spannmål. Valet av lagerplatser avgöres av försvarsberedskapssynpunkterna och man får därför räkna med att lagren i stor utsträckning böra förläggas på platser, där under varans normala gång ingen lagring skulle ha skett. Lagringen kommer följaktligen ofta att fördyras av kostnader för frakt till lagringsplatsen. Vidare måste lagerhållaren ha ersättning för kostnaderna för omsättning av lagret. Lagringsersättningen synes kunna bestämmas efter ett anbudsförfarande, i vilket anbudsgivaren får åtaga sig att för visst bestämt pris per deciton och år hålla ett lager av angiven storlek. Lagerhållaren får alltså själv kalkylera med

•» r* o

den fördyring av lagringen, som kan följa av dylika merfrakler. 1 lagerhållarens skyldigheter skall ingå att tillse, att den lagrade spannmålen omsättes i den mån så är nödvändigt, och att i övrigt svara för att den lagrade spannmålen är av lagringsduglig kvalitet. Lagringsavlal bör gälla under en relativt lång tidrymd, förslagsvis minst tre år. Även här torde staten böra ha rätt att få avtalet förlängt viss tid, dock med rätt för lagerhållaren att, om denna optionsrätt utövas, få lagringsersätlningen justerad enligt vissa grunder. I lagringsavtal skall bestämmas, hur ofta omsättning av den lagrade spannmålen skall ske. Förutom den årliga lagringsersättningen skall lagerhållaren ha viss prisfallsgaranti. Denna bör bestämmas så, att staten, om annan överenskommelse ej träffas, vid lagringstidens slut skall vara skyldig att övertaga den då inneliggande spannmålen till marknadspriset vid tidpunkten för övertagandet, men att lagerhållaren härjämte, därest botlenprisnivån å brödsäd sänkts under tiden frän den första upplagringen till övertagandet, skall erhålla en särskild prisfallsersättning med ett belopp per deciton, motsvarande sänkningen av bottenprisnivän.

D.

Regleringen av handeln med köttvaror.

Exportmöjligheter saknas. Enligt vad som angivits i den allmänna delen av kommitténs betänkande bör det statliga stödet åt produktionen av köttvaror i främsta rummet gå ut på att under normala förhållanden bereda det svenska jordbruket företrädesrätt att avsätta sin produktion av köttvaror ä den inhemska marknaden, så länge den inhemska prisnivån ej överstiger den fastställda importgränsen. Detta stöd skall, i likhet med stödet åt övriga produktionsgrenar, i första hand ta sig uttryck i ett importskydd, bestående av en avgiftsbeläggning av importen jämte möjlighet att tillämpa en kvantitativ importreglering. Den företrädesrätt att avsätta sina produkter på den inhemska marknaden, som det svenska jordbruket enligt jordbrukskommitténs uppfattning bör ha, så länge den inhemska producentprisnivån ej överstiger importgränsen, bör emellertid ej innebära ett hinder för import av speciella slag av köttvaror, exempelvis vissa slag av charkulerivaror, vilken import i stort sett kan anses sakna betydelse för avsättningen av den inhemska produktionen av köttvaror. Sagda företrädesrätt bör ej heller anses utgöra hinder för en sådan import av köttvaror, som kan vara önskvärd av handelspolitiska skäl. Kommittén utgår emellertid frän att den import, som kan medges av handelspolitiska skäl, om möjligt bör begränsas till sådana kvantiteter, som ej kunna tänkas ha någon nämnvärd inverkan på avsättningsförhållandena i stort på den inhemska marknaden. Skulle det av handelspolitiska skäl befinnas nödvändigt att medge en större import än nu nämnts,

353 torde det få förutsättas, att det allmänna skall vidtaga sådana åtgärder, att en inkomstminskning för jordbruket till följd av importen undvikes. Skulle man vid uppgörandet av kalkyler rörande jordbrukets inkomster och utgifter förutse, att en viss import av köttvaror bör medges av handelspolitiska skäl, bör man sålunda givetvis ej i kalkylen räkna med högre producentpris å köttvaror än som vid en sådan import kan tänkas vara möjligt att uppnå. Importregleringen omfattade före kriget levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur, får och häst, fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget — samt konserver av dylikt kött och fläsk. Rätt att upptaga importavgift förelåg endast i fråga om fårkött. Importregleringen synes även i fortsättningen i huvudsak böra omfatta samma djurslag och slag av köttvaror som före kriget. Rätten att uttaga importavgifter bör emellertid utvidgas till att avse samtliga av den kvantitativa importregleringen berörda djurslag och varuslag. Importen av amerikanskt fläsk visade redan före kriget en avtagande tendens och torde i fortsättningen kunna väntas sjunka än mer. Ett visst utrymme för import av amerikanskt fläsk torde emellertid böra lämnas även i fortsättningen. Denna vara synes kunna betraktas som en specialartikel, vilken ej bör underkastas importreglering, såvida importen ej skulle bli av sådan storleksordning, att den kan menligt inverka på avsättningsmöjligheterna för den inhemska fläskproduktionen. Då det, såvitt för närvarande kan bedömas, ej finnes anledning antaga att så skall bli fallet, anser jordbrukskommittén, att importregleringen i fråga om köttvaror åtminstone tills vidare ej bör omfatta amerikanskt fläsk. På tal om importskyddet för köttvaror kan här även erinras om att man — på sätt jordbrukskommittén närmare utvecklat i samband med behandlingen av regleringen av importen av fodermedel — då fodersädsskörden här i landet blir god och produktionen av köttvaror redan vid normal skörd ungefärligen motsvarar det inhemska avsättningsutrymmet, bör begränsa eller helt slopa den import av utländska fodermedel, som kan tänkas förekomma vid en skörd av normal storlek, för att därigenom söka förhindra uppkomsten av ett pristryckande produktionsöverskott. I kapitel 11 har angivits, att något system med pristillägg till producenterna för köttvaror ej bör komma i fråga, och i punkt B i detta kapitel har uttalats, att något stöd för säsongmässig lagring av köttvaror ej bör utgå. De statliga åtgärderna för reglering av den inhemska köttvarumarknaden komma alltså, därest exportmöjligheter ej föreligga, att inskränka sig till de ovan nämnda importreglerande åtgärderna, och avsättningen av kött och fläsk på den inhemska marknaden bör ske utan några statliga ingripanden, så länge priset ligger under importgränsen.

23—616475

:II.

354 Exportmöjligheter finnas. I punkt B i detta kapitel har jordbrukskommittén angivit, att statens stöd åt jordbruksnäringen principiellt ej bör innefatta stöd åt export av jordbruksprodukter. Det har emellertid samtidigt framhållits, att det allmänna i vissa fall vid export av jordbruksprodukter bör lämna restitution av importavgifterna för sådana kvantiteter importerade fodermedel, som kunna anses ha använts för produktionen av de exporterade kvantiteterna, eller exportbidrag för att få till stånd ett ur det allmännas synpunkt önskvärt utbyte av inhemska jordbruksprodukter mot andra livsmedel. Vad köttvarorna angår kan anföras följande beträffande de fall, där dylik restitution eller dylikt exportbidrag bör kunna komma i fråga. Beträffande nötköttsproduktionen må erinras att denna (i den mån den ej har karaktären av uppfödning av slaktnöt) i stort sett får anses vara beroende av mjölkproduktionen. Bland annat med hänsyn härtill synas kostnaderna för produktionen av nötkött ej kunna anses stå i sådant samband med priset å importerade fodermedel, att någon restitution av eventuella importavgifter för fodermedel kan anses befogad vid export av nötkött. Såvida här i landet producerat nötkött ej kan exporteras till högre pris än som motsvarar importkostnaden för annat likvärdigt kött, förefinnes ej heller eljest ur allmän ekonomisk synpunkt något intresse av att staten skulle underlätta en export av nötkött inom ramen för den produktion, som statsmakterna önska stödja här i landet; och för export av en eventuell överskottsproduktion bör enligt vad ovan uttalats något stöd från det allmänna ej utgå. Då man knappast torde kunna räkna med att ett utbyte av här i landet producerat kött mot importerat kött skall bli ekonomiskt fördelaktigt, synes man alltså komma till den slutsatsen, att det allmänna ej har anledning att utbetala något slag av restitution eller bidrag vid export av nötkött, utan att stödet åt den inhemska nötköttsproduktionen uteslutande bör bestå däri, att denna produktion fär företrädesrätt till avsättningen ä den inhemska marknaden. I fråga om fläskproduktionen är förhållandet delvis ett annat. I den mån en fläskproduktion här i landet äger rum med användande av importerade fodermedel, vilka fördyrats genom importavgifter, bör man rätteligen vid bedömandet av denna fläskproduktions konkurrenskraft på utlandsmarknaden frånräkna den kostnadspost, som importavgifterna kunna anses utgöra, och således räkna med det pris, till vilket fläsket kunnat frambringas, om några importavgifter ej uttagits. Skulle det befinnas, att fläsket under denna förutsättning är konkurrenskraftigt på utlandsmarknaden, finns ur det allmännas synpunkt ej något intresse av att hindra exporten, utan det får tvärtom anses önskvärt, att exporten kommer till stånd. Det allmännas medverkan bör dä få den formen, att man vid dylik export restituerar ett belopp, motsvarande de importavgifter, som kunna anses belöpa på pro-

355 duktionen. Huruvida en dylik restitution medför större eller mindre vinst för exportören, synes ur det allmännas synpunkt likgiltigt. Av de skäl, som anförts i nästföregående stycke, förordas därför, att i princip vid export av fläsk restitution skall ske av de importavgifter för fodermedel, som kunna anses belöpa på produktionen av det exporterade fläsket. I motsats till vad nedan sägs om restitution av importavgifter för fodermedel vid export av smör synes det i detta fall rimligt att anse, att de importerade fodermedlen i första hand gått till produktion av det fläsk, som exporterats. Givetvis bör emellertid restitution ej medges av importavgifterna för större mängd importerade fodermedel än som motsvarar den verkligen exporterade kvantiteten fläsk. I fråga om fläsk kan man vidare tänka sig ett utbyte av här i landet producerade kvantiteter mot fläsk, som importerats till billigare pris, främst amerikanskt fläsk. På ett dylikt utbyte kunna läggas samma synpunkter som nedan anföras på ett utbyte av smör (inom ramen för den smörproduktion, som statsmakterna skola stödja) mot margarin. Rätteligen borde man därför hålla möjligheten öppen att utbetala exportbidrag för fläsk i syfte att möjliggöra dylikt utbyte. Den import av amerikanskt fläsk, som i fortsättningen kan komma till stånd, torde emellertid sannolikt komina att uppgå till så små kvantiteter, att det icke torde vara mödan värt att söka åstadkomma något förfarande med exportbidrag för svenskt fläsk, som exporteras i utbyte mot importerat fläsk. I det följande förutsattes alltså, att exportstöd för fläsk skall utgå endast i form av sådan restitution av importavgifter för fodermedel, som ovan nämnts. Vissa frågor angående centralisering av importen och exporten av köttvaror m. m. En fråga, som hittills ej behandlats men som är av stor praktisk betydelse för jordbrukets möjligheter att på ett ur jordbrukets synpunkt tillfredsställande sätt reglera avsättningen av produktionen av köttvaror, är i vad mån man bör tänka sig en centralisering av den import och export av köttvaror, som kan komma att ske i fortsättningen. Denna fråga och vissa därmed sammanhängande spörsmål skola här upptagas till diskussion. Då den ställning man intar till frågan om en centralisering av exporten blir av viss betydelse för ställningstagandet till motsvarande spörsmål i fråga om importen, synes det härvidlag lämpligast att börja med exportsidan. Export. Vad först angår frågan om en eventuell centralisering av exporten må följande anföras. Om man endast har att räkna med det fallet, att exporten i och för sig går med förlust, kan tydligen — bortsett från önskemålet att denna förlust skall fördelas lika på hela jordbruket — något större behov av statliga åtgärder för att åvägabringa en dylik centralisering knappast anses föreligga. Den enda organisation, som i en dylik situation torde

356 överväga export, torde bli slakteriförbundet, och exporten kommer alltså i detta fall rent faktiskt att bli centraliserad till slakteriförbundet. Emellertid måste man ju också förutse, att exporten temporärt kan bli lönande. I ett dylikt prisläge måste man vänta, att även andra än slakteriförbundet och till detta anslutna föreningar skola exportera köttvaror. Detta kan emellertid medföra olägenheter i olika avseenden. Enligt vad erfarenheterna under 1930-talet givit vid handen, kan en fri konkurrens mellan olika exportörer i ett dylikt läge, särskilt genom ojämnheter i tillförseln, befaras komina att minska möjligheterna att få ut ett förmånligt pris på den utländska marknaden. Vidare kommer rätten till fri export i ett dylikt läge att premiera dem, som exportera allenast tillfälligtvis och för att begagna sig av ett gynnsamt prisläge. Denna rätt kommer nämligen att verka så att slakteriförbundet och de till detta anslutna jordbrukarna ensamma få bära förlusten å den icke lönsamma exporten, ehuru denna sker för hela jordbrukets bästa, medan däremot även andra kunna utnyttja exportmöjligheterna i det läge, dä exporten är lönande. De utanför slakteriförbundet stående exportörerna kunna sålunda då begagna sig av gynnsamma prislägen, medan de ej själva behöva taga några förluster genom export vid ogynnsamt prisläge utan tvärtom på den inhemska marknaden draga fördel av den prisstabiliserande effekten av slakteriförbundets förlustbringande export. Med hänsyn till nu nämnda olägenheter synes en centralisering i någon form av exporten av köttvaror knappast kunna undvikas. Att vid en dylik centralisering helt utjämna den orättvisa, som kan ligga däri, att även de producenter, som icke äro anknutna till slakteriförbundet, kunna draga fördel av förbundets export i prisstödjande syfte utan att de behöva bära någon del av förlusten å denna export, synes icke möjligt, med mindre man föreskriver tvångsanslutning av alla producenter till en enda organisation. En dylik lösning har kommittén ej ansett sig böra överväga. Ej heller har kommittén ansett sig vilja föreslå, att slakteriförbundet såsom varande den dominerande producentorganisationen på området skall tillerkännas ensamrätten till exporten. Genom en dylik anordning skulle man visserligen nå en lösning, som — bortsett från den nyss påtalade orättvisan — tillgodoser de till slakteriförbundet anknutna jordbrukarnas intressen. Denna lösning synes emellertid betänklig ur den synpunkten, att man därigenom skapar en monopolställning för en organisation, utanför vilken faller en betydande del av produktionen. Däremot synes det rimligt, alt man visserligen ger även andra än slakteriförbundet möjlighet att exportera köttvaror, men då som villkor för rätt att deltaga i exporten vid sådana tillfällen, då exporten är lönande, uppställer att vederbörande även är beredd att bära sin andel av den förlust exporten kan medföra vid andra tillfällen. I anslutning härtill synes man även böra bestämma, att rätten till export skall vara begränsad till slakterierna och slakterisammanslutningarna. Detta kan motiveras därmed, att exporten under alla förhållanden måste få sin främsta

357 betydelse däri, att den avlastar överskott från den inhemska marknaden, och att exporten sålunda kommer att huvudsakligen framstå såsom en jordbrukets prisstödjande verksamhet. Det synes under sådana förhållanden ej påkallat, att även företagare utanför producenternas eller slakteriernas led skola bedriva verksamhet med att uppköpa köttvaror från slakterierna och exportera de inköpta partierna. (Detta torde för övrigt ej tidigare ha förekommit.) Härtill kan även göras det påpekandet att man, om man skulle vilja låta även dylika företagare deltaga i exporten, skulle få svårt att på ett rättvist sätt fastställa dessas delaktighet i den förlust exporten k a n medföra. För slakterierna kan denna delaktighet regleras efter deras andel i den totala slakten. En sådan delaktighetsgrund saknas däremot för nyssnämnda företagare. Med hänsyn till önskemålen om ett enhetligt uppträdande på utlandsmarknaden synes det i anslutning till det anförda lämpligt, att en särskild sammanslutning bildas av de slakteriföretag och slakteriorganisationer, vilka önska deltaga i den eventuella exporten. Medlemskap i denna sammanslutning bör såsom nyss nämnts medföra ej blott rätt att få del av eventuell vinst av exporten utan även skyldighet att bära andel av förlust å exporten. För att ingen skall ingå som medlem enbart i avsikt att profitera av ett tillfälligt gynnsamt prisläge på utlandsmarknaden torde böra föreskrivas, att medlem skall vara bunden att kvarstanna i sammanslutningen relativt lång tid, lämpligen den längsta tid som enligt lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar k a n stadgas med Konungens begivande, d. v. s. fem år. Medlemmarna i sammanslutningen böra ingå i denna med det antal andelar, som svarar mot deras andel av den totala slakten. Medlemmarna böra vidare ha rösträtt i förhållande till antalet andelar. Om en dylik sammanslutning kommer till stånd, synes det allmänna böra tillerkänna densamma ensamrätt till export av köttvaror. Målet för sammanslutningens verksamhet bör vara att på bästa sätt tillvarataga jordbruksbefolkningens intressen, såvitt gäller avsättningen av köttvaror. Sammanslutningen bör sålunda ej i främsta rummet vara inriktad på att dess exportverksamhet skall medföra vinst, utan en i och för sig förlustbringande export är lika motiverad, om densamma nämligen kan antagas ha för jordbruket gynnsamma återverkningar på den inhemska marknaden och ej pressar upp priset över den av statsmakterna skyddade nivån. Jordbrukskommittén har tidigare förordat, att statsmakterna vid export av fläsk skola lämna restitution av importavgifterna för den mängd importerade fodermedel, som k a n anses ha åtgått för produktionen av de exporterade fläskkvantiteterna. Att vid export av ett enstaka parti avgöra, hur stort belopp som bör belöpa på detta parti i form av importavgifter för fodermedel, är emellertid ej möjligt, eftersom detta bland annat blir beroende på storleken av den export av fläsk, som i övrigt kan ske. Om någon

358 centralisering av exporten ej genomfördes utan de enskilda exportörerna hade att oberoende av varandra bestämma om sin export, skulle det sålunda knappast vara möjligt att vid prövningen av exportfrågorna taga den eventuella restitutionen med i beräkningen. Centraliseras exporten till en sådan sammanslutning, som nu nämnts, minskas dessa svårigheter. De medel, som statsmakterna kunna komma att vid export av fläsk utbetala såsom restitution av importavgifter för fodermedel, böra nämligen då i sin helhet tillfalla sammanslutningen. Denna får härigenom viss möjlighet att vid planeringen av exporten taga vederbörlig hänsyn till vad som kan inflyta i sådan restitution. Avgörandet av, under vilka former exporten skall ske, synes ej behöva fattas av det allmänna utan torde böra överlämnas åt sammanslutningen, som därvid bör ha fria händer att förfara på sätt sammanslutningen finner lämpligast. Sammanslutningen bör sålunda få bestämma, om de enskilda medlemmarna inom ramen för sin kvot skola äga förhandla och träffa avtal om export eller om exporten helt skall gå genom sammanslutningen. Likaså synes det böra ankomma på sammanslutningen att avgöra, om medlemmarna skola vara skyldiga ej blott att bära sin andel av eventuell förlust med rätt att även få andel i eventuell vinst utan även att direkt deltaga i exportleveranserna i förhållande till sin andel i sammanslutningen. Sammanfattningsvis kan innebörden av den nu föreslagna anordningen sägas vara, att man bildar en sammanslutning, i vars exportverksamhet hela jordbruket kan få deltaga. Detta deltagande sker, såvitt angår de till producentorganisationerna anslutna jordbrukarna, genom slakteriförbundet och, såvitt angår övriga jordbrukare, genom de slakteriföretag, till vilka de leverera sina djur, eller genom de organisationer, till vilka dylika företag äro anslutna. Sammanslutningen skall ha till syfte att omhänderha exporten av köttvaror på det sätt, som bäst finnes befrämja jordbrukets intressen. Medlemmarna skola vara skyldiga att dela eventuell förlust å exporten i förhållande till sin andel av den totala slakten, och eventuell vinst skall fördelas på samma sätt. Slutligen skall här beröras frågan om licensiering av exporten. Enligt vad ovan sagts kan man i vissa situationer, särskilt då priset å världsmarknaden ligger över importgränsen eller under en betydande del av regleringsåret kan väntas komma att ligga över importgränsen, tänka sig, att det allmänna bör begränsa exporten för att därigenom undvika, att den inhemska producentprisnivån under någon längre period skall kunna hållas över importgränsen. En dylik begränsning av exporten synes böra ske i den formen, att för export fordras särskilt tillstånd av det centrala regleringsorganet. Det synes därför lämpligt, att man bibehåller de bestämmelser om exportlicensiering, som nu gälla och som till stor del gällt även före kriget. Då situationen på den inhemska och den utländska marknaden är sådan, att man ej har anledning befara, att den inhemska producentprisnivån skall pressas

359 över importgränsen, bör dock regleringsorganet kunna lämna ovannämnda sammanslutning ett generellt exporttillstånd. I praktiken bör en bestämmelse om exportlicensiering sålunda tillämpas endast då prisläget på världsmarknaden ligger eller väntas komma att ligga över importgränsen. Blir det i en dylik situation fråga om export av sådana kvantiteter, som kunna tänkas ha någon inverkan på den inhemska prisnivån, får emellertid sammanslutningen söka exporttillstånd hos regleringsorganet, varefter detta bland annat genom överläggningar med representanter för sammanslutningen får söka bilda sig en uppfattning om den sannolika marknadsutvecklingen och på grundval härav meddela beslut i frågan. Import. Vad angår frågan om en eventuell centralisering av importen av köttvaror må följande framhållas. Den import av köttvaror, som i fortsättningen kan tänkas komma i fråga, kan sägas vara av tre olika slag. Till det första slaget kan hänföras importen av vissa speciella produkter, vilka ej ha någon egentlig betydelse för avsättningsmöjligheterna för den inhemska produktionen. Till det andra slaget kan hänföras sådan import, som sker i syfte att nedpressa den inhemska prisnivån, då denna blivit högre än önskvärt. Till det tredje slaget slutligen hör den import, som eventuellt kan komma att medgivas av handelspolitiska skäl. För det första slaget av import bör uppenbarligen något importmonopol icke komma i fråga, och vad angår det andra slaget av import ligger det i sakens natur, att något importmonopol ej här bör lämnas. (En annan sak är att det kan vara lämpligt att en sammanslutning, som representerar jordbrukets intressen, skall ha företrädesrätt till dylik import, i den mån sammanslutningen härvid handlar i enlighet med syftet med prisregleringen. En dylik anordning föreslås även nedan.) För det tredje slaget av import kan däremot frågan om centralisering av importen bli av betydelse. En av huvudtankarna i prisregleringssystemet i fråga om köttvaror är ju, att jordbruket och dess organisationer skola ha relativt fria händer och på egen risk få söka ordna avsättningen av sina produkter pä bäsla möjliga sätt. Därest en import, som ej kan anses absolut nödvändig u r försörjningssynpunkt, medgives, kan denna import komma att rubba de planer, som jordbrukets organisationer uppgjort beträffande avsättningen av den inhemska produktionen. Visserligen torde man böra förutsätta, att de medgivanden till import, som kunna k o m m a att lämnas av handelspolitiska skäl, endast skola avse kvantiteter, som äro relativt små i förhållande till den totala konsumtionen, eftersom eljest själva grunden för jordbruksregleringen skulle omkullkastas. Även dylika relativt små kvantiteter kunna emellertid tänkas verka störande på prisutvecklingen. Bland annat kan ju tidpunkten för importen bli av betydelse. Möjligheterna att genom prishöjning få täckning för lagringskostnaderna kunna minskas, om importen

kommer till stånd under en lågproduktionsperiod och fyller ut det då föreliggande underskottet. Sker importen under en utpräglad högproduktionsperiod, kan den åstadkomma en nedpressning av priset utöver vad som eljest skulle ha skett. De slakteriföretag och organisationer, som svara för tillförseln av den inhemska produktionen på den egna marknaden samt för omhändertagandet av de säsongmässiga överskotten, synas därför ha ett legitimt intresse av att kunna utöva sådant inflytande på importen, att den menliga verkan denna kan ha på avsättningsmöjligheterna för den inhemska produktionen och utsikterna att få ut högsta medgivna pris för denna, begränsas så mycket som möjligt. Detta intresse blir givetvis starkast för Sveriges slakteriförbund, eftersom detta förbund på grund av sin karaktär av en producentorganisation, vilken avsätter den övervägande delen av hela produktionen, måste komma att få bära huvuddelen av kostnaderna för och riskerna med den säsongmässiga lagringen samt även i övrigt kommer att bli det organ, som främst har att tillvarataga jordbrukets intressen vid avsättningen av produktionen av köttvaror. Särskilt i den mån säsongmässig lagring i större skala kommer att verkställas även av andra slakteriföretag än slakteriförbundet, få emellertid även dessa företag ett intresse i det sätt, på vilket importen av köttvaror sker. Kontroll över att importen sker så, att den medför minsta möjliga skada för jordbrukets legitima intressen, kan vinnas på olika sätt. Bestämmes det, att import får ske endast efter licensiering, kan man tänka sig att man ej begränsar rätten att importera till visst eller vissa företag, men att den licensbeviljande myndigheten skall söka att vid prövning av ansökningar om importlicens tillse, att tillstånd till import om möjligt lämnas endast vid sådana tidpunkter, då importen kan väntas medföra den minsta skada för jordbruket och för andra lagerhållare. Det förutsattes då givetvis, att den licensbeviljande myndigheten skall intimt samarbeta med slakteriförbundet och de andra organisationer, som ha direkt intresse av det sätt, på vilket importen sker. En dylik anordning torde dock knappast i praktiken kunna genomföras utan en viss irritation. Bland annat tvingas ju den licensbeviljande myndigheten, om importlicens sökes av flera företag och för större kvantiteter än som enligt handelsavtalen skola införas, att fördela de fastställda kvantiteterna på de olika importörerna och att därvid följa vissa normer beträffande vissa importörers företräde framför andra. Man närmar sig då en annan linje, som innebär, att rätten att verkställa den av handelspolitiska skäl medgivna importen förbehålles visst företag eller viss sammanslutning. För en dylik centralisering av importen behövs ej någon uttrycklig föreskrift i den författning, som reglerar införseln, utan detsamma kan komma till stånd på så sätt, att den myndighet, som beviljar importlicenser, får direktiv av Kungl. Maj:t och riksdagen att uteslutande eller företrädesvis lämna importlicens åt visst företag eller viss sammanslutning. Bildar man för exporten en sammanslutning av det slag, som ovan an-

361 givits, synes det ligga nära till hands, att denna sammanslutning även skall ha företrädesrätt att verkställa den av handelspolitiska skäl medgivna importen av köttvaror. Då slakteriförbundet av naturliga skäl måste bli den dominerande faktorn i denna sammanslutning, kan man nämligen i så fall säga, att hela regleringen av avsättningsförhållandena på köttmarknaden — inom de av statsmakterna uppdragna gränserna — läggs i producenternas hand. Avgörandena i export- och importfrågorna kunna sålunda helt anpassas efter vad som finnes lämpligt med hänsyn till tillförseln och avsättningen samt prisutvecklingen på den inhemska marknaden. Då ovan sagts, att import, såvida ej handelspolitiska skäl föreligga, ej skall komma i fråga förrän den inhemska producentprisnivån tenderar att överskrida importgränsen, har därmed givetvis endast avsetts, att dylik import ej skall ske i strid mot jordbrukets önskemål. Det kan emellertid tänkas, att det i ett knapphetsläge ur jordbrukets synpunkt befinnes lämpligt att importera köttvaror redan innan producentpriset stigit så högt. Någon anledning att hindra dylik import finnes ej från det allmännas sida. Tillstånd till dylik import torde emellertid endast böra lämnas, om nyssnämnda sammanslutning så begär, och sammanslutningen torde böra ha ensamrätt till denna import. Sammanslutningen bör sålunda ej behöva riskera, att i ett knapphetsläge import skall ske vid sidan av densamma. Importerar sammanslutningen i ett knapphetsläge köttvaror redan innan den inhemska prisnivån stigit till importgränsen och använder denna import till att hålla priset under sagda gräns, uppstår nämligen aldrig den situation, i vilken enligt vad ovan sagts rätt till import skulle kunna medgivas även andra än sammanslutningen. Det bör till slut anmärkas, att centraliseringen av importen och exporten av köttvaror ej torde böra omfatta speciella slag av köttvaror, exempelvis amerikanskt fläsk och andra liknande specialiteter. På tal om regleringen av importen uppkommer även frågan, huruvida någon avgiftsbeläggning bör ske av den import, till vilken ovannämnda sammanslutning ansetts böra ha företrädesrätt. (Beträffande den import, som kan ha medgivits av handelspolitiska skäl, uppkommer detta problem givetvis endast i den mån hinder enligt handelsöverenskommelserna ej möter mot en avgiftsbeläggning.) Härom må följande anföras. Sker av handelspolitiska skäl en viss import av köttvaror, ehuru den inhemska producentprisnivån ej stigit till importgränsen, minskar detta tillskott till den inhemska marknaden åtminstone i någon mån jordbrukets inkomstmöjligheter i fråga om den egna produktionen. Detsamma blir förhållandet, om jordbruket i ett knapphetsläge avstår från att låta priset gå upp till importgränsen och i stället självt importerar köttvaror för att avhjälpa knappheten samt låter det inhemska priset stanna på en lägre nivå. Den centralisering av dylik import till en sammanslutning, representerande jordbrukets intressen, som föreslagits här ovan, har haft till syfte att

362 minska olägenheterna för jordbruket av att vissa kvantiteter köttvaror tillföras marknaden utifrån. En dylik centralisering kan emellertid ej helt avhjälpa dessa olägenheter eller återge jordbruket de inkomstmöjligheter, som en ovillkorlig företrädesrätt på den inhemska marknaden upp till importgränsen skulle ha medfört. Detta framstår klart, om m a n tänker sig det fallet, att jordbruket på grund av importen ej kan finna avsättning för hela sin produktion på den inhemska marknaden, utan måste exportera den med förlust, och den reella effekten blir ju densamma, om jordbruket måste sänka priset på den inhemska marknaden för att stimulera till ökad konsumtion. Något statligt stöd åt exporten av köttvaror skall enligt vad ovan föreslagits ej lämnas. (Här bortses dä från restitutionen av importavgifter för fodermedel vid export av fläsk, vilken restitution emellertid ej bör betraktas som något egentligt stöd från det allmännas sida.) Med hänsyn till den försämring av jordbrukets avsättningsmöjligheter, som ifrågavarande import innebär, synes det då rimligt, att jordbruket skall få tillgodogöra sig den vinst, som kan uppkomma å importen till följd av att importpriset ligger under den inhemska prisnivån. Denna vinst kan då exempelvis användas för att täcka förlusten å export av andra partier. Uttager man importavgift även å nu ifrågavarande import, medför själva importen ej någon vinst för importören eftersom importavgiften utjämnar skillnaden mellan den utländska och den inhemska prisnivån. För att jordbruket skall få någon vinst på importen, skulle det då erfordras, att staten skulle ställa de uppburna importavgifterna till jordbrukets förfogande. Enklare synes emellertid vara, att staten avstår från att uttaga importavgifter vid dylik import. I så fall kan import- och exportsammanslutningen erhålla en bokföringsmässig vinst å importen, vilken vinst i första hand kan användas för att täcka eventuell förlust å exporten. Vad därefter kan återstå torde böra fördelas mellan medlemmarna i sammanslutningen i förhållande till deras andelar i sammanslutningen. Den import där det skulle bli fråga om att uttaga importavgifter skulle alltså bli dels import av speciella produkter (i den mån importavgifter över huvud anses böra upptagas för dylika produkter) dels sådan import, som medgives därför att det inhemska producentpriset överskridit den fastställda övre gränsen. Vad nu sagts om att importavgift ej bör uttagas för sådan import, som ombesörjes av ovannämnda sammanslutning, bör dock gälla endast under förutsättning att det föreligger ett ungefärligt jämviktsläge mellan storleken av den inhemska produktionen och konsumtionen av köttvaror. Skulle utvecklingen bli sådan, att den egna produktionen ej skulle bli tillräcklig för att fylla hela det inhemska avsättningsutrymmet, utan en viss import normalt måste ske, finns tydligen ingen anledning att jordbruket skulle få tillgodo-

363 göra sig skillnaden mellan importprisnivån och den inhemska producentprisnivån å denna importkvantitet. E.

Regleringen av handeln med ägg.

I fråga om den tekniska utformningen av äggregleringen kan på flertalet punkter hänvisas till vad ovan anförts angående den tekniska utformningen av regleringen av handeln med köttvaror. Utgångspunkten är här densamma som där, nämligen att staten inom en viss prisnivå skall bereda jordbruket företrädesrätt till avsättning inom landet. Den viktigaste regleringsåtgärden blir därför ett importskydd upp till en viss prisnivå. Vad angår avsättningen inom landet förutsattes, att konsumentpriset skall motsvara producentpriset och att sålunda några statliga pristillägg till producenterna icke skola utgå. Sedan ovannämnda importskydd införts, bör det i princip överlåtas åt producenterna att disponera över produktionen på sätt de själva anse mest förmånligt. Om till exempel prisnivån på grund av god tillförsel är sjunkande, bör det sålunda ankomma på jordbruket självt att avgöra, huruvida man vill exportera viss del av produktionen eller söka avsätta hela produktionen inom landet. Något statligt bidrag vid export synes icke behöva utgå. Däremot torde man här liksom i fråga om fläsk böra tänka sig att vid export lämna restitution av de importavgifter för fodermedel, som kunna anses belöpa på produktionen av de exporterade äggen, samt härvid utgå från antagandet att den import av fodermedel, som kan anses belöpa på äggproduktionen, i första hand gått till produktion av de ägg, som exporterats. Givetvis bör ej heller här restitution medges av importavgifterna för större mängd importerade fodermedel än som motsvarar den verkligen exporterade kvantiteten ägg. Om man vill restituera importavgifter för fodermedel vid export av både fläsk och ägg nödgas man bestämma, hur stor del av importen av fodermedel, som skall anses ha belöpt på fläsk- respektive äggproduktionen. Det synes nämligen riktigast, att var och en av dessa produktionsgrenar skall kunna komma i åtnjutande av de importavgifter, som rätteligen hänföra sig till densamma. Gör man ej en dylik uppdelning, kan en stor export av fläsk medföra en minskning av de belopp som stå till disposition för utbetalande av restitution vid export av ägg, och omvänt. Denna uppdelning torde enklast kunna ske så att statsmakterna för varje år bestämma, hur stor del av importen av olika slag av fodermedel, som skall anses belöpa på fläskproduktionen respektive äggproduktionen. Vad angår en eventuell äggexport är att märka att det under vissa omständigheter k a n tänkas vara lämpligt att — i stället för att lagra ett säsongmässigt överskott — exportera ägg i en överskottssituation och i stället importera ägg i en underskottssituation. Detta blir fallet om skillnaden mel-

364 lan det pris, man får ut vid exporten, och det pris, man får betala för importen, blir mindre än kostnaden för lagring av äggen. För en dylik utbytesexport bör någon restitution av importavgifter för fodermedel ej utgå, utan dylik restitution bör lämnas endast i den mån en nettoexport av ägg kommit till stånd. I fråga om behovet av en centralisering av importen och exporten gäller för äggen detsamma som för kött och fläsk. Jordbrukskommittén förordar alltså att importen och exporten av ägg skall centraliseras till en särskild sammanslutning. Rätt att ingå som medlem i denna sammanslutning bör tillkomma dels Svenska ägghandelsförbundet, dels övriga företag, vilka bedriva partihandel med ägg, eller de organisationer, till vilka dessa företag äro anslutna. För rätt till medlemskap torde dock böra fordras, att vederbörandes partihandel är av viss ej allt för ringa omfattning. Beträffande de rättigheter och skyldigheter, som böra förknippas med medlemskap i sammanslutningen, kan likaså hänvisas till vad ovan sagts om sammanslutningen för import och export av köttvaror. I den mån sammanslutningen importerar ägg, böra några importavgifter ej utgå, utan sammanslutningen bör få tillgodogöra sig eventuell vinst å importen. Sammanslutningen bör vidare äga uppbära och fördela den restitution av importavgifter för fodermedel, som kan belöpa på äggexporten. j F . | Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter. Utformningen av regleringsåtgärderna i fråga om mjölkproduktionen är i olika avseenden av särskilt stor vikt. Detta framgår redan därav, att mjölkproduktionen svarar för nära hälften av jordbrukets sammanlagda inkomster. Mjölkproduktionen är vidare praktiskt taget den enda produktionsgren, i fråga om vilken man kan tänka sig ett system med statligt differentierade priser till producenterna, och blir sålunda av stor vikt vid strävandena att avväga stödet åt jordbruksnäringen så att basjordbruken i olika delar av landet skola få avsedd lönsamhet. Vid utformningen av regleringsåtgärderna för mejeriprodukter bör man vidare ihågkomma, att det avgörande ur jordbrukets synpunkt sett ej är det pris, som uppnås för det ena eller det andra slaget av mejeriprodukter, utan den inkomst, som jordbrukarna erhålla för den av dem levererade mjölken, oavsett det sätt, på vilket denna sedan använts vid mejerierna. Regleringsåtgärderna för olika slag av mejeriprodukter måste därför alltid stå i ett inbördes sammanhang, så att man ej får till stånd en icke önskvärd förskjutning av produktionen från en produktionsgren till en annan. För utformningen av regleringsåtgärderna för mjölkproduktionen blir det slutligen av stor betydelse, vilka möjligheter, som i framtiden kunna finnas till export av dylika produkter, och under vilka former stöd till en dylik export ur handelspolitiska synpunkter lämpligen bör lämnas.

365 Exportmöjligheter saknas. De grundläggande regleringsåtgärder, som böra vidtagas för att stödja produktionen av mjölk och mejeriprodukter, böra — i enlighet med vad som uttalats i kapitel 11, vara dels lämnande av ett skydd mot import av dylika produkter, dels åtgärder för att förhindra uppkomsten av en på utländska fodermedel grundad överproduktion. Härjämte tillkomma för mjölkproduktionens vidkommande utbetalande av statliga pristillägg för de produkter, där medelprislinjen anses böra tillämpas, ävensom vissa prisdifferentierande åtgärder i syfte att få till stånd en lämplig avvägning av prisstödet mellan jordbruk i olika delar av landet. Skydd

mot import av

mejeriprodukter.

Liksom övriga viktigare jordbruksprodukter böra även mejeriprodukterna åtnjuta ett importskydd. Detta importskydd torde i första hand böra lämnas genom uttagande av importavgifter, vilka avvägas så, att import ej skall komma till stånd, så länge den inhemska producentprisnivån ej överstigit den av statsmakterna fastställda importgränsen. För att tillfälliga svängningar i den utländska prisnivån ej skola kunna utnyttjas för verkställande av en ej önskvärd import av mejeriprodukter samt för att dumping av dylika produkter på den svenska marknaden skall kunna förhindras, torde det emellertid vara lämpligt, att man även uppehåller en importreglering för dylika produkter i den formen, att import ej får ske utan tillstånd av det centrala regleringsorganet. Beträffande åtgärderna för att reglera importen av mejeriprodukter må framhållas, att dessa åtgärder äga den största praktiska betydelsen för smör och sådana ostsorter, som konsumeras mera allmänt. I vad mån speciella kvaliteter av ost och andra mejeriprodukter, i fråga om vilka importen kvantitativt sett är mycket obetydlig, böra beläggas med importavgifter eller över huvud taget bli föremål för importreglering i någon form, synes vara en särskild bedömningsfråga, som det bör ankomma på det centrala regleringsorganet att ta ställning till. Åtgärder för reglering av produktionens

storlek.

Mjölkproduktionens storlek kan i viss mån avvägas genom regleringen av importen av oljekraftfoder. Man torde böra räkna med att priset å oljekraftfoder i fortsättningen liksom hittills skall hållas högre än som motsvarar dess kalorivärde. Eftersom importen av oljekraftfoder ej ens i den omfattning den hade under åren före kriget torde ha motsvarat mer än några procent av den totala mjölkproduktionen, d. v. s. ej mer än att redan ett fåtal års sekulära stegring av mjölkproduktionen får större betydelse än ifrågavarande import, är det emellertid klart, att man ej kan räkna med att en minskning i importen av oljekraftfoder skall utgöra det medel, genom vilket m a n i alla situationer kan förhindra en eventuellt hotande överproduktion av mejeriprodukter. Sä

366 länge det inhemska fodret ej innehåller erforderlig mängd protein, är det även olämpligt att hindra import av de mängder oljekraftfoder, som behövas för att täcka proteinbristen i det inhemska fodret. Vidare har man redan i de allmänna diskussionerna rörande den framtida jordbrukspolitiken räknat med att man, i samma mån som proteinhalten i det inhemska fodret ökas, bör begränsa importen av oljekraftfoder. Enligt uttalanden av de av jordbrukskommittén anlitade sakkunniga på området bör det inom en ej allt för avlägsen tidrymd vara möjligt att få fram erforderliga mängder protein i form av inhemskt foder. Importen av oljekraftfoder torde därför på lång sikt, redan enligt de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken komma att bli obetydlig. I enlighet med vad nu anförts synes man alltså böra räkna med att under en övergångstid möjlighet kommer att finnas att genom en minskning av importen av oljekraftfoder under förkrigstidens nivå få till stånd en procentuellt sett visserligen ej allt för betydande begränsning av mjölkproduktionen, men att i praktiken önskemålet om en dylik nedskärning av importen i viss mån kommer att kollidera med önskemålet att tillhandahålla djuren sådant proteinrikt foder, som erfordras för att man skall uppnå balanserade foderstater. På lång sikt åter torde m a n böra räkna med att importen av oljekraftfoder under alla förhållanden kommer att bli av så ringa omfattning, att den kommer att få mycket liten betydelse för den totala mjölkproduktionens storlek. Den viktigaste regulatorn måste därför i stället bli de åtgärder för anpassning av produktionen, som vidtagas av jordbruksbefolkningen och statsmakterna i samband med den yttre rationaliseringen av jordbruken.

Mjölkpristillägg

och prisdifferentierande

åtgärder.

Med de utgångspunkter, som jordbrukskommittén anlagt på frågan om förhållandet mellan producent- och konsumentpriser å mjölk och mejeriprodukter, har kommittén i kapitel 11 ifrågasatt, att ett visst statligt pristillägg skall utbetalas för produktmjölk och att därjämte — för att stimulera till ökad ostkonsumtion — ytterligare pristillägg skall utgå för sådan produktmjölk, som användes för framställning av ost under viss fetthaltsgräns. Om mejeriernas utförsäljningspriser å mejeriprodukter hållas någorlunda enhetliga, men det belopp, som utbetalas till mejerierna i mjölkpristillägg per produktenhet, varierar i olika delar av landet, innebär detta, att m a n medelst mjölkpristilläggen genomför en differentiering av producentpriserna å mjölk. Så sker även för närvarande, i det att mjölkpristilläggen utgå med högre belopp i Norrland och vissa delar av norra Svealand än i övriga delar av landet. Denna metod för prisdifferentiering å mjölk bör enligt livsmedelskommissionens uppfattning tillämpas även i fortsättningen.

367 Det kan emellertid erbjuda svårigheter att enbart genom en differentiering av mjölkpristilläggens storlek förhindra, att jordbruken i de bästa naturliga jordbruksområdena vid enhetliga priser å övriga jordbruksprodukter få en högre lönsamhetsgrad än som avsetts med det statliga stödet åt jordbruksproduktionen. Om denna differentiering jämte den avvägning av stödet åt andra slag av jordbruksprodukter, som statsmakterna kunna vidtaga, ej visa sig tillräckliga för att förhindra ett dylikt förhållande, k a n man såsom en sista utväg tänka sig att åstadkomma en ytterligare prisdifferentiering å mjölk genom att uttaga en särskild mjölkavgift i vissa jordbruksområden och låta de medel, som härigenom inflyta, komma jordbruket i andra delar av landet till godo. En dylik prisutjämning torde, liksom skedde före kriget, böra ske genom mejeriorganisationen, vilken alltså bör uppbära de inflytande medlen och fördela dessa. Vad angår det sätt, på vilket mjölkpristillägg och eventuella mjölkavgifter böra bestämmas, kan följande anföras: På basis av sådana kalkyler, som berörts på tal om metoden för prissättningen å jordbrukets produkter, kan man bilda sig en uppfattning om, vilket pris basjordbruket behöver erhålla för sin mjölkproduktion och i samband härmed även vilka priser, som böra gälla vid vederbörande mejeris försäljning av mjölk och mejeriprodukter för att mejeriet skall kunna betala det beräknade mjölkpriset till jordbrukaren. Vill man i enlighet med medelprislinjen tillämpa ett konsumentpris för smör och andra mejeriprodukter, som är något lägre än vad som skulle motsvara producentpriset, kan man därefter lätt beräkna, vilket tillskott av statsmedel, som bör utgå till mejerierna för att möjliggöra dels uppnåendet av det avsedda mjölkpriset till producenterna, dels hållandet av det önskade konsumentpriset i olika jordbruksområden. Likaså kan man, därest vid gällande konsumentprisnivå å mjölk och mejeriprodukter mejerierna i vissa trakter även utan något mjölkpristilllägg skulle kunna ge producenterna ett högre avräkningspris för mjölken än som erfordras för att bereda basjordbruket avsedd lönsamhet, beräkna, hur stort belopp, som bör uttagas i mjölkavgift per kilogram mjölk för att begränsa lönsamheten till den avsedda. Enligt vad ovan uttalats bör pristillägg utgå endast för den produktion, som statsmakterna önska stödja. Därest produktionen skulle överstiga denna gräns, bör sålunda principiellt pristillägg ej utgå för den överskjutande delen. Så länge någon omedelbar risk för överproduktion ej föreligger, synes det likväl lämpligast, att man liksom hittills låter pristillägg utgå i förhållande till de faktiskt vid mejerierna invägda kvantiteterna produktmjölk. Kan det antagas, att produktionen kommer att överstiga gränsen för vad statsmakterna skola stödja, torde m a n böra maximera de belopp, som totalt skola utbetalas i pristillägg. Utbetalas speciella pris-

368 tillägg till ostproduktionen för att stimulera till ökad ostkonsumtion, bör en eventuell maximering dock ej gälla dylika tillägg. Begränsning av margarinproduktionen. Den målsättning för den statliga jordbrukspolitiken, som jordbrukskommittén förordat, innebär bland annat, att statsmakterna böra stödja en smörproduktion, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med undantag av omkring 40 000 ton. Återstoden av avsättningsutrymmet har avsetts skola täckas genom margarin, därav upp till 10 000 ton framställda av fettvaror, som framvunnits vid en med statligt stöd bedriven inhemsk oljeväxtodling. (Vad här och i det följande sägs om margarin gäller även andra slag av matfett, som importeras eller framställas av importerade råvaror, till exempel matolja och kokosfett.) Om inga exportmöjligheter för smör finnas, böra statsmakterna i enlighet med de av jordbrukskommittén förordade allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken bereda jordbruket möjlighet att avsätta den av det allmänna stödda smörproduktionen på den inhemska marknaden till den producentprisnivå, som ger jordbruket den av statsmakterna avsedda lönsamheten. En utvidgning av smörkonsumtionen respektive en begränsning av margarinkonsumtionen kan, såsom påpekats redan i kapitel 11, genomföras på tre olika vägar, nämligen antingen genom en direkt kvantitativ ransonering av margarin eller genom en inblandning av smör i margarin eller genom en ändring av prisförhållandena mellan smör och margarin. Av dessa vägar har jordbrukskommittén i kapitel 11 förordat den sistnämnda och då i form av en höjning av margarinpriset. Denna ståndpunkt skall här något motiveras och förtydligas. En direkt kvantitativ ransonering av margarinet är givetvis en tekniskt framkomlig väg. Mot en dylik ransonering talar emellertid bland annat det förhållandet, att det är mycket svårt att på ett lämpligt sätt fördela de tillgängliga kvantiteterna. Man kan ju sålunda till exempel ej utgå från att de personer, som skola erhålla tilldelning av margarin, normalt täcka hela sitt matfettsbehov med margarin och ge dem hela denna kvantitet i tilldelning. I så fall skulle nämligen antalet personer, som erhålla dylik tilldelning, bli mycket begränsat. L ä m n a r man åter tilldelning med endast en del av den normala per capitakonsumtionen av matfett, ställer man de personer, som tidigare förbrukat proportionsvis mer margarin — och bland dessa kunna befinna sig de förhållandevis sämst ställda — i ett ogynnsamt läge, eftersom ransoneringen då medför att de antingen måste minska sin matfettsförbrukning eller också i viss utsträckning övergå till det dyrare smöret. Bland annat av nu anförda skäl ävensom på grund av önskvärdheten att under normala förhållanden undvika det tvång, som en direkt kvantitativ ransonering innebär, har jordbrukskommittén ansett en dylik

369 ransonering av margarin ej böra komma i fråga såsom metod för att få till stånd avsedd balans mellan smör- och margarinkonsumtionen. Ett system med inblandning av smör i margarin kan väl under vissa omständigheter tänkas fungera tillfredsställande. En förutsättning härför är emellertid att de kvantiteter smör, för vilka man vill finna avsättning på detta sätt, äro relativt små i förhållande till de kvantiteter margarin, som fortfarande böra få säljas, och att följaktligen inblandningsprocenten av smör kan hållas låg. Är detta ej fallet, föreligger det risk att konsumenterna i allt större utsträckning komma att övergå från rent smör till blandningsprodukten. För att motverka en dylik utveckling blir man då — förutsatt att ransonering ej anses böra komma i fråga — nödsakad att kraftigt höja priset å blandningsprodukten. Därmed är man emellertid i realiteten inne på den tredje vägen, nämligen att ändra prisförhällandena mellan smör och margarin. Såsom jordbrukskommittén anfört i kapitel 11 är, enligt vad erfarenheten visat, förhållandet mellan smör- och margarinkonsumtionen i stor utsträckning beroende på prisförhållandet mellan smör och margarin. Önskar man i ett visst läge minska margarinkonsumtionen och öka smörkonsumtionen, kan man då göra detta antingen genom att sänka smörpriset eller genom att höja margarinpriset. Båda dessa metoder äro tekniskt framkomliga. En sänkning av smörpriset kan genomföras på så sätt, att staten utbetalar vissa prisutjämningsbidrag till mejerierna mot att dessa sänka smörpriset i motsvarande mån. (Det är här fråga om avsättning av den smörproduktion, som statsmakterna skola stödja, och jordbruket bör sålunda ej behöva vidkännas någon prissänkning å sin produktion.) En höjning av margarinpriset åter kan genomföras genom en höjning av margarinaccisen eller av eventuellt utgående importavgift å fettråvaror. Nackdelarna med en sänkning av smörpriset äro främst av statsfinansiell art. Prisutjämningen på smör måste nämligen utgå för hela konsumtionen av denna vara. Vidare måste prisutjämningsbidraget utgå med ett relativt stort belopp per kilogram smör, om man skall få till stånd någon mera betydande förskjutning av konsumtionen från smör till margarin. Effekten av en dylik prisnedsättning å smöret blir dessutom i främsta r u m m e t ej att konsumtionen förskjutes från smör till margarin utan att smörkonsumtionen ökas. Till belysande av detta förhållande kan anföras ett exempel, hämtat ur förste aktuarien Juréens beräkningar angående priselasticiteten å smör och margarin. Såsom utgångsläge har valts ett konsumentpris av 4 kronor per kilogram smör och 2 kronor per kilogram margarin samt en konsumtion av 60 000 ton smör och 60 000 ton margarin (d. v. s. ungefär samma relationer som före kriget). En sänkning av smörpriset med 10 procent har då beräknats medföra en minskning av margarinkonsumtionen med endast 2 procent men däremot en höjning av smörkonsumtionen med 9 procent. Metoden att genom prissänkning å smör skapa avsedd balans 24—616475

:II.

370 mellan smör- och margarinkonsumtionen är sålunda endast i mycket begränsad utsträckning framkomlig, såvida man med prissänkningen avser att minska margarinkonsumtionen. Däremot kan prissänkningen väntas medföra en ökning av det totala avsättningsutrymmet för matfett och på så sätt skapa avsättningsmöjligheter för den föreliggande smörproduktionen. En statlig prissubventionering å smör bör emellertid enligt vad tidigare anförts ske endast i den mån statsmakterna av näringsfysiologiska skäl finna en allmän ökning av matfettskonsumtionen önskvärd. Denna utväg synes sålunda ej utan vidare böra tillgripas endast för att i ett visst givet läge, då statsmakterna i och för sig ej anse sig böra av dylika skäl vidtaga en allmän subventionering av matfettspriset, skapa möjlighet för avsättning av smörproduktionen, trots att margarinkonsumtionen stigit utöver den miniminivå, som beräknats för densamma. I ett dylikt läge torde man därför i stället böra söka uppnå den avsedda balansen mellan smöroch margarinkonsumtionen genom en höjning av margarinpriset. En prishöjning å margarinet är å andra sidan förenad med den nackdelen, att den medför en fördyring av matfettet, vilken fördyring kan bli särskilt kännbar för de mindre bemedlade samhällsgrupperna. Om denna fördyring skulle bli så stor, att den kan anses medföra risk för att dessa befolkningsgrupper ej skola kunna uppehålla en ur näringsfysiologisk synpunkt fullt tillfredsställande matfettskonsumtion, torde man därför böra genom ett rabatteringssystem ge dessa befolkningsgrupper möjlighet att inköpa matfett till billigare pris. Förutsätter man, att ett dylikt rabatteringssystem skall tillämpas i mån av behov, synes metoden att via margarinpriset reglera förhållandet mellan smör- och margarinkonsumtionen avgjort vara att föredraga framför de övriga metoder, som tekniskt sett kunna komma i fråga. Såsom jordbrukskommittén framhållit i kapitel 11, kan man knappast i förväg angiva, när margarinpriset skall anses ligga på en sådan nivå, att prisrabattering å matfett bör tillämpas. Ej heller kan man i förväg angiva, vilka befolkningsgrupper som — därest ett dylikt rabattsystem skall tilllämpas — böra komma i åtnjutande av rabatt. Dessa frågor måste uppenbarligen ses i samband med frågan om olika befolkningsgruppers ekonomiska ställning och de sociala förmåner av andra slag, som samhället lämnar dessa befolkningsgrupper. Vid en tillämpning av vad nu anförts rörande sättet för reglering av förhållandet mellan smör- och margarinkonsumtionen skulle denna reglering uteslutande och direkt komma att handhavas av statsmakterna. Beträffande avsättningen av olika slag av jordbruksprodukter har jordbrukskommittén i detta kapitel föreslagit, att man för lösningen av sådana export- och importproblem inom en viss produktionsgren, som äro gemensamma för de till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anslutna producenterna inom denna

371 produktionsgren och de utanför denna rörelse stående producenterna, bör söka få till stånd ett organ, i vilket båda dessa grupper av producenter skulle kunna ingå, och sedan i första hand överlåta åt detta organ att handhava exporten och importen, givetvis dock endast inom den allmänna r a m för jordbruksstödet, som statsmakterna fastställt. Tillämpad på matfettsproduktionen skulle en dylik tanke innebära, att ett samarbete borde eftersträvas mellan jordbruket och margarinindustrien för reglering av gemensamma avsättningsproblem, exempelvis för vissa frågor om export av smör eller inblandning av smör i margarin. En dylik utveckling skulle enligt jordbrukskommitténs mening vara av värde. Kommittén vill till undvikande av missförstånd framhålla, att det icke kan komma i fråga att på ett dylikt samarbetsorgan överlåta sådana funktioner som exempelvis att bestämma margarinaccisens storlek, ö v e r huvud taget måste den begränsningen gälla, att statsmakterna måste uppdraga de allmänna riktlinjerna i fråga om prisstödet åt smörproduktionen ävensom i fråga om möjligheterna för konsumenterna att erhålla olika slag av matfett till rimligt pris.

Efter denna diskussion rörande sättet för reglering av förhållandet mellan smör- och margarinkonsumtionen på den inhemska marknaden återgår jordbrukskommittén till frågan om de grunder, efter vilka en dylik reglering bör ske. Kommittén vill då först erinra om att man enligt de alternativ i förste aktuarien Juréens prognoser rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen, vilka synas mest sannolika, kan räkna med att smörproduktionen under viss tid framåt — ett decennium eller mer — kommer att understiga den produktion, som statsmakterna enligt de av jordbrukskommittén förordade riktlinjerna för jordbrukspolitiken skola vara beredda att stödja. Därest så blir fallet, innebär detta, att det under denna tid kommer att finnas utrymme för större margarinkonsumtion här i landet än ovannämnda kvantitet av omkring 40 000 ton. Det synes dock icke sannolikt, att avsättningsutrymmet för margarinet skall bli så stort eller att efterfrågan på denna vara skall vara så ringa, att man utan risk för att margarinet skall göra intrång på det för smöret avsedda avsättningsutrymmet kan låta margarinet saluföras till ett pris, motsvarande den faktiska tillverkningskostnaden utan fördyring av importavgifter eller acciser. En viss fördyring av margarinet är alltså sannolikt ofrånkomlig redan från början. Storleken av denna fördyring bör sedan bli beroende på konsumtionsutvecklingen ävensom på produktionsutvecklingen i fråga om smör. Det har redan förut angivits, att ovannämnda margarinkvantitet av omkring 40 000 ton ej får anses såsom en under alla omständigheter fix kvantitet. Med sitt förord för att statsmakterna skola stödja en smörproduktion, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med undantag

av omkring 40 000 ton, har jordbrukskommittén nämligen, såsom även tidigare understrukits, endast avsett att ange en riktpunkt beträffande storleken av den smörproduktion, som statsmakterna skola stödja. I arbetet med den yttre rationaliseringen av jordbruket ävensom vid handhavandet av importregleringen i fråga om fodermedel bör man inrikta sig på att söka förhindra, att smörproduktionen skall passera sagda riktpunkt. Skulle risk härför föreligga, bör detta bland annat föranleda en intensifiering av åtgärderna i produktionsbegränsande syfte. Om vid överskottsproduktion av smör möjlighet saknas att genom export avlasta överskottet och detta alltså måste avsättas på den inhemska marknaden, kunna betydande svårigheter uppstå för jordbruket. Ändras ej margarinpriset, måste jordbruket sänka priset å smöret för att på så sätt skapa ökad efterfrågan på detta. För att nå den önskade ökningen av efterfrågan på smör kan man emellertid då bli nödsakad att sänka priset å denna vara rätt avsevärt. Även ett relativt litet överskott av smör kan därför lätt medföra en ganska betydande försämring av jordbrukets lönsamhet. Med hänsyn härtill torde det, om smörproduktionen mera tillfälligt, exempelvis på grund av att skörden något eller några år blivit bättre än normalt, skulle passera den fastställda riktpunkten, icke böra föreligga hinder för att statsmakterna genom en prishöjning ä margarin begränsa konsumtionen av denna vara till en något lägre kvantitet än 40 000 ton och därigenom skapa möjlighet för jordbruket att avsätta smöröverskottet utan att producentpriset å smör behöver sänkas. Skulle smörproduktionen åter mera varaktigt stiga över riktpunkten, torde det bli nödvändigt att — jämte det man höjer margarinpriset för att bereda ökat avsättningsutrymme för smöret — även låta smörpriset sjunka. Den av jordbruket önskade ökningen av avsättningsutrymmet för smöret bör alltså i sistnämnda situation vinnas genom en kombination av prishöjning å margarinet och prissänkning a smöret. Samtidigt bör man givetvis söka minska överskottsproduktionen genom att intensifiera de produktionsbegränsande åtgärder, som vidtagas i samband med arbetet för den yttre rationaliseringen. Finns åter möjlighet att exportera smöröverskottet, torde det i allmänhet vara möjligt för jordbruket att avsätta sin smörproduktion utan att den genomsnittliga producentprisnivån å smör behöver sänkas i någon nämnvärd mån. Om den totala smörproduktionen uppgår till exempelvis 110 000 ton och 10 000 ton därav exporteras med en viss förlust, medan återstoden kan avsättas inom landet till den ursprungligen avsedda prisnivån, blir uppenbarligen den genomsnittliga sänkningen av prisnivån ganska ringa. I en dylik situation torde man därför i allmänhet böra förutsätta, att statsmakterna ej skola vidtaga några särskilda åtgärder för att underlätta avsättningen av överskottet på den inhemska marknaden. Det bör i en dylik situation i stället, i enlighet med de allmänna riktlinjer för jordbrukspolitiken, som jordbrukskommittén tidigare utvecklat, ankomma på jord-

373 bruket självt att avsätta detta överskott på sätt jordbruket finner lämpligast och att bära den förlust, som härvid kan uppkomma. Att nu söka uppdraga några närmare riktlinjer för statsmakternas handlingssätt i de i nästföregående stycken angivna situationerna, synes emellertid icke lämpligt. Avgörandet härvidlag torde nämligen, därest en dylik situation skulle inträffa, böra ske efter en prövning av de föreliggande förhållandena, därvid man särskilt bör beakta å ena sidan de konsekvenser, som en sänkning av smörpriset skulle få för jordbruksbefolkningens inkomstnivå, samt å andra sidan de olägenheter, som en fördyring av margarinet och en begränsning av förbrukningen av denna vara skulle medföra för konsumenterna. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även beröra frågan, hur den ovan omförmälda regleringen av margarinpriset bör genomföras. Som medel för att hålla margarinpriset på en i förhållande till smörpriset lämplig nivå användes före kriget uteslutande margarinaccisen. Importen av lettråvaror var sålunda icke avgiftsbelagd, men genom att höja eller sänka margarinaccisen kunde man påverka produktionskostnaderna för margarinet och därmed även utförsäljningspriset å detta. Under kriget har man i praktiken delvis övergått till en annan metod för reglering av margarinpriset. Man har nämligen under kriget tillämpat ett förfarande med clearing a fettråvaror, vilket även och framför allt omfattat de fettråvaror, som levererats till margarinfabrikerna. Dessa råvaror ha varit belagda med en viss clearingavgift. En prishöjning respektive prissänkning å margarin har då, utan att man behövt ändra accisen, kunnat genomföras på så sätt att man höjt respektive sänkt clearingavgiften å margarinråvarorna. Systemet med uttagande av margarinaccis är enligt jordbrukskommitténs uppfattning behäftat med vissa nackdelar, främst av psykologisk art. Erfarenheten har visat, att detta system minskar fabrikanternas intresse av att sänka margarinpriset. Fabrikanterna ha nämligen kunnat räkna med att en dylik sänkning skall medföra en motsvarande höjning av margarinaccisen. Det bör därför enligt kommitténs mening övervägas, om man ej i fortsättningen kan tillämpa någon annan form för avgiftsbeläggningen. Härvid synes man exempelvis kunna tänka sig att helt ersätta margarinaccisen med en särskild importavgift i fettråvaror. Eftersom fettråvaror, vilka äro av sådan beskaffenhet, att de kunna användas för margarinfabrikation, normalt i relativt betydande omfattning importeras även för den tekniska industriens räkning, torde man i så fall böra medge befrielse från importavgift eller restitution av importavgift beträffande partier, som ej äro avsedda att användas som matfett eller råvara för tillverkning av matfett. Eftersom endast raffinerat fett kommer till användning i margarinfabrikationen, medan den tekniska industrin däremot i stor utsträckning använder oraffinerat fett, synes en annan tänkbar utväg vara att ersätta margarinaccisen med en importavgift å

374 raffinerat fett jämte en särskild avgift å sådant fett, som raffineras här i landet. Även i detta fall borde finnas möjlighet att erhålla befrielse från avgiftsskyldighet respektive att erhålla restitution av erlagd avgift, då varan ej ä r avsedd att användas som matfett eller råvara för tillverkning av matfett. Jordbrukskommittén har ej ansett det ankomma på kommittén att framlägga något förslag i den nu behandlade frågan. Kommittén förutsätter emellertid, att denna fråga ägnas uppmärksamhet vid den blivande utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. I detta sammanhang torde slutligen något böra nämnas angående den inverkan ett genomförande av de av jordbrukskommittén framlagda förslagen kan få för margarinindustrin. Tillverkningen av margarin här i landet uppgick under senare delen av 1930-talet till närmare 60 000 ton per år. Är 1938 uppgick sålunda exempelvis tillverkningen till omkring 59 000 ton. Härtill kom tillverkningen avvissa andra slag av matfett, främst konstister och kokosfett, vilken exempelvis sistnämnda år uppgick till omkring 6 000 ton. Någon nämnvärd import eller export av margarin förekom icke. Tillverkning av margarin bedrevs sistnämnda år vid 24 fabriker. Största delen av produktionen var dock koncentrerad till ett fåtal fabriker, och ej mindre än 11 fabriker hade en årlig tillverkning av mindre än 1 000 ton. Under kriget har margarintillverkningen av kända skäl fått begränsas. I genomsnitt har tillverkningen sålunda uppgått till nära 40 000 ton per år. Antalet margarinfabriker har minskat till 17 genom nedläggning av några mindre fabriker. Enligt de av jordbrukskommittén förordade riktlinjerna för den framtida jordbruksproduktionen bör som en riktpunkt beträffande storleken av den smörproduktion, som statsmakterna skola stödja, uppställas, att densamma skall motsvara det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med undantag av omkring 40 000 ton, vilken sistnämnda kvantitet utgöres av margarin (eller annat matfett än smör och margarin). Även om denna målsättning accepteras, har man emellertid därmed ej kommit till klarhet rörande storleken av den margarinproduktion, som i praktiken kan tänkas finna avsättning. Vissa faktorer kunna föranleda, att avsättningsutrymmet för margarinproduktionen här i landet åtminstone under en relativt lång övergångstid kan bli betydligt större. Enligt de prognoser rörande konsumtionsutvecklingen och rörande produktionsutvecklingen på jordbrukets område, som jordbrukskommittén låtit utarbeta, synes det sålunda, såsom nyss nämnts, sannolikt, att matfettskonsumtionen kommer att bli så stor, att det kommer att dröja ett antal år, innan smörproduktionen förslår till att täcka hela det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med undantag av omkring 40 000 ton. Blir så fallet, innebär detta, att margarinproduktionen under dessa år bör överstiga 40 000 ton. En a n n a n betydelsefull omstän-

375 dighet är vidare, om export av smör kan ske i fortsättningen. Skulle möjlighet härtill föreligga, bör enligt vad kommittén tidigare uttalat en del av den av statsmakterna stödda smörproduktionen exporteras och ersättas av det billigare margarinet på den inhemska marknaden, givetvis dock endast i den mån konsumenterna önska ett dylikt utbyte. Å andra sidan kan det enligt vad tidigare anförts särskilt på lång sikt tänkas att margarinproduktionen temporärt måste begränsas till en lägre kvantitet än omkring 40 000 ton. Beträffande sysselsättningsmöjligheterna i fortsättningen för margarinindustrin kan i detta sammanhang slutligen även erinras om den ovan antydda möjligheten av ett samarbete mellan jordbruket och margarinindustrin i syfte att gemensamt lösa föreliggande avsättningsproblem. Det synes icke möjligt att nu förutse, om eller när förhållandena kunna bliva sådana, att det med hänsyn till en föreliggande disproportion mellan tillverkningskapaciteten hos befintliga margarinfabriker och dessas sysselsättningsmöjligheter kan anses påkallat, att staten skall vidtaga några särskilda åtgärder för att få till stånd ett lämpligt förhållande mellan tillverkningskapacitet och faktisk produktion. Jordbrukskommittén h a r därför med det nu anförda endast velat fästa uppmärksamheten på ett problem, so*m förr eller senare kan bli aktuellt. Exportmöjligheter finnas. Därest exportmöjligheter finnas för smör och andra mejeriprodukter, uppkomma ett flertal regleringstekniska spörsmål, till vilka motsvarighet saknas i det fall, att hela mejeriproduktionen skall avsättas på den inhemska marknaden. Eftersom dessa spörsmål äro i viss mån olikartade för de båda viktigaste slagen av mejeriprodukter, nämligen smör och ost, behandlas regleringsåtgärderna för dessa slag av mejeriprodukter här nedan var för sig. Smör. Under vilka omständigheter kan export av smör vara önskvärd ur det allmännas synpunkt? Enligt de av jordbrukskommittén förordade riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken bör statligt stöd utgå endast för en produktion avviss storlek. Export av smörkvantiteter, som falla inom ramen för den sålunda stödda produktionen, synes förmånlig ur det allmännas synpunkt, så snart exportpriset för smöret överstiger tillverkningskostnaden (eller importkostnaden) för motsvarande mängd margarin. (Här förutsattes, att smöret och margarinet äro likvärdiga ur näringssynpunkt.) Den mellanskillnad, som erhålles vid utbytet av smör mot margarin, kan då betraktas som ett tillskott till täckande av kostnaden för uppehållande av den nöd-

376 vändiga försörjningsberedskapen. Ur allmänekonomisk synpunkt är det alltså i detta fall lönande att genom bidrag i en eller annan form stödja exporten av smör, förutsatt att stödet stannar vid ett belopp, understigande nyssnämnda mellanskillnad. Det sagda kan belysas med ett exempel. Produktionskostnaden för ett kilogram smör antages uppgå till 4 kronor per kilogram och exportpriset till 3 kronor per kilogram, medan tillverkningskostnaden för margarin uppgår till 2 kronor per kilogram. I detta fall blir den nationalekonomiska förtjänsten av att exportera smör och i stället importera eller tillverka margarin 1 krona per kilogram och det kan alltså vara förmånligt för staten att — för att möjliggöra exporten — lämna bidrag upp till sagda belopp. Resultatet av utbytet av smör mot margarin blir ju, att den avsedda produktionen av smör alltjämt uppehälles men att kostnaden därför i fråga om den del av smörproduktionen, som exporteras, nedbringas från 4 till 3 kronor per kilogram. I det nu angivna exemplet uppgår den nationalekonomiska förtjänsten av exporten till samma belopp som erfordras såsom tillskott för att utjämna skillnaden mellan den inhemska produktionskostnaden och exportpriset. Om exemplet förändras så, att exportpriset antages vara endast 2 kronor 50 öre per kilogram, blir den nationalekonomiska förtjänsten av exporten endast 50 öre per kilogram, under det att det belopp, som erfordras som tillskott för att utjämna skillnaden mellan den inhemska produktionskostnaden och exportpriset, stiger till 1 krona 50 öre per kilogram. Även i detta fall kan det dock ur allmänekonomisk synpunkt vara förmånligt att staten tillskjuter sistnämnda belopp för att därmed möjliggöra exporten. (Det kan i detta sammanhang nämnas, att skillnaden mellan exportpriset å smör och importpriset å margarin under senare delen av 1930talet i genomsnitt uppgick till omkring en krona per kilogram och att smörexporten under denna tid alltså ur allmän ekonomisk synpunkt kan anses ha medfört en besparing för samhället av mellan 20 och 30 miljoner kronor om året.) Är åter smörproduktionen större än den produktion, som anses böra upprätthållas med statligt stöd, finns, i enlighet med vad ovan nämnts om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, principiellt intet skäl för staten att stödja en dylik överskottsproduktion, vare sig denna skulle kunna avsättas inom landet eller är avsedd för export. Vad den inhemska konsumtionen angår, skulle en dylik överproduktion kunna anses förmånlig ur det allmännas synpunkt endast om produktionskostnaden för överskottskvantiteten skulle vara lägre än tillverkningskostnaden för motsvarande kvantitet margarin. En dylik situation torde emellertid knappast k u n n a antagas bli aktuell. Vad åter angår det fall, att överskottskvantiteten skulle kunna exporteras, kan en dylik export ej anses nationalekonomiskt lönsam, såvida ej exportpriset skulle vara högre än produktionskostnaden för

377 överskottskvantiteten. Om så skulle vara förhållandet, bör emellertid principiellt något statligt stöd åt exporten ej heller vara erforderligt. Vid beräknandet av produktionskostnaderna torde man, då smörproduktionen håller sig inom den kvantitet, som statsmakterna vilja stödja, böra påföra denna produktion ej blott de på densamma belöpande rörliga omkostnaderna utan även en skälig del av jordbrukets fasta kostnader. Då det gäller att beräkna produktionskostnaden för en överskottsproduktion av smör är åter att märka, att man i jordbruksdriften har möjlighet att inom vissa gränser öka produktionens storlek utan att detta behöver påverka de fasta kostnaderna. Ett typiskt exempel härpå utgör just mjölkproduktionen, vilken utan att de fasta kostnaderna för byggnader o. d. behöva stiga kan ökas exempelvis genom intensifierad användning av äggviterika fodermedel. Det kan därför vara berättigat att vid beräknandet av produktionskostnaden för överskottskvantiteten smör endast taga hänsyn till vissa rörliga omkostnader. Vilka kostnader, som härvid skola medräknas, kan diskuteras. I viss utsträckning kan man ju genom en intensifierad utfodring av ett oförändrat antal djur få till stånd en ökning av mjölkproduktionen. Man k a n då såsom kostnad för framvinnandet av denna tillskottskvantitet räkna endast med ökningen av foderkostnaden jämte eventuellt nägon ökning av arbetskostnaderna men däremot ej med någon kostnad för förräntning av djurkapital, anläggningskostnader eller med huvuddelen av arbetskostnaderna. I den mån ökningen av mjölkproduktionen åstadkommes genom en ökning av djurantalet, blir det åter betydligt svårare att avgöra, till vilket belopp produktionskostnaden för merkvantiteten mjölk bör beräknas uppgå. I så fall måste man, utöver vad förut nämnts, räkna med större del av arbetskostnaderna ävensom med förräntning av det nya djurkapitalet. I detta fall kunna även starka skäl anses tala för att man i produktionskostnaden för merkvantiteten mjölk bör inräkna även viss del av kostnaden för förräntning av brukningsdelens hela anläggningskapital. Räknar man på lång sikt, torde det slutligen vara nödvändigt att medtaga de fasta kostnaderna även i en kalkyl angående produktionskostnaden för en viss merkvantitet. Till vad nu sagts om kostnaden för produktion av en överskottskvantitet av smör må tilläggas, att man vid bedömningen av, om exporten är lönsam eller ej, i produktionskostnaden för smöret icke bör inräkna sådan fördyring av foderkostnaden, som kan ha föranletts av särskilda införselavgifter eller liknande avgifter. Mot restitution av dylika avgifter i samband med export synas några principiella erinringar ej kunna göras. Restitutionen innebär ju ej något direkt statligt stöd utan endast att en i annat syfte genomförd fördyring av produktionen undanröjes, såvitt angår exportkvantiteterna. Vad nu u r principiella synpunkter anförts rörande export av smör och statligt stöd åt sådan export kan sammanfattas så att — då fråga är om

378 export av smör inom ramen för den jordbruksproduktion, som staten enligt de uppdragna riktlinjerna för jordbrukspolitiken vill uppehålla — exporten får anses önskvärd och förtjänt av statligt stöd, så snart exportpriset överstiger tillverknings- eller importkostnaden för margarin, samt att stödet i detta fall bör kunna uppgå ända till mellanskillnaden mellan det inhemska producentpriset för smöret och exportpriset. Produktion av smör utom ramen för nyssnämnda jordbruksproduktion och export av denna överskottsproduktion bör däremot ur det allmännas synpunkt anses önskvärd endast då produktionskostnaden för denna överskottskvantitet understiger exportpriset, och statligt stöd bör ej utgå i vidare mån än att den fördyring, som produktionen av exportkvantiteten kan ha undergått genom statliga införselavgifter för fodermedel eller liknande avgifter, bör undanröjas genom restitution av dessa avgifter. Vad angår möjligheterna att i praktiken tillämpa de ovan anförda teoretiska synpunkterna, är först att märka, att det, enligt vad inom jordbrukskommittén verkställda utredningar visat, är mycket svårt att göra en fullt tillförlitlig kalkyl angående produktionskostnaden för mjölk och därmed även för smör. Anledningen härtill är främst, att man saknar fasta hållpunkter, då det gäller att fördela olika för hela jordbruksdriften gemensamma kostnader på mjölkproduktionen och andra produktionsgrenar. Dessa svårigheter medföra dock ej några egentliga praktiska olägenheter i nu ifrågavarande avseende, så länge det endast är fråga om en produktion, som ej överstiger den kvantitet statsmakterna önska stödja. Bedömningen av exportens önskvärdhet bör då ske genom en jämförelse mellan exportpriset för smör och tillverkningskostnaden för margarin, vilken sistnämnda kostnad är tämligen lätt att exakt beräkna. Vid bestämmande av stödets storlek kan man vidare i detta fall sätta likhetstecken mellan produktionskostnaden och det producentpris å smör, som statsmakterna — efter en erfarenhetsmässigt gjord avvägning av prisrelationen mellan olika jordbruksprodukter — stödja. Däremot göra sig ovannämnda svårigheter starkt gällande, om man vill försöka att beräkna produktionskostnaden för en sådan överskottsproduktion, som nyss nämnts. Man vet bland annat ej heller, i vad mån produktionsökningen i det enskilda fallet vunnits enbart genom en intensifierad utfodring eller genom en utökning av djurantalet eller, i sistnämnda fall, i vad mån produktionen bör påföras andel i fasta omkostnader. I praktiken torde man därför även i detta fall, åtminstone såvida det ej är fråga om ett rent tillfälligt överskott, böra anse produktionskostnaden sammanfalla med det producentpris å smör, som statsmakterna stödja. Till vad nu sagts bör även fogas den anmärkningen, att uttalandena om lämpligheten av att exportera sådana kvantiteter smör, som falla inom ramen för den av statsmakterna stödda produktionen, i praktiken äga giltighet endast i den mån allmänheten, om margarinet tillhandahålles till ett

879 pris, motsvarande lägst import- eller tillverkningskostnaden, accepterar att göra ett dylikt utbyte. Nägra statliga åtgärder i syfte att tvångsvis få till stånd ett utbyte av smör mot margarin på den inhemska marknaden torde sålunda under inga omständigheter böra komma i fråga.

Skall jordbruket äga företrädesrätt att avsätta hela den av statsmakterna stödda smörproduktionen på den inhemska marknaden, även om exportmöjligheter finnas? Om exportmöjligheter saknas, bör enligt vad ovan anförts jordbruket äga företrädesrätt att avsätta den smörproduktion, som statsmakterna stödja, på den inhemska marknaden, och statsmakterna böra för detta ändamål vidtaga åtgärder för att begränsa margarinkonsumtionen i erforderlig utsträckning. Därmed är emellertid ej sagt, att en dylik företrädesrätt bör finnas för jordbruket, även då exportmöjligheter föreligga. Man kan här tänka sig en lösning efter två olika linjer. Den ena innebär, att man lägger i statens hand att bestämma, hur stor margarinkonsumtion som bör tillåtas här i landet, men att staten i stället skall vara skyldig att, i den mån margarinkonsumtionen tillätes inkräkta på det avsättningsutrymme, som enligt vad ovan sagts bör garanteras den inhemska smörproduktionen, lämna exporten av smör sådant stöd, att resultatet för jordbrukets del blir detsamma som om smöret fått avsättas här i landet. Den andra linjen åter innebär, att man ger jordbruket rätt att kräva, att jordbruket för avsättning av sin smörproduktion här i landet skall få disponera hela konsumtionsutrymmet minus en viss kvantitet, och sålunda låter jordbruket självt avgöra, om export blir förmånligare än försäljning här i landet. Skillnaden mellan de båda linjerna framstår klar, om man uppställer frågan, h u r man skall handla, om smörproduktionen är tillräckligt stor för att täcka hela det inhemska avsättningsutrymmet för matfett minus omkring 40 000 ton men margarinkonsumtionen tenderar att gå över den kvantitet av omkring 40 000 ton, som h ä r ovan antagits normalt böra reserveras för densamma. Enligt den förra linjen skulle i en dylik situation något hinder ej föreligga för att staten bibehåller gällande relation mellan margarin- och smörpris och därvid låter margarinkonsumtionen stiga över 40 000 ton (liksom något hinder i och för sig ej skulle föreligga ens för att staten, om så ansåges önskvärt av sociala skäl, skulle nedsätta margarinpriset och därmed öka margarinkonsumtionen ytterligare), förutsatt att staten ger jordbruket möjlighet att till samma pris som det inhemska producentpriset å smör exportera så stor del av smörproduktionen, som svarar mot överskottskonsumtionen av margarin. Enligt den senare linjen skulle åter jordbruket i den angivna situationen alltid äga rätt att påfordra, att margarinkonsumtionen h ä r i landet genom höjning av margarinpriset eller eventuellt genom andra åtgärder skall nedbringas till omkring 40 000 ton, och detta även om det i och

380 för sig skulle vara möjligt för jordbruket att sälja smör utomlands till samma pris som det inhemska producentpriset. Skillnaden kan även uttryckas så, att enligt den förra linjen avsättningsskyddet gäller en viss kvantitet, men staten får avgöra, om kvantiteten skall avsättas inom eller utom landet, medan enligt den senare linjen avsättningsskyddet, om jordbruket sä begär, skall gälla avsättning här i landet. Vad valet mellan dessa båda linjer angår bör till en början understrykas, att ur ekonomisk synpunkt resultatet bör bli detsamma för jordbruket, vare sig man väljer den ena eller den andra linjen. En av grundprinciperna i den förra linjen måste nämligen vara, att det avsättningsskydd, som staten lämnar för en produktion av viss storlek, skall vara lika effektivt, vare sig hela denna produktion avsattes inom landet eller viss del därav exporteras. Det är vidare klart, att för det allmänna den senare linjen avgjort är att föredraga. Det är ju exempelvis ingalunda säkert, att det ur det allmännas synpunkt är önskvärt, att den inhemska margarinkonsumtionen skall begränsas till så stor del av det inhemska matfettsbehovet, som återstår sedan hela den smörproduktion statsmakterna önska stödja avsatts inom landet. Storleken av sistnämnda produktion måste ju bestämmas främst under beaktande av beredskapssynpunkterna, medan man, när det gäller konsumtionen, bland annat även måste fästa stor vikt vid synpunkten, att särskilt den mindre bemedlade befolkningen måste ha tillgång till billigt matfett. Detta önskemål motverkas i dubbel måtto, om jordbruket enligt den förra linjen skulle vilja avsätta hela den stödda produktionen på den inhemska marknaden. I så fall skulle det nämligen kunna inträffa dels att den kvantitet margarin, som kan avsättas här i landet, blir mindre än vad som eljest skulle ha kunnat säljas av detta billigare matfett, dels att man för att begränsa efterfrågan på margarin måste höja priset å denna vara och sålunda fördyra även de begränsade kvantiteter, som kunna ställas till befolkningens förfogande. Vilja statsmakterna ha största möjliga frihet att bestämma margarinförsäljningens storlek och margarinpriset efter vad som ur sociala och näringsfysiologiska synpunkter finnes mest önskvärt, bör därför den senare linjen väljas. Att denna linje bör väljas, synes för övrigt vara en konsekvens redan av de allmänna synpunkter rörande grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter, vilka angivits i det föregående. Det har ju där såsom självklart förutsatts, att staten i fråga om varje särskilt slag av jordbruksprodukter skall kunna välja den prislinje (högprislinje, medelprislinje eller lågprislinje), som finnes lämpligast ur sociala, näringsfysiologiska och statsfinansiella synpunkter. Under sådana omständigheter synes man knappast kunna ifrågasätta, att det allmänna ej även skulle äga fritt avväga konsumentprisnivån å margarin efter vad som ur dylika synpunkter finnes mest lämpligt. Det må i detta sammanhang även framhållas, att den förra linjen

381 sannolikt handelspolitiskt sett är betydligt mera svårgenomförbar än den senare linjen. Vad jordbruksnäringen med fog bör kunna göra anspråk på synes vara, att det rationellt drivna jordbruket vid en produktion av den storlek, som statsmakterna anse böra upprätthållas, skall erhålla full lönsamhet. Om statsmakterna vidtaga åtgärder för att bereda jordbruket denna lönsamhet och i detta syfte bland annat bereda jordbruket avsättningsskydd för en smörproduktion av viss storlek, synes jordbruket däremot icke i och för sig kunna göra anspråk på att få bestämma, huruvida smörproduktionen skall avsättas inom eller utom landet, utan detta avgörande bör träffas efter mera allmänna överväganden om vad som ur ekonomisk och social synpunkt kan anses mest lämpligt för landet i dess helhet. På grund av vad nu anförts anser jordbrukskommittén att den smörproduktion, som statsmakterna stödja, ej ovillkorligen skall äga företrädesrätt till avsättning på den inhemska marknaden, utan att staten skall ha fria händer att reglera margarinkonsumtionens storlek men ge jordbruket ett avsättningsskydd för nyssnämnda smörproduktion, så utformat att det ekonomiska resultatet för jordbruket blir ungefär detsamma som om jordbruket haft företrädesrätt att avsätta ifrågavarande produktion å den inhemska marknaden. Bestämmandet av exportstödet. Vid behandlingen av de spörsmål angående utformningen av det statliga stödet och övriga regleringsåtgärder, som uppkomma vid en reglering, utformad enligt den här antagna linjen, synes man böra skilja mellan det fall, att smörproduktionen håller sig inom den kvantitet, som statsmakterna önska stödja, och det fall att smörproduktionen överstiger nyssnämnda kvantitet. Den situation, som först bör upptagas till behandling, är den att smörproduktionen uppgår till ungefärligen den kvantitet, som statsmakterna vilja stödja och att hela denna kvantitet sålunda skall kunna avsättas inom landet men att statsmakterna anse det önskvärt, att en viss del av smörproduktionen skall exporteras och ersättas av margarin. För det smör, som exporterades före kriget, utgick stöd med belopp, motsvarande skillnaden mellan det vid varje särskild tidpunkt faktiskt uppnådda exportpriset och det vid samma tidpunkt här i landet gällande producentpriset. Mot detta sätt att bestämma stödets storlek har emellertid anmärkts, att det ej sporrar exportörerna att söka få ut bästa möjliga pris för smöret, eftersom statsmakterna ändock skjuta till mellanskillnaden mellan exportpriset och producentpriset. Även om den av statsmedel understödda exporten av smör från vårt land hittills av vederbörande producentorganisation skötts på ett sätt, som ej lämnar utrymme för några erinringar utan tvärtom måste betecknas som

382 mycket förtjänstfullt, synes den principiella riktigheten av ovannämnda anmärkning icke kunna bestridas. Man synes därför i fortsättningen böra eftersträva att finna ett sådant sätt för bestämmande av exportbidragets storlek, att exportörernas intresse av att få ut bästa möjliga pris för sitt smör kvarstår. En möjlighet kan här vara att anknyta till utlandsnoteringen för smör från något annat land. Detta skulle exempelvis, om smörexporten från Danmark lyckas återvinna sin forna plats, kunna tänkas ske så, att m a n föreskriver, att exportbidrag för svenskt smör, som exporteras inom ramen för den av statsmakterna stödda produktionen, skall utgå med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den danska exportnoteringen och det här i riket avsedda producentpriset, eller med ett belopp, som med vissa ören per kilogram överstiger nyssnämnda skillnad. E n annan tänkbar utväg synes vara, att man i förväg för viss tid bestämmer, att exportbidrag för sådant svenskt smör, som nyss nämnts, skall utgå med visst på förhand bestämt belopp. Storleken av detta bidrag skulle då bestämmas med ledning av vad man anser sig kunna antaga om den blivande relationen mellan prisnivån på exportmarknaden och den inhemska producentprisnivå, med vilken statsmakterna räknat i sina kalkyler angående jordbrukets lönsamhet. Bidraget bör uppgå till det belopp, som, om antagandena rörande exportprisnivån slå in, erfordras för att utjämna prisskillnaden mellan exportprisnivån och den kalkylerade inhemska prisnivån. För hur lång tid i förväg bidraget skall fastställas, bör bli beroende på med vilken grad av säkerhet man anser sig kunna bedöma utvecklingen pä utlandsmarknaden. Att redan nu göra några mera bestämda uttalanden rörande längden av dessa perioder synes icke möjligt, eftersom man ej vet, om priserna på utlandsmarknaden i fortsättningen komma att bli relativt stabila, bortsett från regelbundna säsongvariationer, eller komma att fluktuera mycket. Dock må framhållas, att man å ena sidan icke torde kunna göra perioden så lång som ett helt regleringsår, men att det å andra sidan synes önskvärt att undvika allt för korta perioder. Vilken av de båda nu nämnda metoderna för bestämmande av exportbidragets storlek, som bör föredragas, synes knappast kunna avgöras på nuvarande stadium. I det följande antages emellertid, att exportbidraget kommer att bestämmas enligt den sist nämnda metoden. Det kan även framhållas, att jordbrukskommitténs förslag rörande utformningen av stödet åt smörproduktionen i stort sett ej påverkas av om man väljer den ena eller den andra av de båda nu diskuterade metoderna. E n övergång från den ena till den andra metoden synes därför lätt kunna företagas i en framtid, utan att detta behöver inverka på själva grunderna för stödet. Sedan exportbidraget fastställts för viss tid framåt, bör jordbruket självt ha att ombesörja exporten och söka ernå bästa möjliga pris för smöret. Jordbruket bör alltså självt få både taga riskerna och behålla eventuella vinster å exporten. Prisfluktuationer å utlandsmarknaden under den tid,

383 för vilken bidraget fastställts, böra i princip ej föranleda någon ändring av bidragsbeloppet. (Om prisnivån stiger bör jordbruket i stället, som nyss nämnts, få behålla den därigenom uppkommande vinsten, liksom jordbruket å andra sidan bör få ta förlusten, om prisnivån sjunker.) Helt torde man dock ej böra utesluta möjligheten av att bidragsbeloppet ändras under den löpande perioden. Behov härav kan tänkas uppkomma, om förändringarna i den utländska prisnivån skulle bli särskilt stora. Man synes därför kunna tänka sig, att man föreskriver, att frågan om bidragsbeloppet skall upptagas till omprövning under den löpande perioden, därest den utländska prisnivån förändras så, att den med mer än vissa procent övereller understiger den från början antagna. Vill man ej på dylikt sätt redan i förväg fixera, under vilka förutsättningar en omprövning av beslutet om exportbidragets storlek skall kunna komma till stånd, kan m a n ju helt allmänt ange, att sådan omprövning skall kunna ske vid mera avsevärda förändringar i den utländska prisnivån. En omprövning av bidragsfrågan kan även tänkas böra ske, om m a n med hänsyn till avsättningsförhållandena å den inhemska marknaden vill öka eller minska smörexporten. Beträffande sättet för bestämmande av de kvantiteter smör, för vilka exportstöd skall utgå, kunna olika möjligheter tänkas. Eftersom syftet med exportstödet är att möjliggöra ett utbyte av smöret mot det billigare margarinet på den inhemska marknaden, ligger det nära till hands att vid bestämmandet av denna kvantitet anknyta till den omfattning, i vilken dylikt utbyte skett. Om man i första hand räknat med att utrymme skulle finnas för en konsumtion av 40 000 ton margarin på den inhemska marknaden, skulle detta i så fall betyda, att man skulle utbetala exportstöd för så stor del av exporten, som motsvarar den myckenhet, varmed den inhemska margarinkonsumtionen överstigit 40 000 ton. Uppgår den inhemska margarinkonsumtionen visst år till exempelvis 50 000 ton, skulle sålunda exportstöd utgå för en kvantitet av högst 10 000 ton smör. Det kan diskuteras, huruvida det även härutöver kan behövas en begränsning av den smörkvantitet, för vilken exportstöd skall utgå. Teoretiskt skulle man sålunda kunna tänka sig, att mejerierna, om exportmöjligheterna äro goda och prisläget å utlandsmarknaden (exportstödet inräknat) relativt gynnsamt, skulle exportera smör i så stor omfattning, att smörtillgången här i landet skulle bli mindre än efterfrågan och m a n för den skull, för att åstadkomma en utjämning mellan tillgång och efterfrågan, skulle bli nödsakad att antingen höja smörpriset eller sänka margarinpriset vid försäljning till konsumenterna. Vill man förebygga en dylik situation, kan m a n ju alltid vid sidan av den ovan angivna regeln för bestämmande av den smörkvantitet, för vilken exportstöd skall utgå, stadga att dylikt stöd skall utgå högst för viss bestämd kvantitet. Skulle smörproduktionen visst år bli mindre än den kvantitet, som statsmakterna önska stödja, erbjuder detta inga svårigheter ur regleringsteknisk

384 synpunkt. Underskottet kan då utfyllas med ökad margarinkonsumtion, varjämte man till ett kommande år får överväga, vilka åtgärder, som böra vidtagas för att bringa smörkonsumtionen upp på önskad nivå. Det fall, som erbjuder de egentliga svårigheterna, är emellertid ej det, att smörproduktionen blir mindre än önskat, utan det, att smörproduktionen går utöver den ram, inom vilken statsmakterna vilja lämna stöd åt densamma. Frågan blir då, om en dylik utökning av produktionen b ö r föranleda några särskilda stödåtgärder från det allmännas sida. Rörande denna fråga vill jordbrukskommittén hänvisa till vad kommittén anfört å sid. 372. Enligt vad där sagts bör man, dä exportmöjligheter finnas, i allmänhet icke räkna med att statsmakterna skola medverka till att genom en höjning av margarinpriset begränsa margarinkonsumtionen under en kvantitet av omkring 40 000 ton. Av skäl som förut anförts bör ej heller något statligt stöd åt export av överskottsproduktionen utgå. Exporteras det överskott, som föreligger utöver den av statsmakterna stödda produktionen, eller viss del av detta överskott, synes det dock rimligt, att jordbruket ej skall belastas med importavgifter för den mängd oljekraftfoder, som kan anses motsvara det exporterade smöret, utan att staten vid exporten skall restituera dylika avgifter. Detta innebär med andra ord, att man håller möjligheten öppen till en på export inriktad överskottsproduktion av smör, vilken produktion får ske till de priser å oljekraftfoder, som gälla å världsmarknaden. På samma sätt synes det, om överskottet avsattes å den inhemska marknaden till lägre pris än det, med vilket m a n kalkylerat vid avvägningen av stödet ät jordbruket, rimligt att staten ej skall avgiftsbelägga denna överskottsproduktion, utan det allmänna synes även i detta fall böra till jordbrukets förfogande ställa ett belopp, motsvarande de importavgifter å oljekraftfoder, som kunna anses belöpa på överskottsproduktionen. Med det resonemang angående restitution av importavgifter för oljekraftfoder, som förts i nästföregående stycke, är det emellertid ej klarlagt, hur man i praktiken bör beräkna de kvantiteter, för vilka restitution bör medgivas. Till närmare belysande av denna fråga må följande anföras. Tre olika alternativ synas kunna komma under övervägande. Det första innebär, att man, i den mån smörproduktionen överstiger den kvantitet, som statsmakterna önska stödja (denna kvantitet anges här som ett sifferexempel till 100 000 ton), anser, att denna överskottsproduktion är föranledd av importen av oljekraftfoder. Skulle smörproduktionen exempelvis uppgå till 110 000 ton, bör jordbruket sålunda erhålla restitution av importavgifterna för den mängd oljekraftfoder, som kan anses motsvara 10 000 ton smör, och detta även om den totala importen ej överstigit den kvantitet, som kan anses ha varit erforderlig för att täcka proteinbrist hos det inhemska fodret. Detta alternativ kan sägas innebära, att man anser

385 det importerade oljekraftfodret motsvara toppen av smörproduktionen, varvid man väl dock endast bör räkna med hur stor smörproduktion oljekraftfodrets kalorivärde motsvarar. Det andra alternativet innebär, att man söker räkna ut i vad m å n importen kan anses ha varit nödvändig för att täcka eventuell proteinbrist i den mängd inhemska fodermedel, som åtgått för att frambringa en smörproduktion av den storlek staten önskar stödja, och medger restitution i den mån importen överstigit nyssnämnda kvantitet. Om exempelvis en import av 100 000 ton oljekraftfoder per år vid en viss tidpunkt skulle anses erforderlig för nyssnämnda ändamål, skulle alltså med tillämpning av detta alternativ restitution av importavgifterna för denna kvantitet aldrig komma i fråga men däremot restitution medgivas av importavgifterna för eventuellt överskjutande kvantiteter. Det tredje alternativet slutligen innebär, att man slår ut hela mängden importerat oljekraftfoder på den totala smörproduktionen och medgiver restitution av importavgifterna för den mängd oljekraftfoder, som då finnes belöpa på överskottsproduktionen av smör. Av dessa tre alternativ synes det första böra avvisas av följande skäl: Om en import av exempelvis 100 000 ton oljekraftfoder anses böra ske för att ge erforderligt proteintillskott till det inhemska fodret, är det ju klart, att man i de kalkyler angående lönsamheten hos jordbruk av viss rationaliseringsgrad, som skola läggas till grund för besluten angående prisnivån för jordbrukets produkter, även bör räkna med en utgiftspost för oljekraftfoder. Denna utgiftspost bör då även beräknas efter det pris, som jordbrukaren faktiskt får betala för oljekraftfodret, d. v. s. importpriset inklusive importavgifter och handelsersättningar. Den önskade prisnivån å jordbrukets produkter kommer då att avvägas så, att jordbruket får täckning för den fördyring av produktionen, som importavgifterna för n ä m n d a kvantitet oljekraftfoder medfört. Eftersom jordbruket då genom prissättningen å jordbrukets produkter erhåller gottgörelse för de importavgifter, som lagts å ifrågavarande kvantitet, synes det uppenbart oriktigt, om jordbruket därjämte skulle få restitution av dessa importavgifter. Detta skulle emellertid bli fallet, om man ansåge importen av oljekraftfoder motsvara toppen av smörproduktionen. Till belysande av innebörden av de båda andra alternativen kunna följande exempel anföras. Stannar importen av oljekraftfoder vid 100 000 ton och uppgår produktionen av smör ej heller till större myckenhet än den som statsmakterna skola stödja, d. v. s. enligt det ovan valda exemplet 100 000 ton, har jordbruket, vare sig smörproduktionen i sin helhet fortares inom landet eller en viss del av densamma exporteras, genom prissättningen pä smöret fått tillbaka importavgifterna för hela den impoi> terade kvantiteten oljekraftfoder. I detta fall bör restitution icke komma i fråga enligt något alternativ, eftersom det ej här är fråga om någon över25—616475

:II.

