Lantmäteriväsendets och Kartverkets organisation betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

K L U N G L B(3L.

So O

- 9 OKT1959 [

SSTO>CKHOLi';1_[

l^SH

TÄTENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1959:30 Jordbruksdepartementet

LANTMÄTERIVÄSENDETS OCH

KARTVERKETS ORGANISATION BETÄNKANDE AVGIVET AV 1956 ÅRS LANTMÄTERIKOMMITTÉ

Stockholm 1959

'

3&

Statens offentliga utredningar 1959 Kronologisk förteckning

1. Statligt itöd till jordbrukets inre rationalisering, ldun. 161 s. Jo. _. <co 2. Filmstöt och biograf nöj esskatt. Idun. 153 s. t i . 3. Preliminir nationalbudget för år 1959. Marcus. V + 131 i. Fl. 4. Kompefcnsfördelningen av administrativa besvärsmål melan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. Idun. 485 s. Ju. 5. Läkemelelsförsörjningens organisation. Idun. 304 s. 6. Fångvåidsanstalters optimala storlek. Idun. 63 s. + 6 s. ill. fu. _ . . . . . . _ 7. Statligt ireditstöd till hantverk och småindustri m.m. Kihlströn. 131 s. H. __ . 8. Utbildnng av lärare i yrkesämnen for industri ocn hantver; samt handel. Idun. 210 s. E. 9. Lokala ikyddstjänstemän samt arbetarskyddsstyrelsens organisation. Idun. 78 s. S. # 10. Författiingsutredningen: IV. Opinionsbildnmgen vid folkomristningen 1957. Idun. 145 s. Ju. 11. Förutsätningarna för civil varvsdrift vid Karlskrona örlogsva-v. Idun. 56 s. Fö. 12. Tilläggspensioneringens administration. Idun l»os.». 13. Familj ejeskattningen. Idun 275 s. Fl. 14. Revidend nationalbudget för år 1959. Marcus. Vé+ 112 s. F. _ „ , 15. Fångvårdsstyrelsen. Idun. 216 s. Ju. 16. Riksdafens budgetarbete. Marcus. 56 s. Fi. 17. Domarianan. Idun. 222 s. Ju. 18. Fånges irbetsersättning. Idun. 98 s. Ju. 19. Statsbiiragen till städernas vägar och gator m. m. Idun. 1:6 s. K. , , _ - , mmmm 20. Det rätspsykiatriska undersökningsväsendets organisation Idun. 181 s. Ju. . „•„+„ 21. Sverige; meteorologiska och hydrologiska mstituts arbetsu)pgifter och organisation. Idun. 303 s. K. 22. Demstttliga centrala rationaliserings- och revisionsverksanhetens organisation. Idun. 238 s. Fi. 23. Armén; befäl. Idun. 431 s. Fö. 24. Förslag till lag om s trall för varusmuggling m. m. Idun. 4)7 s. Fi. . J , , *M TJ 25. Verksanheten vid ungdomsvårdsskolorna. Idun. 197 s S 26. Arbetsidén för viss militär och civilmilitä r personal Idun. 91 s. Fö. 27. Omregering av hovrätternas domkretsar. Idun. 28. Besparngar inom statsverksamheten. Idun. 278 s.'FI. 29. Donatwisf onder och övriga diverse medel inom statsförvaltiingen. Idun. 71 s. Fi. 30. Lantmiteriväsendets och kartverkets organisation. Idun. :22 s. Jo.

Anm On särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra• begyn n"l™boktävernai till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdeparte mentet, .o. = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1959:30 Jordbruksdepartementet

LANTMÄTERIVÄSENDETS OCH KARTVERKETS ORGANISATION B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1956 ÅRS L A N T M Ä T E R I K O M M I T T É

IDUNS

TRYCKERIAKTIEBOLAG STOCKHOLM

1959 ESSELTE

AB

Innehåll

Skrivelse till statsrådet

7 Första kapitlet

Utredningsuppdraget och utredningsarbetets bedrivande Utredningsuppdraget Utredningsarbetets bedrivande Andra

9 9 12

kapitlet

Lantmäteriväsendets nuvarande organisation m. m Inledande översikt Lantmäteristyrelsen Ämbetsbefattning Organisation De olika byråernas uppgifter Administrativa byrån Landsbyrån Stadsbyrån Utredningsbyrån Ärendenas handläggning Kompetensfordringar Länslantmäterikontoren Arbetsuppgifter och organisation Arbetsuppgifternas närmare beskaffenhet Uppgifter i samband med det legala förrättningsförfarandet . . . . Medverkan i arbetet inom länsförvaltningen Förvaltningsmässiga uppgifter m. m Service- och motsvarande uppgifter Lantmäteriets distriktsorganisation Organisation Distriktsindelning, stationeringsorter m. m Distriktsorganisationens arbetsuppgifter Verksamhetens omfattning Behörighetsfrågor och arbetsfördelning Kompetensfordringar Distriktsorganisationens centralkontor Fastighetsbildnings- och mätningsväsendet inom städer och vissa samhällen Fastighetsbildningsverksamhetens fördelning mellan lantmäteriet och kommunala organisationer Taxefrågor

15 15 19 19 20 22 22 23 23 23 24 25 26 26 27 27 33 34 36 39 39 43 43 50 51 53 54 56 57 59-

Tredje

kapitlet

Utvecklingen beträffande lantmäteriväsendets arbetsuppgifter Utvecklingen åren 1948—1958 Den framtida utvecklingen Allmänt Nya riktlinjer för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering . . . . Inverkan av förslag från olika utredningar m. m Verkställda inventeringar rörande behovet av olika åtgärder Inventeringarnas uppläggning m. m 1957 års inventering rörande det framtida behovet av fastighetsregleringar m. m Stickprovsanalys av inventeringsresultatet Aktuella behovet av fastighetsregleringar m. m Fjärde

82 88 89

kapitlet

Vissa allmänna utgångspunkter för lantmäteriväsendets organisation . . . Lagstiftningsfrågor Organisationsundersökningar m. m Arbetsfördelningen m. m. inom lantmäteriets distriktsorganisation . . Statens organisationsnämnds undersökningar vid lantmäteriets distriktsorganisation Arbetsbalanser, distriktsstorlek, resekostnader Omfördelning av arbetsuppgifter Personalberäkningar Kontorsorganisation Arbetsmetodik m. m Försöksverksamheten i Hudiksvall Femte

63 63 72 72 73 77 79 79

93 93 94 94 101 101 102 104 104 104 105

kapitlet

Rikets allmänna kartverks nuvarande arbetsuppgifter och organisation m. m Kartverkets arbetsuppgifter och organisation Kartverkskommissionen Personal: kompetenskrav, utbildning, löneförhållanden och rekrytering . Högskoleutbildad personal Kartassistenter Ritpersonal övrig personal Utrustning Produktionsläget Geodetiska arbetsuppgifter Flygfotografering Eldledningskartan Ekonomiska kartan Topografiska kartorna Översiktskartor Beställningsarbeten Kostnader för verksamheten Inkomster av verksamheten

HO 110 119 119 119 121 121 122 122 123 123 125 125 125 126 126 127 128 128

5 Sjätte kapitlet Aktuella frågor rörande arbetsuppgifter och organisation vid k a r t v e r k e t . . 1953 års fotogrammetriutredning Långtidsplaneringen av arbetena för den officiella k a r t l ä g g n i n g e n . . . . Det officiella karttrycket Sjunde

kapitlet

Sambandet mellan lantmäteriväsendets och kartverkets arbetsuppgifter . . Geodetiska arbeten Fotogrammetriska arbeten Moderna räknehjälpmedel för lantmäteriväsendets och kartverkets arbetsuppgifter Ekonomiska kartan Åttonde

140 141 146 153 156

kapitlet

Kommitténs förslag i frågan om sammanslagning av eller samverkan mellan lantmäteriväsendet och kartverket E n eller t v å organisationer Allmänna synpunkter på verksamheten inom de båda verken Speciella frågor rörande verksamhetsområden, där samhörighet föreligger Bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument Flygbildmaterialets tillhandahållande m. m Stommätningar m. m Moderna hjälpmedel för beräkningsuppgifter Ekonomiska kartan Principskiss till ett sammanslaget verk Kommitténs ställningstagande Gränsdragningsfrågor Geodetiska arbetsuppgifter Fotogrammetriska arbetsuppgifter Centraler för beräkning av geodetiska och fotogrammetriska uppgifter. Framställningen av ekonomiska kartan Samarbetsfrågor Nionde

130 130 137 139

160 160 160 166 166 168 169 173 173 175 177 178 179 181 186 186 187

kapitlet

Kommitténs förslag till organisation av lantmäteriväsendet 188 Allmänt ; 188 Den principiella utformningen av lantmäteriväsendets organisation . . . . 1 8 9 Verksstyrelse, adminstrativt länsorgan, förrättningsorganisation 189 Organisationsenheternas storlek 192 Distriktsindelning 196 Specialorganisationer 198 Arbetsfördelningen mellan länslantmäterikontor och distriktsorganisation i vissa fall 204 Gemensamma lokaler 205 Fördelning av arbetsuppgifter och personal 205 Samverkan mellan enheter 208 Lantmäteristyrelsen och centralkontoret 209 Indelningen i byråer och centralkontor 209 Organisationen inom styrelsens olika byråer 214

6 Administrativa byrån 214 Landsbygdsbyrån 215 Stadsbyrån 216 Utredningsbyrån 216 Sammanfattning av förslaget rörande personal hos lantmäteristyrelsen . . 217 Länslantmäterikontoren 217 Arbetsuppgifter 217 Organisation 223 Distriktsorganisationen 227 Arbetsuppgifter 227 Distriktsindelning och specialorganisationer 231 Organisation i de olika länen 231 Sammanfattning av förslaget till organisation i länen 240 Förslag till indelning av riket i lantmäteridistrikt 241 Kompetens- och arbetsfördelningsfrågor 253 Personal och utrustning 257 Verksamhetens beräknade omfattning 257 Kapacitetsbehovets tillgodoseende 260 Utrustning 260 Personalberäkningar 262 Vissa tjänstefrågor 266 Sammanfattning av personalförslaget för hela lantmäteriväsendet 268 Taxefrågor 268 Kostnader och inkomster 274 Övergångsfrågor 280 Tionde kapitlet Kommitténs förslag till organisationsförändringar vid kartverket 282 282 Allmänt Organisationsform och målsättning för den fotogrammetriska verksamheten 283 vid kartverket. Samarbetet mellan kartproducenter och kartkonsumenter 287 Elfte kapitlet Sammanfattning

292 Reservation och särskilt yttrande Tabellbilagor

301 309

Till Herr Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande Statsrådet Hjalmar Nilson att tillkalla högst 7 sakkunniga för att i enlighet med de av Statsrådet Nilson i statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning rörande organisationen av den av lantmäteriväsendet och kartverket bedrivna verksamheten. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga landshövdingen B. A. Fallenius, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare hemmansägaren B. F. Jansson och fiskaren H. S. Levin, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare bokhållaren J. G. Löfroth, överdirektören J. B. Lundgren samt numera överdirektören K. A. Lindbergson. Den 5 november 1956 utsågs såsom ytterligare sakkunnig numera generaldirektören L. Öjborn, vilken tidigare varit förordnad som expert hos utredningen. Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades dels den 10 september 1956 stadsingenjören L. Ahlman, överlantmätaren G. Arnberg, byråchefen N. F. Jonasson, kansliskrivaren W. Langéen, kartassistenten E. Nordfjell, mätningsteknikern H. Persson, förste statskartografen A. Smedberg och dels den 5 november 1958 i generaldirektören öjborns ställe distriktslantmätaren G. L. Lodmark. På egen begäran entledigades mätningsteknikern Persson den 21 oktober 1957 och stadsingenjören Ahlman den 29 augusti 1958 från sina uppdrag. I deras ställe utsågs såsom experter den 21 oktober 1957 respektive den 7 november 1958 mätningsteknikern A. Lindström och intendenten H. Carlsson. Sedan mätningstekniker Lindström på egen framställning den 5 september 1958 entledigats från sitt uppdrag, förordnades samma dag mätningsteknikern A. Aronsson att i hans ställe vara expert.

8 Sekreterare hos de sakkunniga har varit numera t. f. distriktslantmätaren Å. Smith och byrådirektören O. Johansson. De sakkunniga, som antagit namnet 1956 års lantmäterikommitté, har den 5 m a r s 1957 till riksdagens tredje lagutskott avgivit yttrande över inom riksdagen år 1957 väckta motioner I: 144 och II: 197 angående ändring av villkoren för vinnande av mätningsmannakompetens. I direktiven för kommittén har uttalats att dess förslag torde böra framläggas inom sådan tid, att statsmakternas prövning av dem kan ske samtidigt med prövningen av de lagstiftningsförslag som 1954 års fastighetsbildningskommitté kan komma att framlägga. Under utredningsarbetets gång h a r fastighetsbildningskommittén, som delvis har samma ledamöter som denna kommitté, givit kommittén del av de överväganden som ur lagstiftningssynpunkt i stort synes böra beaktas vid organisationsfrågornas lösning. Statens organisationsnämnd har den 7 september 1956 bemyndigats att i samråd med de sakkunniga utföra vissa organisationsundersökningar inom lantmäteriväsendet och kartverket. Detta arbete har, såvitt angår lantmäteriets distriktsorganisation, slutförts. I övrigt pågår undersökningarna. Sedan kommitténs arbete nu slutförts och då resultatet av organisationsnämndens vidare undersökningar icke synes bliva av den art att de kommer att påverka ställningstagandet till kommitténs förslag, får kommittén härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande lantmäteriväsendets och kartverkets organisation. Redogörelse för Statens organisationsnämnds undersökningar vid lantmäteriets distriktsorganisation överlämnas på en stencilerad bilaga. Reservation har avgivits av ledamöterna herrar Lindbergson och Lundgren samt särskilt yttrande av experterna herrar Arnberg och Lodmark. Stockholm den 15 september 1959. .B.

Fallenius

Fridolf Jansson

Hans Levin

John G. Löfroth

K. A. Lindbergson

Börje Lundgren

Lars Öjborn I Åke

Smith

Olof

Johansson

FÖRSTA KAPITLET Utredningsuppdraget och utredningsarbetets bedrivande

Utredningsuppdraget I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t för d e n 29 j u n i 1956 a n f ö r d e d å v a r a n d e s t a t s r å d e t H j a l m a r Nilson efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d s t a t s r å d e t s övr i g a l e d a m ö t e r följande. Lantmäteriväsendet är under den centrala myndigheten, lantmäteristyrelsen, organiserat på 24 länslantmäterikontor samt ett stort antal lokala enheter, sammanfattningsvis benämnda lantmäteriets distriktsorganisation. Kärnan i lantmäteriets distriktsorganisation utgöres av de 148 lantmäteridistrikten, vart och ett under ledning av en distriktslantmätare. Förutom distriktslantmätaren utgöres personalen p å dessa enheter i regel av en lantmätare, två mätningstekniker samt en kontorist och ett kontorsbiträde. Vid sidan om lantmäteridistrikten arbetar fem särskilda skiftesorganisationer inom Kopparbergs län, likaledes under ledning av en distriktslantmätare. Skiftesorganisationernas verksamhetsområden är i motsats till lantmäteridistrikten icke regionalt bestämda utan beroende på den förrättningsverksamhet eller de skiftesförrättningar som anvisas dessa organisationer. Utöver nämnda specialorganisationer finnes sammanlagt 33 s. k. förfogandeorganisationer, vilka utnyttjas för att avlasta arbetstyngda distrikt eller för att handlägga vissa uppgifter som kräver lång tid eller speciell sakkunskap. Förfogandeorganisationerna omfattar i regel en lantmätare, en mätningstekniker och ett kontorsbitrade. Fyra av förfogandeorganisationerna utnyttjas för närvarande för skiftesverksamhet, två i Kopparbergs län, en i Norrbottens län och en i Kalmar län. Lantmäteriets distriktsorganisation är sedan år 1948 helt förstatligad Enligt riksdagens beslut år 1947 (Prop. 210; JoU 43 o. 63; Rskr 388) inplacerades distnktslantmatare, övriga lantmätare, mätningstekniker och kontorspersonal i det statliga avlöningssystemets löneplan 1. Distriktsorganisationen har sedan år 1947 erhållit viss personalökning, men bibehåller dock i huvudsak fortfarande den omfattning som den erhöll nämnda år. Vid 1948 års riksdag beslöts viss översyn och utbyggnad av länslantmäterikontorens organisation. (Prop. 172; JoU 37; Rskr 274.) Sålunda förstärktes länskontoren för att bättre motsvara de fordringar som bl. a. jordbrukets rationalisering och den nya byggnadslagstiftningen kunde ställa på verksamheten. Vid lantmäteriets omorganisation år 1947 hade de nya riktlinjerna för jordbrukets rationalisering och för samhällsplaneringen icke börjat tillämpas. Lantmäteriets distriktsorganisation kom därför att utbyggas utan erfarenhet av h u r u denna rationaliserings- och planeringsverksamhet påverkade fastighetsbildningsverksamheten. Även besluten i bostadsfrågan under åren 1946—1948, vilka utgjorde inledningen till den nu förda allmänna bostadspolitiken, har kommit att påverka lantmäteriets verksamhet på ett sätt som icke synes ha förutsatts i samband med 1947 års omorganisation. De anförda omständigheterna liksom förhållandet att

10 förrättningsverksamheten över huvud starkt ökat, har föranlett en besvärande arbetsbalans för lantmäteriet. Sedan några år pågår inom 1954 års fastighetsbildningskommitté arbete med en ny fastighetsbildningslag. Enligt vad jag inhämtat torde av kommittén övervägda förslag i ämnet påkalla en ändring av lantmäteriets nuvarande organisation. En ny lagstiftning på fastighetsbildningens område kan sålunda förväntas medföra såväl ett snabbare och enklare förrättningsförfarande som en utvidgning av lantmäteriets arbetsuppgifter, för såvitt lantmäteriets verksamhet i samband med den pågående yttre rationaliseringen av vårt jordbruk skall snabbare och effektivare kunna genomföras. Samtidigt med att förslaget till ny fastighetsbildningslag underställes riksdagen, synes denna även böra föreläggas ett förslag till erforderliga ändringar i lantmäteriets organisation. Under senare år har fastighetsbildningsverksamheten i allt högre grad präglats av tätbebyggelsefrågor, särskilt i län där livlig fritidsbebyggelse förekommer. Ifrågavarande uppgifter ställer numera, med hänsyn till de starka intressen av enskild och allmän natur som är förknippade därmed, stora krav på arbetsinsatser från lantmäteriets distriktsorganisation. Den nya byggnadslagstiftningen h a r också bidragit till en ökad förrättningsverksamhet i samhällena. Då lantmätenstyrelsen har överinseendet över det kommunalt organiserade mätningsväsendet i städer och vissa andra samhällen, beröres lantmäteriväsendet även av ökningen i förrättningsverksamheten på dessa platser. Med hänsyn till vad som sålunda anförts synes frågan om lantmäteriets organisation böra upptagas till utredning, varvid bör eftersträvas att anpassa organisationen till den pågående lagstiftningen på fastighetsbildningens område och till de i övrigt rådande förhållandena. Vid en översyn av lantmäteriets organisation finnes anledning att uppmärksamma det samband som i viktiga hänseenden råder mellan lantmäteriets arbetsuppgifter och verksamhetsområdet för rikets allmänna kartverk. Kartverket arbetar i motsats till lantmäteriet med en praktiskt taget helt centraliserad organisation, förlagd till Stockholm. Inom båda verken finnes likartade eller med varandra nära sammanhängande tekniska arbetsuppgifter, varjämte ett nära samarbete föranledes av verkens uppgifter vid redovisningen av fastighetsindelningen. Gemenskapen i arbetsuppgifter synes också ha ökat i takt med den tekniska utvecklingen. En viss belysning av nu förevarande spörsmål h a r erhållits genom den av 1953 års fotogrammetriutredning nyligen avslutade undersökningen rörande framställning och tillhandahållande av fotogrammetriskt material i landet (SOU 1955: 26: Flygfotogrammetrisk verksamhet). Samhörighet mellan de båda verken i fråga om arbetsuppgifterna föreligger särskilt i vad gäller de geodetiska mätningarna och beräkningarna, flygfotogrammetrien och framställningen av den ekonomiska kartan. Sedan början av 1930-talet har kartverket tagit flygfotogrammetrien i sin tjänst och sedan slutet av 1940-talet arbetar även lantmäteriet genom sitt centralkontor med fotogrammetrisk bearbetning. Fotogrammetriutredningen h a r närmare belyst sambandet mellan dessa organ. Av utredningen och av remissyttrandena framgår, att fördelarna i kartverkets organisation främst ligger däri att den omfattar hela den fotogrammetriska framställningsprocessen, nämligen flygfotografering, fotografiska arbeten och stereobearbetning, medan centralkontoret å sin sida har fördelen att kunna samarbeta med den lokala distriktsorganisationen inom lantmäteriet för de fältarbeten, som erfordras såväl före som under och efter den fotogrammetriska bearbetningen. En organisation av den fotogrammetriska verksamheten, som i sig förenade både kartverkets och centralkontorets nu nämnda för-

11 delar, skulle vara i hög grad gynnsam och eliminera de brister, som nu föreligger. Härför erfordras emellertid en samordning i vidsträckt bemärkelse av de båda verken. Vad gäller framställningen av den ekonomiska kartan torde särskilt böra beaktas möjligheten till samverkan mellan kartverket och lantmäteriets länskontor. Av fotogrammetriutredningens betänkande framgår, att även åtskilliga andra spörsmål i fråga om samarbetet mellan lantmäteriet och kartverket fordrar förnyade överväganden. Hit hör exempelvis distributionen av ekonomiska kartan, utformningen av vissa sekretessbestämmelser, användningen ute i länen av kartverkets flygfotogrammetriska material t. ex. vid den löpande fastighetsbildningsverksamheten, personalrekryteringen, personalens utbildning och fortbildning m. m. Då de i det föregående berörda förhållandena synes giva anledning till antagandet, att icke obetydliga fördelar skulle kunna vinnas genom en sammanslagning av lantmäteriet och kartverket, torde utredningen böra pröva lämpligheten av en dylik åtgärd liksom alla av en sammanslagning aktualiserade spörsmål. Därest utredningen skulle finna, att övervägande skäl talar emot en sammanslagning, bör utredningen upptaga till behandling frågan om hur samverkan mellan de båda verken fortsättningsvis bör utformas. Utredningen bör i förevarande hänseende inriktas på att inom de för myndigheterna gemensamma arbetsområdena åstadkomma de ur kostnadssynpunkt lämpligaste lösningarna, oavsett vilken myndighet som för närvarande h a n d h a r arbetsuppgifterna. Vidare bör utredningen eftersträva att inom de aktuella områdena tillskapa en för myndigheter och allmänhet fullgod serviceverksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas avvägningen mellan statsverkets kostnader för verksamheten och ersättningen för lantmäteriets och kartverkets tjänster och produkter. Utredningen, som enligt vad som framgår av det sagda, bör omfatta organisationen såväl lokalt som centralt av de båda verksamhetsområdena, bör i huvudsak vara förutsättningslös. Utöver vad som framgår av det föregående vill jag emellertid till ytterligare ledning för utredningen framhålla följande. De gångna årens erfarenhet synes ha visat, att den nuvarande distriktsorganisationen på lantmäteriets område är något stel. Distriktens omfattning torde sålunda icke i första hand böra bestämmas av den personalsammansättning, som vid 1947 års omorganisation ansågs mest ändamålsenlig. Möjligheterna att i de särskilda fallen administrera verksamheten ur effektivitets- och andra synpunkter måste beaktas. Därvid bör särskilt undersökas möjligheterna att ytterligare överföra arbetsuppgifter från lantmätare till mätningstekniker och annan biträdespersonal. Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits angående den nuvarande organisationen, och till de förändrade förhållanden, som en ny lagstiftning kan beräknas komma att medföra — bl. a. genom tillkomsten av ett tilltänkt nytt fastighetsregleringsinstitut — torde böra undersökas, huruvida icke bättre effekt kan ernås genom att i vissa fall, särskilt inom tätortsområden där verksamheten är mer omfattande och präglad av planfrågor, större organisationsenheter än för närvarande bildas. Vidare bör lantmäteriets befattning med planeringsverksamheten ävensom samarbetet med stadssamhällenas mätningsväsende beaktas. De förslag som kan föranledas av i det föregående berörda överväganden torde böra framläggas inom sådan tid, att såsom förut nämnts statsmakternas prövning av dem kan ske samtidigt med prövningen av de lagstiftningsförslag som fastighetsbildningskommittén kan komma att framlägga. Utredningen av förevarande spörsmål bör sålunda bedrivas skyndsamt.

12 Genom skrivelse den 9 april 1957, nr 170, har riksdagen förordnat att i riksdagen år 1957 väckta motionerna nr 144 i första kammaren och nr 197 i andra kammaren om utredning angående ändring av villkoren för vinnande av mätningsmannakompetens samt tredje lagutskottets däröver avgivna utlåtande nr 11 skall överlämnas till 1954 års fastighetsbildningskommitté och 1956 års lantmäterikommitté för att av dem tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdragen. Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 22 mars 1957 uppdragit åt lantmäteristyrelsen bland annat, att i samråd med 1956 års lantmäterikommitté samt överstyrelsen för yrkesutbildning, verkställa utredning och i anslutning till kommitténs kommande betänkande framlägga förslag angående utbildning av mätningstekniker och annan biträdespersonal för lantmäteriväsendets behov, har Kungl. Maj :t den 26 april 1957 förordnat att förenämnda utlåtande och motioner skall överlämnas till de båda kommittéerna och lantmäteristyrelsen för att av dem tagas under övervägande vid fullgörande av utredningsuppdragen. Kungl. Maj :t har den 30 april 1959, efter framställning av riksdagen, beslutat att i riksdagen år 1959 väckta, likalydande motionerna nr 379 i första kammaren och nr 432 i andra kammaren angående rättegångsbiträde åt enskilda i jorddelningsmål jämte tredje lagutskottets däröver avgivna utlåtande nr 14 skall överlämnas till 1954 års fastighetsbildningskommitté och 1956 års lantmäterikommitté att av kommittéerna tagas under övervägande under deras fortsatta arbete.

Utredningsarbetets bedrivande Verksamheten inom och förutsättningarna i övrigt för organisationen av lantmäteriväsendet och rikets allmänna kartverk är mångskiftande såväl med avseende på arbetsuppgifternas karaktär som beträffande förhållandena i skilda delar av landet. Vissa erfarenheter har kommittén inhämtat vid studiebesök hos lantmäteristyrelsen och kartverket samt vid olika lokala enheter inom lantmäteristaten. Kommittén har vidare besökt distriktsorganisationens centralkontor, länslantmäterikontoret och Sigtuna lantmäteridistrikt i Stockholms län, länslantmäterikontoret, Borlänge lantmäteridistrikt och skiftesorganisationen i Leksand i Kopparbergs län, Kungsbacka lantmäteridistrikt i Hallands län och länslantmäterikontoret, tre i Göteborg stationerade specialorganisationer för grundkartearbeten, planeringsuppdrag respektive fastighetsregleringar m. m. i fiskelägen samt Uddevalla, Orust och Tjörns och Sunnervikens lantmäteridistrikt i Göteborgs och Bohus län. För att studera en gemensam organisation för verksamhet, som nära motsvarar den som bedrives i lantmäteriväsendet och kartverket, har kommittén besökt den finländska lantmäteriförvaltningen i Helsingfors.

13 Ett visst underlag för arbetet har kommittén erhållit genom att i december 1956 i skrivelse till lantmäteristyrelsen hemställa att rikets lantmätare skulle beredas tillfälle att delge kommittén sina synpunkter på lantmäteriets framtida organisation. På grund härav har kommittén erhållit sådana synpunkter från 6 överlantmätare, 52 distriktslantmätare och 36 andra lantmätare. Omfattningen av lantmäteriets framtida arbetsuppgifter har bedömts i icke ringa grad bli beroende av i vilken utsträckning omregleringar av fastighetsbeståndet bl. a. inom jord- och skogsbruket blir behövliga. Efter hemställan från kommittén har därför lantmäteristyrelsen ombesörjt en inventering av behovet av fastighetsregleringar m. fl. åtgärder. Resultatet av denna och kompletterande inventeringar redovisas i tredje kapitlet. För att jämte andra utredningar vara till ledning för personalberäkningarna har en undersökning verkställts rörande arbetsfördelningen i lantmäteriets distriktsorganisation år 1956. Den behandlas i fjärde kapitlet. Sedan Statens organisationsnämnd den 7 september 1956 av Kungl. Maj :t bemyndigats att i samråd med kommittén utföra vissa organisationsundersökningar inom lantmäteriväsendet och kartverket, har samarbete ägt r u m mellan organisationsnämnden och kommittén. Efter diskussion av principiella riktlinjer för organisationen av lantmäteristaten har olika alternativ prövats och detaljfrågor studerats av organisationsnämnden bl. a. vid en för de tre i Uddevalla stationerade lantmäteridistrikten uppsatt försöksorganisation. Redogörelse för organisationsnämndens undersökningar rörande lantmäteriets distriktsorganisation, vilken den 27 maj 1959 underhand överlämnats till kommittén i slutgiltigt skick, har upptagits i särskild bilaga (stencilerad) och behandlas även i fjärde kapitlet. Resultaten av nämndens undersökningar i övrigt inom lantmäteriväsendet och vid kartverket har icke förelegat vid tiden för kommittéarbetets avslutande. Det har varit naturligt att under utredningsarbetet upptaga samarbete med lantmäteristyrelsen och kartverket. Lantmäteristyrelsen har bland annat medverkat vid olika inventeringar och enkäter samt igångsatt en försöksorganisation i Hudiksvall. Redogörelse härför lämnas i fjärde kapitlet. De båda verken har gemensamt i samråd med kommittén och med utnyttjande av vissa av dess experter utfört vissa utredningar i tekniska och metodiska frågor, vilka skall beröras huvudsakligen i sjunde kapitlet. Efter därom av kommittén gjord framställning har Kungl. Maj :t den 22 mars 1957 uppdragit åt lantmäteristyrelsen att dels, såsom här ovan antytts, i samråd med kommittén samt överstyrelsen för yrkesutbildning verkställa utredning och i anslutning till kommitténs betänkande framlägga förslag angående utbildning av mätningstekniker och annan biträdespersonal för lantmäteriväsendets behov, dels senast den 1 september 1957 inkomma med förslag till åtgärder i syfte att öka möjligheterna att tillgodose lantmäteriväsendets behov under de närmaste åren av mätningstekniker.

14 Över sistnämnda förslag har kommittén den 23 augusti 1957 avlämnaat yttrande till lantmäteristyrelsen. Såsom framgår av direktiven till kommittén föreligger ett samband melellan lantmäteriväsendets organisation och det lagstiftningskomplex, som utitredes av 1954 års fastighetsbildningskommitté. Samarbete har därför äagt rum mellan de båda kommittéerna. Vissa av fastighetsbildningskommittéén lämnade förutsättningar och synpunkter redovisas i tredje och fjärdde kapitlen. Sedan utredningsarbetet fortskridit så långt, att vissa normerande utitgångspunkter för lantmäteriväsendets organisation erhållits, har inonm kommittén i början av år 1958 utarbetats en kortfattad promemoria meed skiss till organisation av lantmäteriverksamheten i länen och av kommittéén hemställts att överlantmätarna i samråd med distriktslantmätarna, Sverige es lantmätareförening, Lantmäteriteknikernas Riksförening, Föreningeen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten samt Lantmäteriets anrkivpersonals förening skulle avge yttrande däröver. Yttranden över promaemorian har med anledning härav inkommit från samtliga överlantmätarre och ovannämnda personalföreningar. Dessutom har yttranden av överlanhtmätarna bifogats från ungefär 50 andra lantmätare och vissa kommunecr. En del kommuner har därjämte framlagt synpunkter muntligt och skriftftligt. Vad som härigenom inhämtats har tjänat till ledning för de fortsatt.ta organisationsövervägandena. Sveriges lantmätareförening har till kommittén i april respektive juhli 1959 överlämnat promemoria och skrivelse med vissa förslag rörande lantitmäteriets förrättningsorganisation. Slutligen kan nämnas att lantmäteristyrelsen för kännedom till kommitittén överlämnat framställningar från vissa kommuner om ändrad indelninng i lantmäteridistrikt.

ANDRA K A P I T L E T Lantmäteriväsendets nuvarande organisation m . m .

Inledande översikt Lantmäteriväsendet är organiserat i en central myndighet i Stockholm — lantmäteristyrelsen —, 24 länslantmäterikontor, vilka förestås av överlantmätare, i varje läns residensstad samt lantmäteriets distriktsorganisation, vartill hör 148 lantmäteridistrikt och 5 skiftesorganisationer i Dalarna med distriktslantmätare som chefer, 29 specialenheter för skiften, planeringar och andra uppgifter, vilka enheter förestås av förfogandelantmätare, ett centralkontor lokalt förlagt till lantmäteristyrelsen och ett centralt instrumentförråd i Stockholm. Länskontoren och distriktsorganisationen är i anslagshänseende en enhet, lantmäteristaten, men har skilda personalförteckningar. Enligt medgivna personalramar budgetåret 1959/60 uppgår personalen till sammanlagt 1 464 befattningshavare, varav i lantmäteristyrelsen 70, på länskontoren 322 och i distriktsorganisationen 1 072 tjänstemän. Arbetsuppgifterna utgöres av fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsredovisning och därmed samhörande verksamhet såsom planering, kartläggning och andra tekniska, ekonomiska och rättsliga utredningar eller andra åtgärder. För lantmäteriväsendet gäller lantmäteriinstruktionen den 11 april 1958, nr 263, varjämte allmänna verksstadgan den 7 januari 1955, nr 3, (omtryck 616/1957) i sin helhet skall tillämpas på lantmäteristyrelsen och till vissa delar jämväl på länskontoren och distriktsorganisationen. Arbetsförhållandena regleras dessutom av särskilda arbetsordningar, som utfärdats av lantmäteristyrelsen. Yid sidan av det statliga lantmäteriväsendet finns för motsvarande verksamhet i städer och vissa stadsliknande samhällen ett kommunalt mätningsoch fastighetsregisterväsende. Förfarandet i stort vid förrättningar för fastighetsbildning — lantmäteriväsendets mest betydelsefulla uppgift — kan sammanfattas på följande sätt. För fastighetsbildning och samhörande åtgärder samt för fastighetsregistrering finns olika regler för landsbygden och för städer, vissa stadsliknande samhällen samt orter och områden av samhällskaraktär. De grundläggande reglerna för fastighetsbildning på landsbygden stadgas i lagen

IG den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen). Regler för sammanläggning för samma tillämpningsområde ges i lagen den 18 j u n i 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanläggningslagen). För städer och stadsliknande samhällen m. m. gäller lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen). För olika specialfall regleras fastighetsbildande eller motsvarande åtgärder jämväl av andra författningar, bland vilka kan nämnas den s. k. ensittarlagen, lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., lagen den 18 april 1952 om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet m. m. (sammanföringslagen) och lagen den 17 april 1953 om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m. (legaliseringslagen). Fastighetsbildningslagens tillämpningsområde är beroende av gällande planer för bebyggelsen och registerbestämmelserna. Lagen tillämpas sålunda inom områden med stadsplan och tomtindelning enligt byggnadslagstiftningen samt dessutom inom stad och annat samhälle m. m., om för staden och samhället eller del därav skall föras fastighetsregister såsom för stad. Sådant register skall finnas i varje stad, såvida Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer ej annorlunda förordnat. På samma sätt kan förordnas att fastighetsregister såsom för stad skall föras för samhälle eller del därav eller för annan ort å landet. Efter förordnande kan jordregister föras för stad eller del därav. Enligt lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (1948 års lag) kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, då så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket förordna, att beträffande icke planlagda områden i stället för de i fastighetsbildningslagen meddelade bestämmelserna om avstyckning och sammanläggning vad för landet är stadgat därom skall tillämpas med vissa undantag. Förordnanden, som nu nämnts, meddelas enligt en kungörelse från år 1954 av lantmäteristyrelsen, som således i administrativ väg kan påverka fastighetsbildningslagens tillämpningsområde. Jorddelningslagen gäller för de områden där fastighetsbildningslagen ej äger tillämpning. Motsvarande regel gäller för jordregister gentemot fastighetsregister såsom för stad. Fastighetsbildning eller fastighetsreglering sker med undantag för sammanläggning genom förrättningar, bland vilka de viktigaste enligt jorddelningslagen är avstyckning, laga skifte och ägoutbyte och enligt fastighetsbildningslagen tomtmätning inom områden med fastställd stadsplan och tomtindelning samt i övrigt avstyckning, laga skifte och ägoutbyte. Sammanläggningsförfarandet enligt sammanläggningslagen eller fastighetsbildningslagen är konstruerat som ansökningsärende hos ägodelningsdomaren. Den till antalet vanligast förekommande förrättningstypen i lantmäteriet är avstyckning med eller utan kombination med sammanläggning och andra slag av förrättningsåtgärder. Avstyckning innebär avskiljande till särskild

17 fastighet av på marken bestämt område, medan laga skifte är förrättningsformen för delning av fastighet efter andelsförhållande eller omreglering av fastighetsindelningen i stort. I sistnämnda syfte kan också ägoutbyte förekomma. Förrättningar enligt jorddelningslagen skall enligt huvudregeln med eller utan biträde av gode män handläggas av distriktslantmätaren i vederbörande lantmäteridistrikt, och genom ansökan anhängiggöras hos denne. Möjligheter finns dock att för vissa fall i administrativ ordning förordna om avsteg från denna huvudregel. Efter förrättningarnas avslutande skall de prövas och fastställas av överlantmätaren. Förrättningarna kan genom underställning av förrättningsmännen eller överlantmätaren eller genom besvär föras under domstols prövning. Domstolsinstanser är ägodelningsrätt, hovrätt och högsta domstolen. Avstyckning och tomtmätning enligt fastighetsbildningslagen samt i vissa fall avstyckning enligt jorddelningslagen inom område med förordnande enligt 1948 års lag handlägges av i vederbörande stads eller samhälles tjänst anställd mätningsman eller av särskild förrättningsman, som förordnas av länsstyrelsen. Sådant förordnande meddelas ofta vederbörande distriktslantmätare. Vid avstyckning kan gode män biträda. Ansökan om dessa förrättningar ställes till byggnadsnämnden. Tomtmätning vinner, om den ej överklagas, laga kraft. Besvär sker till ägodelningsrätten. Fastställelsemyndighet för avstyckning enligt fastighetsbildningslagen är magistrat, i Stockholm överståthållarämbetet och i stad som lyder under landsrätt eller annat samhälle eller område länsstyrelsen. Besvär skall likaledes anföras hos dessa myndigheter. Ärendet kan sedan prövas vidare i administrativ väg. Ansökan om laga skifte eller ägoutbyte enligt fastighetsbildningslagen gores hos byggnadsnämnden. Om förrättning rör mark, som är avsedd för jordeller skogsbruksändamål eller såvida mätningsman ej bemyndigats därtill, skall dock i regel förrättningarna verkställas av vederbörande distriktslantmätare. Gode män kan biträda som förrättningsmän. Förfarandet är i övrigt likartat med vad som gäller för motsvarande förrättningar enligt jorddelningslagen. Sedan förrättningarna, i förekommande fall efter fastställelse, vunnit laga kraft sker registrering i jord- eller fastighetsregistret. Jordregistret föres av överlantmätaren medan fastighetsregisterförare i stad förordnas av länsstyrelsen. I regel tjänstgör vederbörande mätningsman, som oftast har titeln stadsingenjör, som registerförare. För fastighetsregistersamhälle utom stad är vanligen överlantmätaren registerförare. Vid fastighetsbildning har förrättningsmännen att efter utredning och i förekommande fall planering, värdering eller andra åtgärder av förberedande natur, fatta beslut om ansökta åtgärder och i övrigt uppkommande spörsmål samt genomföra besluten och på karta eller i andra förrättningshandlingar redovisa dessa. I vissa frågor har sakägarna rätt att besluta eller 2—906323

18 träffa överenskommelser, överläggningar med sakägarna och olika undersökningar m. m. sker samt beslut fattas vanligtvis i samband med sammanträde på vederbörande förrättningsställe. Sammanträde kan emellertid även hållas på annan plats t. ex. lantmätarens tjänsterum. I den del besluten avser tillstånd till fastighetsbildning, betingas de av i lagstiftningen uppställda materiella och formella villkor för att fastighetsbildning skall få ske. Dessa villkor är av olika innebörd. Bland de viktigaste av de materiella villkoren kan framhållas kraven på fastighets varaktiga lämplighet för det avsedda ändamålet, användningens aktualitet samt villkoren om samstämmighet mellan fastighetsbildningen och den jordbrukspolitiska, planpolitiska och bostadspolitiska målsättningen. De jordbrukspolitiska villkoren är utformade i anslutning till uppställda riktlinjer beträffande jordbruksfastigheters storlek och bärkraftighet i övrigt, de planpolitiska i överensstämmelse med byggnadslagstiftningen och de bostadspolitiska i överensstämmelse med de statliga åtgärderna på detta område. Vissa av de materiella reglerna är likartade i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen. Så är exempelvis fallet beträffande de planpolitiska villkoren för avstyckning. I väsentliga avseenden kan däremot, beroende på de olika förutsättningarna inom respektive tillämpningsområden, dessa regler uppvisa olikheter. Jorddelningslagens jordbrukspolitiska villkor för avstyckning saknas t. ex. i fastighetsbildningslagen, vilket är bakgrunden till att efter prövning beträffande varje stad eller samhälle, där fastighetsbildningslagen är tillämplig, förordnande om tillämpning av 1948 års lag kan meddelas för sådant stadssamhälles landsbygdsbetonade delar. Vid förrättning skall således mot varandra vägas olika enskilda och olika allmänna intressen. Inom skilda områden är de allmänna intressena förbundna med verksamhet, som åligger andra myndigheter. Som exempel härpå kan nämnas länsstyrelsens, länsarkitektens och byggnadsnämndens befattning med planväsendet, lantbruksorganisationens uppgifter för jordbruksrationaliseringen, länsbostadsnämndens åligganden beträffande bostadsförsörjningen, vägförvaltningens verksamhet inom vägväsendet och flera andra. För att fastighetsbildningen skall samordnas med den verksamhet, som bedrives av andra myndigheter, är samverkan med dessa myndigheter erforderlig. Formerna för denna samverkan är endast delvis reglerad i lag. För vissa fall är i administrativ väg bestämmelser, råd eller anvisningar utfärdade, medan i stor utsträckning samrådet sker formlöst under hand. Av vikt är under alla omständigheter att de olika myndigheternas åtgärder eller intentioner är klarlagda före förrättningsbeslutens fattande. Sambandet mellan planmyndigheternas verksamhet och fastighetsbildningen har i fastighetsbildningslagstiftningen kommit till uttryck bland annat genom att länsstyrelsen, om så erfordras med hänsyn till planläggningen, för vissa fall äger utfärda anvisningar för eller förbud mot avstyckning samt genom att byggnadsnämnden, i orter där skyldighet enligt byggnadslagstiftningen

19 föreligger att söka byggnadslov, alltid skall underrättas om förrättningarna. Överlantmätaren äger vidare icke meddela fastställelse på förrättning, såvida länsstyrelsen, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden framställt erinringar däremot. Beslut, varigenom ägodelningsrätt eller hovrätt meddelat fastställelse på förrättning, kan slutligen överklagas av överlantmätaren, länsarkitekten och lantbruksnämnden samt, för orter där skyldighet föreligger att söka byggnadslov, av byggnadsnämnden. Domstolarna är skyldiga att i vissa fall inhämta yttrande från byggnadsnämnden. Över fastställelsebeslut, som meddelas av överlantmätaren, kan däremot klagan ej föras, men enligt administrativa bestämmelser i lantmäteriinstruktionen skall överlantmätaren ge lantbruksnämnden, länsarkitekten eller länsstyrelsen tillfälle att dessförinnan ge sin mening tillkänna, såvida förrättning är av intresse för dessa myndigheters verksamhet. Genom att fastighetsbildningen i väsentlig utsträckning sker såsom en integrerande del av en större process har såväl förrättningsmännen som överlantmätaren att taga aktiv del i verksamheten inom skilda områden även utanför förrättningarnas ram. De viktigaste av dessa områden är planläggningen för bebyggelse samt jord- och skogsbruksrationaliseringen. Denna medverkan avser både verksamheten inom länsförvaltningen och den som bedrives i kommunerna.

Lantmäteristyrelsen Ambetsbefattning

Den centrala ledningen av lantmäteriväsendet utövas av lantmäteristyrelsen, som således är chefsmyndighet för länslantmäterikontoren och lantmäteriets distriktsorganisation. Lantmäteristyrelsen skall leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen och övriga grenar av lantmäteriväsendet, till den del tillsyn däröver ej tillkommer annan ämbetsmyndighet, samt över arbetet med förande av jordregister. Styrelsen har vidare överinseendet över mätningsväsendet i städer, köpingar och andra samhällen, där den för städerna gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas, orter å landet, där fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelserna, samt områden å landet, för vilka, ändå att sådant register ej skall föras där, stadsplan fastställts eller där eljest tomtindelning såsom i stad finns, ävensom över arbetet med uppläggande och förande av fastighetsregister enligt för stad gällande bestämmelser. Styrelsen har därjämte överinseendet över statens reproduktionsanstalt. I utövandet av sin ambetsbefattning har lantmäteristyrelsen enligt instruktionen bland annat att för tjänstemän inom styrelsens förvaltningsområde utfärda sådana allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter, anvisningar och råd, som erfordras för en riktig och såvitt möjligt enhetlig

20 utövning av dem åliggande göromål, att förordna om inventering, då sådant vid befattningshavares avgång ur tjänsten eller eljest anses erforderligt samt att årligen bestämma antalet ordinarie studerande, vilka för utbildning till lantmätare må under närmast följande läroår vinna inträde i första årskursen vid tekniska högskolan i Stockholm. Lantmäteristyrelsens åligganden beträffande överinseendet över mätningsoch fastighetsregisterväsendet i städer och vissa samhällen m. m. grundas på bestämmelser som meddelats i kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet och fastighetsregisterväsendet i rikets städer (ändrad lydelse 916/1939, 396/1943, 880/1947, 513/1948, 216/1950, 362/1951, 159/1952, 479/1952, 617/1953 och 264/1958). Enligt kungörelsen har lantmäteristyrelsen såvitt angår mätningsväsendet bland annat att genom inspektion övervaka tillämpningen i mätningstekniskt och formellt avseende av vissa författningar, att utfärda allmänna anvisningar till vägledning för arbetet och på begäran meddela råd, upplysningar och utlåtanden inom området samt att på framställning av byggnadsnämnd upprätta program för triangelmätning eller därmed sammanhängande grundläggande kartläggning av stads område och utöva kontroll över dylika arbeten. Styrelsen skall vidare öva tillsyn över fastighetsregistreringen, genom inspektion övervaka arbetets utförande, avge utlåtanden, meddela råd och upplysningar samt genom utfärdande av exempel och föreskrifter vägleda arbetet. Det tillkommer lantmäteristyrelsen att i enlighet med fastställda stater och i övrigt meddelade föreskrifter handha förvaltningen av de statsmedel, som ställs till förfogande för såväl styrelsens som lantmäteristatens behov. Styrelsen disponerar och utbetalar dessutom bland annat vissa statsbidragsanslag till understöd åt jorddelningsväsendet m. m. Frågor rörande fördelning av personal och utrustning mellan olika enheter inom lantmäteriväsendet, som inom ramen för gällande bestämmelser och eljest utfärdade föreskrifter ankommer på verket, behandlas med vissa undantag likaså centralt av lantmäteristyrelsen. Organisation

Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter fyra byråchefer, vilka förestår var sin byrå, nämligen administrativa byrån, landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån. En av byråcheferna skall vara generaldirektörens ställföreträdare. Hos styrelsen är anställda tjänstemän i enlighet med gällande personalförteckning samt dessutom annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Styrelsen äger förordna tjänstemän vid lantmäteriets distriktsorganisation eller på länslantmäterikontor att tjänstgöra hos styrelsen. Sådana tjänstemän avlönas ur icke-ordinarieposten av styrelsens avlöningsanslag. Organisationen den 1 juli 1959 framgår av nedanstående schema, i vilket

21 /6>/?f/77<7fer/s/{//iE>/fe/7j ybv7?/e GavZ/Tp/Zrao/o/r/s

Ae6

Bo6 Zén/h/jZr&Z/ya

&

i9

2/

/3

tt

/2

o/yewsaZ/b/?

de/7

/fö1?.

Zyb//

/O

ocn /ogre

men

åy/v/7 O/ya/?/5&f/0/7S//T7gar

HZ?

/tys//f//?/fö3-/78tt/&/f™<XV~

0> V0-

B

EHZHZHI]-£HZ] —0 fil 0 0 0-0 0> 0] -0 0>

-0

0 Z/rt/y forf/agnmg

J

5i//w?o

/

/

<*• *

f

/

f

t

f5

m—%— 0öc/mmo

0]

HZF /&7f/7X7/&7y&r}7/S/ V /h%&~

^ /

/

mm.

/

Sfoc/sÖC'/T?/7

rS

0 % h ^ -0"

. t

0 i

t

'-

Q"

t

/

f

/<?

3 U/rych/^yZy/Th

4Zh Svm/no

0" yarrf/^/sfe/zZenak/?

0>

i

2 J Ä < 4 Ce/7//vZAo/?ZoreZ

i

2 V

l

/

f

f

t

f

J///77. are/. /v/ö0/ZM7/77efr-/S&7

43 Lfj

;

oy/Z,

-0-4ZH2

0-fi]

0 Sert7Å/7//77S!7ytZ.

40 43 *5tr/7?/7?C7

Y

i

%

•

[ZH0 —B 03

"0 2

/

•^St/rect/TfA/or- J /0sx/$éyrofr ac/? j<?/7?//afy/ fchzs/åvab/is

^

/öZ ce/rff&ZAo/?/ore/.

22 även distriktsorganisationens centralkontor redovisats. Den i schemat för styrelsen upptagna personalen, 70 befattningshavare, utgöres förutom av generaldirektören och de fyra byråcheferna av nio byrådirektörer, varav fem ordinarie, två extra ordinarie och två extra, av en förste byråsekreterare och en förste byråingenjör i lönegrad A 23, en byråingenjör och fyra tillfälligt förordnade lantmätare i lönegrad A 21, två revisorer i lönegrad A 19, en förste mätningstekniker i lönegrad A 15, en kassör i lönegrad A 13, en arkivassistent i lönegrad A 12, ett arkivbiträde och sex kansliskrivare i lönegrad A 10, åtta kontorister i lönegrad A 9, en förste expeditionsvakt i lönegrad A 8, två expeditionsvakter och 10 kanslibiträden i lönegrad A 7, en expeditionsvakt i lönegrad A 6 samt femton kontorsbiträden i lönegrad A 5. Dessutom tjänstgör hos styrelsen extra personal och personal för utredningsuppgifter av tillfällig natur. De olika byråernas uppgifter

På administrativa byrån handlägges i allmänhet följande ärenden, nämligen ärenden angående utfärdande, ändring eller upphävande av allmän författning, ärenden angående regional tillämpning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsbestämmelser, ärenden angående styrelsens och underlydande staters organisation, personal och ekonomi, ärenden angående till styrelsens disposition ställda medel, ärenden angående medel, som inflyter till styrelsen såsom ersättning för lantmäteripersonalens arbeten, ärenden angående utbildning och fortbildning av lantmäteripersonalen samt ärenden angående administrativa frågor i allmänhet. I administrativa byrån skall enligt instruktionen ingå ett arkiv och ett kamrerarkontor. Den närmare uppsikten över arkivet skall handhavas av en å utredningsbyrån tjänstgörande byrådirektör. Arkivet omfattar dels styrelsens administrativa arkiv dels ett värdefullt kartarkiv, vilket bland annat innehåller skattläggnings-, avvittrings- och skifteskartor. Kamrerarkontoret förestås av en byrådirektör. På byrån tjänstgör dessutom en ordinarie och en extra byrådirektör. Den förre handhar bland annat till byrån hörande lagstiftningsfrågor, ärenden rörande befattningshavares fel eller försummelser i tjänsten och avseende administrativ indelning (regional begränsning av tillämpningsområdet för fastighetsbildningslagen samt jord- och fastighetsregisterförfattningarna), lantmäteriets distriktsindelning och andra indelningsärenden samt personalärenden. Han deltar dessutom i stor utsträckning i petitaarbetet och byråns verksamhet i övrigt. Den extra byrådirektörstjänsten har inrättats för huvudsakligen organisationsuppgifter. P å kamrerarkontoret tjänstgör sammanlagt 19 befattningshavare, varav förutom byrådirektören två revisorer och en kassör. Kontoret handhar all medelsförvaltning inom lantmäteriväsendet och dessutom vissa upphandlingsärenden, lokalfrågor, avskrivningsärenden och utrustningsfördelning.

23 Under byrån sorterar personal för mera kvalificerad lagning och konservering av skadade kartor tillhörande såväl lantmäteristyrelsens eget kartarkiv som länslantmäterikontoren, samt personal för uppgifter gemensamma för hela styrelsen såsom expeditionsvakter och telefonist. På landsbyrån handlägges i allmänhet ärenden angående lämpligheten av ifrågasatt fastighetsbildning enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen och andra ärenden av jordpolitisk natur, ärenden av teknisk art beträffande lantmäteriverksamheten på landet ävensom ärenden angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar. På byrån tjänstgör två byrådirektörer, den ene i lönegrad Ao 26 och den andre i lönegrad Ae 24. Den förre är samtidigt föreståndare för distriktsorganisationens centralkontor, med vilket byrån har ett omfattande samarbete. Byrån sysselsätter även två på styrelsen tillfälligt förordnade lantmätare. Byråns arbetsuppgifter innefattar bland annat att utarbeta föreskrifter och anvisningar o. d. rörande tillämpningen av de materiella reglerna i den lagstiftning, som ligger till grund för distriktsorganisationens förrättningsverksamhet. I anslutning härtill sker dels inom byrån dels inom centralkontoret metodikstudier och utredningar i fastighetstekniska och fastighetsekonomiska spörsmål samt i mätnings- och förrättningstekniska frågor. Byrån har vidare att med anledning av remisser från domstolar och departement avge utlåtanden bland annat i jord- och planpolitiska frågor, som uppkommer i jorddelningsmål eller på annat sätt. Styrelsens tillsyn över den statliga lantmäteriverksamheten i tekniskt avseende utövas även genom landsbyrån. På stadsbyrån handlägges de ärenden, som föranledes av styrelsens förenämnda åliggande att ha överinseendet över mätningsväsendet i städer och samhällen m. m., dock ej i fråga om förrättningar enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen, samt ärenden rörande fastighetsregistrering enligt de för stad gällande bestämmelserna. Byråns verksamhet är i betydande utsträckning inriktad på service till städer och andra tätorter beträffande för dem speciella problem inom byråns arbetsområde. Enligt fastighetsregisterförordningen åligger det registerförarna att årligen till byrån redovisa förändringarna i fastighetsindelningen. Med ledning av denna redovisning föres på byrån fortlöpande ett exemplar av varje registerkarta. På stadsbyrån tjänstgör bland annat en ordinarie och en extra ordinarie byrådirektör, en förste byråingenjör, en byråingenjör och en förste mätningstekniker. På utredningsbyrån handlägges i allmänhet ärenden angående utredningar och utlåtanden i fastighetsrättsliga frågor, i den mån ärendena icke enligt vad förut nämnts tillhör landsbyrån, ävensom ärenden rörande jordregistret.

24 Verksamheten

År

1 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

Remisser från Kungl. Maj:ts kansli samt framställningar till Kungl. Maj:t

Remisser från Högsta domstolen och Regerin gsrätten

inom

lantmäteri

Remisser och skrivelser från andra ämbetsverk och myndigheter

slutbehandlade

balanserade till nästa år

slutbehandlade

balanserade till nästa år

slutbehandlade

balanserade till nästa år

364 256 213 229 154 130 107 126 119 145 131

53 58 66 56 67 72 68 35 22 44 67

80 43 52 21 17 5 11 1 7 11 8

14 5 3 10 5 3 2 5 6 5 3

331 522 800 770 523 569 707 746 695 609 589

215 285 220 126 116 149 195 159 140 162 192

Anm. Från och med år 1950 har vissa ärenden upptagits under gruppnummer eller på annat sätt i särskilda liggare.

De fastighetsrättsliga frågorna avser huvudsakligen att med ledning av äldre lantmäterihandlingar, domar och andra urkunder klarlägga fastighetsindelningens rättsliga innebörd. Ärendena, som ofta har rättshistorisk anknytning, kräver omfattande undersökningar i skilda arkiv samt studier av allmänna eller lokala jordförhållanden i äldre tid. Jordregisterärendena avser bland annat sådana frågor, som har eller kan antagas få rättslig betydelse för lagfarts- och inteckningsväsendet. Av byråns två byrådirektörer är en ordinarie och en extra. Ordinarie byrådirektören är föreståndare för det under administrativa byrån lydande arkivet. Redogörelse för det under styrelsens ledning stående centralkontoret lämnas i samband med redogörelsen för distriktsorganisationen i övrigt. Ärendenas handläggning

I fråga om ärendenas handläggning gäller enligt lantmäteriinstruktionen bland annat att generaldirektören ensam äger beslutanderätt i ärende, i vars prövning han deltar med undantag av fråga avseende åtal eller disciplinär bestraffning. I sådan frågas avgörande deltar generaldirektören och samtliga ledamöter. Ärende avgöres efter föredragning, vilken ankommer på vederbörande byråchef eller på särskilt förordnad föredragande. Genom arbetsordning eller särskilt meddelat beslut kan åt byråchef eller annan tjänsteman överlämnas att avgöra ärende, som ej är av beskaffenhet att prövningen bör ankomma på generaldirektören. På samma sätt kan

25 styrelsen åren 1948—1958 Statsbidragsansökningar

Andra ansökningar m. m.

Av lantmäteristyrelsen väckta ärenden

Summa ärenden

slutbehandlade

balanserade till nästa år

slutbehandlade

balanserade till nästa år

slutbehandlade

balanserade till nästa år

slutbehandlade

balanserade till nästa år

1 880 1 914 1 473 1 012 915 863 720 600 841 686 668

385 43 24 23 145 38 24 75 12 38 72

2 191 2 239 1 688 1 608 1 543 1 507 1 338 1 559 1 622 1 545 1 547

313 230 249 191 164 194 158 140 140 170 198

290 498 282 244 227 239 249 242 239 223 262

95 60 62 108 104 101 88 77 70 62 68

5 136 5 472 4 508 3 884 3 379 3 313 3 132 3 274 3 523 3 219 3 205

1 075 681 624 514 601 557 535 491 390 481 600

också föreskrivas att ärende av mindre vikt, som handlägges i nyssnämnd ordning, må avgöras utan föredragning. Sådan delegering av beslutanderätten förekommer i flera olika slag av ärenden. Beslutanderätt har härvid tillerkänts förutom byråcheferna även de båda ordinarie byrådirektörerna på administrativa byrån. Beträffande utanordning av medel gäller för närvarande att beslut fattas av chefen för administrativa byrån och föreståndaren för kamrerarkontoret gemensamt. Om de har olika meningar skall dock ärende föredragas för och avgöras av generaldirektören. Kompetensfordringar

För befattningshavare hos styrelsen gäller bland annat följande kompetensfordringar. Byråchef och byrådirektör å administrativa byrån, landsbyrån och utredningsbyrån skall ha avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen inom avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm och besitta erforderlig praktisk erfarenhet. Om skäl finns, må dock även annan än lantmätare ifrågakomma till sådan tjänst, om han äger för tjänstens utövande i varje särskilt fall erforderlig utbildning och erfarenhet. Byråchef och byrådirektör å stadsbyrån skall uppfylla de villkor, som enligt 2 kap. 2 § andra stycket lagen om fastighetsbildning i stad fordras för behörighet till befattning såsom mätningsman i stad, samt därjämte besitta ingående kännedom och praktisk erfarenhet beträffande stads fastighets- och fastighetsregisterväsende. Byråingenjör på samma byrå skall uppfylla villkoren för behörighet till befattning som mätningsman i stad.

26 Fördelning på de olika byråerna av under året avgjorda ärenden År

1 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

Administrativa byrån

Landsbyrån

Stadsbyrån

Utredningsbyrån

Summa

1 923 2 357 1 904 1 696 1 565 1 657 1 600 1 895 1 965 1 951 1 916

2 733 2 578 2 061 1497 1 350 1 274 1 084 968 1 164 888 845

313 302 265 326 256 199 190 166 148 144 159

167 235 278 365 208 183 258 245 246 236 285

5 136 5 472 4 508 3 884 3 379 3 313 3 132 3 274 3 523 3 219 3 205

Vissa statistiska uppgifter rörande verksamheten i lantmäteristyrelsen åren 1948—1958 lämnas i ovanstående tabeller. Länslantmäterikontoren Arbetsuppgifter och organisation

I varje läns residensstad finns ett länslantmäterikontor, som förestås av en överlantmätare. Överlantmätaren har att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsen samt taga initiativ till åtgärder, som är ägnade att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Han skall verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angränsande områden planlägges och utföres genom andra myndigheter och organ. Överlantmätaren är förman för lantmäteripersonalen i länet. Det ankommer enligt lag på överlantmätaren att granska och pröva olika förrättningar samt att meddela vissa fastställelsebeslut. Han skall vidare på anmodan verkställa utredningar och avge utlåtanden till myndigheter och domstolar samt biträda ägodelningsrätter och andra domstolar såsom sakkunnig, överlantmätaren för jordregister i länet och vissa fastighetsregister av stadstyp, samt har att vårda och låta förevisa länslantmäterikontorets arkiv. Överlantmätaren skall medverka i arbetet för en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen och för jordbrukets rationalisering. På länskontoren är anställda tjänstemän i enlighet med gällande personalförteckning och dessutom annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Lantmäteristyrelsen äger förordna tjänsteman vid lantmäteriets distriktsorganisation att tjänstgöra på länskontor. Annan tjänsteman på länskontor än överlantmätare är skyldig att efter erhållet förordnande tjänstgöra hos lantmäteristyrelsen eller i lantmäteriets distriktsorganisation.

27 Till sitt biträde har överlantmätaren på 10 län biträdande överlantmätare i lönegrad A 25 och på 11 län kontorslantmätare i lönegrad A 23. På länskontoren finns dessutom l:e kansliskrivare-, kansliskrivare-, kontorist-, kansli- och kontorsbiträdestjänster till ett sammanlagt antal av 249. På länskontoren tjänstgör därjämte tillfälligt förordnade lantmätare till varier a n d e antal. Normalt torde antalet kunna beräknas till 28. Sammanlagda antalet befattningshavare är således 322 enligt för budgetåret 1959/60 gällande personalstat. Utom ramen är tillfälligt förordnad extra personal anställd. Personalens ungefärliga fördelning mellan de olika länskontoren framgår av nedanstående sammanställning. Det bör emellertid anmärkas att antalet befattningshavare på de skilda länen kan växla med hänsyn till arbetsbelastning och personaltillgång. Beträffande arbetsfördelningen mellan överlantmätaren och övriga lantmätare på länskontoren gäller att biträdande överlantmätare och kontorslantmätare äger att med överlantmätares befogenhet handlägga de ärenden eller grupper av ärenden som lantmäteristyrelsen bestämmer. De skall även, då så påkallas, deltaga i handläggningen i länsstyrelsen av dylika ärenden. Då särskilda skäl därtill föranleder, äger lantmäteristyrelsen bestämma att även annan på länskontor anställd lantmätare än de ovan angivna m å med överlantmätares befogenhet handlägga ärenden eller grupper av ärenden. Den närmare arbetsfördelningen mellan personalen bestämmes av överlantmätaren. Länskontorens organisationsstruktur är obunden av instruktion eller andra föreskrifter. Arbetsuppgifternas närmare beskaffenhet

Den väsentligaste delen av verksamheten på länslantmäterikontoren torde i stort k u n n a sammanfattas i fyra huvudgrupper av arbetsuppgifter, nämligen uppgifter i samband med det legala förrättningsförfarandet, medverkan i arbetet inom länsförvaltningen, förvaltningsmässiga och andra administrativa uppgifter inom lantmäteriorganisationen samt service- och motsvarande uppgifter. De olika uppgifterna är på skilda sätt beroende av varandra, varför några klara och entydiga gränser mellan grupperna givetvis ej kan dragas. Uppgifter i samband med det legala förrättningsförfarandet De legala förrättningarna handlägges av förrättningsmän inom lantmäteriets distriktsorganisation eller kommunala mätningsväsendet. I vissa fall kan även till dessa organisationer ej anknutna förrättningsmän förekomma. Överlantmätarens formella befattning med förrättningarna kan avse tidpunkten före deras påbörjande i samband med anhängiggörandet och utseendet av förrättningsman eller efter avslutandet och under avbrott på

28 Beräknad normal personaluppsättning på de olika länslantmäter ikontor en inom personalramen budgetåret 1959/60 (tillfällig personal och vakanser ej medräknade) Kont., Tilll:e BiträReproKonkansliÖver- dande tors- fälligt Sum- kanslidukTotal förord- ma skrivare, biträden, lant- övertionslantnade lantkansli- kontors- sumlantmäanmäma lantmä- skrivare biträden mätare läggtare A 9— mäA 12— tare Bo 1 tare ning A5 A 10 A o 2 5 A o 2 3 tare

Län

l

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa 1

2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 »2 l 2 1 l 2 1 1 H 12 l 4 1 l 2

13 4 3 8 9 7 11 1 3 10 8 7 11 11 9 12 7 4 16 12 13

\

13 12

19 7 6 11 13 10 15 3 6 14 12 11 17 17 13 18 10 7 26 18 22 13 18 16

10 Varav 1 för arkivservice.

grund av delbeslut, underställning etc. vid överprövning, dispensgivning etc. och fastställelse, vid registrering och arkivering. Huvuddelen av de förrättningar och uppdrag, som ankommer på fastighetsbildningsmyndigheterna, utföres numera efter ansökan av sakägare utan särskilt förordnande. Normerande är här stadgandet i 2 kap. 1 § jorddelningslagen, enligt vilket laga skifte förrättas av distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt, där jorden är belägen samt stadgandet i 3 § samma kapitel enligt vilket ansökan om laga skifte skriftligen göres hos lantmätaren. I lagen om fastighetsbildning i stad är huvudregeln att ansökan göres hos byggnadsnämnden, som vidarebefordrar den till vederbörande mätningsman (byggnadsnämndens tjänsteman, vanligen stadsingenjör) distriktslantmätare eller av länsstyrelsen särskilt förordnade förrättningsmän.

29 Ovannämnda huvudregel kan emellertid inom lantmäteriet av olika skäl ej tillämpas helt konsekvent, varför i lantmäteriinstruktionen för olika fall följande förfarande vid avvikelser därifrån stadgas. Om distriktslantmätare på grund av jäv eller laga förfall är förhindrad att verkställa förrättning eller uppdrag, om vilken ansökan gjorts, skall h a n anmäla förhållandet till överlantmätaren, som äger utse annan lantm ä t a r e att i distriktslantmätarens ställe utföra densamma. Om skiftes- eller förfogandeorganisation finns i länet, äger distriktslantm ä t a r e att med dess chef överenskomma att åt honom överlämnas att i distriktslantmätarens ställe handlägga vissa förrättningar eller uppdrag. Dessa skall dock falla inom de av lantmäteristyrelsen eller överlantmätaren beslutade gränserna för vederbörande enhets arbetsuppgifter och verksamhetsområde. Om förrättning, varom ansökan gjorts, är vidlyftig eller fordrar specialkunskap eller eljest särskilda skäl finns, äger lantmäteristyrelsen eller efter styrelsens bemyndigande överlantmätaren utse annan lantmätare att i distriktslantmätarens ställe helt eller delvis handlägga förrättningen. För vissa slag av åtgärder äger dessutom överlantmätaren, om skäl föreligger, efter samråd med berörda lantmätare föreskriva att de överflyttas från en distriktslantmätare till annan lantmätare. Dessa bestämmelser kan tillämpas även ifråga om ärenden inom viss del av ett distrikt eller beträffande vissa slag av ärenden inom distriktet eller del därav. Lantmäteristyrelsen äger föreskriva att viss distriktslantmätare, intill dess styrelsen annorlunda förordnar, icke alls eller endast i viss begränsad omfattning må handlägga nytillkommande förrättningar och uppdrag. Då vederbörande lantmätare det begär eller överlantmätaren finner det lämpligt, skall fråga varom överlantmätaren i här berörda frågor äger besluta, underställas lantmäteristyrelsens prövning. Vissa slag av förrättningar och uppdrag kan handläggas först efter förordnande av särskild myndighet, som antingen finns angiven i vederbörande författning eller bestämmes enligt kungörelsen den 22 december 1927 med föreskrifter rörande lantmätares m. fl. förordnanden till vissa förrättningar. Enligt denna kungörelse skall, om förrättning eller åtgärd skall verkställas av lantmätare, och bestämmelse ej meddelats om vilken myndighet äger utfärda förordnandet, överlantmätaren förordna vederbörande lantmätare att utföra förrättningen. Om jämväl annan än lantmätare kan förordnas som förrättningsman, tillkommer det enligt kungörelsen länsstyrelsen att utfärda förordnandet. Vid länsstyrelsens handläggning av ärende rörande lantmätares förordnande till förrättning skall bestämmelserna i 29 § lantmäteriinstruktionen äga motsvarande tillämpning. Före meddelande av sådant förordnande bör yttrande inhämtas från överlantmätaren, som också skall tillställas avskrift av beslutet. Även i de fall annan än lantmätare förordnas som för-

30 rättningsman, skall överlantmätaren beträffande vissa slag av förrättningar erhålla avskrift av förordnandet. Enligt 29 § lantmäteriinstruktionen bör i allmänhet förordnande meddelas distriktslantmätaren i det distrikt, där marken är belägen. Om denne på grund av jäv eller laga förfall ej kan eller med anledning av stor arbetsbelastning ej bör mottaga förordnandet, skall annan distriktslantmätare eller förfogandelantmätare erhålla förordnande till förrättningen. Som exempel på förrättningar, som endast kan handläggas av fastighetsbildningsmyndigheterna, men till vilka förordnande ändå erfordras, kan nämnas förrättningar enligt lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. och enligt s. k. ensittarlagen (förordnande av länsstyrelsen). De vanligast förekommande av de förrättningar, till vilka även annan än lantmätare kan förordnas, torde vara förrättningar enligt lagen om enskilda vägar (förordnande av länsstyrelsen). Vissa lantmäteriförrättningar skall, även om besvär ej anförts, sedan de avslutats, undergå särskild överprövning och därvid, om de befinnes lagligen beskaffade, fastställas. Fastställelsemyndighet är för förrättningar enligt jorddelningslagen och 6 kap. lagen om fastighetsbildning i stad överlantmätaren, för avstyckningar enligt 5 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, magistrat, länsstyrelsen eller i Stockholm överståthållarämbetet och eljest ägodelningsdomaren. Avstyckning i samband med förrättning enligt s. k. ensittarlagen fastställes på samma sätt som avstyckning i övrigt medan avstyckning vid förrättning enligt lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. skall fastställas av ägodelningsdomaren. Vid förrättningar enligt jorddelningslagen är förfarandet följande. Sedan förrättning avslutats, insänder förrättningsmannen inom den stadgade besvärstiden förrättningsakten till överlantmätaren, som, om besvär ej anföres, med nedan nämnt undantag företar förrättningen till prövning. Om förrättningen befinnes lagligen beskaffad och länsstyrelsen, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden ej framställt erinran mot förrättningen meddelar överlantmätaren fastställelse å densamma. I motsatt fall hänskjuter han frågan till ägodelningsrätten och överlämnar handlingarna till ägodelningsdomaren med eget yttrande samt eventuellt utlåtande från annan myndighet och förklaring från förrättningsmannen. Om förrättningen eller del därav avser avstyckning med sammanläggning skall prövning av förrättningen i dess helhet i stället för å överlantmätaren ankomma på ägodelningsdomaren. Yttrande från överlantmätaren skall därvid bifogas. Överlantmätaren har jämväl att yttra sig i de fall ägodelningsrätten på grund av underställning eller besvär skall pröva förrättning eller del därav. Beträffande andra förrättningar än sådana, för vilka överlantmätaren är fastställelsemyndighet, h a r överlantmätaren ofta att före fastställelsen yttra sig på begäran av vederbörande myndighet.

31 Förrättningar som prövas av ägodelningsrätt kan, såsom förut antytts, genom besvär prövas vidare av hovrätt och högsta domstolen. Såväl ägodelningsrätt som överdomstolar äger att, om så anses erforderligt, kalla överlantmätaren att biträda domstolen såsom sakkunnig. I äeodelningsrätten torde överlantmätaren medverka i de flesta mål. Domstolarna k a n också uppdra åt överlantmätaren att ensam eller med biträde av två ägodelningsnämndemän verkställa undersökning på marken för utredning av teknisk fråga. Beslut, varigenom ägodelningsrätt eller hovrätt meddelat fastställelse å jorddelningsförrättning eller varigenom tillstånd till jorddelning meddelats efter underställning, kan överklagas förutom av sakägare även av överlantmätaren, länsarkitekten och lantbruksnämnden samt i vissa fall av byggnadsnämnden. Vid överlantmätarens granskning av lantmäteriförrättningar skall enligt 31 § första stycket lantmäteriinstruktionen iakttagas de anvisningar som lantmäteristyrelsen meddelar härom i arbetsordning eller eljest. Sådana anvisningar har meddelats i arbetsordning, enligt vilken bl. a. särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att lagstiftningens syftemål i jordpolitiskt och planpolitiskt avseende förverkligas och att möjligheterna i övrigt att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning och en lämplig lokalisering av bebyggelsen tillvaratages. Granskningen av fastighetsutredningar och tekniska åtgärder bör enligt anvisningarna syfta till att förebygga att fastställda förrättningar innehåller brister och felaktigheter, som kan vålla sakägare rättsförlust eller medföra oklarhet i framtiden ifråga om innebörden av träffade avgöranden. I fråga om rent tekniska åtgärder bör granskningen i första hand ske genom överslagskontroller eller stickprovsundersökningar. Uppmärksamhet bör slutligen ägnas åt att granskningen ej göres mer ingående än nödvändigt. Enligt 31 § andra stycket lantmäteriinstruktionen må överlantmätaren, beträffande förrättning eller åtgärd, som ur jordpolitisk synpunkt kan antagas vara av intresse för lantbruksnämnd i dess verksamhet för jordbrukets rationalisering, icke meddela fastställelsebeslut eller avge yttrande till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt rörande fastighetsbildningen utan att nämnden erhållit tillfälle att ge sin mening till känna. Överlantmätaren må ej heller, utan att länsarkitekten erhållit tillfälle ge sin mening till känna, meddela fastställelsebeslut eller avge yttrande till ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätt i fråga om avstyckningsförrättning, som kan antagas vara av intresse för de myndigheter, som handhar vården om bebyggelseplaneringen. Avstyrker länsarkitekten den ifrågasatta ändringen i fastighetsindelningen och delar överlantmätaren inte länsarkitektens mening, skall överlantmätaren inhämta yttrande även från länsstyrelsen. Överlantmätaren har att upplägga och föra jordregistret. För fastighetsregister såsom för stad förordnar länsstyrelsen på framställning av staden

32 registerförare. Vanligen är registerföraren stadens stadsingenjör eller mätningsman. För samhällen eller andra orter på landet, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, är emellertid överlantmätaren registerförare, såvida ej samhället eller vederbörande kommun förklarat sig vilja bekosta registerföringen. Dessa samhällen och orter torde dock nästan undantagslöst begagna möjligheten att få registreringen utförd genom överlantmätarens försorg. Antalet samhällen, för vilka fastighetsregister såsom för stad skall föras, utgjorde vid 1957 års utgång 133 städer (samtliga), 68 köpingar och 16 municipalsamhällen samt dessutom 19 andra orter på landet. Till fastighetsregister såsom för stad skall höra en registerkarta, medan till jordregistret saknas ett sådant komplement. Enligt lantmäteriinstruktionen åligger det emellertid överlantmätaren att låta upprätta och föra översiktskartor över gällande fastighetsindelning i den omfattning som erfordras för att arbetet på länskontoret skall kunna bedrivas snabbt och effektivt. I främsta rummet skall sådana kartor upprättas över områden, där åtgärder för rationalisering av jordbruket eller för planläggning av bebyggelsen pågår eller är att förvänta. I län, där ekonomisk karta i skalan 1 : 10 000 utgivits, skall överlantmätaren successivt låta komplettera ett exemplar av svarttrycket av kartan med avseende på ändringar i fastighetsindelningen. Den 1 m a r s 1957 har lantmäteristyrelsen utfärdat anvisningar angående upprättande och förande av fastighetskarta och bestämmelsekarta på grundval av ekonomiska kartan. Fastighetskartan skall i samma omfattning som ekonomiska kartan redovisa enligt jordregistret gällande fastighetsindelning m. m., varjämte den genom specialblad i skalan 1 : 2 000 skall redovisa fastighetsindelningen inklusive samfälligheter inom tätorter och andra områden, där behov föreligger av fullständigare redovisning än ekonomiska kartans skala medger. Bestämmelsekartan skall, i den utsträckning fastighetskarta föres, utvisa områden för planer och bestämmelser som bör beaktas vid fastighetsbildning. Efter hand som ekonomiska kartan utges, kommer dessa fastighetskartor att successivt ersätta de äldre översiktskartorna och därmed ett enhetligt kartverk såsom komplement till jordregistret erhållas. Då ej annat föreskrivits i lag eller annan författning skall konceptakter rörande förrättningar som fastställts, utan fastställelse vunnit laga kraft eller eljest slutligen behandlats slutligt redovisas till länslantmäterikontoret för att förvaras i dess arkiv. I samband härmed sker viss granskning av konceptakten. Förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning i stad med undantag för avstyckningar inom jordregisterområde samt andra förrättningar inom denna lags tillämpningsområde redovisas i regel till byggnadsnämnden.

33 Förutom förrättningar redovisas till länskontorens förrättningsarkiv dessu t o m bl. a. ett exemplar av planer, byggnadsreglerande bestämmelser och förbud jämlikt byggnadslagstiftningen och andra författningar, vissa utredningar och yttranden m. m. Över de akter, som ingår i förrättningsarkivet, skall föras följande register: alfabetiskt och kronologiskt register över akter angående landet; kronologiskt register över akter angående städer, köpingar och vissa andra stadsliknande samhällen m. m.; förteckning över vissa avsöndringar; sakregister över vissa utredningar och yttr a n d e n ; register över akter angående markförvärv för järnvägar samt förteckning över planer, avstyckningsförbud och byggnadsreglerande bestämmelser m. m. Jämte förrättningsarkivet finns även en avdelning för lantmäterikontorets administrativa arkiv. Medverkan i arbetet inom länsförvaltningen I det föregående har nämnts att överlantmätaren skall medverka i arbetet för en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen och för jordbrukets rationalisering samt att han skall verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som på angränsande områden planlägges och utföres av andra myndigheter och organ. Det har också framhållits att överlantmätaren är skyldig att underrätta länsarkitekt och lantbruksnämnd angående vissa förrättningsåtgärder som är av intresse för deras verksamhet samt att nämnda myndigheter äger besvärsrätt över vissa beslut angående tillstånd till fastighetsbildning. Vid fastighetsbildning och i den verksamhet som i övrigt åligger lantmäteriet skall beaktas olika specialintressen av allmän natur, vilka företrädes av skilda myndigheter inom länet. Samtidigt har dessa myndigheter att i sin verksamhet ta hänsyn till de synpunkter som företrädes av lantmäteriet. Den koordinering av verksamheten hos flera olika myndigheter, som med anledning härav erfordras, är endast delvis reglerad i lag eller annan författning och baseras till stor del på den förutsättningen att ett mer eller mindre omfattande samarbete mellan myndigheterna skall äga rum. Under senare år har eftersträvats att få detta samarbete att fortlöpande ske under enklast möjliga former. I en del län har organiserats s. k. länsråd medan i andra län tjänstemännen vid vissa tider sammanträffar mer eller mindre improviserat. Genom beslut vid 1959 års riksdag skall landshövdingen regelbundet sammankalla överlantmätaren, lantbruksdirektören, läns jägmästaren och hushållningssällskapets sekreterare till överläggningar och planeringar i ärenden rörande rationaliseringsåtgärder inom jordbrukets och skogsbrukets områden samt därmed sammanhängande spörsmål. I förrättningsverksamheten bör givetvis de sidoordnade myndigheternas synpunkter, i den mån de är av betydelse för bedömandena, inhämtas på 3—906323

34 ett så tidigt stadium att de kan beaktas vid beslutens fattande. Förrättningsmännen är därför berättigade och skyldiga att samråda med de olika myndigheterna. I översiktliga frågor på länsplanet, såväl när det gäller spörsmål som primärt ligger inom lantmäteriets verksamhetsområde som när fråga är om att företräda lantmäterisynpunkterna inom andra myndigheters arbetsfält, anlitas överlantmätaren såsom expert. Överlantmätaren skall sålunda, då så påkallas, deltaga i handläggningen i länsstyrelsen av honom berörande ärenden och i sammanträden med lantbruksnämnd. Han skall också, i den utsträckning förhållandena medger det, tillhandahålla länsstyrelse, länsarkitekt och lantbruksnämnd sådana uppgifter rörande fastighetsindelningen som kan antagas vara av intresse för dessa myndigheters verksamhet. Länsstyrelsen äger bestämma, att i handläggningen av visst ärende eller vissa slag av ärenden bl. a. överlantmätaren, biträdande överlantmätaren eller kontorslantmätaren skall deltaga. De är därvid skyldiga att uttala sin mening, och om beslutet avviker därifrån, låta anteckna sin mening till protokollet eller eljest i anslutning till beslutet (41 § och 42 § jämfört med 35 § länsstyrelseinstruktionen, SFS 541/1953). Vid handläggning inom lantbruksnämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall representant för myndigheten beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar. I ärenden rörande fastighetsbildning skall samråd ske med överlantmätaren. Om denne är av avvikande mening från lantbruksnämndens beslut åligger det honom att till protokollet låta anteckna sin mening (23 och 36 §§ instruktionen för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna, SFS 553/1956). I planärenden liksom i vissa andra frågor inom byggnadslagstiftningens och näraliggande författningars ram torde yttrande eller annan medverkan från överlantmätaren vanligen påfordras. I t. ex. frågor angående fastställande av byggnadsplan är yttrande från överlantmätaren obligatoriskt. En uppgift, i vilken överlantmätarens medverkan under senaste tid aktualiserats, är den pågående utbyggnaden av skogsvägnätet. Förvaltningsmässiga uppgifter m. m. Här förut har anförts att överlantmätaren har att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsen, att han är förman för lantmäteripersonalen i länet och att han i vissa fall har befogenhet att besluta om fördelningen av ärenden mellan olika enheter inom distriktsorganisationen. Överlantmätarens förvaltningsmässiga uppgifter gentemot distriktsorganisationen är relativt begränsade. Sålunda är t. ex. personal- och medelsförvaltningen för hela lantmäteriväsendet centraliserad till lantmäteristyrelsen. Länskontoret är i dessa avseenden att betrakta som en enhet med i stort sett samma ställning som enheterna inom distriktsorganisa-

35 tionen. Det torde emellertid ligga i sakens natur att styrelsens beslut i förvaltningsfrågor i stor utsträckning baseras på förslag eller yttrande från överlantmätaren. I överlantmätarens åligganden ingår att inspektera distriktspersonalen och dess verksamhet samt att bereda sig kännedom om utvecklingen i orterna på de områden som berör lantmäteriet. Vid inspektion bör överlantmätaren bilda sig en uppfattning om hur arbetsuppgifterna planlägges och organiseras i distriktet, hur arbetet fördelas mellan tjänstemännen och hur den biträdande personalens kvalifikationer utnyttjas. Om anledning finns, bör överlantmätaren föreslå förenklingar i arbetssättet samt i övrigt meddela råd och upplysningar, som kan medverka till en ökad effektivitet. Överlantmätaren skall vidare förvissa sig om att obligatoriska uppgifter icke väsentligen försenas genom åtaganden beträffande icke obligatoriska uppdrag samt att ärendena handlägges utan obehöriga uppskov. Tillvägagångssätt och arbetsmetoder skall även beaktas. För vissa distriktsorganisationens åtaganden inom stad är överlantmätarens medgivande obligatoriskt. Vid utövandet av ledningen och tillsynen över fastighetsbildningsverksamheten åligger det överlantmätaren bl. a. att granska av förrättningsmännen avgivna redogörelser och rapporter, att tillse att vederbörande förrättningsman i rätt tid inkommer med konceptakter och andra handlingar och att granska distriktspersonalens reseräkningar samt, i den utsträckning lantmäteristyrelsen bestämmer, räkningar på statsverket tillkommande ersättningar för förrättningar och uppdrag, som utförts av distriktsorganisationen. överlantmätaren skall med eget yttrande översända distriktspersonalens reseräkningar till lantmäteristyrelsen. Överlantmätaren svarar för att ersättning, som av honom tillstyrkts till utbetalning, debiteras enligt gällande bestämmelser. Om överlantmätaren vid inspektion eller vid granskning av redogörelser, akter och räkningar eller eljest iakttager brister i distriktspersonalens arbete, skall han inhämta vederbörandes förklaring däröver samt meddela erforderliga anvisningar, råd och upplysningar för vinnande av rättelse. Om anledning finns att ifrågasätta åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman åligger det överlantmätaren att göra anmälan därom hos lantmäteristyrelsen. Sådan anmälan skall också göras, om eljest ifråga om personalen eller dess verksamhet förekommer något av beskaffenhet att böra bringas till styrelsens kännedom. Överlantmätaren skall årligen före den 1 februari till lantmäteristyrelsen insända redogörelse för verksamheten på länskontoret under närmast föregående år samt före den 1 mars insända årsberättelse för föregående år rörande lantmäteriförhållandena i länet, vilken handling skall upprättas med ledning av distriktspersonalens årsredogörelser och i övrigt inhämtade upplysningar.

36 Länslantmäterikontorens Antal av överlantmätaren fastställda förrättningar

Antal ärenden

År

Till Under nästa år året balanseavgjorda rade

Antal Andra expedi- Avstyck- förrättningar tioner ningar enligt enligt JDL JDL

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

49 446 41404 36 743 33 658 31 864 33 349 35 923 35 168 34 160 35 856 35 292

12 788 9 337 9 331 8 448 8 862 8 380 8 236 8 499 8 609 9 077 9 242

16 286 12 771 11 139 10 072 9 324 9 099 9 750 9 616 9 580 9 610 9 748

8 665 10 209 10 459 11 027 9 860 10 755 11 905 11 029 10 078 10 874 10 606

443 1 579 1 664 1 838 1 710 1 725

Förrättningar enligt FBL

ErsättAntal ningar för granskade rekvisitioansökner och ningar övriga Summa om stats- uppdrag bidrag kronor

30 128 137 150 147 192

8 665 10 209 10 459 11 027 9 860 11 228 13 612 12 830 12 066 12 731 12 523

1402 879 479 272 266 120 116 198 177 74 189

55 061 60 550 69 666 85 498 117 046 141 573 143 940 145 770 166 360 185 872 210 041

Förutom åt personalen på länskontoret äger överlantmätaren bevilja semester och med vissa inskränkningar annan ledighet åt cheferna för distriktsorganisationens enheter. överlantmätaren har även att upprätta och förvara sjukkort å befattningshavare i länet samt att till vederbörande sjukkassa anmäla sjukdomsfall eller dylikt ävensom att ombesörja eljest erforderlig korrespondens med sjukkassorna, såvida den ej av särskilda skäl sker genom lantmäteristyrelsens försorg. Slutligen kan antecknas att överlantmätaren efter lantmäteristyrelsens medgivande i varje särskilt fall äger kalla lantmäteripersonal i länet till överläggning. Service- och motsvarande uppgifter En del av den verksamhet som omnämnts i det föregående är givetvis servicebetonad. Bl. a. kan det sägas vara fallet om en del tjänster som överlantmätaren utför åt andra myndigheter. Hit torde också kunna räknas länskontorens medverkan vid ekonomiska kartans upprättande, vilken medverkan bl. a. avser utdrag av jordregistren och kronologiska arkivregistren samt utlåning av arkivakter. För dessa uppgifter ombesörjer överlantmätaren arbetskraft, medan kartverket står för kostnaderna. Kontakter med överlantmätaren upptas också under arbetets gång för utredning av oklarheter i fastighetsredovisningen och av andra skäl.

37 verksamhet åren 1948—1958 Förande av

Antal dagar för särskilda förrättningar

Uppläggande av

UnderSamsökning- manSamar på träde maninför träde Biträde marken enligt länsstymed vid lantdomstol 21 kap. relsen 32 § J D L ang. brukseller planfrå- nämnd eljest gor m . m .

Tjänste- Annan resa för förinspek- r ä t t - Summa tion ning o.d.

Jordregister

Fastighetsregister för stad

Jordregister

Fastighetsregister för stad

51 881 54 413 47 215 43 701 43 537 48 137 52 137 57 326 75 161 56 002 68 345

5 024 5 097 4 884 4 546 5 047 5 326 6 202 7 066 6 026 7 538 6 850

5 140 77 275 151 350 179 31 279 98 41

1 665 3 637 2 256 10 036 2 644 1 723 2 241 2 248 1410 1 588 1 669

212 292 291 291 283 314 272 303 328 298 329

37 53 97 112 181 221 187 208 142 167 234

183 232 280 340 334 344 326 330 356 288 301

150 405 398 519 344 349 317 311 276 283 270

207 211 202 152 159 165 118 114 118 103 122

400 453 562 499 616 555 597 642 558 543 531

1 189 1 646 1 830 1 913 1 917 1 948 1 817 1 908 1 778 1682 1 787

Som ett slags service synes kunna räknas de rapporter över inträffade ändringar i fastighetsindelningen, som överlantmätaren regelbundet har att översända till inskrivningsdomaren och häradsskrivaren och som har till ändamål att garantera överensstämmelse i fastighetsredovisningen mellan jordregistret och fastighetsboken respektive fastighetstaxeringslängden. överlantmätaren är skyldig att låta förevisa arkivets akter och meddela upplysningar rörande dessa samt att meddela bevis angående förhållanden, varom de i kontoret förvarade kartorna och handlingarna omedelbart lämnar upplysning. Han skall också i övrigt tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i ämnen, som tillhör hans verksamhetsområde. Länskontoren utför också på begäran i ej obetydlig utsträckning utredningar och kartkopieringar etc. Det sker i dessa avseenden en arbetsfördelning mellan länskontoren och distriktsorganisationen, där lämplighetsskäl i de enskilda fallen får vara avgörande. För att belysa storleksordningen av länskontorens verksamhet på detta område k a n nämnas, att år 1958 ersättningarna därför enligt lantmäteritaxan uppgick till omkring 210 000 kronor. Verksamheten har under senare år ständigt ökat i omfattning. Som ett viktigt led i strävandena att effektivisera lantmäteriets verksamhet har under senare år länskontorens serviceverksamhet gentemot distriktsorganisationen alltmera utvidgats. Denna utveckling torde emellertid kunna sägas ännu befinna sig i ett begynnelseskede.

38 ca

§ s

O I * * oo co m CM i-i

m co i o i n CO

i-i o

o

i-H m

O

l> O

CO

oi i> m n< co co m CM co o 1-H

rH

( O C N i J i O i H oo m i > i > oo y-t

i-H T j i CO O l TH m o i o 1-H i-H

G C/3

en

H :ca

en

C

| C v.

c -Sej

B

ös

o, a.

U ••o H ca oc ca T3 "03 +-> G

ra

Annan förrättning

M

CM T J I CO I > 0 0 CO 1-H O T f 7-1

co •<* i n r> co

•*

co l> m

Inspektion o. d.

ca

1 0 0 1-H o 1 i-H CM CO r H

o

l O T J I CM CM CM

( M C l CO CO l >

o i n oo CM 1-H

i > oo m co co CM

C O H l f

T(

co

rt

CD m

Uppläggande Biträde vid och förande domstol och Samman- Sammanav jord- och undersökning träde vid träde med fastighetspå marken lantbrukslänsregister enligt 21 kap. nämnd styrelse 32 § JDL och eljest

:0

i-i i > - * H t> -* T H CM

i-c 0 0 CO CO 0 0 1-H 1-1 CO

r i o w n

<N C l CM I - H I > CO i-l T H

oo c » c o o i 1-H TH

oo m co CM

m co oo co CO

C l O l T f CM T * r l r l i-l i-l

M 0 5 C O O ) -t

CM CM r^ ( M CO rtWMrlH CM CO CO l > O

CM CD t > i n r f o o CM m i n m c o • • * c o •>*

( O H t N r t r l

1-H 1-<

t>

CM i n - ^ CM r f

co i-* o

i-i m C D o m H H i n o i m co i n co co co

O ) l O CO l O CO oo c o i n o CM CM i-H I > T J I O

CM O l

T*

TH

Cl

rH

oo

i>

l > Cl rH Cl I-H

CO

i-l

i - l 1-1

CO 0 0 T J I O OO CO O O

co

Ersättning för rekvisitioner m. m. kronor

+-> +-> :o3 ti f-i

CO 0 0 I > CO 1-H Tji r H i-H

m

Antal fastställda förrättningar

'c

a

• *

Antal expeditioner

fl

1-H

CO

Antal avgjorda ärenden

u ca tac

T* CO 00

CM

Tf 00

r f o i m co oo

o CO •«*

I>

I > CM O l

CM

m

o

oo • *

iH

o

!-H

o

m - • * C M i-H c o O l r H 0 0 C l <M

CM i n

CM m

0 0 <M

m

oo i >

CM

o

CM CM CM CO

CM CO CO

00 T H co t > 00 CM i-H CM

O l CM O l 0 0 r f CM CM CM

Ol 00 TJI

-# O

CO CM t > CM CO O CD i-H

o

o i CD i n

CD CO 0 0 CM O l CD CM 0 0 co o oi m

CM CO CM

CO CO CM i-H

CD CO

CM O T J I O CM T f F - CM i n I > o m i > i > TJI

0 0 CO CO CM l > 1-H CO TH I > CO CM 0 0

CM O l>

o i co i *

oo m i> i n

CO

co T H

i-H o in i> i-l C D co r CD 0 0 o 00

CM

m

TH

o CM

m

1-H

co o oo -# co

CO 0 0 CO CO O l

i-H o o m as Tji CO TH 1-H T f

CM CM O i-H co o i i n i > c o CM i-H c o TJ< m T T

m

1-H

o i-H T)< o o i n n - t O O l N

i n CM CM i> m

CM C l 0 0 CO CNIO ! > • * o i m co co

CO O CM CO T J I CD r H O l l O P CO CO CM Tji CO

in Tj< CM T-t

1-H

T f CD l H OJ co CO CM CO T J I

<*

oo o c i co CM TH i-H CM TH

1-H

o co o i i n CO CO CM O l CO I > CM CN CM CO

CM

1-H CO

TH CO 1-H 1-H

m

O I H C O O

CM

Tj< O l CD •<* CO i-H 0 0 0 0

O CO

«* co co co m Ol

CO CO r f r f Ol I > 00 l > 03 m

i - i oo

i-i

i-i

CO 0 0 O i C l CO

f>

co -rf a i i> o i-H CO CM CO O l r l r l

CO CM • * CM co m o i co co c i c o n « c i o ) TT

i > i > C M Tj< T H TH O I > TJI 0 0 1-H 0 0 CO t > CD

CO l > CM r f m T H oo o 0 0 CO r H I >

CO Ol 00

TH TH 1-H TH 1-H

CM

i-H CM CM T H

TJI CO

TH

rH

i-H

ca

tO •"3

s-l

o

ca •—

ca M C/3

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

G O,

00 Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

CD

Malmöhus Hallands Göteb. o. Bohus Älvsborgs

p

l H

Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

G :03

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

s e G t/a

39 E n av serviceuppgifterna består i att länskontoren förser distriktsenheterna med uppgifter ur arkiven, kartutdrag, översiktskartor, åjourförda ekonomiska kartor, fastighetskartor och bestämmelsekartor samt utdrag av jordregister. Sedan tio länskontor försetts med fotokopieringsanläggningar, utför kontoren numera en stor del av de kartkopior som enligt lag eller eljest skall tillställas sakägare vid förrättningar och olika uppdrag. Detta gäller särskilt ifråga om mindre kartformat. Förfarandet har möjliggjort även en viss förenkling av arbetet med slutlig redovisning av akter, därigenom att akterna, när de insändes för fastställelseprövning, ej behöver återställas till distrikten. De länskontor, där kopieringsanläggningar finns, betjänar vanligen också vissa grannlän. I distriktsorganisationens verksamhet erfordras i betydande omfattning utredningar å länskontorets arkiv. Utredningarna k a n i svårighetsgrad variera inom vida gränser från notation av uppgifter som direkt framgår av arkivmaterialet till omfattande och vanskliga tolkningar av innebörden i under äldre tider fattade avgöranden. För riktigheten i utredningarna, som skall ligga till grund för avgöranden och bedömningar vid förrättningar och uppdrag, ansvarar förrättningsmännen. Utredningarna är emellertid ofta av den art att de enligt gängse normer kan och bör överlåtas åt annan personal. För sådana uppgifter har det visat sig rationellt att utnyttja personal på länskontoren och dessa lämnar i detta avseende nu service i viss utsträckning. Brist på personal har emellertid begränsat möjligheterna härför. För närvarande disponeras för ändamålet åtta kansliskrivart jänster i hela landet. Omfattningen av länskontorens verksamhet belyses i ovanstående tabeller.

Lantmäteriets

distriktsorganisation

Organisation

Till lantmäteriets distriktsorganisation hör lantmäteridistrikt, skiftesorganisationer, förfogandelantmätare och ett centralkontor. Ett centralt instrumentförråd räknas också dit. Rikets indelning i lantmäteridistrikt bestämmes av Kungl. Maj :t. Den nuvarande indelningen har bestämts genom kungörelse den 4 april 1952, nr 116, (ändrad lydelse 393/1956). Antalet distrikt har bestämts av riksdagen och är 148. Varje distrikt med därtill hörande expedition förestås av en distriktslantmätare med uppgift att utföra de förrättningar och uppdrag som ingår i distriktsorganisationens tjänsteåligganden och att ta initiativ till åtgärder som kan främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. I län med livlig skiftesverksamhet må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande finnas en eller flera av distriktsindelningen oberoende skiftesorganisationer

40 med uppgift att verkställa sådana laga skiften samt därmed sammanhängande förrättningar och uppdrag som ej medhinnes eller eljest ej lämpligen kan utföras av distriktsorganisationen. Sådana skiftesorganisationer förestås av chefer med tjänstetiteln distriktslantmätare. Till skiftesorganisationer av angivet slag räknas fem enheter i Kopparbergs län för handläggning av förrättningar enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län. Lantmäteristyrelsen äger för tjänstgöring inom ett län eller i visst eller vissa distrikt ställa lantmätare till länsstyrelsens och överlantmätarens förfogande för handläggning av förrättningar och uppdrag, vilka den i distrikten eljest tjänstgörande personalen ej k a n medhinna inom skälig tid eller för vilka han på grund av utbildning och erfarenhet äger särskilda förutsättningar. Sådan lantmätare benämnes förfogandelantmätare. Antalet förfogandelantmätare kan vid skilda tidpunkter växla något. Den 1 juli 1959 utgjorde de 29 stycken. De enheter, som förestås av förfogandelantmätare, k a n inrättas antingen för att avlasta ett eller flera särskilt arbetstyngda distrikt med i princip alla förekommande slag av uppgifter eller kan avses för verksamhet av speciell art. Utvecklingen har under senare år gått mot en specialisering av sistnämnda slaget. Av de 29 enheterna har sålunda endast åtta avsetts för allmän verksamhet, medan av återstående 21 enheter tre avsetts för skiften i Kopparbergs län, en för skiftesverksamhet i Kalmar län, en för samma slags verksamhet i Norrbottens län, åtta för a n n a n fastighetsregleringsverksamhet, tre för huvudsakligen planeringsuppgifter, en väsentligen för grundkarteuppdrag samt fyra för vägförrättningar och därmed samhörande uppgifter. Enligt beslut vid 1959 års riksdag skall i större utsträckning utbyggas särskilda, direkt under överlantmätaren sorterande specialorganisationer med uppgift att verkställa sådana av lantbruksnämnder och enskilda aktualiserade lantmäteriförrättningar som ej utan nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom vederbörande distrikt samt att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande mera omfattande yttre rationaliseringsåtgärder och rörande disponeringen av nämndernas rationaliseringsreserver. Cheferna för dessa organisationer skall vidare vara föredragande inom lantbruksnämnden i ärenden som i större utsträckning inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild anknytning till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar. Denna form av samarbete avses skola stärka sambandet mellan de två statliga organ som handhar jordbrukets strukturrationalisering. Distriktsorganisationens centralkontor skall vara förlagt till Stockholm och stå under lantmäteristyrelsens direkta ledning. Centralkontoret har till uppgift att utföra arbeten av huvudsakligen teknisk och teknisk-ekonomisk art.

41 I distriktsorganisationen är anställda tjänstemän i enlighet med gällande personalförteckning samt dessutom annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Lantmäteristyrelsen äger förordna tjänsteman å länslantmäterikontor att tjänstgöra inom distriktsorganisationen. Enligt medgivna personalramar utgjordes personalen under budgetåret 1959/60 av 148 distriktslantmätare i lönegrad Ao 25, 5 distriktslantmätare (chefer för skiftesorganisationer) i lönegrad Ae 25, 57 lantmätare i lönegrad A 24, 36 lantmätare i lönegrad A 23, 55 lantmätare i lönegrad A 21 (dessutom 6 med tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen, vissa distriktslantm ä t a r e å övergångsstat i lönegrad A 23 inräknade), 76 lantmätare i regler a d befordringsgång, av vilka dock omkring 28 regelmässigt beräknas tjänstgöra på länskontor, 2 ingenjörer i lönegrad A 19, 56 förste mätningstekniker i lönegrad A 15, 218 mätningstekniker och 10 vågmästare i lönegrad A 13, 114 mätningstekniker i lönegrad A l l , en kansliskrivare i lönegrad A 10, 177 kontorister i lönegrad A 9 samt 145 kontorsbiträden i lönegrad A 7 och A 5. Om de på lantmäteristyrelsen och länskontoren tjänstgörande 34 lantmätarna undantages, utgöres således distriktsorganisationens personal av 349 lantmätare och lantmätaraspiranter, 400 mätningstekniker och motsvarande tjänstemän samt 323 befattningshavare i kontorstjänst eller tillsammans 1 072 befattningshavare. Dessutom finns medel anvisade till praktikanter och tillfällig personal. Personalen fördelar sig mellan olika slag av organisationsenheter på ungefär följande sätt. (Praktikanter och tillfällig personal samt vakanser ej medräknade.) Personal Organisationsenhet

Lantmäteridistrikt . . . Skiftesorganisationer och förfogandeenheter för skiften Andra förfogandeorganisationer Centralkontoret Instrumentförrådet... Summa

Antal enheter

Lantmätare och motsvarande

Mätningstekniker och motsvarande

Kontorspersonal och motsvarande

24 1 1

46 6

43 6

44 12 2

133 24 2

1 072

Summa

Under senare år har i förhållande till personalramarna ständigt en brist på lantmätare, mätningstekniker och fackutbildad kontorspersonal förelegat. I början av år 1959 var i hela lantmäteriväsendet denna brist cirka 20 lantmätare, 45 mätningstekniker och 65 befattningshavare i kontorstjänst. I gengäld har på extra stat anställts en jägmästare, en högskole-

42 utbildad matematiker och vissa skogsmästare. Underskottet på utbildad personal har därjämte i viss mån kunnat kompenserats bland annat genom tillfällig anställning av kontorspersonal utan egentlig fackutbildning. Denna personalgrupp uppgår sammanlagt till omkring 250 personer. Om fördelningen på de olika organisationsenheterna av all annan personal än distriktslantmätare beslutar lantmäteristyrelsen, såvida Kungl. Maj :t inte för visst fall annorlunda föreskrivit. Förfogandelantmätare äger emellertid, i den mån ej erforderlig mätningsteknisk personal eller kontorspersonal är förordnad hos honom, för sin verksamhet ta i anspråk a n n a n sådan personal, som tillhör distriktsorganisationen i länet. Frågan om arbetskraftens fördelning skall, i händelse av oenighet mellan förfogandelantmätaren och vederbörande distriktslantmätare eller om anledning därtill eljest föreligger, avgöras av överlantmätaren. I viss utsträckning parallellförordnas personal på två eller flera organisationsenheter. Lantmäteristyrelsen äger bemyndiga överlantmätare, distriktslantmätare, chef för skiftesorganisation eller förfogandelantmätare att anställa personal som ej omfattas av statens allmänna avlöningsreglemente. Om sådan personal anställts, skall lantmäteristyrelsen hållas underrättad härom, på sätt och inom tid som styrelsen bestämmer. Stationeringsorten för distriktslantmätare bestämmes av lantmäteristyrelsen efter hörande av länsstyrelsen och överlantmätaren. Styrelsen beslutar även om stationeringsorten för chef för skiftesorganisation och förfogandelantmätare. För annan tjänsteman inom distriktsorganisationen skall, såvida inte lantmäteristyrelsen för visst fall annorlunda bestämt, stationeringsorten vara densamma som för den lantmätare, hos vilken h a n är förordnad. Om tjänsteman är förordnad att tjänstgöra i två eller flera distrikt, bestämmer lantmäteristyrelsen hans stationeringsort. Vid 1948 års organisation av lantmäteriet avsågs distrikten med avseende på genomsnittlig arbetsmängd bli så långt möjligt likvärdiga. 141 distrikt utformades för en normal personaluppsättning bestående av i allmänhet två lantmätare, två mätningstekniker och två befattningshavare i kontorstjänst. Sex distrikt beräknades kräva tre befattningshavare av varje kategori medan ett distrikt förutsattes kunna ge arbete för sammanlagt tre tjänstemän. Arbetsbelastningen på de olika distrikten har emellertid sedermera visat sig bli avsevärt ojämnare än vad från början räknats med, varjämte brist på utbildad och överskott på outbildad arbetskraft förelegat. Personalen har därför måst omfördelas så att enheter av ovannämnda normalstorlek numera endast sällan förekommer. Personalsammansättningen i distrikten i mars 1959 framgår av nedanstående tablå, som anger antalet lantmäteridistrikt med olika antal lantmätare respektive annan personal. Redovisningen av delar av befattningshavare föranledes huvudsakligen av parallellförordnande.

