Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning, och därmed sammanhängande organisationsspörsmål angående rikets landkartverk

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1936:42

J O R D B R U K S D E P A R T E M E N T E T

BETÄNKANDE MED

UTREDNING OCH F Ö R S L A G RÖRANDE

RIKETS EKONOMISKA KARTLÄGGNING OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE ORGANISATIONSSPÖRSMÅL ANGÅENDE RIKETS LANDKARTEVERK

A V G I V E T AV Ul HEDNINGSMÄNNEN FÖR VERKSTÄLLANDE AV UT HEDNING RÖRANDE RIKETS EKONOMISKA KA UTLÄGGNING

S T O C K H O L M 19 3 6

Statens offentliga utredningar 1936 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkandcn 1 rörande serafimerlasarcttels ekonomi 25. Betänkande ined förslag till lag angående ändring samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet; i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om IIa?ggslröm. 187 s. E. sparbanker m. m. Marcus. 163 s. Fi. 2. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz Sociala jordutredningens betänkande med förslag till om erkännande och verkställighet av domar och revision av lagstiftningen angående avstyckning m. m. skiljedomar ra. m. Norstedt. 55 s. U. Marcus. 79 s. Jo. 3. Belänkande med förslag om vissa föreskrifter beAngående kontrollen över elektriska starkströmsanträffande konsnmlionsmjölk. Marcus. 68 s. Jo. läggningar. Iheggslröm. 185 s. H. •1. Betänkande med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna åt alkoholmissbruk, ni. m. 28. Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under Marcus. 56 s. Ju. dansk tid. Marcus, xxxj, 405 s. E . 5. Betänkande med förslag angående revision av lagBelänkande om socialstyrelsens organisation. Beckstiftningen rörande tillverkning, beskattning och man. 151 s. S. försäljning av maltdrycker. Marcus. 397 s. Fi. Belänkande med förslag till lagstiftning angående 6. Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till skogar å städer och enskilda tillhöriga flygsandsfält änkor och vissa invalider samt ät föräldralösa barn i Hallands län. Marcus. 108 s. J o . Beckman. 93 s. S. Belänkande med utredning och förslag angående åt7. Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. Tiden, gärder för särskild undervisning och utbildning av väj, 99 s. Fi. psvkiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. Ha;gg8. Ur socialiseringens "europeiska" idékrets. Tiden, ström. 164 s. E. viij, 210 s. Fi. 9. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet32. Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. Norstedt. unionen. 1. Tiden, iv, 206 s. Fi. 122 s. S. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrel10. Statligt kaffemonopol. Marcus. 192 s. Fi. sens normalförslag till gatukostnadsbestämmelser en11. Förslag till psalmbok för svenska kvrkan. Uppsala, ligt 49 § stadsplanelagen. Marcus. 7 s. K. Almqvist & Wiksell. 58*, 319 s. E. Utredning rörande de svenska universitets- och hög12. Betänkande .ingående förlossningsvården och barnskolesludenternas sociala och ekonomiska förhållannio rske väsende t samt förebyggande mödra- och den. Av S. Wickseli och T. Larsson. Bilaga till bebarnavård. Norstedt. 120 s. S. tänkande med undersökningar och förslag i anled13. Belänkande angående familjebeskattningen. Marcus. ning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. 147 s. Fi. Lund, Ohlsson, ij, 381 s. E. 14. Belänkande angående dels rlanmässigt sparande och | dels statliga bcsättningslån." Norstedt. 55 s. S. 35. Promemoria angående ändring av bestämmelserna rörande kommunernas underställningsfria lånerätt. 15. Belänkande angående moderskapspenning och mödraMarcus. 38 s. 'Fi. hjälp. Norstedt. 78 s. S. 16. Utredning rörande förhållandet mellan land- och | 36. Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den sjötrafikmedeL Ha?ggström. 183 s. K. 29 febr. 1936 överarbetat av inom ecklesias'ikdcpar17. Förslag till lag om ändring i vissa delar ;iv sjö lementct tillkallade sakkunniga. Uppsala, Almqvist lagen m. m. Norstedt, viij, 418 s. Ju. & AViksell. xxiv, 98 s. E. 18. Undersökningar rörande del samlade skattetrycket i 37. Utredning angående revision av bestämmelserna om Sverige och utlandet. Marcus, viij, 308 s. Fi. tingshusbyggnadsskyldigheten. Norstedt. 53 s. Ju. 19. Betänkande med förslag till lagstiftning angående Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsskyddsskogar m. m. Marcus. 172 s. 1 karta. Jo. frågor. 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga ävensom andra därmed sammanhängande 20. Betänkande med förslag i anledning av verkställd författningar. Marcus. 202 s. Jo. granskning av 1932 års trafikutrednings förslog Ull förordning angående allmän aulomobiltrafik. Hxgg39. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att bereda ökade möjligheter för den ström. 54 s. K. mindre bemedlade befolkningen på landsbygden att 21. Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. Marförena småbruk med hemindustri, hantverk, hemcus. 274 s. 1 karta. S. slöjd, pälsdjuruppfödning m. m. Marcus. 97 s. Jo. 22. Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk Betänkande med förslag till omorganisation av den undersökning. Norstedt. I l l s. H. med statsmedel underslödda kemiska analys- och 23. Betänkande angående åtgärder för avhjälpande av kontrollverksamheten. Ilreggström. 80 s. Jo. de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning yppade missförhållanden samt rörande de kostnader för statstjänstemän. Norstedt. 153 s. K. som därav kunde föranledas m. m. Luleå, LänsBetänkande med utredning och förslag rörande ritryckeriet. 318 s. 1 bilaga. S. kets ekonomiska karlläggning och därmed samman24. Betänkande med förslag till lag om internationella hängande organisationsspörsmål angående rikets landrättsförhållanden rörande arv, testamente och bokarleverk. Idun. 278 s. 7 kartbil. Jo. ulredning m. m. Norstedt. 62 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna tili det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E- — ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars ytlre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1936:42

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

.

BETÄNKANDE MED

U T R E D N I N G OCH FÖRSLAG RÖRANDE

RIKETS EKONOMISKA KARTLÄGGNING OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE ORGANISATIONSSPÖRSMÅL ANGÅENDE RIKETS LANDKARTEVERK AVGIVET AV

utredningsmännen

för verkställande av utredning

rörande rikets ekonomiska

IDUNS

TRYCKERI

kartläggning

AKTIEBOLAG

ESSELTE AB. STOCKHOLM 1936 617462

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen Utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning manhängande organisationsspörsmål

7 och därmed

sam9

Kap.

I.

Historik

9 Kap.

II.

Översikt över gällande kartverksorganisation samt redogörelse lör den ekonomiska kartläggningens nuvarande s t å n d p u n k t och arbetsmetoder

19 Kap.

III.

Allmänna synpunkter på utredningsmännens uppdrag

28 Kap.

IV.

Ändamål vilka avsetts skola tillgodoses genom den ekonomiska kartläggningen 1. Jordbruks- och arealstatistiken 2. Jordbruket och egnahemsverksamheten 3. Skogsbruket 4. Fastighets- och jorddelnings väsendet 5. Fastighetstaxeringen 6. Administrationen 7. Samhällsbildning och områdesplanering 8. Kommunikationsväsendet 9. Försvarsväsendet 10. Kraftverksanläggningar och elektrisk kraftdistribution m. m. 11. Kredit- och försäkringsverksamheten 12. Vattenregleringar och torrläggningar 13. Bergsbruket 14. Vetenskap och undervisning

33 33 46 53 61 70 75 75 77 79 82 83 84 85 86

15. De officiella specialkartorna

88 Frågan om en sammanhängande katasterkarta över l a n d e t . . . .

91 Kap.

V.

Kap. Kap.

VI. VII.

Frågan om gemensam ekonomisk-topografisk karta 96 Framställning av fotokarta och dess användning för de ekonomiska kartarbetena 101 Framställning av fotokarta 101 Fotokartans användning för de ekonomiska kartarbetena 111

Kap. V I I I .

Alternativ till lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningen med hänsyn till kartbehovet för skilda ändamål 115 Alternativ I. Fotokarta samt ekonomisk karta med beskrivning 119 Alternativ II. Fotokarta samt ekonomisk karta utan beskrivning 120

4 Sid.

Alternativ II a. Fotokarta samt förenklad ekonomisk karta utan beskrivning; av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade 122 Alternativ I I I . Fotokarta med fastighetsindelning 124 Alternativ I I I a. Fotokarta med fastighetsindelning; kompletterad å fältet i fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och vattendrag samt bebyggelse 128 Alternativ IV. Fotokarta 129 Kap.

IX.

Frågor om kartskala och höjduppgifter å kartan

131 Kartskalan Höjduppgifter å kartan

134 Kap.

X.

Förutsättningarna vid beräkning av kostnaderna för den ekonomiska kartläggningen 138 Kartläggningsområdets omfattning 138 Tidsperiod för kartläggningens genomförande 141 Grunderna för de erforderliga arbetskrafternas avlönande 144

Kap.

XI.

Kostnader som ingå lika i samtliga alternativ till kartläggningens utförande (gemensamma kostnader) 150 Kostnader och personalbehov för triangulering 150 Kostnader och personalbehov för avvägning 156 Kostnader och personalbehov för barometerhöjdmätning 159 Kostnader och personalbehov för fotokartans f r a m s t ä l l n i n g . . . . 162 Sammandrag av de gemensamma kostnaderna för samtliga alternativ till kartläggningens utförande 165

Kap. X I I .

Speciella kostnader för de olika alternativen till kartläggningens utförande 1"" Alternativ I. Fotokarta samt ekonomisk karta med beskrivning; kartorna i skala 1: 10 000 166 Alternativ II. Fotokarta samt ekonomisk k a r t a utan beskrivning; kartorna i skala 1: 10 000 168 Alternativ II a. Fotokarta samt förenklad ekonomisk k a r t a utan beskrivning (av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade); kartorna i skala 1: 10 000 171 Alternativ I I I . Fotokarta med fastighetsindelning (utan komplettering å fältet); kartorna i skala 1: 10 000 172 Alternativ I I I a. Fotokarta med fastighetsindelning; kompletterad å fältet i fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och vattendrag samt bebyggelse; kartorna i skala 1: 10 000 173 Alternativ IV. Fotokarta i skala 1: 10 000 174 Jämförelse mellan specialarbetena i olika alternativ 175

Kap. X I I I .

Utredningsmännens förslag rörande kartläggningens u t f ö r a n d e . . 176 Kostnader för det ekonomiska kartområdet 177 Kostnader för fotokartområdet

178 Kap. XIV.

Revidering och ajourhållning av kartorna

185 Kap.

Utredningsmännens förslag till organisation för kartverket Personal för arbetsledning m. m

198 198

XV.

5 Sid.

Sammandrag över erforderlig personal Årliga kostnader i medeltal under 30-årsperioden Särskilda spörsmål vid organisationens uppsättande m. m Kap.

205 206 208

XVI. I samband med organisationen av kartverket uppkomna frågor. . 212 Frågan om karttryckets utförande och kartförsäljningen 212 Förslag om upprättandet i krigsarkivet av en kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor 215 Frågan om kartverkskommissionens ombildande till en rådgivande styrelse för kartverket 217

Kap. X V I I . Kartverkets uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet 222 Tabeller och bilagor. I texten omnämnda tabellerna 1—28 227—265 A. B. Sveriges litografiska tryckeriers anbud rörande fotokartframställning 266 Krigsarkivets skrivelse rörande kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor 269 Kartbilagor. Kartbilaga » » » » » »

1. Kartläggningsområdets omfattning. 2. Ekonomisk karta enligt alternativ I och II. 3. Förenklad ekonomisk karta enligt alternativ II a. 4. Fotokarta med fastighetsindelning (kompletterad å fältet) enligt alternativ III a. 5. Fotokarta med fastighetsindelning enligt alternativ I I I . 6. Fotokarta. Reproducerad i djuptryck. 7. Fotokarta. Reproducerad i ljustryck.

Till

KONUNGEN.

Jämlikt Eders Kungl. ]\faj:ts bemyndigande den 16 januari 1935 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet samma dag tillkallat såsom utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av förslag

8 rörande rikets ekonomiska kartläggning generaldirektören O. H. Malmberg, tillika ordförande, byråchefen i domänstyrelsen E. F. L. Lindeberg samt arbetschefen vid rikets allmänna kartverk C. A. V. Hernlund. Till utredningsmännen har en av chefen för generalstaben den 3 april 1935 till Kungl. Maj:t gjord framställning angående anlitande av militära sakkunniga vid utredningen i kartverksfrågan överlämnats, för att utredningsmännen skulle bliva i tillfälle erhålla del av de synpunkter, som i skrivelsen kommit till uttryck. Efter att under hand hava framlagt förslag i ämnet har aktiebolaget Sveriges litografiska tryckerier i skrivelse den 10 september 1936 till utredningsmännen överlämnat förslag och kostnadsanbud till utförande av fotokarta över landet genom bolagets förmedling. Slutligen har krigsarkivet i skrivelse den 10 oktober 1936 till utredningsmännens beprövande framlagt förslag om upprättandet i krigsarkivet av en kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor. Utredningsmännen hava sammanfattat resultatet av den anbefallda utredningen i ett »Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning samt därmed sammanhängande organisationsspörsmål angående rikets landkarteverk», vilket betänkande utredningsmännen härigenom till Eders Kungl. Maj:t överlämna. Med Eders Kungl. Maj:ts medgivande överlämnas betänkandet tryckt. De ovan omnämnda skrivelserna hava utredningsmännen, i den mån de ansetts beröra vid utredningen upptagna frågor, behandlat i betänkandet. Skrivelserna från a. b. Sveriges litografiska tryckerier och krigsarkivet hava införts såsom bilagor till betänkandet. Sekreterararbetet har utförts av undertecknad Hernlund. Stockholm den 3 november 1936. Underdånigst HARALD MALMBERG. Erik

Lindeberg.

Vilhelm

Hernlund.

KAP. I.

Historik. Innan utredningsmännen till närmare övervägande upptaga de spörsmål, som av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet uppdragits åt dem att utreda, anse de sig böra lämna följande kortfattade redogörelse för tillkomsten och utvecklingen av rikets ekonomiska kartläggning samt framför allt för den behandling frågan om sagda kartläggning vid tidigare tillfällen undergått. Vid avfattandet av nämnda redogörelse hava utredningsmännen i allt väsentligt kunnat bygga på den allsidiga och uttömmande historik, som innehålles i en av expeditionschefen i jordbruksdepartementet E. Falk den 22 maj 1929 avgiven utredning rörande landets kartväsen. Upprättandet av geografiska kartor över Sverige hörde till en början intimt samman med lantmäteriet, i vars åligganden bland annat ingick att åstadkomma såväl socken- som länskartor jämte till kartorna hörande beskrivningar. Behovet av sådana kartor betonades i 1600- och 1700-talens lantmäteriinstruktioner. Sedan länskarteverket i början av 1800-talet överflyttats till den s. k. topografiska kåren — som då handhade verksamheten med bearbetande av det för militärt ändamål inrättade topografiska kartverket — återstod såsom en lantmäteriet.s uppgift befallningen med sockenkarteverket, den direkta föregångaren till det ekonomiska kartverket. Syftet med sockenkarteverket angavs i 1827 års lantmäteriinstruktion vara att vinna säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt avseende. Av skilda skäl — framför allt då det förhållandet att lantmäteriets huvuduppgift alltmer koncentrerats till själva skiftesverksamheten samt bristen på anslag — uppstodo svårigheter för lantmäteriet att fullgöra sitt uppdrag med sockenkarteverket. Sedan 1858 års riksdag beviljat medel för sockenkarteverkets bearbetande, förordnade Kungl. Maj:t den 15 april 1859 om inrättande, om ock i viss anslutning till lantmäteriet, av ett rikets ekonomiska kartverk, vars huvudsakliga ändamål skulle vara att åstadkomma en säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt hänseende. Förutom detta kartverk, med uppgift att förse södra och mellersta Sverige med erforderliga ekonomiska kartor, tillskapades genom sam-

10 tidigt meddelade föreskrifter för Norrbottens län ett särskilt kartverk under ledning av dåvarande landshövdingen i länet. Tillkomsten av detta speciella kartverk motiverades med de industriella och till landets uppodling syftande företag, som voro ifrågasatta att komma till stånd inom sagda län. Vid 1868 års riksdag gjordes motionsvägen vissa framställningar angående det ekonomiska kartarbetet i syfte bl. a. att ernå en ökad anslagstilldelning samt föreskrifter om kartans ajourhållning. Jämväl betonades i detta sammanhang angelägenheten av att de ekonomiska kartarbetena — vilka vore avsedda att lämna stommen till såväl de topografiska som de geologiska kartorna — påskyndades, så att deras fullbordande kunde motses inom rimlig tid. Emellertid ställde sig riksdagens statsutskott ytterst kritiskt gentemot det ekonomiska kartverket och förklarade bl. a., att det syntes utskottet tvivelaktigt, huruvida kartverket verkligen motsvarade de betydande kostnader, som nedlades å detsamma; vid den avlägsna tidpunkt då kartverket förelåge färdigt, komme det att beträffande de trakter, som först blivit kartlagda, vara så föråldrat, att det saknade egentligt praktiskt värde. Utskottet fann sig föranlåtet föreslå riksdagen att för ekonomiska kartverket icke bevilja vidare anslag än som erfordrades för tillgodogörande av redan verkställda arbeten. De gjorda framställningarna föranledde emellertid ingen åtgärd från riksdagens sida. Här må nämnas, att en ekonomisk kartläggning av landets södra och mellersta delar vid denna tidpunkt beräknades genomförd på 25 år samt draga en årlig kostnad av 75 000 kronor. Med föranledande av skrivelse från 1870 års riksdag tillsattes en särskild kommitté för att verkställa utredning om i vilken mån de topografiska, ekonomiska och geologiska kartverken skulle kunna ställas i närmare samband med varandra, vilken plan i avseende på skalor, omfattning och utgivning för framtiden borde följas samt i vilken mån kostnaderna för kartverken skulle, även med de särskilda kartverkens raskare fortskridande, kunna inskränkas. Kommittén avgav sitt betänkande den 6 februari 1871. Betecknande för detta betänkande liksom de övriga utlåtanden i kartfrågan, som sedermera avgivits av kommitterade eller sakkunniga, är att olika meningar särskilt om den ekonomiska kartan framkommit. De kommitterades majoritet — reservationer hade anförts i ett flertal punkter — förklarade sig i avseende å de ekonomiska kartarbetena icke kunna tillstyrka ett inställande av nämnda arbeten men förordade däremot, att utgivningen på statens bekostnad av de ekonomiska kartorna skulle, då kartorna i fråga syntes vara onödiga bihang till beskrivningarna, inställas, något som för övrigt redan provisoriskt beslutats av 1870 års riksdag. I detta sammanhang yttrade de kommitterade bl. a., att de ekonomiska kartornas verkliga ändamål icke vore så lätt att uppfatta. Vid alla de tillfällen, då fråga kunde uppstå om en noggrannare undersökning av eller kännedom om ett enskilt ägoområde för ett eller annat ändamål, kunde sålunda dessa kartor i följd av deras alltför ringa utförlighet — utgivningsskalan var vid denna tid 1: 50 000 — icke

lämna de vid sådana tillfällen erforderliga upplysningarna; vore åter fråga om en allmän översikt av den odlade markens vidd och läge i förhållande till den ouppodlade vore kartornas skala utförligare än som kunde vara behövligt för detta ändamål. En reservant inom kommittén ansåg, att det ekonomiska kartarbetet borde upphöra, och ställde sig beträffande motiveringen för denna sin uppfattning på samma ståndpunkt som 1868 års statsutskott. Sagda reservant menade, att arealuppgifter för jordbruksstatistiken kunde insamlas genom hushållningssällskapen och sålunda erhållas utan den ekonomiska kartläggningen. Majoriteten framhöll häremot, att en säker och fullständig kännedom om landets areal icke kunde erhållas utan kartor och, där sådana ej funnos, kartläggning. Anmärkas må vidare, att de kommitterade höllo före, att, därest utgivning av ekonomiska kartor skulle fortfara, detta lättast kunde förverkligas genom de ekonomiska förhållandenas angivande å de topografiska kartbladen — ett uppslag, som redan tidigare motionsvis antytts och som alltså avsåg en gemensam topografisk och ekonomisk karta. Utom i sistnämnda hänseende anslöt sig Kungl. Maj:t i stort sett till de förslag, som framlagts av kommitténs majoritet. Kungl. Maj:ts beslut fattades den 15 december 1871 samt innebar, att det påbörjade allmänna ekonomiska kartverket skulle, såvitt anginge de till Svealand räknade och söder därom liggande delarna av riket, fortsättas och avslutas, att däremot utgivningen av ekonomiska kartor icke vidare skulle äga rum men att det skulle stå vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner öppet att på egen bekostnad föranstalta om utgivande av ifrågavarande kartor. Beslutet innebar även bifall till kommitténs hemställan, att det ekonomiska kartverket i sin helhet — sålunda även det norrbottniska kartverket — skulle ställas under styrelse och ledning av chefen för topografiska kåren. Beslutet trädde i kraft i och med ingången av år 1873, men redan efter ett år, eller 1874, då topografiska kåren införlivades med generalstaben, överflyttades styrelsen av det ekonomiska kartverket på avdelningschefen för generalstabens topografiska avdelning. Under den närmaste tiden efter 1871 års beslut är särskilt att anteckna två i kartverksfrågan väckta motioner, den ena vid 1872 års och den andra vid 1876 års riksdag. Motionerna riktade sig mot det genom nämnda beslut införda systemet med det ekonomiska kartverkets läggande under militär ledning och innehöllo förslag i olika hänseenden till en lämplig anordning av landets kartarbeten. Vad som i detta sammanhang är av särskilt intresse, är den vidare syn, som i motionerna anlagts på frågan om de olika syften det ekonomiska kartverket vore ägnat att tjäna. Medan tidigare så gott som uteslutande framhållits kartverkets betydelse i statistiskt avseende, underströks i motionerna kartverkets nytta och nödvändighet för ett flertal andra ändamål, såsom t. ex. vid undersökningar för vattenavtappningar och väganläggningar, vid indelningsspörsmål samt vid bedömandet av uppkommande äganderättstvister. Särskilt betonades det ekonomiska kartverkets betydelse för

12 taxeringen, för vilkens jämnhet den ekonomiska kartan ansågs utgöra enda möjliga hjälpmedlet. Den avlägsna tid, inom vilken det kunde antagas, att det ekonomiska kartverket nått sin fullbordan, förringade, framhöll motionären, emellertid högst betydligt värdet av hela anordningen ända därhän, att man kunde ifrågasätta, om anslaget till arbetena verkligen medförde gagn. Ytterligare framhävdes med skärpa nödvändigheten av att sörja för en fortgående komplettering av kartorna. I organisatoriskt avseende föreslogs inrättandet av ett civilt kartverk. Motionerna föranledde icke till någon riksdagens åtgärd. Emellertid hade vid tidpunkten för den sistnämnda motionens behandling vid 1876 års riksdag frågan om de allmänna kartarbetena redan påkallat vissa åtgöranden från Kungl. Maj:ts sida. Bland annat hade sålunda från chefen för generalstabens topografiska avdelning infordrats viss utredning rörande den tid, som kunde åtgå för det ekonomiska kartverkets fullbordande, samt förslag i fråga om de förändrade bestämmelser, som kunde finnas erforderliga för dess påskyndande. I avgivet memorial beräknade berörda avdelningschef, att det ekonomiska kartverket över södra och mellersta Sverige med dåvarande anslagstilldelning kunde bringas till fullbordan inom 53 år och för en total kostnad av cirka 4 840 000 kronor (häri ingingo dock ej kostnaderna för revision, som uppskattades till 3 893 500 kronor), samt ifrågasatte starkt, huruvida jordbruksstatistiken, som syntes avdelningschefen vara kartverkets huvudändamål, kunde bliva tillfredsställd vid en så avsevärd tidsåtgång. Enda sättet för åstadkommande av arbetets avslutande tidigare vore enligt memorialet beviljande av större anslag. Från jordbrukshåll (lantbruksakademien) framhölls emellertid det ekonomiska kartverkets utomordentliga vikt för landets jordbrukare och tillstyrktes kartverkets fortsättande och påskyndande med hjälp av förstärkt arbetskraft. 1877 års riksdag uttalade starka tvivelsmål, huruvida de ekonomiska kartarbetena verkligen kunde komma att medföra gagn motsvarande de betydande kostnader, som erfordrades för deras fullbordande, men fann det lämpligast, att denna fråga upptogs till prövning inom den kommitté, som av Kungl. Maj:t ställts i utsikt för närmare utredande av kartverksfrågan. Den år 1877 tillsatta kommittén — inom vilken meningarna på väsentliga punkter starkt bröto sig — avgav sitt betänkande den 6 maj 1878. Kommittémajoriteten lämnade bl. a. en redogörelse för de olika ändamål, vilka det ekonomiska kartverket utvidgats att tjäna. Kommittén uttalade som sin åsikt, att ett sådant kartverk ur statistisk synpunkt vore nödvändigt och icke utan förbiseende av landets sanna intressen kunde indragas. Kartverket hade emellertid under tidernas lopp fått en betydelse, som vore vida större. I sådant avseende betonades dess betydelse som stomkarta för andra kartor samt för beskattningen av jorden. Slutligen fäste kommittén uppmärksamheten på det allmänna kulturintresse, som vore fäst vid kartverket och som icke finge förbises vid bedömandet av dess värde. I anslut-

13 ning därtill anförde kommittén såsom sin uppfattning, att ett kartverk, motsvarande det ekonomiska, borde fortfarande bearbetas samt att varje förändring, som skulle vidtagas därmed, borde gå i riktningen alt utvidga det eller åtminstone påskynda dess fullbordan. Två av kommitténs ledamöter funno, att det ekonomiska kartverket ej vidare borde bearbetas. Reservanternas skäl voro, att kostnaderna bleve för höga i förhållande till nyttan, att material för jordbruksstatistiken kunde inhämtas genom hushållningssällskapen, att kartan vore onödigt detaljerad som stomme för andra kartverk och att betydelsen för beskattningen förringades därav, att endast byarna och ej varje delägares markinnehav redovisades. Jämväl av kommittén framställdes anmärkning mot det ekonomiska kartverkets långsamma arbetstakt — den återstående kartläggningen beräknades kräva 60 till 70 år — och dryga omkostnader, vilka olägenheter enligt kommitténs mening bottnade i en mindre god organisation, som bl. a. för arbetet använde alltför dyr arbetskraft. För att råda bot på sagda olägenheter föreslog kommittén, att den ekonomiska kartan skulle utvidgas till en ekonomisk-topografisk karta i skala 1: 20 000 och att såsom följd härav en gemensam organisation — i form av ett landkartverk på militärisk grund — skulle tillskapas. Kungl. Maj:t, som ställde sig ytterst kritisk i fråga om det ekonomiska kartverkels betydelse för olika ändamål, och detta särskilt i betraktande av de kostnader, som skulle vara förbundna med kartverkets fortsatta bearbetande, hemställde till riksdagen, att den ekonomiska kartläggningen av Svea- och Götaland icke skulle fortsättas i vidsträcktare mån än som påkallades av ett billigt avseende därå, att den för densamma anställda personalen måtte tillsvidare finna lämplig sysselsättning. Riksdagen förklarade sig i princip dela den av kommittén företrädda uppfattningen, varvid riksdagen särskilt gjorde erinran däremot, att den ekonomiska kartan utgavs icke i uppmätningsskalan 1: 20 000 utan i 1: 50 000 samt att delta för övrigt skedde allenast, då landsting, hushållningssällskap eller kommun beviljade medel därtill. Vidare anmärkte riksdagen på avsaknaden av höjduppgifter å kartan. Något beslut om kartverksfrågans ordnande fattades dock icke, utan riksdagen anhöll att praktiska försök beträffande kartarbetena måtte anordnas genom en särskild kommission, som borde tillsättas för utredande, huru kartverkens — det ekonomiska och det topografiska — gemensamma arbete skulle kunna ordnas så, att bästa möjliga produkt erhölles för minsta möjliga kostnad och under den kortaste tid, som omständigheterna kunde medgiva. Med föranledande härav tillsattes den 28 maj 1880 en kommission för de allmänna kartarbetena. Sedan anbefallda praktiska försöksarbeten verkställts, avgav kommissionen den 21 oktober 1882 utlåtande i ämnet, innefattande tre alternativa förslag avseende kartarbetenas fullbordande under en tid av 53 år. Kommissionen byggde härvidlag i stort sett på de huvudgrunder, som förordats av 1878 års kommitté, och förordade en ekonomisk-topografisk karta i skalan

14 1: 20 000. En ledamot av kommissionen höll före, att det ekonomiska kartarbetet borde upphöra, medan en annan tillstyrkte det ekonomiska kartverkets bearbetande enligt i huvudsak samma grunder som dittills. Sistnämnda ledamot betonade utomordentligt starkt betydelsen av det ekonomiska kartverket, som han ansåg vara ett nödvändigt komplement till de stora och dyrbara samlingarna av lantmäterikartor, vårt lands »katasterverk». I framställning till 1885 års riksdag fann sig Kungl. Maj:t emellertid böra föreslå, att ekonomisk kartläggning i skalan 1: 20 000 skulle såsom dittills fortsättas i södra och mellersta Sverige, varjämte förordades, att kartorna skulle på statens bekostnad utgivas i uppmätningsskalan. Orsaken till de ekonomiska kartarbetenas påtalade dyrhet ansåg Kungl. Maj:t förnämligast sammanhänga med användandet av alltför dyr arbetskraft. Den av 1878 års kommitté och kartverkskommissionen förordade föreningen i organisatoriskt hänseende av det ekonomiska kartverket i avseende å personal och anslag med generalstabens topografiska avdelning syntes Kungl. Maj:t erbjuda den lämpligaste lösningen för ernåendet av en önskvärd minskning av kostnaderna för den ekonomiska kartan. Kungl. Maj:ts framställning avslogs emellertid av riksdagen. Kartverksfrågans lösning blev genom detta beslut ånyo tills vidare undanskjuten. På grund av skrivelse från 1893 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t till nästföijande års riksdag förnyad framställning i kartverksfrågan. Denna framställning innefattade — förutom hemställan att uppmätning och utgivning av ekonomisk plankarta över Göta- och Svealand med undantag av Kopparbergs län måtte fortgå enligt förut gällande grunder — jämväl förslag i och för kostnadsbegränsning om en närmare förening av de ekonomiska och topografiska kartverken, åstadkommen på det sätt att till dem utgående anslag sammanfördes till ett gemensamt anslag, som sedan finge av Kungl. Maj:t fördelas mellan kartverken, samt att genom fastställande för varje år av en gemensam arbetsplan möjlighet bereddes att använda de båda kartverkens personal för de arbeten, som med hänsyn till förhandenvarande förhållanden lämpligast borde tilldelas dem. Sedan riksdagen bifallit ifrågavarande framställning, utfärdade Kungl. Maj.t den 20 december 1894 instruktion för det nyorganiserade ämbetsverket, rikets allmänna kartverk. Under de senaste årtiondena har den statliga — särskilt den ekonomiska - kartverksamheten varit föremål för meningsbrytningar. Redan i början av 1900-talet framställdes från skilda håll anmärkningar, avseende framförallt det ekonomiska kartverkets långsamma fortgång, avsaknaden av revidering av äldre kartor, knappheten å anslagsmedel för ändamålet m. m. 1908 års riksdag, som fann de ekonomiska kartorna näppeligen kunna betraktas annat än som översiktskartor, vitsordade deras stora värde såsom sådana men uttalade viss tvekan om huruvida det inskränkta ändamål, kartorna sålunda tillgodosåge, motsvarade kostnaderna. I detta sammanhang uttalade riksdagen även önskvärdheten av att frågan om det förhållande, vari

15 det ekonomiska kartverkets arbeten och upprättandet av ett jordregister — varom beslut tidigare fattats av riksdagen — borde ställas till varandra, bleve föremål för utredning. Även från 1908 års statsrevision ifrågasattes, huruvida resultatet av de ekonomiska kartarbetena motsvarade därå nedlagda stora kostnader, varjämte revisorerna, som förordade kartornas utgivande i uppmätningsskalan 1: 20 000, påtalade den olägenhet för ett planmässigt bedrivande av kartarbetena, som gjorde sig gällande genom att utgivningen ej skedde på statens bekostnad. För utredning av frågan om fortsatt bearbetande av det ekonomiska kartverket och vad därmed ägde sammanhang tillkallades 1908 särskilda sakkunniga, vilka avgåvo sitt betänkande den 18 juni 1909. Majoriteten av de sakkunniga fann efter ingående undersökning av de olika uppgifter, som ett tidsenligt ekonomiskt kartverk enligt deras uppfattning borde fylla, att dessa uppgifter icke fullgjordes av det dåvarande ekonomiska kartverket, som allenast kunde sägas frambringa en förträfflig översiktskarta. Det ekonomiska kartverkets bearbetande borde därför i princip övergivas och i stället borde tagas under omprövning behovet av åstadkommande snarast möjligt av ett katasterverk i stor skala (1:4 000). Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar skulle ett sådant katasterverk, omfattande hela landet med undantag av Norr- och Västerbottens lappmarker samt Jämtlands läns fjälltrakter, kunna medhinnas under en tid av 51 år samt föranleda en sammanlagd kostnad av cirka 75 000 000 kronor. Två reservanter bland de sakkunniga förordade visserligen också viss utredning i katasterfrågan men ansågo, att bearbetandet av det ekonomiska kartverket borde fortsättas, varvid dock bl. a. redovisningen å karta och beskrivning — båda utgivna på statens bekostnad, kartan i skalan 1: 20 000 — borde ske i anslutning till jordregistret samt samma kartverk underkastas vederbörlig revidering. Ärendet blev emellertid ej föremål för något definitivt beslut från Kungl. Maj:ts sida, utan meddelades därefter under årens lopp särskilda beslut år från år angående de ekonomiska kartarbetenas förhållande enligt i huvudsak de grunder, som av Kungl. Maj:t angivits i ett brev den 15 april 1910 och vilka grunder i stort sett sammanföllo med vad av nyssnämnda sakkunnigminoritet förordats. Samtidigt anbefalldes kartverkschefen att efter två år inkomma med berättelse över försöksarbetet och med förslag till arbetenas fortsättande. I utlåtande den 25 maj 1912 framlade kart verkschef en vissa beräkningar över kostnaderna för en fullbordad ekonomisk kartläggning av hela landet med undantag av lappmarkerna. Denna kartläggning beräknades draga en tid av 50 år och en kostnad av 20 700 000 kronor. I nämnda belopp ingick dock även kostnaden för revidering av äldre kartor, vid vilkas utarbetande den vid denna tidpunkt försöksvis tillämpade detaljerade faslighetsredovisningen ej kommit till användning. I samband med genomförandet vid 1912 års riksdag av lönereglering för

16 kartverkets personal anförde riksdagen bl. a., att riksdagen icke kunnat undgå att finna, att organisationen av allmänna kartverket och arbetssättet vid detsamma icke vore i alla avseenden ändamålsenliga samt att riksdagen ;>ifölle den föreslagna löneregleringen i avvaktan på en erforderlig fullständig utredning rörande allmänna kartverkets organisation. Den begärda utredningen motiverades med att ytterligare erfarenhet borde inhämtas angående kartverkets verksamhet under de arbetsformer, som skapats för densamma, ävensom — och detta i synnerhet — att de år 1908 igångsatta försöksarbetena rörande det ekonomiska kartverket alltjämt påginge. En vid 1921 års riksdag väckt motion, vari hemställdes, utom annat, om utarbetande och framläggande snarast möjligt av förslag till allmän plan för den fortsatta kartläggningen av rikets land- och sjöterritorium samt till organisation av ett civilt rikskartverk för denna kartläggnings genomförande, föranledde ej till någon riksdagens åtgärd. Sedan emellertid Sveriges allmänna lantbrukssällskap i skrivelse den 15 februari 1921 hemställt om utredning rörande de ekonomiska kartarbetenas bedrivande på skyndsammast möjliga sätt samt yttranden däröver avgivits av lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen, uppdrogs jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 29 februari 1924 åt numera expeditionschefen Erland Falk att verkställa utredning rörande vilka kartarbeten som kunde anses böra utföras genom det allmännas försorg samt grunderna för och omfattningen av statens verksamhet på området, i syfte att genom en dylik utredning erhålla underlag för bedömande av frågan om den organisationsform, som vore den mest lämpliga och ändamålsenliga för verksamheten i fråga. Den 22 maj 1929 avlämnade Falk den sålunda verkställda utredningen rörande landets kartväsen, vilken innehåller redogörelse för kartverksfrågans tidigare behandling samt framkomna synpunkter och önskemål rörande landets kartläggning ävensom i anslutning därtill upprättade förslag. Den 16 december 1932 framlade statens organisationsnämnd — som genom remisser fått sig anbefallt alt avgiva yttrande över den av Falk verkställda utredningen ävensom över en del andra kartverket berörande framställningar — betänkande med förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk (stat. off. utr. 1932:38). Bland de framställningar, som i samband med betänkandets avgivande behandlats av organisationsnämnden, torde särskilt böra omnämnas en i skrivelse den 1 juni 1932 gjord framställning från generaldirektören G. Kuylenstjerna m. fl. representanter för landets skogsintressen, vari hemställts om utredning angående anordnande av ett statligt rikskartverk för upprättande bl. a. av en fotogrammetrisk grundkarta över landet. Efter att hava ägnat frågan om de officiella kartarbetenas behövlighet för olika ändamål — såsom för jordbruket, skogsbruket, egnahemsverksamheten, arealstatistiken m. m. — en ingående undersökning har organisationsnämnden i sitt betänkande uttalat, att framställandet av kartor — såväl eko-

17 nomiska som topografiska och översiktskartor — enligt nämndens åsikt vore en statlig uppgift, som icke utan betydande olägenheter kunde undanskjutas. Den naturliga vägen för kartframställningen ansåg nämnden vara att söka åstadkomma en grundkarta i en skala, i regel ej understigande 1: 10 000, som kunde tillfredsställa de väsentliga anspråken i fråga om innehåll och noggrannhet för de ändamål, som påfordrade mera detaljerade uppgifter. Grundkartan borde upprättas med i första hand användande av en på fotogrammetrisk väg utarbetad fotokarta som underlag samt jämte tillhörande beskrivning bringas att i stort sett motsvara den nuvarande ekonomiska kartan. Fotokartan syntes böra utgivas i tryck för att komma till användning för skilda specialändamål. Enligt organisationsnämnden borde såväl kartor som beskrivningar utgivas på statens bekostnad. Beträffande den topografiska kartan tillstyrkte nämnden ett fullföljande, enligt förut fastställt program, av densammas revidering. Jämväl betonades vikten av en fortlöpande revidering av samtliga kartor och därtill hörande beskrivningar. I betänkandet förordades vidare kartverkets organiserande som ett fristående civilt verk, bestående av en geodetisk avdelning för astronomisk ortsbestämning, triangulering och avvägning, en fotogrammetrisk avdelning för upprättande av fotokarla, två kartografiska avdelningar, den ena för grundkartans och den andra för den topografiska kartans jämte översiktskartors upprättande och utgivning, samt en reproduktionsavdelning, upprättad genom sammanförande med kartverket av statens reproduktionsanstalt. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt möjligheten att för de olika avdelningarnas arbeten använda mindre kvalificerad arbetskraft. Några beräkningar av kostnaderna för ett på dylikt sätt omorganiserat kartverk innehåller icke betänkandet, utan har organisationsnämnden förordat, att det fortsatta slutliga utredningsarbetet för kartfrågans lösning borde anförtros åt särskilda sakkunniga för framläggande av förslag enligt av nämnden angivna huvudriktlinjer. Organisationsnämnden har slutligen — med anledning av då föreliggande förslag från chefen för generalstaben rörande omorganisation av staben, vari bl. a. föreslagits att sambandet mellan generalstaben och rikets allmänna kartverk skulle upphöra — framlagt ett utkast till provisorisk personalorganisation för ett civilt kartverk med samma uppgifter och inom samma kostnadsram som det dåvarande kartverket. Enligt utkastet skulle det provisoriskt omorganiserade verket såsom nu bestå av tre avdelningar, nämligen en geodetisk, en ekonomisk och en topografisk avdelning. De fotogrammetriska arbetena borde därvid tills vidare förläggas till den ekonomiska avdelningen, och med någon sammanslagning mellan kartverket och statens reproduktionsanstalt har nämnden i detta sammanhang ej ansett sig böra räkna. Över organisationsnämndens betänkande hava yttranden inhämtats från kommissionen för de allmänna kartarbetena, chefen för generalstaben, chefen för rikets allmänna kartverk, styrelsen för sjökarteverket, Sveriges geo2—in ~ i o-i

18 logiska undersökning, statskontoret, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen — efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i den omfattning, styrelsen prövade erforderligt —, statistiska central byrån, kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen, flygstyrelsen samt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Beträffande de avgivna yttrandenas innehåll torde redogörelse lämpligast lämnas i det följande i samband med utredningsmännens närmare utredning av de skilda problem, som föreligga vid ett ståndpunktstagande till frågan om landets ekonomiska kartläggning. Med anledning av organisationsnämndens betänkande utarbetades sedermera inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till omorganisation av rikets allmänna karlverk, åsyftande närmast kartverkets skiljan de från generalstaben och omläggning till ett civilt verk. Några ändrade grunder för kartverksamheten, vare sig den topografiska eller ekonomiska, föreslogos icke i promemorian, i vilken såsom en lämplig anordning i stället förordades, att ett ombildat civilt kartverk finge till uppgift att förbereda och framlägga förslag i dessa frågor. Över promemorian hava sedermera utlåtanden avgivits av statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, arméförvaltningen, kommissionen för de allmänna kartarbetena, chefen för generalstaben, chefen för rikets allmänna kartverk samt styrelsen för tekniska högskolan. Härjämte hava från heliogravyrritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk inkommit två skrivelser i ämnet. Något förslag till omorganisation av kartverket efter de i promemorian angivna grunderna framlades emellertid icke till riksdagen. De skäl, som ytterligare föranledde uppskov med organisationsfrågans behandling, framgå närmare av departementschefens uttalande till 1935 års statsverksproposition. Departementschefens ståndpunktstagande härutinnan förestavades delvis av statsfinansiella skäl. Om en ändamålsenlig nyorganisation skulle erhållas, kunde nämligen ej undvikas, att kostnaderna bleve större än vid den föreliggande kartverksorganisationen. Ett väsentligt snabbare genomförande av den ekonomiska kartläggningen än nu vore fallet syntes nödvändigt, därest en ekonomisk kartläggning skulle för landet i dess helhet bliva av betydelse. Å andra sidan stode det klart, att kostnaderna för kartarbetet måste, särskilt med hänsyn till föreliggande statsfinansiella läge. hållas inom ganska snäva gränser. Synpunkter av detta slag talade för att en undersökning komme till stånd rörande möjligheterna för sådan omläggning av det ekonomiska kartarbetet, att detsamma kunde antagas bliva inom rimlig tid och till skälig kostnad för statsverket verkställt inom de delar av landet, som ansåges böra bliva föremål för dylik kartläggning. En utredning i angivna hänseenden avsåges därför ofördröjligen böra igångsättas.

KAP. II.

Översikt över gällande kartverksorganisation samt redogörelse för den ekonomiska kartläggningens nuvarande ståndpunkt och arbetsmetoder. Gällande bestämmelser i avseende å arbets- och organisationsförhållan den vid rikets allmänna kartverk äro meddelade i den för kartverket den 29 juni 1923 (nr 323) utfärdade instruktionen, vilken i vissa hänseenden ändrats genom kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 284). Samtidigt med instruktionen meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter rörande kartarbetena och kartutgivningen, vilka äro av betydelse för kartverkets arbetsförhållanden. Dessutom finnas vissa föreskrifter rörande kartverket införda i instruktionen lör generalstaben den 20 november 1931 (nr 374). I förstnämnda instruktion angives kartverkets uppgift vara att upprätta och utgiva geodetiskt grundade topografiska och ekonomiska kartor över riket med erforderliga beskrivningar ävensom översiktskartor. Enligt generalstabsinstruktionen har generalstaben vid sidan av sina övriga uppgifter att utföra undersökning och beskrivning av riket i militärtopografiskt hänseende samt hava den befattning med rikets allmänna kartverk varom i särskilda författningar stadgas. I organisatoriskt hänseende lyder rikets allmänna kartverk under jordbruksdepartementet. Enligt särskilt stadgande i generalstabsinstruktionen är dock vid kartarbetena anställd personal, tillhörande krigsmakten, att anse såsom tjänstgörande vid armén. Chef för kartverket är avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning, vilken förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av chefen för generalstaben. Kartverkets arbeten utföras för närvarande å tre särskilda avdelningar, nämligen den geodetiska under ledning av professorn vid generalstaben, den topografiska under kartverkschefens egen ledning samt avdelningen för eko • nomiska arbeten och stomkartearbeten under ledning av en särskilt förordnad arbetschef. I alla förekommande frågor äger kartverkschefen ensam beslutanderätt. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att enligt 1936 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets ordnande skall i enlighet med Kungl.