386 skottsproduktion och en eventuell export alltså ej bör erhålla sådant stöd, som behandlats i det föregående. Skulle importen av oljekraftfoder däremot stiga till 150 000 ton och vidare även smörproduktionen stiga till 110 000 ton, bör enligt alternativ 2 jordbruket få restitution av importavgifterna för 50 000 ton oljekraftfoder. Enligt alternativ 3 bör däremot i detta fall restitution beräknas endast för 1 /n av importen, eller nära 13 000 lon. Antager man åter, att importen av oljekraftfoder stannar vid den såsom önskvärd beräknade kvantiteten 100 000 ton, men att smörproduktionen det oaktat stiger till 110 000 ton, skulle enligt alternativ 2 någon restitution ej kunna komma i fråga, medan däremot enligt alternativ 3 jordbruket bör erhålla restitution av importavgifterna för lju av den importerade kvantiteten. Av de nu angivna exemplen framgår, att alternativ 3 under olika omständigheter kan leda till för jordbruket rätt olika resultat och att detta alternativ sålunda i vissa fall är för jordbruket förmånligare men i andra fall oförmånligare än alternativ 2. Särskilt om man tänker på förhållandena vid en tidpunkt, då man helt eller i det närmaste lyckats förverkliga strävandena att genom inhemskt foder få fram erforderlig mängd protein för den produktion, som statsmakterna önska stödja, kommer alternativ 3 att ge resultat, som ej synas rimliga. Om man kommit därhän, att uteslutande på inhemskt foder baserade foderstater kunna uppställas för sagda produktion och någon import av oljekraftfoder alltså ej kan anses behövlig för frambringande av densamma, skulle man ju ändock enligt alternativ 3, om en överskottsproduktion av smör föreligger, slå ut den import av oljekraftfoder, som faktiskt k a n ha förekommit, på hela smörproduktionen och medge restitution endast för den kvantitet oljekraftfoder, som vid denna proportionella fördelning faller på överskottsproduktionen av smör. Enligt alternativ 2 skulle jordbruket däremot i sistnämnda fall få restitution av importavgifterna för allt det importerade oljekraftfodret. Då sålunda alternativ 2 synes leda till både jämnare och rimligare resultat än något av de båda andra alternativen, synes detta alternativ böra föredragas vid utformningen av eventuella bestämmelser om restitution. Givet är att det vid bedömningen av storleken av den import, som skall anses nödvändig för åstadkommande av balanserade foderstater, endast kan bli fråga om en ungefärlig uppskattning.

Ost. Principiellt synes man böra eftersträva, att det statliga stödet åt ostproduktionen till sin uppläggning och effekt helt skall sammanfalla med stödet åt smörproduktionen. I båda fallen har nämligen stödet ytterst till syfte att uppehålla en mjölkfettproduktion av viss storlek. Säger man, att man

387 dels vill stödja en smörproduktion, som motsvarar det inhemska avsättningsutrymmet för matfett med undantag av omkring 40 000 ton, dels en ostproduktion, som ungefärligen motsvarar det inhemska avsättningsutrymmet för denna vara, kan detta alltså även uttryckas så, att man vill stödja framställning av produktmjölk av sådan omfattning, att mjölkfettet i produktmjölken motsvarar den mängd mjölkfett, som åtgår för att täcka dels konsumtionen av matfett minus 40 000 ton, dels praktiskt taget hela konsumtionen av ost. Om detta mjölkfett normalt skall förädlas i form av smör eller ost samt om detsamma under normala förhållanden skall konsumeras inom eller utom landet, blir sedan en fråga, som får avgöras under hänsynstagande till jordbrukets intresse av att fä ut bästa möjliga pris för sin produktion ävensom till statens intresse av att kostnaderna för jordbruksstödet hållas så låga som möjligt och till att allmänheten skall ha tillgäng till billigt matfett och att dess kostvanor ej skola behöva rubbas i onödan. Beträffande smöret har det förut framhållits, att det — såvitt angår den av statsmakterna stödda smörproduktionen — ur det allmännas synpunkt i regel blir förmånligt, att smör utbytes mot margarin på den inhemska marknaden i den utsträckning, som överensstämmer med allmänhetens kostvanor och önskemål att tillhandahålla billigt matfett, samt att ett sådant utbyte även bör få ske, men att staten då bör bereda jordbruket möjlighet att vid export av det utbytta smöret få ut samma pris, som jordbruket skulle h a erhållit, om något utbyte ej kommit till stånd utan smöret sålts på hemmamarknaden. Om margarinkonsumtionen på den inhemska marknaden utvidgas utöver ovannämnda kvantitet av omkring 40 000 ton, är det emellertid uppenbarligen ej nödvändigt, att det mjölkfett, som därigenom undantränges pä denna marknad, skall exporteras i form av smör, utan stöd bör likaväl kunna utgå, om detsamma exporteras i form av ost. Vilken exportform som bör föredragas, bör vara beroende på det pris, som kan erhållas på det ena och det andra sättet. Till exemplifiering av det anförda kan följande nämnas: I likhet med vad förut skett antages att statsmakterna önska stödja en smörproduktion av 100 000 ton samt att utrymme skall finnas för en margarinkonsumtion av omkring 40 000 ton. Vidare antages, att den inhemska konsumtionen av ost uppgår till omkring 50 000 ton. Om av en total smörproduktion på 100 000 ton 90 000 ton säljas inom landet och 10 000 ton exporteras samt den inhemska margarinkonsumtionen följaktligen stiger till 50 000 ton, skulle enligt vad ovan anförts särskilt exportbidrag utgå för kvantiteten om 10 000 ton smör. Samma effekt, d. v. s. ett ökat utrymme för margarinkonsumtionen, nås emellertid, om smörproduktionen begränsas till 99 000 ton, varav 90 000 ton förbrukas inom landet och 9 000 ton exporteras, samt ostproduktionen i stället ökas till 52 000 ton, varav 50 000 ton konsumeras inom landet och 2 000 ton exporteras. (För enkelhets skull har här antagits,

388 att för framställning av 2 kilogram ost åtgår samma kvantitet mjölk som för framställning av 1 kilogram smör.) F ö r den exporterade ostkvantiteten om 2 000 ton borde då rätteligen utgå samma bidrag som skulle h a utgått för export av 1 000 ton smör. Kan m a n vid export av ost erhålla ett proportionsvis fördelaktigare pris än vid export av smör, är det ju ur samhällsekonomisk synpunkt förmånligt, om största möjliga del av den totala exporten av dessa mejeriprodukter sker i form av ost. Liksom man räknat med att det vid matfettsbehovets täckande kan vara förmånligt att utbyta det dyrare smöret mot det billigare margarinet, bör man vidare även tänka sig den möjligheten, att det i viss utsträckning kan bli nationalekonomiskt lönande att exportera ost av vissa slag och att i stället importera annan, med hänsyn till kvaliteten billigare ost. P å önskvärdheten av ett dylikt utbyte kunna principiellt anläggas samma synpunkter som ovan anlagts på önskvärdheten av ett utbyte av smör mot margarin. Det synes vidare önskvärt, att speciella ostkvaliteter, som ej framställas här i landet, även i fortsättningen skola få importeras. Denna import h a r tidigare varit av ej oväsentlig omfattning. Om jordbruket har möjlighet att exportera motsvarande mängd mjölkfett till ett pris, som motsvarar det producentpris å mjölkfett, vilket statsmakterna vilja stödja här i landet, synes en dylik import ej komma att skada jordbrukets intressen. Jordbruket bör emellertid då vid export av sistnämnda kvantitet mjölkfett äga erhålla exportbidrag till utjämnande av skillnaden mellan den inhemska prisnivån och utlandsmarknadens prisnivå. Enligt vad nu sagts bör alltså ett statligt exportbidrag, som är sä avvägt att det skall utjämna skillnaden mellan den inhemska producentprisnivån å mjölkfett och utlandsmarknadens prisnivå, utgå för en myckenhet mjölkfett, motsvarande dels konsumtionsökningen av margarin utöver den från början reserverade kvantiteten, dels den sammanlagda importen av ost. För en överskottsproduktion av ost bör däremot, liksom för en överskottsproduktion av smör, ej utgå annat statligt exportstöd än restitution av de importavgifter för kraftfodermedel, som kunna anses belöpa på överskottsproduktionen. Enligt det nu förda resonemanget skulle de belopp, som från det allmännas sida borde ställas till förfogande för stödjande av ostexporten, vara av två olika slag, nämligen dels exportbidrag, vilka äro jämförliga med de på tal om export av smör omförmälda exportbidragen, dels restituerade importavgifter för fodermedel i överensstämmelse med vad som förutsatts skola utgå även vid export av smör. I vad m å n det ena eller det andra slaget av bidrag skulle utgå, skulle vidare bli beroende på ett flertal faktorer, såsom exempelvis storleken av margarinkonsumtionen, smörexporten, fodermedelsimporten och ostimporten. Då överskottsproduktion av mjölkfett föreligger, skulle det med hänsyn härtill vara svårt för en exportör att vid export av ett visst ostparti med någon större grad av san-

389 nolikhet bedöma, vilket belopp, som kan påräknas såsom bidrag till exporten. Vad nu påpekats skulle visserligen ej innebära någon skillnad i förhållande till vad som ovan föreslagits i fråga om smöret. Även beträffande stödet för smörexporten skulle man nämligen enligt vad ovan anförts ha att röra sig med belopp av olika slag, vilkas storlek skulle komma att påverkas av sådana faktorer som nyss nämnts. Ej heller i fråga om smöret skulle man följaktligen vid export av visst parti med säkerhet kunna avgöra, h u r stort exportstödet blir beträffande just detta parti. Dessa olägen-, heter synas dock vara av betydligt mindre betydelse för smörexporten än för ostexporten. Såsom längre fram skall utvecklas, torde man nämligen ej böra räkna med att export av smör kommer alt ske genom någon annan än S.M.R. Hela smörexporten under ett regleringsår kan alltså betraktas som en enhet, och det är följaktligen då av mindre betydelse, att man ej i förväg kan beräkna exportstödets storlek för varje parti. Resultatet av exporten slås vidare ut på i det närmaste samtliga producenter, och det avgörande för, om export skall ske eller ej, är ej lönsamheten av exporten av ett enskilt smörparti utan exportens inverkan på avsättningsförhållandena för smöret på den inhemska marknaden och för utbytet av mjölkproduktionen i stort sett. I fråga om osten ligga förhållandena annorlunda till. Om någon export över huvud taget kommer till stånd, torde man få räkna med att denna till stor del kommer att avse speciella kvaliteter frän olika tillverkare, av vilka måhända åtskilliga ej äro anslutna till S. M. R. Med hänsyn härtill torde man ej böra tänka sig någon centralisering av exporten. Särskilt för de utom S. M. R. stående tillverkarna kommer avgörandet av, om de skola exportera ost eller ej, att bli beroende på det pris, som de i det enskilda fallet kunna få vid exporten. Hänger frågan om exportens lönsamhet på storleken av det exportstöd, som kan erhållas från det allmänna, måste sålunda tillverkarna redan vid slutandet av exportavtalet eller om möjligt redan vid bestämmandet av produktionens storlek veta, vilket belopp de kunna påräkna i exportstöd. Om det allmänna över huvud skall lämna något stöd vid export av ost, torde det därför vara nödvändigt, att detta stöd utgår med ett på förhand bestämt belopp. Detta synes kunna ske så att det centrala regleringsorganet för viss tid i förväg bestämmer det belopp, som skall utgå såsom exportstöd vid export av ost. Med hänsyn till vad förut sagts om sambandet mellan exporten av ost och exporten av smör synes principen för fastställande av stödets storlek böra vara, att stödet skall vara lika stort som det faktiska genomsnittliga stödet vid export av smör. Föreligger ingen överskottsproduktion av mjölkfett utan all den export av mjölkfett som sker (såväl i form av smör som i form av ost) är att betrakta som en utbytesexport, bör exportstödet för osten då normalt uppgå till samma belopp som det

390 för motsvarande tid fastställda särskilda exportbidraget för smör, som utbytts mot margarin. Föreligger en överskottsproduktion av mjölkfett, får det centrala regleringsorganet försöka avväga storleken av exportstödet för osten så, att detta stöd ej blir större än det genomsnittliga stöd, som smörexporten kommer att erhålla. För fullständighetens skull kan här anmärkas, att man, om utlandspriset å ost skulle bli väsentligt förmånligare än utlandspriset å smör, visserligen bör eftersträva, att största möjliga del av exporten av mjölkfett skall ske i form av ost. Det kan emellertid i ett dylikt fall tänkas, att man bör låta exportstödet för osten, räknat per kilogram mjölkfett, utgå med något lägre belopp än exportstödet för smöret. Ur statsfinansiell synpunkt är det ju angeläget, att exportstödet för osten ej skall utgå med högre belopp än som erfordras för att utjämna skillnaden mellan hemmamarknadens och utlandsmarknadens prisnivå och samtidigt bibehålla stimulansen att exportera mjölkfett i form av ost. Den form för bestämmande av stödet vid export av ost, som n u föreslagits, kan möjligen i någon mån sägas gynna ostexporten framför smörexporten. Den innebär nämligen, att ostexporten är tillförsäkrad ett visst bidrag per kilogram exporterad ost och att för utbetalande av detta bidrag kunna tagas i anspråk medel, som rätteligen bort gä till stödjande av smörexporten. Såvida ostexporten ej får en omfattning, som mångdubbelt överstiger omfattningen före kriget, synes denna anmärkning dock i praktiken betydelselös. De belopp, som på detta sätt kunna överföras från smörexporten till ostexporten, torde nämligen komina att utgöra endast en mycket ringa del av de medel, som sammanlagt stå till förfogande. Vad angår den export av ost, som kan ske genom S. M. R., finns ju även möjlighet att genom ett internt avräkningsförfarande rätta till förhållandet, så att den åsyftade balansen mellan stödet åt smörproduktionen och stödet åt ostproduktionen återställes för de till S. M. R. anslutna producenternas vidkommande. Andra mejeriprodukter än smör och ost. Principiellt synas även andra mejeriprodukter än smör och ost böra kunna få exportstöd enligt samma grunder som smör och ost. Utformningen av detta exportstöd synes emellertid vara en praktisk detaljfråga, vilken det centrala regleringsorganet bör få taga ställning till. Frågan om centralisering av importen och exporten av mejeriprodukter. Vad angår importen av smör, torde m a n få räkna med, att importregleringen för smör kommer att, i första hand genom avgiftsbeläggningen, handhavas så, att någon import av smör praktiskt taget ej kommer att ske under normala förhållanden.

391 Beträffande exporten av smör må framhållas, att redan den konstruktion av stödet vid export av smör, som jordbrukskommittén föreslagit, synes nödvändiggöra en centralisering av exporten till ett enda organ. Detta organ bör då givetvis få disponera över de medel, vilka skola utbetalas av det allmänna såsom exportbidrag eller såsom restitution av importavgifter för fodermedel. Med hänsyn till att i det närmaste alla mejerier äro anslutna till S. M. R. och till att de ej anslutna mejerierna normalt knappast kunna tänkas ha något intresse av att själva exportera smör, synes det lämpligast, att S. M. R. skall bli centralorgan för exporten. Dock torde man härvid böra lämna de mejerier, som ej äro anslutna till S. M. R., möjlighet att få lämna smör till S. M. R. för export på samma villkor som de till S. M. R. anslutna mejerierna. Beträffande exportlicensiering för smör gäller detsamma som ovan sagts om exportlicensiering för köttvaror. Ej heller beträffande importen av ost synes någon centralisering böra eftersträvas, utan importen bör regleras genom avgiftsbeläggning samt, om så skulle visa sig nödvändigt, genom en licensiering, vilken emellertid ej bör syfta till någon centralisering. (Sådan import, som kan vara önskvärd i ett knapphetsläge och som sker innan priset å den inhemska marknaden överskridit den fastställda importgränsen, torde i stor utsträckning komina att ombesörjas av Svenska mejeriernas riksförening eller rättare sagt denna förenings centralorgan för osthandeln, d. v. s. Riksost, Svenska mejeriernas riksförenings ostlagerförening u. p. a.) På tal om importen av ost må även erinras om att det enligt vad kommittén tidigare uttalat torde böra bli en särskild bedömningsfråga, i vad mån speciella kvaliteter av ost, i fråga om vilka importen kvantitativt sett är obetydlig, böra beläggas med importavgifter eller över huvud taget bli föremål för importreglering i någon form. Beträffande exporten av ost har man, som redan förut framhållits, att räkna med att en eventuell export i främsta rummet kommer att avse speciella kvaliteter frän olika tillverkare, vilka i åtskilliga fall ej torde vara anslutna till S. M. R. Det blir alltså här ej i lika hög grad som beträffande smöret fråga om en vara, vilken lika väl kan avsättas inom eller utom landet, och där det tillverkande företagets namn ej har någon betydelse. För vissa dyrare slag av ost ävensom för sådan ost, som är tillverkad med tanke på att tillgodose utländsk smak, kan det vara svårt för att ej säga omöjligt att finna avsättning inom landet. Vidare har varje tillverkare intresse av att propagera för sin egen tillverkning och öka avsättningsmöjligheterna för denna. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden synas några åtgärder i syfte att åstadkomma en centralisering av exporten av ost ej böra företagas från det allmännas sida, utan varje tillverkare bör ha frihet att själv exportera sin ost utan att vara ansluten till något gemensamt exportorgan.

392 Såväl ur jordbrukets som ur det allmännas synpunkt kan det emellertid i vissa situationer vara önskvärt att ha en viss kontroll över det sätt, på vilket exporten sker. Ur jordbrukets synpunkt är detta framför allt fallet, om enskilda tillverkare, som ej äro anslutna till producentorganisationen, skulle vilja utnyttja ett tillfälligt gynnsamt exportprisläge till att föra ut vissa kvantiteter ost på den utländska marknaden på ett sätt, som verkar pristryckande på ostexporten i stort. Ur det allmännas synpunkt kan en kontroll över exporten vara önskvärd i samma situation, som ovan berörts på tal om behovet av kontroll över exporten av köttvaror. Man torde därför även beträffande ost böra tänka sig att en exportlicensiering skall finnas. Denna befogenhet att kontrollera och begränsa exporten av ost bör dock ej användas i vidare mån än som motsvarar ett verkligt behov. Generella exportlicenser böra sålunda i regel kunna lämnas såväl Riksost som andra exportörer. Beträffande andra mejeriprodukter än smör och ost synes, såvitt nu kan bedömas, någon centralisering av import eller export ej behöva vidtagas. Frågan om dispositionen av margarinaccismedel och liknande medel. Enligt det ovan anförda skulle från det allmänna till mjölkproducenterna för stödjande av producentprisnivån å mejeriprodukter utgå bidrag av tre olika slag, nämligen a) Mjölkpristillägg för utjämnande av skillnaden mellan den önskvärda producentprisnivån och den önskvärda konsumentprisnivån på den inhemska marknaden. b) Exportbidrag för smör och ost, att utgå i den mån den produktion av mjölkfett, som statsmakterna önska stödja, exporteras och ersattes med ökad margarinkonsumtion inom landet respektive med import av ost. c) Restitution av importavgifter å oljekraftfoder, att utgå endast i den mån mjölkfettproduktionen går utöver den ram, som statsmakterna önska stödja, och importen av oljekraftfoder kan anses ha gått till frambringande av denna överskottsproduktion. Restitution bör utgå såväl vid export som då överskottsproduktionen avsattes å den inhemska marknaden till lägre pris än det i kalkylen beräknade. Det skulle kunna ifrågasättas, att man härutöver för stödjande av produktmjölkpriset skulle ställa till förfogande de medel, som inflyta i margarinaccis, eller viss del av dessa medel. Vid bestämmandet av storleken av den smörproduktion, som statsmakterna önska stödja, skall enligt vad ovan anförts utrymme lämnas för viss margarinkonsumtion. Man torde under alla förhållanden — med reservation möjligen för den del av margarinproduktionen, som baseras på här i landet producerade råvaror — få r ä k n a med att själva produktionskostnaden för margarinet blir så låg, att det, om smöret skall få avsedd del av den inhemska konsumtionen, blir nödvändigt att belägga margarinet med en rätt betydande accis eller lik-

393 nande avgift. Bestämmandet av storleken av den margarinkonsumtion, för vilken utrymme bör lämnas, kan lätt tänkas leda till vissa slitningar mellan producenter och konsumenter, i det att de förra vilja ha denna kvantitet så liten som möjligt för att därigenom få ökade avsättningsmöjligheter inom landet för sin produktion, och de senare vilja ha sagda kvantitet så stor som möjligt för att därigenom få ökad tillgång till ett billigare livsmedel. Man skulle då kunna tänka sig att minska risken för dylika slitningar genom att låta producentsidan få del av de medel, som inflyta genom margarinaccisen. Om nyssnämnda kvantitet gjordes relativt stor, skulle detta medföra, att smörproducenterna få relativt stora accisbelopp till sitt förfogande, vilka exempelvis skulle kunna användas för att subventionera smörexporten. Emellertid tala vissa skäl mot att jordbruket skall direkt tillföras medel, som inflyta i margarinaccis. Det viktigaste av dessa är, att man vid den principavvägning av storleken av de bördor, som för upprätthållande av en jordbruksproduktion av önskvärd storlek böra läggas på det allmänna och på konsumenterna, uppenbarligen bör komma till samma resultat, vare sig man väljer den ena eller den andra vägen för finansierande av jordbruksstödet. Kommer man vid denna principavvägning fram till att en smörproduktion av viss storlek bör stödjas och att stödet bland annat bör gå ut på att vid en produktion av den avsedda storleken möjliggöra en viss producentprisnivå för smöret, bör man sålunda, när man bestämmer det sätt, på vilket detta stöd bör utgå, se till, att stödet får just den omfattning som avsetts. Vill man låta viss del av stödet utgå i form av överlämnande till jordbruket av medel, som inflyta i margarinaccis, bör detta sålunda föranleda en motsvarande minskning av de belopp, som i annan ordning skola tillföras jordbruket. Skall jordbruket erhålla margarinaccismedlen, bör sålunda det under a) ovan omförmälda beloppet sättas lägre än vad som eljest skulle h a blivit fallet, och likaså bör det under b) nämnda exportbidraget minskas med ett belopp, motsvarande margarinaccisen. Reellt bör det sålunda sakna betydelse för det sammanlagda jordbruksstödets storlek, om man tillför jordbruket margarinaccismedlen eller ej. Då dessutom regleringen snarast synes bli mera komplicerad, om man till de olika här ovan nämnda stödposterna även lägger den post, som margarinaccismedlen skulle representera, synes en dylik anordning ej vara att förorda. (Inom parentes kan anmärkas, att det, om man kunde räkna med att margarinaccisen kommer att uppgå just till det belopp, som lämpligen bör utbetalas i form av exportbidrag enligt b) ovan, skulle k u n n a tänkas, att man skulle föreskriva, att jordbruket såsom dylikt exportbidrag skulle tillföras de margarinaccismedel, som belöpa på en ökning av margarinkonsumtionen över exempelvis 40 000 ton. Detta skulle då betyda, att jordbruket för varje kilogram margarin, som utöver nämnda kvantitet konsumeras här i landet och sålunda inkräktar på smörets avsättningsområde,

394 skulle få accisbeloppet i exportbidrag. Eftersom margarinaccisen måste bestämmas efter grunder, som ej ha något samband med skillnaden mellan den inhemska producentprisnivån å smör och exportprisnivån å denna vara kan man emellertid ej räkna med att accisen alltid kommer att vara lämpligt avvägd för att tjänstgöra såsom exportbidrag.) Vad nu sagts om margarinaccismedel äger, därest regleringen av margarinpriset i fortsättningen skulle komma att ske i form av uttagande av importavgifter ä fettråvaror, även tillämpning å de medel, som kunna inflyta i dylika importavgifter. Jordbrukskommittén vill här slutligen framhålla, att samtliga importavgifter och liknande avgifter, som uttagas i samband med jordbruksregleringen, torde böra inflyta direkt till statskassan och sålunda ej föras till någon särskild fond. Likaså böra statsverkets kostnader för jordbruksregleringen bestridas över budgeten. (Vad nu sagts gäller dock ej den mjölkavgift, som eventuellt kan komma att upptagas. Denna avgift bör i stället erläggas till den centrala mejeriorganisationen och fördelas av denna.)

G.

Regleringen av prisstödet åt sockerbets- o c h oljeväxtodlingen m . m .

Sockerbetsodlingen. Enligt de för jordbrukskommirténs räkning verkställda prognoserna angående konsumtionsutvecklingen kan m a n vänta att sockerkonsumtionen, trots att denna redan nu ligger ganska högt, kommer att stiga ytterligare rätt avsevärt under de närmaste decennierna. (Ökningen har beräknats till största delen falla på industriförbrukningen.) Kommittén har emellertid i den allmänna delen av sitt betänkande uttalat, att hänsyn till livsmedelsförsörjningen under en avspärrningssituation ej synas nödvändiggöra, att man skall söka uppehålla en sockerproduktion, som är tillräckligt stor för att täcka hela den inhemska konsumtion av denna vara, som kan väntas komma till stånd under normala förhållanden. Kommittén har i stället uttalat, att man i första hand bör inrikta sig på att uppehålla en odling å mellan 40 000 och 50 000 hektar. Sistnämnda areal motsvarar ungefärligen den genomsnittliga odlingen under aren närmast före kriget. Kommittén har vidare ansett, att frågan, i vad mån en odling, som ligger över den genomsnittliga odlingen under åren närmast före kriget, bör anses önskvärd under normala förhållanden, främst bör bli beroende pä hur kostnaden för en dylik större odling ställer sig i förhållande till importkostnaden för socker ävensom på möjligheterna att anskaffa arbetskraft för odlingen. Självfallet bör man i realiteten ej mäta sockerbetsodlingens storlek efter den areal, vara odling sker, utan efter de sockerkvantiteter, som odlingen ger. Då jordbrukskommittén anfört de ovan nämnda arealsiffrorna såsom ett

395 mått på den sockerbetsodling man lägst bör söka att uppehålla, har kommittén utgått från det antagandet, att produktionsutvecklingen för sockerbetsodlingen kommer att i stort sett överensstämma med de prognoser härom, som redovisats i Juréens beräkningar angående produktionsutvecklingen, d. v. s. att skördestegringen i fortsättningen kommer att bli relativt svag. Skulle skördestegringen bli starkare än där antagits, kan eventuellt någon nedjustering av arealen få äga rum. Skulle å andra sidan odlarna av brist på arbetskraft nödgas övergå till odlingsmetoder, vilka draga mindre arbete men samtidigt ge lägre hektaravkastning än hittills, kunna de ovan angivna hektarsiffrorna böra höjas. Vad angår storleken av den ur det allmännas synpunkt önskvärda odlingen må först framhållas, att det av flera skäl är angeläget, att man även under normala förhållanden skall uppehålla en relativt betydande odling avsockerbetor. Det kan sålunda framhållas, att sockerbetsodlingen här i landet för närvarande, såsom en följd av mångårigt intensivt arbete, står högt driftsekonomiskt sett. Bland annat är odlingstekniken för närvarande högt utvecklad. Skulle sockerbetsodlingen under normala förhållanden mera permanent sjunka avsevärt under sin nuvarande nivå, föreligger det risk för att de vunna resultaten delvis spolieras. Det måste vidare i dylikt fall väntas bli svårt för att ej säga omöjligt att under en avspärrningssituation inom en ej allt för kort tidrymd åter få upp sockerbetsodlingen på dess nuvarande höga nivå. Man måste vidare, därest fråga uppkommer om att sänka sockerbetsodlingen mer avsevärt under dess nuvarande nivå, beakta den inverkan inskränkningen kan få för kostnaderna för sockerproduktionen. Det har rörande denna fråga av Svenska sockerfabriksaktiebolaget framhållits, att fabrikationsapparaten är tämligen väl avpassad för nuvarande betproduktion men att man, om en mera betydande minskning av sockerbetsodlingen skall ske, måste räkna med att antalet råsockerbruk måste minskas, vilket kommer att medföra en ökning av kostnaderna för transport av betor och betmassa. Hänsyn bör jämväl tagas till den betydelse sockerbetsodlingen har ur sysselsättningssynpunkt, särskilt för småbrukarna i sockerbetsdistrikten, vilka genom att ägna sig åt denna arbetskrävande odling få ökade möjligheter till full och effektiv sysselsättning. Å andra sidan måste man självfallet vid bestämmandet av den önskvärda produktionens storlek beakta den merkostnad produktionen kan draga i förhållande till import av socker. Denna merkostnad blir bland annat beroende på kostnaderna för anskaffande av arbetskraft för betodlingen. Möjligheterna att få arbetskraft till rimligt pris måste sålunda beaktas vid bestämmandet av storleken av den odling statsmakterna skola söka uppehålla. Slutligen måste givetvis stor vikt fästas vid det internationella läget över huvud taget. Då sålunda en mängd olika faktorer måste tagas i beaktande vid bestämmandet av storleken av den sockerbetsodling, som statsmakterna böra stödja, synes det ej lämpligt att fastslå någon fix undre gräns, som under alla för-

396 hållanden bör uppehållas. Kommitténs förslag innebär i stället, att statsmakterna inom rätt vida gränser skola företaga en avvägning mellan olika synpunkter. Rörande den tekniska utformningen av stödet åt sockerbetsodlingen har kommittén ansett att det nuvarande systemet i princip bör kunna tills vidare bibehållas. Sockerbetsodlingen synes alltså även i fortsättningen böra ske i form av kontraktsodling, d. v. s. kontrakt om odlingen böra upprättas mellan de enskilda odlarna och Svenska sockerfabriksaktiebolaget. I dessa kontrakt bör sockerbolaget utfästa sig att betala odlarna visst av statsmakterna som skäligt ansett pris. Samtidigt bör importen av socker regleras och sockerbolaget tillförsäkras ensamrätt till den import, som kan behöva ske till utfyllnad av den inhemska produktionen. Sockerbolagets verksamhet bör liksom hittills vara underkastad särskild statlig kontroll. Oljeväxtodlingen. Vad slutligen angår oljeväxtodlingen vill jordbrukskommittén här endast nämna, att enligt kommitténs mening den odling av oljeväxter, som i fortsättningen bör ske med statligt stöd, liksom hittills bör ske i form av särskild kontraktsodling.

KAPITEL 22.

Vissa frågor angående utformningen av de årliga bidragen till innehavarna av vissa mindre jordbruk. Hittills gällande bestämmelser om producentbidrag. De anordningar för att åstadkomma förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter, som i början av 1930-talet vidtogos genom upptagande av mjölkavgift m. m., togo bland annat sikte på att stödja jordbrukarna i de delar av landet, där mjölkproduktionen bedrevs under mindre gynnsamma betingelser. Mjölkavgiftsmedlen skulle sålunda delvis användas för prisutjämning mellan producenterna inom olika delar av riket genom utbetalande av prisutjämningsbidrag för produktmjölk och pristillägg för lantsmör. För prisutjämningens genomförande var riket indelat i olika prisutjämningsdistrikt, till vilka bidrag utgingo med belopp, som varierade med hänsyn till produktionsbetingelserna inom de skilda distrikten. Systemet med stödåtgärder till de i produktionshänseende mindre gynnade landsdelarna har bibehållits även efter mjölkavgifternas slopande. Numera utgår sålunda bidrag i form av s. k. extra mjölkpristillägg av varierande storlek för mjölk, som levereras till mejeri inom Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. Vid genomförandet av dessa stödåtgärder har hänsyn främst tagits till förefintliga olikheter i produktionsbetingelserna i olika delar av landet. Däremot har man vid utformningen av dessa stödåtgärder ej gjort någon differentiering med hänsyn till de olikheter i lönsamheten, som i varje särskild del av landet kunna föreligga mellan jordbruk i olika storleksgrupper. 1938 års jordbruksutredning upptog emellertid frågan om särskilda åtgärder till stöd åt de mindre jordbruken. I ett den 29 december 1938 avgivet utlåtande anförde utredningen sålunda bland annat följande: I fråga om de mindre jordbruk, vara saluproduktion bedrives, torde vissa svårigheter möta att bereda deras innehavare ett tillfredsställande stöd genom prisreglerande åtgärder. Det vore därför möjligt att man beträffande denna grupp finge söka andra former för den hjälp, varav de kunde vara i behov. Utredningen funne sig dock icke kunna till 1939 års riksdag framlägga något förslag till lösning av nämnda problem. I syfte att bereda producenterna på de mindre jordbruken en tillfällig hjälp föresloge

398 emellertid utredningen, att vissa jämkningar beträffande mjölkregleringen vidtoges till förmån för dessa. Det borde understrykas, att nämnda förslag endast hade karaktären av ett provisorium för en kortare tid och icke gjorde anspråk på att utgöra någon lösning av nyssnämnda problem. Det av utredningen framlagda förslaget innebar bland annat, att ett särskilt bidrag — producentbidrag —• skulle utgå till varje mjölkproducent, som erlade mjölkavgift eller som levererade mjölk till avgiftspliktigt mejeri eller mjölkhandlare. Bidraget skulle utgå för en mindre kvantitet försåld mjölk, förslagsvis 450 kilogram per månad eller den lägre kvantitet, för vilken mjölkavgift erlades. Jordbruksutredningens förslag lades till grund för en proposition i ämnet till 1939 ärs lagtima riksdag. Chefen för jordbruksdepartementet uttalade därvid, att han visserligen hyste betänkligheter mot att inom jordbruksregleringens ram företaga längre gående differentieringar på olika kategorier av producenter än som dittills skett men att han, då en förbättring av det mindre jordbrukets ekonomiska ställning måste anses vara av behovet påkallad och den föreslagna bidragsanordningen endast vore avsedd att utgöra ett provisorium, ej ville motsätta sig densamma. Sedan riksdagen godkänt förslaget, utfärdades genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1939 (nr 401) bestämmelser angående särskilt bidrag till mjölkproducenter. Enligt denna kungörelse skulle under tiden den 1 juli 1939—30 juni 1940 producentbidrag utgå för varje brukningsdel med ett belopp motsvarande för kalendermånad den mjölkavgift, som för samma månad belöpte å 450 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde eller å den mindre myckenhet därav, vilken under månaden försålts från brukningsdelen. (Mjölkavgiften uppgick under tiden juli—december 1939 till 2 öre per kilogram mjölk.) Reglerna om producentbidrag ha sedan undergått ett flertal ändringar, genom vilka man bland annat avsett att höja bidraget till de minsta leverantörerna och successivt sänka bidraget till de större leverantörerna. De nuvarande bestämmelserna, vilka tillämpats sedan juli 1944, innebära i huvudsak följande: Bidrag utgår endast för mjölk och till mjölk omräknad grädde, som producerats å brukningsdel med högst 25 hektar åker och levererats till mejeri eller i ett av producenten själv drivet mejeri använts för beredande av smör eller ost till avsalu. Bidraget skall i princip utgå med 4 öre per kilogram för leveranser till och med 2 000 kilogram per kvartal. För kvartalsleveranser, som uppgå till mer än 2 000 men högst 3 500 kilogram, skall bidraget alltid utgöra 80 kronor. För större leveranser skall denna summa minskas med 2 öre för varje kilogram utöver 3 500 kilogram för att helt upphöra vid en kvartalsleverans av 7 500 kilogram. Beloppet avrundas på visst sätt. Summan utav de i hela riket under regleringsåren 1939/40—1945/46 utbetalade producentbidragen framgår av följande uppställning:

399 Regleringsår (september —augusti)

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

Producentbidrag, milj. kr

40-8

43-8

43-4

50-2

1945/46 (prel.) 51,3

Med hänsyn till de stora variationer i fråga om mjölkproduktionen, som även inom en och samma storleksgrupp förekomma i olika delar av landet, blir verkan av producentbidraget mycket växlande. Med utgångspunkt från vissa undersökningar rörande storleken av mejerileveranserna av mjölk från brukningsdelar i olika områden har jordbrukskommittén låtit verkställa schematiska beräkningar, vilka avse att belysa detta förhållande. Enligt dessa beräkningar skulle producentbidraget inom storleksgrupperna 2 5 och 5—10 hektar genomsnittligt uppgå till följande belopp allt efter brukningsdelens åkerareal och läge: Schematiska beräkningar rörande de belopp, till vilka producentbidrag uppgått för budgetåret 1944/45 å brukningsdelar med en åkerareal av 2—10 har. Södra och mellersta Sveriges slättbygder Åkerareal har

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Lev. mjölk Prod.-bidrag Lev. mjölk Prod.-bidrag Lev. mjölk Prod.-bidrag Kronor Kronor Kronor kg kg kg 1944/45 1944/45 1944/45 2.. 2-5 3.. 3-5 4.. 4-5 5.. 5-5 6. . 6-5 7.. 7-5 8-5 9.. 9-5 10..

2 573 3 085 3 607

4 119 4 631 5 143 5 655 6 167 6 679

7 191 7 703 8 215 8 727 9 314 9 921 10 528 11 135

104 124 144 164 184 204 228 248 268 288 308 320 320 320 320 320 320

900 1530 2 160 2 790 3 420 4 050 4 680 5 310 5 940 6 570 7 200 7 830 8 443 9 043 9 643 10 243 10 843

36 60 88 112 136 164 188 212 236 264 288 312 320 320 320 320 320

245 707 1 169 1631 2 093 2 555 3 017 3 479 3 941 4 403 4 865 5 318 5 745 6 172 6 599 7 026 7 453

28 48 64 84 104 120 140 156 176 196 212 228 248 264 280 300

Det ä r kanske överflödigt att påpeka, att de anförda siffrorna endast utgöra genomsnittsresultat, och att i verkligheten mycket stora avvikelser från dessa genomsnittsresultat förekomma. Värdet av siffrorna ligger emellertid i detta sammanhang framför allt däri, att de klart belysa de ojämna verkningarna av producentbidragssystemet. Möjligheterna att lämna det särskilda stödet till övergångsjordbrukens innehavare på annat sätt än genom kontantbidrag. Jordbrukskommittén har i kapitel 12 anfört vissa allmänna synpunkter på frågan, om och i vad mån statsmakterna böra vidtaga några särskilda

400 åtgärder till stöd åt de jordbruk, som ej kunna beräknas uppnå basjordbrukets lönsamhetsgrad. Kommittén har därvid bland annat uttalat, att något särskilt stöd icke bör utgå åt innehavarna av sådana mindre jordbruk, vilka visserligen icke kunna uppnå basjordbrukets lönsamhetsgrad men där brukaren likväl på grund av andra inkomstkällor å eller utanför brukningsdelen har möjlighet att varaktigt uppnå en skälig inkomstnivå, d. v. s. åt innehavarna av kombinerade jordbruk och bestående småbruk. Vad angår övergångsjordbrukens innehavare har kommittén däremot uttalat, att man av sociala skäl bör söka att genom särskilda stödåtgärder ge innehavarna av dylika jordbruk en viss kompensation för den relativa försämring av deras försörjningsmöjligheter, som blivit en följd av den tekniska och ekonomiska utvecklingen på jordbrukets område. Vid utformningen av dessa stödåtgärder bör man vidare söka finna en sådan form för desamma, att den fördröjande verkan på rationaliseringsarbetet, de kunna få, begränsas så mycket som möjligt, samt att de ej stimulera till en ur allmänna jordbruksekonomiska synpunkter olämplig övergång till mera intensiv drift å de berörda brukningsdelarna. Jordbrukskommittén har i kapitel 12 uttalat, att ett system med producentbidrag å mejerileveranserna å mjölk ej tillgodoser de önskemål rörande utformningen av stödverksamheten, som kommittén där anfört, särskilt på grund av att ett dylikt system ej tar någon hänsyn till det skiftande behovet hos olika brukare eller till olikheter i fråga om brukningsdelarnas lönsamhet. Sistnämnda förhållande belyses av de här ovan anförda beräkningarna rörande de belopp, med vilka producentbidraget genomsnittligt utgår i olika delar av landet. Man finner sålunda av dessa beräkningar, att producentbidraget genomsnittligt utgår med betydligt lägre belopp för jordbruk av den storleksordning, till vilken de typiska övergångsjordbruken i allmänhet höra, än för jordbruk, vilka med hänsyn till sin areal närma sig basjordbrukets nivå. Vidare finner man, att jordbruken i de delar av landet, där de naturliga produktionsförutsättningarna äro bäst, genomsnittligt erhålla betydligt större belopp i producentbidrag än jordbruk av samma storlek i övriga delar av landet. Eftersom producentbidraget utgår oberoende av brukarens inkomstförhållanden, kommer det vidare att tillfalla även sådana brukare, som för sin utkomst ej alls eller endast i ringa mån äro beroende av inkomsten från jordbruket, exempelvis personer, som besitta brukningsdelen för annat ändamål än att bereda sig inkomst av jordbruket eller som vid sidan av jordbruket ha skog i sådan utsträckning att de sammanlagt komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå. Andra exempel p å fall, där producentbidrag enligt nuvarande bestämmelser tillfaller brukare, vilken icke kan anses vara i behov av något dylikt stöd, eller utgår med större belopp än som egentligen är avsett, utgöra de fallen, att en innehavare av en brukningsdel, å vilken huvudsakligen bedrives lönande specialodlingar, även har ett par kor och levererar en del av mjölken till mejeri, eller att en inne-

401 havare av en brukningsdel, som ligger nära den övre arealgränsen, har så få kor å brukningsdelen, att han ej träffas av den reduktion av bidraget, som enligt reglerna inträder, dä leveranserna överstiga viss myckenhet. Till vad nu och i kapitel 12 anförts rörande de svårigheter, som uppkomma, därest man vill lämna ett socialt stöd ät övergångsjordbrukens innehavare i form av producentbidrag å mjölk, kan vidare tilläggas, att man med ett dylikt bidrag ej når de brukare, som — på grund av att deras brukningsdelar ligga långt från mejeriernas körlinjer eller av annan anledning — ej leverera någon mjölk till mejeri utan använda mjölken för annat ändamål, exempelvis för gödkalvuppfödning. Detta är desto mindre tilltalande, som det i stor utsträckning är dylika brukare, som i första hand böra erhålla del av det här avsedda sociala stödet. Anser man det ej genomförbart att lämna det ifrågavarande sociala stödet i form av producentbidrag för mjölk, kan det, såsom framhållits i kapitel 12, än mindre komma i fråga att lämna detta stöd i form av producentbidrag för andra produkter, exempelvis för kött och fläsk samt ägg. Mot tanken på att lämna slödet i form av producentbidrag för sistnämnda produkter kunna sålunda till en början sakligt sett göras samma grundläggande invändningar som mot tanken på att låta stödet utgå i form av producentbidrag för mjölk, nämligen att en dylik bidragsform ej medger något hänsynstagande till det skiftande behovet hos olika brukare eller till olikheterna i fråga om jordbrukets lönsamhet. Dessa olägenheter skulle för övrigt här framträda i än högre grad än i fråga om ett producentbidrag å mjölk. Produktionen av kött och fläsk samt ägg å de mindre brukningsdelarna utvisar nämligen betydligt större variationer i olika delar av landet än produktionen av mjölk, och ett dylikt bidragssystem skulle sålunda komma att verka ännu ojämnare än systemet med producentbidrag för mjölk för närvarande gör. Härtill komma vidare de i kapitel 21 belysta tekniska svårigheterna att utbetala statliga pristillägg ä dessa produkter. De allmänna synpunkter pä stödverksamheten, som anlagts i kapitel 12, synas i stället nödvändiggöra, att stödet skall fä karaktären av ett personligt bidrag till sädana jordbrukare, vilkas jordbruk äro att anse som övergängsjordbruk och vilka därjämte faktiskt äro i ett sådant inkomstläge, att de kunna anses vara i behov av särskilt stöd. Stödets storlek bör vidare ej göras beroende av storleken av leveranserna av jordbruksprodukter från brukningsdelen. Att bidragsbeloppet sålunda bör bestämmas individuellt och oberoende av storleken av leveranserna från brukningsdelarna, behöver ej i och för sig nödvändiggöra, att bidraget skall utbetalas som ett rent kontantbidrag. Inom jordbrukskommittén har sålunda diskuterats möjligheten av att låta stödet eller del av detta utgå i form av bidrag till förbättringsåtgärder å brukningsdelarna eller i form av rabatter vid inköp av förnödenheter för jordbrukets behov. Ingendera av dessa vägar har jordbrukskommittén emellertid ansett kunna komma i fråga. 26—616475

:II.

402 Vad angår tanken på att låta stödet utgå i form av bidrag till förbättringsåtgärder vill jordbrukskommiltén erinra om att enligt kommitténs förslag rörande statens ekonomiska medverkan till den inre rationaliseringen staten i princip skall lämna lån och bidrag till lönsamma rationaliseringsåtgärder å jordbruk till och med basjordbrukets nivå. Dessa låne- och bidragsmöjligheter komma alltså att stå öppna ej blott för innehavarna av övergångsjordbruk utan även för innehavarna av brukningsdelar, som erbjuda bättre försörjningsmöjligheter. Dessutom har det förutsatts, att lån och bidrag skola kunna utgå till vissa förbättringsåtgärder i fråga om byggnader å övergångsjordbruken, vilka åtgärder visserligen icke kunna betecknas som lönsamma men anses önskvärda ur social synpunkt. Här avses sädana fall, där byggnaderna å ett övergångsjordbruk icke kunna beräknas bli behövliga efter den yttre rationaliseringens genomförande men där vissa förbättringsåtgärder å byggnaderna äro nödvändiga för att brukaren skall kunna fortsätta med jordbruksdriften till den tidpunkt, då den yttre rationaliseringen bör genomföras. De bidrag, som övergångsjordbrukens innehavare enligt de allmänna reglerna kunna erhålla, innebära ej något särskilt stöd åt dem utöver vad staten lämnar andra jordbrukare. Om det särskilda stöd åt övergångsjordbrukens innehavare, som synes motiverat ur sociala synpunkter, skall lämnas i form av bidrag till förbättringsåtgärder, böra dessa bidrag sålunda utgå vid sidan av de allmänna bidragsreglerna, exempelvis så, att övergångsjordbrukens innehavare skulle kunna erhålla avskrivningslån med procentuellt högre belopp än andra jordbrukare. Emellertid tala olika skäl mot en sådan tanke. Vad angår arten av de förbättringsåtgärder, till vilka förhöjt bidrag skulle kunna utgå, må till en början framhållas, att man icke torde böra förutsätta, att dylikt bidrag skulle utgå till andra förbättringsåtgärder än sådana, som kunna anses önskvärda ur det allmännas synpunkt, d. v. s. till rationaliseringsåtgärder, som antingen äro lönsamma eller ur social synpunkt önskvärda. Detta medför att området för de förbättringsåtgärder, som kunna komma i fråga, blir i viss mån begränsat. Särskilt gäller detta förbättring av ekonomibyggnader. I ett stort antal fall torde det därför ej vara möjligt att år efter år anvisa ur det allmännas synpunkt önskvärda förbättringsarbeten, vilkas utförande skulle vara förutsättning för erhållande av stödet, och i vissa fall skulle det måhända mycket snart bli svårt att utpeka lämpliga förbättringsarbeten såsom motprestation mot stödet. Om man skulle vilja låta stödet utgå i form av bidrag till förbättringsarbeten, skulle det därför sannolikt under alla förhållanden vara nödvändigt att tillämpa denna stödform i kombination med någon annan stödform, vilken skulle tillämpas i den mån lämpliga förbättringsåtgärder ej kunde anvisas. Ett system, enligt vilket stödet skulle utgå i form av bidrag till förbättringsåtgärder, skulle vidare knappast bereda brukarna den avsedda lättnaden. Vad dessa brukare framför allt behöva är ett visst tillskott till sin år-

403 liga inkomst, så att de sammanlagt kunna komma upp på en någorlunda skälig inkomstnivå. Lämnar man stödet i form av förhöjt bidrag till förbättringsåtgärder, innebär detta emellertid, att den förbättring av brukarens ärliga inkomst, som stödet åsyftar, blir mycket ringa. Stödet kan nämligen då väl medföra en viss förbättring av brukningsdelen, därigenom att dennas värde stiger till följd av förbättringsåtgärden. Under den tid brukaren innehar fastigheten kommer han emellertid att ha nytta av stödet huvudsakligen endast i den mån förbättringsåtgärden medför en ökning av den årliga avkastningen. Denna ökning av avkastningen kan emellertid uppenbarligen ej väntas motsvara mer än en ringa del av hela bidraget. Det synes på grund härav knappast möjligt att genom ett stöd, vilket har karaktären av bidrag till förbättringsåtgärder, åstadkomma en verkligt effektiv förbättring av försörjningsmöjligheterna för de nuvarande innehavarna av övergångsjordbruken. Vad angår möjligheterna att helt eller delvis lämna stödet i form av rabattering å jordbruksförnödenheter har jordbrukskommittén i kapitel 21 utvecklat de skäl, som tala mot att man allmänt skulle tillämpa ett system med prisrabattering ä importerade fodermedel för de mindre jordbruken. Dessa skäl gälla givetvis även om man blott överväger en prisrabattering ä dylika fodermedel för övergångsjordbrukens del. Över huvud kan vidare i fråga om tanken på att lämna övergångsjordbrukens innehavare prisrabattering å vissa jordbruksförnödenheter framhållas, att förbrukningen av olika slag av jordbruksförnödenheter är mycket varierande och att det därför i mycket stor utsträckning skulle bli nödvändigt att låta rabatteringen kompletteras av eller ersättas av rena kontantbidrag. Att märka är även, att ett rabattsystem dels ur administrativ synpunkt blir komplicerat, särskilt om det skall omfatta relativt många olika slag av förnödenheter, dels att det ändock svårligen kan förhindras alt en jordbrukare, som erhållit rabatträtt men ej själv vill inköpa de förnödenheter rabatten avser, låter en annan jordbrukare utnyttja rabatträtten och själv tillgodogör sig dennas ekonomiska värde. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jordbrukskommittén ansett, att någon kombination av det sociala stödet med rationaliseringsverksamheten eller med de enskilda jordbrukens inköp av förnödenheter eller försäljning av produkter ej bör komma i fråga, utan att det särskilda stöd, som skall utgå till övergångsjordbrukens innehavare, bör lämnas i form av rena kontantbidrag, vilka ej skola vara förknippade med några villkor i fråga om användningen. Vissa frågor angående bidragets upphörande m. m. I kapitel 12 har uttalats, att man — med hänsyn bland annat till angelägenheten av att bidraget ej skall i alltför hög grad verka hämmande på rationaliseringsverksamheten — bör uppställa som regel att bidrag skall utgå

404 endast till de nuvarande brukarna, d. v. s. till den tidpunkt, då den nuvarande brukaren avlider eller överlåter fastigheten. Samtidigt har emellertid angivits, att avsteg från denna regel bör göras i två undantagsfall, där den nye brukaren redan tidigare varit intimt knuten till brukningsdelen. Det ena fallet är det, att en make övertar brukningsdelen efter andra makens död, och det andra fallet att ett barn, som redan före bidragssystemets införande i realiteten stått för skötseln av brukningsdelen, ehuru föräldrarna formellt varit ägare av denna, även formellt övertar brukningsdelen. Vad sistnämnda fall angår må påpekas, att man även här torde böra tillämpa den av kommittén föreslagna nedre åldersgränsen för rätt till bidrag, nämligen att bidrag i regel ej skall utgå till annan än den, som vid tiden för bidragsreglernas införande fyllt 30 år. En förutsättning för att en son i sådant fall, som nyss nämnts, skall erhålla bidrag efter fadern, bör alltså i regel vara, att sonen vid bidragssystemets införande fyllt 30 år. (På sätt nedan angives bör emellertid i vissa fall undantag kunna göras från denna åldersgräns.) Med överlåtelse bör jämställas utarrendering av fastigheten. Detta innebär, att bidraget normalt skall upphöra, dä fastigheten utarrenderas. (De båda ovan nämnda undantagsfallen böra dock givetvis vara tillämpliga även vid utarrendering.) Man skulle kunna ifrågasätta, om ej bidrag borde kunna utgå till blivande innehavare i ytterligare ett fall. Det nu åsyftade fallet är följande: Det kan tänkas inträffa, att ett övergångsjordbruk, som behövs för rationaliseringens genomförande, vid den nuvarande innehavarens död utbjudes till rationaliseringsorganet men att detta, därför att den avsedda rationaliseringen ej kan genomföras omedelbart, avstår från att inköpa brukningsdelen och denna i stället övertages av en annan person (exempelvis av en arvinge). Eftersom det då ej beror på den nye ägaren, att rationaliseringen ej genomförts i samband med ägareskiftet, skulle det kunna ifrågasättas, att den nye ägaren borde få uppbära bidrag under den tid han kan sitta å fastigheten eller under tiden till dess förutsättningar för rationaliseringens genomförande föreligga. Emellertid torde det vara olämpligt att på ett dylikt sätt uppluckra principen om att bidrag endast skall utgå till de nuvarande brukarna. Vill ägaren av den fastighet, med vilken den ifrågavarande brukningsdelen bör sammanläggas, ej omedelbart förvärva densamma, torde saken i stället i praktiken böra ordnas så, att rationaliseringsorganet inköper fastigheten och söker arrendera ut den antingen till innehavaren av någon angränsande fastighet eller, i sista hand, till en självständig brukare, varvid arrendet sättes så lågt, att det för arrendatorn ter sig fördelaktigt att bruka fastigheten. Under vissa omständigheter bör bidragsrätten upphöra redan innan den nuvarande brukaren avlider eller överlåter (respektive utarrenderar) fastig-

405 heten. Ett sådant fall har redan nämnts i kapitel 12, nämligen det fallet att brukarens inkomstförhållanden varaktigt förbättrats i sådan grad, att h a n icke längre kan anses vara i behov av bidrag. Någon bestämd regel för när en dylik omprövning av inkomstnivån och av bidragsfrågan skall ske, har jordbrukskommittén ej ansett böra uppställas på förhand. Såvitt gäller inkomster utanför jordbruket måste man nämligen, såsom framhållits i kapitel 12, bland annat fordra att förbättringen antingen faktiskt skall ha förelegat under en ej alltför kort tid eller också på grund av särskilda omständigheter med en viss grad av säkerhet kan förväntas bli bestående. Det synes bland annat med hänsyn till nu nämnda förhållande lämpligast, att rationaliseringsorganen skola ha en viss frihet vid bedömningen av dessa frågor. I den mån särskilda direktiv erfordras för lantbruksnämndernas och ortsorganens handläggning av dessa ärenden torde det i första hand böra ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela sådana direktiv. En särställning i nu ifrågavarande hänseende intaga emellertid förändringar i brukningsdelens storlek. Utvidgas åkerarealen å en brukningsdel, till vilken bidrag utgår — genom att brukningsdelen erhåller tillskottsjord eller eventuellt genom nyodling — har man här ett påtagligt faktum, i fråga om vilket man dels kan förutsätta, att det skall medföra en bestående förbättring av brukningsdelen, dels — särskilt i den mån bidraget bestämts enligt skalan — direkt kan ange, vilken inverkan detsamma bör få på storleken av det till brukaren utgående bidraget. Man torde därför böra förutsätta, att en utvidgning av en brukningsdel, till vilken bidrag utgår, regelmässigt skall föranleda en omprövning för att fastställa, huruvida brukarens inkomstförhållanden kunna väntas bli påverkade av utvidgningen i sådan grad, att det kan anses befogat att sänka eller borttaga bidraget. Man synes emellertid böra ha möjlighet att nedsätta eller indraga bidraget ej blott då brukningsdelen undergått en sådan förbättring att behovet av bidrag rent objektivt sett kan anses ha avtagit eller bortfallit, utan även då brukaren beretts möjlighet till en dylik förbättring av brukningsdelen men utan fog underlåtit att begagna sig av denna möjlighet. Brukaren har då avvisat den chans det allmänna lämnat honom att avhjälpa de brister, som vidlåda hans brukningsdel, och det synes knappast rimligt att det allmänna under sådana förhållanden skulle fortsätta att utbetala ett bidrag till brukaren, vilket motiverats med att brukaren på grund av dessa brister bör erhålla ett visst stöd av det allmänna. I enlighet härmed synes man kunna uppställa den regeln, att bidrag principiellt ej skall utgå till den brukare, som beretts tillfälle att till skäligt pris inköpa tillskottsjord till sin fastighet men vägrat att göra detta. Det förutsattes, att det allmänna skall ha erbjudit sig att ställa för förvärvet erforderliga medel till brukarens förfogande. Om man också rent principiellt uppställer den regeln, att den, som vägrar att mottaga tillskottsjord, som erbjudits honom till skäligt pris, i fortsätt-

406 ningen ej skall erhålla bidrag, torde det dock vara befogat att göra vissa undantag från denna regel. För en till åren kommen brukare kan det te sig vanskligt att åtaga sig skötseln av en större fastighet än han tidigare innehaft eller att påtaga sig de skulder, som skulle följa med förvärvet av tillskottsjorden. Man torde därför böra uppställa en åldersgräns, som skall ha den verkan, att en brukare, som överskridit åldersgränsen, då han erbjudes tillskottsjord, ej skall kunna träffas av nu angivna påföljd. Denna åldersgräns synes lämpligen kunna sättas till 40 år. Även för personer under 40 år torde i en del fall omständigheterna kunna vara sådana, att det skulle te sig alltför hårt, om de skulle gå miste om bidrag vid vägran att mottaga tillskottsjord. Rationaliseringsorganen böra därför kunna medgiva, att bidrag trots dylik vägran skall utgå även till personer under 40 år, om särskilda förhållanden därtill föranleda. På rationaliseringsorganen bör då ankomma att i varje särskilt fall pröva de omständigheter vederbörande kan anföra som skäl för sin vägran. Inom jordbrukskommittén har slutligen diskuterats frågan om uppställande av en regel, enligt vilken rationaliseringsorganen skulle ha möjlighet att indraga bidrag i sådana fall, då en person, som uppnått hög ålder, vägrar att för rationaliseringsändamål överlåta sin fastighet till annan jordbrukare eller det allmänna. Som skäl härför kan följande anföras: Avsikten med bidraget är att brukaren skall få en viss kompensation för den försämring av försörjningsmöjligheterna, som utvecklingen medfört, främst därigenom att brukaren ej kan effektivt utnyttja sin arbetskraft å brukningsdelen eller genom arbete utanför denna. Däremot är avsikten ej att bereda den, som är ägare men ej brukare av en fastighet, högre avkastning av fastighetskapitalet än han eljest skulle ha erhållit. I enlighet härmed föreslås också nedan, att i fråga om utarrenderade fastigheter bidrag under viss tid skall kunna utgå till arrendatorn, men att däremot ägaren till utarrenderad fastighet ej skall erhålla bidrag. I vanliga fall torde den, som uppnått så hög ålder, att han ej själv kan i någon mån deltaga i arbetet å sin brukningsdel, överlåta denna (till arvinge eller utomstående) eller ock arrendera ut fastigheten, överlåtes eller utarrenderas fastigheten, bortfaller bidraget, och i förra fallet får staten jämväl, om fastigheten säljes till en utomstående, tillfälle att förvärva fastigheten genom sin förköpsrätt. Om man lämnar de nuvarande brukarna av övergångsjordbruk bidrag av det allmänna utan att uppställa någon övre åldersgräns, kan detta leda till, att brukarna underlåta att sälja eller utarrendera sina fastigheter, oaktat de uppnått den ålder, då de i vanliga fall skulle ha gjort detta. Den, som eljest skulle ha sålt sin fastighet till en utomstående, kan sålunda, särskilt om det är fråga om en fastighet med ringa åkerareal, finna det förmånligare att låta någon granne nödtorftigt sköta jorden men själv sitta kvar å fastigheten och formellt stå som brukare av denna och följaktligen även uppbära bidrag. De årliga bidragen skulle alltså i dessa fall i realiteten komma att bli en sorts

407 pension till de gamla brukarna, vilken kan försena överlåtelse av deras fastigheter. Inom kommittén har därför diskuterats lämpligheten av att uppställa en övre åldersgräns, över vilken bidrag ej skulle utgå. Även om det principiellt synes befogat att uppställa en dylik åldersgräns, kunna dock ur praktiska synpunkter vissa betänkligheter anföras häremot. Man måste sålunda räkna med att för brukare i den åldersgrupp, som det här skulle bli fråga om, sådana ömmande omständigheter ofta torde föreligga, att avstängande från bidrag komme att te sig obilligt. Regeln synes därför i vart fall icke kunna upprätthållas utan att de bidragsgivande myndigheterna medges vidsträckta dispensmöjligheter. Även om man därigenom skulle lyckas åstadkomma en någorlunda rättvis avvägning, är det sannolikt, att regeln ändock komme att ge upphov till mycken irritation. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig ej vilja föreslå någon sådan övre åldersgräns. Det kan i detta sammanhang jämväl erinras om att jordbrukskommittén vid behandlingen av den aktiva inköpspolitiken förutsatt att lantbruksnämnderna vid förvärv av sådana brukningsdelar, vilkas brukare åtnjuta bidrag, med hänsyn till den besparing, som bidragets bortfallande innebär, skola kunna betala ett högre pris än brukningsdelens faktiska saluvärde. Jordbrukskommittén vill slutligen här erinra om att kommittén i kapitel 12, såsom ett led i stävandena att utforma bidragsreglerna så, att de ej allt för mycket skola hindra rationaliseringsarbetet, föreslagit, att bidrag i regel skall utgå endast till brukare, som vid tiden för bidragsreglernas införande fyllt 30 år. Vad angår de fall, där det kan anses befogat att göra undantag från denna regel, vill kommittén som exempel nämna, att undantag ofta torde böra medges, då vederbörande, trots att han ej fyllt 30 år, innehaft fastigheten under en följd av år eller vuxit upp å densamma. Därest, i enlighet med vad nedan föreslås, arrendator tillerkännes rätt att uppbära bidrag intill utgången av den vid bidragssystemets införande löpande arrendetiden, torde arrendatorn vidare böra äga uppbära bidrag utan hinder av att han icke uppnått den föreskrivna åldersgränsen. Sistnämnda undantag är motiverat därav att arrendatorn under denna tid är bunden av arrendeavtalet och sålunda icke har möjlighet att övertaga ett annat mera lönsamt jordbruk eller övergå till annan verksamhet. Arrendators ställning i bidragshänseende. Då i kapitel 12 talats om att bidrag skall kunna utgå till de nuvarande brukarna av övergångsjordbruk, har därmed närmast avsetts det fall, att en och samma person äger och brukar fastigheten. Det har vidare förutsatts, att ägaren och brukaren skall vara enskild person. Bidrag bör sålunda ej kunna utgå till juridisk person, som driver ett jordbruk i egen regi medelst anställd arbetskraft. Beträffande utarrenderade fastigheter uppkommer emellertid frågan, om något bidrag över huvud skall utgå samt, om så är

408 fallet, huruvida bidraget skall tillkomma ägaren eller arrendatorn. Rörande denna fråga kan till en början framhållas, att de skäl, som föranlett att bidrag över huvud ansetts böra utgå till innehavarna av övergångsjordbruk, ej alls eller endast i mycket begränsad utsträckning göra sig gällande i fråga om ägarna av utarrenderade fastigheter. Dessa ägare äro ej pä samma sätt som de personer, vilka även bruka de av dem ägda fastigheterna, bundna vid sin fastighet och hänvisade till denna för utnyttjande av sin arbetskraft. En avyttring av fastigheten innebär därför ej för dem samma djupa ingrepp, som det innebär för en jordbrukare att lämna den fastighet han själv brukar. Tillräcklig anledning att utbetala här ifrågavarande bidrag till ägarna av övergängs jordbruk synes därför icke föreligga. Däremot bör man enligt jordbrukskommitténs mening åtminstone temporärt kunna utbetala bidrag till personer, vilka arrendera dylika jordbruk. Det stöd, som för närvarande utgår till de mindre jordbruken i form av producentbidrag, utbetalas till producenterna, d. v. s. i detta fall till arrendatorerna. Om producentbidraget slopas och ersattes med de av kommittén föreslagna kontantbidragen, skulle alltså arrendatorernas ställning försämras, därest de ej erhölle del av sistnämnda bidrag. I princip anser jordbrukskommittén därför, att de av kommittén föreslagna kontantbidragen böra kunna utgå även till arrendatorer. Vad här ovan och i kapitel 12 på tal om utformningen av bidragsreglerna sagts om brukare bör alltså gälla ej endast självägande brukare utan även arrendatorer. I ett avseende torde man dock i fråga om bidragsbestämmelserna böra göra en skillnad mellan självägande brukare och arrendatorer. Jordbrukskommittén avser här den tid, under vilken bidrag skall kunna utgå. Beträffande brukare i allmänhet har kommittén uttalat, att bidrag i regel bör utgå, så länge den nuvarande brukaren innehar fastigheten. Ett av skälen härtill är att en begränsning av bidraget till kortare tid ej skulle få någon större effekt för påskyndande av den yttre rationaliseringen, eftersom man får räkna med att de något till åren komna brukare, vilka främst skulle träffas av en dylik begränsning, ändock skulle sitta kvar å sina brukningsdelar, men att begränsningen däremot skulle medföra ur social synpunkt olämpliga konsekvenser, eftersom dessa brukare då skulle få sin ställning väsentligt försämrad. De omständigheter, som göra att brukaren kan vara obenägen att lämna sin brukningsdel, framträda emellertid i regel starkare i fråga om den brukare, som själv äger sin brukningsdel, än i fråga om den brukare, som innehar en brukningsdel på arrende. De årliga bidragen böra ej möjliggöra för jordägarna att uttaga högre arrende än som är motiverat med hänsyn till brukningsdelens avkastningsförmåga och arrendatorns berättigade anspråk på att erhålla skälig ersättning för sitt arbete. Är brukningsdelens avkastningsförmåga ej så stor, att arrendatorn oberoende av bidrag kan komma upp till en skälig inkomst,

409 sedan arrendet betalts, bör detta i första hand föranleda, att arrendesumman justeras nedåt, då den löpande arrendetiden gått till ända, och att arrendatorn, om sådan nedsättning ej medges, söker sig ett annat arrende, som ger bättre bärgning. Med hänsyn till vad nu anförts synes man kunna ifrågasätta, att bidrag till arrendator skall utgå endast så länge den vid bidragssystemets införande löpande arrendetiden varar och att bortfallet av bidraget efter utgången av denna arrendetid bör leda till att arrendatorn — om han ej, trots att bidrag ej utgår, k a n påräkna en ur hans synpunkt tillfredsställande inkomst även vid förut gällande arrendevillkor — antingen söker att få arrendet nedsatt eller ock söker sig ett annat arrende. Ett särskilt skäl för en dylik ståndpunkt är att man eljest kan komma att under avsevärd tid utbetala bidrag till brukningsdelar, vilka med hänsyn till de ä brukningsdelen befintliga naturtillgångarna ingalunda äro att anse som övergångsjordbruk. Kommittén tänker härvid främst på sådana brukningsdelar, som vid sidan av ett relativt svagt jordbruk innehålla en betydande skogsareal och som på grund härav äro väl lämpade att bestå som kombinerade jordbruk. Är endast själva jordbruket å en dylik brukningsdel utarrenderat, synes det rimligt att arrendatorn skall äga uppbära bidrag intill slutet av den arrendeperiod, som löper, då bidragssystemet införes. Däremot synes det principiellt mindre lämpligt, att staten även under en måhända relativt lång tid därefter skall utbetala bidrag, oaktat brukningsdelen som helhet betraktad är sådan, att den väl skulle kunna ge en brukare en skälig bärgning. Inför man den regeln, att bidrag till arrendator skall utgå endast till slutet av den arrendeperiod, som löper, då bidragssystemet införes, bör man emellertid kunna medge undantag från denna regel i vissa fall, då ett slopande av bidraget skulle te sig obilligt med hänsyn till arrendatorerna. Detta gäller särskilt i sådana fall, då en arrendator suttit länge å samma brukningsdel eller uppnått relativt hög ålder, och det med hänsyn härtill måste anses erbjuda svårigheter för honom att lämna den brukningsdel han innehar. Låter man bidragen till arrendatorer utgå under samma tid som bidragen till självständiga brukare, kan det alltså inträffa, att bidraget i en del fall i realiteten kommer jordägaren till godo genom att en eljest motiverad nedsättning av arrendesumman ej kommer till stånd, varjämte man då även kan komma att uppskjuta den tidpunkt, då nu utarrenderade brukningsdelar bli disponibla för rationaliseringsarbetet. Bestämmer man, att bidragen som regel skola utgå endast till slutet av den vid bidragssystemets införande löpande arrendeperioden, torde man å andra sidan nödgas medge åtskilliga undantag från denna regel och prövningen av frågorna om dylika undantag kan komma att ställa lantbruksnämnderna inför en hel del grannlaga och besvärliga avgöranden. Jordbrukskommittén har med hänsyn till de nackdelar, som sålunda äro förenade med båda ståndpunkterna, funnit det tvek-

410 samt, vilken av dem som bör föredragas. Kommittén har emellertid stannat för att förorda den senare ståndpunkten, d. v. s. att bidrag till arrendator som regel skall utgå endast till slutet av den arrendeperiod, som löper, då bidragssystemet införes, men att undantag från denna regel bör kunna medges, då så med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt. Skulle arrendatorn förvärva äganderätt till den av honom arrenderade fastigheten, torde frågan om den tid, under vilken bidrag skall utgå, böra avgöras på samma sätt som om han fortfarande haft fastigheten på arrende. Förfarandet vid prövning av frågor om rätt till bidrag m. m. Ett bidragssystem enligt de riktlinjer, som skisserats i kapitel 12 och här ovan, förutsätter ett ansökningsförfarande och en individuell prövning av ansökningarna (ehuru denna prövning i stor utsträckning bör ske enligt schematiska linjer). Den, som önskar komma i åtnjutande av bidrag, synes sålunda böra göra särskild ansökan därom. Dylik ansökan bör innehålla alla de uppgifter, som erfordras för den schematiska prövningen och som sökanden kan lämna. Ansökan torde sålunda bland annat böra innehålla uppgift om brukningsdelens åkerareal samt om sökandens ålder och huruvida sökanden själv äger fastigheten eller ej. Däremot torde sökanden knappast kunna lämna uppgift om den sammanlagda nettoinkomsten under jämförelseåren, utan dessa uppgifter torde rationaliseringsorganen få anskaffa hos vederbörande taxeringsmyndighet. Skulle sökanden önska, att bidraget skall bestämmas till högre belopp än som följer av de schematiska reglerna, torde han vidare i ansökningen böra ange de skäl, han vill åberopa härför. Med hänsyn till det sätt, på vilket bidragsreglerna äro utformade, ä r det av särskild vikt att arealuppgiften är tillförlitlig. Skulle brukningsdelen nyligen ha varit föremål för lantmäteriförrättning och dess areal därvid ha bestämts, torde man kunna utgå från denna areal. I andra fall torde det ofta kunna fordras, att sökanden med mätningsintyg av tillförlitliga personer styrker riktigheten av sin uppgift. Där det även utan särskild mätning är klart till vilken av de i bidragsskalan upptagna grupperna brukningsdelen är att hänföra, bör dock särskild utredning om arealen ej fordras. (Så kan det till exempel utan vidare vara klart, att arealen överstiger 4 men ej 7 hektar och att bidraget alltså — för så vitt ej sökandens inkomstförhållanden föranleda nedsättning av bidraget — skall utgå med det högsta i skalan upptagna beloppet.) Ansökan torde, såsom angivits i kapitel 13, böra lämnas till lantbruksnämndens ortsorgan och av detta underkastas en förberedande granskning. Av utomordentligt stor betydelse är att denna granskning blir noggrann och objektiv. Ortsorganets första uppgift bör bli att inhämta upplysning om sökandens sammanlagda inkomst under jämförelseåren samt att kontrollera de i ansökningen lämnade uppgifterna. Ortsorganet har vidare bland annat

411 att pröva, om det finns skäl att avvika från det resultat angående sökandens inkomstnivå, till vilket man kommer på basis enbart av taxeringsresultaten, eller att på grund av fastighetens beskaffenhet bestämma bidraget till högre belopp än det, som skulle utgå enligt de schematiska reglerna. Efter granskningen bör ortsorganet med eget yttrande översända ansökningen till lantbruksnämnden för avgörande. Sedan bidragsbeloppet en gång fastställts, bör det, såsom anförts i kapitel 12, i fortsättningen i regel utgå med oförändrat belopp. Ansökningsförfarandet och prövningen böra sålunda ej upprepas år för år. Däremot bör det givetvis stå den, som tidigare ej sökt bidrag eller fått avslag på ansökan om bidrag, fritt att vid en senare tidpunkt komma in med ansökan om bidrag, om han anser de då föreliggande förhållandena motivera detta. Skulle en jordbrukare, som åtnjuter bidrag, få sina förhållanden så ändrade, att det k a n anses föreligga fog för en indragning eller sänkning av bidraget, bör lokalorganet göra anmälan härom till lantbruksnämnden, som då får pröva frågan. Likaså bör ortsorganet göra anmälan till lantbruksnämnden, då andra förhållanden inträffa, som böra föranleda att bidraget skall nedsättas eller upphöra, exempelvis att brukningsdelen säljes eller utarrenderas eller att dess areal ökas genom anskaffande av tillskottsjord. Jordbrukskommittén har i kapitel 12 anfört, att det visserligen är ett starkt önskemål, att bidragsreglerna ej skola rubbas i onödan men att man måste räkna med att en allmän justering av bidragsreglerna k a n visa sig nödvändig, om till följd av den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen mera betydande förskjutningar i inkomsthänseende skulle inträda till ifrågavarande jordbrukaregruppers nackdel. Härtill kan tilläggas, att man, med hänsyn bland annat till svårigheterna att redan från början erhålla en fullt likformig tillämpning av bidragsregler av den art, som nu föreslagits, torde böra förutse, att det kan befinnas lämpligt att efter ett antal är företa en allmän översyn av bidragsreglerna, vid vilken man kan tillgodogöra sig de erfarenheter, som under dessa år vunnits rörande verkningarna av reglerna.

KAPITEL 23.

Organisationen av den statliga verksamheten för rationalisering och prisreglering på jordbrukets område. A.

Nuvarande förhållanden och de framtida

arbetsuppgifterna.