43 Antal andra befattningshavare än lantmätare

Antal lantmätare färre än 2

3 8 17 15 8 3

1 3 18 15 11 2 3

5 5 9 12 2

2 flera än 2—3 » » 3—4 » » 4—5 » » 5—6 • » 6—7 » » 7—8 » » 8—9 » » 9—10

flera än 2—3 flera än 3—4

4 11 40 37 31 17 7

148 1

2 3

1 Summa

54 Summa

1 Distriktsindelning, stationeringsorter m. m.

Stationeringsorterna för de olika lantmäteridistrikten, dessas omfattning i antal kommuner utan egna fastighetsbildningsorganisationer enligt kommunindelningen den 1 januari 1959, på distrikten tjänstgörande personal i genomsnitt under åren 1953—57 samt antalet skiftes- eller förfogandeorganisationer den 1 juli 1959 på respektive stationeringorter har sammanställts i nedanstående förteckning. På 91 av stationeringsorterna är ett distrikt stationerat, på 10 orter 2 distrikt, på 5 orter 3 distrikt, på 4 orter 4 distrikt och på en ort 6 distrikt stationerade. Distriktsindelningen omfattar landets samtliga 133 städer, 96 köpingar och 803 landskommuner eller tillsammans 1 032 kommuner. I förteckningen här nedan har emellertid ej medtagits kommuner som den 1 januari 1959 har egna fullständiga organisationer med i vederbörande kommuns tjänst anställd mätningsman för fastighetsbildnings- och därmed samhörande verksamhet inom i princip hela kommunen. Sådana organisationer finns i 103 städer och 11 köpingar. Beträffande fastighetsbildnings- och mätningsväsendet inom rikets städer och vissa samhällen samt distriktsorganisationens engagemang i detta hänvisas till ett följande avsnitt. Distriktsorganisationens arbetsuppgifter

Distriktsorganisationens arbetsuppgifter definieras i 48—52 §§ lantmäteriinstruktionen på följande sätt. 48 §: Till distriktsorganisationens tjänsteåligganden räknas 1) förrättningar, som enligt lag skola efter ansökan av sakägare utan särskilt förordnande utföras av distriktslantmätare; 2) förrättningar och uppdrag, vartill lantmätare på grund av sin tjänst förordnas av överlantmätare, länsstyrelse eller lantmäteristyrelsen; 3) uppdrag att upprätta sådana kartor och handlingar samt meddela sådana bevis, som sökande enligt lag eller författning har att foga vid sina ansökningar;

44 Antalet kommuner i vilka Tjänstgörande distriktet personal i omhänderhar Stationeringsort medeltal under lantmäteriverk- åren 1953—57 samheten den 1.1. 1959

Distrikt

1 Stockholms lån Östhammars Norrtälje Sigtuna Sollentuna Danderyds Värmdö Dalarö Södertälje Nynäshamns

Södertälje Stockholm

Summa 9 Uppsala län Uppsala s:a » n:a

Uppsala Summa 2

Södermanlands Nyköpings Flens Eskilstuna

66,0

12 11

7,4 8,2

15,6

13 10 12

6,4 5,2 6,0

17,6

10 5 11

7,9 7,7 6,3 3,5 4,5

29,9

7 12 8 9 10

3,2 8,2 5,0 5,3 5,2

26,9

län Nyköping Flen Eskilstuna

Summa 3 Östergötlands län Norrköpings n:a » s:a Linköpings Kisa Mjölby

Norrköping

)> Linköping Kisa Mjölby

Summa 5 Jönköpings län Eksjö Jönköpings Värnamo Västbo Vetlanda

Eksjö Jönköping Värnamo

» Vetlanda

Summa 5 Kronobergs län Värends n : a . . o:a. s:a v:a. Sunnerbo. Summa 5 Kalmar län Västerviks . Vimmerby .

7,7 6,2 8,5 6,2 9,3 8,9 6,1 7,1 6,0

Östhammar Norrtälje Stocl holm

5,9 4,2 4,0 5,1 6,0

Växjö

Ljungby 41 Västervik Vimmerby

25,2 7,0 6,1

Antal skifteseller förfogandeorganisationer den 1.7. 1959

45 Högsby. . . . Kalmar n:a. » s:a. Ölands

Högsby Kalmar

Summa 6 Gotlands län Gotlands n:a » s:a

5,8 4,9 5,7 5,6

35,1

Visby

5,2 4,6

Summa 2 Blekinge län Karlskrona. Ronneby... Karlshamns

5,5 7,5

13 Karlskrona Ronneby Karlshamn

Summa 3 Kristianstads län Simrishamns.... Gärds Villands ö:a Göinge Hässleholms.... Klippans Ängelholms Summa 7

9,8 4,5 3,6 5,5

21 Simrishamn Kristianstad

13,6 5,9 4,7 7,3 6,5 6,7 5,6 8,5

» Broby Hässleholm Klippan Ängelholm 6

45,2

Hälsingborg Eslöv Malmö Ystad

14 17 18 12

6,2 6,4 7,1 5,7

25,4

10 8,5 10,5 7

5,5 9,0 5,9 8,0

Summa 4

28,4

Göteborgs o. Bohus län Sävedals Göteborg Göteborgs s:a » n:a Uddevalla Uddevalla Orusts o. Tjörns. . . Sunnervikens Strömstads Strömstad

3 4 9 6 4,5 7,5 6

5,0 3,5 7,7 7,7 7,6 7,8 6,0

Summa 7

45,3

5 10 8 5 4 6

4,5 5,8 5,2 3,8 5,4 5,3

Malmöhus lån Hälsingborgs . Eslövs Malmö Ystads Summa 4 Hallands län Laholms Halmstads Varbergs Kungsbacka

Älvsborgs län Bengtsfors Vänersborgs n:a » s:a... . Vättle Alingsås Borås

Laholm Halmstad Varberg Kungsbacka

Bengtsfors Vänersborg Göteborg Alingsås Borås

46 2

3 I

5 Ulricehamn Kinna Svenljunga

6 8 9

5,8 5,1 3,9

44,8

1 Lidköping Skara Falköping Skövde Mariestad

12 8 8 11 10

5,8 5,3 5,4 5,6 6,4

28,5

6 4 8 4 4,5 5 5,5 4 3,5 2,5

4,5 3,1 8,2 8,7 4,8 5,8 5,7 5,1 5,0 7,5

58,4

3,8 5,9 6,6 5,1 6,0

1 Nora Lindesberg

3,5 9 6 5,5 6

27,4

1 Västerås Sala

13 9

3,5 4,6

8,1

1 Hedemora Borlänge Falun Ludvika Vansbro Malung Leksand Rättvik Mora Älvdalen

6 3 6 6 4 3 5 3 5 3

3,5 5,9 6,6 5,7 3,3 4,8 6,8 5,9 8,4 5,2

56,1

It

Gävle

8 4 5 2 2 5

5,5 7,2 5,5 6,5 4,2 5,2

t

Summa 9 Skaraborgs län

Skövde Summa 5 Värmlands

län Filip stad Kristinehamn Karlstad Munkfors Säffle Årjäng Arvika Sunne Torsby Ekshärad

Kristinehamns Munkfors Säffle

Torsby Ekshärads Summa 10 Örebro län Örebro n:a

10 Örebro

»

Summa 5 Västmanlands Västerås

län

Summa 2 Kopparbergs

län

Falu Ludvika Nås Malungs Leksands Rättviks Mora Summa 10 Gävleborgs län » n:a Söderhamns Bollnäs Järvsö Ljusdals

» Söderhamn Bollnäs Järvsö Ljusdal

1 7

47 Hudiksvalls s:a. » n:a.

Hudiksvall

Summa 8 Västernorrlands län Ange , Indals Sundsvalls s:a » mellersta. . » n:a Härnösands Kramfors Sollefteå s:a » n:a Ramsele Örnsköldsviks v : a . . . . Anundsjö Örnsköldsviks ö:a

36 Ange Sundsvall

» Ramsele Örnsköldsvik

Bräcke Östersund Strömsund Östersund Sveg

Summa 7 Västerbottens län Nordmalings... . Degerfors Umeå Burträsks Skellefteå s:a. . .,

Umeå Vännäs Umeå Skellefteå

Lycksele. . Vilhelmina Åsele

Lycksele Vilhelmina Åsele Summa 9

Norrbottens län Piteå Arvidsjaurs.... Luleå Bodens Kalix Haparanda.... Kiruna Gällivare

G

72,7

4,5 3,5 6 5 3 6 6

4,4 6,0 3,4 4,3 5,3 4,0 5,5

32,9

3 3 5 4 2,5 2,5 4 4 3

4,1 5,4 6,4 6,0 5,0 5,9 7,5 6,4 5,6

52,3

Piteå Arvidsjaur Luleå Boden Kalix Haparanda Kiruna Gällivare

Summa 8 Totalsumma: 148

46,7

3,3 5,3 6,4 6,8 7,6 5,3 5,8 6,8 5,9 4,2 5,1 5,5 4,7

Härnösand Kramfors Sollefteå

Summa 13 Jämtlands län Bräcke Östersunds Bergs Lits Ströms V:a Jämtlands. Härjedalens. . .

7,4 5,2

6,5 6,5 6,8 5,5 7,4 5,9 10,0 10,2 28

58,8

870,7

48 4) u p p d r a g av statlig eller kommunal myndighet att upprätta grundkartor för byggnadsplan, stadsplan och generalplan såvitt angår samhällen och områden på landet; 5) uppdrag av statlig eller kommunal myndighet att upprätta förslag till byggnadsplan såvitt angår samhällen och områden på landet, då planarbetet icke är av större omfattning, ävensom förslag till ändring av avstyckningsplan; 6) att mottaga förordnande enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § lagen om fastighetsbildning i stad ävensom att upprätta förslag till tomtindelningar — beträffande verksamhet i stad dock allenast i den utsträckning överlantmätaren medgiver staden att anlita distriktsorganisationen för ändamålet; 7) u p p d r a g att ombesörja skötseln av städers och samhällens stomnät och vården om deras mätningsarkiv i sådana fall, då distriktsorganisationen ombesörjer förrättningsverksamheten inom staden eller samhället; 8) u p p d r a g av överordnad myndighet att avgiva yttranden i tjänsteärenden, att verkställa utredningar och undersökningar för lantbruksnämnds räkning eller eljest samt uppdrag för lantmätare att såsom sakkunnig biträda underdomstolar och andra myndigheter inom länet ävensom överdomstolar i frågor, som avse fastighetsindelningen; samt 9) att tillhandagå kommuner och allmänheten med råd och upplysningar i ämnen, som tillhöra distriktsorganisationens verksamhetsområde. 49 §: Till distriktsorganisationens tjänsteåligganden räknas även nedan angivna u p p d r a g i den mån de ej avse verksamhet i stad samt kunna företagas utan att i 48 § nämnda förrättningar och uppdrag väsentligt försenas: 1) uppdrag att upprätta grundkartor för byggnadsplan, stadsplan och generalplan i andra fall än som avses i 48 § punkt 4 samt u p p d r a g att i övrigt verkställa mätnings- och utstakningsarbeten samt upprätta därpå grundade planoch höjdkartor med därtill hörande beskrivningar; 2) uppdrag att upprätta förslag till byggnadsplan samt förslag till ändring av avstyckningsplan i andra fall än som avses i 48 § punkt 5 ävensom att, därest vederbörande lantmätare äger därför stadgad kompetens, upprätta förslag r ö r a n d e generalplan och stadsplan; 3) u p p d r a g att utreda fastighetsförhållandena samt i andra fall än i 48 § punkt 3 avses avgiva bevis och intyg om fastighetsförhållanden; samt 4) u p p d r a g att utgiva kopior, avskrifter och utdrag av kartor och handlingar, som distriktsorganisationen har i sin vård. Bestämmelserna i första stycket skola även gälla uppdrag inom stad, därest uppdraget helt kan utföras av distriktsorganisationens centralkontor eller vederbörande överlantmätare medgivit, att uppdraget må utföras av distriktsorganisationen. 50 §: Då tjänsteåliggande som avses i 49 § icke anses kunna utföras inom skälig tid utan att sådana i 48 § angivna förrättningar och uppdrag, som åvila distriktsorganisationen, väsentligen försenas, skall sökanden underrättas om att uppdraget icke kan mottagas. Åtnöjes han icke därmed, skall frågan underställas överlantmätaren. 51 §: Medgivande för distriktsorganisationen att inom stad verkställa förrättningar och uppdrag, som avses i 48 § punkt 6 eller 49 § andra stycket, m å av överlantmätaren lämnas endast i det fall staden behöver anlita distriktsorganisationen för den avsedda verksamheten och distriktsorganisationen bedömes k u n n a m e d h i n n a verksamheten vid sidan av övriga i 48 § avsedda tjänsteåligganden.

49 Medgivande må begränsas att gälla under viss tid eller för visst eller vissa slag av göromål eller för verksamhet inom visst område av staden. Innefattar medgivande, som i första stycket avses, rätt för stad att anlita distriktsorganisationen för tomtmätningar, gränsbestämningar eller avstyckningar, ankommer det på staden att utverka länsstyrelsens förordnande för vederbörande distriktslantmätare eller honom underställd lantmätare eller, efter särskilt tillstånd från lantmäteristyrelsen, annan lantmätare i distriktsorganisationen att vara förrättningsman för sådana förrättningar. 52 §: Lantmäteristyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna erfordras för att åstadkomma en enhetlig och riktig avgränsning av distriktsorganisationens tjänsteåligganden. Förrättningar, som avses i 48 § punkt 1), är förrättningar enligt lagen om delning av jord å landet, av vilka de vanligast förekommande är avstyckningar, laga skiften, ägoutbyten och gränsbestämningar, vissa förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning i stad samt förrättningar enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet m. m. och enligt lagen om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m. I 48 § punkt 2) avses bland annat förrättningar enligt lagen om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar inom Kopparbergs län, s. k. ensittarlagen och lagen om enskilda vägar. Till tjänsteåliggande enligt 48 § punkt 3) räknas bland annat utredning jämlikt 10 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet, uppdrag att upprätta karta med beskrivning vid förvärv av kyrklig jord, vid expropriation eller i samband med inlösning av m a r k enligt vattenlagen, uppdrag att upprätta kartor som erfordras vid ansökan om byggnadslov eller dispens från olika förbud eller byggnadsreglerande bestämmelser, uppdrag att verkställa utredning och avge yttrande eller att utfärda intyg jämlikt kungörelsen med föreskrifter rörande den utredning som erfordras för prövning i vissa fall av bolags m. m. förvärv av fast egendom, och jämlikt kungörelsen om viss utredning i ärende angående förvärv enligt 4 § lagen om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom m. m. och uppdrag att utfärda intyg om fastighets värde enligt 10 § punkt 1 tredje stycket i förordningen angående stämpelavgiften. Utöver handläggning av ovannämnda förrättningar och uppdrag åligger det distriktslantmätare bland annat att med uppmärksamhet följa utvecklingen inom distriktet av de förhållanden, som äger samband med hans verksamhet, att ta initiativ till åtgärder, som k a n främja en ändamålsenlig fastighetsindelning, att verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som på angränsande områden planlägges och utföres av andra myndigheter och organ samt att, då förrättning eller uppdrag berör annan myndighets verksamhetsområde, tillse att erforderligt samråd med denna myndighet kommer till stånd. 4—906323

50 Verksamhetens omfattning

Verksamhetens omfattning åskådliggöres i nedanstående tabell, som avser avslutade eller eljest slutförda förrättningar och uppdrag i medeltal per år under femårsperioden 1953—1957. Förrättningar eller uppdrag

Antal ärenden

Antal ägolotter

Areal hektar

Kostnader kronor

Ärenden på landsbygden Avslutade ärenden Förrättningar Laga skiften Ägoutbyten Avstyckningar för jord- eller skogsbruk Avstyckningar, övriga Inlösningsförrättningar Gränsbestämningar Vägförrättningar Övriga förrättningar

176 526

25 292 30 512

179 671 165 323

717 13 443 399 856 975 603

1 086 19 516 556

22 297 11 793 281

320 875 2 692 403 86 489 352 011 478 236 205 072

Summa avslutade förrättningar

17 695

21 886

90 175

4 480 080

559 337 204 13 823

5 897 13 674 2 597 7 135

209 964 1 633 005 286 896 1 057 447

14 923

29 303

3187 312

32 618

119 478

7 667 392

Uppdrag Ägomätningar Grundkartor Stads- eller byggnadsplaner övriga uppdrag Summa avslutade uppdrag Summa avslutade förrättningar och uppdrag Inställda eller återkallade förrättningar och uppdrag Summa slutförda ärenden på landsbygden Avslutade förrättningar och uppdrag i städer och samhällen Totalsumma

3 837

66 719

36 455

7 734 111

4 790

936 539

41 245

8 670 650

En fullständigare och mera nyanserad bild av verksamheten erhålles i tabellbilagorna 1—9 i vilka redovisas sammanställning av statistiska uppgifter rörande avslutade förrättningar och uppdrag åren 1948—1957 (tab. 1 och 2 ) , kostnader för slutförda förrättningar och uppdrag i medeltal länsvis för åren 1952—1956 (tab. 3), uppgifter angående verksamheten i städer och vissa samhällen m. m. för hela riket åren 1951—1958 och länsvis åren 1952—1956 (tab. 4 och 5), sammanställning rörande tillkomna, slutförda och balanserade ärenden för hela riket åren 1951—1958 och länsvis åren 1953—1958 (tab. 6 och 7), uppskattad tid i arbetsmånader för att slutföra balanserade ärenden och personaltillgång i arbetsmånader åren 1953— 1958 (tab. 8), samt uppgifter angående tjänstgörande personal åren 1948— 1958 (tab. 9).

51 Behörighetsfrågor och arbetsfördelning

Beträffande behörighetsfrågor och fördelning av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av tjänstemän inom distriktsorganisation gäller, utöver vad som framgår av redogörelsen ovan för överlantmätarens befattning med frågor rörande överlämnande av ärenden mellan olika organisationsenheter, i stort sett följande. Distriktslantmätare äger ej annat än efter medgivande av lantmäteristyrelsen eller efter särskilt förordnande handlägga till tjänsteåligganden hänförliga förrättningar och uppdrag utom det egna distriktet. Efter föreskrift av styrelsen eller meddelat förordnande är emellertid distriktslantmätaren skyldig att handlägga sådana ärenden. Det åligger vidare distriktslantmätare att efter förordnande av lantmäteristyrelsen under viss tid jämte egen tjänst uppehålla annan distriktslantmätaretjänst, liksom annan lantmätare att uppehålla sådan tjänst. Annan tjänsteman i distriktsorganisationen än distriktslantmätaren är skyldig att efter förordnande av lantmäteristyrelsen tjänstgöra i distrikt, vid skiftesorganisation, hos förfogandelantmätare eller å centralkontoret samt att mottaga förordnande att tjänstgöra hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor. Distriktslantmätare kan åt honom underställd lantmätare samt åt lantmätaraspirant, som fullgjort minst ett års tjänstgöring, uppdraga att i distriktslantmätarens ställe verkställa eller fullfölja förrättningar, som enligt lag efter ansökan av sakägare utan särskilt förordnande skall utföras av distriktslantmätare, samt att handlägga andra förrättningar och andra tjänsteåligganden av alla förekommande slag. Dock måste i fråga om förrättningar, som är beroende av förordnande, den myndighet som utfärdat detta ge skriftligt uppdrag därtill såvida ej lantmätaren innefattas i förordnandet. Om anledning finns, äger distriktslantmätare övertaga och slutföra handläggningen av ärende, som av honom överlåtits på underställd lantmätare eller lantmätaraspirant. Med iakttagande av de närmare föreskrifter som lantmäteristyrelsen utfärdar får uppdragas åt lantmätaraspirant, även om han ej fullgjort ett års tjänstgöring, samt åt förste mätningstekniker, mätningstekniker och mätningstekniskt biträde att utföra göromål av teknisk art, att upprätta beskrivningar samt att verkställa utredningsarbeten och kontorsgöromål samt åt kontorister och andra biträden i kontorstjänst att utföra rit- och skrivarbeten, andra förekommande kontorsgöromål, utredningsarbeten samt beräknings- och karteringsarbeten. Kartor, beskrivningar och beräkningshandlingar m. m. skall för att äga vitsord vara underskrivna av den lantmätare eller den lantmätaraspirant med minst ett års tjänstgöring, som handlagt ärendet eller av distriktslantmätaren. Avskrifter och kartkopior får dock, i den mån lantmäteristyrelsen medger det, bestyrkas av annan än lantmätare. Det åligger distriktslantmätare att tillse att åtgärder ej handlägges av

mera kvalificerad personal än deras beskaffenhet kräver och tillgången på personal medger och samtidigt att tjänsteman ej tilldelas arbetsuppgifter, för vilka han saknar tillräcklig utbildning eller erfarenhet. Distriktslantmätaren skall även tillse att tjänstemännen erhåller så allsidig erfarenhet som möjligt, varvid särskilt skall iakttagas att lantmätaraspirant och yngre lantmätare tilldelas lämpliga arbetsuppgifter och beredes tillfälle att följa handläggningen av förrättningar och uppdrag och deltaga i utredningsarbeten. Enligt gällande arbetsordning bör åt den mätningstekniska personalen i allmänhet kunna anförtros följande arbetsuppgifter: Geodetisk stommätning: vinkelmätning i lägre ordningars triangelnät efter av lantmätare uppgjord plan, planläggning av polygonnät vid vanlig mätning, mätning av polygonnät vid finmätning och vanlig mätning, planläggning, stakning och mätning av stomlinjenät, planläggning av höjdmätning vid vanlig mätning, linjeavvägning vid finavvägning och vanlig avvägning. Geodetisk detaljmätning: planläggning och mätning av mätningslinjenät, numerisk detaljmätning enligt ortogonal eller polär metod, grafisk detaljmätning med distanstub och andra instrument, skogsavfattning, ytavvägning, mätning av vägar och hägnader. Fotogrammetrisk mätning: rekognoscering och signalisering av fotostödpunkter enligt uppgjord plan, ledning av signaliseringsarbetet beträffande gränspunkter och stomnätspunkter, bildinventering, bildtolkning, enklare stereoarbeten. Utstakning av räta linjer och kurvor samt väg- och hägnadslotter samt utsättning för nybyggnad m. m. Utmärkande och säkerställande av ägogränser. övriga markeringsarbeten. Beräkningsarbeten: koordinatberäkning och utjämning av polygonnät och mätningslinjenät med användning av enklare utjämningsmetoder, koordinatberäkning av detaljpunkter, beräkning av utstakningsdata, arealräkning enligt numeriska och grafiska metoder, uträkning av ägolotter samt väg- och hägnadslotter, beräkning av vägandelstal enligt lämnade anvisningar. Upprättande av plan- och höjdkartor med hjälp av vanligen förekommande karteringsinstrument. Upprättande av förekommande beskrivningar. Enklare fastighetsutredningar. Upprättande av sammanställningskartor. Kontorsgöromål. Åt förste mätningstekniker och annan erfaren mätningstekniker må anförtros den förberedande utredning och undersökning i fråga om förrättning, som kan befinnas ändamålsenlig före förrättningens formella handläggning (»förrättningsförberedelse»). Åt kontorist bör, utöver övriga nedan angivna uppgifter, uppdragas att under chefen leda och fördela de arbetsuppgifter, som tillägges kontorspersonalen. Kontorist bör därvid anförtros tillsynen över på enheten förvarade

53 kartor och handlingar, förråd och utrustning med undantag av utrustning för fältarbeten. Åt kontorist och åt annat biträde i kontorstjänst med sådan erfarenhet och skicklighet, som krävs för kontoristtjänst, må också anförtros förberedande åtgärder för handläggningen av förrättningar såsom sammanställning av erforderliga uppgifter om ägare å berörda och angränsande fastigheter och uppgifter, som erfordras för redogörelsen vid avstyckningsförrättningar m. m. samt förberedande arkivundersökning. Utöver ifrågakommande skrivarbeten samt kartkopiering, textning och renritning av kartor bör i allmänhet åt kontorspersonal anförtros utförandet av följande arbetsuppgifter: förande av diarier och förteckningar m. m., kartkonstruktion och karteringsarbeten, karttransportering, grafisk och numerisk arealräkning, koordinatberäkning av detaljpunkter samt i polygoner, enklare fastighetsutredningar, upprättande och förande av översikts- och sammanställningskartor, biträdande vid upprättande av förekommande beskrivningar, biträdande vid utfärdande av kungörelser och kallelser, upprättande av ansökningshandlingar åt den förrättningssökande allmänheten, samt övriga förekommande kontors- och expeditionsgöromål. Kompetensfordringar

För tjänstemän inom lantmäteristaten gäller bland annat följande kompetensfordringar. För att bli antagen som lantmätaraspirant fordras avlagd lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen (avgångsexamen) inom avdelning för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm. Efter minst ett och ett halvt års tjänstgöring inom lantmäteristaten kan aspirant bli antagen till extra ordinarie lantmätare. Lantmätare i annan tjänst än som distriktslantmätare och som ej innefattas i reglerad befordringsgång skall vara skickad att självständigt utföra på en distriktslantmätare ankommande förrättningar och uppdrag samt under sammanlagt minst ett år ha tjänstgjort hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor. Sistnämnda villkor får dock eftergivas, om särskilda skäl finnes. Behörig till tjänst som distriktslantmätare och biträdande överlantmätare är den som bland annat efter fullgjord aspiranttjänstgöring under minst fem år tjänstgjort i distriktsorganisationen och därvid förvärvat praktisk erfarenhet i de verksamhetsgrenar, som tillhör distriktslantmätartjänsten samt därutöver under sammanlagt minst ett år tjänstgjort hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor. För tjänst som förste mätningstekniker och mätningstekniker krävs, såvitt lantmäteristyrelsen ej medger undantag, att sökande med godkända vitsord genomgått av lantmäteristyrelsen anordnad utbildning av mätningstekniker. Kurser för utbildning av mätningstekniker anordnas sedan hösten 1953 av lantmäteristyrelsen, hittills vartannat år. F r å n och med budgetåret

54 1958/59 anordnas kurs varje år, samt budgetåret 1959/60 dessutom ytterligare en kurs. Utbildningen som är tvåårig är förlagd till Stockholm. Varje kurs omfattar normalt 30 elever. För inträde till kurserna fordras utöver realexamen eller därmed jämförlig teoretisk utbildning, minst ett års praktik från lantmäteriet eller stadsmätningsväsendet. Lantmäteristyrelsen har under senare år även anordnat kurser för kvinnlig kontorspersonal, sedan år 1950 årligen en kurs för 30 elever. Budgetåret 1959/60 anordnas två sådana kurser. Kurserna omfattar en tid av omkring fyra och en halv månader och är förlagda till Stockholm. Som villkor för intagning till dessa kurser gäller bland annat avlagd realexamen eller därmed jämförlig teoretisk kompetens. Distriktsorganisationens centralkontor

Distriktsorganisationens centralkontor står under lanmäteristyrelsens direkta ledning och dess föreståndare är ordinarie byrådirektören på styrelsens landsbyrå. Verksamheten inom kontoret är organiserad i tre avdelningar, nämligen fotogrammetriska avdelningen, beräkningsavdelningen och fastighetstekniska avdelningen. Den fotogrammetriska avdelningen har till huvudsaklig uppgift att handha den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten inom lantmäteriet i samband med kartläggning och inom övriga tillämpningsområden för fotogrammetrien såsom vid projektering, planering, olika inventeringar och uppskattningar, samt att bedriva utvecklingsarbete inom dessa områden. Vid kartläggning utarbetar avdelningen planer för flygfotografering vilken utföres av kartverket, ombesörjer i vissa fall signalering och stommätning, beställer flygfotografering och bildmaterial, samordnar signaleringarna och flygfotograferingarna samt utför stereobearbetning av bildmaterialet. Övriga arbetsmoment vid kartläggning utföres av lantmäteriets olika lokalenheter. Avdelningen förestås av en lantmätare och sysselsätter normalt dessutom 4 mätningstekniker och 7 kvinnliga befattningshavare eller 12 tjänstemän sammanlagt. Avdelningen förfogar intill den 1 juli 1959 över 4 stycken precisionsstereoinstrument varav 2 av första ordningen (Wild A5 och A7) och 2 av andra ordningen (Wild A8). Efter den 1 juli 1959 förses avdelningen med ytterligare ett stereoinstrument av typ Wild A8. Fotogrammetriska avdelningen hade vid årsskiftet 1958/59 en inneliggande arbetsmängd, som beräknats motsvara cirka 18 månaders arbete för nuvarande organisation. Avdelningens verksamhet i samband med kartläggning under några av de senaste åren belyses i nedanstående tabeller. Beräkningsavdelningen utför kvalificerade beräkningar och programmeringar för matematikmaskinbearbetning och utvecklingsarbete på det beräkningstekniska området. Den förestås av en lantmätare och förfogar dessutom för närvarande över en akademiskt utbildad matematiker, en mät-

55 Lantmåteriets produktion av fotogrammetriskt framställda tecknade kartor åren 1953—1957 Fördelade efter ändamål Förrättningar

Ägomätningar och grundkartor

År hektar

arbetsvolym %

5 890 16 761 5 183 3 795 36 160

1953 1954 1955 1956 1957

67 789

Summa

hektar

arbetsvolym

% 14 724 27 469 11 547 29 505 60 817

8 834 10 708 6 364 25 710 24 657 14,9

Summa hektar

76 273

144 062

85,1

Fördelade efter kartskala; hektar År 1953 1954 1955 1956 1957 Summa

1 :400 1:500

1: 800 1:1000

1 :2000

8 13 47 71

2 100 1 543 2 209 1931 2 436

8 280 6 167 4 180 5 630 4 030

10 219

28 287

1 : 4000 1 : 8000 1 :15000 1 :5000 1 :10000 1 :20000

Summa

1 936 7 341 596 9 102 4 035

2 400 12 405 4 562 12 795 50 245

14 724 27 469 11 547 29 505 60 817

23 010

82 407

—

144 062

ningstekniker och två kontorsbiträden, eller tillsammans fem befattningshavare. Fastighetstekniska avdelningen utför fastighetstekniska och fastighetsekonomiska utredningar och annat utvecklingsarbete, utarbetar metodik för planläggning, värdering m. m. i förrättningsarbetet, insamlar, bearbetar och tillhandahåller statistik och erfarenhetstal till grund för planläggningskalkyler OCli värdering samt förser lokalenheterna med service främst vid fastighetsregleringar för jordbruks- och skogsbruksändamål. Avdelningens uppgifter utföres mestadels i samarbete med styrelsens landsbyrå. Avdelningen förestås av en lantmätare och består dessutom av en lantmätare, en jägmästare, en mätningstekniker eller vågmästare och ett kontorsbiträde eller sammanlagt fem befattningshavare. Byrådirektören och kontorets föreståndare handhar huvudsakligen utvecklingsarbeten främst inom det fotogrammetriska området samt uppgifter som överförts till kontoret från landsbyrån. Han har till sitt förfogande en kontorist och ett kontorsbiträde. Sammanlagt omfattar centralkontoret således för närvarande 24 befattningshavare, föreståndaren oräknad. Personalen ingår i distriktsorganisationens allmänna ram.

56 Fastighetsbildnings- och mätningsväsendet inom städer och vissa samhällen Av ålder har fastighetsbildningsväsendet inom rikets städer betraktats som en kommunal angelägenhet. Att städerna kommit att själva ombesörja sin fastighetsbildning torde sammanhänga med dels den historiska bakgrunden — stadskommunerna eller deras föregångare hade i äldre tider ett mycket starkt inflytande över fördelningen av besittningsrätten till stadsjorden — dels och huvudsakligen med behovet att på ett intimt sätt knyta fastighetsbildningen till själva plan- och byggnadsverksamheten. Sistnämnda förhållande har bl. a. medfört, att de kommunala fastighetsbildningsorganen i organisatoriskt hänseende inordnats under byggnadsnämnderna och att de kommit att i betydande utsträckning syssla med sådana stadsbyggnadsuppgifter som icke är direkt hänförliga till fastighetsbildning. Inom de kommuner, där man har egna fastighetsbildnings- och mätningsorgan, torde verksamheten i stort fördela sig på fyra ärendegrupper, vilka till volymen kunna uppskattas som ungefär jämbördiga, nämligen 1) Förrättningsverksamhet (avstyckning, tomtmätning, tomtindelning, laga skifte, ägoutbyte, gränsbestämning, ensittareförrättning, sammanföring, vägförrättning, expropriationskarta) och fastighetsregistrering (vanligen är stadsingenjören tillika fastighetsregisterförare). 2) Kartarbeten (stomnät, storskaliga kartverk, översiktskartor) och stadsplanearbeten (grundkartor, markägareförteckning, upprättande eller granskning av stadsplaner). 3) Verksamhet i anslutning till husbyggandet (nybyggnadskartor, utstakningar, lägeskontroller). 4) övrig verksamhet, huvudsakligen av servicekaraktär (upplysningar och utredningar angående fastighetsrättsliga och stadsplanerättsliga frågor, exploateringsberäkningar, värderingar, gatukostnadsfrågor, adresskartor, utstakning av tunnlar och andra kommunaltekniska anläggningar). Lantmäteristyrelsens direkta överinseende över verksamheten torde i huvudsak avse ärenden inom grupperna 1—3. I fråga om volymen av verksamheten kan som exempel nämnas, att inom städerna och sådana samhällen, vilka i förevarande hänseende är jämförliga med städerna, under åren 1953—1957 avslutades förrättningar (huvudsakligen hänförliga till ärendegruppen 1) till ett årligt antal av ca 18 000 och till en årlig kostnad av ca 4 milj. kronor. Av dessa förrättningar handlades ca V4 av lantmäteriets distriktsorganisation. Den interna organisationen av de lokala organen skall icke närmare behandlas. Här må endast nämnas, att de kommunala fastighetsbildnings- och mätningsorganen som regel står under ledning av en mätningsman, benämnd stadsingenjör och direkt underställd byggnadsnämnden, att antalet mätningstekniker i förhållande till antalet förrättningsmän torde vara större

57 än inom lantmäteriet, att — i motsats till vad som är fallet inom lantmäteriet — fast anställt hantlangningsmanskap oftast är knutet till mätningsorganisationerna, att stadsingenjörskontoren genomgående torde ha ganska hög teknisk utrustningsstandard, samt att stadsingenjörskontoren på grund av den pressade byggnadstakten i allmänhet måste dimensioneras och organiseras så, att de med byggnadsverksamheten sammanhängande åtgärderna kan utföras utan dröjsmål. Fullständiga kommunala organisationer för i princip hela kommunen finns såsom förut nämnts i 103 städer och 11 köpingar.

Fastighetsbildningsverksamhetens fördelning mellan lantmäteriet och kommunala organisationer För åtskilliga kommuner finns mellanformer av statliga och kommunala organisationer eller olika organisationer för skilda delar av kommunen. För delar av 4 kommuner finns sålunda kommunalt anställda mätningsmän. För 6 städer, 8 köpingar, 3 municipalsamhällen och del av en annan kommun finns av länsstyrelsen förordnade förrättningsmän för avstyckning och tomtmätning enligt lagen om fastighetsbildning i stad, vilka förrättningsmän ej är anställda som tjänstemän i vederbörande kommuner. I flera av de kommuner som har egna organisationer handlägges en del förrättningar av lantmäteriets förrättningsmän. Lantmäteriets distriktsorganisation handhar fastighetsbildningsverksamheten inom 24 städer och 77 köpingar samt i de flesta municipalsamhällen och andra orter och områden inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning i stad. 11 städer, 10 köpingar och 4 andra kommuner håller emellertid viss personal, utrustning eller lokaler för verksamheten. I formellt hänseende är i princip gränserna mellan det statliga lantmäteriets och det kommunala mätningsväsendets kompetensområden bestämda genom de olika tillämpningsområdena för å ena sidan lagen om delning av jord å landet (JDL) och lagen om sammanläggning av fastigheter å landet (SMLL) och å andra sidan lagen om fastighetsbildning i stad (FBL) samt genom lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (1948 års lag). Lantmäteriets normala kompetensområde torde i korthet kunna definieras såsom normala tillämpningsområdet för jorddelningslagen och sammanläggningslagen (sammanfallande), samt dessutom beträffande mark för jord- och skogsbruk tillämpningsområdet för 6 kap. fastighetsbildningslagen (om bl. a. laga skifte) och 1948 års lag. Kommunala mätningsväsendets normala kompetensområde torde på motsvarande sätt kunna definieras såsom normala tilllämpningsområdet för fastighetsbildningslagen med undantag för mark för jord- och skogsbruk inom tillämpningsområdet för 6 kap. fastighetsbild•ingslagen och 1948 års lag. Från de normala kompetensgränserna finns

58 vissa undantag. Sålunda kan i kommuns tjänst anställd mätningsman av Konungen bemyndigas att verkställa förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen även i fråga om mark för jord- eller skogsbruk. Om sådan mätningsman ej finns, skall alltid förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen handläggas av vederbörande distriktslantmätare. Mätningsman eller av länsstyrelsen förordnad förrättningsman för tomtmätning och avstyckning enligt fastighetsbildningslagen kan vidare av Konungen bemyndigas att verkställa avstyckningar även å m a r k för jord- eller skogsbruk inom område med förordnande enligt 1948 års lag. Med anställning som mätingsman i stad eller förordnande som förrättningsman för tomtmätning och avstyckning enligt fastighetsbildningslagen följer jämväl skyldighet eller behörighet att handlägga förrättningar och uppdrag enligt vissa andra författningar. Såsom framgått av det föregående, ingår det i distriktsorganisationens tjänsteåligganden att mottaga förordnande i vissa fall som förrättningsman enligt 2 och 5 kap. fastighetsbildningslagen (tomtmätning och avstyckning). Lantmäteriets och kommunala mätningsväsendets normala kompetensområden vid fastighetsbildning framgår närmare av nedanstående schema. Schema över lantmäteriets förrättningsorganisations och kommunala mätningsväsendets normala kompetensområden vid fastighetsbildning

Region

Köping, municipalsamhälle, jämte Stad, köping, municipalsamhälle och ort landet i övr. där jordregis- med fastighetsregister ter föres och tomtindelning ej finnes Område med förordnande enligt 1948 års lag

Fastighetsbildningsregler

JDL SMLL

J D L 19 kap. SMLL, FBL 6 kap.

Område med tomtindelning

annan mark:

1 FBL 2—3 kap.

FBL 6 kap.

Normalt kompetensområde för lantmäteriet resp. kommunala mätningsvåsenLantmäteriet det mark för jordeller skogsbruk:

Område inom köping, municipalsamhälle och område å landet i övrigt med tomtindelning och jordregister

4—5 kap.

Kommunala mätr lingsväsendet

1 1

59 Taxefrågor För förrättning eller uppdrag som utföres av personal tillhörande lantmäteriväsendet skall ersättning utgå till statsverket enligt lantmäteritaxan den 6.6.1952, nr 475 (ändrad 163/1953, 376/1955, 161/1956, 329/1957, 91/1958, 216/1959) och kungörelsen den 14.3.1958, nr 95 angående tillägg å ersättning, som utgår enligt lantmäteritaxan. Utföres förrättningen eller uppdraget inom kommun eller samhälle som tillhandahåller personal till biträde, må överenskommelse träffas att viss del av ersättningen skall av lantmäteriet överlämnas till kommunen eller samhället. Om personal tillhörande lantmäteriets distriktsorganisation medverkar vid förrättning eller uppdrag som utföres av kommuns eller samhälles mätningsorganisation, skall överenskommelse träffas om den ersättning kommunen eller samhället skall erlägga till statsverket för denna medverkan. För förrättning eller uppdrag som utföres av stads mätningsorganisation skall, därest Kungl. Maj :t ej på stadens ansökan annorlunda förordnat, ersättning utgå till staden enligt stadsmätningstaxa I, den 6.6.1952, nr 476 (ändrad 162/1956, 92/1958, 217/1959), under förutsättning att mätningsorganisationen tillhandahåller hantlangning och markeringsmateriel och enligt stadsmätningstaxa II den 6.6.1952, nr 477 (ändrad 163/1956, 93/1958, 218/1959) om hantlangning och markeringsmateriel ej tillhandahålles. Båda taxorna kompletteras med kungörelsen den 14.3.1958, nr 96, angående tillägg å ersättning, som utgår enligt stadsmätningstaxa I och II. För förrättning enligt lagen om enskilda vägar utgår dock ersättning enligt en särskild vägförrättningsmannataxa. Vad i stadsmätningstaxorna är föreskrivet för stad äger motsvarande tilllämpning för annan kommun och annat samhälle. Utföres förrättning enligt 2 och 5 kap. lagen om fastighetsbildning i stad av härför särskilt förordnad förrättningsman, vilken ej tillhör vederbörande kommuns eller samhälles mätningsorganisation och ej heller lantmäteriväsendet, skall, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnat, ersättning utgå till förrättningsmannen enligt de grunder, som beträffande ersättning till staden finnes angivna i 1, 2 och 4 kap. i respektive stadsmätningstaxor. Har annan än befattningshavare tillhörande lantmäteriväsendet förordnats att företaga förrättning enligt lagen om enskilda vägar skall ersättning enligt kungörelse den 22.6.1950, nr 379, angående ersättning till vissa förrättningsmän för förrättning enligt lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar (ändrad 478/1952, 94/1958) med iakttagande av vissa bestämmelser i kungörelsen, utgå enligt de grunder, som beträffande ersättning till statsverket finnes angivna i 1, 2 och 4 kap. lantmäteritaxan. Verkställes efter bemyndigande enligt kungörelse nr 361/1951 avstyck-

60 ning jämlikt 19 kap. jorddelningslagen av förrättningsman, som ej tillhor lantmäteriväsendet eller kommuns eller samhälles mätningsorganisation, utgår ersättning till förrättningsmannen efter överenskommelse i varje särskilt fall. Lantmäteritaxan, stadsmätningstaxorna och vägförrättningsmannataxan är uppbyggda enligt samma grunder och företer avvikelser endast i de avseenden, som motiveras av de olika förhållanden, å vilka taxorna äger tilllämpning. Vad nedan sägs om lantmäteritaxan gäller således i tillämpliga delar även om de övriga taxorna. Prissättningen i lantmäteritaxan har skett med utgående från beräknade självkostnader för lantmäteriets distriktsorganisation, varvid självkostnadsnivån återspeglar genomsnittskostnader sedan alla omkostnadsposter, vare sig de är av fast eller rörlig natur, på lämpligt sätt fördelats. Beräkningarna har utförts på sådant sätt, att resultaten så vitt möjligt avsetts skola vara jämförbara med resultaten av självkostnadsberäkningar inom enskilda företag. Två olika taxenivåer finns, taxa A och taxa B. Ersättningsbeloppen enligt taxa A är beräknade så, att de i princip skall motsvara 40 procent av självkostnaderna, medan ersättningar enligt taxa B avses skola motsvara 100 procent av självkostnaderna. Oavsett huruvida taxa A eller B användes skall, beträffande arbeten som debiteras efter tidersättning, för tid som åtgår för arbete i stereofotogrammetriskt instrument, utgå tilläggsersättning enligt särskild taxa. (Taxa Si) Fixeringen av ovannämnda två taxenivåer innebär emellertid endast en första differentiering av subventioneringen. Ytterligare differentiering förekommer bland annat med hänsyn till olika förrättningars art och samhälleliga betydelse samt till de värden, som beröres av förrättningarna. För förslag till byggnadsplan eller stadsplan är taxan konstruerad på grundval av de normer som gäller för länsarkitektorganisationen. För viss verksamhet utgår ingen ersättning. Detta gäller i fråga om u p p rättande av ansökan om lantmäteriförrättning eller uppdrag eller förslag till avtal om ersättning mellan sakägare och statsverket; muntlig eller skriftlig upplysning eller rådgivning som icke påkallar särskilt undersökningseller utredningsarbete; intyg i statsbidragsärende samt besiktning eller a n nan åtgärd i samband därmed; förrättning eller uppdrag som utföres av den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län, därest kostnaden därför, enligt vad därom finnes föreskrivet, skall gäldas av allmänna medel; publik renovation; uppdrag som utföres åt överordnad myndighet; inställelse vid domstol; och återkallad förrättning som icke föranlett åtgärd p å förrättningsstället. Dessutom äger lantmäteristyrelsen eller, efter styrelsens medgivande,

61 vederbörande överlantmätare eller förrättningsman bestämma, att ersättning icke skall utgå för uppdrag som utföres åt statlig eller kommunal myndighet. Taxa A användes i fråga om förrättning enligt jorddelningslagen eller s. k. dalalagen, ägostyckning enligt 13 § eller jordavsöndring enligt 14 § i jorddelningslagens promulgationslag, förrättning enligt 2, 5 eller 6 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, förrättning enligt lagen om ströängars indragande till Kronan, förrättning enligt ensittarlagen, utredning för sammanläggning enligt 10 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet eller 4 kap. 3 a § lagen om fastighetsbildning i stad, förrättning enligt lagen om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., syneförrättning enligt lagen om ägofred, uppdrag att upprätta karta med beskrivning över till förvärv avsedd kyrklig jord enligt 4 § kungörelse den 20 januari 1939 med föreskrifter rörande tillämpningen av 1927 års kyrkliga försäljningslag, förrättning eller uppdrag enligt lagen om enskilda vägar, förrättning enligt lagen den 4 juni 1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, tomtindelning enligt byggnadslagen, förrättning enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet m. m., samt förrättning enligt lagen om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m. Taxa B användes i övriga fall. Tre principiellt olika ersättningsformer förekommer, nämligen sakersättning, ersättning efter överenskommelse och tidersättning. Sakersättning utgår för förrättningar och uppdrag som finns angivna i särskild bilaga till 8 § i lantmäteritaxan. Ersättningen utgöres av grundavgift och i vissa fall därjämte tilläggsavgifter, beräknade efter areal, antalet utstakade eller kontrollerade punkter, gränslängd, antalet ägolotter m. m. Sakersättning innefattar, utom i fall som nedan sägs, ersättning för kungörelser och andra kallelser samt för avskrifter och kartkopior som författningsenligt eller enligt vedertaget bruk skall utlämnas till sakägarna. Utöver förekommande sakersättning skall särskild ersättning utgå för merarbete eller merkostnad som förorsakas av att förrättning eller uppdrag på sakägares begäran utföres vid viss tidpunkt eller inom viss tid eller eljest på dyrare sätt än ändamålet kräver eller normalt är brukligt; sammanträde å förrättningsstället, om och i den mån sammanlagda antalet sammanträdesdagar å förrättningsstället överstiger tre eller, därest två eller flera förrättningar företages gemensamt, fyra; beräkning av ersättningar mellan markägare (likvider) vid laga skifte, ägoutbyte eller servitutsutbrytning; planutredning i samband med förrättning till den del tiden därför kan beräknas överstiga sju timmar; arkivutredning i samband med förrättning eller tomtindelning till den del tiden därför kan beräknas överstiga

62 femton timmar; beräkning av koordinater i samband med utstakning för nybyggnad om och i den mån fråga är om beräkning av mer än fyra punkter, samt kungörelse genom annons samt delgivning genom stämningsman vid förrättning enligt lagen om fastighetsbildning i stad eller lagen om enskilda vägar, om och i den mån antalet annonser överstiger två eller antalet delgivningar fem. Ersättning efter överenskommelse kan utgå för triangelmätning, för upprättande av karta såsom underlag för planläggning samt för uppgörande av förslag till planläggning. Då särskilda skäl föranleder därtill, må överenskommelse om ersättning träffas även i andra fall, dock ej i fråga om förrättning eller uppdrag, som skall ersättas enligt taxa A. Tidersättning beräknas, därest ej sakersättning eller ersättning efter överenskommelse skall utgå. Restid skall ej inräknas i tid, för vilken tidersättning utgår. Tidersättning innefattar ej ersättning för annonskostnad, kostnad för delgivning genom stämningsman eller annat särskilt utlägg. Sakägare är skyldig att under pågående förrättning eller uppdrag kostnadsfritt tillhandahålla förrättningsmannen och hans tjänstebiträden nödig hantlangning, staknings- och markeringsmateriel samt redskap för markerings- och huggningsarbeten ävensom ombesörja transport av materielen och redskapen i fråga. Ersättning kan nedsättas för återkallad, inställd eller vägrad förrättning eller icke fullföljt uppdrag; för undanröjd förrättning; för ny handläggning av förrättning som återförvisats samt för rättelse i avslutad förrättning eller avslutat uppdrag; för förrättning eller uppdrag varvid konceptkarta upprättas genom kopiering eller tidigare upprättad karta användes i befintligt skick eller efter komplettering; för förrättning där ersättningen står i uppenbart missförhållande till fastighetens värde eller till tidsåtgången för förrättningen; för förrättning eller uppdrag av större allmän betydelse, samt för förrättning eller uppdrag varvid eljest särskilda skäl för nedsättning föreligger.

TREDJE KAPITLET Utvecklingen beträffande lantmäteriväsendets

arbetsuppgifter

Utvecklingen åren 1948—1958 Från och med år 1948 har väsentliga ändringar inträffat i förutsättningarna för lantmäteriets verksamhet. En ny organisation genomfördes i början av detta år för den med förrättningar och samhörande uppgifter sysselsatta personalen, varefter med verkan från den 1 juli samma år även lantmäteristyrelsens och länslantmäterikontorens organisation översågs. År 1948 trädde den nya byggnadslagstiftningen i kraft, nya riktlinjer för jordbrukets rationalisering började tillämpas och de allmänna bostadspolitiska normerna ändrades. I samband härmed anpassades fastighetsbildningslagstiftningens materiella regler till de nya förhållandena, vilket i korthet bland annat innebar väsentliga skärpningar i de jord- och planpolitiska villkoren för fastighetsbildning. För jordbrukets rationalisering inrättades nya organ på länen, lantbruksnämnderna, och en ny central organisation i lantbruksstyrelsen. För den bostadspolitiska verksamheten inrättades länsbostadsnämnder lydande under bostadsstyrelsen .Dessa förhållanden har, jämte den utveckling som i övrigt ägt rum, påtagligt inverkat på lantmäteriets arbetsuppgifter. Såväl disriktsorganisationens som länslantmäterikontorens och lantmäteristyrelsens verksamhet har berörts därav. Genom 1947 års byggnadslagstiftning skärptes väsentligt kraven på en planmässigt ordnad bebyggelse. Som villkor för tätbebyggelse stadgades att mark genom planläggning prövats ur allmän synpunkt lämpad för ändamålet. De äldre planinstituten för detaljplanläggning, stadsplan och byggnadsplan bibehölls, medan institutet avstyckningsplan slopades. För översiktlig planering tillskapades instituten generalplan för planläggning inom kommun eller samhälle och regionplan för samordning av flera kommuners eller samhällens planläggning. Det närmare inseendet över byggnadsverksamheten ålades i vidgad utsträckning byggnadsnämnderna i kommunerna. Tillsynen över planläggningen och byggnadsväsendet i länet skulle såsom förut tillkomma länsstyrelsen och den allmänna uppsikten för landet byggnadsstyrelsen. I anslutning till byggnadsförfattningarna införda regler i fastighetsbildningslagstiftningen innebär i huvudsak att fastighetsbildning i princip ej får ske i strid mot fastställd stadsplan, byggnadsplan, generalplan eller andra särskilda bestämmelser med avseende på markens bebyggande. Sådana särskilda bestämmelser kan meddelas förutom enligt de egentliga

64 byggnadsförfattningarna även enligt t. ex. allmänna väglagen och sedan år 1950 strandlagen. Även fastställd regionplan skall beaktas. Utom detaljplanerade områden får, om tätare bebyggelse uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära förestående tid eller livlig fastighetsbildning eljest kan förväntas, ej åtgärder vidtagas som i princip hindrar eller försvårar en framtida ändamålsenlig planläggning. Genom instruktionsbestämmelser har överlantmätaren ålagts att medverka i arbetet för en lämplig planläggning och lokalisering av bebyggelsen inom länet och att deltaga i sammanträden inför länsstyrelsen vid behandling av frågor i samband därmed. Genom utvecklingen under de senaste årtiondena beträffande bland annat näringsliv, befolkningsrörelser och kommunikationer har behovet av planläggning enligt byggnadsförfattningarna och eljest starkt ökat. För lantmäteriet har detta medfört behov av ökade insatser för detalj- och översiktsplanering och för framställning av grundkartor härför. Vidare har ett vidgat behov av samarbete med samt rådgivning och service till byggnadsnämnder och kommunala organ uppstått. Detta behov har blivit särskilt markant, sedan den nya kommunindelningsreformen år 1952 skapat bättre förutsättningar för en kommunal aktivitet beträffande planläggnings- och bebyggelseproblemen. Härigenom har verksamheten i lantmäteridistrikten fått en kommunal anknytning i en omfattning som blivit av stor betydelse för organisationens struktur. Trots att planer framställts i stort antal, har det ej k u n n a t undvikas att en eftersläpning i förhållande till behovet på många håll uppstått. Detta förhållande har skapat särskilda problem vid fastighetsbildning utom plan men inom områden med föreliggande eller begynnande tätbebyggelse eller eljest livlig fastighetsbildningsverksamhet, därigenom att kravet på planmässigt handlande inom sådana områden ändå föreligger. Särskilt stora h a r påfrestningarna kanske blivit i trakter, där influensen från större befolkningskoncentrationer är märkbar, icke minst på grund av den där starkt ökade omfattningen av fritidsbebyggelsen. 1947 års riktlinjer för jordbruksrationaliseringen har i jorddelningslagen kommit till uttryck genom regler huvudsakligen avsedda att förhindra bildandet av icke bärkraftiga eller eljest olämpliga jord- eller skogsbruksfastigheter samt att hindra att eljest åtgärder till men för jordbruksnäringen vidtages. Om fastighetsbildning sker för jordbruksändamål fordras dessutom att ändringen i fastighetsindelningen kan antagas medföra övervägande fördelar för jordbruket. Lantmäteriets medverkan i jordbruksrationaliseringen sker inom den del av verksamheten som avser huvudsakligen yttre rationalisering. Lantmäteriet har här som eljest fastighetsbildningsfrågorna om hand och medverkar dessutom huvudsakligen i översiktliga och individuella jordbruksplaneringar, överlantmätaren deltar därjämte regelbundet i lantbruksnämndens

65 sammanträden och medverkar även i övrigt i rationaliseringsarbetet inom länet. Fastighetsbildningsförrättningarna kan avse fastighetsregleringar över större områden i ett sammanhang genom företrädesvis laga skiften och ägoutbyten eller punktvisa saneringsåtgärder genom huvudsakligen avstyckning med sammanläggning eller ägoutbyte. Denna del av arbetsuppgifterna innebär för lantmäteriet intet principiellt nytt, utom i de avseenden verksamheten anpassats till den jordpolitiska målsättningen. Kvantitativt påverkas dock uppgifterna genom den pågående strukturomvandlingen inom jordbruket och skogsbruket. Förutom av verksamheten med bebyggelseplanering och jordbruksrationalisering har givetvis lantmäteriets arbetsuppgifter kommit att påverkas även av annan verksamhet, som inverkar på markens användning för olika ändamål. Som exempel härpå kan framhållas det allmänna vägnätets utveckling, vartill hänsyn skall tagas vid fastighetsbildning, och som på grund av de stora ingrepp, som vägbyggandet medför i fastighetsbeståndet, aktualiserar olika regleringsåtgärder. Vidare kan den pågående utbyggnaden av skogsvägnätet nämnas, vilken kräver lantmäteriets medverkan vid förrättningar och planeringar i samarbete med främst skogsvårdsstyrelserna. Ett utmärkande drag för utvecklingen av lantmäteriverksamheten efter år 1948 är sålunda bland annat att vid fastighetsbildning på ett helt annat sätt än tidigare olika samhälleliga specialintressen inom andra myndigheters verksamhetsområden skall beaktas. Lantmätarna har därför i ökad utsträckning fått samverka och samråda med olika myndigheter och organ, varvid de viktigaste kontakterna på länen torde hållas med länsstyrelsen, länsarkitekten, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, vägförvaltningen och länsbostadsnämnden samt i kommunerna med byggnadsnämnden och andra lokala organ. Statistiska uppgifter rörande lantmäteriets verksamhet finns för tiden från 1900-talets början. Med hänsyn till de väsentliga förändringarna i arbetsuppgifternas karaktär och lantmäteriets organisation som inträffat från och med år 1948, vilka förändringar bland annat medfört att statistiken delvis omlagts, är emellertid jämförelser med tiden före detta år vanskliga att göra. En överblick av senaste elvaårsperioden synes också vara tillräckligt för att företeelser eller tendenser av tillfällig natur i stort sett skall elimineras och för att kunna bedöma verksamheten, i den mån den framgår av ett statistiskt material. I nedanstående diagram belyses utvecklingen i distriktsorganisationen under perioden beträffande antalet tillkomna, slutförda och vid vederbörande årsslut icke avslutade legala förrättningar och uppdrag. I antalet slutförda ärenden ingår både sådana som fullföljts och avslutats och ärenden vilka av skilda anledningar blivit återkallade eller inställda. Gruppen icke avslutade ärenden omfattar dels ärenden som påbörjats men icke avslutats, dels ären5—906323

66 den som vid årskiftet ej påbörjats. På grund av det tillgängliga statistikmaterialets beskaffenhet har verksamheten i städer och vissa samhällen, orter och områden inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning i stad ej redovisats i diagrammet, men detta torde ej väsentligt påverka helhetsbilden. Ärenden inom sistnämnda kategori omfattar cirka 10—15 procent av distriktsorganisationens totala verksamhet. Antalet inkomna förrättningar minskade relativt kraftigt under perioden 1948—1952, varefter en ökning inträffade för den följande tvåårsperioden fram till år 1954. Därefter minskade ånyo antalet förrättningar till och med år 1956, då kurvan åter vänder uppåt. Utvecklingen för slutförda förättningar företer i stort sett samma grunddrag, ehuru variationerna ej är så starka. Med undantag för åren 1951 och 1952, som representerar en minimip u n k t i fråga om antalet tillkommande ärenden, understiger under alla åren produktionen beträffande slutförda förrättningar den tillströmmande arbetsmängden, varför balansen utom för dessa år ständigt stigit. De ganska stora variationerna är nästan uteslutande beroende av växlingarna i avstyckningsverksamheten för bostads- och liknande ändamål, medan övriga förrättningar, även om liknande tendenser kan spåras, följer en avsevärt flackare kurva än avstyckningarna. Medan variationerna beträffande inkomna avstyckningar i förhållande till medeltalet, cirka 18 000, under perioden uppgår till ± 20 procent, stannar de sålunda för övriga förrättningar vid ± 8 procent. Motsvarande värden för slutförda förrättningar är ± 9 respektive ± 4 procent. Avstyckningsverksamhetens omfattning torde vara beroende av koniunkturföreteelser, politiska ställningstaganden, befolkningsrörelser och andra förhållanden som påverkar byggnadsverksamheten såväl avseende permanent bostadsbebyggelse som fritidsändamål. Till en del förklaras utvecklingen även av att varje förrättning genomsnittligt sett under perioden successivt blivit mera omfattande. Antalet ägolotter (nybildade fastigheter) per avstyckningsförrättning har efter hand ökat från i medeltal 1,25 år 1948 till 1,67 år 1957 (jämför tabellbilaga 1), vilket gör att om antalet avstyckningsförrättningar kan synas ha en svagt sjunkande tendens, utvecklingen för antalet ägolotter är den motsatta. Från och med år 1951 har vidare m ö j ligheterna att till gemensam handläggning kombinera olika förrättningar vidgats. Det är slutligen också sannolikt att år 1948 ett ganska stort lager av färdigbildade bostadsfastigheter fanns. Verksamheten avseende andra legala förrättningar än avstyckningai har, om man ser på antalet, en relativt stabil omfattning vid omkring 4 50Ö förrättningar per år. Då varje sådant ärende i allmänhet är avsevärt meia arbetskrävande, ger emellertid även små variationer stora utslag beträffande arbetsmängden. Av de olika slagen av förrättningar har laga skiftena under den senaste femårsperioden minskat i antal.

67 Antalet per år tillkomna och slutförda samt vid årets slut icke slutförda ärenden i lantmäteriets distriktsorganisation åren 1948—1957; verksamheten i städer och vissa samhällen m. m. undantagen Antal ärenden 1000-tal

tillkomna slutförda balanserade

förrättningar och uppdrag

• förrättningar

>• uppdrag

År 1946

68 För ägoutbytesförrättningar synes någon bestämd utvecklingstendens ej k u n n a avläsas. Under senare år har emellertid lantmäteriet såsom ett led i skogsbruksrationaliseringen medverkat i utbyten av bolagsägd skogsmark över stora arealer, vilken verksamhet alltjämt pågår och kan väntas få vidgad omfattning. E n förrättningstyp, som visar en klart sjunkande tendens, är inlösningsförrättning enligt s. k. ensittarlagen. Vid periodens slut utgjorde sålunda antalet sådana förrättningar endast omkring 300, vilket är mindre än hälften av antalet vid periodens början. Gränsbestämningar och förrättningar enligt lagen om enskilda vägar sokes årligen till ett antal av omkring 1 200—1 400 av varje förrättningsslag. Någon bestämd utvecklingstendens kan för hela riket ej med säkerhet utläsas av statistikmaterialet. Övriga förrättningar har från år 1953 avsevärt ökat i antal. Medan för tiden 1948 1952 antalet inkomna sådana förrättningar i genomsnitt var under 400 om året har för tiden därefter medelantalet varit över 800. Detta torde väsentligen bero på att sedan år 1952 förrättningar enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet m. m. och sedan år 1953 förrättningar enligt lagen om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m. tillkommit. Antalet slutförda förrättningar har i medeltal per år under femårsperioden 1953—1957 varit omkring 24 000, all verksamhet i städer och samhällen inräknad. Denna produktion har understigit det inkommande antalet förrättningar, varför balansen från slutet av år 1953 till årsskiftet 1957/58 stigit från cirka 26 000 till omkring 30 500 eller med nära 1 000 förrättningar om året, vilket motsvarar drygt 4 % av medelproduktionen under samma tid. De växlingar i arbetsmängden, som sedan år 1948 utmärkt förrättningsverksamheten, har ej sin motsvarighet i distriktsorganisationens arbetsuppgifter på uppdragssidan. Uppdragen har nämligen under nästan hela perioden ökat mycket starkt såväl avseende antalet uppdrag som beträffande den totala arbetsmängd de representerar. I lantmäteristatistiken uppdelas uppdragen i ägomätningar, grundkartor för stads- eller byggnadsplaner, stads- och byggnadsplaner och övriga uppdrag. Grundkarteuppdragen ökade under de närmaste åren efter 1948 mycket starkt till följd av att detta år den nya byggnadslagstiftningen trädde i kraft. År 1955 var antalet uppdrag omkring 400 avseende nära 16 000 hektar. Därefter har omfattningen varit nära nog konstant, möjligen med något sjunkande tendens. Av samma orsaker har antalet stads- och byggnadsplaneuppdrag under hela tiden från år 1948 stigit kraftigt, nämligen från omkring 60 slutförda uppdrag år 1948 till nära 300 år 1957. Gruppen övriga uppdrag omfattar en mängd olika ärenden av skiftande slag och omfång, t. ex. översiktsplaneringar enligt byggnadsförfattningarna eller eljest, sammanläggningsutredningar, olika bevis, intyg, kartor och

69 utredningar, uppdrag av servicenatur för kommunerna etc. Det övervägande antalet avser smärre uppdrag, som emellertid ofta kräver snabb behandling. Antalet övriga uppdrag har ökat från cirka 6 000 år 1948 till över 15 000 år 1957. Uppdragen slutföres i ungefär samma takt som de inkommer, varför arbetsbalansen i antalet ärenden räknat är relativt liten för denna del av distriktsorganisationens verksamhet. Då det emellertid är de mera omfattande uppdragen som balanseras, representerar de en arbetsmängd som är relativt större än antalet. Under femårsperioden 1953—1957 har årligen slutförts i medeltal cirka 17 000 uppdrag. Vissa grupper av ärenden är ofta av brådskande natur. Sådana ärenden förekommer i relativt stort antal, men kan vart och ett vara av ganska blygsam omfattning. Exempel härpå är avstyckningar för bostadsändamål och, som förut nämnts, olika uppdrag. En annan del av verksamheten är sammansatt av ett relativt litet antal ärenden, vilka emellertid kan vara mycket arbetskrävande och tidsödande, ibland representerande flera års arbete. Det är därför självklart att de ärenden som balanseras har en annan sammansättning än den årliga produktionen med en större andel stora och tungrodda förrättningar. Under år då små ärenden inkommer i mindre antal blir även ökade insatser på de större ärendena möjliga. Genomsnittligt synes den del av verksamheten, som är av den art att den ej utan allvarliga olägenheter tål längre uppskov med behandlingen, kräva så stor andel av den totala arbetsinsatsen, att en successivt ökad balans av andra ärendegrupper ej kan undvikas. För att få en uppfattning om den arbetsmängd som slutförandet av icke avslutade ärenden representerar låter lantmäteristyrelsen varje år distriktsorganisationens chefer redovisa beräkningar härav. Enligt dessa uppskattningar representerade vid årsskiftet 1953/54 icke avslutade förrättningar och uppdrag, om verksamheten i skiftesorganisationerna i Kopparbergs och Norrbottens län undantages, cirka 12 000 arbetsmånader. Motsvarande värde för årsskiftet 1957/58 var omkring 14 400 arbetsmånader. Under fyraårsperioden har således arbetsbalansen stigit med 2 400 arbetsmånader eller 600 per år, vilket motsvarar cirka 5 procent av den genomsnittliga personaltillgången under samma tid. Vid skiftesorganisationer har arbetsbalansen vid slutet av år 1957 uppskattats till omkring 5 800 arbetsmånader vilket motsvarar nära åtta år för nu pågående skiften med tillgänglig personal. En jämförelse mellan sammansättningen av slutförda ärenden i medeltal under åren 1953—1957 och vid årsskiftet 1957/58 icke slutförda ärenden har gjorts i nedanstående tabell. Då det på grund av organisationsundersökningarna synts angeläget att få en närmare kännedom om arbetsbalansens sammansättning och storlek, har lantmäteristyrelsen för årsskiftena 1957/58 och 1958/59 infordrat vissa

70 Jämförelse

mellan

medelproduktionen

åren 1953—1957 31.12. 1957

och arbetsbalansen

den

Icke slutförda ärenden den 31.12. 1957 i distriktsorganisationen med Medelproduktion undantag av skiftesorganisationerna i 1953—1957 Kopparbergs och Norrbottens län Ärendeslag Antal slutförda Procent ärenden

Antal

Procent

Uppskattad tidsåtgång för ärendenas slutförande arb.mån, procent

Laga skiften Ägoutbyten Avstyckningar för jord-skogsbruk » övriga Inlösningsförrättningar Gränsbestämningar Tomtmätningar Vägf örrättningar övriga förrättningar

275 626 837 17 447 450 1274 1 416 1 143 757

0,7 1,5 2,0 42,3 1,1 3,1 3,4 2,8 1,8

779 925 1 222 18 021 457 2 468 1 300 2 542 1 277

2,3 2,7 3,6 53,0 1,3 7,2 3,8 7,5 3,7

2 204 590 634 3 374 121 1 337 150 2 235 698

15,3 4,1 4,4 23,6 0,8 9,3 1,0 15,5 4,9

Summa förrättningar

24 225

58,7

28 991

85,1

11 343

78,9

1 441 633 382 249 14 315

3,5 1,5 0,9 0,6 34,8

1 323 320 650 600 2 176

3,9 0,9 1,9 1,8 6,4

557 81 1 052 517 823

3,9 0,6 7,3 3,6 5,7

Tomtindelningar Ägomätningar Grundkartor Stads- och byggnadsplaner övriga uppdrag Summa uppdrag

17 020

41,3

5 069

14,9

3 030

21,1

Summa förrättn. o. uppdrag

41 245

100,0

34 060

100,0

14 373

100,0

ytterligare uppgifter i dessa hänseenden, varvid undersökningen skett i anslutning till följande gruppindelning av de icke avslutade ärendena. Grupp A: förrättningar och uppdrag beträffande vilka enligt förrättningsmannens bedömande övervägande skäl talar för att de kommer att återkallas eller inställas. Grupp B: återstående förrättningar och uppdrag som vilat under hela senaste halvåret och som vilar vid årsskiftet och beräknas komma att vila sammanlagt minst sex månader, allt i avvaktan på åtgärd från myndighet eller besked från sakägare i fråga av avgörande betydelse för ärendets fortsatta handläggning. Grupp C: förrättningar och uppdrag vilka tillkommit under senaste halvåret och icke hänförts till grupp A eller B. Grupp D: övriga förrättningar och uppdrag. Resultatet i stort av undersökningen för årsskiftet 1957/58 framgår av nedanstående sammanställning, som avser verksamheten i distriktsorganisationen med undantag av skiftesorganisationerna i Kopparbergs och Norrbottens län.

71 Förrättningar

Uppdrag

Grupp

A B C D Summa

antal

/o

arb.mån.

%

antal

%

arb.mån.

%

1 890 5 210 7 936 13 955

6,5 18,0 27,4 48,1

1 832 2 650 6 861

16,2 23,4 60,4

244 616 1 373 2 836

4,8 12,1 27,1 56,0

370 585 2 075

12,2 19,3 68,5

28 991

100,0

11 343

100,0

5 069

100,0

3 030

100,0

Grupperna A och B kan sägas representera en passiv del av balansen, den förra genom att dit hänförda ärenden endast torde medföra en relativt obetydlig arbetsmängd och den senare med hänsyn till ärendehandläggningens bundenhet av externa åtgärder. Av den aktiva balansdelen under grupperna C och D är till grupp C hänförda ärenden så nytillkomna, att en stor del därav med nödvändighet måste befinna sig i ett förberedelseskede. Slutförandet av ärenden i grupp D synes däremot till väsentlig del vara beroende av att tillräckliga arbetskraftsresurser kan ställas till förfogande därför. Med ledning av dels de ovan redovisade tidsuppskattningarna dels taxeinkomsternas fördelning på olika ärenden har beräknats, att beträffande medelproduktionen i arbetsmängd räknat laga skiften, ägoutbyten och avstyckningar för jord- eller skogsbruksändamål tillsammans representerar cirka 15—20 procent, övriga avstyckningar omkring 35 procent, inlösningsförrättningar, gränsbestämningar och vägförrättningar 15—20 procent, övriga förrättningar cirka 5 procent, ägomätningar och grundkartor 8—42 procent, stads- och byggnadsplaner 2—4 procent samt tomtindelningar och övriga uppdrag 10—15 procent av totala verksamheten med förrättningar och uppdrag i distriktsorganisationen med undantag för skiftesorganisationerna. På förrättningar belöper sammanlagt omkring 75 procent och på uppdrag cirka 25 procent därav. Den här förut redovisade utvecklingen av verksamheten i distriktsorganisatiölien avser riket i dess helhet. De olika länen kan i vissa fall uppvisa relativt betydande avvikelser härifrån i fråga om arbetsmängdens förändringar och sammansättning. I stort sett kan dock samma utvecklingstendenser spåras i flertalet län. Vissa uppgifter beträffande verksamheten i de skilda länen har redovisats i tabellbilagorna 3, 5, 7 och 8. Av viss betydelse för bedömande av en lämplig organisationsstruktur är arbetsmängdens variationer i de olika organisationsenheterna. Med anledning härav har växlingarna år från år i antalet till de enskilda distrikten eller till grupper av distrikt inkomna förrättningar undersökts för perioden 1948—1956. Materialet visar en relativt stor spridning i värdena, men synes ändå kunna ligga till grund för vissa begränsade slutsatser, rörande vilka variationer som genomsnittligt sett kan förväntas i enheter av olika storlek. Resultatet kan sammanfattas i nedanstående tabell.

72 Antal i medeltal per år inkomna förrättningar

Sannolika ungefärliga variationer mellan olika år i antalet inkomna förrättningar; procent av medeltalet

100 200 300 400 600 1 000

± 37 ± 32 ± 27 ± 24 ± 22 ± 20

Den framtida

utvecklingen

Allmänt

Ett företags eller en organisations möjligheter att vid varje tidpunkt anpassa sin kapacitet efter en växlande arbetsmängd är mer eller mindre begränsade. En rationellt bedriven verksamhet förutsätter därför att produktionens omfattning kan förutses på längre sikt och att resurserna anpassas därefter såväl rent kvantitativt som med avseende å organisationsstruktur. Om arbetsuppgifternas karaktär tillåter fastställande av bestämda och entydiga produktionsprogram, kan en planering i dessa avsenden ske med hög grad av säkerhet. Lantmäteriväsendets verksamhet har endast i mycket liten mån en sådan karaktär att organisationen själv kan påverka omfattningen och arten av dess arbetsuppgifter, utan verksamheten bygger till större delen på en mängd olika initiativ från enskilda markägare, kommuner, myndigheter eller sammanslutningar. Initiativen styres av uppkommande behov av bostäder för permanentbosättning eller fritidsändamål, industri-, kommunikations- och andra anläggningar, behov av förbättringar i fastighetsstrukturen med hänsyn till markens användning som produktionsunderlag för jordbruksprodukter och skog, önskemål om klarlägganden rörande fastighetsindelningens innebörd i olika avseenden etc. Dessa behov eller önskemål kan i sin tur vara beroende av utvecklingen inom olika områden av samhällslivet, av konjunkturer eller av politiska avgöranden. I viss mån kan också organisationens egna möjligheter att, med de medel som står till förfogande, lämna snabb och god service påverka benägenheten att efterfråga dess tjänster. Om möjligheterna härtill förbättras, kan ett latent behov frigöras. Det kan således synas vanskligt att under sådana förhållanden göra prognoser för framtiden rörande verksamhetens omfattning och innehåll. Erfarenheten ger emellertid vid handen att långsiktigt ett relativt stabilt arbetsunderlag för landet i sin helhet kan påräknas, även om lokala variationer kan uppstå. När nuvarande organisation genomfördes, skedde detta i en brytningstid med stora omvälvningar inom lantmäteriets arbetsfält. Inverkan härav på organisationens olika åligganden har kanske mest blivit märkbar med avseende på arbetsinsatser, metoder och innehåll hos de enskilda ärendena än beträffande deras antal. Det torde exempelvis kunna konstateras, att

73 avstyckningsverksamheten kommit att representera en avsevärt större arbetsmängd än tidigare, även om detta ej i samma utsträckning kan statistiskt påvisas genom motsvarande ökning av antalet nybildade fastigheter. Även nu kan i viktiga avseenden nya betingelser för den framtida verksamheten förväntas. Deras inverkan torde emellertid endast så småningom kunna helt klargöras. Nya riktlinjer för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

Vid 1959 års riksdag har beslut fattats rörande den framtida inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering i syfte att denna verksamhet skall få en mera tidsenlig inriktning. (Prop, nr 148, JoU nr 30, R.skr. nr 284.) I de delar besluten kommer att påverka lantmäteriväsendets verksamhet och organisation innebär de i stort sett följande. Såsom en allmän bakgrund till behovet av en ändrad målsättning beträffande den yttre rationaliseringen har jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 30 år 1959 anfört bland annat: En av de målsättningar som angavs i det av 1947 års riksdag antagna jordbruksprogrammet var att i den statsstödda rationaliseringsverksamheten söka bilda bärkraftiga s. k. basjordbruk, som omfattade 10—20 ha åker och som fyllde rimliga anspråk på arrondering och de fasta anläggningarnas beskaffenhet. Rationaliseringen skulle i första hand vara en jordbrukets egen verksamhet, men staten skulle stödja densamma i skilda former. Såsom redovisats i proposition nr 148 föregicks fastställandet av förenämnda målsättning av tämligen ingående överväganden huruvida det inte var lämpligt att i varje fall på längre sikt eftersträva att tillskapa större brukningsenheter än basjordbruk. Sålunda uttalade såväl 1942 års jordbrukskommitté och föredragande departementschefen som det särskilda riksdagsutskottet att det ur flera synpunkter var önskvärt att, där de naturliga betingelserna förelåg, uppnå s. k. normjordbruk. Dessa brukningsenheter skulle omfatta 20—30 ha åker och ge full sysselsättning åt två män med självständiga hushåll och åt kvinnlig arbetskraft i den utsträckning som motsvarar vad en kvinna kan prestera i lanthushållningen. 1947 års riksdag ansåg emellertid att målsättningen borde bestämmas så som nyss angivits. Jordbrukets strukturförändringar under det senaste årtiondet liksom utvecklingstendenserna belyses av uppgifter i förenämnda proposition samt av undersökningar, verkställda av lantbruksstyrelsen, statistiska centralbyrån och den driftsekonomiska institutionen vid lantbrukshögskolan. Härvid framgår att utvecklingen efter år 1947 otvivelaktigt har gått mot ökad företagsstorlek inom jordbruket. Bland de faktorer som frammanat denna utveckling bör främst nämnas stegrade lönsamhets- och investeringskrav inom jordbruksföretagen liksom också befolkningsrörelsen från jordbruks- och skogsbygder till tätorter. Stigande löner har stimulerat till ansträngningar att ersätta den mänskliga arbetskraften med maskinell sådan och de arbetsbesparande maskinerna har för att kunna förräntas krävt regelbundna fält och tillräckliga arealer. Dessa förhållanden återspeglas i den lönesamhetsutveckling vid jordbruk av olika storlekar som ägt rum under senare år. Under de senaste 15—20 åren har, enligt vad de utförda undersökningarna utvi-

74 sar, produktiviteten ökat starkt genom mekanisering. Med föreliggande fastighetsstruktur synes det emellertid svårt att nu vinna mycket mera på denna väg. Vid mindre gårdar föreligger till och med svårigheter att reproducera maskinbeståndet. Ytterligare, ofta betydande vinster kan dock göras efter en strukturrationalisering av fastigheterna omfattande såväl storlek som arrondering. Därvid måste beaktas, att den maskintekniska utvecklingen på senare tid skjutit familjejordbrukets arealstorlek väsentligt uppåt. Detta gäller såväl i fråga om jordbruksjord som skogsmark. I samma riktning verkar även de strävanden som nu synes föreligga att överflytta vissa egentliga jordbruksarbeten till särskilda serviceföretag. Jämväl ur allmän trivselsynpunkt och med hänsyn till företagarrekryteringen synes det framtida familjejordbruket böra inriktas på större enheter. De eftersträvade arealstorlekarna kommer att växla inom relativt vida gränser beroende på bland annat produktionsinriktning och produktionsintensitet. I skogsbygderna blir givetvis tillgången på skogsmark en betydelsefull faktor. Angeläget är där att få till stånd en lämplig kombination av jord- och skogsbruk i rationella enheter. De arealmässigt utvidgade företagen ger bättre möjligheter för specialisering och anpassning av produktionen med hänsyn till marknadsläge och till förutsättningarna för driftens bedrivande. Särskilt är detta fallet vid det tillfälle sammanläggning till större enheter företages, då byggnader och andra anläggningar ofta måste förnyas. Den yttre rationaliseringen bör sålunda ske i nära anslutning till driftsformernas uppläggning och produktionsapparatens uppbyggnad. Av de nu anförda skälen har det ansetts angeläget att rationaliseringsorganens möjligheter att främja strukturomvandlingen inte kringskäres genom snäva författningsbestämmelser. Lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas verksamhet i fråga om jordbrukets rationalisering skall ske enligt hittills gällande allmänna grunder. Den skall alltså syfta till att göra brukningsenheterna lämpade att under överskådlig tid kunna bestå som självständiga jordbruk. Hittills har emellertid lantbruksorganisationen i princip haft att befrämja tillkomsten av basjordbruk. Med hänsyn till framför allt den tekniska utvecklingen har emellertid numera härigenom kommit att sättas alltför trånga gränser för verksamheten, varför från det allmännas sida åtgärder skall vidtagas för att underlätta strävandena, särskilt i slättbygderna, att åstadkomma en storleksrationalisering i riktning mot tvåfamiljsjordbruksgruppen. För att uppnå detta skall lantbruksorganisationens uppgift vidgas till att omfatta befrämjande, där så ske kan, av tillkomsten jämväl av brukningsenheter, som normalt kan skötas av två män utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer och tillika kan bereda samma arbetsinkomst som erbjudes inom jämförbara näringsgrenar. På samma sätt som hittills bör det åligga lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna att främja förbättrad arrondering genom att medverka till planläggning av åtgärder i detta syfte och att verka för genomförandet genom råd och upplysningar samt genom den aktiva inköps- och bytesverksamheten. Detta gäller ej minst omarrondering inom skogsbruket. Statligt stöd skall även beträffande omarrondering kunna utgå för förbättring av tvåfamiljsjordbruk.

75 Enligt den på lantmäterikommitténs begäran av lantmäteristyrelsen år 1957 verkställda inventeringen rörande behovet av fastighetsregleringar m. m., för vilken inventering närmare skall redogöras i det följande, föreligger behov av förbättrad ägoanordning för i första hand stora skogsmarksarealer. Då detta förhållande är ett allvarligt hinder för en förbättrad skogsvård och ofta för ett ekonomiskt skogsbruk över huvud taget, skall olika åtgärder vidtagas för att intensifiera verksamheten med storleksrationalisering, byten och omskiften m. m. av skogsmarken för att få till stånd en förbättrad skiftesutformning och skiftesläggning. Ett flertal myndigheter blir liksom nu engagerade i detta arbete. Lantbruksnämnderna skall genom sin aktiva inköpspolitik och i samband med verksamheten med markbyten utnyttja de möjligheter som föreligger att inom ramen för nu gällande regler påskynda verksamheten med storleksrationalisering, omskiften m. m. av skogsmarken. Jämsides härmed skall lantmäteriets verksamhet på området än mer intensifieras. De personella resurserna vid dessa myndigheter bör i detta syfte omdisponeras. En angelägen uppgift för såväl skogsvårdsstyrelserna som lantbruksnämnderna, lantmäteriorganisationen och skogsbrukets egna organisationer blir att i ökad utsträckning upplysa skogsägarna om fördelarna av en förbättrad fastighetsindelning och om de vägar som står till buds för att få en sådan till stånd. Som ett komplement till den skogliga arronderingsverksamheten bör vidare skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna liksom andra berörda organ aktivt verka för tillkomsten av frivilliga sammanslutningar av skogsägare för samverkan i skogsvårdsfrågor. I avvaktan på de utredningar, som bedrives inom skilda administrativa områden, som berör jordbrukets rationalisering och de överväganden beträffande samordning som därefter torde böra ske, skall olika åtgärder dessförinnan vidtagas för att göra denna administration smidigare och effektivare. Detta skall främst åstadkommas genom ett intimare och mera fast organiserat samarbete såväl centralt som på länsplanet mellan de skilda organ som helt eller delvis har att syssla med jordbrukets rationaliseringsfrågor. På det centrala administrativa planet skall departementschefen — i den utsträckning och i de former han finner lämpligast — till gemensamma överläggningar sammankalla företrädare för berörda ämbetsverk. Det fast organiserade samråd som för närvarande förekommer mellan lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen, därigenom att generaldirektören och chefen för förstnämnda myndighet personligen eller genom annan som han sätter i sitt ställe äger deltaga i lantbruksstyrelsens behandling i plenum av ärende, som berör lantmäteriet, skall bestå. En möjlighet, som skall övervägas för att effektivisera samarbetet mellan berörda centralorgan, är att vissa befattningshavare vid organen utses såsom kontaktmän. I syfte att ge samverkan på länsplanet en fastare form skall landshövdingen regelbundet sammankalla överlantmätaren, lantbruksdirektören,

76 länsjägmästaren och hushållningssällskapets sekreterare i länet till överläggningar och planeringar i ärenden rörande rationaliseringsåtgärder inom jordbrukets och skogsbrukets områden samt därmed sammanhängande spörsmål. Med hänsyn till den betydelse jordbrukets rationaliseringsprocess har för samhällsekonomien över huvud skall även en person med allmänekonomisk erfarenhet kunna kallas till sammanträdena liksom även — där så kan befinnas önskvärt — företrädare för andra myndigheter, berörda kommuner, sammanslutningar eller enskilda. Till behandling vid dessa överläggningar avses skola upptagas planläggning av större åtgärder som berör flera av de deltagande myndigheterna respektive organisationerna. För att uppnå den önskade intensifieringen av rationaliseringsverksamheten skall — förutom den förbättrade samverkan mellan olika organ som berörts i det föregående — alla möjligheter tillvaratagas för att utnyttja förefintliga personella resurser så effektivt som möjligt. Det har uttalats att i detta syfte avdelandet av förfogandelantmätarorganisationer som specialorganisationer för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter, vilket under den senaste tiden skett i ett flertal län, bör fullföljas i rask takt. En huvuduppgift för dessa enheter, som sorterar direkt under överlantmätarna, bör vara att verkställa sådana av lantbruksnämnder och enskilda aktualiserade lantmäteriförrättningar som ej utan nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom vederbörande distrikt. En annan viktig uppgift för dessa organisationsenheter blir att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande mera omfattande yttre rationaliseringsåtgärder ävensom rörande disponeringen av nämndernas rationaliseringsreserver. Vidare skall för att ett bättre utnyttjande av personalresurserna i lantbruks- och lantmäteriorganisationerna skall uppnås, chefen för nyssnämnda specialorganisation vara föredragande inom lantbruksnämnden i ärenden som i större utsträckning inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild anknytning till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar. Inom lantbruksorganisationen skall dels personal överflyttas från verksamheten för inre rationalisering till uppgifterna i samband med yttre rationalisering, dels förstärkningar ske i första hand med skogligt utbildad personal. På lantbruksstyrelsen inrättas en särskild skoglig sektion. Sektionens tjänstemän avses böra intimt samordnas med motsvarande verksamhet inom lantmäteriet och personalen i fråga stå till förfogande för fullgörande av inom lantmäteriet förekommande arbetsuppgifter av enahanda slag. I syfte att i görligaste mån samordna det rationaliseringsstöd till inre rationalisering, som nu utgår jämlikt olika författningar, skall slutligen bland annat lantmäteristyrelsens bidragsverksamhet avseende utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i samband med skiften med stöd av lantmäteribidragskungörelsen upphöra från och med den 1 juli 1959 och överflyttas till lantbruksnämnderna, varvid stöd skall utgå ur jordbruksrationaliseringsanslaget.

77 Inverkan av förslag från olika utredningar in. m.

Inom områden, som direkt eller indirekt berör lantmäteriväsendets arbetsuppgifter, pågår utredningar eller har slutförts utredningar, som ännu ej blivit slutligen behandlade. Som exempel härpå kan nämnas 1951 års byggnadsutrednings förslag till förenklad byggnadslagstiftning (SOU 1957:21), vilket, om det blir genomfört, torde komma att påverka omfattningen av den samverkan som sker mellan lantmäteridistrikten och byggnadsnämnder och andra organ i kommunerna samt av den service som i olika avseenden ges kommunerna av distrikten. Denna verksamhet har under senare år fått ökad betydelse genom den allt intensivare kommunala aktiviteten ifråga om planläggning och plangenomförande. Behovet av medverkan från lantmäterimyndigheternas sida varierar givetvis stort med kommunernas bebyggelsestruktur, näringsliv, betydelse för fritidsbosättning, läge i förhållande till större städer och allmänna utveckling i övrigt. Tillgången på fackmän inom plan- och näraliggande områden inverkar självfallet också. Behov av samverkan finns dock alltid, vilket i fråga om fastighetsbildning kommit till uttryck i lagstiftningen. I kommuner utan eget fastighetsbildningsväsende fullgör här distriktslantmätaren ofta de uppgifter som även utanför ramen för den egentliga förrättningshandläggningen, tillkommer stadsingenjören i kommuner med egna organisationer. Byggnadsutredningen har föreslagit reformer som bland annat siktar till att öka kommunernas befogenheter inom plan- och byggnadsväsendets område. Genom decentralisering till kommunala organ av initiativskyldighet och beslutanderätt i olika frågor avses sålunda påtagliga förenkligar bli möjliga. Det har därför eftersträvats att så långt möjligt likställa städer och landsbygd i sådana frågor. Som exempel härpå kan nämnas förslaget att det skall ankomma på byggnadsnämnden att upprätta eller låta upprätta förslag till byggnadsplan och på kommunens fullmäktige att antaga planen samt förslagen om decentralisering till byggnadsnämnden av viss dispensprövning. Formerna för samarbetet mellan byggnadsnämnden och andra myndigheter, bland annat fastighetsbildningsmyndigheterna, har även ägnats uppmärksamhet av utredningen. I författningstexten har föreslagits bland annat att byggnadsnämnden skall ombesörja utredningar rörande planläggning, fastighetsbildning och byggnadsväsen samt i dessa ämnen upprätta förslag och göra framställningar som finnes påkallade, samarbeta med övriga myndigheter, vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområden samt lämna allmänheten råd och upplysningar i planläggnings-, fastighetsbildnings- och byggnadsfrågor. Avsikten är utom annat att byggnadsnämnden skall bli ett serviceorgan för den byggande allmänheten. Då förslagen förutsatts öka kraven på expertmedverkan i kommunerna, torde deras genomförande inverka även på omfattningen av lantmäteridistriktens uppgifter. Som ytterligare exempel på utredningar inom lantmäteriet berörande områden kan nämnas betänkandet angående ströängar (SOU 1957: 30), vissa

78 frågor som behandlats i 1955 års skogsvårdsutrednings förslag angående skogsvården å enskilda skogar (SOU 1958:30), 1958 års jordlagsutrednings pågående arbete och vissa frågor som behandlas av fideikommissutredningen. Av verksamhet som under de senaste åren varit stadd i stark utveckling kan i detta sammanhang framhållas allmänna vägnätets och skogsvägnätets utbyggnad. Genom denna verksamhet tillföres lantmäteriet uppgifter, vilkas aktuella omfattning endast efter hand kan överblickas. I särskilt hög grad torde man få räkna med att förutsättningarna för lantmäteriets arbetsuppgifter kommer att påverkas av den pågående revisionen av den för verksamheten grundläggande fastighetsbildningslagstiftningen och därmed sammanhängande spörsmål. Denna revision, som anförtrotts 1954 års fastighetsbildningskommitté för utredning, avser enligt direktiven för kommitténs arbete till väsentlig del frågan om att tillskapa ändamålsenliga förrättningsinstitut som skall möjliggöra att förrättningsverksamheten i allmänhet skall rationaliseras och att den verksamhet, som innebär förbättring av det befintliga fastighetsbeståndet som underlag särskilt för jordbruk och skogsbruk, skall underlättas och intensifieras. Lantmäteriets verksamhet i sistnämnda avseende har under tidigare epoker utgjort verkets huvudsakliga arbetsuppgifter, varvid till grund för arbetena legat storskiftesförordningarna under 1700-talet samt enskiftesoch lagaskiftesförfattningarna under 1800-talet. Ehuru verksamheten numera till avsevärd del avser att tillgodose behovet i bostadsförsörjningshänsende, har densamma fortfarande — även efter tillkomsten av 1926 års jorddelningslag — inneburit omfattande arbeten i fastighetsrationaliserande syfte. Dessa arbetsuppgifter har under senare år påtagligt ökat i omfattning, något som är naturligt med hänsyn till den fortgående, hastiga utvecklingen inom jordbrukets område och till starka krav på den förbättring av fastighetsindelningen i skogen som i allmänhet utgör en förutsättning för en ur allmän och enskild synpunkt angelägen intensifiering av skogsvården. Denna utveckling, som närmare redovisats i den vid årets riksdag ivgivna prop, nr 148, har väsentligt ökat det redan tidigare föreliggande behovet av fastighetsregleringar. Omfattningen av regleringsverksamheten för täckande av detta behov är självfallet beroende av, utom annat, fastighetsbildningslagstiftiingens utformning av omregleringsinstituten. En reformerad lagstiftning på detta område med enklare och effektivare förrättningsinstitut för detta ändamål kommer uppenbarligen att få väsentlig betydelse för regleringsverksamheten i olika avseenden. Eftersom fastighetsägarnas medverkan vid en fastighetsreglerings igångsättande och genomförande är angelägen, kommer deras mer eller mindre positiva inställning till regleringsverksamheten att bli en viktig fakttor.

79 Denna inställning brukar grunda sig på varierande omständigheter, såsom den totala tidsåtgången och kostnaderna vid en fastighetsreglering, möjligheterna att jämte en arronderingsförbättring vinna andra fördelar i form av t. ex. ökad fastighetsstorlek, byggande av vägnät, torrläggning m. m. Ett omregleringsinstitut som fördelaktigt påverkar sådana omständigheter har därför förutsättningar att göra fastighetsägarna mera benägna att positivt medverka i regleringsverksamheten. Det är känt att fastighetsbildningskommittén, som har ordföranden och flera av ledamöterna gemensamt med denna kommitté, eftersträvar att vidtaga alla de reformer i förenklande och effektiviserande syfte som är möjliga med hänsyn till rättssäkerhetsintresset. Den reformering av fastighetsbildningslagstiftningen, som enligt vad ovan sagts pågår, torde i de avseenden som nu avses framför allt få betydelse genom en ökad stimulans till nya fastighetsregleringars igångsättande. Vid sidan av denna stimulerande inverkan, synes jämväl vissa nya bestämmelser angående fastighetsreglerings igångsättande och detta instituts utnyttjande för sanering av t. ex. servituts- och tätortsförhållanden, som överväges inom fastighetsbildningskommittén, komma att medföra en ökad omfattning av regleringsverksamheten. Som ett led i syfte att ernå en rationalisering av fastighetsbeståndet torde också få ses ytterligare åtgärder för legalisering av sämjedelningar, vilka i de orter där de allmänt förekommer utgör ett allvarligt hinder för en erforderlig fastighetsrationalisering. Även på detta område torde därför nya regler komma att föreslås. Enligt direktiven har fastighetsbildningskommittén att utreda frågan om gemensam fastighetsbildningslagstiftning och gemensamma bestämmelser i fråga om fastighetsregistrering för land och stad. Genomföres detta kommer den nuvarande formella kompetensgränsen mellan det statliga lantmäteriet och den kommunala fastighetsbildningsorganisationen att upphöra. Vid tillskapande av en ny sådan regional kompetensgräns finns förutsättningar för att tillåta k o m m u n handhava fastighetsbildningsverksamheten i större utsträckning än vad som för närvarande är möjligt. Det är emellertid icke sannolikt att några större förskjutningar kommer att ske i detta avseende, även om den fortgående urbaniseringsprocessen i någon mån kan komma att öka kommunernas benägenhet att vilja tillskapa egna organisationer, i varje fall i de större städernas närhet. Verkställda inventeringar rörande behovet av olika åtgärder

Inventeringarnas

uppläggning

m. m.

I arbetet med rationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket har sedan länge enheternas storleksförhållanden och arealfördelningen mellan olika ägoslag varit relativt väl kända. Det har också varit bekant att i skilda delar av landet rådande arronderingsförhållanden icke motsvarar nutida krav för

80 en rationell drift. Hur stort behovet av omarrondering är, torde dock tidigare icke ha blivit närmare undersökt. Inom lantmäteriet har genomförts en del rationaliseringsprojekt som tagit sikte på samtidig omarrondering och storleksrationalisering, en verksamhet som alltjämt pågår företrädesvis i Kopparbergs län och även på en del andra håll i landet, men rationaliseringsverksamheten har i vad den avsett yttre rationalisering hittills kommit att inrikta sig på huvudsakligen förbättringar i storlekshänseende. Då den fastighetsregleringsverksamhet, som bedrives med lantmäteriets medverkan, i så hög grad siktar till även arronderingsförbättringar, har lantmäterikommittén för bedömande av den framtida omfattningen av verksamheten ansett närmare utredningar angående rationaliseringsbehovet i vidare bemärkelse icke kunna undvaras. Vid övervägandena rörande sättet för en sådan utredning har kommittén stannat för att en inventering med utnyttjande av personer, som kan antagas besitta god kännedom om lokala förhållanden vore framkomligaste vägen. Kommittén har därför efter samråd med fastighetsbildningskommittén och lantmäteristyrelsen hemställt att lantmäteristyrelsen måtte ombesörja en inventering rörande behovet av fastighetsreglering m. m. och därvid angett att inventeringen på varje län borde ledas av överlantmätaren och i övrigt ske under medverkan av distriktslantmätarna och i samråd med lantbruksdirektören, länsjägmästaren och länsarkitekten samt eventuellt även andra myndigheter. För inventeringen har utarbetats särskilda blanketter och anvisningar, varjämte en promemoria angående vissa överväganden inom fastighetsbildningskommittén överlämnats. Inventeringen har på detta sätt genomförts under tiden 20 december 1956—1 maj 1957. Enligt anvisningarna har inventeringen syftat till att klarlägga det framtida behovet av insatser från lantmäteriväsendet beträffande åtgärder av i princip engångskaraktär och av sådan omfattning, att de icke kan beräknas bli utförda inom ramen för nuvarande organisations produktion. Inventeringen har avsett behovet av följande åtgärder, nämligen fastighetsregleringar för ändringar i fastighetsindelningen i fråga om mark för jordoch/eller skogsbruksändamål och berörande dels enbart inägor, dels enbart skogsmark, dels både inägor och skogsmark, fastighetsregleringar avseende ändringar i fastighetsindelningen för anslutning till vägar eller andra tekniska anläggningar, fastighetsregleringar berörande mark för bebyggelse- och liknande ändamål, fastighetsregleringar avseende servitutsutbrytning, legalisering av sämjedelningar, översiktsplanering, detaljplanering enligt byggnadslagen, grundkarteuppdrag, vägförrättningar samt såsom en sista grupp andra åtgärder. Eventuella åtgärdsbehov inom städer eller samhällen, i vilka lantmäteriet ej omhänderhar fastighetsbildningsverksamheten, har ej redovisats vid inventeringen. För de olika åtgärderna har i allmänhet angetts antalet objekt, ungefärligt antal berörda brukningsenheter och areal i kvadratkilometer. Vidare har

81 en behovsgradering skett i två grupper varav en avsett åtgärder, varav behovet är trängande, och en åtgärder varav behovet är mindre trängande. Vidare har upplysningar lämnats för de fall positiv inställning till vederbörande åtgärd från flertalet sakägare kunnat beräknas föreligga. För vissa slag av åtgärder har dock endast mindre detaljerade uppgifter begärts. I fråga om behovet av åtgärder för fastighetsreglering har i direktiven för inventeringen lämnats vissa anvisningar för behovsgraderingen. Graden av regleringsbehov skulle sålunda bedömas med hänsyn till indelningen i brukningsenheter och icke med hänsyn till fastighetsindelningen. Behov av fastighetsreglering skulle anses föreligga inom områden där brukningsenheterna med hänsyn till storleksförhållandena icke vore att betrakta såsom bärkraftiga eller hade sådan utformning i övrigt att olägenheter uppkomme ur brukningsteknisk (inägojord) eller drivningsteknisk (skogsmark) synpunkt. Vid bedömning av brukningsenheternas utformning skulle därvid särskilt beaktas produktionsområdenas anpassning till terräng och till tekniska anläggningar samt skiftenas form, antal och spridning. Behovet av fastighetsreglering skulle anses trängande när brukningsenheterna vore ur storlekssynpunkt påtagligt otillfredsställande eller hade sådan utformning i övrigt att bruknings- och drivningssvårigheterna var särskilt markanta. Behovet skulle bedömas utan hänsyn till tidpunkten för fastighetsregleringens aktualiserande. I direktiven har vidare understrukits angelägenheten av att, innan inventeringen å länen igångsattes, principerna härför noggrant borde diskuteras och klarläggas. Inventeringsuppgifterna har redovisats distriktsvis varefter de av överlantmätarna sammanställts länsvis, överlantmätarna har därvid enligt direktiven till sammanställningarna fogat redogörelser för förhållandena på länen i de avseenden inventeringen berört samt angett grunderna för behovsgraderingen och övriga vid inventeringen tillämpade normer. Från överlantmätarna inkomna sammanställningar har av lantmäteristyrelsen sammanförts i rikstabeller, varjämte viss bearbetning av uppgifterna skett. Lantmäteristyrelsen har vidare sammanställt överlantmätarnas redogörelser och kommentarer, varefter materialet överlämnats till lantmäterikommittén. En inventering genomförd på ovan angivet sätt kan sägas ge uttryck för ett tekniskt behov med hänsyn till föreliggande arronderings- och storleksförhållanden etc. Däremot återspeglar den ej de behövliga arbetsinsatserna vid en bestämd tidpunkt. De bedömanden, som erfordras för att beräkna takten i verksamheten, fordrar nämligen hänsynstagande till en mängd skilda faktorer, varom kunskaperna vid tiden för inventeringen varit relativt bristfälliga. Inte minst är den politiska målsättningen för den yttre rationaliseringen här av avgörande betydelse. Inventeringen avser ett stort och svårbedömbart komplex. Även om prin6— 90632 3

82 ciperna för bedömningen samordnats på länsplanet, torde det därför ej kunna undvikas att de olika uppgiftslämnarnas subjektiva uppfattning lett till vissa ojämnheter i resultatet. För att om möjligt eliminera den osäkerhet i materialet, som med anledning härav kan föreligga, har lantmäteristyrelsen verkställt en stickprovsundersökning avseende de objekt som redovisats vid 1957 års inventering. Redogörelse för denna undersökning har i februari 1959 överlämnats till kommittén. 1 syfte att klarlägga behovet av en omedelbar arbetsinsats för det åtgärdsbehov som framkommit vid inventeringen har lantmäteristyrelsen i oktober 1958 från överlantmätarna infordrat uppgifter rörande hur stor del av de vid 1957 års inventering anmälda eller senare yppade åtgärdsbehoven, om arbetskraftsresurserna så medgåve, med största sannolikhet skulle komma att påbörjas inom de närmaste fem åren. Uppgifterna skulle avse de företag, vilkas aktualitet framkommit genom inneliggande ansökningar, genom åtgöranden av myndigheter, t. ex. länsstyrelse, lantbruksnämnd och vägförvaltning, genom från sakägare eller intresseföreningar gjorda förfrågningar eller på annat jämförligt sätt. Åtgärdernas aktualitet skulle bedömas u t a n hänsyn till ändringar i lagstiftningen men under beaktande av nu möjliga förenklingar i fråga om metodik. Vidare skulle endast nu föreliggande möjligheter till statsbidrag beaktas. För åtgärdernas genomförande erforderlig personal skulle förutsättas tillgänglig. De skäl som föranlett att åtgärd bedömts aktuell skulle angivas. Inventeringsresultatet har inom lantmäteristyrelsen sammanställts i särskilda tabeller. Då vissa av de vid inventeringen uppgivna åtgärderna ingår i den arbetsbalans som redovisats i årsredogörelserna för år 1957, har för undvikande av dubbelräkning antalet sådana ärenden, och då så varit möjligt även omfattningen av dem, särskilt angetts i tabellerna. Inventeringsmaterialet har i februari 1959 överlämnats till kommittén. Resultatet av ovannämnda inventeringar och undersökningar redovisas här nedan. 1957 års inventering rörande det framtida behovet av fastighetsregleringar m. m. Det vid 1957 års inventering redovisade framtida behovet av fastighetsregleringar m. m. framgår av nedanstående tabeller. Vid inventeringen har dessutom anmälts åtgärdsbehov ifråga om översiktlig planering från 13 län med tillsammans 86 objekt. Behov av detaljplanering enligt byggnadslagen har redovisats från 14 län med sammanlagt 294 objekt omfattande omkring 13 000 hektar, samt behov av grundkartor från 15 län med tillsammans 277 objekt om 18 300 hektar. Behovet av fastighetsregleringar ifråga om mark för jord- och skogsbruksändamål är det ojämförligt största av de åtgärdsbehov som framkommit i inventeringen. Av tabellerna framgår att det totala redovisade behovet av

real i O-tals a per rukingsnhet

83 + C0_

CO CO i O CM CO

CO r f

C?

o o o o o

o o o o o

H C O m o O tO t o CM r f t o

O i r f CN CO I > r f

< °, Ä ^ C •

CN CN T I

CO I O O T I CM T I

(*5 C5 l O l O • *

0 0 CO r f

o o o o o

o o o o o

© o © c3

© CO 00 00 t o rtCrtffl*

tO H

t-ft co «3 inmir i m co r-

a?

rf O

r f

m

rt

>-" fa - M i—c ca m ^ C3 +•> Q, <u

+

CM

00 CO 00 © r f l > CN O N N ' * M Ti

T i

Ti

Ti

U5 m o i>H cr 0f CNn CN T

T i r f CN

+ <*

<I 2 * °

m

> o

CB . Q 4-J oo O T3 ^

i—1

4->

+

•3 3 §P» fe « c fa .g JS sxs

CM

<*

fa

Sg

o

+

tc «a

fl fa g-2-2

l >

<

r f

+

2*

eb ca " g m g> 4-> fa T^ : 0

-- 1

r-«

X)

X

M C O H 00 t o o n n o o o

ö l CO (O C O M CM oc © i > r f

CM

0 O < t r i r ( H T I r i

CO n

CO CM CO r f CM CO 0 0 0 0 CM r f

CO T i r f © 0 0 CM 0 0 ©

© CO

r f CO [ > 0 0 CO © T f OOOOC!

