Statliga företagsformer. 3,

%

^

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

SO STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1956:59 KUNGL. Q!QL.

Finansdepartementet

- G JAN 1957 STOCKHOLM =3

STATLIGA FÖRETAGSFORMER III

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT BETÄNKANDE AVGIVET AV 1953 ÅRS UTREDNING RÖRANDE DE STATLIGA FÖRETAGSFORMERNA

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1956 Kronologisk förteckning

1. Åldringsvård. Idun. 344 s. S. 2. Fiskhandeln i Sverige. Idun. 194 s. Jo 8. Restaurering av Uppsala domkyrka. Victor Petterson. 170 s. E. 4. Statens stöd å t växtförädlingen m. ni. Egneilska. 295 s. J o . 5. Standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. Hseggström. 96 s. K. 6. Statsägda aktiebolag i Sverige. Av R. Tersman. Idun. 110 s. Fi. 7. Städernas donationsjord. Kihlström. 86 8. I. 8. Förenklad statsbidragsgivning. Idun. 109 s. F i . 9. F r å g a n om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB. Marcus. 48 s. Fi. 10. Investeringsverksamhet och sparande. Balansproblem på lång och kort sikt. Av L. Lindberger. Hseggström. 267 s. F i . 11. Atomenergien. Beckman. 117 8. H. 12. Bihang till kyrkohandboken. Idun. 100 s. E. 18. Konstbildning i Sverige. Kihlström. 443 s., 24 8. pl. E 14. Tulltaxa. 1. Allmänna synpunkter. Hajggström. 210 s. F i . 15. Tulltaxa. 2. Detaljmotivering. Hseggström. 849 s.Fi. 16. Tulltaxa. 8. Taxan. Haaggström. 179 s. Fi. 17. Fiskeområde. Idun. 106 s. J o . 18. Seminarieorganisationen. 1. Idun. 237 s. E. 19. Kommunalförbund och indelningsändringar. Idun. 228 s. I. 20. Utredningen om kortare arbetstid. Kihlström. 277 s. S. 21. Utredningen om kortare arbetstid. Bilagor. Kihlström. 236 s. S. 22. Alternativt aftonsångsritual. Idun. 85 s. E. 23. Vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. Beckman. 239 s. F i . 24. Statsägda företag i utlandet. Idun. 851 s. F i . 25. Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk. Idun. 633 s. J u . 26. Byggnadsminnen. Victor Petterson. 156 s. J u . 27. Betänkande med förslag till sjukhuslag m. m. Kihlström. 227 s. I. 28. Rådhusrätts sammansättning i brottmål. Norstedt. 54 s. J u . 29. Lag om rätt a t t utöva läkekonsten. Beckman. 192 8. I. 80. Prästvalslag. Kihlström. 204 s. E. 31. Remissyttranden. Kihlström. 400 8. S.

32. Hemmen och samhällsplaneringen. Beckman. 210 a. S. 33. Skogsindustrins utbyggnad. Idun. 235 s. H. 34. Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare. Idun. 173 s. E. 35. Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar. Kihlström. 141 s., 6 s. pl. J u . 36. Skogsbrukets arbetsmarknad. Idun. 292 8. S. 37. Alkoholblodprovet. Idun. 110 s. I. 88. Strålskydd. Kihlström. 848 s.. 1 s. pl. I. 39. Offentliga byggnader. Översikt och byggnadsbehov. Idun. 267 s. K. 40. Riktlinjer för bostadspolitiken. Idun. 175 8. S. 41. Nya kommunala ortsavdrag. Idun. 247 8. Fi. 42. Staten och de politiska ungdomsorganisationerna. Kihlström. 102 s. E. 43. Zigenarfrågan. Framtiden, Malmö. 153 s., 8 s. pl. S. 44. översyn av Förenta Nationernas stadga. Norstedt. 83 s. U. 45. Nordiska parlamentariska kommitténs slutbetänkande. Kihlström. 58 s. U. 46. Bränsleförsörjningen i atomåldern. 1. Förutsättningar, slutledningar, rekommendationer och förslag. Idun. 94 s. H. 47. Stöd åt ofullständiga familjer. Idun. 91 8. S. 48. Statsbudgetens verkningar p å konjunkturutvecklingen. Av A. Lindbäck. Idun. 114 s. F i . 49. Tillsynen å djurskyddslagens efterlevnad. Kihlström. 36 s. Ju. 50. 1951 års oljeutredning. Brandfarliga varor. Del 1. Norstedt. 188 s. H. 51. 1951 års oljeutredning. Brandfarliga varor. Del 2. Bilagor. Norstedt. 116 s. H. 52. Domartjänster i häradsrätt och hovrätt. Idun. 118 s. Ju. 53. Balanserad expansion. Marcus. 240 s. F i . 54. Statens Järnvägars taxor. Beckman. 556 s. K. 55. Skyddslag. Marcus. 512 s. + 180 s. Bilaga. Ju. 56. Ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. Idun. 391 s., 1 s. pl. F i . 57. Undersökning av taxeringsutfallet. Norstedt. 151 s. Fi. 58. Bränsleförsörjningen i atomåldern. 2. Grundläggande studier av energiförsörjningens förutsättningar inom viktiga områden. Idun. 214 s., 4 s. pl. H. 59. Statens reproduktionsanstalt. Kihlström. 72 s. Fi.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . =• jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1956:59 Finansdepartementet

STATLIGA FÖRETAGSFORMER III

Statens reproduktionsanstalt Betänkande avgivet av 1953 års utredning rörande de statliga

företagsformerna

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1956

Innehåll Skrivelse Direktiven

till departementschefen

för utredningen

7 Sammanfattning

10 Kap. I. Företagsformer för statlig affärsverksamhet Alternativ vid val av företagsform A. Affärsverksformen B. Aktiebolagsformen

12 13 13 15

Kap. II. Företagshislorik samt tidigare behandling av reproduktionsanstaltens företagsform och verksamhet Företagshistorik Tidigare behandling av reproduktionsanstaltens företagsform och verksamhet

19 A. Före 1946 Skrivelse från lantmäteristyrelsen år 1931 Ny skrivelse från lantmäteristyrelsen år 1932 , . Statens organisationsnämnds förslag år 1932 Betänkande rörande rikets ekonomiska kartläggning år 193G . . . . Försvarsväsendets tryckeriutrednings betänkande år 1942 Proposition nr 170/1945 ang. bl. a. försvarets behov av tryck . . . . Betänkande ang. rikets ekonomiska kartläggning år 1944 . . . . .

19 20 21 23 26 26 27 28

B. 1946 års tryckeriutredning Direktiven Skrivelse från utredningen år 1948 Nya direktiv till utredningen år 1949 PM från en delegation inom utredningen år 1949

29 29 30 31 31

. . . . . . . .

Kap. III. Reproduktionsanstaltcns nuvarande förhållanden Arbetsuppgifter och organisation Högsta beslutande organ Finansiering av företaget Verksamhetens omfattning och ekonomiska resultat Företagets ställning inom branschen Bevision och kontroll Personal Personalstat Personalsammanslutningar Pensionsförhållanden

och verksamhet

18 18

35 35 35 36 37 43 45 4g 4g 47 47

Kap. IV. Företagsform

för reproduktionsanslalten.

Utredningens

48 51 52 53 55 55

förslag

Ombildning till aktiebolag Redovisning och finansiering ra. m Industriell och ekonomisk demokrati Bolagsordningen Problem i samband med ombildningcn Bilagor: 1. PM rörande det statliga karttrycket 2. Kungl. Maj:ts instruktion för statens reproduktionsanstalt

. . . .

3. Förslag till bolagsordning för Statens reproduktionsanstalt aktiebolag

.

4. Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 § kungörelsen den 21 november 1947 (nr 921) om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. m 5. Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4 § kungörelsen den 5 mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning

Till Herr Statsrådet Kungl.

och Chefen

för

Finansdepartementet

Genom beslut den 30 juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning rörande de statliga företagsformerna. Med stöd härav utsåg departementschefen samma dag till sakkunniga: Landshövdingen K. J. Olsson, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören W. S. Edström, ombudsmannen T. V. Flyboo, ledamoten av riksdagens andra kammare, disponenten N. O. Jönsson, generaldirektören B. V. Lindskog (t. o. m. dén 19 september 1954), överdirektören H. E. Oredsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, civilingenjören C. S. Schmidt (t. o. m. den 30 maj 1956), direktören E W Tunhammar samt ledamoten av riksdagens första kammare, direktören O. V. Åman. De sakkunniga har antagit namnet 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna. Följande ledamöter har därefter förordnats: Den 20 september 1954: byråchefen C. O. Sommar (efter Lindskog), den 21 januari 1956: byråchefen G. L. Eriksson (efter Sommar), den 31 maj 1956: ledamoten av riksdagens andra kammare, direktörsassistenten N. G. Stenberg (efter Schmidt). Som sekreterare i kommittén har förordnats byråchefen C. O. Sommar (17 juli 1953—27 maj 1955) och fil. lic. H. Hagnell (fr. o. m. 28 maj 1955). Som biträdande sekreterare har förordnats förste avdelningsingenjören i vattenfallsstyrelsen fil. lic. R. F. B. Tersman (under tiden 6 augusti 1953 —31 augusti 1954 och fr. o. m. 20 februari 1956), förste byråsekreteraren i domänstyrelsen K. A. Brodd (fr. o. m. 1 augusti 1954) och byråsekreteraren hos kommerskollegium S. C. Bergman (fr. o. m. 1 september 1956). Att såsom experter biträda utredningen tillkallades den 16 mars 1954 professorn vid Stockholms Högskola E. W. Hastad och den 23 januari 1956 assessorn i hovrätten för Västra Sverige T. G. Ernulf. Inom sekretariatet har arbetet med föreliggande betänkande huvudsakligen utförts av biträdande sekreteraren Brodd. Som grund för sitt arbete har utredningen tidigare låtit utarbeta och till Herr Statsrådet överlämnat två redogörelser, den ena avseende förvaltnings-

G

formerna hos de svenska statsägda aktiebolagen (SOU 1956:6) och den andra angående de statliga företagens organisation och verksamhet i vissa främmande länder (SOU 1956:24). Det delförslag, som utredningen avger genom föreliggande betänkande angående statens reprduktionsanstal, anser utredningen böra kunna genomföras utan att det innebär ett föregripande av utredningens ståndpunktstaganden i övrigt. Stockholm den 27 december 1956 K. J. Olsson Walter Edström

Lennart Eriksson

Ture

Flyboo

Nils Jönsson

Edv. Oredsson

N.

Stenberg

E. Tunhammar

Valter

Åman /Hans

Hagnell

Direktiven för utredningen

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter angav chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den 30 juni 1953 följande direktiv för utredningen.

rande erfarenheterna av de olika företagsformer, i vilka statlig ekonomisk verksamhet för närvarande bedrives. Man kan i huvudsak skilja mellan två olika typer av statlig företagarverksamhet, nämligen å ena sidan den verksamhet som bedrives i af1951 års riksdag har i skrivelse den 1 färsverksform, å andra sidan den som dridecember 1951 (nr 365), i anledning av ves i bolagsform. De affärsdrivande verväckta motioner, hemställt om en allsidig ken och de statliga aktiebolagen är till sin utredning rörande de statliga företagsfororganisatoriska uppbyggnad av varierande merna. I sitt över motionerna avgivna och slag och de företer vidare betydande olikav riksdagen godkända utlåtande, nr 194, heter ifråga om ekonomisk rörelsefrihet. uttalade statsutskottet, bland annat, att de På grundvalen av en bedömning av olika statliga företagsformerna uppvisade stora företagsformers tjänlighet såsom organ för inbördes skiljaktigheter. Såvitt kunde be- samhälleligt företagande har utredningen dömas hade vid valet av olika företagsforatt bilda sig en principiell uppfattning römer någon bestämd princip icke följts. Re- rande de former, i vilka den statliga föredan av denna anledning torde enligt ut- tagsamheten i fortsättningen bör bedrivas. skottet behov få anses föreligga av en överEn central fråga vid uppbyggandet av en syn av förhållandena på förevarande omsamhällelig företagsform är givetvis hur råde. Härtill kom, att samhällslivet under- företagets högsta instans skall fungera. gått en genomgripande förändring, vilken Statsföretagets ställning som ett samhälställt statsmakterna inför delvis nya och lets gemensamma företag och det för den vidgade arbetsuppgifter. Detta gällde icke statliga ekonomiska verksamheten domineminst den ekonomiska verksamheten. Det rande syftet att tjäna samhällets behov var emellertid icke utan vidare givet att gör det i vissa fall naturligt att det i ett de former, under vilka staten en gång framstatsföretags högsta instans finns repreträtt som företagare, utgjorde de i dagens sentanter för jämväl andra intressen och läge mest rationella. Av anförda skäl ansynpunkter än de rent företagsekonomiska. såg sig utskottet böra tillstyrka motionäVid övervägandet av den lämpliga organirernas förslag om en allsidig utredning rösationsformen för statsföretag måste bägge rande de statliga företagsformerna. sidorna av företagets verksamhet beaktas; att tjäna samhället och att vara ekonoDen av riksdagen begärda utredningen miskt bärkraftigt. Någon enhetlig, för all bör nu komma till stånd. Såsom statsutstatlig företagsamhet tillämplig företagsskottet i sitt utlåtande berört, kommer en utredning av ifrågavarande slag att få taga form torde dock knappast kunna komma i ställning till en mångfald olika problem. fråga. De förutsättningar, som råder för Delvis i anslutning till vad utskottet i detta statlig företagsamhet på olika områden, torde vara alltför skiftande för att detta hänseende anfört vill jag i korthet angiva skulle vara möjligt. Man torde därför få några av de frågeställningar som synes mig räkna med att olika företagsformer får vara av särskild betydelse. tillämpas för olika fall. På vissa områden Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara en systematisk undersökning rö- torde affärsverksformen sålunda alltjämt

8 framstå som den mest ändamålsenliga, medan däremot i andra fall en övergång till bolagsform torde vara tänkbar. Det gäller emellertid för utredningen icke blott att företaga en avvägning mellan affärsverksformen och bolagsformen eller eventuellt någon helt ny typ av statsföretag såsom organ för den statliga företagsamheten utan även och kanske framför allt att undersöka i vad mån reformer inom den nuvarande organisationens ram kan vara erforderliga och verka effektivitetsbefrämjande. Sålunda bör frågan om behovet av ökade befogenheter för vederbörande affärsverksstyrelser underkastas en ingående prövning. Därest ett sådant behov anses vara för handen, är det å andra sidan möjligt att detta behov kan för vissa affärsverk lämpligast tillgodoses genom en helt eller delvis ändrad företagsform. Beträffande de statliga aktiebolagen vill jag särskilt erinra om frågan på vad sått det statsägda kapitalet lämpligen skall representeras vid bolagsstämma. Liksom i de enskilda bolagen torde bolagsstämman i statliga bolag nu i de flesta fall vara en ren formalitet. Någon egentlig olägenhet av nuvarande ordning har väl icke förmärkts men den tanken har framförts att en bolagsrepresentation bör skapas, som kan mera självständigt och i högre grad än hittills fungera som högsta instans för företaget. Möjligen skulle man kunna tänka sig en uppdelning av beslutanderätten vid en statlig bolagsstämma på ett lämpligt antal personer, representerande sakkunskap och olika för bolagets verksamhet väsentliga intressen. Det bör dock ej förbises, att en sålunda förstärkt bolagsstämma kan visa sig bli ett tyngande mellanled, som binder bolagsledningen och minskar den rörelsefrihet, som bolagsledningen i den ekonomiska effektivitetens intresse bör ha. Även beträffande sådana företag som anses böra drivas i affärsverksform skulle det måhända vara möjligt att, med beaktande av hittills vunna erfarenheter av fullmäktiginstitutionerna inom vissa verk, tillskapa någon form av stämma eller representantskap, närmast av rådgivande karaktär. I anslutning härtill synes det naturligt att utredningen jämväl prövar frågan huruvida nuvarande aktiebolagsform är i allo lämplig för statliga företag. I vissa fall kan böra undersökas om öka-

de förutsättningar kan skapas för en erforderlig samordning av de olika statliga företagens verksamhet. Delvis kan frågan lösas genom samarbete direkt mellan företagen. Den högsta samordnande funktionen representeras givetvis av Kungl. Maj :t och riksdagen, på vilka det alltid måste ankomma att uppdraga de allmänna riktlinjerna för den statliga företagsamhetens utformning. I den allmänna debatten har bland annat i detta avseende föreslagits att vissa samordningsproblem skulle kunna lösas genom att ett eller flera holdingbolag skapas, varunder flera statliga aktiebolag skulle sortera. Uppslaget är uppenbarligen icke invändningsfritt men kan möjligen böra prövas i vad avser samordningen av statliga bolag, som är verksamma inom närbesläktade områden. Såsom statsutskottet i sitt utlåtande framhöll förtjänar även förutsättningarna för industriell och ekonomisk demokrati vid de statliga företagen att upptagas till övervägande av utredningen. Utskottet pekade vidare på spörsmålet om riksdagens inflytande över, insyn i och revision av de statskontrollerade bolagen. I detta sammanhang vill jag erinra om det interpellationssvar i sistnämnda fråga, som jag den 22 april detta år lämnade i riksdagens första kammare. Jag uttalade däri, att jag fann det naturligt att kontrollen av den affärsverksamhet, som staten bedriver, utformas på ett sätt, som ansluter sig till den form, som i varje särskilt fall valts för verksamheten. Statliga bolag, som bedriver sin verksamhet i konkurrens med företag i enskild ägo, kunde befaras komma i ett ur effektivitetssynpunkt klart sämre läge än sina icke-statliga konkurrenter, om de underkastades kontroll av några andra organ än den lagstadgade bolagsrevisionen. I vissa statliga bolag, främst monopolbolagen, är vidare revisionsarbetet så organiserat, att riksdagen genom sina representanter har möjlighet till fortlöpande insyn i bolagens verksamhet. Jag förklarade mig därför icke beredd att för riksdagen framlägga några förslag på grundval av det betänkande, som 1948 års revisionsutredning på sin tid framlade i frågan. Samtidigt uttalade jag emellertid, att de sakkunniga för nu ifrågavarande utredning borde vara oförhindrade att ånyo pröva frågan om i vilka former kontrollen

9 över statsbolagen bör ske samt framlägga de förslag, som de kunde finna anledning till. Den utredning som nu bör verkställas bör självfallet vara helt förutsättningslös. Statsutskottet framhöll sålunda uttryckligen att utskottets tillstyrkan av motionerna icke innebar ett ställningstagande till förmån för den ena eller andra företagsformen. Utredningen bör pröva spörsmålet om de statliga företagsformerna med det enda mål i sikte att söka finna de mest ändamålsenliga formerna för den statliga verksamhet, som i varje särskilt fall avses. Såsom statsutskottet erinrat, får emellertid icke förbises att ändamålsenligheten icke alltid har en uteslutande ekonomisk innebörd utan att jämväl andra synpunkter därvid måste beaktas. Det bör ankomma på utredningen att på grundvalen av det principiella ståndpunkts-

tagande rörande de statliga företagsformerna, vartill utredningens överväganden leder fram, framlägga konkreta förslag beträffande den företagsform som i varje särskilt fall anses böra komma till användning. Då man får räkna med att utredningen på grund av sin omfattning kan komma att bliva relativt tidskrävande, bör delförslag kunna framläggas beträffande särskilda verksamhetsområden i den mån förslagens genomförande icke innehar ett föregripande av utredningens ståndpunktstaganden i övrigt. För utredningens verkställande torde särskilda sakkunniga böra tillkallas, till ett antal av högst nio. Det synes lämpligt att utredningen i huvudsak ges formen av parlamentariskt sammansatt kommitté, men att i kommittén därjämte ingår representanter för juridisk och ekonomisk sakkunskap.

Sammanfattning

Enligt de direktiv, som givits för ut- behovet av en ändring. Tidigare meningsskiljaktigheter har gällt endast vilredningsarbetet, är det utredningens uppgift att på grundval av sina princi- ken företagsform, som bör komma i fråga. piella ståndpunktstaganden framlägga Utredningen har icke haft att taga konkreta förslag rörande den företagsställning till frågan om staten bör u p p form, som i varje särskilt fall anses börätthålla en produktiv verksamhet på ra komma till användning. Utredningen detta område eller vilken omfattning kan enligt direktiven också framlägga denna verksamhet bör ha för framtiden. delförslag beträffande särskilda verksamhetsområden i den mån förslagens Utredningen har emellertid utgått från att ingen ändring skett rörande statsgenomförande icke innebär ett föregrimakternas inställning till den verksampande av utredningens ståndpunktstahet som reproduktionsanstalten bedriganden i övrigt. ver, nämligen att den tillgodoser ett statNär utredningen beslutat sig för att ligt behov och att den fyller en betyframlägga ett delförslag för statens redelsefull uppgift även i prisjämförande produktionsanstalt har det skett sedan syfte. den konstaterat, att ett ställningstaganBeträffande företagsformen har utde till företagsformen dels är brådskanredningen närmast haft att överväga hude och till avsevärd fördel för anstalruvida anstaltens verksamhet borde betens verksamhet, dels icke föregriper utdrivas i den nu vanliga verksformen, redningens ståndpunktstaganden beträfalltså bilda ett eget fristående affärsdrifande övriga av utredningsarbetet bevande verk under egen styrelse — vilrörda företag. Utredningens skäl för att ket föreslagits bl. a. av en delegation innu avlämna ett separat betänkande om om 1946 års tryckeriutredning i slutet anstalten kan i korthet sammanfattas av år 1949 — eller om anstalten borde sålunda: få aktiebolagsform. Vid sina överväg.inAnstalten bedriver sitt arbete på ett den har utredningen funnit att aktieområde, där en påtaglig konkurrens råbolagsformen bör ges ett avgjort föreder mellan företagen och där den verkträde. liga konkurrenskraften i det långa lopUtredningen har påbörjat en underpet blir utslagsgivande för anstaltens sökning av möjligheten att tillskapa iåförmåga att fylla sin funktion. Anstalgon »mellanform» mellan affärsverksten har för närvarande en organisationsform, som såväl av tidigare utred- formen och aktiebolagsformen. Emellertid h a r utredningen ansett, att aktieboningar som i remissyttranden i samlagsformen i detta fall ligger så n h a band därmed bedömts vara mindre äntill, att anstaltens ombildning till akiedamålsenlig. Enighet har länge rått om

11 bolag bör kunna ske utan avvaktande av det resultat i fråga om en eventuell mellanform, vartill utredningen kan komma. Utredningen har vidare konstaterat, att anstalten för närvarande befinner sig i en situation, som nödvändiggör en jämförelsevis snar lösning av frågan om såväl företagsformen som sättet på vilket anstaltens resurser kan stärkas. Varje dröjsmål torde betyda försämring av anstaltens konkurrenskraft och möjlighet att fylla sin uppgift. Utredningen föreslår alltså att statens reproduktionsanstalt ombildas till aktiebolag med staten som ägare. Förslag till bolagsordning har uppgjorts och riktlinjer för ombildningen uppdragits. Utredningen har varit medveten om att ombildning av ett företag, som tidigare drivits i verksform, till aktiebolag medför vissa praktiska övergångsproblem. Då utredningen icke har möjlighet att i detalj överblicka dessa, har utredningen velat peka på den möjligheten, att Kungl. Maj:t, innan en eventuell proposition avges till riksdagen, genom en särskild utredningsman låter undersöka dessa problem. I den mån det befinnes nödvändigt torde det kun-

na uppdragas åt denne att med företagets ledning och de anställda förhandla om frågor som kräver närmare klarläggande, innan slutligt ställningstagande kan träffas. En sådan anordning bör enligt utredningens mening ej behöva försena ärendets behandling. I princip finner utredningen det oriktigt att i förväg binda den nya företagsstyrelsen i fråga om åtaganden, som kan menligt påverka strävandena att effektivt och affärsmässigt driva verksamheten. Vid ombildningen bör man dock utgå från att någon försämring av de anställdas samlade ekonomiska förmåner ej skall äga rum. Såsom redan antytts är anstalten i behov av icke endast en ny företagsform utan även en upprustning, som kräver vissa investeringar från statens sida. Företagets framtid sammanhänger bland annat intimt med möjligheten att erhålla nya lokaler för verksamheten, då de nuvarande lokalerna u r såväl driftsekonomiska som yrkeshygieniska synpunkter är i hög grad olämpliga. Utredningen vill för den skull understryka önskvärdheten av att ett beslut i fråga om företagsformen kompletteras med ett beslut i investeringsfrågan.

FÖRSTA KAPITLET

Företagsformer för statlig affärsverksamhet

Utredningen skall enligt sina direktiv vid översynen av de statliga företagsformerna företaga en avvägning mellan existerande former och undersöka i vad mån reformer inom dessa kan vara erforderliga och verka effektiivitetsbefrämjande eller i vad mån en ny form kan behöva införas. Förutom dessa allmänna riktlinjer för utredningens arbete innehåller direktiven även anvisning om vissa specialproblem, som utredningen bör behandla. Hit hör frågan hur det statsägda kapitalet lämpligen skall representeras vid bolagsstämma, samordning av de olika statliga företagens verksamhet, industriell och ekonomisk demokrati samt spörsmålet om riksdagens inflytande över och insyn i de statskontrolierade bolagen. Enligt direktiven ges utredningen möjlighet att lägga fram delförslag beträffande särskilda verksamhetsområden i den mån förslagens genomförande icke innebär ett föregripande av utredningens ståndpunktstaganden i övrigt. Såsom grund för sitt arbete har utredningen låtit utföra en kartläggning av de statsägda aktiebolagens organisation och förvaltning (SOU 1956:6) och, bl. a. med hänsyn till frågan om eventuell ny form för statsföretag, en redogörelse för statliga företagsformer i vissa främmande länder (SOU 1956:24). Utredningen har vidare genomgått de olika verk, som enligt direktiven skall behandlas, och därigenom erhållit en översikt av

läget och en allmän bakgrund f ö r - bedömning av de problem som på oolika håll föreligger. För det fortsatta arbetet h a r utbredningen haft att välja mellan att anttingen framlägga ett betänkande, inneehållande principiella ståndpunktstaganiden, och på grundval därav utarbeta Ikonkreta förslag eller att efter h a n d ! redovisa synpunkter och framlägga förslag beträffande särskilda v e r k s a m h e t s områden. Mot bakgrund av den s>tora och iskifitande omfattning som den :statliga företagsamheten har, blir en behandling av den mångfald olika iriågov som föreligger mycket tidskravamde. Med hänsyn till de speciella förhålllanden, som är rådande beträffande re^produklionsanstalten, har utredningen därför stannat inför att redan nu framliägga ett delförslag. Reproduktionsanstalten intager en särställning bland de av utredningsarbetet berörda företagen så till vida att den i högre grad än de övriga b e d r i v e r sitt arbete på ett område, där en påtaglig konkurrens råder och där konkurrenskraften i det långa loppet blir utslagsgivande för företagets förmåga att fylla sin funktion. Härtill kommer att anstalten har en organisationsform som enhälligt, bl. a. vid tidigare utredningar och i remissyttranden i samband därmed, bedömts vara föga ändamålsenlig. På grund av nu nämnda förhållanden har utredningen funnit det angeläget

13 att snarast söka uppnå en lösning av frågan om anstaltens organisation.

