Betänkande med förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 8 2 : 38 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

STATENS

}

ORGANISATIONSNÄMND

BETÄNKANDE MED

| FÖRSLAG RÖRANDE ARBETSUPPGIFTERNA FÖR ÖCH ORGANISATIONEN AV RIKETS LANDKARTEVERK

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Kronologisk

förteckning

handel m e d farmaccvtiska specialiteter. Marc 1. Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s b e t a n k a n d e med förslag 99 s. S. till vissa ä n d r i n g a r i d e n sociala arrendelagstift; 21. Betänkande med förslag till lag om a l l m ä n n a vä ningen. Marcus. 121 s. J o . och lag o m vägdistrikt m. m. Norstedt. 223, 2. Betänkande r ö r a n d e e r k ä n n a n d e och verkställighet 174 s. K. av utländsk civildom. Av E. Marks von W u r t e m b e r g . 22. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande m e d Marcus. 43 s. J u . slag till r e g l e m e n t e angående tjänstepension 3. Luftförsvarsutredningens b e t ä n k a n d e . Utredning bearbetare i statens tjänst. Norstedt. 37 s. F i . träffande h e m o r t e n s och civilbefolkningens skyd! 23. Utredning och förslag angående de civila tjän dande vid luftanfall mot Sverige. Norstedt 139 s. F ö . läkarnas ställning i städer och stadsliknande s: 4. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. Norhällen. Beckman. 206 s. S. stedt. 142 s. H. 5. Betänkande rörande frivilliga^ sammanslutningar 21. Normalbestämmelser för leverans och provnin, cement (cementbestämmelser) samt för byggnt mellan enskilda järnvägar i Skåne m. in. Beckman. verk av betong och armerad betong (bctongbesti 132 s. 2 bilagor. K. melser) [fjärde upplagan] jämte tilläggsbestämme! 6. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Itredje upplaganj. Norstedt. 44 s. K. Byggnadsordning för stad, k ö p i n g och större nuini25. Statens organisationsnämnd. Betänkande m e d p cipalsamhälle. Marcus. 37 s. K. för statens b y g g n a d s v e r k s a m h e t u n d e r n ä r a 7. Normalförslag till byggnadsordningar m, m. 2. k o m m a n d e tioårsperiod. Marcus. 125 s. F i . Byggnadsordning för m i n d r e municipalsamhälle. j 26. Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkstä Marcus. 27 s. K. åren 1923-1929. Norstedt. 255, 215 s. J o . 8. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. Byggnadsordningar och u t o m p l a n s b e s t ä m m e l s e r för I 27. Betänkande a n g å e n d e reformering av vikariatssv met vid h ä r a d s r ä t t e r n a . Marcus. 27 s. J u . landsbygden. Marcus. 18 s. K. 9. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 4. i 28. L a n t m ä t a r e l ö n e s a k k u n n i g a s u t r e d n i n g och förs beträffande lantniäterikontorcns organisation. M Bilagor till n o r m a l b y g g n a d s o r d n i n g a r för städer och cus. 186 s. J o . för landsbygden. Marcus. 32 s. K. i 29. P r o m e m o r i a a n g å e n d e lagstiftning om vissa str 10. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 6. P r o m e m o processuella tvångsmedel. Norstedt. 57 s. J u . j ria rörande inkomstutvecklingen i n o m Sveriges jord bruk i jämförelse m e d i a n d r a näringsgrenar och ! 30. 1932 års b a n k s a k k u n n i g a . Betänkande m e d fönj till lag om ä n d r i n g i vissa delar av lagen dert dess s a m m a n h a n g m e d lönepolitiken. Beckman. juni 1911 (nr 74) o m bankrörelse m . m . Marcus. 11 52 s. J o . Fi. 11. Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. 31. Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslå Marcus. 10 s. K. undervisningsplaner för rikets allmänna lärov< 12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 7. Betänkande och de k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r n a m . m. Norste angående åtgärder för l i n d r a n d e av j o r d b r u k e t s krexj, 454 s. E . ditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . 13. Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utred- 32. Betänkande m e d förslag till lag om vissa äiidrinj i förordningen angående patent m. m. Marcus. 71 ning angående det k o m m u n a l a skattetrycket. Av H. E. Ahlberg. Norstedt. 85*, 560 s. F i . 14. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 8. Arbetar- 33. Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s betänkande m e d förs till åtgärder för b e r e d a n d e av ökade möjligheter frågan inom det svenska j o r d b r u k e t . Av B. Nyström. m i n d r e b e m e d l a d e personer att erhålla egna joi Beckman. 111 s. J o . b r u k . Marcus. 84 s. J o . 15. De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgif- 34 Betänkande m e d förslag angående omorganisati av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen j ä m t e därm ter. Norstedt. 38 s. H. s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål. rheggström. 108 s. 16. Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om b o u t r e d n i n g och arv- 35. Betänkande m e d förslag till ändrade b e s t ä m m e l angående tillsättning av prästerliga tjänster. Hae^ skifte m m. Norstedt. 689 s. J u . ström. 215 s. E . 17. Utredning och förslag r ö r a n d e ä n d r a d e g r u n d e r för biskoparnas avlöning och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e 36. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organi: tionssakkunniga. Statistiska undersökningar sa: frågor. Idun. 262 s. E . kostnadsberäkningar m. m. Del 2., Norstedt, 18. Utredning r ö r a n d e motorfordonsbeståndet i Sverige s. S. Marcus. 50 s. K. 37. Betänkande a n g å e n d e skyddskoppympningen. Bec 19. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förman. 131 s. S. slag till r e g l e m e n t e angående tjänstepension för tjänstemän, t i l l h ö r a n d e den civila statsförvaltningen, 38. Statens organisationsnämnd. Betänkande m e d f(J slag rörande arbetsuppgifterna för och o r g a n i m. m. Norstedt. (2), 211 s. F i . tionen av rikets landkarteverk. Marcus. 95 s. 20. Betänkande m e d förslag till förordning angående

A n m . Om särskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med felstil utgöra bcgynnelä bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J - j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr.1 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a ordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1932:38

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

STATENS

ORGANISATIONSNÄMND

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG RÖRANDE ARRETSUPPGIFTERNA FÖR OCH ORGANISATIONEN AV RIKETS LANDKARTEVERK

STOCKHOLM

1932 ISAAC MARCUS B O K T R Y C K E R I - A K T I E BO L AC

öv

6,0t

'O>

\Évo^

Innehållsförteckning. Skrivelse

Sid. 5

till Konungen

Utredning rikets Kortfattad

med

förslag

rörande

arbetsuppgifterna

för

och

organisationen

av

landkar leverk

historik

9 R e d o g ö r e l s e för n u v a r a n d e k a r t f r a m s t ä l l n i n g Lantmäterikartor Skogskartor Vägväsendets kartor Torrläggnings- och vattenregleringskartor Kartor över städer och samhällen Ekonomiska kartor Topografiska kartor Översiktskartor Geologiska kartor, sjökort m. m Bristerna i de av kartverket nu utgivna k a r t o r n a Framställningssättet Skalan Kartornas innehåll Tidsåtgång och ajourhållning De officiella k a r t a r b e t e n a s b e h ö v l i g h e t för o l i k a ä n d a m å l 1. Jordbruket • 2. Skogsbruket 3. Egnabemsverksamheten 4. Fastighets- och jorddelningsväsendet 5. Fastighetstaxeringen 6. Jordbruks- och arealstatistiken 7. Kredit- och försäkringsverksamheten 8. Kommunikationsväsendet 9. Kraftverksanläggningar och elektrisk kraftdistribution 10. Vattenregleringar och torrläggningar 11. Samhällsbildning och regionplanering 12. B ergsbruket 13. Försvarsväsendet 14. Administrationen 15. Turist- och automobilväsendet 16. Flottningsväsendet 17. Vetenskap, undervisning m. m

13 14 14 14 15 15 • • • 15 16 17 18 19 19 19 20 20 21 22 23 25 25 25 26 26 26 27 27 28 28 28 29 29 29 29

4 Sid.

Erforderliga kartor

30 Framställning av grundkarta över landet Grundkartans användning för skogsbruket Grundkartans användning vid lantmäteriet Grundkartans användning i övrigt Grundkartans innehåll Topografisk karta och översiktskartor Revidering och ajourhållning av kartorna

30 31 32 34 34 34 35

Frågan om en s a m m a n h ä n g a n d e katasterkarta över landet

35 S ä t t e t för k a r t f r a m s t ä l l n i n g e n

1. Grundkartan i skala 1:10000 Enligt nuvarande arbetsmetoder Med den fotogrammetriska kartläggningsmetoden 2. Den topografiska kartan 3. Översiktskartor

37 37 39 43 46

Kartutgivningen

.t7

Bildkartan i skala 1:10000 Grundkartan i skala 1:10000 Den topografiska kartan Reproduktionsmetoden för den topografiska kartan Karttryckets utförande

47 47 49 50 54

Revidering och ajourhållning av k a r t o r n a

55 Allmänna s y n p u n k t e r Grundkartans ajourhållning Revidering av beskrivningstrycket

55 56 58

Kartverkets organisation

50 Nuvarande organisation Erinringar m o t den nuvarande organisationsformen Ifrågasatt samorganisation av kartverket och lantmäteriet Organisationen av ett fristående civilt kartverk

58 61 65 67

S a m m a n f a t t n i n g av h u v u d r i k t l i n j e r n a för k a r t f r å g a n s s l u t l i g a l ö s n i n g

76 Bilaga: Kortfattad redogörelse för fotogrammetriens användning vid kartläggning samt för de försöksarbeten, som i Sverige utförts med denna metod

Utkast

till

provisorisk

arbetsuppgifter

personalorganisation och inom

samma

för

kostnadsram

ett civilt

kartverk

som del nuvarande

med

samma

kartverket

TILL

KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 24 mars 1931 har Eders Kungl. Maj:t — med överlämnande av en av expeditionschefen E. Falk såsom tillkallad sakkunnig verkställd, den 22 maj 1929 till jordbruksdepartementet ingiven

6 utredning rörande landets kartväsen — anbefallt statens organisationsnämnd att i n ä m n d a ärende avgiva yttrande. Sedermera h a r Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 9 september 1932 anbefallt organisationsnämnden att avgiva utlåtande j ä m v ä l i anledning av en underdånig skrivelse den 1 juni 1932 från generaldirektören G. Kuylenstjerna m. fl., däri hemställts, bland annat, att Eders Kungl. Maj:t måtte, efter slutförandet av vissa planerade försök till kartläggning av skogsområden med hjälp av fotografering från flygplan, tillsätta en kommission med representanter för institutioner, som i större utsträckning sysslat med framställning av kartor, ävensom för konsumenter av kartor, med uppgift a t t med ledning av försöken verkställa utredning angående anordnande av ett hela landets mätnings- och kartläggningsväsen omfattande statligt rikskartverk för, bland annat, uppr ä t t a n d e av en fotogrammetrisk g r u n d k a r t a . Sistberörda remiss har av organisationsnämnden behandlats i samband med utredningen angående landets kartväsen över huvud. Genom nådigt beslut den 15 april 1932 har Eders Kungl. Maj:t förordnat rektorn vid skogshögskolan professorn T. W. J O N S O N och godsägaren J . A. TRESCHOW, Målhammar, att såsom ledamöter deltaga i handläggningen hos organisationsnämnden av ifrågavarande ärende. Intill den 24 september 1932 har i ärendets behandling deltagit nämndens förutvarande ordförande, statsrådet TORSTEN N O T H I N . Efter därom av organisationsnämnden gjord framställning har statsrådet och chefen för finansdepartementet genom beslut den 25 april 1931 förordnat arbetschefen vid rikets allmänna kartverk C. A. V. HERNLUND a t t biträda vid behandlingen hos nämnden av omförmälda ärende. De förberedande utredningar, som erfordrats för nämndens ståndpunktstagande till frågan, h a v a på grund h ä r a v verkställts av Hernlund, som i övrigt tjänstgjort som tekniskt sakkunnig och föredragande i ärendet vid dess behandling inom nämnden. Resultatet av organisationsnämndens ifrågavarande arbete har sammanfattats i en »Utredning med förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk», vilken utredning organisationsnämnden härigenom till Eders Kungl. Maj:t överlämnar. I sin utredning h a r organisationsnämnden funnit sig böra förorda, att kartverksfrågan löses efter vissa n ä r m a r e angivna riktlinjer, innebärande avsevärda såväl tekniska som organisatoriska förändringar i förhållande till den nuvarande ordningen. F ö r den föreslagna nya organisationens n ä r m a r e detaljutformning föreslår organisationsnämnden, att det fortsatta, slutliga utredningsarbetet anförtros åt särskilda sakkunniga för framläggande av förslag enligt de av organisationsnämnden angivna riktlinjerna och med iakttagande av vissa av nämnden n ä r m a r e angivna synpunkter. Den förenämnda remissen den 9 september 1932 angående generaldirek-

tören G. Kuylenstjernas m. fl. hemställan i underdånig skrivelse den 1 juni 1932 anser organisationsnämnden besvarad genom framläggandet av den förevarande utredningen. Organisationsnämnden vill i anslutning till det framlagda förslaget understryka vikten av att de vid rikets allmänna kartverk pågående försöken med kartläggning på fotografisk väg fortsättas, så att för den slutliga utredningen ytterligare material erhålles för bedömande av metodens lämpligaste användning och för vinnande av full säkerhet i kostnadsberäkningarna rörande kartläggning enligt de linjer, som organisationsnämnden förordat såsom enligt nämndens uppfattning bäst tillgodoseende landets kartbehov. Med hänsyn till organisationsnämndens härutinnan anförda synpunkter får nämnden även förorda, att i avvaktan på den slutliga utredningens framläggande den ekonomiska kartläggningen inom Göteborgs och Bohus län, vilken försöksvis påbörjats i skala 1:10000 med bildkarta såsom underlag, måtte fortsättas och fullföljas efter samma grunder som hittills, så att de arbeten, som härvid komma att utföras, kunna ingå såsom ett led i framställningen av den av nämnden förordade grundkartan över landet i skala 1:10000. För tillgodoseende härav bör närmast under sommaren 1933 fortsatt flygfotografering ske inom nämnda län. Då enligt vad nämnden inhämtat vissa svårigheter möjligen kunna uppstå för erhållande av flygvapnets medverkan för denna flygfotografering efter hittills följd ekonomisk uppgörelse mellan kartverket och flygvapnet, lärer denna angelägenhet böra ordnas utan avvaktande av den fortsatta utredningen. Organisationsnämnden får med hänsyn till det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte oberoende av igångsättandet av den slutliga utredningen angående kartverksfrågan upptaga berörda frågor till prövning. I en till Kungl. Maj:t nyligen ingiven skrivelse har chefen för generalstaben framlagt vissa förslag till omorganisation av staben. Härvid har föreslagits, bland annat, att det nuvarande sambandet mellan generalstaben och rikets allmänna kartverk skall upphöra. Förslaget överensstämmer sålunda härutinnan med de riktlinjer, organisationsnämnden i bifogade utredning framlagt för kartverkets framtida organisation. Därest det av chefen för generalstaben framlagda förslaget skulle komma att föranleda proposition redan till nästkommande års riksdag, lärer även frågan om kartverkets organisation såsom civilt verk böra, oberoende av den slutliga utredningen i kartverksfrågan, samtidigt upptagas till lösning. Enligt organisationsnämndens mening kan detta ske utan föregripande av utredningen angående kartverkets framtida uppgift och arbetssätt, under förutsättning att organisationen nu provisoriskt ordnas endast med hänsyn till verkets nuvarande arbetsuppgifter. En dylik partiell lösning av själva organisationsspörsmålet skulle innebära ett betydelsefullt steg i riktning

8 mot kartverksfrågans slutliga lösning och säkerligen underlätta den fortsatta utredningen genom vinnande av erfarenheter om organisationens lämpligaste utformning, sedan verket helt i n r i k t a t s på dess civila arbetsuppgifter. Den civila organisationen av verket behöver under sådana förhållanden endast innebära förändring i de delar, där nu militär personal användes, sålunda beträffande vissa delar av kartverkets topografiska avdelning. Genom indragning av motsvarande militära tjänster eller dessas överförande på övergångsstat och befattningshavarnas överflyttande till tjänstgöring vid ciet civila verket, u t a n skyldighet till milit ä r tjänstgöring, lärer organisationen k u n n a u t a n svårighet genomföras inom nuvarande kostnadsram. Till belysande av möjligheterna att utan kostnadsökning för statsverket genomföra ett provisoriskt ordnande av en dylik civil organisation av kartverket h a r inom nämnden utarbetats ett utkast till provisorisk personalorganisation enligt nu nämnda grunder, vilket härmed bifogas. Stockholm den 16 december 1932. Underdånigst NILS BERLIN

M. CARLSON

TOR JONSON

AUG. TRESCHOW

/

Tage Wärn.

9 Utredning med1 förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk. Kortfattad historik. F r å g a n om organisationen av landets kartväsen och arbetsuppgifterna för detsamma h a r stått på dagordningen sedan lång tid tillbaka. De upprepade utredningar, som under 1800-talet verkställdes, skola h ä r icke beröras, u t a n får organisationsnämnden i denna del hänvisa till den omfattande och synnerligen belysande historik, som framlagts i den av expeditionschefen E. Falk i ämnet utförda, den 22 maj 1929 till jordbruksdepartementet avlämnade utredningen. Denna historik visar emellertid, a t t i m å n g t och mycket samma problem då behandlats, vilka alltjämt stå olösta och framkallat n y a erinringar mot den nu gällande organisationen och arbetssättet inom landets kartväsen. Resultatet av 1800-talets utredningar k a n sägas h a v a blivit inrättandet år 1894 av rikets allmänna k a r t v e r k genom sammanslagning av det topografiska och det ekonomiska kartverket under ledning av chefen för generalstabens topografiska avdelning. Redan å r 1903 var emellertid kartväsendet åter föremål för e r i n r i n g a r från riksdagens sida, vilket föranledde ny sakkunnigutredning, som dock vid 1905 å r s riksdag endast resulterade i mindre, partiella ändringar. E n del av den statliga kartverksamheten har, liksom även för övrigt tidigare, under 1900-talet alldeles särskilt varit föremål för meningsbrytningar, nämligen det ekonomiska kartverket. F r å n olika håll hava framställts erinringar beträffande denna verksamhet och i sammanhang härmed h a v a framförts förslag om vidtagande av ä n d r i n g a r i olika avseenden. F r å g a n upptogs vid 1908 års riksdag i samband med beviljande av anslag till kartverkets arbeten, varvid riksdagen begärde utredning av frågan om det förhållande, vari det ekonomiska k a r t v e r k e t s arbeten och upprättandet av det vid samma riksdag beslutade jordregistret borde ställas till v a r a n d r a . Även 1908 års statsrevisorer upptogo frågan om det ekonomiska k a r t verket, särskilt med hänsyn till den otillfredsställande ordningen för kartornas utgivning samt frågan om k a r t o r n a s utgivningsskala. Med anledning av vad som förekommit vid 1908 års riksdag tillsattes nya sakkunniga. Majoriteten inom dessa 1908 års sakkunniga framlade

förslag om de ekonomiska kartarbetenas upphörande och upprättandet i stället av en fullständig katasterkarta över landet i stor skala (1:4000). Minoriteten inom de sakkunniga ställde sig icke direkt avvisande till majoritetens förslag men ansåg kostnaderna skola bliva så stora, att förslaget sannolikt icke kunde genomföras, varför de ekonomiska kartarbetena borde fortsättas i en förbättrad form med utgivning av kartorna i skala 1: 20000 och med redovisning i enlighet med jordregistret. Ärendet blev emellertid icke föremål för något definitivt beslut från Kungl. Maj:ts sida utan hava under årens lopp därefter meddelats beslut år för år angående de ekonomiska kartarbetenas fortsättande enligt i huvudsak de grunder, som angivits i ett kungl. brev den 15 april 1910. Med anledning av ett vid 1912 års riksdag framlagt förslag till lönereglering för kartverkets personal anförde riksdagen i skrivelse den 30 maj 1912 angående nionde huvudtiteln, att riksdagen vid granskning av förslaget icke kunnat undgå att finna, att organisationen av allmänna kartverket och arbetssättet vid detsamma icke vore i alla avseenden ändamålsenliga. De brister, som härutinnan förefunnes, hade vid flerfaldiga föregående tillfällen blivit offentligt påvisade. Till deras avhjälpande hade visserligen reformer tid efter annan vidtagits, men orsaken till att de fortfarande syntes bestå torde ligga i att reformerna städse varit partiella och aldrig blivit byggda på en allsidig utredning, som tagit organisationsfrågan i ögonsikte ända från grunden. Då en grundlig utredning i avseende å kartverkets organisation således syntes av behovet påkallad, kunde däri visserligen ligga ett talande skäl mot att företaga en lönereglering, men på de i propositionen anförda skäl ansåg riksdagen det icke utan verklig olägenhet kunna därmed anstå. Med vissa smärre jämkningar bifölls därför förslaget i avvaktan på en fullständig utredning rörande allmänna kartverkets organisation. Med hänsyn till de sedan år 1908 pågående försöksarbetena rörande det ekonomiska kartarbetet blev emellertid den av riksdagen begärda utredningen successivt framskjuten. Vid föredragning den 26 februari 1918 av frågan om anslag till rikets allmänna kartverk anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att de förnämsta orsakerna till att utredningen angående kartverkets organisation icke ansetts böra genast igångsättas varit, att man funnit nödigt att ännu någon tid inhämta erfarenhet om kartverkets verksamhet under de arbetsformer, som skapats för densamma, samt att särskilt frågan om det fortsatta bearbetandet av det ekonomiska kartverket ännu ej syntes mogen för avgörande. Vid 1921 års riksdag väcktes av professorn G. Andersson en motion, däri hemställdes, att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om utarbetande och föreläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag till allmän plan för den fortsatta kartläggningen av rikets land- och sjöterritorium samt till organisation av ett civilt rikskartverk för denna kartlägg-

nings genomförande ävensom förslag till gemensamt ordnande av utbildningen för blivande tjänstemän inom detta rikskartverk och inom lantmäteriet. Under hänvisning till riksdagens år 1912 gjorda, här ovan omförmälda uttalande rörande behovet av en grundlig utredning i hela kartverksfrågan och då syftet med motionen syntes åtminstone i viss mån sammanfalla med vad riksdagen sålunda anfört, hemställde jordbruksutskottet, att motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. I skrivelse den 15 februari 1921 har Sveriges allmänna lantbrukssällskap hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning rörande de ekonomiska kartarbetenas bedrivande på skyndsammast möjliga sätt. I ärendet hava utlåtanden avgivits den 5 december 1921 av lantbruksstyrelsen och den 30 oktober 1923 av lantmäteristyrelsen. Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet upptog chefen för jordbruksdepartementet utredningsärendet till avgörande i statsrådet den 29 februari 1924 och anförde därvid bland annat följande. »Sedan yttranden i anledning av denna (lantbrukssällskapets) skrivelse nu inkommit synes en omprövning av frågan om de ekonomiska kartarbetenas fortsatta bedrivande böra äga rum. Emellertid står denna fråga i sådant samband med spörsmålet om de geodetiska och topografiska kartarbetena samt statens verksamhet i övrigt för utarbetande och utgivande av kartor, att redan ett upptagande av förstnämnda fråga påkallar ett övervägande av landets kartfråga i dess helhet. För en dylik mera allsidig undersökning av kartfrågan tala även andra omständigheter, däribland det förhållandet att landets kartarbeten nu äro fördelade på ett flertal olika ämbetsverk och kårer, varav följer en onödig omgång i arbetets planläggande och fara för dubbelarbete. Då jag alltså uttalar mig för, att en allsidig utredning av landets kartfråga bör komma till stånd, vill jag emellertid framhålla, att denna utredning bör ske fullständigt förutsättningslöst och med det enda mål för ögonen att efter ett noggrant övervägande av de önskemål, som kunna framställas med avseende å de allmänna kartarbetena, få till stånd bästa möjliga och för det allmänna mest gagneliga resultat inom ramen för den kostnad, som kan anses böra anslås för kartarbetena. Med hågkomst av de mot varandra stridiga synpunkter, som tidigare från skilda håll framförts med avseende å kartarbetenas bedrivande, synes det mig att om ett förnyat utredningsarbete skall kunna så handläggas, att varje intresse vederbörligen tillgodoses utan obehörigt tillbakasättande av andra berättigade intressen, utredningsarbetet lämpligen bör verkställas inom departementet under departementschefens mera omedelbara inseende. Det behov av speciell sakkunskap, vilket givetvis kommer att under utredningsarbetets gång göra sig gällande, torde kunna tillgodoses genom överläggningar med eller infordrande av yttranden från cheferna för av kartfrågan särskilt berörda verk och institutioner ävensom andra fackmän på de olika områdena. I den mån detta emellertid må visa sig icke vara tillfyllest samt erforderliga utredningar rörande särskilda spörsmål ej heller lämpligen

kunna uppdragas åt vederbörande ämbetsverk, torde frågan om tillkallande av särskilda sakkunniga böra ånyo anmälas för Kungl. Maj:t. Då en utredning av ifrågavarande art givetvis måste bliva ganska omfattande, är det svårt att redan från början uppdraga fullständiga riktlinjer för arbetets bedrivande. Emellertid synes det mig, att i första hand bör klargöras frågan, vilka kartarbeten böra komma till stånd genom det allmännas försorg samt i vilken omfattning och efter vilka grunder dessa arbeten böra bedrivas. För detta ändamål böra infordras yttranden dels från de verk, vilkas uppgifter bestå i utarbetande och utgivning av kartor eller i vilkas verksamhet sådant ingår, dels ock från de verk, institutioner, korporationer eller sammanslutningar, vilka för sin verksamhet äro hänvisade att begagna sig av kartor eller av annan grund kunna lämna anvisning eller hava önskemål att framställa i förevarande avseende. _ Det sålunda till departementet inkomna materialet bör, efter vederbörlig bearbetning, giva god ledning vid bedömande av förevarande fråga. Emellertid måste givetvis därvid en avgörande betydelse tillmätas de kostnader, arbetena skulle medföra, jämförda med vikten för det allmänna av samma arbetens utförande. Med avseende härå lärer det vara nödvändigt, att på ett relativt tidigt stadium av utredningsarbetet möjlighet föreligger att bilda sig ett tillförlitligt omdöme om kostnaderna för kartarbetets bedrivande i den utsträckning, som må anses påkallad, och med tillgodoseende av de särskilda önskemål, som finnas vara vederbörligen grundade. Beträffande de kartarbeten, som anses kunna ifrågakomma för speciella fackändamål, synes vid den förberedande kostnadsberäkningen också böra verkställas beräkning å ena sidan av kostnaderna för dessa kartarbetens utförande särskilt för sig och å andra sidan av kostnaderna, därest vid de allmänna kartarbetena skola — i den mån sådant må vara möjligt — jämväl tillgodoses dylika speciella intressen. Först sedan på av mig nu antytt sätt vederbörligt underlag vunnits för bedömande av vilka kartarbeten må anses böra utföras genom det allmännas försorg samt grunderna för och omfattningen av statens verksamhet i dylikt avseende, synes till undersökning böra upptagas frågan om den organisationsform, som må vara den för denna verksamhet mest lämpliga och ändamålsenliga.» Kungl. Maj:t beslöt, i enlighet med departementschefens hemställan, att utredningen skulle äga rum inom jordbruksdepartementet. Enligt därvid erhållet bemyndigande uppdrog departementschefen samma dag åt dåvarande kanslirådet, numera expeditionschefen E. Falk att utföra utredningen i fråga. Den 22 maj 1929 avgav expeditionschefen Falk den beslutade utredningen, innehållande en redogörelse för kartverksfrågans tidigare behandling och för under utredningen infordrade yttranden samt därvid framkomna synpunkter och önskemål rörande landets kartläggning. Med stöd av berörda yttranden hava därvid alternativa förslag framlagts rörande det ekonomiska kartverkets fortsatta bedrivande, varjämte frågan om de topografiska kartarbetena behandlats, särskilt med hänsyn till reproduktionsmetoderna, samt preliminära kostnadsberäkningar verkställts för ar-

betenas utförande under olika förutsättningar samt för kartverkets organisation efter alternativa linjer, av vilka förordats en organisation såsom ett självständigt, civilt kartverk med i huvudsak samma arbetsuppgifter som nuvarande rikets allmänna kartverk.

Redogörelse för nuvarande kartframställning. Den statligt och enskilt bedrivna kartframställningen är av synnerligen mångskiftande art och av betydande omfång. Organisationsnämnden finner sig därför icke böra här mera i detalj ingå på alla dessa olika arbeten utan endast lämna en översikt i stora drag rörande de statliga arbetena på kartväsendets område. I övrigt får organisationsnämnden hänvisa till det av kartografiska sällskapet år 1922 av trycket utgivna arbetet »Sveriges kartläggning» samt den av expeditionschefen Falk gjorda utredningen. De statliga kartarbetena kunna uppdelas i två till ändamålet skilda huvudgrupper. Den ena utgöres av de arbeten, som hava till uppgift att åstadkomma kartor för utgivning från trycket och därmed tillhandahållande av kartor över landet, användbara för skilda ändamål och i större omfattning för olika verksamhetsgrenar och för allmänheten. Den andra huvudgruppen utgöres av de arbeten, där kartan endast utgör det nödvändiga underlaget för verkställande av en speciell förrättning för ett visst ändamål och med lokal betoning. Den första gruppen omfattar landets egentliga officiella kartverk, som i första hand utarbetas och utgivas genom rikets allmänna kartverks försorg. Till denna grupp hänföra sig också de för speciella ändamål utgivna, av sjökarteverket utarbetade sjökorten över landets kuster och större insjöar samt de av Sveriges geologiska undersökning utarbetade geologiska kartorna. Den andra gruppen omfattar främst lantmäteriets kartläggningar i samband med förrättningar av olika slag för jorddelning och fastighetsbildning m. m. Hit höra även skogsstatens omfattande arbeten för upprättande av skogskartor vid vården av landets skogar. Ehuru av mindre omfattning ur kartläggningssynpunkt torde vidare böra erinras om de kartläggningsarbeten, som utföras för vägväsendets ändamål, de av statens lantbruksingenjörer verkställda kartläggningarna i samband med torrläggnings- och sjösänkningsföretag samt städers och samhällens kartläggningar. De officiella, från trycket utgivna kartverken och därmed sammanhängande arbeten och organisationsspörsmål utgöra närmast föremålet för den utredning, som avses i det till organisationsnämnden remitterade ärendet. De för nyss omnämnda förrättningsverksamhet erforderliga

14 kartläggningsarbetena äga emellertid för landets egentliga kartväsende en stor betydelse och stå i ett så n ä r a samband med detta, a t t även dessa kartarbeten här torde böra något beröras. Lantmäteri- Lantmäteriets kartarbeten, vilka, spridda över hela landet, årligen utlökartor. r a g • g t o r o m f a t t n i n g , hava såsom redan antytts till uppgift att åstadkomma det kartmaterial, som erfordras vid verkställande av jorddelning och fastighetsbildning. P å grund av dessa kartarbetens n a t u r komma arbetena till stånd allt efter de enskilda j o r d ä g a r n a s framställning och verkställas därför u t a n någon sammanhängande plan och fläckvis allt efter behovet. Det är skifteslaget, fastigheten eller del därav, som utgör föremålet för kartläggningen. Det för ett sarnmanhängande kartverk erforderliga fasta sambandet i kartläggningen saknas däremot, på grund av a t t inom v å r t land lantmäteriets m ä t n i n g a r icke stödjas av ett enhetligt geodetiskt g r u n d a t underlag, u p p r ä t t a t genom triangulering och polygonmätning. L a n t m ä t e r i k a r t o r n a u p p r ä t t a s i olika skalor, som lämpas efter förrättningarnas ändamål. Huvudskalorna äro 1:2000 och 1:4000, varjämte i tätare bebyggda områden vid fastighetsbildning för bostadsändamål användas större skalor, 1:400 eller 1:1000, samt i skogstrakter delvis 1:8000. Att lantmäteriet numera som regel använder skala 1:2000 eller större skala, torde n ä r m a s t v a r a beroende på de ökade kraven på noggrannhet i arbetsresultaten, vilka i allmänhet grundas på den genom grafisk mätning u p p r ä t t a d e k a r t a n . L a n t m ä t e r i k a r t o r n a upptaga i allmänhet fastigheternas gränser, uppdelning i olika ägoslag samt vad beträffar skifteskartorna även ägoslagens uppdelning efter jordarnas bättre eller sämre beskaffenhet (graderingsskillnader). Skogskartor. Vad a n g å r skogskartorna sker kartläggningen i huvudsak efter samma principer som vid lantmäteriet, ehuru k a r t o r n a s ändamål h ä r kräver en annan redovisning av detaljerna. Skogskartorna avse ju i första hand ett klarläggande av de för skogsvården erforderliga detaljerna. E h u r u sålunda även på dessa k a r t o r återfinnas fastighetsgränser, ägoslagsskillnader o. d., äro kartornas huvudändamål dock skogsområdenas klarläggande ur skogsskötselns synpunkt. I enlighet härmed upptaga de speciella skogskartorna särskilt gränser för växande bestånd samt markslag av olika skogligt värde. Skogskartorna u p p r ä t t a s med anpassning efter skogsvärden och förvaltningsförhållanden i växlande skalor, 1:8000, 1:10000 och 1:20000. Vägväsendets För de särskilt under senare år synnerligen omfattande nyanläggninkartor. g a r n a av vägar inom landet utföras ej obetydliga kartläggningsarbeten. Dessa upptaga i huvudsak vägens sträckning i förhållande till detaljerna på marken, varjämte profilkarta i samband härmed upprättas. Dessa k a r t o r u p p r ä t t a s i allmänhet n u m e r a i skala 1:1000 med profilen i skala 1:100.