0 0 l > t O CO O M N N Ö H

CM

CM m CO 00 i n

N

H

CS J4

BÄ

N

(O W CN

to

+ CO

^_

ca

«

n

COOIClTf >

oo i > CM co

© i-i CO r f CM rtrtCOrf

1-1

+

, fa

41 X I

C

CO

T - I O I > Tl<l>CM

t O M - * COOO O N O O H C O TI rtflrt

O O CN

I > I > O r - i 0 0 M D 00 r f t H N r i T f N

CM 00 r f t o r f

CM r f © i - H i n CM t O r f 00 00 CM 0<3

com co

co ir3

Ti

i f l i n O H M

T f c O i O r t to

OOCOCOCOI>

co o o r f

CO CO t ^ 00 O lOCM rfcM

«o m

CO CM l > t£ 3 l O C M t O Oi

Ti

CN T i

Ti

O t O M N O i TI COrfCO

H O ) ( D C3 N C OH

C3

o o r:t

T-<t>(MCNl> C N T - H O T - I O rf rf H

0 5 H CO t o O C O C M C - 0 5 0 CO N rf H

O 0 0 l > ^* i f l O t O C3 M iC3 0 0 r |*

co O CN

•n

TI

co

T I T- •1

C33

rf o

O O T H C O T -*

co

CO r f r f H H N

l> C3

CO

c o o i i o o H

m i n c o t o i n

co co o

C O O r f O l C N i C I > O r f i C N

CO r f T H [ ^ O ! CNCNCT>rfI>

C N I O C M C M T I 0 0 > T i I > T f

T H T I C N

I

CNCNI>tOtO l>tOCO CN tOrfCNCMCOTi

00 to

lO

rf

C35 C 3 T i T- H

H

H

C3 OS

T I C O C O T I C O O1

CO

C3 rf

in CN

rf iDtOMCO iO l > CM

r f i n O r f n) CN iO T I CN I i CN ^

(NCOöI CN CO t~• T i

CO <N

co T i

h

^ r f

*

t O r f r f O C M

CO t O I O t o O )

O ) CO CO t ^ r ^

C N t O C O t ^•

m

CMCOOJTIIO

O

O

l

O i n o r f - n

rfCN00I>00

T l C N C N r f C O

CNlOCO

C O O i O i O L:

o Mo CO en rcj>

CO

l>

to to in co

Ti

H Ti

5 s«

ffitDCOrtS

rt

CN M TH

W

TI

rj

^

:C5 ^ ca , , fa tub ca c ^ä & * - >

LD B fa ^ .5 -5

O O O i O O H CO

OOOCMiOO

O t O O l O

rf

COCNCOCNCN

l > CO CO

O O M O C O rt

C0rfco<350

i n in r> r f

COOOCOCv

i n O S H I O h

r f C O C N C O r f

0 0 O 5 l > l >

0OCO0OI>TI

CO r f t o H tO

n © r f c £

H «

rt

THCMCOCNTI Ti

o fa >—i * J

t O O C N O r f r l r t l O N H

ca ^

BÄ «•§

00 in CO

co

_ f l fa

ra

rf

in

rH

<£ ca «

00 in C75

t O © CO CO © I>COCOCT>CN rf T I CN

C N O J O i i O O CO irtTiini

fl

BÄ

i i "C °C3 > cr-<a

rf to

rf

© l O ( O T f tO TiCOCNCO CO CN

W I O I O O H

T-I

1—1 •<-> ca ^ j

«E

H t O M O r t

co • * m r f o

T-l

I >

£.2 £ * »"5 ^

115 W W i O H

00 N O ) ( D O CO H H t O *

t-

fsvs

C

© rf

m

lO

m ca ca

si

ffl

N

<S - f l

CM CO CM

•"• <u

i—i - M

°ca c

TI n

CM CO CO n

CM

Ti

>—i 5 fa fa C »G

^ :CÖ tao ca

« • * H CM © CM

•n

CO

:CB

:CB

C^ r f © 00 IO o o o o r i h

rf r f rf r l C O r t

(M CO

C N O O t M O O H 00 i n I N

(M

oo i > o i-* \n <z

CNiOCOOiOS U7)I>eNtO0O

CN

T i

CM

com o i r t c o a :

in 00 co I>

to CN CM T i

CJ

s

s

C3 A

t/3

=c ca

A o

TH

"O

1 "o JA

cc

m 6

tn

C -O

rt a « t ca •<-> . 3

n

-c a

|)

-c S c CJ

ir

v

ej

tlO oj

— S fa A

3 013 c 43 fe t flJ C Ä o C fa o ca e ca ^2 C 3 fa Q, 0) fa j a +-> o T "

o ä-S-s c s 1 j j å 1 "3 ^3 -t^ > ca fa <U CO P , > fa i—i

W P W O H

2 « -g 3 -c

O o fa CU i/3

ca ra ; o , 1 ,

j

:ca fa --ca o .-ca

-C C cc

CA

> fa

a

tz

H

g«

+j 3 4-1 <ll

o c O *J 0 9 CJ J-l a T3 -2 :ca

GO fa

84 Fördelning mellan inägor och skogsmark av i föregående tabell redovisad areal beträffande fastighetsregleringar för ändringar i fastighetsindelningen ifråga om mark för jord- och/eller skogsbruksändamål. Behov av åtgärd trängande Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborg o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa

Behov av åtgärd mindre trängande

Totalt åtgärdsbehov

Inägor 100-tals ha

Skogsmark 100-tals ha

Inägor 100-tals ha

Skogsmark 100-tals ha

Inägor 100-tals ha

Skogsmark 100-tals ha

32 20 30 29 16 32 38 27 109 156 31 6 130 166 110 447 95 97 881 39 456 28 225 650

95 40 69 82 38

28 12 60 71 32

78 10 124 142 156

60 32 90 100 48

173 50 193 224 194

74 216 177 340 156

51 59 73 112 110

126 208 107 329 138

83 97 100 221 266

200 424 284 669 294

12 20 155 410 279

11 10 133 104 58

10 7 269 308 49

42 16 263 270 168

22 27 424 718 328

3 492 511 256 11 276 2 278

182 69 27 166 46

1 157 152 46 1 330 3 054

629 164 124 1 047 85

4 649 663 302 12 606 5 332

6 646 268 1 168 3 757

362 36 179 179

5 888 492 1 688 1 255

818 64 404 829

12 534 760 2 856 5 012

2 170 | 17 123

6 020

48 938

3 850

31 815

35 665

19 293

54 958

dylika regleringar omfattar en areal på ungefär 5,5 milj. hektar berörande 118 000 brukningsenheter. Detta behov har bedömts såsom trängande för en areal av 3,6 milj. hektar eller 65 % av hela arealen. Det trängande behovet berör 79 000 brukningsenheter eller nära 60 % av hela antalet berörda enheter. Enligt 1951 års jordbruksräkning uppgår hela rikets produktiva areal till ungefär 27 milj. hektar och hela antalet brukningsenheter till omkring 380 000. Det totala redovisade fastighetsregleringsbehovet omfattar således 20 % av denna areal och 30 % av antalet brukningsenheter. Motsvarande relationer för det som trängande bedömda behovet är 12 resp. 25 %. Vid inventeringen har nu ifrågavarande fastighetsregleringsbehov uppdelats i åtgärder berörande enbart inägor, enbart skogsmark samt både skogsmark och inägor. Av arealen för det totala regleringsbehovet faller

85 Fastighetsregleringar avseende ändringar i fastighetsindelningen för anslutning till vägar eller andra tekniska anläggningar Behov av åtgärd trängande Län

Antal objekt

Ung. antal berörda brukningsenheter

3 Stockholms. . . . Uppsala Södermanlands Östergötlands. . Jönköpings.. . . Kronobergs.. . . Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads. . Malmöhus Hallands Göteb. o. Bohus Skaraborgs....

Behov av åtgärd mindre trängande

Areal 100-tals hektar

Antal objekt

Ung. antal berörda brukningsenheter

6 Totalt åtgärdsbehov

Ung. antal Areal Antal berörda 100-tals hektar objekt brukningsenheter 7

Areal 100-tals hektar

2+5

3+6

4+7

4 3 1

250 50 110

2 3 6

17 13

850 302

93 68

21 16 1

1 100 352 110

95 71 6

35 117 216 134

5 4 8 154

20 (8)

2 8

20 10 8

150 1 275

4 30

800 35 117 366 1 409

3 5 4 12 184

1 4 6 1 2

270 660

7 19

100 45

1 5

10 6 4

930 100

7 Värmlands . . . . Örebro Västmanlands . Kopparbergs... Gävleborgs. . . .

5 Västernorrlands

30 Västerbottens.. Norrbottens . . .

4 3

40 45

Summa

3 133

4 837

36 3 4 16 7 6

410 660

15 19

1 030 145

8 5

9 3

120 45

7 970

0,05 milj. hektar eller 1 % på regleringar berörande enbart inägor, 1,0 milj. hektar eller 18 % på regleringar berörande enbart skogsmark och 4,4 milj. hektar eller 81 % på regleringar berörande både inägor och skogsmark. Motsvarande siffror för den del av regleringsbehovet som bedömts vara trängande är respektive 0,04 milj. hektar eller 1 %, 0,6 milj. hektar eller 16 % och 3,0 milj. hektar eller 83 %. Ifråga om berörda brukningsenheter faller totalt 5 800 eller 5 % inom gruppen enbart inägor, 18 500 eller 16 % inom gruppen enbart skogsmark och 94 000 eller 79 % inom gruppen både inägor och skogsmark. Motsvarande siffror för den del av behovet som bedömts vara trängande är respektive 3 700 eller 5 %, 10 700 eller 14 % och 64 900 eller 81 %. Av det totala behovet omfattar 0,6 milj. hektar eller 11 % inägor och 4,9 milj. hektar eller 89 % skogsmark. Motsvarande siffror för det trängande

86 Fastighetsregleringar för ändringar i fastighetsindelningen ifråga om mark för bebyggelse och liknande ändamål

Areal 100-tals hektar

Ung. antal berörda brukningsenheter

2+5

3+6

4+7

8 1

4 1 4

118 200 160

8 2 2

50 Antal objekt

Ung. antal berörda brukningsenheter

2 4 4

Ung. antal Areal Antal berörda 100-tals objekt brukhektar ningsenheter

Antal objekt

Län

Stockholms.. . . Uppsala Södermanlands Östergötlands.. Jönköpings....

Totalt åtgärdsbehov

Behov av åtgärd mindre trängande

Behov av åtgärd trängande

2 Areal 100-tals hektar

Kronobergs.... Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads. .

1 215

1 640

2 Malmöhus Hallands Göteb. o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs....

10 2 5

950 200

7 2 3

3 2

808 203

2 3

13 4 5

1 758 403

9 5 3

Värmlands . . . . Örebro Västmanlands.. Kopparbergs... Gävleborgs....

2 Västernorrlands Jämtlands Västerbottens. . Norrbottens . . .

4 Summa

2 673

3 046

5 719

behovet är respektive 0,4 milj. hektar eller 11 % och 3,1 milj. hektar eller 89 %. Antalet objekt (by, skifteslag eller annat omregleringsområde), till vilka fastighetsregleringsbehovet hänför sig, har angetts till sammanlagt 2 550. Medelstorleken för objekten varierar inom mycket vida gränser. I tabellerna redovisas även fördelningen länsvis av det samlade fastighetsregleringsbehovet ifråga om mark för jord- och skogsbruksändamål. Storleksordningen varierar naturligen mycket mellan de olika länen. Ytterlighetsvärdena i fråga om det totala regleringsbehovet ligger på 0,004 milj. hektar (Hallands län) och 1,4 milj. hektar (Kopparbergs och Västernorrlands län). Enbart dessa två län har redovisat behov överstigande 1 milj. hektar, medan fyra län (Norrbottens, Gävleborgs, Värmlands och Västerbottens län) redovisat behov över 0,1 milj. hektar. På dessa sex län belöper

87 Fastighetsregleringar avseende servitutsutbrytning (i princip hela den verksamhet, som kan väntas för upphävande av skogsfångs- och betesservitut.) Antal objekt

Län

Antal objekt

Län

462 170

3 625 Västerbottens 10 000 Norrbottens 430

Gävleborgs

35 12 140

Jönköpings Värmlands

Antal objekt

Län

Jämtlands

Summa

14 874

Legalisering av såmjedelning

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands. Östergötlands. . Jönköpings.... Kronobergs.... Kalmar

Ung. antal Antal berörda objekt brukningsenheter

1 75 40

6 155 111

340 9 432

800 54 1 098

Län

Blekinge Kristianstads . Malmöhus.... Hallands Göt. o. Bohus. Älvsborgs... . Skaraborgs... Värmlands . . .

Ung. antal Antal berörda objekt brukningsenheter 990 2 216 3 026 605 639 887

1 970 5 285 7 675 1 357 1 522 1490

3 306

8 215

Län

Ung. antal Antal berörda objekt brukningsenheter 936

2 516

Västmanlands Kopparbergs.. Gävleborgs. . . Västernorrl. . . Jämtlands.... Västerbottens. Norrbottens . .

57 938 745 295 880 350

115 1614 1 725 602 2150 755

Summa

16 767

39 215

Vägförrättn ingår Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

Antal

Län

Antal

405 20 85

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteb. o. B o h u s . . . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

100 34 20 98 129 48 34 350

35 15

Antal

Län Örebro Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa

98 495 520 234 315 202 3 237

tillsammans en areal av ungefär 4,6 milj. hektar eller 84 % av hela behovet, övriga 18 län svarar sålunda tillsammans endast för 16 % av de redovisade behoven. Den länsvisa fördelningen av det åtgärdsbehov, som bedömts vara trängande, ger i stort sett samma bild. Ytterlighetsvärdena ligger här på 0,003 milj. hektar (Hallands län) och 1,2 milj. hektar (Kopparbergs l ä n ) . Enbart sistnämnda län har redovisat trängande behov över 1 milj. hektar, medan fem län (Västernorrlands, Norrbottens, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län) redovisat trängande behov på över 0,1 milj. hektar. På

88 dessa sex län belöper i detta fall tillsammans en areal av 3,1 milj. hektar eller nära 88 % av hela det som trängande beteckande behovet. Av intresse torde också vara den länsvisa fördelningen av det relativa regleringsbehovet. För varje län har därför beräknats det procentuella förhållandet mellan arealen av det redovisade regleringsbehovet och arealen produktiv mark enligt 1951 års jordbruksräkning. Största relativa behovet har Västernorrlands län redovisat med 67 % och Kopparbergs län med 64 %. Därnäst kommer Blekinge, Värmlands, och Gävleborgs län, som alla har ett relativt regleringsbehov av omkring 35 %. Härefter följer Göteborgs och Bohus län med ungefär 25 %. Relativa behov mellan 10 och 20 % har redovisats för Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Örebro och Norrbottens län. För övriga 13 län är siffran 10 % eller därunder. Minst i detta avseende är Malmöhus, Hallands och Uppsala län, vilka icke redovisat mer än 1—2 %. Stickprovsanahjs

au

inventeringsresultatet

För att om möjligt eliminera den osäkerhet och ojämnhet i materialet, som den tillämpade inventeringsmetodiken kunnat ge upphov till, har lantmäteristyrelsen såsom förut berörts verkställt och till kommittén överlämnat en undersökning i avseende på indelningen i brukningsenheter och fastighetsindelningen inom de områden, där behovet av fastighetsregleringar för jord- och/eller skogsbruksändamål bedömts vara trängande. Med hänsyn till inventeringsmaterialets stora omfång har undersökningen skett såsom en stickprovsundersökning beträffande av styrelsen slumpvis utvalda objekt i materialet. Antalet stickprov har varit 36 och bestämts från den utgångspunkten, att såvitt möjligt erforderlig noggrannhet i resultatet för landet i dess helhet skulle erhållas vid ur statistisk synpunkt gynnsamma förhållanden. Detta syftemål har bedömts blivit tillgodosett. Däremot har antalet stickprov varit för ringa för att några säkra slutsatser skall kunna dragas för enskilda län eller landsdelar. Eftersom trängande behov av fastighetsreglering bedömts föreligga för cirka 3,6 milj. hektar, svarar således varje stickprov mot en areal av 100 000 hektar. För de utvalda objekten har genom överlantmätarnas försorg upprättats översiktskartor över fastighetsindelningen i huvuddrag, indelningen i brukningsenheter (taxeringsenheter), ägoslag, vägnät och större drivningsdelare, samt eventuellt andra faktorer som påverkar regleringsbehovet och vidare kortfattade beskrivningar rörande befolkningsförhållanden, ägarekategorier, produktionsförutsättningar, utvecklingstendenser och de förhållanden i övrigt, som bedömts kunna vara av värde för analysen. Med ledning av detta material har inom lantmäteristyrelsen gjorts en bedömning rörande behovet av fastighetsreglering för varje särskilt objekt och sammanställts resultat därav. Bedömningen har skett med beaktande av huruvida möjligheter kan anses föreligga att på annat sätt än genom fastig-

89 hetsreglering — t. ex. skogsägaresamverkan över fastighetsgränserna — undanröja olägenheterna av en dålig arrondering. Vid bedömningen av fastighetsregleringsbehovet har en klassindelning med tre klasser tillämpats. Till klass 0 har hänförts de objekt, för vilka behov av fastighetsreglering ej bedömts föreligga, till klass 1 de objekt, för vilka tveksamhet förelegat huruvida behov av fastighetsreglering föreligger eller ej, och till klass 2 de objekt, för vilka behov av fastighetsreglering bedömts föreligga. I de fall bedömningen lett till att behov av fastighetsreglering anses föreligga för annan andel av ett objekts areal än den vid inventeringen angivna, har detta beaktats på så sätt, att objektets behovsklass korrigerats med hänsyn härtill. Genom summering av klassvärdena och division med antalet stickprov (36 st.) har därefter erhållits ett vägt klassvärdemedeltal för materialet i dess helhet. Detta medeltal dividerat med 2 har därefter använts som en korrektionsfaktor att multiplicera med den totalareal, för vilken behovet av fastighetsreglering vid 1957 års inventering bedömts vara trängande. Undersökningen har resulterat i ett behovsklassmedeltal av 1,76, vilket svarar mot en korrektionsfaktor av 0,88. Vid 1957 års inventering ansågs för landet i dess helhet 3,57 milj. hektar vara i trängande behov av fastighetsreglering. Om detta arealtal multipliceras med den angivna korrektionsfaktorn 0,88 erhålles resultatet 3,1 (3,14 milj. h e k t a r ) . Beträffande noggrannheten i detta resultat kan sägas, att om bedömningen varit riktig för varje särskilt stickprov, slutresultatet med en sannolikhet av 95 % ligger mellan yttergränserna 2,9 och 3,4 milj. hektar. Vid bedömningen av resultatet måste beaktas, att stickprovsundersökningen endast avsett de objekt, för vilka vid 1957 års inventering trängande behov av fastighetsreglering ansetts föreligga. Också inom den kategori av objekt, för vilka behovet av fastighetsreglering vid 1957 års inventering bedömdes vara mindre trängande — vilka objekt tillsammans omfattade en areal av ca 1,9 milj. hektar — förekomma emellertid säkerligen fall, där fastighetsreglering visar sig bliva nödvändig. Vilken omfattning dessa sistnämnda objekt har, kan ej bedömas, men lantmäteristyrelsen har med stöd av de erfarenheter som dragits vid den verkställda stickprovsundersökningen funnit det ej osannolikt, att omfattningen är väsentlig. Den angivna arealuppgiften 3,1 milj. hektar kan därför betraktas som den undre gränsen för den areal, för vilken behov föreligger av fastighetsreglering för jordbrukseller skogsbruksändamål, och det sannolika behovet torde ligga ej oväsentligt högre. Aktuella

behovet av fastighetsregleringar

m. m.

Såsom förut antytts avser 1957 års inventering ett mera långsiktigt tekniskt behov av olika åtgärder. Det inom femårsperioden 1959—63 aktuella åtgärdsbehovet har bedömts genom de förenämnda av lantmäteristyrelsen i oktober

90 Antal objekt Län

Ung. antal berörda brukningsenheter

Areal 100-tal hektar

Siffrorna inom parentes anger i vilken omfattning företagen ansökts före den 1.1. 1958

Stockholms.... Uppsala Södermanlands. Östergötlands.. Jönköpings Kronobergs. . . Kalmar Gotlands

17 (6) 1 (1) 16 (5)

324 (110)

135 (45)

60 (60)

8 (8)

132 (41)

71 (29)

2 (1) 7 (1) 9 (3) 42 (23) 5 (5)

44 (40)

6 (1) 24 (5)

60 (6) 90 (31)

40 (22)

299 (152)

182 (127)

126 (126)

51 (51)

7 (1)

400 (3)

11 (3)

2 (0) 15 (1) 32 (13)

70 Blekinge. . . . Kristianstads. Malmöhus. Hallands. . Göteborgs och Bohus. Älvsborgs

173 (13) 105 (47)

41 (4) 38 (17)

Skaraborgs. Värmlands.

68 (18)

Örebro.

3 (0) 5 (1) 11 (0) 15 (0) 195 (10)

Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs. . Västernorrlands.

25 (10)

Jämtlands.

61 (24) 47

200 (35)

74 (14)

4 300 565

1 856 160 306 (60)

138 (50)

50 (8)

7 903 (784)

3 513 (418)

Västerbottens. Norrbottens. . Summa

477 (99)

Anm. För en del län saknas vissa uppgifter, varför summorna ej är helt relevanta. Om av överlantmätarna i Västernorrlands och Norrbottens län uppgivna ytterligare 30 000 respektive 28 700 hektar medräknas, blir totalarealen 410 000 hektar.

91 1958 infordrade uppgifterna. Denna undersökning har skett inom ramen för inventeringen år 1957, varför den ej innefattat åtgärder som pågått sedan tiden dessförinnan. Pågående skiftesverksamhet exempelvis i Kopparbergs och Norrbottens län har således ej medtagits. Resultatet av undersökningen rörande under åren 1959—63 aktuella fastighetsregleringar avseende mark för jord- och/eller skogsbruksändamål framgår av ovanstående sammanställning. Det ovan redovisade aktuella åtgärdsbehovet omfattar totalt för riket en areal av ca 410 000 hektar, varav ca 90 % utgöres av skogsmark och ca 10 % av inägor. Antalet berörda brukningsenheter uppgår enligt inventeringen till ca 10 000 (då uppgifter i detta hänseende icke kunnat lämnas för ett par län har antalet vid sammanställningen uppskattats med ledning av uppgifterna från övriga län och arealuppgifterna). På Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Norrbottens, Stockholms, Kalmar och Gävleborgs län faller sammanlagt ca 88 % av det för hela riket angivna aktuella behovet. P å Kopparbergs län ensamt kommer omkring 45 %. Av särskilt intresse är att jämföra det åtgärdsbehov som enligt inventeringen är aktuellt under den närmaste femårsperioden med det vid 1957 års undersökning anmälda totala behovet. Det kan då konstateras att det aktuella behovet för hela riket uppgår till 11,3 % av det vid 1957 års inventering såsom trängande anmälda behovet och till 7,5 % av hela behovet. Vad beträffar antalet brukningsenheter uppgår samma procenttal till 12,7 resp. 8,5. Under perioden aktuella servitutsutbrytningar redovisas endast för tre län sammanlagt 79 objekt under de förutsättningar, bl. a. oförändrad lagstiftning, som gällt för inventeringen. Ett aktuellt behov av legalisering av sämjedelningar redovisas för sju län med ett sammanlagt antal objekt av 1 180, vilket motsvarar omkring 7 % av det vid 1957 års inventering uppgivna antalet. Under femårsperioden 1959—63, aktuella fastighetsregleringar i anslutning till vägar och andra tekniska anläggningar har vid inventeringen redovisats för objekt omfattande sammanlagt cirka 5 000 hektar eller omkring 10,6 % av det totala behov, som uppgavs vid 1957 års inventering. Det aktuella behovet av fastighetsregleringar ifråga om mark för bebyggelse och liknande ändamål omfattar cirka 1 200 hektar och 600 brukningsenheter, vilket arealmässigt motsvarar nära hälften av det år 1957 som trängande angivna behovet. Ungefär 1 350 vägförrättningar eller omkring 40 % av antalet vid 1957 års inventering har uppgetts vara aktuella inom perioden, likaså omkring 50 uppdrag avseende översiktsplanering, 296 detaljplaneuppdrag om sammanlagt cirka 7 500 hektar och 226 grundkarteuppdrag tillsammnas omfattande 11 000 hektar. Vid inventeringen av behovet av i föregående stycke omnämnda åtgärder torde särskilda svårigheter ha förelegat att bedöma i vad mån åtgärderna legat inom ramen för nuvarande organisations kapacitet eller ej. En järn-

92 förelse med nuvarande årliga genomsnittsproduktion synes också ge vid handen att den redovisade omfattningen är relativt låg i förhållande härtill. Vid beräkning av den framtida verksamhetens storlek torde på grund härav och med hänsyn till utvecklingen under de senast förflutna tio åren det ligga närmast till hands att utgå ifrån den genomsnittliga arbetsmängden under femårsperioden 1953—57.

FJÄRDE KAPITLET Vissa a l l m ä n n a u t g å n g s p u n k t e r för l a n t m ä t e r i v ä s e n d e t s organisation

Lantmäterikommitténs uppdrag är begränsat till att avse lantmäteriväsendets och rikets allmänna kartverks arbetsområden, varjämte samarbetet med stadssamhällenas mätningsväsende skall beaktas. Utredningen avser därför ej primärt frågor om ändrad gränsdragning för verksamhetsområdena eller nya former för samarbetet mellan å ena sidan nämnda myndigheter och å andra sidan andra organ. I den mån det påkallas av fastighetsbildningskommitténs arbete eller i övrigt av rådande eller inträffade förhållanden, torde emellertid även sådana spörsmål böra beaktas.

Lagstiftningsfrågor Lantmäteriväsendets tre organisationsled — lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och distriktsorganisationen — har var för sig sina bestämda arbetsuppgifter, vilka i väsentliga avseenden är stadgade i lag. För de fall uppgifterna ingår i en rättslig procedur, är åt skilda led i organisationen anförtrodda åligganden som till sin principiella innebörd delvis är att betrakta som kontroversiella och därför ej möjliga att förena i en tjänstemans hand. För de organisatoriska övervägandena ges sålunda en del formella begränsningar i handlingsfriheten. Arbetsfördelningen i rättsliga spörsmål leder även till viss bundenhet beträffande förvaltningsmässiga frågor och förestavar i icke obetydlig utsträckning en av praktiska eller arbetsekonomiska skäl genomförd arbetsfördelning i övrigt. Särskilt intresse har ur dessa synpunkter synts böra tillmätas arbetsfördelningen mellan överlantmätaren och distriktsorganisationens förrättningsmän i verksamheten med förrättningar för fastighetsbildning enligt förfarandet i en ny fastighetsbildningslag. Den i 1954 års fastighetsbildningskommitté pågående utredningen för revision av fastighetsbildningslagstiftningen, som enligt vad ovan i 3 kap. nämnts är känd för denna kommitté, innefattar jämväl frågan om ett ändamålsenligt förrättningsförfarande. Utredningen är icke heller i detta avseende slutförd. Fastighetsbildningskommittén har emellertid kunnat lämna vissa synpunkter till stöd för lantmäterikommitténs överväganden. Dessa synpunkter kan sammanfattas på följande sätt.

94 Det torde kunna förväntas att i de principiella frågor som avser judiciellt förfarande och om uppdelning av verksamheten mellan överlantmätare och förrättningsmän några sådana förändringar icke kommer att vidtagas som mera väsentligt påverkar organisationsfrågorna. En rationalisering och effektivisering av förrättningsverksamheten torde emellertid komma att kräva att förrättningsinstansens ställning starkes. Gränsen mellan överlantmätarnas och förrättningsmännens arbetsuppgifter kommer härigenom att i någon mån ytterligare markeras såvitt gäller förrättningarnas handläggning. Detta utesluter dock icke att viss frihet finnes ifråga om fördelning av arbetsuppgifter av annan art. Överlantmätarnas befattning med fastighetsregistreringen på landsbygden torde för framtiden komma att bestå. En rationalisering av denna verksamhet torde, om den genomföres, komma att under en övergångstid ställa krav på en ökad arbetsinsats från överlantmätarnas sida. Den rationalisering av förrättningsverksamheten, som utgör ett väsentligt led i fastighetsbildningskommitténs arbete, torde innebära ökade möjligheter att under ökat ansvar överflytta arbetsuppgifter från högskoleutbildad personal till mätningstekniker och kontorsbiträden. Inom områden där förrättningslantmätare äger god lokalkännedom torde rationaliseringsvinsten härigenom kunna bli stor. En effektivisering av omregleringsverksamheten med ty åtföljande ökade befogenheter att vidtaga åtgärder av olika slag och meddela beslut i frågor som för närvarande faller utanför förrättningsinstansens kompetens medför å andra sidan att kraven på lantmätarinsats i vissa avseenden kommer att öka. Detta gäller jämväl de fall då frågor av motsvarande art uppkommer fristående från annan förrättning eller som ett led i den allmänna förrättningsverksamheten. I samma riktning pekar i viss mån den förstärkning av förrättningsinstansens ställning som ovan antytts.

Organisationsundersökningar m. m. I syfte att erhålla en uppfattning om verksamhetens fördelning på skilda uppgifter och arbetsfördelningen mellan de olika personalkategorierna i lantmäteriets distriktsorganisation har en enkätundersökning i dessa avseenden rörande verksamheten år 1956 gjorts. En redogörelse för denna undersökning lämnas här nedan i ett första avsnitt. De organisationsundersökningar, som Statens organisationsnämnd utfört i samråd med kommittén, behandlas i ett andra avsnitt. Av lantmäteristyrelsen i samråd med organisationsnämnden och kommittén bedriven försöksverksamhet i Hudiksvall beröres slutligen i ett tredje avsnitt. Arbetsfördelningen m. m. inom lantmäteriets distriktsorganisation

Undersökningen rörande arbetsfördelningen inom distriktsorganisationen år 1956 har efter hemställan av lantmäterikommittén ombesörjts av länt-

95 mäteristyrelsen. Undersökningen har upplagts så att begärda uppgifter enligt särskilda blanketter i början av år 1957 skulle lämnas av samtliga organisationschefer inom distriktsorganisationen efter underställda befattningshavares hörande, varefter sammanställningar länsvis skulle göras av överlantmätarna, som sedan hade att insända blanketterna och sammanställningarna till lantmäteristyrelsen. Materialet har av lantmäteristyrelsen överlämnats till kommittén som upprättat rikssammanställningar och i övrigt bearbetat detsamma. Vid undersökningen har arbetstidens fördelning angetts dels i ärenden (förrättningar och uppdrag) som upptagits i diarium dels i ej diarieförd verksamhet. Den diarieförda verksamheten har uppdelats i nio åtgärdsgrupper, nämligen i handläggning; mätnings-, utstaknings- och markeringsarbeten dels enligt 31 § första stycket då gällande arbetsordning för distriktsorganisationen dels mera kvalificerade sådana arbeten; beräkningsarbeten dels enligt samma författningsrum dels mera kvalificerade; kartkonstruktion; övriga karteringsarbeten; fastighetsutredningar och beskrivningar enligt 31 § första stycket och 32 § första stycket i då gällande arbetsordning samt andra kontors- och expeditionsgöromål enligt samma bestämmelser. Den icke diarieförda verksamheten har uppdelats i dels inre organisation och administration etc, dels serviceverksamhet. Slutligen har också arbetstidens fördelning på verksamhet å egentliga landsbygden och i städer och samhällen redovisats. Tidsåtgången för handläggning och serviceverksamhet har på särskild blankett specificerats i olika undergrupper av åtgärder, varvid handläggningstiden indelats i tid för egentlig handläggning, samråd med statliga respektive kommunala myndigheter och annan verksamhet vid förrättningar, tid för handläggning av planuppdrag för kommuner och enskilda samt tid för handläggning av övriga uppdrag åt statliga myndigheter, kommuner och enskilda. Serviceverksamheten har uppdelats i verksamhet åt statliga myndigheter, åt kommuner och åt enskilda. För samtliga åtgärder har tidsålgången för verksamheten å egentliga landsbygden och för verksamheten i städer och samhällen redovisats för sig. Särskilda uppgifter har lämnats för var och en av följande kategorier av befattningshavare, nämligen organisationschefer, lantmätare med mera än fem tjänsteår, lantmätare med fem eller färre tjänsteår, lantmätaraspiranter, mätningstekniker med mera än tio tjänsteår, mätningstekniker med tio eller färre tjänsteår, kontorister och övrig kontorspersonal. Tidsåtgången för olika slag av verksamhet har angetts i arbetsmånader, varmed avsetts all tjänstgöringstid med undantag för semester. I tidsåtgången för varje åtgärd har inräknats eventuell restid och tid för erforderliga förberedelsearbeten, spilltid etc. som direkt föranletts av och kunnat hänföras till ifrågavarande åtgärd. Med egentlig handläggning har vid undersökningen avsetts tid för hål-

96 Tabell 4:1. Arbetsfördelningen inom Arbetstid för ärenden upptagna i diarium Mätnings-, utstaknings-, markeringsarbeten

Befattningshavare

Beräkningsarbeten

Karteringsarbeten

Handmera kval. mera kval. enligt enligt läggning än enligt än enligt 31 § 1 st. 31 § 1 st. 31 § 1 st. kartkon31 § 1 st. arbets- struktion arbetsarbetsarbetsordningen ordningen ordningen ordningen

övriga

1 873 57,2

35 1,0

171 5,2

42 1,3

94 2,9

59 1,8

15 0,4

Beräknat max — fel % .

±3,4

± 0,5

±1,3

± 0,6

± 0,6

± 0,4

±0,3

Mätn.tekn. och lantm.asp. Arbetsmånader % av totalarb.tid

137 3,4

77 1,9

1 708 41,8

65 1,6

760 18,6

520 12,7

111 2,7

Ber. max — fel %

±1,3

±1,0

±3,3

± 0,8

±1,8

±1,0

± 0,9

Kontorspersonal Arbetsmånader % av totalarb.tid

30 0,7

15 0,3

14 0,3

183 4,1

219 4,9

1 138 25,6

Ber. max — fel %

±0,7

±0,3

± 0,4

±2,4

±1,6

±5,8

1 Lantmätare Arbetsmånader

All

personal

% av totalarb.tid

2 040 17,3

112 0,9

1 894 16,1

121 1,0

1 037 8,8

798 6,8

1 264 10,7

Ber. max •—• fel %

±1,2

± 0,4

± 0,5

± 0,4

±1,0

± 0,3

±2,2

lande av formella och informella sammanträden med sakägare och avgivande av beslut under förrättning. Annan handläggningsverksamhet har omfattat tid för inventering, värdering, planering m. m. Syftet med den här nämnda uppdelningen av arbetstiden för skilda kategorier av befattningshavare på olika åtgärder har varit att som komplement till de undersökningar, som verkställts av företrädesvis Statens organisationsnämnd och tillgänglig statistik, erhålla ett hela distriktsorganisationen omfattande material för bedömande av möjligheterna att överlåta ytterligare uppgifter från högskolepersonal till personal med lägre utbildning och att åstadkomma en rationell arbetsfördelning i övrigt. Vidare har avsikten varit att få en ungefärlig uppfattning om proportionerna mellan den diarieförda och årliga statistiskt redovisade verksamheten å ena sidan och annan verksamhet å andra sidan och mellan verksamhet på landsbygd och i städer och samhällen samt att få en överblick över ungefärlig samrådstid m. m. Då undersökningen grundats på en uppskattning vid slutet av året av

97 lantmäteriets distriktsorganisation år 1956 Arbetstid för ej diarieförd verksamhet Fastighetsutredningar, Andra beskriv- kontors- och ningar enligt expeditions31 § 1 st. göromål respektive enligt 31 och 32 § 1 st. 32 §§ arbetsarbetsordningen ordningen

Summa

Inre organisation, Serviceadministverkration, samhet expedition, etc.

Därav för verksamhet

Totalsumma Summa

å egentlig landsbygd

i städer och samhällen m. m.

282 8,6

97 3,0

2 668 81,4

298 9,1

310 9,5

608 18,6

3 276 100,0

2 896 88,4

380 11,6

± 1,7

± 0,9

± 3,0

±1,5

±1,3

±2,5

±4,3

±4,2

357 8,8

121 3,0

3 856 94,5

149 3,7

75 1,8

224 5,5

3 336 81,8

744 18,2

± 1,7

± 1,3

±1,6

± 0,8

± 0,8

± 1,4

±7,6

±7,9

273 6,2

1 952 43,9

3 824 86,0

485 10,9

139 3,1

624 14,0

3 777 84,9

671 15,1

± 1,9

± 6,5

± 2,3

± 2,1

±1,1

± 2,8

±7,1

±7,0

912 7,7

2 170 18,4

10 348 87,7

932 7,9

524 4,4

1 456 12,3

10 009 84,8

1 795 15,2

± 1,6

±2,4

± 0,7

± 1,0

± 0,8

±1,7

±6,4

± 6,4

4 080 100,0

4 448 100,0

11 804 100,0

verksamheten för ett helt år, måste den ofrånkomligt bli behäftad med en viss osäkerhet. Denna osäkerhet torde vara större ju mindre verksamhetsområden som studeras. Noggrannheten i uppgifterna kan således antagas vara större för länen än för de enskilda enheterna och större för riket i dess helhet än för de olika länen, allt såvida ej systematiska större fel kan antagas ha begåtts. För att kunna bedöma vilka slutsatser materialet kan tillåta, har en noggrannhetsundersökning av riksmedeltalen beträffande den procentuella fördelningen av arbetstiden på olika åtgärder skett. Undersökningen har baserats på variationerna i motsvarande fördelning på de olika länen under antagande att dessa variationer kan betraktas som fel vid en matematisk analys. I verksamheten bör sådana variationer förekomma på grund av verksamhetens olika förutsättningar i skilda hänseenden, förefintlig personal m. m., varför den beräknade osäkerheten sannolikt är större än osäkerheten i själva verket är. Med ledning av den procentuella arbetsfördelningen på de olika länen har medelfelet i riksmedeltalen beräk7—906323

98 Tabell 4: 2. Fördelningen av arbetstiden för handläggning och service(Specifikation av kolumnerna Verksamhet å egentliga landsbygden Handläggning av ärenden upptagna i diarium Förrättningar inkl. jordbruksplanering under förrättning Befattningshavare

1 Planuppdrag (ej jordbruksplanering)

övriga uppdrag

HandläggSamråd ning med unÅt dantag för statMed Med Åt Åt samråd liga komFör För statkomenmynmun, komenliga muner skilda Egent- Annan myn- myn- muner skilda digheter digh. lig verk- dighand- sam- heter och enskilda läggn. het

Summa

11 Lantmätare Arbetsmånader % av totalarb.t

753 23,0

445 13,6

72 2,3

66 2,0

90 2,7

47 1,4

31 0,9

55 1,7

102 3,1

1 661 50,7

Mätn.tekn. och lantm.asp. Arbetsmånader % av totalarb.t

18 0,4

42 1,0

4 0,2

6 0,2

7 0,2

16 0,4

5 0,1

9 0,2

109 2,7

Kontorspersonal Arbetsmånader % av totalarb.t

9 0,2

10 0,2

4 0,2

27 0,6

All personal Arbetsmånader % av totalarb.t

780 6,6

497 4,2

62 0,5

115 1,0

1 797 15,2

74 0,6

70 0,6

98 0,8

54 0,4

47 0,5

nats, varefter enligt statistisk konvention maximifelen antagits uppgå till tre gånger medelfelen. Resultatet i stort av undersökningarna för hela riket framgår av ovanstående tabeller, i vilka redovisas dels tidsfördelningen på olika åtgärder i arbetsmånader, dels den procentuella fördelningen. I den ena tabellen anges dessutom de framräknade sannolika maximala felen i procenttalen. Då noggrannhetsundersökningen, som framgår av tabellen, lett till relativt obetydliga fel, åtminstone för större åtgärdsgrupper, synes materialet ge en ganska god uppfattning om storleksordningen beträffande tidsåtgången för olika arbetsuppgifter och deras fördelning på skilda kategorier av befattningshavare. Till ytterligare belysning av undersökningsresultatet kan verksamheten, med stöd av i instruktion och arbetsordning givna normer för arbetsfördelningen, uppdelas i följande grupper.

99 verksamhet inom lantmäteriets distriktsorganisation år 1956 2 och 13 i föregående tabell) Verksamhet i städer och samhällen m. m. Ej diarieförd serviceverksamhet

Handläggning av ärenden upptagna i diarium Förrättning och tomtindelning Handläggning med undantag för samråd

Ej diarieförd TotalservisumSumcema Plan- Övriga ma upp- upp- Sum- verkma samSam- drag drag het råd

Åt statÅt Åt liga komenmynmuner skilda digheter

Summa

51 1,5

62 1,9

153 4,7

266 8,1

1 927 58,8

91 2,8

62 1,9

20 0,6

12 0,4

27 0,8

212 6,5

44 1,4

256 7,9

2 183 66,7

14 0,4

11 0,2

33 0,8

58 1,4

167 4,1

5 0,2

10 0,2

10 0,3

28 0,7

17 0,4

45 1,1

212 5,2

14 0,4

18 0,5

84 1,7

116 2,6

143 3,2

21 0,6

25 0,6

168 3,8

79 0,6

91 0,8

270 2,3

440 3,7

2 237 18,9

97 0,8

73 0,6

39 0,3

244 2,1

82 0,7

326 2,8

2 563 21,7

Summa

EgentAnnan lig verkhand- samlägghet ning

22 0,2

13 0,2

Grupp 1: Uppgifter som normalt åligger endast lantmätare. Hit kan h ä n föras åtgärder i tabellen 4:2 kol. 2, 4, 5, 17 och 19. Grupp 2: Uppgifter där beroende på svårighetsgraden vissa moment måste förbehållas lantmätare men där andra moment kan överlåtas till mätningstekniker. Sådana uppgifter redovisas i tabellen 4 : 1 kol. 3 och 5 samt i tabellen 4:2 kol. 3, 6—10, 18, 20 och 21. Grupp 3: För samtliga kategorier gemensamma uppgifter med fördelning; efter svårighetsgrad etc. Till denna grupp kan räknas åtgärder i tabellen4 : 1 kol. 9, 12 och 13. Grupp 4: Uppgifter som normalt åligger endast mätningstekniker. Hit k a n hänföras åtgärder i tabellen 4 : 1 kol. 4 samt Grupp 5: Uppgifter som normalt fördelas mellan mätningstekniker och kontorspersonal. Till grupp 5 kan räknas åtgärder i tabellen 4:1 kol. 6—8 och 10.

100 Den procentuella fördelningen mellan personalkategorierna av uppgifterna i de olika grupperna var enligt undersökningen följande. Fördelning procent Arbetsuppgift

Grupp 1. Egentlig förrättningshandläggning.. Summa grupp 1 Grupp 2. Handläggningsåtgärder vid förrättHandläggning vid uppdrag Kval. mätning och beräkning Summa grupp 2 Grupp 3.

Summa grupp 3 Grupp 4. Mätning, utstakn., markering Grupp 5. Kontors- expeditionsgöromål Summa grupp 5

Antal arbetsman.achr

lantmätare

mätningstekniker och lantmätareaspiranter

96 95

3 5

89 85 33

9 13 61

2 2 6

31 32 59

39 16 14

30 52 27

2 368

1 894

9 3 4

18 66 90

31 6 29

kontorspersonal

1 043

1 231

5 268

11 804

De olika personalkategoriernas arbetstid fördelar sig procentuellt på de skilda åtgärdsgrupperna på följande sätt: Grupp

Lantmätare 31 29 27 5 8

1 2 3 4 Summa

100 Mätningstekniker Kontorspersonal och lantmätarasp. 1 6 14 42 37 100

All personal

9 10 20 16 45

1 20

Möjligheterna att överflytta arbetsuppgifter från lantmätare till annan personal torde vara att söka i grupperna 2—5 och möjligheterna att överflytta uppgifter från mätningstekniker till kontorspersonal i grupperna 3

101 och 5. Närmare utredningar rörande dessa spörsmål kommer att redovisas i de följande avsnitten. Statens organisationsnämnds undersökningar vid lantmäteriets distriktsorganisation

Till lantmäterikommittén överlämnad rapport över Statens organisationsnämnds undersökningar vid lantmäteriets distriktsorganisation redovisas i stencilerad bilaga till betänkandet. Här nedan lämnas en kort sammanfattning av rapporten, i de delar den avser frågor av särskild betydelse för kommitténs arbete. Arbetsbalanser, distriktsstorlek, resekostnader Beträffande distriktens arbetsbalans föreslås av organisationsnämnden, att en storlek av 9—11 arbetsmånader i södra Sverige och 11—13 arbetsmånader i norra Sverige accepteras. Arbetsbalansberäkningen bygger på lantmäteriverksamhetens nuvarande omfattning och karaktär. Skulle en ändrad lagstiftning eller andra förhållanden väsentligt påverka förutsättningarna, måste enligt nämnden beräkningen revideras. Med hänsyn även till att man framdeles eventuellt kan erhålla säkrare grunder för arbetsbalansberäkningen, kan en framtida beräkning tänkas ge värden som avviker något från ovan angivna. Som personlig arbetsbalans, utgörande ärenden under handläggning, föreslås, att m a n strävar efter att uppnå cirka en arbetsmånad per befattningshavare som ett genomsnitt för året. Avsikten härmed är, att varje befattningshavare skall kunna hållas effektivt sysselsatt trots alla tillfälliga fluktuationer i inkommande ärendemängder, från annan personalkategori överlämnade arbetsmängder samt i de enskilda ärendenas storlek och innehåll. Kravet på personarbetsbuffert är större ju mindre organisationsenheten är och vid enheter större än 15—20 befattningshavare kan tänkas, att sysselsättningen är tryggad, även om arbetsbufferten är något mindre än en månad i genomsnitt per år. Inom lantmäteriets verksamhet anses behovet av personalnumerärens aiipassiihig vara betydande vid den enskilda organisationsenheten allt eftersom verksamheten växlar i omfång. Att i organisationen bygga in ytterligare anpassningskrävande faktorer synes böra undvikas. Vid den beräkning av ett distrikts minimistorlek som genomförts har som begränsning av anpassningsbehovet endast en 15-procentig underkapacitet tillåtits. Beräkningen har tytt på, att denna gräns uppnås utan särskild effektivitetsförlust, först sedan distriktet nått sådan storlek, att det ger arbetsunderlag för fyra lantmätare. Därest man icke garderar sig för den sänkning av arbetsmängden, som med hänsyn till förekommande variationer och framtida rationaliseringar medtagits i beräkningen, har denna gett till resultat, att arbetsunderlag för tre lantmätare är tillfyllest. En dylik förändring kan enligt beräkningarna icke uppnås utan att antalet stationeringsorter minskas från nuvarande 111 till mellan 60 och 80

102 stycken. Stationeringsortsförändringar i denna omfattning kan icke företagas utan att resekostnaderna öka. För ett alternativ med 94 stationeringsorter har ökningen beräknats till mellan 65 000 och 85 000 kronor per år och för ett mera långtgående alternativ med 74 stationeringsorter till mellan 190 000 och 250 000 kronor per år. Båda beräkningarna har gjorts i 1957 års kostnadsläge. Bland de kostnadsminskningsposter, som låter sig tämligen lätt beräknas, har den förbättrade anpassningen av personalbehovet till befintlig arbetsmängd nämnts. En minskning med 38 distriktsenheter har uppskattats betyda, att enbart inom biträdeskategorien en besparing på omkring 19 biträden kan uppnås motsvarande en kostnad om ca 230 000 kronor för år. Vid en indelning av landet i endast 75 distrikt skulle motsvarande besparing uppgå till ett beräknat belopp av ca 440 000 kronor årligen. Omfördelning av arbetsuppgifter Möjligheterna att överföra förrättningsförberedande åtgärder från lantmätare till mätningstekniker har studerats vid praktiska försök i Uddevalla och Hudiksvall. Dessa försök har enligt rapporten gett anledning till bland annat följande slutsatser. Försök har enligt organisationsnämnden bekräftat, att det är möjligt att i stor utsträckning utnyttja mätningstekniker för beredning av vissa ärenden, framför allt avstyckningsärenden. Med beredning har avsetts, att vederbörande befattningshavare — i detta fall mätningstekniker — förser förrättningsmannen, lantmätaren, med nödvändiga informationer — utöver vad som är notoriskt genom förrättningsmannens lokalkännedom och kunskaper i övrigt — så att förrättningsmannen på grundval av sådana data kan avgöra ärendet och låta formulera eller själv formulera erforderliga beslut m. m. En förutsättning för en dylik överföring har angetts vara att förrättningsmannen har tillräcklig lokalkännedom, så att han som regel redan på förhand kan ge direktiv och informationer till mätningsteknikern. Lantmätaren bör därför enligt nämnden inrikta sin verksamhet på att skaffa sig sådan kännedom och på att i samarbete med överlantmätare och sidoordnade myndigheter lösa de principiella problemen på ett förberedande stadium och ej under handläggningen av de enskilda förrättningarna. Generella direktiv bör lämpligen samlas i någon form av »checklista», medan behovet av speciella direktiv bör anpassas efter omständigheterna i det enskilda ärendet och efter vederbörande mätningsteknikers förmåga att bereda ärendena. Om sammanträde med sakägare på förrättningsplatsen av olika anledningar är nödvändigt, k a n det enligt nämnden vara förenligt med god arbetsekonomi, att lantmätaren besöker platsen före mätningsteknikern eller samtidigt med denne och därvid endast inriktar sig på att lösa de principiellt svåra problemen och ger mätningsteknikern

103 direktiv angående de fakta som i övrigt fordras för att fatta beslut. Ett sådant förfarande torde icke leda till en ökad arbetsbelastning för lantmätaren men kan medföra en minskad tidsåtgång för mätningsteknikern genom att denne får sin uppmärksamhet direkt inriktad på vad som i det speciella fallet fordras. Mätningsteknikernas verksamhet för beredningen bör, framhålles det, vara riktad på att insamla erforderliga fakta, medan utformningen av beslut m. m. bör ankomma på förrättningsmannen eller efter dennes bestämmande kontorspersonalen. En icke oansenlig del av förrättningshandlingarna har bedömts vara av sådan beskaffenhet, att de kan utformas av kontorspersonalen efter mallar, vilka bör utarbetas centralt av lantmäteristyrelsen. Organisationsnämnden framhåller vidare att frågorna om lämplig arbetsmetodik bör studeras och fortlöpande följas av lantmäteristyrelsen som med ledning av gjorda iakttagelser bör utfärda anvisningar m. m. beträffande rationella arbetsmetoder. Försöksförrättningarnas antal har icke varit så stort, att man har en absolut statistisk säkerhet i materialet. För att erhålla en dylik säkerhet torde det enligt nämnden vara nödvändigt att följa verksamheten under betydligt längre tid än som nu varit möjligt. Försöken har emellertid, framhålles det, bekräftat, att en ökad ärendeförberedning av mätningstekniker är möjlig. De förslag som framlagts bör därför betraktas som ett mål, vilket icke kan uppnås på en gång utan först sedan bl. a. arbetsmetodiken tillrättalagts och lämpliga mätningstekniker utvalts och intrimmats. Det påpekas att av den anledningen några större tidsvinster icke kan påräknas omedelbart. Det finns dock en sektor, där denna ärendeförberedning bedömts kunna tillämpas omedelbart, nämligen vid gränsbestämningsförrättningar av begränsad omfattning och vid avstyckningsförrättningar för både permanent- och fritidsbebyggelse av typerna utvidgning av befintlig bostadsfastighet, tomtplatsbildning enligt fastställd byggnadsplan eller i anledning av befintlig bebyggelse. Förutom förrättningsförberedelser har från lantmätare till mätningstekniker i viss omfattning beräknats kunna överflyttas mätnings-, utstaknings- och markeringsarbeten, beräknings- och karteringsarbeten samt serviceverksamhet. Dessutom har en del göromål i samband med utredningar, kontorsarbeten, administration och serviceverksamhet bedömts kunna överflyttas från lantmätare till kontorspersonal. Fastighetsutredningar vid länslantmäterikontor, som utföres av både lantmätare och mätningstekniker, har i viss utsträckning beräknats kunna överflyttas till lantmäterikontorens arkivservicepersonal. Sammanlagt har härigenom omkring 60 lantmätare uppskattats kunna friställas för andra uppgifter. F r å n mätningstekniker till kontorspersonal har beräknings- och karteringsarbeten bedömts kunna överföras i relativt stor omfattning. Genom

104 omfördelningen av arbetsuppgifter har ca 25 mätningstekniker beräknats bli tillgängliga för andra göromål, medan behovet av kontorspersonal ökats med ett 60-tal. Personalberäkningar Personalberäkningarna har endast avsett verksamheten i lantmäteridistrikten och hos förfogandeorganisationer som ej avdelats för skiftesverksamhet. Personalbehovet för dessa senare enheter liksom för skiftesorganisationer och motsvarande och för centralkontoret ingår således ej. Beräkningarna har vidare tagit sikte på en arbetsmängd som motsvarar medeltalet slutförda förrättningar och uppdrag under femårsperioden 1953—1957. Med dessa förutsättningar har på grund av den föreslagna delegeringen av arbetsuppgifter behovet av lantmätare och lantmätaraspiranter uppskattats vara omkring 260 och av mätningstekniker ca 300—310. För kontorspersonalens vidkommande grundar sig beräkningarna på utförda tids- och frekvensstudier. Olika åtgärder för rationalisering av arbetet och för arbetsplanering m. m., varom förslag lämnats i rapporten, har härvid bedömts kunna få en icke oväsentlig arbetsbesparande effekt. Personalbehovet har vidare påpekats bli beroende av organisationsstrukturen. För ett alternativ med 110 lantmäteridistrikt har antalet befattningshavare i kontorstjänst uppskattats böra uppgå till omkring 360. Ett ändrat distriktsantal har angetts påverka personalbehovet med en halv befattningshavare per enhet, så att personalen kan reduceras vid mindre antal enheter. Kontorsorganisation Studier rörande bl. a. utformningen av en lämplig kontorsorganisation har bedrivits vid försöksorganisation omfattande de tre i Uddevalla stationerade lantmäteridistrikten. Arbetsuppgifterna inom expeditionen har härvid gruppvis sammanförts i tre enheter som benämnts kansli, skrivcentral och beräkningsavdelning, varigenom en funktionell uppdelning av arbetet erhållits. För var och en av grupperna har den direkta arbetsledningen utövats av en kontorist. På grund av erfarenheterna från denna försöksorganisation föreslår organisationsnämnden att en sammanföring av beräknings- och karteringsarbeten till en enhet inom expeditionen allmänt bör tillämpas, där arbetsunderlaget är tillräckligt för minst två befattningshavare. Arbetsmetodik m. m. De rationaliseringsmöjligheter, som organisationsnämnden bedömt föreligga, är i väsentlig utsträckning beroende av att metodik- och motsvarande frågor fortlöpande uppmärksammas av lantmäteristyrelsen. Personal för sådana rationaliseringsuppgifter bör därför finnas i styrelsen.

105 Försöksverksamheten i Hudiksvall

I samarbete med 1956 års lantmäterikommitté och Statens organisationsnämnd igångsatte lantmäteristyrelsen under våren 1958 vissa organisatoriska försök inom distriktsorganisationen i hudiksvallsregionen. Försöken påbörjades den 14 april 1958 och avslutades den 31 januari 1959. Försöken hade i huvudsak följande syften, nämligen att studera förutsättningarna för organisation med ökat antal mätningstekniker och befattningshavare i kontorstjänst, att studera organisation med större verksamhetsområde än ett normalt lantmäteridistrikt samt att som komplement till försöken i Uddevalla studera dels mera jordbruksbetonad verksamhet och dels norrlandsförhållanden. Försöken ägde rum inom den i Hudiksvall befintliga förfogandelantmätarorganisationen, vilken under försökstiden förstärktes med personal så att den omfattade 2 lantmätare, 4 mätningstekniker och 4 biträden i kontorstjänst. Den totala tjänstgöringstiden under försöksperioden har — sedan tjänstledigheter etc. (dock ej semester) avräknats — uppgått till 17,4 månader för lantmätare, 37,5 månader för mätningstekniker och 35,5 månader för kontorspersonalen. Denna tjänstgöringstid motsvarar en »effektiv» personal av 1,8 lantmätare, 4,0 mätningstekniker och 3,7 biträden i kontorstjänst. Under försökstiden har utöver ovan angiven personal en särskild kvinnlig befattningshavare (kontorist) ställts till försöksorganisationens förfogande för arkivservice från länslantmäterikontoret. Vid denna arkivservice har även ett kontorsbiträde vid länskontoret medverkat till en mindre del. Den tid som åtgått för arkivservice till enheten motsvarar ca 2,3 arbetsmånader. Överlantmätaren i länet har följt försöken och därvid delvis fungerat såsom kontaktman mellan lantmäteristyrelsen och försöksorganisationen. Modern ekonomisk karta har under försökstiden funnits endast på en mindre del av försöksorganisationens verksamhetsregion. Bristen på översiktlig fastighetskarta har emellertid till stor del avhjälpts genom ovannämnda arkivservice, som till ca 50 % gått ut på en redovisning av rådande fastighetsindelning. Försöksorganisationens verksamhetsregion har omfattat de båda hudiksvallsdistrikten. Vid försökens början övertog försöksorganisationen större delen av de förrättningar och uppdrag som icke påbörjats inom distrikten. Därjämte överfördes vissa ärenden som påbörjats av den personal som skulle ingå i försöksorganisationen. På grund av särskilt beslut av lantmäteristyrelsen mottog försöksorganisationen huvuddelen av de under försöksperioden tillkommande ärendena inom de båda distrikten. Den arbetsmängd som åvilat försöksorganisationen har bedömts motsvara ca 40 arbetsmånader för lantmätare, ca 78 arbetsmånader för mätningstekniker och ca 72 arbetsmånader för kontorspersonal.

106 Försöksregionen omfattar 11 kommuner. För att pågående arbeten icke skulle störas i allt för hög grad fick kommunservicen åt 5 av dessa kommuner bibehållas av de båda lantmäteridistriktens personal medan de återstående 6 kommunerna (varav en utgjordes av Hudiksvalls stad) skulle erhålla service från försöksorganisationen. Relationerna mellan de tre olika personalkategorierna inom försöksorganisationen har möjliggjort en annan arbetsfördelning än den som normalt förekommer inom distriktsorganisationen. Arbetsuppgifter, som normalt handlägges av lantmätare, har sålunda i viss utsträckning överförts till mätningstekniker och kontorspersonal. Kontorspersonalen har också övertagit arbetsuppgifter från mätningsteknikerna. Från lantmätare till mätningstekniker har främst överflyttats uppgifter av handläggningsnatur och mätningstekniska arbetsuppgifter. Till kontorspersonalen har från lantmätare överförts framförallt utredningsuppgifter och kontorsarbete. Av mätningsteknikerna har kontorspersonalen i främsta rummet övertagit så gott som alla beräknings- och karteringsarbeten. De särskilda undersökningar beträffande arbetsfördelningen mellan lantmätare och mätningstekniker, som utförts inom enheten av Statens organisationsnämnd, förbigås här. Lantmäteristyrelsen har i redogörelse för försöken, vilken överlämnats till kommittén, redovisat följande erfarenheter av organisationen och verksamheten däri. Några svårigheter att bereda all personal inom försöksenheten full och j ä m n sysselsättning under försökstiden har icke förelegat, övertidsarbete har ej förekommit i mer än normal omfattning. Det synes fullt klart att full sysselsättning för all personal hade kunnat erhållas även under de vintermånader som icke ingått i försöksperioden, d. v. s. 1 februari—13 april. Inom försöksenheten förekom nämligen en påfallande stor mängd vägförrättningar som hade kunnat utnyttjas såsom vinterarbete, vilket i särskilt hög grad hade underlättat mätningsteknikernas vintersysselsättning. Om antalet vägförrättningar varit mindre hade sysselsättningsproblemen för särskilt mätningsteknikerna blivit mer svårlösta. Om några vägförrättningar icke alls förekommit är det ytterst sannolikt att mätningsteknikerna icke hade kunnat beredas full sysselsättning under vintern. Sysselsättningssvårigheter torde i så fall även ha gjort sig gällande i viss grad även för kontorspersonalen ehuru dessa svårigheter icke blivit på långt när så framträdande som för mätningsteknikerna. Den arbetsmängd som fallit på mätningsteknikerna och kontorspersonalen synes ha avarbetats i något högre grad än den arbetsmängd som åvilat lantmätarna. Förhållandet belyses i viss mån av nedanstående jämförelse mellan arbetsinsatsen under tiden 14.4—31.12 1958 och återstående arbetsmängd den 1.1 1959.

107 Arbetsinsats under tiden 14. 4.—31. 12. 1958 Relativtal Återstående arbetsmängd den 1. 1. 1959 Relativtal

Lm

Mt

Kop

2,3

2,0

1?8

16 Det bör vid denna jämförelse framhållas att sådant administrationsarbete, som direkt föranleddes av verksamhetens karaktär av försök, upptog ca 11,9 % av lantmätarnas arbetstid, ca 3,6 % av mätningsteknikernas arbetstid och ca 2,5 % av kontorspersonalens arbetstid. Skillnaderna härvidlag mellan de olika personalkategorierna är visserligen påtagliga men icke tillräckliga för att förklara de skillnader som framgår av ovanstående tabell. Enligt överlantmätarens och chefens för försöksenheten uppfattning har särskilt tekniska arbetsuppgifter, som åvilar mätningsteknikerna, avarbetats förhållandevis mer än övriga arbetsuppgifter inom enheten. Till viss del kan detta sammanhänga med att försöksperioden varit så förlagd att den innefattat hela mätningssäsongen men endast en del av vintersäsongen. Såsom ovan omtalats har karterings- och beräkningsarbetena i huvudsak utförts av kontorspersonalen. Erfarenheterna av denna omflyttning av arbetsuppgifter från mätningstekniker till kontorspersonal är övervägande goda. Fördelarna torde bli än mer framträdande sedan kontorspersonalen förvärvat större rutin på området. Den inom försöksenheten tillämpade arbetsfördelningen har även givit vid handen att mätningsteknikerna i viss utsträckning med fördel kunnat övertaga uppgifter från lantmätarna beträffande förberedandet av förrättningar. I första hand kommer därvid inom ifrågavarande trakter ifråga följande förrättningstyper, nämligen vägförrättningar, gränsbestämningar av i huvudsak teknisk natur och av begränsad omfattning, avstyckningar inom fastställda detaljplaner, avstyckningar för utvidgning av tomtplats samt avstyckningar för redan befintlig bebyggelse. En kvantitativt ganska betydande överflyttning har förefallit möjlig vad beträffar vägförrättningar. Försöken har icke haft den omfattning och inriktning att de kunnat belysa om en likartad delegering till mätningstekniker är fördelaktig när det gäller andra slag av förrättningar än de ovan angivna. Såsom framgår av vad som anförts rörande sysselsättningen synes mätningsteknikerna icke ha tillförts arbetsuppgifter av för mätningsteknikerna nv tyP i den omfattning som motsvarar förändringen av personalrelationerna och överflyttningen av arbetsuppgifter från mätningstekniker till kontorspersonal. Teknikernas ökade arbetskapacitet har nämligen till en icke obetydlig del utnyttjats för sådana tekniska göromål som normalt faller på denna personalkategori. Den i viss mån ändrade arbetsmetodik som tillämpats inom försöksorganisationen har otvivelaktigt ställt vissa ökade krav på framförallt lantmätar-

108 nas förmåga ifråga om arbetsledning. För enhetens chef har de med chefskapet sammanhängande funktionerna på ett annat sätt än tidigare trätt i förgrunden. Likaså har arbetsledarförmågan hos den kontorist som närmast haft att ansvara för kontorspersonalens arbete fått ökad betydelse för hela enhetens produktionskapacitet. Det har också visat sig att kontorspersonalens ökade numerär medgivit sådan arbetsfördelning bland kontorspersonalen att kontoristen i större utsträckning än normalt kunnat överlämna mer rutinbetonat arbete till den övriga kontorspersonalen. I motsvarande mån har kontoristens tid kunnat utnyttjas för arbetsuppgifter av mer kvalificerad art. Det har framstått som ett önskemål att kontoristen äger sådana kvalifikationer, att hon kan verkställa vissa förrättningsförberedelser, granska förrättningsakter före insändandet för fastställelse, uppsätta räkningar samt vissa enklare skrivelser, intyg och protokoll, iakttaga fatalietider etc. Det torde vara nödvändigt att lantmäteristyrelsen fortlöpande ägnar särskild uppmärksamhet åt de metodikproblem som i viss mån belysts vid försöken. De arkivutredningar vid länskontoret som varit erforderliga för försöksenhetens verksamhet har såsom ovan framhållits så gott som helt utförts genom arkivservice från länskontoret. Denna service har bedrivits på ett sätt som i många hänseenden måste anses föredömligt. Betydande tids- och resekostnadsvinster för försöksenhetens personal torde ha ernåtts. Några särskilda resor till länskontoret har nämligen icke behövt företagas av enhetens personal för forskning i länskontorets arkiv. De resor till residensstaden, som förekommit, har föranletts av behovet av samråd med länsmyndigheter. Bortfallet av särskilda forskningsresor har självfallet även underlättat planläggningen av enhetens verksamhet. Det bör emellertid särskilt understrykas att den arkivservice som lämnats enheten varit av speciellt hög kvalitet. Försöksenheten har lämnat kommunservice till 6 av de 11 kommuner som försöksregionen omfattar. En av dessa 6 kommuner är Hudiksvalls stad vars behov av lantmäterisakkunskap till stor del tillgodosetts på annan väg. Kommunservicen har varit uppdelad så att den biträdande lantmätaren ombesörjt densamma inom de två kommuner, där han på grund av tidigare verksamhet ägt särskilt god lokalkännedom, och chefen inom de övriga kommunerna. Endast den biträdande lantmätaren har deltagit i byggnadsnämndssammanträden, dock ej i alla. Den kommunservice som sålunda lämnats torde ha haft den omfattning som berörda kommuner begärt. Om kommunservicen i större utsträckning hade åvilat chefen för enheten hade denne, enligt vad överlantmätaren anfört, blivit överbelastad bl. a. på grund därav att mycket av detta arbete måste utföras efter kontorstid. Såsom ovan framhållits synes en förskjutning i sammansättningen av arbetsbalansen ha skett under försökstiden så att framförallt mätnings-

109 teknikerarbetena ligger före andra arbeten vid försökstidens slut. På grund härav och med hänsyn till vad som anförts ovan angående möjligheterna till sysselsättning under vintern torde det kunna ifrågasättas om icke en personalsammansättning med ett relativt något mindre antal mätningstekniker än som prövats vid försöken varit mer ändamålsenlig.

FEMTE K A P I T L E T Rikets allmänna kartverks nuvarande arbetsuppgifter och o r g a n i s a t i o n m . m .

Kartverkets arbetsuppgifter och organisation Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk och kartverkskommissionen den 11 april 1958 (nr 266) har kartverket till uppgift att upprätta, utgiva och vid behov revidera ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor och översiktskartor samt för försvaret erforderliga specialkartor av permanent natur. Kartverkskommissionen har till huvudsaklig uppgift att vara ett rådgivande organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna kartarbetena. För kartutgivningen erfordras vissa förberedande arbeten. En geodetisk stomme måste upprättas över hela Sverige. Med denna stomme som grund framställes med fotogrammetriska metoder en grundkarta — i allmänhet en fotokarta — som underlag för framställningen av de olika kartorna. De viktigare officiella kartorna, som för närvarande utgives, är följande. Ekonomisk karta i skalan 1: 10 000 nyutgives enligt en år 1937 fastställd plan. Topografisk karta i skalan 1: 100 000, respektive 1: 200 000 i vissa delar av Norrlands inland har utgivits över hela Sverige. Revidering sker, dock i begränsad omfattning, då härför avsedd arbetskraft överförts till framställning av en ny topografisk karta i skalan 1: 50 000. Denna senare karta nyframställes enligt en inom kartverket upprättad provisorisk plan. översiktskarta i skalan 1: 250 000 är under nyutgivning för att ersätta en äldre översiktskarta i skalan 1: 400 000. Generalkarta i skalan 1: 1 000 000 är utgiven och revideras vid behov Utöver förenämnda kartor framställer kartverket för försvarets räkning en eldledningskarta i skalan 1: 20 000. I anslutning till arbetet för kartframställningen har kartverket att ut:'öra vissa vetenskapliga geodetiska eller astronomiska arbeten, som bland annat är betingade av det internationella arbete som bedrives inom detta omiåde för att lösa problem angående jordens storlek och form m. m. Kartverket har även att tillhandahålla statistiska centralbyrån erforderliga arealuppgifter för den officiella statistiken. Slutligen äger kartverket att på beställning åtaga sig att mot särskild ersättning framställa specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial samt utföra vissa andra arbetsuppgifter i anslutning till och med utnyttjande av arbetsmaterialet från framställningen av de officiella kartorna.

Ill Kartverket är under en överdirektör som chef organiserat på fem byråer och två avdelningar, nämligen ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån, fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån, militär by rån, fotogrammetriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen. Ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån och fotogrammetriska byrån förestås av byråchefer, geodetiska byrån av en byråchef och professor, militärbyrån av en regementsofficer på försvarsstabens stat såsom militärassistent vid kartverket samt fotogrammetriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen av vardera en byrådirektör. Den närmare organisationen av de olika enheterna framgår av översikter på sid. 113—118. Följande kommentarer kan lämnas till dessa. Geodetiska byrån, som omfattar 26 tjänstemän, är delad i tre sektioner. Den första sektionen utför de vetenskapliga arbeten i form av astronomisk ortsbestämning, gravimetermätning m. m., som åvilar byrån. Andra och tredje sektionerna utför de arbeten, triangulering respektive avvägning, som avser att framställa ett hela landet täckande stomnät i plan och höjd till grund för kartarbetena. Detta stomnät utnyttjas även för anslutning av kartarbeten som utföres av andra än kartverket, exempelvis sjöfartsstyrelsens mätningar för framställning av sjökort, stomnät i städer och samhällen samt mätningar för större lantmäteriförrättningar. Under sommarhalvåret är största delen av byråns tjänstemän förordnade till fältarbeten. Härunder anställer varje tjänsteman ett antal — ett till tre — geodetbiträden för handräckningsarbeten. Den fotogrammetriska verksamheten omfattar 98 tjänstemän och är fördelad på fotogrammetriska byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen. Dessa enheter omfattar fyra respektive två sektioner. Byrån omfattar tre sektioner, en laboratoriesektion, en stereosektion samt en sammansättningssektion för arbetena med framställning av fotokartan i skalan 1:10 000, samt en sektion som utför flygfotografering både för framställning av de officiella kartorna samt för arbeten på beställning. Byrån disponerar bland annat fyra rektifieringsinstrument samt en omfattande laboratorieutrustning i övrigt för framställning, kopiering, förstoring och förminskning av fotogrammetriskt material, ett precisionsstereoinstrument, ett större antal stereoinstrument av multiplextyp (Balplex), fyra tvåmotoriga flygplan — varav två äldre i reserv — samt fyra moderna mätkameror. Därjämte förhyres ytterligare två tvåmotoriga flygplan från en privat firma, Svensk Flygtjänst AB, vilken firma även handhar den tekniska skötseln av verkets egna flygplan. Beställningsavdelningen utför huvuddelen av de bildframställnings- och kartarbeten, som uppdrages åt kartverket att utföra efter särskild beställning. Den är delad i en laboratoriesektion och en stereosektion. Avdelningen disponerar bland annat en reproduktionskamera, ett rektifieringsinstrument, en omfattande laboratorieutrustning i övrigt av samma slag som byrån samt 8 precisionsstereoinstrument.

112 Ekonomiska kartbyrån omfattar 139 tjänstemän och är kartverkets största byrå. Byrån framställer den ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000. Den är indelad i två huvudsektioner, vilka i sin tur är delade i vardera tre sektioner. Den första huvudsektionen utför förberedande arbeten för kartframställningen, främst bearbetning av lantmäteriakter för att erhålla kännedom om fastighetsindelningen. Under sommaren organiseras huvuddelen av byrån om i fältarbetsgrupper, som inrekognoscerar de detaljer kartan skall redovisa. Andra huvudsektionen utför därefter de avslutande arbetsmomenten för framställningen av kartkoncepten. Dessa överlämnas därefter till ett privat företag, Generalstabens litografiska anstalt, för framställning av tryckplåtar och tryckning. Topografiska kartbyrån omfattar 64 tjänstemän. Av dessa är 36 militär personal, som kommenderats att tjänstgöra eller arvodesanställts vid kartverket. Byrån är delad i fyra sektioner. Två av dessa framställer den nya topografiska kartan i skalan 1: 50 000. Den tredje sektionen reviderar topografiska kartor under det att fjärde sektionen nyframställer och reviderar översiktskartor. Under sommaren omorganiseras även stora delar av denna byrå i fältarbetsgrupper för att utföra de för den topografiska kartläggningen nödvändiga fältarbetena. Tryckning av de vid byrån framställda kartorna sker vid Generalstabens litografiska anstalt. Militärbyrån omfattar 12 tjänstemän. Förutom byråns chef är ytterligare en officer kommenderad att tjänstgöra vid byrån. Vid byrån utföres den granskning som ur sekretessynpunkt är föreskriven för kartor och flygbilder. Vid byråns ritavdelning utföres de avslutande kartografiska arbetena för framställningen av eldledningskartan. Även denna karta tryckes vid Generalstabens litografiska anstalt. Byrån handlägger även sådana ärenden inom kartverket som berör försvarsväsendet. Allmänna avdelningen omfattar 25 tjänstemän. Avdelningen innehåller ett kamrerarkontor och ett registratorskontor. Dessutom finnes en arvodesanställd officer för vissa utredningsuppdrag m. m. Kartverkets centrala kartförråd samt dess expeditionsvakter sorterar under avdelningen. Inom avdelningen handlägges ärenden angående kartverkets organisation, personal och ekonomi samt ärenden angående administrativa frågor i allmänhet. I bilden av kartverkets organisation bör särskilt observeras att två delprocesser i kartframställningen är överlåtna på privata företag, nämligen skötseln av de flygmaskiner, som erfordras för flygfotograferingen i kartframställningsprocessens början och tryckningen av kartorna vid processens slut. Båda dessa uppgifter är av teknisk art och av så relativt liten omfattning att de ansetts med fördel kunna anslutas till en för annat likartat ändamål utbyggd organisation. Verksamheten för kartverkets räkning regleras genom avtal med ovan nämnda firmor. I samband med att Generalstabens litografiska anstalt utför tryckningen av de officiella kartorna har anstalten även åtagit sig att förlägga dessa. Del av inkomsterna från försäljningen redovisas till kartverket som royalty.

as Eg <£>

IT)

^

<

< Z

z 5

"S.

a

^

8— 906323

|

114 FOTOG RAMMETRISKA BYRÅN

Lönegrad Bo1

A24

]1" 19

ft

Sektion 1

°

"

^

pn—TJl 1 —' '—'•

Stråkplaner och registrering

(TJ

0-

r-m-

Kopiering

[71

Framkallning

TJJ

Uttagning •TT]

Diapositiv

m HD-

&

Rektifiering

•m 1

-06

17 Sektlon 2 Räkning

-0 0-

-&

€?.

Planmätning

-0-0 Höjdmätning

-m 1 9

5 Sektion 3

Instrument vård

roa

Sammansättning

•ca-

•oa

-G>

Retusch

i

i

5 Verkstads-och flygsektion

r0

-m—0-

1 Summa tjänstcm.

^

4 •1

115 FOTOGRAMMETRISKA BESTÄLLNINGSAVDELNINGEN ,, LonejradAZb

1319 15

fi11

57 Kopiering och försto ring

-s

Sektion 1

Toning

-0} —LU -LTH3

öi a positiv Reproduktion

riJ>

fiektifitrihg Ka rtframstå'//ning utredningar msn.

•0

•Q

DKH-Q] -ra-

m-

Utredningar

43HII

Fotokartor m.m.

Q] 1

2 Sekt i on 2

3 Militär

Planering anbud o.d. Triongylering i precisionsstéreofnstrurnent.

-m EH3 -Gfc i

i

•Q3

-a

4 Exp

&8S5£J

Korte ring /_preasionsstereo/nsrrament.

•GHSHB '

QHD 6

re tusch.

2D

i"

i

2 •1 44

Förberedelser och ritarbtten

116 GEODETISKA BYRÅN iMnymdm

A26

«

.Summa tjanstem.

Sektion 1

KU

Astronomisk ortsbestämning

-m-m

QHD-

Sektion 2

m —EHIHIh

-iH-QHU

8 Triangulering

10 Awägning

•SeMonJ

—EHIHIHIHIHiHI] Summa

*

?

?

'

i

c

.

'

[

'

[

'

TOPOGRAFISKA Bo 1/1 24

5" 7

\

H S

±1 26

3 KARTBYRÅN ÖTT.

U0ff

Sum-na l.ani/em

Sektion 1

-[I]

Sektion

24 Nyframstollnina av {o po G ra fiika kurior; Förberedande, rediqerinqs-sfereo -och ritare et en som tde t a fjpion loqanino av fofiorbtfen. Ku rv konstruktion för e-kar-fon.

-CD-

03-

Z

-EMU

EK3-

-(T|—QF]

18 Nyfromsta/fninj ayfopoq ro fiska kar for; Bear bet* ninq c/ fatforbctsmoferiol i ill Teprodukiionsoriqina t.

3]

15 Re/fder/no ovtopoyrofisko kor tor. Arkiv.

-pT|—Q]

5 Översiktskartor.

-Q

i

Q>5eA7/o/-?3

^(3-GHIHIHIHn-

Sektion 4

•Q" /^e visionsd

-OHJ}zon1

t

1.17 EKONOMISKA KARTBYRÅN 6tonyrod WAZS 24 23 21 15i | 17 15 13 11 Stktfon

10 9

-QH3—S

r3 •Ö

7 Summa ftänstem.

GU

Pantoara fen na

43—H

Arkiv, Ovs -orskr. Pantooro fer in a

K3-T—H3—&HHU

-m -0

iQ

y 2

1 Sektion

ff

0}

1 1

13 Gronsmsa tfn ma

rE—EH3 -QHZJ-S -EHM]

Q i

1 Acjorenomn

i

ii

»

-ra

2 8 10

HÖjdpunk tsmsa

tfnino

Sektion 3 Komp!etteri na or /a/tcrbe/ei Text ni no At ersom mansattn fna mm Insåttn.av fasta forn/dmn. Namn Retusch

-CD-I2 -tu— T = Ti*—'

n>

- M H 1i -Til-

•GHU

mi-ö

4 Höjdpunkter

•GH3 •GHH-H]

dHU

Granskmna

—m-cu

um

Gransknin

ff -ra

43 -s

I

•ö 2

'5 11 12

5 12

57 Sektion 4-

HD

m

-S

-t ^SeS.1 2 6

Areolröknmo

-CD

10 26 39 •

,fa'ramocfe/f

Mil. -re t c/sch, förra

-Q

i 7 5 1

Korrektur

-Q

Arkiv

i

i

6 26

d

118 MILITÄRBYRÄN 5

Lönegrad Milass A21

off

7 UOff

.Summa .

tjänsteman

2 Kartgranskning Sekretessfrågor mm

9 E'kartefmmstaLlning

mRitai/delning

-Ö

-HHI}— Summa tjänstemän 1

1 2

•!_ 12

1 ALLMÄNNA AVDELNINGEN Lönegrad A24

off

^ ™ a>.

Kam rerarkon föret

rLp-LiHl]

Lt)

7 Kassaarbeten

A

Registrering Skrivarbeten

i1

Utredningar Statistik m.m

\ Registratorskon toret

-Q—0

&

m

mKartförrådet

Ej^yD. vakter

•cm •Summa

tjänstemän 1

119 Kartverkskommissionen Kartverkskommissionen består av nio ledamöter. Chefen för armén, chefen för flygvapnet, chefen för försvarsstaben, chefen för kartverket och chefen för Sveriges geologiska undersökning är självskrivna ledamöter av kommissionen, övriga ledamöter utses av Kungl. Maj :t så att en representant erhålles för vardera lantmäteriet, väg- och vattenbyggnadsverket, jordbruket och skogsbruket. Ordförande i kommissionen utses av Kungl. Maj :t bland kommissionens medlemmar. Kartverkschefen är vice ordförande och föredragande i kommissionen. Kommissionen har som ovan nämnts till uppgift att vara ett rådgivande organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna kartarbetena. Kommissionen äger vidare — under förutsättning av att samtliga ledamöter är eniga — att fastställa arbetsplan för kartverkets arbeten. Dylik plan fastställes i slutet av varje kalenderår att gälla för nästkommande år. I fall av oenighet bland kommissionens medlemmar om arbetsplanens utformning skall ärendet överlämnas till Kungl. Maj :t för avgörande. Verksamheten inom kommissionen har varit av ganska begränsad omfattning. Antalet sammanträden och avgjorda ärenden framgå av nedanstående sammanställning. År 1956 1957 1958

Antal sammanträden

Antal avgjorda ärenden

3 2 1

3 3 1

Personal: kompetenskrav, utbildning, löneförhållanden och rekrytering Huvuddelen av tjänsterna vid kartverket kan delas upp i tre grupper, högskoleutbildad personal, kartassistenter och ritpersonal. Vidare finnes ett mindre antal tjänster för administrativa arbetsuppgifter, främst inom allmänna avdelningen, vilka icke direkt är hänförliga till någon av förenämnda grupper. Därjämte bör observeras att vid kartverket tjänstgör ett antal kommenderade officerare och underofficerare. Högskoleutbildad personal

Till den högskoleutbildade personalen hänföres dels den högre arbetsledningen, omfattande 8 byråchefer och byrådirektörer, dels personalgrupperna observatörer, statsgeodeter, statskartografer och statstopografer. De senare grupperna omfattar 2, 11, 30 respektive 8 tjänster. Därjämte kan hit föras en tjänst som kamrer på allmänna avdelningen samt 3—5 officerare, som kommenderats att tjänstgöra vid kartverket. Verkets militärassistent, som är chef för militärbyrån, är som ovan nämnts en regementsofficer på försvarsstabens stat.

120 Arbetsuppgifterna för högskolepersonalen består till en betydande del av arbetsledning samt kontroll och granskning av arbetsprodukterna. Vidare utföres vissa arbetsuppgifter av kvalificerad art direkt av denna personal. Därjämte har denna personalgrupp att svara för det utvecklingsarbete som bedrives inom kartverket i anslutning till produktionen. Av ett speciellt slag är vidare de vetenskapliga arbetsuppgifter som åligger den geodetiska byrån och som huvudsakligen utföres av byråns chef samt två observatörer. Kompetenskraven för den högskoleutbildade personalen är reglerade i kartverkets instruktion, § 21. De kan sammanfattas på följande sätt. För den högre arbetsledningen, överdirektören, byråchefer och byrådirektörer är med ett nedan angivet undantag icke uppsatta några krav på viss examen. Undantaget gäller chefen för geodetiska byrån. Denna tjänst h a r benämningen byråchef och professor och för att ifrågakomma till tjänsten erfordras doktorsexamen i geodetiskt ämne antingen från universitet eller från tekniska högskolan. Kravet på speciell examenskompetens för denna tjänst sammanhänger med att innehavaren måste vara kompetent att leda de vetenskapliga arbetena inom byrån. För de båda observatorstjänsterna erfordras i princip samma kompetens, som för chefen för byrån. För de övriga högre tjänsterna inom byrån, statsgeodeterna, erfordras civilingenjörsexamen från avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan eller examen från universitet med betyg i ämnen som sammanhänger med verksamheten inom byrån. För tjänsterna som statskartografer, vilka utgör de högre tjänsterna inom ekonomiska kartbyrån och fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen, föreskrives som huvudalternativ civilingenjörsexamen från avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan. Tjänsterna som statstopografer på topografiska kartbyrån och militärbyrån kan besättas med sökande med kompetens till statskartografstjänst. Därjämte kan emellertid även förekomma sökande med officersutbildning eller examen från universitet med betyg i ämnet geografi. Samtliga nuvarande innehavare av statstopografstjänster har officersutbildning. De olika tjänsternas placering i lönegrad framgår av översikterna över kartverkets organisation. Lönegraderna för byråchefer och byrådirektörer är de sedvanliga inom statsförvaltningen. De tre byrådirektörstjänsterna inom de tekniska enheterna är placerade i den högre lönegraden för byrådirektörer, 26 lönegraden, under det att tjänsten som chef för allmänna avdelningen är placerad i lönegraden 24. Tjänsterna som observatör är placerade i lönegrad 26. Tjänsterna som statsgeodeter, statskartografer och statstopografer fördelas på lönegraderna 24, 23 och 21. Tjänsterna i lönegrad 24 betecknas som förste statsgeodet o. s. v. Därjämte finnes enstaka aspiranttjänster i lönegraderna 15—19. Lönegraden 24 har hittills varit en normal sluttjänst för en högskoleutbil j

121 dud tjänsteman vid kartverket. På grund av att denna tjänst är lägre än den normala sluttjänsten inom andra verksamhetsområden för personal med civilingenjörsexamen har under senare år nyrekrytering av civilingenjörer till statskartograf st jänster mött mycket stora svårigheter. För närvarande finnes sju vakanser bland statskartografstjänsterna. Kartassistenter

Kartassistentkåren utgör kartverkets största personalgrupp, omfattande 179 tjänster. Härtill kommer ett trettiotal underofficerare, som kommenderas att tjänstgöra vid kartverket. Huvuddelen av rutinarbetena vid verket med undantag av ritarbeten utföres av kartassistenter. Bland de viktigare arbetsuppgifterna kan nämnas rekognosceringsarbetena för ekonomiska och topografiska kartorna, laboratorie- och stereoarbeten inom den fotogrammetriska verksamheten samt mätning och beräkning av geodetiska mätningar. För kartassistenttjänsterna finns inga krav på teoretisk utbildning i instruktionen för kartverket. Rekryteringen sker i allmänhet med sökande med realexamen eller motsvarande teoretisk utbildning samt någon praktik från rit- eller kartläggningsarbete. För vissa speciella arbetsuppgifter erfordras dock specialutbildning. För tjänsterna som flygförare erfordras sålunda flygutbildning motsvarande lägst B-certifikat och en betydande flygtid med tvåmotoriga flygplan. För flygfotografer erfordras likaledes flygutbildning, dock endast motsvarande A-certifikat. Sökande, som avser att tjänstgöra som stereooperatör eller med geodetiska arbeten, bör helst ha studentkompetens i matematik. Laboratoriepersonalen bör ha erhållit fotografutbildning vid någon teknisk yrkesskola. Slutligen bör observeras att kartassistenterna på topografiska kartbyrån till övervägande delen rekryterats från den grupp underofficerare som kommenderats att tjänstgöra vid kartverket. Samtliga kartassistenter får sin egentliga specialutbildning efter anställningen vid kartverket vid av kartverket anordnade kurser samt i direkt anslutning till det löpande arbetet. Kartassistenttjänsterna är placerade i lönegraderna 17, 15, 13 och 11. Tjänsterna i 17 och 15 betecknas som förste kartassistenter. Aspiranter anställes i allmänhet i lönegrad Ag 6 samt befordras efter ett halvt års tid till Af 9 och efter ytterligare två år till Ae 11, allt under förutsättning av sodkant resultat från anordnade utbildningskurser och praktisk tjänstgöring. Ritpersonal

Ritpersonalen vid kartverket omfattar 58 tjänster. Arbetsuppgifterna för personalgruppen utgöres i huvudsak av ritarbeten för framställning av koncept till de olika kartorna och pantografering av äldre lantmäterikartor till arbetsskalan vid kartverket. Därjämte förekommer vissa arbetsuppgifter vid kartering i stereoinstrument m. m.

122 Ritpersonalen rekryteras från någon av de kurser i kartritning som anordnas i Stockholm, dels vid Stockholms stads yrkesskola, dels av tjänstemän vid kartverket, Statens Reproduktionsanstalt eller Generalstabens litografiska anstalt. Tjänsterna för denna personalgrupp är placerade i lönegraderna 10, 9, 7 och 5 med tjänstebenämningarna förste ritare, ritare och ritbiträde. Aspiranter anställes i lönegrad 3 och befordras enligt föreskrifterna i Kungl. Maj :ts brev angående reglerad befordringsgång för vissa kartritningsbiträden (SFS 1958:409). övrig personal

Utöver ovan redovisade tre personalgrupper finns 27 tjänster vid kartverket. Dessa omfattar personal för kamerala och administrativa arbetsuppgifter inom allmänna avdelningen samt ett mindre antal tjänstemän för arkiv och skrivuppgifter på de tekniska enheterna. Några krav på teoretisk utbildning finns ej upptagna för dessa tjänster. Utbildningen hos nyanställda är den inom statsförvaltningen i övrigt gängse för motsvarande arbetsuppgifter. Vid kartverket förekommer vidare i viss utsträckning att pensionsavgången militär personal anställes i arvodesbefattning. Dylika befattningar finns framför allt på topografiska kartbyrån, där de rekryteras från den till kartverket kommenderade militära personalen. För närvarande finns 2 arvodesanställda officerare och 6 arvodesanställda underofficerare vid kartverket.

Utrustning Arbetena vid kartverket erfordrar en omfattande specialutrustning. Kostnaderna för denna utrustning varierar emellertid för de olika arbetsenheterna. Minst omfattande är den inom de stora kartbyråerna och militärbyrån, där några större instrument knappast förekommer. Utrustningen för de enskilda tjänstemännen omfattar rit- eller gravyrinstrument eller i vissa Jall stereoskop eller pantograf för en maximal kostnad av några tusen kronor per man. Inom den geodetiska byrån är instrumentutrustningen mer omfattande. För denna verksamhet erfordras fältarbetsutrustning, omfattande vinkelmätningsinstrument, avvägningsinstrument, gravimetrar och distansmätningsinstrument. Därjämte erfordras särskild utrustning för byggnad av torn och signaler samt för markeringsarbeten. Ersättningsvärdet av k a r t verkets nuvarande utrustning för geodetiska arbeten kan uppskattas till ca 650 000 kronor. Inom den fotogrammetriska verksamheten blir behovet av instrument ännu större. Här erfordras maskiner och instrument för flygfotografering,

123 framkallning, kopiering, rektifiering, förstoring och förminskning samt stereobearbetning. Ersättningsvärdet av kartverkets nuvarande instrumentutrustning kan uppskattas till ca 2 950 000 kronor för flygfotograferingsutrustning, ca 617 000 kronor för laboratorieutrustning samt 1 670 000 kronor för stereoinstrument m. m.

Produktionsläget De arbetsuppgifter, som avser framställningen av de officiella kartorna, omfattar i allmänhet långa arbetsprogram som sträcker sig över årtionden. Som exempel kan nämnas de geodetiska arbetena att åstadkomma ett stomnät i plan och höjd över hela landet samt framställningen av en ny karttyp över hela eller stora delar av landet. När en sådan arbetsuppgift är löst, behöver resultatet ofta underhållas för att fortfarande vara användbart för sitt ändamål. De färdiga kartserierna behöver exempelvis åjourhållas. Arbetsprogrammen för framställning av en karttyp är på grund av de begränsade resurserna vid kartverket ofta så långa, att när nyframställningen är avslutad och i princip endast åjourhållning skulle erfordras för att underhålla ett kartverk, detta hunnit bli föråldrat och därför bör ersättas med en helt ny produkt. Så har exempelvis varit fallet med topografiska kartan, där produktionen av den nya kartan påbörjats 1954, under det att åjourhållningen av den äldre kartan eftersatts så långt som varit rimligt för att frigöra produktionsresurser för nyframställningen. Ekonomiska kartan har aldrig blivit framställd över hela landet utan utvecklingen har flera gånger medfört att man övergått till nya karttyper och nya kartskalor inom nyframställningsepoken. De vetenskapliga geodetiska arbetsuppgifterna är delvis av annan karaktär än den övriga verksamheten vid kartverket. De utföres som en grund för kartframställningen, men de påverkas även i stor utsträckning av det internationella samarbete som är starkt utvecklat inom detta arbetsområde. De kommer delvis härigenom att inriktas på att lösa problem, som ej direkt berör den rena kartframställningen men väl annan civil och militär verksamhet. Någon gräns för arbetsuppgifterna inom detta område kan knappast angivas. Läget år 1959 beträffande arbetena för den officiella kartläggningen kan sammanfattas på följande sätt. Geodetiska arbetsuppgifter

Stommätningsarbetena vid kartverket har som tidigare nämnts primärt till uppgift att åstadkomma en stomme för kartarbetena vid kartverket. Denna stomme bör emellertid om möjligt vara utförd så att anslutning av lokala större mätningsföretag kan ske. Behovet av och noggrannhetsanspråken på

124 stommätningsarbetena blir delvis olika för dessa båda ändamål. För båda ät gemensamt att det erfordras huvudnät, mätta med största möjliga precision. För kartarbeten erfordrades därefter tidigare, innan fotogrammetriska metoder tagits i bruk för de vidare arbetena, ett mycket finmaskigt nät av detaljpunkter. Kravet på noggrannhet i dessa detaljpunkter kunde emellertid sättas relativt lågt. När fotogrammetrien började användas sjönk behovet av detaljpunkter. Under en lång period, 1937—1952, skedde stommätningen så att den som resultat för den allmänna kartläggningen lämnade ungefär 4 planbestämda och 10 höjdbestämda stompunkter per mil 2 . Under senaste tid har på grund av tillkomsten av bilder från hög höjd, 10 000 m, behovet av stompunkter kunnat sänkas ytterligare till ca Vi punkt i plan och 4 punkter i höjd per mil 2 . För anslutning av stommätningar för andra ändamål än de officiella kartarbetena erfordras i allmänhet en stor noggrannhet hos alla de punkter som utnyttjas. Första ordningens triangelnät och andra ordningens huvudnät i plan och precisionsavvägningen i höjd fyller de krav som kan ställas i detta avseende. I plan motsvarar dessa stomnät en punkttäthet av Vi punkt per mil 2 . Precisionsawägningslinjerna omsluter områden med 10—20 mils diameter. Beträffande planmätningen är hela södra och mellersta Sverige samt Norrlands kustland täckt av mätningar med en täthet av ca 4 punkter per mil 2 eller mera, vilka är användbara för de allmänna kartarbetena. Av dessa är det emellertid endast huvudnäten, som överallt är av sådan noggrannhet att anslutning av mätningar med stor noggrannhet kan ske. I inre Norrland pågår sedan några år tillbaka triangulering av andra ordningens huvudnät. Detta arbete kan beräknas bli avslutat inom ca fem år. Den första precisionsavvägningen i Sverige utfördes under åren 1886— 1903. En ny sådan avvägning, som innebär ommätning av de tidigare precisionsawägningslinjerna samt en komplettering med vissa nya linjer påbörjades år 1951 och beräknas komma att avslutas omkring år 1966. Avvägningsnätet är redan förtätat till minst 10 punkter per mil 2 inom huvuddelen av södra och mellersta Sverige och Norrlands kustland. Vissa avvägningsarbeten återstår inom Värmland, Dalarna och Norrland. För övrigt beräknas en metod med barometerhöjdmätning kombinerad med helikoptertransport komina till användning för att åstadkomma den för de allmänna kartarbetena nödvändiga tätheten hos höjdnätet i Norrland. Denna metod är mycket snabb. Höjdstödet för de allmänna kartarbetena bör kunna vara klart o m ca sju år. Efter fem till sju år torde sålunda största delen av de geodetiska stoinmätningarna för kartarbetena vara färdiga och geodetiska byråns kapacitet kunna inriktas på övriga arbeten. I första hand anmäler sig då problemet att åstadkomma ett tillräckligt tätt och noggrant samt välmarkerat geodetiskt stomnät, som är användbart för anslutning av alla andra mätningsarbeten i landet.

125 Flygfotografering

Flygfotograferingen har under de senaste fem åren kunnat drivas med betydligt större intensitet än tidigare. Produktionen framgår av följande översikt.

År

1954 1955 1956 1957 1958

Total fotograferad areal km 2

Ordinarie arbeten km 2

Beställningsarbeten km 2

58 200 101 900 93 200 76 100 102 400

43 100 59 200 46 800 49 400 58 700

15 100 42 700 46 400 26 700 43 700

Direkt summering av fotograferade ytor kan ej ske för att erhålla den totala fotograferade arealen på grund av betydande övertäckning och dubbelfotografering, bl. a. från olika höjder. Under femårsperioden har emellertid över halva Sverige fotograferats från en flyghöjd av 4 000—4 600 meter. Praktiskt taget hela landet med undantag av Norrlands fjälltrakter är nu täckta av bilder från denna höjd. Under de senaste båda åren har även skett en annan fotografering av Sverige, som tillåter fotogrammetrisk bearbetning. Efter samråd med kartverket har flygvapnet fotograferat praktiskt taget hela landet med reaktionsdrivna flygplan från en flyghöjd av ca 10 000 meter. Materialet från denna fotografering står till kartverkets disposition. På grund av den höga flyghöjden kommer bilderna att täcka mycket stora ytor. Samtidigt får de dels på grund av höjden, dels på grund av att flygvapnets kameror icke är av samma kvalitet som kartverkets moderna flygkameror en sämre bildskärpa än kartverkets normala bilder. Dessa bilder har emellertid redan visat sig vara mycket användbara för en fotogrammetrisk förtätning av stomnät i samband med den allmänna kartläggningen. Beträffande fotografering på beställning bör observeras att fotograferingen ofta sker från låg höjd, varför beställningarnas andel i den totala produktionen, om den mätes i antal bilder, blir större än vad arealerna anger. Eldledningskartan

För närvarande är ca 6 800 blad av kartan utgivna. Ytterligare 600 blad inom norra Sverige ingår i de närmaste årens produktionsplaner. Det är sannolikt att kartans utgivning därefter kraftigt begränsas, då den i huvudsak synes k u n n a ersättas genom nya topografiska kartan. Ekonomiska kartan

Ekonomiska kartan framställes för närvarande i huvudsak enligt en av riksdagen år 1937 fastställd plan. En detaljerad redogörelse för denna har intagits i fotogrammetriutredningens betänkande SOU 1955: 26, sid. 47—49. I stora drag innebär planen, som den nu tillämpas, att kartan skall fram-

126 ställas för södra och mellersta Sverige samt Norrlands kustland i sammanlagt ca 12 000 kartblad. Ca hälften av dessa är nu utgivna eller under arbete. Hela framställningen av kartan över angivna områden kan beräknas bli klar i början på 1970-talet. Därefter återstår de inre delarna av Norrland samt åjourhållningen av kartan, av vilken de äldsta bladen då är över 40 år gamla. Detta långa tidsintervall mellan nyframställning och åjourhållning är synnerligen otillfredsställande. Topografiska kartorna

Åjourhållningen av den äldre topografiska kartan, »generalstabskartan», har drivits så att huvuddelen av de blad, som icke inom kort ersattes av den nya kartan, ej skall vara äldre än 15 år efter revidering. F r å n denna regel finns emellertid ett betydelsefullt undantag, nämligen kartan i skalan 1: 200 000 över inre Norrland. Denna karta har bedömts så bristfällig att det ej lönar sig att åjourhålla den. Det har ej heller varit möjligt att hittills avdela några resurser för nyproduktion av kartan över detta område. Nya topografiska kartan började utgivas år 1954. För närvarande har 56 blad utgivits, omfattande i huvudsak delar av Stockholms, Uppsala och Gävleborgs län. Fortsätter arbetet i samma skala och i samma takt kommer hela framställningen av kartverket att taga ca 40 år. Till skillnad från ekonomiska kartan har för den nya topografiska kartan organiserats en successiv åjourhållning. översiktskartor

över hela Sverige finnes utgivna en översiktskarta i skalan 1: 400 000, en höjdkarta i skalan 1:500 000 samt en generalkarta i skalan 1:1000 000. Därjämte har kartverket utgivit tre blad av den internationella världskartan i skalan 1: 1 000 000. Kartan i skalan 1: 400 000 är utgiven i fyra olika editioner. Den nyframställdes under åren 1913—1917 och har därefter reviderats med ca 10 års mellanrum. Den är nu omodern till sin utformning. Sedan några år tillbaka har vid kartverket pågått arbeten för att framställa en ny översiktskarta. Efter önskemål främst från militärt håll har skalan för denna ökats till 1:250 000. Kungl. Maj :t har år 1958 fastställt typen för en sådan karta. Framställningen av denna karta kommer emellertid med nuvarande begränsade produktionsresurser att taga en avsevärd tid, sannolikt flera decennier. Vissa undersökningar pågår därför för att utröna om en provisorisk upplaga kan framställas snabbare. Höjdkartan i skalan 1:500 000 är utgiven under åren 1886—1922. Den torde icke komma att ersättas, då nuvarande upplagor slutsålts, på annat sätt än att den nya topografiska kartan och eventuellt översiktskartan i skalan 1: 250 000 kommer att innehålla höjdkurvor och således kunna fylla huvuddelen av det ändamål, för vilket höjdkartan tidigare avsetts.

127 Generalkartan i skalan 1: 1 000 000 har utgivits i modernt utförande under år 1958 och fordrar således icke något arbete de närmaste åren. Den kommer sedan att åjourföras. Beställningsarbeten

Beställingsarbetena bedrives i motsats till de allmänna kartarbetena efter kortsiktiga planer som ständigt får revideras med hänsyn till de nya beställningar som inkommer. Kartverkets kapacitet är sådan att verket icke på långt när haft möjlighet att åtaga sig alla de fotogrammetriska bearbetningar som varit aktuella. Detta har medfört eller i varje fall bidragit till att det under de senare åren vuxit fram ett stort antal andra organisationer för fotogrammetriska arbeten, både statliga och privata. Bland de privata företagen finns ett som specialiserat sig på flygfotografering och bildframställning under det att de övriga enbart bedriver bearbetningsverksamhet. Konkurrensen från dessa företag har hittills icke påverkat kartverkets verksamhet i nämnvärd mån på grund av att efterfrågan på fotogrammetriskt material varit så stor att samtliga bearbetningsmöjligheter kunnat utnyttjas maximalt. En viss påverkan har möjligen skett från det företag, som utfört flygfotografering. Det torde ha varit möjligt för kartverkets fotograferingsorganisation att med tillgängliga resurser tillgodose hela marknadens behov av fotografering. Beställningsarbetenas omfattning framgår av följande översikter, som redovisar de betydelsefullare arbetena. (Beträffande flygfotografering se sid. 125.) Fotografiska produkter År

1954 1955 1956 1957 1958

Kontaktkopior antal

Rektifierade eller förstorade bilder antal

Diapositiv antal

Bildskisser antal

Reproduktioner antal

18 800 26 028 19 612 23 209 35 122

7 900 10 116 15 543 20 080 14 582

880 813 3 152 3 187 5 136

68 74 146 116 25

3 077 3 729 6 389 9 323 9 137

Kartor Ritade kartor

Ar

1954 1955 1956 1957 1958

Enbildskartor ha

Fotokartor ha

1 650 000 300 000

101 000 323 000 302 950 166 100 305 530

1 : 400— 1 : 5000 ha

1 : 8 000— 1 : 10000 ha

1 : 15 000— 1 : 20 000 ha

39 367 36 582 53 827 40 553 58 525

77 540 133 129 40 127 83 058 97 983

24 6 000 34 150 7 620

128 Foto grammetriska trianguleringsarbeten År

I precisionsinstrument antal modeller

I Multiplex eller Balplex antal modeller

Med radialmetoder antal bilder

660 325

167 21 158

280 353 378 535 616

1954 1955 1956 1957 1958

Kostnader för verksamheten Huvuddelen av kostnaderna för verksamheten vid kartverket bestrides från fem på nionde huvudtitelns driftsbudget upptagna anslag J 12—J 16. Dessa utgöres av ett löneanslag, två omkostnadsanslag, det ena av sedvanlig typ för statliga verk och det andra för speciella kostnader för kartarbeten, ett utrustningsanslag samt ett utbildningsanslag. Löneanslaget och det sedvanliga omkostnadsanslaget är förslagsanslag under det att de övriga tre är reservationsanslag. Vid sidan av dessa anslag bestrides i huvudsak genom omföringar till omkostnadsanslagen vissa kostnader för beställningsarbeten från de inkomster som arbetena tillför statsverket. Nettoutgifterna på ifrågavarande anslag samt de belopp från inkomsterna som utnyttjats för vissa kostnader för beställningsarbeten framgår av följande sammanställning.