20 Maj:ts förslag en topografisk avdelning tills vidare ingå i arméstaben i avvaktan på lösningen av frågan angående omorganisationen av rikets allmänna kartverk. För denna topografiska avdelning har upptagits en regementsofficer på generalstabskårens stat samt en aktuarie (pensionerad officer) och en professor på arméstabens stat. Arméstabens organisation avses skola genomföras vid början av budgetåret 1937/1938. Då i riksdagens beslut hänvisning i nu berörda delar skett till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, torde på sätt i propositionen angivits, så länge den nuvarande organisationen av kartverket består, nyssnämnda regementsofficer komina att alltjämt vara chef för topografiska avdelningen. Personalen på de geodetiska och ekonomiska avdelningarna är uteslutande civil, dock att posten som arbetschef vid sistnämnda avdelning förutsattes kunna beklädas av militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven (med pension). Personalen vid den topografiska avdelningen är dels militär, ingående i generalstabens topografiska avdelning, dels civil. Den förstnämnda utgöres av visst antal generalstabsofficerare, fastställt av Kungl. Maj:t, vidare av från arméns regementen och dess reserver å generalorder kommenderade officerare och underofficerare till behövligt antal. Den på kartverkets ordinarie stat för denna avdelnings vidkommande uppförda civila personalen består av tolv gravörer eller heliogravyrritare i lönegraden B 15 å den för allmänna civilförvaltningen gällande löneplanen, varjämte finnas en expeditionsvakt i lönegraden B 5 samt tre i samband med 1912 års lönereglering för kartverkets personal å övergångsstat upptagna icke ordinarie civila statstopografer i lönegraden B 21. Å den geodetiska avdelningen utgöres den ordinarie personalen för närvarande av två observatörer i lönegraden B 26, åtta statsgeodeler i lönegraden B 21 och en expeditionsvakt i lönegraden B 5. På avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten äro placerade följande befattningshavare: 1 arbetschef (B 28), 18 statskartografer (B 21), 3 ritare ( B i l ) , 5 ritbiträden (B 7) samt 1 expeditionsvakt (B 5). Vid den för kartverket fastställda personalförteckningen är fogad den anmärkningen, att, därest till arbetschef förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven med pension, arbetschefen allenast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet av Kungl. Maj:t. Ytterligare tjänstgör vid kartverkets olika avdelningar ett antal icke ordinarie befattningshavare, vilkas antagande och placering i lönehänseende — i mån av behov och anvisade anslagsmedel — med viss inskränkning ankommer på kartverkschefen. Frånsett nyssnämnda civila statstopografer samt ritarna och gravörerna bygger kartverkets nuvarande organisation på militär arbetskraft för den topografiska kartläggningen. Avlöningen till de militära beställningshavarna liksom till professorn vid generalstaben utgår från anslag under fjärde huvudtiteln. Förutom kartverkschefen — för närvarande en överste — har vid topografiska avdelningen såsom regel tjänstgjort ytterligare en regementsofficer och två kaptener vid generalstaben, den ene kaptenen dock på mili-

21 tärgeografiska detaljen och sålunda egentligen ej vid kartverket, med undantag likväl för tjänstgöring under fältarbetstiden. Härjämte hava i allmänhel under senare tid för årstjänstgöring vid topografiska avdelningen varit kommenderade fyra officerare på aktiv stat eller övergångsstat samt sex eller sju officerare eller underofficerare i reserven. Under fältarbetena hava slutligen plägat inkommenderas omkring tolv officerare eller underofficerare på stat eller övergångsstat. Vissa till den vid topografiska avdelningen kommenderade militära personalen utgående tilläggsersältningar, arvoden och fältarbetstraktamenten bestridas från kartverkets anslag. För rikets allmänna kartverk äro för budgetåret 1936/1937 å riksstaten under nionde huvudtiteln uppförda tre särskilda anslag, nämligen ett förslagsanslag till avlöningar med 426 900 kronor, ett förslagsanslag till expenser och publikationstryck med 87 300 kronor samt ett reservationsanslag till kartarbeten m. m. med 230 500 kronor. Tillhopa är sålunda till rikets allmänna kartverk för sagda budgetår anvisat ett belopp av 744 700 kronor, vari dock ej ingå kostnader för dyrtidstillägg åt den vid kartverket anställda personalen. Dessa bestridas nämligen från ett under nionde huvudtiteln för ändamålet uppfört allmänt anslag. Såsom ovan nämnts utgå vidare vissa avlöningskostnader från anslag under fjärde huvudtiteln, varjämte utgifter för pension åt den vid kartverket tjänstgörande militära personalen bestridas från elfte huvudtiteln. Jämväl må i detta sammanhang anmärkas, att under rubriken »uppbörd i statens verksamhet» är på inkomstsidan i riksstaten för budgetåret 1936/1937 upptaget ett belopp av 40 000 kronor, utgörande kartverkets beräknade inkomster av kartförsäljning. Avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten — eller såsom avdelningen i dagligt tal även plägar benämnas, ekonomiska kartverket — har att fylla två huvuduppgifter, nämligen dels att utarbeta ekonomiska kartor med beskrivningar, dels ock att, då så erfordras, upprätta stomkartor för den topografiska fältmätningen. Vad förstnämnda uppgift beträffar, ingår i den plan, som alltsedan år 1894 följts vid den ekonomiska kartläggningen av vårt land, att förse Götaland samt Svealand med undantag av Kopparbergs län med erforderliga ekonomiska kartor. Före nämnda tidpunkt hade emellertid ekonomiska kartor upprättats jämväl över vissa områden belägna utanför de av sagda plan omfattade landsdelarna. Bland annat för bedömandet vid den fortsatta utredningen av frågan om behovet av nykartläggning eller revidering av hittills upprättade ekonomiska kartor finna utredningsmännen det vara påkallat, att en sammanfattande redogörelse redan här lämnas rörande de tidpunkter, vid vilka förefintliga ekonomiska kartor tillkommit, ävensom rörande de krav, som från tid till annan ställts på kartorna i avseende å skala, innehåll m. m. Material fölen dylik redogörelse hava utredningsmännen kunnat hämta bland annat från

det av kartografiska sällskapet år 1922 av trycket utgivna arbetet »Sveriges kartläggning» samt från Falks förutnämnda utredning angående landels kartväsen. Den ekonomiska kartläggningen i egentlig mening tog sin början genom inrättandet av rikets ekonomiska kartverk år 1859. I och lör ekonomisk kartering fältmättes sålunda under åren 1859—1882 i skalan 1: 20 000 Uppsala län (1859—63), Örebro län (1864—67), Grangärde tingslag av Kopparbergs län (1866—67), Östergötlands län (1868—77), Norrbärke tingslag avKopparbergs län (1868—73) samt Skaraborgs län (1877—82). Denna fältmätning skedde på grundval av lantmäteri- och andra geometriska kartor, vilka efter mätningen sammansattes med stöd av ett geodetiskt underlag, som emellertid var tämligen bristfälligt. I samband med eller omedelbart efter fältmätningen utgåvos — härads- eller tingslagsvis — ekonomiska kartor i skalan 1: 50 000 jämte beskrivningar över Uppsala, Örebro och Östergötlands län samt Grangärde tingslag. Däremot utgåvos endast beskrivningar för Norrbärke tingslag och Skaraborgs län. Sedermera har emellertid under år 1925 —• d. v. s. omkring 40 år efter länets kartläggning — kartan över Skaraborgs län befordrats till utgivning, dock endast i svarttryck. De efter år 1882 utarbetade ekonomiska kartorna hava — med undantag dock för hittills utgivna kartor över Göteborgs och Bohus län, till vilka utredningsmännen få tillfälle återkomma i det följande — framkommit efter 1 altmätning i skalan 1: 20 000, utförd på grundval av före mätningen med vederbörligt geodetiskt underlag och s. k. vägmätningar upprättade stomkartor. Efter nyssnämnda tidpunkt har dylik fältmälning övergått följande områden: Värmlands län (1883—95), därav dock Färnebo härad fältmätt redan 1868—74 och översedd 1894—95, Älvsborgs län (1890—97), Södermanlands län (1897—1901), Stockholms län (1901—06) utom Södertörn, som fältmättes redan 1869—77 och varöver karta utgavs 1872—80, Älvdals övre tingslag i Värmland (1899), Västmanlands län (1905—11), Malmöhus län (1910—15), Blekinge Uin (1915—19), Hallands län (1919—26) samt Kristianstads län (1926—34). Såsom resultat av fältmätningen hava över berörda områden utgivits ekonomiska kartor jämte tillhörande beskrivningar. Kartan över Kristianstads län torde föreligga färdigutgiven under loppet avinnevarande år samt beskrivningarna under år 1937. För förstnämnda fyra län hava kartorna utgivits härads- eller tingslagsvis i skalan 1: 50 000; kartan över Älvdals övre tingslag har dock utkommit i två blad i skalan 1:100 000. Den ekonomiska kartan över Västmanlands län har under åren 1911—17 utkommit från trycket i två upplagor, båda i rektangelblad och i uppmätningsskalan 1: 20 000. Kartorna över Malmöhus, Blekinge, Hallands och Kristianstads län hava jämväl utgivits i sistnämnda skala men i gradblad — d. v. s. blad med begränsningslinjer motsvarande meridianer och paralleller — med 10 meridianminuter i bredd och 5 parallellminuter i höjd.

23 I detta sammanhang må erinras om det redan i historiken berörda förhållandet, att utgivningen av de ekonomiska kartorna till en början skedde genom statens försorg och på dess bekostnad. Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 15 december 1871 förordnat, att utgivning på statens bekostnad av ekonomiska häradskartor icke vidare skulle äga rum, hava de ekonomiska kartorna utgivits på bekostnad av vederbörande hushållningssällskap eller landsting eller båda i förening, varvid dock visst statsbidrag lämnats till utgivandet av kartan över Hallands län. Med undantag av beskrivningen till den ekonomiska kartan över Malmöhus län — vilken beskrivning utgivits med medel, anslagna av länets hushållningssällskap och landsting — hava beskrivningarna till samtliga ekonomiska kartor utgivits på statens bekostnad. En följd av nyssnämnda ordning för kartornas utgivning har emellertid blivit, att kartorna — ehuru desamma numera hava en genomgående bladindelning — utgivits länsvis och sålunda gränsbladen mellan olika län icke utfyllts utöver länsgränsen utan i dylikt fall särskilda blad utgivits för varje länsdel. Vid den pågående kartutgivningen över Göteborgs och Bohus län kartläggas å dylika blad även delarna utanför länsgränsen, varvid dock icke inlägges fastighetsindelningen inom dessa delar av angränsande län. Redovisningen å de ekonomiska kartorna samt i de därtill hörande beskrivningarna växlar allt efter den tidpunkt, vid vilken kartorna och beskrivningarna upprättats. De kartarbeten, som tillkommit före år 1910, förete sålunda en helt annan form för fastighetsredovisningen än de kartor och beskrivningar, som hänföra sig till tiden därefter. Kartorna från tiden före nyssnämnda år redovisa sålunda endast byar eller i vissa fall jordeboksenheter och lämna alltså ej uppgift om de olika fastigheterna inom sådana enheter. Bestämmelser angående jordredovisningen för det ekonomiska kartverkets arbeten under angivna tid voro meddelade i kungl. breven den 14 november 1862 och den 13 november 1863. I sistnämnda brev bestämdes sålunda med avseende å sättet för hemmans eller lägenheters redovisning i beskrivningarna, att, så länge den ekonomiska kartan icke utgåves i större skala än 1: 50 000, varje hemman eller lägenhet, som enligt jordeboken vore en possession för sig, borde upptagas till namn, nummer och mantal. Redogörelsen för arealens olika beskaffenhet och indelning i ekonomiskt hänseende finge utan särskild fördelning å de olika hemmansnumren eller hemmansdelarna utföras i en summa för byn eller hemmanet i dess helhet, varjämte, då flera byar, hemman eller lägenheter låge under sambruk i en ägares hand, utan att gränserna mellan den sålunda bildade samfällighetens olika delar kunde genom befintliga geometriska kartor utrönas, de till denna possession lydande ägoområdena finge redovisas såsom en enhet. Den väsentliga förändring i den ekonomiska kartans fastighetsredovisning, som inträdde från och med år 1910, sammanhängde med jordregistrets tillkomst och uppläggande. I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 april

1910 samt därefter för varje år i huvudsaklig överensstämmelse med sagda beslut meddelade särskilda föreskrifter utföras den ekonomiska kartläggningen och dess arealredovisning försöksvis i anslutning till jordregistrets fastighetsindelning. Såsom förut nämnts började de ekonomiska kartorna ungefär samtidigt härmed utgivas i uppmätningsskalan 1: 20 000. Ä den senare upplagan av kartan över Västmanlands län, vilken karta till största delen redan fältmätts, när övergången till den utförligare fastighetsredovisningen beslöts, infördes utöver kartans så att säga normala innehåll jämväl jordregisternumren och fastighetsgränser. Anmärkas må ock, att de ekonomiska kartorna över Västmanlands län skilja sig från övriga ekonomiska kartor därigenom, att särskild beteckning för skog ej förekommer å desamma. Mera följdriktigt tillämpades den detaljerade fastighetsredovisningen först i och med bearbetandet av den ekonomiska kartan över Malmöhus län. Då emellertid jordregistret vid liden för den ekonomiska kartläggningen ännu ej upplagts för sistnämnda län liksom ej heller för Blekinge län, som närmast därefter kartlades, upptaga kartorna och beskrivningarna över dessa båda län i stället för jordregisternummer särskilda av kartverket åsatta nummerbeteckningar för de redovisade fastigheterna. Däremot har i Hallands och Kristianstads län — d. v. s. från och med år 1919 — fastighetsindelningen redovisats å kartan i nära anslutning till jordregistret. Varje registrerad fastighet har sålunda redovisats inom sina gränser och åsatls gällande jordregisterbeteckning, så framt dess areal uppgått till minst 0-5 hektar — skalan 1: 20 000 tillåter i allmänhet icke redovisning av fastighet med mindre areal — och dess form och detaljer lämnat utrymme å kartan för registernumrets utsättande. Ur fastighetstaxeringssynpunkt hava samtidigt redovisats brukningsförhållandena, så att fastigheternas uppdelning i sämjedelnings- och arrendelotter kan utläsas av kartan. Inom varje å kartan redovisad enhet hava särskilts de olika ägoslagen. Beträffande sådana fastigheter, som på grund av sin ringa storlek eller av annan anledning icke kunnat redovisas å kartan i skalan 1: 20 000, har förfarits på det sätt, att desamma antingen inräknats i angränsande å kartan redovisad stamfastighet eller, då flera sådana mindre fastigheter varit belägna intill varandra, sammanförts till större redovisningsbara områden. I kartbeskrivningen redogöres i dylika fall för de inräknade eller sammanförda fastigheternas jordregisternummer, namn, areal och ägare. Beskrivningen, som utarbetas med ledning av jordregistret och vid fältarbetet upprättad s. k. fältmätningsjournal eller fältbok, upprättas sockenvis med särskilda beskrivningar för städer och köpingar. Till belysande — om ock endast i stora drag — av de arbetsmetoder, som tillämpats och för närvarande tillämpas vid framställningen av landets ekonomiska kartor, få utredningsmännen i detta sammanhang lämna följande kortfattade uppgifter, vilka jämväl komma att något beröra frågan om den

25 närmare utformningen av den ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län. Intill tidpunkten för påbörjandet av arbetet med sistnämnda karta har vid landets kartläggning i ekonomiskt avseende kommit till användning den s. k. stomkartemetoden. Denna innebar i huvudsak, att med stöd av genom triangelmätning geodetiskt bestämda punkter samt vissa å fältet utförda s. k. väg- och konnektionsmätningar särskilda stomkartor upprättades, avsedda att tjäna som grundval för den ekonomiska kartläggningen. Vid sammansättningen av dessa stomkartor begagnades främst tillgängliga lantmäterikartor, nedtransporterade till skalan 1: 20 000. Men även kartor av andra slag, exempelvis kartor rörande kronohemman och kronoparker, expropriahonskartor m. m. kommo härvidlag efter förminskning till skalan 1:20 000 till användning. Efter komplettering i skilda hänseenden togos sedan de på angivet sätt utarbetade stomkartorna i anspråk vid den ekonomiska fältmätningen eller rekognosceringen. Till följd av den begagnade metoden kunde härvid den tidsödande inmätningen av detaljer å fältet i stor utsträckning nedbringas och i allmänhet koncentreras till vad som ändrats eller tillkommit, sedan de för stomkartans sammansättning använda kartorna upprättades. Vidare möjliggjorde metoden att ekonomisk kartläggning kunnat åvägabringas med stöd av en betydligt glesare triangulering än som eljest varit erforderlig. Stomkartemetoden har emellertid övergivits vid den nu pågående kartläggningen av Göteborgs och Bohus län, där i stället en genom flygfotografering upprättad karta använts såsom underlag för den ekonomiska fältrekognosceringen. Genom sistnämnda förfaringssätt avsågs att utröna, huruvida med en fotokarta som underlag den ekonomiska kartläggningen kunde snabbare än förut genomföras. Den fotogrammetriska kartläggningsmetoden kom för första gången till användning, då kartverket år 1929 i Göteborgs och Bohus län igångsatte vissa försöksarbeten för att på flygfotografisk väg åstadkomma en stomkarta för de ekonomiska kartarbetena i skalan 1: 20 000. Dessa försök utvidgades sedermera till att avse framställning av en s. k. fotokarta i skalan 1: 10 000 och ekonomisk fältrekognoscering i sistnämnda skala. För en närmare kännedom om tillvägagångssättet vid och utfallet av berörda försöksarbeten samt de experiment av liknande art, som till en början jämsides härmed på föranstaltande av skogsbrukets representanter (domänstyrelsen, skogshögskolan och skogssällskapet) utfördes inom vissa mindre områden i Hallands, Kronobergs och Skaraborgs län, torde få hänvisas till en statens organisationsnämnds ovan omförmälda betänkande vidfogad redogörelse i ämnet, vilken redogörelse utarbetats av arbetschefen Hernlund. På grundval av de gångna årens erfarenheter har man steg för steg lyckats nå fram till en metod, som visat sig ändamålsenlig med hänsyn till vårt lands terräng- och naturförhållanden. Genom upptagning från flygmaskin av fotografiska lodbilder erhålles behövligt bild-

26 material, vilket emellertid lör att kunna användas för sitt ändamål måste — genom s. k. bildlriangulering samt bildernas restitution i därför särskilt konstruerade apparater — omfotograferas i önskad skala. Med stöd av på dylikt sätt erhållna skalenliga bilder samt det befintliga triangelnätet utarbetas en fotografisk plankarta i skalan 1: 10 000 (med en bladstorlek av 5 meridianminuter i bredd och 2*5 parallellminuter i höjd samt ett ytinnehåll av omkring 23 kvadratkilometer), fotokartan, vilken, sedan namn å kyrkor, byar och hemman, sjöar m. m. införts å kartan, utgives i ljustryck i en mörkbrun färg. Fotokartans närmaste uppgift är emellertid att utgöra underlagskarta för utförande av den ekonomiska kartläggningen i skalan 1: 10 000. I detta syfte reproduceras fotokartan på sådant sätt — fotografiska kopior framställas numera i rödbrun färg på med papper överklädda metallplåtar — att dels de fotografiska detaljerna tydligt återgivas och dels fotobilden till låter uppritning i blyerts av den ekonomiska kartans detaljer vid rekognoscering å fältet. Underlagskartan är vidare utförd så, att de vid fältarbetet inlagda data — bebyggelse, ägoslag, ägogränser och fastighetsbeteckningar m. m. — efter uppritning i tusch kunna på fotografisk väg direkt reproduceras för framställning av tryckplåten till svartritningen å den ekonomiska kartan. Denna tillkommer sedan på det sätt, att en reproduktion verkställes av fotokartan i grå färg i autolito (rastertryck) — detta för att åt den ekonomiska kartan bevara så mycket som möjligt av fotokartans såväl detaljrikedom som översikt av olika förhållanden, särskilt å utmarken — varefter svartritningen, reproducerad i fotolito, intryckes i svart. Namnen å den ekonomiska kartan tryckas i svart å klart genomskinlig cellophan och inklistras å konceptkartan samt reproduceras sålunda samtidigt med svartritningen vid framställningen av svarttryckplåten. Åker och trädgård hava å den nya ekonomiska karttypen utmärkts med brungul färg, som dock skiftar i tonen beroende på att åkerjorden å fotokartsunderlaget varierar i färg alltefter olika slags växtlighet, träda o. d. Äng, betesmark och mosse angivas icke med särskild färgbeteckning såsom på den tidigare ekonomiska karttypen, utan utmärkas blott med särskilda beteckningar i svart. De å kartan insatta namnen och registernumren förmedla sambandet mellan den sockenvis utgivna arealstatistiska kartbeskrivningen, som företer en i vissa detaljer från den hittills använda beskrivningen avvikande typ. För att den under de senaste årtiondena vid rikets ekonomiska kartläggning tillämpade planen — omfattande nykartläggning av Götaland samt Svealand med undantag av Kopparbergs län — skall bringas till fullbordan, erfordras enligt vad det här ovan sagda giver vid handen, att ekonomiska kartor med beskrivningar upprättas förutom över den ännu icke kartlagda norra delen av Göteborgs och Bohus län (norr om Uddevallatrakten), över Kalmar, Jönköpings, Kronobergs och Gotlands län. Framhållas må även i detta sammanhang, att äldre ekonomiska kartor och beskrivningar ännu ej undergått någon revidering, varför de numera i stort sett äro oanvändbara

och för övrigt, vad kartorna beträffar, i icke ringa utsträckning utgått ur handeln. I den i det föregående lämnade framställningen har helt bortsetts från de kartarbeten — av såväl ekonomisk-topografisk som rent topografisk karaktär — vilka utförts av det s. k. norrbottenskartverket, vilket för övrigt vid bildandet år 1894 av rikels allmänna kartverk inlemmades i detta. Här må endast nämnas, att berörda kartarbeten, som bland annat gåvo till resultat en ekonomisk-topografisk karta i skala 1:200 000 av Norrbottens läns kustland, slutfördes under år 1905.

KAP. I I I .

Allmänna synpunkter på utredningsmännens uppdrag. E n l i g t K u n g l . Maj:ts beslut d e n 16 j a n u a r i 1935 skulle u t r e d n i n g s m ä n n e n h a v a att enligt av d e p a r t e m e n t s c h e f e n a n g i v n a riktlinjer v e r k s t ä l l a u t r e d n i n g och avgiva förslag r ö r a n d e rikets e k o n o m i s k a k a r t l ä g g n i n g . D e p a r t e m e n t s c h e f e n s riktlinjer för u t r e d n i n g e n å t e r f i n n a s i s t a t s r å d s p r o t o kollet över j o r d b r u k s ä r e n d e n för nyss n ä m n d a d a g . Efter a t t i k o r t h e t h a v a e r i n r a t o m vissa a v o r g a n i s a t i o n s n ä m n d e n i dess b e t ä n k a n d e s a m t av k a r t v e r k s c h e f e n i d e n n e s u t l å t a n d e över j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t s f ö r u t omförm ä l d a p r o m e m o r i a f r a m s t ä l l d a a n m ä r k n i n g a r r ö r a n d e de e k o n o m i s k a k a r t a r b e t e n a s l å n g s a m m a f o r t g å n g — enligt k a r t v e r k s c h e f e n skulle s å l u n d a ekon o m i s k g r u n d k a r t a i s k a l a 1: 10 000 m e d b e s k r i v n i n g över Göta- och Sveal a n d u t o m K o p p a r b e r g s l ä n k u n n a v a r a u p p r ä t t a d först o m k r i n g ä r 2006. d e t t a även vid en a v s e v ä r d u t ö k n i n g av a r b e t s p e r s o n a l e n — s a m t a v s a k n a d e n av erforderlig r e v i d e r i n g av k a r t m a t e r i a l e t y t t r a d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n i anf ö r a n d e t till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t f ö l j a n d e : »Vid behandlingen av kartverkets anslagsfråga framhöll jag i arets slalsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 175), att det syntes mig uppenbart, att, därest en ekonomisk kartläggning skulle för landet i dess helhet bliva av betydelse, densamma måste slutföras inom avsevärt kortare tidrymd än som i det föregående angivits. Å andra sidan fann jag det klart, att kostnaderna för kartarbetet måste, särskilt i nuvarande läge, hållas inom ganska snäva gränser. Synpunkter av detta slag ansåg jag tala för att en undersökning kom till stånd rörande möjligheterna för sådan omläggning av det ekonomiska kartarbelet, att detsamma kunde antagas bliva inom rimlig tid och till skälig kostnad för statsverket verkställt inom de delar av landet, som borde bliva föremål för dylik kartläggning. Jag förklarade mig hava för avsikt att föreslå, att en utredning i dessa hänseenden ofördröjligen igångsattes. Beslut angående en dylik utredning synes nu böra fattas. Den av expeditionschefen Falk verkställda utredningen, vilken särskilt ingående avhandlar frågan om det ekonomiska kartverket, torde bliva en god grund för fortsatt utredningsarbete enligt nyss antydda principer. Dels innehåller nämnda utredning en utförlig historik över frågans tidigare behandling, dels hava i samband med utredningen kostnadsberäkningar skett och förslag utarbetats för ekonomisk kartläggning av landet under olika förutsättningar, nämligen beroende på de anspråk, vilka skola ställas på kartans innehåll och övriga beskaffenhet, samt den tid, som får åtgå för arbetets utförande. Utvecklingen på kartteknikens område har emellertid, framför allt under de senaste åren, gått raskt framåt, i främsta rummet tack vare

29 de möjligheter till snabbare kartläggning, som öppnat sig genom flygfotograferingen. Åtskilligt torde ännu härutinnan vara att vinna. Tidigare beräkningar och förslag torde med hänsyn härtill behöva bliva föremål för ingående översyn. Vid utredningens bedrivande torde i första hand böra undersökas vilka ändamål, som kunna anses vara av sådan betydelse, ätt de skäligen böra genom ekonomisk kartläggning av landet med allmänna medel tillgodoses. Angelägenheten av att ernå förenkling och förbilligande av kartarbetet bör härvid noga beaktas. Med utgångspunkt från att kartläggningen skall tjäna vissa bestämda syften bör ytterligare övervägas vilka uppgifter, som härför med nödvändighet behöva framgå av kartan eller till densamma hörande beskrivning. Ifrågasättas kan att för olika delar av landet ävensom för olika slag av områden inom samma landsdel använda skilda karttyper. En för kostnadsfrågan betydelsefull faktor är vidare den skala, vari kartan skall upprättas. Jag erinrar, att vid den kartläggning medelst flygfotografering, som för närvarande äger rum i Göteborgs och Bohus län, skalan 1: 10 000 har godtagits, medan däremot tidigare kartläggning i allmänhet har skett i skalan 1: 20 000. Frågan vilken skala, som vid fortsatt ekonomiskt kartarbete lämpligen kan till nedbringande av kostnaderna användas utan att syftet med kartan därigenom förfelas, bör tagas under omsorgsfull prövning. Over huvud torde, om och i den mån det ekonomiska kartarbetet finnes böra fortsättas, böra tillses, att alla möjligheter till nedbringande av kostnaderna och i samband därmed till främjande av en snabb kartläggning tillvaratagas. Med hänsyn till svårigheten att på förhand bestämma den kostnadsram, inom vilken arbetet bör hållas, torde alternativa förslag böra uppgöras med angivande för varje förslag av de härför beräknade kostnaderna. I samband med förslag rörande den ekonomiska karlans utseende och innehåll hör övervägas hur arbetet med kartläggningen lämpligast bör bedrivas och framläggas förslag till organisation såvitt angår den del av kartverket, som har att syssla med berörda arbete. Vid organisationsförslagets uppgörande bör förutsättas, att kartverket ombildas till ett fristående civilt verk. En omorganisation av det ekonomiska kartläggningsarbetet kan naturligtvis komma att beröra arbetet även vid kartverkets övriga avdelningar. I den mån så kan bliva fallet bör detta angivas och förslag framläggas rörande de ändringar i kartverkets organisation i allmänhet, som av omläggningen av det ekonomiska kartläggningsarbetet kunna betingas. Iakttagas bör, att möjligheterna till anlitande vid kartarbetenas bedrivande av mindre kvalificerad billig arbetskraft i görligaste mån utnyttjas. Utredningen bör verkställas med utgångspunkt från att den ekonomiska kartläggningen skall vara slutförd över hela Göta- och Svealand samt Norrlands kustland och odlingsbygder inom en tidrymd av trettio är, räknat från det arbetet enligt de nya grunderna igångsattes. Då även under en sålunda begränsad tid de kartarbeten, som tidigast verkställas, skulle vara föråldrade innan arbetet i dess helhet avslutats, bör utredningen tillika omfatta förslag jämte kostnadsberäkning till en vid sidan av nykartläggningen fortlöpande revidering av kartan. Likaledes bör förslag framläggas angående hur efter arbetets färdigställande erforderlig komplettering och renovering av kartan lämpligen bör anordnas. Även detta förslag bör åtföljas av kostnadsberäkning. Om och i den män den för kartläggningen föreslagna organisationen finnes sedermera icke vidare behövas, bör angivas hur avveckling av densamma skall ske.» E n l i g t v a d d e p a r t e m e n t s c h e f e n slutligen a n f ö r d e b o r d e u t r e d n i n g s a r b e t e t o m möjligt b e d r i v a s så s k y n d s a m t , att av u t r e d n i n g e n f ö r a n l e d d a förslag k u n d e u n d e r s t ä l l a s 1936 å r s r i k s d a g .

30 Huvudsyftet med förevarande utredning torde sålunda vara att verkställa en noggrann undersökning dels angående behovet av en ekonomisk karta över landet eller delar därav dels, om detta behov anses föreligga, rörande de möjligheter, som kunna förefinnas att inom rimlig tid och med skäliga kostnader genomföra en kartläggning av de delar av landet, som funnits böra ekonomiskt kartläggas. De problem, som utredningsmännen sålunda i första hand hava haft att taga ställning till, äro ingalunda nya. Alla de utredningar, som alltsedan 1870-talet utförts rörande den ekonomiska kartläggningen av landet och som ovan berörts i historiken, hava haft samma frågor att besvara. Meningsbrytningarna hava alltid gällt, huruvida den ekonomiska kartläggningens nytta motsvarade de kostnader, som nedlagts för ändamålet, samt huruvida möjligheter förelågo att inom överskådlig tid slutföra arbetet och att hålla kartorna å jour, så att de kunde fylla syftet och ändamålet, för vilka de tillkommit. Att trots de inånga utredningar, som — på sätt framgår av historiken — verkställts i frågan, samma problemställning alltjämt kvarstår efter det ekonomiska kartverkets mer än 75-åriga tillvaro kan synas egendomligt. Orsaken härtill är dock ej svår att finna. Ehuru vid mer än ett tillfälle yrkanden framställts om de ekonomiska kartarbetenas nedläggande med hänsyn till att kostnaderna icke syntes motsvara nyttan och användningen av kartan med beskrivning, har likväl en sådan utväg till frågans lösning icke vunnit statsmakternas anslutning. Känslan av att behov dock förelåg att för skilda ändamål hava tillgång till en karta av den ekonomiska kartans innehåll och till de uppgifter, som därav kunna hämtas, torde hava förhindrat ett nedläggande av arbetena. Man har i stället sökt lösningen i uppställandet av allt större krav på kartans innehåll för att dess användbarhet skulle ökas. De ökade kraven hava däremot icke motsvarats av en ökad medelstilldelning för arbetenas bedrivande och ej heller av sådana ändringar i organisationen, som kunde förbilliga arbetet och påskynda dess slutförande. Resultatet har därför blivit, att den årliga arbetsprodukten i kartlagd areal allt mer nedgått, varigenom ånyo tvivel uppstått på möjligheten att slutföra arbetet inom överskådlig tid och till skäliga kostnader. Frågans ständiga undanskjutande under alla dessa år med hänvisning till behovet av ytterligare utredning och ytterligare försöksarbeten har givetvis icke kunnat annat än menligt inverka på arbetenas bedrivande och åstadkommit ett ej önskvärt osäkerhetstillstånd. Vid avgivande av yttrande över organisationsnämndens ovanberörda betänkande har också kommissionen för de allmänna kartarbetena framhållit, att läget, i vad angår rikets ekonomiska kartläggning, utvecklat sig till att bliva ohållbart. Det syntes kommissionen därför nödvändigt, att statsmakterna fattade ett definitivt beslut om huru de ekonomiska kartarbetena för framtiden skulle organiseras och utföras.

31 Chefen för rikets allmänna kartverk har i sitt yttrande över samma betänkande lämnat en ingående utredning rörande den förefintliga organisationen av de ekonomiska kartarbetena, dess arbetsresultat och kostnader samt därvid funnit, att en rationell lösning av frågan om det ekonomiska kartverkets bedrivande kunde ske efter någon av följande riktlinjer: 1. Därest kartans användbarhet skall upprätthållas på den ståndpunkt, som kännetecknar de senast utgivna ekonomiska kartorna (över Hallands och Kristianstads län), eller höjas därutöver, måste verkets arbetskrafter resolut förstärkas och dess arbetsanslag ökas i sådan grad, att kartläggningen kan efter nämnda grunder fullbordas inom rimlig tid utan att det fortlöpande underhållet av kartan eftersattes. 2. Därest kartläggningen skall fortgå utan att nuvarande kostnadsram väsentligt vidgas, måste anspråken på kartans användbarhet betydligt nedsättas. 3. Därest intetdera av de två första alternativen kan godtagas, torde arbetet böra nedläggas. Även om det av kartverkschefen gjorda uttalandet grundar sig på kostnadsberäkningar, som icke torde motsvara numera vunnen erfarenhet, samt de angivna alternativen icke äro de enbart tänkbara, utan möjlighet till andra kombinationer kan tänkas genom arbetsmetodernas omläggning och organisationens förändring under iakttagande av att överkvalificerad arbetskraft icke — såsom för närvarande i avsevärd grad torde vara fallet vid de ekonomiska kartarbetena — kommer till användning, torde de dock giva en i huvudsak riktig bild av den ekonomiska kartfrågans läge och klarlägga den frågeställning, som under alla utredningar varit utslagsgivande för meningsbrytningarna, ehuru man hittills alltid undvikit att taga definitiv ställning och att giva svar på frågan, vilken väg man borde för framtiden följa. Vid den förnyade utredning i ämnet, som uppdragits åt utredningsmännen, har det synts nödvändigt att först söka besvara frågan huruvida de ändamål, för vilka den ekonomiska kartan ursprungligen tillkommit eller numera avsetts skola vara ett hjälpmedel, alltjämt kunna anses vara av den art och omfattning, att kartarbetet är ur det allmännas synpunkt erforderligt, och huruvida de uppgifter, som kunna hämtas från den ekonomiska kartan, icke kunna på andra sätt lämpligen erhållas. I detta syfte torde närmast redogörelse böra lämnas för de olika ändamål och verksamhetsgrenar, som ansetts böra tillgodoses med underlagsmaterial genom den ekonomiska kartan och den därtill hörande beskrivningen, samt i detta sammanhang beträffande varje sådant ändamål klarläggas å ena sidan vilka krav på kartans innehåll, som härigenom skulle behöva uppställas, och å andra sidan huruvida ändamålet kan anses vara av den allmänna vikt och betydelse, att hänsyn härtill bör tagas vid prövningen av frågan om en fortsatt ekonomisk kartläggning i nuvarande eller förändrad form.

32 Genom en dylik inventering och prövning av de skilda ändamål, den ekonomiska kartläggningen hittills avsetts eller eljest befinnes kunna fylla, torde erforderligt underlag erhållas för att bedöma vilka karttyper, som kunna ifrågasättas, samt att efter kostnadsberäkningar för dessa skilda karttyper avgöra vilka alternativa förslag, som böra övervägas till kartfrågans lösning, under hänsynstagande å ena sidan till kartbehovet samt å andra sidan till kostnaderna för dess tillgodoseende.

KAP. IV.

Ändamål vilka avsetts skola tillgodoses genom den ekonomiska kartläggningen.' 1. J o r d b r u k s - o c h a r e a l s t a t i s t i k e n . Såsom redan framgår av historiken var det ursprungliga syltet med den ekonomiska kartläggningen att vinna säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt avseende. Redan vid inrättandet år 1859 av ett rikets ekonomiska kartverk angavs det huvudsakliga ändamålet vara att åstadkomma en säker kännedom om rikets areal samt dennas beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt hänseende. Den ekonomiska kartan var sålunda vid denna tid egentligen endast ett medel för att kunna beräkna de arealer, som man ur skilda synpunkter ansåg erforderligt att känna för bedömande av landets ekonomiska förhållanden särskilt i jordbrukshänseende. De till kartan hörande beskrivningarna med arealuppgifter rörande landets fördelning i åker, äng, skogsmark m. m. utgjorde det väsentliga i arbetsresultatet och kartan ansågs mera som ett bihang till beskrivningen. Denna åsikt har bl. a. kommit till uttryck såväl vid 1870 års riksdag som i det år 1871 avgivna kommittébetänkandet i kartfrågan och resulterade på sin tid i Kungl. Maj:ts beslut, att de ekonomiska kartorna icke vidare skulle utgivas på statens bekostnad utan publiceras endast i den mån landsting, hushållningssällskap eller kommuner ville åtaga sig utgivningskostnaderna. Med denna syn på den ekonomiska kartläggningens uppgift är också förklarligt, att såväl vid 1868 års riksdag som i reservation till 1811 års kartkommittés betänkande ifrågasatts, huruvida icke de statistiska arealuppgifterna skulle kunna erhållas utan en fullständig ekonomisk kartläggning, exempelvis såsom i berörda reservation framförts genom insamlande av uppgifter för jordbruksstatistiken genom hushållningssällskapen. Emot ett sådant förfaringssätt har å andra sidan i 1871 års betänkande framhållits. 1 Vid återgivande av tidigare gjorda uttalanden rörande den ekonomiska kartans ändamål och betydelse hava uppgifterna hämtats från den av expeditionschefen Falk år 1929 avgivna utredningen.

3—617462

34 att utan stöd av kartor bleve värdet av uppgifterna tämligen tvivelaktigt, då vid deras insamlande ingen tillräckligt betryggande och omfattande kontroll kunde utövas till undvikande av möjliga oriktigheter, misstag och förbiseenden. Att arealuppgifterna enligt det tillämpade förfaringssättet icke kunde erhållas samtidigt för hela riket vore visserligen en olägenhet, men bättre och fördelaktigare syntes dock vara att erhålla dessa uppgifter säkra för en landsdel i sänder vid bestämd tid och sedan efter hand anskaffa sådana för övriga landsorter än att erhålla samtidiga uppgifter, till vilkas noggrannhet icke kunde sättas tillräckligt förtroende. Såsom framgår av historiken har det ekonomiska kartarbetets betydelse ur statistisk synpunkt även därefter betonats vid ärendets behandling under åren 1876—78. Uti 1878 års kommittébetänkande har därvid uttalats, att ett sådant kartverk ur statistisk synpunkt vore nödvändigt och icke utan förbiseende av landets sanna intresse kunde indragas med mindre något annat bättre sattes i stället. Kommittén ansåg emellertid icke, att det jordbruksstatistiska ändamålet vore det enda eller avgörande, enär under tidernas lopp det ekonomiska kartverket fått en betydelse, som vore vida större och som gjorde, att jordbruksstatistiken dåmera endast vore ett av de många ändamål, som kunde befrämjas genom kartverkets bearbetande. Reservationsvis framfördes dock fortfarande, att den ekonomiska kartan icke erfordrades för jordbruksstatistiken. Vid frågans framläggande vid 1880 års riksdag sammanfattade departementschefen sin uppfattning om det ekonomiska kartverkets betydelse ur statistisk synpunkt sålunda: I följd av ändrade förhållanden erfordrades det ekonomiska kartverket dåmera icke och hade kanske aldrig någonsin erfordrats för kännedom om rikets areal, vilket dock angivits som ett av dess huvudändamål, och vad jordbruksstatistiken hade att hämta av kartverket vore mindre än man måhända förmodade. Det medgåves emellertid, att kartverket i sin mån bidroge till ökande av den väl behövliga kunskapen om landet och att det särskilt icke vore utan sitt stora intresse att vinna en bild av jordkulturens utbredning och att erhålla jordeboken så att säga lagd på karta. Men även med erkännande av allt detta kunde departementschefen icke underkänna riktigheten av de reservanters mening, som uttalat sig för inställande av verksamheten särskilt ur kostnadssynpunkt. Departementschefen uttalade emellertid samtidigt den övertygelsen, att det vore med tämlig säkerhet att förutse, att när framdeles den odlade jorden ytterligare vunnit i omfång och anspråken på noggrannhet och fullständighet i kartografiskt hänseende än mera vuxit, förslag rörande det ekonomiska kartverket skulle ånyo upptagas och då komma till utförande efter en större plan samt med fullständigare hjälpmedel. Uti en år 1904 från förvaltningsutskottet i Malmöhus läns hushållningssällskap gjord framställning påkallade utskottet bl. a. Kungl. Maj :ts medverkan därtill, att de arealbestämningar, varpå jordbruksstatistiken måste

35 grumla sig, måtte göras tillförlitliga, så långt ske kunde, och anhöll, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen begära förhöjning av anslaget till rikets allmänna kartverk, så att rikets alla län i snar framtid bleve i ekonomiskt hänseende uppmätta. Liknande framställningar gjordes av förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Jönköpings, Kristianstads och Kalmar läns norra del. Dessa framställningar remitterades till lantbruksstyrelsen, som avgav utlåtande i ämnet den 12 maj 1906 och därvid överlämnade infordrade yttranden från hushållningssällskapen. Så gott som alla de hushållningssällskap, vilkas områden ej under den senare tiden ekonomiskt kartlagts, vitsordade behovet av sådan kartläggning eller revidering av förut uppgjord karta, och lantbruksstyreisen framhöll själv angelägenheten av kartornas utgivande. I sitt betänkande rörande den ekonomiska kartfrågan erinrade 1908 års tillkallade sakkunniga om den stora betydelse ur jordbruksstatistikens synpunkt, som i avgivna uttalanden till de sakkunniga tillmätts den ekonomiska kartan. Särskilt hade statistiska centralbyrån framhållit, att kartorna med tillhörande beskrivningar vore av högeligen stort värde för jordbruksstatistiken framför allt på grund därav, att i dem lämnades genom mätningar erhållna uppgifter om de för all jordbruksstatistik grundläggande siffrorna å arealen samt dess fördelning, och detta icke blott för särskilda kommuner utan även för hemman och lägenheter. Även om de uppgifter, som kartverket innehölle, vore ett eller annat tiotal år gamla, utgjorde dock de befintliga kartorna en fast grund, från vilken vederbörande statistiska undersökningsförrättare kunde utgå och varigenom endast efter kartornas tillkomst timade förändringar behövde undersökas. Vidare erinrade de sakkunniga om, att statistiska kommittén i avgivet betänkande rörande jordbruksstatistiken framhållit, att en sådan av tillfredsställande beskaffenhet knappast kunde tänkas genomförd, förrän det ekonomiska kartverket utsträckts till hela landet och bragts i ett mot statistikens krav svarande skick. För egen del förklarade sig de sakkunniga anse, att skillnad i detta avseende borde göras mellan själva kartorna och beskrivningarna. De förra hade betydelse för att orientera undersökaren med avseende å de olika gårdarnas läge, vilket emellertid icke kunde ske utan inläggande å kartan av de särskilda fastigheternas gränser. Först om kartan utfördes i skalan 1: 10 000 eller ännu hellre 1: 8 000 kunde mindre skiften inläggas på kartan och önskvärd tydlighet kunde troligen nås först genom en avfattning av kartan i skalan 1: 4 000. De sakkunniga ansågo, att de ekonomiska kartorna icke kunde, därest de ej avfattades i skalan 1: 8 000 och tillräckligt ofta reviderades, fylla uppgiften att vara pålitliga och tydliga orienteringskartor vid de jordbruksstatistiska undersökningarna. Beträffande kartbeskrivningarna framhöllo de sakkunniga, att om dessa upprättades på grundval av jordregistret skulle de bättre svara mot sin uppgift ur jordbruksstatistisk synpunkt, men syntes jordregistret självt i det hela

36 kunna lämna den jordbruksslatistiske undersökaren samma ledning lör jordens redovisning som på jordregistret grundade kartbeskrivningar. De sakkunnigas majoritet förordade emellertid, på sätt framgår av historiken, utredning om upprättande av ett katasterverk för landet i skala 1: 4 000. Reservanterna bland de sakkunniga funno däremot, att den ekonomiska kartans slutförande och revidering vore nödvändig bl. a. för åstadkommande av en tillförlitlig jordbruksstatistik, varvid emellertid förutsattes, att kartan skulle utgivas i skala 1: 20 000 — mot tidigare 1: 50 000 — samt att redovisningen skulle ske i anslutning till jordregistrets fastighetsredovisning. Uti de yttranden, som avgivits i samband med Falks utredning, har den ekonomiska kartans betydelse ur statistisk synpunkt behandlats av statistiska centralbyrån, som därvid framhållit, att den ekonomiska kartan med tillhörande beskrivningar i stor utsträckning användes för befolknings- och jordbruksstatistiken. Av särskilt stor nytta vore härvid den detaljerade fastighetsredovisning, som genomförts för Blekinge, Malmöhus och Hallands län. 1 En inskränkning i publiceringen av de ekonomiska kartorna och beskrivningarna skulle i hög grad förringa värdet av detta material ur statistisk synpunkt, varför centralbyrån ville framhålla önskvärdheten av att ifrågavarande kartarbeten måtte fortsättas efter i huvudsak samma plan, som tillämpats under de senaste åren. Organisationsnämnden har i sitt betänkande uttalat, att med den numera införda differentierade redovisningen i fastigheter och brukningsdelar samt urskiljande av jordbruks- och bostadsfastigheter har den ekonomiska kartan med beskrivning blivit till särskilt stor nytta för befolknings- och jordbruksstatistiken inom landet. Avsaknaden av dylika kartor i större delen av landet nödvändiggjorde, att för befolkningsstatistiken m. m. uträkning måste ske från topografiska kartor eller andra för arealberäkning osäkra och föga lämpliga kartor. I yttrande över organisationsnämndens betänkande har statistiska centralbyrån framhållit önskemål om, att vid inträffade ändringar i rikets indelning samt vid samhällsbildning de ändrade gränserna inlades på den ekonomiska grundkartan och att i omedelbart samband därmed arealerna av de olika områdena bleve uträknade, så att tillförlitliga arealuppgifter rörande rikets indelning städse förelåge, något som för centralbyråns verksamhet vore av stor betydelse. Beträffande beskrivningsutgivningen anslöt sig centralbyrån till organisationsnämndens förslag, att beskrivningarna borde ske efter i huvudsak samma principer som för beskrivningen till den ekonomiska kartan, och framhöll såsom angeläget, att upplysningarna om de olika ägoslagens vidd icke till kvaliteten försämrades, då dessa uppgifter hade varit till stor nytta såsom kontroll å de arealuppgifter, som inflöto till centralbyråns jordbruksstatistik. 1

Numera även i Kristianstads län.