15 K a r t o r för t o r r l ä g g n i n g a r och vattenregleringar u p p r ä t t a s oftast i stor skala (lantmäteriets kartskalor) antingen genom nymätning eller med stöd av befintliga l a n t m ä t e r i k a r t o r . K a r t o r n a förses med hänsyn till sitt ä n d a m å l med n o g g r a n n a höjduppgifter helst i form av höjdkurvor. — Nämnas böra också de för kraftledningars framdragande uppr ä t t a d e kartorna. De över städer och a n d r a samhällen upprättade kartorna tillkomma visserligen genom kommunernas försorg men upptagas dock här, dels emedan även dessa i likhet med övriga ovan nämnda kartor utnyttjas fo> den egentliga sammanhängande kartläggningen av landet och dels emedan desamma i viss utsträckning u p p r ä t t a s genom lantmäteriets tjänstemän. Bortser man från de egentliga fastighetsbildande förrättningarna inom städer och samhällen, vilka i detta sammanhang hava mindre intresse på grund av de små områden, som därvid för sig kartläggas, utgöras de för kartläggningen värdefulla sammanhängande kartverken i huvudsak av dels rena a v m ä t n i n g a r av samhällenas områden oftast i skala 1:1000 och dels stadsplanekartor i skala 1:1000 eller 1:2000. Dessa k a r t o r u p p t a g a i allmänhet även höjdkurvor.

Torrläggnings- och vattenregleringskartor m. m.

Kartor över städer och samhällen.

De av rikets allmänna k a r t v e r k upprättade och utgivna kartverken u t g ö r a s av dels ekonomiska kartor, dels topografiska kartor och dels rena översiktskartor. Den ekonomiska k a r t a n utgives numera i skala 1:20000 i s. k. gradblad Ekonomiska— d. v. s. blad med begränsningslinjer motsvarande meridianer och paralleller — med 10 meridianminuter i bredd och 5 parallellminuter i höjd. E h u r u den ekonomiska k a r t a n sålunda numera har en genomgående bladindelning, sker dock kartläggningen och utgivningen länsvis. Gränsbladen mellan länen utfyllas icke över länsgränsen, utan särskilda blad utgivas för de särskilda länsdelarna. De i skala 1:20000 utgivna ekonomiska kartorna omfatta Malmöhus, Blekinge, Hallands och delar av Kristianstads län. Till dessa k a r t o r höra sockenvis utgivna beskrivningar över fastigheter och brukningsdelar. Endast beträffande Hallands län och de utgivna delarna av Kristianstads län hava jordregisterbeteckningar å k a r t a och i beskrivning angivits för fastigheterna. Tidigare hava utgivits i rektangelblad i skala 1:20000 ekonomisk k a r t a över Västmanlands län med beskrivning samt häradsvis ekonomisk k a r t a i skala 1:50000 över Uppsala, Örebro, Östergötlands, Värmlands, Älvsborgs, Södermanlands och Stockholms län. Samtliga dessa län hava uppmätts i skala 1:20000. Slutligen h a r även över Skaraborgs län u p p r ä t t a t s ekonomisk k a r t a i skala 1:20000, vilken k a r t a emellertid endast utkommit i svarttryck och först omkring 40 år efter fältmätningen, beroende på den följda praxis, att k a r t a n s tryckning icke sker på statens bekostnad u t a n a t t vederbörande hushållningssällskap eller landsting får bekosta utgivandet av kartan.

16 Den ekonomiska kartläggningen grundar sig i stor utsträckning p å de av lantmäteriet upprättade kartorna. Även de övriga ovan berörda för olika ändamål och förrättningar upprättade k a r t o r n a utnyttjas i viss utsträckning som underlagsmaterial. Med stöd av genom triangelmätning geodetiskt bestämda punkter samt däremellan utförda s. k. vägmätningar u p p r ä t t a s nämligen som grundval för den ekonomiska kartläggningen stomkartor, vid vilkas sammansättning till skala 1:20000 nedtransporterade l a n t m ä t e r i k a r t o r och a n d r a ägokartor begagnats i största möjliga utsträckning. Genom denna metod avses den tidsödande inmätningen av detaljer skola nedbringas i möjligaste mån och inskränkas till nymätning av vad som ändr a t s eller tillkommit, sedan ägokartorna upprättades. Den stomkarta, som sålunda erhållits, har givetvis kunnat åstadkommas med stöd av en väsentligt glesare triangulering än som erfordrats därest fullständig, ny p l a n m ä t n i n g skolat utföras. Den använda metoden h a r v a r i t mycket arbetsbesparande och har medfört ett väsentligt förbilligande av den ekonomiska kartläggningen i förhållande till vad nymätningen skulle k r ä v t . Metoden h a r emellertid även sina stora nackdelar genom det olikartade och ofta bristfälliga kartmaterial, som ingår i stomkartan, och d ä r a v föranledda felaktigheter i kartbilden. Så länge den ekonomiska kartan h a r a t t tjäna samma ändamål som hittills, nämligen a t t v a r a en översiktskarta, utvisande jordbruksfastigheternas läge och form samt fördelningen av olika ägoslag inom dessa fastigheter, kan man i stort sett bortse från k a r t a n vidlådande brister. Den är användbar såsom underlag för arealuppgifter till jordbruksstatistiken och för en mångfald projekteringsarbeten av olika slag såsom ej minst framgår av de under F a l k s utredning inkomna yttrandena. Till den ekonomiska k a r t a n utgivas sockenvis upprättade beskrivningar. I dessa upptagas numera fastigheterna enligt jordregistret, och angivas därvid, i den mån så kan ske, arealuppgifter, u t r ä k n a d e från den ekonomiska kartan, för fastighetens innehåll av olika ägoslag, samt uppgifter rörande brukningsdelar m. m. Där på grund av k a r t a n s relativt lilla skala en fastighet ej kan för sig redovisas å k a r t a n , angives i beskrivningen fastighetens läge genom hänvisning till den fastighet eller det figurnummer å kartan, vari fastigheten inräknats. Topografiska Den topografiska k a r t a n ä r uppdelad i två huvuddelar, nämligen karkartor. t a n ö v e r gg^ra Sverige i skala 1:100000 samt k a r t a n över norra Sverige i skala 1:200000. Båda delarna äro i sin helhet utkomna i tryck; dock hava k a r t o r n a över ett område motsvarande sex blad i skala 1:200000 av norra delen utgivits allenast i skala 1:100000. Den »södra delen», som sträcker sig från landets sydligaste del norr u t till en linje strax norr om 61°30' nordlig bredd, utgöres av rektangulära blad i storleken 20 decimaltum (59-4 cm) i bredd och 15 decimaltum

17 (44-6 cm) i höjd. I huvudsak h a r för denna del uppmätningsskalan v a r i t 1:50000. Den »norra delen», som sträcker sig från Sveriges nordspets ned till 61°30' nordlig bredd, är utgiven i s. k. gradblad. Bladens bredd är l 1 /» m e r i d i a n g r a d och höjden Va parallellgrad. Den topografiska k a r t a n v a r ända till å r 1857 en uteslutande militär k a r t a av hemlig natur. Vid n ä m n d a tidpunkt blev emellertid genom K u n g l . Maj:ts beslut bestämt, att k a r t a n skulle offentliggöras, varigenom k a r t a n blev tillgänglig även för a n d r a ändamål än de militära. Då den topografiska k a r t a n ä r det enda av v å r a officiella kartverk, som mera i detalj åskådliggör landets terrängförhållanden, h a r densamma givetvis en synnerligen stor a n v ä n d n i n g som vägledningskarta. Dess skala gör emellertid, att densammas användbarhet inskränkes härtill. Med h ä n s y n till den långa tid — 4 till 5 år — som å t g å r mellan fältmätningens avslutande å ett visst blad och dettas utgivning och som ä r beroende på reproduktionsmetoden, h a r för tillgodoseende av kartbehovet över nym ä t t a områden en provisorisk reproduktion skett av konceptkartan i ljustryck eller i offsettryck. Dessa konceptblad äro sålunda utgivna i uppmätningsskalan 1:50000. De utgivna konceptbladen omfatta i huvudsak ungefär mellersta tredjedelen av landet. Den topografiska k a r t a n u p p r ä t t a s i likhet med den ekonomiska med stöd av för ändamålet s a m m a n s a t t stomkarta. I den m å n ekonomisk k a r t l ä g g n i n g utförts, användes den ekonomiska k a r t a n såsom underlag och förminskas till den topografiska fältmätningsskalan 1:50000 samt mpassas i stomkartan. I övrigt u p p r ä t t a s Tielt ny stomkarta efter samm a metod, som ovan omnämnts rörande den ekonomiska k a r t a n . F ö r undvikande av dubbelarbeten u p p r ä t t a s stomkartan, n ä r det gäller områden, där ekonomisk k a r t l ä g g n i n g avses skola komma till stånd, i skala 1:20000 och förminskas därefter till topografisk stomkarta i skala 1:50000. Vid den topografiska fältmätningen kompletteras k a r t a n med avseende -å nytillkomna v ä g a r och kommunikationsleder, bebyggelse m. m. samt med höjdbeteckning, vilken åskådliggöres genom höjdsiffror och s. k. backstreck för utvisande av relativa lutningen. Utöver nyssnämnda ekonomiska och topografiska k a r t o r h a v a av kartverket utgivits vissa översiktskartor, sammanställda med stöd av förefintligt kartmaterial. Den s. k. generalstabens översiktskarta i skala 1:400000 h a r utgivits i 25 rektangelblad med format 48-5 X 40 cm. (Denna k a r t a h a r även av generalstabens litografiska anstalt använts som underlag för utgivande a v dels översiktskarta över automobilvägar samt dels översiktskarta over landsfiskalsdistrikt.) Den s. k. generalstabens höjdkarta över Sverige i skala 1:500000 utgives i rektaögelblad med format 47'5 X 35-6 cm. K a r t a n är uppdelad i en södra och en norra del, vilka i väsentliga avseenden skilja sig från v a r a n d r a ,

översikh kartor '

18 särskilt i fråga om färgskalan, varmed höjdskikten u t m ä r k t s . De äldsta sex bladen av södra delen upptogo höjdvärdena i fot, men ä r omarbetning av dessa blad under utförande med höjdvärden i meter och 33 meters ekvidistans på kurvorna. E t t blad återstår i denna omarbetning. Slutligen har utgivits den s. k. generalstabens generalkarta över Sverige i skala 1:1000000. K a r t a n är utförd i tre blad. Det södra och det mellersta bladet hava utgivits första gången redan p å 1870-talet och avses skola omarbetas särskilt med avseende å höjdsiffrorna, som å dessa blad angivits i fot. K a r t a n återgiver huvuddragen av landets terrängförhållanden, vattensystemet, läns- och härads- (tingslags-) indelning, städer, köpingar och a n d r a viktigare orter, kyrkor, j ä r n v ä g a r och huvudlandsvägar. K a r t a n h a r även bland annat utnyttjats vid utgivande av »vattentallsk a r t a över Sverige» samt resekartor över vissa järnvägslinjer. Geologiska F ö r u t o m ovannämnda av rikets allmänna k a r t v e r k u t g i v n a kartor uppkartor, sjö- r ä t t a g o c k utgivas även officiella kartor av a n d r a statens verk. kort m. m. ^ ^ ^ ^ Mr ^ j ^ ^ o m n ä m l l a g d e a v Sveriges geologiska undersökning utgivna geologiska kartorna över landet, dels kombinerade D ordoch bergartskartor i olika skalor (1:50000, 1:100000, 1:200000), dels berggrundskartor i skala 1:200000, dels översiktskartor i mindre skalor. Vidare bör i detta sammanhang erinras om sjökarteverkets utgivning av sjökort, vilka ju utgöra specialkartor över kusten och utanförliggande s k ä r g å r d a r samt över våra större insjöar. Bland officiellt utgivna översiktskartor torde de av generalpoststyrelsen utgivna kartorna »postkarta över Sverige» i skala 1:550000 samt »post- och j ä r n v ä g s k a r t a över Sverige» i skala 1:800000 v a r a de mest använda. Vid behandlingen i det följande av landets kartväsen finner sig organisationsnämnden k u n n a helt bortse från de specialarbeten, som utforas av Sveriges geologiska undersökning och sjökarteverket. Vad det senare beträffar h a r organisationsnämnden redan under år 1931 avgivit u t l å t a n d e över dess organisation och arbetsuppgifter samt därvid funnit sig bora tillstyrka bibehållande av en fristående organisation för detta verk. J ä m väl det speciella och vetenskapligt inriktade arbete, som utgör Sveriges geologiska undersöknings huvuduppgift, anser organisationsnämnden bast och mest rationellt utföras med nuvarande fristående organisation och u t a n direkt sammanförande med landets allmänna kartarbeten. I båda fallen bör emellertid ett intimt samarbete med de allmänna kartarbetena äga rum, så a t t dessas resultat i möjligaste m å n läggas till g r u n d för de speciella kartarbetena till förhindrande av onödigt dubbelarbete.

19 Bristerna i de av kartverket nu utgivna kartorna. Av expeditionschefen Falks utredning framgå närmare de synpunkter, som framförts angående de nuvarande ekonomiska och topografiska kartornas användbarhet, de erinringar, som gjorts mot dessa kartor, samt de önskemål rörande de officiella kartverken, som därvid framställts i de avgivna yttrandena. Organisationsnämnden finner sig i anslutning till nyssnämnda utredning och därvid gjorda uttalanden böra i korthet framhålla de huvudanmärkningar, som kunna riktas mot de nuvarande officiella kartverken. Den metod, som användes vid vårt lands kartframställning, nämligen att med stöd av ett genom triangelmätning bestämt geodetiskt underlag sammansätta stomkartor av nedtransporterade, utan inbördes sammanhangupprättade lantmäterikartor och andra specialkartor, utgör i och för sig en avsevärd svaghet i kartframställningen. De felaktigheter, som vidlåda de i stomkartan ingående grundkartorna, framträda tydligt vid sammansättningen och visa sig i gränserna mellan de olika kartorna, vilka icke alltid sammanfalla utan ofta korsas eller löpa jämsides, lämnande gapande strimlor mellan sig. För den topografiska kartan, som är en vägledningskarta i de små skalorna 1:100000 och 1:200000, kunna visserligen de fel, som efter utjämning och korrektion återstå, betraktas såsom i regel betydelselösa. Här inträder nämligen det förhållandet, att de överdriftsfel, som i mindre skalor äro oskiljaktigt förenade med läsbara konventionella karttecken, bliva större än de från grundkartorna härstammande felen. Såsom exempel kan erinras, att i skalan 1:100000 tecknet för landsväg på kartan har en bredd som motsvarar 60 m. på marken, under det att vägen i verkligheten kanske blott är 6 m. bred. På den ekonomiska kartan i skalan 1:20000 framträda felen tydligare och resultera i dels vinkelfel, dels längdfel och följaktligen även arealfel. Även om också på stora områden felen kunna vara relativt små, kunna å andra sidan stora fel lokalt uppträda och förvrida kartbilden, då utjämning av dylika felaktigheter inom ett begränsat område måste ske vid fältmätningen. Den största skala, som nu förekommer för de officiella kartorna, är skalan 1:20000. För en mångfald praktiska arbeten av teknisk-ekonomisk innebörd torde denna skala vara alltför liten, varför det förefintliga kartmaterialet härför icke kan utnyttjas utan speciella kartarbeten i större skala måste utföras med ty åtföljande kostnader. Här torde endast såsom exempel böra erinras om de omfattande kartläggningar, som på grund av att de utgivna kartorna icke upprättas i tillräckligt stor skala särskilt utföras för skogsvårdsändamål. Det torde även böra framhållas, att de ovan berörda nödvändiga överdriftsfelen i de konventionella kartbeteck-

Framställningssättet.

Skalan.

ningarna framträda betydligt även i skalan 1:20000 och medföra förvanskningar i kartbilden, som vid kartans användning för tekniska ändamål icke kunna anses tillåtliga. De officiella kartverken äro sålunda på grund av de små skalorna snarast av översiktskartas natur. För många ändamål äro de nödvändiga och nyttiga, men deras användbarhet vid praktiska arbeten blir relativt ringa. Kartornas D e n mest påtalade bristen i kartornas innehåll torde vara, att höjduppinnehåll. g i f t e r • t in r äcklig omfattning saknas. Detta gäller i främsta rummet den ekonomiska kartan, som ju saknar terrängbeteckning och endast upptager relativt glest angivna höjdsiffror för avvägda punkter. Avsaknaden i större utsträckning av höjduppgifter å den ekonomiska kartan medför, att kartan för projekteringsändamål av olika slag är mindre användbar, varjämte den ur militär synpunkt är i huvudsak oanvändbar. Även den topografiska kartan anses trots sina höjdbeteckningar giva en otillräcklig vägledning i detta avseende. Från många håll hava därför framställts önskemålet om inläggande av höjdkurvor på våra kartor, något som i allmänhet sker i fråga om utlandets kartor. Beträffande de ekonomiska kartornas ägoslagsredovisning har anmärkts, att denna icke skett i överensstämmelse med bestämmelserna rörande fastighetstaxering. Sålunda har exempelvis skogsmarksarealen icke alltid redovisats så detaljerat som varit önskvärt, i det att skogsproduktiv mark och impediment icke tillräckligt särskilts från varandra. Ehuru numera på de ekonomiska kartorna i skala 1:20000 en detaljerad fastighetsredovisning införts, i den mån skalan det tillåter, torde dock böra påpekas att alla äldre ekonomiska kartor sakna sådan. De detaljerinringar, som i övrigt framförts mot kartbeteckningar o. cl., särskilt beträffande den topografiska kartan, torde i detta sammanhang sakna betydelse eller vara av den art, att förbättringar i dessa hänseenden lätt kunna genomföras. Tidsåtgång Den väsentligaste bristen i förefintliga kartverk torde emellertid vara, °tålliin~ d e l s a t t arbetena skrida för långsamt framåt och dels att kartmaterialet icke tillräckligt ofta revideras, med påföljd att det snabbt föråldras och blir i olika avseenden otillförlitligt. Dessa erinringar äro särskilt befogade beträffande de ekonomiska kartorna, vilka ännu icke färdigställts för avsevärda delar av vårt land, icke ens beträffande Svealand och Götaland, som närmast ingå i planen för den ekonomiska kartläggningen. Det kan erinras därom, att med nuvarande arbetssätt och personaltillgång den ekonomiska nykartläggningen framskrider över en areal av endast 8 a 10 kvadratmil årligen. Med denna takt för det ekonomiska kartverkets utarbetande skulle den ekonomiska kartan över de delar av Götaland och Svealand, som äro avsedda att i första hand bliva föremål för nya kartläggningsåtgärder, fullbordas först efter mer än 100 år. Såsom framgår av expeditionschefen Falks utredning omfattar nämligen planen för den ekonomiska kartläggningen nymätning av — förutom återstoden av Kri-

21 stianstads län — Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Gotlands län (sammanlagt omkring 385 kvadratmil landareal), ommätning av Uppsala, Östergötlands, Örebro och Skaraborgs län (sammanlagt omkring 316 kvadratmil landareal) samt revidering av kartor och beskrivningar inom Värmlands, Älvsborgs, Södermanlands, Stockholms, Västmanlands, Malmöhus och Blekinge län (sammanlagt omkring 568 kvadratmil landareal). Någon revision av äldre kartor och beskrivningar har hittills icke kunnat äga rum. De nyare kartornas innehåll med detaljerad fastighetsredovisning kräver i än högre grad ajourhållning, om kartorna skola kunna vara till verklig nytta för olika ändamål. Den första topografiska kartläggningen av vårt land har visserligen efter en tidrymd av mer än 100 år slutförts, men ett mycket stort antal blad äro synnerligen föråldrade särskilt med avseende å vägar och bebyggelse och en del hava upprättats med svagt geodetiskt underlag och äro därför otillförlitliga. En grundlig revidering är fördenskull i hög grad påkallad. För en karta med den topografiska kartans karaktär av vägledningskarta är ajourhållningen ett oeftergivligt villkor. De officiella kartarbetenas behövlighet för olika ändamål. För att bedöma det befogade i de framställda erinringarna mot de nuvarande officiella kartarbetena och vilka åtgärder som böra vidtagas för att avhjälpa bristerna, erfordras att i första hand klarlägges, vilka kartbehov som böra fyllas av de allmänna statliga kartarbetena och för vilka ändamål dessa sammanhängande kartor hava den största betydelsen. Behovet av kartor framträder givetvis inom en kulturstat på ett stort antal verksamhetsområden mycket starkt men är av väsentligt olika art inom olika områden. En god uppdelning mellan dessa olika slag av kartbehov torde erhållas, om man drar gränsen mellan å ena sidan ändamål, för vilka kartan endast erfordras såsom väglednings- eller översiktskarta, och å andra sidan sådana ändamål, för vilka kartan skall utgöra studieobjektet och angiva de särskilda detaljer, på vilka en utredning i ett eller annat avseende skall bygga. För tillfredsställande av kartbehovet för sistnämnda ändamålsgrupp tarvas relativt stor kartskala och detaljerad redovisning av förhållandena, för den förstnämnda erfordras däremot blott en mindre skala, mindre detaljrikedom och oftast en schematisering av kartbilden, som understryker det väsentliga i vissa orienterande avseenden. Med utgångspunkt från de nuvarande officiella kartverken kunna de båda slagen av kartbehov sägas utgöra dels sådana, som påfordra kartor likartade med den ekonomiska kartan i skala 1:20000 eller i större skala, dels sådana, som kunna tillfredsställas av den topografiska kartan eller av rena schematiska översiktskartor i ännu mindre skalor. De ändamål, för vilka kartor erfordras, torde här böra något närmare beröras.

1. Jordbruket. Inom jordbruket användas kartor såväl vid det fortgående arbetet med jordens brukande som för mera speciella ändamål. De särskilda ändamål, för vilka kartor kunna behöva anlitas, omfatta väsentligen ekonomiska transaktioner, såsom köp, försäljning och arrende av fastigheter samt kreditfrågor. I dessa fall erfordras dels översiktskartor, av vilka framgå fastigheternas belägenhet i förhållande till samhällen och kommunikationsleder, bebyggelsens täthet m. m., dels detaljkartor i större skala, som utvisa ägoskiftenas antal, form och belägenhet i förhållande till åbyggnader m. m. F ö r sistnämnda ä n d a m å l är önskv ä r t om också ej alldeles oundgängligt, att skalan är större än 1:20000. Skola uppgifter dessutom erhållas beträffande arealen av de i fastigheten ingående ägoslagen samt om belägenheten av olika ägoslag, bör k a r t a n v a r a u p p r ä t t a d i skala 1:10000 eller större skala, beroende på markens enhetsvärde och ägoskiftenas form m. m. Även för jordbruksfastigheternas taxering fordras liknande kartuppgifter. T a r v a s en ingående värdering av skog, torde i regel anses behövligt a t t äga tillgång till särskild skogskarta. A n d r a tillfälliga behov av kartor uppkomma vid t. ex. täckdikningsoch a n d r a torrläggningsarbeten, för vilka emellertid ofta erfordras specialkartor i skala 1:1000 eller 1:2000. Dylika specialarbeten torde dock på grund av sin a r t och relativt ringa omfattning icke kunna tillgodoses med de officiella kartorna, då de specialuppgifter, som erfordras för sådana arbeten, icke kunna lämnas annat än å kartor i stor skala och draga stora kostnader, om de generellt skola införas. Vid jordens fortgående brukande utgöra kartor mången gång ett värdefullt hjälpmedel. K a r t a n lämnar överblick över ägoskiftena samt giver stöd för bedömande av erforderliga kvantiteter arbete, utsäde, gödningsmedel m. m. Vanligen torde härför i brist på lämpliga officiella k a r t o r användas kartor i större skala (lantmäteriskalorna), men enligt vad från sakkunnigt håll uttalats, skulle en k a r t a i skala 1:10000 oftast v a r a tillräcklig och till stor n y t t a vid växtföljdens planerande och för andra liknande ändamål. F ö r jordbrukets ändamål lära de nuvarande officiella kartorna, i den m å n de äro från senare år, kunna tillgodose behovet av översiktskartor. H ä r v i d ä r givetvis den ekonomiska k a r t a n av den största betydelsen. F ö r hushållningssällskapens verksamhet äro dylika kartor av synnerligt värde, vilket även framgår därav, att samtliga hushållningssällskap livligt påfordrat dessa kartarbetens påskyndande. Det torde vidare böra framhållas, a t t i de fall, då en jordbruksfastighet bildats genom sämjedelning, i allmänhet icke vare sig u p p r ä t t a t s k a r t a över fastigheten eller förelegat uppgifter om dess areal och innehåll av olika ägoslag, varför den ekonomiska k a r t a n med beskrivning i dylika fall är den enda urkund, som kan l ä m n a upplysning i berörda hänseenden.

23 För övriga jordbrukets ovan omnämnda kartbehov kunna de nuvarande officiella kartorna icke annat än undantagsvis utnyttjas. 2. Skogsbruket. Kartornas användning inom skogsbruket grundar sig delvis på samma förhållanden som inom jordbruket. Detta gäller alltså t. ex. för ekonomiska transaktioner samt för fastighetstaxeringen. I fråga om skogsbruket erfordras härvid även uppgifter om skogsmarkens produktivitet och om den rådande skogstillgången. Då skogskartan sålunda skall specialredovisa icke blott marken utan även den växande skogen, må en särskild redogörelse för skogskartans uppgifter och användningssätt lämnas. I skogsbruket förekomma två producerande kapitalföremål, marken och den växande skogen. Under det att marken är jämförelsevis oföränderlig genom tiderna, förändras däremot skogskapitalet oavbrutet. Skogsmarken utgör sålunda det mera fasta kapitalföremålet, varemot den växande skogen representerar ett i hög grad rörligt kapitalföremål. Enligt grunderna för allmän fastighetstaxering utgör för normalskog 17-5 % skogsmarkens och övriga 82-5 % den växande skogens avkastningsvärde. Med normalskog menas då en skog med å olika åldrar likformigt fördelat skogskapital. Kartläggningen för skogsändamål måste alltså tillgodose behovet att vinna underlag för en ändamålsenlig redovisning av såväl olika mark- och ägoslag som den växande skogen. Då den växande skogen ständigt förändras, måste skogskartan fortlöpande kompletteras. I fråga om statsskogsbruket gäller t, ex. att genom avverkning inträffade förändringar av större betydelse årligen skola inläggas å skogskartan. Även om så sker, måste emellertid kartorna revideras med vissa års mellanrum. En bland skogsmännen uppmärksammad fråga utgör spörsmålet om specialredovisningen av den växande skogen, icke blott i vad avser förrådsuppgifter utan även i fråga om olika beskaffade skogsbestånds åtskiljande. Utan stöd av skogskartor kan visserligen, såsom vid riksskogstaxeringen skett, det vid viss tidpunkt befintliga virkesförrådet redovisas detaljerat i avseende å ålders- och dimensionsförhållanden, trädslag o. d., men däremot anvisning icke lämnas var detta skall återfinnas. De förrådsinventeringar, som utföras t. ex. av domänstyrelsen, äro därför, till skillnad mot riksskogstaxeringsnämndens, alltid bundna vid det kravet, att virkesförråd av olika typ skola kunna orienteras med stöd av en i samband med förrådsinventeringen upprättad beståndsbeskrivning, från vilken koncentrerade, karakteriserande utdrag även återgivas å kartan (beståndsbeskrivningsformel). För de små skogarna utgör ofta en detaljerad kartläggning den ändamålsenligaste hjälpen för uppskattningen av växande skogen genom okulärtaxering. Tages hänsyn till den fortgående skötseln av skogarna, framstår kartan ur ekonomisk synpunkt som i allmänhet behövlig och för större skogsbruk oumbärlig. På större skogar under ordnad förvaltning grundar sig kart-

24 behovet främst på följande förhållanden. Möjligheten till översikt över en skogsförvaltning, vilken kanske omfattar en areal av över hundra tusen hektar, splittrade på hundratals ägoskiften, är självfallet ett mycket viktigt behov. Tillfredsställandet av önskemålet att äga översikt över ägoskiftenas antal, form och storlek, deras belägenhet i förhållande till virkestransportleder och avsättningsorter samt traktens topografi och allmänna tillgänglighet m. m. anses fordra kartor i skala 1:20000—1:50000. Vid mindre skala möta svårigheter att skalenligt inlägga små skiften eller därå införa behövliga beteckningar. Orienteringen i skogen — såväl den personliga som identifieringen av ägogränser eller andra föremål i terrängen liksom skogsbestånden — kräver i största utsträckning stöd av en karta. Detta gäller för skogspersonalen själv samt för virkesspekulanter m. fl. Planläggningen av skogliga åtgärder, såsom stämpling och virkets utforsling, skogsodling och dikning, fordrar oupphörligt kartan med därå angivna upplysningar om virkesförekomst, basvägar, kojor o. d. som stöd. För platsangivning i rapporter m. m. är kartan av stort värde. Kartan bildar ytterligare ett alltmer oundgängligt underlag för registrering av utförda gallringar m. fl. åtgärder av svåröverskådlig natur samt för anteckningar av iakttagelser över inträffade skador i vissa bestånd, förekomsten av aktuella virkessortiment m. m. För dessa ändamål erfordras speciella skogskartor, som upptaga gränser för växande bestånd, markslag av olika skogligt värde samt orienteringspunkter såsom skogsstigar, kolbottnar m. m. Skalan kan med anpassning efter skogsvärden och förvaltningsförhållanden m. m. växla mellan 1:10000 (1:8000) och 1:20000. Även för skötseln av hemmansskogar och dylika genom ägaren själv vårdade skogar kommer en skogskarta på nämnda sätt i användning i samband med att fackutbildad personal anlitas för att vid besök å platsen lämna anvisningar om skogens behandling. Därvid blir kartan ett svårumbärligt underlag för dels överblicken över bestånden och dels utmärkande av gränser och styrka för huggningar m. m. Särskilt för skogsvårdsstyrelsernas rådgivande och kontrollerande verksamhet hava skogskartor över de enskilda skogarna stort värde. Skogsbruket har dessutom behov av specialkartor för dikningar, vägbyggnader m. m. Här angivna synpunkter rörande skogsbrukets kartbehov hava framförts från sakkunnigt skogsmannahåll och torde tydligt giva vid handen, att de nuvarande officiella kartverken för skogsbrukets del huvudsakligen endast kunna användas såsom översiktskartor samt att för den rationella skogsvården en karta i skala 1:10000 erfordras för att densamma skall kunna effektivt utnyttjas såsom underlag för dylika arbeten. Enligt vad som upplysts från skogligt håll torde dock för vissa områden i Svealand och Götaland samt för stora delar av Norrland kartor i skala 1:20000 vara tillfyllest för ändamålen i fråga.

3. Egnahemsverksamheten. För egnahemsverksamheten, i vad densamma avser jordbruksegnahem, sammanfaller kartbehovet i stort sett med vad ovan rörande jordbruket framförts i fråga om behovet av översiktskartor. Särskilt för egnahemslånerörelsen, planering av egendomsstyckningar m. m. framträder behovet av översiktskartor i relativt stor skala. Den nuvarande ekonomiska kartan har härvid kommit till användning. Beträffande egnahemsverksamheten för bostadsändamål torde emellertid i allmänhet kartor i större skalor vara nödvändiga, då fastigheterna på grund av sin ringa storlek eljest icke med tillräcklig tydlighet kunna var för sig redovisas. Vid planering av verksamheten mera i stort skulle dock en karta i skala 1:10000 i hög grad underlätta arbetet. 4. Fastighets- och jorddelningsväsendet. Såväl fastighetsredovisningen i jordregistret som jorddelningsväsendet bygga för närvarande på de vid lantmäteriets arbeten upprättade kartorna i stor skala. Som översiktskarta har emellertid den ekonomiska kartan, såsom den numera utföres, stor betydelse för fastighets- och jorddelningsväsendet. Identifieringen av fastigheterna vid den ekonomiska fältmätningen medför även möjlighet att rätta till felaktigheter i jordregistret, såsom dubbelföringar eller fel beroende på förbiseenden vid lantmäteriförrättningar. För överlantmätarens granskningsverksamhet innebär givetvis kartan en avsevärd lättnad, vilket vitsordas från de län, där den ekonomiska kartan upptager jordregisterbeteckningar å fastigheterna. Bristen är, att ej alla fastigheter kunna var för sig redovisas på kartan på grund av dennas lilla skala samt att vid den ekonomiska fältmätningen konstaterade felaktigheter, i avsaknad av vitsord för denna utredning, icke alltid kunna medföra rättelse i jordregistret. — Såsom ovan redan framhållits, är den ekonomiska kartan med beskrivning därjämte den enda urkund, som identifierar alla de fastigheter, som uppstått vid försäljning av ideella andelar av en eller flera i jordregistret upptagna fastigheter. Ehuru sålunda redan den nuvarande ekonomiska kartan otvivelaktigt är av betydande värde för fastighets- och jorddelningsväsendet såsom en relativt detaljerad översiktskarta, torde kartan i övrigt för den egentliga förrättningsverksamheten sakna större betydelse. Emellertid har från lantmäteristyrelsen under hand inhämtats, att en mot den ekonomiska kartan svarande karta i exempelvis skala 1:10000 skulle kunna för åtskilliga ändamål, för vilka nu specialkartor måste upprättas, vara användbar, varjämte en dylik ökning av skalan skulle väsentligt öka kartans värde i de fall, där kartan i skala 1:20000 såsom ovan nämnts redan nu användes. 5. Fastighetstaxeringen. Beträffande såväl jordbruk som skogsbruk gäller, att vid taxering kartan är ett behövligt hjälpmedel. En enhetlig behandling av taxeringen

26 underlättas betydligt, om från en på ensartat sätt u p p r ä t t a d k a r t a uppgifterna angående fastigheternas innehåll i areal av olika ägoslag kunna erhållas i beskrivningsform. Den ekonomiska kartan, sådan den upprättats i de fyra sydligaste länen, med detaljerad fastighetsredovisning så långt skalan det medgivit, har också av taxeringsmyndigheterna i dessa delar av landet vitsordats innebära en väsentlig lättnad och säkerhet vid fastighetstaxeringen. Därjämte har från övriga delar av landet uttalats önskvärdheten av a t t en k a r t a av motsvarande a r t med beskrivnings n a r a s t komme till stånd även för dessa delar. De äldre ekonomiska kartorna med redovisning i jordeboksenheter anses däremot sakna egentligt värde för taxeringen. Även för n u ifrågavarande ändamål lärer emellertid v a r a otvivelaktigt, a t t ju mer k a r t a och beskrivning kunna redovisa fastigheterna v a r för sig desto större utbyte erhålles. De nu på grund av kartskalan nödvändiga sammanslagningarna av fastigheter eller av delar av olika fastigheter kunna ej undvikas, därest icke kartskalan ökas. 6. Jordbruks- och arealstatistiken. Den ekonomiska kartläggningen har ju ursprungligen tillkommit ur statistisk synpunkt för erhållande av n ä r m a r e kännedom om landets arealinnehåll av olika ägoslag. Med den numera införda differentierade redovisningen i fastigheter och brukningsdelar samt urskiljande av jordbruksoch bostadsfastigheter har den ekonomiska k a r t a n med beskrivning blivit till särskilt stor n y t t a för befolknings- och jordbruksstatistiken inom landet. E n inskränkning i publiceringen av detta kartmaterial skulle enligt statistiska centralbyråns uttalande i hög g r a d förringa värdet av detta material ur statistisk synpunkt. Avsaknaden av dylika kartor i större delen av landet nödvändiggör, att för befolkningsstatistiken m. m. uträkning av arealer måste ske från topografiska kartor eller andra för arealberäkning osäkra och föga lämpliga kartor. 7.