Alternativ vid val av företagsform Utredningen har vid sin behandling av företagsformerna för statlig affärsdrift två hävdvunna former att utgå ifrån, affärsverksformen och aktiebolagsformen. Dessutom kan tänkas olika mellanformer. Förslag till sådan mellanform har under 1920- och 30-talen utvecklats bl. a. av socialiseringsnämnden. 1 De förslag som då framlades resulterade emellertid icke i att någon ny företagsform infördes. Inom utredningen pågår arbetet med en översyn av nuvarande affärsverksform i avsikt att närmare fastställa på vilka punkter behovet av ökade befogenheter för verksstyrelserna är mest framträdande och i vilka avseenden och i vilken utsträckning reformer är möjliga. I detta sammanhang uppkommer frågan om hur långt reformförslag kan tänkas behöva gå, om de kan tillfredsställas inom ramen för affärsverksformen eller om det skall visa sig nödvändigt att införa helt nya typer av statliga företagsformer, mellanformer mellan de två »ytterlighetstyperna» aktiebolag och affärsverk. Skälen att för reproduktionsanstaltens del icke avvakta dessa utredningar utvecklas närmare i kap. IV.

A. Affärsverksformen Affärsverksformen leder sitt ursprung från ämbetsverksformen, som tillkom under 1600-talet, då bl. a. postverket inrättades. Under utvecklingens gång, främst u n d e r 1900-talet, h a r regler tillkommit, som inneburit att affärsverket fått en organisation och ram för sin verksamhet som i många avseenden av3

viker från ett vanligt ämbetsverks, men fortfarande kvarstår stora likheter. Bl. a. är även de affärsdrivande verken i mycket stor utsträckning bundna genom av statsmakterna fastställda personalförteckningar samt genom reglementen och andra för statlig förvaltningsverksamhet utfärdade bestämmelser. Affärsverken är liksom övriga verk underkastade granskning av såväl statliga revisionsorgan som riksdagens revisorer. Anslag för investeringar beslutas av riksdagen. En annan följd av att affärsverken vuxit fram ur det allmänna statliga förvaltningssystemet är att tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip blir tillämplig även för denna typ av företag. Skillnaderna mellan affärsverket och det vanliga ämbetsverket består bl. a. i att det förstnämnda icke är beroende av anslagsanvisning från riksdagen för bestridandet av sina driftkostnader utan härför disponerar sina inkomster inom ramen för en av Kungl. Maj:* fastställd driftkostnadsstat. Då driftkostnadsstaten huvudsakligen endast upptar beräkningsposter, faller i realiteten utgiftsregleringen, när det gäller de inkomstgivande affärsverken, i stort på verksstyrelserna själva. Styrelsernas handlingsfrihet avser dock endast för driften erforderliga kostnader, medan icke blott kapitalutgifter utan även t.ex. sådana utgifter som bidrag till idrottsföreningar, representation o. dyl. får bestridas endast i den omfattning Kungl. Maj:t särskilt medgivit. För affärsverk som på grund av arten av sin verksamhet lämnar underskott brukar dock avlöningsoch omkostnadsstaterna fastställas på samma sätt som för administrativa myndigheter. Motiven för att affärsverken bibehållits som en del av den statliga förvalti Se t . e x . SOU 1924:30 och 1930:8.

14 ningsapparaten torde främst ha varit att man önskat dels upprätthålla en central bedömning i ekonomiska hänseenden, såsom i fråga om investeringar och placering av tjänster i lönegradssystemet, dels möjliggöra enhetlig kontroll och revision av hela den statliga verksamheten genom för förvaltningen gemensamma organ. Högsta beslutanderätten över affärsverken tillkommer Kungl. Maj:t och riksdagen, vilka i stor utsträckning är initiativtagande och ingriper i företagspolitiken. För den omedelbara ledningen av affärsverket svarar styrelsen, som i flertalet verk består av verkschefen och ett antal chefstjänstemän inom verket. Hos ett par verk, vattenfalls- och luftfartsverken, består styrelsen av verkschefen jämte några utomstående, vilkas sakkunskap ansetts vara av betydelse för verksamheten. För behandling av vissa ärenden förekommer dessutom inom några verk fullmäktige och råd, utsedda av Kungl. Maj:t. Beslut träffas av riksdagen om investering och medel härför. Detta innebär att verkens investeringsäskanden blir föremål för granskning såväl i vederbörande departement som i riksdagen. Självfinansiering eller finansiering genom lån i öppna marknaden får icke ske. Allia vinstmedel skall inlevereras till statsverket. För finansiering av de investeringar, som statsmakterna medgivit, skall i första hand avskrivningsmedel och andra disponibla kapitalmedel tagas i anspråk. I den mån de beslutade investeringarna är större än ifrågavarande medel får mellanskillnaden rekvireras från riksgäldskontoret. Verkets kapitalfond kommer i detta fall att öka med nämnda mellanskillnad. Om a andra sidan investeringarna för ett visst år är mindre än avskrivningarna,

skall mellanskillnaden inlevereras s till riksgäldskontoret. Verkets kapitalilfond kommer i detta fall att minska meed ett belopp motsvarande denna mellansskillnad, vilket innebär att en del avv det kapital som staten tidigare investerrat i företaget återbetalas. Vad gäller personalpolitiken är vcerksstyrel serna för tjänstemännens del i i stor utsträckning bundna bl. a. av de peersonalförteckningar som statsmaktcerna fastställt, av kungörelsen om reglAerad befordringsgång och av bestämmeelscr i statens allmänna avlöningsreglemaente (Saar) samt i verkens instruktionerr. Beträffande den kollektivavtallsanställda personalens löner träffar veerksledningarna avtal med berörda pcersonalorganisationer. Förhandlingarna sker i regel under ledning av statens avtalsnämnd, som också fungerar som rådgivande organ. Nämnden har vetorätt. I fråga om kontroll och revision gäller omfattande bestämmelser. En irevision av styrelsens — och i vissa fall hela företagsenhetens — kamerala v e r k samhet utövas av riksräkenskapsveirket. Denna kontroll är genom de regler som riksräkenskapsverket h a r att följa formell och detaljartad. Någon sakgratnskning utföres icke av riksräkenskapsiverket. En sådan utövas i stället dels av s. k. överrevisorer i .den mån Kungl. Atfajrt har tillsatt sådana, dels av statens sakrevision. Den senare fungerar även som registrcringsorgan för statlig upphandling, och dess register utgör bl. a. en vägledning för de statliga verken vid deras upphandling men tjänar också som utgångspunkt för sakrevisionens bedömningar. En viss sakgranskning utföres från riksdagens sida genom statsrevisorerna. Då dessa emellertid har ett mycket stort område att överblicka och ej kontinuerligt kan följa verksamheten inom de oli-

15 ku affärsverken och den övriga statsförvaltningen, kan denna granskning icke bli särskilt omfattande och ingående. I övrigt h a r riksdagen insyn i den statliga affärsverksamheten bl. a. genom att vid behandlingen av Kumgl. Maj:ts anslagsförslag vederbörande utskott kan inhämta erforderliga upplysningar om verksamheten.

B. Aktiebolagsformen Under 1900-talet har vissa förändringar i verksformen genomförts i avsikt att göra denna mera lämpad för affärsdrift. Emellertid har statsmakterna beträffande de nya företag inom affärs-, industri- och transportområdena, som bildats u n d e r de senaste decennierna, i allmänhet gått ett steg längre i fråga om friare verksamhetsformer genom att i samtliga fall — med undantag för försvarets fabriksverk och statens reproduktionsanstalt — välja aktiebolagsformen. 1 Skälet har huvudsakligen varit att denna företagsform ansetts ge bättre förutsättningar för den effektivitet och smidighet i verksamheten som bedömts nödvändig för att företagen i fråga skulle kunna hävda sig i konkurrens med andra företag. F ö r förvaltningen och organisationen av de statsägda aktiebolagen har redogjorts i utredningens första betänkande. Här skall därför endast i korthet anföras några typiska drag. Aktiebolaget är en fristående juridisk person. Detta innebär att ett statligt aktiebolag icke är underkastat förvaltningsrättsliga föreskrifter, såsom för statsmyndigheter gällande lönebestämmelser, resereglementen, upphandlingsförordningar o. dyl., eller tryckfrihetsförordningens bestämmelser om handlingars offentlighet. Såsom grund för dess verksamhet ligger i stället aktiebo-

lagslagen. Det statliga — liksom det enskilda — aktiebolagets inriktning och verksamhet fastställes sålunda i bolagsordningen och genom beslut som fattas på bolagsstämma. Inom aktiebolaget utgöres det organ, där ägaren kan uppträda och utöva den beslutanderätt, som är förenad med ägandeskapet, av bolagsstämman. De frågor som enligt aktiebolagslagen skall förekomma på stämman är bl. a. godkännande av verksamhetsberättelsen samt val av styrelse och revisorer. Även andra frågor, såsom investeringsförslag och därmed sammanhängande finansderingsproblem, kan komma upp på dagordningen antingen i form av sakdiskussion eller — vilket kanske är vanligare — i form av information från styrelsens sida. Stämman är det högsta beslutande organet, vare sig rättigheterna utövas i hela sin vidd eller stämman mer eller mindre blir en formalitet. Det senare kan vara fallet såväl i företag där aktierna är spridda på ett stort antal ägare som i företag där aktierna är koncentrerade till en eller ett fåtal personer. Alt stämman lätt förvandlas till en formalitet kan i det förra fallet bero bl. a. på svårigheterna för varje röstberättigad att sätta sig in i företagets verksamhet, vare sig det gäller de stora linjerna eller detaljfrågorna. Därtill kommer aitt delägarskapet för många aktieägare främst är en fråga om penningplacering och mindre beroende på något önskemål att påverka företagets politik eller verksamhet. I det senare fallet kan ägarens (ägarnas) inflytande göra sig gällande direkt på styrelsens arbete, då ägaren ofta antingen själv är medlem av styrelsen eller representeras av någon styrelseledamot. 1 Jfr SOU 1956:6.

16 Vare sig enskilda personer, sammanslutningar eller staten står som ägare till ett företag, blir bolagsstämmans befattning med den direkta ledningen av företagets verksamhet oftast av mindre omfattning, åtminstone så länge företaget går med vinst och fullgör de uppgifter som ägaren har avsett med företaget. Om företaget däremot går med förlust och blir beroende av kapitaltillskott utifrån, inträder stundom kapitalägaren och övertar mera direkt ledningen av företaget antingen genom att tillsätta en ny styrelse eller genom att uppställa detaljerade villkor och införa en långtgående kontroll. Det normala är emellertid att åt styreisen för företaget överlämnas vittgående befogenheter att leda företagets såväl kortsiktiga som långsik, tiga verksamhet. Problemet att finna en sådan form för stämman att den får de funktioner, som den enligt gällande lagstiftning principiellt bör ha, existerar sålunda även hos de statliga aktiebolagen. Till frågan om hur stämman bör vara sammansatt i de statliga bolagen och de frågor, som står i samband därmed, avser utredningen emellertid att återkomma i ett annat sammanhang. Aktiebolagets styrelse består huvudsakligen av personer, som icke i övrigt är verksamma inom företaget men som man velat knyta till bolaget på grund av de erfarenheter och insikter som de besitter. Genom dessa ledamöter skapas för företaget värdefull kontakt med annan verksamhet. Styrelsen för det statliga aktiebolaget åtnjuter i de flesta fall en handlingsfrihet, som är helt jämförlig med förhållandena inom enskilda företag. Sålunda finns icke några för samtliga statliga aktiebolag speciella regler, som begränsar styrelsernas handlingsfrihet. I den mån sådana begränsningar införts har de gällt för varje bo-

lag särskilt. Härigenom h a r hänsyn kainnat tagas till aktuella och för varje boolag individuella omständigheter. De uttvägar, som därvid kan utnyttjas, är i sfctort sett följande: 1) Bolagsstämman beslutar om irntagande av särskilda bestämmelser i bolagsordningen. I fråga om bolag där t staten äger majoriteten av aktierna kcommer härigenom statsintresset att d o m i nera vid stämmans beslut. 2) Genom lagstiftning bestämmer fstaten under vilka former verksamhet inom ett visst område får bedrivas. Bo!lag, som är verksamt inom ett sådant comrade, kan härigenom komma att erhiålla detaljerade riktlinjer för sin verkssamhet. Exempel på lagstiftning av ifrågavarande slag är lotteriförordningen, irusdrycksförsäljningsförordningen och lagen om statsmonopol å tillverkning coch import av tobaksvaror. 3) Avtal mellan staten och bolaget rörande vissa riktlinjer för verksamhetens bedrivande göres till förutsättning för att bolaget skall få utöva en rörelse, för vilken på grund av lag erfordras tillstånd av Kungl. Maj:t. 4) I samband med aktieteckning och beviljande av lån uppställes villkor med karaktär av riktlinjer för bolagets verksamhet. Enligt aktiebolagslagen skall i företag där styrelsen består av t r e eller flera ledamöter finnas en verkställande direktör såsom närmast ansvarig för det löpande arbetet. Hos vissa företag finns vidare en direktion, till vilken kan hänskjutas viktigare frågor av löpande natur. Direktionen består av chefstjänstemän vid företaget, men stundom ingår även någon styrelseledamot, vanligen ordföranden. Systemet med direktion tillämpas även hos vissa statliga aktiebolag. För aktiebolaget gäller att förelajets

styrelse i praktiken bestämmer över investeringarnas storlek och inriktning. Detsamma gäller inom sådana kollektivt ägda enheter som t. ex. Kooperativa förbundets olika underlydande företag, vilka drives som aktiebolag och ekonomiska föreningar. Även om ägaren (ägarna) är närvarande och fattar de formella besluten på bolags- och föreningsstämmorna är det ej brukligt att där, annat än informationsvis, upptages till behandling sådana frågor som investeringar. Det är naturligt att dessa anses ligga u n d e r styrelsernas kompetensområde, eftersom sådana avgöranden kräver icke blott ingående sakkunskap och förtrogenhet med verksamhetsområdet i fråga utan även en längre tids erfarenhet av företagets problem och utveckling. En sådan sakkunskap och erfarenhet kan endast den få som haft anledning att sätta sig in i frågorna i tillräcklig omfattning och kontinuerligt följt verksamheten under längre tid. De inom aktiebolagsformen förekommande arterna av finansiering är dels självfinansiering i den utsträckning driftsresultatet medger, dels kapitaltillskott från ägarna genom aktieemissioner (eget kapital) och dels lån (främmande kapital). Vad beträffar personalpolitiken har en bolagsledning även inom ett statligt företag full frihet, när det gäller att tillsätta personal och fastställa löner. Lokalt förhandlas i dylika frågor mellan bolagsstyrelsen och de olika personalorganisationerna. Utgångspunkten är då vanligen de överenskommelser, som träffats mellan de centrala arbetsgivar-

och arbetstagarorganisationerna. Fem statliga bolag h a r bildat en egen förhandlingsorganisation, avtalsnämnden för statsägda bolag, vilken tillfälligt utnyttjas också iav vissa andra statsbolag. Samtliga statsbolag har emellertid möjlighet att, om de så önskar, anlita statens avtalsnämnd vid förhandlingar med den kollektivavtalsanställda personalen. Den vetorätt, som statens avtalsnämnd har vid förhandlingar rörande affärsverken, tillkommer den dock icke då förhandlingarna gäller statliga bolag. I aktiebolaget sker kontroll och revision genom de av bolagsstämman valda revisorerna. Denna granskning h a r som p r i m ä r uppgift att tillvarataga aktieägarnas intresse. Den består i formell och materiell räkenskapsgranskning samt i förvaltningsgranskning och utföres inom större företag av auktoriserade revisorer. De statliga aktiebolagen tillämpar samma system för revision som aktiebolagen inom det övriga näringslivet. I regel har man en, men ofta två auktoriserade revisorer. I några bolag, främst de med monopolställning, har revisionssystemet byggts ut bl. a. på så sätt att antalet revisorer är större än enligt lagens minimibestämmelser samt att Kungl. Maj:t, och riksgäldsfullmäktige i vissa bolag, tillsätter en eller flera revisorer. Alla aktiebolag skall inlämna förvaltningsberättelse, balansräkning, vinstoch förlusträkning samt revisionsberättelse till patent- och registreringsverket. Dessa handlingar blir där offentliga för att kreditorer m. fl. skall kunna bilda sig en uppfattning om bolagets ställning.

ANDRA KAPITLET

Företagshistorik samt tidigare behandling av reproduktions-anstaltens företagsform och verksamhet

Företagshistorik År 19Q9 föreslogs att i det svenska lantraäteriet skulle införas autografisk reproduktion av kartor i stället för den kopiering för hand som då begagnades. År 1912 ställde Kungl. Maj:t ett belopp till lantmäteristyrelsens förfogande för bedrivande av försök, inköp av patentoch utövningsrätter m. m. för ett sådant framställningssätt. Året därefter började en inom lantmäteristyrelsen inrättad försöksanstalt att mot ersättning åtaga sig reproduktionsarbeten dels för lantmäteriet och dels för andra organ och ämbetsverk. 1914 års riksdag uttalade, i samband med att anslag beviljades till fortsatt försöksverksamhet, förhoppningen, att frågan om reproduktion av lantmäterikartor på fotomekanisk väg snart måtte vinna en tillfredsställande lösning och att anstalten härigenom skulle få möjlighet att i större utsträckning åtaga sig arbeten såväl för allmänheten som för olika statsinstitutioner. Under denna förutsättning ansåg riksdagen icke uteslutet, att anstalten i framtiden genom de inkomster som skulle inflyta för sådana arbeten skulle bli i stånd att driva sin verksamhet utan särskilt statsbidrag. År 1916 förordnade Kungl. Maj:t, att sådana centrala ämbetsverk och andra statsinstitutioner, som kunde antagas vara i behov av reproducering av kartor och ritningar, skulle genom skrivelser från vederbörande departement anmodas att anlita statens egen reproduk-

tionsanstalt, så långt dess kapac:itet räckte, för dylika arbeten. Reproduktionsanstaltens persomal, som från början utgjordes av en t r y c k a re och ett tryckeribiträde samt erforcderliga ritbiträden, utökades efter haind, bl. a. med en med fotografisk reprodluktion förtrogen person. År 1920 hade antalet tryckare stigit till fyra, v a r a v en förman. Från verksamhetens början till och med år 1920 utövades ö v e r i n s e e n det över anstalten av byråchefen vid lantmäteristyrelsens lantmäteribyrå. I ett utlåtande till Kungl. Maj:t år 1 919 föreslog 1917 års lantmäterikommissiion, att reproduktionsanstalten skulle i n r ä t tas för stadigvarande drift. I spetsen för anstalten skulle ställas en föreståndare. Den närmaste ledningen av anstaltens tryckeriavdelning skulle ankomma på en faktor, som liksom föreståndaren skulle anställas genom personligt kontrakt med viss uppsägningstid. För huvudparten av den övriga personalen på tryckeriet borde såväl anställningsformen som avlöningsförmånerna följa de principer som gällde för motsvarande arbetsuppgifter inom enskild verksamhet. Lantmäterikommissionens förslag upptogs i huvudsak av Kungl. Maj:t år 1920 i proposition nr 190, vilken i här berörda hänseenden bifölls av riksdagen. Den 23 december 1920 utfärdade Kungl. Maj:t den första instruktionen för statens reproduktionsanstalt och fr. o. m. år 1921 inrättades denna för

19 Tabell 1. Antal anställda

1926 1931 1936 1941 1946 1951 1956

Totalt antal

Kontor

Litogr. avd.

46 58 81 121 140 145 156

4 4 9 14 22 21 20

19 27 33 39 47 53 57

stadigvarande drift, dock icke såsom affärsdrivande verk i budgetteknisk mening. Ej heller blev anstalten ett fristående organ utan ställdes under lantmäteristyrelsens överinseende. Anstaltens fortsatta utveckling framgår bl. a. av antalet anställda (tabell 1). År 1921 utvidgades Kungl. Maj:ts anmodan från 1916 om anlitande av reproduktionsanstalten för kopiering av kartor och ritningar till att även omfatta blankettryck och förlagsverksamhet. I budgettekniskt hänseende inordnades anstalten fr. o. m. budgetåret 1926/ 27 bland statens affärsdrivande verk. För anstalten utfärdades den 18 juni 1926 en ny instruktion, som ännu är gällande, ehuru med vissa ändringar. År 1927 föreskrev Kungl. Maj:t bl. a., att fonden för statens reproduktionsanstalt vid anstaltens övergång till affärsdrivande verk skulle upptagas till 252 915 kr. (motsvarande det investerade kapitalet) samt att de bestämmelser, som genom Kungl. brev den 19 mars 1926 i fråga om förnyelsefond meddelats för statens järnvägar, i tillämpliga delar skulle gälla förnyelsefonden vid anstalten. (Jfr beskrivning i kap. III i samband med redogörelse för finansieringssystemet; sid. 36). Sedan fonden för statens reproduktionsanstalt som nämnts år 1927 fastställts till 252 915 kr., har kapitalökningsanslag till och med år 1944 bevil-

Typogr. Bokb.exp. Städeravd. o. lager skor 14 15 22 33 32 35 38

8 11 14 32 35 31 36

1 1 3 3 4 5 5

jats med sammanlagt 243 800 kr., varefter fonden uppgick till 496 715 kr. Den omläggning av kapitalbudgeten som genomfördes fr. o. m. budgetåret 1944/45 innebar ett nytt system för investeringsverksamhetens redovisning. Några kapitaltillskott har icke förekommit efter denna tidpunkt. (Se tabellerna 2 och 3, sid. 39—40.) I redovisningshänseende infördes nämligen den regeln, att kontanta medel motsvarande gjorda avskrivningar skulle — i den mån dessa senare översteg av riksdagen beviljade investeringsanslag — inlevereras till riksgäldskontoret, samtidigt som fonden skulle nedsättas med motsvarande belopp. Fondens kapitalsumma har härigenom nedgått till 324 291 kr. per den 30 juni 1956. Anstaltens behov av rörelsemedel har tillgodosetts genom en rörlig kredit hos riksgäldskontoret. Den ekonomiska och finansiella utvecklingen fr. o. m. 1927 behandlas i ett sammanhang i kap. III.

Tidigare behandling av frågan om reproduktionsanstaltens företagsform och verksamhet A. Före 1946 Sedan försöksverksamheten avslutats samt reproduktionsanstalten år 1921 inrättats för permanent drift med möjligheter att framställa såväl litografiskt

20 som typografiskt tryck, har några större förändringar i fråga om dess status och uppgifter icke ägt rum. Det som inträffat är — som framgått av föregående avsnitt — främst att anstalten i finansiellt hänseende i förhållande till statens budget fr. o. m. budgetåret 1926/ 27 redovisas som »affärsdrivande verk». I fråga om verksamhetens former in~ nebar denna åtgärd inte någon påtaglig förändring. Anstalten kom även i fortsättningen att stå under lantmäteristyrelsens överinseende. Olika förslag har under årens lopp presenterats för att finna en lösning på frågan om självständigheten och de därmed sammanhängande administrativa och organisatoriska problemen. En översikt av dessa förslag, vilka dock icke blivit realiserade, och de yttranden som framförts i samband med remissbehandlingen ger en uppfattning om tendenserna i önskade reformer. Skrivelse år 1931

från

lanlmäterislyrelsen

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1931 upptog lantmäteristyrelsen frågan, om inte anstalten borde skiljas från lantmäteristyrelsen och ställas under en särskild styrelse. Lantmäteristyrelsen framhöll därvid, att verksamheten, som från början närmast bestått av vissa kartreproduktionsarbeten inom det svenska lantmäteriet, under årens lopp utvecklats på sådant sätt, att arbetena redan 1931 till större delen verkställdes åt beställare utanför lantmäteriet, samt att ur rent affärsmässig driftsynpunkt starka skäl talade för att anstalten borde ställas under en fristående styrelse. Om anstalten fortfor att vara inordnad under ett ämbetsverk, kunde arbetsformerna i en del fall befaras bli tyngre än som ur ekonomiska synpunkter var önskvärt. Detta var så mycket mer betänkligt som både 1921

och 1926 års riksdagar klart uttalat önskemål om att anstaltens verksamhet borde bedrivas på ett affärsmässigt sätt. Lantmäteristyrelsen ansåg sig ej heller — lika litet som något annat ämbetsverk — i detalj kunna äga sakkunskap inom samtliga de områden, som anstaltens verksamhet kommit att omfatta. Inom lantmäteristyrelsen, som visserligen hade tillgång till sakkunskap i de frågor inom anstaltens verksamhet som gällde lantmäteriet, saknades sakkunskap både beträffande reproduktion av k a r t o r inom kartverkets område och i fråga om själva tryckeritekniken. Med hänsyn till önskemålet om fullt affärsmässig drift föreslog därför lantmäteristyrelsen, att anstalten skulle ställas under ledning även fristående styrelse, som skulle bestå av anstaltens direktör samt en representant för vardera lantmäteriet, den allmänna kartografien, tryckeritekniken och företagsekonomien. Yttranden över lantmäteristyrehens förslag inhämtades från statskontoret, riksräkenskapsverket och generalpostslyrelsen, varefter lantmäteristyrelsen avgav ett utlåtande i anledning av dJssa yttranden. Statskontoret uttalade, att statens reproduktionsanstalt på de skäl lantnäteristyrelsen anfört borde frigöras 'rån styrelsen. Statskontoret ville icke notsätta sig, att anstalten inrättades såiom ett självständigt verk, eftersom dei ej lämpligen kunde inordnas under ainal ämbetsverk och de ökade kostnader, som skulle uppstå därest den blev s.älvständig, syntes bli mycket måttliga. Inrättandet av en särskild styrelse om fem personer med föreslagen sammamättning syntes statskontoret vara en länplig anordning. Riksräkenskapsverket tillstyrkte likaledes förslaget att reproduktionianstalten skulle flyttas från den för acministrativa uppgifter organiserade hnt-

21 mäteristyrelsen. I detta hänseende åberopades vad riksräkenskapsverket anfört i utlåtande den 26 augusti 1931 angående socialiseringsnämndens utredning och förslag rörande domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. Verket hade i nämnda utlåtande bl. a. framhållit, att de statliga affärsföretagen borde beredas större självständighet och erhålla en mera affärsmässig organisation. Riksräkenskapsverket ville emellertid icke tillstyrka, att anstalten organiserades såsom fristående affärsverk utan förordade utredning rörande möjligheten och lämpligheten av att anstalten inordnades under ett av de existerande affärsverken, i första hand postverket. Motiveringen för detta förslag var, att den av anstalten bedrivna affärsrörelsen icke vore tillräckligt omfattande för att en självständig affärsledning, representerande såväl teknisk som finansiell sakkunskap, borde inrättas. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning skulle ett inordnande av reproduktionsanstalten i postverket vara förenat med åtskilliga fördelar. Postverket hade eget tryckeri, som bl. a. tryckte verkets årsberättelse, meddelanden och blanketter. Därtill kom, att postverket enligt Kungl. Majrts beslut den 30 maj 1930 ålagts att för flertalet statliga myndigheters räkning upphandla papper, kuvert och läskpapper samt svara för vinjett- och adresstryck m. m. Det ansågs därför att det skulle medföra avsevärda såväl tekniska som ekonomiska fördelar, om reproduktionsanstaltens motsvarande eller närbesläktade arbetsuppgifter inordnades under postverkets ledning. Generalpoststyrelsen anslöt sig till riksräkenskapsverkets förslag, att reproduktionsanstalten borde flyttas från lantmäteristyrelsens överinseende och inordnas under postverket. Motivering-

en var bl. a., att bland affärsverken postverket drev den största tryckerirörelsen, att ett mera omfattande tryckeriföretag under en gemensam ledning borde kunna administreras billigare än två likartade mindre företag under olika ledning samt att ett sammanförande av reproduktionsanstalten med postverkets blankettryckeri skulle vara till nytta för sistnämnda tryckeri genom att det finge tillgång till litografisk avdelning. Den önskvärda sakkunskapen i fråga om lantmäteri och allmän kartografi skulle enligt generalpoststyrelsen tillgodoses genom att särskilda sakkunniga utsågs för att biträda styrelsen vid behandlingen av sådana frågor. En viss motsvarighet till dylik sakkunnigeinsti tution fanns redan för postsparbanksoch postgirorörelserna (postsparbanksfullmäktige).