Nuvarande förhållanden. Frågor rörande förkovran av och stöd åt jordbruket handläggas för närvarande centralt under vederbörande departement av huvudsakligen lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen och statens livsmedelskommission. Härjämte handlägger statens sockernämnd vissa frågor rörande sockerbetsodlingen. I det följande skall i korthet redogöras för det sätt, på vilket arbetsuppgifterna äro fördelade på dessa centralorgan och deras lokala verkställighetsorgan, ävensom för vissa andra organ, vilka ha sig anförtrodda speciella uppgifter till främjande av jordbruket. För lantbruksstyrelsen gäller en av Kungl. Maj:t den 15 augusti 1933 utfärdad instruktion (nr 509), i vilken ändringar vidtagits genom kungörelserna nr 12/1940 och 301/1944. Enligt denna instruktion åligger det lantbruksstyrelsen att med uppmärksamhet följa lantbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens tillstånd och utveckling ävensom att själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars befrämjande. Lantbruksstyrelsens ämbetsbefattning omfattar även handläggning av tekniska och administrativa ärenden angående sådana torrläggnings- och odlingsföretag för jordbrukets höjande, för vilka understöd av statsmedel sökts eller beviljats. Till främjande av fisket har lantbruksstyrelsen att vid en till styrelsen direkt ansluten undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar och försök å fiskets område. Under lantbruksstyrelsen lyder personalen vid lantbruksingenjörsorganisationen samt statens lokala fiskeriadministration ävensom fisketillsynsmyndigheten. Under lantbruksstyrelsens överinseende stå Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens centrala frökontrollanstalt, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukets upplysningsnämnd. Statens hingstdepåer och stuteri höra likaledes under lantbruks-

413 styrelsen. Denna handhar jämväl överinseendet över och inspektionen av statens och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter med undantag för lantbrukshögskolan. Under lantbruksstyrelsens tillsyn stå därjämte med statsmedel understödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter. Med rikets hushållningssällskap bör lantbruksstyrelsen enligt sin instruktion stå i oavbruten förbindelse. Styrelsen äger att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å andra sidan styrelsen enligt instruktionen bör meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av sällskapens ändamål, samt hos sällskapen göra framställning och väcka förslag i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet. Lantbruksstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter sex byråchefer. Byråcheferna förestå var sin byrå, nämligen lantbruksbyrån, stuteribyrån, kulturtekniska byrån, fiskeribyrån, administrativa byrån och undervisningsbyrån. På de särskilda byråerna inom lantbruksstyrelsen skola i allmänhet handläggas följande ärenden: på lantbruksbyrån: ärenden, som röra växtodling, växtförädling, betesförbättring och frökonlroll, trädgårdsskötsel jämte trädgårdsundervisningen, husdjursskötsel med undantag av hästavel, mejerihantering, avsättning av jordbruksprodukter, bokföring vid jordbruket, jordbrukets andelsrörelse och föreningsrörelse i övrigt, hushållningssällskapens organisation och verksamhet i allmänhet ävensom hos hushållningssällskapen anställda, med bidrag av statsmedel avlönade sekreterare, jordbrukskonsulenter och vandringsrättare samt deras verksamhet, lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter, provning av jordbruksmaskiner och jordbruksredskap, svenska smörprovningarna, klassificering av kött, anslag och lån till jordbruksändamål i allmänhet ävensom jordbrukets kreditförhållanden samt andra ärenden, som röra lantbruket eller dess olika binäringar och vilka ej, enligt vad nedan sägs, tillhöra annan byrå; på stuteribyrån: ärenden rörande hästaveln samt angående hingstdepåerna och stuteriet; på kulturtekniska byrån: ärenden rörande torrläggningsföretag, däri inbegripet täckdikning, samt angående lantbruksingenjörsorganisationen; på fiskeribyrån: ärenden, som röra fiskerinäringen samt statens lokala fiskeriadministration; på administrativa byrån: ärenden, som avse styrelsens medelsförvaltning, organisation och personal, jordbrukets skatteförhållanden samt sociala frågor berörande jordbruket ävensom ärenden av övervägande administrativ eller rättslig natur; samt på undervisningsbyrån: ärenden rörande lantbruksundervisningen och därför upprättade anstalter, hos hushållningssällskapen anställda, med bidrag av statsmedel avlönade hemkonsulenter, reseunderstöd för lantbrukets studerande, ungdomsverksamhet inom jordbruket ävensom jordbrukets upplysningsnämnd. Såsom ovan nämnts bör lantbruksstyrelsen enligt sin instruktion stå i oavbruten kontakt med hushållningssällskapen. Dessa äro självständiga, ideella föreningar, i vilka såsom medlemmar ingå jordbrukare och andra

414 för sällskapens verksamhet intresserade personer. Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas i flertalet ärenden av ett utav sällskapet valt förvaltningsutskott. Hushållningssällskapen äro till antalet 26. Deras verksamhetsområden sammanfalla i regel med länsindelningen. Två län, nämligen Kalmar län och Älvsborgs län, äro dock uppdelade i två hushållningssällskapsområden. Vidare utgöra Stockholms län och Stockholms stad ett hushållningssällskapsområde. Underavdelning av hushållningssällskap skall finnas i varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område. Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning. I flertalet hushållningssällskapsomräden finnas underavdelningar av båda dessa typer. Hushållningssällskapens ändamål är att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd. De bedriva för detta ändamål främst en omfattande upplysnings- och undervisningsverksamhet ävensom försöksverksamhet m. m. Under lantbruksstyrelsens överinseende förmedla de därjämte statsunderstöd till vissa åtgärder inom jordbruket. Dessa statsunderstöd utgöras av bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk — genom nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring — av lån till nyodling och betesförbättring, av bidrag och lån till täckdikning samt till iordningställande av gödselstäder och siloanläggningar för beredande av ensilagefoder ävensom av bidrag till ladugårdsförbättringar. Hushållningssällskapen förmedla jämväl lån från jordbrukets maskinlånefond ävensom bidrag till återbetalning av dylika lån. Sällskapens verksamhet innefattar vidare åtgärder till husdjursskötselns främjande, däribland förmedling av lån och bidrag av statsmedel för anskaffande och hållande av avelsdjur samt statsbidrag till kontrollföreningar. Slutligen ge sällskapen i vissa fall ekonomiskt stöd av egna medel åt föreningar och institutioner samt enskilda yrkesutövare inom jordbruket och dess binäringar. Kostnaderna för hushållningssällskapens verksamhet täckas till betydande del av statsmedel. Såsom villkor för statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet stadgas i Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 juni 1923 (nr 228) angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap, att sällskapet skall ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, vilka skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation. De i detta hänseende nu gällande grunderna återfinnas i Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation med däri genom kungörelserna nr 492/1932, 162/1935 och 397/1938 gjorda ändringar. Frågan om en omorganisation av hushållningssällskapen har varit aktuell i åtskilliga år. Genom proposition (nr 172) till 1944 års riksdag lämnade Kungl. Maj:t riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående av föredra-

415 gande departementschefen angivna huvudgrunder för en omorganisation av hushållningssällskapen och deras verksamhet samt vissa därmed sammanhängande spörsmål. I anledning härav uttalade riksdagen sig i princip för en sådan omorganisation. Då riksdagen därigenom endast tog ställning till de allmänna riktlinjerna, skulle ytterligare överväganden rörande olika detaljspörsmål äga rum före det slutgiltiga genomförandet av omorganisationen. P å uppdrag av Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen sedermera verkställt och den 28 juni 1945 avgivit utredning med förslag angående genomförande av denna omorganisation. Utredningen är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Såsom ovan nämnts lyder under lantbruksstyrelsen personalen vid lantbruksingenjörsorganisationen. Beträffande denna organisation mä anföras, att riket för närvarande är indelat i 24 lantbruksingenjörsdistrikt, vart och ett med av Kungl. Maj:t bestämd omfattning. Varje distrikt förestås av en lantbruksingenjör, som i sin verksamhet biträdes av nödig personal. Enligt för lantbruksingenjörsorganisationen den 25 maj 1945 utfärdad instruktion (nr 352) åligger det lantbruksingenjör, bland annat, att uppgöra planer till och leda utförandet av företag, som avse torrläggning av mark genom vattenreglering, dikning, vattenavledning, invallning eller andra dylika åtgärder, ävensom företag, som avse jords bevattning eller fastighets förseende med vatten och avlopp. Vidare skall lantbruksingenjör företaga uppskattning av nytta eller skada, som kan följa av jords torrläggning eller uppdämning av vatten, liksom även av skada till följd av vattenförorening. Därjämte utövar han kontroll över och verkställer besiktning, avsyning och inspektion av ovannämnda slag av företag. För att under lantbruksstyrelsens överinseende leda och övervaka den av staten understödda verksamheten för torrläggning av mark för jordbruksändamål skall för varje hushållningssällskaps område finnas en torrläggningsnämnd. För dessa nämnder gälla bestämmelserna i kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 344) angående torrläggningsnämnder. Enligt denna kungörelse åligger det torrläggningsnämnd, bland annat, att genom råd och upplysningar verka för en ändamålsenlig torrläggningsverksamhet samt att verkställa utredning rörande torrläggningsföretags jordbruksekonomiska förutsättningar och betydelse. Torrläggningsnämnd skall vidare till hushållningssällskapet avgiva yttrande i ärenden rörande statsbidrag till täckdikning och län från täckdikningslånefonden, ävensom, i den omfattning hushållningssällskapet finner skäligt uppdraga åt nämnden, meddela beslut i sådana ärenden. Efter uppdrag från hushållningssällskapet åligger det nämnden att handlägga även andra ärenden rörande grundförbättringar inom jordbruket. Torrläggningsnämnd består av en utav länsstyrelsen för en tid av fyra är utsedd ordförande samt fyra ledamöter. Självskrivna ledamöter äro den

416 inom området tjänstgörande ordinarie lantbruksingenjören och den jordbrukskonsulent, som är ledare av hushållningssällskapets dikningsverksamhet. Återstående två ledamöter utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott för en tid av fyra år. De skola vara kunniga i jordbruk och åtminstone den ene av dem skall vara jordbrukare. För egnahemsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar har Kungl. Maj:t fastställt instruktion den 7 juni 1940 (nr 593), ändrad genom kungörelsen nr 785/1941. Enligt denna instruktion åligger det egnahemsstyrelsen att utöva ledningen och kontrollen över statens utlåning för egnahemsändamål och övrig därmed jämförlig låne- och bidragsverksamhet samt över den statliga jordförmedlingsverksamheten för egnahemsändamål ävensom att i den utsträckning därom är stadgat, själv omhänderha sådan verksamhet, som nu sagts, så ock jordanskaffningsverksamhet samt upplåtelse av arrendeegnahem. Egnahemsstyrelsen skall vid fullgörandet av de uppgifter, som tillkomma styrelsen, medverka till ekonomiskt och socialt ändamålsenliga jordförhållanden. Det åligger vidare styrelsen att verka för en förbättring av byggnadsbeståndet på landsbygden ävensom att med uppmärksamhet följa företeelserna på de områden, som äro föremål för styrelsens verksamhet, samt att vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen finner påkallade. Under egnahemsstyrelsen lyda egnahemsnämnderna och egnahemsombuden. Styrelsen utövar jämväl ledning och kontroll över kolonisationsnämnderna samt uppsikt över Alträsks nybyggesnämnd. Egnahemsstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt två byråchefer och fyra särskilda ledamöter. Sistnämnda fyra ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Byråcheferna förestå var sin byrå, nämligen allmänna byrån och jordanskaffningsbyrån. Härjämte finnes hos egnahemsstyrelsen ett särskilt byggnadskontor. Rörande arbetsfördelningen inom egnahemsstyrelsen gäller följande: På allmänna byrån handläggas ärenden angående utfärdande, ändring eller upphävande av allmän författning, administrativa och juridiska frågor i allmänhet, styrelsens och underlydande organs personal och organisation, låne- och bidragsverksamhet av olika slag, anslagsfrågor, egnahemsorganisationens kassa- och redovisningsväsende ävensom de ärenden i övrigt, som icke tillhöra jordanskaffningsbyrån. På jordanskaffningsbyrån handläggas ärenden, som röra den statliga jordanskaffnings-, jordförmedlings- och arrendeegnahemsverksamheten samt bebyggande och iordningställande av fastigheter, som av staten i nämnda verksamhet försäljas eller upplåtas, frågor rörande storlek och ägosammansättning samt värdering av egnahemsfastigheter ävensom angående förutsättningar för fastigheters användning för därmed avsedda ändamål. På byggnadskontoret upprättas eller granskas ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar i de byggnadsärenden, som handläggas hos egnahemsstyrelsen, ävensom utarbetas normalplaner, typ- och detaljritningar samt byggnadstekniska före-

417 skrifter för byggnadsföretag såväl å fastigheter under styrelsens egen förvaltning som å andra fastigheter, med vilkas bebyggande styrelsen har befattning. Å byggnadskontoret handläggas vidare ärenden rörande övervakningen över sådan byggnadsverksamhet, vartill lån eller bidrag beviljats av egnahemsorganen, samt rörande bedrivandet av lämplig upplysningsverksamhet till främjande av byggnadskulturen på landsbygden. Egnahemsstyrelsens lokala verkställighetsorgan äro egnahemsnämnderna. Dessas verksamhetsområden sammanfalla med vederbörande hushållningssällskapsområden, men nämnderna äro i motsats till sällskapen rent statliga organ. Enligt förenämnda instruktion nr 593/1940 ankommer på nämnderna bland annat att handha utlåning för egnahemsändamål samt övrig därmed jämförlig låne- och bidragsverksamhet och att vid fullgörandet av de uppgifter, som tillkomma nämnderna, medverka till ändamålsenliga jordförhällanden inom respektive län samt att handha jordförmedling och biträda egnahemsstyrelsen vid jordanskaffnings- och arrendeegnahemsverksamheten. Nämnderna skola särskilt uppmärksamma alla tillfällen till förstärkning av ofullständiga jordbruk genom sammanläggning eller annorledes samt härvid även beakta möjligheterna att erhålla statsbidrag till jordförbättring genom vederbörande hushållningssällskaps försorg. Det ankommer vidare på nämnderna att avgiva förslag beträffande förvärv av jord, som utav dem befinnes lämplig för försäljning till egnahemsändamål eller för upplåtelse till arrendeegnahem, samt att i särskilda fall under förutsättning av egnahemsstyrelsens godkännande träffa avtal om förvärv av jord för nyssnämnda ändamål. Egnahemsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka fyra, däribland ordföranden, förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Egnahemsdirektören, vilken ävenledes utses av Kungl. Maj:t, är självskriven ledamot av nämnden. För att tillhandagå allmänheten med räd och upplysningar angående egnahemsverksamheten ävensom lämna egnahemsnämnderna upplysningar rörande förhållandena i respektive orter finnas i kommunerna egnahemsombud eller i vissa fall egnahemskommittéer. I detta sammanhang må nämnas, att egnahemsorganen enligt kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 592) om ackordslån och hjälplån till jordbrukare handha förmedlingen av dylika lån. I egnahemsorganens åligganden ingår att verka för en förbättring av byggnadsbeståndet på landsbygden. Den av statsmakterna i detta avseende bedrivna verksamheten handhaves emellertid icke uteslutande av egnahemsmyndigheterna utan även andra organ medverka härvid. Vad först angår den statliga verksamheten för förbättring av bostäder och byggande av nya bostäder ä landsbygden bedrives dylik verksamhet, förutom av egnahemsmyndigheterna, jämväl av statens byggnadslånebyrå. Egnahemsorganen handha härvid jämlikt kungörelsen nr 464/1939 förmed27—616475:11

418 lingen av förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på den egentliga landsbygden. Dylika lån och bidrag lämnas under vissa förutsättningar dels för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, dels för förbättring av vattentäkt, dels för ombyggnad av och annat förbättringsarbete å bostadslägenhet, däri inbegripet anordnande av ledningar för vatten och avlopp. Egnahemsorganen ombesörja vidare fördelningen och användningen av de statsmedel, som ställas till förfogande för utlämnande av lån och bidrag för ombyggnad av och förbättringsarbete å lantarbetarebostäder, ävensom av bidrag för iordningställande av fiskarebostäder inom de norrländska kustlänen. Statens byggnadslånebyrå, vars verksamhet omspänner såväl landsbygden som städerna, får befattning med landsbygdens byggnadsärenden dels då fråga är om utbetalande av lån och bidrag av statsmedel för att bereda bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer eller att förbättra dylika familjers bostäder, dels i samband med utbetalande av tertiärlån, vilka sistnämnda lån bland annat ha till syfte att främja sådana med hänsyn till läget på bostadsmarknaden önskvärda byggnadsföretag, som ha till ändamål uppförande eller ombyggnad av byggnader, avsedda att utgöra egnahem. De statliga åtgärderna för byggande eller förbättring av ekonomibyggnader på jordbruksfastigheter falla inom egnahemsmyndigheternas verksamhetsområde endast då fråga är om nybyggnads- eller förbättringsåtgärder, som vidtagas i samband med att egnahemsmyndigheterna lämna egnahemslån eller å fastigheter, vilka förvärvats av egnahemsorganisationen. I fråga om ekonomibyggnader å andra jordbruksfastigheter än de nämnda falla däremot sädana åtgärder inom lantbruksstyrelsens och hushållningssällskapens verksamhetsområde. För att utöva uppsikt över skogsvårdslagens efterlevnad finnes en skogsvårdsstyrelse inom vart och ett av landets 25 landstingsområden. Enligt förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser har dylik styrelse därjämte till uppgift att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen samt att verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt. Nämnas må, att skogsvårdsstyrelserna i Norrland och Kopparbergs län utlämna statsbidrag till betesanläggning och därmed sammanhängande nyodling å vissa skogsmarker. Över användningen av de medel, som för skogsvårdsarbetets stödjande stå till skogsvårdsstyrelsernas förfogande, utövar skogsstyrelsen tillsyn. Skogsstyrelsen skall därjämte enligt sin instruktion stä i oavbruten förbindelse med skogsvårdsstyrelserna. Skogsvårdsstyrelse består i regel av tre personer, dock att inom Älvsborgs, Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden antalet utgör fem. Ordförande i skogsvårdsstyrelse utses av Kungl. Maj:t, medan landstinget och vederbörande hushållningssällskap utse vartdera hälften av övriga ledamöter.

419 Inom varje län finnes ett under lantmäteristyrelsen sorterande lantmäterikontor, vilket förestås av en överlantmätare. Enligt instruktionen den 11 november 1927 (nr 407) för lantmäteristyrelsen med underlydande befattningshavare och anstalter (lantmäteriinstruktionen) har överlantmätaren bland annat att utöva kontroll å lantmäteriverksamheten inom länet, att meddela förordnande för lantmätare att verkställa jorddelningsförrättningar samt att granska verkställda jorddelningsförrättningar och att i vissa fall pröva frågan om fastställelse å dylika förrättningar. Statens livsmedelskommission åligger jämlikt den av Kungl. Maj:t för kommissionen den 27 oktober 1939 utfärdade instruktionen (nr 788), ändrad genom kungörelsen nr 29/1944, att under Kungl. Maj:t handha ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av såväl försörjningen med livsmedel, fodermedel och gödningsämnen som livsmedels- och fodermedelsindustrierna. Kommissionen skall vidare med uppmärksamhet följa den allmänna utvecklingen på de områden, som äro föremål för dess verksamhet, samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka kommissionen därutinnan finner påkallade. Till fullgörande av sagda skyldigheter skall kommissionen beträffande ovannämnda varor skaffa sig möjligast fullständiga kännedom om landets industri, dess tillgångar och behov, samt uppgöra planer, meddela anvisningar och vidtaga åtgärder för produktionens förkovran och anpassning efter rådande förhållanden. Kommissionen skall vidare verkställa erforderliga utredningar och avgiva förslag rörande export och import, verka för eller, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, själv föranstalta om behövliga inköp från utlandet samt de inköpta varornas fraktande till landet ävensom, därest så finnes lämpligt, för statens räkning övertaga inom riket befintliga förråd av varor samt förbereda och, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, genomföra beslag och andra statliga förfoganden samt vidtaga åtgärder för transport, lagring, förädling och fördelning av förråd, som bragts under kommissionens kontroll. Det ankommer slutligen på kommissionen att planlägga och, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, genomföra erforderliga regleringar av varuomsättningen eller förbrukningen samt att verkställa utredningar rörande prisförhållanden och, i den mån det ej förbehållits Kungl. Maj:t eller annan myndighet, bestämma eller överenskomma om priser och övriga försäljningsvillkor beträffande varor, som underkastats statlig reglering. Vid livsmedelskommissionens tillkomst överflyttades jämlikt kungörelsen nr 789/1939 ä densamma bland annat samtliga de uppgifter, som tidigare åvilade statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden hade bildats år 1935 genom sammanslagning av statens spannmålsnämnd, statens mjölknämnd och statens slakterinämnd. Enligt den av Kungl. Maj:t den 20 juni 1935 utfärdade instruktionen (nr 360)

420 för jordbruksnämnden skulle denna nämnd utgöra ett centralt organ för handhavande av de uppgifter, som föranleddes av statliga åtgärder i prisreglerande eller avsättningsbefordrande syfte på jordbrukets område. Enligt nyssnämnda instruktion skulle det bland annat särskilt åligga jordbruksnämnden att utöva kontroll över att av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande upptagande av mjölkavgift och slaktdjursavgift samt användningen av inflytande avgiftsmedel behörigen iakttogos. Vidare skulle nämnden avgiva förslag beträffande dels förmalningsperiod samt inmatnings- och minimiprocent i fråga om användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl, dels tillverkningsperiod och tillverkningsprocent med avseende å användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning, ävensom övervaka att i nämnda hänseende meddelade bestämmelser efterlevdes. Nämnden skulle slutligen omhänderha uppbörd av veteavgift och utöva kontroll över att sådan avgift behörigen utgjordes samt handlägga frågor rörande reglering av införseln och utförseln av jordbruksprodukter och jordbrukets förnödenheter, i den mån handläggningen icke ankomme på annan myndighet. Genom en särskild kungörelse (nr 414/1935) hade vidare på jordbruksnämnden överflyttats vissa å lantbruksstyrelsen tidigare ankommande uppgifter beträffande utförsel av saltat fläsk och hönsägg. Å statens livsmedelskommission ha sedermera genom kungörelserna nr 100/1942 och nr 564/1942 jämväl överflyttats de uppgifter, vilka tidigare tillkommit statens fiskenämnd och statens potatismjölsnämnd. P ä statens fiskenämnd ankom enligt den för nämnden den 30 juni 1937 meddelade instruktionen (nr 647) att med uppmärksamhet följa marknaden för strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, och att föreslå eller själv vidtaga åtgärder till befordrande på ett för samtliga berörda intressen ändamålsenligt sätt av avsättningen av nyssnämnda fiskslag. Nämnden skulle vidare utöva uppsikt över handeln med desamma. Potatismjölsnämnden, för vilken instruktion utfärdades den 15 augusti 1933 (nr 515), ändrad genom kungörelsen nr 182/1941, hade till uppgift att med uppmärksamhet följa tillverkningen inom riket av potatisstärkelse ävensom utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis samt potatisstärkelse och produkter därav. Nämnden skulle vidare verkställa undersökningar angående konsumtionsbehovet inom riket av potatisstärkelse och tillverkningskostnaderna för potatisstärkelse samt därmed sammanhängande förhållanden ävensom arbeta för ett rationellt ordnande av tillverkningen av och handeln med potatisstärkelse. Bland statens livsmedelskommissions uppgifter må slutligen nämnas, att kommissionen årligen till Kungl. Maj:t avgiver förslag till prissättning å jordbruksprodukter och till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Livsmedelskommissionen skall enligt den för kommissionen fastställda

421 instruktionen bestå av en ordförande och chef samt sex ledamöter. Såväl ordföranden som ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t. Kommissionens ledamöter skola, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, svara för var sin del av kommissionens verksamhetsområde. Vid kommissionens sida är såsom rådgivande organ ställt livsmedelskommissionens råd. Detta består av ett antal av Kungl. Maj:t utsedda representanter för jordbruk och annan livsmedelsproduktion, handel och varuförmedling samt husmödrar. Antalet rådsledamöter uppgår för närvarande till 34. Inom kommissionen finnas fyra huvudavdelningar, nämligen produktionsavdelningen, varuomsättningsavdelningen, konsumtionsavdelningen samt allmänna avdelningen. Vid sidan av nämnda avdelningar och fristående från dessa ha inrättats ett gemensamt sekretariat, en juridisk sektion, en utrikes- och licensbyrå samt en byrå för prisclearing m. m. Varuomsättningsavdelningen är uppdelad å följande sektioner och därmed sidoordnade byråer, nämligen en sektion för ärenden rörande spannmål m. m., en byrå för ärenden rörande utsädesvaror m. m., en byrå för ärenden rörande fodermedel, en sektion för ärenden rörande matfett m. m., en byrå för ärenden rörande lagringsfrågor m. m., en sektion för ärenden rörande slaktvaror m. m., en sektion för ärenden rörande potatis m. m., en sektion för ärenden rörande diverse livsmedel och en sektion för administrativa ärenden. Allmänna avdelningen är uppdelad å en sektion för ärenden rörande kristidsstyrelserna m. m., en planläggningsbyrå, en statistisk byrå och en utredningsbyrå. Å de särskilda huvudavdelningarna, sektionerna och byråerna inom kommissionen fördelas ärendena efter sin beskaffenhet. Sålunda handläggas bl. a. på produktionsavdelningen, ärenden rörande reglering av produktionen samt rörande jordbruksproduktionens inriktning, i vilket syfte avdelningen, bland annat, under krigsåren årligen utarbetat en produktionsplan för påföljande års odling av såväl jordbruks- som köksväxler och i anslutning härtill verkat för en önskvärd inriktning av växtodlingen ävensom för olika åtgärder avsedda att åstadkomma en stegrad jordbruksproduktion inom landet; på varuomsättningsavdelningen: ärenden rörande reglering av omsättningen av livsmedel, fodermedel och gödselmedel, därav inom s e k t i o n e n f ö r a d m i n i s t r a t i v a ä r e n d e n : ärenden av övervägande administrativ natur, bland annat ärenden angående anslag till kommissionens olika verksamhetsområden, med undantag av anslag till kristidsstyrelsernas avlöningar och omkostnader; angående anslag till svenska spannmålsaktiebolaget; angående fodersädsleverans; angående slakteritillstånd; angående tillämpning av bestämmelser i fråga om mjölkavgift, tilläggspris för tuberkulosbekämpande, skyldighet för mejeri alt ta emot mjölk på skäliga villkor samt för mjölkproducent att leverera till mejeri, kvalitets- och fetthaltsbetalning för mjölk, producent- och körlinjebidrag för mjölk, inlösen av rabattkuponger för mjölk, matfett, fodermedel o. d., Iantsmörshandel och lantsmörsbidrag. s e k t i o n e n f ö r s p a n n m å l m. m.: ärenden rörande spannmål och fodermedel, t. ex. upprättande av försörjningsplaner, reglering av tillförsel, fabrikation, disposition, prissättning m. m., i den mån desamma icke enligt vad ovan eller nedan

422 säges ankomma på produktionsavdelningen, konsumtionsavdelningen, sektionen för administrativa ärenden eller byrån för fodermedel; s e k t i o n e n f ö r m a t f e t t m. m.: dels ärenden rörande mjölk och mejeriprodukter, dels ärenden angående fettråvaror för livsmedelsindustrien och den tekniska industrien, i den mån desamma icke ankomma på konsumtionsavdelningen eller enligt ovan skola handläggas inom sektionen för administrativa ärenden; s e k t i o n e n f ö r s l a k t v a r o r m. m.: dels ärenden rörande reglering och förbrukning av köttvaror, dels ärenden rörande reglering av handeln med ägg och övriga försörjningsfrågor beträffande ägg och äggprodukter, allt i den mån desamma icke ankomma på konsumtionsavdelningen eller enligt ovan skola handläggas inom sektionen för administrativa ärenden; s e k t i o n e n f ö r p o t a t i s m. m.: ärenden rörande potatis med undantag av ärenden rörande potatis för utsäde, vilka ärenden handläggas å produktionsavdelningen; s e k t i o n e n f ö r d i v e r s e l i v s m e d e l : ärenden rörande sill och annan fisk, trädgårdsprodukter och frukt samt försörjningen med fiskredskap; b y r å n f ö r u t s ä d e s v a r o r m. m.: samtliga ärenden rörande utsädesvaror, utom utsädespotatis, samt rörande konstgödselmedel; b y r å n f ö r f o d e r m e d e l : ärenden rörande spannmål och fodermedel, i vad avser tilldelning till förbrukare för utfodringsändamål, dock att beträffande mineralfoder, konsttorkat hömjöl, fiskmjöl, specialfodermedel och foderblandningar jämväl övriga frågor handläggas på byrån; b y r å n f ö r l a g r i n g s f r å g o r m. m.: ärenden rörande frys- och kylhuslagring av olika livsmedel utom fisk ävensom frågor rörande emballage och konservering, dock att frågor om inläggning i eller uttagning av varor ur fryshus eller andra lager skola avgöras i samråd med vederbörande facksektion; på konsumtionsavdelningen: ärenden rörande reglering av förbrukningen av de varor, som falla inom kommissionens verksamhetsområde; på allmänna avdelningen: organisations- och utredningsfrågor med flera ärenden, därav inom s e k t i o n e n för k r i s t i d s s t y r e l s e r n a m. m.: dels ärenden rörande kristidsstyrelsernas och kristidsnämndernas organisation och kostnader, beträffande kristidsnämnderna dock endast i den mån ärendena tillkomma livsmedelskommissionens prövning, dels ärenden rörande samarbete med riksblockmyndigheten; p l a n l ä g g n i n g s b y r å n : följande ärenden, i den mån desamma ankomma på livsmedelskommissionen, nämligen uppskov med och hempermittering från värnpliktstjänstgöring av arbetskraft, som sysselsattes inom jordbruket och livsmedelsindustrien; förberedelse för tillämpning av tjänstepliktslagen såvitt angår ovannämnda arbetskraft; anskaffning av hästar för krigsmaktens behov; undanförsel, utspridning och skyddsplacering av varor; kommissionens samarbete i beredskapsfrågor med vederbörande militär- och civilförsvarsmyndigheter; förberedande åtgärder för förstöring vid krig av varuförråd m. m.; åtgärder för åvägabringande av ett tillfredsställande brandskydd vid industrier och lagerföretag; livsmedelsförsörjningen vid utrymning i samband med luftskyddstillstånd samt lagringsfrågor för nämnda försörjning; transportfrågor; frågor rörande fasta och flytande bränslen, smörjoljor och elektrisk kraft; frågor i samband med regleringen av handeln med torvströ; försörjningen med skördegarn; övriga industriella frågor avseende livsmedelsindustrien, i den mån dessa icke handläggas å produktions- eller varuomsättningsavdelningarna; s t a t i s t i s k a b y r å n : större statistiska utredningar samt bearbetning av inkommande statistiskt primärmaterial; u t r e d n i n g s b y r å n : utredningar i aktuella ärenden, vissa specialundersökningar, löpande produktions-, omsättnings-, pris- och jordbruksekonomisk statistik, redigering

423 och utgivning av månadstidskriften »Jordbruksekonomiska uppgifter» ävensom lämnande av regelbundna meddelanden angående livsmedelsläget och försörjningsåtgärder i utlandet, samt på utrikes- och licensbyrån: vissa ärenden rörande tillstånd till import eller export av till kommissionens verksamhetsområde hörande varor. Livsmedelskommissionen har till sitt förfogande såsom lokalorgan krislidsstyrelser och kristidsnämnder. Statens sockernämnd, för vilken nu gällande instruktion meddelats den 10 maj 1940 (nr 377), ändrad genom kungörelsen nr 710/1941, har till uppgift att fortlöpande utöva tillsyn över Svenska Sockerfabriks Aktiebolagets verksamhet, i vad denna beröres av mellan staten och bolaget träffade överenskommelser om reglering av landets sockernäring. Nämnden handlägger vidare ärenden rörande betodlares fullgörande av skyldigheten att erlägga viss minsta ersättning för utfört betarbete ävensom ansökningar om bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor. Nämnden består av ordförande och tre ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t. I anslutning till vad i det föregående anförts beträffande livsmedelskommissionens befattning med lagringsfrågor må här jämväl erinras om att ett särskilt organ, statens lagerhus- och fryshusstyrelse, omhänderhar förvaltningen av statens spannmålslagerhus. Bland de uppgifter, som enligt den i det föregående lämnade redogörelsen för hushållningssällskapen falla inom hushållningssällskapens verksamhetsområde, märkes jämväl handhavandet av den lokala försöksverksamheten inom respektive område. Den centrala ledningen av försöksverksamheten utövas emellertid icke av något av de ovan behandlade organen utan av lantbrukshögskolan, till vilken äro knutna två särskilda försöksanstalter, en för jordbruksförsök och en för husdjursförsök. Vissa lokalt verksamma organ på jordbrukets område stå icke under överinseende av särskilt centralorgan utan sortera direkt under Kungl. Maj:t. Inom varje hushållningssällskaps område finnes sålunda en jordbrukskommission med uppgift dels att utöva i gällande vanhävdslagstiftning föreskriven uppsikt över att jordbruk ej vanhävdas, dels att handlägga vissa arrendefrågor. Jordbrukskommissionen består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt fyra ledamöter, samtliga utsedda för en tid av tre år. Landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott välja vartdera två ledamöter. Av de ledamöter, som väljas av förvaltningsutskottet, skall den ene vara ägare och den andre arrendator av jordbruksfastighet.

424 Slutligen må i detta sammanhang även erinras om att Kungl. Maj:t direkt underställda lokala jordnämnder inrättats i Västernorrlands och Norrbottens län. Nämnderna skola handha den av statsmakterna år 1945 beslutade försöksverksamheten för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland. De framtida arbetsuppgifterna. Såsom jordbrukskommittén i det föregående anfört, kan den framtida statliga verksamheten för att mera direkt stödja jordbruksnäringen lämpligen uppdelas i tvä huvudgrupper, omfattande den ena åtgärder för fortsatt rationalisering inom jordbruket och den andra åtgärder för prisstöd ät jordbruksnäringen. Rationaliseringsätgärderna ha i sin tur av jordbrukskommittén uppdelats i tre undergrupper. Till den första av dessa ha hänförts åtgärder för yttre rationalisering, d. v. s. åtgärder, som åsyfta att åstadkomma u r areal- och arronderingssynpunkt lämpliga brukningsdelar. Den andra undergruppen omfattar åtgärder för inre rationalisering, varmed förstås produktions- och driftsförbättrande åtgärder av mera permanent natur beträffande jord och ekonomibyggnader å till storlek och gränser givna brukningsdelar. Åtgärder för rationalisering av driftsförhållandena bilda den tredje undergruppen. Denna grupp omfattar alla de åtgärder för förbättring av driftsresultatet å till storlek och gränser givna brukningsdelar, vilka icke på ett mera permanent sätt beröra brukningsdelarnas jord eller byggnader. Den yttre rationaliseringen omfattar åtgärder för exempelvis regionalplanering, individualplanering, aktiv inköpspolitik, förköpsrätt, expropriation samt för jordpolitisk kontroll över fastighetsbildningen inom jordbruket. Den inre rationaliseringen omfattar exempelvis torrläggning, täckdikning, nyodling, stenröjning, jordkörning, uppförande och förbättrande av ekonomibyggnader samt utförande av gödselvårdsanläggningar. Bland åtgärderna för rationalisering av driftsförhållandena kunna nämnas åtgärder för att underlätta maskinanskaffning och anskaffning av avelsdjur samt för främjande av betesförbättring och förbättrad gödsling m. m. ävensom forsknings- och försöksverksamhet på vegetabilie- och animalieproduktionens område. Även siloanläggning har hänförts till rationalisering av driftsförhållandena. På sätt framgår av kapitel 13 har jordbrukskommittén ansett, att vissa åtgärder, vilka äga nära samband med rationaliseringsåtgärderna på jordbrukets område, även i organisatoriskt hänseende böra på lämpligt sätt samordnas med dessa. Detta har kommittén angivit böra vara fallet med följande arbetsuppgifter, nämligen dels åtgärder till förbättring av bostäderna på jordbruksfastigheter, dels uppgifterna i samband med utlämnandet av de av kommittén föreslagna årliga bidragen till vissa mindre jordbrukare.

425 dels de på de nuvarande jordbrukskommissionerna ankommande uppgifterna på vanhävdskontrollens område, dels den sociala egnahemsverksamhet, som för närvarande bedrives av egnahemsmyndigheterna och som åsyftar att för mindre bemedlade och obemedlade underlätta förvärv av egna jordbruk m. m., samt dels upplysnings- och rådgivningsverksamhet bland jordbrukarna rörande rationaliseringen. Åtgärderna för prisstöd åt jordbruksnäringen omfatta samtliga med den s. k. jordbruksregleringen direkt sammanhängande åtgärder, såsom exempelvis import- och exportreglering, utbetalande av pristillägg vid export och restitution av importavgifter, avgivande av förslag till Kungl. Maj:t rörande utformningen av den statliga prisstödspolitiken m. m., samt över huvud alla de statliga åtgärder, som kunna erfordras för genomförande av den utav statsmakterna valda prispolitiken på jordbrukets område. Med de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område böra, enligt vad jordbrukskommittén anfört i kapitel 13, i organisatoriskt hänseende sammanföras ärenden angående avsättningen av jordbrukets produkter och angående jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Detta gäller sålunda exempelvis ärenden, som avse kvalitetsreglering av saluförda jordbruksprodukter, samt främjande och kontroll av den produktförädlingsverksamhet, som bedrives av jordbrukarna och dessas ekonomiska organisationer. I fortsättningen av detta kapitel behandlas i skilda avsnitt frågan om organisationen av rationaliseringsverksamheten och frågan om organisationen av den prisreglerande verksamheten. Kommittén vill emellertid, innan kommittén ingår härpå, framhålla, att de förslag rörande den framtida organisationen av ifrågavarande arbete, som kommittén framlägger, endast avse att ange vissa allmänna riktlinjer för den nya organisationen. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang även understryka vikten av att den blivande organisationen göres så smidig som möjligt. Detta önskemål gäller såväl själva ramen för organisationen som fördelningen av arbetsuppgifterna inom den uppdragna ramen och arbetssättet överhuvud taget. Organen böra sålunda kunna snabbt utvidgas eller inskränkas i förhållande till den skiftande omfattningen av deras arbetsuppgifter. Organen böra vidare äga stor frihet att inom sig ordna arbetsfördelningen så som de finna ändamålsenligt. Vad här nedan sägs om fördelningen av arbetsuppgifter på olika avdelningar inom ett organ ävensom angående olika befattningshavares uppgifter är därför ej avsett att utgöra förslag till anvisningar, vilka skulle vara bindande vid den blivande utformningen av organisationen, utan endast att ge en konkret bild av de arbetsuppgifter, som komma att åvila organen, och hur dessa organ kunna tänkas komma att fungera.

426 B.

Organisationen av verksamheten för yttre o c h inre rationalisering.

Tidigare ändringsförslag. Frågan om organisationen av den yttre och inre rationaliseringsverksamheten har varit aktuell flera gånger under de senare åren. Bland annat på grund av att staten hittills endast i mycket ringa omfattning bedrivit verksamhet för främjande av den yttre rationaliseringen, har diskussionen härvid dock endast till mindre del gällt organisationen av verksamheten för yttre rationalisering, utan har huvudsakligen gällt frågan, vilket eller vilka organ som skola omhänderha den statliga verksamheten för inre rationalisering av jordbruket. Rörande behandlingen av detta spörsmål kan h ä r i korthet nämnas följande. Egnahemsnämnderna voro från början inom hushållningssällskapens ram uppbyggda organ, i vilka staten hade ett visst inflytande. Kungl. Maj:t utsåg sålunda två av de fem ledamöterna i nämnden, medan de tre övriga utsagos av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Egnahemsnämnderna blevo statliga organ först den 1 juli 1940 i samband med den då genomförda omorganisationen av egnahemsverksamheten och fingo då i huvudsak sina nuvarande arbetsuppgifter. 1936 års egnahemsutredning, vars betänkande läg till grund för sagda omorganisation, hade emellertid föreslagit, att även bidragsverksamheten för nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning ä ofullständiga jordbruk skulle överflyttas från hushållningssällskapen till de statliga egnahemsnämnderna. Detta förslag blev dock ej genomfört. Departementschefen uttalade, att bidragsverksamheten för sagda ändamål vore så intimt sammankopplad med hushållningssällskapen, att egnahemsutredningens förslag i denna del åtminstone i dåvarande läge, i avbidan på erfarenhet av den föreslagna omläggningen av egnahemsverksamheten, icke kunde tillstyrkas. I sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande uttalade jordbruksutskottet, att fördelarna med en fullständig överflyttning av verksamheten för förstärkning av ofullständiga jordbruk på egnahemsorganen vore ovedersägliga men att den förebådade utredningen rörande hushållningssällskapens omorganisation borde avvaktas, innan några mera avsevärda ändringar vidtoges med avseende pä sällskapens verksamhetsområden. Även hushållningssällskapsutredningen behandlade i sitt betänkande med förslag angående hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna. Sagda utredning, som utgick från huvudsakligen den nuvarande omfattningen av de statliga åtgärderna för främjande av rationalisering av brukningsdelarna, föreslog, att hushållningssällskapen skulle handha bland annat förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom jordbru-

427 ket, i den mån dessa åtgärder icke utgjordes av sådana förbättringsåtgärder å byggnader, som vore avsedda att utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av jordbruksfastighet eller understöd till förbättring av den allmänna standarden å bostadshus å dylik fastighet (bostadsförbättringsunderstöd) . Egnahemsnämnderna åter skulle enligt hushållningssällskapsutredningens förslag handha bland annat de lokala uppgifterna med avseende å dels sådana förbättringsåtgärder å jordbruksfastighetsbyggnader, som vore avsedda att utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av dylik fastighet, dels utlämnande av bostadsförbättringsunderstöd i allmänhet. Den av hushållningssällskapsutredningen sålunda förordade uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna innebar icke några egentliga förändringar i gällande förhållanden. Enligt densamma skulle alltså grundförbättringsåtgärder å befintliga ofullständiga jordbruk i regel — liksom dylika åtgärder å andra jordbruk — lokalt omhänderhavas av hushållningssällskapen och ej av egnahemsnämnderna. Utredningen framhöll i betänkandet betydelsen av intimt samarbete mellan hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. I proposition nr 172 till 1944 års riksdag med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet uttalade departementschefen, att han för sin del kunde godtaga den av hushållningssällskapsutredningen förordade gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden. Departementschefen underströk även utredningens uttalande rörande vikten av ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. Enligt departementschefens mening borde det ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om det sätt, varpå detta samarbete lämpligen borde ordnas. Jordbruksutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 60), att det för ledningen av erforderliga åtgärder för rationalisering av brukningsdelarnas jordförhållanden borde förutsättas lokala organ med tillgång till en mångsidigare expertis än den, som funnes eller vore avsedd att finnas hos hushållningssällskapen. Frågan om vilket organ, som skulle förmedla statsunderstöd för sagda ändamål, borde sålunda enligt utskottets mening hållas öppen. Däremot uttalade utskottet i utlåtandet, att förmedlingen av statsunderstöd till förbättring av brukningsdels byggnader borde — i den mån nya organ icke skapades härför — handhas av egnahemsnämnderna. Detta utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 398). Den lokala organisationen. Valet av

lokalorgan.

Jordbrukskommittén har i kapitel 13 understrukit behovet av en enhetlig planläggning och ledning av verksamheten för yttre och inre rationalisering av jordbruket. Kommittén har härvid framhållit, att lämpligheten av

428 att vidtaga en viss inre rationaliseringsätgärd å en brukningsdel ofta ej kan avgöras, med mindre man företar en allmän prövning av de brister, som vidlåda brukningsdelen, och de möjligheter, som finnas att genom yttre och inre rationalisering avhjälpa dessa brister, samt på grundval av denna prövning söker bedöma, hur brukningsdelen bäst skall kunna infogas i det allmänna rationaliseringsprogrammet. Vidare har kommittén påpekat, att den konkreta utformningen av planerna för yttre rationalisering av brukningsdelarna i hög grad kommer att påverkas av beskaffenheten av de olika brukningsdelarnas jord och byggnader. Det synes jordbrukskommittén klart, att man, om dessa önskemål skola bli tillgodosedda, ej kan bibehålla nu gällande arbetsfördelning mellan hushållningssällskap och egnahemsnämnder i fråga om åtgärder för yttre och inre rationalisering. Skall man bedriva en omfattande och planmässig verksamhet för rationalisering av jordbruket, därvid man bland annat syftar till en viss strukturförändring av detta, synes det sålunda uppenbart olämpligt att låta verksamheten för inre rationalisering vara uppdelad på två skilda organ, detta desto mera som båda organen ha sitt väsentliga arbetsområde i fråga om den inre rationaliseringen bland sådana brukningsdelar, som kunna komma att beröras av den yttre rationaliseringen, och gränsdragningen mellan deras arbetsfält avgöres av faktorer, som komma att sakna betydelse vid planläggningen av arbetet för yttre rationalisering av brukningsdelarna. Hela den statliga verksamheten för inre rationalisering inom ett visst område synes sålunda under alla förhållanden böra omhänderhavas av ett och samma lokalorgan. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta att låta verksamheten för inre rationalisering handhavas av ett lokalorgan och verksamheten för yttre rationalisering av ett annat lokalorgan, samt genom organisatoriska föreskrifter söka skapa garantier för en enhetlig planläggning av de båda grenarna av rationaliseringsverksamheten. En dylik lösning skulle mera konkret uttryckt kunna sägas innebära, att hushållningssällskapen skulle omhänderha all den statliga verksamheten för inre rationalisering och egnahemsnämnderna all den statliga verksamheten för yttre rationalisering samt att man genom att föreskriva samråd mellan de båda organen vid handläggning av frågor om yttre och inre rationalisering eller på annat sätt skulle söka skapa garantier för en enhetlig planläggning av rationaliseringsverksamheten. Vad som i främsta rummet skulle kunna åberopas för en dylik lösning synes vara, att den omständigheten, att en betydande del av rationaliseringsverksamheten då skulle omhänderhavas direkt av hushållningssällskapen, skulle kunna vara ägnad att hos jordbrukarna skapa närmare kontakt med rationaliseringsarbetet. Bland annat skulle en av hushållningssällskapens tjänstemän bedriven upplysningsverksamhet rörande den yttre rationaliseringen kunna väntas ge bättre resultat än eljest, därest den utövades i samband med att dessa tjänstemän omhänderhade låne- och bidrags-

429 verksamheten för inre rationalisering. Dessutom skulle handhavandet av låne- och bidragsverksamheten för inre rationalisering ge hushållningssällskapen eljest ej föreliggande möjligheter att komma i beröring med de enskilda jordbrukarna och därigenom främja även rationaliseringen av driftsförhållandena å de enskilda brukningsdelarna. Dessa skäl kunna emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning ej tillmätas avgörande betydelse. Vad det första skälet angår vill kommittén framhålla, att man även på annat sätt synes kunna tillgodose önskemålet om att jordbruket skall direkt taga del i rationaliseringsarbetet. Vad det senare skälet angår hyser jordbrukskommittén, på sätt nedan utvecklas, den uppfattningen, att hushållningssällskapen, även om låne- och bidragsverksamheten för inre rationalisering överföres till andra organ, komma att ha mycket omfattande uppgifter att utföra till jordbrukets bästa och även komma att ha goda möjligheter att fullgöra dessa uppgifter. Ur kostnadssynpunkt synes man knappast kunna räkna med att den nu berörda organisationsformen har något företräde framför den, som jordbrukskommittén förordat i kapitel 13. De lokalorgan, som skulle handha arbetet med den yttre rationaliseringen, måste under alla omständigheter ha tjänstemän för detta arbete, och någon minskning av det antal tjänstemän, som erfordras för rationaliseringsarbetet, synes sålunda knappast kunna vinnas genom denna organisationsform. Snarare torde man böra räkna med att den kommer att ställa sig dyrare än den av kommittén förordade organisationsformen. I flera avseenden är vidare den nu berörda organisationsformen enligt jordbrukskommitténs uppfattning behäftad med bestämda nackdelar. Sålunda synes det föreligga anledning befara, att man vid en dylik organisationsform antingen ej kommer att få till stånd den enhetliga bedömning av yttre respektive inre rationaliseringsåtgärder, vilken ovan angivits som nödvändig i ett flertal fall, eller också tvingas att göra handläggningen av rationaliseringsärendena väsentligt mer omständlig och tidsödande än nödvändigt. Vad angår den omfattning, i vilken enligt denna organisationsform samråd skulle behövas mellan de båda organen, må framhållas, att det härvidlag icke är tillräckligt med överläggningar, vid vilka man utarbetar mera allmänna riktlinjer för rationaliseringen i en viss trakt, eller ens med ett gemensamt utarbetande av preliminära planer för det sätt, pä vilket den yttre och inre rationaliseringen av de enskilda brukningsdelarna inom ett visst område bör genomföras. Såsom jordbrukskommittén flera gånger tidigare framhållit, måste man alltid vara beredd att anpassa dylika planer efter de rådande förhållandena. I ett rätt stort antal fall måste man därför, även om preliminära planer för rationaliseringen föreligga, räkna med att dessa planer böra omprövas, då en rationaliseringsåtgärd blir aktuell. I dessa fall bör alltså förnyat samråd äga rum mellan de båda organen, om man skall ha trygghet för att de rationaliseringsåtgärder, som det ena organet vidtager,

ej skola stå i strid med den utveckling, som det andra organet eftersträvar. Det synes klart, att handläggningen av de ärenden, där dylikt samråd äger rum, blir mer omständlig än om ärendet handlagts inom ett enda organ. Uppdelas den yttre och den inre rationaliseringen på två organ, vilka skola samråda med varandra, måste man vidare räkna med att de båda organen i en del fall komma att ha delade meningar om det sätt, på vilket rationaliseringen bör planläggas eller genomföras. För att få ett avgörande till stånd kan det då bli nödvändigt att hänskjuta frågan till vederbörande centrala organ. Handhaves både den yttre och den inre rationaliseringen av ett och samma organ, behöver en dylik situation däremot ej uppkomma. Mot tanken på att hushållningssällskapen skulle omhänderha all den statliga verksamheten för rationalisering av jordbruket — således bland annat såväl den yttre som den inre rationaliseringen — har i kapitel 13 anförts, att sällskapen icke vare sig i sin nuvarande organisationsform eller med den organisationsform, som förordats av 1944 års riksdag, ha eller skulle få en sådan organisation, att önskemålet om att arbetet för yttre och inre rationalisering skall ske under statlig ledning och kontroll kan anses bli uppfyllt. Detta skäl gäller väl i främsta rummet arbetet med den yttre rationaliseringen. Även verksamheten för inre rationalisering synes emellertid, med den utformning av densamma som jordbrukskommittén förordat, knappast böra anförtros åt något annat organ än ett, som antingen är statligt eller vari staten i vart fall har ett betydande inflytande. Om man väljer den nu diskuterade organisationsformen, synes det alltså, för att detta önskemål skall tillgodoses, erfordras en omorganisation av hushållningssällskapen, varigenom dessa till väsentlig del skulle mista sin karaktär av jordbrukets egna organ. Jordbrukskommittén anser emellertid, såsom kommittén uttalat i kapitel 13, det vara av stort värde, att sällskapen även i fortsättningen skola bestå såsom självständiga organ, representerande jordbrukarna själva. Här kan slutligen pekas på en annan olägenhet, som skulle uppkomma, därest arbetet med inre rationalisering av brukningsdelarna skulle läggas ä hushållningssällskapen. Såsom tidigare anförts, bör den statliga verksamheten för inre rationalisering av jordbruket bedrivas i intimt samband med den statliga verksamheten för byggande och förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter. Att uppdraga även hela sistnämnda verksamhet åt hushållningssällskapen synes emellertid ej kunna komma i fråga, såvida sällskapen ej skulle förvandlas på sådant sätt, att staten finge ett dominerande inflytande i desamma. Även om en dylik omorganisation skulle komma till stånd, torde man emellertid kunna ifrågasätta lämpligheten av att uppdraga den statliga bostadsförbättringsverksamheten ä jordbruksfastigheter åt hushållningssällskapen. Sistnämnda verksamhet är nämligen ganska artskild från hushållningssällskapens hittillsvarande verksamhet för jordbruksnäringens förkovran.

431 Av skäl, som nu anförts, har jordbrukskommittén kommit till den uppfattningen, att en uppdelning av den lokala verksamheten för yttre och inre rationalisering på två organ, av vilka det ena skulle handha den yttre och det andra den inre rationaliseringen, icke är lämplig, utan att den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering bör omhänderhavas av ett och samma lokalorgan. Vad angår frågan, vilket detta lokalorgan bör vara, har jordbrukskommittén redan i kapitel 13 redovisat skälen till att man enligt kommitténs uppfattning ej kan tänka sig att uppdraga all ifrågavarande rationaliseringsverksamhet åt hushållningssällskapen. Till vad där anförts vill kommittén tillägga, att de betänkligheter, som kommittén uttalat mot att ett icke statligt organ skulle utöva de befogenheter, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma det lokala rationaliseringsorganet, icke i främsta rummet avse den omständigheten, att sällskapen då skulle komma att disponera över mycket betydande belopp av statsmedel, utan fastmer det förhållandet, att ett organ av helt eller väsentligen enskild karaktär skulle handha verkställigheten av betydande avsnitt av den statliga jordbrukspolitiken. Dessa betänkligheter bli endast delvis undanröjda vid ett genomförande av den av 1944 års riksdag förordade omorganisationen av hushållningssällskapen. Denna omorganisation skulle bland annat innebära, att av ledamöterna i hushållningssällskaps förvaltningsutskott hälften skulle utses av landstinget och hälften av sällskapet, medan ordföranden i utskottet skulle utses av Kungl. Maj.t. Jordbruksutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att behovet av det allmännas inflytande på hushållningssällskapens verksamhet på detta sätt skulle bli tillgodosett i erforderlig utsträckning. Detta riksdagens ställningstagande till frågan om det allmännas inflytande på sällskapens verksamhet kan emellertid självfallet icke anses gälla annan verksamhet än den, som då avsågs skola åvila sällskapen. Om hushållningssällskapen skulle bli lokalorgan för all den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering, skulle detta emellertid innebära, att hushållningssällskapen skulle anförtros ett flertal nya och omfattande uppgifter, beträffande vilka det direkta statsintresset gör sig gällande i betydligt högre grad än som varit fallet i fråga om deras hittillsvarande verksamhet. Av skäl, som anförts i kapitel 13, har jordbrukskommittén ej heller velat förorda, att hushållningssällskapen skulle förvandlas till rent statliga organ och såsom sådana få i uppdrag att lokalt handhava all den statliga verksamheten för rationalisering av jordbruket. Inom jordbrukskommittén har vidare diskuterats ett alternativ, som i viss mån skulle innebära en återgång till den före den 1 juli 1940 gällande organisationsformen. Detta alternativ skulle innebära, att beslutanderätten i ärendena angående yttre och inre rationalisering skulle tillkomma en sär-

432 skild nämnd, i vilken staten skulle utse flertalet ledamöter, men att denna nämnd skulle vara knuten till hushållningssällskapen och för handläggningen av de på nämnden ankommande rationaliseringsärendena anlita sällskapens tjänstemän. Sagda nämnd skulle exempelvis kunna tänkas bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt ett jämnt antal ledamöter, därav hälften utsedda av Kungl. Maj:t och hälften av hushållningssällskapet. Genom en dylik lösning av organisationsfrågan skulle man lägga ledningen av arbetet med den yttre och inre rationaliseringen hos ett organ, vari staten hade ett dominerande inflytande. Samtidigt skulle man ej behöva mer än en uppsättning tjänstemän för rationaliseringsarbetet och sålunda undvika risken för dubbelorganisation, ävensom kunna tillgodogöra sig den vinst, som det psykologiskt sett skulle kunna innebära, att rationaliseringsarbetet handhades av hushållningssällskapens tjänstemän. En dylik lösning av organisationsfrågan kan emellertid enligt jordbrukskommitténs uppfattning ej anses tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Kommittén vill sålunda framhålla, att det icke synes lämpligt att det organ, som skall lokalt handha ledningen av verksamheten för yttre och inre rationalisering, ej skulle ha tillgång till egna tjänstemän för detta arbete. En dylik anordning måste enligt jordbrukskommitténs uppfattning anses medföra risk för att rationaliseringsarbetet ej skall kunna bedrivas med önskvärd effektivitet. Bland annat kommer i dylikt fall den nämnd, som skulle ha beslutanderätten i ärenden angående yttre och inre rationalisering, på grund av avsaknaden av egna tjänstemän att i viss mån framstå som isolerad från det praktiska rationaliseringsarbetet. Vidare synes man ej kunna eliminera risken för att slitningar kunna uppstå mellan nämnden och hushållningssällskapet rörande disponerandet av sällskapets personal. Visserligen torde denna risk kunna minskas, om vissa av ledamöterna i sällskapets förvaltningsutskott jämväl bli ledamöter av nämnden, men att helt undanröja densamma synes icke möjligt. En omständighet, som talar mot den nu diskuterade organisationsformen, är slutligen att man, såsom närmare utvecklas längre fram, icke torde kunna tänka sig att en dylik nämnd själv skall kunna utöva beslutanderätten i alla de ärenden angående yttre och inre rationalisering, som uppkomma, utan att beslutanderätten i betydande utsträckning måste anförtros åt de tjänstemän, som handlägga dessa ärenden. Det synes emellertid dä mindre lämpligt att uppdraga sådan beslutanderätt åt personer, vilka ej äro statstjänstemän och ej ens äro direkt underställda det organ, som lokalt har ledningen av sagda rationaliseringsverksamhet. Jordbrukskommittén har i stället, såsom angivits i kapitel 13, funnit den mest ändamålsenliga lösningen av det föreliggande organisationsproblemet vara, att hushållningssällskapen liksom hittills skola med ekonomiskt stöd från staten omhänderha verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden, medan all verksamhet för yttre och inre rationalisering

433 och därmed sammanhängande arbetsuppgifter skall uppdragas åt nybildade organ, förslagsvis kallade lantbruksnämnder, vilka skola ersätta de nuvarande egnahemsnämnderna men ha en sammansättning, som i viss mån avviker från dessas. Denna lösning förutsätter, att lantbruksnämnderna i princip skola ha egen personal för handläggning av de arbetsuppgifter, som ankomma pä nämnderna. Jordbrukskommittén vill emellertid erinra om att, såsom framhållits i kapitel 13, även vid ett dylikt ståndpunkttagande ett visst samarbete mellan lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen bör äga rum i syfte att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av den hos de bada organen befintliga personalen. Hushållningssällskapets personal bör sålunda, då lantbruksnämnden gör hemställan därom och sällskapet finner hinder ej möta på grund av föreliggande arbetsuppgifter för sällskapets egen räkning, kunna ställas till förfogande för lantbruksnämndens räkning. Omvänt bör även lantbruksnämndens personal vara skyldig att, i den män lantbruksnämnden sä föreskriver, utföra arbete även för hushållningssällskapens räkning. Det sätt för utseende av ledamöter i lantbruksnämnden, som jordbrukskommittén föreslagit och som innebär att hushållningssällskapets ledning blir starkt representerad i nämnden, synes öppna möjligheter till att på detta sätt ett effektivt samarbete skall kunna ordnas mellan nämnden och sällskapet. Det kan för övrigt påpekas att, därest dessa förhoppningar i något fall skulle svikas, följderna härav ej bli på långt när så besvärande för rationaliseringsarbetet, som fallet skulle ha blivit, om lantbruksnämnden saknat egna tjänstemän. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang ytterligare något beröra frågan om den inverkan den av kommittén förordade organisationsformen kan få för hushållningssällskapens möjligheter att arbeta för jordbrukets bästa. Då förslag tidigare väckts om att egnahemsnämnderna skulle övertaga hushållningssällskapens befattning med vissa ärenden angående inre rationalisering, har mot en dylik överföring bland annat anförts, att överföringen skulle försämra hushållningssällskapens möjligheter att komma i kontakt med de enskilda jordbrukarna och bedriva individuell upplysningsverksamhet bland dessa. Det har sålunda anförts, att möjligheten att erhålla lån och bidrag till inre rationaliseringsåtgärder ofta varit anledningen till att enskilda jordbrukare begärt biträde av sällskapens tjänstemän. Det har vidare framhållits, att sällskapens tjänstemän, då de besökt de enskilda jordbrukarna för att planera dylika åtgärder, i mycket stor utsträckning begagnat tillfället att meddela råd och anvisningar ej blott beträffande den åtgärd, för vilken understöd sökts, utan även beträffande andra områden av jordbruksdriften. En överföring av verksamheten för inre rationalisering från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna skulle alltså en28—616

475:II

434 ligt denna uppfattning minska sällskapens möjligheter att genom personlig kontakt med de enskilda jordbrukarna främja rationaliseringen av jordbrukets driftsförhållanden. Det har även uttalats, att bland de jordbrukare, vilka söka lån och bidrag till inre rationaliseringsåtgärder, befinna sig mänga, vilka äro i särskilt stort behov av råd och anvisningar även rörande rationalisering av driftsförhållandena på grund av att deras jordbruk stå på en relativt låg nivå, men vilka knappast skulle ha vänt sig till sällskapen, om ej möjligheten att få dylika lån och bidrag funnits. Dessa farhågor måste dock enligt jordbrukskommitténs uppfattning anses överdrivna. Såsom anförts i kapitel 13, bör man räkna med att hushållningssällskapens verksamhet för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden i fortsättningen skall bedrivas i större omfattning än hittills. Många grenar av denna verksamhet, exempelvis verksamheten för kulturbetesanläggningar, avelsverksamheten, motarbetandet av smittsamma kreaturssjukdomar, försöksverksamheten och markkarteringsverksamheten, synas erbjuda goda tillfällen till kontakt mellan sällskapens befattningshavare och jordbrukarna. Jämväl den allmänna upplysningsverksamhet bland jordbrukarna (i form av kurser, föredrag, m. m.) rörande samtliga grenar av rationaliseringsarbetet, som hushållningssällskapen förutsättas skola handha även i fortsättningen, synes erbjuda stora möjligheter för hushållningssällskapens befattningshavare att nå och bevara kontakt med de enskilda jordbrukarna. Till undvikande av missförstånd må påpekas, att självfallet varken hushållningssällskapens eller lantbruksnämndernas tjänstemän skola vara förhindrade att i sin verksamhet lämna upplysning åt enskilda jordbrukare i jordbruksfrågor, som ligga utanför deras speciella uppgifter. Hushållningssällskapens tjänstemän böra tvärtom ha att lämna dylik upplysning jämväl i frågor rörande yttre och inre rationalisering och lantbruksnämndernas tjänstemän att lämna dylik upplysning jämväl i frågor rörande rationalisering av driftsförhållandena. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang slutligen även erinra om att, såsom anförts i kapitel 13, ett genomförande av den av kommittén förordade arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna enligt kommitténs uppfattning bör föranleda en omprövning av riksdagens ställningstagande år 1944 till frågan om sammansättningen av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Såsom framgår av den under punkt A i detta kapitel lämnade redogörelsen har även den verksamhet, som utövas av lantmäteriorganisationen och skogsvårdsstyrelserna, på åtskilliga punkter samband med rationaliseringsverksamheten inom jordbruket. Sålunda föreligger det ju ett klart samband mellan vissa delar av lantmäteriorganisationens verksamhet och verk-

435 samheten för yttre rationalisering av jordbruket. Omskiften och andra lantmäteriförrättningar, som ha till syfte att få till stånd bättre ägoanordningar, äro att anse som led i arbetet med yttre rationalisering av jordbruket. Med hänsyn till det samband, som i stora delar av landet föreligger mellan jordbruk och skogsbruk, måste man vidare, såsom jordbrukskommittén i andra sammanhang understrukit, vid planeringen av den yttre rationaliseringen av själva jordbruket även ta stor hänsyn till skogsbrukets intressen och till det stöd jordbruket kan erhålla av skogen. Med hänsyn till det samband, som sålunda i viss utsträckning föreligger mellan de olika organens arbetsuppgifter, är det klart, att man pä något sätt bör söka att samordna de olika organens arbete, såvitt detta berör jordbruket. Då jordbrukskommittén av skäl, som här ovan anförts, ansett det ej böra ifrågakomma, att ett enda organ skulle omhänderha såväl den yttre och inre rationaliseringen som rationaliseringen av jordbrukets driftsförhållanden, ligger det emellertid i öppen dag, att kommittén ej anser den nu berörda frågan kunna lösas på så sätt, att all den verksamhet, som nu i det allmännas intresse ombesörjes av hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och lantmäterikontoren, skulle sammanföras till ett enda statligt organ. Även om man bortser från de olägenheter, som skulle ligga däri att hushållningssällskapen och skogsvärdsstyrelserna i så fall skulle mista sin nuvarande karaktär, är det klart, att ett organ, som skulle omhänderhava alla de mångskiftande uppgifter, vilka nu ankomma på sagda fyra organ, skulle bli mycket otympligt och svårt att administrera. Det samarbete, som bör äga rum mellan lokalorganet för jordbrukets yttre och inre rationalisering, å ena, samt lantmäteriorganisationen och skogsvårdsstyrelsen, å andra sidan, synes även kunna tryggas på enklare sätt. Enligt jordbrukskommitténs förslag angående organisationen av planeringsverksamheten på jordbrukets område bör denna planering ske i form av samverkan mellan representanter för nu nämnda organ och andra berörda intressen. Jordbrukskommittén har vidare i kapitel 13 föreslagit, att representanter för lantmäteriorganisationen och skogsvårdsstyrelsen skola äga deltaga i lantbruksnämnds behandling av sådana ärenden, som röra deras intressen. Vidare har kommittén, för att trygga samarbetet mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnd, föreslagit, att lantbruksnämnden skall tillsättas på sådant sätt, att hushållningssällskapets ledning blir starkt representerad i lantbruksnämnden. Lantbruksnämndernas

arbetsuppgifter.

De arbetsuppgifter, som enligt jordbrukskommitténs förslag skulle ankomma på lantbruksnämnderna, synas lämpligen kunna uppdelas i sju grupper, nämligen 1) åtgärder för yttre rationalisering av brukningsdelarna,

436 2) åtgärder för inre rationalisering av brukningsdelarna, 3) åtgärder för bostadsförbättring å jordbruksfastigheter, 4) utlämnande av årliga bidrag till vissa mindre jordbrukare, 5) tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen, 6) social egnahemsverksamhet samt 7) löpande administrativa uppgifter. Gruppen åtgärder för yttre rationalisering av brukningsdelarna omfattar bland annat regionalplanering och individualplanering, utövande av statens aktiva inköpspolitik och statens befogenheter i fråga om förköpsrätt, medverkan till den jordpolitiska kontrollen över fastighetsbildningen ävensom annan verksamhet för befordrande av en ur rationaliseringssynpunkt lämplig fastighetsbildning. (Lantbruksnämnderna i Västernorrlands och Norrbottens län förutsättas självfallet skola övertaga den verksamhet, som nu försöksvis bedrives av de i dessa län inrättade lokala jordnämnderna.) Bland åtgärderna för inre rationalisering kunna nämnas åtgärder för torrläggning, täckdikning, nyodling, stenröjning, jordkörning, uppförande och förbättring av ekonomibyggnader samt utförande av gödselvårdsanläggningar. Anmärkas må, att lantbruksnämndernas verksamhet på detta område kan komma att avse ej blott utlämnande av amorteringslån och avskrivningslån till förbättringsåtgärder ä enskilda jordägare tillhöriga brukningsdelar utan även utförande av förbättringsåtgärder å brukningsdelar, som förvärvats av lantbruksnämnderna. Till de inre rationaliseringsåtgärderna ansluta sig nära de statliga åtgärderna för bostadsförbättring å jordbruksfastigheter. Även sistnämnda verksamhet kan givetvis komma att avse ej blott utlämnande av lån och bidrag till förbättringsåtgärder å enskilda jordägare tillhöriga brukningsdelar utan jämväl utförande av förbättringsåtgärder å brukningsdelar, som förvärvals av lantbruksnämnderna. Verksamheten för utlämnande av ärliga bidrag till vissa mindre jordbruk kommer att omfatta såväl prövningen av bidragsfrågor som utbetalande av beviljade bidrag. Vad angår tillsynen över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen vill jordbrukskommittén erinra om att hela frågan om vanhävdslagstiftningens framtida utformning för närvarande är under utredning. Understrykas må, att lantbruksnämnderna icke avsetts skola övertaga de arrendeärenden, som för närvarande handläggas av jordbrukskommissionerna. Den sociala egnahemsverksamhet, som lantbruksnämnderna enligt jordbrukskommitténs förslag skola övertaga frän egnahemsnämnderna, åsyftar — såsom tidigare nämnts — att för mindre bemedlade och obemedlade underlätta förvärv av egna jordbruk eller arrendeegnahem och består exempelvis i utlämnande av egnahemslån och arbetarsmåbrukslån. Till de löpande administrativa uppgifter, som enligt jordbrukskommitténs

437 förslag skola åvila lantbruksnämnderna, hör exempelvis förvaltningen av fastigheter, vilka nämnderna inköpt för rationaliseringsändamål och ej omedelbart kunna avyttra, granskning i formellt avseende av låne- och bidragsansökningar, utbetalning av lån och bidrag, indrivning av räntor, amorteringar och arrenden, granskning av avtal om köp och försäljning av jordbruk samt handläggning av personalärenden. Till vad nu och i kapitel 13 anförts rörande de arbetsuppgifter, som enligt jordbrukskommitténs förslag skola ankomma på lantbruksnämnderna, skall kommittén här endast foga vissa synpunkter på lantbruksnämndernas befattning med den statliga bostadsförbättringsverksamheten. Såsom framgår av punkt A i detta kapitel handha för närvarande såväl egnahemsmyndigheterna som statens byggnadslånebyrå ärenden angående bostadsförbättringsåtgärder på landsbygden. Den där lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser på detta område ger enligt jordbrukskommitténs mening klart vid handen, att den nuvarande organisationen på detta område icke kan anses tillfredsställande utan att man bör eftersträva en lämpligare arbetsfördelning mellan de ifrågakommande statliga organen. Vad angår den statliga verksamheten för bostadsförbättring ä jordbruksfastigheter synes det, av skäl som anförts i kapitel 13, lämpligast, att denna verksamhet lokalt handhaves av lantbruksnämnderna. Accepteras denna ståndpunkt, återstår det emellertid att avgöra dels huruvida lantbruksnämnderna även böra handlägga ärenden angående bostadsförbättring ä andra fastigheter å landsbygden än jordbruksfastigheter, dels, därest förstnämnda fråga besvaras nekande, hur gränsen skall dragas mellan jordbruksfastigheter och andra fastigheter. Vad den förra frågan angår synes man kunna ifrågasätta, att den statliga verksamheten för bostadsförbättring i fråga om andra fastigheter å landsbygden än jordbruksfastigheter skall omhänderhavas antingen av lantbruksnämnderna eller av det eller de organ, som kunna komma att handha den statliga bostadsförbättringsverksamheten i städer och tättbebyggda samhällen. För det förra alternativet kan anföras den omständigheten, att problemen i samband med bostadsförbättring pä landsbygden i väsentliga avseenden äro likartade för jordbruksfastigheter och andra fasligheter. Å andra sidan kan göras gällande, att jordbrukets rationaliseringsspörsmål i stort sett ha föga samband med frågan om att skapa tillfredsställande bostäder åt den landsbygdsbefolkning, som icke är sysselsatt inom jordbruket. En omständighet, som måste beaktas vid avgörandet av vilket eller vilka organ, som skola handha den statliga verksamheten för bostadsförbättring å landsbygden, ä r vidare det sätt, på vilket byggnadsteknisk sakkunskap skall tillföras organen. Uppdelas denna verksamhet på två organ och ha dessa var sina befattningshavare för handläggning av bostadsförbättringsärenden, kan detta lätt leda till onödiga kostnader och tidsspillan. Då jord-

438 bruksfastigheter och rena bostadslägenheter ofta ligga om varandra, är det i stället önskvärt, att samma befattningshavare skola kunna handlägga bostadsförbättringsärenden rörande båda grupperna av fastigheter. Därest man, på sätt jordbrukskommittén förordat, har särskilda byggnadskontor, vilka skola tillhandahålla byggnadsteknisk sakkunskap ej blott vid den statliga verksamheten för förbättring av bostäder och ekonomibyggnader å jordbruksfastigheter utan även vid den statliga verksamheten för bostadsförbättring ä andra fastigheter än jordbruksfastigheter, synes emellertid den nu berörda omständigheten i huvudsak kunna lämnas ät sidan vid behandlingen av förevarande organisationsproblem. Man får nämligen då räkna med att det blir befattningshavarna å detta byggnadskontor, som komma att företaga erforderliga resor för undersökning och kontroll av byggnadsbeståndet å båda fastighetskategorierna, och någon risk för dubbelorganisation uppkommer alltså icke, även om beslutanderätten rörande bostadsförbättringsverksamheten ä de båda kategorierna av fastigheter uppdelas på olika organ. Mot tanken på att lantbruksnämnderna skulle handha bostadsförbättringsverksamheten även beträffande andra fastigheter ä landsbygden än jordbruksfastigheter talar enligt jordbrukskommitténs uppfattning, såsom även framhållits i kapitel 13, det förhållandet att man i så fall skulle belasta lantbruksnämnderna med en utomordentligt omfattande arbetsuppgift, som ligger vid sidan av vad som bör vara deras egentliga arbetsuppgift. Antalet lägenheter under 1 hektar å den egentliga landsbygden är visserligen ej exakt känt men överstiger sannolikt ej oväsentligt 200 000. Skulle lantbruksnämnderna handha bostadsförbättringsverksamheten även å alla dessa lägenheter, synes detta innebära en arbetsbelastning, som kan medföra risk för att nämnderna ej i tillräcklig utsträckning kunna ägna sig åt att främja den yttre rationaliseringen av jordbruket. Det kan för övrigt i detta sammanhang påpekas, att det är svårt att göra en lämplig avgränsning mellan den bostadsbebyggelse, som är att hänföra till den egentliga landsbygden och den bostadsbebyggelse, som är att hänföra till städer och tättbebyggda samhällen. Om en sådan gränsdragning genomföres i anslutning till gällande bestämmelser om samhällsgränser utan hänsynstagande till bebyggelsens art, skulle ett flertal samhällen med verklig tätbebyggelse komma att tillhöra landsbygden, oaktat bostadsproblemen i dessa samhällen ha mera likhet med städernas än den egentliga landsbygdens bostadsproblem. Att göra gränsdragningen i anslutning till bebyggelsens täthet utan hänsynstagande till bestämmelserna om samhällsgränser är återigen mycket svårt, särskilt med hänsyn till att bebyggelsetätheten ofta ändras mycket snabbt. En omständighet, som kan åberopas till stöd för att lantbruksnämnderna skola omhänderha all den statliga bostadsförbättringsverksamheten ä den egentliga landsbygden, är att en dylik organisationsform synes ägnad att

439 befrämja enhetlighet i avgörandet av dylika ärenden. Genom att ett och samma organ skulle handlägga dylika ärenden såväl i fråga om bostäderna å jordbruksfastigheter som i fråga om rena bostadslägenheter skulle man ha garanti för att ärendena skulle avgöras enligt enhetliga grunder både i fråga om stödets storlek och i fråga om den standard å bostäderna, man bör söka uppnå. Dessa synpunkter äro enligt jordbrukskommitténs uppfattning i och för sig värda beaktande. Kommittén vill emellertid framhålla, att det synes möjligt att tillgodose desamma, även om den statliga bostadsförbättringsverksamheten å landsbygden uppdelas på två organ. Kommittén vill sålunda framhålla, att den av kommittén i kapitel 13 förordade anordningen, enligt vilken de båda organens behov av byggnadsteknisk sakkunskap skulle tillgodoses genom att de skulle anlita samma byggnadskontor, synes ge trygghet för att de båda grupperna av ärenden tekniskt sett komma att behandlas pä samma sätt. Vad angår frågan om stödets storlek synes vidare det viktigaste vara, att låne- och bidragsbestämmelserna utformas efter enhetliga grunder för de olika grupperna av bostäder. Föreligga enhetliga bestämmelser i detta hänseende, synes den omständigheten, att låne- och bidragsärendena komma att handläggas av två olika lokalorgan, ej böra tillmätas någon större betydelse jämfört med de stora praktiska olägenheter, som skulle uppstå, därest lantbruksnämnderna skulle belastas med den statliga bostadsförbättringsverksamheten för hela den egentliga landsbygden. Jordbrukskommittén har av nu anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lantbruksnämnderna ej böra handha annan bostadsförbättringsverksamhet än sådan, som avser bostäder å jordbruksfastigheter. Gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och andra fastigheter synes lämpligen böra ske efter en viss arealgräns på så sätt, att alla fastigheter över en viss minimiareal åker hänföras till jordbruksfastigheter. Sker gränsdragningen på detta sätt, torde någon tveksamhet i allmänhet knappast behöva råda om till vilket organ en viss fastighetsinnehavare har att vända sig för att söka statligt bistånd till ordnande av sin bostadsfråga. Det kan ur vissa synpunkter anses tveksamt, om arealgränsen bör sättas så lågt, att även stödjordbruken komma att hänföras till jordbruksfastigheter. Dä själva jordbruket spelar endast en underordnad roll för stödjordbruken, föreligger nämligen beträffande dessa i allmänhet ej samma behov av ett enhetligt bedömande från lantbruksnämndernas sida av alla stödåtgärder beträffande fastigheten, som då fråga är om egentliga jordbruk. Å andra sidan äro frågorna om förbättring av ekonomibyggnader å stödjordbruken avsedda att handhavas av lantbruksnämnderna, och det måste vara av fördel för brukaren, om alla hans byggnadsfrågor sortera under ett och samma organ. Härtill kommer framför allt den omständigheten, att det ej är möjligt att uppdraga någon skarp gräns mellan stödjordbruk och övergångsjordbruk. Av två brukningsdelar med samma, relativt obe-

440 tydliga åkerareal, kan sålunda den ena med hänsyn till sysselsättningsmöjligheterna utanför jordbruket ha möjlighet att bestå som stödjordbruk, medan den andra är att anse som ett övergångsjordbruk och bör sammanläggas med annan fastighet. Det synes på grund härav nödvändigt, att man sätter arealgränsen så lågt, att stödjordbruken komma att ligga ovanför densamma. Givetvis bör dock ej varje fastighet med någon obetydlig åkerareal i nu förevarande avseende räknas såsom jordbruksfastighet. Kommittén finner för sin del lämpligt, att arealgränsen bestämmes till ett hektar åker. lantbruksnämndernas

organisation.

Möjligheterna att genomföra hela det jordbrukspolitiska programmet på lång sikt äro i sista hand beroende av att den erforderliga yttre rationaliseringen av brukningsdelarna kommer till stånd. Det är därför av stor betydelse, att rationaliseringsorganen utformas så, att de verkligen bli i tillfälle att göra en insats på detta område. För att detta skall kunna ske, bör ledningen av det yttre rationaliseringsarbetet inom varje lantbruksnämnds område omhänderhas av personer, som ej i allt för hög grad äro betungade av andra arbetsuppgifter. Med hänsyn till den betydelse den yttre rationaliseringen har för hela det jordbrukspolitiska programmets genomförande synes det vidare nödvändigt, att den, som närmast skall svara för detta arbete, skall intaga en ledande ställning inom nämnden. Endast härigenom torde det bli möjligt för honom att med tillräcklig auktoritet såväl utåt som i förhållande till nämndens personal genomföra önskvärda åtgärder. På grund av sambandet mellan den yttre och den inre rationaliseringen bör denne person även leda och övervaka arbetet med den inre rationaliseringen. Det är emellertid angeläget, att han i största möjliga utsträckning frigöres från mera rutinmässiga ärenden. Under honom bör därför bland annat finnas viss personal, som främst sysslar med uppgifter rörande den inre rationaliseringen och i huvudsak kan befria nyssnämnde chef från det löpande arbetet med dithörande ärenden. Verksamheten med utlämnande av årliga bidrag till vissa mindre jordbrukare torde i stort sett kunna handläggas fristående från övriga på lantbruksnämnderna ankommande ärenden. Den sociala egnahemsverksamheten torde kunna anförtros ät den personal, som handlägger löpande administrativa uppgifter. En del jordanskaffningsfrågor kunna dock få samband med den yttre rationaliseringsverksamheten, och samråd bör då ske med den personal, som handhar sistnämnda verksamhet. Vanhävdsärenden torde vidare ofta lämpligen i första hand böra skötas av den personal, som har mest beröring med förhållandena på marken. I anslutning till vad nu sagts och till vad ovan anförts rörande de arbetsuppgifter, som skola ankomma på lantbruksnämnderna, synes lantbruks-

441 nämndernas arbete kunna organiseras efter i huvudsak följande riktlinjer. Ledningen av lantbruksnämndens arbete bör omhänderhavas av nämndens direktör. Denne bör särskilt ha hand om arbetet med yttre rationalisering. (Hushållningssällskapsutredningen föreslog, att sällskapens sekreterare skulle kallas lantbruksdirektörer. Därest det av jordbrukskommittén föreslagna rationaliseringsorganet erhåller beteckningen lantbruksnämnd, synes en sådan benämning å hushållningssällskapens sekreterare emellertid icke kunna komma i fråga, eftersom detta uppenbarligen skulle vålla missförstånd bland allmänheten. Sagda beteckning bör då i stället användas för nämndens direktör.) Under lantbruksdirektören böra ställas vissa befattningshavare, till tjänsteställningen motsvarande de hos hushållningssällskapen befintliga jordbrukskonsulenterna. Var och en av dessa bör företrädesvis ha hand om ärenden angående inre rationalisering (med undantag av vissa avdikningsärenden) inom ett bestämt område. De böra vidare i viss utsträckning kunna biträda vid planering och handläggning av åtgärder för yttre rationalisering inom detta område. Möjlighet bör dock finnas att, om så skulle visa sig önskvärt för att åstadkomma en utjämning av arbetsbördan mellan olika konsulenter, låta en viss jordbrukskonsulent få hand om rationaliseringsärenden även utanför det område, som egentligen avsetts skola utgöra hans arbetsområde. Lägges, såsom jordbrukskommittén förordat, torrläggningsverksamheten under lantbruksnämnderna, böra givetvis även lantbruksingenjörerna anknytas till nämnderna. Med hänsyn till den speciella arten av lantbruksingenjörernas arbete synes det lämpligt, att lantbruksingenjörer skall vara direkt underställd lantbruksnämnden. Lantbruksingenjör bör i regel vara verksam inom nämndens hela område. Liksom för närvarande bör även finnas ett antal extra ordinarie lantbruksingenjörer, vilka böra placeras i de områden, där behovet av dylik arbetskraft är störst. Inom nämnden bör vidare finnas åtminstone en befattningshavare, som speciellt har till uppgift att biträda direktören vid arbetet med den yttre rationaliseringen. Inom nämnden uppstår givetvis, såsom ovan framhållits, en hel del administrativt arbete i samband med rationaliseringsverksamheten, exempelvis granskning i formellt avseende av ansökningar om lån och bidrag, utbetalning av lån och bidrag, indrivning av räntor, amorteringar och arrenden m. m. För detta arbete torde lämpligen kunna organiseras en administrativ avdelning inom nämnden. Denna avdelning bör alltså bland annat handha hela den kamerala sidan av nämndens verksamhet. Föreståndaren för denna avdelning torde böra ha juridisk utbildning. Även denna avdelning torde böra sortera under nämndens direktör. Arbetet bör

442 emellertid vara ordnat så, att direktören i praktiken ej i nämnvärd utsträckning behöver befatta sig med avdelningens arbete. Ä den administrativa avdelningen torde vidare kunna handläggas ärenden angående de årliga kontantbidragen till vissa mindre jordbrukare ävensom angående den sociala egnahemsverksamheten. Å den administrativa avdelningen erfordras förutom föreståndaren en kamrer eller kassör. En särskilt stor arbetsbelastning kommer givetvis prövningen av ärendena angående de årliga bidragen till mindre jordbrukare att utgöra. Detta arbete blir emellertid i stort sett koncentrerat till den första tiden av nämndens verksamhet, då vissa andra arbetsuppgifter ännu ej hunnit växa till sin fulla omfattning. Tänkas kan, att nämnden under fortgången av arbetet med den yttre rationaliseringen blir ägare till ett ej oväsentligt antal fastigheter, vilka ej omedelbart kunna komma till användning för den yttre rationaliseringen. I så fall torde m a n om möjligt böra söka utarrendera dessa fastigheter. Även om detta lyckas, kommer emellertid förvaltningen av och tillsynen över fastigheterna att kräva en del arbete. Detta arbete synes lämpligen böra läggas på administrativa avdelningen, som härvid bland annat för tillsynen över fastigheterna bör kunna erhålla biträde av jordbrukskonsulenterna och vandringsrättarna. För arbetet med den yttre rationaliseringen torde lantbruksnämnden i stor utsträckning behöva tillgång till lantmäteriteknisk sakkunskap. Inom jordbrukskommittén har därför diskuterats tanken på att en lantmätare skulle vara anställd vid varje lantbruksnämnd. Denne befattningshavare skulle bland annat kunna biträda vid uppgörandet av planer för den yttre rationaliseringen och vid avgivandet av yttranden i fastighetsbildningsärenden. Lantmätaren skulle vidare själv kunna verkställa vissa jorddelningsförrättningar. I mån av tid skulle lantmätaren även kunna biträda lantbruksdirektören vid förhandlingar med enskilda jordägare om köp eller försäljning av brukningsdelar eller om andra yttre rationaliseringsåtgärder. Kommittén har emellertid ej ansett sig vilja förorda en dylik åtgärd. Kommittén anser i stället, att lantbruksnämndens behov av lantmäteriteknisk sakkunskap bör tillgodoses på så sätt, att vid varje lantmäterikontor anställes en lantmätare med speciell uppgift att biträda lantbruksnämnden i dess verksamhet för yttre rationalisering. En dylik anordning synes kommittén mera ägnad att befrämja ett fruktbärande samarbete mellan vederbörande lantmäterimyndigheter och lantbruksnämnden än den först nämnda. Dessutom synes densamma erbjuda bättre garantier för att den ifrågavarande befattningshavaren ej skall komma att syssla med sådana arbetsuppgifter, som lämpligen böra handläggas av mindre kvalificerad personal. Utöver de nu nämnda befattningshavarna behöver lantbruksnämnden givetvis även vissa befattningshavare i lägre tjänsteställning, såsom assistenter, tekniska biträden, vandringsrättare, kontors- och ritpersonal samt täck-

443 dikningsförmän. Lantbruksnämndens behov av byggnadstekniskt biträde förutsattes, såsom angivits i kapitel 13, bli tillgodosett genom samarbete med lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.). Såsom jordbrukskommittén tidigare påpekat, torde man ej nu böra fastställa någon personalstat för lantbruksnämnderna, avseende fullt utbyggd organisation, utan i stället utgå från storleken av den personal, som nu är sysselsatt med ifrågavarande arbetsuppgifter, och från det personalbehov, som kan beräknas föreligga i början av nämndernas verksamhet. Vad angår lantbruksnämndernas personalbehov må även framhållas, att detta givetvis kommer att ställa sig olika för olika nämnder, beroende dels på områdenas olika storlek och dels på de från ett område till ett annat skiftande förhållandena beträffande jordbrukets rationaliseringsgrad. Det synes därför icke vara möjligt att uppgöra en personalplan, som kan tilllämpas vid samtliga lantbruksnämnder. Med understrykande härav vill emellertid kommittén — i anslutning till vad ovan i detta kapitel anförts rörande de olika slag av befattningar, som erfordras vid lantbruksnämnderna — nämna, att man synes kunna tänka sig, att lantbruksnämnden inom ett genomsnittligt område bör vid inrättandet utrustas med följande befattningshavare: 1 lantbruksdirektör, 1 lantbruksingenjör, 2 jordbrukskonsulenter, 1 biträde åt lantbruksdirektören, 1 föreståndare för den administrativa avdelningen, 1 k a m r e r eller kassör, samt erforderligt antal assistenter, tekniska biträden, vandringsrättare, kontors- och ritpersonal samt täckdikningsförmän. Såsom kommentar till denna sammanställning mä anföras, att det i något enstaka fall kan tänkas vara tillräckligt med en jordbrukskonsulent hos lantbruksnämnden. Redan med hänsyn till den nuvarande omfattningen av arbetet med inre rationalisering kan dock förutses, att i regel minst tvä jordbrukskonsulenter komma att behövas vid de flesta lantbruksnämnderna. Det bör understrykas, att en organisation enligt de riktlinjer, som nu skisserats, i huvudsak innebär, att redan befintliga tjänster indragas och ersättas av de nu föreslagna. Sålunda skulle egnahemsnämndernas personal, bestående, förutom av skrivpersonal, av egnahemsdirektör, egnahemskassör och i vissa län egnahemskonsulent, tagas i anspråk för arbetsuppgifter inom lantbruksnämnderna. Likaså skulle dit överföras den personal, som nu är knuten till lantbruksingenjörsorganisationen. Vidare motsvaras vissa av de för lantbruksnämnderna ifrågasatta tjänsterna, såsom tjänsterna

444 som jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän, av befattningar, vilka redan finnas hos hushållningssällskapen. Sistnämnda omständighet innebär dock icke, att hushållningssällskapens personal bör minskas i motsvarande mån. Man bör nämligen, såsom tidigare påpekats, räkna med att hushållningssällskapen efter omorganisationen komma att intensifiera sitt övriga arbete. Utvidgningen i den nu skisserade organisationen i förhållande till det antal befattningshavare, som hittills varit sysselsatta med yttre och inre rationalisering, ligger huvudsakligen däri, att man räknat med dels att den yttre rationaliseringen kommer att kräva viss förut ej befintlig arbetskraft, dels att personalen för handläggning av administrativa ärenden behöver förstärkas. Att det på dessa områden kommer att erfordras större personal än tidigare synes naturligt. Den yttre rationaliseringen blir ju en så gott som ny arbetsuppgift, och de administrativa ärendena måste beräknas bli avsevärt mer omfattande än tidigare, såväl till följd av den väntade intensifieringen av rationaliseringsverksamheten som till följd av att vissa nya uppgifter, exempelvis utbetalandet av årliga bidrag till vissa mindre jordbruk, tillkomma. Den personliga dugligheten hos lantbruksnämndernas befattningshavare och deras förmåga att hos jordbrukarna vinna förståelse för rationaliseringsarbetet bli av stor betydelse för detta arbetes lyckliga fortskridande. Det är därför önskvärt, att rationaliseringsorganen skola ha rätt fria händer att entlediga eller förflytta befattningshavare. Antalet ordinarie befattningshavare vid lantbruksnämnderna torde bland annat med hänsyn härtill böra hållas ganska lågt. Det synes vidare lämpligt att till en början även sådana tjänster, som äro avsedda att bli ordinarie tjänster, skola föras på extra ordinarie stat. Om vissa tjänster ej göras till ordinarie, oaktat detta i och för sig skulle varit motiverat med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de föreliggande arbetsuppgifterna, bör emellertid detta förhållande ej föranleda, att tjänsternas innehavare i lönehänseende bli sämre ställda än därest tjänsterna varit ordinarie.

