Flygfotogrammetrisk verksamhet betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

. ^ A

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:26 Jordbruksdepartementet

FLYGFOTOGRAMMETRISK VERKSAMHET BETÄNKANDE AVGIVET AV 1953 ÅRS FOTOGRAMMETRIUTREDNING

Stockholm 1955

H

Statens offentliga utredningar 1955 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. La$ o m j o r d b r u k s k a s s e r ö r e l s e n m. ni. Kialström. 160 s. J o . 2. Stcd åt d e n m i n d r e och medelstora s k e p p s tälten. I d u n . 280 s. H. 3 o. 4. N o r d i s k a p o s t - och teletaxor. I d u n . 37 s. U. 5. Prissättningen p å j o r d b r u k s p r o d u k t e r . B i laga 1. Marcus. 101 s. J o . G. Va:tenvården. Haeggström. 133 s. J o . 7. Det m i n d r e j o r d b r u k e t s möjligheter a t t uppnå b ä t t r e l ö n s a m h e t . Berlingska Boktryckeriet. L u n d . 402 s. Jo. 8. Tvätt. K i h l s t r ö m . 368 s. S. 9. Frågan o m s t a t s i n l ö s e n a v s t a m a k t i e r n a 1 LKAB. Marcus. 181 s. Fl. 10. Vidlyftiga r ä t t e g å n g a r . Norstedt. 72 s. Ju. 11. Psykologisk utbildning och f o r s k n i n g . Idun. 324 s. E. 12. Ra:ionalisering a v s j u k h u s d r i f t e n . Kilils t r i m . 283 s. I. 13. U t l a n d s t r a n s a k t i o n e r n a och d e n s v e n s k a ekenomin. A v B. Metelius. I d u n . 245 s. Fl. 14. Y r l e s s k o l o r n a s h a n d e l s u n d e r v i s n i n g m . m . Marcus 489 s. E. 15. D e t a l j d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t kostnader och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n a v elektrisk k r a f t . K o p p a r b e r g s och Gävleborgs l ä n . K i h l s t r ö m . 47 s. K. 16. Pris och p r e s t a t i o n i h a n d e l n . I d u n . 478 s. 17. Sekretessen v i d f ö r u n d e r s ö k n i n g i b r o t t må.. K i h l s t r ö m . 92 s. I. 18. U n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e s m å a v l o p p s r e nin^sanläggningar. Victor Petterson. 105 s. 19. A d m i n i s t r a t i v t r ä t t s s k y d d . K i h l s t r ö m . 104 s. Ju. 20. Det döva b a r n e t s s p r å k - och t a l u t v e c k l i n g . Idun. 88 s., 2 p l . E. 21. T e i n i s k a s k o l u t b i l d n i n g e n . I d u n . 592 s. E. 22. D e t i l j d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t kostnader o c h p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n a v eleltrisk kraft. Västernorrlands, Jämtlands och V ä s t e r b o t t e n s l ä n . K i h l s t r ö m . 60 s. K. 23. Bujslinjeutredningen. 2. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e ova'syn a v vissa b e s t ä m m e l s e r i 1940 å r s förordning a n g å e n d e y r k e s m ä s s i g a u t o m o biltrafik m . m . j ä m t e förslag till l a g a n gåeade företag, s o m d r i v a y r k e s m ä s s i g trafik m e d o m n i b u s . Katalog och T i d skr.ftstryck. 142 s. K. 24. Ny bagerilag. A r b e t s t i d s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 6. Beckman. 98 s. S. 25. F i m n s p o l i t i k e n s e k o n o m i s k a teori. Hasaeström. 403 s. Fl. 26. F l y j f o t o g r a m m e t r i s k verksamhet. Gummesson. 216 s. J o .

„ * „ * £ K 0 m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. B o k s t ä v e r n a m e d fetstil utgöra o e g y n n e l s e b o k s t a v c r n a till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. e x . E = e c k e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , Jo = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:26 Jordbruksdepartementet

FLYGFOTOGRAMMETRISK VERKSAMHET Betänkande 1953 års

avgivet av

fotogrammetriutredning

STOCKHOLM 1955 GTJMMESSONS

BOKTRYCKERI

Innehåll

Skrivelse

till statsrådet Hjalmar Nilson

7 Författningsförslag

9 Kap. I Inledning De fotogrammetriska metoderna Fotogrammetrins utveckling i Sverige

11 11 14

Kap. II Utredningsdirektiven och utredningsarbetets Direktiven Utredningsarbetets uppläggning m. m

uppläggning

..

19 19 21

Kap. III Den nuvarande fotogrammetriska verksamheten i landet . . Rikets allmänna kartverk Kartverkets uppgifter och organisation Kartverkets fotogrammetriska verksamhet Flygfotograferingsorganisationen Fotogrammetriska byråns verksamhet och utrustning Beställningsavdelningens verksamhet och utrustning . . Lantmäteriet Lantmäteriets organisation Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet övrig fotogrammetrisk verksamhet Försvarsstabens fotoanstalt Nämnden för skoglig fotogrammetri Fotogrammetrisk undervisning m. m Privat fotogrammetrisk verksamhet

24 24 24 26 26 29 30 31 31 32 33 33 33 34 35

Kap. IV Kostnaderna för den fotogrammetriska Totalkostnaderna Kostnadernas fördelning Kartverket Lantmäteristyrelsen

37 37 39 39 45

verksamheten

......

Kap. V Av kartverket utgivna officiella kartor m. m Fotokartan i skala 1:10 000 Den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 Eldledningskartan i skala 1:20 000 Topografiska kartan Övriga av kartverket utgivna kartor

46 46 46 55 55 57

Kap. VI Flygfotograferingsverksamheten Flygfotograferingsverksamhetens omfattning Den hittillsvarande utvecklingen 1937 års plan för flygfotograferingen Hittills av kartverket utförd flygfotografering Återstående flygfotografering enligt planen för ekonomiska kartläggningen Framförda synpunkter och önskemål angående den fortsatta fotograferingen m. m Utredningens synpunkter och förslag rörande omfattningen av den fortsatta flygfotograferingsverksamheten Behovet av justering av gällande plan för den ekonomiska kartläggningen Behovet av kontinuerlig omfotografering Behovet av flygfotografering för specialändamål Plan för den framtida fotograferingsverksamheten . . . . Erforderlig flygplansutrustning Flygfotograferingsverksamhetens organisation Tidigare övervägda alternativ i organisationsfrågan Luftfartslagstiftningens föreskrifter rörande flygfotografering m. m Framkomna synpunkter och önskemål i organisationsfrågan Utredningens synpunkter och förslag rörande den fortsatta flygfotograferingsverksamhetens organisation Den statliga organisationen för omdrevsfotografering mm. Beräknade kostnader för den statliga fotograferingsorganisationen Frågan om privat flygfotograferingsverksamhet

58 58 58 58 61

93 95

Kap. VII Aktuella frågor rörande den officiella kart framställningen m.m Till utredningen framförda synpunkter och önskemål Pågående försök och utredningar Flygfotograferingen Fotografiska spörsmål Provfotografering av testtavlor

98 98 105 105 106 107

62 63 65 65 70 77 78 82 83 84 86 89 90 90

Försök med fotografering inom olika spektralområden Vissa utvecklingslinjer i fråga om det tekniska arbetet Stommätning i plan och höjd Allmänna förutsättningar Möjliga förenklingar av de geodetiska mätningarna . . Rikstrianguleringens användbarhet för anslutning av lokala mätningsföretag Försök rörande beräkningsmetoder Höjdmätningsmetodiken Fotokartf ramställningen Framställningen av ekonomiska kartan Allmänna förutsättningar Försöksarbetena Framställningen av topografiska kartan m. m De allmänna kartarbetenas inbördes sammanhang Utredningens synpunkter och förslag

107 108 110 110 110 113 114 114 115 117 117 117 119 120 122

Kap. VIII Fotogrammetrisk bearbetning för specialändamål 129 Översikt av olika typer av fotogrammetriska produkter 130 Kontaktkopierade fotobilder 130 Förstorade fotobilder 130 Rektifierade fotobilder 132 Reproduktioner av fotokoncept 132 Fotokartor 132 Enbildskartan 133 Tecknade kartor 133 Fotogrammetrisk stomme i plan och höjd 134 Prognos rörande utvecklingen inom olika specialområden . . . . 135 Till utredningen avgivna yttranden 135 Utredningens bedömning av den framtida utvecklingen . . 139 Utredningens synpunkter och förslag rörande bearbetningsverksamhetens organisation 140 Kap. IX Organisationen av verksamheten å kartverkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdelning Behovet av samordning av kartverkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdelning Utredningens förslag rörande driftsform för den fotogrammetriska verksamheten Utredningens förslag till fotogrammetrisk avdelning vid kartverket m. m Personalorganisation för fotogrammetriska avdelningen m. m Utrustning för fotogrammetriska avdelningen

148 148 151 157 157 165

Kap. X Prissättningssystemet Hittillsvarande principer Den nya organisationen Fördelningen av flygfotograferingskostnaderna Utnyttjandeavgifter Kap.

XI Frågan om kartverkskommissionens styrelse för kartverket Utredningens synpunkter och förslag

ombildning

169 169 169 170 175 till

en

Kap. XII Sekretessfrågor ; Av rikets allmänna kartverk och sjökarteverket upprättade kartor m. m Gällande bestämmelser om försäljning och utlämnande av ekonomiska kartan, fotokartan, specialkartor och flygfotografier från kartverket Förhållandet mellan utlämningsbestämmelserna och reglerna om allmänna handlingars offentlighet Bestämmelser angående förbud mot försäljning ooh utförsel av flygfotografier m. m Bestämmelser om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. som upprättats av annan än rikets allmänna kartverk eller sjökarteverket Bestämmelser rörande utförsel av karta Utredningens synpunkter och förslag

177 178 182 182

187 188 189

190 194 194

Kap. XIII Frågan om upphovsmannarätt till kartor och fotobilder m.m 1919 års lagstiftning om upphovsmannarätten Upphovsmannarätten och bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet Utredningens synpunkter och förslag

203 207

Sammanfattning

212 Kartbilagor Kartbilaga 1 Utförd kartläggning i skalan 1:10 000 Kartbilaga 2 Utförd flygfotografering från ca 4 000 m höjd Kartbilaga 3 Plan för omdrevsfotografering Kartbilaga 4 Rikstrianguleringen Kartbilaga 5 Riksavvägningen

199 200

Till Herr Statsrådet Hjalmar

Nilson

Den 30 december 1952 bemyndigade Kungl. Maj :t Herr Statsrådet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande framställningen och tillhandahållandet av fotogrammetriska kartor och annat fotogrammetriskt material jämte därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören C.-H. Nordlander, tillika ordförande, numera överdirektören i skogsstyrelsen Folke Johansson, numera överdirektören i rikets allmänna kartverk Börje Lundgren samt byråchefen i rikets allmänna kartverk Fredy Jonasson. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 6 februari 1953 numera verkställande direktören i riksförbundet landsbygdens foLk, jur. kand. Nils Allan Svensson. De sakkunniga har antagit benämningen 1953 års fotojgirammetriutredning. Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 2 maj 1953 numera e. o. byrådirektören vid vattenfallsstyrelsen, docenten Per Olof Fagerholm och t. f. byråchefen i försvarets fabriksstyrelse Gillas Claus samt den 14 september 1954 t. f. chefen för fotogrammetriska byrån vid rikets allmänna kartverk, e. o. byrådirektören G. M. Högbom, t. f. chefen för fotogrammetriska beställningsavdelningen vid rikets allmänna kartverk, förste statskartografen G. L. Ekelund och föreståndaren för distriktsorganisationens centralkontor vid lantmäteristyrelsen, byrådirektören S. G. Möller. Utredningen har efter därtill erhållit bemyndigande den 28 och 29 april 1954 studerat kartframställning och övrig fotogrammetrisk verksamhet vid lantmäleristyrelsen i Helsingfors.

8 Sedan utredningen nu fullgjort sitt uppdrag, får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande om flygfotogrammetrisk verksamhet samt en av byråchefen Olaus på utredningens uppdrag verkställd kostnadsundersökning rörande den vid kartverket och lantmäteriet bedrivna fotogrammetriska verksamheten (stencilerad). Stockholm den 28 juni 1955. C.-H. Folke Johansson

Nordlander

Börje Lundgren

Fredy / N. A.

Jonasson Svensson

Författningsförslag Förslag till Lag om ändring av lagen den 16 december 1949 om förbud mot spridning av vissa kartor m.m. Härigenom förordnas att 1 § lagen den 16 december 1949 om förbud mot spridning av vissa kartor in. m. skall erhålla följande ändrade lydelse. 1 §• 1

(Gällande lydelse ) Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets aillmänna kartverk eller sjöfartsstyrelsen framställd karta över svenskt område i större skala än 1:1000 000 m å ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i kartverket eller styrelsen i fråga om detaljer som kunna vara av betydelse för rikets försvar samt, beträffande karta i större skala än 1:20 000, tillstånd till spridningen meddelats av kartverkskommissionen. Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket. Vad i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet av karta som framställts för dess räkning.

1 Från den 1 jan. 1956.

(Föreslagen lydelse) Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk eller sjöfartsstyrelsen framställd karta över svenskt område i större skala än 1:1000 000 må ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i kartverket eller styrelsen i fråga om detaljer som kunna vara av betydelse för rikets försvar; Konungen meddelar härom närmare bestämmelser. Vad sålunda stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet av karta som framställts för dess räkning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

10 Förslag till Lag om rätt till vissa kartor

Härigenom förordnas som följer. Den författare enligt lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk tillerkända uteslutande rätten att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga sitt verk skall, oavsett bestämmelsen i 9 § i nämnda lag, tillkomma rikets allmänna kartverk och sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade officiella kartor. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956 och skall äga tillämpning jämväl å verk, som dess förinnan tillkommit, dock att, om med lagen avsedd karta före sagda dag lovligen mångfaldigats, redan framställda exemplar må fritt spridas intill! den 1 juli 1957.

KAPITEL

I

Inledning De fotogrammetriska

metoderna

Fotogrammetri eller bildmätning är beteckningen för mätningar i fotografiska bilder syftande till att fastställa geometriska egenskaper, såsom storlek, form och läge, hos det fotograferade föremålet. Till fotogrammetri hänföres numera vanligen också den verksamhet, som består i att genom s. k. bildläsning eller bildtolkning skaffa sig upplysningar för olika ändamål ur fotografiska bilder, exempelvis trädslagsblandningen inom ett skogsområde. Fotogrammetriska arbetsmetoder började användas redan i mitten av 1800-talet, varvid från marken tagna bilder utnyttjades. Numera dominerar helt bilder tagna från flygpilan. Flygfotogramnietrins ursprungliga och hittills viktigaste användningsområde är kartläggningen. Utredningens uppdrag avser endast spörsmål sammanhängande med den flygfotogrammetriska verksamheten. Vad i det följande säges om fotogrammetri avser därför, även om detta ej uttryckligen anges, endast flygfotogrammetri. I den flygfotogrammetriska verksamheten kan särskiljas två huvudmoment, nämligen flygfotografering med tillhörande fotografiskt arbete samt bearbetning av fotomaterialet. Därest fotomaterialet skall användas för kartläggning eller annan mätning, måste fotograferingen ske med för ändamålet särskilt konstruerade precisionsinstrument, s. k. mätkameror. Vid flygfotograferingen föres flygplanet på raka stråk över området, medan kameran automatiskt tar bilder med sådant tidsintervall att bilderna till viss procent kommer att täcka över varandra. Principen är att varje punkt inom det fotograferade området skall återfinnas på två bilder. Härigenom möjliggöres en stereoskopisk bearbetning av materialet. Det enklaste fotogrammetriska materialet är ikontaktkopior av den framkallade bilden eller förstoringar av denna. Detta material är för många ändamål tillfyllest men lider av vissa svagheter, framför allt till följd av att skalan ofta icke är enhetlig. Skalvariationer och fel i de fotograferade detaljernas inbördes lägen uppkommer dels genom att kameran kan ha lutat vid fotograferingstillfället, dels till följd av höjdskillnader i terrängen. Skall materialet användas för mätningsändamål, måste dessa fel i möjligaste mån korrigeras. Genom s. k. rektifiering i för ändamålet särskilt konstru-

12 Fig. 1. Skillnaden

mellan

bild

(centralprojektion)

och karta

(ortogonalprojektion).

Vid kartläggning på gängse sätt genom mätning på marken kan terrängens detaljer tänkas nedlodade (projicierade) på en horisontell yta ( = kartans plan). Man erhåller då en karta au terrängen (ortogonalprojektion) i skalan 1:1. I praktiken framställes kartan i betydligt mindre skala, vilket kan tänkas ske genom en likformig förminskning av den ursprungliga ortogonalprojektionen. Vid flygfotografering avbildas terrängen däremot i s. k. centralprojektion. Denna innebär, att terrängens alla detaljer projicieras uppåt genom en och samma punkt (projektionscentrum = kamerans objektiv) varvid "strålarna" träffar kamerans bildplan under varierande vinklar (O—50° i en vidvinkelkamera). Den bild (centralprojektion) av terrängen, som då erhålles i kameran, blir identiskt lika med den genom ortogonalprojektion erhållna kartan under förutsättning att terrängen är plan och kamerans bildplan är parallellt med terrängens plan. Om terrängen som vanligen är fallet uppvisar höjdskillnader eller bär uppstickande föremål såsom träd, hus o. dyl. uppstår emellertid vissa förskjutningar. För många ändamål är dessa betydelselösa, om terrängen ej är kraftigt kuperad, men om bilderna skall användas som kartor innebär förskjutningarna en olägenhet. Om kameran därtill lutar, uppstår ytterligare förskjutningar, som emellertid kan korrigeras genom rektifiering.

erade apparater kan av lutningen förorsakade deformationer elimineras. För att åstadkomma bättre överskådlighet sammanfogas flera bilder till fotokartor. Detta kan ske med olika noggrannhet. Den enklaste typen, bildskissen, vari bilderna passas intill varandra med stöd av bildernas detaljer, uppvisar ofta betydande förvridningar, vilket kan resultera i att mindre terrängavsnitt försvinner eller dubbleras. Om bilderna före sammansättningen rektifieras och vid sammansättningen passas på ett flertal i förväg

13 Fig. 2. Principen

för

stereobearbetning.

Vid flygfotografering för kartläggningsändamål tages bilderna i ett stråk med sådana intervall, att de täcker varandra med omkring 60 %. Varje terrängavsnitt kommer alltså att återfinnas på minst 2 bilder. 1. Flygfotograferingsskedet. I figuren kan de två multiplexprojektorerna tänkas motsvara flygkameran vid två efter varandra följande exponeringar i ett flygstråk (1 och 2). Den i rymden svävande terrängmodellen kan tänkas utgöra det terrängavsnitt, som är gemensamt för bilderna 1 och 2. I figuren har schematiskt angivits hur terrängens punkter i exponeringsögonblicket projicieras genom kamerans objektiv (centralprojektion, jfr fig. 1). De två avbildningarna 1 och 2 av terrängen, som på detta sätt erhålles i kameran, är ej identiskt lika, eftersom exponeringarna skett på visst avstånd från varandra (basen). 2. Bearbetningsskedet. Figuren åskådliggör egentligen bearbetningsskedet, som är en rekonstruktion av flygfotograferingen. Sedan bilderna framkallats, inlägges negativen (eller från dem framställda diapositiv) i projektorerna, som geometriskt och optiskt noggrant motsvarar flygkameran. Bilderna belyses uppifrån i projektorerna och bildpunkterna projicieras nu motsatt väg genom objektivet ut i rymden. Om projektorernas lägen i rymden genom s. k. orientering gjorts identiska med flygkamerans vid exponeringarna, kommer samhörande strålar att skära varandra i rymden. Sammanfattningen av alla dessa skärningspunkter bildar en med terrängen likformig optisk

14 lägesbestämda passpunkter, erhålles en rektifierad fotokarta. Denna har i jämförelse med bildskissen betydligt större noggrannhet. Vid kartläggning av terräng med större höjdskillnader måste stereobearbetning av materialet äga rum, om högre grad av noggrannhet eftersträvas. Denna bearbetning sker i särskilda stereoinstrument. Genom att i dessa instrument inpassa bildpar, vari samma terrängområde förekommer, erhålles en tredimensionell bild av terrängen. Instrumenten medger mätningar i denna bild och därigenom en kartframställning av området. Kartprodukten blir i detta fall en tecknad karta, i vilken till skillnad mot fotokartan den fotografiska avbildningen av terrängen ej återfinnes. Denna typ av kartläggning, som för sin noggrannhet i princip är oberoende av h u r stora terränghöjdskillnaderna är, användes i alltmer vidgad omfattning såväl för topografisk kartläggning som för noggranna kartläggningar i stora skalor, exempelvis för samhällsplanering, kraftverksanläggningar m. m. Vissa huvudprinciper i den fotogrammetriska metoden åskådliggöres i fig. 1 och 2 med tillhörande text.

Fotogrammetrins

utveckling

i

Sverige

Flygfotogrammetrin som hjälpmedel i kartläggningsverksamheten började här i landet försöksvis användas under mitten av 1920-talet. Man kunde därvid utnyttja de erfarenheter, som framför allt under och efter första världskriget vunnits i utlandet. De första mera omfattande försöken utfördes arv rikets allmänna kartverk under medverkan av flygvapnet i fråga om flygningen. År 1926 prövades sålunda flygfotografiens användbarhet vid en grundlig revidering av ett topografiskt kartblad. Försöket gav vid handen, att revideringsarbetet på fältet kunde nedbringas avsevärt. Vinsten uppvägde dock icke de ökade kostnader, som fotograferingen medförde och som vållades av detalj överföringen till revideringssikalan, i synnerhet som besök å platsen erfordrades för kontroll. Samma år utfördes även en sammanhängande seriefotografering av en 40 mil lång sträcka vid uppgången och nyutmärkningen av riksgränsen mot Finland med för ändamålet tillfredsställande resultat. Även från skogsbrukets sida visades intresse för den nya kartläggnings-

modell, vars skala kan varieras genom ändring av avståndet mellan projektorerna (basen). Är basen 1:1000 av den verkliga blir modellens skala 1:1000. Terrängmodellen kan med olika hjälpmedel betraktas stereoskopiskt. Själva stereomätningen (karteringen) tillgår så, att modellpunkterna successivt nedlodas (ortogonalprojektion, jfr fig. 1) på ett horisontalplan (kartan) med hjälp av ett rymdmätmärke placerat på ett litet matbord. Man kan alltså sägas ha flyttat in terrängen på arbetsrummet och kan där göra godtyckliga plan- och höjdmätningar. Vid konstruktion av nivåkurvor inställes rymdmärket på konstant höjd (— kurvans höjd), varefter matbordet förskjuts så att rymdmärket hela tiden berör "modellens" yta.

15 metoden. På initiativ av domänverket, fonden för skogsvetenskaplig forskning och skogssällskapet utfördes under åren 1930—1931 försök till fotogrammetrisk kartläggning av vissa områden i Kronobergs, Hallands och Skaraborgs län för att utröna metodens användbarhet för kartläggning av stora skogsområden. Flygfotograferingen utfördes av en tysk firma under ledning av en svensk expert. Till följd av en allvarlig Olyckshändelse, varvid fotograferingsplanet störtade och besättningen j ä m t e den svenske försöksledaren omkom, blev arbetena icke slutförda av skogsbruket utan inordnades i den av kartverket bedrivna verksamheten. Den flygfotogrammetriska metoden kom snart att spela en betydande roll i samband med den ekonomiska kartläggningen. Alltsedan början av 1900-talet hade från skilda håll anmärkningar framställts mot långsamheten i den pågående kartläggningen. Åtskilliga utredningar och förslag syftande till att påskynda framställningen av en ekonomisk karta hade framlagts, dock utan att föranleda något slutligt ställningstagande till frågan från statsmakternas sida. År 1929 igångsatte kartverket vissa försöksarbeten för att utröna, huruvida en på flygfotogrammetrisk väg framställd karta skulle kunna användas som underlag för den fortsatta ekonomiska kartläggningen. Som försöksområde valdes Göteborgs och Bohus län, som då stod i tur att ekonomiskt kartläggas. Dessa försöksarbeten gav snart vid handen, att betydande fördelar stod att vinna genom en övergång till den fotogrammetriska kartläggningsmetoden. Till följd härav upprättades eftefhand för hela länet en på flygfotografering grundad fotokarta i skala 1:10 000, vilken sedan utnyttjades för fältrekognosceringen och framställningen av den ekonomiska kartan. Den ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län i skala 1:10 000 är det första fullständiga officiella kartverk här i landet, som tillkommit med hjälp av fotogrammetriska metoder. Verket har utgivits i tre editioner, av vilka den fullständiga ekonomiska kartan innehåller dels fotobild och dels namn, olika slag av gränser och fastighetsbeteckningar, beteckningar för skilda slags kommunikationsleder, bebyggelse, sjöar och vattendrag, fornminnen, naturminnesmärken o. d., vissa höjdangivelser samt konturer och tecken för ägoslag i såväl in- som utägor. Under tiden för den pågående provkartläggningen av Göteborgs och Bohus län tillkallade chefen för jordbruksdepartementet särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning. Dessa avgav år 1936 betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning och därmed sammanhäingande organisationsspörsniål angående rikets landkarteverk (SOU 1936:42). Ärendet behandlades av 1937 års riksdag (prop, nr 237, riksdagens skr. n r 287). Statsmakternas beslut innebar bl. a. att kartverket skulle, från att delvis ha varit knutet till den militära förvaltningen, organiseras som

16 ett självständigt civilt verk samt att den ekonomiska kartläggningen i framtiden skulle grundas på en genom flygfotografering och på fotogrammetrisk väg upprättad fotokarta. En särskild byrå, fotogrammetrisika byrån, inrättades, vilken fick till uppgift att svara för flygfotograferingen och den fotogrammetriska verksamheten i övrigt. Byråns kapacitet anpassades till det allmänna kartläggningsprogrammet. Kartverket skulle dook äga att mot särskild ersättning dels med stöd av utgivna kartor eller därtill hörande primärmaterial låta upprätta och utgiva önskade specialkartor, dels ock tillhandahålla kopior av vid flygfotografering upptagna fotobilder. Vidare föreskrevs, att kartverket på begäran och efter Kungl. Maj :ts medgivande finge i samband med flygfotografering för fotokartans framställning mot särskild ersättning dels utföra flygfotografering för speciella ändamål samt dels låta ombesörja upprättande av fotokarta med stöd av sådant särskilt upptaget fotomaterial. Den ekonomiska kartläggningen beräknades kunna efter en 5-årig utbyggnadsperiod fullbordas under en tid av 30 år. Planen för utbyggnaden fullföljdes under tiden t. o. m. budgetåret 1939/40. På grund av den inträffade krissituationen ställdes emellertid därefter den fortsatta utbyggnaden av organisationen på framtiden. Förhållandena under krigsåren medförde även en väsentlig omläggning av kartproduktionen. Kartverkets resurser togs i stor utsträckning i anspråk för försvarsväsendet för framställning av militära specialkartor m. m., framför allt den på fotokarta grundade eldledningskartan. Detta krävde en betydande ökning av organisationen och utrustningen för kartverkets fotogrammetriska verksamhet, medan inskränkningar måste vidtagas, särskilt i de ekonomiska kartarbetena. Jämsides härmed utbyggdes inom försvarsstaben en särskild fotogrammetrisk arbetsdetalj, som vid sidan av kartverket utnyttjades för att täcka de militära behoven av fotokartor och annat fotogrammetriskt material. Denna fotogrammetriska arbetsdetalj har sedermera uppgått i försvarsstabens fotoanstalt. Under krigsåren kunde kartverket endast i mycket begränsad omfattning utföra specialarbeten för enskildas räkning. I den mån flygfotografering på beställning förekom, gällde det uppdrag för statliga och kommunala institutioner. Flertalet sådana uppdrag måste dock avvisas av brist på personal och utrustning. Specialarbeten grundade på befintligt material fick av personalen i huvudsak utföras på icke tjänstetid. I samband med de undersökningar, som under krigsåren verkställdes av besparingsutredningen i syfte att få till stånd besparingar i den statliga verksamheten, upptogs även till övervägande frågan om möjliga inskränkningar i den ekonomiska kartläggningen. I en promemoria den 15 april 1942 föreslog besparingsutredningen i första hand, att fältrekognosceringen skulle slopas och att sålunda enbart fotokartan skulle användas som eko-

17 nomisk karta. Alternativt ifrågasattes en minskning av ekonomiska kartans skala och en stark begränsning av fältarbetena vid kartframställningen. I anledning av besparingsutredningens förslag uppdrog 1942 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet åt en särskild utredningsman att verkställa utredning och avgiva förslag angående den ekonomiska kartläggningen m. m. Utredningsmannen avgav år 1944 betänkande med förslag rörande vissa med rikets ekonomiska kartläggning sammanhängande spörsmål m. m. I betänkandet avstyrktes besparingsutredningens förslag till inskränkningar i de ekonomiska kartarbetena. I stället förordades att den ekonomiska kartläggningen av landet skulle fortsättas enligt de vid 1937 års riksdag fastställda grunderna och att den försening i den uppgjorda planen för de ekonomiska kartarbetenas bedrivande, som uppkommit under krigsåren, skulle inhämtas genom forcering av arbetena. På grundval av denna utredning fattades vid behandlingen av frågan om anslag till kartverket för budgetåret 1946/47 av 1946 års riksdag vissa beslut (prop, nr 106, riksdagens skr. nr 298), som innebar en avsevärd utvidgning av kartverkets organisation och verksamhet. Sålunda skulle den ekonomiska kartläggningen i fortsättningen bedrivas efter de av 1937 års riksdag uppdragna riktlinjerna men påskyndas så att den kunde vara avslutad inom en tidrymd av 15 år. Den snabbare takten motiverades särskilt av att de förestående rationaliseringsåtgärderna inom jordbruket i hög grad skulle underlättas genom tillgång till en aktuell och modern ekonomisk karta. Ett annat skäl för påskyndande av kartarbetena var att frågan om en ny topografisk karta för landet var aktuell. Enligt de försöksarbeten, som utförts för fastställande av den lämpligaste typen för denna karta, skulle även den topografiska kartan kunna grundas på fotokartan. Såväl tid som kostnader skulle sparas vid framställningen av den topografiska kartan, om den ekonomiska kartläggningen ginge före denna. Vidare åstadkoms en gränsdragning mellan kartverket och försvarsstabens fotoanstalt beträffande den fotogrammetriska kartframställningen. Kartverket fick därvid till ordinarie uppgift att framställa sådana militärkartor, varav försvarsväsendet hade ett varaktigt behov. En särskild militärbyrå upprättades inom kartverket för detta ändamål. Därjämte inrättades en särskild till fotogrammetriska byrån knuten arbetsdetalj för att kartverket skulle erhålla ökade möjligheter att tillhandahålla specialkartor och annat fotogrammetriskt material efter beställning av statliga och kommunala institutioner samt enskilda. Arbetsdetaljen utbröts den 1 juli 1949 från fotogrammetriska byrån och organiserades såsom en fristående fotogrammetrisk beställningsavdelning direkt underställd kartverksledningen. 2

18 De vidgade möjligheter att erhålla fotogrammetriskt material, som 1946 års beslut medförde, främjade i hög grad intresset för den fotogrammetriska metoden inom olika verksamhetsområden. Särskilt framträdande blev detta inom skogsbruket och lantmäteriet. Den efter kriget tilltagande bristen på arbetskraft inom skogsbruket föranledde ett starkt behov av förbättrade, rationellare arbetsmetoder. Fotogrammetrin blev därvid ett värdefullt hjälpmedel. Liksom tidigare var det i första hand kartläggningsuppgiften som dominerade. Emellertid inriktade sig strävandena nu även på att utnyttja fotomaterialet för bildtolkning, på vilket område man i vissa länder nått betydande resultat. I syfte att klarlägga möjligheterna för praktiskt utnyttjande av flygfotomaterial inom landets skogsbruk beslöt styrelsen för fonden för skoglig forskning år 1948 efter framställning av skogsstyrelsen att låta verkställa en utredning genom en särskild kommitté benämnd kommittén för skoglig fotogrammetri. Denna avlämnade år 1951 ett tryckt betänkande i ämnet under titeln Flygbilden i skogsbrukets tjänst. Vissa huvudpunkter i kommitténs förslag finnes redovisade i nedan intagna utredningsdirektiv, till vilka hänvisas. Inom lantmäteriet igångsattes under slutet av 1940-talet vissa försök i syfte att klarlägga de fotogrammetriska metodernas lämplighet för olika uppgifter inom verksamhetsområdet. Den 1 juli 1950 inrättades ett särskilt organ för lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet, distriktsorganisationens centralkontor. I anslutning till lantmäteriets ordinarie uppgifter framställes inom centralkontoret med hjälp av fotogrammetriska metoder tecknade kartor huvudsakligen i stora skalor för planläggnings- och fastighetsbildningsändamål m. m. Det till grund för arbetet liggande fotomaterialet erhålles från kartverkets fotogrammetriska beställningsavdelning.

KAPITEL

II

Utredningsdirektiven och utredningsarbetets uppläggning

Direktiven I de för u t r e d n i n g e n m e d d e l a d e d i r e k t i v e n h a r s t a t s r å d e t H j a l m a r Nilson efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d c h e f e r n a för j u s t i t i e - , f ö r s v a r s - och f i n a n s d e p a r t e m e n t e n bl. a. a n f ö r t f ö l j a n d e : Under de senaste årtiondena h a r de flygfotogrammetriska metoderna i alltmera ökad omfattning tagits i bruk för framställning av kartor för olika ändamål. Sålunda har efter beslut vid 1937 års riksdag den ekonomiska kartan grundats på en fotokarta. Ett betydelsefullt framsteg h a r därigenom gjorts inom detta område. Efter den nödtvungna begränsningen av de civila fotogrammetriska kartarbetena under tiden för det senaste världskriget utökades verksamheten genom kartverkets omorganisation 1946, då verket även fick möjligheter att åtaga sig fotogrammetriska beställningsarbeten för skilda ändamål. Arbetet med framställningen av en modern ekonomisk karta har därefter fortskridit inom ramen för de resurser kartverket blivit tilldelat. Stora fördelar h a r härigenom vunnits för myndigheter, institutioner, enskilda företag och andra, som för sin verksamhet är i behov av ett dylikt kartmaterial. Inom det fotogrammetriska området sker emellertid undan för undan förbättringar, som givetvis bör tillvaratagas vid kartframställningen. Nya användningsfält för fotokartor uppstår också ständigt. Det är därför nödvändigt att med korta mellanrum beakta vad som händer inom området i fråga. På senare tid har särskild uppmärksamhet ägnats flygbildens och den fotogrammetriska kartans lämplighet för skogligt bruk. På uppdrag av styrelsen för fonden för skoglig forskning har utredning av denna fråga verkställts av särskilda sakkunniga'. Dessa, som antagit benämningen kommittén för skoglig fotogrammetri, har den 14 augusti 1951 avgivit ett betänkande, i vilket de redovisat resultatet av sina undersökningar och framlagt vissa förslag. Med skrivelse den 13 november 1951 har styrelsen överlämnat betänkandet till Kungl. Maj:t. I betänkandet redogöres utförligt för fotomaterialets användning och betydelse för skogliga ändamål. Kommittén konstaterar, att skogsbruket bland annat i sina rationaliseringssträvanden h a r ett stort och aktuellt behov av förstklassigt sådant material av olika typer. Tillika erinrar kommittén om att den fotogrammetriska tekniken i allt högre grad blivit ett värdefullt hjälpmedel även på åtskilliga andra områden. Som exempel anföres, att fotomaterial av skilda slag med fördel användes inom jordbruksnäringen som översiktskartor och som underlag vid markkartering samt planläggning av nyodling, beteskultur och dikning. De fotogrammetriska kartorna anges vara lämpliga i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas verksamhet, och det anföres, att de inom lantmäteriväsendet kommer till användning bland annat vid laga skiften och andra större förrättningar samt såsom grundkartor vid planeringar av skilda slag. Även inom vattenfalls-

20 styrelsens verksamhetsområde har uppmärksammats de möjligheter, fotomaterialet erbjuder, och flertalet större norrlandsälvar har redan flygfotograferats. Materialet användes, bland annat, vid planering av uppdämningsområden och vid beräkning av skadeersättningar. Vidare framhålles, att fotomaterial i flera avseenden är ett värdefullt hjälpmedel för vägväsendet, i det att planering av vägstakningar och projekteringar av olika slag lämpligen utföres med användande av sådant material. Den fotogrammetriska teknikens stora betydelse för militära ändamål liksom även för turistväsendet understryks också. Emellertid framhåller kommittén, att de skogsfotogrammetriska metoderna ännu är relativt föga utvecklade i vårt land och att vissa brister i fråga om fotomaterialets framställning och tillhandahållande m. m. snarast bör avhjälpas för att främja en vidgad användning av detta. Kommittén har sammanfattningsvis anfört följande rörande några väsentliga sådana brister, vilka ur skoglig synpunkt nu anses vara för 'handen. Enligt gällande plan för den ekonomiska kartframställningen över landet skall större delen av inre Norrland ej bli föremål för fotogrammetrisk kartläggning. Med hänsyn till den stora betydelse, de där belägna skogsområdena numera fått, framstår detta som otillfredsställande. Tidsschemat för kartläggningsprogrammet överhuvud taget har hittills icke kunnat hållas, vilket är så mycket mera olägligt som redan nämnda schema enligt föreliggande behov bör förkortas. Kvaliteten hos de flygbilder, vilka normalt kan erhållas inom landet, uppfyller i allmänhet ej de krav, som måste ställas för en mera allsidig skoglig användning. Vidare är resurserna för flygfotografering och bearbetning av fotomaterial på beställning ej tillräckliga. Dessutom framstår prissättmingssystemet och den därmed sammanhängande förlagsrätten i vissa avseenden såsom mindre tillfredsställande. Det kan sålunda ifrågasättas, om den stora prisskillnaden mellan standard- och specialframställt material är berättigad. De gällande sekretessbestämmelserna beträffande flygbilder förefaller därjämte på vissa punkter väl restriktiva. Kommittén påpekar, att den endast haft möjlighet att översiktligt behandla de hithörande frågorna och att antydningsvis ange tänkbara vägar för reformer på området. Enligt dess åsikt är det emellertid ofrånkomligen nödvändigt, att de anförda spörsmålen rörande framställningen och tillhandahållandet av fotogrammetriskt material och därmed sammanhängande frågor göres till föremål för en särskild utredning, vilken bör äga rum genom en av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. För egen del har styrelsen för fonden för skoglig forskning understrukit vikten av att snara åtgärder vidtas, varigenom skogsbrukets behov av fotogrammetriskt material kan bättre tillgodoses och materialet väl utnyttjas. Över betänkandet har åtskilliga myndigheter och organisationer avgivit yttranden. Det övervägande antalet remissinstanser h a r tillstyrkt kommitténs förslag såvitt nu är i fråga. Av yttrandena framgår vidare flygfotogrammetriens stora betydelse även inom andra verksamhetsområden än det skogliga. Helt naturligt kan de fotogrammetriska metoderna h a stor betydelse för det moderna skogsbruket. Väsentliga fördelar torde kunna vinnas genom en ökad användning av dessa för att framställa skogskartor. Det synes föreligga svårigheter för skogsägarna att få sitt behov av sådana kartor fyllt utan annan medverkan från kartverkets sida än den ämbetsverkets beställningsiavdelning kan erbjuda. Det kan måhända också vara riktigt, att de hittills framställda fotogrammetriska kartorna skulle kunna få ett sådant utförande, att de bättre fyllde skogsbrukets behov. En utredning av dessa frågor bör därför komma till stånd.

21 I denna bör givetvis även prövas de önskemål, som andra kartkonsumenter kan ha. Av ekonomiska skäl är det emellertid ogörligt att tillmötesgå vilka önskemål som helst. Utgångspunkten torde snarast vara, att de nuvarande statliga utgifterna för ändamålet icke får ökas i större mån. Kostnadsökningar, som kan uppkomma bör därför i princip bäras av kartkonsumenterna. Härigenom torde en viss gräns sättas för kostnadskrävande förändringar; blir kartmaterialet för dyrt, kan nämligen användningsområdet komma att krympa, vilket förhållande skulle medföra påtagliga olägenheter. Från nu angivna utgångspunkter bör utredningen söka klarlägga vilka åtgärder som bör vidtagas i fråga om den statliga verksamheten på området för att behovet av fotogrammetriskt material skall kunna tillgodoses så snabbt, billigt och bra som möjligt. Om såsom här förutsatts uppkommande kostnadshöjningar i princip skall bäras av kartkonsumenterna, kan det givetvis icke uteslutas, att ett påskyndande av den pågående fotogrammetriska kartläggningen kan ske. Denna fråga bör undersökas liksom också spörsmålet huruvida nämnda kartläggning kan utsträckas till att avse vissa områden, som icke omfattas av den för när-i varande gällande planen. Genom organisatoriska och tekniska förbättringar bör kostnadsbesparingar kunna vinnas, som bidrager till att möjliggöra en utökad verksamhet. Vid utredningen bör undersökas om i vad mån fördelar kan vinnas genom ett närmare samarbete mellan kartverket i vad avser dess fotogrammetriska verksamhet och de myndigheter och organ, som bedriver en motsvarande verksamhet. Särskilt gäller detta lantmäteriets fotogrammetriska kartframställning, där en viss samverkan redan nu äger rum med kartverket. En väsentlig del därav är icke förlagt centralt utan utföres av lantmäteriets lokala förvaltning. I detta sammanhang får jag erinra om att kartverkets och lantmäteriets arbetsuppgifter även i övrigt har nära samband i vissa delar. Med hänsyn till det nu sagda bör vid undersökningen av kartframställningens organisation prövas i vad mån fördelar kan vinnas genom ett mera utvecklat samarbete mellan kartverket och lantmäteriet. Samtidigt bör beaktas, att den statliga organisationen icke skall göras mera omfattande än vad som är nödvändigt. I första hand bör sålunda klarläggas, vilka tekniska och organisatoriska förbättringar som bör åstadkommas inom ramen för statens nuvarande nettoutgifter på området. Även andra rationaliseringsåtgärder bör givetvis kunna övervägas.

Utredningsarbetets

uppläggning

m. m.

F r a m s t ä l l n i n g och b e a r b e t n i n g av f o t o g r a m m e t r i s k t m a t e r i a l för civila b e h o v s k e r f r ä m s t i n o m r i k e t s a l l m ä n n a k a r t v e r k och l a n t m ä t e r i e t . Viss b e a r b e t n i n g äger d ä r j ä m t e r u m p å a n d r a h å l l . Kartverkets fotogrammetriska verksamhet h a r den ojämförligt största o m f a t t n i n g e n och a l l m ä n n a b e t y d e l s e n . All k a r t f r a m s t ä l l n i n g i n o m k a r t v e r k e t k a n n u m e r a sägas d i r e k t eller i n d i r e k t g r u n d a s i g p å flygbilder och fotogrammetriska bearbetningsmetoder. A l l t s e d a n slutet av 1930-talet f r a m till å r 1954 h a r så gott som all flygfotografering för k a r t f r a m s t ä l l n i n g och l i k n a n d e ä n d a m å l u t f ö r t s av k a r t v e r k e t .

22 Även inom lantmäteriet har emellertid den fotogrammetriska verksamheten på senare tid fått en ökad betydelse. Den ingår som ett led i lantmäteriets verksamhet, vilken delvis är inriktad på beställningsuppgifter. Som ett första led i utredningsarbetet har utredningen sammanställt uppgifter rörande den nuvarande fotogrammetriska verksamhetens omfattning och tillgängliga resurser. För att få klarhet i statens nuvarande kostnader på området och särskilt det ekonomiska utfallet av verksamheten vid kartverkets beställningsavdelning har utredningen låtit verkställa en kostnadsundersökning rörande den vid kartverket och lantmäteriet bedrivna fotogrammetriska verksamheten m. m. Resultatet av denna undersökning redovisas i kap. IV. För att kunna ta ställning till frågan hur framställningen och tillhandahållandet av fotogrammetriskt material på lämpligaste sätt skall organiseras för framtiden har utredningen genom ett remissförfarande sökt få klarlagt, i vilken omfattning fotogrammetriskt material utnyttjas och kan komina att utnyttjas inom olika samhällsområden, konsumenternas krav på detta material samt deras synpunkter och önskemål i övrigt rörande verksamheten. Till ledning för remissinstanserna har utredningen låtit utarbeta en redogörelse angående fotogrammetri och dess civila användningsområden. Yttranden i anledning av remissen har avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarets fabriksstyrelse, sjökarteverket, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens geotekniska institut, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, kollegienämnden vid tekniska högskolan, skogshögskolans lärarråd, statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, jernkontoret, kommittén för skoglig fotogrammetri, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, Indalsälvens regleringsförening, svenska flottledsförbundet, svenska teknologföreningen, svenska vattenkraftföreningen, svenska vägföreningen, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Utredningen kommer i anslutning till behandlingen av de olika huvudfrågorna att redovisa innehållet i yttrandena. Det har befunnits lämpligt att, innan utredningen ingår på en behandling av hur den statliga fotogrammetriska verksamheten i framtiden skall ordnas, lämna en kortfattad redogörelse för den nuvarande organisationen på området. Utredningen redovisar sålunda i kapitel III kartverkets organisation och arbetsuppgifter särskilt i vad avser den fotogrammetriska verksamheten, samt vidare den verksamhet på området, som bedrives inom lantmäteriet och övriga organ. I anslutning härtill sammanfattas i kap. IV resultatet av den på utredningens uppdrag verkställda kostnadsundersök-

23 ningen rörande den fotogrammetriska verksamheten inom kartverket och lantmäteriet. Vidare lämnar utredningen i kap. V en kortfattad beskrivning av de nu utgivna officiella kartorna samt en redogörelse för statsverkets kostnader för den till grund för kartframställningen över huvud taget liggande fotokartan och ekonomiska kartan. I följande avsnitt av betänkandet behandlar utredningen i kap. VI flygfotograferingsverksamheten samt framlägger där sina förslag rörande dennas framtida omfattning och organisation. De med bearbetningen av fotomaterialet sammanhängande frågorna behandlas i kap. VII såvitt avser den officiella kartframställningen samt i kap. VIII vad gäller beställiningsverksamheten. Framkomna önskemål rörande de officiella kartornas skalor, innehåll och form diskuteras ingående, varjämte pågående försöksarbeten inom området m. m. redovisas. I fråga om bearbetningen för specialändamål framlägges efter en bedömning av utvecklingen inom olika användningsområden och en diskussion om fördelningen av verksamheten mellan olika organ förslag rörande utbyggnad av kapaciteten för den till kartverket förlagda bearbetningsorganisationen. I kap. IX redovisas därefter resultatet av utredningens överväganden rörande den statliga fotogrammetriska verksamhetens framtida organisation m. m. samt i kap. X utredningens synpunkter på det framtida prissättningssystemet. I nästfoljande kapitel, kap. XI, framlägges förslag rörande ombildning av kartverkskommissionen till en kartverksstyrelse. Slutligen redovisas i kap. XII och XIII vissa med tillhandahållandet av kartor och fotogrammetriskt material sammanhängande sekretess- och auktorrättsliga frågor.

KAPITEL

III

Den nuvarande fotogrammetriska verksamheten i landet Rikets

allmänna

kartverk

Kartverkets uppgifter och organisation Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk och kartverkskommissionen den 21 juni 1946 (SFS 468)* har kartverket till uppgift att upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor och översiktskartor över riket. Kartverkskommissioncn har till uppgift att vara ett rådgivande organ åt kartverket i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna kartarbetena. Kartutgivningen skall jämlikt instruktionen avse nedan angivna kartor. Ekonomisk karta över Sverige i skalan 1:10 000, över vissa delar av riket såsom fotokarta med fastighetsindelning. Fotokarta över Sverige i skalan 1:10 000, i den mån densamma icke utgives såsom deledition av den ekonomiska kartan. Topografisk karta över södra Sverige i skalan 1:100 000. Topografisk karta över norra Sverige i skalan 1:200 000 och, i den utsträckning Kungl. Maj:* bestämmer, i skalan 1:100 000. Topografisk konceptkarta i skalan 1:50 000, i den mån nymätning sker för utgivning av reviderade topografiska kartor i skalan 1:100 000. Översiktskarta över Sverige i skalan 1:400 000 i erforderliga editioner. Höjdkarta över Sverige i skalan 1:500 000. Generalkartor över Sverige i skalorna 1: 800 000 och 1:1 000 000. Övriga kartor, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall utgivas. I den mån anslag ställes till förfogande åligger det därjämte kartverket att vid behov revidera och åjourhålla samt nytrycka den topografiska kartan, översiktskartan, höjdkartan och generalkartorna. Slutligen har kartverket att för försvarsväsendets räkning upprätta och ombesörja tryckning av eldledningskartor och andra militära specialkartor av permanent natur, i den mån medel och vid behov även personal särskilt ställes ti(ll förfogande genom försvarsväsendet. Kartverket är under en överdirektör som chef organiserat på fem byråer, nämligen ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån, fotogrammetriska 1

Instruktionen ändrad, se SFS 684:1949.

25 Lyran, geodetiska byrån och militärbyrån samt fotogrammetriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen. Ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån och fotogrammetriska byrån förestås av byråchefer, geodetiska byrån av en byråchef och professor, militärbyrån av en regementsofficer på försvarsstabens stat såsom militärassistent vid kartverket med byråchefs tjänsteställning samt fotogrammetriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen vardera av en byrådirektör. Den största byrån är ekonomiska kartbyrån. Denna byrås huvuduppgift är att upprätta och utgiva den ekonomiska kartan. Den ombesörjer även utgivningen av fotokartan i den mån denna icke utgives såsom deledition av den ekonomiska kartan. Vidare utför byrån de arealberäkningar av administrativa enheter, vilka kartverket har att enligt instruktionen tillhandahålla statistiska centralbyrån. Inom den topografiska kartbyrån upprättas, revideras och utgives de topografiska kartorna samt erforderliga översiktskartor. Därjämte framställer byrån höjdkurvor för den militära eldledningskartan. Den fotogrammetriska byrån har till uppgift att verkställa flygfotograferingen såväl för kartverkets egna arbeten som för beställningsarbeten. Denna byrå har därjämte som sin främsta uppgift att upprätta fotokarta och i samband härmed i stereoinstrument utföra höjdpunktsbestämningar och i vissa fall nivåkurvläggning för de officiella kartorna. Vissa fotogrammetriska undersökningar, som står i samband med byråns uppgifter, bedrives ävenledes här. Den för kartverksamheten erforderliga rikstrianguleringen samt avvägnings- och höjdmätningsarbeten utföres av geodetiska byrån, som därjämte bl. a. verkställer de grundläggande tyngdkraftsbestämningarna över landet och bedriver de vetenskapligt geodetiska och astronomiska arbeten, som står i samband med byråns övriga uppgifter. På beställning tillhandahåller byrån uppgifter från byråns höjdpunkts- och triangelpunktsarkiv. Uppgifterna för militärbyrån är framför allt att upprätta och ombesörja tryckningen av eldledningskartor och andra militära specialkartor i den mån arbetena därmed icke åvilar annan byrå. Den av säkerhetsskäl föreskrivna kartgranskningen verkställes inom militärbyrån, som därutöver i allmänhet handlägger alla försvarsväsendet berörande frågor inom kartverket. Den fotogrammetriska beställningsavdelningen har till uppgift att på begäran av statliga och kommunala institutioner eller enskilda låta utföra flygfotografering för specialändamål, att ombesörja upprättande på fotogrammetrisk väg av specialkartor, såsom bildskisser, fotokartor eller tecknade kartor, att tillhandahålla fotografiska kopior, förstoringar eller förminskningar av tillgängligt av kartverket upptaget eller framställt fotomaterial och att ombesörja reproduktion av framställda specialkartor.

26 Den allmänna avdelningen omhänderhar kartverkets medelsförvaltning, bokföring ni. m. samt handlägger flertalet personalärenden, allmänna administrativa ärenden och övriga för hela kartverket gemensamma ärenden.

Kartverkets fotogrammetriska verksamhet Framställningen och bearbetningen av fotogrammetriskt material är, såsom framgår av den ovan lämnade översikten, lokaliserad till fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen. All flygfotografering ombesörj es av fotogrammetriska byrån.

Flygfotograferingsorganisationen Flygfotograferingen har alltsedan 1938 omhänderhafts av fotogrammetriska byrån. Vid nämnda års riksdag beslöts att kartverket skulle anskaffa särskilda flygplan för ändamålet, varjämte under vartdera av budgetåren 1938/39 och 1939/40 anslag beviljades för inköp av ett plan. För de sålunda anslagna medlen inköpte kartverket under åren 1938 och 1939 från Tyskland två tvåmotoriga fotograferingsplan av typen Focke Wulff 58 Weihe samt erforderliga kamerautrustningar. Till följd av de ökade kraven på flygfotografering från försvarsväsendets sida under krigsåren måste kartverkets kapacitet ökas. Till en början kunde detta ske genom förhyrning av flygplan. Sedan emellertid det äldsta av kartverkets egna plan 1943 havererat vid nödlandning och därvid skadats så svårt, att det icke kunde repareras, beviljades kartverket samma år anslag för inköp av två nya plan jämte utrustning samt inköpte två plan av samma typ som de tidigare. De nya planen levererades 1944. Under flygfotografering sommaren 1946 totalhavererade jämväl det år 1939 inköpta planet. Kartverket hemställde i anledning härav i skrivelse till Kungl. Maj:t att medel måtte anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 till bestridande av kostnaderna för inköp av två flygplan jämte kainerautrustningar. Till stöd för framställningen anförde kartverket bl. a., att det för genomförandet av det vid 1946 års riksdag beslutade arbetsprogrammet vore nödvändigt att det förlorade flygplanet jämte därtill hörande kamerautrustning snarast möjligt ersattes. Eftersom det med hänsyn till förhållandena i Tyskland vore erforderligt att övergå till ny flygplanstyp, borde om möjligt bl. a. ur driftssynpunkt två flygplan av samma typ samtidigt anskaffas. Kartverket skulle därigenom komma att förfoga över fyra plan, vilket vore erforderligt för att såväl kartverkets egna som av myndigheter och enskilda beställda specialarbeten skulle kunna medhinnas under lämplig flygfotograferingsperiod utan att denna ut-

27 sträcktes in på hösten med sämre ljusförhållanden för fotografering och ofta dålig väderlek. Sedan riksdagen anvisat de äskade medlen, inköpte kartverket från Frankrike två flygplan av typ Siebel NC 701. Dessa levererades under 1947 och insattes i flygfotograferingsverksamheten samma år. Från och med flygsäsongen 1947 fram till 1954 har flygfotograferingsverksamheten bedrivits med fyra flygplan med visst avbrott för ett plan. Vid en provflygning före flygfotograferingssäsongen 1952 havererade nämligen det ena Siebelplanet och kunde återinsättas i drift först 1954 efter omfattande reparationsarbeten, Kartverket kunde emellertid under halva flygsäsongen 1952 samt under 1953 av flygvapnet förhyra ett transportplan av typ B 3, vilket inrättades för fotografering. Under 1954 var kartverkets samtliga plan i verksamhet. Med hänsyn till den allt större efterfrågan på fotobildmaterial och fotogrammetriskt kartmaterial förhyrde kartverket därjämte under 1954 års flygfotograferingssäsong ett plan från flygvapnet. Till kartverkets förfogande står sålunda under flygfotograferingssäsongen 1955 fyra egna flygplan, nämligen två av typen Focke Wulff levererade 1944 ock två av typen Siebel levererade 1947. Med hänsyn till de två förstnämnda planens ålder och nedslitning samt begränsade räckvidd för arbeten i Norrland torde endast ett av dem komma att användas för fotografering. För att ersätta det andra Focke-planet samt täcka föreliggande behov av flygfotografering har kartverket under säsongen förhyrt två plan av typ B 3 från flygvapnet. De av kartverket för flygfotograferingsverksamheten disponerade planen är baserade å Norrtälje flygplats. Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t har kartverket träffat avtal med Norrtälje stad om förhyrning av hangarbyggnad och vissa andra lokaler. Detta avtal har senast förlängts under 5 år fr. o. m. den 1 januari 1954. Med stöd av samma bemyndigande har kartverket vidare träffat avtal med Svensk Flygtjänst AB, Stockholm, varigenom kartverket uppdragit åt Flygtjänst att handha skötseln av kartverkets flygplan. Flygtjänst har enligt avtalet att utföra löpande kontroll och underhåll av flygplanen ävensom vissa i samband med flygningarna nödvändiga administrativa arbeten. I samband därmed skall Flygtjänst ställa sin kontrollorganisation och vid behov teknisk personal till kartverkets förfogande samt handha kartverkets förråd av reservdelar. Förare och flygfotografer är däremot anställda hos kartverket. Vissa prestanda beträffande de av kartverket disponerade flygplanen framgår av nedanstående tablå.

Focke Wulff Siebel B 3

Topphöjd

Marschhastighet

Aktionstid

4.500 m 7.000 m 7.000 m

200 k m / t i m . 270 k m / t i m . 330 k m / t i m .

ca 4V2 tim. 6 tim. 6 tim.

28 Fotograferingen för kartverkets ordinarie arbeten sker i allmänhet från omkring 4.000 meters höjd, medan flyghöjden vid beställningsfotograferingar varierar alltefter den avsedda användningen av fotomaterialet. Fotograferingen utföres efter parallella stråk, vanligen i nord-sydlig riktning. För de ordinarie arbetena lägges huvudstråken som regel på ett inbördes avstånd av 3.5 km, vilket medför viss övertäckning av bilderna i sidled. Filmens exponering sker automatiskt med sådant tidsintervall, att omkring 60 % övertäckning erhålles i stråkled. Om större höjdskillnader förekommer inom fotograferingsområdet, fotograferas särskilda stråk mellan huvudstråken. Fotograferingsskalan är beroende av kamerakonstanten (brännvidden) och flyghöjden och erhålles enligt formeln: skala = kamerakonstant en kamerakonstant av flv () höid " 20 cm och en flyghöjd av 4.000 m, blir bildskalan sålunda 1:20 000. Fotograferingssäsongen för de ordinarie arbetena sträcker sig vanligen från tiden omedelbart efter lövsprickningen fram till början av september i södra och mellersta Sverige samt till mitten av augusti i norra Sverige. Vid flygfotograferingen måste klart väder råda. Då endast skugglängder upp till en och en halv gång föremålets höjd tolereras, blir den möjliga fotograferingstiden högst 5 å 6 timmar per dag under sommaren och kortare under vår och höst. Den effektiva fotograferingstiden per år och flygplan kommer därför i allmänhet ej upp till mera än 40 å 50 timmar. Den kamerautrustning, som beräknas stå till kartverkets förfogande under flygfotograferingssäsongen 1955, utgöres dels av fyra kameror av märket Zeiss RMK och Rb inköpta år 1947 eller tidigare, och dels av tre kameror av märket Wild RC 5 a inköpta under åren 1952—54. Uppgifter rörande de olika kamerakonstanterna, bildformaten m. m. framgår av följande sammanställning.

Kamera

Objektiv nr

Kamerakonstant

Format

RC5a RC5a RC5a RC5a RMK RMK Rb Rb

85 118 203 Ag29 56525 56531 91827 91658

11.4 cm 21.0 „ 15.3 „ 15.3 „ 20.0 „ 20.0 „ 20.0 „ 20.0 „

18 X 18 cm 18 X 18 „ 23 X 23 „ 23 X 23 „ 30 X 30 „ 30 X 30 „ 30 X 30 „ 30 X 30 „

Typ

vidvinkel normal vinkel vidvinkel vidvinkel vidvinkel vidvinkel vidvinkel vidvinkel

Utöver angivna kameror förfogar kartverket över tre äldre Zeisskameror, vilka användes för att tillgodose behovet av reservdelar.

29 Fotogrammetriska

byråns verksamhet

och

utrustning

En sektion av fotogrammetriska byrån, verkstads- och flygsektionen, är förlagd till Norrtälje. Denna har till uppgift att vårda byråns kamerautrustningar, verkställa översyner och reparationer av kamerautrustningarna, utöva tillsyn av planens förvaring, utrustning och reservdelsförråd samt biträda vid uppgörande av förslag till årlig översyn och reparation av flygplanen. Under flygsäsongen skall föreståndaren för denna sektion därjämte utöva tillsyn över flygdetachementen under deras stationering på Norrtälje flygplats samt i den utsträckning kartverket bestämmer ombesörja flygplanens dirigering för utförande av flygfotografering. Fotogrammetriska byråns verksamhet är i övrigt uppdelad på tre sektioner. Första sektionen har till uppgift att planlägga flygfotograferingen för de allmänna kartarbetena samt handha framkallning, registrering och godkännande av all exponerad film. Inom denna sektion framställer diapositiv, kontaktkopior ock rektifierade fotobilder för byråns egna fotogrammetriska arbeten och övriga byråers arbeten. Sektionen handhar jämväl vården av byråns och beställningsavdelningens arkiv av film, fotobilder, stråkplaner och stråköversikter.

Antal

Anskaffningsår

Objekt

Framkallningsapparat D:o D:o Torktrumma D:o Förminskningsapparater D:o Kontaktkopieringsapparat Rektifieringsinstrument Multiplexapparater, D:o

planmätning

D :o för h ö j d m ä t n i n g Autograf A 6 Teodoliter Dubbelräknemaskiner

1938 1954 1955 1938 1952 1939— 1940 1950 1939 1938— 1939 1938— 1939 1943— 1945 1945 1950 1940— 1943 1942— 1943

Inköpspris kronor 1.977 1.830 3.175

685 1.400 13.300 3.800 1.131 83.000 66.500 60.000 67.400 58.425 7.300 3.100

Andra sektionen verkställer inmätning och koordinatberäkningar av stödpunkter. Därjämte ombesörjer sektionen stereobearbetning dels för bestämning av för framställning av fotokartan erforderliga stompunkter i planet, dels för bestämning av höjdpunkter för ekonomiska kartan och

30 som grund för den framställning av höjdkurvor, som äger ruin på topografiska byrån, samt dels i vissa fall för direkt framställning av höjdkurvor. Tredje sektionen slutligen har till uppgift att sammansätta och retuschera koncepten till fotokartan över Sverige i skala 1:10 000. Dessa fotokartkoncept ligger som ovan framhållits direkt eller indirekt till grund för samtliga av kartverket utgivna officiella kartor. Rörande dessa hänvisas till kap. V. Byråns instrumentutrustning för den fotogrammetriska bearbetningen framgår av ovanstående förteckning.

Beställningsavdelningens

verksamhet

och

utrustning

Fotogrammetriska beställningsavdelningens verksamhet är uppdelad på två sektioner. Första sektionen ombesörjer kopiering, rektifiering, föfrsloring, reproduktion och andra fotografiska arbeten samt sammansättningsarbeten m. m. Denna sektion svarar även för planering av flygfotografering och fältarbeten i anslutning härtill. Andra sektionen handhar stommätnings- och stereokarteringsarbeten samt planering av härtill hörande flygfotograferingar och fältarbeten. Viss personal, däribland en byråingenjör, är direkt underställd avdelningschefen för konsultation, offertgivning och utredningar m. m. samt debiterings- och vissa andra kamerala uppgifter. Den av avdelningen disponerade instrument- och laboratorieutrustningen, vilken dels övertagits från fotogrammetriska byrån och dels direkt inköpts för avdelningens räkning med medel anvisade å kartverkets utrustningsanslag, framgår av nedanstående förteckning. Beställningsavdelningens verksamhet kan särskiljas i dels ombesörjande av flygfotografering för speciella ändaanål samt dels bearbetning av det hos kartverket förefintliga bild- och kartmaterialet och de för specialända-

Antal

Objekt

Framkallningsapparat Förminskningsapparat Kontaktkopieringsapparat Rektifieringsinstrument Stereoplanigraf Autograf A 5 Autograf A 6 D:o Dubbelräknemaskiner Reproduktionskamera Pncumatisk kopieringsapparat

Anskaffningsår

Inköpspris kronor

1940 1943 1950 1943 1942 1949 1948 1950 1943 1950 1951

2.324 8.077 475 28.700 117.700 86.300 26.162 117.000 1.564 17.570 1.311

31 mål tagna flygbilderna. I fråga om bearbetningen dominerar reproduktioner av skilda slag samt framställning av ritade kartor, fotokartor, förstorade och rektifierade bilder samt kontaktkopior. Års-beloppen av de under senaste femårsperioden utfärdade räkningarna å utförda uppdrag har uppgått till 1950 1951 1952 1953 1954

513.417 kr 717.171 „ 576.937 „ 956.076 „ 1.053.272 „

I dessa summor ingår även vissa smärre belopp för uppdrag, som utförts för kartverkets ekonomiska och topografiska byråer. Beställarna utgöres i öviigl dels av statliga myndigheter, av vilka lantmäteriet, domänverket, vattenfallsverket och lantbruksorganisationen är de största, dels av kommunala myndigheter och vetenskapliga institutioner och dels av privata företag. Bland de sistnämnda dominerar skogsföretag, kraft- och regleringsföretag samt ingenjörsfirmor. Av kap. IV framgår närmare vilka belopp som under åren 1950—1954 debiterats olika beställargrupper.

Lantmäteriet Lantmäteriets organisation Enligt instruktionen för lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lantmäteriets distriktsorganisation den 30 juni 1948 (SFS nr 526) * åligger det lantmäteristyrelsen bl. a. att leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen och övriga grenar av rikets lantmäteriväsen samt att ha överinseendet över mätningsväsendet i rikets städer, köpingar och andra samhällen, där den för städerna gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas, samt områden å landet, för vilka stadsplan fastställts. Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter fyra byråchefer, vilka förestår var sin byrå, nämligen administrativa byrån, landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån. Länslantmäterikontoren har bl. a. att upprätta och föra översiktskartor över gällande fastighetsindelning samt över plan- och förbudsområdeu. Vidare åjourhåller kontoren fastighetsindelningen på ekonomiska kartan. Distriktsorganisationens chefstjänstemän, distriktslantmätarna och förfogandelantmätarna, åligger bl. a. att verkställa förrättningar enligt jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen och att i samband därmed upp1

Instruktionen ändrad, se SFS 260:1950, 360:1951 samt 5 och 558/1953.

32 rätta erforderliga kartor och handlingar, som sökande enligt lag eller författning har att foga vid sina ansökningar, samt att upprätta grundkartor för bvggnadsplan, stadsplan och generalplan för stadsliknande samhällen och områden på landet. I den mån de obligatoriska arbetena icke väsentligen försenas åligger det dem därjämte att upprätta grundkartor, bl. a. lör generalplan, samt att efter beställning utföra mätningar och upprätta därpå grundade plan- och höjdkartor.

Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet År 1948 igångsattes inom lantmäteristyrelsens landsbyrå vissa försök att utnyttja fotogrammetriska metoder i lantmäteriets kartläggningsverksamhet. Stereoinstrument för ändamålet förhyrdes från försvarsstabens fotoanstalt och tekniska högskolan. År 1950 inrättades ett särskilt organ, distriktsorganisationens centralkontor, för den fotogrammetriska verksamheten. Centralkontoret är förlagt till Stockholm och står under lantmäteristyrelsens direkta ledning. Ordinarie byrådirektören på landsbyrån är föreståndare för kontoret. Den där tjänstgörande personalen i övrigt hämtas ur distriktsorganisationen. Den utgjordes år 1954 av tre lantmätare, 12 mätningstekniker samt tre kontorsbiträden. Centralkontoret förfogar över tre egna stereoautografer av märket Wild, en A 5, en A 6 och en A 8 inköpta åren 1950, 1951 och 1953. Därjämte har tidvis kunnat förhyras en autograf A 5 från försvarsstaben och en autograf A 7 från tekniska högskolan. Centralkontoret utarbetar planer för flygfotograferingen, vilken utföres av kartverket, samt ombesörjer signalering oöh s tommätning, beställning av flygfotografering och bildmaterial, övervakning och samordning av signaleringarna och flygfotograferingarna samt stereobearbetning av bildmaterialet, övriga arbetsmoment i kartläggningen utföres av de olika distriktsenheterna. Den fotogrammetriska kartläggningen är sålunda resultatet av ett samarbete mellan kartverket och lantmäteriet samt mellan centrala och lokala organisationsenheter inom lantmäteriet. Den fotogrammetriska kartläggningen har hittills till största delen avsett grundkartor för stads- och byggnadsplan. Kartskalorna har därvid i allmänhet varit 1: 800, 1:1 000 och 1:2 000. En betydande del av kartläggningen har avsett laga skifteskartor i skalorna 1:1 000, 1:2 000 och 1:4 000 över inägoområden. Vidare h a r över skogsmark framställts laga skifteskartor i skalorna 1:4 000, 1:8 000 och 1:10 000. Slutligen h a r framställts kartor för lantmäteriförrättningar i övrigt i olika skalor, såsom 1: 500 och 1:4 000, ävensom för expropriation m. m. och för tekniska ändamål vid kraftverksbyggen och vattenregleringar.