Budgetår

UtSumma Kartarbe- UtrustOmAvnettolöningar kostnader ten m. m. ning m. m. bildning J 12 ( L l ) J 1 3 ( L 2 ) J 14 (L 3) J 15 (L 4) J 16 (L 5) utgifter

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

4 225 022 4 624 093 4 992 386 5 256 171 5 700 480

546 322 545 300 573 803 629 235 738 107

1 220 857 1 254 771 1 397 905 1 492 951 1 790 098

27 898 216 688 183 541 318 153 296 786

5 727 4 896 6 036

anslag för 1959/60

5 944 900

698 800

1 780 000

300 000

4 000

6 020 099 6 640 852 7 153 362 7 701 406 8 531 507

Vissa kostnader för beställningsarbeten, som bestritts av inkomster 346 752 535 863 771 486 825 961 816 701

Någon beräkning av de kostnader för verksamheten, som bestrides på annat sätt än över kartverkets budget, t. ex. pensionskostnader har ej skett.

Inkomster av verksamheten Verksamheten vid kartverket medför inkomster av två slag, dels av kartförsäljning, dels av beställningsarbeten.

129 Huvuddelen av de vid kartverket framställda kartorna förlägges och försäljes av Generalstabens litografiska anstalt i överensstämmelse med de mellan kartverket och anstalten gällande avtalen om tryckning och försäljning av olika karttyper. Enligt samtliga sådana avtal har anstalten att till kartverket inbetala en avgift, royalty, för varje försålt kartexemplar. Kartverket har ett mindre antal specialkartor på eget förlag. Vid försäljning av sådana kartor tillfaller hela försäljningspriset statsverket. Kartorna prissättes så att inkomsterna från försäljningen skall täcka alla med tryckning och försäljning förenade kostnader samt därjämte ge ett överskott, som bidrager till att täcka framställningskostnaderna vid kartverket. Beställningsarbetena prissättes enligt följande principer. Alla fotogrammetriska arbeten, som utföres inom fotogrammetriska beställningsavdelningen, prissättes med målsättningen att uppnå full kostnadstäckning, inkluderande förutom de kostnader som bestrides över kartverkets stat, även pensionskostnader och andra dolda kostnader. Då resultat från de allmänna kartarbetena utnyttjas för beställningsarbeten debiteras beställaren i vissa fall en avgift för utnyttjandet. Beträffande flygfotograferingskostnader tillämpas två system. Beställare av bilder från kartverkets ordinarie fotografering debiteras en mindre avgift som bidrag till fotograferingskostnaderna. Beställare av specialfotografering debiteras däremot i princip samtliga kostnader som är förenade med att utföra den beställda fotograferingen. Vissa andra tjänster, som tillhandahålles i anslutning till verksamheten för den allmänna kartläggningen, exempelvis utlämnande från geodetiska byrån av uppgifter om triangel- och höjdpunkter, prissättes så att ersättningen endast täcker de med själva beställningsärendet direkt förbundna kostnaderna. Inkomsterna från kartförsäljningen och beställningsarbeten insattes — i den mån de ej såsom tidigare redovisats erfordrats för att täcka vissa omkostnader för verksamheten — på kartverkets inkomsttitel på driftsbudgeten. På denna titel insatta belopp framgår av följande sammanställning. Budgetår 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 beräknat

9—906323

Kartförsäljningsmedel

Beställningsarbeten

Summa

453 438 481 634 459 588 552 423 633 003 550 000

713 334 951 209 1 346 754 1 252 365 1 435 170 1 450 000

1 166 772 1 432 843 1 806 342 1 804 788 2 068 173 2 000 000

SJÄTTE K A P I T L E T A k t u e l l a frågor r ö r a n d e a r b e t s u p p g i f t e r och o r g a n i s a t i o n vid kartverket

1953 års fotogrammetriutredning I 1953 års fotogrammetriutrednings betänkande föreslogs flera åtgärder, som berörde kartverkets organisation och arbeten. Vissa av dessa har genomförts. I och med att lantmäterikommittén tillsattes har emellertid återstående förslag icke föranlett någon åtgärd i avvaktan på resultatet av kommitténs arbeten. De förslag som ej eller endast delvis genomförts är följande. Kartverket borde enligt fotogrammetriutredningens förslag erhålla till uppgift att utöver den för de allmänna kartarbetena nödvändiga fotograferingen genomföra en kontinuerlig omdrevsfotografering av större delen av Sverige från ca 4 000 meters höjd på så sätt att det överallt skulle finnas tillgång till ett bildmaterial, ej äldre än tio år. Härigenom skulle erhållas ett material, som vore användbart både för de allmänna kartarbetena och för stora konsumentgrupper och som därjämte skulle ha stort värde ur militär beredskapssynpunkt. På grund av den rationella uppläggning, som kunde erhållas för ett sådant fotograferingsprogram, skulle kostnaderna öka obetydligt i förhållande till de oundvikliga kostnaderna för den fotografering, som måste ske för kartframställningen vid kartverket. Kostnaderna för omdrevsprogrammet borde därför i princip kunna bäras av staten. Beställare borde dock erlägga en viss utnyttjandeavgift, då material från omdrevsfotograferingen utnyttjades. Utredningen förutsatte, att fotografering för specialändamål, som icke kunde inpassas i omdrevsprogrammet, fortfarande skulle ske på beställning. Kostnaderna för beställningsfotografering skulle helt bäras av beställaren. Förhållandet att olika taxor tillämpades för bildmaterial från omdrevsfotograferingen och från specialfotograferingar skulle bli mera naturligt, om det överallt funnes tillgång till relativt nytt material från omdrevsfotograferingen, än vad tidigare varit fallet, när material från fotografering för kartverkets egna ändamål endast funnits över begränsade områden. Samma slags bildmaterial hade då fått betalas med olika priser beroende på respektive områdes läge i kartverkets produktionsprogram för de officiella kartorna. Utredningen föreslog vidare en ny organisation för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket. Därvid berördes särskilt följande.

131 Fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen borde sammanföras till en enhet för att bilda underlag för så stora tekniska produktionsenheter som möjligt. Dessa borde härvid kunna organiseras så att effektiviteten ökade i förhållande till vad som varit möjligt vid de ursprungliga två organisationerna genom att instrument och specialutbildad personal skulle kunna utnyttjas på ett rationellare sätt än tidigare. En särskild kapitalfond borde vidare inrättas för att finansiera driften vid den sammanslagna enheten. Härigenom skulle erhållas en viss frihet i frågan om personalorganisation och materialanskaffning, vilket skulle bereda möjlighet att smidigt anpassa organisationen till den varierande efterfrågan av fotogrammetriskt material. Som ett alternativ föreslog utredningen en redovisningsform, innebärande att den kostnadsmässiga redovisningen av verksamheten skulle ske över ett diversemedelskonto i kartverkets räkenskaper. Chefen för den sammanslagna fotogrammetriska verksamheten borde erhålla ställning som överingenjör i Cp 13, en ny tjänst som byrådirektör i nuvarande 26 lönegraden borde inrättas i utbyte mot en tjänst i lönegrad 24 samt två tjänster i 23 lönegraden nyinrättas. Därjämte föreslogs vissa förändringar bland den lägre personalen, vilka borde genomföras omedelbart. Instrument för ca 1 100 000 kronor borde omedelbart anskaffas för att effektivisera driften inom den fotogrammetriska verksamheten främst i fråga om beställningsarbeten. Utredningen föreslog även att tjänsten som chef för allmänna avdelningen skulle uppflyttas från byrådirektör i lönegrad motsvarande Ae 24 till Ae 26. Vidare föreslog fotogrammetriutredningen att kartverkskommissionen borde ombildas till en kartverksshjrelse, bestående av kartverkschefen som ordförande samt fyra av Kung]. Maj :t förordnade särskilda ledamöter, representerande jordbruket, skogsbruket samt den tekniska projekteringen inom planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik. Den föreslagna ombildningen motiverades av angelägenheten att etablera en intim och fortlöpande kontakt mellan kartverket och de större konsumentgrupperna. Dessa borde därför få direkt medinflytande och medansvar i ledningen för kartverket. Samarbetet mellan kartverket och försvaret borde enligt utredningens mening kunna lösas direkt genom militärassistenten vid kartverket. — Styrelsen borde bl. a. bemyndigas att taga ställning till kartverkets arbetsplaner. Slutligen föreslog fotogrammetriutredningen att vissa uppmjukningar borde ske i gällande sekretessbestämmelser i syfte att underlätta för konsumenterna att få tillgång till befintligt bild- och kartmaterial. Sålunda borde lekvisitionstvånget beträffande ekonomiska kartan slopas. Vid remissbehandlingen av fotogrammetriutredningens betänkande behandlades frågan om en utökning av kartverkets fotograferingsprogram av flertalet hörda myndigheter och organ. Samtliga uttalade sig positivt för

132 den föreslagna utvidgningen av fotograferingsprogrammet. Som exempel k a n nämnas att försvarsstaben uttalade att utredningens förslag om en kontinuerlig omdrevsfotografering av större delen av landet ur försvarets synp u n k t vore mycket värdefull samt att skogsstyrelsen ansåg att utredningens mest betydelsefulla förslag i vad gällde skogsbrukets intressen vore omdrevsfotograferingen, som om den genomfördes kom att ge kartkonsumenterna en fortlöpande tillgång på förhållandevis aktuella flygbilder över större delen av landet. Vissa kritiska synpunkter anmäldes på detaljutformningen av omdrevsprogrammet, men i allmänhet förutsattes att dessa skulle kunna beaktas efter kontakter med de större konsumenterna av fotomaterial vid utarbetandet av fotograferingsplanerna. Frågan om detaljutformningen av den fotogrammetriska organisationen vid kartverket berördes endast i vissa yttranden över betänkandet. Kartverket, vattenfallsstyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium, nämnden för skoglig fotogrammetri, svenska teknologföreningen, Sveriges skogsägarförbund samt Sveriges skogsägarföreningars riksförbund uttalade sig emellertid positivt för en sammanföring av de befintliga båda enheterna. Tvekan rörande lämpligheten av den föreslagna sammanslagningen redovisades endast av statskontoret. Ämbetsverket motiverade sitt ställningstagande med nödvändigheten att hålla isär kostnaderna för de allmänna kartarbetena och beställningsarbetena, men förutsatte att det även vid ett bibehållande av skilda arbetsenheter icke skulle saknas möjligheter att i viss utsträckning samordna tekniskt likartade arbetsrutiner. Frågan om finansieringsformen för den fotogrammetriska verksamheten behandlades av statskontoret, riksräkenskapsverket och lantmäteristyrelsen. Statskontoret avstyrkte inrättandet av en särskild kapitalfond. I stället förordades en anslags- och redovisningsform av den art, som tillämpades vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) eller vid fiskeristyrelsen. Institutet förfogade över ett särskilt anslag av förslagskaraktär för finansiering av beställningsarbeten med bemyndigande att disponera de i staten ingående utgiftsposterna avseende såväl avlöningar som omkostnader med högst så stort belopp som motsvarade inflytande ersättning med visst procentuellt avdrag av de i ersättningen ingående tillläggen för pensions- och allmänna administrationskostnader m. m. Ersättningarna för beställningsarbeten tillgodofördes institutets inkomsttitel i riksstaten. Fiskeristyrelsen (sötvattenslaboratoriet) disponerade ett reservationsanslag för motsvarande ändamål. Anslaget upptogs med ett formellt belopp och inkomsterna från beställningsverksamheten togs till uppbörd på anslaget. Med hänsyn till att kartverket även hade andra inkomster förordade statskontoret i första hand det system, som användes vid SMHI. Statskontoret påpekade att möjlighet även på detta sätt skulle skapas att inom

133 viss marginal, avhängig av de inflytande ersättningarnas storlek, inrätta extra tjänster samt att komplettera utrustningen. Riksräkenskapsverket ansåg att intet av utredningens båda alternativ till ekonomisk redovisningsform kunde tillstyrkas, då de innebar avsteg från eljest i statsförvaltningen allmänt vedertagna redovisningsprinciper. I stället föreslogs att för verksamheten vid fotogrammetriska avdelningen i kartverkets avlöningsstat skulle anvisas en särskild anslagspost av förslagsnatur att endast tagas i anspråk för utgifter, för vilka ersättning utgick av särskilda uppdragsgivare. I fråga om utrustning för beställningsverksamheten inom avdelningen syntes ett särskilt reservationsanslag böra anvisas. Inkomster av verksamheten borde som hittills tillföras den under rubriken uppbörd i statens verksamhet för kartverket uppförda inkomsttiteln. Lantmäteristyrelsen påpekade att fördelarna med kapitalfond i huvudsak torde bestå i att rikets allmänna kartverk erhöll ökade möjligheter att anställa personal och att tillämpa friare lönesättning beträffande denna. Då anskaffning av utrustning skulle ske över en fastställd investeringsstat torde anordningen ej medföra nämnvärda fördelar i fråga om möjlighet att anskaffa utrustning. Förslagets konstruktion ansågs möjlig. Den medförde emellertid svårigheter ur personalsynpunkt för övriga delar av kartverket och centralkontoret. Konsekvensen borde bli att centralkontoret organiserades på samma sätt. övriga remissinstanser tillstyrkte eller godtog utredningens förslag till ekonomisk redovisningsfond i den mån de över huvud taget berörde frågan. Förslaget att ombilda kartverkskommissionen till en kartverksstyrelse tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, nämnden för skoglig fotogrammetri, Svenska vattenkraftsföreningen och Sveriges skogsägarförbund. Försvarsstaben bedömde förslaget att ersätta kartverkskommissionen med en styrelse som i huvudsak lämpligt, dock syntes representant för försvaret böra ingå i styrelsen. Lantmäteristyrelsen motsatte sig ej inrättande av en styrelse, men var tveksam om kartverkskommissionen borde avskaffas. Skedde detta borde lantmäteristyrelsen representeras i kartverksstyrelsen. Kartverket hade i och för sig ingen erinran mot att en styrelse inrättades, men framhöll dels att icke alla de grupper av ärenden, som utredningen föreslagit, borde behöva underställas en styrelse av denna art, dels att cheferna för verkets byråer och avdelningar borde ingå i styrelsen. Ingen remissinstans motsatte sig den föreslagna ombildningen. Utredningens förslag till lättnader i gällande sekretessbestämmelser rörande kartor och bildmaterial tillstyrktes eller lämnades utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag av försvarsstaben, som ansåg att försäljningsrestriktionerna och beställningsförfarandet för ekonomiska kar-

134 tan borde bibehållas. Frågan borde dock enligt försvarsstabens mening närmare utredas i enlighet med fotogrammetriutredningens förslag. Vissa åtgärder har redan vidtagits för att genomföra eller förbereda ovan angivna förslag. Kartverket har efter det att fotogrammetriutredningen år 1955 lade fram sitt betänkande vid uppläggningen av sina årliga fotograferingsprogram eftersträvat att i möjligaste mån följa de principer utredningen skisserat för omdrevsfotograferingen. Fotograferingen för framställning av de officiella kartorna är i allmänhet relativt exakt bestämd till sin omfattning och lokalisering av planerna för kartframställningen samt av den kapacitet kartverkets kartframställande del har. Vid sidan av denna fotografering har emellertid alltsedan sista kriget utförts fotografering för militärt beredskapsändamål för att aktuellt fotomaterial skall finnas till hands för i första hand framställning eller revidering av eldledningskartor eller andra militära specialkartor, om plötsligt behov härav skulle uppkomma. Omfattningarna av sådana fotograferingar har, när icke särskilda skäl föranlett annat, bestämts av tillgången på fotograferingskapacitet. Aktuella områden har utlagts som andrahandsområden att fotograferas vid tillfälle, då vädret icke tillåter fotografering för andra ändamål. Genom att målsättningen för de militära beredskapsfotograferingarna till stor del sammanfaller med den ledande principen för en omdrevsfotografering har möjligheterna att åstadkomma fotograferingsprogram, som överensstämt med omdrevstanken, varit relativt stora. Produktionen från kartverkets fotograferingar under de senaste fem åren kan sålunda i huvuddrag sägas motsvara de första fem åren i ett tioårigt omdrevsprogram. Prissättningen för produkterna från kartverkets flygfotografering har likaledes anpassats till de av fotogrammetriutredningen angivna riktlinjerna. Material från fotograferingar för allmänt ändamål har sålunda sålts till beställare för priser, som på senare tid inkluderat vissa mindre belopp, avsedda att bidraga till att täcka kostnaderna för fotograferingen. För kontaktkopior är exempelvis priset för närvarande 20 kronor för första kopian, vilket innebär ett bidrag av ca 10 kronor till fotograferingskostnader. Vid beställningsfotografering blir priserna givetvis betydligt högre, ca 120 kronor per bild från 4 600 m höjd. Därjämte tillkommer en fast avgift för varje fotograferingsuppdrag av 400 kronor. Vissa åtgärder för att åstadkomma en enhetlig fotogrammetrisk organisation har vidtagits. Organisationsnämnden har påbörjat sin undersökning av kartverkets organisation med att studera den fotogrammetriska verksamheten. Efter framställning från kartverket i samråd med nämnden har Kungl. Maj:t den 30 december 1958 bemyndigat kartverket att utan hinder av bestämmelserna i gällande instruktion för kartverket fr. o. m. den 1 j a nuari 1959 tills vidare under den tid organisationsnämnden i samråd med

135 kommittén utför organisationsundersökningar inom kartverkets fotogrammetriska verksamhet försöksvis tillämpa en samordnad organisation av fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen. Kartverket och nämnden har gemensamt utarbetat en organisation för den fotogrammetriska verksamheten på sätt som framgår av översikten på sid. 136. Den nya organisationen har tillämpats fr. o. m. den 20 april 1959. Den nya enheten benämnes fotogrammetriska byrån och är uppdelad i tre avdelningar, en för planering, en för flygfotografering samt en för bearbetningsverksamhet. Planerings- och flygfotograferingsavdelningarna är uppdelade i fyra resp. tre detaljer och bearbetningsavdelningen i sju detaljer. I den stora bearbetningsavdelningen har likartade arbetsuppgifter sammanförts till detaljerna så långt som de rådande lokalförhållandena medgiver. En av högskoletjänstemännen har placerats utanför avdelningsindelningen för att direkt biträda byråchefen med särskilda utredningar. En av huvudprinciperna för den nya organisationen har varit att omfördela arbetena på så sätt att den högskoleutbildade personalen skall kunna utnyttjas på ett så effektivt sätt som möjligt. Planering och kundkontakt samt i viss mån försöksarbeten har avskilts från de direkt producerande arbetsuppgifterna. Högskolepersonalen har i första hand reserverats för de förstnämnda arbetsuppgifterna. Den mera rutinmässiga arbetsledningen inom produktionen har ansetts kunna överlåtas åt särskilt kvalificerade kartassistenter. I fråga om utrustning för beställningsarbeten har statsmakterna biträtt fotogrammetriutredningens förslag, dock så att anskaffningen fördelats på fyra år. Kartverket har sålunda fr. o. m. budgetåret 1957/58 erhållit ett utrustningsanslag av 300 000 kronor, vilket innebär en fördubbling i jämförelse med läget under de närmast föregående åren. Vidare har omkostnadsanslaget för kartarbeten höjts med 250 000 kronor fr. o. m. budgetåret 1958/59 för att möjliggöra för kartverket att förhyra två flygplan som ersättning för verkets egna två äldre flygplan, vilka numera i huvudsak utnyttjas som reserv. Utredningens förslag i fråga om lättnad i sekretessbestämmelserna har lett till ändring av lagen den 16 december 1949 (nr 680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. Denna ändring (SFS 1956: 591) medförde att tidigare gällande dubbla tillståndsprövningen i frågor om spridning av kartor i större skala än 1 : 20 000 slopades. I samband härmed omarbetades Kungl. Maj :ts föreskrifter om vad kartverket och sjöfartsstyrelsen har att med hänsyn till rikets säkerhet iakttaga vid utgivning av kartor m. m. eller vid prövning av fråga om godkännande för spridning av karta som framställts av annan än kartverket eller sjöfartsstyrelsen. Omarbetningen ledde dock icke till någon inskränkning i sekretessen utöver vad som hörde samman med slopandet av den dubbla prövningen. Sedan kartverket hemställt att försvarsstaben måtte upptaga till prov-

136 FOTOGRAMMETRISKA BYRÅN

försöksorganiscutiorL löTuyradBo)

A26

fi*

5-

7 Summaijänstem.

Planerinqsavdelninq.

•m

•GH2-

-EDrG3—Q

1 Uértaninjsdeialj

1.

U£redninqsdeia2f

2.

Planeringsdeialj

4 EHa

PeqisérerincsaJeJafy'

—E-

—Q

/7rÅuveé

2 Flyqfoioqraferinqsaixlelninq

rO-0 —{B 1

m-

1 HHB-S0 H 3 I* -Hl]

3 PilmframJcallninqsdeiaU

Q

Senricedetati

—uns-a -EHZHIHI] —UHIHE -Q HHH

m

/*fc- särskilda,

»

^erviceciefah'

2.

Siereodeiab

/•

Stereodetalj

2•

Zahoraioriedeéal]

2.

Sammansadininqscleeab' 55

•

1.

Z,abora£orxe<ietalj /.

tiirodninqar

-tu SlLTTVmCL

3tarhebvinasavde.ln.inq

ijcLnsieTTL.

• ocA verJ&éadscU. J^Tnreqisérerxnqsdeéa^'

137 ning frågan om hur bestämmelserna angående ekonomiska kartans försäljning borde utformas har försvarsstaben låtit utföra en grundlig utredning av behovet av sekretess i fråga om kartor och fotobilder. Denna utredning har resulterat i att chefen för försvarsstaben, kartverket och sjöfartsstyrelsen den 25 juni 1959 till Kungl. Maj :t ingivit ett förslag om vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande kartsekretessen. I förslaget hemställes om följande åtgärder. Lagen om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. bör ändras så att kartor som godkänts för spridning inom landet även får utföras ur riket. Tillämpningsområdet för lagen bör vidare begränsas till kartor som återger efter år 1870 tillkomna förhållanden och vilkas skala är större än 1:500 000. Föreskrifterna för vad kartverket och sjöfartsstyrelsen har att iakttaga vid utgivning av kartor m. m. eller vid prövning av fråga om godkännande för spridning av kartor som framställts av andra bör ändras för att åstadkomma bl. a. att bestämmelserna om uteslutning, retusch och påskrift koncentreras till de för totalförsvaret väsentligaste objekten, att försäljningsrestriktionerna för ej hemliga ekonomiska blad i huvudsak upphäves samt att hemlighållandet av denna karta inskränkes till Norrbottens län. Slutligen bör enligt de tre myndigheternas förslag särskilda råd och upplysningar rörande handhavandet av kartsekretessen utarbetas till ledning för det stora antal myndigheter som i sin verksamhet framställer eller förvarar kartor. Fotogrammetriutredningens förslag i fråga om friare ekonomisk organisationsform för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket samt om ändrade lönegradsplaceringar för chefstjänsterna inom verksamheten och inom allmänna avdelningen har icke föranlett någon åtgärd. Långtidsplaneringen

av arbetena för den officiella kartläggningen

I utlåtande den 20 november 1958 över 1955 års skogsvårdsutrednings betänkande »Skogsvården å enskilda skogar» (SOU 1958: 30) har kartverket behandlat frågan om att tillgodose skogsbrukets behov av fotogrammetriskt bild- och kartmaterial. Kartverket anförde härvid bl. a. att av flera skäl behövde långtidsplanerna för kartframställningen överses. Vad den ekonomiska kartläggningen beträffar hade denna framskridit så långt, att ett rationellt fullföljande av programmet förutsatte kännedom om hur de delar av landet, som icke omfattades av den gällande planen, skulle kartläggas. Det var sålunda önskvärt att snarast möjligt ha klarlagt bl. a. karttyp och utgivningsordning för en ekonomisk karta i de delar av Dalarna och Norrland, som icke omfattades av gällande plan. Ett ställningstagande i denna fråga kunde mycket väl föranleda modifikationer i gällande plan både i fråga om karttyp och utgivningsordning. Vidare måste beaktas nödvändigheten att inordna nyfram-

138 ställningen av den topografiska kartan i kartverkets långtidsplanering i fastare former än vad som hittills skett. Detta var en helt ny faktor i långtidsplaneringen, som icke varit möjlig att taga med i beräkningarna 1937. Målsättningen torde böra vara att så långt möjligt samordna nyframställningen av den ekonomiska kartan och den topografiska för att undvika allt dubbelarbete. Denna samordning kunde likaledes föranleda modifikationer såväl i den gällande planen för den ekonomiska kartan som i den av kartverket tillämpade provisoriska planen för den topografiska kartan. Vid en dylik översyn borde man enligt kartverkets uppfattning icke anse sig bunden av detaljerna i det 1937 beslutade programmet för den ekonomiska kartläggningen utan söka åstadkomma en så smidig anpassning som möjligt till näringslivets aktuella behov. En av de allra aktuellaste uppgifterna torde då bli att söka tillgodose föreliggande behov av lämpligt kartmaterial för skogsbruket i Dalarna och Norrland. Inom kartverket hade en översyn av programmet för den officiella kartläggningen varit aktuell under flera år. Det hade emellertid varit förenat med stora svårigheter att över huvud planera en snabb kartläggning av stora delar av Norrland på grund av brist på ett tillfredsställande stomnät i plan och höjd. Dessa hinder kunde emellertid nu anses övervunna genom att kartverket utvecklat helt nya metoder att snabbt och billigt lösa dessa uppgifter. Det fanns alltså knappast längre anledning att på grund av ovisshet om den tekniska utvecklingen ställa sig avvaktande. Sammanfattningsvis anförde kartverket att det av skogsvårdsutredningen framlagda programmet för upprustning av skogsvården å enskilda skogar liksom även utredningens önskemål om särskilda åtgärder för att avhjälpa de mera framträdande bristerna i skogsmarkens arrondering bl. a. borde stödjas genom att det allmänna tillhandahöll det tekniska underlag, som erfordrades för att angripa uppgifterna rationellt. Praktiskt taget oberoende av hur de skogsproduktionsbefrämjande åtgärderna fördelas mellan skogsägarna, deras ekonomiska organisationer och olika statliga organ erfordrades ett aktuellt flygbildmaterial och ett underlag av typen ekonomisk karta. I fråga om flygbildmaterial fanns redan nu goda möjligheter att tillfredsställa behovet i nästan hela landet. Ställningstagande borde dock ske till det av fotogrammetriutredningen föreslagna omdrevsprogrammet samt till den under senare tid aktualiserade frågan om formerna för lokal service i fråga om bildbeställning. Båda dessa frågor borde lösas utan uppskov. I fråga om tillgång till lämpliga ekonomiska kartor var läget gott i södra och mellersta Sverige samt delar av Norrlands kustland. Däremot var läget otvivelaktigt mycket otillfredsställande för Dalarna och stora delar av övre och inre Norrland, regioner som spelar en betydande roll i det av skogsvårdsutredningen rekommenderade åtgärdsprogrammet. Då nu översyn och komplettering av långtidsprogrammet för den officiella kartläggningen även av andra orsaker hade stor aktualitet, borde en utredning härom snarast verk-

139 ställas i samråd med berörda intressenter. Därest så skulle befinnas lämpligt, förklarade sig kartverket berett att framlägga utredning och förslag i ämnet snarast möjligt. Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 31 januari 1959 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet efter samråd med lantbruksstyrelsen framlagt vissa synpunkter på frågan om upprättande av ekonomisk karta över Kopparbergs län. Styrelsen har anfört att tillkomsten av nya ekonomiska kartan i skalan 1:10 000 är en av orsakerna till de rationaliseringsvinster i fråga om lantmäteriverksamheten, som kunnat göras under de senaste åren samt framhållit att avsaknaden av ekonomiska kartan är särskilt kännbar i Kopparbergs län på grund av de kaotiska äganderättsförhållandena i storskiftesbygden i länet. Styrelsen har vidare i skrivelse till kartverket den 16 april 1959 lämnat vissa synpunkter på en eventuell revision av planen för utgivningen av ekonomiska kartan. Kungl. Maj:t har den 17 april 1959 i anslutning till framläggande av proposition angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering (nr 148/1959) uppdragit åt kartverket att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen och att efter samråd bland andra med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag. Det officiella karttrycket Så gott som samtliga officiella kartor try ekes för närvarande vid Generalstabens litografiska anstalt. Detta gäller ej blott den vid kartverket framställda kartan utan även exempelvis geologiska kartor. I samband med en av 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna företagen undersökning rörande organisationen av Statens Reproduktionsanstalt (SOU 1956: 59) har vissa ändringar i fråga om karttryckets organisation aktualiserats. Kungl. Maj :t har med anledning härav den 27 juni 1957 uppdragit åt Statens Sakrevision att i samråd med kartverket och försvarsstaben verkställa utredning rörande frågan om lämpligaste formen för handhavande av det statliga karttrycket ävensom därmed sammanhängande frågor. Resultatet av denna utredning synes ej komma att påverka lantmäterikommitténs arbete.

SJUNDE K A P I T L E T S a m b a n d e t m e l l a n l a n t m ä t e r i v ä s e n d e t s och k a r t v e r k e t s arbetsuppgifter

Lantmäteriväsendets och kartverkets arbetsuppgifter har behandlats i 2 respektive 5 kap. Den samhörighet, som föreligger mellan uppgifterna i de bägge verken, avser huvudsakligen geodetiska och fotogrammetriska arbeten samt vissa uppgifter vid framställningen av ekonomiska kartan. Innan dessa tre arbetsområden var för sig behandlas, finns anledning att uppmärksamma det starka inbördes samband, som råder mellan dem. För all kartläggning kräves sålunda vanligen ett underlag av geodetiskt bestämda punkter i ett mer eller mindre glest stomnät. Med användning av fotogrammetriska metoder kan detta stomnät förtätas och kompletteras med kartdetaljer. För att lösa samma uppgift kan härvid fotogrammetriska och geodetiska metoder användas vid sidan av varandra och i stor utsträckning ersätta varandra, varvid rika variations- och valmöjligheter finns med hänsyn till förutsättningarna i de enskilda fallen. Den fotogrammetriskt framställda produkten ligger till grund för de detaljarbeten, som erfordras för framställningen av den ekonomiska kartan. Förhållandet är detsamma med övriga kartor, som framställes med fotogrammetriska metoder. Under de senare åren har vissa tekniska frågor av gemensamt intresse för lantmäteriet och kartverket utretts i direkt samverkan mellan de båda verken. Sålunda beslöt lantmäteristyrelsen och kartverket i oktober 1954 att bilda en gemensam delegation, som skulle undersöka vissa problem angående samordningen av och gränsdragningen mellan verksamheten vid lantmäteriet och kartverket samt leda vissa försöksarbeten. Delegationen har i november 1956 redovisat resultatet av sitt arbete i en rapport (stencilerad). Efter samråd med kommittén har vidare inom lantmäteristyrelsen och kartverket verkställts fyra tekniska delutredningar rörande vissa specialproblem. Den första delutredningen avser moderna räknehjälpmedel och deras betydelse för lantmäteriets och kartverkets geodetiska och fotogrammetriska beräkningar. Den andra avser lantmäteriets behov av fotogrammetriskt material på längre sikt för olika ändamål. Den tredje berör länslantmäterikontorens framtida utnyttjande av den ekonomiska kartan och härav eventuellt föranledda återverkningar på framställningen av densamma. Slutligen har en fjärde utredning omfattat vissa reproduktionsfrågor. I de avseenden dessa utredningar berör frågor, som synes vara av

141 betydelse i detta sammanhang kommer resultaten av desamma att beröras i det följande.

Geodetiska arbeten De geodetiska arbetena vid kartverket är, som närmare framgår av redogörelsen i 5 kap. inriktad på två huvuduppgifter, nämligen dels de för de allmänna kartarbetena grundläggande geodetiska stommätningsarbetena, dels de vetenskapliga, internationellt betonade geodetiska uppgifterna. De av kartverket framställda triangel- och avvägningsnäten fyller vid sidan av sin uppgift att vara grundval för den allmänna kartläggningen även uppgiften att utgöra stomme för större lokala mätningsföretag. Sådana lokala geodetiska mätningar utföres av ett stort antal statliga och kommunala myndigheter samt även av privata mätningsfirmor. Den sedan gammalt största omfattningen av dylika mätningar utföres av lantmäteriet och det kommunalt organiserade mätningsväsendet i städer och samhällen. Även sjöfartsstyrelsen, tidigare sjökarteverket, har emellertid utfört omfattande trianguleringsarbeten som grund för framställningen av sjökort. Under senare tid har även vattenfallsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillkommit som producenter av betydande stommätningar dels till grund för arbetet att utbygga vattenkraftsanläggningarna inom Norrland, dels till underlag för det allmänna vägnätets utbyggnad. Mätningsarbeten utföres även inom järnvägsstyrelsen och av militära myndigheter. Behovet att samordna den mångskiftande mätningsverksamheten har tidigt uppmärksammats. För verksamheten inom lantmäteriet reglerades frågan i 1920 års mätningsförordning. Denna avser primärt endast s. k. jorddelningsförrättningar på landsbygden. Enligt 3 och 7 §§ kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet i rikets städer skall emellertid mätning i stad och i vissa samhällen m. m. utföras minst med sådan noggrannhet och på så betryggande sätt, som mätningsförordningen föreskriver. För grundkartemätningar gäller även med viss begränsning reglerna i förordningen på grund av anvisningar och föreskrifter, som med stöd av 30 § 2 mom. och 120 § 1 mom. byggnadsstadgan utfärdats av lantmäteristyrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen (lantmäteristyrelsens meddelande nr 6, 1953). Med stöd av 50 § mätningsförordningen har lantmäteristyrelsen år 1921 utfärdat verkställighetsföreskrifter till denna. Av mätningsförordningens innehåll synes i detta sammanhang huvudsakligen följande vara av intresse. Rikstrianguleringen bör, så vitt ske kan, utgöra grundval för annan triangulering. Till grund för triangelmätning skall efter noggrann rekognoscering upprättas plan för utförandet, vilken skall innehålla uppgift på bland annat triangelnätets be-

142 lägenhet och form samt anslutning till annan triangelmätning, där sådan förekommer. Innan triangelmätning påbörjas skall mätningsförrättaren hos lantmäteristyrelsen göra skriftlig anmälan därom med uppgift om triangelmätningens avsedda beskaffenhet och omfattning. Styrelsen äger om anledning finns infordra planen, som uppgjorts för arbetets utförande. Plan, som blivit godkänd av styrelsen, får ej väsentligen ändras utan styrelsens medgivande. Vid höjdmätning bör anslutning äga rum till rikets precisionsavvägning om fixpunkt tillhörande densamma finnes tillgänglig inom eller i närheten av mätningsområdet. Även om sådan punkt ej finns, bör höjdmätningen, där så kan ske, med användning av tillgängliga höjduppgifter hänföras till medelhavsytan. Tydlig redogörelse skall alltid lämnas angående det sätt varpå anslutning skett, eller det utgångsplan, som eljest använts. Den som verkställer triangelmätning, åligger att inom ett år efter förrättningens avslutande till lantmäteristyrelsen insända styrkt kopia av den över triangelnätet upprättade kartan och styrkt avskrift av beskrivning och koordinatförteckning över triangelpunkterna. Motsvarande bland annat:

bestämmelser

i

verkställighetsföreskrifterna

innehåller

De mätningar, som förordningen avser, skall givetvis främst tjäna de syften, för vilka de tillkommer, men därjämte måste det ur statens synpunkt vara av vikt, att de utföres på sådant sätt, att de även bidrar till utvecklingen av landets allmänna mätnings- och kartväsen. För vinnande av detta mål spelar särskilt utvecklingen av landets triangulering en mycket framträdande roll, och det är därför av synnerlig vikt att de trianguleringar, som kommer till utförande, om möjligt bringas till inbördes sammanhang och överensstämmelse, så att de skilda trianguleringarna kommer att bilda ett gemensamt system av fasta punkter. Bästa sättet härför vore givetvis, om alla lokala trianguleringar kunde definitivt anslutas till ett hela landet omfattande, enhetligt bestämt triangelnät. Före påbörjandet av planläggning för sådan triangelmätning, som i förordningen avses, bör förrättningsmannen hos lantmäteristyrelsen anhålla om upp g i ft huruvida inom eller i närheten av mätningsområdet finns till rikstrianguleringen eller annan triangelmätning hörande punkter, som kan användas för anslutning av det blivande triangelnätet. Lantmäteristyrelsen låter då verkställa undersökning i saken och meddelar de upplysningar, som står att vinna, såsom beskrivning å triangelpunkterna, koordinater för desamma samt utlåtande rörande p u n k t e r n a s användbarhet i och för anslutning eller enbart orientering av det blivande triangelnätet. Uppgift rörande inom mätningsområdet förefintliga triangelpunkter är u n der alla förhållanden nödvändig, då dessa punkter bör medtagas i det nya triangelnätet. Syftet med den bestämmelse angående redovisning, som mätningsförordninge^n innehåller, är, att hos lantmäteristyrelsen skall samlas uppgifter angående inomi riket enligt förordningens bestämmelser verkställda triangelmätningar. Härigenomi beredes efter hand ökad möjlighet att lämna erforderliga upplysningar för åstadkommande av anslutning till redan verkställda triangelmätningar o. d. varigenomi även resultaten av förefintliga triangelmätningar på bästa möjliga sätt kan uitnyttjas vid nya mätningar. L a n t m ä t e r i s t y r e l s e n h a r å r 1955 till K o n u n g e n ö v e r l ä m n a t förslag till n y mätningskungörelse avsedd att ersätta den nu gällande mätningsförordl-

ningen. Kungörelsen är avsedd att i motsats till mätningsförordningen gälla även för fotogrammetriska mätningar. Ur förslaget kan följande stadganden antecknas: Kungörelsen skall enligt 1 §, där ej annorlunda stadgats, tillämpas på mätningsoch kartläggningsarbeten vid förrättningar, som avser ändringar i fastighetsindelningen eller bestämning av fastighetsgränser, på uppdrag, som avser mätningsoch kartläggningsarbeten för expropriation eller inlösen av del av fastighet, för upplåtelse av vattenfallsrätt och för tomtindelning, stadsplan eller byggnadsplan, samt på andra mätnings- och kartläggningsarbeten, som är avsedda att i framtiden utnyttjas vid förrättningar och uppdrag av förut angivet slag. I de fall kungörelsen den 26 juni 193(5 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet och fastighetsregisterväsendet i rikets städer är tillämplig, skall kungörelsen dock icke gälla i vidare mån än som föreskrives i nämnda kungörelse. Rikets triangelnät av första ordningen och rikets höjdfixnät bör enligt 13 §, såvitt ske kan, utgöra grundval för annan stommätning. Anslutning till eller inpassning i rikets triangelnät eller höjdfixnät skall ske därest uppdragsgivare icke därigenom betungas med kostnader, vilka icke anses böra åvila honom, eller kostnaderna ej komina att stå i uppenbart missförhållande till kostnaderna för stommätning i övrigt. För triangulering av andra och tredje ordningen och för annan stommätning av däremot svarande ordning skall enligt 19 § upprättas plan. Denna bör delges lantmäteristyrelsen i god tid innan mätning verkställes. Den som verkställer triangelmätning eller annan stommätning av större betydelse skall enligt förslagets 55 § inom ett år efter det mätningen avslutats till överlantmätaren i länet insända skiss över nätet, redogörelse för anslutning eller inpassning samt beskrivning och koordinatförteckning över punkterna. Det skall enligt 56 § i förslaget åligga lantmäteristyrelsen att tillse, att kungörelsen efterleves. Lantmäteristyrelsen skall för detta ändamål äga kontrollera mätningar på marken samt infordra och granska mätprotokoll, mätskisser och beräkningshandlingar m. m. Lantmäteristyrelsen skall också i enlighet med grunderna i kungörelsen äga att meddela de allmänna eller för särskilt fall gällande verkställighetsföreskrifter, som finns erforderliga. Oaktat bestämmelser sålunda sedan relativt lång tid gällt för att befordra en samordning av i varje fall delar av de av olika myndigheter utförda mätningsarbetena, är det icke regel att anslutning till riksnätet skett. Ett stort antal stomnät för städer eller andra samhällen är sålunda ej alls anslutna till kartverkets mätningar. Ytterligare en betydande grupp har en ofullständig anslutning. Detta sammanhänger med att kartverkets huvudnät icke varit utbyggda, när mätningar av de lokala näten varit aktuella. I vissa fall har vidare anslutning skett med användning av preliminära koordinatuppgifter från kartverket, vilka senare blivit ändrade, då nya mätningar över större områden blivit färdiga och tillåtit en bättre utjämning av mätningsfelen. Om ett samhälle en gång börjat använda ett visst koordinatsystem för sina mätningar är det ofta senare förenat med avsevärda praktiska svårigheter att vidtaga en omläggning till ett nytt system. Detta skulle nämligen medföra omräkning av ett mycket stort antal koordinatbestämda

144 punkter. I och med den starka utveckling av bebyggelsen, som sker pi många ställen, inträffar emellertid att olika tätortsbildningar växer ihoj. Ligger då mätningar i de olika delarna i olika system uppkommer härvil betydande olägenheter i den gemensamma zon, som måste omfattas av målningar i båda systemen. De mätningar, som utförts för framställning av sjökort, har helt anslutits till kartverkets mätningar. Vattenfallsstyrelsens mera omfattande stoirmätningar i Norrland har även till största delen anslutits till dessa. De geodetiska mätningarna vid kartverket utföres i huvudsak vid verkets geodetiska byrå. Omfattningen av verksamheten framgår av att den helt sysselsätter byråns 26 tjänstemän. Geodetiska arbeten förekommer i mindra omfattning även på fotogrammetriska byrån, i huvudsak för att göra äldra mätningar användbara för den vidare fotogrammetriska bearbetningen. Den årliga omfattningen av sistnämnda verksamhet uppgår till mindre än två personarbetsår. Det bör även observeras att fotogrammetriska stommälningar, som ersätter äldre geodetiska mätningar, utföres inom byrån. Härvid bearbetas 1 500—2 000 modeller per år. Vid kartverkets arbeten eftersträvas att tillgodose de lokala behoven av stomnät. Samarbete sker numera regelmässigt med organisationer, som kan förutsättas ha kvalificerade mätningsuppgifter om hand. Kartverkets tjänstemän söker sålunda alltid kontakt med distriktslantmätarna och stadsingenjörerna i samband med fältarbetena för att om möjligt tillgodose eventuella behov av anslutningspunkter för de lokala mätningarna. I vissa fall kan samordningen av kartverkets geodetiska arbeten med verksamhet som pågår genom andra organ planeras på längre sikt. Så är fallet exempelvis beträffande precisionsavvägningar och trianguleringsarbeten som erfordras för vattenfallsstyrelsens byggnadsprogram i Norrland. Viss långsiktig planering har även förekommit under senare år för att tillgodose behovet av anslutningsmöjligheter inom regioner med livlig bebyggelse- och planeringsverksamhet. Exempel härpå är de förtätningstrianguleringar av huvudnätskaraktär, som kartverket vid sidan av de ordinarie trianguleringsuppgifterna i samarbete med lantmäteriet och vederbörande kommuner utfört i Stockholms- och Norrköpings-regionerna. Lantmäteriets geodetiska arbeten är av varierande slag och förekommer i samband med de förrättningar och uppdrag för olika ändamål som utföres av distriktsorganisationen. Arbetena utgör i stor utsträckning underlag för kartläggning. I vissa fall kan uppdrag avse enbart geodetiska uppgifter eller kartläggning med geodetiska eller kombinerade geodetiska och fotogrammetriska förfaranden. Vid förrättningar tjänar kartan i princip två olika syften. Det ena är att ge de informationer om terräng, topografi, ägoslag, fastighetsindelning och äganderättsförhållanden ni. m., som behövs för lösandet av förrättningsuppgiften och därigenom tjäna som underlag för planerings-, värderings-, pro-

145 jekterings- och andra åtgärder, med andra ord att vara grundkarta. Det andra syftet är att åskådliggöra och säkerställa förrättningsresultatet för framtiden, att redovisa vid förrättningen fattade beslut. I de fall förrättning till sitt innehåll eller omfattning är begränsad kan grundkarta undvaras och sålunda endast en redovisningskarta upprättas. Detta är regel vid den till antalet största delen av förrättningarna, t. ex. de flesta avstyckningar, gränsbestämningar och inlösningsförrättningar. Sedan det flygfotogrammetriska bildmaterialet blivit tillgängligt, kan numera flygbilden eller en bearbetningsprodukt av denna många gånger ersätta eller utgöra grundkarta. Samma ändamål kan också i vissa fall den ekonomiska kartan fylla. Kartläggning i lantmäteriets uppdragsverksamhet sker för en rad skilda ändamål. Den dominerande uppgiften är dock att upprätta grundkartor för stadsplaner, byggnadsplaner och generalplaner samt att utföra s. k. ägomätningar. Då sådana uppgifter avser större områden sker kartläggningen numera nästan uteslutande med kombinerade geodetiska och fotogrammetriska förfaranden under centralkontorets och kartverkets medverkan, medan för smärre objekt de rent geodetiska metoderna dominerar. I de fall lämpligt bildmaterial finns tillgängligt och en särskild flygfotografering alltså ej behöver ske, blir det fördelaktigt att använda fotogrammetriska metoder även för kartläggning av mindre objekt. Även i de fall, då rent fotogrammetriska kartframställningsmetoder ej kan komma i fråga, underlättas arbetena ofta genom tillgång på bildmaterial. De geodetiska mätningarna utföres huvudsakligen av distriktsorganisationens olika lokala enheter. Råd och upplysningar etc. vid förekommande större stommätningar lämnas dock till enheterna av lantmäteristyrelsen eller centralkontoret, vars personal även i vissa fall biträder vid planering av stomnät och med mätningsarbeten m. m. Behovet av samverkan mellan lokalenheterna och centralkontoret vid utförande av geodetiska stommätningar har under senare år accentuerats genom införandet av fotogrammetriska förfaranden och matematikmaskinberäkningar. Instrument, som erfordras för kvalificerade stommätningsarbeten, är i regel ej utplacerade i de lokala enheterna utan utlånas vid behov från det centrala instrumentförrådet. Fotogrammetriska stommätningar utföres av centralkontoret. Såsom närmare berörts i 2 kap. har lantmäteristyrelsen genom sin stadsbyrå vissa geodetiska arbetsuppgifter för stadsmätningsväsendet. Styrelsen skall sålunda på framställning av byggnadsnämnd upprätta program för triangelmätning eller andra grundläggande kartläggningsarbeten av tätorter. Vidare skall styrelsen utöva viss kontroll över ifrågavarande arbeten. En uppfattning om ungefärliga arbetsinsatser i lantmäteridistrikten och övriga lokala enheter för mälningstekniska och därmed sammanhängande arbeten kan erhållas ur den i 4 kap. refererade undersökningen rörande arbetsfördelningen m. m. år 1956. Enligt denna undersökning var tidsåtgången för mätnings-, uts läknings- och markeringsarbeten, beräkningsar10—90G323

146 beten och karteringsarbeten för lantmätare 416 arbetsmånader eller 12,6 (v av totalarbetstiden, för mätningstekniker och lantmätaraspiranter 3 241 arbetsmånader eller 79,3 % av totalarbetstiden och för kontorspersonal 1 569 arbetsmånader eller 35,2 % av hela arbetstiden eller för all personal tillsammans 5 226 arbetsmånader och 44,3 % av totala arbetstiden. Det övervägande flertalet ärenden, vid vilka geodetiska arbeten förekommer, avser små områden, spridda över hela landet. Riksnätsanslutning av mätningarna kan i regel icke ske, såvida ej objektet ingår i ett större område, för vilket redan upprättats en grundkarta, vars stomnät är anslutet till rikets nät. Vid kartläggningsuppdrag av större omfattning eftersträvas emellertid att ansluta de lokala stomnäten till rikets nät. Hittills har sådana uppdrag huvudsakligen gällt grundkartor för större tätorter. Vid sådana större skiften eller andra fastighetsregleringar, där nymätning erfordras, förekommer också stommätningar av sådant omfång att riksnätsanslutning ibland kan bli aktuell. Om fastighetsregleringsverksamheten i framtiden skulle få avsevärt större omfattning än nu och, som den verkställda inventeringen antyder, huvudsakligen lokaliseras till ett fåtal län, kan emellertid nya förutsättningar uppstå för samordningen med rikets nät av större stommätningar. I betydande utsträckning kan sådana stommätningar i så fall antagas bli utförda med fotogrammetriska metoder. Lantmäteriets och kartverkets samarbetsdelegation har beträffande denna fråga behandlat de problem, som uppkommit genom den tekniska utvecklingen och tillkomsten av nytt bildmaterial från 10 000 meters höjd. Delegationen har uttalat att den nya stommätningsmetodiken synes komma att medföra vissa samordningsproblem. Den stommätning, som genom fotogrammetrisk modelltriangulering sker för den allmänna kartläggningen, synes nämligen med obetydligt merarbete kunna göras med sådan noggrannhet att den kan utnyttjas även för de kartor, som erfordras vid fastighetsregleringar i Norrlands inland. Om det kunde förutses att större områden, som vore föremål för ekonomisk kartläggning, i en relativt nära framtid skulle bli föremål för omreglering, borde kartverkets och lantmäteriets arbeten så samordnas att båda verken kunde utnyttja varandras arbeten. En första åtgärd kunde i så fall vara att en stomme för kartframställning i större skala bestämdes samtidigt med den fotogrammetriska bearbetningen av höghöjdsmaterialet för stommen till den ekonomiska kartan. Fotogrammetriska arbeten Den fotogrammetriska verksamheten i lantmätcriväsendet och kartverket har delvis berörts i det föregående. I 2 kap. har lantmäteriets distriktsorganisations centralkontor behandlats. En redogörelse för kartverkets fotogrammetriska verksamhet i fotogrammetriska byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen har lämnats i 5 kap., varjämte i 6 kap. upptagils vissa aktuella frågor rörande organisationsformen för denna verksamhet.

147 För atl närmare belysa sambandet mellan de fotogrammetriska arbetena i de bägge verken synes det vara lämpligt att ur organisatoriska synpunkter indela verksamheten i följande {'em huvudgrupper av åtgärder, nämligen flygfotografering och laboratoriearbeten som en förslå grupp, distribution och service beträffande fotomalerialet i en andra grupp, bearbetning i större stereoinstrument i en tredje grupp, fältarbeten för uppgifter som delvis utföres i större stcreoinstrument i en fjärde grupp samt slutligen enklare fotogrammetrisk bearbetning och annan verksamhet som endast kräver relativt enkel instrumentutrustning i en femte grupp. Av de olika åtgärdsgrupperna handhas för närvarande de första, andra och tredje företrädesvis av centrala organisationer under det att de övriga inom lantmäteriets verksamhet är decentraliserade till de lokala organisationsenheterna. Vid kartverket bedrives hela verksamheten för den allmänna kartläggningen centralt. I den arbetsprocess, som utföres med utnyttjande av den fotogrammetriska tekniken, erfordras för olika fall elt mer eller mindre utvecklat samarbete mellan de olika leden i produktionskedjan. I fråga om de allmänna kartarbetena löses arbetsuppgifterna i direkt samverkan mellan kartverkets olika organisationsenheter. Ett visst område bearbetas således successivt av geodetiska och fotogrammetriska byråerna samt därefter av de ekonomiska och topografiska kartbyråerna. Beträffande beställningsarbeten vid kartverket eller förrättningar och uppdrag inom lantmäteriet blir samarbetet mera komplicerat att organisera. Inom lantmäteriets verksamhet vänder sig beställaren eller sakägaren i regel till dislriktslantmätaren. Sedan vederbörande uppgift preciserats och efter erforderliga förberedelsearbeten t. ex. i form av fastighetsutredningar och anskaffande av översiktskartor kontaktas den centrala distributionsoch serviceorganisationen för beställning av erforderligt material. Denna kontakt sker i regel med centralkontoret, som i sin tur kontaktar kartverket för att erhålla uppgifter om förefintligt material. Allt efter omständigheterna i det enskilda fallet beställer centralkontoret ny flygfotografering eller material från äldre flygningar från kartverket. Stereoarbetet och större beräkningsarbeten utföres av centralkontoret under det att lantmäteridistrikten ombesörjer rekognoscering, markering och signalisering av stom- och stödpunkter, mätning och i vissa fall beräkning härav samt bildinventering och motsvarande åtgärder. Efter stereoarbetena erforderliga kompletteringsmätningar, kartering, fastighetsredovisning och övriga arbeten utföres likaså i de lokala enheterna. Vid beställning av kartläggningsarbeten vid kartverket förekommer olika alternativ för arbetsfördelning. Arbetet kan helt utföras vid kartverket. Ofta har emellertid beställare egna organisationer för lokala fältarbeten. Detta är exempelvis fallet med vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen samt alla större städer. I sådana fall utföres normalt de lokala arbetena, signalisering, bildinventering m. in. genom beställares egen försorg under det att eventuell flygfotografering, alla laboratoriearbeten samt stereoarbeten utföres av kart-

148 verket. Slutligen finnes även samma alternativ som i fråga om beställningar från centralkontoret, d. v. s. att endast flygfotografering och laboratoriearbeten utföres vid kartverket. Detta gäller framför allt när någon privat fotogrammetrisk mätningsbyrå anlitas, men även för vissa arbeten inom vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. fl. Den statliga verksamheten för flygfotografering och laboratoriearbeten såväl för de officiella kartorna som för behovet hos olika konsumenter av fotogrammetriska produkter är centralt organiserad i kartverket. Organisationen har närmare behandlats i 5 och G kap. Flygfotograferingen är den mest kapitalkrävande delen av den fotogrammetriska verksamheten. För att utnyttja flygplan och kameror så intensivt som möjligt är det nödvändigt att inom samma organisation ha tillgång till ett så omfattande och geografiskt utspritt fotograferingsprogram som möjligt. Om verksamheten liksom hittills begränsas till Sverige blir utnyttjandet av materialet dock alltid låg genom att fotograferingsperioden är begränsad till sommarhalvåret. I de avtal som från och med flygsäsongen 1958 tecknats om förhyrning av två flygplan från privat bolag har förutsatts att flygplanen under vintern skall utnyttjas för flygfotografering utomlands eller för annan verksamhet. För distribution av fhjgfotogrammetriskt material åt olika konsumenter finns för närvarande en central statlig organisation i kartverket. I samband med omorganiseringen av den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket har serviceverksamheten koncentrerats till planeringsavdelningen. Denna åtgärd överensstämmer med fotogrammetriutredningens förslag att inrätta en särskild kontaktsektion vid den fotogrammetriska verksamheten vid karlverket för att bl. a. erhålla en förbättrad service gentemot beställarna. I yttrandena över utredningens betänkande framhöll flertalet av de myndigheter och organisationer som företrädde konsumentintressen vikten av bättre upplysning, rådgivning och service inom den fotogrammetriska beställningsverksamheten. Under det senaste året har viss decentraliserad service vuxit fram i vissa norrlandslän. I skogsvårdsstyrelsernas regi har sålunda upplagts bildarkiv omfattande hela eller stora delar av länen. Arkiven har bekostats av konjunkturutjämningsmedel. Servicen är i huvudsak begränsad till skogsbruket. Innan material utlämnas till konsumenterna underkastas det granskning ur militär sekretessynpunkt genom militärbyråns försorg. Organisationen i stort för bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument i lantmäteriväsendet och kartverket har beskrivits i 2 respektive 5 och 6 kap. Med större stereoinstrument avses här sådana som med avseende å atnvändbarhet och noggrannhet hänföres till första och andra ordningens i n strument. I landet vanligen förekommande instrumenttyper av denna a r t är Zeiss Stereoplanigraf och Wild A 5 och A 7, vilka är universellt använid-

149 bara instrument av första ordningen. Anskaffningskostnaden för dessa instrument uppgår till ungefär 250 000 respektive 220 000 kronor. Instrument av typ Wild A 5, som ej längre tillverkas, har numera ersatts av A 7. Förekommande instrument av andra ordningen är t. ex. Wild A 6, numera ersatt med Wild A 8, vilka väsentligen är avsedda för grafisk fotogrammetri med hög noggrannhet och medelstora skalor. Anskaffningskostnaden för Wild A 8 är ungefär 120 000 kronor. Vidare förekommer instrument med måttlig noggrannhet avsedda för grafisk kartering i små skalor samt för projektering och planläggning. Sådana instrument är t. ex. Kelsh Plotter och Balplex, vilka betingar anskaffningspris på cirka 50 000 respektive 30 000 kronor. Bland förekommande kompletterande utrustning kan nämnas koordinatregistreringsverk med talomvandlare och hålremsstans till Wild A 7 och A 8, vilka utför halvautomatisk registrering på hålremsa av punktnummer och koordinater och möjliggör helautomatisk beräkning. Wild har under det senaste året framkommit med ett nytt stereoinstrument, en stereokomparator, till ett pris av ca 330 000 kronor. Detta instrument möjliggör mätningar med något större noggrannhet än de ovan omnämnda precisionsstereoinstrumenten. Den 1 juli 1959 har kartverket en stereoplanigraf, två Wild A 7 och en Wild A 5, två Wild A 8 och fyra Wild A G, 8 stycken Balplex samt ett större antal äldre Multiplexinstrument. Dessutom har under senare år ett instrument av typ Wild A 5 förhyrts av försvarsstaben. Ett av instrumenten av typ Wild A 7 är försett med koordinatregistreringsverk. I lantmäteriets centralkontors instrumentutrustning ingår den 1 juli 1959 ett instrument av vardera Wild A 5 och A 7 samt två instrument av typ Wild A 8. På utrustningsprogrammet för budgetåret 1959/60 står ytterligare en Wild A 8 samt ett koordinatregistreringsverk. Enligt ett av riksdagen godkänt uttalande i 1959 års statsverksproposition bör det instrument av typ Wild A 8, vartill medel an-visats, ej användas enbart i lantmäteriets egen fotogrammetriska verksamhet utan, efter vederbörligt samråd, även utnyttjas för lantbruksnämndernas och kartverkets räkning i den utsträckning dessa myndigheter skäligen kan anses ha behov därav. Bland övriga statliga myndigheter eller instilulioner, som år 1959 i sin verksamhet utnyttjar egna stereoinstrument av första eller andra ordningen, märks väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, tekniska högskolan och försvarsstaben. Dessutom finnes enligt uppgift fem privata firmor med liknande utrustning och fotogrammetrisk bearbetning på sitt program. Bearbetningsverksamheten för beställningsändamål i kartverket avser trianguleringsarbeten och kartframställning i alla vanligen förekommande skalor och för de flesta ändamål, för vilka fotogrammetriskt framställda kartor är i bruk. Beställare är statiiga och kommunala organ, företag och enskilda, vilka ej själva förfogar över erforderliga bearbetningsorganisatio-

150 ner. En viss konkurrens föreligger här, såsom förut antytts, med de privata firmorna. Inom såväl kartverket som centralkontoret sker fotogrammetrisk framställning av grundkartor för stads- och byggnadsplaner. En naturlig uppdelning av marknaden har emellertid skett på detta område. I huvudsak biträder kartverket sålunda vid grundkarteframställning åt kommuner med egna mätningsorganisationer, medan centralkontoret medverkar i grundkarteuppdrag, som åligger distrikten och övriga lokala enheter. För såväl kartverkets egen verksamhet som för olika konsumenter är det en fördel att kartverket vid produktion av fotogrammetriskt material täcker hela fältet från flygfotografering över framställning av olika laboratorieprodukter till ritade kartor i större stereoinstrument. Härigenom kan praktiskt taget alla förekommande behov av produkter tillgodoses. Ofta omfattar den vid kartverket beställda bearbetningen endast en delprodukt i hela det aktuella arbetet. Vid centralkontoret utförda fotogrammetriska arbeten av beställningskaraklär utgör endast delprodukter i de förrättningar och uppdrag som distriktsorganisationens olika lokala enheter har att handlägga. Centralkontoret medverkar företrädesvis vid upprättandet av grundkartor för större fastighetsregleringsförrättningar och för stads- och byggnadsplaner samt vid planering och mätning av stomnät i dylika sammanhang. I samband därmed kan kontoret även biträda med vissa planerings-, projekterings-, värderings- och verkställighetsåtgärder. För den arbetsprocess, i vilken centralkontoret är insatt, erfordras ett samarbete dels mellan kontoret och kartverket för planläggning, beställning och utförande av flygfotografering och material, dels även mellan kontoret och lantmäteriets lokala enheter, vilka gentemot kontoret kan sägas intaga i viss mån samma ställning som beställarna gentemot kartverkets beställningsavdelning. Av den totala arbetsuppgiften vid kartläggning svarar lokalenheterna för den största delen. Ersättningarna för centralkontorets arbeten ingår i de ersättningar, som sakägarna erlägger för vederbörande förrättning eller uppdrag jämlikt lantmäteritaxan. Taxeersättningen påverkas ej av att fotogrammetriska metoder använts, utom i de fall ersättning skall debiteras efter tidsåtgång. Vinsterna, då fotogrammetriska förfaranden utnyttjas, kommer både statsverket och sakägarna tillgodo, de senare bland annat genom förbilligad hantlangning. Lantmäteriets fotogrammetriska kartproduktion under tidsperioden 1950 —1956 motsvarar ungefär l!, av den areal, som kartlagts vid distriktsorganisationens verksamhet under samma tid, därav omkring 1j8 av den areal som berörts av legala förrättningar och cirka */a av den areal, som kartlagts vid fristående uppdrag. Enligt inom lantmäteriet verkställda metodikundersökningar och den inom verken utförda utredningen om flygmaterialets användningsmöjligheter för framtiden synes kunna förväntas att fotogrammetriska metoder i ökad utsträckning kominer att utnyttjas i förrättningsverksamheten, sär-

151 skilt om lanimäteriets medverkan i den yttre rationaliseringen inom jordoch skogsbruket genom fastighetsregleringar kommer att få ökad omfattning. För att ernå en tids-, arbets- och kostnadsbesparande metodik i denna verksamhet kommer sålunda utnyttjandet av fotogrammetriska instrument, förfaranden eller arbetsprodukter att vara av stor betydelse. I det fortlöpande arbetet med att utveckla och förenkla förrättningsmetodiken deltar därför vid sidan av fastighetsteknisk-, fastighetsekonomisk- och annan fastighetsbildningsexpertis helt naturligt också fotogrammetriska specialister. Fältarbeten för uppgifter som delvis utföres i större stereoinstrument omfattar dels de nödvändiga geodetiska mätningarna för att erhålla stöd för den fotogrammetriska bearbetningen inklusive signaliscring eller andra åtgärder för att möjliggöra identifiering i bilderna av de markmätta punkterna, dels inventering av de detaljer i bilderna som skall karteras. Arbetena utföres, som tidigare nämnts, främst inom lantmäteriets lokalorganisation för de arbeten, som utföres av centralkontoret, samt av beställarna själva för de arbeten, som utföres av kartverkets beställningsavdelning. Motsvarande arbeten för de allmänna kartarbetena utföres av geodetiska byrån vid kartverket samt i mindre omfattning av fotogrammetriska byrån. Metoderna för arbetena är tämligen likartade, oberoende av vem som utför dem. Under senare år har avståndsmätning med geodimeter eller annat likartat instrument blivit vanlig. Kartverket disponerar en geodimeter, som i betydande utsträckning använts för att erhålla stöd för på beställning utförda karteringsarbeten i Norrland. Till enklare fotogrammetrisk bearbetning kan räknas vissa metoder som användes för att förse de officiella kartorna med sitt innehåll. Exempelvis interpolation av höjdkurvor under spegelstereoskop och inventering under fältarbete av hela innehållet i ekonomiska kartan. Motsvarande användning av fotobilder inom lantmäteriets verksamhet har hittills varit obetydlig. Den fotogrammetriska tekniken är för närvarande stadd i stark utveckling. Inom lantmäteriet har i samarbete med andra institutioner bedrivits försöksverksamhet och utredningar för att pröva teknikens tillämpning inom nya områden. På senare år har bildtolkningens möjligheter särskilt uppmärksammats. Även om vissa arbeten försöksvis utförts, har emellertid bildmaterialet hittills blivit utnyttjat endast i mycket begränsad omfattning i den praktiska verksamheten inom lantmäteriets lokala enheter. Som inledningsvis omnämnts har därför inom lantmäteriet och kartverket gjorts en gemensam undersökning rörande bland annat flygbildmaterialets användningsmöjligheter inom lantmäteriet. Vid den härvid gjorda inventeringen har i korthet följande användningsområden angetts: Enklare kartframställning med rektifierade eller förstorade fotobilder eller därav framställda bildskisser eller fotokartor som underlag; detaljmätning i förstorade eller rektifierade fotobilder; skogsavfattning med till-

152 hörande beskrivning; ståndskogsuppskattning; planläggning av vägar och andra tekniska anläggningar, bebyggelse m. m.; klassificering av inägojord; inventeringar av olika slag; projektering av vägar och diken; rekognoscering av stoinmätning samt utstakning och säkerställning av gränser och vägar. Det framhålles vidare att över huvud taget bildstudier särskilt i stereo kan ersätta markbesök och fältarbete och på så sätt rationalisera verksamheten vid lantmäteriets olika organisationsenheter. En förutsättning härför är emellertid att bilderna är någorlunda aktuella. Möjligheterna att utnyttja fotogrammetrien inom ovannämnda arbetsområden är enligt den verkställda undersökningen beroende av ytterligare utredningar och försöksverksamhet. Vissa riktlinjer härför har också uppdragits. Bland annat har föreslagits att länslantmäterikontoren bör förses med stråköversikter över verkställda flygfotograferingar samt med en omgång kontaktkopior från de senaste årens fotograferingar. För metodernas praktiska tillämpning erfordras slutligen också viss utbildning av den personal, som skall handha materialet. Inom kartverket har likaledes bedrivits ett omfattande arbete för att förbättra de fotogrammetriska metoderna för kartframställningen samt för att få fram ett bättre bildmaterial. Dessa arbeten berör i första hand de allmänna kartarbetena. Resultaten tillgodogöres även för att förbättra möjligheterna att tillgodose beställarnas växlande behov och önskemål. Därjämte sker även ett utvecklingsarbete direkt i anslutning till beställningsuppgifterna. På grund av dessas mångskiftande beskaffenhet, aktualiseras ofta helt nya vägar att lösa föreliggande problem. Resultatet av utvecklingsarbetet kommer därefter andra beställare och i många fall även de allmänna kartarbetena till godo. Lantmäteriet är som framgått av föregående redogörelse en av kartverkets kunder i fråga om fotogrammetriskt material. Omfattningen av dess beställningar och relationen mellan dessa och den övriga beställningsverksamheten framgår av följande översikt.

År

1956 1957 1958

Därav från lantmäteriet för

Bruttoinkomst vid fotogrammetriska beställningsavdelningen

flygfotografering

laboratoriearbeten

ritade kartor

1895 260: — 1956 513: — 2 870 739: —

127 509: — 79 920: — 56 967: —

25 531: — 110 345: — 79 748: —

588: — 6 665: — 7815: —

Summa

153 628: — 196 930: — 144 530: —

Bruttoinkomsterna från lantmäteriets beställningar vid kartverkets fotogrammetriska beställningsavdelning har under de tre åren 1956—1958 uppgått till ca 7 % av de totala bruttoinkomsterna vid avdelningen. F r å n och med budgetåret 1959/60 har lantmäteriets möjligheter att an-

153 skaffa fotogrammetriskt bildmaterial till förberedande åtgärder i samband med förrättningsverksamheten vidgats. Anslagsposten till kostnader i samband med lantmäteriförrältningar skall sålunda kunna utnyttjas för anskaffande av sådant material redan innan formell ansökan om förrättning föreligger. Särskilt tillstånd skall inhämtas från styrelsen innan anslagsposten utnyttjas för angivna ändamål. Enligt uttalande i jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1959, bör för ett fullständigare utnyttjande av den fotogrammetriska teknikens möjligheter vid kartframställningen och för strukturrationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket en intimare samverkan härvidlag åvägabringas mellan kartverket, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen.

Moderna räknchjälpmedel för lantmäteriväsendets och kartverkets arbets uppgifte r För den inom verken i samråd med kommittén utförda utredningen rörande moderna räknehjälpmedels betydelse för lantmäteriväsendets och kartverkets beräkningar skall nedan lämnas en kort sammanfattning. Rörande hittills uppnådda resultat med datamaskiner i de båda verken redovisas i utredningen bl. a. följande. I lantmäteriet har sedan 1948 fastighetstekniska beräkningar i stort antal utförts med hjälp av hålkortsanläggning vid statistiska centralbyrån. Beräkningarna har legat till grund för jordfördelningen vid laga skifte. Detaljerade program för bearbetning och redovisning med hjälp av hålkortsmaskin av rotvärdes-, mark- och mervärdesberäkningar till grund för ståndskogslikvider enligt den s. k. tabellmetoden har vidare upprättats. Några sådana beräkningar ha dock ännu ej utförts. Program för olika slag av geodetiska beräkningar i datamaskinen Besk har upprättats. Bland sådana beräkningar kan nämnas triangelnätsutjämningar, beräkning av avskärningar, upprättande av riktningsregister, koordinatberäkning av polygontåg, upprättande av koordinatförteckning, ortogonaltransformationer av plana koordinater och Helmerttransformatioiier. Det sistnämnda slaget av beräkningar används även för den form av fotogrammetrisk rymdtriangulering, som går under namnet modelltriangulering. I kartverket har datamaskinprogram utarbetats för bl. a. beräkning och utjämning av höjdnät, för dels transformation av plana koordinater i Gauss-Kriigers projektionssystem till plana koordinater i ett annat system, dels transformation av plana koordinater till geografiska koordinater eller tvärtom, för av- och inskärningar, för upprättande av riktningsregister samt för beräkning av avstånd längs geodetiska linjer på jordellipsoiden. Bland beräkningsuppgifter, som ännu ej lösts med datamaskiner inom lantmäteriet och kartverket, men som med stor sannolikhet skulle lämpa

154 sig härför, namnes utjämning av trilaterationsnät, astronomiska och gravimetriska beräkningar, ellipsoidberäkningar, fotogrammetrisk rymdtriangulering i block enligt stränga metoder, vissa fastighetstekniska och planläggningstekniska beräkningar såsom operationsanalytisk behandling av optimeringsproblem som grund för fastighetsteknisk planläggning, samhällsplanering och teknisk projektering samt bland kamerala och administrativa uppgifter avlöningar, bokföring och statistik. Kostnadsjämförelser har i utredningen gjorts mellan manuella beräkningar och beräkningar med hjälp av Besk för polygontåg och triangelnät. Kostnadsuppskattningarna för polygontågsberäkningar har grundats på tidsstudier och timkostnader beräknade under förarbetena till nu gällande lantmäteritaxa (beräknade självkostnader). För de studerade fallen har den genomsnittliga kostnaden per polygonpunkt vid manuell metod beräknats till 6,81 kronor och vid fullständig beräkning i Besk till 2,33 kronor, varav maskinkostnad 1,34 kronor. Den senare metoden har sålunda beräknats ge en väsentlig kostnadsbesparing. Än mera markanta torde kostnadsvinsterna bli för beräkningar av triangelnät. Beräkningsvolymen har uppskattats dels för lantmäteriets dels för kartverkets beräkningar. Omfattningen av lantmäteriets beräkningar har uppskattats enligt två alternativ. För de fastighetstekniska beräkningarna grundar sig det första på den nuvarande genomsnittliga lagaskiftesverksamheten, som beräknats avse omkring 45 000 hektar per år (verksamheten i Kopparbergs och Norrbottens län inkluderad), och det andra alternativet på en årlig fastighetsregleringsverksamhet som motsvarar 1/20 av det vid den verkställda behovsinventeringen såsom trängande redovisade behovet (3,6 milj. hektar) eller 180 000 hektar. De faktorer, som påverkar beräkningsvolymen, såsom antalet ägofigurer, delfigurer, hävdeskiften, ägoskiften och prickningsklasser har med stöd av tillgängligt material schematiskt uppskattats i relation till arealen. För bedömning av volymen av geodetiska beräkningar i lantmäteriet har en enkät gjorts rörande beräkningsarbeten som avslutats under år 1956. Enkäten har omfattat triangelnät med minst 2 punkter, polygonnät med minst 11 punkter, avvägningar avseende minst 3 knutpunkter samt numeriskt bestämda detalj punkter inom områden med minst 25 punkter. Resultatet har blivit 281 triangelpunkter, cirka 22 500 polygonpunkter, 7 600 avvägda höjdstompunkter och omkring 38 000 detaljpunkter på 177 av de 182 verksamma lantmäteriorganisationerna. Enkäten har legat till grund för beräkning av volymen vid nuvarande genomsnittliga produktion. Som ett andra alternativ har på motsvarande sätt som för fastighetstekniska beräkningar kalkylerats med en framtida fastighetsregleringsverksamhet om 180 000 hektar årligen. Lantmäteriets fotogrammetriska beräkningsvolym har uppskattats med ledning av antalet år 1957 utförda Helmerttransformationer (238) som första alternativ och en uppräkning därav till 3 820 transformationer på grund av framtida fastighetsregleringsverksamhet i ett a n d r a

155 alternativ. För kartverkets del har de geodetiska beräkningarna bl. a. uppskattats omfatta 100 nybestämda och 150 äldre triangelpunkter, cirka 700 avvägda höjdpunkter, 100 trigonometriskt mätta höjdpunkter samt cirka 1 000 detaljpunkter. Utöver dessa mera normala beräkningsuppgifter har man enligt utredningen att räkna med omräkningar av cirka 14 000 punkter i rikstriangu'eringen fördelat på 10 år. Kartverkets fotogrammetriska beräkningar har enligt förd statistik uppskattats omfatta cirka 750 Helmerttransformationer årligen. Efter diskussion av olika alternativ beträffande datamaskiner har de fortsatta övervägandena, utan att ställning tagits till vilka maskintyper som bör anlitas, utgått ifrån en utrustning av typ Alwac III E kompletterad med hålkortsaggregat för fastighetstekniska beräkningar. Anskaffningskostnaden för denna utrustning har angetts till omkring 500 000 kronor. Den uppskattade utnyttjandetiden i en Ahvac-utrustnings centralenhet i dagar per år med effektiv arbetstid av 5 timmar per dag framgår av nedanstående sammanställning, där alternativ I avser nuvarande produktionsvolym och alternativ II volymen vid en tänkt till 180 000 hektar per år utökad fastighetsregleringsverksamhet. Alternativ I Geodetiska beräkningar Lantmäteriet Kartverket

93 15 Summa Totalsumma

108 Alternativ II

Fotogram- Fastigmetriska hetstekberäkniska beningar räkningar

Geodetiska beräkningar

2 16

163 15

199 Fotogram- Fastigmetriska hetstekberäkniska beningar räkningar 32 16

524 Den nya beräkningstekniken kan enligt utredningen ge upphov till betydelsefulla metodikförändringar inom områden för vilka den utnyttjas. Som exempel härpå namnes förenklingar i det geodetiska och fotogrammetriska planläggningsarbetet, ökad användning av fotogrammetriska mätningsmetoder i stället för geodetiska, samt olika åtgärder på det planläggningstekniska området. Med anledning av de dynamiska förhållandena beträffande metodiken kan maskinbehovet i framtiden komma att ökas icke oväsentligt i förhållande till ovannämnda uppskattningar. I utredningen har uttalats att det knappast råder någon tvekan om att datamaskiner väsentligt kan rationalisera lantmäteriets och kartverkets arbeten. Beräkningar över vinsterna har verkställts. En automatiserad beräkning har därvid i lantmäteriet för nuvarande produktionsvolym beräknats inbespara omkring 22 befattningshavare i lokalenheterna. Vid en ökad verksamhet enligt alt. II blir vinsterna cirka 60 befattningshavare.

156 Rationaliseringsvinsten räknad i kronor per år har uppskattats till cirka 360 000 kronor för nuvarande omfattning av verksamheten och cirka 1 milj. kronor i det ovannämnda alternativet II. På motsvarande sätt har vinsterna för kartverkets del uppskattats till cirka 4 befattningshavare respektive omkring 60 000 kronor per år. Utredningen har slutligen upptagit vissa synpunkter på organisationen för beräkningsarbetet, varvid diskuterats de tre alternativen inköp av fullständig maskinutrustning, förhyrning och uppställning i egna lokaler av maskinerna samt förhyrd maskintid vid en eller flera beräkningscentraler. Ekonomiska

kartan

Ekonomiska kartan framställes vid kartverket. Den färdiga k a r t a n skall innehålla en så fullständig sammanställning över fastighetsindelningen på landsbygden, som kan åskådliggöras i kartans skala 1 : 10 000. För framställningen erfordras genomgång av samtliga äldre lantmäteriförrättningar, som fortfarande innehåller något av betydelse för den aktuella fastighetsindelningen. I samband med redovisningen av fastighetsindelningen genomföres även en översyn av namnen på registerfastigheterna. Ändringar av sådana namn beslutas av lantmäteristyrelsen. Angivna omständigheter har medfört, att ett omfattande samarbete har organiserats mellan kartverket och lantmäteriet. När kartverket börjar planera framställningen av kartor över ett län kontaktas överlantmätaren på ett tidigt stadium och chefen för ekonomiska kartbyrån och överlantmätaren planerar i regel tillsammans de åtgärder, som erfordras. Överlantmätaren låter på kartverkets bekostnad utföra en avskrift av jordregistret, vilken utnyttjas för de senare arbetena inom kartverket. I mån av tillgång på arbetskraft förbereder han även det utredningsarbete, som senare utföres vid kartverket, genom att komplettera befintligt arkivmateriel, exempelvis genom att inskaffa avskrifter av upplåtelsehandlingar för avsöndringar. I samverkan mellan lantmäteristyrelsens utredningsbyrå och vederbörande överlantmätare sker även som en förberedelse för den ekonomiska kartläggningen en genomgång av de fastigheter inom länet, för vilka jordregistret icke innehåller någon hänvisning till lantmäteriförrättning, vid vilken fastigheten tillkommit. Kartverket lånar successivt från länskontoret samtHga arkivakter, som berör det område, som skall kartläggas. Förutom originalakterna från länskontoren lånas även renovationerna från lantmäteristyrelsens arkiv. Därefter utvaljes de akter, vilka fortfarande är av betydelse för den bestående fastighetsindelningen. Detta innebär i allmänhet att det sista skifte, som övergått en by, samt alla senare förrättningar medtages. Kartorna till dessa akter förminskas till arbetsskalan för ekonomiska kartan 1 : 10 000. Härvid utnyttjas i allmänhet renovationerna beträffande äldre kartor, då dessa är

157 lättare att tyda än de i regel illa medfarna originalen. Förminskningarna förses med tydliga uppgifter om resultatet av förrättningen, dels ifråga om omfattningen av nytillkomna fastigheter, dels ifråga om den registrering av fastigheterna, som tillkommit vid jordregistrets uppläggande. Efter kontroll av att alla aktuella akter behandlats, återsändes arkivmaterielet till lantmäteriarkiven och förminskningarna utgör kartverkets material för det vidare arbetet. I fråga om namnen på registerenheterna uppgör kartverket en namnförteckning, vilken insändes till svenska ortsnamnsarkivet i Uppsala. Där granskas n a m n till form och stavning och i förekommande fall föreslås ändringar. Dessa förslag tillställes lantmäteristyrelsen, som efter att ha hört fastighetsägaren, bestämmer namnformen. Med hjälp av förminskningarna från förrättningskartorna insattes fastighetsindelningen på konceptet till ekonomiska kartan i den omfattning detta är möjligt. Under det fältarbete, som erfordras för att inventera de detaljer som redovisas i kartan, anskaffas de kompletterande uppgifter, som behövs för en fullständig fastighelsredovisning. Utöver den legala indelningen redovisas härvid även sämjedelningar. Under arbetet vid kartverket påträffas regelmässigt en del uppgifter, som visar att registreringen av fastigheterna i jordregistret är behäftad med brister och ofullständigheter. Dessa uppgifter anmäles till överlantmätaren, som vidtager erforderliga åtgärder, om möjligt så skyndsamt att den slutliga registreringen kan intagas på ekonomiska kartan före tryckningen. Före tryckningen kompletteras kartan med den fastighetsbildning, som ägt r u m under framställningstiden, genom att under denna tid avslutade förrättningar inlånas till kartverket och tillhörande kartor förminskas och insattes på kartan. Den ekonomiska kartan har ännu icke hunnit framställas över mer än ungefär hälften av hela det område, som omfattas av 1937 års plan. På grund av angelägenheten att forcera nyframställningen har ännu icke några resurser kunnat avdelas för åjourhållning av de först framställda bladen. En partiell åjourhållning sker dock sedan början av 1940-talet därigenom att överlantmätaren genom länskontoret fortlöpande för in alla ändringar i fastighetsindelningen å ett exemplar av svarttrycket. Den ekonomiska kartans skala tillåter emellertid icke en tillräckligt detaljerad redovisning av fastighetsindelningen i tätorterna. I dylika fall upplägges på länskontoren särskilda specialer i större skala. Dylika specialer kan i många fall med fördel framställas på kartverket i samband med nyframställningen, emedan alla de akter, som erfordras härför, ändock måste genomgås i samband med förarbetena för den ordinarie kartan. Ovan omnämnda utredning om länslantmäterikontorens framtida utnyttjande av den ekonomiska kartan och härav eventuellt föranledda återverkningar på framställningen av densamma företogs närmast för att få fram riktlinjer för att lösa lantmäteriets behov av aktuella översikter över fastig-

158 hetsindelningen. Under den tid utredningen bedrivits har lantmäteristyrelsen den 1 mars 1957 utgivit anvisningar angående upprättande och förande av fastighetskarta och bestämmelsekarta på grundval av ekonomiska kartan. I dessa anvisningar har föreskrivits, att ekonomiska kartan på länslantmäterikontoren skall begagnas för upprättande och förande av deis en fastighetskarta, dels en bestämmelsekarta. Fastighetskartans syfte är att hålla ekonomiska kartans redovisning av fastighetsindelningen aktuell. Vid tät fastighetsbildning skall i mån av behov upprättas specialer i skala 1 : 2 000, motsvarande en 25-del av ekonomiskt kartblad. Bestämmelsekarta, som likaledes upprättas med ekonomiska kartan som grund, skall redovisa de områden för pianer och bestämmelser, som bör beaktas vid fastighetsbildning. 1 en i december 1957 upprättad sammanfattning av utredningsuppdraget har framhållits att åjourhåilningsproblemet rörande fastighetsindelningen på ekonomiska kartan kunde anses löst genom lantmäteristyrelsens förenämnda anvisningar. I fråga om upprättande av specialblad föreslogs, att dessa skulle upprättas av länslantmäterikontoren för län där ekonomiska kartan redan är upprättad eller för område där grundkarta finnes. I övriga fall borde speciaibladen upprättas på kartverket i samband med ekonomiska kartans framställning. Vidare föreslogs att de fastighetsutredningar, som sker inom lantmäteriet och kartverket skulle systematiseras så att de blev lättare tillgängliga och mera användbara för arbetena inom båda verken. Bl. a. borde blanketter uppläggas för äldre förrättningsakter, i varje fall för alla äldre primärskiften, och successivt ifyllas vid utredningar, som berörde akten. Vid kartverket användes numera försöksvis en dylik blankett. Problemet att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan lantmäteriet och kartverket vid arbetena för framställning av ekonomiska kartan har berörts vid de arbeten, som utförts av verkens samarbetsdelegation. Fastighetsutredning har för ett försöksområde inom Västerbotten utförts dels inom lantmäteriet dels inom kartverket. Inom lantmäteriet tillämpades en annan metod för sammanställning av fastighetsindelningen än den vanliga vid kartverket. För försöksområdet gav denna metod ett godtagbart resultat till lägre kostnad än kartverkets traditionella metod. Detta sammanhängde med att fastighetsindelningen inom området var enklare än genomsnittligt samt att vid arbetet funnits tillgång till personal, som tidigare arbetat med fastighetsförhållandena inom området. Enligt delegationens bedömning torde det knappast vara att förvänta att personal med ingående kännedom om fastighctsförhållandena kan finnas tillgänglig i så stor utsträckning att metoden skulle kunna tillämpas i större omfattning. Vissa arbeten i övrigt, såsom bildinventering och karteringar, hade utförts inom lantmäteriorganisationen. Delegationen angav som slutsats av dessa arbeten, att de icke tydde på att något skulle vara att vinna på en decentralisering av ifrågavarande arbeten. Inom kartverket pågår för närvarande vissa försöksarbeten, som berör ekonomiska kartan. I samband med framställning av en ny topografisk

159 karta över Gotlands län utförs sålunda försök med en äjourhållning av ekonomiska kartan. Vid Kiruna-trakten pågår vidare framställning av dels ekonomisk, dels topografisk karta för att erhålla erfarenhet av kartframställningsproblem i Norrlands inland. Enligt uttalande i jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1959 är det angeläget för ett snabbare genomförande av den yttre rationaliseringen inom jord- och skogsbruk att arbetet med att framställa ekonomiska kartan inom Kopparbergs län och det inre av Norrland påskyndas.

ÅTTONDE K A P I T L E T K o m m i t t é n s förslag i frågan o m s a m m a n s l a g n i n g a v eller s a m v e r k a n m e l l a n l a n t m ä t e r i v ä s e n d e t och k a r t v e r k e t

En eller två organisationer Allmänna synpunkter på verksamheten inom de båda verken

Lantmäteriväsendet har till huvuduppgifter att ny- och oinbilda fastigheter för jordbruks-, skogsbruks-, bebyggelse- och andra ändamål, att bestämma och redovisa fastighetsindelningen samt att utföra olika åtgärder som äger samband därmed, såsom vägförrättningar, planeringar och grundkartläggningar. Verksamheten har rättsligt, tekniskt och ekonomiskt innehåll. Bedömanden och beslut av jord- och planpolitisk innebörd ingår som viktiga beståndsdelar däri. Verksamhetens omfattning, inriktning och lokalisering är väsentligen betingad av en mängd initiativ från markägare, kommuner och andra sökande till de skilda förrättningarna och uppdragen. Uppgifterna löses såsom regel efter besök på vederbörande förrättnings- eller uppdragsställe och sammanträffande med sakägarna vid formella sammanträden eller på annat sätt. Kontakter med byggnadsnämnder och andra organ i kommunerna samt med olika myndigheter på länsplanet erfordras ofta i samband därmed. Genom besluten vid 1959 års riksdag angående ändrad målsättning för jord- och skogsbruksrationaliseringen har lantmäteriets inriktning på denna verksamhet blivit ytterligare framhävd. En fastare organiserad samverkan mellan lanimäteriet och de andra myndigheter och organ, som på olika sätt är inkopplade på dessa uppgifter, har även härigenom kommit till stånd. Förutsättningarna för lantmäteriverksamheten har lett till en i huvudsak decentraliserad organisation. Huvuddelen av lantmäteriväsendets personal (omkring 1 4G0 tjänstemän) är således organiserad i över 200 enheter — länslantmälerikontor, distrikt, skiftesorganisationer, förfogandeorganisationer och centralkontor — stationerade på mer än 100 olika orter i landet, medan den centrala ledningen utövas av en till personalnumerären förhållandevis liten verksstyrelse (ca 70 befattningshavare). I denna organisation är verksledningen i förhållande till den producerande verksamheten inordnad enligt principerna för en stabsorganisation. Kartverkets huvuduppgifter är att upprätta, utgiva och vid behov revidera de officiella kartverken — ekonomiska kartan, topografiska kartan, översikts- och generalkartorna — samt att framställa eldledningskartan. I

161 anslutning härtill utföres vissa vetenskapliga geodetiska och astronomiska arbeten och framställes på beställning specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial m. m. Verksamheten vid kartverket har en i huvudsak teknisk inriktning. Uppgifterna utföres i väsentlig utsträckning systematiskt område för område enligt i förväg uppgjorda planer. Kartverket med dess 365 tjänstemän är för denna verksamhet centralt organiserat. De tekniska produktionsuppgifterna omhänderhas av verkets byråer. Cheferna för dessa byråer ingår samtidigt som ledamöter i kartverket. Med hänsyn till verksamhetens inriktning kan således byråernas organisation och arbetsuppgifter ej direkt jämföras med byråernas i ett förvaltningsorgan som lantmäteristyrelsen. Redogörelser för den närmare innebörden och omfattningen av lantmäteriväsendets och kartverkets verksamhet liksom för sambandet mellan arbetsuppgifterna har lämnats i de föregående kapitlen. Därav torde framgå att de bägge verkens arbetsområden i väsentliga delar innehåller uppgifter av olika innehåll och med skilda syften, men att även verksamheten i vissa viktiga avsnitt innefattar likartade eller med varandra samhöriga arbetsuppgifter. Sambandet kommer till uttryck i de arbeten, som är förknippade med kartframställning. För lösandet av lantmäteriets uppgifter erfordras i allmänhet tillgång till ett kartunderlag. Anspråken på detta underlag kan allt efter förrättningarnas eller uppdragens ändamål och omfattning växla inom vida gränser. I de enklaste fallen kan en översikt, som medger lägesbestämning av förrättningseller uppdragsobjektet, vara tillräckligt, medan för mera omfattande ärenden med komplicerat innehåll fullständiga grundkartor erfordras. I de fall nyframställning av sådana grundkartor måste ske, tillämpas i viss utsträckning samma metoder som de, vilka kartverket använder i sin verksamhet. Likheten i arbetsmetoder leder vidare till att samma slags instrument och annan utrustning samt personal med delvis likartad utbildning erfordras i båda organisationerna. Den tekniska utvecklingen har medfört, att en del av denna utrustning numera kräver avsevärda investeringar, som leder till en centralisering av vissa arbetsmoment och en koncentration av dessa till ett relativt fåtal specialister. Som exempel på utrustning av denna art kan här n ä m n a s : inom det fotogrammetriska området de större precisionsstereoinstrumenten, inom geodesien instrument för elektrooptisk avståndsmätning och inom beräkningstekniken de moderna matematikmaskinerna. För lantmäteriets decentraliserade verksamhet har en rationalisering till följd av den antydda utvecklingen möjliggjorts genom inrättande av en central serviceenhet — distriktsorganisationens centralkontor — samt genom utnyttjande av annan tillgänglig central service, exempelvis inom kartverket och matematikmaskinnämnden. Vid kartframställning enligt de moderna metoderna har härigenom en omfördelning av arbetena kunnat ske så att kostnadsmässigt sett — enligt uppgift från centralkontoret — kartverket svarar 11—906323

162 för cirka 5 %, centralkontoret för omkring 20 % och lantmäteriets lokala enheter för omkring 75 % av totala arhetsvolymen. Genom fotogrammetriens utveckling möj liggöres även rationalisering av flera andra arbeten än kartläggning, såsom t. ex. projekteringar, planeringar, värderingar m. m. Kontorets olika specialister har därför i arbetet med en rationell metodik framförallt för fastighetsregleringar inom jord- och skogsbruket helt naturligt också tagit fasta på fotogrammetriens möjligheter. En icke oväsentlig del av den fotogrammetriska kapaciteten kan därför väntas bli inriktad på olika arbeten i samband med en förväntad ökad fastighetsregleringsverksamhet. I kartverket utnyttjas den moderna tekniken vid framställningen av ekonomiska kartan och övriga officiella kartor samt för den verksamhet som utföres på beställning. Kostnaderna för ekonomiska kartans framställning fördelar sig med ca 15 % för flygfotografering, ca 14 % för fotokartans framställning, ca 62 % för arbetet med fastighetsindelning, fältrekognoscering och kartografi samt 9 % för de tryckkostnader staten bestrider. Båda verken förfogar således över centrala organisationer för bland annat fotogrammetrisk bearbetning i större precisionsstereoinstrument. I lantmäteriet ingår denna organisation som en del av centralkontoret vid sidan om avdelningar för central beräkning samt för fastighetsteknik och fastighetsekonomi. I kartverket är verksamheten organiserad dels på fotogrammetriska byrån för de officiella kartarbetena och i beställningsavdelningens stereosektion för beställningsarbeten. En samorganisation mellan byrån och avdelningen är emellertid aktuell och tillämpas sedan början av år 1959 försöksvis. Både lantmäteriets och kartverkels fotogrammetriska bearbetningsorganisationer har hittills arbetat med resurser, som i förhållande till behoven varit för knappa. De har därför, trots att de utnyttjats intensivt, arbetat med stora balanser, vilket för lantmäteriets lokala enheter och kartverkets beställare varit mindre tillfredsställande ur servicesynpunkt. Då härtill kommer, a t t utvecklingen inte minst inom instrumenttekniken går relativt snabbt, h a r man att räkna med behov av ökade resurser och successiv förnyelse av maskinparken i båda organisationerna. Vid kartframställning över större områden tillämpas, såsom förut belystts, numera vanligen kombinerade geodetiska och fotogrammetriska förfaranden. Förloppet vid färdigställande av en slutlig, fullständig kartprodukt beskriver ett ganska komplicerat arbetsschema, i vilket, om planläggningsmomenten lämnas åsido, de viktigaste avsnitten är fastighetsutredning o<ch annat förberedande arbete, geodetiska stomnätsarbeten, flygfotografering, framställning laboratoriemässigt av fotomaterial, bildtolkning och i vissa fall detaljmätningar på fältet, beräkning av den geodetiska stommen, stereobearbetning, erforderliga kompletteringsmätningar på marken, samt slutlig kartering, kartreproduktion och aktredigering (mätnings- och beräik-

163 ningshandlingar, fastighetsförteckning och beskrivningar i vissa fall). En på detta sätt framställd karta är, även om den i sig själv är att betrakta som en slutprodukt, endast ett underlag för det efterföljande arbete, för vars ändamål den är upprättad. Sådana ändamål kan exempelvis vara en legal lantmäteriförrättning, en planering enligt byggnadslagstiftningen eller en projektering av väg- eller vattenkraftsanläggning. Också i denna senare verksamhet kommer geodetiska och fotogrammetriska metoder till användning. Det här i korthet beskrivna förloppsschemat återverkar helt naturligt på arbetets organisation. Vad först beträffar kartfraraställningen å ena sidan och den verksamhet kartan tjänar å andra sidan, är det organisatoriska sambandet dem emellan olika starkt markerat för skilda verksamhetsområden. Delvis sammanhänger detta med kraven på utbildning och erfarenhet inom dessa båda arbetsområden för de i verksamheten inkopplade specialisterna. Bebyggelseplanering och grundkarteframställning härför har med hänsyn till dessa uppgifters art i princip blivit organisatoriskt åtskilda. Inom lantmäteriet är dock sådana arbeten i många fall förenade. Vid förrättning för fastighetsreglering, som kan sägas innebära en i en rättslig procedur infogad planering och, efter olika värderings- och projekteringsåtgärder m. in., planens omedelbara genomförande, är sambandet mellan kartframställningsledet och övriga förrättningsåtgärder starkare genom att de olika arbetena är intimt sammankopplade med varandra och i stor utsträckning utföres av samma personal. Även om vissa arbetsmoment utbrytes till särskilda centrala eller andra serviceenheter, är behovet av en gemensam ledning och ett samordnat arbete för metodutveckling etc. framträdande. För den geodetisk-fotogrammetriska verksamheten har hos skilda myndigheter, institutioner och firmor organisationen fått olika utformning alltefter förutsättningarna i de enskilda fallen. Huvudsakligen tre skäl torde här vara avgörande, nämligen kapacitetsbehov för fotogrammetrisk bearbetning, möjligheterna att från annat håll erhålla service och sambandet med verksamheten i övrigt. Oavsett organisationsformen är en central flygfotograferings- och laboratorieverksamhet en förutsättning för all fotogrammetrisk verksamhet i landet. Den statliga organisationen härför i kartverket ombesörjer huvudparten av dessa arbeten och förser andra statliga myndigheter, kommuner och andra beställare med bildmaterial. De tre ovannämnda skälen tillsammans torde ha varit bestämmande för att såväl lantmäteriet som de tekniskt projekterande och byggande verken uppsatt egna organisationer för fotogrammetrisk bearbetning såsom hjälpmedel vid lösandet av verken ålagda arbetsuppgifter. För mindre kartkonsumenter och -producenter såsom enskilda kommuner är central fotogrammetrisk bearbetning utanför den egna organisationens ram den rationella och oftast enda möjliga lösningen. Kartverket är i dessa fall den största servicecentralen för foto-

164 grammetriskt material särskilt för verk och kommuner m. fl. med egna organisationer för markmätningar. Det växande behovet och vidgade användningsområdet för fotogrammetrien har emellertid även lett till att under de senaste åren vid sidan av kartverket och lantmäteriet flera andra statliga och privata bearbetningsorganisationer inrättats och utvecklats i snabb takt. Sådana organisationer förfogar i maj 1959 enligt uppgift över 22 stycken stereoinstrument av första och andra ordningen. De är fördelade mellan statliga verk eller institutioner och privata firmor med ungefär lika många instrument på vardera kategorien. Av de nämnda instrumenten har ungefär en tredjedel anskaffats sedan januari 1958, varför utvecklingen ifråga om fotogrammetrisk bearbetningskapacitet alltjämt går mycket fort. För kommuner eller andra kartkonsumenter slutligen, vilka ej förfogar över egen personal för fältarbeten o. dyl., ombesörjer i regel lantmäteriet kartframställningen. Kartverket är den enda fullständiga organisationen i landet för geodeliskfotogrammetrisk kartframställning. Den innefattar såväl geodetisk stoinmätnings- som annan geodetisk verksamhet, flygfotografering, laboratoriearbeten, stereobearbetning och beräkning. För fältarbeten disponerar emellertid verket endast centralt placerad personal, vilket för beställningsverksamheten ofta är en nackdel genom långa reseavstånd. Genom en, bl. a. av denna anledning, naturlig fördelning av verksamheten mellan kartverket, lantmäteriet och vissa andra verk har emellertid dessa olägenheter blivit mindre märkbara. Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet förutsätter med nuvarande organisation tre olika organisationsled, nämligen lantmäteridistrikt eller andra lokala enheter, vilka ytterst ansvarar för slutprodukten, den centrala serviceorganisationen för fotogrammetrisk bearbetning, beräkning m. m. inom verket samt den centrala organisationen för flygfotografering och laboratoriearbeten i kartverket. För lantmäteriet erfordras därför ett samarbete med kartverket för sistnämnda arbetsuppgifter. Ett sådant samarbete är såsom förut antytts, även i allmänhet nödvändigt för andra verk och organisationer, som utnyttjar den fotogrammetriska tekniken. En ytterligare anledning till samverkan inom kartläggningsverksamheten föreligger beträffande stommätningarna samt de geodetiska och fotogranimetriska beräkningarna med hjälp av matematikmaskiner. Också dessa frågor berör även andra verk än lantmäteriväsendet och kartverket. Det är ett allmänt intresse och en naturlig målsättning att större stonnmätningar, så långt det är möjligt, samordnas, dels genom anslutning till ett gemensamt system — riksnäten — dels genom ett utförande så att de kommer till största gemensamma nytta såsom underlag för kommande k a r t läggnings- och andra arbeten. Även om stomnäten i första hand bör planeras med tanke på det ändamål, for vilket de primärt tillkommer, finns dock i

165 allmänhet goda möjligheter att genom relativt enkla kompletteringar och samordnad planering ge dem en vidare och mera långsiktig användning. Dessa möjligheter har genom den moderna beräkningstekniken, tillkomsten av elektrooptiska avståndsmätningsinstrument och den höga noggrannheten i fologrammetriska stommätningar starkt ökat. Både lantmäteriet och kartverket utnyttjar jämte andra verk dessa tekniska resurser i sin verksamhet. För en samordning, som här skisserats, synes en central organisation med överblick över aktuella eller långsiktiga stommätningsprojekt, med ett centralt arkiv innehållande uppgifter över utförda mätningar och med resurser alt lämna service för mera komplicerade mätningar och beräkningar, vara den bästa lösningen. En organisation med dessa möjligheter finns i viss utsträckning redan nu i kartverket. Den av kartverkets huvuduppgifter, som är av största intresse för lantmäteriet, är upprättandet av ekonomiska kartan. Detta intresse anknyter sig såväl till arbetet med kartans nyframställning och åjourhållning som till kartans användning i samband med fastighetsredovisning och som underlag och hjälpmedel i lantmäteriverksamheten i övrigt. Fastighetsredovisningen i landet är såsom framgått av redogörelsen i 2 kap. ordnad på olika sätt för stadssamhällen och för landsbygden. För de förra föres ett fastighetsregister, till vilket hör en registerkarta, medan för landsbygden föres jordregister utan tillhörande karta. Detta senare register är därför endast ett ofullständigt instrument för redovisningen av den aktuella fastighetsindelningen. Då en karta över indelningen i fastigheter såväl inom lantmäteriets verksamhet som inom andra arbetsområden ofta är en nödvändighet, har fastighetskartor förts dels med hjälp av grundkartor för planer dels i form av sammanställningar av förrättningskartor i lantmäterikontorens arkiv. I överlantmätares åligganden ingår att i viss utsträckning upprätta och föra sådana översikts- och sammanställningskartor. Sedan ekonomiska kartan blivit upprättad för ett län, kommer dessa frågor i ett helt nytt läge. Kartan redovisar fastighetsindelningen, så långt detta låter sig göra i kartans skala 1: 10 000. Genom i lantmäteriinstruktionen och av lantmäteristyrelsen utfärdade bestämmelser har regler erhållits för kartans användning som fastighetskarta genom åjourhållning beträffande fastighetsindelningen och genom upprättande och förande av specialkartor i större skala över områden med stark parcellering. Förandet av fastighetskartorna åligger överlantmätaren. Efter hand som detta arbete fortskrider kommer sålunda såsom ett komplement till jordregistret fastighetsindelningen att redovisas på en för landet enhetlig fastighetskarta. För fastighetsredovisningen, som lantmäteriet primärt ansvarar för, är därför ekonomiska kartans upprättande en angelägenhet av största betydelse. Vid förstagångsutgivningen av ekonomiska kartan i ett län organiseras, såsom framgår av föregående kapitel, ett nära samarbete mellan kartverkets ekonomiska byrå och länslantmäterikontoret. Samarbetet, som avser klar-

166 läggandet av gällande fastighetsindelning, varar i regel ett par, tre år och är av engångsnatnr. Detta samarbetsstadium är redan passerat för ungefär halva landet och kan för det nuvarande kartläggningsområdet beräknas vara avslutat omkring 1970. Därefter inträder ett åjourhållningsskede, varför på längre sikt arbetsmetodiken för åjourhållningen blir bestämmande för samhörigheten mellan verken beträffande dessa uppgifter. Det nuvarande samarbetet vid kartans upprättande är välorganiserat och sker efter ett rutinmässigt schema. Speciella frågor rörande verksamhetsområden, där samhörighet föreligger

För att bedöma konsekvenserna av en sammanslagning och fördelarna med en sådan åtgärd erfordras delvis ganska detaljerade studier rörande bland annat metodik- och liknande frågor. Här nedan skall dock vissa huvudfrågor belysas mera principiellt. Bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument Inom bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument föreligger det kanske tydligast markerade sambandet i organisatoriskt avseende mellan lantmäteriväsendets och kartverkets arbeten. Vid diskussionen rörande bearbetningsverksamhetens organisation kan två huvudfrågor urskiljas, nämligen dels frågan om det skulle vara fördelaktigt att sammanföra bearbetningsorganisationerna i de bägge verken till en enhet, dels frågan om verksamheten ger argument för sammanslagning av hela verken. Den förra frågan har ingående analyserats av 1953 års fotogrammetriutredning (SOU 1955:26 sid. 140—147), som efter vägning av olika för- och nackdelar stannat för att föreslå bibehållande av organisationer i båda verken. I lantmäterikommitténs uppdrag ingår att ånyo överväga detta spörsmål. I detta avsnitt skall endast den senare huvudfrågan, verksammanslagningen, upptagas till behandling. En sammanslagning av lantmäteriväsendet och kartverket skulle för den fotogrammetriska verksamheten medföra att i en organisation samlades personal och utrustning för hela arbetsprocessen från början till slut. Lantmäteriets nuvarande verksamhet skulle härigenom bli kompletterad med organisation för flygfotografering, laboratoriearbeten och central distribution, medan kartverket skulle erhålla mera omedelbar tillgång till en decentraliserad fältorganisation. En central stereobearbetningsorganisation, som blev större än någon nu förekommande i landet, skulle tillskapas. Såsom förut nämnts skulle den emellertid icke omfatta hela den statliga verksamheten på detta område. Instrumenten i de båda organisationerna är i stort sett av samma slag och stereooperatörpersonalen på båda hållen har vad beträffar trianguleringsoch kartläggningsuppgifter ungefär samma kompetens. Verksamheten i kartverket är helt inriktad på triangulerings- och kartläggningsuppgifter.