Vad angår frågan, i vilken utsträckning lantbruksnämndens ledamöter skola deltaga i behandlingen och avgörandet av de hos nämnden förekommande ärendena, må helt allmänt framhållas, att det synes önskvärt, att nämndens ledamöter ej skola belastas allt för mycket med ärenden, som äro av löpande natur eller av mindre vikt. En dylik allt för stor arbetsbelastning måste nämligen befaras komma att menligt inverka på möjligheterna att förvärva dugande personer till ledamöter i nämnden, då dessa sannolikt med hänsyn till sina andra arbetsuppgifter skulle draga sig för att taga på sig den ytterligare arbetsbelastning, som ledamotskapet i n ä m n den skulle medföra. Man torde därför böra ge tjänstemän hos n ä m n d e n

445 beslutanderätt i vissa grupper av dylika ärenden. Vidare kan man tänka sig, att vissa andra grupper av ärenden skola avgöras av mindre delegationer inom nämnden. Behandling av ärende inför nämnden in pleno torde böra reserveras för sådana ärenden, som äro av principiell natur eller eljest av särskild vikt. I fråga om sådana ärenden, som avse genomförandet av den yttre rationaliseringen, torde det endast undantagsvis vara lämpligt att uppdraga beslutanderätten åt delegationer eller enskilda ledamöter. Beträffande sådana ärenden, där det är fråga om utnyttjande av de rättsmedel, som staten lagt i rationaliseringsorganens hand, synes det sålunda klart, att avgörandet bör träffas av nämnden in pleno. Endast härigenom får man ju den garanti för en allsidig prövning, som man med tanke bland annat just pa dessa ärenden velat vinna genom bestämmelserna om nämndens sammansättning. Härtill komma ett par andra synpunkter, som starkt tala för att ärenden angående yttre rationalisering regelmässigt böra behandlas avnämnden in pleno. Den första är att, såsom ovan framhållits, möjligheterna att genomföra hela det jordbrukspolitiska långsiktsprogrammet äro beroende på att den avsedda yttre rationaliseringen kommer till stånd. Med hänsyn härtill synes det önskvärt, att nämnden i sin helhet blir direkt engagerad i dessa ärenden, så att samtliga ledamöter ha möjlighet att framföra sin uppfattning rörande de olika åtgärderna ävensom att följa och övervaka fortgången av det yttre rationaliseringsarbetet. Den andra synpunkten är, att avgörandena i många av dessa frågor, särskilt då det gäller åtgärder, som sammanhänga med statens aktiva inköpspolitik, ej kunna ske med direkt tillämpning av några av statsmakterna på förhand uppdragna normer utan i viss utsträckning måste grundas på subjektiva bedömanden. Så blir till exempel ofta fallet, då det gäller att bedöma skäligheten av den köpeskilling, som begärts för en till nämnden utbjuden fastighet, eller att, vid försäljning eller förmedling av försäljning av en brukningsdel för sammanläggning, uppskatta det värde denna brukningsdel bör anses ha för köparen. Med hänsyn härtill synes en föreskrift om att ifrågavarande ärenden skola avgöras av nämnden in pleno såväl ur statsmakternas som ur de berörda jordbrukarnas synpunkt vara ägnad att ge ökad trygghet för ett riktigt avgörande av ärendena. Den här förordade regeln, att sådana ärenden, som avse genomförandet av den yttre rationaliseringen, skola avgöras av nämnden in pleno, synes dock ej behöva upprätthållas undantagslöst. I fråga om yttranden i fastighetsbildningsärenden torde det sålunda, såvida dessa ärenden ej avse förhållanden av större vikt för rationaliseringsarbetet, vara tillräckligt, om yttrandena å nämndens vägnar avges av lantbruksdirektören eller en delegation inom nämnden. Möjligen skulle det också kunna länkas, att sädana köp och försäljningar, där köpeskillingen ej överstiger en viss ganska läg summa, ävensom utbetalande av smärre bidrag till utjämnande av skill-

446 nåden mellan ett områdes saluvärde vid fri försäljning och dess värde vid sammanläggning skulle få beslutas av en delegation inom nämnden. Vad angår ärenden om inre rationalisering kan först nämnas, att det i fråga om utlämnande av amorterings- eller avskrivningslån för jordförbättringsåtgärder (med undantag av torrläggningsärenden) med hänsyn till dessa ärendens beskaffenhet i regel torde få anses vara lämpligt att de, efter att ha granskats i formellt hänseende å administrativa avdelningen, avgöras av en ledamot på föredragning av vederbörande jordbrukskonsulent. En ledamot, som u r saklig synpunkt skulle vara väl lämpad att avgöra dessa ärenden, är givetvis lantbruksdirektören. Med hänsyn till vikten av att denne i största möjliga utsträckning skall få ägna sig åt arbetet med yttre rationalisering, torde det dock i regel icke vara lämpligt att pålägga honom avgörandet i dessa ärenden, utan detta torde i första hand böra ankomma på annan ledamot av nämnden. Den ledamot, som i så fall närmast borde komma i fråga, synes vara hushållningssällskapets sekreterare, förutsatt att arbetsbelastningen för honom ej blir för stor. Kan beslutanderätten uppdragas åt denne ledamot eller eljest åt ledamot, som tidigare i hushållningssällskapet deltagit i behandlingen av dylika ärenden, får man en anknytning till den förut av hushållningssällskapen bedrivna låne- och bidragsverksamheten på detta område, vilken kan vara av värde. Finnes ej någon ledamot, som lämpligen kan åtaga sig detta arbete, synes det knappast behöva inge några betänkligheter att överlåta åt vederbörande jordbrukskonsulent och föreståndaren för den administrativa avdelningen att gemensamt avgöra dessa ärenden. Jordbrukskonsulenten bör då svara för den sakliga bedömningen av ärendet och föreståndaren för administrativa avdelningen för att ärendet i formellt avseende är riktigt. Skulle ansökan gälla större belopp, torde det dock vara lämpligt att låta beslutanderätten ankomma på en särskild delegation inom nämnden. De ärenden, som denna delegation sålunda skulle komma att få avgöra, skulle emellertid då bli relativt fåtaliga i förhållande till hela antalet ärenden av ifrågavarande slag, och åtgärden skulle alltså ej komma att medföra någon större arbetsbelastning för ledamöterna. Vad här ovan sagts om sättet för avgörande av ansökningar om lån eller bidrag för flertalet jordförbättringsåtgärder har endast avsett sådana fall, där det är tydligt, att åtgärden ej kommer att stå i strid med de planer, som uppgjorts eller kunna komma att uppgöras för yttre rationalisering av området. Skulle det finnas anledning räkna med att man vid ärendets behandling bör ta hänsyn till planerna för den yttre rationaliseringen, torde ärendet böra avgöras i den ordning, som nedan föreslås i fråga om åtgärder för förbättring av brukningsdels ekonomibyggnader. Det bör ankomma på lantbruksnämnden och inom denna särskilt på lantbruksdirektören att meddela de direktiv rörande jordförbättringsärendenas handläggning, som fin-

447 nas erforderliga för att få till stånd en uppdelning av jordförbättringsärendena enligt nu angivna linjer. Åtgärderna för förbättring av brukningsdels ekonomibyggnader måste regelmässigt i högre grad än jordförbättringsåtgärderna bli beroende av planerna på yttre rationalisering av jordbruket. Värdet av den investering, som en förbättringsåtgärd i fråga om ekonomibyggnaderna innebär, blir ju alltid direkt beroende av om brukningsdelen i framtiden kommer att bestå såsom självständig brukningsdel. Även om så skulle bli fallet, är det vidare av vikt att man vid planerandet av bebyggelsen beaktar de förändringar i fråga om lokalbehovets storlek, som kunna föranledas av att fastigheten i enlighet med planerna för yttre rationalisering får större eller mindre areal än förut. Det torde därför vara lämpligt att som regel föreskriva, att dessa ärenden skola avgöras av en delegation inom nämnden, i vilken lantbruksdirektören ingår. Ärenden, som endast gälla mindre belopp, torde dock, om anledning ej finns till antagande, att åtgärden skulle kollidera med planerna för yttre rationalisering, kunna få avgöras i den enklare form, som ovan ifrågasatts för vissa jordförbättringsärenden. Torrläggningsärenden torde med hänsyn till sin vikt regelmässigt bör? avgöras av nämnden in pleno. Vissa ärenden, som gälla mindre belopp ellei eljest äro av mindre omfattning, synas dock kunna få avgöras på enklare sätt, exempelvis av en delegation inom nämnden, i vilken lantbruksdirektören och hushållningssällskapets sekreterare ingå. Ärenden angående bostadsförbättring å jordbruksfastigheter torde böra handläggas på ungefär samma sätt som ärenden angående förbättring av brukningsdels ekonomibyggnader. Redan tidigare h a r framhållits, att behandlingen av ansökningarna om de kontanta årliga bidragen kommer att bli mycket arbetskrävande. Om man tänker sig, att ansökningar inkomma från sammanlagt 150 000 brukare i hela riket, innebär detta, att varje lantbruksnämnd i genomsnitt får att behandla nära 6 000 ansökningar, vilket arbete dessutom bör ske på relativt kort tid. Att lantbruksnämnden in pleno skulle kunna grundligt behandla samtliga till nämnden inkommande ansökningar, synes icke möjligt. Den ståndpunkt i bidragsfrågan, som jordbrukskommittén intagit, innebär, att man vid bidragsbeloppens bestämmande i första hand skall följa vissa schematiska regler, enligt vilka bidrag i regel endast utgår till brukningsdelar inom vissa arealgränser samt bidragets storlek beror på brukningsdelens storlek och brukarens på grundval av taxeringsresultaten uppskattade inkomst, men att avvikelse i vissa fall skall göras från dessa schematiska regler. De viktigaste av dessa avvikelser äro, att bidrag under vissa förutsättningar skall få utgå till brukningsdelar utanför de fastställda arealgränserna, att man i vissa fall vid uppskattningen av brukarens in-

448 komst skall kunna frångå taxeringsresultaten samt att bidraget i vissa fall I skall få höjas, om fastighetens avkastningsförmåga är lägre än vad som I k a n anses normalt för fastigheter av motsvarande storlek. Ansökningar om årliga bidrag böra, såsom angivits i kapitel 13, i första I hand behandlas av lantbruksnämndens ortsorgan, vilket med eget yttrande I skall översända ansökningarna till lantbruksnämnden. I sådant yttrande I bör anges, om enligt ortsorganets uppfattning anledning finnes att i något I avseende avvika från de schematiska reglerna. Ansökningarna böra där- I efter granskas inom lantbruksnämndens administrativa avdelning. Bidragsfrågor av mera principiell natur böra givetvis behandlas av länt- I bruksnämnden in pleno. Även härutöver synes det önskvärt, att lantbruks- I nämnden in pleno skall behandla ett mindre antal ansökningar från varje I ortsorgans område, så att nämnden blir i tillfälle att trygga ett likformigt avgörande av de bidragsärenden, som inkomma från olika ortsorgan. Sedan nämnden in pleno dragit upp riktlinjerna för det sätt, på vilket bidragsfrågorna böra avgöras, torde huvuddelen av ärendena kunna avgöras av föreståndaren för den administrativa avdelningen. Då ortsorganet föreslagit avvikelse från de schematiska reglerna eller då vid granskningen inom den administrativa avdelningen ansetts, att sådan avvikelse bör ske, synes det dock lämpligt, att avgörandet skall ankomma på en ledamot av nämnden eller eventuellt på en delegation inom denna. Sedan bidragsbeloppet fastställts, kan i vissa fall u p p k o m m a fråga om jämkning av bidragsbeloppet på grund av förändringar i brukarens inkomstnivå m. m. Dylikt ärende torde regelmässigt kunna avgöras av föreståndaren för administrativa avdelningen eller av en ledamot av nämnden. Enligt kapitel 22 skulle slutligen i vissa fall brukare, som vägrat att mottaga erbjuden tillskottsjord till sin brukningsdel, k u n n a avstängas från bidrag. Sådan avstängning torde böra beslutas endast av nämnden in pleno. Vad angår vanhävdsärendena må framhållas, att jordbrukskonsulenterna, genom den bekantskap de få med förhållandena inom sina distrikt, böra ha goda möjligheter att upptäcka eventuellt förekommande vanhävdsfall. I många fall lärer det också bli möjligt för jordbrukskonsulenterna att genom påpekanden till jordägarna förebygga vanhävd eller få begynnande vanhävd avhjälpt. Skulle ett vanhävdsärende genom rapport från jordbrukskonsulent eller på annat sätt komina under nämndens behandling, synes nämndens beslutanderätt lämpligen kunna anförtros åt en delegation inom nämnden, såvida ärendet ej är av principiell natur eller eljest av särskild vikt, i vilket fall det torde böra avgöras av nämnden in pleno. Beslut om försäljning av jord i samband med den sociala egnahemsverksamheten torde i regel böra meddelas av nämnden in pleno. Lånefrågor i samband med denna verksamhet torde däremot i regel böra få avgöras av en delegation inom nämnden.

449 De löpande administrativa ärendena torde i allmänhet kunna avgöras av tjänsteman i ansvarig ställning inom nämnden, i första hand föreståndaren för den administrativa avdelningen. Vissa personalärenden måste dock avgöras av nämnden in pleno. Vidare må anmärkas, att remisser i anledning av besvär över nämndens beslut alltid torde böra besvaras av nämnden in pleno. Ortsorganen. Såsom anförts i kapitel 13, synes det önskvärt, att under lantbruksnämnderna skola finnas särskilda ortsorgan, vilka kunna biträda lantbruksnämnderna i deras arbete och i vissa avseenden tjänstgöra såsom förbindelseled mellan lantbruksnämnden och jordbrukarna. Rörande dessa ortsorgans arbetsuppgifter och organisation kan här, utöver vad som nämnts i kapitel 13, anföras följande. För den yttre rationaliseringen blir ortsorganets medverkan av stor betydelse. Ortsorganet bör deltaga såväl i regionalplaneringen som i den individuella jordbruksplaneringen. Ortsorganets medverkan vid planeringen av den yttre rationaliseringen torde öka utsikterna för att rationaliseringen skall vinna förståelse bland jordbrukarna. Dessutom torde utsikterna till att planeringen skall ske på ett ändamålsenligt sätt bli större, om man vid planeringen har möjlighet att tillgodogöra sig den sakkunskap och den kännedom om de lokala förhållandena, som ortsorganet besitter. Ortsorganen torde även böra medverka till den yttre rationaliseringen på så sätt, att de göra påpekanden till lantbruksnämnden, då möjlighet yppas att genomföra en viss rationaliseringsåtgärd, exempelvis då de erhålla kännedom om att en innehavare av ett övergångsjordbruk kan antagas vara villig att överlåta detta till lantbruksnämnden. Även i övrigt böra de i olika avseenden kunna biträda lantbruksnämnden i dess aktiva inköpspolitik. Sålunda bör lantbruksnämnden, om den så anser lämpligt, kunna inhämta yttrande från ortsorganet angående skäligheten av köpeskilling, som ifrågasattes, då nämnden skall köpa eller sälja en fastighet, eller angående skäligheten av bidrag, som skall utgå för att utjämna skillnaden mellan en brukningsdels saluvärde vid fri försäljning och dess värde vid sammanläggning. Inhämtande av dylikt yttrande bör dock ej vara obligatoriskt. Ortsorganen kunna ju ej ha samma överblick över prisutvecklingen i stort som lantbruksnämnden, och värdet av ett yttrande från ortsorganet i sådana frågor som sist nämnts, kan därför bli ganska växlande, beroende på kvalifikationerna hos ortsorganets ledamöter. Även i åtskilliga ärenden angående inre rationalisering och bostadsförbättring kan ortsorganets kännedom om förhållandena vara av värde. Jordbrukskommittén tänker härvid främst på sådana fall, då avgörandet äger samband med planeringen av den yttre rationaliseringen. Då man vid behandlingen av låneansökningar har att pröva, huruvida säkerheten kan 2 9 — 616476

:11

450 anses tillfredsställande, kunna vidare upplysningar från ortsorganet angående sökandens personliga kvalifikationer vara av stort värde. Av stor vikt blir ortsorganets medverkan vid behandlingen av ärenden angående årliga bidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk. Rörande de uppgifter, som böra åvila ortsorganen vid behandlingen av dessa ärenden, kan jordbrukskommittén hänvisa till vad kommittén anfört därom i kapitel 22. Även i andra ärenden än de nu nämnda böra ortsorganen kunna lämna lantbruksnämnden värdefulla upplysningar. En praktiskt ingalunda betydelselös del av ortsorganens verksamhet blir slutligen att tillhandagå med utlämnande av ansökningsblanketter och mottagande av ansökningshandlingar samt att över huvud taget stå de enskilda jordbrukarna till tjänst med upplysningar om föreliggande lånemöjligheter m. m. Därest den nuvarande organisationen med arbetsblock samt blockledare och överblockledare ej anses böra bibehållas under normala förhållanden, torde slutligen de av jordbrukskommittén förordade ortsorganen för rationaliseringsärenden inom sina områden kunna fullgöra de beredskapsuppgifter i fråga om jordbrukets arbetskraft, som eventuellt kunna kvarstå efter en avveckling eller förpuppning av blockorganisationen. Beträffande sammansättningen av ortsorganet har jordbrukskommittén i kapitel 13 uttalat, att en lämplig sammansättning synes vara ett ortsorgan bestående av tre personer, nämligen en ordförande, utsedd av lantbruksnämnden, samt två ledamöter, av vilka den ene bör utses av hushållningssällskapets vederbörande underavdelning och den andre av kommunalfullmäktige eller kommunalstämma. Såväl ordföranden som ledamöterna torde böra vara bosatta inom vederbörande kommun. Ordföranden bör vara väl förtrogen med jordbruksförhållanden. Det synes dock ej lämpligt att föreskriva, att han nödvändigtvis skall vara ägare eller brukare av jordbruk. Beträffande de båda ledamöterna torde några särskilda kompetensvillkor ej böra uppställas. Den administrativa delen av ortsorganets arbete torde i första hand böra åvila ordföranden. Även ledamöterna böra dock stå till förfogande med råd och upplysningar m. m. Jordbrukskommittén har i kapitel 13 nämnt, att ett ortsorgan i regel bör finnas i varje kommun men att lantbruksnämnden bör ha möjlighet att inom större kommuner inrätta flera ortsorgan, vilka då skola ha var sitt bestämda arbetsområde, liksom även att låta ett ortsorgan vara gemensamt för flera mindre kommuner. Beträffande sistnämnda alternativ må framhållas, att detsamma knappast torde bli aktuellt, därest den ifrågasatta ändringen i rikets kommunindelning genomföres. Inrättande av flera ortsorgan inom en kommun kan tänkas bli aktuellt, om kommunen är så stor,

451 att två ledamöter ej kunna ha erforderlig kännedom om de olika brukningsdelarnas beskaffenhet och jordbrukarnas personliga förhållanden. Alternativt med sådan uppdelning av en kommun i flera områden synes man kunna tänka sig, att antalet ledamöter utökas, så att erforderlig kännedom om de olika delarna av kommunen skall kunna bli representerad i ortsorganet. Lantbruksnämnden bör ha befogenhet att besluta om sådan utökning. Antalet ledamöter torde i dylikt fall böra bestämmas till fyra, varav två böra utses av hushållningssällskapets vederbörande underavdelning och de två a n d r a av kommunalfullmäktige eller kommunalstämman. Det synes ej erforderligt att föreskriva skyldighet för hushållningssällskapets underavdelningar respektive för kommunalfullmäktige eller kommunalstämma att utse ledamöter i ortsorganet. Skulle någondera av nu nämnda sammanslutningar underlåta att utse ledamot, torde ledamoten i stället få utses av lantbruksnämnden.

Den centrala organisationen. I fråga om den centrala organisationen av rationaliseringsverksamheten inom jordbruket och därmed sammanhängande frågor synas, såsom anförts i kapitel 13, två alternativ kunna komma under övervägande. Det ena alter nativet innebär att hela denna verksamhet centralt skall handläggas av ett enda organ, medan enligt det andra alternativet två centralorgan böra finnas, därav ett för rationaliseringen av jordbrukets driftsförhållanden samt ett för den yttre och inre rationaliseringen och därmed sammanhängande frågor. Schematiskt uttryckt kan det första alternativet sägas innebära, att lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen skola sammanslås till ett enda organ, vilket skall tjänstgöra som centralorgan bäde för den verksamhet, som lokalt handhas av lantbruksnämnderna, och för den verksamhet för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden, som hushållningssällskapen utöva, medan det enligt det andra alternativet skall finnas ett särskilt centralorgan för lantbruksnämnderna och ett annat centralorgan för hushållningssällskapens nyssnämnda verksamhet. Till undvikande av missförstånd må framhållas, att jordbrukskommitténs förslag rörande den centrala organisationen av den statliga rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område ej berör den centrala organisationen av försöksverksamheten. Kommittén avser sålunda ej någon överflyttning av den centrala ledningen av sistnämnda verksamhet från lantbrukshögskolan, vilken n u omhänderhar densamma, till annan myndighet. Det kan vidare erinras om att, vare sig man väljer det ena eller det andra av de båda nu angivna alternativen i fråga om den centrala organisationen av rationaliseringsverksamheten, vissa ärenden, som närmast röra avsättningen av jordbrukets produkter, torde böra överföras från lantbruksstyrelsen till centralorganet för prisregleringen på jordbrukets område.

452 Jordbrukskommittén har i kapitel 13 uttalat, att starka sakliga skäl tala för alternativet med ett gemensamt centralorgan, och att det enda skäl, som synes kunna anföras mot detta alternativ, är, att ett sådant centralorgan skulle bli alltför stort. Kommittén har emellertid, såsom jämväl framgår av kapitel 13, funnit fördelarna av en enhetlig ledning av hela rationaliseringsverksamheten större än de olägenheter, som kunna ligga däri, att det organ, som i så fall skall bildas, måste få en betydande omfattning, och därför förordat alternativet med ett gemensamt centralorgan. Jordbrukskommittén skall i det följande i stora drag ange, hur man enligt kommitténs uppfattning kan tänka sig att utforma den centrala organisationen enligt de båda alternativen. Syftet härmed är dels att ange de huvudsakliga linjerna för den organisationsform, som enligt kommitténs uppfattning bör föredragas, dels att belysa skillnaden mellan de båda alternativen. Med hänsyn till den betydelse, som omfattningen av de blivande arbetsuppgifterna kan få vid valet mellan de båda alternativen, skall kommittén emellertid dessförinnan beröra vissa frågor angående dessa arbetsuppgifter. E n fråga, som blir av stor betydelse för den centrala organisationens arbetsbelastning, är den omfattning, i vilken lokalorganen få befogenhet att själva träffa avgöranden i olika ärenden. Till denna fråga har jordbrukskommittén i själva verket redan tidigare tagit ställning, i det att jordbrukskommittén i olika sammanhang förutsatt, att lantbruksnämnderna skola ha befogenhet att självständigt avgöra så gott som alla ärenden, vilka handläggas av nämnderna. Till stöd för denna ståndpunkt kan till en början anföras, att lantbruksnämndernas tänkta sammansättning synes vara sådan, att m a n med fog bör kunna anförtro åt desamma att träffa avgöranden i första hand även beträffande viktiga frågor. Det kan vidare framhållas att, om man i någon större utsträckning ville överlämna avgörandet i första hand åt ett centralt organ, detta skulle innebära, att centralorganet bleve överhopat med ärenden, vilka detta organ inånga gånger ej skulle ha större möjligheter än lantbruksnämnden att avgöra på ett lämpligt sätt. Att man sålunda synes böra ge lantbruksnämnderna vidsträckta befogenheter att själva träffa avgöranden innebär likväl icke, att nämnderna härvid böra få handla helt utan ledning av ett centralorgan. Detta bör på de olika områdena av sitt verksamhetsfält meddela nämnderna direktiv och anvisningar, och nämnderna böra även ha möjlighet att underställa centralorganet ärenden, som äro av principiell natur eller eljest av större vikt. För att befrämja enhetligheten i de olika lantbruksnämndernas handläggning av här ifrågavarande ärenden bör vidare ett centralorgan i början av sin och lantbruksnämndernas verksamhet i större utsträckning än senare kunna förbehålla sig avgörandet i de vid lantbruksnämnderna förekommande ärendena, så att lantbruksnämnderna därefter vid sina avgöranden skola ha ledning av det sätt, på vilket centralorganet avgjort de tidigare

453 förekommande ärendena. Ett dylikt tillvägagångssätt har använts inom egnahemsorganisationen. Ehuru jordbrukskommittén ej ingått på frågan om de låne- och bidragsbestämmelser, som böra gälla i verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden, vill kommittén här framhålla önskvärdheten av att även på detta område beslutanderätten i största möjliga utsträckning överlämnas åt vederbörande lokalorgan, d. v. s. åt hushållningssällskapen. En a n n a n viktig fråga, som uppkommer i detta sammanhang, är i vad mån besvär över lantbruksnämnds beslut i låne- och bidragsärenden skola kunna anföras hos ett centralt organ. I fråga om de lån och bidrag, som utlämnas av hushållningssällskapen, gäller för närvarande, att någon möjlighet att överklaga hushållningssällskapets beslut icke finnes. Motsatta förhållandet föreligger inom egnahemsverksamheten. Den, som där får ansökan om lån eller bidrag avslagen eller endast delvis bifallen av egnahemsnämnden, har alltid möjlighet att besvära sig hos egnahemsstyrelsen. Lämpligast synes h ä r vara, att man i princip medger den, som är missnöjd med lantbruksnämnds beslut i anledning av en av honom gjord ansökan om lån eller bidrag, rätt att överklaga detta beslut hos vederbörande centralorgan. Även om en dylik besvärsrätt kan komma att medföra en ej oväsentlig arbetsbelastning för centralorganet, torde densamma likväl i längden komma att vara till nytta, eftersom centralorganet genom sina beslut i besvärsärendena får ökade möjligheter att få till stånd en enhetlig behandling av låne- och bidragsärenden i de olika lantbruksnämnderna. Vad angår de enskilda jordbrukarna synes det vidare rent psykologiskt vara av värde, att de ha möjlighet att få lantbruksnämndens beslut prövade av högre instans. Det nu sagda bör gälla alla slag av lån och bidrag, således ej blott amorterings- och avskrivningslån till yttre och inre rationalisering utan även de årliga bidragen till vissa mindre jordbruk samt de lån och bidrag, som utlämnas i samband med den sociala egnahemsverksamheten. Medges rätt att anföra besvär över lantbruksnämnds beslut om lån eller bidrag, uppkommer frågan, huruvida man — i motsats till vad som hittills varit fallet — även bör medge rätt till besvär över hushållningssällskaps beslut om lån eller bidrag till rationalisering av driftsförhållandena. Hur denna fråga skall besvaras, synes i viss mån tveksamt. Jordbrukskommittén anser det dock lämpligast, att någon dylik besvärsrätt ej medgives. Då statsmakterna ställa vissa belopp till hushållningssällskapens förfogande för att möjliggöra utlämnande av bidrag till åtgärder för rationalisering av driftsförhållandena, synes man k u n n a betrakta dessa medel som ett anslag till sällskapet, över vilket detta — givetvis med iakttagande av de allmänna bestämmelser, som finnas i vederbörande bidragsförfattning eller med stöd

av denna utfärdats av det centrala regleringsorganet — skall äga förfoga på sätt sällskapet finner lämpligast för främjande av syftet med anslaget. Det synes under sådana förhållanden ej föreligga anledning att medgiva rätt till besvär över det beslut hushållningssällskapet i det enskilda fallet kan meddela rörande ansökan om bidrag. Däremot bör det centrala organet äga utöva en allmän tillsyn över det sätt, på vilket hushållningssällskapen fördela de anslag, som tilldelats dem, och meddela de allmänna direktiv, som centralorganet kan finna erforderliga. I stort sett samma resonemang kan föras beträffande de lån till åtgärder för rationalisering av driftsförhållandena, som hushållningssällskapen utlämna. Frågan om rätten att anföra besvär över lantbruksnämnds beslut i ärenden om förköpsrätt och expropriation h a r jordbrukskommittén behandlat redan i kapitel 19. Jordbrukskommittén har där uttalat, att i förköpsärende fastighetsägare bör kunna anföra besvär över beslut, varigenom lantbruksnämnden förklarat hans fastighet behövlig för rationaliseringsarbetet, men att däremot besvär ej bör få anföras över beslut av lantbruksnämnden att göra förköpsrätten gällande i fråga om fastighet, som ostridigt är behövlig för sagda arbete. Likaså har kommittén ansett, att besvär ej bör få anföras över beslut av lantbruksnämnden att göra ansökan om expropriation. Om man från det nu anförda övergår till att överväga arten och omfattningen av de till lantbruksnämnds arbetsområde hörande ärenden, som kunna förväntas k o m m a under behandling hos centralorganet, och då först tänker på verksamheten för yttre rationalisering av brukningsdelarna, må framhållas, att den allra viktigaste arbetsuppgiften för centralorganet i detta sammanhang är att utöva ledningen av hela arbetet med den yttre rationaliseringen. För detta ändamål bör centralorganet öva en allmän uppsikt över lantbruksnämndernas handläggning av ärenden angående yttre rationalisering, försöka få till stånd så enhetliga normer som möjligt för behandlingen av dessa ärenden hos olika lantbruksnämnder, ta de initiativ, som centralorganet finner påkallade, samt tillse att arbetet hos nämnderna bedrives med erforderlig initiativförmåga och att förefintliga rationaliseringsmöjligheter ej försummas. Vidare får man räkna med att centralorganet efter hand får att handlägga en hel del underställnings- och besvärsärenden rörande den yttre rationaliseringen. Sålunda torde åtskilliga frågor i samband med statens aktiva inköpspolitik samt förköpsrätten och expropriationsrätten komma att underställas centralorganet av lantbruksnämnderna. Vidare torde i en del fall besvär komma att anföras över lantbruksnämnds beslut om bidrag till utjämnande av skillnaden mellan en fastighets värde vid fri försäljning och dess värde för sammanläggningsändamål ävensom, kanske dock ej så ofta, i sådana förköpsfrågor, där enligt vad ovan .införts besvärsrätt

455 bör finnas. Centralorganet torde slutligen få att behandla eller yttra sig i åtskilliga fastighetsbildningsärenden. I fråga om den inre rationaliseringen och verksamheten för förbättring av bostäderna å jordbruksfastigheter torde man ha att räkna med ett ganska stort antal besvärsärenden, främst då besvär av brukare, som önska erhålla högre lån eller bidrag än lantbruksnämnden medgivit, ävensom ett avsevärt antal underställningsärenden. I vissa viktigare frågor, särskilt angående större torrläggningsföretag, torde beslutanderätten rörande lån och bidrag böra ligga hos centralorganet. Vidare måste centralorganet även på detta område leda och öva tillsyn över nämndernas verksamhet, utfärda allmänna direktiv för handläggningen av låne- och bidragsärenden o. s. v. Beträffande de årliga bidragen till mindre jordbruk torde centralorganets viktigaste uppgift bli att utfärda närmare direktiv till lantbruksnämnderna såsom komplettering av de allmänna bestämmelser, som Kungl. Maj:t och riksdagen kunna komma att utfärda, samt att övervaka tillämpningen av dessa direktiv och bestämmelser. Även här torde man vidare ha att räkna med ett stort antal besvär över lantbruksnämndernas beslut. I fråga om den sociala egnahemsverksamheten och vanhävdslagstiftningen torde man däremot ej behöva räkna med att något större antal ärenden komma att från lantbruksnämnderna gå vidare till centralorganet, och ej heller med att det sistnämnda eljest skall bli i någon större utsträckning betungat med dylika ärenden. Vad angår de löpande administrativa uppgifterna erfordras, att centralorganet utövar kontroll över lantbruksnämndernas medelsförvaltning ävensom över deras förvaltning av för rationaliseringsändamål inköpta fastigheter, samt att centralorganet handlägger vissa personalärenden. Vad slutligen angår den arbetsbelastning handhavandet av ärenden för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden kan innebära för centralorganet torde man böra räkna med att den intensifiering av denna verksamhet hos hushållningssällskapen, som ovan förutsatts komina att äga rum, kommer att medföra en ökning av arbetsbördan även för det organ, som centralt h a n d h a r denna del av rationaliseringsverksamheten. Det blir dock här i främsta rummet fråga om att ställa ökade medel till hushållningssällskapens förfogande, ökningen i arbetsbelastningen för centralorganet torde därför i fråga om denna del av rationaliseringsverksamheten ej behöva bli särskilt stor.

I anslutning till vad ovan sagts rörande omfattningen av de arbetsuppgifter, som komma att åvila det eller de centrala organen på jordbruksrationaliseringens område, synes det lämpligt att här lämna vissa uppgifter rörande den personal, som nu finnes hos lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. Antalet hos dessa båda organ anställda personer och deras

456 t j ä n s t e s t ä l l n i n g belyses av följande landena våren 1946:

tablåer, avseende

anställningsförhål-

Förteckning över lantbruksstyrelsens personal den 31 mars 1946. Lönegrad eller årsarvode i kronor

Lönegrad eller årsarvode i kronor 1 generaldirektör Administrativa

C 12 byrån:

1 byråchef A 30 1 förste byråsekreterare A 24 1 kamrerare A 24 1 byråsekreterare A 21 1 byråsekreterare Eo 21 1 amanuens Eo 15 1 extra tjänsteman Ex 15 1 kansliskrivare A 11 1 kassör A 11 9 kansli-, kontors- och skrivbiträden (därav 1 med halvtidstjänstgöring) Kulturtekniska

byrån:

1 byråchef A 30 2 förste byråingenjörer A 26 1 förste byråsekreterare (med arvode) 11 000 2 byråingenjörer Eo 21 1 förste amanuens Eo 18 1 ingenjörsbiträde Eo 18 2 ingenjörsbiträden Eo 15 1 ingenjörsbiträde Ex 11 2 kansliskrivare A 11 3 kansli-, kontors- och skrivbiträden Undervisningsbyrån: 1 byråchef 1 byråinspektör 1 amanuens 2 kontors- och skrivbiträden

A 30 Eo 24 Eo 16

Fiskeribyrån: 1 byråchef 1 byrådirektör 1 assistent (med arvode) . . . . 2 kansli- och skrivbiträden

A 30 A 28 8 300

Stutcribyrån: 1 byråchef 1 byråsekreterare 1 förste amanuens 2 kontorsbiträden

C 5 A 21 Eo 18

Lantbruksbyrån: l byråchef A 30 1 byrådirektör (även statskonsulent i boskapsskötsel å övergångsstat i lönegrad A 24) Eo 28 1 byrådirektör A 26 1 byrådirektör (för närvarande obesatt) Eo 26 1 statskonsulent i får- och getskötsel A 24 1 statskonsulent i svinskötsel.. A 24 1 byråinspektör för mejeriärenden (även statskonsulent i mejerihushållning å övergångsstat i lönegrad A 2 4 ) . . A 24 2 mejeriinspektörer Eo 21 1 byråagronom Eo 21 1 förste amanuens Eo 18 1 amanuens Eo 16 5 kansli-, kontors- och skrivbiträden (därav 1 med halvtidstjänstgöring) Expeditionsvakter: 4 expeditionsvakter

457 Förteckning över egnahemsstyrelsens personal den 31 mars 1946. Lönegrad eller månadsarvode i kronor C 10

l överdirektör Allmänna

byrån:

1 byråchef A 30 2 byrådirektörer A 26 1 byråsekreterare A 21 2 förste amanuenser (varav 1 uppehåller befattning hos försvarets bostadsanskaffningsnämnd) Eo 18 1 amanuens Eo 15 1 kansliskrivare A 11 2 expeditionsvakter 1 kontors- och skrivbiträden (varav 1 kontorsbiträde uppehåller befattning hos egnahemsnämnden i Värmlands län) Jordanskaffningsbyrån: 1 byråchef A 30 1 byråassistent A 21 1 byråingenjör (uppehåller befattning hos försvarets bostadsanskaffningsnämnd) . . . Eo 21 1 befattningshavare Ex 18 3 kansli-, kontors- och skrivbiträden (varav kanslibiträdet uppehåller befattning hos försvarets bostadsanskaffningsnämnd samt kontorsbiträdet

Lönegrad eller månadsarvodc i kronor uppehåller befattning såsom kanslibiträde hos styrelsen) Kamrerarekontoret: 1 kamrerarc 1 revisor 1 revisor 1 befattningshavare l befattningshavare kansliskrivare kontors- och skrivbiträden (varav 1 skrivbiträde uppehåller befattning såsom kontorsbiräde hos styrelsen)

A 26 A 21 Eo 21 Eo 18 Eo 15 Eo 11

Byggnadskontoret: byrådirektör . . . A 26 befattningshavare Eo 18 befattningshavare Eo 15 befattningshavare 900 befattningshavare 700 befattningshavare 600 befattningshavare 550 befattningshavare 500 475 2 befattningshavare 425 2 befattningshavare 375 1 befattningshavare 350 1 befattningshavare 300 1 befattningshavare 1 skrivbiträde (uppehåller befattning såsom kontorsbiträde hos styrelsen)

J o r d b r u k s k o m m i t t é n vill u n d e r s t r y k a , a t t d e s s a u p p g i f t e r a n g å e n d e den n u v a r a n d e s t o r l e k e n av p e r s o n a l e n ej få f a t t a s s o m r e p r e s e n t a t i v a för det p e r s o n a l b e h o v , s o m k o m m e r a t t föreligga i f o r t s ä t t n i n g e n , d ä r e s t j o r d b r u k s k o m m i t t é n s förslag till å t g ä r d e r för f o r t s a t t r a t i o n a l i s e r i n g av j o r d b r u k e t o c h d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e å t g ä r d e r g e n o m f ö r a s . De n y a a r b e t s uppgifter och den u t ö k n i n g av r e d a n befintliga arbetsuppgifter, som dessa f ö r s l a g f ö r u t s ä t t a , m å s t e givetvis å t e r v e r k a e j b l o t t p å s t o r l e k e n a v d e n lokala organisationen u t a n även på storleken av den centrala organisat i o n e n . Med u p p g i f t e r n a a n g å e n d e d e n n u v a r a n d e p e r s o n a l e n s s t o r l e k s o m b a k g r u n d h a r m a n e m e l l e r t i d l ä t t a r e ä n eljest a t t g ö r a en, låt v a r a högst

458 approximativ, uppskattning av det personalbehov, som kan föreligga i fortsättningen, och av den omfattning, som den centrala organisationen kommer att få enligt de båda alternativen. Innan jordbrukskommittén övergår till att behandla de båda alternativen vill kommittén slutligen framhålla, att åtskilliga frågor rörande den centrala organisationen torde böra lösas på ungefär samma sätt, vare sig man väljer det ena eller det andra alternativet. Detta gäller framför allt frågorna om den personal, som erfordras för den centrala handläggningen av ärenden angående yttre och inre rationalisering, samt om dessa ärendens fördelning på olika avdelningar. Vad speciellt angår den yttre rationaliseringen har kommittén tidigare, på tal om lantbruksnämndernas organisation, framhållit vikten av att den eller de, som skola handhava det maktpåliggande arbetet med att befrämja den yttre rationaliseringen, skola få ägna sig åt detta arbete så mycket som möjligt och ej mer än nödvändigt betungas med uppgifter av mera löpande administrativ natur. Samma synpunkt torde böra beaktas även vid utformningen av den centrala organisationen, vare sig man i fråga om denna väljer det ena eller det andra av de ovan berörda alternativen. Här är det ju för det yttre rationaliseringsarbetets lyckliga fortgång av måhända än större vikt, att ledningen eller vissa personer i ledningen få tillfälle att ägna all sin kraft åt att se till, att detta för jordbrukets framtid ytterst viktiga arbete bedrives efter riktiga linjer och med den skyndsamhet och initiativförmåga, som förhållandena medge. Även inom den centrala organisationen bör man därför söka att såvitt möjligt hålla isär sådana arbetsuppgifter, som äro av löpande natur eller eljest avse tillämpning av redan uppdragna riktlinjer, och sådana arbetsuppgifter, som avse planering av och tillsyn över rationaliseringsverksamheten i stort, särskilt då verksamheten för den yttre rationaliseringen. Alternativ 1. Gemensamt centralorgan. I spetsen för det gemensamma centralorganet, av jordbrukskommittén förslagsvis kallat lantbruksstyrelsen, synes böra ställas en av Kungl. Maj:t på vissa år förordnad generaldirektör. Vid dennes sida böra finnas några av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, vilka jämte generaldirektören och de nedan nämnda överdirektörerna utgöra verkets styrelse. Dessa ledamöler böra utses med särskild tanke på att de skola ha sådana insikter och egenskaper, att de kunna bidraga till att rationaliseringsarbetet skall fortskrida på ett för samhället lyckligt sätt. Inom lantbruksstyrelsen torde böra inrättas två huvudavdelningar, vardera under ledning av en överdirektör. Den första huvudavdelningen bör omfatta vissa ärenden angående yttre och inre rationalisering och den andra huvudavdelningen övriga till lantbruksstyrelsen hörande ärenden.

459 Den första huvudavdelningen bör omfatta tre byråer, nämligen en planläggningsbyrå, en byrå för jordförbättringsärenden och en byggnadsbyrå. På planläggningsbyrån böra till en början handläggas sådana ärenden angående yttre rationalisering, som genom besvär eller underställning dragas under lantbruksstyrelsens prövning. Denna byrå bör emellertid även ha den mera omfattande uppgiften att över huvud leda och övervaka fortgången av såväl den yttre som den inre rationaliseringen. Byrån för jordförbättringsärenden kommer närmast att motsvara hela den för närvarande inom lantbruksstyrelsen befintliga kulturtekniska byrån jämte vissa mindre delar av den nuvarande lantbruksbyrån inom samma styrelse. Då man får förutsätta, att rikligare medel än hittills komma att stå till förfogande för låne- och bidragsverksamheten på detta område, och jordförbättringsbyrån dessutom, såsom ovan nämnts, torde få ett antal besvärsmål att handlägga, vilka för närvarande sakna motsvarighet inom lantbruksstyrelsen, får man dock räkna med att denna byrå nästan från början kommer att behöva större personal än den, som nu är sysselsatt med central handläggning av jordförbättringsärenden. Byggnadsbyrån kommer närmast att motsvara det byggnadskontor, som nu finnes hos egnahemsstyrelsen. Även här gäller emellertid, att den på detta kontor nu befintliga personalen måhända rätt snart kommer att visa sig otillräcklig för de arbetsuppgifter, som skola ankomma på den nya byggnadsbyrån. I vissa fall torde emellertid jordförbättringsärenden och byggnadsärenden böra handläggas å planläggningsbyrån i stället för å jordförbättringsrespektive byggnadsbyrån. Den gränsdragning, som härvidlag bör eftersträvas, synes böra vara den, att å de båda sistnämnda byråerna skola handläggas sådana ärenden angående inre rationalisering, som endast beröra enstaka fastigheter och ej heller äro av principiell betydelse, medan å planläggningsbyrån böra handläggas sådana ärenden angående inre rationalisering, som äro av principiell betydelse eller av betydelse för utformningen av den yttre rationaliseringen inom ett större område. P å planläggningsbyrån bör dessutom ankomma att utöva ledningen av och tillsyn över lantbruksnämndernas handhavande av rationaliseringsarbetet, särskilt arbetet med den yttre rationaliseringen, och att meddela direktiv beträffande detta arbete. På planläggningsbyrån anställda personer böra dessutom företaga täta besök hos nämnderna för att följa dessas verksamhet och ge dem råd och anvisningar beträffande rationaliseringsarbetet. På planläggningsbyrån torde slutligen kunna handläggas eventuella vanhävdsärenden. (Det kan anmärkas, att byråerna å den nu nämnda huvudavdelningen skulle komma att ersätta ej blott, såsom ovan nämnts, den nuvarande kullurtekniska byrån, vissa mindre delar av den nuvarande lantbruksbyrån i lantbruksstyrelsen samt egnahemsstyrelsens byggnadskontor utan även

460 egnahemsstyrelsens jordanskaffningsbyrå och delvis jämväl egnahemsstyrelsens allmänna byrå.) Å den andra huvudavdelningen torde böra finnas 1) en lantbruksbyrå för handläggning av ärenden angående rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden eller i stort sett de ärenden, som nu förekomma å den nuvarande lantbruksbyrån, med undantag för dels de ärenden, vilka böra överflyttas till centralorganet för regleringsåtgärder, och dels de inre rationaliseringsärenden, som nu handläggas å den nuvarande lantbruksbyrån; 2—3) en stuteribyrå och en undervisningsbyrå, motsvarande de nu befintliga byråerna med samma namn; 4) en kanslibyrå, å vilken bland annat skulle handläggas personalärenden och andra ärenden av övervägande administrativ art, ärenden angående de årliga bidragen till mindre jordbruk samt ärenden angående den sociala egnahems verksamheten; 5) en kameralbyrå, vilken skulle omhänderha kassaförvaltningen och kontrollen över lantbruksnämndernas medelsförvaltning ävensom tillsynen över förvaltningen av de av lantbruksnämnderna inköpta fastigheterna. De båda sistnämnda byråerna skulle ersätta den nuvarande administrativa byrån hos lantbruksstyrelsen och dessutom fullgöra vissa av de arbetsuppgifter, som nu ankomma på egnahemsstyrelsens allmänna byrå. Därest ett särskilt organ ej inrättas för handläggning av fiskefrågor, torde slutligen å denna avdelning böra finnas en fiskeribyrå, motsvarande den nu befintliga byrån med samma namn. Jordbrukskommittén vill framhålla, att den fördelning av ärendena på olika byråer, som kommittén här skisserat, ej är avsedd att utgöra något bestämt förslag utan endast ett utkast till en arbetsfördelning, vilket kan ändras på åtskilliga punkter, därest så vid utformningen av centralorganet skulle visa sig lämpligt med hänsyn till önskemålet att få en jämn arbetsbelastning å de olika byråerna eller av andra skäl. Centralorganets styrelse bör dessutom ha rätt stor frihet att fördela arbetsuppgifterna inom organet på det sätt, som styrelsen anser lämpligt. Beslutanderätten i de ärenden, som förekomma å de olika byråerna, bör i regel, om ärendet ej är av sådan beskaffenhet att dess avgörande anses kunna uppdragas åt byråchefen eller denne underställd befattningshavare, ankomma på överdirektören för vederbörande avdelning efter föredragning av byråchefen eller annan befattningshavare. I fråga om ärenden å den första huvudavdelningen, d. v. s. ärenden angående yttre och inre rationalisering, kan man dock, av skäl som nedan angivas, ifrågasätta, att beslutanderätten i stället för på överdirektören skall ankomma på generaldirektören.

461 Av styrelsen in pleno torde i huvudsak endast böra behandlas ärenden, som äro av principiell betydelse eller eljest av särskild vikt. Jordbrukskommittén har här ovan framhållit vikten av att de, som skola leda arbetet med den yttre rationaliseringen, ej allt för mycket betungas med andra ärenden utan ha möjlighet att med kraft ägna sig åt detta arbete. Inom det nu skisserade centralorganet kommer generaldirektören att i huvudsak bli befriad från ärenden av rutinmässig karaktär och bör alltså kunna mera helt ägna sig åt detta arbete. Härvid kommer han att ha biträde av överdirektören å avdelningen för yttre och inre rationalisering samt å denna avdelning särskilt av planläggningsbyråns personal. Vad angår överdirektören å denna avdelning är emellertid att märka, att denne även kommer att handlägga åtskilliga ärenden från de båda andra byråerna å avdelningen. Det kan därför tänkas att han i rätt stor utsträckning blir upptagen utav det så att säga mera löpande arbetet å avdelningen. Vill man bereda överdirektören ökade möjligheter att ägna sig åt ledningen av arbetet med den yttre rationaliseringen, exempelvis därför att denne med hänsyn till sina personliga kvalifikationer är särskilt väl lämpad härför, kan detta ske på så sätt, att överdirektören i viss utsträckning frikopplas från beslutanderätten i de å avdelningen förekommande ärendena och dessa i stället avgöras av generaldirektören. En dylik lösning innebär givetvis ingen minskning i den totala arbetsbördan för dessa två chefer utan endast att man ändrar arbetsfördelningen mellan dem, med hänsyn till vad som i det speciella fallet befinnes lämpligt. En ytterligare förstärkning av ledningen av rationaliseringsarbetet i stort skulle kunna ske på så sätt, att planläggningsbyrån får bilda en särskild avdelning och att i spetsen för denna ställes en person med överdirektörs tjänsteställning. Denne skulle dä bli helt befriad från behandlingen av de ärenden, som förekomma å jordförbättringsbyrån och byggnadsbyrån, och sålunda kunna ägna hela sin arbetskraft åt att leda arbetet med den yttre rationaliseringen. En dylik organisationsform synes emellertid även vara förenad med vissa olägenheter. Bland annat synes det mindre lämpligt att på dylikt sätt i centralorganet nära nog fullständigt skilja ärenden angående inre och yttre rationalisering från varandra. Lämpligare torde därför vara, att man bibehåller den förut skisserade organisationsformen men utrustar planläggningsbyrån med så talrik och kvalificerad arbetskraft, som behövs för att centralorganet skall kunna utöva en effektiv ledning av rationaliseringsarbetet. Vad angår planläggningsbyrån vill jordbrukskommittén i detta sammanhang även framhålla önskvärdheten av att denna byrå får en elastisk organisation, så att man får möjlighet att vid denna knyta sådana personer, som ha särskilt goda förutsättningar att här utföra ett för det allmänna och för jordbruket fruktbringande arbete. För chefen för denna byrå torde

462 böra övervägas en något högre lönegradsplacering än för cheferna för övriga byråer. Det kan anmärkas, att lån och utbyte av personal mellan å ena sidan lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen samt å andra sidan centralorganet bör kunna förekomma såväl beträffande planläggningsbyrån som beträffande andra byråer inom centralorganet. Dylika lån och utbyten böra kunna vara till nytta för båda organen därigenom att de möjliggöra ett utbyte av erfarenheter och över huvud torde bidraga till att skapa ökad kontakt mellan centralorganet och lokalorganen. Enligt den nu skisserade organisationsformen skall centralorganet utöva ledningen i stort av hela rationaliseringsverksamheten och således även den del av denna, som den yttre rationaliseringen utgör. För detta ändamål h a r bland annat föreslagits, att en särskild planläggningsbyrå skall inrättas inom centralorganet. För ledningen särskilt av arbetet med den yttre rationaliseringen skulle man emellertid kunna tänka sig en annan organisationsform. Denna skulle bestå däri att det här föreslagna centralorganet — lantbruksstyrelsen — huvudsakligen skulle tjänstgöra såsom ett administrativt centralorgan för lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen, medan själva verksamheten med planläggning av den yttre rationaliseringen och tillsyn över detta rationaliseringsarbetes fortgång skulle uppdragas åt ett särskilt fristående organ, vilket ej skulle ha några administrativa uppgifter. Detta skulle exempelvis kunna ske så, att m a n från lantbruksstyrelsen skulle utbryta den h ä r ovan nämnda planläggningsbyrån (med undantag av besvärsärendena) och låta denna, såsom en kommission av sakkunniga eller i annan form, utöva en rådgivande och inspekterande verksamhet i förhållande till lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen. Häremot må emellertid framhållas, att det är ytterst svårt att hålla i sär den rådgivande och planläggande verksamheten, å ena, samt rena verkställighetsätgärder, å andra sidan. Under det praktiska rationaliseringsarbetet torde ständigt nya problem uppkomma, vid vilkas lösning m a n ej kan i allt för hög grad vara bunden av tidigare uppgjorda planer eller till vilka m a n över huvud ej kunnat taga ställning vid uppgörande av mera allmänna rationaliseringsplaner. För att den rådgivande och planläggande verksamheten skall leda till avsett resultat synes det därför lyckligast, om de personer, som omhänderha denna verksamhet, även ha direkt kontakt med de problem, som uppkomma i den praktiska verksamheten, och ha tillfälle att direkt ta ställning till h u r dessa problem skola lösas. Med den i det föregående skisserade organisationsformen synas dessa önskemål bli tillgodosedda. Genom att å planläggningsbyrån skola handläggas de till lantbruksstyrelsen inkommande ärendena angående yttre rationalisering, får planläggningsbyråns ledning och personal tillfälle att direkt deltaga i avgörandet av dessa ärenden och därigenom trygga den utveckling, som

463 anses önskvärd. Ett fristående organ har däremot ej samma möjlighet att följa de uppkommande problemen, och vill man bereda ett dylikt organ tillfälle att yttra sig i sådana ärenden, som nyss nämnts, måste man igångsätta ett remissförfarande, som uppenbarligen blir tyngre och mera tidsödande än om man väljer den här ovan skisserade organisationsformen. Även för verksamheten med rådgivning och hjälp åt lantbruksnämnderna synes sistnämnda organisationsform vara att föredraga framför ett fristående rådgivande organ. Alternativ

2. Skilda

centralorgan.

Enligt det andra alternativet skulle två centralorgan finnas för arbetet med rationalisering av jordbruket, nämligen ett centralorgan för yttre och inre rationalisering och vissa därmed sammanhängande frågor samt ett centralorgan för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden m. m. Till centralorganet för yttre och inre rationalisering m. m. torde böra läggas alla de ärenden, som lokalt skola omhänderhas av lantbruksnämnderna. Detta organ skulle alltså ersätta den nuvarande egnahemsstyrelsen. Till detsamma skulle vidare föras den kulturtekniska byrå, som nu finnes hos lantbruksstyrelsen, varjämte en viss utvidgning av organisationen måste ske med hänsyn till de nya eller utvidgade arbetsuppgifter, som förutsättas komma att åvila lantbruksnämnderna. Centralorganet för rationalisering av driftsförhållandena m. m. skulle åter motsvara den nuvarande lantbruksstyrelsen, sedan man från densamma avskilt dels den kulturtekniska byrån, dels vissa delar av den nuvarande lantbruksbyrån. (Erinras må härjämte om möjligheten av att jämväl fiskeribyrån kommer att utbrytas från den nuvarande lantbruksstyrelsen.) Beträffande konstruktionen av centralorganet för yttre och inre rationalisering m. m. kan på flertalet punkter hänvisas till vad ovan anförts rörande konstruktionen av ett gemensamt centralorgan. Den viktigaste avvikelsen blir att vissa av byråerna, nämligen lantbruksbyrån, stuteribyrån, undervisningsbyrån och fiskeribyrån, bortfalla enligt detta alternativ. De byråer, som böra finnas hos detta centralorgan, bli alltså en planläggningsbyrå, en jordförbättringsbyrå, en byggnadsbyrå, en kanslibyrå och en kameralbyrå. Även i detta fall synes centralorganet böra ledas av en styrelse, bestående av dels en av Kungl. Maj:t på vissa år förordnad generaldirektör, dels den nedan nämnde överdirektören och dels vissa av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter. I fråga om det gemensamma centralorganet har ovan uttalats, att under generaldirektören böra finnas två överdirektörer, vilka skulle svara för var sin huvudavdelning och även ha beslutanderätten i flertalet på avdelningen förekommande ärenden. Vid ett centralorgan för yttre och inre rationalisering torde det, eftersom vissa byråer här bortfalla, vara tillräckligt med en

464 överdirektör. Hur arbetet skall fördelas mellan denne och generaldirektören synes i viss mån böra vara en personfråga. Man kan sålunda exempelvis tänka sig, att planläggningsbyrån ställes direkt under generaldirektören, medan överdirektören får i uppdrag att leda arbetet å övriga byråer. Vad härefter angår konstruktionen av det centralorgan för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden m. m., vilket skulle finnas enligt detta alternativ, synes detta organ böra ansluta sig till konstruktionen av det nuvarande centralorganet på detta område, d. v. s. lantbruksstyrelsen. Detta organ synes alltså böra bestå av en generaldirektör som chef och cheferna för de olika byråerna som ledamöter. Beträffande byråindelningen synes man likaså kunna följa nu gällande indelning, med de ändringar, som betingas av att vissa arbetsuppgifter förutsättas komma att överföras till andra organ. C. Organet för de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. Beträffande frågan, vilket organ som bör centralt handha ledningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukels område, har jordbrukskommittén i kapitel 13 framhållit, att det visserligen föreligger samband mellan dessa åtgärder och de åtgärder, som statsmakterna vidtaga för att främja jordbrukels rationalisering, men att det likväl icke synes möjligt att åt ett enda organ uppdraga såväl ledningen av den prisreglerande verksamheten som ledningen av rationaliseringsverksamheten. Vid detta uttalande har jordbrukskommittén utgått från den organisationsform för rationaliseringsverksamheten, som kommittén förordat, nämligen att endast ett centralorgan skall finnas för denna verksamhet. Med hänsyn till vad här ovan anförts rörande omfattningen av sistnämnda organs arbetsuppgifter synes det även uppenbart, att man ej kan tänka sig att på detta organ lägga jämväl ledningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Väljer man det andra av de ovan behandlade alternativen i fråga om ledningen av rationaliseringsverksamheten och alltså uppdelar ledningen av denna verksamhet på två centralorgan, skulle det väl kunna göras gällande, att arbetsbelastningen i och för sig ej skulle utgöra något avgörande hinder för att på ett av dessa organ lägga jämväl ledningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. Det organ, som i så fall med hänsyn till omfattningen av sina övriga arbetsuppgifter för närvarande torde komma i fråga, synes vara det organ, som skulle handha ledningen av arbetet med rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden. Att lägga regleringsuppgifterna på centralorganet för yttre och inre rationalisering synes däremot uteslutet, då man även i så fall skulle få ett alltför stort organ. (Det k a n i detta sammanhang framhållas, att regleringsåtgärderna och därmed sammanhängande uppgifter torde komma att kräva en betydligt större personal

465 än den, som erfordras för ledningen av arbetet med rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden. Om ett och samma centralorgan skulle omhänderha dels ledningen av arbetet med yttre och inre rationalisering av jordbruket och därmed sammanhängande uppgifter, dels de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område och vad därmed har samband, skulle ett sådant organ därför bli avsevärt större än det gemensamma centralorgan för rationaliseringsverksamheten, som jordbrukskommittén förordat.) Att sammanföra de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område med ledningen av verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden synes emellertid av olika skäl ej böra komina i fråga. Det förtjänar framhållas, att man vid inrättandet av de organ, som under längre eller kortare tider alltsedan början av 1930-talet handlagt jordbrukets prisregleringsfrågor eller vissa avsnitt av dessa frågor — exempelvis statens spannmålsnämnd, statens sockernämnd, statens jordbruksnämnd och slutligen statens livsmedelskommission — genomgående utgått från att det är mindre lämpligt att pä ett ämbetsverk av vanlig art, såsom exempelvis den nuvarande lantbruksstyrelsen, lägga omhänderhavandet av regleringsverksamheten. Man har i stället för dessa regleringsuppgifter tillskapat särskilda nämnder, bestående av ett visst antal ledamöter, vilka utsetts med tanke på att de intresse- och samhällsgrupper, som närmast berördes av regleringarna, skulle bli representerade i de organ, som skulle handha regleringsåtgärderna. Även jordbrukskommittén anser, att det organ, som skall handha regleringsåtgärderna på jordbrukets område, bör på dylikt sätt ha en intim kontakt med de olika samhällsgrupperna. Detta önskemål kan emellertid ej förverkligas, därest regleringsåtgärderna skulle omhänderhas av ett ämbetsverk av den typ, som enligt nyssnämnda alternativ förutsatts skola finnas för rationaliseringen av jordbrukets driftsförhållanden, d. v. s. ett ämbetsverk av samma typ som den nuvarande lantbruksstyrelsen. Denna olägenhet skulle visserligen kunna undanröjas genom en omorganisation av detta verk. Mot en dylik omorganisation talar emellertid det förhållandet, att den nuvarande organisationsformen synes väl lämpad för de rationaliseringsuppgifter som enligt delta alternativ skulle åvila verket. Härtill kominer, att till grund för regleringsuppgiftema och uppgifterna i fråga om rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden komina att ligga så pass skilda synpunkter, att det kan befaras bli svårt att i ledningen av ett dylikt organ förena dels erforderlig sakkunskap beträffande de ifrågavarande rationaliseringsspörsmålen, dels den allmänna översikt över de vid varje tidpunkt aktuella jordbrukspolitiska och ekonomiska problemen, som erfordras för omhänderhavandet av jordbruksregleringen. Jordbrukskommittén hyser av nu anförda skäl den uppfattningen att det — vare sig man i fråga om den centrala organisationen av rationaliseringsverksamheten väljer det ena eller det andra av de båda ovan angivna alternativen — bör inrättas ett särskilt organ, vilket under Kungl. Maj:t skall ."(O—

61647511.

466 handhava de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område och därmed sammanhängande uppgifter. Arbetsuppgifterna för detta organ — förslagsvis benämnt statens jordbrukskommission — synas kunna uppdelas i fyra huvudgrupper nämligen a) direkta regleringsåtgärder, b) vissa andra åtgärder för att främja avsättningen av jordbrukets produkter, c) beredskapsuppgifter, samt d) utredningsarbete och statistiskt arbete. Till den första huvudgruppen höra alla de åtgärder, som ha direkt samband med det statliga importskyddet och prisstödet ät jordbruksnäringen. Hit höra sålunda exempelvis avgivande av förslag till Kungl. Maj:t angående avvägningen av det statliga prisstödet och angående utformningen i övrigt av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område, handhavande av import- och exportregleringen i fråga om jordbruksprodukter, utbetalande av eventuella pristillägg till producenter och exportbidrag samt restitution av importavgifter, handläggning av frågor om utjämningslagring av brödsäd och fodersäd samt andra med jordbruksstödet sammanhängande lagringsfrågor. De till denna grupp hörande uppgifterna omhänderhavas för närvarande av statens livsmedelskommission med ett undantag. Frågor om prissättningen å sockerbetor handläggas nämligen för närvarande av statens sockernämnd. Jordbrukskommitténs förslag på denna punkt innebär alltså, såsom framhållits i kapitel 13, att handläggningen av sistnämnda frågor skall överföras från statens sockernämnd till statens jordbrukskommission. Till motivering härför vill kommittén anföra följande: Den metod för avvägningen av prisstödet åt jordbruksnäringen, som jordbrukskommittén förordat, innebär, att man före varje regleringsårs början med ledning bland annat av kalkyler rörande inkomst- och kostnadsförhållandena vid basjordbruken i olika delar av landet skall söka fastställa, vilken prisnivå å de olika produkterna, som under förutsättning av normal skörd erfordras för att basjordbruken skola uppnå full lönsamhet. Vid avvägningen av prisstödet för de olika produktionsgrenarna måste man bland annat taga hänsyn till de olikheter i fråga om produktionsinriktning och naturliga produktionsförutsättningar som föreligga mellan olika delar av landet. Det gäller härvid att se till, att den inbördes avvägningen blir sådan, att även jordbruksbefolkningen i de delar av landet, där produktionsförutsättningarna för jordbruket äro sämre än i slättbygderna, om möjligt skola uppnå jämställdhet i inkomsthänseende med motsvarande befolkningsgrupper utanför jordbruket, samtidigt som man bör söka undvika att stödet åt basjordbruken i slättbygderna skall gå utöver vad som erfordras för att bereda dessa jordbruk full lönsamhet.

467 Om denna metod för avvägningen av prisstödet skall kunna användas och ovan anförda önskemål rörande effekten av prisstödet för jordbruken i olika delar av landet skola kunna beaktas, synes det nödvändigt, att avvägningen av prisstödet åt sockerbetsodlingen sker i samband med avvägningen av prisstödet åt andra produktionsgrenar. Sockerbetsodlingen utgör nämligen en betydande inkomstpost för en stor del av det svenska jordbruket, och det avgörande, som träffas rörande storleken av stödet åt denna produktionsgren, måste därför få betydande återverkningar för storleken av stödet åt andra produktionsgrenar. Det synes likaså naturligt och ändamålsenligt, att frågorna rörande prisstödet åt sockerbetsodlingen skola handläggas av samma organ, som handhar prisfrågorna i övrigt och vilket därvid har att söka tillse, att effekten av det sammanlagda prisstödet åt de olika produktionsgrenarna skall bli sådan, att ovan anförda önskemål rörande basjordbrukens lönsamhet tillgodoses. Delta organ förutsattes bland annat även ha att verkställa de utredningar, som erfordras för att man skall kunna bedöma den totala effekten av jordbruksstödet och som även böra ligga till grund för avvägningen av stödet åt sockerbetsodlingen. Jordbrukskommittén vill framhålla, att enligt kommitténs förslag sockernämnden alltjämt skulle bestå för omhänderhavande av vissa grupper av ärenden, vilka ligga utanför den egentliga prisreglerande verksamheten eller endast innebära en tillämpning av de fastställda riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten men fordra speciell sakkunskap. Givet är vidare, att den sakkunskap rörande de mera tekniska spörsmålen i samband med avvägningen av prisstödet åt sockerbetsodlingen, som finnes hos sockernämnden, även i fortsättningen bör kunna utnyttjas vid behandlingen av frågor rörande detta prisstöd. Rörande den andra huvudgruppen av de ärenden, som böra falla under jordbrukskommissionens handläggning, nämligen åtgärder för cdt främja avsättningen av jordbrukets produkter, må anföras följande: Frågan om de åtgärder, som statsmakterna böra vidtaga för att genom kvalitetskontroll eller med biträde av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse främja avsättningen av jordbrukets produkter, synes stå i så nära samband med frågan om utformningen av det direkta statliga prisstödet åt jordbruksnäringen, att det organ, som handlägger sistnämnda ärenden, även bör omhänderha förstnämnda åtgärder. Såsom jordbrukskommittén antytt redan på tal om den centrala organisationen av rationaliseringsverksamheten, synes därför handläggningen av ärenden angående åtgärder för att främja avsättningen av jordbrukets produkter böra överföras från den nuvarande lantbruksstyrelsen till jordbrukskommissionen. Enligt denna ståndpunkt bör alltså jordbrukskommissionen i fortsättningen bland annat handlägga ärenden angående kvalitetsbestämmelser och kvalitetskontroll i fråga om smör, ost, mjölk och kött. Vidare bör jordbrukskommissionen handlägga ärenden angående lån och bidrag ur sådana statliga fonder, som tillkommit i syfte

468 att bereda jordbrukarna förbättrade avsättningsmöjligheter för sina produkter, till exempel statens slakterilånefond, frukt- och potatislagerfonden samt mejerilånefonden. 1 en del fall kan det vara tveksamt, huruvida en viss verksamhet närmast bör anses hänförlig till rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden eller till främjande av avsättningen av jordbrukets produkter. Kommittén tänker härvid exempelvis på den tillsyn över efterlevnaden av mejeristadgan, som för närvarande åvilar lantbruksstyrelsen. Dylika spörsmål torde böra upptagas till närmare övervägande i samband med detaljutformningen av den blivande organisationen. Rörande de beredskapsuppgifter, som böra omhänderhavas av jordbrukskommissionen, vill jordbrukskommittén anföra följande: I ett av ekonomiska försvarsberedskapsutredningen avgivet betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation (Statens offentliga utredningar 1946: 19) har bland annat behandlats frågan, vilket organ som bör handlägga frågor rörande beredskapen inom jordbruksnäringen och på vissa närliggande områden. Försvarsberedskapsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att ett särskilt centralorgan skall inrättas för den ekonomiska försvarsberedskapen. Utredningen h a r emellertid ansett, att detta centralorgan ej bör syssla med beredskapen inom jordbruksnäringen utan att detta arbete, därest ett särskilt organ inrättas för handhavande av statens prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, i stället bör omhänderhavas av sistnämnda organ. Utredningen har rörande denna fråga och rörande de gränsdragningsproblem, som uppkomma vid ett dylikt ståndpunkttagande, anfört följande: Enligt vad utredningen erfarit vid överläggningar med representanter för 1942 års jordbrukskommitté, har kommittén för avsikt att föreslå inrättandet av ett statligt organ, som under Kungl. Maj:t skall handha ledningen av landets jordbrukspolitik och regleringsåtgärderna inom jordbruket. Jordbrukskommittén torde också komma att förorda, att de framtida åtgärderna på detta område avpassas så, att landets försörjning med jordbruksprodukter blir på ett tillfredsställande sätt tryggad även i händelse av flerårig avspärrning från utlandet eller krigsfall. Ehuru några slutgiltiga avgöranden ännu icke träffats i här berörda hänseenden, vill utredningen i fortsättningen utgå från att de sålunda diskuterade riktlinjerna för frågans lösning komma att följas. Om det alltså kommer att finnas ett speciellt organ, som skall vaka över att beredskapen inom jordbruksnäringen tillgodoses, kan det enligt utredningens mening icke vara lämpligt att låta ett centralt beredskapsorgan syssla med samma frågor. Emellertid torde det icke vara möjligt, att sistnämnda organ helt och hållet frigöres från handläggningen av frågor, som kräva sin lösning för fullföljandet av beredskapen på jordbruksområdet. Dels bör nämligen det centrala beredskapsorganet även på detta område ha att tillse, att den ekonomiska försvarsberedskapen och beredskapsåtgärderna få en med hänsyn till den givna ramen lämplig omfattning i förhållande till andra områden. Dels måste centralorganet också vaka över att åtgärderna på de olika områdena samordnas. Det är således tydligt, att centralorganet måste beredas tillfälle att följa det speciella jordbruksorganets arbete och ha möjlighet att göra ett visst inflytande gällande. Emellertid bör det centrala organet få vissa uppgifter även i andra hänseenden

469 än de nu nämnda. Sålunda bör den del av beredskapsarbetet, som avser planläggningen av det eller de organ, som i händelse av avspärrning eller krig skola ha att verka på nu förevarande speciella område, och förberedandet av denna krisorganisations arbete, ske under ledning av det centrala beredskapsorganet. Också härvidlag möta nämligen avvägnings- och samordningsproblem, som böra ses mot bakgrunden av den ekonomiska försvarsberedskapen i övrigt. Samarbete mellan centralorganet och jordbruksorganet synes erforderligt också i andra avseenden. Detta gäller å ena sidan jordbruksnäringens försörjning med industriprodukter, såsom konstgödsel, maskiner och redskap m. m., samt å andra sidan industriens försörjning med jordbruksprodukter, exempelvis lin, hampa och ull. Enligt utredningens mening bör arbetet för tillgodoseendet av en tillfredsställande försörjningsberedskap i fråga om dessa produkter principiellt sett bedrivas så, att det organ, inom vars verksamhetsområde en viss produkt förbrukas, skall ha att svara för behovsundersökningar och fördelningsproblem, medan det organ åter, inom vars område produkten tillverkas, får svara för att erforderliga kvantiteter kunna ställas till förfogande. I fråga om konstgödsel och andra för jordbruket erforderliga industriprodukter skulle alltså det centrala organet, som enligt vad i det följande närmare utvecklas avses skola ombesörja den ekonomiska försvarsberedskapen på det industriella området, handha planläggningen för produktionsskedet medan jordbruksorganet däremot skulle utföra behovsundersökningar och behandla fördelningsfrågor. Beträffande de för industrien erforderliga jordbruksprodukterna skulle en motsatt ordning tilllämpas. När utredningen förut använt uttrycket jordbruksprodukter, har utredningen härmed i främsta rummet avsett livsmedel, som framställas inom jordbruksnäringen. Det skulle således ankomma på jordbruksorganet att handha försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet, i den mån detta sammanhänger med jordbruket. Återstår då att besvara frågan vem som skall handha motsvarande uppgift beträffande andra livsmedel än de nu avsedda, t. ex. fisk samt sådana varor, som icke framställas inom landet, såsom kaffe, te och kakao, risgryn, mandel, salt och kryddor m. fl. I fråga om fisket pågår för närvarande, enligt vad utredningen erfarit, en undersökning angående denna närings efterkrigsförhållanden. Möjligt är, att undersökningen får till resultat, att avsättnings- och prisregleringsfrågorna på detta område anses böra handhas av jordbruksorganet eller eventuellt av ett särskilt för ändamålet inrättat organ. Det synes utredningen naturligt, att samma organ, som anförtros de allmänna regleringsuppgifterna, också i huvudsak får ta hand om beredskapen på fiskförsörjningens område. Dock bör härvid, i överensstämmelse med vad nyss sagts, beredskapen med avseende på för fisket erforderliga industriella förnödenheter, såsom brännolja, garn etc, handhas av det centrala organet. Vad därefter beträffar de importerade livsmedlen, torde det — även om det åtminstone i fråga om dem, som icke direkt kunna ersätta inhemska jordbruksprodukter, ej kan anses självklart, att beredskapsfrågorna härutinnan skola handläggas av jordbruksorganet — ur enhetlighetens synpunkt vara lämpligast med en dylik anordning. En annan gränsdragning, som påkallar beaktande i detta sammanhang, gäller den speciella livsmedelsindustrien. Frågan är, om denna industri, som under kriget administrerats av livsmedelskommissionen, framgent bör i beredskapshänseende lyda under centralorganet eller det särskilda jordbruksorganet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan denna industri och övriga frågor på livsmedels- och jordbruksområdet synes det senare alternativet måhända vara att föredra. För att beredskapen i fråga om livsmedel och andra med jordbruksproduktionen sammanhängande varor skall kunna tryggas torde i stor utsträckning lagerhållning komma att behövas. Detta gäller ej enbart sådana varor, som icke kunna framställas inom landet, såsom kolonialvaror, utan också varor, som normalt framställas här

170 ehuru i otillräcklig utsträckning, såsom margarinråvaror, konstgödsel och kraftfodermedel av olika slag. Även för andra varor, i fråga om vilka landet i normala fall är självförsörjande, torde emellertid en viss lagring behövas, exempelvis i vad gäller spannmål. Jämväl den lagerhållning, som sålunda på livsmedelsområdet i olika avseenden skulle komma i fråga, bör enligt utredningens mening närmast handhas av jordbruksorganet. Vad slutligen angår sådana beredskapsfrågor, som beröra ersättningsproduktionen av livsmedel och av andra förnödenheter på hithörande områden, vill utredningen för sin del förorda, att, i den mån dylik ersättningsproduktion skall ske inom industrien, det centrala organet får ta hand om produktionsplaneringen, medan jordbruksorganet får handlägga behovsundersökningar och fördelningsfrågor. Detta skulle således komma att gälla bland annat för fodercellulosa och sulfitjäst. J o r d b r u k s k o m m i t t é n d e l a r , s å s o m k o m m i t t é n även a n f ö r t i ett a v k o m m i t t é n avgivet y t t r a n d e ö v e r s a g d a b e t ä n k a n d e , i p r i n c i p d e n u p p f a t t n i n g o m r e g l e r i n g s o r g a n e t s b e f a t t n i n g m e d b e r e d s k a p s f r å g o r , s o m k o m m i t till u t t r y c k i b e t ä n k a n d e t . H ä r a v följer, att m a n enligt k o m m i t t é n får r ä k n a m e d att det h o s j o r d b r u k s k o m m i s s i o n e n k o m m e r att b e h ö v a s viss p e r s o n a l , s o m sysslar dels m e d p l a n l ä g g n i n g s - och u t r e d n i n g s a r b e t e r ö r a n d e o v a n a n givna b e r e d s k a p s f r å g o r , dels i viss u t s t r ä c k n i n g ä v e n m e d b e r e d s k a p s l a g ring. K o m m i t t é n vill i d e t t a s a m m a n h a n g e r i n r a o m att k o m m i t t é n s förslag r ö r a n d e u t f o r m n i n g e n a v r e g l e r i n g s å t g ä r d e r n a i fråga o m b r ö d s ä d f ö r u t s ä t ter en viss b e r e d s k a p s l a g r i n g , vilken skulle o m h ä n d e r h a v a s a v e n s k i l d a l a g e r h å l l a r e enligt a v t a l m e d det c e n t r a l a r e g l e r i n g s o r g a n e t . Det k a n v i d a r e n ä m n a s , a t t f r å g a n o m f o r m e r n a för b e r e d s k a p s l a g r i n g e n b e r ö r t s i en skrivelse f r å n statens l i v s m e d e l s k o m m i s s i o n till e k o n o m i s k a f ö r s v a r s b e r e d s k a p s u t r e d n i n g e n . I d e n n a skrivelse, vilken finnes f o g a d vid u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e , h a r l i v s m e d e l s k o m m i s s i o n e n b l a n d a n n a t anfört f ö l j a n d e : Lagring av beredskapsvaror synes i stor utsträckning kunna handhas av dem, som under fredstid bruka vara lagerhållare av liknande varor. I många fall torde det vara lämpligt, att civilrättsliga avtal ingås med dylika lagerhållare eller med deras organisationer, genom vilka avtal lagerhallarna, respektive organisationerna för lagerhallarnas räkning, förbinda sig att mot viss gottgörelse under fredstid hålla ett så stort omsättningslager, att beredskapssynpunkten blir tillgodosedd. I den mån så sker, torde omsättningen av beredskapsvarorna kunna ske utan störande inverkan på den normala handeln. I de fall statliga myndigheter på visst område under fredstid syssla med uppgifter av samma art som de, vilka sammanhänga med försvarsberedskapen, synes det vidare naturligt att dessa myndigheter anlitas även för tryggandet av försvarsberedskapen på området, över huvud taget synes det vara av stor vikt, att man i möjlig mån söker sig fram till en ordning, varigenom försvarsberedskapen kan tillgodoses så att säga inom ramen för den på mera fredliga förhållanden inriktade verksamheten. Till de s y n p u n k t e r p å f o r m e r n a för l a g r i n g e n , s o m l i v s m e d e l s k o m m i s s i o n e n s å l u n d a anfört, k a n j o r d b r u k s k o m m i t t é n i p r i n c i p a n s l u t a sig. V a d slutligen a n g å r det utredningsarbete och statistiska arbete, s o m b ö r a n k o m m a p å j o r d b r u k s k o m m i s s i o n e n , vill j o r d b r u k s k o m m i t t é n f r a m h å l l a a t t k o m m i s s i o n e n , för att k u n n a f r a m l ä g g a förslag r ö r a n d e u t f o r m n i n g e n av

471 de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område och för att på ett ändamålsenligt sätt kunna handhava de fullmakter på detta område, som Kungl. Maj:t och riksdagen kunna komma att lämna kommissionen, måste ha tillgång till ett omfattande statistiskt material och även kommer att behöva vidtaga omfattande utredningar. Jordbrukskommissionen måste sålunda bland annat följa pris- och produktionsutvecklingen såväl inom landet som utomlands. Vad särskilt angår produktionsutvecklingen inom landet behöver kommissionen ha tillgång till statistiskt material angående användningen av jordbruksjorden, förändringarna i kreatursstammen samt angående skördeutsikler och angående skördarnas storlek. Arealinventeringar och kreatursräkningar torde redan på grund härav böra äga rum även i fortsättningen, liksom man även i fortsättningen torde böra göra skördeuppskattningar och skörderäkningar. Insamlandet och den första bearbetningen av dylikt statistiskt material har under krigsåren till största delen skett å livsmedelskommissionens statistiska byrå. De definitiva skördeuppskattningarna och skörderäkningarna ha dock huvudsakligen ombesörjts av statistiska centralbyrån. Bearbetningen av det nu nämnda statistiska materialet blir i främsta rummet av betydelse för ställningstagandet till de aktuella regleringsfrågorna. Det är även för detta ställningstagande angeläget, att bearbetningen skall ske så snabbt som möjligt samt att såväl uppläggningen av de statistiska undersökningarna som bearbetningen av desamma skola ta sikte på de frågor, som regleringsorganet behöver få belysta. För att dessa önskemål skola bli tillgodosedda synes det lämpligt att hos jordbrukskommissionen — liksom för närvarande är fallet hos livsmedelskommissionen — skall finnas en statistisk byrå, vilken kan utföra dessa statistiska undersökningar. Ur de synpunkter, som här ovan anförts, synes det lämpligt, att denna byrå skall omhänderha ej allenast de statistiska undersökningar pä jordbrukets område, som hittills ombesörjts av livsmedelskommissionens statistiska byrå, utan även viss del av det arbete med jordbruksstatistiken, som för närvarande utföres å statistiska centralbyrån. Jordbrukskommittén är emellertid ej beredd att avgiva något förslag rörande den gränsdragning i fråga om arbetsuppgifterna, som bör ske mellan statistiska centralbyrån och jordbrukskommissionens statistiska byrå. Till belysande av frågan vill kommittén hänvisa till en av chefen för livsmedelskommissionens statistiska byrå, byråchefen Otto Zetterberg, upprättad promemoria i frågan, vilken bifogas jordbrukskommitténs betänkande såsom bilaga 10. Inom jordbrukskommissionen måste vidare verkställas utredningar rörande olika spörsmål av betydelse för behandlingen av prisregleringsfrågorna. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt peka på att den metod för avvägning av prisstödet, som kommittén ovan förordat, förutsätter omfattande och noggranna utredningar rörande inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket.

472 I anslutning till vad jordbrukskommittén nu nämnt rörande jordbrukskommissionens arbetsuppgifter skall kommittén i korthet beröra frågan om kommissionens organisation och fördelningen av arbetet på olika avdelningar eller sektioner. Kommittén vill emellertid förutskicka, att man här i måhända än högre grad än i fråga om rationaliseringsorganen bör ha en elastisk organisation, där bland annat fördelningen av arbetsuppgifterna anpassas efter vad som vid varje särskild tid finnes mest lämpligt. Det utkast till organisationen, som här nedan framlägges, är därför endast avsett atl ange huvuddragen av en organisation, som för närvarande synes ändamålsenlig med hänsyn bland annat till erfarenheterna från livsmedelskommissionens arbete och till vad man nu kan antaga rörande omfattningen av de blivande arbetsuppgifterna. Jordbrukskommissionen synes böra bestå av en ordförande samt vissa ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Ledamöterna torde böra utses med tanke på att de skola representera olika intressegrupper. Vidare torde jordbrukskommissionen böra ha tillgång till ett råd, vars mening kan inhämtas i viktiga frågor. Antalet rådsmedlemmar torde dock kunna göras väsentligt lägre än antalet medlemmar i livsmedelskommissionens råd. Rådsledamöterna torde böra utses av Kungl. Maj:t efter förslag från olika av jordbruksregleringens utformning intimt berörda organisationer. Ledningen av jordbrukskommissionens arbete torde under ordföranden böra omhänderhavas av en kanslichef. Antalet ledamöter torde böra bli beroende på huruvida kanslichefen skall vara ledamot av kommissionen eller ej. Skall kanslichefen ej vara ledamot av kommissionen, torde antalet ledamöter lämpligen kunna bestämmas till fyra, medan antalet i motsatt fall torde böra utökas till fem. Med hänsyn till omfattningen av det arbe le, som kan väntas komma att åvila jordbrukskommissionen, synes posten som ordförande i kommissionen böra vara en heltidsbefattning. Även om så blir fallet, är det emellertid önskvärt, att ordföranden ej skall betungas med avgörandet av alla de ärenden, vilka äro av sådan beskaffenhet, att beslutanderätten ej anses kunna uppdragas åt tjänstemän i kommissionen men vilka det å andra sidan icke kan anses nödvändigt att hänskjuta till jordbrukskommissionen in pleno. Bland annat på grund härav synes det lämpligt, att den nyssnämnde kanslichefen skall ha ställning som ledamot i kommissionen. Inom jordbrukskommissionen torde böra inrättas en sektion för animaliska produkter och en sektion för vegetabiliska produkter. Härjämte bör finnas ett kansli, inrymmande bland annat vissa byråer. I spetsen för de båda sektionerna böra stå särskilda sektionschefer, medan kansliet bör vara underställt kanslichefen. Å sektionen för animaliska produkter böra bland annat handläggas löpande ärenden angående prisregleringen i fråga om mjölk, mejeriprodukter, andra fettvaror, slaktvaror och ägg samt angående åtgärder för främjande

av avsättningen av dessa produkter. Å denna byrå böra sålunda exempelvis handläggas ärenden angående beviljande av import- och exportlicenser, utbetalande av exportbidrag och restitution av importavgifter för fodermedel vid export av animaliska produkter, kvalitetskontroll beträffande animaliska produkter m. m. Å sektionen böra vidare handläggas eventuella ärenden angående margarinaccis eller uttagande av importavgifter för fettråvaror. Sektionen bör vidare bland annat omhänderhava eller övervaka den beredskapslagring, som kan beslutas i fråga om varor tillhörande sektionens verksamhetsområde, främst givetvis fettråvaror. Å sektionen för vegetabiliska produkter böra till en början handläggas ärenden angående import- och exportreglering i fråga om brödsäd och fodermedel, angående tillämpningen av bestämmelserna om inmalningstvång och kontroll över efterlevnaden av dessa bestämmelser samt angående utjämningslagring av brödsäd och fodersäd. Vidare böra å denna sektion handläggas regleringsärenden angående potatis och sockerbetor samt angående den inhemska oljeväxtodlingen. Sektionen bör även omhänderhava eller övervaka beredskapslagringen av brödsäd och den beredskapslagring av andra vegetabiliska produkter, som kan finnas önskvärd. Beträffande båda de nu nämnda sektionerna bör emellertid gälla, att ärenden av huvudsakligen administrativ karaktär böra handläggas å kansliet. Den viktigaste uppgiften för kansliet blir att svara för de utredningar och undersökningar, som erfordras för kommissionens verksamhet, och att utarbeta förslag i viktigare hos kommissionen förekommande frågor. Inom kansliet torde därför böra inrymmas dels en administrativ byrå, dels en utredningsbyrå och dels en statistisk byrå. Vidare torde inom kansliet böra finnas en byrå för handläggning av beredskapsfrågor, på vilken bör ankomma att följa utvecklingen på detta område samt att framlägga förslag till erforderliga åtgärder. Slutligen torde inom kansliet böra finnas ett sekretariat. Jordbrukskommittén vill till sist på tal om konstruktionen av det nya regleringsorganet beröra förhållandet mellan detta organ och det organ, som för närvarande under statens livsmedelskommission handhar verkställigheten av bland annat vissa regleringsåtgärder i fråga om brödsäd och fodermedel, d. v. s. Svenska spannmålsaktiebolaget. Ett genomförande av jordbrukskommitténs förslag i fråga om åtgärder Ull stöd för brödsädsodlingen skulle möjliggöra en avsevärd förenkling av den administrativa apparaten för dessa stödåtgärder. Det torde med hänsyn härtill vara tänkbart att slopa spannmålsbolaget och låta stödåtgärderna handhavas direkt av det centrala regleringsorganet. Vad angår tidpunkten för spannmålsbolagets upphörande vill kommittén emellertid erinra om att spannmålsbolaget under nuvarande extraordinära förhållanden fullgör åt-

474 skilliga uppgifter, vilka icke lämpligen torde böra omhänderhavas av det centrala regleringsorganet. Sålunda ombesörjer spannmålsbolaget för närvarande bland annat så gott som samtliga inköp utomlands av spannmål och fodermedel. Frågan om spannmålsbolagets upphörande torde därför böra anstå tills vidare och prövas i samband med en prövning av frågan om behovet av och formerna för sådan kommersiell verksamhet, som dittills bedrivits av spannmålsbolaget.

D . Frågan o m överförande av statens lagerhus- och fryshusstyrelses uppgifter på Svenska spannmålsaktiebolaget eller det centrala regleringsorganet. Genom beslut av 1917 års riksdag beviljades medel till anskaffande av vissa statliga lagerhus och fryshus. För förvaltningen av dessa inrättades statens lagerhus- och fryshusstyrelse. Denna förvaltar för närvarande sex statliga spannmålslagerhus, nämligen i Hallsberg, Linköping, Eslöv, Åstorp, Klagstorp och Tomelilla. (Tidigare funnos ytterligare tre statliga lagerhus, nämligen i Roma, Eskilstuna och Vara. Dessa lagerhus äro emellertid sedan flera år tillbaka försålda till olika jordbrukareorganisationer.) Vart och ett av de statliga lagerhusen har en kapacitet om cirka 3 000 ton spannmål. Dessutom har Svenska spannmålsaktiebolaget låtit uppföra enkla planmagasin i anslutning till lagerhusen i Hallsberg, Linköping, Klagstorp och Tomelilla. De tre första av dessa planmagasin rymma vart och ett något över 3 000 ton spannmål, medan magasinet i Hallsberg rymmer cirka 5 000 ton. Totalt rymma de statliga lagerhusen och bolagets magasin sålunda omkring 33 000 ton spannmål, därav lagerhusen omkring 18 000 ton och bolagets magasin omkring 15 000 ton. Några statliga fryshus ha aldrig inrättats. De statliga lagerhusen tillkommo pä en tid, då jordbrukarna själva icke i någon nämnvärd utsträckning förfogade över större lagringsutrymmen och dä lantbrukarnas organisationer i allmänhet icke voro av den omfattning och styrka, att de förmådde engagera sig för större lagerhusbyggen. Det ansågs därför lämpligt, att staten skulle träda emellan och uppföra statliga lagerhus i vissa större uppsamlingsområden för brödspannmål. Dessa lagerhus, som blevo färdiga år 1918 och iill en början togos i anspråk av dåvarande statens folkhushållningskommission, utnyttjades under 1920-talet och början av 1930-talet i växlande omfattning för det ursprungligen avsedda ändamålet, d. v. s. för sådan spannmålslagring, som åsyftade att möjliggöra en jämnare fördelning av utbuden på konsumtionsåret och därmed utvinnande av högre spannmålspriser. Därefter ha emellertid förhållandena på ifrågavarande område förändrats. Genom tillkomsten — i viss utsträck-

475 ning med hjälp av statsunderstöd — av ett stort antal lagerhus i de delar av landet, där spannmål produceras i någon större omfattning, ha de statliga lagerhusen allt mera förlorat sin ursprungliga betydelse. Sedan i samband med stödåtgärderna för brödsädsodlingen skyldighet införts först för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. och därefter för Svenska spannmålsaktiebolaget att inlösa överskott av brödsäd, kommo under större delen av 1930-talet lagerhusen till användning huvudsakligen för lagring av dylika överskottspartier. I samband med denna inlösnings verksamhet träffade bland annat spannmålsbolaget överenskommelse med lagerhusstyrelsen att denna på samma sätt som handeln skulle i egenskap av ombud för spannmålsbolaget inlösa till bolaget hembjuden brödsäd. (Det kan för övrigt anmärkas, att nyssnämnda planmagasin uppfördes i samband med denna inlagrings- och inköpsverksamhet.) Till följd av denna inlagrings verksamhet blevo de statliga lagerhusen och de vid dessa uppförda magasinen väl utnyttjade under större delen av 1930-talet. Även under kriget ha dessa lagerutrymmen i stor utsträckning tagits i anspråk för den av spannmålsbolaget bedrivna lagringsverksamheten. Statens jordbruksnämnd har vid två tillfällen, nämligen år 1936 och år 1939, föreslagit, att de statliga lagerhusen skulle överföras till spannmålsbolagets förfogande. Som skäl härför anförde jordbruksnämnden dels det ovan påpekade förhållandet, att de statliga lagerhusen förlorat sin marknadsreglerande betydelse och i huvudsak torde komma att användas endast för långtidslagring för spannmålsbolagets räkning, dels att spannmålsbolaget, därest de statliga lagerhusen stode till dess omedelbara disposition, skulle få bättre möjligheter att bedöma skäligheten av de lagringsersättningar, som begärdes av de av bolaget anlitade lagerhallarna. Framställningarna ledde emellertid icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Frågan om den betydelse de statliga lagerhusen kunna komma att få i fortsättningen blir i hög grad beroende av utformningen av de statliga stödåtgärderna beträffande brödsäd. Under de senaste decennierna och icke minst under krigsåren har såväl kvarnindustrin som handeln (däri inräknat även jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse) anskaffat mycket betydande utrymmen för lagring av spannmål, vilka utrymmen i stor utsträckning äro modernt inredda och utrustade och i allmänhet äro väl belägna ur avsättnings- och kommunikationssynpunkt. Ytterligare lokaler för lagring av spannmål torde vara planerade. Redan nu är därför tillgången på lagerutrymmen för spannmålslagring så riklig, att de statliga lagerhusen ej kunna anses ha någon betydelse ur marknadsreglerande synpunkt. Härvid inverkar givetvis i främsta rummet den utveckling, som jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse undergått på spannmålshandelns område. Det kan nämnas, att handelns och kvarnindustrins tillgång på lagringslokaler, lämpade för spannmålslagring, för närvarande sammanlagt torde motsvara en lagring av åtminstone mellan 700 000 och 800 000 ton. De statliga lagerhusen torde där-

476 för i fortsättningen knappast i någon större utsträckning komma att tagas i anspråk av enskilda lagerhållare. För beredskapslagring av brödsäd torde dessa lagerhus på grund av sitt läge icke böra komma i fråga. Slutligen är att märka, att enligt det system för lagring i prisstödjande syfte, som jordbrukskommittén förordat, jordbrukets och handelns organisationer själva skola ombesörja denna lagring mot allenast viss lagringsersättning och prisfallsgaranti från statens sida. Det kan ej förväntas, att de statliga lagerhusen i någon större utsträckning komma att tagas i anspråk för dylik lagring annat än i det mindre sannolika fall, att lagerhallarnas egna utrymmen ej skulle vara tillräckliga. Under nu anförda omständigheter synes man böra överväga, huruvida det finnes anledning att bibehålla de statliga lagerhusen eller om man bör begagna eventuella möjligheter att avyttra dessa. (Såsom ovan nämnts ha tre av de ursprungliga lagerhusen redan för åtskilliga år sedan sålts till olika jordbrukareorganisationer.) Härvid är att märka, att lagerhusen nu äro inemot 30 år gamla och, ehuru de underhållits på ett tillfredsställande sätt, tämligen omoderna, samt att möjligheterna att avyttra dem till ett för staten förmånligt pris torde minskas i samma mån som spannmålshandeln utökar sina egna lagerutrymmen genom nybyggnader. Vare sig det längre fram skulle befinnas lämpligt att avveckla de statliga lagerhusen eller dessa skulle anses böra förbli i statens ägo, synes det emellertid önskvärt, att förvaltningen av lagerhusen skall överföras till spannmålsbolaget eller, därest detta uppgått i det centrala regleringsorganet, till sistnämnda organ. Som skäl härför vill jordbrukskommittén främst åberopa det förhållandet, att den utsträckning, i vilken lagerhusen komma att användas, i väsentlig utsträckning torde komma att bli beroende av de dispositioner, som spannmålsbolaget respektive regleringsorganet vidtager i fråga om utjämningslagring. Det torde sedan böra ankomma på spannmålsbolaget respektive det centrala regleringorganet att överväga frågan om ett bibehållande av lagerhusen och att framlägga eventuella förslag i denna fråga till Kungl. Maj:t. Jordbrukskommittén vill i detta sammanhang understryka, att kommittén förutsätter att, hur än frågan om dispositionen av de statliga lagerhusen löses, hänsyn skall tagas till personalen vid dessa.