33 Övrig fotogrammetrisk

verksamhet

Försvarsstabens fotoanstalt Försvarsstabens fotoanstalt har i fred främst till uppgift att såsom en central läroanstalt handha utbildningen av personal ur samtliga försvarsgrenar i militär fototjänst samt undervisningen vid vissa militära utbildningsanstalter i fototjänstens praktiska tillämpning. Vidare har fotoanstalten bl. a. att biträda de militära förvaltningarna vid konstruktion, anskaffning och kontroll av fotomateriel samt att utarbeta krigsmässiga metoder för bildtolkning m. m. samt snabbframställning av underrättelsekartor och fotogrammetriska kartor. Fotoanstalten har därjämte bl. a. till uppgift att utföra fotografiska och fotogrammetriska arbeten för militära myndigheter och förband med undantag av eldledningskartan och andra militära specialkartor av permanent natur, vilka det ankommer på kartverket att utgiva, i den mån medel härför ställes till förfogande av försvarsväsendet. Inom fotoanstalten föres ett centralt flygbildsregister för försvaret. Detta omfattar all inom landet utförd flygfotografering av bestående militärt värde. Beträffande kartverkets fotograferingar redovisas dock endast de fotograferade -områdena. Jämlikt instruktionen för fotoanstalten åligger det denna att följa fotogrammetrins allmänna utveckling, varvid samarbete skall äga rum med såväl kartverket som tekniska högskolans institution för fotogrammetri till undvikande av dubbelarbete samt för delgivning av framkomna rön och erfarenheter på området. Fotoanstalten har till sitt förfogande en fotogrammetrisk utrustning, som bl. a. innefattar precisionsstereoinstrument och seriemätkameror. I den mån så kan ske med hänsyn till fotoanstaltens egen verksamhet, förekommer utlåning av instrumenten till lantmäteriet, tekniska högskolan och kartverket.

Nämnden för skoglig fotogrammetri I sitt förutnämnda år 1951 avlämnade betänkande, Flygbilden i skogsbrukets tjänst, hemställde kommittén för skoglig fotogrammetri, att styrelsen för fonden för skoglig forskning måtte medverka till tillsättandet av en nämnd för skoglig fotogrammetri. I avvaktan på denna nämnds tillkomst fortsatte kommittén med fondstyrelsens medgivande och stöd sin verksamhet. År 1952 utfördes sålunda bl. a. omfattande undersökningar över möjligheten att på flygbilder identifiera och inrita gränserna för bestånd och andra detaljer, som erfordras för upprättande av en skogskarta. Redogörelse härför har publicerats i 3

34 form av ett meddelande med titeln Skogsavfattning på flygbilder. Under år 1953 fortsattes karteringsförsöken genom undersökning av möjligheten att från lågt gående flygplan och helikoptrar utföra fältkontroll av kartering och beståndsbeskrivning. Bland övriga arbetsuppgifter må slutligen nämnas att kommittén i samarbete med vissa statliga verk låtit sammanställa en handbok i bildtolkning, vilken utgivits år 1955 under titeln Tolkning av flygbilder. I enlighet med kommitténs ovannämnda förslag beslöt styrelsen för fonden för skoglig forskning vid sammanträde den 17 november 1954 att inrätta en nämnd för skoglig fotogrammetri. Denna har trätt i verksamhet den 1 januari 1955 samtidigt som kommittén avvecklat sitt arbete. Nämnden har till huvuduppgift att bedriva forsknings- och försöksverksamhet i syfte att klarlägga frågor sammanhängande med fotogrammetrins tillgodogörande för skogliga ändamål och i anslutning därtill medverka vid undervisning och upplysning i ämnet. Vid sidan härav skall nämnden i den omfattning, som befinnes lämplig med hänsyn till försöksarbetet, bedriva fotogrammetrisk serviceverksamhet för skogsbruket i form av konsultation och bearbetning av fotobilder. Nämnden består av högst sex ledamöter, vilka utses av styrelsen för fonden för skoglig forskning tills vidare. Förslag till ledamöter i nämnden avges av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, kartverket och lantmäteristyrelsen. Fondstyrelsen utser ordförande och vice ordförande inom nämnden. Fondstyrelsen har anvisat medel för nämndens verksamhet under femårsperioden fram till och med år 1959.

Fotogrammetrisk undervisning m. m. Utbildning i fotogrammetri förekommer i främsta rummet vid tekniska högskolan i Stockholm. En professur i ämnet finnes inrättad sedan år 1947 samt en särskild fotogrammetrisk institution till tjänst för utbildningen och forskningsverksamheten. Utbildningen är obligatorisk för eleverna inom avdelningarna för lantmäteri samt väg- och vattenbyggnad och omfattar inom avdelningen för lantmäteri 42 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar och 10 fältövningsdagar samt inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad 28 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar och 10 fältövningsdagar. Eleverna har därutöver möjlighet till frivillig undervisning omfattande 56 timmar föreläsningar, 56 timmar övningar samt 20 fältövningsdagar. Vid sidan av denna ordinarie utbildning har under senare år på tekniska högskolan anordnats tillfälliga fortbildningskurser för lantmätare och mätningstekniker m. fl.

35 Forskningsverksamheten vid fotogrammetriska institutionen avser dels grundforskning och dels viss tillämpningsforskning inom såväl flyg- som specialfotogrammetrin. Både denna verksamhet och utbildningen kräver en viss instrumentutrustning. Institutionen har till sitt förfogande en autograf A 6 och en A 7 samt en A 4 för specialfotograinmetri. Vid'are ingår i utrustningen bl. a. stereokomparator, multiplex, rektifieringsinstrument och vissa specialkameror. Forskning bedrives i viss utsträckning såsom beställningsarbeten mot ersättning. Institutionens personalresurser medger icke ett kontinuerligt utnyttjande av utrustningen, varför framför allt precisionsstereoinstrumenten brukar utlånas, huvudsakligen till lantmäteristyrelsen mot ersättning. Härigenom blir de utnyttjade i den utsträckning som är praktiskt möjlig. Undervisning och forskning med anknytning till fotogrammetri förekommer dessutom inom institutionen för fotografi samt optiknämnden vid tekniska högskolan. Vid skogshögskolain förekommer ävenledes obligatorisk undervisning i fotogrammetri. Denna ledes av en speciallärare och omfattar 15 timmar föreläsningar, 25 timmar övningar samt en exkursionsdag. Från och med läsåret 1954/55 har ämnet fotogrammetri upptagits såsom förhörsämne, vilket innebär att vitsord i ämnet införes i examensbetyget. Undervisning i ämnet meddelas även vid skogsmästarskolan och de statliga skogsskolorna, varjämte rörlig kursverksamhet bedrives av skogsstyrelsen och nämnden för skoglig fotogrammetri. Jämväl för lantmäteriets mätningstekniker har numera anordnats viss grundläggande utbildning i fotogrammetri i anslutning till mätningsteknikerutbildningen. Den första kursen mätningstekniker med obligatorisk fotogrammetriutbildning utexamineras sommaren 1955.

Privat fotogrammetrisk verksamhet Före senaste världskriget utfördes under några år på beställning flygfotografering och fotogrammetrisk bearbetning av ett till Esselte-koncernen knutet bolag, AB Svensk Bildmätning. Bl. a. flygfotograferade bolaget för domänverkets räkning vissa renbetesområden i Jämtland och för telegrafverkets räkning åtskilliga längre kabellinjer. Bolagets verksamhet upphörde emellertid i början av 1940-talet, sedan till följd av det skärpta internationella läget inskränkande bestämmelser i fråga om flygfotografering utfärdats. Någon privat flygfotograferingsverksamhet för kartläggnings- eller därmed jämförliga ändamål har därefter icke förekommit förrän under 1954, då Airborne Mapping Ltd AB enligt tillämpningskungörelsen av den 20 april 1920 (nr 85) till 1922 års luftfartsförordning erhöll tillstånd att utföra flygfotografering för kartläggningsändamål. Detta till-

36 stånd gäller t. o. ni. utgången av år 1955. Sedermera har Bolidens GruVaktiebolag i enahanda ordning erhållit tillstånd att på försök t. o. m. utgången av år 1955 inom landet utföra sådan flygfotografering för kartläggningsändamål, som har direkt samband med av bolaget bedriven prospekteringsverksamhet. Under senare år har Ingenjörsfirman Kj ess-ler & Mannerstråle AB, Stockholm, bedrivit stereobearbetning i förhyrda stereoinstrument. I övrigt torde någon privat yrkesmässig fotogrammetrisk bearbetningsverksamhet av större omfattning icke förekomma inom landet.

KAPITEL

IV

Kostnaderna för den fotogrammetriska verksamheten

För att erhålla en överblick över kostnaderna för den av staten bedrivna fotogrammetriska verksamheten och deras fördelning på staten och övriga konsumenter h a r utredningen närmare undersökt verksamheten vid de båda institutioner, kartverket och lantmäteristyrelsen, som i större utsträckning sysslar med fotogrammetriska arbetsmetoder. Den verksamhet som bedrives vid tekniska högskolan för undervisnings- och forskningsändamål liksom den bearbetning av fotogrammetriskt material som förekommer hos vissa andra institutioner har däremot icke ansetts vara av större intresse ur nu förevarande synpunkter.

Totalkostnaderna Utredningen har uppdragit åt t. f. byråchefen G. Claus att i egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig utföra en undersökning rörande de totala kostnaderna för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket och lantmäteristyrelsen. Resultatet av dessa undersökningar redovisas i en särskild till betänkandet fogad bilaga (stencilerad). Som kostnad har vid undersökningen medtagits ej blott å anslag redovisade utgifter utan även övriga kostnader inom statsförvaltningen, vilka rätteligen bör belasta verksamheten, såsom pensions- och fastighetskostnader samt kapitalkostnader för i rörelsen utnyttjade objekt av investeringskaraktär. Vidare har verksamheten belastats med skälig andel i kontorsomkostnader och övriga gemensamma förvaltningskostnader. Undersökningen omfattar kalenderåren 1950—54. Kalenderåret har valts som indelningsgrund med hänsyn till önskemålet att samla alla på en fotograferingssäsong belöpande utgifter till en och samma redovisningsperiod. I undersökningen har kapitalkostnaderna för i verksamheten använd materiel (avskrivning och ränta på investerat kapital) beräknats med utgångspunkt från de ursprungliga anskaffningsvärdena och icke från de vid avskrivningstillfällena aktuella anskaffningsvärdena. Utredningen har ansett sig böra godtaga en sådan beräkningsgrund med hänsyn till förhållandena vid den fotogrammetriska verksamheten. Den tekniska utvecklingen

38 inom området går snabbt, både beträffande instrument och flygplan. Ett nuanskaffningsvärde kommer därför att inkludera tillverkningskostnader av betydande storleksordning till följd av tekniska förbättringar, som förändrar förutsättningarna för produktionen. Att beräkna ett godtagbart nuanskaffningspriis för ifrågavarande materiel, som icke har någon större marknad inom landet, kan följaktligen icke göras med tillräcklig säkerhet. I undersökningen h a r den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket uppdelats i tre moment, nämligen dels flygfotografering, vilken utföres vid fotogrammetriska byrån, dels framställning av riksfotokartan, som utgör den återstående verksamheten vid denna byrå samt dels verksamheten vid beställningsavdelningen, d. v. s. alla beställningsaribeten utom flygfotografering. Arbetena på ekonomiska och topografiska kartbyråerna samt militärbyrån, vilka till större delen grundar sig på fotogrammetriskt material och omfattar mindre arbetsrutiner av rent fotogrammetrisk karaktär, har icke medtagits i kostnadsundersökningen.

Resultatet av kostnadsiindersökningen framgår av nedanstående sammanställningar. Totala

kostnader.

1954 Flygfotografering F r a m s t ä l l n i n g av riksfotokartan Bc-slä 11 n i n g s avd.

654.300 451.600

742.000 501.300

878.200 590.800

869.000 592.600

966.700 623.700

Summa kronor

2.716.300 Är Kartverket:

Lantmäteristyrelsen : (cxkl. inköp kartverket)

från

Totalsuimiina kronor

Med hänsyn till att kostnadernas storlek, exklusive dolda kostnader, d. v. s. kapitalkostnader samt pensions- och förvaltningskostnader, i vissa fall är av intresse redovisas även dessa.

39 Kostnader Är

exklusive

dolda

kostnader.

492.400 335.800

568.600 368.600

676.700 434.200

664.800 436.000

752.800 467.600

kronor

(exkl. inköp från kartverket)

2.017.300 Kartverket: Flygfotografering F r a m s t ä l l n i n g av riksfotokartan Beställningsavd. Summa Lantmäteristyrelsen:

Totalsuimima kronor

Kostnadernas

fördelning

Kartverket Kostnaderna för framställningen av riksfotokartan bäres helt av statsverket. Detsamma var även fallet beträffande kostnaderna för flygfotograferingen, innan beställningsverksamheten tagit någon större omfattning. Allteftersom beställningsfotograferingarna tilltagit i omfattning har de bidragit till att täcka kostnaderna för flygfotograferingen. Kostnaderna för övriga beställningsarbeten ersattes av beställarna. Som närmare framgår av redogörelsen i kap. X h a r några detaljerade direktiv icke givits angående principerna för prissättningen av produkterna från kartverkets beställningsverksamhet. I yttrande den 30 april 1952 öveidet av kommittén för skoglig fotogrammetri avgivna betänkandet har kartverket förklarat, att de principer för beräkning av ersättningen, som tilllämpats, i huvudsak inneburit att inkomsterna skall täcka beställningsavdelningens kostnader i fråga om avlöningar ock material m. m. samt därutöver skälig avskrivning och ränta på det kapital, som nedlagts i den för avdelningens verksamhet behövliga instrument- och laboratorieutrustningen. Vid flygfotografering på beställning skulle alla kostnader för drift och underhåll av flygplan samt material och avlöningar till den vid flygfotograferingen tjänstgörande personalen ersättas av beställaren. Däremot skulle någon hänsyn icke tagas till behovet av medel för den utrustning — i huvudsak flygplan och kameror — som ingår i kartverkets flygfotograferingsorganisation för de allmänna kartarbetena. Utredningen har med hänsyn till sitt uppdrag ansett det angeläget att i möjligaste mån klarlägga det ekonomiska resultatet av den vid beställ-

40 ningsavdelningen bedrivna verksamheten. Detta är nämligen uppenbarligen av stor vikt både då det gäller att avgöra, huruvida dylik verksamhet även i fortsättningen bör bedrivas av kartverket och, därest denna fråga besvaras jåkande, hur verksamheten bör organiseras och vilka grunder, som bör tillämpas för taxesättninigen. För närvarande bestrides av den fotogrammetriska verksamheten föranledda utgifter i huvudsak å kartverkets anslag under nionde huvudtiteln. Kartverket har tillhopa fyra driftbudgetanslag till sitt förfogande, nämligen L 1: Avlöningar, L 2: Omkostnader, L 3 : Kartarbeten m. m., samt L 4: Utrustning m. m. Å sistnämnda anslag bestrides i huvudsak utgifter av investeringskaraktär. Inkomsterna från den fotogrammetriska beställningsverksamheten krediteras ett särskilt diversemedelskonto för beställningsverksamheten i kartverkets räkenskaper. Detta konto debiteras direkta kostnader för beställningsverksamheten, d. v. s. kostnader för övertids-(ackords-)ersättningar och reproduktionskostnader om. ni. Kontot belastas även med de till beställningsarbetena hänförliga material- och flygfotograferingskostnaderna genom månatliga omföringar till anslagen till Omkostnader respektive Kartarbeten m. m. Den 30 juni varje år föreliggande överskott å kontot tillgodoföres titeln Inkomster vid rikets allmänna kartverk. Å kartverkets beställningskonto bokförda inkomster från den fotogrammetriska beställningsverksamheten samt dessas fördelning på förenämnda slag av kostnader samt överskott under kalenderåren 1950—1954, framgår av nedanstående uppställning.

Beställningskontot Är Inkomst

kronor

(fotogrammetriska

beställningsavdelningen).

kronor

160.100 Överskott kronor

429.500 Kostnader

I enlighet med de debiteringsgrunder, som kartverket tillämpat, bör de ovan redovisade överskotten förslå att täcka kostnaderna för avlöningar utom övertidsersättningar, vilka direkt debiterats beställningskontot, samt för kapitalkostnader å beställningsavdelningens instrument- och laboratorieutrustning. Oim dessa kostnader hämtas ur kostnadsundersökningen erhålles följande jämförelse.

41 Resultat

av beställningsavdelningens verksamhet debiteringsgrunder.

enligt

kartverkets

Är

1954 Överskott kronor

713.100 Avlönings- ooh kapitalkostnader kronor

400.000 Återstående överskott kronor

313.100 Ovanstående sammanställning ger emellertid icke någon fullständig bild av det ekonomiska resultatet av beställningsverksamheten med hänsyn till de synpunkter, som utredningen vill ha belysta för att kunna taga ställning till den framtida organisationen. Exempelvis har icke alla dolda kostnader medtagits. Det föreligger vidare ingen direkt överensstämmelse mellan de bokförda inkomsterna ett visst år och de under samma år utförda arbetena. På grund av att beställda kartarbeten ofta är av sådan omfattning att de färdigställes och debiteras först efter flera år inträffar en systematisk förskjutning mellan inkomster och utgifter. Det förekommer sålunda alltid på beställningsavdelningen en stor mängd icke slutförda arbeten, för vilka ingen ersättning uppburits. Då arbetsvolymen inom beställningsavdelningen ökat för varje år har nyssnämnda tillgodohavanden likaledes ökat och torde vid 1954 års slut ha uppgått till inemot en halv miljon kronor. Enär någon bokföring beträffande utfört arbete icke finnes upplagd vid kartverket kan några exakta uppgifter angående rörelsens lönsamhet icke erhållas. En något mera rättvisande bild erhålles emellertid vid en jämförelse mellan kostnaderna för det under ett visst år utförda arbetet och det totala beloppet av de under året utställda räkningarna. Under åren 1950—1954 utställda räkningar på beställningsavdelningen framgår av sammanställningen sid. 42. Dessa inkomstuppgifter användes följaktligen vid de kostnadsjämförelser som göres i fortsättningen. Största delen av förskjutningen torde emellertid trots detta kvarstå, emedan den genomsnittliga tidsskillnaden mellan ett arbetes utförande och debitering är betydligt längre än motsvarande tidsskillnad mellan debiteringen och likvidens erhållande. Det kan vidare diskuteras hur flygfotograferingskostnaderna bör fördelas på olika slag av fotograferingar. Flygfotografering k a r av kartverket offererats och debiterats med ledning av en formel, som inneburit att kostnaderna per bild varierat med flyghöjden enligt ett från början helt på teoretisk väg härlett samband. Beställningskontot har som ovan angivits belastats med dessa kostnader. Vad detta förfarande slutligen resulterat i för

42 Sammanställning över bruttoinkomster enligt debiteringar (utställda räkningar) å beställningsavdelningens arbeten 1950—1954. Beställare

1954 Domän styrelsen Järnvägsstyrelsen LantbruksstArelsen Lantmäteristyrelsen Länsarkitektkontoren Sjökarteverket Skogsstyrelsen Vattenfallsstyrelsen Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Kartverkets byråer Övriga statliga myndigheter

22.392 5.722 5.307

18.964 9.247 40.454

29.198 1.162 16.042

157.039 13.158 60.251

113.988 17.643 18.407

985 11.552 3.277

5.018 11.998 3.481

15.796 32.211 4.237

392 21.412 2.059

656 41.127 56.742

—

15.250 25.345

15.246 41.913

28.558 42.021

36.699 62.250

7.742 Ingenjörsfirmor Kraftföretag Regi e rin g s före tag Skogsföretag Övriga p r i v a t a företag

16.883 6.055 14.910 166.924

35.714 43.933 32.949 145.808

25.857 49.296 12.008 36.009

50.939 92.743 34.889 110.189

18.639 89.267 31.952 247.441

38.425 Summa

privata

425.724 Totalsumma

1.053.272 Summa statliga Kommunala myndigheter Vetenskapliga institutioner

kostnadsfördelning mellan de allmänna fotograferingarna och beställningsfotograferingarna framgår dock icke utan en närmare undersökning. Då utredningen velat ha belyst hur det ekonomiska utfallet blivit, om beställningsfotograferingarna fullständigt deltagit i alla de med flygfotograferingsverksamketen förenade kostnaderna, har utredningen måst taga ställning till frågan h u r dessa i så fall bort fördelas mellan fotografering för den allmänna kartläggningen och fotografering för beställningsändamål. Härvidlag kan inledningsvis konstateras, att det icke finnes någon helt invändningsfri metod att skilja på kostnaderna för de båda olika slagen av fotograferingar. En stor del av kostnaderna är fasta. En väsentlig del av dem förorsakas vidare av att flygdetachementen under långa tider måste ligga och vänta på lämpligt väder för fotografering och då i allmänhet bevakar båda slagen av fotograferingar. Slutligen sker fotografering för olika

43 ändamål ibland under samma flygning. Det är följaktligen nödvändigt att göra fördelningen efter någon schematisk metod. Utredningen har härvid stannat för att välja en fördelning efter antalet bilder, som fotograferats för de olika ändamålen. På grund av att en del beställningsfotograferingar på lägre höjd icke erfordrar lika gott fotograferingsväder som den ordinarie fotograferingen på hög höjd, har utredningen emellertid ansett att den kostnad, som vid en sådan direkt proportionering påföres beställningsfotograferingen, bör reduceras med' 20 %. Enär möjligheter att erhålla ett siffermässigt underlag för ifrågavarande procenttal saknas, har detta måst uppskattas skönsmässigt. Utredningen har därvid medvetet satt reduktionen låg för att försäkra sig om att beräkningsmetoden icke föranleder att den ordinarie fotograferingen belastas med större kostnader än vad som skulle varit fallet om beställningsfotografering icke förekommit. För undersökningen rörande de debiterade flygfotograferingarnas storlek i förhållande till de verkliga kostnaderna h a r ytterligare en komplettering av kostnadsundersökningens siffermaterial vidtagits. På grund av att de debiterade kostnaderna för flygfotografering även innehåller kostnader för planering av fotograferingarna samt för framkallning, registrering och kopiering av bilderna, vilka kostnader i kostnadsundersökningen förts till bearbetningsverksamheten, har belopp, uppskattade att motsvara dessa arbeten, överflyttats från de beställningsavdelningen påförda bearbetningskostnaderna till avdelningens kostnader för flygfotografering. Under angivna förutsättningar erhålles följande relationer mellan kostnader och inkomster för beställningsfotograferingarna. Kostnadsuppgifterna är hämtade från kostnadsutredningen. Flygfo

tografering inklusive

alla

kostnader.

Kostnader

1950 1951 1952 1953 1954

Inkomster (utställda räkningar)

Totalt

Därav belöpande på beställningsfotograferingar

Tillkommer för planering m. m.

635.900 886.500 899.300 964.100 867.300

293.000 472.000 417.000 432.000 318.000

47.000 39.000 44.000 42.000 57.000

169.000 207.000 111.000 307.000 329.000

— 171.000 — 304.000 — 350.000 — 167.000 — 46.000

— 1.038.000

År

Si i m m a kronor

Resultat

Enligt tillämpade beräkningsgrunder skulle alltså under åren 1950— 1954 hava uppkommit ett sammanlagt underskott genom beställningsfotograferingarna på omkring 1.000.000 kronor. Underskott av sådan storlek

44 kan icke helt förklaras av förskjutning mellan utgifter och inkomster. Emellertid är att m ä r k a att med de debiteringsprinciper som kartverket följt beställningsfotograferingar bl. a. icke skolat påföras någon andel av kapitalkostnaderna för flygplan ock kameror och ej heller av övriga dolda kostnader för flygfotograferingen. Det är därför av intresse att göra motsvarande jämförelse utan att i kostnaderna inräkna nyssnämnda kostnadsposter. Denna jämförelse framgår av följande tabell. Flygfotografering

exklusive

dolda

kostnader.

Kostnader Inkomster (utställda räkningar)

Totalt

Därav belöpande på beställningsfotograferlingar

Tillkommer för planering m. m.

427.500 675.200 677.400 729.800 625.300

197.000 360.000 314.000 327.000 229.000

40.000 33.000 37.000 36.000 48.000

169.000 207.000 111.000 307.000 329.000

— 68.000 — 186.000 — 240.000 — 56.000 + 52.000

Summa kronor

— 498.000

År

1950 1951 1952 1953 1954

Resultat

Enligt tabellen skulle under de fem åren även med beaktande av de här tillämpade debiteringsgrunderna hava uppstått ett sammanlagt underskott på beställningsfotograferingarna av omkring 500.000 kronor. Underskottet är väsentligen att hänföra till åren 1951 och 1952 och sammanhänger främst med då inträffade kostnadsstegringar i förening med mindre gott utfall av fotograferingarna. Underskottet är slutligen av delvis formell karaktär på grund av ovannämnda förskjutningar mellan inkomster och utgifter. Det återstår därefter att undersöka h u r beställningsavdelningens bearbetningsverksamhet utfallit ekonomiskt. I följande tabell har därför kostBearbetningsverksamheten

inklusive

alla

kostnader.

År

Kostnader

Avgår kostnader för planering m. m. av flygfotograferingar

1950 1951 1952 1953 1954

452.000 501.000 591.000 593.000 624.000

47.000 39.000 44.000 42.000 57.000

344.000 510.000 466.000 649.000 724.000

— 61.000 + 48.000 — 81.000 + 98.000 + 157.000

Summa

+ 161.000

Inkomster (utställda räkningar)

Resultat

45 nadsutredningens uppgifter om kostnaderna för denna gren av verksamheten med avdrag för de moment som enligt ovan påförts flygfotograferingen ställts mot debiterade inkomster. Vid denna jämförelse har medtagits alla dolda kostnader. Enligt denna sammanställning har sålunda bearbetningsverksamheten givit ett sammanlagt överskott under perioden av 161.000 kronor. Sammanställes hela beställningsverksamheten erhålles, om man bortser från de dolda kostnaderna på flygfotograferingssidan, ett siffermässigt underskott å cirka 340.000 kronor. Med hänsyn till förut berörda omständigheter, särskilt värdet av ännu icke avslutade arbeten, torde dock av den verkställda undersökningen k u n n a dragas slutsatsen, att debiteringarna vid beställningsavdelningen under åren 1950—1954 inneburit full täckning av samtliga kostnader utom vissa dolda kostnader för flygfotograferingen. Av undersökningen framgår även att det ekonomiska resultatet undergått en relativ förbättring under senare år. Detta torde sammanhänga med att kartverket successivt anpassat debiteringarna efter kostnadsstegringar och det faktiska utfallet av verksamheten. Det tillskott som under senare år erfordrats för att medge full kostnadstäckning även i fråga om kapitalkostnader m . m . för flygfotograferingen får anses som obetydligt i förhållande till hela verksamhetens omslutning. Det torde därför icke inverka menligt på beställningarnas omfattning, om en sådan mindre taxehöjning, som erfordras för att uppnå full kostnadstäckning, genomföres. Lantmäteristyrelsen De arbeten, som utföres inom lantmäteriet, debiteras beställarna enligt lantmäteritaxan. Denna taxa är grundad på tidsåtgång vid terrestra mätmetoder samt är konstruerad så att kostnaderna för vissa slag av arbeten delvis bäres av statsverket. Fotogrammetriska metoder har i huvudsak ersatt vissa delar av de totala arbetsinsatserna för ett arbete. Det h a r på, grund härav varit svårt att på ett entydigt sätt renodla de inkomster som är direkt hänförliga till den fotogrammetriska verksamheten. Enligt lantmäteristyrelsens undersökningar är emellertid de fotogrammetriska metoderna, där de hittills kommit till användning, ekonomiskt väl motiverade av den anledningen att de ställer sig avgjort gynnsammare u r kostnads- och effektivitetssynpunkt än motsvarande äldre metoder.

KAPITEL

V

Av kartverket utgivna officiella kartor m. m.

Fotokartan

i skala

1:10000

Enligt 1937 års riksdagsbeslut skall den ekonomiska kartläggningen grundas på en genom flygfotografering och på fotogrammetrisk väg framställd fotokarta i skala 1:10 000, som upprättas inom fotogrammetriska byrån. Fotokartan framställes på grundval av rektifierade fotobilder, vilka sammansättes till blad i samma projektionssystem och bladindelning som den ekonomiska kartan. Bladformatet är 50 X 50 cm, motsvarande 5 X 5 km på marken eller i areal 2.500 ha. I enlighet med hittills gällande föreskrifter har fotokartan framställts eller kommer att framställas dels för det område av landet, som ine<år i den ekonomiska kartläggningsplanen, och dels för vissa utanför planen liggande områden, beträffande vilka eldledningskarta erfordras för försvarsväsendets räkning. Produktionen av fotokonceptblad för de allmänna kartarbetena uppgår till omkring 500 per år. För den ekonomiska kartläggningen erfordras mellan 400 och 450 blad per år. För framställningen av eldledningskartain har kartverket under senare år enligt av Kungl. Maj:t fastställda arbetsplaner levererat ca 350 blad årligen. Detta h a r hittills möjliggjorts genom att ett betydande antal blad kunnat utnyttjas för båda kartläggningsuppgifterna. Fotokartan är utgiven i tryck över Göteborgs och Bohus län, Gotlands och Kalmar län. Denna tryckta edition är försedd med namn å kyrkor, byar och hemman, sjöar m. m. samt höjdsiffror. Numera utgives icke fotokartan särskilt utan ingår såsom en del av den ekonomiska kartan. Beproduktioner av de för ekonomiska kartan m. m. upprättade fotokonceptbladen i skala 1:10 000 kan emellertid erhållas på beställning från kartverket i konceptens skala eller såsom förstoringar eller förminskningar. Kostnaderna för framställning av fotokartan redovisas nedan sid. 52.

Den ekonomiska

kartan

i skala

1:10000

Denna karta framställes av ekonomiska kartbyrån med fotokartan som underlag. Kartans främsta uppgift är att redovisa fastighetsindelningen

samt att ligga till grund för planeringsåtgärder inom jordbruk och skogsbruk m. m. Därutöver har den stor betydelse för de administrativa förvaltningsorganen, för region- och generalplaneutredningar och andra tekniska företag m. m. I det betänkande som låg till grund för 1937 års riksdagsbeslut rörande den ekonomiska kartläggningen föreslogs att i stort sett hela Götaland och Svealand samt ifråga om Norrland delarna närmast kusten och vissa delar av Jämtland skulle ekonomiskt kartläggas. Beträffande Värmlands och Kopparbergs län ansågs endast vissa delar böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning. Inom återstående delar av dessa län samt inom sådana delar av Norrland, där skogsbruket representerade det övervägande intresset, ansågs enbart en fotokarta kunna vara tillfyllest. För det ekonomiska kartläggningsområdet samt för större delen av fotokartområdet förordades kartskalan 1:10 000. Inom norra och östra delarna av Värmlands län, norra och västra delarna av Kopparbergs län samt en del av Västernorrlands län ansågs skalan för fotokartan kunna nedsättas till 1:20 000 med hänsyn till att inom dessa delar, där skogsbruket representerade det största intresset, skogsmarken och skogen vore för större områden av ensartad karaktär. I anledning av under remissbehandlingen framkomna erinringar från ortsintressenas sida framfördes i propositionen i ämnet vissa utvidgningsoeh kompletteringsförslag. Sålunda föreslogs vissa utvidgningar av det ekonomiska kartområdet inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Därjämte föreslogs att inom de områden, som skulle ingå i kartläggningen men över vilka ekonomisk karta icke avsåges skola upprättas, fastighetsindelningen borde inläggas på fotokartan med undantag för de endast st or sk iftade delarna av Kopparbergs län, varest på grund av rådande fastighetsförhållanden gränsinläggning icke kunde genomföras utan synnerligen vidlyftigt och dyrbart fältarbete. Slutligen föreslogs att skalan för den ekonomiska kartan och fotokartan skulle fastställas till 1:10 000. Kiksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Det ekonomiska kartläggningsprogrammet omfattar sålunda hela Götaland, Svealand utom vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län samt av Norrland delar av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (i huvudsak Norrlands kustland jämte trakten öster om Storsjön i J ä m t l a n d ) . I fråga om övriga delar av Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt Vissa delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall iordningställas fotokarta med därå inlagd fastighetsindelning, över de delar av Kopparbergs län, som icke ingår i planen för den ekonomiska kartläggningen, skall upprättas fotokarta utan fastighetsindelning. Gränserna för kartläggningsprogrammet finnes inlagda å kartbilaga 1.

48 Län

Fullständig ekon. k a r t a Kommun

Värmlands län

Hela länet utom vidstående kommuner

Finnskoga-Dalby Norra Ny Ekishärad Fryksände Östmark Vitsand

Kopparbergs län

By Folkärna Krylbo köping Grytnäs Avesta stad Hedemora l a n d s k o m m u n Husby Stora Skedvi Säters stad Hedemora stad Vika Sundborn Stora Kopparberg Stora Tuna Gustafs Borlänge stad Södcrbärke Norrbärke Smedjebackens köping Ludvika l a n d s k o m m u n Grangärde Ludvika stad Falu stad

Fotokarta utan skall u p p r ä t t a s länet.

Gävleborgs län

Hela länet utom vidstående kommuner

Del av Ovanåker (Voxna socken) Los Ramsjö Hassela

Hela länet utom vidstående kommuner

Haverö Borgsjö Ange köping Del av Indals-Liden (Holms socken) Del av Resele (Resele socken) Helguim Ramsele Ådals-Liden Junsele Fjällsjö Tåsjö Del av Anundsjö (Anundsjö socken) Björna

Västernorrlands l ä n

Fotokarta med fastighetsgränser Kommun

i

fastighetsgränser över resten av-

49 Län

Fullständig ekon. karta Kommuner

Fotokarta med fastighetsgränser Kommuner

Jämtlands län

Del av Hackas (ej Hackas socken) Brunflo Fors Rödön Kälarne Lit Ragunda Häggcnås Stugun Del av Alsen (sydöstra halvan) Bräcke „ „ Möpsil (östra delen) Revsund „ „ Hallen (östra delen) Del av Hackas (Hackas socken) Frösö köping Hammerdal Del av Oviken (östra delen) Del av Alsen (nordvästra h a l v a n ) „ „ Berg (mellersta delen) Del av Berg (östra delen) Östersunds stad

Västenbottens län

Nordmaling Hörnefors Del av Degerfors (40 %) Vännäs Vännäs köping Holmsunds köping Umeå land skomin un Sävar Holmön Bygdeå Nysätra Lövånger Del av Burträsk (50 %) Bureå Skellefteå l a n d s k o m m u n Byske Del av Jörn (60 %) Del av Norsjö (50 %) Umeå stad Skellefteå stad Fullständig ekonomisk given över följande Hortlax Piteå l a n d s k o m m u n Norrfjärden Älvsbj' Älvsbyns köping

Piteå atad Norrbottens län

Nederluleå Överluleå Bdefors Bodens stad Råneå Tore Nederkalix Nedertorneå Karl Gustav Hietaniemi Haparanda stad Luleå stad

Bjurholm Del av Degerfors (60 %) „ „ Burträsk (50 %) „ „ J ö r n (40 %) „ „ Norsjö (50 %)

karta är utkommuner:

Överkalix Övertorneå Korpilomibolo Tärendö Pajala (utom Muonionalusta församling) Junosuando

50 De kommuner i Värmlands ock Kopparbergs län samt Norrland, som skall bli föremål för ekonomisk kartläggning respektive fotokartläggning, framgår av ovanstående förteckning. Som underlag till den ekonomiska kartan användes en reproduktion av fotokartan i rödbrun ton på korrektostat, d. v. s. krympfritt papper. På denna tonade bild inritas den ekonomiska kartans detaljer med svart tusch. Den första arbetsuppgiften för ekonomiska kartbyrån är att verkställa en fastighetsutrednimg. Akter till samtliga i jordregistret upptagna fastigheter lånas från lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren. Alla kartor pantograferas på transparent material till skala 1:10 000, och jordregistret avskrives. Vid pantograferingen tas även hänsyn till kartornas krympning. På karttransporterna medtages allt, isom kan vara av betydelse vid inpassningen av fastighetsindelningen på fotokartan, alltså förutom gränserna även bebyggelse, åker- och mosskonturer, vägar och vattendrag ni. m. När samtliga kartor är pantograferade, sker gränsinsättning såsoni byråarbete, varvid fastighetsindelningen överföres från transporterna till korrektostatkopiain och registernumren antecknas på varje skifte. Därefter äger fältrekognoscering rum, varvid de gränser, som ej kunnat fastställas vid byråarbetet kompletteras, gränser för fastigheter som saknar karta inmätes och alla detaljer, som skall redovisas på kartan, inritas. Den ekonomiska kartan utges i offsettryck och tre färger samt innehåller 1. en på flygfotografi sk väg framställd bild av terrängen 2. administrativ indelning och fastighetsindelninig 3. namntext 4. vissa inirekognoscerade ägoslag och detaljer samt 5. vissa höjdangivelser. Den fotografiska bilden av terrängen är å kartan i grön ton. Två rasterplåtar användes vid tryckningen för att så läsbar bild som möjligt skall erhållas. Inom länet redovisar ekonomiska kartan indelningen i domsagor, kommuner ock socknar. Kartan redovisar som ovan framgått fastighetsindelningen enligt jordregistret. Däremot sker i regel ingen fastighetsredovisning inom områden, där fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna föres. Så vitt möjligt medtages samtliga joirdregistrets fastigheter. Kartskalan medgiver dock icke alltid, att en till arealen liten fastighet blir särskilt redovisad. Oskiftade områden åsättes registernummer, eventuellt i sammandragen form, för samtliga fastigheter, som ingår eller har andel i området. Tillåter ej utrymmet detta åsättes ett s. Detta betecknings sätt användes även för områden, som vid lantmäteriförrättning undantagits som samfällda. Utöver jordiregistrets fastighetsindelning har på ekonomiska kartan hittills även redovisats fastigheternas uppdelning i sämjedelningslotter.

51 Ekonomiska kartans namntext omfattar dels den administrativa indelningens ock fastighetsindelningens namn, dels bebyggelse- ock naturnamn. Å kartan redovisas särskilt bebyggelse, vägar och andra kommunikationsleder, strandkonturer, kraftledningar, fom lämningar samt åker, trädgård, park och tomt. Konturer och beteckningar är i svart medan åker och trädgård påtryckts gul färg. Höjdangivelserna på ekonomiska kartan utgöres av höjdsiffror för ett antal av ungefär 25 höjdbestämda punkter eller vattenytor per blad. Höjderna är angivna i meter över havet. Förutom den fullständiga upplagan av ekonomiska kartan tillhandahålles för försäljning även en upplaga av svart- och gultrycket (den fotografiska bilden har alltså uteslutits) samt en upplaga av endast svarttrycket. (Här har även den gula färgen på åker och trädgård utelämnats). Av kartbilaga 1 samt nedanstående tablå framgår hur långt den ekonomiska kartläggningen fortskridit. I tablån angives även beräknat tidsschema för det fortsatta fältrekognoscerings- och utgivningsarbetet. Med hänsyn till de önskemål, som framkommit rörande förenklingar och förändringar i den ekonomiska kartan i syfte bl. a. att påskynda kartläggningsprogrammets genomförande, h a r utredningen funnit angeläget

Län

Göteborgs och Gotlands Kalmar Östergötlands

Bohus

Norrbottens (kustlandet) Uppsala Jönköpings Örebro Södermanlands Västerbottens Skaraborgs Älvsborgs Västernorrlands Värmlands

....

....

Jämtlands Västmanlands Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands Norrbottens (återstående del)

Flygfotografering år

Fältrekognoscering år

Ekonomisk karta, utgivningsår

Antal blad

1929—36 1933—34 1937—41 1939—45 1946—49

1932—38 1939—40 1941—45 1945—48 1949—50

1935—40 1941—42 1942—47 1947—50 1950—52

335 183 607 554 455

1940—49 1941—50 1943—54 1950—53 1945—54 1945—55 1954 1954—55 1955— 1955—

1945—51 1951—53 1951—53 1953—54 1953—57 1955—57 1955—58 1956—60 1958—61 1959—63 1960—65 1962—66 1964—66 1964—67 1966—67 1967—68 1967—68 1968 1969 1969

1947—53 1952—55 1952—55 1954—56 1955—59 1956—59 1956—60 1957—62 1959—63 1960—65 1961—67 1963—68 1965—68 1965—69 1967—69 1968—70 1968—70 1969—70 1970 1970

797 573 291

52 att redovisa kostnaderna per kartblad vid framställning av ekonomiska kartan och fotokartan. Därjämte har beräkningar gjorts rörande kostnaderna för framställning av fotokarta med fastighetsindelning. Kostnaderna fördelade på arbetsmoment framgår av nedanstående tablåer. Uppgifterna är hämtade ur kartverkets löpande arbetsstatlstik och avser år 1953. Som framgår av tablåerna uppgår kostnaden för framställning av ett ekonomiskt kartblad till cirka 7.700 kr. I detta belopp ingår framställningskostnaden för ett fotokartblad med cirka 2.200 kr. Därest man i enlighet med de från vissa håll framkomna önskemålen skulle komplettera fotokartan med fastighetsindelning, beräknas kostnaderna för fotokartframställningen stiga med cirka 4.(){)() kr till cirka 6.200 kr. Noteras bör att några kostnader för lokaler, för den för hela kartverket gemensamma administrativa organisationen eller för personalens sjukvård Kostnader

per kartblad

vid framställning av ekonomiska kartan fotokartan (år 1953) Löner

F o tog ra mme tri ska by rå n

Summa

kr.

kr.

147 107

1.9 1.4

kr.

....

32 19 55 2 35 197 30

Summa för 1 :a sektionen

370 Förberedande arbeten för stödpunktsinmätning Beräkningsarbeten Plammätning Höjdmätning I n s t r u m e n t ooh materielvård

50 204 105 14

Summa för 2:a sektionen

381 Planering av flygfotografering Framkallning Registrering Genomgång av flygfotograferingsresultat Kontaktkopiering Rektifiering Arkivarbete

Reseräkn. o. Omkostflygn ader tillägg

inklusive

kr,

27 48 292 59

Skivkonstruktion Kantskärning Sammansättning Retusdh Granskning Summa för 3:e sektionen Verkstads- och ftygsektionen Kostnader för flygverksamheten Fältarbete för flygfotografering Fältarbete för stödpunktsinmätning Summa för fotogrammetriska

65 70 byrån

53 Ekonomiska k a r t b v r å n

Arkivbiträde Pantografering Granskning av transporter Genomgång av sockens fastigheter Arkivutredning Införande av ägarenamn i j r

Löner

Reseräkn. m. m.

Omkostn.

kr.

kr.

kr.

Summa

kr.

%

14.

34 605 307 88 12 23 3

Rörtillverkning Jordregistcravskrifter övriga omkostnader Summa för 1 :a sektionen Förberedande arbeten med rödkoncept Insättning av höjdpunkter Gränsinsättning Uppritning av gränser i tusch Granskning av gränsinsättning Förberedande arbeten för fältarbete

6()

1.072 19 259 101 38 8

Framställning av rödkoncept Övriga omkostnader

90 3

Summa för 2 :a sektionen Komplettering av fältarbete Textning Återsammansättning Granskning av höjdpunkter Inritning av fornlämningar m. im Namn Rctuscharbeten

42 130 24 36 20 227 309 334

Granskning Ortnamnsgranskning Övriga omkostnader

2-1 8 Summa för 3:e sektionen

Granskning för reproduktion Upprättande av färgmodell Granskning av korrektur m. m Arealberäkning för SCB Upprättande av bladindelning m. m Arkivarbete

28 26 51 44 11 25

Tryckningskostnader Övriga omkostnader

524 1 Summa för 4:e sektionen

Fältarbete

809 Sumima för ekonomiska k a r t b v r å n

71.5 Totalsumma

54 Beräkning

uppskattningsvis av kostnaderna per blad för framställning fotokarta med fastighetsindelning. Löner

Reseräkn. o. Om- Sum- % av kostn. för flygikostn. ma fullständig ekotillägg nomisk k a r t a

kr.

kr.

kr.

kr.

100 0 100 100 100 0 75 32 100

Komplettering av fältarbete Granskning av höjdpunkter Inritning av fornlämningar m.im. Namn

130 24 36 ..

Granskning

170 100 334

75 100

18 8

Ortnamnsgranskning Övriga omkostnader Summa för 3:e sektionen

794 Granskning för reproduktion Upprättande av färgmodell Granskning av korrektur m. m Arealberäkning för SCB Upprättande av bladindelning m. n i . . . Arkivarbete

71 100 0 69 100 100 100

35 44 11 25

74 100

388 1

Tryckningskostnader Övriga omkostnader Summa för 4:e sektionen

442 Sumima för ekonomiska k a r t b y r å n

73 Totalsumma

80 Fältarbete

av

ock pensionering icke har inräknats. Icke heller h a r medtagits några kostnader för amortering och förräntning av det kapital, som är nedlagt i flygplan, kameror och instrument. Därest man tillämpar samma principer för kostnadsberäkning som använts i den på utredningens uppdrag verkställda kostnadsundersökningen rörande den fotogrammetriska verksamheten och alltså medtager pensionskostnader, sjukvårdskostnader och ersättning för tjänstedräkt samt avskrivning och ränta (utom å flygplan och kamerautrustning), jämte andel

55 i gemensamma förvaltningskostnader, skulle kostnaderna för ett fotokartblad uppgå till cirka 2.800 kr. och för ett ekonomiskt kartblad till cirka 9.700 kr. samt för ett fotokartblad med inlagd fastighetsdelning till cirka 7.850 kr. I dagsläget bör vidare hänsyn tagas till den kostnadsökning, som inträtt till följd av den år 1955 genomförda lönehöjningen för statstjänstemän. Eldledningskartan

i skala

1:20000

Eldledningskartan är en specialedition av fotokartan närmast avsedd för användning inom försvarsväsendet. Kartan erfordras för detalj rekognosceringar av olika slag, för stridsledning och ordergivning, för planläggning och utförande av bombning av punktmål samt framför allt för eldledningstjänsten vid artilleriet och vissa av infanteriets tunga vapen. Eldledningskartan framställes genom topografiska byrån och militärbyrån gemensamt samt utgöres av en till skalan 1:20 000 förminskad fotokarta av samma typ ock med samma hladindellning som riksfotokartan. Den är försedd med koordmatnät, höjdkurvor med 5—10 meters ekvidistans, avvägda punkter, uppgift angående meridiankonvergenis och gradnät m. m. samt namn på kyrkor, triangelpunkter och den ort eller det terrängföremål, som har givit bladet dess namn. Vägsystemet förtydligas med vit täckfärg. Kartan reproduceras i ljustryck.

Topografiska

kartan

Framställningen av den hittillsvarande officiella topografiska kartan, benämnd generalstabskarta över Sverige, påbörjades år 1810 och avslutades i sitt första skede år 1923, då utgivningen av första gången uppmätta blad fullbordades. Samtidigt med avslutandet av den första upp mätningen igångsattes ommätnings- och revideringsåtgärder för att förbättra kartan. Den topografiska kartan består av två skilda delar, den ena över södir)a Sverige, den andra över norra Sverige. Den södra delen k a r ful 1st ändligt utgivits i rektangelblad i skalan 1:100 000, den norra i gradblad huvudsakligen i skalan 1:200 000 men beträffande vissa områden i skalan 1:100 000. Framställningen av en ny topografisik karta utformad med hänsyn till de krav på en sådan som nutida förhållanden uppställer har länge varit ett önskemål. Särskilt starkt h a r detta önskemål framhållits från försvarsväsendets sida. Emot den nuvarande topografiska kartan har i huvudsak riktats den anmärkningen, att den vore en enfärgskarta och att en sådan på grund av den sammanritning av planbild, text, terrängföremål e t c , som måste göras, bleve svårläst och svår att revidera. Den nuvarande skalan har vidare ansetts vara för liten för att framställa en med hänsyn till nutida

56 förhållanden tillräckligt detaljerad och samtidigt väl läsbar karta över landets tätare bebyggda delar och över småkuperade områden. Ej heller har metoden att återge höjdförhållandena med lutningsstreck ansetts möjliggöra tillräckligt exakta beräkningar av höjdvärden och höjdskillnader. Jämsides med de pågående revideringsarbetena ifråga oni den nuvarande topografiska kartan har därför kartverket under en följd av år bedrivit försök rörande framställning av en ny topografisk karta, varvfrd de fotogrammetriska kartläggningsmetoderna kommit till användning. Efter att ha utarbetat olika prov, vilka underställts ett stort antal m y n r digheter och enskilda för yttranden, beslöt kartverket under 1952 att ett slutligt försökskartblad skulle upprättas med ledning av de då vunna erfarenheterna. För ändamålet utvaldes kartblad 10 I Stockholm SO enligt kartverkets nya blad indel ningsplan. Detta försökskartblad färdigställdes 1954 och trycktes i offset i fyra färger. Som underlag för bladet har använts den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 över Stockholms stad och län samt eldledningskartan. För att tjäna som fältrekognosceringsupplägg förminskades de ekonomiska konceptbladen fotografiskt till skalan 1:20 000 ock kopierades på rödtonad korrektostat. Eldledningskartans höjdkurvor överfördes på uppläggen och uppritades i tusch. Härigenom kunde den väsentligaste delen av arbetet för kartans framställning utföras såsom byråarbete. Fältarbetet blev huvudsakligen en översyn för kontroll av den vid byråarbetet framställda kartbilden samt för komplettering av denna med de efter den ekonomiska kartläggningen nytillkomna detaljerna. Enligt av kartverket gjorda beräkningar har arbetstakten på fältet för en rekognosör kartverket gjorda beräkningar har arbetstakten på fältet för en rekognoscör kunnat öka tre å fyra gånger i förhållande till fältmätning enligt äldre metoder. Vissa i USA under senaste världskriget utarbetade nya arbets- och reproduktionsmetoder på kartframställningens område har möjliggjort övergång från den tidigare använda, synnerligen tidsödande och vid de topografiska kartarbetena dominerande koppargravyrmetoden till ritning på plast eller s. k. glasgravyr vid framställning av de slutliga originalen för kartans reproduktion i tryck. Tidsbesparingen är så stor, att ett kartblad av den nya topografiska kartan beräknas kunna utgivas inom ett år efter avslutandet av fältarbetet mot efter fem å tio år för den nuvarande topografiska kartan med gravyrnietoden. Sedan kartverkskommissionen den 31 maj 1954 med vissa mindre jämkningar tillstyrkt förslaget, hemställde kartverket i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 juni 1954, att försökskartbladet 10 I Stockholm SO måtte fastställas såsom typkarta för den fortsatta utgivningen av ny topografisk karta över Sverige i skalan 1:50 000. I anslagsäskandena för budgetårtet 1955/56 framhöll sedermera kartverket att enligt upprättad plan framställningen av den nya topografiska kartan beräknades taga en tid av 50 år. För ändamålet erfordrades viss utbyggnad av personalorganisationen,

57 vilken skulle ske under en tid av 8 år. För budgetåret 1955/56 yrkade kartverket inrättande av 2 nya tjänster. Genom beslut den 5 november 1954 förordnade Kungl. Maj:t, att i den mån ny topografisk karta utgåves densamma skulle till sitt utseende vara av samma typ som förutnämnda försökskartblad. Sådana ändringar beträffande kartans utseende, som kartverkskommissionen funne sig kunna godkänna, skulle dock få vidtagas. Beträffande kartverkets hemställan om viss förstärkning av personalen för framställning av den nya topografiska kartan anförde föredragande statsrådet i 1955 års statsverksproposition, att han icke vore beredd att tillstyrka kartverkets förslag. Möjligheten att genom fortsatt rationalisering av verkets kartarbeten friställa redan tillgänglig personal för framställningen av den nya topografiska kartan borde nämligen först ytterligare prövas. Enligt av kartverket uppgjort förslag till arbetsplan för 1955, vilket såvitt avser topografiska kartbyrån grundar sig på hittillsvarande resurser, torde kartverket komma att färdigställa eller påbörja 26 blad av den nya topografiska kartan under sagda år. Denna arbetsplan har fastställts av Kungl. Maj :t. Övriga av kartverket

utgivna

kartor

De i kartverksinstruktionen angivna översikts-, höjd- och generalkartorna upprättas inom topografiska kartbyrån. De grundar sig på de i det föregående redovisade primärkartorna och har ett med hänsyn till skala och ändamål avpassat innehåll.

KAPITEL

VI

Flygfotograferingsverksamheten

Flygfotograferingsverksamhetens

omfattning

Den hittillsvarande utvecklingen Den systematiska flygfotograferingen av landet igångsattes år 1938. Dessförinnan kade dock vissa områden, bl. a. Göteborgs och Bohus län samt Gotland, fotograferats för försöksändamål eller för försvarsväsendets räkning. Grundläggande för den hittillsvarande flygfotograferingens omfattning och inriktning har varit statsmakternas förut omnämnda beslut vid 1937 års riksdag rörande den ekonomiska kartläggningen. 1937 års plan för

flygfotograferingen

Enligt de för 1936 års utredning rörande rikets ekonomiska kartläggning utfärdade direktiven skulle utgångspunkten för densamma vara, att kartläggningen, i den mån en sådan ansågs skola genomföras, skulle omfatta Götaland och Svealand samt Norrlands kustland och odlingsbygder. Det slutliga avgörandet rörande kartläggningens omfattning vid 1937 års riksdag grundade sig på av utredningsmännen verkställda undersökningar rörande behovet av kartmaterial inom olika områden och för olika ändamål. I kartläggningsplanen h a r medtagits hela landet med undantag av inre och övre Norrland, huvudsakligen landskapet Härjedalen, västra delarna av landskapet Jämtland samt lappmarkerna. Det i planen ingående området omfattar ca 284.000 km 2 eller ungefär 60 % av landets yta. Denna uppgår till 449.205 km 2 eller, därest arealen för de fyra största sjöarna frånräknas, ca 440.000 km 2 . 1937 års beslut innebar därjämte, att kartläggningen i fortsättningen skulle grundas på en genom flygfotografering och på fotogrammetrisk väg framställd fotokarta. Arbetet beräknades kunna efter e n femårig utbyggnadsperiod fullbordas under en tid av 30 år. På Kungl. Maj :t skulle ankomma att besluta om ordningen för kartarbetenas genomförande samt om de allmänna föreskrifter, som kunde erfordras för arbetets bedrivande. Genom beslut den 27 januari 1939 fastställde Kungl. Maj :t den ordningsföljd, enligt vilken flygfotografering och kartläggning av de olika länen skulle komma till utförande. Bestämmande för ordningsföljden var i

59 huvudsak två faktorer. I första hand fästes avseende vid behovet av ekonomiska kartor inom de särskilda länen med hänsyn till varje läns relativa jordbruks- och skogsarealer samt bebyggelse täthet. I andra hand togs hänsyn till huruvida de olika länen tidigare kartlagts eller icke samt till förefintliga ekonomiska kartors ålder. Län, som saknade kartor eller vars kartmaterial var föråldrat, ansågs böra givas företräde framför län, som kartlagts vid en relativt sen tidpunkt. Flygfotograferingen för den nya ekonomiska kartan började 1938 i Kalmar län, som redan året dessförinnan delvis fotograferats för försöksändamål. Efter andra världskrigets utbrott kunde emellertid den av Kungl. Maj:t fastställda ordningsföljden för flygfotograferingen av de olika länen icke hållas. Kartverket fick i betydande utsträckning omställla sin verksamhet för att tillgodose militära anspråk. Flygfotograferingsverksamheten måste huvudsakligen inriktas på att så snabbt som möjligt framskaffa fotomaterial över sådana delar av landet, som ur försvarssynpunkt var mest aktuella. En väsentlig ökning av flygfotograferingen i förhållande till vad som avsetts skola utföras för den ekonomiska kartläggningen kom också till stånd. Efter vissa under krigsåren verkställda utredningar angående den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande m. m. togs frågan upp till behandling av 1946 års riksdag. Därvid beslöts att den ekonomiska kartläggningen skulle forceras och fullbordas på 15 år. 1946 års riksdagsbeslut blev av betydelse för den framtida flygfotograferingsverksamheten även såtillvida, att enligt detta beslut bland kartverkets ordinarie uppgifter skulle upptagas framställningen av sådana militära ispecialkartor, varav försvarsväsendet hade ett varaktigt behov, samt att kartverkets organisation skulle utbyggas så, att från olika håll framförda önskemål om flygfotografering och framställning av fotomaterial för speciella ändamål skulle kunna tillgodoses i större utsträckning än som dittills varit möjligt. Jämväl frågan om ändring av den av Kungl. Maj :t år 1939 fastställda ordningsföljden för kartläggningen av de olika länen samt om utvidgning av det 1937 beslutade kartläggningsområdet var uppe till behandling vid 1946 års riksdag. Vederbörande departementschef uttalade i anledning härav, att ordningsföljden icke skulle ibli av så stor betydelse, därest kartläggningen fullbordades på 15 år. Frågan vilka områden, som först skulle kartläggas, finge avgöras under beaktande av det mest rationella utnyttjandet av tillgängligt fotokartmaterial ock samordnandet av fotokartframställningen för den ekonomiska kartan och övriga kartor. Emellertid borde därvid hänsyn även tagas till i vad m å n rationaliseringsåtgärder inom jordbruket kunde påkalla snabbare ekonomisk kartläggning av vissa län. Till frågan om en utvidgning av kartläggningsprogrammet fann sig departementschefen ej beredd att taga ställning, förrän ytterligare utredning och överväganden skett.

60 Framställningar om jämkningar i ordningsföljden mellan de olika länen har sedermera i vissa fall prövats men icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Däremot har vissa jämkningar vidtagits på förslag av kartverket ur arbetstekniska synpunkter. Främst har det därvid gällt att för den ekonomiska kartläggningen utnyttja sådant fotomaterial, som framställts för försvarsväsendets räkning under krigsåren, innan detsamma blivit för gammalt.

Flygfotograferad

areal till och med år 1954. Flygfoto- Ej flygfotograferad graf, areal i areal i hektar hektar

Län

Totalareal i hektar

Stockholmis stad . . . . Stockholms län .... Uppsala län Södermanlands län . . Östergötlands län . . . .

18.796 768.983 532.041 682.315 1.107.965

18.796 768.983 532.041 682.315 1.107.965

Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län

1.150.821 991.303 1.162.267 317.263 303.867

1.150.821 991.303 1.162.267 317.263 303.867

Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Gbg och Bohus län . . Älvsborgs län

641.881 486.448 493.033 514.330 1.276.353

641.881 486.448 493.033 514.330 918.853

Skaraborgs län Värmlands län Örebro län V ä s t m a n l a n d s län . . Kopparbergs län . . . .

844.984 1.941.658 900.666 676.217 3.020.105

107.484 1.334.158 900.666 676.217 840.105

2.180.000 Gävleborgs län Västernorrlands J ä m t l a n d s län

1.970.808 2.570.320 5.171.160

1.970.808 1.917.820 2.971.160

.... ....

län..

Västerbottens län Norrbottens

län

....

Hela riket, oberäknat de "fyra stora sjöarna"

— — .— — . — — -— —

Flygfotograferad areal före år 1945 i hektar

1945 el. isenare i hektar

18.796 548.983 532.041 682.315 555.465

, —

1.150.821 991.303

— —

1.162.267 317.263 167.500

230.000 270.000 42.500 367.500 475.000

411.881 216.448 450.533 146.830 443.853

52.500 1.230.000 55.000

— —

54.984 104.158 845.666 676.217 840.105

652.500 2.200.000

912.500 52.500

1.970.808 1.005.320 2.918.660

—

44.045.274 100 %

26.807.774 60 %

17.237.500 40 %

7.234.530 27 %

19.573.244 73 %

— — —

357.500 737.500 607.500

— —

av flygfot ograferad ar<;al

61 Hittills av kartverket utförd flygfotografering Den av kartverket fram till och med år 1954 utförda flygfotograferingen för ekonomiska kartan och andra ändamål har omfattat en areal om 268.000 km 2 . Omfattningen av fotograferingen inom de olika länen m. m. framgår av ovanstående sammanställning. De redovisade arealerna ger dock ej en fullständig bild av flygfotograferingens totala omfattning eller materialets användbarhet. Betydande områden har under årens lopp omfotograferats för revidering eller förbättring av fotomaterialet. Enligt av kartverket lämnade uppgifter torde sålunda mer än en tredjedel av den i sammanställningen upptagna arealen ha varit föremål för fotografering mer än en gång. Som framgår av sammanställningen är en stor del av materialet mer än 10 år gammalt och därför nu mindre användbart för många ändamål. A andra sidan har i sammanställningen icke medtagits sådana specialfotograferingar för framställning av kartor i större skalor än 1:10 000, som utförts på lägre flyghöjd än den för de allmänna kartarbetena normala. Flygfotograferingens regionala utsträckning samt materialets ålder framgår av kartbilaga 2. Den hittillsvarande fotografeTingsverksamheten har i främsta rummet varit inriktad på att tillgodose behovet av fotomaterial för den ekonomiska kartläggningen och framställningen av eldledningskartan. Därjämte har beredskapsfotografering ägt rum för militära ändamål samt viss fotografering skett för revidering av blad av den nuvarande topografiska kartan. Utöver fotograferingen för de allmänna kartarbetena och militära ändamål har fotografering skett på beställning i den utsträckning kartverkets resurser medgivit. Flygfotograferingar på beställning har förekommit i mera betydande omfattning först efter 1946 års omorganisation av kartverket. Nedanstående uppgifter, vilka hämtats ur kartverkets årliga sammanställningar över verksamheten, visar den fotograferade arealens fördelning på kartverkets ordinarie arbeten och beställningsarbeten. Ar

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

Totalt fotograferad areal km 2

Ordinarie arbeten km2

29.580 16.900 39.890 25.358 22.649 20.209 37.060 58.170

23.702 7.813 23.978 15.475 14.326 12.285 15.160 43.090

Beställningsarbeten km2 5.878 9.088 15.912 9.883 8.323 7.924 21.900 15.080

Någon klarhet om h u r den tillgängliga kapaciteten fördelats mellan ordinarie arbeten och beställningsarbeten ger emellertid dessa uppgifter icke. Bättre uppfattning härom erhålles om man undersöker hur det totala antalet tagna bilder fördelats.