167 Huvuddelen av fotogrammetriavdelningens vid lantmäteriets centralkontor kapacitet tages även i anspråk för sådana arbeten för lantmäteriets förrättningar och uppdrag. Såsom framgått av redogörelsen i 2 kap. har centralkontorets kartframställning hittills till övervägande delen avsett grundkartor för stadsoch byggnadsplaner samt ägomätningar. Den framtida verksamheten kan förväntas i större utsträckning få sin tyngdpunkt i uppgifter i samband med lantmäteriförrättningar, beroende på det stora behovet av fastighetsregleringar och motsvarande verksamhet för jord- och skogsbrukets rationalisering. Förändringarna i kapacitetsbehovet i den fotogrammetriska bearbetningsorganisationen är väsentligen beroende av denna verksamhets framtida omfattning. För sådana uppgifter synes arbetena i precisionsstereoinstrumenten komina att avse dels kartframställning och stommätning dels vissa åtgärder i samband med planering, projektering, avfattning till grund för värdering och verkställighet. Sistnämnda arbeten torde dock, såvitt nu kan bedömas, till icke obetydlig del böra utföras av lokala enheter med enklare instrument. I viss utsträckning synes de emellertid fördelaktigast utföras i de större instrumenten i samband med eller fristående från kartframställningen. Det bör emellertid framhållas, att i avvaktan på ytterligare undersökningar och försök rörande den lämpligaste metodiken för fastighetsregleringar i stort och för fotogrammetriens utnyttjande i samband därmed nu sådana bedömningar endast kan bli relativt osäkra. Fördelarna med att i en gemensam organisation samla lantmäteriets och kartverkets stereobearbetnings verk samhet sammanhänger delvis, såsom förut antytts, med det samband som råder mellan denna verksamhet å ena sidan samt flygfotograferings- och laboratoriearbetena å andra sidan. Detta samband betingas bl. a. därav att bildmaterialets egenskaper i olika avseenden är bestämmande för användningsmöjligheten och sålunda även påverkar valet av bearbetningsinstrument etc. I en organisation med stor arbetsvolym torde vidare möjligheterna ökas att tillgodose de skiftande behoven av fotogrammetrisk service med ett för de enskilda fallen lämpligt val av instrumenttyp och material. En gynnsam inverkan på möjligheterna att anskaffa och ekonomiskt utnyttja en differentierad maskinpark torde kunna påräknas med anledning härav. Förutsättningar för att effektivt utnyttja den kvalificerade personal, som behövs för såväl arbetet i instrumenten som för arbetsledning och utvecklingsarbete, torde slutligen också vara bättre i en stor organisation. Det kan sålunda anföras arbetsorganisatoriska skäl för att samordna den fotogrammetriska bearbetningsverksamheten. Det bör emellertid framhållas, att den verksamhet på detta område, som nu bedrives i de båda verken, har hög effektivitet och ej torde kunna ge anledning till väsentliga invändningar ur organisatorisk synpunkt. Det kan därför diskuteras om fördelarna av en samordning är så stora, att de bör tillmätas avgörande bety-

168 delse för frågan om sammanslagning av verken. Vissa av dessa fördelar synes även kunna vinnas genom en lämplig gränsdragning mellan verksamheterna. Flygbildmaterialets tillhandahållande m. m. De framtida användningsmöjligheterna för och behovet av flygbildmaterial har analyserats av 1953 års fotogrammetriutredning. För lantmäteriets del har frågorna, såsom förut antytts, i samråd med lantmäterikommittén undersökts inom verken. Det synes genom dessa utredningar ha visats att i framtiden fotogrammetriska produkter kan väntas få en väsentligt ökad användning inom olika verksamhetsområden. Redan nu föreligger önskemål, ej minst från lantmäteriets samt jordbrukets och skogsbrukets sida, om ett intensivare utnyttjande av det bildmaterial, varöver kartverket förfogar. Hittills synes detta material ej ha blivit utnyttjat i den utsräckning, som varit möjligt och önskvärt. Detta förhållande torde bland annat sammanhänga med de brister i distributionen ur servicesynpunkt, som en enbart central organisation måste medföra. Konsumenterna får härigenom, även om kartverket bedriver viss upplysningsverksamhet, svårt att erhålla kännedom om verkställda flygfotograferingar och tillgängligt material samt att få rådgivning rörande materialets användning för olika ändamål. Det har även framhållits att bildmaterial i vissa fall ej kunnat tillhandahållas inom önskad tid på grund av otillräckliga resurser vid kartverket. Med hänsyn till flygbildmaterialets allt större betydelse inom skilda verksamhetsområden torde det vara angeläget att möjligheterna för bildkonsumenterna att erhålla kännedom om och tillgång till detta material på allt sätt underlättas. Som ett led i dessa strävanden vore det utan tvivel värdefullt om den centrala distributionsapparaten kompletterades med viss lokal service ute i länen. Sådan service bör i så fall lämnas av personal med erforderlig utbildning inom det fotogrammetriska området, varför lantmäteriet, i första hand genom länskontoren, synes äga goda förutsättningar att biträda härmed. Kommittén kommer därför i det följande att framlägga förslag i denna riktning. För de organisatoriska övervägandena i detta sammanhang är omfattningen av den decentraliserade verksamheten av betydelse, varvid särskilt frågan om organisationen för bildframställningen eller laboratoriearbetena träder i förgrunden. Laboratoriearbetena omfattar två olika grupper av arbeten. Den ena av dessa är framkallning av flygfilmen samt framställning av den första omgången kontaktkopior. Dessa arbeten måste utföras i direkt anslutning till flygfotograferingen. Organisatoriskt måste denna verksamhet alltså samordnas med flygfotograferingsorganisationen. Den andra gruppen av arbeten omfattar framställning av kontaktkopior, förstoringar, rektifierade bilder, diapositiv m. m. för vidare användning för kartframställning eller annat ändamål. Denna verksamhet är beroende dels av tillgången till ett arkiv

169 för fotonegativ, vilka utgör underlaget för arbetena, dels av en relativt dyrbar instrumentutrustning omfattande reproduktionskamera, rektifieringsinstrument, för fotogrammetriskt bruk specialbyggda förstorings- och förminskningsapparater samt enklare fotografisk utrustning. Arkiv- och instrumentfrågan är här starka argument för en central organisation i överensstämmelse med vad som för närvarande är fallet. Detta framträder med ytterligare styrka allteftersom moderna apparater med automatiska anordningar för vinjettering kan anskaffas, vilka med liten insats av personal möjliggör en stor produktion med högsta kvalitet. Praktiskt inverkar även militära synpunkter försvårande på en decentralisering av denna verksamhet genom de krav på granskning av fotomaterial ur sekretessynpunkt, som måste uppfyllas, innan materialet kan utlämnas till allmänt bruk. En decentraliserad laboratorieverksamhet kan vara fördelaktig, om de lokala behoven av bilder blir så stora att organisationen blir bärkraftig. Med de förutsättningar, som för närvarande finnes, torde emellertid kostnaderna för den tidskrävande framställning av flygbildsnegativ, som skulle erfordras för en decentraliserad bildframställning, komma att vara relativt hög i förhållande till arbetet med denna senare bildproduktion. Av ekonomiska skäl torde laboratoriearbetena därför vara bäst lämpade för en central organisation. Länslantmäterikontorens verksamhet på detta område torde sålunda böra avse endast vissa uppgifter för distributionen och service av material, som framställes av en central laboratorieorganisation. Organisatoriskt kommer frågan därför att få begränsade konsekvenser. Stommätningar

m. m.

Beträffande de geodetiska mätningar, som ingår i lantmäteriväsendets uppgifter, är behovet av samordning med kartverket huvudsakligen begränsat till sådana större mätningsföretag där anslutning av stommätningarna till rikets triangel- eller höjdnät kan bli aktuell. Samordningsfrågor av denna art föreligger förutom mellan lantmäteriväsendet och kartverket även med andra statliga och kommunala myndigheter, som enligt vad som anförts i sjunde kapitlet har större mätningsuppgifter om hand. Såsom framgått av den föregående framställningen har behovet av punkttäthet hos den för kartarbetena vid kartverket erforderliga geodetiska stommen genom nytt material och nya metoder väsentligt nedgått. Den geodetiska stommen i plan och höjd för dessa arbeten beräknas därför kunna färdigställas under första hälften av 1960-talet, varefter kartverkets geodetiska byrå kan inrikta sin kapacitet på uppgiften att komplettera förefintliga stomnät så att de blir väl användbara för anslutning av alla större mätningsarbeten. De nu befintliga riksstomnäten med sådan noggrannhet, att anslutning av t. ex. lantmäteriets mätningar därtill kan ske, är första ordningens triangelnät och andra ordningens huvudnät i plan samt precisions-

170 avvägningen i höjd. I plan har dessa nät en punk l täthet av *•/» punkt per k v. mil, medan precisionsavvägningslinjerna omsluter områden med 10—20 mils diameter. Vid framställningen av ekonomiska kartan sker förtätning av stomnätet på fotogrammetrisk väg. Noggrannheten i den på detta sätt bestämda stommen synes under vissa förutsättningar kunna göras tillräcklig även för kartor, som erfordras för vissa av lantmäteriet utförda fastighetsregleringsförrättningar. Stommätningar, där anslutning till rikets nät kan ifrågakomma, utföres av lantmäteriets olika enheter sporadiskt. Enligt uppgift har antalet inom lantmäteriet mätta triangelnät, som anslutits till rikets nät under åren 1954—57, varit i medeltal tolv per år. Med hänsyn till beroendet av utifrån kommande initiativ är den framtida omfattningen och lokaliseringen av sådana företag, med vissa undantag beträffande större tätortsregioner o. dyk, svåra att med säkerhet förutse. I motsats till vad gäller för kartverkets arbeten har därför någon central långsiktig planering med nuvarande målsättning för stommätningsarbetena i lantmäteriet ej kunnat ske. Genom de senaste årens utveckling inom instrumenttekniken och på grund av den fortgående utbyggnaden av riksnäten har möjligheterna att genomföra större stommätningar och att ansluta dem till rikets nät starkt ökat. Av särskild betydelse i detta sammanhang synes vara, om den antydda utvecklingen kan antagas leda till en vidare målsättning beträffande anslutningen av lantmäteriets mätningar till rikets nät, än den som hittills uppställts. En sådan ny målsättning skulle i så fall kunna tänkas gå ut på en strävan att på lång sikt riksnätsansluta alla eller åtminstone huvuddelen av lantmäteriets mätningar. Detta spörsmål är till sin natur nära sammanhängande med frågan om att ersätta nuvarande jord- och fastighetsregister och vissa andra register, som ansluter därtill, jämte registerkartor och andra kartor med översiktlig fastighetsredovisning med en på gemensam stomme byggd kataster. Målsättningens innebörd skulle vara att för stora delar av landet en detaljerad, till rikets nät ansluten stomme utbyggdes och underhölls, som vore av samma karaktär som nuvarande nät i de större tätorterna. Då för de skilda lantmäteriförrättningarna och uppdragen sakägarna i princip icke torde kunna belastas med kostnader för andra åtgärder, än som är direkt föranledda av den föreliggande uppgiften, synes en sådan stommes utbyggnad och underhåll böra ske på det allmännas bekostnad. Detta arbete skulle kräva avsevärda resurser, som nu icke finns tillgängliga, och ge nya utgångspunkter för frågan om samordning av lantmäteriet och kartverket. Det föreliggande förslaget till ny mätningskungörelse har ej upptagit en målsättning som den nu antydda. Det torde även ligga utom ramen för lantmäterikommitténs uppdrag att lämna förslag i denna riktning. Kommit-

171 tens bedömanden i denna del synes därför med beaktande av den skedda utvecklingen böra utgå ifrån nuvarande förhållanden och förslaget till ny mätningskungörelse med innebörd att anslutning till ellar inpassning i rikets triangelnät eller höjdfixnät av stommätningarna sker, om ej uppdragsgivare därigenom belastas med kostnader som ej anses böra åvila dem eller kostnaderna ej kommer att stå i uppenbart missförhållande till kostnaderna för stommätningen i övrigt. Med denna utgångspunkt kan således förutsättas att de stommätningar, som utföres i lantmäteriverksamheten, huvudsakligen kommer att ske i samband med upprättandet av grundkartor för större förrättningar, väsentligen fastighetsregleringar, och för planeringsändamål. I verksamheten för upprättandet av grundkartor för stads- och byggnadsplaner torde en viss avmattning beträffande de större samhällsmätningarna kunna vara att förvänta. Behovet av fastighetsregleringar är emellertid stort och torde kunna leda till en icke oväsentligt utökad verksamhet på detta område. Verkställda inventeringar ger anledning antaga att fastighetsregleringsverksamheten kommer att ha sin tyngdpunkt i de norra delarna av landet, där bl. a. är att märka Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, dit den ekonomiska kartläggningen ännu ej hunnit. För den kartläggning, som erfordras för denna verksamhet, är givetvis, om förutsättningar finns, en samordning av stommätningarna med rikstrianguleringen och med stommätningsarbeten i övrigt i samband med framställningen av ekonomiska kartan naturlig. Formerna för samordningen av lantmäteriets och kartverkets stommätnings- och andra liknande tekniska uppgifter är beroende av bland annat utformningen av den lokala organisationen härför i lantmäteriet. Huvuddelen av de tekniska arbetena i samband med kartläggning utföres i lantmäteriet av distriktsorganisationens lokala enheter vid sidan av andra åtgärder. Viss service lämnas av centralkontoret och länskontoren. Det kan diskuteras om ej en rationellare organisation för de tekniska uppgifterna skulle ernås, om de i större utsträckning samlades i tekniska servicecentraler, som betjänade ett eller flera län. Fördelarna härmed torde väsentligen bestå i att den tekniska verksamheten kom att handhavas av specialistgrupper med högklassig teknisk utrustning, vilka kunde anknytas till en central organisation för planläggning, ledning och tekniskt utvecklingsarbete. Organisationen skulle emellertid även bli förbunden med flera nackdelar. Huvuddelen av de vid förrättningar förekommande geodetiska arbetena utföres av personal, som samtidigt även måste ha andra uppgifter om hand. Arbetena förekommer vid olika tidpunkter av förrättningarnas handläggning. Att t. ex. utbryta dessa arbetsmoment vid smärre förrättningar och förlägga dem till enheter, som ej vore administrativt underställda förrättningsorganisationen, vore knappast tänkbart. De tekniska centralernas uppgifter torde därför huvudsakligen få begränsas till större arbeten i samband med stommätningar och grundkartor. Sådana uppgifter kan emellertid

172 förutsättas bli utförda med kombinerade geodetiska och fotogrammetriska metoder. Den mest kvalificerade fotogrammetriska bearbetningen utföres enligt kommitténs uppfattning fördelaktigast centralt. Likaledes syres stommätningsarbeten av större omfattning böra bedrivas av personal, som är placerad i den centrala organisationen. Att på fotogrammetriteknikens nuvarande utvecklingsstadium decentralisera den erforderliga dyrbara instrumentutrustningen härför har icke synts tillrådligt. Beräkningarna synes likaledes böra utföras centralt med hjälp av matematikmaskiner. De arbetsuppgifter, som således skulle återstå, sedan arbetsmomenten i förrättningsenheterna och i den centrala organisationen fråndragits, har för lantmäteriets uppgifter beräknats icke kunna ge tillräckligt stabilt arbetsunderlag för permanenta tekniska enheter annat än för stora regioner omfattande flera län. Fältarbetena skulle därför medföra långa resor. Personal med liknande uppgifter och utrustning måste ändå finnas i de lokala enheterna. Vissa svårigheter skulle även uppstå att undvika dubbelarbete, att samordna arbetena vid de olika slagen av enheter och att erhålla j ä m n sysselsättning för de olika personalkategorierna. Huvuddelen av de uppgifter, som nu ankommer på kartverkets geodetiska byrå, är otvivelaktigt av sådan karaktär att de bäst lämpar sig för en central organisation. De geodetiska arbetena för de officiella kartorna måste ofta koncentreras till viss landsdel på relativt kort tid. Antalet specialister inom samma ämnesområde är ej heller så stort att en fördelning på flera enheter med fördel kan ske. Denna verksamhet lämpar sig därför ej för en decentraliserad organisation. En viss decentralisering till de skisserade tekniska centralerna skulle dock vara möjlig men kan icke beräknas i väsentlig mån stadigvarande öka deras arbetsunderlag. Kartverkets beställare av fotogrammetriska kartor ombesörjer i regel själva erforderliga fältarbeten. Behovet av lokalt stationerad personal härför är därför för kartverkets del relativt litet. Vid kartverket har detta behov för nuvarande produktion uppskattats till omkring två mätningstekniker per år. Med dessa förutsättningar har kommittén bedömt att de tekniska stommätnings- och liknande uppgifterna liksom hittills huvudsakligen bör utföras dels av lokala enheter, som även har andra uppgifter, dels av centralt organiserad personal. Detta hindrar dock ej att tekniska specialenheter temporärt inrättas om behov uppstår. I detta sammanhang har icke avsetts den tekniska serviceverksamhet, som lämpligen bör anknytas till länslantmäterikontoren och som väsentligen torde böra sikta på uppgifter som ej är förbundna med fältarbete. En sammanslagning av lantmäteriväsendet och kartverket synes således enligt det ovanstående icke erbjuda några väsentligt nya förutsättningar för stommätningsarbetenas organisation.

173 Moderna

hjälpmedel

för

beräkningsuppgifter

Med stöd av den inom lantmäteriet och kartverket utförda utredningen om moderna räknehjälpmedels utnyttjande för de bägge verkens arbetsuppgifter, för vilken utredning redogjorts i föregående kapitel, har kommittén ansett det klarlagt att en vidgad användning av matematikmaskiner för olika geodetiska, fotogrammetriska och fastighetstekniska beräkningsuppgifter redan har och i framtiden i ökad omfattning kommer att medföra en icke oväsentlig rationalisering av arbetet och öppna nya möjligheter för arbetsbesparande metodikförändringar inom skilda avsnitt av verksamheten. Dessa rationaliseringsmöjligheter bör därför utan tvekan tillvaratagas. Den relativt begränsade beräkningsvolym, som i utredningen redovisats för kartverkets arbeten, sjmes emellertid göra att beräkningsarbetena har föga betydelse för bedömande av frågan om sammanslagning av verken.

Ekonomiska

kartan

Arbetet med ekonomiska kartan innefattar två delspörsmål, nämligen dels nyframställningen av kartan, dels kartans åjourhållning. Här gäller frågan om dessa uppgifter bör vara centraliserade som nu eller kan fördelas mellan de olika länslantmäterikontoren. Av arbetena vid framställningen av ekonomiska kartan vore det tänkbart att till länskontoren decentralisera uppgiften att genom arkivutredning och undersökningar på marken klarlägga fastighetsindelningen, vilket är den kvantitativt största uppgiften i sammanhanget. En överflyttning av dessa arbetsuppgifter till länskontoren skulle medföra att nuvarande omfattande sändning av arkivakler till kartverket kunde inskränkas. Samtidigt skulle vissa möjligheter uppstå att för dessa uppgifter utnyttja personal, som genom sin tidigare verksamhet äger förtrogenhet med fastighetsförhållandena, ehuru personal som samtidigt har erforderlig rutin för uppgifterna ej kan beräknas vara tillgänglig i nämnvärd omfattning. För ett medelstort län har den erforderliga heltidssysselsatta personalen för här berörda arbetsuppgifter schematiskt beräknats uppgå till omkring 10 personer under 4 år, varefter arbetet upphör och flyttas till ett annat län. En sådan personaldisposition torde ej utan stora svårigheter kunna tillämpas i större skala. Svårlösta lokal- och arbetsledningsproblem skulle även uppstå. Den centrala organisationen erbjuder ur dessa synpunkter otvivelaktigt stora fördelar. Den förut omnämnda samarbetsdelegationen i lantmäteriet och kartverket, som gjort vissa försök att till länskontoren decentralisera arbetsuppgifter i samband med framställningen av ekonomiska kartan, har dragit den slutsatsen att försöken icke tyder på att något torde vara att vinna genom en decentralisering av ifrågavarande arbeten. Med hänsyn till vad nu framhållits, torde det knappast vara realistiskt,

174 att för de län, där nyframställningen av ekonomiska kartan ännu återstir, bryta den väl intrimmade centrala organisationen och förvandla den till tillfälliga småavdelningar i dessa län. Enligt nu gällande plan för ekonomiska kartans utgivning kommer omkring år 1970 att inträffa en radikal förändring i de ekonomiska kartarbetena. Förstagångsframställningen återstår då endast för de inre delarna av Norrland. För landet i övrigt inträder i stället ett åjourhållningsskede. Den på längre sikt avgörande frågan för samhörigheten i arbetsuppgifterna blir därför arbetsmetodiken för åjourhållningen av ekonomiska kartan. Hur denna skall utformas kan ej i detalj avgöras förrän försök gjorts. Sådana försök har påbörjats av kartverket i Gotlands län, men några slutsatser därav kan ännu ej dragas. Vissa utgångspunkter för de organisatoriska frågorna kan emellertid redan nu erhållas. Vid karlans åjourhållning blir redovisningen av fastighetsindelningen på grund av länslantmäterikontorens nuvarande verksamhet därmed en mycket lilen uppgift. Arbetet kommer därför att huvudsakligen ta sikte på äjourhållning av planbilden i övrigt t. ex. beträffande vägar, bebyggelse och ägoslag. I detta arbete blir karlografiska och liknande arbetsmoment mera dominerande relativt andra moment än nu. Här bör observeras det samband som finns mellan ekonomiska och topografiska kartorna. Produktionen av en ny topografisk karta har påbörjats år 1954. Denna karta synes komma att åjour hållas i genomsnitt vart 10 år. Åjourhållningen av ekonomiska kartan synes kunna ordnas bäst och billigast, om den i största möjliga utsträckning sker parallellt med nyframställningen och åjourhållningen av topografiska kartan. I detta syfte har redan innehållet i de båda kartorna samordnats så långt detta är lämpligt och möjligt. Ekonomiska kartan torde på grund härav böra åjourhållas efter topografiska kartans bladindelning, där varje blad innehåller flera ekonomiska kartblad, och med differentierade åjourhållningsintervall. Metodiken för åjourhållning av planbilden synes kunna utformas på två sätt. Det ena är att den aktuella planbilden åstadkommes genom med lämpliga tidsintervaller insatta fältrekognosceringar och på underlag av en för ändamålet utförd flygfotografering. Denna metodik leder förmodligen till en central organisation. Den andra metoden innebär att lokala organisationer ordnas med uppgift att successivt införa alla förändringar ungefär såsom åjourhållningen av fastighetsindelningen nu sker. Även denna åjourhållning torde i viss utsträckning få grunda sig på fältrekognoscering, då det icke torde vara möjligt att ordna ett fullständigt rapportsystem. Enligt hittills tillgängliga erfarenheter torde den decentraliserade organisationen bli dyrbarare och mera svåradministrerad än den centrala. Å andra sidan innebär den decentraliserade organisationen fördelen att ha tillgång till ett kontinuerligt åjourfört kartverk. Denna fördel har dock icke ansetts uppväga merkostnaderna, varför kommittén stannat för att rekommendera

175 en central organisation för ekonomiska kartans åjourföring för utgivning av reviderade upplagor. Principskiss till ett sammanslaget verk

Kommittén har diskuterat olika alternativ för en samordning av lantmäteriväsendet och karlverket samt konsekvenserna därav för organisationen av verkens olika åligganden. Härvid har de samhöriga arbetsuppgifternas relativa betydelse i förhållande till den totala verksamheten ansetts böra beaktas. Förutom frågan om eventuell decentralisering eller centralisering av arbetsuppgifter, som behandlats i det föregående, blir därjämte möjligheterna att på lämpligt sätt utforma den sammanslagna centrala organisationen ett huvudspörsmål. Vid bedömande av hur den centrala organisationen rent principiellt skulle kunna utformas, uppträder en del problem, som sammanhänger med olikheterna i verkens arbetsuppgifter och uppbyggnad. Teoretiskt är flera olika lösningar tänkbara. För ett verk av den storlek och med de uppgifter, varom här blir fråga, torde i verksledningen under generaldirektören en överdirektör bli erforderlig under alla förhållanden. Med denna förutsättning blir den väsentligaste frågeställningen dels om personal för produktionen av de officiella kartorna skall ingå i styrelsen eller organiseras som ett underlydande linjeorgan, vilket i styrelsen representeras av en eller flera byråer, dels om överdirektören skall förestå en avdelning motsvarande nuvarande kartverket eller vara souschef för hela verket. För en lösning med en styrelse, som är ett renodlat stabsorgan, talar lantmäteriväsendets nuvarande verksamhet och organisation. För kartverksdelen skulle en sådan lösning medföra behov av flera byråchefer i styrelsen samtidigt som högt kvalificerade produktionsledare skulle erfordras. För en teknisk produktion av denna art är det mycket svårt att skilja de ledande funktionerna från driftsenheterna. En viss dubblering av tjänster skulle vidare härigenom bli ofrånkomlig. Driftscheferna torde därför böra ingå i verksledningen. Med hänsyn till bl. a. behovet av samordning mellan olika verksamhetsområden i det sammanslagna verket synes överdirektören böra ha ställning som souschef. I kartverkets verksamhet föreligger ett påtagligt samband mellan ekonomiska och topografiska byråernas arbete samt arbetet med framställningen av eldledningskartan i militärbyrån. Detta samband torde ytterligare förstärkas, sedan arbetet med ekonomiska kartan efter år 1970 huvudsakligen kommer att inriktas på äjourhållning. Utvecklingen inom fotogrammetrien har vidare medfört behov av samverkan mellan den geodetiska och fotogrammetriska verksamheten, vilket lett till att gränsproblem mellan dessa båda verksamhetsområden ständigt blir aktuella. I nuvarande organisation i' kartverket löses dessa samordningsfrågor på ett enkelt sätt genom verkschefens direkta medverkan. Om i ett sammanslaget verk överdirektören

176 insattes som souschef, finns emellertid starkare motiv för att säkra sambandslinjerna på lägre nivå. Den förut redovisade samordningen av fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen bör samtidigt genomföras. Två stora produktionsavdelningar skulle därför behöva bildas, den ena huvudsakligen av geodetiska och fotogrammetriska byråerna och beställningsavdelningen och den andra av ekonomiska och topografiska byråerna samt den kartproducerande delen av militärbyrån. De vetenskapliga arbetsuppgifterna, som bedrives på geodetiska byrån, synes böra utbrytas till en särskild enhet. Militärassistenten, som har speciella administrativa uppgifter, synes böra lyda direkt under verksledningen. Av lantmäteristyrelsens byråer torde utredningsbyrån samt huvuddelen av landsbyråns och stadsbyråns arbetsuppgifter ej beröras av en sammanslagning i någon större mån. Vissa tekniska arbetsuppgifter i de två sistnämnda byråerna kan emellertid ifrågasättas böra samordnas med annan liknande verksamhet vid en sammanslagning. Lantmäteristyrelsens administrativa byrå och huvuddelen av kartverkets allmänna avdelning kan i ett gemensamt verk sammanslås till en byrå. Centralkontorets fotogrammetriska och beräkningstekniska verksamhet bör vidare fogas till den fotogrammetrisk-geodetiska avdelningen i kartverket. Kontorets fastighetstekniska avdelning synes i så fall närmast böra anknytas till lantmäteristyrelsens nuvarande landsbyrå. Tekniska ärenden av typen övervakning, granskning, kontroll och yttranden m. m. synes ej med fördel kunna inordnas under de stora produktionsavdelningarna på kartverkssidan eller någon annan byrå. De tekniska utvecklingsarbeten, som torde vara en förutsättning för rationalisering av driften, är delvis av väsentligt olika slag i kartverkets och i lantmäteriets verksamhet. En gemensam ledning och samordning av sådana arbeten torde erfordras i ett sammanslaget verk. Den teknisk-ekonomiska planläggningen av driften är likaså en viktig funktion, som på lämpligt sätt bör inordnas i organisationen. En särskild arbetsgrupp eller skilda arbetsgrupper för här antydda arbetsuppgifter torde sålunda erfordras. Vid valet mellan olika lösningar härför synes inrättandet av en särskild teknisk byrå eller rationaliseringsbyrå vara den bästa. Ett ständigt utbyte av tjänstemän mellan denna byrå och de olika produktionsavdelningarna synes få förutsättas, liksom ett nära samarbete med administrativa byrån. En av kartverket och lantmäteristyrelsen samt lantmäteriets centralkontor bildad gemensam central organisation skulle således behöva uppbyggas med en generaldirektör som chef och en överdirektör som souschef samt förutom lantmäteristyrelsens tre fackbyråer — landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån — en administrativ byrå, en teknisk byrå (rationaliseringsbyrå), en geodetisk byrå för vetenskaplig verksamhet, militärassistenten samt två större tekniska avdelningar, den ena bildad av kartverkets geodetiska och fotogrammetriska byråer och beställningsavdelning samt lantmä-

177 teriets centralkontors fotogrammetriska och beräkningstekniska avdelningar och den andra av kartverkets ekonomiska och topografiska kartbyråer samt del av militärbyrån. Cheferna för de olika byråerna och avdelningarna torde böra ingå som ledamöter i verksstyrelsen. Den personal, som direkt skulle komma att beröras av en sammanslagning, är i lantmäteristyrelsen på administrativa byrån högst 43 tjänstemän, (all personal med undantag av arkiv) på lands- och stadsbyråerna sammanlagt ungefär 2—4 befattningshavare samt i centralkontoret högst 20 tjänstemän, vilket tillsammans blir knappt 70 befattningshavare. På motsvarande sätt skulle i kartverket beröras: på geodetiska byrån högst 18 tjänstemän, på fotogrammetriska beställningsavdelningens stereosektion 21 tjänstemän, samt på allmänna avdelningen ungefär 13 befattningshavare (kartförråd och expeditionsvakter ej medräknade), vilket tillsammans betyder ungefär 50 befattningshavare.

Kommitténs ställningstagande

Av det ovanstående synes kunna konstateras att möjligheterna att på ett för verksamhetens bedrivande fördelaktigt sätt decentralisera kartverkets uppgifter med anknytning till lantmäteriväsendets lokala och regionala organ är mycket begränsade. En sammanslagning av kartverkets och lantmäteriväsendets organisation synes ej heller kunna leda till att lantmäteriets tekniska arbetsuppgifter centraliseras i nämnvärd utsträckning. I lantmäteriväsendet blir därför länslantmäterikontoren och distriktsorganisationens lokala organ i stort sett opåverkade av en sammanslagning av de bägge verken. Den personal, som direkt skulle beröras, är därför endast de ovannämnda cirka 70 befattningshavarna i lantmäteriet och 50 befattningshavarna i kartverket, vilket betyder mindre än 5 procent av lantmäteriets omkring 1 460 tjänstemän och cirka 14 procent av kartverkets 365 tjänstemän. De direkta följderna av en sammanslagning av verken ur personalsynpunkt är beträffande den centralt bedrivna verksamheten huvudsakligen a n k n u t n a till samordningen av de båda verkens administration och fotogrammetrisk-geodetiska verksamhet. En sådan samordning torde möjliggöra vissa personalbesparingar. Enligt vad som kunnat utredas utan stöd av erfarenheter, hur en samorganisation skulle verka i praktiken, synes emellertid dessa personalbesparingar bli mycket obetydliga. Mot en sammanslagning talar den omständigheten att huvuddelen av de bägge verkens arbetsuppgifter organisatoriskt sett har relativt få beröringspunkter. Målsättningen för verksamheten är även i väsentliga avseenden olika. Av skissen till ett sammanslaget verks organisation har framgått att centralorganet blir stort samt får omfattande och olikartade arbetsuppgifter. Ett sådant verk blir därför av mycket heterogen karaktär. Vinsterna 12—906323

178 med en sammanslagning blir ej heller så stora, att de kan motivera en så ingripande åtgärd. För den fotogrammetriska verksamheten skulle vissa fördelar uppkomma genom åstadkommandet av en stor organisation, som omfattade hela den fotogrammetriska arbetsprocessen. Självfallet skulle en sammanslagning även definitivt lösa de övriga samordningsfrågor, som är aktuella. Enligt vad som kommer att framgå av det följande, synes emellertid ej svårigheter föreligga att på ett lämpligt sätt lösa dessa spörsmål, även om två verk bibehålles. På senare tid har för lantmäteriets del samordningsfrågor med andra verk inom jord- och skogsbruksrationaliseringens område aktualiserats. Samtidigt har rationaliseringsuppgifterna inom lantmäteriet fått en mera framskjuten ställning än förut, genom den intensifiering och delvis ändrade inriktning, som den vid 1959 års riksdag beslutade nya målsättningen för arbetet innebär. Den samhörighet, som beträffande denna verksamhet föreligger mellan lantmäteriet och andra rationaliseringsorgan, torde därför numera framstå som minst lika betydelsefull som sambandet mellan lantmäteriets och kartverkets arbetsuppgifter. Frågan om sammanslagning av sistnämnda båda verk synes därför böra bedömas också med hänsyn till dessa nya utgångspunkter. En sammanslagning av lantmäteriväsendet och kartverket skulle, enligt vad som framgått av det ovanstående, medföra endast mycket begränsade fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som med avseende på organisationen för de samhörande arbetsuppgifterna. En sådan åtgärd kan även antagas verka försvårande för en ändamålsenlig lösning av andra angelägna samordningsfrågor. Kommittén har därför stannat för att föreslå att de båda verken icke sammanslås. Gränsdragningsfrågor I och med att kommittén såsom ovan angivits funnit, att två särskilda verk bör bibehållas för att lösa de arbetsuppgifter, som nu åligger lantmäteriet och kartverket, uppkommer problemet att på mest rationella sätt avgränsa verksamheten mellan de båda verken. Härvid bör givetvis tillses att inom de aktuella områdena myndigheter och allmänhet erhåller en fullgod service. Som en naturlig grund för uppdelningen ligger de båda verkens olika huvuduppgifter, nämligen för lantmäteriet att efter ansökningar utföra förrättningar för att ny- och ombilda fastigheter eller att bestämma och redovisa den bestående fastighetsindelningen och för kartverket att med rent tekniska metoder framställa kartor. Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen är för närvarande verksamheten inom de båda verken så utformad, att delvis samma slags arbetsuppgifter utföres inom båda. Kartframställning utföres sålunda i stor utsträckning inom lantmäteriet och

179 redovisning av fastighetsindelning utföres i stor skala inom kartverket i samband med framställningen av ekonomiska kartan. Vid bedömningen av gränsdragningen i fråga om arbetsuppgifterna mellan de båda verken måste även hänsyn tagas till verkens blivande organisatoriska uppbyggnad. Kommittén har funnit uppenbart, att det icke kan ifrågakomma att uppbygga mer än en decentraliserad organisation. Lantmäteriet bör således liksom nu till huvuddelen bestå av en decentraliserad organisation med en numerärt relativt liten central stabsorganisation för att leda verksamheten, under det att kartverket fortfarande bör bli organiserat centralt i en enhet. Detta medför att någon renodlad fördelning mellan verken av arbetsuppgifterna i å ena sidan sådana som sammanhänger med nybildning, bestämning och redovisning av fastigheter och å andra sidan rent tekniska rutiner för kartframställning ej lämpligen kan genomföras. Den kartläggning som sker i samband med mindre förrättningar måste utföras av de lokala enheterna inom lantmäteriet. Det synes även uppenbart att huvuddelen av arbetena med fastighetsindelningen på ekonomiska kartan bäst bedrives centralt inom samma organisation, som utför de kartografiska uppgifterna för framställningen av kartan. Med hänsyn till det anförda synes det rent principiellt kunna diskuteras att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de båda verken sker så att till lantmäteriet hänföres främst sådana arbetsuppgifter, som bör utföras av lantmäteriets lokala enheter i nära kontakt med sakägare och uppdragsgivare, under det att till kartverket förlägges i första hand stora med kartframställning sammanhängande tekniska rutiner, som passar för central drift i stora serier. När så särskilt är motiverat bör givetvis vissa modifikationer i en sådan målsättning för arbetsfördelningen genomföras. Först bör konstateras att nuvarande arbetsfördelning mellan verken till sina huvuddrag redan överensstämmer med angivna principer. Där undantag finnes, är de delvis motiverade av praktiska skäl. Vissa överflyttningar av arbetsuppgifter kan emellertid komma ifråga för att arbetsfördelningen skall bli så rationell som möjligt. Nedan kommer de områden där gränsdragningsproblemen är särskilt påtagliga att behandlas. Geodetiska arbetsuppgifter

De geodetiska arbetsuppgifterna förekommer inom kartverket som grund för de allmänna kartarbetena. Inom lantmäteriet förekommer vissa geodetiska arbetsuppgifter vid huvuddelen av alla förrättningar och uppdrag. Viss central service utföres genom centralkontorets försorg i fråga om mera omfattande stommätningsuppgifter. Lantmäteristyrelsen har vidare utöver ledningen av arbetena inom lantmäteriorganisationen vissa arbetsuppgifter för stadsmätningsväsendet inom det geodetiska området. För framtiden är det angeläget att den geodetiska verksamheten utformas så att garantier skapas för att så stor del av utförda mätningar som möjligt

180 anslutes till de av kartverket mätta huvudnäten. Denna målsättning bör gälla även för mätningsverksamhet, som bedrives utanför lantmäteriet och kartverket. En av de väsentligaste åtgärder, som kan genomföras för att befordra en rationell uppläggning av större mätningsarbeten, torde vara att inrätta en tillfredsställande central service för ifrågavarande arbeten. Tillgång bör finnas till ett arkiv för förvaring, åjourhållning och tillhandahållande av material från redan utförda geodetiska mätningar. I anslutning härtill bör finnas en organisation för att utföra mätningar av det slag, som erfordrar personal med specialkunskap och som därför ej lämpligen bör decentraliseras till lantmäteriets lokala enheter. En tillfredsställande organisation för det angivna ändamålet kan erhållas genom en mindre komplettering av och en något ändrad målsättning för den inom kartverket redan befintliga organisationen för motsvarande arbetsuppgifter. I fråga om ett centralt arkiv har redan inom kartverket efter samråd med organisationsnämnden vidtagits åtgärder för att göra det inom verket befintliga materialet mera lättillgängligt. Det bör tillses att uppgiftsskyldighet till det centrala arkivet för framtiden i största möjliga utsträckning stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten av större omfattning. Beträffande verksamheten inom lantmäteriet torde detta — såsom förutsatts vid utarbetandet av förslag till ny mätningskungörelse — kunna ske genom bestämmelser i verkställighetsföreskrifterna till denna. Det torde icke erfordras någon personalförstärkning för ifrågavarande arkivgöromål. Det centrala arkivet skall stå till tjänst med uppgifter åt lantmäteriets lokala organ antingen direkt eller via länslantmäterikontoren. Den tekniska servicen inom lantmäterikontoren behandlas närmare senare i samband med den fotogrammetriska verksamheten. I fråga om den centrala servicen att utföra stommätningsuppgifter h a r kartverkets resurser hittills varit mycket begänsade på grund av behovet att få fram de för den allmänna kartläggningen grundläggande stommätningsuppgifterna så snabbt som möjligt. Såsom närmare beskrivits tidigare kommer emellertid situationen att bliva en annan efter det att dessa arbeten och nu pågående precisionsavvägning avslutats efter ytterligare 5—6 år. Kartverket kan då utbygga stomnäten för andra ändamål än verkets egna. Redan under de närmaste åren bör emellertid kartverket beredas tillfälle a t t åtaga sig beställningsarbeten inom detta område. Enligt kartverkets instruktion föreligger redan möjlighet härtill. Skall denna praktiskt kunna utnyttjas måste emellertid även personal stå till förfogande. Ett mindre antal k a r t assistenter bör vid behov kunna avdelas för dessa arbeten. Den befintliga arbetsledningspersonalen på geodetiska byrån torde vara tillräcklig för de uppgifter med arbetsledning och utbildning, som uppkommer i samband med en beställningsverksamhet på det geodetiska området. Kommittén k o m mer i det följande att framlägga förslag till ändrade ekonomiska betingelser

181 för kartverkets fotogrammetriska verksamhet med hänsyn bland annat till den beställningsverksamhet, som ingår däri. Genomföres detta förslag bör den tillåta en relativt smidig anpassning till efterfrågan på arbeten. Personalbehovet för eventuella beställningsarbeten av geodetisk art bör kunna lösas på samma sätt, varför personal endast bör anställas i den mån verksamheten motiverar detta. Den rådgivande och granskande verksamhet, som lantmäteristyrelsen genom sin stadsbyrå har att bedriva i fråga om större mätningsarbeten inom stadsmätningsväsendet, bör enligt kommitténs mening bibehållas vid styrelsen på grund av verksamhetens samband med övrig serviceverksamhet för städernas del. De geodetiska arbetsuppgifter inom de båda verkens arbetsområden, som med fördel kan utföras av en decentraliserad organisation, bör utföras vid lantmäteriets lokala enheter. Detta bör även gälla mindre arbetsuppgifter för kartverkets arbeten, antingen de förekommer för den allmänna kartläggningen eller för beställningsuppdrag av huvudsakligen fotogrammetrisk karaktär. Fotogrammetriska arbetsuppgifter

Beträffande gränsdragningen inom den fotogrammetriska verksamheten synes den grundläggande principen böra vara densamma som i fråga om de geodetiska arbetena. De tekniskt betonade arbetsuppgifterna, som med fördel bedrives vid en central organisation bör förläggas till kartverket under det att de arbetsuppgifter, som med fördel bedrives decentraliserat i samband med verksamheten inom lantmäteriets lokalenheter, bör bedrivas där. I vissa fall kan emellertid det sammanhang, som finnes mellan fotogrammetriska arbetsuppgifter och övriga arbetsuppgifter i en procedur medföra undantag från regeln. Som exempel härpå kan nämnas, att den bildtolkning och andra enkla fotogrammetriska förfaranden, som äger r u m vid framställningen av de ekonomiska och topografiska kartorna, bör bibehållas centralt på grund av det nära sammanhanget med den övriga centralt bedrivna verksamheten. Det finns vidare uppgifter inom fotogrammetrien av det slag att de bör lösas centralt i större stereoinstrument. På angivna grunder bör den fotogrammetriska verksamheten organiseras på följande sätt. Flygfotografering och bildframställning bör liksom hittills endast bedrivas centralt vid kartverket. Enkla fotogrammetriska arbeten, innebärande utnyttjande av fotobilder och fotokartor utan instrumentutrustning eller med enklare instrument, bör utnyttjas maximalt både inom lantmäteriets och kartverkets arbetsområden. Ett allmännare utnyttjande av fotomaterialet jämte ett påskyndande av den ekonomiska kartläggningen torde erbjuda de viktigaste möjlighe-

182 terna att rationalisera verksamheten såväl inom lantmäteriet som inom vissa andra arbetsområden, icke minst i samband med rationalisering av jordbruk och skogsbruk samt planläggning för bebyggelse. För att möjliggöra en sådan utveckling bör kännedom om det fotografiska materialet spridas så effektivt som möjligt. Kommittén föreslår därför att inom större länslantmäterikontor inrättas servicecentraler för detta material. Dessa centraler bör förses med översikter över allt tillgängligt bildmaterial samt visst provmaterial. Därjämte bör centralerna kunna förses med kontaktkopior av bildmaterialet i lämplig omfattning. Centralerna bör förfoga över personal med erfarenhet av fotomaterialets användnings- och framställningsmöjligheter. Beställningar av fotomaterial bör mottagas av centralerna och vidarebefordras till kartverket, vilket liksom nu tillhandahåller konsumenten materialet direkt. Förutom för lantmäteriets egen verksamhet bör centralerna stå till tjänst för sådana övriga konsumenter av bildmaterial, som har lättare att vända sig till en lokal organisation än direkt till kartverket. I anslutning till dessa centraler bör även anordnas den tidigare omnämnda servicen beträffande geodetiskt material. Sedan ovan angivna problem i fråga om gränsdragningen inom den fotogrammetriska verksamheten lösts, återstår en gränsdragning i fråga om de arbeten, som utföres med större stereoinstrument. Denna verksamhet är såsom närmare framgår av vad tidigare anförts för närvarande fördelad mellan kartverket och lantmäteriet. Lantmäteriet förfogar över 4 större stereoinstrument med ett anskaffningsvärde av omkring 0,6 milj. kronor och kartverket över 10 jämte ett antal Balplex och Multiplexinstrument av mellanklass, vilka instrument sammanlagt har ett anskaffningsvärde av cirka 1,6 milj. kronor. Därjämte inköpes under innevarande år ett större instrument till lantmäteriet, vilket är avsett att kunna utnyttjas även för lantbruksorganisationens och kartverkets behov. Innan denna fråga löses k a n det vara lämpligt att erinra om att samarbete på det fotogrammetriska området även äger rum mellan kartverket å e n a sidan och vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å andra sidan. I denna verksamhet förekommer olika organisationsalternativ. I fråga om sjöfartsstyrelsen utföres alla de fotogrammetriska arbeten, som kräver större stereoinstrument, vid kartverket. Beträffande vattenfallsstyrelsen tillämpas för närvarande den arbetsfördelningen att en stor del av arbetena utföres vid kartverket, men att styrelsen har en mindre avdelning med ett större stereoinstrument och några av medelstorlek inom sin egen organisation. Bearbetning i större stereoinstrument har av vattenfallsstyrelsen även uppdragits åt privata firmor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nyligen påbörjat utnyttjandet av fotogrammetriska metoder i större omfattning. Styrelsen har hittills anskaffat två större stereoinstriument och två medelstora. Styrelsen har huvudsakligen utnyttjat kartverket

183 för flygfotografering och bildmaterial. Bearbetning i större stereoinstrument har även överlåtits till privata firmor. Enligt uppgift planerar styrelsen att anskaffa ytterligare medelstora stereoinstrument (typ Balplex) för vissa vägförvaltningar. Frågan på vad sätt den fotogrammetriska bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument lämpligast skall ordnas är enligt kommitténs uppfattning svårbedömlig och kan ge anledning till stor tveksamhet. Å ena sidan k a n organisationsproblemet lösas på sådant sätt att instrumenten samlas hos det ena ämbetsverket, då måhända i första hand hos kartverket, eller ock kan verksamheten å andra sidan ordnas i huvudsak efter nuvarande linjer d. v. s. båda verken erhåller möjlighet att disponera instrument för egna behov, givetvis då med ett intimt samarbete mellan verken. Starka skäl k a n åberopas för båda lösningarna. För den förstberörda lösningen, en samling av instrumenten till kartverket, talar i huvudsak följande skäl. Det förefaller sannolikt att den snabba tekniska utvecklingen inom fotogrammetrien kommer att fortgå under den närmaste framtiden. Skall kravet på hög kvalitet och god ekonomi kunna upprätthållas kommer sannolikt att erfordras successivt förhållandevis stora investeringar i utrustning. Anledning finnes nämligen att räkna med att åtminstone vissa instrument kommer att relativt hastigt föråldras till följd av den snabba utvecklingen. Avskrivningstiderna måste därför beräknas bli förhållandevis korta. Instrumenten bör om möjligt användas i tvåskift och det synes lättare att ordna om de koncentreras till samma plats. Vissa instrument exempelvis den förut omnämnda precisionskomparatorn, vars anskaffningskostnad uppgår till 330 000 kronor, torde ur ekonomiska synpunkter och med hänsyn till beräknad användning för närvarande endast böra anskaffas i ett exemplar för svensk fotogrammetri. Det är dock tveksamt var ett sådant instrument bör placeras. Vissa fördelar rent ekonomiskt sett torde vara att vinna därest instrumenten kan sammanföras till en gemensam lokal. Lokalfrågan för båda verken, såvitt angår lantmäteristyrelsen just beträffande maskincentralen, torde nu vara aktuell. Det bör emellertid här erinras om att frågan om kartverkets utflyttning till annan plats utanför Stockholm även är under övervägande. Emellertid kan även tungt vägande skäl åberopas för att lantmäteriets verksamhet inom området bör bibehållas inom verket. Fotogrammetritekniken erbjuder hjälpmedel, som är av stor betydelse för effektivisering av de arbeten som åligger distriktsorganisationen. Särskilt gäller detta vid framställning av grundkartor och vid fastighetsregleringar av större omfattning. De metoder, som i detta avseende utvecklats inom lantmäteriet, bygger på ett ingående samarbete och växelverkan mellan de lokala organisationsenheterna och den centrala fotogrammetriska bearbetningsenheten, centralkontoret. Denna växelverkan är i fråga om fastighetsreglering-

184 arna icke lokaliserad till ett begränsat tidsavsnitt utan kommer, så vitt nu kan bedömas, också att alltmer utspridas över större delen av förrättningarnas tidsförlopp. Samarbetet förutsätter för den skull en långt gående samordning av arbete lokalt och centralt. Utan en sådan samordning kan, såsom utförda metodikstudier utvisat, ett fastighetsregleringsföretag onödigtvis fördröjas. Vad nu sagts ifråga om behovet av samordning gäller i än högre grad det utvecklingsarbete, som krävs för att ytterligare utveckla och effektivisera samspelet mellan geodetiska och fotogrammetriska moment i de i fastighetsregleringsförfarandet ingående mätningstekniska operationerna och för att utveckla metoder att för framtiden tillgodogöra sig det fotogrammetriska materialets möjligheter ifråga om bland annat i nämnda förfarande ingående inventerings-, planerings- och värderingsmoment. De fotogrammetriska arbetsmoment, vilka ingår som en integrerande del i fastighetsregleringar för jord- och skogsbruksändamål, är vanligen av sådan karaktär att även den personal som leder verksamheten vid de större stereoinstrumenten måste vara väl förtrogen med den speciella metodik som tilllämpas vid regleringsförfarandet. Ofta torde det även vara angeläget att instrumenten kan betjänas av personal med specialutbildning och med erfarenhet från dylika regleringar. Det är därjämte önskvärt att sagda personal beredes tillfälle att tid efter annan deltaga i de arbetsmoment i sammanhanget, som utföres av de lokala organisationsenheterna. Att med hänsyn härtill använda personal inom kartverket för sådana arbeten som nu är ifråga torde icke utan stora olägenheter och förseningar låta sig göra. I det föregående nämnda samspel mellan lokala enheter och den centrala bearbetningsorganisationen kräver enkla och klara ordervägar, som bäst torde erhållas med en gemensam administration. Förutsättningarna för att personal med erforderliga kvalifikationer skall stå till buds för den fotogrammetriska bearbetningsprocess, varom här är fråga, synes också vara större om både den centralt och lokalt placerade personalen är inordnad i samma organisation. Med hänsyn härtill torde de organisatoriska problem, som uppkommer vid användandet av fotogrammetriska metoder i lantmäteriverksamheten, med större fördel lösas, därest tillgång till erforderliga instrument finns inom lantmäteriet. Det har ifrågasatts om icke instrumenten kunde uppställas i en gemensam lokal under kartverkets överinseende och lantmäteriet förhyra för sina arbeten erforderlig instrumenttid av kartverket. En dylik lösning vore ju tänkbar men skulle medföra vissa allvarliga olägenheter och svårigheter. Det är givetvis synnerligen svårt, även med mycket god planläggning, att med någon större grad av säkerhet för någon längre tid bedöma hur mycket tid som skulle behövas för att tillfredsställa lantmäteriets behov av instrumenttid. Då man tillika kan utgå från att kartverkets tillgång på maskiner av ekonomiska skäl icke inom överskådlig tid kommer att helt täcka de

185 båda verkens behov, måste en avvägning av de skilda intressena göras, en avvägning som knappast kan göras enbart av kartverket och icke heller gärna kan betunga Kungl. Maj :t. De farhågor som uttalats för att maskinerna, därest den nuvarande ordningen bibehålles, icke skulle kunna helt utnyttjas av lantmäteriet, torde vara överdrivna. För närvarande och även framdeles är behovet av maskiner långt över tillgången och man torde även för lantmäteriets del kunna räkna med tvåskiftsutnyttjande så snart antalet operatörer finnes tillgängligt för ändamålet. Kommittén måste också i detta sammanhang betona, att förseningar av det så önskvärda rationaliseringsarbetet för skogs- och jordbruket torde komma att medföra avsevärda förluster för dessa näringsgrenar och folkhushållet i övrigt. Det samarbete, som måste ske mellan kartverket samt lantmäteriet och andra statliga verks bearbetningsorganisationer i fråga om bildframställningen erbjuder relativt enkla organisatoriska problem och löper för lantmäteriets vidkommande friktionsfritt. Fördelarna med en ytterligare organisatorisk samordning av de olika grenarna av den fotogrammetriska arbetsprocessen torde därför ej bli alltför påtagliga. De väsentligaste av de fördelar, som skulle uppnås genom en gemensam organisation för lantmäteriet och kartverket av instrumentcentralen, torde kunna vinnas genom att verken ömsesidigt utvecklar sitt samarbete i stort på sätt som berörts i riksdagens beslut av år 1959. Den inställning kommittén har till en sammanslagning av verken ger kommittén anledning att ställa sig tveksam om lämpligheten av att anordna en gemensam organisation på endast denna för lantmäteriets arbete på skogs- och jordbruksrationaliseringen så ömtåliga punkt. Vid övervägande av det föreliggande spörsmålet och de skäl som kan åberopas för de olika lösningarna har kommittén funnit sig böra stanna för ett bibehållande tills vidare av den nuvarande ordningen i varje fall till dess större erfarenheter vunnits rörande de fotogrammetriska metodernas utnyttjande inom lantmäteriet och även en bättre överblick erhållits ifråga om arbetets art och omfattning och sedan den nya organisationen under någon tid för båda verken prövats och en ny fastighetslagstiftning trätt i kraft, ävensom större erfarenheter nåtts av samverkan mellan lantmäteriet och lantbruksväsendet i rationaliseringsverksamheten för jord- och skogsbruk. Kommittén anser visserligen att starka teoretiska organisationsskäl kan åberopas för gemensam maskincentral men finner likväl att praktiska, på erfarenheten grundade hänsyn överväger för den nu intagna ståndpunkten. Det förtjänar måhända också här framhållas att även på andra håll inom statsförvaltningen finnes stora och dyrbara maskiner för fotogrammetriska arbeten — exempelvis inom vägförvaltningen och vattenfallsverket. En utredning om ett sammanförande av hela statsförvaltningens resurser på det fotogrammetriska området till ett verk, då

186 förslagsvis kartverket, synes i alla händelser böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om en gemensam central endast för kartverket och lantmäteriet. Centraler för beräkning av geodetiska och fotogrammetriska uppgifter

Utförda undersökningar visar att omfattningen av arbetsuppgifterna för beräkning av geodetiska och fotogrammetriska uppgifter icke är så stora att de för närvarande synes motivera anskaffandet av särskild utrustning i form av en matematikmaskin inom kartverket eller lantmäteriet. Tillkommer andra beräkningsuppgifter inom lantmäteriet kan det eventuellt på längre sikt bli aktuellt att anskaffa en maskin, som då även bör kunna betjäna den geodetiska och fotogrammetriska verksamheten. I avvaktan härpå synes både lantmäteriet och kartverket böra utnyttja den centrala service, som redan finnes vid matematikmaskinnämnden och privata företag inom detta område. Framställningen av ekonomiska kartan

Framställningen av ekonomiska kartan är ur lantmäteriväsendets synpunkter kartverkets viktigaste arbetsuppgift i det att tillgången på kartan är ett av de väsentligaste hjälpmedlen för att rationalisera verksamheten inom lantmäteriets lokala organisation. Det är följaktligen av vikt att allt göres för att påskynda pågående nyframställning av kartan samt för att säkerställa att kartorna åjourhålles med rimliga intervall. Hela detta problem har ej kunnat upptagas av kommittén till behandling. Det torde komma att behandlas i samband med det uppdrag kartverket erhållit genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 april 1959 att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen. Kommittén har med beaktande av vad ovan anförts beträffande metodiken vid kartframställningen samt av de försök som hittills kunnat genomföras inom verken dragit den slutsatsen att i varje fall under pågående nyframställningsskede bör nuvarande centralt bedrivna verksamhet bibehållas. Organisationen för en blivande åjourhållning synes kunna prövas slutgiltigt först sedan vissa ytterligare försöksarbeten slutförts. Det synes emellertid redan nu klart att det kominer att råda ett starkt samband mellan åjourhållningen av den ekonomiska och den topografiska kartan. Allt bör emellertid göras för att underlätta och påskynda framställningen av kartan. Utöver det resultat som kan framkomma av förenämnda uppdrag till kartverket angående utredning av långtidsplaneringen av den officiella kartläggningen kan vissa åtgärder genomföras vid länslantmäterikontoren för att förbereda kartverkets arbeten inom de olika länen. Sålunda bör sådana utredningsarbeten, som utföres för lantmäteriets eget behov, systematiseras och registreras så att resultatet blir användbart, när framställningen av ekonomiska kartan blir aktuell. Sammanställningar

187 över fastighetsindelningen bör, när sådant är lämpligt ur andra synpunkter, utföras i den blivande ekonomiska kartans skala. De förminskningar, som framställes för att upprätta ifrågavarande sammanställningar, bör arkiveras och ställas till kartverkets förfogande. Slutligen bör ifrågavarande sammanställningar om möjligt utföras på fotografiskt underlag för att om möjligt bli direkt användbara för inf öring på kartan. Ifrågavarande åtgärder torde kunna genomföras genom att föreskrifter utfärdas genom lantmäteristyrelsens försorg samt att anslag ställes till förfogande för anskaffning av bildmaterial.

Samarbetsfrågor För att tillgodose att i första hand stommätningsfrågorna i framtiden kommer att lösas på mest ekonomiskt sätt ur både kartverkets och lantmäteriets synpunkter måste dessa frågor bli föremål för ett fortlöpande samarbete beträffande planering och metodik. På samma sätt bör andra frågor, där likartade problemställningar kommer att finnas mellan lantmäteri och kartverk, lösas efter samråd. Här kan nämnas frågan om utbildning av personal av olika kategorier samt sekretess i fråga om kartor. Kommittén kommer ytterligare att behandla dessa frågor i 10 kap.

NIONDE KAPITLET K o m m i t t é n s förslag till o r g a n i s a t i o n a v

lantmäteriväsendet

Allmänt Sedan kommittén, enligt vad som framgår av föregående kapitel, funnit att övervägande skäl talar för att lantmäteriväsendet och kartverket icke bör sammanslås, har kommittén vid övervägandena angående organisationen för lantmäteriet att utgå ifrån dess nuvarande kompetensområde. Med hänsyn till det samband, som råder mellan olika avsnitt av lantmäteriverksamheten, och de arbetsuppgifter, som åligger vissa andra myndigheter eller organ, kan samordnings- och gränsdragningsfrågor dem emellan vid skilda tidpunkter aktualiseras. Beträffande den statliga verksamheten med rationalisering inom jordbruket och skogsbruket har, såsom förut framhållits, genom beslut vid 1959 års riksdag en fastare organiserad samverkan mellan de olika organ, som är inkopplade på detta arbete, ernåtts. Det synes vara att förvänta att sedermera de organisatoriska spörsmålen inom detta verksamhetsområde kominer att upptagas i ett större sammanhang. Uvecklingen kan givetvis leda till att även inom andra, lantmäteriväsendet berörande arbetsfält en framtida översyn av organisationen i vidare bemärkelse bör ske. Sådana organisationsspörsmål ligger emellertid utom ramen för lantmäterikommitténs uppdrag. Det är realistiskt att räkna med att den snabba utvecklingen inom olika områden av samhällslivet också i andra avseenden kan komma att successivt ändra betingelserna för lantmäteriets verksamhet. Inte minst synes erfarenheterna från den sist förflutna tioårsperioden visa behovet av anpassbarhet hos organisationen efter ändrade förutsättningar. En omorganisation, särskilt om den innebär radikala förändringar i förhållande till den gällande ordningen, medför alltid starka påfrestningar för verksamheten och den personal som är infogad däri. Organisationsstrukturen för lantmäteriets lokala verksamhet kan av olika skäl göra sådana övergångssvårigheter så markanta, att de får en återhållande effekt på strävandena att ernå en ur rent organisatoriska synpunkter rationell administration. Det finns således anledning framhålla att, även om de med hänsyn till nu bedömbara förutsättningar bästa organisationslösningarna kan ligga inom räckhåll för övervägandena, det ej är givet att sådana lösningar är möjliga eller lämpliga att realisera med en gång. Att kalkylera med ett längre

189 eller kortare omställningsskede kan i stället vara till större båtnad för verksamheten. Om såsom indicium på en lämplig organisation betraktas ej endast dess utformning vid en viss tidpunkt utan även dess förmåga till successiv förnyelse, synes också vederbörligt beaktande av möjligheterna till smidig anpassning efter utvecklingen verka befrämjande på en rationell verksamhet över huvud taget. En god organisation är en förutsättning för att ålagda arbetsuppgifter skall kunna utföras på tillfredsställande sätt. Organisationen ger dock icke ensam dessa möjligheter utan är att betrakta som den yttre ram, i vilken skicklig och välutbildad personal med god utrustning och en produktionsbefrämjande metodik dessutom måste förutsättas. En primär nödvändighet för en rationell verksamhet är givetvis också en smidig och tidsenlig lagstiftning till grund för arbetet. Med hänsyn till ordningen för lönefrågornas behandling i allmänhet inom statsförvaltningen har kommittén icke ansett sig böra lämna förslag till lönesättning för lantmäteriväsendets tjänstemän. Kommittén har ej heller, även om förslagen i vissa delar bör leda till ändrade instruktionsbestämmelser, funnit sig böra utforma dessa såsom författningstext, enär i väsentlig utsträckning sådana bestämmelser är av den art, att de kan bli föremål för förhandlingar mellan lantmäteristyrelsen och vederbörande personalorganisationer. Det torde därför böra ankomma på styrelsen att sedermera utarbeta de nya instruktionsbestämmelser, vartill förslagen kan komma att föranleda. Den principiella

utformningen av lantmäteriväsendets

organisation

Verksstyrelse, administrativt länsorgan, förrättningsorganisation

Lantniäteriväsendet består, såsom framgår av redogörelsen i 2 kap., av lantmäteristyrelsen i Stockholm, överlantmätare med länslantmäterikontor i residensstäderna samt lantmäteriets distriktsorganisation med lantmäteridistrikt, skiftesorganisationer, förfogandeorganisationer, centralkontoret och centrala instrumentförrådet, stationerade i över 100 orter i landet. Verket kan således sägas i princip vara uppbyggt av tre olika organisationsled, nämligen en central verksledning, länsorgan och lokalorgan. Vart och ett av dessa led har sin särskilda personalförteckning. I anslagshänseende är emellertid läns- och lokalorganen en enhet — lantmäteristaten. Med avseende på arbetsområdena är dock den ovannämnda indelningsgrunden ej helt konsekvent, enär i lokalorganet kan ingå enheter, som för speciella uppgifter har sin verksamhet riktad både mot ett helt län och — såvitt avser de centralt placerade enheterna — mot hela landet. Länsorganets, överlantmätarens, ställning i organisatoriskt avseende i förhållande till lokalorganet, distriktsorganisationen, är beträffande vissa frågor av överordnad natur, överlantmätaren skall sålunda leda och öva tillsyn över lantmäteri-

190 väsendet i länet och är förman för lantmäteripersonalen där. I väsentliga avseenden är emellertid förfarandet vid de förvaltningsmässiga frågornas behandling konstruerat på sådant sätt att läns- och lokalorganen är att betrakta som sidoordnat underställda lantmäteristyrelsen. I de flesta sådana frågor går således ordervägarna direkt från styrelsen både till överlantmätaren och till distriktsorganisationens chefer och passerar för de senares del ej via överlantmätaren. Detta gäller bland annat för personaloch utrustningsfrågor, överlantmätaren utövar därför endast i mycket ringa m å n administrativa chefsfunktioner gentemot distriktsorganisationen. Det ligger emellertid i sakens natur, att styrelsens administration av över 200 direkt underställda enheter i stor utsträckning måste ske med stöd av överlantmätarnas initiativ eller förmedling. Väsentligen sammanhänger administrationens nuvarande konstruktion med förrättningsförfarandet, i vilket distriktsorganisationens förrättningsmän och överlantmätaren givits skilda uppgifter, som i förfarandet för båda parter nödvändiggör en oberoende ställning. Detta förhållande har påverkat organisationslösningarna även i förvaltningsmässiga spörsmål. Under kommitténs arbete har olika principiella organisationsalternativ diskuterats och undersökts. Flera av de delproblem, som därvid skall beaktas, är av motstridig natur, varför någon entydig lösning, som ur alla synpunkter odiskutabelt är överlägsen andra, knappast torde stå att finna. För- eller nackdelar med ett visst alternativ låter sig ej heller i alla avseenden siffermässigt preciseras, varför en avvägning i viss utsträckning måste ske med stöd av allmänna bedömanden eller tillgängligt erfarenhetsmaterial. I de yttranden, som kommittén erhållit över en till överlantmätarna och lantmäteripersonalens organisationer utsänd skiss med alternativa förslag till principlösning av organisationen för lantmäteriverksamheten i länen, har den starka influensen av nuvarande organisations uppbyggnad klart kommit till uttryck. Kommittén har bland annat härigenom bibragts den uppfattningen, att tiden nu icke är mogen för en omorganisation, som i mera väsentlig grad ändrar de grundprinciper, vilka bestämts så sent som år 1947, även om rent organisatoriska skäl synes k u n n a tala för att utvecklingen bör gå mot mera radikala lösningar i förhållande härtill. Den lösning, som nu synts realistisk, har emellertid utarbetats under beaktande av de organisatoriska synpunkter som befunnits förenliga med främst lantmäteriets lokala serviceuppgifter. Länet är den administrativa enheten för länsstyrelsen och de andra statliga regionala organ, med vilka lantmäteriet samarbetar i sin verksamhet. Det ter sig därför redan av denna anledning såsom självklart att en företrädare för lantmäteriet med länet såsom verksamhetsområde -— överlantmätaren — bör ingå i organisationen. Fastighetsbildningslagstiftningen utgår också ifrån att en regional lantmäterimyndighet finnes, genom de uppgifter som däri ålagts överlantmätaren i förrättningsförfarandet. Såvitt

191 kommittén inhämtat från 1954 års fastighetsbildningskommitté, torde dess förslag till förfarande vid lantmäteriförrättningar bygga på samma förutsättning. Det finns givetvis också andra skäl, vilka dock synes överflödigt att här foga till de ovan nämnda. Med denna utgångspunkt synes de fortsatta principiella övervägandena rörande överlantmätaren kunna begränsas till frågan hur denne på lämpligaste sätt bör infogas i lantmäteriorganisationen i övrigt. Framför allt två huvudspörsmål synes i detta avseende ha betydelse, nämligen dels överlantmätarens rättsliga uppgifter enligt fastighetsbildningslagstiftningen dels strukturen hos den organisation som skall svara för nuvarande distriktsorganisations verksamhet. När det gäller att bedöma vilka uppgifter som kan eller bör åvila överlantmätaren, måste övervägandena ur formell synpunkt utgå ifrån överlantmätarens i lag givna åligganden att granska och fastställa lantmäteriförrättningar eller att hänskjuta dessa till domstols prövning. Av väsentlig betydelse härvidlag är uppgiften att på det allmännas vägnar övervaka att fastighetsbildningslagstiftningens syftemål i jordpolitiskt och planpolitiskt avseende förverkligas och att möjligheterna i övrigt att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning och en lämplig lokalisering av bebyggelsen tillvaratages. Dessa åligganden torde i princip komma att bibehållas jämväl i en ny fastighetsbildningslagstiftning. På förrättningsmännen ankommer det att pröva allmänna intressen och de enskilda intressen, som kominer till uttryck genom sakägarnas vid förrättningarna framförda yrkanden eller önskemål. I likhet med vad tredje lagutskottet i sitt utlåtande nr 14 år 1959 uttalat i anledning av motionerna I: 379 och II: 432 anser kommittén att särskild vikt bör läggas vid att förrättningsinstansens obundna ställning icke äventyras eller ens kan ställas i tvivelsmål genom åtgärder i organisatoriskt avseende. Tydliga och klara instruktionsbestämmelser synes på denna punkt angelägna. För att dessa villkor skall tillgodoses torde det till en början stå klart att överlantmätaren icke samtidigt kan vara förrättningsman eller skall kunna ge direktiv till förrättningsmännen, hur de skall besluta i fastighetsbildningsfrågor. Det torde vidare ligga i sakens natur att förrättningsmännen bör iakttaga försiktighet vid ställningstagande i frågor som slutligen k a n komma att avgöras vid förrättning eller som äger nära samband därmed. Det väsentliga behov av fastighetsbildningsexpertis som föreligger på länsplanet synes sålunda liksom hittills i regel böra tillgodoses genom överlantmätaren. Att även rent organisatoriska skäl finns för att lantmäteriets medverkan i arbetet inom länsförvaltningen i övrigt till stor del bör ske genom ett länsorgan torde ha framgått av det föregående. De nu anförda förhållandena torde nödvändiggöra att för lantmäteriverksamheten på länen vid sidan av en överlantmätare med länslantmäterikontor måste finnas fristående förrättningsmän, som själva h a r att taga ansvaret för utförda förrättningar. Detta blir med hänsyn till förrättnings-

192 förfarandets rättsliga uppbyggnad fallet, även om på vissa län överlantmätaren skulle ha möjlighet att vid sidan av övriga åligganden påtaga sig förrättningar. Organisationsenheternas storlek

Lantmäteriets distriktsorganisation består, såsom framgår av redogörelsen i 2 kap., totalt av cirka 180 olika organisationsenheter som är fördelade på 111 stationeringsorter, vilka så långt möjligt förlagts till huvudorterna för ifrågavarande verksamhetsområden. En av de bärande organisatoriska principerna för den nu gällande indelningen i lantmäteridistrikt har varit, att de flesta distrikten normalt skall ge ett stadigvarande arbetsunderlag för sex befattningshavare, varav två av vardera kategorien lantmätare, mätningstekniker och kontorspersonal. För ett trettiotal distrikt i Norrland har i stället för denna personalsammansättning två lantmätare, tre mätningstekniker och ett biträde i kontorstjänst beräknats bättre motsvara behovet. Sex distrikt har förutsatts erfordra sammanlagt nio och ett distrikt tre befattningshavare med lika fördelning på de skilda kategorierna av tjänstemän. Personalrelationerna h a r beräknats med utgående ifrån att en med hänsyn till arbetsuppgifterna i möjligaste mån rationell arbetsfördelning skall ernås. Vid den utredning, som låg till grund för distriktsindelningen från år 1948, ansågs det emellertid uppenbart, att även om distrikten i stort sett skulle kunna göras någorlunda likvärdiga i fråga om arbetsmängden och detta förhållande skulle kunna bibehållas genom fortlöpande anpassning av distriktsindelningen alltefter utvecklingen, tillfälliga, många gånger betydande variationer i arbetsmängden och växlingar i fråga om den inbördes proportionen mellan olika arbetsuppgifter komme att inträffa (se SOU 1947: 7, sid. 28—32). Distriktsindelningen har i stort sett blivit oförändrad sedan den 1 j a n u a r i 1948. Erfarenheterna sedan dess styrker behovet av anpassning av enheterna på grund av förändringar i arbetsmängd och övriga betingelser för verksamheten. Enligt den undersökning härom som redovisats i 3 kap. k a n sålunda konstateras att variationerna i antalet inkomna förrättningar p å de olika distrikten varit betydande. För ett genomsnittsdistrikt, på vilket handlägges cirka 150—200 förrättningar per år, har dessa variationer i medeltal uppgått till 30—35 procent av det genomsnittliga antalet förrättningar. Variationernas relativa storlek, vilken framför allt är av betydelse ur arbetsorganisatoriska synpunkter, har såsom kan väntas visat e n tydligt avtagande tendens med ökande arbetsunderlag. I många fall h a r de iakttagna växlingarna i arbetsmängden varit tillfälliga, medan i a n d r a fall förändringarna varit bestående under längre tidsperioder. De tillfälliga variationerna torde vanligen relativt lätt kunna utjämnas med de arbetsbalanser som föreligger på distrikten. Varaktiga förändringar i arbetsundeir-

193 laget måste däremot självfallet mötas med motsvarande anpassning av personalens numerär. Resultatet härav kan för femårsperioden 1953—1957 studeras i redogörelsen för distrikten i 2 kap. Under denna tid har distrikten i genomsnitt haft cirka 6 befattningshavare. Enheternas storlek visar emellertid väsentliga olikheter. På ej mindre än 87 distrikt har i medeltal tjänstgjort färre än 6 befattningshavare, därav på 32 distrikt färre än 5 och på 13 distrikt färre än 4 tjänstemän. Av de 61 distrikt, på vilka antalet tjänstemän i medeltal varit 6 eller däröver, har 2 distrikt haft omkring 10, 13 distrikt flera än 8 och 31 distrikt 7 eller flera befattningshavare. De varierande enhetsstorlekarna har givetvis lett till motsvarande olikheter med avseende på relationerna mellan de tre personalkategorierna. Om distriktsindelningen nu skulle anpassas enligt den målsättning, som varit normerande för 1948 års organisation, skulle långtgående förändringar bli erforderliga. En ny sådan indelning torde ej ha större förutsättningar än den nuvarande att på längre sikt ge enheter med beräknad optimal personaluppsättning. Erfarenheterna talar således för att organisationen bör uppbyggas efter andra grunder än sådana som siktar till likvärdiga enheter i fråga om arbetsmängd och personalsammansättning. Kommittén har ansett det angeläget att de möjligheter, som finns att utnyttja personalens kvalifikationer, så långt möjligt tillvaratages. Vad först gäller arbetsfördelningen mellan lantmätare, mätningstekniker och kontorspersonal, låter sig proportionerna mellan de arbetsuppgifter, som normalt bör åligga var och en av dem, ungefärligen beräknas såsom genomsnittstal för ett stort arbetsunderlag. I de individuella fallen torde emellertid på grund av lokala förhållanden relativt stora avvikelser från sådana genomsnittsvärden kunna föreligga. Det verkliga behovet av varje personalkategori i en enhet kan teoretiskt räknas vara spritt inom ett relativt brett intervall omkring ett visst antal hela befattningshavare. J u mindre detta antal är, desto sannolikare är det att den faktiska personalnumerären relativt sett företer större avvikelser från det verkliga personalbehovet. I enheter, där en tjänsteman representerar hälften av hela antalet inom personalgruppen, måste sådana avvikelser med nödvändighet många gånger bli betydande. Det finns därför anledning att antaga att åtminstone för någon personalkategori en viss över- eller underkapacitet alltid föreligger. Personal med högre utbildning kan normalt övertaga arbetsuppgifter från tjänstemän med lägre utbildning men icke tvärtom, överkapacitet hos den mera kvalificerade personalen leder därför till att den i viss utsträckning får sysselsättas med för den okvalificerade uppgifter, medan underkapacitet medför lägre sysselsättningsgrad hos den mindre kvalificerade personalen. Sådana disproportioner i förhållande till en optimal personalsammansättning leder därför till att personalen blir mindre rationellt utnyttjad. Då de relativa avvikelserna från optimala förhållanden är mindre ju större personalnumerären är, ökas möjligheterna att ernå en rationell arbets13—906323

194 fördelning i större organisationsenheter. Detta förhållande blir kanske än mera markant, då anledning finns att av skilda orsaker anpassa persoralnumerären efter nya förutsättningar eller då antalet tjänstemän för längre eller kortare tider ändras på grund av ledigheter, vakanser etc. Behov att minska eller öka personalen kan t. ex. uppstå vid långvarigare fluktuationer i arbetsunderlaget, på grund av förenklingar i arbetsmetoder, nya n ö j ligheter att delegera arbetsuppgifter och andra rationaliseringsåtgärder. Sådana åtgärder kan endast undantagsvis antagas påverka alla personalkategoriers uppgifter i lika hög grad, varför rubbningar därigenom kan uppstå i personalbalansen. I de fall arbetskraftsbehovet till följd av exempelvis rationalisering kan minskas med en mindre bråkdel av totalbehovet, vilket i regel torde vara fallet, försvåras givetvis möjligheterna att i små enheter, där effekten blir endast en mindre del av en befattningshavare i varje personalkategori eller i någon av dem, utnyttja konsekvensen därav i personalhänseende. Den frigjorda arbetskapaciteten kan nämligen ej utnyttjas rationellt, i synnerhet om arbetsunderlaget är begränsat. Rationaliseringsvinster kan därför utebli eller reduceras, om enheterna ej är tillräckligt stora. Då möjligheterna i varje enskild enhet att ernå rationell arbetsfördelning och anpassbarhet efter ändrade förutsättningar blir utslagsgivande för hela organisationen, blir personalens fördelning på olika enheter totalt sett av väsentlig betydelse. De här antydda frågorna har berörts vid Statens organisationsnämnds undersökningar och behandlas utförligare i nämndens rapport häröver. Organisationsnämnden har beräknat att med hänsyn till de nu redovisade skälen organisationsenheter med minst tre och helst minst fyra befattningshavare av varje personalkategori bör eftersträvas, men att i större enheter ytterligare rationaliseringseffekt av dessa skäl ej torde kunna påräknas. Vad här sagts om arbetsfördelningen mellan personal med olika utbildning, gäller givetvis i viss grad även beträffande arbetsfördelningen mellan skilda befattningshavare med olika erfarenhet och kompetens inom samma personalkategori. Med hänsyn till den skiftande arten av lantmäteriets olika arbetsuppgifter ökar sålunda möjligheterna att utnyttja befattningshavarnas speciella kvalifikationer, om det totala arbetsunderlaget är tillräckligt stort. Samma tendenser gör sig gällande beträffande möjligheterna att genomföra önskvärda specialiseringar, att använda specialutbildad arbetskraft och att effektivt utnyttja dyrbarare utrustning. Starka arbetsorganisatoriska skäl talar således för att i lantmäteriets lokala organisation större enheter än de nuvarande bör bildas. Detta synes vara en grundläggande förutsättning för att olika rationaliseringsåtgärder skall få avsedd effekt och för att personal skall kunna frigöras för nya uppgifter. Inte minst gäller det för den mest kvalificerade personalen, som nu i många fall är bunden till alltför små verksamhetsområden. De förutsättningar, som finns att åstadkomma ur effektivitetssynpunkt tillräckligt

195 stora organisationsenheter, bör därför enligt kommitténs bestämda uppfattning tillvaratagas, så långt detta är möjligt eller fördelaktigt med hänsyn till de övriga faktorer som kan eliminera vinsterna därmed eller eljest kan motivera andra lösningar. Det har stått klart att därvid bl. a. frågan om stationeringsorterna för de nuvarande distrikten måste upptagas till ingående överväganden. Faktorer, som begränsar möjligheterna att förstora enheterna, kan vara av generell natur eller betingade av lokala förhållanden. Lantmäteriets verksamhet är till stor del förlagd till de lokala förrättningsställena i de olika kommunerna. Endast kontorspersonalens samt en del av lantmätarnas och mätningsteknikernas arbete kan utföras på vederbörande tjänsteställe. De härav föranledda resorna är förbundna med avsevärda kostnader, de senaste åren omkring 3 milj. kronor årligen. I de fall flyttning av stationeringsorten för ett distrikt är ett villkor för utökning av vederbörande arbetsområden och flyttningen medför mera väsentlig ökning av reseavstånden, kan resekostnadsökningarna (rese- och traktamentsersättningar samt lönekostnader för restid) i vissa fall uppgå till belopp som kan beräknas motsvara eller överstiga vinsterna med en sådan åtgärd. I samarbete med kommittén har organisationsnämnden utfört beräkningar av resekostnadsförändringarna vid ifrågasatta ändringar av stationeringsorter, varför de ekonomiska konsekvenserna i detta hänseende kunnat beaktas vid övervägandena. Det kan anmärkas att många gånger förflyttning av stationeringsorten för ett distrikt beräknats medföra i stort sett oförändrade eller i vissa fall t. o. m. minskade resekostnader. Stationeringsorterna torde liksom hittills, i syfte att upprätthålla god kontakt med bygden och att tillgodose allmänhetens och kommunernas berättigade krav på god service, böra väljas så att de utgör centralorter för den region lantmäteriet därifrån avser att betjäna. Val av stationeringsort efter dessa principer kan i vissa fall medföra att de rent arbetsorganisatoriska synpunkterna får vika för andra, lokala skäl. I de fall arbetsunderlaget för ett distrikt utgöres av ett relativt fåtal ärenden synes emellertid sådana skäl få tillmätas mindre vikt och ett centrum av högre ordning kunna väljas till stationeringsort, om en sådan åtgärd kan antagas medföra påtagliga fördelar ur andra synpunkter. Särskild betydelse vid avgörande av hithörande frågor har kommittén funnit böra tillmätas det samband som råder mellan lantmäteriets verksamhet med planering och fastighetsbildning för bebyggelse och de u p p gifter, som ankommer på byggnadsnämnder och andra organ i k o m m u nerna inom byggnadsverksamhetens och samhällsplaneringens område, samt den samverkan som på grund härav äger rum och den service i skilda hänseenden som lantmäteriet biträder kommunerna med. Byggnadsverksamhetens omfattning framför allt i tätorterna har ställt flertalet kommuner inför stora och betydelsefulla problem som hör sam-

196 m a n med samhällsbyggande^ För fullgörande av de uppgifter, som sammanhänger härmed, har kommunerna behov av specialutbildade fackmän på olika områden. De större tätortskommunerna har i allmänhet egna tjänstemän bl. a. för fastighetsbildnings- och därmed samhörande uppgifter att tillgå, medan kommunerna i övrigt i stor utsträckning är hänvisade till att få sitt behov av fackmän tillgodosett på annat sätt. Under senare år har på vissa håll dessa frågor, när det gäller bl. a. arkitekter och byggnadsteknisk sakkunskap, lösts under medverkan av landsting eller på annat sätt genom inrättande av distriktsarkitektorganisationer eller byggnadskontor etc. för flera kommuners räkning. Behovet av fackmän inom det område, som representeras av lantmäteriet, har däremot fyllts av lantmäteridistriktens personal, vilket medfört att distrikten kommit att framstå som betydelsefulla serviceorgan åt kommunerna. Då det i regel är av väsentlig betydelse att de anlitade fackmännen är väl införsatta i vederbörande kommuns problem, har de speciella förutsättningar, som en fast indelning i relativt små enheter lämnat för personalen, i första hand distriktslantmätarna, att förvärva en ingående lokalkännedom, tillmätts stort värde. Med hänsyn till den kommunala anknytningen av en stor del av lantmäteriets uppgifter får det antal kommuner, inom vilka en viss arbetsgrupp har att ansvara för verksamheten, en icke oväsentlig betydelse. Detta antal k a n givetvis på grund av de stora variationerna i verksamhetens omfattning, den skiftande tillgången på sakkunskap och andra faktorer växla inom vida gränser. Genom åtgärder avsedda att möjliggöra en rationellare arbetsfördelning inom lantmäteriets enheter, varigenom bl. a. den kvalificerade personalen i större utsträckning kan koncentrera sig på de mest krävande göromålen, har kommittén emellertid ansett att antalet kommuner för varje enhet i allmänhet k a n göras större än nu, även om det, bl. a. till följd av de förslag som lämnats av 1951 års byggnadsutredning, finns anledning räkna med att lantmäteriets verksamhet i kommunerna kommer att öka. Distriktsindelning

Kommitténs överväganden rörande stationeringsorterna har lett till att deras antal enligt kommitténs uppfattning bör minskas från nuvarande 111 till omkring 90. Lantmäteriets lokala organ bör således stationeras förutom i residensstäderna även i andra centrala orter inom länen. Redan av denna anledning blir en indelning av länen i olika verksamhetsområden erforderlig. Regionerna omkring respektive centralorter torde med hänsyn till kommunikationer, avstånd, kommunindelning och andra faktorer, som påverkar en orts roll såsom centrum för viss bygd, vara relativt stabila med avseende å sitt omfång. Värdet för kommuner och allmänhet att i lantmäteriärenden kunna vända sig till ett bestämt organ, vars personal har god kännedom om och erfarenhet av de lokala förhållandena, samt

197 nära kontakt med bygden torde också, såsom ovan antytts, vara stort. Även ur arbetsorganisatoriska synpunkter får sådana förhållanden tillmätas väsentlig betydelse, vilket bestyrkes av erfarenheterna från verksamheten i nuvarande organisation. Gränserna för här nämnda regioner bör därför enligt kommitténs mening vara i möjligaste mån fasta. Kommittén föreslår att deras omfattning liksom de nuvarande distriktens bestämmes av Kungl. Maj :t. Frågan huruvida de regioner, inom vilka verksamheten bedrives med utgående ifrån samma stationeringsort, ytterligare bör indelas i distrikt, har varit föremål för stor tvekan inom kommittén. Denna fråga torde ha aktualitet för 10—15 regioner i landet. En av dessa — stockholmsregionen — är med avseende på verksamhetens intensitet och personalens omfattning avsevärt större än någon annan. Dessutom föreligger här speciella problem som är förbundna med storstadsförhållandena. En indelning av stockholmsregionen i vart fall i två distrikt har därför befunnits ofrånkomlig. Lösningen i övrigt av detta spörsmål kan ses huvudsakligen som ett administrationsproblem. Det gäller här organisation för verksamhet, vilken torde erfordra en personal uppgående till omkring 15—25 personer, och som till relativt stor del avser många kommuner med omfattande bebyggelseverksamhet omkring större tätorter. Det torde erbjuda många fördelar att administrera denna verksamhet i en organisationsenhet. De väsentligaste av dessa fördelar har berörts i det föregående och kan sammanfattas med omnämnande att stora enheter ger ökade möjligheter till rationell arbetsfördelning mellan olika personalkategorier och mellan tjänstemän med olika kvalifikationer inom samma kategori, bättre förutsättningar att utnyttja effekten av olika rationaliseringsåtgärder, ökade möjligheter att i övrigt anpassa organisationen efter ändrade förhållanden, att utnyttja modern utrustning, att vid behov specialisera verksamheten och att utnyttja specialutbildad arbetskraft samt stor smidighet vid administrationen över huvud taget. Några resekostnadsspärrar föreligger ej i de här berörda fallen. Hinder mot en arbetsfördelning, så att olika personalgrupper helt eller huvudsakligen har sin verksamhet förlagd till vissa kommuner inom regionen, föreligger ej heller. En sådan arbetsfördelning torde kunna göras så fast som arbetsförhållandena i de särskilda fallen fordrar. Dessa skäl pekar på att uppdelning i flera organisationsenheter på samma stationeringsort bör undvikas. Det finns emellertid å andra sidan omständigheter, som talar för att en sådan indelning bör ske och att den kan genomföras utan eftersättande av väsentliga organisatoriska krav. Såvitt framgår av organisationsnämndens undersökningar i dessa frågor, synes sålunda de huvudsakliga organisatoriska synpunkterna kunna tillgodoses även i enheter av relativt måttlig storlek. En lämpligt avvägd samverkan mellan enheter på samma ort och medverkan av överlantmätaren för lösandet av löpande administrationsfrågor torde vidare kunna bidraga till att de

198 stora enheternas organisatoriska företräden kan utnyttjas, även om en distriktsindelning sker. Vid bedömandet av denna fråga har kommittén ansett att särskild vikt bör tillmätas värdet av att en lantmätare i chefsställning ansvarar för verksamheten inom ett med hänsyn till uppgifternas art och omfattning lämpligt avpassat antal kommuner. Kommittén har därför mot bakgrund av de här ovan anförda synpunkterna slutligen stannat för att föreslå att också inom regioner med en stationeringsort en indelning i två eller flera distrikt bör kunna ske, om de lokala förhållandena det motiverar. Även denna indelning bör enligt kommitténs åsikt bestämmas av Kungl. Maj :t. På denna speciella punkt har inom kommittén höjts röster för en mera långtgående samordning av skilda organisatoriska enheter på samma stationeringsort i syfte att ernå ytterligare rationaliseringsvinster. Kommittén har på anförda skäl emellertid enat sig om att icke i nuvarande läge föreslå mera vittgående jämkningar i den organisatoriska uppbyggnaden än som i det föregående redovisats. Härvid har emellertid förutsatts, att frågan skall ägnas en fortlöpande uppmärksamhet i syfte att befrämja en utveckling mot större organisatoriska enheter, i den mån teknikens landvinningar och lokala förutsättningar skapar gynnsamma betingelser härför. Det torde ankomma på lantmäteristyrelsen att med särskild uppmärksamhet följa denna fråga och pröva olika former för en organisatorisk samordning. Stationeringsorterna torde liksom hittills böra bestämmas av lantmäteristyrelsen efter hörande av länsstyrelsen och överlantmätaren, men synes vid organisationens genomförande böra bestämmas av Kungl. Maj :t. Specialorganisationer

Vid sidan av lantmäteridistrikten finns för närvarande skiftesorganisationer för handläggning av omfattande laga skiften och förfogandeorganisationer, vilka för olika fall inrättats för att fylla två principiellt olika funktioner. Dels kan de avdelas för sådana speciella uppgifter som med större fördel utföres av särskilda specialenheter än på distrikten, dels kan vissa av dem avses för att avlasta särskilt arbetstyngda distrikt med alla förekommande göromål. Under de senare åren har förfogandeenheterna i allt större utsträckning fått karaktären av specialorganisationer av det förstnämnda slaget. Lantmäteriets skiftes- eller fastighetsregleringsverksamhet och dess övriga uppgifter i samband med jordbruks- och skogsrationaliseringen har därvid alltmera trätt i förgrunden. Organisationer för planeringsuppdrag, grundkarteuppgifter, vägförrättningar och fastighetsregleringar i anslutning till utbyggnaden av allmänna vägnätet finns därjämte. Med hänsyn till de allmänorganisatoriska synpunkter, för vilka redogjorts i det föregående, synes inrättandet av särskilda enheter enbart i syfte a t t ernå en arbetskraftsförstärkning inom ett eller flera distrikt knappast vara den rationellaste metoden för detta ändamål. Den organisatoriska splittring,

199 som blir en följd härav, framstår i stället som ägnad att motverka den målsättning som innehåller motiv för en fast distriktsindelning med effektiva enheter. Kommittén föreslår därför att förfogandeorganisationer av denna typ icke längre skall inrättas utan att i stället personalen bör placeras på vederbörande distrikt. När det gäller specialorganisationerna ligger frågan i väsentliga avseenden annorlunda till. Verksamheten inom lantmäteriet är mycket mångskiftande. Problemet om specialisering av dess arbetsuppgifter är därför ständigt akut. Samtidigt föreligger mycket starka samband mellan de skilda uppgifterna eller mellan olika grupper av dem, varför onekligen väsentliga fördelar är förknippade med att så långt möjligt organisatoriskt sammanhålla dem. Distriktsindelningen, som kan sägas medföra en specialisering regionalt, bygger i princip härpå. En organisation inom visst verksamhetsområde, som förutsätter ett intensivt samarbete mellan i administrativt avseende skilda organ, torde rent allmänt vara ett kriterium på en mindre lämplig organisation. Enbart samarbetet kan nämligen antagas direkt eller indirekt förbruka avsevärd tid som till stor del är att betrakta som improduktiv. Specialisering inom ett område med samhörande uppgifter bör därför ske med försiktighet. Inom lantmäteriet finns emellertid starka skäl för en viss sådan specialisering. De viktigare av dessa torde kunna sammanfattas på följande sätt. De mycket varierande problemen som uppkommer i lantmäteriets verksamhet ställer höga krav på tjänstemännen, när det gäller att hålla sig å jour med utvecklingen och skaffa sig erfarenhet inom skilda ämnesområden. Det torde bl. a. med hänsyn till den relativt ringa omfattningen av vissa uppgifter i inånga enheter ej vara möjligt för alla tjänstemän att i lika hög grad behärska alla delar av verksamheten. Olika fallenhet och intresseinriktning verkar givetvis på samma sätt. I allmänhet torde utan tvivel gynnsamma möjligheter att tillvarataga olika kvalifikationer i dessa hänseenden medverka till effektivaste och kvalitativt bästa insatser totalt sett. Även rent organisatoriskt ställer vissa delar av lantmäteriverksamheten speciella krav, vilka ej utan vidare kan tillgodoses inom distriktens ram. En del arbetsuppgifter, särskilt sådana där varje ärende är mycket omfattande, är sålunda svårt att inpassa i en med hänsyn till övrig verksamhet lämplig arbetsrytm. Det är t. ex. i inånga fall ej möjligt att i ett distrikt med stor avstyckningsverksamhet samtidigt rationellt bedriva denna och avdela personal under längre tid för en större fastighetsreglering. För att inpassa de olika uppgifterna i ett lämpligt arbetsprogram kan därför tidsutdräkten bli längre, än vad som eljest varit nödvändigt för de mest omfattande förrättningarna eller uppdragen. Vissa slag av ärenden, t. ex. större fastighetsregleringar och ibland vägförrättningar och planuppdrag, ställer vidare speciella krav på personalsammansättning, specialistmedverkan, utrustning och arbetsmetodik. Speciell uppmärksamhet torde böra ägnas

200 den verksamhet som i särskilt hög grad bedrives i samverkan med andra organ. Sådana arbetsuppgifter eller serier av likartade uppgifter sträcker sig ofta över flera distrikt eller t. o. m. flera län. Det är därför i allmänhet fördelaktigt och ofta ett starkt önskemål från andra myndigheters sida att särskilda enheter avdelas för denna samverkan. Bland arbetsuppgifter av denna art, som k a n väntas få avsevärd omfattning, bör i första hand framhållas fastighetsreglerings- och annan verksamhet i samband med yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter, vilken verksamhet bedrives i samarbete med lantbruksnämnderna. Som exempel på likartad verksamhet kan även nämnas fastighetsregleringar vid allmänna vägar, vilka bör handläggas i samarbete med framförallt vägmyndigheterna. Av bl. a. här nämnda anledningar är i en del fall distrikten ej lämpligaste arbetsområdena för viss verksamhet. Här anförda synpunkter ger enligt kommitténs uppfattning starka argument för att personal bör stå till förfogande för att vid behov särskilda arbetsgrupper skall kunna organiseras för verksamhet, som av speciella orsaker ej lämpligen kan eller bör handhavas av lantmäteridistrikten. Genom den vid 1959 års riksdag beslutade intensifieringen av verksamheten med yttre rationalisering inom jordbrukets och skogsbrukets område, och det ökade behov av insatser från lantmäteriet i samband därmed, som med stöd av verkställda inventeringar kan beräknas föreligga, synes det i första hand angeläget att arbetsgrupper av angivet slag inrättas för effektivast möjliga insatser i denna verksamhet. Såsom framgått av redogörelsen i 3 kap. innebär för övrigt 1959 års riksdagsbeslut bland annat att specialorganisationer för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter bör utbyggas i rask takt. Även med den ökade rationaliseringsverksamhet som förutsattes torde arbetet härmed bli en fråga på lång sikt. Efter tillkomsten av en mera tidsenlig lagstiftning till grund för lantmäteriförrättningarna kan detta arbete beräknas bli stimulerat genom bl. a. enklare och snabbare förfaranden, vilket torde medverka till att verksamheten successivt kommer att öka i omfattning. Behovet av insatser från lantmäteriet synes emellertid variera inom vida gränser mellan olika län. De inventeringar rörande behovet av fastighetsregleringar m. m. för vilka redogjorts i 3 kap. ger ett klart utslag i denna riktning. Det synes även kunna förutsättas att de skiftande betingelserna i skilda delar av landet leder till en olika takt i utvecklingen av rationaliseringsverksamheten i länen. Behovet av arbetskraft i en viss landsdel torde därför komma att växla från en tid till en annan, vilket ställer krav på en smidig anpassning av organisationens storlek. Såvitt nu kan bedömas, föreligger emellertid för många län, i synnerhet där skogsarronderingsproblemen är som mest brännande, ett stadigvarande stort behov för avsevärd tid framåt. Organisationen inom lantmäteriet för rationaliseringsverksamheten k a n sålunda åtminstone tills vidare ej få samma utformning i alla län. I de

201 län, där ett stort behov av mera omfattande rationaliseringsåtgärder framkommit, blir särskilda specialorganisationer — fastighetsregleringsorganisationer — erforderliga. Det är angeläget att dessa enheter utrustas med resurser som möjliggör ett snabbt genomförande av förrättningarna och en även i övrigt effektiv verksamhet. Av organisatoriska skäl måste enheterna därför i personalhänseende göras relativt stora. En förhållandevis stor del av den personal, som blir disponibel enbart för hithörande verksamhet, synes av denna anledning böra koncentreras till dessa enheter. Enheternas huvuduppgifter blir de, som angivits i jordbruksutskottets av riksdagen i denna del godtagna utlåtande nr 30 år 1959, nämligen att verkställa sådana av lantbruksnämnder och enskilda aktualiserade lantmäteriförrättningar, som ej utan nämnvärd väntetid kan utföras av personal inom vederbörande distrikt, samt att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande mera omfattande yttre rationaliseringsåtgärder ävensom rörande disponeringen av nämndernas rationaliseringsreserver. Enheternas chefer skall vidare vara föredragande inom lantbruksnämnderna i ärenden, som i större utsträckning inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild anknytning till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar. Med hänsyn bl. a. till den samverkan som förutsattes mellan fastighetsregleringsorganisationerna, överlantmätaren och lantbruksnämnden, blir i allmänhet residensstaden den naturliga stationeringsorten liksom företrädesvis länet det lämpliga arbetsområdet för dem. Verksamhetens omfattning och lokalisering kan emellertid göra det befogat att i vissa fall välja annan stationeringsort. Det bör också vara möjligt att allt efter förutsättningarna i de enskilda fallen tilldela enheterna arbetsuppgifter endast inom en del av ett län, inom flera län eller delar av flera län. Under vissa förhållanden vid vikande konjunktur kan det vidare vara önskvärt att personal sättes in på utrednings- och planläggningsarbeten som avser att skapa arbetstillfällen. För att organisationen smidigt skall kunna anpassas efter de aktuella förhållandena bör sålunda varken arbetsuppgifterna eller arbetsområdena i förväg bindas genom snäva föreskrifter. Inom län, där arten och omfattningen av lantmäteriets uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område vid viss tidpunkt ej ger arbetsunderlag för en effektiv specialorganisation för denna verksamhet torde hithörande göromål helt få åvila distriktsenheterna, vilket om personalresurserna skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt avgjort synes vara att föredraga framför en lösning med ofullständiga organisationsenheter. Det får emellertid förutsättas, att även i sådana län större rationaliseringsprojekt, vilka kräver särskilda organisatoriska åtgärder, kan aktualiseras. Dessa torde i allmänhet erfordra omfattande förberedelsearbeten genom planeringar eller andra åtgärder, i vilka för lantmäteriets vidkommande överlantmätaren och vederbörande distriktslantmätare har att medverka.

202 Genom sådana förberedelser torde goda möjligheter kunna skapas för effektiva insatser av en vid lämplig tidpunkt insatt specialorganisation, vilken i vissa fall kan bli av mera tillfällig natur. Av skäl, som här ovan anförts, är det viktigt att de resurser, som lantmäteriet kommer att disponera för medverkan i arbetet för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter, erhåller en tillräckligt elastisk organisation. Detta önskemål torde böra tillgodoses företrädesvis genom att stor smidighet i personaldispositionen erhålles. Såvitt kommittén med stöd av hittills vunna erfarenheter av lantmäteriverksamhetens administration kunnat finna, synes det ligga nära till hands att de nuvarande förfogandeorganisationerna i dessa avseenden får tjäna som förebild. Kommittén föreslår sålunda att det skall tillkomma lantmäteristyrelsen att, inom ramen för den inriktning av verksamheten som statsmakterna förutsatt, bestämma fördelningen mellan olika län, stationeringsorter, verksamhetsområden och arbetsuppgifternas närmare avgränsning för här behandlade specialorganisationer. Inom länets ram bör dock beslut angående verksamhetsområden och arbetsuppgifter kunna delegeras till överlantmätaren. Verksamheten i fastighetsregleringsorganisationerna innehåller komplicerade arbetsuppgifter, ofta av mycket stor omfattning och hög svårighetsgrad. Såväl jordbruks- och skogsfrågor som tätbebyggelse- och andra planeringsproblem måste här i många fall lösas samtidigt, vilket bland annat kräver förtrogenhet med lantmäterimetodiken inom alla dessa områden. Uppgifterna ställer därför mycket höga krav på den som skall leda arbetet och ansvara för detta såsom chef för enheten. Med hänsyn till verksamhetens natur är det också angeläget att täta ombyten på chefsposterna undvikes. Förfogandelantmätartjänsterna har ur dessa synpunkter, genom att de har karaktär av genomgångstjänster, i många fall ej kunnat erbjuda tillfredsställande lösningar. De höga kvalifikationer, som erfordras hos dessa chefer, synes berättiga till tjänster som är att betrakta som sluttjänster inom distriktsorganisationen (länslantmätare). Genom de i det föregående lämnade förslagen beträffande organisationen för lantmäteriets uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringen har kommittén avsett att en för hela landet generell lösning skall ernås. De speciella regler, som i administrativt hänseende gäller för skiftesorganisationerna i Kopparbergs län, torde därför ej längre finnas anledning att bibehålla. Kommittén har härvid emellertid funnit sig kunna förutsätta att organisationen för nu pågående laga skiften i skiftesorganisationerna ej av denna anledning kommer att på ett för verksamheten menligt sätt ändras. Kommittén, som mot bakgrund av den verkställda inventeringen rörande fastighetsregleringsbehovet, finner det angeläget att lantmäteriet snarast möjligt erhåller tillräckliga resurser för utförande av fastighetsregleringar

203 vilka aktualiserats av markägare, kommer i det följande att närmare utveckla förslaget till fastighetsregleringsverksamhetens organisation. Därvid avses dels den organisation, som med hänsyn till tillgängliga uppgifter om verksamhetens aktuella omfattning och till möjligheterna att erhålla erforderliga personalresurser inom relativt kort tid synes kunna uppsättas, dels en rekommendation om denna organisations successiva utbyggnad i takt med verksamhetens beräknade ökning. Förutom de rationaliseringsuppgifter, som nu behandlats, kan också under vissa förutsättningar även annan slags verksamhet inom lantmäteriets område göra särskilda specialorganisationer behövliga och önskvärda. Denna verksamhets art och lokalisering kan växla vid skilda tidpunkter. Det är därför ej möjligt att överblicka detta problem annat än för en relativt kort tidsrymd utifrån den nu aktuella arbetssituationen. Arbetsuppgifter, för vilka specialorganisationer kan motiveras, kan sålunda endast exemplifieras. I första hand synes böra nämnas fastighetsregleringsuppgifterna i anslutning till projekteringen och utbyggnaden av allmänna vägnätet. Dessa arbeten sträcker sig oftast över flera distrikt och ställer speciella krav med avseende å samverkan med andra myndigheter och i andra organisatoriska avseenden. De lämpar sig därför väl för en för ändamålet inrättad specialorganisation. En sådan enhet blir emellertid av temporär karaktär, även om uppgifterna kan taga flera år i anspråk. Inom lantmäteriet har hittills goda erfarenheter vunnits av specialorganisationer för planeringsuppgifter, grundkartor och vägförrättningar. Dessa sistnämnda förrättningar är av väsentligen två olika slag, nämligen dels sådana som handlägges enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar i tätorter som ett led i plangenomförandet inom byggnadsplan, dels förrättningar enligt 2 kap. samma lag, vilka avser mera landsbygdsbetonade förhållanden. Till icke oväsentlig del har dessa förrättningar samband med jordbruksoch skogsrationaliseringen. Särskilt torde detta vara fallet för de förrättningar som föranledes av skogsvägnätets utbyggnad. Dessa sistnämnda uppgifter har således nära anknytning till verksamheten inom fastighetsregleringsorganisationerna. Kommittén finner det likaså angeläget betona att planerings- och grundkarteuppgifter liksom vägförrättningar i tätorter väl ligger inom ramen för inriktningen av verksamheten på distriktsenheterna och ej utan starka skäl bör skiljas från dessa. Här behandlade uppgifter bör därför normalt ankomma på distrikten respektive fastighetsregleringsorganisationerna. Det kan emellertid förekomma, att av skilda orsaker stor ansvällning av sådana arbeten uppstår, och att av denna anledning speciella åtgärder erfordras för att på bästa sätt bemästra situationen och återställa normala betingelser för verksamheten i stort. I detta syfte har förfogandeorganisationerna utan tvivel haft en viktig funktion att fylla. Kommittén har vid undersökning av arbetsförhållandena län för

204 län funnit att för den närmaste framtiden ett behov finns av specialorganisationer för vägförrättningar eller planeringsuppgifter i några län. Kommittén vill emellertid understryka att icke minst ur organisatoriska synpunkter, viss återhållsamhet bör iakttagas när det gäller att inrätta specialorganisationer vid sidan av distrikten och fastighetsregleringsorganisationerna. Kommittén föreslår att sådana organisationer med dessa riktlinjer vid behov inrättas av lantmäteristyrelsen i den ordning som nu gäller för förfogandeorganisationerna. Ett annat slags specialisering, än den som nu behandlats, har för distriktsorganisationens verksamhet genomförts dels genom centralkontorets inrättande, dels genom länslantmäterikontorens service avseende arkivutredningar och reproduktion. Såsom har framgått av 8 kap., torde det ej föreligga någon tvekan om att en organisation för central service bör bibehållas och ytterligare utvecklas. De goda erfarenheterna från länskontorens serviceverksamhet talar också entydigt för att denna bör utbyggas. Kommittén anser att uppgifterna härvid ej bör begränsas till arkivservice, reproduktion och den fotogrammetriska service varom förslag lämnats i 8 kap. utan även vid behov kunna avse andra tekniska frågor som lämpar sig för central behandling. Dessa spörsmål kommer att närmare utvecklas i de följande avsnitten.