37 Chefen för rikets allmänna kartverk har i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande uttalat, att den primäruppgift, som vid det ekonomiska kartverkets inrättande år 1859 ålades detsamma, nämligen att åstadkomma säker kännedom om rikets areal och dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt avseende, kunde kartverket aldrig fylla, ty utgivna kartor och beskrivningar föråldrades snabbt och kartverkets arealuppgifter vore därför vid varje tidpunkt endast för en mycket ringa del av landet så färska, att de kunde läggas till grund för en något så när tillförlitlig arealstatistik. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår och även torde ligga i sakens natur, hava de genom den ekonomiska kartläggningen i beskrivningsform meddelade arealuppgifterna ansetts vara till stor nytta för landets arealstatistik, särskilt då för jordbruksstatistiken, och kunnat möjliggöra kontroll av de uppgifter, varpå denna statistik grundar sig. I kartverkschefens senast återgivna yttrande har dock en motsatt åsikt gjorts gällande. Utredningsmännen hava emellertid funnit önskvärt — med hänsyn till de icke obetydliga kostnader beskrivningarnas åstadkommande kräva — att något närmare undersöka betydelsen av kartans och beskrivningarnas förefintlighet för arealstatistiken. För detta ändamål hava utredningsmännen dels efter samråd med statistiska centralbyrån (t. f. överdirektören Höijer och t. f. byråchefen Grönlund) sökt utreda frågan om sättet för kartans och beskrivningarnas utnyttjande vid arealstatistiken, dels genom sammanställningar och jämförelser mellan å ena sidan de vid arealstatistiken utan stöd av ekonomiska kartan redovisade arealerna och å andra sidan de ekonomiska kartbeskrivningarna sökt bilda sig en uppfattning om behovet ur statistisk synpunkt av de uppgifter och den kontroll, som genom de sistnämnda kunna erhållas. Vad först angår sättet för kartbeskrivningarnas utnyttjande vid arealstatistiken har t. f. (iverdirektören Höijer i anslutning till överläggningen meddelat följande. Enligt centralbyråns instruktion ålåge det ämbetsverket att föra anteckningar över skeende förändringar i rikets judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika indelningar. Härför erfordrades vissa uppgifter angående inträffade ändringar i arealen. Uppgifterna om arealen, som ingå i statistiska centralbyråns folkräkningsberätlelser fr. o. m. år 1880, hade stor betydelse, ej blott för statistiska utan även för administrativa ändamål. Sedan år 1920 hade nya arealuppgifter erhållits för hela Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens samt större delen av Kristianstads och Hallands län, vilka siffror grundade sig på under senare tider verkställda mätningar och upprättade kartor (beträffande Kristianstads och Hallands läns nya ekonomiska kartor). Den i 1930 års folkräkningsberättelse beräknade siffran angående rikets areal grundade sig, vad beträffar 12 län helt och 1 län (Kristianstads] till största delen på den ekonomiska kartläggningen i skalan 1:20 000 och för övriga län på de topografiska kartorna i skalorna 1:100 000 eller 1:50 000.

38 För några län vore arealuppgifterna mycket gamla, varför arealsiffrorna för dessa län och för riket icke kunde göra anspråk på att vara fullt tillfredsställande. Om municipalsamhällenas areal förekommo stundom uppgifter i de kungl. brev, jämlikt vilka de bildats. Centralbyrån följde ändringarna i de administrativa indelningarna (bl. a. i fråga om arealen) genom att under hand göra anteckningar i en liggare. Där arealuppgifter icke meddelades i de kungl. breven eller kunde omedelbart utläsas å de lantmäterikartor, som i regel åtföljde dessa brev och tillställdes centralbyrån, plägade ämbetsverket i de fall, där detta vore möjligt, rådfråga beskrivningarna till ekonomiska kartverket. Om ej heller på sistnämnda väg exakt upplysning stode att vinna om arealen, plägade centralbyrån tillskriva lantmäteristyrelsen med begäran om att erhålla de felande arealuppgifterna. Uppgifter om landarealen för varje stad och landskommun samt municipalsamhälle meddelades numera årligen av centralbyrån i årsbok för Sveriges kommuner. Av särskild betydelse vore beskrivningarna till ekonomiska kartverket för jordbruksstatistiken. Vart 5:te år företogos numera s. k. allmänna jordbruksräkningar. Till grund för dessa ligga de för fastighetstaxeringen avgivna allmänna fastighetsdeklarationerna. I dessa inginge bl. a. uppgifter om fastighetens hela areal, varvid densamma uppdelats i 1) åker, 2) tomt och trädgård, 3) slåtteräng, 4 a) kultiverad betesäng, 4 b) annan betesäng, 5) skogsmark och 6) övrig mark. De i beskrivningarna till ekonomiska kartan över t. ex. Kristianstads läns socknar förekommande uppgifterna om hela arealen av land och vatten för varje i jordregistret förekommande fastighet vore av stor betydelse såsom jämförelsematerial vid de jordbruksstatistiska undersökningarna. För varje fastighet meddelades här uppgifter om bl. a. landarealens uppdelning på 1) åker och å kartan icke redovisad trädgård, 2) å kartan redovisad trädgård, 3) slåtteräng, 4) betesmark, 5) skogsoch hagmark samt kala berg m. m., 6) mossar och kärr samt 7) byggnadstomter, vägar och järnvägar. Dessutom meddelades även uppgift om »produktiv skogs- och hagmark, approximativt beräknad»,-ingående i den här ovan under punkt 5 omnämnda skogs- och hagmarken m. m. Landarealens uppdelning på olika ägoslag enligt beskrivningen till den ekonomiska kartan vore icke fullt överensstämmande med jordbruksstatistikens motsvarande uppdelning. I vissa avseenden kunde emellertid uppgifterna i beskrivningarna till de ekonomiska kartorna tjäna till kontroll beträffande de jordbruksstatistiska uppgifterna. För jordbruksstatistikens arealredovisning användes kartbeskrivningarnas arealuppgifter icke endast för hela kommuner utan i vissa fall även för varje särskild fastighet. Såsom sammanfattning kunde uttalas, att de i kartverkets beskrivningar lämnade arealuppgifterna vore av en betydande nytta för statistiska centralbyråns arealstatistik. Den fortgående förbättring i denna statistik, som man kunnat förvänta, efterhand som kartläggningen fortskrede och detaljerade arealuppgifter erhölles från de nämnda beskrivningarna, torde därför bliva svår att på annat sätt genomföra. Vad a n g å r a r e a l r e d o v i s n i n g e n i s a m b a n d m e d befolkningsstatistiken avser d e n s a m m a i f r ä m s t a h a n d k o m m u n e r n a s — såväl l a n d s - s o m s t a d s k o m m u n e r n a s — o m r å d e n och d ä r p å g r u n d a d e skilda s a m m a n s t ä l l n i n g a r över a d m i n i s t r a t i v a , judiciella och ecklesistika o m r å d e n s a m t s a m h ä l l e n a s o m r å den. D e n n a arealstatistik k a n icke g ö r a s tillförlitlig u t a n tillgång till k a r t o r

39 av för ändamålet erforderlig noggrannhet. Såsom framgår av statistiska centralbyråns yttranden och senast återgivna uttalande, användas därvid i första hand de med stöd av den ekonomiska kartan upprättade beskrivningarna men i övrigt anskaffas arealerna genom beräkning från topografiska eller andra tillgängliga kartor. För att klarlägga kartornas betydelse i denna del torde böra anföras några siffror rörande ändringar i arealuppgifterna i den officiella statistiken. Totalsiffrorna för hela rikets areal utgjorde sålunda vid folkräkningarna år 1900 447 864-48 kvkm, 1910 448 091-47 kvkm (ökning 226-99 kvkm), 1920 448 459-59 kvkm (ökning 368-12 kvkm) och 1930 448 960-89 kvkm (ökning 501-30 kvkm). Från år 1900 till 1930 utgjorde sålunda ökningen 1096*41 kvkm, en i och för sig stor arealförändring men dock endast motsvarande omkring 0-2 % av rikets areal. De största förändringarna hava därvid såsom naturligt skett i arealerna för Kopparbergs län och de norrländska länen, där ekonomiska kartor saknas och äldre kartmaterial varit mest bristfälligt. Den ekonomiska kartläggningens inverkan på arealstatistiken kan i stort utläsas av vid folkräkningarna gjorda ändringar i länsarealerna efter tillkomsten av de ekonomiska kartorna. I tabell 1 har en sammanställning häröver skett beträffande de sex län, som kartlagts efter år 1900, varvid siffrorna för Stockholms län gjorts jämförbara genom rättelse av tidigare siffror i förhållande till därefter inträdda ändringar i länsindelningen. De ändringar, som blivit erforderliga beträffande nämnda läns arealer i samband med ekonomiska kartans tillkomst, utgöra enligt tabellen, för Stockholms län en ökning av 3 145 hektar ( + 0-4 %), för Västmanlands län en ökning av 4 834 hektar ( + 0 - 7 %), för Malmöhus län en ökning av 1431 hektar ( + 0 - 3 %), för Blekinge län en ökning av 2 394 hektar ( + 0-8 % ) , för Hallands län en ökning av 111 hektar ( + 0 - 0 % ) samt för Kristianstads län en minskning av 2 001 hektar (—0-3 %). Det torde härvid böra påpekas, att, såsom av tabellen framgår, vid 1910 års folkräkning en förändring av arealen för Kristianstads län vidtagits, vilket i verkligheten medförde en försämring av arealsiffran med 1 125 hektar. Beträffande de vidtagna ändringarna i länsarealerna har statistiska centralbyrån vid 1910 års folkräkning uttalat, att förändringarna uteslutande berodde på nya arealuppgifter; att förändringarna likväl kunnat vara så omfattande, visade huru bristfällig kännedomen om Sveriges areal dittills varit. Detta uttalande hänför sig till arealförändringar, som i allmänhet procentuellt icke äro större än här ovan angivna ändringar i länsarealerna i samband med den ekonomiska kartans tillkomst i berörda län. Även vid en mera detaljerad jämförelse beträffande arealerna för de särskilda kommunerna framträda skiljaktigheter i arealerna, om jämförelse sker mellan uppgifter hämtade å ena sidan från ekonomiska kartan, å andra sidan från folkräkningsstatistiken före kartans tillkomst. I tabell 2 har en sammanställning av arealerna för häradena i Kristianstads län

upprättats, grundad pä kommunernas arealer enligt dels ekonomiska kartbeskrivningen och dels 1920 års folkräkning, vid vilken det ekonomiska kartverket ej förefanns. Uti tabellerna 3 och 4 hava sammanställts liknande uppgifter beträffande municipalsamhällen i Kristianstads län och sådana municipalsamhällen i Göteborgs och Bohus län, för vilka arealer hittills beräknats för beskrivningen till den påbörjade ekonomiska kartan över sistnämnda län. De av tabellerna framgående avvikelserna i statistikens uppgifter i förhållande till ekonomiska kartan äro i och för sig i vissa fall ganska betydande men torde dock i allmänhet icke inverka nämnvärt på statistikens uppgifter angående folktäthet o. d. Ett undantag härvid utgör arealstatistiken för municipalsamhällena, där arealskillnaderna inverka icke obetydligt på uppgifterna angående folktätheten och även på klassificeringen av samhällena. För under senare år tillkomna och för nybildade samhällen torde emellertid fel av betydelse icke behöva förekomma, då vid beslut om nytt samhälles bildande karta över området plägar företes och beslutet hänvisar till kartan. Likaledes kunna för samhällen — städer, köpingar och en del municipalsamhällen —, för vilka föres fastighetsregister såsom för stad, för statistiken erforderliga arealuppgifter erhållas genom uträkning å registerkartorna. Särskilt för äldre municipalsamhällen är det dock i allmänhet svårt att erhålla tillförlitliga uppgifter rörande deras områden utan undersökning på platsen och kartläggning av områdenas gränser. För den rena arealstatistiken beträffande landets olika indelningar samt befolkningsstatistiken torde dock de angivna avvikelserna icke hava alltför stor praktisk betydelse. Enbart ur denna synpunkt torde sålunda de ekonomiska kartorna knappast vara nödvändiga såsom underlag. Anses däremot böra eftersträvas fullt säker kännedom beträffande områdena för de administrativa, judiciella, ecklesiastika m. fl. indelningarnas enheter såväl för arealstatistiken som för bearbetningen av befolkningsstatistiken i olika hänseenden, kunna verkligt tillförlitliga uppgifter icke erhållas på annat sätt än genom en sammanhängande kartläggning i skala ej understigande 1: 20 000 och med noggrann inläggning därå av gränserna för den grundläggade sockenindelningen samt för städer och övriga samhällen. Från en dylik karta kunna sedan totalarealerna för de olika indelningsenheterna erhållas. Skola därjämte uppgifterna om landareal angivas, då dessa arealer ju i allmänhet ligga till grund för befolkningsstatistiken, måste därjämte för arealuträkningen alla sjöar och vattendrag införas på kartan och, i den mån skalan ej kan återgiva vattendragens bredd, mått angivas för bredden. Om en dylik karta förefinnes, blir givetvis själva arealberäkningen för ifrågavarande ändamål ganska enkel och behöver icke draga större kostnader. För arealstatistiken beträffande rikets olika indelningar och befolkningsstatistiken kan sålunda även en förenklad karttyp vara tillfyllest. Beträffande därefter jordbruksstatistiken redovisar denna i arealhänseende ej blott landarealen för samtliga kommuner utan även. såsom framgår

41 av den från statistiska centralbyrån lämnade, ovan återgivna redogörelsen, uppdelningen av kommunarealerna på sju olika ägoslag. Med den uppställning av ekonomiska kartbeskrivningen, som numera tillämpas beträffande Göteborgs och Bohus län och som nära ansluter sig till ägoslagsredovisningen vid de allmänna fastighetstaxeringarna, erhållas motsvarande uppgifter rörande ägoslagsredovisningen i kartbeskrivningen och i jordbruksstatistiken beträffande fastigheters areal av åker, slåtteräng, betesäng, skogsmark och övrig mark. Det är dock att märka, att givetvis mindre ändringar kunna inträffa i fastigheternas utnyttjande av deras ägoinnehav mellan kartans upprättande och närmast föregående eller efterföljande fastighetstaxering. Med bortseende härifrån, då detta föga inverkar på kommunarealerna, torde därför en jämförelse mellan ekonomiska kartbeskrivningarnas uppgifter och jordbruksstatistiken vara av intresse för bedömande av de förras betydelse för den senare. I tabell 5 återfinnas sammanställningar över häradenas arealer inom såväl Hallands som Kristianstads län, beräknade dels efter ekonomiska kartans redovisning, dels enligt jordbruksräkningarna 1927 och 1932 och motsvarande fastighetstaxeringar. 1 Då ägoslagen åker, slåtteräng och betesäng vid den ekonomiska kartläggningen i nämnda län icke redovisats i allo efter samma principer som vid fastighetstaxeringarna, hava i tabellen angivits arealerna för inrösningsjorden, som i alla fallen borde i huvudsak motsvara varandra. Beträffande Hallands län voro uppgifter angående ekonomiska kartans arealer tillgängliga vid 1927 års jordbruksräkning för södra delarna av länet och vid 1932 års jordbruksräkning för hela länet. I fråga om Kristianstads län funnos vid 1927 års jordbruksräkning inga dylika uppgifter publicerade och vid 1932 års jordbruksräkning endast för Bjäre, Södra och Norra Äsbo samt delar av Villands och Västra Göinge häraden. Det torde vidare böra framhållas, att de i tabellen förekommande särskilt stora differenserna i förhållande till ekonomiska kartan i arealerna för Höks härad i Hallands län vid 1927 års jordbruksräkning torde vara beroende på efter 1927 vidtagen indelningsändring berörande Hishults socken, vilken ändring iakttagits vid ekonomiska kartläggningens redovisning. Likaså torde den väsentliga ändringen i arealen för inägojorden inom Tönnersjö härad från 1927 års till 1932 års jordbruksräkning vara beroende på vissa områdens inkorporering med Halmstad efter upprättandet av den ekonomiska kartan. Tages hänsyn till nyssnämnda förhållanden, torde för hela Hallands län redovisningen av såväl inrösningsjorden som skogsmarken förbättrats betydligt från 1927 till 1932 års jordbruksräkning eller med mer än 50 % — för inrösningsjorden från ett överskott av 9 548 hektar (5-9 %) till 1997 hektar (1-3 %) och för skogsmarken från ett underskott av 35 857 hektar (19-1 %) till 16 990 hektar 1 De mindre skiljaktigheter i skogsmarksarea], som föreligga mellan tabellens siffror och den numera publicerade jordbruksräkningen 1932, äro beroende på att siffrorna i tabellen hämtats från fastighetstaxeringarna.

(8-2 %) —. sannolikt beroende på kontrollen genom ekonomiska kartans uppgifter. I Kristianstads län är tendensen i stort sett likartad i fråga om de delar, över vilka ekonomiska kartbeskrivningar utgivits före 1932 års jordbruksräkning. Särskilt är detta fallet beträffande inägoarealerna, under det att beträffande skogsarealerna visserligen en viss förbättring kan konstateras, men kan sådan även iakttagas inom Gärds och ö . Göinge häraden, där ekonomisk kartbeskrivning icke förelåg vid jordbruksräkningen. Av tabellen framgår vidare, att ett betydande underskott föreligger i jordbruksräkningarnas skogsmarksareal och landareal även efter tillkomsten av ekonomiska kartan. Dessa underskott äro emellertid icke enbart beroende på otillförlitlighet i arealuppgifterna vid jordbruksräkningarna. Till stor del måste dessa underskott komma att kvarstå även för framtiden, emedan arealerna för samfälligheter, särskilt samfällda utmärker, samt för tomtmark, vägar och järnvägar ingå i ekonomiska kartbeskrivningens arealer men däremot icke i jordbruksräkningarnas på fastighetsdeklarationerna grundade arealuppgifter, såvida desamma ej upptagits såsom särskilda taxeringsenheter. Detta förhållande klarlägger även omöjligheten att för den rena arealstatistiken och befolkningsstatistiken ur fastighetstaxeringarna erhålla tillförlitliga uppgifter å totalarealerna för sockenenheterna. Såsom framgår av tabellen uppgå dessa underskott i landskommunernas landareal vid 1932 års jordbruksräkning i Hallands län till 21 684 hektar (4-8 %) eller mer än två kvadratmil och i Kristianstads län till 33 552 hektar (5-8 %) eller över tre kvadratmil. Med dessa belopp skulle sålunda dessa läns arealer bliva felaktigt angivna, om man icke för landets arealstatistik — såsom nu sker — utnyttjade direkta, å karta gjorda arealberäkningar. För att jordbruksräkningarnas totalarealer för kommunerna skola komma att överensstämma med den övriga arealstatistiken för motsvarande enheter, angives totalarealen land för enheterna även i jordbruksstatistiken i enlighet med befolkningsstatistikens siffra, varvid arealen för »övrig mark» i jordbruksstatistiken ökas med skillnaden mellan totalarealerna enligt befolkningsstatistiken och enligt jordbruksräkningen. Följden härav blir, att nyss berörda samfällda utmark, i den mån den utgöres av skogsmark, i jordbruksstatistiken kommer att redovisas såsom »övrig mark». För att slutligen giva ett exempel på arealredovisningen inom ett län, där ekonomisk karta ej heller vid 1932 års jordbruksräkning förelegat, hava i tabell 6 sammanställts uppgifter rörande vissa socknar och städer inom Göteborgs och Bohus län, för vilka numera arealberäkning skett från den nya ekonomiska kartan för den pågående beskrivningsutgivningen över länet i fråga. Av tabellen framgår, att totalarealerna, vilka torde för statistiken hava beräknats från topografiska kartan, äro relativt säkra, ehuru även stora avvikelser förekomma. Dylika avvikelser återfinnas exempelvis i Stenkyrka och Rönnängs socknar, där avvikelserna uppgå till + 550 hektar ( + 7*9 %) re-

43 spektive — 128 hektar (—14-4 %) och torde bero på felaktig gräns mellan dessa socknar å topografiska kartan, i Klädesholmens socken, där skillnaden uppgår till + 95 hektar ( + 215-9 %) och torde bero på att en del av skärgården ej medtagits. i Ytterby socken, där avvikelsen uppgår till + 984 hektar ( + 29-6 %) och torde hava uppkommit genom något räknefel vid den gamla arealberäkningen, då arealen enligt topografiska kartan ganska väl överensstämmer med arealen från ekonomiska kartan, samt i städerna Marstrand och Kungälv, där avvikelserna uppgå till + 8 7 hektar (-+" H'9 %) respektive + 94 hektar ( + 13-8 %).-Även inom Torslanda socken föreligger större avvikelse i totalarealen, men torde denna bero på att i ekonomiska kartbeskrivningen vissa av vattenområden intill kusten bestående fastigheter ingå i arealen; landarealen överensstämmer däremot väl med statistikens uppgift. För den hittills beräknade delen av länet, omkring 5*5 kvmil, är avvikelsen -f- 2 471 hektar ( + 4*7 %). Behovet av kontroll såväl av sockengränsernas uppdragning å kartorna som ock av den därifrån gjorda arealberäkningen framträder sålunda här tydligt nog. En dylik kontroll är givetvis svår att med säkerhet erhålla, utan att med stöd av jordregistret och lantmäterikartorna fastighetsindelningen inlägges å karta och arealberäkning därifrån utföres. Vad arealerna för de särskilda ägoslagen beträffar, äro de procentuella skiljaktighetenia mellan ekonomiska kartans och jordbruksräkningens arealer ofta ganska stora. Det torde först böra påpekas, att arealsiffrorna för tomt och trädgård icke motsvara varandra, då i jordbruksräkningen icke medtagits annat än köks- och fruktträdgårdsarealer, under det att egentlig tomtmark icke här redovisas. Några procentuella tal för skillnaderna hava därför ej här införts i tabellen. Vidare torde böra framhållas, att arealerna för slåtteräng i allmänhet äro väsentligt större enligt jordbruksräkningen än enligt ekonomiska kartan. Orsaken härtill ligger säkerligen däri, att vid taxeringen en hel del åker, som för tillfället användes till slätter eller bete, angivits såsom äng, under det att på hemställan av hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län vid den ekonomiska kartläggningen all mark, som ligger eller legat under plog, upptages såsom åker, därest det icke av markens beskaffenhet klart framgår, att åkern icke brukats såsom sådan på mycket lång tid och numera återgått i huvudsak till naturtillståndet. Även om på grund härav åkerarealerna på ekonomiska kartan i allmänhet böra vara större än vid jordbruksräkningen kunna, såsom framgår av arealsiffrorna, dock härav icke förklaras de stora procentuella underskott i åkerareal, som föreligga i ett flertal av hittills beräknade socknar. För de i tabellen angivna delarna av länet utgör totalskillnaden i åkerareal 1 371 hektar ( + 11-o %), under det att de procentuella skiljaktigheterna inom de särskilda socknarna variera från 17-4 % överskott i öckerö socken till 66-0 % underskott i Rönnängs socken. Till arealbelopp äro avvikelserna störst i Stenkyrka och Torsby socknar med 304 hektar ( + 21-6 %) respektive 286 hektar ( + 27-4 %) underskott i åker.

u Betydande underskott föreligga vidare i allmänhet i skogsmarksarealerna (varierande mellan 10 % i Halta socken och 136 % i Torslanda socken). Det inom Stenkyrka vid jordbruksräkningen förekommande väsentliga överskottet i skogsmark 1 124 hektar (— 49-5 %) torde vara beroende på en schablonmässig uppskattning av skogsmarksarealerna inom fastigheterna. I stort synes, att döma av taxeringslängderna, i allmänhet hälften av all utmark beräknats utgöra skogsmark, under det att i verkligheten i medeltal ej 25 % av utmarken utgöra skogsmark. För hela det i tabellen angivna området utgör underskottet i skogsmark 1 716 hektar ( + 16'3 %). Som tidigare nämnts, har från statistiska centralbyrån framhållits den nytta, som den ekonomiska kartan med beskrivning medförde för centralbyråns arbetsuppgifter. Utan stöd av en fortskridande ekonomisk kartläggning och de detaljerade arealuppgifter, som erhållas ur de kartorna tillhörande beskrivningarna, har det även ansetts svårt att förbättra centralbyråns areal- och jordbruksstatistik. Det i det föregående anförda ävensom de i tabellerna 1—6 lämnade utredningarna bekräfta i olika avseenden detta uttalande. Härvid torde huvudvikten böra läggas vid jordbruksstatistiken och dess arealredovisning av olika ägoslag, särskilt åkerarealen, vilken har betydelse för de kalkyler av olika slag, som centralbyrån har att upprätta, eller de rapporter och sammanfattningar, som lämnas. I detta sammanhang må jämväl framhållas, att, då riksskogstaxeringen kan lämna nöjaktiga uppgifter endast för län eller områden av jämförlig storlek, kännedomen om landets skogsmarksarealer för socknar och mindre enheter blir osäker utan tillgång till en ekonomisk karta. Uppgifter om åkerarealen lämnas i den officiella statistiken i regel vart femte år kommunvis, sålunda avseende relativt små arealgrupper, för vilka — såsom exempelvis av tabell 6 framgår — tämligen stora procentuella avvikelser kunna uppstå. Därest dessa arealuppgifter skulle komma att utnyttjas kommunvis för utredningar, som i hög grad vore beroende av tillförlitligheten i siffermaterialet, kunde således relativt stor osäkerhet i utredningsresultatet vara att befara. En sådan användning torde emellertid i regel icke ifrågakomma. Arealuppgifterna torde nämligen, enligt vad utredningsmännen inhämtat, i detta avseende endast utnyttjas i sådant sammanhang, att jämförelsevis stora arealavvikelser inom enskilda kommuner icke komma att få större praktisk betydelse. Som exempel må nämnas lokala utredningar, där arealen lägges till grund för fördelning av olika anslag kommunerna emellan inom ett län, samt utredningar, som åsyfta att giva en bild i stora drag av lokalisationen av den odlade jorden m. m. inom de olika kommunerna eller grupper av kommuner inom ett län. Vid de för säkerheten mera känsliga utredningarna om skördens omfattning med hithörande för- och efterkalkyler ävensom vissa andra utredningar, vilka verkställas av centralbyrån, har det icke ansetts vare sig lämpligt eller nödigt att lämna uppgifter redovisade för så små enheter som kommuner.

45 Nu ifrågavarande uppgifter lämnas i stället i ett sammanhang för hela riket, länsvis eller möjligen för större områden inom ett län. För dylika större områden bliva avvikelserna i arealerna icke så framträdande, att icke uppgifterna, på sätt de nu erhållas, kunna betraktas som en relativt tillfredsställande grund för de utredningar som bl. a. kräva en kännedom om åkerarealen. Ehuru detta förhållande givetvis, som centralbyrån framhållit, icke utesluter en önskan om fortgående förbättring av dessa arealuppgifter, kan det dock förmodas, att en relativt tillfredsställande grund för beräkningarna finnes tillgänglig även i de län, där ekonomiska kartor med beskrivningar icke finnas utarbetade. Utredningsmännen hava jämväl inhämtat, att erfarenheten vid jämförelser mellan av centralbyrån verkställda för- och efterkalkyler beträffande t. ex. skördeuppgifter bekräftar detta förhållande. Vad beträffar redovisningen av skogsmarksarealer framträder behovet av redovisning kommunvis än mindre. I norra Sverige, där en uppdelning av det resultat riksskogstaxeringen redovisar för varje län är mera nödvändig, har ock denna taxering skett med sådan noggrannhet, att den tillåter redovisning var för sig å lappmark och kustland liksom ock i den för skogsbruket i dessa trakter naturligaste fördelningsgrunden, nämligen floddalar. För rena statitiska jämförelser torde således kännedomen om skogsmarksarealen för mindre områden, än riksskogstaxeringen ger, icke vara något mera framträdande behov. Om det sålunda visserligen är önskvärt för jordbruksstatistiken, liksom all statistik, att den blir så tillförlitlig som möjligt, synas likväl de ändamål för vilka den utnyttjas, kunna bliva tillgodosedda genom jordbruksräkningarna med så pass tillfredsställande säkerhet, att för denna statistik ett fortsatt fullföljande av den ekonomiska kartläggningen av landet icke synes vara ett oeftergivligt krav. Då den till ekonomiska kartan hörande beskrivningen i främsta rummet tillkommit för jordbruksstatistikens skull, torde, att döma av de inhämtade upplysningarna rörande denna statistiks utnyttjande, väl kunna ifrågasättas, huruvida icke upprättande och utgivning av denna detaljerade beskrivning skulle kunna upphöra och därmed icke obetydliga anslagsbelopp kunna frigöras för själva kartläggningens utförande. Den kontroll, som för statistikens del kan erfordras, finge i dylikt fall anordnas på sådant sätt, att uträkning av totalarealer för socknar, städer, köpingar och municipalsamhällen verkställdes från kartan och dess resultat tillhandahölls statistiska centralbyrån. Härigenom skulle den rena arealstatistiken samt befolkningsstatistiken bliva tillgodosedd. Vidare skulle, om ekonomiska kartan fortfarande upprättades med detaljerad ägoslagsredovisning, vid behov kunna uträknas sockens eller annat områdes fördelning i olika ägoslag, där enligt statistiska centralbyråns mening avvikelserna i totalareal mellan ekonomiska kartans och jordbruksräkningarnas uppgifter därtill gåve anledning eller eljest osäkerhet i arealuppgifterna ansåges före-

4(1

ligga. På detta sätt skulle även jordbruksstatistiken kunna vid behov tillgodoses med kontrolluppgifter, varjämte för densamma erforderlig uppdelning av jordbruksräkningarnas uppgifter med hänsyn till ur jordbrukssynpunkt olikartade bygdeområden kunde ske med ledning av kartan och därå inlagd fastighetsindelning.

2. J o r d b r u k e t o c h e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . Den ekonomiska kartan med beskrivning torde, så länge arealredovisningen härvid icke utfördes fastighet för fastighet, icke haft någon större betydelse för den enskilde jordbrukaren. Kartan med beskrivning blev endast en allmän översikt över markförhållandena. Såsom framgår av historiken har vid behandlingen av frågan om det ekonomiska kartverket likväl redan tidigt ansetts, att även i då föreliggande form den ekonomiska kartläggningen vore av betydelse för jordbruket. I avgivet utlåtande över ett av chefen för generalstabens topografiska avdelning den 30 september 1876 avlämnat memorial i kartfrågan har sålunda förvaltningskommittén hos lantbruksakademien, vilken vid denna tid var det egentliga mer eller mindre statliga organet för jordbruksnäringen, berört detta spörsmål. Kommittén anförde därvid, att det vore särdeles önskvärt, att det ekonomiska kartverket kunde bringas till fulländning ju förr dess hellre. Det ekonomiska kartverket vore nämligen av största vikt ej mindre för jordbruksstatistiken än även för landets jordbrukare, som inom de orter, över vilka ekonomiska kartor blivit upprättade, med lätthet och utan nämnvärda kostnader kunde över sina egendomar erhålla fullständiga kartor och därav hämta viktiga upplysningar om odlingslägenheter och mycket annat, som kunde öka egendomarnas avkastning och i sammanhang därmed höja deras värde. 1880 års riksdag, som i kartfrågan närmast förordade en ekonomisktopografisk karta i skala 1: 20 000, uttalade bl. a., att en dylik karta skulle bliva till högst väsentlig nytta för en var, som behövde utföra ett kartarbete. Härvid borde dessutom uppmärksammas, att en 20 000-dels karta kunde — på sätt redan skett i Belgien — förstoras fotografiskt, så att man erhölle en karta i skala 1: 10 000, vilken uppenbarligen skulle vara av stor betydelse för allt kartarbete och all företagsamhet, som berörde jorden, såsom odlingar, väganläggningar, avdikningar, vattenavtappningar m. m. dylikt. Det ville synas som om just det ändamål, som det ekonomiska kartverket huvudsakligen varit avsett att fylla men som icke därmed kunnat ernås, skuile kunna bliva fullt tillgodosett på angivet sätt. 1908 års sakkunniga hava uttalat, att den ekonomiska kartan såsom egendomskarta icke kunde hava betydelse för andra än särdeles stora possessioner. Åvägabringandet av kartor för sådant ändamål torde emellertid icke

i och för sig kunna anses vara ett statsändamål. Uttalandet gällde en ekonomisk karta i skala 1: 20 000 av den typ, som använts i de fyra sydligaste länen av landet med redovisningen hänförd till jordregistrets fastighetsindelning. Uti yttranden i samband med den av Falk verkställda utredningen hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott vitsordat betydelsen av den ekonomiska kartan, sådan den utförts i de sydligaste länen, för såväl de enskilda jordägarna som det allmänna samt framhållit önskvärdheten av att arbetena påskyndades, så att snarast möjligt dylika kartor i skala, ej understigande 1: 20 000, komme till stånd över de län, som ännu ej kartlagts eller över vilka kartor utgivits i mindre skala och utan redovisning av fastigheterna. Från Jönköpings län har särskilt framhållits, att för den avsevärt utvidgade rent praktiska verksamhet, hushållningssällskapen på senare år fått, exempelvis såsom stödjare av nyodlings- och täckdikningsverksamheten, jordförmedlare m. m., gjorde sig bristen på ett ekonomiskt kartverk ofta synnerligen kännbar. Från Kalmar läns norra hushållningssällskap har uttalats, att de ekonomiska kartorna vore såväl jordbruksnäringens utövare som andra till mycket stor nytta genom sin praktiska användbarhet för en mångfald ändamål, t. ex. vid egendomsaffärer, behandling av frågor om fastigheters belåning eller taxering, trafik- och transportleders anläggning, elektrifieringars genomförande, enskild och allmän skogsskötsel och skogsvård m. m. Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i sitt yttrande till Falks utredning bl. a. framhållit följande. De ekonomiska kartorna vore av stort värde lör enskilda vid köp, försäljning och utarrendering av egendomar samt för banker och andra långivare vid fastighetskreditens ordnande. Vidare har erinrats om kartornas betydelse vid anläggning av kommunikationsleder, vid framdragande av elektriska ledningar, vid vården av egendomar, vid skötseln av allmänna skogar, för länsstyrelsen vid behandling av kamerala spörsmål och vid smittosamma sjukdomars bekämpande samt för jordbruksstatistiken och fastighetstaxeringen. Lantbrukssällskapet ansåge de ekonomiska kartorna vara av så stort värde för såväl enskilda jordägare som det allmänna, att deras utgivande borde fortsättas, så att de delar av södra och mellersta Sverige, för vilka ännu icke upprättats ekonomiska kartor, samt eventuellt Norrland måtte inom rimlig tid bliva ekonomiskt kartlagda. Organisationsnämnden har i sitt betänkande anfört följande beträffande jordbrukets kartbehov. Inom jordbruket användes kartor såväl vid det fortgående arbetet med jordens brukande som för mera speciella ändamål. De särskilda ändamål, för vilka kartor kunde behöva anlitas, omfattade väsentligen ekonomiska transaktioner, såsom köp, försäljning och arrende av fastigheter samt kreditfrågor. I dessa fall erfordrades dels översiktskartor, av vilka framginge fastigheternas belägenhet i förhållande till samhällen och kommunikationsleder, bebyggelsens täthet m. m., dels detaljkartor i större skala, som utvisade ägoskif-

48 tenas antal, form och belägenhet i förhållande till åbyggnader m. m. För sistnämnda ändamål vore önskvärt om också ej alldeles oundgängligt, att skalan vore större -än 1: 20 000. Skulle uppgifter dessutom erhållas beträffande arealen av de i fastigheten ingående ägoslagen samt om belägenheten av olika ägoslag, borde kartan vara upprättad i skala 1: 10 000 eller större skala, beroende på markens enhetsvärde och ägoskiftenas form m. m. Även för jordbruksfastigheternas taxering fordrades liknande kartuppgifter. Tarvades en ingående värdering av skog, torde i regel anses behövligt att äga tillgång till särskild skogskarta. Andra tillfälliga behov av kartor uppkomine vid t. ex. täckdiknings- och andra torrläggningsarbeten, för vilka emellertid ofta erfordrades specialkartor i skala 1: 1 000 eller 1: 2 000. Dylika specialarbeten torde dock på grund av sin art och relativt ringa omfattning icke kunna tillgodoses med de officiella kartorna, då do specialuppgifter, som erfordrades för sådana arbeten, icke kunde lämnas annat än å kartor i stor skala och droge stora kostnader, om de generellt skulle införas. Vid jordens fortgående brukande utgjorde kartor mången gång ett värdefullt hjälpmedel. Kartan lämnade överblick över ägoskiftena samt gåve stöd för bedömande av erforderliga kvantiteter arbete, utsäde, gödningsmedel m. m. Vanligen torde härför i brist på lämpliga officiella kartor användas kartor i större skala (lantmäteriskalorna), men enligt vad från sakkunnigt håll uttalats, skulle en karta i skala 1: 10 000 oftast vara tillräcklig och till stor nytta vid växtföljdens planerande och för andra liknande ändamål. För jordbrukets ändamål torde de nuvarande officiella kartorna, i den mån de vore från senare år, kunna tillgodose behovet av översiktskartor. Härvid vore givetvis den ekonomiska kartan av den största betydelsen. För hushållningssällskapens verksamhet vore dylika kartor av synnerligt värde, vilket även framginge därav, att samtliga hushållningssällskap livligt påfordrat dessa kartarbetens påskyndande. Det torde vidare böra framhållas, att i de fall, då en jordbruksfastighet bildats genom sämjedelning, i allmänhet icke vare sig upprättats karta över fastigheten eller förelegat uppgifter om dess areal och innehåll av olika ägoslag, varför den ekonomiska kartan med beskrivning i dylika fall vore den enda urkund, som kunde lämna upplysning i berörda hänseenden. För övriga jordbrukets ovan omnämnda kartbehov kunde de nuvarande officiella kartorna icke annat än undantagsvis utnyttjas. För egnahemsverksamheten, i vad densamma avsåge jordbruksegnaheni, sammanfölle kartbehovet i stort sett med vad ovan rörande jordbruket framförts i fråga om behovet av översiktskartor. Särskilt för egnahemslånerörelsen, planering av egendomsstyckningar m. m. framträdde behovet av översiktskartor i relativt stor skala. Den nuvarande ekonomiska kartan hade därvid kommit till användning. Beträffande egnahemsverksamheten för bostadsändamål torde emellertid i allmänhet kartor i större skalor vara nödvändiga, då fastigheterna på grund av sin ringa storlek eljest icke med tillräcklig tydlighet kunde var för sig redovisas. Vid planering av verksamheten mera i stort skulle dock en karta i skala 1: 10 000 i hög grad underlätta arbetet. Uti y t t r a n d e över o r g a n i s a t i o n s n ä m n d e n s b e t ä n k a n d e h a r lantbraksstyrelsen bl. a. f r a m h å l l i t , att för l a n t b r u k e t s v i d k o m m a n d e vore o r g a n i s a t i o n s n ä m n d e n s förslag av intresse h u v u d s a k l i g e n u r s y n p u n k t e n av det f o r t s a t t a u t g i v a n d e t av e k o n o m i s k a k a r t o r m e d t i l l h ö r a n d e b e s k r i v n i n g a r . E t t så vitt möjligt p å s k y n d a t u t g i v a n d e av dessa k a r t o r m e d b e s k r i v n i n g a r och i s a m b a n d d ä r m e d ett f u l l s t ä n d i g a n d e av de för l a n t b r u k e t värdefulla sakuppgif-