62 Under 5-årsperioden 1950—1954 har från kartverkets flygfotograferingar registrerats sammanlagt nära 55.000 bilder. Fördelningen av dessa på ordinarie arbeten och beställningsarbeten samt på standard- och låghöjdsfotograferingar framgår av nedanstående tablå. Beställningsarbeten

Antal flygplan

Ordinarie arbeten

o o 4.000 m <

4.000 m

Summa

Totalsumma

4 4 3% 4 5

5.116 2.720 3.449 3.727 9.506

1.635 657 1.367 2.648 3.030

5.304 4.764 3.394 2.100 5.054

6.939 5.421 4.761 4.748 8.084

12.055 8.141 8.210 8.475 17.590

Summa

%

100 År 1950 1951 1952 1953 1954

Återstående flygfotografering enligt planen för ekonomiska kartläggningen Som framgår av den ovan (sid. 51) intagna tablån över ekonomiska kartläggningens fortgång avslutas i år utgivningen av kartan över Stockholms och Uppsala län samt pågår utgivningen av kartan över Jönköpings och Gävleborgs län. Den ekonomiska fältrekognosceringen fortsätter i år inom Gävleborgs län och påbörjas inom Örebro och Södermanlands län. Därutöver har under år 1954 delar av Västerbottens län fotograferats för ändamålet. Jämlikt planen för kartverkets arbeten under 1955 kommer flygfotograferingen för ekonomiska kartan detta år att omfatta norra halvan av Örebro län samt återstoden av i .kartläggningsprogrammet ingående delar av Västerbottens län ock Skaraborgs län ävensom Älvsborgs län till den del länet icke redarn fotograferats. Nu angivna fotograferingar äger delvis rum något år före den tid de senast skall vara utförda med hänsyn till den beräknade tiden för fältrekognosceringen. Med utgångspunkt från kartverkets planer för denna rekognoscering bör återstående i kartläggningsprogrammet ingående områden fotograferas senast under nedan angivna tidsperioder. Län Västernorrlands Värmlands Kopparbergs Jämtlands Västmanlands Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands Norrbottens (återstående del)

Fotograferingsår 1957—1961 1959—1962 1961—1962 1961—1963 1963—1964 1964—1965 1964—1965 1965 1966 1966

63 Framförda synpunkter och önskemål angående den fortsatta flygfotograferingen m. m. Vid skilda tillf alien har från olika håll gjorts framställningar om utvidgning av kartläggningsprogrammet. I samband med behandlingen av kartverkets anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 framfördes sålunda bl. a. från norrlandskommitténs sida förslag om att kartläggningsområdet för lappmarkernas del borde utsträckas upp till odliingsgränsen och inom Jämtlands län bestämmas på jämförligt sätt. Departementschefen fann sig emellertid icke beredd att taga ställning härtill förrän ytterligare utredning och överväganden skett. I det av kommittén för skoglig fotogrammetri år 1951 avgivna betänkandet "Flygbilden i skogsbrukets tjänst" framhålles, att riksfotokartan borde framställas över hela landet frånsett fjällkedjan och de områden närmast denna, där upprättandet av sådan karta till följd av terrängens starka kupé ring kunde möta avsevärda svårigheter. Härvid borde även uppmärksammas, att skogsbrukets noggrannhetskrav på kartmaterialet vore lägre i inre Norrland än i övriga delar av landet. Om en påskyndad kartframställning ej skulle låta sig genomföras, borde det finnas möjlighet att inom skälig tid ställa visst fotomaterial till förfogande genom ett snabbt slutförande enbart av flygfotograferingen över landet. I de till utredningen inkomna yttrandena från de större konsumenterna av fotogrammetriskt material har allmänt framhållits angelägenheten av att pågående fotogrammetriska kartläggningsarbeten eller i varje fall flygfotograferingen av landet påskyndades. I detta sammanhang har främst från skogsbrukets sida ifrågasatts, huruvida framställningen av den ekonomiska kartan i framtiden liksom hittills borde vara huvuduppgiften för den fotogrammetriska verksamheten i landet. I yttrandena framföres vidare önskemål om ändringar i ordningsföljden för de i kartläggningsprogrammet ingående områdena ock om utvidgning av programmet samt slutligen om en kontinuerlig oinfotografering av landet. Vad först gäller frågan om omprövning av ordningsföljden har väg föreningen ansett det ur planeringssynpunkt beklagligt, att stora delar av det viktiga stam- och niotorvägnätet, som berörde län i Göta- och Svealand, ej finge sitt ekonomiska kartverk klart förrän under åren 1962—69. Enligt byggnadsstyrelsen borde den ekonomiska kartan i första hand färdigställas för de delar av landet, där behovet av reglering av bebyggelsen vore mest aktuellt. Lantbruksstyrelsen har som särskilt angeläget framhållit, att kartläggningsarbetet för Skaraborgs och Västernorrlands län påskyndades. Skogsforskningsinstitutet h a r ur taxeringssynpunkt uttalat önskemål om, att de skogrikaste områdena bleve föremål för kartläggning i första hand. Västernorrlands, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län borde så-

64 lunda komma före Älvsborgs och Skaraborgs län. Kommittén för skoglig fotogrammetri har framhållit såsom önskvärt, att en översyn och aktualisering av tidsschemat komnie till stånd, varvid även den pågående riksskogstaxeringen liksom fastighetstaxeringen borde uppmärksammas. Försvarsstaben har förklarat, att det u r militär synpunkt vore av intresse att landets kartläggning snarast genomfördes, och ansåge det kunna övervägas, huruvida icke en beredskapsfotografering av vissa områden borde ske, eventuellt i mindre negativskala. Från olika håll har framställts yrkanden om en utvidgning av gällande kartläggiiingsplan till att omfatta även övre och inre Norrland. Domän-i styrelsen h a r härom anfört: Med hänsyn till att under styrelsens förvaltning ligger avsevärda områden inom de delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, för vilka ej planlagts någon kartläggning eller ens någon flygfotografering, är det självfallet, att styrelsen hyser ett mycket stort intresse för att dessa områden bli flygfotograferade. Undantag får dock göras för de egentliga fjälltrakterna och närmast därintill liggande områden. Styrelsen, som beträffande den egentliga skogsbygden för sin del förordar en fotokarta med fastighetsgränser, vill även framföra som ett önskemål, att för de utanför planerna liggande områdena i de tre sistnämnda länen, som föreslagits att flygfotograferas, upprättas en fotokarta med fastighetsgränser enligt enklast möjliga typ. Då enligt en nyligen utkommen förordning landets nationalparker skola kartläggas och beskrivas böra de inom fjälltrakterna belägna nationalparkerna även bli föremål för flygfotografering. Liknande synpunkter har framförts av skogshögskolan och kommittén för skoglig fotogrammetri. Kommittén har vidare uttalat, att om en fotokarta med fastighetsgränser skulle anses för kostsam, torde inom de delar, där storskogsbruket vore helt dominerande, en fotokarta utan fastighetsredovisning eller möjligen enbart fotobilder i viss mån k u n n a tillgodose behoven. Noggrannhetskraven hos fotokartan borde kunna ställas lägre än inom andra delar av landet, framför allt i områdena närmare fjällen; möjligen skulle enklare fotograaiimetriska metoder kunna tillgripas vid framställningen. I främsta rummet borde sydöstra delarna av Lappland kartläggas, och där syntes fastighetsredovisning önskvärd. Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att det ur styrelsens synpunkt vore mest angeläget, att de två nordligaste länen bleve kartlagda, önskemålet vore fotokarta med fastighetsredovisning. Vägföreningen har uttalat, att behov av fotokartor medgivande höjdbestämning kunde föreligga inom stora delar av inre Norrlands ödebygdsområden för projektering av skogs- och ödebygdsvägar. Lantbruksstyrelsen har framhållit, att man för framtiden även måste räkna med behov av gott kartmaterial i såväl statlig som enskild verksamhet inom näringslivet i de skogs- och jordbruksproduktiva delarna av de områden, som enligt gällande plan ej avsåges att kartläggas. Styrelsen har därför förordat, att fotokarta med administrativa gränser och fastighetsindelning skulle framställas även för dessa delar. För dessa områden torde dock

65 betydligt mindre skala och mindre noggrannhet i fråga om skalriktigheten än beträffande ekonomiska kartan vara tillfyllest. Geologiska undersökningen har anfört att en avsevärd svaghet i den nuvarande fotograferingsplanen vore, att inre Norrland och fjällen helt utelämnats. Bland särskilt viktiga och aktuella malmletningsområdeii av omedelbar ekonomisk betydelse befunne sig norra delen av Västerbottens inland (det s. k. Skelleftefäitet), samt Västerbottens och norra Jämtlands fjälltrakter. Med hänsyn till den nuvarande topografiska kartans svagheter i dessa områden vore tillgång åtminstone till fotobilder av särskild betydelse. Samma synpunkter har framförts av tekniska högskolan. Slutligen har framför allt från skogsbrukets sida förts fram förslag om en kontinuerlig omfotografering av landet. Domänstyrelsen har härom bl. a. anfört: För skogsbrukets vidkommande och i varje fall för domänverket är det förnämsta önskemålet, att aktuella fotobilder finnas tillgängliga. Vore alla konsumenter ense härom, skulle själva grunden för den fotogrammetriska verksamheten bliva en flygfotografering, som enligt en uppgjord plan kontinuerligt återkom med ett visst intervall för hela landet, möjligen med undantag för fjälltrakterna och de närmaste områdena intill dessa (övre och inre Norrland). Med hänsyn till vad i det föregående anförts ifråga om fotobildens aktualitet anser styrelsen för sin del, att intervallet icke bör göras längre än tio år. Med en sådan plan vinnes enligt styrelsens mening den stora fördelen, att de olika konsumentgrupperna kunde inrätta sina arbeten efter en sådan plan. Stora organisatoriska fördelar skulle vidare stå att vinna med en sådan plan, och beställningsflygningarna skulle i stor utsträckning bortfalla eller förbilligas genom inpassning i den ordinarie flygverksamheten, exempelvis fotografering med olika slag av kameror, film och filter. Något nationalekonomiskt slöseri i form av en splittrad och illa samordnad verksamhet på området skulle man sålunda ej behöva befara. Utredningens synpunkter och förslag rörande omfattningen av den fortsatta flygfotograferingsverksamheten Behovet

av justering

av gällande plan för den ekonomiska

kartläggningen

Som framgår av föregående avsnitt har från olika kall framförts önskemål dels om att pågående kartläggningsairbete skall påskyndas, dels om ändringar i gällamde ordningsföljd för de olika länen och delis om utvidgning av gällande plan. Det ekonomiska kartläggningsprogrammet beräknas som tidigare angivits vara fullbordat omkring år 1970. Detta förutsätter att mellan 40/0 och 450 kartblad färdigställes årligen. Med de resurser, som för närvarande står till kartverkets förfogande, torde detta representera den maximala produktion, som man med rimlig grad av säkerhet kan räkna med. Detta innebär att det med nuvarande resurser icke synes möjligt att åstadkomma någon nämnvärd ökning av årsproduktionen av ekonomiska kartan i 5

66 dess nuvarande form. Ett påskyndande av arbetet skulle kräva förstärkningar framför allt i personellt avseende icke bara å ekonomiska kartbyrån utan även å fotogrammetriska byrån för att möjliggöra en ökad framställning av die till grund för ekonomiska kartan liggande fotokartkoncepten. Redan kostnaderna för den nuvarande verksamheten på området är betydande. Under de senaste åren h a r inemot hälften av totalanslaget till kartverket, eller omkring 2.8 milj. kronor pr år, avsett ekonomiska byrån och fotOkartfraiiistälilningen för ekonomiska kartan. Härvid har bortsetts från kostnaderna för flygfotografering och geodetiskt underlag. En utbyggnad av kapaciteten med exempelvis 25 % skulle alltså förutsätta en årlig anslagsökning av storleksordningen 700.000 kronor. Härtill kommer den kostnadsökning, som skulle uppstå för att åstadkomma behövlig förstärkning av geodetiska byrån ävensom för genomförande av det utökade fotograferingsprogrammet. Med känsyn till svårigheterna att erhålla personal, särskilt sådan med högskoleutbildning, samt den tid som komme att erfordras för specialutbildning av den nya personalen inom kartverket, skulle vidare en dylik utbyggnad icke få full effekt förrän efter 3 a 4 år, d. v. s. först omkring 1960, då enligt gällande program cirka 10 års arbeten skulle återstå. Den totala tidsvinsten för kartläggningsprogramniets genomförande skulle följaktligen inskränka sig till mellan 2 och 3 år. Utredningen anser icke denna vinst vara så betydande, att den kan motivera de därmed förenade kostnadsökningarna för statsverket. I den mån ytterligare medel kan komma att ställas tilll förfogande för de allmänna kartarbetena, synes tillgodoseendet av andra angelägna uppgifter böra komma före, exempelvis den nya topografiska kartan. Bortsett härifrån synes det överhuvud icke lämpligt att i högre grad utöka personalen å ekonomiska kartbyrån förrän byråns arbetsuppgifter efter kartläggningsprogrammets genomförande år 1970 klarlagts. I flera av de avgivna yttrandena har framförts synpunkter och förslag rörande förenklingar av den ekonomiska kartan i syfte att därigenom påskynda programmets genomförande inom nuvarande kostnadsram. Även andra förändringar har påyrkats liksom övergånig till helt ny karttyp. Någon enhetlig uppfattning härutinnan föreligger emellertid icke. Utredningen, som ingående diskuterat frågorna om ekonomiska kartans skala, innehåll och framställningssätt, anser icke ställniinig böra tagas till frågan om ny karttyp, förrän resultaten av pågående och eventuellt ytterligare erforderliga försöksarbeten på området blir tillgängliga. I avvaktan h ä r p å synes endast sådana förenklingar ock förändringar böra övervägas, som kan genomföras inom ramen för nuvarande karttyp. Beträffande dessa spörsmål hänvisar utredningen i övrigt till nästfoljande kapitel. Vad därefter gäller frågan om ändring av nu gällande ordningsföljd för de olika länen framgår av de ovan redovisade yttrandena, att önskemålen härom delvis är motstridiga. Enligt utredningens uppfattning föreligger icke

67 skäl att nu göra en ny avvägning av ordningsföljden mellan de återstående länen. Förberedelserna för de fortsatta kartarbetena är redan så långt framskridna, att en omläggning lätt skulle kunna resultera i en försening av programmets genomförande icke endast i de län, som bleve tillbaka-, satta, utan även inom andra områden. Om det däremot ur arbetssynpunkt skulle visa sig ändamålsenligt att vissa jämkningar kommer till stånd i planen, synes liksom hittills sådana böra få vidtagas. Även om utredningen sålunda icke anser sig kunna förorda någon ändring av ekonomiska kartläggningsplanen i nu berörda hänseenden, synes de framförda önskemålen i väsentlig utsträckning kunna tillgodoses, därest i avvaktan på kartläggningens genomförande aktuella fotobilder kan ställas till förfogande till rimliga priser. Utredningen framlägger i det följande förslag härom. Från olika håll har jämväl framförts önskemål om utvidgning av kartläggningsprogranimet till de delar av inre och övre Norrland, som för närvarande ligger utanför planen, alltså huvudsakligen landskapet Härjedalen, västra delarna av landskapet Jämtland samt lappmarkerna. Vid statsmakternas ställningstagande till nu gällande kartläggningsprogram ansågs behovet av ekonomisk kartläggning i nu nämnda områden icke ha samma styrka och aktualitet som i de i planen ingående områdena och ej heller motivera de med en dylik kartläggning förenade kostnaderna. Vid riksdagsbehandlingen framhöll emellertid vederbörande departementschef i anledning av framställningar om utvidgning av kartläggningsplanen till vissa delar av inre Norrland, att denna fråga, i den mån utvecklingen inom sagda område visade sig ytterligare intensifieras, borde upptagas till prövning framdeles, sedan det första kartläggningsprogrammet genomförts. Under senare år har inom olika verksamhetsområden en snabb utveckling ägt rum i de inre delarna av Norrland. Skogsbruket därstädes och då främst de skogsvårdande åtgärderna har fått en väsentligt ökad betydelse och jämväl arbetet för exploatering av där befintliga vattenkrafts- och andra naturtillgångar har intensifierats och fått en omfattning, som man ännu i mitten av 1940 J talet knappast torde ha räknat med. Inom dessa delar av landet föreligger emellertid en kännbar brist på aktuellt och tillförlitligt kartmaterial, vilket i hög grad försvårar verksamheten. Från skogsbrukets, kraftverks- och sjöregleringsintressenters, Sveriges geologiska undersöknings och motsvarande privata intressens, försvå rsvä send et s och den statliga administrationens sida har därför också framförts önskemål om en utvidgning av kartläggningsprogrammet till dessa områden. I främsta rummet har det därvid ansetts angeläget, att flygfotografering kommer till stånd. Utredningen har med utgångspunkt från olika kartkonsumenters intressen övervägt vilka områden, som i första hand borde ifrågakomma, där-

68 est en utvidgning av programmet skall komma till stånd. Kontakt har därvid tagits med företrädare för vissa större konsumentgrupper. Resultatet av dessa överväganden framgår av vid betänkandet fogad kartbilaga 3. Gränsen för det utvidgade området har av karttekniska skäl schematiserats. Inom det nya området faller de hittills utanför kartläggningsplanen liggande delarna av Jämtlands och Västerbottens län utom de nordvästra fjälltrakterna i sistnämnda län, d. v. s. huvudsakligen Tärna k o m m u n och västra delen av Sorsele kommun. Beträffande Norrbottens län ingår i det nya området i stort sett hela Arvidsjaurs kommun samt av Kiruna stad, Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare och Karesuando kommuner de delar, som icke tillhör fjälltrakterna. Totalarealen för området utgör ca 102.300 km 2 . Vissa data rörande befolkning och jordbruk inom området hämtade ur 1950 års folkräkning och 1951 års jordbruksräkning framgår av nedanstående tablå. Länsdel

Befolkning Antal tätorter Antal brukningsenheter Åkerareal (ha)

Norrbotten

Västerbotten

Jämtland

Summa

58.048 29 4.489 13.182

58.143 24 7.529 22.273

50.134 33 5.952 21.447

166.325 86 17.970 56.902

Enligt av skogsstyrelsen lämnade uppgifter ingår i området omkring 50.000 km 2 produktiv skogsmark, vilket motsvarar ungefär 22 % av landets hela skogsmarksareal. Den ungefärliga fördelningen av områdets produktiva skogsmark på olika ägarkategorier framgår av nedanstående tablå. Km 2 produktiv Länsdel

Norrbottens län .... Västerbottens län . . . . J ä m t l a n d s län, J ä m t Jäimtlands län, Härjedalen Summa

skogsmark

Kronan

Övriga allmänna

Aktiebolag

Övriga enskilda

Summa

10.600 8.050

1.800 1.130

1.800 3.970

4.000 6.100

18.200 19.250

50.115 Boniteten för området torde kunna uppskattas till i genomsnitt 2.5 mot 3.7 för landet i dess helhet. En försiktig bedömning tyder på att avverkningen inom området för närvarande skulle kunna hålla sig vid i medeltal 1 m 3 sk per år och ha eller i runt tal 5 milj. m 3 årligen, motsvarande

69 omkring 10 % av landets totala årsavverkning. Sedan skogarna inom området satts i stånd, torde avverkningen så småningom kunna avsevärt ökas. Med den snabba utveckling, som under senare år ägt r u m i inre Norrland, och den betydelse där befintliga naturtillgångar fått ur allmän synpunkt, är det enligt utredningens uppfattning angeläget, att möjligheterna underlättas för olika verksamhetsgrenar att anskaffa erforderligt kart- och bildmaterial. Det synes utredningen befogat, att programmet såvitt avser flygfotograferingen utvidgas till nu berörda områden. Med den uppläggning av den framtida flygfotograferingsverksamheten, som utredningen i det följande kommer att föreslå, kan en sådan utvidgning ske utan att kartverkets nuvarande flygfotograferingsorganisation behöver utbyggas och utan att den inverkar försenande på de allmänna kartarbetena. Genom att kartverket erhåller som ordinarie uppgift att tillhandahålla fotomaterial över området, underlättas möjligheterna för olika konsumenter att få sina olika önskemål beträffande kartor och fotogrammetriskt material tillgodosedda utan onödig tidsutdräkt och till rimliga priser. I och för sig talar numera starka skäl även för en sådan utvidgning av gällande kartläggningsprogram, att för det berörda området eller delar av detsamma upprättades fotokarta, ekonomisk karta eller annan karta av likartad kvalitet. Kostnaderna synes dock bli stora. Framställning av fotokarta över området skulle utöver ovan föreslagen flygfotografering betyda en kostnad av storleksordningen 7 milj. kronor. Att förse denna fotokarta med fastighetsindelning skulle innebära en ytterligare kostnad av storleksordningen 8 milj. kronor och att färdigställa fullständig ekonomisk karta ytterligare en kostnad av storleksordningen 3 milj. kronor. Dessa kostnadsuppgifter, som är grundade på inom kartverket gjorda beräkningar, gäller för kartor i skalan 1:10 000 framställda enligt de metoder, som nu användes, och baserade på flygfotografering utförd på hittills använd flyghöjd. Inom det här berörda området med sin detalj fattigdom ur kartläggningssynpunkt talar dock mycket för att kartskalan 1:20 000 skulle vara tillräcklig. En fotokarta i denna skala framställd enligt nuvarande metoder och efter flygfotografering på hittills använd flyghöjd beräknas kunna innebära en minskning av ovannämnda kostnad för framställning av fotokarta i skalan 1:10 000 av storleksordningen 25 %. De försök, som närmare beskrives i kap. VII beträffande flygfotografering på högre höjd och annan metod för fotokartframställning, synes vidare k u n n a ge lägre kostnader för fotokartframställningen, men ännu kan icke några bestämda slutsatser dragas. Att förse en fotokarta i skalan 1:20 000 med fastighetsindelning, liksom att komplettera kartan till ekonomisk karta, innebär å andra sidan mycket ringa kostnadsbesparingar i förhållande till samma arbetsprocedur i skalan 1:10 000.

70 Det synes dock sannolikt att delar av utvidgningsområdet på grund av stora höjdskillnader icke lämpar sig för framställning av fotokarta. Annan karttyp torde därför här bli nödvändig, och de pågående försöken torde komma att lämna svar på denna fråga. Enligt vad som nu kan överblickas, skulle alltså betydande kostnader uppstå om karta av något här berört slag skulle upprättas över det för utvidgad flygfotografering föreslagna området i inre och övre Norrland. Därest en dylik utvidgad kartläggning skulle genomföras samtidigt med och inom den beräknade tiden för fullföljandet av gällande kartläggningsprogram, bleve en betydande utökning av kartverkets resurser erforderlig. Personalproblem av tidigare berörd art skulle härvid uppkomma. Området får dessutom anses ligga inom lägre angelägenhetsgrad i fråga om här avsedd kartläggning än de i den fastställda planen ingående områdena. Utredningen anser sig därför icke kunna förorda åtgärder i denna riktning. Sedan det nu fastställda kartläggningsprogrammet avslutats, synes det dock utredningen välmotiverat, att storskaliga kartor upprättas över vissa delar av inre och övre Norrland, som icke omfattas arv gällande plan för ekonomiska kartan. Innan frågan om denna kartläggning tas upp till avgörande, bör dock resultaten av tidigare omnämnda försöksarbeten vara tillgängliga. Efter den sålunda förordade utvidgningen av planen för flygfotograferingen skulle utanför sagda plan endast falla de egentliga fjälltrakterna i Norrbottens och norra Västerbottens län. Givetvis föreligger jämväl inom dessa områden behov av aktuellt kart- och fotomaterial, särskilt för försvars- och .turistväsendet samt för malniletning och därmed jämförlig verksamhet. Den föreslagna gränslinjen synes därför ej böra vara definitiv. I den mån de för flygfotografering tillgängliga resurserna medgiver det och betydande allmänna intressen motiverar en ytterligare utvidgning av flygfotograferingen, bör en sådan kunna äga r u m . Behovet av kontinuerlig

omfotografering.

I föregående avsnitt av betänkandet har utredningen behandlat frågan om flygfotograferingens regionala utsträckning i Ilandet och därvid funnit skäl förorda en betydande utvidgning av fotograferingen till delar av övre och inre Norrland, som ej omfattas av den gällande planen för ekonomiska kartan. Det återstår därefter att taga ställning till frågan huruvida flygfotograferingen, såsom påyrkats i åtskilliga remissyttranden, även bör upprepas med vissa tidsintervall. Detta spörsmål bör ses icke enbart som ett önskemål från betydelsefulla konsumentgrupper utan även som en förutsättning för de allmänna kartarbetenas rationella bedrivande. Utredningen vill först belysa frågan med hänsyn till dess samband med de allmänna kartarbetena.

71 När planen för den ekonomiska kartläggningen ursprungligen lades upp, koncentrerades ansträngningarna helt naturligt på förstagångsframställningen. Denna uppgift hade sådana dimensioner, att det över huvud icke ansågs möjligt att redan då taga ställning till frågan h u r den nya kartan genom lämpliga äjoutfhållningsåtgärder skulle k u n n a hållas aktuell. I praktiken har för närvarande endast åjourhållningen av ekonomiska kartans fastighetsredovisning lösts genom länslantmäterikontorens försorg. Sålunda inlägges fortlöpande på ett exemplar av ekonomiska kartans svarttryck alla ändringar i fastighetsindelningen. Däremot har inga åtgärder vidtagits för att äjourhålla ekonomiska kartans planbild i övrigt, exempelvis i fråga om bebyggelse, vägar o. s. v. Detta förhållande h a r redan medfört påtagliga nackdelar i åtskilliga län och det framhålles ofta från konsumenthåll, att ekonomiska kartans värde snabbt avtar med stigande ålder. Det har i denna diskussion bl. a. hävdats att en del av den kapacitet, som reserverats för framställning av den ekonomiska kartan, borde utnyttjas för en rimlig åjourhållning av redan utgivna blad. Av diskussionen har även framkommit, att om en fullständig åjourhållning genom nya upplagor av ekonomiska kartan icke är möjlig, utgör i vart fall aktuella flygbilder ett gott komplement till gamla kartblad med äjourhållen fastighetsindelning. Frågan om den ekonomiska kartans åjourhållning bör emellertid icke ses som ett isolerat problem u t a n bör bedömas i sammanhang med motsvarande frågeställning beträffande övriga officiella kartor, särskilt den topografiska kartan. För den äldre topografiska kartan, vars förstagångsframställning avslutades omkring år 1923, har därefter funnits en särskild organisation som systematiskt reviderat verket. Under senare år har detta med stor fördel skett på grundval av fotogrammetriskt material. Vid planläggningen av den nya topografiska kartans framställning har kartverket med utgångspunkt från konsumentintresseiia ansett sig böra föreslå, att revidering av blad av den nya typen i tätare befolkade landsdelar skalli ske i medeltal vart 10 :e år, i Stockholmstrakten dock oftare och möjligen redan vart 5:e år. Vad angår avsides belägna och ödemarksbetonade områden har kartverket åter ansett, att åjourtiållningen bör k u n n a ske med större tidsintervall, möjligen 15 å 20 år. Upplägges arbetet med den topografiska kartan efter dessa riktlinjer, medför detta, att åjourhållningsåtgärder systematiskt påbörjas långt innan den nya topografiska kartan framställts ens över större delen av landet. Det får anses som självklart, att dessa revideringsarbeten liksom den pågående revideringen av det äldre verket bör grundas på nyfotograferingar eller i vart fall på relativt nytaget fotografiskt grundmaterial. Den nya topografiska k a r t a n s framställning kommer givetvis att så långt detta är möjligt samordnas med den ekonomiska kartläggningen. Den nya topografiska kartan kommer dock bl. a. att omfatta områden, där ekonomiska kartan sedan länge finnes utgiven (ex. Gotlands län, Kalmar

72 län, Göteborgs och Bohus län). Den kommer dessutom att behöva framställas över betydande områden, som nu icke ingår i planen för ekonomiska kartan. I båda dessa fall erfordras nya eller relativt nya flygfotograferingar redan vid förstagångsframställningen. Vad härefter angår behovet av kontinuerlig omfotografering för åjourhållning av den ekonomiska kartan vill utredningen framhålla följande. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att frågan om ekonomiska kartans fullständiga åjourhållning närmare undersökes ur tekniska och ekonomiska synpunkter. Frågan sammanhänger emellertid nära med spörsmålet om skala, innehåll och framställningssätt för den ekonomiska kartan och torde icke kunna lösas fristående. I nu förevarande sammanhang behöver endast konstateras, att kravet på aktualitet i den ekonomiska och topografiska kartan under alla förhållanden motiverar kontinuerligt återkommande flygfotograferingar. Huruvida dessa fotograferingar vad den ekonomiska kartan beträffar kan resultera i successivt utgivande av nya upplagor av kartbladen, får bli beroende av de pågående försöksarbetena. Uppenbarligen kommer på denna punkt delvis nya förutsättningar att uppträda i samband med framställningen av den nya topografiska kartan. Principiellt synes böra eftersträvas att framställningen resp. åjourhållningen av ekonomiska och nya topografiska kartan samordnas. Sammanfattningsvis kan konstateras, att utvecklingen beträffande framställningen av officiella kartor h a r medfört, att tillgång till relativt nytagna fotobilder är en förutsättning för alla åtgärder för nyframställning eller revidering av alla förekommande kartor. Behovet av fotobilder för den allmänna kartverksamheten under de närmaste fem åren har av kartverket uppskattats till minst 4.100 bilder om året från standardhöjd. En betydande del av detta bildmaterial utgöres av omfotografering av tidigare fotograferade områden. Härtill kommer det behov av bilder, som kan komma att krävas av militära beredskapsskäl. Då den nya topografiska kartans revidering påbörjas systematiskt under början av 1960-talet, ökas bildbehovet ytterligare. Behovet av fotobilder för de allmänna kartarbetena h a r hittills tillgodosetts genom att man i varje enskilt fall anmält behovet, planerat och fotograferat nödvändiga bilder. Med den kapacitet, som flygfotograferingsorganisationen vid kartverket hittills haft, har behovet i allmänhet kunnat fyllas. I vissa fall har det dock ej gått inom den tid som önskats. Metoden luar dessutom vissa nackdelar. Man måste relativt långt i förväg veta, över vilka områden man behöver bilder. Särskilt för vissa svårfotoifraferade o

områden kan det dröja flera år, innan fotografering kan bli möjlig. Om man i stället organiserar fotograferingen så att hela eller större delen av landet blir flygfotograferat med vissa ej för långa intervall, skulle en sådan fotografering utgöra ett utomordentligt underlag för de allmänna

73 kartarbetena. Det förutsattes då givetvis, att fotograferingen i lämplig utsträckning avpassas efter dessas behov av fotobilder. Man skulle då alltid ha tillgång till bilder över aktuella områden samt kunna ömsesidigt anpassa å ena sidan fotografering och å andra sidan nyframställning och revidering av kartor så, att bilderna bleve utnyttjade när de vore nya. Die militära beredskapssynpunkterna skulle vidare kunna tillgodoses på ett lämpligt sätt. Vad hittills sagts har gällt behovet av omdrevsfotografering för de allmänna kartarbetena. Även i övrigt finns emellertid betydande samhällsintressen, vilka skulle kunna tillgodoses genom en dylik fotografering. På sätt framgår av den i föregående avsnitt av detta kapitel lämnade redogörelsen för de synpunkter och önskemål angående den fortsatta flygfotograferingen, vilka framförts till utredningen, föreligger det nämligen redan nu på ett flertal olika områden ett starkt behov av aktuellt och kvalitativt fullgott fotomaterial. Det må i detta hänseende vara tillräckligt att erinra om de önskemål härom, som framförts från skogsbrukets sida, ävensom om den betydelse som tillgången på dylikt material har för vägbyggen och vattenregleringar samt över huvud för utnyttjandet av våra naturtillgångar. Man torde vidare få räkna med att behovet av dylikt material kommer att öka ytterligare, i samma mån som insikterna ökas rörande de möjligheter som de fotogrammetriska metoderna erbjuder. För närvarande är förhållandena på detta område dock i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Även om större delen av landet nu har flygfotograferats finns dock, såsom framgår av kartbilaga 2, alltjämt avsevärda områden, för vilka fotomaterial saknas. Vad angår de redan fotograferade områdena ingår vidare i dessa betydande arealer, vilka fotograferats för så länge sedan, att fotobilderna över dessa icke längre fyller rimliga krav på aktualitet, eller beträffande vilka kvaliteten på fotobilderna icke fyller de fordringar, som numera ställes. Det system, som nu tillämpas, medför vidare att en konsument av fotomaterial kommer i väsentligt olika läge, beroende på om användbart fotomaterial finns över det för honom aktuella området eller ej. Finns dylikt material, kan han erhålla de bilder han önskar till ett lågt pris. Är så däremot ej fallet, är han hänvisad till att antingen vänta till dess området skall fotograferas för de allmänna kartarbetena eller ock — om sådan fotografering ej skall ske eller han ej anser sig kunna vänta på densamma — att beställa särskild flygfotografering av området. Kostnaderna för sådan särskild fotografering kan emellertid då komma att för honom te sig så stora, att han fördenskull avstår från att utnyttja de fördelar, som ett användande av de fotogrammetriska metoderna skulle ha inneburit. Detta sammanhänger givetvis med att flygfotograferingen blir väsentligt dyrare, när den måste utföras som ett särskilt uppdrag beträffande ett begränsat

74 område, ävensom med att beställaren får bära hela flygfotograferingskostnaden, även om de tagna bilderna senare kominier till användning även för andra ändamål. Om en allmän omdrevsfotografering kommer till stånd, blir dessa olägenheter till stor del avhjälpta. Det kommer då efter hand att för hela landet med undantag av fjällområdena finnas ett fotomaterial, som är användbart ej endast för de allmänna kartarbetena utan även för flertalet övriga intressen. Genom att flygningen organiseras rationellt och ingår som ett led i de allmänna kartarbetena kommer fotomaterialet även att kunna tillhandahållas enskilda beställare till förmånliga priser. Konsumenterna kommer vidare att kunna anpassa sin verksamhet efter planen för fotograferingen och på så sätt begränsa behovet av specialbeställningar. Givetvis skulle endast vissa behov av fotogrammetriskt material kunna tillfredsställas genom det standardmaterial, som skulle framkomma genom en omdrevsfotografering. Det skulle fortfarande vara nödvändigt att särskilt beställa fotograferingar i de fall då av olika skäl måste ställas krav som den allmänna fotograferingen ej uppfyllde. Detta särskilt beställda material skulle givetvis betinga högre pris än standardmaterialet, vilket emellertid skulle te sig motiverat, då orsaken vore beställarens egna krav på materialet. Omdrevsfotograferingens värde kommer givetvis att bli beroende av kvaliteten på fotobilderna och på intervallet mellan fotograferingarna. Fotomaterialets kvalitet beror på åtskilliga faktorer. Bland de viktigaste kan nämnas kamera och filmmaterial, flyghöjden samt belysningsförhållandena vid fotograferingen. Den första faktorn är främst en fråga om tillgänglig kamerautrustning. Kostnaderna för en förstklassig kamerautrustning är visserligen betydande, men de utgör dock en relativt liten del, ca 5 %, av de totala kostnaderna för flygfotograferingsverksamiheten. Det är uppenbart att man, då stora kostnader nedlägges på att framställa ett fotomaterial, bör tillse att kamerautrustningen är fullgod. Frågan om en lämplig flyghöjd är komplicerad. Ju lägre man flyger* desto större skala erhålles på fotobilderna och desto flera detaljer kan urskiljas i desamma. En lägre flyghöjd kan sålunda inbespara dyrbart fältarbete med identifiering och klassificering av innehållet i bilderna. Varje sänkning av flyghöjden medför å andra sidan att den markyta varje bild täcker minskar. Detta medför två nackdelar, om bilderna skall ligga till grund för en karta. För det första ökar behovet av stödpunkter. Detta har särskilt vid beställningsfotograferingar ofta medfört, att fotografering måst utföras från två höjder, en höghöjdsfotografering för förtätning av stödpunktsunderlaget och en låghöjdsfotografering för själva kartframställningen. Den andra nackdelen är kanske ändå väsentligare. Genom att

éO

ytinnehållet i varje bild varierar med kvadraten på flyghöjden växer antalet bilder per ytenhet kraftigt, då flyghöjden sänkes. Antalet bilder per mil 2 vid användning av vidvinkelkamera och vid normala övertäckningsförhållanden framgår av följande tabell. Antal bilder per mil 2

Flyghöjd

1.000 2.000 3.000 4.000 5.000 6.000

Teoretiskt

185 46.3 20.6 11.6 7.4 5.1

antal

I praktiken nödvändigt antal vid fotografering av stora y t o r (registrerade bilder) 260 65 29 16 10 7

Av ovanstående siffror framgår att man kan göra betydande besparingar i flygfotograferingskostnader så snart flyghöjden ökas. De kostnader, som är proportionella mot bildantalet, avtager nämligen med kvadraten på flyghöjden. En ökning av flyghöjden innebär vidare en vinst i fråga om effektiv flygfotograferingstid, eftersom denna tid avtager direkt proportionellt mot flyghöjden. Denna tidsvinst motverkas emellertid delvis av den flygtid, som behövs för att flygplanet skall nå önskad höjd. Ytterligare bör beaktas, att flygplanens effektiva aktionstid avtager med ökad höjd. Det teoretiska sambandet mellan flyghöjd, sidoövertäckning, flyghastighet och fotograferad yta vid flygning på långa stråk framgår av monogrammet figur 3. (sid. 76). Önskemålet att utföra flygfotograferingen till lägsta möjliga kostnad får givetvis icke medföra, att flyghöjden ökas så mycket att bilderna blfir mindre lämpade för avsett ändamål eller att exempelvis kostnaden för de fältarbeten, som behövs för utnyttjande av bilderna, ökar mer än den besparing i fotograferingskostnader, som kan göras genom att höja flyghöjden. Med hänsyn till att omdrevsfotograferingen bör utgöra underlag för de allmänna kartarbetena torde såsom övre gräns för den flyghöjd, som kan ifrågakomma för omdrevsfotografering, få sättas den höjd, som kan godtagas för dessa kartarbeten. För närvarande är standardhöjden för dessa arbeten ca 4.000 m. Denna har även visat sig användbar för en rad andra behov. Såsom närmare framgår av redogörelsen i k a p . VII pågår emellertid försök, som kan komma att påverka denna flyghöjd både uppåt och nedåt. Innan dessa försök är avslutade, torde anledning saknas att rekommendera någon förändring i nuvarande standardböjd. Beträffande fotobilder för a n n a t ändamål förekommer alla tänkbara alternativ beträffande flyghöjden. Det blir här nödvändigt att draga en gräns mellan sådana behov, som

76 KAPACITET (K) KVMIL/TIM

N!MX0Vi.ä3AO

77 kan tillgodoses med den flyghöjd, som ifrågakommer vid de allmänna kartarbetena, och specialbehov, som fordrar andra flyghöjder. De senare skulle liksom hittills tillgodoses genom beställningsflygningar. Beträffande belysningsförhållandena har utvecklingen på senare tiden gått efter två helt olika linjer. Å ena sidan har kravet på hög kvalitet medfört, att fordringarna på belysningsförhållandena skärpts, vilket medfört lägre produktion men bättre bilder. Å andra sidan har genom bättre kameror och bättre film på senaste tiden uppkommit möjlighet att utnyttja tider för fotografering, vilka tidigare icke ifrågakommit, exempelvis fotografering under moln. Det senare gäller emellertid i första hand vid beställningsfotografering på låg höjd. Frågan om intervallet mellan de kontinuerligt återkommande fotograferingarna kan ses ur flera synpunkter. Krav på en omdrevsfotografering har i första hand rests från skogsbrukets sida. Härvid har såsom minimifordran uppställts krav på fotografering vart 10 :e år. Med hänsyn till de allmänna kartarbetena skulle möjligen kunna godtagas ett något längre intervall. Givetvis är dock även för de allmänna kartarbetena 10 år att föredraga och över huvud är det för alla intressen önskvärt, att materialet är så aktuellt som möjligt. De synpunkter som här anförts kan sammanfattas på följande sätt. En omdrevsfotografering synes både för de allmänna kartarbetena, ur militär beredskapssynpunkt och ur näringslivets synpunkt erbjuda sådana fördelar, att en sådan uppläggning av den framtida flygfotograferingsverksamheten, som innebär en systematisk omdrevsfotografering, bör förordas. Såsom framgår av det följande synes den även kunna genomföras utan att statsverkets kostnader ökas i nämnvärd mån. Flyghöjd och oiiidrevsintensitet bör i första hand anslutas till nuvarande standardhöjd för kartverkets fotograferingar för de allmänna kartarbetena samt till önskemålet om ett 10-årigt onidrev. Dessa faktorer kan emellertid icke fastställas en gång för alla utan den fotograferande organisationen bör ha möjlighet att variera dem med hänsyn till behov av fotomaterial, tillgängliga resurser samt till den tekniska utvecklingen. Behovet

av flygfotografering

för

specialändamål

Om en omdrevsfotografering genomföres, kommer sannolikt större delen av de beställningar av fotografering från standardhöjd, som nu förekommer, att bortfalla. Den mindre del av dessa beställningar, som måste planeras på särskilt sätt för att bilderna skall täcka någon viss markformation eller nå vissa stödpunkter, kommer dock att bli kvar. Därjämte har man att räkna med beställare, som måste ha aktuella bilder och icke kan invänta nästa fotografering. I övrigt torde beställningsfotograferingarna komma att koncentreras till beställningar på lägre höjd. Vilken omfattning dessa

78 beställningar kommer att få, blir givetvis i första hand beroende på den höjd, från vilken omdrevsfotograferingen kommer att utföras. Om denna höjd icke väsentligt sänkes under nuvarande standardhöjd, torde frekvensen av beställningsfotografering i vart fall icke komma att understiga den hittillsvarande frekvensen av beställningar av fotografering från lägre höjder än 4.000 m. Som framgår av tidigare angivna siffror (sid. 62) har under de senaste fem åren i genomsnitt fotograferats ca 4.000 bilder om året från dessa höjder. Med hänsyn till den utveckling av användningen av fotogrammetriskt material, som kan förutses för allt flera ändamål och som närmare diskuteras i kap. VIII, torde man på längre sikt böra räkna med en avsevärt ökad volym för flygfotograferingarna från lägre höjder. En organisation, som anpassas för omdrevsfotografering, kommer utan ytterligare materialanskaffning att kunna utföra fotografering av en beställningsvolym, som är betydligt större ä n den ovan angivna. Detta sammanhänger med följande omständigheter. Fotografering av stora ytor från relativt hög höjd fordrar helklart väder, vilket endast förekommer under ett fåtal dagar under en fotograferingssäsong. Fotografering på lägre höjder kan däremot företagas dels under halvklara dagar mellan molnen, dels vid vissa ej för täta molntäcken under molnen och dels vid tider på dygnet och under året, då skugglängderna ej tillåter fotografering från högre höjd. Denna fotografering kan följaktligen utföras under tider, då flygplanen i annat fall ej skulle ha kunnat utnyttjas. Plan för den framtida

fotograferingsverksamheten

Enligt de förslag som framlagts tidigare i detta kapitel bör den framtida fotograferingsverksamheten omfatta dels en omdrevsfotografering av hela landet med undantag av vissa fjällområden och dels fotografering på beställning. Omdrevsfotograferingen bör utföras på en flyghöjd av omkring 4.000 m och med ett intervall av omkring 10 år. Det har vidare framgått att behovet av materiel, främst flygplan, i varje fall såvida icke beställningsfotograferingen får en helt annan omfattning ä n vad man för närvarande har anledning räkna med, kommer att bestämmas av omfånget av den fotografering, som måste utföras på hög höjd, d. v. s. i första hand av omdrevsfotograferingen. Det är alltså omdrevsfotograferingen, som måste planeras så att största möjliga produktion kan erhållas per insatt flygplan. För att man skall kunna nå detta mål måste en plan för fotograferingen i första hand uppläggas så att största möjliga antalet av de tillfällen, då väderleken tillåter fotografering från högre höjd, blir tillvaratagna. Vid nuvarande system har fotograferingen för de allmänna kartarbetena i allmänhet varit koncentrerad till ett eller högst två län om året. Detta har medfört, att produktionen blivit helt beroende av vädret inom ett begränsat

79 område. Sådana år, då en stor produktion ernåtts, t. ex. år 1954, har fotograferingarna däremot varit fördelade på flera ställen i landet, vilket medfört att man kunnat utnyttja lokalt goda väderleksförhållanden. En plan för omdrevsfotografering bör följaktligen innehålla flera områden att fotografera varje år. Dessa bör vara belägna så, att förutsättningarna blir stora för att alltid något område kommer att vara beläget inom väderlekstyp, som tillåter fotografering, så snart sådan väderlekstyp över huvud taget förekommer. Man måste vidare beakta Sveriges utsträckning i nordsydlig riktning. För den allmänna fotograferingen fordras för närvarande en sådan solhöjd, att skugglängden ej överstiger 1,5 gånger ett föremåls höjd. Detta medför att fotograferingssäsongens längd varierar med polhöjden. Av diagrammet figur 4 framgår, att längden varierar mellan sex månader i södra Sverige och fyra månader i norra Sverige. I norra Sverige inskränker det på våren kvarliggande snötäcket ytterligare den tid, som är lämplig för fotografering. Detta medför att fotografering i norra Sverige fordrar en mycket större kapacitet per ytenhet ä n motsvarande fotografering i södra Sverige, om hela säsongen utnyttjas där. För maximal produktion måste följaktligen fotograferingen av södra och mellersta Sverige helt utföras under de perioder i början och slutet av säsongen, som ej medgiver fotografering i Norrland. Under högsommaren måste all tillgänglig kapacitet kunna koncentreras på Norrland, så snart väderleken där tillåter fotografering. Slutligen kan framhållas att den totala produktionen av fotobilder starkt påverkas av längden på de flygstråk som fotograferas. Enligt kartverkets statistik tager tiden för inflygning på varje stråk i genomsnitt sju minuter. Av nedanstående tabell framgår vilken procent av den tid, som kan användas för effektiv fotografering, som vid olika stråklängd åtgår för inflygningar.

Tid

för inflygning

Stråklängd i mil

Antal bilder (vidvinkelkamera på 4.000 m höjd, 300 km/tim)

Tid för fotografering min./stråk

min.

% av totala tiden

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

9 17 25 34 42 50 59 67 75 84

4 8 12 16 20 24 28 32 36 40

7 7 7 7 7 7 7 7 7 7

64 47 37 30 26 23 20 18 16 15

Antalet bilder per m i n u t av totala tiden

0,82 1,13 1,32 1,48 1,55 1,61 1,68 1,72 1,74 1,79

81 Av tabellen framgår att bildproduktionen ökar till omkring det dubbla, om stråklängden ökas från 2 mil till 12 mil. En förlängning av stråklängden medför alltså en betydande produktionsökning. Följaktligen bör de områden, som skall fotograferas, utformas långsträckta i flygriktningen och man bör i vart fall eftersträva en stråklängd av 10—12 mil. Med angivna förutsättningar har planen för flygfotograferingen utformats på följande sätt. Den i planen ingående delen av landet, ca 3.870 mil 2 , har indelats i fem huvudområden. Dessa framgår av kartbilaga 3. Begränsningarna för områdena har valts så att de ur fotograferingssynpunkt skall bli så likvärdiga som möjligt. Som grund för denna indelning har använts en inom Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut genomförd bearbetning av molnighetsstatistiken för en tioårsperiod. Sammanlagt h a r observationer bearbetats för 68 olika väderleksstationer, jämnt fördelade över landet. Vid indelningen har vidare tagits viss hänsyn till snötäckets varaktighet och avrinningsförhållandena inom olika områden samt skugglängdens variation med polhöjden och årstiden. Till följd av dessa faktorer blir längden av den tidsperiod, som är lämplig för flygfotografering från högre höjd, starkt varierande i olika delar av landet. Längst är den i de östra delarna av Götaland, inom vissa områden där upp till 350 timmar per år. I övriga delar av södra Sverige varierar längden mellan 15€ och 200 timmar. Ju längre norrut man kommer, desto kortare blir den lämpliga fotograferingstiden. 1 de nordvästra fjälltrakterna uppgår den endast till i genomsnitt 50 timmar per år. Varje huvudområde har indelats i tio ungefär lika stora områden, av vilka ett bör fotograferas varje år. Längden på områdena varierar mellan 10 mil i södra Sverige och 20 mil i norra Sverige. Turordningen för områdena har uppgjorts med hänsyn till behovet av fotomaterial för de allmänna kartarbetena och till redan förefintligt fotomaterials ålder. Områdena har numrerats från 1—10. Avsikten är att alla områden med nummer 1 skall fotograferas på årtal som slutar på 1 o. s. v. På grund av beroendet av väderleksförhållandena finns det emellertid ingen möjlighet att i planen fastställa, att visst område under alla förhållanden skall fotograferas ett visst år. Man får här gå en medelväg mellan behovet att i förväg kunna planera de arbeten, som kräver tillgång till fotobilder, och önskemålet att erhålla så stor total produktion som möjligt. En lämplig sådan medelväg torde vara att fotograferingen i första hand planeras att omfatta de områden, som är betecknade med årets siffra, men att man, om väderleken tillåter, utsträcker fotograferingen att omfatta även de områden, som egentligen borde fotograferas under de två närmast kommande åren samt därjämte givetvis områden, som ej blivit fotograferade i tid. Med denna uppläggning kan man i ganska stor utsträckning utnyttja år med god väderlek för att kompensera de år, då väderleken är sämre. 6

82 Intervallet mellan fotograferingarna för ett område skulle troligen komma att variera mellan 8 och 12 år. För svårfotograferade områden kan intervallet i undantagsfall bli ännu längre. Det förutsattes givetvis, att kartverket kommer att hålla de viktigare konsumentgrupperna informerade om hur fotograferingsverksamheten planeras och fortlöper och att kartverket skall ha möjlighet att vidtaga av förhållandena påkallade jämkningar i planen. Det är omöjligt att under de första åren, då en omdrevsplan tillämpas, erhålla en fullständig samordning mellan planen och behovet av fotografering för de allmänna kartarbetena. Man bör av denna orsak icke med en gång börja tillämpa densamma fullt ut, utan det torde vara nödvändigt med en övergångsperiod. I huvudsak innebär detta, att man under de första åren icke behöver fotografera vissa områden, vilka nyligen varit föremål för fotografering. Motsvarande kapacitet k a n då utnyttjas inom andra områden för de allmänna kartarbetena. Erforderlig

flygplansutrustning.

Enligt kartverkets statistik erfordras vid fotografering av stora ytor på standardhöjd, ca 4.000 m, i genomsnitt ca 16 registrerade fotobilder per mil 2 , om ett område skall täckas med bilder, som tillåter stereobearbetning. Om mellanstråk för fotokartframställning erfordras, stiger antalet till det dubbla. Omdrevet skulle enligt ovan beskrivna plan omfatta 3.870 mil 2 , eller 387 mil 2 om året. För att täcka ett område av denna storlek med bilder erfordras alltså omkring 6.200 bilder. Dessutom måste för framställning av fotokartan fotograferas niellanstråk. Om man beräknar att mellanstråk erfordras inom 70 % av det område, för vilket fotokarta skall framställas, kan antalet härför nödvändiga bilder uppskattas till 1.400. Om hänsyn även tages till behovet av provbilder, skulle alltså erfordras, att i genomsnitt ca 8.000 bilder från standardhöjd fotograferas varje år. För en beräkning av den kapacitet, närmast antal flygplan, som erfordras för att genomföra en omdrevsfotografering, synes det lämpligt att utgå från den produktion, som erhållits vid kartverkets fotograferingar. Enligt tidigare angivna siffror (sid. 62) har under åren 1950—1954 fotograferats 24.518 bilder för ordinarie arbeten och 9.337 bilder på standardhöjd för beställningsarbeten, eller tillsammans 33.855 bilder på standardhöjd. Detta antal motsvarar fördelat på använda flygplan ca 1.600 bilder per flygplan och år. Vid samma genomsnittsproduktion skulle följaktligen 5 flygplan erfordras för att täcka behovet av bilder för onidrev och fotokarta. Utformas planen för fotograferingarna på sätt utredningen föreslagit, bör emellertid kapaciteten per plan öka. Dels bör denna plan möjliggöra ett bättre utnyttjande av lämpliga väderleksförhållanden i olika delar av landet och dels bör vinster kunna göras genom att stråklängderna ökas.

83 Enligt utredningens uppfattning synes dessa, som under de senaste åren i genomsnitt legat på mellan fem och sex mil vid standardihöjdsfotografering, kunna ökas till inemot det dubbla. Som framgår av tablån å sid. 79 skulle detta innebära en icke obetydlig kapacitetsökning. Denna ökning motverkas emellertid i viss mån av att planen omfattar vissa svårfotograferade delar av inre Norrland, vilka tidigare endast i mindre omfattning varit föremål för flygfotografering. Även om hänsyn tages härtill bör emellertid kapacitetsökningen vara tillräcklig för att vid sidan av behovet för omdrevsfotografering kunna täcka det behov av beställningsfotograferingar från standardhöjd, som alltjämt kan komma att finnas. Kartverkets flygfotograf eringsverksamhet har under 1954 bedrivits och kommer under 1955 att bedrivas med fem flygplan. Någon utökning av denna kapacitet synes följaktligen icke vara nödvändig för att genomföra den planerade omdrevsfotograferingen. Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att en viss extra säkerhetsmarginal ligger däri, att de plan, som nu hyres från flygvapnet, har betydligt större kapacitet än de plan av typen Focke Wulff, som de närmast är avsedda att ersätta. Detsamma måste förutsättas bli fallet med de plan, som kan komma att sättas in i fortsättningen. Under alla förhållanden synes emellertid en viss förbättring av flygplanens utrustning vara motiverad. Som ovan framhållits är de tidsperioder, som lämpar sig för fotografering, förhållandevis korta. Särskilt gäller detta fotografering från högre höjd. Brister i exempelvis navigeringsutrustning kan medföra, att onödigt mycket av den för fotografering lämpade tiden tages i anspråk för navigeringen till det rätta läget för fotograferingen. Utrustningen hos kartverkets flygplan medgiver vidare icke flygning i mulet väder, vilket kan förhindra att ombasering utföres till områden, som är lämpliga för fotografering. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att fullgod utrustning anskaffas dels för navigeringen under flygfotograferingen (stråknavigering) och dels för den allmänna navigeringen. Utredningen återkommer senare till frågan om behovet av förbättrad utrustning.

Flygfotograferingsverksamhetens

organisation

Därest den av utredningen föreslagna planen för omdrevsfotografering skall kunna genomföras, erfordras som ovan framhållits att fem för flygfotografering lämpade flygplan står till förfogande. En organisation av denna storlek, vilken motsvarar den kapacitet, som under åren 1954 och 1955 insatts i fotograferingsverksamheten, beräknas dessutom medhinna sådana beställningsfotograferingar från standardhöjd, som kan visa sig erforderliga vid sidan av omdrevsfotograferingen, samt därjämte beställningsfotograferingar från andra höjder, i vart fall så länge volymen av de

84 sistnämnda fotograferingarna icke mera avsevärt överstiger den man för närvarande har anledning räkna med. Som torde ha framgått av den ovan förda diskussionen rörande omdrevsprogrammet förutsätter detta en fullständig samordning av flygplansresurserna, vilken endast kan uppnås genom en enhetlig ledning. Eftersom omdrevsfotograferingen enligt förslaget skulle bli en allmän uppgift av samma karaktär som de allmänna kartarbetena, måste ansvaret för fotograferingarnas planering och utförande åvila ett statligt organ. Härvid synes endast kartverket eller något till kartverket knutet organ kunna komma ifråga. Redan omdrevsfotograferingens nära samband med den allmänna kartverksamheten i övrigt gör detta ofrånkomligt. En hittills ej berörd fråga är emellertid, om själva flygfotograferingen liksom hittills skall ske i kartverkets egen regi med för ändamålet inköpta eller förhyrda plan eller om kartverket helt eller delvis skall överlåta åt annat statligt eller privat organ att utföra denna. Ej heller har ställning tagits till frågan huruvida privat flygfotograferingsverksamhet bör få förekomma vid sidan av den för omdrevsfotograferingen avsedda organisationen. Innan utredningen framlägger sina synpunkter och förslag i dessa hänseenden, torde redogörelse böra lämnas för de överväganden, som legat till grund för nuvarande organisation, gällande luftfartslagstiftnings föreskrifter rörande flygfotografering samt framförda synpunkter och önskemål i organisationsfrågan.

Tidigare övervägda alternativ i organisationsfrågan Sedan 1937 års riksdag fattat beslut rörande fotokartläggningen, uppdrog Kungl. Maj:t åt kartverket att efter samråd med chefen för flygvapnet och efter överläggningar med aktiebolaget aerotransport (ABA) avgiva förslag rörande verkställandet av de för kartarbetets utförande erforderliga flygningarna. I proposition nr 59 till 1938 års riksdag redovisades tre av kartverket framlagda alternativa förslag till spörsmålets lösning. Dessa tre alternativ innebar i huvudsak följande. Enligt det första skulle flygningarna utföras i samarbete med flygvapnet med av kartverket anskaffat flygplan. Flygplansförare och mekanikerpersonal skulle tillhandahållas av flygvapnet. Kostnaderna för personalens avlöning, traktamenten m. m. under fotograferingsarbetena skulle betalas av kartverket. Likaledes skulle kostnaderna för flygplanets drift och underhåll betalas av kartverket. Flygplanet skulle stå under flygvapnets vård under den tid av året, då flygfotografering ej påginge. Det andra av kartverket ifrågasatta alternativet skilde sig från det föregående endast därutinnan, att kartverket enligt detta skulle anställa flyg-

plansförare. Under den tid av året, då flygfotografering ej påginge, skulle dessa förare kunna tjänstgöra vid kartverkets fotogrammetriska arbeten. Enligt det tredje alternativet skulle flygfotograferingen utföras i samarbete med ABA. Bolaget skulle tillhandahålla såväl flygplan som flygplansförare och mekanikerpersonal och därför erhålla dels en fast avgift för flygplan och flygperiod, dels viss ersättning för flygtimme under fotograferingen, dels ock viss gottgörelse för personalens traktamenten under fotograferingsarbetena. Statsmakterna beslöt i enlighet med det första alternativet, vilket alternativ enligt uppgjorda kostnadsberäkningar ställde sig avsevärt förmånligare än anlitandet av ett privat företag skulle göra. Vid 1946 års riksdag (prop, nr 106) var frågan om flygfotograferingsverksamhetens organisation åter uppe till behandling. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 framhöll kartverket bl. a. att vattenfallsstyrelsen gjort framställning om omfattande flygfotograferingar för sitt utbyggnadsprogram. Av dessa arbeten hade kartverket endast medhunnit mindre delar, varför vattenfallsstyrelsen uttalat att, om kartverket icke kunde i behövlig utsträckning biträda med erforderliga arbeten, styrelsen såge sig tvungen själv upprätta en organisation för fotogrammetrisk kartläggning. En dylik utveckling skulle enligt kartverkets uppfattning vara synnerligen olycklig och oekonomisk för statsverket. Kartverket anförde härom ytterligare : Givetvis kan något enskilt företag tänkas uppsätta en dylik organisation och bedriva sådan karträggningsverksamhet inom landet. Ett sådant företag var verksamt i mindre omfattning en kortare tid före krigets utbrott, men sedan förbud mot flygfotografering utfärdats kunde detsamma icke fortsätta verksamheten. Det kan nämnas att verksamheten för bearbetning av fotomaterialet bedrevs av företaget i huvudsak med hjälp av personal från kartverket under icke tjänstetid eller från tekniska högskolans fotogrammetriska institution. En på sådant sätt ordnad enskild verksamhet synes icke önskvärd. Ej heller torde dylika arbeten för statliga eller statsunderstödda ändamål lämpligen böra utföras genom enskilt affärsföretag, då staten i kartverket har en institution, som med sin väl utbildade personal är mer kompetent än ett eventuellt startat nytt enskilt bolag att åstadkomma ett kvalitativt fullgott och ur kostnadssynpunkt fördelaktigt arbetsresultat. Slutligen synes av militära skäl böra krävas, att flygfotografering inom landet för kartframställning endast verkställes av statligt organ, så att full kontroll över fotomaterialets utnyttjande kan upprätthållas och det flygfotografiska filmmaterialet arkiveras under statlig vård för att utnyttjas på bästa sätt för allmänna ändamål och särskilt statens kartverksamhet av olika slag. I remissutlåtande i ärendet förklarade emellertid överbefälhavaren, att han icke helt kunde ansluta sig* till kartverkets uppfattning, att flygfotografering inom landet för kartframställning endast borde verkställas av statligt organ. Det vore främst ur mobiliseringssynpunkt för försvaret fördelaktigt, om möjligheterna för kartframställning utökades genom till-

86 komsten även av andra statliga eller privata företag, som framställde kartor. Vederbörande departementschef framhöll i anslutning härtill, att en utveckling i den riktningen att andra statliga verk skulle vid sidan av kartverket uppsätta egna organisationer för flygfotografering och framställning av specialkartor uppenbarligen måste anses otillfredsställande. Icke heller fann han det ändamålsenligt, att på privata intressen grundade företag komme till stånd för tillgodoseende av behovet av flygfotografering för kartläggningsändamål. I likhet med kartverket var han av den uppfattningen att det ur flera synpunkter vore mest rationellt, om ifrågavarande verksamhet kunde som regel handhas av det för ändamålet inrättade statliga organet, nämligen kartverket. Genom att i lämplig omfattning utöka personalen skulle ju även det av överbefälhavaren berörda önskemålet om tillräcklig personal för försvaret vid mobilisering uppnås. Detta departementschefens uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Som tidigare redovisats handhas den statliga civila flygfotograferingsverksamheten alltsedan 1938 av kartverket. Däremot tillhandahåller flygvapnet icke längre flygplansförare och mekanikerpersonal. De förstnämnda är nu anställda av kartverket. Mekaniker tillhandahålles av Svensk flygtjänst aktiebolag, som jämlikt avtal med kartverket även övertagit underhållet och vården av flygplanen. Sedan början av 1940-talet har någon privat flygfotograferingsverksamhet för kartläggningsändamål icke förekommit förrän under de senaste åren, då två företag, som framgår av nästföljande avsnitt, lämnats tillstånd jämlikt gällande föreskrifter att i viss utsträckning bedriva sådan verksamhet.

Luftfartslagstiftningens föreskrifter rörande flygfotografering m. m. De första bestämmelserna rörande lufttrafik här i landet tillkom genom den ännu gällande lagen den 7 sept. 1914 angående förbud mot lufttrafik över svenskt område. Enligt 1 § i lagen äger Konungen, där så prövas nödigt, förordna, att lufttrafik över svenskt område ej må utan tillstånd av Konungen eller den, Konungen därtill bemyndigar, äga rum ined andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. Med stöd av lagen utfärdades samma dag en kungörelse, vari förordnades, att lufttrafik över svenskt område tills vidare ej finge utan Kungl. Maj:ts tillstånd äga rum med andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. Detta generella förbud modifierades sedermera genom en rad kungörelser. Sålunda lämnades 1919 tillåtelse för civil lufttrafik över hela landet utom beträffande vissa angivna områden. I samband därmed föreskrevs emellertid att fotografisk attiralj ej finge medföras under luftfärd utan Kungl. Maj :ts tillstånd.

87 Först genom Kungl. förordningen om luftfart den 26 maj 1922 erhöll Sverige en fullständig lagstiftning på luftfartens område. I kap. 6 lämnas föreskrifter att iakttaga under luftfärd. Bl. a. föreskrives att Kungl. Maj :t bestämmer om och under vilka villkor fotograifiapparat må medföras och brukas ombord å luftfartyg, samt att Kungl. Maj:t, i den utsträckning som prövas nödig meddelar bestämmelser om de områden, där luftfart är förbjuden eller må ske endast med iakttagande av särskilda regler. Med stöd härav föreskrevs i den första tillämpningskungörelsen till luftfartsförordningen att fotografiapparat icke finge medföras och brukas ombord å luftfartyg, såvida ej tillstånd därtill lämnats av chefen för generalstaben. Denna bestämmelse återfanns i sak oförändrad i den ursprungliga lydelsen av nu gällande tillämpningskungörelse av den 20 april 1928 (nr 85). Sedan chefen för generalstaben i skrivelse till Konungen bl. a. framhållit, att bestämmelsen medförde betydande olägenheter för den civila allmänheten och en avsevärd och för varje år sannolikt ökad arbetsbörda för därav berörda militära myndigheter samt föreslagit vissa lättnader, upphävdes i princip flygfotograferingsförbudet 1930. Det blev därmed tillåtet för svensk medborgare att från svenskt luftfartyg upptaga flygfotografier överallt inom landet utom inom vissa för luftfärd förbjudna områden. Denna omfattande frihet i fråga om flygfotografering förblev i huvudsak obeskuren fram till slutet av 1930-4alet, då till följd av det skä,rpta internationella läget inskränkningar såväl beträffande militära som civila luftfartyg infördes. Vad de sistnämnda beträffar återinfördes kravet på tillstånd från militär myndighet, vilket allt fortfarande gäller. I 26 § 1928 års tillämpningskungörelse föreskrives numera, att fotografiapparat ombord å luftfartyg må brukas endast efter tillstånd av chefen för försvarsstaben och i enlighet med av denne föreskrivna villkor. Vidare meddelas förbud mot fotografering av vissa i kungörelsen angivna för luftfärd förbjudna områden. För handläggningen av ärenden rörande tillståndsprövningen har chefen för försvarsstaben uppdragit vissa riktlinjer, vilka numera finnes sammanställda i Bestämmelser för fotografering från luftfartyg utgivna av försvarsstaben den 15 sept. 1948. Enligt punkt 3 i sammanställningen kan tillstånd meddelas dels för press- och filmreportage samt för viss förvärvsmässig verksamhet ( t. ex. framställning av vykort, reklamtryck och spelfilmer), dels ock, i den mån lämpligt material icke kan tillhandahållas av kartverket, för vetenskapliga och därmed jämförliga arbeten samt för planläggningsarbeten inom den statliga och kommunala förvaltningen ävensom inom näringslivets olika områden. Enligt punkt 4 medgives icke fotografering — utom undantagsvis då särskilda skäl anses föreligga — beträffande försvarsväsendet tillhörande anläggningar, arméns, marinens och flygvapnets stridskrafter, militärt viktiga kust- och skärgårdsområden, samt områden i omedelbar anslutning till militärt viktig landgräns, viktigja

88 kommunikationsleder (t. ex. järnvägar, kanaler och broar) med tillhörande anläggningar, hamnar, flygfält, kraftverksanläggningar, radiostationer, krigsindustrianläggningar samt övriga för försvaret och folkförsörjningen i krig betydelsefulla anläggningar, viktiga statliga och kommunala anläggningar ävensom panorama- och seriebilder. Vidare må nämnas att framkallning och kopiering av flygbilder skall göras inom riket. Snarast efter framkallningen skall samtliga negativ (diapositiv) med två kopior för granskning överlämnas till försvarsstaben. Nu redovisade i 1928 års tillämpningskungörelse och försvarsstabens sammanställning intagna bestämmelser gäller icke fotografering från militärt luftfartyg eller den fotografering, som äger rum för kartverket. För kartverkets flygfotografering finns inga bestämmelser utfärdade. För fotografering från militärt luftfartyg gäller speciella föreskrifter. F r a m till år 1953 har tillstånd till flygfotografering för kartläggningseller liknande ändamål icke meddelats privata företag. I anledning av en framställning av Airborne Mapping Ltd AB om tillstånd att inom Sverige utföra flygfotografering för kartläggningsändamål m. m. förklarade emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 11 december 1953 hinder icke möta för chefen för försvarsstaben att med stöd av § 26 tillämpningskungörelsen till luftfartsförordningen på ansökning av Airborne Mapping Ltd. AB meddela bolaget tillstånd att i den ordning och på de villkor, som chefen för försvarsstaben kunde föreskriva, under åren 1954 och 1955 inom landet utföra flygfotografering för kartläggningsändamål under förutsättning att bolaget förklarade sig berett, att svara för alla de med försvarsstabens kontrollverksamhet i förevarande avseende förenade kostnaderna innefattande jämväl de merkostnader, som denna kontrollverksamhet kunde åsamka kartverket, att snarast möjligt och senast inom ett år från utförd flygfotografering överlämna samtliga negativ för förvaring hos kartverket, som skulle äga att utan ersättning utnyttja materialet såväl för den officiella kartframställningen som för beställningsverksaniheten, samt att efter utgången av två kalenderår räknat från det år, under vilket flygfotografering utförts, till kartverket avstå äganderätten till negativmaterialet, dock med rätt för bolaget att vid behov kostnadsfritt utnyttja detsamma. Med stöd härav meddelade chefen för försvarsstaben den 9 januari 1954 bolaget tillstånd att under åren 1954 och 1955 utföra flygfotografering för kartläggningsändamål på de kontrollvillkor, som framdeles kunde komma att meddelas. Sedermera har Bolidens Gruvaktiebolag i enahanda ordning erhållit tillstånd att på försök t. o. m. utgången av år 1955 inom landet utföra sådan flygfotografering för kartläggningsändamål, som hade direkt samband med av bolaget bedriven prospekteringsverksamhet.

89 Framkomna synpunkter och önskemål i organisationsfrågan Frågan om den fortsatta flygfotograferingens organisation har behandlats i det av kommittén för skoglig fotogrammetri avlämnade betänkandet Flygbilden i skogsbrukets tjänst. Därjämte har denna fråga berörts i några få av de till utredningen inkomna yttrandena. Kommittén har framhållit, att ett flertal privata företag sysslade med flygfotografering i begränsad omfattning. En del av dessa och vissa andra flygföretag hade säkerligen resurser att — om tillstånd erhölles — utföra seriefotografering för kartläggning. Ett tekniskt säkerligen stimulerande och därigenom värdefullt samarbete med kartverket skulle kunna etableras, samtidigt som konkurrensen mellan de olika företagen skulle bli befordrande för utvecklingen. Kommittén stödde sig härvid på erfarenheter utomlands. I USA hade ett sådant intimt samarbete mellan statlig och privat företagsamhet sedan länge bedrivits, och från Europa kunde Schweiz anföras som exempel. Från dessa länder omvittnades denna organisationsforms goda inflytande på den tekniska utvecklingen. Det förtjänade i detta sammanhang omnämnas, att i USA numera praktiskt taget all flygfotografering utfördes av privata företag. Ett arrangemang av det nämnda slaget borde enligt kommitténs uppfattning knappast ur sekretessynpunkt behöva möta erinringar. Det torde vara betydligt fördelaktigare om företag, som nu huvudsakligen ägnade sig åt vykortsfotografering av bebyggelsecentra, i stället finge fotografera exempelvis skogsmarker, där som regel försvarsanläggningar ej funnes. Ur militär synpunkt erforderlig kontroll torde ej bereda några principiella svårigheter. Även i detta hänseende kunde åberopas erfarenheter utomlands. Kommittén har vidare framhållit, att ökad enskild verksamhet på området otvivelaktigt skulle vara nyttig såtillvida, att fotograferingarna påskyndades utan större nyanskaffningar eller personalförstärkningar på kartverket, samtidigt som de privata flygföretagens fotograferingsverksamhet finge en allmännyttigare inriktning. En förutsättning vore givetvis bedrivande av fortlöpande produktionskontroll samt meddelande av bestämmelser om krav på använda kameror, noggrannhet o. d. Som exempel kunde anföras, att i USA ett statligt organ, National Bureau of Standards, hade hand om den tekniska, främst den optiska kamerakontrollen och i vederbörlig ordning utfärdade licenser för användande av olika kamera- och instrumenttyper. Sveriges skogsägareförbund har i sitt yttrande till utredningen uttalat sin tillfredsställelse över att koncession meddelats ett enskilt företag att verkställa beställningar å flygfotografering. Den konkurrens, som därigenom kunde tänkas uppkomma, torde enligt förbundets mening enbart verka sporrande och främja en sund och snabb utveckling av fotogrammetrin. Frånvaron av en dylik stimulerande konkurrens h ä r i landet torde i sin mån bidragit till att den skogliga fotogrammetrin icke utvecklats i den takt som vore önskvärd.

90 Svenska teknologföreningen har i frågan bl. a. anfört: De arbeten av fotogrammetrisk art, som utföras av kartverket och lantmäteristyrelsen äro huvudsakligen inriktade på kartframställning för de ändamål, vilka utgöra dessa båda ämbetsverks huvuduppgifter. För den mångfald andra arbeten, där fotogrammetrien skulle kunna komma till användning kunna dessa verk inom ramen för sin nuvarande organisation endast i begränsad omfattning utnyttjas. Det är därför med den snabba utveckling, som fotogramimetrien f. n. undergår och med den utvidgning av dess användnings områ den, som pågår, icke att aintaga att dessa båda verk i fortsättningen skola kunna tillfredsställa alla dessa behov vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter. Man måste räkna med att för fotogrammetrisk verksamhet skola finnas företag helt inrättade för sådan. Till den del flygfotografering blir nödvändig bör man utgå ifrån att tillstånd till erforderlig överflygning och fotografering skalil kunna lämnas till sådana företag. Det är att märka, att en rationalisering av flygfotografieringen givetvis kan erhållas om denna ej såsom hittills begränsas till den för sådant arbete i vårt land gynnsammaste årstiden. Det eller de företag, som, erhålla erforderliga licenser bör sålunda kunna under vintermånaderna — eller då så eljest är önskvärt — förlägga sin verksamhet till andra klimat zoner. Jämväl s k o g s s t y r e l s e n h a r i sitt yttrande understrukit fördelarna av att de fotograferande företagen utsträckte sin verksamhet till andra klimatzoner under vintermånaderna. Utredningens synpunkter och förslag rörande den fortsatta flygfotograferingsverksamhetens organisation Den statliga organisationen

för omdrevsfotografering

m. m.

Kartverkets nuvarande flygfotograferingsorganisation är såsom tidigare nämnts uppbyggd i främsta r u m m e t för att tillgodose behovet av bild*material för de allmänna kartarbetena och därvid i första hand framställningen av ekonomiska kartan. Därjämte utnyttjas resurserna även för beställningsändamål. Om man bortser från de sista årens förhyrning av vissa flygplan, har fotograferingsverksamheten i princip bedrivits med för ändamålet inköpta nya plan. Skulle detta system bibehållas i fortsättningen, torde det, även om fotograferingsverksamheten icke skulle ökas, vara ofrånkomligt att medel snarast ställes till förfogande för inköp av nya plan, närmast såsom ersättning för de två äldsta flygplanen av typen Focke Wulff. Vid ett genomförande av omdrevsprogrammet skulle det omedelbara behovet av nyinköp ytterligare ökas. I sina anslagsäskanden för budgetåren 1954/55 och 1955/56 har kartverket gjort framställning om medel för nyanskaffning av två plan. Enligt företagna undersökningar skulle ett nytt plan av lämplig typ jämte erforderliga reservdelar betinga en kostnad av omkring en miljon kronor. Statsmakterna har emellertid, bl. a. med hänsyn till att frågan om den framtida organisationen av kartverkets flygfotograferingsverksamhet vore föremål för övervägande av utredningen, icke ansett sig böra avgöra ärendet förrän utredningsarbetet avslutats.