Arbetsfördelningen mellan länslantmäterikontor och distriktsorganisation i vissa fall

Den primärt av rättsliga orsaker förestavade uppdelningen av lantmäteristaten i länslantmäterikontor och distriktsorganisation synes för de minsta länen ge upphov till en organisation, som ur vissa synpunkter kan te sig mindre lämplig. Detta förhållande får ses som en följd av att länsindelningen såsom administrativ indelningsgrund för olika statliga förvaltningsgrenar i en del fall är föga ändamålsenlig. De nackdelar, som för lantmäteriets vidkommande är förknippade härmed, synes emellertid kunna mildras genom en för de mindre länen något jämkad arbetsfördelning mellan länskontoret och distriktsorganisationen, i förhållande till den som eljest gäller, på så sätt att länskontoret övertar vissa arbetsuppgifter, vilka tillhör distriktsorganisationens tjänsteåligganden. Metoden har sin begränsning därigenom att den ej kan avse förrättningar och ej heller vissa uppdrag som är direkt förbundna med förrättningsverksamheten. Som exempel på uppdrag, som synes möjliga att överlåta till länskontoret, kan emellertid nämnas planerings- och grundkarteuppdrag, andra uppdrag att upprätta kartor för skilda ändamål, fastighetsutredningar, vissa bevis och intyg samt olika kopior, avskrifter och utdrag. Kommittén föreslår att denna fråga löses genom en instruktionsbestämmelse av innebörd, att om särskilda skäl därtill finns, lantmäteristyrelsen äger föreskriva att vissa slags uppdrag skall överlåtas från distriktslantmätare till överlantmätaren. Med

205 avseende på dessa uppdrag kommer således länskontoret att fylla funktionen som specialorganisation av det slag som behandlats i det föregående. Gemensamma lokaler

Kommittén har av organisatoriska skäl eftersträvat en lösning som innebär att resurserna mer än nu koncentreras till färre och större enheter. Härvid har kommittén emellertid vid avvägning mellan olika principiella synpunkter och lokala faktorer funnit sig böra stanna för ett förslag, som inom länen i allmänhet alltjämt medför en spridning av organisationen på flera stationeringsorter och en uppdelning efter regionala eller funktionella principer på flera organisationsenheter, även om såväl antalet stationeringsorter som enheter föreslagits bli mindre än i nuvarande organisation. Härigenom har otvivelaktigt påtagliga vinster i skilda hänseenden möjliggjorts. Ytterligare fördelar torde kunna uppnås genom en mera samordnad administration på länsplanet och en lämplig samverkan mellan olika enheter. En av de grundläggande förutsättningarna härför är att lantmäteristatens enheter på viss ort erhåller lokaler i nära anslutning till varandra och helst i samma byggnad. En sådan lokal samordning har eftersträvats alltsedan nuvarande organisations tillkomst år 1948 men på grund av läget på byggnadsmarknaden hittills lyckats endast i begränsad utsträckning. Kommittén vill understryka vikten av att denna fråga så snart som möjligt erhåller en tillfredsställande lösning. Fördelning av arbetsuppgifter och personal

Av väsentlig betydelse ur administrationssynpunkt är formerna för fördelning av arbetsuppgifter och personal mellan de olika organisationsenheterna. När det gäller arbetsuppgifternas fördelning har kommittén att utgå ifrån de grundläggande reglerna i fastighetsbildningslagstiftningen, enligt vilka förrättningar sökes hos och utföres av distriktslantmätaren i det lantmåsteridistrikt där förrättningsobjektet är beläget. Dessa regler blir normerande också för övriga delar av distriktsorganisationens verksamhet. Reglerna torde komma att bibehållas även i en ny fastighetsbildningslag. Av organisatoriska och andra orsaker är emellertid avsteg från dessa principer för olika fall nödvändiga. Hithörande frågor regleras genom bestämmelser i 53, 54 och 56—58 §§ lantmäteriinstruktionen (SFS 1958:263). Enkla och smidiga samt om möjligt automatiskt verkande normer i dessa avseenden torde kunna ernås, utan att rättssäkerhetsintressena blir eftersatta. Särskilt två synpunkter har kommittén härvid funnit böra tillgodoses, nämligen dels att arbetsfördelningen normalt sker med utgående från organisationens uppbyggnad och avsteg härifrån kommer till uttryck såsom undantagsregler, dels att administrativ myndighet ej skall ha att från fall till fall utse förrättningsman till enskild förrättning. Den förstnämnda syn-

206 punkten får särskild betydelse, för de fall specialorganisation utom ramen för distriktsindelningen inrättats. Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att sådana enheters arbetsunderlag är tryggat, genom att ror dem avsedda arbetsuppgifter utan särskilda åtgärder i de enskilda faKen inflyter till enheterna ifråga. Detta torde ytterligare poängteras genom att enheterna i stor utsträckning har särskilt intensivt samarbete med andra myndigheter, vilka torde vara intresserade av så få kontaktpunkter som möjligt för huvuddelen av ärendena. Kommittén har ej funnit anledning att föreslå ändringar av bestämmelserna i lantmäteriinstruktionens 53, 54, 57 §§ och 58 § första stycket om att distriktslantmätare ej annat än efter medgivande av lantmäteristyrelsen eller särskilt förordnande äger handlägga ärenden utom eget distrikt, om förfarandet i vissa fall då handläggning av förrättning är beroende av utfärdat förordnande samt om förfarandet vid jäv eller laga förfall för distriktslantmätare. I övrigt föreslår kommittén att frågan löses på följande sätt. Om på visst län specialorganisation inrättats, torde, med iakttagande av bestämmelserna rörande personliga förordnanden samt om ej annorlunda överenskommes eller av överlantmätaren förordnas, distriktslantmätare till specialorganisations chef böra överlämna de förrättningar och uppdrag, som faller inom de av lantmäteristyrelsen eller överlantmätaren beslutade gränserna för specialorganisationens arbetsuppgifter och verksamhetsområde. Då skäl därtill föreligger, synes överlantmätaren efter samråd med berörda lantmätare och under iakttagande av meddelade bestämmelser rörande personligt förordnande äga föreskriva, att förrättningar eller uppdrag inom viss del av ett distrikt eller vissa slag av förrättningar eller uppdrag inom distrikt eller del därav överflyttas från distriktslantmätaren till annan lantmätare. Lantmäteristyrelsen torde vidare liksom nu äga föreskriva att ärende överflyttas från distriktslantmätare till annan lantmätare samt att distriktslantmätare i visst distrikt, intill dess styrelsen annorlunda förordnar, icke alls eller endast i viss begränsad omfattning må handlägga nytillkommande förrättningar och uppdrag. I enlighet med gällande bestämmelser synes, då vederbörande lantmätare det begär eller överlantmätaren finner lämpligt, fråga varom överlantmätaren enligt ovan skall äga besluta kunna underställas lantmäteristyrelsens prövning. De regler, som ytterligare kan befinnas erforderliga för att åstadkomma en lämplig fördelning och skyndsam handläggning av ärendena, synes böra ankomma på lantmäteristyrelsen att utfärda. Med avseende på personalens fördelning inom lantmäteristaten gäller för närvarande sammanfattningsvis att överlantmätare, biträdande överlantmätare och kontorslantmätare vid länslantmäterikontoren samt ordinarie distriktslantmätare i distriktsorganisationen är bundna vid respektive orga-

207 nisationsenheter genom innehållet i vederbörande fullmakt, medan cheferna för skiftesorganisationerna genom förordnande är bundna vid länet. För övrig presonal beslutar lantmäteristyrelsen, såvida Kungl. Maj:t för visst fall inte annorlunda föreskrivit, om fördelningen mellan de olika länskontoren respektive mellan distriktsorganisationens enheter. Lantmäteristyrelsen äger även förordna annan tjänsteman vid länskontor än överlantmätare att tjänstgöra hos styrelsen eller inom distriktsorganisationen samt annan tjänsteman inom distriktsorganisationen än distriktslantmätare att tjänstgöra hos styrelsen eller vid länskontor. I de fall personal har att tjänstgöra på mera än en enhet inom distriktsorganisationen, och vederbörande chefer ej kan enas om arbetskraftens fördelning, skall frågan härom avgöras av överlantmätaren. Den nuvarande principen för fördelning av den personal, för vilken beslutanderätten ligger inom verket, har flera fördelar. Bland annat medför den att personal- och medelsförvaltningen sammanhålles hos samma organ och att antalet instanser blir litet, vilket gör länsorganens administrativa arbete så litet betungande som möjligt. En fördel är också att frågor, som i vissa fall kan vara av ömtålig natur, handlägges av verkets mest auktoritativa organ. Å andra sidan synes systemet emellertid ej alltid ge den smidighet i personaldispositionen som en decentraliserad handläggning torde möjliggöra. I viss begränsad utsträckning bör därför beslutanderätten i administrativa frågor delegeras till överlantmätaren, som lär ha de bästa möjligheterna att vid varje tidpunkt bedöma hur länets resurser på effektivaste sätt bör disponeras. Behovet av decentralisering av vissa personalfrågor torde öka, därest länskontoren, som ovan har föreslagits, ges vidgade möjligheter att lämna service åt distriktsorganisationen och att även av andra anledningar övertaga en del göromål som nu åvilar dess enheter. Genom en decentralisering på antytt sätt synes de önskemål om minskad stelhet i organisationen som har varit vägledande för kommittén vid diskussion rörande olika organisationsalternativ kunna tillgodoses, samtidigt som fördelarna ined en fast indelning i självständiga distrikt m. m. kan tillvaratagas. En självklar uppgift för överlantmätaren torde vara att verka för att länets personalbehov inom ramen för tilldelade resurser på bästa sätt blir tillgodosett, samt att personalen blir utnyttjad så att lantmäteriets effektivitet inom länets ram främjas. Han bör därför föra en aktiv personalpolitik och i personalfrågor i första hand företräda länet i lantmäteristyrelsen. Det bör också vara möjligt att i frågor som ej kräver central behandling lägga avgörandena till instans inom länet, så att ärendena kan behandlas med minsta omgång. Kommittén föreslår att lantmäteristyrelsen, med den inskränkning som föranledes av att vissa tjänstemän är bundna vid viss organisationsenhet och såvida Kungl. Maj :t inte för visst fall annorlunda föreskriver, skall

208 besluta om personalfördelningen inom lantmäteristaten. Denna fördelning bör enligt kommitténs åsikt huvudsakligen ske mellan länen och, med hänsyn till bl. a. konsekvenserna för personalen vid förflyttning och till kostnaderna för statsverket i samband härmed, även mellan de olika stationeringsorterna. Fördelning av personalen mellan lantmäteristatens olika organisationsenheter inom samma stationeringsort synes, med de begränsningar som styrelsen av praktiska skäl kan ha beslutat om, böra åvila överlantmätaren som chef för lantmäteriverksamheten inom länet, överlantmätaren torde därjämte av lantmäteristyrelsen kunna bemyndigas att bestämma om tillfällig tjänstgöring på enhet med annan stationeringsort, än den styrelsen bestämt. Styrelsen bör på lämpligt sätt hållas underrättad om personalens placering. Det torde ligga i sakens natur att, om lantmäteristyrelsen för visst speciellt ändamål förordnat personal på ett län, överlantmätaren blir bunden härav. Det synes emellertid kunna vara möjligt för överlantmätaren att, även om av styrelsen tilldelad personal ej uttryckligen avsetts för specialuppgifter, bestämma att viss arbetsgrupp med anslutning till länskontoret eller eventuellt annan enhet temporärt avdelas härför, såvitt angår serviceuppgifter och uppgifter av uppdragsnatur. Den av kommittén förordade ordningen för personalfrågornas behandling förutsätter att lantmäteristatens (länslantmäterikontor och distriktsorganisation) tjänstemän upptages på en gemensam personalförteckning, vilket även ur andra synpunkter torde vara ägnat att befrämja en smidig och ändamålsenlig personaldisposition. Samverkan mellan enheter

Som ett ytterligare led i strävandena att ernå en effektiv organisation och att i detta syfte undvika onödig stelhet däri vill kommittén slutligen understryka vikten av att fördelarna med gemensamma lokaler tillvaratages genom erforderlig samverkan mellan de olika organisationsenheterna, så att personal och utrustning utnyttjas på bästa sätt. Denna samverkan torde generellt böra medföra att telefonväxel som betjänar alla enheter anskaffas och att expeditionsvaktsgöromål samlas hos gemensam befattningshavare. Vidare synes den begränsade specialisering av kontorsarbetet som Statens organisationsnämnd förordat, innebärande att viss personal avdelas för att företrädesvis utföra beräknings- och karteringsarbeten, böra genomföras. Hos denna personalgrupp kan lämpligen dyrbarare teknisk kontorsutrustning placeras. Skrivarbete och andra enklare göromål, för vilka egentlig fackutbildning ej erfordras, torde i vissa fall kunna utföras av personal utan sådan utbildning. Organisationsnämndens undersökningar synes ha visat att sådant arbete med fördel kan förläggas i anslutning till telefonväxeln. I den mån arbetsunderlaget på varje enhet ej medger en specialisering av angivet slag, bör därför gemensamma arbetsgrupper med en kvalificerad befattningshavare i kontorstjänst som arbetsledare avdelas. Sam-

209 arbetet bör givetvis även ta sikte på gemensamt utnyttjande av personal med speciella kvalifikationer och en utjämning av tillfälliga arbetstoppar etc. Det bör åligga överlantmätaren såsom chef för lantmäteriverksamheten inom länet att svara för en dylik samverkan. Tillika torde överlantmätaren böra tillse att alla möjligheter till rationalisering av verksamheten inom länet tillvaratages samt att i fall då så befinnes ändamålsenligt verka för gemensam kontorsteknisk service mellan länskontoret och därför lämpade enheter inom distriktsorganisationen. Med hänsyn till frågans betydelse torde det vara lämpligt att ett allmänt stadgande om samverkan mellan enheter på samma stationeringsort inflyter i lantmäteriinstruktionen. Det torde ankomma på lantmäteristyrelsen att i arbetsordning eller på annat sätt utfärda närmare föreskrifter i detta avseende.

Lantmäteristyrelsen

och centralkontoret

Indelningen i byråer och centralkontor

Vid övervägandena rörande lantmäteristyrelsens organisation har kommittén utom annat ansett visst avseende böra fästas vid att ändrade förutsättningar härför, enligt vad som framkommit i lagstiftningssammanhang och vid behandlingen av organisationen för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, ter sig sannolika i en nära framtid. Dessa nya utgångspunkter ligger utom ramen för de argument, som är tillgängliga för kommitténs ställningstaganden. 1954 års fastighetsbildningskommitté har att överväga bl. a. frågorna om en för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning och för land och stad enhetliga fastighetsregisterbestämmelser. Lagstiftningens nuvarande uppdelning i dessa avseenden ligger formellt till grund för tillämpningsområdet för kungörelsen den 26 juni 1936, nr 367, med vissa föreskrifter om mätningsväsendet och fastighetsregisterväsendet i rikets städer, vilken kungörelse i sin tur väsentligen är normerande för styrelsens åligganden beträffande överinseendet över stadssamhällenas mätnings- och fastighetsregisterväsende och därför också för stadsbyråns verksamhet samt arbetsfördelningen mellan denna och övriga byråer. Även i andra hänseenden kan givetvis en ny fastighetsbildningslagstiftning direkt eller indirekt komma att påverka styrelsens organisation. Därest, såsom förutskickats vid ställningstagandena vid 1959 års riksdag rörande organisationen för rationaliseringsverksamheten inom jordbrukets och skogsbrukets område, dessa organisationsfrågor senare skall upptagas i ett större sammanhang, synes företrädesvis lantmäteriväsendets administrativa organ, lantmäteristyrelsen och länskontoren, kunna komma att påverkas härav, medan förrättningsorganisationen torde kunna erhålla en ändamålsenlig lösning relativt oberoende av hur administrationsfrågorna därvid blir behandlade. 14—906323

210 Med dessa utgångspunkter har kommittén diskuterat olika alternativ till organisation för den centralt bedrivna verksamheten. Behovet av en administrativ byrå har därvid varit en självklar förutsättning. Med hänsyn till de viktiga och i väsentliga avseenden särpräglade rättsliga utredningar och andra uppgifter som tillkommer styrelsen såsom remissorgan åt högsta domstolen samt andra domstolar och administrativa myndigheter, har kommittén även funnit en särskild byrå — utredningsbyrån — för hithörande och därmed sammanhängande uppgifter befogad. Diskussionen har därför väsentligen kunnat koncentreras kring två huvudspörsmål nämligen organisationen för de tekniska arbetsuppgifterna och uppgifter av typ utvecklings- och rationaliseringsarbete etc. samt organisationen för stadsbyråns verksamhet. De båda frågorna har samband med varandra. Vid de organisationsundersökningar, som under kommittéarbetet verkställts av kommittén och i samverkan med denna av Statens organisationsnämnd, lantmäteristyrelsen och kartverket, har framkommit betydelsen av att organisationsfrågor och därmed samhörande spörsmål fortlöpande kan uppmärksammas inom verket. Såsom organisationsnämnden understrukit i sin redogörelse, torde det sålunda finnas en rik fond av möjligheter till förenklingar, metodförbättringar och annan rationalisering genom åtgärder ifråga om bl. a. ytterligare delegering av arbetsuppgifter, arbetsledning och arbetsorganisation i övrigt. Den tekniska utvecklingen inom geodesi, fotogrammetri, beräkningsteknik, kontorsteknik m. m. inom lantmäteriets verksamhetsområde ger även efter hand nya rationaliseringsmöjligheter. Inom de fastighetstekniska och fastighetsekonomiska ämnesområdena måste vidare i samarbete med fackmän inom nyssnämnda tekniska grenar ett omfattande utvecklingsarbete ske i syfte att åstadkomma en rationell arbetsmetodik framför allt vid fastighetsregleringar. Genom en successiv anpassning av organisationen efter nya förutsättningar synes också väsentliga vinster kunna ernås och tid efter annan återkommande, mera genomgripande organisationsförändringar kunna undvikas. På grund av lantmäteriverksamhetens omfattning och organisationens struktur erfordras slutligen betydande insatser för att få nya metoder och andra rationaliseringsåtgärder tillämpade i de olika enheterna. Enligt kommitténs uppfattning synes det angeläget att inom verkets centrala förvaltning organisatoriska förutsättningar tillskapas för ett fortlöpande rationaliseringsarbete i berörda hänseenden. Härigenom torde genom relativt begränsade centrala insatser icke oväsentliga vinster efter hand kunna göras med avseende på den totala verksamheten. Även om under de senaste åren personal i ökad utsträckning blivit tillgänglig för hithörande arbete, har de nuvarande resurserna därför synts kommittén otillräckliga. Frågan om arbetsfördelningen mellan styrelsen och centralkontoret har i kommittén varit föremål för ingående överväganden. Lösningen av detta problem får ses mot bakgrund av kommitténs i 8 kap. lämnade förslag

211 rörande den fotogrammetriska verksamhetens organisation. Principiellt hör de uppgifter som ovan nämnts, och som här må sammanfattas under benämningen utvecklingsarbete, till de funktioner vilka åvilar verksledningen. Med hänsyn till bl. a. styrelsens tillsynsuppgifter bör den löpande produktionen i princip ej förläggas dit utan tillhöra produktionsorganen i lantmäteristaten. Samtidigt är emellertid erfarenhetsmässigt åtskilliga fördelar förbundna med och det i viss mån ett villkor för ett framgångsrikt utvecklingsarbete, att detta bedrives i direkt samband med produktionen, där praktiska problem efter hand uppstår och måste lösas. Till styrelsen förlagt utvecklingsarbete utesluter givetvis ej att impulser och förslag kommer från personal i produktionsorganen. Det torde vara naturligt för verksledningen att tillse att tjänstemän med för verket värdefulla specialkunskaper utnyttjas för uppgifter som mest gagnar verksamheten i stort. Genom centralkontorets inrättande har utan tvekan en lämplig personalcirkulation i dessa syften för ett utvecklingsarbete under styrelsens ledning väsentligt underlättats. Oavsett vilken lösning som väljes, synes böra tillses att dessa möjligheter ej försämras. Bland centralkontorets arbetsuppgifter har de, som tillhör fastighetstekniska avdelningen, med nuvarande organisation större samhörighet med landsbyråns verksamhet än med övriga avdelningars. Avdelningens arbete bedrives därför i stor utsträckning under byråchefens ledning. Detta sammanhänger givetvis med att chefen för centralkontoret företrädesvis måste representera de fotogrammetriska och geodetiska områdena. Fastighetstekniska avdelningen utför ej heller löpande, rutinmässig produktion på samma sätt som centralkontorets andra avdelningar. Kommittén har med hänsyn härtill ansett att fastighetstekniska avdelningen inom centralkontoret bör inordnas i styrelsen, medan centralkontoret i övrigt bibehålles som ett fristående, distriktsorganisationen tillhörande organ under styrelsens ledning. För närvarande upprätthålles, såsom tidigare nämnts, ledningen av landsbyråns tekniska uppgifter och centralkontoret av en byrådirektör. Det synes kommittén knappast möjligt att i längden kunna förena dessa två stora uppgifter på en hand med hänsyn till deras betydelse för lantmäteriverksamhetens rationalisering och utveckling. Härtill kommer att det med hänsyn till att centralkontoret utövar en huvudsakligen producerande verksamhet icke kan anses helt lämpligt att chefskapet för detsamma utövas av tjänsteman vid lantmäteristyrelsen. Kommittén vill därför nu förorda att en tjänst inom distriktsorganisationen beräknas för att utnyttjas såsom chef för centralkontoret. Vad stadsbyrån beträffar är arbetsfördelningen mellan denna och övriga byråer grundad på en annan princip än arbetsfördelningen mellan dessa senare byråer inbördes. På stadsbyrån handlägges sålunda samtliga ärenden inom tillämpningsområdet för förenämnda 1936 års kungörelse avseende

212 städer och vissa samhällen e t c , medan motsvarande ärenden avseende landsbygden är fördelade mellan de tre andra byråerna. Denna fördelning medför att t. ex. tekniska frågor handlägges både på stads- och landsbyrån, registreringsfrågor på stads- och utredningsbyrån samt fastighetsbildnings- och därmed samhörande frågor på stads- och landsbyrån, vilket i den mån uppgifterna är likartade synes kunna leda till dubblering av expertis och samarbetsproblem inom styrelsen. Någon större principiell skillnad mellan tekniska ärenden (geodesi, fotogrammetri, reproduktion) avseende städer respektive landsbygd torde numera ej föreligga. Om enhetliga och förenklade registerbestämmelser såsom resultat av fastighetsbildningskommitténs förslag införes, synes även registreringsfrågorna blir relativt enhetliga. Det borde därför, sett ur internt organisatoriska synpunkter, vara logiskt att sammanföra samtliga registreringsärenden till utredningsbyrån samt att samla även de tekniska ärendena till en byrå. Enligt ett sådant alternativ torde med hänsyn till de högt kvalificerade tekniska byråuppgifterna ovannämnda tekniska ärenden jämte de till centralkontoret nu förlagda utvecklingsuppgifterna kunna sammanföras till en teknisk byrå. Denna organisationslösning ger en indelning i fem byråer, nämligen förutom de nuvarande även en teknisk byrå. Ytterligare ett alternativ som övervägts motiveras huvudsakligen av den förväntade utjämningen mellan land och stad i lagstiftningshänseende. Det innebär att, sedan tekniska ärenden och registerärenden flyttats från stadsbyrån enligt ovan, denna byrås arbetsuppgifter i övrigt sammanföres med landsbyråns i en fastighetsbildningsbyrå, samtidigt som allt utvecklingsarbete, tekniska uppgifter i övrigt och organisationsspörsmål organiseras i en drifts-, rationaliserings- eller utvecklingsbyrå. För de här ovan nämnda lösningarna synes således ur organisatoriska synpunkter kunna anföras flera skäl. Emot dessa får emellertid vägas andra som synes tala för att stadsbyrån bör bibehållas med i princip nuvarande uppgifter. Ifråga om lagstiftning och förvaltning finnes starka tendenser till utjämning mellan land och stad. Detta torde huvudsakligen vara en följd av en utveckling som lett till att stadskommunernas och landskommunernas karaktär närmat sig varandra. Städerna är sålunda numera i stor utsträckning ej begränsade till den stadsmässiga bebyggelsen utan omfattar ofta betydande landsbygdsbetonade områden, medan landsbygdskommuner ej sällan innehåller tätortsområden vilka till sin uppbyggnad står städerna nära. Stadsgränserna är därför ej längre i samma utsträckning som förr naturliga gränser för skilda författningar. Denna utveckling torde emellertid ej ha ändrat på det förhållandet att stora olikheter föreligger bl. a. i fråga om fastighetsbildning inom å ena sidan stadskärnor och stadsliknande tätorter och inom å andra sidan städernas och andra kommuners

213 landsbygdsbetonade delar. Utvecklingen synes snarare ha lett till en skärpning av dessa olikheter. Bland de faktorer, som här har betydelse, kan nämnas befolkningsrörelserna, industrialiseringen, olikheten i byggnadssätt och bebyggelsestruktur, jord- och skogsbruksrationaliseringen, kommunikationerna, städernas saneringsproblem och olikheterna i markvärden. De speciella problem, som på grund av den moderna stadsbyggnadsteknikens utveckling uppkommit vid plangenomförande i stad, har på senare tid alltmera uppmärksammats bl. a. i lagstiftningssammanhang. Vid bedömningen bör vidare beaktas att mätnings-, fastighetsbildnings- och fastighetsregisterväsendet i städer och andra större tätorter är kommunalt organiserat. Med hänsyn till dessa uppgifters karaktär torde statligt överinseende därå, anförtrott lantmäteristyrelsen, få förutsättas. Dessa uppgifter och därmed förbunden service- och annan verksamhet måste fullgöras av personal som är väl insatt i städernas speciella problem. Även om fastighetsbildning i städer och på landsbygd har många beröringspunkter, synes emellertid olikheterna vara så stora att styrelsefunktionerna ej gärna kan förläggas till samma byrå, utan att en särskild stads- eller tätortsbyrå synes vara sakligt motiverad. Sett ur de kommuners synpunkt, vilka har eget mätnings- och fastighetsregisterväsende, kan i korthet anföras följande. Antydningsvis kan först framhållas att vid stadsbyråns tillkomst år 1936 stor vikt lades vid att det statliga överinseendet över mätnings- och fastighetsregisterväsendet skulle sammanhållas i ett organ, som i förhållande till verket i övrigt finge en relativt självständig ställning och som företräddes av befattningshavare vilka i främsta rummet vore representanter för stadsmätningsmännen. Stadsbyrån blev även organiserad efter dessa riktlinjer. Det är därför naturligt att byråns verksamhet mera inriktats på service till städerna än på fiskaliska uppgifter. För utvecklingen inom städerna har dessa byråns insatser fått stor betydelse. Ett rådgivande serviceorgan torde även för framtiden från städernas sida anses värdefullt. För belysande av stadsmätningsverksamhetens omfattning och inriktning kan nämnas att landets stadsingenjörskontors sammanlagda stater enligt uppgift torde ha samma storleksordning som lantmäteriväsendets sammanlagda anslag. Cirka 1/A av verksamheten torde hänföras till legala förrättningar och fastighetsregistrering, cirka 1/i till övrig verksamhet inom ramen för 1936 års kungörelse och återstående 1/2 i stort sett på serviceverksamhet och uppgifter i anslutning till husbyggandet. Karakteristiskt för verksamheten är det starka samband, som råder mellan fastighetsbildningsorganens uppgifter och övrig verksamhet i stadsbyggnadsprocessen, vilket medför att stadsingenjörerna deltar ända från de förberedande stadierna till och med plangenomförandet. Härigenom blir även sambandet mellan stadsingenjörskontorens olika åligganden poängterat. Från städernas sida torde man därför anse det förmånligt att även i framtiden det

214 statliga överinseende- och serviceorganet bibehålles som en byrå med i princip nuvarande stadsbyråns funktioner. Såsom ovan nämnts, har kommittén övervägt att föreslå en särskild byrå för rationaliserings- och motsvarande uppgifter. Med den förordade lösningen av organisationen för stadsbyråns och centralkontorets uppgifter samt i avvaktan på närmare erfarenheter och av kostnadsskäl har kommittén emellertid bedömt en mindre långtgående förändring åtminstone tills vidare vara att föredraga. Vissa av uppgifterna är av den karaktär, att de bör handläggas på fackbyrå. Denna del av verksamheten inklusive centralkontorets fastighetstekniska avdelning synes därför närmast böra inordnas i nuvarande landsbyrån. Andra uppgifter är av administrativ natur och har sin naturliga anknytning till administrativa byrån. På denna byrå har organisationsfrågan fått en provisorisk lösning genom inrättandet av en extra byrådirektörstjänst. Med hänsyn till de olika synpunkter som här ovan anförts, har övervägande skäl synts tala för att lantmäteristyrelsens organisation med nuvarande förutsättningar bör innefatta fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå och en utredningsbyrå. — Kommittén vill emellertid understryka att denna lösning med hänsyn till vad här förut framhållits icke får betraktas såsom definitiv utan att organisationen på grund av de nya förutsättningar som i framtiden synes sannolika kan erfordra en förnyad översyn. Organisationen inom styrelsens olika byråer

Arbetsfördelningen mellan byråerna och deras interna organisation tillkommer verksledningen att besluta om. Nedanstående förslag får därför delvis ses enbart som en skiss, avsedd att ligga till grund för bedömandena i personalfrågorna. Administrativa

byrån

Verksamheten inom byrån föreslås uppdelad i en organisationssektion, en kanslisektion för lagstiftnings- och personalfrågor m. m. samt en kameralsektion motsvarande nuvarande kamrerarkontoret, varje sektion under ledning av en byrådirektör. Till byrån hör därjämte för närvarande ett arkiv, vilket emellertid står under närmare uppsikt av en byrådirektör på utredningsbyrån, och en kartlagningsavdelning. Kommittén har ansett det önskvärt att en viss utjämning kominer till stånd beträffande byråernas inbördes storlek och har därför ifrågasatt, om ej arkivet lämpligen kan överflyttas till utredningsbyrån och kartlagningsuppgifterna förslagsvis till landsbygdsbyrån. Sådana fördelningsfrågor synes kunna beslutas inom styrelsen. Kommittén föreslår därför att bestämmelserna i instruktionen rörande byråtillhörig-

215 heten för arkivet och rörande vem som skall ha närmare uppsikt däröver skall utgå. Enligt vad som framhållits i det föregående, anser kommittén det väsentligt att organisationssektionen erhåller tillräckliga resurser. Kommittén föreslår att den under byrådirektören uppbygges med en byråsekreterareeller motsvarande tjänst avsedd för en organisationsexpert, förslagsvis civilekonom, en högre biträdestjänst eller möjligen kanslist, om lämpligt utbildad sådan kan erhållas, samt ett kontorsbiträde. Sistnämnda befattningshavare synes lämpligen kunna placeras på den gemensamma skrivcentralen. Då dels i arbetet bör deltaga personal med praktiska erfarenheter från verksamheten i distriktsorganisationen, dels det synes värdefullt att vissa där placerade tjänstemän efter hand erhåller ökade insikter i organisationsspörsmålen, torde personalbehovet i övrigt böra tillgodoses genom att regelbundet en lantmätare och en mätningstekniker i lantmäteristaten enligt nu tillämpade principer tillfälligt förordnas att tjänstgöra på sektionen. Kommittén har funnit att redan för det löpande arbetet på byrån personalen är otillräcklig. Tjänstemännen får därför i onormalt hög utsträckning arbeta på övertid. Särskilt gäller detta för den högskoleutbildade personalen, vilken vid sidan av det löpande arbetet handlagt förekommande organisationsfrågor. Kommittén anser att behovet, utöver vad detsamma tillgodoses genom organisationssektionen, i första hand bör täckas genom erforderlig utökning av biträdespersonalen. I avvaktan på närmare erfarenheter från organisationssektionens arbete synes denna förstärkning tills vidare kunna begränsas till tre befattningshavare, varav en kanslist på kanslisektionen och två biträdestjänster i utbyte mot hittills regelbundet tjänstgörande extra personal på kameralsektionen. Utöver här ovan föreslagen personal synes styrelsen böra äga möjlighet att om behov uppstår tillfälligt förordna befattningshavare i lantmäteristaten till tjänstgöring på byrån. I övrigt föreslås inga förändringar på administrativa byrån.

Landsbygdsbyrån Landsbygdsbyrån är fackbyrån för lantmäteriverksamheten på landsbygden. För denna verksamhets rationella bedrivande är det av stor vikt att byrån erhåller en ändamålsenlig organisation. I personellt avseende har byrån hittills varit dimensionerad väsentligen för det löpande arbete som föranledes av remisser och andra initiativ utifrån, medan utvecklingsarbete och initiativärenden av motsvarande eller annan natur samt rådgivning och service etc. till största delen åvilat personal tillhörande centralkontoret. Kommittén föreslår att byrån organiseras på tre sektioner, var och en under en byrådirektörs ledning. En av sektionerna torde lämpligen handha

216 byråns löpande ärenden av jordpolitisk natur med anledning av remisser etc. samt statsbidragsärenden. Den motsvarar nuvarande sektionen för fastighetsbildningsfrågor m. m. Personalen på denna sektion föreslås oförändrad. En sektion för landsbygdsplanering, förrättningsteknik, geodesi, fotogrammetri, reproduktion etc. torde till viss del böra motsvaras av nuvarande sektionen för lantmäteritekniska frågor m. m. d. v. s. ordinarie byrådirektörens (samtidigt chef för centralkontoret) byråuppgifter. I väsentliga delar motiveras emellertid sektionen av betydelsefulla metod- och utvecklingsuppgifter beträffande landsbygdsplanering och plangenomförande på landsbygden. Otillräckliga resurser för sådana uppgifter har hittills framstått som en kännbar brist med hänsyn till distriktsorganisationens omfattande verksamhet på detta område. Kommittén föreslår därför att sektionen förstärkes med en lantmätare, som torde kunna tillfälligt förordnas ur lantmäteristatens personalstat, samt ett biträde i kontorstjänst med placering på en gemensam skrivcentral. Den tredje sektionen motsvaras i stort av centralkontorets fastighetstekniska avdelning, vars föreståndare blir sektionens byrådirektör. Till den fasta personalen bör dessutom hänföras avdelningens jägmästare och kontorsbiträde, medan två lantmätare och en mätningstekniker, vågmästare eller skogsmästare lämpligast synes anknytas till byrån genom förordnande av lantmäteristaten tillhörig personal. Vid förslaget att till byrån överflytta del av centralkontoret har kommittén förutsatt att möjligheter att från lantmäteristaten förordna ytterligare arbetskraft att tjänstgöra vid byrån skall finnas, särskilt med hänsyn till de omfattande arbeten som faller på byrån på grund av den ökade verksamheten för jordbruks- och skogsrationalisering.

Stadsbyrån Denna byrås organisation föreslås oförändrad med två sektioner. En allmän sektion förutsattes huvudsakligen handlägga ärenden av administrativ natur samt ärenden rörande åtgärder före plans fastställande och sådana åtgärder som har direkt sammanhang med byggandet. En sektion för plangenomförande etc. torde i princip böra handlägga ärenden avseende åtgärder efter plans fastställande, t. ex. fastighetsbildning och registrering.

Utredningsbyrån Utredningsbyråns organisation föreslås i princip oförändrad, vilket innebär en indelning i en remissektion och en jordregistersektion. Då behovet av en tjänsteman i byrådirektörs ställning på remissektionen synes vara permanent, har kommittén ansett sig böra föreslå att tjänsten ombildas från extra till extra ordinarie.

217 Sammanfattning av förslaget rörande personal hos lantmäteristyrelsen.

Adm. byrån

Landsb. byrån

Stadsbyrån

Utredn.byrån

Generaldirektör Byråchef Byrådirektör

1 3

1 3

1 2

1 2

Annan högskoleutbildad personal; ej tillfälligt förordnad

2 Tillfälligt förordnade lantmätare

5 Personal

1 Tillfälligt förordnade mätningstekniker eller motsvarande

1 Övrig personal

10 Summa

+

l1

+

+

+

+

+ 16

3 7

till +

+

Därav från centralkontoret Beell skillnad

1 4 10

1 Mätningstekniker eller motsvarande; ej tillfälligt förordnade

Skillnad i förhållande nuvarande personal

Summa

Skillnad i förhållande till nuvarande personal

+

+

+ 16

+ 11

1 motsvarar lantmätaretjänst på centralkontoret; därjämte ombildas två extra byrådirektörstjänster till extra ordinarie.

Enligt det ovanstående har vid personalberäkningarna för lantmäteristyrelsen förutsatts att styrelsen skall äga möjligheter förordna ytterligare personal från lantmäteristaten att tillfälligt tjänstgöra vid styrelsen. Utöver här ovan föreslagen personal erfordras därjämte temporärt personal för på styrelsen ankommande full följdsarbete på grund av omorganisationen för utarbetande av instruktion, arbetsordningar, taxeföreskrifter m. m. Personalbehovet för dessa uppgifter har uppskattats till 2—3 lantmätare jämte häremot svarande kontorspersonal. Länslantmäterikontoren Arbetsuppgifter

Länslantmäterikontorens arbetsuppgifter är anknutna dels till överlantmätarens i lag eller annan författning angivna rättsliga åligganden i förrättningsförfarandet, dels till överlantmätarens medverkan i den statliga länsförvaltningens verksamhet avseende lokalisering och planläggning av bebyggelse, jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och andra områden som berör lantmäteriets arbete, dels till överlantmätarens förvalt-

218 ningsmässiga uppgifter inom lantmäteristaten i länet, dels ock till sådana uppgifter av servicekaraktär vilka icke redan innefattas i här nämnd verksamhet. Enligt i det föregående lämnat förslag skall därjämte, om så erfordras för att ernå en lämplig arbetsfördelning mellan länskontor och distriktsorganisation, kunna beslutas att till överlantmätaren överflyttas vissa uppdrag inom ramen för distriktsorganisationens tjänsteåligganden. Förrättningsförfarandet enligt fastighetsbildningslagstiftningen är under utredning i 1954 års fastighetsbildningskommitté. Härvid kommer överlantmätarens rättsliga uppgifter att behandlas. Såsom framgått av redogörelsen i 4 kap., torde sådana ändringar i förhållande till nuvarande åligganden att de mera väsentligt påverkar organisationsfrågorna icke vara att förvänta. Vad gäller överlantmätarens ställning och uppgifter inom länsförvaltningen i stort synes i principiellt avseende organisationsövervägandena nu även böra utgå ifrån gällande förhållanden. Omfattningen och arten av överlantmätarens och länskontorets verksamhet påverkas emellertid självfallet av inträffade förändringar både ifråga om lagstiftning och beträffande inriktningen och intensiteten av den statliga verksamheten inom lantmäteriets område. Det föreligger ett starkt samband däremellan inte minst avseende möjligheterna till effektiva insatser inom jordbruks- och skogsrationaliseringen, vilket något berörts i 3 kap. Med anknytning härtill kan vissa av de uppgifter ses, som innefattas i överlantmätarens åligganden att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsen, att taga initiativ till åtgärder som främjar en ändamålsenlig fastighetsindelning och att verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som på angränsande områden planlägges och utföres genom andra myndigheter och organ. I dessa åligganden torde, ur de synpunkter kommittén närmast har att beakta, bland de väsentligaste av överlantmätarens uppgifter på det administrativa planet ligga. Överlantmätaren är i detta hänseende sålunda företrädare för lantmäteriet i samarbetet på länsplanet och den ledande och samordnande kraften beträffande lantmäteriverksamheten inom länet. Även om en organisation bestående av en enda länsmyndighet inom lantmäteriet icke är realiserbar, torde utan att förrättningsinstansens obundna ställning trades för när denna överlantmätarens centrala roll kunna utnyttjas för tillvaratagande av en samlad administrations obestridliga fördelar. Kommittén har i det föregående lämnat förslag som i fråga om personaladministration m. m. torde vara ägnade att så långt möjligt främja dessa syften. Även i andra avseenden, som sammanhänger med rationell arbetsmetodik och är beroende på lantmäteriets organisationsstruktur, har överlantmätaren viktiga uppgifter att fylla för att inom ramen för tillgängliga resurser medverka till effektivast möjliga totala insatser. Detta gäller såväl verksamheten med jordbruks- och skogsrationalisering som övrig lantmäteriverksamhet. Lantmäteriförrättningar, som utföres såsom led i rationaliseringsarbetet, föregås som regel av olika planeringsåtgärder. Särskilt viktigt synes det vara

219 att större fastighetsregleringar genom förberedande planeringar inriktas på realiserbara projekt, där åtgärderna kan medföra stor båtnad och förrättningarna genom insatser av relativt stor personal kan genomföras på kortast möjliga tid. Förberedande planeringar av denna art torde komma att ske i samverkan mellan de olika organ som är inkopplade i verksamheten och samordnas inom länsrådet, i vilket lantmäteriet representeras av överlantmätaren. Det ligger inom ramen för överlantmätarens åligganden att taga initiativ till sådana planeringar, i den mån de erfordras för att ernå en ändamålsenlig fastighetsindelning. Planeringsarbetet synes kunna förutsättas till icke oväsentlig del, liksom i de fall sådana arbeten hittills förekommit, komma att falla på lantmäteriet. Sådana uppgifter, vilka är av administrativ natur och icke ingår i förrättningarna men är en förutsättning för deras effektiva handläggning, synes inom lantmäteriet böra utföras under överlantmätarens överinseende. Fördelningen av planeringsarbetet mellan länskontoret och distriktsorganisationen kan ej bindas efter stela regler utan torde få avgöras med hänsyn till de organisatoriska förutsättningarna i de enskilda fallen. Om specialorganisation inrättats för hithörande uppgifter, synes den i stor utsträckning komma att anlitas för ändamålet om förrättningsarbetet ej därigenom menligt påverkas, medan i län där t. ex. arbetet siktar till att förbereda objekt för en framtida specialorganisation det synes vara lämpligt att i högre grad utnyttja på länskontoret placerad personal. Nära samhörande med det slag av förberedande planläggning, som nu nämnts, är översiktlig planering på landsbygden enligt byggnadslagstiftningen eller motsvarande planering i form av kommunala handlingsprogram etc. som till ganska stor del sker under medverkan av distriktslantmätarna. Även i de fall sådan mera omfattande planläggning icke kommit till stånd, är det åtminstone i trakter med livlig fastighetsbildningsverksamhet en rationell arbetsmetodik att förberedande översiktligt lösa de väsentliga problem som regelbundet återkommer vid förrättningar i anslutning till fastighetsbildningslagstiftningens materiella villkor. En väsentlig del av detta arbete består i att sammanfatta gällande planer och byggnadsreglerande bestämmelser, olika myndigheters åtgärder eller intentioner samt att så långt möjligt på en gång få till stånd det samråd med dessa myndigheter som eljest skulle erfordras vid de enskilda förrättningarna. Även i detta arbete krävs medverkan från överlantmätarens sida, bl. a. bestående i tillhandahållande av bestämmelsekartor, statistik- och annat material samt resultat och erfarenheter av arbetet på länsplanet. Förberedande åtgärder av här behandlad art till stöd för en rationellt bedriven lantmäteriverksamhet kan sammanfattas under benämningen översiktlig landsbygdsplanering. Länskontoren synes i detta arbete böra vara förmedlare av de resultat, som framkommer av den centralt bedrivna verksamheten på området, samt stöd- och ledande centraler för länets lantmäteriorgan. I ett nytt förrättningsförfarande torde genom minskning av gransk-

220 ningsarbetet finnas utsikter till ökat utrymme för sådan stödjande verksamhet från överlantmätarens sida. Kommittén har, såsom bl. a. framgått av i det föregående lämnade förslag rörande lantmäteristyrelsens organisation, ansett att stor vikt bör läggas vid att arbetsorganisatoriska frågor och metodspörsmål ägnas fortlöpande uppmärksamhet. För att det inom styrelsen bedrivna arbetet i dessa avseenden skall få avsedd effekt och administrativt underlättas, torde överlantmätarna böra aktivt medverka däri och tjänstgöra som förmedlare av erfarenheter och impulser mellan styrelsen och distriktsorganisationens enheter. Enligt vissa i arbetsordning meddelade föreskrifter i anslutning till lantmäteriinstruktionens bestämmelser angående inspektionsskyldighet åligger sådana uppgifter överlantmätaren redan nu. Med hänsyn till dessa frågors betydelse och till den allmänna inriktningen av överlantmätarens förvaltningsmässiga uppgifter inom organisationen vill kommittén ifrågasätta, om icke hithörande åligganden bör komma till uttryck i instruktionsbestämmelse. Bland de olika åtgärder, som övervägts för att effektivisera lantmäteriverksamheten, har kommittén funnit en ytterligare utbyggnad av länslantmäterikontorens serviceverksamhet såsom betydelsefull. Verksamheten torde böra avse arkivservice, reproduktion och vissa andra tekniska uppgifter. Värdet ur rationaliseringssynpunkt av en central organisation inom länet för de fastighetsutredningar i länskontorens arkiv, som måste utföras i distriktsorganisationens förrättnings- och uppdragsverksamhet, har under senare år uppmärksammats inom lantmäteriet. Personalen härför har successivt utökats och omfattar fr. o. m. budgetåret 1959/60 åtta kansliskrivare i hela landet. Verksamheten har hittills varit av försökskaraktär. Arkivservicen har under utredningsarbetet studerats även vid försöksorganisationen i Hudiksvall. De goda erfarenheter, som härvid vunnits, pekar entydigt på att organisationen snarast bör få en mera definitiv lösning. Kommittén föreslår därför att arkivservice skall lämnas av samtliga länskontor. Servicen bör givetvis i första hand riktas mot distriktsorganisationens enheter men förutsattes även kunna utnyttjas av länsstyrelsen, lantbruksnämnden och de andra myndigheter som i sin verksamhet är beroende av utredningar rörande fastighetsindelningen. För lantmäteriets distriktsorganisations del synes servicen i princip böra omfatta alla sådana arkivutredningar som förrättningsmännen bedömer kunna överlåtas till annan personal. Efter hand som för dessa uppgifter speciellt inriktad och rutinerad personal erhålles, torde området för dessa utredningar kunna vidgas. Av de arkivutredningar, som utförts och utföres av distriktsorganisationens personal, torde endast en bråkdel komma till nytta för andra ändamål än det som aktualiserat vederbörande utredning. Många spörsmål kan därför antagas ha behövt utredas upprepade gånger. Förutom till synes onö-

221 digt dubbelarbete har metodiken fått till följd bl. a. stark förslitning av arkivmaterialet. Om arkivutredningarna i vidgad omfattning överlåtes till personal på länskontoren, synes arbetet härmed väsentligt kunna systematiseras och effektiviseras. Det kan bl. a. förväntas att efter hand ej endast indelningen i fastigheter utan även tillydenheter såsom samfälligheter och servitut, rätt till vatten och fiske etc. kan bli klarlagda och redovisade på ett lättillgängligt sätt. Härigenom förenklas arbetet även för sådana utredningar, som måste utföras av förrättningsmännen. En följd av utredningsarbetets organisation på antytt sätt torde bli rationalisering genom specialisering och systematisering, minskat arbete i framtiden, minskade resekostnader för distriktsorganisationen etc. Till arkivservice kan även räknas länskontorens uppgifter att förse distriktsorganisationens enheter med sammanställningskartor, åjourförda ekonomiska kartor, fastighets- och bestämmelsekartor samt jordregisterutdrag. Utredningar för sammanläggningar och fastighetsutredningar för grundkartor etc. synes också böra hänföras hit. Vid arkivservicearbetet bör beaktas det förslag rörande systematisering av fastighetsutredningar för underlättande av framställningen av ekonomiska kartan, som framlagts i 8 kap. Reproduktionsbehovet i lantmäteriet avser huvudsakligen framställning av sakägareexemplar av förrättningskartor, kopiering av kartor för byggnadslov e t c , kopiering av grundkartor, plankartor, kartor vid ägomätningar m. m. samt framställning av sammanställningskartor, fastighets- och bestämmelsekartor, arbetskartor, utdrag av kartor och handlingar vid fastighetsutredningar och liknande kopieringsuppgifter på beställning eller i samband med arkivservice. Det övervägande antalet kopieringar utföres i originalets skala och i små upplagor, ofta endast i enstaka exemplar. Kraven på kvalitet hos kopiorna växlar alltefter kartornas ändamål. För förrättningskartor, grundkartor och liknande erfordras i allmänhet hög kvalitet, medan för arkivservice ljus- eller snabbkopior oftast är tillräckligt. Reproduktionsfrågorna har, som förut omnämnts, studerats vid en av lantmäteriet och kartverket i samråd med kommittén igångsatt delutredning. Med ledning av visst material som överlämnats från denna utredning har kommittén bedömt att lantmäteriets reproduktionsbehov i princip bör tillgodoses på följande sätt. För kopiering av hög kvalitet i format huvudsakligen större än A 3, vilken kopiering torde böra utföras genom direktkopiering eller fotolitografi, synes Statens Reproduktionsanstalt böra anlitas. Framställning av kopior av förrättningskartor och kopiering med motsvarande kvalitetskrav i format A 3 och mindre torde företrädesvis böra utföras vid kopieringsanläggningar vid länslantmäterikontor men i viss utsträckning även vid Statens Reproduktionsanstalt. Antalet anläggningar vid länskontor synes böra begränsas till ett fåtal (4—6), placerade vid större kontor och fördelade så

222 att alla eller flertalet län på bästa sätt kan betjänas. Tillgång till Ijusoch/eller snabbkopieringsanläggningar bör finnas på varje stationeringsort. I residensstäderna bör med hänsyn till arkivserviceverksamheten sådana anläggningar finnas vid länskontoren, medan på övriga stationeringsorter i första hand tillgängliga kopieringsfirmor torde få anlitas. På senare tid har utrustning av typ optisk pantograf visat sig med stor fördel kunna utnyttjas bl. a. för enklare kartframställning med hjälp av flygfotobilder. Med viss kompletteringsutrustning kan pantografen användas även som reproduktionskamera. En anläggning av sådant slag har anskaffats till ett länskontor. Något års erfarenheter därav synes böra avvaktas, innan användningsmöjligheterna inom lantmäteriet med större säkerhet kan bedömas. Kommittén har ansett sig endast böra antyda tekniska utrustningsfrågor av nu behandlad art, i den utsträckning som är erforderlig för att överblicka samhörande organisationsspörsmål. Utrustningsfrågorna torde i övrigt ankomma på lantmäteristyrelsen att lösa inom ramen för anslagna medel. I 8 kap. har kommittén framlagt förslag innebärande att inom länskontoren inrättas servicecentraler för tillhandahållande av fotogrammetriskt material. I anslutning härtill synes böra beaktas att viss lokalt bedriven fotogrammetrisk verksamhet är relativt krävande och fordrar stor rutin och skicklighet hos personalen. Uppgifter av denna art har emellertid hittills förekommit endast i blygsam omfattning men kan, sedan metoderna mera studerats och utvecklats, få stor betydelse. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas planläggning av stomnät, vissa planläggnings- och projekteringsarbeten samt uppgifter i samband med bonitering, gradering och ståndskogsuppskattning. Om fotogrammetriska metoder för sådana arbeten skall komma till sin rätt, torde arbetena böra koncentreras till ett fåtal specialister, vilka i inånga fall lämpligen kan placeras på länskontoren och handha även den ovannämnda serviceverksamheten. Frågan torde h a aktualitet endast för län med stor fastighetsreglerings- eller planläggningsverksamhet. Ett effektivt utnyttjande även av annan personal med speciell utbildning eller erfarenhet torde i vissa fall fördelaktigast kunna ske, om denna placeras på länskontor och antingen där utför sitt arbete eller vid olika tider fördelas mellan enheterna på länet. En sådan anordning synes mest praktisk, i de fall behov föreligger av specialutbildad personal men behovet är fördelat mellan olika enheter på sådant sätt, att en befattningshavare ej blir helt sysselsatt på någon av dem. Metoden tillämpas redan nu för vissa skogs- och vägtekniker och torde vara lämplig även för t. ex. plantekniker. Länskontoren synes slutligen också kunna åtaga sig större karteringsoch andra liknande tekniska uppgifter. Någon generell lösning av sådana fördelningsfrågor mellan länskontor och distriktsorganisation kan emellertid ej ges, utan de får avgöras efter hand med hänsyn till de praktiska förutsättningarna i länen vid skilda tidpunkter.

223 Organisation

Kommittén har i det föregående föreslagit att lantmäteristatens personal upptages på en för länskontoren och distriktsorganisationen gemensam personalförteckning. Vid behandlingen av länskontorens arbetsuppgifter har också framkommit att beträffande vissa avsnitt av lantmäteriverksamheten i länen en efter praktiska grunder lämplig arbetsfördelning mellan länskontor och distriktsorganisation bör kunna ge olika lösningar i olika län och vid skilda tidpunkter. I vissa fall kan en lämplig personalorganisation även leda till att viss personal utför uppgifter, som är gemensamma för den i residensstaden stationerade, i samma byggnad placerade personalen. Någon fixerad personalfördelning mellan de båda organisationsleden kan därför ej ske. För de arbetsuppgifter, som primärt ankommer på distriktsorganisationen, och vilka ej som obligatorisk service bör utföras på länskontoren, har kommittén av denna anledning valt att utföra personalberäkningarna nedan i samband med distriktsorganisationens verksamhet. Med hänsyn till förutsebara växlingar i arbetsmängden på länen mellan olika år och behovet på grund härav för lantmäteristyrelsen att anpassa personalen härefter har det ej ansetts lämpligt att ange viss personaluppsättning på varje enskilt länskontor. Personalen på länslantmäterikontoren uppgår för budgetåret 1959/60, om tillfällig personal och vakanser ej medräknas och om antalet tillfälligt förordnade lantmätare enligt hittills tillämpade normer beräknas vara 28, till 322 tjänstemän, varav 24 överlantmätare, 10 biträdande överlantmätare, 11 kontorslantmätare och 249 befattningshavare i kontorstjänst. Av de sistnämnda har 8 kansliskrivare avsetts för arkivservice. Mellan de olika kontoren varierar personalen från 3 till 26 befattningshavare. För överlantmätarens uppgifter i samband med granskning och fastställelse av förrättningar, medverkan som sakkunnig åt domstolar, fastighetsregistrering och annan verksamhet inom det legala förrättningsförfarandet har kommittén, i avvaktan på de förändringar, som kan inträda med anledning av 1954 års fastighetsbildningskommittés förslag, beräknat samma personalbehov som i nuvarande organisation. Förändringar i personalens numerär har av kommittén ej heller bedömts motiverade med anledning av överlantmätarens icke servicebetonade uppgifter inom länsförvaltningen, remissarbete eller förvaltningsmässiga åligganden inom lantmäteriorganisationen. Länskontorens vidgade serviceverksamhet har beräknats föranleda följande personalbehov. Av kommitténs förslag rörande länskontorens arkivservice torde framgå att en väsentlig upprustning av kontorens resurser för denna uppgift är erforderlig. Vid personaldimensioneringen bör beaktas, att allteftersom ekonomiska kartan utges för nya delar av landet, denna karta ersätter en icke obetydlig del av arkivutredningsarbetet. I samband med försöksorganisationen i Hudiksvall har vissa studier gjorts, som antyder att vid de fastighetsförhållanden som råder i hudiksvallsregionen

224 ekonomiska kartan kan inbespara inemot hälften av arbetet. Vid undersökningen rörande arbetsfördelningen inom distriktorganisationen år 1956 uppgavs tidsåtgången för fastighetsutredningar och upprättande av vissa beskrivningar till sammanlagt 912 arbetsmånader, varav för lantmätare 282, för mätningstekniker och lantmätaraspiranter 357 och för kontorspersonal 273. Denna tid motsvarar cirka 85 befattningshavare. Kommittén har, enligt vad som kommer att framgå av personalberäkningarna för distriktsorganisationen, bedömt en ökning av dess arbetsprestationer erforderlig dels för att minska nuvarande höga arbetsbalanser dels för en intensifierad verksamhet för jordbruks- och skogsrationalisering. Arbetet med fastighetsutredningar torde härigenom komma att öka med omkring 20 procent. En ökning av arkiv- och annan service såsom led i överlantmätarnas medverkan i arbetet med jordbruks- och skogsrationaliseringen kan härjämte bedömas nödvändig. Kommittén har på grund härav beräknat det erforderliga totala personalbehovet för arkivservice vid länskontor till 30 befattningshavare, varav 10 beräknats belöpa på extern service för rationaliseringsuppgifterna. Häri ingår från och med budgetåret 1959/60 8 kansliskrivartjänster. Sammanlagda antalet sådana tjänster har i enlighet med av lantmäteristyrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1960/61 framlagda förslag med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifterna bedömts böra vara 20. Erforderliga personalförstärkningar uppgår således till 12 högre biträdestjänster och 10 andra befattningshavare i kontorstjänst. Emot 2/3 av dessa förstärkningar skall vägas personalvinsterna i distriktsorganisationen, vilka beräknats uppgå till cirka 35—40 befattningshavare, huvudsakligen lantmätare och mätningstekniker. För den föreslagna organisationen för distribution och service beträffande fotogrammetriskt material erfordras personal med utbildning och erfarenhet rörande materialets användning. Enligt vad ovan framhållits torde personalen i vissa fall kunna biträda med olika fotogrammetriska specialarbeten i distriktsorganisationen. Med hänsyn till de beräknade uppgifterna synes mätningstekniker härför bäst lämpade. Personalbehovet är vanskligt att beräkna. Innan ytterligare erfarenheter vunnits, torde emellertid tills vidare en tjänsteman för i genomsnitt vart tredje län eller sammanlagt åtta mätningstekniker vara tillfyllest. Länskontorens personal synes hittills ha varit otillräcklig för att lösa vissa angelägna, på kontoren ankommande uppgifter i anslutning till arkiven, vilka uppgifter måst eftersättas till förmån för det löpande arbetet. Ett av de viktigaste hjälpmedlen vid arkivservice och andra arkivutredningar i syfte att förbilliga och rationalisera verksamheten är ett ändamålsenligt arkivregister. Det alfabetiska register, som enligt arbetsordningen skall föras över arkivakterna, torde på ett tillfredsställande sätt fylla detta ändamål. Såvitt kommittén erfarit, torde detta register erfordras även efter en reformering av fastighetsregistreringen. I många län har emeller-

225 tid alfabetiskt register ännu ej fullständigt upplagts. Enligt uppgifter som tillhandahållits av lantmäteristyrelsen från en därinom verkställd undersökning återstår omkring 100 arbetsår för registrets färdigställande. För närvarande synes arbetet härmed på grund av personalbrist i det närmaste ligga nere. Då registret torde medverka till en påtaglig förenkling av det löpande arbetet inte minst för arkivservice, föreslår kommittén en förstärkning med tio befattningshavare i kontorstjänst för detta arbete. Sedan uppgiften slutförts förutsattes denna personal bli tillgänglig för andra arbetsuppgifter i distriktsorganisationen. Kommittén vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten vid den fortgående förslitningen av i länskontorens arkiv förvarade lantmäterikartor. Detta kartmaterial är mycket värdefullt och till större delen oersättligt, varför det synes angeläget att det ej i brist på nödvändig vård förfares. Tillståndet hos arkivkartorna undersöktes av lantmäteristyrelsen år 1951. Härvid framkom att omkring 160 000 kartor då var behäftade med mer eller mindre omfattande skador, och att lagning av dem skulle kräva ett arbete motsvarande 450 arbetsår. För närvarande torde sammanlagt tretton befattningshavare disponeras för kartlagning. Enligt inom lantmäteristyrelsen förd statistik lagas i genomsnitt 11 000 kartor om året. Den årliga förslitningen är emellertid så stor, att enbart härför omkring tio befattningshavare beräknats erforderliga. I kartlagningsarbetet synes därför föreligga en markant eftersläpning, som för varje år blir allt allvarligare. Kommittén föreslår på grund härav att lantmäteristyrelsens anslag för kartlagningsarbeten ökas med 100 000 kronor. Såväl Statens organisationsnämnd som kommittén har utfört undersökningar rörande möjligheterna att överlåta ytterligare arbetsuppgifter från lantmätare till personal med lägre utbildning. Under tiden för kommittéarbetet har dock resultaten från organisationsnämndens undersökningar vid länskontoren ej förelegat. Såvitt kommittén kunnat inhämta, torde vissa av de uppgifter som nu utföres av lantmätare vid länskontoren vara av den art att de i och för sig skulle kunna delegeras till personal med tjänster i mellangradskarriär eller med högre biträdestjänster. Samtidigt har emellertid kommittén föreslagit en viss utvidgning av länskontorens verksamhet, som kominer att ställa ökat krav på de tjänstemän, vilka har att leda arbetet. Vid bedömandet av antalet erforderliga lantmätare bör därjämte värdet ur utbildningssynpunkt av tjänstgöring på länskontor beaktas. Av detta skäl synes i samma utsträckning som nu såsom ett villkor för behörighet till lantmätarebefattningar i lantmäteristaten, som icke innefattas i reglerad befordringsgång, böra uppställas minst ett års tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor. Kommittén har därför icke ansett sig böra räkna med någon förändring av lantmätarebehovet med utgående ifrån länskontorens verksamhet. Såsom framgått av det föregående, har kommittén bedömt en mera sam15—906323

226 ordnad administration av lantmäteriverksamheten på länen önskvärd. Med den gemensamma personalförteckningen för lantmäteristaten synes det ej längre befogat eller ändamålsenligt att ha tjänster i den tidigare lantmätarekarriären fast placerade på vissa länskontor såsom nuvarande kontor slantmätaret jänster. Antalet till vissa länskontor fast anknutna lantmätaretjänster under överlantmätaren synes i stället uteslutande böra bedömas med utgående ifrån behovet av kvalificerade lantmätare med souschefs- och motsvarande funktioner, medan erforderlig högskoleutbildad arbetskraft i övrigt, efter de principer som hittills gällt i distriktsorganisationen, lämpligen synes kunna förordnas ur lantmäteristatens personalstat. Såsom framgår av det föregående förutsattes överlantmätarna i högre grad än förut bliva engagerade i arbetet på länsplanet ifråga om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och inom planeringsverksamheten. Jämväl på det interna administrativa planet har, såsom ovan utvecklats, överlantmätarnas insatser förutsatts komma att öka. Kommittén föreslår på grund härav att förutom överlantmätaretjänsterna ytterligare tjänster såsom biträdande överlantmätare skall särskilt inrättas för fem av de större länen varjämte man torde böra räkna med att på de två största rationaliseringslänen — Kopparbergs och Västernorrlands län — inrättas ytterligare en biträdande överlantmätaretjänst på vardera. Fördelningen av tjänsterna mellan de olika kontoren torde liksom hittills böra föreskrivas av Kungl. Maj :t. Det torde böra ankomma på lantmäteristyrelsen att till Kungl. Maj :t sedermera inkomma med förslag rörande denna fördelning. Länskontorens organisation torde i avvaktan å vidare erfarenheter ej böra bindas genom instruktionsbestämmelser, utan bör liksom nu organisationen ankomma på överlantmätaren med iakttagande av de föreskrifter som lantmäteristyrelsen utfärdar i arbetsordning eller eljest. Rent allmänt kan emellertid uttalas, att samhörande och likartade rutiner bör samordnas i därför avsedda arbetsgrupper och att specialisering ej bör drivas längre än arbetsuppgifternas art och omfattning motiverar. Arbetsuppgifterna på länskontoren synes härvid kunna uppdelas i följande huvudgrupper. Landsbygds planering: förberedande planering vid jordbruks- och skogsrationalisering, övrig medverkan i planverksamheten på länet, medverkan i lantbruksnämndernas arbete, remisser i planärenden m. m. Fastighetsrättliga uppgifter: överprövning enligt fastighetsbildningslagstiftningen, sakkunniguppgifter i domstolar, remisser i besvärs- och underställningsärenden m. m. Fastighetsredovisning: registrering, förrättningsgranskning i samband med registrering, fastighetskartor. Arkiv: arkivering, arkivvård, kartlagning, arkivregister m. m. Administration, kansli: ledning och samordning av verksamheten på länet, personalfrågor, inspektioner, överläggningar, granskning av distrikts-

227 organisationens räkningar etc., sjukvård, förordnanden, intern administration, diarieföring e t c , maskinskrivning, telefontjänst, expeditionsgöromål m. m. Service m. m.: arkivservice, reproduktion, fotogrammetrisk service, annan teknisk service, vissa uppdrag etc.

Distriktsorganisationen Arbetsuppgifter

I distriktsorganisationens verksamhet ingår en mängd olika förrättningar och uppdrag. Verksamheten är i förhållande till organisationens resurser mycket omfattande, vilket fått som följd att arbetsbalanserna ständigt haft en ökande tendens. Från lantmäteriets sida har därför under inånga år krav på mera personal och förbättrad utrustning rests. Under den framtid, som för närvarande kan överblickas, står lantmäteriet inför vidgade angelägna uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område. Bland tänkbara åtgärder för att bemästra denna arbetssituation synes det naturligt att överväga även en begränsning av tjänsteåliggandena inom områden där lantmäteriets tjänster kan te sig mera umbärliga än inom andra avsnitt av verksamheten. Det kan emellertid redan inledningsvis framhållas att, såvitt kommittén kunnat bedöma, möjligheterna härtill för närvarande är små. Genom vissa ändringar i lantmäteriinstruktionens bestämmelser rörande tjänsteåliggandenas avgränsning kan dock ökade utsikter finnas för lantmäteristyrelsen att på längre sikt verka för begränsade lättnader i arbetsbördan på en del håll i landet. Enligt gällande bestämmelser räknas förrättningar och uppdrag, som är angivna i 48 § lantmäteriinstruktionen, obligatoriskt till distriktsorganisationens tjänsteåligganden, beträffande viss verksamhet i stad dock endast i den utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen. I instruktionens 49 § upptages därjämte olika uppdrag, som även kan räknas till tjänsteåligganden i den mån de ej avse verksamhet i stad samt kan företagas utan att de obligatoriska ärendena väsentligt försenas. Efter överlantmätarens medgivande eller om uppdrag helt kan utföras av centralkontoret, kan emellertid sådana uppdrag inom stad under samma villkor i övrigt utföras av distriktsorganisationen. Denna uppdelning i obligatoriska och icke obligatoriska tjänsteåligganden torde hittills ha haft ringa praktisk betydelse. Även inom arbetstyngda enheter synes sålunda den senare gruppen av ärenden av skilda anledningar i stor utsträckning ha ansetts icke böra avvisas. Det torde likaså höra till undantagen att stad, som ansett sig behöva anlita distriktsorganisationen, med hänvisning till lantmäteriets arbetsbörda icke medgivits detta. Vad först lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena beträffar, torde tillskapandet av en för land och stad gemensam fastighetsbildningslag,

228 vilket är under utredning i 1954 års fastighetsbildningskommitté, k u n n a ge förutsättningar för en vidgning av kompetensgränsen för det kommunala fastighetsbildningsväsendet. Det synes möjligt att kommuner eller sammanslutningar av kommuner med mera omfattande byggnadsverksamhet härigenom och till följd av tätorternas tillväxt, liksom nu större städer och stadsliknande samhällen inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning i stad, finner det fördelaktigt att själva ombesörja även den del av verksamheten som utgöres av fastighetsbildning. Om en reform av här antytt slag genomföres, kommer det att föranleda ändringar i bestämmelserna rörande distriktsorganisationens tjänsteåligganden. I avvaktan härå har kommittén ansett nuvarande regler tills vidare böra bibehållas i princip oförändrade. Det torde emellertid böra ankomma på lantmäteri* styrelsen att närmare undersöka, i vad mån det är möjligt och lämpligt att inom ramen för dessa regler minska distriktsorganisationens engagemang i vissa större stadssamhällen eller större grupper av varandra närbelägna samhällen. Vid avgränsning av tjänsteåliggandena i övrigt torde k u n n a övervägas att begränsa dem till sådana förrättningar och uppdrag, vilka jämlikt lag och annan författning än lantmäteriinstruktionen ankommer på lantmäteriet. Av skilda orsaker synes emellertid så snäva gränser för verksamheten ej kunna uppdragas. Vid bedömandet av denna fråga har kommittén funnit en indelning av arbetsuppgifterna i två kategorier alltjämt befogad. Till en första kategori bör då hänföras den verksamhet, som primärt åligger distriktsorganisationen, i princip såsom nu är fallet med förrättningar och uppdrag angivna i 48 § lantmäteriinstruktionen. För att mera än i denna författnings 49 § markera att viss verksamhet vid sidan om dessa uppgifter ej utan vidare bör omhänderhavas av statligt organ utan även kan inrymmas i kommunal eller privat verksamhet, föreslår kommittén att till en andra kategori hänföres uppdrag, för vilka, utan att de primärt är tjänsteåligganden om särskilda skäl föreligger och arbetsförhållandena medger, distriktsorganisationen ändå må anlitas. De viktigaste av de skäl, som bör föranleda att distriktsorganisationen åtar sig här nämnda uppdrag, torde vara att åtminstone i vissa trakter det ej är möjligt att eljest få arbetena utförda på grund av att expertis som kan åtaga sig dem ej är tillgänglig, eller att arbetenas utförande inom viss tid eller på visst sätt är av betydelse för vederbörande lantmäteriorgans övriga verksamhet. Medgivande att anlita distriktsorganisationen för här avsedda uppdrag bör kunna gälla såväl enskilda göromål som visst eller vissa slag av göromål och begränsas till viss tid och till visst område. Det torde böra ankomma på lantmäteristyrelsen att härom utfärda närmare föreskrifter och anvisningar. Beträffande vilken verksamhet, som förutom förrättningar och uppdrag vilka enligt lag eller annan författning efter ansökan eller förordnande skall verkställas av lantmätare på grund av hans tjänst, bör hänföras till

229 distriktsorganisationens obligatoriska tjänsteåligganden, har kommittén gjort följande bedömanden. Till vissa förrättningar och uppdrag, som kan utföras även av andra än tjänstemän i lantmäteriet, utfärdas förordnande av länsstyrelsen. Till omfattningen viktigast av dessa torde vara förrättningar enligt lagen om enskilda vägar. Innan förordnande meddelas höres regelmässigt överlantmätaren. Vissa av ärendena har så starkt samband med lantmäteriverksamheten i övrigt, att de lämpligen bör utföras inom lantmäteriet. Såsom exempel härpå kan nämnas väg förrättningar som är led i skogsrationaliseringen. Andra ärenden kan däremot med fördel handläggas av fackmän utanför lantmäteriet. I den mån lämpliga sådana fackmän finns att tillgå, bör dessa i stället för lantmätare företrädesvis kunna ges förordnande. Hithörande frågor torde bäst kunna bedömas av vederbörande länsstyrelse och överlantmätare. I de fall förordnande meddelas lantmätare på grund av hans tjänst synes det vara självklart att ifrågavarande ärende, såsom nu gäller enligt 48 § punkt 2 lantmäteriinstruktionen, skall räknas till tjänsteåliggande. Samma bedömande har kommittén gjort beträffande uppdrag att upprätta sådana kartor med beskrivningar samt att avgiva sådana bevis och intyg rörande fastighetsförhållanden, som sökande enligt lag eller annan författning har att foga vid sina ansökningar och som kräver den utbildning och erfarenhet som i allmänhet tillkommer lantmätare. Här avsedda uppdrag torde i sak överensstämma med de, som med tillämpning av 48 § punkt 3 instruktionen nu hänföres till tjänsteåligganden, ehuru kommittén ansett en snävare formulering än den nuvarande önskvärd. Med hänsyn till angelägenheten av att fackmän i tillräcklig utsträckning står till förfogande för erforderlig planläggning enligt byggnadslagstiftningen torde lantmäteriets medverkan i detta arbete icke kunna undvaras. Planläggningen hör också naturligt samman med fastighetsbildning och lantmäteriets övriga verksamhet i kommunerna samt underlättar lantmäteriorganens arbete och är i många fall en förutsättning för rationellt arbetssätt. Planeringsarbetet kommer därför till icke oväsentlig del enheterna till godo vid utförande av deras övriga uppgifter. Detta gäller såväl översiktlig planläggning som detaljplanering. Den övervägande delen av sådan planering i landskommunerna inom byggnadslagstiftningens ram sker i form av generalplan respektive byggnadsplan i kommunernas regi. 1951 års byggnadsutredning har föreslagit att landskommunerna skall ges ökat ansvar avseende sådan planläggning. En naturlig konsekvens av detta förslags genomförande synes vara att lantmäteriets medverkan i planarbetet avser uppdrag som statliga eller kommunala myndigheter finner fördelaktigt att uppdraga åt lantmäteriet. Erfarenheten synes ha visat att skäl ej längre finns att härvid göra någon åtskillnad med hänsyn till planarbetets större eller mindre omfattning. Upprättande av förslag till stadsplan har

230 hittills utförts av distriktsorganisationen endast i mycket ringa utsträckning och då vanligen av lantmätare som haft personligt intresse och speciell fallenhet för sådana uppgifter. Det synes därför ligga i linje med nu tillämpade principer för tjänsteåliggandenas avgränsning att låta sådana uppdrag helt utgå från dessa. Smärre ändringar i stadsplaner erfordras emellertid ofta för genomförande av aktuella förrättningar. Uppdrag att upprätta förslag härom torde därför böra kunna ske i tjänsten. Kommittén föreslår sålunda att till tjänsteåligganden skall räknas uppdrag av statlig eller kommunal myndighet att upprätta förslag till byggnadsplan såvitt angår samhällen eller områden på landet, förslag till ändring av stadsplan då planarbetet icke är av större omfattning, förslag till ändring av avstyckningsplan samt förslag rörande generalplan såvitt angår landskommun eller del därav. Förslaget innebär en överflyttning från icke obligatoriska till obligatoriska åligganden av vissa byggnadsplaneuppdrag av större omfattning, vissa stadsplaneuppdrag samt generalplaneuppdrag men innebär å andra sidan en utmönstring från de nu icke obligatoriska åligganden av större stadsplaneuppdrag samt byggnadsplaneuppdrag från andra än statliga eller kommunala myndigheter. Såsom förut nämnts bör till tjänsteåliggande räknas att mottaga förordnande enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § lagen om fastighetsbildning i stad ävensom att upprätta förslag till tomtindelning — beträffande verksamhet i stad dock endast i den utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen för ändamålet. Kommittén har vidare bedömt såsom självklart att det skall åligga distriktsorganisationen att på uppdrag av överordnad myndighet avgiva yttranden i tjänsteärenden eller verkställa utredningar och undersökningar samt att såsom sakkunnig i frågor, som avser fastighetsförhållanden, biträda domstolar och andra myndigheter. Distriktsorganisationen bör även ha att tillhandagå kommuner och allmänhet med råd och upplysningar i ämnen som tillhör tjänsteåliggandena samt att utge kopior, avskrifter och utdrag av kartor och handlingar som distriktsorganisationen har i sin vård. Förutom att verkställa de olika förrättningarna och uppdragen bör givetvis såsom ett viktigt led i verksamheten det ankomma på cheferna för distriktsorganisationens enheter att liksom nu taga initiativ till åtgärder som kan främja en ändamålsenlig fastighetsindelning, att med uppmärksamhet följa utvecklingen inom vederbörande arbetsområde av de förhållanden som äger samband med verksamheten, att verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angränsande områden planlägges och utföres av andra myndigheter och organ samt att, då förrättning eller uppdrag berör annan myndighets verksamhetsområde, tillse att erforderligt samråd med denna myndighet kommer till stånd. Bestämmelser med denna innebörd finns för närvarande i 47 och 60 §§ lantmäteriinstruktionen.

231 Till den icke obligatoriska gruppen av åligganden föreslår kommittén att efter ovan angivna grunder skall ingå uppdrag att upprätta grundkartor för byggnadsplan, stadsplan och generalplan, uppdrag att i andra fall än som innefattas i de obligatoriska göromålen verkställa mätnings- och utstakningsarbeten samt upprätta därpå grundade plan- och höjdkartor med därtill hörande beskrivningar samt uppdrag att ombesörja skötseln av städers och samhällens stomnät och vården av deras mätningsarkiv, i sådana fall då distriktsorganisationen ombesörjer förrättningsverksamheten inom staden eller samhället. Till denna grupp har således hänförts huvudsakligen tekniska göromål. Av dessa ingår för närvarande vissa grundkarteuppdrag och uppdrag att sköta stomnät och vårda mätningsarkiv i städer och samhällen i de obligatoriska åliggandena, medan de återstående hänföres till de icke obligatoriska. Bland de sistnämnda nu ingående uppdragen att utreda samt att avgiva bevis och intyg om fastighetsförhållanden, i andra fall än då sökande författningsenligt har att foga sådana till sina ansökningar, har helt uteslutits från tjänsteåliggandena, enär sådana uppdrag dels torde sakna större betydelse, dels i den mån de förekommer fördelaktigare synes kunna utföras på länskontoren i anslutning till deras arkivserviceavdelningar. Den verksamhet, som kommittén ansett böra vara av icke obligatorisk natur, är beträffande städers och samhällens stomnät och mätningsarkiv en primärt kommunal uppgift samt i övrigt sådan att den synes lämpad för privat verksamhet. Det bör emellertid poängteras att kommittén med sitt ställningstagande icke avsett att ge statliga myndigheter, kommuner eller enskilda försämrade möjligheter att få nödvändiga och önskvärda arbeten av här inrymd art utförda, vilket bör komina till uttryck vid bestämmelsernas praktiska tillämpning. De föreslagna ändringarna i reglerna för tjänsteåliggandenas avgränsning torde därför ej kunna förväntas få någon större effekt.

Distriktsindelning och specialorganisationer

Organisationen

i de olika

länen

Vid förslaget till organisation i länen har kommittén av förut åberopade organisatoriska skäl utgått ifrån, att enheter med i medeltal mindre än cirka 10 befattningshavare såvitt möjligt bör undvikas. Antalet kommuner, reseavstånd och andra lokala förhållanden har emellertid i flera fall bedömts böra föranleda avsteg från denna målsättning. Förslaget rörande indelning av riket i lantmäteridistrikt har utarbetats med tanke på att distrikten ur de för verksamheten väsentliga synpunkterna skall utgöra naturligt avgränsade regioner. Härvid har kommittén haft viss ledning av en av Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen år 1958 publicerad redogörelse med titeln »Befolkning och näringsliv. Ett material, avseende riket, länen och preliminärt avgränsade regioner, sammanställt inom arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå.» Inkomna yttranden

232 över den inom kommittén utarbetade, förut omnämnda preliminära organisationsskissen har även gett material till underlag för bedömandena. De allmänna, företrädesvis av organisatoriska synpunkter förestavade riktlinjer, som legat till grund för kommitténs förslag rörande fastighetsreglerings- och andra specialorganisationers antal och fördelning mellan länen, har lett till att även med en för dessa enheter utvidgad verksamhet deras antal för närvarande bedömts böra minskas i förhållande till nuvarande antal skiftes- och förfogandeenheter. Härvid har givetvis även, som förut antytts, möjligheterna att erhålla erforderliga personalresurser tillmätts betydelse. Det bör emellertid framhållas alt organisationens elasticitet medger lantmäteristyrelsen att inom ramen för tillgängliga resurser, om den aktuella arbetssituationen på vissa län så kräver, vidtaga de organisatoriska arrangemang som befinnes nödvändiga även om härigenom det nu av kommittén föreslagna antalet specialorganisationer måste jämkas. Förslaget får ej heller i övrigt betraktas som en permanent bestående lösning, utan bör organisationen successivt anpassas efter inträffade förändringar. Stockholms

län

Lantmäteriverksamheten i länet influeras av de förhållanden, som sammanhänger med att en stor del av länet ingår i och återstoden angränsar en storstadsregion med stark befolkningstillväxt och på grund härav intensiv byggnadsverksamhet för såväl permanent bosättning som fritidsändamål. Lantmäteriets arbete i de enskilda kommunerna är därför betydande. Den på lantmäteriet ankommande verksamheten med planläggning och vägförrättningar har under en följd av år varit omfattande. I anslutning till projektering och utbyggande av allmänna vägnätet synes lantmäteriets medverkan för planeringar och fastighetsregleringar bli erforderlig. Fastighetsregleringar för jord- och skogsbruk förekommer men synes åtminstone tills vidare ej få större omfattning än att de kan utföras på distrikten eller under medverkan av den fastighetsregleringsorganisation som föreslås bli stationerad i Uppsala. Kommittén har övervägt en organisation som förutsätter stationeringsorter endast i Stockholm och Norrtälje. En förväntad ändring i länsindelningen, som är under utredning, torde emellertid komma att beröra huvudsakligen Östhammars distrikt som till stor del kan bli överflyttat till Uppsala län. Den omfattande verksamheten i södertäljeregionen har även ansetts böra leda till att Södertälje åtminstone tills vidare i avvaktan på eventuell ny länsindelning bör bibehållas som stationeringsort. Kommittén föreslår att stockholmsregionen indelas i fyra distrikt, samt att dessutom tre distrikt omkring Östhammar, Norrtälje respektive Södertälje som centralorter inrättas. Östhammars distrikt föreslås oförändrat. Norrtälje distrikt har synts böra utökas med den till Norra Roslags domsaga och Sigtuna distrikt hörande Almunge kommun. På samma sätt torde

233 det vara lämpligt att hänföra Sorunda kommun under nuvarande Nynäshamns distrikt till Södertälje distrikt. I stockholmsregionen föreslås att Vallentuna kommun jämte nuvarande Danderyds distrikt bildar ett distrikt. Återstoden av Sigtuna samt Sollentuna distrikt sammanslås till ett distrikt, Värmdö distrikt bibehålles i sin nuvarande utformning samt Dalarö och återstoden av Nynäshamns distrikt bildar ett nytt distrikt. Förutom distrikten synes en specialorganisation i Stockholm för vägförrättningar, planeringsuppgifter och fastighetsregleringar för närvarande ej kunna undvaras. Uppsala län Med hänsyn till verksamhetens omfattning och det relativt stora antalet kommuner föreslår kommittén en oförändrad indelning i två distrikt för länet. Den i Uppsala med huvudsakligen fastighetsregleringsuppgifter sysselsatta förfogandeenheten föreslås bli utbyggd till en fastighetsregleringsorganisation med Uppsala och Västmanlands län samt vid behov även Stockholms län som verksamhetsområde. Södermanlands

län

En minskning av antalet distrikt med ett har av kommittén bedömts lämplig. Kommittén föreslår därför att Flens distrikt delas mellan Nyköpings och Eskilstuna distrikt. Motiv synes finnas för en fastighetsregleringsorganisation i länet. I avvaktan på närmare erfarenheter torde dock behovet härav tills vidare kunna tillgodoses genom den i Östergötlands län föreslagna enheten. Östergötlands

län

Kommittén har ansett det självklart att Kisa distrikt, ett av de med avseende å verksamhetens omfattning minsta distrikten i landet, bör uppdelas mellan angränsande distrikt. Kommittén har även ställt sig tveksam till om Mjölby distrikt bör bibehållas. Med hänsyn till att ändå en indelning av linköpingsregionen i två distrikt kan bli nödvändig vid överförande av distriktet dit, har dock kommittén stannat för att ett med Ydre kommun utökat distrikt i Mjölby bör föreslås. I övrigt förordas oförändrad distriktsindelning. I Östergötlands och Södermanlands län kan en rationaliseringsverksamhet förväntas som kan göra specialorganisationer härför erforderliga i vart och ett av länen. Kommittén har emellertid på verksamhetens nuvarande stadium ej ansett sig kunna förorda en så omfattande organisation utan har i stället stannat för att föreslå en fastighetsregleringsorganisation i Linköping, vilken vid behov skall biträda även i Södermanlands län.

234 Jönköpings län Med undantag för Jönköpings distrikt är distrikten i länet med avseende å behövlig personal mindre än normaldistrikt enligt hittills gällande principer. Det minsta distriktet är Eksjö distrikt. En lämplig indelning synes kunna erhållas i tre distrikt med Jönköping, Vetlanda och Värnamo som centralorter. Kommittén föreslår tre distrikt samt en fastighetsregleringsorganisation i Jönköping. Verksamhetens nu förutsebara omfattning synes möjliggöra att enheten tillsvidare har även Kronobergs län som verksamhetsområde. Kronobergs län Den organisatoriska målsättning kommittén uppställt ger starka motiv för att länet ej bör indelas i flera än tre distrikt. Sunnerbo distrikt synes därvid böra bibehållas vid sina nuvarande gränser. Växjöregionen har bedömts böra indelas i två distrikt genom sammanslagning av Värends norra och östra distrikt samt av Värends södra och västra distrikt. Kommittén har övervägt att föreslå en fastighetsregleringsorganisation för länet men har med tvekan avstått därifrån. Tills vidare förutsattes därför rationaliseringsarbetet skola utföras dels av distriktsenheterna dels av den i Jönköping föreslagna organisationen. Kalmar län Om tillräckligt stora enheter skall erhållas, har en begränsning av antalet distrikt till fyra bedömts erforderlig. På grund av beräknade resekostnadsökningar och då Öland av geografiska skäl alltjämt synes böra utgöra ett distrikt, föreslår kommittén emellertid en indelning av länet i fem distrikt. Vid undersökning rörande en lämplig distriktsindelning har kommittén funnit att Västervik, Vimmerby, Oskarshamn och Kalmar bör förutsättas som stationeringsorter. Med hänsyn till att Högsby kommun ställt speciellt för det där nu stationerade distriktets behov uppförda lokaler till lantmäteriets förfogande, torde dock Högsby tills vidare böra bibehållas som stationeringsort. En framtida förflyttning till Oskarshamn bör emellertid förberedas. Den omfattande fastighetsregleringsverksamheten, särskilt i norra länsdelen, motiverar att den i Västervik placerade skiftesenheten utbygges till en fastighetsregleringsorganisation. Gotlands län Kommittén har icke ansett sig kunna förorda mera än ett distrikt omfattande hela länet. Stora fastighetsregleringsuppgifter är emellertid aktuella, vilket med säkerhet kommer att ställa krav på ökade resurser. En del av dessa förstärkningar synes kunna inordnas under länskontoret för att ge

235 överlantmätaren ökade möjligheter att aktivt engagera sig i förberedande planeringar och andra åtgärder för rationaliseringsarbetets underlättande. Blekinge

län

Verksamhetens omfattning kan antagas erfordra en personal uppgående till färre än 20 befattningshavare. Av de nuvarande distrikten tillhör Ronneby distrikt ett av de mindre i landet. Kommittén föreslår med anledning härav två distrikt för länet med Karlskrona och Karlshamn som stationeringsorter. Behov av specialorganisation synes för närvarande icke föreligga. Kristianstads län Kommittén föreslår en indelning av länet i fem distrikt omkring centralorterna Simrishamn, Kristianstad, Broby, Hässleholm och Ängelholm. Härav har emellertid skälen för Broby som stationeringsort varit samma som de, vilka ovan anförts beträffande Högsby i Kalmar län. En lämpligare organisation erhålles om Broby-distriktet administreras från Kristianstad, varför åtgärder bör vidtagas för att senare möjliggöra förflyttning dit. Kommittén föreslår att en fastighetsregleringsorganisation inrättas i Kristianstad. Enheten bör kunna handlägga aktualiserade större rationaliseringsförrättningar även inom Blekinge och Malmöhus län. Malmöhus

län

Kommittén har övervägt ett tredistriktsalternativ för länet, i stort innebärande att Vollsjö och Bjärsjölagårds kommuner av Ystads distrikt sammanföres med Eslövs distrikt och återstående delar av Ystads distrikt med Malmö distrikt. Antalet kommuner i dessa enheter blir emellertid så stort att kommittén av denna anledning funnit sig böra föreslå oförändrad distriktsindelning. En förfogandeenhet huvudsakligen för fastighetsregleringar i anslutning till rikshuvudvägarna har inrättats i Malmö. Denna specialorganisation torde ha arbete för många år framåt och bör därför tills vidare bibehållas. Enheten förutsattes handlägga motsvarande verksamhet även inom Hallands län. Hallands län Kommittén föreslår tre distrikt för länet med Halmstad, Varberg och Kungsbacka som stationeringsorter. Behovet av specialorganisation synes tills vidare böra tillgodoses genom i Göteborg och Malmö föreslagna enheter. Göteborgs och Bohus län I enlighet med de generellt vägledande principerna föreslås att antalet distrikt i Göteborg och Uddevalla minskas med ett för vardera regionen. Antalet distrikt blir härigenom fem.

236 För närvarande finns tre specialorganisationer i Göteborg, nämligen en planorganisation, en grundkarteorganisation och en enhet huvudsakligen avsedd för fastighetsregleringar omkring rikshuvudväg nr 2. Med hänsyn till det i länet synnerligen stora planbehovet och fastighetsregleringsverksamhetens väntade omfattning föreslår kommittén en fastighetsregleringsorganisation, vilken bör biträda även inom Hallands län, samt en specialorganisation för plan-, grundkarte- och vid behov vägförrättningsverksamhet i tätorter.

Älvsborgs län Distriktsindelningen inom Älvsborgs län är möjlig att lösa enligt flera alternativ. Ur rent organisatoriska synpunkter finns skäl att samla administrationen för huvudsakligen nuvarande Alingsås, Borås, Ulricehamns, Marks och Svenljunga distrikt i Borås. Ett så radikalt förslag har emellertid icke synts realistiskt. Kommittén har därför vid undersökning av de olika alternativen funnit övervägande skäl tala för en indelning i sex distrikt omkring centralorterna Bengtsfors, Vänersborg, Göteborg, Kinna, Borås och Ulricehamn. Förutom distrikten finns behov av en fastighetsregleringsorganisation i länet.

Skaraborgs län Kommittén föreslår fyra distrikt i Skaraborgs län. Stationeringsorterna för dessa torde lämpligast böra vara Mariestad, Lidköping, Skövde och Falköping. En specialorganisation huvudsakligen avsedd för fastighetsregleringsverksamhet är nu stationerad i Mariestad. Behovet av en enhet för sådana uppgifter synes vara dokumenterat, varför enheten föreslås bli utbyggd till en fastighetsregleringsorganisation.

Värmlands län Länets överlantmätare har i yttrande till kommittén framlagt utredning med förslag till distriktsindelning. Kommittén, som funnit detta förslag lämpligt, föreslår med anslutning därtill sju distrikt i Värmlands län med Säffle, Arvika, Karlstad (två distrikt), Kristinehamn, Hagfors respektive Torsby som stationeringsorter. Länet tillhör ett av de större fastighetsregleringslänen. Antalet vägförrättningar är också mycket stort. Kommittén föreslår på grund härav en fastighetsregleringsorganisation för dessa uppgifter i Karlstad.

237 Örebro län En lämplig indelning av Örebro län i enheter av nära nog åsyftad storlek kan erhållas med tre distrikt. Av dessa bör två vara stationerade i Örebro och ett i Lindesberg. Kommittén föreslår en sådan distriktsindelning. På grund av det relativt stora behovet av jordbruks- och skogsrationaliseringsåtgärder i länet föreslås en fastighetsregleringsorganisätion i Örebro. Västmanlands

län

För Västmanlands län har kommittén bedömt en oförändrad distriktsindelning böra föreslås. Såsom tidigare nämnts, avses den i Uppsala stationerade fastighetsregleringsorganisationen, liksom nu sker, skola handlägga rationaliseringsförrättningar inom länet. Kopparbergs

län

För att ernå ur organisatoriska synpunkter acceptabla enheter erfordras en minskning av antalet distrikt i Kopparbergs län. En sådan reducering har enklast och ändamålsenligast bedömts kunna erhållas om Säter och Stora Skedvi kommuner tillhörande Borlänge respektive Falu distrikt överflyttas till Hedemora distrikt och återstoden av de två förstnämnda distrikten sammanslås till ett med stationeringsort i Falun, samt om Nås distrikt delas mellan Ludvika och Malungs distrikt. Ändringar i distriktsindelningen i övrigt torde med nuvarande exceptionellt svåra fastighetsförhållanden icke kunna genomföras. Kommittén föreslår sålunda åtta distrikt i länet efter ovannämnda riktlinjer. Länet har det mest omfattande och på grund av de tilltrasslade fastighets- och äganderättsförhållandena mest svårbemästrade fastighetsregleringsbehovet i landet. Det synes dock ovisst om ytterligare omskiften med nuvarande lagbestämmelser kan komma till stånd och fullföljas effektivt. Stora laga skiften pågår för närvarande i de särskilt inrättade skiftesorganisationerna, till vilka även bör räknas två förfogandeenheter. En organisation för fastighetsregleringsverksamhet i skogsmark har nyligen inrättats i Falun och beräknas effektivt bidraga i rationaliseringsarbetet genom medverkan vid större skogsbyten. Förutom dessa enheter finns en förfogandeorganisation i Mora för skiften och två enheter i Falun, huvudsakligen inriktade på vägförrättningar. Innan möjligheterna till en mera effektiv skiftesverksamhet med stöd av en ny lag och en förenklad metodik kan överblickas, är kommittén icke beredd att nu föreslå några förändringar i organisationen för denna verksamhet. Organisationen för pågående större omskiften bestående av fem fastig-

238 hetsreglerings- (skiftes-) organisationer och två andra specialorganisationer bör därför bibehållas oförändrad så länge dessa skiften pågår. Sedan skiftena slutförts bör emellertid med ledning av de erfarenheter, som då vunnits, organisationen överses, varvid en avsevärd reducering av antalet enheter synes böra eftersträvas. Kommittén föreslår härjämte två specialorganisationer i Falun, varav en bestående av den enhet som nu sysselsattes med skogsbyten och en organisation för företrädesvis vägförrättningar. Förslaget innebär således att tills vidare fem fastighetsreglerings- och fyra andra specialorganisationer skall bibehållas. I framtiden synes, såvitt nu kan bedömas, totala antalet specialenheter kunna minskas till sex. Gävleborgs län Den erforderliga förstoringen av distriktsenheterna kan enligt kommitténs uppfattning lämpligast ernås dels genom sammanslagning av distrikten i Gävle respektive Hudiksvall, dels genom uppdelning av Järvsö distrikt mellan Bollnäs och Ljusdals distrikt. Kommittén föreslår sålunda fem distrikt för länet. Härvid har hänsyn tagits till förslaget beträffande specialorganisationer. Länet är landets för närvarande största vägförrättningslän och tillhör de stora fastighetsregleringslänen. Enheter för fastighetsregleringar behövs både i norra och södra länsdelen. I strävandena att begränsa antalet enheter bör de nämnda verksamheterna administrativt samordnas. Kommittén föreslår på grund härav två fastighetsregleringsorganisationer, varav en i Gävle och en i Hudiksvall. Västernorrlands län Vid övervägandena rörande distriktsindelningen i Västernorrlands län har kommittén ställts inför vissa problem som även återkommer inom de övriga norrlandslänen. För närvarande är där ensamma distrikt stationerade i orter, där stora rekryteringsproblem särskilt vad avser den kvinnliga personalen uppstått. Enheterna har oftast ett relativt begränsat arbetsunderlag och har därför liten personalnumerär. Ur arbetsorganisatoriska synpunkter är dessa enheter otillfredsställande. Flyttning av stationeringsorterna, vilket är en förutsättning för att större enheter skall erhållas, medför emellertid en avsevärd förlängning av reseavstånden med de olägenheter för personalen, allmänheten och med avseende å resekostnaderna som detta medför. Med hänsyn till arbetsförhållandena i Norrland har kommittén ansett att här avsedda distrikt bör bibehållas. För Västernorrlands län gäller detta för Ange och Ramsele distrikt. Arbetsunderlaget för Kramfors distrikt är till stor del baserat på verksamheten i Kramfors stad. Även om skäl finns att sammanslå distriktet med Härnösands distrikt har kommittén stannat för att föreslå, att så länge

239 lantmäteriet omhänderhar verksamheten i Kramfors stad distriktet får vara oförändrat. För sundsvallsregionen föreslår kommittén två distrikt, för sollefteåregionen ett distrikt och för örnsköldsviksregionen två distrikt. Sammanlagt för länet innebär förslaget sålunda nio distrikt. Länet är näst Kopparbergs län det största fastighetsregleringslänet i landet. Antalet vägförrättningar är därjämte stort och planverksamheten omfattande. Kommittén föreslår två fastighetsregleringsorganisationer, varav en i Härnösand och en i Sundsvall. Jämtlands

län

Av skäl, som anförts för Västernorrlands län, torde distrikten i Sveg, Bräcke och Strömsund icke kunna samordnas med andra enheter. Vissa smärre jämkningar i distriktsindelningen kan dock bidraga till att något större enheter erhålles. östersundsregionen bör enligt kommitténs åsikt indelas i två distrikt, varför länet enligt förslaget kommer att innehålla fem distrikt. Behov synes finnas av en fastighetsregleringsorganisation i Östersund, varför en sådan föreslås. Västerbottens

län

Kommittén har under utredningen funnit att Degerfors distrikt bör samordnas med distrikten i Umeå. Vännäs köping har emellertid byggt lokaler för distriktets räkning, vilka ej utan olägenheter omedelbart torde kunna erhålla annan användning. Kommittén har därför ansett att Vännäs tills vidare bör bibehållas som stationeringsort, men att lantmäteristyrelsen bör verka för en senare förflyttning till Umeå. Motsvarande synpunkter, som framhållits för de föregående två länen, gäller även för Lycksele, Vilhelmina och Åsele distrikt. Kommittén har dock starkt övervägt en delning av det sistnämnda distriktet mellan de övriga två. För umeåregionen föreslår kommittén ett distrikt och för skellefteåregionen två distrikt, vilket för länet sammanlagt ger sju distrikt. Den nuvarande specialorganisationen i Umeå för fastighetsregleringar synes med hänsyn till det stora åtgärdsbehovet i länet böra förstärkas och inrättas såsom fastighetsregleringsorganisation. Norrbottens

län

För Norrbottens län föreslår kommittén att distriktsindelningen behålles utan förändringar. För närvarande finns en förfogandeorganisation för större skiften i Kiruna och en enhet för fastighetsregleringsuppgifter i Luleå. Kirunaenheten kan beräknas slutföra sina uppgifter inom ett fåtal år, medan verksamheten för enheten i Luleå med säkerhet kommer att öka. Kommittén föreslår på grund härav en fastighetsregleringsorganisation i Luleå.

240 Sammanfattning

av förslaget

till organisation

i länen

Föreslaget antal enheter Län distrikt

andra fastighetsspecialregi, orgaorganinisationer sationer

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

7 2 2 4

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

3 3 5 1

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

2 5 4 3

Göt. o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

5 6 4 7

1 1 1 1

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

3 2 8 5

1 5 2

Västernorrl Jämtlands Västerbottens Norrbottens

9 5 7 8

2 1 1 1

22 Summa

1 1 1 1 1

1 1 1

7 Skillnad i förhållande till organisationen den 1 juli 1959 S:a distrikt

andra enh.

summa

—4

8 3 2 5

—2

— 2

— 1 — 1

+ 1

4 3 6 1

—2 —2 — 1 — 1

2 6 5 3

— 1 — 2

+ 1

—1 — 1

— 1

— 1

— 2

7 7 5 8

—2 — 3 — 1 — 3

— 1

— 3 — 3 — 1 — 3

4 2 17 7

— 2 —2 — 3

11 6 8 9

—4 — 2 — 2

— 38

—1 + 1 — 1

— 1 — 2 —-2 — 1

— 1 — 2

—2 — 1 —4 — 3

+ 1 — 1

—4 — 1 — 2 — 1

— 5

— 43

Det må erinras om att kommittén tidigare framhållit att det bör ankomma på lantmäteristyrelsen att beakta utvecklingen inom jord- och skogsbrukets rationalisering samt övriga områden och framlägga de förslag som kan bli en följd härav.

241 Förslag till indelning

av riket i

Distrikt (stationeringsort)

lantmäteridistrikt Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Stockholms län och stad. Östhammars (Östhammar)

Av Norra Roslags

Landskommunerna Häverö och Knutby Städerna Östhammar och öregrund

Norrtälje (Norrtälje)

Av Norra Roslags

Landskommunerna Väddö och Almunge

Mellersta Roslags

Landskommunerna Lyhundra, Sjuhundra, Frötuna, Blidö och RoslagsLänna Staden Norrtälje

Stockholms västra (Stockholm)

Av Stockholms läns västra Landskommunerna Skepptuna, Knivsta, Märsta och Upplands-Väsby Staden Sigtuna Sollentuna och Färentuna Landskommunerna Järfälla, Ekerö och Färingsö samt köpingen Sollentuna Staden Sundbyberg Staden Stockholm

Danderyds (Stockholm)

Av Stockholms läns västra Landskommunerna Vallentuna och össeby Av Södra Roslags

Solna

Landskommunerna Ljusterö och Österåker samt köpingarna Stocksund, Danderyd och Täby Städerna Djursholm, Lidingö och Vaxholm Staden Solna

Värmdö (Stockholm)

Av Södra Roslags

Landskommunerna Värmdö, Djurö, Gustavsberg och Boo

Österhaninge (Stockholm)

Av Svartlösa Av Södertörns

Landskommunen Huddinge Landskommunerna österhaninge, Tyresö, Västerhaninge och ösmo samt köpingen Saltsjöbaden Städerna Nacka och Nynäshamn

Södertälje (Södertälje)

Av Svartlösa Av Södertörns

Landskommunen Botkyrka Landskommunerna Salem, Grödinge, Östertälje, Turinge, Järna och Sorunda Staden Södertälje

Uppsala södra (Uppsala)

Uppsala läns södra

Landskommunerna Upplands-Bro, Ffåbo, Norra Trögd, Södra Trögd, Åsunda, Lagunda, Södra Hagunda, Norra Hagunda, Bälinge, Vaksala och Rasbo

Av Uppsala läns norra

Landskommunen Björklinge Städerna Uppsala och Enköping

Av Uppsala läns norra

Landskommunerna Vattholma, Oland, Dannemora, Vendel, österlövsta, Hållnäs, Tierp, Söderfors, Västland och Älvkarleby samt köpingen Tierp

Uppsala län.