Ny skrivelse åi 1932

från

lantmäteristyrelsen

I skrivelse den 26 november 1932 med anledning av nämnda utlåtanden avstyrkte lantmäteristyrelsen med skärpa förslaget att anstalten skulle läggas under postverket. Generalpoststyrelsen, som föreslagit anstaltens sammanförande med postverkets blankettryckeri, stod enligt lantmäteristyrelsen helt främmande för de för reproduktionsanstaltens verksamhet och utveckling mest vitala frågorna, nämligen lantmäteri och allmän kartografi, och torde ej tillräckligt ha beaktat att ett litografiskt tryckeri och i synnerhet ett sådant av anstaltens karaktär har speciella och komplicerade arbetsmetoder, som är helt väsensskilda från boktryckeriet. Lantmäteristyrelsen fortsatte h ä r o m : »Otvivelaktigt måste det anses allt annat än ändamålsenligt att så organisera reproduktionsanstalten, att man i de för densam-

22 ma mest betydelsefulla frågorna blev hänvisad till utomstående sakkunskap, och det torde ligga i öppen dag, att en dylik anordning icke kunde anses verka befordrande på den självständighet och därmed följande större affärsmässighet, som lantmäteristyrclsen genom sitt förslag avsett att tillförsäkra anstalten». I själva sakfrågan vidhöll lantmäteristyrelsen sin uppfattning, att anstaltens förnämsta arbetsuppgifter allt fortfarande föll inom litografien och kartreproduktionen, speciellt den del härav, som berörde rikets lantmätare och övriga mätningsmän, och att dess verksamhet dittills hade hållits inom den i instruktionen angivna ramen. Den ursprungliga framställningen var alltså icke betingad av någon skedd förändring beträffande arten av anstaltens verksamhet, utan lantmäteristyrelsen, som instruktionsenligt hade att taga hänsyn icke blott till anstaltens vidmakthållande utan jämväl till dess utveckling, avsåg med sin framställning framför allt att ge anstalten en organisation, varigenom en kraftigare utveckling skulle kunna ske och nya arbetsuppgifter till statsverkets fromma skulle kunna påläggas anstalten, helst som statsverkets intresse för kartor och kartreproduktion givetvis ej inskränkte sig till de områden, där anstalten för närvarande hade sina största arbetsuppgifter. En utveckling i sådan riktning och omfattning ansåg styrelsen nämligen knappast på lämpligaste sätt kunna ernås, därest anstalten skulle bli inordnad vare sig under något av de centrala ämbetsverken eller något av de affärsdrivande verken, utan lantmäteristyrelsen hävdade fortfarande, att en tillfredsställande lösning bäst skulle vinnas genom att anstalten ställdes under en särskild styrelse av sådant slag som styrelsens ursprungliga framställning angav.

Riksräkenskapsverket hade uttryckt farhågor för att de jämförelsevis låga arvoden, som enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle utgå till anstaltens styrelseledamöter, måste förutsätta, att den av styrelsen utövade ledningen av anstalten väsentligen skulle inskränkas till uppdragande av allmänna riktlinjer för verksamheten o. d. Lantmäteristyrelsen framhöll som svar härtill, att detta just var de huvudsakliga uppgifter, som borde tillkomma en styrelse för ett affärsdrivande företag i detta ords egentliga betydelse, och att lantmäteristyrelsen, ledd av de synpunkter som på sin tid föranledde reproduktionsanstaltens inordnande bland statens affärsdrivande verk, avsett att göra den föreslagna organisationen fullt affärsmässig. Statens reproduktionsanstalt hade enligt lantmäteristyrelisen ej blott tillkommit för utan ägde alltjämt sin förnämsta uppgift inom den — från boktryck, tekniskt sett. vitt skilda — gren av trycktekniken, som benämndes litografi, under det att riksräkenskapsverket syntes förutsätta, att anstalten huvudsakligen sysslade med bok- och blankettryck. Då riksräkenskapsverket därför framhöll, att postverket redan hade eget tryckeri och i anslutning därtill fann ett inordnande av reproduktionsanstalten i postverket vara förenat med åtskilliga fördelar, hade denna verkets mening föranlelts av en oriktig uppfattning om såväl anstaltens nuvarande huvudsakliga arbetsuppgifter som den utveckling av anstaltens verksamhet, lantmäteristyrelsen avsett med sitt förslag. Det framhölls vidare, att lantmäteristyrelsen med sitt förslag till särskild styrelse för reproduktionsanstaltcn avsåg att tillförsäkra anstalten bästa sakkunskap inom lantmäteri, allmän kartografi, tryckeriteknik och företagsekonomi, under det att generalpoststyrelsens plan gick ut på att ersätta lantmäteri-

23 styrelsens sakkunskap i de vitala lantmäteritekniska och allmänt kartografiska ämnena med postverkets tekniska och ekonomiska insikter. Det syntes lantmäteristyrelsen därför som om denna plan ingalunda vore ägnad att på ett lyckligt sätt möjliggöra ett effektivt nyttiggörande av anstalten för rikets kartväsen utan snarare att beskära möjligheterna till anstaltens önskvärda och naturliga utveckling. Det torde enligt lantmäteristyrelsen för övrigt vara synnerligen tvivelaktigt, om den av generalpoststyrelsen föreslagna sakkunnigeinstitutionen vore praktiskt genomförbar. Förslaget skulle nämligen innebära en minskad sakkunskap i för anstalten särskilt vitala frågor ej blott hos dess styrelse utan även bos den direkta affärs- och arbetsledningen, vilken dock dagligen konfronterades med en mångfald uppgifter, berörande ofta helt andra områden än de rent tryckeritekniska. Ehuru generalpoststyrelsen i sin utredning av föreliggande organisationsproblem ej berört sakkunnigeinstitutionen ur ekonomisk synpunkt, torde det väl knappast kunna antagas, att en dylik skulle kunna ställas till styrelsens förfogande kostnadsfritt. Det föreföll närmast som om densamma skulle draga större kostnader än den av lantmäteristyrelsen föreslagna egna styrelsen för anstalten. I fråga om den rent tryckeritekniska sakkunskapen för handhavandet av en anstalt sådan som statens reproduktionsanstalt, vilken huvudsakligast arbetade med lilografiska tryckmetoder, torde enligt lantmäteristyrelsen böra framhållas, att ett blankettryckeri och ett ståltryckeri för frimärken har mycket litet, för att ens säga något, att göra med ett litografiskt tryckeri. Förutom det att anslaltens båda avdelningar, den litografi ska och den typografiska, givetvis samarbetade för ett gemensamt mål, hade de

intet annat än expeditionen gemensamt. Under det att ett boktryckeri, liksom även ett ståltryckeri för frimärken, arbetar rent mekaniskt genom sammanställande av stela, gjutna eller graverade delar, som anskaffas utom tryckeriet, arbetar litografitekniken kemiskt och kemiskt-mekaniskt med ett synnerligen omfattande antal arbetsmetoder och arbetsmaterialier, vilka endast lång erfarenhet och ingående studium kan ge kunskap om. Lantmäteristyrelsen kunde därför icke finna, att reproduktionsanstaltens inordnande, på sätt ifrågasatts, i postverkets blankettryckeri vore ägnat att på ett lyckligt sätt tillförsäkra anstalten erforderlig sakkunskap i de för anstalten viktigaste delarna eller att bereda anstalten möjligheter att utvecklas i av statsmakterna redan anvisad riktning. På grund av vad sålunda anförts och särskilt med hänsyn till de synpunkter, statsmakterna dittills anlagt på reproduktionsanstaltens verksamhet och uppgifter, avstyrkte lantmäteristyrelsen helt förslaget, att anstalten skulle inordnas under postverket och vidhöll sitt tidigare framlagda förslag. Genom beslut den 23 december 1932 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande framställning och utlåtanden till de delar, som här berörts, icke då föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Slalens organisationsnämnds år 1932

förslag

År 1932 avlämnade statens dåvarande organisationsnämnd ett betänkande med förslag angående arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkartverk (SOU 1932:38). I detta betänkande anfördes beträffande karttryckets utförande bl. a. följande (sid. 54 ff). »För närvarande sker karttryckningen beträffande såväl de ekonomiska som de

24 topografiska kartorna genom avtal med generalstabens litografi ska anstalt. Skälen för det använda systemet äro av såväl teknisk som ekonomisk art. Man har ansett, att det enskilda företaget, som av sin affärsverksamhet är tvingat att väl följa med utvecklingen på det reproduktionstekniska området, bör hava de största resurserna att på ett fullgott sätt utföra det officiella karttrycket och genom sin försäljningsorganisation även hava de största möjligheterna att vinna spridning för kartorna. Genom avtalet angående den topografiska kartan har staten säkrats mot förluster på kartförsäljningen och erhåller en icke obetydlig inkomst på densamma. För att med ett vid kartverket inrättat karttryckeri i tekniskt avseende ständigt hålla verksamheten på en hög nivå skulle erfordras en ganska stor och välutrustad organisation, vilken givetvis icke skulle bära sig, därest densamma ägnade sig enbart åt det statliga karttrycket. Saken torde emellertid ställa sig på ett helt annat sätt, dels om staten övertager all kartutgivning, såsom organisationsnämnden ovan förutsatt, dels om vid förarbetena till kartutgivningen ändock kontinuerligt behövas vissa reproduktionstekniska anordningar vid kartverket, vilket särskilt med hänsyn till bildkartans tillkomst torde bliva fallet, dels om karttryckeriet finge utnyttjas även för andra arbetsuppgifter, såsom tryck åt enskilda av specialkartor m. m. Därest blott organisationen fullt och kontinuerligt kan utnyttjas, talar all sannolikhet för att ett bättre ekonomiskt utbyte skulle kunna erhållas av kartframställningen genom karttryckets övertagande av staten. Ett påtagligt skäl härför torde numera tillkommit genom att statens reproduktionsanstalt inrättats och organiserats på sådant sätt, att densamma skulle utan större utvidgningar kunna övertaga den statliga kartutgivningen. En samorganisation av statens reproduktionsanstalt med kartverket synes därför på ett enkelt sätt kunna lösa reproduktionsfrågan och medgiva för kartverket att utnyttja denna anstalts tekniska utrustning i olika avseenden. Organisationsnämnden vill i detta sammanhang endast erinra om det nya behov av specialutbildad personal, som uppstår vid övergång till framställning av

bildkartan, där fotografisk sakkunskap och vana erfordras för att vinna ett verkligt gott resultat. Även dylik specialutbildad personal finnes vid statens reproduktionsanstalt. För anstalten skulle åter en dylik samorganisation utan att beröra dess affärsdrivande karaktär väsentligt bidraga till anstaltens större omslutning och därmed bättre bärighet. Vid de flesta utländska kartverk torde också särskild reproduktionsavdelning finnas inrättad för att verkställa kartutgivningen och därmed sammanhängande reproduktionstekniska arbeten. En förutsättning för att ett gott ekonomiskt resultat skall erhållas är emellertid, att en dylik avdelnings verksamhet icke byråkratiseras utan att avdelningen får vid sidan av det direkta arbetet för kartutgivningen även utföra arbeten åt andra statliga institutioner samt enskilda, så att utrustning och personal kunna på ett effektivt sätt utnyttjas.» Organisationsnämnden förordade en närmare utredning i berörda fråga, varvid i första hand borde undersökas den av nämnden angivna linjen, att det officiella karttrycket utföres av statens egna organ samt att för detta ändamål en samorganisation mellan kartverket och statens reproduktionsanstalt genomföres. Enligt organisationsnämnden borde således k a r t o r n a utges på statens bekostnad och därvid försäljas för statsverkets räkning antingen direkt eller i kommission. Härvid borde, i den mån så kunde anses ekonomiskt fördelaktigt, liksom dittills utgivning och försäljning kunna ifrågakomma genom avtal med enskild firma. I yttranden över organisationsnämndens betänkande berördes frågan om karttrycket av bland andra chefen för rikets allmänna kartverk, kommissionen för de allmänna kartarbetena samt lantmäteristyrelsen. Chefen för rikets allmänna kartverk anförde bl. a., att statens reproduktionsanstalt h a d e tillkommit för att med de enklaste reproduktionsmedel tillgodose

25 lantmäteriets behov av ägokartors mångfaldigande på ett billigare sätt än genom kopiering för hand, men att anstalten genom utvidgningar tid efter annan alltmera hade utsträckt sin verksamhet även till andra områden än det ursprungligen angivna. Av organisationsnämnden antyddes, att anstaltens bärighet vore i behov av förbättring. Det vore möjligt att sådan förbättring kunde ernås genom den förordade anslutningen. Ytterligare utvidgningar syntes dock ofrånkomliga, om anstalten skulle bli i stånd att betjäna kartverket utan att lägga hämsko på dess verksamhet. Men all sannolikhet talade för att dylik förbättring av bärigheten skulle komma att ske på kartverkets bekostnad. Chefen för rikets allmänna kartverk förordade därefter, att en grundlig och förutsättningslös utredning skulle verkställas, innan den i Sverige rådande ordningen för reproduktion, tryckning och försäljning av de officiella kartorna ersattes med en annan. Kartverkskommissionen följande.

anförde bl. a.

Ehuru kommissionen fann att den erforderliga »tillgången till fotografisk och reproduktionsteknisk personal och utrustning* kunde tillgodoses även på annat sätt än genom att statens reproduktionsanstalt inordnades i kartverket, hade kommissionen intet att erinra mot att man genom en sådan utredning, som av organisationsnämnden förordats, undersökte, huruvida lika gott resultat kunde med ekonomisk fördel vinnas genom den ifrågasatta anordningen. Då oiganisationsnämnden räknade med möjligheten att liksom hittills utgivning och försäljning kunde ifrågakomma genom avtal med enskild firma, ville kommissionen för sin del uttala, att i sådant fall ett sammanförande av sta-

tens reproduktionsanslalt med kartverket vore omotiverat. Lantmäteristyrelsen hade i sitt yttrande ej något att i och för sig erinra mot en utredning, huruvida ekonomisk vinst eller andra fördelar för det allmänna kunde stå att vinna genom att statens reproduktionsanstalt sammanfördes med kartverket. Styrelsen erinrade emellertid om att den vid tidigare tillfällen, den 17 oktober 1931 och den 2G november 1932, för Kungl. Maj:t framlagt förslag om att anstalten, som enligt styrelsens mening icke lämpligen kunde inordnas under något av de övriga affärsdrivande verken och än mindre under annat statens ämbetsverk, skulle ställas under ledning av särskild styrelse. Sedan sistangivna tidpunkt hade lantmäteristyrelsen ej fått anledning ändra uppfattning i denna del. (Jfr sid. 20 och 21.) Med anledning av organisationsnämndens betänkande utarbetades sedermera inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till omorganisation av rikets allmänna kartverk, varvid man föreslog att kartverket, som då ännu hörde till generalstaben, skulle ombildas till ett fristående civilt verk. Några ändrade grunder för kartverksamheten föreslogs icke i promemorian. I stället förordades att kartverket efter en ombildning skulle utarbeta och framlägga förslag i dessa frågor. Något förslag till omorganisation av kartverket framlades emellertid icke till riksdagen vid denna tidpunkt, enligt uttalande till 1935 års statsverksproposition bl. a. på grund av det statsfinansiella läget. Uppgiften att klarlägga frågan om karttryckets utförande övertogs i stället av de utredningsmän som i januari 1935 tillsatts för att utreda rikets ekonomiska kartläggning.

26 Betänkande år 1936 rörande rikets nomiska kartläggning

eko-

År 1936 avgavs av de nyssnämnda utredningsmännen ett betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning m. m. (SOU 1936: 42). Utredningsmännen behandlade bl. a. frågan om karttrycket och uttalade härvid följande (sid. 214 f). »Det huvudsakliga och principiella i detta spörsmål är, om för karttryck och kartutgivning den för närvarande tillämpade linjen skall följas eller om staten på av organisationsnämnden för vidare utredning förordat sätt eller annorledes själv skall omhänderha denna verksamhet. Ett ställningstagande till dessa frågor kräver emellertid en utredning ur skilda synpunkter om den statliga verksamhetens förutsättningar i jämförelse med den enskilda verksamheten på förevarande område. En eventuell statlig verksamhet kan härvid bl. a. tänkas organiserad, antingen på sätt organisationsnämnden förordat, genom att reproduktionsanstalten inordnas i kartverket, ehuru i relativt obunden form, eller genom att anstalten förblir ett affärsdrivande verk eller ock genom att anstalten ombildades till ett aktiebolag med staten som intressent.» Utredningsmännen framhöll därefter att, om karttrycket och kartförsäljningen framdeles skulle organiseras rent statligt, denna verksamhet skulle bli av den art och omfattning, att den knappast lämpligen borde ingå i den egentliga kartverksorganisationen. Med det förslag till de ekonomiska kartarbetenas bedrivande, som av utredningsmännen framlagts, torde arbetsuppgifterna lör det blivande kartverket i och för sig bli så omfattande och krävande, att en ytterligare utvidgning till att omfatta även hela karttrycket och kartförsäljningen jämte statens reproduktionsanstalts övriga verksamhet torde bli en alltför vidsträckt och tyngande uppgift för det blivande kartverket. Sedan 1935 års utredningsmän sålun-

da tagit avstånd från organisationsnämndens år 1932 framförda förslag att reproduktionsanstalten borde sammanslås med kartverket och då enligt utredningsmännens uppfattning denna fråga i övrigt icke hade samband med kartverkets organisation ansåg dessa att anledning saknades för dem att utföra den av organisationsnämnden ifrågasatta utredningen. Försvarsväsendets tryckerintrednings belänkande år 1942 Försvarsväsendets tryckeriutredning framlade — i sitt år 1942 avgivna betankande (stencilerat) angående ordnandet av tryckningsverksamheten inom försvarsväsendet — vissa förslag, vilka, såvitt här är av intresse, innebar, att försvarsväsendets behov av tryckalster i framtiden som dittills skulle tillgodoses av befintliga såväl statliga som privata tryckeriföretag. I fråga om tryckning och förläggning av kartor förutsatte utredningen bl. a., att uppmärksamhet skulle komma att ägnas frågan, hur de mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt träffade avtalen ställde sig för statsverket i ekonomiskt avseende. Det hade icke varit möjligt för utredningen alt bedöma, huruvida för försvarsväsendets räkning erforderliga kartor kunde framställas till förmånligare priser hos andra företag än hos nämnda anstalt, därest kartverkets primärmaterial varit tillgängligt för dessa. Det borde särskilt beaktas, att gällande avtal mellan kartverket och anstalten borde inrymma möjlighet för försvarsväsendets myndigheter att erhålla tillgång till detta primärmaterial i större utsträckning än dittills. I yttranden över utredningens betänkande berördes hithörande frågor av bland andra statskontoret och statens reproduktionsanstalt.

27 Statskontoret uttalade, att verket hade uppmärksammat den egenartade förmånsställning, som Generalstabens litografiska anstalt kommit att intaga gen o m det mellan rikets allmänna kartverk och anstalten slutna avtalet. Enligt statskontorets förmenande måste det anses mindre tillfredsställande, att ett enskilt tryckeriföretag förbehölls ensamrätten att utnyttja kartverkets primärmaterial så att även statliga myndigheter, vilka hade behov av att framställa kartor med tillhjälp av detta primärrnaterial, skulle vara hänvisade till det nämnda företaget för att få sina kartor tryckta. Till denna uppfattning kom också statens reproduktionsanstalt i sitt utlåtande. Anstalten fann det lika självklart som angeläget, att av en statlig myndighet träffade avtal, som inskränkte statsverkets fria dispositionsrätt till eget materia], med det snaraste måtte undanröjas, främst för att bereda tillfälle åt statens egen reproduktionsanstalt att utnyttja primärmaterialet i dess instruktionsenligt anbefallda verksamhet. Genom brev den 15 december 1921 med erinran om tidigare brev den 21 juni 1916 hade Kungl. Maj:t anmodat de statliga myndigheterna att bl. a. för kartreproduktion anlita reproduktionsanstalten. Sett mot bakgrunden av denna Kungl. Majrts anmaning fann anstalten det vara mindre lyckligt, alt kartverket genom egna avtal skulle, på sätt som skedde, se sig tvingat meddela statsanstaltens kunder, att anstalten icke ägde rättighet använda primärmaterialet, samt att Generalstabens litografiska anstalt på grund av sin möjlighet att med ensamrätt förfoga över primärmaterialet vid reproduktion var i stånd att framställa bättre kopior än reproduktionsanstalten, vilken var hänvisad till andrahandsmaterial. Organisationsnämnden hade, anförde

anstalten vidare, tidigare föreslagit att en utredning skulle utföras om möjligheten att förlägga karttrycket och förlagsverksamheten hos statens egna organ. Då frågan genom tryckeriutredningen aktualiserats för försvarets del och den härutinnan ej torde kunna lösas separat, föreslog reproduktionsanstalten, att den av organisationsnämnden förordade utredningen måtte komma till stånd. Proposition nr 170/1945 ang. bl. a. försvarets behov av tryck Vissa av försvarets tryckeriutrednings förslag behandlades i proposition nr 170 till 1945 års riksdag. I likhet med tryckeriutredningen ansåg departementschefen att tryckningskostnaderna lämpligen icke borde nedbringas genom ändrad ordning för framställning av tryck, exempelvis genom att ett nytt statligt tryckeri inrättades eller något redan befintligt dylikt tryckeri utvidgades. Den kapacitet, som fanns vid existerande statliga tryckerier, borde emellertid i första hand tillvaratagas när det gällde att tillgodose försvarets behov av tryck och bokbindning, dock endast i den mån härigenom ekonomiska fördelar för statsverket uppnåddes. Härvid åsyftades bl. a. statens reproduktionsanstalt och försvarsstabens eget tryckeri. Det senare ansågs dock på grund av sin ringa storlek icke vara i stånd att åtaga sig arbeten i större omfattning. Att träffa överenskommelse med ett eller flera enskilda tryckerier om övertagande av hela försvarets tryck fann departementschefen i likhet med den militära tryckeriutredningen ej vara lämpligt. Departementschefen utgick alltså liksom tryckeriutredningen från att det nuvarande systemet för framställning av tryck borde bibehållas, så länge ekonomiskt fördelaktiga villkor för statsverket kunde uppnås på denna väg.