91 Som framgår av vad tidigare anförts begränsas möjligheterna att utnyttja flygplan för fotograferingsändamål i vårt land i hög grad av väderleksförhållanden, polhöjd o. d. Hittills har den totala flygtiden per plan i allmänhet understigit 200 timmar per år och den effektiva fotograferingstiden 50 timmar. I den mån flygplanen icke kan användas jämväl för andra arbetsuppgifter, vilket hittills icke varit fallet, kommer samtliga kostnader för amortering och förräntning att åvila fotograferingsverksamheten. Därest man utgår från att flygplanens ekonomiska livslängd i genomsnitt är 10 år, vilket med hänsyn till den ringa utnyttjningsgraden torde få anses rimligt, och räknar med en nuanskaffningskostnad av 1 miljon kronor per plan, skulle kapitalkostnaderna för varje flygplan efter 4 % ränta komma att belasta flygfotograf eringsverksamheten med 120.000 kronor per år eller för fem plan 600.000 kronor om året. Vad gäller den hittills bedrivna verksamheten skulle kapitalkostnader av denna storleksordning motsvara mellan en tredjedel och hälften av hela fotograferingskostnaden och cirka 20 % av totalkostnaden för kartverkets fotogrammetriska verksamhet. Även om de av utredningen tidigare i detta kapitel föreslagna riktlinjerna för den fortsatta flygfotograferingen innebär ett bättre utnyttjande av flygplanen än som hittills varit möjligt, synes dock kostnaderna för flygfotografering med för ändamålet inköpta nya plan bli så stora, att de, därest de skulle få slå igenom i priserna på fotogrammetriskt material, komme att verka hämmande på användningen av dylikt material. I vart fall gäller detta så länge flygplanen icke kan utnyttjas jämväl för andra ändamål. Möjligheterna för kartverket att i egen regi söka andra användningsområden för sina plan torde emellertid vara små. Utredningen har därför funnit sig böra överväga, huruvida icke handhavandet av flygfotograferingen kunde överlåtas på något organ, som förfogar över flygplan för andra ändamål. Principiellt skulle därvid såväl utländskt som svenskt flygföretag, som förfogar över erforderlig flygplanskapacitet, kunna tänkas komma ifråga. Av militära säkerhetsskäl torde dock tanken på att överlåta flygfotograferingen åt utländskt företag böra avvisas. I fråga om svenska flygorgan, som för närvarande bedömts vara utbyggda så att de kan åtaga sig en fotograferingsuppgift av den storleksordning varom här är fråga, h a r utredningen varit i förbindelse med flygvapnet, SAS och Svensk flygtjänst AB. Såväl flygvapnet som SAS har emellertid förklarat sig icke kunna övertaga uppgiften. Flygvapnet har för sitt vidkommande framhållit, att ett övertagande av flygfotograferingen skulle kräva en utbyggnad ifråga om plan, personal, hangarer m. m. motsvarande kartverkets nuvarande flygorganisation och att några möjligheter att utnyttja planen bättre än vad kartverket kunde göra icke förelåge. Dessutom skulle svårigheter uppstå att sysselsätta personalen under vinterhalvåret. Svensk Flygtjänst, vilket bolag bl. a. utför målflygning för Kronans rak-

92 ning samt handhar skötseln av kartverkets flygplan, har däremot förklarat sig under vissa förutsättningar intresserat av att efterhand som kartverkets flygplan tjänat ut helt eller delvis verkställa flygfotografering åt kartverket med av bolaget anskaffade plan och h a r jämväl utarbetat vissa förslag till riktlinjer härför. Bolaget har emellertid ansett det nödvändigt att först erhålla klarhet i fråga om möjligheterna att under den tid flygplanen icke användes för fotografering inom landet utnyttja dem på annat håll eller för annat ändamål. Av denna anledning har bolaget framfört tanken att i den mån bolaget skulle kunna få order å flygfotografering utomlands bolaget skulle få utföra denna med kartverkets Siebelplan. Enligt utredningens uppfattning kan på detta stadium någon slutlig ställning icke tagas till frågan om medverkan från bolagets sida i fråga om flygfotograferingen. Överläggningar med bolaget torde komma att fortsättas av kartverket. Det synes utredningen icke osannolikt att flygfotograferingsfrågan i framtiden k a n lösas genom samarbete mellan kartverket och något privat företag, antingen så att kartverket under tid då flygfotografering icke förekommer inom landet uthyr sina plan till ett privat företag för flygfotografering utomlands eller annan lämplig verksamhet eller så att ett dylikt företag med erforderlig flygplansstyrka ombesörjer fotograferingen inom landet för kartverkets räkning. Båda vägarna synes ändamålsenliga men förutsätter att sysselsättningsmöjligheter finnes vid sidan av den flygfotografering, som skall ske inom landet. Under den närmaste tiden torde ingen annan möjlighet stå till buds än alt flygfotograferingen som hittills får äga rum i kartverkets egen regi. Som ovan framhållits har kartverket under de senaste åren förhyrt flygplan från flygvapnet för att kunna tillgodose de ökade behoven av flygfotografering. Under år 1955 har sålunda förhyrts två plan. I ersättning h a r kartverket att erlägga 70 kronor per utförd flygtimme. Denna kostnad utgör ersättning för normala motoröversyner, vilka skall ske efter 250 flygtimmar, övriga kostnader för reparation, underhåll samt eventuella flygplansöversyner skall helt bestridas av kartverket. De förhyrda planen, som är av typ B 3, har av flygvapnet använts huvudsakligen för transportändamål. Under 1954 har flygvapnet erhållit en ny uppsättning plan för angivna ändamål. Av de gamla planen torde en del komma att försäljas, medan ett visst antal kommer att behållas såsom reserv. Enligt av flygvapnet lämnade uppgifter torde möjligheter finnas för kartverket att förhyra ytterligare plan av nämnda typ, i varje fall under de närmaste 3 å 4 åren, därest behov därav skulle uppkomma. Planen får anses fullt godtagbara för fotograferingsändamål. Även om man vid förhyrning av flygplan från flygvapnet eller annat håll icke alltid kan räkna med att erhålla de ur driftssynpunkt för ändamålet mest ekonomiska planen, måste dock ett sådant system för tillgodoseende av flygplansbehovet i princip ställa sig förmånligt ur kapitalkost-

93 nadssynpunkt, eftersom de plan, som härvid kan komma ifråga, huvudsakligen utnyttjats eller avses bli utnyttjade för andra ändamål, vilka får förutsättas bära sin andel av kapitalkostnaderna. Vad nu sagts torde i princip även få anses gälla vid inköp av begagnade plan. Enligt utredningens uppfattning torde möjligheter föreligga att i fortsättningen, i vart fall ett antal år framöver, från flygvapnet eller annat håll inom eller utom landet förhyra för flygfotografering acceptabla plan eller inköpa begagnade sådana efterhand som behov därav uppstår för fotograferingsverksamheten. Så länge flygfotograferingen skall ske i kartverkets egen regi synes dessa möjligheter i första hand böra utnyttjas framför den mera kostnadskrävande utvägen att inköpa nya plan, vilka icke kan utnyttjas i en ur driftekonomisk synpunkt rimlig omfattning. Beräknade

kostnader

för den statliga

fotograferingsorganisationen

Som tidigare framhållits erfordras för omdrevsprogrammets genomförande en kapacitet om fem flygplan. Fotograferingsorganisationen bör därjämte så långt resurserna medgiver utföra fotografering på beställning. Fotograferingsverksamheten avses, i vart fall under de närmaste åren, bedrivas i kartverkets egen regi. Som framgår av i kapitel IV redovisade kostnadsundersökningar rörande den hittills bedrivna verksamheten utgör flygfotograferingskostnaderna en betydande post i den fotogrammetriska verksamheten. För sina fortsatta överväganden har utredningen funnit det erforderligt att beräkna kostnaderna för den framtida fotograferingsverksamheten. Vid en dylik beräkning föreligger vissa svårbedömbara faktorer, av vilka särskilt två är av väsentlig betydelse, nämligen kapitalkostnadernas storlek och årsproduktionen bilder. Vad först gäller kapitalkostnadsfrågan har utredningen i föregående avsnitt anfört att inköp av nya plan är en för närvarande olämplig lösning för tillgodoseende av flygplansbehovet. Varje nyinköpt plan skulle i nuvarande kostnadsläge komma att belasta en självkostnadskalkyl med omkring 120.000 kronor om året i avskrivning och ränta. Några säkra utgångspunkter för beräkning av kapitalkostnaderna vid de av utredningen förordade alternativen för tillgodoseende av flygplansbehovet föreligger å andra sidan ej. Visserligen torde den hyra kartverket har att erlägga till flygvapnet för de två för närvarande förhyrda planen icke innefatta någon kapitalkostnad och vidare torde kartverkets egna plan vid en affärsmässig bedömning kunna anses i huvudsak avskrivna, men det synes icke realistiskt att räkna med lika gynnsamma förutsättningar i framtiden. Utredningen har funnit det rimligt att i en självkostnadsberäkning såsom grund för prissättningen för närvarande räkna med att ett äldre för fotografering användbart flygplan skall kunna anskaffas till ett genomsnittligt pris av 200.000 kronor och kunna användas i fem år. Vid en räntefot av 4 % skulle

94 den årliga kapitalkostnaden bli 44.000 kronor. Motsvarande kostnad synes böra beräknas vid förhyrning av plan. Därutöver bör som tidigare antytts hänsyn tagas till att vid inköp av äldre plan eller förhyrning driftskostnaderna kan bli högre än beträffande direkt för ändamålet inköpta fotograferingsplan. I fråga om övrig utrustning har utredningen bland annat med hänsyn till behovet av en omfattande komplettering av den befintliga utrustningen beräknat kapitalkostnaderna med utgångspunkt från nuanskaffningskostnaderna. Från dessa utgångspunkter har i nedanstående tablå beräknats vissa delkostnader för flygfotograferingsverksamheten, därvid det genomsnittliga kostnadsläget under åren 1953 och 1954 legat till grund. Kostnaderna har på sätt som framgår av tabellen uppdelats i fem grupper. De totala kostnaderna för en viss produktion erhålles genom att beräkna och summera motsvarande feni delkostnader. Kostnader som varierar Fasta kostnader

Avlöningskostnader: Byråarbeten Flygande personal vid kartverket . . . . Personal vid Norrtäljebasen Driftskostnader vid flygfotograferingen .. Gemensamma förvaltningskostnader Pensionskostnader .. Kapitalkostnader Flygplan

antalet flyg- fältarbetsplan tiden per plan per m å n a d

med

.flygtiden per t i m m e

antalet bilder per bild

5:60 3.300

38.000 37.000

16.650 18.250

Verk stadsmaskiner

9.600 4.400

Summa

5:50 1:40

44.000 9.600 82.600

12:50

Vad därefter angår frågan om uppskattningen av den årliga bildpror duktionen h a r utredningen tidigare beräknat, att omdrevsprogranimet inklusive flygfotografering för fotokartframställningen samt försöksverksamhet o. d. kominer att kräva i genomsnitt 8.000 bilder per år. Genom att omdrevsfotograferingen blir en allmän uppgift kommer förutsättningarna för beställningsifotografering i viss mån att förändras. Under femårsperioden 1950—54 h a r som tidigare redovisats i genomsnitt fotograferats cirka 6.000 bilder om året på beställning, därav cirka 2.000 p å standardhöjd och cirka 4.000 på lägre höjder. På grund av förefintligheten av eller förväntningen om bildmaterial från omdrevsfotograferingen torde en stor del av beställningarna på standardhöjd komma att bortfalla. Å andra sidan synes den

95 alltmera utvidgade användningen av fotogrammetriskt material inom olika delar av samhället medföra en ökning av beställningsfotograferingarna på andra höjder. Utredningen finner det vara ett rimligt antagande, att antalet bilder fotograferade på beställning under de närmaste åren skall hålla sig mellan 4.000 och 8.000 per år. Den totala årliga bildproduktionen kommer i så fall att ligga mellan 12.000 och 16.000. Med nu redovisade förutsättningar i fråga om kapitalkostnader för flygplan och annan utrustning ävensom årlig bildproduktion samt med tilllämpning i övrigt av de principer, som legat till grund för den på utredningens uppdrag utförda kostnadsundersökningen (sid. 37) har i nedanstående tablå framräknats kostnaderna per bild vid varierande årsproduktion. Antalet flygplan har som ovan angivits beräknats utgöra fem och fältarbetstiden per plan fem månader. Förhållandet mellan bildantal och antal flygtimmar har baserats på erfarenheterna från kartverkets hittillsvarande verksamhet.

Antal

bilder

8.000 10.000 12.000 14.000 16.000 18.000

Total flygKostnad per Antal flygf o t ograife rl n gsbild timmar kostnad 540 610 680 750 820 890

1.072.750 1.114.550 1.156.350 1.198.150 1.239.950 1.281.750

134 111 96 86 78 71

Som framgår av tablån varierar kostnaden per producerad bild starkt med den totala årsproduktionens storlek. Därest fotograferingsorganisationen endast skulle komma att utnyttjas för omdrevsfotograferingen inklusive övriga allmänna arbeten, skulle bildkostnaden uppgå till 134 kronor. Ju större beställningsverksamhet som k a n bedrivas jämsides härmed, desto lägre blir kostnaderna för den allmänna fotograferingen och desto förmånligare priser kan beställarna påräkna. Det bör nämligen i princip förutsättas, att full täckning enligt affärsmässiga grunder skall erhållas för de av beställningsverksamheten föranledda kostnaderna. Utredningen återkommer sedermera (kap. X) till frågorna om fördelningen av flygfotograferingskostnaderna och prissättningssystemet. I detta sammanhang vill utredningen endast framhålla, att bildkostnadens variation med totalproduktionens storlek även är av betydelse för ställningstagandet till frågan om privat flygfotografering skall få förekomma vid sidan av den statliga. Frågan om privat

flygfotograferingsverksamhet

I åtskilliga sammanhang h a r från olika håll framförts önskemål om att en privat flygfotograferingsverksamhet finge komma till stånd vid sidan av

96 den statliga. Bakgrunden härtill torde främst ha varit uppfattningen, att föreliggande behov av fotogrammetriskt material skulle k u n n a tillgodoses snabbare, därest privata flygföretag jämsides med kartverket finge driva beställningsverksamhet på området. Som ovan framhållits ankommer det enligt luftfartsförordningen på Kungl. Maj:t att bestämma om och under vilka villkor fotografiapparat må medföras och brukas ombord å luftfartyg. I tillämpningskungörelsen till angivna förordning har Kungl. Maj:t överlåtit åt chefen för försvarsstaben att handha tillståndsgivningen. Med hänsyn till vederbörande departementschefs principuttalande i frågan vid 1946 års riksdag (prop, nr 106) har emellertid chefen för försvarsstaben icke ansetts äga befogenhet att självständigt meddela tillstånd till fotografering för kartläggningsändamål, även om hinder ur militär sekretessynpunkt icke skulle ha förelegat för sådant tillstånd. Dessa frågor har underställts Kungl. Maj :ts prövning. Som tidigare framhållits har fram till år 1953 tillstånd till flygfotografering för kartläggningsändamål icke meddelats något privat företag. Från och med nämnda år har Kungl. Maj:t lämnat medgivande åt två företag att utföra flygfotografering av angivet slag. Dessa tillstånd, som närmast har försökskaraktär, utlöper emellertid med utgången av år 1955. De är dessutom försedda med åtskilliga av säkerhets- och andra skäl betingade villkor. Sålunda skall exempelvis filmnegativen inom viss tid överlämnas för förvaring hos kartverket, som äger utnyttja materialet utan ersättning såväl för den officiella kartframställningen som för beställningsverksamheten. Enligt utredningens uppfattning synes de föreskrifter, som meddelats i anslutning till de lämnade flygfotograferingstillstånden, tillgodose alla de krav som ur säkerhetssynpunkt rimligen kan ställas. Då i princip jämväl statens kostnader för övervakningen helt skall bäras av vederbörande företag, synes tillstånd ej böra vägras ett företag på dessa grunder, därest företaget bedömes kunna uppfylla de krav, som måste ställas av säkerhetsskäl. Utredningen har emellertid funnit sig närmare böra överväga förutsättningarna i övrigt för privat flygfotografering, därest det föreslagna omdrevsprogrammet genomföres. Genom att hålla en organisation för omdrevsfotografering åtager sig staten väsentliga förpliktelser till förmån för stora konsumentgrupper i praktiskt taget hela landet. Som framgår av de i föregående avsnitt lämnade kostnadsberäkningarna är storleken av den årliga bildproduktionen av väsentlig betydelse för verksamhetens ekonomi. Ju högre den totala årsproduktionen är, desto lägre blir kostnaden per bild såväl för de allmänna arbetena som för beställningsuppdragen. Från denna utgångspunkt framstår det såsom angeläget för såväl staten som konsumenterna i allmänhet att kartverkets fotograferingsorganisation får en så stor omsättning, att den för omdrevsfotograferingen erforderliga flygplansstyrkan kan utnyttjas

97 effektivt. Om det å andra sidan skulle visa sig, att ett privat företag genom lämpliga sysselsättningskombinationer skulle kunna finna arbetsuppgifter å ifrågavarande område vid sidan av omdrevsorganet, vore detta ur såväl allmän synpunkt som med hänsyn till den fotogrammetriska verksamhetens utveckling att hälsa med tillfredsställelse. Det är i nuvarande läge svårt att överblicka utvecklingen på ifrågavarande område. Det kan ingalunda betraktas som uteslutet, att efterfrågan på fotogrammetriskt material kan bli större än vad som lämpligen kan tillgodoses av omdrevsorganet eller att nya behov kan uppkomma, vilka icke lämpligen kan inordnas i omdrevsorganets verksamhet. Enligt utredningens uppfattning föreligger därför i nuvarande läge icke skäl för att upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot privat flygfotografering eller att iakttaga den restriktiva hållning ifråga om tillståndsgivning, som tillämpats alltsedan slutet av 1930-talet. I den mån sådana villkor, som är betingade av säkerhetsskäl, bedömes komma att uppfyllas i det enskilda fallet, synes relativt liberala principer kunna följas, dock med beaktande av vad förut sagts om att kartverkets fotograferingsverksamhet får en ur ekonomisk synpunkt lämplig omfattning. Utredningen vill dock framhålla, att det icke torde vara till gagn för den fotogrammetriska utvecklingen, om ett flertal olika företag med måhända bristfälliga resurser skulle komma att påbörja verksamhet på området och kanske ej kunna fullfölja den på ett ur konsumenternas synpunkt tillfredsställande sätt. Bland annat med hänsyn härtill torde det vara ändamålsenligt att tillståndsfrågorna, liksom hittills i praktiken varit fallet, även i fortsättningen handlägges av Kungl. Maj :t. Om det program för omdrevsfotografering, som utredningen framlagt, genomföres, torde det knappast finnas anledning att i samband, med beviljande av tillstånd för enskilt företag att utföra flygfotografering uppställa krav på att bildmaterialet efter viss tidsfrist skall överlämnas till kart-» verket eller annat statligt organ. De uppdrag, som i första hand kan antagas bli aktuella för privata företag, synes vara sådana av speciell karaktär, som ligger vid sidan av den statliga verksamheten. Bortsett härifrån skulle ett samlande av bildmaterial från olika flygfotograferingsföretag hos kartverket även medföra betydande arbete i fråga om registrering och lagerhållning m. m. utan att några mera påtagliga fördelar vore att vinna ur allmän synpunkt.

KAPITEL

VII

Aktuella frågor rörande den officiella kartframställningen ni. in.

Till utredningen

framförda

synpunkter

och

önskemål

I direktiven för utredningen har bl. a. uttalats, att det måhända kan vara riktigt att de hittills framställda fotogrammetriska kartorna skulle kunna få ett sådant utförande, att de bättre fyllde skogsbrukets behov. I den utredning, som borde företagas med anledning härav, borde givetvis även prövas de önskemål, som andra kartkonsumenter kunde ha. I detta sammanhang uttalades även, att genom organisatoriska och tekniska förbättringar kostnadsbesparingar borde kunna vinnas, som bidroge till att möjliggöra en utökad fotogrammetrisk verksamhet. I de yttranden, som utredningen inhämtat, har åtskilliga synpunkter framförts rörande de officiella kartornas innehåll, skala, framställningssätt m. m Tekniska högskolan har i sitt yttrande lämnat en kritisk beskrivning av nuvarande karttyper: Riksfotokartan 1:10 000. Denna rektifierade fotokarta i skala 1:10 000 med ett sannolikt koordinatmedelfel mellan ± 0,5 och ± 1 , 0 mm utgives icke i tryck utan får beställas som fotografisk reproduktion. Genom den förhållandevis goda fotografiska kvaliteten i dessa reproduktioner har de kommit till användning för flera tekniska ändamål antingen i originalets skala, 1:10 000, förminskad till! exempelvis 1:20 000 eller förstorad till exempelvis 1:5 000. I sistnämnda fallet märkes dock en skärpeförsämriing som visat sig vara till nackdel. Ekonomiska kartan 1:10 000. Den ekonomiska kartan i sina 3 editioner är för närvarande den enda mel lanskali ga officiella kartan och fyller som sådan helt naturligt ett stort allmänt behov. För teknisk användning synes den emellertid vara av begränsad betydelse, måhända främst på grund av följande förhållanden. Dess skala är, för att gälla en översiktskarta, ohanterlig för åtskilliga ändamål — vilket dock ej gäller för exempelvis samhällsplanering. Vidare är dien i rastertryck återgivna fotobilden så diffus, att önskvärda 'upplysningar ofta icke stå att erhålla. Och eftersom fotobilden dessutom stör översiktligheten, särskilt med tanke på de ritade kartdetaljerna, kam det lämpliga i kombinationen fotobild och ritad karta ifrågasättas. För många ändamål har därför i stället "svarttrycket" kommit till användning. I åtskilliga sammanhang är angeläget, att detaljredovisninigen är aktuell, varför en nackdel med den nuvarande utförandeformen är den bristande å-jourhållningen. Redan efter mindre än 10 år torde kartan, särskilt inom områden där den användes som mest, vara i väsentliga avseende inaktuell. Täta revideringar och nytryck synes emellertid i kartans nuvarande utförandeform vara tekniskt komplicerade och kostsamma samt ur förlagssynpunkt ekonomiskt ogenomförbara.

99 En ytterligare nackdel är att den ekonomiska kartan icke redovisar terrängens höjdförhållanden utan endast enstaka höjdpunkter. I anslutning till det anförda kan ifrågasättas om icke såväl de allmänna som de tekniska behoven motivera en övergång till en mellanskalig topografisk grundkarta med fastighetsredovisninig. Denna topografisk-ekonomiska kartan kunde i så fall även utgöra basen' för den planerade nya topografiska kartan i skala' 1:50 000. Eldledningskartan 1:20 000. Denna karta, som är baserad på riksfotokartan, har haft en viss betydelse för teknisk projekterings- och planläggningsverksamhet. Emellertid torde den allmänna erfarenheten tyda på att noggrannheten i kartans höjdkurvor är så låg, att den endast kan användas för grovplanering. Kartan är i allmänhet hemligstämplad även där motsvarande blad av ekonomiska kartan och Riksfotokartan ej är hemliga. Eftersom koordinatnätet utan svårighet kan konstrueras på den ekonomiska kartan synes skälet för hemligstämplandet vara att topografin redovisas. Utan att ingå på frågan rörande det berättigade häri, kan hänvisas till att den nya topografiska kartan i 1:50 000 kommer att innehålla detaljerade höjdkurvor. Det kan ifrågasättas om ej de militära behoven av mellanskaliga kartor kan fyllas med en topografisk-ekonomisk grundkarta och en "enbildsfotokarta", som skulle besitta, den förstnämnda god koordinatnoggranmhet, den senare hög fotografisk skärpa. F l e r a r e m i s s i n s t a n s e r h a r — i syfte att m ö j l i g g ö r a ett p å s k y n d a n d e av k a r t f r a m s t ä l l n i n g e n i n o m n u v a r a n d e k o s t n a d s r a m — b e h a n d l a t f r å g a n om f ö r ä n d r i n g a r m . m . av k a r t t y p e r n a . Lantbruksstyrelsen anför: För bedömningen av rationaliseringsärendena skulle man i många fall kunna vara väl tillgodosedd med kartmaterial av betydligt mindre noggrannhetsgrad än ekonomiska kartan. — Skalnoggrannheten bör dock vara sådan att man exempelvis kan lägga kartan till grund för förhandlingar om pris vid överlåtelser av jordområden etc. — Beträffande kartmaterialets beskaffenhet i övrigt bör framhållas att det för lamtbruksorganisaitionens del icke är behov av en så noggrann detaljrekognoscering och redovisning, som utföres för nya ekonomiska kartan, exempelvis beträffande tätbebyggelseområden, trädgårdar och planteringar etc. Det vore sålunda i stort sett tillfyllest med en enklare karta av förhållaimdetris låg noggrannhetsgrad i fråga om skalriktigheten innehållande den fotografiska bilden, fastighetsgränserna inom jordbruks- och skogsbruksområdena — däri inbegripet jordbrukets bebyggelseområden — samt vissa administrativa gränser. För lantbruksorganisationens arbete är det givetvis nödvändigt att åkerområdena k u n n a särskiljas å kartan. Det torde emellertid i allmänhet vara möjligt att av den fotografiska bilden utläsa vad som, är åker och redovisning av åkern utöver vad som framgår av fotobilden kan måhända reduceras. E n l i g t l a n t b r u k s s t y r e l s e n s u p p f a t t n i n g b o r d e en f ö r e n k l i n g av k a r t a n och ett n e d s ä t t a n d e av n o g g r a n n h e t s k r a v e t ö v e r v ä g a s , om b e t y d a n d e t i d s v i n s t e r k u n d e g ö r a s på så sätt. H ä r o m a n f ö r e s : Det är därvid särskilt anledning att undersöka i vad mån tiden för rektifierings- och sammansättningsproceduren — vid visst eftergivande av noggrannheten eller, som tidigare berörts, genom övergång till tecknad karta — kan reduceras. Med hänsyn till att sammansättningen av de olika fotobilderna erbjuder stora svårigheter kan måhända övervägas huruvida man icke genom avpassande av flyghöjden och kartskalan — eventuellt ned till 1:20 000, vilken skala för lantbruksorganisationens löpande verksamhet i stort sett skulle kunna godtagas,

100 kan erhålla kartblad av för översiktsbedömning lämplig omfattning utan sammansättning av bilderna. Man skulle då få godtaga viss bristande skalöverensstämmelse i gränslinjen mellan olika blad, något som i allmänhet icke tordle! innebära någon mera betydande olägenhet vid användningen av kartan i den löpande verksamheten. — Här kan dock böra påpekas att inläggandet av fastighetsindelning i viss grad försvåras i den mån fotokartan ej är skalriktig. Vidare finge man i sådant fall räkna med visst ökat behov av specialbeställningar för sådana ändamål där kartbehovet eljest skulle kunna tillgodoses genom en enkel förstoring av skalenlig karta. Styrelsen vill slutligen framhålla önskvärdheten av att frågan om å-jourhållningen av ekonomiska kartan — eller annan förekommande karttyp — tas upp till utredning. Det vore måhända möjligt att anordna ett någorlunda enkelt förfarande för insamling av uppgifter om förändringar av de viktigaste av de detaljer kartan utvisar. Verksamheten för å-jourhållningen kunde lämpligen förläggas till lantmäterikontoren. Lantmäteristyrelsen

t a g e r u p p k a r t f r a m s t ä l l n i n g s f r å g a n i dess h e l h e t och

anför h ä r o m : Lantmäteristyrelsen, som med intresse tagit del av den i Finland bedrivna kartverksamheten på området, håller för troligt att påtagliga fördelar i vissa avseenden kunna vara att vinna därest den ekonomiska kartan framställes enligt finskt utförande. Den omständigheten att kartbladen efter finsk modell upprättas i skalan 1:20 000 i stället för 1:10 000 medför att kartan blir mer överskådlig. Med hänsyn till att detaljerna tecknas medför skalminskningen i regel icke någon för lantmäteriet praktiskt betydelsefull minskning i bildskärpan. För tätbebyggda områden torde dock karta i skalan 1:10 000 av olika skäl vara önskvärd. Även ur förvaringssynpunkt skulle påtagliga fördelar erhållas därest den ekonomiska kartan framställdes i skalan 1:20 000. För lantmäteriets del äro dessa fördelar särskilt framträdande med hänsyn till att varje länslantmäterikontor för åjourhållnin.g av fastighetsindelning, redovisning av plan- och bestämmelseområden m. m. torde komma att behöva kartan i fyra exemplar. Det synes styrelsen sålunda icke osannolikt att det för statsverket skulle medföra påtagliga fördelar därest den ekonomiska kartan framställdes enligt finskt utförande. På grund härav synes enligt styrelsens mening frågan om den ekonomiska kartans innehåll, skala, form och framställningssätt m. m. nu närmare böra utredas. Kunna väsentliga kostnadsbesparingar vinnas genom annan skala (1:20 000) och en tecknad karta, böra enligt styrelsens mening dessa förenklingar även utnyttjas för att påskynda takten i utgivandet av kartan. Frågan om en utvidgning av utgivningsområdet för kartan torde i ett sådant sammanhang även böra närmare övervägas, — Styrelsen är medveten om att borttagandet av fotobilden i den ekonomiska kartan för andra konsumenter än lantmäteriet kan te sig mindre önskvärt. Särskilt ur skoglig synpunkt torde fotobilden å kartan, ehuru dess värde avsevärt nedsatts genom tryckförfarandet, ha visat sig betydelsefull vid kartläggning. De skogliga kartkonsumenterna synas emellertid endast under ett begränsat antal år vara betjänta av en och samma fotokarta. F r å n skogsbrukets synpunkter torde en omfotografering av aktuella områden därför bli erforderlig med jämna mellanrum. Även denna fråga synes böra beaktas vid den av styrelsen i det föregående föreslagna undersökningen rörande en eventuell ny typ av ekonomisk karta. I framställningsproceduren för den ekonomiska kartan ingår redovisning av gällande fastighetsindelning. Denna redovisning ombesörjes av kartverket, som för ändamålet sockenvis inlånar förrättningsakter från vederbörande lantmäteri-

101 kontor. Samtidigt verkställer kartverket avskrifter av jordregistret i erforderliga delar. Detta system förefaller tungt. Stora fördelar synas vara att vinna därest ifrågavarande redovisningsarbete direkt kunde utföras på länskontoren, där allt arkivmateriel finnes tillgängligt. Med nuvarande framställningsmetodik beträffande den ekonomiska kartan föreligga dock vissa svårigheter att på länskontoren under den begränsade tid varom fråga ä r utföra denna redovisning. Frågan synes styrelsen emellertid värd det största beaktande. Icke minst synes detta vara fallet om en ny metodik för kartframställning närmare skall utredas. Lantmäteristyrelsen är för sin del beredd att medverka till en mera ändamålsenlig lösning av denna fråga samt därest så önskas deltaga i en eventuell försöksverksamhet gemensamt med Utredningen eller kartverket. Det är möjligt att arbetet med fastighetsredovisningen skulle kunna rationaliseras genom utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel. Sålunda kan m å h ä n d a mikrofilmning av jorddelningsarkiven för framställande av erforderligt kartmaterial för den ekonomiska kartan i önskad arbetsskala befinnas användbar. Mikrofilmningen, som jämväl skulle omfatta jordregistren, torde i sådant fall även kunna tjäna ett beredskapssyfte. Det synes styrelsen önskvärt att denna fråga liksom även frågan i vad mån den nuvarande fastighetsredovisningen — exempelvis beträffande samfälligheter, sämjedelningar m. m. — skulle kunna förenklas och förbilligas, även beaktas i förevarande sammanhang. Såsom i det föregående berörts sker å-jourhållningen av fastighetsindelningen å den ekonomiska kartan genom överlantmätarnas försorg i anslutning till fastighetsregistreringen. Frågan om utnyttjandet av den sålunda å-jourhållna fastighetsredovisningen för det fortsatta utgivandet av den ekonomiska kartan synes hittills icke närmare behandlad. Därest undersökning enligt det föregående företages rörande den ekonomiska kartans innehåll och framställning synes frågan om möjligheterna att å-jourhålla fastighetsindelningen vid fortsatt utgivning av kartan även böra beaktas. Härvid torde vissa erfarenheter från utlandet, särskilt Finland och Schweiz, kunna bli av värde. Styrelsen vill sålunda rekommendera studier av särskilt det finska förfarandet för upprättande av den ekonomiska kartan samt försöksarbeten i Sverige med ledning härav. Därvid bör även sambandet mellan den ekonomiska kartan och den moderna topografiska kartan beaktas. Det torde få förutsättas att den topografiska kartan i stor utsträckning skall kunna bli en reproduktionsprodukt av den ekonomiska kartan. I den för Utredningen aktuella frågeställningen, huruvida besparingar kunna vinnas inom kartverkets arbetsområde genom rationaliseringsåtgärder, torde ekonomiska kartans roll som underlag för den moderna topografiska kartan vara av särskilt intresse. D e skogliga r e m i s s i n s t a n s e r n a f r a m f ö r ä v e n l e d e s förslag o m en f ö r e n k l i n g och r a t i o n a l i s e r i n g av d e n e k o n o m i s k a k a r t l ä g g n i n g e n . Kommittén för skoglig fotogrammetri anför: En förenklad ekonomisk karta bör innehålla endast vad som är oundgängligen nödvändigt. Den bör för att uppfylla de skogliga önskemålen vara en fotokarta med bästa möjliga skärpa hos det fotografiska underlaget, kompletterad i första hand med fastighetsredovisning, viktigare kommunikationsleder samt för orientering erforderliga namn. På kartan bör finnas höjdangivelser, i den mån sådana utan större omgång kan erhållas vid bearbetningen. Vid kartanvändningen skulle själva det fotografiska underlaget nyttjas för detaljstudier. Detta torde knappast bereda några svårigheter, om bildskärpan är god. Skulle det för visst ändamål erfordras komplettering av fotokartan, bör det vara relativt enkelt för kartanvändaren att själv utföra en sådan med stöd av detaljerna hos det fotografiska

102 underlaget. Därvid kan även med fördel användas kopior av de till grund för fotokartan liggande bilderna, eventuellt under stereobetraktande. Huruvida en minskning av kartskalan är lämplig synes mera tveksamt. Om det skulle medföra någon större besparing, kan skala 1:20 000 ifrågakomma i de ur fastighetssynpunkt rediga skogstrakterna i Norrland. Fotokartan bör framställas av högklassiga bilder och med användande av den bästa reproduktionsteknik. Tekniskt sett synes det finnas förutsättningar att erhålla en fotokarta med förbättrad bildkvalitet. Det får sedan bli en avvägning med hänsyn till vad som är ekonomiskt möjligt. Det fotografiska underlaget bör helst å-jourhållas genom kontinuerlig omfotografering med lämpligt intervall. En sådan å-jourhållning förefaller även vara av betydelse för många andra användningsområden och är sålunda ej enbart ett skogligt intresse. För denna omfotografering bör upprättas en särskild plan, avpassad efter behoven i detta avseende inom olika områden. Genom den föreslagna förenklingen av kartan torde den nuvarande fältrekognosceringen väsentligt kunna begränsas, om förutom allt tillgängligt kartmaterial även den lokalkännedom, som finns på skilda håll, effektivt utnyttjas vid framställningen. Fastighetsredovisningen i skogsområdena bör kunna underlättas genom signalering av gränshörn. Från skogligt håll torde man ställa sig villig att i viss utsträckning bistå härvidlag. Den föreslagna karttypen påminner i stora drag om den fotokarta med fastighetsindelning, som enligt den ursprungliga planen skulle upprättas inom delar av Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorr lan ds, Västerbottens och Norrbottens län men som enligt kartverkets nuvarande uppfattning bör ersättas med fullständig ekonomisk karta. Kommittén känner ej anledningen till att karttypen skall överges men anser, att åtminstone den ovan skisserade förenklade kartan tillgodoser skogsbrukets behov ej blott inom nyssnämnda områden utan även i andra utpräglade skogstrakter. Att skogsbruket har stor nytta av en tydlig fotografisk bild på kartan är uppenbart. Inom jordbruksområdena kan däremot förhållandena vara annorlunda. Där torde oftast en mera fullständig ekonomisk karta bli nödvändig. Enligt kommitténs mening är det ändamålsenligt att, i den mån så är möjligt, avpassa karttypen efter den huvudsakliga användningen. Skulle den föreslagna förenklingen ej visa sig i tillräcklig grad öka takten för den ekonomiska kartläggningen, synes en fotokarta utan fastighetsredovisning få övervägas inom de skogstrakter, d ä r fastighetsparcelleringen och uppdelningen på olika ägare ej är alltför stor. Inläggningen av fastighetsgränser skulle i så fall få ske genom skogsägarnas försorg, vilket torde bereda svårigheter för det mindre skogsbruket, men inför valet att snabbt erhålla en fotokarta eller att vänta avsevärd tid på en fullständig ekonomisk karta torde man även här välja det första alternativet. Enbart fotobilder kan vara tillfyllest i de fall, då de befintliga kartorna har ett tillfredsställande stomunderlag. Detta synes dock mera sällan vara förhållandet inom skogsbruket, varför tillhandahållandet av enbart fotobilder i ringa grad får anses täcka bristen på fotokartor. Tekniska högskolan f r a m h å l l e r att, då en vidgad f o t o g r a f e r i n g är ö n s k v ä r d , och d e n e k o n o m i s k a k a r t a n m e d dess n u v a r a n d e u t f ö r a n d e i å t s k i l liga t e k n i s k a s a m m a n h a n g äger ett relativt b e g r ä n s a t v ä r d e , det synes b ö r a ö v e r v ä g a s om ej en i n t e n s i v a r e flygfotografering k u n d e b e t a l a s m e d en tillfällig och r ä t t obetydlig m i n s k n i n g av a n t a l e t p e r å r u t g i v n a e k o n o m i s k a kartblad. Vidare anföres:

103 Inom sådana områden där vid intensifierad flygfotografering fotokartor avgängse typ ej skulle framställas, kunna visserligen kontaktkopior av flygbilder användas med fördel bl. a. för stereostudium, men för införande av planläggningsresultat äro de varandra kraftigt övertäckande, ej helt regelbundet "placerade" originalflygbilderna icke lämpade. Härför skulle enligt högskolans institution för fotogrammetri kunna utnyttjas en "Enbilds-fotokarta" (Termen "karta" användes här med tvekan) som delvis skulle eliminera nämnda ölägenheter. Denna skulle exempelvis kunna framställas enligt följande: Flygfotografering sker med högklassig vidvinkelkamera med bildformatet 23 x 23 cm. i skala omkring 1:30 000. Genom moderna navigeringshjälpmedel säkerställes stråkhållningen så att varje stråk täcker en 5 km. bred nordsydlig kartbladsvåd. Exponeringarna väljas så tätt att ett blad ( 5 x 5 km.) alltid kan erhållas ur ett negativ. Ett glest geodetiskt stödpunktnät förtätas på fotogrammetrisk väg till för rektifiering av varje dylik enbildskarta tillräcklig täthet. Bladindelningen planeras så att viss övertäckning mellan bladen erhålles. Deras namn, nummer m. fl. uppgifter samt ett mindre antal geografiska namn inkopieras fotografiskt i samband med rektifieringen. Dessa enbildsfotokartor framställas i önskade skalor mellan 1:5 000 och 1:20 000. Genom att d e utgöra direkta förstoringar från originalnegativeni erhålles högsta möjliga skärpa. Koordinatnoggrannheten blir helt naturligt lägre hos dessa kartor än hos gängse typ av rektifierad fotokarta, särskilt vid kuperad terräng och mot kartans kanter. Men eftersom varje karta består av ett centralperspektiv, kan vid användningen, om höjderna för aktuella punkter äro kända, korrigering ske. För många ändamål torde en dylik karta utgöra ett värdefullt och förhållandevis billigt hjälpmedel. Revidering verkställes genom omfotografering, vilken kan ske för enstaka blad. Det tidigare framställda fotogrammetriska punktnätet användes därvid för rektifieringen. Topografisk-ekonomisk grundkarta. Eftersom den nuvarande ekonomiska kartan och eldledningskartan ej synes fylla alla skäliga ändamål, som bör kunna ställas på en mellanskalig karta, borde det övervägas om de icke kunde ersättas med en ny karta, som skulle fylla rimliga anspråk i olika avseenden. Enligt} högskolans fotogrammetriska institution skulle en sådan, förslagsvis kallad topografisk-ekonomisk karta, kunna framställas exempelvis enligt följande. Med stöd av det för enbiidsf o tokartan på fotogrammetrisk väg förtätade planpunktnätet och särskilt inmätta höjdpunkter utföres i moderna karteringsinstru* ment stereoskopisk kartering i skala 1:15 000 av alla detaljer, som skall återgivas å kartan, liksom av höjdkurvor. F ö r att säkerställa rätt klassificering av detaljerna och för att möjliggöra inläggning av fastighetsindelning m. m. sker före stereokarteringen fältrekognoscering i huvudsak på samma sätt som vid allmänna kartverkets ekonomiska kairtarbeten och lantmäteriets ifotogrammetriska kartläggning, varvid rekognosceringsresulltaten inläggas på förstoringar. Om det ursprungliga bildmaterialet är föråldrat utföres allt arbetet på nytagna bilder. Kartmanuskriptet överföres på plast och "renrittas" med plastgravyr. Med de moderna plastmetoderna överföres detta "original" i 1:15 000 till negativ i 1:20 000 och vid bebyggelsekoncentrationer även i 1:10 000. Genom utnyttjande av ny tysk metod ökas resp. reduceras linjetjocklekarma automatiskt till u r läsbarhetssynpunkt lämpliga mått. Tryckplåtar framställas från dessa plastnegativ och k a r t a r n a tryckas i svart i skala 1:20 000 och ev. i 1:10 000 och med rasterade sjöar etc. Vid blad med svårredovisade terräng- och bebyggeiseförhållianden tillgripas flerfärgstryck. E n särskild revideringsorganisation tillskapas, vilken i nära samarbete med intresserade centrala och lokala myndigheter fortlöpande inför alla förändringar

104 på reviderexemplar och minst en gång årligen genom plastgravyr på negativem Från dessa kan billiga ljuskopior beställas av dem som önskar fullt aktuell karta. Genom att i största möjliga utsträckning stanna vid enfärgstryck, kan tryckkostnaderna hållas så låga att föråldrade upplagor kunna kasseras och alltså nytryck förhållandevis ofta ifrågakomma. För att inom "detaljfattigare" områden, såsom exempelvis Norrlands skogsoch fjällområden, åstadkommia ett bättre samband mellan enbildsfotokartans alla ej karterbara detaljer och den tecknade grundkartan, kan ett särskilt fotogrammetriskt referensnät svagt markeras å fotokartan och karteras å grundkartan. Detta har exempelvis utnyttjats av Boliden på tecknade prospekteringskartor. Svenska teknologi'öreningen ifrågasätter det ändamålsenliga i att ekonomiska kartans skala för hela landet är densamma. För de glesbebyggda områdena borde skalan kunna minskas till 1:20 000. Lantbrukshögskolan framhåller, att nuvarande negativskala av fotokartan som regel icke uppfyllde de krav på noggrannhet i höjdåtergivningen, som måste ställas på kartmaterial för torrläggnings- eller dräneringsplaner. Då det av ekonomiska skäl icke torde vara möjligt att erhålla en negativskala av 1:10 000, vore det emellertid värdefullt om flygfotograferingen för den ekonomiska kartan åtminstone inom de mera sammanhängande jordbruksområdena kunde utföras i något större skala än som för närvarande vore fallet, förslagsvis i skalan 1:12 000 eller 1:15 000, allt efter den använda kamerans kvalitet. Härigenom skulle det omfattande och tidsödande fältarbetet i och för projektering av torrläggnings- och dräneringsplaner högst väsentligt underlättas och förenklas. Byggnadsstyrelsen anser det fördelaktigt ur planväsendets synpunkt om den tecknade editionen av ekonomiska kartan, i vart fall för områden som vore eller kunde väntas bli tätare bebyggda, kunde förses med nivåkurvor med 5 meters ekvidistans. Såsom framgår av de återgivna remissyttrandena har i detta sammanhang frågorna om de officiella kartornas innehåll, typ och framställningssätt aktualiserats i vidare bemärkelse. De fotogrammetriska metoderna är numera av så grundläggande betydelse direkt eller indirekt för all officiell kartframställning, att det svårligen låter sig göra att skilja den fotogrammetriska arbetsmetodiken från målsättningen i stort beträffande de allmänna kartarbetena. Utredningen har därför funnit lämpligt att diskutera de fotogrammetriska arbetsmetoderna i de allmänna kartarbetena mot bakgrunden av produktionsprocessen i dess helhet på detta område. Det har redan på ett tidigt stadium stått klart för utredningen, att det komplex av tekniska och ekonomiska spörsmål, som föreligger på den officiella kartframställningens område, icke kan lösas enbart genom allmänna överväganden på grundval av föreliggande erfarenheter. Genom beredvilligt tillmötesgående från de närmast berörda myndigheterna och organen, i första hand kartverket, lantmäteristyrelsen och kommittén, numera nämnden för skoglig fotogrammetri, har emellertid ett omfattande ut-

105 rednings- och försöksarbete påbörjats, som i sinom tid torde kunna lämna svar på många av de föreliggande spörsmålen. Utredningen har ansett lämpligt att i det följande lämna en närmare redogörelse för hur dessa försök organiserats.

Pågående

försök

och

utredningar

Flygfotograferingen Såsom framgått av tidigare redogörelser är flygfotograferingen av synnerligen stor betydelse för ekonomien i de fotogrammetriska arbetena. Enligt den erfarenhet, som samlats i kartverket är därvid av utslagsgivande betydelse, hur verksamheten organiseras i stort, hur den regionalt kan fördelas på olika områden av landet samt sist men icke minst betydelsefullt att den kan givas sådan volym, att de betydande fasta kostnaderna kan fördelas på största möjliga material. För dessa synpunkter har utredningen utförligt redogjort i kapitlet om flygfotograf eringsverksamheten. Kartverket har särskilt under senhösten och vintern 1954 gjort en del försök av största intresse ur allmän ekonomisk synpunkt, som avser fotografering under moln i mulet väder. Det ligger i sakens natur att dessa flygningar ägt r u m på lägre höjd — omkring 1.000 m — och alltså har siini största betydelse för specialarbeten. Av försöken framgår, att det sannolikt går att framställa ett utmärkt underlag för bl. a. bearbetning i precisionsstereoinstrument vid fotografering så sent som i december månad. På samma sätt har kartverket genomfört en del vinterfotograferingar över tätorter, som ingår i de aktuella arbetena med den ekonomiska kartan. Även här har resultatet blivit överraskande gott. Avsikten med sistnämnda fotograferingar har varit att rationalisera fäitrekognosceringariia vid ekonomiska kartarbetet genom att delvis ersätta detta med snabbare och billigare byråarbete. Detaljer som hittills inrekognoscerats på fältet torde sålunda genom utnyttjande av låghöjdsbilderna i viss omfattning kunna inläggas på tjänsterummet. Nyssnämnda försök har sin största betydelse däri, att de tyder på att de korta perioderna av klart väder under högsäsongen icke i samma grad som hittills behöver tagas i anspråk för beställningsfotograferingar på lägre höjd. Dessa synes i stället med fördel kunna inpassas i flygningarna för de allmänna kartarbetena under mulet väder eller under vår och höst. — Den fulla effekten av en dylik organisation kommer dock till uttryck först under flygsäsongen 1955 och senare. Ett spörsmål av största betydelse för ekonomien i flygfotograferingen, som kartverket från och med 1954 ägnat särskild uppmärksamhet, är frågan oin flyghöjden eller negativskalan. Sedan kartverket fått tillgång till moderna Wildkameror med större upplösningsförmåga än tidigare använ-

106 da kameror, h a r kartverket under sommaren 1954 i Västerbotten genomfört en del begränsade försök med flyghöjd omkring 5.100 m i stället för hittillsvarande normalhöjd 4.000 m. Såvitt angår de allmänna kartarbetena har verket funnit att detta material är fullt ut lika användbart som det hittills vanliga från 4.000 m höjd. Såsom framgått av redogörelsen sid. 74 öppnar sig härigenom rent principiellt betydande rationaliseringsmöjligheter. Problemet kompliceras emellertid av åtskilliga ännu ej klarlagda faktorer. Flygdetachementens arbete på högre höjder är mera påfrestande än på 4.000 m. Det är heller icke klarlagt, om kameramaterialet fungerar tillfredsställande under dessa förhållanden. Vidare aktualiseras bearbetningsproblem, som kräver särskilda undersökningar. Det är t. ex. ännu icke utrett, om kartverkets nuvarande multiplexutrustning kan användas med tillfredsställande resultat vid bearbetning av material från 5.000 m höjd. Slutligen aktualiseras en annan mycket viktig fråga, sammanhängande med att materialet från flygningarna för de allmänna kartarbetena ju bör tjäna åtskilliga andra ändamål, bl. a. skogliga. F r å n konsumenthåll har ju ofta framhållits önskemål om förbättrad bildkvalitet. Detta skulle närmast tala för att de moderna kamerorna sattes in på den hittillsvarande flyghöjden. Problemet måste uppenbarligen lösas genom en lämplig kompromiss mellan kvalitet och kostnader. Frågan om flyghöjden kommer att studeras i större skala redan under sommaren 1955. Kartverket kommer nämligen då att flygfotografera betydande arealer, bl. a. norra delen av Örebro län, från omkring 5.000 m höjd för att få erfarenheter rörande flyghöjden i större sammanhang. Samtidigt ordnas i samarbete mellan kartverket och nämnden för skoglig fotogrammetri jämförande kvalitetsstudier genom att vissa särskilt utvalda områden fotograferas förutom från 5.000 m från en serie lägre höjder. Under tiden räknar kartverket med att ha klarlagt de viktigaste bearbetningsfrågorna. På grundval av dessa arbeten torde så småningom ett säkert underlag för bedömning av frågan om flyghöjden för allmänna kartarbetena komma fram. En rad andra spörsmål rörande detaljer i flygfotograferingen uppmärksammas för närvarande av kartverket, bl. a. ändamål se ni igaste radioutrustning för flygplanen, utnyttjande av flygvapnets radiofyrar för navigering, utrustningen för stråknavigeringen m.an. Många av dessa detaljförbättringar ha dock i avsevärd utsträckning hämmats av brist på medel.

Fotografiska spörsmål Kartverkets fotografiska försöksarbeten bedrives enligt ett program, som utarbetats i samråd med tekniska högskolans fotografiska institution. I det följande beröres några av de viktigaste pågående försöken.

107 Provfotografering

av

testtavlor

Orsaken till att en högre flyghöjd numera kan användas vid fotografering för riksfotokartan är, att objektiven i de nya typerna av flygkameror förbättrats avsevärt jämfört med äldre kameror. Kartverket har med hjälp av testtavlor under de senaste tre fotograferingssäsongerna utfört jämförande undersökningar av kvalitén hos flygbildnegativen. Preliminära resultat, som publicerades hösten 1954, har visat att om talvärdet för de äldre kamerornas bildkvalité beräknats till 100, så är värdet för de nya kamerorna omkring 130. Slutgiltiga undersökningar kräver emellertid, att de testtavlor, som lägges ut på marken, är av större dimensioner än de hittills använda. Testfigurerna målas upp på masonitskivor, varvid figurer av storleken 6.5 m. X 1-3 m. måste användas för de högsta flyghöjderna. Testtavlorna fotograferas sedan från olika flyghöjder, med olika kameror och under varierande väderleksbetingelser. Dessa undersökningar är bl. a. nödvändiga för att utröna hur flygfilmen bäst skall exponeras och framkallas. Vidare ger resultaten god ledning vid en bedömning av minimistorleken hos de signaler, som lägges ut för att markera gränspunkter och stödpunkter i flygbilderna. De höga krav på bildkvalité, som numera ställes särskilt från lantmäteriet och från skogligt håll, har medfört, att en testning av kartverkets kameraobjektiv påbörjats. Arbetet utföres i samråd med tekniska högskolans optiknämnd, varvid de nya precisionsmetoder, som där utarbetats, för första gången användes på mätkameror.

Försök med fotografering

inom olika

spektralområden

Om kravet på bästa möjliga bildkvalité skall kunna tillgodoses erfordras ur fotografisk synpunkt en ingående kännedom om ljushetsvärdena hos motivet vid flygfotograferingen. En dylik undersökning h a r utförts laboratoriemässigt på tekniska högskolan under medverkan av personal från kartverket. Dock h a r endast skogen härvid behandlats, varför en motsvarande undersökning av övrig mark även bör utföras. Vidare är det önskvärt, att arbetena kompletteras med luminansmätningar från flygplan. De resultat som hittills uppnåtts, har givit det nödvändiga underlaget för en bedömning av de filmsorter och filtertyper, som erbjuder bästa möjligheterna för en identifiering av olika detaljer i flygbilden. Eftersom det mesta i naturen är grönt, ligger det nära till hands att ipröva en film typ, vars högsta känslighet ligger i det gröna spektralområdet. Kartverket har därför sommaren 1954 gjort försöksfotograferingar bl. a. med ortokromatisk film och gulgröna filter för att lösa dessa problem, särskilt med tanke på trädslagsidentifieringen. Undersökningarna förefaller lovande, men några resultat kan ej lämnas förrän efter 1955 års fotograferingar.

108 Försök med positiv färgfilm har pågått i två somrar. Dessa har resulterat i att kartverket fr. o. m. år 1955 åtager sig beställningsfotografering i färg från lägre flyghöjder. För framställning av klistrade fotokartor och bildskisser vore däremot den negativa färgfilmen att föredraga. Vissa preliminära försök har här påbörjats, men den negativa metoden har ännu ej nått ett sådant stadium, att godtagbara resultat kan redovisas. Å andra sidan skulle framställningen av en förstklassig fotokarta i färg vara ett stort framsteg. De försök som här omnämnts angående möjligheterna att förbättra den flygfotografiska bildkvalitén, måste ses mot den bakgrunden att de större filmfabrikanternas produktion nästan helt är inriktad på amatörfilm. Flygfilmen torde knappast uppgå till ens 5 % av den totala produktionen. Det är då ganska naturligt, att forskningsresurserna för flygfilmsektorn är av begränsad omfattning. Vid amatörfotografering är målet att framställa en bild, vilken så nära som möjligt liknar motivet. Vid flygfotografering är kraven annorlunda. Där vill man nämligen dessutom se detaljer i bilden, som ögat icke kan iakttaga i motivet. På teknikens nuvarande ståndpunkt är detta i viss utsträckning möjligt, men intet talar för att den pankromatiska amatörfilmen härvidlag ger det bästa resultatet. E n undersökning av det djupröda spektralområdet mellan det synliga och det infraröda området skulle säkert ge intressanta resultat. Försök på detta område kan emellertid icke påbörjas förrän 1956.

Vissa utvecklingslinjer

i fråga om det tekniska

arbetet

Med den omfattning kartverkets flygfotograferingsverksamhet tenderar att taga, måste möjligheterna till en rationalisering av de fotografiska arbetsmetoderna noga övervägas. Teknikens utveckling inom fotobranschen under den senaste femårsperioden ger h ä r en klar linje att följa. Man övergår nämligen där alltmera till helautomatisk maskinell drift vid storproduktion, d. v. s. kontinuerlig filmframkallning och kontaktkopiering på rullpapper med automatisk reglering av belysningen. På kartverket framkallas för närvarande varje filmrulle individuellt och för hand, varefter fixering, skölj ning och torkning sker. Detta har bl. a. varit nödvändigt med hänsyn till att verkets kameror haft olika format och även givit en varierande bildkvalité. Vid kontinuerlig framkallning däremot skarvas filmrullarna till ett långt band, vilket föres in i ena ändan av framkallningsmaskinen och kommer ut i andra ändan efter någon timme i form av färdiga negativ. Förfarandet kräver bl. a. en väl avvägd exponering av filmen och ett enhetligt format. Vid flygfilmens kopiering har hittills varje negativ kopierats för sig på ett

109 fotopapper av motsvarande format, varvid ofrånkomliga ojämnheter i den negativa bilden, bl. a. beroende på motivets egenskaper, h a r kompenserats genom individuell belysning, s. k. vignettering. Även fixering, skölj ning och torkning sker individuellt för varje bild. Vid niaskinkopiering kan negativbandet från den kontinuerliga framkallningen ledas direkt in i kopieringsmaskinen, vilken automatiskt exponerar bilden på ett pappersband, som därefter löper genom framkallnings-, fixer- och sköljbad samt torkanordning. Kompensation för eventuella variationer i negativens gradation kan erhållas genom a t t använda ett fotopapper med variabel kontrast. En kopieringsmaskin av denna typ torde f. n. kosta ca 30.000 kr. Den utför en mans dagsproduktion på en timme. Om en förstklassig kvalité skall erhållas vid kopiering eller förstoring av ett flygbildnegativ, kräves en belysning, som varierar i styrka för olika delar av negativet. Numera finnes helautomatiska anordningar för denna vignettering, vilka kan appliceras på såväl kopierings- som rektifieringsoch förminskningsapparater. Priset är ca 15.000 kr. En sådan apparat tar alltså ut absoluta maximum av negativets bildkvalité, medan kopieringsmaskinen mångdubblar produktionen. Ett annat arbetsmoment av relativt tidskrävande natur är filmens registrering. Varje negativ måste nämligen ha sin bokstavs- eller sifferbeteckning, vilken stämplas in eller textas. Detta arbete har hittills krävt ungefär 500 arbetstimmar per år. Genom en särskild inbyggnad i kameran av utbytbara mallar skulle denna beteckning kunna fotograferas in på varje bild, och viss personal kunde på så sätt lösgöras för andra arbetsuppgifter. Inom filmindustrien, t. ex. färgfilms- och kinofilmsframkallningen, har sedan länge en sensitometrisk kontroll av arbetsproceduren använts. Detta innebär att sambandet mellan exponering och svärtning hela tiden kontrolleras genom exakta mätningar. Inom det flygfotografiska området har denna teknik hittills endast använts i begränsad omfattning; nian har mest förlitat sig på okulärbedömning. Kartverket har under de två senaste fotograferingssäsongerna prövat en särskild anordning av egen tillverkning för sensitometrisk kontroll i en äldre flygkamera. Dessutom har vissa försök utförts med exponeringsmätare vid flygfotograferingen. I och med att verket innevarande år anskaffat både en sensitometer och en fotoelektrisk densitometer, finnes förutsättningar för en fullständig sensitometrisk kontroll av hela den fotografiska proceduren. En väsentlig ökning av möjligheterna att hålla en jämn och hög bildkvalité erhålles härvid. Den rationalisering av de fotografiska arbetsmetoderna, som ovan berörts, bygger i första hand på en relativt hög produktion. Sannolikt bör denna uppgå till åtminstone 10 000 flygfotograferade bilder per år. I andra hand kräves jämnast möjliga standard beträffande det ljuskänsliga materialets exponering och framkallning. Dessutom fordras ökade resurser för närmare undersökningar av de yttre faktorer, som påverkar flygbildens

110 kvalité, i första hand vibrationerna i flygplanet, luftdisets och väderlekens inverkan etc. Även detta ingår i kartverkets försöksprogram. Stommätning i plan och höjd Allmänna

förutsättningar.

Trianguleringsarbetena fram till år 1952 har avsett att åstadkomma en punkttäthet av 3—4 punkter per kvmil, vilket motsvarar behovet av punktunderlag vid multiplexbearbetning. Artbetet kan indelas i tre moment: 1) l : a ordningens triangulering med tillhörande astronomiska ortsbestämningar och basmätningar eller andra längdbestämningar; 2) 2:a ordningens huvudnät, som utbygges till ett genomsnittligt punktavstånd av 15 20 km, och som avsetts om möjligt skola genomföras med sådan noggrannhet, att anslutning av mätningar till dessa nät skall kunna ske för de flesta praktiska ändamål; 3) 2:a ordningens detaljnät, som utfyller nätet till en punkttäthet av 3—4 punkter per kvmil, varvid noggrannheten endast motsvarar behovet för småskalig kartläggning. Från och med å r 1952 har detaljnät utförts endast för komplettering inom vissa områden, där multiplexbearbetning varit aktuell. I övrigt har tills vidare endast huvudnät genomförts. Första ordningens triangelnät med tillhörande astronomiska ortsbestämningar och baser eller geodimeterbestämda sidor är numera praktiskt taget färdigställt. De återstående arbetena, omfattande en kort trianguleringsförbindelse med Norge i Tärnaonirådet, 5—6 astronomiska punkter samt 1—2 geodimeterbestämningar, bör för enhetlighetens skull genomföras helt enligt tidigare tillämpade metoder. Läget beträffande andra ordningens triangulering framgår av kartbilaga 4. På denna har särskilt betecknats, dels det område där triainguleringen är fullföljd till en genomsnittlig täthet av minst 3—4 punkter per kvmil, motsvarande behovet för fotogrammetrisk bearbetning med multiplexmetoden, dels det område där för närvarande enbart Ihuvudnätstriangulering finns. De återstående trianguleringsområdena ligger alltså inom inre Norrlands skogs- och fjälltrakter. Inom det ofärgade området finnes delvis en gles äldre triangulering, som möjligen i viss utsträckning kan utnyttjas efter anslutnings-mätningar till rikstrianguleringen. Möjliga förenklingar

av de geodetiska

mätningarna

Ett fullföljande av trianguleringen fram till en täthet av 3—4 punkter per kvmil har uppskattats innebära en arbetsåtgång av 94 geodetår. Med den mycket ringa trianguleringskapacitet, som geodetiska byrån h a r under de närmaste 10 åren, måste denna uppgift ställas på avlägsen framtid. För att fullfölja de allmänna kartarbetena enligt gällande planer föreligger k n a p past svårigheter vid användning av nuvarande stommätningsmetoder, men

Ill efterfrågan på geodetiskt underlag för specialkartläggning t. ex. för skogsbrukets behov före den allmänna kartläggningen kan svårligen tillgodoses på detta sätt. En snabbare lösning av stoimmätningsproblemet i planet har därför ansetts i hög grad önskvärd. Möjligheterna härtill ligger dels i en rationailisering av rent geodetiska metoder, dels i en gynnsammare kombination av geodetiska och fotogrammetriska stomimätningsmetoder. Metodiken bör sannolikt lösas med utgångspunkt från att noggrannhetskravet för vissa delar av inre Norrland kan sättas lägre än vad som i södra Sverige varit erforderligt. Med hänsyn till att behovet av geodetiskt underlag för andra ändamål än de allmänna kartarbetema givetvis samtidigt måste tillgodoses har undersökningarna rörande stomniätningsmetoderna grundats på förutsättningen, att ett nät av på marken mankerade punkter, mätta med en noggrannhet, som medger anslutning av samhällsmätningar m. m., under alla förhållanden bör tillskapas. Rimligtvis bör ur denna synpunkt en punkttäthet motsvarande 2:a ordningens huvudnät eftersträvas i skogsbygden. Däremot bör ett betydligt glesare nät vara tillfyllest i rena fjälltrakter. Inom själva trianguleringstekniken torde knappast någon större förenkling vara möjlig. En vinst i fråga om tid vid trianguleringsarbetena kan emellertid uppnås genom användande av helikopter för transporterna. Kartverket har i mindre skala haft möjlighet att pröva helikopterns användbarhet såväl år 1953 som år 1954, i båda fallen inom skogsbygd i fjällens närhet. Tekniskt h a r försöken slagit mycket väl ut; dock torde helikopterns användbarhet vara betydligt mindre inom ren skogsbygd. Försöken är dock av för ringa omfattning för att säkra slutsatser skall kunna dragas. Försök har vidare gjorts att ersätta triangulering med geodimetermätning i form av polygontåg. År 1954 uppmättes en 10 mil lång polygon med i genomsnitt 11 km sidlängd. Samtidigt bestämdes för kontroll samtliga polygonpunkter med ordinär triangulering. Noggrannheten i geodimetermätningen visade sig fullt tillfredsställande. Erfarenheter angående instrumentets praktiska användning h a r erhållits, vilka delvis gett anledning till förbättringar av instrumentet. Försöket kunde denna gång icke anordnas på sådant sätt, att en undersökning av mätmetodens ekonomi vore representativ. Fortsatta försök planeras vid kartverket sommaren 1955. Metoden synes kunna utformas såväl för en punkttäthet motsvarande detaljnätets som för ersättning av huvudnät. Geodimetermätniingar kan givetvis anordnas även på annat sätt än i form av polygontåg. I samband med isolerade kartläggningsföretag, t. ex. vid beställningsarbeten, torde längdbestämning med geodimeter kunna få stor betydelse. En möjlig lösning av stommätningsfrågorna kunde ligga i de i Amerika tillämpade Shoran-metoderna, varvid flygkanierans läge i exponerings-

112 ögonblicket bestämmes med radarimetoder med en för småskalig kartläggning acceptabel noggrannhet. Det redan befintliga triangelnätet utgör ett fullt tillfredsställande underlag för Shoranmätiiingar. Emellertid fordras för metoden en dyrbar apparatur. Som ovan påpekats bör dessutom behove* av ett 2:a ordningens huvudnät, bestämt genom markmetoder, tillgodoses, varför en stor del av trianguleringen ändock är nödvändig. Användbarheten av metoden för svenska förhållanden skulle möjligen ligga i att åstadkomma en snabb, provisorisk lösning av stomnätsproblemet. Utvecklingen av metoden bör därför följas med uppmärksamhet. Den väg till en snabbare stomplainmätning som för närvarande synes mest framkomlig, synes ligga i att välja en annan kombination av geodetiska och fotogrammetriska metoder är den hittills tillämpade. Med användande av precisionsstereoinstrument för förtätningstriangulering skulle anspråken på det geodetiska underlaget k u n n a minskas till en punkttäthet motsvarande enbart buvudnätstriangulering. Försök i liten skala ined sådan fotogrammetrisk triangulering i precisionsinstrument h a r utförts vid kartverket. Den härvid uppnådda noggrannheten torde vara tillräcklig för kartor i skalan 1:10 000 men onödigt hög för skalorna 1:50 000 och mindre. Mekanisk radialtriangulering åter kan utgå från ett ännu glesare triangelnät, men noggrannheten blir betydligt lägre än vid förtätning i precisionsstereoinstrument. Metoden borde dock vara tillämplig inom områden, där kartor i 1:10 000 icke skall utgivas. Den mekaniska radialtrianguleringen är väsentligt snabbare än rymdtriangulering med precisionsinstrument, vartill kommer att den kan utföras med billigare utrustning och av lägre kvalificerad personal. Metoden har därför det största intresse för kartverkets arbeten. Hittills utförda försök rörande fotogrammetrisk stonimätning är dock icke tillräckliga för att slutlig ställning iskall kunna tagas till den lämpligaste kombinationen .mellan geodetiska och fotogrammetriska metoder. Sannolikt måste kombinationerna regionalt differentieras med hänsyn till programmet för de allmänna kartarbetena, ansliitningsbehovet och frekvensen av olika beställningsarbeten. Ett försök har gjorts att uppskatta den ungefärliga tidsåtgången för de rent geodetiska arbetsmomenten vid olika kombinationer med fotogrammetriska metoder för förtätning av punktnätet. Uppskattningen är givetvis osäker, bl. a. med hänsyn till den ringa erfarenlhet som finns rörande triangulering i fjälltrakter, utnyttjande av helikopter m. m. Beräkningarna har vidare icke kunnat taga hänsyn till geodimetermätnJingarnas inverkan på trianguleringstekniken.

113 Metodik: 1. Fullständig triangulering enligt nuvarande metoder (täthet cirka 3,5 punkter per kvmil). Förutsätter nu använd multiplexbearbetning. 2. Fullständig triangulering enl. punkt 1 utom i fjällområdet, där mekanisk radialtriangulering, grundat på ett förenklat huvudnät, utföres. 3. Fullständig triangulering inom området för ekonomiska kartan; i övrigt huvudnät, i fjälltrakterna = punkt 2. 4. Enbart huvudnätstriangulering, kombinerad med fotogrammetrisk förtätning i precisionsistereoinistrument. 5. Enbart huvudnätstriangulering, i fjälltrakterna förenklad, i kombination med mekanisk radialtriangulering inom hela området.