Uppsala norra (Uppsala)

.?93

242 Distrikt (stationeringsort)

Södermanlands Nyköpings (Nyköping)

län

Nyköpings

Landskommunerna Jönåker, Björkvik, Stigtomta, Tunaberg, Svärta, Rönö, Tystberga, Vagnhärad, Hölö och Daga samt köpingen Gnesta Städerna Oxelösund och Trosa

Av Oppunda och Villåttinge

Landskommunerna Sparreholm, Bettna, Sköldinge och Stora Malm Städerna Flen och Katrineholm Staden Nyköping

— Eskilstuna (Eskilstuna)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Livgedingets

Av Oppunda och Villåttinge

—

Landskommunerna Enhörna, Stallarholmen, Tosterö, Vårfruberga, Åker, Husby-Rekarne, Arla, Kafjärden, Hällby och Västra Rekarne Städerna Torshälla, Strängnäs och Mariefred Landskommunerna Mellösa, Julita, Flöda och Västra Vingåker samt köpingen Malmköping Staden Eskilstuna

Östergötlands lån. Landskommunerna Hällestad, Skärblacka, Hävla, Kvillinge och Kolmården samt köpingen Finspång

Norrköpings norra (Norrköping)

Av Bråbygdens och Finspånga läns

Norrköpings södra (Norrköping)

Landskommunerna Norsholm, Västra Av Bråbygdens och Vikbolandet och ö s t r a Vikbolandet Finspånga läns Hammarkinds, Stegeborgs Landskommunerna Aspveden, Stegeborg, Gryt och Ringarum samt och Skärkinds köpingen Valdermarsvik Staden Söderköping Staden Norrköping

Linköpings (Linköping)

Linköpings

Av Aska, Dals och Bobergs Av Kinda och Ydre

— Mjölby (Mjölby)

Av Aska, Dals och Bobergs Folkungabygdens

Av Kinda och Ydre

— Jönköpings (Jönköping)

Landskommunerna Björsäter, Åkerbo, Askeby, Landeryd, Vårdnäs, Kärna, Vreta kloster, Norra Valkebo och Södra Valkebo samt köpingen Åtvidaberg Landskommunen Tjällmo Landskommunerna Norra Kinda, Södra Kinda och Västra Kinda Staden Linköping Landskommunerna Godegård, Borensberg, Boberg, Aska och Östgöta-Dal Städerna Skänninge och Vadstena Landskommunerna Alvastra, ödeshög, Folkunga, Södra Göstring och Vifolka samt köpingen Boxholm Staden Mjölby Landskommunen Ydre Staden Motala

Jönköpings lä n. Landskommunerna Solberga, Bredestad, Av Norra och Södra Hullaryd och Linderås Vedbo Städerna Tranås och Eksjö

24a Distrikt (stationeringsort)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Tveta, Vista och Mo

—

Landskommunerna Visingsö, Skärstad, Lekeryd, Forserum, Tenhult, Hakarp, Månsarp, Bankeryd, Norra Mo och Södra Mo samt köpingen Norrahammar Städerna Nässjö, Huskvarna och Gränna. Staden Jönköping

Vetlanda (Vetlanda)

Av Norra och Södra Vedbo Njudungs

Landskommunerna Ingatorp och Höreda samt köpingen Mariannelund Landskommunerna Malmbäck, Vrigstad, Norra Sandsjö, Hjälmseryd, Bäckaby, Korsberga, Nye, Vetlanda, i Lannaskede, Björkö och Alseda samt köpingen Bodafors Städerna Sävsjö och Vetlanda

Värnamo (Värnamo)

Östbo och Västbo

Landskommunerna Gnosjö, Bor, Bydaholm, Klevshult, Villstad, Burseryd, Hylte, Unnaryd, Beftele, Forsheda och Bredaryd samt köpingarna Skil-_ lingaryd, Vaggeryd, Gislaved och Anderstorp Staden Värnamo

Kronobergs län Värends östra (Växjö)

Av ö s t r a Värends

Av Mellersta Värends

— Värends västra (Växjö)

Av ö s t r a Värends Av Mellersta Värends Västra Värends

Sunnerbo (Ljungby)

Sunnerbo

Västerviks (Västervik)

Av Tjusts

Landskommunerna Åseda, Nottebäck, Braås, Älghult, Hälleberga, Ekeberga, Algutsboda, Älmeboda och Ljuder samt köpingarna Åseda, Lessebo, Hovmantorp och Lenhovda Landskommunerna Bcrgunda, Rottne f och Lammhult Staden Växjö Landskommunerna Linneryd, östra Torsås, Väckelsång och Södra Sandsjö samt köpingen Tingsryd Landskommunerna Urshult och Mellersta Kinnevald samt köpingen Almundsryd Landskommunerna Moheda, Hjortsberga, Vislanda, Skatelöv, Västra Torsås, Virestad och Stenbrohult samt köpingarna Alvesta och Älmhult Landskommunerna Göteryd, Ryssby, Hamneda, Berga, Annerstad, Lidhult och Markaryd samt köpingarnas Markaryd och Traryd Staden Ljungby

Kalmar län

—

Landskommunerna Uknadalen, överum, Tjust-Ed, Loftahammar, Gamleby, Hallingeberg, Gladhammar och Hjorted Staden Västervik

244 Distrikt (stationeringsort) Vimmerby (Vimmerby)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Landskommunen Locknevi Landskommunerna Sevede, Södra Vi, Vena, Tuna och Lönneberga samt köpingen Hultsfred Staden Vimmerby Landskommunen Målilla samt köpingen Virserum

Av Tjusts Av Sevede och Tunaläns

Av Aspelands och Handbörds Oskarshamns (Högsby)

Landskommunerna Misterhult och Kristdala Landskommunerna Mörlunda, Fliseryd, Fagerhult och Högsby Landskommunerna Döderhult och Ålem samt köpingen Mönsterås Staden Oskarshamn

Av Sevede och Tunaläns Av Aspelands och Handbörds Av Norra Möre och Stranda

Kalmar (Kalmar)

Av Norra Möre och Stranda Södra Möre

Ölands (Kalmar)

Ölands

Gotlands (Visby)

Gotlands

Karlskrona (Karlskrona)

Östra och Medelsta

Karlshamns (Karlshamn)

Bräkne och Karlshamns

Landskommunerna Alsterbro, Ryssby, Läckeby och Dörby Landskommunerna Madesjö, Ljungbyholm, Vissefjärda, Mortorp, Södermöre, Söderåkra och Torsås samt köpingen Emmaboda Staden Nybro Staden Kalmar Landskommunerna Ölands-Åkerbo, Köpingsvik, Gärdslösa, Torslunda, Mörbylånga och Ottenby Staden Borgholm

—

Gotlands lä n. Landskommunerna Fårösund, Lärbro, Tingstäde, Dalhem, Romakloster, Stenkumla, Klintehamn, Hemse, Stånga, Ljugarn, Havdhem och Hoburg samt köpingen Slite Staden Visby Blekinge låi i.

—

Listers och Sölvesborgs

Kristianstads Simrishamns (Simrishamn)

Ingelstads och Järrestads

Landskommunerna Jämjö, Sturkö, Ramdala, Lyckeby, Rödeby, Fridlevstad, Nättraby, Hasslö, Tving, Listerby, Ronneby och Hallabro Staden Ronneby Staden Karlskrona Landskommunerna Hällaryd, Asarum och Bräkne-Hoby Staden Karlshamn Landskommunerna Kyrkhult, Jämshög, Mörrum, Gammalstorp och Mjällby samt köpingen Olofström Staden Sölvesborg än. Landskommunerna Tommarp, Hammenhög, Borrby, Löderup, Glemmingebro, Smedstorp och Onslunda samt köpingen Tomelilla Staden Simrishamn

245 Distrikt (stationeringsort)

Kristianstads (Kristianstad)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Av Gärds och Albo Av Gärds och Albo Av ö s t r a Göinge Av Västra Göinge Av Villands

Landskommunerna Brösarp och Kivik Landskommunerna Degeberga, Everöd, Tollarp, Träne och Vä Landskommunen Araslöv Landskommunen Vinslöv samt köpingen Vinslöv Landskommunerna Fjälkinge, Nosaby, Ivetofta och Näsum samt köpingarna Åhus och Bromölla Staden Kristianstad

Broby (Broby)

Av Villands Av ö s t r a Göinge

Landskommunen Oppmanna och Vånga Landskommunerna Knislinge, Hjärsås, Broby, Glimåkra, örkened, Loshult och Osby samt köpingen Osby

Hässleholms (Hässleholm)

Av Västra Göinge

Landskommunerna Hästveda, Vittsjö, Bjärnum, Tyringe, Stoby och Sösdala Staden Hässleholm Landskommunerna Riseberga och Skånes-Fagerhult samt köpingen Perstorp

Av Norra Åsbo

Ängelholms (Ängelholm)

Av Norra Åsbo Södra Åsbo och Bjäre

Malmöhus Hälsingborgs (Hälsingborg)

Luggude

Av Rönnebergs, Onsjö och Harjagers Eslövs (Eslöv)

Av Rönnebergs, Onsjö och Harjagers Av Torna och Bara Frosta och Eslövs

Malmö (Malmö)

Av Torna och Bara

Landskommunerna örkelljunga, ö s t r a Ljungby och Munka-Ljungby samt köpingen Klippan Landskommunerna Kvidinge, Ausås, Barkåkra, Hjärnarp, Förslövsholm och Västra Bjäre samt köpingarna Åstorp och Båstad Staden Ängelholm

län. Landskommunerna Brunnby, Väsby, Jonstorp, K a t t a r p , ödåkra, Mörarp, Billesholm, Vallåkra, Ekeby och Kågeröd samt köpingen Bjuv Staden Höganäs Landskommunerna Härslöv, Rönneberga och Svalöv Städerna Landskrona och Hälsingborg Landskommunerna Teckomatorp, Dösjebro, Marieholm, Bosarp, Röstånga, Harrie och Löddeköpinge samt köpingen Kävlinge Landskommunerna Torn och Södra Sandby Landskommunerna Långaröd, Löberöd, Skarhult, Snogeröd, Norra Frosta och ö s t r a Frosta samt köpingarna Hörby och Höör Staden Eslöv Landskommunerna Flädie, Staffanstorp, Dalby, Veberöd, Genarp, Bara och Burlöv samt köpingarna Lomma och Furulund

246 Distrikt (stationeringsort)

Ystads (Ystad)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Oxie och Skytts

Landskommunerna Oxie, Bunkeflo, Vellinge, Månstorp, Alstad, Skegrie, Rang och Gislöv samt köpingen Svedala Staden Skanör med Falsterbo Städerna Malmö, Lund och Trelleborg

Vemmenhögs, Lj units och Herrestads

Landskommunerna Anderslöv, Klagstorp, Vemmenhög, Rydsgård, Lj units och Herrestad samt köpingen Skurup Landskommunerna Bjärsjölagård, Vollsjö, östra Färs och Blentarp samt köpingen Sjöbo Staden Ystad

Färs

Hallands

lån.

Halmstads (Halmstad)

Hallands södra

Landskommunerna Hishult, Våxtorp, Karup, Ränneslöv, Knäred, Laholm, Veinge, Eldsberga, Simlångsdalen, Enslöv, Torup, Kvibille, Söndrum, Harplinge och Getinge samt köpingen Oskarström Staden Laholm Staden Halmstad

Varbergs (Varberg)

Hallands mellersta

Landskommunerna Årstad, Vessigebro, Ätran, Ullared, Tvååker, Vinberg, Morup, Träslöv, Himledalen och Lindberga Staden Falkenberg Landskommunerna Veddige och Värö Staden Varberg

Av Hallands norra Kungsbacka (Kungsbacka)

Av Hallands norra

Göteborgs södra (Göteborg)

Askims och Mölndals

Landskommunerna Löftadalen, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö och Lindome Staden Kungsbacka

Göteborgs och Boh us län.

Av Hisings, Sävedals och Kungälvs Göteborgs norra (Göteborg)

Av Hisings, Sävedals och Kungälvs Av Orusts, Tjörns och Inlands

Uddevalla södra (Uddevalla)

Av Orusts, Tjörns och Inlands Av Sunnervikens

Landskommunerna Landvetter, Råda, Kållered och Askim Staden Mölndal Landskommunerna Partilie, öckerö och Styrsö Staden Göteborg Landskommunerna Tuve, Torslanda, Säve, Romelanda, Ytterby och Hermansby Städerna Marstrand och Kungälv Landskommunerna Kode och Tjörn Landskommunerna Stenungsund, Inlands Torpe, Ljungskile, Myckleby, Tegneby och Morlanda Landskommunen Skaftö

247 Distrikt (stationeringsort) Uddevalla norra (Uddevalla)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Landskommunerna Lane-Ryr, Skredsvik, Stångenäs, Södra Sotenäs, Smögen, Tossene, Svarteborg, Munkedal och Sörbygden Staden Lysekil Landskommunen Forshälla

Av Sunnervikens

Av Orusts, Tjörns och Inlands

Staden Uddevalla

— Strömstads (Strömstad)

Landskommunerna Bullaren, Kville, Tanum, Tjärnö och Vette Staden Strömstad

Norrvikens

Bengtsfors (Bengtsfors)

Älvsborgs lån Landskommunerna Tössbo, Steneby, Tössbo och Vedbo Lelång, Dals-Ed och Bäckefors samt köpingen Bengtsfors Staden Åmål

Vänersborgs (Vänersborg)

Nordals, Sundals och Valbo

Landskommunerna Högsäter, Färgelanda, ödeborg, Kroppefjäll, Skållerud, Bolstad, Brålanda och Frändefors samt köpingen Mellerud Landskommunerna Västra Tunhem, Södra Väne, Bjärke och Flundre samt köpingen Lilla Edet Staden Trollhättan Landskommunen Lödöse

Flundre, Väne och Bjärke Av Vättle, Ale och Kullings

Staden Vänersborg Vättle (Göteborg)

Landskommunerna Stora Lundby, Nödinge, Angered, Lerum, Skallsjö, Starrkärr, Skepplanda och Hemsjö Landskommunen Björketorp

Av Vättle, Ale och Kullings Av Borås

Kinna (Kinna)

Marks

,

Av Kinds och Redvägs Borås (Borås)

Av Vättle, Ale och Kullings Av Borås Av Kinds och Redvägs

— Ulricehamns (Ulricehamn)

Av Borås Av Kinds och Redvägs

Lidköpings (Lidköping)

Landskommunerna Sätila, Västra Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, ö r b y , Seglora, Fritsla och Kinnarumma samt köpingarna Skene och Kinna Landskommunerna Kindaholm och Högvad Landskommunen Vårgårda och köpingen Herrljunga Landskommunerna Fristad, Toarp, Brämhult, Sandhult och Bollebygd Landskommunerna Lysjö och Axelfors samt köpingen Svenljunga Städerna Borås och Alingsås Landskommunerna Hökerum och Gäsene Landskommunerna Dalstorp, Limmared, Länghem, Åsunden, Tranemo och Redväg Staden Ulricehamn

Skaraborgs It in. Landskommunerna Grästorp, Tun, Åse, Viste, Barne och Levene, Essunga, Vedum, Ryda och Laske Larv samt köpingen Vara

248 Distrikt (stationeringsort)

Domsaga

Landskommuner och köpingar Städer

Kinnefj är dings, Kinne och Kållands

Landskommunerna Järpås, Örslösa, Kållands-Råda, Norra Kålland, Vinninga, Husaby och Kinnekulle samt köpingen Götene Landskommunen Saleby Staden Lidköping

Av Skarabygdens

— Falköpings (Falköping)

Av Skarabygdens Av Vartofta och Frökinds Av Skövde

Skövde (Skövde)

Av Skarabygdens Av Vartofta och Frökinds Av Skövde Av Vadsbo

Mariestads (Mariestad)

Av Vadsbo

Säffle (Säffle)

Av

Landskommunerna K v ä n u m och Vilske Landskommunerna Frökind, Vartofta, Dimbo, Hökensås, Mullsjö, Habo och Fågelås Städerna Tidaholm och Falköping Landskommunen Gudhem Landskommunerna Valle och Ardala Staden Skara Landskommunen Fröjered Landskommunerna Värsås, Stenstorp och Skultorp samt köpingen Tibro Städerna Hjo och Skövde Landskommunerna Binneberg, Timmersdala, Tidan, Mölltorp och Karlsborg Landskommunerna Ullervad, Lugnas, Moholm, Tiveden, Undenäs, Hasslerör, Lyrestad, Hova och Amnehärad samt köpingen Töreboda Staden Mariestad

Värmlands lä n. Södersysslets

Av Nordmarks

Arvika (Arvika)

Av Södersysslets Av Nordmarks Jösse Av Fryksdals

Karlstads västra (Karlstad)

Av Mellansysslets Av Fryksdals

Karlstads östra (Karlstad)

Av Mellansysslets Av Älvdals och Nyeds Av Östersysslets

Landskommunerna Värmlandsnäs, Gillberga och Svanskog Staden Säffle Landskommunerna Sillerud, Holmedal och Töcksmark samt köpingen Årjäng Landskommunerna Glava och Stavnäs Landskommunen Järnskog Landskommunerna Kola, Eda, Gunnarskog, Älgå och Brunskog Staden Arvika Landskommunen Gräsmark Landskommunerna Stora Kil, Nor, Frykerud och Ed samt köpingen Grums Landskommunen Stora Sunne samt köpingen Sunne Landskommunerna Grava och Ullerud samt köpingarna Hammarö, Forshaga och Munkfors Landskommunen Nyed Landskommunen ö s t r a Fågelvik Staden Karlstad

249 Distrikt (stationeringsort)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Kristinehamns (Kristinehamn)

Av Östersysslets

Landskommunerna Ullvättern, Visnum. Vase, Rämmen, Värmlandsberg och Kroppa samt köpingen Storfors Staden Filipstad Staden Kristinehamn

Hagfors (Hagfors)

Av Älvdals och Nyeds

Landskommunerna Gustav Adolf, Norra Råda, Norra Ny och Ekshärad Staden Hagfors

Torsbij (Torsby)

Av Fryksdals

Landskommunerna Lysvik, Fryksände, östmark och Vitsand Landskommunen Finnskoga-Dalby

Av Älvdals och Nyeds Örebro län. Lindesbergs (Lindesberg)

Lindes och Nora

Landskommunerna Grythyttan, Noraskog, Fellingsbro, Linde, Ramsberg och Ljusnarsberg samt köpingarna Kopparberg, Hällefors och Frövi Städerna Nora och Lindesberg

Örebro östra (Örebro)

Av Östernärkes

Landskommunerna Mosjö, Asker, Stora Mellösa, Ekeby och Gällersta, Sköllersta, Glanshammar och Axberg Landskommunerna Hallsberg och Kumla samt köpingen Hallsberg Staden Kumla Staden Örebro

Av Västernärkes

Örebro västra (Örebro)

Av Västernärkes

Av Östernärkes Karlskoga Västmanlands Västerås (Västerås)

Västmanlands västra

Av Västmanlands mellersta Sala (Sala)

Av Västmanlands mellersta Västmanlands östra

Kopparbergs Hedemora (Hedemora)

Hedemora

Landskommunerna Lerbäck, Viby, Hammar, Svarta och Lekeberg samt köpingen Laxå Staden Askersund Landskommunen Tysslinge Köpingen Degerfors Staden Karlskoga län. Landskommunerna Kung Karl, Medåker, Kolsva, Skinnskatteberg, Ramnäs, Sura, Munktorp och Kolbäck samt köpingarna Kungsör och Hallstahammar Städerna Arboga och Köping Landskommunerna Dingtuna, Skultuna, Tillberga och Kungsåra Staden Västerås Landskommunen Västerfärnebo och köpingen Norberg Staden Fagersta Landskommunerna Tärna, Möklinta, Västerlövsta, Fjärdhundra, Vittinge, Östervåla och Nora Staden Sala län. Landskommunerna By, Folkärna, Grytnäs, Husby, Hedemora och Stora Skedvi samt köpingen Krylbo Städerna Avesta, Hedemora och Säter

250 Distrikt (stationeringsort) Ludvika (Ludvika)

Domsaga

Västerbergslags

Av Nås och Malungs Malungs (Malung)

Av Nås och Malungs

Falu (Falun)

Falu

Leksands (Leksand)

Av Nedansiljans

Rättviks (Rättvik)

Av Nedansiljans

Mora (Mora)

Av Ovansiljans

Älvdalens (Älvdalen)

Av Ovansiljans

Gävle (Gävle)

Gästriklands västra

Söderhamns (Söderhamn)

Bollnäs (Bollnäs)

Ljusdals (Ljusdal) Hudiksvalls (Hudiksvall)

Landskommuner och köpingar Städer Landskommunerna Söderbärke, Norrbärke, Ludvika och Grangärde samt köpingen Smedjebacken Staden Ludvika Landskommunerna Säfsnäs, Flöda och Nås Landskommunerna Järna, Äppelbo, Malung, Lima och Transtrand Landskommunerna Stora Tuna, Gustafs, Vika, Sundborn, Svärdsjö, Enviken och Stora Kopparberg Staden Borlänge Staden Falun Landskommunerna Gagnef, Ål, Bj ursås, Leksand och Siljansnäs Landskommunerna Rättvik, Boda och Ore Landskommunerna Orsa, Våmhus, Sollerön och Venjan samt köpingen Mora Landskommunerna Älvdalen, Särna och Idre

Gävleborgs län. Landskommunerna Järbo, Ovansjö, Hofors, Torsåker och Ockelbo samt köpingen Storvik Landskommunerna österfärnebo, HeGästriklands östra desunda, Årsunda, Valbo, Hille och Hamrånge Staden Sandviken Staden Gävle — Landskommunerna Skog, Söderala, Av Sydöstra Hälsinglands Norrala och Rengsjö Av Bollnäs Landskommunen Hanebo Staden Söderhamn — Landskommunerna Alfta och OvanAv Bollnäs åker Staden Bollnäs Landskommunen Arbrå Av Västra Hälsinglands Landskommunerna Ljusdal, Ramsjö, Av Västra Hälsinglands Färila, Los och Järvsö samt köpingen Ljusdal Landskommunerna Njutånger och EnAv Sydöstra Hälsinglands ånger Landskommunerna Bjuråker, Delsbo, Norra Hälsinglands Forsa, Harmånger, Hälsingtuna, Gnarp, Bergsjö och Hassela Staden Hudiksvall

251 Distrikt (stationeringsort)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Västernorrlands Ange

Landskommunerna Haverö, Borgsjö och Torp samt köpingen Ange

Av Medelpads västra

Landskommunerna Stöde, Attmar, Selånger och Tuna Landskommunen Njurunda

(Ange) Sundsvalls södra (Sundsvall)

län.

Av Medelpads västra

Av Medelpads östra Sundsvalls norra (Sundsvall)

Av Medelpads östra

Landskommunerna Indals-Liden, Alnö och Hässjö samt köpingarna Timrå och Skön Staden Sundsvall

Härnösands (Härnösand)

Av Ångermanlands södra

Landskommunerna Säbrå, Högsjö och Noraström Staden Härnösand

Kramfors (Kramfors)

Av Ångermanlands södra

Landskommunerna Bjärtrå, Ullånger och Nordingrå Staden Kramfors

Sollefteå (Sollefteå)

Ångermanlands mellersta Av Ångermanlands västra

Landskommunerna Boteå, Ytterlännäs, Långsele och Resele Staden Sollefteå Landskommunerna Helgum, ÅdalsLiden och Junsele

Ramsele (Ramsele)

Av Ångermanlands västra

Landskommunerna Ramsele, Fjällsjö och Tåsjö

Örnsköldsviks södra (Örnsköldsvik)

Av Ångermanlands norra

Landskommunerna Nätra, Mo, Själevad, Arnäs och Grundsunda Staden Örnsköldsvik

örnsköldsviks norra (Örnsköldsvik)

Av Ångermanlands norra

Landskommunerna Anundsjö, Björna, Gideå och Trehörningsjö

Härjedalens (Sveg)

Av Härjedalens

Landskommunerna Rätan, Hede, Tännäs, Lillhärdal, Sveg och Högdal samt köpingen Sveg

Bräcke (Bräcke)

Av Jämtlands östra

Landskommunerna Fors, Kälarne, Ragunda, Bräcke och Revsund

Östersunds västra (Östersund)

Av Jämtlands östra Av Jämtlands västra

Landskommunen Hackas Landskommunerna Hallen, Oviken, Åre, Undersåker, Mörsil, Kall, Offerdal och Alsen Landskommunerna Berg och övre Ljungadalen

Jämtlands

Av Härjedalens

län

Östersunds östra (Östersund)

Av Jämtlands östra Av Jämtlands västra Av Jämtlands norra

Landskommunerna Stugun och Brunflo Köpingen Frösö Landskommunerna Rödön, Lit, Häggenås, Föllinge och Hotagen Staden Östersund

Ströms (Strömsund)

Av Jämtlands norra

Landskommunerna Hammerdal, Ström och Frostviken

Umeå (Umeå)

Av Västerbottens södra

Västerbottens lån. Landskommunerna Nordmaling och Hörnefors

252 Distrikt (stationeringsort)

Landskommuner och köpingar Städer

Domsaga

Av Umeå Av Västerbottens mellersta

Landskommunerna Umeå, Sävar och Holmön samt köpingen Holmsund Landskommunen Bygdeå Staden Umeå

Vännäs (Vännäs)

Av Västerbottens södra Av Umeå

Landskommunerna Bjurholm och Degerfors Landskommunen Vännäs och köpingen Vännäs

Skellefteå norra (Skellefteå)

Av Västerbottens norra

Landskommunerna Skellefteå, Byske och Jörn Staden Skellefteå

Skellefteå södra (Skellefteå)

Av Västerbottens mellersta Av Västerbottens norra

Landskommunerna Nysätra, Lövånger och Burträsk Landskommunerna Bureå, Norsjö och

Lycksele (Lycksele)

Av Västerbottens västra

Landskommunerna Lycksele, Örträsk och Sorsele Staden Lycksele

Vilhelmina (Vilhelmina)

Av Västerbottens västra

Landskommunerna Stensele, Tärna och Vilhelmina samt köpingen Vilhelmina

Åsele (Åsele)

Av Västerbottens västra

Landskommunerna Dorotea och Fredrika samt köpingen Åsele

Piteå (Piteå)

Av Piteå

Landskommunerna Hortlax, Piteå och Norrfjärden Staden Piteå

Arvidsjaurs (Arvidsjaur)

Av Piteå

Landskommunerna Älvsby, Arvidsjaur och Arjeplog samt köpingen Älvsbyn

Luleå (Luleå)

Av Luleå Av Kalix

Landskommunen Nederluleå Landskommunen Råneå Staden Luleå

Bodens (Boden)

Av Luleå

Landskommunerna Överluleå, Edefors och Jokkmokk Staden Boden

Kalix (Kalix)

Av Kalix

Landskommunerna Överkalix, Tore och Nederkalix

Haparanda (Haparanda)

Av Torneå

Landskommunerna Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, övertorneå och Korpilombolo Staden Haparanda

Kiruna (Kiruna)

Av Torneå

Landskommunerna Tärendö, Pajala och Junosuando Landskommunen Karesuando Staden Kiruna

Mala

Norrbottens l än.

Av Gällivare Gällivare (Gällivare)

Av Gällivare

Landskommunen Gällivare

253 Kompetens- och arbetsfördelningsfrågor

Frågan om en rationell arbetsfördelning mellan distriktsorganisationens nuvarande tre personalkategorier — lantmätare, mätningstekniker och kontorspersonal — har av kommittén tillmätts stor betydelse. En väsentlig del av Statens organisationsnämnds undersökningar har även varit inriktade på detta problem, varjämte betydande uppmärksamhet ägnats däråt vid den av lantmäteristyrelsen igångsatta försöksorganisationen i Hudiksvall. Redogörelse för nämnda undersökningar har lämnats i 4 kap. Synpunkter och erfarenheter rörande arbetsfördelningsspörsmålen har också delgetts kommittén av överlantmätarna och andra lantmätare samt av personalorganisationerna i begärda yttranden över inom kommittén utarbetad organisationsskiss och i svar på utsända frågeformulär, vari lantmätarna beretts tillfälle inkomma med synpunkter. Det som sålunda framkommit pekar i stort sett entydigt på att i icke obetydlig utsträckning möjligheter finns att med fördel överlåta ytterligare uppgifter från lantmätare till mätningstekniker och kontorspersonal samt från mätningstekniker till kontorspersonal. Möjligheterna att tillämpa en arbetsfördelning efter uppdragna normer blir givetvis beroende på, i vad mån det är görligt att anpassa personalnumerären inom olika kategorier med förutsatt utbildning efter de skilda arbetsuppgifternas relativa omfattning. Exakta beräkningar i sådana avseenden är ej möjliga att göra utan måste ske med vissa osäkerhetsmarginaler. Med hänsyn till möjligheterna för olika personalkategorier att beträffande viss arbetsuppgift ersätta varandra, måste dessa marginaler i regel beräknas till förmån för personal med högre utbildning. Det ligger också i sakens natur att en allmän norm icke kan konsekvent tillämpas under alla de varierande förhållanden, varunder lantmäteriet arbetar i landets olika delar. Hänsyn måste härvid även tagas till olikheterna i kvalifikationer och fallenhet för vissa arbetsuppgifter hos de enskilda tjänstemännen. Utbildningen för mätningstekniker och kontorspersonal utredes jämsides med kommittéarbetet av lantmäteristyrelsen. Härunder har samråd ägt rum med kommittén, varvid de utbildningsmässiga förutsättningarna för kommitténs förslag klarlagts. Oberoende av lantmäteristyrelsens förslag i dessa frågor har kommittén ansett sig böra använda nu tillämpade kategoribenämningar för personalen. Bestämmelser om arbetets fördelning mellan olika tjänstemän är givna i 55 och 59 §§ lantmäteriinstruktionen samt i avd. V punkterna 6—10 i arbetsordningen för lantmäteriets distriktsorganisation (lantmäteristyrelsens meddelande nr 1 år 1959). Redogörelse för dessa bestämmelser har lämnats i 2 kap. Det utredningsmaterial, som enligt ovan stått till kommitténs förfogande, har visat att nuvarande personalrelationer icke medgett en delegering till mätningstekniker respektive kontorspersonal av i bestäm-

254 melserna för denna personal angivna arbetsuppgifter, i den utsträckning som synes möjlig. Från lantmätare till mätningstekniker synes sålunda kunna överlåtas ytterligare mätnings-, utstaknings- och markeringsarbeten, beräknings- och karteringsuppgifter samt vissa uppgifter hänförliga till administration och serviceverksamhet. F r å n lantmätare till kontorspersonal har vidare olika kontorsgöromål, administrations- och serviceuppgifter bedömts kunna överföras. Såsom mycket viktigt har därjämte bedömts de möjligheter, som synes föreligga att i relativt stor utsträckning från mätningstekniker till kontorspersonal omfördela kartkonstruktions- och andra karteringsarbeten samt beräkningsuppgifter. De spärrar, som inom ramen för gällande kompetensbestämmelser finnes för att med fördel genomföra en fullständig arbetsfördelning på antytt sätt, torde huvudsakligen bestå i att yngre tjänstemän ur utbildningssynpunkt i viss utsträckning bör sysselsättas med göromål även av enklare slag, att olika arbetsuppgifter har sådant samband med varandra eller t. ex. på förrättningsställen förekommer samtidigt i så begränsad omfattning att de ur arbetsekonomiska synpunkter bör utföras av samma tjänsteman, att fältarbetssäsongens längd eller väderleksförhållandena begränsar utearbetets möjliga omfattning, att tillfälligt olika arbetsuppgifter i erforderlig utsträckning ej står till förfogande samt att personalrelationerna ej kan exakt avpassas efter behovet. Ett spörsmål, som ägnats särskild uppmärksamhet vid Statens organisacionsnämnds undersökningar och vid försöksorganisationen i Hudiksvall, är delegering av förrättningsberedning från lantmätare till mätningstekniker. Med beredning avses här utredning, undersökning och redovisning av de faktorer, som erfordras för formell handläggning av samt bedömning och beslut rörande förrättningsfrågor såsom tillståndsbeslut, detaljutformning av fastigheter, planläggnings- och värderingsåtgärder samt även självständigt bedömande och utförande av fullföljdsåtgärder. Såväl generella som individuellt anpassade direktiv från samt föredragning för och beslut av förrättningsmannen — lantmätaren — förutsattes härvid. Verkställda undersökningar har enligt kommitténs uppfattning visat att goda förutsättningar finns att till erfarna och även i övrigt särskilt kvalificerade mätningstekniker överlåta förrättningsberedning. Särskilt gynnsamma synes möjligheterna vara vid avstyckningar inom detaljplanerat område, av bebyggd tomtplats och för utvidgning av bostadsfastighet, vid vägförrättningar och vid gränsbestämningar. Genom särskilt tillrättalagd förrättningsmetodik syftande till att förberedande översiktligt lösa de väsentliga, vid fastighetsbildning vanligen uppkommande problemen av jord- och planpolitisk art torde delegeringsmöjligheterna ytterligare kunna vidgas, över huvud taget är detta spörsmål till väsentlig del ett arbetsmetodikproblem. För den nu på lantmäteridistrikten normalt förekommande verksamheten bör sålunda förrättningsberedning överlåtas till särskilt utvalda mätningstekniker. Kommitténs ståndpunkt i denna fråga överensstämmer med Sta-

255 tens organisationsnämnds i dess redogörelse framförda uppfattning och med de erfarenheter som lantmäteristyrelsen redovisat av försöksverksamheten i Hudiksvall. Arbetsfördelningsfrågorna kan självfallet komma att påverkas av fastighetsbildningskommitténs kommande förslag. I särskilt hög grad k a n detta bli fallet beträffande fastighetsregleringar av typ omskifte, där de mest genomgripande förändringarna torde vara att förvänta. Kommittén har ändå ansett sig böra i korthet redovisa vissa bedömanden, som beträffande arbetsfördelningen vid sådana förrättningar varit vägledande vid personalberäkningarna. Vid beräkning av det framtida personalbehovet för fastighetsregleringsoch motsvarande verksamhet synes man kunna utgå ifrån att åt olika slag av biträdande tekniker och åt kontorspersonalen skall kunna dels överlåtas rutinuppgifter som hittills måst utföras av lantmätare, dels ock anförtros mera kvalificerade uppgifter än nu. Det torde få förutsättas att såväl kvantitativt som kvalitativt betydande delar av följande vid fastighetsregleringar förekommande moment kan utföras av annan personal än lantmätare. Formell handläggning: kallelser. Klarläggande av rättsliga premisser: fastighets- och äganderättsutredning, hävdeförhållanden, yttergränser. Klarläggande au tekniska premisser (ej kartläggning): brukningsförhållanden, produktionsunderlag, befintliga tekniska anläggningars omfattning och standard, brister i fastighetsindelningen. Kartläggning, markinventering m. m.: planläggning av stomnät, stommätning, inventering, beräkning, detaljmätning av gränser, ägoslag m. m., hävdeinmätning, avfattning, kartering av stomnät, gränser och avfattning m. m., arealberäkning. Gradering etc.: bonitering, uppskattning, ägobeskrivning, hävdeförteckning. Teknisk projektering m. m.: huvuddrag av och detaljplaner för väg- och dikessystem, lokalisering och detaljutformning av fastighetsindelning. Verkställighet: utstakning av yttergränser och nya gränser, utstakning och åtgärder i samband med anläggning av vägar och diken, markering, säkerställning, inmätning, beräkning, kartering. Ekonomisk vidräkning: uppmätningsarbeten, ståndskogsuppskattning, värdering, likvid- och vidräkningslängder. Redovisning m. m.: redigering av förrättningsakten, avskrifter, kartkopior, slutlig redovisning. En av förutsättningarna för att den högskoleutbildade personalen skall kunna avlastas arbetsuppgifter i tänkt utsträckning är, att förutom mätningstekniker även motsvarande personal med specialutbildning kommer att stå till förfogande. Den viktigaste kategorien är här personal med skog-

256 lig utbildning — skogsmästare eller motsvarande. Även medverkan av väg-, plan- och byggnadstekniker, tjänstemän med jordbruksutbildning, specialister i diknings- och andra torrläggningsfrågor samt personal med fotogrammetrisk utbildning kommer att erfordras. Andra förutsättningar är att fasta normer och en förenklad arbetsmetodik utarbetas samt att höga krav på chefernas arbetsledning och organisationsförmåga tillgodoses. Beträffande tjänstemännens behörighet att på eget ansvar handlägga ärenden inom distriktsorganisationen gäller för närvarande att distriktslantmätare äger att åt honom underställd lantmätare samt åt lantmätaraspirant, som fullgjort minst ett års tjänstgöring, uppdraga att i distriktslantmätarens ställe verkställa eller fullfölja förrättningar och andra tjänsteåligganden. De erfarenheter, som under utredningsarbetet bl. a. vid försöksverksamheten vunnits med avseende å personalens förmåga till självständig verksamhet, tyder på att med den förbättrade utbildning som numera ges, tiden är mogen för att utvidga dessa delegeringsmöjligheter till särskilt kvalificerade mätningstekniker beträffande göromål, som utgör deras huvuduppgifter. Enligt vad kommittén inhämtat, kommer frågan om överlåtelse till den biträdande personalen att på eget ansvar utföra åtgärder under förrättningar att övervägas av 1954 års fastighetsbildningskommitté. Kommittén föreslår därför nu att även åt mätningstekniker skall kunna uppdragas att i distriktslantmätares ställe självständigt handlägga uppdrag av teknisk art. Vid detta ställningstagande har kommittén utgått ifrån att gällande bestämmelser angående distriktslantmätares åligganden att övervaka och lämna handledning i arbetet, att tillse att tjänsteman icke tilldelas arbetsuppgifter, för vilka han saknar tillräcklig utbildning och erfarenhet samt att vid överlåtelse av ärenden lämna erforderliga råd och anvisningar samt följa och öva tillsyn över arbetet, ger tillräckliga garantier för att de självständigt handlagda uppdragen kommer att fylla rimliga kvalitetsanspråk. Bestämmelser rörande kompetensfordringar för tjänstemän i lantmäteriväsendet meddelas i 80—85 §§ lantmäteriinstruktionen. Kommittén har ej funnit skäl att föreslå sakliga ändringar av tillämpliga delar i instruktionens 80—84 §§. I 85 § stadgas att till innehavare av i 80—84 §§ ej omnämnd tjänst må, med iakttagande i förekommande fall av gällande bestämmelser rörande reglerad befordringsgång, utnämnas eller förordnas sökande med sådan teoretisk och praktisk utbildning, som anses tillfyllest för ifrågavarande tjänst. Såvitt lantmäteristyrelsen ej finner skäl medge undantag, skall därvid för tjänst såsom förste mätningstekniker och mätningstekniker krävas, att sökanden med godkända vitsord genomgått av lantmäteristyrelsen anordnad utbildning av mätningstekniker. Såsom förut har framhållits, kan väsentliga fördelar ernås, om för vissa special uppgifter personal inom samma tjänstekategori som mätningstek-

257 nikerna men med annan utbildning anlitas. Behovet av sådan personal kan växla vid skilda tidpunkter. Totalt uppgår det emellertid endast till en mindre del av det sammanlagda antalet teknikertjänster. Enligt kommitténs uppfattning skulle en smidig och ändamålsenlig personaldisposition underlättas, om lantmäteristyrelsen inom ramen för tillgängliga tjänster kunde anställa erforderlig personal med specialutbildning. Kommittén föreslår därför att de i 85 § andra punkten lantmäteriinstruktionen meddelade bestämmelserna ändras, så att för tjänst såsom förste mätningstekniker och mätningstekniker skall krävas att sökande med godkända vitsord genomgått av lantmäteristyrelsen godkänd utbildning. Kommittén har härvid förutsatt att endast ett relativt fåtal tjänster kominer att besättas med andra sökande än sådana som genomgått mätningsteknikerutbildning. Personal och utrustning

Vid beräkningarna rörande behovet av personal och utrustning i distriktsorganisationen har det bl. a. med hänsyn till verksamhetens olika art och beskaffenheten i det statistiska underlaget befunnits lämpligt att göra särskilda beräkningar för det arbete som nu utföres på distrikts- och förfogandeenheterna — distriktsorganisationens allmänna verksamhet — samt för verksamheten i samband med jordbruks- och skogsrationaliseringen och motsvarande verksamhet, som gjorts till föremål för särskilda inventeringar — fastighetsregleringsverksamhet. I den sistnämnda har skiftesarbetet i Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län inkluderats. Beträffande den förstnämnda verksamheten har personalberäkningarna, i de avsnitt som behandlats i Statens organisationsnämnds rapport, utförts i samarbete mellan organisationsnämnden och kommittén. Enär personalbehovet påverkas av organisationens uppbyggnad, har beräkningarna skett med hänsyn till det förslag härom som lämnats i föregående avsnitt. På grund av behovet av successiv omfördelning av personal mellan olika län har det ansetts lämpligt att redovisa personalförslagen enbart för organisationen i dess helhet. Vid övervägandena rörande organisationen för de skilda länen har dock den genomsnittliga personalfördelningen beräknats med hänsyn till hittillsvarande personaltillgång, arbetsmängds- och balansutveckling etc. Verksamhetens

beräknade

omfattning

Den till grund för beräkningarna uppställda målsättningen beträffande lantmäteriets produktionskapacitet bör innebära att organisationen genomsnittligt, under den period beräkningarna avser, skall kunna avverka den årligen inkommande medelarbetsmängden, d. v. s. arbetsbalansen på lång sikt bli oförändrad. I målsättningen bör därjämte ingå ett bedömande av, på vilken nivå denna balans i medeltal bör ligga. Det material, som tjänat som underlag för beräkningarna rörande arbetsmängd e t c , har redovisats i 3 kap. och i tabellbilagorna 1—9. 17—900323

258 Vad först angår den allmänna verksamheten har statistiken för den senaste tioårsperioden rörande arbetsmängdens växlingar, och de tendenser som däri kan utläsas, synts ge vid handen att för kommitténs beräkningar rörande den framtida arbetsmängden den säkraste utgångspunkten erhålles i medeltalet för femårsperioden 1953—1957. De, såvitt nu kan bedömas, mycket begränsade lättnader i arbetsbördan, som kan bli en följd av kommitténs förslag rörande tjänsteåliggandenas avgränsning, har härvid bedömts bli kompenserad av en viss förväntad ökning av distriktens service till kommunerna. De mest påtagliga förändringarna kan väntas inträffa, om vissa kommuner i framtiden övertar fastighetsbildningsverksamheten från lantmäteriet. Några antaganden i detta hänseende kan nu icke inläggas i beräkningarna. Konsekvenserna av eventuella sådana förändringar torde emellertid fortlöpande kunna redovisas av lantmäteristyrelsen. Förändringar i övrigt till följd av de förslag som kominer att framläggas av 1954 års fastighetsbildningskommitté synes enligt vad som framkommit vid samarbetet mellan de bägge kommittéerna huvudsakligen avse fastighetsregleringsverksamheten, medan för den allmänna verksamheten förslagen kan väntas få mera begränsade konsekvenser med avseende å totala arbetsmängden. Väsentligen sammanhänger detta förhållande med att lagreglerna för den till omfattningen i den allmänna verksamheten största gruppen av förrättningar — avstyckningar — genom delreformer under senare år redan undergått en betydande modernisering. Kommittén har sålunda utgått ifrån att i den allmänna verksamheten under den närmaste tiden den inflytande arbetsmängden kommer att motsvara medelarbetsmängden under åren 1953—1957. Det under denna tid utförda arbetet understiger, såsom visats i 3 kap., den inkommande arbetsmängden, så att arbetsbalansen ökat med ett beräknat belopp motsvarande fyra procent av medelproduktionen. Arbetskapaciteten bör därför beräknas med detta belopp skola överstiga den, som genomsnittligt stått till förfogande under den valda basperioden. Härvid har hänsyn tagits till att uppdragen visar en något ökande tendens. Utvecklingen har lett till att arbetsbalansen efter hand stigit till en nivå motsvarande över femton månaders arbete för tillgänglig personal. De långa väntetider för ärendenas handläggning, som den förrättningssökande allmänheten härigenom får vidkännas, har framstått som ett allvarligt problem. Icke minst med hänsyn till att avsevärda ekonomiska förluster kan bli en följd av att lantmäteriet ej tillräckligt snabbt kan lämna sin medverkan bl. a. inom byggnadsverksamhetens område, har kommittén ansett åtgärder för mera tillfredsställande förhållanden i detta avseende icke kunna underlåtas. Statens organisationsnämnd har undersökt, vilken arbetsbalans som ur arbetsorganisatoriska synpunkter är erforderlig. De resultat nämnden redovisat pekar på en balans på mellan nio och tolv arbetsmånader. Häri ingår dock en för bortfall på grund av inställda och återkallade ärenden beräknad

259 del, som uppgår till tio procent av totalbalansen. Denna del skall frånräknas, om överensstämmelse skall erhållas med lantmäteristyrelsens balansredovisning. Med hänsyn till önskemålet att nedbringa väntetiderna för lantmäteriets arbeten har kommittén bedömt en sänkning av totala arbetsbalansen till nio månader för all personal motiverad. Detta innebär en aktiv balans, d. v. s. balans som kan påverkas av lantmäteriet, av ungefär ett halvår, och synes ej nämnvärt avvika från organisationsnämndens med hänsyn enbart till organisationssynpunkter gjorda beräkningar. Den åsyftade effekten kan givetvis ej erhållas omedelbart utan först efter flera år. Kommittén har räknat med att längre tid än tio år härför ej bör förutsättas i kalkylerna. En sänkning av arbetsbalansen från omkring femton till omkring nio arbetsmånader under en tioårsperiod motsvarar en ökning med fyra procent av medelkapaciteten för åren 1953—1957. I den allmänna verksamheten erfordras sålunda sammanlagt en produktionsökning, som med åtta procent överstiger nämnda medelkapacitet. Efter tio år torde emellertid den för sänkning av balansnivån erforderliga personalen kunna frigöras för andra uppgifter, såvida efter denna tid ej den inkommande arbetsmängden ökat i en utsträckning som nu ej kan förutses. Beträffande fastighetsregleringsverksamheten, med vilken även avses de arbetsuppgifter, som enligt 1959 års riksdagsbeslut skall åligga enheter inom distriktsorganisationen i arbetet med jordbruks- och skogsrationaliseringen, föreligger ännu osäkra premisser för beräkning av dess framtida omfattning. Kommittén har därför ansett sig nu böra föreslå dels organisationsform för denna verksamhet, dels en arbetskapacitet för uppgifterna som motsvarar den arbetsmängd, vilken för närvarande synes kunna dokumenteras. Mot bakgrund av det stora åtgärdsbehov, som framkommit vid verkställda inventeringar, en förväntad ny fastighetsbildningslagstiftning och av statsmakterna beslutad intensifiering av den yttre jordbruks- och skogsrationaliseringen torde, såsom förut framhållits, med säkerhet en successiv ökning av denna verksamhet kunna påräknas. Personal- och utrustningsresurserna torde därför i framtiden behöva ökas i förhållande till den av kommittén föreslagna organisationen, vilken således är att betrakta såsom en minimiorganisation. Det material, kommittén haft att tillgå för beräkning av det nu aktuella behovet av regleringsåtgärder, utgöres huvudsakligen av den i 3 kap. redovisade inventeringen rörande åtgärdsbehovet för tiden 1959—1963. Härvid skall redan diarieförda förrättningar ej medräknas, enär de ingår i de för allmänna verksamheten gjorda kalkylerna. Enligt inventeringen beräknas ett verifierat aktuellt behov av mera omfattande icke diarieförda regleringsförrättningar föreligga avseende omkring 400 regleringsobjekt omfattande cirka 8 000 brukningsenheter och cirka 370 000 hektar. Såsom allmän norm synes i ett läge med förväntad successiv ökad verksamhet genomförandetiden bedömas motsvara inventeringsperioden d. v. s. fem år. De speciella förhål-

260 landena i Kopparbergs län torde emellertid böra föranleda en lägre målsättning beträffande verksamheten där. Samtidigt kommer emellertid lantbruksnämndernas intensifierade verksamhet i hela riket att medföra en ökning av arbetsmängden för mindre omfattande åtgärder, vilka inventeringen ej avsett. Sådana åtgärder torde med avseende på arbetsmängden bli nära nog av samma storleksordning som de större fastighetsregleringarna. I detta avvägningsspörsmål har kommittén stannat för att vid beräkning av organisationens storlek utgå ifrån en ökad verksamhet, som kvantitativt motsvarar fastighetsreglering å minst 60 000 hektar årligen, varav 90 procent skogsmark och 10 procent inägor. Kapacitetsbehovets tillgodoseende Den erforderliga ökningen av distriktsorganisationens kapacitetsbehov bör givetvis i första hand tillgodoses genom tillvaratagande av de möjligheter som en förenklad lagstiftning och arbetsmetodik ger. Den största effekten härav har beräknats komma fastighetsregleringsverksamheten till del, men i viss utsträckning har förenklingsmöjligheter framkommit även i den allmänna verksamheten. Härvid har även föreslagna administrativa och andra organisatoriska åtgärder bl. a. avseende kontorsorganisationen bedömts få en rationaliserande effekt. Detta har beaktats vid personalberäkningarna. Framtida rationaliseringsåtgärder genom insatser främst av den föreslagna organisationssektionen och den förstärkta landsbygdsbyrån i lantmäteristyrelsen synes i första hand kunna nyttiggöras genom friställd arbetskapacitet för en ökande fastighetsregleringsverksamhet. Ytterligare åtgärder för att höja arbetseffekten är förut omnämnd utökad service och ökat utnyttjande av modern utrustning. Först i den mån sagda åtgärder ej är tillräckliga bör personalförstärkningar ske. Utrustning Vid bedömandena angående utrustningsbehovet har förutsatts att utrustning enligt lantmäteristyrelsens preliminära plan för disposition av utrustningsanslaget för budgetåret 1959/60, vilken underhand delgetts kommittén, är tillgänglig. Vad först gäller fotogrammetrisk utrustning kommer en ökning av allmänna verksamheten med åtta procent och av fastighetsregleringsverksamheten med cirka 60 000 hektar per år att med nuvarande produktionskapacitet per instrument och med det kartbehov, som med ledning av bl. a. inom lantmäteristyrelsen utförda metodikstudier kan förutses, att erfordra en instrumentkapacitet motsvarande ytterligare ett större stereoinstrument, vilket tillsammans med nu tillgängliga instrument gör sammanlagt sex. För planerings- och projekteringsarbeten m. m. synes dessutom tillgång till instrument av typ Balplex eller motsvarande för en effektivt bedriven verksamhet böra finnas. För närvarande torde ett sådant instrument med

261 central placering vara tillräckligt. Av enklare utrustning bör instrument av typ spegelstereoskop eller liknande finnas tillgängliga för varje enhet. För enheter i samma byggnad inom respektive stationeringsorter bör sådana instrument kunna utnyttjas gemensamt. I detta sammanhang bör härjämte framhållas vikten av att de möjligheter att underlätta och effektivisera arbetet, som det fotogrammetriska bildmaterialet erbjuder, tillvaratages. Tillgängligt sådant material bör därför ställas till lantmäteriets förfogande i erforderlig utsträckning. Såsom framhållits i 7 kap. kan ett ökat utnyttjande av moderna matematikmaskiner påtagligt rationalisera arbetet med olika geodetiska, fotogrammetriska och fastighetstekniska beräkningar. Sådan utrustning bör därför självfallet utnyttjas i optimal omfattning. Maskinbehovet synes kunna tillgodoses antingen genom inköp av fullständig maskinutrustning, genom förhyrning och uppställning i egna lokaler av maskinerna eller genom förhyrning av maskintid vid en eller flera beräkningscentraler. Det sistnämnda alternativet tillämpas för närvarande. Såvitt den i 7 kap. åberopade utredningen utvisar, synes beräknad omfattning av lantmäteriverksamheten ge en uppskattad effektiv utnyttjandetid i en Alwac-utrustnings centralenhet med omkring 1 400 timmar per år. En framtida ökad fastighetsregleringsverksamhet kommer att ställa krav på ytterligare maskintid. Inköp eller förhyrning av maskinutrustning för lantmäteriets och kartverkets beräkningsarbeten torde icke oväsentligt underlätta arbetets administration och utförande. Kommittén har ansett att dessa alternativ bör övervägas. Den beräknade utnyttjandetiden är emellertid beroende av att de lokala enheterna i avsevärt större utsträckning än nu tillämpar de moderna metoderna för sina beräkningar, varför det kan bedömas dröja viss tid innan den nya metodiken slår igenom för det praktiska arbetet. Kommittén har därför ansett att ytterligare erfarenheter inom lantmäteriet samt rörande den tekniska utvecklingen bör avvaktas, innan en investering av här Ifrågavarande storleksordning göres, och föreslår att tills vidare maskinbehovet tillgodoses genom förhyrd maskintid vid befintliga beräkningscentraler. Lantmäteriets reproduktionsfrågor har berörts i det föregående. För kopiering av bl. a. förrättningskartor användes för närvarande fotokopieringsanläggningar vid tio länskontor. Kommittén har ifrågasatt, om för detta och motsvarande ändamål icke i stället ett fåtal anläggningar, som k a n fylla högre kvalitetsanspråk, är en bättre lösning, och föreslår att på försök tills vidare en Xereografi- eller liknande anläggning anskaffas. På varje länskontor bör därjämte ljus- och snabbkopieringsapparater finnas. Tillgång på sådana bör även i allmänhet finnas på övriga stationeringsorter. I den mån ljuskopiering ej kan utföras genom privata firmor, torde apparater härför böra anskaffas till lantmäteriet. Såväl dessa som snabbkopieringsapparaterna bör utnyttjas gemensamt av de olika enheterna på

262 samma stationeringsort. På orter med endast en mindre enhet torde av ekonomiska skäl egen kopieringsutrustning av angivet slag få undvaras. Bland utrustning, som med fördel användes för lantmäteriets verksamhet, och som i viss utsträckning kan utnyttjas gemensamt av enheter på samma stationeringsort, kan härjämte framhållas helautomatiska multiplikationsmaskiner, elektriska additionsmaskiner, större ortogonal- och polärkoordinatografer, pantografer, ljusbord och diktafoner. Kommittén vill också understryka att en ändamålsenlig telefonutrustning är en förutsättning för en effektivt bedriven verksamhet. Vid försöksverksamheten har således mycket goda erfarenheter vunnits genom installation av gemensam telefonväxel för av verksamheten berörda enheter. Frågor om fält- och kontorsutrustning i övrigt har kommittén ansett vara av den art, att de ej lämpligen kan behandlas i detta sammanhang, utan att de bör ankomma på lantmäteristyrelsen att närmare upptaga mera i detalj. Personalberäkningar Personalberäkningarna har, som förut omnämnts, skett i två etapper, nämligen dels för distriktsorganisationens allmänna verksamhet, dels för fastighetsregleringsverksamheten. För den förstnämnda har utgåtts ifrån medelproduktionen under åren 1953—1957. Med denna medelproduktion skall jämföras insatserna av personal och serviceenheter under samma tid. Uppgifter om den personal, som tjänstgjort i distriktsorganisationens lokala enheter, lämnas i tabellbilagorna 8 och 9. Av tabell 9 framgår att i medeltal per år under perioden 1953—1957 totalt tjänstgjort 320 lantmätare och lantmätaraspiranter, 348 mätningstekniker och 370 befattningshavare i kontorstjänst eller sammanlagt 1 038 tjänstemän. Vid redovisningen av denna personal är förekommande tjänstledigheter ej medräknade. Enligt verkställd undersökning rörande sådana ledigheters omfattning har beräknats, att för de olika personalkategorierna tillägg med 3, 6 respektive 7 procent skall ske för att antalet erforderliga tjänster skall erhållas. Med detta tillägg motsvaras den tjänstgörande personalen i medeltal under perioden av 330 lantmätare och lantmätaraspiranter, 369 mätningstekniker och 396 befattningshavare i kontorstjänst, vilket sammanlagt gör 1 095 tjänstemän. Då beräkningarna bör utgå ifrån att personalen har den utbildning, som förutsattes för kompetens till vederbörande befattningar, uppstår problemet att värdera insatserna av den outbildade extra kontorspersonal, vilken på grund av vakanser tjänstgjort i organisationen. Efter samråd med organisationsnämnden har kommittén funnit en reduktion med 50 procent för sådan personal berättigad, vilket medför att, om utbildad personal förutsattes, den ovannämnda kontorspersonalen bör minskas med 30 till 366 befattningshavare. Till fastighetsregleringsverksamhet hänföres det arbete, som bedrives i de för handläggning av större

263 laga skiften avsedda organisationsenheterna i Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län (enheterna H 9, W 12, W 15—W 21 och BD 9), medan arbetet i övriga enheter hänföres till allmän verksamhet. Under åren 1953— 1957 har den här förut framräknade personalen i medeltal fördelats på följande sätt.

Fastighetsregleringsverksamhet Summa

Lantmätare och aspiranter

Mätningstekniker

315 15 330

Kontorspersonal

Summa

345 24

340 26

1 000 65

1 065

Enligt vad kommittén inhämtat från den inom verken utförda undersökningen rörande framtida utnyttjandet av moderna räknehjälpmedel kan förutsatt ökat utnyttjande av matematikmaskiner för nuvarande medelproduktion uppskattas i genomsnitt per år inbespara 5 lantmätare, 10 mätningstekniker och 7 befattningshavare i kontorstjänst i de lokala enheterna. Härav synes 3 lantmätare, 5 mätningstekniker och 4 kontorstjänstemän kunna hänföras till allmän verksamhet. Beräkningarna i övrigt rörande omfördelning och rationalisering av arbetsuppgifter inom den allmänna verksamheten har skett i samråd med Statens organisationsnämnd och till stor del med stöd av dess undersökningar. Den i 4 kap. redovisade undersökningen rörande arbetsfördelningen inom distriktsorganisationen år 1956 har därjämte varit till ledning för bedömandena. För organisationsnämndens undersökningar må hänvisas till nämndens redogörelse härför, varför kommittén här endast sammanfattningsvis redovisar beräkningarna med anknytning till den ovannämnda i 4 kap. beskrivna undersökningen. Vid beräkningen rörande i vilken utsträckning det är möjligt att överlåta uppgifter från lantmätare till biträdande personal har lantmätarna indelats i två grupper, varav en avseende tjänstemän med mera än fem tjänsteår och en avseende yngre tjänstemän. Av arbetsuppgifter, som i genomsnitt utföres av den förstnämnda lantmätarekategorien, har till mätningstekniker bedömts kunna överlåtas förrättningsberedning motsvarande 6 procent av tidsåtgången för handläggning med undantag för samråd, 70 procent av mätnings-, utstaknings-, markerings-, beräkningsoch karteringsarbeten till den del beräkningarna ej överflyttats till central beräkningsservice, samt 10 procent av arbetsuppgifter samhörande med administration och serviceverksamhet. Till kontorspersonal har beräknats k u n n a överlåtas 50 procent av på vederbörande lantmätare nu i medeltal ankommande kontorsgöromål och 10 procent av deras administrativa uppgifter och serviceverksamhet. Till länskontorens arkivserviceavdelningar

264 har slutligen hälften av fastighetsutredningsarbetet bedömts kunna överflyttas. F r å n lantmätare med fem och färre tjänsteår har 35 procent av mätnings-, utstaknings-, markerings-, beräknings- och karteringsuppgifterna bedömts kunna överlåtas till mätningstekniker samt hälften av fastighetsutredningsarbetet till länskontoren. Av på mätningsteknikerna nu ankommande uppgifter har en omfördelning ansetts möjlig, så att kontorspersonalen övertar 40 procent av deras beräknings- och karteringsarbete samt länskontoren hälften av deras fastighetsutredningar. För kontorspersonalen slutligen har organisationsnämndens undersökningar och förslag synts ge belägg för att en 10-procentig ökning av sysselsättningsgraden är möjlig. Organisationsnämnden har vidare föreslagit effektivisering och förenklingar av karterings- och kontorsarbetet, som beräknats ge en effekt med 5 procent för dessa uppgifter. Ovanstående beräkningar ger personalbehovet för en arbetsmängd motsvarande medelårsproduktionen för perioden 1953—1957. För att produktionen skall vara lika med den beräknade årligen inkommande medelarbetsmängden och för att balansnivån i erforderlig grad skall sänkas krävs såsom förut framhållits en personalökning med sammanlagt 8 procent i förhållande härtill. Beräkningarna rörande personalbehovet för distriktsorganisationens allmänna verksamhet i de lokala enheterna kan sålunda sammanfattas på följande sätt. Pers. förändr. till följd av omfördeln. Tillgäng- av arb.uppgifter och rationalisering Erf. pers. Tillägg för Framlig pers. för medel- balansut- tida peri medelt. till betill till till ratioprod. veckl. och sonal1953—57 räkn.läns- mätn- kont. nalise- 1953—57 balansbehov nivå, 8 % central kont. tekn. pers. ring Lantmätare och lantm. asp Mätn.tekn. . . Kont.pers. Summa

315 345 340

— 3 — 5 — 4

— 13 — 15

— 31 — 8 + 31 — 54 + 62 — 45

260 302 353

+ 20 + 24 + 28

280 326 381

1 000

— 12

— 28

—

+ 72

—

— 45

Vid beräkningen av personalbehovet för fastighetsregleringsverksamheten har kommittén, såsom förut antytts, utgått ifrån att i avvaktan på ännu ej slutförda utredningar rörande lagstiftning och arbetsmetodik och närmare erfarenheter av verksamhetens praktiska bedrivande under de nya förutsättningar, som kan väntas på grund härav, kommittén i första hand bör föreslå en minimiorganisation, som sedan kan anpassas med hänsyn till utvecklingen. Verksamheten kommer att bedrivas i samverkan med framför allt länt-

265 bruksnämnderna. Det har förutsatts att nämndernas skogligt utbildade personal skall biträda även lantmäteriet vid förrättningarna." Kommittén har därför ej ansett sig böra räkna med att för närvarande behov av ytterligare sådan personal föreligger för distriktsorganisationens del. Det kan dock antagas att, om verksamheten får ökad omfattning, skogstekniker i vissa landsdelar kommer att bli helt sysselsatta i verksamheten, varför i ett senare skede det torde kunna vara mera följdriktigt och även ägnat att underlätta arbetets administration, om viss skoglig personal inordnas i fastighetsregleringsorganisationerna. Även i jordbruksfrågor, dikningsoch andra torrläggningsfrågor samt byggnadsfrågor synes biträde av specialutbildad personal tills vidare kunna påräknas, företrädesvis från lantbruksorganisationen. I lantmäteriet har relativt nyligen 10 tjänster som vågmästare inrättats, vilket torde täcka behovet av sådan personal för den närmaste framtiden. För personalberäkningarna har förelegat dels visst äldre tidsstudiematerial från åren 1948—1949, dels vissa uppgifter från pågående metodikutredningar i lantmäteristyrelsen. Visst samråd har därjämte ägt rum med lantmätare, vilka har stor erfarenhet av till fastighetsregleringar hänförlig verksamhet. Härvid har från skilda delar av landet relativt säkra och entydiga uppgifter erhållits angående tidsåtgången vid hittills utförda fastighetsregleringsförrättningar. Vissa bedömanden har även varit möjliga beträffande inverkan av en rationalisering av arbetsmetodiken. För att eliminera osäkerheten i beräkningarna har de med ledning av detta material erhållna beräkningsresultaten ytterligare reducerats med cirka 20 procent. Det totala personalbehovet har på detta sätt bedömts icke understiga 220 befattningshavare. Med ledning av de uppgifter, som finns att tillgå ur inventeringen rörande det aktuella åtgärdsbehovet, kan denna personalnumerär beräknas motsvara ungefär hälften av den, som skulle erfordras för en verksamhet under hittills bedrivna former. Kommittén har sålunda förutsatt en avsevärd rationalisering av arbetet, som dock icke torde kunna påräknas förrän en ny lagstiftning Lrätt i kraft och metodfrågorna ytterligare utretts och praktiskt prövats. Fördelningen mellan olika personalkategorier har likaså bedömts med ledning av ovannämnda material. Av de 220 befattningshavarna har i ett begynnelseskede härvid 55 beräknats böra vara lantmätare, 75 mätningstekniker och 90 befattningshavare i kontorstjänst. Härav beräknas i skiftesoch motsvarande organisationer inom nuvarande personalram 15 lantmätare, 35 mätningstekniker m. fl. och 30 tjänstemän i kontorstjänst vara tillgängliga, varför erforderliga personalförstärkningar uppgår till 40 lantmätare, 40 mätningstekniker och 60 inom kontorspersonalkategorien eller tillsammans 140 tjänstemän. En fullt utbyggd organisation för fastighetsregleringsverksamhet har med ledning av inventeringsmaterialet beräknats erfordra en avsevärt större

266 personalstyrka än den kommittén här ovan föreslagit. Kommittén har förutsatt att denna organisation kommer att utbyggas i takt med det efter hand dokumenterade behovet. Det torde ankomma på lantmäteristyrelsen att följa utvecklingen i detta hänseende och att framlägga de förslag som kan befinnas erforderliga. Vid personalberäkningarna har kommittén utgått ifrån bl. a. en ökning av instrumentkapaciteten i den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten med två stereoinstrument i förhållande till de, som stått till förfogande den 1 juli 1959, varjämte en avsevärd ökning av den centrala beräkningsservicen förutsatts. Härför erfordras personalförstärkningar för den fotogrammetriska verksamheten med två mätningstekniker och två biträden i kontorstjänst, samt för beräkningsarbetet med en lantmätare, en mätningstekniker och ett kontorsbiträde, vartill kommer den förut föreslagna tjänsten som chef för centralkontoret. Sammanfattning av personalberäkningarna för verksamheten i distriktsorganisationen

lm Allmän verksam328 het Fastighetsregi.15 verksamhet. . . Central fotogr. och beräkn. tekn. service 3 m. m. 2 3 Summa

346 Skillnad

Förslag

Nuvarande ram Verksamhet

lm

mt

kop

S^1

mt

kop

S:a

lm

mt

kop

S:a

966 280

987 — 48 — 33 + 102 +

220 + 40 + 40

29 +

1067 340

2 +

+ 60 + 140

3 +

3 +

1236 — 6 + 10 + 165 + 169

lm = lantmätare och annan högskoleutbildad personal, m t = mätningstekniker och motsvarande personal, kop = kontorspersonal etc. 2 Centralkontorets nuvarande allmänna avdelning liksom centrala instrumentforrådet medräknade men däremot ej centralkontorets fastighetstekniska avdelning, som föreslagits överflyttad till lantmäteristyrelsen. 3 Därav en högskoleutbildad matematiker.

Det bör anmärkas att de framräknade skillnaderna hänföres till personalramen, i förhållande till vilken för närvarande brist på lantmätare och mätningstekniker och, genom anställning av extra personal utanför ramen, överskott på kontorspersonal föreligger. Det kan också förtjäna framhållas att uppdelningen i allmän verksamhet och fastighetsregleringsverksamhet enbart varit motiverad av beräkningsmetodiska skäl och ej liktydig med den framtida personalfördelningen mellan lantmäteridistrikt och specialorganisationer. Vissa tjänstefrågor Kommitténs organisationsförslag innebär att antalet distriktslantmätare och motsvarande chefstjänster minskas från nuvarande 153 till 132, näm-

267 ligen till 110 för lantmäteridistrikten och 22 för fastighetsregleringsorganisationerna. Inom distriktsorganisationen är för närvarande till vissa enheter anknutna fasta tjänster begränsade till nämnda chefsbefattningar, medan övriga tjänster är avsedda för organisationen i dess helhet. Enligt kommitténs förslag blir de 110 cheferna för distrikten bundna vid vederbörande enheter. Fastighetsregleringsorganisationerna har däremot bedömts böra fördelas mellan länen av iantmäteristyrelsen. Den föreslagna ökningen av enheternas storlek synes enligt kommitténs uppfattning böra föranleda att frågan om inrättande av ytterligare fasta tjänster överväges. Behovet härav torde i organisatoriskt avseende väsentligen betingas av, om inom viss enhet eller region arten och omfattningen av arbetsuppgifterna på lång sikt ställer sådana krav på tjänstemännen ifråga om erfarenhet och kunskap om de lokala förhållandena, som i allmänhet förutsattes endast kunna vinnas genom särskilt, regionalt bestämt tjänstgöringsområde. För sådana fall torde organisationen böra uppbyggas så att garantier för kravens uppfyllande finnes. Även från personalens sida torde starka önskemål föreligga att inom rimlig tid ernå den stabilitet i tjänstgöringsförhållandena, som innehav av till viss ort anknuten tjänst ger. Här nämnda synpunkter torde emellertid ha tillämpning endast för sådana lantmätare- och mätningstekniker! jänster, som kan bli sluttjänster, medan beträffande övriga tjänster för dessa tjänstemannagrupper och för kontorspersonalen nuvarande bestämmelser synes mest lämpade. Mot kraven på en viss fasthet i organisationen skall vägas önskemålen om erforderlig rörlighet, så att de olika delar, varav organisationen är uppbyggd, smidigt kan anpassas efter varierande förutsättningar. I enlighet med de allmänna principer, varpå organisationsförslaget i övrigt bygger, föreslår kommittén att frågan om fasta tjänster löses så, att i lantmäteristaten inrättas dels vissa biträdande distriktslantmätartjänster, dels vissa förste mätningsteknikertjänster, vilka enligt föreskrift av Kungl. Maj :t tills vidare skall placeras på bestämda stationeringsorter. Kommittén har bedömt att av tjänster av det förstnämnda slaget för närvarande erfordras fyra i Stockholm, två i vardera Göteborg, Uddevalla, Sundsvall och Östersund samt en i envar av de föreslagna stationeringsorterna Norrtälje, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Värnamo, Växjö, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Hässleholm, Ängelholm, Malmö, Halmstad, Kungsbacka, Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro, Lindesberg, Falun, Mora, Gävle, Hudiksvall, Sollefteå, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och Kiruna eller sammanlagt 45 tjänster. Antalet fasta mätningsteknikertjänster bör enligt kommitténs bedömande vara minst en för varje distrikt.

268 Sammanfattning

av personalförslaget för hela lantmäteriväsendet

(lm = högskoleutbildade tjänstemän, mt = mätningstekniker och personal med motsvarande utbildning, kop = kontorspersonal etc.) Förslag enligt personalberäkningar

Nuvarande ram lm

mt

kop

46 249

lm

lm

mt

kop

86 +

s:a

s:a

Skillnad mt

kop

s:a

Lantmäteristyrelsen 23 Lantmäteristaten Lantmäterikontoren.... 73 Distriktsorganisationen 349

1072 340

1236 — 9 +

Summa lantmäteristaten. .. . 422

1394 413

1598 — 9 + 17 + 196 + 204

Totalsumma. . . 445

1464 443

1684 — 2 + 19 + 203 + 220

1684 Modifierat förslag enligt nedanstående motivering:.. (Tjänstgörande personal omkring 1/11959 427

7 +

2 +

7 +

+

8 +

32 +

9 + 164 + 164

± o + 17 + 203 + 220 + 18 + 63 +

31 + 112)

Enär en i framtiden ökad fastighetsregleringsverksamhet kan ge behov av ytterligare personal, synes någon minskning av antalet lantmätare i förhållande till ramen nu ej böra ske. Osäkerheten i beräkningarna talar också härför. Kommittén föreslår således att i förhållande till personalberäkningarna antalet lantmätaretjänster i lantmäteristaten ökas med 2 till 415 och att mätningsteknikertjänsterna minskas med motsvarande antal till 415. Den erforderliga ökningen av mätningsteknikertjänster reduceras härigenom till 17. Av sammanställningen för lantmäteristyrelsen redovisad personal avses enligt förslaget 8 lantmätare och 2 mätningstekniker vara tillfälligt förordnade tjänstemän i lantmäteristaten. Taxefrågor För förrättningar och uppdrag, som utföres av personal tillhörande lantmäteriväsendet, utgår ersättning till statsverket enligt lantmäteritaxan, för vilken redogjorts i 2 kap. Statsverkets inkomster av lantmäteriverksamheten enligt taxan åren 1948—1957 framgår av tabellbilaga 2. För år 1958 slutförda ärenden utgjorde inkomsterna cirka 12 miljoner kronor, vilken summa kan jämföras med anslagen J 1—6 enligt statsliggaren för budgetåret 1958/59 till avlöningar, omkostnader och kartlagningsarbeten för lantmäteristyrelsen samt avlöningar, omkostnader och utrustning för lantmäteristaten, vilka sammanlagt utgjorde omkring 31 miljoner kronor.

269 Ur ekonomisk synpunkt har lantmäteritaxans konstruktion i princip samma konsekvenser för statsverket som kommitténs i det föregående lämnade organisationsförslag. Detta förslag inverkar även indirekt på grunderna för taxan, såtillvida att en rationalisering av verksamheten vid oförändrad taxa automatiskt medför en minskad subventionering i förhållande till vad som förutsatts vid fastställande av nuvarande taxebelopp. Det synes därför angeläget att taxebestämmelserna överses i samband med organisationen. Av de principiella frågor, som kan diskuteras vid utformande av en till ändrad organisation och även ny lagstiftning anpassad lantmäteritaxa, synes vissa vara av den art att lösningar enligt nuvarande normer ter sig relativt självklara. Detta torde vara fallet beträffande taxans tillämpningsområde, dess samordning med andra taxor och ersättningsformer. Taxan bör sålunda tillämpas för förrättningar och uppdrag, som utföres av lantmäteriväsendets personal. För likartad verksamhet är det vidare naturligt att taxan principiellt samordnas med stadsmätningstaxorna och andra av Kungl. Maj :t fastställda taxor eller debiteringsnormer. Erfarenheten har också visat att en enkel och smidig taxetillämpning underlättas, om ersättning kan utgå såsom sakersättning, tidsersättning eller ersättning efter avtal. Den utan tvivel viktigaste principfrågan i taxesammanhang är den om den statliga subventioneringen och därmed samhörande spörsmål. För närvarande gäller härom sammanfattningsvis följande. Prissättningen i lantmäteritaxan grundas på en enligt företagsekonomiska principer verkställd schematisk beräkning av de totala självkostnaderna för lantmäteriets distriktsorganisation, varvid i totalkostnaderna medräknats de poster, som bedömts relevanta för det fall distriktsorganisationen organiserades såsom ett fristående företag. I beräkningarna ingår kostnaderna för avlöningar, pensionsförmåner, omkostnader inklusive avskrivning av utrustningskapital, värdet av tjänstebrevsrätten, lokalhyror, förräntning av utrustningskapital samt de kostnader för lantmäteristyrelsens och länslantmäterikontorens administrativa, kamerala och övriga verksamhet, som kan hänföras till deras uppgifter som administrativa centralorgan för distriktsorganisationen. Såsom omnämnts i 2 kap. är taxan konstruerad med två skilda taxenivåer, nämligen taxa A, som beräknats genomsnittligt ge ungefär 40-procentig täckning av självkostnaderna, och taxa B enligt vilken ersättningsbeloppen avsetts motsvara hela självkostnaden. Taxa A. tillämpas för flertalet legala förrättningar och taxa B för huvudsakligen uppdragsverksamheten. Inom ramen för dessa taxenivåer har emellertid ytterligare differentiering av subventioneringen skett med hänsyn till bland annat värdet av förrättningsobjekten, det ekonomiska värdet av förrättningarnas genomförande samt förrättningarnas art och samhälleliga betydelse. För sådana förrättningar,

270 som är av särskild betydelse för jordbrukets rationalisering, har låga avgifter eftersträvats. Enär det till grund för taxan liggande statistiska materialet i vissa delar daterar sig från åren 1948 och 1949 och därför nu delvis torde vara föråldrat, kan subventioneringen för enskilda slag av ärenden nu endast ungefärligt uppskattas. Efter senaste taxeändring, som trätt i kraft den 1 juli 1959 (SFS 216/1959), torde ersättningar för avstyckningar verkställda i grupp inom detaljplanerade områden samt för tomtmätningar och annan verksamhet i städer och samhällen motsvara omkring 65—75 procent av självkostnaderna, ersättningar för bostads- och motsvarande avstyckningar i övrigt samt för vägförrättningar ge ungefär 50—55 procents självkostnadstäckning, ersättningar för förrättningar med inriktning på landsbygden och jordbrukets rationalisering ge i genomsnitt cirka 30 procent samt för uppdrag omkring 100 procent av självkostnaderna. Utöver här nämnda subventionering utgår generellt subventioner för distriktsorganisationens verksamhet till följd av att vid beräkningarna kostnaderna för rådgivnings- och upplysningsverksamhet etc. helt påförts statsverket. Dessa kostnader har med ledning av tidsstudiematerialet från åren 1948 och 1949 beräknats uppgå till omkring 10 procent av självkostnaderna. Ytterligare subventionering föranledes av att skiftesverksamheten i Kopparbergs och Norrbottens län huvudsakligen sker på statsverkets bekostnad, av att i individuella fall jämlikt taxans 25 § nedsättning av ersättningsbelopp kan beviljas för förrättning där ersättningen står i uppenbart missförhållande till fastighets värde, för förrättning eller uppdrag av större allmän betydelse eller varvid eljest särskilda skäl för nedsättning föreligger samt av att taxeersättningarnas anpassning efter kostnadsutvecklingen hittills släpat efter. Viss del av självkostnaderna slutligen belöper på jämlikt 2 § lantmäteritaxan ersättningsfria uppdrag utförda åt överordnad myndighet eller åt andra statliga och kommunala myndigheter, inställelse vid domstol och publik renovation samt på verksamhet i samband med remisser från och överläggningar med statliga organ, tidsstudier, enkäter, årsredogörelser och annan statistik m. fl. uppgifter, som ankommer på lantmäteriet såsom statligt förvaltningsorgan. Här sist nämnda uppgifter torde i princip vara av den art att deras gäldande med statsmedel icke medför någon statlig subvention gentemot lantmäteriets enskilda sakägare eller uppdragsgivare. Kommittén har förutsatt, att med hänsyn till lantmäteriverksamhetens allmännyttiga karaktär, kostnaderna därför liksom hittills i viss utsträckning bör stanna på statsverket. Likaså synes de principer, som legat till grund för subventionsdifferentieringen, alltjämt böra tillämpas. Vid diskussionen angående subventionsproblemen har kommittén bedömt det såsom betydelsefullt att den för olika delar av verksamheten förutsatta subventioneringsgraden så långt möjligt även blir ett relevant uttryck för den verkliga subventioneringen. Den rådgivnings- och upplysningsverksam-

271 het etc., för vilken kostnaderna enligt statistiska beräkningar nu bestrides av statsverket, utföres till väsentlig del i direkt eller indirekt samband med de uppgifter som debiteras sakägarna. En viss sådan verksamhet sker såsom integrerande del i förrättningshandläggningen, vilket under senare år synes ha blivit mera markerat genom en metodik som lagt större tyngd vid förberedande åtgärder utanför den formella handläggningens ram. Det torde sålunda i de enskilda fallen vara vanskligt att avgöra om rådgivning och motsvarande serviceåtgärder skall räknas ingå i den verksamhet som enligt nuvarande grunder debiteras eller sker såsom fristående åtgärder. I varje fall kan antagas att åtgärderna till betydande del har sammanhang med eller utföres på grund av ansökta förrättningar och uppdrag, för vilka ersättning skall utgå. Kommittén anser det därför följdriktigt att kostnaderna för rådgivningsverksamheten i likhet med exempelvis administrationskostnaderna fördelas på den tid, som helt eller delvis skall betalas av sakägarna. I likhet med vad som nu gäller enligt 2 § punkterna 1 och 2 lantmäteritaxan bör emellertid alltjämt särskild ersättning icke debiteras för åtgärder av här ifrågavarande slag. Vid bedömande av subventioneringsgraden bör enligt kommitténs uppfattning avseende fästas vid den rationalisering av verksamheten, som kommittén föreslagit eller till följd av en ny lagstiftning och framtida förenklad arbetsmetodik ansett sig kunna förutsätta, och som kan väntas verka sänkande på självkostnaderna per utförd arbetsenhet. Även med oförändrade taxebelopp synes det således finnas utrymme för viss ökad täckning av sj älvkostnaderna. Kommittén har ansett sig kunna utgå ifrån att kostnaderna för de förrättningar och uppdrag, som nu debiteras enligt den osubventionerade taxa B, alltjämt skall motsvara hela självkostnaden. Avgifterna för verksamhet som är inriktad på landsbygden och frågan om jordbrukets rationalisering bör till följd av denna verksamhets samhälleliga betydelse samt markägarnas förmåga att bära kostnaderna och berörda markvärden genomsnittligt hållas relativt låga. Det synes emellertid finnas anledning att i de enskilda fallen ge utrymme för differentiering av de statliga stödåtgärderna, vilket kan ske genom statsbidrag enligt härför gällande författningar eller individuellt tillämpade nedsättningsregler. Kommittén har med ledning av erfarenheterna från tillämpningen av nu gällande taxa och på grund av vad nyss framhållits funnit, att en 60-procentig generell subventionering eller samma subventioneringsnivå, som i genomsnitt beräknats för nuvarande taxa A, torde medföra en lämpligt avvägd kostnadsfördelning mellan staten och markägarna i denna verksamhet. Lantmäteriets samhällsverksamhet, som förutom taxa B-ärenden i princip torde avse förrättningar och uppdrag inom detaljplanerade områden, huvudsakligen såsom led i byggnadsverksamheten, är enligt gällande taxa relativt lågt subventionerad. Dessa uppgifter kräver som regel snabb hand-

272 läggning och god service i övrigt. Det synes numera angelägnare att lägga vikt härvid, än att för företag, som oftast medför avsevärda investeringar, på förrättningsstadiet ge statliga subventioner med några tiotal kronor i varje ärende. Det synes även överensstämma med de allmänna principerna för subventioneringsdifferentieringen i lantmäteritaxan att denna verksamhet i princip blir helt finansierad av taxeinkomster. Kommittén föreslår sålunda att taxebeloppen för förrättningar och uppdrag hänförliga till samhällsverksamhet beräknas med tanke på full självkostnadstäckning. Detta synes även medföra att huvuddelen av den verksamhet, som debiteras enligt stadsmätningstaxorna, blir osubventionerad. I linje med nyss lämnade förslag synes subventionerna för den lantmäteriverksamhet, som icke innefattas i jordbruks-, skogsbruks-, samhällseller nuvarande taxa B-ärenden böra beräknas med syfte att öka självkostnadstäckningen med 10—20 procent, vilket såvitt med stöd av tillgängligt undersökningsmaterial nu kan bedömas, torde medföra omkring 25 procent subventionering för denna verksamhet och samhällsverksamheten tillsammantagen inom ramen för ärenden nu hänförliga till taxa A. Innebörden i kommitténs förslag kommer att närmare åskådliggöras i efterföljande kostnads- och inkomstberäkningar. Med avseende på formerna för de statliga subventionerna av lantmäteriets förrättnings- och uppdragskostnader kan diskuteras att låta dem utgå antingen genom direktsubventionerade taxebelopp som nu eller som statsbidrag, nedsättning av ersättningsbelopp eller olika kombinationer dem emellan. Enligt samtliga dessa alternativ är det möjligt att för skilda slag av åtgärder fixera en ungefärlig subventioneringsnivå. Kommittén har i denna fråga sökt ernå en lösning, som är enkel i tillämpningen, samtidigt som vissa villkor, som synts angelägna att uppfylla, tillgodoses. De viktigaste av dessa villkor är enligt kommitténs åtsikt att en efter de särskilda omständigheterna i de individuella fallen nyanserad subventionering kan ske, att subventionsbeloppens användning kan detalj redovisas, att såväl sakägarna som statsverket kan få kännedom om de verkliga kostnaderna och subventionerna samt att ständigt en aktuell jämförelse mellan självkostnader och bruttoinkomster respektive subventioner kan erhållas på ett enkelt sätt. Ehuru nuvarande taxa onekligen medger en enkel tillämpning synes den i övrigt ej i erforderlig grad tillgodose nämnda krav. Ej heller torde en subventionering statsbidragsvägen erbjuda en tillfredsställande lösning. Däremot synes en metod med generell nedsättning av ersättningsbeloppen, i de fall subvention allmänt skall utgå, kunna vara en ur alla synpunkter acceptabel form. Kommittén har därför stannat för att föreslå att de generella taxesubventionerna skall utgå i form av sådan nedsättning och att taxan på grund härav konstrueras efter en i princip osubventionerad taxenivå. De generella nedsättningsbestämmelserna synes med denna lösning kunna stadgas antingen i taxan eller i särskild kungörelse. Hjälp-

273 tabeller, i sak motsvarande i bilaga till 8 § lantmäteritaxan förtecknade grund- och tilläggsavgifter, torde härvid böra utarbetas av lantmäteristyrelsen. Förutom den generella nedsättningen finns behov av individuellt tilllämpade nedsättningsregler dels för de fall arbetsinsatsen ej motsvarar vad som förutsatts vid beräkning av ersättningsbeloppen, d. v. s. fall där nedsättning ej innebär ytterligare subventionering, dels för att medge ytterligare subventionering om normal ersättning står i uppenbart missförhållande till fastighetsvärdet, om ärende är av större allmän betydelse eller om eljest särskilda skäl för nedsättning föreligger. De regler med i princip denna innebörd, som nu stadgas i 25 § lantmäteritaxan, föreslås därför skola bibehållas. På samma sätt finns behov av att i vissa fall uttaga större ersättningsbelopp än den för normalfallen beräknade sakersättningen. Bestämmelser härom finns i taxans 11 § och bör i princip bestå. Taxans bestämmelser bör enligt kommitténs uppfattning tillämpas för hela landet. Då rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket beräknas få större omfattning och i flera län även innefatta åtgärder av principiellt samma natur, som de vilka nu utföres av skiftesorganisationerna i Kopparbergs län, synes skäl ej heller längre finnas att bibehålla härför gällande särbestämmelser. Vid taxans ikraftträdande pågående skiften i länet bör givetvis fullföljas enligt äldre bestämmelser. Kommittén föreslår därför att bestämmelsen i 2 § punkt 4 lantmäteritaxan, om att ersättning enligt taxan icke skall utgå för förrättning eller uppdrag som utföres av den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län, därest kostnaden för förrättningen eller uppdraget enligt vad därom finnes föreskrivet skall gäldas av allmänna medel, skall utgå ur taxan. Därest ytterligare subvention utöver taxans generella nedsättning för dessa förrättningar och uppdrag även framdeles finnes böra lämnas, synes det i stället lämpligen kunna ske i form av statsbidrag eller av lantmäteristyrelsen beviljad nedsättning med stöd av de föreslagna, för individuella fall avsedda reglerna härför. Övriga i 2 § lantmäteritaxan givna bestämmelser om att ersättning icke skall utgå för uppsättande av ansökningar eller förslag till ersättningsavtal, för upplysning eller rådgivning, för statsbidragsintyg e t c , för publik renovation, för uppdrag som utföres åt överordnad myndighet, för inställelse vid domstol eller för återkallad förrättning som ej föranlett åtgärd på förrättningsstället samt om att lantmäteristyrelsen eller, efter styrelsens medgivande, vederbörande överlantmätare eller förrättningsman äger bestämma, att ersättning icke skall utgå för uppdrag som utföres åt statlig eller kommunal myndighet, synes i princip böra bibehållas. Ersättning bör naturligen ej heller, i likhet med vad som enligt lantbruksnämndstaxan gäller för nämndernas personal, utgå för förberedande jordbruks- och skogsplaneringar, som utföres på lantmäteriets initiativ. 18—906323

274 Kommittén vill slutligen på grund av vikten av att fullgott markeringsmateriel finns tillgängligt på förrättningsställena, föreslå att i likhet med stadsmätningstaxa I möjligheter införes i lantmäteritaxan att debitera av lantmäteriet tillhandahållen sådan materiel. Kostnader och inkomster Med nedan redovisade förutsättningar har kommittén beräknat att i förhållande till anslagen J 1—J 6 under nionde huvudtiteln till lantmäteriväsendet för budgetåret 1959/60 kommitténs organisationsförslag helt genomfört kommer att föranleda följande förändringar. Skillnad

Anslag

1959/60

Förslag

Lantmäteristyrelsen J l . Avlöningar, förslagsanslag J2. Omkostnader, förslagsanslag J 3 . Kartlagningsarbeten, reservationsanslag

1 372 900 152 300

1 704 500 228 000

+ +

Summa kronor Lantmäteristaten J4. Avlöningar, förslagsanslag J 5 . Omkostnader, förslagsanslag J6. Utrustning, reservationsanslag Summa kronor Totalsumma

331 600 75 700

112 500

212 500

+

100 000

1 637 700

2 145 000

+

507 300

24 908 100 5 186 000 375 000

27 163 000 6 060 000 700 000

+ 2 254 900 + 874 000 + 325 000

30 469 100

33 923 000

+ 3 453 900

32 106 800

36 068 000

+ 3 961200

Vid avlöningsberäkningarna har, till följd av att kommittén ej behandlat lönesättningsfrågor, man utgått ifrån medellöner år 1959 för personal inom vederbörande kategori. Denna beräkningsmetod har, för att jämförelse skall underlättas med förslaget på lång sikt, ansetts böra tillämpas även i de fall under de första åren anslagen bör beräknas med tanke på rekryteringspersonal i de lägsta lönegraderna. Det bör sålunda framhållas att på grund härav, och då utbyggnaden bl. a. med anledning av rekryteringsförhållandena kan behöva utsträckas på flera år, de redovisade anslagsberäkningarna icke är relevanta för anslagsbehovet under första budgetåret för omorganisationen. Beräkningar i detta avseende torde sedermera få utföras av lantmäteristyrelsen. Höjningen av anslaget J l är föranlett dels av överföring från extra till extra ordinarie stat av en byrådirektörstjänst på vardera administrativa byrån och utredningsbyrån, dels av förslaget om personalförstärkningar på administrativa byrån med en byråsekreterare eller motsvarande tjänsteman, en lantmätare, en mätningstekniker, en kanslist, en befattningshavare i den högre biträdeskategorien och tre övriga i kontorstjänst, samt på landsbygds-

275 byrån, delvis genom överflyttning av personal från centralkontoret, med en byrådirektör, en jägmästare, tre lantmätare, en mätningstekniker eller motsvarande tjänsteman samt två befattningshavare i kontorstjänst. Omkostnadsanslaget J2 påverkas av avlöningsanslaget ungefärligen i proportion till personalförändringarna, varjämte ett engångsbelopp för utrustning har beräknats till 30 000 kronor. Då det är angeläget att styrelsens rationaliserings- och metodikarbete sker i samverkan med lokala enheter och att arbetsresultaten föres ut i praktisk tillämpning, har en ökning av anslagsposten för reseersättningar med 15 000 kronor ansetts nödvändig. Till anslaget J3 har hänförts kostnaderna för förslaget angående kartlagningsarbeten. Lantmäteristatens avlöningsanslag, J4, som beräknats med utgående ifrån medellöner för ortsgrupp 3,5 inom varje personalkategori år 1959, har influerats av förslagen om minskning av antalet lantmätare i distriktsorganisationerna med 7, ökning av antalet mätningstekniker vid länskontoren med 8 och i distriktsorganisationen med 7 samt ökning av antalet befattningshavare i kontorstjänst vid länskontoren med 32, varav 12 högre biträdestjänster, och i distriktsorganisationen med 164. Av i omkostnadsanslaget J5 ingående anslagsposter, har posten för sjukvård uppräknats i förhållande till personalnumerären, posten för reseersättningar ökats med dels 80 000 kronor till följd av föreslagna stationsortsförändringar enligt inom Statens organisationsnämnd verkställd beräkning, dels dessutom med 100 000 kronor med anledning av verksamhetens ökning, expensposten ökats beträffande kostnader för bränsle, lyse och vatten i förhållande till antalet befattningshavare, beträffande förnyelse och underhåll av utrustning med 145 000 kronor på grund av utrustningskapitalets ökning och beträffande övriga expenser med 20 procent motsvarande beräknad produktionsökning samt posten för kostnader i samband med lantmäteriförrättningar av enahanda skäl uppräknats med 20 procent och dessutom med 180 000 kronor med anledning av förslaget om förhyrd matematikmaskin tid. Utrustningsanslaget J6 slutligen har med ledning av bl. a. inom lantmäteristyrelsen uppgjord utrustningsplan beräknats med utgående ifrån att behov av ökning av utrustningskapitalet för höjning av utrustningsstandarden med sammanlagt omkring två miljoner kronor för närvarande föreligger. Denna summa synes böra fördelas på minst fem år, varav förhållandevis stor andel torde hänföras till de första åren. 400 000 kronor h a r därför upptagits i förslaget. För de beräknade ökningarna av personalen kräves dessutom möbler, kontorsmaskiner och annan kontorsutrustning samt mätutrustning. Med stöd av inom lantmäteristyrelsen tillgängliga förteckningar har denna utrustning för kontorspersonalens del beräknats draga en kostnad med cirka 3 000 kronor per befattningshavare. För läns-

276 kontorens mätningstekniker har motsvarande kostnad uppskattats. På grund härav erfordras medel för ytterligare utrustning med cirka 200 X 3 000 = = 600 000 kronor, vilket belopp här fördelats på två år. Av den sammanlagda beräknade anslagsökningen, cirka 4 miljoner kronor, är höjningen av anslagen för utrustning av engångsnatur. Höjningarna i övrigt, som motsvarar 12 procent av anslagen J l — J 5 för budgetåret 1959/60, skall ses mot bakgrund av en förutsatt ökning av huvuddelen av distriktsorganisationens produktionskapacitet med 8 procent och dessutom avsevärt ökade insatser inom jordbruks- och skogsrationaliseringen, vilket sammanlagt kan bedömas motsvara en 20-procentig ökning av verksamheten samt ökning av insatserna av lantmäteristyrelsen och för hittills eftersatta arkivvårdsuppgifter på länskontoren. Förutom nu uppräknade kostnader erfordras under omorganisationen medel för dess genomförande på grund av flyttning av enheter till nya orter och lokaler samt för det arbete, som ankommer på styrelsen i samband därmed m. m. Detaljberäkningar av dessa kostnader har av kommittén bedömts böra anstå tills principbeslut fattats om en förändrad organisation. Det torde ankomma på lantmäteristyrelsen att sedermera göra dessa beräkningar. Som förut omtalats, baseras lantmäteritaxan på självkostnadsberäkningar avseende lantmäteriets distriktsorganisation. Sådana beräkningar har de senaste åren varje år verkställts av lantmäteristyrelsen. Efter huvudsakligen de principer, som därvid tillämpats av styrelsen, skall nedan redovisas sjalvkostnadsberäkningar, dels för nuvarande organisation år 1959, dels för beräknad organisation med oförändrad produktionsvolym, dels för föreslagen organisation med förutsatt höjd produktionsvolym för allmän verksamhet med 8 procent och för fastighetsregleringsverksamhet enligt förut redovisade bedömanden. En jämförelse mellan de två förstnämnda beräkningarna kan anses vara ett mått på effekten av de av kommittén lämnade förslagen, såvitt de avser nuvarande arbetsvolym. De olika kostnadsposterna har beräknats på följande sätt. Avlöningar avser bruttomedellöner enligt ortsgrupp 3,5 år 1959 inklusive vikariatsersättningar och kallortstillägg för den personal, som enligt nuvarande respektive beräknad personalram belöper på distriktsorganisationen, nämligen i nuvarande organisation 349 lantmätare, 400 mätningstekniker och 323 befattningshavare i kontorstjänst, i den nya organisationen vid oförändrad arbetsvolym 279, 343 respektive 397 tjänstemän i de olika kategorierna och vid föreslagen ökad volym 342, 407 och 487 i respektive kategori. Pensionsförmåner har upptagits med 21 procent av totala lönebeloppet. Resekostnaderna har beräknats till 95 procent av anslagsposten härför till lantmäteristaten. Kostnaderna för sjukvård och expenser exklusive avskrivning beräknas i nuvarande organisation motsvara 65 procent av lantmäteristatens totalkostnader härför jämte till icke förskjutna kostnader hänförlig del av

277 anslagsposten kostnader i samband med lantmäteriförrättningar och 50 000 kronor av anslaget för bidrag till kostnader i samband med lantmäteriförrättningar m. m. I den föreslagna organisationen har huvuddelen av ökningen på omkostnadsanslaget bedömts belöpa på distriktsorganisationen. Avskrivningarna har upptagits till 10 procent av beräknat utrustningskapital. Värdet av tjänstebrevsrätten har beräknats såsom portokostnader för uppskattad genomsnittlig omfattning av distriktsorganisationens korrespondens. I posten för lokalhyror ingår uppgivna hyreskostnader för nuvarande kontorslokaler respektive uppräkning härav i förhållande till personalnumerären. Förräntning har beräknats efter 3,5 procent av utrustningskapitalet. I beräkningarna angående merkostnaderna för lantmäteristyrelsen har medtagits kostnader, som är att hänföra till styrelsens uppgift såsom administrativt centralorgan för distriktsorganisationen. Kostnaderna har i nuvarande organisation uppskattats motsvara cirka 4/9 av kostnaderna för administrativa byrån. För den fullt utbyggda organisationen har medräknats hela förstärkningen på administrativa byråns organisationssektion och på landsbygdsbyrån samt för nya organisationen med oförändrad kapacitet 100/i2o därav. I merkostnaderna för länskontoren har medräknats dels kostnader för kontorens kamerala och administrativa funktioner, vilka uppskattats sysselsätta sammanlagt 8 lantmätare, dels kostnaderna för den interna arkivservicen. Beräkningarna har givit följande resultat. Beräknade

självkostnader

för lantmäteriets

distriktsorganisation

(1 000-tals kronor) Nuvarande organisation, år 1959

Kostnadsposter

2. Pensionsförmåner 3. Resekostnader 4. Andra omkostnader 5. Tjänstebrevsrätten 6. Lokalhyror 7. Förräntning 9.

i)

» länskont Summa

Föreslagen organisation Nuvarande prod. volym för allm. verksamhet

Föreslagen prod, volym

19 443 4 083 2 993 1 821 240 1 213 140 357 480

17 470 3 669 3 073 2 089 240 1 153 198 720 715

21 196 4 451 3 173 2 601 288 1 398 231 792 765

30 770

29 327

34 895

— 1443 — 4.7

+ 4 125 + 13.4

Skillnad i förhållande till organisationen 1959: 1 000-tals kronor procent Kostnadernas schematiska fördelning mellan allmän verksamhet och fastighetsregleringsverksamhet: allmän verksamhet fastighetsregleringsverksamhet

28 641 2 129

27 065 2 262

29 230 5 665

Summa

30 770

29 327

34 895

278 Den schematiska fördelningen har beträffande nuvarande och föreslagen organisation och nuvarande produktionsvolym skett så, att ovanstående kostnadsposter 1 och 2 fördelats i relation till lönekostnaderna, kostnadspost 3 i relation till antalet lantmätare och mätningstekniker samt övriga kostnader i förhållande till totala personalantalet, allt enligt personalramen i vederbörande lokala enheter. Kostnaderna för allmän verksamhet med föreslagen produktionsvolym har i relation till denna beräknats till 108 procent av det sist nämnda alternativet. Till fastighetsregleringsverksamhet har i nuvarande organisation hänförts skiftesenheterna i Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län, i den föreslagna organisationen vid nuvarande produktionsvolym personalen i samma enheter samt vid föreslagen volym den för dessa uppgifter beräknade personalen, 220 personer. För bedömande av konsekvenserna av kommitténs förslag till ändringar i lantmäteritaxan erfordras en beräkning av de osubventionerade taxebeloppen. Till stöd för en sådan beräkning kan läggas ovanstående självkostnadsberäkningar, de verkliga taxeinkomsterna för en vald tidsperiod och den förutsatta subventioneringsgraden. Den sistnämnda uppgiften kan med hänsyn till tillgängligt material icke utan mycket omfattande undersökningar erhållas med någon större grad av säkerhet, varför beräkningarna endast kan bli ungefärliga. Kommittén har valt att utgå ifrån taxeinkomsterna för det sist redovisade kalenderåret, 1958. Sammanlagda inkomsterna detta år utgjorde 12,05 miljoner kronor. Med giltighet från och med den 1 april 1958 genomfördes taxehöjningar, som beräknats ge en merinkomst med 1,2 miljoner kronor. Dessa höjningar kan endast till en mindre del beräknas ha slagit igenom i 1958 års inkomster. Dessa bör på grund härav, om nuvarande taxenivå skall erhållas, ökas med uppskattningsvis en miljon kronor. Härtill skall dessutom läggas taxehöjningen från och med den 1 juli 1959, vilken uppskattats medföra ökade inkomster med 0,5 miljoner kronor. För jämförelse med självkostnadsberäkningarna för år 1959 bör man alltså utgå ifrån en taxeinkomst av 13 550 000 kronor. Den närmast till hands liggande metoden för de fortsatta beräkningarna rörande fördelningen av kostnaderna med nuvarande organisation och taxa synes vara att utgå ifrån förutsatt subventionsnivå, att beräkna att den kostnadsfria rådgivningen nu motsvarar 10 procent av självkostnaderna, att såsom varit fallet de senaste åren antaga att nuvarande skiftesverksamhet ej ger några nämnvärda inkomster samt att hänföra återstående del av självkostnaderna till kostnaden för övrig icke debiterad verksamhet. Till förrättningar för jordoch skogsbruk har hänförts hälften av gränsbestämningar, vägförrättningar och i statistiken redovisade »övriga förrättningar». Beträffande föreslagen organisation och taxa har beräkningarna skett med följande förutsättningar och antaganden. Sedan taxebeloppen vid 100procentig taxenivå, kostnaderna för rådgivning och annan icke debiterad

C

^

•*> +*

S"2

O

^ - T 3

o c

^

^ ^ Cg

«« « £ 3 .g

"S O

C '•"

CO J *

d £ +-> 03

a B

a -o

laga skiften, ägoutbyten, avstyckningar och andra förrättningar för jord- och skogsbruk övrigaförrättningar uDDdrag

1 825 6 372 5 353

30 60 100

6 083 10 620 5 353

7 014 12 245 6 173

40 75 100

2 806 9 184 6 173

+ 981 + 2 812 + 820

Summa inkomster

13 550

22 056

25 432

18 163

+ 4 613

8 506

—

—

7 269

— 1237

2 864

2 864

—

—

— 2 864

3 721

3 721

3 798

3 798

+

15 091

6 585

3 798

11 067

— 4 024

28 641

28 641

29 230

29 230

+

—

—

4 532

1 812

+ 1812

—

—

—

2 720

+ 2 720

Beräknad in nettoutgift f verksamhet e 1959 gälla

Skillnad i respektiv mellan kom och nuv.

03 r-H + J :OS

Beräknad in nettoutgi kommitté

l-HP-S»

T3 o3

> •£

Beräknad in 100-procent enligt kommi

M -o a c

c/3

med :nivå 'örsla

03 Beräknad ir 100-procent men i övrigt gälland

Verksamhet etc.

>

vid ;nivå 7 195

resp. 8 års en 1/ xa +-> l O " Ö CS

Kommitténs förslag w>

OS

t>

mst enli förs

Nuvarande förhållanden

xein komst lettclutgift ttén s förslag håll anden

°d >

•-is, G c/i CP

X ed

H

SA 2 03 rt

o a •-.

SJ

:0 O P,

Allmän verksamhet Taxeinkomster

Nettoutgifter taxesubvention... . kostnadsfri rådgivning annan kostnadsfri verksamhet Summa nettoutgifter Självkostnad Fastighetsregleringsverksamhet Taxeinkomster...

589 Nettoutgifler taxesubvention... . kostnadsfri rådgivning annan kostnadsfri verksamhet

—

—

— 213

1 916

1 916

1 133

1 133

—

Summa nettoutgifter

2 129

2 129

1 133

3 853

+ 1724

783 Självkostnad

2 129

2 129

5 665

5 665

+ 3 536

Total inkomst . . . .

13 550

22 056

29 964

19 975

+ 6 425

Total nettoutgift. .

17 220

8 714

4 931

14 920

— 2 300

Total självkostnad

30 770

30 770

34 895

34 895

+ 4125

280 verksamhet för år 1958 enligt det föregående framräknats, har med samma relativa fördelning mellan de olika posterna motsvarande värden för samma produktion i den allmänna verksamheten med föreslagen organisation med stöd av självkostnadsberäkningarna framräknats. För den allmänna verksamheten har dessa värden höjts med 8 procent, vilket är förutsatt produktionsökning. På dessa belopp har i proportion till deras storlek kostnaderna för den kostnadsfria rådgivningen fördelats. För fastighetsregleringsverksamheten har den kostnadsfria verksamheten antagits ha större relativ omfattning än i den allmänna verksamheten, varför den uppskattats motsvara 20 procent av självkostnaderna. På de sålunda beräknade bruttobeloppen har den föreslagna taxesubventionen applicerats samt taxeinkomster och nettoutgift för statsverket beräknats. Såsom nettoutgift har härvid betraktats självkostnad minus taxeinkomst. Beräkningarna har i 1 000-tals kronor utförts i tabellen på omstående sida, av vilken bland annat framgår att kommitténs förslag under tidigare angivna förutsättningar synes kunna medföra en minskad nettoutgift för statsverket med cirka två miljoner kronor per år. Kommittén vill emellertid understryka att särskilt beräkningen av inkomsterna från fastighetsregleringsverksamheten är osäker, enär den är beroende av de åtgärder som statsmakterna på andra områden kommer att vidtaga för att understödja rationaliseringsverksamheten.