Kredit- och försäkrings verksamheten.

Redan ovan har berörts behovet av k a r t o r för jordbrukskrediten och den i samband med egnahemsverksamheten bedrivna lånerörelsen. Även för försäkringsverksamheten gäller detsamma. Den enda översikt, som finnes rörande fastigheter och bebyggelse, ä r härvid den ekonomiska kartan. För försäkringsverksamheten torde ur två skilda synpunkter k a r t a n kunna v a r a av icke ringa värde, nämligen dels för bedömande av risker ur brandförsäkringssynpunkt å såväl byggnader som skog, dels vid försäkringsbolagens låneverksamhet. 8.

Kommunikationsväsendet.

Vid planering och stakning av järnvägs- och landsvägsanläggningar utgöra befintliga officiella kartor en nödvändig stomme. Såväl ekono-

27 miska som topografiska kartor komma därvid till användning. De förras m e r a detaljerade redovisning med avseende å fastighetsindelning, markslag och bebyggelse göra dessa kartor mest lämpade för dylika planeringsarbeten. Den ekonomiska k a r t a n s avsaknad av höjdbeteckning och mera omfattande höjduppgifter gör emellertid, att densamma icke ger det utbyte den eljest skulle kunna göra vid tekniska utredningar. Den topografiska k a r t a n , som ju ger en schematisk bild av terrängen, k a n understundom här lämna kompletterande upplysningar men dess lilla skala med d ä r a v följande överdriftsfel i detaljerna gör den ur teknisk synpunkt relativt obrukbar. För h ä r ifrågavarande ändamål skulle en ekonomisktopografisk k a r t a i större skala v a r a mest användbar. 9. Kraftverksanläggningar och elektrisk kraftdistribution. De ekonomiska kartorna hava fått stor användning såväl vid vattenfallsstyrelsens anläggningsarbeten som vid projekterandet av anläggningar för distributionsföreningarna. K a r t o r n a komma till användning såväl vid de förberedande stakningsarbetena för huvudlinjer som vid projekterande av ortsnäten och kraftstationernas förläggning med h ä n s y n till stationernas aktionsradie m. m. E n stor fördel erbjuda dessa kartor även därigenom, att en översikt av fastighetsindelningen erhålles, varigenom underlättas utredning om vilka fastigheter som beröras av a n l ä g g n i n g a r n a i och för bestämmande av ersättning till markägare. 10. Vattenregleringar och torrläggningar. För arbeten av här ifrågavarande slag hava hittills i allmänhet upprättats kartor i stor skala genom nymätning eller komplettering av förefintliga lantmäterikartor. Emellertid hava under senaste år försök gjorts att utnyttja den ekonomiska k a r t a n som underlag för förberedande utredningar vid regleringsföretag. Genom förstoring av de ekonomiska k a r t o r n a till skala 1:10000 har därvid åstadkommits ett användbart underlag för utredningen, enligt uppgift med gott resultat och betydande vinst i tid och kostnader. De uppgifter från den ekonomiska kartan, vilka härvid hava betydelse, äro givetvis dels fastighetsredovisningen, som klarlägger markägareintressen vid företaget, dels den detaljerade markslagsredovisningen. Däremot måste den för dylika utredningar nödvändiga höjclbestämningen verkställas separat, varvid emellertid dessa arbeten naturligtvis underlättas av den befintliga plankartan. Likaledes k a n den i samband med den officiella kartläggningen utförda avvägningen användas som utgångspunkt för dylika detaljhöjdmätningar eller för nivåkurvläggning. E t t förtätande av avvägningsnätet skulle härvid v a r a av stort värde för underlättande av arbetena. Anslutningen av detaljhöjdmätningarna till rikets avvägningsnät skulle medföra, att enhetligt nollplan för dessa arbeten komme till användning och att därmed materialet kunde utnyttjas på ett rationellare sätt även för a n d r a ändamål.

28 11.

Samhällsbildning och regionplanering.

Genom den.alltmer utvidgade tillämpningen i vissa delar av den för städerna gällande stadsplanelagstiftningen på områden å landet har ett allt större behov u p p t r ä t t av en översiktskarta i större skala att användas vid bestämmande av lagstiftningens tillämpningsområde och behovet av reglering av byggnadsverksamheten å landet. E t t liknande behov har även uppträtt genom nödvändigheten av att söka åstadkomma en planering i stort av områdena omkring de större städerna och inom större industridistrikt. Enligt uttalande av byggnadsstyrelsen (se Falks utredning) skulle härvid erfordras en k a r t a i minst skala 1:20000 med uppgift om fastighetsindelning, markförhållanden och bebyggelse, sålunda i stort sett motsvarande den ekonomiska kartan, varjämte terrängförhållandena borde klarläggas medelst kurvor. Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle genom en dylik kartas förefintlighet stora besparingar kunna göras av såväl staten som enskilda för eljest erforderliga kartors upprättande. Den nya stadsplanelagstiftningen med dess bestämmelser om byggnadsplan m. m. för den egentliga landsbygden torde härutinnan ytterligare hava utökat behovet av sådana önskvärda underlagskartor. Med hänsyn till ändamålet torde dock härvid numera v a r a erforderligt att en större kartskala kommer till användning än 1:20000. 12.

Bergsbruket.

För redovisning av inmutade och utmålslagda områden erfordras kartor av samma slag som den ekonomiska k a r t a n och i skala 1:20000. Denna k a r t t y p vore enligt kommerskollegiets uttalande bäst lämpad såsom underlag för vissa av bergsstatens viktigare kartläggningsarbeten. 13.

Försvarsväsendet.

F ö r försvarsväsendet föreligger ett omfattande kartbehov. Den topografiska k a r t a n liksom de officiella översiktskartorna i mindre skalor hava ju också ursprungligen tillkommit enbart för militära ändamål. Nödvändigheten av dessa kartor för militära arbeten av olika slag torde ligga så i öppen dag, att något ingående på kartornas betydelse h ä r u t i n n a n icke torde erfordras. Under senare år har för det moderna artilleriets uppgifter alltmer framt r ä t t behov av att äga tillgång till noggranna kartor i större skala såsom 1:20000 eller 1:10000. Den nuvarande ekonomiska k a r t a n uppfyller emellertid icke de noggrannhetskrav, som härvid uppställts, samt är på g r u n d av att höjdkurvor saknas för ändamålet oanvändbar. Såsom underlagskarta vid sammanställning av kartmaterial för militära övningar m. m. torde dock dessa kartor hava en viss betydelse även ur militär synpunkt.

29 14. Administrationen. Redan ovan hava berörts kartornas betydelse inom allmänna förvaltningen för speciella ändamål såsom för taxeringsmyndigheter, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser m. fl. Härutöver tagas kartorna i anspråk vid u t r e d n i n g a r av skilda slag inom förvaltningen. Såsom exempel k u n n a n ä m n a s lagstiftningsfrågor avseende sociallagstiftning samt jord- och skogspolitik, utredningar rörande landets indelning i administrativt, judiciellt, ecklesiastikt och kommunalt hänseende samt för en mångfald löpande ärenden. I allmänhet erfordras härvid kartor endast i mindre skalor eller översiktskartor, men för speciella utredningar påfordras även kartor i större skala med mera detaljerat innehåll beträffande fastighetsindelning m. m. 15. Turist- och automobilväsendet. För allmänheten lära den topografiska k a r t a n samt generalstabens översiktskarta i skala 1:400000 v a r a de mest använda kartorna, beroende givetvis på a t t dessa kartor återgiva terrängförhållandena samt kommunikationsleder, bebyggelse och ortnamn på ett överskådligt sätt. Det är därför också naturligt, att dessa kartor bliva de för turist- och automobilväsendet värdefullaste och mest användbara. Såsom en naturlig följd h ä r a v hava på enskilt initiativ särskilda editioner utgivits av dessa kartor med automobilvägar inlagda i röd färg och vad beträffar k a r t o r n a i skala 1:100000 och 1:200000 även med utsatta väglängder. Därjämte hava utgivits automobilkartor i mindre skala såsom »Automobilklubbens turistkarta över Sverige» (i olika skalor för skilda delar av landet, 1:150000—1:900000), »Automobilklubbens k a r t a över Sverige» (1:250000—1:1500000) samt »Översiktskarta över Sverige med automobilvägar» (1:2000000). Å sistnämnda på enskilt initiativ utgivna kartor har bladindelningen för de officiella k a r t o r n a åskådliggjorts, varigenom användningen av dessa underlättas. I avgivna yttranden har turistföreningen uttalat sig för kartor i skala 1:50000 och 1:100000 över hela landet samt automobilklubben ansett kartan i skala 1:100000 v a r a den jämte översiktskartorna mest användbara. 16. Fl ottnings väsendet. F ö r n ä r m a r e åskådliggörande av flottningsdistriktens gränser, dammar och flottledsbyggnader användas de topografiska konceptbladen i skala 1:50000. Dylika blad böra enligt svenska flottningschefsföreningen utarbetas över alla områden, där flottleder finnas i större antal, eller med a n d r a ord över hela Norrland, Dalarna och Värmland. Såsom vägledningskartor borde även kartor i skala 1:100000 finnas. 17. Vetenskap, undervisning m. m. För olika vetenskapsgrenar såsom geografi, biologi och arkeologi erfordras kartor. H ä r v i d användas dels översiktskartor i liten skala dels

lokala kartor i stor skala, varvid de officiella kartorna få utgöra underlag, där så kan ske. Även för undervisningen krävas kartor i betydande utsträckning, dock mest kartor i små skalor. De officiella kartverken komma dock numera även till användning vid undervisningen i hembygdskunskap o. d. Slutligen torde här böra erinras om de officiella kartverkens betydelse såsom underlag för den speciella kartframställning, som bedrives av Sveriges geologiska undersökning och sjökarteverket. Vad den förra institutionen beträffar användas de topografiska kartorna i allmänhet såsom underlag för de utgivna berg- och jordartskartorna, varjämte den ekonomiska k a r t a n utnyttjas såsom underlag för agro-geologiska översiktskartor. För sjökarteverkets arbeten torde för n ä r v a r a n d e de officiella kartorna knappast hava någon större användning såsom direkt underlag för sjökortens framställning på grund av att arbetena vid sjökarteverket utföras i större kartskala. Skulle däremot kartor i skala 1:10000 komma att utgivas, torde dessa kartor kunna utgöra den grundläggande stommen för sjökortens återgivande av kust och skärgård. Erforderliga kartor. Den mångfald av ändamål, för vilka de officiella kartverken äro eller med vissa förändringar kunna bliva användbara och goda hjälpmedel, torde i och för sig tydligt giva vid handen, att kartframställningen är en statlig uppgift, som icke kan utan betydande olägenheter undanskjutas. Av ovan lämnade redogörelse för de olika kartbehoven torde framgå, att kartorna hava såväl ekonomisk som specialteknisk användning. I ekonomiskt avseende äro kartorna av intresse för dels förvaltningsarbetet inom jord- och skogsbruk samt vissa industrier, dels ock fastighetsaffärer, belåning, i viss mån beskattning o. s. v. För dessa ändamål böra k a r t o r n a upptaga fastighetsgränser, redovisa ägoslag, bebyggelse, vägar, vattendrag m. m. samt helst även markbeskaffenhet och växande skog. Den specialtekniska användningen avser samfärdsel till lands och sjöss, flottning, militära ändamål o. d. I dessa avseenden ligger största vikten vid det topografiska innehållet samt återgivandet av vägar, v a t t e n d r a g och bebyggelse. Kartornas olika användningssätt medför alltså vissa sinsemellan olika och vissa sammanfallande k r a v på deras innehåll. Den naturliga vägen för kartframställningen synes därför v a r a a t t söka ' åstadkomma en g r u n d k a r t a i relativt stor skala, som kan tillfredsställa de väsentliga anspråken i fråga om innehåll och noggrannhet för de ändamål, som påfordra mera detaljerade uppgifter. Med utgångspunkt från en dylik g r u n d k a r t a kunna sedan å ena sidan kartor för mera speciella ändamål erhållas genom komplettering av innehållet i olika avseenden samt å andra sidan kartor i mindre skalor åstadkommas genom förminskning av grundkartan och generalisering av dess innehåll allt efter de behov, som dessa kartor avse att tillgodose.

31 I viss mån torde kunna anses, att den numera i skalan 1:20000 upprättade ekonomiska kartan fyller en sådan grundkartas uppgift. Dess relativt lilla skala gör emellertid, att dess användning blir avsevärt inskränkt och att denna karta för flera ändamål, för vilka en dylik grundkarta erfordras, blir oanvändbar. Härtill kommer, att noggrannheten i kartan på grund av sättet för dess upprättande icke är tillfyllest vid användning för olika praktiska arbeten, för vilka en grundkarta skulle utnyttjas. Grundkartans uppgift att i avseende å skala samt kartläggnings- och redovisningsnormer tjäna de flesta möjliga ändamål och att därmed nyttiggöra de på densamma nedlagda kostnaderna för arbeten, som eljest kräva särskild kartläggning, förutsätter enligt organisationsnämndens mening, att densamma upprättas i en skala i regel icke understigande 1:10000. Genom användning av denna skala kunna nämligen, såsom av det ovan anförda torde framgå, icke endast de uppgifter den nuvarande ekonomiska kartan avses skola fylla på ett väsentligt rationellare sätt tillgodoses än som nu är fallet. Grundkartan skulle därjämte kunna utnyttjas för andra ändamål, som nu kräva särskild kartläggning med därav följande kostnader för statsverket eller enskilda. Med hänsyn till de avsevärda kostnaderna för upprättande av en genomgående karta i skala 1:10000 över hela vårt vidsträckta och i stora delar glest befolkade land, måste dock tagas under övervägande, huruvida icke för stora delar av Norrland samt vissa delar av Svea- och Götaland en mindre detaljerad och enklare kartläggning än den, som erfordras för landets värdefullare markområden, bör kunna anses för ändamålet tillfyllest. Bland de nya ändamål, för vilka en karta i skala 1:10000 skulle bliva användbar, torde i främsta rummet böra framhållas skogsbruket. Skogsbrukets under senare tid alltmer genomförda rationalisering medför, att vid kartfrågans lösning numera långt större hänsyn måste tagas till denna näringsgrens intressen än som ansågs nödigt vid den tid, då den nuvarande ekonomiska kartan planlades. Skogskartors upprättande draga nu väsentliga kostnader. För en stor mängd viktiga skogar förhindras härigenom kartläggning, till nackdel för skogsvården. Tillkomsten av en grundkarta skulle givetvis i hög grad underlätta erforderliga skogskartors upprättande. För att något belysa omfattningen av skogsbrukets kartbehov må nämnas, att enligt från sakkunnigt håll meddelade uppgifter skogskartor för närvarande helt saknas för ungefär följande skogsmarksareal: Allmänna skogar Det enskilda storskogsbruket Det enskilda småskogsbruket

700 000 hektar skogsmark 2 000 000 » » 9 800 000 » » Summa 12 500 000 hektar skogsmark

32 Skogskartor saknas således för mer än hälften av landets skogsmarksareal, vilken uppskattas till 23*2 miljoner hektar. Tilläggas inom skogsområdena befintliga impediment, torde sammanlagda icke k a r t l a g d a arealen uppgå till omkring 16 miljoner hektar. Revision och ajourhållning av äldre kartor beräknas för de allmänna skogarna under de närmaste 10 å r e n komma att omfatta inemot 2 miljoner hektar skogsmark. Det må emellertid uppmärksammas, a t t de icke kartlagda allmänna skogarna till huvudparten utgöras av i produktionsavseende svagare marker, såsom renbetesland och överloppsmarker mot fjällen. De icke k a r t l a g d a enskilda skogarna utgöras däremot i huvudsak av mera välbelägna och i produktionsavseende långt bättre marker, utgörande bolagens, godsens och fideikommissens skogar i centrala och södra Sverige, särskilt Götaland, samt bondeskogar utanför den s. k. lappmarkslagens giltighetsområde, vilket omfattar Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt Särna och I d r e socknar i Kopparbergs län. F r å n skogligt håll framhäves särskilt starkt behovet av kartor för effektivare nyttiggörande av skogsvårdsstyrelsernas rådgivande och kontrollerande verksamhet. I vissa norrländska län hava dessa styrelser u p p r ä t t a t egna skogskarteverk, vilka dock av kostnadsskäl samt till följd a v bristen på lämplig g r u n d k a r t a kunna anses fylla endast vissa enklare, r e n t administrativa behov. Som ett ytterligare bevis för skogsbrukets s t r ä v a n att få tillgång till fullgoda kartor måste den stort anlagda försöksverksamhet betraktas, som från skogsintresserat håll utförts för utrönande av den fotogrammetriska kartläggningens användbarhet. Dessa försök lära hava syftat speciellt på de enskilda mindre skogsbrukens uppryckning, ehuru samtidigt stora fördelar ansetts v a r a att vinna jämväl för de allmänna skogarna och det enskilda storskogsbruket i form av förbilligande av de nuvarande kartornas framställning och ajourhållning. Förutom för nämnda nya och omfattande ändamål skulle en g r u n d k a r t a i skala 1:10000 säkerligen även på lantmäteriets område erhålla en betydligt ökad användning i jämförelse med nuvarande kartverk. Sålunda h a r av lantmäteristyrelsen under hand meddelats, att en dylik k a r t a vore v ä l användbar för jorddelning inom större skogsområden, för delning av vattenområden och fisken, för planläggning av jorddelningar, vid utarbet a n d e av stadsplaner, byggnadsplaner och styckningsplaner, vid bestämmande av gränser mellan större enheter och av gränser i vatten, som översiktskarta till jordregistret, vid sammanläggning av fastigheter, som p l a n k a r t a vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar, vid planläggn i n g av dikningar, såsom ekonomisk k a r t a över egendomar, vid indeln i n g s ä n d r i n g a r samt vid sådana lantmäteriförrättningar, som avse undersökning för prövning av bolags, förenings eller stiftelses ansökning i fråga om förvärv av fast egendom. Därjämte har framhållits, a t t lantmäteriarbetet i övrigt skulle genom en sådan k a r t a i större eller mindre g r a d underlättas, allt efter k a r t a n s innehåll och framställningssätt. Re-

33 dan av det anförda torde framgå, att icke obetydliga besparingar i kartläggningskostnader för lantmäteriändamål skulle kunna vinnas genom tillkomsten av en g r u n d k a r t a i skala 1:10000. Det torde emellertid böra undersökas, huruvida icke en dylik karta skulle i större utsträckning än som nu sagts kunna utnyttjas för lantmäteriändamål. Redan de betydande kostnader, som årligen nedläggas på lantmäteriförrättningar, synas tala för en utredning i denna riktning. Enligt lantmäteristyrelsens berättelse för år 1930 utgingo under nämnda år för avslutade förrättningar 2 943 000 kronor i arvoden och traktamenten till lantmätare, löner ej inräknade. Av dessa kostnader belöper största delen på själva förrättningshandläggningen, under det att en mindre del utgöres av kostnader för ägomätning och upprättande av erforderliga kartor. Att döma av vissa införskaffade uppgifter torde omkring 20 % av totalkostnaderna belöpa sig på sistnämnda arbeten. Härtill kommer kostnaden för hantlangning, som bekostas av jordägarna och som huvudsakligen är att hänföra till mätnings- och kartläggningsarbetena. Utan att i detta sammanhang vilja taga någon ståndpunkt till frågan, huruvida den vid lantmäteriets mätningar numera påfordrade noggrannheten vid mätning och kartläggning ä r ofrånkomlig för arbetsuppgifternas genomförande, finner sig organisationsnämnden böra framhålla ytterligare n å g r a synpunkter, som synas böra föranleda till företagande av en undersökning, h u r u v i d a icke en g r u n d k a r t a av ovan antydd art skulle kunna i större utsträckning användas för lantmäteriändamål. Redan med hänsyn till de många osäkra faktorer, som nu inverka på resultatet av en skiftesförrättning med dess uppskattning av olika jordars värde såsom utslagsgivande för delningens resultat, torde kunna ifrågasättas, huruvida de uppställda noggrannhetsfordringarna beträffande mätning och k a r t a äro ofrånkomliga. Vidare torde med fog kunna framställas den frågan, huruvida icke i förhållande till jordvärdena i vårt land lantmäteriets ägomätningar för den egentliga landsbygden äro alltför dyrbara. Den säkerhet i fastighetsredovisningen, som eftersträvats i den för lantmäteriet gällande mätningsförordningen, bör visserligen ej eftergivas, men genomförandet kan tänkas ske på olika sätt. Goda markeringar och eventuellt fullständig numerisk inmätning av gränspunkterna kunna giva full trygghet i detta avseende utan att fordringarna på k a r t a n s noggrannhet behöva ställas lika högt. Den å r 1932 utfärdade lagen med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser torde härvid icke böra förbises, då genom denna lag gränserna på marken bliva för framtiden utslagsgivande och ej såsom tidigare k a r t a n s visning. Äro gränserna på marken sålunda säkert givna, torde anspråken på k a r t a n kunna uppställas efter de normer, som erfordras för erhållande av ett godtagbart resultat vid en skiftesförrättning*eller för bestämmande av värdet på en avstyckad fastighet, eller med andra ord efter den noggrannhet, som kan med hänsyn till jordvärdena anses behövlig vid arealbestämning från kartan. F ö r ett stånd•'} —

322950.

34 punktstagande i nu berörda frågor torde vid en kommande utredning j direkta försöksmätningar böra verkställas och resultaten av dessa jämföras med andra, enligt n u v a r a n d e grunder utförda lantmäteriförrättningar å samma område. Även om m a n härvid skulle komma till den uppfattningen, a t t ett fullständigt frångående av nuvarande tillvägagångssätt icke bör ske, torde dock böra övervägas, huruvida icke jordägarna skulle kunna få valfrihet i fråga om användande av den t ä n k t a officiella g r u n d k a r t a n som underlag vid förrättningar. F r å g a n måste emellertid ses på lång sikt, då u p p r ä t t a n d e t av grundkartan givetvis t a r lång tid i anspråk. Grundkartans F ö r u t o m för n u n ä m n d a två n y a ändamål av mera omfattande slaganvändning skulle g r u n d k a r t a n i skala 1:10000 bliva av värde jämväl för jordbruket i övrigt. såsom en ekonomisk k a r t a över jordegendomarna och vid planering av jordens fortgående brukande med avseende å växtföljd o. d., beräkningav arbetskvantiteter, behövliga gödningsmedel m. m. H ä r j ä m t e skulle g r u n d k a r t a n på ett helt a n n a t sätt än den nuvarande ekonomiska k a r t a n kunna utnyttjas för arbeten rörande samhällsbildningen å landsbygden, för egnahemsbildningen m. m. Grundkartans innehåll.

Topografisk karta och översiktskartor.

Grundkartans utnyttjande för alla de ändamål, som erfordra en k a r t a i relativt stor skala, kräver att k a r t a n upprättas med i huvudsak samma detaljinnehåll som den n u v a r a n d e ekonomiska kartan. Den bör sålunda åskådliggöra bebyggelse, v ä g a r och a n d r a kommunikationsleder, sjöar och vattendrag, landets administrativa, kommunala och judiciella indelning, fastighetsindelning samt en detaljerad ägoslagsredovisning, i huvudsak anslutande sig till gällande bestämmelser om fastighetstaxeringen. Härutöver bör, i den mån u r finansiell synpunkt är möjligt, k a r t a n förses med höjduppgifter i den omfattning, att k a r t a n med någorlunda lätthet k a n tjäna som underlag för speciella detaljavvägningar för olika tek niska ändamål. G r u n d k a r t a n skulle sålunda bliva den h u v u d k a r t a för landet, som erfordras för alla de ändamål, där kartor i relativt stor skala äro behövliga för a t t en detaljerad redovisning i olika avseenden skall kunna ske. Grundk a r t a n skulle därjämte, allt efter som densamma färdigställdes, bliva den stomme, från vilken kartor i mindre skala kunde framställas. F ö r tillgodoseende av landets kartbehov är, såsom redan ovan framhållits, nödvändigt att även det a n d r a huvudslaget av kartor, vägledningsk a r t o r och översiktskartor, finnes tillgängligt. Den viktigaste k a r t a n av hithörande slag är givetvis en god topografisk k a r t a över landet. Härvidlag är v å r t land redan relativt väl tillgodosett genom den numera slutförda första topografiska kartläggningen av landet. Då revidering ej k u n n a t i erforderlig utsträckning verkställas, föreligger emellertid denna k a r t a till stora delar i mycket föråldrat skick. Såsom organisationsnämnden i det följande n ä r m a r e framhåller, bör därför nu ifrågavarande del av

35 kartbehovet i första h a n d tillgodoses genom en grundlig revidering av vår n u v a r a n d e topografiska k a r t a . Organisationsnämnden är därmed inne på den andra stora frågan rö- Revidering rande kartbehovets tillgodoseende, nämligen kartornas revidering och ajour- htiininTav hållning. Bristerna i v å r a nuvarande kartor äro i mycket hög grad bero- kartorna. ende på att medel saknats till kartornas ajourhållning. Detta gäller särskilt de n u v a r a n d e ekonomiska kartorna, vilka icke alls reviderats sedan desamma en g å n g upprättats, men även stora delar av det topografiska kartverket. K a r t o r n a hava härigenom efter hand blivit allt mindre anv ä n d b a r a för de ändamål, som de skulle tillgodose. Detta fel i vårt lands kartframställning måste avhjälpas, om överhuvudtaget frågan om landets kartväsen skall kunna anses löst. Särskilt torde böra framhållas, att en g r u n d k a r t a av det slag, som organisationsnämnden ovan skisserat, för att fylla sitt ändamål måste hållas ä jour beträffande såväl fastighetsindelning som bebyggelse och kommunikationsleder.

F r å g a n om en s a m m a n h ä n g a n d e k a t a s t e r k a r t a över landet. Med de utgångspunkter för tillgodoseende av landets kartbehov, som organisationsnämnden sålunda framhållit, torde man möjligen kunna ifrågasätta, huruvida icke ytterligare ett steg borde tagas för att göra g r u n d k a r t a n användbar för all kartläggning, även sådan av mera speciell art i stor skala. Den rationellaste vägen att tillgodose allt kartbehov inom ett land är givetvis u r såväl allmän som enskild synpunkt att från början utföra de grundläggande kartarbetena i stor skala, lantmäterimätningarna, på sådant sätt, a t t dessa direkt k u n n a utan tidsödande och kostsamma omarbetningar användas för kartframställningen i mindre skalor samt att hålla denna g r u n d k a r t a ständigt å jour. Härigenom kunna nämligen de speciella kartarbetena i huvudsak inskränkas till komplettering i de avseenden, som en k a r t a för visst ändamål påfordrar, och särskilt de mest kostsamma arbetena — fältarbetena — väsentligt inskränkas. F ö r ett sådant tillvägagångssätt kräves, att de grundläggande lantm ä t e r i m ä t n i n g a r n a utföras med stöd av ett geodetiskt bestämt triangeln ä t och sålunda från början fastläggas i ett och samma system, så att kartläggningar, utförda på skilda platser, komma att, sedan luckorna dem emellan utfyllts, utvisa en fullgod överensstämmelse och sålunda k u n n a direkt sammanföras till en karta över ett större område. U p p r ä t t a n d e av en dylik sammanhängande katasterkarta, användbar vid förekommande lantmäteriförrättningar och genom förminskning även vid vanlig kartframställning, h a r vid utredningar och diskussioner om landets kartfråga tidigare från olika håll ifrågasatts. E t t förslag i denna del framlades såsom ovan nämnts av 1908 års sakkunniga för prövning av

frågan om det ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande eller ej. Det av de sakkunniga framlagda förslaget byggde i stor utsträckning på att befintliga lantmäterikartor skulle beträffande detaljerna inom respektive fastigheter ligga till grund för katasterkartan. Detta torde emellertid av tekniska skäl icke låta sig genomföra i den omfattning som de sakkunniga beräknat. Oaktat denna av de sakkunniga föreslagna förenkling i framställningssättet, beräknades dock kostnadsbeloppet för katasterkartans färdigställande till 76 miljoner kronor, varvid dock landets lappmarker helt uteslutits ur katasterkartan. Den allmänna kostnadsstegring, som inträtt efter det de sakkunnigas betänkande avgavs, torde väsentligt öka den slutsumma, som arbetet, om det nu igångsattes, skulle kräva. Kostnaderna för arbetet äro sålunda av en sådan storleksordning, att redan av denna anledning ett realiserande av förslaget torde vara uteslutet. De fördelar de sakkunniga tänkt sig, att katasterkartan skulle medföra för fastighetsredovisningen och fastighetsbokväsendet, torde ock kunna tillgodoses på ett enklare och billigare sätt. Vad katasterkartans användning vid lantmäteriförrättningar beträffar, vore densamma givetvis av betydelse både för säkerheten i kartorna och för nedbringande av kostnaderna för mätningarna, men den årliga för staten och enskilda uppkommande kostnadsminskningen i denna del torde ingalunda kunna uppgå till ens tillnärmelsevis det belopp, vartill räntan skulle uppgå å det vid katasterkartans upprättande nedlagda kapitalet. Detta räntebelopp kan säkerligen med nuvarande prisförhållanden beräknas till mellan 5 och 6 miljoner kronor årligen, under det att kostnaderna för lantmäteriförrättningar — inberäknat de med lantmäteriförrättningar sysselsatta lantmätarnas löner — för närvarande torde kunna beräknas till omkring 4 miljoner kronor. Det är emellertid att märka, att säkerligen endast en ringa del av denna kostnad kan komma att bortfalla vid tillgång till en katasterkarta av den relativt ofullständiga art, som de sakkunniga tänkt sig. Skall nämligen huvudsakliga delen av en lantmäteriförrättning kunna utföras utan arbete på platsen, måste katasterkartan riktigt redovisa även detaljerna, vilket icke skulle bliva fallet med den av de sakkunniga föreslagna katasterkartan, vars detaljer skulle med hjälp av äldre kartor inpassas i katasterkartans genom nymätning i förhållande till triangelnätet fastslagna fastighetsindelning. Skulle en fullständig detaljmätning verkställas vid katasterkartans upprättande, bleve tidsåtgång och kostnader ännu större och saken än mer ogenomförbar ur ekonomisk synpunkt. Om arbetet skulle genomföras under rimlig tid, skulle en oerhörd utsvällning av lantmäteriets och kartverkets organisation och arbetskrafter erfordras, vilket lättast framgår av en jämförelse med de ekonomiska kartarbetenas nuvarande arbetsprodukt i den relativt lilla mätskalan av 1:20000. Hur önskvärd och ur arbetssynpunkt fördelaktig en sammanhängande katasterkarta än skulle vara, torde, sedan landets skiftesverksamhet fortskridit så långt som nu är fallet, denna väg att åstadkomma en grundkarta icke längre vara försvarbar ur ekonomisk

37 synpunkt. För att bringa reda i fastighetsförhållandena lärer en katasterkarta, upprättad i någon av lantmäteriets mätskalor, icke heller vara nödvändig. Enligt organisationsnämndens mening kan en grundkarta i skala 1:10000 av den art ovan skisserats vara för detta ändamål fullt tillräcklig. Genom en dylik karta skulle säkerligen undanröjas • de dubbelföringar och felaktigheter, som nu förekomma i jordregistret, samt ernås en fullt tillräckligt noggrann redovisning av bestående fastigheters areal och läge, vilket vore av särskild betydelse för fastighetsbokföringen beträffande alla de fastigheter, över vilka kartor för närvarande saknas (äldre avsöndringar samt genom sämjedelning bildade fastigheter). Sistnämnda fastigheter beräknades i en av lantmäteristyrelsen den 27 maj 1920 gjord underdånig framställning rörande kartläggning av dylika fastigheter till omkring 15 a 20 % av befintliga fastigheter, Kopparbergs län oberäknat. I den mån inom områden, uppdelade i ett stort antal små fastigheter, skalan 1:10000 är för liten för fastigheternas nöjaktiga särskiljande å kartan, torde specialer i större skala kunna upprättas såsom bilagor till huvudkartan, på sätt även i yttrande till expeditionschefen Falks utredning föreslagits av överlantmätaren i Hallands län. Jordregistret, vederbörligen rättat och kompletterat genom grundkartan samt de i lantmäterikontoren förvarade lantmäteriakterna, torde med full trygghet kunna läggas till grund för fastighetsbokföringen och utgöra en god lösning av katasterfrågan inom vårt land. Därmed synes frågan om en sammanhängande, på geodetisk grund upprättad katasterkarta för Sverige kunna helt avföras såsom ur ekonomisk synpunkt otänkbar att genomföra och ur praktisk synpunkt obehövlig. De ändamål, som i övrigt skulle kräva en karta i större skala än 1:10000, synas ock vara av den speciella art och omfatta så relativt små områden i varje särskilt fall, att en sammanhängande grundkarta i sådan större skala icke kan härför ekonomiskt sett motiveras.