28 Betänkande ekonomiska

år 19H angående kartläggning

rikets

År 1944 avgav dåvarande expeditionschefen G. A. Bouveng i egenskap av inom jordbruksdepartementet tillkallad utredningsman ett betänkande (stencil) med förslag om vissa med rikets ekonomiska kartläggning sammanhängande spörsmål m. m. Utredningsmannen uttalade i fråga om sättet för tryckning och utgivning av kartor bl. a. följande. »I stort sett torde det få anses, att det sätt, på vilket tryckningen och utgivningen av de officiella kartorna ordnats, nämligen genom avtal med Generalstabens litografiska anstalt om utförande av dessa uppgifter, är ekonomiskt fördelaktigt för statsverket, åtminstone i nuvarande läge. Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet, att anstaltens uppgifter icke är begränsade till enbart förläggandet av kartorna. Anstaltens förpliktelser innefattar även ställande av tryckeriutbildad personal samt material till förfogande för kartverkets krigsorganisation liksom även för fälttjänstövningar under fredsförhållanden. Det bör ej ifrågakomma att under nuvarande orosförhållanden vidtaga någon omläggning i systemet för karttryckning och kartutgivning. Tänkbart är, att denna fråga efter återgången till fredsförhållanden får tagas upp till omprövning. Dock kan man knappast hålla för sannolikt, att något annat enskilt företag skulle vara i stånd att bjuda förmånligare villkor för omhändertagande av kartförlagsverksamheten med de belastningar, ej minst i fråga om lagerhållning, som häri innefattas. Dessutom torde den tekniska produktionskapaciteten vid anstalten stå nära nog utan konkurrens inom landet. Under sådana förhållanden stode i stort sett endast två vägar öppna för en omläggning i systemet, antingen upprättande av en särskild statlig karttryckningsanstalt, eller bildande av ett bolag för ifrågavarande uppgifter med staten som delägare. Det är emellertid av vikt att arbetet vid anstalten icke under nu rådande förhållanden stores och att därför hela denna fråga tills vidare får anstå.» Ur yttrandena över förslaget må föl-

jande återges avseende frågan om tryckning och utgivning av kartor. Lantmäteristyrelsen fann med hänsyn till frågans utomordentliga betydelse för statsverket ofrånkomligt, att den utan uppskov upptoges till ytterligare utredning och prövning. Styrelsen åberopade därvid ett av direktören för statens reproduktionsanstalt avgivet yttrande, vari anförts bl. a. följande. »Den särskilda statliga karttryckningsanstalt, som utredningsmannen föreslagit såsom ett alternativ till omläggning av systemet för karttryekning och kartutgivning, stod genom statens reproduktionsanstalt redan statsverket till förfogande. Möjligt vore visserligen, att dess utnyttjande för ändamålet skulle förutsätta en utökning av dess kapacitet, men denna fråga torde först kunna avgöras, sedan den föreslagna utredningen kommit till stånd. Även vid genomförandet av det andra alternativet, ett särskilt bolag för ifrågavarande uppgifter med staten som delägare, måste man räkna med de resurser, över vilka statsverket förfogar genom sin egen anstalt. En lösning efter denna linje utan hänsjmstagande till dessa resurser fann anstalten utesluten. För fullständighets skull borde givetvis en utredning i detta stycke även omfatta frågan om bolagsbildning. Någon motivering till förslaget förelåge emellertid icke i betänkandet.» Enligt direktören för statens reproduktionsanstalt skulle det vara mindre tillfredsställande, om statsverkets möjligheter skulle tryta just där det besvärligaste och dyrbaraste arbetet, det med själva kartläggningen och upprättandet av konceptkartan, var avslutat och där det mindre kostnadskrävande reproduktionsarbetet vidtog. I detta sammanhang hänvisades till vad i en till yttrandet bifogad promemoria återgivits rörande förhållandena vid utgivningen av ekonomiska kartan över Gotlands län. Det kunde antagas, att de cirka 1 200 000 kr. som kartverket erhöll i prissänkning genom underhandsförhandlingar med det privata

29 tryckeriet (kartframställningen omfattad e 12 000 blad och prissänkningen blev c i r k a 100 kr. per blad) var en bespar i n g för statsverket, som statens reprocluktionsanstalt till stor del kunde räkn a sig till godo. Det var nämligen sed a n reproduktionsanstalten också fått l ä m n a in anbud på tryckningen som d e n n a reduktion genomförts. Slutligen ansåg direktören för anstalten att en utredning om karttryckets och förlagsverksamhetens omläggning i statlig regi snarast borde komma till stånd. Hänsyn borde härvid tagas till önskvärdheten av ett utvidgat samarbete mellan försvarsstabens fotoanstalt och slatens reproduktionsanstalt. Statskontoret anförde bl. a., att det av tidigare kontrakt (från år 1923) mellan staten och Generalstabens litografiska anstalt enligt verkets åsikt icke framgått, att detta företag skulle ha ensamrätt till tryckning av de officiella kartorna, och att därför andra företag, inklusive statens eget tryckeriföretag, borde få möjlighet att inge anbud på sådan tryckning. Enligt statskontoret skulle sålunda enligt beräkningar, utförda av statens sakrevision, den tryckning av fältkartor för försvarets behov, som ägt rum under åren 1940—1943 samt början av år 1944 ha kunnat ske till väsentligt lägre kostnad, om den utförts vid statens reproduktionsanstalt än som nu varit fallet. Då anbud infordrades å utförande av den ekonomiska kartan över Gotlands län, visade det sig att statens reproduktionsanstalt skulle ha kunnat fullgöra arbetet billigare än Generalstabens litografiska anstalt. Att förstnämnda anstalt icke erhöll beställningen hade förklarats bero på att kartverket icke ansåg anstalten förfoga över den kapacitet, som vore erforderlig för lagerhållning och distribution av kartorna. Emellertid syntes just tryckning av den ekonomiska kartan erbjuda ett lämpligt

objekt för medverkan av statens reproduktionsanstalt, då nämligen denna karta utan olägenhet kunde uppdelas pä flera tryckeriföretag. I varje fall borde enligt statskontoret förlagsrätten till den ekonomiska kartan i princip förbehållas statsverket. I betraktande av den betydande ekonomiska räckvidden av förevarande spörsmål ansåg statskontoret att en ny oeh allsidig utredning härom borde komma till stånd. Riksrökenskapsverket anförde bl. a., att de uttalanden, som tidigare vid åtskilliga tillfällen gjorts i fråga om sättet för tryckning och utgivning av kartor visade, att det på vissa avtal mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt grundade system för tryckning och försäljning av kartor, som dittills tillämpats, icke i allo vore ägnat att på bästa sätt tillgodose statsverkets berättigade intressen. Verket hemställde därför, att frågan om tryckning av de officiella kartorna och förlagsrätten till dessa snarast gjordes till föremål för särskild utredning. På grundval av rekommendationer i utredningen av år 1944 samt remissyttranden i anledning av densamma bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet den 25 januari 1946 att tillkalla sex sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av statens reproduktionsanstalt m. m.

B. 1946 års tryckeriutredning Direktiven Enligt de direktiv, som ursprungligen meddelades ifrågavarande utredning, 1946 års tryckeriutredning, skulle utredningsarbetet avse organisationen av statens reproduktionsanstalt och i samband därmed det officiella karttryckets

30 ordnande. I direktiven (statsrådet Sköld) uttalades bl. a. följande. »Reproduktionsanstalten har under de senaste årtiondena genomgått en högst betydande utveckling och bedriver numera en omfattande tryckeriverksamhet. Med hänsyn härtill synes såsom från lantmäteristyrelsen ifrågasatts böra företagas en utredning av frågan huruvida den för mer än tjugo år sedan tillskapade organisationsformen för anstaltens verksamhet alltjämt kan anses ändamålsenlig. Härvid torde möjligen kunna övervägas om icke en koncentration av statens tryckeriverksamhet vid anstalten och postens tryckeri kan komma till stånd. Närmast till hands synes dock ligga att undersöka lämpligheten av att anstalten organiseras såsom ett självständigt affärsdrivande verk på samma sätt som exempelvis försvarets fabriksstyselse. Däremot ställer jag mig mera tveksam till bolagsformen såsom den mest ändamålsenliga för den av anstalten nu bedrivna verksamheten. Emellertid torde även denna organisationsform kunna övervägas under utredningen. I samband med den av mig nu förordade utredningen bör även upptagas till övervägande spörsmålet angående karttryckets ordnande. För denna frågas lösning synas flera utvägar tänkbara. En undersökning torde således böra verkställas om icke möjligheter förefinnas att revidera avtalet angående karttrycket i en för staten förmånligare riktning. Emellertid synes även förtjänt att övervägas att överflytta karttrycket till statens reproduktionsanstalt, vilken anstalt sedan densamma erhållit nya lokaler torde äga förutsättningar för att övertaga denna verksamhet. Slutligen torde jämväl den möjligheten förefinnas, att ett bolag bildades med staten såsom delägare för bedrivande av ifrågavarande verksamhet. Den blivande utredningen torde få ge svar på frågan, vilken av nu berörda organisationsformer som ur statens synpunkt är den fördelaktigaste för karttryckets ordnande.»

Skrivelse från utredningen år 19b8 Sedan inom utredningen omfattande undersökningar verkställts rörande delar av utredningsuppgifterna, redovisa-

de utredningen i skrivelse den 9 januari 1948 dittills vunna utredningsresultat oeh underställde statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet frågan, om icke med utredningsarbetets fullföljande tills vidare borde anstå. Härom anfördes bl. a. följande. »En av utredningens huvuduppgifter enligt statsrådsdirektiven och den uppgift som för utredningsarbetet är den primära, eftersom dess lösning inverkar på ställningstagandet till övriga i direktiven berörda frågor, är att undersöka, huruvida karttrycket och vad därmed sammanhänger bör av ekonomiska och andra skäl ombesörjas i statlig regi. De undersökningar, som härom av utredningen redan verkställts, ge tydligt vid handen, att ett genomförande av den ifrågasatta omläggningen av karttrycket m. m. skulle komma att draga med sig avsevärda kapitalinvesteringar i fråga om såväl maskinutrustning som byggnader. Dessa investeringar skulle bli av den storleksordning, att det synes utredningen antagligt att de i nuvarande tidsläge icke lämpligen kunna komma i fråga, särskilt som för karttrycket erforderlig utrustning finnes hos redan existerande företag i landet. Härtill kommer, att det för närvarande torde möta vissa svårigheter att anskaffa nödvändiga lokaler och maskiner. Även om det fortsatta utredningsarbetet skulle resultera i ett förslag till förstatligande, torde därför under alla förhållanden en omläggning icke kunna genomföras under de närmaste åren.» Beträffande reproduktionsanstaltens ställning framhölls följande. »Om karttrycket skulle förstatligas, ligger det nära till hands att anta, att det skulle komma att omhänderhavas av en utvidgad statens reproduktionsanstalt. Ett uppskov med karttrycksfrågan skulle därför för anstaltens del innebära, att frågan om dess arbetsuppgifter i ett viktigt avseende ställdes på framtiden. Detta förhållande torde i och för sig vara ägnat att hämma anstaltens verksamhet och utveckling. Vad angår anstaltens ställning, möter enligt direktiven frågan, huruvida anstalten liksom hittills bör vara inordnad under ett visst statligt ämbetsverk eller om den bör organiseras fullt självständigt såsom affärsdri-

31 vande verk eller aktiebolag. Det har under utredningsarbetet antecknats, att enligt tillgängliga uppgifter av anstaltens hela tillverkningsvärde år 1944 endast 1,6 % belöpte på beställningar från lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren, 3,7 % på beställningar från distriktslantmätare och andra lantmätare och 5,0 % på beställningar för mätningsväsendet i övrigt samt att dessa arbeten alltså utgjorde en ganska ringa del av anstaltens sammanlagda produktion. Å andra sidan har inom utredningen av kartverkschefen framhållits, att det vore ett starkt behov för kartverket att äga en särskild reproduktionsavdelning för framställning av arbetsmaterial till underlag för fältarbetena och för utförande av fotografisk reproduktion åt beställningsavdelningen vid kartverket. Då statens reproduktionsanstalt ägde för ändamålet lämplig fotografisk och litografisk utrustning, vore det enligt kartverkschefens mening en lämplig åtgärd att överflytta reproduktionsanstalten från lantmäteristj'relsen till kartverket. Att ställa frågan om en dylik överflyttning på framtiden vore till olägenhet för kartverkets verksamhet, emedan frågan om inrättande av en särskild reproduktionsavdelning vid kartverket vore aktuell och direkt inverkade på kartverkets lokalbehov, vilket för närvarande vore under utredning hos byggnadsstyrelsen. Utredningen har icke kunnat taga ställning till frågan om att förändra reproduktionsanstaltens organisation redan innan det blivit avgjort, om anstalten skall bibehållas vid i huvudsak nuvarande arbetsuppgifter eller utvidgas till ett karttryckeri. Redan nu anser sig utredningen emellertid kunna uttala, att hur angelägna de skäl än äro, som kunna åberopas för en förändring i anstaltens ställning, hithörande frågor dock icke torde vara mera trängande än att även med deras lösning ännu något kunde anstå. Vad särskilt angår de nyss berörda reproduktionsarbetena för kartverket, lära dessa även utan organisationsändring kunna utföras av statens reproduktionsanstalt, i den mån anstaltens utrustning förslår. Ett anstånd med fortsatt utredning rörande karttrycksfrågan skulle sålunda visserligen medföra olägenheter i vissa avse-

enden, bl. a. därigenom att icke heller övriga utredningsuppgifter tills vidare lämpligen skulle kunna slutföras, men dessa olägenheter äro, såsom torde framgå av det ovan anförda, enligt utredningens uppfattning icke så stora, att de böra hindra ett dylikt anstånd.»

Nya direktiv

till utredningen

år 1949

Härefter har nya direktiv (statsrådet Slräng) för det fortsatta utredningsarbetet meddelats i ämbetsskrivelse från jordbruksdepartementet den 28 juni 1949. I denna ämbetsskrivelse föreskrevs att utredningsarbetet beträffande reproduktionsanstaltens framtida organisation skulle utföras av en delegation inom utredningen, bestående av utredningens ordförande Sverne samt ledamöterna Thunborg och Murray, ävensom att detta arbete tills vidare endast skulle avse frågan om de förändringar i personalens anställnings- och avlöningsförhållanden, som kunde anses påkallade, därest anstalten bibehölles vid i huvudsak nuvarande arbetsuppgifter. Vidare uppdrogs åt ledamoten av utredningen Hernlund att med Generalstabens litografiska anstalt uppta förhandlingar om ändringar i gällande avtalsvillkor angående tryckningen av de officiella kartorna för att söka uppnå bättre ekonomiskt utbyte för statsverket än för närvarande av kartförsäljningen. Slutligen föreskrevs att arbetet med övriga åt utredningen uppdragna uppgifter tills vidare skulle anstå.

PM från en delegation ningen år 1949

inom

utred-

Den nyssnämnda delegationen hade sålunda att utgå från att nya uppgifter i princip icke skulle åläggas anstalten och att frågan om ett eventuellt överflyttande av allt det statliga karttrycket

32 från Esselte AB (Generalstabens litografiska anstalt) till reproduktionsanstalten icke skulle tagas upp till behandling vid denna tidpunkt. 1 Däremot ansåg sig delegationen böra ta hänsyn till förändringar i de för anstalten tidigare givna arbetsuppgifternas omfattning. I detta hänseende var det framför allt påtagligt, att det ämbetsverk, för vars räkning anstalten en gång tillskapats, efter hand kommit att ta i anspråk allt mindre del av anstaltens kapacitet. Förslag har också, som framgått av redogörelsen i det föregående, framförts att i organisatoriskt avseende skilja anstalten från lantmäteristyrelsen och i stället antingen inordna anstalten under annat ämbetsverk eller organisera den helt frislående. Delegationen yttrade i sistnämnda fråga bl. a. följande. »Reproduktionsanstalten inrättades ursprungligen inom lantmäteristyrelsen och för arbetsuppgifter, som helt föllo inom lantmäteriväsendets område. Detta är den historiska förklaringen till att anstalten ställts under lantmäteristyrelsens överinseende. Sedermera har emellertid tyngdpunkten i anstaltens verksamhet förskjutits, så att det arbete, som utföres åt lantmäteriet, numera utgör en relativt obetydlig del av den sammanlagda produktionen vid anstalten. Den i och för sig avsevärda ökning i antalet beställningar av lantmäterikartor, som torde vara att emotse, lärer icke kunna i någon högre grad påverka detta förhållande. Det finnes sålunda redan från denna synpunkt anledning att överväga, huruvida reproduktionsanstalten lämpligen bör bibehållas under lantmäteristyrelsens överinseende. Av större betydelse är emellertid att själva verksamheten vid ett tryckeriföretag som reproduktionsanstalten ligger helt vid sidan av lantmäteristyrelsens ordinarie arbetsuppgifter och att styrelsen därför i praktiken torde sakna möjlighet att taga mera verksam del i ledningen av anstalten. Någon annan statlig myndighet, för vilken det skulle vara mer motiverat att ut-

öva överinseende över reproduktionsanstalten, därest denna i enlighet med vad som uttalas i de för delegationen meddelade direktiven bibehålies vid nuvarande arbetsuppgifter, finnes enligt delegationens mening icke. Verksamheten vid anstalten har blivit sä omfattande och anstaltens organisation här vunnit sådan stadga, att det torde få anses motiverat, att anstalten organiseras såsom helt fristående. Delegationen anser sig därför böra förorda en sådan lösning.» Med den ståndpunkt delegationen sålunda intog, kom valet att stå mellan att bibehålla anstalten såsom affärsdrivande verk, ehuru under särskild styrelse, och att ombilda anstalten till etl statligt aktiebolag. I denna fråga anförde delegationen bl. a. följande. »Statens intresse för reproduktionsanstaltens verksamhet avser i första hand att på det för staten ekonomiskt mest fördelaktiga sättet få sådana arbeten utförda, av vilka erfarenhetsmässigt stadigvarande behov föreligger. Sedan frågan om överflyttande på reproduktionsanstalten av arbetet med det officiella karttrycket tills vidare avförts, behöver vid överväganden rörande anstaltens organisation särskild hänsyn icke tagas till behovet av försvarsberedskap.» I stället kom enligt delegationen andra synpunkter, främst de företagsekonomiska, att träda i förgrunden. »Konkurrensproblemet torde beträffande ett statligt bolag icke böra bedömas på annat sätt än inom den enskilda företagsamheten. Bolagets utnyttjandegrad och sysselsättningsvolym bli sålunda beroende på hur bolaget kan hävda sig i konkurrens med enskilda tryckeriföretag. Man får därför utgå från att statliga beställare i regel kommer att infordra anbud å tryckeriarbe1 Det den 28 juni 1949 lämnade uppdraget till förre överdirektören Hernlund angående förhandlingar om ändrade avtalsvillkor etc. redovisades år 1952, varefter Kungl. Maj:t den 27 mars 1954 bemyndigade rikets allmänna kartverk att träffa nya avtal med Generalstabens litografiska anstalt om tryckning och försäljning av de officiella kartorna (se bilaga 1).

33 ten både från det statliga bolaget och från privata företag. Därvid torde prisjämförelserna komma att bli av avgörande betydelse, särskilt som de enskilda företagen sannolikt kommer att resa berättigade anspråk på att icke behöva avge anbud i andra fall än sådana, då öppen konkurrens kommer i fråga. Detta gäller i lika hög grad, om företaget skulle organiseras såsom ett statligt affärsdrivande verk. Vad nu sagts gäller under förutsättning att icke särskilda omständigheter — såsom tillverkningens speciella karaktär eller försörjningspolitiska motiv — föranleder till annat. Sådana omständigheter torde icke föreligga beträffande ett till huvudstaden förlagt tryckeriföretag, i varje fall icke med reproduktionsanstaltens nuvarande arbetsuppgifter. Annorlunda kan läget bli, om anstalten ålägges att hålla sig med en viss teknisk utrustning och personaluppsättning för att under alla förhållanden kunna tillgodose exempelvis statens behov av karttryck. Kravet på affärsmässighet föranleder ofta enskilda bolag att avstå från tillverkningar, som icke är ekonomiskt lockande, och att inom den möjliga kundkretsen utvälja de kunder, med vilka samband blir ekonomiskt mest lönande. För ett statligt företag, som har till uppgift att tillgodose behovet av en bestämd tillverkning, och alltså för ett statligt tryckeri, vars huvuduppgift är att tillgodose statens behov av tryck, måste ett sådant val av kunder anses uteslutet. Det statliga tryckeriet kan icke avstå från beställningar från statliga organ enbart på den grund att högre vinst kan erhållas från enskilda beställare. Det må också i detta sammanhang nämnas, att statliga myndigheter i vissa fall genom författning ålagts att i första hand placera sina beställningar hos statens reproduktionsanstalt.» För att belysa personalproblemen anförde delegationen följande ur betänkandet från 1942 års militära bolagsutredning. »Om friare anställningsformer än som gällde inom statsförvaltningen i övrigt kunde vinnas endast på den vägen att fabrikerna ifråga ombildades till bolag, vore detta ett starkt skäl för en sådan ombildning.

Beträffande de lägre tjänstemännen, såsom verkmästare, konstruktörer, ritare och förmän, vore det obestridligt att bolagsdriften skulle i lönehänseende medföra stora fördelar. De statliga avlöningsreglementenas bestämmelser vore nämligen i vissa hänseenden icke lämpade för regleringen av lönerna till denna personalgrupp. Bl. a. erinrades om de svårigheter som i statsdrift uppkomma genom att arbetarnas' ackordsförtjänster ofta överstiga lönerna till mästare och förmän liksom om svårigheterna att anpassa statslönerna till här avsedda befattningshavare efter växlingarna i arbetarnas inkomster. Dessa och många liknande olägenheter skulle i bolagsdrift kunnat undvikas. Det finge därvid naturligtvis icke förbises att även inom det privata näringslivet en tendens förelåge att åstadkomma mera allmänt tilllämpade »löneplaner». Särskilt gällde detta förbållande kontorspersonalen. Men därifrån till den stelhet som utmärker de statliga avlöningsreglementena vore steget långt. En övergång till bolagsdrift torde möjliggöra en smidigare reglering även av arbetarlönerna. Det måste framstå såsom angeläget, att löner och övriga förmåner till arbetare anpassades till de inom motsvarande branscher i privatindustrien tillämpade. Och detta läte sig måhända lättare göra efter övergång till bolagsdrift. Kunde en sådan anpassning nås genom att bolagsformen valdes, måste detta vara ett avgörande motiv för att välja denna driftsform.» Delegationen fortsatte: »Utvecklingen vid de enskilda företagen visar emellertid en tendens mot en allt allmännare tillämpning av vissa lönenormer och de enskilda företagens möjligheter att efter gottfinnande entlediga sin personal torde numera vara begränsade. Å andra sidan tenderar utvecklingen vid de statliga företagen och särskilt vid affärsföretagen mot större frihet för företagsledningarna att på lämpligt sätt reglera personalärendena. Det är vidare obestridligt, att utvecklingen tvingar de statliga företagen och icke minst de statliga affärsverken att genom inplacering i lämplig lönegrad anpassa lönerna för vissa personalgrupper till

34 de förhållanden, som är gällande på den allmänna arbetsmarknaden. Med den omfattning statsförvaltningen numera har och den fortsatta utvidgningen av den statliga förvaltningsapparaten är det uteslutet, att staten i längden skulle kunna rekrytera arbetskraft utan att taga hänsyn till vad arbetskraften kostar på den allmänna marknaden. Det är därför icke osannolikt, att olikheterna i anställningsförhållandena vid å ena sidan statliga affärsverk och å andra sidan statsägda aktiebolag alltmer kommer att utjämnas.»

Sammanfattning förslag

Vid övervägande av skälen för och emot aktiebolagsformen fann sig delegationen — med utgångspunkt från att någon utvidgning icke då skulle vidtagas — böra förorda, att anstalten tills vidare bibehölls såsom affärsdrivande verk, ehuru under särskild styrelse. Delegationen tillade emellertid att, om det i en framtid skulle visa sig, att någon väsentlig fördel kunde vinnas genom alt anstalten ombildades till aktiebolag, en sådan förändring utan större svårighet torde kunna vidtagas.

4. övriga i gällande personalförteckning för anstalten upptagna befattningar förändras med bibehållen löneställning till ordinarie tjänster.

av

delegationens

1. Lantmäteristyrelsens överinseende över statens reproduktionsanstalt upphör. 2. Anstalten organiseras såsom a'ffärsdrivande verk u n d e r särskild styrelse. 3. Direktörsbefattningen vid anstalten förändras till en befattning såsom överdirektör.

Delegationens förslag h a r icke på någon punkt förverkligats av statsmakterna. Reproduktionsanstalten har således trots alla reformförslag under åren 1931—1949 bibehållits vid den företagsform och den ställning av underavdelning till lantmäteristyrelsen som fastställdes vid anstaltens tillkomst.

T R E D J E KAPITLET

Reproduktionsanstaltens nuvarande förhållanden och verksamhet

Arbetsuppgifter och organisation Enligt 1 § instruktionen 1 h a r statens reproduktionsanstalt till uppgift att åt staten och dess organ ävensom åt enskilda mot betalning utföra reproduktion och tryckning av kartor, ritningar, blanketter m. m. samt bedriva i samband därmed stående förlagsverksamhet. Verksamheten omfattar sålunda litografiskt tryck inklusive offsettryck, fotografiskt ateljéarbete m. m., vilka verksamhetsgrenar hör till litografiska avdelningen, samt bok- och blankettryck, vilken verksamhet utföres av typografiska avdelningen. Därtill kommer tre avdelningar, vars arbete de båda nyssnämnda avdelningarna gemensamt betjänar sig av, nämligen bokbinderiet, förrådet och expeditionen. Slutligen finns hos anstalten kartredaktion och förlag. Förlagsverksamheten omfattar såväl böcker som blanketter och dit hänföres även försäljning av papper, huvudsakligen ritpappcr. Organisationsplanen framgår av efterföljande tablå. En speciell uppgift åvilar anstalten vid expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. m. Enligt kungörelse den 21 november 1947 (SFS 921 med ändring i SFS 88/1954) bör nämligen utförandet och bestyrkandet av föreskrivna kopior av karta och plan i indelnings-, generalplane-, stadsplaneoch byggnadsplaneärende m. m. uppdragas åt statens reproduktionsanstalt, därest ej särskilda omständigheter föranleder annan ordning. Bestyrkt kopia

av den karta, till vilken beslut i sådant ärende hänför sig, samt bestyrkta, av anstalten utförda avskrifter av beskrivningar och bestämmelser, skall av reproduktionsanstalten tillställas byggnadsstyrelsen, överlantmätaren, distriktslantmätaren, länsstyrelsen eller länsarkitekten, kommunen (byggnadsnämnden) och, om sådan finns, sökanden. Uppgifter av motsvarande art kan tillkomma reproduktionsanstalten på grund av bestämmelsen i 4 § kungörelsen den 5 mars 1954 (SFS 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning. Högsta beslutande organ Anstalten står enligt sin instruktion under överinseende av lantmäteristyrelsen, som det bl. a. tillkommer (Instr. 4 §): att hos Kungl. Maj :t göra de framställningar, som påkallas av hänsyn till anstaltens vidmakthållande och utveckling; att meddela erforderliga föreskrifter angående anstaltens verksamhet och arbetet inom anstalten; att besluta om inköp av större maskiner eller annan utrustning av större betydenhet; att rekvirera de till upprätthållande av anstaltens verksamhet anvisade medel; 1 Den nu gällande instruktionen, som är utfärdad den 18 juni 1926, återfinnes med därefter vidtagna ändringar i bilaga 2.

36 att, i den omfattning så anses erforderligt, fastställa prislista för vid anstalten förekommande arbeten samt meddela föreskrifter i vad mån direktören äger att träffa avtal om utförande av arbeten; att årligen till Kungl. Maj:t inkomma med dels förslag till driftskostnadsstat för anstalten för nästkommande budgetår, dels berättelse över anstaltens verksamhet under nästföregående budgetår; att årligen till riksräkenskapsverket insända dels anstaltens räkenskaper, dels statistisk tablå över anstaltens ekonomiska resultat avseende nästföregående budgetår, samt att avge förslag till beräkning av det inkomstöverskott av anstaltens rörelse, som bör upptagas i riksstaten för nästföljande budgetår. Som grund för lantmäteristyrelsens lörslag avseende driftkostnadsstat och inkomstöverskott samt dess redogörelser Över anstaltens räkenskaper, ekonomiska resultat och verksamhet tjänar de förslag och redogörelser i berörda hänseenden, som anstaltens direktör är skyldig att avge till lantmäteristyrelsen (Instr. 7 §). De i sista hand beslutande instanserna är liksom beträffande övriga affärsverk Kungl. Maj:t och riksdagen. Sålunda fastställes driftkostnadsstaten av Kungl. Maj:t, medan riksdagen beslutar om investeringsanslag, kreditram etc.