49 ter, som därur kunde avläsas, hade för såväl den praktiska lantbrukaren som hithörande myndigheter och institutioner länge framstått som ett önskemål. Styrelsen funne förslaget om övergång till skalan 1: 10 000 vid kartläggningen av vissa landsdelar utan tvivel vara till betydande gagn för inånga intressen. Från jordbrukets synpunkt medförde emellertid användningen av denna större skala i stället för den tidigare använda skalan 1; 20 000 knappast så stora fördelar, att en dylik omläggning med därmed följande avsevärd ökning av kostnaderna kunde därav anses betingad. Jämväl i skalan 1: 10 000 skulle kartan alltjämt för jordbrukets syften bliva inskränkt till att vara en översiktskarta, vilken väl bleve av värde för preliminära överslagskalkyler m. m. av olika slag men otillräcklig för mera detaljerande uppskattningar och beräkningar. Detta gällde ej minst beträffande markdränering och andra torrläggningar. Även om kartan försåges med kurvor för återgivande av terrängens höjdförhållanden, torde dylika arbeten kräva upprättandet av specialkartor i större skala. Det finge enligt styrelsens uppfattning anses för visst, att upprättandet av dylika specialkarlor skulle kunna ske för lägre kostnad än vad som skulle erfordras för den av organisationsnämnden föreslagna grundkartans komplettering och förstoring till sådan skala, att kartmaterialet komme att ur noggrannhetssynpunkt bliva tillfredsställande för dessa ändamål. Uti de vid lantbruksstyrelsens utlåtande fogade yttrandena från förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län har framhållits den ekonomiska kartans betydelse för jordbruket och hushållningssällskapens verksamhet. Chefen för rikets allmänna kartverk har i sitt yttrande uttalat, att för jordbruket syntes en ekonomisk karta i skala 1: 10 000 eller 1: 20 000 knappast hava den betydelse och användbarhet, som de i skala 1: 4 000 eller 1: 2 000 upprättade ägokartorna, vilka jordägarna själva bekostat eller delvis bekostade. Där dessa kartor blivit föråldrade genom utvecklingen, kunde de dock läggas till grund för moderniserade brukskartor av enkelt slag, vilka kunde med tämligen ringa arbete åstadkommas efter vars och ens speciella önskemål, och syntes det böra ankomma å varje jordägare att själv bekosta sådant arbete, varav endast han själv eller efterträdare droge nytta. För att söka närmare utreda frågan om ekonomiska kartans betydelse för jordbruket och vid hushållningssällskapens verksamhet hava utredningsmännen samrått dels med representanter för lantbruksstyrelsen (generaldirektör Insulander och byråchefen Fredholm), dels med hushållningssällskapens sekreterare, i senare fallet vid sammanträde den 16 mars 1936 med föreningen svenska hushållningssällskapens sekreterare. Enligt generaldirektör Insulanders mening vore de ekonomiska kartorna •1—817462

50 ur jordbrukets synpunkt icke av alltför stor betydelse, emedan både kartan och beskrivningen snart föråldrades. Det vore dock givet, att kartan och beskrivningen representerade en värdefull utgångspunkt för erforderliga kompletteringar i fråga om förändringar, som inträffat efter kartans tillkomst, och att dylika kompletteringar relativt lätt kunde ske i mån av behov. Ekonomiska kartans betydelse för den enskilde jordbrukaren finge icke överskattas. I regel funnes redan lantmäterikartor, som kunde vara till nytta, och jordbrukaren hade för det egna arbetet ej så stor användning av en karta. Detta gällde särskilt de mindre fastigheterna; för större egendomar kunde förhållandet bliva annorlunda. Som allmän översiktskarta och stomme för vissa utredningar o. d., vid fastighetstaxeringen, för frågor angående fastighetskrediten, vid köp och försäljning samt för hushållningssällskapens verksamhet vore den ekonomiska kartan dock av en viss betydelse. Härvid krävdes emellertid, att å kartan fastighetsgränserna vore i huvudsak inlagda. Den nya ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län hade sannolikt större användbarhet än den tidigare karttypen genom dess större skala — 1: 10 000 i stället för 1:20 000 —, större noggrannhet, överskådlighet av utmarkens förhållanden genom fotobilden samt stor detaljrikedom. Beträffande ekonomiska kartarbetenas betydelse vid lantbruksingenjörernas arbeten för torrläggnings- och vattenavledningsföretag har av lantbruksstyrelsens representanter framhållits, att såväl en fotokarta som en ekonomisk karta vore till nytta såsom översiktskarta, särskilt när fråga vore om större sådana företag. För vissa orienterande och preliminära undersökningar och utredningar vore dessa kartor direkt användbara, ehuru understundom kompletterande fältundersökningar kunde bliva erforderliga för fastställande av nederbördsområdena. Av vikt för dylika undersökningar vore, att å kartan återfunnes fastighetsgränser och registerbeteckningar, höjdsiffror samt pilar, angivande avrinningsriktningen. En fotokarta med dessa uppgifter därå inlagda vore för ändamålet tillräcklig, men, om fastighetsindelningen och avrinningsriktningarna måste inläggas å kartan efter fältarbete, vore det fördelaktigare att erhålla en fullständig ekonomisk karta med dess detaljuppgifter om ägoslag m. in. För de preliminära undersökningarna vore med barometer bestämda höjdpunkter av tillräcklig noggrannhet. Lantbruksingenjörernas arbete avsåge emellertid till huvudsakligaste delen detaljundersökningar, för vilka i allmänhet erfordrades kartor i större skala (1:4 000) med detaljerade uppgifter rörande markbeskaffenhet och höjdförhållanden, de senare ofta angivna med 10—15 centimeters ekvidistans för höjdkurvorna. En uppförstoring av fotokartan eller ekonomiska kartan till exempelvis 1: 5 000 vore tänkbar som underlag vid upprättande av detaljkarta för ändamålet, men ansåges icke medföra större arbetsbesparing, enär vid den detaljerade höjdpunktsbestämningen erforderliga detaljer i plankartan lätt kunde bestämmas. För de mindre torrläggningsföretagen, omfattande 100—150 hektar, ansågs en översiktskarta av den ekonomiska kartans art

51 hava sin egentliga betydelse med hänsyn till redovisningen av fastighetsindelningen. Vid överläggningarna med hushållningssällskapens sekreterare gjordes bl. a. följande uttalanden i ämnet. Sekreteraren i Kristianstads läns hushållningssällskap framhöll, att enligt erfarenheterna inom länet vore kartan till stor nytta. Inom hushållningssällskapet hade de ekonomiska kartorna med fördel använts såsom expeditionsoch arbetskartor. Sålunda vore de av särskild betydelse för egnahemslåneverksamheten, ävensom vid utlämnande av statsbidrag till bl. a. nyodling, stenröjning och täckdikning. Härvid användes svarttryck av kartan, å vilka med färg inlades de data, som behövde åskådliggöras. Den ekonomiska kartans största förtjänst vore dess användbarhet vid klarläggande av fastigheternas ägogränser, bl. a. vid försäljning och köp samt långivning. För län med mindre jordbruksbygd och övervägande skogsområden kunde möjligen förhållandena härutinnan te sig annorlunda. Beträffande frågan om de fördelar, vilka jordbruket såsom näring kunde utvinna av ett ekonomiskt kartverk, hade storgodset givetvis stor nytta av detta för en rationell skötsel av sina jordar. Men även en stor del mindre jordbrukare inom länet brukade rätt ofta utnyttja kartverket, vanligen på det sätt att de förstorade kartan i den del, densamma rörde deras fastighet. Överhuvud vore det så, att varje jordbrukare vore intresserad att hava karta över sina ägor och uppgift om ägornas areal. Behovet av ekonomiska kartor syntes allt mer och mer växa sig fram. Sekreteraren i Blekinge läns hushållningssällskap framhöll, att den ekonomiska kartan för hushållningssällskapet visat sig väl motsvara förväntningarna och alltmer finge en vidgad intressekrets. Inom förvaltningsutskottet hade diskuterats utgivning av kartan i enbart svarttryck, men hade det stött på motstånd, då man var van vid färgtrycket och ej ville frångå detta. Sekreteraren i Hallands läns hushållningssällskap vitsordade, att inom länet endast försports belåtenhet med den ekonomiska kartan. Enligt vad erfarenheten givit vid handen vore det nödvändigt, att en ekonomisk karta vore försedd med ägogränser och jordregisterbeteckningar. Beträffande en ekonomisk karta, utförd såsom i Göteborgs och Bohus län, syntes, som om de genom fotobildens intryckning på kartan åstadkomna schatteringarna skulle i viss utsträckning medgiva, att slutsatser kunde dragas angående markens lutningsförhållanden. Sekreteraren i Kronobergs läns hushållningssällskap framhöll, att en ekonomisk karta över länet skulle vara till stor nytta. För att en ekonomisk karta skulle få sin rätta betydelse vore det nödvändigt, att å densamma funnes inlagda ägogränser och jordregisterbeteckningar. Vidare vore önskvärt, att åkerjorden utmärktes å kartan med särskild beteckning. Sekreteraren i Västerbottens läns hushållningssällskap uttalade, att bristen på ekonomiska kartor orsakat stora olägenheter. Inom såväl jordbruk som

52 skogsbruk förelåge ett starkt behov av sådana kartor. I de nordligare länen kunde man möjligen nöja sig med mindre krav på de ekonomiska kartorna än i Sydsverige, men i vart fall vore kartans förseende med ägogränser och registerbeteckningar ofrånkomligt. För kartans användning såsom arbetskarta i hushållningssällskapets verksamhet borde färgtryck icke förekomma å kartan. Ordföranden i föreningen svenska hushållningssällskapens sekreterare framhöll vid överläggningens avslutande, att inom hushållningssällskapens verksamhetsområden förelåge ett stort behov av ekonomiska kartor samt uttalade å föreningens vägnar den förhoppningen, att det för vårt land erforderliga ekonomiska kartverket måtte inom en ej alltför avlägsen tidrymd k o m m a att förverkligas. Vid överläggning med representanter för hushållningssällskapens egnahemsverksamhet hava utredningsmännen vidare fått organisationsnämndens uttalande rörande behovet av en ekonomisk karta för sagda verksamhet bestyrkt. Vid den rena egnahemslånegivningen skulle den ekonomiska kartan vara till stor nytta för erhållandet av uppgifter om ägornas arealer och belägenhet, liksom ock för en fortlöpande registrering av belånade fastigheter. Verklig betydelse och nytta skulle kartan jämväl hava för utrönandet av möjligheterna för och planläggningen av nybildning av jordbruk eller komplettering av redan befintliga. Utredningsmännen hava av de såväl tidigare som nu gjorda uttalandena funnit framgå, att beträffande jordbrukets område den ekonomiska kartan har sin väsentliga betydelse såsom översiktskarta, särskilt för hushållningssällskapens verksamhet såväl i allmänhet som i avseende å egnahemsväsendet. Med hänsyn härtill lär en karta i skala 1: 20 000 för detta ändamål vara tillräcklig. Därest emellertid den ekonomiska kartan av andra skäl anses böra utgivas i skalan 1: 10 000, medför detta givetvis en fördel även för här ifrågavarande ändamål dels genom den större möjlighet, denna skala ger för klarläggandet av fastighetsgränser och fastighetsbeteckningar samt ägoslag, dels därigenom att kartan i viss utsträckning (för större och medelstora fastigheter) kan utnyttjas av den enskilde jordbrukaren för rent praktiska ändamål. Likaså synes, om den större skalan användes vid den ekonomiska kartläggningen, genom förstoring exempelvis till 1: 5 000 på ett enkelt sätt kunna åstadkommas kartor för jordägarnas eget bruk, vilka på beställning och u t a n kostnad för det allmänna kunde av kartverket tillhandahållas såsom förstorade utdrag av ekonomiska kartan. Dylika förstoringar torde även vara av tillräcklig noggrannhet såsom plankarta för vattenavledningsföretag, varvid med utgångspunkt från denna plankarta detaljavvägning och jordundersökning kunna företagas. Dessa speciella möjligheter till kartmaterialets utnyttjande torde emellertid icke vara

53 av det allmänna intresse och den omfattning, att desamma böra få inverka på bedömningen av den ekonomiska kartans fortsatta utformning och utgivning, utan hänsyn härtill torde endast böra tagas, i den mån dessa möjligheter kunna åstadkommas utan merkostnad för det allmänna. Däremot synes enligt utredningsmännens mening ur allmän jordbrukssynpunkt hushållningssällskapens och dess egnahemsnämnders behov av kartor böra genom det allmännas försorg tillgodoses. För detta ändamål kräves en karta av i huvudsak det innehåll, som den nuvarande ekonomiska kartan har, upptagande fastighetsgränser för identifiering av fastigheterna och deras omfattning samt bebyggelsen och inägojorden för bedömande av på sällskapen ankommande ärenden av skilda slag. Härvid torde i fråga om ägoslagen åtminstone åkerjorden nödvändigt böra redovisas.

3.

Skogsbruket.

Den särskilda intresseställning till frågan om den ekonomiska kartläggningen, som skogsbruket f. n. intager, har icke förelegat i så många årtionden. Orsakerna härtill äro flera. Det var sålunda först under senare hälften av 1800-talet, som skogen började få större ekonomisk betydelse för vårt land. Det dröjde sedan några årtionden, innan skogsbruket i större utsträckning framträdde med sina egna, mera betydelsefulla problem. Det vidgade skogsvårdsintresse, som därvid kom till uttryck, får ses i samband med att skogsbruket allt mera övergått från ren exploateringsdrift, med uppgift att på lämpligaste sätt tillgodogöra en förefintlig naturtillgång, till producerande skogsbruk, med uppgift att på därtill lämplig m a r k utveckla och underhålla ett skogskapital och av detta draga största möjliga avkastning. Därmed inleddes en helt ny period i vår skogshistoria, karakteriserad av ett omfattande arbete för ett mera uthålligt utnyttjande av skogarna. I samband med Falks utredning hava domänstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna anmodats avgiva yttranden i fråga om de önskemål nämnda styrelser kunde hava beträffande allmänna kartarbeten samt huruvida någon eller några av de kartor, som utarbetats eller då utarbetades genom det allmännas försorg, ansåges uppfylla sådana önskemål eller kunde efter viss komplettering eller förändring motsvara desamma. Från de avgivna yttrandena, avseende den ekonomiska kartan, må följande anföras. Domänstyrelsen meddelade, att huvudsakliga delen av de kartor, som tillkomme genom styrelsens försorg, upprättades vid skogsindelning och därvid i skalan 1: 8 000 och 1: 20 000. Andra slag av kartor hade härvid i regel icke kunnat tjäna som underlag. Därest tillgång hade funnits å kartor i skalan 1:10 000, hade dessa kartor kunnat tjäna som stomme vid skogsindelningskartornas upprättande, varigenom avsevärd besparing kunnat göras. För att fylla avsett ändamål borde kartorna göras enligt

54 samma typ som ekonomiska kartverkets nya karta samt upptaga ägogränser och övriga gränser av fast natur. Skogsvårdsstyrelserna påpekade allmänt behovet av kartor. Vissa styrelser hade sökt lösa kartfrågan genom sammanställning av s. k. sockenkartor eller användande av andra kartor, i regel i skala 1: 20 000. Detta var i huvudsak fallet för skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län, där sockenkartor voro sammanställda med stöd av lantmäterikartor, samt för styrelserna i Stockholms, Södermanlands och Skaraborgs län, där stom- eller konceptkartorna i skalan 1: 20 000 till den ekonomiska kartan utnyttjades. I regel redovisade båda slagen av dessa kartor beträffande utmarken skogsmark och impediment, varvid till sistnämnda ägoslag så gott som enbart räknades mossar, kärr o. d. men däremot ej berg. Kartorna saknade höjdsiffror och höjdbeteckningar. Sockenkartorna redovisade i regel fastighetsgränser, medan konceptkartan till den ekonomiska kartan i skalan 1:20 000 saknade fastighetsgränser inom skifteslagen ävensom fastighetsbeteckningar. Kartorna ansågos emellertid, trots nämnda brister, vara till nytta. — För Västmanlands län fanns ekonomiska kartan redan utgiven i skalan 1: 20 000 och för Blekinge, Malmöhus och Hallands län voro ekonomiska kartor i samma skala då nyligen utgivna eller under utgivande. De skogsvårdsstyrelser, som icke ägde tillgång till någon av nu nämnda kartor, framhöllo allmänt behovet av ekonomiska kartor av samma typ som den ekonomiska karta, vilken var under utgivande för Hallands län. Organisationsnämnden har i sitt betänkande anfört i huvudsak följande beträffande skogsbrukets behov av kartor i större skala. Kartläggningen för skogsändamål måste tillgodose behovet att vinna underlag fölen ändamålsenlig redovisning av såväl olika mark- och ägoslag som den växande skogen. En bland skogsmännen uppmärksammad fråga utgjorde spörsmålet om specialredovisningen av den växande skogen, icke blott i vad anginge förrådsuppgifter utan även i fråga om olika beskaffade skogsbestånds åtskiljande. Utan stöd av skogskartor kunde visserligen, såsom vid riksskogstaxeringen skett, det vid viss tidpunkt befintliga virkesförrådet redovisas detaljerat i avseende å ålders- och dimensionsförhållanden, trädslag o. d., men däremot anvisning icke lämnas, var detta skulle återfinnas. För de små skogarna utgjorde ofta en detaljerad kartläggning den ändamålsenligaste hjälpen för uppskattningen av växande skogen genom okulartaxering. Toges hänsyn till den fortgående skötseln av skogarna, framstode kartan ur ekonomisk synpunkt som i allmänhet behövlig och för större skogsbruk oumbärlig. På större skogar under ordnad förvaltning grundade sig kartbehovet främst på följande förhållanden. Orienteringen i skogen — såväl den personliga som identifieringen av ägogränser eller andra föremål i terrängen liksom skogsbestånden — krävde i största utsträckning stöd av en karta. Detta gällde för skogspersonalen själv samt för virkesspekulanter m. fl. Planläggningen av skogliga åtgärder, såsom stämpling och virkets utforsling, skogsodling och dikning, fordrade oupphörligt kartan med därå angivna upplysningar om virkesförekomst, basvägar, kojor o. d. som stöd. För platsangivning i rapporter m. m. vore kartan av stort värde. Kartan

55 bildade ytterligare ett alltmer oundgängligt underlag för registrering av utförda gallringar m. fl. åtgärder av svåröverskådlig natur samt för anteckningar av iakttagelser över inträffade skador i vissa bestånd, förekomsten av aktuella virkessortiment m. m. För dessa ändamål erfordrades speciella skogskartor, som upptoge gränser för växande bestånd, markslag av olika skogligt värde samt orienteringspunkter såsom skogsstigar, kolbottnar m. m. Skalan kunde med anpassning efter skogsvärden och förvaltningsförhållanden m. m. växla mellan 1:10 000 (1:8 000) och 1: 20 000. Även för skötseln av hemmansskogar och dylika genom ägaren själv vårdade skogar komme en skogskarta på nämnda sätt i användning i samband med att fackutbildad personal anlitades för att vid besök å platsen lämna anvisningar om skogens behandling. Därvid bleve kartan ett svårumbärligt underlag för dels överblicken över bestånden och dels utmärkande av gränser och styrka för huggningar m. m. Särskilt för skogsvårdsstyrelsernas rådgivande och kontrollerande verksamhet hade skogskartor över de enskilda skogarna stort värde. I vissa norrländska län hade dessa styrelser upprättat egna skogskarteverk, vilka dock av kostnadsskäl samt till följd av bristen på lämplig grundkarta kunde anses fylla endast vissa enklare, rent administrativa behov. Skogsbruket hade dessutom behov av specialkartor för dikningar, vägbyggnader m. m. Här angivna synpunkter rörande skogsbrukets kartbehov gåve tydligt vid handen, att för den rationella skogsvården en karta i skala 1:10 000 erfordrades för att densamma skulle kunna effektivt utnyttjas såsom underlag för dylika arbeten. Enligt vad som upplysts torde dock för vissa områden i Svealand och Götaland samt för stora delar av Norrland kartor i skala 1: 20 000 vara tillfyllest för ändamålen i fråga. För att något belysa omfattningen av skogsbrukets kartbehov kunde nämnas, att skogskartor för närvarande helt saknades för ungefär följande skogsmarksareal: Allmänna skogar Det enskilda storskogsbruket Det enskilda småskogsbruket

700 000 hektar skogsmark 2 000 000 » 9 800 000 » »

Summa 12 500 000 hektar skogsmark Skogskartor saknades således för mer än hälften av landets skogsmarksareal, vilken uppskattades till 23-2 miljoner hektar. Tillades inom skogsområdena befintliga impediment, torde sammanlagda icke kartlagda arealen uppgå till omkring 16 miljoner hektar. De icke kartlagda enskilda skogarna utgjordes i huvudsak av bolagens, godsens och fideikommissens skogar i centrala och södra Sverige, särskilt Götaland, samt bondeskogar utanför den s. k. lappmarkslagens giltighetsomräde, vilket omfattade Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län. Över o r g a n i s a t i o n s n ä m n d e n s b e t ä n k a n d e a v g å v o s u n d e r å r 1933 y t t r a n d e n av d o m ä n s t y r e l s e n , s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s a m t c e n t r a l r å d e t för s k o g s v å r d s styrelsernas förbund. Domänstyrelsen a n f ö r d e , m e d i n s t ä m m a n d e i n ä m n d e n s förslag a n g å e n d e s k a l o r n a 1: 10 000, i vissa fall 1: 20 000, bl. a. följande. Olika k a r t t y p e r tillgodosåge olika uppgifter. I vissa fall lades största v i k t e n vid en god översikt s a m t å t e r g i v a n d e t av v ä g a r , v a t t e n d r a g och bebyggelse, i a n d r a fall b o r d e k a r t o r n a u p p t a g a f a s t i g h e t s g r ä n s e r , r e d o v i s a ägoslag, v ä x a n d e s k o g

56 samt möjligen jordmån och bergarter o. s. v. Dessa olika karttyper byggde dock i flera avseenden på samma grund. En kartstomme måste sålunda alltid användas, varvid järnvägar, landsvägar, sjöar, floder, mindre vattendrag, mossar, kärr samt tydligt avgränsade bergimpediment ävensom bebyggelsen borde redovisas å kartor i ej alltför liten skala. Som ett önskemål hade därför framträtt att kunna åstadkomma en grundkarta, som i avseende å skala, kartläggnings- och redovisningsnormer kunde tjäna de flesta ändamål för olika karttyper. Deras särskilda egenskaper finge därefter tillkomma med hänsyn till den uppgift olika kartor skulle tillgodose, för skogskartor specialredovisning av den växande skogen genom beståndsgränser o. d. Styrelsen betonade vidare, i anslutning till organisationsnämndens i detta spörsmål framlagda förslag, vikten av att ett fortsatt arbete med kartfrågans lösning så snart som möjligt komme till stånd. Av skogsvårdsstyrelsernas och centralrådets för skogsvdrdsstyrelsernas förbund yttranden inhämtas bl. a. följande. Med undantag för de skogsvårdsslyrelser, som hade tillgång till nya ekonomiska kartor, framhölls allmänt betydelsen av att goda kartor så snart som möjligt upprättades, i huvudsak efter den nuvarande ekonomiska kartans redovisningsprinciper med anslutning till jordregistret samt i övrigt föreliggande äganderätts- och brukningsförhållanden. Beträffande skalan förordade de flesta styrelserna skalan 1: 10 000. Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län funno dock skalan 1: 20 000 tillräcklig. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län hade i första hand behov av den ekonomiska kartan som översiktskarta (orienteringskarta) i skalan 1: 50 000. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län ansåg däremot, att skalan i Svealand aldrig borde nedgå till 1: 20 000. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län ansåg skalan 1: 20 000 användbar endast i lappmarken, för kustlandet erfordrades skalan 1: 10 000. Den större skalan 1: 10 000 motiverades av flera skogsvårdsstyrelser särskilt med behovet av en ändamålsenlig arbets- eller detaljkarta. Styrelsen i Västerbottens län framhöll sålunda, att en grundkarta i skalan 1: 10 000 med föreslagen redovisning av olika ägoslag skulle icke blott hava betydelse för styrelsens rådgivande och kontrollerande verksamhet utan även vara till stor hjälp vid upprättande av planer till skogsodlings- och skogsdikningsföretag, vartill för närvarande stora summor utbetalades i statsbidrag. Särskilt torde man vid planläggning av skogsdikningsföretag med hjälp av den föreslagna karttypen få en helt annan överblick av försumpningsområdenas utsträckning och de olika fastigheter, som dessa områden besvärade, än som var möjligt med de kartor, som nu stodo till buds. Härigenom underlättades avsevärt planläggande av företagen, varjämte dikningarna många gånger kunde göras billigare. Liknande synpunkter framhöllos av skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län framhöllo även kartornas betydelse med hänsyn till behovet att upprätta

57 hushållningsplaner för skogsskötseln. Från olika håll framhölls som önsk värt, att bergbeteckningar samt jämförelsevis tätt angivna höjdsiffror måtte utsättas å kartan. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund hade intet att erinra mot organisationsnämndens förslag men ansåg, i likhet med domänstyrelsen, att kartfrågan borde göras till föremål för vidare utredning, varvid det vore av vikt att snart träffa ett slutligt avgörande. Genom samråd under innevarande år hava länsjägmästarna, enligt vad utredningsmännen fått sig meddelat, ytterligare betonat vikten med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet av att en ekonomisk karta så snart som möjligt komme till stånd, särskilt för Svealand och Götaland samt huvudparten av Norrland. Beträffande skalan hava länsjägmästarna, med förutnämnda undantag för Stockholms och Värmlands län, uttalat sig för 1: 10 000, vilken skala även borde gälla för Norrbottens läns kustland. Om kartans tillkomst kunde påskyndas och underlättas genom utgivande i första hand av endast en fotokarta av samma typ som den nuvarande för Göteborgs och Bohus län, skulle en sådan karta i många avseenden vara tillräcklig. Förutsättningen ansågs dock vara, att å fotokartan fastighetsgränserna funnos inlagda, då detta var av betydelse icke blott för skogsvårdsstyrelserna utan även för den enskilda jordägaren. Inläggningen av dessa gränser gjordes bäst, ansåg man, på en gång genom kartverket. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1934 har i anslutning till av rikets allmänna kartverk ingiven framställning angående utgivande av ekonomisk karta över Göteborgs och Bohus län och fastställande av formulär till beskrivning av n ä m n d a karta beslämts, att i beskrivningen till kartan arealen »skogsmark och övrig mark» skall redovisas gemensam i en kolumn (kol. 8). För att i beskrivningen kunna lämna en åtminstone ungefärlig arealuppgift för det viktigaste ägoslaget å utmarken, skogsmarken, skulle samtidigt införas en ny kolumn (kol. 12), kallad »skogsproduktiv mark i kol. 8, approximativt beräknad». Jämlikt kartverkets hemställan har ifrågavarande särskiljande av improduktiv fast mark å utmarken uteslutits även å kartan. Merarbetet vid ett fullständigt särskiljande av bergmarken uppgavs beträffande fältrekognosceringen i Göteborgs och Bohus län till 25 % av hela arbetet. De ökade kostnaderna vid fältarbetet ansågos i viss mån sammanhänga med de svårigheter, som stundom kunde föreligga att bedöma t. ex. om skogbeväxt bergmark skall redovisas som skogsmark eller impediment. Mossar och kärr skulle allt fortfarande särskiljas å kartan. Utredningsmännen få för egen del anföra följande. Organisationsnämnden hade som ett uttryck för skogsbrukets strävan att få tillgång till fullgoda kartor erinrat om den försöksverksamhet, som från skogsintresserat håll utförts för utrönande av den fotogrammetriska kartläggningens användbarhet. De tidigare uttalanden, som utredningsmännen återgivit från nämndens be-

58 tänkande, grunda sig även i huvudsak på uppgifter, lämnade av representanter för domänstyrelsen, fonden för skogsvetenskaplig forskning och skogssällskapet i deras förut omnämnda framställning i kartfrågan. Av skogsvårds styrelsernas yttranden liksom av länsjägmästarnas ovanberörda uttalanden framgår även för skogsbrukets vidkommande betydelsen av en grundkarta, upprättad i stor skala. Utredningsmännen hava icke funnit anledning komplettera de i organisationsnämndens betänkande framlagda uppgifterna rörande den skogsmarksareal, för vilken kartor helt skulle saknas. Det är givet, att denna areal efter de därefter gångna fyra åren i någon mån nedgått, särskilt för de all manna skogarnas vidkommande. I vissa fall lärer man likväl, efter vad utredningsmännen erfarit, under dessa år uppskjutit det skogliga kartläggnings och uppskattningsarbetet i avvaktan på statsmakternas ställning till kartfrågan. Den ur skoglig synpunkt icke kartlagda arealen torde i varje fall kunna uppskattas till i stort sett hälften av landets skogsmarksareal, eller i runt tal 12 miljoner hektar. Härtill kommer all övrig utmark, av vilken en del utgöres av för dikning lämpliga kärr och mossar. Utredningsmännens uppdrag får visserligen anses omfatta förslag till kartfrågans ordnande för Götaland och Svealand samt Norrlands kustland och odlingsbygder. Utredningsmännen hava likväl velat i korthet beröra en fråga, avseende de stora skogsbygderna i Norrbottens och Västerbottens lappmarker ävensom i Härjedalen och västra delarna av Jämtland, vilka sålunda icke skulle erhålla en grundkarta i stor skala. I dessa trakter representerar skogsbruket i regel det största intresset. Vid sidan härav må dock nämnas jordbruket och de behov, som för kommunikationsväsendets eller den geologiska undersökningens del kunna förekomma, samt — särskilt inom vissa trakter — försvaret. Inom Norrbottens och Västerbottens lappmarker förekomma huvudparten av statens egna skogar. Utredningsmännen hava funnit det vara angeläget påpeka, att uppmärksamheten även för nu nämnda trakter i en nära framtid synes böra inriktas mot tanken på en gemensam grundkarta, som skulle kunna tillgodose icke blott skogsbrukets behov utan även andra här nämnda intressen. Utredningsmännen skulle därvid vilja ifrågasätta, att försöksvis upprättades i första hand en panoramakarta, sannolikt i skalan 1: 40 000, möjligen något mindre skala. Försök borde göras så snart som möjligt inom lämpligt område rörande kostnader för en dylik karta och de ändamål, som den kunde tjäna. Utredningsmännen återkomma till denna fråga i annat sammanhang (kap. VII). Vad emellertid angår frågan om kartornas betydelse för skogsbruket inom det område, vilket utredningsmännens uppdrag närmast avser, eller Götaland, Svealand och Norrlands kustland m. m., få utredningsmännen anföra följande. För skogsbrukets vidkommande kunna såväl fotokartan som den ekonomiska kartan utnyttjas såsom stomkartor, detaljkartor och översiktskartor.

59 För dessa ändamål är i huvudsak skalan 1: 10 000 den lämpligaste för de områden kartläggningen beräknats omfatta. För fotokartan förutsattes i allmänhet därvid, att fastighetsgränserna i största möjliga utsträckning äro utmärkta å kartan, varjämte för båda kartorna påfordras, att höjdsiffror finnas angivna i sådan omfattning, att man med deras hjälp kan få en uppfattning i stora drag av lutningsförhållandena. Såsom stomkarta skulle en skalriktig och i lämplig skala utförd fotokarta kunna utvisa, förutom de särskilt inlagda fastighetsgränserna, jämväl belägenheten av sjöar och större vattendrag, åtminstone kala mossar och kärr samt berg, kommunikationsleder m. m. Tillförlitligheten av dessa mera varaktiga gränsers och föremåls återgivande å en karta ökar givetvis kartans användbarhet. På en god stomkarta måste ställas fordringar på relativt stor noggrannhet i fråga om nyssnämnda detaljer inom ramen av rimliga kostnader för deras framställande. Det är uppenbart, att fotokartan med sin tillförlitlighet och sitt rika innehåll av en mångfald detaljer och föremål, vilka eljest genom uppmätning å marken och fastläggande i ett stomnät skulle medföra för skogsbruket betydande kostnader, skulle komma att finna god användning som stomkarta över såväl större skogskomplex som enstaka skogar. Avsevärd kostnadsbesparing och större noggrannhet i stomkartan vunnes härigenom, samtidigt som stomkartan bleve av mera bestående värde. Det bör även erinras om att en fotokarta skulle bliva av betydelse för revideringen av skogskartorna å de områden, för vilka sådana kartor redan finnas. Sedan en skogskarta upprättats, vidmakthålles visserligen denna, genom att inträffade förändringar av större betydelse årligen inläggas å kartan. Dylika förändringar utgöras av gallring, skogsodling, kalavverkning, dikning m. m., vilka på särskilt sätt utmärkas. Även om utmärkning å kartan av dessa åtgärder sker med jämförelsevis stor omsorg, måste emellertid kartorna revideras med vissa års mellanrum. Ju bättre kartan ursprungligen är upprättad, desto mindre kostsam ställer sig en dylik översyn. På en god karta giver sålunda alltid det tillförlitliga läget av fasta föremål såsom sjöar och vattendrag, kala mossar och kärr samt berg, kommunikationsleder m. m. en god ledning. Huru omsorgsfullt den ursprungliga skogskartan än må vara upprättad — kostnadshänsyn tillåta icke alltför noggranna arbetsmetoder — lär er vara uppenbart, att en god grundkarta av den med ägogränser kompletterade fotokartans typ, utnyttjad såsom stomkarta, skulle väsentligt underlätta och förbilliga revideringen. Det må ytterligare framhållas, att ju bättre skogskartan kunnat göras från början, desto längre kan den i regel utnyttjas utan översyn. Man torde här kunna räkna med en period av omkring 30 år. Såsom detaljkarta skulle fotokartan direkt kunna utnyttjas vid skogsbruk, vilka ej kräva en mera detaljerad redovisning av de olika bestånden. För mindre skogsområden ävensom överhuvudtaget för skogsområden, där ägaren eller förvaltaren väl känner till förhållandena eller där dessa äro lik-

60 artade för större delar av skogen, torde en detaljredovisning av beståiden vara överflödig. Under senaste tid hava ock, enligt vad utredningsmäinen erfarit, skogsindelningsförrättningar i dylika fall utförts efter nu nännda grunder. Där en detaljerad beståndsredovisning anses vara nödvändig vilket oftast torde vara fallet, kan fotokartan genom en föga arbetskrävmde komplettering å marken lätt fullständigas till att tjäna åsyftade ändanål. Fotobilden av skogsbestånden — i viss mån även av skogsmarken — ;vensom av mossar och kärr m. m. giver härvid upplysningar av värde icke ololt vid fotokartans komplettering utan även vid dess fortsatta utnyttjande I detta sammanhang torde böra framhållas, hurusom en god stomiarta och detaljkarta medgiva en säker ytbestämning av ett skogskomplex lilsom ock av dess olika ägoslag. Fördelarna härav framträda även, när det täller virkesförrådets uppskattning. En noggrann kännedom om ytvidden å slogsmarken inom ett skogskomplex medför nämligen en avsevärd minsknirg av kostnaderna för uppskattning av dess virkesförråd. Sålunda må anföra., att verkställda beräkningar med ledning av från riksskogstaxeringen inom landet vunnen erfarenhet utvisa, att vid uppskattning av virkesförråd gaiom linjetaxering linjeavståndet, i de fall skogsmarksarealen är noga känd. kan ökas ända till det dubbla i förhållande till det linjeavstånd, som skulb erfordras, då kännedom om denna areal saknas. Såsom översiktskarta kan fotokartan finna en mångsidig användiing. Genom fotobilden erhålles en god överblick av skogens lokalisation i förhållande till transportleder, var äldre och yngre skog återfinnes m. m. Vdare erhålles överblick vid undersökning av diknings- och vägprojekt o. d. För den enskilde skogsägaren eller förvaltaren kommer kartan på så sät alt tjäna ej endast de detaljändamål, som hittillsvarande skogskartor kmna tillgodose, utan dessutom, och bättre än nuvarande skogskartor, denni allmänna överblick. Detta ästadkommes därigenom, att fotobilden bättr; än nuvarande ytfärger å en skogskarta, som endast kunna betona en factor, giva möjlighet till alt översiktligt bedöma utpräglade förhållanden bdräffande flera faktorer såsom skogens täthet, trädslagsblandning, ålder o-,h, i viss mån för mindre produktiva marker, bonitet, skogsbrukssätt, förekomst av kalhyggen och sankmarker m. m. På så sätt skulle fotokartorna i mmga avseenden kunna tjäna skogsbruket som goda översiktskartor. Utrednngsmännen hava även erfarit, att från större skogsägare och skogsvårdssVrelser ifrågasatts utredningar i syfte att inom vissa större områden erhålh en totalöverblick rörande skogsförhållandena, varvid fotokartor skulle vari av värde. I diskussionen om karttyper har från skogligt håll stundom uttalats öiskemålet, att ekonomiska kartan borde vara av samma typ som den nuvannde schematiska ekonomiska kartan över Hallands län. Orsaken härtill snille vara, att förut nämnda inläggningar lättare skulle kunna utföras och bittre framträda å en dylik karta med skogsmarken ofärgad än å den möikare

61 1'otoJilden. Det har likväl medgivits, att ett ljusare rastertryck eller annat lämiligt tryck av fotobilden skulle minska dessa svårigheter. Utredningsmämen anse för sin del, att så många omständigheter tala för fotobildens bevaande å kartan, att skogsbrukets strävan bör vara att söka sig fram till lämpliga metoder, som med bevarande av fotobilden kunna tillgodose skogsbrukets krav å kartans successiva vidmakthållande. För expeditions- och dylika översiktsändamål kunna därjämte med det för den nuvarande ekonomisla kartan i Göteborgs och Bohus län använda reproduktionssättet avtryck av sarttryckplåten lätt erhållas. Vid utredningsmännen anfört angående möjligheten till fotokartans utnyttande för skogsbruket gäller givetvis även för den ekonomiska kartan undir förutsättning, att den fotografiska bilden bibehålies å denna. De båda kartyperna kunna utnyttjas jämsides. Det blir närmast ett avvägande mellan dika synpunkter, som avgör var gränsen skall dragas mellan de områden, där endast fotokarta skulle upprättas. Enbart för skogsbrukets vidkommanle torde det dock vara tillfyllest med en fotokarta med fastighetsgränser ich tillräckligt antal höjdsiffror. Härav följer även, att möjlighet föreligga- till minskning av kostnaderna jämväl för den ekonomiska kartans franställande genom att icke å kartan inlägga begränsningslinjerna för mossar >ch kärr å utmarken. Då redan tidigare särskiljandet av improduktiv fast mark å utmarken uteslutits å ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohis län, skulle uteslutningen av mossar och kärr innebära, att kartverkets fältarbete ytterligare skulle kunna minskas betydligt.

4. F a s t i g h e t s - o c h j o r d d e l n i n g s v ä s e n d e t . Ridan tidigt under behandlingen av frågan om den ekonomiska kartläggningen har framhållits dennas betydelse såsom en kompletterande översikt till hntmäteriets samlingar av kartor i större skala samt såsom karta över indeningen i jordeboksenheter. Uttalanden av denna innebörd förekomma bl. i. i motion vid 1872 års riksdag, i 1878 års kommittébetänkande och i proposition till 1880 års riksdag. Ui ett av kommissionen för de allmänna kartarbetena år 1882 avgivet utlåunde i kartfrågan framhålles bl. a., att man i vårt land sökt att med den allmänna kartläggningen förena ett arbete, vilket i andra länder utförds på särskild väg och med betydande kostnader, nämligen genom kata;terverken, som hava till. ändamål dels att betrygga äganderätten genom för le särskilda egendomarna fastställda gränslinjer, dels även att läggas till jrund för beräkningen i skattehänseende av jordens värde och avkastning Något katasterverk kunde på långliga tider ej komma att ifrågasättas i vårt land, men Sverige hade i sina avvittrings- och skifteskartor ett oskattbart material, som kunde göras i hög grad fruktbärande. Många av de

62 frågor, som föranledde kostsamma och tidsödande forskningar i lantmäteriarkiven, vore ofta av den beskaffenhet, att en i mindre skala sammandragen översiktskarta i betydlig grad skulle underlätta deras lösning. Redan denna egenskap hos den föreslagna kartan i skalan 1: 20 000 att vara en översiktskarta, utvisande belägenheten och omfattningen av alla i jordeboken upptagna byar, enstaka hemman och lägenheter vore i och för sig ett tillräckligt skäl för dess upprättande. Kartan bleve även ett nödvändigt bihang till de nya fastighetsböcker, som väl snart komme att uppläggas. Dessa och flera andra vore de uppgifter, vilka i alla länder med oerhörda kostnader fylldes genom särskilt härför upprättade katasterverk men vilka man här sökt sammanföra med den allmänna kartläggningen. I en till kommissionens utlåtande fogad reservation anförde dåvarande överdirektören i statistiska centralbyrån Sidenbladh bl. a., att Sverige ägde ett katasterverk, visserligen icke fullt motsvarande de utländska men dock jämförligt därmed i vissa delar. Men som detta katasterverk — de stora och dyrbara samlingarna av lantmäterikartor — utarbetats under en mycket lång tidrymd och utan inbördes sammanhang samt med stora luckor, vore det ekonomiska kartverket ett nödvändigt komplement. Den ekonomiska kartan hade således att göra ett helt av de spridda delarna och att så gott sig göra läte fylla bristerna. Den skulle som man sagt lägga jordeboken på karta samt dessutom visa hur mycket av rikets jord fördelade sig i åker, äng och annan mark. Enligt reservantens mening hade således den ekonomiska kartan till huvuduppgift att komplettera landets katasterverk och att möjliggöra nödiga arealbestämningar. Vid 1908 års riksdag berördes i viss mån även frågan om den ekonomiska kartans förhållande till fastighetsväsendet. Riksdagen hemställde nämligen i samband med beviljande av anslag till kartarbetena, att, sedan Kung]. Majrts förslag om upprättande av ett jordregister av riksdagen redan bifallits, frågan om det förhållande, vari det ekonomiska kartverkets arbeten och upprättandet av ett jordregister borde ställas till varandra, måtte bliva föremål för utredning. De med anledning av riksdagens hemställan tillkallade 1908 års sakkunniga hava i sitt betänkande såsom första huvuduppgifter för ett tidsenligt ekonomiskt kartverk framfört att åstadkomma karta och beskrivning så beskaffade, att de kunde utgöra underlag för jordegendomarnas registrering samt att i sammanhang därmed tjäna som grund för fastighetsinskrivningsväsendet. De sakkunniga funno emellertid, att den ekonomiska kartan i skala 1:20 000 ej kunde fylla denna uppgift. Enligt de sakkunnigas uppfattning kunde jordregistrets uppgifter rörande en fastighets areal icke grundas på den ekonomiska kartan, utan att kartläggningen hade verkställts i lantmäteriskalan. För att en karta skulle tjäna inskrivningsväsendets ändamål måste påfordras, att alla fastigheter, som kunde bliva föremål för särskilda rättigheter, kunde därå till läge, gränser och areal

63 noggrant angivas, något som ej kunde ske på någon karta i mindre skala än den vanliga lantmäteriskalan (1:4 000). Det torde ej heller låta sig göra att ordna arbetet för den ekonomiska kartan på sådant sätt, att rättslig giltighet kunde tilläggas därå upptagna områdesgränser eller vitsord kunde tillerkännas arealbestämningen. Ej heller kunde den ekonomiska kartan till följd av dess lilla uppmätningsskala komma till användning som kartmaterial vid skiftesförrättningar, även om den väl kunde lämpa sig som översiktskarta för sådana arbeten av större omfattning. — De sakkunniga funno sig därför böra förorda det ekonomiska kartverkets upphörande och i stället införande av ett katasterverk i skala 1: 4 000, då enligt de sakkunnigas mening i åtskilliga delar av landet jordegendomsförhållandena voro synnerligen orediga och det med fog syntes kunna påstås, att en tillfredsställande ordning i avseende å jordegendomarna ej läte sig vinna med mindre jordredovisningen och fastighetsinskrivningsväsendet bleve konsekvent och fullständigt grundade på ett efter säker uppmätning och gränsbestämning upprättat katasterverk. Uti reservation till de sakkunnigas betänkande hava två reservanter framhållit, att den ekonomiska kartan visserligen icke kunde bliva ett i rättsligt avseende giltigt komplement till jordregistret men att de i Malmöhus län utförda försöksarbetena visat, både att den ekonomiska kartans beskrivning kunde upprättas i överensstämmelse med jordregistret och att kartan själv borde bliva till stor hjälp för dess begagnande. Det erinrades även om, att den ekonomiska kartan upptoge mark, som ej återfunnes i jordregistret, såsom av ålder befintliga samfälligheter o. d. Den ekonomiska kartan kunde därför angiva den totala arealen för en by och på så sätt icke allenast komplettera jordregistret utan tillika utgöra en ej obehövlig kontroll på att fastigheter ej dubbelförts och att ej vid lantmäteriförrättningar betydligare fel begåtts vid arealberäkningen. Såsom översiktskarta ägde den ekonomiska kartan betydelse för rikets lantmäteriarkiv, för vilka den bildade ett kartografiskt register till lantmäterikartorna och ett bekvämt medel att påvisa och registrera de luckor, som förefunnos i nämnda kartmaterial. Sedan kartverkschefen år 1912 framlagt förslag rörande det ekonomiska kartarbetets fortsatta bedrivande, vilket förslag grundade sig på erfarenheten från försöksarbetena i Malmöhus län och innebar ett fortsättande av arbetena efter samma principer som i nämnda län och med redovisningen verkställd i enlighet med jordregistret, framhöll kartverkskommissionen i avgivet yttrande bl. a., att det under utarbetande varande jordregistret ådagalagt behovet av en i överensstämmelse med registret utarbetad ekonomisk karta. Kommissionen fann den under senaste åren framträdande frågan om upprättande av en kataster med fog kunna anses undanskjuten (ill en avlägsen framtid, ej minst på grund av de oerhörda kostnaderna för en kataster. Den ekonomiska kartan jämte jordregistret torde komma att tillsammans med lantmäterikartorna ersätta en kataster och de fördelar,