Övergångsfrågor De strukturella förändringar i lantmäteriets organisation, som kommittén föreslagit, utgör en primär förutsättning för att bland annat personal i ökad utsträckning skall kunna frigöras för vidgade uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område och för att förslagen i övrigt skall få avsedd effekt. Den nya distriktsindelningen inom lantmäteriet liksom de övriga förändringar förslagen innebär synes därför böra genomföras på en gång, så snart förutsättningar härför finns. Beträffande personalförslagen för iantmäteristaten blir emellertid deras genomförande beroende av den takt, i vilken mätningstekniker och kontorspersonal kan nyrekryteras med hänsyn till utbildningsanordningarnas kapacitet. Lantmäteristyrelsen kommer att i samråd med kommittén framlägga förslag till biträdesutbildningens definitiva ordnande, ävensom till de övergångsanordningar som i utbildningshänseende erfordras för att fylla de av kommittén föreslagna personalramarna. Kommitténs förslag i organisationsfrågan förutsätter att utbildningsanordningarna enligt lantmäteristyrelsens förslag snarast realiseras. Genomförandet av kommitténs förslag torde avsevärt underlättas, därest samtliga distriktslantmätare- och länslantmätaretjänster ledigförklaras. Även ur rättvise- och andra synpunkter synes övervägande skäl tala för att

281 så sker. Förutom nämnda tjänster erfordras ledigförklarande av föreslagna nyinrättade tjänster vid lantmäteristyrelsen, 7 nyinrättade tjänster som biträdande överlantmätare, 45 tjänster som biträdande distriktslantmätare och tjänsterna som förste mätningstekniker. Övriga tjänster inom lantmäteriväsendet, som icke är beroende av föreslagna personalförstärkningar, torde, även om åtskilliga av dem enligt förslaget skall ingå i lantmäteristaten och ej liksom nu inrättas för länslantmäterikontoren respektive distriktsorganisationen, icke behöva ledigförklaras till följd av kommitténs förslag. Förflyttning till annan ort av distriktslantmätare och även av annan personal, i de fall stora personliga olägenheter därigenom skulle åsamkas tjänstemännen, torde i möjligaste mån böra undvikas. Om genom förflyttning av distrikts- eller annan lantmätare i chefsställning förutsättningar att temporärt uppehålla särskild enhet på viss ort saknas, synes emellertid flyttning även av den biträdande personalen ej kunna undvikas. Oberoende av ansökan äger Kungl. Maj:t möjlighet bestämma att distriktslantmätare skall placeras på visst distrikt. Det torde med hänsyn härtill kunna förutsättas, att det blir möjligt att i väsentlig utsträckning tillsätta de nya distriktslantmätaretjänsterna och även tjänsterna som länslantmätare med distriktslantmätare, som nu är placerade på vederbörande slationeringsort. De ordinarie distriktslantmätare- och kontorslantmätaretjänster, vars innehavare ej erhåller motsvarande eller annan ordinarie befattning i den nya organisationen, torde böra placeras på övergångsstat. Antalet sådana distriktslantmätaretjänster blir lägst 21 och antalet kontorslantmätaretjänster högst 11. Innan tillsättningsförfarandet för de nya tjänsterna är avslutat, är det emellertid ej möjligt att ange det exakta antalet tjänster på övergångsstat. Under den tid sådana tjänster kominer att finnas torde motsvarande antal andra lantmätaretjänster i samma eller lägre lönegrader tills vidare ej böra tillsättas. Kommittén har ansett sig kunna förutsätta att kostnader i samband med ordinarie eller extra ordinarie tjänstemans förflyttning till följd av omorganisationen helt kommer att ersättas av statsverket, även i de fall enligt gällande bestämmelser ersättning härför normalt icke skall utgå av statsmedel. Kungl. Maj :t torde böra äga utfärda de övergångsbestämmelser, som kan visa sig erforderliga i anledning av omorganisationen.

TIONDE K A P I T L E T K o m m i t t é n s förslag till organisationsförändringar v i d kartverket

Allmänt Kommittén har såsom framgår av 7 kap. i detalj undersökt de samband som finnes mellan verksamheterna inom lantmäteriet och kartverket. Som resultat av denna undersökning har kommittén stannat för att föreslå att två skilda verk bibehålies. Med hänsyn härtill har kommittén icke funnit anledning att i övrigt närmare granska verksamheten vid kartverket för att på grundval härav framlägga förslag om hur verkets organisation bör utformas. Såsom tidigare nämnts bedriver emellertid Statens organisationsnämnd en undersökning av kartverkets organisation. Arbetet har påbörjats inom den fotogrammetriska verksamheten och kommer att fortsättas att omfatta hela kartverket. Resultatet av detta arbete torde komma att beaktas av kartverket i anslagsäskandena successivt, allteftersom arbetet framskrider. Kommittén har ej heller upptagit frågan om ramen för de resurser, som bör ställas till förfogande för de allmänna kartarbetena. Denna fråga torde lämpligast lösas i samband med det uppdrag kartverket erhållit att utföra en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen. Kommittén vill dock understryka angelägenheten av att kartverkets organisation så snabbt som möjligt anpassas efter målsättningen att verket skall kunna arbeta så effektivt som möjligt samt att sådana resurser ställes till kartverkets förfogande att moderna och aktuella ekonomiska och topografiska kartor inom rimlig tid kommer att finnas tillgängliga över större delen av landet och då särskilt sådana regioner, där åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering förväntas i större omfattning. Tillgång till högklassiga och aktuella kartor i olika skalor är nämligen en av förutsättningarna för att lantmäteriet liksom många andra verksamhetsgrenar inom samhället skall kunna arbeta effektivt och snabbt. Kommittén har sålunda avstått från att göra någon detaljerad översyn av kartverkets organisation. Däremot har kommittén ansett sig böra behandla och framlägga förslag i vissa speciella frågor, nämligen spörsmålet om organisationsform och målsättning för den fotogrammetriska verksamheten samt frågan om samarbetet mellan kartproducenter och kartkonsumenter.

283 Organisationsform och målsättning för den fotogrammetriska vid kartverket

verksamheten

Såsom närmare framgår av redogörelsen i 6 kap. upptog fotogrammetriutredningen frågan om lämplig ekonomisk driftsform för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket. Utredningen ansåg att den form som tillämpades var klart olämplig, då den saknade den elasticitet i fråga om försörjning med personal och utrustning, som erfordrades för att konsumenternas efterfrågan på fotogrammetriskt material skulle tillgodoses på ett nöjaktigt sätt. Verksamheten borde enligt fotogrammetriutredningen drivas efter rent affärsmässiga principer. Utredningen föreslog därför att en kapitalfond skulle inrättas för verksamhetens kapitalförsörjning samt att kartverket skulle erhålla en betydande frihet i att utforma verksamheten med ledning av den efterfrågan på fotogrammetriskt material, som kunde uppkomma. Fotogrammetriutredningens förslag i finansieringsfrågan tillstyrktes i allmänhet vid remissbehandlingen men mötte vissa erinringar från statskontoret och riksräkenskapsverket. Dessa myndigheter förordade, att frågan skulle lösas enligt praxis inom andra områden av statsförvaltningen, där viss beställningsverksamhet förekom vid sidan av anslagsfinansierad verksamhet. Som exempel nämndes bl. a. motsvarande verksamheten vid statens meteorologiska och hydrologiska institut, vilken finansierades över ett förslagsanslag. Lantmäterikommittén vill för sin del understryka nödvändigheten av att den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket utformas så att kartverket dels får tillgång till ett så omfattande arkiv av fotobilder som möjligt över hela Sverige, dels erhåller sådana resurser att bild- och kartmaterial från det förefintliga bildarkivet kan levereras med kortast möjliga tidsutdräkt. Endast härigenom kan det fotogrammetriska materialet komina till optimal användning inom olika verksamhetsområden. Ett intensivt utnyttjande av kartverkets fotogrammetriska material för beställningsarbeten medför även den för statsverket gynnsamma effekten att kostnaderna för framställningen av det material som erfordras för de allmänna kartarbetena blir lägre än vad som är möjligt vid en mindre omfattning av verksamheten. Kartverkets fotogrammetriska verksamhet bör följaktligen i överensstämmelse med de tankegångar fotogrammetriutredningen redovisat bedrivas under så affärsmässiga former som möjligt. Inom den finansiella r a m som anslag till den allmänna kartverksamheten samt inkomster från beställningsuppdrag medgiver bör frihet finnas att snabbt anpassa personalpolitik och investeringsbeslut till såväl den snabba utvecklingen inom den fotografiska och fotogrammetriska instrumenttekniken som till den växlande efterfrågan på material.

284 I kap. 5 har närmare redogjorts för nuvarande system för finansieringen av verksamheten vid kartverket. Av denna framgår att kartverket disponerar fem anslag på nionde huvudtitelns driftsbudget, J 12—J 16. Dessa utgöres av ett löneanslag, två omkostnadsanslag, det ena av sedvanlig typ för statliga verk, det andra för speciella kostnader för kartarbeten m. m., ett utrustningsanslag samt ett utbildningsanslag. De fotogrammetriska arbetena har hittills finansierats på följande sätt. Löner till personalen har bestritts från löneanslaget (J 12). Dock har ersättning för övertidsarbete i samband med beställningar utgått ur de inkomster arbetena medfört. Omkostnader för de allmänna kartarbetena har bestritts från omkostnadsanslagen J 13 och J 14. Motsvarande kostnader för beställningsarbeten har däremot huvudsakligen bestritts ur inkomster. Slutligen har utgifter för investeringar i form av större instrument helt betalats från utrustningsanslaget J 16. Kartverket har således i viss utsträckning kunnat anpassa verksamheten till efterfrågan på material genom att utnyttja inkomstmedel för omkostnader. Denna frihet har dock icke omfattat personalsidan och ej heller ersättningsanskaffning av större instrument. Lantmäterikommittén har undersökt möjligheterna att konstruera en ekonomisk driftsform som skall kunna tillgodose de olika synpunkter, som kan läggas på denna fråga. Målsättningen har varit att tillfredsställa följande önskemål. Den fotogrammetriska verksamheten skall drivas under så affärsmässiga former som möjligt. Hela den fotogrammetriska verksamheten bör bli underkastad samma ekonomiska redovisningsform oberoende av om arbetena utföres för de allmänna kartarbetena eller på beställning. För hela verksamheten bör sålunda upprättas en gemensam stat. Anslagen bör utformas så att hela verksamheten kommer att redovisas endast en gång i driftsbudgeten. Dubbelredovisning av anslag motsvarande samma arbeten bör ej ifrågakomma i varje fall ej inom kartverkets egen rörelse. Anslagen bör utformas i överensstämmelse med de synpunkter, som anförts av statskontoret och riksräkenskapsverket i yttrandena över fotogrammetriutredningens förslag. På angivna grunder bör ett förslagsanslag för finansiering av verksamheten inrättas och i princip utformas så, att därifrån bestrides alla direkta kostnader för denna. Kostnaderna för pensionering, lokaler, central administration och tjänsteförsändelser bör däremot på vanligt sätt gäldas i annan ordning. Av förslagsanslaget bör kartverket äga disponera belopp motsvarande inkomsterna från verksamheten med avdrag för de kostnader som bestrides på annat sätt än över anslaget. Detta förfarande kan enkelt tillämpas för

285 beställningsarbeten, som medför en direkt inkomst. Den fotogrammetriska organisationen bör emellertid i en eller annan form gottgöras även de direkta kostnaderna för de arbetsuppgifter, som utföres för den allmänna kartläggningen. Dessa senare medel måste motsvara för närvarande under anslagen J 12, J 13 och J 14 anvisade belopp för fotogrammetriska byråns verksamhet jämte anslag för ersättningsanskaffning av materiel för den allmänna kartverksamheten (J 15). Beträffande bestämmandet av den del av inkomna ersättningar, som ej kan hänföras till några motsvarande utgifter å anslaget och därför ej bör disponeras av kartverket, synes så enkla regler som möjligt böra eftersträvas. Ifrågavarande andel kan med tillfredsställande säkerhet beräknas motsvara en viss fastställd procent av hela omsättningen. Genomförda beräkningar visar att för närvarande motsvarar indirekta (dolda) kostnader, d. v. .s kostnader för pensioner, tjänsteförsändelser, lokaler, räntor och central administration, ca 15 % av kostnaderna för flygfotografering och 20 % av kostnaderna för andra beställningsarbeten. Med i det föregående angivna allmänna utgångspunkter föreslås, att den fotogrammetriska verksamheten organiseras på följande sätt: 1. Fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen sammanslås till en organisatorisk enhet med från kartverket i övrigt avskild ekonomi. Alla arbeten inom avdelningen tidskrives. 2. Verksamheten finansieras genom ett särskilt i riksstaten uppfört förslagsanslag, för vars disposition en stat fastställes av ungefär samma typ som för motsvarande anslag vid meteorologiska och hydrologiska institutet. Under anslaget bör för verksamheten få disponeras: a) Ett så stort belopp, som motsvarar inflytande inkomster från beställningsarbeten efter avdrag av den del som motsvarar avdelningens indirekta (dolda) kostnader för pensioner, lokaler, tjänstebrevsrätt, allmän administration och räntor. b) Till ifrågavarande anslag från kartverkets övriga anslag (.1 12, J 13, J 14, J 15) omförda belopp, vilka omföringars storlek regleras av de medelsanvisningar, som med hänsyn till de allmänna arbetenas omfattning ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål av statsmakterna. 3. Alla arbeten å avdelningen bör faktureras, beställningsarbetena på ungefär samma sätt som nu och arbetena för kartverket månadsvis eller kvartalsvis. Sistnämnda arbeten debiteras däremot icke utan faktureringen användes för att uppfölja avdelningens arbete och till allmänt ekonomiska överväganden rörande verksamheten inom denna, som underlag för petitaarbetet m. m. Beträffande de olika anslagen blir verkningarna följande: Anslaget för avlöningar J 12 kan minskas med ett belopp motsvarande kostnaderna för den personal som utför beställningsarbeten. Omkostnadsanslagen J 13 och J 14 beröres ej.

286 A n s l a g e t för u t r u s t n i n g , vilket för n ä r v a r a n d e u n d e r en f y r a å r s p e r i o d ä r u p p t a g e t m e d 300 000 k r o n o r p e r b u d g e t å r för a t t m ö j l i g g ö r a en av fotog r a m m e t r i u t r e d n i n g e n föreslagen u p p r u s t n i n g av d e n f o t o g r a m m e t r i s k a v e r k s a m h e t e n m e d a v s e e n d e p å b e s t ä l l n i n g s a r b e t e n , bör i f o r t s ä t t n i n g e n b e r ä k n a s så a t t ett b e l o p p m o t s v a r a n d e e r s ä t t n i n g s a n s k a f f n i n g av m a t e r i e l för de a l l m ä n n a k a r t a r b e t e n a k a n o m f ö r a s till det n y a f ö r s l a g s a n s l a g e t . U t r e d n i n g e n h a r m e d h j ä l p av uppgifter, l ä m n a d e av k a r t v e r k e t , u t a r b e t a t följande e x e m p e l p å h u r det n y a f ö r s l a g s a n s l a g e t skulle u t f o r m a t s o m det t i l l ä m p a t s p å v e r k s a m h e t e n u n d e r b u d g e t å r e t 1958/59. Rikets allmänna kartverk: Fotogrammetrisk verksamhet, förslagsanslag 2 094 000 Anslaget utbetalas och disponeras av rikets allmänna kartverk Personalförteckning. Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19 Lönegrad Ae 26 Ae 21

1 Byrådirektör 2 Statskartografer Stat. Utgifter: Avlöningar: 1. Avlöningar inklusive rörligt tillägg, förslagsvis

1 953 000

Omkostnader: 1. 2. 3. 4.

Sjukvård, förslagsvis Expenser, förslagsvis Fältarbeten m. m., förslagsvis Utrustning, förslagsvis

5 000 321 000 1 134 000 465 000 Summa kronor

1 925 000 3 878 000

Särskilda uppbördsmedel: Omfört

från

J 12 J13 J 14 J 15

909 000 50 000 598 000 227 000 Nettoutgift

kronor

1 784 000 2 094 000

Kungl. Maj :t, som vill erinra om att inom den fotogrammetriska verksamheten tjänstgör personal, för vars avlönande medel anslagits och bestämmelser meddelats under anslaget J 12, medgiver att rikets allmänna kartverk må med anlitande av den å förestående stat upptagna posten till avlöningar inklusive rörligt tillägg anställa erforderligt antal tjänstemän i högst lönegrad Ae 19. Tillika föreskrives att av förestående anslagsposter må disponeras sammanlagt högst summan av det belopp, som kartverket betingar sig av beställare, med avdrag av 20 % samt de belopp som omföras till anslaget från kartverkets övriga anslag.

287 Det bör observeras att det nya anslaget, som upptages med nettoutgiften, alltså skillnaden mellan hela staten för den fotogrammetriska verksamheten och överföringarna från anslagen J 12—J 15, helt kommer att motsvaras av dels en minskning av J 12, motsvarande avlöningar till den personal som utfört beställningsarbeten, 804 000 kronor i ovanstående exempel, dels ökade inkomster, som tidigare förskotterats från kartverkets beställningskonto och därför ej redovisats i staten, 1 052 000 kronor, samt dels medel för ersättningsanskaffning av materiel för beställningsarbeten, som tidigare fått bestridas från utrustningsanslaget J 15, 238 000 kronor, eller sammanlagt 2 094 000 kronor. Det torde ankomma på kartverket att utföra de detaljerade beräkningar som erfordras som grund för utformningen av det nya anslaget liksom att framlägga förslag till de åtgärder i övrigt, som kan bli nödvändiga vid övergången till den affärsmässiga organisationen. Beträffande målsättningen för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket vill lantmäterikommittén utöver vad som allmänt uttalats anföra följande. Med den ekonomiska organisationsform som ovan föreslagits bör kartverket ha möjlighet att med hjälp av anslag av nuvarande storleksordning för flygfotografering för de allmänna kartarbetena jämte inkomster från beställning av fotobilder finansiera en omdrevsfotografering av det slag som föreslogs av fotogrammetriutredningen. Kartverket bör således erhålla till uppdrag att i den mån tillgängliga resurser medgiver utföra flygfotografering så att bilder ej äldre än ca 10 år från lämplig höjd för framställning av kartor i mellanskalor finnes tillgängliga över hela Sverige. I fråga om prissättningen av produkterna från kartverkets fotogrammetriska beställningsverksamhet synes liksom nu huvudprincipen böra vara att full täckning erhålles för alla de kostnader, som är förenliga med verksamheten. Därjämte bör priserna innehålla nödvändiga marginaler för att garantera att serviceverksamheten kan uppehållas på längre sikt. I fråga om fördelningen av kostnader på olika produkter bör kartverket ha frihet att anpassa sig efter förevarande marknadsläge med hänsyn till efterfrågan och eventuell konkurrens. Samarbetet mellan kartproducenter och kartkonsumenter De nu tillämpade riktlinjerna för samverkan mellan kartverket å ena sidan och andra kartproducerande verk samt kartkonsumenterna å andra sidan fastställdes i samband med kartverkets omorganisation år 1937. Enligt dessa riktlinjer skulle samarbetet mellan kartverket och andra kartutgivande verk i syfte att säkerställa en rationell arbetsfördelning m. m. tryggas genom bestämmelser i vederbörande verks instruktioner, medan kontakterna mellan kartverket och kartkonsumenterna i frågor rörande de allmänna kartarbetena i princip förlades till kartverkskommissionen.

288 I enlighet med den förstnämnda grundsatsen innehåller den gällande kartverksinstruktionen bestämmelsen att kartverket, innan statförslag för nästkommande budgetår och arbetsplan för nästkommande kalenderår upprättas, har att dels rådpläga med cheferna för Sveriges geologiska undersökning och sjöfartsstyrelsen för åstadkommande av erforderligt samarbete, dels hos chefen för försvarsstaben inhämta uppgift om försvarsväsendets önskemål beträffande de allmänna kartarbetena ävensom beträffande framställning av eldledningskartor och för försvarsväsendet eljest behövliga specialkartor av större omfattning. Det viktigaste ledet i kontakterna med kartkonsumenterna är att kartverket enligt instruktionen årligen före den 1 november underställer kartverkskommissionen förslag till arbetsplan för nästkommande kalenderår för godkännande. Godkännes planen enhälligt eller är närvarande ledamöter ense om planen med viss ändring eller visst tillägg, skall kartverkets arbeten under det kommande kalenderåret bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse härmed. Om däremot skiljaktig mening anmäles, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj :ts avgörande. Kommissionen har, i enlighet med vad som avsågs vid dess tillkomst, icke såsom rådgivande organ tillagts någon befogenhet, som inskränker kartverkschefens beslutanderätt och ämbetsansvar. Gällande bestämmelser kan i dagens läge och mot bakgrunden av den utveckling som skett sedan 1937 framstå som väl snäva. Vid sidan av de i egentlig mening kartutgivande verken — kartverket, sjöfartsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning — utför flera andra statliga myndigheter arbeten, som direkt eller indirekt är av stor betydelse för rikets stoinnät eller för den allmänna kartläggningen. Så är fallet med exempelvis lantmäteriväsendet, väg- och vattenbyggnadsverket och vattenfallsverket. Samarbetet mellan kartverket och sistnämnda myndigheter torde i vissa fall ha minst samma betydelse som samarbetet med sjöfartsstyrelsen och geologiska undersökningen. Vad åter kontakten med konsumentintressena angår kan konstateras att det numera får anses som en brist att kartverkskommissionens uppgifter är begränsade till de allmänna kartarbetena och icke omfattar den vidlyftiga beställningssektorn, som inrymmer många väsentliga konsumentproblem. Likaledes kan det betraktas som en brist att viktiga konsumentgrupper över huvud icke är representerade i kommissionen. De nu påpekade bristerna är dock huvudsakligen av formell art. I själva verket har under årens lopp vuxit fram ett samarbete mellan kartproducenter och kartkonsumenter, som är betydligt mera omfattande än det instruktionsmässigt reglerade. Det rutinmässiga samarbetet mellan kartverket och myndigheter, som har intresse av kartverkets verksamhet, omfattar numera försvarsväsendet, lantmäteristyrelsen, geologiska undersökningen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, domänsty-

289 relsen, luftfartsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, statistiska centralbyrån, statens meteorologiska och hydrologiska institut, svenska ortnamnsarkivet, tekniska högskolan m. fl. statliga organ och därutöver uppehälles viktiga direkta kontakter med en rad intressegrupper inom beställningssektorn, bl. a. genom återkommande konferenser, utställningar, demonstrationer o. s. v. Karakteristiskt för detta samarbete är, i kartverket liksom eljest i förvaltningen, att det i stor utsträckning är delegerat till byrå- eller avdelningschefer. Vid exempelvis fastställande av en ny karttyp omfattar kartverkets egna remisser numera ett 20-tal myndigheter och organ. Denna utveckling mot ett vidsträckt, delegerat samarbete har haft en tydlig effekt i kartverkskommissionens verksamhet, nämligen den att då ett viktigt ärende anmäles i kommissionen det i regel befinnes att ledamöterna redan tagit ställning till frågan i ett tidigare sammanhang. Sammanträdena i kommissionen har därför mer och mer fått karaktären av ett formellt bekräftande av redan träffade överenskommelser. 1 detta sammanhang bör erinras om de direktiv statsmakterna nyligen lämnat i fråga om samarbetet på två speciella områden. Den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt kartverket att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen och att efter samråd med, bland andra, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag. Vidare har riksdagen genom antagande av propositionen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering in. m. (nr 148/1959) uttalat önskemål om en intimare samverkan mellan rikets allmänna kartverk, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen för ett fullständigare nyttiggörande av den fotogrammetriska teknikens möjligheter för strukturrationaliseringen samt förutsatt att detta spörsmål och formerna för samarbetet i förevarande avseende upptages vid gemensamma överläggningar mellan dessa myndigheter. — I dessa två utomordentligt viktiga frågor har statsmakterna sålunda primärt förutsatt ett samarbete direkt mellan de fyra verken. Pmligt kommitténs uppfattning är det direkta samarbete mellan kartverket och andra kartproducenter samt kartkonsumenterna, som redan nu existerar, utomordentligt värdefullt och bör i framtiden alltmer utvecklas. Vad beträffar den av olika statliga organ bedrivna mätnings- och kartläggningsverksamheten torde ett behov av samordning främst finnas av kartverkets, sjöfartsstyrelsens, geologiska undersökningens, lantmäteristyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens verksamhet på området. Kommittén, som främst haft att pröva behovet av en ytterligare koordination av kartverkets och lantmäteriets arbeten, har särskilt övervägt om det direkta samarbetet mellan verken behöver tryggas genom ytterligare instruktionsföreskrifter, bl. a. omfattande regler för den vidare handläggningen av ärenden, där verken efter samråd stannar i olika uppfattningar. Kommittén har dock funnit att en dylik administrativ utbyggnad 19—906323

290 av gällande ordning knappast kan anses motiverad och för övrigt på ett mindre lämpligt sätt skulle tynga förfarandet. Kommittén förutsätter emellertid härvid, att berörda kartläggande verk, utan särskild instruktionsföreskrift härom, anser det angeläget att samråda om alla frågor av större vikt med de andra myndigheter, för vilkas verksamhet frågan kan vara av betydelse. — I enlighet härmed torde bestämmelserna i gällande kartverksinstruktion om samråd med Sveriges geologiska undersökning och sjöfartsstyrelsen böra utbytas mot en vidsträcktare och mera allmänt formulerad samrådsföreskrift. Vad åter beträffar kontakten med konsumenterna synes även denna vara väl tillgodosedd genom det direkta samarbete, som redan nu förekommer. Det torde för övrigt möta stora svårigheter att tillskapa ett organ, som i alla förekommande frågor är representativt för alla större konsumentintressen. Även på detta område finnes alltså enligt kommitténs uppfattning anledning att slå vakt om och vidareutveckla den praxis som utbildats. Kommittén har sålunda med anledning av ovan anförda skäl ansett sig böra förorda att det erforderliga samarbetet mellan kartverket, övriga kartproducerande verk samt kartkonsumenterna i första hand bör bygga på ett direkt samarbete och samråd mellan berörda parter. Frågan uppstår då, om kartverkskommissionen har någon väsentlig funktion att fylla. Även om det direkta samarbetet mellan berörda parter normalt fungerar utmärkt och ger goda resultat, kan det uppstå situationer, då svårigheter föreligger att tillgodose alla parters intressen. I princip torde dylika ärenden böra hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Ett dylikt ärende kan emellertid i ogynnsamma fall komma att beröra ett flertal statsdepartement. I en sådan situation kan det vara praktiskt med ett beredningsorgan, som någorlunda allsidigt representerar de statliga intressen som beröres. Ett dylikt organ kan även tänkas få en viss betydelse som komplement till det direkta samarbetet mellan myndigheter och organ på kartområdet, nämligen som ett forum för ömsesidig information och ett organ för beredning och diskussion av frågor av principiell betydelse eller större omfattning samt för kontakt med viktiga konsumentintressen. Ett sådant organ, som förslagsvis kunde kallas kartkommissionen för att utmärka att det icke enbart sysslade med kartverkets arbetsuppgifter, borde vara ett rent rådgivande organ och ha befogenhet att taga upp till behandling varje spörsmål av större betydelse för landets kartläggning, exempelvis omdrevsfotograferingen, koordinationen av stommätningarna, myndigheternas program på längre och kortare sikt för kartläggningsarbeten, gemensamma utbildnings- eller fortbildningsfrågor, sekretessfrågor o. s. v. Kommissionen bör även tjäna som forum för kontakter med kartkonsumenterna utanför den statliga kretsen, när den själv finner behov av sådana kontakter eller önskemål härom framkommer från konsumenthåll. Även om de nu behandlade frågorna icke helt faller inom ramen för kom-

291 mittens uppdrag, har kommittén likväl ansett sig böra framföra dessa synpunkter för att beaktas vid det fortsatta övervägandet av kartverkskommissionens status. Fotogrammetriutredningen föreslog i sitt betänkande att kartverkskommissionen skulle ombildas till en kartverksstyrelse. Förslaget har ännu icke föranlett något beslut. Beträffande detta spörsmål inskränker sig kommittén till att påpeka, att det finnes ett visst samband mellan den ovan behandlade frågan om kartverkskommissionens ombildning och inrättandet av en styrelse. Visar det sig lämpligt och önskvärt att inrätta en kartkommission efter de av kommittén skisserade riktlinjerna, torde härigenom frågan om. en särskild kartverksstyrelse icke ha samma aktualitet.

ELFTE K A P I T L E T Sammanfattning

Samordningen av verksamheten vid lantmäteriet och kartverket Huvudfrågorna i lantmäterikommitténs arbete har gällt dels eventuell organisatorisk samordning av verksamheten inom lantmäteriväsendet och kartverket dels den interna organisationen av dessa båda verk. I den första huvudfrågan har kommittén primärt haft att ta ställning till om lantmäteriväsendet och kartverket lämpligen bör sammanslås till ett verk. Argumenten för en sådan sammanslagning är att söka däri att bägge verken har likartade eller eljest samhörande tekniska arbetsuppgifter företrädesvis inom geodesiens och fotogrammetriens områden i samband med kartläggning samt i den samhörighet som föranledes av kartverkets uppgift att framställa ekonomiska kartan och lantmäteriets arbete med och ansvar för fastighetsredovisningen på landsbygden. De skilda förutsättninga r n a för verksamheten har emellertid lett till att de båda verken erhållit en principiellt olika organisation. Medan lantmäteriet i huvudsak är decentraliserat med en förhållandevis liten verksstyrelse och i anslutning därtill ett centralt serviceorgan för fotogrammetriska, geodetiska samt fastighetstekniska och fastighetsekonomiska uppgifter, är kartverket sålunda uppbyggt med en enbart central organisation i Stockholm. Fördelarna med en sammanslagning blir därför i icke oväsentlig grad förknippade med möjligheterna att tillvarataga de båda verkens olika organisatoriska betingelser genom centralisering eller decentralisering av arbetsuppgifter. Det har under utredningen kunnat konstateras att dessa möjligheter är mycket begränsade. En sammanslagning kommer därför att direkt beröra en mycket ringa del av verkens personal. I lantmäteriet skulle t. ex. länslantmäterikontoren och distriktsorganisationens lokala organ i stort sett icke komma att påverkas av en sådan åtgärd. I personalhänseende blir följderna av en sammanslagning huvudsakligen anknutna till den centrala administrationen och till den centrala geodetisk-fotogrammetriska verksamheten. De personalbesparingar, som skulle kunna vinnas härigenom, synes emellertid vara mycket blygsamma. Organisatoriskt har sålunda huvuddelen av de bägge verkens arbetsuppgifter relativt få beröringspunkter. Målsättningen för verksamheten är även i väsentliga avseenden olika. Ett för de båda verken sammanslaget centralorgan blir därför av heterogen karaktär. En sammanslagning av lantmäteriväsendet och kartverket skulle sålunda medföra

293 mycket begränsade fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som med avseende på organisationen för de samhörande arbetsuppgifterna. En sådan åtgärd kan även antagas verka försvårande för en ändamålsenlig lösning av under senare tid aktualiserade angelägna samordningsfrågor mellan lantmäteriet och andra verk inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område. Den samhörighet, som beträffande denna verksamhet föreligger mellan lantmäteriet och andra rationaliseringsorgan, torde numera framstå som minst lika betydelsefull som sambandet mellan lantmäteriets och kartverkets arbetsuppgifter. Kommittén har sålunda stannat för att föreslå att de båda verken icke sammanslås. Kommittén har härefter upptagit gränsdragnings- och samarbetsfrågor mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Den väsentligaste utgångspunkten för övervägandena i principiellt avseende har härvid varit lantmäteriets decentraliserade och kartverkets centrala organisation. Beträffande den geodetiska verksamheten är det angeläget att den utformas så att garantier skapas för att så stor del av utförda mätningar som möjligt anslutes till de av kartverket mätta huvudnäten. För att befordra en rationell uppläggning av större mätningsarbeten synes en av de väsentligaste åtgärderna vara att inrätta en central serviceorganisation med tillgång till arkiv för förvaring, åjourhållning och tillhandahållande av material från utförda mätningar och i anslutning härtill personal med specialkunskap för utförande av större mätningsföretag på beställning. En tillfredsställande organisation för detta ändamål kan erhållas genom en mindre komplettering av och en något ändrad målsättning för den inom kartverket redan befintliga organisationen för motsvarande arbetsuppgifter. Det bör tillses att uppgiftsskyldighet till det centrala arkivet för framtiden i största möjliga utsträckning stadgas för dem som har att utföra mätningsarbeten av större omfattning. För lantmäteriets del kan denna fråga förutsättas bli löst genom verkställighetsföreskrifter till en ny mätningskungörelse. Lantmäteriets lokala enheter bör slutligen, om det i enskilda fall är fördelaktigt, biträda kartverket med smärre geodetiska arbetsuppgifter såväl för den allmänna kartläggningen som för beställningsverksamhet. Ett allmännare utnyttjande av det fotogrammetriska bildmaterial, varöver kartverket förfogar, torde kunna möjliggöra påtagliga rationaliseringar för verksamheten såväl inom lantmäteriet som inom andra arbetsområden. Kännedom om detta material bör därför spridas så effektivt som möjligt och distributionen härav ordnas på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt. Kommittén föreslår att vid större länslantmäterikontor inrättas servicecentraler för dessa ändamål, vilka förses med erforderligt material och utbildad personal. Den viktigaste gränsdragnings- och samordningsfrågan mellan de bägge verken gäller organisationen för den centralt bedrivna fotogrammetriska bearbetningsverksamheten. Denna fråga är enligt kommitténs uppfattning

294 svårbedömlig och kan ge anledning till stor tveksamhet. Å ena sidan kan organisationsproblemet lösas så att instrumenten samlas i en gemensam maskincentral i kartverket, eller kan å andra sidan verksamheten ordnas i huvudsak efter nuvarande linjer, d. v. s. båda verken disponerar instrument för egna behov och ett intimt samarbete äger rum verken emellan. Starka skäl kan åberopas för båda lösningarna. Vid övervägande av dessa skäl har kommittén funnit att praktiska, på erfarenheten grundade hänsyn överväger för bibehållande tills vidare av den nuvarande ordningen. I alla händelser har en utredning om ett sammanförande av hela statsförvaltningens resurser på det fotogrammetriska området synts böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om en gemensam central endast för kartverket och lantmäteriet. På denna speciella punkt föreligger en reservation av två ledamöter i kommittén. För att framställningen av ekonomiska kartan skall påskyndas och underlättas, ger kommittén vissa rekommendationer beträffande på länslantmäterikontoren utförda utredningsarbeten och sammanställningskartor i syfte att detta material skall kunna utnyttjas av kartverket.

Lantmäteriet Lantmäteriväsendets — i första hand dess distriktsorganisations — kapacitet har under en lång följd av år icke motsvarat arbetsuppgifternas omfattning, vilket fått till följd att arbetsbalanserna och således även väntetiderna för den förrättnings- och uppdragssökande allmänheten genomsnittligt sett ständigt ökat. Detta förhållande har synts kommittén vara ett allvarligt problem, icke minst genom de ekonomiska konsekvenser långa väntetider kan få för bl. a. byggnadsverksamheten. Kommittén har därför ansett att lantmäteriet bör ges sådana resurser att en successiv sänkning av arbetsbalanserna till en rimlig nivå blir möjlig. Sammanlagt har för dessa ändamål en kapacitetsökning med 8 % beräknats erforderlig. Såvitt framkommit av i 3 kap. redovisade inventeringar föreligger för närvarande dessutom väsentligt ökade behov av insatser från lantmäteriet främst i fråga om fastighetsreglerings- och därmed sammanhängande eller motsvarande uppgifter beträffande fastighetsbeståndet inom skogsbruket och jordbruket. Även om endast de mest trängande åtgärdsbehoven för avhjälpande av strukturella brister i fastighetsindelningen skall kunna tillgodoses, erfordras en ökning av lantmäteriets kapacitet även för detta ändamål. Kommittén har emellertid bedömt att resurser härför nu bör tillmätas endast för de vid inventeringarna framkomna arbetsuppgifter, som inom de närmaste åren äger en dokumenterad aktualitet, medan organisationen sedermera bör anpassas efter en förväntad successiv ökning av denna verksamhet. Lantmäteriets ökade kapacitetsbehov bör i första hand tillgodoses genom rationalisering av verksamheten inom de nuvarande personella resursernas ram. Med stöd av egna utredningar samt undersökningar, som i samråd

295 med kommittén utförts av Statens organisationsnämnd vid lantmäteriets distriktsorganisation och av de båda verken i tekniska delfrågor, har kommittén funnit en sådan rationalisering möjlig i betydande utsträckning. Medlen härför är delegering av arbetsuppgifter från tjänstemän med högre till personal med lägre utbildning, ökad användning av matematikmaskiner för geodetiska, fotogrammetriska och fastighetstekniska beräkningar, utnyttjande av fotogrammetriska metoder och material, högre utrustningsstandard i allmänhet, arkiv- och annan service från länslantmäterikontoren, samt en rationell arbetsmetodik och förenkling av olika arbetsrutiner. En primär förutsättning för att avsedd effekt skall ernås är att större enheter än de nuvarande inom distriktsorganisationen bildas. En icke oväsentlig del av den rationalisering av verksamheten, som synes möjlig, kan ej ernås på en gång utan måste föregås av ett målmedvetet arbete på lång sikt. Resurser för detta ändamål bör därför finnas vid lantmäteristyrelsen. Genom lämnade förslag i här berörda avseenden har kommittén funnit att det ökade kapacitetsbehovet kan tillgodoses med nuvarande antal högskoleutbildade tjänstemän, medan en ökning av antalet mätningstekniker med 17 och av antalet befattningshavare i kontorstjänst med omkring 200 i förhållande till nuvarande personalramar i hela lantmäteriväsendet beräknats erforderlig. Det bör emellertid anmärkas att brist på utbildad personal av alla kategorier för närvarande föreligger, vilken brist huvudsakligen kompenserats genom extraanställning av kontorspersonal utan fackutbildning. I förhållande till vid årsskiftet 1958/59 tjänstgörande personal innebär förslaget därför en ökning av antalet lantmätare med omkring 20, av antalet mätningstekniker med omkring 60 och av kontorspersonalen med cirka 30 befattningshavare. Genom att man räknat med bättre utbildad personal förutsätter förslaget emellertid att en avsevärd kvalitativ förbättring beträffande denna sistnämnda personalkategori ernås. Vad beträffar organisationen för den centralt bedrivna verksamheten i lantmäteristyrelsen och i distriktsorganisationens centralkontor har kommittén föreslagit att centralkontorets nuvarande fastighetstekniska avdelning inordnas i styrelsen på grund av dess arbetsuppgifters starka anknytning till styrelsens verksamhet. Centralkontorets verksamhet i övrigt, som i större utsträckning har tyngdpunkten förlagd till den löpande produktionen, föreslås däremot alltjämt organiserat som ett fristående, distriktsorganisationen tillhörande organ under styrelsens ledning. Kommittén förordar att en särskild tjänst såsom chef för centralkontoret inrättas. Lantmäteristyrelsen föreslås liksom nu bli organiserad i fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå och en utredningsbyrå. Kommittén har emellertid understrukit att andra förutsättningar till följd av en ny lagstiftning och organisatoriska förändringar inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område kan göra en framtida, förnyad översyn av styrelsens organisation erforderlig. För rationaliserings- och andra organisationsfrågor bör administrativa

296 byråns för närvarande provisoriskt inrättade organisationssektion förstärkas. På grund av arbetsbelastningen har byrån därjämte ansetts böra erhålla viss personalökning. Landsbygdsbyrån förses enligt förslaget med en tredje sektion motsvarande centralkontorets fastighetstekniska avdelning, samt dessutom med viss ytterligare personal. Stadsbyrån har kommittén funnit böra ha oförändrad organisation med två sektioner. För utredningsbyrån slutligen föreslår kommittén inga andra förändringar än att en extra byrådirektörstjänst ombildas till extra ordinarie. En av de allra väsentligaste av kommitténs uppgifter har varit att åstadkomma en ändamålsenlig organisation för lantmäteriverksamheten i länen. Kommittén har här ansett det angeläget att tillgodose de krav, som betingas av verksamhetens lokala anknytning till kommunerna och behovet av specialisering med hänsyn till fastighetsreglerings- och motsvarande verksamhet samt andra speciella uppgifter, samtidigt som det starkt framträdande behovet av större enheter, av samordning av resurser i övrigt och av större smidighet i administrationen så långt möjligt blir uppfyllt. På grund av överlantmätarens och förrättningsmännens skilda rättsliga uppgifter i det judiciella förrättningsförfarandet blir lantmäteristatens organisation uppbyggd med överlantmätare och länslantmäterikontor i residensstäderna samt vid sidan härav av en förrättningsorganisation — distriktsorganisationen. Den senares lokala utspridning och uppdelning på flera enheter i de flesta länen gör en sådan åtskillnad befogad även med hänsyn till organisationen inom länsförvaltningen i övrigt och till andra organisatoriska synpunkter. Kommittén har bedömt avgörande skäl alltjämt finnas för en indelning av riket i lantmäteridistrikt. Distrikten, som förestås av distriktslantmätare, föreslås till sin omfattning liksom nu skola bestämmas av Kungl. Maj :t. Av skäl som förut nämnts har en minskning av distriktens antal befunnits nödvändig. På grund härav är en översyn även av stationeringsorterna erforderlig. Vid distriktsindelningen blir det ej möjligt eller lämpligt att, som i nuvarande organisation eftersträvats, göra distrikten likvärdiga med avseende på arbetsmängden. Olika lokala skäl talar i stället för att andra faktorer får bli bestämmande. Kommittén föreslår att antalet distrikt minskas från nuvarande 148 till 110 och antalet stationeringsorter från 111 till 94. Vid sidan av lantmäteridistrikten föreslår kommittén att för speciella uppgifter, som av olika orsaker ej lämpligen låter sig inordnas i distriktens verksamhet, särskilda specialorganisationer inrättas. Dessa organisationer blir av två olika slag. Viktigast har synts vara att erhålla effektiva organisationer för större fastighetsregleringar och andra uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område. I län där denna verksamhet har stor omfattning föreslår kommittén att fastighetsregleringsorganisationer inrättas. Enheternas arbetsområden kan vara ett län, del av län,

297 flera län eller delar därav. I vissa län synes denna verksamhet däremot av organisatoriska orsaker få omhänderhavas på lantmäteridistrikten. För att tillgodose behovet av tillräcklig elasticitet i organsationen med hänsyn till de växlande förhållandena i olika län vid skilda tidpunkter har det ansetts böra tillkomma lantmäteristyrelsen att inom ramen för den inriktning av verksamheten som statsmakterna förutsatt bestämma fördelningen mellan länen, stationeringsorter, verksamhetsområden och arbetsuppgifternas närmare avgränsning för organisationsenheterna. Inom länet torde beslut angående verksamhetsområdena och arbetsuppgifter kunna delegeras till överlantmätaren. Nuvarande skiftesorganisationer i Dalarna har föreslagits bli inordnade i den för här berörda uppgifter föreslagna organisationen. Antalet fastighetsregleringsorganisationer blir enligt förslaget 22. Förutom fastighetsregleringsorganisationerna föreslår kommittén att vid behov även andra specialorganisationer temporärt bör kunna inrättas av lantmäteristyrelsen. Viss restriktivitet har emellertid härvid ansetts böra iakttagas. Det nu aktuella behovet av enheter av detta slag har beräknats vara sju stycken. Enheter av typ förfogandeorganisationer med huvudsaklig uppgift att avlasta arbetstyngda distrikt med i princip alla förekommande göromål har kommittén ansett icke längre böra inrättas. Sammanlagda antalet specialorganisationer har således bedömts för närvarande böra vara 29. Den 1 juli 1959 var sammanlagda antalet skiftes- och förfogandeorganisationer 34. För att bl. a. befrämja organisationens effektivitet och anpassbarhet efter växlande förhållanden samt smidighet i administrationen föreslår kommittén olika åtgärder. Bland dessa kan nämnas förslagen om delegering till överlantmätaren av vissa administrativa frågor, som nu ankommer på lantmäteristyrelsen, om friare arbetsfördelning mellan länskontor och distriktsorganisation, om gemensamma lokaler för lantmäteristatens enheter på samma ort samt om samverkan mellan olika enheter. Vad gäller överlantmätarnas och länskontorens verksamhet har kommittén ansett att stor vikt bör läggas vid överlantmätarens ledande, samordnande och stödjande uppgifter på det administrativa planet beträffande lantmäteriverksamheten inom länet. Överlantmätaren bör således leda och aktivt ta del i förberedande översiktliga planeringar såväl inom fastighetsreglerings- som övrig verksamhet samt även i övrigt medverka i arbetsorganisatoriska frågor och metodspörsmål. En väsentlig utvidgning av länskontorens serviceverksamhet beträffande arkivutredningar och olika tekniska göromål föreslås därjämte. Bl. a. bör i vissa fall olika specialister k u n n a placeras vid länskontoren för att biträda distriktsorganisation i dess verksamhet. Beträffande länskontorens personal föreslås förutom personalförstärkningar för de vidgade serviceuppgifterna och för vissa eftersatta, angelägna

298 arbeten att de 11 tjänsterna såsom kontorslantmätare indrages och att i stället antalet biträdande överlantmätare ökas med 7 till 17. Detta förslag avses emellertid ej inverka på det sammanlagda antalet tjänstgörande lantmätare vid länskontoren. Bland åtgärder som bör övervägas för att bemästra lantmäteriets arbetssituation har en begränsning av distriktsorganisationens tjänsteåligganden ansetts icke kunna uteslutas. Såvitt kommittén kunnat bedöma, är emellertid möjligheterna härtill för närvarande små. Kommittén har dock lämnat förslag till ändringar i bestämmelsernas utformning i syfte att underlätta överlåtande av vissa förrättningar och uppdrag till kommunal eller privat verksamhet. Möjligheterna att överlåta arbetsuppgifter från högre till lägre utbildade tjänstemän har ägnats ingående studier såväl av kommittén som av Statens organisationsnämnd och av lantmäteristyrelsen vid av styrelsen igångsatt försöksorganisation i Hudiksvall. Det material, som härvid framkommit, synes visa att det är möjligt att från lantmätare till mätningstekniker och kontorspersonal överlåta ytterligare tekniska och administrativa m. fl. göromål. Likaså har det bedömts angeläget att i relativt stor utsträckning från mätningstekniker till kontorspersonal överlåta kartkonstruktions- och andra karteringsarbeten samt beräkningsuppgifter. Till erfarna och även i övrigt särskilt kvalificerade mätningstekniker har självständig förrättningsberedning och handläggning på eget ansvar av uppdrag av teknisk art därjämte bedömts kunna överlåtas. En förbättring av utrustningsstandarden har ansetts vara ett av de medel, som bör användas för höjning av lantmäteriets kapacitet och effektivitet. Kommitténs majoritet föreslår bland annat en ökning av den fotogrammetriska instrumentkapaciteten med ett större och ett medelstort stereoinstrument. Inköp av egen matematikmaskinutrustning har ifrågasatts. Kommittén har emellertid ansett att ytterligare erfarenheter bör avvaktas innan en sådan investering göres och föreslår att tills vidare maskinbehovet tillgodoses genom förhyrd maskintid vid befintliga beräkningscentraler. Distriktsorganisationens personalbehov har beräknats väsentligen kunna tillgodoses genom förstärkning i förhållande till personalramarna av utbildad kontorspersonal, vilken i stor utsträckning kommer att ersätta nu extraanställd arbetskraft utan egentlig fackutbildning. På grund av den föreslagna utvidgningen av enheternas storlek och med hänsyn till personalsynpunkter har kommittén föreslagit att förutom distriktslantmätaretjänsterna även vissa andra lantmätare- samt mätningsteknikertjänster inrättas, vilka enligt föreskrift av Kungl. Maj :t skall anknytas till viss stationeringsort. Det har synts angeläget att i samband med omorganisationen även en översyn av lantmäteritaxan sker. De av kommittén i denna del lämnade förslagen innebär bland annat att för olika delar av lantmäteriverksam-

299 heten den statliga subventioneringen minskas med cirka 10—15 procent av de beräknade självkostnaderna. Härvid skall emellertid beaktas, att till följd av föreslagna rationaliseringsåtgärder den reella taxehöjningen i förhållande till nu gällande bestämmelser blir mindre. Förslag har härjämte lämnats om att beräknad tid för rådgivnings- och serviceverksamhet, i motsats till vad nu sker, skall inräknas i den tid för vilken ersättning i princip skall utgå, vilket även kominer att medföra viss minskning av subventioneringen. Vad beträffar taxans tekniska konstruktion har kommittén, för att bland annat bättre överblick skall erhållas över verkliga kostnader och subventioner, föreslagit att i stället för en taxa med direktsubventionerade taxebelopp en i princip osubventionerad taxa kompletterad med generella nedsättningsregler införes. Kommitténs organisationsförslag har uppskattats ge en rationaliseringseffekt motsvarande cirka 5 procent av distriktsorganisationens självkostnader, vilket vid oförändrad arbetsvolym motsvarar cirka 1,5 miljoner kronor årligen. Till följd av lantmäteriverksamhetens väsentligt ökade omfattning har emellertid organisationsförslaget, fullt genomfört, beräknats medföra behov av ökade anslag till lantmäteriväsendet med omkring 4 miljoner kronor, varav på lantmäteristyrelsen belöper omkring 0,5 miljoner och på lantmäteristaten cirka 3,5 miljoner kronor. Den beräknade produktionsökningen jämte kommitténs taxeförslag kan dock även uppskattas medföra ökade inkomster för statsverket av storleksordningen 6 miljoner kronor per år, varför statsverkets nettoutgifter torde kunna sänkas avsevärt. I fråga om vissa organisationsspörsmål har särskilt yttrande avgivits av experterna Arnberg och Lodmark. Kartverket Kommittén har icke i detalj granskat verksamheten vid kartverket för att på grundval härav framlägga förslag om hur verkets organisation närmare bör utformas utan utgått från att den av Statens organisationsnämnd bedrivna undersökningen av kartverket skall fortsättas. Resultatet av denna undersökning torde successivt böra beaktas i samband med behandlingen av kartverkets anslagsäskanden. Kommittén har likaledes utgått från att frågan om storleken av de resurser, som bör ställas till förfogande för de allmänna kartarbetena, kominer att lösas i annat sammanhang men starkt understrukit nödvändigheten av att moderna och aktuella ekonomiska och topografiska kartor inom rimlig tid kommer att finnas tillgängliga över större delen av landet och särskilt över sådana områden, där åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering förväntas i större omfattning. Kommittén har upptagit de ursprungligen av 1953 års fotogrammetriutredning i dess betänkande »Flygfotogrammetrisk verksamhet» (SOU 1955: 26) framlagda förslagen om affärsmässig organisation för kartverkets

300 fotogrammetriska verksamhet samt om regelbundet upprepad nyfotografering, s. k. omdrevsfotografering, av landet. Kommittén har biträtt fotogrammetriutredningens allmänna målsättning men med bl. a. ledning av remissbehandlingen av fotogrammetriutredningens betänkande överarbetat förslaget om den affärsmässiga organisationen. För den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket föreslås sålunda en redovisningsform, som överensstämmer med de synpunkter, som anförts av statskontoret och riksräkenskapsverket vid förenämnda remissbehandling och som i övrigt i möjligaste mån tillgodoser kravet på handlingsfrihet och affärsmässighet för en teknisk verksamhet i stark utveckling. Kostnaderna för den fotogrammetriska verksamhet, som erfordras för de allmänna kartarbetena, föreslås fortfarande finansierad över kartverkets nuvarande anslag. Dessa medel bör emellertid omföras till ett nytt förslagsanslag för att tillsammans med å anslaget upptaget belopp för beställningsverksamhet bestrida kostnaderna för hela den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket. Härigenom erhålles samma redovisningssystem för hela denna verksamhet. De olika anslagsposterna inom det nya förslagsanslaget bör icke bindas i förhållande till varandra. På detta sätt ernås viss möjlighet att smidigt anpassa driften efter efterfrågan på material och efter den tekniska utvecklingen. Omfattningen av verksamheten blir sålunda reglerad dels av storleken av de belopp, som kan överföras från anslagen till den allmänna kartverksamheten, dels av inkomsterna från beställningsverksamheten. Av de senare skall dock en viss procent, motsvarande kostnader för pensioner och övriga dolda kostnader, som bestrides på annat sätt än över kartverkets anslag, avdragas, varefter belopp motsvarande återstoden av inkomsterna får utnyttjas för finansiering av beställningsverksamheten. Alla löpande inkomster av beställningsverksamheten skall, eftersom denna verksamhet finansieras under förslagsanslaget, inlevereras till statsverket på kartverkets inkomsttitel. Anslaget bör även användas för den geodetiska beställningsverksamhet, som kan komma ifråga vid kartverket. Enligt erfarenheterna från senare år är kartverkets nuvarande tekniska kapacitet tillräcklig för att genomföra en kontinuerlig omfotografering av Sverige med genomsnittligt 10 års intervall. Ett genomförande av den föreslagna affärsmässiga driftsformen skulle ytterligare underlätta en sådan uppläggning av flygfotograferingsverksamheten. Kommittén föreslår därför att kartverket erhåller uppdraget att organisera flygfotograferingen enligt dessa riktlinjer i den omfattning tillgängliga resurser medgiver. Kommittén har slutligen framlagt vissa förslag rörande samverkan mellan kartproducenter och kartkonsumenter och i samband härmed anfört vissa synpunkter på inrättandet av en kartkommission som ersättning för den nuvarande kartverkskommissionen.

R e s e r v a t i o n a v l e d a m ö t e r n a L i n d b e r g s o n och L u n d g r e n

Enligt direktiven för utredningen har kommittén primärt haft att pröva lämpligheten av en sammanslagning av lantmäteriväsendet och kartverket. Kommittén har varit enig om att på anförda skäl icke rekommendera en sådan åtgärd. I detta läge har enligt direktiven till behandling upptagits frågan om hur en samverkan mellan de båda verken fortsättningsvis bör utformas. Utredningen skulle i detta hänseende bl. a. inriktas på att inom de för myndigheterna gemensamma arbetsområdena åstadkomma de ur kostnadssynpunkt lämpligaste lösningarna, oavsett vilken myndighet som för närvarande handhar arbetsuppgifterna. I fråga om de geodetiska arbetena samt arbetet med framställningen av den ekonomiska kartan har kommittén enats om vissa rekommendationer till åtgärder ägnade att ytterligare förbättra den samverkan, som redan sker mellan de båda myndigheterna. I fråga om de fotogrammetriska bearbetningsuppgifterna åter har kommitténs majoritet slutligen stannat för att bibehålla tills vidare den nuvarande ordningen. På denna punkt hysa vi en avvikande uppfattning och anse på i det följande angivna skäl att en gemensam central för fotogrammetriska instrument bör inrättas. 1 detta sammanhang vill vi särskilt erinra om, att riksdagen så sent som i år uttalat ett uttryckligt önskemål om en intimare samverkan mellan bl. a. lantmäteriet och kartverket i framtiden, när det gäller nyttiggörandet av den fotogrammetriska teknikens möjligheter för strukturrationaliseringen (prop, nr 148/1959, s. 245). 1 samband med anskaffningen av ett större stereoinstrument för centralkontoret har riksdagen vidare förklarat att instrumentet i fråga ej bör användas enbart i lantmäteriets egen fotogrammetriska verksamhet utan, efter vederbörligt samråd, även utnyttjas för lantbruksnämndernas och rikets allmänna kartverks räkning i den utsträckning dessa myndigheter skäligen kan anses ha behov därav. (Statsverkspropositionen, bil. 11, s. 406). Motiven för vårt ställningstagande är följande. Den snabba tekniska utvecklingen inom fotogrammetrien kommer säkerligen framdeles att fortgå i samma tempo som under de senare åren. Erhåller lantmäteriet och kartverket goda resurser på detta område samt möjlighet att underhålla och modernisera dessa både i fråga om kvalitet och kapacitet torde betydande rationaliseringsvinster vara möjliga både inom

302 verkens egna arbetsområden och inom statsförvaltningen i övrigt, där behov av fotogrammetrisk service finnes. Skall kravet på hög kvalitet och god ekonomi kunna upprätthållas erfordras successivt förhållandevis stora investeringar i utrustning. Anledning finnes nämligen att räkna med att åtminstone vissa typer av instrument åldras relativt hastigt, dock icke genom mekanisk förslitning utan på grund av den snabba utvecklingen. Avskrivningstiderna får sålunda beräknas vara förhållandevis korta. För att hålla kostnaderna på en rimlig nivå måste därför sådana anordningar vidtagas, att instrumenten kan utnyttjas intensivt under den tid de är moderna. Då den nuvarande kapaciteten visat sig otillräcklig för statsverkets samlade behov och kraven på instrumenttid — såvitt nu förutses — successivt kommer att öka, lärer detta förhållande endast kunna bemästras genom att sådana organisatoriska åtgärder vidtagas, att instrumentens dagliga användningstid utsträckes förslagsvis genom att de betjänas i två skift. Möjligheterna till ett intensivt kontinuerligt utnyttjande av maskinkapitalet blir bättre, om de koncentreras till ett ställe. Det bör även observeras, att en sådan koncentration kan förbättra ekonomin i driften genom att den ger tillräckligt underlag för att anskaffa specialinstrument av olika slag, som annars ej bli ekonomiskt motiverade. Som exempel kan nämnas en precisionskomparator med en anskaffningskostnad av 330 000 kronor eller en nyligen framkommen koordinatograf, som automatiskt konstruerar koordinater från de remsor, som produceras i stereoinstrumenten eller matematikmaskinerna. Delvis kan behovet av stereoinstrument för statsförvaltningen täckas genom att utnyttja de privata fotogrammetriska byråer, som vuxit fram under de senare åren. De privata organisationernas tillkomst påverkar otvivelaktigt driften inom den motsvarande statliga verksamheten genom den konkurrens som härigenom uppkommit i fråga om vissa slag av arbeten. Konkurrensen bör emellertid medföra positiva verkningar även för den statliga verksamheten därigenom att den framtvingar en oavlåtlig uppmärksamhet på den statliga organisationens produktionskostnader. Det måste emellertid tillses att den verksamhet, som staten måste uppehålla inom detta område, organiseras så att den får möjlighet att hävda sig väl. Detta är ett starkt argument för en koncentration av tillgängliga instrumentresurser till ett ställe, där organisationen så utformas att den kan arbeta under affärsmässiga former. Det förslag som kommittén framlägger i kap. 10 till ändrad organisationsform för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket torde tillgodose önskemålen om affärsmässighet. Såsom kommittén framhållit kommer kartläggning m. m. för större fastighetsregleringar och liknande åtgärder i samband med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering att bli en växande och med tiden helt dominerande uppgift inom lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet. Metodiken vid fastighetsregleringarna är visserligen icke ännu helt klarlagd men

303 vissa karakteristiska drag torde dock kunna urskiljas redan nu. Bland annat blir det svårt att i den fotogrammetriska bearbetningen undvika systematiska årstidsbelastningar sammanhängande med att fältarbetstiden i stor utsträckning bestämmer rytmen på bearbetningssidan. Man har anledning att räkna med toppbelastning i fotogrammetrisk bearbetning under vinterhalvåret. I en organisation, som väsentligen är uppbyggd för denna enhetliga typ av arbete, kommer det därför alltid att vara svårt att uppnå den jämna och höga utnyttjandegrad, som, enligt vad inledningsvis framhållits, i och för sig är eftersträvansvärd med hänsyn till de stora kapitalinvesteringarna och de korta amorteringsperioderna för instrumenten. Lantmäteriets behov tillgodoses därför bäst med en under året varierande instrumentvolym. En annan fråga av stor betydelse i detta sammanhang är bedömningen av vilka instrumenttyper, som lantmäteriet på lång sikt behöver. Metodstudierna ha hittills främst koncentrerats till utnyttjande av precisionsinstrument av första eller andra ordningen. Det är emellertid sannolikt att i framtiden även instrument av mellantyp — exempelvis Balplex — kan visa sig användbara för många typer av arbeten. Hela serien instrument, från det enklaste till det noggrannaste, bör stå till förfogande för att differentiera metodiken efter de skiftande ändamålen. På grund av det nu sagda bör sålunda eftersträvas att bereda lantmäteriet tillgång till en fotogrammetrisk bearbetningskapacitet, som kan varieras både mellan olika årstider och från ett år till ett annat, och som innebär möjligheter till val mellan hela registret av bearbetningsmetoder och instrument. Då man söker tillgodose dessa önskemål bör uppmärksammas, att kartverket i högre grad än någon annan organisation i landet har tillgång till arbetsuppgifter, som kunna användas i säsongutjämnande syfte. Vidare har kartverket redan nu landets största utrustning av fotogrammetriska instrument, inneslutande bl. a. en stor Balplex-anläggning^ vars kapacitet lätt kan utbyggas till relativt små kostnader. Metodiken vid de framtida fastighetsregleringarna kan som nämnts ännu icke i detalj överblickas. Kommer regleringar att bli aktuella över stora områden bör väsentliga fördelar vinnas, om framställningen av de för regleringarna nödvändiga kartorna samordnas med eller anslutas till framställningen av ekonomiska kartan, där detta är möjligt. Denna samordning är av sådan art att den knappast kan regleras genom allmänna föreskrifter utan den måste organiseras vid den fortlöpande planläggningen av arbetena genom dagligt intimt samarbete mellan lantmäteriets och kartverkets experter. Det bör även observeras, att lokalfrågorna för närvarande är otillfredsställande för både kartverkets fotogrammetriska verksamhet och centralkontoret. Det torde vara nödvändigt att inom kort anskaffa nya lokaler för båda organisationerna. På anförda skäl framstår en lokal samordning av

lenna verksamhet vid kartverket och lantmäteriet såsom under alla förhållanden eftersträvansvärd. De anförda omständigheterna talar med skärpa för att en gemensam maskincentral upprättas, förlagd till kartverket. Vid en sådan lösning bör emellertid uppmärksammas det utomordentligt nära sammanhang, som finnes mellan de fotogrammetriska bearbetningsmomenten i exempelvis en fastighetsreglering och de av förrättningsmannen direkt ledda åtgärderna såväl före som efter den fotogrammetriska bearbetningen. Ansvaret för de olika delåtgärderna måste i möjligaste mån hållas obrutet. Det kan därför vara lämpligt — i vart fall innan metodiken renodlats till rutiner — att lantmäteriet både i fråga om arbetsledning och operatörarbete behåller en direkt kontroll av viss del av den fotogrammetriska bearbetningen, även om denna sker i en gemensam maskincentral. I den mån det successivl utvecklas rent rutinmässiga metoder för vissa fotogrammetriska arbeten, där alltså arbetets kvalitet och omfattning helt täcks av fastställda specifikationer, bör emellertid ett rent beställningsförfarande hos maskincentralen komma ifråga. Av det nu anförda har vi dragit den slutsatsen att lantmäteriets behov bäst tillgodoses genom den anordningen att lantmäteriet till beräknat självkostnadspris hyr erforderlig instrumentkapacitet i en till kartverket förlagd, allsidigt utbyggd maskincentral. Förhyrningen kan — efter lantmäteriets eget bedömande — avse antingen enbart instrumenttid eller tid för såväl instrument som operatör. Arbeten, vilka lantmäteriet icke anser sig ha anledning att i detalj följa kan utföras som rena beställningsuppdrag. För att trygga en smidig och snabb service gentemot förrättningsmännen torde lantmäteriet redan från starten böra heltidsförhyra en instrumentkapacitet motsvarande minimibehovet. Den nyligen försöksvis genomförda omorganisationen av kartverkets fotogrammetriska verksamhet synes erbjuda särskilt gynnsamma utgångspunkter för den skisserade lösningen. Det torde sålunda kunna bli en rutinuppgift för den nya planeringsavdelningen inom kartverkets fotogrammetriska byrå att på såväl längre som kortare sikt inplanera erforderligt utrymme för lantmäteriets verksamhet i kartverkets instrumentpark. Genom den affärsmässiga organisation för kartverkets fotogrammetriska byrå, som kommittén föreslagit, synes även lantmäteriets önskemål om tillräckligt utrymme under expanderande förhållanden vara lättare att tillgodose än i centralkontorets nuvarande bundna förvaltningsform. Det torde för övrigt vara en tillräcklig garanti för en riktig avvägning av de fotogrammetriska insatserna mellan lantmäteriets och kartverkets arbetsområden att avgörandena härvidlag alltid ytterst tillkommer Kungl. Maj :t. Statsmakterna kan exempelvis vid prövningen av kartverkets investeringsförslag ange de allmänna prioritetsgrunderna för arbetena för jordbrukets

305 och skogsbrukets rationalisering i förhållande till övriga beställningsarbeten eller kartverkets egna arbeten. Icke minst synes det oss som om den föreslagna anordningen skulle innebära fördelar för det pågående utvecklingsarbetet inom lantmäteriet och kartverket. Lantmäteriets experter skulle i den föreslagna organisationen få tillfälle till daglig, direkt kontakt med den expertis inom kartverket, som sysslar med flygfotografering och laboratoriearbeten. Kartverkets serviceuppgifter gentemot lantmäteriet bör även verksamt underlättas genom ett sådant direkt samarbete. Även tillgången till kartverkets bildarkiv, stråköversikter, geodetiska arkiv m. m. är av stort praktiskt värde för centralkontorets tjänstemän, liksom även kontakten med skogsbrukets försörjning med fotogrammetriskt material, som nu har sin tyngdpunkt i kartverket. En samordning måste även verka gynnsamt ur kostnadssynpunkt i fråga om åtskilliga tekniska och administrativa rutiner, exempelvis i fråga om instrumentparkens löpande tillsyn och justering och planeringsapparatens tekniska utformning. Den föreslagna lösningen av den fotogrammetriska organisationen kommer enligt vår mening att inrymma större möjligheter än kommittéförslaget till allsidig och snabb service beträffande fotogrammetriskt material och följaktligen bättre än detta förslag befrämja den av statsmakterna beslutade rationaliseringen inom jordbruk och skogsbruk. Vi föreslå sålunda att statsmakterna nu fatta principbeslut om upprättandet av en till kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument och att de fotogrammetriska bearbetningsinstrumenten i distriktsorganisalionens centralkontor överföras till den nya maskincentralen vid en tidp u n k t då lämpliga förutsättningar i fråga om lokaler m. m. föreligga. Som en följd härav äro vi icke beredda biträda kommitténs förslag till investeringar i centralkontorets maskinpark. Lantmäteriet bör i stället under lämpligt anslag disponera erforderliga medel för förhyrning av instrument och ersättning för beställningsarbelen. Den önskvärda kapacitetsökningen i fråga om stereoinstrument bör i första hand erhållas genom att tvåskiftsarbete successivt införes.

2 0 — 906323

Särskilt yttrande a v experterna Arnberg och Lodmark

Det förhållandet att 1954 års fastighetsbildningskommitté icke är färdig med sitt arbete, och att proposition ännu icke framlagts rörande 1951 års byggnadsutrednings betänkande med förslag till förenklad byggnadslagstiftning, h a r otvivelaktigt inneburit svårigheter för 1956 års lantmäterikommitté. Det vill dock synas som om kommittén under möjligt hänsynstagande till dels pågående lagstiftning på fastighetsbildningens område dels det av 1951 års byggnadsutredning framlagda förslaget dels ock 1959 års riksdagsbeslut rörande inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering med bibehållandet av en fast distriktsindelning och inrättandet av specialorganisationer sökt tillskapa en elastisk organisation, avsedd att successivt kunna anpassas till variationer i arbetsbelastningen och ändrade arbetsuppgifter. I enlighet härmed har kommittén för åstadkommande av större och arbetsdugligare enheter och för frigörande av personal för specialorganisationer bl. a. föreslagit en avsevärd nedskärning av nuvarande antal distrikt. Med hänsyn till den kännedom vi ha om den praktiska lantmäteriverksamheten i landet och de lokala faktorer inom länen, som i detta sammanhang enligt vår mening bör vinna beaktande, få vi beträffande förslaget i vad det avser distrikt och specialorganisationer i nedan angivna län anmäla följande avvikande mening. Stockholms län. Länet bör vara indelat i åtta distrikt och två specialorganisationer, en för planläggningsuppgifter och en för vägförrättningar. Södermanlands län. Skall länet enligt kommittéförslaget omfatta endast två distrikt bör länet förses med egen fastighetsregleringsorganisation. Östergötlands län. Med hänsyn till redan nu förekommande arbetsuppgifter bör länet erhålla särskild specialorganisation. Jönköpings län. Reducerade antalet distrikt enligt kommittéförslaget och redan nu erforderlig och planerad specialorganisation för skiftesverksamhet gör, att länet bör förses med egen fastighetsregleringsorganisation. Kronobergs län. Länet bör vara indelat i fyra distrikt, varav tre i Växjö och ett i Ljungby. Dessutom bör länet ha egen fastighetsregleringsorganisation. En sådan är redan nu inrättad. Gotlands län. Länet bör vara indelat i två distrikt. Hallands län. Förutom föreslagna tre distrikt synes länet med hänsyn till

307 nuvarande arbetsuppgifter böra få bibehålla den specialorganisation, som redan finns. Värmlands län. På grund av redan nu befintligt behov av fastighetsregleringar och annan specialverksamhet bör i länet finnas två fastighetsregleringsorganisationer och en annan specialorganisation. Örebro län. Indragningen av Nora-distriktet synes med hänsyn till verksamhetens omfattning och lokala faktorer icke böra ske. Kopparbergs län. Länet bör vara indelat i nio distrikt, åtta fastighetsregleringsorganisationer och en specialorganisation. Gävleborgs län. I såväl Gävle som Hudiksvall bör finnas två distrikt. Dessutom bör som kommittén föreslagit finnas två fastighetsregleringsorganisationer. Beträffande Kristianstads och Älvsborgs län vill vi starkt ifrågasätta om kommitténs nedskärning av antalet distrikt icke är för kraftig, och omedelbart kommer att leda till framställningar från kommunalt håll om utökning av antalet organisationsenheter. Som sammanfattning av ovanstående vill vi alltså föreslå att riket indelas i minst 118 lantmäteridistrikt i stället för 110 som kommittén föreslagit, och att vid sidan av distrikten inrättas 27 i stället för 22 fastighetsregleringsorganisationer för den egentliga fastighetsregleringsverksamheten och i övrigt 9 i stället för 7 specialorganisationer för fastighetsregleringar i samband med vägbyggen o. d. och andra specialuppgifter. Kommittén har framhållit, att fastighetsreglerings- och andra specialorganisationer av organisatoriska skäl måste göras relativt stora. Vi äro inte helt övertygade om att detta alltid är riktigt. Varierande arbetsuppgifter och olikhet i metodik kunna enligt vår mening ge anledning till relativt starkt differentierade enheter utan att kravet på effektivitet eftersattes. I betänkandet har redogjorts för fastighetsregleringsorganisationernas varierande arbete. Det framgår även, att dessas och övriga specialorganisationers uppgifter ofta kunna bli ungefär desamma. Det är nämnt att cheferna för fastighetsregleringsorganisationerna på grund av höga kvalifikationer synes berättigade till tjänster som är att betrakta såsom sluttjänster inom distriktsorganisationen. Vi anse att dessa böra tillhöra de högst kvalificerade sluttjänsterna inom denna organisation. Enligt vår mening bör även cheferna för övriga specialorganisationer med hänsyn till att dessa måste uppfylla lika höga kvalifikationer vara berättigade till samma sluttjänster. I betänkandet föreslår kommittén inrättandet av 45 fasta biträdande distriktslantmätaretjänster. Inom kommittén har, såvitt vi känna till, organisationsförslaget utarbetats med tanke på att det som regel inom en var av de förstorade enheterna borde finnas en biträdande distriktslantmätare. Vi förutsätta därför, att kommittéförslaget i denna del överensstämmer med den av oss här uttalade uppfattningen. 2 0 * — 9 0 6 323

308 Beträffande personalberäkningarna i övrigt synes förslaget grunda sig på förutsättningar, om vilka man har anledning antaga att viss osäkerhet kan råda. På grund av de arbetsuppgifter, som nu förutses, kan nämligen med fog befaras, att personalen vid organisationsförslagets genomförande blir otillräcklig. Slutligen men icke minst viktigt torde vara att en övergång från nuvarande organisation till en ny, i likhet med vad kommittén föreslagit, sker så smidigt som möjligt under största möjliga hänsynstagande till alla personalgruppers berättigade intressen.

TABELLBILAGOR

310 Tabell 1. Verksamheten

inom

lantmäteriek

Sammanställning av vissa uppgifter rörar Verkamhet med undantag fö Avslutade förrättningar

Laga skiften

Antal förrättningar

År

An- I ägoAnFör tal An- Skif- tal utbyte jordför- ingåförtal tad bruksrätt- ägo- areal; rätt- ende eller ning- lotter hektar ning- areal; ar hektar skogsar bruksändamål 1

1948 1949 1950 1951 1952

129 238 209 239 232

1953 1954 1955 1956 1957

215 174 171 154 168

1 Inlösningsförrättningar

Avstyckningar

Ägoutbyten

övriga

AnAnAn- tal tal förtal övgräns- rättriga Arebe- ning- förAv- Anal, Anstäm- ar rättstyck- tal som Antal förtal ning- angå- ningad ägo- areal; rätt- ägo- inar ende ar lotter hekt- ning- lotter löses; väg hektar ar ar

674 715 911 987 871 1 098 937 1 064 1 065 1 027

208 292 259 260 325

17 361 20 014 19 814 17 24c 16 826

995 1 042 822 956 834 946 774 953 855 979

439 604 661 654 659

17 84S 18 54C 18 03f 16 50C 17 55£

467 12 839 349 865 21 187 522 793 33 277 579 1 460 21 929 442 790 19 548 450

14 6241 18 168 29 141 662 865 841 986 15 348 20 705 33 860 730 1 388 1 048 15125 20 466 32 156 625 1 513 970 12 700 18 128 25 730 631 925 12 281 17 440 33 735 523 1 029

761 853 741 786 619

543 747 636 559 491

1 021 16 955 424 789 35 365 517 583 20 796 620 556 11331 516 692 42 011 553

3 180 18 550 50 902 2 452 77 474

19 693 36 351 447 20 828 29 861 429 20 769 41 259 509 19 348 32 852 322 22 376 30 126 288

570 508 725 586 391

367 313 306 203 215

712 13 575 710 14 328 754 13 540 710 12 417 701 13 356

10 Summa avslutade förrättningar; antal

15 I statistiken för år 1948 har avstyckningarna uppdelats efter areal och ej efter ändamål. Uppgiften avse därför samtliga avstyckningar.

distriktsorganisation

åren 1948—1957

äe avslutade förrättningar och uppdrag Verksamhet i städer Avslutade uppdrag och vissa samGrundkartor TotalStads- eller hällen för stads- eller övriga Ägosumma Summa byggnadsm. m. Antalet byggnadsuppdrag mätningar avslutaplaner Summa inställ- avslutaplaner de, inde, inavslutada och ställda ställda Sum- de för- återoch återoch återma av- rättkallade kallade kallade sluta- ningar Under förrättförrättförrättoch de Kartåret avningar ningar ningar uppuppPlaneller KartKartslutade och uppoch Antal lagd Antal lagd Antal lagd Antal plan- drag; drag; och upp uppdrag; förrättupp- areal; uppupp- areal; upp- lagd drag antal antal areal; ningar, drag drag hektar drag drag drag antal hektar areal; hektar antal hektar

täder och vissa samhällen

389 6 780 649 10 165 1 193 10 862 1 759 10 004 243 10 778

24 141 30 179 30 676 27 247 27 606

4 815 3 394 3 337 3 310 3 445

28 956 33 573 34 013 30 557 31 051

3 499 3 423

34 056 34 474

597 12 442 1 958 11418 2 496 13 767 2 947 14 888 2 613 14 499 7 036 15 695 3 300 14 512 5 744 15 598 2 618 14 917 19 351 15 994

30 291 33 428 33 730 32 098 33 553

3 676 3 660 3 847 3 965 4 038

33 967 37 088 37 577 36 063 37 591

3 687 5 436 4 795 4 629 5 405

37 654 42 524 42 372 40 692 42 996

1 289 67 2 311 144 2 290 252 3 063 267 1 585 285

2 846 6 517 13 903 13 484 14 220

44 60 71 88 96

144 363 466 952 1 529

5 831 9 126 9 799 9 069 9 845

13 897 3 743 4 376 4 635 2 835

13 634 14 284 15 760 12 455 12 237

157 196 213 225 230

838 835 740 580 552 562 609 607 504 515

305 316 376 357 332

312 Tabell 2. Kostnader för av lantmäteriets distriktsorganisaVerksamhet med undantag för städer och Kostnader för förrättningar; kronor Under året avslutade

Ar Laga skiften

1948 1949 1950 1951 1952

84 309 168 232 204 525 201 865 170 497

1953 1954 1955 1956 1957

190 321 182 460 197 459 150 679 177 434

Under året Förrättinställda Inlösningar övriga GränsbeA vsty ök- ningseller Ägoangå- förrättstämåterutbyten ningar förrättende ningar ningar kallade ningar väg

46 823 1 124 420 78 475 1 335 687 86 439 1 567 734 73 242 1 722 498 83 269 2 078 606

76 656 93 854 84 805 91 726 87 096

152 720 217 773 223 243 236 572 353 395

102 212 2 695 694 140 128 2 884 531 199 109 2 872 389 126 093 2 904 907 259 073 3 708 865

92 397 85 115 110 813 70 487 73 631

377 205 335 827 319 530 315 345 412 150

8 Summa

122 996 38 026 187 317 70 595 243 906 83 673 358 145 130 238 361 198 161 678

31 805 42 017 53 756 50 149 47 632

1 677 755 2 193 950 2 548 081 2 864 435 3 343 371

399 017 435 141 415 354 501 439 640 227

58 339

4 049 094 4 276 831 4 415 016 4 380 979 5 589 764

133 909 158 844 235 870 247 593 249 142

54 785 64 492 64 436 69 242

tion åren 1948—1957 avslutade förrättningar och uppdrag Verksamhet i städer och vissa samhällen

vissa samhällen m. m. Kostnader för uppdrag; kronor Under året avslutade

Ägomätningar

Grundkartor

Stadsoch övriga byggnads- uppdrag planer

Under året inställda eller återkallade

Summa

Summa kostnader Kostnader för förrätt- för under ningar och året avsluuppdrag; tade förkronor rättningar;

Totalsumma; kronor

kronor

72 346 104 033 93 462 111 371 124 340

111 585 291 357 855 156 1 103 943 1 254 665

10 600 19 760 24 868 65 262 86 677

223 343 394 003 479 832 571 439 688 900

364 1 417 14 229 2 601 2 701

418 238 810 570 1 467 547 1 854 616 2 157 283

2 095 993 3 004 520 4 015 628 4 719 051 5 500 654

446 313 536 054

5 165 364 6 036 708

322 571 222 299 169 547 164 680 170 714

1 408 236 1 621 495 1 852 991 1 664 372 1 617 930

180 012 253 174 291 372 363 933 345 988

842 074 987 531 1 015 505 1 215 355 1 226 772

1 673 3 952 4 281 6 649 5 747

2 754 566 3 088 451 3 333 696 3 414 989 3 367 151

6 803 660 7 365 282 7 748 712 7 795 968 8 956 915

674 161 975 207 909 446 931 355 1 192 536

7 477 821 8 340 489 8 658 158 8 727 323 10 149 451

314 Tabell 3. Kostnader i kronor per år för förrättningar Verksamhet m e d undantag för Förrättningar Under året avslutade

Län Laga Ägoutskiften byten

Avstyckningar

2 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings

10 161 3 596 2 866 4115 3 859

6 665 222 455 2 934 54 423 1 820 60 565 3 545 67 577 2 327 84 815

Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

10 963 2 685 1 251 7 435 7 895

Västernorrl. Jämtlands Västerbottens Norrbottens

22 043 5 701 14 489 34 273

4 Under året inInlösFörrättställda Summa nings- Gräns- ningar övriga förrätt- eller återförrätt- bestäm- angåningar ningar kallade ningar ende väg

1 094 1 160 491 2 174 381

13 699 4 410 5 322 6 778 7 420

19 107 6 969 10 950 13 263 24 133

2 613 1 772 1 943 4 135

5 591 495 1 547 1 551 1 706

281 385 75 759 85 504 102 122 128 776

2 779 7 744 2 809 1 122 6 432

3 105 58 851 1438 4 444 98 913 8 595 1 965 25 893 500 1 355 56 409 10 013 6 606 104 082 5 731

6 508 9 308 3 752 2 814 12 899

19 455 19 302 5 937 7 033 24 052

4 731 4 908 4 013 4 452 13 616

870 1 309 425 744 1 782

97 737 154 523 45 294 83 942 175 200

4 717 3 366

5 538 129 862 4 131 161 553

3 854 4 590

13 676 7 504

10 180 7 213

8 849 6 791

769 1 714

177 445 196 862

4 573 6 253 7 157

3 522 202 634 14 171 7 862 175 669 5 140 4 168 98 051 4 035 4 432 103 874 4 253 4 878 56 007 906 2 593 45 008 1 028 5 312 179 853 5 496 5 404 131 693 5 679 7 688 179 469 2 524 4 011 101 989 1 883 26 159 151 700 1 680 9 697 135 879 2 367

11 214 24 378 25 409

15 091 26 433 27 165

8 704 4 778 6 034

2 473 3 261 1 332

262 382 253 774 173 351

41 518 8 206 5 010 18 368 33 413

45 122 15 830 7 878 26 764 44 727

18 108 6 843 2 527 7 297 13 392

3 706 1 299 550 6 019 5 105

231 976 96 654 65 845 256 544 247 308

45 569 15 454 7 384 10 248

23 000 16 912 4 469 1 447

20 529 8 852 21 591 7 981

5 581 3 032 3 691 3 387

306 403 157 834 231 163 205 279

3 119

Hela riket 178 284 130 161 2 687 224| 89 183 | 340 261 | 422 432187 578

57 939 4 093 062

och uppdrag; medeltal länsvis för åren 1952—1956 städer och vissa samhällen m . m .

Verksamhet i städer och vissa samhällen

Uppdrag Under året avslutade Under året inStads- och ställda Summa byggnads- Övriga eller återuppdrag planer kallade

Ägomätningar

Grundkartor

6 071 1 921 1 034 6 982 3 951

87 961 61 851 43 368 84 316 44 406

43 308 1 933 1 565 4 033 1 575

74 537 6 498 15 505 15 135 16 036

3 231 2 620 2 103 1 159 5 187

40 154 83 352 15 960 16 947 66 071

2 548 14 822 3 687 148 2 469

22 444 5 276

45 913 84 644

7 766 6 055 6 615

Summa kostnader Totalför summa; Kostnader förrättkronor ningar och för under året uppdrag; avslutade förrättningar; kronor kronor

300 18 442 36

212 177 72 221 61 914 110 502 65 968

493 562 147 980 147 418 212 624 194 744

31 762 13 574 22 205 18 984 21 137

525 324 161 554 169 623 231 608 215 881

17 176 21 628 11 520 10 850 48 092

50 101 8 18

63 159 122 523 33 278 29 104 121 837

160 896 277 046 78 572 113 046 297 037

35 384 43 305 590 5 231 118 602

196 280 320 351 79 162 118 277 415 639

248 23 602

20 077 33 782

10 116

88 692 147 420

266 137 344 282

41 771 14 283

307 908 358 565

108 819 90 798 36 854

46 696 6 614 15 468

27 170 44 951 36 898

32 21 210

190 483 148 439 96 045

452 865 402 213 269 396

21 102 17 619 19 813

473 967 419 832 289 209

8 472 2 415 2 687 6 812 9 087

70 674 53 929 45 864 83 043 114 367

15 098 3 063 3 170 3 754 9 898

88 823 28 432 18 738 65 079 48 175

964 312

184 031 88 151 70 459 159 135 181 648

416 007 184 805 136 304 415 679 428 956

56 874 45 004 10 793 32 053 10 316

472 881 229 809 147 097 447 732 439 272

50 264 4 241 14 074 20 224

98 453 30 432 58 678 93 496

6 653 1 470 12 897 10 313

125 504 34 023 56 165 85 077

305 140

281 072 70 166 142 119 209 250

587 475 228 000 373 282 414 529

37 429 18 471 87 797 81 144

624 904 246 471 461 079 495 673

1 560 350 235 032

949 871

3 849

2 949 793 7 042 855

805 243

7 848 098

200 691

447 121 198

|

316 Tab. 4. Lantmäteriets

År

Antalet tillkomna förrättningar

Procent av all verksamhet i städer och samhällen

Antalet avslutade förrättningar

Procent av all verksamhet i städer och samhällen

verksamhet

Städer

kronor

procent av all verksamhet i städer

1951 1952 1953 1954

3 442 3 736 4 576 5 936

23,2 25,7 27,5 29,9

3 499 3 423 3 687 5 436

23,4 24,2 24,1 29,2

85 881 119 035 169 644 229 548

7,6 7,7 6,8 7,8

1955 1956 1957 1958

5 062 4 926 6 063 5 743

26,5 27,3 28,1 27,9

4 795 4 629 5 405 5 320

26,0 26,3 26,3 26,6

226 968 216 977 274 658 386 439

7,4 7,0 6,7 8,4

1 Här avses sådana köpingar resp. municipalsamhällen, eller orter å landet, för vilka föres fastighetsregister såsom för stad eller för vilka stadsplan eller byggnadsplan med tomtindelning fastställts.

inom städer och vissa

samhällen

Arvode i kronor för under åren avslutade förrättningar

Köpingar

Municipalsamhällen, orter å landet med faststighetsregister samt områden å landet med stadsplan eller tomtindelning såsom i stad 1

1 Summa kronor

Procent av all verksamhet i städer och samhällen

kronor

procent av all verksamhet i köpingar

kronor

procent av all verksamhet i municipalsamhällen m. m.

150 660 204 609 214 358 389 951

68,4 63,8 52,3 64,9

209 772 212 410 290 159 355 708

76,2 85,9 85,8 85,5

446 313 536 054 674 161 975 207

27,6 25,3 20,8 24,7

354 412 372 626 514 902 605 501

61,0 64,7 62,5 67,9

328 066 341 752 402 976 501 717

84,8 86,4 80,0 87,3

909 446 931 355 1 192 536 1 493 657

22,6 23,0 22,0 24,5

318 Tabell 5. Lantmäteriets verksamhet inom städer och vissa samhällen Kostnader i kronor per år för avslutade förrättningar; medeltal länsvis för åren 1952—1956

Län

Städer

Köpingar

Municipalsamhälle, orter å landet medfaststighetsreg. samt områden å landet med stadsplan eller tomtindelning såsom i stad

5 Stockholms

15 114

Södermanlands Östergötlands

15 468 1 373 5 203

4 539 12 432 2 647 10 901 10 531

12 109 1 143 4 090 6 711 5 403

31 762 13 575 22 205 18 985 21 137

716 2 768

22 844 25 509

2 852 24 555

2 165 57 358

11 823 15 028 590 214 36 689

35 383 43 305 590 5 231 118 602

4 634 7 576 6 523 241 236

19 188 6 707

17 949

13 147 5 887

14 579 4 231 13 689

41 771 14 283 21 102 17 619 19 812

11 834 21 979 2 299 7 031 662

25 786 11274 6 610 7 044 3 103

19 253 11 751 1 885 17 977 6 552

56 873 45 004 10 794 32 052 10 317

15 533 70 7 033 38 734

21 070 9 961 21 517 6 971

826 8 440 59 247 35 439

37 429 18 471 87 797 81 144

192 434

307 191

305 618

805 243

Kalmar Gotlands Blekinge Malmöhus Göteborgs och Bohus

Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

Summa

319 Tab. 6.

Antalet

tillkomna, slutförda och balanserade ärenden distriktsorganisation åren 1951—1958

Under året tillkomna

inom

lantmäteriets

Under året avslutade, inställda eller återkallade

Arbetsbalans vid årets slut av icke påbörjade samt påbörjade men icke avslutade

År Förrättningar

Uppdrag

Summa

Förrättningar

Uppdrag

Summa

Förrättningar

Uppdrag

Summa

1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

23 291 23 374 27 476 30 892 27 752 25 847 28 701 25 715

10 578 11 328 13 326 15 853 16 355 16 374 16 688 17 035

33 869 34 702 40 802 46 745 44 107 42 221 45 389 42 750

23 648 23 220 24 685 27 097 26 064 24 412 26 332 25 598

10 408 11 254 12 969 15 427 16 308 16 250 16 676 16 940

34 056 34 474 37 654 42 524 42 372 40 662 43 008 42 538

26 566 28 862 29 310 29 886 30 513 30 453

3 420 3 786 3 727 3 798 3 721 3 944

29 986 32 648 33 037 33 684 34 234 34 397

Anm. Alla ärenden inom städer och vissa samhällen m. m. redovisade som förrättningar.

320 +•>

oo m ci

3|

o 1-1

eo 1—1 L^ o f> i> t» Tf o t> CO t> o TH co

O "* C l co i> 00 CM m ci C l CO O CM CO C O

ci o

m CM CM l> CO 00 CO CM m Cl 00 o T H CO in

TH

• n

00 Cl Cl CO m

CO CO Cl " tf00 CM CM Cl T f CO CO Ti

• n

TH

T-, Ti

in co C l Tf

m T f to o Cl f Cl m mf TC. T T f CM m Ti co Ti

CO CO O Cl CM CN i-H I> O CO CM Ti CM Ci CM

0 0 to X C^ Cl t^ 00 T f CO T f CM

CO Tf o CO CO i-H C l o OS L^ m CN TH CM CM

Tf

O CO 00 T-l O m Tf CO O i ^ C O l-H CM CM CM

Tf

Tf

eo i>

m

Tf Cl

00 Cl TH

OS CO O

m o CD CO CO CO O I-H CM

^

TH

O

TH CO

c^ o Cl CM 00

tf 1-1 Ti C O " TH

T-l

m

t>

CO 1-H

Ti

CM 00 C. Cl CM Ti Cl 00 l> m O Tf m m P" CM "tf m CO Tf C l C M in CO Cl Cl O CO

m CO Ti CO m CO -f C l C l CM m C l Tf o CO

•-• ca

l> o fo CO Cl CO in CM CO CO m 00 CM

•s u 5

l> CO CN CO CO O f o Tf 1-H m t> CO CO OI CM

o o Ci CN I> o Ti o Tf

CO

a*» M»5 «

<*

CO

m ci in in ci

•ca -g

« m*

[> i-i

CO rt

in

Cl

T3 cs

CO CO o m Ofo co m CM

tCJ

TH CO O TH iO

TH

Cl

00 in Cl

Tf T H m m CO I> CO i ~ CM TT C l C l CO I> 1-H CM

CM 00 r« o CM

Cl C l i> 0 0 TT CO o t> CO CM Cs m Cl Cl TT TH CM

TH

^

CO i—i

•*

T-H

-3 m rCO co

^

^ T H CO C O CM

iO

m CN i> i—l

CS

ro

m

§1 C C

Cl T-H

CO

4J

m

CM

t» T J

TH

3 «

1—( TH

Cl co co CO O

m m

O

os

CM

•f

m Cl

u

Cl

o> T3 C

CO in Cl

D

l>

TH

c t>

o> T3 C

m

CO

OS

B :« ca c

Ti

TI

CM

^

CO TH |> o C l CO O Tf CO CM CO CM Cl m Tf CM CM CM •n

^

CM

TH

CM CM CM Ti

TH

CN

TH

^ C M C M CN

l-H

CO CO m CO CM CO Cl CO CM CO Cl CM

C l Ti

m TH C l "*}<

"*

TH

[>

^

00 CO T f l> l> CO o C l CO Cl m C l 00 CO TH CM

ci m CM Tf CO

Cl CM o Tf CO o

C O T^

CO Cl CM CM CO T H T-< CO l> CM TH TH CM

m m m co m 1-1 Cl co

Cl

CO

T H 7-1

T H

•r-t

Ti

T-i

m CO C l o CM CO m CO t^ m CM

^ CM C M a

CO CO

CO

CO

CO 00

t^ CO o !> 0) ^ TH CM CM

os

^

Cl

Cl T f C O Tf i*

o

CN CO

Cl CN

CO c os T-H CM Cl O m l-H CO m o CO Tf OCO m Os o T H CM m eo m m T H CO m Tf Tf

Cl

•n

* CO CO

CM Tf

os T H o 0 0 CM Ti eo l^ o ~f to CO CO o CO T H CM CO

CO Tf

m CM to m 00 CM T f m C l CM •CO m CO CM o CO o Tf CM l> co m Tf Tf

CM CO CO

CN

CN

^

TH

Cl

Cl

Ti

^

CN • n

CO Ti

CM CO

m

T f CO

CO C l in

l-H

T f Ci T-( CO Tf CO to to

CO CM Ti

m m eo oo CM Ti

c» CO m ,_|TH f t> CN T f m CM C l i—1 CO Tf CO CO p« l> 00 m m o T H CO m r~ lH

to CO

o

o Tf

CO CM CO CO CO CM i> CO Cl 1-H CO to 00 TH TH CM

00 TT

CO CO

CO

CO

TT

TH TH

00 CO

Tf

te CN l> CM CO c Cl 00 Tf CO CO CO CM

Tf CO

CO Cl

^H

I> m CO CO CO m 00 t» CM CM

co ci m

CN

o in CO m

eo CM

00 CO CM TH Cl CN

Tf

^

CO •n

m m

CO L^ 00 o CM rt T H CM

o CO CO CO OS T f c. to m Ti Tf CO

CO

TH

oo m Cl

CO C l

C* CO CO Cl CO

TH

CO CO CM CO CO Cl CM Cl T}" CO CO TT TH CM

T*

^

i—1

"

Cl CM O O tO CO O CO o to m •"*> m in Tf

Tf

<B

CO

CO Cl 0 0 CO CO CM 00 o CM CM ci co CO CO Cl TH CM

m

Cl C l

o o

CM CM

O

T-H oi 22

Ti

CO m co T-l Tf CN CM m CO Cl •n -tf C l CM t»

Cl m co T-l CM CO CO CM 00 O CO >*oTf o CO T*< Cl CO o C l l> C M t^« O o <* m Cl o CM O CM CM CO T H T T C O t> CO Tf

CM

TH

to Tf

m in co m TH O m CO H CO co OS 0 0 L^- CO CM Cl CM C l t^ CO C l C l o "t m Cl CM CM CO co m Tt< m CO in o CM CD T f m

TH TH

TH

"öl

Cl CO CO CM CO Cl CO T H CM 0 0 eo eo CO Cl

TH

CO CM O T* O m m TH l H

Tf

O

CN CM

C CO CO CM CO i> CM T H t> CO T-H t CO T H CM

It eom C3

"*

CO o C l Ti t o m o m en o T»< "« CM O 0 0 •n T H CO Cl iO CM 0 0 c CO co 00 l> co CM o l ^ CO c. CM CO Cl Ti m CO e» Ttf C M Tf C3 I> C O CO CO CO

Tf

.HH

to Cl CO

CM

CM CM CM Ti

CM T H

CM

^

r~ CM T f Tf m r^ [^ Tf co

c o CO •n t^ 00 00 o Tf m T H C O CO CO T H CM CM Cl

00 C l Ifl Cl CO CM l-H

CM 00 o CO ,_,CO o m TH

Ci

O m Tf CM CO CM T H

Ti

"* **

to O to C^ o o CO T-H CO CO

CM to CO CM Tf

CO C l o 1^ CO I> to to CO T-H co T H CM CO

Tf

CM t> O CO CO t^ eo CO CM T f •n CM CO Ti Cl CM

" tf m

Cl

CM

m

CM Tf

co to CO

CO • n CM CO r~ in to CM m T f CO CM i-H Ci Ti

o t~- m " tf Om o o CM CO to CO to r > CO Ti CM co C N Tf

T-, T f CO O o CO o m m CO Eo m CM L^ m Ti CM CO CM •n

o T-, 0 0 T-, O in CO CO 0 0 Cl o CM C O CO CO

CM CO O CO C l CO CO CO CO Cl T f co T-H CM CO

l> Cl CO T _

CO m C T f Cl CO CM 00 m C O CN •n m m f> CM Ti CM Ti

o T-H O CO T f O to 00 T f CO m co eo Ti CM co

Tf CO CO to Cl O 00 Tf oo Tf CO t» Cl CM Ti CN • n

o Tf

CM Tf CO T f O C l m CN T f O C O CM CO Cl 00 CM TH CM T H

Tf

Cl

m CM TH

—

^H

CM TH

Cl

Ti

Cl

CO CO

m Tf

ti

CO

m Cl

m

TH

s o

m m Cl

*-> v <»ca

Tf

TH

m Cl

co

T-(

P

CO

O o

00 CO 00 CO CO m i> T f O

•*

^

00 00 CM CM m m Cl 0 0 C l Cl CM

CO 00 00 m

CM

TH

TH

TH

Tf< r » CO

T-l

!> m CO

Tf

o>

-O 3

CM CO Tf 00 TT i> in TT CM 00 00 Cl 0 0 CO r~- CM 00 o I> Cl 0 0 Cl T H CO CM CM eo co CM t-( T-l CM CM

i-i

CS

CM

T-t

TH

r » Cl C" CM

Ci

CM

Ti

CM CO

CO Tf T f •* TT-lt Tt< T H CO CO in

CO m Cl CO i > C l Cl T *

CM

TH

Cl 0 0 0 0 CM O

CO m

C O 1-H C l O T * CM

O 0C O0 Crol Cl CM m rT-l CM

TH

TH

Tf CM t> co m Tf O T f Tf Ti CM CO CM Ti

CN

t> T f m "*TCMf CM CM Ti

CO C O

Tj< Ti

TH

Ti

TH

Cl

CM 00

TH C M C O C M

o CM o eo oo l> CO CO O TJ< CM [> m e o -r-t

TH

Oi C M l> 00 m CO I > CM I> co Ti

C O CO 00

CM eo oo

co m T-H t ^ Tf Tf CM CM

CM

^

TT

l>

to

"O vt 1/5

a =ca

3 T-H

<n

O*

t/1

2 •1

0D

p

o

O

Vi Vi

eo 3 vi rn be tn O -3 "O 5 X! o 2 wB c .2 =0 3 Q 2

* e •exo a. tH s e TI s 11 M o "ra o -5 3 -H w

o t/i •a +•> c •t-> o.:0 v> ••o c/3 c/o "-5

Vi

Vi TI

r^ o r^- o o TH "tf eo eo T f CO Cl CN CO CM

CN CM ro m O m 0 0 Tf o Cl O T f o T f T-H co CO CO Tf

O

O

CO CO T H CO 00 co CO in m I> eo *"• CN CM

Cl

tH

CM O 00

o Tf

Vi

ec Vi

VI 3 Cl

01 C TH VI •c -2 tHCU 00 01 tO X) O +-"

3 3 XI o « o 2 ca -Q

i-s°.| es C u » e- _o C3

CM Tf

CO T H

Vi

3 CO H->

CM CM

T-l

Vi

Vi

Vi

C T3

m m m TH

O Tf o CO O Ti CO m m CM 1-H CN Ti

Cl

T-H

1 H->

tH

3 ea •So tH

H->

*3 *3 o £, M •^a t- -ca o ~> Vi O ••a SEO'< >

« -9

"S t B

CJ H H

:ca o

:C« ^O

r2

321 Tabell 8. Uppskattad arbetsbalans samt personaltillgång

åren 1953—1958 i arbetsmånader

Balans i arbetsmånader vid slutet av året

Personaltillgång arbetsmånader

Län 1

5 Distriktsorgc inisatioi ten med undant ag för Stockholms Uppsala Södermani. östergötl. Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göt. o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrl. Jämtlands Västerbottens Norrbottens

| 6

»

12 1 13

skiflesorganisationerna

940 1 025 1 227 1 428 1 152 1 388 255 314 323 311 396 410 193 197 210 208 265 265 348 383 287 272 294 269 233 301 347 317 363 368 173 227 193 297 321 292 546 534 589 592 677 633 70 67 73 97 288 286 81 106 157 191 182 217 461 530 531 557 625 613 353 301 292 279 370 389 535 559 501 380 387 386 941 1 012 1 031 1 148 1 032 1 062 416 569 480 507 492 499 311 330 356 360 426 408 890 930 989 916 807 788 329 387 360 352 382 353 142 163 163 244 245 372 941 1 130 1 388 1 734 1 457 1 523 769 845 989 1 121 950 1 012 1 040 1 178 1 220 1 197 1 012 979 267 316 301 239 380 397 863 1 142 1 161 1 109 903 893 835 923 992 1 070 970 897

806 185 207 366 335 305 457 121 161 532 356 393 724 609 366 803 322 185 675 606 915 411 619 658

1958 Kopparbergs och Norrbottens lån

874 221 202 354 303 306 549 119 145 512 401 411 778 611 376 781 353 171 693 656 976 432 665 648

898 994 240 241 193 227 381 373 328 315 282 291 557 538 116 116 159 173 560 562 402 347 412 386 788 818 618 613 375 382 754 762 359 366 171 184 753 878 677 692 977 1 011 441 407 680 667 700 728

988 1 062 217 213 230 237 372 346 329 335 315 329 528 531 115 118 173 186 550 545 326 322 364 365 859 873 590 592 389 399 746 728 361 346 201 211 920 917 718 746 968 1 008 387 413 637 621 778 809

Summa 11962 13 435 14 194 14 926 14 376 14 699 11 117 11537 11829 12 071 12 130 12183 Skifteso rganisa lionerna i Kop\ ->arbergsoch Norrbolten s län 6 017| 6 863| 7 116| 6 975| 5 791 5 232 Totalsumma

17 979J 20 298]21 310|21901J20 167 19 931 11 735 12 26ö|12 566 12 811 12 870 13 086

3 22

Tabell 9. Uppgifter angående personal, som under åren 1948—1958 tjänstgjort lantmäteriets distriktsorganisation Lantmätare År

Mätningstekniker

Kontorsbiträden m.fl.

inom

Summa

Samman- Tjänst- Samman- Tjänst- Samman- TjänstSamman- Tjänstlagd göringsgöringslagd göringslagd lagd göringstjänstmånader månader tjänstmånader tjänsttjänstmånader göringstid dividerade göringstid dividerade göringstid dividerade göringstid dividerade i månader med 12 i månader med 12 i månader med 12 i månader med 12

1948 1949 1950 1951

3 593,6 3 705,6 3 699,4 3 586,9

299,5 308,8 308,3 298,9

2 983,4 4 062,9 4 239,3 4 220,7

248,6 338,6 353,3 351,7

2 707,7 3 661,0 3 985,2 3 933,5

225,6 305,1 332,1 327,8

9 284,7 11 429,5 11 923,9 11741,1

773,7 952,5 993,7 978,4

1952 1953 1954 1955

3 665,5 3 638,2 3 822,9 3 951,3

305,5 303,2 318,6 329,3

4 120,2 4 238,4 4 245,3 4 191,2

343,4 353,2 353,8 349,3

4 037,3 3 864,0 4 196,8 4 423,0

336,4 322,0 349,7 368,6

11 823,0 11 740,6 12 265,0 12 565,5

985,3 978,4 1 022,1 1 047,1

1956 1957 1958

3 972,2 3 798,7 3 845,5

331,0 316,5 320,4

4 053,1 4 138,7 4132,7

337,7 344,9 344,4

4 785,7 4 932,2 5107,8

398,8 411,0 425,6

12 811,0 12 869,6 13 086,0

1 067,5 1 072,4 1 090,5

KUNGL BI BL.

- 9 0KT1959 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1959 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård Fångvårdsanstalters optimala storlek. [6] Fångvårdsstyrelsen. [15] Domarbanan. [17 J Fånges arbetsersättning. [18] Det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation. [201 Förslag till lag om straff för varusmuggling m. m. [24] Omreglerlng av hovrätternas domkretsar. [27]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar Statligt stöd till jordbrukets inre rationalisering. [1 ]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. MaJ:t i statsrådet och regeringsrätten. [4] Lokala skyddstjänstemän samt arbetarskyddsstyrelsens organisation. [9] Författningsutredningen: IV. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. [10] Riksdagens budgetarbete. [16] Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation. [21] Den statliga centrala rationaliserings- och revisionsverksamhetens organisation. [22] Donationsfonder och övriga diverse medel inom statsförvaltningen. [29] Lantmäteriväsendets och kartverkets organisation. [30]

Industri

Handel och sjöfart

Kommunikationsväsen

Bank-, kredit- och penningväsen Statligt kreditstöd till hantverk och småindustri m. m. [7]

Kommunalförvaltning Statens och kommunernas finansväsen Familjebeskattningen. [13] Statsbidragen till städernas vägar och gator m. m. [19] Besparingar inom statsverksamheten. [28]

Politi Nationalekonomi och socialpolitik Preliminär nationalbudget för år 1959. [3] Tilläggspensioneringens administration. [12] Reviderad nationalbudget för år 1959. [14]

Hälso- och sjukvård Läkemedelsförsörjningens organisation. [5]

Allmänt näringsväsen

Försäkringsväsen

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt Filmstöd och biografnöjesskatt. [2] Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel. [8] Verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna. [25] Försvarsväsen Förutsättningarna för civil varvsdrift vid Kaxlskront örlogsvarv. [11] Armens befäl. [23] Arbetstiden för viss militär och civilmilitär personal. [26

Utrikes ärenden. Internationell rätt

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1959