Tidsåtgång i geodetfältarbetsår: 94 59 35 29 22

Av det anförda framgår att det sannolikt skall vara möjligt att finna en arbetsbesparande kombinationsmöjlighet mellan geodetiska och fotogrammetriska metoder, som inom rimliga gränser fyller olika noggrannhetskrav och som i stort svarar mot tillgängliga personalresurser inom geodetiska byrån. Man har emellertid att räkna med en stigande belastning beträffande stomnätsuppgifter för kartverkets fotogrammetriska organisation. Rikstrianguleringens

användbarhet

för anslutning

av lokala

mätnings*-

företag. I det föregående har framhållits önskvärdheten av att andra ordningens huvudnät erhåller sådan noggrannhet, att anslutning av mätningar för samhällsäiidamål och liknande överallt vore möjlig. Tyvärr h a r sådlan noggrannhet tidigare icke genomgående uppnåtts. De geodetiska arbetena har nämligen under vissa perioder måst utföras under stor tidspress, varvid snabbheten måst bedömas viktigare än noggrannheten. I allmänhet är dock mätningarnas kvalitet tillfredsställande, medan i stora delar koordinatberäkningarna från början icke har kunnat utföras med fullständigt utnyttjande av de utförda mätningannas skärpa. På de senaste åren har emellertid omfattande omräkningar av äldre nät utförts och pågår fortfarande. Härvid har stora delar av huvudnäten visat sig hålla en standard, som får bedömas tillräcklig för de flesta ändamål. De senaste årens mätningar är genomgående av god kvalitet. I samband med dessa mätningar har geodeterna haft direkt samarbete med lantmätarna i orten och därigenom k u n n a t tillgodose dessa med lämpliga anslutningsmöjligheter för aktuella samhällsnät. I samarbete med lantmäteristyrelsen har kartverket vidare vid sidan av den ordinarie trianguleringen löst anslutningsfrågorna inom ett större område i trakten av Norrköping genom att utföra en förtätningstriangulering av huvud nät sk a rak tär. Motsvarande arbeten har diskuterats

114 beträffande andra aktuella tätbebyggda områden. Som tidigare betonats är emellertid byråns möjligheter att tillhandahålla personal för sådana arbetsuppgifter för närvarande mycket begränsad. Försök rörande

beräkningsmetoder.

De stora omräkningsarbetena, vilka leder till omfattande utjämningsuppgifter, har aktualiserat frågan om tid kan vinnas genom att utnyttja moderna statistik- eller matematikmaskiner. Kartverket har haft uppmärksamheten riktad på dessa frågor. Försök med beräkning av utjämningsuppgifter med användande av matematikmaskinen Besk har i början av år 1955 utförts med gynnsamt resultat. Program för lösning i Besk av begränsade utjämningsuppgifter har utarbetats. Metoden bör kunna utvecklas ytterligare och innebära högst väsentlig arbetsbesparing beträffande beräkningsarbetena. För vissa andra omfattande beräkningsuppgifter har hålkortsniaskiner visat sig vara mycket värdefulla. Höjdmåtningsmetodiken Höjdbestäminingarrna i multiplex för den ekonomiska kartans höjduppgifter samt för kurvläggning för topografiska kartan och eldledningskartan fordrar för att ge godtagbart resultat en täthet av 10—15 punkter per kvmil av på marken höjdbestämda punkter. Dessa punkter bestämmes för närvarande i huvudsak genom avvägning. Som komplettering av de avvägda punkterna utföres trigonometrisk höjdmätning och barometermätning. Barometerbestämda punkter bör endast undantagsvis utnyttjas, då deras allmänna noggrannhet är låg. Av nuvarande höjdmätningsmetoder är det därför i huvudsak endast avvägning, som för den närmaste framtiden har intresse. Avvägda fixpunkter har förutom för den allmänna kartläggningen en mångsidig användning för en mängd olika tekniska uppgifter bl. a. för fotogrammetrisk bearbetning i stereoinstrument. Ett noggrant, enhetligt avvägningsnät till en viss täthet är därför nödvändigt. Detta avvägningsnät kan sedan tjäna som utgångspunkt för bestämning av det bestånd av ytterligare punkter, som erfordras i varje särskilt fall. Inom stora delar av inre Norrland saknas ännu avvägda punkter. Här innebär avvägning vissa svårigheter, då vägnätet är glest, och då avvägning icke med fördel kan utföras annat än i huvudsak utefter järnväg och landsväg. Det är därför angeläget att för dessa områden söka få fram andra höjdbestäniiningsmetoder, som är snabba och ger tillräcklig noggrannhet. Vissa försök i detta avseende har igångsatts inom kartverket. Följande metoder kan omnämnas. 1) Fotogrammetrisk förtätning av höjdpunkter med precisionsstereoinstrument. Underlaget k a n lämpligen utgöras av avvägda punkter med god täthet utefter ost-västliga vägsträckningar med genomsnittligt linjeav-

115 stånd av 15—20 km. Markbestämningarna synes härvid kunna begränsas till vad som ur allmän synpunkt är önskvärt i fråga om avvägningar. Ett begränsat försök har redan utförts inom kartverket. 2) Fototrigonometrisk höjdmätning, varvid höjd vin klar mätes med teodolit mellan punkter som identifieras på fotobilder. Avstånden mellan punkterna bestämmes ur fotobilderna. Försök med denna metod kommer att utföras i samband med 1955 års fältarbeten. Sträckningen av tågen utlägges med hjälp av fotobilderna i framkomlig terräng och med största möjliga utnyttjande av vattenytor. 3) Bestämning med höjdiiiätningsintegrator, en amerikansk uppfinning, där en apparatur anordnad i en släpkärra t. ex. efter en jeep registrerar och summerar höjdförändringarna utefter kärrans väg. Metoden har gett godtagbara resultat på vägar och i lättframkomlig terräng. Apparaturen finnes icke i öppna marknaden, men kan förhyras. Metoden är ännu ej prövad i Sverige. 4) Radarbestämning från flygplan. Stomhöjdiiiätningsfrågorna är värda den största uppmärksamhet och innehåller många olösta och säkerligen svårlösta problem. Ovan skisserade metoder är ännu i stort sett oprövade i vårt land och några slutsatser beträffande praktisk användbarhet och ekonomiska förutsättningar för svenska förhållanden kan för närvarande icke dragas. De arbeten, som för närvarande bedomes skola utföras genom avvägning, uppskattas i normala fall motsvara en tidsåtgång av 25 fältarbetsår, arbetena med precisionsavvägningen undantagna. För avvägning är emellertid som tidigare nämnts stora områden praktiskt taget oåtkomliga. Det ä r därför av största vikt, att förutom avvägning andra ännu icke i detalj utformade metoder k a n komma till användning. Fotokartf ramställningen Fotokartan i skalan 1:10 000 utgör, ehuru den numera normalt icke tryckes, ett viktigt led i framställningen av de officiella kartorna. Den utgör direkt underlag för ekonomiska kartan och eldledningskartan. Härjämte utgör den underlag för ett icke obetydligt antal beställningsarbeten. Kostnaden för att ur tillgängligt bildmaterial framställa ett blad av fotokartan utgör såsom framgår av kostnadsanalysen omkring 2.000 kronor. I den aktuella diskussionen om framställningsmetodiken i de allmänna kartarbetena har även den frågan väckts, om fotokartan över huvud är ett nödvändigt mellanled i kartframställningen. Resonemanget bygger bl. a. på förutsättningen att planbilden i den ekonomiska kartan kan åstadkommas på annat sätt direkt ur bildmaterialet, att eldledningskartan kan komma att ersättas av nya topografiska kartan samt att framställningen av sistnämnda karta icke nödvändigtvis behöver ske via en ekonomisk karta,

116 innehållande en fotografisk bild av marken. Dessa spörsmål behandlas i ett senare avsnitt av detta kapitel. Uppenbarligen måste bedömningen av dessa frågor grundas på en jämförelse i fråga om kostnader och kvalitet med de karttyper, som nu framställes. Vid denna jämförelse skall alla möjligheter att rationalisera den nu tillämpade framställningsmetodiken beaktas. På grund härav är det av intresse att veta, i vilken utsträckning framställningen av fotokartan i och för sig kan förenklas och förbilligas. Därjämte är detta spörsmål av intresse av den anledningen att fotokar tf r a m ställning, även om den icke skulle ingå som ett led i de allmänna kartarbetena, alltid torde komma att vara av betydelse för specialändamål. Framställningen av en fotokarta ur ett antal bilder innebär i princip att man söker åstadkomma en karta i ortogonalprojektion ur delelement, som återger terrängen i centralprojektion. Detta kan i praktiken endast ske med accepterande av vissa systematiska fel, som varierar ined terrängens beskaffenhet. Den nu inom kartverket tillämpade arbetsmetoden lämnar otvivelaktigt under angivna förutsättningar ett mycket gott resultat. Metoden kännetecknas av en långt gående ambition att nedbringa punktmedelfelet till ett minimum för att efterföljande arbeten med gränsinsättning o. dyl., som på detta underlag göres på ekonomiska kartbyrån, Skall gå så friktionsfritt som möjligt. Ett betydande arbete nedlägges även på att konnektionerna i bladgränserna icke skall innehålla några motsägelser. Otvivelaktigt har, sedan kartverkets nuvarande arbetsmetoder utformades, en viss omsvängning skett i kartkonsumenternas noggrannhetskrav. Vissa av de i detta kapitel inledningsvis återgivna yttrandena innehåller uttalanden att man inom en del användningsområden skulle kunna nöja sig med en lägre grad av noggrannhet. Uppenbarligen står man även här inför ett avvägningsproblem, där det måhända för att vinna en kapacitetsökning skulle vara befogat att taga konsekvenserna av en kvalitetssänkning. För att närmare klarlägga dessa frågor har kartverket igångsatt försök rörande fotokartsammansättning efter delvis andra metoder och i annan skala än gängse framställningssätt. Bl. a. prövas en metod soni inom kartverkets beställningsavdelniiig närmast utarbetats för skogskarteändaniål. Försöksarbetena måste, för att bli vägledande, även omfatta stoiiiframställningen för fotokartan — den nuvarande multiplexbearbetningen ersattes t. ex. i ett försök med mekanisk radialtriangulering. Även rektifieringen av fotobilderna och arbetet med sammansättning och retusch göres i försöket efter radikalt förenklade metoder. I och för sig torde ligga inom möjligheternas gräns att åstadkomma högst väsentliga tidsbesparingar på de flesta led i arbetsprocessen. Tidsvinsten göres emellertid på bekostnad av plannoggrannheten och, kanske i någon mån, bildkvaliteten. Avgörande för ställningstagandet blir därför slutligen, om komplikationer uppstår, då produkten skall användas för arbetet med ekonomiska kartan m. m. Spörsmålet om en förenklad fotokarta för de allmänna kartarbetena är därför

117 ytterst en delfråga om arbetsprocessen för den ekonomiska kartan, som behandlas i ett sammanhang i det följande. Den största uppmärksamhet måste även ägnas åt återverkningarna i fråga om instrumentutrustning m. m. Framställningen av ekonomiska kartan Allmänna

förutsättningar

Kostnaderna för den ekonomiska byrån uppgår till ca 2,3 miljoner kronor per år. Av sammanställningen (sid. 52 o.f.) framgår bl. a. att de fotogrammetriska förfarandena vid framställningen av ett ekonomiskt kartblad knappast är dominerande. De delmoment, som väger tyngst ur kostnadssynpunkt, är närmast de som sammanhänger med fastighetsredovisningen på ekonomiska kartan. Sådana arbetsmoment som pantografering, granskning av transporter, genomgång av socknens fastigheter, arkivutredning, införande av ägarenamn i jordregister, gränsinsättning, uppritning av gränser i tusch, granskning av gränsinsättning och jordregisteravskrifter, som sammanlagt utgör 21.6 % av framställningskostnaden, är helt att hänföra till fastighetsredovisningen. Av delposterna retusdharbeten, granskning, fältarbete samt resekostnader och traktamenten, sammanlagt 40.7 % av arbetskostnaderna, torde en avsevärd del, uppskattningsvis hälften, få hänföras till fastighetsredovisningen. I runt tal kan alltså minst 40 % av kostnaden för ekonomiska kartan skrivas på fastighetsredovisningens konto. Dessa dryga kostnader förklaras av att man i Sverige icke tidigare haft en ens något så när sammanhängande och aktuell överblick över fastighetsindelningen som exempelvis i länder med kataster. Kartverket möter därför vid framställningen av ekonomiska kartan ett vidlyftigt, tidsödande och dyrbart utredningsarbete i jorddelningsarkiven och på marken. Det föreliggande problemet är icke i sig självt något fotogrammetriskt problem, men det har många anknytningspunkter till den fotogrammetriska arbetsmetodiken. Försöksarbetena De myndigheter, som framför allt är inkopplade på ekonomiska kartans framställning och å-jourhållning, är kartverket och lantmäteriet. Samarbetet dem emellan är redan nu mycket intimt och en rad frågor hand lägges enligt ett rutinmässigt samarbetsschema, som under årens lopp vuxit fram. De bl. a. genom remissyttrandena till utredningen aktualiserade frågorna, av vilka en del är av mycket genomgripande art, har i samråd med utredningen sedan hösten 1954 anförtrotts en särskild samarbetsdelegation, i vilken ingått tre medlemmar från vardera kartverket och lantmäteristyrelsen. Två av de av lantmäteristyrelsen utsedda medlemmarna är även

118 verksamma i nämnden för skoglig fotogrammetri, varigenom samarbetet med företrädare för skogsbruket tillgodosetts. Delegationen har av respektive verksstyrelser fått i uppdrag att genom praktiska försök, förenade med tidsstudier, utföra jämförelser mellan de tänkbara huvudtyper av ekonomisk karta, som diskuterats i de till fotogrammetriutredningen avgivna yttrandena samt att därvid ägna särskild uppmärksamhet åt arbetsfördelningen mellan lantmäteriet och kartverket. Delegationens arbeten, som samordnats med övriga i detta kapitel nämnda tekniska utredningar inom kartverket, avser enligt det nu föreliggande programmet i första hand följande: I Västerbottens län har i trakten av Hållnas utvalts ett försöksområde, som till omfattningen motsvarar ungefär 15 blad av ekonomiska kartan i skalan 1:10 000 eller inemot 4 kvadratmil. Området flygfotograferades av kartverket sommaren 1954 från 3.900 och 4.700 m höjd. Samma år utfördes gemensamt av lantmäteriet och kartverket vissa triangulerings- och avvägningsarbeten. Med stöd av detta material utarbetas nu inom delegationen tre olika typer av ekonomisk karta, nämligen 1) fotokarta med inritade detaljer i plan enligt kartverkets nuvarande metod samt med höjdkurvor framställda i stereoinstrument; 2) tecknad karta med detaljer i plan och höjd, framställd i stereoinstrument och alternativt även i kombination med enklare utnyttjande av bildmaterialet; 3) folokarta med vissa detaljer — huvudsakligen fastighetsgränser — inritade och framställd ur en enkelbild per blad samt försedd med höjdkurvor, framställda i stereoinstrument. Till grund för dessa jämförande försök h a r utarbetats enhetliga regler för erforderliga tidsstudier. I sammanhanget prövas även olika principer för arbetsfördelningen mellan lantmäteriet och kartverket i vissa arbetsmoment, exempelvis i fråga om utredningen om och inrekognosceringen av fastighetsindelningen. Vidare prövas olika metoder för fotogrammetrisk stommätning, bl. a. ryiiidtriangulering i Wild A 7, mekanisk radialtriangulering i skalorna 1:10 000 och 1:20 000 samt rynidtriangulering i multiplex i skalan 1:10 000. Vad den tecknade karttypen beträffar har plan utarbetats för ägoslagsredovisningen, beteckningar m. m., varvid en anslutning till den nya topografiska kartans innehåll i möjligaste mån eftersträvats. Avsikten är att det slutliga färdigställandet av de tre karttyperna skall ske i nära samarbete med reproduktionsteknisk sakkunskap. Försöksarbetena har nu framskridit så långt, att de aktuella typexemplen torde kunna beräknas föreligga i början av 1956. Det torde få förutsättas att med utgångspunkt från då gjorda erfarenheter ytterligare försök i större skala måste anordnas. Den slutliga bedömningen av lämpligaste

119 kart typ torde främst få grundas på en jämförelse mellan kvalitet och innehåll å ena sidan och produktionskostnader å andra sidan. Härvid måste givetvis även andra faktorer spela in, bl. a. karttypens lämplighet som grundkarta för topografiska kartan samt dess egenskaper ur sekretessynpunkt. Försöksarbetena kommer alltså att även belysa möjligheterna att i ökad utsträckning sprida ekonomiska kartan till konsumenterna liksom även möjligheterna att på grund härav öka statsverkets inkomster av kartförsäljningen. Det har redan av försöksarbetena framgått att en förändring av typ, innehåll och framställningssätt beträffande den ekonomiska kartan kan ha vittgående verkningar i fråga om kompetenskraven på personalen liksom även i fråga om behovet av utrustning. Det är givetvis nödvändigt att försöksarbetena bedrives så att konsekvenserna av tänkbara produktionsomläggningar blir grundligt belysta. Parallellt med de nyss beskrivna försöksarbetena inom samarbetsdelegationen pågår vissa mera begränsade försök inom ekonomiska kartbyrån. Dessa försök avser närmast vissa detalj rutiner inom ramen för nuvarande metoder. Ett av försöken har redan omnämnts tidigare i detta kapitel (sid 105) och avser att underlätta fältrekognosceringen av tätbebyggda områden genom att personalen redan under det förberedande byråarbetet får tillgång till bilder över dessa orter, tagna från låg höjd. Dessa försök ser ut att ge gott resultat. Kartverket har därför vid årets flygfotograferingar för ekonomiska kartan planerat låghöjdsflygningar över tätorter och andra detaljrika områden i betydande utsträckning. Vidare har igångsatts en serie försök för att utröna om studium av bilder eller diapositiv undjer stereoskop i samband med byråarbetena före fältarbetena kan bidraga till att nedbringa rekognosceringsarbetet i fält. Man har anledning räkna med avsevärt olika resultat av försöken i olika terrängtyper och i fråga om olika terrängdetaljer. Givetvis varierar resultatet även med personalens kunnighet i bildtolkning och förutsättningar för stereoseende. Under sommaren 1955 kommer vissa sådana på byrån verkställda arbeten att prövas i fält. Slutligen pågår vissa undersökningar om möjligheterna att ersätta pantograferingen av lantmäterikartor med fotografiska kopior av kartorna i skalan 1:10 000 på genomsynligt material. De två sistnämnda försöken har dock tyvärr på grund av brist på medel måst givas begränsad omfattning. Framställningen av den topografiska kartan m. m. Den nya topografiska kartan i skalan 1:50 000, för vilken Kungl. Maj:t fastställt typ i slutet av år 1954, representerar i flera avseenden en helt ny kartframställningsmetodik. Oaktat de mångåriga försök, som legat till grund för de första bladen av den nya kartan, kan metodiken ännu icke anses slutgiltigt utprovad. Olika försök att uppnå ytterligare rationalise-

120 ringsvinster pågår i anslutning till de under arbete varande bladen. Försöken avser närmast reproduktionstekniska problem. Försöksarbete pågår även för en ny typ av översiktskarta, som skall ersätta den äldre kartan i skalan 1:400 000, vilken visat sig mindre användbar. Ett försöksblad i skalan 1:250 000 är f. n. under utarbetande och beräknas kunna tryckas omkring årsskiftet 1955—56. Det skall särskilt prövas, om den nya karttypen kan tillgodose flygvapnets önskemål om en storskalig flygkarta för användande vid flygning på låg höjd, vid samverkan med förband på marken och vid flygning med skolflygplan. — Det nya bladet framställes enligt det moderna plastförfarandet. I samband med en välbehövlig revidering av generalkartans innehåll prövas en modifiering av karttypen. Avsikten är dels att söka göra kartan läsbarare och därmed användbarare och dels att rationalisera arbetet genom ersättande av de nuvarande dubbla skalorna (1:800 000 och 1:1 mill) med en enda (1:1 mill). Stora besparingar i tid och kostnad kunde härigenom vinnas. I samband med revideringen skulle kartbilden helt överföras på plastoriginal, varigenom framtida revideringar underlättas och starkt förbilligas. Avsikten är även härvid att pröva huruvida en sålunda modifierad generalkarta skulle kunna tillgodose flygvapnets behov av flygkarta i liten skala för användande vid flygning på större höjd och med snabbare plan. — Ett mindre område kommer att försökskarteras. Denna försökskarta avses kunna tryckas och utgivas samtidigt med ovannämnda försöksblad i skalan 1:250 000. Därest de angivna översikts- och generalkartorna skulle kunna tillfredsställa flygvapnet, erfordras ingen framställning av specialkartor för nämnda ändamål.

De allmänna

kartarbetenas

inbördes

sammanhang

Såsom redan framgått av tidigare redogörelser är de allmänna kartarbetena intimt samordnade med varandra redan nu. Denna samordning kommer att ytterligare markeras, då topografiska kartbyråns produktion huvudinriktas på den nya topografiska kartan. Frainställningsmetodiken i de allmänna kartarbetena kommer då mera renodlat att följa programmet flygfotografering — fotokarta — eldledningskarta — ekonomisk karta — topografisk karta — kartor i mindre skalor. Härigenom n ä r m a r man sig alltmer den i utlandet vanliga metodiken, att en storskalig officiell karta utgör grundkarta för kartor i mindre skalor. Uppenbarligen skulle optimala förutsättningar ur teknisk-ekonomisk synpunkt föreligga, om de officiella kartorna skulle kunna framställas i strängt kronologisk ordning i det angivna produktionsschemat. De praktiska förutsättningarna härför är emellertid av olika skäl starkt begränsade, i vart fall under ett övergångsskede. Detta

121 sammanhänger främst med att den nya topografiska kartans framställning startar omkring 17 år senare än den ekonomiska kartan. Sedan Kungl. Maj:t i slutet av år 1954 fastställt typen av den nya topografiska kartan, har kartverket utarbetat en plan för i vilken takt och i vilken ordning kartan skulle framställas. Denna plan torde framläggas av kartverket i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1956/57. Enligt vad utredningen inhämtat innebär kartverkets förslag att den nya topografiska kartan under tiden fram till 1970 bör framställas för ett område av landet som i stora drag i söder begränsas av en ost-västlinje genom trakten av Jönköping och i norr av en ost-västlinje genom trakten av Östersund. Förslaget grundas på en analys av kvaliteten i den gamla topografiska kartan och motiveras främst av önskemålen att erhålla en optimal samordning med de ekonomiska kartarbetena, att så långt möjligt är utnyttja verkställda flygfotograferingar, stommätningsarbeten och fotokartsammansättningar samt principen att snarast möjligt omställa huvuddelen av topografiska kartbyråns personal på den nya karttypen. Sammanfattningsvis kan sägas att kartverkets plan kännetecknas av en strävan att ur de allmänna kartarbetena erhålla en maximal samlad effekt. Vid planens utarbetande har kartverket utgått från att framställningsföljden för ekonomiska kartan skall förbli orubbad. Helt naturligt kan icke någon fullständig samordning av ekonomiska kartan och topografiska kartan erhållas. Sålunda innebär den nu framlagda planen att nya topografiska kartan skall framställas såväl över områden, där den ekonomiska kartan utgivits sedan lång tid tillbaka (exempelvis Gotlands län, Göteborgs och Bohus län) som över områden, som över huvud icke omfattas av gällande plan för ekonomiska kartan (exempelvis delar av Kopparbergs och Jämtlands län). Den situation, som sålunda uppstått, aktualiserar åtskilliga helt nya frågeställningar. Eftersom varje officiell karta måste grundas på en så aktuell flygfotografering som möjligt, uppstår inom den allmänna kartframställningens ram ett behov av nyfotografering av redan fotograferade områden (jfr sid. 72). Redan med de nu gällande karttyperna och i än mer ökad omfattning om de båda kartorna beträffande innehåll och typ kan n ä r m a s varandra ännu mer uppstår vidare med viss sannolikhet möjligheter att samordna å-jourhållningen av ekonomiska och topografiska kartorna. Vidare aktualiseras frågeställningen, om icke konstruktionen av nivåkurvor, som måste ske för den topografiska kartan, med fördel skulle kunna göras så att kurvorna på en gång kan utnyttjas för ekonomiska kartan. Vtterligare aktualiseras möjligheten att i än högre grad än vad nu är fallet samordna fältrekognosceringarna för de två kartorna. Kartverket har vidare i sin plan utgått från att den nya topografiska kartan efter en kortare övergångstid skall kunna ersätta den nuvarande eldledningskartan utom beträffande enstaka mindre ur militär synpunkt

122 särskilt viktiga områden. Samordningen i denna del skulle alltså innebära en möjlighet att sätta in de personalresurser, som nu bindes av eldledningskartan, på den nya topografiska kartan. Av vad som anförts i det föregående framgår omedelbart att praktiskt taget alla delmoment i de tekniska arbetsprocesserna är inbördes beroende av varandra ock ytterst måste avvägas med hänsyn till kvalitetskraven i slutprodukterna. Det är därför ytterst vanskligt att rycka ut någon delprocess ur sitt sammanhang och fristående pröva, om den kan omläggas eller rationaliseras. De lämpligaste tekniska förfaringssätten måste i stället härledas ur de krav, som i fråga om noggrannhet och innehåll uppställes på slutprodukterna, d. v. s. främst den ekonomiska och den topografiska kartan. När dessa kvalitetskrav slutligen fastställes med ledning av nu pågående försök, är det angeläget att de under senare år aktualiserade önskemålen om karttypernas inbördes samordning och deras åjourhållning beaktas. Därefter föreligger goda förutsättningar för att taga slutlig ställning till den rationellaste utformningen av de tekniska delprocedurerna i framställningen.

Utredningens

synpunkter

och

förslag

Av de synpunkter och önskemål, som kommit till uttryck i de till utredningen avgivna yttrandena, är vissa av sådan karaktär att de — även om de delvis har stor räckvidd — kan prövas utan att man, i händelse man vill tillgodose dem, behöver frångå grundtypen för den nuvarande ekonomiska kartan. Hit hör exempelvis frågorna om den ekonomiska kartans skala, vissa problem rörande åjourhållningen, spörsmålet huruvida man i syfte att påskynda och förbilliga framställningen av denna karta kan utelämna vissa av de detalj uppgifter, som nu medtages i densamma eller över huvud taget förenkla framställningen ävensom frågan om den ekonomiska kartans förseende med nivåkurvor. Andra i yttrandena berörda frågor, som likaledes kan behandlas utan att m a n behöver ändra grundtyperna för de nuvarande kartorna, är frågorna om fotograferingshöjden och om samverkan mellan kartverket och lantniäteriorganisationen i arbetet med den ekonomiska kartans fastighetsredovisning. I vissa yttranden, bland annat i de yttranden, som avgivits av lantniäteristyrelsen och tekniska högskolan, har emellertid härutöver ifrågasatts vissa ändringar i själva karttyperna som sådana. Därvid har särskilt berörts frågan, om ej den ekonomiska kartan bör framställas som en enbart tecknad karta, vilken för dem som önskar ha tillgång även till den fotografiska bilden kunde kompletteras med fotomaterial av något slag. Vad sistnämnda fråga angår vill utredningen framhålla, att det givetvis är en i och för sig synnerligen vansklig åtgärd att mitt under pågående

123 produktion ändra typ och framställningsmetodik för en officiell karta. Å andra sidan går utvecklingen på detta område så snabbt, att det får anses oundvikligt att de tekniska framstegen måste komma till synes, om framställningsperioden, såsom för den ekonomiska kartan, omfattar mer än trettio år. Om man av de pågående utredningarna finner, att en annan karttyp än den nuvarande skulle medföra väsentliga ekonomiska och praktiska fördelar, bör man därför ej anse sig förhindrad att övergå till den nya typen enbart därför att kartan i så fall skulle komma att framställas i olika typer för olika områden. Otvivelaktigt möter emellertid mycket grannlaga frågor vid en övergång till en ny karttyp. Det ligger i sakens natur att områdesgränserna mellan olika karttyper, t. ex. i fråga om skala, inom ett och samma verk om möjligt bör vara enhetliga och enkla. Nu har emellertid den ekonomiska kartläggningen i landet icke gått fram efter någon enhetlig regional princip utan den h a r skett länsvis efter en angelägenhetsordning, som främst motiverats av näringslivets krav. De delar av landet, där ekonomiska kartan redan utgivits eller där förarbeten för denna av olika slag gått så långt att karttypen är mer eller mindre bunden, ligger vitt skilda och representerar både södra, mellersta och norra Sverige. En omedelbar övergång till en ny karttyp skulle sålunda kunna möta stora svårigheter. Dessa svårigheter kan dock minskas, om övergången göres successiv. Vansklighet erna med övergång till en ny karttyp blir likaledes uppenbarligen mindre, om den nya karttypen utformas så, att den hittills utgivna ekonomiska kartan i samband med en åjourhållning lätt kan överföras till den nya typen. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning icke möjligt att taga ställning till frågan, huruvida man bör övergå till en ny typ av ekonomisk karta, förrän försök utförts i sådan omfattning att man helt kan överblicka konsekvenserna av ett dylikt steg. Härvid måste beaktas ej blott produktionskostnaderna i och för sig för de olika karttyper, som kan komma i fråga och dessa karttypers användbarhet för konsumenterna utan även en rad andra faktorer, såom behovet av omskolning av personalen, karttypernas lämplighet som grundkartor för den nya topografiska kartan, skillnader i fråga om möjligheter till åjourhållning, samt de olika karttypernas egenskaper ur sekretessynpunkt. I sistnämnda hänseende vill utredningen påpeka, att de spridiiingsrestriktioner, som nu gäller i fråga om den ekonomiska kartan, enligt uppgift av försvarsstaben främst torde vara motiverade av att kartan innehåller en fotografisk bild av terrängen samt en detaljerad återgivning av industrier och liknande anläggningar, övergång till tecknad k a r t a och i samband därmed en mindre detaljerad återgivning av vissa anläggningar kan sålunda tänkas komma att underlätta kartans spridning till konsumenterna. I detta sammanhang anser sig utredningen vidare böra fästa uppmärksamheten på en principfråga av stor betydelse för målsättningen beträf-

124 fande de allmänna kartarbetena. Otvivelaktigt kännetecknas såväl den ekonomiska kartan som den topografiska kartan av synnerligen hög kvalitet ur många synpunkter. I fråga om exempelvis punktnoggrannhet och detalj återgivning representerar de i många avseenden den absoluta gränsen för vad som är praktiskt möjligt i förekommande skalor. Denna höga standard har emellertid oundvikligen haft vissa återverkningar på produktionskostnader och framställningstakt. I fråga om avvägningen mellan kvalitet och kostnader har utredningen kommit till den uppfattningen, vilken för övrigt bestyrkts av flera av de yttranden som utredningen inhämtat, att man för att vinna fördelar i fråga om utgivningstakten bör kunna acceptera en något lägre kvalitet hos de officiella kartorna. Bland kartkonsumenterna finns alltid vissa specialintressen, vilkas krav rörande olika detaljer går mycket långt. Det kan knappast vara riktigt att dessa specialintressen blir avgörande för kartproduktens kvalitet. Det är sålunda av vikt att det vid fastställandet av karttyperna dragés en riktig gräns mellan de intressen, som skall tillgodoses av de allmänna kartorna, och de intressen som på grund av exceptionella kvalitetskrav och ringa frekvens lämpligen bör tillgodoses genom beställningsarbeten. Med hänsyn till den tid, som måste förflyta till dess erforderliga försök rörande ny typ av ekonomisk karta hunnit slutföras och definitiv ställning kunnat tagas till frågan, om man bör övergå till en sådan karttyp eller ej, måste man uppenbarligen räkna med att arbetena med den ekonomiska kartan i vart fall under de närmaste åren skall bedrivas med sikte på framställande av en karta av nu föreskriven typ. Utredningen har med anledning härav icke ansett sig kunna underlåta att pröva, huruvida — oberoende av en eventuell framtida övergång till ny karttyp — några förändringar i fråga om innehållet eller framställningen av den ekonomiska kartan är påkallade. Det ligger dock i sakens natur, att det därvid icke bör bli fråga om några mera genomgripande förändringar. Vad då först angår kartans skala h a r i några yttranden framförts uppfattningen, att kartan i den nuvarande skalan 1:10 000 är ohanterlig och att en övergång till mindre skala skulle vara att föredraga, i vart fall i de glesbefolkade delarna av landet. Man kan givetvis även fråga sig, om det ej skulle vara möjligt att genom en sådan förändring nedbringa kostnaden för framställande av den ekonomiska kartan. Vad de ekonomiska konsekvenserna angår förhåller det sig emellertid så, att framställningskostnaden endast påverkas relativt obetydligt, om man går över från skalan 1:10 000 till skalan 1:20 000. Detta beror på att arbetet å den ekonomiska kartbyrån blir i stort sett detsamma, vilkendera skalan nian än väljer, och att besparingen i framställningskostnad sålunda i stort sett inskränker sig till vad som kan vinnas genom att arbetsvolymen för framställning av fotokartan minskas. I detta sammanhang må emellertid påpekas att, om man generellt

125 ginge över till den mindre skalan, det med säkerhet bleve nödvändigt att vidtaga avsevärda modifikationer i karttypen, vilkas verkningar på frainställningskostnaderna är svåra att överblicka. Om man emellertid utgår från att enbart en skalförminskning skulle vidtagas, kan den genomsnittliga totalkostnaden per ekonomiskt kartblad överslagsmässigt beräknas minska med mellan 5 och 10 %. Därtill skulle komma de besparingar i reproduktionskostnaderna, som kunde göras genom att antalet blad nedginge till en fjärdedel. Detta förhållande skulle även medföra fördelar ur lagerhållningssynpunkt. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att någon generell ändring av skalan icke bör övervägas. Beträffande större delen av det i kartläggningsplanen ingående området får förhållandena anses vara sådana ur fastighetsindelnings- och bebyggelse- in. fl. synpunkter, att skalan 1:10 000 är erforderlig, därest man vill ka en ur allmän synpunkt ändamålsenlig karta. Beträffande vissa områden synes dock frågan om övergång till skalan 1:20 000 böra övervägas. I 1936 års utredning diskuterades detta spörsmål och utredningsmännen föreslog även, att den mindre skalan skulle användas beträffande delar av Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Vid statsmakternas behandling av kartläggningsprogrammet år 1937 ansågs det emellertid önskvärt att en enhetsskala fastställdes för arbetets utförande och därvid befanns skalan 1:10 000 bäst tillgodose kartläggningens syften. Enligt fotogrammetriutredningens åsikt skulle en karta i skalan 1:20 000 fullt tillgodose flertalet behov inom mera glesbebyggda områden med redig fastighetsbildning. De olägenheter, som kan uppkomma vid utnyttjandet av kartor med olika skalor över områden, som gränsar intill varandra, synes vara av underordnad betydelse i jämförelse med den Vinst m a n gör i kostnadshänseende och de fördelar det innebär att ha en lätthanterlig och överav kartor med olika skalor över områden, som gränsar intill varandra, synes skadlig karta. Utredningen anser därför, att Kungl. Maj :t bör äga befogenhet att föreskriva övergång till skalan 1:20 000 inom sådana i gällande plan ingående områden av landet, där det med hänsyn till bebyggelsens gleshet m. m. kan anses motiverat. Denna skala synes också i allmänhet böra användas i den mån en storskalig kartläggning längre fram anses böra komma till stånd inom de delar av inre och övre Norrland, som av utredningen i kap. VI föreslagits skola ingå i det utvidgade flygfotograferingsprogrammet. I detta sammanhang finner sig utredningen böra upptaga vissa andra jämkningar av gällande kartläggningsplan till behandling. Enligt denna skall i fråga om delar av Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län endast iordningställas fotokarta

126 med därå inlagd fastighetsindelning, ö v e r de delar av Kopparbergs län, som icke ingår i planen för den ekonomiska kartläggningen, skall upprättas fotokarta utan fastighetsindelning. Som framgår av sammanställningarna i kap. V uppgår kostnaden för framställning av ett blad av ekonomiska kartan i genomsnitt för landet till omkring 7.700 kronor och ett blad av fotokartan med fastighetsindelning till omkring 6.200 kronor. Skillnaden skulle alltså utgöra cirka 1.500 kronor. I dessa detaljfattiga områden torde emellertid skillnaden i kostnader för de två karttyperna bli icke oväsentligt mindre. Med hänsyn härtill samt den större nytta kartkonsumenterna har av en fullständig ekonomisk karta, anser utredningen det motiverat att sådan karta som regel upprättas även inom de områden, där enligt planen endast fotokarta med fastighetsindelning skulle upprättas. Ett ytterligare skäl härför är att det fältarbete, som erfordras för ekonomiska kartan, kommer att utnyttjas även för topografiska kartan. Kartverket har också beträffande vissa delar av fotokartområdet redan framställt fullständig ekonomisk karta. Av hela detta område, cirka 580 mil 2 , finns sålunda redan fullständig ekonomisk karta upprättad över omkring 100 mil 2 . Återstoden, 480 mil 2 , motsvarar ungefär 1900 kartblad. Utredningen vill emellertid framhålla att det kan komma att visa sig lämpligt att tills vidare från kartläggning undantaga vissa områden härav, framför allt i gränstrakterna mot det nya flygfotograferingsområdet i inre och övre Norrland, där behovet av kartmaterial är mindre framträdande. Det bör få ankomma på kartverket att underställa Kungl. Maj :t förslag till lämpliga modifikationer i detta avseende. Vad därefter gäller fotokartområdet i Kopparbergs län omfattar detta en areal av omkring 250 mil 2 . En fotokartläggning av detta område skulle förutsätta upprättande av ca 1000 kartblad motsvarande mer än ett och ett halvt års kapacitet hos fotogrammetriska byrån. Detta arbete är icke medräknat i det tidsschema för kartläggningsprogrammet, som finnes intaget å sid. 51. Skulle fotokartläggning ske av Kopparbergs län enligt turordningen för länet, bleve alltså såvitt nu kan bedömas programmet för de efterföljande länen avsevärt försenat. Enligt utredningens uppfattning synes värdet av en fotokarta utan fastighetsindelning icke vara så stort att det motiverar en dylik tidsförskjutning och de kostnader, som är förenade med upprättandet av en fotokarta. Utredningen förordar därför, att fotokartområdet i Kopparbergs län tills vidare endast blir föremål för flygfotografering i enlighet med omdrevsprogrammet och att en vidare bearbetning av detta material företages först vid en tidpunkt då framställningen av en topografisk karta eller en ekonomisk karta av något slag över detta område blir aktuell. En annan fråga, som berörts i flera yttranden, gäller åjourhållningen av den ekonomiska kartan. I ett viktigt avseende, nämligen i fråga om

127 fastighetsredovisningen, är denna fråga redan löst på ett tillfredsställande sätt. Såsom tidigare i annat sammanhang berörts, införes på länslantmäterikontoren ändringar i fastighetsindelningen fortlöpande på ett exemplar av kartans svarttryck, och kopior härav kan erhållas från sagda kontor. Däremot sker ingen systematisk åjourhållning av andra faktorer, som redovisas å den ekonomiska kartan, exempelvis i fråga om förändringar av bebyggelse, vägnät eller ägoslagsfördelning. Utredningen har även övervägt möjligheten att genom samarbete mellan kartverket och andra myndigheter, exempelvis vägförvaltningar, byggnadsnämnder m. fl., insamla de uppgifter, som erfordras för ett kontinuerligt åjourhållande av åtminstone de viktigaste av nu berörda faktorer. Även om ett dylikt samarbete i och för sig torde kunna ordnas, skulle det dock bli utomordentligt svårt att åstadkomma en effektiv kontroll på att alla avsedda uppgifter komme med. Det skulle även bli förenat med ej obetydliga kostnader att införa alla dessa ändringar å kartans underlag och dessutom knappast vara ekonomiskt möjligt att företaga omtryck av kartan med täta mellanrum. En mera omfattande åjourföring av den ekonomiska kartan torde därför icke kunna företagas annat än med vissa ej alltför korta mellanrum, exempelvis i samband med sådan revision av den nya topografiska kartan, som förutsatts av kartverket. I ett yttrande har ifrågasatts att flygfotograferingen för de allmänna kartarbetena skulle göras i större skala än den som för närvarande användes, för att man därigenom skulle få ökade möjligheter till noggrann höjdangivning. På sätt framgår av vad som anförts angående flygfotograferingsverksamketen påverkas emellertid fotograferingskostnaderna avsevärt av flyghöjden, och det måste därför anses befogat att välja den högsta flyghöjd, vid vilken man kan få ett resultat, som är användbart för såväl de allmänna kartarbetena som de viktigare specialintressena. Såsom tidigare nämnts pågår även för närvarande försök med andra flyghöjder än den som nu används för de allmänna kartarbetena. Någon ändring anser sig utredningen därför icke för närvarande kunna tillstyrka. Utredningen har ingående studerat den i några yttranden berörda frågan om möjligheten att förenkla arbetet med den ekonomiska kartan genom att utelämna vissa av de detaljer, som nu redovisas å densamma. Av den redovisning rörande kostnaderna för de olika arbetsmomenten, som tidigare lämnats, framgår att de avgjort största kostnadsposterna utgöres av arbetet med framställande av fotokarta och fastighetsredovisning. Det torde också vara på dessa områden, som den största effekten av en förenkling skulle kunna ernås. Såsom framgår av vad tidigare anförts pågår för närvarande ett försöksarbete på dessa områden, och det torde vara nödvändigt att avvakta resultatet härav, innan några ändringar beslutas.

128 Möjligheterna att omedelbart vinna några verkliga besparingar är därför begränsade. Vissa smärre åtgärder torde dock kunna vidtagas, även om den besparing som därigenom vinnes blir förhållandevis ringa i jämförelse med den totala kostnaden för framställande av den ekonomiska kartan. Som ett exempel härpå vill utredningen peka på möjligheten att i vart fall för vissa tätbebyggelseområden, främst sådana där detaljplan för bebyggelsen fastställts, underlåta den ganska detaljerade redovisning av bebyggelsen, som nu göres. En annan punkt, där en förenkling synes kunna övervägas, utgör redovisningen av vid lantmäteriförrättning undantagna samfällda områden, där man utan nämnvärd olägenhet synes kunna i större utsträckning än som nu sker avstå från att å kartan u t m ä r k a dylika områden. Enligt vad utredningen har sig bekant har även kartverket sin uppmärksamhet riktad på bland annat de frågor, som nu berörts. I detta sammanhang anser sig utredningen slutligen böra peka på ytterligare en låt vara förhållandevis obetydlig punkt, där möjlighet synes föreligga att vinna en besparing. I samband med framställandet av den ekonomiska kartan åligger det kartverket att beräkna land- och vattenarealerna av de kartlagda områdena samt att lämna uppgift härom till statistiska centralbyrån. Av biträdespersonalen å ekonomiska kartbyrån är för närvarande två personer i huvudsak sysselsatta med detta beräkningsarbete under vintersäsongen. De avvikelser från tidigare förefintliga arealuppgifter, som framkommer vid dessa beräkningar, synes icke vara av den storleksordning, att de motiverar bibehållandet av den uppgiftsskyldighet på området, som nu åligger kartverket. Utredningen vill därför föreslå, att denna skyldighet skall upphävas.

KAPITEL

VIII

Fotogrammetrisk bearbetning för specialändamål

Utredningen har i kap. VI behandlat frågan om den statliga verksamheten för flygfotografering och därvid förordat att denna verksamhet i första hand skäll organiseras som omdrevsfotografering av hela landet med undantag huvudsakligen av vissa fjällområden. Det har vidare förutsatts, att det skall ingå i arbetsuppgifterna för den statliga fotograferingsverksamheten att därjämte i mån av kapacitet verkställa beställningsfotograferingar på annan höjd än den som användes för omdrevsfotografering, ävensom i övrigt för sådana ändamål, för vilka fotomaterialet från omdrevsfotograferingen ej anses användbart. Utredningen har även med ledning av yttranden från olika större konsumenter kommit till den uppfattningen att man h a r att räkna med en stigande efterfrågan på fotomaterial från såväl standardhöjd som låghöjd. Som framgår av vad inledningsvis framförts om den fotogrammetriska verksamheten är det emellertid icke tillräckligt att ha tillgång enbart till fotobilder. För att de upplysningar, som dessa kan ge, skall kunna tolkas rätt och de fördelar, som de fotogrammetriska metoderna erbjuder, utnyttjas effektivt, erfordras härutöver i ett flertal fall en mer eller mindre omfattande bearbetning av grundmaterialet av det slag, som nu bland annat utföres på kartverkets beställningsavdelning. För att det i direktiven angivna önskemålet, att behovet av fotogrammetriskt material skall kunna tillgodoses så snabbt, billigt och bra som möjligt skall kunna förverkligas, är det följaktligen icke tillräckligt att sörja för att fotomaterial av önskvärd kvalitet finnes tillgängligt, utan det återstår även att undersöka hur bearbetningen av detta material lämpligen skall ske. Utredningen kommer att i detta kapitel behandla sistnämnda fråga. Därvid lämnas inledningsvis en översikt över olika typer av fotogrammetriska produkter ävensom en redogörelse för de synpunkter och önskemål rörande behovet av fotogrammetrisk bearbetning för specialändamål, som kommit till uttryck i de avgivna yttrandena. Bland annat med ledning härav söker utredningen därefter bedöma den sannolika utvecklingen på området och behandlar slutligen' frågan hur den statliga verksamheten på området bör fördelas mellan olika organ. 9

130 översikt

av olika typer av fotogrammetriska

produkter

Flygnegativen, som utgör resultatet av flygfotograferingen, är utgångsmaterial för en rad olika typer av fotografiska ock fotogrammetriska bearbetningar. Dessa bearbetningsprocesser leder fram till produkter av högst varierande egenskaper och kvaliteter. Karakteristiskt för den fotogrammetriska bearbetningsmetodiken är mångsidigheten. De fotogrammetriska metoderna i sig själva medger stora variationsmöjligheter och de kan dessutom i större eller mindre utsträckning kombineras med geodetiska och andra metoder. De olika variationsmöjligheterna vid fotogrammetrisk kartframställning framgår av fig. 5. Målet bör i varje särskilt fall vara att framställa en produkt som är väl avpassad efter ändamålet och att därvid ej nedlägga större kostnader än som är nödvändigt. Här skall lämnas en kortfattad översikt över de fotogrammetriska produkterna och deras viktigaste användningsområden. Kontakt kopierade

fotobilder

Som framgår av namnet framställes en sådan fotobild av flygnegativet genom kontaktkopiering. Pappersbilden får därför samma skala som flygnegativet. Skalan som är en funktion av kamerakonstanten och flyghöjden över m a r k avviker vanligen något från uppgivet värde (vanligen max. 5 %) på grund av markens höjd variationer och felvisning av flygplanens höjdmätare. Inom en och samma bild förekommer vidare skalvariationer och fel i detaljernas inbördes lägen, dels på grund av kameraaxelns avvikelse från lodlinjen vid exponeringen, dels på grund av terrängens höjdskillnader. Båda felen ökar mot bildkanten. För studium under stereoskop av fotobilder i samband med bildtolkning är kontaktkopian ett lämpligt primärmaterial. All flygfotografering för fotogrammetriskt ändamål sker nämligen numera med minst 60 % övertäckning i stråkled mellan bilderna för att möjliggöra stereoskopiskt studium. Under år 1954 levererade kartverkets beställningsavdelning omkring 19 000 kontaktkopior, huvudsakligen för skoglig användning. Förstorade

fotobilder

För många ändamål är flygnegativets skala för liten för att fotobilden skall kunna utnyttjas rationellt. Man kan då i ett förstoringsinstrument eller rektifieringsinstrument förstora bilden ett lämpligt antal gånger. Vanligen är det tillräckligt om den centrala delen av varje negativ förstoras. Denna del av negativet har den största skärpan varför tre å fyra gångers förstoring kan göras utan risk för störande oskärpa. Som regel brukar kartverket ej rekommendera större förstoringsgrad än fem gånger. Detta utesluter ej att man i vissa fall kan uppnå mycket gott resultat vid för-

131 =Sv 03

«

g

s

il?

I?

i

fFr

,8

I I I I I&I I I I

S-?

I I I I I III I

sä

k

3 o

* g

i

k 55

i >

_ifl

c

;? o

fefe

s

s1 s. "i*

6 S-i

B'

<5 et

O

G:

e

e

i i

I

g

5 3

B

i h i i i i i n n MM 1 1 1 1 I I 1 1 I I11 11 1 11

T

g

$ j?

a-c B9 5

•<»

£

l

*i *

T

1 JC

TH

i i i i § i i § § I I I I

^ A'

J_J

5-

TT

t^y

<T

CO

Cl

e b?

C>

i

i

i

11 I I 11

K

8 C

». 3 " . -

1 II I I I 1

i

I

ss ni

g£

i >

i

§

"R-i

§

M

J

L JU ' A-. a

..

J. .

j1

to

5i

c

--

v

a

K

fe

CO

i? 5

* »t *^ ^ 6 * Clv

?i Vi

i

'•"V

JL I .c

w

J

*5 | s Cl —p

B il 55 $5

££ ?

: • >

6 V)

r

* 5

y

4 "'P * K

i

W 5

S ta

c

§ t-, ta Ct

^r J

5 : 5

s

?9,,

co

s» 1 V 5

•5

r-;

-i

Ii r?

-s

nr^ - r

t

Kg

f

j

T

is

•i * aj

1 I

T- -3

I

<*: a

CO

a- 5:

r

i

e^

g eio

1"

•T

1 ac

v t

03 U-

fl 11 II 1! ! ill

^

CO

k

• • *

C j

Jp.

-i

*

§ 5

i

n—H~i—T"

o

:

1ft

I

s

fe B

>c!

et

O

>5 a fe i-

5= o

p u (Ö

ti 2;

Q

i

o

5s et

t

i

i

t

Ä

S-i

CO tn Q

5:

V

i

0Q: Q C)

~r

i

0:25 s*§ **S •

kl

Cl

2: ~j

5<c

132 storing tio gånger ock i undantagsfall ända upp till tjugo gånger. Förstorade fotobilder i dessa stora skalor k a r visat sig särskilt användbara för många planeringsuppgifter. En förstorad bild innehåller i princip samma deplaceringar som kontaktkopian. De största beställarna av förstorade bilder är lantmäteriväsendet, väg' och vattenbyggnadsverket, televerket och en del ingenjörsfirmor. Rektifierade fotobilder I ett rektifieringsinstrunient kan bilden projicieras på sådant sätt, atl de deplaceringar i bilden, som är en följd av kameraaxelns bristande lodhållning vid exponeringen, elimineras. Vid sådan sträng rektifiering kvarstår emellertid de deplaceringar i bilderna, som beror på terrängens nivåskillnader. I vanliga fall utföres projektionen i rektifieringsiiistrumentet så, att man försöker reducera alla bildens fel, d. v. s. både de som beror på fel i flyghöjden och på bildlutningen och die som beror på terrängens nivåskillnader. Bilden kan genom en sådan rektifiering ej göras helt fri från deplaceringsfel. Man kan genom 'rektifieringen endast eliminera de extrema bildfelen. Som stöd för rektifieringen erfordras ett antal över bildens yta jämnt fördelade punkter, vilkas rätta lägen är kända (på fältet inmätta i ett koordinatsystem eller lägesbestämda genom fotogrammetrisk stommätning). Över en stor del av landet har kartverket ett punktnät, som är tillräckligt förtätat för att möjliggöra rektifiering (passpunkter bestämda i multiplex). Rektifierade fotobilder beställes huvudsakligen av skogliga företag. Under år 1954 levererade bestältningsavdelningeii omkring 8 000 förstorade och rektifierade fotobilder. Reproduktioner av fotokoncept Den av kartverket för landets allmänna kartläggning framställda riksfotokartan, som för närvarande täcker omkring 40 % av landets yta, utgives numera ej i tryck som en särskild karta. Fotokartan ingår visserligen i ekonomiska kartan ock i eldledningskartan, men på grund av tryckningsmetoderna ock eldlcdningskairtans lilla skala, 1:20 000, blir kvaliteten på fotobilden i dessa kartor ej förstklassig. Från de i kartverkets arkiv förvarade originalexemplaren kan emellertid högklassiga fotografiska reproduktioner framställas i olika skalor för olika ändamål. Detta material kar fått särskilt stor användning för skogliga kartkonsumenter samt som underlagskarta för framställning av generalplaner och regionplaner. Fotokartor Härmed avses alla kartor, i vilka man återfinner den fotografiska bilden. Fotokartans noggrannhet varierar med framställningssättet och terrängens

133 nivåförhållanden. Den enklaste typen, som vanligen kallas bildskiss, består av kontaktkopior eller orektifierade förstoringar, sammanfogade med stöd enbart av bilddetaljerna, d. v. s. utan stöd av några på ge odet is k eller fotogrammetrisk väg lägesbestämda passpunkter. Nästa steg är den radialtriangulerade bildskissen, som förutsätter passpunkter som stöd för sammansättningen och, i mån av behov, för skalkorrigering av bilderna. Den rektifierade fotokartan är en mosaik av bilder, som rektifierats och sammansatts med stöd av passpunkter. Varje bild inpassas på ett flertal punkter. För att detta skall kunna ske även i kuperad terräng, töjes ock krympes bilderna lokalt. Sa mm ansa 11 ar ens skicklighet har härvid stor betydelse. Riksfotokartan är en sådan rektifierad fotokarta av högsta noggrannhetsklass. I starkt kuperad terräng är det emellertid med nuvarande metoder ur ekonomiska synpunkter ej möjligt att framställa en fotokarta av hög noggrannhet. Efterfrågan på högklassiga fotokartor har minskat under senare år, då man inom de flesta områden övergått till tecknade kartor. Enbilds

kartan

På sistone har en annan typ av fotogrammetrisk karta — e n b i l d s k a r t a n — diskuterats. De nya vidvinkelkamerorna har skapat förutsättningar för större flyghöjder och ett bättre utnyttjande av fotobildens kantområden. Man kan därför i framtiden r ä k n a med att effektivare kartlägga ett större markområde med varje bild. Man har då ej samma behov av att bilder sammanfogas till större enheter (fotokartor, bildskisser). Tanken på en enbildskarta, vilken väcktes på 1930-talet som ett alternativ till eldledningskartan har därför fått ny aktualitet. I ett par remissyttiranden har tanken framförts att enbildskartan — eventuellt i kombination med en tecknad karta — skulle kunna ersätta riksfotokartan inom vissa områden av landet. Denna fråga undersökes för närvarande inom kartverkets och lantmäteriets samarbetsdelegation (jfr sid. 117). Varje blad av enbildskartan är i princip en förstorad (eventuellt rektifierad) fotobild, som ingår i en regelbunden blad indelning och som försetts ined viss text och vissa höjduppgifter. Flera skogsbolag har på senaste tid beställt enbildskartor hos kartverkets beställningsavdelniing och det är ej omöjligt att denna karttyp, om den slår väl ut, kan komma att minska efterfrågan från skogsbruket på bildskisser ock fotokartor. Tecknade

kartor

Principiellt särskiljes två typer av på fotogrammetrisk väg framställda tecknade kartor, nämligen dels kartor, som framställes genom avritning från fotokartor eller fotobilder (t. ex. svarttrycket till den ekonomiska kar-

134 tan), dels i precisionsstereoimstrument framställda kartor med eller utan nivåkurvor. Den senare metoden är den tillförlitligaste och noggrannaste för framställning av en tecknad karta på fotogrammetrisk väg. Principen för stereokarteringen har redan berörts i kap. I. Därutöver må framhållas, att stereokarteringens noggrannhet påverkas bl. a. av följande faktorer: flygbildmaterialets kvalitet, flyghöjden över marken, basförhållandet (kvoten mellan bas och flyghöjd), bearbetningsinstrument samt personalens skicklighet och rutin. Vid stereokarteringen kan alla i flygbilderna synliga detaljer noggrant lägesbestämmas i plan och höjd, oberoende av terrängens nivåskillnader. Även nivåkurvor kan noggrant konstrueras i instrumentet. Den viktigaste användningen för i stereoinstrument tecknade kartor är för närvarande som grundkartor för stadsplan och byggnadsplan samt som underlagskartor för legala förrättningar och tekniska projekteringar av olika slag (exempelvis för vattenkraftsanläggningar och sjöregleringar). Fotogrammetrisk

stomme i plan och höjd

Som redan nämnts erfordras för framställning av rektifierade fotobilder, fotokartor och tecknade kartor en stomme av plan- och eventuellt höjdbestämda punkter. För att minska behovet av fältarbeten framställes denna stomme numera vanligen genom en kombination av geodetiska (stödpunkter) och fotogrammetriska metoder (passpunkter eller fotostompunkter). Fotogrammetrisk stommätning har under senare år fått en allt mer ökad användning och är numera av väsentlig betydelse för kartläggningens ekonomi. I regel ingår den fotogrammetriska stommätningen som en delprocess i ett kartläggningsuppdrag, men metoderna h a r utvecklats därhän, att det numera förekommer att stommätningen utföres som fristående uppdrag, varvid fotostompunkterna sedermera även kan användas som utgångspunkter för ge odet is k detalj mätning. Fotogrammetrisk stommätning kan ske enligt två principiellt olika förfaranden, radialfiiietoder och rymdmetoder. Radialmetoderna är tvådimensionella och kan endast användas för bestämning av punkters planlägen. Rymdmetoderna är tredimensionella och k a n användas för bestämning även av punkters höjder. Den ekonomiska kartan i skalan 1:10 000 framställes numera med stöd av en fotogrammetrisk stommätning utförd som rymdtriangulering i ett relativt enkelt stereoinstrument (multiplex). Försök har visat att man med detta instrument kam hålla sig vid ett medelfel i punkters planläge uppgående till 5 ä 6 meter om man kan utgå från ett geodetiskt punktnät med tätheten 3—4 punkter per kvadratmil ( = andra ordningens y t n ä t ) . Denna noggrannhet är fullt tillräcklig för en karta i skalan 1:10 000 ock självfallet även för kartor i mindre skala, t. ex. topografiska kartan. För närvarande bestämmes vid trianguleringen i multiplexinstrumentet endast punkters planlägen. Rymdtriangulering kan även ske i nio-

135 derna precisionsstereoinstrument. För tio år sedan började kartverket försöksvis arbeta med dessa metoder, då närmast för att söka utveckla stommätningsmetoder, som kunde tillämpas vid kartläggning i stora skalor för beställningsuppgifter (för vattenkraftsändamål m m . ) . Försöken resulterade i en metodik, som sedan fått stor användning i samband med storskalig fotogrammetrisk kartläggning i vårt land och även utomlands. Att på fotogrammetrisk väg bestämma punkters höjder inom områden med mycket glest nät av på fältet avvägda punkter är ett av de svåraste problemen inom fotogTammetrin. På detta område pågår en intensiv forskningsverksamhet i olika länder. De försök, som hittills utförts av kartverket, lovar gott för framtiden och avsikten är att inom det närmaste året söka intensifiera denna försöksverksamhet (jfr sid. 114). En förutsättning för ett gott resultat är dock tillgång till moderna precisionsstereoinisfcrument. Denna form av triangulering kräver instrument av modernaste konstruktion, vilka kartverket för närvarande saknar. Den mekaniska radialtrianguleringen har använts av kartverket för framställning av stomme i samband med kartläggningar för skogligt ändamål. De arbeten, som hittills utförts, har visat, att punktfelet är 3—4 gånger större än vad det behöver bli vid rymdtrianguleringen i multiplex, men ur arbetsekonomisk synpunkt kar metoden väsentliga fördelar framför multiplex-metoden. Inom de närmaste åren kan en utveckling väntas på detta område, som sannolikt gör det möjligt att öka noggrannheten väsentligt.

Prognos

rörande

utvecklingen

inom olika

specialområden

Till utredningen avgivna yttranden I de yttranden, som ett stort antal kartkonsumenter avgivit till utredningen, har bland annat berörts frågan om fotogrammetrins framtida användning inom vederbörande konsumenters områden. Även om dessa prognoser av naturliga skäl har formulerats försiktigt, ger de en ganska klar bild av hur efterfrågan på olika produkter torde komma att te sig under den närmaste tioårsperioden. Utredningen återger i det följande utdrag av uttalandena i detta avseende. Kommittén för skoglig

fotogrammetri:

Det gäller att få det nya hjälpmedel, som bildmaterialet utgör, effektivt inpassat i den skogliga arbetsprocessen. Strävan är att i största möjliga utsträckning ersätta fältarbetet med bildstudier. Kommitténs undersökningar ha visat, att mycket står att vinna i detta avseende. Förmodligen kommer den skogliga bildtolkningen att utvecklas avsevärt. Detta pekar på ökad efterfrågan, framför allt av kvalitetskopior samt av förstorade ock rektifierade fotobilder. Även behovet av bildskisser och fotokartor torde bli avsevärt, men detta är i hög grad beroende på fortskri-

dandet och kontinuiteten i flygfotograferingen. På många håll kommer förmodligen även att finnas intresse för tecknade kartor med nivåkurvor, framställda i enklare instrument. Enligt kommitténs mening synes en väsentligt ökad användning av fotogrammetriskt material, främst bildmaterial av olika slag, vara att vänta inom skogsbruket under förutsättning att upplysnings- och serviceverksamheten på området blir ändamålsenligt ordnad och kostnaden för materialet blir rimlig. Domänstyrelsen: Styrelsen anför att dess totala skogsmarksareal uppgår till 4,5 miljoner ha och den totala landarealen till cirka 5,5 miljoner ha. Med ett beräknat intervall mellan flygfotograferingarna på tio år skulle årligen för domänverkets vidkommande behöva flygfotograferas 450 000 resp. 550 000 ha. Beträffande bearbetning av bildmaterialet anför styrelsen: Med undantag för övre och inre delarna av Norrland, där orektifierade bildskisser och kontaktkopierade fotobilder äro till fyllest, önskar styrelsen erhålla rektifierade bilder och fotokartor. Det är styrelsens förhoppning, att man i en framtid skall kunna övergå från tecknade kartor till fotokartor. Försiktigheten bjuder dock till att man under ett första omdrev även räknar med tecknade kartor. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller, att direkt efterfrågan på fotogrammetriskt material hittills endast undantagsvis gjort sig märkbar från bondeskogsbruket. Detta torde få tillskrivas bristande kännedom om möjligheterna att erkålla sådant kartmaterial ock om den nytta fotokartor kunde erbjuda den mindre skogsägaren. En mera positiv upplysning skulle sannolikt utbreda intresset hos skogsägarna, förutsatt att det material som erbjödes, bleve någorlunda tidsaktuellt. Skogsstyrelsen: Ökade rekvisitioner från allmänheten av kontaktkopior och orektifierade förstoringar torde vara att vänta inom de närmaste åren. Skogsstyrelsen, som inser den utomordentligt stora betydelsen av att skogsägarna utrustas med kartor över sina fastigheter, överväger ett projekt att småningom förse skogsvårdsstyrelser och intresserade skogsägare med enkla orektifierade fotobilder av fastigheterna i passande skala. På denna fotobild skulle stämplMngstrakter, reproduktionsytor och planerade eller utförda skogliga åtgärder fortlöpande markeras så, att en direkt korrespondens uppnåddes med de anteckningar å hygges- eller fastighetskort, som skogsvårdsstyrelserna inneha. Fotobilden skulle bli en billig ersättning för en kostsam skogskarta av klassisk typ. Ett snabbt effektuerande av beställda fotobilder skulle kräva särskilda dispositioner inom kartverket. Lantmäteristyrelsen: Antalet kartläggningsuppdrag, som icke ha direkt sammanhang med den legala förrättningsverksamheten, har under senare år vuxit oavbrutet. Detta har främst varit en effekt av den nya byggnadslagstiftningen med dess strängare planläggningskrav. Uppdrag av ifrågavarande slag kunna, i motsats till legala förrättningar, utföras — förutom av lantmäteriet — i viss utsträckning av såväl kartverket som enskilda företag. Uppdragens nära sammanhang med eventuellt åtföljande uppdrag att upprätta plan samt de fördelar för beställaren, som uppstå

137 vid anlitande av ett med de särskilda förhållandena väl förtroget lokalorgam med tillgång till värdefullt utgångsmaterial, gör att man för lantmäteriets del har att räkna med en växande volym beträffande h ä r avsedda uppdrag. Jämsides med de tecknade kartorna kan särskilt med hänsyn till lantmäteripersonalens förutsättningar för bildtolkning inom lantmäteriet väntas uppkomma ett stort behov av flygbilder av mycket god kvalitet. Utvecklingen inom optik och fototeknik har sålunda redan visat på utvidgade möjligheter att utnyttja flygbilderna inom fastighetsbildning och planläggning för skilda bedömanden, som icke direkt hänga samman med kartläggning. Härutöver torde en del stommätningsuppgifter, som nu utföras enligt klassiska geodetiska metoder, framdeles komma att utföras fotogrammetriskt av lantmäteriet. På detta område pågå en del försök, varför slutgiltiga omdömen angående möjligheterna härför icke kunna givas. Sannolikt torde dock avsevärda besparingar kunna göras genom att i viss utsträckning ersätta eller komplettera geodetisk punktbestämning med fotogrammetrisk. Byggnadsstyrelsen: Att de fotogrammetriska kartorna äro väl lämpade som underlag för byggnadsplaner av vanligen förekommande slag torde numera vara ådagalagt. Vikten av att tiden för framställning av grundkartorna för planläggningsändamål i möjligaste mån förkortas kan icke nog betonas. Efterfrågan på det fotogrammetriska materialet kommer givetvis att bli väsentligt större i den mån kännedomen om materialets fördelar blir mera spridd och metoderna för framställningen ytterligare förbättras. Att man för planväsendets del på längre sikt bör r ä k n a med större behov i fråga om sådant material, än som med nuvarande resurser skulle kunna tillgodoses, synes därför vara uppenbart. Svenska

landskommunernas

förbund:

Behovet av översiktlig planläggning i landskommunerna är säkerligen stort även under det närmaste årtiondet. Under samma tidrymd kommer behovet av detaljplaner att vara utomordentligt stort. Svenska

vägföreningen:

Under hänvisning till att vårt lands vägväsenide under senaste decenniet icke kunnat hålla jämn takt med trafikutvecklingen h a r svenska vägföreningen i april 1953 i underdånig framställning till Konungen hemställt att Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte få ett organ för översiktlig planering, I andra sammanhang har svenska vägföreningen räknat med att man inom de närmaste åren har behov av ett motor- och stamvägsnät täckande i huvudsak triangeln Stockholm—Göteborg—Malmö med vissa utvidgningar respektive förbindelser på annat sätt Stockholm—Örebro—Göteborg jämte avgreningar utmed norrlandskusten respektive anslutningar mot Norge m. m. Detta fordrar investering av miljardbelopp. För översiktlig planering av dessa anläggningar får det anses i högsta grad angeläget att Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillgång till lämpligt fotogrammetriskt kartmaterial för bedömning av topografiska och geologiska förhållanden. För denna planering behöver bildkartverket medge höjdbestämning på 2 meter när. 5 meters ekvidistans som å eldledningskartan torde härvid icke kunna accepteras. Kartmaterialet får vara så tillförlitligt att planeringen kan utföras som

138 kontorsprojektering utan tidsödande fältmätningar. Vägförvialtningarna böra vidare genom specialfotografering få material för mera detaljerad projektering. Tekniska högskolan framhåller beträffande vägbyggnad m. m. Sammanfattningsvis kan nämnas, att en väsentligt ökad a n v ä n d n i n g av flygfotogrammetriskt material för vägprojekteringsändamål torde vara att förutse. Eftersom vägbyggen äro aktuella inom hela landet föreligger ett önskemål att snarast åstadkomma en fullständig täckning av landet med någorlunda aktuellt flygbildmaterial. I andra hand är det av intresse att landet täckes av någorlunda storskaliga kurvkartor med tillförlitliga höjdkurvor. Det förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas, att även smärre förändringar i en vägs sträckning kan medföra mycket stora ekonomiska besparingar.

Vattenfallsstyrelsen framhåller sammanfattningsvis att styrelsen på l ä n g r e sikt k o m m e att a n v ä n d a f o t o g r a m m e t r i s k t m a t e r i a l i a v s e v ä r t s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g ä n hittills, givetvis m e d d e i n s k r ä n k n i n g a r , s o m tills v i d a r e b e t i n g a d e s av vissa a n g i v n a n o g g r a n n h e t s k r a v .