KAPITEL 24.

Kostnadsberäkningar. Jordbrukskommittén har i det föregående framlagt förslag rörande de allmänna riktlinjerna för statens verksamhet dels i fråga om den yttre och den inre rationaliseringen av jordbruket, dels i fråga om prisstöd åt jordbruket. Härjämte har kommittén angivit de huvudlinjer, efter vilka enligt kommitténs mening organisationen av rationaliserings- respektive prisregleringsverksamheten bör uppbyggas. Jordbrukskommittén har ej ansett det möjligt att i detta principbetänkande framlägga några detaljerade beräkningar rörande de kostnader, som kunna uppstå för statsverket vid ett genomförande av de av kommittén framlagda förslagen. Vad angår kostnaderna för den yttre och inre rationaliseringen må framhållas, att man på åtskilliga områden icke har tillräcklig kännedom om de faktiska förhållandena inom jordbruket för att kunna göra någon fullt tillförlitlig uppskattning av storleken av de föreliggande bristerna och av kostnaderna för avhjälpande av dessa brister. I fråga om kostnaderna för den yttre rationaliseringen kan således nämnas, att man ej har några säkra hållpunkter för en beräkning av antalet av de brukningsdelar, som kunna komma att beröras av den statliga verksamheten för yttre rationalisering, och ej heller för en beräkning av storleken av de tillskott från det allmännas sida, vilka kunna behövas för att möjliggöra de erforderliga sammanläggningarna m. m. I fråga om den inre rationaliseringen har man tack vare de undersökningar, som gjorts på senare tid, bland annat genom den driftsundersökning, som verkställts av 1938 års jordbruksutredning i samband med jordbruksräkningen år 1937, något säkrare underlag för en beräkning av de föreliggande bristerna. Eftersom de statliga bidragen till den inre rationaliseringen i stor utsträckning förutsättas komma att utgå efter bestämda normer, har man även något lättare att beräkna det allmännas kostnader för denna gren av rationaliseringsverksamheten. Jämväl här gäller dock, att det endast kan bli fråga om mycket grova uppskattningar. Beträffande kostnaderna för prisskyddet åt jordbruket har jordbrukskommittén redan förut framhållit de svårigheter det erbjuder att beräkna den samhälleliga kostnaden för uppehållande av en jordbruksproduktion av

478 viss storlek eller för uppehållande av en jordbruksproduktion utöver en viss miniminivå. Vad speciellt angår frågan om de direkta kostnader, som ett uppehållande av jordbruksregleringen enligt de av kommittén förordade riktlinjerna kan medföra för statsverket, blir storleken av dessa kostnader självfallet beroende på det förhållande mellan producentpriser och konsumentpriser, som statsmakterna anse böra uppehållas. Vidkommande slutligen de årliga kostnaderna för de organ, som skola omhänderhava rationaliserings- och prisregleringsverksamheten, är att märka, att kostnaderna för rationaliseringsorganen i hög grad bli beroende av den takt, i vilken rationaliseringsarbetet kommer att bedrivas. Behovet av personal för regleringsorganet kan däremot beräknas med något större grad av säkerhet, ehuru detta behov kommer att i avsevärd grad påverkas av den detaljutformning, som de prisreglerande åtgärderna erhålla. Vid ett ställningstagande till de av jordbrukskommittén framlagda förslagen är det emellertid uppenbarligen önskvärt, att man skall ha en åtminstone ungefärlig uppfattning om storleksordningen av de kostnader, som ett genomförande av desamma kan draga. Jordbrukskommittén har därför, trots vad ovan anförts om svårigheterna att beräkna dessa kostnader, ansett sig böra lämna vissa uppgifter, som kunna tjäna till att belysa storleksordningen av desamma. Beträffande kostnaderna för jordbrukets rationalisering kan nämnas, att en delegation inom kommittén (rationaliseringsutskottet) verkställt omfattande beräkningar rörande kostnaderna för den inre rationaliseringen, vilka beräkningar bygga på föreliggande statistiskt material. Rörande kostnaderna för den yttre rationaliseringen har kommittén däremot, på grund av den nära nog fullständiga avsaknaden av underlag för hållbara beräkningar, ej kunnat göra några egentliga kalkyler utan sett sig nödsakad att begränsa sig till att anföra vissa approximativa siffror, vilka bygga pä i och för sig mycket ovissa antaganden. Då kommittén ej till behandling upptagit frågan om de åtgärder, som statsmakterna böra vidtaga för att främja den fortsatta rationaliseringen av jordbrukets driftsförhållanden, har kommittén självfallet ej heller ingått på frågan om kostnaderna för denna del av rationaliserings verksamheten. Beträffande kostnaderna för den prisreglerande verksamheten pä jordbrukets område kan erinras om att jordbrukskommittén i kapitel 11 framhållit, att kommittén ej ansett det ankomma på kommittén att framlägga något definitivt förslag rörande frågan om och i vad mån statsmakterna medelst pristillägg till producenterna böra nedbringa konsumentprisnivån under vad som motsvarar producentprisnivån, utan att denna fråga bör avgöras i samband med ett allmänt övervägande av skattebördans fördelning pä olika grupper av medborgare. Jordbrukskommittén har därför ej heller här verkställt några beräkningar rörande kostnaderna för eventuella dylika pristillägg eller eljest rörande kostnaderna för uppehållande av jordbruks-

479 regleringen i allmänhet. (Det kan emellertid erinras om att kommittén i kapitel 11 anfört vissa sifferexempel till belysande av storleken av den höjning av producentpriserna, som motsvarar en viss antagen höjning av inkomstnivån för jordbruksbefolkningen.) Däremot redovisas här nedan beräkningar rörande kostnaderna för de av kommittén föreslagna årliga bidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk. Vad slutligen angår kostnaderna för organisationen av rationaliseringsoch prisregleringsverksamheten ha, såsom närmare omförmäles längre fram i detta kapitel, av jordbrukskommittén särskilt anlitade sakkunniga, byråchefen Otto Zetterberg och byråagronomen E. Sjöborg, upprättat promemorior, vari gjorts vissa kalkyler angående kostnaderna för den tänkta organisationen. Kommittén har för egen del ej tagit ställning till de i promemoriorna gjorda beräkningarna. Trots detta och med understrykande av den stora osäkerhetsmarginal, som här nödvändigtvis måste finnas, anser kommittén emellertid, att dessa beräkningar ge en uppfattning om storleksordningen av kostnaderna för den tänkta organisationen, jämfört med kostnaderna för nuvarande organisation. I anslutning till vad nu sagts skola här nedan dels anföras vissa siffror, vilka kunna ge en antydan om storleksordningen av kostnaderna för den yttre rationaliseringen, dels redogöras för verkställda beräkningar angående kostnaderna för den inre rationaliseringen, dels anföras vissa beräkningar angående kostnaderna för de årliga bidragen till innehavare av mindre jordbruk, dels slutligen återges resultaten av de i ovannämnda promemorior verkställda beräkningarna angående personalkostnaderna för den nya organisationen. Den ojämförligt viktigaste kostnadsposten i fråga om den yttre rationaliseringen blir de bidrag, som staten, enligt vad jordbrukskommittén förordat, för att möjliggöra vissa sammanläggningar bör lämna till utjämnande av skillnaden mellan en fastighets eller fastighetsdels pris vid fri försäljning och dess värde för sammanläggningsändamål. Att några mera noggranna beräkningar rörande statens utgifter för dylik verksamhet ej kunna göras är klart redan pä den grund, att man ej äger någon säker uppfattning vare sig om antalet av de brukningsdelar, vilka för den yttre rationaliseringens genomförande böra läggas till andra fastigheter, eller om det pris dessa brukningsdelar skulle betinga vid fri försäljning respektive det värde de objektivt sett kunna anses äga såsom tillskottsjord. Rörande alla dessa faktorer måste man nöja sig med osäkra antaganden. (Såsom tidigare nämnts, kan redan för närvarande inom egnahemsverksamheten, då ofullständiga brukningsdelar förstärkas genom anskaffande av tillskottsjord, lämnas bidrag till inlösen av byggnader å tillskottsjorden, vilka bli överflödiga vid sammanläggningen. Under de fem budgetåren 1940/41—1944/45 har dylikt bidrag utlämnats i sammanlagt något över 150 fall. Bidragsbeloppet uppgick under de två

480 första åren till i genomsnitt omkring 1 000 kronor men har under de följande åren stigit till i genomsnitt omkring 1 500 kronor. Det synes dock ej möjligt att av dessa siffror draga några slutsatser rörande de kostnader för statsverket, som en omfattande yttre rationalisering enligt de av kommittén förordade riktlinjerna kan medföra.) Beträffande antalet av de brukningsdelar och storleken av den åkerareal, som åtgärderna för yttre rationalisering kunna komma att beröra, kan erinras om att enligt 1937 års jordbruksräkning antalet brukningsdelar i storleksgrupperna 2—5, 5—10 och 10—20 hektar samt den sammanlagda åkerarealen i dessa storleksgrnpper i runda tal var följande: Storleksgrupp

2—5 5—10 10—20

Antal brukningsdelar

Sammanlagd Åkerareal

114 000 97 000 60 000

414 000 729 000 865 000

Över 20 hektar funnos omkring 36 000 brukningsdelar med en sammanlagd åkerareal av omkring 1 580 000 hektar. De brukningsdelar, som komma att beröras av åtgärderna för den yttre rationaliseringen så att de såsom tillskottsjord komma att läggas till andra fastigheter, torde väl så gott som helt komma att ligga inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 hektar. En stor del av de nu befintliga brukningsdelarna i dessa storleksgrupper måste emellertid antagas ha förutsättningar att bestå på lång sikt såsom kombinerade jordbruk eller stödjordbruk eller eljest genom att brukaren har tillfälle till lönande sysselsättning vid sidan av jordbruket. Hur många ur rent jordbruksekonomisk synpunkt mindre rationella fastigheter, som till följd av dylika omständigheter kunna komma att bestå, kan givetvis ej anges med något anspråk på tillförlitlighet. För de beräkningar, som här avses, synes emellertid kunna uppställas det antagandet, att en åkerareal av omkring 400 000 hektar kominer att bli föremål för sammanläggning med andra brukningsdelar. När det gäller att uppskatta de kostnader, som det allmänna k a n åsamkas för sammanläggningar av en dylik storleksordning, stöter man på den ovan berörda svårigheten, att man ej har några säkra hållpunkter för bedömningen av vilket pris den till sammanläggning avsedda marken med därå befintliga byggnader kan komma att betinga i allmänna handeln eller vilket värde den kan anses äga vid sammanläggning. Vid överlåtelse av en brukningsdel, vilken avses skola bestå som självständig fastighet, blir ju priset bland annat i hög grad beroende på beskaffenheten av brukningsdelens byggnader. Säljes en brukningsdel för sammanläggningsändamål, kan man däremot i allmänhet ej räkna med att byggnaderna ha något större värde efter sammanläggningen. Vissa antaganden kunna dock uppställas på dessa punkter med ledning av fastighetstaxeringarna och utredningar rörande de köpeskillingar, som faktiskt erlagts för brukningsdelar av olika storlek.

481 Det genomsnittliga taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna per hektar åker vid 1938 års fastighetstaxering uppgick till 1 080 kronor. En dylik siffra k a n emellertid näppeligen tagas till utgångspunkt för beräkning av kostnaderna för den yttre rationaliseringen av de mindre jordbruken. För det första varierar taxeringsvärdet per hektar åker ofta avsevärt även inom ett och samma område, beroende främst på brukningsdelarnas storlek. Detta sammanhänger med att taxeringsvärdet per hektar åker å en brukningsdel inkluderar även värdet av de ä brukningsdelen befintliga byggnaderna. Genomsnittligt blir därför taxeringsvärdet per hektar åker i regel högre, ju mindre brukningsdelen är. För att kunna använda taxeringsvärdena per hektar åker som utgångspunkt för en uppskattning av kostnaderna för den yttre rationaliseringen borde man därför ha uppgift om taxeringsvärdenas storlek i olika storleksgrupper av jordbruk. Dylika uppgifter saknas emellertid. För det andra ligga som bekant de faktiska saluvärdena genomsnittligt avsevärt över 1938 års taxeringsvärden. Rörande de variationer saluvärdena per hektar åkerjord förete bland jordbruk i olika storleksgrupper kunna vissa upplysningar erhållas ur en av Nils Hessel och Henrik Dreborg verkställd undersökning angående saluvärdet å svensk åkerjord. 1 I denna utredning ha gjorts beräkningar angående den köpeskilling i kronor per hektar åker inom olika storleksgrupper, som erlagts vid under åren 1928—1939 lagfarna köp av bebyggda jordbruksfastigheter i Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs län. De storleksgrupper, som använts i dessa beräkningar, ha varit 2—5, 5—10, 10—30, 30—50 och över 50 hektar. Enligt dessa beräkningar kan man, om köpeskillingen i kronor per hektar för storleksgruppen 10—30 hektar uttryckes med det relativa talet 100, grovt räknat ange köpeskillingen för brukningsdelar i storleksgruppen 2—5 hektar till 137, för brukningsdelar i storleksgruppen 5—10 hektar till 110, för brukningsdelar i storleksgruppen 30—50 hektar till 89 samt för brukningsdelar över 50 hektar till 82. De faktiska köpeskillingarna räknat i kronor per hektar variera givetvis mycket i de olika undersökningsområdena. Som ett exempel kan emellertid nämnas, att i Östergötlands län som ett genomsnitt för slättbygd och skogsbygd redovisas följande köpeskillingar i kronor per hektar: Storleksklass 2

—5 5 —10 10-30 30-50 över 50

Köpeskilling

1 554 1 256 1206 1109

1 034

För Skaraborgs och Gävleborgs län ligga siffrorna grovt räknat omkring 200 kronor per hektar lägre än de nyss anförda, medan siffrorna för Malmöhus läns slättbygd äro i det närmaste dubbelt så höga som de för Östergötland angivna. 1

Publicerad i Kungl. Lantbruksakademiens tidskrift, årgång 1941 nr 6l/„.

31—616475=11.

482 Det kan vidare nämnas, att de sålunda för hela undersökningsperioden angivna genomsnittliga talen ligga relativt litet under köpeskillingarna år 1938/39. Till jämförelse med de nu angivna försäljningssiffrorna kan nämnas, att det vid 1938 års allmänna fastighetstaxering redovisade taxeringsvärdet per hektar åker utgör i Östergötlands län 1 100 kronor, i Malmöhus län 1 780 kronor, i Skaraborgs län 870 kronor och i Gävleborgs län 1 090 kronor. Rörande de förändringar fastighetsvärdena undergått efter 1938 års fastighetstaxering kan till en början nämnas, att 1945 års allmänna fastighetstaxering medfört en höjning av det genomsnittliga taxeringsvärdet per hektar åker till 1 280 kronor eller med nära 19 procent. Ej heller efter denna höjning av taxeringsvärdena kan man emellertid utgå från att dessa motsvara de faktiska saluvärdena. I en av statistiska centralbyrån verkställd undersökning rörande priser och taxeringsvärden ä jordbruksfastigheter 1/1 1938 —30/6 1944 (Statistiska Meddelanden Ser. A. Band VI: I) ha gjorts beräkningar rörande förhållandet mellan de faktiska försäljningssummorna för de fastigheter, som gått i handeln under sagda tid, och 1938 års taxeringsvärde ä fastigheterna. För fastigheter med ett taxeringsvärde av högst 10 000 kronor visa försäljningarna under denna tid ett genomsnittligt överpris med 51-7 procent av taxeringsvärdet. För fastigheter med ett taxeringsvärde av 10 100—50 000 kronor var överpriset i genomsnitt 35*5 procent och för fastigheter med ett taxeringsvärde av 50 100—100 000 kronor var överpriset 32-7 procent. Att märka är dessutom, att överpriserna stigit successivt under perioden. För fastigheter med ett taxeringsvärde av högst 10 000 kronor uppgick överpriset sålunda till exempel år 1938 till omkring 25 procent av 1938 års taxeringsvärde men mot slutet av perioden till omkring 70 procent av samma taxeringsvärde. Den omständigheten, att en fastighet ansetts vara i behov av yttre rationalisering, innebär, att försörjningsmöjligheterna å fastigheten bedömts vara så dåliga, att en brukare av densamma ej på lång sikt kan komma upp till en skälig inkomst. Redan på grund härav bör det pris dylika fastigheter kunna komma att betinga i fria marknaden regelmässigt ligga under det genomsnittliga priset för fastigheter i vederbörande storleksgrupp. Byggnadsbeståndet på dylika fastigheter torde vidare i vart fall i stor utsträckning vara sämre än det genomsnittliga. Även denna omständighet bör vara ägnad att göra köpeskillingen för dylika fastigheter förhållandevis låg. I detta sammanhang kan även erinras om att jordbrukskommittén förutsatt, att i sådana fall, där ekonomibyggnaderna å en brukningsdel kunna beräknas bli överflödiga efter genomförandet av den yttre rationaliseringen, skall statligt stöd till förbättring av ekonomibyggnaderna utgå endast för sådana förbättringsåtgärder, som måste vidtagas för att fastigheten skall kunna brukas till dess den yttre rationaliseringen kan genomföras. (Skulle byggnadsbeståndet å en fastighet, som säljes för sammanläggningsändamål, vara

483 gott, torde det ofta vara möjligt att utnyttja byggnaderna på ett eller annat sätt, exempelvis så att bostaden säljes eller uthyres för sig eller, om den andra fastigheten har dåliga byggnader, att byggnaderna å tillskottsjorden få bli grundvalen för byggnadsbeståndet å den genom sammanläggningen bildade fastigheten. I dylika fall bör emellertid också köparen kunna betala ett högre pris för tillskottsjorden än normalt.) Slutligen kan här framhållas den betydelse för saluvärdena å övergångsjordbruken, som den av kommittén förordade konstruktionen av de årliga bidragen till mindre jordbruk kommer att få. En spekulant å ett dylikt jordbruk måste vid bedömningen av hur hög köpeskilling h a n kan betala för brukningsdelen taga i betraktande, att han ej kommer att få sådant bidrag och att alltså den inkomst, som h a n kan påräkna, blir mindre än den, som den förutvarande innehavaren erhållit. Antager man, att det genomsnittliga marknadspriset för den mark, vilken bör såsom tillskottsjord läggas till andra fastigheter, skulle utgöra 1 800 kronor per hektar, skulle totala försäljningssumman i fria marknaden för den ovan antagna arealen om 400 000 hektar bli 720 milj. kronor. Att bedöma, vilket värde ifrågavarande mark kan ha vid sammanläggning, är om möjligt ännu vanskligare än att uppskatta dess värde vid fri försäljning. Bland annat kommer ju detta värde att i hög grad påverkas av beskaffenheten av de byggnader, som finnas å den fastighet, till vilken marken skall läggas. Äro dessa byggnader sä tillmätta, att någon utvidgning av desamma ej behövs efter utvidgningen av åkerarealen, bör ju brukaren uppenbarligen kunna betala ett betydligt högre pris för tillskottsjorden, ä n om han, sedan h a n erhållit tillskottet, måste ombygga och utvidga sina ekonomibyggnader. Enligt de relativa tal, som ovan anförts angående köpeskillingen i kronor per hektar vid fri försäljning av brukningsdelar inom olika storleksgrupper, skulle köpeskillingen per hektar för egendomar över 30 hektar utgöra ej fullt 2/3 av köpeskillingen per hektar för brukningsdelar i storleksgruppen 2—5 hektar. Byggnadskostnaden spelar givetvis för fastigheter i den förra storleksgruppen proportionsvis betydligt mindre roll än för fastigheter i den senare storleksgruppen. Sannolikt torde man emellertid ej böra räkna med att det genomsnittligt skall bli möjligt att vid försäljning av ett övergångsjordbruk för sammanläggning erhålla ett pris, som endast med 1/s understiger priset vid fri försäljning. Däremot synes man, om inköpskostnaden för hela arealen vid fri försäljning antages utgöra 720 miljoner kronor, kunna uppställa det antagandet, att statens kostnader för sammanläggningarna komma att uppgå till omkring 400 miljoner kronor. I de nu återgivna schematiska antagandena har man utgått från att den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken skulle ske genom sammanläggning av dylika jordbruk med varandra eller med andra fastigheter. I själva verket bör emellertid, såsom kommittén anfört bland annat i kapitel 19, den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken i vissa fall ske på

484 så sätt, att dylika jordbruk erhålla tillskottsjord från större jordbruk eller att en brukningsdel, vilken i och för sig ej är att hänföra till övergångsjordbruk, styckas och lägges till angränsande övergångsjordbruk. Särskilt i det förra fallet böra kostnaderna för genomförandet av den yttre rationaliseringen i det enskilda fallet bli rätt mycket lägre än vad som här ovan antagits som en genomsnittlig kostnad. Å andra sidan får man räkna med att kostnaderna i andra fall bli proportionsvis större. Kommittén tänker härvid bland annat på sådana fall, då en viss brukningsdels mark i fortsättningen avses skola helt eller till större delen brukas såsom skogsmark eller betesmark. Att göra några särskilda beräkningar rörande den inverkan dylika förhållanden kunna få på den totala kostnaden för den yttre rationaliseringen har kommittén dock ej ansett möjligt. Den förstärkning av vissa brukningsdelar med skog, som enligt vad ovan anförts bör eftersträvas i samband med den yttre rationaliseringen, synes ej behöva medföra några större kostnader för statsverket. Kommittén vill erinra om att några bidrag för att nedbringa anskaffningskostnaden under det värde skogen objektivt sett har enligt kommitténs förslag ej skola utgå. Jordbrukskommittén har beträffande den statliga verksamheten för yttre rationalisering framhållit, att staten vid expropriation av åker eller skog i rationaliseringssyfte i princip bör betala expropriationskostnaderna ävensom den särskilda skadeersättning, som eventuellt kan komma att utgå till ägaren av den exproprierade marken vid sidan av löseskillingen för denna. Vidare har kommittén uttalat, att staten i väsentligt högre grad än hittills bör bestrida kostnaden för sådana lantmäteriförrättningar, som ha samband med rationaliseringsarbetet, exempelvis vissa omskiften och ägoutbyten. De kostnader, som kunna uppkomma för det allmänna i samband med expropriationsförfaranden, torde komma att bli mycket obetydliga, jämfört med övriga kostnadsposter för den yttre rationaliseringen, detta redan därför att man enligt kommitténs mening bör kunna räkna med att de fall, då expropriationsinstitutet behöver tillgripas, komma att bli fåtaliga. En större kostnadspost torde bidragen till bestridande av kostnaderna för vissa lantmäteriförrättningar komma att utgöra. Bland annat med hänsyn till att frågan om de grunder, efter vilka dylika bidrag böra utgå, äger samband med vissa av de spörsmål, som för närvarande äro under utredning i 1945 års lantmäteriutredning, har kommittén emellertid ej ansett sig böra närmare ingå på frågan om grunderna för dylika bidrag. Kommittén har därför ej heller här gjort något försök att uppskatta storleksordningen av denna kostnadspost. Jämfört med kostnaderna för de ovan omförmälda bidragen synes även denna kostnadspost bli av relativt underordnad betydelse. En utvidgad omskiftesverksamhet torde medföra ökad efterfrågan p å de bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader, som nu utgå. Även frågan om en ändring av de regler, efter vilka dylika bidrag nu utgå, torde bli aktuell i samband med en intensifiering av omskiftesverksamheten.

485 Utformningen av dessa bidragsregler och beräkningarna angående storleken av de härför erforderliga anslagen äga emellertid ett intimt samband med utformningen av reglerna om bidrag till inre rationaliseringsåtgärder och beräkningarna av statsverkets kostnader för denna verksamhet. De beräkningar angående bristerna i jordbrukets nuvarande bestånd av ekonomibyggnader och kostnaderna för avhjälpande av dessa brister, vilka redovisas här nedan, inkludera åtminstone delvis även sådana brister, som kunna tänkas bli avhjälpta på så sätt att i samband med omskifte vissa skiftesdelägare få utflytta och därvid uppföra nya ekonomibyggnader. På samma sätt synas de nedan redovisade beräkningarna angående kostnaden för fortsatt nyodlingsverksamhet kunna täcka även den nyodling, som kan tänkas komma till stånd i samband med omskifte. Jordbrukskommittén har på grund härav ej ansett sig ha anledning att i förevarande sammanhang särskilt räkna med kostnaderna för nyssnämnda bidrag i samband med omskifte. Sammanfattningsvis vill kommittén beträffande statsverkets kostnader för medverkan till yttre rationalisering av jordbruket enligt de av kommittén föreslagna riktlinjerna uttala, att man för detta ändamål, såvitt man för närvarande kan bedöma saken, synes för en 20-årsperiod genomsnittligt böra räkna med ett årligt medelsbehov av omkring 20 å 25 miljoner kronor. Kommittén vill emellertid än en gång kraftigt understryka, att något underlag för en verklig beräkning av dessa kostnader icke finnes för närvarande och att kommitténs uppskattning av desamma därför måste betecknas som ytterst osäker. Nyssnämnda summa avser endast de bidrag av olika slag, som det allmänna bör utlämna för att främja den yttre rationaliseringen. Härjämte bör emellertid staten, såsom förut nämnts, i viss utsträckning tillhandahålla lån åt de jordbrukare, som önska förvärva jord eller skog till komplettering av sina brukningsdelar. En uppskattning av medelsbehovet för detta ändamål kan ej bli stort mer än en gissning. Det synes dock mindre sannolikt, att medelsbehovet under den första tiden skall överstiga 30 miljoner kronor om året. Av det därefter uppkommande lånebehovet bör en avsevärd del kunna täckas medelst de avbetalningar, som böra inflyta successivt å tidigare utlämnade län.

Rörande de totala kostnaderna för inre rationalisering av det svenska jordbruket och vissa därmed sammanhängande kostnader har, som ovan nämnts, en utredning verkställts av jordbrukskommitténs rationaliseringsutskott. Denna utredning finnes fogad vid detta betänkande såsom bilaga 11. I utredningen ha gjorts beräkningar ej blott rörande kostnaderna för de viktigaste av de åtgärder, som av kommittén hänförts till inre rationalisering, utan även rörande kostnaderna för vissa andra åtgärder, främst förbätt-

486 ring av jordbrukarnas bostadshus och lantarbetarbostäder samt vissa väganläggningar. Beräkningarna avse 1939 års prisnivå. Utskottet har härvid kommit fram till en total kostnadssumma av omkring 3 700 miljoner kronor. Gör man det antagandet, att kostnadsnivån i fortsättningen kommer att ligga 40 procent över 1939 års nivå, stiger den totala kostnadssumman till något över fem miljarder kronor. Fördelningen av dessa summor på olika slag av förbättringsåtgärder belyses av följande tablå: K o s t n a d i miljoner kronor vid A t

ä r d e n s

a r t

Jordbrukarnas bostadshus Lantarbetarebostäder Ekonomibyggnader Elektriska distributionsnät AIV-fodersilos Gödselvårdsanläggningar Täckdikningar Avloppsförbättringar Torrläggning Nyodlingar (inkl. täckdikning av nyodlad areal). Stenröjningar Väganläggningar Summa 1

1939 års prisnivå

en prisnivå, liggande 40 procent över 1939 års

1 070 270 1 000 135 5 180 455 70 x 175 x 95 M5 200

1 498 378 1 400 189 7 252 637 98 *245 !133 x 63 280

5 180

Avser en 20-årsperiod.

Flera betydande kostnadsposter i ovanstående uppställning avse emellertid, som ovan nämnts, helt eller delvis kostnader, som ej äro att hänföra till inre rationalisering av jordbruket. Räknar man endast med kostnaderna för förbättring av ekonomibyggnader, gödselvårdsanläggningar, täckdikning, avloppsförbättring, torrläggning, nyodling och stenröjning, blir den sammanlagda kostnaden 2 020 miljoner kronor enligt 1939 års prisnivå och 2 828 miljoner kronor, om man antager, att prisnivån i fortsättningen kommer att ligga 40 procent över 1939 års. Jordbrukskommittén utgår i fortsättningen frän sistnämnda antagande. Att märka är, att den kostnadssumma ä något över 2 800 miljoner kronor, som sålunda antages som ett uttryck för kostnaden för inre rationalisering av jordbruket i egentlig mening, gäller jordbruket i dess helhet. Enligt de av jordbrukskommittén förordade bestämmelserna om avskrivningslän skulle dylika lån normalt utgå endast till jordbruk under en viss arealgräns, av kommittén föreslagen till 20 hektar. Enligt den fördelning av totalkostnaderna på jordbruk i olika storleksgrupper, som beräknats av rationaliseringsutskottet, skulle av sistnämnda totala kostnadssumma drygt */a eller nära 2 000 miljoner kronor falla å brukningsdelar upp till 20 hektar åker.

487 Med utgångspunkt från den sålunda beräknade totalkostnaden för de inre rationaliseringsåtgärder, vartill avskrivningslån normalt skulle kunna utgå, och med användande av de normer för lånebeloppens storlek, som jordbrukskommittén föreslagit, kan man göra en schematisk uppskattning av kostnaden för utlämnande av avskrivningslån enligt de av kommittén förordade riktlinjerna. Antages avskrivningslån genomsnittligt komma att utgå med 40 procent i fråga om nyodling och stenröjning, 1js i fråga om avdikningsföretag och 25 procent i fråga om övriga ovan nämnda inre rationaliseringsföretag, erhålles en totalsumma av 548 miljoner kronor, fördelad på följande sätt på olika slag av förbättringsåtgärder:

F ö r b ä t t r i n g s å t g ä r d

Ekonomibyggnader Gödselvårdsanläggningar Täckdikning Avloppsförbättring Torrläggning Nyodling Stenröjning

Beräknad kostnad K o s t n a d för a v för jordbruk u p p skrivningslån i till 20 h e k t a r åker, milj. kronor i milj. kronor

900 161 404 87 245 133 03

225 40 101 22 82 53 25

(Anmärkas må, att för torrläggningsföretag upptagits den för hela jordbruket beräknade kostnaden, eftersom någon arealgräns för erhållande av bidrag här ej föreslagits.) Vad särskilt angår kostnaderna för nyodlings- och stenröjningsverksamheten må nämnas följande: Lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen framlade år 1944 en utredning med förslag rörande nyodling och stenröjning med maskinella hjälpmedel. I denna utredning hade styrelserna gjort vissa uppskattningar rörande den sannolika omfattningen av den nyodling, som kunde tänkas komma till stånd med maskinell hjälp. Styrelserna hade härvid för de fyra nordligaste länen ävensom för Gotlands, Jönköpings och Kronobergs län såsom sannolik kalkylerat med en årlig nyodling av sammanlagt 6 800 hektar. Detta skulle innebära i det närmaste en fördubbling av den genomsnittliga faktiska årliga nyodlingen i dessa län under tio-årsperioden 1928/37. Omfattningen av den sannolika årliga stenröjningen med maskinella hjälpmedel i de områden, där behovet av stenröjning vore störst, hade styrelserna uppskattat till 6 500 hektar. Rationaliseringsutskottet har i den av utskottet upprättade promemorian angående kostnaderna för den inre rationaliseringen uttalat, att utskottet — utan att därmed taga ställning till frågan, i vilken omfattning fortsatt nyodling och stenröjning ur jordbrukspolitiska synpunkter vore önskvärd — ansett de av styrelserna gjorda uppskattningarna kunna läggas till grund för utskottets kostnadsberäkningar.

488 Jordbrukskommittén har i kapitel 7 framhållit, att det, om man bibehåller hela den nuvarande åkerarealen och den nuvarande strukturen i det svenska jordbruket, inom en ej alltför avlägsen framtid torde uppstå risk för överproduktion och att man därför icke synes kunna räkna med att det i allmänhet skall vara lämpligt att söka lösa övergångsjordbrukens problem genom nyodling eller andra åtgärder för framvinnande av ny åkerjord. I anslutning härtill har kommittén uttalat, att nyodlingens betydelse i samband med rationaliseringen av det svenska jordbruket i huvudsak torde komma att inskränkas till vissa trakter av Norrland, där en utvidgning av jordbruksproduktionen är önskvärd för att täcka ett lokalt behov av livsmedel eller för att förebygga en sådan nedgång av jordbruksbefolkningen, som ur allmänna näringspolitiska synpunkter bör undvikas. En fortsatt nyodling av den omfattning, som förutsatts i lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens uppskattningar, skulle uppenbarligen komma att skärpa risken för överproduktion av jordbruksprodukter och sålunda framkalla ett ökat behov av igenläggning av jordbruksjord på andra håll. Även om man, såsom jordbrukskommittén nyss anfört, bör räkna med att en fortsatt nyodling i Norrland skall vara önskvärd i viss utsträckning, torde därför denna nyodling böra bli av mindre omfattning än som förutsatts i dessa uppskattningar. De ovan anförda siffrorna angående kostnaderna för den blivande nyodlingsverksamheten torde därför få anses tilltagna i överkant. P å tal om kostnaderna för den inre rationaliseringen må även framhållas följande: De undersökningar, varpå kommitténs rationaliseringsutskott byggt sina beräkningar angående bristerna i fråga om jord och byggnader å det svenska jordbruket, ha avsett tiden före det sista världskriget. Under de år, som därefter förflutit, ha förhållandena i åtskilliga avseenden förändrats. På många jordbruk torde då föreliggande brister nu helt eller delvis ha avhjälpts. På det stora hela taget torde man emellertid böra räkna med att bristen på arbetskraft och material under krigsåren samt den fördyring av förbättringsåtgärderna, som inträtt under dessa år, medfört att det genomsnittliga tillståndet nu snarast är mindre gynnsamt än vid tiden omedelbart före krigsutbrottet. Bland annat visa verkställda undersökningar angående omfattningen av nybyggnadsverksamheten i jordbruket under krigsåren, att denna verksamhet varit mindre än vad som motsvarar ett normalt nybyggnadsbehov. Jordbrukskommittén har dock ej ansett det möjligt att beräkna storleken av den ökning i bristerna hos jordbruket, som sålunda kan ha uppstått. Densamma torde få inrymmas i den osäkerhetsmarginal, som vidlåder såväl den kvantitativa uppskattningen av de föreliggande bristerna som ock beräkningarna rörande kostnaderna för avhjälpande av dessa brister. Under det att den yttre rationaliseringen åtminstone till en del är att betrakta som en engångsaffär, utgör den inre rationaliseringen en fortlö-

489 pande verksamhet. Det är här icke enbart frågan om att avhjälpa de brister, som förelegat vid en viss bestämd tidpunkt. De fasta anläggningarna i jordbruket måste förnyas tid efter annan, och man måste vidare vid bedömningen av behovet av nyanläggningar ta hänsyn till de framsteg, som vetenskapen och tekniken på jordbrukets område gjort. Verksamheten för den inre rationaliseringen måste därför vid varje särskild tidpunkt syfta till att avhjälpa de då föreliggande bristerna. Att kommittén här lägger beräkningar angående bristerna i det svenska jordbruket vid tiden för det senaste världskrigets utbrott till grund för en uppskattning av det blivande anslagsbehovet för avskrivningslån till inre rationaliseringsarbeten, innebär sålunda självfallet ej att enligt kommitténs mening statens verksamhet på den inre rationaliseringens område skall inskränka sig till att få dessa brister avhjälpta. Även sedan så skett, kommer det att föreligga ett ständigt behov av nya förbättringsåtgärder, till vilka staten likaledes bör lämna sin medverkan. Beträffande kostnaderna för den inre rationaliseringen må till slut framhållas, att det på grund av det stora behov av förbättringsåtgärder, som för närvarande föreligger, särskilt i fråga om ekonomibyggnadenia, kan tänkas att efterfrågan på lån och bidrag till dylika åtgärder kommer att bli mycket livlig. Jordbrukskommittén har emellertid vid en uppskattning av det årliga medelsbehovet ansett sig böra räkna med att rationaliseringsåtgärderna komma att fördelas tämligen jämnt under en tidrymd av ett par decennier. Anledningen härtill är bland annat, att man ej synes kunna bortse från möjligheten att ett avsevärt snabbare genomförande av den inre rationaliseringen kan omöjliggöras av brist på arbetskraft. I anslutning till vad nu anförts synes man uppskattningsvis kunna ange det årliga medelsbehovet för avskrivningslån till inre rationaliseringsåtgärder till omkring 25 miljoner kronor. Behovet av medel för utlämnande av amörteringslån till inre rationaliseringsåtgärder är svårare att uppskatta. Om man gör det antagandet, att amorteringslån skulle sökas av jordbruken under 20 hektar för 2/s av rationaliseringskostnaden, i den mån denna ej täckes genom avskrivningslån, och av jordbruken över 20 hektar för 1U av den beräknade rationaliseringskostnaden, samt att låneansökningarna fördela sig över en period av 20 år, kommer man till en lånesumma av drygt 50 miljoner kronor per år. Det synes kommittén sannolikt, att ett belopp av omkring 50 miljoner kronor per år skall visa sig tillräckligt under de första åren. Att märka är vidare att, med undantag för de första åren, en del av lånebehovet kan täckas medelst de amorteringar, som inflyta å tidigare utlämnade lån. Till jämförelse med vad nu anförts angående de belopp, vartill statsverkets årliga kostnader för yttre och inre rationalisering kunna skattas vid en verksamhet enligt de av jordbrukskommittén föreslagna riktlinjerna, kan

490 nämnas, att sammanlagda beloppet av de anslag, som i statsverkspropositionen för budgetåret 1946/47 äskats för utbetalande av bidrag till yttre och inre rationaliseringsåtgärder, uppgår till något över 10 miljoner kronor. Så gott som hela detta belopp avser inre rationalisering. Anslagen till direkta åtgärder för yttre rationalisering uppgå endast till 300 000 kronor, därav hälften till inlösen av överflödiga byggnader vid förstärkning av ofullständiga jordbruk och andra hälften till den försöksvis bedrivna arronderingsverksamheten i Norrland. (I de nu anförda summorna ha ej inräknats de bidrag, som utgå i samband med vissa lantmäteriförrättningar. Enligt uppgift från egnahemsstyrelsen torde vidare denna styrelse komma att begära tilläggsanslag för inlösen av överflödiga byggnader.) Vid en beräkning angående kostnaderna för de av jordbrukskommittén föreslagna årliga bidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk kan såsom utgångspunkt tagas de uppgifter, som statistiska centralbyrån publicerat angående jordbruksbefolkningens vid taxeringarna framkomna verkliga inkomster under åren 1943 och 1944. Enligt dessa uppgifter fördelade sig jordbrukarna sagda år i runda tal på följande sätt inom nedan angivna inkomstgrupper: Antal jordbrukare Inkomstgrupp

600 1 000 2 000 2 500 3 000 3 500

1 000 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000 Summa

19 000 87 000 46 000 40 000 32 000 25 000 82 000

18 000 84 000 46 000 41 000 33 000 25 000 85 000

331 000

332 000

(Uppgifterna om den verkliga inkomsten avse den sammanräknade nettoinkomsten av olika förvärvskällor efter avdrag av den förlust, som kan ha uppstått å någon förvärvskälla. Uppgifterna avse alltså inkomsten före verkställandet av övriga allmänna avdrag, t. ex. avdrag för skatter o. dyl., och äro helt jämförliga med den inkomst, som enligt jordbrukskommitténs förslag bör tagas till utgångspunkt vid prövning av rätten till årliga bidrag.) De ovan angivna inkomstresultaten för år 1944 visa genomgående en viss, ehuru relativt obetydlig förbättring i förhållande till inkomstresultaten för år 1943. Om man antar, att motsvarande förbättring ägt rum år 1945, skulle man vid en approximativ beräkning kunna anse år 1944 representativt för jordbrukarnas inkomstförhållanden åren 1943—1945. Vid en inkomstgräns av 2 600 kronor skulle efter 1944 års inkomstresultat omkring 157 000 jordbrukare komma att ligga under den fastställda inkomstgränsen.

491 Även om denna siffra angående antalet av de jordbrukare, som med hänsyn till sina inkomstförhållanden böra komma i åtnjutande av bidrag enligt de av jordbrukskommittén föreslagna bidragsreglerna, får anses relativt säker, erbjuder det på grund av andra omständigheter svårigheter att göra en mera exakt beräkning av de sammanlagda årliga kostnaderna för bidragen. Man har sålunda ej någon kännedom om hur dessa brukares jordbruk fördela sig på de olika i bidragsskalan upptagna storleksgrupperna, u t a n måste här nöja sig med vissa schematiska antaganden. Vidare kommer ju den faktiska kostnaden för bidragen att bli i hög grad beroende av, i vilken utsträckning lantbruksnämnderna i de enskilda fallen medge höjning av de bidragsbelopp, som skulle utgå enligt skalan. Man k a n emellertid till en början göra en ganska säker beräkning rörande den summa, vartill kostnaden för bidragen maximalt kan komma att uppgå. Antalet jordbrukare med en verklig inkomst av högst 2 000 kronor är känt. För jordbrukare med en verklig inkomst av mellan 2 000 och 2 600 kronor kan man med en relativt ringa felmarginal göra en uppdelning av antalet på mindre inkomstgrupper. Därefter kan man göra det antagandet, att till jordbrukarna i varje särskild grupp skulle utgå bidrag med det belopp, som erfordras för att bringa den genomsnittliga inkomsten i gruppen upp till den föreslagna inkomstgränsen av 2 600 kronor, givetvis dock högst med 500 kronor. En dylik beräkning ger följande resultat: I n k o m s t g r u p p 0—2 100 2 100—2 200 2 200—2 300 2 300—2 400 2 400—2 500 2 500—2 600 Summa

Antal jordbrukare

Bidrag per brukare

Totalkostnad för gruppen

112 000 9 000 9 000 9 000 9 000 9 000

500 450 350 250 150 50

56 000 000 4 050 000 3 150 000 2 250 000 1 350 000 450 000

157 000

67 250 000

Den kostnadssumma, som erhålles vid en beräkning enligt dylika grunder, måste uppenbarligen komma att ligga ej oväsentligt över den summa, vartill bidragen faktiskt komma att uppgå. Den förutsätter ju, att lantbruksnämnderna i alla fall, där inkomstgränsen ej lägger hinder i vägen, skulle höja bidragen till maximibeloppet, och sålunda helt sätta bidragsskalan ur spel. För att komma närmare den summa, vartill kostnaden för bidragen i verkligheten kan tänkas komma att uppgå, synes man kunna förfara på följande sätt: Totala antalet enskilda ägare tillhöriga brukningsdelar med en åkerareal av mellan 2—10 hektar och med mindre skogsareal än 50 hektar utgör enligt 1937 års jordbruksräkning i runt tal 168 500. Om man gör det tankeexperimentet, att alla de jordbrukare, vilkas inkomst faller under den fastställda inkomstgränsen, finnas å dessa brukningsdelar, kan man göra vissa

492 schematiska kalkyler rörande de belopp, till vilka kostnaderna för de årliga bidragen skulle komma att uppgå. Skulle brukarna å samtliga dessa brukningsdelar erhålla de i bidragsskalan upptagna bidragsbeloppen, kan den årliga kostnaden härför skattas till omkring 70 milj. kronor. Denna summa bör till en början reduceras sä att antalet av de brukningsdelar, för vilka bidrag beräknas, kommer att överensstämma med antalet jordbrukare under inkomstgränsen. Detta innebär, att omkring 11 500 brukningsdelar skulle bortfalla. Antar man, att brukarna av dessa, om inkomstgränsen ej funnits, enligt skalan skulle erhållit ett bidrag av i genomsnitt 400 kronor per brukningsdel, medför bortfallet av desamma, att den sammanlagda årliga bidragssumman minskas med omkring 4'6 miljoner kronor till i runt tal 65 miljoner kronor. I denna beräkning har då någon hänsyn ej tagits till att de faktiska bidragen i ett stort antal fall måste komma att reduceras med hänsyn till att brukarens inkomst redan förut ligger ganska nära inkomstgränsen. A andra sidan har här ej heller tagits någon hänsyn till de höjningar av bidragen över skalan, som i åtskilliga fall torde komma att medgivas. Beträffande båda de nu nämnda beräkningarna är vidare att märka, att man i dessa ej tagit någon hänsyn till den inverkan den av kommittén föreslagna undre åldersgränsen för erhållande av bidrag kan få. Antar man, att ett så pass lågt antal som 5 000 jordbrukare genom denna gräns skulle avskäras från bidrag, betyder detta, att de ovan angivna kostnadssummorna böra sänkas med ett belopp, som uppskattningsvis kan anges till omkring 2 miljoner kronor. Med hänsyn till vad här ovan anförts synes man enligt jordbrukskommitténs uppfattning vara berättigad att antaga, att kostnaden för de av kommittén föreslagna årliga bidragen i vart fall icke torde komma att ens i utgångsläget mera avsevärt överstiga 60 miljoner kronor och sannolikt komma att röra sig omkring sistnämnda summa. Till jämförelse med den nu angivna kostnadssumman kan nämnas, att kostnaden för producentbidragen för budgetåret 1945/46 torde komma att uppgå till något över 51 miljoner kronor och för regleringsåret 1946/47 preliminärt beräknats till omkring 53 miljoner kronor. Kommittén vill vidare framhålla, att kostnaderna för de årliga bidragen komma att sjunka successivt i samma mån som de nuvarande brukarna avlida eller överlåta sina fastigheter. Vad slutligen angår kostnaderna för den av jordbrukskommittén föreslagna organisationen kan anföras följande: Byråagronomen Elvir Sjöborg har, som tidigare nämnts, pä uppdrag av jordbrukskommittén upprättat en promemoria, innehållande vissa uppskattningar av personalkostnaderna för rationaliseringsorganen vid fullt utbyggd organisation. Promemorian är fogad vid jordbrukskommitténs betänkande som bilaga 8. I promemorian anges — med understrykande av beräkning-

493 arnas approximativa karaktär — kostnaden för avlöning åt lantbruksnämndernas ledamöter och personal till sammanlagt omkring 4 200 000 kronor om året. Det påpekas samtidigt, att betydande delar av dessa belopp avse kostnader för redan befintliga befattningshavare. Sålunda uppgå anslagen till avlöningar vid lantbruksingenjörsorganisationen och vid egnahemsnämnderna för närvarande till omkring 1 800 000 kronor. Vidare utgå betydande anslag av statsmedel till hushållningssällskapen för avlöning av befattningshavare, vilka helt eller delvis äro sysselsatta med sådant arbete, som i fortsättningen skulle omhänderhas av lantbruksnämnderna. Dessa anslag skulle även enligt det principbeslut rörande hushållningssällskapen, som fattades vid 1944 ärs riksdag, komma att utgå till sällskapen, därest arbetsuppgifterna rörande den inre rationaliseringen ej överföras till lantbruksnämnderna. Även denna kostnadspost synes därför böra avdragas vid bedömande av den merkostnad, som kommitténs organisationsförslag kommer att medföra i fråga om den yttre och inre rationaliseringen. Enligt en av Sjöborg gjord uppskattning skulle av de statsanslag, som enligt nyssnämnda principbeslut skulle utgå till sällskapen, omkring 500 000 kronor belöpa på arbetsuppgifter, som beräknas bli överförda till lantbruksnämnderna. Den verkliga ökningen av avlöningskostnaderna beträffande länsorganen för yttre och inre rationalisering för statsverket vid fullt utbyggd organisation har i promemorian på grundval av nu anförda och vissa andra beräkningar uppskattats till omkring 1900 000 kronor. Den årliga kostnaden för arvoden till lantbruksnämndernas lokalorgan har Sjöborg approximativt uppskattat till omkring 550 000 kronor. För innevarande budgetår har till ersättningar åt egnahemsombuden beviljats ett förslagsanslag av 50 000 kronor. Kostnadsökningen beror på att det sammanlagda antalet ledamöter i lokalorganen blir avsevärt större än det nuvarande antalet egnahemsombud samt pä att arbetsuppgifterna för lokalorganen förutsättas komma att bli betydligt mer omfattande än egnahemsombudens nuvarande arbetsuppgifter. Det kan påpekas, att det angivna beloppet, om antalet lokalorgan antages bli 1 200, ej motsvarar mer än omkring 450 kronor för varje lokalorgan. Avlöningskostnaden för det av kommittén förordade centralorganet för rationaliseringsärenden har Sjöborg summariskt beräknat till omkring 1 miljon kronor om året, vilket belopp ligger drygt 200 000 kronor över de nuvarande avlöningsanslagen för lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. Enligt dessa beräkningar, vilka givetvis äro ganska osäkra, skulle alltså avlöningskostnaderna för en organisation av rationaliseringsverksamheten enligt de av kommittén förordade riktlinjerna komma att med något över 2-5 miljoner kronor per år överstiga de nuvarande avlöningskostnaderna. Denna kostnadsökning bör givetvis ses mot bakgrunden av den stora utvidgning av arbetsuppgifterna, som föreslås för rationaliseringsorganen.

494 I ovanstående beräkningar ha ej inkluderats några utgifter å omkostnadsstaten (exempelvis för reseersättningar och expenser). Till belysande av storleksordningen av dessa kostnader kan nämnas, att för budgetåret 1945/46 egnahemsnämndernas omkostnadsanslag uppgår till 270 000 kronor och lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens omkostnadsanslag till sammanlagt något över 150 000 kronor. Man får givetvis räkna med att även dessa anslag komma att behöva höjas. Framför allt torde detta gälla anslaget till reseersättningar. Planeringsverksamheten kommer att nödvändiggöra ett flertal resor såväl för personal hos lantbruksnämnden som för de sakkunniga utanför nämnden, vilka anlitas i detta arbete. Hos centralorganen kommer vidare tillsynen över lantbruksnämndernas arbete att nödvändiggöra åtskilliga resor. Slutligen är att märka, att i ovannämnda omkostnadsbelopp ej ingå några omkostnader för den inre rationaliseringsverksamhet, som nu bedrives av hushållningssällskapen, eller för traktamenten och arvoden till personer utanför lantbruksnämnden, vilka anlitas för utvecklingsplaneringen. Som en approximativ siffra på det omkostnadsanslag, som kan behövas i fortsättningen för rationaliseringsorganens verksamhet, synes man kunna ange en summa av 1 miljon kronor om året. Beträffande avlöningskostnaden för det centrala regleringsorganet kan först nämnas, att statens livsmedelskommission i vissa hösten 1945 avlåtna skrivelser med förslag rörande anslag å riksstaten för budgetåret 1946/47 till kommissionens avlöningar och omkostnader behandlat frågan, hur kommissionens avlöningsanslag skulle anses fördela sig på regleringar av krisnatur respektive på jordbruksregleringen. Kommissionen beräknade dä, att av det begärda totala avlöningsanslaget, omkring 1 700 000 kronor, ungefär 840 000 avsåg jordbruksregleringen. Såsom tidigare nämnts, har vidare personalchefen hos livsmedelskommissionen, byråchefen Otto Zetterberg, för jordbrukskommitténs räkning upprättat en promemoria angående avlöningskostnaderna vid det av kommittén föreslagna centrala regleringsorganet. (Promemorian är såsom bilaga 9 fogad vid kommitténs betänkande.) I sistnämnda promemoria har avlöningskostnaden för det föreslagna regleringsorganet beräknats till omkring 970 000 kronor inklusive nu utgående kristillägg, respektive till omkring 870 000 exklusive kristillägg. Skillnaden mot den av kommissionen gjorda beräkningen beror främst på att i kommissionens beräkning bland kostnaderna för regleringen icke inräknats någon avlöning till ordförande och ledamöter, varjämte kostnaden för avlöning av vissa chefstjänstemän endast delvis påförts jordbruksregleringen. Jordbrukskommittén vill beträffande samtliga de nu n ä m n d a beräkningarna angående avlöningskostnader understryka, att kommittén ej granskat desamma och sålunda bland annat ej tagit ställning till de antaganden, som där gjorts rörande antalet befattningshavare i olika tjänsteställning eller rörande dessa befattningshavares lönegradsplacering.

KAPITEL 25.

Vissa frågor om beredskapslagring. Jordbrukskommittén h a r i kapitel 2 redogjort för de skäl, som enligt kommitténs uppfattning göra, att man vid planeringen av, hur försörjningen under en avspärrningsperiod skall tryggas, bör eftersträva att uppehålla en inhemsk produktion, som är så stor, att den efter viss omställning förslår till att täcka den konsumtion man vill uppehålla under avspärrningen. Samtidigt h a r kommittén emellertid uttalat att man, även om en produktion av denna storlek uppehälles, bör räkna med att en ganska omfattande lagring av jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter bör äga rum, bland annat med tanke på behovet under omställningsperioden. I detta kapitel skall något beröras frågan om den lagring, som sålunda kan behövas med hänsyn till omställningstidens behov, och vissa därmed sammanhängande beredskapsfrågor. Såsom framgår av vad jordbrukskommittén anfört i kapitel 23, bör enligt kommitténs uppfattning centralorganet för regleringen av prisstödet åt jordbruksproduktionen — av kommittén benämnt statens jordbrukskommission — i fortsättningen i första hand omhänderha frågor angående beredskapen på livsmedelsförsörjningens område, däribland även frågor om beredskapslagring av jordbruksprodukter samt vissa råvaror och förnödenheter för jordbrukets och livsmedelsindustriens behov. Det torde böra ankomma på detta organ att pröva storleken av den beredskapslagring, som bör ske på detta område vid olika tidpunkter. Storleken av den faktiska beredskapslagringen torde bland annat komma att anpassas efter det internationella läget. Önskemål om lagring i beredskapssyfte torde vidare komma att framställas beträffande ett flertal andra varuslag än sådana, som avse livsmedelsförsörjningen, och det torde kunna förutsättas, att det inom en viss total kostnadsram måste bli fråga om en avvägning med hänsyn till angelägenhetsgraden av de ändamål, för vilka lagring ifrågasattes. Vad jordbrukskommittén här nedan anför är därför ej avsett att utgöra förslag till ett definitivt handlingsprogram från statsmakternas sida utan endast att ge en uppfattning om storleken av den lagring av vissa viktiga produkter, främst konstgödselmedel och fettråvaror, som i och för sig är önskvärd som ett komplement till den inhemska produktionen för beredskap vid en akut kris.

496 Jordbrukskommittén vill då först erinra om att storleken av de skördar, som kunna erhållas under en avspärrningssituation, uppenbarligen är i hög grad beroende pä de kvantiteter konstgödselmedel, som kunna tillföras jorden. Det kan sålunda nämnas, att enligt de i kapitel 14 omnämnda beräkningarna av förste aktuarien Juréen under 1930-talet omkring 12 procent av jordbruksproduktionen skulle vara hänförlig till den skördeökning, som erhållits genom användningen av importerade konstgödselmedel. (Med importerade konstgödselmedel har här likställts konstgödselmedel, som framställts genom importerade råvaror.) Rörande konstgödselns fördelning på import och egen produktion kan nämnas, att behovet av superfosfat under 1930-talet helt tillgodosågs genom en produktion, som byggde på importerad råfosfat. Behovet av kali täcktes helt genom import, och i fråga om kväve uppgick importen till över hälften av förbrukningen. I kapitel 2 har jordbrukskommittén, i samband med referatet av beräkningarna angående storleken av den jordbruksproduktion, som bör uppehållas under normala förhållanden för att trygga försörjningen under en avspärrningssituation, framhållit, att man på grund av vissa omständigheter bör räkna med att i en dylik situation tendensen till produktionsstegring kommer att avstanna eller eventuellt utbytas mot en produktionsminskning. Kommittén har därvidlag pekat pä de svårigheter, som i en dylik situation kunna uppstå att anskaffa arbetskraft för jordbrukets behov, ävensom pä att det i en dylik situation kan uppstå knapphet beträffande förnödenheter för jordbruket. Vad angår knappheten på förnödenheter har kommittén därvid närmast tänkt på drivmedel för jordbruket och vissa andra förnödenheter. Däremot har kommittén ej i kapitel 2 räknat med den situation, som skulle uppstå, därest förbrukningen av konstgödselmedel under en avspärrning skulle sjunka till en kvantitet, motsvarande vad som under normala förhållanden framställes här i landet utan anlitande av importerade råvaror. Tvärtom har kommittén där förutsatt, att det i en avspärrningssituation skall bli möjligt att uppehålla en tilldelning av konstgödselmedel till jordbruket som, om den också icke är fullt lika stor som förbrukningen under normala förhållanden, likväl är så stor att man ej skall behöva räkna med någon nämnvärd minskning i produktionen på grund av minskad konstgödseltillförsel. Med hänsyn till det nu anförda är det klart, att en av förutsättningarna för att uppehållandet av en jordbruksproduktion av den storlek, som jordbrukskommittén förordat, skall ge den trygghet ur försörjningssynpunkt, som enligt kommitténs uppfattning får anses önskvärd, är att man verkligen kan räkna med att även under avspärrningen tillföra jordbruket relativt tillfredsställande kvantiteter konstgödselmedel. Frågan om de åtgärder, som böra vidtagas för detta ändamål, behandlas i en av direktören i Aktiebolaget Förenade Superfosfatfabriker Sven Norden-

497 gren på jordbrukskommitténs uppdrag verkställd utredning angående det svenska jordbrukets försörjning med konstgödselmedel efter kriget samt ett av professor Åke Åkerman efter samråd med Nordengren gjort tillägg till utredningen. Utredningen och tillägget därtill finnas fogade vid detta belänkande som bilaga 3. Som utgångspunkt för utredningen har uppställts det antagandet, att man under en avspärrningsperiod bör söka uppehålla en viss minimitillförsel av konstgödselmedel till jordbruket. Denna minimitillförsel har satts så, att den för fosfat och kali motsvarar omkring 2/-A av 1939 års förbrukning men i fråga om kväve något överstiger 1939 års förbrukning. Anledningen till att kvävetillförseln satts så högt är bland annat den, att en oljeväxtodling fordrar förhållandevis mycket kvävehaltiga gödselmedel. I utredningen uttalas bland annat, att man under avspärrningen bör söka att i största möjliga utsträckning täcka behovet av konstgödselmedel genom egen produktion. Detta kan emellertid blott ske i begränsad utsträckning. I fråga om superfosfat finns som bekant möjligheten att som råvara i stället för importerad råfosfat använda inhemsk apatitslig. Då denna tillverkning ställer sig mycket dyrbar jämfört med en på utländsk råvara grundad tillverkning, föreslås dock ej, att densamma skall uppehållas under normala förhållanden. Däremot föreslås, att sådana åtgärder skola vidtagas, att apatitproduktionen vid en eventuell avspärrning snabbt kan utvidgas. Såsom en råvarureserv bland annat med hänsyn till omställningstidens behov föreslås vidare uppläggande av ett lager av omkring 70 000 ton råfosfat. 1 fråga om kali, vilken vara trots energiskt forskningsarbete hittills ej kunnat framställas i landet, förordas uppläggande av ett lager av omkring 180 000 lon 40-procentigt kalisalt, motsvarande minimibehovet för 3 år. Härjämte föreslås, att åtgärder skola vidtagas för att främja fortsatta undersökningar rörande utvinning av kaligödselmedel här i landet. Vad angår kvävegödselmedlen föreslås bland annat uppläggande av ett beredskapslager av närmare 200 000 ton salpeter, i huvudsak chilesalpeter. Dessutom föreslås här även vissa åtgärder i syfte att stegra den inhemska produktionen under normala förhållanden respektive att möjliggöra en snabb ytterligare ökning av den inhemska produktionen i händelse av en avspärrning. (Nämnas kan även, att Nordengren framhåller, att den tillverkning av kvävehaltiga konstgödselmedel, som nu bedrives här i landet, är baserad pä kol och koks, och att det för att trygga denna tillverkning erfordras elt särskilt reservlager av dylikt bränsle. Den kvantitet, som behövs för alt trygga 3 års tillverkning, har av Nordengren beräknats till något över 100 000 ton.) Såsom även framhålles i utredningen, blir givetvis storleken av de kvantiteter konstgödselmedel, som under normala förhållanden böra finnas såsom ett beredskapslager, bland annat beroende på de förändringar den inhemska produktionskapaciteten kan undergå. De nu anförda siffrorna angående 3 2 — 6 1 6 475: II.

498 den storlek en beredskapslagring av konstgödselmedel bör ha för att möjliggöra uppehållandet av den tänkta minimitillförseln i en avspärrningssituation, äro därför ej oföränderliga. Bland annat med hänsyn härtill har jordbrukskommittén ej ansett det nödvändigt för kommittén att ingå i någon närmare prövning av de anförda siffrorna. Kommittén vill emellertid framhålla, alt den i utredningen angivna minimitillförseln av konstgödselmedel i en avspärrningssituation torde representera det absoluta minimum, vartill konstgödselförbrukningen kan sänkas utan risk för en rätt avsevärd nedgång av jordbruksproduktionen. En förutsättning för att man i en avspärrningssituation skall kunna uppehålla den produktion, varmed kalkylerats i det av kommittén uppställda medelalternativet, måste alltså vara, att en konstgödseltillförsel av minsl nyssnämnda storlek tryggas på ett eller annat sätt. Jordbrukskommittén har uttalat, att man i en avspärrningssituation bör söka få till stånd en viss omställning av produktionen från animalier till vegetabilier, vilken omställning dock ej bör vara kraftigare än att konsumtionen av animalier ( inberäknat margarin) nedgår proportionsvis högst lika mycket som animaliekonsumtionen år 1942/43 nedgick i förhållande till 1939 års konsumtion. I sina beräkningar rörande den vinst, som ur kalorisynpunkt kan göras genom en dylik omläggning, har kommittén förutsatt, att det skulle bli möjligt att åstadkomma en sådan utvidgning av oljeväxtodlingen, att man därigenom kunde ersätta bortfallet av de importerade fettråvaror, som normalt skulle användas för huvuddelen av margarinproduktionen. Eftersom en dylik utvidgning av oljeväxtodlingen måste ta en viss tid att genomföra, har kommittén vidare förutsatt, att man skulle hålla ett beredskapslager av fettråvaror, vilket skulle kunna användas till utfyllnad av den inhemska oljeväxtodlingen till dess denna nått erforderlig storlek. Till belysande av den takt, i vilken oljeväxtodlingen ökade under krigsåren, kunna följande siffror anföras: Areal hektar Å r

1940 1941 1942 1943 1944 1945 1

Framvunnen olja i ton

Totalt

Därav oljelin

Totalt

Därav linolja

400 8 600 18 500 29 500 4<350 37 700

200 900 1700 2 600 13 300 15 500

1 423 6 080 13 235 16 585 1 13*400

517 1 744 4 727 J 5 300

Preliminärt.

1 den tidigare omförmälda, av professor Åkerman upprättade promemorian angående den fortsatta oljeväxtodlingen har uttalats, att det för uppehållande av en fullgod beredskap på oljeväxtodlingens område kräves, att

499 man under normala förhållanden uppehåller odling av oljeväxter å omkring 12 500 hektar. Därvid skulle då 10 000 hektar användas för odling av sådana växtslag, som ge för matfett avsedd olja (raps och rybs, vitsenap och vallmo), samt 2 500 hektar för odling av oljelin. De oljekvantiteter, som skulle erhållas vid en odling av denna storlek, har Åkerman vid normal skörd beräknat till omkring 5 000 ton för matfett avsedd olja och omkring 1 200 ton linolja. Av förstnämnda kvantitet kan framställas omkring 6 000 ton margarin. En odling av raps och rybs, vitsenap och vallmo, som skulle vara tillräcklig för att lämna råvara för framställning av omkring 20 000 ton margarin, skulle enligt promemorian behöva omfatta omkring 35 000 hektar. Härvid har räknats med att utbytet per hektar kommer att sjunka i samma mån som odlingen utvidgas till andra än de för densamma bäst lämpade jordarna. För att möjliggöra en tillverkning av omkring 30 000 ton margarin skulle det i enlighet härmed fordras en odling ä drygt 50 000 hektar. När man skall bedöma, hur snabbt den önskade utvidgningen av oljeväxtodlingen kan tänkas bli genomförd i en eventuellt kommande avspärrningssituation, är att märka att förutsättningarna för utvidgningen, därest man under normala förhållanden uppehåller en beredskapsodling av den storlek, som angivits i Åkermans promemoria, komma att vara väsentligt gynnsammare än vad fallet var vid början av det senaste världskriget. Under det att odlingen då var helt ny, kommer man vid en eventuellt blivande avspärrning att ha ett relativt stort antal odlare, vilka äro förtrogna med odlingstekniken. Man bör därför kunna antaga, att i en dylik situation ej blott arealutvidgningen skall kunna gå snabbare än vad som var fallet under krigsåren utan även skörderesultaten per hektar skola bli proportionsvis bättre än under sagda år. Även om man tar hänsyn till nu nämnda förhållanden synes man emellertid — såvida man ej är beredd att betala synnerligen höga stimulanspriser — knappast böra räkna med att en utvidgning av oljeväxtodlingen till den omfattning, som behövs för framställning av 40 000 ton margarin, skall kunna genomföras pä kortare tid än tre är. Om man antager, att den inhemska produktionen av för matfett avsedd olja före avspärrningen skulle uppgå till en myckenhet, motsvarande 10 000 ton margarin, och att denna produktion under en avspärrningsperiod successivt skulle kunna årligen utvidgas med en myckenhet, motsvarande 10 000 ton margarin, skulle den mängd fettråvaror, som skulle behöva hållas i lager för att utfylla den inhemska margarinproduktionen under utvidgningen, uppgå till en myckenhet, motsvarande 30 000 + 20 000 + 10 000 = 60 000 ton margarin. I de beräkningar rörande fettkonsumtionen, som återgivits i jordbrukskommitténs betänkande, har någon hänsyn ej tagits till förbrukningen av fett inom den tekniska industrien. Å andra sidan har i beräkningarna an-

500 gående matfettsproduktionens storlek ej tagits någon hänsyn till de kvantiteter animaliskt fett, vilka erhållas såsom biprodukt vid slakten. Det är klart, att det i en avspärrningssituation är oundgängligen nödvändigt att tillhandahälla även denna industri vissa kvantiteter fett. Det kan emellertid nämnas, att enligt uppgifter från statens livsmedelskommission under den senaste avspärrningsperioden tilldelningen av fett för den tekniska industrien i stort sett uppgått till ungefärligen samma kvantiteter som de myckenheter matnyttigt och tekniskt animaliskt fett, vilka erhållits som biprodukt vid slakten. Produktionen av animaliskt fett utgör alltså en i produktionskalkylerna ej redovisad reserv, vilken med den tekniska industriens nuvarande omfattning kan anses utgöra en säkerhetsmarginal för denna industris behov i en avspärrningssituation. Det har ej varit jordbrukskommitténs avsikt att här söka lämna någon fullständig redovisning för de olika varuslag, i fråga om vilka en lagring i beredskapssyfte kan vara önskvärd vid en mer eller mindre överhängande risk för avspärrning. Den viktigaste lagringen måste enligt kommitténs uppfattning bli den ovan omförmälda lagringen av konstgödselmedel och fettråvaror. Att det enligt kommitténs åsikt bör finnas ett krigsberedskapslager av brödsäd framgår av vad kommittén anfört i kapitel 21. Särskilt så länge en import av kraftfodermedel behövs för ernående av balanserade foderstater torde det vidare få anses önskvärt, att man i händelse av risk för avspärrning lagrar vissa kvantiteter dylika fodermedel. En annan vara, där det kan vara önskvärt att ha vissa lager, är socker. Enligt de av kommittén förordade riktlinjerna för jordbrukspolitiken bör man räkna med att den inhemska sockerkonsumtionen efter hand kan komina att bli ej oväsentligt större än den sockerproduktion, som statsmakterna böra söka uppehålla. Därest en avspärrningssituation skulle inträffa, synes det till följd härav önskvärt, att ett visst lager av socker finnes, vilket kan användas under den omställningstid, varunder man söker minska konsumlionen och öka den inhemska produktionen. Här skall slutligen erinras om den betydelse lin- och hampodlingen haft under den senaste avspärrningen. Jordbrukskommittén förutsätter, att i första hand det centralorgan, som kommer att handha beredskapsfrågorna på detta område, kommer att pröva, i vad mån odlingen av dessa växtslag av beredskapsskäl bör uppehållas under normala förhållanden.

Bilaga till kapitel 17.

Tabeller till belysande av rationaliteten hos brukningsdelar av olika storlek samt deras olika representativitet för svenskt jordbruk. Tab. 1—5 belysa rationalitetsförhållandena torer.

och därpå inverkande fak-

Tab. 6 belyser jordbrukarefamiljernas totala inkomst samt huru den fördelar sig på lanthushållning, skog och andra förvärvskällor. Tab. 7—12 belysa de olika storleksgruppernas representativitet för svenskt jordbruk. Förklaring till grupp- och områdesbeteckningarna i tabellerna. Storleksgrupperna

äro:

Grupp

I åkerareal II » Hl »

2*1— 5-0 ha 5-1— 10-0 » 10-1— 20-0 »

IV

»

2 0 M — 30-0

V VI VII

» » »

30-1— 50-0 » 50-1—100-0 » över 100 »

»

De naturliga jordbruksområdena äro: Ssl-området = Skåne—Hallands slättbygder. Smb-området = Sydsvenska mellanbygden. Msl-området = mellersta Sveriges slättbygder omfattande Öland, Gotland, Östgötaslätten, Vänerslätten samt Mälar- och Hjälmarbygden. Msk-området = södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. N-området = norra Sverige, d. v. s. hela Norrland (utom Gästrikland) samt mellanbygden och fjällbygden i Kopparbergs län.

502 1. L a n t h u s h å l l n i n g e n s

resultat

R i k s m e d e l t a l för o l i k a

1939—1943.

storleksgrupper. S t o r l e k s g r u p p III

II

1297 1050 8.9 16.1

403 4-8

Antal bokslut sammanlagt Jordbruksjord pr brukn.-del, ha. Standardmedeltal: M e d e l s k ö r d p r h a , sk-e K r e a t u r s e n h e t e r p r 100 h a Lantbrukskapital

IV

765 26.

616 41-2

VI

VII

143 76-8

285 218-0

2 550 2 430 2 260 2 250 2 140 2 330 2 360 57-5 58-9 70-3 81-2 96-5 135-3 116-7 1779 1777 1894 1771 2 416 2 077 1 9 6 2

1 Produktionskostnadsprocent . Bruttoavkastning, kr pr h a .

3-9

-2-8

Förräntningsprocent

5-6

5-7

5-7

5-7

122 827

107 679

100 586

94 540

94 480

94 545

94 549

- 3 0 124 745 516 69-3 57 7-7 184

11 110 658 383 58-2 46 7-0 142

3-9 100 586 279 47-6 38 6-5 115

6-0 93 563 224 39-8 32 5-7 95

6-2 92 517 194 37-5 29 5-6 86

692 555 196 3530 585

692 575 208 3631 587

Vägda medeltal: Förräntningsprocent Produktionskostnadsprocent1. . Bruttoavkastning, kr pr h a . . Arbetskostnader, kr pr h a . . i % av bruttoavkastning. Byggnadsunderhåll kr pr ha i % av bruttoavkastning. Arbetsförbrukningsindex2.. .. 1

P r o d u k t i o n s k o s t n a d e r n a för v ä x t - och d j u r p r o d u k t e r i % a v b r u t t o a v k a s t n i n g e n a v dessa p r o d u k t e r . 2 Arbetsförbrukningsindex är a n t a l e t förbrukade a r b e t s t i m m a r pr h a i p r o c e n t av den p å g r u n d v a l a v d r i f t s i n r i k t n i n g e n och g ä n g s e n o r m a l t a l för a r b e t s å t g å n g t i l l olika g r o d o r och djurslag — b e r ä k n a d e n o r m a l a arbetsförbrukningen.

2.

Lönsamhetstal

för l a n t h u s h å l l n i n g e n leksgrupper,

inom

medeltal

Ssl

olika

åren

Smb

områden

och

vid olika

stor-

Msl

Msk

N

- 5 ' 1 1-1 3-4 5-3 6-1 6-4 6-7

-2"6 0-8 2-9 4*7 4-3 4-5 4-5

~l'l -0-6 2-6 5-2 — -

1939—1943.

Förräntningsprocent Grupp

1 II III IV V VI VII

1-1 5-4 7-1 8-1 7-3 7-5 7-1 Ränlabel

Grupp

1 II III IV V VI VII

arbetslön1 84-8 108-6 126-7 140-6 133-7 134-5 128-9

* 5-2 5-8 7-2 7-5 6-3 6-3 i procent • 107-7 113-1 127,0 130-6 117-8 117-8

av gängse 62-8 84-7 95-7 110-6 119-4 121-7 123-4

arbetslön 71-8 83-0 92-7 105-6 102-9 104-5 104-5

66-8 76-6 90-8 109-4 -

1 Med r ä n t a b e l a r b e t s l ö n f ö r s t å s d e n l ö n , s o m i m e d e l t a l k u n n a t b e t a l a s i n o m r e s p e k t i v e storl e k s g r u p p e r , o m först alla a n d r a k o s t n a d e r ä n a r b e t s k o s t n a d e r l i k s o m n o r m a l r ä n t a (4 % å l a n t b r u k s k a p i t a l e t ) e r l a g t s s a m t å t e r s t o d e n a n v ä n t s till b e t a l n i n g för u t f ö r t a r b e t e .

503 Grupp

3.

Ssl Smb Produktionskostnads 108 • 96 97 90 94 86 90 88 89

I. II. III. IV. V. VI. VII.

901 Grupp

Grupp

P

Msk

122 111 104 97 99

126 116 105 96

{:

—

Förhållanden, s o m inverkat på l ö n s a m h e t e n . Medeltal åren 1 9 3 9 — 4 3 . Ssl

Grupp

93 Msl procent1 131 110 102 95 92

1 II III IV V VI VII 1 II III IV V VI VII 1 II III IV V VI VII

Smb

Msl

Bruttoavkastning pr ha, kr 1 277 • 763 1 008 848 602 864 766 515 918 710 467 780 633 445 8671 U751 719 744/ 1519/ Arbetskostnader pr ha, kr 652 • 564 467 365 359 315 314 257 308 248 199 261 219 175 2871 ri661 9 256/ ^ \188J Arbetskostnader i procent av brultoavkaslningcn 51-1 • 73-9 46-3 43-0 59-6 36-5 41-0 49-9 33-6 34-9 42-6 33-5 34-6 39-3 33l\ „fin /34-91 36 34-4/ '° \36-2/

Msk

N

748 653 565 493 420

689 610 517 464

522 382 286 216 175

476 394 282 203

69-8 58-5 50-6 43-8 41-7 3 9

69-1 64-6 54-5 43-8

°

2 Grupp

Grupp

1 II III IV V

A rbetsförbrukn ings index 159 • 216 128 118 146 100 103 116 95 87 96 88 83 87

£:::::::::::::

S}

1 II III IV V VI VII

Lantbrukskapital pr ha, kr 3 402 • 2 304 2 841 2 283 1 892 2 716 2 257 1749 3 080 2 099 1 652 2 680 1 901 1 582 2 8291 o O40 f1 5 1 8 \ 204 2 379) ° \1645/

183 144 119 96 81

174 163 128 101

2 224 2 032 1936 1 840 1 712 170*

2 202 1 993 1884 1 642

P

1 725

1 Produktionskostnaderna för växt- och djurprodukter i proc. av bruttoavkastningen för dessa produkter. 2 Antalet förbrukade arbetstimmar pr ha i procent av den beräknade normala arbetsförbrukningen.

504 Grupp

1 II III IV V VI VII

Ssl Smb Kvoten lantbrukskapital 2-7 • 2-8 2-7 3-1 2-9 3-4 3-0 3-4 3-0 3-3\ , 3-2/ "8

Msl brutloavkastning 3-0 3-1 3-4 3-5 3-6 (3-2\ \3-2/

Msk 3-0 3-1 3-4 3-7 1-1

3-2 3-3 3-6 3-5

3-4

A. Räkenskapsresultat för bokföringsåret 1939/40, utvisande lönsamhet och därpå inverkande faktorer. Ssl Grupp

Grupp

Grupp

Grupp

Grupp

1 II III IV V VI VII

2-2 4-0 6-0 6-4 5-6 5-7\ 6-5/

Smb Förräntningsprocent —1-6 4-2 4-7 5-2 4-3 * "

1 II III IV V VI VII

Bruttoavkastning, 1 137 823 857 766 702 674 767 582 692 479 7161 Rfi1 ö 630/

1 II III IV V VI VII

Arbetskostnader kr pr ha 574 505 388 320 261 279 263 212 232 189 233\ yJ 206/

1 II III IV V VI VII

1 II III IV V VI VII

Arbetskostnader 50-5 45-3 37-2 34-3 33-5 32-5\ 32-7/

i proc. av 61-4 41-8 41-4 36-4 39-5 _, _ *4'8

Msl

Msk

—1-0 2-1 4-3 5-1 6-7 [6-2\ \6-9/

2-1 0-1 2-0 3-4 3-9

-3-1 -1-8

1-2 4-2

—

4-8

kr/ha 640 532 454 407 412 /418\ 1449/

027 550 473 411 374

475 307 219 174 157 11491 \158J

420 332 251 192 153

brulloavkastn. 74-2 57-7 48-2 42-8 38-1 /35-6\ \35-2/

Byggnaders underhåll och amortering kr pr ha 53 39 48 37 33 33 32 32 28 27 29 25 27 26 24 321 /261 24/ "ö \23/

644 489 426 414

—

423 336 248 181

—

67*0 60-4 53-1 46-7 40-9

65-7 68-7 58-2 43-7

—

38-7

44 35 29 25 22 20

44 35 30 23

—

505 Grupp

1 II III IV V VI VII

Ssl Smb Msl Byggnaders underhåll och amortering i proc. av 4-7 4-7 7-5 4-3 4-3 6-2 4-6 4-7 6-2 3-5 5-0 6-1 3-9 5-4 5-8 4-51 /6-21 4 8 3-8/ \5.l/ 1

Grupp

1 II III IV V VI VII

Mekaniseringskoslnader 41 22 27 31 33 35 56 34 64 35 74) „ bl 61/

kr pr ha 31 27 32 35 40 /49\ \51/

Msk brutloavkasln. 7-0 6-4 6-1 6-1 5-9 •

N 6-8 7-2 7-0 5-6 -

4 4

32 29 31 37 34 .,

36 29 30 27 -

44 Mekaniseringskoslnader i proc. av bruttoavkaslningen 1 3-6 2-7 4-8 5.1 5-6 II 3-2 4-0 5-1 5-3 5-9 III 4-7 5-2 7-0 6-6 7-0 IV 7-3 5-8 8-6 9-0 6-5 V 9-2 7-3 9-7 9-1 — VI 10-3\ /11-7I q .„ J 0 9 ( VII 9-7/ \ll.4J Summa arbetskostnader, byggnader och mekaniseringskoslnader i procent av bruttoavkastning. Grupp 1 58-8 68-8 86-5 79-1 78-1 II 52-8 50-1 69-0 72-1 81-8 III 46-5 51-3 61-4 65-8 72-2 IV 45-1 47-2 57-5 61-8 55-8 V 46-6 52-2 53-6 55-9 VI 47-31 . (53-51 „ c 4b>1 2 8 VII 462/ 151-71 ° ' Grupp

5.

Produktionsmedel pr årsarbetare inom olika slorleksgrupper av jordbruk 1939—1943. I

Pr årsarbetare ( = 2 400 mt) kommer av: Jordbruksjord, ha rel. tal Kreatursenheler rel. tal Maskin- och redskapskapital, kr rel. tal 1

II

III

C r u p p IV v

VI

VII

4-0 5-2 7-7 98 11-4 12-1 120 1-00 1-30 1-93 2-45 2-85 3-03 3-00 5.5 6-2 7-4 8-0 7-8 7-2 7-0 1-00 1-13 1-35 1-45 1-42 1-31 1-27 937 1 0 8 3 1 5 7 4 2 0 0 9 2 2 6 9 2 021 1 7 4 0 1-00 1-16 1-68 2-14 2-42 2-16 1-86

Häri inräknade kostnader äro: Underhåll och amortering för döda inventarier. » traktorer och bilar. Bilkostnader (lejda bilar). Kraft, lyse och bränsle. Bränn- och smörjoljor.

506 B.

Total skuldfri i n k o m s t 1 , kr. pr familj. Medeltal för åren

1939—43.

Ssl 3 795 4 890 6 672 10 589 11 960

Smb . 4 691 6 227 8 299 11 217

Msl 2 687 3 860 5 031 6 787 8 912

Msk 3 525 4 559 6 048 7 339 8 169

N 4 079 4 905 7 392 8 944

Därav från lanthushållningen, % Grupp 1 76-8 II 92-7 III 93-9 IV 96-4 V 97-3

• 88-4 85-2 88-2 87-8

61-9 79-8 85-9 86-6 88-3

62-5 68-7 72-6 79-4 82-0

46-1 54-1 51-7 58-9

D:o från skogen, % Grupp I II III IV V

. 4-4 10-8 5-8 10-0

6-4 9-7 7-3 8-0 7-8

16-4 20-3 19-1 15-1 13-1

20-4 29-5 36-8 34-2

Grupp

1 II III IV V

1-4 0-4 0-7

D:o från övriga inkomstkällor, % (huvudsakligen körslor och arbetsförtjänster) Grupp 1 23-2 . 31-7 21-1 II 7-3 7-2 10-5 11-0 III 4-7 4-0 6-8 8-3 IV 3-2 6-0 5-4 5-5 V 2-0 2-2 3-9 4-9

33-5 16-4 11-5 6-9

Efter avdrag för gäldräntor och arrenden blir nettoinkomsten: Grupp 1 3 524 • 2 591 II 4 472 4 296 3 562 III 5 782 5 634 4 556 IV 8 875 7 097 6 065 V 8 939 10 001 7 811

3 854 4 680 7 193 8 389

3 408 4 338 5 624 6 643 6 790

1 Skuldfri inkomst är den verkliga nettoinkomsten plus gäldräntor och arrenden — d. \ den inkomst som erhålles om jordbrukaren själv äger hela lantbruks- och skogskapitnlet.

507 6 b)

K o n t a n t - oeh n a t u r a i n k o m s t c r av jordbruksfastighet samt nettointäkter av annat än jordbruksfastighet, medeltal för åren 1 9 4 9 — 1 9 4 4 . Kronor per ha jordbruksjord Storleksgrupp, ha åker Miinförliga till

l

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

100 Södra och Mellersta Sveriges slättbygder Lanthushållningen Skogen Andra arbetsinkomster.. Kapital och andra förvärvskällor

767 60 122 49

35 Summa

651 49 46

596 40 22

562 32 20

544 27 18

497 33 18

496 43 22

Södra och Mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Lanthushållningen Skogen Andra arbetsinkomster.. Kapital och andra förvärvskällor

673 217 118 46

22 Summa

I 054

588 170 51

511 134 34

454 101 29

422 104 28

394 77 36

385 76 17

Norra Sverige Lanthushållningen Skogen Andra arbetsinkomster.. Kapital och andra förvärvskällor

525 289 334 42

43 Summa

1 190

464 242 122

421 207 64

409 192 79

•

Uppgifterna äro baserade på kontantinkomsterna — jordbruksbilagans avd. I. Influtna penningar, naturainkomsterna — samma bilagas naturaförmåner och avdrag endast för år 1942 (LK:s statistiska byrå den 8/2 1946.) nettointäkterna — den allmänna självdeklarationen (blankett nr 1). Till de olika huvudrubrikerna ha hänförts. lanthushållningen — 1. Inkomster av försålda produkter (därav vegetabiliska, animaliska och diverse produkter) samt naturaförmåner i form av hushållsprodukter och bostad, skogen inkomster av skogsbruk samt naturaförmåner i form av bränsle. andra arbetsinkomster diverse inkomster av körslor samt nettointäkt av tjänst- och förvärvsarbete. kapital och andra förvärvskällor inkomst av arrenden och avgälder nettointäkt av kapital samt nettointäkt från övriga förvärvskällor.

508 6 c) Taxerade nettointäkter, medeltal för åren 1940—1944. Kronor per brukningsdel. S och M Sveriges skogs- o. dalbygder

S och M Sveriges slättbygder

Norra Sverige

Storleksgrupp ha åker Jordbruksfastighet

Totalt

Jordbruksfastighet

Totalt

1 510 2 374 3 559 4 695 6 137 8 570

2 138 2 800 3 996 5 332 7 021 10 020

1 947 2 801 3 775 4 413 5 802 5 669

2 482 3 235 4 379 5 399 7 122 8 947

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30 — 50 50 — 100

Jordbruksfastighet

Totalt

1 846 2 749 3 753 4 910

2 747 3 369 4 569 6 590

7. Åkerarealen och antalet brukningsdelar i Sverige fördelade på olika naturliga jordbruksområden. Brukningsdelar

Ssl Smb Msl Msk N Summa

Åkerareal

Antal

Procent

Ha

Procent

25 047 20 226 96 767 163 776 112 828

6-0 4-8 23-1 39-2 26-9

395 343 252 4 5 2 1 4 5 2 615 1 144 790 4 8 1 117

10-6 6-8 39-0 30-7 12-9

481 644

3 7 2 6 317

1000 B. Brukningsdelarnas antal och åkerareal inom olika storleksklasser år 195)7 enligt den officiella statistikens klassificering. Åkerareal

A n t a l brukningsdelar Totalt

52 335 58 990 113 722 97 298 60 441 17 518 10 969 5 077 2 294

12-5 14-1 27-2 23-2 14-4 4-2 2-6 1-2 0-6

Summa total

418 644

1000 Summa för brukningsdelar över 2 h a . Härav under 10 h a . 10-20 ha.... över 20 h a . . .

307 319 211 020 60 441 35 858

0,26—

1 ha

1— 2 ha 2— 5 » 5—10 » 10— 20 » 20—30 » 30—50 » 50 — 100 » över 100 ha

Hektar

Procent

37-0 31-7 19-7 5-7 3-6 1-6 0-7

100-0 68-7 19-7 11-6

Procent

37 030 99 315 413 677 728 672 864 178 431 415 421 621 347 133 383 276

1-0 2-7 11-1 19-5 23-2 11-6 11-3 9-3 10-3

3 726 317

100-0

3 589 972 1 142 349 864 178 1 583 445

11-5 20-3 24-1 12-0 11-7 9-7 10-7

100-0 31-8 24-1 44-1

509 Lt C0 rH O

"3 «

a c

a 9

<<

S

i 73

-c •eg

b-

O

00 H

© ©

é

TH « * TJI

i-i

t--

O

00 CM - f

H

•*

a -a c ^

<£

t - t— i» co co t -

o

t^T^öiöeör^ö CO CO i-i

o

©

C3 ^1 M CJ

t-

TH ö •-(< CM . i H M N r t H

1- £

a

«

u

•e ,3

•S

H

N

»

t~

r-

CO

öbo

o

H

CO T H

rH

io

O

rH CO CO

cöi^oScöiHÖö co •<* i-i

i ©

LO © r > y-i

^ c: c oo w H o c o c ö c c ö ö ö ö m co

o é ©

cooooooooooc CO O l > 0C CO 1C T J i-i CO CM

o © ©

lO

C

cs

g 0

° 3 a«?>

fc a -ö

c Ai

<

co eo TH © CO i i ©

o fi

.9 »

"3 _ •O «S

4<

t.

= cs

O

o

<«

w

o S

"B . a co Q. Oi

a a a a p Ked

«i.

Q

a

a i:: a on a c A te

t)

c

•3

o

©

^f eo i-i

Cft O

©

^1 a

4"CicöiOcört<io

H

N

^1 M

ol

©

1-H CM 1-1 1-1 1-H TH

<

a ex a cö 1> iö l > TH

co TH oo •* cö i i nMffl

©

i-<

s O

cs -3

_£

s -<c Ai

00 O l 00

o

o m a H [v c i r< CM CM CM i-i

^f

W

^Jt i t

©

i*

C5

LO ©

Ii-

Tfl

© ""* CM CM T*

•H

a

OJ

a

•Ö

-

f-

•3 c S o ii

E w

£ •5 C

b "0 ic -tt r> w n 4 « »3 rH

"3 _

J_,

•a

-

<M ( N CO 00 CO

oér> Ä H 6 6

ts

p

:S

CM

E

J* 1CSt -3

tu

00 O

CO t^. CO TJ< CM CM

v *ö •SJ

CO • *

o

C5 O

lotcöiniööcö

i*

©

TH CM TH T i 1-1 1-1

© »•«

© Ö TJI TH CM iO

t-

CO CO . H ^rl CN

O

CO ©

©

<

irj ©

iH O

—«a -o

b-

CM ©

"3

N o n O 9 •* N O Ol « «5 CO © CM CMi-Hl ^1-HCOr H CM l> © © CM CM l ö T-1

cu C

arj

<;

CO CM r H

- ' •

i« n M CM 00 ©

c C < A

CM CM CM

©

LO CM TH

TH CM

©

O

«

E

o •g

rH

3 TJ

co a n c © N M

o

b-

c i

» CM © CO © 1-H CM CO TH

© ©

© © ©

<5

CO r H

w •

•

•

CO

TJ* 0 0 CM

«

s 3

5/3 0.

os

a B -s

PQ

M 41 o k 0 Cfl

os W O O O O O o i-i CM CO O O ^

t 1 1 1 1 1 fe CM LO O O © O > TH CM CO iO :0

a a « XI O © CM HCN ! 1 '-< 1 1 ej CM © rTH=0

510 si id

CU

rt

H

«5

e

a

lO S I

•H :©

<U rH CO

Ä

3 N

ft

"2 £

©

©

©

[^ oo o

C <U

00 © TH

co n •*

©

«

i-

N

©

H

CO CO CM - ^

Ä

t- © 1-H

SE

e

CM

•*

«

C

c o A c 3

t-

O)

fl

N

CM T H

CO LO CO CM il)

oo r i oo Tf rH

©

r > CM r »

m

t.