64 en kataster avsåge att medföra, komme således att vinnas med vida mindre kostnader än en fullt modern kataster skulle betinga. Lantmäteristgr elsen, som anbefallts avgiva utlåtande i anledning av kartverkschefens förslag samt därvid särskilt yttra sig angående förhållandet mellan de ifrågasatta ekonomiska kartarbetena och jordregistret samt lantmäteriväsendets kartarbeten och övriga verksamhet, framhöll, att enligt styrelsens mening den ekonomiska kartan i skala 1: 20 000 med beskrivning saknade betydelse i förhållande till jordregistret. För jordredovisningen påfordrades ett rikskarteverk i lantmäteriskalan, vilket borde huvudsakligen grundas på de befintliga lantmäterikartorna. Lantmäteristyrelsens berörda utlåtande torde få anses närmast hava gått ut på upprättandet av ett rättsligt giltigt katasterverk i skala 1: 4 000 och ett nedläggande av de ekonomiska kartarbetena. I frågan om den ekonomiska kartans förhållande till jordregistret har i yttrande till Falks utredning dåvarande presidenten östergren angivit följande önskemål. Vid nymätning eller revision av äldre kartor borde fortlöpande jämförelse med jordregistret äga rum. Härvid skulle alla i jordregistret under gällande registernummer upptagna fastigheter identifieras. Skulle vid denna jämförelse luckor eller dubbelföringar i jordregistret upptäckas, borde — efter en summarisk undersökning — förhållandet anmälas till överlantmätaren i länet. Jordregisterbeteckningarna borde, så långt kunde ske, utsättas å kartan samt införas i beskrivningarna. Gränserna för avsöndrade lägenheter, över vilka kartor saknades i lantmäteriarkiven, borde inmätas och inläggas å den ekonomiska kartan. I detta sammanhang torde även böra omnämnas ett till Falks utredning avgivet yttrande från överlantmätaren i Hallands län, vid vilket läns kartläggning det nya redovisningssättet i anslutning till jordregistret tillämpats. Det har däri anförts, att de över Hallands län utkomna ekonomiska kartbladen dagligen vittnade om den betydelsefulla nytta i skilda hänseenden, som därigenom kommit länet till del. Den ekonomiska kartläggningen måste närmast betraktas ur fastighetsredovisningens synpunkt och såsom avseende åstadkommande för landets innebyggare av behövliga översiktskartor med tillhörande beskrivningar. Organisationsnämnden har i sitt betänkande beträffande här behandlade del anfört följande. Såviil fastighetsredovisningen i jordregistret som jorddelningsväsendet byggde för närvarande på de vid lantmäteriets arbeten upprättade kartorna i stor skala. Som översiktskarta hade emellertid den ekonomiska kartan, såsom den numera utfördes, stor betydelse för fastighets- och jorddelningsväsendet. Identifieringen av fastigheterna vid den ekonomiska fältmätningen medförde även möjlighet att rätta till felaktigheter i jordregistret, såsom dubbelföringar eller fel beroende på förbiseenden vid lantmäteriförrättningar. För överlantmätarnas granskningsverksamhet innebure givetvis kartan en avsevärd lättnad, vilket vitsordats från de län, där den ekonomiska kartan upptoge jordregisterbeteckningar å fastigheterna. Bristen vore, att

65 ej alla fastigheter kunde var för sig redovisas på kartan på grund av dennas lilla skala samt att vid den ekonomiska fältmätningen konstaterade felaktigheter, i avsaknad av vitsord för denna utredning, icke alltid kunde medföra rättelse i jordregistret. — Den ekonomiska kartan med beskrivning vore därjämte den enda urkund, som identifierade alla de fastigheter, som uppstått vid försäljning av ideella andelar av en eller flera i jordregistret upptagna fastigheter. Ehuru sålunda redan den nuvarande ekonomiska kartan otvivelaktigt vore av betydande värde för fastighets- och jorddelningsväsendet såsom en relativt detaljerad översiktskarta, torde kartan i övrigt för den egentliga förrättningsverksamheten sakna större betydelse. Emellertid hade från lantmäteristyrelsen under hand inhämtats, att en mot den ekonomiska kartan svarande karta i exempelvis skala 1: 10 000 skulle kunna för åtskilliga ändamål, för vilka nu specialkartor måste upprättas, vara användbar, varjämte en dylik ökning av skalan skulle väsentligt öka kartans värde i de fall, där kartan i skala 1:20 000 såsom ovan nämnts redan nu användes. Organisationsnämnden, som — på sätt framgår av historiken — i sitt betänkande framlagt förslag om att den ekonomiska kartan skulle i regel utgivas i skala 1: 10 000 såsom en landets grundkarta, har i detta sammanhang även ifrågasatt en utredning huruvida icke en sådan karta skulle i större utsträckning kunna användas för direkta lantmäteriändamål. Uti yttrande över organisationsnämndens betänkande har lantmäteristyrelsen betonat, att den ekonomiska kartan — även om den enligt organisationsnämndens förslag utgåves i skala 1: 10 000 — skulle i den rena skiftesverksamheten icke kunna komma till mera direkt användning annat än i vissa fall vid laga skiften å större bergs- och skogstrakter samt stora vattenområden och fisken. I övrigt komme lantmäteriet att i allt väsentligt icke få annan nytta av det föreslagna kartverket än att det komme att tjäna såsom en i många hänseenden förträfflig översikts- och rekognosceringskarta. I dessa hänseenden skulle det emellertid inom lantmäteriet liksom hos andra såväl producenter som konsumenter av kartor vid de flesta tillfällen komma till mycket stor och gagnande användning. Enbart detta förhållande vore för lantmäteristyrelsen tillräcklig anledning att med tillfredsställelse hälsa tillkomsten av den föreslagna grundkartan, därest densammas upprättande ur andra synpunkter än dem lantmäteristyrelsen hade att företräda skulle befinnas erforderligt och komma att genomföras. — Lantmäteristyrelsen har emellertid vidare framhållit, att icke ens i skalan 1:10 000 komme all fastighetsbildning att kunna angivas samt att därför mindre fastigheter under viss arealgräns endast kunde redovisas i beskrivningen eller ock genom specialkartor i ännu större skala. Det syntes ej heller av organisationsnämnden hava nog beaktats, att lantmäteriakterna, där sådana funnes av icke alltför föråldrad beskaffenhet, kunde giva samtliga de upplysningar, som grundkartan vore avsedd att lämna i jordbruks-, fastighetsredovisningsoch fastighetstaxeringshänseende. De av organisationsnämnden förväntade besparingarna i lantmäterikostnader efter grundkartans tillkomst finge icke överskattas. 5—t>174C-!

66 Chefen för rikets allmänna kartverk har i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande uttalat, att den uppgift, som efter 1908 års riksdagsbeslut om ett jordregisters inrättande tillagts den ekonomiska kartan, nämligen att vara ett komplement till detta register genom åskådliggörande av fastigheternas inbördes läge, kunde kartan motsvara endast om ständigt fortgående förändringar i jordregistret kontinuerligt eller med korta intervaller infördes å kartan och i beskrivningarna. Detta fordrade emellertid, om allmänt gagn skulle därav uppstå, att kartor och beskrivningar utgåves på nytt, vartill arbetskrafter saknades och vilket med hänsyn till kartornas mångfaldiga innehåll och beskrivningarnas detaljering bleve synnerligen betungande ur kostnadssynpunkt. Kartskalan medgåve för övrigt icke fullständig redovisning av alla fastigheter. Utredningsmännen hava inhämtat, att överlantmätarna i de län, där den ekonomiska kartans redovisning skett i anslutning till jordregistret, på sätt överlantmätaren i Hallands län i sitt ovanberörda yttrande framhållit, funnit kartan med beskrivning vara ett värdefullt komplement till jordregistret och giva en god översikt över fastighetsförhållandena. För det löpande arbetet å lantmäterikontoren medför detta otvivelaktigt en icke obetydlig lättnad. Men även distriktslantmätarna i de län, där ekonomisk karta finnes, hava funnit densamma vara till stor nytta och lättnad i arbetet. Genom tillgång till kartan jämte jordregisterutdrag kunna de snabbt bilda sig en uppfattning om fastighetsförhållandena före en förrättnings verkställande. De kunna också säkrare, än nu mången gång utan tillgång till en sådan karta är möjligt, bedöma de omständigheter, som hava betydelse för avgörandet om tillstånd bör lämnas till en begärd jorddelning eller ej. För jordregistret som sådant torde den ekonomiska kartläggningen likaledes hava ett direkt värde genom den utredning å platsen, som sker vid fältarbetet rörande fastigheternas läge och gränser. Å ena sidan erhålles — på sätt i presidenten Östergrens ovanberörda yttrande till Falks utredning framhållits såsom ett önskemål — en kontroll på att dubbelt"öringar eller luckor i jordregistret icke föreligga och å andra sidan en god översikt beträffande de fastigheter, över vilka kartor saknas i lantmäteriarkiven. Enligt vad den nuvarande arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena upplyst, hava också under hans verksamhet i ett icke obetydligt antal fall ofullständigheter och fel i jordregistret upptäckts och anmälts till överlantmätarna i Kristianstads samt i Göteborgs och Bohus län, där arbetena under denna tid varit förlagda. Sålunda anträffade ofullständigheter och fel i jordregistret torde visserligen endast beröra ett relativt litet antal fastigheter men rättelse härav har givetvis dock sin betydelse för erhållande av en säker fastighetsredovisning och en riktig kännedom om fastigheternas områden. I sistnämnda hänseende har dock den ekonomiska kartläggningen en större betydelse i klarläggandet av läget och omfattningen av alla de fastigheter,

som aldrig undergått lantmäteriförrättning eller uppstått genom sämjedelning. För identifiering av dessa sistnämnda finnes för närvarande ingen annan urkund än den ekonomiska kartan i de län, där sådan upprättats med fastighetsredovisning. För att något belysa omfattningen av dylika sämjedelningslotter hava utredningsmännen undersökt förhållandena i denna del inom Kristianstads län, där den ekonomiska kartläggningen senast slutförts. Härvid har visat sig, att av 68 100 i jordregistret under särskilt registernummer upptagna fastigheter voro 2 485 sämjedelade och uppdelade i 6 537 sämjedelningslotter. Sämjedelningslotterna utgjorde sålunda omkring 10 % av befintliga fastigheter. Ungefär samma procenttal framgår även av hittills publicerade beskrivningar i Göteborgs och Bohus län. Det är sålunda ett betydande antal inom vissa gränser hävdade fastigheter, som icke för sig upptagas i jordregistret och ej heller genom lantmäterikartor kunna identifieras. Förutom genom sämjedelning bildade fastigheter förefinnas därjämte, såsom redan nämnts, även andra fastigheter, över vilka kartor saknas i lantmäteriarkiven, nämligen dels äldre avsöndringar dels fastigheter, som icke undergått lantmäteriförrättning. Uti en av lantmäteristyrelsen den 27 maj 1920 gjord framställning rörande kartläggning av dylika fastigheter beräknades sammanlagda antalet fastigheter, som saknade kartor, till omkring 15 å 20 % av befintliga fastigheter, Kopparbergs län oberäknat. Det torde sålunda otvivelaktigt kunna anses såsom en betydande fördel för jordredovisningen och fastighetsväsendet i vårt land, om genom den ekonomiska kartläggningen alla dessa fastigheter kunde till innehåll och omfattning bliva klarlagda. Ehuru utredningsmännen i det följande under särskild avdelning komma att mera ingående behandla frågan om och betydelsen av a jourhållningen av en ekonomisk karta, torde dessa spörsmål redan här något böra beröras med anledning av kartverkschefens ovan återgivna uttalande, att den ekonomiska kartan icke utan en ständig komplettering och nyutgivning av karta och beskrivning kan fylla sin uppgift att vara en jordregistret kompletterande översiktskarta. En sådan ständig ajourhållning är givetvis otänkbar ur kostnadssynpunkt och kartverkschefens uttalande skulle därför kunna giva anledning till den uppfattningen, att den ekonomiska kartan ur här behandlade synpunkt skulle sakna större värde. Av den ovan lämnade redogörelsen torde emellertid framgå, att så icke är förhållandet. Den ekonomiska kartans betydelse för jordregistret och det därpå grundade inskrivningsväsendet ligger i främsta rummet däri, att fastighetsindelningen vid en viss tidpunkt blir sammanhängande klarlagd genom undersökning å fältet, varigenom dels kontroll vinnes på sådana uppgifter i jordregistret, som ej kunna utan fältundersökning klarläggas, dels uppgifter insamlas beträffande alla de fastigheter, som icke för sig upptagas i jordregistret. Den fortsatta, nya fastighetsbildningen blir fullständigt bestämd genom lantmäteriets förrättningar och kan sålunda helt bedömas genom lantmäteriarkiven samt de i jordregistret införda uppgifterna. Svårighet finnes således icke att

68 identifiera sådana nytillkomna fastigheter. Ajourhållningen är i denna del av jämförelsevis underordnad betydelse. För begagnande av den ekonomiska kartan i det löpande arbetet å vederbörande lantmäterikontor torde emellertid vara av intresse, att ett exemplar av kartan för varje län ajourhålles genom successiv införing av skeende fastighetsbildning. Utredningsmännen hava funnit, att det för arbetet å fastighets- och jorddelningsväsendets område är en given och betydande fördel, om en sammanhängande karta, utvisande fastighetsindelningen så långt möjligt är med hänsyn till kartskalan, kunde komma till stånd. För detta ändamål kräves givetvis icke en detaljerad ägoslagskarta, men uppenbart är, att, i den mån en sådan karta erfordras för andra ändamål, ägoslagsredovisningen är till nytta för såväl markägare som inteckningshavare särskilt beträffande fastigheter, över vilka kartor tidigare saknats eller äro mycket föråldrade. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att numera för all fastighetsbildning kartor med fullständig ägoslagsredovisning upprättas vid lantmäteriförrättningarna, således även vid avstyckning, varigenom i stort sett förändringarna i en fastighets ägor och värde numera kunna följas i jordregistret. I den mån vid en viss tidpunkt genom den ekonomiska kartläggningen klarlägges fastigheternas ägoinnehåll kunna därefter från lantmäterikartor och jordregister erhållas alla upplysningar om fastigheternas förändringar genom delningar eller avstyckningar. De övriga ändringar, som kunna uppstå i en fastighets ägoinnehav genom nyodling e. d., äro härvid — åtminstone beträffande södra och mellersta Sverige — av relativt mindre omfattning. För en karta, som skall åskådliggöra fastighetsindelningen tydligt, någorlunda fullständigt och ändock översiktligt, torde skalan lämpligen ej böra tagas mindre än 1:10 000. Utredningsmännen hava kommit till denna uppfattning efter en undersökning av fastighetsredovisningen å ena sidan på den ekonomiska kartan i skala 1: 20 000 inom Kristianstads län och å andra sidan på den nu under utarbetande varande ekonomiska kartan i skala 1:10 000 inom Göteborgs och Bohus län. Inom Kristianstads län hava endast omkring 60 % av de i jordregistret upptagna fastigheterna kunnat för sig redovisas å kartan, under det att i de undersökta delarna av Bohuslän medeltalet utgjorde 89 %. Det är därvid även att märka, att i den undersökta delen av Bohuslän ingår Tjörns härad med flera fiskelägen, där ett relativt stort antal små bostadsfastigheter naturligtvis ej kunnat särskilt redovisas, vilket därför sänkt procenttalet för redovisningsbara fastigheter. I andra socknar hava 99-—100 % av registerfastigheterna kunnat åskådliggöras å kartan. Om man bortser från områden av i huvudsak samhällskaraktär, där fastigheterna till större delen utgöras av bostadsfastigheter, torde som regel registerfastigheterna kunna redovisas i skala 1: 10 000 med undantag för fastigheternas till arealen små mosskiften o. d., vilka emellertid numera i allmänhet sakna ekonomiskt värde, ö v e r bostadsområdena fordras givet-

69 vis kartor i större skala (1:2 000 eller 1:1000), om gränser och registerbeteckningar skola kunna tydligt utsättas å kartan. Det är dock att märka, att för dessa områden numera som regel upprättas sammanhängande kartor i stor skala för planeringsändamål (stadsplan, byggnadsplan eller avstyckningsplan) och att å dessa fastigheternas gränser upptagas. I allmänhet torde också numera för dylika områden å lantmäterikontoren upprättas sammandragskartor för att möjliggöra för överlantmätarna att kunna följa fastighetsbildningen inom vederbörande bostadsområde. Ett sammandragande av fastigheterna i dylika fall till gemensamma områden med figurnummer e. d. a ekonomiska kartan och med angivande i beskrivningen, om sådan utgives, av vilka fastigheter, som äro belägna inom figurnumrets begränsningslinje, torde därför vara fullt tillräckligt. Fastigheterna inom dessa områden sakna även som regel intresse för den ekonomiska kartans ägoslagsredovisning, då de äro avsedda för bebyggelse och marken sålunda är av tomtkaraktär. Vad beträffar frågan om utnyttjande av den ekonomiska kartan i större utsträckning såsom underlag för lantmäteriarbeten, vilken fråga organisationsnämnden ansett böra tagas under närmare prövning vid den slutliga utredningen av kartverksfrågan, har lantmäteristyrelsen i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande utförligt behandlat denna sak. Styrelsen har därvid med bestämdhet hävdat, att den ekonomiska kartan, även om den upprättades i skala 1: 10 000, endast i undantagsfall kunde tänkas användbar för lantmäteriändamål samt att noggrannheten i kartan icke med de metoder, som avsetts skola komma till användning vid kartans upprättande, skulle bliva tillfredsställande vid en förstoring till för lantmäteriet erforderlig större skala. Styrelsen har därför avstyrkt, att försöksarbeten i denna del verkställdes, då genom förslagets realiserande intet positivt resultat skulle stå att vinna. Då den sakkunniga myndigheten så bestämt avstyrkt en undersökning i ämnet, emedan det ansetts, att förslaget ur teknisk synpunkt skulle innebära en väsentlig försämring i lantmäteriarbetenas utförande och att ur kostnadssynpunkt icke något väsentligt stode att vinna genom den ekonomiska kartans utnyttjande som underlag, hava utredningsmännen funnit sig icke böra närmare ingå på frågan. Det torde endast böra framhållas, att enligt utredningsmännens mening vid den ojämförligt största delen av lantmäteriets arbeten, nämligen avstyckningsverksamheten, kostnaden för själva förrättningskartan är relativt obetydlig i förhållande till övriga kostnader och att knappast någon minskning i kostnaden för lantmäteriverksamheten i denna del skulle bliva en följd av den ekonomiska kartans utnyttjande för ändamålet. Vad skiftesverksamheten beträffar, torde visserligen, när det gäller större områden och särskilt sådana med svåra terrängförhållanden, en icke obetydlig lättnad kunna vinnas genom användning av en förstoring av den ekonomiska kartan, därest denna ur teknisk noggrannhetssynpunkt funnes användbar för ändamålet såsom underlagskarta. Då de stora skiftenas tid emellertid numera till väsentlig del är förbi, torde ej

heller här några stora besparingar vara att vänta i kostnaderna för lantmäteriverksamheten. Det synes även kunna befaras, att, om lantmäteriet i större utsträckning skulle utnyttja ekonomiska kartan för sin förrättningsverksamhet, kraven på noggrannheten i den ekonomiska kartan skulle komma att allt mer ökas, vilket lätt skulle kunna medföra väsentligt ökade kostnader för kartans framställning. Utredningsmännen hava därför funnit sig icke böra räkna med att den ekonomiska kartan skulle kunna komma till användning för den direkta förrättningsverksamheten annat än såsom en värdefull orienteringskarta över förhållandena i stort samt i övrigt i den inskränkta omfattning, som lantmäteristyrelsen i sitt ovan återgivna yttrande angivit. Å andra sidan torde vara uppenbart, att om en ekonomisk karta i skala 1: 10 000 komme till stånd inom en relativt snar framtid denna säkerligen också skulle få för lantmäteriverksamheten en helt annan betydelse än de tidigare ekonomiska kartorna.

5.

Fastighetstaxeringen.

Såsom framgår av historiken och ovan redan återgivna uttalanden, har vid behandlingen av den ekonomiska kartfrågan tidigt framhållits dess betydelse för en likformig beskattning. Så länge redovisningen å den ekonomiska kartan och i den därtill hörande beskrivningen hänförde sig enbart till byar eller jordeboksenheter var möjligheten att utnyttja kartan för fastighetstaxeringen i huvudsak inskränkt till en mera allmän översikt av förhållandena. Sedan redovisningen omlagts i anslutning till jordregistrets fastighetsindelning samt i beskrivningarna angivits förekommande sambruk mellan flera fastigheter, hava möjligheterna att använda beskrivningarna till kontroll på arealuppgifterna vid taxeringarna givetvis väsentligt ökats. Organisationsnämnden har i sitt betänkande i denna del anfört följande. Beträffande såväl jordbruk som skogsbruk gällde, att vid taxering kartan vore ett behövligt hjälpmedel. En enhetlig behandling av taxeringen underlättades betydligt, om från en på ensartat sätt upprättad karta uppgifterna angående fastigheternas innehåll i areal av olika ägoslag kunde erhållas i beskrivningsform. Den ekonomiska kartan, sådan den upprättats i de fyra sydligaste länen, med detaljerad fastighetsredovisning så långt skalan det medgivit, hade också av taxeringsmyndigheterna i dessa delar av landet vitsordats innebära en väsentlig lättnad och säkerhet vid fastighetstaxeringen. Därjämte hade från övriga delar av landet uttalats önskvärdheten av att en karta av motsvarande art med beskrivning snarast komme till stånd även för dessa delar. De äldre ekonomiska kartorna med redovisning i jordeboksenheter ansåges däremot sakna egentligt värde för taxeringen. Även för nu ifrågavarande ändamål torde emellertid vara otvivelaktigt, att ju mer karta och beskrivning kunde redovisa fastigheterna var för sig desto större utbyte erhölles. De nu på grund av kartskalan nödvändiga sammanslagningarna av fastigheter eller av delar av olika fastigheter kunde ej undvikas, därest icke kartskalan ökades.

71 Uti yttrandena över organisationsnämndens betänkande har frågan om den ekonomiska kartans betydelse för fastighetstaxeringen i allmänhet icke särskilt berörts. Chefen för rikets allmänna kartverk har dock i sitt yttrande framhållit, att en uppgift, för vilken den ekonomiska kartan — eller kanske mera dess be skrivning — under senare decennier efter den detaljerade fastighetsredovisningens införande tagits i bruk, vore fastighetstaxeringen. Vilket gagn taxeringsmyndigheterna än kunde hava av en ny ekonomisk karta med beskrivning, vore det uppenbart, att den lokala kännedomen om fastigheterna förbleve huvudsaken, då varken kartor eller beskrivningar innehölle uppgifter om jordens beskaffenhet. Därtill försvunne kartornas användbarhet för taxeringsändamål i den mån deras tillförlitlighet med åldern avtoge, ty för taxeringsmyndigheterna bleve det vanskligt att avgöra, vilka uppgifter som vore pålitliga och vilka som vore föråldrade. Utredningsmännen hava vid tidigare omnämnda överläggning med föreningen svenska hushållningssällskapens sekreterare fått bekräftat, att i de län, där på ekonomiska kartan inlagts fastighetsindelningen, kartan med beskrivning ansetts hava varit av värde vid fastighetstaxeringsarbetet samt att även inom övriga län ansåges, att så skulle bliva fallet, om en liknande karta komme till stånd över övriga delar av landet. Det torde emellertid vara troligt, att i och med kartans föråldrande, såsom i kartverkschefens nyss återgivna uttalande framhållits, viss svårighet uppstår för taxeringsnämnderna vid beskrivningsmaterialets direkta utnyttjande, även om med den av kartverkschefen omnämnda ortskännedomen nog med hjälp av kartan kan bedömas, var ändringar föreligga i förhållande till beskrivningen. Det synes dock möjligt att underlätta arbetet härvidlag, om vid de i regel vart femte år återkommande allmänna fastighetstaxeringarna lämnades utdrag av jordregistret första gången beträffande inträdda förändringar i fastighetsindelningen sedan ekonomiska kartans upprättande och därefter, såsom redan nu sker, från föregående fastighetstaxering. Man erhölle på detta sätt genom ekonomiska kartan en fast utgångspunkt, vilken man eljest saknade, då i jordregistret arealuppgifterna dels för äldre fastigheter givetvis äro föråldrade, dels för fastigheter, tillkomna genom ägostyckning eller avsöndring, icke lämna någon ägoslagsredovisning, dels äro otillförlitliga för sådana fastigheter, varifrån avsöndringar förekommit, då avsöndrade områden icke kunnat frånräknas arealerna för stamfastigheternas skilda ägoslag, och dels slutligen helt saknas för fastigheter, som icke undergått lantmäteriförrättning eller som uppstått genom sämjedelning. Därest vid fastighetstaxeringarna skiljaktigheter föreligga mellan deklarationsuppgifterna och verkligheten av den omfattning, att det har betydelse för taxeringsutfallet, torde icke kunna förnekas, att den ekonomiska kartan skulle fylla en betydande uppgift för en likformig fastighetstaxering. Av de sammanställningar (tabell 5 och 6), som utredningsmännen fram-

lagt rörande skiljaktigheterna mellan arealer enligt jordbruksräkningarna, som grunda sig på de allmänna fastighetstaxeringarna, och enligt ekonomiska kartan, synes framgå, att så skulle vara fallet, om man endast toge hänsyn till arealerna för de olika ägoslagen. Sättet för taxeringsvärdenas fastställande torde emellertid här i allmänhet spela en större roll än arealfelen. På sätt fastighetstaxeringen nu sker. ingår i åkerns taxeringsvärde dels själva åkerjordens värde och dels — till större eller mindre del av taxeringsvärdet — befintligt byggnadsbestånds värde. Det sistnämnda är för små jordbruk den väsentliga delen av taxeringsvärdet, medan dess relativa andel minskas med stigande åkerareal. Vid 1933 års fastighetstaxering har inom ett län exemplifierats normala värderelationer för olika stora jordbruk, av vilka må angivas följande såsom belysande för byggnadsvärdets relativa betvdelse. Taxeringsvärde vid en åkerareal av 1 hektar kronor Åkerjord vid medelgott läge, 700 kr. per hektar Normalt byggnadsbestånd Summa

5 hektar

10 hektar

%

kronor

%

kronor

%

700 2 300

23 77

3 500 4 300

45 55

7 000 (5 300

53 47

3 000

7 800

13 300

100 Byggnadsvärdets relativa andel av totala taxeringsvärdet har alltså här uppskattats till 77 % för fastigheter om 1 hektar åker, 55 % vid 5 hektar åker och 47 % vid 10 hektar åker. Därav framgår, att vid taxeringen av mindre jordbruk, där byggnadsbeståndet representerar relativt stor del av fastighetens värde, uppkommande felaktigheter i åkerjordens värdesättning bliva mindre framträdande. Om exempelvis för tre fastigheter av nyss nämnd storleksordning åkerarealen redovisats 20 % för lågt, vilket får anses som ett stort arealfel, och de riktiga åkerarealerna följaktligen skulle vara 1*2, 6 och 12 hektar, hade taxeringsvärdena blivit följande: För fastighet med åkerareal 1*2 hektar

6 hektar

12 hektar

800 kr. 2 300 kr.

4 200 kr. 4 300 kr.

8 400 kr. 6 300 kr.

Summa

3100 kr.

8 500 kr.

14 700 kr.

Tax.-värde vid den lägre arealen enligt ovan .

3 000 kr.

7 800 kr.

13 300 kr.

Skillnad

100 kr.

700 kr.

1400 kr.

3 %

8 %

10 %

Akervärde å 700 kronor Byggnadsvärde

73 Ett arcalfel på 20 % skulle alltså icke behöva medföra värdefel på mera än 3—10 % under angivna förutsättningar. En taxering med behörig hänsyn till byggnadsbeståndets värde är alltså ägnad att förminska verkan av eventuella felaktigheter i åkerjordens arealredovisning, särskilt beträffande de mindre jordbruken. De sannolika felen äro troligen mindre än i exemplet härovan. Dessa omständigheter synas vara värda beaktande, då det gäller att bedöma betydelsen av en rätt genomförd arealredovisning beträffande åkerjorden vid fastighetstaxering och erforderligt källmaterial härför. Redovisningen av åkerarealen för fastighetstaxering har icke särskilt undersökts med avseende på tillförlitligheten av arealuppgifterna för olika stora jordbruk. Med erfarenhet från den skogliga taxeringen, där dylik undersökning verkställts, kan man måhända våga förutsätta, att arealuppgifterna för de mindre jordbruken äro mera osäkra än för de större, för vilka behovet av säkrare arealuppgifter ur brukningssynpunkt föreligger och för vilka därmed det även är att räkna med säkrare uppgifter för taxeringen. Skulle således de ännu kvarstående bristerna i arealredovisningen för åkerjorden kunna lokaliseras till i huvudsak de mindre jordbruken, blir deras inverkan på taxeringsresultatet i samma mån något förminskad. I fråga om den skogliga fastighetstaxeringen har arealredovisningen till och med år 1933 visat fortgående förbättring i förhållande till de arealer, med vilka jämförelse kan göras, nämligen riksskogstaxeringens, även om den fortfarande i vissa län icke kan anses fullt tillfredsställande. Om m a n bortser från bl. a. de nordligaste länen, där en riktig arealredovisning torde bliva mera beroende av andra omständigheter än sådana, som kunna tillrättaläggas genom ett ekonomiskt kartverk -— särskilt förhållandet mellan skogsmark och övrig mark — visar arealredovisningen för utmarken enligt 1933 års taxeringsutfall mera nämnvärda brister vid jämförelse med riksskogstaxeringen i följande län: Överskott + eller underskott — L ii n

Skogsmark hektar

Gävleborgs län Kopparbergs » Skaraborgs » Jönköpings » Kronobergs » Göteborgs och Bohus län Kristianstads län

%

övrig mark hektar

%

Summa hektar

%

+ 13 100 + 0-9 — 71 500 — 25-1 — 58 400 — 3-5 — 88 800 — 4*3 — 61 900 — 10-4 — 1 5 0 700 — 5-7 — 36 600 — 10-1 + 3 700 + 5-8 — 32 900 — 7-8 — 50 100 — 7*6 — 18 800 — 9-6 — 68 900 — 8-1 — 18 000 — 3-3 — 28 300 — 16-1 — 46 300 — 6*4 — 18 000 —-10-6 — 1 7 200 — 10-2 — 35 200 — 10-4 — 18 600 — 7'1 — 6 400 — 10-6 — 25 000 — 7-8

Med den andel i totala taxeringsvärdet, som skogen representerar i dessa län, betyder den konstaterade arealbristen mellan 1 underskattning i totalvärdet.

74 För den skogliga arealredovisningen i dess helhet har i allmänhet numera vid jämförelse med riksskogstaxeringen erhållits en nöjaktig stomme för kommande fastighetstaxeringar. Praktiskt taget torde sålunda endast i de här nämnda länen några för taxeringsresultatet märkbara förbättringar i denna redovisning vara att påräkna. För sådant ändamål vore givetvis ekonomiska kartverkets beskrivningar av värde. Även för de län, där totala länsresultaten enligt nämnda jämförelse äro tillfredsställande, är sannolikt, att ojämnheter för närvarande döljas i stundom för höga och stundom för låga arealer, mest framträdande i en förskjutning mellan skogsmark och övrig mark. I dylika fall kunna beskrivningarna giva god ledning. Utredningsmännen finna av det anförda framgå, att tveksamhet kan anses föreligga, huruvida med hänsyn till betydelsen av de värdefaktorer, som inverka på fastighetstaxeringen, tillgången till ekonomiska kartans beskrivning har den stora betydelse för taxeringen, som man tidigare velat göra gällande. Det torde under alla förhållanden få anses, att för taxeringsändamål icke ett så starkt behov föreligger av beskrivningen att, om densamma kan undvaras för särskilt jordbruksstatistiken, den likväl bör bibehållas för taxeringsändamål. Om själva kartan alltjämt skulle komma att utgivas med detaljerad ägoslagsredovisning, finnes dock möjlighet för taxeringsmyndigheterna att i tvivelaktiga fall låta från kartan uträkna arealerna för de fastigheter, beträffande vilka kontroll på uppgifterna anses behövlig. Skall den ekonomiska kartan på detta sätt utnyttjas, kräves emellertid alldeles särskilt, att kartskalan avväges så, att kartan blir fullt tydlig och i största möjliga utsträckning medger fastigheternas redovisning var för sig. Eljest torde en tolkning av kartan icke kunna ske med tillräcklig säkerhet utan beskrivning. Utredningsmännen anse sålunda, att, även om beskrivningen skulle bortfalla men en ekonomisk karta i skala 1:10 000 för andra ändamål skulle komma till stånd, kartan skulle även för här ifrågavarande ändamål bliva till nytta. De ovan anförda ändamålen torde kunna anses vara de huvudändamål av större omfattning och för landet i sin helhet av större intresse, för vilka ekonomisk kartläggning tidigare ansetts böra genomföras och vilka fortfarande böra vara utslagsgivande för frågan om och på vad sätt denna kartläggning bör för framtiden utföras. Uti organisationsnämndens betänkande hava härutöver upptagits ytterligare flera ändamål, för vilka en översiktskarta i relativt stor skala och av den ekonomiska kartans innehåll otvivelaktigt skulle vara av värde och till underlättnad, ehuru deras kartbehov äro av mera lokal eller sporadisk karaktär och därför enligt utredningsmännens mening icke böra tillmätas en utslagsgivande betydelse vid ett slutligt ställningstagande i frågan. Till belysande av den ekonomiska kartans mera allmänna användbarhet torde dock dessa kartbehov här böra upptagas till närmare undersökning.

75 6. Organisationsnämnden

Administrationen.

har härom anfört.

Redan ovan hade berörts kartornas betydelse inom allmänna förvaltningen för speciella ändamål såsom för taxeringsmyndigheter, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser m. fl. Härutöver toges kartorna i anspråk vid utredningar av skilda slag inom förvaltningen. Såsom exempel kunde nämnas lagstiftningsfrågor avseende sociallagstiftning samt jord- och skogspolitik, utredningar rörande landets indelning i administrativt, judiciellt, ecklesiastikt och kommunalt hänseende samt för en mångfald löpande ärenden. I allmänhet erfordrades härvid kartor endast i mindre skalor eller översiktskartor, men för speciella utredningar påfordi*ades även kartor i större skala med mera detaljerat innehåll beträffande fastighetsindelning m. m. Utredningsmännen vilja till en början framhålla, att redan i yttranden till Falks utredning av länsstyrelserna uttalats önskemål om en förbättring av landets kartförhållanden icke minst med hänsyn till länsstyrelsernas egen verksamhet. Av flera länsstyrelser har härvid särskilt betonats, att det icke vore tillräckligt med den topografiska kartan utan att en karta i större skala och av den ekonomiska kartans innehåll vore önskvärd och erforderlig. Länsstyrelserna i de län, där ekonomisk kartläggning utförts, hava vitsordat den ekonomiska kartans betydelse också ur administrationens synpunkt. Utredningsmännen kunna i övrigt instämma i organisationsnämndens uttalande samt få även hänvisa till vad redan ovan sagts angående kartans betydelse för jordbruket, skogsbruket, fastighets- och jorddelningsväsendet samt fastighetstaxeringen. Med frågor och ärenden inom nämnda områden komma nämligen administrationen såväl den centrala som ortsorganen synnerligen ofta i beröring, varvid givetvis är av intresse att hava tillgång till en ärendet belysande detaljerad karta. Detsamma gäller vissa av de verksamhetsområden, som behandlas i det följande. 7. S a m h ä l l s b i l d n i n g o c h o m r å d e s p l a n e r i n g . Organisationsnämnden

har framhållit följande.

Genom den alltmer utvidgade tillämpningen i vissa delar av den för städerna gällande stadsplanelagstiftningen på områden å landet hade ett allt större behov uppträtt av en översiktskarta i större skala att användas vid bestämmande av lagstiftningens tillämpningsområde och behovet av reglering av byggnadsverksamheten å landet. Ett liknande behov hade även uppträtt genom nödvändigheten av att söka åstadkomma en planering i stort av områdena omkring de större städerna och inom större industridistrikt. Enligt uttalande av byggnadsstyrelsen (se Falks utredning) skulle härvid erfordras en karta i minst skala 1: 20 000 med uppgift om fastighetsindelning, markförhållanden och bebyggelse, sålunda i stort sett motsvarande den ekonomiska kartan, varjämte terrängförhållandena borde klarläggas medelst kurvor. Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle genom en dylik kartas förefintlighet stora besparingar kunna göras av såväl staten som enskilda för eljest erforderliga kartors upprättande. Den nya stadsplanelagstiftningen med dess be-

stämmelser om byggnadsplan ni. m. för den egentliga landsbygden torde härutinnan ytterligare hava utökat behovet av sådana önskvärda underlagskartor. Med hänsyn till ändamålet torde dock härvid numera vara erforderligt att en större kartskala korarae till användning än 1: 20 000. Utredningsmännen finna det otvivelaktigt vara till lättnad vid behandlingen av de för samhällsutvecklingen betydelsefulla frågor, som av organisationsnämnden berörts, om en detaljerad översiktskarta föreligger, upptagande kommunikationsleder och bebyggelse samt fastighetsindelning. Även kännedomen om terrängförhållandena spelar här en icke obetydlig roll för ett rätt bedömande av områdesbegränsningen vid samhällsbildning eller för tillämpningen av plan- eller byggnadsföreskrifter. Om man därvid skulle ställa fordringarna så högt, att myndigheterna med stöd av kartan skulle kunna följa utvecklingen och därpå grunda de åtgärder till bebyggelsens ordnande, som kunna anses erforderliga, vore säkerligen problemet olösligt med hjälp av de officiella kartorna. En sådan ständig a jourhållning vore givetvis omöjlig att genomföra. Något sådant är ej heller nödvändigt. Kontakten med fastighetsbildningens utveckling finnes redan genom överlantmätarna, vilka böra hos länsstyrelserna fästa uppmärksamheten på förhållandena, om icke redan de i orterna verksamma lantmätarna vidtagit erforderliga åtgärder eller de kommunala myndigheterna själva tagit initiativ. Saken gäller sålunda närmast den ekonomiska kartans behövlighet och betydelse i samband med att fråga på annat sätt blivit väckt om bildande av samhälle eller bebyggelseområden av olika slag. För närvarande torde man, där ekonomiska kartor icke förefinnas, låta upprätta en sammandragskarta från förefintliga lantmäterikartor och efter undersökning å platsen bestämma områdesgränserna på denna översiktskarta, som i allmänhet plägar vara helt schematisk men upptaga fastighetsindelningen. Denna väg torde också vara den enklaste och billigaste att åstadkomma en nöjaktig områdesbestämning, även om en dylik översiktskarta icke kan giva den fastställande myndigheten någon närmare kännedom om huruvida förslaget är lämpligt avvägt. Det synes sålunda utan vidare klart, att frågorna om samhällsbildning och bebyggelseområden, utspridda som dessa områden äro här och där, icke i och för sig kunna motivera genomförande av en genomgående kartläggning med dess kostnader. Däremot torde, om den ekonomiska kartan av andra skäl komme till utförande, denna vara synnerligen lämpad för att ersätta nyssberörda översiktskartor. Visserligen måste — i brist på en ständig ajourhållning av kartan — denna kompletteras med nytillkomna fastigheters gränser, för att kartan skall i stort kunna utvisa tendenserna i fastighetsbildningens utveckling på platsen. En dylik komplettering är dock lätt att genomföra i varje särskilt fall genom överlantmätarnas medverkan och utnyttjande av lanlmäterikontorens kartmaterial. Den för frågans behandling erforderliga kartan erhåller emellertid på detta sätt en helt annan karaktär, då den åskådliggör ej blott områdets läge i förhållande till omgivande bygd utan även markbeskaffenheten. På

en ekonomisk karta av den typ, som nu användes i Göteborgs och Bohus län, framgå även terrängförhållandena i stort av den å kartan återgivna fotobilden. Den andra möjligheten till den ekonomiska kartans utnyttjande, som i organisationsnämndens ovan återgivna uttalande åsyftas, avser kartor för regionplanering kring de större städerna samt stomplaner, byggnadsplaner o. d. Nämnden har dock påpekat, att med hänsyn till ändamålet torde numera påfordras kartor i större skala. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, lärer en ekonomisk karta även i skala 1: 10 000 och av »Bohuslänstyp» icke kunna direkt användas såsom underlagskarta för upprättande av stomplaner, stadsplaner eller byggnadspluner. Härför erfordras i allmänhet kartor i minst skala 1:2 000. ' Enligt vad chefen för byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå, byggnadsrädet Linden, meddelat utredningsmännen, vore dock möjligt att för generalplan och ibland även för stomplan använda underlagskartor i skala 1: 10 000. Härför lämpade sig särskilt en fotokarta. För styckningsplaner kunde en uppförstoring av kartan väl utnyttjas som underlagskarta. För planeringsarbeten vore fotokartan i skala 1: 10 000 ett värdefullt hjälpmedel även i de fall, då karta i större skala erfordrades för själva planens utformning i detalj, önskvärt vore även, att fastighetsindelning funnes inlagd på kartan eller allra bäst att såväl en fotokarta som en ekonomisk karta funnes tillgänglig vid planeringsarbetet. Ehuru själva planerna sålunda oftast måste återgivas å en specialkarta i stor skala för att klarlägga alla detaljer såväl i befintliga förhållanden som i planen, torde dock en översiktskarta av den ekonomiska kartans art icke sakna sin betydelse för de granskande och fastställande myndigheterna även i planfrågor, särskilt vid bedömande av planens allmänna uppläggning och huruvida omfattningen av densamma är lämpligt bestämd. Med den utveckling, som planläggningen numera tagit i vårt land, och de krav, som därvid måste uppställas icke minst ur trafik- och markdispositionssynpunkt, lärer behovet av en dylik översiktskarta allt mer framträda. För ändamålet torde kartan icke böra upprättas i mindre skala än 1: 10 000, men skulle möjligen en fotokarta med inlagd fastighetsindelning kunna tänkas vara tillräcklig, ehuru en sådan icke ger samma lättlästhet och överskådlighet i detaljerna som en ekonomisk karta.

8. Organisationsnämnden

Kommunikationsväsendet. har i denna del uttalat.