Svenska

vattenkraftföreningen:

För bedömning i vilken utsträckning fotogrammetriskt material kan komma till användning för kraftindustrien på något längre sikt må följande anföras: Man har genom uppskattningar och översiktliga beräkningar kommit fram till rådande uppfattning, att vårt lands utbyggnadsvärda vattenkraft kan ge 60 å 70 miljarder kWh per år. Nu utbyggda vattenkraft ger normalt cirka 20 miljarder och under utbyggnad varande ytterligare cirka 8 miljarder. Kraftverk, som framdeles projekteras, komma sålunda att omfatta betydligt mer än vad som hittills har byggts och projekterats. Därtill kommer att åtskilligt av det äldre kraftverksbeståndet säkerligen kommer att ersättas med nytt, byggt på helt annat sätt. I fråga om sjöregleringar har man nu till förfogande en total magasinsvolym avnära 30 miljarder m 3 och räknar med ett framtida behov när all utbyggnadsvärd vattenkraft tagits i anspråk av 70 å 80 miljarder. I fråga om regleringar gäller sålunda motsvarande förhållanden som i fråga om kraftverken. Vidare gäller detta även i fråga om kraftledningar. Att för kraftindustrien ett stort även framtida behov av gott kartmaterial föreligger synes sålunda icke behöva råda någon tvekan om.

Sjökarleverket: Beträffande användningen av fotogrammetriskt material inom sjökarteverkets verksamhetsområde sett på längre sikt torde omfattningen h ä r a v med rådande teknik för sjömätningens bedrivande hålla sig på ungefär nuvarande nivå. Tillgången på personal och material bestämmer härvid den takt, i vilken mätningsarbetet fortskrider. Om tekniken på sjömätmingens område i framtiden utvecklas så att ett ökat arbetsresultat blir följden, kommer också behovet av kartmaterial att stegras. För sjökarteverkets vidkommande är tillgången till flygbildnegativ, diapositiv för stereobearbetning, förstorade fotobilder, rektifierade fotobilder samt ritade kartor av särskilt intresse.

139 Utredningens bedömning av den framtida utvecklingen Såsom framgår av de återgivna remissyttrandena kan man i framtiden inom de flesta användningsområden räkna med en väsentligt ökad efterfrågan på fotogrammetriskt bild- och kartmaterial. I flera yttranden har framhållits, att man genom en intensifierad upplysning säkerligen skulle kunna öka intresset för fotogrammetriskt material. Kartverket har hittills ej ansett sig kunna bedriva någon mera omfattande upplysningsverksamhet beträffande fotogrammetrisk kartläggning, eftersom resurser saknats att möta en väsentligt ökad efterfrågan. Inom flera viktiga användningsområden har det, enligt vad som inhämtats från kartverkets beställningsavdelning, redan under åren 1954 och 1955 skett en markant ökning i beställningarnas omfattning. Sålunda har vattenfallsstyrelsen placerat beställningar av ritade kartor hos kartverket, vilka är så stora att de motsArarar omkring 80 % av beställningsavdelningens årskapacitet i fråga om precisionsstereoinstrument. Styrelsen har vidare anmält, att beställningar av ungefär samma storleksordning kan väntas även för nästföljande år. Vid den tidpunkt, då remissyttrandena skrevs, hade vattenfallsstyrelsen beställt fotogrammetriska kartläggningar endast i mycket begränsad omfattning. Inom väg- och vattenbyggnadsverket har under år 1954 tillämpningen av de fotogrammetriska metoderna för vägprojektering intensifierats. I en inom styrelsen i december 1954 upprättad promemoria framhålles, att förutsättningarna för metodernas tillämpning vid vägprojektering k a n bedömas vara mycket gynnsamma, i det att de torde både medge den rätta selektiva behandlingen av olika vägsträckningar och även medföra rationalisering och tidsbesparing i planeringsarbetet. Med hänsyn till det trängda läget inom vägprojekteringen och angelägenheten att snabbt kunna öka antalet färdigställda vägprojekt har möjligheten till tidsbesparing i dagens läge bedöm Is vara av särskild betydelse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har också under oktober—november månader 1954 tillsammans med tekniska högskolan bedrivit kursverksamhet på det fotogrammetriska området. Sålunda har vägingenjörer och annan personal vid vägförvaltningarna erhållit en grundläggande utbildning i fotogrammetri och dess praktiska tilllämpningar, särskilt med hänsyn till vägplaneringen. I promemorian omnämnes också att försök kommer att genomföras att framställa erforderligt kartmaterial genom bearbetningar i precisionsstereoinstrument. I promemorian göres till sist följande uttalande: Utan att på detta stadium kunna säga i vilken omfattning dessa instrument skulle komma att utnyttjas för denna eller senare mera kontinuerlig verksamhet synes det dock styrelsen angeläget att instrumenttillgången inom statliga verk och institutioner är av sådan omfattning, att utrymme kan beredas för fotogrammetrisk vägprojektering. Med anledning av dessa uttalanden anser utredningen det sannolikt, att

140 m a n kan räkna med en betydligt stegrad efterfrågan från vägförvaltningarna på såväl flygfotografering som bearbetning. En tredje kategori beställare, som under de sista två åren visat ett kraftigt stegrat intresse för flygfotografering och kartframställning, är stadsingenjörskontoren. Inom detta område har under åren 1954—55 en tydlig förskjutning skett mot större kartskalor. Sålunda har efterfrågan hos beställningsavdelningen på grundkartor för stadsplan i skalan 1:1000 ökat mycket kraftigt. Orsaken synes vara att städernas mätningsorganisationer på vissa håll är otillräckliga för genomförandet av de omfattande grundkartearbeten, som erfordras för planering av det intensiva bostadsbyggandet, och för lösande av de trafiktekniska problem, som blivit aktuella genom den hastigt ökade trafiken. Det h a r även från städerna märkts en ökad efterfrågan på enklare kartmaterial över stora ytor för planering av fritidsområden, som numera sträcker sig långt utanför det egentliga stadsområdet. För detta senare ändamål har m a n tidigare haft svårt att skaffa kartmaterial till kostnader, som någorlunda svarar mot ändamålet. Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna göra följande uttalande om det framtida behovet av fotogrammetriska bearbetningar för specialändamål. Behovet av goda bilder (kontaktkopior, förstoringar) som underlag för bildtolkning kan förväntas öka väsentligt under de närmaste åren inom flera användningsområden, framför allt inom skogsbruket och lantmäteriväsendet. Efterfrågan på i stereoinstrument ritade kartor, vilken redan är mycket stor, kan väntas öka ytterligare, framför allt för vattenkraftsändamål, för städernas planeringsverksamhet och för vägprojektering. Eftersom behovet av fotogrammetrisk stommätning intimt sammanhänger med efterfrågan på ritade kartor, bör man kunna utgå från att även frekvensen av dylika arbeten i framtiden kommer att öka väsentligt. Efterfrågan på fotokartor ock bildskisser har däremot på sista tiden visat en något sjunkande tendens. Den framtida utvecklingen på detta område synes bli beroende på utfallet av pågående försök med enbildskartan. Visar det sig, att en sådan karta k a n framställas till lägre kostnad än bildskisser ock ändock vara användbar för skogliga ändamål, bör m a n i framtiden kunna räkna med en väsentligt ökad efterfrågan.

Utredningens

synpunkter

och förslag

verksamhetens

rörande

bearbetnings-

organisation

Utredningen k a r i kap. IV redogjort för det ekonomiska resultatet av verksamheten vid kartverkets beställningsavdelning. Såsom framgår av vad där anförts kar verksamketen på bearbeitningssektorn — även om kostnaderna beräknas enligt självkostnadsprincipen — lämnat ett resultat, som

141 inneburit att kartverkets kostnader för verksamheten blivit täckta ock t. o. m. lämnat överskott. En verksamhet av det slag, som bedrives å kartverkets beställningsavdelning, kan icke — i vart fall icke till alla delar — i ock för sig anses ka så nära samband med kartverkets uppgifter i fråga om den officiella kartframställningen, att det bör betraktas som utan vidare givet, att den även i fortsättningen bör bedrivas i statlig regi. För att ett statligt organ skall driva en verksamhet av ifrågavarande slag torde böra fordras, att en dylik anordning medför påtagliga fördelar för det allmänna eller för konsumenterna. Utredningen h a r därför ansett sig böra i detta sammanhang först upptaga principfrågan, om och i vilken omfattning dylik verksamhet även i fortsättningen bör bedrivas av kartverket. I kapitlet om flygfotograferingsverksamheten har utredningen påvisat nödvändigheten av att sagda verksamhet i möjligaste mån skall sammanhållas i en organisation för att man därigenom skall kunna säkerställa en rationell ledning av verksamheten och lägsta möjliga kostnader per produktenhet. Det är nämligen där av stor vikt, att de betydande fasta kostnaderna kan slås ut på största möjliga produktionsvolym. I viss utsträckning kan liknande synpunkter anläggas på bearbetningsverksamheten. Även denna verksamhet kräver exempelvis betydande investeringar i dyrbara instrument. Emellertid är bearbetningsverksamheten, såsom framgått av redogörelsen i detta kapitel, betydligt mera mångskiftande än flygfotograferingen ock uppvisar en skala av åtgärder, som sträcker sig från enkla fotografiska åtgärder till de mest krävande bearbetningar i dyrbara precisionsstereoinstrument. Det torde därför vara nödvändigt att pröva frågan särskilt för varje typ av arbeten. Beträffande vissa fotografiska produkter torde det få anses självklart, att det bör ingå i kartverkets uppgifter att tillhandahålla dylika åt beställare. Utredningen avser k ä r enkla fotografiska bearbetningar såsom framställning av kontaktkopior, diapositiv, rektifierade bilder ock liknande. Dylika arbeten kräver tillgång till filmnegativet. Beställningar å desamma kommer alltså att grunda sig på de fotograferingar, som kartverket utfört eller kominer att utföra. Det är nödvändigt att allt det flygbildmaterial, som kartverket erhåller genom sina fotograferingar och som är användbart för det ena eller det andra ändamålet, förvaras i ett centralt arkiv hos kartverket. Endast därigenom blir det möjligt för kartverket att undvika onödiga flygningar för de allmänna kartarbetena och för beställarna att på ett enkelt sätt erhålla kännedom om vilket flygbildmaterial, som finns disponibelt över ett visst område. Om kartverket skulle utlämna filmnegativ för alla de beställningar, som här kan komma i fråga, skulle detta vidare — även bortsett från de betänkligheter, som möter ur sekretessynpunkt — kräva en tungrodd apparat för registrering av det utlämnade materialet och

142 dessutom innebära risker för att materialet skulle förstöras eller ej återlämnas. För att ange problemets storleksordning vill utredningen erinra om att kartverket för närvarande i sitt arkiv har registrerade omkring 150.000 bilder samt att — såsom förut n ä m n t s — från beställningsavdelningen under år 1954 levererades bland annat omkring 19.000 kontaktkopior ock omkring 8.000 rektifierade och förstorade fotobilder. Utförandet av sådana enkla fotografiska beställningar, som här åsyftas, bör alltså enligt utredningens uppfattning liksom hittills ankomma på kartverket ock organiseras i direkt anslutning till kartverkets bildarkiv. Genom att utförandet ankommer på kartverket får detta då även tillfälle att vid leveransen uttaga den avgift för utnyttjande av grundmaterialet, som kan anses skälig. Vidare kan genom en dylik organisation även sekretessynpunkterna tillgodoses på enklaste sätt. Varje fotografiskt material, som skall utlämnas, kan då omedelbart underkastas den retusch, som erfordras ur sekretessynpunkt, varjämte man i förekommande fall samtidigt kan meddela de föreskrifter beträffande utnyttjandet, som är erforderliga ur samma synpunkt. Beträffande annan bearbetning torde det finnas anledning att göra åtskillnad mellan å ena sidan sådan bearbetning, som kan göras med utnyttjande av enkel instrumentutrustning och ej fordrar någon större fackkunskap på det fotogrammetriska området, exempelvis bearbetning med olika slag av stereoskop, samt å andra sidan sådan bekandling, som kräver tillgång till dyrbar instrunientutrustning och skickliga specialister. Beträffande den förra gruppen — där det i regel är fråga om enklare bearbetning för specialändamål av fotobilder av olika slag — torde det i och. för sig få anses mest ändamålsenligt, om denna utföres av konsumenterna själva. Detta bör i regel ej keller erbjuda några större svårigheter för dessa, i vart fall då det är fråga om beställare, som använder dylikt material i sådan omfattning, att de lämpligen själva kan anskaffa personal ock instrument för bearbetningen. De har då vidare lättare att i varje särskilt fall få arbetet utfört på det sätt, som bäst tillgodoser deras önskemål, eftersom bearbetningen ofta kan kräva en viss fackkunskap på det område, för vilket materialet är avsett, och det icke gärna kan tänkas att kartverket skulle hos sig ha anställd personal med sakkunskap på ett flertal olika områden, som ej har någon anknytning till kartverkets egentliga arbetsuppgifter. Så till exempel synes det icke finnas någon anledning för kartverket att syssla med sådan bildtolkning eller bearbetning av fotobilder, som kan vara erforderlig för att materialet skall kunna utnyttjas i det praktiska skogsbrukets tjänst. Man synes alltså i princip böra räkna med att den enklare fotogrammetriska bearbetningen, som icke kräver tillgång till dyrbara precisionsstereoinstrument och högt utbildade specialister, åtminstone vad gäller de

143 större konsumenterna bör kunna successivt omhändertagas av dessa själva i takt med de fortbildningsåtgärder på olika områden, som redan är i gång. Det kommer dock alltid att även beträffande enkel fotogrammetrisk bearbetning finnas behov att tillgodose från sådana konsumenter, som icke har förutsättningar att bygga upp en egen bearbetningsorganisation eller vilkas behov av fotogrammetriskt material endast är tillfälligt. Annorlunda ställer sig saken enligt utredningens uppfattning beträffande sådan bearbetning, som kräver tillgång ej blott till filmnegativ utan även till dyrbar instrunientutrustning och skickliga specialister. Om man till en början ser saken ur kartverkets synpunkt sammanfaller de arbetsuppgifter, som här kommer i fråga, delvis helt eller mycket nära med sådant arbete, som ingår som ett led i de allmänna kartarbetena. För den del av verksamheten, vilken ingår som ett led i de allmänna kartarbetena, bör kartverket under alla förhållanden ha tillgång till både effektiv instrumentutrustning och specialutbildad personal. Vad instrumentutrustningen angår ökas möjligheterna att anskaffa och ekonomiskt utnyttja de dyrbara instrument, som erfordras, väsentligt, om arbetsvolymen är så stor att man har möjlighet att i varje särskilt fall för en viss arbetsuppgift använda de instrument, som är mest lämpade för uppgiften. Detta önskemål blir väsentligt lättare att tillgodose, om man vid sidan av arbetsuppgifterna för de allmänna kartarbetena även har tillgång till beställningsarbeten av liknande karaktär. Samtidigt ökas också möjligheterna att effektivt utnyttja den kvalificerade personal, som behövs såväl för arbetsledning och utvecklingsarbete som för arbetet i instrumenten. Såsom framgår av vad tidigare anförts erbjuder det vidare inga svårigheter att organisera en beställningsverksambet av ifrågavarande slag på sådant sätt att inkomsterna täcker kostnaderna för verksamheten. Enligt utredningens mening kan det sålunda utan vidare konstateras att ett bibehållande av den verksamhet, som nu bedrives vid kartverkets beställningsavdelning ifråga om kvalificerade bearbetningsuppgifter, icke behöver medföra några kostnader eller olägenheter för statsverket utan tvärtom kommer att medföra vissa direkta fördelar för det allmänna genom de ökade möjligheter, som då erbjuder sig att effektivt utnyttja instrument och specialutbildad personal. Härtill kommer även en annan omständighet. Enligt de förslag, som framlagts i kap. VI bör m a n räkna med att flygfotograferingen åtminstone tills vidare helt eller i vart fall huvudsakligen kommer att åvila kartverket. Såsom utredningen i annat sammanhang påpekat råder emellertid ett intimt samband mellan flygfotograferingen, å ena, och bearbetningen av negativmaterialet, å andra sidan. Bearbetningen kan sålunda väsentligt påverkas av val av flyghöjd, övertäckning, kamera, film, filter o. s. v. Flygfotograferingen är vidare i hög grad beroende av de rådande praktiska förutsättningarna. Vid ledningen

144 av flygfotograferingen måste man vara beredd att träffa snabba beslut och många gånger improvisera lösningar, som ej stämmer med den förberedande planläggningen. Detta förutsätter, att den som har hand om ledningen av flygfotograferingen även är väl insatt i vad som kräves för bearbetningen av negativmaterialet och känner till det syfte materialet skall tjäna. Det innebär med hänsyn härtill stora fördelar om den organisation, som har ansvaret för flygfotograferingen, även har ansvaret för den fotogrammetriska bearbetningen. Om nian betraktar flygfotograferingen och fotogrammetrisk bearbetning som en process, vinner man fördelen att en och samma organisation svarar för hela arbetet från början till slut. Ännu större vikt än vid de faktorer som hittills berörts torde man vidare böra fästa vid det förhållandet, att en dylik organisation i vart fall ännu så länge för flertalet konsumenter utgör en förutsättning för att de skall kunna få dylik bearbetning utförd. Endast i undantagsfall — vilka för övrigt huvudsakligen torde ligga på den statliga sektorn — torde beställningsvolymen för beställare eller grupp av beställare vara så stor att det över huvud taget kan tänkas att de skulle etablera någon egen bearbetningsorganisation, och yrkesmässig verksamhet på detta område har såsom tidigare anförts hittills endast kommit i gång i mycket begränsad omfattning. Utredningen anser sålunda alla skäl tala för att den verksamhet, som nu bedrives vid kartverkets beställningsavdelning, bör bibehållas och i fortsättningen tillåtas få den omfattning, som motsvarar efterfrågan från beställarnas sida. Utredningen vill dock i detta sammanhang understryka att någon monopolställning för kartverket här icke bör eftersträvas. Vad angår den enklare fotogrammetriska bearbetningen k a r utredningen redan n ä m n t att man enligt dess uppfattning bör kunna förutsätta, att dessa arbetsuppgifter i alltmer växande omfattning blir direkt omhändertagna av de större konsumenterna. Det är vidare ingalunda osannolikt att såväl dylik bearbetning som mera kvalificerad fotogrammetrisk bearbetningsverksamhet kan komma att upptagas av ingenjörsfirmor och andra företag. Detta torde i så fall i första hand komma att ske i anslutning till olika ingenjörstekniska arbetsuppgifter, där man långsiktigt och med någorlunda j ä m n volym begagnar sig av fotogrammetriskt underlag för lösande av huvuduppgifter. Det finns enligt utredningens mening ingen anledning att motsätta sig en dylik utveckling. I den mån för densamma behövs material från kartverket bör detta sålunda söka att i största möjliga utsträckning tillmötesgå föreliggande önskemål, dock med beaktande av att för negativmaterialet bör få uttagas en efter affärsmässiga grunder avvägd avgift. Vad utredningen nu anfört i fråga om arbetsuppgifterna för kartverket på ifrågavarande område har närmast gällt förhållandet till beställningar

145 från det enskilda näringslivet och kommuner samt liknande konsumentgrupper. Likartade problem uppkommer emellertid även i förhållande till andra statliga organ, främst lantmäteriet samt statens vattenfallsverk och väg- och vattenbyggnadsverket. Vad först gäller förhållandet mellan kartverket och lantmäteriet har, som framgår av vad som anförts i kap. III, vartdera organet nu en särskild bearbetningsorganisation, kartverkets beställningsavdelning respektive lantmäteriets centralkontor. All flygfotografering för centralkontoret utföres dock av kartverket. Då man bedömer frågan om lämpligheten av att bibehålla två skilda organisationer bör givetvis beaktas de skäl, som utredningen i det föregående anfört för att beställningsavdelningen bör syssla med kvalificerad fotogrammetrisk bearbetning. Dessa skäl k a n synas tala för att de båda organisationerna borde sammanföras till en enhet. Å andra sidan kan starka skäl anföras även för en motsatt ståndpunkt. I båda organisationerna utnyttjas de instrument som nu finnes intensivt, ock produktionen visar på båda hållen en klart ökande tendens. Såväl instrument som personal utnyttjas alltså till fullo ock någon anmärkning ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter k a n därför knappast riktas mot den utvecking som skett. Härtill kommer att centralkontoret inriktats på ett utvecklingsarbete i fråga om kartunderlaget för lantmäteriets legala förrättningar, ett område som intimt sammanhänger med utvecklingen inom fastighetsteknik och fastighetsrätt över huvud taget. En grundkarta till en jorddelningsförrättning är, då den färdigställts i stereoinstrumenten, icke något slutgiltigt material för fastighetsbildaren. Med ledning av grundkartan göres avfattningar på marken och värderingsåtgärder, vissa tekniska anläggningar projekteras och inritas, utstaknings- och säkerstäUningsarbeten verkställas o. s. v. I slutskedet h a r en rad åtgärder och beslut återgivits på kartan ock den övergår slutligen till ett rättsligt dokument, som återger en mängd förhållanden, vilka den ursprungliga grundkartan saknar. Det får anses fullt naturligt att en dylik uppgift handhaves under direkt överinseende av lantmäteriet. Vad som kan inge någon tveksamhet beträffande lämpligheten av att bibehålla de båda organisationerna skilda från varandra är att dessa förutom de arbetsuppgifter, som är speciella för vartdera organet, även har en ganska betydande gemensam sektor, främst i grundkartor för stads- och byggnadsplaner. Det är emellertid mycket tveksamt om något är att vinna på att dessa uppdrag ensamt utfördes av ettdera organet. Det är nämligen att m ä r k a att de primära organisatoriska förutsättningarna för dessa arbeten k a n variera på mångahanda sätt. Om beställaren icke h a r tillgång till egen expertis, än mindre någon organisation för markarbeten m. m., vilket ofta är fallet t. ex. med en byggnadsnämnd på landet, får det anses naturligt att beställaren vänder sig till vederbörande distriktslantmätare, vil10

146 ken, om de tekniska förutsättningarna är gynnsamma, i sin tur får hjälp av centralkontoret. Om beställaren däremot är en stad, som har egen stadsingenjör med tillgång till egen personal för fältarbeten samt egen registerförare, får det anses lika naturligt att hänvändelse Sker till kartverket, som kan utföra både flygfotografering och all den bearbetning, som kan ifrågakomma. I de gränsfall, som kan förekomma, sker, enligt vad utredningen inhämtat, numera ett direkt samarbete mellan de båda organisationerna, som verkar på så sätt, att ett uppdrag som begärts i endera organisationen ock som i princip kan utföras av vilken som helst, placeras hos den organisation, som för tillfället har de bästa praktiska förutsättningarna att utföra arbetet. Av nu anförda skäl har utredningen icke funnit anledning föreslå någon ändrad gränsdragning mellan beställningsavdelningen och centralkontoret. Vad beträffar den fotogrammetriska bearbetningen inom den statliga sektorn i övrigt föreligger, såsom tidigare framhållits, starkt expanderande behov hos vattenfallsverket och sannolikt även hos väg- och vattenbyggnadsverket. I och för sig skulle kumna framläggas skäl för att dessa organ byggde upp egna bearbetningsorganisationer. I vart fall för de närmaste åren torde arbets volym en komma att bli tillräcklig för att möjliggöra en sådan utbyggnad. Huruvida det mera permanenta behovet skulle bli lika stort förefaller dock ovisst, åtminstone vad gäller vattenfallsverket. Vidare bör man enligt utredningens mening gå försiktigt fram med ytterligare decentralisering av den kvalificerade fotogrammetriska bearbetningen av det skälet att det i landet råder en uppenbar brist på skickliga fotogrammetriker, både i fråga om arbetsledare och i fråga om operatörer. Man löper alltså vid en alltför hastig decentralisering risken, att tillgänglig expertis splittras på ett för landet i dess helhet olyckligt sätt. Det bör även observeras, att en liten bearbetningsorganisation aldrig kan bli lika mångsidig som en stor och att förutsättningen för att en fotogrammetrisk bearbetningsuppgift skall lösas på bästa sätt är att inan i varje enskilt fall väljer de lämpligaste instrumenten. I vart fall tillsvidare synes därför den lämpligaste lösningen vara att själva bearbetniingsverksamheten ligger hos kartverket men att konsumenternas intresse stimuleras genom en intim kontakt med beställningsavdelningen. Det kan i detta s a m m a n h a n g nämnas att vattenfallsstyrelsen nyligen anställt en befattningshavare med särskild sakkunskap på det fotogrammetriska området, vilken bland annat har till uppgift att vara kontaktman med beställniingsavdelningen. Som ett exempel på hur samarbetet kan Iläggas upp kan vidare nämnas att i samarbetet mellan kartverket och sjökarteverket prövats den metodiken, att sjömätaren personligen följer operatörens arbete i stereoinstrument och fortlöpande ger anvisning om vilka områden, som skall karteras och på vad sätt han önskar produkten utförd i olika hänseenden. En liknande

147 form av direkt samverkan har även diskuterats mellan kartverket och väsoch vattenbyggnadsverket. Liknande mer eller mindre långtgående former av samverkan bör givetvis kunna etableras även med icke statliga beställare. Så t. ex. fullgör nämnden för skoglig fotogrammetri redan nu i viss mån funktionen av kontaktorgan mellan skogsbruket och kartverket. I enlighet med vad nu anförts vill utredningen alltså förorda att i fråga om den statliga verksamheten rörande kvalificerad fotogrammetrisk bearbetning de nuvarande organen skall bibehållas. Samtidigt vill utredningen redan här understryka nödvändigheten av att dessa organ erhåller de ökade resurser, som erfordras för att de skall på ett fullgott sätt kunna tillgodose det föreliggande behovet av fotogrammetriskt material och att erforderlig samverkan dem emellan bibehålles och utbygges. Utredningen kommer i nästföljande kapitel att behandla den fotogrammetriska organisationen inom kartverket samt dennas personal- och utrustningsbehov. Utredningen har sig bekant att även inom lantmäteriets centralkontor önskemål föreligger om förstärkning av såväl personal som instrument. Då emellertid verksamheten inom kontoret intimt sammanhänger med lantmäteriorganisationen i övrigt och andra förstärkningsåtgärder rörande lantmäteriväsendet samtidigt är aktuella, finner utredningen det naturligt, att lantmäteristyrelsen upptager frågan om centralkontorets verksamhet och omfattning i sammanhang med övriga aktuella organisationsfrågor.

KAPITEL

IX

Organisationen av verksamheten å kartverkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdelning

Den fotogrammetriska byrån inrättades i samband med den vid 1937 års riksdag genomförda omorganisationen av rikets allmänna kartverk (prop. n r 237) och fick till uppgift att svara för flygfotograferingen och den fotogrammetriska bearbetningen för den allmänna kartläggningen. I propositionen behandlades även frågan om en eventuell framtida beställningsverksamhet på det fotogrammetriska området. Departementschefen uttalade därom bl. a., att man, om en sådan verksamhet skulle visa sig erforderlig i större omfattning, torde få räkna med en särskild organisation för ändamålet inom kartverket vid sidan av den allmänna kartläggningen, så att kairtarbetena ej bleve fördröjda av sådana specialarbeten. Tills vidare fick emellertid fotogrammetriska byrån taga hand om den då förhållandevis obetydliga beställningsverksamheten. Då beställningsverksamheten organiserades år 1946, skedde detta också så att den fick formen av en fristående arbetsdetalj på fotogrammetriska byrån. Bedan tre år senare utbröts emellertid denna detalj ur byrån och organiserades som en självständig avdelning.

Behovet

av samordning och

av kartverkets fotogrammetriska beställningsavdelning

byrå

Utredningen har i det föregående förordat att kartverket i fortsättningen liksom hittills skall bedriva flygfotografcringsverksamhet och bearbetning av fotogrammetriskt material ej blott för de officiella kartarbetena utan även för beställare utanför kartverket. Mot bakgrunden av erfarenheterna från den hittillsvarande organisationsformen synes det emellertid nödvändigt att undersöka vilken organisationsform, som i fortsättningen bör väljas för ifrågavarande arbeten. Härvid uppkommer till en början frågan, kuruvida det är lämpligt att, såsom nu är fallet, söka uppekålla en gränsskillnad, både ifråga om personal och ifråga om utrustning, mellan fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen. Börande denna fråga må till en början framhållas, att det, även om det vid utbrytningen av beställ-

149 ningsavdelniiingen m å h ä n d a var tanken att uppehålla en klar gränsskillnad mellan avdelningen och fotogrammetriska byrån, visat sig, att detta i praktiken icke går att genomföra. På ett viktigt område, nämligen ifråga om flygfotograferingen, har det av naturliga skäl över huvud taget icke varit möjligt att hålla fotograferingen för de allmänna kartarbetena åtskild från beställningsfotograferingen. Eftersom det ur ekonomiska synpunkter är nödvändigt, att man i största möjliga utsträckning håller hela flygfotograferingsverksamheten samman måste ju samma plan, samma utrustning och samma personal användas såväl för den ena som för den andra sortens flygfotografering. Detta har också varit anledningen till att flygfotograferiiigsverksamheten i sin helhet legat kvar på fotogrammetriska byrån och att man i stället genom tillämpning av vissa formler sökt fördela kostnaderna mellan de allmänna kartarbetena och beställningsavdelningen efter vad som ansetts rimligt. Det samband, som i praktiken föreligger mellan verksamheten vid fotogrammetriska byrån och verksamheten vid beställ ningsavd el ningen, framträder emellertid ej blott ifråga om flygfotograferingen utan gör sig tydligt gällande även beträffande byråarbetet. Visserligen föreligger vissa olikheter ifråga om arbetsuppgifterna och arbetssättet. Fotogrammetriska byråns huvudsakliga uppgift är att framställa en standardprodukt, fotokartan, i en serietillverkning. Beställiiingsavdelningens arbetsprogram spänner över ett vidare fält och blir beroende på de olika konsumenternas varierande önskemål. Studerar man de arbetsmoment, som förekommer på den ena respektive den andra sidan, framträder emellertid också ett tydligt samband och påtagliga likheter i arbetsuppgifterna, vilka delvis lett till en dubblering i organisatoriskt hänseende. Fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen har sålunda var sitt fotografiska laboratorium, vilkas uppgifter i stor utsträckning är likartade, ävensom var sin stereosektion med delvis samma slags utrustning. Framställning av fotokartor förekommer i ej oväsentlig utsträckning även på beställningsavdelningen och en rad moment i det stereoarbete, som utföres på fotogrammetriska byrån, är av samma karaktär som de vilka utföres på bestälLniiigsavdelningens stereosektion. 1 viss utsträckning har de n u berörda förhållandena även lett till att det i praktiken förekommer ett samarbete mellan fotogrammetriska byrån och beställningsavdelniingen. Personalen å fotogrammetriska byrån utnyttjas sålunda i viss utsträckning för beställningsavdelniingens uppgifter. Stundom sker detta i form av övertidsarbete, vilket d å betalas av beställningsavdelningen. I andra fall sker en utjämning på så sätt att personalen vid beställningsavdelningen får utföra motsvarande arbetsvolym för fotogrammetriska byrån. Som ett exempel på sådant arbetsbyte kan nämnas att filmframkallning för beställningsavdelningens räkning i regel verkställes på fotogrammetriska byrån, vilken får kompensation därför genom

150 biträde med vissa andra arbeten av beställningsavdelningens personal. Det blir härvid givetvis nödvändigt att ha en airbetsbökföring, som är så noggrann, att den utvisar vad den ena organisationen har att fordra av den andra. Även ifråga om instrument förekommer ett visst utbyte mellan byrån och beställningsavdelningen. Även om man sålunda i viss utsträckning sökt att genom samarbete mildra de olägenheter, som den nuvarande gränsdragningen mellan fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen medfört, kvarstår dock sådana olägenheter i betydande utsträckning. Det råder för närvarande som utredningen i annat sammanhang omnämnt, en påtaglig brist på erfarna specialister på det fotogrammetriska området och det är därför i hög grad angeläget, att de tillgängliga arbetskrafterna kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Den uppdelning, som nu råder, försvårar ett sådant utnyttjande. Särskilt gäller detta den högre arbetsledningen på fotogrammetriska byrån, vilken icke kan nedskäras med hänsyn till beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som föreligger på denna byrå, men däremot i viss utsträckning skulle kunna utnyttjas även för beställningsavdelningens räkning. På liknande sätt har uppdelningen försvårat ett effektivt utnyttjande av den befintliga instrumentutrustningen och lagt hinder i vägen för anskaffande av sådana instrument, som kan te sig alltför dyrbara, om de skulle anskaffas enbart för det ena organet, men vilkas anskaffande däremot är synnerligen välmotiverat, om nian ser till den sammanlagda arbetsuppgiften. De svårigheter, som nu berörts, kommer att ökas ytterligare om flygfotograferinigsverksaniheten organiseras på sätt utredningen föreslagit och, såsom är att förvänta, arbetsvolymen på beställningsavdelningen växer. Särskilt blir detta fallet, om den av utredningen föreslagna omdrevsfotograferingen kommer till stånd. De allmänna arbetena och beställiiingsarbetena kommer då att på ett i det närmaste oupplösligt sätt gripa in i varandra och det torde ej i längden bli möjligt att reglera personalförhållanden med utbyte av befattningshavare. Utredningen har av de skäl, som nu anförts, funnit anledning att överväga, om ej verksamheten vid fotogrammetriska byrån och verksamheten vid beställningsavdeiningein lämpligen bör sammanföras till en enhet. En dylik anordning kan ur en synpunkt synas medföra svårigheter. Om ett sammanförande kommer till stånd blir det givetvis nödvändigt att söka finna en riktig grund för fördelningen av kostnaderna för verksamheten mellan de arbeten, som utföres för den officiella kartframställningen, och de arbeten, som utföres åt enskilda beställare. Detta kan synas erbjuda svårigheter, särskilt då det gäller fördelningen av de fasta kostnaderna. Dessa svårigheter bör dock enligt utredningens uppfattning ej överdrivas. Såsom framgår av vad tidigare anförts kan man under alla förhållanden ej

151 undgå att ställas inför ett dylikt problem då det gäller den mest svårbedömbara ock svårberäkneliga kostnadsposten, nämligen posten för flyg' fotograferingen, eftersom man här av skäl, som tidigare berörts, oberoende av hur verksamheten i övrigt organiseras är nödsakad att hålla samman flygfotograferingen för de allmänna kartarbetena och fotograferingen för beställningsändamål och att sedan söka finna en lämplig formel för kostnadsfördelningen. Vad verksamheten i övrigt å fotogrammetriska byrån angår är problemet väsentligt enklare. De faktiska kostnaderna för olika arbeten kan där lätt fastställas på grundval av en arbetsstatistik av samma karaktär som den, vilken redan nu föres. Vidare förekommer, som nyss berörts, redan nu en intern clearing mellan fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen och det gäller alltså närmast att utvidga fördelningsuppgiften till att omfatta byråarbetet i dess helhet. Även om detta skulle medföra ett visst merarbete synes detta merarbete bli mycket obetydligt jämfört med de betydande fördelar ur ekonomisk synpunkt, som kan vinnas genom att verksamheten i dess helhet kan organiseras ock bedrivas på ett effektivt sätt. Av kartverket gjorda undersökningar kar nämligen visat att en avsevärd utökning av effektiviteten i arbetet å fotogrammetriska byrån respektive beställiningsavdelningen kan vinnas genom att samordna tekniskt likartade arbetsrutiner i de båda enheterna'. Utredningen förordar alltså, att fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen skall sammanföras till en enhet, förslagsvis benämnd fotogrammetriska avdelningen.

Utredningens

förslag

rörande

driftsform

för den

fotogrammetriska

verksamheten Det synes emellertid i detta sammanhang även nödvändigt att överväga i vilken form verksamheten vid den föreslagna fotogrammetriska avdelningen lämpligen bör bedrivas. Arbetet å den nuvarande fotogrammetriska byrån har som naturligt är varit organiserat på samma sätt som vanligt är i statliga icke affärsdrivande verk, d. v. s. kostnaderna för verksamketen har ifråga om såväl avlöningar som omkostnader ock utrustning bestritts å till kartverkets förfogande ställda driftbudgetanslag. Beträffande beställningsavdelningen har tillämpats en mellanform på så sätt att avlöningar och kostnader för instrunientutrustning bestritts å kartverkets driftbudgetanslag, medan flertalet övriga löpande kostnader samt intäkter redovisats å ett diversemedeiskonto i kartverkets räkenskaper. Den driftsform, som tillämpats för beställningsavdelningen, är emellertid klart olämplig. Det sätt, på vilket intäkter och kostnader redovisas, har till en början inneburit den nackdelen att det icke gett någon överblick över det verkliga driftsresultatet. Detta förhållande torde ha varit en bi-

152 dragande orsak till att man i synnerhet under de första åren tillämpat debiteringsgrunder, vilka medfört att verksamheten, ehuru bokföringsiiiässigt sett överskottssaldo uppstått å diversemedelskontot, efter det betraktelsesätt som nu synes böra anläggas tidvis medfört ej oväsentliga underskott. Betydligt allvarligare än denna olägenhet, vilken givetvis i och för sig kan undanröjas genom en mera noggrann intern bokföring och en på densamma grundad taxesättning, är emellertid det förhållandet, att den nuvarande organisationsformen icke medger den elasticitet, som behövs för att kartverket på ett nöjaktigt sätt skall k u n n a tillgodose efterfrågan från konsumenternas sida. Detta beror främst på att personalstyrkan på beställningsavdelningen med nuvarande system alltid under loppet av ett budgetår är låst vid vad som finnes upptaget i gällande personalstat och icke kan utvidgas, även om efterfrågan på arbeten stiger. Det har också i praktiken i ett flertal fall inträffat, att kartverket varit nödsakat att avvisa eller skjuta på beställningar, därför att det med de tillgängliga personalresurserna å beställningsavdelningen icke kunnat åtaga sig dem eller icke kunnat åtaga sig att utföra dem inom den tid som konsumenterna önskat. Visserligen har den möjligheten stått öppen för kartverket att i sina petita begära en personalförstärkning å beställningsavdelningen. Sådana fr aims fällningar , har också gjorts ock jämväl delvis bifallits av statsmakterna. Även då de bifallits har det emellertid betytt ett dröjsmål på ett år eller mer. Om en större beställning inkommit en vår, kar kartverket sålunda icke haft möjlighet att under sommaren samt efterföljande höst och vinter utvidga personalen i den utsträckning, som behövts för att utföra arbetet utan har måst skjuta på saken till dess beställningen kunnat inordnas i arbetsprogrammet. Jämväl vad utrustningen beträffar har den nuvarande anordningen varit otillfredsställande. Om konsumenterna helt skall kunna utnyttja de fördelar, som de fotogrammetriska metoderna erbjuder, är det nödvändigt att det organ, som skall utföra arbetet, förfogar över modern och efter konsumenternas varierande behov anpassad utrustning". Så har icke varit fallet, och kartverkets fram ställningar om anslag för förbättring av utrustningen har bifallits endast i mycket begränsad utsträckning. Kartverket h a r därför i vissa fall måst utföra arbeten, som varit av lägre standard än vad som varit tekniskt möjligt och ur konsumenternas synpunkt önskvärt och ofta har arbetena på grund av den bristande tillgången på lämpliga instrument måst utföras på ett onödigt arbetskrävande sätt. Bristerna i utrustningen, tidigare måhända särskilt ifråga om flygkameror och nu framför allt beträffande stereoinstrument, har vidare över huvud taget verkat bromsande på utvecklingen. Såsom flera gånger tidigare understrukits är det, om konsumenternas befogade anspråk skall kunna tillgodoses, ett oeftergivligt krav att kartverket erhåller möjlighet att följa med i den tekniska utvecklingen på if rå-

153 gavarande område och får de resurser, som detta förutsätter. Utredningen vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att ett tillgodoseende av detta krav icke innebär att det allmänna skall påtaga sig några ökade kostnader för verksamheten, utan att det måste förutsättas, att verksamheten skall vara självbärande och att kostnaderna för densamma alltså skall bäras av beställarna. Utredningen har från nu angivna utgångspunkter övervägt olika alternativ för organisationen av den föreslagna fotogrammetriska avdelningen. Ett alternativ, vilket givetvis skulle tillgodose alla anspråk på önskad frihet och möjlighet att anpassa verksamheten efter beställningarnas omfattning och karaktär, skulle vara att utbryta avdelningen ur kartverket och organisera densamma som ett statligt aktiebolag. Med hänsyn till det nära samband, som föreligger mellan fotokartframställningen och kartverkets produktion i övrigt, har utredningen emellertid icke ansett sig k u n n a förorda en sådan lösning. I praktiken skulle detta innebära att man i viss utsträckning fick dubblera den administrativa ledningen. Även omfattningen av verksamheten å avdelningen synes ligga i underkant av vad som lämpligen bör finnas för att en dylik lösning skulle väljas. Av samma skäl, som nu anförts, har utredningen vidare ej heller ansett statlig affärsdrift i ett fristående affärsdrivande verk böra ifrågakomma och att organisera kartverket i dess helhet inklusive den fotogrammetriska avdelningen såsom ett affärsdrivande verk anser sig utredningen med känsyn till karaktären av flertalet av kartverkets ordinarie arbetsuppgifter icke kunna förorda. Däremot synes två andra alternativ kunna komma ifråga. Det ena är, att för verksamheten å avdelningen inrättas en särskild kapitalfond. Å denna skulle då avdelningens utrustning av investeringskaraktär samt erforderligt rörelsekapital redovisas som tillgång. För fonden skulle vidare årligen fastställas en driftskostnadsstat upptagande de kostnader, som beräknas uppslå genom verksamheten, samt vidare en investeringsstat, över vilken anskaffning av utrustning skulle äga rum. Enligt det andra alternativet skulle redovisningen ske över ett diverseniedelskonto i kartverkets räkenskaper, varvid emellertid skulle förutsättas att alla med verksamheten förenade kostnader skulle påföras kontot. 1 motsats till vad nu är fallet skulle alltså även lönekostnader och skälig avsättning till förnyelse av utrustning påföras kontot. Enligt båda dessa alternativ skulle allt arbete på avdelningen i princip anses vara av beställningskaraktär. Avdelningen skulle sålunda från till kartverkets förfogande stående driftbudget an slag erhålla gottgörelse för kostnaderna för det arbete — speciellt omdrevsfotografering och framställning av foto-kartor — som avdelningen utför för de officiella kartarbetena, liksom avdelningen av samtliga övriga beställare, statliga och icke statliga,

154 skulle uttaga ersättning för det arbete, kartverket utför för deras räkning. I princip bör därvid de fasta kostnaderna slås ut på samtliga beställningar. Fasta kostnader för flygplan bör således exempelvis icke såsom hittills varit fallet belasta enbart flygning för den officiella k art fram ställningen. Utredningen har ovan framhållit betydelsen av att den föreslagna fotogrammetriska avdelningen ges en sådan organisatorisk utformning, att kartverksledningen tillförsäkras erforderlig frihet, då det gäller att disponera eller avlöna personal å avdelningen samt anskaffa och underhålla erforderlig utrustning ävensom vidtaga övriga driftsfrämjande åtgärder. Vad först beträffar frågan om åstadkommande av tillräcklig elasticitet med avseende på personalförhållandena torde detta böra ske genom att dels låta kartverket självt bestämma antalet tjänster å avdelningen utom beträffande för avdelnings- och sektionschefer erforderliga tjänster, dels införa högst-lönegrader för befattningar såsom ingenjör samt förste kartassistent och kartassistent. Man torde böra förutsätta att ordinarieanställning för avdelningens personal bör tillämpas endast för avdelningens chef och vissa sektionschefer men däremot ej för den personal, som deltar i det rent produktiva fotogrammetriska arbetet, d. v. s. där behov kan föreligga att avpassa löneläget efter kompetens och yrkesskicklighet. Högstlönegradssystemet torde nämligen av formella skäl endast kunna kombineras ined icke-ord!inarieanstäl!inimg. För avdelningen torde till följd härav erfordras en personalförteckning över tjänstemän å ordinarie stat och en personalförteckning över extra' ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25 — båda med antalet tjänster fastställda av Kungl. Maj: t — samt slutligen en tjänsteförteckning över extra ordinarie tjänster i Ge 25 och lägre lönegrader. Sistnämnda förteckning skall upptaga tjänstebenämningar och de lönegrader eller högst-lönegrader, som erfordras för övriga befattningar å avdelningen men däremot ej något antal. Befintliga ordinarie tjänster på fotogrammetriska byrån och beställiiingsavdelningen bör successivt i samband med innehavares avgång ersättas med e. o. tjänster. Möjlighet bör föreligga för kartverks-ledningen att utnyttja specialister å kartverkets övriga byråer även för tillfälliga arbetsuppgifter å beställningsavdelningen. De här angivna linjerna för personalorganisationen torde gå att förena med båda de av utredningen i det föregående berörda alternativen avseende drifts- och redovisningsform för den fotogrammetriska avdelningen, d. v. s. kapitalfandsredOvisning och redovisning över diversemedelskonto. De tänkta bestämmelserna för personalorganisationen kan möjligen ur budgetteknisk synpunkt vara lättare att förena med kapitatfomdsatternativet. Vad därefter angår anskaffning av utrustning för verksamheten kommer finansieringen att ske något olika vid de båda alternativen till drifts-

155 form. Vid kapitalfondsalternativet kommer såsom antytts sådan anskaffning att ske över fondens investeringsstat å kapitalbudgeten å ett av riksdagen beviljat investeringsanslag för ändamålet. Kartverket har således liksom för närvarande att årligen ingiva förslag i sådant hänseende. Bedovisningen av investeringsstaten sker över riksgäldskontoret, som dels mottager de avskrivningsmedel, som härrör från å fonden invärderade ej avskrivna objekt, dels till kartverket utgiver täckning för de utbetalningar verket verkställer å investeringsanslag för fonden. Om redovisningen sker över ett diverseniedelskonto skulle till investeringsobjekten hänförliga avskrivningsmedel kvarstå å kontot och av kartverket successivt få användas för utrustningens förnyelse och komplettering. De aktuella avskrivningsmedlen kommer emellertid icke, även om m a n i det senare alternativet torde ha frihet att redan från början beräkna avskrivningsbeloppen mera rättvisande än vid kapiiitalfondsalternativet, där de före fondens inrättande anskaffade investeringsobjekten av formella skäl måste betraktas såsom helt avskrivna, att förslå till annat än utrustningens förnyelse i sådan omfattning att produktionen bibehålies i ungefär samma omfattning som vid starten och därutöver möjligen mindre kompletteringar. För utökningar av verksamheten torde vid sådaint förhållande dessutom erfordras anslag å driftbudgeten vid diversemedelskonloalternativet enligt samma linjer som för närvarande. Med utgångspunkt från det här anförda beträffande finansiering av utrustningsanskaffning synes kapitalfondsalternativet vara att förorda. Vid en jämförelse av de båda alternativen bör också frågan om bokföringens omfattning beaktas. Man kan då icke bortse ifrån att denna blir något mera komplicerad vid kapitalfondsalternativet. Kvantitativt kommer redovisningen emellertid att bli av i stort sett samma omfattning vid båda alternativen. Det bör också framhållas, att de ifrågasatta bokföringsalternativen i förhållande till den nuvarande bokföringen kan synas innebära en avsevärd ökning av arbetets omfatting. Detta är emellertid icke helt förhållandet, då det redan nu förekommer relativt omfattande specialbokföringar av provisorisk karaktär vid sidan av den vanliga inkomst- och utgiftsredovisningen samt vidare nära nog regelbundet återkommande betydande kostnadsundersökningar, vilka belastar kamrerarekontoret. Enligt utredningens uppfattning bör kapitalfondsalternativet vara genomförbart även ur bokföringssynpunkt utan några större svårigheter. Vid sina bedömanden av dessa båda alternativ har utredningen ansett sig böra förorda det alternativ, som innebär inrättandet av en kapitalfond. För detta alternativ talar förutom de om standigheter som tidigare angivits även det förhållandet att kravet på kontroll av fotogramnietriavdeiningens driftsekonomi ur både kartverkets och konsumenternas synpunkt därvid blir bättre tillgodosett..

156 Ett genomförande av den föreslagna kapitalfondsredovisiningen torde i vissa avseenden böra medföra ändringar av gällande stater ävensom andra bestämmelser för kartverkets dlriftbudgetanstag. Till en början synes som ovan antytts särskilda personal- och tjänsteförteckningar erfordras för den fotogrammetriska avdelningen, då lönelkostnaderna för avdelningens personal skall bestridas av fondens driftmedel. Till kartverkets avlöningsanslag bör därför fogas personalförteckningar endast för verkets övriga byråer m. m., varigenom avlöningsanslaget kan nedräknas. Beträffande onikostnadsanslaget bör till fotogrammetriavdielningein hänförliga materialkostnader överföras till avdelningens driftmedel, som även bör belastas med skälig andel av sjukvårds- och expens kostnader för avdelningen. Sistnämnda andel bör uträknas schablonmässigt och tillgodoföras oiiikostnadsanslaget såsom särskilda uppbördsmedel. Utrustningsanslaget bör i fortsättningen bibehållas endast för anskaffning av dyrare utrustning för övriga byråer. Eftersom drifts- och underhållskostnader för flygplan och fotografering bör belasta fondens driftmedel utgår delposten till Flygfotografering ur anslaget till Kartairbeten m. m. Utredningen förutsätter att kostnaderna för fotokartfrannstältning m. ni. ersattes genom onif öring från anslag till driftkostnadsstatens inkomstsida. Omföringen skall grunda sig på den verkliga kostnaden för fr anis tall ningen oöh till täckande av kostnaderna bör en delpost för ändamålet uppföras å anslaget till Kartarbeten m. m. Detta borde i samband därmed ges förslagsanslags karaktär. Beträffande principerna för kostnadsberäkningen bör följande anföras. Pensionskostnader, fastighetskostnader, avskrivningar å utrustning samt ränta å investerat kapital bör ingå i kostnadsberäkningen. Kostnaderna bör följaktligen upptagas å dlriftk ost nadsst äten. Då avdelningen av praktiska skäl icke bör ombesörja pensionering av personalen eller erlägga lokalhyror kommer ett överskott att uppstå i redovisningen, vilket vid årets slut bör inlevereras till inkomsttiteln Diverse inkomster. Avskrivningar skall verkställas å investeringsobjekt efter i särskild ordning fastställda procentsatser samt inlevereras över investeringsstatens inkomstsida i vanlig ordning. Då avskrivningsbeloppen med hänsyn till att samtliga nu utnyttjade objekt av in \es teringskaraktär vid fondens inrättande måste upptagas såsom helt avskrivna kommer till en början endast obetydliga avskrivningsbelopp att tililgodoföras investeringsstaten. Härigenom kommer fondlens kapitalbehållning till en början att motsvara det rörelsekapital, som bör ställas till kartverkets förfogande vid fondlens inrättande såsom anslag å fondens investeringsstat. Börelsemedleii skall av naturliga skäl ej bli föremål för avskrivning. Utredningen har i annat sammanhang förordat att för flygfotograferingsverksamheten under de närmaste åren skall tagas i anspråk förutom kart-

157 verkets flygplan, som inom kort är överåriga, förhyrda eller inköpta begagnade flygplan. Så länge ej någon nyanskaffning av flygplan kommer till stånd såsom investering i fonden, kommer inga avskrivningar å flygplan att redovisas i bokföringen. Då emellertid prissättningen bör avpassas för ett fortvarighetstillstånd, synes utan hinder av detta förhållande en viss avskrivning å flygplan böra inräknas i kalkylerna redan från början. Man bör då utgå från att de nu använda flygplanen har ett ungefärligt värde av 200.000 kronor per plan samt att de k a n utnyttjas omkring 5 år till. Det avskrivniiigsbelopp,- som vid sådant förhållande bör tas med i kalkylerna bör uppskattas till 20 % av 200.000 eller 40.000 kronor per plan och år d. v. s. 200.000 kronor för 5 plan. Därtill bör läggas ränta efter en räntesats av 4 % å halva kapitalbeloppet. Det överskott, 'som genom detta förfaringssätt uppstår i rörelsen, torde böra inlevereras över investeringsstatens inkomstsida i vanlig" ordning. Banta å återstående investerat kapital ävensom eventuella överskottsmedel skall inlevereras till inkomsttitel för kapitalfonden. Prissättningen på produkterna bör avpassas så att verksamheten k a n erhålla medel i skälig omfattning även till tekniska försök och rationaliseringar av driften. Förslag till de bestämmelser och åtgärder i övrigt, som erfordras i samband med övergång till kapitalfondsredovisninig, torde böra utarbetas av kartverket i samråd med riksräkenskapsverket, sedan statsmakterna fattat beslut i föreliggande principfrågor.

Utredningens

förslag

till fotogrammetrisk kartverket m. m.

avdelning

vid

Personalorganisation för fotogrammetriska avdelningen m. m. Den fotogrammetriska avdelningen bör organiseras på sex sektioner, varav fyra bör sammanföras till två huvudsektioner enligt följande plan: 1 2

4 Flygfotograferinigssektion Huvudlsektion för framställning och sammansättning av bilder m. m. 2a Laborator Le sektion 2b Kartsektion Huvudsektion för mätning. 3a Stommätningssektion 3b Detaljmätningssektion Kont ak tsek tion

158 Planen har närmare åskådliggjorts på organisationstablån, figur 6. Grundtankarna bakom organisationsförslaget är följande. 1 Flygfotograferingssektionen är av största betydelse ej bana för kartverkets egna arbeten u t a n för alla de konsumentgrupper som för sin verksamhet är beroende av goda och aktuella flygbilder. För närvarande kan ledningen av denna viktiga sektion ej anses vara tillfredsställande organiserad. Den omedelbara flygledningen utövas nu — enligt de allmänna riktlinjer, som kartverket anger — av föreståndaren för flygbasen i Norrtälje, vilken samtidigt skall leda verkstadsarbetet. Den tjänst som l:e statskartograf, som år 1949 inrättades på fotograferingssektionen, har genom riksdagens beslut 1955 ombitdlats till en byrådirektörs tjänst och överflyttats till verkets allmänna avdelning. Åtgärden måste betraktas som en provisorisk lösning, som genomfördes i ett nödläge då det gällde att snabbt åstadkomma en förstärkning av verkets teknisk-administrativa avdelning. Flygfotograferingssektionen bör enligt utredningens mening förestås av en byrådirektör i lönegrad 31. Ur många synpunkter skulle det vara fördelaktigt om i ledningen för flygfolograferimgssektiomien kunde sättas en civilingenjör med flygteknisk examen. Det torde emellertid för närvarande vara svårt att knyta en erfaren civilingeniör med denna kompetens till kartverket, då befordrimgsutsikterna för en tjänsteman med så specialiserad utbildning blir små. Visar det sig icke möjligt att erhålla en erfaren, högskoleutbildad flygtekniker för uppgiften, synes en specialist i fotogrammetri kunna tillägna sig tillräcklig flygteknisk utbildning för att kunna leda sektionen, helst som hans närmaste man — förestånd aren för Norrtälje-basen — är en erfaren tekniker inom det flygfotografiska och flygtekniska området. Den senares tjänst, som nu är placerad i Ca 25, bölr ombildas till en byråingenjörstjänst i 27 lönegradlen. Under viss del av året bör till sektionen knytas en byråingeniör (statskartograf i lönegrad 27). Omdrevsfotograferingen ställer nämligen ökade krav på fotograferingssektionens ledning (samordning av olika detachenient, inspektioner). Den snabba utvecklingen på det flygfotografi&ka området måste följas ock nya metoder och nya instrument prövas (kameror, iiavigeringsutrustning, radiölokaliseringsimetoder o. s. v.) Sammanlagda antalet tjänstemän på sektionen blir enligt planen 9 % . Under fotograferingsperioden (april—september) överflyttas personal från övriga sektioner så att antalet tjänstemän då blir omkring 24. 2 Huvudsektion för framställning och sammansättning av fotobilder m. m. Alla moment, som huvudsakligen kräver fotografisk kompetens, bör sammanföras till en huvud sektion under ledning av en byrådirektör i lönegrad 33.

159 33

1.

11 SUMMA TJÄNSTEMAN

FlYGFOTOGRAFERINGSSEKTION -|~T]

r-, i—C33— —H—

Q ]

Kameraverkstad

-F-

^_^

I i I Planering

- h l -

'

och

' registrering

9^

^3 framkallning

2a

LABORATORIESEKTION

-Q

r O j K°p'er<nt L r n Diaposiin

Reproduktion

och

ro

rektiliering

-Q-UHIH3 Sammansättning

2b

_r{IH»H3

KARTSEKTION

G

•—

f-flr

BildtkitMT

^KD

Q Redigering

—Q 3a.

och

renritning

B

Q

F«/lm«(nino

STOMMXTNINGSSEKTION

r^^D

tu

15 I r, I Precisionssfereoinslrument

Q

0 Multiplex Radialtriangulering Precisiomttereointlrumenl

Q

/nslrumentvaVo'

4.

KONTAKTSEKTION

i-G>

n

—Q— 2

FIG. 6

4 Utredning

_4^'v

„ 5

1%

El

Stfivcenlfa>

•G3-QHD 5

9 FORSLAG TILL ORGANISATION FOR DEN FOTOGRAMMETRISKA AVDELNINGEN VID RAK

•Chefer

3 96

169 2a Laboratoriesektionen. Alla laboratoriearbeten inom fotogranimetriska byrån och bestältningsavdelningen bör sammanföras till en laboraitoriesektion, som svarar för flygfilmens framkallning och i övrigt framställning av kopior, förstoringar, rektiifieringar, diapositiv och fotografiska reproduktioner m. m. Sektionen bör förestås av en byrådirektör i lönegrad 31. Som dennes ställföreträdare föreslås en byråingeniör i lönegrad 27. Då all fotografisk verksamhet på detta sätt koncentreras under gemensam ledning bör man å byråingeniörstjänsten anställa en kvalificerad, helst högskoleutbildad kemist med fotografisk specialutbildning, som kan sättas in på utvecklingsarbete (filmframkallningsprobleni, färgfotografering m. m . ) . Genom en sammanslagning av laboratorierna ökas också möjligheterna att rationalisera instrumentutrustningen (automatiska kopieringsmaskiner m. m.). Sammanlagda antalet tjänstemän på sektionen blir enligt den föreslagna planen 20. 2b Kartsektionen. Stommen i denna sektion utgöres av fotogrammetriska byråns sammansättningssektion, kompletterad med beställningsavdelningens sammansättnings- ock renritninigsdetaljer. Sektionen skall svara för sammansättning av fotokartor och bildlskisser samt kartors renritailing och utrustning med fastighetsgränser, n a m n ock a n n a n text. Sektionen bör förestås av en l:e byråingeniör i lönegrad 29. Som ställföreträdare bör byråingeniören på laboratoriesektionen fungera. Sammanlagda antalet tjänstemän på sektionen blir enligt den föreslagna planen 22. 3 Huvudsektion för mätning. Alla moment inom fotogrammetriska byrån och beställnings ärvd el ningen, som kräver niätningsteknislk kompetens, bör sammanföras till en huvudsektion för mätning. Den bör förestås av en byrådirektör i lönegrad 33. 3a Stommätningssektionen. Den fotogrammetriska stomniätningen är, isom framgått av tidigare kapitel, av största betydelse för ekonomien i all kartläggning ook det synes rationellt att den koncentreras till en sektion. Att denna även bör svara för den i direkt sammanhang härmed förekommande geodetiska stommätningen är naturligt, eftersom planeringen av stommätningen alltid måste ske i ett sammanhang. Sektionen skall alltså svara för rymd- och radialtrianguleringar såväl för dien allmänna kartläggningen som för beställnings ar beten. Fältmätningarna bör i första hand avse den allmänna kartläggningen men en utvidgning av sektionen, så att den även kan tillhandiagå beställare med planering och utförande av vissa fältarbeten, bör ske. Införande av moderna fotogr ann metriska stonimätniingsmetoder har å ena sidan väsentligt minskat kravet på geodetiska fältmätningar, men å andra sidan måste

161 speciella krav ställas på den personal, som skall planera och utföra fältarbetena, då dessa ofta kombineras med moment som kräver specialutbildning och långvarig övning exempelvis bildtolkning oeh geodimetermätning. Genom en utvidgad serviceverksamhet på det geodetiska området skulle man även vinna den fördelen att den personal, som arbetar i stereoinstruliienten, skulle få en nyttig kontakt med fältsidam oeh därmed större rutin i bildtolkning. Vidare visar erfarenheten att arbetet i stereoinstrument är så fysiskt och psykiskt pressande, att det för denna personal är önskvärt med vissa avbrott, gärna i form av fältarbete. Beträffande vissa fältmätningsuppgifter torde, enligt vad utredningen inhämtat, ett direkt samarbete kunna ordnas mellan kartverket och 1 an tmäteiridi strikt en. Denna omständighet möjliggör, så vitt nu k a n bedömas, att stommätningssektionens utbyggnad kan göras måttlig ock i huvudsak begränsas till sådana arbeten, som icke lämpligen kan utföras av iantmäteridistrikten, samt de uppgifter som ur utbildningssynpunkt bör utföras av 'Stereooperatörer och liknande personal. Sektionen bör förestås av en byrådirektör i lönegrad 31 med en byråingeniör i lönegrad 27 som ställföreträdare. Sammanlagda antalet tjänstemän på sektionen blir enligt planen 16. 3b Stereokarteringssektionen. Sektionen skall svara för all kartering i Stereoinstrument, som nu förekommer på fotogranimetriska byrån och beställningsavdelningen. Huruvida även den konstruktion av nivåkurvor för eldledningskartan och topografiska kartan, som nu utföres av topografiska byrån, skall överföras till denna sektion, bör framdeles övervägas. Sektionen bör förestås av en 1 :e byråingeniör i lönegrad 29 och som ställföreträdare bör fungera byråingeniören på stcni mätnings sektionen. Sammanlagda antalet tjänstemän på sektionen blir enligt planen 21. 4 Kontaktsektionen. Karakteristiskt för de fotogrammetriska metoderna är de rika variationsmöjligheterna, som gör det möjligt att anpassa kartmaterialets noggrannhet och kostnad praktiskt taget efter varje bestälilares önskemål. Varje kartläggningsprojekt måste därför analyseras noggrant genom samverkan mellan producent och konsument. Producentens roll blir därvid att vägleda beställaren och informera denne om de fotogrammetriska metodernas möjligheter i olika fall oeh att söka få klarhet i beställarens önskemål i olika avseenden (skala, noggrannhet, karttyp). Först efter denna kontakt mellan fotograninietrikern och beställaren k a n kostnaden för arbetet beräknas och anbud lämnas. Då beställarna som regel saknar tekniker med fotogrammetrisk specialutbildning ställes stora krav på tekniska kunskaper och erfarenhet hos den personal, som h a n d h a r konsultation och kalkyl verks amliet och det är också av största vikt att den i lämplig utsträckii

162 ning frikopplas från den direkta arbetsledningen ooh kan ägna sig åt den kon sulta ti va verk saniheten. Utredningen vill därför föreslå, att en särskild kontaktsektion tillskapas vid den fotogrammetriska avdelningen med huvudsaklig uppgift att svara för den direkta kontakten med beställarna. Sektionen bör även handlägga tidsstudie- och taxefrågor samt svara för avdelningens expedition. Till kontaktseli tionens uppgifter bör även köra viss konsumentupplysning. Det har i flera remissyttranden framförts, att med ökad upplysning om de fotogrammetriska metodernas möjligheter skulle efterfrågan på fotogrammetriskt material från flera konsumentgrupper sannolikt öka. Soni ovan visats bör inom vissa grenar av verksamheten (t. ex. flygfotografering) en ökad bestälilningsvolym leda till minskadie kostnader för statsverket. Sektionen bör ledas av en byrådirektör i lönegrad 31. Ställföreträdare bör vara en byråingeniör i lönegrad 27, som t. v. kan delas med a n n a n sektion t. ex. flygfotograferingssektionen.. Personalen på kontaktsektionen skulle enligt planen uppgå till 7% befattningshavare. Utredningen har särskilt övervägt vilken ställning som bör givas chefen för fotogrammetriska avdelningen. Denne har otvivelaktigt en utomordentligt betydelsefull uppgift såsom närmast ansvarig för den fotogrammetriska verksamheten såväl för die allmänna kartarbetena som för beställningsarbeten. Vidare vilar på vederbörande det närmaste ansvaret för verksamhetens ekonomiska resultat i den föreslagna affärsmässiga driftsformen. Det ligger slutligen i sakens natur att han får ett betydande ansvar för den praktiska fotograimmetrieins utveckling inom landet inom en rad betydelsefulla användningsområden. Nu anförda skäl motiverar enligt utredningens uppfattning att chefen för fotograinmetriska avdelningen inplaceras å löneplan 2 och gives ställning som överingenjör i lönegrad Cp 13. Jämfört med fotogrammetriska byråns och beställningsavdelningens personalstater för budgetåret 1955/56 innebär utredningens förslag såväl vissa lönegradsuppflyttningar soni vissa nyanställningar. Vid kostnadsberäkningarna har utredningen utgått från följande. Den nya överingenjörstjänsten inrättas i utbyte mot byråchefs tjänsten på fotogrammetriska byrån, som för närvarande är vakan t. Den ena byrådirektörstjänsten i 33 lönegraden motsvaras av den befintliga tjänsten i denna lönegrad, soni n u är knuten till chefsskapet för beställningsavdelningen, den andra åter nyinrättas i utbyte mot en tjänst som förste statskartograf i 31 lönegraden. De fyra föreslagna tjänsterna soni byrådirektör i 31 lönegraden motsvaras helt av samma antal tjänster som förste statskartograf i samma lönegrad och medför endast ändrad tjänstebeteckning. Två tjänster som förste byråingenjör i 29 lönegraden nyinrättas. Fem befintliga tjänster som statskairtograf i 27 lönegraden erhåller tjänstebe-

163 teckningen byråingenjör. En av ifrågavarande sitatskartografstjänster har under de senaste åren icke varit besatt på grund av att i stället en byråingenjör i 25 lönegraden varit anställd. I Kungl. brev den 14 maj 1954 har vidare medgivits att under budgetåret 1954/55 må vid kartverket anställas högst 12 aspiranter i statskartografstjänst under villkor att 4 staitskartograftjänster i lönegrad Ca 27 ej uppehålles. Då tre av dessa aspiraiittjänster varit placerade på fotogrammetriska byrån, har följaktligen ytterligare en tjänst i Ca 27 icke fått besättas. Två ingenjörs tjänster i 25 lönegraden, vilkas innehavare kan beräknas erhålla befordran till tjänst i 27 lönegraden, samt ovannämnda tre aspiranttjänster kan indragas. Ovanstående förändringar i organisationen innebär i förhållande till nuvarande organisation en kostnadsökning på cirka 7.400 kronor. På grund av att statskartograf stjänsterna tidigare icke kunnat besättas, h a r emellertid i staten för budgetåret 1955/56 förutom ovannämnda två tjänster icke beräknats medel för ytterligare en tjänst i lönegrad Ce 27. Kostnadsökningen i förhållande till för budgetåret 1955/56 anslagna medel uppgår följaktligen till ca 22.300 kronor. Den faktiska förstärkningen av den högskoleutbildade personalen kan med hänsyn till nyss anförda omständigheter betraktas som blygsam. Vad övrig personal beträffar har förutsatts att fyra befattningar som förste kartassistent i 23 lönegraden, avsedda som biträdande arbetsledare på viktiga tekniska rutiner, erhålles genom uppfiyttning av samma antal befattningshavare i 21 lönegraden samt att dessutom nyansfälles en kartassistent i 19 lönegraden och två i 16 lönegraden. Ytterligare beräknas behöva nyanställas fyra kontorsbiträden i 8 lönegraden. — Kostnadsökningarna för personal förstärkningarna i fråga om icke högskoleutbildad arbetskraft h a r beräknats uppgå till cirka 68.000 kronor. De sammanlagda kostnadsökningarna i fråga om avlöningar för att erhålla lämplig kapacitet på den nya fotogrammetriska avdelningen skulle sålunda uppgå till cirka 94.000 kronor. I övrigt har utredningen ej ansett sig h a anledning att ingå på någon allmän översyn över kartverkets personalförhållanden. Med hänsyn till vissa uttalanden i 1955 års statsverksproposition rörande kartverkets allmänna avdelning finner sig utredningen dock i detta sammanhang böra beröra vissa med nämnda avdelning sammanhängande organisationsspörsniål. De administrativa och kamerala göroniålen inom kartverket ombesörjes av dess allmänna avdelning. Denna står sedan den 1 juli 1955 under ledning av en byrådirektör i lönegrad Ce 31. Denna tjänst inrättades genom beslut av 1955 års riksdag (statsverkspiroposifionen sid 395) genom omvandling av en för fotogrammetriska byråns flygfotograferingssektion ursprungligen inrättad tjänst som förste statskartograf i samma lönegrad. Samtidigt indrogs en tjänst som förste byiråsekreteraTe i lönegrad Ce 27.