Finansiering av företaget Som utgångspunkt för en redogörelse för finansieringen kan följande jämförelse göras mellan balansräkningarna per den 30 juni 1945, den första som upprättats efter kapitalbudgetens omläggning, och den 30 juni 1956, den senast uppgjorda. Anstalten, som enligt sin instruktion skall bedriva sin verksamhet och ordna

sin redovisning »på såvitt möjligt affärsmässigt sätt», arbetar i konkurrens med de privatägda tryckeriföretagen och är därför organiserad efter mönster av dessa. F ö r privata företag gäller, att de förutom genom kapitaltillskott från ägarna (eget kapital) och genom lån från utomstående (främmande kapital) i mycket stor utsträckning själva finansierar utökning av såväl anläggningssom omsättningstillgångarna med hjälp av vinstmedel. Vad anstalten beträffar skall enligt de regler, som infördes för investeringsverksamheten fr. o. m. budgetåret 1944/45, anläggningstillgångarnas anskaffning finansieras i första hand med avskrivningsmedel och därutöver i mån av behov genom kapitaltillskott från staten (investeringsbemyndigande). (Jfr tabell 2.) Självfinansiering genom att vinstmedel innehålles får icke förekomma, eftersom dessa helt skall inlevereras till statsverket. Maskinanskaffningarna (1238 000 kr.; rad 1 i följande balansräkning) har i stället — enligt bestämmelserna — finansierats med belopp som motsvarar ökningen av värdeminskningskontot (1414 000 kr.; rad 11). Mellanskillnaden, ca 176 000 kr., som enligt redovisningsreglerna för investeringsverksamheten skall återbetalas till statsverket, h a r därför minskat fonden (eg. 173 000; rad 7) men har på grund av brist på rörelsemedel ännu icke inbetalats till riksgäldskontoret, som har en sammanlagd fordran enligt rad 13 på 278 000 kr. Man skulle också kunna uttrycka saken så, att ökningen av anläggningstillgångarna 1 238 000 (rad 1) motsvaras av den totala förändringen av fonden (minskning) och värdeminskningskontot (ökning) 1241000 kr. (rad 12). ökningen av omsättningstillgångarna (rad 5), 1017 000 kr., har huvudsakligen finansierats med främmande kapi-

37 Balansräkning

(i 1 000 kr.) ökning

Rad

30.6.45.

30.6.56.

(+)

Minskn.

(—) Aktiva Anläggningstillgångar till anskaffn.värde Omsättningstillgångar Förråd, lager och fordringar Kassa och postgiro

9 10

+ 1 238

370 138

+ 1029 — 12

Säger för rad 3 och 4

1401 124 1 525

Summa

3 203

+ 2 255

— 173

1032 710

Passiva Fonden för statens reproduktionsanstalt Värdeminskningskontot Avskrivningar Pensionsf ondering

11 Säger för rad 9 och 10

12 Säger för rad 7 och 11

13 14 15 16 17

440 Avräkning med riksgäldskontoret Reserv för flyttn.kostnader Leverantörer Rörlig kred.it i riksgäldskontoret överskott

328 825 20 25 29

1 742

+ 1414

2 066

+ 1241

278 100 159 600

+ 258 + 75 + 130 + 600 — 49

3 203

+ 2 255

49 Summa

+ 1017

Specifikation av kontot »Avräkning med riksgäldskontoret», d. v. s. investeringsstaten för reproduktionsanstalten, per den 30 j u n i 1956: Ej fullgjord inlevereringsskyldighet den 1.7.55 65 000 Årets avsättning till Värdeminskningskontot 205 000 » investeringar ( m a s k i n i n k ö p ) 112 000 93 000 Inlevereringsskyldighet alltså Lyft k o n t a n t under året med återbetalningsskyldighet

158~ÖÖÖ 120 000

Total skuld den 30.6.56

278 000

tal, i första hand den rörliga kredit (rad 16) å 600 000 kr. som beviljats anstalten hos riksgäldskontoret. Denna typ av tillgångar har, som framgår av tabell 4, successivt ökat från år 1945 (508 000 kr,; rad 5), men har de senaste åren redovisats med ett relativt konstant värde (omkring 1 400 000 k r . ) . Verksamhetens omfattning och ekonomiska resultat Nettovinsten framgår av tabellerna 3 och 4. Den har under tioårsperioden 1946/47—1955/56 hållit sig mellan

100 000 och 160 000 kr. Åren 1954/55 och 1955/56 nåddes lägre vinster (cirka 57 000 resp. 24 000 kr.) på grund av svårigheter att höja försäljningspriserna på det statliga trycket i takt med ökningen av kostnaderna, speciellt löneoch pensionskostnaderna samt räntekostnaderna. Sammanlagt har efter omläggningen år 1944 av kapitalbudgetens utformning vinstmedel för över 1 300 000 kr. inlevererats till statsverket. Som framgår av tabell 3 var motsvarande siffra för hela perioden 1/7 1926—30/6 1956 cirka 2,3 milj. kr.

38 STATENS REPRODUKTIONSANSTALT Organisation och personal (nov. 1956)

2 £

II

E •-

1 s e 5

T

la

t

> ° r £

T T

TT

? lo

T

39 Tabell 2. Fonden

för stålens

reproduktionsanstalt

(SRA)

Fonden för statens reproduktionsanstalt faställdes genom beslut av Kungl Maj:t den 18 j u n i 1926 till I kapitalökningsanslag (anslag till utökad 1927/28 Kr 1930 1931 1933 1934 1935 1937 1938 1939 1940 i 1942 1943 1944 Totalt

052915 28

Kr

maskinell utrustning) h a r e r h å l l i t s : 37 400:— varefter fonden ökat till 290 315 28 678 42 290 993 70 2 921 58 293 915 28 3 675 _ 297 590 28 1 892 31 299 482 59 5 432 69 304 915 28 56 777 50 361 692 78 47 922 50 409 615 28 30 500 — 440 115 28 32 500 —. 472 615;28 2 650 —. 475 265 28 — » 15 850:_. 491 115 28 5 600 — 496 715:28 — » 243 800

Efter omläggning av redovisningen för kapitalbudgeten h a r fonden ökat och m i n s k a t enl. följande maskinanskaffn. ( + ) 36139:63 13339:05 20 972:21 O900-— 64800:— 72000:— 40600:— 241510:— 340329:80 170714:80 186361:45 112575:22

1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 Totalt Sammandrag

1302 242:16

pensionsfondering avskrivning (—) 60 806:36 60 000:— 63 280 72 000 94 000 — 110 000 — 117 000 126 800 —. 152 600 — 196 300 — 217 000 — 204 880 — :

—

•

:

—

•

—

•

472 048:55 425 387 60 383 079 81 313 979 81 284 779 81 246 779 81 170 379 81 285 089 81 472 819 61 447 234 41 416 595 86 324 291 08

1 474 666:36

:

Fonden vid SRA:s övergång till affärsverk 1926 Kapitalökningsanslag 1927—1944 sammanlagt Fonden den 31 dec. 1944 utgjorde alltså Avsättning till Värdeminskningskonto enl. ovan Investering (maskinanskaffn.) enl. ovan Fonden den 30/6 1956

Det av staten som fondkapital investerade beloppet h a r varierat mellan högst 496 715 kr. (år 1944) och lägst 170 379 kr. (1950/51). (Tabellerna 2 och 3.) Tillverkningsvärdet u n d e r de senaste tio åren redovisas i tabell 5, varvid en

Kr. 252 915:28 » 243 800:— Kr. 496 715:28 Kr. 1474 666:36 » 1302242:16

./. 172424:20 Kr. 324 291 :08

uppdelning skett dels efter olika tryckförfaranden (1955/56 totalt 3 156 000 kr., varav litografiskt tryck 2 008 000 och typografiskt 1148 000), dels efter varuslag (böcker 13 % , tidskrifter 3 % , kartografiskt tryck 28 %, reklamtryck 2 % , blanketter 30 %, etiketter och va-

40 Tabell 3. Vinsten, inlevererade överskottsmedel kontot vid varje års slut åren År 1926/27 1927/28 1928 (1/7—31/12) ... 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 (1/1—30/6) ... 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

och vinsten i procent 1926/27—1955/561

Inlevererade Årets nettovinst överskottsmedel 17 554: 37 24 309:14 7 207: 01 26 730: 38 21 648: 52 15 952: 59 25 085: m 24 661:58 30 864: 63 34 531: 77 39 104: 79 41 939: 76 37 222: 85 94 053: 34 69 497: 47 107 878: 05 118 545: 49 117 184: 14 134 455: 03 78 458: 62 152 417:17 130 804: 90 109 515: 30 108 395: 44 121 455: 42 143 326:67 163 953: 93 110 056:53 109 358: 96 57 025: 01 23 755: 70

27 554 14 309 20 207 23 730 11648 35 952 13 085 20 000 45 000 40 000 20 000 30 000 40 000 100 325 38 70 000 100 000 125 000 195 000 86 277 70 155 000 150 000 100 000 136 000 99 000 131 000 143 000 114 000 200 000 70 000 0

av

kapital-

Kapitalkonto vid årets slut

Vinst i % av kap.

252 915: 28 290 315:28 290 315: 28 290 315: 28 290 993: 70 293 915: 28 293 915: 28 297 590: 28 299 482: 59 304 915: 28 304 915: 28 361 692: 78 409 615: 28 440 115: 28 472 615: 28 472 615:28 475 265: 28 491 115: 28 496 715: 28 472 048: 55 425 387: 60 383 079: 81 313 979:81 284 779: 81 246 779: 81 170 379:81 285 089: 81 472 819: 61 447 234: 41 416 595: 86 324 291:08

6,9 8,4 4,8 (halvt år) 9,2 7,4 5,4 8,5 8,3 10,8 11,8 12,8 11,6 9,1 21,4 14,7 22,8 24,9 23,8 27,i 33,2 (halvt år) 35,8 34,2 34,9 38,1 49,2 84,2 57,5 23,3 24,5 13,7 7,3

2 296 950: 22 2 316 090: 75 19 140: 53 för mycket inlev. 2 316 090: 75

2 316 090: 75

i Åren 1929—1944 var kalenderåret räkenskapsår.

ruomslag 11 %, diverse tryckalster 11 % och diverse övriga tillverkningar 2 %). Hur anstaltens produktion fördelar sig på olika kundkategorier åskådliggöres i tabell 6. Av denna framgår att det verksamhetsområde, för vars räkning anstalten en gång skapades, lantmäteriväsendet, numera tar i anspråk en relativt liten del av anstaltens produktion (1944: 5,2 %, 1955/56: 7,3 %). Även

om mätningsväsendet i övrigt medräknas, blir den relativa andelen icke högre än 14,2 % respektive 22,0 %. Överskottet före avskrivningar och övriga avsättningar till värdeminskningskontot under åren 1946/47—1955/ 56 framgår av tabell 5. Det h a r under åren 1947—1956 tämligen konstant uppgått till cirka 10 % av omsättningen, eller till mellan 200 000 och 300 000 kr.

41 T J 1 | > - C M O O O C M O O J C D

i n t » c o o i n c M o o o j i n inrHinooocooocMt^TjICOOOrHCOGOTjiCDCO H O r JJMiOOCOCN t-- r H O rH CM

US liC UO

rH

rH

H ( N l ^ h - O f f l O ( M i O COOJCOOCDCOOinCM

iO lO

O O C O I - I O O J O T J I O

COinOJrHi—iCOI>"Tj1t^-

Tjl

CMOJi—lOGOCDrHCOin in OJ rH CM

in

** Tjl in CO in

CO iO i O

in

in

o

OJ T J I OJ CM co i n TJ< CM t— O

o

X

CM

O J T-H r H T-H

O Tji

CO r H CM t - T-H

i—1 r H

co

1—1

© t » © r-

o co o

t - t— CO CM

CO

rH

in

i>-1— co i n

m

i— co oo rH r- i n i n i n

i—i

C~-

—

CO CM CD i— CM CM CO r H T-l T-H

C M r i O C M O J

o o o co co

_H 71

O

..

V) 3

c .2

!H

:crj

CO

O

„

h 6 t, a u W) :crj

a £

c

r H

CM

o o o o

rH o -H i n CO O O r H

t-r H

»-

Tji O CM O

OJ o

TJI

0 0 OJ

r H

*•*

<-!

OJ CM CM

CO CM r H CO T J I CD O CM r H i n O J CD

OJ CM CM

OJ CM

TJI

CM TJI r -

OJ CM O

O

O O CO 00 i-H

rTJI c— co OJ OJ

CM

crj

crj

C .H -*-» F^J

c u "" > 1 cS O ä

ii

er,

T >

**- g. ö s s g i

•hi 0 ^™ O i:> i [ H. - c S . H t , J - f i | 4 i " --H H a ft > :CS 71 ft « -

tsJ^S^CHQfc^WZ

rH co co o TJI i n in x co co o m

t - t~ i n OJ t— CO CM O OJ CM OS CO (M CO c TJI CM r H Tji

t, £ <u er. t-

t-

•c

O

crj

° X)

2 t - <*

t

M

r.

-y ra3 C ! a c C»>} CTJ C3 p- • * *

ft g

i O.

T?

KrlHCl-i

m m o OJ Tj*

CO OJ

in OJ

co

-H co x x in co

i n X CM CM X CM TJI TJI co x i n co OJ CM CO CO CO X CM CO OJ OJ CO c— TJI i-H in

X OJ OJ

os co co

oojcooocooji-iaJ x CM o o o co i n i n c3 coxcooinxxcot- O m X O X O - r H r H C I 5 t - o c o o i n t — X C O T 1 T-H i n co T—I co

rH co o o c- CD m x o o co rH co T J I

co i n

CM CM CO CM CM CO T j i T-H T-H T j i r H

0 X CO

r— CM

i i n c - o «5 1 COCOCDOI5 OJCDCOCC J O J O T j i r -H C O t - T j l C f5 CM

OOJCOOCDOCDintXCMOOCOOt^-CDC 5 t ' C C C B O f f i O t ' O O J T j i o c o O r H i n x o j a 2 XOrHOCOCMt-TjI CM Tji CM rH CM OOJCMOinOCDTjlO J XCMOOCOOCDincc 3 OJXCCOC-OCOOJiC5 COtr-inOCMOOJCOCi5 r H i n c D O O i n x i n c f 5 CO CO i-H T-H CM

3 CA

> •

oojcMOinoo-r—o

X C M O O C O O C D X r O X C D O C D O O J C D C 1

be . B„

cS Ö

X

«-> «>H _H u o) crj

cS

coTjicDocoinxc-t>

U

t-

CS 2 Js

•> AS

g — .5 «

O

t/

c t- c T3 r « ° OXI c u o S O- XC <u 4> i: c « a s i . i v* j cc

*

S-a S

•5 ^ - - o,-? trt t/ *- ^ 2ftS <U tC

^ ci ra crj X I * H CS TH fc S CH ca O W

CD

rH OJ

o OJ CO

X OJ

OJ OJ

co co

tH-

00 CD

r^ CM T-H

A | |

crj

rH

g 3

•

en "Ö r J

o

x '5

O OJ Tji

CO CO r H T-H r H

CO

B "•"^-' O"fl"u.* 1-1 (-

TT. :C8

o m

C O H B O M r - H C O O J

6 3

<u

CO

T-H

6 O

X

—1

crj

C

O

O t»

l-H

T-H

o

tCO

T-H

o o j c M O X C M O O t— X CD O COOJt-O TJ1TJ1C-0 CM TJI CM r H

T-H

Tj* m o o OJ OJ rH x

in

o

r-<

i a s o

C/2

X

CO

T J I CM T-I

i—>

CM

T j i T-H

T-H

CD CO

CO OJ

•s

« C c/5 C

rH o :

o

i—i co TJI CM i-H i n OJ OJ i n x oo OJ CM CO CM CM CM O i n T—I i—i i n T—I

CO r H

oo

e 75 fc c £ «j

t, ty

co

CM

tCO

o c~

CM

TT 0 0

° ° S • •2 |

X O

CM

O OJ CM O O CD CD t - Cl: OJCMOOOJCOCDXCI5

in

CO 1 H r H i n r H

O CO r H t - T j i O J T j l CM T J I T J I T J I T J I

Tji CM

co i n m o o in

1 s«* j

co

T-l

CD CO CM

CM O J 0 0 r H O J O CM CO

CO CO

i n co rH co OJ OJ c o m co oo CD OJ OJ co t— o co GM O OJ C0 OJ TJI

TJI

o

TJI m oo co TJI m co T-I

Ofl)H 1

•g « •£ 0 X I :aj £

C M C M I - H O X O J X T J I C 5 l--int>-OCOTjlrHTjlCJ 2 T j i CO T j i l-H CO r H

CM

co

TJI Tji

O J CO

r H CO T-H r H [ > . TJI

Tji

CM O J T-H

CO O

3 • « T3 crS

CM

t-

CM i n T j i 1-H

h

r H

T-H CO r H CO O J l-H

OJ CM

O

s

'c -J2

O CO

CM

O O J C M Q O i n X C O C 5 cMcMOOincoTjiojc; J x x o o r H x t - i - H r -

CO CM

e

1—1 1—1 T-l CD T-H

co CD co

Tji r H r H

TJI

O TJI CM

O

tOJ CM X

Tji t>- i n r H

i n o - c o o e o o j c M X T JI XCOOOCOTjlrHCMCJ5

1—1

T-H

CO CM

CD X

O X T J I O O X C O O J C J 5

co CD co co CO CO —

CO

co co

COCMOOXCOinCM CMXCOOOJXOCO b - CMt— O C M T J I X O TjiC-TjlOXt— c o o

Tjl

CM

co CO

X

i n OJ m TJI i n co

i—1 r H T j l O J

co i—i

CM rH CO CM X OJ OJ OJ m o ; i n CM t - 00 OJ O O TJI

X CO

T J I CO CM O

0 0 t— r H CM

i—1

CO

O J t > - O t— CO r H GM T f l - r ; 0 0 r H O 0 0 CM r H i n CM

O

o

inxcoocooTjiin coxxoinorHCM

Tji

TJI

Tjl Tji

X

CO

0 0 Tji

CM

rH

m

o

l-H

CM t - CO O J T H CO CO CM O J CM i-H

1—1

l-H

co CO

OJ

CO CD CM

i n i n c M c o i n c o o o j i n o o i - H C j c o o j o c o i n inXrHTjir— CDOrHTjl

t— l-H

i n CM co r- TJI TJI

m co o co

O

rH

CO

r H CM i-H CO Tj" CD

o CO

t»

T-H

T-H

TJ< OJ O

_

X (M

cMOOoojorHin

CM

O CD 00 OS OJ 00 O CO CM CM TJI 00 CM t - O

T j i O CO l-H i n i—1 CM r H OS O TJI CM

o CO

O

»-*

m

CO

71 """»

«

TjiojcMOxmcor>>

CD

H t » 0 0 - * C I i n co o o CM m

CM

CO

'S **

in X CM

O

CM O O CO CM OJ CD OJ O CD r CM co o i n co m i n co CM CD

o

O CO OJ rH o r~ T J I CD TJI i n co c— i n CM T J I r>. r - TJI TJI

M 3

«

I — O C M O C D O O J T J I T J I O J co r H co

r H OJ O

i n OJ o o co t>-

TJI

CO

T-H r H

Ca

i

rH

CO CO TJI

71 O

X! CJ

1-t

l-H

CO

r f - OJ t>- CM OJ X CO O CO a n t » N CO CM r - C O OOJOJ-HCNCOCOC-O H L O CDCOrHCOi—ICO CO CO r H rH rH

-:crj

CD X CO

o t— i n oo t— 00 CO o

m

i—1

coTji-jir>-(Mcooinin

'g

CDOJCMOOJOXCM OJCMOOCOOTTt—

j j ( M i > t » x m o o i > OOCOOOrHrHOCMCM CDCDXOCMt~O©C0 GOGOOjTjiGOini>-mco CO l~l>- i n CD i—i CM TJI

TjirHcooocMinocoi-i cMooincMcocMOi-nin TjirHCOGOOCD'MCMOJ TJI CO O OJ CO t - CM O OJ CD rH

c

CD X

i—1

m o OJ

o

Tjl

cc-mi^xooH/ö

bfi

CM

co

t - t > - l-H O CO CO C O O J O CO CO

CM

CD" Tj< OJ

CO

( M C O r H O ^ - O l — X CO O t - r H CM CO

CO

in

0 0 TTl

coinojr-cot-TjicoGO iOnJ CD C M O CO OJ CM ro t— 1—1 H

Tjl

T j i c M O O t - o m T j t

rH

O J C O T J I C O C D O C O O O J

- H O O t —

Tj<

co o CM co

CO

r-cocMcoco-Hcot^co CMGOrHCOrHCOCMrHCD TJI CM CM i-H i-H

o o i n co TJI -o o rH i n

-rji

OJ 0 0 r H r H t>- T j l CM TJI (M 00 OJ CM CO T j i CM CD r H

CO OJ

T—1

C ^ C O C M T - H O X O C D C O

00 Tj<

TJI

O J CO O J OJ i n c o TJI 1-H T J I CO CO r H

OJ

m m OJ

X C O C O X C O O O O J t Tjit—ocooji—IOTJIO OOJOCt^-COOJCDt-Cl n i n o c o o j c o c M o o o t—oorHOJCMinini—ii—i Tji CO CM rH rH

rH

OJ Tj*

X CM OJ

eo

o Tj* co

O ©

Tj"

rH TJI o o m 00 i n t— o o TJI i n 00 OJ O 00 00

CO

T j l O J r H r H O O J O J C M O in rH CM i-i i—i l-H rH

O T - H O J O C O C O O T J I

Si"

l-H l-H

TJI

CM i-H

CM

T-H

O

H . O ) o O HJ O O H l o j o o o T j i o i n c o

co

0 0 I~-

co

T J I T - H T J I C D O J X C O T - H O J

O

O ift

CD CO

CM

O J C O C O t - i - i C O O O T j i H t - f f l C O O O O X i O

CM in

Tjl

c o m t ^ m o j T j i o G o o j c o r - c o o j c c o o o j i n COt— C M C D O J T J I C O O C O

r H

i-H co i n co CM l— CO — oo i n !>• CM t— CO OJ CO O T J I CO CO

GO I—

co

c

< v c/ c•z

d

H 71 :C3 7 3

G .

w

C

HH

:cd bC

e

'

c/n ^_

5 i-fefeC

o

" - ' r ? S "Ö . * rt, - K 3 t

rH VI

i

« - -g ^d *

1 »« 5St »l

bO

W

:C

l fe ^ « s « G

C u-

g

OJ "B

crj

c c tj y 2 CO T: be Goes g u IL "H c •3 :S v o . H so :Q o so *-) n c « a O a , t j H > a < Qt« cejc i-H ; c Lc/51 ^vif fcrj l

6i

-3

f

u c

r

t-

t- h —

42 CD

co

-*

CO

CD

o o

U

CO •** rH

CO © O

rH

CM

CO

O^

t» CO

CO CD

o o

LCS LCS

05 CD

«* CM

^

u

M

^ • *

in en

ca>

& U

<"H

CO MS

en

_^

a\

CM

CM CO

CO i—i

lOOi^tHOOCOCC-H©

CO CM

rH O

co

m

corH-^cMincoos — C O r H t ^ C M C O r H I M r H

CM CD

O

t—

T-I

00 rH

Oi

c-

CO LCS rH

rH

rH

CO

CO CO

<M CD

O O 1-H

O3^O5t-lCS00C>-CO CM rH

CM 00

t— •*f 00

N M N t - O S C O O O " t f C M C M O C O C M O i t CM r H CO CM -^1 CM r H

OS CM

GO

T-l t~

co

LCS

CO •&

~

t rH

O

o o o 5 c o o o i c r c M c o t o os • * • * os o w CO CM OS CM rj» CM CM

lCS rH CD

co

CO iCS

1-1

rH

rH 1—1 CD

O O

t-O-COCMCOCMrHCM CM rH rH r H

CM CO

CO

C—

CO

o

o

Oi

CO rH

N O ( M ( M CO OS 0 0 CC i — K M C O i O N f i Q t » CM CM t l O CO CO

o

CM i—l

rH

CO

CO *#

t» US

O

ös

^

o

• ~

& o s: a a

i—i

o

in oT

•* 00

o

CD

co co

CO

O

o o

Cl

ies

LCS

co

«* o

CD CM

co

os

O

*""' o

tr-

Cl <M

co co

CO CD rH

i—1

trT-l

trLCS

CM I > - C D t - - ' * r H ^ C M C O CM CM rH

Cl CM

tr-

CM

CM

T-t CD

-*

_ T—

o o T-l

o

•>-

O rH

co

CM

t^CM

CO Cl

CO 00

LCS •*

•"*

o o

CC

CM

OOCOOCv-COt-OSCO CO rH

OS CO

S\

CM QO

CO CO

_<

cc

"<t

CM

t.

in

os

rH

CM

l-H

CO

o o

rH

CM

OS CM CM

CO CD CO

O 00

T-l

CO

o

os

CD LCS

t**

•5 CM in rH~

N

co

CM CM • * CC CO CO l O O • * rH CM rH rH

O

u

CO

CM O CD

C-

OS

"S

O

1—

c

•* O

t-

CO

"Ö

O 0 0 t - CD LCS • * lCS t " Tfl 00 CO CO CO

1 U

t~ooomco©coco

o o

O

in lO O

CD

m 1-H

^

rH

5" s-d

rH 00

rH

in

in in

os

C0COCO<MrHrHrHCM rH CM rH rH rH

M

^ *

CD r~OS

CO t— CM

•"*

T-l

CM

OS CO

rH CD

O

CM CD CO

rH CO CO

lCS •rH

LCS LCS

lCS CM

H N - * C O C O O S C O i H its • * O o s t - t - t - c T-l r H CD -<*l CM

"* OS

CD

CO

co

Tj*t-CDCMI>-03i—iiO CM rH rH

rH CO

os

C O C N - * C O C N t O i n t ^

00 t—

LCS

O

"<*

co O

ies

CM

o co

CO rH iCLCS a r(iCO ccCM o CM • * os

OS rH

C

O

o rH CO CM

CO

Cl

CO Cl

o

co

• *

CM

CM

rH

CM

O CD CM

^CM

CM

CI V

"Ö

•M

OS

^ j

• *

V5

a e» o '5 a

<s\

OS O OS

^jj

rH

^

<=*

rH O

rH

CM

r*

LCS

o

m

CO CO CD CM CM CO CO CD C 0 0 0 5 T t < r H C O l O C M CM - ^ i l O H iH

o

CO

O T-l

~H CO

Oi

00 CM CD

co t-

7-1

CM

o

CM

rH

T

~

c rH O

CO

CO

o

"*

^* CO

CO T-l

o o

\Q

o o co

T-l

co os ics CM r^ TH rH co

C

O

,_!