Vid planering och stakning av järnvägs- och landsvägsanläggningar utgjorde befintliga officiella kartor en nödvändig stomme. Såväl ekonomiska som topografiska kartor komme därvid till användning. De förras mera detaljerade redovisning med avseende å fastighetsindelning, markslag och bebyggelse gjorde dessa kartor mest

78 lämpade för dylika planeringsarbeten. Den ekonomiska kartans avsaknad av höjdbeteckning och mera omfattande höjduppgifter gjorde emellertid, att densamma icke gåve det utbyte den eljest skulle kunna göra vid tekniska utredningar. Den topografiska kartan, som ju gåve en schematisk bild av terrängen, kunde understundom här lämna kompletterande upplysningar men dess lilla skala med därav följande överdriftsfel i detaljerna gjorde den ur teknisk synpunkt relativt obrukbar. För här ifrågavarande ändamål skulle en ekonomisk-topografisk karta i större skala vara mest användbar. Uti yttrande över organisationsnämndens betänkande har chefen för rikets allmänna kartverk framhållit, att för tekniska projekteringar skulle förefintligheten av den tänkta grundkartan betyda en lättnad, särskilt om kartan vore försedd med tillförlitliga ekvidistanta höjdkurvor. Det vore dock att märka, att järnvägsbyggnadsperioden i vårt land inom kort vore till ända och att jämväl landsvägsnätets utbyggande fortskridit så långt, att det i allmänhet torde komma grundkartan i förväg. Utredningsmännen, som i ämnet samrått med väginspektören i södra inspektionsområdet, majoren Ploman, hava därvid funnit, att för här ifrågavarande ändamål de topografiska kartorna utnyttjas som översikter men att fotokartan och den ekonomiska kartan skulle med fördel kunna användas jämväl vid planering av särskilt vägföretag, varigenom besparing i tid och kostnader för planeringen kan förväntas. Höjdkurvor å kartan skulle visserligen vara till fördel vid sådana arbeten, men torde dock en fotobild i dylika fall i stort sett giva tillräckligt god ledning beträffande terrängförhållandena för bedömande av lämpligaste sträckningen. Önskvärt torde emellertid vara, att antalet höjdsiffror på kartorna utökas. För massberäkning i detalj o. d. erfordras ändock en väsentligt noggrannare höjdbestämning än en kurvkarta i exempelvis skala 1: 10 000 skulle kunna giva. Den över vägsträckningen erforderliga egentliga arbetskartan torde i allmänhet kräva en längdskala av 1: 2 000 eller 1: 4 000 och en 20 gånger så stor höjdskala för profilens uppgörande. Denna karta upprättas emellertid efter direkt längdmätning samt avvägning av den stakade vägsträckningen. Härför erfordras sålunda icke någon underlagskarta i egentlig mening. Däremot åskådliggöres vid vägförslagen även sträckningen i förhållande till angränsande detaljer i terrängen. Dylika kartor äro emellertid i allmänhet så skissartade, att de icke äro möjliga att använda för inläggande av de nya vägarna på den ekonomiska eller ofta t. o. m. på de topografiska kartorna. Här skulle en ekonomisk karta i exempelvis 1: 10 000 eller en uppförstoring av denna, om större skala skulle anses nödvändig, giva en betydligt noggrannare och bättre bild av vägsträckningen än med nuvarande tillvägagångssätt. En fördel vore därvid också att underlagskartan, å vilken vägsträckningen direkt kunde inläggas, upptoge fastighetsindelningen för klarläggande av eventuella ersättningsanspråk från fastighetsägarna. Ä andra sidan vunnes för de officiella kartarbetena den fördelen, alt de nya vägarna kunde vid nyutgivning av kartblad direkt införas å dessa från vägkartorna utan särskilda fältarbeten.

79 Kunde därjämte de för kartarbetena utförda avvägningarna förtätas, så att vid vägarbetena avvägningarna kunde anslutas till precisionsavvägningens för riket gällande nollplan, skulle därjämte dessa avvägningar kunna utnyttjas även för de allmänna kartarbetena vid ny kartutgivning. 9.

Försvarsväsendet.

Uti yttrande till Falks utredning har chefen för generalstaben, som närmast behandlat de krav och önskemål som ur försvarssynpunkt måste uppställas på den topografiska kartläggningen, även något berört användningen av den ekonomiska kartan för militärt ändamål. Härvid har framhållits, att kartan endast i undantagsfall utnyttjats och att dess användbarhet begränsats genom frånvaron av höjdbeteckning. Om höjdförhållandena återgåves genom kurvor och kartans precision vore tillräcklig, skulle den i skalan 1: 20 000 kunna tjäna som militär positionskarta vid strider om befästa ställningar och även under rörligt krig begagnas för artilleriets eldledning enligt moderna metoder. Som kartan icke uppfyllde dessa fordringar och icke kunde uppfylla dem utan att övergång skedde till ett helt annat och betydligt dyrbarare tillverkningssätt, kunde den icke tjäna nämnda syften. Arméförvaltningens artilleridepartement har — likaledes till Falks utredning — framhållit, att artilleriets kartbehov icke vore tillgodosett med de to pografiska kartorna. Vid artilleriet framträdde behovet av att äga noggranna kartor i större skalor för eldledning m. m. På sådana kartor borde uppställas följande fordringar: en punkt på kartan finge icke skilja sig med mer än 5 m från det riktiga läget; en riktning på kartan finge icke skilja sig med mer än 1 streck (360° motsvaras av 6 300 streck) från den riktiga riktlinjen; terrängens lutningsförhållanden skulle, där så vore möjligt, vara återgivna med kurvor med högst 3 m ekvidistans; skalan borde vara 1:20 000. Organisationsnåmnden har i sitt betänkande uttalat följande. För försvarsväsendet företage ett omfattande kartbehov. Den topografiska kartan liksom de officiella översiktskartorna i mindre skalor hade ju också ursprungligen tillkommit enbart för militära ändamål. Nödvändigheten av dessa kartor för militära arbeten av olika slag torde ligga så i öppen dag, att något ingående på kartornas betydelse härutinnan icke torde erfordras. Under senare år hade för det moderna artilleriets uppgifter alltmer framträtt behov av att äga tillgång till noggranna kartor i större skala såsom 1: 20 000 eller 1:10 000. Den nuvarande ekonomiska kartan uppfyllde emellertid icke de noggrannhetskrav, som härvid uppställts, samt vore på grund av att höjdkurvor saknas för ändamålet oanvändbar. Såsom underlagskarta vid sammanställning av kartmaterial för militära övningar m. m. torde dock dessa kartor hava en viss betydelse iiven ur militär synpunkt. Uti yttrande över organisationsnämndens betänkande har chefen för generalstaben beträffande behovet ur militär synpunkt av kartor i större skala än den topografiska kartan sammanfattat önskemålen sålunda. Fotografiska artillerikartor (kartor användbara vid artilleriskjutning för uttagande av

80 skjutelement) i skala 1: 20 000 borde upprättas i vinkelriktig projektion över begränsade delar av landet och förses med ekvidistanta höjdkurvor, geodetiskt rutnät och orienterande skrift. Noggrannhetsfordringarna i avseende å planbild och höjdkurvor skulle avpassas efter artilleriets krav. — Upprättandet av nämnda artillerikarta vore, trots att skalan icke överstege 1: 20 000. omfattande och kostnadskrävande. Med hänsyn härtill förutsattes den bliva upprättad endast över vissa delar av landet. Den av organisationsnämnden förordade grundkartan torde icke kunna fylla det behov, för vilket artillerikartan avsåges. Den förras utsträckande över hela landet, dess stora skala m. m. läte förutse, att kostnaderna bleve betydande och att arbetet med densamma endast långsamt kunde fortskrida. Härigenom förringades utsikterna till erhållande av en lämplig artillerikarta. Chefen för generalstaben har sedermera i den 3 april 1935 till Kungl. Maj:t gjord framställning om tillkallande av även militära sakkunniga vid här ifrågavarande utredning om rikets ekonomiska kartläggning i fråga om försvarsväsendets önskemål rörande kartläggningen i större skala än den topografiska kartans bl. a. anfört följande. Upprättandet i fred av fotografiska artillerikartor syntes böra avse artilleriets skjutfält och förläggningsorter samt fästningarna, så att trupper och staber i fred kunde göras förtrogna med dylika kartor. Vidare syntes kartläggningen, så långt omständigheterna medgåve, böra utsträckas till sådana områden, där i händelse av fientligt angrepp på vårt land militära operationer i första hand vore att förvänta. Därest en fotokarta upprättades i exempelvis skalan 1:15 000, uppfyllande vissa noggrannhetskrav, utgjorde denna ett förträffligt underlag för artillerikarta i skala 1: 20 000. Enligt uttalande av chefen för flygvapnet komme även vid flygväsendet ett allt mer ökat behov av fotografiska kartor att uppstå. Genom medverkan i fråga om sådana delar avlandet, där militär kartläggning vore påkallad, av flygvapnet och den mätningskvalificerade värnpliktiga personal, som årligen utbildades vid artilleriet, kunde den fotografiska karlläggningen avsevärt påskyndas och även förbilligas. Av de återgivna uttalandena från militära myndigheter synes framgå, att den ekonomiska kartan skulle sakna egentligt värde ur militär synpunkt. Enligt vad utredningsmännen inhämtat torde, såsom av organisationsnämnden framhållits, de ekonomiska kartorna dock utnyttjas även för militära övningsändamål o. d., åtminstone i de delar av landet, där kartan utgivits i skala 1: 20 000. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att i den publicerade, av Konungen gjorda genomgången av arméfälttjänstövningen i Skåne 1935 bl. a. uttalats, att den ekonomiska kartan härvid varit till stor fördel för artilleriets verksamhet. Utredningsmännen hava även från artilleriinspektionen inhämtat, att den ekonomiska kartan i skala 1: 20 000 prövats vid artilleriet, dels vid dess egna

81 fältövningar, dels vid arméfälttjänstövningen i Skåne år 1935. Att döma av därvid vunnen erfarenhet ansågs kartan vara användbar som artillerikarta, om man bortsåg från att möjlighet icke förelåge att ur densamma bestämma terrängvinkel (höjdvinkel), och ett värdefullt hjälpmedel för artilleriets eldledning. I detta sammanhang har även hänvisats till de uttalanden, som gjorts i den inom generalstaben utarbetade redogörelsen för arméfälttjänstövningen i Skåne år 1935 och vari bl. a. anförts följande. Den ekonomiska kartan vore utan tvivel, om den utnyttjades rätt, ett utmärkt artilleristiskt hjälpmedel. Men icke blott artilleriet utan även det infanteri, med vilket artilleriet samverkade, kunde få stor användning av den. Genom att infanteriet till artilleriet angåve t. ex. läget av önskade eldsamlingar enligt den ekonomiska kartan, bereddes artilleriet säkerligen i många fall möjligheter att snabbare och utan onödig omgång utlösa sin eld. Den ekonomiska kartan syntes med andra ord kunna få stor betydelse för åstadkommande av en smidig samverkan mellan infanteri och artilleri. Från artilleriinspektionen har vidare framhållits, att artilleriet i hög grad hade behov av kartor i större skala beträffande sannolika krigsskådeplatser samt att den för militärt ändamål över Gotland framställda fotokartan i skala 1:20 000 ur noggrannhetssynpunkt vore tillfredsställande. Orsaken till att den ekonomiska kartan, såsom generalstabschefen i sitt yttrande till Falks utredning framhållit, tidigare endast undantagsvis använts för militärt bruk, torde närmast vara, att kartan med undantag för de sydligaste länen samt Västmanlands län icke utgivits i skalan 1: 20 000 och att i övriga län kartan i skala 1: 50 000 vore föråldrad och icke utgivits i sammanhängande blad, varjämte i stor utsträckning de topografiska konceptkartorna varit nyare och lämpligare att under sådana förhållanden använda. Det synes för övrigt — om man undantager vissa fästningsområden — först efter världskriget hava uppkommit krav från artilleriets sida på kartor i större skala än de topografiska. Det torde emellertid under alla förhållanden vara klart, att den tidigare utgivna ekonomiska kartan icke motsvarar de krav, som i generalstabschefens yttrande över organisationsnämndens betänkande angivits för en artillerikarta. Däremot torde otvivelaktigt den över Göteborgs och Bohus län under utgivning varande ekonomiska kartan och kanske än mer fotokartan i betydligt högre grad motsvara nämnda önskemål eller kunna med vissa ytterligare kompletteringar bliva utnyttjad såsom artillerikarta. Noggrannheten i kartbilden torde åtminstone närma sig de uppställda fordringarna och kartan lär under motsvarande terrängförhållanden vara minst lika noggrann som de för artilleriets behov speciellt framställda fotokartorna på Gotland. Beträffande skalan, som för ifrågavarande ändamål ansetts böra vara 1: 20 000, k a n en förminskning av en enligt organisationsnämndens förslag i skala 1: 10 000 upprättad fotokarta lätt åstadkommas och kostnaden för utgivning av en sådan förminskad karta är relativt obetydlig (40 kronor per blad eller 6—617É62

82 omkring 160 kronor per kvadratmil). Det framställda önskemålet om geodetiskt rutnät kan också utan svårighet tillgodoses på en dylik edition av fotokartan, då koordinatnätet finnes angivet på alla fotokonceptkartorna och sålunda utan svårighet kan uppdragas. Orsaken att så ej skett på fotokartorna i skala 1: 10 000 lär, enligt vad utredningsmännen inhämtat, bero därpå, att, ehuru förslag härom tidigare framlagts av arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena, de militära myndigheterna ansett detta ur militär synpunkt icke böra ske på i handeln förekommande kartor. Av de på artillerikartan uppställda kraven återstår sålunda endast kurvläggningen, som icke kan erhållas från de för den ekonomiska kartan verkställda arbetena. Då kurvläggning icke erfordras för de huvudändamål, för vilka den ekonomiska kartan ansetts böra upprättas, torde detta specialkrav — liksom i alla andra fall — böra tillgodoses genom särskild komplettering av kartmaterialet för de begränsade områden, där enligt generalstabschefens uttalande sådana speciella artillerikartor erfordras. Ett lämpligt tillvägagångssätt synes härvid vara, att denna för militärt bruk erforderliga komplettering å fältet utföres genom artilleriets försorg, varefter kartverket ombesörjer behövligt karteringsarbete och reproduktionen för tillhandahållande av de färdiga artillerikartorna. Å andra sidan är icke uteslutet, att sagda komplettering kan ske genom kartverkets försorg, om anslag ställas till förfogande. Utredningsmännen kunna sålunda icke finna annat, än att de ekonomiska kartarbetena och särskilt den enligt organisationsnämndens förslag till grund härför upprättade fotokartan skulle för försvarsväsendet bliva ur här angivna synpunkter av icke ringa betydelse. 10. K r a f t v e r k s a n l ä g g n i n g a r o c h e l e k t r i s k k r a f t d i s t r i b u t i o n m. m. Organisationsnämnden anför härom följande. De ekonomiska kartorna hade fått stor användning såväl vid vattenfallsstyrelsens anläggningsarbeten som vid projekterandet av anläggningar för distributionsföreningarna. Kartorna komme till användning såväl vid de förberedande stakningsarbetena för huvudlinjer som vid projekterande av ortsnäten och kraftstationernas förläggning med hänsyn till stationernas aktionsradie m. m. En stor fördel erbjöde dessa kartor även därigenom, att en översikt av fastighetsindelningen erhölles, varigenom underlättades utredning om vilka fastigheter som berördes av anläggningarna i och för bestämmande av ersättning till markägare. Uti avgivet yttrande över organisationsnämndens betänkande har vattenfallsstyrelsen framhållit följande angående den av organisationsnämnden föreslagna grundkartan i skala 1: 10 000. För vattenfallsstyrelsens vidkommande torde ett dylikt kartmaterial vara av värde i flera hänseenden inom styrelsens verksamhetsområde. Så skulle det föreslagna materialet vid kraftverks utbyggande i väsentlig grad underlätta den för arbetets utförande nödiga orienteringen och planläggningen. Även för projektering av kraftledningar torde de föreslagna kartorna vara av betydelse, liksom det givetvis vore av intresse för styrelsen att få redan

83 byggda kraftledningar kartlagda på sådant sätt, att den kringliggande traktens såväl ekonomiska som topografiska natur framträdde. För vattenfallsstyrelsens fastighetsförvaltning kunde kartmaterialet i fråga ävenledes bliva av stor nytta vid utarbetande av översikts- och sammanställningskartor rörande de under förvaltningen stående markområdena. Vad slutligen beträffade en annan av vattenfallsstyrelsens verksamhetsgrenar, nämligen kanalväsendet, funnes visserligen sammanhängande översiktskartor uppgjorda, men skulle givetvis även för dessa i synnerhet fotokartan med sin rikedom av detaljer bliva till nytta. Utredningsmännen finna de av vattenfallsstyrelsen framförda synpunkterna kunna i allt väsentligt vara tillämpliga å även de enskilda kraftbolagens verksamhet. Det torde böra exempelvis omnämnas, att vid de försöksarbeten med fotokartläggning, som på sin tid utfördes åren 1930—31 på initiativnärmast av skogsintressenas representanter inom vissa områden av Halland och Småland, sydsvenska kraftaktiebolaget deltog i omkostnaderna för erhållande av en modern karta i relativt stor skala över vissa för bolagets verksamhet betydelsefulla områden. Särskilt den ekonomiska kartan synes kunna bliva till stor nytta vid planerandet av en kraftlednings sträckning, då det gäller att välja denna med hänsyn till dels minsta möjliga längd å ledningen, dels bebyggelsen, dels även olika ägoslag, varvid särskilt förekomsten av odlad jord och vissa slag av utmark, t. ex. sankmarker, är av betydelse. Vid bestämmandet av sträckningen å fördelningslinjer och anslutningslinjer för distribution av elektrisk ström kan kartan jämväl få en viktig användning, särskilt därigenom att dess fullständighet i fråga om detaljer möjliggör hänsynstagande till befintliga trafikleder och elektriska ledningar. Vid meddelandet av koncession å elektrisk starkströmsledning ävensom lör elektriska inspektionen i kommerskollegium, som har att övervaka de elektriska kraftledningarna inom landet, bör förefintligheten av en ekonomisk karta bliva till nytta. Även för framdragandet av elektriska svagströmsledningar för telegraf och telefon kan understundom kartan på liknande sätt utnyttjas. 11. K r e d i t - o c h f ö r s ä k r i n g s v e r k s a m h e t e n . Organisationsnämnden har om dessa verksamhetsgrenar uttalab Redan tidigare hade berörts behovet av kartor för jordbrukskrediten och den i samhand med egnahemsverksamheten bedrivna lånerörelsen. Även för försäkringsverksamheten gällde detsamma. Den enda översikt, som funnes rörande fastigheter och bebyggelse, vore härvid den ekonomiska kartan. För försäkringsverksamheten torde ur två skilda synpunkter kartan kunna vara av icke ringa värde, nämligen dels för bedömande av risker ur brandförsäkringssynpunkt å såväl byggnader som skog, dels vid försäkringsbolagens låneverksamhet. Utredningsmännen hava ovan vid behandlingen av jordbrukets och egnahemsverksamhetens behov av kartor dels berört ekonomiska kartans bety-

84 delse för hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas bidrags- och låneverksamhet dels även återgivit vissa tidigare uttalanden (se exempelvis Sveriges allmänna lantbrukssällskaps uttalande till Falks utredning sid. 23) rörande kartans värde för banker och andra långivare vid fastighetskreditens ordnande. Betydelsen av ekonomiska kartan i sistnämnda hänseende har ofta framhållits och skulle väl i främsta rummet avse möjligheten att bedöma en fastighets värde med hänsyn till dess läge i förhållande till bebyggelse och kommunikationsleder med flera faktorer, som kunna inverka på jordbrukets avsättningsmöjligheter. Från beskrivningen till kartan skulle även upplysning om fastighetens ägoinnehav i många fall kunna erhållas. Dylika upplysningar kunna naturligtvis vara för kreditlämnaren av visst värde. Enligt vad utredningsmännen inhämtat vid förfrågan hos direktören för Sveriges allmänna hypoteksbank E. von Hofsten samt hos verkställande ledamoten i Svenska jordbrukskreditkassan N. Adler torde dock i första hand de åsatta taxeringsvärdena vara utslagsgivande vid bedömande av kreditfrågor rörande jordbruksfastigheter. Taxeringsvärdena underkastas visserligen en granskning, men gäller detta i allmänhet icke arealerna av ägoslag utan de å-priser, som använts vid taxeringsvärdenas beräkning. Även om i en del fall kartans orienterande uppgifter härvid kunna vara av intresse, då enligt de lämnade upplysningarna granskning av å-priserna i regel sker utan undersökning å platsen, torde ekonomiska kartans betydelse härvidlag icke böra överskattas. — Erfarenheten från granskning av fastighetstaxeringarnas resultat hava visserligen visat, alt skogsmarksarealerna stundom varit ganska felaktiga i synnerhet på bondehemmanens skogar och att detsamma varit fallet beträffande virkesförrådens storlek. För de mindre fastigheterna spela emellertid skogsmarkens och växande skogens värde icke större roll vid beviljande av lån, då den odlade jorden och byggnader i regel representera största värdet. I de fall då särskild värdering av skog och skogsmark vid långivningen kunna vara aktuella, är dock en ekonomisk karta av betydelse som underlag vid skogsmarkens bonitering ävensom virkesförrådets uppskattning med fördelning efter skilda åldersklasser m. m., varjämte en kartbeskrivning med arealredovisning är av värde och till viss lättnad i arbetet. Beträffande försäkringsverksamheten synes ekonomiska kartan kunna bliva till nytta, då fråga är om försäkring av såväl byggnader som skog. Särskilt i vad angår skog synes fotokartan ägnad att underlätta beräkningar rörande försäkringsföremålets värde. Kartan kan därjämte användas som hjälpmedel vid registrering av tecknade skadeförsäkringar o. d. 12. V a t t e n r e g l e r i n g a r o c h t o r r l ä g g n i n g a r . Organisationsnämnden

har anfört följande.

För arbeten av här ifrågavarande slag hade hittills i allmänhet upprättats kartor i stor skala genom nymätning eller komplettering av förefintliga lantmäterikartor.

85 Emellertid hade under senaste år försök gjorts att utnyttja den ekonomiska kartan som underlag för förberedande utredningar vid regleringsföretag. Genom förstoring av de ekonomiska kartorna till skala 1: 10 000 hade därvid åstadkommits ett användbart underlag för utredningen, enligt uppgift med gott resultat och betydande vinst i tid och kostnader. De uppgifter från den ekonomiska kartan, vilka härvid hade betydelse, vore givetvis dels fastighetsredovisningen, som klarlade markägareintressena vid företaget, dels den detaljerade markslagsredovisningen. Däremot måste den för dylika utredningar nödvändiga höjdbestämningen verkställas separat, varvid emellertid dessa arbeten naturligtvis underlättades av den befintliga plankartan. Likaledes kunde den i samband med den officiella kartläggningen utförda avvägningen användas som utgångspunkt för dylika detaljhöjdmätningar eller för nivåkurvläggning. Ett förtätande av avvägningsnätet skulle härvid vara av stort värde för underlättande av arbetena. Anslutningen av detaljhöjdmätningarna till rikets avvägningsnät skulle medföra, att enhetligt nollplan för dessa arbeten komme till användning och att därmed materialet kunde utnyttjas på ett rationellare sätt även för andra ändamål. Såsom framgår av vad ovan i samband med frågorna berörande jordbruket och egnahemsverksamheten anförts (sid. 26), torde enligt lantbruksstyrelsens uttalande en ekonomisk karta i exempelvis skala 1: 10 000 knappast vara av egentlig betydelse annat än för större vattenreglerings- eller torrläggningsföretag. Beträffande torrläggningsföretag för skogsbrukets vidkommande äro dessa frågor behandlade ovan under skogsbrukets kartbehov. Vattenregleringar kunna givetvis förekomma icke endast för jordbrukets ändamål utan även i samband med kraftverksanläggningar o. d. Även om de ekonomiska kartorna icke kunna tillmätas större betydelse såsom arbetskartor vid vattenregleringar och torrläggningar, torde dock särskilt fastighetsindelningen å kartorna vara till lättnad vid förberedande utredningar i dylika fall. För vattendomstolarnas verksamhet torde dessa kartor likaledes vara av intresse. I yttranden till Falks utredning hava sålunda vissa vattenrättsdomare framhållit de ekonomiska kartornas betydelse i denna del på grund av den större kartskalan, ägoslagens redovisning samt icke minst genom inläggningen av fastighetsgränserna, vilket vore till nytta vid skadevärderingar och därmed sammanhängande frågor. En brist vore dock, att höjdbeteckningar saknades. Utredningsmännen finna likväl sannolikt, att utnyttjandet av ekonomiska kartan för här ifrågavarande ändamål knappast är av den omfattning och de större vattenregleringsföretagens antal ej heller så stort, att dessa ändamål kunna inverka på den slutliga lösningen av den ekonomiska kartfrågan. 13.

Bergsbruket.

Organisationsnämnden har framhållit, att för redovisning av inmutade och utmålslagda områden erfordrades kartor av samma slag som den ekonomiska kartan och i skala 1: 20 000. Denna karttyp vore enligt kommerskollegiets yttrande till Falks utredning bäst lämpad såsom underlag för vissa av bergsstatens viktigare kartläggningsarbeten.

86 Uti avgivet yttrande över organisationsnämndens betänkande har kommerskollegiet uttalat, att för ifrågavarande ändamål den av organisationsnämnden föreslagna grundkartan i skala 1: 10 000 naturligtvis med fördel kunde användas, men att ur kollegiets synpunkt större skala än 1: 20 000 icke erfordrades. Utredningsmännen anse, att för här ifrågavarande ändamål behovet av kartor i större skala knappast är av den omfattning, att det kan inverka på bedömandet av frågan om den ekonomiska kartläggningen. Givetvis är dock en ekonomisk karta eller en fotokarta med fastighetsindelning användbar även för detta ändamål. 14. V e t e n s k a p o c h u n d e r v i s n i n g . Organisationsnämnden

har härom anfört följande.

För olika vetenskapsgrenar såsom geografi, biologi och arkeologi erfordrades kartor. Härvid användes dels översiktskartor i liten skala dels lokala kartor i stor skala, varvid de officiella kartorna finge utgöra underlag, där så kunde ske. Även för undervisningen krävdes kartor i betydande utsträckning, dock mest kartor i små skalor. De officiella kartverken komme dock numera även till användning vid undervisningen i hembygdskunskap o. d. Bland de ändamål av här ifrågavarande art, som man vid den ekonomiska kartläggningen sökt tillgodose, torde fornminnesvården och naturskyddsverksamheten intaga en särskilt framträdande ställning. På framställning av riksantikvarieämbetet har sedan länge ett samarbete mellan ämbetet och rikets allmänna kartverk ordnats för att möjliggöra inläggande på de ekonomiska kartorna av fasta fornlämningar och kulturminnesmärken. Avsikten har härvid varit att få det av riksantikvarieämbetet insamlade materialet åskådliggjort å karta och att sålunda därmed klarlägga fornminnenas läge och att sprida kännedomen härom. Betydelsen härav ligger givetvis i första hand däri, att uppmärksamheten lättare fästes på fornminnenas förefintlighet genom kartans spridning i orten, varigenom ofrivilligt förstörande av minnesmärkena så vitt möjligt undvikes. Särskilt bör ju på detta sätt, när fornminnenas förefintlighet kan konstateras på en officiell och lätt tillgänglig karta, kunna påräknas, att hänsyn härtill tages exempelvis vid lantmäteriförrättningar, genom att platserna undantagas från delningen, eller vid allmänna arbeten såsom vägarbeten o. d. Riksantikvarieämbetet har även gjort framställning om att i beskrivningarna till ekonomiska kartan skulle intagas kortfattade beskrivningar över de fornminnes- eller kulturminnesmärken, som funnes upptagna å ekonomiska kartan, varigenom intresset för dessa förhållanden i orterna ytterligare skulle kunna ökas och kunskapen bliva mera spridd. Beträffande naturskyddsområden eller naturskyddade föremål har svenska naturskyddsföreningen på samma sätt hemställt om dessas inläggande å de

87 ekonomiska kartorna av i huvudsak likartade skäl som beträffande fornminnesvården. De av kartverket på nämnda sätt tillgodosedda kulturintressena ligga visserligen på sidan om den ekonomiska kartläggningens egentliga uppgift men torde å andra sidan vara av ett betydande allmänt intresse ur kulturell synpunkt. Det torde emellertid böra framhållas, att vid den ekonomiska kartläggningen arbetet med uppsökande och identifiering av fornminnesmärkena ofta är rätt tidsödande på grund av att de tillgängliga beskrivningarna över \ minnesmärkenas belägenhet äro otillfredsställande. Orsaken härtill torde vara att söka däri, att någon närmare inventering av fornminnena i brist på anslag mången gång ej kunnat ske å fältet genom riksantikvarieämbetets försorg samt att lämpliga kartor för fornminnenas lokalisering saknats. Ehuru således ett inläggande av ifrågavarande fornminnesmärken på den ekonomiska kartan medför viss tidsutdräkt vid fältrekognosceringen, synes det dock uppenbart, att kostnaderna för en registrering å karta av dessa minnesmärken av olika slag bliva avsevärt mindre, om arbetet utföres i samband med fältarbetet för de allmänna kartarbetena än genom en speciellt verkställd kartläggning, varjämte resultatet kan publiceras å kartan utan särskild kostnad. Utredningsmännen anse därför, att, i den mån ekonomiska i kartläggningen fullföljes, böra dessa intressen tillgodoses genom ett fortsatt samarbete mellan kartverket och de ovan nämnda institutionerna. Möjligen skulle härvid kunna ifrågasättas till underlättande av kartverkets arbete, att kartverkets fältrekognoscörer å kartan inlade endast de fornminnen, som ] med hjälp av beskrivningarna med lätthet kunde identifieras, samt att under i senaste delen av kartverkets årliga fältarbete någon av riksantikvarieämbetets tjänstemän biträdde med uppsökandet av övriga fornminnesmärken. — Vid kartläggning för här ifrågavarande ändamål är givetvis en karta i skala 1: 10 000 bäst lämpad, då denna i allmänhet tillåter ett återgivande av förhållandena utan schematisering och eljest nödvändiga överdriftsfel i kartbeteckningarna. Tillgodoseendet av ifrågavarande intressen torde i och för sig kunna ske likaväl genom en fotokarta som genom den ekonomiska kartan, ehuru givetvis för lokalisering av fornminnena fastighetsindelningen är önskvärd. Ett utnyttjande av fotokartan för ändamålet skulle emellertid påfordra ett särskilt fältarbete före fotokartans utgivning för att kunna inlägga minnesmärkena å kartan, vilket skulle fördröja denna kartas utgivning. Det torde därför kunna sägas, att, om endast en fotokarta skulle utgivas, denna skulle kunna av vederbörande institutioner själva utnyttjas för kartläggning och registrering av minnesmärkena men att någon publicering icke kunde ske genom de officiella kartarbetena. Detta skulle alltså innebära ett upphörande av samarbetet mellan kartverket och vederbörande institutioner på området samt torde i verkligheten komma att medföra ett omöjliggörande av publiceringen till allmänhetens kännedom och därmed även borttagande av de för närvarande existerande möjligheterna att sprida kunskapen på

88 dessa kulturella områden i en så lättillgänglig och lättförståelig form som genom en karta. Utredningsmännen finna även, att kartor i större skala än de topografiska hava ett betydande värde för undervisningen i hembygdskunskap, som ju blivit allt mera vanlig i våra skolor. Härvid torde en fotokarta i viss mån kanske vara särskilt intresseväckande, men torde även en ekonomisk karta med sitt mera lättförståeliga återgivande av detaljerna vara en god vägledare vid hembygdens studerande. De nyss nämnda å kartorna återgivna fornlämningarna, kulturminnena och naturskyddsföremålen torde här vara av ett speciellt intresse. För hembygdsundervisningen skulle givetvis en till kartan hörande beskrivning över dessa förhållanden — på sätt riksantikvarieämbetet föreslagit — ytterligare höja värdet av kartan. Om beskrivningen till ekonomiska kartan skulle bortfalla, torde emellertid detta önskemål icke kunna tillgodoses genom kartverket. Även för geografiska undersökningar av skilda slag utnyttjas de officiella kartorna, och torde härvid ej minst fotokartan hava tilldragit sig stort intresse inom den fysiska geografiens område. För mera ekonomiskt betonade geografiska undersökningar lärer den ekonomiska kartan med beskrivning vara av huvudsakligt intresse. 15. D e officiella s p e c i a l k a r t o r n a . Organisationsnämnden har slutligen erinrat om de officiella kartverkens betydelse såsom underlag för den speciella kartframställning, som bedrives av Sveriges geologiska undersökning och sjökarteverket. Vad den förra institutionen beträffade användes de topografiska kartorna i allmänhet såsom underlag för de utgivna berg- och jordartskartorna, varjämte den ekonomiska kartan utnyttjades såsom underlag för agro-geologiska översiktskartor. För sjökarteverkets arbeten torde för närvarande de officiella kartorna knappast hava någon större användning såsom direkt underlag för sjökortens framställning på grund av att arbetena vid sjökarteverket utfördes i större kartskala. Skulle däremot kartor i skala 1: 10 000 komma att utgivas, torde dessa kartor kunna utgöra den grundläggande stommen för sjökortens återgivande av kust och skärgård. Uti yttrande över organisationsnämndens betänkande har Sveriges geologiska undersökning framhållit, att vid dess arbeten för det geologiska kartverket i regel användes de topografiska konceptkartorna i skala 1: 50 000 som underlag. Inom områden, där nyare ekonomiska kartor förelåge, komme även dessa till bruk. Att döma av föreliggande provblad av fotokartan kunde emellertid denna karta förväntas bliva till stort gagn och medföra en väsentlig tidsvinst vid de geologiska kartarbetena. Särskilt betydelsefull syntes fotokartan bliva som underlag vid de geologiska detaljkarteringar, som påfordrades för verkets specialutredningar rörande våra berg- och jordarter. Till förslaget om att låta den ekonomiska kartan i skala 1: 20 000 ersättas

89 av en grundkarla i skala 1: 10 000 ställde sig undersökningen tveksam. Under förutsättning att fotokartan i skala 1: 10 000 komme till stånd, vilket ämbetsverket förordade, syntes i alla händelser lör geologiska undersökningen icke vara till någon fördel, att den ekonomiska kartan i 1: 20 000 ersattes med en grundkarta i dubbelt så stor skala. Enligt geologiska undersökningens mening skulle för södra och mellersta Sveriges vidkommande kartbehovet för närmare överskådlig tid bliva på rimligt sätt tillgodosett genom en topografisk karta i skala 1:100 000, topografisk konceptkarta i skala 1: 50 000, ekonomisk karta i skala 1: 20 000 och fotokarta i skala 1: 10 000. Styrelsen för sjökarteverket har i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande åberopat ett av chefen för sjökarteverket avgivet yttrande, vari bl. a. anförts följande. Sjökarteverket kunde i stort sett — med bortseende från triangelmätningarna — hänföras till följande tre grupper, nämligen utsjölodningar, sjömätning i och närmast utanför havsbandet i skärgårdarna samt sjömätning i skärgårdarna eller, där sådana ej förekommo, närmast intill kusten. För utsjölodningarna kunde vid punktbestämningen en foto- eller grundkarta icke användas. Vid sjömätningarna i och närmast utanför havsbandet, vilka utgjorde en betydande del av arbetsprogrammet för de närmaste decennierna, komme endast de yttersta skären att inmätas. Tillgången till fotoeller grundkartan över dessa områden skulle möjligen innebära en mycket obetydlig tidsvinst för sjömätningarna, men skulle å andra sidan framställandet av en fotokarta över dessa områden fordra ett avsevärt tätare triangelnät än vad annars vore fallet. Sjömätningarna i skärgårdarna och närmast intill kusten utfördes i skalorna 1:10 000—1:20 000 och syntes för dessa mätningar troligt, att kustlinjen från en foto- eller grundkarta skulle kunna utnyttjas med fördel. Sjökarteverkets befattning med kustens rekognoscering komme dock alltid att fortgå i samband med utsättande av strandsignaler för lägebestämningen under lödningarna. Dessa arbeten påginge i regel parallellt med lodningsarbetet och så vitt möjligt på tider, då lödningsarbetet på grund av väderleksförhållandena eller eljest icke lämpligen kunde äga rum. Det vore vanskligt med den ringa erfarenhet, som hittills vunnits, att göra ett uttalande om i vad mån fotokartan eller grundkartan kunde komma att underlätta, påskynda eller förbilliga sjökarteverkets mätningsarbeten. En förhoppning kunde dock hysas, att nämnda kartor komme att bliva av viss ehuru underordnad betydelse för sjökarteverkets arbeten. I varje fall förelåge från sjökarteverkets sida intet som helst behov av en flygfotogrammetrisk karta. Utredningsmännen anse de av Sveriges geologiska undersökning gjorda uttalandena om betydelsen av såväl en fotokarta som en ekonomisk karta för undersökningens kartarbeten fullt övertygande. Dock torde härvid fotokartan sannolikt hava det största värdet. Om man bortsåge från möjligheterna att genom detaljstudier å fotokartan kunna erhålla för geologiska

90 undersökningen säkerligen värdefulla upplysningar, torde för undersök ningens arbeten kartskalan på såväl fotokartan som ekonomiska kartan kunna sättas till 1: 20 000. Vad angår sjökarteverkets arbeten är givet, att på grund av dessas natur med tyngdpunkten lagd på lodningsarbeten för vattendjupens bestämmande särskilt inom farleder kartbildens detaljer i kust- och ökonturer hava sitt största intresse såsom stöd för lödningarna. Härför erfordras sålunda i allmänhet vissa noggrant och mer eller mindre tätt bestämda punkter. Förefintligheten av en fotokarta och, kanske än mer, en med stöd av den detaljerade fotokartan upprättad karta, å vilken såväl kustkontur som öar, holmar och skär uppritats, torde i övrigt medgiva inläggande å sjökorten av motsvarande konturer. Ej minst med hänsyn till erfarenheten vid den ekonomiska kartans upprättande över Bohusläns skärgård torde kunna påstås, att arbetet med dessa konturers noggranna inläggning är ganska omfattande och alltså måste i den mån dylika kartor utnyttjas för sjökortens upprättande betyda en minskning i sjökarteverkets arbete. Noggrannheten i kust- och ökonturer skulle säkerligen härigenom icke minskas. Likaså lär vara otvivelaktigt, att en mängd små holmar och skär, som eljest måste till sitt läge inmätas på sjökorten, kunna direkt inläggas med hjälp av fotokartan eller en därpå grundad ekonomisk karta. Det synes utredningsmännen därjämte sannolikt, att åtskilliga punkter, som nu måste inmätas för lödningarnas verkställande, böra direkt med hjälp av fotokartan kunna till sitt läge bestämmas. Utredningsmännen kunna därför icke finna annat än att tillkomsten av en fotokarta eller en därpå grundad ekonomisk karta skulle bliva av icke obetydligt värde för arbetet med sjökortens upprättande och till underlättnad i detta arbete i ovan berörda hänseenden. Utöver de av utredningsmännen här ovan redovisade ändamål, för vilka en ekonomisk karta eller en fotokarta skulle i större eller mindre mån vara till nytta, hava i organisationsnämndens betänkande berörts även turist- och automobilväsendet samt flottningsväsendet. Då för sistnämnda ändamål i huvudsak endast kartor i små skalor användas, hava utredningsmännen saknat anledning att ingå på deras kartbehov. Det torde emellertid böra framhållas, att befintligheten av en fotokarta säkerligen kan åtminstone för turistväsendet bliva av betydelse, då den lokalt alltid har sitt intresse och förminskningar av kartan lätt kunna framställas. Även reklamsynpunkterna kunna i detta sammanhang vara värda ett visst beaktande.

KAP. V.

Frågan om en sammanhängande katasterkarta över landet. Vid behandlingen av frågan om den ekonomiska kartläggningen hava 1908 års sakkunniga, såsom framgår av historiken, kommit till den uppfattningen, att de uppgifter, som ett tidsenligt ekonomiskt kartverk enligt deras mening borde fylla, icke fullgjordes av det dåvarande ekonomiska kartverket. Förslag framlades därför att behovet av åstadkommande snarast möjligt av ett katasterverk i stor skala (1:4 000) skulle tagas under omprövning. Utgångspunkten för förslaget torde närmast hava varit önskemålet att erhålla en karta och därtill hörande beskrivning så beskaffade, att de med rättsligt vitsord kunde utgöra underlag för fastigheternas registrering och i samband därmed tjäna som grund för fastighetsbokföringen. Beträffande anordnandet av katasterverket anförde de sakkunniga, att detta för att fullgöra nämnda uppgifter borde upptaga alla äganderätts- och andra för fastighetsinskrivningen relevanta gränser på tillförlitligt sätt, så att varje fastighet till läge och gränser bleve noggrant bestämd. Däremot syntes det för ifrågavarande ändamål ganska likgiltigt, om detaljerna inom de särskilda fastigheterna upptoges eller icke. För katasterkartans användbarhet i andra syften vore det emellertid önskvärt, att sådan detaljering verkställdes å kartan, men då dessa detaljer ofta vore tillfälliga och deras oberoende av äganderättsförhållandena skeende växlingar icke kunde införas i katastern, syntes de ej behöva upptagas med större noggrannhet än som kunde vinnas genom inkopiering från befintliga lantmäterikartor, kontrollerade genom jämförelse med marken och i mån av behov kompletterade genom grafisk nymätning. Kostnaderna för en dylik kataster beräknades till omkring 75 miljoner kronor, varvid katastern skulle omfatta hela landet med undantag av Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt Jämtlands fjälltrakter. Två reservanter bland de sakkunniga, som emellertid uttalat sig för en utredning i frågan, funno de av majoriteten beräknade kostnaderna väsentligt för låga.

92 Vid behandlingen av denna fråga har expeditionschefen Falk i sin utredning bl. a. framhållit följande. Spörsmålet om genomförande av ett katasterverk av den innebörd och omfattning, som avsetts av 1908 års sakkunniga, torde snarast bottna i frågan, huruvida förhållandena medgåve uppläggande av ett sådant, än i frågan om önskvärdheten och nyttan därav. Med allt erkännande av att ett katasterverk i huvudsaklig överensstämmelse med de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna skulle vara av utomordentlig betydelse för bringande av reda och säkerhet i jordförhållandena, torde m a n då allenast hava att konstatera, att det av de sakkunniga beräknade kostnadsbeloppet 75 miljoner kronor vore allt för stort för att utsikter skulle förefinnas, att statsmakterna ville binda sig därför. Det borde även erinras om de anmärkningar, som i kostnadsavseende framställts av reservanterna bland de sakkunniga, ävensom om den allmänna kostnadsstegring, som inträtt efter det de sakkunnigas betänkande avgivits. Sammansättning av tillgängliga lantmäterikartor — kompletterade med nymätning av fastigheter, över vilka kartor saknades — till en sammanhängande karta över större delar av landet torde ej under närmare framtid kunna ifrågakomma och ej heller vara av nöden för erhållande av det tillägg till jordregistret, som gjorde det möjligt att lägga detta till grund för fastighetsbokföringen. En sådan kataster finge emellertid icke anses ersätta den ekonomiska kartan eller göra denna överflödig. Organisationsnämnden

har i sitt betänkande anfört följande.