Sättet för kartframställningen. 1. Grundkartan i skala 1:10000. Organisationsnämnden vill först något beröra, vilka möjligheter som Grundkarta i 8ha kunna finnas att med nuvarande vid kartverket använda arbetsmetoder ^^^° åstadkomma en grundkarta i skala 1:10000 av den art ovan skisserats. varande arSåsom framgår av vad nämnden tidigare anfört rörande tillvägagångs- betsmetoder. sättet vid upprättandet av de stomkartor, som ligga till grund för den nuvarande ekonomiska kartläggningen, är denna metod redan för skalan 1:20000 icke helt tillfredsställande. Enligt vad nämnden inhämtat kunna mången gång betydande fel uppträda helt lokalt, för vilkas utjämning en förvridning av kartbildens detaljer måste äga rum. Möjligheten att

38 under sådana förhållanden öka kartskalan till den dubbla torde v a r a skä-; ligen ringa. Då svårigheterna vid stomsammansättningen givetvis ökas i proportion till kartskalan, synes en p å denna väg åstadkommen grund-1 k a r t a bliva så pass otillförlitlig, att stor sannolikhet föreligger för a t t g r u n d k a r t a n icke skulle k u n n a tjäna det avsedda ändamålet u t a n allenast kunna användas som översiktskarta. Önskemålet att kunna u t n y t t j a grund- j k a r t a n för skogsbrukets och vissa lantmäteriets ä n d a m å l torde sålunda] icke kunna tekniskt realiseras med n u v a r a n d e arbetsmetod. E h u r u kartan i i skala 1:10000 såsom översiktskarta givetvis finge ett visst ökat värde genom den större skalan, som skulle tillåta redovisning av även mindre fastigheter v a r för sig, istället för som n u sammanförda till större grupper eller inräknade i andra fastigheters ägoinnehåll, torde dock de ökade kostnader vid kartframställningen, som följa med den större kartskalan, ingiva betänkligheter, därest k a r t a n s uppgift alltjämt måste med hänsyn till bristande noggrannhet inskränka sig till att vara en översiktskarta. Den förutvarande arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena har beräknat ökningen i kostnad för framställning av stomk a r t a i skala 1:10000 i stället för som nu 1:20000 till omkring 2 200 kronor per kvadratmil, oberäknat den ökning i trianguleringskostnad, som bleve en följd av kartskalans ökning. Skulle, som härvid har beräknats, triangelpunktstätheten behöva ökas till fyra gånger mot den nuvarande, torde kostnaden ökas med ytterligare åtminstone 3 000 kronor per kvadratmil. Härtill kommer, att med den större skalan sannolikt skulle följa k r a v på en starkare differentiering i detaljerna särskilt i fråga om skogsmarken, vilket med nuvarande arbetssätt, även om åtskilliga lättnader skulle vinnas i redovisningen, skulle medföra väsentligt ökad tidsu t d r ä k t och därmed högre kostnader vid arbetenas utförande. Den sammanlagda kostnadsökningen torde k u n n a beräknas till omkring 15—20 % av samtliga kostnader för den nuvarande ekonomiska k a r t a n s upprättande. I detta sammanhang torde även böra beröras frågan om åskådliggörande på g r u n d k a r t a n av höjdförhållandena i terrängen. Önskemålet att få höjdförhållandena bättre åskådliggjorda h a r framställts frän flera håll rörande den ekonomiska k a r t a n i skala 1:20000 och torde med en ökad kartskala bliva än mer framträdande. Detta önskemåls realiserande vore säkerligen u r m å n g a olika verksamhetsgrenars synpunkt av stort värde. E n ökningav tätheten i rikets höjdnät lär nog också u t a n alltför stor kostnadsökningk u n n a åstadkommas, så att utgångspunkter för lokala avvägningar funnes lätt tillgängliga över hela landet. Men härifrån och till en någorlunda detaljerad kurvläggning å de ekonomiska k a r t o r n a är steget stort. De försök, som gjorts för kurvläggning i skala 1:20000 eller för speciellt militära k a r t ä n d a m å l , visa, att såväl tidsåtgång som kostnader äro stora. Enligt expeditionschefen Falks utredning i denna del torde kurvläggning i skala 1:20000 å redan befintlig plankarta k u n n a beräknas d r a g a ungefär samma tid å fältet som den nuvarande ekonomiska kartläggningen per arealenhet

39 räknat. Detta skulle sålunda innebära antingen en förminskning till hälften av arbetsprodukten vid den ekonomiska kartläggningen eller en fördubbling av arbetskrafterna. Även om detta senare icke behöver innebära en fördubbling i kostnader, då för kurvläggning givetvis icke erfordras den kvalificerade arbetskraft, som ä r nödvändig vid de ekonomiska kartarbetena med dess redovisning av fastighetsförhållanden m. m., torde dock kostnadsökningen bliva betydande med de metoder för kurvläggning, som hittills använts. Härtill kommer, a t t inläggande av kurvor på den nuvarande ekonomiska k a r t a n , som dock redan på grund av kartskalans litenhet i viss m å n är överbelastad med detaljer, skulle göra denna mera svårläst. Sistnämnda svårighet skulle vid en ökning av k a r t s k a l a n till 1:10000 väsentligt minskas, men däremot skulle kostnaden för kurvläggningen stegras. Med n u v a r a n d e arbetsmetoder synes sålunda av kostnadsskäl knappast kunna ifrågakomma att genomföra en k u r v l ä g g n i n g å grundkartan, men frågan h a r för så många tekniska ändamål stor betydelse, att en undersökning bör ske, h u r u v i d a icke med a n d r a metoder en kurvläggning skulle k u n n a åstadkommas på ett snabbare och d ä r m e d billigare sätt. Organisationsnämnden återkommer i det följande till denna fråga. Av det anförda torde framgå, a t t den för landets kartbehov enligt organisationsnämndens mening erforderliga g r u n d k a r t a n i skala 1:10000 icke k a n åstadkommas med hittills vid kartverket använda kartläggningsmetoder. Under senare år har emellertid utvecklingen inom den f otogrammetriska Den fotogram kartläggningsmetodens område g å t t snabbt framåt — något som även räk- metrtsk? kart 0 0

CT

°

läggnings-

nats med i Falks utredning vid framläggande av de förslag, som ansetts metodens ankunna ifrågakomma till den n u v a r a n d e ekonomiska kartläggningens på- ^"^TJrtTns skyndande — och försök h a v a även inom v å r t land utförts med gott re- upprättande sultat. P å uppdrag av organisationsnämnden har arbetschefen C. A. V. Hernlund utarbetat en redogörelse för fotogrammetriens användning vid kartläggning samt för de försöksarbeten, som i Sverige utförts med denna metod. Av denna redogörelse, vilken såsom bilaga fogas till denna utredning (sic. 78), framgår, att metoden med framställande av bildkarta genom sammanställning av från flygmaskin t a g n a fotografiska bilder, som genom restitution gjorts skalenliga, synes giva en för svenska förhållanden väl användbar stomme, som möjliggör, att g r u n d k a r t a n u t a n stora kostnadsökningar kan upprättas i skala 1:10000, den skala, som ovan av organisationsnämnden ansetts erforderlig för a t t så många ändamål som möjligt skulle tillgodoses genom g r u n d k a r t a n . Let torde böra framhållas, a t t de försök, som inom Sverige utförts med framställning av bildkarta, verkställts å ena sidan av k a r t v e r k e t för a t t pröva metodens användning vid u p p r ä t t a n d e av stomkarta för den ekono-

40 miska kartläggningen, å a n d r a sidan av skogsbrukets representanter (domänstyrelsen, skogshögskolan och skogssällskapet) för a t t framställa såväl en för skogsändamål direkt användbar bildkarta som ock ett underlag för u p p r ä t t a n d e av speciella skogskartor. Försöken hava p å g å t t jämsides — de senare, för skogsbruket verkställda, utförda av tysk firma med stor erfarenhet på området — och hava i båda fallen givit ett tillfredsställande resultat. Det är a t t märka, a t t samma slutsatser rörande metodens lämplighet för landets fortsatta kartläggning framförts dels under de förberedande utredningarna i kartfrågan av arbetschefen för de ekonomiska kartarbetena, vilkens synpunkter n ä r m a r e framgå av nyssberörda bilaga till denna utredning, dels ock i de av professorn T. Jonson, byråchefen E . Lindeberg och jägmästaren A. Wigelius framlagda synpunkterna »rörande mätnings- och kartläggningsväsendets organisation med tillämpningav flygfotogrammetriska metoder», framförda i bilaga till generaldirektören G. Kuylenstjernas m. fl. underdåniga framställning den 1 juni 1932 om fortsatta försök med metoden inom Skaraborgs län sommaren 1932. Man har sålunda på skilda håll kommit till samstämmig uppfattningom metodens lämplighet och stora användbarhet för v å r a förhållanden. Härigenom h a v a redan tidigare i utlandet gjorda gynnsamma erfarenheter i stort sett bekräftats. E n viktig faktor vid avgörande av frågan om metodens användning vid den fortsatta kartläggningen av landet är kostnadsfrågan. H ä r v i d har m a n hittills ett relativt litet material att bygga på, när det gäller arbeten utförda helt inom landet, d. v. s. de av kartverket utförda försöksarbetena. Dessa arbeten hava verkställts av på området ovan personal, varför bildmaterialet icke varit förstklassigt och bearbetningen försvårats. Trots d e t t a skulle kostnaderna för bildkonceptkartans framställning i skala 1:10000 enligt den i nyssberörda bilaga av arbetschefen vid kartverkets ekonomiska avdelning gjorda beräkningen kunna uppskattas till ej fullt 6 000 kronor per kvadratmil. Till jämförelse må nämnas, att de för skogsändamål av tysk firma åren 1930—1931 utförda arbetena med framställning av bildkarta i skala 1:8000 betingat en kostnad av omkring 7 350 kronor per kvadratmil, v a r v i d emellertid vid arbeten av större omfattning ansetts möjligt, att priset kunde sänkas till 6 000 kronor per kvadratmil. Av kostnadsberäkningar, som gjorts av den under de tyska försöksarbetena omkomne civilingenjören F r . Danielsson, vilken tjänstgjorde som kontrollant vid dessa arbeten och i detalj följde desamma, synes framgå, att vid en v ä l organiserad bildkartframställning väsentligt lägre kostnader än de nyss angivna skulle kunna beräknas vid framställning av en k a r t a i skala 1:10000. Med utgångspunkt från prisförhållandena år 1931 har sålunda kostnaden av Danielsson beräknats till omkring 3 000 kronor per kvadratmil. I samtliga dessa kostnadsiffror är icke inräknad kostnaden för erforderlig triangulering, emedan denna icke torde vid metodens användning behöva utökas utöver vad som gäller för kartverkets nuvarande ar-

41 beten. Även om kostnaderna för framställning av bildkarta icke ännu k u n n a med bestämdhet angivas, torde man sålunda kunna u t g å från, a t t desamma icke behöva ställa sig högre än de för kartverkets försöksarbeten angivna. Sedan personalen erhållit nödig r u t i n och arbetena på ett mera rationellt s ä t t organiserats än som varit möjligt på försöksstadiet samt särskilt den fotografiska upptagningen och den fotografiska behandlingen av bildmaterialet lagts i händerna på specialutbildad personal, synes möjlighet föreligga, att arbetena kunna förbilligas, såsom också ingenjören Danielsson beräknat efter ingående kännedom om metodens möjligheter. U t g å r m a n tillsvidare från kostnadssiffran 6 000 kronor per k v a d r a t m i l för själva bildkonceptkartan, skulle enligt överslagsvis gjorda beräkningar (se bilagan) kostnaderna för bildkartans framställning, reproduktion av densamma samt bildkartans komplettering till stomkarta för den föreslagna g r u n d k a r t a n bliva omkring 2 900 kronor högre än för den n u v a r a n d e stomkartan i skala 1:20000. Det är emellertid att märka, att man därvid erhåller dels själva bildkartan i skala 1:10000 med dess detaljerade och för åtskilliga specialarbeten särskilt lämpade innehåll, dels en stomkarta för den egentliga schematiserade g r u n d k a r t a n i skala 1:10000, som möjliggör inläggande av detaljerna å g r u n d k a r t a n u t a n n ä m n v ä r t direkt mätningsarbete. A t t härigenom måste uppstå väsentlig minskning i fältarbetskostnaderna vid g r u n d k a r t a n s upprättande, är uppenbart. H u r stor besparing, som härvid kan beräknas, är ännu för tidigt att exakt angiva, beroende dels på det hittills vid kartverkets försöksarbeten begagnade bildkartmaterialets mindre goda beskaffenhet, dels på personalens ovana vid arbetssättet och dels på den omständigheten, att erforderliga förarbeten icke medhunnits före fältarbetenas igångsättande u t a n måst utföras på fältet med d ä r a v följande tidsutdräkt och fördyring av försöksarbetet. Enligt arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena kan man med stor sannolikhet antaga, att u p p r ä t t a n d e t av g r u n d k a r t a n i skala 1:10000 med bildk a r t a som underlag icke ställer sig dyrare än arbetet med den n u v a r a n d e ekonomiska k a r t a n i skala 1:20000. Med användande av n u v a r a n d e arbetsmetoder för stomkartas upprättande bliva kostnaderna för en k a r t a i skala 1:10000 högre, ehuru k a r t a n blir av väsentligt mindre värde. Genom användning av metoden med kartframställning å fotografisk väg vinnes sålunda, a t t landets g r u n d k a r t a kan upprättas i skala 1:10000 — sannolikt med mindre kostnader än den nuvarande ekonomiska k a r t a n s u p p r ä t t a n d e i skala 1: 20000 — varigenom k a r t a n s användbarhet för olika ändamål väsentligt ökas. Samtidigt erhålles inom samma kostnad en bildkarta i skala 1:10000, vilken på grund av sin detaljrikedom och sitt framställningssätt är användbar för skilda tekniska projekteringsarbeten och tillika erbjuder stora fördelar för skogsbrukets och jordbrukets arbeten m. m. samt i viss m å n kan utnyttjas såsom en topografisk k a r t a i stor skala. G r u n d k a r t a n i skala 1:10000, framställd på ovan angivet sätt, skulle tillsammans med bildkartan i samma skala bliva en

teknisk-ekonomisk karta av högt värde, tillgodoseende de flesta av de ändamål, för vilka kartor i större skala erfordras. Det synes emellertid ej uteslutet, att man med bildkartans tillhjälp och därtill hörande bildmaterial kan på ett relativt billigt sätt tillgodose även de önskemål, som ur teknisk synpunkt framförts om höjdförhållandenas åskådliggörande å våra kartor genom kurvor. Enligt vad organisationsnämnden inhämtat gjorde arbetschefen vid kartverkets ekonomiska avdelning hos kartverkets chef på sin tid framställning om försöks anställande sommaren 1932 genom topografiska avdelningens försorg att med stöd av bildkartan och därå inlagda, genom barometerhöjdmätning bestämda punkter utföra kurvläggning. Något sådant försök har visserligen icke hittills kunnat genomföras. Enligt organisationsnämndens mening bör emellertid försök företagas för utrönande av möjligheterna att på denna väg åstadkomma kurvläggning samt för beräkning av kostnaderna lör densamma, innan ett slutligt ståndpunktstagande sker till frågan om kurvläggning eller icke. Enligt organisationsnämndens mening giva de redan uppnådda resultaten med den fotografiska kartläggningsmetoden tydligt belägg för att en övergång till detta arbetssätt vid den ekonomiska kartläggningen bör genomföras. Metoden med bildkartframställning är visserligen ej alltid direkt användbar för ändamålet, nämligen inom områden med stora höjddifferenser. I södra och mellersta Sverige torde dock metoden endast i undantagsfall bliva helt oanvändbar. I övrigt lära de delar, som å bilderna blivit alltför mycket deformerade på grund av höjddifferenserna inom ett begränsat område, kunna genom mätning lättare rättas med stöd av bildkartan än med nuvarande stomkarta. Slutligen torde böra framhållas, att genom grundkartans framställning på angivet sätt ett påskyndande av landets kartläggning i en relativt stor kartskala kan påräknas. Härvid kan allt efter omständigheterna och med hänsyn till vilka medel som ställas till förfogande för arbetenas bedrivande grundkartans upprättande fortskrida jämsides med bildkartans framställning, eller ock kan, om så befinnes önskvärt, bildkartan hastigare iordningställas för att finnas tillgänglig såsom underlagskarta för speciella kartarbeten. Sistnämnda alternativ torde böra väljas, därest ur kostnads- och organisationssynpunkt den egentliga grundkartans upprättande måste fördelas på en relativt lång tidsperiod. För de delar av landet, som härigenom skulle komma att länge få vänta på grundkartans upprättande, torde bildkartan i och för sig under tiden bliva till icke obetydlig hjälp för kartframställningen för speciella ändamål, såsom vid skogskartors upprättande m. m. Även torde ett snabbare färdigställande av bildkartan i sin mån underlätta de topografiska kartornas revidering. En möjlighet föreligger även att för sådana delar av landet, där grundkartan i skala 1:10000 med beskrivning i förhållande till markvärdet anses för dyrbar att framställa i fullständigt skick, endast utgiva bildkartan

samt en förenklad grundkarta, upprättad utan egentligt fältarbete med stöd av bildkartan och tillgängliga lantmäterikartor. Även om härvid en exakt redovisning icke kan åstadkommas, torde dock kunna utvinnas en översikt av fastighetsindelningen och markförhållandena, som vore av värde. Frågan om arbetstakten blir i huvudsak en organisationsfråga. En ökning i personal medför sålunda större årskostnader men kan å andra sidan medföra, att genom kartans framställning över större areal under kortare tid kostnaderna för separata kartläggningar minskas. Ovan har berörts vilka stora skogsarealer som ännu sakna skogskartor. Ett påskyndande av bildkartans upprättande i skala 1:10000 skulle här säkerligen medföra ekonomiska besparingar till betydande belopp. Ännu mer torde detta bliva fallet, om grundkartan kan i större omfattning användas för lantmäteriets ändamål, något som organisationsnämnden, såsom av det ovanstående framgår, ansett böra undersökas. 2. Den topografiska kartan. Ovan har redogjorts för de erinringar, som riktats mot den nuvarande topografiska kartan. Dessa erinringar avse i första hand kartans föråldrade skick för stora delar av landet och i andra hand vissa önskemål angående kartans innehåll, särskilt i fråga om höjdbeteckning. Därjämte har ifrågasatts övergång till en helt ny typ av topografisk karta, sedan numera den första topografiska kartläggningen av landet slutförts. I sistnämnda avseende kan hänvisas till geografiska förbundets underdåniga framställning den 8 december 1920 samt professorn G. Anderssons motion vid 1921 års riksdag, av vilka dock ingendera föranlett någon åtgärd. Även i de yttranden i kartverksfrågan, som avgivits till expeditionschefen Falks utredning, hava framförts skilda synpunkter i fråga om en ny topografisk karta över landet beträffande såväl karttyp som kartskala. Spörsmålet om den topografiska kartläggningen och dess fortsatta bedrivande innefattar i stort sett — såsom även betonats i Falks utredning — två huvudfrågor. Den ena hänför sig till fullständigandet och bringandet a jour av det nuvarande stora topografiska kartverket, »generalstabskartan», och de riktlinjer, efter vilka återstående arbeten på denna karta böra läggas. Den andra frågan avser grunderna för ett nytt topografiskt kartverk, vars planerande — efter fullbordandet i huvudsak av nyssnämnda för mer än 100 år sedan påbörjade kartverk — från olika håll ansetts påkallat och erforderligt. Båda dessa frågor har chefen för rikets allmänna kartverk i olika yttranden till Falks utredning ingående belyst. Organisationsnämnden kan i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter, som därvid framförts i fråga om planen för de topografiska kartarbetenas fortsatta bedrivande och som här nedan i sammandrag återgivas.

44 Behovet av en vägledningskarta av den nuvarande topografiska kartans k a r a k t ä r torde få anses så allmänt erkänt, att någon n ä r m a r e motivering, utöver vad ovan meddelats, icke torde v a r a erforderlig. Detta framgår för övrigt av den omfattning, i vilken kartbladen försäljas och användas som underlag för andra utgivna kartor. Under sådana förhållanden och då n å g r a mera vägande a n m ä r k n i n g a r mot den nuvarande karttypen icke framställts, om m a n tillsvidare bortser från frågan om höjdförhållandenas återgivande medels kurvor, torde det ligga i sakens natur, att det viktigaste för närvarande är att söka fullfölja utgivningsprogrammet för det nuvarande topografiska kartverket samt medels omm ä t n i n g eller grundlig revidering söka modernisera de föråldrade bladen. Samtidigt härmed böra, såsom redan sker, viktigare förändringar i järnvägs- och vägnäten, bebyggelse och administrativa gränser införas å övr i g a blad i mån av behov, men dock efter en i stort följd plan. Detta program, som i huvudsak överensstämmer med kartverkschefens, innebär sålunda: 1) Utgivning av kartblad i skala 1:100000 (mätskala 1:50000) av återstående delar av norrländska kusttrakten mellan 64°30' n. br. och finska gränsen samt omkring banan Östersund—Bräcke (delar av bladen Norsjö, J ö r n , Piteå, H ä r a d s samt delar av bladen Duved, Åre och Bräcke). Fältmätningen är beträffande dessa blad i huvudsak redan utförd och återstå d ä r u t i n n a n endast bladen J ö r n NO och SO samt del av Piteå SV och Norsjö SO. 2) Utgivning av 6 kartblad i skala 1:200000 av de norrländska kustblad, som utgivits endast i skala 1:100000, bladen Indal, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik, Björna och Degerfors; detta dock först sedan motsvarande blad i skala 1:100000 reviderats. 3) Ommätning av vissa äldre kartblad i södra Sverige, där stomkartans beskaffenhet påkallar ny mätning eller där grundlig revidering skulle ställa sig dyrbarare; bladen 2, 3, 5 och 6 (sannolikt), 10, 13, 16—18, 24, 32, 41 (delvis ommätt), 51, 66, 75 (delvis ommätt), 84, 92 och 99. 4) F ö r s t a grundlig revidering av övriga blad, som icke nymätts under de senaste 20 åren. 5) Ajourhållning i möjligaste mån av erforderliga blad, som icke avses skola under de närmaste 10 åren ommätas eller grundligt revideras. 6) Ajourhållning av k a r t a n i dess helhet genom revidering i medeltal för varje blad v a r t 10:e å r efter den avsedda ny- eller ommätningen eller grundliga första revideringen; blad, som avse mindre bebyggda trakter u t a n större utveckling, revideras dock mera sällan. Genom detta programs snara genomförande skulle landet äga den aktuella vägledningskarta, som erfordras. Därjämte funnes underlag för n y u t g i v n i n g av befintliga eller nya översiktskartor i mindre skalor, vilka kartverket bör låta i m å n av behov u p p r ä t t a och utgiva. I ett avseende ger detta program ingen slutlig lösning av det topogra-

45 fiska kartverkets förnyelse, nämligen i fråga om kartbladen över Norrbottens och Västerbottens lappmarker. Dessa blad äro svagt sammansatta på g r u n d av brist på geodetiskt underlag och skulle ur rent kartteknisk s y n p u n k t behöva helt ommätas. Då det här emellertid gäller områden, där behovet av noggrannare kartor är mindre framträdande, synes u r kostnadssynpunkt icke k u n n a försvaras att nu upptaga ett så omfattande n y m ä t n i n g s p r o g r a m med d ä r a v föranledda stora kostnader för triangulering m. m. F r å g a n torde här böra anstå i a v v a k t a n på vilka möjligheter metoden med flygkartläggning medelst s. k. panoramakamera kan visa sig innebära. Organisationsnämnden vill ytterligare endast framhålla, att vid uppgörande av den mera detaljerade planen för arbetenas ordningsföljd bör iakttagas, att ommätning eller grundlig revidering i första hand utföres a områden, där nyare ekonomiska kartor i skala 1:20000 finnas att tillgå såsom underlag, samt därefter i möjligaste mån med hänsyn tagen till planen för g r u n d k a r t a n s och bildkartans upprättande, så att detta material i största möjliga utsträckning utnyttjas även för det topografiska kartverkets förnyelse. Såsom exempel k a n framhållas, att ommätning av blad, som i huvudsak omfatta delar av Göteborgs och Bohus län eller Smålandslänen, icke bör utföras, förrän bildkarta finnes att tillgå, uppr ä t t a d för grundkartan, vilken torde komma att först upprättas över dessa län. Vidare torde ur organisationssynpunkt arbetsprogrammets skilda delar böra jämsides utföras, så a t t jämn arbetstillgång kommer att föreligga för de olika kategorierna av specialutbildad personal, gravörer och heliogravyrritare. Vad därefter a n g å r frågan om införande på den topografiska k a r t a n av höjdbeteckning genom kurvor, anser organisationsnämnden i likhet med kartverkschefen detta knappast låta sig göra ur ekonomisk synpunkt. Organisationsnämnden har redan ovan vid behandlingen av kartläggningen i större skalor berört detta spörsmål. Det synes emellertid, såsom därvid framhållits, föreligga vissa möjligheter att med tillhjälp av bildkartan och därtill hörande fotografiska bilder kunna med rimliga kostnader åstadkomma den ur så många praktiska synpunkter önskvärda framställningen av höjdförhållandena genom kurvor. Så länge försök h ä r u t i n n a n ej skett och visat sig giva ett ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt godtagbart resultat, torde dock frågans lösning böra anstå. Enligt organisationsnämndens uppfattning torde dock på grund av de svenska terrängförhållandena en övergång till enbart höjdkurvor för terrängens åskådliggörande i skalan 1:100000 icke kunna ifrågasättas. Härigenom skulle nämligen mindre terrängformationer icke komma att framträda å k a r t a n och dennas relief bliva sämre än med nuvarande höjdbeteckning. E n k u r v k a r t a med värde för tekniska utredningar t a r v a r också en väsentligt större skala.

46 V a d slutligen beträffar frågan om ett nytt topografiskt k a r t v e r k över landet, vill organisationsnämnden i huvudsak ansluta sig till de synpunkter, som framförts av kartverkschefen i dennes uttalanden till expeditionschefen F a l k s utredning och vilka synpunkter kunna i huvudsak sammanfattas sålunda. Behovet av en ny topografisk karta, exempelvis såsom föreslagits i skala 1:50000, synes icke styrkt på ett övertygande sätt. Startandet av ett sådant k a r t v e r k skulle komma att taga statens medel i anspråk i sådan grad, att lösningen av den i de flesta kulturländer numera aktuella frågan om tekniskt användbar detaljkarta i tillräckligt stor skala över mera värdefulla delar av landet därigenom skulle omöjliggöras. E n dylik detaljkarta kräver större skala än 1:20000; kartor i skala 1:20000, 1:25000 och 1:50000 för sådant ändamål representera ett passerat stadium i den kartografiska utvecklingen. De innebära en halvmesyr och äro onödigt stora för blott erhållande av vägledning och översikt men för små för de anspråk, som byggnadsverksamhet, jord- och skogsbruk, industri m. fl. n ä r i n g s g r e n a r uppställa. E n rationell lösning skulle för framtiden omöjliggöras, därest ett beslut nu fattades om u p p r ä t t a n d e av en ny topografisk k a r t a i skala 1:20000 eller mindre skala. Många skäl tala för att den ekonomiska k a r t a n omgestaltas till en topografisk-teknisk-ekonomisk k a r t a i större skala. Såsom framgår av vad organisationsnämnden ovan anfört rörande framställningen av en g r u n d k a r t a över landet, har nämnden angående skalan för denna k a r t a kommit till samma slutsats. Den fotografiska kartläggningsmetoden synes också giva vid handen, a t t numera förutsättningarna för genomförandet av en kartläggning i skalan 1:10000 föreligga, såväl ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn till tidsåtgång. I viss mån erhålles h ä r v i d genom bildkartan en topografisk k a r t a i samma skala, och kan u r denna och g r u n d k a r t a n möjligen även åstadkommas den topografisk-tekniska k a r t a med kurvor, som ur många synpunkter är önskvärd. Kostnadsfrågan ställer sig här helt annorlunda, då underlagskartan redan finnes och fältmätningen kan inskränkas till huvudsakligen åstadkomm a n d e av ett t ä t a r e höjdpunktsnät. De försök i denna riktning, som böra företagas, torde sålunda få bliva utslagsgivande för en dylik topografiskteknisk k a r t a s tillkomst. G r u n d k a r t a n u p p r ä t t a d efter de linjer organisationsnämnden ovan förordat, ger härvid mycket av det material, som erfordras för frågans lösning, och underlättar sakens framtida realiserande. Allteftersom en dylik kartas upprättande framskrider, kan även, om så skulle visa sig önskvärt, detta kurvmaterial utnyttjas för intryekning i färg av kurvor å den topografiska k a r t a n i skala 1:100000 eller å reproduktioner av konceptbladen i skala 1:50000. 3. Översiktskartor. De översiktskartor, som hittills utgivits, torde i huvudsak fylla det behov, som förefinnes av sådana kartor på olika områden, därest desamma

47 blott hållas a jour. Emellertid synes böra undersökas, h u r u v i d a icke en mera schematisk k a r t a i skala 1:500000 med komniunikationsleder, sjöar och v a t t e n d r a g , samhällsbebyggelse samt administrativ, judiciell och kommunal indelning bör utgivas n ä r m a s t för tillgodoseende av administrationens behov av u n d e r l a g s k a r t a för sammanställningar och översikter. E n dylik k a r t a är givetvis relativt lätt a t t sammanställa av befintligt kartmaterial och skulle säkerligen få stor användning inom förvaltningen. Kartutgivningen. Bildkartan bör givetvis utgivas och tillhandahållas allmänheten, då Bildkartan i denna k a r t a ju avses skola komma till användning för olika arbetsändamål av teknisk art. Denna k a r t t y p blir sålunda en helt n y k a r t a i skala 1:10000. Med h ä n s y n till k a r t a n s art torde n å g r a massupplagor icke erfordras; reproduktionssättet bör lämpas efter önskemålet att på tydligast möjliga sätt återgiva de fotografiska detaljerna. Å bildkartan böra före utgivningen införas n a m n av orienterande innebörd såsom å sjöar och vattendrag, öar och samhällen samt i allmänhet hemmansnamn. Därjämte torde i den m å n höjdbestämning skett före bildkartans utgivning, höjdsiffror i största möjliga utsträckning införas å bildkartan, varigenom dess värde för tekniska arbeten ökas. K a r t a n bör utgivas i gradblad med 5 meridianminuter i bredd och 2*5 parallellminuter i höjd. I kartans r a m a r bör angivas koordinatsystemets läge i förhållande till ramarna för varje kilometer i x- och y-koordinater. Härigenom får k a r t a n större värde vid u t t a g n i n g av m å t t från k a r t a n samt vid arealberäkning å densamma, då krympningsprocent kan med säkerhet u t t a g a s och kontroll vinnas genom koordinatrutnätets uppdragande vid behov. Den ekonomiska k a r t a n s utgivande sker för n ä r v a r a n d e icke på statens Grundkartan i bekostnad, u t a n detta är en fråga, som det ankommer på vederbörande s ' hushållningssällskap eller landsting att ombesörja. Så har dock ej alltid varit fallet, u t a n från början har utgivandet skett genom statens försorg och på statsverkets bekostnad. Vid beviljandet av anslag för det ekonomiska kartverket vid 1870 års riksdag nedsattes emellertid det av Kungl. Maj:t begärda anslaget med ett belopp av 12 000 kronor, motsvarande de beräknade utgivningskostnaderna, under motivering att de utgivna k a r t o r n a egentligen vore av lokalt intresse och att ortsmyndigheterna därför borde bekosta utgivningen av kartorna. Genom beslut den 15 december 1871 förordnade Kungl. Maj:t — i enlighet med det av riksdagen gjorda uttalandet — att utgivning på statsverkets bekostnad av ekonomiska häradskartor i skalan 1:50000 icke vidare skulle äga rum, men det skulle stå vederbörande landsting, hushållningssällskap eller kommuner öppet att på egen bekostnad föranstalta om utgivande av ifrågavarande kartor. Allt sedan dess har utgivningen av de ekonomiska k a r t o r n a varit en angelägenhet, vars ombesörjande helt ankommit på vederbörande hushållningssällskap eller landsting. E t t undantag härifrån har dock förekom-

48 mit, nämligen beträffande utgivningen av k a r t a n över Hallands län, vilken, sedan riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat medel därtill, till största delen bekostats av statsmedel. Beskrivningarna till de ekonomiska k a r t o r n a h a v a däremot utgivits på statens bekostnad, dock med ett undantag, nämligen i fråga om Malmöhus län, där utgivningen bekostats från orten. Den n u v a r a n d e ordningen beträffande utgifternas bestridande vid kartutgivningen medför icke obetydliga olägenheter för kartarbetena. Den största olägenheten är givetvis, att planmässigheten i arbetet äventyras. Då det gäller a t t bestämma den ordning, v a r i landet bör kartläggas, måste i första hand sambandet med de geodetiska arbetena beaktas. Därest en planmässig och i sammanhängande följd ordnad ekonomisk k a r t l ä g g n i n g icke äger rum, bliva de geodetiska arbetena, som måste utföras flera år förut, a v b r u t n a än här och än där till stort men för dessa arbetens planmässiga bedrivande och med ökade kostnader som följd. Även för de förberedande arbetena vid den ekonomiska kartläggningen spelar det en stor roll, a t t kartläggningen får utföras i lämplig ordningsföljd, då förberedelserna måste påbörjas åtminstone ett par år före fältmätningen. Med den nuvarande ordningen för bekostande av kartutgivningen följer alltså, om ett visst län icke anser sig kunna bekosta kartutgivningen, antingen att kartarbetena ändock skola planmässigt fortsättas, medan det med stora kostnader åstadkomna kartmaterialet blir liggande i kartverkets arkiv och föråldras — på sätt som skett med k a r t a n över Skaraborgs län — u t a n att detsamma egentligen kan nyttiggöras för andra ändamål, eller också att arbetena avbrytas och kastas över till ett a n n a t län, som finner sig kunna betala kostnaderna, med därav följande svårigheter a t t hinna ordna triangulering och förarbeten i r ä t t tid. Exempel härpå erbjuder Kristianstads län, som borde kartlagts i sammanhang med Malmöhus län men som icke ansåg sig kunna ikläda sig kostnaderna vid denna tidpunkt. Man fick då hoppa över detta län och övergå till Blekinge län. Efter Hallands län hade avsetts, att Göteborgs och Bohus län skulle kartläggas. Triangulering m. m. hade redan utförts där, men då svårigheter visade sig a t t ordna utgivningsfrågan, fingo arbetena övergå till Kristianstads län, där man funnit grannlänens kartor hava blivit av sådant värde, a t t m a n då ville ikläda sig kostnaderna för kartutgivningen. E t t dylikt system är givetvis ur arbetssynpunkt förkastligt och medför säkerligen för staten i längden icke mindre kostnader än som kartutgivningen på statens bekostnad skulle draga. Den av organisationsnämnden förordade g r u n d k a r t a n i skala 1:10000, som skulle komma att ersätta den nuvarande ekonomiska kartan, h a r därjämte genom sin större skala och sitt rikare innehåll ett väsentligt mera allmänt intresse, ej minst för olika statliga verksamhetsområden. Det är även att märka, att med hänsyn till bildkartans upprättande fordran på planmässighet i arbetena blir ytterligare ökad.