CM O CM

C l-H

CM

c

~H

o

x

•*

rH

m

C M O i O C D O O i O C O i C S r - O C O O t - O i C r H ->*< lCS CM

• *

o o i-H

HHCMCNCO^OCO

co

-*

Ir-

• * 05

t>OS

C O ^ H H O M O C M 1-HrHrH-H/lrHOOOSir: CM - * lCS T-l

T-l

-lCS SR 1—1

T-l

in

-<*i

ti? CD

-a

CM OS O

O 00

to

^ 03

C O O i O C M C D C D C O r H r H CM CM

O O

r H CM

CM

rH

os t>>

t>l-H LO rH

>cs

co

CM 00 T-l

i—

c

rH CM

o o

O

tr-

H *

-^

os

• *

o

a co c

CM Cl

1# GC rH

rH 00 C5

- * O CM

T-l

rH

Ö

J5

es

P 5 : o 52.

•

i

p. ;

v >"g ds

a

<» '<£ x

B B 3

C/3

i

[H ^

_

. „ „_.

:

o :3 £s

ed

B B

0, u

• 6

-*-* B

•C b <n e j 3 r*

m

7t

i-H et

U >

fl) — bo tt

m

k O

s

-V-. __l

C :C

« ^ ^ H

>-,

:

ts'3

i l l s*

5et °« • u : u

•

> »< : et O, • et : bo Ä :

.£3-« i •5, o

ti

•5jp

«3 Si L b, ^ ,2

(25

l

tet w

Oj

Fl o

5-

to

rCS

c o

a

0) ti ••o

<«H

LO

t*

> et

# .

co P

.rH

m r

tovin ingai tovin

EH

( H

C

H

;

ö *«! i ti a 3 b c: CQ !S PQ

43 Tabell

6. Försäljningens

fördelning 1944

på kundkategorier

(i 1 000

1948/49

1954/55 kr.

kr.) 1955/56

kr.

%

kr.

5,2

9,6

27 63

1,6 3,6

30 91

1,5 4,3

140 98

4,7 3,3

129 116

3,8 3,5

10,8

16,0

14,7

20,3

15,8

14,3

13,9

590 143

34,o 8,2

1006 126

47,9 6,0

1400 296

46,6 9.9

1512 322

44,9 9.6

Summa

3 001

3 363

100 Värdet av tillverkningen (tab. 5 A) Därav till förlaget

1700 - 350

2 001 — 373

2 824 — 501

3156 - 602

2 323

2 554

1) Försvaret 2) Lantmäteristyrelsen inkl. l a n t m ä t e r i k o n t o ren 3) D i s t r i k t s l a n t m ä t a r n a 4) Mätningsväsendet i övrigt, k o m m u n e r 5) Länsstyrelserna och lokala skattemyndigheter 6) Civilförvaltningen, statsägda bolag m. m. 7) Privata beställare ...

Försålt fr. förlaget Total fakturering 5 B)

- 385

+

+

kr.

+

(tab 1735

F ö r e t a g e t s ställning inom b r a n s c h e n Å r 1953 f a n n s i n o m d e n s v e n s k a t r y c kerimarknaden

%

532 f ö r e t a g m e d m i n s t

2 101

3 001

5 arbetare.

Företagens

3 363

g r u p p e r efter antalet a r b e t a r e av f ö l j a n d e

Grafiska a n s t a l t e r

arbetsställen

antal arbetare

arbetsställen

antal arbetare

10 25 50

214 138 46

1334 2 215 1601

37 35 9

234 561 321

5 1 — 100 101— 200 201— 500

20 7 6

1362 1051 1646

12 5 1

770 615 379

2 538

2 880

5— 11— 26—

501—1 000 1001—

Med s i n a o m k r i n g 118 a r b e t a r e s k u l le s t a t e n s r e p r o d u k t i o n s a n s t a l t a l l t s å h ä n f ö r a s till d e n k l a s s s o m r ä k n a r m e l -

i

framgår

sammanställning:

Bok- o. accidenstryckerier

Företagets storleksklass (antal arbetare)

uppdelning

l a n 101 o c h 200 a r b e t a r e , v a r a v följer a t t e n d a s t 20 f ö r e t a g k a n v a r a s t ö r r e , F ö r att v i d a r e b e l y s a d e s s s t ä l l n i n g

44 inom branschen kan följande jämförelse göras mellan det totala trycket och det av anstalten (SRA) utförda. (Samman-

ställningen bygger på den statistik som kommerskollegium infordrar från landets tryckerier.) 1954

1953 Tryckförfarande

Boktrvck Litografiskt trvck)

(inkl.

Totalt värde i m i l j . kr.

SRA:s andel i milj. kr.

SRA:s andel i %

Totalt värde i m i l j . kr.

SRA:s andel i milj. kr.

SRA:s andel i %

1,08

0,382

1,19

0,385

1,77

3,340

1,97

3,178

2,85

0,848

3,10

0,8522 0,85

ljus-

Summa

På reproduktionsanstalten kommer alltså en mycket obetydlig del av boktrycket (ca 0,4 % ) , medan dess del i den litografiska produktionen är något större (ca 3 % ) .

Fördelat efter varuslag utgjorde det totala trycket jämfört med anstaltens följande:

1953 Tryckalster

Böcker Tidskrifter

Blanketter Etiketter Spelkort Övrigt t r y c k Summa

1954 Totalt värde i milj. kr.

SRA:s andel i m i l j . kr. 0,2 7 0,10 0,95 0,2 4 1,04 0,21

0,2 6

64 167 6 74 93 24 2 64

2,85

3,16

Totalt värde i milj kr.

SRA:s andel i milj. kr.

60 154 3 65 81 22 2 59

0,25 0,12 0,83 0,21 0,96 0,22

416 SRA:s andel

27,7

1,2

SRA:s andel

15,8 1 i

0,35 0,622

0,6 3 9

Av tabellen framgår att reproduktionsanstaltens andel i det totala trycket är obetydlig och endast motsvarar 0,6 % av detta, men att i fråga om karttrycket anstaltens insats är betydande. Fr. o. m. år 1941 t. o. m. 1947 utgjorde värdet av det totala karttrycket något mer än 1 milj. kr. årligen. För 1950 steg det till 2 milj. och 1953 till 3 milj. År 1954 fördubblades enligt redovisningen denna siffra till 6 milj., vilket i och för sig är mycket anmärkningsvärt. Reproduktionsanstaltens andel, som tidigare ut-

gjort mer än en fjärdedel (27,7 % ) , sjönk då till en sjättedel ( 1 5 , 8 % ) . Det statliga karttrycket kan uppdelas i två huvudgrupper. 1 Den ena omfattar kartor som i stor utsträckning utgör det nödvändiga underlaget för verkställande av speciella förrättningar o. d. Till denna grupp hör främst lantmäteriets kartor, bland vilka kan nämnas grundkartor för planläggning enligt byggnadslagen, i första hand för stads1 En översikt av den statligt bedrivna kartframställningen ges i bilaga 1.

45 och byggnadsplan, samt förrättningskartor för fastighetsbildning, såsom laga skifte, avstyckning, ägoutbyte o. d. Utmärkande är att kraven vid reproduktion av dessa kartor ställes särskilt högt i fråga om måttenlighet, rit- och radérbarhet samt arkivvärde. Till denna grupp av kartor hänföres även det kommunala mätningsväsendets kartor, vilka i likhet med lantmäteriets kartor främst avser fastighetsbildning och planläggning. Även de inom skogsstaten upprättade skogskartorna tillhör denna grupp. Den andra huvudgruppen utgöres av de för allmänheten tillgängliga kartor i små skalor som rikets allmänna kartverk instruktionsenligt (SFS 1946:468) skall utge och som benämnes officiella kartor. Dit hör även de av sjöfartsverket utarbetade sjökorten samt de av Sveriges geologiska undersökning framställda geologiska kartorna. Kartor tillhörande den förra huvudgruppen tryckes huvudsakligen hos statens reproduktionsanstalt. Detsamma är fallet med de till den andra gruppen hörande sjökorten, i den mån dessa icke tryckes av sjöfartsverket. Huvudparten av de övriga officiella kartorna, utgivna av rikets allmänna kartverk, tryckes däremot uteslutande hos ett enskilt företag, Generalstabens litografiska anstalt 1 , inom Esseltekoncernen. Mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt har sålunda under en följd av år avtal slutits om reproduktion, tryckning och försäljning — allt med ensamrätt — av bl. a. de ekonomiska, topografiska samt foto- och översiktskartorna. På grund av statens reproduktionsanstalts trångboddhet har det visat sig svårt för detta företag att åtaga sig arbetsuppgifter på detta område, eftersom dessa vanligen måste förenäs med förlagsverksamhet, för vilken reproduktionsanstalten saknat utrymme. Möjligheterna för reproduktionsanstalten att

erhålla dylika arbetsuppgifter har emellertid — förutom av lokalsvårigheter — även beskurits genom nyssnämnda avtal mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt. Konkurrenssituationen på marknaden belyses ytterligare av att det på senare tid tillkommit en mängd mindre offsettryckerier utrustade med kontorsoffsetmaskiner, vilket inverkat på arbetstillgången inom branschen. Inom såväl boktrycket som offsettrycket utövar de mindre tryckerierna en stark konkurrens mot de större företagen, vilkas liögre administrations- och organisationskostnader icke kan undgå att slå igenom vid anbudsgivning och prissättning. Teknikens snabba utveckling gör emellertid att vissa delar av branschen av allt att döma står inför en omdaning av förfaranden och apparatur. Denna omdaning torde av allt att döma komma att stärka de större, mera kapitalstarka företagens ställning i konkurrensen även ifråga om de smärre uppdragen. För reproduktionsanstalten kan det ur konkurrenssynpunkt rä-knas som en fördel, att dess verksamhet omfattar både litografiska och typografiska tryckförfaranden, vilket sätter företaget i stånd dels att åtaga sig uppgifter, som kräver samtliga avdelningars medverkan, dels att välja den reproduktionsmetod som för varje arbetsuppgift bedöms som den lämpligaste och billigaste.

Revision och kontroll Verkels egen kontrollverksamhet inskränker sig till vad som är brukligt för privata affärsföretag av samma storleksordning i fråga om kollationering av räkenskaper, fakturor o. d. Någon spe1 En historik över Generalstabens litografiska anstalt samt förhållandet mellan staten och detta företag återfinnes i bilaga 1.

46 ciell intern revisionsavdelning har icke inrättats. Den kontroll som tryckeriinlendenien hos statskontoret skall utöva beträffande det statliga trycket omfattar även tryck utfört av anstalten. Sålunda skall (enligt SFS 780/1937) varje räkning å tryckning för myndighet insändas till statskontorets tryckeriexpedition för granskning och får ej betalas, innan tryckeriintendenten tecknat sitt godkännande. Varje myndighet har också skyldighet att vända sig till tryckeriintendenten för att denne hos lämpligt tryckeri skall placera varje beställning av tryck, som beräknas kosta mer än 200 kr. Ett statligt organ får således icke vända sig direkt till anstalten för att få visst tryckningsarbete utfört. Fiksräkenskapsverket granskar kontinuerligt anstaltens räkenskaper. Vid olika tillfällen har dessutom mera ingående inventeringar ägt rum i samband med personliga besök av verkets tjänstemän. Statens sakrevision har haft kontakt med reproduktionsanstalten vid de tillfällen då sakrevisionen sysslat med frågor som berört det statliga karttrycket. Riksdagens revisorer har vid olika tillfällen gjort besök hos anstalten, varvid dess arbets- och lokalförhållanden studerats. Personal Personalstat Några ordinarie tjänster har icke inrättats vid anstalten. Som föreståndare onh chef förordnas av Kungl. Maj:t en direktör, vilken har extra ordinarie ställning (Instr. G §). övriga extra ordinarie tjänstemän förordnas av lantmätcristyrelsen enligt av Kungl. Maj:t i driftkostnadsstat för anstalten fastställd personalförteckning, medan extra tjäns-

temän antages av direktören. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) äger tillämpning för båda dessa grupper. (Jfr Saar 1 och 3 §§.) övrig personal anställes av direktören i mån av behov (Instr. 6 §). Avlöningen för denna kategori bestämmes av direktören (Instr. 12 §). Därvid skall iakttagas, att ersättningen icke må överstiga vad som för jämförliga arbetsuppgifter förekommer på den allmänna arbetsmarknaden. Kategorien »övrig personal» består huvudsakligen av arbetarpersonal, vars ersättning regleras genom överenskommelser, som träffas mellan direktören och respektive fackföreningar på basis av riksavtalen för civil t ryckerierna. Överenskommelsen om kollektivavtalstillämpning träffas med Typografiska Föreningen i Stockholm, Litografiska Föreningen i Stockholm och Stockholms Bokbinderiarbetareförening. De avtal som slutes mellan Sveriges Tryckeriers Arbetsgivareförbund, Sveriges Litografiska Tryckeriägares Förbund samt Sveriges Bokbinderiidkares Arbetsgivareförbund å ena sidan samt Svenska Typografförbundet, Svenska Litografförbundet och Svenska Bokbindareförbundet å andra sidan, skall härvid gälla som utgångspunkt. I punkt 1 i nu löpande överenskommelse om avtalstillämpning för statens reproduktionsanstalt stadgas, att de mellan nyssnämnda parter träffade särskilda kollektivavtalen för typografer, litografer, bokbindare och lagerarbetare angående arbetet vid civiltryckerier skall i tillämpliga delar gälla för de i respektive fack anställda, med de ändringar och tillägg som intagits i överenskommelsen. Den av Kungl. Maj :t den 27 juli 1956 fastställda personalförteckningen för anstalten för budgetåret 1956/57 upptar följande befattningar, samtliga extra ordinarie:

47 Befattning

Lönegrad

Ce 37 Ce 29 Ce 29 Ce 25 Ce 23 Ce 23 Ce 21 Ce 21 Ce 21 Ce 21 Ce 19 Ce 15 Ce 15 Ce 13 Ce 13 Ce 11 Ce 11 Ce 11 Ce 8

1 direktör 1 kamrerare 1 ingenjör 2 faktorer 1 beställningsfaktor 1 assistent 2 faktorer 2 kalkylatorer 1 bokbinderiverkmästare 1 bokhållare 1 kontorsskrivare 1 förste ritare 1 kassör 1 kontorist 1 ritare 5 kanslibiträden 2 ritare 1 förste vaktmästare 1 ritbiträde

Därjämte må vid reproduktionsanstalten under budgetåret 195(5/57 vara anställda nio biträden i kontorstjänst enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (SFS nr 436) angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Antalet tjänstemän är för närvarande 33 och totala antalet anställda 156. (Beträffande utvecklingen, se tabell 1, sid. 19.) Personalsaminaiislulniiigar

m. m.

Vid anstalten finns fyra personalsammanslutningar, varav en tjänstemannaförening samt tre fackklubbar med en kartellstyrelse för den kollektivavtalsanställda personalen (för resp. litograf-,

typografoch bokbinderipersonal). Bland frågor, som behandlats med personalrepresentanterna, märkes lärlingsutbildning, arbetstidens förläggning, inarbetning av sommarlördagar och vissa helgdagsaftnar samt frågor rörande lunchrummet för personalen. I gällande överenskommelse om avtalstillämpning stadgas genom protokollsanteckning: »På yrkande av någondera parten kan frågan om företagsnämnder upptagas till behandling». Någon företagsnämnd har hittills icke inrättats. Pensionsförhållanden Enligt 31 § i kungörelsen den 30 juni 1947 (SFS nr 691) och 21 § i kungörelsen samma dag (SFS nr 694) skall reproduktionsanstalten i likhet med övriga affärsdrivande verk själv bestrida utgifterna för tjänstepension, tjänstelivränta, familjepension och familjelivränta till sina tjänstemän och arbetare. För att täcka sådana utgifter hade i anstaltens räkenskaper före år 1945 upplagts särskilda tjänste- och familjepensionsfonder. I samband med kapitalbudgetens omläggning budgetåret 1944/45 överfördes dessa fonder till värdeminskningskontot. Detta konto har sedermera årligen tillförts — förutom avskrivningal å maskiner och inventarier — avsättningar med belopp motsvarande dels en tänkt pensionsavgift som beräknats enligt ett av 1945 års lönekommitté utarbetat system (SOU 1947:23, sid. 172 —173), dels ock 4 % ränta å det fonderade beloppet.

FJÄRDE

KAPITLET

Företagsform för reproduktionsanstalten. Utredningens förslag

I kap. I har behandlats olika former för statlig affärsverksamhet. Huvudvikten har därvid lagts på affärsverksformen och aktiebolagsformen. Frågan om en reformerad verkstyp, eventuellt såsom någon mellanform, har endast mera i förbigående blivit omnämnd. De problem, som sammanhänger med en sådan reform, är omfattande och en undersökning av dem kommer därför att bli tidskrävande. Utredningen har bl. a. av detta skäl, men främst med hänsyn till att aktiebolagsformen särskilt väl lämpar sig för reproduktionsanstalten, icke funnit det nödvändigt att för frågan om företagsformen för anstalten avvakta det fortsatta arbetet i här nämnda avseenden. Ett annat skäl till att beträffande reproduktionsanstalten ej överväga en eventuell mellanform är att man får större möjligheter att jämföra anstalten med andra likartade företag om anstalten drives i den form som är vedertagen inom branschen i övrigt, dvs. aktiebolagsformen. Detta är till fördel för såväl ägaren vid hans ställningstagande till företagets fortbestånd och vid värderingen av dess effektivitet som för företagsledningen vid dess bedömningar i samband med skötseln av detsamma. Om anstalten erhåller samma form som flertalet andra större företag inom branschen kan dess anbudsgivning väntas bli baserad på likartade kostnadskalkyler som övriga företag använder sig av.

Staten bedriver redan en omfattande affärsverksamhet i aktiebolagsform. Utredningen har sökt bilda sig en uppfattning om erfarenheterna av denna verksamhet, bl. a. genom sammanträden och diskussioner med olika personer, företrädande intressen såväl inom skilda typer av statlig företagsamhet som inom annan affärsverksamhet. Dessa undersökningar har påvisat de fördelar, som kan vara förknippade med att använda aktiebolagsformen just för en sådan verksamhet som den reproduktionsanstalten bedriver. Några egentliga nackdelar har däremot icke kunnat konstateras. I vissa sammanhang har, när det gäller användandet av aktiebolagsformen för statlig verksamhet, framskymtat farhågor för att statsmakternas inflytande över verksamhetens inriktning och omfattning skulle reduceras. Gentemot detta vill utredningen framhålla, att även om bolagsformen ger företagets styrelse ansvar och befogenheter att självständigt handha den löpande verksamheten så har dock ägaren-staten genom sitt aktieinnehav möjlighet att på bolagsstämman fastställa riktlinjerna för bolagets verksamhet. Om denna möjlighet att såsom dominerande aktieägare behärska företaget icke skulle anses vara tillräcklig i något visst hänseende, exempelvis med hänsyn till verksamhetens omfattning och de därav betingade investeringarna, vill utredningen hänvisa till de i kap. I nämnda möj-

49 ligheterna för staten att på olika sätt ytterligare binda aktiebolagets verksamhet. Beträffande reproduktionsanstalten anser dock utredningen skäl saknas att tillgripa särskilda åtgärder. Utredningen har i kap. I behandlat vissa grundläggande drag hos företagsformerna affärsverk och aktiebolag. Vid en jämförelse mellan dessa båda företagsformer kan konstateras att vissa nackdelar är förknippade med att i affärsverksform bedriva en verksamhet sådan som reproduktionsanstaltens. Företagsledningen i ett affärsverk h a r sålunda, trots att den är ansvarig för företagets resultat och utveckling, mycket begränsad handlingsfrihet i vissa för företagets verksamhet och framtid synnerligen viktiga frågor. Orsaken till detta är, att gällande föreskrifter, som utformats främst med hänsyn till förvaltningen i allmänhet, icke alltid är lämpade för affärsverksamhet. Av den begränsade rätten att besluta om investeringar följer att ledningen för ett affärsverk icke på samma sätt som en bolagsledning kan utnyttja en snabbt uppdykande möjlighet att på fördelaktiga villkor träffa en affärsuppgörelse. Under den tid som förflyter mellan den tidpunkt, då affärsverken skall inlämna sina preciserade anslagsäskanden (början av ett budgetår) och fram till slutet av den period dessa avser (följande budgetår), kan även händelser inträffa, som gör de ursprungliga planerna inaktuella. För reproduktionsanstaltens del torde det förhållandet att den icke själv kunnat besluta om sina investeringar ha utgjort en starkt bidragande orsak till att dess lokalfråga icke ordnats på ett tillfredsställande sätt. Denna slutsats h a r utredningen kommit till, sedan den konstaterat att ett stort antal privatägda tryckeriföretag under efterkrigstiden fått genomföra ny- och om-

byggnader. E h u r u frågan om reproduktionsanstaltens lokalbehov är en uppgift, som går utanför utredningens ram, vill utredningen dock framhålla några synpunkter på denna för anstalten så betydelsefulla fråga. Anstalten förfogar över lokaler om sammanlagt cirka 3.100 m2, spridda i olika delar av Stockholm. Behov av ökade utrymmen h a r förelegat alltsedan slutet av 1930-talet. Med hänsyn härtill biföll riksdagen år 1944 en proposition om nybyggnad för anstalten omfattande 4.100 m 2 och anvisade medel härför. På grund av byggnadsrestriktioner kunde emellertid arbetet aldrig påbörjas och anslaget avfördes två år senare. Nya framställningar från anstaltens sida om anslag för nybyggnad åren 1952 och 1953 har hittills icke givit något positivt resultat, enär man velat avvakta denna utrednings förslag till företagsform. År 1952 beräknades den nödvändiga ytan till 4.800 m 2 , vilket skulle draga en kostnad av i runt tal 3,2 milj. kr. Anstalten h a r successivt vidtagit olika åtgärder för att rationalisera driften. Sålunda har moderna och arbetskraftsbesparande maskiner anskaffats. En mot dessa åtgärder fullt svarande produktionsökning har emellertid till följd av trångboddheten ej kunnat uppnås. Förutom möjligheten att öka produktiviteten måste som skäl för kravet på nya lokaler för anstalten framföras de yrkeshygieniska synpunkterna. Yrkesinspektionen har upprepade gånger påpekat de bristfälligheter ur arbetarskyddssynpunkt, som föranledes av trångboddheten i nuvarande lokaler, samt krävt, att ändrade dispositioner ur utrymmessynpunkt skall vidtagas. Såvitt utredningen kunnat bedöma, förefaller det sålunda nödvändigt att anstalten erhåller ändamålsenligare lo-

50 kaler. Detta kan ske antingen genom förhyrning av andra lokaler eller genom uppförande av en ny byggnad för anstalten. Utredningen anser att en av den nya företagsledningens huvuduppgifter blir att lösa denna fråga. Bestämmelserna om kontroll är så avfattade att de försvårar för affärsverken att smidigt bedriva verksamheten. Vid utredningens undersökningar har framkommit att främst de bestämmelser enligt vilka riksräkenskapsverket skall fullgöra sin revision visat sig mindre ändamålsenliga. Det synes vara svårt att förena affärsmässiga principer med dessa föreskrifter, som tillkommit främst med hänsyn till den övriga statsförvaltningen. Om statlig företagsamhet bedrives i form av affärsverk, medför detta vidare, att offentlighetsprincipen, blir tilllämplig. Detta innebär bl. a., att en konkurrent har rätt att ta del av affärsverkets kostnadsberäkningar och övriga räkenskaper och därmed vinna inblick i driftsförhållanden och relationer till kunder och leverantörer. Utredningen har vid sina undersökningar rörande förhållandena inom affärsverken funnit åtskilliga fall där det sätt, varpå denna rätt utnyttjats, icke blott medfört ekonomiska förluster för verken utan även nödvändiggjort en omständlighet i handläggningen av nu berörda ärenden, vilken eljest hade kunnat undvikas. De företag, som drives i företagsformen affärsverk, kommer på grund av offentlighetsprincipen sålunda i ett ogynnsammare läge än företag av bolagstypen. Vidare är de för affärsverken tilllämpliga bestämmelserna om tjänstemannaansvar och redogöraransvar så utformade, att även enstaka och ekonomiskt sett obetydliga felaktigheter av en tjänsteman kan leda till påföljder på ett sätt, som saknar motsvarighet inom

företag, som arbetar i aktiebolagsform. Generellt kan sägas, att dessa bestämmelser är ägnade att leda till en överdriven försiktighet i besluten, vilket i längden verkar effektivitetshämmande. De personalsvårigheter, som affärsverken har, utgör också ett hinder att driva verksamheten på ett effektivt och planmässigt sätt. Tidigare har statstjänst varit mera attraktiv, beroende på att man ansett densamma vara säkrare än enskild tjänst och på att pensionsoch sjukförmåncrna i regel varit bättre. Den långvariga perioden av full sysselsättning har emellertid medfört att skillnaden i fråga om anställningens säkerhet icke längre är lika framträdande. Genom att anställda i icke-statlig tjänst har tillförsäkrats förbättrade sjukoch pensionsförmåner eller också räknar med att inom en nära framtid erhålla sådana, minskas skillnaden även i detta avseende. Personalproblemen i affärsverken sammanhänger i hög grad med dagens arbetsmarknadssituation, som kännetecknas av brist på yrkesskicklig personal i olika grader. Ökad handlingsfrihet för styrelsen i löne- och personalfrågor löser visserligen icke dessa svårigheter, men en större frihet för företagsledningen skulle föra med sig att de statliga företagen bättre kunde hävda sig i konkurrensen om den knappa arbetskraften. Detta gäller icke blott rekryteringen utan även möjligheterna att behålla den arbetskraft, som redan finns inom respektive verk. I detta sammanhang bör även beaktas att en befattning kan skötas på högst olika sätt beroende på innehavarens duglighet och arbetsinsats. En dyrare arbetskraft kan i realiteten bli billigare, om den åstadkommer en större produktiv insats. Icke minst med hänsyn härtill är det inom företag med affärsdrivande verksamhet betydelsefullt att möjlighe-

51 ler öppnas för en m i n d r e stel lönepolitik. Svårigheterna att rekrytera och behålla personal är i allmänhet särskilt kännbara beträffande tekniker och fackmän från områden, där lärotiden är relativt lång, såsom fallet är inom de grafiska facken. Detta har gjort att reproduktionsanstalten under senare år haft betydande svårigheter när det varit fråga om att anställa eller behålla kvalificerad personal. Det sagda gäller icke blott kollektivavtalsanställda utan även tjänstemän. Vid flera tillfällen har företagsledningen sökt uppnå förbättringar för vissa särskilt kvalificerade tjänstemän, som anstalten varit i stort behov av. Då detta icke lyckats har i ett par fall vederbörande tjänsteman lämnat företaget.