99 M

-r

K9

-T

r- r^ \n r» T " B 0 r H oo O © p« O CO ee rH

«

A

'" ^

ft

i?,_

..

m © CM - T © co ©

.5 "2

si

o _

s. c "O CO © I - t -

©

e: <-«

3 i»

©

© i n © c^ co co m LO x co co co CM CM

©

a 49

K

§

p -s a 5|

(O M

1H cu

i

« •£ fl £ x © -< c ©

©

T*

co t"

CO 1 ^ CM zc CM X ' H TT

©

©

It •JS

©

CM t i © ©

0 0 © CM CO CO T H CM T H T H CM

a .a 3 « CU

S

J CO 00 00 ©

©

CM

»cs a.

o

a

«N

a

•-

•—

S i (. S CO «j 3 o -d

o u a a •£ •o « :0 ^

e

CO ©

•Si

II 3 n

"O CO rH CO

© © T« ©

TJ> co

fl 2

•a ^ cs •it- «H ~

99 B

'3 -i ii -2 X

Ä

la

e

T3

P S

•a o^ S^ a flafH H-< flj

,-4 "O O Ä

a a

TH

C

•

— f>

•^+J

^

S

03 S

h

C73»-5

=a

t?

H O

03 XI W "3 <U <*1

2 «8

oo Ä t/;

co T H co V

a "8 S« Ä "3

I

i, o j a t . rrt «03

CiD'O C CM : a ^ ja

~-'<—i co

rH

© 3 M

CD CO to

, I

a -a

«

h

|

a

a

a

a 2 3

N

H

t^ l> 00 Ht 00 TH

©

O g ^

tt Ä

a

a _

Tf oo © © co •<* r^ co oo © © • * © co oo co rH CM r > co © TJ< T * Tj< oo CM © r > © 1-H Ti oo © "* co CM TJ" oo

cu

5 fl

V

a 9 a ^

•3 * oc3

v

cu eu "^

a *

XI o

ft

$ •S °

E3

9 co »a

OJ i-H CO

io co © © t— co co c ö c Ö c Ö C M T C C Ö © SM TJ< CM © © 00 t > t >

70 5«

a

ct> » a

•M •O

Ä 3

» fl"° a*ui 33j?

i- T3

in cö ob © r-- in

X G O

en

A

-

t.

ti

ft

A

in rj< r^ m © co © CM oo m © © co m r^ oo oo © in oo © ©

T* © [> © 00 rH CM T H CM CM T H OJ

T

511 Tab. 12. Procentuell fördelning av bruttoavkastning o c h driftskostnader på vissa i n k o m s t - resp. kostnadsgruppcr i n o m olika storlcksgrupper år 1 9 3 9 / 4 0 . /. Storleksgrupp, ha

Växtprodukter

I 2 - 5 II 5 - 1 0 . . . III 1 0 - 2 0 . . . IV 2 0 - 3 0 . . . V 3 0 - 50.. . VI 5 0 - 1 0 0 . . . VII Över 100..

9-2 12-3 19-2 28-8 37-4 41-7 45-6

80-0 80-2 75-2 66-8 59-1 53-8 49-8

Samtliga

23-8

70-0

II. Område och storleksgrupp

Ssl

I. . II. .

Växtprodukter

74-1 73-9 66-7 55-0 48-3 46-5 44-8 56-7

Smb

I. II. III. IV. V. VI. VII. Samtliga.

18-2 16-3 25-2 31-4 37-8 45-8 45-8 30-0

Msl

I.. IL. III.. IV.. V.. VI.. VII.. Samtliga.

12' 15 202736384428-

Msk

I. II. III. IV. V. VI. VII. Samtliga. N

IV. . V. . VI. . VII. . Samtliga.

I. . . II. . . III... IV. . . Samtlisa. . Riksmedeltal för samtliga grupper

riksmedeltal. Driftskostnader Varuförbrukövrigt ning

Summa bruttoavkastning

Arbetskostnader

10-8 7-5 5-6 4-4 3-5 4-5 4-0

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

61-4 60-2 55-5 50-6 48-0 44-5 45-1

21-0 20-9 22-0 23-5 24-0 24-5 24-2

17-6 18-9 22-5 25-9 28-0 31-0 30-7

100-0 100-0 100-0 100-0 100.0 100-0 100-0

6-2

100-0

54-7

22-3

23-0

100-0

Medeltal för olika

Bruttoavkastning Djurprodukövrigt ter

19-4 20-5 29-6 41-7 48-8 50-4 53-0 39-8

III. .

Vägda

Bruttoavkastning DjurprodukÖvrigt ter

Summa

100 100 100

områden. Arbetskostnader

Driftskostnader Varuförbrukövrigt ning

2-2

100 100 100 100

54-2 51-3 47-3 45-4 42-9 41-4 43-1 45-7

31 33 32 29 30 29 28-2 30-7

14-7 15-6 20-5 24-9 26-4 28-9 28-7 23-6

73-0 78-9 69-6 65-0 59-1 50-9 50-9 65-5

8-8 4-8 5-2 3-6 3-1 3-3 3-3 4-5

100 100 100 100 100 100 100 100

58-5 47-7 48-8 44-2 46-7 42-1 42-1 47-2

28-4 35-0 31-2 33-7 29-6 30-2 30-2 31-6

13-1 17-3 20-0 22-1 23-7 27-7 27-7 21-2

77 70

65-6

10-1 7-5 5-3 4-6 3-6 4-8 5-6 5-5

100 100 100 100 100 100 100 100

65-6 62-2 57-0 53-1 50-8 45-4 46-1 54-0

17-7 18-8 19-0 19-5 19-1 21-1 21-0 19-5

16-7 19-0 24-0 27-4 30-1 33-5 32-9 26-5

9-3 10-2 13-3 18-0 18-4 38-7 38-7 14-4

78-9 82-2 80-3 76-6 77-3 55-6 55-6 77-9

11-8 7-6 6-4 5-4 4-3 5-7 5-7 7-7

100 100 100

62-7 60-3 57-5 54-4 48-9 46-5 46-5 58-1

20-1 21-2 20-8 19-5 24-0 25-7 25-7 21-3

17-2 18-5 21-7 26-1 27-1 27-8 27-8 20-6

5-4 9-2 11-0 12-8

83-9 82-0 81-5 81-6

01-5

21-2 14-9 13-6 23-6 17-7

19-3 20-9 25-0 24-2

82-8

100 100 100 100 100

59-5 64-2 61-4 52-2

7-9

10-7 8-8 7-5 5-6 9-3

20-8

23-S

70-0

0-2

54-

22-3

23-0

59' 56

50-

100 100 100 100

Summa driftskostnader

Särskilda yttranden 1)

av

herrar

Lundberg och Svennilson beträffande

målsättningen

för den statliga jordbrukspolitiken m . m. Målsättningen för jordbrukspolitiken. Uppläggningen av jordbrukspolitiken på längre sikt måste bli beroende av en avvägning mellan ekonomiska och andra synpunkter. Detta avvägningsproblem har framlagts i själva inledningen till kommitténs huvudbetänkande på ett sätt, till vilket vi kunna ansluta oss. I den följande behandlingen av jordbrukets utveckling på lång sikt ha emellertid enligt vår mening dessa synpunkter icke blivit konsekvent genomförda. Den för all ekonomisk politik grundläggande strävan att öka nationalinkomsten har i allmänhet fått stå tillbaka för kravet på en hög beredskap under en framtida eventuell avspärrningsperiod. Beredskapssynpunkten har sålunda enligt välmening tillmätts en allt för dominerande betydelse vid kommitténs uppdragande av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. I själva verket ha övriga synpunkter (ekonomiska, befolkningspolitiska, kommunalekonomiska o. s. v.), som i inledningen också angivits såsom bestämmande för jordbrukspolitiken, egentligen endast beaktats, när de utgjort stöd för en jordbrukspolitik, som nästan helt utformats med hänsyn till önskemålet om hög beredskap för en längre avspärrning. För vår del kunna vi icke tillmäta en beredskap utöver ett nödvändigt minimum en sådan absolut prioritet i förhållande till andra ekonomiska och sociala önskemål. Jordbruksproblemet framstår för oss icke endast formellt utan även r"eellt som en avvägningsfråga, där i främsta rummet kostnaden för folkhushållet får bestämma, hur långt jordbruksstödet och graden av självförsörjning under normala förhållanden skall sträckas. Jordbrukspolitiken bör givetvis ingå som en integrerande del av den allmänna ekonomiska politiken och kan endast i begränsad utsträckning betraktas isolerad såsom avseende exklusivt jordbrukets inkomst- och produktionsproblem. Detta har också i olika avseenden framhållits av jordbrukskommittén. Den dominerande ställning, som givits beredskapssynpunkten vid den allmänna uppläggningen av jordbrukspolitiken i de två första kapitlen, har emellertid i betydande mån givit de av kommittén uppdragna riktlinjerna för jordbrukspolitiken en från den allmänna ekonomiska politiken alltför isolerad karaktär. För att belysa vikten av de här

513 berörda sammanhangen vilja vi inledningsvis söka ställa in jordbrukspolitiken i dess sammanhang med betingelserna för den allmänna ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige under de närmaste decennierna. Vi kunna därvid direkt anknyta till den problemställning, som angivits i inledningen till första kapitlet av kommitténs betänkande. Ett av huvudmålen för den allmänna ekonomiska politiken bör — enligt det av kommittén uppställda rent ekonomiska kriteriet — »vara att skapa betingelser för att landets arbetskraft liksom övriga produktionsfaktorer skola kunna utnyttjas på mest ändamålsenliga sätt för att tillfredsställa konsumenternas behov». Detta ekonomiska kriterium innebär dels att effektiviteten inom varje näringsgren och företag höjes så snabbt som möjligt, dels att arbetskraft och andra produktionsmedel fördelas mellan olika näringsgrenar, så att största möjliga stegring i den allmänna produktiviteten ernås. Stegringen av den reala nationalinkomsten har alltid skett och kommer i framtiden också att ske på båda dessa vägar, sålunda dels genom höjning av produktionens avkastning inom varje företag och näringsgren för sig, dels genom överföring av produktionskrafter från näringsgrenar med relativt låg till näringsgrenar med relativt hög avkastning. Vi ha givetvis klart för oss att det på grund av de allt längre sträckta regleringarna av olika gruppers inkomster blivit allt svårare att med ledning av olika näringsgrenars bidrag till nationalinkomsten bedöma deras effektivitet ur nationalekonomisk synpunkt. Såsom framgår av det följande, böra dock även fortsättningsvis relativt klara skiljelinjer i detta avseende kunna uppdragas med ledning av både den internationella prisbildningen och de utvecklingstendenser, som ligga i linje med konsumenternas fria val vid en stigande nationalinkomst, med beaktande även av planerna för den av det allmänna styrda behovstäckningen. Skäl kunna i själva verket anföras för att kravet på rationalitet inom näringslivet måste skärpas under kommande år, om nationalinkomsten skall kunna växa med önskvärd hastighet, jämförbar med utvecklingen under tidigare decennier. Det är framför allt upphörandet av befolkningstillväxten i de produktiva åldrarna, som ställer ökade krav på näringslivets effektivisering. Stora årliga tillskott av arbetskraft kunna icke längre mobiliseras för att möjliggöra en smidig anpassning av näringslivet till nya tekniska och ekonomiska betingelser. Det blir under dessa förhållanden av så mycket större vikt att expanderande näringsgrenar med relativt hög avkastning och goda framtidsutsikter kunna rekrytera sitt behov av arbetskraft genom överföring från andra näringsområden. I annat fall kommer den under gångna årtionden väsentliga del av folkhushållets årliga produktivitetsstegring, som härrör ur en sådan anpassning av näringslivets produktionsinriktning, att till stor del försvinna, varigenom takten i den reala nationalinkomstens stegring i hög grad skulle begränsas. De växande svårigheterna att få till stånd en omflyttning av arbetskraft i enlighet med näringslivets utvecklingsbeting33—616475:11.

514 elser gör det även nödvändigt att i högre grad än tidigare laga vara på inom olika orter och näringsområden föreliggande reserver av icke utnyttjad, underutnyttjad eller mindre effektivt utnyttjad arbetskraft och att därvid i möjlig mån befordra deras överföring till mer produktiva näringsområden. Det torde icke vara nödvändigt att närmare argumentera för önskvärdheten av en så snabb stegring av nationalinkomsten som möjligt. Dagens läge ställer denna målsättning för den ekonomiska politiken i särskilt klar belysning. Ehuru den reala nationalinkomsten passerat förkrigsnivån pressa behoven på alla punkter långt över löpande resurser. Såsom framgår av den framlagda propositionen med förslag till avveckling av omsättningsskatten blir det även vid ett optimistiskt antagande med relativt stark stegring i den reala nationalinkomsten icke möjligt att även på något längre sikt (5 år) få rum med föreliggande stora statliga utgiftsbehov inom ramen för landets totala produktionsförmåga. Det produktiva näringslivets investeringsplaner väntas förbli mycket betydande, samtidigt som konsumenternas efterfrågan konkurrerar om resurserna. Även om rådande starka konkurrens om tillgängliga produktiva resurser kan väntas minska efter den första övergångstiden efter krigets slut, bör — om den på full sysselsättning inriktade politiken fullföljes — statens, företagens och konsumenternas effektiva efterfrågan växa i snabb takt, så att i huvudsak all tillgänglig arbetskraft blir sysselsatt. Sysselsättningsproblemet bör på längre sikt över huvud betraktas så, att det är tillgången på arbetskraft, disponibel för nya uppgifter, som begränsar möjligheterna till en utveckling mot en högre nationalinkomst och icke så, att en otillräcklig efterfrågan skulle föreligga för produktionskrafter, som eventuellt frigöras. Från tillfälliga konjunkturfluktuationer kan man i huvudsak bortse, när det är utvecklingsmöjligheterna på längre sikt, som diskuteras. Vad gäller inriktningen av den ekonomiska utvecklingen på längre sikt, är det — såsom kommittén också påpekar — karakteristiskt för den ekonomiska utvecklingen, att efterfrågan på livsmedel i summa växer väsentligt långsammare än de totala inkomsterna. Vid en stegring av inkomsterna med 10 procent beräknas utgifterna för alla slag av livsmedel i genomsnitt endast stiga med omkring 3 procent. Detta betyder å andra sidan, att övriga behov och därmed utgifterna för övriga ändamål stiga snabbare än inkomsterna. Behoven av andra varor än livsmedel samt olika slag av tjänster äro ju praktiskt taget obegränsade. Någon brist på arbetstillfällen bör sålunda på längre sikt — bortsett från konjunkturrörelserna — icke föreligga inom de näringsområden, som ligga utanför jordbruket. Inom detta däremot blir ökningsmöjligheterna för konsumtionen och därmed även för produktionen och sysselsättningen — såsom kommittén här verkningsfullt belyst — relativt snävt begränsade. De synpunkter, vi i det föregående anfört, äro i själva verket ganska självklara. Vi ha emellertid ansett det angeläget att så klart som möjligt fastslå

515 dem, då i dessa grundläggande avseenden en viss oklarhet lätt insmyger sig i diskussionen av näringspolitiska frågor. Vi ha även, när vi sökt taga ställning till jordbrukspolitiken på längre sikt, utgått från den uppfattningen, att jordbruket i här berörda ekonomiska hänseenden icke bör intaga någon undantagsställning. Enligt vår mening har emellertid kommittén, som vi redan inledningsvis framhållit, varken vid utformningen av riktlinjerna för jordbruksproduktionens totala storlek eller vid diskussionen av produktionens inriktning och lokala fördelning inom landet i tillräcklig utsträckning beaktat de rent ekonomiska synpunkterna. Det är givetvis — som kommittén framhåller — riktigt, att vi för närvarande veta mycket litet om den framtida lönsamheten för vårt jordbruk. Förskjutningar i utrikeshandeln och valutaförhållandena, nya förutsättningar för prispolitiken beträffande livsmedel i utlandet och andra omständigheter, kunna medföra stora förändringar i jämförelse med förkrigstiden. Tänkbart är att dessa förhållanden kunna medföra sådana prisrelationer mellan inom landet producerade och importerade livsmedel, att i det närmaste full självförsörjning blir lönande ur samhällsekonomisk synpunkt. Såsom kommittén framhåller synes det dock icke sannolikt, att ett sådant läge kommer att uppstå, och i varje fall icke, att det blir av bestående art. Om m a n exempelvis — som kommittén gör i ett speciellt sammanhang — utgår från hypotesen, att förkrigstidens prisrelationer komma att återuppstå, synes den slutsatsen ofrånkomlig, att det ur rent samhällsekonomisk synpunkt blir lönande att inskränka jordbruksproduktionen till en väsentligt mindre volym, än som svarar mot full självförsörjning. Även om vi vilja ställa de ekonomiska argumenten i förgrunden, när riktlinjerna för jordbrukspolitiken skola dragas upp, vilja vi — såsom inledningsvis antytts — givetvis icke bortse från behovet av en beredskap för en eventuell kommande ny avspärrning. Tvärtom anse vi det väsentligt att risken för nya avspärrningskriser beaktas. Lika väl som vi påtaga oss betydande försvarsutgifter för att upprätthålla en militär beredskap, måste vi vara beredda att betala en försäkringspremie i form av kostnader för att upprätthålla ett större jordbruk, än som i och för sig skulle vara lönande ur rent ekonomisk synpunkt. Vi äro ense med kommittén, att en avvägning främst måste ske mellan det ekonomiska kriteriet och beredskapssynpunkten, när riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken skola uppdragas. Enligt vår mening kan en verklig avvägning mellan det ekonomiska kriteriet och beredskapssynpunkten knappast sägas ha ägt rum vid utformningen av det alternativ för jordbruksproduktionen, som kommittén uppställt som riktlinje för jordbrukspolitiken. Detta sammanfaller i realiteten, såsom kommittén själv framhåller, nära med full självförsörjning, om hänsyn tages till behovet av en buffert för att möta risken för en överproduktion. Redan av detta skäl måste den av kommittén använda benämningen »medelalternativ» anses missvisande. Den ger lätt föreställningen att en

516 verklig avvägning mellan något maximum och minimum faktiskt kommit till stånd. Termen kan knappast försvaras därmed, att alternativet ligger | några procent under den i betänkandet angivna linjen för full självförsörjning. Det av kommittén uppställda medelalternativet bygger i själva verket på det primära önskemålet, att det svenska jordbruket skall vara i stånd att under en långvarig avspärrning åstadkomma icke endast en näringsfysiologiskt riskfri standard utan vad man betecknat som en fullgod försörjning med livsmedel. Begreppet fullgod försörjning bedömes därvid med utgångspunkt från den standard, som uppnåtts under tiden före avspärrningens inträffande. Detta betyder, att den livsmedelsstandard, som skall upprätthållas under en avspärrningsperiod, vid stigande real nationalinkomst ständigt förskjutes uppåt. Målsättningen innebär i första hand, att den vid varje framtida tidpunkt uppnådda totala kaloritillförseln per capita skall kunna upprätthållas. Man inriktar sig sålunda på att under en framtida avspärrning säkerställa en högre kaloriförsörjning än den, som nu skulle uppnås vid fri tillgång på livsmedel. Den omläggning från animalie- till vegetabilieproduktion, som förutsattes äga rum under avspärrningen, skall vidare enligt kommitténs mening icke få medföra en större procentuell nedgång i animaliekonsumtionen än under den senaste krigsperioden räknat från 1939 till år 1942/43. På grund av den snabba stegringen av animaliekonsumtionen kommer även i detta avseende den standard, som skall säkerställas under avspärrning, så småningom att ligga högre än den i dag normala. Kommittén motiverar denna uppläggning med att en större minskning av animaliekonsumtionen än med de 18 procent, som konsumtionsminskningen maximalt uppgick till under det andra världskriget, icke kan tillåtas av psykologiska och ransoneringstekniska skäl. Erfarenheterna skulle enligt kommitténs mening visa, att risken för uppkomsten av svart marknad blir alltför stor vid en större relativ sänkning av animaliekonsumtionen. För vår del vilja vi givetvis inte förneka, att en så hög beredskap, som medelalternativet representerar, i och för sig kan vara önskvärd. Fråga är emellertid, hur hög kostnad nationen årligen måste bära för att skapa säkerhet under alla förhållanden för en försörjning med livsmedel som ligger väsentligt över en ur näringsfysiologisk synpunkt riskfri standard, och om en så hög riktpunkt för jordbruksproduktionens framtida storlek, som medelalternativet innebär, med hänsyn till denna kostnad kan anses rimlig. Det bör till en början framhållas, att den närmare bestämningen av det s. k. medelalternativets läge synes bygga på ganska godtyckliga grunder. Det finnes knappast några starkare skäl, varför just den standard per capita, som uppnåtts under tiden före en ny avspärrningskris, skall behöva vara normgivande för den livsmedelskonsumtion (och därmed för jordbrukets storlek), som måste upprätthållas under avspärrningen. En viss nedgång

517 i kaloriförbrukningen borde kunna tolereras. Uppfattningen, att en viss procentuell minskning av animaliekonsumtionen skulle vara den högsta acceptabla, synes även mycket diskutabel. Man övervärderar säkert betydelsen av de ransoneringstekniska erfarenheterna under det andra världskriget. Det finns anledning tro, att framtida ekonomiska och organisatoriska förhållanden kunna komma att medgiva en starkare nedskärning från den högre konsumtionsnivå, som då väntas råda. Kommitténs ståndpunkt beträffande storleken av den framtida jordbruksproduktionen skulle enligt vår mening vara lättare att förstå, om den givits en annan huvudmotivering. Den skulle i så fall i första hand fattas som uttryck för en politik, som går ut på att i huvudsak förbehålla den inhemska marknaden åt den svenska jordbruksproduktionen, varvid en viss buffert med hänsyn till risken för överproduktion inlägges. Vid den produktionsinriktning, som kommittén föreslagit, ger denna målsättning sedan mera som biprodukt till resultat en i och för sig önskvärd hög beredskap inför en avspärrning. Enligt vår mening kan beredskapssynpunkten i och för sig nämligen icke ge upphov till en bestämd riktlinje för den framtida jordbruksproduktionens storlek. Detta framhålles också av kommittén i inledningen till första kapitlet. Det betraktelsesätt, som där framlägges, förskjules emellertid sedan på sådant sätt, att beredskapssynpunkten ger en bestämd beredskapslinje = medelalternativet. Det hade med utgångspunkt från kommitténs inledande resonemang enligt vår mening varit mer naturligt att i första hand låta beredskapssynpunkten bestämma ett minimum för jordbruksproduktionens storlek. Under detta minimum kan jordbruksproduktionen icke under några omständigheter tillåtas sjunka utan att vår försörjning med livsmedel under en avspärrning sättes i fara. Jordbrukspolitiken bör med hänsyn härtill bland annat inriktas på att se till att produktionsapparaten inom det svenska jordbruket icke blir för liten. Särskilda åtgärder skulle behöva vidtagas, om produktionen inom jordbruket — t. ex. till följd av hastig avfolkning av landsbygden — närmar sig den undre gränsett. I korrespondens härmed skulle som övre gräns — ett maximum — för jordbruksproduktionens storlek uppdragas en linje, som i det närmaste svarar mot full självförsörjning. Denna övre gräns skulle sålunda nära sammanfalla med kommitténs medelalternativ. När produktionen inom jordbruket hotar att överskrida denna övre gräns, få i sin tur särskilda åtgärder vidtagas. Ett sådant fixerande av maximum och minimum för jordbruksproduktionens framtida storlek innebär givetvis endast ett första steg vid upplinjeringen av jordbrukspolitiken. Särskilt de åtgärder för jordbrukets yttre rationalisering, som kommittén föreslagit, nödvändiggöra någorlunda fasta syftlinjer för jordbruksproduktionens framtida storlek. En sådan fixering kan uppenbarligen ske först sedan en avvägning kommit till stånd mellan olika synpunkter av den typ kommittén angivit i inledningen. Av stor be-

518 tydelse blir vid denna avvägning i enlighet med det uppställda ekonomiska kriteriet den merkostnad, som en större total jordbruksproduktion kan väntas medföra i förhållande till en mindre produktion. Det gäller härvid att i första hand bestämma storleksordningen av kostnadsskillnaden mellan det maximum och minimum, som ovan diskuterats. Vi anse, att kommitténs beräkningsresultat på denna punkt — ehuru de anföras med stora reservationer och även om de formellt kunna försvaras — icke ge en rättvisande uppfattning om de faktiska förhållandena. Den undre gränsen för jordbruksproduktionens storlek bör enligt vår mening läggas lägre än det av kommittén angivna minimialternativet. Kommittén utgår ifrån den genomsnittliga kalorikonsumtionen per capita år 1942/43. Denna standard betecknas som en ur fysiologisk synpunkt riskfri försörjningsstandard. Enligt ett till betänkandet fogat utlåtande av professor Zotterman medförde den relativt låga livsmedelskonsumtionen under vintern 1942/43 inga som helst menliga följder för folkhälsan. Även enligt vår mening bör denna standard kunna läggas till grund för uppställandet av en undre gräns för jordbruksproduktionens storlek. Produktionsapparaten får icke bli mindre, än att den inhemska produktionen + konsumtion av tillgängliga lager skall räcka till för att uppehålla minst denna standard per individ även under en längre avspärrning. För uppehållandet av 1942/43 års per capitakonsumtion räknat i kalorier skulle enligt kommitténs beräkningar år 1970 åtgå 6 860 miljarder kalorier. (Året 1970 har endast utvalts för att här — liksom i betänkandet — illustrera beräkningsmetoden.) Denna minimiförbrukning motsvarar omkring 80 procent av den för detta år beräknade konsumtionen vid den allmänna inkomstökning, som kommittén ansett som sannolik. Om man utgår ifrån den produktionsvinst, som en övergång under en avspärrning från animalietill vegetabiliekonsumtion beräknas medföra, skulle den totala produktionen i fredstid i kalorier räknat dock icke behöva vara större än omkring 70 procent av den för år 1970 beräknade konsumtionen. Denna siffra kan dock icke närmare preciseras; storleken av ifrågavarande vinst vid en produktionsomläggning blir beroende på produktionens inriktning under fredstid, vilken inom given areal i första hand bör bestämmas av rådande prisrelationer. Hänsyn måste naturligtvis vid beräkningen av minimiproduktionen lagas därtill, att under en avspärrning risk föreligger för produktionsminskning, framför allt på grund av dåliga skördar. Denna risk bör dock till en väsentlig del täckas genom de av kommittén föreslagna utjämningslagren för spannmål. Felslagna skördar av stråfoder böra under en avspärrningsperiod i betydande grad kunna uppvägas av en ökad användning av fodercellulosa och annat nödfoder. Till jämförelse må erinras om att under skördeåret 1942—1943 förbrukades fodercellulosa och annat nödfoder i kvantiteter, motsvarande 430 milj. foderenheter, eller 7-3 procent av den totala foderför-

519 brukningen detta år, utan att detta veterligen fick några menliga följder för djurbeståndet. Vid bedömningen av minimiproduktionens storlek har man vidare att beakta de möjligheter som föreligga till lagring under fredsperioden och till produktionsökning sedan avspärrning inträtt. Enligt vår mening har kommittén underskattat såväl lagrings- som produktionsökningsmöjligheterna. Särskilt beträffande margarinråvaror bör — såsom kommittén också framhåller — en omfattande lagring vara möjlig. En lagring av dylika varor av en storleksordning, motsvarande exempelvis 150 000 ton matfett, bör kunna genomföras till rimliga kostnader och skulle räcka till för att täcka omkring 5 procent av det totala kaloribehovet under tre år. Frågan rörande lagring av socker har ej gjorts till föremål för en mera ingående utredning av kommittén. Ur flera synpunkter bör en sådan lagring erbjuda betydande fördelar. Socker är ett relativt koncentrerat näringsmedel. Enligt vad vi inhämtat, är dessutom raffinerat socker lagringsbeständigt. Kostnaderna för lagring böra bli relativt låga, och lagren böra kunna spridas på lämpligt sätt. Genom lagring av socker böra även under avspärrningsperioden värdefulla arealer kunna frigöras för odling av spannmål eller alternativt oljeväxter. Vi förorda därför, att en utredning verkställes rörande möjligheterna all lägga upp ett större beredskapslager av socker, exempelvis motsvarande ett års normal konsumtion (före kriget omkring 300 000 ton). Vid en så låg jordbruksproduktion, som svarar mot minimialternativet, böra även rätt betydande möjligheter till produktionsökning föreligga. Jordbruket kommer sannolikt under denna förutsättning att bedrivas betydligt mer extensivt än vid nuvarande eller en framtida högre produktionsnivå. Förekomsten av betesvallar och annan jordbruksjord i hävd bör möjliggöra en snabb utökning av arealen för spannmål och rotfrukter. Hur stor produktionsökning, som under sannolika betingelser skall kunna genomföras inom rimlig tid, kan givetvis icke med någon större exakthet bedömas. Även om betingelserna i stor utsträckning varit andra än här i landet, böra vissa jämförelser kunna göras med de intressanta engelska erfarenheterna under kriget. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter uppnåddes i England närmast före kriget och under kriget följande produktionssiffror: 1 000-tal ton

vete råg havre potatis grönsaker socker kött av kor och får fläsk

1936/38

1 651 765 1 940 4 873 2 384 397 792 337

3 138 1 752 2 953 9 096 3 422 367 660 135

520 Att märka är, att denna produktionsökning blev möjlig trots det ytterst skärpta läget på arbetsmarknaden, som uppstod i England under kriget. Omställningen av produktionen blev möjlig framför allt tack vare en ökad användning av maskiner. I detta avseende böra liknande möjligheter även föreligga i Sverige under en kommande avspärrning. De reserver, som ligga i lagring och möjligheter till produktionsökning, böra enligt vår mening vara tillräckligt stora för att täcka de ovan nämnda riskerna för en serie av felslagna skördar under avspärrningsperioden. Den undre gränsen, minimiproduktionen, synes därför icke behöva sättas till en högre nivå, än som för 1970 svarar mot omkring 70 procent av den totala livsmedelskonsumtionen. Genom en produktion av denna storlek skulle även under en längre avspärrning en näringsfysiologiskt riskfri standard kunna säkerställas. Om icke särskilt ogynnsamma omständigheter tillstöta, exempelvis i form av en serie svaga skördar, bör förbrukningen av lager samt en successiv ökning av produktionen kunna möjliggöra, att konsumtionen kan hållas uppe över den angivna miniminivån. Eventuell import under avspärrningsperioden bör även kunna användas för att utöka ransonerna. Det må erinras om, att under det gångna kriget, trots exceptionellt ogynnsamma förutsättningar, en ganska betydande import av livsmedel och fodermedel ägt rum genom spärren. Denna import uppgick, omräknad i kalorier i genomsnitt per år till omkring 45 procent av motsvarande förkrigsimport (åren 1935—1937). Därigenom täcktes omkring 8 procent av den totala kaloriförbrukningen under kriget. Av särskild betydelse var tillskottet av importerade oljor och fetter, som i genomsnitt per år, exklusive linolja, uppgick till 27 000 ton, varav omkring 14 000 ton gick till margarinindustrien. Enligt kommitténs beräkningar kan den samhällsekonomiska merkostnad, som ett uppehållande av produktionen vid medelalternativets nivå skulle draga jämfört med kostnaden för minimialternativets produktion, beräknas uppgå till en storleksordning av omkring 100 miljoner kronor år 1970. Man h a r härvid utgått ifrån förkrigstidens prisrelationer. Motsvarande skillnad i kostnaderna mellan de av oss uppställda maximi- och miniminivåerna skulle med accepterande av kommitténs beräkningsmetoder kanske vara av storleksordningen 200 miljoner kronor. Kommittén framhåller, att dessa beräkningar tendera att underskatta den verkliga kostnadsskillnaden mellan medel- och minimialternativet. Enligt vår mening ge dessa siffror en alldeles felaktig föreställning om storleksordningen av den samhällsekonomiska kostnaden för en ökning avjordbruksproduktionen utöver en miniminivå. Två grupper av faktorer ha icke beaktats i dessa kommitténs kalkyler: 1) Man har i minimialternativet icke räknat med den mest ekonomiska produktionsinriktningen. 2) Man har icke tagit hänsyn till att en minskning av jordbruksproduktionens storlek

521 i första hand måste antagas omfatta de mindre ekonomiska enheterna och de sämre jordarna. Vid uppställandet av kommitténs minimialternativ har produktionsinriktningen bestämls utan egentlig hänsyn till skillnaden i relativ ekonomisk lönsamhet för olika produktionsgrenar. Det är givet att produktionsinriktningen måste komma att anpassas efter framtida prisrelationer. För att belysa betydelsen av denna synpunkt kan man tänka sig följande alternativ för minimiproduktionen. Liksom före kriget böra vi kunna tillfredsställa omkring hälften av vår matfettskonsumtion genom margarin, som huvudsakligen produceras på basis av importerade råvaror. En ersättning av den dyraste delen av smörproduktionen med margarin torde, om liksom enligt kalkylen i övrigt förkrigstidens prisrelationer accepteras, orsaka ett förbilligande av denna del av matfettskonsumtionen med omkring tre fjärdedelar utav kostnaden för motsvarande smörproduktion. I miljoner kronor skulle vinsten av enbart denna omläggning vid angiven minimiproduktion bli omkring 150 —200 milj. kronor. För att upprätthålla den förutsatta miniminivån böra andra delar av animalieproduktionen utökas och i första rummet köttproduktionen. En rätt omfattande uppfödning av slaktdjur synes naturlig vid konstruktionen av detta alternativ för minimiproduktionen. Detta medför en viss fördyring av köttet, vilken dock till en del kompenseras av högre kvalitet. En mindre avdragspost till den ovan angivna produktionsvinsten vid omläggning av matfettskonsumtionen får därför införas. Man kan även tänka sig att lägga upp ett alternativ för minimiproduktionen på basis av margarintillverkning på grundval av inhemsk odling av oljeväxter. Den samhälleliga vinsten av konsumtionsomläggningen blir i så fall något mindre än i förra fallet men ändå tydligen i hög grad beaktansvärd. Även på andra områden bör en mer ekonomisk anpassning av produktionsinriktningen med hänsyn till prisrelationerna mellan hemmaproducerade och importerade produkter kunna ge större nettovinst än kommittén redovisat. Det är väsentligt svårare att beräkna betydelsen av att det i första hand blir de mindre lönande jordbruken, som skulle representera skillnaden mellan minimi- och maximiproduktionen. Den rent ekonomiska vinsten skulle ju, som ovan framhållits, räknas marginellt. Utan tvivel föreligger av detta skäl en betydande kostnadsskillnad, som endast delvis framkommit i ovan anförda kalkyl. Om man utgår från arbetsförbrukningen inom olika jordbruk, synes det rimligt att räkna med åtminstone 20 procent högre kostnad än genomsnittet för de jordbruk, som måste läggas ned vid övergången från maximi- till minimiproduktion. I så fall skulle ett belopp av säg storleksordningen 100—200 miljoner kronor behöva läggas till ovanstående kalkyl. Anförda räkningar göra givetvis intet som helst anspråk på exakthet. De kunna endast betecknas som rena sifferexempel. De synas dock enligt vår mening antyda, att kommittén i sina egna sifferexempel alltför mycket un-

522 derskattat storleksordningen av den samhällsekonomiska kostnaden vid en ökning av jordbruksproduktionen. De här gjorda kalkylerna visa hän på en kostnadsskillnad av storleksordningen 400—600 milj. kronor mellan maximiproduktionen och den av oss angivna minimiproduktionen. Detta belopp är enligt vår mening av sådan storlek att det ekonomiska kriteriet bör tillmätas en helt annan vikt än kommittén funnit anledning till. Det är uppenbart, att ovan anförda liksom även kommitténs beräkningar bygga på ytterst osäkra premisser. Detta gäller inte minst beträffande antagandet om de framtida relationerna mellan priserna på hemmaproducerade och importerade livsmedel. Dessa prisrelationer ligga för närvarande så till, att vårt jordbruk är i långt högre grad konkurrenskraftigt än före kriget. Det är sannolikt att detta tillstånd kommer att bestå under en icke obetydlig övergångstid. Vid rådande prisrelationer och med rådande utsikter för livsmedelsförsörjningen i världen vore det uppenbarligen orimligt att nu bestämma sig för en låg-linje för jordbruksproduktionens framtida storlek och därmed vidtaga åtgärder för att minska produktionskapaciteten eller hålla tillbaka en stegring. Enligt vår mening synes dock ett slutgiltigt ståndpunktstagande till jordbruksproduktionens framtida storlek icke behöva göras under de närmaste åren. De olika alternativen för jordbruksproduktionens utveckling skilja sig på kort sikt endast föga åt. Först på längre sikt avvika de i högre grad från varandra. Riktlinjerna för den yttre rationaliseringen torde icke i allo behöva närmare fixeras under de närmaste åren. Några för storleksordningen av vårt lands framtida jordbruk mera avgörande åtgärder torde i varje fall icke hinna företagas under denna tid. I första hand bör man kunna inrikta sig på att genomföra en sammanslagning av mindre jordbruk, och denna verksamhet torde i stort sett icke komma att påverkas av den riktpunkt, som väljes för jordbruksproduktionen på längre sikt. Man torde även under de närmaste åren i första hand få inrikta sig på att få till stånd en nedläggning av åkerareal i sådana fall, då betingelserna för jordbruk på dessa arealer äro synnerligen ogynnsamma. E n mera omfattande nedläggning av jordbruk torde i varje fall böra få anslå, till dess den ekonomiska situationen i världen hunnit klarna. Den nuvarande i hög grad förvirrade världssituationen medger i sällsynt ringa grad den utblick över den framtida ekonomiska utvecklingen, som uppdragandet av fasta riktlinjer förutsätter. Det är troligt, att man efter en övergångstid med helt annan säkerhet kan överblicka vårt jordbruks konkurrensmöjligheter och därvid taga definitiv ställning till de i betänkandet diskuterade alternativen och till frågan om verkställande av sådana åtgärder, som skilja dessa båda alternativ åt. Ett ståndpunktstagande till de av kommittén framlagda alternativa riktpunkterna för jordbruksproduktionens framtida omfattning bör sålunda enligt vår mening icke ske för närvarande. Utvecklingstendenserna på längre sikt kunna icke förutses med någon som helst utsikt till framgång under

523 övergångstidens ekonomiska och politiska omstöpningsprocess och speciella konjunkturförhållanden. Under nuvarande förhållanden är det endast möjligt att välja ståndpunkt under hypotetiska antaganden om de framtida prisrelationer, som i sinom tid komma att förverkligas. För kommitténs ståndpunktstagande har icke erfordrats några mer preciserade hypoteser i dessa avseenden, eftersom slutsatsen — medelalternativet — såsom ovan framhållits egentligen framkommer tämligen oberoende av framtidens ekonomiska förhållanden. I själva verket blir kommitténs slutsats orubbat densamma, vare sig prisrelationerna mellan hemmaproducerade och importerade livsmedel skulle bli lika gynnsamma för import som före kriget, eller om den svenska jordbruksproduktionen totalt sett skulle vara nära nog fullt konkurrenskraftig med de utländska exportländerna. Som vi tidigare framhållit, kunna vi icke dela detta betraktelsesätt, där de ekonomiska synpunkterna i huvudsak skjutils åt sidan. Enligt vår uppfattning är vid förkrigstidens prisrelationer den samhällsekonomiska vinsten av en minskning i jordbruksproduktionens storlek resp. den samhällsekonomiska kostnaden av en ökning så väsentlig, att syftlinjen under denna förutsättning beträffande prisrelationerna bör läggas lägre än den utvecklingslinje, som representeras av kommitténs medelalternativ och närma sig den linje, som här betecknats som ett minimum. Av ovan angivna skäl anse vi dock icke, att det är nödvändigt att i dagens läge fastlägga en bestämd riktlinje för jordbruksproduktionens framtida storlek. Vi äro fullt medvetna om att förutsättningar för en lägre syftlinje för jordbruksproduktionens utveckling icke klargjorts tillräckligt i denna reservation. Detsamma gäller givetvis också produktionens inriktning och fördelning, verkningar på åkerjordens användning och arbetskraftens utveckling m. m. Enligt vår mening borde kommittén ha underkastat ett lägre alternativ för jordbruksproduktionens framtida storlek en långt mer ingående prövning i olika hänseenden än som utförts i betänkandet. Det är även möjligt att jordbrukspolitikens utformning, särskilt vad beträffar åtgärder för den yttre rationaliseringen, och därmed sannolikt också organisationen för jordbrukspolitikens genomförande skulle i hög grad beröras av en sådan lägre syftlinje. Dessa problem böra enligt vår mening närmare undersökas under den övergångstid, som återstår, innan mer definitiva riktlinjer behöva fastställas. När riktlinjerna för den framtida jordbruksproduktionen dragas upp, måste hänsyn även tagas till utvecklingen av det internationella ekonomiska samarbetet. I det förslag till riktlinjer för den internationella handelns organisation, som uppdragits av Förenta Staternas regering i samförstånd med den engelska regeringen och som kommer att läggas till grund för en kommande internationell handelskonferens, har även problemet om skydd åt jordbruksnäringen berörts. Uttalandena på denna punkt äro visserligen svår-

524 tolkade men peka närmast i den riktningen, att de enskilda länderna skulle förbinda sig att icke begränsa importen av jordbruksprodukter i högre grad än som svarar mot dess andel av den inhemska konsumtionen under en representativ period före kriget. Det av kommittén förordade medelalternativet innebär en betydande höjning av graden av självförsörjning och skulle sålunda kunna komma att stå i strid med en allmän internationell överenskommelse. Med hänsyn till Sveriges internationella ställning torde det icke vara lämpligt eller önskvärt att gå händelserna i förväg genom att binda sig för ett relativt protektionistiskt jordbruksprogram. Även detta skäl synes oss tala för, att man bör avvakta den närmaste tidens utveckling, innan omfattningen och inriktningen av den jordbruksproduktion fastställes, som statsmakterna skola ge sitt stöd. Därmed ha vi angivit, hur enligt vår uppfattning riktlinjerna för jordbrukspolitiken vad gäller jordbruksproduktionens omfattning kunna uppdragas i nuvarande läge. Den kritik, som vi riktat mot kommitténs framställning, drabbar givetvis även kommitténs medelalternativ, om detta betraktas som en beredskapslinje. Även om man i motsats till vår uppfattning skulle vilja sätta ett ofrånkomligt beredskapsminimum så högt, blir enligt vår uppfattning den motsvarande fredsproduktionen lägre än vad kommittén räknat med. Hänsyn har nämligen, såvitt vi kunna förstå, icke i full utsträckning tagits till de möjligheter till beredskapslagring — särskilt vad gäller oljor och socker — samt till intensifiering av driften, som skulle vara möjlig under en avspärrningsperiod. Vidare ha vi kommit till den uppfattningen, att man på längre sikt såväl under normala tider som under avspärrningstider bör kunna räkna med en väsentligt större produktion av oljeväxter än vad kommittén förutsatt. Såsom av kommitténs utredningar framgår, inträder på längre sikt en mycket betydande minskning av brödsädesarealen. Det bör då vara möjligt att finna utrymme för en väsentligt större odling av oljeväxter, så att framställningen av margarin på basis av inhemska oljor bör kunna närma sig den före kriget uppnådda nivån av omkring 60 000 ton. De barnsjukdomar, som ännu vidlåda oljeväxtodlingen i vårt land, anses på längre sikt kunna övervinnas. Möjligheter böra även föreligga att genom förädlingsarbete väsentligt öka avkastningen av denna relativt nya gröda. En större oljeväxtodling än vad kommittén förutsatt får icke endast betydelse ur beredskapssynpunkt utan bör framför allt i fredstid väsentligt kunna sänka kostnaderna för vilket som helst alternativ mellan de av oss angivna maximi- och minimigränserna. Vid nuvarande produktionskostnader kan kostnaden för ett kilogram smör ab mejeri (räknat på medelpriset av all mjölk, inklusive producentbidrag) beräknas till kronor 5: 25 i genomsnitt för hela riket samt stiger över kronor 6 : — i de mindre gynnsamt belägna delarna av riket. I extrema fall ligger kostnaden över 7 kronor. I jämförelse därmed beräknas kostnaden för ett kilogram margarin ab fabrik på

525 basis av inhemska odlingar vid nu gällande priser till omkring kronor 2:20. Ett ersättande av det dyraste smöret med margarin bör sålunda möjliggöra en minskning av produktionskostnaden för denna del av fettkonsumtionen med över hälften. Denna kostnadsskillnad är alltför stor, för att sådana möjligheter till ett förbilligande av livsmedelskonsumtionen skulle kunna förbises vid jordbrukspolitikens uppläggning. Att märka är även, att den nationalekonomiska besparingen i denna del skulle uppstå alldeles oberoende av det internationella prisläget. Självskrivet borde vara, att man inom ramen för det jordbruk, som anses böra upprätthållas, väljer en så ekonomisk inriktning av produktionen som möjligt. I detta sammanhang må påpekas, att kostnaden för margarinet blir ännu billigare, om produktionen baseras på importerade oljor. Vid planeringen av jordbruksproduktionen på lång sikt synes det oss därför rimligt att tillmäta margarinet en större plats, än som skett i kommitténs medelalternativ. Som syftlinje skulle man därvid exempelvis kunna välja att — i den mån den valda graden av självförsörjning tillåter detta — i huvudsak bibehålla förkrigstidens proportion mellan smör och margarin. Kommitténs behandling av en sådan fråga som oljeväxtodlingen liksom av frågan om en omläggning av jordbrukets inriktning bland annat i mera extensiv riktning ge exempel på, att jordbruksproblemet behöver angripas ur vissa andra synpunkter än som skett i kommitténs utredningar och förslag. Detta synes oss även i viss mån gälla kommitténs behandling av frågan om en sammanslagning av mindre jordbruk till större gårdar. Även om familjejordbruket ur många synpunkter innebär betydande fördelar, kan man icke utgå ifrån, att sammanslagningar under alla förhållanden bör stanna vid denna gräns. Särskilt om man överväger en övergång till mera extensiva driftsformer bli i vissa delar av landet gårdar med en större areal än 20—30 hektar ekonomiskt sett mest fördelaktiga i drift. Den ökade maskinanvändningen och möjligheterna att genom olika transportmedel snabbt förflytta människor och varor, kunna även förändra den lämpliga storleken av ett jordbruk. Dessa driftsekonomiska frågor synas oss böra göras till föremål för mera ingående utredningar, där även frågan om samdrift bör tagas upp till närmare diskussion. Vi äro medvetna om att en minskning av jordbruksproduktionen under den nivå, som jordbrukskommittén velat låsa fast, särskilt vid en snabb rationalisering kommer att medföra en väsentlig uttunning av befolkningen på stora delar av landsbygden. De sociala samt kommunal- och regionalekonomiska problem, som uppstå i samband därmed, bli av den allra största betydelse. Vi vilja emellertid för vår del icke därav draga den slutsatsen, att av detta skäl minskningen av jordbruksbefolkningen bör hållas tillbaka. Den samhällsekonomiska årliga vinsten av befolkningsöverflyttningen på andra områden bör bli så betydande, att man med hänsyn till de inledningsvis angivna betingelserna för den ekonomiska utvecklingen icke bör låta

526 övergångssvårigheterna väga alltför tungt. Man bör enligt vår mening draga en bestämd gräns mellan en oordnad katastrofal avfolkning av jordbruket och en välordnad minskning av jordbruksbefolkningen. I samband med den av kommittén föreslagna regionalplaneringen för jordbruket bör det vara möjligt tillse, att minskningen av jordbruksbefolkningen icke leder till en allmän uttunning av den över landsbygden spridda befolkningen, utan att en viss koncentration samtidigt äger rum genom nedläggning av jordbruket i mera avlägsna och mindre bördiga områden samt eventuellt även genom en viss koncentration av själva bosättningen. Sådana åtgärder böra, såsom kommittén framhållit, kunna kompletteras därigenom, att olika stadsnäringar sprida sig över landsbygden. Avvägningen av prisstödet åt jordbruket. Beträffande de av kommittén föreslagna riktlinjerna för den framtida prispolitiken äro vi fullt ense med kommittén, att priserna böra avvägas så, att nuvarande inkomstklyfta mellan jordbrukets och övriga jämförbara näringsgrenars inkomsttagare så snart som möjligt elimineras. Vi vilja endast på en punkt reservera oss mot det av kommittén framställda förslaget. Enligt detta förslag skall vid kostnadsberäkningarna för typjordbruk även inräknas ränta på jordvärdet enligt vissa schematiska kalkyler. De basjordbruk det här gäller anses för närvarande icke vara så lönsamma, att jordbrukarna ens få en full ersättning för sin arbetsinsats. Än mindre kan man då räkna med, att något rent jordvärde föreligger eller någon jordränta uppstår. Om den av kommittén föreslagna kalkylen utföres riktigt, bör alltså icke någon jordränta komma att ingå bland kostnaderna för bas jordbruken. Vi anse det icke heller rimligt, att dessa jordbruk, som anses vara alltför små för att möjliggöra en fullt rationell drift, skulle få ett så högt prisstöd att för deras del någon jordränta uppstår. Vid de avsevärda kostnadsskillnader, som råda mellan basjordbruken och större jordbruk liksom mellan jordbruk inom olika områden komma ändock betydande belopp i jordränta att tillfalla de mer effektiva jordbruken. Erik

Lundberg.

Ingvar

Svennilson.

2)

av herrar Sahlin och Wehtje statliga j o r d b r u k s p o l i t i k e n .

rörande målsättningen för den

Kommittén har i inledningskapitlet till betänkandet redovisat de synpunkter, mellan vilka en avvägning måste ske, när riktlinjerna för jordbrukspolitiken skola dragas upp. Vi dela kommitténs uppfattning öm själva problemställningen samt om åtgärderna i stort för jordbrukets rationalisering och för förbättring av jordbruksbefolkningens levnadsvillkor. Som led i ett långtidsprogram har kommittén velat fastställa vissa bestämda kvantiteter för jordbruksproduktionen. Dessa kvantiteter äro så avpassade att graden av självförsörjning kommer att ökas i jämförelse med förkrigstiden. 1 själva verket ligger kommitténs medelalternativ så nära full självförsörjning, som av praktiska skäl är möjligt. Vi förmena att produktionsomfattningen lämpligen nu ej kan så fastläggas utan att såsom en beredskap för vårt lands försörjning böra övervägas något lägre kvantiteter för produktionen än kommittén anger. Jordbruket kommer eljest lätteligen att ständigt arbeta med överhängande risk för överproduktion resp. avsättningssvårigheter. Gust,

Sahlin.

Ernst

Wehtje.

3)

av

herrar

Gustafson,

J. H. Johansson,

Jönsson och Ekström

angående målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken, särskilt

med

avseende

å

de

mindre jordbruken, samt angående

medlen för den yttre rationaliseringen m. m . Till detta yttrande ha även herrar Fredgardh, Ringborg och Själander anslutit sig utom i de delar, som nedan angivas. Allmänna synpunkter. Vid tillsättandet av 1942 års jordbrukskommitté meddelade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Axel Pehrsson-Bramstorp vissa direktiv, som skulle vara vägledande vid kommitténs arbete. Kommitténs utredningsuppdrag skulle enligt dessa direktiv avse två frågor, nämligen dels fråga om metoden för prissättningen på jordbrukets produkter under krigsåren, dels frågan om principerna för jordbrukspolitiken vid återgång till fredsförhållanden. Rörande den sistnämnda och sett på lång sikt betydelsefullaste utredningsuppgiften anförde departementschefen bl. a. följande: »I proposition nr 278 till fjolårets riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anförde jag bland annat att jag utgick ifrån att de svenska statsmakterna, då fredliga förhållanden inträdde, skulle vara beredda att föra en jordbrukspolitik, som skänker vårt lands jordbruk, bedrivet efter rationella metoder full lönsamhet. I jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande gjordes ett liknande uttalande.» Departementschefens ovanberörda uttalande gjordes mot bakgrunden av det förhållandet, att då jordbruket under krigsåren måste underkastas en prisreglering, som anpassade produktpriserna efter kostnaderna, det också borde vara berättigat att efter ett fredsslut erhålla priser, som täcka produktionskostnaderna. Rörande i propositionen samt av riksdagen gjorda uttalanden anförde departementschefen vidare: »Även om olika innebörd kan läggas i dessa uttalanden torde de vittna om att enighet såtillvida råder, att de prisreglerande åtgärderna icke anses böra sättas ur kraft och avlösas av fri prisbildning under oreglerad konkurrens från importerade jordbruksprodukter. Däremot synes det behöva närmare klargöras både vilken betydelse som bör inläggas i kravet på att jordbruket skall vara bedrivet efter rationella metoder, och hur önskemålet om full lönsamhet skall uppfattas vid en avvägning mellan de intressen, som företrädas av olika näringsgrenar och olika befolkningsgrupper.»

529 Jordbrukskommitténs principbetänkande avser att ge ett svar på de uppställda frågorna och angiva de principiella riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Det bör här utsägas, att enighet förelegat inom kommittén i fråga om flertalet frågor och problemställningar, då det gäller de former i vilka stöd bör lämnas åt jordbruket i avseende att skydda detsamma mot utländsk konkurrens, samt det sätt på vilket statsmakterna i övrigt böra söka åstadkomma lönsamhet för jordbruksbefolkningens arbete. Även beträffande de former i vilka staten bör stödja ett fortsatt arbete för åstadkommande av mera bärkraftiga brukningsdelar, har inom kommittén allmän anslutning vunnits i betydelsefulla avseenden. Det värde som ligger i att så är förhållandet bör icke underskattas. Under de gångna krigsåren, då vår folkförsörjning ställts på mycket hårda prov, har det måst framstå klart för alla, av vilken stor betydelse det varit, att det svenska jordbruket kunnat så jämförelsevis väl förse folkhushållet med dess oundgängligaste behov av livsmedel. Insikten härom har säkerligen i hög grad bidragit till det ställningstagande, i fråga om den framtida jordbrukspolitiken, som omfattats även av andra än representanter för jordbruksbefolkningen. Det är emellertid icke endast jordbruksbefolkningens insatser för vår självförsörjning under krigsåren, som bör motivera en framtida lönsamhet för denna befolknings arbete. Beredskapssynpunkten, i och för sig ett avgörande skäl, är icke heller det enda som bör motivera upprätthållande av en jordbruksproduktion av den storleksordning, som möjliggör vårt folks försörjning med livsmedel. Även om jordbruksbefolkningen efter industrialismens genombrott, såsom kommittén erinrat, successivt minskat i antal såväl absolut som relativt, är dock jordbruket med binäringar alltjämt den enda eller huvudsakliga inkomstkällan för nära en tredjedel av landets befolkning. Jordbruket och den i jordbruket arbetande delen av vårt lands befolkning, har haft och har alltjämt den största betydelse för vårt lands näringsliv, något som också uttalas i kommitténs allmänna riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Även om kommittén understryker den betydelse som jordbruket haft för landets näringsliv, synes den dock från vissa utgångspunkter räkna med, att jordbruket i framtiden icke kan få samma ställning som tidigare ur sysselsättningssynpunkt. Kommittén stöder sig härvid, dels på den sannolika befolkningsutvecklingen, dels på antaganden rörande andra näringsgrenars behov av ytterligare arbetskraft i framtiden. Vad angår befolkningsutvecklingen understryker kommittén rikligheten av att nativiteten tidigare varit väsentligt högre bland jordbruksbefolkningen än bland andra befolkningsgrupper. Kommittén fastslår dock, att under senare lid en tendens till utjämning av denna olikhet gjort sig märkbar, i det att jordbruksbefolkningens nativitet sjunkit och övriga befolkningsgruppers nativitet stigit. Kommittén 3 4 — 61647 5-11.

530 uttalar även, att man ej synes ha någon anledning räkna med en återgång till tidigare förhållanden på detta område. Givetvis kunna olika meningar göra sig gällande rörande den sannolika nativitets- och befolkningsutvecklingen. Att den senaste tidens tendens under alla förhållanden skall bliva bestående för framtiden, torde dock icke få anses som fastslaget. Det bör hållas i minnet, att jordbruksbefolkningen alltjämt har högre fruktsamhet och barnantal per äktenskap. Man gör sig då frågan; varpå beror det egentligen, att nativiteten minskar hos jordbruksbefolkningen, trots det högre barnantalet per äktenskap? Ett flertal faktorer synas här inverka på utvecklingen. Äktenskapsbildningen bland jordbruksbefolkningen sker numera i allmänhet vid betydligt högre ålder än vad som tidigare varit fallet, och giftermålsfrekvensen är över huvud låg. Antalet gifta män i åldrarna 20—50 år var år 1940 46 procent inom jordbruksbefolkningen och 61 procent inom den övriga befolkningen. Det beror icke på tillfälligheter, att så är fallet, utan grundar sig på betydelsefulla faktiska förhållanden. Främst bör här nämnas, att de ekonomiska förutsättningarna för landsbygdens folk under de senaste årtiondena varit avsevärt sämre än för andra befolkningsgrupper. Den lägre levnadsstandarden och de ofta hårdare arbetsförhållandena har fått till följd, att de unga i giftas vuxna åldrar i stor utsträckning lämnat landsbygden och övergått till andra arbetsområden, som erbjuda högre levnadsstandard och möjlighet till en bekvämare livsföring. Särskilt bland de unga kvinnorna har avflyttningen från landsbygden tagit oroväckande omfattning. Nettoavflyttningen från jordbruksbefolkningen till andra näringsgrenar har för såväl 1920- som 1930-talet beräknats till i genomsnitt ungefär 25 000 personer årligen, varav cirka 11 000 män och 14 000 kvinnor, huvudsakligen i åldrarna 15—35 år. Det är i den omständigheten, att de unga lämnat landsbygden, som man har att söka svaret på frågan, varför nativiteten minskat bland jordbruksbefolkningen under senare tid. Det bör också slås fast, att den ungdom i äktenskapsåldrarna, som lämnat landsbygden, bidragit till den ökade nativitet, som gjort sig m ä r k b a r bland andra befolkningsgrupper. Man synes alltså böra draga den slutsatsen, att de bättre levnadsvillkoren inom industri och stadsnäringarna främjat äktenskaps- och därmed nativitetsutvecklingön hos dessa befolkningsgrupper. Frågan är nu: kan de tendenser i fråga om nativitetsutvecklingen, som gjort sig märkbara under de senare åren väntas bli bestående för framtiden? Av den utredning rörande befolkningsutvecklingen som verkställts av docenten Hannes Hyrenius, framgår, att den jordbrukande befolkningen skulle, om någon övergång från denna till andra befolkningsgrupper icke äger rum under den närmaste 20-årsperioden, ej blott kunna bibehållas vid sin nuvarande numerär utan även därutöver ökas med omkring 30 000 män och 60 000 kvinnor. För den icke jordbrukande befolkningens del blir däremot situationen den, att denna befolkningsgrupp, om den ej erhåller något tillskott från jordbruksbefolkningen, ej blott är oförmögen att öka sin numerär utan i realiteten måste vid-

531 kännas en minskning av den effektiva arbetskraften. Om det skall dragas någon slutsats av det senast anförda synes det vara den, att om man på längre sikt vill söka tillföra stadsnäringarna ett befolkningstillskott, tryggas detta endast därigenom att man söker bibehålla en relativt talrik jordbruksbefolkning, som långsiktigt kan avstå sitt befolkningsöverskott till befolkningsgrupper inom andra näringsgrenar. För att en sådan utvecklingslinje skall kunna tänkas möjlig, blir det dock nödvändigt, att den i jordbruket arbetande delen av befolkningen beredes en med andra befolkningsgrupper likvärdig levnadsstandard i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende. I sina överväganden rörande den framtida utvecklingen kommer jordbrukskommittén till den slutsatsen, att industrialiseringen och utvecklingen av stadsnäringarna långt ifrån är avslutad och att det ej råder något tvivel om, att ett lika stort tillskott av arbetskraft, som tidigare, även under de närmaste årtiondena skulle kunna absorberas av stadsnäringarna. Enligt kommitténs mening skulle därför begränsningen av stadsnäringarnas utveckling icke komma att ligga i en brist på lönande produktionsuppgifter utan i tillgången på arbetskraft. Det måste anses tveksamt, huruvida denna prognos kommer att visa sig vara riktig. Därest de av kommittén uttalade uppfattningarna skulle leda till, att man genom jordbrukspolitiska åtgärder lösgjorde en viss del av jordbrukets arbetskraft, skulle detta visserligen omedelbart kunna tänkas tillföra stadsnäringarna ett ökat antal arbetare. Om detta i längden skulle bliva fallet, ä r däremot tveksamt. Sannolikare är, att gynnsammare levnadsbetingelser för jordbruksbefolkningen, vilket möjliggjorde äktenskapsbildning i samma omfattning som för andra befolkningsgrupper, i längden skulle bättre säkra även andra näringsgrenars behov av arbetskraft. H ä r bör också ställas den frågan: Kan man våga utgå ifrån, att industri och stadsnäringar, under de närmaste årtiondena kommer att kunna expandera i samma omfattning som under tidigare år? Söker man bedöma den kommande utvecklingen uteslutande ur synpunkten, att den svenska industrin under förkrigsåren och jämväl under krigsåren i betydande omfattning kunnat öka sin produktion, kan man måhända komma till den slutsatsen, att industrin och stadsnäringarna även i framtiden skall hava behov av ytterligare arbetskraft. Bedömes läget mot bakgrunden av dagens arbetsmarknad, med dess brist på arbetskraft kommer man till samma resultat. I och för sig vore det givetvis önskvärt, att man kunde våga göra en sådan optimistisk bedömning. Många skäl tala dock för att utvecklingen kan bliva en annan. Den industriella produktionen, under förkrigsåren, påverkades säkerligen i hög grad av den upprustning, som föregick krigsutbrottet och härav följde, att vårt lands exportmöjligheter var goda. Under krigsåren bidrog vårt eget lands upprustning i stor omfattning till att produktion och sysselsättning var hög. Den omständigheten, att viktiga varor och material ej kunnat importeras under krigsåren, h a r nödvändiggjort en stor ersättningsproduktion som krävt

532 mycket arbetskraft. Vid återgång till normala produktionsförhållanden torde en del av denna arbetskraft kunna friställas och tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter. Ser man på läget ute i världen, måste det konstateras, att detta icke för närvarande giver några säkra hållpunkter för bedömande av framtida exportmöjligheter. Mycket talar dock för, att den värld, som utgår ur kriget, kanske icke står öppen för emottagande av vårt lands exportvaror i större omfattning än tidigare. Omställningen till fredsproduktion ute i Europa, kan i stor utsträckning leda till att skilda länder blir hänvisade till en självhushållning, som icke lämnar rum för ett fritt handelsutbyte. Dylika synpunkter har också i olika sammanhang anförts i kommitténs betänkande. Det slutomdöme, som kan grundas på ovanberörda, svårbedömliga förhållanden, bör närmast vara, att en ökad sysselsättning inom industri och stadsnäringar icke framstår som enda alternativ vid bedömandet av den framtida sysselsättningsgraden. Snarare bör ett övervägande av vårt lands framtida produktion och sysselsättningsanöjligheter leda till målmedvetna strävanden för tillvaratagande av de arbets- och produktionsmöjligheter, som förefinnas på jordbrukets och skogsbrukets områden. Att så sker är av största vikt icke endast för de folkgrupper, som arbeta och hava sin utkomst av jord och skogsbruk. Det är även av stor betydelse för andra medborgaregrupper och för samhället som helhet. Industriens betydelse får givetvis icke underskattas, den har varit och är av den största betydelse för vårt folks levnadsstandard. Det bör dock framhållas, att den industri, som arbetar för hemmamarknadens behov, måste hava det största intresse av, att en talrik och köpkraftig landsbygdsbefolkning kan vara köpare till dess produktion. Ett rikt differentierat näringsliv, där skilda medborgaregrapper byter arbetsresultat med varandra, utgör grundförutsättningen för högre ekonomisk standard och rikligare försörjningsmöjligheter hos ett folk. Härvid är det dock av stor betydelse, hur arbetsresultat bytes och vilka arbetsresultat som bytas. Det bör icke bortses ifrån, att det är de i vidsträckt mening produktivaste arbetsresultaten, som ha en avgörande betydelse för åstadkommande av en högre ekonomisk standard. Att söka åstadkomma en standardhöjning, icke endast i fråga om de egentliga livsmedlen, utan även i avseende på sådant, som skänker ökad bekvämlighet och trivsel, är något, som ett folk givetvis bör eftersträva. Härom bör endast en mening göra sig gällande. De grupper av medborgare, som arbetat på skilda produktiva områden och möjliggöra en rikligare försörjning med kläder, husgeråd, möbler, hushållsapparater, bostäder och transportmedel, fylla en uppgift lika värdefull som någon annan. Detsamma gäller även de grupper av medborgare, som äro verksamma inom serviceyrken. Mera varor och tjänstbarheter från dessa verksamhetsområden ger otvivelaktigt möjligheter till en bättre livsföring. Men det får aldrig lämnas ur sikte, att man i fråga om tillgodoseende av denna legitima och önskvärda behovstäckning aldrig kan komma längre än till gränsen för vad den i djupaste

533 mening, produktiva delen av ett folk kan bära. Förutsättningen för en utveckling på serviceyrkenas områden är ofrånkomligt den, att en talrik del av befolkningen arbetar på de i eminent grad produktiva sysselsättningsområdena och kunna uppträda som köpare av serviceyrkenas tjänstbarheter. Slår man in på en väg, som innebär en medveten strävan att överföra arbetskraft från de mera produktiva sysselsättningsområdena till stadsnäringar och »upppassningsyrken», kan det riskeras, att vårt lands ekonomiska liv får för stor överbyggnad i förhållande till den grund som skall uppbära detsamma. Från de synpunkter, som härovan endast kunnat antydas, utgå vi ifrån, att rationaliseringen av vårt lands jordbruk icke skall äga rum från den förutsättningen, att den huvudsakligen betingas av andra näringsgrenars behov av en ytterligare arbetskraft, som måste tagas från jordbruksbefolkningen. En fortsatt rationalisering av jordbruket bör bedrivas under förutsättningar, som utgå från näringens eget behov av att förbättringsåtgärder bli vidtagna. Härmed äro vi inne på frågan om det behov av rationalisering, som föreligger inom jordbruket. Såsom kommittén uttalar har under de senare årtiondena en betydande rationalisering och produktionsökning ägt rum på jordbrukets område. En målmedveten strävan från jordbruksbefolkningens sida har gjort sig gällande syftande till förbättring av brukningsdelarna i avseende på såväl jordens kultur, som att åstadkomma större och bärkraftigare jordbruk. Under de senare åren har jordbruksbefolkningen, i större omfattning än tidigare, sökt tillgodogöra sig det stöd, som statsmakterna i olika former lämnat för inre och yttre förbättring av jordbruket. Det ligger också i linje med jordbrukarnas eget intresse att — så långt möjligt — söka åstadkomma brukningsdelar, som ur såväl ekonomisk som arbetssynpunkt äro lämpliga och mera bärkraftiga. Varje åtgärd från statsmakternas sida, som är ägnad att underlätta jordbruksbefolkningens egna strävanden i berörda hänseenden, hälsas därför med tillfredsställelse. Från dessa utgångspunkter ha vi i stor omfattning lämnat vår anslutning till kommitténs förslag, i vad avser (let §ätt, på vilket staten skall medverka för en fortsatt upprustning av vårt lands jordbruk. Vi vilja dock starkt understryka betydelsen av att statens medverkan sker på ett sådant sätt, som möjliggör största hänsynstagande till de förhållanden, som föreligga på svensk landsbygd. Med några ord skall här beröras, vad som härmed avses: Jordbrukspolitiska åtgärder böra icke hava till uteslutande syfte att åstadkomma, att jordbruksproduktionen skall inriktas på sätt, som möjliggör lägsta tänkbara pris på jordbrukets produkter. De böra också sikta till en ur skilda synpunkter lämplig utveckling av bygden och landsbygdsbefolkningens levnadsbetingelser. De jordbrukspolitiska strävandena böra ej heller vara inriktade på att den i jordbruket sysselsatta delen av befolkningen skall vara så liten som möjligt. Jämsides med önskemålet, att jordbruksbefolkningen har den storleksordning, som betingas av att en jordbruksproduktion av viss storlek kan upp-

534 rätthållas, bör målsättningen vara, att denna befolkningsgrupp får en sådan storlek, som motiveras av hänsynstagande till även andra landsbygdens förhållanden än själva jordbruket. I sistberörda hänseende bör främst nämnas den växelverkan, som äger rum emellan jordbruket å ena och skogsbruket å andra sidan. Dessa båda näringsgrenar äro intimt förknippade med varandra, och det kan starkt sättas i fråga, huruvida någondera av dessa näringsgrenar kan på ett tillfredsställande sätt utvecklas och utnyttjas i skogsbygderna utan den andras stöd. Vårt land är i mycket stor utsträckning ett skogarnas land, och härav följer att skogsbruk och det därmed förbundna skogsarbetet har en mycket stor betydelse i inkomsthänseende för jordbruks- och landsbygdsbefolkningen. Men skogsbruket har sin stora betydelse långt härutöver, på grund av att skogen är råvarubas för en betydande del av vårt lands industri och utgör grunden för en av våra värdefullaste exportgrenar. Jordbruksbefolkningen och de arbetaregrupper, som vuxit upp vid jordbruket, ha under alla tider utfört större delen av arbetet på skogsbrukets område. Denna befolkning har ägt och äger alltjämt särskilda förutsättningar för detta i många hänseenden hårda arbete, och det kan ifrågasättas, huruvida rekryteringen av arbetskraft för skogsbruket kan bliva tillfredsställande, därest jordbruksbefolkningen kommer att ytterligare minska i antal. Redan med den storleksordning, som jordbruksbefolkningen ännu har, visar det sig vara förenat med stora svårigheter att anskaffa erforderlig arbetskraft till skogsbruket. De åtgärder, som statsmakterna under senare år måst vidtaga för tryggande av vedavverkningarna, ge belägg för detta. Det måste alltså redan ur dessa synpunkter vara önskvärt, att jordbruksbefolkningen och därmed landsbygdsbefolkningen som helhet icke ytterligare minskas. Härtill bör läggas ännu en synpunkt, vars ekonomiska räckvidd icke kan mätas, men som är av avgörande betydelse vid bedömandet av jordbruksbefolkningens önskvärda storlek: Om jordbruksbefolkningen alltför starkt minskar genom en långt gående sammanslagning av brukningsdelar, kommer detta att medföra en utglesning av landsbygdsbefolkningen över huvud taget. Denna uttunning av landsbygdsfolket kommer icke att begränsas till dem som lämna jordbruket och jordbruksarbetet. Uttunningen av själva jordbruksbefolkningen kommer jämväl att medföra en minskning i antalet hantverkare och affärsmän m. fl., enär förutsättningar för fortsättande av dessa gruppers verksamhet i stor omfattning komma att saknas. Härigenom komma förutsättningarna för ett mångsidigt näringsliv på landsbygden att försvagas. Skolväsende och långa skolvägar äro redan nu ofta ett svårt problem på landsbygden, och man måste räkna med att dessa svårigheter bli större, i samma grad som en ytterligare minskning avlandsbygdsbefolkningen äger rum. Sammanfattningsvis kan sägas, att de ekonomiska förutsättningarna och trivseln på landsbygden äro på ett avgörande sätt knutna till landsbygdsbefolkningens storlek. Det måste också framstå som oeftergivligt, att befolkningen på landsbygden ej är alltför

535 ringa i antal, därest de kommunala samhällsfunktionerna skola kunna utvecklas och bestå. Här kan måhända invändas, att frågan rörande den lämpligaste storleken av jordbruksbefolkningen icke behöver påverka landsbygdsbefolkningens storlek, som helhet tagen, och att en minskning av det antal personer, som arbetar i jordbruket, icke avser åstadkomma en minskning av landsbygdsbefolkningen som sådan. Kommittén har ju också uttalat, att en minskning av den i jordbruket sysselsatta befolkningen icke bör medföra en motsvarande minskning av landsbygdens befolkning, och att man i stället skall söka bevara och om möjligt öka arbetstillfällena på landsbygden, bland annat inom den industriella företagsamheten. Frågan är dock, i vad mån ett överförande av industriell verksamhet till landsbygden kan förverkligas. De senaste årtiondena ha i mycket hög grad kännetecknats av att industriell verksamhet allt mera koncentrerats till städer och samhällen. Det torde icke bliva lätt att bryta den utveckling, som i berörda hänseende gjort sig gällande under senare år. All erfarenhet giver vid handen, att människor, som icke bindas vid landsbygden för fullföljande av en arbetsuppgift, som är deras egen, i allmänhet lämna landsbygden. Här möter en kärnpunkt, som måste beaktas vid strävandena att söka förhindra en fortgående avfolkning av landsbygden. Landsbygdens liv har sin egen rytm, liksom städer och samhällen ge sin befolkning en särpräglad livsinriktning. Vad är det för faktorer, som i hittillsvarande omfattning åstadkommit, att befolkningen stannat kvar på landsbygden? Det är icke arbetsförhållandena i och för sig, ty de äro ofta ganska hårda. Det är icke heller de ekonomiska förutsättningarna, eftersom landsbygdsbefolkningen i detta avseende intagit en betydligt sämre ställning än befolkningen i städer och samhällen. Förklaringen bör i stället sökas i det samband, som finnes emellan människorna och jorden. Det är känslan, att man äger sitt jordbruk, som sporrar till arbete och ansträngningar. Utan tvivel är det också förhoppningen att en gång bliva i tillfälle äga ett eget jordbruk, som håller de unga kvar vid jordbruksarbetet. Därest de jordbrukspolitiska åtgärderna inriktas på ett sådant sätt, att antalet självständiga brukningsdelar starkt minskas, kommer detta sannolikt att utgöra ett avgörande skäl för de unga att lämna landsbygden. De senare årens erfarenheter giver vid handen, att det är i fråga om möjligheterna att anställa arbetskraft, som de största svårigheterna göra sig gällande för jordbruket. De erfarenheter, som redan nu föreligga i sistberörda hänseende, ge anledning ställa frågan, om det över huvud blir möjligt att i framtiden upprätthålla en jordbruksproduktion av önskvärd omfattning, därest den i allt för hög grad skall bygga på i jordbruket anställd arbetskraft. Landsbygdens sociala struktur kommer också att förändras, i en icke önskvärd riktning, om antalet självständiga jordbrukare starkt minskar.

536 Målsättningen för den yttre rationaliseringen. Åtskilliga av de synpunkter, som här ovan anförts, ha väl i viss omfattning beaktats bl. a. i kap. 8 rörande olika typer av brukningsdelar och deras möjligheter att bestå på lång sikt. I detta kapitel uppdelas samtliga jordbruksfastigheter i fullständiga och ofullständiga brukningsdelar. Till fullständiga brukningsdelar hänföras: a) alla jordbruk som ha sådan rationaliseringsgrad, att de lägst uppnå basjordbrukets lönsamhetsnivå. (Till basjordbruk räknas här även sådana jordbruk, som visserligen ha mindre areal än den för basjordbruket normala, men som på grund av speciell driftsinriktning eller särskilt gynnsamma produktionsförhållanden komma upp till den för bas jordbruket genomsnittliga lönsamhetsgraden.) b) kombinerade brukningsdelar, varmed förstås sådana fastigheter, där jordbrukets lönsamhet visserligen icke kommer upp till basjordbrukets lönsamhetsgrad men där jordbrukaren till följd av att annan inkomstkälla (skog, fiske eller annan naturtillgång) finnes å fastigheten varaktigt kan beräknas komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå. Inom de ofullständiga brukningsdelarna skiljes mellan bestående småbruk och övergångsjordbruk. Till bestående småbruk hänföras de brukningsdelar, där brukaren beräknas varaktigt genom inkomst av brukningsdelen och arbete utanför denna kunna komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå, och till övergångsjordbruk de brukningsdelar, där jordbrukaren icke på lång sikt kan påräkna att få en tillfredsställande bärgning genom brukningsdelens avkastning och arbete utanför brukningsdelen. Bland de bestående småbruken urskiljes såsom en särskild typ, stödjordbruken, vartill hänföras de bestående småbruk, där brukaren måste hämta sin huvudsakliga försörjning genom arbete utanför den egna brukningsdelen. Härovan har anförts, att kommittén i viss omfattning beaktat av oss anförda synpunkter rörande den jordbrukspolitiska inriktningen. Detta är framförallt fallet i vad angår begreppen kombinerade brukningsdelar, bestående av småbruk och stödjordbruk. Det bör dock starkt understrykas, att frågan om och i vilken grad betydelsefulla landsbygdsintressen kunna påräknas bliva beaktade vid det framtida rationaliseringsarbetet, ytterst blir beroende på de statliga organens sätt att handlägga sina uppgifter. Om de statliga organen — och särskilt då lantbruksnämnderna — bliva alltför restriktiva i sitt bedömande av jordbrukens möjlighet att bestå på lång sikt, kan detta leda till, att en möjlig och lämplig förbättring av ett ofullständigt jordbruk icke erhåller det statliga stöd, som de föreslagna låne- och bidragsformerna erbjuda. Här måste förutsättas, att största hänsyn skall tagas icke blott till den mening, som kan framföras av de ortsrepresentanter, som förutsättas bliva verksamma inom den nya organisationen, utan jämväl till vederbörande jordbrukares eget bedömande av förutsättningarna för hans jordbruk. I all-

537 mänhet torde ingen ha större möjligheter än jordbrukaren själv att bedöma sitt jordbruks möjligheter och de förutsättningar, som där finnas för honom att vinna sin utkomst. Vi ha tidigare anfört, att det är ett jordbrukarnas eget intresse att söka åstadkomma ur skilda synpunkter lämpliga brukningsdelar. Det k a n dock icke framstå som önskvärt, att en stor del av de mindre jordbruken skola försvinna. Slår man in på den vägen i det framtida rationaliseringsarbetet, kommer detta att bliva till stor skada för landsbygden i de avseenden, som vi ovan sökt antyda. Huvudsyftet med rationaliseringen bör därför vara, att, i den mån förutsättningar föreligga, komplettera de nuvarande brukningsdelarna med tilläggsjord och skog, samt att genomföra den inre förbättring av brukningsdelarna, som är möjlig att åstadkomma. Man bör också beakta, att förutsättningarna för åstadkommande av »fullständiga brukningsdelar» i stor utsträckning saknas. Framförallt i skogsbygderna utgöra topografiska och andra förhållanden hinder, som i flertalet fall omöjliggöra bildandet av större brukningsenheter. Sistnämnda förhållanden draga en bestämd gräns i fråga om hur långt man kan komma i syfte att söka få till stånd fullständiga brukningsdelar. Möjligheterna att bilda brukningsdelar av basjordbrukets storlek bli mångenstädes små, och detta kommer givetvis i ännu högre grad att gälla om det s. k. »normjordbruket». Det är uppenbart, att nu antydda förhållanden måste ägnas tillräckligt beaktande dels i vad avser målsättningen för den yttre rationaliseringen, dels ock vid fastställande av storleken på det basjordbruk, som skall utgöra grunden för prisavvägningen. Vad angår målsättningen för rationaliseringen ha vi redan anfört, att det icke kan anses innebära en lycklig utveckling, om en betydande del av de mindre jordbruken sammanslagningsvis komma att forsvinna. Bildandet av fullständiga brukningsdelar genom sammanläggning av ofullständiga jordbruk får icke drivas längre än de av sammanläggningen berörda jordbrukarna själva önska. Det kan måhända synas opåkallat att göra sistnämnda uttalande, enär jordbrukskommittén fullständigt enigt uttalat, att rationaliseringsarbetet i främsta rummet bör ske på frivillighetens väg och i samförstånd med jordbruksbefolkningen. I enlighet med detta principiella uttalande har kommittén icke heller föreslagit några tvångsmedel, som emot jordbrukarens egen önskan skulle framtvinga en sammanslagning av brukningsdelar. Även om det sålunda kan fastslås, att något direkt tvång ej kommer i fråga för genomförande av rationaliseringen, kan ett indirekt tvång i många fall komma att föreligga. Detta k a n exempelvis tänkas bliva förhållandet, om en lantbruksnämnd i ett visst fall förklarar, att den förbättringsåtgärd, vartill en jordbrukare söker lån och bidrag, icke står i överensstämmelse med de uppgjorda planerna för den yttre rationaliseringen. I en dylik situation kan den av ärendets handläggning beroende jordbrukaren finna sig försatt i det läget, att han måste välja på, endera att genomföra den yttre rationaliseringen i enlighet med lantbruks-

538 nämndens anvisningar, eller också nödgas avstå från utnyttjande av statens lån och bidrag vid genomförandet av ifrågasatta förbättringar på sitt jordbruk. Det här anförda exemplet kan måhända sägas vara alltför extremt valt. Det påvisar dock, hurusom jordbrukaren kan bliva försatt i ett visst tvångsläge, därest det icke tages tillräcklig hänsyn till vad han själv anser bäst sammanfalla med sitt eget och bygdens intresse.

Valet av basjordbruk. Nyssnämnda indirekta tvång framstår måhända ännu mera påtagligt, om kraven på basjordbrukets storlek ställas alltför högt, och alldeles särskilt k a n detta bliva fallet, därest de av kommittén föreslagna formerna för stöd åt det mindre jordbruket bliva antagna av statsmakterna. Vad först rörer basjordbrukets storlek må framhållas, att om prisavvägningen på jordbrukets produkter skall fixeras med utgångspunkt från lönsamhetsberäkningar, utförda å jordbruk i storleksordningen 10—20 hektar, endast en mindre del av de nuvarande jordbruken i princip tillerkännas full lönsamhet. För belysande härav må anföras att inom storleksgruppen 10—20 hektar och däröver faller endast cirka 31 procent av samtliga brukningsdelar och 68 procent av rikets hela åkerareal. Jordbrukskommittén förordar, att statsmakterna skola avväga prisstödet åt jordbruket så, att det skall syfta till att bereda full lönsamhet för jordbruk av bland annat den storlek, som kan anses motsvara det genomsnittliga hos jordbruken i storleksgruppen 10—20 hektar. Detta innebär att antalet jordbruk, som kunna påräknas erhålla full lönsamhet av själva jordbruket, sannolikt icke komma att uppgå till mera än omkring 25 procent av samtliga brukningsdelar. I den mån jordbruk i storleksordning under 10—20 hektar ha tillgång till skog eller andra naturtillgångar, som kunna påräknas fylla ut vad som brister i lönsamheten för själva jordbruket, kan ju därigenom en tillfredsställande inkomst ändock erhållas. Många jordbruk sakna dock skog, även i de egentliga skogsbygderna. Det är för det senare slaget av jordbruk, som konsekvenserna av ett alltför stort basjordbruk kunna bliva nog så allvarliga. Skäl tala därför till förmån för övervägande av en mindre storleksordning för det jordbruk, som skall utgöra mätaren på lönsamheten. Vad som härvid i första hand bör beaktas är den fördelning i brukningsdelar, som för närvarande förefinnes i skilda delar av riket. Denna indelning har i betydande omfattning sin grund i historiska förhållanden, men det bör icke förbises, att den i ganska hög grad påverkats av den statliga jordbrukspolitikens inriktning under gången tid. Statsmakterna kunna alltså i viss grad sägas vara medansvariga för den långt gående parcellering av jorden, som ägt rum sedan sekelskiftet. Redan med hänsyn till sist berörda förhållande synes det rimligt, att den principiella gränsen mellan lönsamma och icke lönsamma jordbruk ej sättes alltför högt. Det framförallt avgörande skälet för att kraven på basjord-

539 brukets storlek ej få ställas för höga är emellertid, att föputsättningar för åstadkommande av jordbruk av denna storlek icke föreligga mera allmänt. Särskilt är detta fallet i skogs- och dalbygderna. Även om det teoretiskt k a n tänkas möjligt att genom sammanläggning av mindre brukningsdelar få till stånd jordbruk av basjordbrukets storlek, skulle arronderingen ofta bliva så dålig att någon ekonomiskt lämplig brukningsenhet icke erhölles. Med hänsyn till berörda förhållanden bör gränsen för det i princip lönsamma basjordbruket ej dragas alltför snävt, över huvud taget bör största hänsyn tagas till det utvecklingsstadium, på vilket större delen av jordbruket för närvarande befinner sig. I motsatt fall blir lönsamheten för jordbruksbefolkningens arbete för det stora flertalet jordbrukare endast ett vackert talesätt utan reellt innehåll. Från dessa utgångspunkter ha vi tidigare inom kommittén föreslagit, att basjordbruket skulle givas en mindre storleksordning än den, som jordbrukskommittén förordar. Såsom närmare utvecklas i kapitel 17 av kommitténs betänkande har det emellertid senare visat sig, att det för närvarande saknas underlag för erhållande av representativa typjordbruk, dels emedan anslutningen till den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen icke är tillräckligt omfattande, dels emedan de bokföringsresultat, som nu erhållas, ännu i alltför hög grad äro påverkade av krigsårens förhållanden. Härav följer, att totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under de närmaste åren måste utgöra den väsentliga vägledningen för prisregleringarna på jordbrukets område. Med hänsyn till sistberörda omständigheter anse vi, att det icke nu bör tagas slutlig ställning till frågan rörande basjordbrukets storlek. Härmed bör anstå, tills materiel från ett större antal räkenskapskontrollerade jordbruk föreligger än som för närvarande är fallet. I den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen ingingo för bokföringsåret 1943/44 1 272 jordbruk. I likhet med kommittén anse vi önskvärt, att antalet räkenskapskontrollerade jordbruk ökas till cirka 2 000. I anslutning härtill vilja vi uttala, att lönsamhetsberäkningar icke endast böra utföras för storleksgrupperna 10—20 respektive 20—30 hektar, utan jämväl omfatta storleksgruppen 10—15 hektar. Härigenom blir det möjligt att längre fram i tiden, då basjordbruket i högre grad avses bliva normerande för prisavvägningen, bedöma vilken storleksordning som skäligen bör fastställas på basjordbruket. Såsom kommittén uttalat, är det önskvärt att den uppdelning i fem naturliga jordbruksområden, som tillämpas i räkenskapsresultaten för svenska jordbruk, bibehålles. Kommittén har emellertid jämväl uttalat, att detta icke bör utgöra hinder för att vissa jordbruksområden vid prisavvägningen sammanföras till ett prisregleringsområde. Härmed har kommittén visserligen icke tagit bestämd ställning till denna fråga. Vi anse oss dock böra framhålla, att ett sammanförande av vissa jordbruksområden till ett prisregleringsområde icke bör komma i fråga, därest produktions- och därmed lönsamhetsförutsättningarna äro mycket skiljaktiga.