49 Slutligen torde böra framhållas, att med nuvarande ordning för kartutgivningen blivit en följd, att k a r t o r n a utgivits länsvis och att därigenom särskilda blad utgivits för varje län, där ett kartblad delas av länsgränsen. Även detta är givetvis en olägenhet, då härigenom ett stort a n t a l blad icke äro utfyllda längre än till länsgränsen, vilket givetvis är till men vid k a r t a n s a n v ä n d n i n g såsom ett genomgående kartverk, varjämte ökade kostnader uppstå. Organisationsnämnden finner sålunda de olägenheter, som vidlåda den n u v a r a n d e ordningen, v a r a så stora, att staten bör övertaga kostnaderna för kartutgivningen. Nämnden har funnit desto större anledning att intaga denna ståndpunkt, som kostnaden för kartutgivningen är av r i n g a ekonomisk betydelse i förhållande till kostnaderna för själva k a r t a n s u p p r ä t t a n d e . Sålunda motsvarar kostnaden för utgivningen av den n u v a r a n d e ekonomiska k a r t a n endast omkring 3 % av kostnaden för k a r t a n s u p p r ä t t a n d e med beskrivning. Kostnaden ställer sig givetvis högre för en k a r t a i skala 1:10000 med dess fyra gånger så m å n g a kartblad. Emellertid torde färgtrycket på en k a r t a i skala 1:10000 kunna betydligt förenklas u t a n a t t k a r t a n s läsbarhet förminskas. Enligt vad organisationsnämnden i n h ä m t a t pågå inom kartverket för n ä r v a r a n d e försök med framställning av en sådan enklare modell till tryckt karta, v a r v i d försöken så planlagts, a t t en direkt jämförelse kan erhållas rörande kostnaderna för utgivning av en k a r t a i skala 1:10000 och en k a r t a i skala 1:20000 likaledes med förenklad modell. Organisationsnämnden får sålunda tillstyrka, att g r u n d k a r t a n utgives på statsverkets bekostnad i skala 1:10000. Inom de delar av landet, där k a r t o r i denna skala icke befinnas erforderliga för att tillgodose kartbehovet, såsom torde v a r a fallet inom stora delar av Norrland samt möjligen vissa delar av Svealand och Götaland, bör dock grundkartan, i den m å n densamma där anses behövlig, upprättas och utgivas i skala 1:20000. Bladen böra motsvara bildkartans gradblad och ett blad i skala 1:20000 motsvara 4 blad i skala 1:10000, där k a r t a n i sistnämnda skala icke anses erforderlig. Begränsningen av det område, inom vilket kartor i skala 1: 20000 anses tillräckliga, bör n ä r m a r e utredas. Över ett visst gränsområde böra härvid utgivas kartblad i båda skalorna för underlättande av användningen av kartan. Till g r u n d k a r t a n bör u p p r ä t t a s och utgivas beskrivning efter i huvudsak samma principer som för n ä r v a r a n d e gälla för beskrivningen till den ekonomiska kartan. Med en sådan beskrivning ger k a r t a n i en enkel form och på ett tillfredsställande sätt de erforderliga uppgifterna för myndigheter och allmänheten, och de på k a r t a n s framställning nedlagda kostnaderna bliva först därigenom på ett effektivt sätt utnyttjade. Såsom framgår av vad organisationsnämnden anfört rörande det fort- Den topogra satta arbetet med den topografiska k a r t a n s upprättande och förnyelse, för- fiska kartan utsätter nämnden, att den topografiska k a r t a n i huvudsak skall såsom 4 — 822950.

50 k a r t t y p bibehållas i oförändrad form. Utgivningen bör sålunda ske i skala 1:100000 över södra och mellersta delarna av landet samt ovan berörda delar av Norrland, under det a t t k a r t a n i övrigt bör utgivas i skala 1:200000. I sistnämnda skala böra utgivas även de norrländska blad, som utgivas i 1:100000, då eljest svårigheter vid kartbladens användning komma att uppstå, något som redan påtalats. Liksom hittills böra även konceptbladen i uppmätningsskalan 1:50000 utgivas, varigenom det från vissa håll framställda önskemålet om utgivande av topografisk k a r t a i sistnämnda skala k a n på ett enkelt och billigt sätt tillgodoses, allt efter som bladen i skala 1:100000 omarbetas och revideras. JieprodukOrganisationsnämnden finner sig i detta sammanhang böra något betionsmetoden ^ ^ ganska mycket omstridda frågan om den vid topografiska kar'or den topo-

grafiska kartan.

°

tans utgivning a n v ä n d a reproduktionsmetoden. jp~Y n ä r v a r a n d e sker reproduktionen på grundval av koppartryckplåtar, framställda genom den s. k. heliogravyrmetoden. Denna innebär i korthet följande. Den topografiska konceptkartan i skala 1:50000 reproduceras först genom fotolitografi i skala 1:75000 i blåtryck, vilket därefter uppritas i svart tusch såsom reproduktionskoncept för skalan 1:100000 med avseende å namn, t e r r ä n g och a n d r a detaljer utom beträffande skogs- och kärrbeteckning. Det sålunda uppritade konceptet förminskas därefter på fotografisk väg till utgivningsskalan 1:100000, varvid tages ett omvänt negativ, som därefter kopieras på ett med gelatin och något färgämne prep a r e r a t papper, vilket gjorts ljuskänsligt. Sedan hinnan överflyttats på en blankslipad och försilvrad kopparplåt, där bilden framträder såsom en tydlig reliefbild, fälles h ä r å på galvanisk väg den »djupplåt», som efter retusch k a n tjäna som tryckplåt. P å denna ingraveras därefter direkt de finaste linjerna å k a r t a n , nämligen skogs- och kärrbeteckningarna, vilka icke anses kunna tillräckligt skarpt återgivas å den tryckta kartan, därest de inritas å heliogravyrritningen i skala 1:75000. F r å n den på angivet sätt framställda koppartryckplåten erhållas de egentligen mest såsom lyxupplaga förekommande koppartrycken av den topografiska kartan. För framställning av de i handeln vanligen förekommande övertrycken av de topografiska kartbladen användes litografiskt övertryck. F r å n kopparplåten tages på s. k. övertryckspapper ett avtryck av plåten och överföres denna bild å sten eller plåt, vilken därefter genom preparering och etsning iordningställes till litografisk tryckplåt. Numera sker trycket i allmänhet från plåt medelst offsetpress, åtminstone då det gäller större upplagor. Den här i korthet återgivna reproduktionsmetoden ger särskilt i koppartrycket en synnerligen förnämlig kartbild, som trots den lilla skalan återgiver detaljerna klart och tydligt. Metoden h a r också den stora fördelen, a t t när som helst från kopparplåten k a n på nytt framställas avtryck för n y a plantryckplåtars framställning för tryckning av de stora upplagorna av övertryck. För att s ä k r a sig för alla eventualiteter framställes där-

51 jämte, medan kopparplåten ännu är ny och osliten, på galvanisk väg en högplåt, från vilken ny djuptryckplåt k a n framställas, därest den första plåten blivit försliten. K o p p a r g r a v y r e n skänker alltså en mycket stor trygghet för kartverkets långvariga bestånd. Därjämte medför metoden möjlighet a t t i nästan obegränsad utsträckning ä p l å t a r n a införa vid revidering erforderliga ändringar. Men metoden h a r också sina stora ölägenheter. Såväl heliogravyrritningen som koppargravyren äro synnerligen tidsödande, varigenom metoden dels blir dyrbar, dels medför en väsentlig t i d s u t d r ä k t mellan fältmätningens utförande och kartans utgivning i tryck, för n ä r v a r a n d e i allmänhet 4—5 år. Detta medför faktiskt behov av revidering, innan k a r t a n publiceras, för a t t densamma ej skall redan vid utgivandet v a r a i föråldrat skick. F ö r a t t i någon m å n motväga sistnämnda stora olägenhet utgives n u m e r a i allmänhet snarast möjligt efter fältmätningskonceptets u p p r i t n i n g en i ljustryck utförd reproduktion av konceptbladet i skala 1:50000. Dessa reproduktioner äro för m å n g a ä n d a m å l användbara, men skalan är dock onödigt stor för en vanlig vägledningskarta för allmänheten. Med hänsyn till metodens nackdelar — stora kostnader och tidsutdräkt — hava olika förslag framlagts om övergång till en billigare och snabbare reproduktionsmetod; vissa försök h ä r m e d hava också inom kartverket verkställts. Såsom framgår av expeditionschefen Falks utredning har emellertid kartverkschefen bestämt u t t a l a t sig mot en förändring i reproduktionsmetoden med hänsyn till dels karttryckets kvalitet, dels särskilt den nuvarande metodens trygghet för kartverkets bestånd; dittills gjorda försök hade enligt kartverkschefens mening icke utfallit i allo gynnsamt. De av kartverket utförda försöken inneburo, a t t fältritningskonceptet uppritades på sådant sätt, att detta direkt kunde på fotolitografisk väg förminskas till utgivningsskalan och överföras till plåt samt reproduceras i plantryck. Icke heller i detta fall uppritades dock skogs- och kärrbeteckningar, u t a n ingraverades dessa på plantryckplåten. Försöksbladet utgjordes av nr 12 Ottenby. Försök hava även gjorts att å bladet framställa namnen genom inklistring av t r y c k t a n a m n å konceptet för att därmed minska arbetet med textning. E n l i g t kartverkschefens uttalande till Falks utredning kunde själva trycket av försöksbladet anses jämförligt med de nuvarande övertrycken, men metoden bruste i soliditet, i det ingen säker garanti funnes för att icke plantryckplåtarna vid längre tids förvaring förstördes genom oxidering, varjämte det i längden vore omöjligt att på en sådan plåt inlägga de ä n d r i n g a r och tillägg, som vid revidering erfordrades. Kartverkschefen ansåge därför, att den kostnads- och tidsbesparing, som uppstode vid den första tryckplåtens framställning, bleve illusorisk, då ajourhållningen av kartverket bleve desto dyrare och mera tidskrävande. — Även a n d r a försök, som föranletts av vissa förslag, framlagda av förutvarande direktören vid statens reproduk-

52 tionsanstalt och närmast avseende reproduktion i fotolitografi av kon- j ceptbladen, ansåg kartverkschefen mer eller mindre misslyckade. Därjämte I beräknades kostnadsbesparingen bliva obetydlig och uppskattades denna till omkring 2 800 kronor om året, vilket vore betydligt mindre än beträffande försöket med Ottenbybladet. Den n ä r m a r e redogörelsen för de synpunkter, som framförts på frågan om reproduktionsmetoden, återfinnes i Falks utredning. E h u r u organisationsnämnden väl inser, att i enlighet med kartverkschefens ståndpunkt vissa skäl tala för bibehållande av den nuvarande reproduktionsmetoden, trots dess dyrbarhet och tidskrävande natur, finner dock nämnden skälen icke helt övertygande. Anledning synes föreligga till det antagandet, att med den moderna reproduktionsteknikens framsteg ett fullgott k a r t t r y c k skulle kunna åstadkommas även med plantryck. Enligt vad organisationsnämnden inhämtat lär också inom fackkunskapen i reproduktionsteknik denna åsikt v a r a företrädd. Med hänsyn härtill torde ytterligare försök i detta hänseende böra anställas. E t t förslag h a r också under hand framförts till kartverkschefen genom arbetschefen vid kartverkets ekonomiska avdelning i egenskap av vid nämndens behandling av kartverksfrågan tillkallad sakkunnig, vilket förslag synes åtminstone i de flesta avseenden k u n n a innebära ett hävande av de betänkligheter, som framförts mot en övergång till plantrycket. Förslaget innebär, att liksom hittills särskilt reproduktionskoncept uppritas i skala 1:75000, men att detta fullständigas även med skogs- och kärrbeteckning. Härigenom skulle vinnas, dels att liksom nu konceptkartan i skala 1:50000 bevarades oförändrad och kunde utgivas i tryck, dels att det renritade konceptet i skala 1:75000 kunde liksom nu utföras med hänsyn tagen till reproduktionen i skala 1:100000 och med enhetlighet i redigeringen samt, därest det u p p r ä t t a s på ett fullgott och för raderingmotståndskraftigt ritpapper, även kunde med säkerhet under mycket lång tid användas för ä n d r i n g a r s införande vid revidering. Härigenom torde det ritade konceptet i allt väsentligt kunna ersätta kopparplåten såsom kartoriginal. Vinsten skulle bliva, dels att koppargravyren bortf olle, en kostnadsbesparing på omkring 19 500 kronor per rektangelblad i södra Sverige (enligt den till Falks utredning av kartverkschefen lämnade uppgiften, att kostnaden för fällning av p l å t a r och gravyrarbeten uppgår till omkring 750 kronor per kvadratmil), dels ock a t t bladet kunde omedelbart efter renritningen reproduceras och tryckas, varigenom även tidsutdräkten för gravyren bortfölle. Den angivna kostnadsbesparingen elimineras visserligen delvis av att införandet av skogs- och kärrbeteckningar å renritningen medför viss kostnadsökning. Dock torde denna icke behöva bliva av alltför betydande omfattning, därest kraven på dessa detaljers återgivande i trycket icke ställas för högt samt skogsbeteckningens omfattning i mesta möjliga mån inskränkes. Under alla förhållanden torde en ej obetydlig årlig besparing h ä r kunna vinnas, då sam-

maniagda gravörarbetet med nuvarande personal kan beräknas uppgå till två kartblad per år, bortsett från mindre revideringar. Då kartverkschefen uttalat, att en övergång till plantrycksmetoden icke skulle vara ur kostnadssynpunkt av större inverkan på grund av att ny- och ommätningen icke vore av större omfattning för framtiden, torde böra framhållas, att förslaget innebär möjlighet att med användning av redan förefintliga heliogravyrritningar utnyttja samma metod vid den första grundliga revideringen av det topografiska kartverket, vilken revidering kommer att omfatta ett stort antal blad. Härvid torde dock från fall till fall få avgöras, vilken metod som kan ställa sig förmånligast vid de skilda bladens revidering, med hänsyn till att kopparplåtarna dock redan förefinnas. Den fortlöpande mindre revideringen torde alltjämt, intill dess den grundligare revideringen övergår ett blad, visa sig förmånligast att utföra på kopparplåtarna. Under senare tid hava emellertid i utlandet försök gjorts att förbilliga framställningen av koppartryckplåtar genom mekanisk framställning med s. k. galvanogravyr. Enligt av kartverkschefen lämnat meddelande hava försök med denna metod utförts i samarbete med generalstabens litografiska anstalt, som i Tyskland, där metoden utexperimenterats, låtit utföra en tryckplåt för ett topografiskt kartblad. Den framställda plåten har av kartverkschefen betecknats såsom underhaltig. Ett nytt försök har emellertid igångsatts vid kartverket. Då metodens användande ansetts kunna komma i fråga för framställning av tryckplåtar för sjökort, hava försök härmed under senaste året igångsatts och med gott resultat utförts vid statens reproduktionsanstalt. Därest, såsom reproduktionsanstaltens direktör ansett troligt, metoden även skulle kunna användas vid framställning av tryckplåtar för topografiska kartor, skulle frågan om övergivande av kopparplåten såsom tryckoriginal komma i ett väsentligt annat läge. Enligt av direktören för reproduktionsanstalten meddelade upplysningar angående redan igångsatta försök att framställa tryckplåt för ett topografiskt kartblad skulle kostnaderna för en dylik plåt med denna metod antagligen icke komma att överstiga 500 kronor. Samtidigt med att sålunda en väsentlig kostnadsminskning vid tryckplåtarnas framställning skulle vinnas, ernåddes dessutom möjlighet att snabbt kunna framställa plåtarna. På grund av att dessa försöksarbeten emellertid ännu befinna sig på experimentstadiet hava några definitiva uppgifter icke kunnat lämnas. Emellertid har ett provtryck överlämnats till organisationsnämnden, vilket enligt nämndens mening synes giva vid handen, att ett tillfredsställande resultat bör kunna uppnås med den nya metoden. Under sådana förhållanden skulle erinringarna mot det nuvarande reproduktionssättet ur kostnads- och tidsutdräktssynpunkt förfalla och någon anledning att övergiva kopparplåten såsom kartkoncept icke längre föreligga. Man skulle sålunda alltjämt kunna utnyttja kopparplåtens otvivelaktiga fördelar ur trygghetssynpunkt ni. m.

54 Frågan om reproduktionsmetoden har, såsom av det anförda torde framgå, en synnerligen stor betydelse för den topografiska kartframställningen och inverkar ej oväsentligt på frågan om organisationen av kartverket med hänsyn till behovet av ritar- och gravörpersonal. Frågan bör därför allsidigt klarläggas av fackkunskapen, innan organisationsfrågan slutligt löses. I samband med kartutgivningen torde något böra beröras frågan om karttryckets utförande genom statens egna organ eller genom avtal med enskilda företag. För närvarande sker karttryckningen beträffande såväl de ekonomiska som de topografiska kartorna genom avtal med generalstabens litografiska anstalt, vad beträffar de ekonomiska kartorna efter överenskommelse mellan vederbörande hushållningssällskap och anstalten. I fråga om de ekonomiska kartorna hava avtalen i allmänhet inneburit, att anstalten enligt lämnat anbud utfört karttryckningen i viss upplaga och till bestämt pris för ett visst läns hela ekonomiska karta, under det att vederbörande hushållningssällskap eller landsting självt ombesörjt försäljningen. Beträffande de topografiska kartorna har genom avtal mellan kartverket och anstalten den senare åtagit sig att verkställa olika reproduktionstekniska arbeten av skilda slag till vissa fastställda priser per kartblad samt erhållit rätt att i övertryck reproducera de topografiska kartorna mot att en bestämd avgift för varje sålt exemplar av kartbladen inlevereras till kartverket. Skälen för det använda systemet äro av såväl teknisk som ekonomisk art. Man har ansett, att det enskilda företaget, som av sin affärsverksamhet är tvingat att väl följa med utvecklingen på det reproduktionstekniska området, bör hava de största resurserna att på ett fullgott sätt utföra det officiella karttrycket och genom sin försäljningsorganisation även hava de största möjligheterna att vinna spridning för kartorna. Genom avtalet angående den topografiska kartan har staten säkrats mot förluster på kartförsäljningen och erhåller en icke obetydlig inkomst på densamma. För att med ett vid kartverket inrättat karttryckeri i tekniskt avseende ständigt hålla verksamheten på en hög nivå skulle erfordras en ganska stor och välutrustad organisation, vilken givetvis icke skulle bära sig, därest densamma ägnade sig enbart åt det statliga karttrycket. Saken torde emellertid ställa sig på ett helt annat sätt, dels om staten övertager all kartutgivning, såsom organisationsnämnden ovan förutsatt, dels om vid förarbetena till kartutgivningen ändock kontinuerligt behövas vissa reproduktionstekniska anordningar vid kartverket, vilket särskilt med hänsyn till bildkartans tillkomst torde bliva fallet, dels om karttryckeriet finge utnyttjas även för andra arbetsuppgifter, såsom tryck åt enskilda av specialkartor m. m. Därest blott organisationen fullt och kontinuerligt kan utnyttjas, talar all sannolikhet för att ett bättre ekonomiskt utbyte skulle kunna erhållas av kartframställningen genom karttryckets

övertagande av staten. Ett påtagligt skäl härför torde numera tillkommit genom att statens reproduktionsanstalt inrättats och organiserats på sådant sätt, att densamma skulle utan större utvidgningar kunna övertaga den statliga kartutgivningen. En samorganisation av statens reproduktionsanstalt med kartverket synes därför på ett enkelt sätt kunna lösa reproduktionsfrågan och medgiva för kartverket att utnyttja denna anstalts tekniska utrustning i olika avseenden. Organisationsnämnden vill i detta sammanhang endast erinra om det nya behov av specialutbildad personal, som uppstår vid övergång till framställning av bildkartan, där fotografisk sakkunskap och vana erfordras för att vinna ett verkligt gott resultat. Även dylik specialutbildad personal finnes vid statens reproduktionsanstalt. För anstalten skulle åter en dylik samorganisation utan att beröra dess affärsdrivande karaktär väsentligt bidraga till anstaltens större omslutning och därmed bättre bärighet. Vid de flesta utländska kartverk torde också särskild reproduktionsavdelning finnas inrättad för att verkställa kartutgivningen och därmed sammanhängande reproduktionstekniska arbeten. En förutsättning för att ett gott ekonomiskt resultat skall erhållas är emellertid, att en dylik avdelnings verksamhet icke byråkratiseras utan att avdelningen får vid sidan av det direkta arbetet för kartutgivningen även utföra arbeten åt andra statliga institutioner samt enskilda, så att utrustning och personal kunna på ett effektivt sätt utnyttjas. Organisationsnämnden får sålunda förorda en närmare utredning i berörda fråga, varvid i första hand bör undersökas den av organisationsnämnden angivna linjen, att det officiella karttrycket utföres av statens egna organ samt att för detta ändamål en samorganisation mellan kartverket och statens reproduktionsanstalt genomföres. Revidering och ajourhållning av kartorna. En av de största bristerna i de nuvarande officiella kartverken är att kartorna icke hållits a jour utan i stor utsträckning blivit föråldrade och därmed otillförlitliga. Orsaken härtill ligger givetvis däri, att kartverkets organisation icke beräknats under hänsynstagande till denna nödvändiga del av verksamheten. Personal och anslag hava måst till största delen utnyttjas för upprättandet av kartor över områden, som saknat kartor. Den ekonomiska kartläggningen har sålunda uteslutande varit inriktad på nykartläggning. Beträffande den topografiska kartan hava revideringar med avseende å kommunikationsleder o. d. förekommit, men i brist på medel hava dessa revideringar icke kunnat följa med i utvecklingen, utan ett stort antal blad äro nu så föråldrade, att fullständig ommätning måste ske. Vid övergång till den av organisationsnämnden förordade grundkartan i skala 1:10000 är det enligt nämndens mening av största vikt, att detta nya kartverk från början underhålles genom revision alltefter-

56 som behovet h ä r a v visar sig, så att ej här upprepas de fel, som hittills begåtts i fråga om de äldre karttyperna. Vad g r u n d k a r t a n beträffar erfordras revision ej blott med avseende å de för alla kartors ajourhållning nödvändiga kompletteringarna i samband med förändringar av kommunikationsleder och bebyggelse samt landets indelning i administrativt, kommunalt och judiciellt hänseende, u t a n även beträffande fastighetsindelningen och ägoslagsredovisningen. Med hänsyn till att upprättandet av g r u n d k a r t a n i skala 1:10000 bör i möjligaste m å n påskyndas för att densamma skall bliva tillgänglig för alla de ändamål, den avses skola betjäna, torde revidering av den ekonomiska k a r t a n icke böra ifrågakomma annat än möjligen beträffande de kartblad, som utgivits i skala 1:20000 över de sydligaste länen, där redovisningen skett efter i huvudsak samma grunder som för den t ä n k t a g r u n d k a r t a n . Beträffande övriga delar av landet bör n y m ä t n i n g ske. Såsom f r a m g å r av den ovan förordade planen för de topografiska arbetenas fortsatta bedrivande torde för ganska m å n g a av de topografiska kartbladen erfordras fullständig ommätning, dels p å grund av svagt geodetiskt underlag för de äldre kartbladen, dels emedan revidering av dessa blad med hänsyn till bladens ålder och de omfattande förändringar, som inträffat sedan bladens tillkomst, icke kunnat utföras. I övrigt torde samtliga blad, som icke reviderats under de senaste 20 åren, böra undergå en grundlig revidering. Nyare blad samt, allteftersom ominätningen och den grundliga revideringen genomförts, även de ommätta och reviderade bladen böra hållas å jour genom revidering med avseende å särskilt kommunikationsleder och bebyggelse i medeltal v a r t tionde å r ; dock k u n n a blad, som avse mindre bebyggda t r a k t e r u t a n större utveckling, revideras med längre tidsmellanrum. F r å g a n om revision och ajourhållning av landets kartor är på grund av sin omfattning ganska svårlöst. Så länge ej en enhetlig grundkarta blivit upprättad, måste revideringen i stor utsträckning ske parallellt dels i den större skalan, dels i den mindre topografiska kartskalan med d ä r a v följande större kostnader särskilt för fältarbetet. Bildkartans u p p r ä t t a n d e bör emellertid, om arbetet påskyndas, väsentligt kunna underlätta revideringen av den topografiska k a r t a n och i mycket stor utsträckning medgiva, att revisionen verkställes såsom byråarbete istället för genom fältarbete, varigenom kostnadsbesparingarna k u n n a bliva betydande och arbetet kan gå snabbare. F ö r de norra delarna av landet torde emellertid revideringen av den topografiska k a r t a n i huvudsak få ske separat under mycket lång tid med tillämpning av nuvarande arbetsmetoder. Det är dock att märka, att ajourhållningen här ställer sig lättare, då kartbladen över Norrland i stor utsträckning äro av relativt sent datum. Vad ajourhållningen av g r u n d k a r t a n beträffar, bör densamma kunna i stor u t s t r ä c k n i n g ske genom byråarbete. Sättet för grundkartans upp-

rättande med stöd av den detaljerade bildkartan bör nämligen medgiva, att förändringar i fastighetsindelningen inläggas å grundkartan med hjälp av de vid lantmäteriförrättningarna upprättade kartorna. I ännu större utsträckning bleve detta givetvis fallet, om bildkartan och grundkartan kunde direkt användas vid lantmäteriarbetena, på sätt organisationsnämnden ansett böra närmare utredas. Från nyupprättade lantmäterikartor torde även i andra avseenden kunna inhämtas uppgifter, erforderliga för revisionen av grundkartan, såsom nytillkommen bebyggelse och förändringar i ägoslagsredovisningen genom nyodling o. d. Då dylika förändringar liksom förändringar i vägnät m. m. förekomma i stor utsträckning utan att samtidigt ändringar i fastighetsindelningen inträffa, måste givetvis byråarbetet för ajourhållningen kompletteras med rekognoscering å fältet, innan ett kartblad i reviderat skick utgives, men genom tillvaratagandet av alla möjligheter till ajourhållning med hjälp av andra verksamhetsgrenars arbetsresultat bör fältarbetet kunna väsentligt inskränkas och kostnaderna för ajourhållningen av kartan nedbringas. Där större förändringar skett såsom vid ny samhällsbildnings större sjösänkningsföretag m. m., torde genom kompletterande flygfotografering erforderlig revision lättast ske. För att utvinna största möjligheter till nedbringande av kostnaderna för ajourhållningen av landets kartor bör det åläggas de statliga organ, som utföra kartläggningsarbeten av betydelse för den officiella kartframställningen, att lämna uppgifter om sin verksamhet till kartverket, I främsta rummet böra härvid lantmäterikontoren kunna lämna betydelsefull hjälp. Hur detta underrättelsesystem bör på lämpligaste sätt ordnas, torde närmare böra utredas. Organisationsnämnden vill endast antyda, hur nämnden ansett saken kunna ordnas. Allteftersom grundkartan utgives, kunna å ett tryckt exemplar av kartan å lantmäterikontoret införas med rött de ändringar i fastighetsindelning m. m., som framgå av verkställda lantmäteriförrättningar. Detta kartexemplar översändes exempelvis vart femte år till kartverket, för att ändringarna skola kunna införas å kartverkets konceptexemplar av bladet. På detta sätt får kartverket å ena sidan möjlighet att följa utvecklingen och kan bedöma, när ett blad bör utgivas i reviderat skick, å andra sidan kommer ajourhållningen av konceptkartan att pågå successivt och därmed förarbetet för revidering av bladen i stor utsträckning att vara verkställt, när tiden för nyutgivning av bladen är inne. Även inom skogsstaten, hos vägingenjörer och lantbruksingenjörer bör ett exemplar av grundkartan eller bildkartan kunna på samma sätt föras å jour och insändas till kartverket och, sedan ändringarna därstädes införts å konceptkartan, återställas för fortsatt förande. Förändringar i rikets indelning samt rörande samhällsbildning böra delgivas kartverket i samband med Kungl. Maj:ts beslut i dylika frågor, på sätt nu sker, varigenom kartverket får tillfälle att även i dessa de-

58 lar hålla konceptkartorna a jour. Beträffande stadsplaner kan kartverket direkt hos byggnadsstyrelsen erhålla behövliga uppgifter vid tiden för respektive blads revidering. Det torde för övrigt v a r a sannolikt, att sedan bildkarta u p p r ä t t a t s byggnadsstyrelsen för sitt eget arbete låter å exemplar av densamma införa uppgifter angående stadsplaner, byggnadsplaner m. m., vilket då kommer att underlätta kartverkets revideringsarbete. För beskrivningsg r u n d k a r t a n s allmänna utnyttjande av administrationen, taxetrycket. ringsmyndigheter och allmänheten samt i övrigt för alla ändamål, där direkta uppgifter erfordras rörande fastighetsförhållandena, såsom rörande arealer o. d., måste såsom ovan framhållits till g r u n d k a r t a n höra beskrivning. Ur praktisk synpunkt vid beskrivningens användning ä r det nödvändigt att beskrivningen u p p r ä t t a s sockenvis enligt jordregistrets kamerala indelning. P å grund h ä r a v uppstå vissa svårigheter vid revideringen, då reviderad sockenbeskrivning icke k a n utgivas samtidigt med att reviderat kartblad nyutgives. E n socken ingår i allmänhet på flera blad, vilka ej kunna samtidigt utgivas i reviderad upplaga. Sockenbeskrivningen måste sålunda v ä n t a på revidering till dess samtliga densamma berörande kartblad nyutgivits. E n möjlighet föreligger dock, att för nedbringande av tryckningskostnaderna vid beskrivningstryckets revidering ett system med supplementtryck kan visa sig fördelaktigt, nämligen då blott mindre ä n d r i n g a r påfordras i beskrivningarna eller delar av desamma. E t t a n n a t förslag, som likaledes torde böra övervägas, ä r att, där så kan ske, beskrivningarna vid nytryck upprättas efter ett system, liknande det som tillämpas vid jordregistrets förande, med överstrykning av uppgifterna angående förutvarande fastigheter, som delats, och införande av de nytillkomna enheterna i ett supplement. E t t dylikt förfarande skulle medgiva att vid nytryck den tidigare beskrivningen reproducerades p å fotografisk väg, varigenom sättnings-, trycknings- och korrekturläsningskostnader vid nyutgivningen kunde väsentligt nedbringas och reviderade beskrivningar kunde oftare utgivas. Kartverkets organisation. Nuvarande Organisationsförhållandena vid rikets allmänna k a r t v e r k regleras georganisation. n o m d e n f ö r kartverket utfärdade instruktionen den 29 j u n i 1923 (nr 323) med vissa genom kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 284) fastställda ändringar. Därjämte finnas vissa bestämmelser rörande kartverket införda i instruktionen för generalstaben den 20 november 1931 (nr 374). Rikets allmänna kartverk h a r — såsom redan omnämnts — enligt sin instruktion (§ 1) till uppgift att u p p r ä t t a och utgiva geodetiskt grundade topografiska och ekonomiska k a r t o r över riket med erforderliga beskrivningar ävensom översiktskartor.