164 Allmänna avdelningen är organiserad på dels en enhet för allmänt administrativa göromål dels ett kamrerarkontor. Till avdelningen hänföres vidare verkets kartförråd och expeditionsvaktspersonal. Byrådirektörs tjänsten inrättades med motivering att överdirektören till sin hjälp behövde en teknisk-administrativ föredragande, som samtidigt var verkets organisaitionSföredragande. Emellertid har denne befattningshavare redan nu fått betydligt mera maktpåliggande uppgifter. Han fullgör sålunda inom kartverket de uppgifter, som normalt i ett verk av denna storlek ankommer på en administrativ byråchef. Sålunda är han föredragande i alla viktigare ärenden rörande ekonomi (anslagsäskanden, ekonomiska avtal, exempelvis rörande karttryok, taxefrågor o. dyl.) personal (anställnings- och rekryteringsfrågor, kompetensfrågor, personalplaceringsfrågor o. dyl.) och organisation (instruktions- och arbets ordnings frågor m. m . ) . Förutom de administrativa uppgifterna åvilar honom under överdirektören en synnerligen betydelsefull grupp av ärenden, nämligen samordningen i stort av de allmänna kartarbetena. Sålunda inträder han som föredragande i ärenden rörande sådana tekniska metodikfrågor, som berör mer än en byrå eller avdelning, varjämte h a n utgör den samordnande kraften i det utvecklingsarbete, som bedrives inom verkets olika byråer och avdelningar. 1 denna ekonomiskt och organisatoriskt viktiga uppgift betjänar han sig bl. a. av den arbetsstatistik, som fortlöpande föres i all teknisk verksamhet och som samlas och bearbetas på allmänna avdelningen. Den enda högre befattningshavaren å allmänna avdelningen förutom byrådirektören är kamreiraren. Redan nu är de kamerala uppgifterna av den omfattning, att kamreraren uteslutande måste ägna sig åt dessa. Än mer kommer detta förhållande att accentueras vid den mera komplicerade bokföring, som följer av den fotogrammetriska verksamhetens överförande till affärsmässig form. Det är därför nödvändigt, att byrådirektören erhåller en kvalificerad medhjälpare för sina inånga maktpåliggande uppgifter. Även denne bör ha betydande teknisk kunnighet. Enligt vad utredningen inhämtat prövar kartverket för närvarande anordningen, att lämplig tjänsteman på någon av de tekniska byråerna förordnas att tillfälligt tjänstgöra på allmänna avdelningen. Härigenom vinnes bl. a. den fördelen att arbetsledningspersonalen inom alla byråerna på längre sikt får en administrativ skolning och större insikt i de viktiga samordnings- och tidss tu die p r o b le men. Utredningen anser sig icke ha anledning att i detalj pröva allmänna avdelningens organisation utom på en punkt, nämligen byrådirektörens löneställning. Det uttalades nämligen i 1955 års statsverksproposition, att dennes lönegradsplacering borde bliva föremål för omprövning i samband med ställningstagandet till utredningens förslag. Utredningen får med hänvisning till redogörelsen för arbetsuppgifterna för chefen för allmänna avdel-

165 ningen och till betydelsen av att pågående utvecklingsarbete fullföljes med kraft i framtiden föreslå att byrådirektörstjänsten uppflyttas till lönegrad Ce 33. Utredningen anser för sin del de på denne befattningshavare ankommande göromål en och därav följande kompetenskrav motivera en lönegradsplacerinig som ej är lägre än den lönegradsplacering, som vid tjänsteförteckningsrevisionen ansetts skälig för byrådirektör och huvudsektionsföreståndare på ekonomiska kartbyrån. Utrustning för fotogrammetriska avdelningen Den fotogrammetriska avdelningens behov av instrument är beroende dels på metodiken för den allmänna kartläggningen (riksfotokartan, ekonomiska kartan, topografiska kartan, den geodetiska stommätningen), dels på beställningssektorns framtida omfattning. Som framgår av kap. VII pågår inom kartverket en omfattande försöksverksamhet, som berör kartverkets alla byråer. Resultatet av dessa försök måste avvaktas, innan slutlig ställning kan tagas till instrumentbehovet inom den allmänna sektorn. Redan nu kan emellertid konstateras, att om den av utredningen i kap. VI föreslagna onidrevsfotograferiiigen skall genomföras ett ökat behov uppkommer av instrument på det fotografiska området. Behovet av flygplansutrustning har av utredningen tidigare berörts i kap. VI. Därvid har utredningen bl. a. understrukit nödvändigheten av att bästa möjliga utrustning anskaffas, dels för navigeringen under flygfotograferingen (stråknavigering) och dels för den allmänna navigeringen. För stråknavigering finnes under senaste världskriget utarbetade metoder, som grundar sig på avståndsmätning medelst radiovågor, exempelvis Shoran, Gee-H och Oboe. Införandet av en sådan navigeringsimetod medför emellertid kostnader av en sådan storlek att de icke synes kunna ifrågakoiiima för enbart flygfotograferingsändamål. Enklare instrument, exempelvis det av den engelska firman Williamsson framställda Navigating Sight, kan inköpas för en kostnad av omkring 3.800 kronor. Vid kartverkets kameraverkstad i Norrtälje har emellertid byggts ett navigeringsinstrument, speciellt avsett för navigering vid flygfotografering, som torde vara det för närvarande bästa tillgängliga instrumentet för ifrågavarande ändamål. Verkstaden synes böra få sådana resurser att samtliga flygplan kan förses med detta instrument. Beträffande den allmänna navigeringen bör samtliga flygplan förses med sådan radio- och navigeringsutrustning att de k a n godkännas för instrumentflygning. Detta torde innebära att en radiokompass måste anskaffas till varje flygplan. Kostnaderna härför uppgår till ca 90.000 kronor, motsvarande 5 kompasser å 18.000 kronor. Samtliga flygplan, som användes för omdrevsfotograferingen, bör vidare vara utrustade med moderna kameror, helst av samma fabrikat, för att und-

166 vika komplikationer vid bildernas bearbetning. Det bör följaktligen finnas minst fem sådana kameror i bruk under fotograferingissäsongen. Dessutom behövs minst en kamera i reserv. Kartverket disponerar, som tidigare redovisats, två kameror Wild RC 5, 15/23 X 23, varjämte anslag beviljats för inköp av ytterligare en. Denna kameratyp torde för närvarande vara den lämpligaste för att tillfredsställa de olika krav, som kominer att ställas på fotobilderna från en omdrevsfotografering. Utvecklingen av flygkanierorna går emellertid mycket snabbt. Enligt uppgift kommer firman Zeiss snart att börja serietillverkning av en ny vidvinkelkamera. Möjligen bör med anskaffningen av nya kameror anstå tills denna kamera kommit i marknaden, vilket torde ske senast under år 1956. Omedelbart därefter bör emellertid medel ställas till förfogande för inköp av minst tre nya kameror. Då kostnaderna för en kamera k a n uppskattas till ca 85.000 kronor erfordras för tre stycken följaktligen ca 255.000 kronor. Kopieringsmaskin. Med hänvisning till de motiv som framförts i kap. VII föreslår utredningen anskaffning av en kopieringsautomat för kopiering av flygfilmer (kostnad omkring 50.000 kronor). Möjligheten att rationalisera filniframkallningen genom anskaffning av automatisk fraiiikaliningsmaSkin bör närmare utredas. Ännu synes de tekniska förutsättningarna ifråga om filmens exponering ej föreligga. Härutöver erfordras kompletteringar av utrustningen i laboratorier och arkiv, såsom bättre anordningar för torkning av fotobilder, lämpligare och därmed arbetsbesparande inredningar m. m. Kostnaderna för de nödvändigaste av dessa anskaffningar har av kartverket beräknats till 25.00K) kronor. Behovet av instrument för beställningsarbetena har bedömts med hänsyn till de prognoser som gjorts i kap. VIII ooh de i anslutning därtill uppdragna riktlinjerna för bearbetningsverksamheten. Rektifieringsinstrument. För närvarande har kartverket ett rektifieringsinstrument för beställningsarbeten. Trots kraftigt ökad efterfrågan på rektifierade och förstorade fotobilder har någon nyanskaffning av instrument ej kunnat göras. I stället har kapaciteten hos det befintliga instrumentet ökats genom kontinuerligt övertidsarbete. Det torde i längden ej vara möjligt att tillgodose den ökade efterfrågan på detta sätt. Det h a r dessutom tillkommit faktorer av teknisk art, som gör att en modernisering av ifrågavarande instrunientutrustning är nödvändig. •Övergång till nya flygkameror med lägre kaimerakonstanter medför mindre negativskalor, om nu använda flyghöjder bibehålies eller ökas. På grund härav måste större förstoringsgrader användas vid billdfraniställningen. Det befintliga rektifieringsinstruiiientet medger ej större förstoring än fem gånger, vilket begränsar dess användbarhet, då det gäller bearbetning av modernt negativmaterial. För att icke möjligheterna att framställa rekti-

167 lierade fotobilder i större skalor skall försämras vid övergång till den moderna kameran RC5 15/23 X 23, måste rektifieringsinstrument med minst 25 % större maximal förstoringsgrad anskaffas. Det f. n. lämpligaste instrumentet torde vara Zeiss SEG V med förstoringsgraden 6,4 gånger. (Kostnad omkring 75.000 kronor). Förstoringsinstrument. Sedan de moderna flygkamerorna börjat användas har även uppstått behov av ett förstoringsinstrument utan rektifieringsniöjlighet, men så beskaffat att förstorade kopior snabbt kan framställas från flygfilmen utan att denna behöver "klippas". Beställarna av flygfotografering önskar nämligen numera ofta "råkopior" framställda såsom förstoringar i stället för kontakfkopior. Detta gäller särskilt skogliga beställare, som vanligen önskar bilderna förstorade till Skalan 1:20 000, vilken skala blivit standard inom skogsbruket för översiktliga arbeten. För närvarande måste detta arbete utföras i rektifieringsinstrumentet, vilket är oekonomiskt. Tack vare den höga upplösningsförmågan hos de nya kamerorna kan med gott resultat fotobilder framställas med förstoringsigraden 10—20 gånger. Ett för dessa ändamål lämpat förstoringsinstrument bör anskaffas. (Ungefärlig kostnad 30.000 k r o n o r ) . Universell förminskningsapparat. Då man i vårt land arbetar med flera olika flygkameror och stereoinstrument har behov uppstått av en universell förminskningsapparat, i vilken man från negativ tagna med godtycklig kamera kan framställa diapositiv till godtyckligt stereoinstrument. F. n. måste beställningsavdelningen för vissa kombinationer kamera/stereoinstrument låna förminskningsapparat, för andra kombinationer använda kraftigare förniinSknimgsförhållanden än som med hänsyn till stereoinstrumentets byggnad är nödvändigt, vilket medför kvalitetsförsämring. Ett universalinstrument för förminskning bör anskaffas. (Kostnad omkring 50.000 k r o n o r ) . Precisionsstereoinstrument. Beträffande precisionsstereoinstrument för rymd triangulering och stereokartering måste konstateras, att kartverkets utrustning är föråldrad. Kartverket äger två första ordningens precisionsstereoinstrument och fyra andra ordningens. Av de förstnämnda är det äldsta — stereoplanigrafen — tretton år gammalt och endast användbart för bearbetning av bilder tagna med Zeiss-kamerorna RMK 20/30 X 30. Detta är en väsentlig nackdel, eftersom man måste flygfotografera många specialuppdrag med de äldre kamerorna för att hålla detta instrument i arbete, trots att de nya kamerorna RC5 15/23 X 23 skulle ge bättre bearbetningsekonomi. Om ett par år torde de äldre Zeiss-kamerorna vara helt ersatta med nya kameror och stereoplanigrafen kan då ej användas för bearbetning av modernt bildmaterial.

168 Det andra instrumentet av första ordningen — Wild autograf A5 — är användbart för samtliga kameror, men tyvärr är maximala bildformatet 18 X 18 cm, varför bilder tagna med den moderna vidvinkelkameran RC 5 15/23 X 23 måste förminskas före bearbetningen. De nya autograferna A 7 och A 8 medger direkt bearbetning av bilder i formatet 23 X 23 cm. A5instrumentet är dessutom på grund av en viss instabilitet i optiska systemet ej lämpligt för rymdtrianguleringar. Kartverket äger alltså f. n. ej något instrument, som kan användas för precisionstriangulering med bilder, tagna med de moderna Wildkanierorna. Vad beträffar de fyra andra ordningens instrumenten — Wild autograf A 6 — kan följande nämnas. Den stegrade upplösningsförmågan hos moderna flygkameror har medfört, att vid bearbetningen större förstoring kan tillåtas i stereoinstrumentet. Detta förhållande har beträffande stereoinstrumenten verkat så att en förskjutning inträtt mot första ordningens instrument. A6-instrumenten har därför numera allt mer förlorat i användning. Instrumentet är nämligen konstruerat för relativt ringa förstoringsgrader, som utnyttjas helt redan vid bearbetning av bildmaterial av den kvalitet, som erhålles vid fotografering med kartverkets äldre Zeiss-kameror. Någon förbättrad ekonomi genom användning av moderna kameror och större flyghöjder k a n följaktligen ej ernås, eftersom A6-instrumentets möjligheter redan tidigare helt tagits i anspråk. Det är alltså nödvändigt med en snar modernisering av kartverkets utrustning i fråga om stereoinstrument, så att den fotogrammetriska avdelningen kan lösa bearbetningsuppgifterna rationellt och helt utnyttja den moderna kamerautrustningen. I första hand bör stereoplanigrafen ersättas med en modern stereoplanigraf eller autograf A7. Därutöver bör anskaffas ytterligare ett 1 :a ordningens precisionsstereoinstrument (autograf A7) och ett 2:a ordningens instrument (autograf A8). (Kostnad omkring 500.000 k r o n o r ) . Enklare stereoinstrument. Som komplement till precisionsstereoinstrunienten bör anskaffas 2 stereoskop ("Delft svepstereoskop" eller "Zeiss stereotop") för användning vid planerings- och inventeringsuppgifter i samband med stereoarbeten. (Kostnad omkring 8.000 k r o n o r ) . Dessa instrument bör finnas tillgängliga för bildstudier i avdelningens arkiv för att underlätta för beställarna att studera tillgängligt bildmaterial. Koordinatograf. Fotoigramuietriska (byrån och beställnings avdelningen saknar för närvarande koordinatograf, d. v. s det för all kartkonstruktion grundläggande instrumentet. Det kan ej vara rationellt att som nu sker utnyttja precisioiisstereoinstrumentens ritbord för koordinatkonstruktion, eftersom dessa dyrbara instrument bör utnyttjas kontinuerligt för stereoarbete. (Kostnad omkring 12.000 k r o n o r ) . Sammanlagda kostnaden för anskaffning av den i det föregående omnämnda utrustningen uppgår till i runt tal 1.095.000 kronor.

KAPITEL

X

Prissättningssystemet Hittillsvarande

principer

Till grund för den hittillsvarande prissättningen av beställningsarbeteii, som utföres vid kartverket, har legat departementschefens uttalande i prop, nr 106 år 1946, att för utförda arbeten borde uttagas en med hänsyn till verkets kostnader skälig ersättning. En skälig ersättning måste givetvis omfatta alla direkta till beställningen hänförliga kostnader, men kan även omfatta andel i fasta kostnader samt avgifter för utnyttjande av material framställt för de allmänna kartarbetena o. d. Så länge omfattningen av beställningsverksamheten är liten, kan det vara motiverat att endast belasta den med rörliga kostnader. När beställningsverksamheten tager större omfattning synes det motiverat att skälig del av de fasta kostnaderna belastar densamma. Detta förhållande har medfört att priserna vid kartverkets beställningsarbeten successivt anpassats efter den ökade omfattningen av arbetena. Det nuvarande läget kan beskrivas på följande sätt. Alla fotogrammetriska arbeten, soni utföres inom själva beställningsavdelningen, prissättes med tanke på att uppnå full kostnadstäckning, således även med beaktande av pensionskostnader och andra dolda kostnader. Då resultat från de allmänna kartarbetena utnyttjats för beställningsarbeten, belastas beställningen i vissa fall med en avgift för utnyttjandet. Beträffande flygfotograferingen har däremot priskalkylerna icke belastats med kapitalkostnader för flygplan och kameror samt icke heller med vissa fasta kostnader för organisationen i Norrtälje m. m. Priserna ligger dock betydligt över de priser, som enbart skulle motsvara rörliga kostnader. Särskilt bör observeras att vid försäljning av bilder från material tillhörande den ordinarie fotograferingen inga kostnader påföres för själva fotograferingen. Vissa andra tjänster, som kartverket utför mot ersättning, exempelvis utlämnande från geodetiska byrån av koordinater för triangel- och höjdpunkter, vilka tjänster fortfarande till största delen har karaktären av en bisyssla till verksamheten för den allmänna kartläggningen, är prissatta så att ersättningen endast täcker de med själva beställningsärendet direkt förbundna kostnaderna. Den nya

organisationen

Tidigare har utredningen föreslagit att nuvarande fotogranimetriska byrån ooh beställningsavdelningen skall sammanslås till en gemensam foto-

170 grammetrisk avdelning samt uttalat att prissättningen på produkterna bör anpassas så att full kostnadstäckning erhålles för framställningskostnaderna inklusive kostnader för pensioner, lokaler, avskrivningar och förverksamhetens utveckling nödvändig försöksverksamhet. Huvudprincipen för prissättningen av produkterna från avdelningen är således redan behandlad. Beträffande fördelningen av kostnaderna bör i princip gälla att varje uppdrag skall bära sina egna kostnader, beräknade så att de inkluderar alla ovan nämnda slag av kostnader. En viss schematisering av de ersättningar som ut Lages torde dock i regel vara befogad av praktiska skäl. Med hänsyn bl. a. till att avdelningen kan komma att utföra arbeten både beträffande flygfotografering och bearbetningsverksamhet i direkt konkurrens med andra företag, måste avdelningen vidare ha möjlighet att ur affärsmässiga synpunkter anpassa ersättningarna till marknadsläget i det enskilda fallet. I de flesta fall ä r den angivna principen för fördelningen enkel att tilllämpa. Två problem bör emellertid behandlas mera ingående, nämligen fördelningen av flygfotograferingskostnaderna samt omfattningen av vissa utnyttjandeavgifter. Fördelningen av flygfotograferingskostnaderna Flygfotograferingen kan om utredningens förslag godtages uppdelas i två huvudgrupper nämligen å ena sidan omdrevsfotografering och annan fotografering för de allmänna kartarbetena (den allmänna fotograferingen) samt å andra sidan fotografering på beställning. Kostnaderna för hela flygfotograferingsverksamheten måste följaktligen i första hand fördelas på dessa båda slag av fotograferingar. Utredningen har ansett det angeläget att man h ä r erhåller en rättvis och såvitt möjligt enkel fördelningsgrund, som ej behöver ändras allt för ofta. Det enklaste sättet att fördela kostnaderna är direkt i proportion till antalet bilder. Alternativt kan ifrågakomma en fördelning i proportion till den använda effektiva flygtiden (den tid under vilken inflygning på stråk och fotografering äger r u m ) . Denna fördelningsgrund ger ett något rättvisare resultat vid jämförelser mellan enskilda fotograferingar genom att omfattande fotograferingar på låg höjd med långa stråk, vid vilka produktionen av bilder per tidsenhet blir stor, blir mindre 'belastade än fotograferingar med korta stråk eller på högre höjd. Resultatet vid en fördelning av kostnaderna på ovannämnda två stora grupper torde emellertid på grund av att beställningsfotograferingar ofta har korta stråk bliva ungefär detsamma vare sig antalet bilder eller flygtiden lägges till grund för fördelningen. På grund av att antalet bilder lättare erhålles ur tillgängligt material har utredningen funnit, att fördelningen i första hand bör bindas vid antalet bilder, fotograferade för de olika ändamålen. Fördelningen bör

171 emellertid icke göras direkt proportionell mot antalet bilder av följande anledning. Som tidigare nämnts kommer den allmänna fotograferingen att omfatta fotografering från standardhöjd, c:a 4.000 meter, under det att beställningsfotograferingarna omfattar fotografering främst från lägre höjder. Undantag härifrån finnes givetvis inom båda grupperna. Fotografering från lägre höjder över detaljrika områden k a n vara motiverad för att underlätta rekognosceringen vid den allmänna kartframställnimgen. Beställning av fotografering från högre höjder kommer även i fortsättningen att förekomma i viss utsträckning. Dessa undantag torde emellertid under de närmaste åren bli av så pass ringa omfattning att man kan bortse från dem i detta sammanhang. Storleken på den organisation, som är nödvändig för att genomföra ett visst fotograferingsprogram, bestämmes såsom framgår av tidigare redogörelse i första hand av antalet bilder, som måste fotograferas från hög höjd under tider med fullgott fotograferingsväder. Fotografering från lägre höjd kan ofta utföras under dagar m e d sämre väder, alltså under tider då flygplanen skulle ligga oanvända, om fotograferingsprogrammet endast omfattade höghöjdsbilder. Det kan följaktligen vara motiverat att belasta de mera svårfotograferade höghöjdsbilderna med större andel i de fasta kostnaderna än de lättfotograferade låghöjdsbilderna. Tidigare har visats att framställningskostnaderna för flygbilderna sjunker starkt med stigande produktion. Ur rent affärsmässiga synpunkter bör beställningsbilder icke belastas med alla fasta kostnader, om detta medför att beställningsvolymen sjunker så mycket att de totala kostnaderna för den allmänna fotograferingen ökas. Såsom här ovan och i kapitel IV anförts motiverar tekniska omständigheter att beställningsfotograferingarna regelmässigt påföres lägre kostnad per bild än de allmänna fotograferingarna. Beaktas detta vid prissättningen å beställningsfotograferingar tillgodoses också önskemålet att stimulera till en stor omsättning och därigenom nedbringa kostnaderna för den allmänna fotograferingen. Med hänsyn härtill vill utredningen förorda, att en del av de kostnader, som vid en direkt proportionering mot bildantalet skulle påföras beställningsfotograferingarna, överföres på den allmänna fotograferingen. Storleken av ifrågavarande del kan bestämmas enligt olika grunder. Den kan bestämmas till ett visst belopp per år, till vissa med verksamheten förknippade fasta kostnader, till en viss andel av de direkt proportionerade kostnaderna eller på något annat sätt. Fastställande av lämpligt beräkningssätt torde böra ankomma på Kungl. Maj :t efter förslag av kartverket. Utredningen har nedan beräknat några exempel på hur en fördelningsregel, som enligt utredningens mening vore skälig de närmaste åren, skulle verka. Härvid har antagits att en efterkalkyl över de totala fotograferings-

172 kostnaderna sker vid varje års slut samt att fördelning sker så att dem andel, som efter direkt proportionering skulle belasta beställningsfotograferingarna, reduceras med ett belopp motsvarande 20 %, vilket alltså överföres till kostnaderna för den allmänna fotograferingen. Utredningen har här valt samma procentsats, som tidigare använts vid kostnadsberäkningarna i kapitel IV. På grund av att beställningsfotogTaferingarna framdeles, om utredningens förslag om omdrevsfotograferingen genomföres, torde komma att utföras på lägre genomsnittshöjd än tidigare, innebär detta att beställningsbilderna bedömts kunna bära en något större andel i de fasta kostnaderna än som vid bedömningen vid kostnadsberäkningarna ansetts skäligt. Fördelningsprincipens verkan framgår även av diagrammet fig. nr 7. Antal

producerade bilder

Total

för den allm ä n n a fotograferingen

på

1.156.000 Den a l l m ä n n a fotograferingen

539.000 BeställningsIfotografeiringen

beställning

Totalkostnad Fördelning:

Nödvändigt bildpris för beställningsfotograferingen

I exemplen återfinnes bl. a. tre fall då produktionen av bilder för de allmänna fotograferingarna omfattar c:a 8.000 bilder, d. v. s. beräknat medeltal enligt utredningens förslag rörande den framtida fotograferingen. Det nödvändiga priset per registrerad beställd bild varierar i dessa från 62 kronor vid en produktion av 8.000 bilder till 77 kronor vid en produktion av 4.000 bilder. Det är emellertid att märka att de nyssnämnda priserna är de som matematiskt erfordras för att de totala flygfotograferingskostnaderna skall bli täckta. Ersättningarna för beställningsfotograferingarna måste emellertid kalkyleras i förväg och innan omfattningen och totalkostnaderna för säsongens flygfotograferingar är kända. Det är därför nödvändigt i en affärsmässig organisation att i priserna för beställningsfotograferingarna kalkylera in en riskmarginal av lämplig storlek för att förhindra underskott i verksamheten under år med ogynnsamma fotograferingsbetingelser eller starkt stigande kostnader. Av denna anledning torde

lOJO-tal honor .30kr/bild 90kr/bild ,70 kr/bild

1-:00

60 kr/bild.

1300 TOTALKOSTNAD

.50 kr/bild

> l<P

1000 INKOMSTER FRAN BESTKUNtNGSFOTOGRAFERING

900 800

600 500

400 300

100 ÅRSPRODUKTION

antal bilder

därav pä best.

" lör den allm. fotograferingen

FIG. 7 FORDELNING AV KOSTNADERNA FOR FLYGFOTOGRAFERING ENLIGT UTREDNINGENS EXEMPEL

174 de ovan nämnda genomsnittspriserna för beställningsfotograferingarna få höjas med omkring 10 kronor per bild. Priserna på beställningsfotograferingarna skulle härigenom genomsnittligt komina att öka med ungefär 15 å 20 kronor per bild jämfört med de under år 1954 av kartverket tilllämpade taxorna. Enligt utredningens uppfattning borde en sådan måttlig höjning ej inge några betänkligheter. Det får dock anses angeläget att riskmarginalerna i taxorna för beställningsfotograferingarna hålles inom ganska snäva gränser. Sannolikheten talar ju för att enstaka ur fotograferingssynpunkt dåliga år kompenseras av andra mera gynnsamma år. Utredningen återkommer i följande avsnitt av detta kapitel till hur skillnaderna mellan olika år i viss mån skulle kunna utjämnas. Det återstår slutligen att bedöma, hur stor del av kostnaderna för den allmänna flygfotograferingen som bör påföras statsverket. Den utökning i produktionen, som föranledes av omdrevsfotograferingen, kan beräknas motsvara högst 3.200 bilder per år. Det är mycket vanskligt att söka härleda den härav föranledda merkostnaden för den allmänna fotograferingen. Detta synes heller icke i ock för sig nödvändigt, då ju statsverkets kostnader för de allmänna fotograferingarna på ett avgörande sätt påverkas av fördelningsprinciper och prissättningsfrågor. Lättare att besvara och kanske också av mera omedelbart praktiskt intresse är frågan, hur kostnaderna för den utökade allmänna fotograferingen ställer sig i förhållande till kostnaderna för motsvarande verksamhet under senare år. Med anledning härav har utredningen sökt åstadkomma en jämförelse på denna punkt, vilken återgives i följande sammanställning.

År

1952 1953 1954

Totala kostn. för Inkomster av best. flygfotogr. inkl. fotogr. planering m. ni.

992.000 1.059.000 1.022.000

107.000 153.000 337.000

Nettoutgift för allm. fotograferingen

Beräknade kostn. för allm. fotograferingen enl. utredningens fördel ni ngsgru nder

885.000 906.000 685.000

532.000 585.000 647.000

Det är emellertid att märka, att de i sammanställningen återgivna nettoutgifterna blir höga på grund av den systematiska förskjutning som alltid uppträder mellan utgifter och inkomster för ett år. Utredningen har därför av kartverket införskaffat uppgifter om de inkomster, som är direkt hänförliga till de under vart och ett av åren faktiskt utförda beställningsfotograferingarna. Dessa inkomster har beräknats till respektive 176.000, 248.000 och 506.000 kronor. Om i stället dessa belopp ställes mot de faktiska utgifterna under respektive år, erhålles följande jämförelse:

175 År

Beräknad kostnad för Nettoutgift för a l l m ä n n a a l l m ä n n a fotograferingen fotogra teringen enligt utredningens fördelningsgrund

1952 1953 1954

816.000 811.000 516.000

532.000 585.000 647.000

1954 var ett exceptionellt gott fotograferingsår medan 1952 och 1953 båda gav en låg produktion. Intet av åren k a n därföra anses motsvara genomsnittsproduktionen i framtiden. De ovan angivna nettoutgifterna bör därför ur nu förevarande synpunkter jämföras med de i exemplet i det föregående beräknade kostnaderna för den allmänna fotograferingen, där produktionen för denna upptagits till 8.000 bilder. Nämnda kostnader varierar som framgår av exemplet mellan 744.000 och 848.000 kronor. Av det anförda anser sig utredningen kunna draga den slutsatsen, att utredningens förslag under förutsättning av en någorlunda jämn och hög produktion icke medför att kostnaderna för den utvidgade allmänna flygfotograferingen ökar i nämnvärd mån jämfört med statsverkets nuvarande kostnader. Utredningen vill på grund härav förorda att kostnaderna för den allmänna fotograferingen i princip helt bäres av staten.

Utnyttjandeavgifter Beställningsverksamheten vid kartverket bygger redan nu på förutsättningen att det vid kartverket finns ett ansenligt arkiv av filmnegativ och annat material, som framställts för skilda ändamål. I många fall kan av detta material med en relativt liten arbetsinsats framställas inom olika områden användbara produkter, vilka, om de helt nyframställts, skulle ha blivit mycket dyrbara. Det kan med hänsyn härtill i princip vara motiverat att en beställare, som icke bekostat framställningen av materialet, bidrager med en viss avgift som ersättning för att detsamma får utnyttjas. Då det uppenbarligen är ur allmän synpunkt eftersträvansvärt, att kartverkets material kommer till största möjliga användning, torde det dock vara befogat att begränsa utnyttjandeavgifterna till relativt låga belopp. Skall frågan å andra sidan bedömas rent affärsmässigt bör utnyttjandeavgifterna sättas så, att den totala inkomsten av verksamheten blir så stor som möjligt. Prissättningen bör enligt utredningens mening ske med beaktande av båda dessa önskemål. Utnyttjandeavgifterna torde följaktligen icke böra fastställas utan att marknaden först prövats med olika priser i förening med upplysning och propaganda angående det fotogrammetriska materialets användbarhet för olika ändamål. Inkomsterna av utnyttjandeavgifterna bör

176 enligt utredningens mening i första hand få användas av kartverket för att täcka tillfälliga underskott i verksamheten, exempelvis på grund av ett tillfälligt ogynnsamt utfall av flygfotograferingarna. I andra hand bör de få tagas i anspråk för utvecklingsarbete och rationaliseringar av driften inom den för verksamheten givna ramen. Genom sistnämnda anordning torde förestående viktiga utredningar och försök kunna finansieras utan att särskilda medel för ändamålet anvisas. Återstående del av inkomsten av utnyttjandeavgifterna bör inlevereras till statsverket som vinst å rörelsen.

KAPITEL

XI

Frågan om kartverkskommissionens ombildning till en styrelse för kartverket

Den nuvarande kartverkskommissionen tiuAom 1937 genom en ombildning av kommissionen för de allmänna kartarbetena. Kartverkskommissionen har till uppgift att vara ett rådgivande organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna kartarbetena. Vid fullgörandet av sin uppgft skall kommissionen verka för att erforderlig kontakt upprätthållas mellan kartverket och de viktigaste grupperna bland kartkonsumenterna, så att deras synpunkter på kartornas innehåll och utseende samt kartverkets arbetsplaner i möjligaste mån kan beaktas. Kommissionen åligger vidare att efter uppdrag av Kungl. Maj:t eller efter framställning av kartverket avgiva utlåtande i ärenden som hänskjutes till densamma. Sedan 1950 ankommer det därjämte på kommissionen jämlikt 1949 års lag om förbud mot spridning av vissa kartor ni. m. att besluta i ärenden rörande tillstånd till spridning av sådan karta över svenskt område, som av annan än kartverket eller sjökarteverket framställts i större skala än 1:20 000. Kommissionens ledamöter utgöres av chefen för armén, chefen för flygvapnet, chefen för försvarsstaben, kartverkschefen och chefen för Sveriges geologiska undersökning såsom självskrivna ledamöter. Därjämte utser Kungl. Maj:t till ledamöter en representant för lantmäteristyrelsen och en för väg- och vattenbyggnadisstyrelisen samt ytterligare två personer, som skall representera jordbruket respektive skogsbruket. Ordförande i kommissionen utses av Kungl. Maj :t bland kommissionens ledamöter. Kartverkschefen är vice ordförande och föredragande i kommissionen. Under tiden från kommissionens tillkomst år 1937 fram till utgången av år 1954 har den sammanträtt 29 gånger. Verksamheten har huvudsakligen bestått i att varje höst yttra sig över det av kartverket uppgjorda förslaget till arbetsplan för nästkommande år, innan detsamma underställts Kungl. Maj :t. I övrigt har sam man träd ena främst ägnats åt remisser, utarbetande av förslag till riktlinjer för av säkerhetsskäl betingad kartgranskning samt bekandling av förslag 1111 nya karttyper. Kartverkets anslagsäskanden eller andra ekonomiska frågor rörande verksamheten har icke förelagts kommissionen eller eljest varit föremål för behandling inom denna. 12

178 Den jämlikt 1949 års ovannämnda lag på kommissionen ankommande tillståndsprövningen handlägges av en särskild delegation inom kommissionen, bestående av kartverkschefen samt chefen för försvarsstaben med dennes ställföreträdare som ersättare. Är delegationen enig om att begärt tillstånd bör meddelas, äger den besluta därom å kommissionens vägnar. I annat fall skall ärendet hänskjutas till behandling av kommissionen in pleno. Omfattningen av delegationens verksamhet under den förflutna femårsperioden framgår av nedanstående tablå. Är 1950 1951 1952 1953 1954

Antal handlagda ärenden 97 116 125 128 142

Antal därvid berörda kartor 286 306 223 255 357

Handläggningen av tillståndsprövningen tillgår i praktiken så att ärendena förberedes av militärassistenten vid kartverket och föredrages av denne dels inför kartverkschefen och dels inför vederbörande inom försvarsstaben. Några verkliga delegationssammanträden har icke förekommit. I två fall av principiell karaktär har ärenden hänskjutits till behandling av kartverkskommissionen in pleno.

Utredningens

synpunkter

och

förslag

Som utredningen framhållit i samband med behandlingen av flygfotograferingsverksamheten synes det u r effektivitetssynpunkt vara angeläget, att kartverkets verksamhet icke alltför hårt bindes av i förväg uppgjorda detaljplaner. Inom ramen för av statsmakterna uppdragna riktlinjer och beviljade medel bör kartverket äga bedriva arbetet på det sätt, som befinnies lämpligast med hänsyn till de aktuella behoven av kartor och annat material, väderleksförhållanden m. m. En dylik friare uppläggning av verksamheten torde ofta medföra awägningsspörsmål, som för att k u n n a lösas på ett tillfredsställande sätt kräver intimare och mera fortlöpande kontakter mellan kartverket och konsumenterna än som torde vara möjligt att erhålla genom kartverksikonimissionen med dess hittillsvarande organisation och arbetsuppgifter. Som ovan framhållits är kommissionen huvudsakliigen ett rådgivande organ i mera betydande frågor rörande riktlinjerna för de allmänna 'kartarbetena. Den kan i dessa avseenden ej träffa för kartverket bindande beslut och handlägger över huvud taget icke frågor rörande den ekonomiska

179 förvaltningen. Enligt utredningens uppfattning skulle de föreliggande behoven av fortlöpande kontakt och samverkan mellan kartverket och konsumenterna bli bättre tillgodosedda, därest personer med speciella insikter i de större konsumentgruppernas förhållanden finge ett direkt medinflytande och medansvar i ledningen för kartverket. Genom den bättre inblick dessa personer härigenom komme att erhålla i kartverkets tekniska och ekonomiska resurser skulle kartverkets möjligheter ökas att erhålla värdefulla impulser till anpassning av verksamheten efter de större konsumenternas behov. Utredningen förordar därför, att kartverkskommissionen ombildas till en särskild styrelse för kartverket. Kartverksstyrelsen synes böra utgöras av kartverkschefen samt särskilt förordnade ledamöter representerande viktigare konsumentgrupper. Därjämte torde byråchef eller motsvarande befattningshavare i kartverket böra ingå såsom ledamot av styrelsen vid handläggning av ärende, soni tillhör hans byrå eller avdelning. De särskilt förordnade ledamöternas antal bör icke vara större än som erfordras för att förekommande frågor skall kunna bli allsidigt belysta. Eftersom den erforderliga kontakten mellan kartverket och andra statliga verk, som beröres av kartverkets verksamhet, torde kunna ordnas underhand eller, vad det gäller viktigare frågor, på så sätt, att representant för vederbörande verk beredes tillfälle närvara vid dylika frågors behandling i kartverksstyrelsen, synes särskilda representanter för något statligt verk icke böra utses. I instruktionen för kartverket torde böra angivas, att vid behandling i plenum av ärende, som berör annat verk, chefen för detta verk personligen eller genom ombud skall äga närvara. Han bör därvid äga yttra sig och få sin mening antecknad till protokollet men ej deltaga i kartverksstyrelsens beslut. För handläggningen av försvarsväsendet berörande frågor inom kartverket finnes sedan år 1946 vid kartverket en särskild militärbyrå inrättad med en militärassistent i byråchefs tjänsteställning som chef. Förhållandet till försvarsväsendet regieras därjämte genom vissa föreskrifter i kartverksinstruktionen. Sålunda föreskrives bl. a. att kartverket före upprättande av statförslag och framläggande av förslag till arbetsplan hos chefen för försvarsstaben skall inhämta uppgift om försvarsväsendets önskemål beträffande de allmänna kartarbetena ävensom beträffande framställning av eldlednings kartor och för försvarsväsendet eljest behövliga specialkartor av större omfattning, så att hänsyn därtill kan tagas och redogörelse därför kan lämnas i statförslaget respektive förslaget till arbetsplan. Vidare ankommer det särskilt på militärassistenten vid kartverket att hålla kartverksledningen underrättad om sådana försvarsväsendet berörande frågor, som är av betydelse för kartverkets arbete, samt om de önskemål, som inom försvarsväsendet framkommer angående kartframställningen. Då därj ä m t e särskilda bestämmelser gäller rörande kartverkets ställning till för-

180 svarsväsendet under krig eller andra utomordentliga förhållanden, synes i och för sig försvarsväsendets behov av inflytande över kartverksamheten vara väl tillgodosett. Med hänsyn till kartverksamhetens speciella betydelse för försvarsväsendet finner utredningen det dock lämpligt, att det i kartverksinstruktionen direkt föreskrives att, därest militärassistenten så besår, ärende icke skall avgöras förrän försvarsstabschefens uppfattning inhämtats samt att, om denne och kartverket stannar i olika mening, frågan skall hänskjutas till Kungl. Maj:t. Bland de särskilt förordnade ledamöterna synes i främsta rummet jordbruket och skogsbruket böra vara representerade. Därjämte torde med hänsyn till det alltmera ökande behovet av storskaligt kartmaterial för den tekniska projekteringen inom planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik i övrigt två representanter för dessa verksamhetsfält böra utses. Självfallet bör även härutöver erforderlig kontakt upprätthållas mellan kartverket och större konsumenter och intressenter. Utredningen föreslår sålunda, att en kartverksstyrelse inrättas bestående av kartverkschefen, tillika ordförande, samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter, representerande jordbruk, skogsbruk och teknisk projektering. Till de särskilt förordnade ledamöterna i styrelsen torde böra utgå ersättningar å visst belopp för varje sammanträdesdag. På kartverksstyrelsen bör i främsta rummet ankomma att handlägga frågor rörande karttyperna, ansvara för planeringen av kartverkets verksamhet, samordna de allmänna kartarbetena och beställningsarbetena, handlägga anslagsäskanden och andra ekonomiska frågor av större vikt, såsom avtal rörande flygfotograf eringsverksamheten, tryckning och försäljning av de officiella kartorna s a m t taxefrågor m. m. I likhet med vad som i allmänhet gäller för verksstyrelser bör det vidare ankarama på kartverksstyrelsen att handlägga viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter samt frågor angående ansvar å befattningshavare för fel eller försummelse i tjänsten. Handläggningen av frågor rörande tjänstetillsättningar och andra personalärenden synes däremot i regel liksom hittills böra ankomma på kartverkscbefeii. I förevarande sammanhang finner sig utredningen böra upptaga två frågor till behandling, som berör kartverkskommisisionens verksamhetsområde. Jämlikt kartverksinistruktionen ankommer det på 'kartverket att årligen efter kommissionens hörande till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till arbetsplan för fastställelse. Denna ordning, som tillämpats sedan länge, bibehölls vid kartverkets omorganisation år 1937 till civilt verk för att det militära inflytandet på planläggningen av kartarbetena skulle bli tillgodosett. Någon ändring av kartverkets förslag till arbetsplan har hittills icke vidtagits av Kungl. Maj:t. Enligt utredningens uppfattning torde numera

181 anledning saknas att bibehålla föreskrifterna om fastställelser av planerna. I fortsättningen synes det böra ankomma på kartverksstyrelsen att taga ställning till erforderliga arbetsplaner. Den andra frågan avser kartverkskommissionenis handläggning av ärenden rörande spridningstillstånd enligt 1949 års lag. I samband med behandlingen av sekretessfrågorna kommer utredningen att framlägga förslag om att den särskilda tillståndsprövningen i fråga om vissa kartor i större skala än 1:20 000 skall slopas. Kartverkskommissionens uppgifter i detta avseende skulle därigenom komma att upphöra.

KAPITEL

XII

Sekretessfrågor

I direktiven för utredningen har bland annat hänvisats till att kommittén för skoglig fotogrammetri berört sekretessbestämmelserna beträffande flygbilder och anfört, att dessa på vissa punkter förefölle att vara väl restriktiva. Om de önskemål att erhålla ett tillfredsställande fotogrammetriskt material, som kan framställas från konsumenternas sida, skall bli tillgodosedda i rimlig utsträckning, är det också uppenbarligen ej tillräckligt att resurser finnes för flygfotografering och bearbetning. Det gäller också att tillse, att hinder för erhållande och utnyttjande av det fotogrammetriska materialet ej reses i större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt. En alltför långt gående restriktivitet i fråga om utlämnandet av dylikt material kan vidare ej oväsentligt förminska kartverkets möjligheter att erhålla inkomster genom försäljning av kartor och annat material. Utredningen har med hänsyn till vad nu anförts ansett sig böra undersöka i vad mån nu gällande sekretessbestämmelser synes kunna uppmjukas ävensom vad som i övrigt kan göras för att underlätta för konsumenterna att få tillgång till befintligt material. Frågan gäller givetvis i första hand sådana kartor och annat material, som framställes av kartverket eller annan statlig myndighet. I detta sammanhang torde dock även böra beaktas de restriktioner i fråga om spridning m. m., som gäller för kartor vilka framställts av annan än kartverket eller sjökarteverket.

Av rikets allmänna

kartverk

och sjökarteverket

upprättade

kartor m. m.

Av rikets allmänna kartverk och sjökarteverket upprättade kartor, ritningar och bilder är enligt tryckfrihetsförordningen att anse såsom allmänna handlingar. Sedan lång tid tillbaka har principen om allmänna handlingars offentlighet varit grundlagsfäst i Sverige. Grundregeln i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen är, att varje svensk medborgare skall äga fri tillgång till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla allenast sådana inskränkningar,

183 som påkallas antingen av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet. Tryckfrihetsförordningen föreskriver vidare, att i särskild lag noga skall angivas de fall, då enligt nyssnämnda grunder allmänna handlingar skall hållas hemliga. Så har skett i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, den s. k. sekretesslagen. Denna innehåller emellertid icke en uttömmande reglering av sekretessen. Med stöd av lagen har nämligen av Kungl. Maj :t utfärdats särskilda föreskrifter för skilda förvaltningsområden. De stadgar i sekretesslagen, som i detta sammanhang främst är avintresse, återfinnes i 4 § första stycket av lagen. Där uppräknas ett 201tal grupper handlingar berörande militära förhållanden och civilförsvaret, beträffande vilka Kungl. Maj :t äger förordna att de skall hållas hemliga under högst 50 år, där ej särskilda förhållanden påkallar hemlighållande under längre tid. Förutsättning för att sådant förordnande skall få meddelas är, att handlingarnas offentliggörande kan skada rikets försvar eller eljest medföra våda för dess säkerhet. Jämlikt 4 § andra stycket äger Kungl. Maj:t på samma sätt förordna om sekretess under högst 50 år i fråga om handlingar rörande den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen m. m. • Med stöd av dessa bemyndiganden har Kungl. Maj :t utfärdat följande kungörelser: Den 16 juni 1950 (nr (462) med förordnanden på försvarsväsendets område (försvarets sekretesskungörelse), den 9 december 1949 (nr 616) med förordnande på civilförsvarets område, samt den 8 december 1939 (nr 835) med förordnande om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna handlingar rörande folkhushållningen vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Av dessa kungörelser är de två förstnämnda av betydelse i nu ifrågavarande sammanhang. Enligt 1 § försvarets sekretesskungörelse må vissa grupper av handlingar upprättade efter år 1870, icke utlämnas såframt handlingarnas offentliggörande kan skada rikets försvar eller eljest medföra våda för dess säkerhet. Inbegripna är bl. a. kartor, ritningar och bilder av följande beskaffenhet: a) för militärt ändamål upprättade sjökort samt kust-, skärgårds-, hamn- och farledsbeskrivningar;

184 b) sjökarteverkets mätningskartor med undantag av kartor över inlandsfarvatten och områden utanför svenskt territorialvatten; c) dels för militärt ändamål upprättade eldlednings- och positionskartor, dels ock kartor i skalan 1:20 000 eller större skala, jämte mätningshandlingar, över befästningsanläggningar, örlogsstationer, örlogsdepåer, örlogsvarv, flygplatser med närmaste omgivningar, hamnar och områden lämpade för landstigning samt över andra militärt viktiga områden eller punkter; d) kartor och sjökort, vara befästningsanläggningar, mineringar eller andra militära positioner eller kommunikations- och förbindelselinjer blivit för försvarets ändamål inlagda; e) kartor och andra avbildningar över kommunikations- och teleanläggningar jämte tillhörande leder; f) genom flygfotografering framställda bilder av och kartor över områden (anläggningar), som i allmänhet är med hänsyn till försvaret eller folkförsörjningen för flygfotografering förbjudna. Beträffande sådan handling, vars hemlighållande är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet, prövas frågan, huruvida handlingen må utlämnas, av chefen för försvarsdepartementet. Kungörelsen med förordnande på civilförsvarets område föreskriver bl. a., att handlingar av nedan angiven beskaffenhet må, såframt handlingarnas offentliggörande kan medföra våda för rikets säkerhet eller uppenbart skada dess försvar, icke utlämnas förrän Kungl. Maj :t annorlunda förordnar. 1. Kartor vara bevakningsföremål, kommunikations- och förbindelse-, linjer eller andra viktigare anstalter inom civilförsvaret än förbandsplatser, hjälpplatser, härbärgen för utbombade och offentliga skyddsrum blivit för civilförsvarsändamål inlagda. 2. Sammanställningar, planer, ritningar, avbildningar och beskrivningar över bevakningsföremål eller andra viktigare anstalter inom civilförsvaret än förbandsplatser, hjälpplatser, härbärgen för utbombade och offentliga skyddsrum. 3. Organisationsplaner för civilförsvarsområden — med undantag dock för sådana delar, över vilka vederbörande kommuner skall erhålla tillfälle att yttra sig — samt specialplaner för det allmänna civilförsvarets särskilda tjänstegrenar och verksamhetsområden, block och verkskydd jämte till planerna hörande kartor, ritningar och avbildningar. 4. Planer, kartor, avbildningar och andra handlingar, varav belägenheten av civilförsvarets förråd framgår. De ovan redovisade sekretessbestämmelserna gäller i princip oberoende av hos vilken myndighet handlingen förvaras, då dess utlämnande begäres, och oavsett vem som framställt eller upprättat densamma. I fråga om vissa kartor, bilder och därmed jämställda handlingar gäller dock särskilda bestämmelser. Kungl. Maj :t har nämligen den 29 december 1949 meddelat

185 föreskrifter om vad rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och kartverkskommissionen har att med hänsyn till rikets säkerhet iakttaga vid utgivning av kartor m. m. eller vid prövning av fråga om godkännande eller tillstånd till spridning av karta, som framställts av annan än allmänna kartverket eller sjökarteverket — i det följande kallade 1949 års föreskrifter. I den grundläggande bestämmelsen i föreskrifterna säges att karta icke må angiva befintligheten av befästningsanläggningar, som av chefen för försvarsstaben angivits såsom hemliga, och ej heller upptaga sådana detaljer, som särskilt underlättar angrepp med flyg, robotbomber, artilleri eller sabotörer mot andra militära eller civila anläggningar av väsentlig betydelse för försvaret (civilförsvaret) eller folkförsörjningen. I 2—4 §§ av föreskrifterna har närmare angivits vad som vid tillämpningen av denna bestämmelse särskilt skall iakttagas. Enligt föreskrifterna skall vidare gälla särskilda bestämmelser beträffande utlämnande från kartverket av där framställda eller upprättade handlingar av följande slag nämligen: ekonomiska kartan och fotokartan i skalan 1:10 000, specialkartor och flygfotografier samt beskrivningar och koordinatuppgifter rörande triangelpunkter. Dessa bestämmelser återfinnes i 9—12 §§ 1949 års föreskrifter samt, såvitt avser ekonomiska kartan och fotokartan, jämväl i hemligt kungl. brev. De särskilda bestämmelserna grundar sig på en av kartverkskommissionen år 1947 framlagd utredning rörande kontroll å framställningen och försäljningen av vissa kartor. Kommissionen hade nämligen funnit att en karta såsom den ekonomiska även om vissa detaljer uteslö tes eller förvanskades, likväl skulle kunna användas vid militära företag och att därför dess förvärvande av utländsk makt skulle kunna lända till allvarlig skada för landets försvar. Kommissionen föreslog därför begränsningar i försäljningen av ekonomiska kartan. Kartbladen skulle med hänsyn till skilda områdens olika betydelse ur försvarssynpunkt indelas i grupper. Vissa blad skulle hållas hemliga, varjämte föreslogs att inköp av blad av ekonomiska kartan endast skulle få ske efter skriftlig rekvisition centralt hos kartverket, som skulle vidarebefordra medgivna rekvisitioner till det förlag, som enligt avtal med kartverket framställde kartbladen. Enskild sökande skulle ha att uppgiva motiv för ansökningen, varjämte mer eller mindre vittgående inskränkningar i försäljningen skulle föreskrivas, alltefter kartbladens betydelse ur försvarssynpunkt. I vissa fall skulle sålunda kunna meddelas föreskrift rörande kartblads förvaring. Dessa inskränkningar synes kommissionen ha nödgats godtaga såsom förmånligare för kartkonsumenterna än det enda alternativ, som enligt chefen för försvarsstaben eljest stode till buds, nämligen en avsevärd utvidgning av gruppen hemliga kartblad.

186 I yttrande över kommissionens förslag anförde 1943 års sekretessutredning härom bl. a. att det kunde ifrågasättas, om de föreslagna begränsningarna i rätten att inköpa kartblad, som icke vore hemligt, vore ägnade att tillgodose det angivna syftet. Dessa kartblad vore, i den mån de förvarades hos myndighet, offentliga handlingar. Någon inskränkning i rätten att utfå sådana handlingar komme icke till stånd genom de föreslagna bestämmelserna. Sådana inskränkningar kunde vidtagas endast genom sekretessbestämmelser. Ej heller medförde de föreslagna stadgandena några inskränkningar i rätten att offentliggöra kartbladen eller delar därav i tryckt skrift, t. ex. såsom illustration i ett vetenskapligt verk. De föreslagna bestämmelserna avsåge allenast förvärv från förlaget eller eljest i allmänna handeln; de innebure således icke något förbud att eljest överlåta kartbladen till någon annan. Med hänsyn härtill syntes även vad förslaget innehölle om rätt för kartverket att såsom villkor vid försäljning av vissa icke hemliga kartblad meddela föreskrift om förvaring av dessa vara av föga värde. Det säkraste skyddet låge enligt sekretessutredningens uppfattning däri att kartblad, som av främmande makt kunde användas till skada för rikets säkerhet, överhuvud taget icke framställdes eller att bladet förvanskades så att de militära upplysningar, som kunde hämtas därur, icke vore av större betydelse. Ett visst skydd torde även kunna beredas genom att kartblad holies hemliga. Under förutsättning att hemlighållandet begränsades till kartblad, beträffande vilka behovet av utlämnande icke gjorde sig gällande med större styrka och vilka därför endast begagnades i tjänsten eller utlämnades i ett fåtal exemplar, kunde det antagas att hemlighållandet i allmänhet tillgodosåge det angivna syftet. Däremot torde detta icke uppnås allenast genom kontroll och begränsning av försäljningen till allmänheten utan anknytning till sekretessbestämmelser. En av administrativ myndighet utövad 'behovsprövning i fråga om rätten att inköpa kartblad vore förenad med betydande ölägenheter. Då den ej kunde antagas i längden tillgodose sitt syfte, kunde sekretessutredningen icke tillstyrka bestämmelser härom. I proposition nr 182 till 1949 års riksdag med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. upptogs icke några bestämmelser rörande spridningen av den ekonomiska kartan. I anslutning till en redovisning av sekretessutredningens yttrande framhöll dock departementschefen, att det icke mötte något hinder att i administrativ ordning reglera försäljningen av den ekonomiska kartan på sådant sätt, att den tillhandahölles endast på ett centralt försäljningsställe och därigenom skapa möjligheter till överblick och kontroll över försäljningen. Även om man utginge från att försäljningen av kartbladen borde vara fri och att den som begärde i regel borde få inköpa kartblad, om detta icke vore hemligt, torde en sådan centraliserad försäljning kunna få en viss betydelse för att försvåra förvärv av kartblad i obehörigt syfte. Departementschefen förutsatte, att adminis-

187 tia liva bestämmelser därom komine att meddelas och att därvid även skulle föreskrivas, att kartverket i allmänhet skulle tillhandahålla kartbladen endast till svensk medborgare eller svensk juridisk person. Det borde även kunna föreskrivas att försäljning till enskilda personer skulle ske endast i begränsad omfattning och att sålunda hela serier av kartblad över militärt viktiga områden i regel icke skulle säljas till enskilda personer. Gällande

bestämmelser

kartan, fotokartan,

om försäljning specialkartor

och utlämnande

och flygfotografier

av från

ekonomiska kartverket

Dessa bestämmelser finns som ovan nämnts i 9—12 §§ 1949 års föreskrifter samt såvitt avser ekonomiska kartan och fotokartan jämväl i hemligt kungl. brev. I fråga om samtliga dessa handlingar gäller som allmän huvudregel att de ej må utlämnas för saluhållande i allmänna handeln. De får försäljas från kartverket eller av detta anlitat förlag allenast efter skriftlig beställning hos verket direkt från vederbörande kartkonsument. Därvid skall iakttagas, att beställning från utländsk medborgare eller utländskt företag ej bör efterkommas utan särskilda skäl, att enskild person i allmänhet ej bör få inköpa vare sig ett större antal exemplar av samma kartblad eller serier av kartblad, som tillhopa täcker ett större område, ävensom att leverans bör vägras, om anledning finnes till antagande, att beställningen skett i obehörigt syfte, eller tillgänglig upplaga anses böra reserveras för statliga eller kommunala behov. För en viss i det hemliga brevet angiven grupp blad av ekonomiska kartan och fotokartan gäller härutöver att sådant blad får utlämnas — förutom till myndighet — endast till svensk medborgare eller svenskt företag, som har behov av kartblad i och för vetenskapligt arbete, jordbruk eller skogsskötsel, viktigare planeringsverksamhet eller andra viktigare förvaltningsuppgifter. Uppkommer fråga om leverans av dylikt kartblad till annan beställare, skall samråd äga r u m med chefen för försvarsstaben. Därest denne ej medgiver, att utlämnande får ske, må frågan underställas Kungl. Maj:ts prövning. Vid utlämnande av kartblad varom nu är fråga, skall meddelande lämnas beställaren, att kartbladet bör förvaras oåtkomligt för obehöriga. Vidare gäller i fråga om leverans av flygfotografi utöver den allmänna huvudregeln, att militärassistenten vid kartverket skall deltaga i ärendets behandling. Kan han ej tillstyrka, att beställningen efterkommes, må leverans ej ske utan medgivande av chefen för försvarsstaben. Därest dylikt medgivande icke lämnas, må frågan underställas Kungl. Maj :ts prövning. Slutligen lämnas föreskrifter om vilka handlingar, som iskall vara hemliga och under vilka förutsättningar dessa kan utlämnas. De hemliga bla-

188 den av ekonomiska kartan och fotokartan redovisas i det hemliga brevet. Sekretessen omfattar dock icke svarttrycket eller svart- och gul trycket av de berörda bladen. Vad gäller specialkartor och flygfotografier föreskrives att dessa skall hållas hemliga om de berör platsen för eller de närmaste omgivningarna kring sådan militär anläggning, som föranlett hemligförklaring beträffande blad av ekonomiska kartan eller fotokartan. Varje handling, som enligt vad nu sagts skall hållas hemlig, skall förses ined hemligstämpel jämlikt 2 kap. 14 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Hemlig handling av nu angivet slag må utlämnas — förutom till myndighet — jämväl efter medgivande av chefen för försvarsstaben, till svensk inedborgare eller svenskt företag, som har särskilt behov av handlingen för sin verksamhet. Vid utlämnande skall erforderliga förbehåll göras med avseende å förvaring och begagnande samt erinran meddelas att överträdelse av gjort förbehåll kan medföra straffansvar. Tillämplig straffbestämmelse är 41 § sekretesslagen. Utöver nu angivna bestämmelser för försäljning och utlämnande av ekonomiska kartan gäller sedan ingången av år 1955 jämlikt Kungl. brev den 30 dec. 1954 vissa särskilda föreskrifter om utlämnande från länslantmäterikontor av kopia av svarttrycket, vilket med avseende å fastighetsindelningen kompletterats å länslantmäterikontoret. Sådant utlämnande må ske på skriftlig beställning och efter överlantmätarens prövning. I brevet angives i detalj vad som skall iakttagas vid prövningen m. m.

Förhållandet

mellan

utlämningsbestämmelserna

männa

handlingars

och reglerna

om all-

offentlighet

Något hinder mot att i administrativ ordning meddela inskränkande bestämmelser rörande försäljning i allmänna handeln från kartverket eller av detta anlitat enskilt förlag av kart- och bildmaterial, som framställts eller upprättats av kartverket, föreligger givetvis icke. Vad det enskilda förlaget beträffar kan erforderliga villkor intagas i det mellan parterna gällande avtalet. Sådana bestämmelser kan emellertid ej föranleda inskränkning i den grundlagsfästa rätten för envar att från myndighet på begäran utbekomma hos myndigheten förvarat kart- och bildmaterial, som ej är hemligt. Härvid bortses från de inskränkningar, som även i administrativ ordning kan utfärdas beträffande utlännings rätt. I fråga om hemligt material äger Kungl. Maj :t jämlikt sekretesslagen i viss utsträckning medgiva utlämnande samt därvid angiva erforderliga förbehåll. Jämväl generella medgivanden kan lämnas. Bestämmelserna om försäljning och utlämnande av det nu ifrågavarande kart- och bildmaterialet kan i detta hänseende sägas innebära en delegering till kartverket av

189 Kungl. Maj :ts rätt att medgiva undantag från sekretessen och en precisering av denna rätts innebörd. Vad gäller icke hemligt material synes det emellertid erforderligt att särhålla de två regelkomplexen. Då fråga är om material, som icke tillhandahålles direkt av kartverket utan genom av detta anlitat enskilt förlagtorde några svårigheter icke uppstå. Beställaren begär att få inköpa material, som förvaras hos ett enskilt företag. Detta är ej att hänföra under begreppet allmän handling och enligt vad ovan sagts får han finna sig i de bestämmelser, som gäller för förvärv av dylikt material. Annorlunda blir läget, då en person begär att få inköpa material direkt av kartverket. Även här kräver verket skriftlig rekvisition och tillämpar de föreskrivna försäljningsbestämmelserna. Om emellertid en person i ett dylikt fall icke skulle låta sig nöja med ett avslag på en begäran utan kräva utbekommande av kopia med stöd av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen eller direkt kräva tillämpning av detta lagrum lär kartverket icke ha annat val än att pröva, huruvida den begärda handlingen är hemlig eller icke, och om den ej är hemlig utlämna densamma för studium på stället eller kopia av densamma mot fastställt försäljningspris. Bakgrunden till försälj ningsbestämmelserna skulle då närmast kunna sägas vara den, att Kungl. Maj:t till gagn för det stora flertalet lojala kartkonsumenter släppt kravet på egentlig sakprövning i sekretesshänseende av åtskilligt kart- och bildmaterial mot villkor att försäljningsbestämmelserna tillämpas. Med en regelrätt tillämpning av sekretessbestämmelserna skulle sannolikt detta kart- och bildmaterial i stor utsträckning bort förklaras hemligt, vilket varit till större olägenhet än tillämpningen av de särskilda försälj ningsbestämmelserna.

Bestämmelser

angående

förbud mot försäljning fotografier m.m.

och utförsel

av

flyg-

De första bestämmelserna i förevarande hänseende tillkom genom generalorder den 17 februari 1938. I denna anbefalldes sålunda att flygfotografering från militärt luftfartyg av vissa områden endast finge ske för milit ä r t ändamål samt att bildmaterialet från sådan fotografering icke finge överlämnas, försäljas eller utlånas till enskilda militära, civilmilitära eller civila personer, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelsen- utan chefens för försvarsstaben medgivande. Genom kungörelse den 8 dec. 1939 utsträcktes restriktionerna att avse flygfotografier över huvud. Sålunda blev det förbjudet att utan tillstånd av chefen för försvarsstaben eller av honom utsedd militär befattningshavare försälja eller till salu hålla fotografier, som tagits under luftfärd över svenskt område, eller fotografier av försvars- eller andra viktiga anläggningar. Denna kungörelse ersattes sedermera av den ännu gällande kun-

190 göreisen den 31 aug. 1940 (nr 802) ang. förbud mot försäljning och utförsel av flygfotografier m. m. Enligt sistnämnda kungörelse samt KK den 13 febr. 1942 (nr 38) och 27 sept. 1945 (nr 639) är det förbjudet att utan tillstånd av chefen för försvarsstaben eller av honom utsedd militär befattningshavare försälja, hålla till salu, utdela eller från riket utföra fotografi, som tagits under luftfärd över svenskt område, fotografi av arméns, marinens eller flygvapnets stridskrafter eller försvarsväsendet tillhörande befästningsanläggning, fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning, fotografi av kraftverksanläggning, vilket tagits på sådant sätt, att anläggningen framträder i fågelperspektiv. Förbudet gäller även efterbildning av fotografi. Beträffande efterbildning som framställts genom tryck, gäller dock förbudet (enligt KK den 16 dec. 1949, nr 681) endast om efterbildningen är jämförlig med karta. För prövning av de tillståndsärenden, som enligt vad ovan sagts ankommer på chefen för försvarsstaben, har uppdiragits vissa riktlinjer sammanställda i av försvarsstaben den 15 sept. 1948 utgivna Bestämmelser för fotografering från luftfartyg. Generellt undantagna från kungörelsens föreskrifter — utom såvitt avser utförsel — är som ovan framhållits flygfotografier, som framställts av kartverket. Beträffande dylika flygfotografier gäller 1949 års föreskrifter.

Bestämmelser om förbud mot spridning rättats av annan än rikets allmänna

av vissa kartor m.m. som uppkartverk eller sjökarteverket

Vad härefter angår kartor, som framställts av annan än rikets allmänna kartverk eller sjökarteverket, regleras rätten att sprida dessa i lagen den 16 december 1949 (nr 680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. Rörande denna lags tillkomst och syftet med densamma må följande nämnas. I fråga om kartor tillkom de första av säkerhetsskäl betingade inskränkningarna i spridningsrätten genom kungörelsen den 9 febr. 1940 (nr 62) ang. exportförbud å vissa kartor. Exportförbudet avsåg kartor över Sverige eller del därav, i större skala än 1:1000 000. Det visade sig emellertid snart, att exportförbudet icke var tillfyllest för att hindra, att aktuella kartor åtkoms av utlänningar. I anledning därav utfärdades i administrativ ordning vissa bestämmelser om kartgranskning och rekvisitionstvång såsom villkor för spridning. Sådana bestämmelser gällde fram till utgången av 1940-talet. Genom tillkomsten av 1949 års tryckfrihetsförordning, vilken trädde i kraft den 1 jan. 1950, fick begreppet tryckt skrift en vidsträcktare inne-

191 börd än tidigare. Enligt förut tillämpliga regler ansågs att karta, ritning eller bild, om den inginge i tryckt skrift, tillhörde denna men däremot, om den utgåves fristående, icke skulle betraktas som tryckt i tryckfrihetsförordningens mening. I syfte att vinna en praktiskt tillfredsställande avgränsning av begreppet tryckt skrift har enligt 1 kap. 5 § i den nya tryckfrihetsförordningen till tryckt skrift hänförts karta, ritning och bild, även om den ej åtföljes av text. Varje sådan handling, som framställts i tryckpress, faller härigenom under tryckfrihetsförordningens bestämmelser såväl då den ingår i en textpublikation som då den utgives särskilt med eller utan förklarande text. Den allmänna regeln om rätt för envar att inom ramen för tryckfrihetsförordningens bestämmelser fritt sprida tryckt skrift blir sålunda tillämplig på nu ifrågavarande handlingar, då de utgivits. Med den ståndpunkt den nya lagstiftningen sålunda intagit kunde de dit tillsvarande i administrativ ordning utfärdade framställnings- och spridningsförbuden icke bibehållas. I förarbetena till den nya tryckfrihetsförordningen framhölls emellertid, att ur yttrandefrihetens synpunkt kravet på fri spridning icke gjorde sig lika starkt gällande, då det vore fråga om kartor över Sverige eller del därav samt ritningar och bilder, som vore därmed jämförliga, som då fråga vore om andra tryckalster. Däremot kunde starka skäl föreligga att begränsa spridningen av sådan karta, ritning eller bild, om den innehölle upplysningar av betydelse för rikets försvar. Detta kunde vara fallet, även om den icke vore av sådan beskaffenhet att den, om den förvarades hos myndighet, vore att anse som hemlig, eller om den utgåves av enskild, innefattade otillåtet offentliggörande. Av dessa skäl har i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen upptagits ett stadgande, som möjliggör inskränkande lagbestämmelser beträffande spridning av sådan karta över Sverige eller del därav, som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild. Med utgångspunkt från detta stadgande samt kartverkskommissionens år 1947 framlagda utredning rörande kontroll å framställningen och försäljningen av vissa kartor framlade Kungl. Maj :t i prop, nr 182 till 1949 års riksdag förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. I propositionen framhöll vederbörande departementschef bl. a., att lagbestämmelser i ämnet i första hand erfordrades för att förhindra spridningen av karta, vilken innehölle detalj uppgifter, som kunde vara av betydelse för rikets försvar. Liksom dittills borde de kartor, som vore avsedda för spridning, granskas av kartverket och uteslutning av vissa detaljer borde därvid kunna uppställas som villkor för att spridning skulle tillåtas. Av principiella skäl möjliggjorde tryckfrihetsförordningen icke föreskrifter om förhandscensuir. Principiellt kunde förbud således icke meddelas mot själva framställandet och mångfaldigandet av karta, som ej blivit granskad och godkänd. Spridningsförbud för kartan torde emel-

192 lertid utgöra tillräcklig grund för en sådan granskning, som redan då utövades av kartverket. I praktiken torde den som framställde kartan, för att icke drabbas av spridningsförbudet, vanligen låta kartverket granska denna redan då den förelåge i korrektur. Förbudet mot censur utgjorde icke något hinder mot att en sådan av kartframställaren begärd granskning av korrektur utfördes. Sedan riksdagen med vissa ändringar godkänt förslaget (första lagutskottets uti. nr 49/1949) utfärdades den 16 dec. 1949 lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m., vilken trädde i kraft den 1 jan. 1950. Enligt 1 § i lagen må genom tryck mångfaldigad, av annan än kartverket eller sjökarteverket framställd karta över svenskt område i större skala än 1:1 000 000 ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i kartverket eller sjökarteverket i fråga om detaljer, som kan vara av betydelse för rikets försvar. Beträffande karta i större skala än 1:20 000 kräves härutöver, att tillstånd till spridningen meddelats av kartverkskoiiimissionen. Från lagens tillämpning har undantagits spridning inom försvarsväsendet av karta, som framställts för dess räkning. Samtidigt med lagen utfärdades kungörelse den 16 dec. 1949 (nr 683) ang. utsträckt tillämpning av bestämmelserna i lagen. Genom kungörelsen förordnas att vad i lagen är stadgat angående tryckta kartor skall äga motsvarande tillämpning beträffande kartor, som framställts på annat sätt än genom tryck. Jämlikt föreskrift i 1949 års lag ankommer det på Konungen att fastställa närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta eller tillstårad till spridning därav, som avses i 1 § av lagen. Detta har skett genom 1949 års ovannämnda föreskrifter, samt såvitt avser kartverkskommissionens prövning av fråga om spridningstillstånd jämväl genom kungörelse den 16 dec. 1949 (nr 684) om ändring i 1946 års instruktion för rikets allmänna kartverk och kartverkskommissionen. Dessa föreskrifter gäller i första hand kartor, bildskisser och flygfotografier, som framställes av kartverket, resp. sjökort, som framställes av sjökarteverket. Enligt särskilt stadgande får emellertid av annan framställd karta icke godkännas för spridning, med mindre i fråga om dess innehåll vidtagits enahanda inskränkningar som föreskrivits beträffande de av verken framställda kartorna. Det må i detta sammanhang framhållas, att lantmäteristyrelsen i meddelande nr 2:1953 till underställda organisationsenheter efter samråd med försvarsstaben och kartverket utfärdat anvisningar och föreskrifter om vad soni inom lantmäteriet i vissa fall är att iakttaga med hänsyn till militära säkerhetsskäl. I fråga om kartor, som upprättas av lantmäteriet, meddelas därvid föreskrifter, som i sak överensstämmer med de för kartverket gällande.