Ombildning till aktiebolag I tidigare utredningar har föreslagits, att reproduktionsanstalten skulle skiljas från lantmäteristyrelsen och — med bibehållen karaktär av affärsverk — erhålla egen styrelse. En sådan åtgärd skulle emellertid enligt utredningens mening icke leda till avgörande förbättringar för anstalten, då — såsom utredningen i det föregående sökt klarlägga — ölägenheterna från affärssynpunkt med vcrksformen ändock kvarstår. Utredningen föreslår därför, att reproduktionsanstalten ombildas till aktiebolag och därigenom avskiljes från lantmäteristyrelsen. Företaget föreslås bli benämnt Statens reproduktionsanstalt aktiebolag med i princip samma arbetsuppgifter som för närvarande. Företaget skall därvid, vilket är en av utgångspunkterna för utredningens behandling av frågan om den lämpligaste företagsformen för statliga företag, kun-

na arbeta på likartade grunder som övriga företag inom branschen. Såsom framgår av kap. III h a r anstalten på grund av lokalsvårigheter och på grund av ingångna avtal mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt icke haft möjlighet att erhålla arbetsuppgifter vid tryckning av huvudparten av de officiella kartorna (jfr bil. 1). Utredningen anser att anstalten bör få denna möjlighet. I konsekvens därmed anser utredningen, att den rekommendation, som tillkom 1916 och som kompletterades 1921, avseende förtursrätt för reproduktionsanstalten vid beställning av statligt tryck, bör upphävas. Ett område, inom vilket reproduktionsanstalten erhållit en specificerad uppgift, är sådan kartframställning m. m., som ifrågakommer vid ändring i rikets indelning. Enligt kungörelsen den 21 november 1947 bör, som redan nämnts i kap. III, utförandet av föreskrivna kopior av karta och plan i indelnings-, generalplane-, stadsplane- och byggnadsplaneärende m. m. uppdragas åt statens reproduktionsanstalt, därest ej särskilda omständigheter föranleder annan ordning. Berörda organ och myndigheter skall enligt samma kungörelse tillställas bestyrkta kopior av handlingarna i ärendet, en uppgift som anstalten fullgör men som eljest skulle åvila vederbörande beställare. För att vidare bespara beställaren det merarbete, som kollationering av erforderliga kartkopior jämte nödvändigt bestyrkande skulle innebära, utför anstalten även dessa uppgifter genom sin specialutbildade personal. Utredningen har funnit det riktigt, att anstalten även i fortsättningen h a r möjlighet att åtaga sig dessa uppgifter. I enlighet med sin uppfattning att monopolsituationer bör undvikas anser emellertid utredningen, att även andra företag bör kunna komma i fråga för utförande av ifråga-

52 varande kopieringsarbete. Det är dock ofrånkomligt att säkerhet och stadga ges åt bestyrkandet av kopiornas riktighet. En av ett statligt organ auktoriserad person bör därför anförtros denna uppgift. Utredningen anser det lämpligt, att en av de för ändamålet förordnade personerna är anställd hos reproduktionsanstalten, eftersom det är sannolikt, att anstalten åtminstone till en början blir anförtrodd de ifrågavarande arbetsuppgifterna. Kungörelsen den 21 november 1947, 5 §, bör i detta avseende endast innehålla bestämmelse att kopiornas riktighet på begäran skall bestyrkas av den, som därtill förordnas av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ersättningen för arbetet med bestyrkandet bör utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder och gäldas av det företag, som utfört kopiorna och som i sin tur har att uttaga beloppet av beställaren. (Bil. 4.) 1 Bolagets styrelse bör få en sammansättning, som är lämplig med hänsyn till företagets roll i näringslivet och företagets gynnsamma utveckling på lång sikt. Några särskilda kompetenskrav bör icke uppställas, men styrelseledamöterna bör utses uteslutande med hänsyn till den sakkunskap och erfarenhet som bedöms värdefull för företagets verksamhet. Det bör eftersträvas att olika erfarenhetsområden blir representerade, och utredningen anser, att bl. a. sakkunskap rörande problemen inom facket och arbetsmarknadens förhållanden bör tillföras styrelsen. Efter en ombildning av anstalten till aktiebolag bör avtals- och andra förhandlingar ske på samma sätt som nu är fallet för övriga större företag inom branschen. Det bör stå företagsledningen fritt att därvid anlita det bistånd, som kan anses önskvärt, och att anslu-

ta företaget till de intresseorganisationer, som den bedömer ändamålsenliga. Redovisning och finansiering m. m. En övergång till bolagsform medför, att redovisningssystemet för företaget måste läggas om. Statens i anstalten investerade kapital redovisas för närvarande i rikshuvudboken under titeln »Diverse kapitalfonder, fonden för statens reproduktionsanstalt». En ombildning till aktiebolag bör medföra att dessa medel överföres från nämnda titel till fonden för statens aktier, varvid kapitalbeloppet, nu 324 000 kr., ingår som delpost vid aktieteckningen. Vad gäller frågan om hur posterna i balansräkningen bör avvägas i förhållande till varandra i samband med bolagsbildningen, synes flera rimliga lösningar stå till buds. Då efter bolagsbildningen såväl aktiekapitalet som bolagets skulder till största delen kommer att ligga hos ägaren, kan man tänka sig såväl kombinationen med lågt aktiekapital och stor lånesumma som den med ett relativt högt belopp för aktiekapitalet och i motsvarande mån reducerad lånesumma. Kombinationen av lågt aktiekapital (lågt eget kapital) och relativt stor lånesumma är utmärkande för dotterbolag, som görs beroende av ett moderbolag, vilket såväl äger aktier som står som långivare. Denna kombination är också utmärkande för företag som icke medvetet givits en svag ställning men där de ursprungliga aktieägarna blivit i växande grad beroende av tillskott genom främmande kapital. Ett välkonsoliderat företag utmärkes däremot bl. a. av en hög andel eget kapital i förhållande till främmande kapital. 1 Förslag till motsvarande ändring i kungörelse den 5 mars 1954 om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning återfinnes i bilaga 5.

53 Avgörande betydelse har i detta samm a n h a n g frågan om vilken ekonomisk ställning ägaren vill ge reproduktionsanstalten, när denna fortsätter sin verksamhet i bolagsform. Ägaren har sålunda att bestämma hur bolaget skall belastas med hänsyn till pensionsutfästelser, som statsmakterna genom företaget utlovat åt de anställda. Om ägaren önskar att dessa utfästelsers kapitaliserade värde skall komma till uttryck som långfristig skuld för bolaget, torde endast lösningen med relativt lågt aktiekapital och högt skuldkapital bli möjlig. Om å andra sidan ägaren helt övertar dessa utfästelser, eller gör det i den utsträckning som dessa utfästelser överskrider vad som är vanligt inom de större företagen i branschen, torde möjligheter föreligga att från början ge det nya bolaget en konsoliderad ställning med relativt hög andel eget kapital. Den senaste balansräkningen — såsom den återges på sid. 37 — slutar på 3 203 000 kr. Fonden för SRA är där upptagen till 324 000 kr. och rörliga krediten i riksgäldskontoret utnyttjad till 600 000 kr. Den 20 april 1956 h a r en ökning av den rörliga kreditens maximibelopp till 800 000 kr. medgivits. Dessutom har för budgetåret 1957/58 framförts — och på remiss tillstyrkts av riksgäldskontoret — en anhållan om ytterligare utökning av rörelsemedlen, förenad med viss konsolidering av företaget. Enligt detta förslag skulle fonden höjas från 324 000 kr. till 824 000 kr. Vissa förändringar har redan inträffat i jämförelse med den balansräkning som redovisats per den 30 juni 1956. Andra förändringar kan eventuellt komma att genomföras i anslutning till statsverkspropositionen till 1957 års riksdag och i anslutning till företagets verksamhet under kommande redovisningsår. En ombildning till aktiebolag synes inom föreliggande ram vara möj-

lig att genomföra på det sättet, att aktiekapitalet bokföres till högst 1 milj. kr. och reservfonden till 20 % därav. En sådan avvägning mellan eget kapital och låneskulder skulle innebära, att aktiekapitalet kom att motsvara något mindre än en tredjedel av balansräkningens omslutning och hela det egna kapitalet något mer än en tredjedel. Det ankommer på bolagsstyrelsen att ta ställning till den n ä r m a r e utformningen av bolagets balansräkning efter bolagsbildningen. Den avvägning mellan eget kapital och skulder som måste ske i samband med att bolaget bildas, bör handhas av den utredningsman, som utredningen enligt det följande bedömer som lämpligt att Kungl. Maj:t tillsätter. Utredningen h a r emellertid velat understryka det angelägna i att.'reproduktionsanstalten efter ombildning till bolag får driva verksamheten med utgångspunkt från en välkonsoliderad och sund ekonomisk ställning. Revision och kontroll av reproduktionsanstaltens verksamhet bör ske på samma sätt som inom övriga statliga aktiebolag. Garanti för att de verkställes på ett tillfredsställande sätt bör erhållas, om en av revisorerna jämte dennes suppleant är auktoriserad. Vidare anser utredningen det vara värdefullt om en av revisorerna har branschkännedom.

Industriell och ekonomisk demokrati Enligt direktiven bör utredningen överväga förutsättningarna för industriell och ekonomisk demokrati inom de statliga affärsföretagen. Dessa frågor berör emellertid samtliga statliga företag, oavsett i vilken företagsform de bedriver sin verksamhet, och utredningen h a r för avsikt att i ett senare sammanhang redovisa sina synpunkter på desamma. Såsom redan framhållits,

54 har utredningen stannat för att framlägga ett delbetänkande rörande statens reproduktionsanstalt utan att avvakta behandlingen av och ståndpunktstagandet till frågan om en eventuell »mellanform» mellan affärsverk och aktiebolag. Vid sådant förhållande är det naturligt att utredningen nu skjuter åt sidan sådana problem, som är gemensamma för de olika företagsformerna och vilka icke påverkar ställningstagandet till frågan om företagsform för reproduktionsanstalten. Övervägandena rörande industriell och ekonomisk demokrati kommer att omfatta flera frågor, som berör de anställdas möjligheter till insyn och medinflytande i företagen. En av frågorna är huruvida de anställda bör på något sätt vara representerade i aktiebolagens styrelser. Hittills har någon direkt partsrepresentation icke förekommit i de statliga bolagen. Däremot har Kungl. Maj:t i vissa statliga aktiebolags styrelser insatt någon företrädare för arbetstagarkategorierna inom näringslivet. Så är t. ex. fallet inom Norrbottens järnverk AB, AB Statens skogsindustrier och AB Svensk torvförädling. Dessa styrelseledamöter är emellertid icke utsedda såsom representanter för någon viss intressegrupp utan därför att de ansetts besitta en värdefull sakkunskap om näringslivet i allmänhet och även i övrigt ansetts lämpliga. Deras speciella kännedom om arbetsmarknadens förhållanden och problem har även ansetts tillföra styrelserna värdefull erfarenhet och kunskap. Utredningen anser det lämpligt att här angivna praxis tillämpas även beträffande sammansättningen av styrelsen för statens reproduktionsanstalt efter en ombildning till aktiebolag. Frågan om hur bolagsstämman i ett statligt aktiebolag skall vara sammansatt torde också beröra detta frågekom-

plex. I direktiven erinras, såsom redan nämnts, om frågan på vad sätt det statsägda kapitalet bör representeras vid bolagsstämman. Även frågan om företagsnämndernas verksamhet kommer in i sammanhanget. Alla dessa frågor, alltså även frågan om de anställdas representation i bolagsstyrelser, berör emellertid samtliga statliga aktiebolag och bör behandlas i ett sammanhang. De är också delvis av komplicerad natur och kräver noggranna överväganden från utredningens sida. Vad frågan om företagsnämnderna beträffar vill utredningen här endast erinra om den frivilliga överenskommelse, som träffats mellan parterna på arbetsmarknaden om inrättande av företagsnämnder med representanter för arbetsgivare, tjänstemän och arbetare, för information och samråd. Företagsnämndens uppgift är att skapa en samverkan mellan dessa parter för åstadkommande av bästa möjliga produktion och för främjande av de anställdas insikter i verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser. Erfarenheten har visat att nämnderna varit till stort gagn, där denna nämndverksamhet lagts på rätt bog. Även inom statliga företag och inom statsförvaltningen i övrigt har företags- eller samarbetsnämnder inrättats efter mönster från de av arbetsmarknadsparterna inom det enskilda näringslivet tillskapade nämnderna. Vid statens reproduktionsanstalt finns icke någon såda*n nämnd. Utredningen har icke närmare gått in på frågan varför så icke är fallet men vill framhålla lämpligheten av att vid den ifrågasatta ombildningen av anstalten till aktiebolag företagsnämnd inrättas. Härigenom kan de problem, som aktualiseras vid ombildningen, bli föremål för information och diskussion i de former, som är vanliga inom näringslivet i övrigt.

55 Bolagsordningen Det förslag till bolagsordning, som återfinnes i bilaga 3, är utarbetat med utgångspunkt för vad som gäller för a n d r a statliga aktiebolag. Beträffande enskilda paragrafer i förslaget må här nämnas följande. Bolagets uppgifter ( § 2 ) har angivits i överensstämmelse med nuvarande stadgande i instruktionen för reproduktionsanstalten. Akties nominella belopp har föreslagits till 100 kr. (§ 4), vilket är det vanligaste inom såväl det privata näringslivet som de statliga aktiebolagen. Utredningen h a r icke ansett det vara motiverat att föreslå någon uppdelning av kapitalet på stam- och preferensaktier (§ 5). Med hänsyn till bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom etc. och i enlighet med vad som allmänt finnes stadgat i bolagsordningen hos såväl statliga som enskilda aktiebolag föreslår utredningen en bestämmelse av innebörd, att aktier icke får förvärvas av utländsk medborgare eller institution av något slag, vari utlänning kan ha intresse i väsentlig grad ( § 6 ) . I anslutning härtill har föreslagits hembudsskyldighet beträffande aktie, som övergått till någon, som icke är aktieägare i bolaget. Bestämmelser, hur ett sådant hembud skall äga rum, har också utformats (§ 7). Av praktiska skäl har antalet styrelseledamöter begränsats till minst tre och högst fem jämte två suppleanter. Ledamöter och suppleanter bör i överensstämmelse med den allmänna regeln i aktiebolagslagen utses på bolagsstämma (§ 9). Enligt aktiebolagslagen skall chefen för företaget kallas verkställande direktör och utses av styrelsen. I fråga om styrelsens sammanträden föreslår utred-

ningen, att i bolagsordningen inskrives, att sammanträde i regel bör hållas en gång i månaden. Det står emellertid styrelsen fritt att sammanträda oftare eller att under vissa tider sammanträda med längre mellanrum. Styrelsen föreslås beslutför när minst tre ledamöter är närvarande. Suppleant må därvid kunna ersätta ledamot (§ 10). Enligt § 11 kan även annan än styrelseledamot, suppleant eller verkställande direktören av styrelsen bemyndigas att teckna bolagets firma. Avsikten med denna bestämmelse är, att avdelningschef eller annan högre tjänsteman skall kunna representera företaget vid undertecknandet av handlingar. Kontrollen behandlas i § 12. Denna avses bli verkställd på samma sätt som i de enskilda företagen, dvs. genom att revisorer, som jämte suppleanter väljes vid ordinarie bolagsstämma, redovisar sin granskning vid påföljande ordinarie stämma. Ett kvartal efter räkenskapsårets utgång bör bokslutet vara verkställt och samtliga räkenskaper inlämnade till revisorerna för granskning. Inom en månad därefter bör dessa avge skriftligt utlåtande (§ 13). I § 16 föreslås att ändringar i bolagsordningen skall kräva fastställelse av Kungl. Maj:t. Träder företaget i likvidation, bör Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med vad som gäller för övriga statliga aktiebolag, utse en likvidator utöver de av bolagsstämman enligt aktiebolagslagen utsedda likvidatorerna (§ 17).

Problem i samband med ombildningen Som framgått av den tidigare framställningen anser utredningen, att det från företagsekonomisk synpunkt är en obetingad fördel för reproduktionsanstalten att den ombildas till aktiebolag Anstalten bör efter ombildningen kun-

56 na skötas lika smidigt och effektivt som de större företag, med vilka den måste konkurrera. Bl. a. ökas möjligheterna att rekrytera och behålla kvalificerad personal. Även från de anställdas synpunkt bör en sådan ombildning vara till fördel. Rent allmänt vill utredningen framhålla, att det på längre sikt bästa sättet att säkra de i företaget arbetandes trygghet är att ge reproduktionsanstalten en företagsform, som möjliggör att anstalten blir ett effektivt arbetande och fullt konkurrenskraftigt företag. Vissa administrativa svårigheter kan emellertid uppkomma vid ombildningen. Ett problem torde bli hur finansieringen av anstaltens pensionsåtaganden skall ordnas. Vid övergång från en företagsform till en annan ligger det alltid en svårighet däri att vissa förmåner för de anställda kan vara olika i de skilda företagsformerna. Vid reproduktionsanstalten är t. ex. pensionsförmånerna högre, medan löneläget torde ligga något lägre än vid jämförliga enskilda företag. Det ankommer på styrelsen för det nya bolaget att förhandla om löner och andra villkor. Det skulle vara ur både principiell och praktisk synpunkt olämpligt att i förväg binda den blivande företagsledningen med föreskrifter i detta hänseende. Vid ombildningen bör man dock utgå från att någon försämring av de anställdas samlade ekonomiska förmåner ej skall äga rum. Detta utesluter emellertid icke att redan före ombildningen klarhet skapas rörande vissa övergångsfrågor. Därest Kungl. Maj:t i likhet med utredningen finner det ändamålsenligt, att reproduktionsanstalten ombildas till aktiebolag, kan följande tillvägagångssätt

tänkas för att skapa klarhet rörande de anställdas löne- och pensionsproblem samt andra praktiska detaljproblem. Kungl. Maj:t låter en särskild utredningsman granska här nämnda och eventuellt andra föreliggande övergångsproblem. Denne får befogenhet att förhandla med företagsledningen och de anställdas organisationer samt träffa preliminära överenskommelser. Vad beträffar relationerna mellan staten och företaget synes det riktigt, att staten ansvarar för de större förpliktelser, som företaget, till följd av bestämmelserna i de statliga löne- och pensionsförordningarna, före ombildningen iklätt sig gentemot de då anställda. Ur konkurrenssynpunkt är det nämligen av vikt för företaget, att detta i sina kalkyler icke skall behöva räkna med utgifter för pensioner, som bestämts från andra utgångspunkter än motsvarande förmåner hos konkurrentföretagen. Slutligen vill utredningen fästa uppmärksamheten vid att en ombildning av statens reproduktionsanstalt till aktiebolag berör frågan om till vilket departement företaget skall höra efter ombildningen. Genom att företaget hittills sorterat u n d e r lantmäteristyrelsen har det kommit att redovisas under jordbruksdepartementet. Såsom framgått av kap. II och III h a r dess verksamhet emellertid så liten anknytning till jordbruksdepartementets arbetsuppgifter, att företaget, sedan det avskilts för lantmäteristyrelsen, knappast kan hänföras till detta departement. Med hänsyn till anstaltens ställning av fristående företag med industriell drift förefaller det i stället naturligt, att den lägges under handelsdepartementet.

57 Bilaga 1

PM rörande det statliga karttrycket

Översikt av den av statliga organ bedrivna kartframställningen Grupp 1 (s. k.

mätningsmannakartor)

Lantmäteristaten

förrättningskartor för fastighetsbildning, såsom laga skifte, avstyckning, ägoutbyte o. d. grundkartor för planläggning enligt byggnadslagen, såsom stads- och byggnadsplaner m. fl. 1

Skogsstaten

skogskartor

Lantbruksstyrelsen

kartor i samband med torrläggningsoch täckdikningsförrättningar

Grupp 2 (s. k. officiella kartor) Rikets allmänna kartverk

ekonomisk karta över Sverige, skala 1:10 000 fotokarta över Sverige, skala 1:10 000 topografisk karta över södra Sverige, skala 1:100 000 topografisk karta över norra Sverige, skala 1:100 000 resp. 1:200 000 topografisk konceptkarta, skala 1:50 000 översiktskarta över Sverige, skala 1:400 000 höjdkarta över Sverige, skala 1:500 000 generalkartor över Sverige, skalor 1:800 000 och 1:1 000 000 nya topografiska kartan, skala 1:50 000 övriga kartor, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall utgivas

Sjöfartsstyrelsen

sjökort

Sveriges geologiska undersökning

geologiska kartor

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vägkartor

Luftfartsstyrelsen

flyg- och landningskartor 1

Dylika k a r t o r framställes även av vissa ingenjörsfirmor samt av det k o m m u n a l a mätningsväsendet under överinseende av lantmäteristyrelsen.

58 I den mån kartor tillhörande grupp 1 tryckes sker detta huvudsakligen hos statens reproduktionsanstalt. Av kartor under grupp 2 tryckes en m i n d r e del (ca 15 %) av sjökorten hos reproduktionsanstalten och resten hos sjöfartsstyrelsens eget tryckeri, medan huvudparten av de övriga tryckes hos ett enskilt företag, Generalstabens litografiska anstalt, ägt av Esselte-koncernen. Beträffande frågan om ensamrätt för Generalstabens litografiska anstalt vid tryckning av de officiella kartorna, se efterföljande redogörelse.

Generalstabens litografiska anstalts tillkomst och dess förhållande till staten Generalstabens litografiska anstalt (GLA) leder sitt ursprung från ett företag som bildades på 1830-talet, »Generalstabens litografiska inrättning». Detta drevs såsom enskilt företag men åtnjöt statsanslag, vilket var föranlett av att företaget förbundit sig att utföra tryck för statens räkning, närmast för försvarsväsendets behov. Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition hade överinseende över inrättningen, som bl. a. skulle utföra de litografiska arbeten som påfordrades av kommandoexpeditionen samt bereda officerare tillfälle att få insikter i litografins användning. Den ursprunglige innehavaren av denna inrättning, G. L. Dreyer, donerade år 1872 till staten all honom tillhörig i inrättningen befintlig materiel, »på det att inrättandet av en större litografisk anstalt för statens räkning» därigenom måtte underlättas. Sedan donationen mottagits, tecknades mellan kronan och aktuarien A. Börtzell ett kontrakt, varigenom kronan till Börtzell »såsom föreståndare för Generalstabens litografiska anstalt» till kostnadsfritt begagnande under 25 år upplät vissa lokaler.

Börtzell å sin sida åtog sig bl. a. att huvudsakligen sysselsätta sig med uppdrag från allmänna verk och inrättningar, vilkas arbeten alltid skulle verkställas före enskildas beställningar, att ej kräva högre gottgörelse än som betingades för motsvarande arbeten åt enskilda, att övertaga den tidigare existerande litografiska inrättningens skyldighet att för det dåvarande arvodet (500 riksdaler) ombesörja tryckningen av samtliga generalorder, att vid fälttjänstövningar och krig ställa anstalten med personal och inventarier etc. till militärledningens disposition, att lämna nödig undervisning åt gencralstabsofficerare samt att ställa materiel och personal till förfogande åt person som erhållit officiellt uppdrag att utföra kartografiska experiment etc. Anstalten skulle enligt kontraktet sortera under chefen för lantförsvarsdepartementet i dennes egenskap av chef för generalstaben samt i fråga om civila arbeten under chefen för civildepartementet, vilka båda ägde utöva nödig kontroll över anstalten. År 1886 tecknades mellan kronan och Börtzell nytt kontrakt som innehöll vissa ändringar och tillägg till 1872 års kontrakt. I tilläggsavtalet medgavs bl. a. Börtzell rätt att överlåta 1872 års kontrakt på ett aktiebolag med bolagsordning fastställd av Kungl. Maj:t, på villkor att Börtzell såsom bolagets verkställande direktör fortsatte att vara den litografiska anstaltens föreståndare och tekniske ledare och att i annat fall Kungl. Maj:t skulle äga att godkänna valet av verkställande direktör för aktiebolaget. I enlighet med detta medgivande överlät Börtzell år 1887 alla honom tillhöriga inventarier och lager etc. i GLA samt de

59 rättigheter och skyldigheter som tillkom honom enligt 1872 års kontrakt till ett nybildat bolag benämnt A. Börtzells tryckeriaktiebolag. År 1902 hemställde bolaget om förlängning av kontraktet på 25 år. Sedan rikets allmänna kartverk bl. a. med motivering att det i framtiden eventuellt skulle vara lämpligt att inrätta en statens egen reproduktionsanstalt förordat begränsning av kontraktstiden till 20 år, tecknades nytt kontrakt med bolaget år 1903 att gälla till 1923. Detta kontrakt avsåg liksom 1872 års kontrakt främst upplåtelse av lokaler. I övrigt angavs skyldigheterna enligt avtalen 1872 och 1886. Är 1913 ingick A. Börtzells tryckeriaktiebolag i den då bildade koncernen, AB Sveriges Litografiska tryckerier. Är 1923 träffades mellan kronan och bolaget nytt kontrakt. Även detta gällde upplåtelse av lokaler. Hyrestiden skulle omfatta tiden t. o. m. den 31 mars 1944, om ej uppsägning dessförinnan skett. Bolaget åtog sig vidare i huvudsak de skyldigheter som preciserats i tidigare avtal (kontraktet 1—4 §§). Kontraktet fick icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överlåtas på annan person. Därest ombyte av verkställande direktör i bolaget avsågs äga rum, skulle valet underställas Kungl. Maj:t, som ägde godkänna eller förkasta detsamma (kontraktet 5 § ) . År 1924 avvecklades hyresförhållandet mellan kronan och bolaget, vilket helt förlade sin verksamhet till andra lokaler. I samband härmed försågs kontraktet med följande påteckning av bolaget, daterad den 6 oktober 1925: »§§ 4, 5 och 7 i detta avtal gälla alltjämt efter utgången av år 1925 intill dess, på grund av uppsägning jämlikt, sist nämnda §, avtalet i sin helhet upphör att gälla.» § 4 h a n d l a r om skyldigheterna för innehavaren av GLA, i huvudsak d e s a m m a som

angivits i det föregående. § 5 säger att verkställande direktören skall vara godkänd av Kungl. Maj:t. § 7 lyder s å l u n d a : »Därest kontraktet före den 1 oktober 1941 av någondera parten uppsäges, skall d e t s a m m a upphöra att gälla efter ett och ett halvt (1%) år, räknat från den 1 näst efter uppsägningen följ a n d e oktober. När sådan uppsägning av kontraktet skett, skall densamma omedelbart av byggnadsstyrelsen anmälas till generalstaben.»