59 I generalstabsinstruktionen (§ 2) angives bland generalstabens uppgifter också den a t t utföra undersökning och beskrivning av riket i militärtopografiskt hänseende samt hava den befattning med rikets allmänna kartverk, v a r o m i särskilda författningar stadgas. Rikets allmänna kartverk lyder i organisatoriskt hänseende under jordbruksdepartementet. Vid kartarbetena anställd personal tillhörande krigsmakten ä r dock enligt generalstabens instruktion (§ 7 mom. 2) att anse såsom tjänstgörande vid armén. Chef för k a r t v e r k e t är avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning (kartverksinstruktionen § 3). Avdelningschefen vid nämnda avdelning förordnas av Kungl. Maj:t på chefens för generalstaben förslag, vilket ingives till jordbruksdepartementet (generalstabsinstruktionen § 7 mom. 3). K a r t v e r k e t s arbeten utföras på tre särskilda avdelningar, nämligen den geodetiska avdelningen under ledning av professorn vid generalstaben, den topografiska under direkt ledning av kartverkschefen och avdelningen for ekonomiska arbeten och stomkartearbeten (ekonomiska avdelningen) under ledning av en arbetschef. De geodetiska och ekonomiska avdelningarnas personal ä r uteslutande civil. Arbetschefsbefattningen vid ekonomiska avdelningen h a r emellertid tidigare haft militär innehavare och enligt gällande avlöningsbestämmelser förutsattes att så fortfarande kan v a r a förhållandet. Vid den topografiska avdelningen, som j ä m v ä l ä r att betrakta som en avdelning av generalstabens huvudstation, tjänstgöra såväl civila som militära befattningshavare, ehuru på kartverkets ordinarie stat uppförd personal ä r uteslutande civil. Denna består av gravörer och heliogravyrritare. Därjämte finnas å övergångsstat uppförda tre civila statstopografer. Dessa anställdes vid kartverket vid en tidpunkt, då man från arméns sida icke ansåg sig kunna giva vederbörlig garanti för att genom kommendering av officerare från armén fylla behovet av arbetskraft för de topografiska kartarbetena. Sedan emellertid år 1907 bestämmelser utfärdats för ernående av trygghet i sådant avseende, blevo vid år 1912 genomförd lönereglering för kartverkets civila personal dessa befattningar uppförda på övergångsstat. F r å n s e t t dessa civila statstopografer samt r i t a r n a och gravörerna bygger den nuvarande organisationsformen på militär arbetskraft för de topografiska kartarbetena. Dessa militära befattningshavare utgöras av dels officerare från generalstaben, dels officerare eller underofficerare kommenderade från armén, dels militär personal å övergångsstat eller i reserven. Den civila personalens omfattning och avlöningsförhållanden framgå av gällande avlöningsstater. Vad beträffar de militära befattningshavarna, u t g å r deras avlöning från militär stat och sålunda under I V huvudtiteln. Detsamma gäller

60 även för professorn vid generalstaben. Förutom kartverkschefen, för n ä r v a r a n d e en överste, tjänstgöra vid topografiska avdelningen som regel ytterligare en major och två kaptener vid generalstaben, den ene kapte- I nen dock på militärgeografiska detaljen och sålunda egentligen icke vid kartverket, med undantag för under fältarbetstiden. F ö r årstjänstgöring vid topografiska avdelningen h a v a i allmänhet under senare å r varit kommenderade 3 eller 4 kaptener å övergångsstat samt 5 eller 6 officerare eller underofficerare i reserven. Därjämte in- I kommenderas under fältarbetena omkring tolv officerare eller underofficerare på stat eller övergångsstat. Officer eller underofficer på stat vid förband, förlagt till Stockholm, erhåller ingen särskild ersättning under byråtjänstgöring vid topografiska avdelningen; annan officer eller underofficer på stat eller övergångsstat erhåller utöver sin avlöning tilläggsersättning med nedanstå ende belopp per dag samt därjämte per dag 1/365 av skillnaden mellan avlöning i vederbörande lönegrad å G-ort och å den ordinarie tjänstgöringsorten. l:a året

Därefter

Kapten 6.50 7.50 Subalternofficer 5.00 6.00 Underofficer 4.00 5.00 F ö r officerare eller underofficerare i reserven äro fastställda vissa arvoden per år, utgörande för regementsofficer 3 600 kronor, för a n n a n officer 3180 kronor och för underofficer 2 340 kronor. Under fältarbete u t g å r t r a k t a m e n t e enligt kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 155), varvid för officer eller underofficer med ovan angivna särskilda tilläggsersättning dylik ersättning icke utgår. Ovanberörda tilläggsersättningar, arvoden och traktamenten till den vid kartverkets topografiska avdelning kommenderade militära personalen bestridas av kartverkets anslag. Rikets allmänna k a r t v e r k s nuvarande organisationsform genomfördes efter riksdagsbeslut å r 1894, sedan kartverksfrågan under ett 20-tal å r v a r i t föremål för ett flertal utredningar rörande såväl organisation som arbetsprogram. Den lösning organisationsfrågan då erhöll, med sammanförande av de topografiska och ekonomiska kartarbetena under gemensam ledning av avdelningschefen för generalstabens topografiska avdelning, avsåg att åstadkomma ett intimare samarbete och bättre utnyttjande av de olika kartarbetenas resultat för det gemensamma målet, landets kartläggning. I stort sett innebar emellertid den nya organisationsformen icke någon väsentlig ändring i förhållande till vad som redan fr, o. m. å r 1873 varit rådande, då rikets ekonomiska kartverk och ekonomiska kartverket för Norrbottens län ställdes under styrelse av chefen för topografiska kåren (sedermera generalstabens topografiska avdelning). Beträffande fördelningen av anslag och möjligheterna att u t n y t t j a det ena kartverkets arbete och personal för vissa delar av det

andras verksamhet innebar dock sammanslagningen till ett verk en större frihet. Emellertid framkommo snart vissa anmärkningar beträffande förhål- Erinringar 1 anden, som sammanhängde med den åt kartverket givna organisations- mv°*J™e ™\ formen. De erinringar, som sedan vid olika tillfällen framförts, hava rik- ganisationstat sig i främsta rummet mot att ett arbete sådant som landets kartlägg- formen. ning, som till sin natur och innebörd numera i främsta rummet tjänar civila intressen, står under militär ledning och så att säga till hälften inordnats under generalstaben. Orsaken till att kartarbetena kommit att inordnas under militär ledning ligger givetvis däri, att den topografiska kartan ursprungligen avsågs endast för militärt bruk och var av hemlig natur samt att vid detta arbetes startande det därför var helt naturligt att förlägga detsamma under militärväsendet. Härigenom kommo också landets geodetiska arbeten automatiskt under samma ledning, då vid denna tid de geodetiska arbetena huvudsakligen utfördes för den topografiska kartans sammansättning. Att dessa skäl numera icke föreligga och att de ifrågavarande arbetena numera fått en helt annan karaktär, torde icke kunna bestridas. Vad de ekonomiska kartarbetena beträffar torde det ligga i öppen dag, att några starkare skäl knappast kunna i och för sig föreligga för inordnande av dessa kartarbeten under militär ledning. Överförandet dit av dessa arbeten från lantmäteriet, där de från början hörde hemma, lärer väl också snarare haft sin grund i vissa mera tillfälliga förhållanden än i sakliga skäl. Å andra sidan torde vara förklarligt, att, då den militära organisationen redan fanns för vissa kartarbeten, låt vara av en helt annan karaktär, och lantmäteriledningen själv med hänsyn till lantmäteriets nya uppgifter synes hava velat bliva befriad från det ekonomiska kartarbetet, ett sammanförande då skedde under samma militära ledning som handhade de topografiska kartarbetena. Granskar man kartverkets uppgifter torde också stå klart, att dessa äro av civil natur. Vad först det nuvarande ekonomiska kartverket beträffar avser detsamma att åstadkomma ett för ekonomiska och tekniska arbeten användbart kartmaterial med beskrivning och åskådliggörande av fastighets- och brukningsförhållandena inom landet till ledning för olika verksamhetsgrenar såsom jordbruk, skogsbruk, fastighetsredovisning, taxering m. m., allt rent civila uppgifter. Personalen är också till sin utbildning helt civil. Under sådana förhållanden torde det vara helt naturligt, att erinringar riktats mot en anordning, som innebär, att arbeten av denna art och med sådant syfte äro ställda under ledning av en chef, som måste tagas ur kretsen av nuvarande eller förutvarande generalstabsofficerare och vid vars utväljande avgörande vikt måste fästas vid andra kvalifikationer än dem, som närmast erfordras för ledning av det ekono-

62 miska kartarbetet. Det synes stämma mindre väl med vikten och betydelsen av de ekonomiska kartarbetena a t t vid tillsättande av den högsta ledningen för dessa arbeten önskvärd hänsyn knappast kan tagas till vederbörandes kvalifikationer med avseende å dessa arbetsuppgifter utan tillsättandet måste ske med hänsynstagande i främsta r u m m e t till de militära kvalifikationerna. Det ä r under dylika förhållanden också naturligt, att chefen i första hand i n r i k t a r sitt intresse p å den milit ä r a sidan av tjänsten och icke kan ägna samma intresse åt det ekonomiska kartarbetet, vars uppgifter h a n givetvis ej heller i detalj kan behärska. Följden h ä r a v behöver visserligen ej nödvändigt bliva, att det kommer att brista i utförandet av det ekonomiska kartarbetet, då nämligen detta arbetes vederbörliga bedrivande kan tillses och övervakas av arbetschefen vid den ekonomiska avdelningen. Men övervägandet av grundlinjerna för arbetets bedrivande efter rationella principer och med hänsyn tagen till utvecklingen inom de verksamhetsområden, där arbetsresultaten skola utnyttjas, kan lätt bliva eftersatt, så mycket mer som med nuvarande organisation arbetschefen visserligen kan framlägga förslag men saknar varje möjlighet att vidare få sina synpunkter beaktade, då kartverkschefen ensam ä r beslutande och arbetschefen icke k a n ens reservationsvis framföra avvikande mening. Den skillnad, som otvivelaktigt förefinnes mellan militär och civil förvaltnings arbetsformer, gör sig dessutom givetvis här, där de båda formerna skola tillämpas jämsides, på ett icke i allo tillfredsställande sätt gällande. Även om man med r ä t t a bör erkänna, att den militära ledningen lojalt sökt tillgodose också de ekonomiska kartarbetenas utveckling, torde dock v a r a uppenbart, att dessa arbeten lätt komma a t t intaga en sidoställning, då kartverkschefen med nuvarande organisation naturligen ser sin främsta uppgift i chefskapet för generalstabens topografiska avdelning. Vad sålunda framhållits beträffande de ekonomiska kartarbetenas ledning, kan i allt väsentligt även tillämpas på de geodetiska arbetena. H ä r stå visserligen arbetena under ledning av den på generalstabens stat u p p t a g n a professorn såsom föreståndare för avdelningen, men detta förhållande utgör i verkligheten numera endast ett formellt samband med det militära. Det geodetiska arbetet utföres för n ä r v a r a n d e uteslutande av personer med viss akademisk vetenskaplig utbildning, och avdelningsföreståndarens upptagande å generalstabens personalstat är blott en kvarleva från den tid, då de geodetiska arbetena utfördes huvudsakligen för den topografiska kartläggningen och av militär eller vid topografiska avdelningen anställd civil personal. Numera torde professorn vid generalstaben knappast hava annan militär funktion än att h a n i enstaka fall tillfrågas som rådgivare vid geodetiska arbeten för något speciellt militärt ändamål, exempelvis för upprättande av positionskartor e. d.

63 De geodetiska arbetena, som tidigare naturligt hörde samman med och utfördes för de topografiska arbetena, hava numera som sin främsta uppgift att tjäna till underlag för den ekonomiska kartläggningen. Härutöver användes de geodetiska arbetenas resultat vid triangulering av samhällen o. d. samt, vad beträffar l:a ordningens triangulering och de astronomiska ortsbestämningarna, i huvudsak för rent vetenskapliga uppgifter. Att de ekonomiska och geodetiska arbetena under dylika förhållanden stå under militär ledning kan icke sakligt motiveras. Orsaken härtill ligger också såsom redan framhållits däri, att de topografiska kartarbetena från början organiserats under militär ledning på en tid, då dessa arbeten enbart tjänade militära intressen. Men även beträffande de topografiska arbetena hava erinringar riktats mot den militära organisationen. Redan bland 1903 års sakkunniga framhölls av tre av de civila ledamöterna (professorerna de Geer och Carlson samt lektorn Nyström) angelägenheten av att kartverkspersonalen erhölle en mera stadigvarande karaktär än som läte sig förena med passagesystemet vid generalstaben och med inkommendering av personal från armén för kortare tider. Enahanda anmärkning framställdes också i professor Anderssons ovannämnda motion vid 1921 års riksdag. Enligt kartverksinstruktionen skola såsom föreståndare för de tre viktigaste underavdelningarna av den topografiska avdelningen, nämligen den militärgeografiska detaljen, reproduktionsdetaljen och den topografiska detaljen, utses »lämpliga officerare, företrädesvis ur generalstaben». Det synes knappast kunna anses sakligt grundat, att ledningen av sådant arbete som det topografiska och reproduktionsarbetet skall utövas av officerare, som mer eller mindre tillfälligt komma att tjänstgöra vid dessa arbeten. Grunden för den nuvarande anordningen torde ej heller vara att finna i en uppfattning, att genom den militära ledningen skulle tillskapas de bästa och säkraste förutsättningarna för bedrivande av kartarbetet såsom sådant, utan anordningen sammanhänger givetvis med den topografiska kartans tidigare huvudsakligen militära karaktär och dess betydelse ur försvarssynpunkt. Förhållandet är att betrakta som en kvarleva från en gången tid och måste betecknas såsom numera icke rationellt grundat. Att åtminstone ledningen bör ligga hos befattningshavare, som helt ägna sig åt uppgiften såsom sådan, borde vara en naturlig sak. Användandet härvid av från början militärt eller civilt utbildade personer bör göras beroende av vederbörandes egna kvalifikationer för uppgiften, men den militära personal, som önskar ägna sig åt kartverkets arbeten, bör också då helt inordnas i dess organisation och icke därefter åter förflyttas ut i militär tjänst. Kartarbetet kräver en långt ifrån obetydlig utbildningstid för vederbörande för att arbetet skall kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, och erfarenhet och ra-

tin äro viktiga förutsättningar för dess utövande. I särskilt hög grad gäller detta dem, som skola handhava arbetenas ledning i detalj. De rent praktiska olägenheterna med en anordning, som lämnar den närmaste ledningen av viktiga kartografiska arbeten — utan speciellt militär karaktär — åt låt vara framstående officerare, vilkas utbildning icke i huvudsaklig grad inriktats på sådant arbete och för vilka i de flesta fall detta arbete icke är annat än en etapp i den militära karriären, synas alltför uppenbara för att kunna förbises, då det gäller frågan om ändamålsenligheten i kartverkets nuvarande organisationsform. Å andra sidan synes det även ur rent militär synpunkt vara ett intresse, att för kartarbeten förefinnes en organisation med å verksamhetens skilda områden väl kvalificerad personal, som i händelse av krig automatiskt kan stå till försvarets disposition, utan att den egentliga militära personalen härför behöver tagas i anspråk. Mot en övergång till civil organisation för de topografiska kartarbetena har anförts svårigheten att vid en sådan förändring erhålla lämplig civil personal och att viss tid måste åtgå till dylik personals utbildning. Ur denna synpunkt, som torde hava ett visst berättigande, torde nu föreliggande förhållanden inom armén med den under senare år genomförda starka reduktionen av de militära personalstaterna väsentligen underlätta genomförandet av övergången till en civil organisation av arbetena. Redan nu utgöres personalen vid den topografiska avdelningen till stor del av officerare eller underofficerare pä övergångsstat eller i reserven och det torde vara sannolikt, att under rådande osäkra och otillfredsställande befordringsförhållanden vid armén även yngre, därtill lämpliga officerare och underofficerare skola söka anställning vid ett civilt kartverk. Någon svårighet att under en övergångsperiod på detta sätt anskaffa lämplig personal, som helt kan ägna sig åt de topografiska kartarbetena, torde därför icke föreligga. Det har vidare såsom skäl mot en civil organisation av de topografiska arbetena anförts, att en dylik organisation skulle bliva väsentligt dyrare än den nuvarande. Så vitt organisationsnämnden kan finna, torde förhållandet bliva det motsatta, om hänsyn tages till de å militär stat utgående avlöningarna till den militära personalen, något som givetvis bör ske vid beräkningen av kostnaderna för de utförda arbetena. Antingen äro nämligen befattningarna erforderliga för militära uppgifter — och i sådant fall bör bortkommendering till civilt arbete icke ifrågakomma — eller också kunna vid en civil organisation av de topografiska arbetena befattningarna överflyttas till civil stat och indragas på den militära staten, varigenom ingen kostnadsökning uppstår, därest de civila avlöningarna avvägas i förhållande till de kvalifikationer, som behöva uppställas för olika arbeten. Såsom en fördel med det militära systemet har angivits, att under fältarbetstiden personalen kan på ett enkelt sätt utökas genom inkom-

65 men de ring av officerare och underofficerare från armén, vilka återgå till militär tjänstgöring under vintern. Det torde emellertid vid en civil organisation v a r a möjligt a t t å ena sidan mer än hittills u t n y t t j a ritarpersonalen även vid fältarbetet och å a n d r a sidan, då stadigvarande och väl rutinerad personal kommer till användning, på v i n t r a r n a fullt sysselsätta fältarbetspersonalen med rit- och reprocluktionsarbeten. Detta skulle säkerligen endast bliva till fördel för kartornas snabbare utgivning efter fältarbetenas avslutande. Därmed uppstår ytterligare möjlighet a t t nedbringa den långa tid, som med nuvarande reproduktionssätt förflyter mellan fältmätningen och kartbladens utgivning i tryck. Till sist torde även böra framhållas, a t t vid en civil organisation av kartverket givetvis bör tillses, a t t de eventuella önskemål, som u r militär synpunkt kunna föreligga a t t erhålla viss personal vid armén utbildad för topografisk fältmätning, bliva beaktade. Detta låter sig naturligen lika lätt ordnas vid ett civilt kartverk som inom en militär organisation. F ö r tillgodoseende av a t t intim kontakt mellan kartverket och cle militära myndigheterna upprätthålles och a t t militära önskemål rörande kartframställningen på ett enkelt och smidigt sätt k u n n a framföras, torde vid det civila kartverket böra anställas en militärassistent, på sätt skett exempelvis vid telegrafverket. Härigenom erhåller kartverket även tillgång till den militära sakkunskap, som k a n v a r a erforderlig vid framställning av specialkartor vid beställningar från de militära myndigheterna. Av vad ovan anförts rörande kartverkets ändamål och arbetsuppgifter samt de olägenheter, som otvivelaktigt vidlåda den nuvarande halvt civila, halvt militära organisationen, finner organisationsnämnden tydligt framgå, a t t kartverket bör för framtiden organiseras såsom ett civilt verk. Om detta redan med k a r t v e r k e t s nuvarande arbetsuppgifter lean anses påtagligt, torde det än mer f r a m t r ä d a med det arbetsprogram, som organisationsnämnden ovan angivit för kartverkets framtida verksamhet. Framställningen av den g r u n d k a r t a för landet, som avses skola komma till användning för skilda verksamhetsgrenar a v ekonomisk, teknisk och administrativ art, blir då kartverkets huvuduppgift, och de övriga karttyperna skola med stöd av g r u n d k a r t a n allenast förnyas och förbättras. I fråga om en civil organisation av k a r t v e r k e t hava tidigare framförts ifrågasatt anisa två alternativ, nämligen antingen en samorganisation med lantmäteriet iwn ?amor av 9 n JJ. i i i i i o - o - . foreller det nuvarande kartverkets fristående organisation såsom civilt verket och verk.

De skäl, som k u n n a anföras för ett sammanförande av kartarbetena med lantmäteriet, torde i korthet k u n n a sammanfattas sålunda. De hittills använda metoderna vid kartframställningen bygga i viss utsträck5 — 829950.

lantmäteriet.

ning på det kartmaterial, som lantmäteriet upprättat. Stomkartorna för såväl den ekonomiska som den topografiska kartan sammansättas sålunda med tillhjälp av de förefintliga lantmäterikartorna. — Likaså utgör den å ekonomiska kartan numera införda fastighetsredovisningen i första hand ett åskådliggörande a v den vid lantmäteriförrättningar tillkomna och i jordregistret upptagna fastighetsindelningen. Härigenom kan den ekonomiska kartan i stort tjäna såsom en registerkarta till jordregistret och samtidigt den ekonomiska kartläggningen möjliggöra en å marken verkställd successiv granskning av jordregistrets fastighetsredovisning för borttagande av nu föreliggande felaktigheter och dubbelföringar i jordregistret. — Den hittills helt tillbakasatta ajourhållningen av de ekonomiska kartorna med därtill hörande beskrivningar skulle genom ett mera intimt samarbete mellan den ekonomiska kartavdelningen och lantmäterikontoren kunna lättare och mera fortlöpande äga rum. Kartverkets trianguleringar och avvägningar utnyttjas, om ock i mindre omfattning, av lantmäteriet, och skulle genom en samorganisation den vid kartverket anställda, härför speciellt utbildade personalen möjligen kunna nyttiggöras vid lantmäteriets specialarbeten av dylik art. Slutligen skulle genom en samorganisation möjligen någon besparing kunna uppstå i organisationskostnaderna, exempelvis med avseende å räkenskapsavdelningen. De skäl, som sålunda anförts för en samorganisation av kartverket och lantmäteriet, torde emellertid vid en, närmare granskning knappast kunna anses avgörande för organisationsfrågans lösning i nämnda rikt ning. De hänföra sig egentligen endast till ett understrykande av att de båda verksamhetsgrenarna böra på bästa möjliga sätt utnyttja varandras arbetsresultat, men visa samtidigt, att man med samorganisationen icke kan utvinna ett borttagande av dubbelarbeten o. d. Några sådana förekomma icke i fråga om lantmäteriets och kartverkets arbeten sinsemellan, på grund av arbetsuppgifternas skilda art. Vad som alltså skulle kunna utvinnas genom samorganisationen kan lika väl åstadkommas genom instruktionsbestämmelser för bästa möjliga utnyttjande av de båda verksamhetsgrenarnas arbetsresultat för varandras ändamål. Skälen mot en samorganisation och för en fristående organisation synas däremot vara starka och bärande. Kartverkets uppgift är ju att utgiva kartor för skilda ändamål och sammanhänger icke med lantmäteriets uppgift, som avser fastighetsbildningen och dess utförande på ett ur skilda synpunkter lämpligt sätt. Kartverket är sålunda ett rent tekniskt kartframställande verk och dess kartor hava till uppgift att kon kret framställa befintliga förhållanden av skilda slag. Lantmäteriets kartarbeten åter, utförda utan direkt sammanhang och avsedda allenast för jorddelnings- och äganderättsändamål, äro endast ett medel att åskådliggöra lantmäteriets rättsliga, fastighetsbildande verksamhet.

67 Lantmäteriets kartframställning är därför av helt annan n a t u r än kartverkets. Den ekonomiska k a r t a n , som väl i första hand väckt tanken på ett sammanförande av kartverket med lantmäteriet, har ett väsentligt vidare ä n d a m å l än fastighetsbildningens åskådliggörande, ehuru av rent praktiskt-ekonomiska skäl den ekonomiska k a r t a n s redovisning ansluter sig till jordregistrets fastighetsredovisning, varigenom kartan även kan utnyttjas för att i stort klarlägga denna. Den topografiska kartläggningen, som på g r u n d av sin n a t u r alldeles saknar samband med lantmäteriets uppgifter, ä r däremot så n ä r a sammanhängande med såväl de geodetiska som ekonomiska avdelningarnas arbeten, att densamma varken bör eller kan skiljas från dessa. P å sätt organisationsnämnden ovan framhållit, torde huvudsakligen den fotografiska kartläggningsmetoden böra komma till användningvid upprättande av landets grundkarta. Kartverkets arbeten bliva härigenom i stort sett frigjorda från lantmäteriets kartmaterial, vilket sedermera för kartverket h a r intresse endast i och för fastighetsgränsernas inläggande såsom norm för redovisningen å grundkartan. K a r t v e r k e t s huvuduppgift är att utgiva kartor, och kartläggningen och därmed sammanhängande arbeten äro medlet för denna huvuduppgifts realiserande. Reproduktionsförfarandet måste därför bliva en väsentlig del av kartverkets arbete, och karttryckets tekniska utveckling måste följas och på bästa och ekonomiskt fördelaktigaste sätt utnyttjas. Det torde även föreligga skäl för att åtminstone i viss utsträckning kartverket självt utrustas såsom ett affärsföretag på reproduktionsteknikens område, varigenom å ena sidan dess arbeten kunna ekonomiskt bäst utnyttjas, å a n d r a sidan kartreproduktion och k a r t t r y c k kunna utföras även åt a n d r a statens verk (exempelvis geologiska undersökningen, meteorologisk-hydrografiska anstalten och sjökarteverket) och åt enskilda, som för olika ändamål önska specialkartor. E n dylik verksamhet ligger givetvis helt på sidan om lantmäteriets verksamhet. E t t sammanförande av lantmäteriet och kartverket under en gemensam organisation torde därför u r arbetssynpunkt knappast medföra n å g r a fördelar och skulle säkerligen i huvudsak endast innebära, att verken ställdes under gemensam chef. I övrigt skulle på grund av arbetsuppgifternas helt skilda nat u r organisationen helt visst ändock bliva uppdelad i två huvudavdelningar — å ena sidan lantmäteristyrelsen med dess ortsorganisation, å andra sidan kartverket med dess kartframställande och reproduktionstekniska verksamhet, Med hänsyn till nu berörda förhållanden anser organisationsnämnden övervägande skäl tala för att kartverket organiseras såsom ett fristående civilt verk. Då enligt vad ovan anförts angående kartverkets framtida arbetsupp- organisatio gifter en detaljerad utformning av organisationen förutsätter ett stånd- nen av «** punktstagande till huvudlinjerna för kartarbetenas bedrivande och kar- c^w-# kart. verk.

tornas reproduktionstekniska utförande, synes det organisationsnämnden knappast lämpligt att nu söka annat än i stort angiva organisationens grunddrag, under förutsättning av att de riktlinjer komma att följas, som organisationsnämnden ovan förordat. För kartverkets samtliga arbeten erfordras det geodetiska, genom triangulering åstadkomna punktmaterialet. Den geodetiska avdelningens arbetsuppgift är emellertid för närvarande icke endast att tillhandahålla geodetiskt bestämda punkter till stöd för kartarbetena utan även att utföra mera vetenskapligt-geodetiska arbeten, nämligen l:a ordningens triangulering och astronomisk ortsbestämning. Dessa senare arbeten erfordras visserligen icke enbart för kartarbetena men böra dock utgöra grundvalen för trianguleringen av lägre ordningar för kartändamål. En anordning med ett fristående geodetiskt institut för dessa vetenskapliga arbeten tillämpas på flera håll i utlandet. Det synes dock knappast stå i god överensstämmelse med önskemålet om koncentration i ledningen för de arbeten, som äro av intresse för kai tverksamheten, att på dylikt sätt avskilja en del av de geodetiska arbetena till en fristående institution. Ej heller torde uppgiften kunna anses vara av den omfattning, att en dylik organisation kan anses motiverad. Organisationsnämnden utgår därför ifrån att samtliga ifrågavarande geodetiska arbeten bibehållas under gemensam ledning inom kartverkets ram, men att särskild personal och bestämda medel ställas till förfogande för de vetenskapliga uppgifterna, så att icke de för kartarbetena närmast erforderliga geodetiska arbetena bliva eftersatta på grund av de vetenskapliga. Under sådana förhållanden torde även till den geodetiska avdelningen, som omhänderhar Sveriges precisionsavvägning, böra förläggas samtliga avvägningsarbeten, som nu utföras decentraliserat dels av ekonomiska, dels av topografiska avdelningen. I detta sammanhang torde böra upptagas spörsmålet om en centralisering av uppgifterna om företagna avvägningar i övrigt inom landet. Svenska teknologföreningen har på sin tid i underdånig skrivelse den 30 november 1920 gjort framställning om åtgärder för ett tidsenligt ordnande av avvägningsväsenclet inom landet, åsyftande dels åstadkommande av ett enhetligt komparationsplan, stött på landets precisionsavvägning, dels höjdmätningsuppgifternas samlande å ett för landet gemensamt centralt ställe, där de skulle hållas tillgängliga för allmänheten och till vissa delar publiceras i tryck. Denna angelägenhet, som har ett stort intresse för praktiska arbeten inom hela landet, synes böra ordnas i samband med kartverksorganisationen. Kartverket utför redan nu systematiskt i samband med kartläggningen avvägningar, vilka anslutas till precisionsavvägningen. Allt efter som detta arbete fortskrider, erhålles allt större möjlighet att ansluta även andra avvägningar till samma komparationsplan. För vinnande av de önskemål, som teknologföreningen framfört, skulle sålunda dels kartverkets avvägningar om möjligt

69 påskyndas och förtätas, dels bestämmelser utfärdas om insändande till kartverket av uppgifter beträffande övriga utförda a v v ä g n i n g a r s result a t för dessas systematisering och publicering genom införande av deras värden å de officiella kartorna. För detta ändamål och för tillgodoseende av behovet av utökad avvägning under såväl den ekonomiska kartläggningens snabbare bedrivande som den topografiska k a r t a n s revidering torde böra beräknas något utökad arbetskraft för avvägningars utförande utöver den som för närvarande finnes tillgänglig. Dock torde härvid utökningen böra ske med mindre kvalificerad personal eller genom anställning sommartiden av extra personal, såsom teknologer e. d., och endast närmaste ledningen handhavas av nuvarande högre kvalificerade personal. Organisationsnämnden får vidare erinra om att nämnden vid avgivande av förslag rörande sjökarteverkets organisation och arbetsuppgifter uttalat, a t t vid en framtida omorganisation av rikets landkarteväsende borde tagas under övervägande, huruvida icke den av aktuarien vid sjökarteverket bedrivna geodetiska mätningsverksamlieten borde hänföras under rikets allmänna kartverk, i vilket fall också nyssnämnda tjänsteman borde dit överflyttas. Med hänsyn till önskvärdheten, a t t de geodetiska arbetena i möjligaste mån systematiskt och enhetligt utföras inom kartväsendet under gemensam ledning, torde det ifrågasatta överförandet av sjökarteverkets geodetiska arbeten till rikets allmänna kartverk böra äga rum. E t t ytterligare skäl härför har tillkommit därigenom, att den av organisationsnämnden förordade bildkartframställningen givetvis bör enhetligt utföras vid kartverket och att bildkartan kan utgöra underlaget för framställning av landkonturerna å sjökorten. Härigenom komma särskilda geodetiska arbeten vid sjökarteverket att i stort sett bliva obehövliga. Då emellertid bildkartans upprättande i ett samm a n h a n g givetvis t a r lång tid i anspråk, måste för sjökarteverkets ganska spridda arbeten bildkartframställning för detta ändamål genom kartverkets försorg verkställas i viss utsträckning för sig under övergångstiden, varvid behov av ökad geodetisk personal vid k a r t v e r k e t uppstår. Aktuarietjänsten samt den nuvarande aktuårieaspirantbefattningen vid sjökarteverket böra därför överflyttas till kartverkets geodetiska avdelning för tillgodoseende av detta ökade personalbehov. Den geodetiska avdelningen bör sålunda bibehållas hos kartverket. Den synes böra uppdelas å tre detaljer, en för l:a ordningens triangulering och astronomisk ortsbestämning, en för lägre ordningars triangulering och trigonometrisk höjdmätning samt en för avvägning. Personalens omfattning bör bliva beroende av arbetstakten för de egentliga kartarbetena. Det torde h ä r endast böra framhållas, a t t organisationsnämnden u t g å r från att i samband med en dylik organisation befattningen såsom professor vid generalstaben indrages eller under nuvarande professorns tjänstetid uppföres å övergångsstat med skyldighet

för honom att uppehålla befattningen som avdelningschef vid kartverkets geodetiska avdelning. Beträffande den egentliga kartframställningen, som enligt organisationsnämndens förslag skulle omfatta bildkartan, grundkartan i skala 1:10000, den topografiska kartan samt översiktskartorna, torde indelningsgrunden för arbetenas uppdelning på byråer eller avdelningar kunna tänkas alternativt ske antingen efter kartornas art, såsom nu är fallet, eller ock efter kartarbetenas olika faser. I båda fallen torde för bildkartans framställning en särskild fotogrammetrisk avdelning böra inrättas, dels med hänsyn till detta arbetes speciella art och dels med hänsyn till att bildkartan i viss utsträckning även torde komma att utarbetas oberoende av de övriga kartornas programenliga framställning för att tillgodose speciella kartbehov såsom exempelvis för att utgöra underlag för landkonturernas inläggande å sjökorten eller för skogskartors upprättande m. m. Den fotogrammetriska avdelningen torde med nuvarande arbetsmetoder böra uppdelas å två detaljer, en för bildtriangulering samt en för bildrestitution och bildkartans sammansättning. Genom en dylik avdelning bliva, i motsats till nuvarande förhållanden vid kartverket, arbetena å bildkartan sammanförda under gemensam ledning, varjämte de olika åtgärderna kunna på ett enkelt och planmässigt sätt ingripa i varandra. Väljer man eljest alternativet att uppdela arbetena efter kartslagen, böra kartarbetena i övrigt organiseras på två avdelningar, nämligen en avdelning för upprättande av grundkartan i skala 1:10000 och en avdelning för framställning av den topografiska kartan och översiktskartorna. Inom dessa avdelningar böra arbetena efter deras art uppdelas på detaljer. Den första kartografiska avdelningen, för grundkartans upprättande, uppdelas lämpligen å fyra detaljer, en för förarbetena, en för framställning av grundkartan med beskrivning, en för utgivning av kartan med beskrivning samt en för ajourhållning och revidering av karta och beskrivning. Den första detaljen skulle handhava de arbeten, vilka komma att motsvara den nuvarande stomkartans upprättande, eller sålunda transportering av lantmäterikartor, fastighetsindelningens inläggande å bildkartan samt förberedande arbeten för de s. k. fältmätningsböckernas upprättande, såsom sammanställning av uppgifter från jordregister och taxeringslängder m. m. Till denna detalj bör även hänföras upprättande av stomkarta för den topografiska kartan, i den mån särskild stomkarta för detta ändamål erfordras. Den andra detaljen skulle handhava upprättandet av själva grundkartan med beskrivning i koncept samt utförandet av därtill hörande arealberäkning och utredning. Den tredje detaljen skulle handhava publiceringen av karta och beskrivning, sedan tryckmanuskript upprättats av andra detaljen. Den fjärde detaljen slutligen skulle omhänderhava revideringsarbetena, varvid dock själva ut-