193 Den tillståndsprövning i fråga om spridning av karta i större skala än 1:20 000, som enligt 1 § i 1949 års lag ankommer på kartverkskommissionen, upptages i första hand av en delegation inom kommissionen, bestående av vice ordföranden (kartverkschefen) och ytterligare en medlem, som kommissionen utser bland sina militära ledamöter och dessas ersättare. Är delegationens båda medlemmar ense om att begärt tillstånd bör meddelas, äger de å kommissionens vägnar besluta därom. I annat fall skall ärendet hänskjutas till behandling av kommissionen i vanlig ordning. Enligt 13 § i 1949 års föreskrifter skall vid tillståndsprövningen hänsyn tagas å ena sidan till intresset av att kartan blir tillgänglig och å andra sidan till vikten av att men ej uppkommer för rikets försvar. Därest så finnes påkallat, må tillstånd begränsas till att avse spridning inom viss personkrets eller för visst ändamål (t. ex. planeringsverksamhet) eller föreskrift meddelas, att försäljning ej må ske i allmänna handeln, eller annat dylikt villkor uppställas. Beträffande karta, som utgör oförändrad förstoring av annan karta i skalan 1:20 000 eller mindre skala, må tillstånd till spridning icke vägras utan särskilda skäl. Enligt 4 § i 1949 års lag må genom tryck framställd efterbildning av fotografi, som är jämförlig med karta, om den innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan tillstånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Konungen meddelar härom närmare bestämmelser. Dessa återfinnes i ovan redovisade kungörelse av år 1940 ang. förbud mot försäljning och utförsel av flygfotografier ni. m. Härigenom gäller alltså beträffande genom tryck framställd efterbildning av fotografi samma bestämmelser för spridningen som för fotografier och på annat sätt än genom tryck framställda efterbildningar därav. De ovan redovisade bestämmelserna i 1949 års lag gäller endast karta, som skall hållas till salu eller på annat sätt spridas. Karta, som endast upprättats för eget behov, är alltså icke underkastad granskningstvång. Vederbörande kartframställare är emellertid ansvarig för att exemplar av sådan karta, om den innehåller något som kan vara av betydelse för försvaret, icke utlämnas till utomstående eller kan utnyttjas av obehöriga. Ett överträdande kan medföra straff enligt 8 kap. strafflagen. Om en karta utlämnas till en eller flera personer, uppkommer frågan om den därigenom sprides i lagens mening. I och för sig omfattar begreppet såväl spridning till allmänheten som spridning inom en mer eller mindre begränsad krets. Alltsedan tillkomsten av granskningsbestämmelserna i börj a n av 1940-talet har emellertid ansetts, att kartor som upprättats vid legala förrättningar ej omfattas av dessa. Vid tillkomsten av nu gällande lagstiftning har någon ändring härutinnan icke åsyftats. Departementschefen framhöll i propositionen, att det ej vore meningen att granskningen skulle avse hittills vanliga förrättningskartor, t. ex. för fastighetsbildning eller pianändaniål. Att en plankarta utlämnas i några få exemplar till ve13

194 derbörande kommun, jordägare eller annan sakägare torde sålunda ej kräva tillämpning av 1949 års lag. Å andra sidan torde exempelvis av en stad tryckt karta över stadsområdet avsedd att användas av stadens myndigheter och befattningshavare i tjänsten omfattas av granskningstvånget.

Bestämmelser

rörande

utförsel

av

karta

I 3 § av 1949 års lag meddelas bestämmelser om utförsel av karta. Enligt denna får karta över svenskt område, framställd genom tryck i skala 1:200 000 eller större skala, icke utan tillstånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer utföras ur riket. Jämlikt ovannämnda kungörelse 1949 n r 683 skall bestämmelsen även gälla karta, som framställts på annat sätt än genom tryck. Tillämpningsföreskrifter till förevarande bestämmelse har utfärdats genom kungörelsen den 16 dec. 1949 nr 682 ang. utförsel av kartor. Enligt denna kungörelse må utan hinder av det för vissa kartor gällande utförselförbudet sådan karta utföras a) med fartyg eller luftfartyg, om kartan är avsedd för fartygets eget behov; b) av statlig befattningshavare, som vid resa medför kartan för tjänsteb r u k ; samt c) av annan resande eller å transportmedel anställd person, såvitt fråga är om enstaka exemplar av inom landet allmänt tillgänglig karta, som är framställd i skalan 1:50 000 eller mindre skala eller har karaktär av turisteller vägledningskarta. I andra fall skall fråga om tillstånd till utförsel av sådan karta, som omförmäles i 3 § av 1949 års lag, prövas av chefen för försvarsstaben eller av honom utsedd militär befattningshavare.

Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Till utredningen h a r anmälts att överläggningar ägt rum mellan försvarsstaben och kartverket i syfte att åstadkomma vissa förenklingar i gällande bestämmelser rörande spridning och utförsel av kartor och därmed jämförliga handlingar m. m. De frågor, som i främsta rummet varit föremål för överväganden, har gällt kartverkskommissionens uppgift i fråga om prövning av spridningstillstånd för vissa st or skäliga kartor, bestämmelserna angående utförsel av kartor samt 1949 års föreskrifter, särskilt vad avser kart- och fotomaterialets innehåll och försäljningen av ekonomiska kartan.

195 Som förut nämnts innehåller 1949 års lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. den huvudregeln, att en av annan än kartverket eller sjökarteverket framställd karta över svenskt område i större skala än 1:1000 000 ej må hållas till salu eller annorledes spridas, om ej k a r t a n blivit godkänd vid granskning i kartverket eller sjökarteverket i fråga om detaljer, som kan vara av betydelse för rikets försvar. För spridning av karla i större skala än 1:20 000 fordras därutöver att tillstånd meddelats av kartverkskommissionen. Den angivna ordningen för prövning av spridningstillstånd beträffande storskaliga kartor har befunnits mindre ändamålsenlig. Å ena sidan inrymmes icke alla de kartor, beträffande vilka spridningsfrågan kan vara speciellt känslig ur försvarssynpunkt, under den fastslagna skalgränsen och å andra sidan innebär förfarandet en omgång, som fördröjer ärendenas handläggning till förfång för kartproducenterna. Vid överläggningarna har enighet rått om att den särskilda föreskriften om storskaliga kartor borde utgå ur lagen och att i stället i 1949 års föreskrifter bestämmelser borde införas om att kartverket respektive sjökarteverket 1 vid kartgranskning hade att samråda med chefen för försvarsstaben, då det gällde kartor, som kunde vara av betydelse ur försvarssynpunkt. Dylikt samråd borde äga rum i fråga om kartor, som upptoge detaljer av industrier, kommunikationsaniäggningar m. m. av väsentlig betydelse för rikets försvar, detaljkartor över område beträffande vilket den ekonomiska kartan förklarats hemlig samt i övrigt då verkens militärassistenter så påfordrade. Därest olika åsikt i en spridningsfråga skulle föreligga mellan verket och chefen för försvarsstaben, borde ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning. Enligt utredningens uppfattning synes det vid överläggningarna framkomna förslaget om slopande av den dubbla tillståndsprövningen i fråga om vissa kartor i större skala än 1:20 000 vara ändamålsenligt. Utredningen vill även i detta sammanhang erinra att utredningen i nästföregående kapitel framlagt förslag om att kartverkskommissionen skall ombildas till en styrelse för kartverket. Utredningen förordar sålunda, att bestämmelsen om kartverkskommissionens prövning utgår ur 1 § 1949 års lag samt att erforderliga bestämmelser rörande det samråd mellan kartverken och chefen för försvarsstaben i fråga om kartor, som kan vara av betydelse ur försvarssynpunkt, införes i 1949 års föreskrifter. I enlighet med vad nu sagts h a r utredningen upprättat förslag till lag om ändring av lagen den 16 december 1949 om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. I fråga om gällande bestämmelser för utförsel av kartor h a r från försvarsstabens sida bl. a. påtalats den svaghet som låge däri, att såväl till mindre skala än 1:200 000 förminskade storskaliga kartor som andra kar1

Från den 1 ja». 1956 sjöfartsstyrelsen; se S.F.S. 1955:393.

196 tor i mindre skala än 1:200 000, vilkas utförsel kunde vara till men för försvaret, fritt finge utföras. Den i 3 § 1949 års lag angivna skalgränsen borde därför enligt försvarsstabens mening slopas, varigenom införselförbudet i princip skulle komma att omfatta alla kartor. I en sådan situation syntes det emellertid icke lämpligt, att frågan om dispens från utförselförbudet i varje särskilt fall hänskötes till chefen för försvarsstaben. Frågan huruvida en karta finge utföras borde i stället avgöras av kartverket i samband med prövningen av frågan om spridningstillstånd. Beslutet i utförselfrågan borde som regel angivas å varje kartexemplar. Den av försvarsstaben föreslagna ändringen i handläggningen av utförselärenden berör ett avsnitt av de till skydd för rikets säkerhet utfärdade bestämmelserna, som icke h a r något samband med de övriga säkerhetsfrågor, som utredningen enligt sina direktiv har anledning upptaga till behandling. Utredningen finner sig därför ej böra taga ställning till det framlagda förslaget. Vid'överläggningarna har vidare diskuterats vissa ändringar i 1949 års föreskrifter. Därvid har bl. a. föreslagits justeringar av detaljbestämmelserna i 1—3 §§ rörande kart- och fotomaterialets innehåll i syfte att å ena sidan anpassa dem till stridsmedlens utveckling och tillkomsten av nya sådana och å andra sidan e r n å de lättnader i sekretesshänseende, som ansetts möjliga ur försvarets synpunkt. Utredningen anser sig för sin del icke kunna taga ställning till de föreslagna detaljändringarna i 1949 års föreskrifter men förutsätter, att försvarsstaben och de kartproducerande verken kommer att förelägga Kungl. Maj :t utarbetade förslag i ämnet. Som allmän riktpunkt för de fortsatta övervägandena vill utredningen framhålla att det såväl ur kartproducenternas som konsumenternas synpunkt måste betecknas som ett angeläget önskemål att endast sådana bestämmelser om retusch och uteslutningar m. m. bibehålies, som kan anses ha väsentlig betydelse ur säkerhetssynpunkt. Därest kontrollverksamheten koncentreras till de verkligt betydelsefulla avsnitten, synes den också kunna vinna i effektivitet. Vid förutnämnda överläggningar har slutligen jämväl frågan om försäljningen av ekonomiska kartan och fotokartan i skala 1:10 000 varit föremål för behandling. Som tidigare nämnts får dessa kartor ej utlämnas för saluhållande i allmänna handeln utan allenast försäljas från kartverket eller av detta anlitat förlag efter skriftlig rekvisition hos verket direkt från vederbörande kartkonsument. Med hänsyn till att detta rekvisitionsförfarande bereder kartverket ett tidsödande arbete och verkar hämmande på försäljningsresultatet har övervägts en decentralisering av kartornas saluhållande till länslantmäterikontoren. Från försvarsstabens sida har framhållits att intet torde vara att erinra mot en sådan decentralisering under förutsättning att den endast

197 komme att avse öppna blad eventuellt med undantag av svarttrycket och svart- och gultrycket av sådana blad, som vore hemliga i den fullständiga editionen. Någon slutlig ställning till berörda fråga har dock icke tagits under överläggningarna. För egen del vill utredningen rörande denna fråga framhålla följande: Som utredningen tidigare berört h a r spridningsresfriktionerna beträffande den ekonomiska kartan medfört, att kartan kommit att kunna utnyttjas av konsumenterna i avsevärt mindre omfattning än som ursprungligen torde varit avsett. Detta har givetvis också inverkat menligt på det ekonomiska utbytet av kartförsäljningen. Det rekvisiitionsförfarande, som nu tillämpas, synes i praktiken icke erbjuda det skydd ur säkerhetssynpunkt, som torde ha varit avsett. Med det stora antal rekvisitioner, som numera förekommer, avseende drygt 20.000 blad om året, och som alla skall handläggas av militärassistenten i kartverket, blir möjligheterna att öva kontroll över att kartblad icke kommer i orätta händer i praktiken ytterst begränsade. Ännu mer illusorisk blir kontrollen efter hand som antalet utgivna kartblad ökas. Om rekvisitionsförfarandet slopas beträffande en del av bladen skulle möjligheterna att utöva en effektivare kontroll beträffande de återstående, ur säkerhetssynpunkt betydelsefulla bladen bli väsentligt större. Enligt utredningens uppfattning borde det även vara möjligt att rörande ett stort antal blad av den ekonomiska kartan helt slopa gällande spridningsrestriktioner utan att detta skulle medföra någon egentlig olägenhet ur säkerhetssynpunkt. Utredningen tänker härvid ej blott på deleditionerna utan även på den fullständiga kartan med fotobild. Sannolikt skulle det vara lämpligt att i samband med ett sådant slopande överväga vissa jämkningar i redovisningen av sådana detaljer, exempelvis beträffande tätbebyggelse, industrianläggningar o. dyl., som är av betydelse ur försvarssynpunkt, i syfte att därigenom öka antalet av de blad, som kunde få säljas fritt. Huruvida vid ett slopande av rekvisitionstvånget de ekonomiska kartbladen bör finnas tillgängliga både i bokhandel och hos statliga organ, synes närmast vara en praktisk förlagsfråga, som bör lösas med utgångspunkt från vad som ur försäljningssynpunkt visar sig lämpligast. Eftersom det måhända skulle kunna befaras att bokhandeln i många fall icke skulle ha intresse av att hålla lager av kartan, synes vissa skäl tala för att det uppdroges åt något statligt organ att mot fastställd avgift tillhandahålla begärda blad. Härvid synes i främsta rummet länslanfmäterikontoren böra komma ifråga, bl. a. därför att dessa synes ha de största förutsättningarna att lämna beställarna erforderliga upplysningar om de olika bladens innehåll m. m. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att länslantmäterikontoren jämlikt Kungl. brev den 30 dec. 1954 beretts möjlighet att på vissa villkor utlämna kopior av svarttryck med kompletterad fastighetsindelning. Vi*

198 Ett slopande av rekvisitionstvånget på sätt utredningen förordat synes emellertid icke kunna ske utan samråd mellan närmast berörda parter, nämligen kartverket, chefen för försvarsstaben och lantmäteriet samt generalstabens litografiska anstalt såsom förläggare av kartan. Utredningen vill därför föreslå, att kartverket erhåller i uppdrag att taga upp förhandlingar med dessa och att sedermera till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i frågan.

KAPITEL

XIII

Frågan om upphovsmannarätt till kartor och fotobilder m. m.

Sedan lång tid tillbaka har mellan staten och generalstabens litografiska anstalt funnits avtal om reproduktion, tryckning och försäljning av vissa av kartverket upprättade officiella kartor. Dessa avtal har varit utformade såsom sedvanliga förlagsavtal, genom vilka anstalten såsom förläggare tillerkänts ensamrätt till kartorna i vad å kartverket ankommer. Rörande innebörden av denna ensamrätt råder emellertid viss oklarhet. Enligt lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk (författarlagen) respektive lagen samma dag om rätt till fotografiska bilder (fotografilagen) skyddas bland annat rätten till kartor och jämförliga handlingar samt till bilder, som framställts genom fotografi eller genom annat, fotografi liknande förfarande. Skyddets innebörd är enligt den förra lagen att upphovsmannen till sådant verk, som där avses, med vissa i lagen angivna inskränkningar äger uteslutande rätt att mångfaldiga sitt verk bland annat genom tryck, fotografi eller på annat sätt. I likhet härmed innebär skyddet enligt fotografilagen, att den som framställt en fotografisk bild med vissa i lagen angivna inskränkningar äger uteslutande rätt att genom fotografi mångfaldiga densamma. Såsom framgår av vad som anförts i kap. XII är kartor och bilder, som upprättats hos myndighet, i och för sig principiellt att betrakta som allmänna handlingar. Frågan är då i vad mån sådan upphovsmannarätt, som avses i nyssnämnda lagar av den 30 maj 1919, över huvud taget k a n göras gällande beträffande produkter, vilka är att räkna såsom offentliga handlingar. Huruvida bestämmelserna om ensamrätt i avtalen mellan kartverket och generalstabens litografiska anstalt vilat på förutsättningen, att kartverket k u n n a t göra gällande och följaktligen även å anstalten överlåta upphovsm a n n a r ä t t till kartorna eller ej, är oklart. I varje fall på senare tid synes emellertid åtminstone kartverkets uppfattning ha varit att någon sådan upphovsmannarätt icke förelegat och att kartverket alltså ej genom föreskriften om ensamrätt tillförsäkrat anstalten någon annan fördel än den, som möjligheten att ensam förfoga över kartoriginalen av tryckeritekniska skäl inneburit. Frågan torde också ända till på senare tid ej ha haft så stor praktisk betydelse, eftersom förfoganderätten över kartoriginalen givit

200 kartverket respektive anstalten en faktisk fördel framför annan eventuell kartutgivare. Reproduktioner av kopior och kartor har nämligen hittills i allmänhet icke i kvalitativt hänseende kunnat mäta sig med originalreproduktioner. Reproduktionstekniken har emellertid nu utvecklats så att dispositionen över kartoriginalen ej längre har samma betydelse som tidigare. Detta har i sin tur rtjort att frågan om innebörden av den ensamrätt, som enligt avtalen tillkommer anstalten, blivit alltmera brännande. I samband med vissa år 1954 ingångna avtal, vilka avser topografiska kartan, översiktskartan och dess olika editioner, generalkartorna samt den ekonomiska kartan för olika län, träffades även ett särskilt tilläggsavtal, vari fastslogs att kartverket och anstalten var ense om att de i kontrakten angivna, kartverket tillkommande royaltybeloppen m. m. fastställts under förutsättning av ensamrätt för anstalten till reproduktion, tryckning och försäljning av de med kontrakten avsedda kartorna. Med hänsyn till att fotogrammetriutredningen behandlade frågan om sådan ensamrätt samt då betydelsen för det allmänna av att en eventuell ensamrätt överlätes till anstalten behövde närmare utredas, förklarade sig parterna emellertid vara ense om att de nya avtalen icke innefattade vidsträcktare rätt för anstalten till kartmaterialet än vad anstalten erhållit genom de avtal som hittills gällt men att, om ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna icke kunde medgivas anstalten före den 1 juli 1956, förhandlingar skulle upptagas mellan parterna rörande ändrade royaltysatser m. m., om anstalten så påfordrade. Utredningen har för sin del funnit det nödvändigt, att klarhet bringas i denna för all kartutgivning praktiskt betydelsefulla fråga. Vad först angår innebörden av gällande rätt må följande framhållas.

1919 års lagstiftning

om

upphovsmannarätten

Enligt bestämmelserna i författarlagen skyddas bl. a. rätten till teckning samt grafisk eller plastisk avbildning, där teckningen eller avbitdningen är av vetenskaplig eller teknisk art samt ej, efter sitt huvudsakliga ändamål, att betrakta såsom konstverk. Även om kartor och jämförliga handlingar icke direkt namnes såsom föremål för skydd, är så utan tvekan fallet. I den före 1919 gällande lagstiftningen på området uppräknades vissa teckningar och avbildningar, däribland land- och sjökarta. Den ovannämnda allmännare formuleringen i 1919 års lag åsyftade ej någon saklig ändring i fråga om kartor utan var närmast föranledd av en önskan att undanröja tvekan rörande lagens tillämplighet beträffande vissa i gamla lagen ej uppräknade verk. Kartor är för övrigt direkt nämnda i bernkonventionen. Skyddets innebörd är, att upphovsmannen till ett verk äger med vissa i

lagen angivna inskränkningar uteslutande rätt bl. a. att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga sitt verk. Envar äger dock utan hinder av lagen mångfaldiga ett verk för enskilt bruk. Upphovsmannarätten kan med eller utan inskränkning överlåtas till annan. Efter upphovsmannens död går hans rätt enligt lagen över till dem, som jämlikt lagstiftningen om giftorätt, arv eller testamente är berättigade till hans kvarlåtenskap, och från dessa vidare enligt enahanda grunder. Upphovsmannarätten gäller intill utgången av 30:e året efter det upphovsmannen avlidit. Om flera är att betrakta som upphovsmän till ett verk, räknas tidsperioden från den senast avlidne upphovsmannens dödsår. För verk av upphovsman utan uppgivet eller under diktat namn åtnjutes skyddet intill utgången av 30 :e året efter det, under vilket verket första gången offentliggjordes. Enligt fotografilagen skyddas rätten till bild, som framställts genom fotografi. Till fotografi hänföres enligt 1 § i lagen jämväl annat fotografi liknande förfarande. Rörande området för paragrafens tillämplighet må hänvisas till följande uttalande i motiven. (Retänkande med förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk, lag om rätt till verk av bildande konst samt lag om rätt till fotografiska bilder, avgivet den 28 juli 1914 av därtill inom Kungl. Justitiedepartementet förordnade sakkunniga; sid. 188.) Demnia paragraf angiver såsom den här ifrågavarande rättens föremål bilder, som framställts genom fotografi. För de enligt förslaget skyddade bilder är således utmärkande, att de uppkommit genom inverkan av ljuis — eller annat slag av strålande energi såsom röntgen- eller radiumstrålar — på vissa därför känsliga ämnen. Den fotografiska bilden är titlkonnmen redan i och med negativet, således måste principiellt redan detta vara skyddat. På varje stadium, allt ifrån negativet till den fullfärdiga bilden, är alltså en fotografi föremål för rättsskydd. Vad den färdiga bilden beträffar, är likgiltigt, om den bragts till fullbordan på rent fotokemisk väg eliter genom fotoanekaniskt förfarande såsom heliogravyr, ljustryck, fotolitografi, autotypi, fotografiskt trefärgstryck eller annat dylikt reproduktionssätt — ett under ljusets inverkan framlhragt negativ ligger alltid till grund för förfarandet, och med negativet måste skydd anses vara för handen. Vår gälla/ndte lag likställer uttryckligen det fotomekaniska förfarandet med dtet fotokemiska. Och då den reviderade konventionen — — avser så väl fotografiska verk som verk, framställda genom ett fotografi liknande förfarande (un procédé analogue å la photographic), så torde detta sista uttryck närmast avse de fotomekaniska reproduktionssätten. Enligt det nyss anförda lärer det visserligen vara överflödigt att vid bestämmandet av här ifrågavarande skydldsobjekt särskilt framhålla det fotomekaniska förfarandets alster; de sakkunniga hava emellertid, för vinnande av formell överensstämmelse mellan den inhemska och den internationella rätten, ansett sig böra i förslaget upptaga den reviderade konventionens formulering i denna punkt. Härav skulle måhända den slutsatsen kunna dragas att i princip varje alster som tillkommit genom en process, vari ett fotografiskt förfarande ingått, vore skyddat enligt lagen. Detta skulle bl. a. innebära, att varje kartreproduktion, tillkommen enligt moderna reproduktionsmetoder, i vilka

fotografi ingår som ett hjälpmedel, erhölle skydd enligt lagen, även om till äventyrs originalet saknade upphovsmannaskydd. Lagstiftaren torde dock icke kunna anses ha menat detta, trots vissa till synes motstridiga uttalanden i motiven (1914 års betänkande, sid. 190 o. f.). Det fotografiska förfarandet vid exempelvis en kartreproduktion syftar ej till att framställa en självständig bild utan ingår endast som ett led i en teknisk process,, vars syfte är mångfaldigande av kartan. Ett i sådant sammanhang tillkommet fotografiskt alster får anses sakna självständigt skydd enligt lagen. Den som framställt en fotografisk bild äger enligt 2 § i lagen uteslutande rätt att genom fotografi mångfaldiga densamma. Innebörden härav får anses vara ett krav på att ett fotografiskt förfarande skall ingå som ett moment i själva reproduktionen. Mångfaldigandet kan sedan ske genom tryck. Ett mångfaldigande av en avritning av bilden torde däremot icke hindras av denna bestämmelse. Vidare stadgas i lagen att envar må utan fotografens tillstånd mångfaldiga en fotografisk bild till sitt enskilda bruk. Vid fotografens död övergår rätten till dödsbodelägarna och rätten får med eller utan villkor eller inskränkning överlåtas till annan. Om fotografisk bild övergår i annans ägo, är upphovsmannarätten icke innefattad i överlåtelsen, såvida icke särskilt avtal skett därom. I fråga om bilder, som framställts efter beställning, övergår dock upphovsmannarätten till beställaren, där ej annat uttryckligen avtalats. Delta innebär dock icke att beställaren äger utfå negativen, därest icke avtal träffats härom (Se H avd. I 1946:501). Den i lagen angivna rätten gäller intill utgången av 15 :e året efter det, under vilket bilden första gången utgavs. Stundom kan fråga uppstå huruvida författarlagen eller fotografilagen är tillämplig beträffande ett visst verk. En vanlig fotobild åtnjuter skydd enligt sistnämnda lag. Om fotobilden däremot kompletteras med tecken, ritningar o. d., kan författarlagen bli tillämplig med dess längre skyddstid. Att uppställa någon klar gränslinje mellan de båda lagarnas tillämplighetsområden är knappast möjligt. För att ett verk som grundar sig på fotografisk bild skall åtnjuta skydd enligt författarlagen torde emellertid rent allmänt böra krävas, att vad som påförts fotobilden genom en viss självständighet i arbetet eller originalitet i formen ter sig såsom en produkt av individuellt skapande verksamhet. Anspråken härutinnan torde dock icke få ställas alltför höga. En karta av den typ, som fotokartan representerar, torde väl närmast få anses falla inom giltighetsområdet för fotografilagen, medan en karta av den typ, som svarttrycket av den ekonomiska kartan representerar, får anses tillhöra giltighetsområdet för författarlagen.

203 Upphovsmannarätten

och bestämmelserna offentlighet

om allmänna

handlingars

Beträffande en avsevärd grupp handlingar och bilder, nämligen sådana som upprättas hos myndighet och där förvaras och vilka i och för sig är av den karaktär, att de faller under 1919 års lagstiftning, uppkommer speciella problem till följd av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. Frågan är, såsom förut påpekats, huruvida upphovsmannarätten över huvud kan göras gällande gentemot offentlighetsprincipen, eller i vilken utsträckning tillämpningen av denna princip föranleder inskränkningar i upphovsmannarätten. Bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet innebär icke endast rätt för envar att taga del av eller erhålla avskrift eller kopia av varje allmän handling, som ej är hemlig, utan i princip också en rätt att i tryck offentliggöra sådan handling. Det grundläggande stadgandet är § 86 regeringsformen som fastslår, att alla allmänna handlingar ovillkorligen må genom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfrihetsförordningen annorlunda stadgas. I 1 kap. 1 § nya tryckfrihetsförordningen har begreppet tryckfrihet erhållit följande uttryck. I överensstämmelse med de i regeringsformen fastställda grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skajll det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. I samma kapitel uttalas sedermera (8 §) att "om den uteslutande r ä t t att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkommer upphovsmannen till sådant verk, gälle vad i lag är stadgat". En liknande hänvisning till särskild lagstiftning har förekommit i tryckfrihetsförordningen alltsedan år 1876, då de författarrättsliga bestämmelserna utbröts ur förordningen. 1944 års tryckfrihetssakkunniga anför i sitt betänkande (SOU 1947:60, sid. 217) i anslutning till förevarande stadgande bl. a. följande: Tryckfrihetsförordningen skall innehålla de offentligrättsliga regler som tjäna till att upprätthålla en 'allmän och lagbunden tryckfrihet. Åtskilliga eljest gällande rättsregler, särskilt sådana av straffrättsiligt eller processrättsligt innehåll, bli genom tryckfrihetsförordningens bestämmelser satta ur kraft, såvitt angår tryckta skrifter. Däremot ingripa tryckfrihetsförordningens bestämmelser icke i gällande privaträttsliga regler och rättsgrundsatser. En allmän erinran om att tryckfriheten sålunda icke begränsar annans rätt torde dock knappast vara nödvändig; av stadgandet i 14 kap. 5 § följer att även i dylikt hänseende vad i lag eller författning är stadgat skall gälla. Endast i ett avseende har i förevarande sammanhang en särskild hänvisning till allmän lag ansetts böra göras. Den rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkommer upphovsmannen till sådiant verk, kan utgöra en

204 inskränkning i de rättigheter, som eljest enligt 1 § tillkomma varje svensk medborgare. En hänvisning till allmän lag har därför upptagits i andra stycket i paragrafen. Rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter eller meddela uppgifter och underrättelser innebär således icke någon rätt att kränka annans författarrätt. De sakkunniga framhåller vidare att frågan om författarrätten genom stadgandet lämnats öppen, även såvitt angår allmänna handlingar. Som framgår av ordalydelsen avser hänvisningen endast 1919 års lagar om rätt till litterära och musikaliska verk samt om rätt till verk av bildande konst, däremot icke lagen om rätt till fotografiska bilder. Någon saklig betydelse torde dock detta förhållande icke ha. Möjligen kan anledningen enbart ha varit den, att fotografilagens skydd formellt endast omfattar mångfaldigande genom fotografi och ej genom tryck. I 9 § författarlagen förklaras att bl. a. lagar, förordningar, kungörelser, offentliga myndigheters, riksdagens, beredningars och kommittéers samt kyrkliga, kommunala och andra offentliga representationers handlingar, protokoll, beslut och skrivelser, så ock andra allmänna handlingar är uteslutna från skydd enligt lagen. Något motsvarande undantagsstadgande förekommer icke i fotografilagen. Stadgandet är en nyhet i 1919 års lagstiftning. Den tidigare gällande 1877 års lag om äganderätt till skrift innehöll intet uttryckligt undantag för ovan uppräknade handlingar. I förarbetena till sistnämnda lag framhölls, att främmande lagar från eftertrycksförbudet undantoge avtryck av lagar, ämbetsverks kungörelser och dylikt, medan hos oss motsvarande stadganden redan funnes i tryckfrihetsförordningen. Av denna anledning ansågs det tillfyllest med en enkel hänvisning av följande lydelse: "Där ej i tryckfrihetsförordningen eller denna lag annorledes är stadgat, vare såsom eftertryck förbjudet att, utan vederbörandes tillåtelse, annans skrift i dess helhet eller delvis trycka så länge stadgad skyddstid därför ej förflutit." Det åsyftade stadgandet i tryckfrihetsförordningen torde ha varit 2 § 4:o, som förklarade att det "med de undantag och villkor, som nedanföre stadgas skola" (d. v. s. sekretessbestämmelserna) skulle uttryckligen "vara envar tillåtet, att i allmänt tryck utgiva alla, såväl rättegångar, som andra allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut av vad namn och beskaffenhet de vara må". I samband med att undantagsstadgandet om allmänna handlingar upptogs i förslaget till 1919 års författarlag anförde de sakkunniga bland annat (1914 års betänkande, sid. 99): Lagar, förordningar, kungörelser äro givetvis att anse såsom alster av en sådan andlig verksamhet, som grundläggter auktorsrätt; att deras syfte är av rent praktisk art, utgör icke i och för sig något hinder härvidlag. Då emellertid hos oss, liksom i de flesta andra länder, dylik rätt icke äger rum med avseende på verk av nu ifrågavarande beskaffenhet, så beror detta huvudsakligen därpå, att det allmännas intresse ansetts påkalla största möjliga publicitet för dylika statliga

viljeförklaringar; för nämnda intresse har auktorsrätten fått vika. Därvid bör ock märkas, att, såsom lagar och förordningar i den moderna staten tillkomma, ett hithörande arbete regelmässigt icke är resultatet av en enda eller några få författares verksamhet, utan har fått sin form bestämd genom samverkan av ett flertal personer och persongrupper, vilkas särskilda andelar i auktorsrätten det mången gång skulle vara alldeles ogörligt att fastställa. Det nu sagda lärer hava tillämplighet icke blott på de lagstiftande statsorganens utan även på andra offentliga myndigheters och representationers beslut, så ock på de därtill hörande protokoll och andra handlingar, i den mån desamma eljest skulle vara föremål för auktorsrätt; över huvud får nämnda rätt icke vålla någon inskränkning i den i 86 § regeringsformen och 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen fastslagna offcntlighetsgrundsaitsen. De sakkunniga fann det emellertid ändamålsenligt att i en särskild paragraf uttryckligen angiva de grupper av skrifter, vilka av nu ifrågavarande anledning vore uteslutna från auktorrättsligt skydd. Bestämmelsen i 9 § författarlagen skulle av detta uttalande att döma närmast böra uppfattas som en erinran om vad som redan gällde på grund av åberopade stadganden i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen och sålunda sakna självständig betydelse. Vore denna tolkning riktig skulle den omständigheten, att fotografilagen icke innehåller något motsvarande undantagsstadgande också vara utan betydelse. Omedelbart till följd av grundlagens bestämmelser skulle sålunda envar äga rätt att reproducera, trycka och saluhålla icke endast karta utan även fotobild, i den mån dylik handling är allmän. En något avvikande uppfattning rörande betydelsen av 9 § författarlagen synes måhända kunna utläsas av en promemoria rörande enskildas rätt att reproducera sjökort, som på begäran av sjökarteverket upprättats år 1932 av en av de sakkunniga i 1919 års lagstiftningsarbete, hovrättsrådet Hj. Himmelstrand. I denna promemoria anföres i huvudsak följande: Den andliga verksamhet, varav sjökortet är en produkt, är givetvis, i och för sig, av beskaffenhet att grundlägga förfaittarrätt. Ett av enskild person utarbetat sjökort är, liksom andra kartor, föremål för skydd enligt lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk. Upphovsmannen äger den uteslutande reproduktionsrätten: ingen får utan hans tillstånd mångfaldiga sjökortet, och det är förbjudet att saluhålla exemplar av detsamma, vilka framställts utan sådlant tillstånd. Emellertid har författarrättens princip ansetts icke böra föranleda någon inskränkning i den i § 86 regeringsformen och 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsgrundsatsen. I enlighet därmed innehåller 9 § i nämnda lag den 30 maj 1919, att allmänna handlingar äro uteslutna från lagens skydd. Då du inom sjökarteverket utarbetade sjökorten otvivelaktigt äro att anse såsom allmänna handlingar, följer därav, att dessa sjökort icke åtnjuta det skydd mot reproducerande, som nämnda lag bereder åt sjökort, framställda av enskilda. Denna formulering synes närmast tyda på, att bestämmelsen i 9 § enligt författarens åsikt icke enbart skulle vara att betrakta som en erinran om vad som gäller redan enligt tryckfrihetsförordningen utan h a en självständig betydelse. Eftersom fotografilagen icke innehåller någon motsvarighet

206 till 9 § författarlagen, skulle sålunda skydd enligt fotografilagen kunna ifrågakomma även beträffande allmänna handlingar. I en av professor Nils Herlitz på offentligt uppdrag verkställd utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet (SOU 1927:2) har frågan även berörts på ett sätt som tyder på att författaren ansett 9 § ha en självständig betydelse. I betänkandet anföres (sid. 25): Man skulle möjligen kunna föreställa sig, att rätten att trycka allmänna handlingar, som få utlämnas, dock begränsades genom de regler, som bestämma den litterära äganderätten, så mycket mer som förbehåll för sådan rätt göres i TF § 1 3:o och § 2 3:o. Men så synes ej vara fallet. Lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk bestämmer nämligen i 9 § bl. a., att "allmänna handlingar" överhuvud taget äro "uteslutna från skydd enligt denna lag". Vilkendera av de båda nu antydda tolkningarna man än skulle vilja ansluta sig till — den att offentlighetsprincipen över huvud utesluter tillämpning av upphovsmannarätten eller den att upphovsmannarätten enligt författarlagen till följd av undantagsbestämmelsen i 9 § får vika för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet skulle man emellertid, om begreppet allmän handling fattas strikt i den innebörd det har enligt tryckfrihetsförordningen, bli tvingad godtaga konsekvenser, som kan tyckas orimliga. Om exempelvis en tryckt skrift eller ett manuskript ingives till myndighet i ett där anhängigt mål eller ärende, blir handlingen att betrakta som allmän. Envar äger taga del av sådan handling och erhålla avskrift därav. Eftersom vidare varje allmän handling skulle vara utesluten från skydd enligt författarlagen, skulle envar utan vidare kunna i rent vinningssyfte eller av vilken annan anledning som helst mångfaldiga och saluhålla densamma. Dylika konsekvenser synes även ha kommit 1944 års tryckfrihetssakkunniga att tveka, huruvida med allmänna handlingar i författarlagen kunde avses detsamma som i tryckfrihetsförordningen (SOU 1947:60, sid. 218). Vissa skäl talade enligt de sakkunniga för att begreppet i föriättarrättsligt hänseende borde ha en mera begränsad innebörd. Författarrätt syntes sålunda böra vara bibehållen i vissa fall, då litterära eller vetenskapliga arbeten ingåves till myndighet, exempelvis då vetenskapliga skrifter, särskilt otryckta sådana, åberopades vid sökande av professur eller annan befattning. Det tillkomme emellertid enligt de sakkunniga icke tryckfrihetsförordningen att lösa dessa spörsmål. Genom hänvisningen i 1 kap. 8 § till särskild lagstiftning lämnades frågan öppen. Förhållandet mellan offentlighetsprincipen och upphovsmannarätten är, enligt vad utredningen inhämtat, föremål för överväganden inom den kommitté, som har till uppgift att utarbeta förslag till ny auktorrättslagstiftning, den s. k. auktorrättskommittén. I kommitténs blivande förslag till ny auktorrättslagstiftning torde undantagen från det auktorrättsliga skyddet

207 med hänsyn till offentlighetsprincipen komma att väsentligen inskränkas och preciseras. De enda från myndighet eller annat offentligt organ härrörande handlingar, som enligt förslaget icke skulle bli föremål för skydd, torde vara författningar samt heslut och yttranden. Sålunda skulle av myndighet upprättade kartor och jämförliga handlingar i princip bli föremål för auktorrättsligt skydd. Auktorrättskommitténs arbete torde av olika skäl icke kunna resultera i ny lagstiftning förrän i slutet av 1950-talet.

Utredningens

synpunkter

och

förslag

Som torde framgå av ovan sammanställda uttalanden rörande problemet om offentlighetsprincipen contra upphovsmannarätten är innebörden av gällande lag på denna punkt oklar. Något domstolsavgörande, som skulle kunna tjäna till ledning, föreligger utredningen veterligen icke heller. Vad gäller upphovsmannarätten enligt fotografilagen finner utredningen emellertid övervägande skäl — och särskilt då det förhållandet att något undantag från skyddet i sagda lag ej gjorts för sådana fotobilder, som är att räkna som allmänna handlingar — tala för att dylik rätt bör anses tillkomma staten beträffande sådana bilder, som upprättats av statligt organ. Ej heller bör den omständigheten att en av enskild framställd fotobild i något mål eller ärende ingivits till statlig myndighet och därigenom fått karaktären av allmän handling föranleda att innehavaren av upphovsmannarätten därigenom bör anses ha gått förlustig sagda rätt. Detta innebär, alt det visserligen på grund av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet måste anses föreligga rätt för en var att få sådan av myndighet framställd eller hos myndighet förvarad fotobild som nu nämnts utlämnad till sig, i den mån den icke är av hemlig natur, ävensom att mångfaldiga densamma för sitt enskilda bruk, men att han däremot icke äger rätt att utan tillstånd av innehavaren av upphovsmannarätten saluhålla eller eljest sprida vad han mångfaldigat. Någon anledning att ifrågasätta en ändring i nu angivna avseende föreligger enligt utredningens uppfattning icke. I fråga om upphovsmannarätten till kartor enligt författarlagen synes läget vara ett annat. I lagen stadgas ju uttryckligen att vissa särskilt uppräknade handlingar, "så ock andra allmänna handlingar", är undantagna från skydd. Eftersom undantagsstadgandet är föranlett av den i tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsprincipen, skulle det kunna ligga nära till hands att giva begreppet allmänna handlingar i författarlagen samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen. I så fall skulle alla till myndighet inkomna eller där upprättade handlingar bliva uteslutna från skydd enligt författarlagen. En sådan tolkning synes dock av skäl, som i det följande skall angivas icke vara riktig. Vid tiden för tillkomsten av

208 författarlagen (1919) förekom icke begreppet allmän handling i tryckfrihetsförordningen. Detta infördes i tryckfrihetsförordningen först 1937 och blev klart preciserat först i 1949 års förordning. Vid ett försök att bestämma räckvidden av undantagsstadgandet i 9 § synes man därför icke utan vidare kunna utgå från nuvarande tryckfrihetsförordnings begreppsbestämning. Av motiven till undantagsstadgandet i 1919 års lag framgår, att de sakkunniga i främsta rummet åsyftade författningar samt myndigheters beslut jämte därtill hörande protokoll och a n d r a handlingar. Dessa handlingar sammanfaller med den särskilda uppräkningen i 9 §. Beträffande tillägget "så ock andra allmänna handlingar" innehåller motiven däremot ingen förklaring, därest icke ett allmänt uttalande, att auktorrätten över huvud icke finge vålla någon inskränkning i den i § 86 regeringsformen och 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsgrundsatsen, får anses som en sådan. § 86 i regeringsformen innehöll vid ifrågavarande tid det stadgandet, att alla handlingar och protokoll i vad mål som helst, vissa protokoll undantagna, skulle ovillkorligen genom trycket kunna utgivas, medan 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen förklarade, att det med vissa i förordningen stadgade undantag skulle uttryckligen vara envar tilllåtet att i allmänt tryck utgiva alla, såväl rättegångar som andra allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut, av vad namn och beskaffenhet de vara månde, evad de hörde till den förflutna tiden, eller till mål, som hädanefter förekom me. I den mån det berörda uttrycket i 9 § med hänsyn till det anförda kan anses ha någon självständig innebörd utöver den särskilda uppräkningen av handlingar i samma paragraf, torde näppeligen kunna avses annat än hos myndighet upprättad handling, som icke direkt angår mål eller ärende. Stöd för en dylik tolkning synes kunna hämtas från det av en av de sakkunniga gjorda, ovan redovisade, uttalandet rörande sjökort. Vad gäller hos myndighet upprättade kartor och därmed jämförliga handlingar synes såväl av motiv som lagtext klart framgå att upphovsmannaskydd icke föreligger, därest de hänför sig till något speciellt mål eller ärende. Flertalet av dfe inom lantmäteriet upprättade kartorna torde tillhöra denna grupp. Lantmäteriet har heller aldrig, såvitt bekant, gjort gällande någon upphovsmannarätt. Beträffande övriga hos myndighet upprättade kartor, exempelvis de officiella kartorna och sjökorten, giver varken motiv eller lagtext någon klarhet i frågan om upphovsmannarätt föreligger eller icke. Med hänsyn till ovannämnda bestämda uttalande av en av de sakkunniga vid tillkomsten av författarlagen synes det dock ligga närmast till hands att utgå från att nuvarande lagstiftning icke lämnar något skydd åt ifrågavarande kartor. Av de båda främsta kartutgivande verken torde sjökarteverket utan tvekan ha godtagit denna uppfattning. Rikets allmänna kartverk synes också, att

209 döma av dess ståiidpunktstaganden i olika sammanhang, utgå från att skydd icke föreligger. I fråga om av enskild upprättad till myndighet inkommen karta synes starka skäl tala för en restriktiv tillämpning av undantagsstadgandet. Uteslutna från skydd synes sålunda endast böra vara sådana kartor, som upprättats i anslutning till eller eljest är direkt hänförliga till hos myndighet anhängigt mål eller ärende och som dessutom icke heller i övrigt är att betrakta soni fristående verk. Verk av självständig karaktär, t. ex. en karta, som inkommit till kartverket för granskning enligt 1949 års lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m., synes rimligen icke kunna uteslutas från skydd. Sammanfattningsvis innebär ett godtagande av nu angivna synpunkter, att hos myndighet upprättad karta icke är föremål för upphovs man na--, skydd enligt författarlagen. Envar äger sålunda på begäran få sådan karta utlämnad om den icke är hemlig. Han äger vidare utan tillstånd mångfaldiga och saluhålla densamma. Vederbörande myndighet, som upprättat och ansvarar för originalet till den mångfaldigade kartan, har ej heller någon rätt att ur kvalitetssynpunkt granska de framställda kartexemplaren. Samma gäller beträffande karta, som upprättats av enskild i anslutning till hos myndighet anhängigt ärende. Till myndighet inkommen av enskild upprättad karta av självständig karaktär samt av såväl enskild som myndighet framställd fotobild är däremot skyddad enligt författarlagen respektive fotografilagen. Visserligen äger envar på begäran få sådan icke hemlig handling utlämnad samt mångfaldiga den för sitt enskilda bruk, men han får icke utan tillstånd saluhålla eller eljest sprida vad han mångfaldigat. Enligt vad utredningen erfarit förekommer det numera i ingalunda oväsentlig omfattning att av kartverket upprättade officiella kartor yrkesmässigt reproduceras, tryckes och försäljes av andra personer och företag än det, med vilket kartverket träffat avtal om dylik verksamhet, d. v. s. generalstabens litografiska anstalt. Med hänsyn till reproduktionsteknikens utveckling föreligger det en uppenbar risk för att detta förfarande snabbt kan få en så vidgad omfattning, att det kommer att rubba grunderna för de mellan kartverket och anstalten gällande avtalen. Såsom tidigare nämnts har även anstalten i de avtal, som ingicks år 1954, förbehållit sig rätt att upptaga förhandlingar om ändrade royaltysatser m. m., om den ej före den 1 juli 1956 kunde medgivas ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna. Det kan i detta sammanhang nämnas, att kartverkets inkomster av försäljning av de officiella kartorna under de senaste åren uppgått till i medeltal nära 500.000 kronor om året. Detta i och för sig betydande belopp anger likväl ej hela storleksordningen av problemet. I komplexet av avtal mellan kartverket och generalstabens litografiska anstalt föreligger det

210 nämligen ett samband mellan de inkomster, som anstalten kan påräkna vid försäljning av de mera gångbara kartorna, och den ersättning, som anstalten betingat sig för tryckning av de mindre gångbara kartorna. Så till exempel torde de utgifter anstalten h a r för tryckning, lagerhållning och distribution av den ekonomiska kartan icke täckas av tryckningsersättning och inkomster vid försäljning, men denna förlust har beräknats bli uppvägd av de inkomster anstalten ansett sig kunna erhålla exempelvis vid försäljning av särtryck av den topografiska kartan. Om denna möjlighet till utjämning skulle bortfalla eller väsentligt minskas, skulle detta alltså betyda ej blott att statsverket skulle gå förlus tigt royaltyavgifter vid försäljning av dylika särtryck utan framför allt att statsverkets kostnader för tryckningen av den ekonomiska kartan skulle kunna öka väsentligt. Vid ett bedömande av frågan, huruvida upphovsmannarätt — i motsats till vad nu synes vara fallet — bör tillkomma kartverket beträffande de officiella kartorna är det enligt utredningens uppfattning anledning att starkt understryka, att en dylik utvidgning icke torde k u n n a anses stå i strid med de principer, som ligger till grund för bestämmelserna om tryckfrihet. Vad det här gäller är endast huruvida kartverket skall ha möjlighet att ordna exploateringen av det av verket framställda kartmaterialet på ett sådant sätt, att det allmänna får täckning för någon del av de mycket betydande kostnaderna för kartframställningen. Utredningen finner det för sin del välmotiverat, att sådan möjlighet skall finnas, och anser alltså att de av rikets allmänna kartverk upprättade officiella kartorna bör erhålla samma skydd i auktorrättsligt hänseende som av enskild utgivna kartor. Vad nu sagts om kartor, som upprättats av rikets allmänna kartverk, äger i princip även tillämpning å sjökort, som upprättats av sjökarteverket. 1 Jämväl beträffande sistnämnda handlingar torde alltså upphovsmannarätt böra finnas. Utredningen är medveten om att det problem, som utredningen nu berört, nämligen frågan om ank torrättsskydd- beträffande av rikets allmänna kartverk oeh sjökarteverket framställda officiella kartor, endast utgör en del av det större problemet om upphovsmannarätt till allmänna handlingar över huvud taget, vilket torde komma att behandlas av auktorrättskommittén. Frågan är emellertid så brännande beträffande de officiella kartorna, att det icke synes möjligt att vänta med dess avgörande till dess den nya auktorrättslagstiftningen kan väntas bli genomförd. Utredningen, som i detta spörsmål samrått med auktorrättskommittén, vill därför förorda, att frågan för de officiella kartornas dlel löses genom en lagstiftning av provisorisk karaktär. 1

Från den 1 j-an. 1956 sjöfartsstyrelsen; se S.F.S. 1955:393.

211 I enlighet med det anförda hair utredningen upprättat förslag till lag om rätt till vissa kartor. Enligt förslaget skall, oavsett bestämmelsen i 9 § lagen om rätt till litterära och musikaliska verk, sådan upphovsmannarätt som i lagen avses jämväl tillkomma rikets allmänna kartverk och sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade officiella kartor. Med officiella kartor avser utredningen sådana kartor, som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verken att upprätta och utgiva oberoende av huruvida beställningar å dem föreligger eller ej. Under skyddet kommer således exempelvis icke att inrymmas sådana kartor, som upprättas å kartverkets beställningsavdelning åt enskild beställare. Även här kan visserligen starka skäl anföras för att upphovsmannarätt bör finnas oberoende av att kartorna till följd av att de framställts av ett statligt organ är att anse som allmänna handlingar. Beträffande kartor av denna karaktär föreligger dock ej samma behov av en omedelbar lösning som i fråga om de officiella kartorna, och man synes därför här utan större olägenhet kunna avvakta den mera definitiva gränsdragning i fråga om upphovsmannarättens omfattning, som torde komma att företagas av auktorrättskommittén. Vad nu sist sagts gäller också kartor, som upprättas inom lantmäteriorganisationen, ävensom av andra myndigheter än de nu nämnda. Den nya lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1956. Emellertid torde en viss övergångstid vara behövlig för att dessförinnan lovligen framställda kartor skall kunna få avsättas eller spridas. Den tillverkning av kartor, som kommer att träffas av de föreslagna bestämmelserna, har emellertid i vart fall hittills huvudsakligen haft karaktär av tillverkning av kartor i begränsade upplagor och för speciella ändamål av tillfällig art, exempelvis för orienteringstävlingar och liknande. Med hänsyn härtill torde någon längre övergångstid ej erfordras. Utredningen vill för sin del förorda, att övergångstiden bestämmes till ett år.

Sammanfattning av utredningens förslag

Grundläggande för den hittillsvarande flygfotograferingens omfattning och inriktning har varit statsmakternas beslut vid 1937 års riksdag rörande den ekonomiska kartläggningen. Denna kartläggningsplan omfattar ca 280.000 km 2 eller ungefär 66 % av landets yta. Utanför planen faller inre och övre Norrland, huvudsakligen landskapet Härjedalen, västra delarna av landskapet Jämtland samt lappmarkerna. Den ekonomiska kartläggningen enligt hittillsvarande program beräknas av kartverket vara slutförd omkring år 1970. Utredningen föreslår en utvidgning av nu angivna program till att omfatta även återstoden av landet utom vissa fjällområden. Totalarealen för det nya området utgör ca 102.000 km 2 . Utvidgningen bör emellertid för närvarande endast avse flygfotografering. Några åtgärder för att påskynda framställningen av den ekonomiska kartan föreslås icke. Ej heller anses någon ändring av ordningsföljden för kartläggningen av de olika länen böra komma till stad. Framförda önskemål härom kan i väsentlig utsträckning bli tillgodosedda om i enlighet med utredningens förslag i avvaktan på kartläggningens genomförande aktuella fotobilder kan ställas till förfogande till rimliga priser. I fråga om den fortsatta flygfotograferingsverksamiheten föreslår utredningen, att en kontinuerlig omfotografering av större delen av landet (omdrevsfotografering) kommer till stånd. En dylik omdrevsfotografering synes erbjuda betydande fördelar både för de allmänna kartarbetena, ur militär beredskapssynpunkt och för stora konsumentgrupper. Omdrevsfotograferingen bör omfatta såväl de i gällande kartläggningsprogram ingående områdena som de delar av inre och övre Norrland, vilka utredningen föreslagit skola bli föremål för flygfotografering, eller sålunda totalt ca 380.000 km 2 . Fotograferingen bör vad det gäller flyghöjd m. m. i första hand anpassas till behoven för de allmänna kartarbetena. Flyghöjden bör alltså tills vidare vara omkring 4.000 m. Fotograferingen av varje område synes i princip böra upprepas med 10 års intervall. Liksom för närvarande bör den organisation, som i fortsättningen skall ombesörja flygfotograferingen för det allmännas räkning, även kunna utnyttjas för beställningsfotograferingar. Därest omdrevsfotograferingen ge-

213 nomföres, torde dessa i huvudsak komma att koncentreras till fotograferingar på lägre höjder. Omdrevsorganet beräknas utan ytterligare flygplansanskaffning kunna utföra fotografering av en beställningsvolym, som är betydligt större än den hittillsvarande. Behovet av materiel, främst flygplan, kommer att bestämmas av omfånget av omdrevsfotograferingen och annan höghöjdsfotografering. För att nå en tillfredsställande produktion per plan måste största möjliga antal av de tillfällen, då väderleken tillåter höghöjdsfotografering, tillvaratagas. Omdrevsplanen bör följaktligen innehålla flera områden att fotografera varje år. Dessa bör vara belägna så, att förutsättningarna blir stora för att alltid något område kommer att vara beläget inom väderlekstyp, som tilllåter fotografering. Utredningen har som framgår av kartbilaga 3 indelat den i omdrevsplanen ingående delen av landet i fem huvudområden, vilka ur fotograferingssynpunkt bedömts så likvärdiga som möjligt. Dessa huvudområden har i sin tur indelats i tio ungefär lika stora områden, av vilka ett bör fotograferas varje år. Enligt gjorda beräkningar erfordras för att omdrevsfotograferingen skall kunna genomföras, att fem för flygfotografering lämpade flygplan står till förfogande. En organisation av denna storlek, vilken motsvarar den kapacitet, som under åren 1954 och 1955 insatts i fotograferingsverksamheten, beräknas dessutom medhinna sådana beställningsfotograferingar från standardhöjd, som kan visa sig erforderliga vid sidan av omdrevsfotograferingen, samt därjämte beställningsfotograferingar från andra höjder, i vart fall så länge volymen av de sistnämnda fotograferingarna icke mera avsevärt överstiger den man för närvarande har anledning räkna med. Omdrcvsprogrammet förutsätter en samordning av flygplansresurserna, vilken endast kan uppnås genom en enhetlig ledning. Ansvaret för fotograferingens planering och utförande synes liksom hittills böra åvila kartverket. I varje fall tills vidare bör även fotograferingen äga rum i kartverkets egen regi. Enligt utredningens uppfattning torde möjligheter föreligga att i fortsättningen, i vart fall ett antal år framöver, från flygvapnet eller annat håll inom eller utom landet förhyra för flygfotografering acceptabla plan eller inköpa begagnade sådana efterhand som behov därav uppstår för fotograferingsverksamheten. Dessa möjligheter synes utredningen i första hand böra utnyttjas framför den mera kostnadskrävande utvägen att inköpa nya plan, vilka icke kan utnyttjas i en ur driftsekonomisk synpunkt rimlig omfattning. Utredningen har ingående övervägt frågan huruvida privat flygfotograferingsverksamhet bör få förekomma vid sidan av omdrevsorganet. Enligt utredningens uppfattning föreligger i nuvarande läge icke skäl för att upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot privat flygfotografering eller att iakttaga den restriktiva hållning ifråga om tillståndsgivning, som tillämpats sedan slutet av 1930-talet. I den mån sådana villkor, som är betingade av

214 säkerhetsskäl, bedömes komma att uppfyllas, synes relativt liberala principer kunna följas. Beaktas bör dock att kartverkets fotograferingsverksamhet får en ur ekonomisk synpunkt lämplig omfattning. Frågor om tillstånd till fotografering för kartläggningsändamål bör även i fortsättningen handläggas av Kungl. Maj :t. Till utredningen har förslag framförts om ändringar av den nuvarande ekonomiska kartan. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid icke möjligt att taga ställning till frågan, huruvida man bör övergå till ny karttyp förrän försök utförts i sådan omfattning, att man helt kan överblicka konsekvenserna av ett dylikt steg. I kap. VII redovisas åtskilliga pågående eller planerade försöksarbeten, vilkas resultat kan få en avgörande betydelse bl. a. för den ekonomiska kartans framtida utformning. I avvaktan på slutförandet av dessa har utredningen endast ansett sig kunna överväga vissa mindre genomgripande förändringar i fråga om innehållet och framställningen av den ekonomiska kartan. Bl. a. förordas att Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att föreskriva övergång till skalan 1:20 000 inom sådana områden, där det med hänsyn till bebyggelsens gleshet ni. m. kan anses motiverat. Vidare förordar utredningen att fullständig ekonomisk karta som regel upprättas även inom de områden, där enligt den år 1937 fastställda planen endast fotokarta med fastighetsindelning skulle upprättas. Beträffande Kopparbergs län, som enligt planen till större delen endast skulle bli föremål för fotokartläggning utan fastighetsredovisning, föreslås tills vidare endast flygfotografering enligt omdrevsprogramniet. I fråga om bearbetningen av fotomaterial för beställningsändamål anser utredningen, att den verksamhet, som nu bedrives vid kartverkets beställningsavdelning, bör bibehållas och i fortsättningen tillåtas få den omfattning, som motsvarar efterfrågan från beställarnas sida. Någon monopolställning för kartverket bör icke eftersträvas. Vad angår den enklare fotogrammetriska bearbetningen bör man kunna förutsätta, att dessa arbetsuppgifter efterhand i allt större omfattning omhändertages av konsumenterna. Det är vidare ej osannolikt att såväl dylik bearbetning som mera kvalificerad sådan kan komma att upptagas av ingenjörsfirmor och andra företag. Någon anledning att motsätta sig en dylik utveckling finnes icke. I den mån material behövs från kartverket, bör verket söka i största utsträckning tillmötesgå föreliggande önskemål och därvid för negativmaterialet uttaga en efter affärsmässiga grunder avvägd avgift. Utredningen har icke funnit anledning föreslå någon ändrad gränsdragning mellan kartverkets beställningsavdelning och distriktsorganisationens centralkontor vid lantmäteriet. I betydande utsträckning är arbetsuppgifterna för dessa båda organ klart skilda och i de gränsfall, som kan förekomma, sker numera ett direkt samarbete dem emellan. Vad beträffar bearbetningsverksamheten inom den statliga sektorn i övrigt synes den lämpligaste lösningen i vart fall tills vidare vara, att denna ligger hos kartverket

215 men att en intim kontakt upprätthåiles mellan kartverket och vederbörande statliga beställare. Den hittillsvarande uppdelningen av kartverkets fotogrammetriska verksamhet på fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen anser utredningen ej böra bibehållas. En avsevärd utökning av effektiviteten i arbetet å byrån och avdelningen torde kunna vinnas genom att samordna tekniskt likartade arbetsrutiner i de båda enheterna. Byrån och beställningsavdelningen föreslås därför bli sammanförda till en enhet, benämnd fotogrammetriska avdelningen. Verksamheten vid denna avdelning bör bedrivas efter rent affärsmässiga principer. Den driftsform, som nu tillämpas för beställningsavdelningen, är ur denna synpunkt klart olämplig. Sålunda saknas den elasticitet i fråga om personalförsörjningen, som behövs för att konsumenternas efterfrågan på ett nöjaktigt sätt skall kunna tillgodoses. Jämväl vad utrustningsanskaffningen beträffar har den nuvarande anordningen varit otillfredsställande. Efter övervägandet av olika alternativ för organisationen av den fotogrammetriska avdelningen, har utredningen stannat för att förorda att en särskild kapitalfond skall inrättas för verksamheten. Detta skulle bl. a. mö Jliggöra att kartverket självt finge bestämma antalet tjänster å avdelningen utom vissa chefstjänster. Chefen för fotogrammetriska avdelningen bör givas ställning som överingenjör i lönegrad Cp 13. I övrigt har utredningen beträffande kartverkets personalförhållanden endast haft anledning behandla chefsbefattningen å allmänna avdelningen. Utredningen föreslår att denna byrådirektörstjänst uppflyttas från lönegrad Ce 31 till Ce 33. Skall den nya fotogrammetriska avdelningen kunna fylla sin uppgift, kräves en relativt omfattande förnyelse och komplettering av kartverkets nuvarande fotogrammetriska utrustning. Utredningen har i kap. IX redovisat den omedelbart erforderliga utrustningen. Sammanlagda kostnaden härför uppgår till i runt tal 1.100.000 kronor. Huvudprincipen för prissättningen av den fotogrammetriska avdelningens produkter bör vara full täckning för framställningskostnaderna, inklusive pensioner och övriga s. k. dolda kostnader. Av väsentlig betydelse är att åstadkomma en riktig fördelning av flygfotograferingskostnaderna mellan den allmänna fotograferingen och beställningsfotograferingarna. Det enklaste sättet vore att fördela kostnaderna direkt i proportion till antalet bilder. Tekniska omständigheter motiverar emellertid, att beställningsfotograferingarna i regel påföres lägre bildkostnad. Utredningen förordar därför, att skälig del av de kostnader, som vid en direkt proportionering mot bildantalet skulle påföras beställningsfotograferingarna, överföres på den allmänna fotograferingen. Fastställandet av lämpligt beräkningssätt torde böra ankomma på Kungl. Maj:t.

216 Utredningen har utfört beräkningar i syfte att få en uppfattning om hur kostnaderna för den utökade allmänna fotograferingen ställer sig i förhållande till kostnaderna för fotograferingen för de allmänna kartarbetena under senare år. Den slutsatsen synes kunna dragas, att kostnaderna för den utökade allmänna fotograferingen icke i nämnvärd mån kommer att öka jämfört med statsverkets nuvarande kostnader. Utredningen förordar därför, att kostnaderna för den allmänna fotograferingen i princip helt bäres av staten. Det synes dock motiverat att beställare får erlägga viss utnyttjandeavgift, då material från den allmänna fotograferingen användes. Utredningens förslag rörande kartverkets framtida fotogrammetriska verksamhet gör det angeläget att en intim och fortlöpande kontakt upprätth å l l s mellan kartverket och de större konsumentgrupperna. Det synes önskvärt, att dessa får ett direkt medinflytande och medansvar i ledningen för kartverket. Utredningen föreslår därför, att den nuvarande kartverkskommissionen ombildas till en särskild styrelse för kartverket. Styrelsen bör bestå av kartverkschefen, tillika ordförande, samt fyra av Kungl. Maj :t förordnande särskilda ledamöter, representerande en jordbruket, en skogsbruket och två den tekniska projekteringen inom planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik. Utredningen har övervägt möjligheterna att vidtaga vissa uppmjukningar i gällande sekretessbestämmelser i syfte att underlätta för konsumenterna att få tillgång till befintligt material. Förslag framlägges om viss ändring av 1949 års lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. av innebörd att den s. k. dubbla tillståndsprövningen i fråga om vissa kartor i större skala än 1:20 000 slopas. Utredningen förordar vidare bl. a. att rekvisitionstvånget beträffande ekonomiska kartan slopas. Detta synes emellertid icke k u n n a ske utan samråd mellan närmast berörda parter, nämligen kartverket, försvaret, lantmäteriet och kartans förläggare. Utredningen föreslår därför, att kartverket erhåller i uppdrag att taga upp förhandlingar med dessa och att sedermera inkomma till Kungl. Maj :t med förslag i frågan. Slutligen har utredningen upptagit till behandling frågan om upphovsm a n n a r ä t t till kartor och fotobilder m. m. Utredningen har bl. a. ansett sig kunna konstatera, att hos myndighet upprättad karta icke är föremål för upphovsmannaskydd enligt 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk. Envar äger sålunda på begäran få sådan karta utlämnad, om den icke är hemlig. Han äger vidare utan tillstånd mångfaldiga och saluhålla densamma. Utredningen föreslår att upphovsmannarätt skall tillkomma kartverket beträffande de officiella kartorna. Samma rätt synes böra tillkomma sjökarteverket beträffande de officiella sjökorten. I enlighet härmed har utredningen upprättat förslag till lag om rätt till vissa kartor.

M

O iä o

*->a

a 3

a a

S

e d

s

> •a

'a

3 -Ö

"Ö

:rt y

a a i

«

ia

ft<§

i

a a

DO

i s •EL a

DO

:« tt

O

*H

iH

a

J3-

V

•JO

«

s •§

§

o

H3 4)

d

DC

4-> tet

H

J3

z

a

K

TK ON

•J

& O z Fl 9 «i M

05 H

0>

o ** 1 et

rd

d •es

a a

CO

•a .a

a s ^0 'v a d

MB •a

•4

ed -O

F ^

&0

be

bp

a

PS

&0

&£

a

w.

a

«

SKo

«

N|»

g H

& •a

1 a

fl a

M KB

to

a

a > > fl

»t

et

et

d v -d

> d >

Öf>

et 00

•OS

z

c» Z

Z

I/J

o ON

*# ON

•fl a

\o 00 00

5 e «

'fl 1* 4>

fl d

•A ON

°fl

O d

.a • * i

d bC

1*

et bo d 03 -d h

-a KU

a a

1 J4

a s

B.

.9-

d 4>

o

6£>

fl

.a .9 » *d d

eu d

T3 h

« d

UD

"5*

>o

-d

J2

a

lO*

*d pd

!« be

'i fl *d bo

03 et

et

> d > fl "C4> a "S"

|:fl

-d

tet

a 'g

•*-»

.* '5* bD et b00 »H

fl e

*J4

£3"

^ > > •S

.9

5 be

"O

Ti

u

-d

•a

-d

t-4

H

>«

-d

T3

T3

a

a a a

u

et

oo

6(1

fl a

B '5b

4> bit

d

B

to

p-

+J

-a

v

Tj

bfi

M

1 o"

t» et t-,

>d et

-d

4-»

1—I

:fl > 03

fl .—v

a > CD

*d

RÄTTELSE: På sid. 163, 17 :e raden, står 22.300 kr. skall vara 26.000 kr.

Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningeai.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vidlyftiga rättegångar. [10] Sekretessen vid förundersökning I brottmål. [17] Ny bagerilag. Arbetstidsutredningens betänkande. 6. [24]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [1] Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. [7] Flygfotogrammetrisk verksamhet. [26]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Administrativt rättsskydd. [19]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Vattenvården. [6] Frågan om statsinlösen av stamaktierna 1 LKAB. [9] Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2] Statens och kommunernas finansväsen.

Pollti.

Nationalekonomi och socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [8] Penningvärdeundersökningen. 1. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. [13] Pris och prestation i handeln. [16] Finanspolitikens ekonomiska teori. [25]

Kommunikationsväsen. Elkraftsutredningens redogörelse nr 2:20—21. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. [15] 22—24. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. [22] Busslinjeutredningen. 2. Betänkande rörande översyn av vissa bestämmelser i 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. jämte förslag till lag angående företag, som driva yrkesmässig trafik med omnibus. [23] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård. Statens sjukhusutredning av år 1943. 8. Rationalisering av sjukhusdriften. [12] Undersökningar rörande små avloppsreningsanläggningar. [18]

Allmänt näringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Psykologisk utbildning och forskning. [11] Handelsutbildningskommitténs betänkande och förslag. 2. Yrkesskolornas handelsundervlsning m. m. [14] Det döva barnets språk- och talutveckling. [20] Tekniska skolutbildningen. [21] Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. ordiska parlamentariska kommittén. 9 o< 10. Nordiska post- och teletaxor. [3 o. 4]

Gummessons Boktryckeri Stockholm 1955