540 Formerna för särskilt stöd åt de mindre jordbruken in. m. I kapitel 12 ha angivits de former i vilka stöd bör givas till vissa mindre jordbruk. Kommittén erinrar här inledningsvis, att statsmakterna böra inrikta sig på att söka bereda full lönsamhet åt jordbruk, som till storleken motsvara genomsnittet i storleksgruppen 10—20 hektar och som fylla rimliga anspråk i fråga om arronderingens och de fasta anläggningarnas beskaffenhet. Kommittén uttalar vidare: »Med hänsyn till de betydande skillnader i fråga om rationaliseringsgraden, som genomsnittligt föreligga mellan jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar och jordbruken i de lägre storleksgrupperna, är det klart, att en dylik prisavvägning kommer att innebära, att ett stort antal jordbruk i de lägre storleksgrupperna ej komma att kunna uppnå full lönsamhet.» I fortsättningen söker kommittén bedöma den verkan denna prisavvägning får för innehavarna av jordbruk i de lägre storleksgrupperna och uttalar: »att det kommer att finnas ett avsevärt antal brukningsdelar i dessa storleksgrupper, där den bristande lönsamheten hos själva jordbruket kompenseras av andra inkomstkällor å eller utanför brukningsdelen, så att brukaren trots jordbrukets bristande lönsamhet har möjlighet att varaktigt uppnå en skälig inkomstnivå. Inom de lägre storleksgrupperna kommer emellertid även att finnas ett betydande antal brukningsdelar, där den bristande lönsamheten hos jordbruket ej kan kompenseras av andra förvärvskällor. Det är på dessa jordbruk — övergångsjordbruken — som arbetet med den yttre rationaliseringen speciellt måste inriktas.» Kommittén fortsätter: »Verkan av att övergångsjordbrukens innehavare, om inga särskilda stödåtgärder vidtagas, komma att stanna på en lägre inkomstnivå än övriga jordbrukare och jämförliga befolkningsgrupper, kan bedömas ur två olika synvinklar. Sagda förhållande bör sålunda i och för sig vara ägnat att påskynda den yttre rationaliseringen av dessa brukningsdelar, eftersom det bör göra jordbrukarna mera benägna att söka anskaffa tillskottsjord till desamma eller, om denna möjlighet ej står till buds, att lämna brukningsdelarna.» Kommittén kommer emellertid fram till att saken har även en annan sida och räknar med »att en stor del av de nuvarande brukarna av övergångsjordbruk, särskilt de äldre, oberoende av den låga inkomstnivån komma att kvarstanna å sina brukningsdelar, så länge de kunna sköta dessa, och att alltså den yttre rationaliseringen av övergångsjordbruken till stor del skall ske i samband med generationsväxlingen»-. På grund härav fastslår kommittén: »att det under en följd av år kommer att finnas ett betydande antal jordbrukare, vilka för sin utkomst äro väsentligen hänvisade till avkastningen av sitt jordbruk men för vilka samtidigt denna avkastning och deras arbetsinkomst i övrigt ej är tillräcklig för att de skola kunna komma upp i en inkomstnivå, som ligger i närheten av andra befolkningsgruppers.» Ur social synpunkt finner kommittén detta mycket otillfredsställande och anser därför befogat, att det allmänna skall vidtaga åtgärder för att för-

541 bättra dessa brukares ställning. Kommittén anför vidare: »Vid utformningen av bestämmelserna angående stödverksamheten måste vidare beaktas, att stödet ej bör i alltför hög grad verka hämmande på arbetet med den yttre rationaliseringen.» Slutligen anföres bl. a. att bidrag till brukaren, såsom kompensation för den bristande lönsamheten hos jordbruket, måste anses påkallade av sociala skäl. Vi återkomma härtill i det följande. Efter att ha övervägt olika former, i vilka stöd kunde tänkas utgå till innehavare av mindre jordbruk, uttalar kommittén, »att den enda praktiskt framkomliga vägen för lämnandet av det ifrågavarande stödet är att låta detta utgå i form av rena kontantbidrag till de brukare, som anses böra erhålla ett sådant stöd». Med hänsyn till önskemålet, att bidragsverksamheten ej skall verka i alltför hög grad hämmande på rationaliseringsarbetet, har jordbrukskommittén uppställt den regeln, att bidrag i princip skola utgå endast till de nuvarande brukarna. Från denna princip anser kommittén, att avsteg bör göras i två undantagsfall, det ena då en make övertar en brukningsdel efter andra makens död och det andra då ett barn, som redan före bidragssystemets införande i realiteten stått för skötseln av brukningsdelen, även formellt övertar brukningsdelen. I fråga om yngre jordbrukare uttalas, att man kan lättare än i fråga om äldre tänka sig att de, eventuellt efter någon utbildning, skola kunna erhålla kvalificerat arbete inom andra näringsgrenar. Kommittén föreslår därför, att bidrag i regel skola kunna utgå endast till sådana brukare, som vid tiden för bidragsreglernas införande fyllt 30 år. Innan vi ingå på ett bedömande av jordbrukskommitténs härovan något refererade förslag och i samband därmed angiva vår mening rörande formerna för stöd åt det mindre jordbruket må framhållas, att vissa vanskligheter äro förbundna med snart sagt varje i övrigt tänkbar form för anordnande av detta stöd. Att i berörda hänseende finna former, mot vilka inga erinringar kan göras, torde vara svårt för att icke säga omöjligt. Ställningstagandet till skilda former kan därför icke göras från förutsättningen, att en stödform skulle framstå som idealisk till sin konstruktion, under det att en annan till övervägande grad vore bristfällig och därför omöjlig att tillämpa. Huruvida den ena eller andra formen skall givas företräde, bör därför bedömas under beaktande av de motiv, som kunna anses vara grundläggande för skilda former. Härjämte måste jämväl tagas hänsyn till olika åtgärders verkningar i psykologiska och andra hänseenden. I fråga om de av jordbrukskommittén föreslagna kontanta bidragen må anföras, att dessa principiellt skilja sig från de hittills utgående producentbidragen, som förutsätta en viss prestation från jordbrukarens sida. De av kommittén föreslagna bidragen förutsätta icke någon motprestation från brukarens sida. Redan ur denna synpunkt kommer bidragsformen att te sig stötande och detta icke endast för dem, som avses skola mottaga bidragen. Med rätt eller orätt kommer det sannolikt att göras gällande, att brukaren

542 icke sökt göra vad på honom ankommer för att genom egna insatser förskaffa sig viss inkomst. Många jordbrukare, som genom eget samt hustruns och hemmavarande barns arbete lyckats själva bereda sig inkomst av den storlek, att bidragsrätt ej föreligger, komma också att fråga sig, huruvida det är någon mening i ett strävsamt arbete. Rent psykologiskt kunna härigenom uppstå verkningar, som icke äro önskvärda. De hittillsvarande producentbidragen ha möjliggjort ett visst hänsynstagande till faktiskt föreliggande jordbruksförhållanden. Genom dessa har prisavvägningen i någon mån kunnat differentieras till förmån för innehavarna av de mindre jordbruken, vilket varit starkt motiverat med hänsyn till den ogynnsammare lönsamheten på de mindre brukningsdelarna. Även om producentbidragen icke äro helt tillfredsställande i sin nuvarande utformning, tages det dock genom desamma hänsyn till rådande jordbruksförhållanden och den faktiska uppdelning i brukningsdelar, som föreligger. Det föreslagna basjordbruket delar på ett i viss grad godtyckligt sätt upp brukningsdelarna i lönsamma och icke lönsamma jordbruk och resultatet blir, att flertalet jordbruk icke få förutsättningar för fortsatt drift, i den mån driften är baserad på prisavvägningen. Det kan starkt sättas i fråga, om det är lämpligt ställa den stora mängd jordbrukare det här rör sig om utanför möjligheten att genom prisavvägningen få en skälig inkomst. Ett sådant förfaringssätt beaktar icke de olika lönsamhetsförutsättningar, som betingas av rådande jordbruksförhållanden. Kommitténs förslag skulle te sig rimligare, därest jordbruket befunne sig på det utvecklingsstadium, som av kommittén uppställes såsom framtidsmål. Jordbrukskommittén är dock medveten om att man icke under överskådlig tid kan komma hur långt som helst i fråga om yttre rationalisering av jordbruken. Även i gynnsammare fall måste man räkna med, att denna rationalisering kommer att taga generationers tid i anspråk, och det bör icke bortses ifrån, att vi även i framtiden måste ha en mängd jordbruk av mindre storleksordning än basjordbruket. Det kan icke heller ur praktiskt ekonomiska synpunkter vara lämpligt med en allt för långt gående sammanslagning av brukningsdelar, och mångenstädes blir en sådan sammanslagning icke ens möjlig, därest man vill åstadkomma ur driftsekonomisk synpunkt någorlunda väl arronderade brukningsdelar. Att under sådana förhållanden ifrågasätta ett stöd endast åt de nuvarande brukarna och räkna med att de s. k. övergångsjordbruken sedan skola försvinna, synes oss icke kunna få ifrågakomma. Man kan givetvis diskutera, huruvida ett jordbruksstöd skall motiveras av sociala skäl. Det synes oss dock rimligt, att det i skälig omfattning får anses påkallat av rådande produktionsförutsättningar. Först sedan man genom prisavvägningen, så långt detta lämpligen kan ske, sökt skapa bättre inkomster åt dem, som arbeta på mindre jordbruk, kan det synas befogat att motivera ifrågavarande stöd med huvudsakligen sociala skäl. Ytterligare

543 skäl k u n n a anföras, som motivera att man icke bör godtaga den av jordbrukskommittén förordade bidragsformen. Vi ha därför icke kunnat giva var anslutning till den av jordbrukskommittén föreslagna formen för särskilda bidrag åt de mindre jordbruken. Ett framtida stöd åt innehavare av mindre jordbruk bör enligt vår mening utgå ifrån att det skall vara en hjälp till självhjälp och bör därför anslutas till jordbrukarnas egna strävanden att förbättra sin ställning. De nuvarande producentbidragen ha i viss grad möjliggjort ett sådant hänsynstagande och även i övrigt jämförelsevis väl fyllt sin uppgift. Det sist sagda utesluter dock icke, att producentbidragens konstruktion bör kunna förändras, så att de bättre än hittills kan tjäna det syfte som varit avsett. Vi anse därför, att producentbidrag bör ingå i stödformerna för de kategorier av jordbruk, varom nu är fråga. Härigenom möjliggöres en differentiering av mjolkpnset, som tager hänsyn till det mindre jordbrukets behov. Det kan givetvis visa sig förenat med svårigheter att endast med hjälp av producentbidragen åstadkomma en skälig inkomstnivå för de grupper av jordbrukare, varom nu är fråga. Man behöver dock icke utgå ifrån att varje annan stödform ovillkorligen skall behöva anses vara utesluten. Vi syfta härmed närmast på att en viss företrädesrätt till inköp och rabattering av priset på importerade fodermedel bör beredas det mindre jordbruket. Härigenom kan det bliva möjligt för innehavare av dessa mindre jordbruk att åstadkomma en större produktion än den skörden från brukningsdelen medger. Smådjurskötseln har sedan gammalt förekommit i relativt större utsträckning på mindre jordbruk och mycket talar för lämpligheten av att så blir förhållandet även i framtiden. Vi ha tidigare antytt, att de största svårigheterna sannolikt komma att ligga i brist på arbetskraft vid det större jordbruket. Framförallt blir det sannolikt svårt att erhålla tillräckligt med arbetare, som äro benägna åtaga sig djurskötsel, vilket bland annat beror på den större bundenheten, som arbetet med djurskötseln medför. Om utvecklingen i arbetskrafthänseende blir den av oss antydda, kan det mindre jordbruket komma att utgöra garanti för en animalieproduktion av önskvärd omfattning. Med det personliga intresse, som jordbrukaren måste äga för skilda grenar av sin jordbruksdrift, har han särskilda förutsättningar även för djurvården. Jordbrukaren tvekar icke att med familjemedlemmars hjälp utföra även djurskötseln, enär han är medveten om dess stora betydelse för jordbrukets ekonomi. Jordbrukskommittén kommer emellertid fram till den slutsatsen, att man icke bör vidtaga särskilda åtgärder för att bereda de mindre jordbruken företrädesrätt till köpfodermedel. Kommittén grundar denna sin ståndpunkt huvudsakligen på tre skäl. Dessa skäl äro i korthet följande: Att det reglermgstekniskt skulle ställa sig svårt att i praktiken genomföra en sådan företrädesrätt. Att företrädesrätt för de mindre jordbrukarna för inköp av kraftfoder skulle bidraga till, att vi kanske rätt snart stode inför en överpro-

544 duktion, som omöjliggjorde upprätthållande av lönsamma priser på jordbrukets produkter, och slutligen det skäl, som jordbrukskommittén anger på följande sätt: »En av själva grundtankarna i den planerade rationaliseringen är ju, att man bör söka förvandla de många nu befintliga jordbruk, där brukaren ej kan uppnå en skälig bärgning enbart av jordbruket och där inkomstkällor utanför jordbruket ej heller stå brukaren till buds i sådan utsträckning att han sammanlagt kan uppnå en skälig bärgning, till brukningsdelar, som bland annat ur storlekssynpunkt äro mer ägnade för en rationell jordbruksdrift och sålunda dels i mindre grad än de förutvarande brukningsdelarna äro i behov av prisstöd från det allmännas sida, dels erbjuda bättre sysselsättningsmöjligheter för brukarna. Genom att denna sammanslagningsverksamhet öppnar möjlighet till en viss extensifiering av driften å de utvidgade fastigheterna vill man samtidigt minska risken för överproduktion inom jordbruket.» De skäl jordbrukskommittén anfört synas oss icke böra utesluta möjligheten att giva det mindre jordbruket en viss företrädesrätt till inköp av kraftfodermedel. Vad angår de regleringstekniska svårigheterna skall det icke bestridas, att en viss ransonering av kraftfodermedlen, vilket företrädesrätten på sätt och vis innebär, i någon mån komplicerar regleringsanordningarna. Vi ha dock under krigsåren, visserligen från andra utgångspunkter, haft on reglerad tilldelning av de importerade fodermedlen, som, även om andra erinringar kunnat göras mot densamma, ur regleringssynpunkt mycket väl låtit sig genomföra. Hittillsvarande reglering av kraftfodertilldelningen har lokalt handhafts av kristidsnämnderna, vilkas verksamhet väl kommer att upphöra inom den närmaste tiden. Emellertid har även mejeriorganisationen haft i uppdrag att utföra visst arbete, som föranledes av statliga regleringar. Det synes lämpligt uppdraga åt denna organisation att, i enlighet med direktiv som meddelas av statsmakterna, handhava den fördelning av kraftfoder varom här är fråga. Härigenom skulle de statliga organens arbete på berörda område i stor omfattning kunna begränsas. Vad angår de av jordbrukskommittén uttalade farhågorna för överproduktion må anföras: De utredningar som kommittén låtit utföra rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen, ge icke anledning räkna med att en överproduktion skall uppstå under de närmaste 10 a 15 åren. Huruvida en verklig överproduktion för tiden därefter kan beräknas komma att föreligga, blir bland annat beroende av produktionsutvecklingen. Att skördeökningen i framtiden skall bliva av samma storlek som hittills, bör det dock icke utan vidare utgås ifrån. Vårt lands jordbruk har under de senaste årtiondena utvecklats på ett framstående sätt, och detta gäller framförallt i fråga om skördestegringen. Sannolikt kan det räknas med, att de bästa jordarna redan nu lämna skördar av den storlek att de icke kunna ytterligare ökas i samma omfattning som tidigare. I fråga om exempelvis organiena jordar kan en ökad användning av konstgödning icke mer än inom

545 vissa gränser åstadkomma en skördeökning, i varje fall för spannmålsgrödorna, enär risken för liggsäd är mycket närliggande på dessa jordar. Givetvis bör den sannolika skördestegringen beaktas vid fastläggande av den framtida jordbrukspolitiken. Ett överskattande av den tänkbara skördestegringen kan dock leda till jordbrukspolitiska åtgärder, som sedermera visa sig icke vara önskvärda. Huruvida en överproduktion kommer att uppstå i framtiden, blir i hög grad beroende på det avsättningsutrymme, som beredes jordbruket. Om avsättningsutrymmet får sammanfalla med vårt lands konsumtionsbehov, blir givetvis risken för överproduktion mindre. Den ståndpunkt, som jordbrukskommittén förordar i berörda hänseende innebär: »att beträffande samtliga produktionsgrenar utom matfett och socker stöd bör utgå för en produktion, motsvarande det normala inhemska avsättningsutrymmet, att stöd åt smörproduktionen bör utgå upp till en produktion, motsvarande det normala inhemska avsättningsutrymmet för matfett, minskat med omkring 40 000 ton, och att återstoden skall täckas medelst margarin (därav upp till 10 000 ton framställt av fett från inhemsk oljeväxtodling) samt att man i fråga om socker i första hand bör inrikta sig på att söka uppehålla en odling av mellan 40 000 och 50 000 hektar. Likaså förutsattes, att på lång sikt vid en skörd av normal storlek utrymme bör lämnas för en import av omkring 75 000 ton majs.» Jordbrukskommittén har dock ansett, att det bör lämnas möjlighet till vissa avsteg från denna huvudregel. Det fall som kommittén närmast avser är det, om vid överskottsproduktion av smör möjlighet saknas att genom export avlasta överskottet och detta alltså måste avsättas på den inhemska marknaden. Om ett sådant läge uttalar kommittén: »Med hänsyn härtill torde det, om smörproduktionen mera tillfälligt, exempelvis på grund av att skörden något eller några år blivit bättre än normalt, passerar den fastställda riktpunkten, ej böra föreligga hinder för att statsmakterna genom en prishöjning å margarin begränsa konsumtionen av denna vara till en lägre kvantitet än 40 000 ton och därigenom skapa möjlighet för jordbruket att avsätta smöröverskottet utan att producentpriset å smör behöver sänkas. Skulle smörproduktionen åter mera varaktigt stiga över riktpunkten, torde det bli nödvändigt att — jämte det man höjer margarinpriset för att bereda ökat avsättningsutrymme för smöret — även låta smörpriset sjunka.» Den ståndpunkt som jordbrukskommittén enligt det ovan anförda har tagit, beaktar i betydande omfattning det behov av avsättningsutrymme, som måste förefinnas, därest lönsamhet för jordbrukets produktion skall kunna upprätthållas. Vi äro också ense med kommittén om, att en viss marginal bör finnas emellan den produktion som är avsedd att vinna avsättning på den inhemska marknaden och det normala konsumtionsbehovet. Om en sådan marginal icke finnes och exportmöjlighet saknas, kan det riskeras, att det ej blir möjligt upprätthålla den avsedda prisnivån. Frågan är dock, om 35—

616475:11

546 det ur sistberörda synpunkter är nödvändigt hålla så stor marginal som kommittén förutsätter. För egen del hålla vi före att en mindre marginal bör kunna komma i fråga. Fastställes avsättningsutrymmet för margarin till 40 000 ton, följer därav att marginalen huvudsakligen tages ut på smör och därmed å mjölkproduktionen. Detta kan så mycket mindre vara rimligt, som mjölkproduktionen har sin största betydelse för jordbruket i de delar av landet, där lönsamhetsförutsättningarna äro ogynnsammast. I den mån det visar sig erforderligt, bör man därför söka begränsa margarinkonsumtionen även då en mera konstant ökning av smörproduktionen påkallar ett vidgat avsättningsutrymme. Det har förutsatts, att på lång sikt vid en skörd av normal storlek utrymme bör lämnas för en import av omkring 75 000 ton majs. Å andra sidan uttalas i kapitel 4, att man vid risk för överproduktion av fläsk eller ägg bör söka undvika en på importerade fodermedel baserad produktion av dylika produkter. Vi vilja starkt understryka vikten av att det sist anförda iakttages, även vid skörd av normal storlek, därest så visar sig nödvändigt på grund av bristande avsättningsmöjligheter. Emellertid synes man icke under de närmaste 10 å 15 åren behöva räkna med att en faktisk överproduktion skall uppstå. Faran härför blir också mindre, i samma mån som avsättningsutrymmet får i högre grad än kommittén förutsätter sammanfalla med konsumtionsvolymen. Att under sådana förhållanden redan nu välja en stödform, som förutsätter att en mycket betydande del av landets jordbrukare betages möjligheten till en någorlunda skälig inkomst genom själva prisavvägningen på jordbruksprodukterna, synes icke vara rimligt. För jordbrukare på de brukningsdelar, varom här är fråga, måste det framstå som stötande, att en del av deras arbetsinkomst skall givas formen av ett socialt bidrag. Den olust ett dylikt bidragssystem framkallar kommer att vara förklarlig, enär dessa jordbrukare måste säga sig, att även deras produkter ingå i den beredskapsproduktion, som behöver upprätthållas för tryggande av folkförsörjningen. Såsom vi tidigare framhållit böra de former i vilka det mindre jordbruket skall stödjas bedömas jämväl ur psykologiska synpunkter. Icke minst med hänsyn härtill är det önskvärt, att stödet åt det mindre jordbruket lämnas i sådana former, som icke framstå såsom stötande för folkmedvetandet. Från här anförda synpunkter anse vi, att grunderna för de nuvarande producentbidragen böra omarbetas så att de bättre än hittills kunna utgöra ett verksamt stöd för det mindre jordbruket. Härvid bör i första hand komma i fråga en lägre arealgräns än den som för närvarande är fastställd. Även i övrigt böra åtgärder vidtagas i syfte att producentbidragen skola i största utsträckning komma de jordbrukare till del, som med hänsyn till brukningsdelarnas beskaffenhet och förutsättningar i övrigt visa sig ha det största behovet av stöd. Så länge en viss import av kraftfoder med hänsyn till produktionsvoly-

547 men kan få ifrågakomma, bör vidare det mindre jordbruket få åtnjuta en viss företrädesrätt för inköp av dessa fodermedel. Enligt jordbrukskommitténs mening bör importen av kraftfoder regleras dels genom ett licensförfarande och dels genom uttagande av importavgift. Härigenom kan priset på dessa kraftfodermedel beräknas bliva högre än som motsvaras av fodervärdet. I och för sig synes detta vara ett lämpligt sätt att begränsa importen till önskvärd storlek. Emellertid synes denna fördyring av det importerade kraftfodret icke böra få slå igenom på det kraftfoder som det mindre jordbruket får företrädesrätt att inköpa. En fördyring av kraftfodret skulle för det mindre jordbrukets del omöjliggöra en lönsam ökning av produktionen. Med hänsyn härtill bör en viss rabatt medgivas å det kraftfoder, som det mindre jordbruket erhåller företrädesrätt att inköpa. Huru stora kvantiteter företrädesrätten bör omfatta synes icke en gång för alla kunna bestämmas, utan måste bland annat göras beroende av produktionsutvecklingen och de avsättningsmöjligheter, som vid skilda tidpunkter komma att föreligga. Rörande storleken av den rabatt å kraftfoder, som bör medgivas åt det mindre jordbruket, synes denna böra utgå med minst det belopp per kg, vartill importavgiften fastställes, dock högst 50 procent av priset på ifrågavarande kraftfoder. Under de senare åren har prisavvägningen på grund av försörjningspolitiska skäl varit gynnsammare för vegetabilieproduktionen än för den animaliska produktionen. E n ä r det mindre jordbruket liksom skogsbygdernas jordbruk över huvud i största utsträckning måste vara hänvisat till animalieproduktionen har prisavvägningen, och därmed lönsamheten under krigsåren varit ogynnsammare för dessa jordbruk. När försörjningsläget lättar, bör prisavvägningen därför ske på ett sätt, som mera än under krigsåren tager hänsyn till kostnaderna för animalieproduktionen. I den mån så blir fallet, kommer även härigenom lönsamheten att ökas för det mindre jordbruket, ävensom för skogsbygdernas jordbruk. I Samband med frågan, till vilken storlek den inhemska margarinproduktionen skall tillåtas uppgå, har kommittén ävenså övervägt att, i en händelse av att exportmöjligheter för smör förefinnas, en export därav och samtidigt en ökning av den inhemska margarinkonsumtionen utöver förut angivna 40 000 ton, ur allmänna synpunkter skulle vara att rekommendera. Även om det med skäl kan göras gällande, att en dylik åtgärd tillfälligtvis ur allmänna ekonomiska synpunkter kan vara acceptabel och försvarlig, så bör dock ej förbises, att man, genom att inrikta den inhemska konsumtionen på att absorbera en ytterligare ökad margarinproduktion för att möjliggöra smörexport av temporär natur, ej kan undgå avsättningssvårigheter och eventuellt prisfall på hemmamarknaden omedelbart som exporten av ekonomiska eller andra skäl kanske måste stoppas.

548 Förköpsrätten. Som framgår av kapitlen 8 och 19 har kommittén vid sina överväganden i fråga om åtgärder till underlättande och eventuellt påskyndande av en önskvärd yttre rationalisering av de ofullständiga brukningsdelarna, föreslagit bl. a., dels statlig förköpsrätt, dels en begränsad expropriationsrätt av jord och skog. De till förköpsrätten förknippade villkoren syfta bl. a. till att lantbruksnämnderna skola kunna följa de försäljningar av jordbruk, som ske eller avses komma till stånd inom resp. nämnders verksamhetsområden. Det må framhållas enligt kommittén, att den föreslagna förköpsrätten icke avses att komma till stånd i andra fall eller i vidare mån än vad som motiveras av intresset att få erforderlig rationalisering till stånd av de ofullständiga brukningsdelarna. Även om vi i stort sett dela kommitténs uppfattning beträffande behovet av och skälen för tillkomsten av ett dylikt rättsinstitut, samt även om, som förutsattes, förköpsrätten endast i undantagsfall kan behöva utnyttjas, så innebär dock en statlig förköpsrätt ett inskränkande i vissa jordägares förfoganderätt över sin egendom, som motiverar, att bestämmelserna angående denna rätt ej utformas så, att verkliga »skyldskapsförsäljningar» av jordbruksfastigheter eventuellt förhindras. Enligt det föreliggande förslaget kan förköpsrätt icke få utövas vid försäljning till make eller avkomling eller till adoptivbarn eller dess avkomling, medan tveksamhet deklareras om undantag bör göras vid överlåtelse till syskon. Syskonbarns företrädesrätt har endast antytts som möjlig i vissa fall. Med hänsyn till att det rätt ofta förekommer, att ägare till sådana fastigheter, som enligt kommitténs förslag skulle drabbas av förköpsrält, i saknad av egna barn men i sin åstundan att fastigheten ändock skall bevaras i släktens ägo, vidtaga dispositioner för fastighetens försäljning till syskon eller syskonbarn — kanske oftast just det senare — är det angeläget, att rätten till dylika dispositioner ej ifrågasattes. Då vid arvskifte jämväl syskonbarn äro arvsberättigade, så bör det vara oomtvistligt, att en vid dylik arvsföljd bekommen fastighet utan inskränkning av den allmänna förköpsrätten bör få tagas i besittning av arvtagare. Av angivna skäl anse vi, att förköpsrätten icke heller bör utövas vid överlåtelse till syskon och syskonbarn. ''' '-• 3 : " Av skäl, som i betänkandet närmare angivas, har kommittén föreslagit, att köpare av jordbruk, vara staten har förköpsrätt, skola vara skyldiga att, om lantbruksnämnden så påfordrar, med ed bekräfta att de i köpehandlingen angivna köpevillkoren äro med det verkliga köpeavtalet överensstämmande. Då lantbruksnämnderna icke torde sakna andra möjligheter i fråga om kontroll av ett avtals riktighet, och då det föreslagna edgångsförfaran-

549 det i viss mån kan anses kränkande för härav berörda parter anse vi, att ett dylikt förfarande ej bör ifrågakomma. Expropriation i samband med omskifte. Vi dela kommitténs uppfattning, att expropriation av jord och skog i begränsad omfattning i vissa fall kan bliva ofrånkomlig som ett medel att underlätta en önskvärd yttre rationalisering. Av de i betänkandet angivna trenne olika fall, där expropriation är att tillråda, dela vi sålunda kommitténs synpunkter beträffande de två första, nämligen dels expropriation av tillskottsjord från större jordbruk, under förutsättning av att å detta därmed icke uppstår nämnvärd ekonomisk försämring i driftsförhållandena, dels expropriation jämväl av hel ofullständig brukningsdel, där ägaren är juridisk person eller uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig en huvudsaklig inkomst av densamma (jord- och skogsspekulanter). I det tredje fallet, nämligen expropriation av hel fastighet i samband med omskifte »i syfte att minska brukningsdelarnas andel» o. s. v. måste vi anmäla en mot kommitténs majoritet avvikande mening. Även om ett omskifte endast i undantagsfall kan ifrågasättas och, som av förslaget framgår, därvid ifrågasatt expropriation av hel fastighet begränsas av vissa hänsynstaganden, så kan dock en dylik rätt till sina konsekvenser verka som ett påtryckningsmedel gentemot ägarna till mer eller mindre ofullständiga brukningsdelar i ett skifteslag, och sålunda ställa dessa ägare som en underlägsen eller rättslös part vid uppkommande förberedande planläggning angående skifteslagets rationalisering. Utgångsläget för dessa ägare blir i detta fall ett annat och oförmånligare än vid tillämpandet av förköpsrätten, även om den skulle tillämpas enligt kommittémajoritetens förslag. Vid förköpsrättens tillämpning respekteras exempelvis försäljning till barn, under det att det ifrågasattes, att vid expropriation i samband med omskifte t. o. in. barn till ägare och brukare av mindre jordbruk kunna bli utestängda från rätten att besitta och bruka sina fäders jord. Rätten till expropriation vid omskifte av mindre brukningsdelar, vara ägare i vanlig ordning dock bereder sig sin huvudsakliga inkomst, bör således enligt vår mening ej ges större räckvidd än vad vi ovan angivit som lämplig begränsning vid förköpsrättens utövande. Behandlingen av skogen i samband med den yttre rationaliseringen. Av de olika medel, som av kommittén föreslås för förbättrande av de s. k. övergångsjordbrukens räntabilitet, utgör den ifrågasatta tilldelningen av skog ett av de betydelsefullaste. Med hänsyn till svårigheten att inom stora delar av landet kunna genom sammanläggning åstadkomma bärkraftiga jordbruk och ej minst med hänsyn till önskvärdheten att undvika en ur många synpunkter skadlig uttun-

550 ning av befolkningen på landsbygden är det således angeläget, att just denna form för komplettering av de mindre brukningsdelarna får en framstående plats i rationaliseringsarbetet inom de delar av landet, där skogstillgången så medger. Lyckligtvis förhåller det sig i stort sett så, att där andra former för förstärkning av de mindre jordbruken: sammanläggning o. s. v. är svårast att åstadkomma, man vanligtvis har den bästa tillgången på skog. Men samtidigt förhåller det sig tyvärr så, att en betydande andel av skogstillgångarna inom de egentliga skogsbygderna kommit att avhändas jordbruken och således numera ägas av dels stora skogsbolag och enskilda skogsspekulanter, dels staten och statliga allmänna institutioner. Vi dela tillfullo kommitténs uppfattning beträffande nödvändigheten av en än restriktivare politik i fråga om avskiljande av skog från jordbruksfastigheter. Vi ansluta oss jämväl till vad kommittén i övrigt framfört som skäl för en ifrågasatt skogstilldelning till övergångsjordbruken, men vi anse, att när det gäller att få till stånd en verklig effektivitet i denna skogstilldelning, så kan detta i många fall ej bli- möjligt med mindre än att man i större utsträckning än från övriga skogsägarekategorier, måste tillgodose uppkommande behov av kompletteringsskog från just här förut antydda kategorier av skogsägare. Vid tillämpande av såväl den aktiva inköpspolitikens, förköpsrättens som av expropriation vid förvärv av skog för kompletteringsändamål, böra lantbruksnämnderna enligt vårt förmenande i första hand se till att utnyttja skogar ägda av skogsbolag och enskilda skogsspekulanter samt av staten, akademier och kyrkosamfund. Undertecknade Fredgardh, Bingborg och Sjölander ha ej anslutit oss till den del av yttrandet, som avser formerna för det särskilda stödet åt de mindre jordbruken, utan biträda härvidlag majoritetens uppfattning. Undertecknade Fredgardh och Sjölander ha ej heller anslutit oss till yttrandet, såvitt detta gäller sättet för bestämmande av basjordbruket, utan biträda även i denna del majoritetens förslag. Vi äro av den uppfattningen, att en fixering av basjordbruket till storleksgruppen 10—15 hektar ej skulle innebära någon fördel för jordbruken i Norrland eller eljest i skogsbygderna. Undertecknad Fredgardh vill slutligen anmäla avvikande mening i fråga om en punkt i kommitténs förslag beträffande organisationen. Jag anser, att tillräcklig anledning ej finnes att vidtaga någon ändring i fråga om statens sockernämnds befattning med frågan om prisstödet åt sockerbetsodlingen, och förordar alltså, att den av kommittén föreslagna överföringen av vissa av sockernämndens uppgifter till statens jordbrukskommission ej skall äga rum. Emil

Gustafson, J. H. Johansson, Nils Jönsson, Bernh. Ekström, Ferdinand Fredgardh, H. G. Bingborg, Ernst Sjölander.

4)

av herr Gu Han der angående det svenska jordbrukets framtida avsättningsmöjligheter m . m .

De framtida

avsättningsmöjligheterna.

Fastän det kanske inte har så stor betydelse för utredningen och planeringen, utan dessa sannolikt måste löpa såsom de redan gjort, kan jag icke underlåta att framföra viss avvikande mening beträffande den uppfattning rörande det svenska jordbrukets framtida avsättningsmöjligheter, som ligger bakom hela betänkandet. Jag syftar härmed på den åsikt, som gör sig gällande att Sverige med den nuvarande tekniska utvecklingen på jordbrukets område 1965—1970 skulle täcka hela sitt behov av livsmedel och att vi därefter på ett eller annat sätt finge begränsa produktionen, så att den icke stiger utöver vad det egna landets konsumtion erfordrar. Jag är väl medveten om att man på många platser i kommitténs betänkande framhållit många möjligheter beträffande denna utveckling, m. a. o. haft en synnerligen försiktig skrivning. Man kommer dock icke ifrån att undermeningen är den ovan nämnda. Det kan mycket väl hända att det går såsom skisserats, men utvecklingen kan likaväl ta en annan väg. Dels får man icke förbise de internationella strömningar på jordbrukets område, som nu finnas och som i stort sett peka på att livsmedelsbehovet i världen ingalunda är fyllt ännu och icke kommer att så bli inom överskådlig tid, notabene om man vill distribuera livsmedlen dit där de av näringsfysiologiska grunder bäst behövas. Dessutom får man beakta att en stigande levnadsstandard i hela världen kan komma att kräva väsentligt större procent animaliska livsmedel o. s. v. än nu. Och detta innebär som bekant att många kalorier vegetabilier få omvandlas till en kalori animalier. Man får också ha klart för sig att livsmedelsindustri och annan industri i Sverige och på andra håll kan komma att absorbera väsentliga kvantiteter av jordbrukets produktion. Det är svårt att exakt ange i vilken riktning detta kommer att gå, jag tillåter mig endast peka på torrmjölkens användning i livsmedelsindustrien, och på den ytterst ringa konsumtionen av mjölk i varje form i de allra flesta länder. Undertecknad är alltså inte främmande för att det även vid den nämnda tidpunkten 1965—1970 kan komma att råda en mycket stor efterfrågan på

552 jordbruksprodukter och att denna möjlighet på ett kraftigare sätt än som skett bort redovisas i kommitténs betänkande. Jag anser detta desto mer som under den första förutsättningen jordbruksregleringen så lätt får klichén av »jordbruksstöd» över sig. Och det »jordbruksstöd», som för dagen talas om, är åtminstone vad det gäller brödspannmål i själva verket en högst avsevärd subvention på varje deciton från den svenske producenten till den svenske konsumenten. Under den framtidsförutsättning, som jag skisserat, blir det under inga förhållanden någon karaktär av »jordbruksstöd», vilket i grunden är ett missvisande ord. Anslutning

i vissa delar till herr Gustafsons m. fl.

yttrande.

Vad angår betänkandets innehåll i övrigt instämmer jag i väsentliga delar i det yttrande, som avgivits av herr Gustafson i Vimmerby m. fl. I vissa delar har jag dock en avvikande mening från dessa reservanter. Jag kan icke instämma i deras skiss av den svenska industriens sannolika utveckling, kan visserligen ej bedöma hurudan denna kommer att bli men tror icke att den kommer att gå enligt de linjer, som framlagts i reservationen i fråga. Beträffande önskan om undvikande av minskning av jordbruksbefolkningen kan jag visserligen i stort sett instämma ang. de risker, som påtalats av h r r Gustafson m. fl. Både ur sociala skäl och ur skogsarbetets synpunkt är det högst beklagligt om landsbygden avtappas på alltför mycket folk. Jag är dock icke främmande för att rationaliseringen av jordbruket kommer att medföra så stor arbetsbesparing att en rimlig och skälig minskning dock skulle kunna tolereras åtminstone inom vissa områden. Viktigt är emellertid att denna ej får gå för långt. Beträffande yttrandet att vi ej kunna bryta tendensen till centralisering till storstäderna anser jag att dagens utveckling ger vid handen att mycket industri också placeras på landsbygden. Jag är tveksam om huruvida förköpsrätten ej bör få förekomma, då det gäller syskonbarn. Huruvida basjordbruken böra ligga inom 10—20 har eller 10—15 har är kanske svårt att avgöra. Dock instämmer jag helt med h r r Gustafson m. fl. att totalkalkylen för närvarande och under den närmaste framtiden bör vara den utslagsgivande och att ytterligare utredning beträffande basjordbrukens lönsamhet bör företagas. Organisationen. Slutligen vill jag framhålla att jag, såsom jag tidigare påpekat inom jordbrukskommittén, har den uppfattningen att det system, som är föreslaget för verkställande av de stora planer, som finnes omnämnda i kommitténs betänkande, icke är ägnat att tjäna sitt ändamål.

553 För egen del skulle jag helst sett att hushållningssällskapen, med sina obestridliga förtjänster, sin tradition och sina rötter bland den jordbrukande befolkningen, kanske med vissa förändringar i sin struktur blivit verkställighetsorganen. Under alla omständigheter bör endast ett organ för det lokala arbetet finnas. Inom detta måste de lokala krafterna och synpunkterna beredas ett skäligt inflytande. Detta kan bl. a. tänkas ske genom ett råd eller dylikt, till vars åsikter och yttranden stor hänsyn tages av de beslutande och verkställande. Åke Gullander.

5)

av herr Svensson beträffande det mindre jordbrukets framtid samt angående medlen för den yttre rationaliseringen m . m .

Den allmänna uppläggningen av riktlinjerna för jordbrukspolitiken, särskilt med avseende å det mindre jordbruket. Kommittémajoriteten utgår ifrån att det svenska jordbruket bör rationaliseras i snabbast möjliga takt samt att detta måste medföra en mycket väsentlig minskning av antalet mindre jordbruk. Motiveringen härför är dels att det mindre jordbruket inte kan giva sina utövare en tillfredsställande ekonomisk bärgning och dels att en stor del av den arbetskraft, som nu är bunden vid småbruket, behövs bättre inom andra sektioner av det svenska näringslivet, där den mera verksamt anses kunna bidraga till en allmän stegring av vårt folks ekonomiska standard. För denna inställning anser man sig ha stöd av prognoser beträffande produktionsutvecklingen, konsumtionsutvecklingen och befolkningsutvecklingen. För att anpassningsprocessen inte skall fördröjas, skiljer man ut en betydande del av småbruksbefolkningen ur den prispolitiska och marknadsmässiga gemenskapen med övriga jordbruk och föreslår i stället ett temporärt stöd åt vissa småbruk i form av kontanta årsbidrag. En jordbruksbefolkning på omkring 100 000 familjer sättes i realiteten på »övergångsstat» i avvaktan på att den fortast möjligt skall söka sig annat arbete. I anslutning härtill framhålles emellertid önskvärdheten av att den från jordbruket frigjorda befolkningen inte söker sig bort från landsbygden. Frågan om hur det mindre jordbruket skall behandlas är alltså sammanvävd med de allmänna motiveringarna i kommitténs förslag och utgör en väsentlig del av de sakkunnigas allmänna syn på vårt jordbruk. Då undertecknad nödgas anmäla en avvikande mening i första hand beträffande en del frågor rörande den yttre rationaliseringen och det stöd åt småbruket, som skisserats i kap. 12 och 22, kräver detta därför från min sida jämväl en redovisning av vissa kompletterande, modererande eller avvikande synpunkter beträffande den allmänna uppläggningen av vår framtida jordbrukspolitik. Frågan om jordbrukets rationalisering och landsbygdens framtid beröres av kommittén bl. a. i kap. 1 (sid. 42—44). Det framhålles där med all rätt, att det ej är oviktigt, om den sedan lång tid tillbaka pågående överflyttningen av folk från landsbygden till städer och stadsliknande samhällen

555 fortsätter eller ej. En alltför stark uttunning av landsbygdens befolkning måste, framhålles det, resa allvarliga problem bl. a. i form av högre skatter, sämre skolformer, sämre kommunikationer och varuförmedling samt en ökad känsla av isolering och vantrevnad. Det är därför angeläget att man vidtager åtgärder för att förhindra landsbygdsbefolkningens uttunning, heter det. Jag vill för min del instämma i och ytterligare understryka dessa synpunkter. Erfarenheten har emellertid visat, att det som håller människorna kvar på landsbygden är framför allt äganderätten till jorden. Sålunda framgår det av kap. 5, att antalet jordägare år 1910 var 336 000, år 1919 340 000 och år 1940 363 000. Den starka avgången från jordbruket under de sista 30 åren har alltså inte förmått minska de självägande jordbrukarnas antal. Det anförda siffermaterialet i kap. 15 visar å andra sidan, att av de män, som under 1920-talet lämnade jordbruket, övergick 47 procent till städerna. Under 1930-talet hade denna siffra ökats till 77 procent. För kvinnornas del voro motsvarande procenttal respektive 77 och 82. Om därtill läggas dem, som från jordbruket övergått till andra tätorter än städer, så måste slutsatsen bliva, att det allt mera sällan förekommer, att människorna stanna kvar på den rena landsbygden, sedan de en gång lämnat jordbruket. Kommittén har inte heller pekat på någonting, som gör det troligt, att man i fortsättningen skulle kunna lösgöra familjerna från äganderätten till jorden och sedan ändå förmå dem att stanna kvar på landsbygden. Än mindre har man lämnat några konkreta förslag på huru detta skall gå till eller några bevis för att så kommer att ske. Under de sista decennierna har landsbygden haft svårt att behålla eller draga till sig företagare och arbetstillfällen. I den mån så ändå skett har de i jämförelse med städerna billigare levnadskostnaderna och de lägre lönerna utan tvivel varit en bidragande orsak. När nu en utjämning sker i detta avseende emellan tätorterna och landsbygden, bortfaller en viktig faktor, som hitintills medverkat till att skapa en viss företagsamhet på landsbygden. Mycket talar dock för att en annan faktor, nämligen tillgången på arbetskraft, under de närmaste åren i hög grad kommer alt påverka valet av hemort för nya företag. Om man i detta läge söker bevara en relativt stor småbrukarebefolkning och därmed en bred grund för arbetskraftens rekrytering ute på landsbygden, så torde företagsamheten också åtminstone i viss mån föranledas att söka sig dit, där denna arbetskraft finnes. Givetvis bör man även i övrigt såsom i fråga om kommunikationer, kraftförsörjning, varudistribution och skolväsen m. m. söka främja ett differentierat näringsliv på landsbygden. Om man å andra sidan lösgör största möjliga antal familjer från deras direkta intresse av och samband med jorden, så kommer med all sannolikhet både befolkningen och arbetstillfällena även i fortsättningen att koncentreras till städerna. Därmed följer då en fortsatt utarmning av hela landsbygdens ekonomiska, sociala och kulturella standard. Det är näm-

556 ligen så att i den mån jordbruksbefolkningen minskas, så minskas även andra näringsutövares möjligheter att stanna kvar på landsbygden. Omflyttningen mellan land och stad kommer därför inte att begränsas till den del av jordbruksbefolkningen, som flyttar in till tätorterna. Det är därför troligt, att vår behandling av det mindre jordbruket under de närmaste 15 å 20 åren kommer att få vittgående följder från samhällskonstruktiv synpunkt. Det förtjänar ytterligare framhållas, att det är från småbrukare- och småbondefamiljerna, som kroppsarbetarklassen på landsbygden till stor del rekryteras. Småbruken äro inte dyrare än att en jordbruksintresserad arbetare kan köpa dem. Det möter inte heller några svårigheter för en småbrukare att återgå till arbetarnas led. För de uppväxande ungdomarna vid dessa små gårdar faller det sig i de flesta fall naturligt att börja som kroppsarbetare, även om en del av dem, som ha intellektuell begåvning, sedan gå »läsvägen». Den förmögnare bondeklassen har en annan »ståndscirkulation» i förhållande till näringslivet i övrigt. De ungdomar från större gårdar, som inte kunna eller vilja bliva egna jordbrukare, taga som regel redan från början sikte på något av de intellektuella yrkena. Rättvisan inom syskonkretsen kräver, att den, som inte får övertaga föräldragården eller hjälpes till något annat likvärdigt jordbruk, i stället får en teoretisk utbildning. Så har det varit, och ingenting talar för att det inte blir så även i fortsättningen. Det finnes därför föga av befolkningsutbyte emellan den förmögnare jordägareklassen och landsbygdens arbetare. Småbrukarebefolkningen utgör däremot en naturlig rekryteringsbas för landsbygdens näringsliv. Ur dess led utgår egna jordbrukare, lantarbetare, andra slag av kroppsarbetare samt i någon mån även studerande ungdom. Eftersom det synes vara lättare att övergå från landsbygd till tätort än från tätort till landsbygd och lättare att gå från jordbruket till andra arbetsområden än tvärtom, så har småbrukareungdomen friare orienteringsmöjligheter i näringslivet än någon annan större grupp av ungdom. Vi ha inte tidigare haft så stor anledning att beakta denna sak, dels därför att landsbygden tidigare dominerat över tätorterna och dels därför att småbrukare- och småbondeklassen haft så stark övervikt på landsbygden. Nativiteten inom denna folkgrupp har också tidigare varit stor. Om nu landsbygdens folkmängd i förhållande till städerna minskas samtidigt som en förskjutning äger rum inom den återstående jordbrukareklassen hän emot gårdar av storleksordningen 20—30 hektar och däröver, så torde förändringarna i ovan berört avseende bliva mycket betydande. Från praktisk politisk synpunkt måste det också väga tungt, att småbruket väl kan avvecklas men att det sedan om man skulle vilja torde möta oöverstigliga svårigheter i ekonomiskt och psykologiskt avseende att bygga upp det igen. I stort sett står man här inför en väg, som man väl k a n gå i ena riktningen men ej i den andra. Försiktigheten bjuder därför, att man vid varje särskild tid inte går längre, än som uppenbarligen är motiverat.

557 Ett av de skäl, som anföres för en bortrationalisering av småbruket, är dess bristande effektivitet. Sålunda anföras å sid. 28 följande siffror beträffande arbetsförbrukningen vid gårdar av olika storlek: St o r 1 e k s k 1 a s s e r

Arbetsförbrukning i procent av normala arbetsbehovet

ha

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

åker 50—100 över 100

87 Dessa siffror synas vid första påseendet i hög grad diskvalificerande för småbruket. Man bör dock komma ihåg, att detta är den mest ogynnsamma jämförelse, som kan göras, emedan småbruket nödgas ersätta vissa andra produktionskostnader med mänskligt arbete. Gör man en jämförelse för samtliga produktionskostnader, blir spänningen emellan jordbruk av olika storleksordning mindre, vilket framgår av följande siffror: Storleksklasser

Produktionskostnadsprocent

ha

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

åker 50—100 över 100

92 Emellan grupp III, som av kommittén accepterats som basjordbruk, och grupp II begränsas spänningen i fråga om samtliga produktionskostnader till 10 procent. Siffrorna äro ett uttryck för det kända förhållandet, att innehavarna av mindre jordbruk få nöja sig med lägre ränta på eget kapital eller lägre timpenning eller något av vardera. Vad som framför allt gör, att man inte bör draga för vittgående slutsatser ur dylika siffror, är emellertid svårigheten att överhuvudtaget få en verklighetstrogen siffermässig bild av det mindre jordbruket. Detta gäller inte minst förbrukningen av arbetskraft. Att vid ett mindre jordbruk, där arbete med årets lanthushållning omväxlar med skogsarbete, grundförbättringar, arbete hos andra och sysslor för familjens räkning, få en exakt redovisning av antalet arbetstimmar i lanthushållningen är nära nog omöjligt. Den som känner gårdar av denna typ, vilka ingå i den ekonomiska undersökningen, bestyrkes i denna uppfattning. Man bör vidare lägga märke till att arbetet vid de mindre jordbruken delvis utföres av andra familjemedlemmar än av familjeförsörjaren. När man räknar om arbetet i manstimmar och bedömer frågan från det övriga näringslivets synpunkt, kan man inte utgå ifrån att all den frigjorda arbetskraften skulle kunna sättas in på andra arbetsområden. Vad en småbrukare och hans hustru samt de minderåriga barnen prestera på ett eget småbruk, torde i de flesta fall få bytas ut emot vad småbrukaren ensam kan uträtta på 8 timmar i ett annat arbete. Den nationalekonomiska effekten av ett dylikt utbyte blir alltså ej alls vad en enkel statistisk jämförelse av ovanstående slag vid första påseendet antyder. Vidare bör man från nationalekonomisk synpunkt inte enbart jämföra arbetskraftens effektivitet i den direkta varuproduktionen i de olika yrken,

558 varemellan utbyte av arbetskraft sker. Om man t. ex. skall överflytta 100 000 småbrukarefamiljer till städer och tätorter och beräkna den ekonomiska effekten härav, så måste man även jämföra de samhällsekonomiska kostnader, som uppstå i tätorterna i fråga om kommunalförvaltning, skolväsen, varudistribution, kommunikationer, bostäder, ordningsväsen m. m., och väga dessa kostnader mot de besparingar, som uppkomma på motsvarande områden på landsbygden. I många fall torde resultatet bliva, att de samhällsekonomiska kostnaderna på landsbygden kvarstå nära nog oförändrade, under det att tätorterna kräva utvidgning av allt praktiskt taget i proportion till den ökade folkmängden. E n sådan faktor t. ex. som transport och distribution av lantbruksprodukter och bränsle till de 100 000 familjerna kostar knappast någonting på landsbygden men kräver åtskilligt i tätorterna. Vidare måste man räkna med vilka krav befolkningen på lång sikt kommer att ställa på samhället i fråga om kostnader för socialvården, om de stanna kvar på landsbygden å ena sidan och om de flytta in till tätorterna å andra sidan. Slutligen böra riskerna i händelse av krig beaktas. Förstörelsen av liv och egendom i tätorterna kan vid anfall från luften bliva så oerhörd, att en relativt stor landsbygdsbefolkning i framtiden måhända kan framstå som ett livsvillkor för befolkningens regeneration och näringslivets återuppbyggnad. Uppenbarligen har det varit så, att behovet av arbetskraft inom andra yrkesområden blivit ett allt starkare argument för bortrationalisering av småbruk allt eftersom utredningsarbetet dragit ut på tiden. Det finnes dock anledning att varna för långtgående slutsatser i detta fall. Jordbrukskommittén talar bl. a. på sid. 25 om jordbrukspolitik på kortare och längre sikt. Begreppet kortare sikt angives vara den tid, som den yttre rationaliseringen beräknas taga, och får väl, eftersom enligt kommitténs förslag den yttre rationaliseringen avses till stor del komma att anknyta till generationsväxlingen, antagas utgöra omkring 25 å 30 år. Jordbrukspolitik på lång sikt gäller tiden därefter och måste väl då gälla ytterligare minst lika lång tid. Det finnes då anledning slå fast, att vi sakna alla prognoser beträffande befolkningsutveckling och behov av arbetskraft på lång sikt. Den nuvarande befolkningssituationen är onormal på grund av att de yngre årsklasserna äro underrepresenterade, och så kommer det att vara under hela 1950talet. Omkring 1960 mildras detta förhållande, men om tiden därefter veta vi ingenting. Vidare är den nuvarande situationen på arbetsmarknaden också extrem. Den säger oss ingenting om förhållandena på lång sikt. Däremot säger oss de sista 15 årens erfarenheter, att dynamiken på dessa områden kan vara mycket stark. Då långsiktig landsbygdspolitik i sina grundläggande element bör räkna med sekulära perspektiv, är det uppenbart, att prognoser, som gälla 15 å 20 år, icke få tillmätas någon avgörande betydelse.

559 Dessutom torde beräkningarna även för denna kortare tid vara osäkra. Man r ä k n a r t. ex. med småbrukets stora förbrukning av arbetskraft på producerad enhet och menar, att en överföring av denna till andra områden skulle bidraga till att höja hela folkets ekonomiska standard. Om uppskattningen av arbetsförbrukningen i småbruket vore riktig, vilket den knappast är, och om denna arbetskraft vidare kunde i sin helhet överföras till andra arbetsområden, vilket den inte kan, samt om de samhälleliga kostnaderna i städerna inte bleve dyrare än på landsbygden, vilket de troligen bliva, så skulle denna omflyttning på lång sikt verka gynnsamt. Men på kort sikt blir problemet på annat sätt komplicerat. Under tiden som omflyttning pågår skall nämligen stora investeringar göras dels inom jordbruket för rationalisering och dels inom tätorterna för ökat bostadsbyggande m. m. Om man därtill i likhet med kommittén föreslår en stödform för övergångsjordbruken som, vilket senare skall påvisas, blir en ren misshushållning med den arbetskraft och de produktionsmedel, som där finnas, så blir det väl en öppen fråga, om man på kort sikt, d. v. s. under de närmaste 15 a 20 åren, då bristen på arbetskraft anses överhängande, höjer vår ekonomiska standard genom ett forcerat arbete på detta område. Om det verkligen är ett hela folkets intresse att på lång sikt bevara en väsentlig del av befolkningen och ett rikt differentierat näringsliv på landsbygden, då bör enligt min mening det mindre jordbruket till väsentlig del bevaras och så mycket som möjligt stärkas. Det kan inte från övriga folkgruppers eller från hela folkets synpunkt resas några verkligt bärande invändningar häremot. Denna min inställning innebär naturligtvis inte en principiell motsättning till tanken på yttre rationalisering av jordbruket. En sådan är tvärtom mycket angelägen, och den fortgår också f. n. Men min inställning leder till den slutsatsen, att vi i detta avseende inte har någon anledning att forcera arbetet utöver vad jordbrukets naturliga utveckling successivt påkallar. Ett andra skäl för bortrationalisering av småbruket skulle vara, att det ger en alltför svag bärgning åt sina utövare. Det är riktigt, att inkomststandarden för dessa senare varit låg emellan världskrigen. Man får dock även i detta fall akta sig för att generalisera. Tyvärr saknas ett säkert siffermaterial, som kan visa realvärdet av jordbrukarnas inkomster jämfört med vad andra folkgrupper ha. Jordbrukskommittén har tyvärr inte kunnat lämna ett definitivt svar på frågan, huru stor den reala löneklyftan är emellan lantarbetarna och andra jämförbara folkgrupper, trots att mycken möda lagts ned på den uppgiften. Att jämföra realvärdet av en självständig jordbrukares inkomst i jämförelse med vad arbetare eller tjänstemän förtjäna är givetvis ännu värre. De siffror, som kunna anföras, bli därför endast en utgångspunkt för en allmän bedömning. Som en sådan utgångspunkt må följande sammanställning tjäna.

560 Taxerade nettointäkter, medeltal för åren 1940—1944. Kronor per brukningsdel. Storleksgrupp ha åker

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100

Södra och Mellersta Sveriges slättbygder

Södra och Mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Jordbruksfastighet

Totalt

Jordbruksfastighet

Totalt

1510 2 374 3 559 4 695 6 137 8 570

2 138 2 800 3 996 5 332 7 021 10 020

1947 2 801 3 775 4 413 5 802 5 669

2 482 3 235 4 379 5 399 7 122 8 947

Norra Sverige Jordbruksfastighet

Totalt

1 846 2 749 3 753 4 910

2 747 3 369 4 569 6 590

Den taxerade inkomsten för gruppen 2—5 ha åker ligger alltså emellan 2 138 kr. i södra Sverige och 2 747 kr. i Norrland och för följande grupp med 5—10 ha åker emellan 2 800 kr. i södra Sverige och 3 369 kr. i Norrland. Det är inom dessa två grupper, som huvudparten av de ofullständiga jordbruken måste finnas. Det bör framhållas, att den ovan återgivna inkomsten är en familjeinkomst, som i de flesta fall tillkommit genom samverkan av två eller flera familjemedlemmar. Som sådan måste den anses vara låg. Å andra sidan kan man nog gå ut ifrån, att inkomstredovisningen inte är lika fullständig vid jordbruket som för de arbetare och tjänstemän, som ha fast anställning. Vidare innebär den vid jordbrukets deklaration och taxering hittills praktiserade kontantredovisningen, att både vinster och förluster kunna uppkomma, som ej påverka de taxerade inkomstbeloppen, även om deklarationen är till alla delar fullt korrekt. Sålunda kan en förbättring av fastigheten och av inventariet, en utökning av djurbeståndet och en tillväxt av skogen representera betydande värdetillskott, som mobiliseras först vid ägareskifte och ej heller då påverka inkomsttaxeringen. Därtill kommer det skydd mot försämrat penningvärde, som ägandet av fast egendom utgör. Om man i stort sett och på lång sikt vill jämföra de ekonomiska förhållandena för Sveriges bondeklass med arbetarklassens, så kan man inte bortse från dessa förhållanden. Härtill kommer den invecklade frågan om levnadskostnaderna vid ett jordbruk jämfört med ren penninghushållning. Man kan nog på grund av vad ovan anförts förutsätta, att jordbrukarnas ekonomiska läge är bättre än vad den taxerade inkomsten ensamt för sig anger. Någon siffermässig uppskattning av denna marginal är dock inte möjlig. Vad man framför allt måste beakta är emellertid, att de ovan anförda siffrorna utgöra medeltal, som dölja betydande variationer. Det är allmänt erkänt, att vi hava ett stort antal småbruk, som äro alltför svaga. Det finnes också bland brukarna äldre ensamma personer, som inte kunna taga ut den avkastning, som annars vore möjlig. I båda fallen uppstå minusvarianter, som draga ned medeltalssiffrorna. Detta förutsätter då å andra sidan,

561 alt många ligga avsevärt högre i inkomst, än medeltalen angiva. Överhuvudtaget lever småbrukarebefolkningen under så skiftande förhållanden, att all generalisering blir missvisande. Det är dock av intresse, alt ett ofullständigt siffermaterial inte får tagas till utgångspunkt för ett utdömande av småbruket som driftsform och försörjningskälla i högre grad än de faktiska förhållandena motivera. Det är också av intresse, att landsbygdens ungdom inte bibringas en uppfattning, som systematiskt undervärderar småbrukets och landsbygdens möjligheter. Båda delarna håller nu på att ske. Under det att städer och tätorter i den allmänna reklamen talar om allt, som är bra, och förtiger skuggsidorna, så gör man från landsbygdens sida ej sällan raka motsatsen. Om det är ett samhällsintresse att bevara vår landsbygds kultur, då är det också en angelägenhet av vikt att få en allsidig bedömning av landsbygdens ekonomiska problem. På särskilt ett område bör det mindre jordbrukets befolkning kunna räkna med väsentligt gynnsammare förhållanden under den närmaste framtid, som nu kan överblickas, än under tiden mellan världskrigen. Detta gäller tillgången på arbete vid sidan av jordbruket. Under mellankrigstiden, särskilt efter mitten på 1920-talet, trängdes småbrukarna i växande utsträckning ut ur de arbetsområden, där de förr varit sysselsatta. Detta skedde under trycket av den svåra arbetslösheten och de organiserade arbetarnas krav på att få utnyttja dessa arbetstillfällen. Om det nu skulle bliva en längre period, som kännetecknas av brist på arbetskraft, så bör anpassningen kunna ske i den riktningen, att småbrukarna övertar mera av de arbetstillfällen, som redan finnas på landsbygden. Ett sådant arbete som vägbyggnaderna bör utan svårighet kunna i icke ringa utsträckning samordnas med småbrukets arbetsförhållanden i övrigt, likaså en del andra byggnads- och anläggningsarbeten av olika slag. Med förbättring av vägnätet, med tillgång på olika slag av cyklar, bussar och bilar bör också många småbrukare och deras familjemedlemmar kunna utnyttja arbetstillfällen i näraliggande tätorter och inom större områden på den rena landsbygden utan att uppgiva sina brukningsdelar. Om då samtidigt, såsom framhålles i amanuensen Sven Grundströms utredning, en anpassning sker från industriens sida till den arbetskraft, som finnes vid det mindre jordbruket, och de arbetsförhållanden, som där råda, så kan det inom vidsträckta delar av svensk landsbygd uppkomma en sektion av samverkan emellan jordbruk och annan företagsamhet, som ger helt andra perspektiv än 1930-talets. En dylik kombination av jordbruk och annan förvärvsverksamhet ger betydande fördelar i olika avseenden. Denna befolkning torde kunna ordna sin bostads-, bränsle- och livsmedelsfråga betydligt billigare än vad tätorternas befolkning kan göra. Den kan inskränka arbetet på de egna jordbruken, då det är gotl om arbete, och genomföra grundförbätlringar vid 3 6 — 616475 : 11

tider av minskad arbetstillgång. Man kan i viss utsträckning utnyttja barnens arbetskraft och fördelen av den fysiska och psykiska hälsokälla, som den nära anknytningen till egen jord obestridligt är. Förutsättningen för att det skall bliva någon bärkraft i en dylik arbetsform på landsbygden är dock, att Sveriges mindre jordbrukare tro på sig själva och på sitt yrke. De måste skapa en självständig idealbildning i fråga om arbetsliv och livsformer, frigjord både ifrån städernas syn på arbete, fritid och nöjen och ifrån de större jordbrukarnas kommersiella betraktelsesätt, när det gäller att bedöma jordbruket. Det vore säkert en fördel, om den kärlek till jorden och vardagens gärning, som nu trots allt lever lika stark som förtegen bland jordbrukets folk, någon gång kom till klarare uttryck i debatten om jordbrukets framtid. Att arbeta precis åtta timmar varje dag är inget villkor för livslycka för den, som är frisk och fri och arbetar åt sig själv. Det mindre jordbrukets livsform passar inte alla, men det torde passa många nog för att vi även i fortsättningen skall få brukare till större delen av Sveriges småbruk. Detta under förutsättning att denna folkgrupp inte ekonomiskt och andligt klämmes ihjäl under det dubbla trycket från tätorternas och det större jordbrukets intressen och betraktelsesätt. I detta sammanhang bör uppmärksamheten även riktas på ålderdomsförsörjningen. Med en ålderdomspension av 1 600 kronor för äkta makar kunna många äldre personer, som ha sin arbetskraft kvar, leva åtskilliga år som pensionärer och småbrukare på ett litet jordbruk. De behöva inte under dylika förhållanden producera några större varumängder för avsalu, men de kunna under fria och relativt bekymmersfria förhållanden efter måttet av sina krafter bidraga till folkförsörjningen. Ett relativt stort antal mindre jordbruk kan, inte minst under den tid, då de äldre årsklasserna bli överrepresenterade inom befolkningen, med fördel utnyttjas för detta ändamål. Såsom av det ovan anförda framgår har jag den uppfattningen att bevarandet av det mindre jordbruket i väsentlig utsträckning är nödvändigt om vi i fortsättningen vilja hålla folk kvar på landsbygden och om vi vilja hava en rimlig balans emellan landsbygd och städer. Jag tror inte att en dylik politik från nationalekonomisk synpunkt kommer att innebära någon uppoffring av sådan storleksordning, som teoretiska och tämligen enkelriktade resonemang om småbrukets arbetskraftsförbrukning per produktenhet synes giva vid handen. Jag tror inte heller att småbruket som försörjningskälla för de enskilda familjerna är så svagt som man ofta sökt utmåla det i debatten. Visserligen nödgas man räkna med att rätt många av de sämsta brukningsdelarna inte kunna bibehållas i fortsättningen utan måste rationaliseras bort, men å andra sidan kan ett mycket stort antal jordbruk i grupper 2—10 hektar åker bevaras med hjälp av relativt måttliga åtgärder från statsmakternas sida. Ett stöd åt det mindre jordbruket för den tid vi nu närmast kan överblicka är därför enligt min mening motiverat ur allmän samhällskonstruktiv synpunkt.

563 Mot bakgrunden av det ovan anförda vill jag nu anföra några synpunkter på frågan om prissättningen. Kommittén går ut ifrån att priserna böra sättas så, att basjordbruk, d. v. s. gårdar med 10—20 hektar åker och efter olika bygder lämpligt avpassade arealer av annan mark, bli lönsamma. Detta innebär, att de jordbruk, som äro större än basjordbruket, i genomsnitt taget komma att bliva plusvarianter från lönsamhetssynpunkt, under det att de, som äro mindre, på motsvarande sätt komma att bliva minusvarianter, ehuru naturligtvis många undantag härifrån uppkomma. Basjordbruket kommer att omfatta c:a 60 000 brukningsdelar, motsvarande 23 procent av landets åkerareal. Till plusvarianterna komma nära 36 000 brukningsdelar med 42 procent av åkerarealen och till minusvarianterna, om man bortser från stödjordbruk med mindre än 2 ha åker, komma 211 000 brukningsdelar med c:a 31 procent av åkerarealen. Folkmängden i sistnämnda grupp utgör 748 500 personer, motsvarande 53-2 procent av hela den jordbruksbefolkning, som är knuten till brukningsdelar med över 2 ha åker. Enighet borde väl råda därom, att statsmakterna inte lämpligen kunna föra en prispolitik, som rent principiellt har en sådan utformning, att den ger mer än full lönsamhet åt brukarna av 42 procent av Sveriges jord. En dylik ordning måste resultera i företagarvinster och jordvärdestegringar, som statsmakterna icke ha något intresse av att framkalla och konsumenterna ännu mindre något intresse av att betala. Kommittén har ganska flyktigt berört denna fråga bl. a. i kap. 21, där man talar om den lokala prisdifferentieringen, vilken anses böra kvarstå. Det heter i detta sammanhang: »Det kan emellertid erbjuda svårigheter att enbart genom en differentiering av mjölkpristilläggens storlek förhindra, alt jordbruken i de bästa naturliga jordbruksområdena vid enhetliga priser å övriga jordbruksprodukter få en högre lönsamhetsgrad än som avsetts med det statliga stödet åt jordbruksproduktionen. Om denna differentiering jämte den avvägning av stödet åt andra slag av jordbruksprodukter, som statsmakterna kunna vidtaga, ej visa sig tillräckliga för att förhindra ett dylikt förhållande, kan man såsom en sista utväg tänka sig att åstadkomma en ytterligare prisdifferentiering å mjölk genom att uttaga en särskild mjölkavgift i vissa jordbruksområden och låta de medel, som härigenom inflyta, komma jordbruket i andra delar av landet till godo.» Det är uppenbart, att en dylik anordning inte kan lösa det problem, varom det här är fråga. I en utredning angående mjölkleveranserna till mejerier år 1944, som finnes införd i Kommersiella Meddelanden nr 4 1946, kan bl. a. inhämtas följande siffror, som gälla södra och mellersta Sveriges slättbygder, alltså de områden, där de större jordbruken i stort sett finnas. Åkerareal ha

Antal leverantörer

Antal kor

Levererad mjö ton

2—10 . . . . 10—20 . . . . över 20 . . . .

34 451 29 695 25 686

132 605 203 070 379 309

277 150 447 155 936 974

564 En mjölkavgift, som riktar sig mot all mjölk inom detta område och som inte motväges av andra korrektiv till förmån för det mindre jordbruket, kommer att drabba c:a 30 000 basjordbruk, vilkas lönsamhet enligt utgångspunkten för prissättningen skulle vara rätt avvägd utan denna belastning. Men den kommer därtill att drabba 34 000 mindre jordbruk, vilka redan förut äro minusvarianter. De 25 000 större jordbrukens privilegier stå kvar obrutna. Detta exempel visar klart nog, hur omöjlig en lokal differentiering är, när det gäller att giva ett visst stöd åt småbruket inom södra och mellersta Sverige, där stora och små jordbruk äro blandade om varandra. Däremot kan av siffrorna inhämtas, att en mjölkavgift på 1 öre å plusvarianternas mjölk skulle kunna räcka till ett producentbidrag av 3 öre åt minusvarianterna. Samtidigt skulle basjordbruket få sin förut fastställda prisnivå oförändrad. Detta namnes här endast som exempel på hur olika anordningar verka i princip. Beträffande minusvarianterna, som omfatta 211000 brukningsdelar med mera än halva Sveriges jordbruksbefolkning, kan man enligt kommitténs resonemang urskilja två olika grupper av jordbruk: dels bestående småbruk och kombinerade jordbruk och dels övergångs jordbruk. Någon fast gräns emellan dessa grupper kan inte på förhand uppdragas. Beträffande den första gruppen anser kommittén, att några särskilda anordningar för deras hjälp inte äro nödvändiga. Visserligen kan man inte räkna med att deras lanthushållning blir lönsam på samma sätt som basjordbrukets, men det förutsattes, att de bestående småbrukens innehavare ha andra inkomstkällor, som gör, att de få en tillfredsställande ekonomisk standard. Enligt min mening böra dessa småbrukare kunna betraktas som deltidsanställda i lanthushållning. De böra då också kunna göra anspråk på hänsynstagande från statsmakternas sida vid jordbrukspolitikens utformande. Detta gäller i varje fall om man i likhet med undertecknad anser, att visst stöd åt småbruket är befogat även från mera allmänna samhällskonstruktiva synpunkter. Det praktiska resultatet av kommitténs förslag blir generellt sett, att man pressar över ett större antal jordbruk från gruppen »bestående småbruk» till gruppen »övergångsjordbruk», än man skulle göra, om ökad hänsyn toges även till dessa småbruk vid prissättningen. I fråga om de s. k. övergångsjordbruken går man ut ifrån att dessa icke kunna lämnas utan hjälp. Men detta är, framhåller man, inte en jordbrukspolitisk utan en social angelägenhet. Resonemanget är enligt min mening principiellt oriktigt. Mer och mer har man sökt förena näringspolitiska och sociala synpunkter i vår politik. Förr sökte man t. ex. hålla den ordinarie arbetsmarknaden och hjälpen åt de arbetslösa strängt isär. Numera söker man i stället — även om det kräver betydande uppoffringar av samhället — påverka näringslivet så, att det inte blir någon arbetslöshet och först i den mån detta inte är möjligt litar man till direkt arbetslöshetshjälp. Foldern, som intressera sig för näringspolitisk bokföring, är kanske detta nya

565 system en nackdel, men för människorna är det utan tvivel en fördel. Att nu försöka principiellt skilja en stor del av jordbruksbefolkningen ut ur den näringspolitiska gemenskapen och hänvisa den till rent sociala understöd är enligt min mening en reaktionär politik, som står i strid med de linjer man söker följa på andra områden. För övrigt är hela den svenska jordbrukspolitiken i stort sett en socialekonomisk fråga, i vilken sociala och ekonomiska synpunkter måste flyta samman. Frågan blir då huru den stora gruppen minusvarianter skall behandlas. Med hänsyn till att två tredjedelar av brukningsdelarna, drygt hälften av jordbruksbefolkningen och en tredjedel av åkerjorden kommer att ligga under det föreslagna bas jordbrukets nivå kunde man ju tänka sig att lägga detta längre ned än kommittén föreslagit. Två skäl tala dock enligt min mening emot detta. Det ena är svårigheten att få ett bokföringsmässigt grepp om det mindre jordbruket. Denna svårighet gäller såsom förut nämnts främst redovisningen av i lanthushållningen använd arbetskraft. Då det är viktigt, att den föreslagna typjordbrukskalkylen ej kan jävas för den grupp av jordbruk, som den närmast gäller, tror jag inte det vore klokt att pressa ned arealen för basjordbruket. Det andra skälet är, att om inan sänker anspråken på basjordbruket, så skulle man visserligen minska antalet minusvarianter, men man skulle samtidigt öka plusvarianterna i motsvarande grad. Man skulle därför i detta fall få tillgripa ännu längre gående åtgärder för att återföra det större jordbrukets prisnivå till normal lönsamhet. Jag tror därför, att systemet med en typjordbrukskalkyl i anslutning till gruppen 10—20 ha bör prövas. En annan sak är att prissättningen inte utan vidare kan få bliva ett direkt resultat av denna kalkyl. Prissättningen blir alltid till sist en bedömningsfråga, varvid hänsyn får tagas både till typjordbrukskalkylen, totalkalkylen, marknadsutvecklingen och andra kända ekonomiska förhållanden. Om de generella priserna skola sättas i anslutning till basjordbruket, så blir det enligt min mening därjämte nödvändigt att taga hänsyn både till det större jordbruket och till småbruket. Delvis torde man kunna reglera det större jordbrukets lönsamhet genom prissättning på sådana vegetabiliska produkter, som spela stor roll för dess vidkommande. Det torde emellertid även bli nödvändigt att därjämte införa en mjölkavgift för det större jordbruket. I princip bör man eftersträva att hålla detta på samma lönsamhetsnivå som basjordbruket. Huruvida en härför lämpad avgift bör utgå i alla delar av landet eller den kan begränsas till södra och mellersta Sveriges slättbygder samt huru stor den skall vara och å vilka mjölkmängder den skall utgå bör bliva föremål för särskilt övervägande. Ännu viktigare är frågan huru man skall behandla de jordbruk, som ligga under basjordbrukets nivå. Givetvis är det omöjligt alt sätta sådana priser, att alla dessa jordbruk bliva lönande ur bokföringsmässig synpunkt. Det är

566 överhuvud taget inte möjligt att få ett säkert statistiskt grepp om det mindre jordbrukets olika förhållanden. På grund av att hela vår landsbygd präglas av och är för sin framtid beroende av småbrukarebefolkningen, bör man giva denna ett visst stöd genom jordbruksregleringens utformning. Man bör vidare begagna alla andra framkomliga vägar för att stödja landsbygdens näringsliv. Sedan får utvecklingen visa, i huru stor utsträckning denna befolkning kan stanna kvar. Den saken komma småbrukarna och deras barn att avgöra själva. Och utslagsgivande för detta avgörande blir inte en bokföringsmässig timpenning utan om familjeinkomsten blir sådan, »att man kan reda sig». Dessutom komma de allmänna förhållandena på landsbygden att betyda mycket. Man bör inte heller glömma, att vid val av jordbruket som yrke spelar det personliga intresset en mycket stor roll. Dessbättre är det alltjämt så, att det finnes en del andra värden och lyckobetingelser än de, som mätas i pengar. Hjälpen till småbruket bör därför vara en del av jordbruksstödet och givas konstruktiv form. Att sätta en stor del av landsbygdens befolkning på »övergångsstat» med de rent destrukliva verkningar ur psykologisk och ekonomisk synpunkt, som detta måste medföra, kan enligt min mening inte vara riktigt. Speciella frågor. Förutom i de allmänna frågor rörande det mindre jordbrukets framtid, som berörts här ovan, vill jag på följande punkter anmäla en från kommitténs förslag avvikande mening eller göra ett särskilt uttalande. a) Normjordbruket. 1 kap. 6, där man diskuterar vilken ralionaliseringsgrad, som bör eftersträvas, förordas jordbruk av storleken 20—30 ha såsom varande den »ur såväl driftsekonomisk synpunkt som ur arbetskrafts- och familjebildningssynpunkt» lämpligaste. Slutsatsen blir därför följande (sid. 140). »Jordbrukskommittén anser med hänsyn till det anförda i princip, att man för södra och mellersta Sveriges slättbygder bör eftersträva en höjning av anspråken på jordbrukets yttre rationalisering därhän, att man på lång sikt vid prisavvägningen skall utgå från jordbruk i storleksgruppen 20—30 hektar.» Enligt min mening är beskrivningen på 20—30-hektarsjordbruket i kap. 6 alltför ensidig. I praktiken visar sig ofta detta jordbruk, i varje fall beträffande möjligheten att få arbetskraft, vara det allra svåraste. Anställande av en äldre gift årsarbetare förutsätter, att man helt följer arbetstids- och semesterlagen. Ladugården blir för stor för att arbetet med densamma skulle kunna läggas på den kvinnliga arbetskraften. Skall den anställde arbetaren taga hand om djurens utfodring och skötsel och samtidigt hålla hårt på tiderna, så hinner han inte mycket mera. Den lilla tid, som blir

567 över, blir dåligt utnyttjad. Skall ägaren sköta djuren vid en så pass stor gård och samtidigt vara med i och leda arbetet i övrigt, så blir han utarbetad i förtid. Denna jordbrukstyp är en oharmonisk sammanblandning av familjejordbruk och större kommersiellt jordbruk med lejd arbetskraft. Dess lönsamhet får alltför ofta betalas med att ägaren sliter ut sin arbetskraft alltför fort. Under dylika förutsättningar äro höga förräntningssiffror icke något uttryck för god hushållning och ekonomisk effektivitet. Statsmakterna böra därför enligt min mening inte ställa upp en dylik gårdstyp som jordbrukspolitisk målsättning. Tills vidare räcker det med basjordbruket som riktpunkt för rationaliseringen. Vad därutöver kan krävas böra de fortsatta erfarenheterna få avgöra. I anslutning till det ovan sagda anser jag det även oriktigt med ett absolut förbud mot delning av normjordbruk såsom framhålles i kap. 8 sid. 181. Men naturligtvis bör bedömningen vara restriktiv. b)

Förköpsrätten.

Kommittén förordar i kap. 8 en allmän förköpsrätt. Denna skall ej gälla, då en gård genom giftorätt, arv, testamente eller gåva övergår till ny ägare. Beträffande släktköp yttrar kommittén, att förköpsrätten ej bör gälla vid försäljning »till make eller barn eller deras avkomlingar samt ej heller vid försäljning till syskon i sådana fall, då köparen vuxit upp å fastigheten och har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket». Enligt min mening bör det ej bliva beroende av rationaliseringsorganens prövning, huruvida en person får köpa en gård, till vilken han under vissa förhållanden kan bliva arvsberättigad. Jag anser därför, att även syskon och syskonbarn böra få rätt att köpa en fastighet, utan att behöva drabbas av förköpsrätten. Likaså anser jag, att arrendatorerna böra ha den förköpsrätt obeskuren, som de tillförsäkrats i den sociala arrendelagen. c)

Expropriation.

Beträffande expropriation av lillskottsjord från större jordbruk anför kommittén, att sådan icke bör få ske, om expropriationen skulle »märkbart» försämra expropriationsfastighetens lönsamhet. Detta uttryck är enligt min mening för snävt. I likhet med vad andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 28 till 1942 års riksdag anser jag, alt expropriation bör få ske, då åtgärden inte kommer att tillfoga expropriationsfastigheten »avsevärd olägenhet». Kommittén anför vidare, att expropriation icke skall få ske, om det mindre jordbruket kan kompletteras genom sammanläggning med annat mindre jordbruk eller en del därav. Det heter härom i kapitel 19: »Ligga två övergångs jordbruk bredvid varandra och kan man genom att sammanlägga dessa båda brukningsdelar skapa ett kombinerat jordbruk eller ett jordbruk med basjordbrukets lönsamhetsnivå, bör sålunda expropriation av tillskottsjord till de båda övergångs jordbruken från ett angränsande större jordbruk icke få ske.»

568 Kommittén anser alltså, att man ovillkorligt skall ha ett jordbruk i stället för två, även om båda jordbruken utan »avsevärd olägenhet» för den större gården kunde förses med tillskottsjord. Denna fråga är av väsentlig storleksordning bl. a. i de fall, där hela grupper av alltför små jordbruk avsöndrats ifrån större gods. Det bör enligt min mening i dylika fall bliva föremål för en fri prövning, i vilken grad de mindre gårdarna skola läggas samman eller kompletteras med tillskottsjord från den större gården. Beträffande expropriation av hela ofullständiga fastigheter från enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket, anser jag, att sådan expropriation icke bör få ske från den, som äger blott en fastighet. Om en person äger flera dylika fastigheter, vilka ej kunna sammanläggas, bör han själv få bestämma, vilken av dem han skall behålla. I fråga om expropriation av hel brukningsdel i samband med omskifte anser jag, att vederbörande ägare, om han så önskar, skall ha ratt att genom rationaliseringsorganets förmedling erhålla annan fastighet inom länet av minst samma bärkraft som den fastighet han fått avstå. Beträffande kommitténs invändning häremot, att ett sådant villkor kan leda till tvister beträffande den nya egendomens pris, kan genmälas, alt det inte bör vara värre att värdera den gård han erbjudes köpa än den han tvingas avslå. d) Fördelning av avskrivningslån. Kommittén har ingått på frågan, huru ansökningar om avskrivningslån böra behandlas i det fall, att medelstillgången är knapp. Valet anses då stå emellan de mest behövande jordbrukarna å ena sidan och de ur jordbruksekonomisk synpunkt mest önskvärda företagen å andra sidan. Kommittén anser därvid, att man i första hand bör lämna bidrag till de senare förelagen. Jag anser, alt de lånebeviljande organen böra ha frihet att i lika mån söka beakta båda dessa synpunkter. e) Amorteringslån som bottenkredit. Kommittén har gått ut ifrån att statliga amorteringslån för rationalisering av jordbruken bör kunna ges även till personer, som ha bankmässig säkerhet för bottenkredil till sitt förfogande. Då redan befintliga kreditinstitut såsom jordbrukskassor, sparbanker och hypoleksföreningar kunna klara den saken, anser jag inga skäl föreligga, varför staten skulle engagera sig i en sådan kreditgivning i den mån den inte ersätter nuvarande egnahemslån. f) Stödet åt det mindre jordbruket. Den praktiska utformningen av kommitténs hjälp åt övergångsjordbruket är enligt min mening inte hållbar. Psykologiskt sett måste en direkt penningutdelning verka ofördelaktigt på medborgarna ute i bygderna. Där kan

569 t. ex. sitta en lägenhetsägare, som endast har en stuga och en tomt, vid sidan av en småbrukare, som har 10 tunnland åker. Båda ha samma inkomst, under del att småbrukaren kanske därjämte har någon förmögenhet. Åt den bättre situerade av de två skänker staten 500 kronor om året. Eller antag alt del är två småbrukare med 10 tunnland åker vardera. Den ene har haft relativt litet skulder och inga barn. Han har arbetat måttligt och levat sparsamt på låg inkomst. Den andre har haft minderåriga barn och stora skulder. Han har slitit hårt både hemma och borta för att försörja barnen och pressa ned skuldbeloppet. Resultatet blir att hans inkomst går över den fastställda gränsen. Den förre får av staten 500 kronor om året, den senare blir utan. Den praktiska erfarenheten torde komina att tusenfaldigt exemplifiera dylika ej rimliga konsekvenser. Om dylikt kan inträffa redan vid starten, så blir det ulan tvivel värre, när det har gått några år. Det är en orimlig tanke, att rationaliseringsorganen skulle kunna plocka upp alla s. k. övergångsjordbruk i takt med generationsväxlingen eller då det gäller de mindre arrendegårdarna i takt med att den nuvarande arrendeperioden utgår. Därtill finnes det för många småbrukarepojkar i det här landet, som trots allt håller fast vid jorden. Om några år ha vi lusentals småbrukare, som äro utestängda från bidrag därför att de övertagit sin gård eller förnyat sitt arrende efter det statsmakterna fattade beslut om denna hjälp. Under tiden ha de ekonomiska förhållandena förskjutit sig för en stor del av de andra så, att hela anordningen kommer att te sig regellös och inkonsekvent. I det läget komma de principiella resonemang, som varit avgörande för systemets införande, att brista som spindelväv. Från allmän ekonomisk synpunkt blir systemet fördärvbringande. Bidragen sakna för det första varje stimulerande verkan på mollagaren att genom ökad produktion å fastigheten eller genom arbete utanför densamma höja sin inkomst. Dess verkan blir därutöver rent negativ för att inte säga destruktiv. Om bidragsrättens upphörande heter det i kap. 22: »Under vissa omständigheter bör bidragsrätten upphöra redan innan den nuvarande brukaren avlider eller överlåter (respektive utarrenderar) fastigheten. Ett sådant fall har redan nämnts i kapitel 12, nämligen det fallet att brukarens inkomstförhållanden varaktigt förbättrals i sådan grad, att han icke längre kan anses vara i behov av bidrag. Någon bestämd regel för när en dylik omprövning av inkomstnivån och av bidragsfrågan skall ske, har jordbrukskommittén ej ansett böra uppställas på förhand.» Det gäller alltså för säkerhets skull att inte höja avkastningen och inkomsten. Nu innebär systemet, att man redan i och med att det satts i kraft har karakteriserat en stor mängd jordbruk såsom övergångsjordbruk. De äro märkta och avskilda ur gemenskapen med jordbrukets framtid. Dess brukare få en arbelsfri inkomst under förutsättning att de inte arbeta för hårt. Men därtill berövar man dem intresset av att förbättra sina brukningsdelar. Om de acceptera statens syfte att om några år lämna gården ifrån

570 sig, så lönar det sig bäst att suga ut den så mycket som möjligt, att tömma jordens näringsförråd, alt låta ogräset utvecklas, att sluta underhålla diken, vägar och stängsel, att glesa ut skogen etc. I detta sammanhang kan det vara värt alt fästa uppmärksamheten på folkpensionärerna. De komma att finnas i tiotusental under de närmaste åren inom vår åldrande småbrukarebefolkning. De få, om båda makarna leva, 1 600 + 500 kronor kontant, om gården är mellan 4 och 7 hektar. När de därtill ha bostad och egna naturaprodukter på gården, så måste de akta sig noga för alt producera något, om inte inkomsten skall bliva för hög. Att lämna fastigheten ifrån sig vore å andra sidan en mycket dålig affär. Nu kan man givetvis avstänga småbrukarna från detta bidrag vid pensionsåldern. Men hur skall man då göra, när endast den ene maken är i pensionsåldern eller då den ena maken är död? Och om man kopplar dessa bidrag samman med folkpensionerna, huru skall man då göra med barnbidragen? Att göra arealbidragen till en del av den ordinarie socialpolitiken har för övrigt kommittén avvisat bl. a. i kap. 12, (sid. 244), där det heter. »Sålunda bör exempelvis ej vid bestämmandet av storleken av detta stöd hänsyn tagas till sådana förhållanden som att brukaren har osedvanligt stor försörjningsbörda eller att brukaren på grund av ålder eller sjukdom är förhindrad att själv deltaga i jordbruket i sedvanlig utsträckning och därför måste anlita lejd arbetskraft, med påföljd att nettoinkomsten av jordbruket blir mycket liten. För avhjälpande av ett av dylika personliga omständigheter föranlett behov torde principiellt de vanliga sociala hjälpformerna böra anlitas.» Det torde inte heller bliva lätt för de personer, som skola sitta i lantbruksnämndernas lokalorgan och justera de taxerade beloppen. Härom skriver kommittén i kap. 12 (sid. 249) att »huvudsynpunkten synes böra vara, att justering skall kunna ske, då det synes uppenbart, att taxeringarna ej ge en riktig bild av de försörjningsmöjligheter, som brukningsdelen och förvärvskällor utanför denna ge en genomsnittlig brukare». Man skall alltså bedöma tre faktorer: brukningsdelen, förvärvskällor utanför denna och brukaren. Om dessa saker var för sig och lillsammantagna kan i de flesta fall olika meningar råda. Härmed gjorda antydningar må vara motivering nog, varför jag inte kunnat ansluta mig lill kommittémajoritetens förslag till hjälp åt övergångsjordbruken. I anslutning till nu anförda erinringar emot della förslag må några positiva synpunkter anföras. Om man från de allmänna utgångspunkter, som jag angivit i mitt yttrande och mot bakgrunden av det förslag till bidrag åt småbruket, som kommittén föreslagit, söker bedöma producentbidraget på mjölk, den s. k. småbrukarehjälpen, så kommer man enligt min mening till helt andra resultat beträffande denna hjälpform än vad kommitténs majoritet gjort.