givningen av reviderade kartor och beskrivningar skulle ombesörjas av tredje detaljen. Ifrågavarande avdelning skulle sålunda i huvudsak motsvara den nuvarande ekonomiska avdelningen. Den andra kartografiska avdelningen, för framställning av den topografiska kartan och översiktskartorna, borde likaledes uppdelas på fyra detaljer, en för den topografiska konceptkartans upprättande (ny- och ommätning), en för kartans revidering, en för översiktskartornas upprättande och ajourhållning samt en för kartornas utgivning. Detta alternativ till uppdelning bygger sålunda på den nuvarande ordningen, att avdelningarna sammanföras på sådant sätt, att personal utbildad för vissa arbeten hålles samman på en viss avdelning och att inom vardera avdelningen arbetet uppdelas på i viss mån likartat sätt. Det andra alternativet, att uppdela arbetena efter deras olika faser, torde bortsett från den fotogrammetriska avdelningen förutsätta tre kartografiska avdelningar, en för upprättande av stom- och konceptkartorna med till de senare hörande beskrivningar, en för ajourhållning och revidering av kartor och beskrivningar samt en för utgivning av kartor och beskrivningar. Den första avdelningen skulle då uppdelas på fyra detaljer, en för förberedelsearbeten eller stomkartearbeten för såväl gmndkartan som topografiska kartan, en för grundkartans upprättande med beskrivning, en för den topografiska kartans upprättande samt en för översiktskartorna. Den andra avdelningen skulle uppdelas på två detaljer, en för grundkartans revidering och en för topografiska kartans och översiktskartornas revidering. Eventuellt skulle från den första avdelningen kunna till den andra överföras detaljen för översiktskartornas upprättande, varvid dessas revidering skulle förläggas till denna tredje detalj. Den tredje avdelningen slutligen skulle handhava utgivningen och uppdelas i två detaljer, en för grundkartan med beskrivning samt en för topografiska kartan och översiktskartorna. Även om det senare alternativet med uppdelning efter arbetets faser ur teoretisk organisationssynpunkt kan synas fördelaktigt, lärer dock av praktiska skäl det förra alternativet vara avgjort att förorda. Arbetena på framställningen av en viss karttyp gripa så i varandra, att ledningen bör vara gemensam för arbetets olika faser till underlättande av arbetsfördelningen och undvikande av att vissa arbeten uppehålla andrt. Därtill kominer även att arbetena på å ena sidan grundkartan i skala 1:10000 och å andra sidan den topografiska kartan i skala 1:100000 äro så tekniskt olika, att ett sammanförande av arbetena enligt det senare alternativet icke är lämpligt, då en avdelningschef icke torde kunna vara specialutbildad på båda dessa arbetsområden. Även för kartverkets fältarbeten torde indelningen av verket efter de särskilda kartslagen vara den riktigaste och fördelaktigaste. Orjanisationsnämnden får sålunda för det kartografiska arbetet föreslå t:e avdelningar, en nybildad avdelning för det fotogrammetriska ar-

betet och bildkartans framställning, en av nuvarande ekonomiska avdelningen ombildad avdelning för framställning av grundkartan med därtill hörande beskrivning samt en av nuvarande topografiska avdelningen ombildad civil avdelning för arbetet med den topografiska kartan och översiktskartors framställning. Därjämte erfordras för kartverkets arbeten tillgång till fotografisk och reproduktionsteknisk personal och utrustning. För detta ändamål synes, såsom organisationsnämnden redan framhållit, statens reproduktionsanstalt böra såsom en särskild avdelning inom kartverket sammanföras med detta verk. Härigenom kunde utan kostnadsökning den erforderliga specialutbildade personalen tillhandahållas kartverket, erfarenhet i reproduktionstekniska metoders användning och utveckling- tillföras verket samt anstaltens utrustning i olika avseenden på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas för landets kartutgivning. Å andra sidan bleve för anstalten möjligt att i viss utsträckning erhålla biträde av kartverkets specialutbildade rit- och gravörpersonal för arbeten, som anstalten utför åt andra institutioner och enskilda, samt vunne anstalten en väsentligt större omslutning och därmed även större ekonomisk bärighet. Slutligen skulle genom ett sammanförande av anstalten och kartverket kassaavdelningarna kunna sammanslås under gemensam redogörare och därmed vissa kostnadsbesparingar kunna vinnas i organisationen, varjämte denna avdelningkunde handhava försäljningen av kartverkets kartor och andra publikationer, i den mån icke försäljning i kommission genom avtal med enskild firma anses böra föredragas. Beträffande personalbehovet blir detta beroende av den takt, i vilken kartutgivningen bör ske. Redan med nuvarande arbetsuppgifter hava kartverkets arbeten med fog ansetts gå alltför långsamt framåt. Även om, med tillämpning av de nya arbetsmetoder för kartframställningen, som organisationsnämnden funnit sig böra förorda, större snabbhet i arbetet kan uppnås inom nuvarande organisations ram, lärer särskilt den nytillkomna bildkartans uppgift, därest densamma skall kunna på ett effektivt sätt fyllas, kräva en väsentligt ökad arbetskapacitet hos verket. En utökning av personalen är därför ofrånkomlig. Detsamma gäller även i fråga om kartornas ajourhållning och revidering, för vilka ändamål personal finnes endast inom topografiska avdelningen och där allenast i mindre utsträckning. Det bör emellertid då observeras, att de ökade kostnaderna härvid allteftersom arbetet fortskrider i viss utsträckning komma att uppvägas av besparingar i kostnader för speciella kartarbeten. En utökning av personalen för arbetenas påskyndande torde kunna ske utan alltför stora kostnadsökningar därav behöva bliva en följd. I expeditionschefen Falks utredning har framlagts förslag om användning i större utsträckning av tekniska biträden såsom arbetskraft vid kartarbetena. Den möjlighet, som härvid ansetts föreligga att med

7-f5

mindre kvalificerad arbetskraft utföra den ekonomiska kartläggningen under ledning av högre kvalificerade tjänstemän med lantmäteriutbildning, kommer med organisationsnämndens förslag om framställning av bildkarta såsom underlag för grundkartans framställning att än tydligare markeras. Kontrollen över k a r t a n s uppritning blir nämligen med denna metod lättare och arbetet på fältet kommer att övergå från det nuvarande betydande mätningsarbetet till huvudsakligen ett rent ritarbete, delvis förlagt såsom byråarbete före rekognosceringen. Även beträffande de topografiska kartarbetena bör utan svårighet i större utsträckning än hittills k u n n a användas mindre kvalificerad personal. Den utökning av personalen, som lärer v a r a ofrånkomlig för arbetenas snabbare bedrivande och k a r t o r n a s ajourhållning, torde sålunda till väsentlig del kunna ske med sådan mindre kvalificerad personal. Vid utredningen om den slutliga utformningen av kartverkets organisation i detalj bör givetvis även beaktas önskvärdheten av att de ifrågavarande arbetena i erforderlig omfattning anförtros åt personal av aspirantkaraktär, från vilken rekryteringen till de högre posterna inom organisationen sedermera kan ske. Genom den enhetliga civila organisationen bör även lättare kunna åstadkommas, att personalen vid behov överflyttas mellan avdelningarna, varigenom personalstyrkan icke behöver beräknas i överkant för de skilda arbetsuppgifter, d ä r olika kvalificerad personal kan användas. Särskilt torde härvid böra framhållas, att om för den topografiska k a r t a n s revidering en större fältarbetspersonal är önskvärd än som vid avdelningen skulle lämpligen k u n n a helt sysselsättas under vinterarbetet, bör sådan personal k i n n a utnyttjas vid bildtrianguleringen å den fotogrammetriska avdelningen. Vid den slutliga organisationens utformning bör sålunda tillses, att endast för vissa uppgifter speciella kvalifikationer uppställas i fråga om personalens utbildning, under det att för övrigt större frihet i personalanställningen bör upprätthållas. För det vetenskapliga arbetet vid geodetiska avdelningen torde liksom hittills erfordras befattningshavare med filosofie licentiatexamen i geodesi eller astronomi. Övrig personal med statsgeodets ställning bör hava avlagt k n t m ä t e r i e x a m e n eller nu föreskrivna filosofiska examina. Den förra examen torde mer vara avpassad för de geodetiska arbetena vid kartverket än de senare och medför även möjlighet för vederbörande att k u n n a anställas vid a n n a n avdelning, varigenom för de till kartverket sökande större möjligheter till anställning och befordran komma a t t föreligga och rekryteringen till verket underlättas. Å andra sidan böra de filosofiska examina ej helt uteslutas, detta med tanke på rekryteringen av den vetenskapliga personalen vid geodetiska avdelningen. De för statsgeodet nyss angivna kompetensfordringarna böra även gälla den kvalificerade personalen vid avvägningen, dock att vid första tillsättningen av dessa befattningar de som hittills vid verket omhänderhaft dylika arbeten böra hava företräde.

74 För arbetet med grundkartans upprättande bör liksom hittills uppställas fordran på lantmäteriutbildning för den mera kvalificerade personalen. Dock bör övervägas, huruvida icke även personer med annan högre utbildning, vilka vid aspiranttjänstgöring visat sig därför lämpliga, kunna efter förvärvande av viss specialutbildning vid fackskolan för lantmäteri vid tekniska högskolan vinna tillträde till dylika befattningar. Beträffande den topografiska avdelningens personal torde icke direkt böra uppställas examensfordringar i annan mån än att för statstopograf eller högre befattning bör erfordras avlagd studentexamen. I stället bör krävas längre utbildning vid verket för ordinarie anställning, så att endast väl kvalificerad och utbildad personal erhåller dylik befattning. Då topografisk fältmätning icke ingår i annan examen än officersexamen, torde avlagd sådan examen med goda vitsord i ämnet böra räknas såsom merit för anställning vid kartverket. I övrigt torde kunna ifrågasättas specialutbildning i geodesi och kartografi för vinnande av anställning såsom ordinarie statstopograf. Vad angår ritare och gravörer samt tekniska biträden torde, liksom hittills för förstnämnda båda slag av befattningshavare, utbildningen böra lämnas vid kartverket och anställning först ske såsom elever för prövande av vederbörandes lämplighet för yrket. Nämnda personal bör specialutbildas för anställning å de vid kartverket inrättade lägre befattningarna av olika slag med gemensam grundläggande ritutbildning och därefter följande stadigvarande tjänstgöring vid viss avdelning, så att största möjliga rutin i tjänsteåliggandena kan påräknas, varvid dock vid behov överflyttningar böra kunna ske mellan avdelningarna. För de ritare- eller ritbiträdesbefattningar, som ständigt erfordras för byråarbetet, bör kvinnlig personal kunna komma till användning. På grund av den skisserade organisationens omfattning torde chefen böra givas generaldirektörs ställning. De fem avdelningscheferna torde med hänsyn till såväl arbetets vikt som avdelningarnas storlek böra erhålla byråchefs ställning. Detaljföreståndarna, på vilka närmast under avdelningscheferna ansvaret för arbetets behöriga gång måste vila, böra uppföras i lönegrad B 24. Med utgångspunkt från ovan skisserade organisation och att avdelningscheferna själva samtidigt kunna direkt tjänstgöra som föreståndare för en detalj skulle erfordras på geodetiska avdelningen två befattningar i nämnda lönegrad, på den fotogrammetriska avdelningen en dylik befattning samt på de två kartografiska avdelningarna vardera tre. Efter vad organisationsnämnden överslagsvis beräknat torde en civil organisation kunna, trots att höjning i vissa befattningars tjänsteställning sålunda ifrågasattes med hänsyn till befattningarnas vikt och betydelse, vad personalstaten beträffar utformas med minst samma arbetskapacitet som för närvarande, utan att några väsentliga ökningar i totalkostnaden behöva uppstå, om man bortser från den nytillkomna foto-

grammetriska avdelningen, som i och för sig torde påfordra någon nyanställning. En viktig del av organisationsproblemet för kartväsendet enligt de av organisationsnämnden förordade linjerna är frågan om ordnandet av själva flygfotograferingen för bildkartans åstadkommande. Hittills har vid försöksarbetena inom kartverket denna sak ordnats genom överenskommelse med flygvapnet, som utfört de fotografiska upptagningarna. En mera omfattande användning av metoden måste givetvis förutsätta, att för kartverkets arbeten speciell utrustning anskaffas. Härför erfordras för ändamålet särskilt byggt flygplan jämte erforderlig kamerautrustning. Huruvida särskild civil flygutbildad personal bör anställas enbart för kartverkets arbeten, torde närmare böra utredas i samråd med flygvapnet till utrönande av möjligheterna att ordna ett samarbete. Någon direkt svårighet att erhålla flygutbildad personal, som under vintern kunde utföra kartarbeten, torde i och för sig icke föreligga, men flygverksamheten torde kräva, att yngre personer utföra flygningarna, varför sannolikt genom samarbete med flygvapnet saken organisatoriskt lättare skulle ordnas. Då bildkartorna även ur militär synpunkt skulle bliva av väsentligt värde, torde anledning förefinnas att antaga, att intresse för samarbete härvidlag även från militärt håll kan påräknas. Under tjänstgöring vid kartarbetena bör emellertid militär flygpersonal avlönas från kartverket samt helt underställas den civila kartverksledningen, så att ej planmässigheten i kartverkets arbeten äventyras. I samband med en övergång till civil organisation av kartverket lärer med hänsyn till de militära intressena på fordras, att en intim kontakt upprätthålles mellan de militära myndigheterna och kartverket. För detta ändamål torde, såsom förut påpekats, i likhet med vad förhållandet är vid exempelvis telegrafverket en militärassistentbefattning böra inrättas vid kartverket. Med hänsyn till kartverkets uppgift att framställa kartor, vilka skola utnyttjas för skilda ändamål, synes det angeläget att en närmare kontakt mellan kartverket och de viktigaste grupperna av kartkonsumenter åvägabringas, så att deras synpunkter på kartornas framställningssätt och kartverkets arbetsplaner kunna i möjligaste mån beaktas. Organisationsnämnden vill därför föreslå, att vid en omorganisation av kartverket en rådgivande styrelse för verket tillsättes med representanter för dessa intressen. De verksamhetsgrenar, som härvid synas närmast böra bliva representerade, äro jordbruket, skogsbruket, försvarsväsendet, lantmäteriet och kommunikationsväsendet, närmast vägväsendet, samt sjökarteverket, I sammanhang med en dylik styrelses inrättande torde den nuvarande kommissionen för de allmänna kartarbetena böra upphöra, då denna kommissions uppgifter skulle tillgodoses genom den föreslagna styrelsen.

76 Sammanfattning av huvudriktlinjerna för kartfrågans slutliga lösning. Under åberopande av vad organisationsnämnden ovan anfört förordar organisationsnämnden, att kartverksfrågan löses efter följande huvudriktlinjer: 1. Landets grundkarta upprättas i regel i skala 1:10000 med i första hand användande av en på fotogrammetrisk väg upprättad bildkarta som underlag. 2. Den upprättade bildkartan utgives i tryck, för att komma till användning för skilda specialändamål. 3. Grundkartan med beskrivning upprättas i huvudsak efter den nuvarande ekonomiska kartans redovisningsprinciper med anslutning till jordregistret samt i övrigt föreliggande äganderätts- och brukningsförhållanden. Kartan upprättas med genomgående bladindelning. I första hand beräknas kartan skola utarbetas för Götaland och Svealand. 4. Därest med ledning av bildkartan och därtill hörande bildmaterial samt tätare höjdbestämning kurvläggning visar sig ekonomiskt genomförbar, införes höjdbeteckning av dylik art å grundkartan eller en särskild edition av densamma. 5. Den topografiska kartläggningen utföres enligt fastställt program för fullföljande av grundlig revidering av den nuvarande kartan i skala 1:100000 (uppmätningsskala 1:50000) över södra Sverige och de delar av norra Sverige, där sådana skalor tillämpas, samt i skala 1:200000 över norra Sverige i övrigt, varvid nuvarande karttyp i huvudsak bibehålles för vinnande av enhetlighet och kontinuitet i landets vägledningskarta. 6. Samtliga kartor och därtill hörande beskrivningar hållas å jour genom fortlöpande revidering och nyutgivning med vissa års mellanrum, allteftersom utvecklingen inom olika delar av landet det påfordrar. 7. Kartorna utgivas på statens bekostnad och försäljas för statsverkets räkning antingen direkt eller i kommission. Härvid bör, i den mån så kan anses ekonomiskt fördelaktigt, liksom hittills utgivning och försäljning kunna ifrågakomma genom avtal med enskild firma. 8. Kartverket organiseras såsom ett fristående civilt verk, bestående av en geodetisk avdelning för astronomisk ortsbestämning, triangulering och avvägning, en fotogrammetrisk avdelning för upprättande av bildkarta, två kartografiska avdelningar, den ena för grundkartans och den andra för den topografiska kartans jämte översiktskartors upprättande och utgivning, samt en reproduktionsavdelning, upprättad genom sammanförande med kartverket av statens reproduktionsanstalt. Särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att vid de olika arbetenas utförande icke användes dyrbarare personal än arbetets art kräver, dock med beaktande av att medelst aspirantsystem sörjes för erforderlig rekrytering av högre befattningar inom organisationen. 9. För uppehållande av närmare kontakt mellan kartverket och de

huvudintressen, som hava behov av kartorna, tillsättes en rådgivande styrelse för verket, bestående av representanter för jordbruket, skogsbruket, militärväsendet, lantmäteriet, kommunikationsväsendet (vägväsendet) samt sjökarteverket. Då för organisationens närmare detaljutformning erfordras ståndpunktstagande till olika kart- och reproduktionstekniska spörsmål, som av organisationsnämnden ovan berörts, torde det fortsatta, slutliga utredningsarbetet för kartfrägans lösning böra anförtros åt särskilda sakkunniga för framläggande av förslag enligt de ovan angivna huvudriktlinjerna. Med hänsyn till att organisationens omfattning blir beroende av den snabbhet, varmed planen för kartarbetena anses böra genomföras, torde alternativa förslag böra framläggas, grundade på olika tidsperioder för planens genomförande. Härigenom torde frågan snabbast kunna bringas till sin lösning och organisationsspörsmålet kunna behandlas utan att kostnadsramen på förhand blivit fastställd. Att dylika alternativa förslag framläggas, grundade på noggranna kostnadskalkyler, är enligt organisationsnämndens mening av den största vikt, då nämligen därigenom statsmakterna sättas i tillfälle att överskåda de faktorer, som betinga tiden för kartarbetets fullbordande och kostnaderna härför. Att den nuvarande takten för det ekonomiska kartverkets fullbordande — cirka S å 10 kvadratmil om året — måste uppdrivas, anser organisationsnämnden uppenbart. Med samma årliga arbetsprodukt skulle grundkartan över de delar av Götaland och Svealand, som äro avsedda att i första hand kartläggas enligt den nya metoden, icke vara färdigställd förrän efter mer än 100 år, något som vore uppenbarligen otillfredsställande. Ett uppdrivande av arbetstakten synes emellertid utan alltför stor kostnadsökning kunna ske vid ett iakttagande av de synpunkter på personalens sammansättning m. m., varåt här ovan givits uttryck. Vidare finner sig nämnden böra än en gång påpeka möjligheten av att utgiva bildkartan över vissa områden oberoende av att grundkartan över områdena i fråga först senare kan färdigställas. Vid ett bedömande av storleken av de kostnadsbelopp, som staten må kunna årligen utgiva för landets kartarbeten, bör hänsyn tagas jämväl till de besparingar, som med kartarbetenas bedrivande efter ovan angivna riktlinjer kunna uppstå beträffande speciella kartarbetens utförande Utredningen bör därför även omfatta ett klarläggande av vilka möjligheter som härutinnan föreligga, så att vid frågans slutliga avgörande av statsmakterna material föreligger för ett bedömande av den ur ekonomisk synpunkt lämpligaste avvägningen av organisationens omfattning.

78 Bilaga.

Kortfattad r e d o g ö r e l s e för f o t o g r a m m e t r i e n s a n v ä n d n i n g vid k a r t l ä g g n i n g s a m t för de f ö r s ö k s a r b e t e n , s o m i Sverige utförts m e d d e n n a m e t o d . Fotogramme- Under senare årtionden h a r utomlands fotografisk upptagning alltmer 'läggnings- tagits till hjälp vid k a r t l ä g g n i n g för skilda ändamål. Tidigare har härmetoder. vid den fotografiska upptagningen skett från marken, men efter flygmaskinens allt större fullkomnande har upptagning från luften kommit att få en särskild betydelse. Den terrestra fotogrammetrien är mindre användbar inom områden med skogig och småbruten t e r r ä n g såsom i Sverige. Emellertid har försök gjorts med dylik terrester fotografisk kartläggning för speciellt ä n d a m å l inom v å r a fjälltrakter. Numera kan inom de fotografiska kartläggningsmetoderna närmast skiljas mellan två tillvägagångssätt. Den ena metoden bygger p å upptagning av de fotografiska bilderna på sådant sätt, a t t bildpar för stereoskopiskt seende erhållas. Härigenom k a n med användning av särskilt för ändamålet konstruerade instrument (stereoautograf) bildmaterialet direkt utmätas. Genom automatisk karteringsanordning överföras de vid mätningen erhållna punktbestämningarn a å bilderna direkt till det papper eller den plåt, vara kartbilden skall uppritas. Metoden har givit ett ur noggrannhetssynpunkt mycket gott resultat och är användbar även för kartor i stor skala. Den erbjuder även den fördelen genom det stereoskopiska seendet, att m ä t n i n g å bilderna kan utföras såväl i horisontal- som vertikalplanet, och möjliggör sålunda kurvläggning i samband med bildernas utmätning. För metodens användning kräves emellertid ett t ä t t trigonometriskt n ä t och för kurvläggningen ett stort antal avvägda punkter som utgångs- och kontrollvärden vid bildparens utmätning. Metoden torde på g r u n d av mätningsinstrumentens dyrbarhet och tidsåtgången vid utmätningen av bilderna ännu icke kunna anses ekonomiskt bärkraftig i förhållande till vanlig fältmätning a n n a t än då terrängens höjdskillnader äro väsentligt olika inom området, sålunda i huvudsak i bergland. Vid jämförelsen rörande kostnaderna förutsattes då, såsom i allmänhet är fallet å utländska kartor, a t t kurvläggning utföres såväl vid den direkta mätningsmetoden som vid den fotogrammetriska mätningsmetoden. Den andra fotogrammetriska kartläggningsmetoden avser framställande av fotografisk bildkarta, sålunda en p l a n k a r t a s a m m a n s a t t a v

79 fotografiska bilder. I detta fall upptagas bilderna från luften såsom lodbilder, d. v. s. med kamerans axel lodrätt riktad nedåt. Genom flygmaskinens rörelser är det emellertid svårt a t t hålla exakt samma höjd och mången gång även a t t få kameraaxeln ständigt lodrätt riktad. Bilderna k u n n a därför bliva av olika skala och även genom lutningen förvridna. Det erfordras därför en omfotografering av bilderna i önskad skala tor att k u n n a sammansätta dem till en skalenlig karta. Detta sker genom s. k. bildtriangulering samt bildernas s. k. restitution i därför särskilt konstruerade apparater. Metoden möjliggör en ganska snabb framställning av bildkartorna men lider ju av vissa svagheter med avseende å noggrannheten i kartframställningen. Särskilt torde böra framhållas, att större höjdskillnader inom det område, som upptages å bilden, medföra väsentliga fel i bildens detaljer, ju längre ut från bildens centrum man kommer. I viss utsträckning kunna dock felen förminskas vid restitutionen genom val av restitutionsplanet p å lämpligt sätt. Där differenserna äro för stora, får man för kartans framställning a n v ä n d a endast de centrala delarna av bilden och sålunda a n v ä n d a ett större a n t a l bilder för k a r t a n s framställning. Kostnaderna för de olika metoderna ställa sig väsentligt olika. Enligt inhämtade upplysningar beräknades år 1930 vid firman Photogrammetrie G. m. b. H. i Mtinchen bildkarta kunna framställas för en kostnad av omkring 100—120 m a r k per kvkm vid framställning av k a r t a i skala 1:5000, under det a t t kostnaden vid den direkta utmätningen i stereoautograf räknades till omkring 8 å 10 gånger så mycket. Vid bedömande av vilka möjligheter som k u n n a föreligga för att i Sve- Metodens användning rige använda den fotografiska kartläggningsmetoden, torde i första utomlands. hand böra ihågkommas de väsentligt olika förutsättningar, på vilka v å r t lands kartarbeten bygga, i förhållande till utlandets kartarbeten. I allmänhet föreligga i utlandet på trigonometriskt underlag upprättade sammanhängande k a t a s t e r k a r t o r eller därmed jämförliga kartor i stor skala. E t t tiigcmometriskt n ä t med tätt belägna, markerade punkter finnes sålunda tillgängligt liksom även en plankarta, som stödd på detta nät är enhet igt uppbyggd och användbar som underlag för de kartor, m a n vill u t g i v i i tryck vare sig i större eller mindre skalor. Den fotogrammetrisk& mätningsmetoden får därför i dessa, fall sin största betydelse dels för framställning av plankartor i större skalor av vissa begränsade områden, som väsentligt ändrat karaktär, dels för kurvläggning av områden med m e r a svårtillgänglig terräng samt dels för revidering av redan befintliga kartor. Det är sålunda i huvudsak för komplettering i olika avseenden av redan befintligt kartmaterial, som metoden här har sin s.örsta användning. Föi v å r t land ä r problemet ett helt annat. Den grundläggande sam- Förutsättninmanhängande k a r t a n över landet saknas och v å r t trigonometriska nät är garna för metodens anglest och avsett att n ä r m a s t tjäna som medel för k a r t s a m m a n s ä t t n i n g i vändning i Sverige.

80 mindre skalor. För v å r t land skulle sålunda den fotografiska kartläggningsmetoden hava sin största betydelse, därest genom densamma en för v å r a förhållanden avpassad sammanhängande g r u n d k a r t a kunde åstadkommas. Det gäller alltså a t t pröva, huruvida den fotografiska kartläggningsmetoden kan u r teknisk och ekonomisk synpunkt möjliggöra upprättande av en enhetlig g r u n d k a r t a över landet i en skala, som vore mer användbar för skilda ändamål ä n den n u v a r a n d e ekonomiska kartans skala. A v vad ovan sagts angående metoden med direkt u t m ä t n i n g av bilderna i stereoautograf torde framgå, att denna metod ställer sig alltför dyrbar för att kunna mera allmänt användas vid v å r t lands kartframställning. Redan kostnaden för u t m ä t n i n g e n ställer sig för n ä r v a r a n d e mer än dubbelt så hög som kostnaden för den nuvarande ekonomiska k a r t a n s hela framställning med beskrivning. Lägger m a n härtill, att det trigonometriska nätet finge förtätas till omkring fyra gånger så stor p u n k t t ä t h e t som nu med d ä r a v följande väsentliga kostnadsökningar, att allt arbete med fastighetsredovisningen ändock återstode att verkställa å fältet samt därefter allt byråarbete för beskrivningens u p p r ä t t a n d e och k a r t a n s reproduktion, torde för n ä r v a r a n d e denna kartläggningsmetod k u n n a avföras såsom u r ekonomisk s y n p u n k t omöjlig att använda för svenska förhållanden. Däremot synes metoden med framställande av bildkarta genom restitutionsförfarandet giva anledning till stora förhoppningar om a t t ett gynnsamt resultat kan uppnås u r såväl teknisk som ekonomisk synpunkt. Vissa försöksarbeten h a v a redan utförts dels av rikets allmänna kartverk inom ett område i Bohuslän, dels på föranstaltande av skogsbrukets representanter (domänstyrelsen, skogshögskolan och skogssällskapet) inom vissa områden i Halland och Småland samt i Skaraborgs län. Kartverkets De av kartverket ordnade försöksarbetena hava n ä r m a s t avsett åstadfbrsöksar- kommande på flygfotografisk väg av en stomkarta för de ekonomiska kartarbetena i skala 1:20000 men hava sedermera utvidgats till försök att framställa bildkarta i skala 1:10000 och ekonomisk fältmätning i sistnämnda skala. P å initiativ av kartverkschefen träffades år 1929 överenskommelse med chefen för sjökarteverket, a t t försök med fotografisk k a r t l ä g g n i n g från luften skulle ske, varigenom erfarenhet skulle k u n n a vinnas om metodens användbarhet dels för u p p r ä t t a n d e av stomkarta för ekonomisk kartläggning, dels för sjökarteverkets kartläggning av kust och s k ä r g å r d . De båda verken skulle gemensamt bestrida kostnaderna för flygningar och fotografisk upptagning, under det a t t rikets allmänna k a r t v e r k skulle å t a g a sig bearbetningen av bildmaterialet och s a m m a n s ä t t n i n g e n av bildkartan. Den första flygupptagningen verkställdes sommaren 1929 i Bohuslän och omfattade ett område på omkring en kvmil väster om Tjörn och

81 Orust. Flygfotograferingen utfördes av firman »Aeromateriai» med en Wilds handkamera. K a m e r a n s brännvidd var 16*5 cm., flyghöjden omkring 2 500 m.; bildernas skala blev alltså omkring 1:15000. Bilderna, som upptogos å plåtar i format 9 X 14 cm., omfatta alltså var och en ett område a v omkring 2*8 kvkm å marken. Bilderna voro fotografiskt i allmänhet mycket lyckade, men tydligen på grund av personalens ovana vid detta slags arbeten och på g r u n d av för primitiva anordningar vid fotograferingen blev den för bildtrianguleringen nödvändiga övertäckningen mellan intilliggande bilder alltför svag. I allmänhet beräknas för att erhälla säkerhet i bildtrianguleringen en övertäckning av 60 % i flygled och 50 % i sidled, men vid 1929 års flygning var övertäckningen väsentligt mindre på många håll, vilket försvårat och i flera fall omöjliggjort en någorlunda säker bildtriangulering över området. Ur detta försök kunna knappast dragas n å g r a hållbara slutsatser vare sig i fråga om noggrannhet eller tidsåtgång vid metodens användning. Emellertid hava å vissa delar av försöksområdet bättre resultat uppnåtts än m a n av primärmaterialet kunnat vänta, men har detta åstadkommits genom ett mycket tidsödande konstruktions- och omkonstruktionsarbete. Efter överenskommelse mellan kartverkschefen och sjökarteverkschefen beslöts att fortsätta försöken år 1930. Genom hänvändelse till flygvapnet erhölls dess medverkan vid flygfotograferingen, som n ä m n d a å r omfattade ett område på omkring 5 kvmil, anslutande sig till 1929 å r s flygområde och sträckande sig norr, öster och söder om detta. Vid denna flygning användes en Zeiss' seriekamera med automatisk exponering, varigenom åtminstone i flygled den erforderliga övertäckningen lättare kunde åstadkommas. K a m e r a n s brännvidd var 25 cm., flyghöjden omkring 3100 m.; flygbildernas skala var alltså omkring 1:12500. Bilderna, som upptogos å film, hava formatet 18 X 18 cm och omfatta sålunda för varje bild ett område å m a r k e n av omkring 5 kvkm. Övertäckningen visade sig i allmänhet vara tillfredsställande, om också flygstråken ibland givit mindre övertäckning i sidled på grund av maskinens avdrift eller av annan orsak. Ur fotografisk synpunkt äro dock bilderna delvis mindre lyckade, något som dock synes v a r a beroende mindre på den fotografiska upptagningen ä n på en schablonmässig behandling av filmen vid framtallningen, som utförts av en privat firma. Även år 1931 h a r av flygvapnet utförts ytterligare flygfotografisk upptagning söder om 1930 års område ned till trakten av Göteborg, omk r i n g 8—9 kvmil. Samtidigt verkställdes även vissa kompletteringsflygningar å norra och östra delarna av 1930 års område, där dels den tidig a r e flygupptagningen icke tillät sammansättning av hela ekonomiska k a r t h a d , dels vissa bilder förstörts vid den fotografiska behandlingen. Möjligen torde någon finna 1931 års utvidgning av försöksområdet h a v a blivit stor, då något definitivt klarläggande av metodens användbarhet icke förelåg på våren 1931. Kartverkschefen h a r också från början 6 —

3.>2950.