Med de utgångspunkter för tillgodoseende av landets kartbehov, som organisationsnämnden sålunda framhållit, torde man möjligen kunna ifrågasätta, huruvida icke ytterligare ett steg borde tagas för att göra grundkartan användbar för all kartläggning, även sådan av mera speciell art i stor skala. Den rationellaste vägen att tillgodose allt kartbehov inom ett land vore givetvis ur såväl allmän som enskild synpunkt att från början utföra de grundläggande kartarbetena i stor skala, lantmäterimätningarna, på sådant sätt, att dessa direkt kunde utan tidsödande och kostsamma omarbetningar användas för kartframställningen i mindre skalor samt att hålla denna grundkarta ständigt å jour. Härigenom kunde nämligen de speciella kartarbetena i huvudsak inskränkas till komplettering i de avseenden, som en karta för visst ändamål påfordrade, och särskilt de mest kostsamma arbetena — fältarbetena — väsentligt inskränkas. För ett sådant tillvägagångssätt krävdes, att de grundläggande lantmäterimätningarna utfördes med stöd av ett geodetiskt bestämt triangelnät och sålunda från början fastlades i ett och samma system, så att kartläggningar, utförda på skilda platser, komme att, sedan luckorna dem emellan utfyllts, utvisa en fullgod överensstämmelse och sålunda kunde direkt sammanföras till en karta över ett större område. Upprättande av en dylik sammanhängande katasterkarta, användbar vid förekommande lantmäteriförrättningar och genom förminskning även vid vanlig kartframställning, hade vid utredningar och diskussioner om landets kartfråga tidigare från olika håll ifrågasatts. Ett förslag i denna del framlades såsom ovan nämnts av 1908 års sakkunniga för prövning av frågan om det ekonomiska kartverkets fort-

93 satta bearbetande eller ej. Det av de sakkunniga framlagda förslaget byggde i stor utsträckning på att befintliga lantmäterikartor skulle beträffande detaljerna inom respektive fastigheter ligga till grund för katasterkartan. Detta torde emellertid av tekniska skäl icke låta sig genomföra i den omfattning som de sakkunniga beräknat. Oaktat denna av de sakkunniga föreslagna förenkling i framställningssättet, beräknades dock kostnadsbeloppet för katasterkartans färdigställande till 75 miljoner kronor, varvid dock landets lappmarker helt uteslutits ur katasterkartan. Den allmänna kostnadsstegring, som inträtt efter det de sakkunnigas betänkande avgavs, torde väsentligt öka den slutsumma, som arbetet, om det nu igångsattes, skulle kräva. Kostnaderna för arbetet vore sålunda av en sådan storleksordning, att redan av denna anledning ett realiserande av förslaget torde vara uteslutet. De fördelar de sakkunniga tänkt sig, att katasterkartan skulle medföra för fastighetsredovisningen och fastighetsbokväsendet, torde ock kunna tillgodoses på ett enklare och billigare sätt. Vad katasterkartans användning vid lantmäteriförrättningar beträffade, vore densamma givetvis av betydelse både för säkerheten i kartorna och för nedbringande av kostnaderna för mätningarna, men den årliga för staten och enskilda uppkommande kostnadsminskningen i denna del torde ingalunda kunna uppgå till ens tillnärmelsevis det belopp, vartill räntan skulle uppgå å det vid katasterkartans upprättande nedlagda kapitalet. Detta räntebelopp kunde säkerligen med nuvarande prisförhållanden beräknas till mellan 5 och 6 miljoner kronor årligen, under det att kostnaderna för lantmäteriförrättningar — inberäknat de med lantmäteriförrättningar sysselsatta lantmätarnas löner — för närvarande torde kunna beräknas till omkring 4 miljoner kronor. Det vore emellertid att märka, att säkerligen endast en ringa del av denna kostnad kunde komma att bortfalla vid tillgång till en katasterkarta av den relativt ofullständiga art, som de sakkunniga tänkt sig. Skulle nämligen huvudsakliga delen av en lantmäteriförrättning kunna utföras utan arbete på platsen, måste katasterkartan riktigt redovisa även detaljerna, vilket icke skulle bliva fallet med den av de sakkunniga föreslagna katasterkartan, vars detaljer skulle med hjälp av äldre kartor inpassas i katasterkartans genom nymätning i förhållande till triangelnätet fastslagna fastighetsindelning. Skulle en fullständig detaljmätning verkställas vid katasterkartans upprättande, bleve tidsåtgång och kostnader ännu större och saken än mer ogenomförbar ur ekonomisk synpunkt. Om arbetet skulle genomföras under rimlig tid, skulle en oerhörd utsvällning av lantmäteriets och kartverkets organisation och arbetskrafter erfordras, vilket lättast framginge av en jämförelse med de ekonomiska kartarbetenas nuvarande arbetsprodukt i den relativt lilla mätskalan av 1: 20 000. Hur önskvärd och ur arbetssynpunkt fördelaktig en sammanhängande katasterkarta än skulle vara, torde, sedan landets skiftesverksamhet fortskridit så långt som nu vore fallet, denna väg att åstadkomma en grundkarta icke längre vara försvarbar ur ekonomisk synpunkt. För att bringa reda i fastighetsförhållandena torde en katasterkarta, upprättad i någon av lantmäteriets mätskalor, icke heller vara nödvändig. Enligt organisationsnämndens mening kunde en grundkarta i skala 1:10 000 av den art ovan skisserats vara för detta ändamål fullt tillräcklig. Genom en dylik karta skulle säkerligen undanröjas de dubbelföringar och felaktigheter, som nu förekomme i jordregistret, samt ernås en fullt tillräckligt noggrann redovisning av bestående fastigheters areal och läge, vilket vore av särskild betydelse för fastighetsbokföringen beträffande alla de fastigheter, över vilka kartor för närvarande saknades (äldre avsöndringar samt genom sämjedelning bildade fastigheter). Sistnämnda fastigheter beräknades i en av lantmäteristyrelsen den 27 maj 1920 gjord underdånig framställning rörande kartläggning av dylika fastigheter till omkring 15 å 20 % av befintliga fastigheter, Kopparbergs län oberäknat. I den mån inom

94 områden, uppdelade i ett stort antal små fastigheter, skalan 1: 10 000 vore för liten för fastigheternas nöjaktiga särskiljande å kartan, torde specialer i större skala kunna upprättas såsom bilagor till huvudkartan, på sätt även i yttrande till expeditionschefen Falks utredning föreslagits av överlantmätaren i Hallands län. Jordregistret, vederbörligen rättat och kompletterat genom grundkartan samt de i lantmäterikontören förvarade lantmäteriakterna, torde med full trygghet kunna läggas till grund för fastighetsbokföringen och utgöra en god lösning av katasterfrågan inom vårt land. Därmed syntes frågan om en sammanhängande, på geodetisk grund upprättad katasterkarta för Sverige kunna helt avföras såsom ur ekonomisk synpunkt otänkbar att genomföra och ur praktisk synpunkt obehövlig. De ändamål, som i övrigt skulle kräva en karta i större skala än 1: 10 000, syntes ock vara av den speciella art och omfatta så relativt små områden i varje särskilt fall, att en sammanhängande grundkarta i sådan större skala icke kunde härför ekonomiskt sett motiveras. Lantmäteristyrelsen har i yttrande över organisationsnämndens betänkande uttalat, att styrelsen delade nämndens uppfattning, att redan av ekonomiska skäl den gamla tanken på en katasterkarta numera borde helt uppgivas. Utredningsmännen hava ansett sig i utredningen böra omnämna även detta kartspörsmål, ehuru en sammanhängande katasterkarta, på sätt organisationsnämnden framhållit, knappast numera från något håll torde ifrågasättas ur behovssynpunkt eller anses försvarbar med hänsyn till kostnaderna. Utredningsmännen dela även organisationsnämndens mening, att, om en katasterkarta skulle bliva av något verkligt värde, densamma icke kan upprättas på det sätt majoriteten inom 1908 års sakkunniga ifrågasatt. Erfarenheten vid sammansättning av stomkarta för ekonomiska kartan i skalan 1: 20 000 ger tydligt vid handen, att, även om fastighetsgränserna bliva bestämda i förhållande till landets triangelnät, detaljerna på en äldre lantmäterikarta svårligen skulle direkt kunna överföras till en katasterkarta i skala 1:4 000. Den av 1908 års sakkunniga förutsatta kompletteringen å fältet av katasterkartans detaljer skulle därför att döma av de ekonomiska kartarbetena bliva mycket omfattande. Fastighetsgränsernas definitiva bestämning å marken, vilket måste förutsättas för att katasterkartan skall kunna för framtiden erhålla rättsligt vitsord, skulle medföra mycket betydande kostnader. Utredningsmännen äro därför fullt förvissade om att kostnaderna för en katasterkarta skulle komma att nppgå till väsentligt högre belopp — sannolikt mer än det dubbla — än vad 1908 års sakkunniga beräknat. I detta sammanhang torde kunna nämnas, att statsmakterna vid införandet år 1917 av ett fastighetsregister för städerna icke ens för den jämförelsevis dyrbara jord, det då gällde, med hänsyn till kostnaderna ansågo sig kunna föreskriva en enligt reglerna för en kataster upprättad karta utan funno det vara tillräckligt med en av tillgängliga kartor sammansatt översiktskarta eller registerkarta, som ofta blir av mindre noggrannhet än den ekonomiska kartan. Då katasterns huvudsakliga uppgift skulle vara att vinna ökad säkerhet i fastighetsredovisningen och därmed även

95 för fastighetsbokföringen, men detta väl kan uppnås med jordregistret och till grund därför liggande akter samt komplettering genom undersökning a fältet i samband med en ekonomisk kartläggning, torde främst ur kostnadsmen även ur behovssynpunkt katasterkartan kunna helt avföras såsom alternativ vid lösningen av landets kartläggningsfråga. Utredningsmännen finna sig därför sakna anledning att ytterligare ingå på denna sak, så mycket mindre som direktiven för utredningen giva vid handen, att en förenkling och ett förbilligande av kartläggningen skulle genom utredningen eftersträvas.

KAP. VI.

Frågan om gemensam ekonomisk-topografisk karta. Såsom av historiken framgår, har i samband med behandlingen av frågan om den ekonomiska kartläggningen redan tidigt framförts tanken, att de ekonomiska förhållandena inom landet skulle kunna klarläggas på den topografiska kartan och att en sådan gemensam ekonomisk-topografisk karta skulle kunna vara tillräcklig för de ändamål, för vilka den ekonomiska kartan upprättades. Uttalanden i denna riktning hava gjorts i såväl 1871 års som 1878 års kommittébetänkanden i kartfrågan. Sistnämnda kommitté har också framlagt förslag om en sådan ekonomisk-topografisk karta i skala 1: 20 000. Likaledes har kommissionen för de allmänna kartarbetena år 1882 i avgivet utlåtande i ämnet förordat detta förslag. Vid Falks utredning i kartfrågan har i vissa till densamma avgivna yttranden detta spörsmål även behandlats, varvid emellertid i allmänhet en dylik kombination av den ekonomiska och topografiska kartan ifrågasatts närmast såsom ett provisorium i avvaktan på att en ekonomisk karta av den typ, som använts i de sydligaste länen, skulle kunna hinna genomföras. Svenska turistföreningen, som i yttrande till nämnda utredning framfört förslag om framställning av en ny topografisk karta över landet i skala 1: 50 000, har därvid ifrågasatt, att denna nya karta skulle utgivas i två editioner (båda i skala 1:50 000), en »medborgarkarta» — närmast motsvarande den nuvarande topografiska kartan men med höjdförhållandena åskådliggjorda genom kurvor — samt en »jordbrukarkarta». Den senare avsågs skola tillgodose de speciella jordbruksintressena och ersätta den ekonomiska kartan. Den skulle återgiva den nuvarande topografiska kartans svarttryck, utom skogsbeteckning och backstreck, samt i ytterligare fem färger vatten, odlad jord, skog, höjdkurvor, bygränser och vägar samt eventuellt även äng. Beträffande höjdkurvoi na har ur kostnadssynpunkt föreslagits att endast införa sådan höjdbeteckning å öppen mark, åker och äng. I anledning av turistföreningens förslag har chefen för rikets allmänna kartverk till Falks utredning avstyrkt detsamma och därvid bl. a. anfört följande.

97 Turistföreningens förslag beträffande den topografiska kartläggningen avsåge, att densamma skulle utgivas såväl i skala 1:50 000 som i skala 1:100 000 över hela landet. Men även om utgivning och ajourhållning av topografiska kartor i två skalor inskränktes till Svea- och Götaland, bleve detta en så dryg uppgift, att behovet av en ny karta i skala 1: 50 000 med dess fyrdubbelt större yta än den nuvarande borde styrkas på ett mera övertygande sätt än vad som skett. Det borde även besinnas, att startande av en sådan ny topografisk karta skulle taga statens medel i anspråk i sådan grad, att lösningen av den i de flesta kulturstater numera aktuella frågan om tekniskt användbar detaljkarta i tillräckligt stor skala över kulturellt värdefullare delar av landet för Sveriges vidkommande torde omöjliggöras. Skalan 1: 50 000 vore nämligen i detta avseende alldeles otillräcklig. — Vad anginge den andra editionen av kartan i skala 1: 50 000, den s. k. jordbrukarkartan, vore det omöjligt att inse, vilket värde densamma med sin ringa skala skulle äga för jordbruket. Att den skulle kunna ersätta den ekonomiska kartan syntes uteslutet. Ekonomisk karta i skala 1: 50 000 hade redan prövats och befunnits otillfredsställande på grund av sin ringa skala. I kartografiskt avseende bleve den föreslagna kartan på grund av överlastningen med olika slags detaljer ett monstrum, som skulle ställa den mest durkdrivne kartläsare på hårda prov och reproduktionstekniken inför svåröverkomliga uppgifter. Å slättbygden komme höjdkurvor, även med 5 meters ekvidistans, så långt från varandra, att man kunde betvivla, huruvida, såsom turistföreningen uttalat, »en mångdubbelt fullständigare bild av våra bygders lutningsförhållanden» skulle vinnas. Även om ägogränserna uteslötes, bleve på slättbygden kurvsammanhanget svåruppfattligt, vilket gjorda försök utvisade. Där den öppna bygden vore mindre sammanhängande, uppstode ett betydligt antal avbrutna kurvstumpar på de isolerade åkerfälten, en kartografisk osmaklighet, som skulle bliva nog så framträdande. Till övervägande delen vore landets odlade jord så slät, att 5- eller 10-meters kurvor å densamma gåve en blott summarisk bild av lutningsförhållandena. Det vore egentligen på den icke odlade jorden, som ett sådant kurvsystem skulle komma till sin rätt, men exakt kurvläggning bleve här ett synnerligen vidlyftigt företag. Kostnaderna för kartans framställning och ajourhållning skulle bliva höga. Falk har beträffande nu ifrågavarande spörsmål i sin utredning bl. a. framhållit följande. Av den redogörelse, som lämnats i den ekonomiska kartfrågan, framginge, att det åtminstone vore ytterst tvivelaktigt, att en karta sådan som den av turistföreningen föreslagna jordbrukskartan skulle kunna ersätta den ekonomiska kartan, detta redan på grund av den tänkta skalan 1: 50 000 eller samma skala, som förr använts för den ekonomiska kartan men övergivits. Denna skala kunde icke tillfredsställa de anspråk, som icke minst ur fastighetsredovisningens synpunkt numera måste uppställas på en ekonomisk karta. Skulle en förändring av skalan för den ekonomiska kartan ske, pekade de avgivna yttrandena icke hän på en minskning av skalan utan 7—617462

98 tvärtom. Av vad kartverkschefen i annat sammanhang uttalat, framginge, att en tekniskt användbar detaljkarta, som i de flesta kulturstater numera vore ett aktuellt kartproblem att söka åstadkomma, krävde större skala än 1: 20 000. Kartor, uppmätta i skalan 1: 20 000, 1: 25 000 eller 1: 50 000, vore enligt kartverkschefens uttalanden ett passerat stadium i den nya kartografiska utvecklingen, enär kartor i dylika skalor befunnits innebära en halvmesyr. De vore onödigt stora för blott erhållande av vägledning och översikt, men för små för de anspråk, byggnadsverksamhet, jord- och skogsbruk, industri m. fl. näringsgrenar uppställde. Även om i Sverige ett avgörande icke i detta sammanhang kunde träffas, syntes det vara oklokt att utgå från att frågan icke bleve aktuell även här, och det finge anses sannolikt, att en rationell lösning skulle för framtiden omöjliggöras, därest beslut fattades om upprättande av en ny topografisk karta i skala 1: 20 000 eller mindre skala. Kartverkschefen hade även i annat sammanhang framhållit, att många skäl talade för att den ekonomiska kartan, om landets resurser det medgåve, omgestaltades i en topografisk-teknisk-ekonomisk karta i större skala än 1: 20 000, möjligen med de ekonomiska beteckningarna införda å en särskild edition. Härigenom skulle erhållas en sådan karta, vars behövlighet insåges mångenstädes men vars utförande alltjämt stode på de kontinentala staternas önskelista. Falk har vidare framhållit, att en revidering av den nuvarande topografiska kartan vore det angelägnaste spörsmålet beträffande landets topografiska kartläggning och först borde genomföras. Till frågan om en ny sådan karta eller om en topografisk-teknisk-ekonomisk karta i stor skala kunde ställning icke tagas utan en fackkunnig utredning, vilken väl avsåges skola komma till stånd för kartverksfrågans slutliga lösning. Falk hänvisade emellertid till att möjligheter måhända kunde erbjuda sig genom den flygfotografiska kartläggningsmetoden att realisera de framförda önskemålen om en ny kartläggning av landet i större skala och av fullständigare art. Organisationsnämnden, som för sin del förordat det program för den fortsatta topografiska kartläggningen, som framlagts av kartverkschefen i yttranden till Falks utredning, har i frågan om en ny topografisk karta över landet även anslutit sig till de synpunkter, som framlagts av kartverkschefen och för vilka redogörelse ovan nyss lämnats. Organisationsnämnden har därefter anfört följande. Av vad organisationsnämnden anfört rörande framställning av en ekonomisk grundkarta över landet, framginge, att nämnden i fråga om skalan för denna karta kommit till samma slutsats som kartverkschefen beträffande en topografisk-teknisk-ekonomisk karta. Den fotografiska kartläggningsmetoden syntes också giva vid handen, att numera förutsättningarna för genomförandet av en kartläggning i skalan 1:10 000 förelåge såväl ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till tidsåtgång. I viss mån erhölles härvid genom fotokartan en topografisk karta i samma skala, och kunde ur denna och

99 grundkartan möjligen även åstadkommas den topografisk-tekniska karta med kurvor, som ur många synpunkter vore önskvärd. Kostnadsfrågan ställde sig här helt annorlunda, då underlagskartan redan funnes och fältmätningen kunde inskränkas till huvudsakligen åstadkommande av ett tätare höjdpunktsnät. De försök i denna riktning, som borde företagas, torde sålunda få bli utslagsgivande för en dylik topografisk-teknisk kartas tillkomst. Grundkartan, upprättad efter de linjer organisationsnämnden förordat, gåve härvid mycket av det material, som erfordrades för frågans lösning, och underlättade sakens framtida realiserande. Utredningsmännen hava funnit sig böra beröra det föreliggande spörsmålet med hänsyn till den inverkan på utformningen av en ekonomisk karta, som en omläggning av den topografiska kartläggningen skulle kunna tänkas medföra. Av de nyss anförda uttalandena i samband med Falks utredning samt av vad utredningsmännen framhållit i kap. IV rörande de ändamål, en ekonomisk karta skulle betjäna, torde med tydlighet framgå, att en kombinerad ekonomisk-topografisk karta i skala 1: 50 000 — såsom turistföreningen senast föreslagit — redan på grund av sin ringa skala icke skulle bliva användbar såsom ekonomisk karta. Ehuru i utredningsmännens uppdrag icke ingår att pröva frågan om den topografiska kartläggningens fortsatta bedrivande, anse sig utredningsmännen dock böra framhålla, att såväl chefen för rikets allmänna kartverk i sitt yttrande till Falks utredning som organisationsnämnden i sitt betänkande understrukit, att anledning icke förelåge att igångsätta en ny topografisk kartläggning av landet i skala 1: 50 000. Den viktigaste angelägenheten beträffande den topografiska kartläggningen vore att revidera och ajourhålla den redan befintliga topografiska kartan. För de ändamål, som möjligen hade behov av en sådan karta i skala 1:50 000, kunde reproduktioner erhållas av den topografiska konceptkartan i skala 1 : 50 000 (eller, där sådan icke funnes, en uppförstoring av kartan i skala I : 100 000 1 ). Utredningsmännen dela denna uppfattning och anse sålunda frågan om en ny topografisk karta i skala 1: 50 000 icke för närvarande äga aktualitet. Under alla förhållanden torde detta spörsmål icke kunna inverka på frågan om den ekonomiska kartläggningen, då, på sätt redan framhållits, skalan 1: 50 000 icke är användbar för denna kartläggning. Den av kartverkschefen berörda frågan om en framtida topografisk-teknisk-ekonomisk karta i skalan 1: 10 000 kan däremot tänkas inverka på ett bedömande av hur den framtida ekonomiska kartläggningen bör ordnas och vad den ekonomiska kartan bör innehålla. En dylik av kartverkschefen skisserad karta skulle i huvudsak innebära en ekonomisk karta i skala 1: 10 000 med terräng- och höjdbeteckningar, vilka av kartverkschefen närmast tänkts böra genomföras i form av höjdkurvor. Såsom redan av organisationsnämndens uttalanden framgår, har fotokartläggningen öppnat en 1

Tillagt av utredningsmännen.

100 möjlighet att åstadkomma en karta i skala 1: 10 000 av topografisk-tekniskekonomisk karaktär. På grund av de förhållanden, som utredningsmännen i följande kapitel närmare komma att belysa, torde denna möjlighet ytterligare ökats, genom att för framtiden väsentligt lägre kostnader vid fotokartans framställning kunna beräknas än vad organisationsnämnden ansett sig — i avsaknad av mera omfattande försök — böra räkna med. Ett ytterligare steg till förverkligande av denna tanke i samband med den ekonomiska kartläggningen har tagits genom tillkomsten av den i Göteborgs och Bohus län prövade nya typen för ekonomisk karta — en med fotokarta kombinerad schematiserad ekonomisk karta —, å vilken fotobilden angiver terrängförhållandena. Skillnaden mellan denna karta och en topografisk-teknisk-ekonomisk karta av det slag, kartverkschefen antytt, är i huvudsak, att höjdförhållandena icke åskådliggjorts genom höjdkurvor. Frågan om höjdkurvors inläggande på den ekonomiska kartan är i första hand en kostnadsfråga och torde därför böra bedömas i förhållande till nyttan därav. Närmast skulle väl kurvläggningen hava betydelse ur allmän kartsynpunkt för klarläggande av höjdförhållandena samt för tekniska ändamål, såsom vid projektering av kommunikationsleder och vattenavledningsföretag samt vid planläggningsarbeten. Av den i kap. IV lämnade redogörelsen torde emellertid framgå, att för sådana tekniska ändamål i allmänhet kräves större noggrannhet i kurvläggningen än en karta i skala 1: 10 000 kan giva. Ur mera allmän kartsynpunkt synes fotokartan kunna giva en god bild av terrängförhållandena, om densamma kompletteras med ett tillräckligt antal höjdbestämda punkter. Utredningsmännen återkomma till denna fråga i det följande (kap. IX). Av det anförda torde framgå, att en kombination av den ekonomiska kartan med den nuvarande topografiska kartan eller en topografisk karta i skala 1: 50 000 icke kan ifrågasättas såsom en lösning för den ekonomiska kartläggningen. Däremot kan, om den ekonomiska kartläggningen utföres i skala 1: 10 000 med stöd av fotokarta och utgives såsom en kombination av schematiserad ekonomisk karta och fotokarta, kompletterad med tillräckligt antal höjdpunkter, samtidigt erhållas en karta i stor skala av topografisk-tekniskekonomisk karaktär. Skulle behov uppstå av kartor i större skala än den topografiska men i mindre skala än en sådan ekonomisk karta i skala 1: 10 000, kunna i dylikt fall dessa lätt tillgodoses för relativt ringa kostnad genom fotografisk förminskning av antingen den framställda fotokartan eller den ekonomiska kartans svarttryck. Frågan om gemensam ekonomisk-topografisk karta kan sålunda, sedan fotokartan tillkommit och utnyttjas för den ekonomiska kartläggningen av landet, sägas sammanfalla med frågan om den ekonomiska kartläggningens framtida utformning på lämpligaste sätt.

KAP. VII.

Framställning av fotokarta och dess användning för de ekonomiska kartarbetena. F r a m s t ä l l n i n g a v fotokarta. Uti bilaga till organisationsnämndens betänkande har arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena lämnat en kortfattad redogörelse för fotogrammetriens användning vid kartläggning samt för de försöksarbeten, som i Sverige utförts med denna metod intill år 1932, och få utredningsmännen i denna del hänvisa till betänkandet i fråga (stat. off. utr. 1932:38 sid. 78—88). Sedan nämnda redogörelse lämnats, hava arbetena med fotokartframställning under åren 1933—35 fortsatts i Göteborgs och Bohus län för erhållande av underlagskarta vid den ekonomiska kartläggningen inom länet och har den återstående nordligaste delen av länet under år 1936 blivit slutfotograferad. Därjämte har för militärt ändamål flygfotografering verkställts av Gotland under åren 1933—34, ehuru kartan ännu endast delvis blivit sammansatt. Vid arbetena inom Göteborgs och Bohus län har under åren 1933 och 1934 fotograferingen verkställts efter samma metod som tidigare. Fotograferingsskalan har varit 1: 12 000, övertäckningen i flygled 60 % och i sidled 50—60 %, bildformatet 18X18 cm. Under dessa förutsättningar skulle teoretiskt erfordras 134 foton per kvadratmil räknat, men torde på grund av svårigheterna att vid flygningen exakt följa de på en topografisk karta inlagda tänkta flygstråken samt att undvika avdrift m. m. i allmänhet ett större antal foton behöva tagas för åstadkommande av den erforderliga övertäckningen mellan fotobilderna. Med rutinerad personal vid flygfotograferingen torde ändock omkring 40 % fler bilder bliva tagna än det teoretiskt nödvändiga antalet. Då antalet foton per kvadratmil väsentligen är utslagsgivande för kostnaderna vid flygfotograferingen och arbetena för fotokartans framställning, är tydligt, att kostnaderna i hög grad bliva beroende på sättet för flygningen vid i övrigt lika förutsättningar i fråga om fotograferingsskala, övertäckning och bildformat. En väsentlig minskning i fråga om antalet

102 tagna bilder per kvadratmil kan konstateras under 1933 och 1934 års flygfotografering i förhållande till tidigare års resultat. Av chefen för rikets allmänna kartverk har meddelats, att antalet bilder per kvadratmil utgjorde 1930 390, 1931 323, 1932 227, 1933 182 och 1934 190. Fotomaterialet har likaledes väsentligt förbättrats liksom även arbetsresultaten vid bearbetningen av materialet samt vid fotokartans framställning. På sätt utredningsmännen i det följande komma att närmare belysa, hava också kostnaderna för fotokartframställningen — såsom organisationsnämnden i sitt betänkande även ansett vara att räkna med — väsentligt nedgått samt fotokartorna kvalitativt kunnat i så hög grad förbättras, att de numera äro fullt i nivå med de bästa utländska. Trots dessa i och för sig tillfredsställande resultat, har det dock synts kartverket angeläget att söka ytterligare nedbringa kostnaderna för fotokartframställningen genom prövning av nya metoder. Vid den militära flygfotograferingen av Gotland har använts en i Finland utexperimenterad metod för fotokartframställning, vilken ansetts giva ett gott resultat och medföra lägre framställningskostnader. Denna, här nedan benämnd finska metoden, har befunnits böra prövas även i Göteborgs och Bohus län under där föreliggande förhållanden med relativt bruten terräng och ganska stora höjdskillnader inom kartläggningsområdet. Fotograferingen har därför år 1935 i sagda län utförts efter denna metod. Såsom av den ovan berörda, i organisationsnämndens betänkade återgivna redogörelsen för försöksarbetena i Bohuslän framgår, måste de vid flygfotograferingen tagna bilderna göras skalenliga och korrigeras för eventuella lutningsfel medelst omfotografering genom s. k. restitution. Vid den tidigare använda metoden har för detta ändamål genom grafisk bildtriangulering mellan triangelpunkter geodetiskt bestämts minst fyra punkter (s. k. passpunkter) på varje foto till stöd för dettas omfotografering till den för fotokartan använda skalan 1: 10 000. Bildtrianguleringen är ett relativt tidsödande och därför kostsamt arbete. Likaså draga sammansättningen av de restituerade fotona med stöd av passpunkterna och själva sammanklistringen av fotona en rätt stor del av kostnaden, såsom framgår av tabell 7. Vid den finska metoden har man sökt förenkla arbetssättet i båda dessa hänseenden. Vid flygfotograferingen användes en kamera av särskild konstruktion, som vid exponeringen medger infotografering å fotot av horisontlinjerna i två mot varandra vinkelräta riktningar. Härigenom kan kamerans lutning bestämmas och korrigering härför göras vid restitutionen. För bestämmande av de olika bildernas skala utan bildtriangulering inmätas efter flygfotograferingen ett antal å bilderna skarpt identifierbara punkter på marken genom triangulering eller polygonmätning. Då allt sådant fältarbete är dyrbart, har man sökt inskränka behovet av sådana inmätta markpunkter därigenom, att flygningen utföres på så konstant höjd som möjligt, varigenom bilderna i flygstråket erhålla samma skala. För att flygaren skall

103 kunna hålla planet på konstant höjd under fotograferingen i stråket medföres ett statoskop, å vilket variationerna i flyghöjden kunna observeras. Enligt uppgift skall en van flygare kunna med hjälp av statoskopet hålla flyghöjden konstant på en eller annan meter när. Under denna förutsättning k a n skalan i flygstråket lätt bestämmas genom fotonas sammanpassning och mätning av avståndet i detta bildstråk mellan två geodetiskt inmätta markpunkter. Vid restitutionen kan alltså skalan inställas konstant för ett stort antal bilder och endast för lutningarna behöver för varje bild, som icke är tagen med lodrätt riktad kameraaxel, korrigering ske i enlighet med de från horisontlinjerna beräknade lutningsvärdena. Restitutionen kan därför ske väsentligt snabbare än vid omfotografering med stöd av genom bildtriangulering bestämda passpunkter. De vid restitutionen i skala 1: 15 000 framställda och glycerinbehandlade skalenliga bilderna sammansättas i vått tillstånd på en metallplåt över ett område, motsvarande högst 16 fotokartblad i skala 1: 10 000, varvid fotona inpassas på de å plåten utkonstruerade, geodetiskt bestämda punkterna och i övrigt med hjälp av fotobildernas detaljer. Sedan sammansättningen verkställts, utföres fotografering av de å plåten liggande fotona bladvis, och negativet eller en härifrån å korrektostat framställd fotokopia användes såsom konceptexemplar av fotokartan, då den i vått tillstånd sammansatta fotokartan icke kan bevaras, sedan fotona torkat. Metoden har, enligt vad kartverkschefen meddelat, utfallit tillfredsställande beträffande de för militärt ändamål utförda fotokartorna på Gotland, och gjorda kostnadsberäkningar, vilka återfinnas i kartverkschefens skrivelse den 31 augusti 1934 med yttrande angående kartverkets omorganisation, angiva framställningskostnaderna år 1933, per kvadratmil räknat, till 1 410 kronor på Gotland (med finska metoden) mot i Bohuslän 4 980 kronor (med bildtrianguleringsmetoden). De sålunda angivna kostnadssiffrorna äro emellertid icke jämförbara, då arbetena på Gotland utförts av militär personal och, vad beträffar fältmätningarna för punktbestämningen, genom artilleriets mätskola, sålunda i viss utsträckning med värnpliktig personal. Erfarenheterna från det år 1935 med metoden gjorda försöket i Bohuslän visa också ett annat resultat. Uti tabellerna 7 och 8 hava kostnaderna beräknats för framställning av fotokarta såväl enligt den tidigare använda metoden som enligt, finska metoden, varav framgår, att även med de fördelaktiga siffror i fråga om tidsåtgång, som av kartverkschefen angivits för gotlandskartan, kostnadsskillnaden i metoderna blir relativt obetydlig, när arbetena beräknas utförda av motsvarande civil arbetskraft i båda fallen. Av tabellerna framgår, att de beräknade kostnaderna per kvadratmil skulle uppgå för den äldre metoden till omkring 4 700 kronor och för den finska metoden till omkring 4 500 kronor under jämförbara förhållanden. Med de svårigheter, som uppstått vid framställning av fotokarta enligt finska metoden i Bohuslän och som äro beroende delvis på att flygningen i stråken icke utförts på konstant höjd,

104 delvis på terrängförhållandena i Bohuslän, hava såväl tidsåtgång som kostnader för restitution och sammansättning blivit så stora, att metoden därvid visat sig ofördelaktigare ur kostnadssynpunkt än den tidigare metoden. Härtill kommer, att sättet för fotokartans framställning vid den finska metoden icke synes medge samma noggrannhet i kartans sammansättning som vid den äldre metoden, åtminstone icke inom områden med så bruten terräng som i Bohuslän. För framställning av fotokarta såsom underlag för en ekonomisk karta i skala 1:10 000 synes, att döma av 1935—1936 års försök, metoden ur noggrannhetssynpunkt icke vara tillfredsställande, åtminstone icke inom områden med större höjdskillnader. Å kartverkets ekonomiska avdelning anställda jämförelser mellan fotokartor, som framställts av kartverket över samma område med båda metoderna, giva vid handen, enligt vad arbetschefen vid avdelningen meddelat, att fel på ända till 80 meter förefunnits i detaljernas läge och i stort antal fall uppgå till 15—30 meter samt att felen ofta uppträda språngvis, varigenom de komma att ingå med hela sitt belopp på även korta avstånd å kartan-och då förrycka skalan, samt att såväl för gränsinsättning på kartan som arealbestämning från denna felen blivit alltför stora att kunna godtagas. Slutligen har metoden en betydande nackdel däri, att genom framställningen av de restituerade bilderna på vått kopiepapper blir skärpan i bilderna väsentligt mindre och fotonas detaljer framkomma ej tydligt. Försämringen i kvalitet för fotokartorna blir härigenom så framträdande, att kartan enligt utredningsmännens mening icke kan på ett tillfredsställande sätt tjäna sitt ändamål som underlagskarta för olika kartarbeten. Vad särskilt den ekonomiska kartläggningen angår, skulle utan tvekan fältarbetet väsentligt försvåras och därmed kostnaderna ökas, om ett så otydligt underlagsmaterial skulle användas. Under förutsättning att vid fortsatta försök bildskärpan kan väsentligt förbättras, torde metoden vara möjlig att använda inom områden med flackare terräng. Med de arbetsekonomiska fördelar, som metoden otvivelaktigt har i vissa delar, torde anledning därför alltjämt föreligga att på lämpliga områden utföra ytterligare försök med fotokartläggning enligt denna metod. Utredningsmännen anse sig emellertid med hittills gjorda erfarenheter icke böra vid kostnadsberäkningarna utgå från att den finska metoden skall komma till användning för framställning av en fotokarta över landet. Andra möjligheter till nedbringandet av kostnaderna för fotokartframställningen torde emellertid numera föreligga även med den tidigare metoden. Såsom redan framhållits, inverkar antalet fotobilder, som behöver användas vid kartframställningen, mycket på kostnaderna för arbetet. Antalet bilder, som erfordras för framställning av fotokarta över ett område, är beroende på dels bildformatet, dels fotograferingsskalan, dels den fordrade övertäckningen vid fotograferingen och dels i vad mån flygningen utföres på sådant sätt, att icke kompletteringsfotografering i större utsträckning behöver företagas.

105 Det teoretiskt erforderliga antalet bilder per kvadratmil under olika förutsättningar framgår av nedanstående sammanställning. Antal bilder Bildformat i cm

18 X18 18 x l 8 18 X18 18 X18 18 X l 8 14*5 X 14'5 14'5 X 14*5 14*5 X 14'5 14'5 X 14*5

Fotograferingsskala

övertäckning

1 : 12 000 1 : 15 000 1 : 15 000 1 : 20 000 1 : 20 000 1 : 15 000 1 : 15 000 1 : 20 000 1 : 20 000

60x60 60X50 60x40 60x50 60x40 60x50 60x40 60x50 60X40

teoretiskt erfor- beräknade med 40 % tillägg derliga 134 69 58 39 33 106 89 60 50

188 97 81 55 46 148 125 84 70

Såsom härav framgår, spelar den använda fotograieringsskalan den största rollen för nedbringandet av bildantalet. Om man sålunda kunde övergå till fotograferingsskalan 1: 20 000 även vid framställning av fotokartor i skala 1:10 000, skulle betydande kostnadsbesparingar kunna vinnas. Att döma av vid kartverket gjorda försök torde med numera använd finkornig film en uppförstoring av fotona vid restitutionen kunna ske från skalan 1: 20 000 till 1: 10 000, utan att skärpan i fotobildens detaljer blir nämnvärt förminskad. Kartverkschefen har också, enligt vad utredningsmännen inhämtat, vid årets flygfotografering i Bohuslän låtit för en del av området upptaga bilderna i skala 1: 20 000. Då resultatet härvid visat sig tillfredsställande, torde därför kunna räknas med att för framtiden flygfotograferingen kommer att utföras i skala 1: 20 000 även om kartskalan bibehålles vid 1: 10 000. Beträffande bildformatet torde man — ehuru formatet 18X18 cm medger en större minskning i antalet bilder per kvadratmil än formatet 14-5X14'» cm — böra tillsvidare räkna med sistnämnda bildformat, vilket är den nyttiga bildytan vid fotografering med nuvarande standardformat å film, under förutsättning att horisontlinjer, liksom vid den finska metoden, skola infotograferas på bilderna. Det är nämligen även vid bildtrianguleringen enligt den äldre metoden till fördel att erhålla noggrann kännedom om lutningsfelen vid fotograferingen. Vad angår frågan om övertäckningen, som näst fotograferingsskalan spelar största rollen vid ekonomiseringen av fotokartframställningen, torde man för erhållande av tillräcklig noggrannhet i kartan alltjämt få räkna med en relativt stor övertäckning, så länge bildtrianguleringen utföres grafiskt. Genom större övertäckning vinnes därjämte en ökad möjlighet att undvika stora fel i kartan på grund av felteckning i den fotografiska bilden inom områden med större höjdskillnader. Vidare medför den större övertäckningen mindre risk för uppkommande av luckor vid fotograferingen på grund av avdrift

106 under flygningen eller svårighet att noggrant följa kursen efter topografisk karta med därav föranledda kompletteringsflygningar, vilka alltid medföra betydande ökning i kostnaderna ej blott för flygfotograferingen utan även för det efterföljande byråarbetet. Under nuvarande förhållanden, då flygningen måste ske efter topografisk karta, lärer av sistnämnda anledning övertäckningen icke kunna väsentligt minskas. Det torde därför vara nödvändigt att ännu räkna med en övertäckning av 60 % i flygled och 40 % i sidled, varvid övertäckningen kan minskas inom områden med mera öppen och flack terräng, men å andra sidan kan beträffande mera bruten terräng med större höjdskillnader behöva ökas. I medeltal torde man för framtiden kunna räkna med en övertäckning av 60X40 %. Av sammanställningen ovan rörande erforderliga antalet bilder per kvadratmil framgår, att i förhållande till under år 1933—34 företagen fotografering (översta raden i sammanställningen) skulle, med utnyttjande av fotograferingsskalan 1:20 000 samt övertäckning 6 0 X 4 0 % , även med det mindre bildformatet uppnås en minskning i bildernas antal pr kvadratmil från 188 till 70 eller med 63 %. Denna procentuella minskning återverkar i stort sett efter samma procenttal på kostnaderna för material (film, fotopapper m. m.), bildtrianguleringen, restitutionen och sammansättningen av fotokartan, dock ej med sitt fulla belopp vad beträffar papperskostnaden vid restitutionen, där större format skulle på grund av den dubbla uppförstoringen komma att användas. För att emellertid icke övervärdera minskningen i kostnaderna torde böra räknas med 50 % vid beräkning av kostnaderna under nämnda förutsättningar. En sänkning av kostnaderna skulle vidare kunna uppnås vid sammansättningen av fotokarta genom att vid detta arbete delvis utnyttjades fotograferingspersonal, som användes vid flygfotograferingen, i stället för den nu använda lantmäteriutbildade, högre kvalificerade personalen. Man torde kunna beräkna, att 2/3 av sammansättningsarbetet skulle kunna utföras av sådan, fotografiskt utbildad personal. Däremot torde i allmänhet högre kvalificerad personal alltjämt i huvudsak erfordras vid bildtrianguleringen. Såsom tabellen 7 utvisar, utgör för närvarande kostnaderna för flygfotograferingen omkring 36 % av samtliga kostnader för fotokartans framställning. Av dessa kostnader för flygfotograferingen — i medeltal 1 705 kronor per kvadratmil — utgöra kostnaderna för drivmedel och underhåll av flygmaskinen omkring 600 kronor per kvadratmil eller omkring 35 % av flygfotograferingskostnaderna. Orsaken till att kostnaderna härför äro så höga, torde vara den, att särskilda, för ändamålet lämpade lätta maskiner icke kommit till användning, då sådana icke finnas anskaffade för flygvapnets egna behov. Enligt från chefen för flygvapnet till utredningsmännen lämnade upplysningar i ämnet torde, om dylika lätta maskiner av Dragon-typ anskaffades för flygfotograferingen, driftkostnaderna sannolikt kunna minskas med omkring 38 % och underhållskostnaden med omkring 56 %, allt

107 för flygplan med flottörer. För landflygplan bliva kostnaderna ytterligare minskade. Då därjämte anskaffningskostnaden för nämnda maskintyp är lägre än för nu vid flygfotograferingen använda, kan även en minskning i beräknad amorteringskostnad uppnås. Med utgångspunkt från de till grund för i tabell 7 angivna tidigare kostnaderna för fotokartans framställning samt ovan behandlade möjligheter till minskning av samma kostnader vid en i stort genomförd fotokartläggning av landet hava utredningsmännen i tabell 9 beräknat framställningskostnaden under angivna förutsättningar. Härvid hava utredningsmännen även utgått från att som hittills samarbete anordnas med flygvapnet beträffande flygningen. Utredningsmännen återkomma till detta spörsmål i det följande. Såsom framgår av nyssberörda tabell 9, skulle möjlighet föreligga för framställning av en fotokarta i skala 1: 10 000 för en kostnad av omkring 2 600 kronor per kvadratmil. Till jämförelse kan här omnämnas, att kostnaderna enligt organisationsnämndens betänkande upptogos till omkring 6 000 kronor, uti kartverkschefens yttrande den 31 maj 1933 över samma betänkande beräknades då uppgå till 8 618 kronor, uti kart verkschef ens skrivelse den 31 augusti 1934 rörande kartverkets omorganisation angåvos till 4 980 kronor samt för närvarande torde uppgå (tabell 7) till omkring 4 700 kronor, allt per kvadratmil räknat. Den av organisationsnämnden uttalade meningen, att arbetet med framställning av fotokartan kunde beräknas bliva förbilligat, sedan försöksstadiet övervunnits, har sålunda visat sig hava fullt fog för sig. Den här ovan angivna, för framtiden sannolika kostnadssiffran överensstämmer ganska väl med de i organisationsnämndens betänkande omnämnda, av civilingenjören Fr. Danielsson med stöd av erfarenhet från motsvarande arbeten inom Tyskland gjorda beräkningarna, därvid han beräknat kostnaden till omkring 3 000 kronor per kvadratmil. Ehuru utredningsmännen, av skäl som ovan anförts, ansett sig för närvarande icke kunna räkna med att fotokartan skulle kunna upprättas enligt finska metoden, har dock ansetts lämpligt att beräkna kostnaderna för en dylik karta under fullt jämförbara förutsättningar med de i tabell 9 angivna. Uti tabell 10 återfinnes denna beräkning. Därav framgår, att kostnaden per kvadratmil skulle uppgå till omkring 3 300 kronor och att således den finska metoden även ur kostnadssynpunkt för närvarande ställer sig ofördelaktigare än framställning av fotokarta med stöd av bildtriangulering, om flygfotograferingen verkställes på samma sätt och samma slags personal användes i båda fallen. Orsaken ligger däri, att stödpunktsbestämningen blir dyrare vid fältarbete (finska metoden) än genom bildtriangulering. Utredningsmännen hava emellertid ansett sig icke endast böra närmare utreda möjligheterna att med hittills inom Sverige använda metoder åstadkomma ett förbilligande av fotokartframställningen. Redan i den till organisationsnämndens betänkande fogade, ovan berörda redogörelsen av arbets-

108 chefen vid de ekonomiska kartarbetena har framhållits, att möjligen metoden med fotografering med s. k. panoramakamera skulle kunna medföra förenklingar i fotokartframställningen. På framställning av utredningsmännen har Kungl. Maj:t medgivit arbetschefen Hernlund att i Tyskland närmare studera denna metods användning och särskilt taga del av vissa försöksarbeten, som firman Photogrammetrie G. m. b. H. i Miinchen utfört fölprövning av metodens möjligheter under motsvarande förutsättningar som de inom Sverige rådande. Fotografering med panoramakamera har tidigare utförts dels för kartläggningsarbeten i små skalor (1: 50 000—1: 100 000 eller ännu mindre), dels för framställning av fotokartor i små skalor (1:40 000—1:75 000> till underlagskartor för flygfotografering vid framställning av fotokartor i större skalor. På grund av panoramakamerans konstruktion kunna mycket stora områden fotograferas å en och samma bild. I bildformat 26X26 cm erhålles exempelvis i fotograferingsskalan 1: 40 000 omkring en kvadratmils område. Man kan sålunda relativt snabbt åstadkomma en översiktlig fotokarta över stora områden genom sammansättning av sådana bilder, visserligen icke med större noggrannhet i detaljerna på grund av bildens omfång och därmed större deformering i bilden genom terrängens höjddifferenser, men däremot med tillräcklig noggrannhet som underlag för flygningen vid fotografering i större skala. Vinsten med en sådan fotografisk karta i liten skala till ledning vid flygstråkens planering och flygfotografering är, att flygledaren väsentligt säkrare kan följa kursen i stråket, då han å fotokartan lättare identifierar terrängens detaljer — återgivna som de äro å bilden på samma sätt som de synas från flygplanet — än på en vanlig schematiserad topografisk karta. Härigenom undvikas luckor vid flygfotograferingen och kompletteringsflygningar av denna anledning bortfalla, ett i och för sig förbilligande moment i fotokartframställningen. Ovan har redan berörts den roll övertäckningen vid flygfotograferingen spelar i fråga om antalet erforderliga bilder och därmed för kostnaderna vid fotokartframställningen. Genom möjligheten att vid flygningen säkert kunna följa de å fotoöversiktskartan inlagda flygstråken kan övertäckningen väsentligt minskas vid fotograferingen. Den nämnda tyska firman räknar vid sina utförda arbeten, att endast en övertäckning av 25 % i såväl flyg- som sidled erfordras, om flygningen utföres med stöd av fotokarta i liten skala. Detta skulle innebära, att antalet bilder per kvadratmil vid en fotograferingsskala av 1: 20 000 och ett bildformat av 14'5X14'5 cm skulle bliva 22 st. i stället för här ovan i sammanställningen å sid. 105 angivna 70 st., vilket legat till grund för kostnadsberäkningarna i tabellerna 9 och 10. Minskningen i antalet bilder skulle alltså bliva ej mindre än 69 %. Därjämte nedgår den sträcka, som behöver flygas, på grund av stråkens längre avstånd från varandra vid den mindre över-