571 Kommittén framhåller, att producentbidraget verkar ojämnt därför att de stora familjerna, som få behålla mera mjölk hemma, få mindre i bidrag. Skillnaden i mjölkkonsumtion emellan en normal familj på 3 å 4 personer och en stor familj på 6 å 7 personer torde inte röra sig om mera än två liter per dag, vilket skulle minska bidraget med cirka 30 kronor per år. Emellertid är det ju så, att man i fortsättningen räknar med barnbidrag liksom man f. n. har rabatt på mjölk. Ovan anförda synpunkt torde därför inte kunna användas som ett argument mot producentbidraget. Vidare påpekar kommittén, att producentbidragen även kunna tillfalla dem, som inte behöver det. Det är en egenskap, som denna stödform delar med jordbruksstödet i övrigt bara med den skillnaden, att vi här stå inför ett mycket litet problem i jämförelse med de plusvarianter i fråga om lönsamhet ovanför basjordbruket, som kommittén ägnar liten eller ringa uppmärksamhet. Kommittén anser vidare, att producentbidraget skulle bidraga till att framkalla en eljest icke lönsam mjölkproduktion vid en del mindre brukningsdelar. Faran härför är högst överdriven. Producentbidragen bli en viss stimulans för det mindre jordbruket att mera vårda sig om djurens utfodring och mjölkens tillvaratagande. Men detta måste från allmänna ekonomiska synpunkter betraktas som en fördel. Kommittén söker också med medeltalsberäkningar visa, att producentbidraget verkar ojämnt. Faktum är, att producentbidraget kan i stort sett utnyttjas av en småbrukare, som har fyra kor, om dessa äro av relativt god kvalité och fodras bra. Det kan också gå med tre goda kor, om dessa skötas mycket bra. Om det nu ändå inte utnyttjas, så beror det antingen på att vederbörande småbrukare har andra inkomstkällor, som göra, att han klarar sig. I detta fall är det endast i sin ordning, att han inte ägnar sig åt mjölkproduktion. Eller också beror det på att mjölkproduktionen är illa skött genom att djuren äro svaga och fodras dåligt. Då är det både hans eget och samhällets intresse, att dessa brister avhjälpas. Eller också slutligen kan brukningsdelen vara mycket svag och andra inkomstkällor saknas. Men då står man ju inför det fall att trycket till ralionalisering bör få verka. En anmärkning mot producenlbidraget är ofrånkomlig. Det hjälper inte alls dem, som inte kunna lämna mjölk till mejeri. Visserligen kan man anföra, att allt flera kunna ansluta sig till mejerierna i den mån bygdevägarna förbättras, att dessa avlägsna gårdar vanligtvis köpts billigt med hänsyn till deras läge samt att dessa avlägset liggande jordbruk i den mån ägaren inte kan bygga på andra inkomster torde höra till dem, som i första hand böra ingå i den yttre rationaliseringen. Men helt kan man inte bortse från dessa jordbruk vid utformningen av stödet åt det mindre jordbruket. Sammanfattningsvis kan man dock säga, att producentbidraget fungerat bra, att småbrukarna äro nöjda med detsamma och att kritiken väger ganska lätt, särskilt i jämförelse med de anmärkningar, som kunna riktas

572 mot kommitténs förslag till kontant penningutdelning. Jag anser därför, att det nuvarande producentbidraget t. v. bör ingå i ett stöd till det mindre jordbruket. Därvid uppställer sig frågan om någon ändring i de nuvarande bidragsgrunderna behöver vidtagas. Endast på en eller ett par punkter synes så vara fallet. Producentbidraget utgår nu med 4 öre per kg till mejeri levererad mjölk för högst 2 000 kg per kvartal. I den mån leveransen överstiger 2 000 men ej 3 500 kg utgår det oförändrat med 80 kronor. När leveransen överstiger 3 500 kg per kvartal, minskas bidraget med 2 öre per kg, så att det helt upphör vid en kvartalsleverans av 7 500 kg. Därjämte finnes en heklargräns, som föreskriver, att producentbidrag ej får utgå till leverantör, vars jordbruk överstiger 25 ha åker. Om nu målet för prissättningen skall vara att göra bas jordbruk med 10—20 ha åker lönande, så synes hektargränsen för rätten att erhålla producentbidrag böra sänkas till basjordbrukets medelstorlek, d. v. s. 15 ha åker. Av samma anledning kan man möjligen överväga att låta avvecklingen ske något hastigare, så att man t. ex. från och med 3 501 kg drar av 3 öre per liter. Enbart ett producentbidrag av nu nämnd omfattning synes emellertid ej bliva tillfredsställande. Detta bör därför enligt min mening kompletteras med ett mindre produktionskostnadsstöd av annan art. Vid konstruktionen av detta kan man som kommittén gjort gå ut ifrån åkerarealen. Jag nämner förslagsvis följande skala. 2-1— 3 hektar 3-1— 4 » 1-1— 7 » 7-1— 8 » 8-1— 9 » 9-1—10 »

100 kronor 150 200 » 150 100 50

Ett arealbidrag av denna storlek bör kunna disponeras på annat sätt än till kontantutdelning. Det bör därför enligt min mening utgå i form av rabatt på vissa produktionsmedel. För att inte inköpen ensidigt skola rikta sig mot en produkt, bör rabatten gälla flera varor, bl. a. konstgödsel och kraftfoder. Därvid bör konstgödselrabatten göras högre än kraftfoderrabalten, så att de mindre gårdarnas egen växtodling utvecklas. I samband härmed är det önskvärt, att markkarteringen kraftigt främjas. Med hänsyn härtill bör kostnaden för markkarteringen i sin helhet få betalas med hektarbidraget. Om man i fortsättningen vill organisera markkarteringen på bredare bas såsom önskvärt är så blir det en stor fördel för hushållningssällskapens tjänstemän att för småbrukarnas del kunna hänvisa härtill. På jord som är markkarterad och behöver större mängder av fosforsyra och kalcium, bör man kunna tillåta, att fakturor för fosforhaltiga gödselmedel och kalk i sin helhet betalas med hektarbidraget. Detsamma gäller grund-

573 gödsling av betesvallar, i den mån som plan härför uppgjorts av hushållningssällskapens tjänstemän. Motiveringen för att man särskilt bör främja användningen av fosforsyra och kalcium i den mån behovet härav fastställts är mycket stark. Utom den direkta skördestegring, som kan väntas härav, får man en bättre kvalité på fodret, vilket i sin tur har stor betydelse för djurens försörjning med mineralämnen och därmed för deras hälsotillstånd och uthållighet i produktionen. Även för kvalitén på de livsmedel, som saluföras, och därmed för befolkningens hälsa har det säkerligen betydelse, att vi få mätta våra jordar med dessa ämnen. Då kalcium och fosfor fasthålles relativt starkt av jorden, utgör en grundgödsling därmed en av de mest effektiva beredskapsåtgärder, som kan vidtagas. Den fosforsyra och den kalk, som vi tillfört våra jordar, kan icke genom några åtgärder tagas ifrån oss, vilket däremot kan bliva fallet med varor, som lagras i beredskapssyfte. Anmärkas bör vidare, att en ökning av våra jordars förråd av kalcium och fosfor kan genomföras utan hänsyn till, huru jorden nu är eller senare blir fördelad på olika brukningsdelar. Fördelen av en dylik förbättring kan utnyttjas lika bra, vem som än blir ägare av jorden. Den lilla del av vår åkerjord, som kan komma att tillföras några större mängder fosforsyra och kalk och senare inte kommer att användas vare sig som åker eller betesmark, kan man i detta sammanhang helt bortse ifrån. Som nämnts bör man i de fall, då behovet av fosforsyra eller kalk fastställts genom markkartering eller gödslingen i övrigt planerats av sällskapens tjänstemän, kunna lämna helt fria gödselmedel inom ramen för hektarbidragets slutsumma. I övriga fall samt beträffande kali- och kvävehaltiga gödselmedel kan man tänka sig en rabatt av femtio procent av inköpspriset. Utan tvivel kommer det alltid att vara svårare för småbruket än för större gårdar att hålla jämn tillgång på äggvita av egen produktion. Småbrukens kreatursbesättningar måste vara relativt stora, om arbetskraften skall utnyttjas och de fasta kostnaderna skola kunna nedbringas. Återväxten på vallarna går därför i regel åt till bete. Även om material finnes, blir det också dyrare att tillverka A. I. V.-foder på en liten gård. Detta hindrar dock icke, att man bör försöka främja en rationell tillvaratagning av den hemmaproducerade äggvitan även vid de små gårdar, varom här är fråga. Med hänsyn härtill bör arealbidraget även få användas för likvid av A. I. V.lösning. Även i detta fall bör rabatten få gå till 100 procent av varans pris. Kommittén har påpekat, att många småbruk särskilt norrut inte kunnat utnyttja producentbidraget och att hjälpen av detsamma blivit för liten. Det råder inget tvivel om att orsaken härtill i första hand är att söka på utfodringens område. Rabatt på äggviterikt foder är det effektivaste medlet att lära dessa småbrukare, huru kor skola utfodras. Rabatten bör knytas till bestämda kontrollerade kraftfoderblandningar dels för mjölkkor och dels för höns. Dessa kraftfoderblandningar, som även böra innehålla mineral-

574 ämnen i betryggande omfattning, kunna avpassas efler småbrukets behov i olika landsändar. Samtidigt bör en kraftig propaganda bedrivas för en riktig utfodring. Man behöver inte tänka sig att dessa kraftfoderblandningar i sin helhet skola bestå av importerat oljekraftfoder. I den mån produktionens omfattning gör det nödvändigt att minska på importerat foder kan även svenskt foder i betydande omfattning användas. Då det torde bliva nödvändigt att med importavgifter begränsa användningen av importerat foder, så kan en dylik åtgärd lättare fördragas från det mindre jordbrukets sida, om dess utövare tillförsäkras en begränsad mängd äggvita till lägre pris. Det kan här nämnas, alt årsleveransen per kvartal till mejeri levererad mjölk år 1944 för de grupper som här närmast diskuteras var följande: Södra och Mellersta Sverige Skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Hela riket

Slättbygder

2 075 2 095

1 562 1 727

1 017 1 248

1 466 1694

Grupper

2— 5 ha åker 5—10 » »

Förvisso finnes det ingen rationaliseringsåtgärd vid det svenska jordbruket, som skulle verka snabbare och giva en billigare produktionsökning än en rationalisering av utfodringen åt den stora mängd småbrukarekor, som nu endast mjölk c:a 1 500 kg per år. Jag vill i detta avseende hänvisa till sista upplagan av lärobok i Jordbruksekonomi av Nanneson, Nilsson, Ytter born där det heter sid. 119: »Ett dåligt utbyte vid mjölkproduktionen sammanhänger givetvis ofta med att man håller kor med för svag produktionsförmåga men även och antagligen ännu oftare med för knapp och olämpligt sammansatt utfodring, så att den förhandenvarande produktionsförmågan hos komalerialet endast blir ofullständigt utnyttjad. Den svagaste punkten i vår mjölkproduktion, när vi se på landet i dess helhet, torde ligga just på detta område. Genom utgallring av sämre kor och en förbättrad utfodringsteknik, så att kornas normala produktionskapacitet fullt utnyttjas, föreligga i ofantligt många ladugårdar stora möjligheter att förbättra det tekniska produktionsresultatet vid mjölkproduktionen och därigenom även dennas lönsamhet.» Sä långt dessa auktoritativa författare. Kombination av producentbidrag och rabatt på lämpligt foder i förening med objektiv upplysning bör i detta fall, enligt min mening, kunna leda till goda resultat. För de mindre småbrukare, som ägna sig åt hönsskötsel, bör en rabatt på en begränsad mängd kraftfoder vara en god hjälp i konkurrensen med den mera industrialiserade hönsskötseln. För en uthållig äggproduktion till rimliga priser är småbrukarnas produktionsform utan tvivel lika god som någon annan, men i vissa lägen kan de stora hönsgårdarnas konkurrens bliva mycket besvärande. Att det produktionskostnadsstöd som här skisserats sprider sig inom hela lanthushållningen och därför även främjar småbrukets fläskproduktion

575 genom ökade mängder skummjölk och genom frigörande av mindre mängder säd för svinens räkning behöver ej närmare utvecklas. En intresserad och kunnig småbrukare bör på dessa vägar kunna göra mycket för att förbättra sin produktion. Även för de gårdar, som inte kunna lämna mjölk till mejeri, blir den nu föreslagna anordningen bättre än den nuvarande, även om det inte blir helt tillfredsställande. Det kan dock såsom förut nämnts ifrågasättas, om man skall lämna lika stort stöd till de gårdar, som äro så illa belägna, att vägfrågan inte kan ordnas. Tills vidare bör man enligt min mening nöja sig med hektarbidraget, dock med den skillnaden, att det blir oförändrat 200 kronor från 4—10 hektar samt sedan avvecklas mellan 10 och 13 hektar. 1 den mån tekniska möjligheter för ett lantsmörsbidrag finnes, bör detta bidrag t. v. behållas. Likaså bör priset på sötmjölkskalv betraktas med hänsyn tagen till dessa avlägset liggande jordbruk. Utbetalningen av hektarbidragen bör ske genom de blivande länsorganen. Därmed få dessa tillfällen att samtidigt söka påverka deras användning, så alt de komma till bästa möjliga nytta. Någon kriminalisering av överlåtelse av varor, som köpts med rabatt, bör inte förekomma. g)

Organisationen.

Även om organisationen utbygges med en viss försiktighet, med hänsyn till ovissheten om rationaliseringens omfattning, så måste man dock förutsätta att ett betydande antal nya tjänster behöva tillsättas. Pä grund av den brist på arbetskraft som nu råder på alla områden kan det därför bliva svårt att fylla behovet av personal. Kommittén har framhållit, att man i lantbruksnämndernas verksamhet bör söka tillvarataga den praktiska erfarenheten. Jag vill för min del kraftigt understryka detla uttalande. I den föreliggande situationen bör man sålunda enligt min mening allvarligt pröva kompetensfordringarna så att man ej ställer onödigt stora krav pä formell kompelens. Jag tänker härvid särskilt pä möjligheten att i vissa fall låta vandringsrättare vinna befordran till högre tjänster än dem de nu ha. Det finnes bland denna kär gott om duktigt folk med betydande erfarenhet på hushållningssällskapens arbetsområde. Utan tvivel skola många av dessa efter relativt korta påbyggnadskurser kunna kompetensförklaras för vissa högre tjänster. En dylik befordringsmöjlighet borde också i hög grad bidraga till alt mera duktigt folk söker sig in på denna väg samtidigt som det blev en stimulans för dem som redan äro anställda. Wahl.

Svensson.

6)

av herrar Sahlin och Wehtje rörande frågan ora komplettering av vissa jordbruk med skog.

Kommitténs majoritet har vid sina överväganden om den yttre rationaliseringens utformning uttalat, att denna måste i hög grad påverkas av de möjligheter, som kunna förefinnas att på lång sikt bereda jordbruksbefolkningen inkomstkällor vid sidan av själva jordbruket. Kommitténs förslag innebär i detta hänseende bl. a., att vid den yttre rationaliseringen av fastighetsbeståndet i varje ort en undersökning skall verkställas rörande såväl tillgången av arbetskraft som ock omfattningen av arbetstillfällena i orten. Utformningen och avbalanseringen av fastighetsbeståndet skall därefter enligt förslaget ske på det sätt, att jämvikt uppnås mellan behovet av och tillgången på arbetskraft. Emellertid har kommittén även uttalat, att den ansett sig sakna anledning att vid sin planläggning av fastighetsbeståndets rationalisering taga hänsyn till andra inkomstkällor vid sidan av jordbruket än skogsbruket. Vad detta sistnämnda beträffar har kommittén däremot framhållit, att innehavet axskog, vad beträffar de skogrikare delarna av landet, vore ett nalurligl komplement till jordbruket. Kommittén har på denna grund funnit sig föranledd att undersöka, i vad mån jordbrukets yltre rationalisering borde förenas med åtgärder i syfte att bereda skoglösa eller skogfattiga jordbruksfastigheter ökad tillgång på egen skog. Kombinationen av skog och jordbruk blir enligt kommitténs mening till avsevärt gagn, därigenom att den ger jordbruksföretagen större ekonomisk motståndskraft och stabilitet. Kommittén har även påpekat fördelen för jordbrukarna av alt äga tillgång till husbehovsvirke å egen mark. I likhet med kommitténs majoritet hysa vi den meningen, att innehavet av skog, särskilt för försörjningen med husbehovsvirke, kan vara till gagn för innehavarna av mindre jordbruk. Dock hava vi icke kunnat undgå att finna, att majoriteten överskattat detta gagn samt tillagt skogsinnehavet nyttoverkningar, som det enligt vår mening i allmänhet icke äger. På grundval av den argumentering, som kommittén sålunda fört rörande angelägenheten av att förena vissa typer jordbruk med skog, har kommittén framfört en serie konkreta förslag till åtgärder i syfte att åvägabringa skogstilldelning till vissa skogfattiga eller skoglösa jordbruk.

577 Tillgång till skog för täckandet av respektive fastigheters behov av husbehovsvirke är även enligt vår mening av stort värde för jordbrukets utövare och synes oss därför så vilt möjligt böra tillgodoses. Tillgång av skog för avsalu kan givetvis även den vara till stöd för ett jordbruk. Vi anse emellertid, att betydelsen härav överskattats. Majoritetens bevisföring om stödskogens betydelse finna vi vara mer vilande på teoretiska konstruktioner än på förhållandena, sådana de te sig i verkligheten. Vi kunna därför icke biträda majoritetens längst gående slutsatser och yrkanden, nämligen alt expropriation bör få tillgripas för att tillförsäkra vissa typer av jordbruk tillgäng av skog. Ehuruväl vi i likhet med majoriteten anse en rationalisering av beståndet av mindre jordbruksfastigheter behövlig och önskvärd i syfte alt skapa mer bärkraftiga jordbruk, anse vi dock, att en efter starkt schematiserade linjer genomförd inriktning av fastighetsbeståndet skulle för skogsbrukets vidkommande komma att medföra vådor både av social och ekonomisk natur, ej minst med hänsyn till försörjningen med arbetskraft. Slutligen kunna vi ej heller godkänna majoritetens uttalanden om att parcelleringen av större skogsbruk i syfte att förse mindre jordbruk med skogslotter genom expropriation icke skulle bli till nämnvärd skada för skogsvården och skogsproduktionen. När vi nu här nedan gä att granska majoritetens bevisning samt framlägga motiv för vär egen uppfattning i dessa spörsmål, kan vår framställning lämpligen anknytas till de olika avsnitten i betänkandets kapitel 10. Vi komma sålunda här nedan att behandla: 1) Majoritetens allmänna uttalanden rörande kombinationen av jordbruk och skogsbruk. 2) Grunderna för den yttre rationaliseringen i vad de avse eliminerandet av vissa typer jordbruk och skapandet av andra, särskilt da s. k. kombinerade jordbruk. 3) Följderna av den parcellering av de större skogsbruken, som måste bli en följd av ett genomförande av majoritetens program. 1) Allmänna

sgnpunkter

på skogens

betydelse

för det mindre

jordbruket.

Kommittén har tillmätt skogsinnehavet särskild betydelse för jordbruken såsom sysselsättningsreserv och såsom reservkapital och ekonomiskt stabiliserande moment. Såsom sysselsättningsreserv har kommittén betecknat skogsinnehavet värdefullt dels emedan det kan bereda arbetsmöjligheter under strödagar, och dels emedan ägaren där kan utnyttja sin arbetskraft under lågkonjunkturer, då arbetstillfällena i orten eljest äro beskurna. Kommittén säger därvid, att om fastighetens ägare ej själv vill avyttra skogsprodukter i dåligt prisläge under en lågkonjunktur, så kan han bedriva skogsvårdande arbeten i sin skog, vilka på lång sikt öka dennas produktion och höja dess värde. 37—-616475 : II

578 Vi äro underkunniga om, all den egna skogens betydelse som sysselsättningsreserv för det mindre jordbruket under senare år starkt understrukits i offentliga utredningar (1936 års skogssakkunniga, fastighetsbildningssakkunniga) samt numera nästan betraktas som ett fastslaget faktum. En sådan uppfattning bygger emellertid enligt vår mening mer på teoretiska konstruktioner än pä de faktiska förhållandena. De mindre skogsägarna disponera nämligen i själva verket endast i mycket begränsad omfattning sin arbetskraft för arbete å egen skog. De större bondejordbruken, vilka ofta besitta en rätt betydande skogstillgäng, närma sig beträffande formerna för arbetskraftens disposition mer storskogsbruket. Det har med rätta sagts, att småskogsbruket är starkt konjunkturbetonat. Äro årsavkastningarna i virke små, böra de lämpligen sammanföras till större, samlade utbud. Det är då fullt naturligt samt utgör endast ett bevis på gott ekonomiskt förstånd hos skogsägaren, att dessa samlade försäljningar utbjudas under goda konjunkturer med höga virkespriser. Att det i verkligheten tillgår på detta sätt bestyrkes bäst därav, att utbudet av virke till industrien frän bondeskogarna starkt ökas under stigande konjunkturer för att åter dala till ytterst ringa kvantiteter under lågkonjunkturerna. Vi vilja i delta sammanhang även erinra om de starka konjunkturväxlingarna i skogsvårdsavgifterna, vilka utförligt diskuterats och exemplifierats i skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande den 4 december 1945. Dä avverkningarna såväl ä de allmänna skogarna som ä bolagsskogarna äro relativt konstanta, måste variationerna å bondeskogarna vara så mycket starkare för att de stora växlingarna skola kunna ernås i de sammanlagda avgiftsbeloppen från alla skogsägaregrupper. (Givetvis betingas variationerna även i viss mån av förändringarna i å-priserna.) Nu ifrågavarande spörsmål belyses även av en på initiativ av Sveriges Skogsägareförbund gjord sammanställning av avverkningsrättsupplåtelser, som inom Norrland, Dalarna och Värmland skett från bondeskogar under året 1944—1945, vilket i skogsindustrielit hänseende torde få betraktas som ett högkonjunkturår. De undersökta kontrakten hava utvalts efter en i nu förevarande hänseende slumpvis vald regel, som icke kunnat ge tendentiöst utslag. Utredningen omfattar sammanlagt 400 avverkningsrättsupplåtelser från bondeskogar. Av dessa ha 93 stycken en skogsareal av högst 50 hektar vardera. Sammanlagda arealen av dessa är 2 835 hektar, och den försålda virkeskvantiteten, som avser av köparna tillgodogjord virkesmassa på bark, utgör 27 250 kbm. Den under en säsong kontrakterade försäljningen uppgår sålunda till 9-6 kbm per hektar, vilken kvantitet med hänsyn till av köparna ej tillgodogjorda toppar och vrak med säkerhet kan höjas till 10 kbm. Om man anlar, att genomsnittliga produktionen från dessa skogar utgör 2*5 kbm per hektar och år, vilket är snarare högt än lagt, kommer man alltså till att de verkställda försäljningarna motsvara fyra normala årsavverkningar. Att märka är vidare, att av berörda 93 kontrakt säljarna blott i 22 fall, avseende 4 104 kbm eller

579 15 procent av kvantitetens totala kubikmassa, förbehållit sig att själva verkställa huggningen. Till 85 procent utfördes sålunda denna av lejt folk. Körningen utfördes i 35 fall av de säljande skogsägarna med en virkesmängd av 7 717 kbm, utgörande 28 procent av kontraktens totala kubikmassa. Utsträcker man undersökningen att avse även fastigheter med skog över 50 hektar, d. v. s. låter den omfatta alla de 400 kontrakt om avverkningsrätter, som utredningen berör, visar det sig, som ock var att vänta, att skogsägarna i än mindre omfattning tillvaratagit möjligheterna till arbete å egen skog. Samtliga 400 kontrakt avse en virkesmassa av 167 455 kbm. Endast 53 av de 400 säljande jordbrukarna ha förbehållit sig att själva få verkställa huggningen av sin skog samt ha därvid huggit 11 685 kbm eller 7 procent av kontraktens totala kvantitet. 93 procent av huggningarna ha sålunda måst utföras med rörlig, å respektive säljarefastigheter ej bosatt arbetskraft. Körningarna intresserade mera. 112 stycken av de 400 säljande jordbrukarna utförde körning själva eller med eget folk och uttransporterade därvid 37 610 kbm eller drygt 22 procent av hela kontrakterade kvantiteten. Denna statistik har givetvis icke den omfattning, att den kan tillmätas någon avgörande beviskraft, i synnerhet som den avser ett år, då rikliga arbetstillfällen pä andra områden stått till buds. Men den är dock tillräckligt stor och dess resultat tillräckligt markerade för att framvisa en tydlig tendens hos det mindre bondeskogsbruket att icke vara inställt pä att utnyttja arbetstillfällena ä den egna skogen. Sammanställer man statistikens resultat angående arbetskraften vid avverkningar å bondeskogarna med vad i övrigt är känt om bondeskogsbrukets konjunkturbetonade art, sä är man enligt vår mening berättigad till det omdömet, att den egna skogen, vad avverkningsarbetet beträffar, icke har den betydelse som sysselsättningsreserv för de mindre jordbruken, som man velat tillmäta den. Nu har emellertid kommitténs majoritet uttalat, att om de mindre jordbrukarna av konjunkturtekniska skäl icke avverka ä egen skog under lågkonjunkturer, då arbetstillfällen vanligen bäst behövas, sä böra de då i stället kunna sysselsätta sig med skogsvärdsarbeten å den egna skogen. Denna argumentering är verklighetsfrämmande därför att dessa arbeten måste utföras på ofrusen mark, d. v. s. just under de årstider, då jordbruksarbetena äro mest brådskande. Skogsodlingarna måste ske under samma tid som vårbruket av jorden. Skogsdikningarna kunna äga rum hela sommarhalvåret, men jordbruksarbetena pågå även hela denna tid. Höstplöjningen i jordbruket räcker i regeln ända fram till den tid, då tjälen går i jorden i det nordsvenska skogslandet. De enda skogsvårdsarbeten, som kunna ske på frusen mark, äro vissa röjningar och stamkvistning. Det bör även framhållas, att de skogsvårdsarbeten, för vilka finnes utrymme å en skog av 50 å 100 hektars areal, oftast icke äro av nämnvärd omfattning samt övervägande hava karaktär av engängsarbelen, som endast återkomma med långa

580 intervaller. Sedan eventuellt behövliga skogsodlingar skett och dikningsbara sankmarker torrlagts, kräver skogsvården på en fastighet av omkring 50 hektar icke många dagsverken om året. Kommitténs majoritet har särskilt betonat den betydelse skogen skulle ha för beredande av arbetstillfällen ä s. k. strödagar. Vi anse, att värdet härav även överbetonats. Strödagarna torde i de flesta fall fä utnyttjas för vård och tillsyn av redskap och övriga inventarier, smärre reparationer, bokföring m. m. Att skogen skulle utnyttjas för att tillhandahålla de arbetstillfällen, vilka likt felande bitar i ett puzzle skulle plockas in för att fylla varje dag och varje timme av jordbrukarens tillvaro med 100-procentigt arbete, är icke sannolikt. Såsom det andra motivet för önskvärdheten av att förse de mindre jordbruken med egen skogstillgång har majoriteten anfört, att skogsinnehavet kunde förväntas locka fastighetsägaren att uppspåra avverkning och sålunda öka sina tillgångar. Skogen skulle därigenom kunna bli en reservfond, lämplig alt tillgripa, då större investeringar bleve nödvändiga i jordbruket. Skogen skulle överhuvudtaget bli en stabiliserande faktor i jordbrukarens ekonomi. Majoriteten har även understrukit den ekonomiska vinst, som jordbrukaren skulle kunna göra genom förvärv av skog, som därefter kunde förväntas undergå värdestegring. Om förvärvandet av skog grundas på skuldsättning kunna de eventuellt stödjande och stabiliserande verkningar, som besittandet av skog h a för jordbrukaren, förstöras av att jordbrukarens första åtgärd efter skogsförvärvet regelmässigt blir att realisera skogen för att i möjligaste mån nedbringa skulden. En inom skogsstyrelsen arbetande sakkunnigeberedning lär komma att föreslå bl. a. sådan ändring av gällande skogslag, att tvang till s. k. uthålligt skogsbruk föreskrives för stödskogar. Skulle en dylik lagändring genomföras, bortfaller visserligen en viss del av risken för skogens omedelbara exploatering, men det ekonomiska värdet för den köpande jordbrukaren kommer, såsom majoriteten även riktigt påpekat, väsentligen att ligga i den värdestegring, som skogen efter hand kan tänkas undergå. Vi finna det för vår del ej rimligt, att staten genom tvångsåtgärder (expropriation) skulle avhända en grupp medborgare deras rättmätiga egendom för att därmed skapa förutsättningar för spekulativa värdestegringsvinsler åt en annan grupp medborgare. * Av skäl, som ovan anförts, kunna vi icke dela majoritetens mening, att innehavet av skog är av så avgörande betydelse för bärigheten av mindre jordbruk i skogsbygderna, att expropriationslagstiftning bör tillgripas för att skapa förutsättningar för att under alla förhållanden kunna tillgodose detta skogsbehov. I den mån skog genom andra åtgärder, på frivillighetens .grund och i samband med den rationalisering av fastighetsbeståndet, som i nästa

581 avdelning behandlas, kan tillföras fastigheter, som lida brist på skog, anse vi att detta lämpligen bör ske 2. Omfördelningen

av fastighetsbeståndet

i

rationaliseringssyfte.

Det centrala i majoritetens förslag är en omfördelning av fastighetsbeståndet i rationaliseringssyfte. Man skall därvid eftersträva att framskapa jordbruksfastigheter av tvä skilda huvudtyper, nämligen dels basjordbruket och dess påbyggnad, normjordbruket, vilka båda skola kunna bereda brukaren fulla arbetstillfällen och full försörjning å den egna fastigheten, och dels stödjordbruket, vars ägare skall fä sin väsentliga bärgning genom lönearbete utom fastigheten. Mellanformen mellan dessa båda fastighetstyper, de s. k. ofullständiga jordbruken, här benämnda övergångsjordbruk, äro avsedda att försvinna. Grunden för genomförandel av denna omfördelning av fastighetsbeståndet skall i första rummet vara lönsamheten och arbetskraftförhållandena och vid sidan därav behovet av upprätthållandet av viss jordbruksproduktion. En fullständig balans mellan tillgång och efterfrågan å arbetskraft i orten skall eftersträvas. Medlet härtill skall vara en reglering av beståndet av övergångsjordbruk, vilka nu leverera en väsentlig del av den tillgängliga arbetskraften i de nord- och mellansvenska skogsbygderna. Överstiger stocken av ledig arbetskraft det uppskattade behovet, nedbringas tillgängen genom eliminering av ett antal övergångsjordbruk. Detta kan ske genom deras sammanslagning, varvid nybildas basjordbruk, eller genom deras styckning och delarnas sammanläggning med närliggande basjordbruk till dessas förstärkning eller genom deras egen förstärkning med skog till s. k. kombinerade jordbruk. Anses återigen tillgången på arbetskraft vara för liten, skall den utbyggas genom omreglerande av övergångs jordbruk till stödjordbruk. Här föreligger sålunda intet mindre än en teoretiskt upplagd, stor plan till en fullständig reglering av beståndet av jordbruksfastigheter. Målet skall vara full sysselsättning, vunnen för en grupp jordägare helt inom egen rågång å bas- eller normjordbruk, för en annan grupp, bosatt å stödjordbruk, ernådd genom lönearbete i orten, varvid antalet stödjordbruk skall vara sådant, att full balans erhålles mellan antalet arbetssökande och ortens behov av rörlig arbetskraft. Vi anse i likhet med kommitténs majoritet, att fastighetsbeståndet i många orter icke är lyckligt avvägt samt att därför en viss oinbildning av detsamma efterhand och i den män tillfällen därtill erbjuda sig bör äga rum. Jordbruken äro i ej ringa omfattning för smä för att en rationellt bedriven, lönande jordbruksdrift skall kunna utövas. En utvidgning och förstärkning av många brukningsdelar bör därför, särskilt med hänsyn till deras innehav av åkerjord, komma till stånd, så att jordbruken, må kunna bli mer bärkraftiga. Men vi anse samtidigt, att det icke är vare sig önskvärt eller ens möjligt att framdriva en sådan omdaningsprocess efter så schematiska

582 linjer, som majoriteten föreslagit. Vi anse även, att det är en brist, att vid förslagets utformning hänsyn tagits så gott som enbart till jordbrukets intressen och att hela frågan upplagts som ett jordbrukets interna problem. En dylik omreglering måste intimt ingripa i och påverka även skogsbrukets arbets- och livsmöjligheter. Majoriteten har diskuterat men enligt vår mening ej tagit nödig hänsyn till dessa. Majoritetens förslag i nu förevarande hänseende föranleda följande kritiska erinringar från vår sida. Kärnan i förslaget är jordbruksfastigheternas omfördelning till vissa bestämda typer med hänsyn till att full balans skall ernås mellan tillgång och behov av arbetskraft i resp. orter. En förutsättning för förslagets realiserande är därför, att en beräkning av behov och tillgång på arbetskraft göres i varje ort, som i rationaliseringshänseende skall utgöra en enhet. Då det torde stöta på mycket stora svårigheter att verkställa demografiska prognoser för så små områden, som då komma i fråga, torde kalkylerna få grundas på befolkningssiffrorna, sådana dessa te sig vid beräkningstillfället. Man förväntar, att skogsbrukets arbetskraftbehov skall kunna något nedbringas genom rationaliseringsåtgärder. I övre Norrland torde dessutom avverkningarna få minskas under en nu inträdd period av sjunkande virkestillgångar. Ä andra sidan finnes i hela Norrland en sedan inånga årtionden tillbaka ackumulerad kvantitet försummade skogsvårdsarbeten av alla slag, med vilka man nu måste gripa sig an. Tillvaratagande av smådimensioner och avfallsvirke i större omfattning än tidigare innebär även ökade krav på arbetskraft. Det är därför mest sannolikt, att skogsbrukets framtida behov av arbetskraft blir större än nu. Huru mycket kan icke beräknas, enär så många ovissa faktorer här spela in. Härtill kommer, att en mångfald nytillkommande faktorer av varjehanda slag kunna hastigt förändra en orts arbetskraftsbalans. Uppträdandet av en utvecklingskraftig industri pä en plats kan länspumpa stora delar av landsbygden däromkring pä arbetskraft. Med hjälp av de snabba kommunikationer, som bussar och lättviktsmotorcyklar erbjuda, kunna industriarbetarna vara bosatta miltals frän sina arbetsplatser. Man har i skogsbygderna även många exempel på att framdragandet av ny väg genom ett större skogsdistrikt kan totalt kasta om arbetskraftbalansen därstädes. En så svårbedömbar och rent lokalt växlande faktor som utflyttningen från landsbygden till tätorterna påverkar givetvis även arbetsbalansen. Med det sagda ha vi velat framhålla, att både tillgången på och behovet av arbetskraft på landsbygden såväl inom större rayoner som i all synnerhet lokalt äro snabbt variabla. På en sådan ständigt skiftande och ytterligt svårbedömbar grundval vill kommittén nu bygga en i resp. orters ekonomiska och sociala liv ytterst djupt ingripande åtgärd, nämligen en mer eller mindre omfattande omkonstruktion av fastighetsbeståndet. En sådan åtgärd förändrar emellertid en trakts ekonomiska status för årtionden framåt.

583 Vi finna det vara äventyrligt att, på sätt majoriteten föreslagit, med stöd av mycket teoretiska beräkningar och prognoser stöpa om grundvalarna för en trakts ekonomiska liv. Enligt vår mening måste man i stället vid rationaliseringen av fastighetsbeståndet gå ytterligt varsamt fram, så att man ej konstruerar en fastighetsfördelning, som den ekonomiska utvecklingen i levande livet sedan vägrar att verifiera. Är sålunda själva grunden för majoritetens omfördelningsplan enligt vår mening ej bärande, så gäller detta i lika mån principerna för det praktiska genomförandet av planen. Denna syftar, enligt vad vi här tidigare framhållit, till skapandet av två fastighetstyper, det självförsörjande bas- eller normjordbruket samt stödjordbruket. Mellanformerna avser man att snabbast möjligt eliminera. Mot denna ståndpunkt kunna enligt vår mening allvarliga erinringar göras. Vi anse, att majoriteten, för skogsbygdernas vidkommande feltolkat karaktären av vad den betecknat såsom övergångsjordbruk i skogsbygderna. Dessa bygders ofullständiga jordbruk utgöra nämligen i mycket betydande utsträckning en enligt vår mening nödvändig och oumbärlig form av stödjordbruk, utan vilka skogsbygdernas behov av allsidigt utrustad arbetskraft ej kan tillgodoses. Antalet basjordbruk är i de egentliga skogsbygderna ytterligt litet, övervägande flertalet brukningsdelar få enligt kommitténs terminologi föras till övergångs (-ofullständiga) jordbruk och stödjordbruk. Den arbetskraft, som står storskogsbruket till disposition kommer från de ofullständiga jordbruken och stödjordbruken. Tillgången på skogsarbetskraft understiger normalt högst avsevärt efterfrågan. Från de ofullständiga jordbruken utföres regelmässigt skogsarbete inom storskogsbruket. I själva verket är det så, att storskogsbruket får sin mesta och sin kvalitativt bästa arbetskraft just från de ofullständiga jordbruken. Vid dessa hålles även det hästbestånd, som ställes till disposition för körningarna i skogarna. De ofullständiga jordbrukens ägare utgöra storskogsbrukets beprövade körare-stam. Nu veta vi väl, att majoriteten framför det argumentet, att de ofullständiga jordbrukens ägare med hänsyn till jordbrukens skötsel icke böra vara nödsakade att söka skogsarbete långväga från hemmet. De böra få hållas i hemtrakten för att kunna sköta djuren vintertid och därigenom minska kvinnornas arbetsbörda m. m. Majoriteten framhåller i detta sammanhang även, att risk kan föreligga, att storskogsbrukets ägare föra en sådan avverkningspolilik, att alla avverkningar för en längre eller kortare period inställas i ett stort område. De ofullständiga jordbrukens ägare bleve då nödsakade att för erhållande av arbetstillfällen bege sig från hemmet, vilket skulle skada deras jordbruk. Häri har majoriteten funnit det avgörande motivet till att ofullständiga jordbruk borde avvecklas. Denna bevisning grundar sig på den förutsättningen, att alla vinteravverkningar inom storskogsbruket skulle inom en stor trakt inställas för ett eller

584 flera år. Givelvis kan en sådan eventualitet inträffa. I några trakter av Norrland har tidigare förekommit, att så pass omfattande avverkningar av den gamla skogen ägt rum, att i vissa, ej allt för stora områden, brist på vinterarbete föreligger. Dessa fall äro emellertid undantag, som till sin omfattning pä intet vis äro så betydande, att jordpolitiken bör utformas enbart med hänsyn till dem. För att skapa bot mot undantagen får man ej förfara så, att allvarliga olägenheter orsakas för skogsbruket i hela landet och en i skogsbygdernas liv och försörjning nödvändig fastighetstyp bringas att försvinna. Majoriteten har i sin diskussion av rationaliseringens genomförande ullalat, att efter omförandet av de ofullständiga jordbruken till basjordbruk skall ortens behov av arbetskraft täckas från stödjordbruken, vilkas antal i mån av behov skall ökas. De hava uppenbarligen tänkts som den rörliga regulatorn vid arbetskraftbalansens åvägabringande. Detta låter sig möjligen sägas beträffande storskogsbrukets behov av huggare, men icke beträffande körarna, ty vid de mindre stödjordbruken kunna hästar icke hållas. Behovet av hästar är emellertid lika ofrånkomligt som av huggare. Med hänsyn till skogsbrukels behov av hästar måste sålunda enligt välmening ett betydande antal sådana jordbruk bibehållas, som majoriteten betecknar som ofullständiga. Detta namn är emellertid felaktigt. De böra kallas stödjordbruk med häst. Antalet av dem skall vara så stort, att ortens behov av skogskörningar täckes. Åkerarealen till dessa jordbruk bör vara 4—10 hektar. Är nuvarande antalet av dem större, än vad som enligt det ovan sagda kräves, kan det även enligt vår mening vara lämpligt att genom sammanslagning överföra det överskjutande antalet till basjordbruk. Vi tro dock, att detta överskjutande antal kommer att visa sig vara mycket litet i de egentliga skogsbygderna. I jordbruksbygder är förhållandet ett annat. Enligt vår syn på de ofullständiga jordbrukens problem blir behovet av att i de bygder, där riklig skogstillgång finnes, överföra sådana till basjordbruk eller s. k. kombinerade jordbruk ringa. Vi se även häri ett motiv för vär ståndpunkt, att expropriation ej bör tillgripas vid rationaliseringens genomförande. 3. De skogliga verkningarna av en parcellering av brukningsenheterna. Majoritetens förslag om att, eventuellt med hjälp av expropriation av skogsmark, omföra ett stort antal ofullständiga jordbruk till s. k. kombinerade jordbruk av basjordbrukets bärighet förutsätter, att betydande arealer skogsmark skola ställas till förfogande för att delas upp pä de nybildade kombinerade jordbruken. Skogsmark skall jämväl enligt förslaget tilläggas vanliga basjordbruk, som anses ha för ringa skogstillgäng. Arealen skog, som för dessa ändamål skulle krävas, måste bli högst avsevärd. Majoriteten har beräknat den till nära 600 000 hektar. Denna areal skulle komma att undergå parcellering till brukningsdelar om cirka 50 har vardera. Majorite-

585 ten har ansett berörda areal 600 000 hektar icke vara av den storleksordning, att dess uppdelning i smålotter finge tillmätas någon större betydelse. Vi kunna icke dela majoritetens uppfattning, att en skogsareal av 600 000 har är så ringa, att man kan bortse från att förutsättningarna för en god skogsvärd försvagas. Sagda areal är större än skogsarealen i tre så skogrika län som Kronobergs, Östergötlands och Örebro samt obetydligt mindre än skogsarealerna i Jönköpings, Kalmar och Älvsborgs län var för sig. Majoriteten har i största korthet berört frågan, huruvida några nackdelar kunde förväntas uppkomma genom uppdelning av stora skogliga brukningsdelar på smålotter av cirka 50 hektars areal. Därvid har majoriteten först uttalat, att i senare tid gjorda undersökningar icke synts giva belägg för att bondeskogarna sköttes sämre än bolagens och andra större skogsbruk. Vidare har majoriteten framhållit, att ägarna av mindre skogsskiften visserligen ej hade samma möjligheter som innehavarna av större skogskomplex att bedriva ett sådant skogsbruk, som är en förutsättning för att markens produktionsförmåga till fullo utnyttjas, men därefter avfärdat berörda olägenhet med det argumentet, att de skogsskiften, som komme att utläggas vid en expropriation enligt majoritetens förslag, bleve av den storleksordning, att det bleve möjligt att utöva en tillfredsställande skogsvård å desamma. Enligt vår mening har majoriteten underskattat de olägenheter, som följa med parcelleringen av större skogsbruk till små brukningsdelar. Dessa olägenheter äro automatiskt knutna till skogsbruk ä små driftsenheter. De torde i sin lur ha medverkat till den lägre grad av intensitet, som alltfort får sägas vidlåda småskogsbruket i jämförelse med det större skogsbruket. Ehuru berörda olägenheter tidigare vid flera tillfällen påpekats i offentliga utredningar och i den skogsekonomiska litteraturen, vilja vi här i största korthet rekapitulera dem. De kunna sägas vara dels av ekonomisk och dels av driftsteknisk natur. Det i skogsbruket investerade, produktiva kapitalet utgöres av skogsmarken och det därå befintliga, växande virkesförrådet. Detta sistnämnda representerar ett värde, som kan vara av växlande storleksordning i olika landsdelar, men som dock allestädes, om marken skall hållas under full produktion, är mycket betydande. Även om det intensivt skötta, moderna skogsbruket kräver en betydande arbetsinsats, är dock denna avsevärt myckel mindre än exempelvis inom jordbruket. Även arbetets relativa andel i produktionens värde är inom skogsbruket avsevärt mycket lägre än inom jordbruket. Omvänt svarar kapitalinsatsen inom skogsbruket procentuellt för en högre andel i produktionsresultatet än inom jordbruket. Skogsbruket kräver sålunda för sin produktion hög kapitalinsats men relativt låg arbetsinsats. Härav följer, att skogsbruket som driftsform knappast kan sägas vara lämpad för utövare, vilkas förnämsta tillgång och insats är arbetskraften, men vilkas svaghet ofta är kapitalbrist. Dylika utövare av skogsbruk

586 föranledas gärna av sin kapitalknapphet att nedbringa det i skogsbruket investerade kapitalet, d. v. s. att realisera en del av det virkesförråd, som bör finnas å marken, för att full produktion skall upprätthållas. Den praktiska erfarenheten visar även, att ägarna av små skogsbruk ofta arbeta med för små virkesförråd, även om detta förhållande icke kan statistiskt klart påvisas. Riksskogstaxeringen har för vissa norrlandslän gjort en specialutredning om skogsförhållandena på de olika skogsägaregruppernas fastigheter, till vilken utredning vi nedan återkomma. I denna utredning föras samtliga bonde- och herrgårdsskogar till en gemensam grupp. I Norrland finnas 19 500 bondeskogsbruk med en skogsareal över 50 hektar. Många av dessa hava skogsarealer på flera hundra, i åtskilliga fall upp emot tusentalet hektar. De utgöra sålunda verkliga storskogsbruk samt hava ofta höga virkesförråd. Dessa skogar påverka medeltalen från hela bondegruppen, så att den på småskogarna under 50 hektar tämligen allmänt förekommande virkesknappheten ej framträder i statistikens medeltal för hela gruppen. Ett visst belägg för riktigheten av vad ovan sagts rörande virkesfattigdomen på de små brukningsdelarna kan erhållas av den undersökning, som inom finansdepartementet verkställdes beträffande taxeringsutfallet vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. En specialutredning gjordes då om de på skogstaxeringen inverkande förhållandena å enskilda tillhöriga skogar (bolagsskogar ingå ej) i olika storleksgrupper. Bland annat undersöktes därvid den s. k. relativa skogstillgången, en faktor som i första hand är beroende på virkesförrådets storlek. För jämförelse mellan skogstillgången å olika storleksgrupper skogar kan denna faktor användas. Normal skogstillgång betecknas med siffran 1. Resultaten för några av landets viktigaste skogslän återgivas här nedan. Enskilda skogar i storleksgrupp (hektar)

Län

Norrbottens .. Västerbottens Jämtlands . . . . Västernorrlands Gävleborgs . . . . Kopparbergs . . Värmlands Örebro Södermanlands Älvsborgs Kronobergs

-25

25—50

50—200

över 200

0-53 0-57 0-66 0-56 0-57 0-69 0-76 0-58 0-70 0-39 0-40

0-56 0-63 0-69 0-60 0-61 0-70 0-81 0-60 0-75 0-44 0-47

0-58 0-69 0-69 0-64 0-68 0-73 0-88 0-62 0-77 0-48 0-53

0-59 0-76 0-68 0-68 0-74 0-74 0-93 0-80 0-94 0-64 0-71

Även om dessa siffror numera äro rätt gamla, visa de dock en genomgående tendens och man torde därför vara berättigad sätta tro till praktiska erfarenheter, vunna ej minst inom egnahemsverksamheten, att uppstyckning av skogsbruk på mindre enheter på grund av de nya ägarnas kapitalknapp-

587 het regelmässigt leder till att skogsbruket drives med för låga virkesförråd, vilket i sin tur leder till sänkt produktion. Även frånsett det här ovan berörda förhållandet, att småskogsbruket i allmänhet drives med för lågt virkesförråd, förekommer det ej sällan, att ägarna av dessa små skogsbruk på grund av sin bristande likviditet nödgas att bestämma lidpunkten för virkesuttagen icke med hänsyn till skogsbiologiska förhållanden, d. v. s. till skogens tillstånd och behov av avverkning, utan huggningen sättes in, då ägaren behöver pengar. Denna omständighet, att man icke har råd att avvakta den ur skogsbiologisk synpunkt rätta tidpunkten för avverkningen är givetvis ägnad att på lång sikt sänka produktionen i såväl kvantitet som värde. I detta sammanhang bör nämligen observeras, att småskogsbruket ofta inriktar sin produktion ej på de värdefullare sortimenten utan på bränsle och husbehovsvirke. De vanskligheter, som på det skogs tekniska och skogsvårdmässiga området besvära det mindre skogsbruket, bottna delvis i samma förhållanden, som på jordbrukets område göra driften dyrare och mindre räntabel på små brukningsdelar. Man strävar inom skogsbruket i hög grad att åstadkomma en rationalisering av arbetsteknik och transportväsende. Givetvis låter det sig rent teoretiskt sägas, att det även på ett litet skogsbruk går att använda moderna redskap, nyttja moderna, ändamålsenliga kälktyper, anskaffa rationella lastningsredskap och lastbänkar, lägga ner kostnader på rationellt byggda och underhållna basvägar, utnyttja motorkraft för lastning och transporter m. m. 1 praktiken blir detta emellertid ej gjort, ty åtgärderna bli för dyra för ett så ringa utnyttjande, som kommer i fråga på dessa små skogar. Det har sagts, alt man genom kooperativ drift av småskogarna skulle kunna övervinna dylika svårigheter. Detta är givelvis riktigt, men det bar tillika visat sig, att skogsägarna själva icke visat någon lust att deltaga i kooperativa åtgärder av detta slag. Vi tro, att det icke heller för framtiden finnes några utsikter att kunna lösa småskogsbrukets problem efter denna linje. De besvärligheter, med vilka det mindre skogsbruket har att kämpa, måste utgöra ett betydande handicap. Det vore icke mer än naturligt, om detta orsakade en lägre produktion pä de mindre brukningsdelarna. Kommitténs majoritet synes dock anse, att så numera icke är fallet. Den har uttalat, att nyare undersökningar icke givit belägg för en sådan uppfattning. I detta hänseende stä emellertid olika omdömen mot varandra. Något objektivt material för frågans bedömande finnes knappast. Riksskogstaxeringen har visserligen för norrlandslänen gjort specialutredningar rörande skogstillståndet i vissa hänseenden dels å kronans skogar, dels å bolagens skogar samt dels å övriga enskilda skogar. Enligt vad vi redan framhållit, inrymmer emellertid den sistnämnda gruppen även ett stort antal hemman med mycket betydande skogsarealer. Detta påverkar så starkt medeltalen,

588 alt några slutsatser ej kunna ur denna statistik dragas beträffande småskogsbruken. För egen del sätta vi tilltro till den sakkunskap, som hävdar, alt, även om bondeskogsbruket i allmänhet på senare tid mycket förbättrats, skogsskötseln och skogsproduktionen å de minsta brukningsenheterna i stort setl alltjämt är otillfredsställande. Vi våga ej heller tro, att denna sämre status hos småskogsbruket av skäl, som här tidigare utvecklats, helt går att övervinna, emedan driftsformen till sin konstruktion är mindre lämplig. Att under dessa förhållanden och till yttermera visso genom expropriation främja tillkomsten av småskogsbruk i större omfattning är enligt vår uppfattning icke önskvärt. Gustaf

Sahlin.

Ernst

Wehtje.

7)

av herrar Liedberg rationaliseringen.

och Wehtje rörande medlen för den yttre

Vi ha av nedan angivna skäl ej kunnat ansluta oss till kommitténs förslag, att man i vissa fall bör äga använda sig av expropriation såsom ett medel för genomförande av den yttre rationaliseringen. Det allvarliga ingrepp i den enskildes rättssfär, som expropriation innebär, bör enligt vår mening ej ifrågakomma i andra fall än sådana, där det gäller att tillgodose ett viktigt samhällsintresse och det ej är möjligt att nå det åsyftade målet på andra vägar. Att en yttre rationalisering av jordbruket enligt de riktlinjer, som kommittén angivit, skall komma till stånd, är väl i och för sig en så viktig samhällsangelägenhet, att man ur denna synpunkt ej behöver ställa sig principiellt avvisande till tanken pä att använda expropriation för att främja rationaliseringen. Då vi det oaktat ej kunna ansluta oss till kommitténs förslag i denna del, beror detta främst på att vi ej äro övertygade om det föreligger ett verkligt behov härav. Kommittén har starkt understrukit vikten av att den yttre rationaliseringen i största möjliga utsträckning skall genomföras såsom en jordbrukets egen angelägenhet, till vilken det allmänna medverkar på olika sätt. Denna medverkan skall enligt kommitténs förslag i främsta rummet bestå dels i en aktiv inköpspolitik från statens sida, omfattande bidrag till enskilda jordbrukare för att ekonomiskt möjliggöra inköp av jord i rationaliseringsändamål samt inköp och försäljningar av jord för dylikt ändamål, dels däri att man skall införa en allmän förköpsrätt för det allmänna till sådana brukningsdelar, som behövas för den yttre rationaliseringens genomförande, och på så sätt skapa vissa garantier för att dylika brukningsdelar verkligen skola bli disponibla för rationaliseringsändamål. Härjämte föreslår emellertid kommittén, att man i vissa speciella fall skall kunna använda expropriation för att komma i besittning av jord, som behövs för den yttre rationaliseringens genomförande. Enligt vår uppfattning bör man kunna räkna med att den aktiva inköpspolitiken och den allmänna förköpsrätten i stort sett skola visa sig fullt tillräckliga som hjälpmedel för genomförande av den yttre rationaliseringen. Givetvis kan man ej utesluta, att det i något enstaka fall kan visa sig, att längre gående åtgärder skulle vara erforderliga. Detta synes dock ej tillräckligt för att motivera ett allmänt införande av expropriationsinstitutet

590 såsom ett medel för genomförande av den yttre rationaliseringen. För resultatet av rationaliseringsverksamheten i stort komma dylika undantagsfall att sakna praktisk betydelse. Härjämte vilja vi framhålla, att det ur psykologisk synpunkt synes oss mindre lämpligt att införa expropriation såsom ett av rationaliseringsinstrumenten. Även om, såsom anföres i betänkandet, expropriationsinstitutet blott skulle komma till användning i sista hand och under strängt begränsade förutsättningar, ger enbart det förhållandet, alt man formellt öppnar möjlighet att använda detta institut, ett intryck av att man gör större avsteg från principen om den yttre rationaliseringens genomförande på frivillighetens väg än vad som faktiskt torde vara kommitténs avsikt. I vart fall synes man kunna befara, att de av kommittén föreslagna bestämmelserna komma all uppfattas pä dylikt sätt av jordbrukarna. De olägenheter detla kan medföra synas oss betydligt större än den vinst för rationaliseringsarbetet det eventuellt skulle kunna innebära att man i några undantagsfall skulle kunna använda sig av expropriation för att genomföra en viss rationaliseringsåtgärd. Vi vilja till slut ej underlåta att framhålla, att våra betänkligheter mot den av kommittén föreslagna expropriationsrätten ökas därav, att det synes oss mycket svårt att utforma expropriationsbestämmelserna så, att de fylla rimliga krav på rättssäkerhet. Man torde här ej kunna undgå att röra sig med ganska vaga begrepp, som kunna tolkas mycket vitt. Det synes oss därför föreligga stor risk för att man vid ett bifall till kommitténs förslag i denna del kommer att få expropriationsbestämmelser, som formellt ge möjlighet till ingripanden vida utöver vad kommittén torde ha avsett. Vad vi här anfört gäller ej blott expropriation för rationalisering av själva jordbruket utan även expropriation för förstärkning av vissa jordbruk med skog. Beträffande sistnämnda fråga vill undertecknad Liedberg tillägga, att jag, därest expropriation av skog likväl skulle ifrågakomma, delar den uppfattning om expropriationens omfattning, som uttalats i det av kommitténs ordförande m. fl. avgivna särskilda yttrandet, medan undertecknad Wehtje i denna fråga hänvisar till det särskilda yttrande jag avgivit angående åtgärderna för att komplettera vissa jordbruk med skog. Beträffande utformningen av förköpsrätten vilja vi anföra följande: Enligt kommitténs förslag skulle från tillämpning av förköpsrätten undantagas endast överlåtelser till make och avkomlingar samt, i vissa fall, överlåtelser till syskon. Då vi ej påyrkat, att även överlåtelser till vissa andra nära anhöriga, till exempel syskonbarn, skola undantagas från förköpsrätten, utan biträtt kommitténs förslag i denna del, beror detta på att man enligt vår mening bör kunna utgå från att rationaliseringsorganen — såsom även kommittén framhållit i sitt betänkande — jämväl vid sädana överlåtelser till nära anhöriga, där förköpsrätten formellt är tillämplig, skola beakta de

591 särskilda band, som kunna finnas mellan köparen och den av honom förvärvade fasligheten. Man bör sålunda enligt vår uppfattning i den praktiska tillämpningen av förköpsbestämmelserna kunna ta erforderlig hänsyn till de omständigheter, som kunna anföras för längre gående undantagsbestämmelser. Gösta Liedberg.

Ernst

Wehtje.

8)

av herrar Hammarskjöld, Sjögren, Bonow, Eriksson, Lundberg, Norrman

och

Svennilson

angående

frågan

om

expropriation

av skog. Vi ha icke i allo kunnat ansluta oss till kommitténs förslag, såvitt detsamma avser behandlingen av skogen i samband med jordbrukets rationalisering. Vi äro visserligen ense med kommittén i fråga om önskvärdheten av att man skall söka vid jordbruket bevara den skog, som nu är knuten Ull detta. Likaså äro vi ense med kommittén därom, att strävandena att förstärka sådana ofullständiga brukningsdelar, som anses böra bestå på lång sikt och där jordbruket utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning men vilka ej genom rationaliseringsåtgärder avseende själva jordbruket kunna förvandlas till fullständiga brukningsdelar, skola inriktas på att, i den mån så kan ske utan expropriationsåtgärder, bereda dessa brukningsdelar tillgäng till skog i sådan omfattning, att de bli att hänföra till kombinerade jordbruk. Däremot kunna vi ej dela kommitténs uppfattning i fråga om den utsträckning, i vilken man genom expropriation bör bereda dylika jordbruk tillgäng på skog. Kommitténs förslag på denna punkt innebär, att man i sista hand bör söka att genom expropriation bereda sädana brukningsdelar, som ovan nämnts, tillgäng på skog i den utsträckning som erfordras för att brukningsdelarna skola kunna utgöra kombinerade jordbruk. Enligt vår mening har man här gått längre än som kan anses erforderligt med hänsyn till de berörda brukarnas intressen och jämväl längre än vad som kan anses lämpligt ur andra synpunkter. Kommittén har uttalat, att skogens värde i en kombination med jordbruk ligger däri att skogen dels representerar en sysselsättningsgaranti för brukaren, dels — såvitt gäller i och för sig icke fullt lönsamma jordbruk — åtminstone på lång sikt regelmässigt kan väntas ge brukaren ett visst tillskott till utjämnande av jordbrukets bristande lönsamhet, dels ger brukaren tillgång till skogsprodukter till ett förmånligare pris än om desamma skolat inköpas i allmänna marknaden, dels slutligen kan användas för uppläggande av en kapitalreserv och på så sätt ge jordbruksföretagen större ekonomisk motståndskraft och stabilitet. Vad speciellt angår det befogade i att använda expropriationsinstitutet för att förvandla vissa ofullständiga brukningsdelar till kombinerade jordbruk har kommittén framhållit, att kommittén funnit det uppenbart, att en

593 sådan förstärkning måste anses vara av mycket stort värde för det allmänna både ur sociala och ur allmänt ekonomiska synpunkter. Vad de sociala synpunkterna angår måste det sålunda, enligt vad kommittén uttalat, anses ligga i det allmännas intresse, att de jordbruk, som man önskar skola bestå på lång sikt, skola vara sådana, att brukarna även pä lång sikt kunna uppnå en skälig inkomstnivå. Beträffande de allmänt ekonomiska synpunkterna har kommittén anfört, att det synes angeläget, att den arbetskraft, som måste vara bunden vid dessa jordbruk, skall ha möjlighet till sysselsättning även under de tider, dä den ej har arbete i det egna jordbruket. De fördelar, som sålunda stå att vinna genom en förstärkning av skoglösa eller skogfattiga jordbruk med skog, har kommittén ansett sä stora att det, om man enbart hade att ta hänsyn till desamma, måste anses fullt befogat att använda expropriationsinstitutet för åstadkommande av en dylik förstärkning, där man ej på annat sätt kan nå det önskade målet. Varken kommitténs allmänna motivering beträffande värdet av skogen i kombination med jordbruk eller vad kommittén anfört om värdet ur det allmännas synpunkt av den av kommittén förordade förstärkningen synes oss emellertid fullt bärande som skäl för expropriation i den av kommittén angivna utsträckningen. Till motivering av denna vär uppfattning vilja vi anföra följande. Vad först angår skogens värde såsom sysselsättningsgaranti för brukaren måste detta värde, såsom även kommittén påpekar, bli i hög grad beroende av hur arbetstillgången i övrigt i orten gestaltar sig. Kommittén har i andra sammanhang framhållit, att den allmänna planläggningen av den yttre rationaliseringen inom ett visst område bland annat bör syfta till att det vid normalt konjunkturläge skall föreligga balans mellan den bofasta arbetskraften i området och sysselsättningsmöjligheterna för denna arbetskraft. Såvitt angår behovet i stort av sysselsättning utanför den egna brukningsdelen under normala förhållanden synes man kunna räkna med att detta behov för de brukningsdelar, som anses böra bestå på lång sikt, regelmässigt skall kunna bli tillgodosett även utan expropriation av skog. Vid nyssnämnda planläggning torde man visserligen icke kunna speciellt beakta den minskning av arbetstillfällena i orten, som kan inträffa under en lågkonjunktur. Det kan därför tänkas, att i ett lågkonjunkturläge brist på arbetstillfällen kan uppstå för de jordbrukare, som ej kunna få full sysselsättning å den egna brukningsdelen. Risken för en dylik eventualitet kan dock enligt vår uppfattning ej anses som tillräckligt skäl för att man genom expropriation skall bereda dessa brukare tillgäng pä egen skog i sådan utsträckning, att deras sysselsättningsbehov är täckt även i ett lågkonjunkturläge. En omfördelning av skogsmarken medför ju ej i och för sig någon ökning av de sammanlagda arbetstillfällena. De åtgärder, som från det allmännas sida böra vidtagas för att mildra svårigheterna av ett lågkonjunkturläge eller eljest vid en mera allmän arbetslöshet i ett visst område, synas i stället böra 3 8 — 6 1 6 4 7 5 : II

594 vara sådana, att de i samma mån komma alla av arbetsbristen berörda yrkesgrupper till godo. Av skäl som nu anförts kan det enligt vår åsikt vid normal arbetstillgång ej anses påkallat, att man skall genom expropriation bereda jordbrukarna skogstillgång i sådan utsträckning, att de kunna få full sysselsättning i den egna skogen under de tider, då de ej arbeta i sitt jordbruk, och bör det ej heller komma i fråga, att man skall expropriera skog till vissa brukningsdelar för att skogen skall kunna tjäna som en sysselsättningsreserv åt innehavarna av dessa brukningsdelar i händelse av lågkonjunktur eller en mera permanent brist på arbetstillfällen i orten. Däremot ligger saken enligt vår uppfattning annorlunda till, om man tänker på skogens funktion som en sysselsättningsreserv för jordbrukarna under strödagar och eljest under kortare perioder. I den mån jordbrukarna ej ha full sysselsättning för sin arbetskraft å den egna brukningsdelen och på grund därav behöva söka sig arbete utanför denna, kan det tydligen lätt inträffa, att det är svårt för dem att omedelbart få sådant arbete. Då de måste' låta jordbrukets krav gå i första hand, ha de nämligen ej samma möjligheter som annan arbetskraft att omedelbart fatta de arbetstillfällen, som yppa sig. Kunna dylika för jordbruket speciella och med jordbruksdriften direkt sammanhängande svårigheter undanröjas medels en viss tilldelning av skog, blir detta till gagn såväl för jordbrukarna själva som för samhället därigenom att det möjliggör ett utnyttjande av arbetskraft, som eljest ej skulle ha kunnat erhålla effektiv sysselsättning. I den mån det är fråga om brukningsdelar, som enligt planerna för den yttre rationaliseringen anses böra bestå på lång sikt, förordar ju kommittén, att statsmakterna skola vidtaga sådana åtgärder, som erfordras för att brukarna skola kunna uppnå en inkomst, som är likvärdig med andra arbetaregruppers. Sysselsättningssynpunkten leder alltså enligt vår uppfattning till att man i mån av behov bör medgiva expropriation av skog i den utsträckning, som behövs för att brukarna av sådana jordbruk, som enligt riktlinjerna för den yttre rationaliseringen böra bestå på lång sikt, skola ha en sysselsättningsreserv för strödagar och kortare perioder, vilken kan utjämna det handikap, som brukarna på grund av sin bundenhet vid det egna jordbruket ha i konkurrensen om arbetstillfällen utanför den egna brukningsdelen. Självfallet förutsattes här, liksom i kommitténs förslag, att tilldelning av skog medelst expropriation endast skall komma i fråga beträffande sådana brukningsdelar, där jordbruket utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning. ^ Vad angår synpunkten, att innehavet av egen skog — även bortsett från skogens värde ur sysselsättningssynpunkt — skulle vara av direkt ekonomiskt värde, därigenom att den åtminstone på lång sikt regelmässigt kan väntas ge brukaren ett visst tillskott till utjämnande av jordbrukets bristande lönsamhet vilja vi framhålla följande. Huvudregeln för bestämmande av ersättning enligt expropriationslagen

595 är, att för fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling med belopp, motsvarande fastighetens fulla värde. I anslutning härtill synes man böra räkna med att löseskillingen vid expropriation av skog principiellt bör bestämmas så, att den motsvarar kapitaliserade värdet av den nettoavkastning, som man på lång sikt kan beräkna att utfå ur skogen. Under sådana omständigheter synes det klart att det, såvida penningvärdet ej försämras eller förhållandena i övrigt förändras, ej kan åtminstone för den förste brukaren anses innebära någon ekonomisk fördel att erhålla skog genom expropriation. Kommittén anför, att ett dylikt resonemang äger giltighet under förutsättning att man kan räkna med konstant penningvärde och ränta samt oförändrat pris å skogsprodukter, men framhåller att det, om penningvärdet skulle försämras eller räntenivån sjunka, är klart, att det i fortsättningen kan visa sig ha varit ekonomiskt förmånligt för jordbrukaren att förvärva skogsmarken samt att man, även om man anser det i hög grad önskvärt att en försämring av penningvärdet skall kunna förhindras, mot bakgrunden av den utveckling penningvärdet hittills undergått ej torde kunna bortse från eventualiteten av en dylik försämring. Dessutom anför kommittén, att man i detta sammanhang bör uppmärksamma möjligheten av att skogsprodukterna kunna stiga i värde till följd av framsteg vid förädlingen av desamma, samt att man ej heller bör förbise de utsikter, som finnas att genom förbättrad skogsvård höja skogsmarkens avkastningsförmåga. Enligt vår uppfattning kan det emellertid icke anses riktigt att vid bedömningen av, om expropriation av mark från en fastighet till förmån för en annan bör tillåtas, anse den omständigheten att expropriationen, därest penningvärdet skulle försämras, kan komma att visa sig ha varit ekonomiskt förmånlig för förvärvaren, utgöra ett skäl för att expropriation bör fä ske. Om man ej tar hänsyn därtill vid bestämmandet av expropriationsersättningen, innebär ju expropriationen, att man avsiktligt vill bereda förvärvaren en vinstmöjlighet i form av ökat innehav av realvärden på dens bekostnad, som avstår marken. Vad nu sagts gäller i stort sett även kommitténs uttalanden om möjligheten av att skogsprodukterna framdeles kunna stiga i pris till följd av framsteg vid förädlingen av desamma samt om utsikterna att genom förbättrad skogsvård höja skogsmarkens avkastningsförmåga. Vad vidare angår kommitténs påpekande om att ett förvärv av skogsmark kan komma att visa sig förmånligt, om räntenivån sjunker, må framhållas, att man, om man över huvud taget vid en bedömning av ifrågavarande slag skall ta hänsyn till eventualiteten av förändringar i räntenivån, ej torde böra räkna enbart med möjligheten till sänkning utan även med möjligheten till höjning av räntenivån. Riktigast synes oss emellertid vara, att man vid en dylik bedömning helt skall bortse från den inverkan eventuella förändringar av räntenivån kunna få på förvärvets lönsamhet. Vad angår kommitténs påpekande av att tillgången till egen skog är av direkt ekonomiskt värde för brukaren därigenom att han ur denna skog

596 k a n uttaga skogsprodukter för egen räkning till ett förmånligare pris an om desamma skolat inköpas i allmänna marknaden, är detta givetvis riktigt. Detta förhållande synes dock ej kunna anföras som skäl för medgivande av expropriation i vidare omfattning än som erfordras för att täcka behovet av skogsprodukter å brukningsdelen. Vad till sist beträffar kommitténs uttalande om att den egna skogen alltid har ett ingalunda oväsentligt, ehuru ej i penningar direkt mätbart värde, därigenom alt den kan tjänstgöra som en ekonomisk stabilisator och användas för uppläggning av en kapitalreserv, vilja vi framhålla att ej heller ett dylikt förhållande enligt vår uppfattning k a n anses utgöra skäl för tillgripande av expropriationsinstitutet. I och för sig är det visserligen saval ur det allmännas som ur de enskilda jordbrukarnas synpunkt önskvärt, att brukningsdelarna skola ha största möjliga stabilitet. Såväl ett stort antal företagare inom jordbruket som ock flertalet företagare utanför jordbruket ha dock ej någon möjlighet att använda sig av en dylik stabiliserande faktor och uppläggandet av en kapitalreserv kan tydligen ske och måste även i regel ske på annat sätt än genom sparande av en del av avkastningen frän egen skog. Vi anse alltså, alt vad kommittén förutom sysselsättningssynpunkten anfört rörande skogens värde i kombination med jordbruk icke utgör hållbara skäl för att man skulle söka genomföra en förstärkning av vissa jordbruk medelst expropriation av skog samt att sysselsättningssynpunkten, da det är fråga om expropriation av skog, ej leder längre än vad vi ovan angivit, nämligen därhän att man bör söka bereda vissa jordbruk en sysselsattningsreserv för strödagar och kortare perioder och pä så sätt utjämna det handikap, som bundenheten vid det egna jordbruket utgör för brukarna. Genom en på dylikt sätt utformad expropriationsregel bör det enligt var uppfattning vara möjligt att i skogsbygderna åstadkomma en sådan komplettering av de skoglösa och skogfattiga brukningsdelar, som anses bora bestå på lång sikt, att brukarna kunna uppnå en inkomst, som är likvärdig med den andra arbetaregrupper erhålla. Vad nu anförts har endast gällt den omfattning, i vilken expropriation av skog i och för sig bör få ske, sett med hänsyn till jordbrukets intressen. Såsom jämväl kommittén framhållit, måste man emellertid vid bedömandet av om expropriationsinstitutet över huvud bör få komma till användning i här ifrågavarande fall, mot den nytta expropriationen skulle medföra for jordbruket väga de nackdelar, den kan medföra ur andra synpunkter främst ur allmänna skogsvärdande synpunkter ävensom med hansyn till skogsindustrien och den i denna industri sysselsatta befolkningen. Kommittén har härom uttalat, att m a n enligt kommitténs uppfattning bland annat med hänsyn till den relativt ringa omfattning i vilken expropriation av skog enligt de av kommittén förordade riktlinjerna kunde väntas komma i fråga ej behöver befara, att ett genomförande av expropriation av skog i

597 den av kommittén angivna utsträckningen i stort sett skulle medföra några olägenheter för trävaruindustrien eller för den i denna industri sysselsatta befolkningen samt att ej heller de olägenheter, som skulle vara förenade med ett genomförande av kommitténs förslag, därigenom att detta skulle medföra en viss parcellering av skogsmarken, synas kunna tillmätas någon större betydelse. Med hänsyn till den stora betydelse för hela välståndsutvecklingen i vårt land, som utvecklingen av träindustrien har, synes det oss nödvändigt, att man framgår med stor försiktighet, då man överväger åtgärder, vilka kunna tänkas inverka menligt på denna industris arbetsförhållanden. Likaså måste man tydligen beakta vilka inverkningar en överföring av skogsmark från träindustrien till andra ägare kan få för sysselsättningsmöjligheterna för de i denna industri arbetande. Även om det ej med bestämdhet kan påstås att ett genomförande av kommitténs förslag i dessa delar skulle medföra några allvarliga olägenheter för skogsnäringen och de i denna arbetande — att göra något bestämt uttalande härom är ju svårt, då man ej har möjlighet att mera exakt överblicka vart kommitténs förslag skulle leda — synes det likväl tillrådligt att man här framgår med varsamhet. Även ur denna synpunkt synes det oss vara att föredraga, att man i fråga om expropriation av skog till förstärkning av jordbruk ej gär längre än vad vi här ovan förordat. Bo Hammarskjöld. Mauritz Bonow. Einar Norrman.

Einar Gösta Eriksson.

Sjögren. Erik

Ingvar

Lundberg.

Svennilson.

9)

av

herr

Ytterborn beträffande frågan o m expropriation av ut-

skiften. I kapitel 8 har kommittén föreslagit, att expropriation skall få tillgripas för utvidgning av övergångsjordbruk i vissa fall, vilka närmare preciserats i fyra punkter. Ett specialfall — huvudsakligen lokaliserat till övre Norrland vilket ej täckes av de av kommittén föreslagna expropriationsbestämmelserna, är det, att till en jordbruksfastighet hör utskifte av odlingsjord, vilket är så avlägset beläget från brukningscentrum, att det icke kan ekonomiskt utnyttjas av ägaren men vilket tillsammans med intilliggande utskiften kan utnyttjas för skapande av rationella och bärkraftiga jordbruk. I arbetet för skapandet av rationella jordbruk måste många vägar komma att utnyttjas. En sådan väg är för Norrlands vidkommande att utnyttja utskiften av god odlingsjord för att där anlägga nya jordbruk, varefter utflyttning från byn och sammanläggning av små och svaga jordbruk därstädes kan ske. Inom egnahemsorganisationen tillämpas redan detta förfaringssätt. Jordbrukarna visa stort intresse härför och avstå i allmänhet gärna sina utskiften till skäliga priser. Emellertid har erfarenheten visat, att oftast några få vägra att sälja — ehuru de icke själva utnyttja utskiftena i fråga — eller äro villiga att sälja men till orimligt höga priser. Genom en dylik inställning från ett fåtal kan hela projektet stoppas och möjligheterna att på dylik väg genomföra en rationalisering förhindras. Det kan icke vara rimligt, att så sker. I dylika fall bör möjlighet till expropriation föreligga. Jag har därför här velat framhålla önskvärdheten av att man vid den blivande detaljutformningen av expropriationsbestämmelserna beaktar, att expropriation av jord i rationaliseringsändamål bör kunna få omfatta utskiften av odlingsjord (även där utskiftet består av hel fastighet) i vissa fall, då utskiftena äro så avlägset belägna från brukningscentrum, att ägaren icke har möjlighet att ekonomiskt utnyttja dem. G. B.

Ytterborn.

10)

av herr Lange beträffande organisationen av rationaliserings verksamheten.

I två hänseenden syns man enligt min uppfattning kunna ifrågasätta, om jordbrukskommitténs förslag till organisation av den statliga verksamheten för rationalisering på jordbrukets område verkligen utgör den lämpligaste lösningen av administrationsspörsmålet. Min tveksamhet gäller dels frågan om hushållningssällskapens framtida ställning och uppgifter, dels frågan om ordnandet av jordbrukets bostadsförbättringsverksamhet. I likhet med jordbrukskommitténs majoritet anser jag det önskvärt, att den yttre och den inre rationaliseringen lokalt samordnas, vilket bäst synes kunna ske genom att båda verksamhetsgrenarna anförtros ett och samma organ. Liksom kommitténs majoritet finner jag det ännu angelägnare att åtgärderna för den inre rationaliseringen bli föremål för enhetlig bedömning och med hänsyn härtill icke som nu handhas av flera myndigheter utan hänföras till ett organ. Lika nödvändigt torde det emellertid enligt mitt förmenande vara, att den tredje typen av rationaliseringsverksamhet, nämligen den som avser en förbättring av driftsförhållandena inom de enskilda jordbruksföretagen, icke skiljes från arbetet med den inre rationaliseringen. Detta skulle nämligen bli fallet, därest statsmakterna antoge kommitténs förslag till överförande från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna av de inre rationaliseringsåtgärder, som för närvarande åvila sällskapen samtidigt som verksamheten för driftsrationaliseringen bibehölls hos sällskapen. Som stöd för min uppfattning härvidlag vill jag här endast i korthet framhålla följande. För att effekten av arealkompletteringar och fastighetsregleringar liksom av förbättringsåtgärder av mera permanent natur skall bli den största möjliga erfordras, att arbetet för befrämjande av rationaliseringen av driftsförhållandena bedrives parallellt härmed. Det viktigaste medlet härvidlag är utan tvekan upplysning och individuella instruktioner. Liksom hittills torde även i framtiden tillfällen till personlig kontakt med jordbrukets yrkesutövare för de tjänstemän, som konsulentverksamheten åvilar, framförallt uppkomma i samband med behandlingen av framställningar om lån och bidrag för olika inre rationaliseringsåtgärder. Därest sistn ä m n d a ärenden överflyttades till lantbruksnämnderna, vilket majoriteten inom jordbrukskommittén förordar, skulle detta, såvitt jag förstår, få till

600 följd att hushållningssällskapens möjligheter att bedriva en effektiv upplysningsverksamhet skulle komma att starkt begränsas till förfång för arbetet med driftsrationaliseringen. Detta synes mig särskilt beklagligt, eftersom tillfällen för tjänstemännen på jordbrukets område till personlig kontakt med jordbrukarna automatiskt måste komma att öka i samband med stegringen av takten i det inre rationaliseringsarbetet. Som kommittén i olika sammanhang framhåller, skulle visserligen häremot kunna invändas, att ingenting bör hindra lantbruksnämndernas befattningshavare att meddela råd och anvisningar jämväl om lämpliga driftsrationaliseringsåtgärder. I så fall synes det emellertid berättigat att ställa frågan, vilka uppgifter som då skulle ankomma på hushållningssällskapen i framtiden. Risken för dubbelarbete torde vara påtaglig under dessa förhållanden. Det enda säkra sättet att undvika nu antydda och enligt min mening allvarliga olägenheter vore att utöver de inre rationaliseringsåtgärderna jämväl verksamheten för befrämjande av driftsrationaliseringen å de enskilda brukningsenheterna överflyttades till lantbruksnämnderna. Härigenom skulle hela rationaliseringsarbetet komma under enhetlig ledning. Detta skulle naturligtvis innebära, att hushållningssällskapen helt överfördes till länsorganen för rationaliseringen eller med andra ord ett förstatligande av sällskapen. Jag är medveten om de nackdelar, som ett uppgivande av hushållningssällskapens nuvarande fria organisationsform anses medföra. Dessa nackdelar synas mig emellertid komma att helt uppvägas av fördelarna av en enhetlig rationaliseringsverksamhet. Jag vill också erinra om att i jordbrukskommitténs organisationsförslag i detta hänseende, gives utrymme för ett betydande lokalt och lekmannainflytande på ledningen av rationaliseringsverksamheten inom länen. Att de av mig förordade organisationsprinciperna skulle innebära, att länsorganen — lantbruksnämnderna — erhöll en större omfattning och till en början i vissa hänseenden kunde bli administrativt något otympligare är ej uteslutet. Å andra sidan torde det sammanlagda antalet tjänstemän sysselsatta med rationaliseringsarbetet i alla dess former icke bli större utan sannolikt mindre, än om driftsrationaliseringen och upplysningsverksamheten handhades av ett särskilt organ. Om man i det nuvarande läget icke vill binda sig för en organisationsform i enlighet med nu förordade principer, bör man allvarligt överväga möjligheterna att tillsvidare bibehålla nuvarande ordning med flera olika rationaliseringsorgan, dock med vissa ändringar av fördelningen av uppgifterna mellan dessa organ samt med vidtagande av särskilda åtgärder för en bättre koordination av rationaliseringsarbetets olika sidor och för ett intimare samarbete mellan olika myndigheter. Den yttre rationaliseringsverksamheten borde i så fall anförtros egnahemsnämnderna och alla inre rationaliseringsåtgärder samt härför erforderlig låne- och bidragsverksamhet jämte driftsrationaliseringen hänföras till hushållningssällskapen. Det

601 statliga inflytandet i sällskapen torde i samband härmed böra ökas. Inom varje län borde vidare ett representantskap inrättas, inom vilket samtliga organ verksamma pä jordbruksrationaliseringens område, voro företrädda. Detta representantskap, som borde utrustas med sekretariat, skulle vid genomförandet av rationaliseringen ha en uppgift motsvarande den som enligt jordbrukskommitténs förslag skulle ankomma på lantbruksnämnderna i samband med ledningen av planläggningsverksamheten och särskilt där den regionala planeringen. En organisation av rationaliseringsverksamheten efter här senast antydda principer skulle i själva verket innebära, att den definitiva lösningen av förevarande spörsmål ställdes på framtiden, vilket åtminstone ur en synpunkt torde vara fördelaktigt. Härigenom skulle nämligen ökad möjlighet erhållas att bygga den framtida organisationen av rationaliseringsverksamheten på erfarenhetsmässiga grunder. Vad slutligen den statliga verksamheten till främjande av bostadsförbättringsverksamheten i jordbruket beträffar borde denna enligt min uppfattning anförtros samma organ, som skall handha bostadsförbättringsverksamheten i övrigt. Endast härigenom synes den främsta garantin kunna skapas för att bostadsfrågan för jordbruksbefolkningen skall komma att lösas efter samma grunder som för befolkningen inom övriga områden av näringslivet. Gunnar

Lange.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING till del II. Sid.

Kap. 14. Undersökningar angående produktions- och konsumtionsutvecklingen Produktions- och konsumtionsutvecklingen fram till år 1939 Den blivande konsumtionsutvecklingen Jordbruksproduktionens framtida utveckling Jämförelse mellan produktions- och konsumtionsutvecklingen

3 4 8 13 18

Kap. 15. Befolkningsutvecklingen och jordbrukets arbetskraftsproblem

28 Kap. 16. Storleken av löneklyftan mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper

42 Kap. 17. Vissa frågor angående metoderna för avvägning av prisstödet åt jordbruket samt angående valet av basjordbruk m. m A. Metoderna för avvägning av prisstödet B. Valet av basjordbruk m. m

57 57 77

Kap. 18. Statens ekonomiska verksamhet för inre rationalisering 92 A. Nuvarande bestämmelser 92 a. Bestämmelser rörande hushållningssällskapens verksamhet 93 b. Bestämmelser rörande egnahemsorganens verksamhet 99 c. Bestämmelser rörande lantbruksstyrelsens verksamhet med utlämnande av lån och bidrag till torrläggningsföretag m. m 104 B. Vissa allmänna synpunkter på organisationen av låne- och bidragsverksamheten m. m 106 C. För vilka inre rationaliseringsåtgärder bör lån eller bidrag av allmänna medel k u n n a utgå? 110 D. Allmänna synpunkter på formerna för statens låne- och bidragsverksamhet 118 E. Amorteringslån 121 Lånebelopp 121 Säkerhet 122 Amorteringsfri tid 125 Amorteringstid 126 F r å n vilken t i d p u n k t skall r ä n t a erläggas? 130 Banta 133 Behovsprövning och arealbegränsning 136 Behandlingen av amorteringslån, då fastigheten övergår till ny ägare 138

604 Sid.

F. Avskrivningslån 139 Arealgräns och behovsprövning 140 Beloppet av avskrivningslån m. m 142 Avskrivningstid och förfarandet vid överlåtelse till ny ägare 149 Säkerhet för avskrivningslån 152 G. Vissa för amorteringslån och avskrivningslån gemensamma f r å g o r . . . 153 Principerna för behandling av låneansökningar vid bristande medels tilli53 gång Utlämnande av amorteringslån och avskrivningslån till annan än fastighetens ägare 156 H. Ändringar i nu gällande bestämmelser angående lån och bidrag till torrläggningsföretag 157 I. Den statliga låneverksamhetens anpassning till varierande konjunkturförhållanden 159 J. Lån och bidrag till byggande och förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter 161 Kap. 19. Medlen för genomförande av den yttre rationaliseringen m. m 163 A. Nu gällande bestämmelser m. m 163 B. Statens låne- och bidragsverksamhet vid förvärv av jord för rationaliseringsändamål och statens aktiva inköpspolitik 169 C. Den allmänna förköpsrätten 178 Vilka fastigheter skall förköpsrätten omfatta? 180 Vid vilka överlåtelser skall förköpsrätten gälla? 187 Hembudsförfarande m. m 192 Förfarandet vid användandet av förköpsrätten 196 Förhållandet mellan den allmänna förköpsrätten och arrendators förköpsrätt I98 D. Expropriation 200 Allmänna synpunkter på utformningen av expropriationsbestämmelserna 201 Expropriation av tillskottsjord från större jordbruk 202 Expropriation av ofullständiga brukningsdelar från vissa speciella kategorier av jordägare 208 Expropriation i samband med omskifte 214 Expropriationsförfarandet 218 E. Angående behovet av andra medel för genomförande av den y t t r e rationaliseringen 221 F. Vissa frågor rörande utvecklingsplaneringen på jordbrukets o m r å d e . . 222 Begional jordbruksplanering 223 Individuell jordbruksplanering 235 Organisationen av planeringsverksamheten 243 G. Önskemål om ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen, m. m 251 Kap. 20. Vissa frågor om behandlingen av skogen vid den yttre rationaliseringen 260 Statistiskt material angående skogens betydelse för jordbruksbefolkningen 260 Gällande bestämmelser om sambandet mellan jordbruk och skog m. m . . . 264 Skydd mot avskiljande av skog från jordbruket 272 Statliga åtgärder för a t t komplettera skoglösa och skogfattiga jordbruk med skog 276 Frågan om bildandet av gemensamhetsskog för skoglösa och skogfattiga brukningsdelar 283

605 Sid.

Kap. 21. Utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område 286 A. Förhållandet mellan producent- och konsumentpriser 286 I vilken utsträckning kan regleringstekniskt sett ett system med pristillägg till producenterna tillämpas? 286 Möjligheterna att nedbringa konsumentpriserna genom utbetalande av subventioner vid inköp av jordbruksförnödenheter m. m 295 B. Vissa allmänna frågor angående utformningen av det statliga pris^ stödet 301 Frågan om den önskvärda totalproduktionens fördelning på olika produktionsgrenar 301 Vilken inverkan skola förändringar i produktions- och konsumtionsvolymen få på prisstödets omfattning? 303 Allmänna synpunkter på frågan om statligt stöd åt export av jordbruksprodukter 308 Allmänna synpunkter på frågan om statens befattning med avsättningen av jordbrukets produkter 310 Vissa frågor angående innebörden av importskyddet och sättet för bestämmandet av dettas storlek m. m 311 Slopandet av statens medverkan till säsongmässig lagring 321 C. Begleringen av handeln med vissa vegetabiliska produkter 326 Importerade fodermedel 326 Fodersäd 337 Brödsäd 339 D. Begleringen av handeln med köttvaror 352 Exportmöjligheter saknas 352 Exportmöjligheter finnas 354 Vissa frågor angående centralisering av importen och exporten av köttvaror m. m 355 E. Begleringen av handeln med ägg 363 F. Begleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter 364 Exportmöjligheter saknas 365 Exportmöjligheter finnas 375 Smör 375 Ost 386 Andra mejeriprodukter än smör och ost 390 Frågan om centralisering av importen och exporten av mejeriprodukter 390 Frågan om dispositionen av margarinaccismedel och liknande m e d e l . . 392 G. Begleringen av prisstödet åt sockerbets- och oljeväxtodlingen m. m . . . 394 Sockerbetsodlingen 394 Oljeväxtodlingen 396 Kap. 22. Vissa frågor angående utformningen av de årliga bidragen till innehavarna av vissa mindre jordbruk 397 Hittills gällande bestämmelser om producentbidrag 397 Möjligheterna att lämna det särskilda stödet till övergångsjordbrukens innehavare på annat sätt än genom kontantbidrag 399 Vissa frågor angående bidragets upphörande 403 Arrendators ställning i bidragshänseende 407 Förfarandet vid prövning av frågor om r ä t t till bidrag m. m 410

606 Sid.

Kap. 23. Organisationen av den statliga verksamheten för rationalisering och prisreglering på jordbrukets område 412 A. Nuvarande förhållanden och de framtida arbetsuppgifterna 412 Nuvarande förhållanden 412 De framtida arbetsuppgifterna 424 B. Organisationen av verksamheten för yttre och inre rationalisering... 426 Tidigare ändringsförslag 426 Den lokala organisationen 427 Den centrala organisationen 451 C. Organen för de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. . . 464 D. Frågan om överförande av statens lagerhus- och fryshusstyrelses uppgifter på Svenska spannmålsaktiebolaget eller det centrala regleringsorganet 474 Kap. 24. Kostnadsberäkningar 477 Kap. 25. Vissa frågor om bered skapslagring 495 Bilaga till kapitel 17 501 Tabeller till belysning av rationaliteten hos brukningsdelar av olika storlek samt deras olika representativitet för svenskt jordbruk 501 Särskilda yttranden. 1) av herrar Lundberg och Svennilson beträffande målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken m. m 512 2) av herrar Sahlin och Wehtje rörande målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken ^27 3) av herrar Gustafson, J. H. Johansson, Jönsson och Ekström angående målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken, särskilt med avseende å de mindre jordbruken, samt angående medlen för den yttre rationaliseringen m. m., till vilket yttrande herrar Fredgardh, Bingborg och Själander anslutit sig i vissa delar 528 4) av herr Gullander angående det svenska jordbrukets framtida avsättningsmöjligheter m. m 551 5) av herr Svensson beträffande det mindre jordbrukets framtid samt angående medlen för den yttre rationaliseringen m. m 554 6) av herrar Sahlin och Wehtje rörande frågan om komplettering av vissa jordbruk med skog 576 1) av herrar Liedbers och Wehtje rörande medlen för den yttre rationaliseringen °°u 8) av herrar Hammarskjöld, Sjögren, Eriksson, Lundberg, Norrman och Svennilson angående frågan om expropriation av skog 592 9) av herr Ytterborn beträffande frågan om expropriation av utskiften . . 598 10) av herr Lange beträffande organisationen av rationaliseringsverksamheten 599

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen m. m. [10]

Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del. 1 [42] Del 2. [46] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln. [45]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bcigsbruk. Belänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslacsliftningen m. m. |3| Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [11]

Kommunalförvaltning.

Staten* och kommunernas finansväsen. 1913 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. [29)

Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40]

Polltl. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyk tingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande an;. flyktingars behandling. [30]

Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella beNationalekonomi och socialpolitik. hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Dödföddheten och tidigdödlighetcn i Sverige. Dess sam- Betänkande ined förslag till verkstadsorganisation för väg- och yattenbyggnädsvåsendet. [43] band med nativiletsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvärd samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. 12] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag Bank-, kredit- och peniiingväsen. till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningens belänkande med utredning rörande personal- och materielresurscr in. ni. för genomföFörsäk rings väsen. rande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidiBetänkande ang. tjänslepensionsförsäkringcns organisagare framlagt förslag. [13] tion. [26] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för- Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. [33]. 2. Motiv. [31] svarsberedskapens framlida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang: moderskapsbidrag. [23] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. För- Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. slag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till verksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [21] boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] Betänkande med förslag till investeringsrcserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunder- 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. stödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] IV. Skolpliktstidens skolformer. Statsmakterna och 1'olkhushåUningen under den till följd 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till unav stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden dervisningsplaner. [15] juli 1944—juni 1945. [351 4. Realskolan. Praktiska linjer. [141 Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag ang. VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran oeli folkpensioneringens administrativa handhavande ni. m. undervisning. [31] [37] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande ni. in. Del 1. [121 Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina in. in. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt Hälio- och sjukvård. kyrkomöte m. in. [32] Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [20] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattAllmänt näringsväsen. ning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till ar- Betänkande och förslag rörande åtgärder för alt bebetstagares uppfinningar. [21] gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [71 Belänkande med förslag till lag med särskilda bestämFast egendom. Jordbruk med binäringar. melser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikels försvar. [25| Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamaicten på Betänkande med förslag rörande officersutbildningen jordbrukets område i Norrland. [16] inom armén m. m. [38] PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt Utrikes ärenden. Internationell ritt. dess inriktande efter kriget. [39] Iduns tr., Esselte, Sthlm 46 61647E