ansett sig icke böra utvidga försöken på detta sätt, men har detta skett på begäran av undertecknad, som på grund av erfarenheterna vid bildmaterialets bearbetning under vintern 1930—1931 samt vid de samtidigt av domänstyrelsen m. fl. föranstaltade försöksupptagningarna i Halland ansett all sannolikhet tala för att ett gott resultat skulle uppnås med den nya metoden. Ett uppskov med försökens utsträckning skulle medfört, att stomkartesammansättning enligt hittills använd metod måst igångsättas inom Bohuslän redan 1931 till förfång för de ekonomiska kartarbetena i Kristianstads län samt än mer för de blivande kartarbetena i Bohuslän, där det förefintliga grundläggande kartmaterialet (lantmäterikartorna) visat sig vara mycket svåranvändbart för stomkartesammansättning i skala 1:20000. Ett uppskov med försöksarbetena skulle även inneburit, att Göteborgs och Bohus län, efter fältmätningens avslutande i Kristianstads län år 1933, icke skulle kunna kartläggas med användning av den nya metoden, vilken dock innebär så många möjligheter till ett påskyndande och förbättrande av de ekonomiska kartläggningsarbetena. Med hänsyn härtill har kartverkschefen funnit sig böra vidtaga åtgärder för försökens fortsättande. Även under sommaren 1932 har efter överenskommelse med flygvapnet fotografering företagits, avseende området söder och öster om Göteborg. Bildmaterialets bearbetning har verkställts dels å topografiska, dels å ekonomiska avdelningen vid kartverket. Arbetsfördelningen har härvid varit följande. Bildernas första ordnande och inläggning av flygstråken å topografisk översiktskarta hava verkställts å topografiska avdelningen. Därefter har bildmaterialet överlämnats till ekonomiska avdelningen för bearbetning i och för bildtriangulering och upprättande av restitutionskalker för de bilder, som skola restitueras och därefter komma till användning vid bildkartans sammansättning. Själva restitutionen av bilderna har utförts å topografiska avdelningen, där den för kartverket anskaffade restitutionsapparaten, till vilken medel beviljats vid 1929 års riksdag, är uppställd. De restituerade bilderna återgå därefter till ekonomiska avdelningen, som ombesörjer sammansättningen av dessa bilder till bildkarta i skala 1:10000. Ehuru samarbetet mellan avdelningarna varit det allra bästa, torde dock, ej minst på grund av lokalförhållandena (den topografiska avdelningen är förlagd i generalstabens byggnad å Östermalmsgatan och den ekonomiska avdelningen i huset Hantverkaregatan 29), samtliga arbeten böra sammanföras till den ekonomiska avdelningen, så att arbetena lättare kunna flyta i varandra samt erforderliga jämkningar i konstruktion och restitution lättare kunna vidtagas under arbetets gång. En enhetlig ledning är här utan tvekan nödvändig för bästa och snabbaste

resultats uppnående, liksom även ett intimt samarbete mellan den, som utfört bildtrianguleringen, och den, som verkställer restitutionen. En framställning om sammanförande av samtliga hithörande arbeten till ekonomiska avdelningen har av mig gjorts till kartverkschefen redan sommaren 1931, men har tillsvidare avslagits av hänsyn till den för restitutionen anställda militära personalen och dess användning även för andra uppgifter å topografiska avdelningen. Denna sak torde dock kunna och böra snarast ordnas, så att arbetenas ändamålsenliga bedrivande underlättas. Detaljerna rörande bearbetningen av bildmaterialet torde här kunna endast i korthet omnämnas. Tillvägagångssättet vid bildtrianguleringen, som ju är det grundläggande för bildmaterialets skalenliga framställning till en karta, bygger därpå, att under förutsättning av att bilderna äro tagna med lodrätt riktad kameraaxel riktningarna från bildens centrum till andra punkter å bilden äro riktigt avbildade. Bildtrianguleringen kan utföras antingen genom direkt vinkelmätning å negativen eller genom grafisk bestämning av riktningarna å bilderna, I avsaknad av utrustning för numerisk utmätning av vinklarna har bildtrianguleringen vid kartverket utförts grafiskt, Genom utmärkande å bilden av angränsande bilders centra kunna riktningarna till dessa uppdragas från bildens centrum. Med utgångspunkt från två bilders centra, vilkas avstånd väljes i en lämplig ungefärlig skala såsom bas, kunna övriga mätcentra utkonstrueras efter samma principer som vid en triangulering. För att erhålla konstruktionens noggranna skala erfordras anslutning av den gjorda konstruktionen till ett på marken förut bestämt triangelnät. Detta sker genom att före flygfotograferingen triangelpunkterna utmärkas å marken genom målning med vit färg (i allmänhet ett stort kors eller en triangel, i vars centrum punktmarkeringen är belägen, eller två trianglar med spetsarna mot varandra och mot markeringen). Dessa målade märken synas på de bilder, där området kring triangelpunkten återfinnes. Man kan sålunda å dessa bilder uppdraga riktningar från bildcentrum till triangelpunkten och med tillhjälp härav inkonstruera triangelpunkten i bildtrianguleringens konstruktion. Avståndet mellan triangelpunkterna är ju förut känt och konstruktionens skala kan därigenom bestämmas. Konstruktionen nedtransporteras sedan till den skala, i vilken kartan skall upprättas. Genom på liknande sätt verkställd avskärning i konstruktionen av minst fyra punkter på varje bild (de s. k. passpunkterna) erhållas bildens skala och läge i den blivande bildkartan. Av den till kartskalan nedtransporterade konstruktionen göres å papper utdragför varje bild (restitutionskalk), upptagande de för bilden erforderliga passpunkterna. Härmed finnas de data, som erfordras för bildens skalenliga restitution. Denna utföres i den förut omnämnda restitutionsapparaten. I denna insattes bildnegativet och belyses ovanifrån, varigenom med tillhjälp av ett objektiv en bild projicieras på ett apparaten tillhö-

84 rande bord. Genom restitutionsapparatens konstruktion kunna avstånden mellan linsen och å ena sidan negativet, å a n d r a sidan bordet ändras för den projicierade bildens förstoring eller förminskning. Ä negativet ha passpunkterna u t m ä r k t s och genom ändring av bildskalan, vridning och lutning av negativet kunna de i den projicierade bilden synliga passpunkterna bringas att sammanfalla med motsvarande punkter å restitutionskalken, som placerats å restitutionsapparatens bord. Därmed är negativet så inställt, att vid inläggande å restitutionsapparatens bord av ett fotografiskt papper en ny fotografisk bild kan vid exponering erhållas, å vilken passpunkterna hava samma läge som i den skalenliga konstruktionen. De på sådant sätt åstadkomna restituerade bilderna sammansättas sedan med hjälp av konstruktionen å plåtar eller träskivor, vara bilderna fastklistras. Vid sammansättningen användas så vitt möjligt endast de centralare delarna av bilderna, då ju bilderna längre från centrum lätt bliva felaktiga på grund av terrängens olika höjdförhållanden och dessas avbildning i restitutionsplanet. Vid sammansättningen sker den slutliga justeringen av bildernas läge, så att detaljerna på bästa sätt passa samman å intilliggande bilder. För erhållande från bildkartan av den stomkarta, å vilken den ekonomiska kartläggningen kan äga rum, måste bildkartan bl ad vis reproduceras och tryckas å ritpapper. Detta har vid försöken skett genom fotografering och reproduktion i ljustryck, utförd av »generalstabens litografiska anstalt». Då en dylik reproduktion alltid måste ske för den ekonomiska kartläggningen, erhålles här möjlighet att u t a n a n n a n kostnad än papperskostnaden få tryckta exemplar av bildkartan i skala 1:10000 tillgängliga för försäljning till allmänheten. Dessa kartor skulle säkerligen för en mångfald praktiska och vetenskapliga ändamål v a r a synnerligen lämpade som underlagskartor på grund av sin detaljrikedom och översikt av terrängens beskaffenhet. För a t t göra dessa bildkartor ytterligare a n v ä n d b a r a vid projekteringsarbeten av olika slag ä r avsett, att framdeles även genom avvägning, trigonometrisk höjdbestämning eller barometerhöjdmätning bestämda höjdpunkter skola insättas å bildk a r t a n före dennas reproduktion. De ljustrycksexemplar, som skola användas vid fältmätningen såsom stomkarta, tryckas i blå färg. Efter rekognosceringen å fältet u p p r i t a s de detaljer, som skola återges å den ekonomiska kartan, med svart tusch, samt införas fastighetsgränser och registerbeteckningar likaledes med tusch. Namnen å k a r t a n kunna antingen intextas med svart tusch eller tryckas å genomskinligt material och inklistras å kartan. Försök för utrönande av billigaste tillvägagångssättet pågå. Då det blå trycket icke framträder vid fotografering av den s å l u n d a upprättade konceptkartan, kan svarttryck till den ekonomiska k a r t a n åstadkommas u t a n särskild renritning av k a r t a n såsom nu sker. H ä r -

85 igenom kan en ytterligare besparing och förenkling i framställningssättet åstadkommas. Med stöd av de uppgifter, som lämnats av kartverkschefen rörande kostnaderna för 1930 års flygning, samt med ledning av tidsåtgång under å r 1931 vid bearbetning av bildmaterialet och kostnaderna för bildkartans reproduktion i ljustryck hava kostnaderna för bildkartans u p p r ä t t a n d e av mig preliminärt beräknats bliva följande per kvmil räknat. Kronor

Flygkårens utgifter för flygningen Film, papper, ateljéarbete Amortering å flygplan och kamera Utmärkning av triangelpunkter

Kronor

1080 1157 800 150

Summa kostnader för Ordnandet av bilderna (biträde) Förarbeten för bildtriangulering (biträde) Bildtriangulering (statskartograf) Restitutionskalker och transportering (biträde) Restitution (biträde) -f fotografiska kostnader Sammansättning av bildkartan (statskartograf) Textning m. m. å bildkartan (biträde)

flygbilder 150 150 1 000 150 300 500 150

3 187

2 400

Summa kostnad för bildkartan Reproduktion av bildkartan i ljustryck Transportering av lantmäterikartor (kalker av gränser, vägar o. d.) Bildkartans komplettering med fastighetsindelning samt utredningar Arbetschef och expeditionsvakt (enligt expeditionschefen Falks utredning)

5 587 700 320 1 000

Summa kostnad för stomkartan

8 011

404 Sistnämnda kostnad skulle sålunda vid jämförelse med den i expeditionschefen Falks utredning angivna kostnaden, 5 590 kronor per kvmil för stomkartan i skala 1:20000, bliva omkring 2 500 kronor högre, men ä r då att märka, att k a r t a n u p p r ä t t a t s i skala 1:10000 i stället för 1:20000 samt att å k a r t a n i huvudsak återfinnas alla de detaljer, som eljest måste inmätas å fältet. Denna kostnadsökning är dock lägre än den kostnadsökning, sorn förutvarande arbetschefen beräknat skola uppstå vid upprättande av stomkartan i skala 1:10000 med hittills använt arbetssätt, i vilket fall detaljmätningen för ekonomiska k a r t a n dock alltj ä m t blir lika omfattande. Nämnda överslagsvis beräknade kostnader torde emellertid v a r a ganska osäkra såväl beträffande den n y a arbetsmetodens kostnader som beträffande jämförelsen med den gamla arbetsmetoden. Den verkliga tidsåtgången h a r nämligen icke k u n n a t u t a n vidare läggas till grund för beräkningen, då på grund av det använda bildmaterialets beskaffenhet

86 dels väsentligt mycket fler bilder h a v a måst behandlas än som eljest varit behövligt, dels synnerligen omfattande omkonstruktioner blivit nödvändiga, Därjämte har arbetssättet v a r i t n y t t och de enklaste arbetsmetoderna måst under arbetets gång utexperimenteras. Skulle sålunda arbetsstatistiken från åren 1931—1932 u t a n vidare läggas till grund för kostnadsberäkningen skulle kostnaderna per kvmil ställa sig ej obetydligt dyrare. Vad jämförelsen med den gamla arbetsmetoden beträffar beror osäkerheten p å att kostnaderna för u p p r ä t t a n d e t av stomkarta enligt denna metod synas lågt beräknade med hänsyn till tidsåtgång. De i respektive beräkningar u p p t a g n a lönebeloppen för olika befattningshavare äro ej heller helt jämförbara. Vid bedömandet av kostnadsfrågan torde emellertid jämförelsen med de för skogsbrukets r ä k n i n g på entreprenad utförda arbetena med bildk a r t a s u p p r ä t t a n d e giva stöd åt den av mig gjorda preliminära beräkningen. I detta s a m m a n h a n g bör emellertid framhållas, a t t vid kartverkets försöksarbeten överkvalificerad arbetskraft i viss m å n måst användas för även sådana delar av arbetet, där eljest mindre kvalificerad arbetskraft k u n n a t komma i fråga, Slutligen torde böra påpekas, att den av kartverket nu tillämpade metoden med bildtriangulering, vilken t a r ganska mycken tid i anspråk, sannolikt kommer att k u n n a förenklas och därmed ett förbilligande av bildkartans framställning kunna åstadkommas. Såväl metoden med samtidig fotografering av större områden med s. k. panoramakamera som en i F i n l a n d tillämpad ny metod för bildkartas framställning ger anledning antaga, a t t ytterligare förenklingar k u n n a ske. Försök med sistnämnda metod torde under nästkommande år komma att verkställas i samarbete med flygvapnet. Vad noggrannheten i bildkartan beträffar h a r denna genom direkt mätning undersökts. Att döma h ä r a v ä r resultatet tillfredsställande. Felet i längre avstånd, u t t a g n a å k a r t a n , håller sig i allmänhet under 0-;; %. I regel h a v a felen hållit sig väl inom den för skalan 1:10000 i 1920 års mätningsförordning för lantmäteriet angivna felgränsen för skillnad mellan å marken m ä t t och å k a r t a n uttagen längd. Skogsintresse- Domänstyrelsen, skogshögskolan och skogssällskapet h a v a med underrades försöks- s töd av statsmedel och under samverkan med sydsvenska kraftaktiebo(hvh g t, & fl

laget under åren 1930—1931 låtit utföra försök med bildkartframställning för att pröva bildkartans användbarhet för skogliga ändamål. Det område, som h ä r v i d k a r t l a g t s genom flygfotografering, utgör omkring 4 kvmil och omfattar delar av sydvästra Kronobergs län samt a n g r ä n sande delar av Hallands län. Arbetena h a v a utförts av den p å fotogrammetriens område k ä n d a tyska firman Photogrammetrie G. m. b. H. i Mimenen, och såsom kontrollant vid arbetena tjänstgjorde den svenske civilingenjören F r i t z Daniels-

87 son, som särskilt utbildat sig på fotogrammetriens område och följde arbetena intill dess på hösten 1931 den beklagliga flygolycka inträffade, då såväl Danielsson som den tyska personalen omkommo. Bilderna upptogos i ungefärligen skala 1:16000 och b i l d k a r t a n framställdes i skala 1: 8000. Bildtrianguleringen h a r vid dessa försöksarbeten skett numeriskt med direkt mätning av vinklarna å negativen. Resultatet måste betecknas såsom synnerligen tillfredsställande, då gjorda kontrollundersökningar genom å marken skedd direkt numerisk punktbestämning giva vid handen, a t t en mycket god noggrannhet i bildkartan uppnåtts, samt bildmaterialet genom sin förstklassiga fotografiska behandling tydligt klarlägger, vad med metoden k a n åstadkommas. Avsikten h a r varit a t t fortsätta försöken även på ett område i Skaraborgs län. A v olika skäl h a r emellertid ansetts lämpligt, a t t dessa fortsatta försök fiuge genomföras under kartverkets ledning. P å framställning av generaldirektören G. Kuylenstjerna m. fl. h a r Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juli 1932 uppdragit åt kartverket a t t fullfölja dessa försöksarbeten. Den härför erforderliga flygfotograferingen h a r också under m å n a d e r n a augusti och september 1932 utförts a v samma tyska firma, som tidigare anlitats, och bearbetningen av bildmaterialet p å g å r i Miinchen under innevarande höst. Området utgör omkring 2-3 kvmil. De erfarenheter rörande bildkartans användbarhet, som vunnits från de hittills utförda försöken för skogliga ändamål, framgå n ä r m a r e a v den till generaldirektören G. Kuylenstjernas m. fl. framställning fogade bilagan, »Synpunkter rörande mätnings- och kartläggningsväsendets organisation med tillämpning av flygfotogrammetriska metoder», utarbet a d av professorn T. Jonson, byråchefen E. Lindeberg och jägmästaren A. Wigelius. Sommaren 1931 utfördes det första försöket med ekonomisk kartlägg- Försök med ning med stöd av bildkarta. Det område i Bohuslän som då rekognoscera- ekoltomtsJc CT m

kartlaggnxnq

des av en statskartograf, utgjorde omkring 0T> kvmil och omfattade till med stod *» större delen skärgård. Trots den använda bildkartans u r fotografisk och Mdkarta. reproduktionssynpunkt mindre goda beskaffenhet erhölls dock ett ganska tillfredsställande arbetsresultat. Tidsåtgången för kartläggningen, som utfördes i skala 1:10000, uppgick till ungefär hälften mot v a d fältmätningen i skala 1:20000 i allmänhet plägar d r a g a per arealenhet räknat. Det mesta a v k a r t a n s detaljer kunde vid rekognosceringen å fältet uppritas direkt u t a n särskild mätning. Vid å r 1932 fortsatta försöksarbeten äro resultaten mindre gynnsamma. Tre statskartografer hava deltagit i dessa arbeten. I medeltal h a r härvid åstadkommits ungefär samma arbetsprodukt som vid den ekonomiska kartläggningen i skala 1:20000. Orsaken till det mindre gynnsamma resultatet i tidsåtgång torde ligga i främsta r u m m e t i bilclkartmaterialet. Dels h a r detta i vissa delar varit dåligt, dels h a r reproduktionssättet (ljustryck) icke visat sig i allo tillfredsställande. Vid jämförelsen

i fråga om tidsåtgång med den äldre metoden vid fältmätningen är emellertid att märka, att personalen varit alldeles ovan vid det nya arbetssättet samt att de förarbeten, som eljest utföras, innan fältarbetet påbörjas, nu i stor utsträckning måst verkställas under fältarbetet pä grund av att dessa förarbeten ej medhunnits under byråarbetet föregående vinter. Alla kartverkets försöksarbeten med bildkartframställning ha nämligen fått utföras jämsides med de pågående arbetena inom Kristianstads län, utan att sistnämnda kartarbeten finge eftersättas. Då någon anslags- och personalförstärkning icke kunnat erhållas, har detta givetvis menligt inverkat på ett planmässigt och väl förberett försöks genomförande. Det bör vidare observeras, att terrängförhållandena inom Bohuslän göra arbetena väsentligt mera tidskrävande än exempelvis inom Kristianstads län. Sedan arbetet lämnat försöksstadiet och bildmaterialet förbättrats, något som, enligt vad de tyska upptagningarna visa, väl kan ske, samt det bästa reproduktionssättet vid bildkartans tryckning likaledes utexperimenterats, torde arbetstakten kunna icke oväsentligt ökas. De hittills vunna resultaten giva, trots mindre gott underlagsmaterial och trots personalens ovana vid arbetssättet, enligt min bestämda uppfattning vid handen, att bildkartframställningen utgör det medel, varigenom kartframställningen i vårt land skall kunna underlättas, arbetena påskyndas och samtidigt förbilligas samt kartornas användbarhet för skilda ändamål väsentligt utökas. Stockholm den 31 oktober 1932. Vilhelm

Hernlund.

Arbetschef.

89 Utkast till p r o v i s o r i s k p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n för ett civilt k a r t v e r k m e d s a m m a arbetsuppgifter o c h i n o m s a m m a k o s t n a d s r a m s o m det nuvarande kartverket. Förslaget är u p p r ä t t a t under den förutsättning, a t t verket skall med nuvarande arbetsuppgifter och arbetskapacitet omedelbart omorganiseras såsom civilt verk u t a n ökning av de kostnader, vartill nuvarande avlöningar till såväl civil som militär personal uppgå. De avlöningar, vilka beträffande inkommenderad militärpersonal utbetalas från vederbörande militära stat, hava härvid endast k u n n a t approximativt beräknas, då uppgifter om desamma saknas i kartverkets räkenskaper. Beräkningen har utförts med stöd av från kartverkets chefsexpedition erhållna uppgifter angående personal vid generalstabens topografiska avdelning med tjänstgöring vid rikets allmänna kartverk under åren 1928—1931 samt under antagande av de medeltal för månadsavlöningar, som framgå av tabell 1 (sid. 94). Av tabell 2 framgå kostnaderna under budgetåren 1928/1929, 1929/1930 och 1930/1931 för den på tjänstgöringen vid kartverket belöpande delen av de militära avlöningarna, beräknade enligt nyssnämnda medeltal för månadsavlöning (respektive pensioner). Med ledning av berörda beräkningar kunna avlöningskostnaderna för kartverket för n ä r v a r a n d e beräknas till följande belopp, varvid alla specificerade tjänster å stat upptagits i lägsta löneklassen av vederbörande lönegrad. B 6 1a t t a i n g

Överste och kartverkschef Geodetiska avdelningen. Professorn vid generalstaben 2 observatörer 8 statsgeodeter 1 expeditionsvakt Ekonomiska avdelningen. Arbetschef 18 statskartografer 3 kvinnliga ritare 5 » ritbiträden 1 expeditionsvakt

Lönegrad

Avlöning kronor

13 020 B30 B 26 B 21 B5

10 500 17160 51360 2 520

B 28 B 21 Bil B7 B5

9 540 115 560 10 458 14160 2 520

90 B e f a t t n i n g

Topografiska avdelningen. Militär personal å stat: 1 major 1*4 kaptener 0'6 löjtnanter 0'3 underlöjtnanter 2*9 sergeanter Militär personal å övergångsstat: 3*o kaptener 1*9 löjtnanter 1*3 fanjunkare eller styckjunkare 0*9 sergeanter Militär personal i reserven: l*o överstelöjtnant l*o major 1*0 kapten 2*2 löjtnanter (fanjunkare) Civil personal: 3 statstopografer å övergångsstat 12 ritare och gravörer 1 expeditionsvakt Särskilda ersättningar: Arvoden till militär personal Betingsritning Färgläggning av koppartryck Gemensamt. Extra personal (civil) Arvoden å stat

Lönegrad

Avlöning kronor

9 300 1

17 213

33 969

18 531

19 260 52 200 2 520

B 21 B 15 B5 1

24 356 9 814 x 1585 1

30 030 *3 384 Summa kronor 468 960

Med utgångspunkt från n ä m n d a årliga utgiftssumma samt de av organisationsnämnden u p p d r a g n a riktlinjerna för en civil organisation av kartverket torde nedanstående personalstat lämpligen k u n n a föreslås. Därvid hava med h ä n s y n till utgiftsbegränsningen de fotogrammetriska arbetena avsetts tillsvidare böra förläggas till den ekonomiska avdelningen såsom en densamma underställd detalj i stället för a t t anordnas såsom en särskild avdelning. Någon sammanslagning mellan k a r t v e r k e t och statens reproduktionsanstalt — i enlighet med organisationsnämndens d ä r o m i utredningen framställda förslag — har, ehuru därigenom möj1

Medeltal för ovran nämnda tre budgetår.

91 ligen vissa besparingar kunde vinnas, ej heller i detta förslag beräknats, emedan jämförelsen med nuvarande organisation därigenom skulle försvåras. P å g r u n d av a t t verket härigenom icke erhåller den omfattning, som organisationsnämnden förutsatt för den slutliga organisationen, har chefen upptagits såsom överdirektör. B » i i t t l i n g

Lönegrad

Avlöning kronor

A2

15 000

B 30 B 26 B 24 B 21

10 500 17160 15 336 44 940

Ekonomiska avdelningen. Byråchef 3 l:e statskartografer 14 statskartografer 3 kvinnliga ritare 5 » ritbiträden

B 30 B 24 B 21 Bil B7

10 500 23 004 89 880 10 458 14160

Topografiska avdelningen. Byråchef 3 l:e statstopograf er 5 statstopografer 16 ritare och gravörer

B 30 B 24 B 21 B 15

10 500 23 004 32100 69 600

Gemensamt. 1 redogörare och registrator 1 kanslibiträde 1 l:e expeditionsvakt 2 expeditionsvakter

B15 B7 B7 B 5

4 350 2 832 2 832 5 040

Överdirektör och chef Geodetiska avdelningen. Byråchef 2 observatörer 2 l:e statsgeodeter 7 statsgeodeter

Summa avlöningar åt ordinarie personal kronor 401196 Extra personal. 1 extra statsgeodet 2 extra statskartografer 2 extra statstopografer 2 extra tekniska biträden vid geodet. avdeln 4 extra tekniska biträden vid ekonom, avdeln. ... 3 extra manliga ritbiträden vid topograf. avdeln. 1 extra kvinnligt ritbiträde vid topograf. avdeln. 3 extra kvinnliga ritbiträden vid ekonom, avdeln.

18:e 18:e 18:e 15:e 15:e 15:e 7:e 7:e

4 596 9192 9192 7 776 15 552 11 664 2 520 7 560

68 Q52

Summa kronor 469 248

92 Beträffande de i förslaget till civil organisation upptagna tjänsterna. och deras placering i lönehänseende torde ytterligare böra framhållas följande. Avdelningscheferna hava med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och betydelse upptagits i lönegrad B 30. Detaljföreståndarna hava upptagits i lönegrad B 24 i enlighet med organisationsnämndens i utredningen framlagda förslag. För att ej föregripa den slutliga utredningen torde dessa senare befattningar icke böra tillsättas med ordinarie innehavare, förrän den slutliga utredningen rörande kartverkets organisation verkställts, utan tillsvidare upprätthållas endast på förordnande. Personalen å den geodetiska avdelningen har föreslagits ökad med en l:e statsgeodet samt två tekniska biträden, enär avvägningsarbetena avsetts skola överflyttas till denna avdelning istället för att som nu vara förlagda dels till den topografiska och dels till den ekonomiska avdelningen. En motsvarande reduktion har därför beräknats på sistnämnda två avdelningar med en statskartograf och en statstopograf, vilket omedelbart kan genomföras, då en statskartograftjänst för närvarande är vakant och en statstopograftjänst på övergångsstat torde kunna indragas genom befattningshavarens överflyttande till geodetiska avdelningen. 1 Från den ekonomiska avdelningen har sålunda föreslagits borttagande av en statskartograftjänst. Däremot hava tre nya tekniska biträden upptagits bland den extra personalen samt ett nuvarande manligt extra ritbiträde upptagits såsom extra tekniskt biträde. Dessa extra tekniska biträden böra anställas för att pröva möjligheterna att utföra vissa delar av de ekonomiska kartarbetena med mindre kvalificerad personal. Någon häremot svarande reduktion av statskartograftjänsterna har icke kunnat föreslås, enär förslaget avser, att de fotogrammetriska arbetena skola provisoriskt förläggas till ekonomiska avdelningen, till dess den slutliga utredningen i kartverksfrågan verkställts. Den personalökning med tre tekniska biträden, som föreslås i förhållande till antalet av nu anställd personal vid avdelningen, kan givetvis icke uppväga det genom bildkartframställningen ökade arbetet på avdelningen, men det har förutsatts, att utöver den personal, som redan nu är sysselsatt på avdelningen med försöksarbeten för bildkartans framställning, åtminstone vintertiden vissa befattningshavare vid topografiska avdelningen skola kunna biträda vid de ifrågavarande arbetena. — I detta förslag har, till skillnad från vad i nämndens utredning föreslås rörande den slutliga organisationen, ingen personal för revidering och ajourhållning av ekonomiska kartorna beräknats, då i den nuvarande organisationen hänsyn till dessa arbetsuppgifter icke tagits. På den topografiska avdelningen har upptagits det antal tjänster, som synes kunna motsvara avdelningens nuvarande arbetskapacitet. I förhållande till antalet nuvarande civila befattningshavare — 3 statstopografer, varav en beräknats överflyttad till geodetiska avdelningen, 12

93 ritare och gravörer samt 3 extra manliga ritbiträden och 1 extra kvinnligt ritbiträde — har föreslagits utökning med 1 byråchef, 3 l:e statstopografer, 3 statstopografer, 4 ritare och gravörer samt 2 extra statstopografer. Dessa tjänster avses skola besättas med lämpliga nuvarande eller andra militära befattningshavare på övergångsstat eller i reserven. Samtliga n ä m n d a tjänster böra därför endast uppehållas på förordnande och avlöningarna utgå med skillnaden mellan den föreslagna civila befattningens avlöning och vederbörande militära befattningshavares avlöning (resp. pension) å militär stat. De i organisationsförslaget upptagna extra befattningshavarnas avlöningar hava angivits i lönegrad för extra befattningshavare motsvarande den för ordinarie tjänst av likartad beskaffenhet. I vissa fall torde emellertid, på grund av nuvarande personals anställning som extra ordinarie, komma att utgå högre avlöning än i lägsta löneklass av de angivna lönegraderna. Å a n d r a sidan torde beträffande nyanställd extra personal i vissa fall, exempelvis för tekniska biträden, k u n n a beräknas utgå lägre avlöning under provtjänstgöring än vad enligt förslaget angivits. Anslaget till extra befattningshavare bör därför anvisas u t a n angivande av specifikation å respektive tjänsters löner men med föreskrift, att avlöning högst må u t g å enligt den lönegrad, som i förslaget angivits.

94 T a b . 1.

Till m i l i t ä r p e r s o n a l u t g å e n d e a v l ö n i n g a r .

Ars a v i o n

i n g i

Lägst A stat ((i-ort).

Högst

1 Medeltal

Månadsavlöning i medeltal

j i

1085-— j 800—

13 020 ' 9 300

13 020

13 020

Major

9 900

9 600

Kapten

6 420

8 400

7 410

617-50

Lojt nan t

3 984

5 676

4 830

402-50

2 988

3 456

3 222

268-50

Fanjunkare, styckjunkare

3 516

4 872

349-5 0

Sergeant

2 892

4 200

3 546

295-5 0

Ö verstel öj tnant

9 300

9 300

9 300

Kapten

5 370

7 200

6 285

775"— 523-7 5

Löjtnant

3 264

4 746

4 005

333" < 5

Fanjunkare, styckjunkare

2 886

4 062

3 474

289-5 0

Sergeant

2 382

3 450

2 916

243-

Överste

Underlöjnant, fänrik

A övergångsstat

••-..

(B-ort).

1 reserven. Överstelöjtnant

5 388

—

449—

Major

4 512

_

Kapten

2 500

376— 208-33

Fanjunkare

2 544

212-—

1 Här angivna pensioner hava upptagits i överensstämmelse med de belopp, som utgä till de vid kartverket tjänstgörande pensionerade officerare och underofficerare.

95 Tab.

2. K o s t n a d e r för d e vid t o p o g r a f i s k a a v d e l n i n g e n a n s t ä l l d a m i l i t ä r a befattn i n g s h a v a r n a ; b e r ä k n a d e enligt i t a b . 1 a n g i v e n m e d e l t a l s b e r ä k n i n g i fråga o m m å n a d s a v l ö n i n g a r ( r e s p e k t i v e p e n s i o n e r ) .

15 e f a 11 n i n g s Ii a v a r.

Överste

.Månadsavlöning 'beräknad

Antal tjänstgöringsmånader under budgetår 1928/ 1929

1929/ ' 1930/ 1930 j 1931

Kostnader under budgetår 1929/ 1930

1928/ 1929

1930/ 1931

12 13 020 : 13 020; 13 020 12 9 600 J 9 600 | 9 600 19-s 9 386! 30 065: 12 226 7-5 2 576 2 3751 3 019 10-0 — — 2 685

Major Kaptener Löjtnant Underlöjtnant Fanjunkare •• Sergeanter A

24-1'

övergångsstat

Överstelöjtnant

77o 36 18 855! 18 855 18 855 23-7 I 5 807; 91451 7 910 15i 4 979 | 4 603 i 4 371 10-2 2 892 i 2 381! 2 479

Kaptener — Löjtnanter Fanjunkare, styckjunkare • Sergeanter

i

/ reserven. överstelöjtnant

;

12 5 388 j 5 388 5 388 12 i 4 512 i 4 512 4 512 12 i 2 49H | 2 496 2 496 1-7 827 I — 639 5 894 B 957 I 5 088 24

Major Kapten Kapten Löjtnanter,

1 300

fanjunkare

Summa

202-3 ' 232-2 ! 88 307 1 89 254 99 439

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Sociala jordutredningens betänkande med för;slag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter Iför minBetänkande rörande erkännande och verkställighet av dre bemedlade personer att erhålla egna jordb>ruk. [33] utländsk civildoni. [2] Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m m . Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbrulk. [16] Promemoria ang. lagstiftning om vissa straffprocessuUppskattning av Sveriges skogstillgångar, vejrkställd ella tvångsmedel. 129] aren 1023-1929. [26] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag Industri. till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. [19] Cement- och betongbestämmelser (fjärde upjplagan 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag jämte tilläggsbestämmelser (tredje upplagan).. [24] till reglemente ang. tjänstepension för arbetare i statens tjänst. [22] Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för Handel och sjöfart. statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. [25] De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 år Betänkande ang. reformering av vikariatssystemet vid lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgiifter. [1; häradsrätterna. [27] Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beträffande lantmäterikontorens organisation. [28] Kommunikationsväsen. Betänkande med furslag ang. omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen jämte därmed samman- Betänkande rörande frivilliga samrnanslutningarr mellan hängande spörsmål. |34] enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Statens organisationsnänmd. Betänkande med förslag Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverrige. [18] rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av Betänkande med förslag till lag om allmånnat vägar rikets landkarteverk. [38] och lag om vägdistrikt m. m. [21] Kommunalförvaltning. Xornialförslag till byggnadsordningar m. m. 1. ByggBank-, kredit- och penningväsen. nadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [6] 2. Byggnadsordning för mindre munici- 1932 års banksakkunniga. Betänkande med försslag till alsamhälle. [7] 3. Byggnadsordningar och utomplans- • lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juini 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. [30] estämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. [9] Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. [11] Försäkringsväsen. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [4] Statens och kommunernas finansväsen. års pensionsförsäkringskommitté och organissationsSkatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning 1928 Sakkunnlga. Statistiska undersökningar saimt kostang. det kommunala skattetrycket. [13] nadsberäkningar ni. m. Del 2. [361 Politl. Betänkande med förslag till förordning ang. handel med Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andllig farmacevtiska specialiteter. [20] odling i övrigt. Socialpolitik. Utredning och förslag rörande ändrade gruncder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhäingande Hälso- och sjukvård. frågor. [17] Utredning och förslag ang. de civila tjänsteläkarnas Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag till undervisningsplaner för rikets allmänna lärovejrk och ställning i städer och stadsliknande samhällen. [23] de kommunala mellanskolorna m. in. |31] Betänkande ang. skyddskoppympningen. [37] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelsser ang. tillsättning av prästerliga tjänster. [35] Allmänt näringsväsen.

E

Betänkande med förslag till lag om vissa ändringar i förordningen ang. patent m. m. [32]

Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning, beträffande hemortens och civilbefolkningens skycddande Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vid luftanfall mot Sverige. [3] vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] Jordbruksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. Utrikes ärenden. Internationell rätt. åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14] Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 193ä