Angående giltigheten av avtalet från år 1923 har olika meningar framförts. Sålunda ansåg statskontoret i remissvar till den Bouvengska utredningen av år 1944 att kontraktet upphört att gälla fr. o. m. den 1 april 1944. Rikets allmänna kartverk hävdade däremot i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1945 angående anslagsäskanden för budgetåret 1946/47, att kontraktet fortfarande var giltigt. Med stöd av de i det föregående nämnda kontrakten mellan staten och A. Börtzells tryckeriaktiebolag i egenskap av innehavare av GLA har u n d e r en följd av år avtal träffats om reproduktion, tryckning, förläggande och försäljning av rikets allmänna kartverks kartor med ensamrätt för innehavaren av GLA. Följande priciper gäller för arbetsfördelningen mellan kartverket och GLA. Kartoriginalen upprättas inom kartverket. Reproduktion, tryckning och distribution handhas av GLA. All korrekturläsning utföres av kartverket, som även meddelar tryckningstillstånd för kartorna. Flertalet officiella kartor, som kartverket svarar för, har utgivits på GLA:s förlag. För förlagsrätten ombesörjer GLA all lagerhållning, reklam och distribution vid kartförsäljningen samt betalar i regel royalty till kartverket med visst belopp per försålt kartexemplar. GLA är i allmänhet skyldig att utan ersättning indraga förefintlig upplaga, när kartverket efter revidering av ett blad påkallar ny upplagas tryckning.

60 Beträffande de ekonomiska kartorna samt foto- och generalkartorna h a r GLA icke ansett sig kunna åtaga sig hela kostnaden för framställning av tryckplåtar samt tryckning av upplagorna. Det bidrag, som kartverket måste betala, kan beräknas uppgå till omkring halva kostnaden. Kritik har vid upprepade tillfällen framförts mot att statens ekonomiska utbyte av framställningen och utgivningen av de officiella kartorna varit otillfredsställande. Bl. a. med anledning härav uppdrog chefen för jordbruksdepartementet genom beslut den 28 juni 1949 åt chefen för rikets allmänna kartverk att upptaga förhandlingar med innehavaren av GLA om ändringar i gällande avtalsvillkor för att söka för statsverket uppnå bättre ekonomiskt utbyte. Besultatet av förhandlingarna jämte de av kartverkschefen i övrigt gjorda undersökningarna i ämnet redovisade denne i skrivelse till Konungen den 1 december 1952. Förslag till nya kontrakt avlämnades samtidigt. Genom brev den 27 mars 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t kartverket att med innehavaren av GLA teckna kontrakt enligt i skrivelsen närmare angivna grunder om reproduktion, tryckning och försäljning av de av kartverket framställda officiella kartorna. Kungl. Maj:t föreskrev samtidigt, att det sålunda givna bemyndigandet skulle gälla under förutsättning att i samband med kontraktens undertecknande följande tilläggsavtal träffades mellan kartverket och anstalten: »Rikets allmänna kartverk och Generalstabens litografiska anstalt äro ense om att de royaltysatser m. m., vilka angivas i de kontrakt som denna dag slutits mellan parterna, äro fastställda under förutsättning av ensamrätt för anstalten till reproduktion, tryckning och försäljning av de med kontrakten avsedda kartorna. Då frågan

om sådan ensamrätt är föremål för utredning samt betydelsen för det allmänna av att en eventuell ensamrätt överlåtes till anstalten behöver närmare utredas, äro parterna emellertid ense om att de nya avtalen icke innefatta vidsträcktare rätt för anstalten till kartmaterialet än de avtal som hittills gällt men att, om ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna icke kan medgivas anstalten före den 1 juli 1956, förhandlingar skola upptagas mellan parterna rörande ändrade royaltysatser m. m., om anstalten så påfordrar». Den 30 juni 1954 tecknades mellan kartverket och A. Börtzells tryckeriaktiebolag i egenskap av innehavare av GLA kontrakt i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 27 mars 1954. GLA medgav den 9 maj 1956, att den dag efter vilken anstalten skulle äga upptaga förhandlingar om ändrade royaltysatser m. m., ändras från den 1 juli 1956 till den 1 januari 1957. Till följd av de ändrade royaltysatser m. m., som fastställdes i avtalen den 30 juni 1954 och som provisoriskt varit gällande sedan september månad 1951, har statsverkets inkomster från försäljningen av vid kartverket framställda kartor ökat från cirka 150 000 kr. per år till för närvarande nära 500 000 kr. per år. Med den i tilläggsavtalet från år 1954 omnämnda utredningen om ensamrätt vid reproduktion av officiella kartor åsyftades 1953 års fotogrammetriutredning, som bl. a. (i SOU 1955:26) behandlade frågan om upphovsmannarätt till kartor och fotobilder m. m. Fotogrammetriutredningen fann det tveksamt huruvida de officiella kartorna vore uteslutna från författarrättsligt skydd, men hade stannat för den meningen att så var fallet. Motiveringen var, att enligt de för tryckfriheten gällande bestämmelserna kartor, som upprättats hos offentlig myndighet,

61 skulle vara att anse som allmänna handlingar och att vissa i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk (författarlagen, 9 §) u p p r ä k n a d e handlingar »så ock andra allmänna handUngar» är uteslutna från skydd enligt sistnämnda lag. I proposition nr 184, avgiven den 21 september 1956 och bifallen av riksdagen den 5 december 1956, i vilken departementschefen bl. a. yttrade, att han delade denna utredningens uppfattning, föreslogs att de officiella kartor, vilka upprättats inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och sjöfartsstyrelsen, skulle utan hinder av bestämmel-

sen i 9 § författarlagen vara föremål för skydd enligt denna lag. Den föreslagna lagstiftningen var enligt vad som framgår av propositionen avsedd att vara av provisorisk karaktär och gälla till dess reformen av den auktorrättsliga lagstiftningen i sin helhet genomförts. Anledningen till denna provisoriska lösning av frågan om författarrätt till vissa av de officiella kartorna angavs vara att statsverket om dessa ej försågs med skydd i angivet hänseende skulle löpa risk att lida avsevärt ekonomiskt avbräck. Lag om skydd för vissa kartor har utfärdats den 14 december 1956 (nr 590).

i

62 Bilaga 2

Kungl. Maj:ts instruktion för statens reproduktionsanstalt; given Stockholms slott den 18 j u n i 1926. 1

1 §• Statens reproduktionsanstalt har till uppgift att åt staten och dess organ ävensom åt enskilda mot betalning utföra reproduktion och tryck av kartor, ritningar, blanketter m. m. samt bedriva i samband därmed stående förlagsverksamhet. 2 §. Verksamheten vid reproduktionsanstalten skall bedrivas på så vitt möjligt affärsmässigt sätt, och skall anstaltens bokföring inrättas med hänsyn därtill. 3 §. Kungl. Maj:t fastställer stat för anstaltens driftkostnader för varje budgetår (SFS 614/1945). 4 §.

Anstalten står under överinseende av lantmäteristyrelsen, och tillkommer det därvid styrelsen bland annat: att utöver vad denna instruktion innehåller eller eljest stadgats, i särskild arbetsordning samt i övrigt meddela erforderliga föreskrifter angående anstaltens verksamhet och arbetet inom anstalten; att rekvirera de till upprätthållande av anstaltens verksamhet anvisade medel; att, i den omfattning så anses erforderligt, fastställa prislista för vid anstalten förekommande arbeten samt

meddela föreskrifter i vad mån direktören äger att träffa avtal om utförande av arbeten; att besluta om inköp av större maskiner eller annan utrustning av större betydenhet; och må styrelsen därvid, utan h i n d e r av gällande förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m., infordra anbud, på sätt i varje fall finnes lämpligt, och, så ofta sådant anses vara fördelaktigt, träffa uppgörelse under h a n d ; att verkställa inspektion av anstalten; att vid befattningshavares avgång ur tjänsten eller eljest förordna om inventering av medel och inventarier samt att vidtaga de åtgärder, som må föranledas av vad vid verkställd inventering utrönts; att hos Kungl. Maj:t göra de framställningar, som påkallas av hänsyn till anstaltens vidmakthållande och utveckling; samt att årligen före den 1 maj till Kungl. Maj:t avgiva förslag till stat för anstaltens driftkostnader för nästkommande budgetår (SFS 614/45); före den 15 augusti till riksräkeni SFS nr 292. Ändringar h a r vidtagits den 25 j a n u a r i 1929 (SFS n r 11), den 31 december 1934 (SFS n r 644), den 30 december 1935 (SFS nr 633), den 22 j a n u a r i 1937 (SFS nr 13), den 4 j a n u a r i 1938 (SFS nr 15), den 27 j a n u a r i 1939 (SFS nr 34), den 5 september 1942 (SFS n r 749) och den 31 augusti 1945 (SFS nr 614).

63 skapsverket överlämna statistisk tablå över nästföregående budgetårs finansiella resultat av anstaltens rörelse (SFS 614/45); inom därför bestämd tid till riksräkenskapsverket insända anstaltens räkenskaper för nästföregående budgetår (SFS 614/45); före den 1 november till Kungl. Maj:t inkomma med berättelse över anstaltens verksamhet u n d e r nästföregående budgetår (SFS 614/45); samt före den 15 november avgiva förslag, att underställas Kungl. Maj:ts prövning, till beräkning av det inkomstöverskott av anstaltens rörelse, som bör upptagas i riksstaten för nästföljandc budgetår (SFS 614/45). 5 §. Till statskontoret skall kvartalsvis inlevereras vad av tillgängliga kontanta driftmedel icke erfordras såsom förlag för rörelsen under den närmast följande tiden samt inom tre månader efter varje budgetårs utgång hela överskottet av anstaltens verksamhet därunder, i den mån det överstiger vad som förut för samma år inlevererats till statskontoret (SFS 614/45). I samband med räkenskapernas avslutning för varje budgetår skall lantmäteristyrelsen till chefen för jordbruksdepartementet anmäla huru stor avsättning, som i samband därmed skett till anstaltens värdeminskningskonto (SFS 614/45). 6 §. 1 mom. Vid anstalten anställes såsom föreståndare och chef en direktör. 2 mom. Annan extra ordinarie personal anställes enligt av Kungl. Maj:t fastställd personalförteckning och i samband därmed meddelade föreskrifter (SFS 15/38). 3 mom. Övrig personal anställes i mån av behov (SFS 15/38).

7 § Direktören äger ensam beslutanderätt i alla frågor, som ej ankomma på lantmäteristyrelsens prövning. Direktören åligger: att i enlighet med denna instruktion och av lantmäteristyrelsen utfärdad arbetsordning eller eljest meddelade föreskrifter utöva den närmare ledningen av anstaltens verksamhet och därvid tillse, att arbetet inom anstalten bedrives med skyndsamhet och noggrannhet samt utföres på ändamålsenligt sätt; att meddela ordningsföreskrifter och giva anvisningar angående arbetets fördelning och utförande samt vaka över att meddelade föreskrifter iakttagas; att träffa avtal om utförande av arbeten; att besluta om inköp för anstaltens behov, då sådant icke jämlikt 4 § ankommer på styrelsen; och må direktören därvid, utan hinder av gällande förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m., infordra anbud, på sätt i varje fall finnes lämpligt, och, så ofta sådant anses vara fördelaktigt, träffa uppgörelse under h a n d ; att vaka över att en affärsmässig drift kommer till stånd; att verka för spridning av kännedom om anstalten samt ökning av dess omsättning; att tillse, att anstaltens arbetsmetoder hållas i höjd med utvecklingen på området, samt att hos styrelsen göra de framställningar, som påkallas av hänsyn till anstaltens vidmakthållande och utveckling; att, när så anses vara av förhållandena påkallat, efter beslut av styrelsen företaga resor; att disponera anstaltens medel samt ansvara för att de bliva på behörigt sätt använda och att fullständiga räkenskaper föras; samt

64 att årligen till lantmäteristyrelsen avgiva före den 15 april förslag till stat för anstaltens driftkostnader för nästkommande budgetår (SFS 614/45); före den 1 augusti statistisk tablå över nästföregående budgetårs finansiella resultat av anstaltens rörelse (SFS 614/45); inom tid, som styrelsen äger bestämma, anstaltens räkenskaper för nästföregående budgetår (SFS 614/45); före den 1 september redogörelse för anstaltens verksamhet under nästföregående budgetår (SFS 614/45); samt före den 1 november förslag till beräkning av det inkomstöverskott av anstaltens rörelse, som bör upptagas i riksstaten för nästföljande budgetår (SFS 614/45). 8 §.

På anmodan av lantmäteristyrelsen åligger det direktören att avgiva yttrande och förslag i frågor, som angå anstalten eller dess verksamhetsområde, ävensom att efter anmodan av lantmäteristyrelsens chef inom styrelsen såsom ledamot föredraga eller eljest deltaga i handläggning av dylika frågor. 9 §. Det åligger envar vid anstalten anställd person att, utöver vad denna instruktion innehåller, i avseende å tjänstgöringen ställa sig till noggrann efterrättelse gällande arbetsordning och de särskilda bestämmelser, som äro eller kunna varda meddelade av lantmäteristyrelsen, direktören eller vederbörande förman, samt att utan avseende å stadgad arbetsfördelning lämna det biträde, som av förman påkallas. 10 §. Från anstalten utgående expeditioner undertecknas av direktören, dock att sådana av mindre vikt må i enlighet

med de föreskrifter, arbetsordningen innehåller, undertecknas av annan befattningshavare. Anvisningar underskrivas av direktören samt kontrasigneras av kamreren, därest sådan befattningshavare finnes anställd vid anstalten, eller eljest av den tjänsteman lantmäteristyrelsen därtill förordnar. Anvisning må dock icke undertecknas av den till vilken den är ställd (SFS 34/39). 11 §. (SFS 749/42) Arbetstiden inom anstalten skall, i den mån nedan ej annorlunda föreskrives, utgöra för direktören och kontorspersonalen 42 samt för faktorer och övrig tryckeripersonal 48 effektiva arbetstimmar i veckan, förlagda till tider, om vilka närmare bestämmelser meddelas i arbetsordningen eller eljest av direktören med iakttagande av att arbetstiden för kontorspersonalen icke någon arbetsdag må understiga 4% timmar. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må lantmäteristyrelsen för högst tre månader under tiden juni— september för direktören och kontorspersonalen medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till 3 % timmar. Å påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter direktörens bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock av direktören kunna medgivas vid särskilda tillfällen. Då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra nödig utsträckning av arbetstiden. För direktören skall viss daglig, för allmänhetens mottagande avsedd tid vara bestämd och tillkännagiven genom anslag inom anstalten.

65 Beställnings- och kassakontoren skola hållas öppna för allmänheten minst 7 timmar varje söckendag utom lördagar, då tiden för öppethållande må inskränkas till 4 ^ timmar; dock med befogenhet för lantmäteristyrelsen att för särskilda fall medgiva inskränkning i nämnda tider. 12 §. Direktören förordnas på anmälan av lantmäteristyrelsen av Kungl. Maj:t tillsvidare med villkor om sex månaders ömsesidig uppsägning. Personal, som omförmäles i 6 § 2 mom., förordnas av styrelsen med villkor om viss tids ömsesidig uppsägning, vilken tid icke må sättas kortare än tre månader. Annan personal antages av direktören, personal med stadigvarande anställning medelst antagningsbevis. I förordnande eller antagningsbevis skall intagas erinran om skyldighet för den anställde att vara underkastad bestämmelserna i denna instruktion. Innan befattning som kamrer tillsättes skall från riksräkenskapsverket inhämtas yttrande angående de sökandes kompetens (SFS 34/39). Ersättning till de befattningshavare, som omförmälas i 6 § 1 och 2 mom., skall utgå högst med vad av Kungl. Maj:t fastställd stat angiver. Ersättningen till övrig personal bestämmes av direktören. Härvid skall iakttagas att ersättningen icke må överstiga vad som för jämförliga anställningar förekommer å den allmänna arbetsmarknaden. 13 §. 1 mom. Tiden för semesters uttagande bestämmes, såvitt angår direktören, av lantmäteristyrelsen. Annan ledighet än semester må av styrelsen beviljas direktören under högst fyrtiofem dagar för år. Erfordras för direktören tjänst-

ledighet under längre tid, skall ansökning om ledighet göras hos Kungl. Maj:t. 2 mom. Fördelningen av semester mellan de i 6 § 2 mom. omförmälda befattningshavare bestämmes av direktören. Denne äger jämväl att, efter förekommande omständigheter, besluta om annan ledighet för nyssnämnda befattningshavare. 3 mom. Direktören har likaledes att bestämma rörande tjänstledighet med bibehållande helt eller delvis eller helt avstående av tillkommande ersättning för den i 6 § 3 mom. avsedda personal, och skall därvid hänsyn tagas till vad som i motsvarande industriell verksamhet är brukligt. 14 §. Om befattnings uppehållande vid semester eller annan ledighet äger lantmäteristyrelsen besluta beträffande direktören och denne i fråga om övrig personal; dock skall, i det fall att vikarie erfordras för direktören u n d e r så lång tid, att ansökning om ledigheten skall, enligt vad i 13 § sägs, göras hos Kungl. Maj:t, styrelsen hos Kungl. Maj:t tillika föreslå lämplig person till erhållande av förordnande att uppehålla tjänsten. 15 §. Beträdes direktören med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal inför vederbörlig underrätt. Gör annan befattningshavare med stadigvarande anställning än direktören sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, äger styrelsen tilldela honom lämplig varning. Låter han sig därav ej rätta eller befinnes felet vara av svårare art, äger styrelsen på viss tid eller för alltid skilja honom från befattningen. I avvaktan på beslut härom äger styrelsen avstänga befattningshavare från tjänstens utövning.

66 Åtal mot befattningshavare, som i nästföregående stycke avses, för tjänstefel anställes vid vederbörlig underrätt genom allmänne åklagaren. 16 §. I fråga om klagan över lantmäteristyrelsens beslut i ämne, varom i denna instruktion sägs, skall vad i gällande instruktion för nämnda styrelse finnes stadgat äga motsvarande tillämpning. Styrelsens beslut om befattningshavares avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

Denna instruktion länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1926, då instruktionen för statens reproduktionsanstalt den 23 december 1920 (nr 910) upphör att gälla. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 18 juni 1926 GUSTAF Paul (Jordbruksdepartementet)

Hellström

67 Bilaga

3 Förslag till bolagsordning för Statens reproduktionsanstalt aktiebolag

§ l. Bolagets firma är »Statens reproduktionsanstalt aktiebolag». § 2. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att reproducera och trycka kartor, ritningar, blanketter, böcker m. m. samt bedriva i samband därmed stående verksamhet. § 3. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 1 000 000 och högst 3 000 000 kronor. § 4. Aktie skall lyda å etthundra (100) kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man. § 5. Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst. § 6. Bolagets aktier må icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § 2 st. av Ingen den 30 maj 1916 om vissa in-

skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § av berörda lag. § 7. Har aktie övergått till någon, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande direktören genast underrätta bolagets aktieägare därom på sätt som är föreskrivet om meddelanden till aktieägarna, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom två månader, räknat från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång. Anmäla sig flera, skall företrädesrätten dem emellan bestämmas på så sätt, att den, som har största antalet aktier, har företrädesrätt att lösa. Vid lika antal aktier avgör lottning. Därest överenskommelse ej kan träffas om lösenbeloppet, skall detta, motsvarande aktiens verkliga värde, bestämmas i den ordning lagen om skiljemän den 14 juni 1929 stadgar. Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller, sedan lösenbeloppet för dylik aktie i behörig ordning fastställts, ak-

68 tien ej inom 20 dagar därefter inlöses, äger den, som gjort hembudet, att bli registrerad för aktien. § 8. Styrelsen h a r sitt säte i Stockholm. § 9. Bolagets styrelse skall bestå av minst tre och högst fem ledamöter samt två suppleanter för dem. Styrelseledamöter och suppleanter utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till och med nästa ordinarie stämma. § 10. Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Styrelsen sammanträder i regel en gång i månaden. Styrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter finnas tillstädes. § 11. Styrelsen må bemyndiga jämväl annan än styrelseledamot, styrelsesuppleant eller verkställande direktör att teckna bolagets firma. § 12. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till och med nästa ordinarie stämma två revisorer och lika antal suppleanter för dem. Av bolagets revisorer skall minst en jämte suppleanten för denne vara auktoriserad revisor. § 13. Bolagets räkenskaper skola uppgöras och avslutas för kalenderår. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen och verkställande direktören avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst-

och förlusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret böra för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna. Dessa böra senast den 1 maj över granskningen avge skriftligt utlåtande. § 14. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång årligen under maj eller juni månad. Å ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma till behandling: 1. val av ordförande vid stämman, 2. justering av röstlängden, 3. val av en eller två justeringsmän, 4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad, 5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen, 0. fråga om fastställande av balansräkningen, 7. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter och verkställande direktören för den tid redovisningen omfattar, 8. beslut i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, 9. fastställande av antalet styrelseledamöter för tiden till och med nästkommande ordinarie bolagsstämma, 10. fastställande av arvoden åt styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, 11. val av styrelse samt revisorer och revisorssuppleanter, 12. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman. § 15. Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev. Kallelse till bolagsstämma skall ske senast två

69 veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma. § IG. För giltighet av beslut om ändring av bolagsordningen erfordras Kungl. Maj :ts fastställelse av beslutet.

§ 17. Träder bolaget i likvidation, äger Kungl. Maj:t utse en likvidator att jämte de av bolagsstämman utsedda likvidatorerna deltaga i likvidationen. Arvode åt den av Kungl. Maj:t utsedde likvidatorn skall bestämmas av Kungl. Maj:t.

70 Bilaga

4 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 § kungörelsen den 21 november 1947 (nr 921) om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. m.

Härigenom förordnas, att o § kungörelsen den 21 november 1947 om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

<Föreslagen

lydelse)

5 §. Vid kopiering

antal

Där ej sökande själv bekostar erforderliga kopiors utförande eller eljest särskilda omständigheter föranleda till annat, bör statens reproduktionsanstalt anlitas för kopiornas utförande.

Skall sökande Kopiornas riktighet må bestyrkas statens reproduktionsanstalt.

kopior

Där ej sökande själv bekostar erforderliga kopiors utförande eller eljest särskilda omständigheter föranleda till annat, bör Statens reproduktionsanstalt aktiebolag anlitas för kopiornas utförande. sökandens bekostnad.

av

Kopiornas riklighet skall på begäran bestyrkas av den, som förordnas därtill av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ersättning för arbetet med bestyrkandet fastställes av Kungl. Maj:t samt gäldas av det företag, som utfört kopiorna.

71 Bilaga 5

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4 § kungörelsen den 5 mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning

Härigenom förordnas, att 4 § kungörelsen den 5 mars 1954 om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 4 §.

(Nuvarande

lydelse)

F ö r kopiering av karta, som avses i 2 eller 3 §, bör, där ej särskilda omständigheter föranleda till annat, statens reproduktionsanstalt anlitas. Anstalten må bestyrka kopias riktighet.

(Föreslagen

lydelse)

För kopiering av karta, som avses i 2 eller 3 §, bör, där ej särskilda omständigheter föranleda till annat, Statens reproduktionsanstalt aktiebolag anlitas. Kopiornas riklighet skall på begäran bestyrkas av den, som förordnas därtill av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ersättning för arbetet med bestyrkandet fastställes av Kungl. Maj:t samt gäldas av del företag, som utfört kopiorna.

KUNGL. DiBL.

~ G JAN 1957 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1956 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk. [25] Rådhusrätts sammansättning i brottmål. [28] Domartjänster i häradsrätt och hovrätt. [52] Strafflagberedningens slutbetänkande. Skyddslag. [55] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar.

[36]

Kommunalförvaltning. Städernas donationsjord. [7] Kommunalförbund och indelningsändringar. [19] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Förenklad statsbidragagivning. [8] Tulltaxa. Förslag av 1952 års tulltaxekommitté. 1. Allmänna synpunkter. L14] 2. Detaljmotivering. [15] 3. Taxan. [16] Vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. [23] Nya kommunala ortsavdrag. [41] Undersökning av taxeringsutfallet. [57]

Fast egendom. J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Fiskhandeln i Sverige. [2] Statens stöd åt växtförädlingen m. m. [4] Fiskeområde. [17]

Vattenväsen. S k o g s b r u k . Bergsbruk. Skogsindustrins utbyggnad. [33] Skogsbrukets arbetsmarknad. [36]

Industri. Atomenergien. [11J

Handel och sjöfart.

Politi. Tillsynen å djurskyddslagens efterlevnad. [49] 1951 års oljeutredning. Brandfarliga varor. Del 1. [50] Del 2. Bilagor. [51] Nationalekonomi och socialpolitik. Åldringsvård. [1] Statliga företagsformer. 1. Statsägda aktiebolag i Sverige. [6] 2. Statsägda företag i utlandet. [24] 8. Statens reproduktionsanstalt. [59] Penningvärdeundersökningen. 8. Investeringsverksamhet och sparande. Balansproblem på lång och kort sikt. [10] Utredningen om kortare arbetstid. [20] Bilagor. [21] Remissyttranden. [31] Hemmen och samhällsplaneringen. [32] Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande. 1. Offentliga byggnader, översikt och byggnadsbehov. [89] Riktlinjer för bostadspolitiken. [40] Zigenarfrågan. [43] Bränsleutredningen 1951. 1. Bränsleförsörjningen i atomåldern. Förutsättningar, slutledningar, rekommendationer och förslag. [46] 2. Grundläggande studier av energiförsörjningens förutsättningar inom viktiga områden. [58] Stöd åt ofullständiga familjer. [47] Stadsbudgetens verkningar på konjunkturutvecklingen. [48] Balanserad expansion. [58] Ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. [56] Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag till sjukhuslag m. m. [27] Lag om r ä t t att utöva läkekonsten. [29] Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare. [84] Alkoholblodprovet. [87] Strålskydd. [38] Allmänt näringsväsen. Frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB. [9]

K o m m u n i k a t i o n a väsen. Standardtariffer för detaljdistribution ev elektrisk kraft. [5] Statens Järnvägars taxor. [54]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Restaurering av Uppsala domkyrka. [8] Bihang till kyrkohandboken. [12] Konstbildning i Sverige. [18] Seminarieorganisationen. 1. [18] Alternativt aftonsångsritual. [22] Byggnadsminnen. [26] Prästvalslag. [30] Staten och de politiska ungdomsorganisationerna. [42]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t . översyn av Förenta Nationernas stadga. [44] Nordiska parlamentariska kommittén. 12. Slutbetänkande. [45]

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1956