109 täckningen med omkring 20 %, vilket ju även inverkar förbilligande på flygkostnaderna. E n förutsättning för användning av en så ringa övertäckning som 25 % i flygled är emellertid, att bildtrianguleringen för passpunktsbestämningen utföres numeriskt från de med panoramakameran tagna bilderna. Även med en övertäckning av 60 % i flygled, då passpunktsbestämningen kan ske från de vid detaljfotograferingen tagna bilderna, men med endast 25 % övertäckning i sidled torde bildtrianguleringen få verkställas numeriskt, då eljest säkerligen noggrannheten i punktbestämningen ej blir tillräcklig. Vidare måste förutsättas, att inga egentliga höjdskillnader i terrängen föreligga, om man med endast 25 % övertäckning skall kunna i kartans detaljer erhålla samma säkerhet som med en större övertäckning. Även med en efter terrängförhållandena avpassad större övertäckning torde dock i stort sett icke obetydliga besparingar kunna vinnas genom att något tillägg för komplettering av luckor i flygfotograferingen icke behöver ske. Vid en övertäckning av 40X40 %, vilken torde ur terrängsynpunkt vara tillräcklig inom stora områden av landet, skulle bildantalet dock nedgå från 70 till 33 eller med 53 %, sålunda en icke oväsentlig besparing. Nackdelen med metodens användning är, att instrumentutrustningen — panoramakamera, omfotograferingsinstrument och bildtriangulator — ställer sig dyrbar i anskaffning (enligt uppgift omkring 120 000 riksmark). F r å n besparingarna vid flygfotograferingen för den slutliga fotokartan måste därför dragas kostnaden för panoramakartans upprättande samt amortering av instrumentuppsättningen. Den tyska firman har beräknat, att, därest den skulle utföra arbetet med panoramakameratagningarna, kostnaden skulle bliva omkring 400 riksmark per kvadratmil, varför sannolikt kostnadsbesparing kan beräknas uppstå vid metodens användning. Vid studiebesöket i Mimenen ägnades emellertid särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida icke passpunktsbestämning för restitutionen av bilderna för fotokartan skulle kunna ske direkt från panoramakamerabilderna (P. K.-bilderna) och därigenom skulle kunna uppnås lättnad och förbilligande i arbetet. Passpunkterna för bilderna skulle alltså då utväljas och överföras till P. K.-bilderna samt riktningarna utmätas å sistnämnda bilders negativ för beräkning av punkternas koordinater. Härför skulle erfordras en stor övertäckning i P. K.-bilderna, varjämte enligt den tyska firmans uttalande metoden skulle bliva synnerligen tidsödande med hänsyn till identifiering och överföring av passpunkterna till P. K.-bilderna och negativen, varför någon besparing knappast skulle kunna påräknas. Av arbetschefen Hernlund har därför framlagts såsom en tänkbar väg, att fortfarande bildtrianguleringen för passpunktsbestämningen skulle utföras som förut från bilderna i den större skalan och sålunda utan direkt användning av P. K.-bilderna men i mindre områden mellan geodetiskt tätare bestämda punkter, vilka då skulle mellan rikstrianguleringens punkter be-

110 stämmas helt fristående genom bildtriangulering från P. K.-bilderna. Dessa ur P. K.-fotografierna bestämda »triangelpunkter av lägre ordning» skulle då kunna utväljas lämpligt i förhållande till såväl flygstråk som de blivande fotokartbladens begränsningslinjer samt med hänsyn tagen till deras lätta identifiering å P. K.-bilderna. Denna metod med utnyttjande av P. K.-bilderna för förtätning av triangelnätet ansågo den tyska firmans representanter vara ur noggrannhetssynpunkt möjlig att använda för framställning av en fotokarta i skala 1: 10 000 samt komma att väsentligt minska kostnaderna för passpunktsbestämningen i förhållande till den nu vid kartverket använda metoden. Att döma av resultaten vid de försöksarbeten, som av den tyska firman för ändamålet utfördes, torde noggrannheten bliva tillfyllest (medelfel i punktläge ej överstigande 5 meter). Kostnadsbesparingen i bildtrianguleringen för passpunktsbestämningen ansågs skola bliva betydande, men torde någon säker siffra här icke kunna erhållas utan att ett försök i rätt stor omfattning verkställes. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att punktbestämning ur P. K.-bilderna även vid användning av den finska metoden kan medföra väsentlig kostnadsbesparing, då den nu tillämpade stödpunktsbestämningen å fältet skulle kunna helt bortfalla. Utredningsmännen finna de gjorda undersökningarna böra föranleda, att metoden med panoramafotografering prövas vid kartverkets arbeten, därest beslut fattas om upprättande av fotokarta över stora delar av landet. I sådant fall torde nämligen anskaffningskostnaden av instrumentuppsättningen spela en mycket underordnad roll i förhållande till de fördelar och kostnadsbesparingar, som sannolikt skulle vinnas vid flygfotograferingen genom förefintligheten av en fotografiskt upprättad översiktskarta, efter vilken flygningen kan ske. En dylik fotokarta i exempelvis skala 1: 40 000 torde även kunna utnyttjas för andra ändamål, särskilt för skogsbruket samt vid revidering av topografiska kartan o. d. Därjämte torde ur militär synpunkt kunna vara av betydelse att hava tillgång till panoramakameran för en snabb kartläggning av större områden till komplettering av befintligt kartmaterial. Beträffande panoramafotograferingens möjligheter att förbilliga kostnaderna för erforderlig triangulering i samband med kartframställningen återkomma utredningsmännen i det följande (kap. XI). Utredningsmännen vilja redan här omnämna, att aktiebolaget Sveriges litografiska tryckerier (Esselte) till utredningsmännen inkommit med erbjudande att åtaga sig framställningen av fotokartan mot viss ersättning per kvadratmil kartlagt område. Detta erbjudande, som utredningsmännen närmare komma att beröra i samband med beräkningen av kostnaderna för kartframställningen (kap. XI), är i huvudsak baserat på en flygkartläggning med stöd av fotografisk stomkarta, upprättad medelst fotografering med panoramakamera. Även detta bolag har sålunda efter gjorda undersökningar och ekonomiska kalkyler funnit denna metod sannolikt vara den mest ekonomiska vid fotokartframställningen. Det torde i detta sammanhang böra

Ill omnämnas, att härvid alternativt framställts ett förslag till passpunktsbestämningen för restitutionen, vilket, om det vid prövning visar sig giva erforderlig noggrannhet i punktbestämningen, skulle kunna vara av intresse för kartläggningen. Förslaget har för bolaget framlagts av professorn i geodesi vid tekniska högskolan Erik Fagerholm och bygger på att, sedan valet av passpunkterna skett, dessa överföras till P. K.-bilderna, höjdbestämmas med barometer på fältet samt därefter till sitt läge fastläggas å P. K.-bilderna genom korrektion på grund av de å fältet bestämda höjddifferenserna. Då man för dylik höjdbestämning torde kunna räkna med ganska billig arbetskraft, föreligger möjlighet, att punktbestämningen skulle kunna ställa sig ekonomiskt fördelaktig. Frågan gäller emellertid huruvida erforderlig noggrannhet kan vinnas i punktbestämningen. En fördel med metoden är, att man på detta sätt — utan särskild kostnad — erhåller ett mycket stort antal höjdbestämda punkter, som kunna införas även på andra kartor än fotokartan. Härigenom skulle underlättas genomförande av i tidigare kartutredningar framställda önskemål om tätare höjdpunktsuppgifter på exempelvis den ekonomiska kartan. F o t o k a r t a n s a n v ä n d n i n g för de e k o n o m i s k a k a r t a r b e t e n a . Såsom framgår av kap. II (sid. 25) har från början försöken med framställning av fotokarta vid kartverket haft till uppgift att söka åstadkomma stomkarta för den ekonomiska kartläggningen. Det har därvid gällt att i första hand tillfredsställa två huvudönskemål, nämligen dels att med den fotografiska kartläggningsmetoden söka påskynda kartframställningen och om möjligt även nedbringa kostnaderna för densamma, dels att frambringa en stomkarta, som bättre än den genom tidigare använd metod åstadkomna tillgodosåg fordringarna på noggrannhet i kartans underlag och kunde möjliggöra den ekonomiska kartans upprättande i skala 1: 10 000 i stället för tidigare i skala 1: 20 000. De numera uppnådda resultaten vid framställning av fotokartan utvisa, att sistnämnda önskemål kan tillgodoses och att den erforderliga noggrannheten uppnåtts. Detta har vid kartverket konstaterats dels vid direkta kontrollundersökningar med numeriska mätningar, dels genom jämförelser mellan punktbestämningen vid bildtrianguleringen och vid de genom triangel- eller polygonmätning bestämda stödpunkterna för prövning av den finska metoden vid fotokartans framställning. Genom användning av fotokartan som underlag vid kartläggningen kan den ekonomiska kartan sålunda framställas i skala 1:10 000, vilket ur olika synpunkter ansetts önskvärt för att göra kartan mera användbar för olika ändamål men icke med den tidigare stomkartemetoden kunnat ske. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att förutvarande arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena Hellberg i yttrande till Falks utred-

112 ning ansett, att vissa möjligheter skulle föreligga att även med den tidigare använda stomkartemetoden kunna sammansätta en ekonomisk karta i skala 1: 10 000, varvid dock ökade kostnader för kartläggningen skulle uppstå. I organisationsnämndens betänkande (sid. 38) har denna merkostnad beräknats överstiga 5 000 kronor per kvadratmil och uppgå till omkring 15—20 % av samtliga kostnader för den tidigare ekonomiska kartläggningen. Enligt utredningsmännens mening skulle en på detta sätt åstadkommen ekonomisk karta icke motsvara den noggrannhet, som måste påfordras i skalan 1: 10 000. Beträffande det förstnämnda huvudönskemålet att genom fotokartan åstadkomma en snabbare och om möjligt billigare kartläggning kan sägas, att möjlighet till detta önskemåls realiserande föreligger, men att med hittillsvarande arbetssätt vid fotokartans framställning samt med nuvarande organisation för de ekonomiska kartläggningsarbetena någon kostnadsbesparing icke uppnåtts. Utredningsmännen återkomma i det följande till en mera detaljerad granskning av detta problem i samband med framläggande av alternativ till kartfrågans lösning och därvid gjorda kostnadsberäkningar. Det torde emellertid redan här böra lämnas vissa jämförande siffror beträffande de nuvarande kostnaderna vid den ekonomiska kartläggningen i skalan 1: 10 000 inom Göteborgs och Bohus län och den tidigare kartläggningen i skalan 1: 20 000 inom de senast kartlagda två länen, nämligen Hallands och Kristianstads län samt rörande tidsåtgången vid själva fältarbetet. Uti tabell 11 återfinnes sammandrag av gjorda kostnadsberäkningar för sistnämnda båda län och i tabell 12 motsvarande uppgifter beträffande Göteborgs och Bohus län. I båda fallen hava kostnaderna beräknats med utgångspunkt från lönenivån den 31 december 1935 och då gällande bestämmelser angående traktamentsersättning vid fältarbetet. Av tabellerna framgår, att de angivna kostnaderna per kvadratmil i medeltal uppgingo i Hallands län till 29 548 kronor, i Kristianstads län till 26 768 kronor och i Göteborgs och Bohus län till 30 580 kronor. Härvid hava icke medtagits kostnaderna för triangulering och avvägning. Vidare ingå icke i kostnadssiffrorna kostnaderna för den centrala arbetsledningen (arbetschefen), lokal och expenser. Kostnaderna ställa sig i Göteborgs och Bohus län något högre än i Hallands län och omkring 14 % högre än i Kristianstads län. Det är emellertid då att märka, att kartläggningen och kartutgivningen i Göteborgs och Bohus län skett i skala 1: 10 000 eller dubbelt så stor skala som i de andra länen samt att hela kostnaden för fotokartans framställning — utom tryckningskostnaden — påförts den ekonomiska kartan, ehuru fotokartan bortsett från den ekonomiska kartläggningen har sitt speciella värde för andra ändamål. Slutligen är att märka, att först år 1935 personalen vid ekonomiska avdelningen i större omfattning utfört kartläggning enligt det nya arbetssättet, under det att den sedan många år varit väl intränad på arbetet enligt den äldre kartläggningsmetoden.

113 Vad tidsåtgången vid själva fältarbetet beträffar, utgjorde arbetsresultatet i medeltal per statskartograf och arbetsdag i Blekinge län 0*43 kvkm kartlagd areal, i Hallands län 057 kvkm, i Kristianstals län 0*56 kvkm samt i Göteborgs och Bohus län år 1935 i medeltal 0-49 kvkm, varvid i sistnämnda län arbetsområdet till stor del utgjordes av mycket tätt bebyggda områden i och omkring Göteborg och Göta älv med därav följande tidsutdräkt i såväl kartläggningsarbetet som fastighetsredovisningen. Härav finna utredningsmännen framgå, att genom användning av fotokartan som stomkarta arbetsresultatet beträffande kartlagd areal icke minskas trots ökningen av kartskalan från 1:20 000 till 1: 10 000 och att all sannolikhet talar för att metoden kommer att medföra ökad arbetsprodukt per arbetsdag räknat. Därjämte har vid försöksarbetena konstaterats, att själva fältrekognosceringen och kartritningen med stöd av fotokarta kunna utföras även av mindre kvalificerad arbetskraft än den tidigare uteslutande använda, lantmäteriutbildade statskartografpersonalen. Härigenom kunna fältarbetena förbilligas. En annan kostnadsbesparande faktor utgör den omständigheten, att mätning i allmänhet icke behöver förekomma utan endast identifiering och uppritning av detaljerna med ledning av fotobilden. Fältrekognoscören har därför icke längre behov av särskilt handräckningsbiträde, vilket enligt den äldre metoden var nödvändigt för stångföringen vid mätningen. Handräckningskostnaden bortfaller alltså i huvudsak. Framställningen av fotokartan och dess användning såsom underlag vid | den ekonomiska kartläggningen hava även medfört möjligheten att övergå S till en annan typ för den ekonomiska kartan. Såsom ovan redan framhål1 lits (sid. 26), utgives den ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län såsom en kombination mellan en schematiserad karta och en fotokarta. Ge, nom att på en reproduktion av fotokartan intrycka de vid fältarbetet inrekognoscerade och uppritade detaljerna erhålles icke enbart en plankarta över området utan även genom fotobilden en terrängkarta, som klarlägger områdets natur på ett helt annat sätt än den tidigare rent schematiserade ekonomiska kartan kunnat göra. Särskilt gäller detta för utmarksområdena med dess skogs- och bergsterräng, men även inom åkerjorden ger denna karttyp I en mera detaljerad bild av förhållandena och en del upplysningar även om markens lutningar m. m. Denna karttyp utgör sålunda i viss mån en ekonomisk-topografisk karta i stor skala. Det ovan anförda finna utredningsmännen tydligt giva vid handen, att en ekonomisk kartläggning av landet, i den utsträckning denna anses böra genomföras, bör grundas på framställd fotokarta såsom underlag. Utredningsmännen förbise härvid icke, att inom vissa delar av landet, exempelvis Västernorrlands läns kustland och älvdalar m. m., svårigheter kunna uppstå på grund av terrängförhållandena att med metoden uppnå samma noggrannhet i kartan som eljest är möjlig. Enligt utredningsmännens mening torde 8—617462

114 dock genom flygfotograferingens utförande på lämpligt sätt samt användande av större övertäckning inom dylika områden felen kunna nedbringas och lokaliseras, så att kartans uppgift icke äventyras. Fotobildens stora värde vid kartans utnyttjande synes härvid böra föranleda, alt hellre något större lokala fel i kartbilden må godtagas än att inom dessa områden en övergång skulle ske till annan karttyp.

KAP. VIII.

Alternativ till lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningen med hänsyn till kartbehovet för skilda ändamål. Under kap. IV hava utredningsmännen närmare redogjort för de ändamål, vilka avsetts skola tillgodoses genom den ekonomiska kartläggningen, samt sökt klarlägga kartbehovets omfattning i de olika fallen och vilka fordringar som för de olika ändamålens tillgodoseende böra ställas på kartans innehåll och skala samt i vad mån beskrivningen till kartan kan anses erforderlig. Av nämnda redogörelse torde framgå, att otvivelaktigt för flera ändamål ett omfattande behov föreligger av en karta i större skala och med ett inneha]!, som i första hand klarlägger markförhållandena i ekonomiskt hänseende ur jordbrukets och skogsbrukets synpunkt samt i övrigt ger en bild av utvecklingen ur bebyggelse-, jorddelnings- och kommunikationssynpunkt. De ändamål, som därvid närmast böra tillgodoses med en sådan karta, sammanhänga nära med det allmännas verksamhet på olika områden och utgöra en viktig del i landets ekonomiska liv. Utredningsmännen finna därför i likhet med organisationsnämnden, att det är en statlig uppgift att tillgodose landets behov av en ekonomisk karta och att det gäller en uppgift, som icke utan betydande olägenheter kan undanskjutas. Beträffande sättet för genomförandet av en ekonomisk kartläggning samt fordringarna på kartans innehåll och kartans utnyttjande för arealbeskrivning över landet kunna däremot olika alternativ övervägas, allt eftersom ändamålens tillgodoseende genom kartläggningen och därtill hörande beskrivning anses vara av större eller mindre betydelse. Ett dylikt övervägande är givetvis även nödvändigt med hänsyn till önskemålet om ett påskyndande och snabbt genomförande av kartarbetena samt kostnaderna för desamma under olika förutsättningar. Uti såväl Falks utredning som i organisationsnämndens betänkande har den uppfattningen gjorts gällande, att med hänsyn till de ändamål, för vilka den ekonomiska kartläggningen utfördes, den ekonomiska kartan med beskrivning borde alltjämt utgivas med i huvudsak samma innehåll som förut. I Falks utredning har emellertid alternativt framförts ett förslag att först

116 genomföra kartläggningen i form av upprättande av en stomkarta, upptagande endast fastighetsindelningen, vattendrag och den huvudsakliga delen av kommunikationsleder och bebyggelse. Då den tidigare stomkartometoden, såsom ovan nämnts, innebär en sammansättning av förefintliga lantmäterioch andra ägokartor i förminskad skala, skulle å den föreslagna stomkartan även återfinnas ägoslagsredovisning ehuru endast i den omfattning och med det innehåll, som originalkartorna utvisade ägoslagen, sålunda ofta i en mycket föråldrad form på grund av originalkartornas ålder. Till stomkartan avsågs skola utgivas en förenklad beskrivning över fastigheterna och deras totalarealer. Förslaget omfattade sådan stomkartas upprättande för Göteborgs och Bohus, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs, Uppsala, Örebro och Östergötlands län. Sedan denna stomkarta upprättats, skulle först revidering verkställas av de ekonomiska kartorna över Värmlands, Älvsborgs. Södermanlands, Stockholms, Västmanlands, Malmöhus och Blekinge län samt därefter fullständig ekonomisk karta med beskrivning utgivas över de län, där den föreslagna stomkartan upprättats. Förslaget innebar således icke någon definitiv förenkling av den ekonomiska kartans typ, utan endast en möjlighet att genom stomkartan snabbare kunna genomföra en mera schematiserad kartläggning av de län, som ännu ej voro ekonomiskt kartlagda eller där revidering av äldre kartor icke kunde ske utan ny stomkartas upprättande på grund av dessa äldre kartors otillfredsställande geodetiska underlag. Det torde böra omnämnas, att stomkarteförslaget även motiverades med att den fotogrammetriska kartläggningsmetoden, som vid tiden för Falks utredning ännu icke prövats i Sverige, ingåve förhoppning, att man med dess tillhjälp skulle kunna framdeles lätt komplettera stomkartorna till fullständiga ekonomiska kartor. Det förefaller sålunda som om man vid denna tidpunkt tänkt sig utnyttja flygfotograferingen icke för erhållande av bättre stomkarteunderlag, utan för att i den med den använda, mindre tillförlitliga stomkartemetoden upprättade stomkartan inpressa fotobilden. Uti organisationsnämndens betänkande sid. 42 och 43 hava även alternativt framhållits vissa möjligheter till förenklingar i den ekonomiska kartläggningen. Organisationsnämnden har sålunda uttalat, att en möjlighet förelåge att för sådana delar av landet, där den av nämnden föreslagna grundkartan i skala 1: 10 000 med beskrivning i förhållande till markvärdet ansåges för dyrbar att framställa i fullständigt skick, endast utgiva fotokarta samt en förenklad grundkarta, upprättad utan egentligt fältarbete med stöd av fotokartan och tillgängliga lantmäterikartor. Även om härvid en exakt redovisning icke kunde åstadkommas, kunde enligt nämndens mening dock utvinnas en översikt av fastighetsindelningen och markförhållandena, som vore av värde. I yttranden över organisationsnämndens betänkande har också berörts frågan om en förenklad ekonomisk kartläggning.

117 Chefen för rikets allmänna kartverk har sålunda angående den ekonomiska kartläggningens omgestaltning, i händelse ett väsentligt vidgande av nuvarande kostnadsram vore uteslutet, anfört bl. a. följande. De uppslag i detta avseende, vilka innehölles i Falks utredning, hade icke av organisationsnämnden upptagits till behandling. De innebure också ett steg bakåt från den hittillsvarande utvecklingen, men ur en återvändsgränd kunde ett sådant steg bliva nödvändigt att taga. Förut hade påvisats, att den ekonomiska kartan med nuvarande organisation i avseende å arealstatistiken aldrig kunde fylla sin uppgift. Gällde det att förenkla kartläggningen, borde därför ägoslagsredovisningen i första hand bortfalla. Därmed försvunne emellertid också kartans värde för fastighetstaxeringen m. fl. ändamål, i det att de arealstatistiska beskrivningarna upphörde. Den uppgift, som skulle kvarstå för kartan, bleve att giva en översikt av fastighetsindelningen, kompletterande jordregistret så långt den valda skalan medgåve och utvisande fastigheternas inbördes läge och jordregisternummer samt bygränser och administrativa gränser. I orienteringssyfte borde huvuddragen av vattensystemet och vägnätet komma till synes, varjämte för samma ändamål bebyggelsen kunde återgivas med konventionella tecken samt gränser mellan inrösnings- och avrösningsjord i huvuddrag upptagas. Som arealberäkning från kartan icke vidare skulle förekomma, bortfölle anspråken på kartans ytriktighet, varför kartsammansättningen kunde ske med stöd av ett väsentligt glesare triangelnät. Över stora delar av landet kunde befintliga topografiska stomkartor genom uppförstoring göras brukbara såsom underlag för stomkartans utarbetande och över andra vidsträckta delar av landet kunde nu befintliga ekonomiska kartor tjäna till sådant underlag. Ett kompletterande och beriktigande av stomkartan på fältet bleve erforderligt men kunde ske i betydligt mindre utsträckning än vid förut bedriven fältmätning. Kartutgivningen kunde ske i enbart svarttryck och med begagnande av enklaste reproduktionsmetod, varigenom utgivningskostnaderna kunde väsentligt nedbringas. Ajourhållningen kunde kontinuerligt ske vid länens lantmäterikontor i anslutning till jordregistrets förande. Det syntes sannolikt att en registerkarta av den antydda typen på ganska kort tid kunde åstadkommas över hela landet, undantagandes de delar därav, där dylik karta saknade berättigande, nämligen oavvittrade områden. Det skulle sålunda kunna övervägas att i stället för fotokarta och därpå utarbetad grundkarta upprätta f o lokarta och registerkarta, helt oberoende av varandra. En ökning av fotokartans användbarhet för tekniskt och militärt behov genom inläggning av höjdkurvor kunde jämväl bliva föremål för den avsedda utredningen. Det hade även framkastats, att införande av registerbeteckning skulle kunna ske på en särskild edition av fotokartan. Det vore dock härvid att märka, att jordregisterkomplementets färdigställande härigenom skulle fördröjas, i synnerhet som fotokartan i sådant fall skulle behöva utsträckas över stora landsdelar, där behov av fotokarta i och för sig knappast förelåge.

118 Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i sitt yttrande såsom en måhända ekonomiskt fördelaktig möjlighet framkastat tanken att låta fotokartan försedd med erforderlig komplettering (namn, gränser, registernummer, höjdsiffror m. m., måhända även höjdkurvor i öppen mark) och beskrivning fylla landets behov av en karta i större skala. Det syntes sannolikt, att den ajourföring, som hittills icke kunnat äga rum i fråga om de ekonomiska kartorna men vars stora vikt och betydelse det vore kommissionen angeläget att understryka, kunde på denna väg lättare och måhända även med lägre kostnad komma till stånd. Uti yttrande den 31 augusti 1934 angående kartverkets omorganisation har chefen för rikets allmänna kartverk framhållit, att för beslut angående den fortsatta ekonomiska kartläggningen av landet borde prövas möjligheten att upprätta en fotografisk jordregisterkarta utan annan redovisning av ägoslag än vad den fotografiska bilden kunde giva. Vid en dylik kartas upprättande bortfölle allt det arbete, som den detaljerade och siffermässiga ägoslagsredovisningen på karta och i beskrivning medförde. Totalkostnaden för en dylik karta kunde anslås till 12 800 kronor per kvadratmil vid användande av sådan arbetskraft, varmed de ekonomiska kartarbetena för närvarande bedreves. Motsvarande kostnader beräknades för grundkarta i skala 1: 10 000 med beskrivning enligt dittills vunnen erfarenhet från arbetena i Göteborgs och Bohus län till 41 000 kronor per kvadratmil. Utgivningstakten borde sålunda med den förenklade kartläggningen kunna tredubblas i förhållande till den fullständiga kartläggningen med beskrivning, om samma anslag i båda fallen utginge. I händelse lägre kvalificerad arbetskraft komme till användning kunde kostnaden per kvadratmil bringas att ytterligare sjunka. I det av tekniska högskolans lärarkollegium den 19 september 1934 avgivna yttrandet rörande kartverkets omorganisation har kollegiet framhållit, att en fotokarta i skala 1: 10 000 skulle vara till mycket stor nytta vid en mångfald sådana tekniska arbeten vid vilka kartor komme till användning. I särskilda yttranden av professorerna Rubin och Fagerholm hava även berörts de fortsatta kartläggningsarbetena. Rubin har därvid uttalat som sin mening, att fotokartan för många av de ändamål, vartill de ekonomiska kartorna användes, vore tillräcklig och för särskilt tekniska ändamål ofta vore till större nytta än den ekonomiska kartan. Därtill komme, att man måste befara, att det arbete, som skulle komma att nedläggas på den av organisationsnämnden föreslagna grundkartan, icke kunde undgå att fördröja fullbordandet av fotokartan. Då grundkartan ändock skulle utarbetas med användande av fotokartan, syntes grundkartan utan större olägenhet kunna uppskjutas till en senare tidpunkt. — Fagerholm har för sin del förordat en rikskarta, omfattande hela riket eller betydande delar därav och med ett innehåll, som väsentligen begränsades till att omfatta terrängförhållanden, vattensystem, vägnät och bebyggelse. Rikskartan borde vara en möjligast trogen bild av verkligheten ej endast beträffande planläget utan även beträf-

119 fande höjdförhållandena. Detta vore ett fundamentalt krav, för vilket tekniskt ändamål — vägbyggnader, vattenregleringar, regionplaner m. m, — kartan än användes. Detta villkor kunde endast uppfyllas av en karta, som vore framställd genom flygfotografering. Varje annan metod vore dyrbarare och mera tidsödande och resultatet bleve mindre tillfredsställande. Fotokartan borde upprättas i skala 1: 10 000 — vid mindre skala bleve de fotografiska detaljerna ej tydliga, vid större skala ökades kostnaden hastigt, varjämte kartan bleve ohanterligt skrymmande — samt förses med koordinatnät. talrika höjdsiffror, viktigare kamerala gränser och ett lämpligt antal namn. Den kamerala indelningens fullständiga inläggande på »rikskartan» betingade en betydlig kostnad och värdet av densamma vore tvivelaktigt, då genom den fortgående jorddelningen en med fastighetsindelning försedd karta bleve snart föråldrad. Av samma anledning borde arealredovisning och beskrivning icke för framtiden fortgå. De uppslag till förenklingar och förändringar i kartläggningen, som sålunda tidigare framlagts, bottna givetvis i önskemålet att snabbt kunna genomföra en kartläggning i större skala av landet i erforderlig utsträckning och inom en överkomlig kostnadsram. De väsentligaste erinringarna mot den ekonomiska kartläggningen hava, såsom ovan framhållits, alltid riktats mot kartarbetenas långsamma fortskridande och kostnaderna för deras genomförande. Vid övervägande av olika alternativ för kartarbetenas bedrivande måste emellertid, såsom utredningsmännen tidigare betonat, det dock i första hand gälla att undersöka, vilka ändamål som böra tillgodoses med kartläggningen och i vad mån olika alternativ kunna motsvara dessa ändamåls krav. Alternativ

I. Fotokarta

samt ekonomisk

karta med

beskrivning.

Av den redogörelse, som lämnats under kap. IV rörande kartbehovet, torde framgå, att det av organisationsnämnden framlagda förslaget med utgivande av såväl en fotokarta som en ekonomisk karta (grundkartan) i skala 1: 10 000, den senare med arealbcskrivning (iver fastigheterna, på mest fullständiga sätt tillgodoser de ändamål, som hava behov av en karta i större skala och av de uppgifter, som därav kunna hämtas. Alla dylika ändamål, som enligt utredningsmännens uttalade mening kunna tänkas tillgodoses med den officiella kartläggningen, erhålla genom detta förslag en väl användbar karta. Utredningsmännen hava därför utgått från att detta bör anses vara det längst gående förslag, som bör kostnadsberäknas. Utredningsmännen avse därvid, vad den ekonomiska kartan beträffar, att denna utgives i den form, som tillämpas vid kartläggningen inom Göteborgs och Bohus län, eller såsom en kombination av en schematiserad ekonomisk karta och en fotokarta. Denna karttyp, som vid avgivande av organisationsnämndens betänkande ur reproduktionsteknisk synpunkt ännu icke ansågs möjlig att genomföra, har nämligen otvivelaktigt betydande företräden framför en rent schematiserad

120 ekonomisk karta. Av en karta enligt denna typ framgå i stort sett detaljerna i utmarken av fotobilden och behöva icke genom tidsödande och kostsamt fältarbete inläggas på kartan. Visserligen är fotobilden å kartan, med hittills använd tryckmetod, icke fullt tillfredsställande i skärpa, men den ger dock en överblick av förhållandet mellan utmarkens fördelning i skogsmark och övrig mark. Enligt under senaste tiden gjorda försök torde därjämte genom användning av djuptryckmetoden en betydligt förbättrad reproduktion av fotobilden kunna åstadkommas, varigenom även andra skogen berörande faktorer kunna bliva åskådliggjorda. Den här berörda karttypen underlättar vidare utnyttjandet av fotokartan vid sidan av den ekonomiska kartan för specialstudier genom möjligheterna att direkt identifiera detaljerna å båda kartorna, där samma fotobild återfinnes. Kostnaderna för detta alternativ skulle med nuvarande organisation och arbetssätt uppgå till omkring 31 000 kronor per kvadratmil, motsvarande kostnaderna enligt tabell 12 med tillägg av tryckningskostnaderna för fotokartan enligt tabell 7. Uti nämnda kostnadssumma ingår icke kostnaden för triangulering och avvägning samt för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser. Alternativ II. Fotokarta samt ekonomisk

karta utan

beskrivning.

Vid övervägande av förenklingar i förhållande till det såsom alternativ I angivna mest fullständiga förslaget synes i första hand böra upptagas frågan om behövligheten av beskrivningen till den ekonomiska kartan. Beskrivningen har, såsom tidigare angivits, tillkommit på en tid då den ekonomiska kartläggningens huvuduppgift var att lämna material för areal- och jordbruksstatistiken. Av den i kap. IV lämnade redogörelsen framgår (se sid. 44 •—46), att beskrivningen alltjämt är av värde för statistiska centralbyråns arbetsuppgifter och ägnad att förbättra statistikens arealuppgifter men att med hänsyn till de ändamål, vartill statistiken utnyttjas, de vid jordbruksräkningarna och fastighetstaxeringarna erhållna uppgifterna i allmänhet numera torde vara någorlunda tillfredsställande. Ett undantag utgör emellertid härvid områdesarealerna för socknar, städer och andra samhällen, vilka som regel måste uträknas från karta. En säker sådan områdesredovisning kan endast erhållas från en på fastighetsindelningen grundad karta över områdesgränserna. För ändamålet erfordras emellertid ingen detaljerad beskrivning, utan kunna områdenas totalarealer vid behov uträknas vid kartverket på begäran av statistiska centralbyrån. Beskrivningen utnyttjas givetvis även för andra ändamål än för statistiken, såsom vid fastighetstaxeringen, vid arbetet inom lantmäteriet m. m. samt av allmänheten. Det synes emellertid, som om vad fastighetstaxeringen beträffar beskrivningens arealuppgifter med hänsyn till sättet för taxeringen icke hade den stora betydelse, som man tidigare har ansett (se sid. 70—74). Även

121 om beskrivningen borttoges. kunna dock, då så erfordras, arealuppgifter erhållas genom beräkning från kartan, om denna utföres med ägoslagsredovisning. Då sådana uppgifter — om man av angivna skäl bortser från statistiken och fastighetstaxeringen — icke lära påfordras i allt för stor utsträckning, kan beskrivningens uppgift i huvudsak fyllas, genom att uträkning av arealer för fastigheter på begäran verkställes av kartverket för myndigheters eller enskildas räkning mot ersättning till självkostnadspris. I de flesta fall torde nog kartans egen bild möjliggöra, att vid behov en uträkning av arealerna sker av vederbörande själv eller med hjälp av sakkunnig person. Under alla förhållanden torde icke kunna anses, att det är en statlig uppgift att tillhandahålla en detaljerad beskrivning över landets alla fastigheter, om uppgifterna icke i väsentlig mån krävas för statens eller det allmännas egna behov. Beskrivningsutgivningen är även en uppgift, som i huvudsak ligger på sidan om kartverkets egentliga uppgift, kartutgivningen, och i väsentlig del är av statistisk natur, varför arbetet icke borde betraktas som en kostnad för själva kartverksamheten. Ur kartsynpunkt har beskrivningen visserligen haft en uppgift, nämligen att förtydliga kartans innebörd, då kartskalan icke medgivit en fullt tydlig redovisning. Särskilt gäller detta redovisning av små fastigheter eller små ägoskiften. Beskrivningens betydelse härutinnan minskas emellertid, om kartskalan ökas från 1: 20 000 till 1: 10 000, något som utredningsmännen av skäl, som i det följande närmare komma att anföras, anse böra ske. I ett avseende torde upphörande av beskrivningarnas upprättande dock vara till en viss nackdel för den ekonomiska kartläggningen. Arealberäkningens systematiska genomförande utgör nämligen en mycket effektiv kontroll på fastighetsredovisningen och fastighetsbeteckningarna å kartan samt detaljernas uppritning m. m. En lika effektiv kontroll kan icke åstadkommas genom enbart okulär granskning av konceptritningen. Det torde därför vara att befara, att utan kontrollen genom arealberäkningen felaktigheter kunna komma att kvarstå å kartorna i större utsträckning än för närvarande. Å andra sidan medför beskrivningens borttagande en möjlighet till snabbare kartutgivning efter verkställt fältarbete. Praktiskt taget skulle kartorna kunna utgivas, så snart uppritningen och namninföringen skett eller sålunda ett par månader efter fältarbetets avslutande, under det att för närvarande i allmänhet mer än ett år förflyter, innan kartan kan utgivas. Vidare skulle frågan om en ajourhållning av kartan väsentligt lättare kunna lösas. Beskrivningen måste upprättas socken vis på grund av fastighetsredovisningen. En revidering av kartan måste sålunda, för att sambandet mellan karta och beskrivning skall kunna upprätthållas, ske över stora områden på en gång, då socknarna gripa över flera kartblad. I realiteten torde revideringen få framgå över ett helt län på en gång och ändock kvarstå svårigheter vid blad, som upptaga delar av olika län och vilka alltså måste utgivas endast delvis

»

122 reviderade. Bortfaller kartbeskrivningen kan revidering verkställas bladvis, allt efter som behov av revidering uppträder. Då kartutgivningen i alternativ II är fullt ensartad med i alternativ I, kan även detta alternativ i samma mån som alternativ I tillgodose samtliga de olika ändamålens kartbehov. Skillnaden är endast, att arealuppgifterna få hämtas från kartan och för varje fall uträknas av den, som behöver uppgifterna, eller efter framställning tillhandahållas av kartverket mot särskild ersättning. Med nuvarande organisation och arbetssätt skulle kostnaderna för detta alternativ bliva omkring 23 400 kronor per kvadratmil, motsvarande kostnaderna enligt alternativ I efter avdrag av kostnaderna för beskrivningsutgivningen enligt tabell 12. I kostnadssumman ingår icke, liksom ej heller i alternativ I, kostnaden för triangulering och avvägning samt för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser. Kostnadsminskningen i förhållande till alternativ I skulle alltså under nuvarande organisationsförhållanden uppgå till 25 %, varvid dock kan beräknas, att ytterligare minskning vinnes även vid fältarbetet och granskningen av fältböckerna, på grund av att i beskrivningen ingående uppgifter angående fastighetsägares namn. sambruk mellan fastigheter, antal brukningsdelar och bostadsfastigheter m. m. icke behöva anskaffas eller kontrolleras. Ehuru sistnämnda kostnadsminskning icke med tillgängliga uppgifter kan siffermässigt beräknas, torde totala minskningen uppskattningsvis kunna sättas till omkring 30 %. Alternativ II a. Fotokarta samt förenklad ekonomisk karta utan beskrivning; av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade. Utredningsmännen hava vidare ansett sig böra undersöka, huruvida icke inom ramen för en ekonomisk karta vissa förenklingar skulle kunna vidtagas i den nuvarande detaljeringen å kartan utan att mera väsentligt förringa dess värde såsom ekonomisk karta. Härvid hava utredningsmännen i första hand fäst sig vid de uttalanden, som från skogsbrukets synpunkt gjorts, att en fotokarta med fastighetsindelning för skogsbrukets ändamål vore tillfyllest. Det synes nämligen naturligt, att, om domänstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna, vilka i särskilt framträdande grad representera de allmänna skogsintressena, för sin övervakande och vägledande verksamhet kunna nöja sig med den allmänna överblick över fastigheternas skogsförhållanden, som fotobilden ger, och då i övrigt ändock direkt fältundersökning måste förutsättas för inventerings- eller förbättringsåtgärders vidtagande beträffande skogsmarken, utmarkens detaljering icke kan anses nödvändig på en ekonomisk karta av den i Göteborgs och Bohus län använda typen, där fotobilden ingår som en integrerande del av kartan. Såsom redan omnämnts (sid. 57), har vid arbetena inom nämnda län den förenkling vidtagits, att improduktiv fast mark å utmarken

123 icke särskiljes från skogsmarken genom inrekognoscering å kartan av begränsningslinjerna mellan dessa ägoslag. Däremot inrekognosceras på den ekonomiska kartan alltjämt begränsningslinjerna för mossar och kärr samt återgives i viss utsträckning även försumpning inom skogsmarken. Med hänsyn till ovanberörda uttalanden från skogsintressenas representanter, hava utredningsmännen funnit (jfr sid. 61). att även sistnämnda detaljering inom utmarken bör kunna uteslutas vid den ekonomiska fältrekognosceringen. Likaledes borde inom utmarken även vägar och gångstigar, vilka icke leda till bebyggelse eller odling, samt bäckar och mindre vattensamlingar kunna utelämnas från inrekognoscering på den ekonomiska kartan. Fotobilden får då giva vad den kan i dessa hänseenden. För kartans mera allmänna begagnande torde de berörda detaljernas återgivande hava ringa betydelse, möjligen med undantag för undersökningar om vattenavrinningen inom ett område, där givetvis mossar och kärr samt bäckarnas avrinningsriktning mången gång kan giva god ledning. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, tar rekognosceringen av utmarken vid den ekonomiska kartläggningen en mycket stor del av tiden i anspråk vid fältarbetet, om detaljerna skola säkert inläggas. Därjämte torde, särskilt där tätare skog förekommer, inmätning av detaljerna komma att ofta krävas, då dessa på grund av skogen icke framträda på fotobilden. Berörda förenklingar skulle komma att medföra betydande lättnad och tidsbesparing vid fältarbetet samt därmed väsentlig kostnadsbesparing. Även beträffande inägojordens kartläggning kan naturligtvis ifrågasättas, att förenklingar i ägoslagsredovisningen borde företagas i kostnadsbesparande syfte. Möjligheterna synas emellertid här vara mera beskurna. Att på en ekonomisk karta åker och trädgård böra klart framgå, synes vara en minimifordran, när det gäller jordbruksfastigheter. Slåtter- och betesängens noggranna återgivande spelar givetvis icke samma ekonomiska roll vid bedömande med ledning av kartan av en fastighets innehåll. Ett skäl, som skulle kunna tala för ett uteslutande av detaljeringen beträffande dessa senare ägoslag, är den flytande gräns, som ofta föreligger såväl mellan betesäng och skogsmark som mellan slätter- och betesäng liksom ock den fortgående kultiveringen av mark för betesändamål. Om åker och trädgård tydligt framgå av kartan och begränsningslinjerna för dem uppdragits, torde nog i de flesta fall av fotobilden kunna utläsas de inom den egentliga inägojorden belägna slåtter- och betesängsområdena av större betydelse, ehuru givetvis i allmänhet icke kan avgöras, huruvida slåtter- eller betesäng föreligger. Likaså torde, om sjöar och större vattendrag uppritas å kartan, naturlig ängsmark utmed dessa relativt väl framträda å fotobilden i förhållande till skogsmarken. Nämnda omständigheter skulle sålunda tala för att, om m a n ur kostnadssynpunkt vill förenkla den ekonomiska kartan så långt möjligt utan att borttaga kartans viktigaste uppgifter ur ägoslagssynpunkt, det skulle kunna ifrågasättas, sedan den i Göteborgs och Bohus län till-

124 lämpade karttypen tillkommit med fotobilden bibehållen på den ekonomiska kartan, att i ägoslagshänseende genom inrekognoscering och uppritning endast åskådliggöra åker och trädgård. Utmärkas, på sätt nu sker vid utgivningen av den ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län, nämnda ägoslag med särskild färgbeteckning, skulle även på en sålunda förenklad ekonomisk karta en god översikt erhållas av åkerjordens utbredning och vid detaljstudier möjlighet finnas att bedöma jordbruksfastigheternas innehåll av deras värdefullaste ägoslag. Däremot skulle dessa fastigheters innehav av övriga ägoslag endast mera ungefärligt kunna uppskattas ur fotobilden. Beträffande övriga på den ekonomiska kartan inrekognoscerade detaljer synes någon inskränkning icke böra ifrågakomma, om kartan skall bliva tydlig och lättläst samt återgiva ur allmän kartsynpunkt önskvärda upplysningar. Ett undantag skulle möjligen härvid fornminnenas inläggande utgöra, men synas beträffande dessa ur allmän kulturell synpunkt särskilda anledningar föreligga att icke utesluta dem från den ekonomiska kartan. Ehuru genomförandet av nu angivna förenklingar beträffande inägojordens redovisning möjligen kunna ingiva tveksamhet med hänsyn till den uppgift, man hittills ansett tillkomma en ekonomisk karta, har det likväl synts utredningsmännen önskvärt att framlägga ett dylikt förslag för att efter kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ kunna bättre väga fördelar och nackdelar ur innehållssynpunkt i förhållande till kostnaderna. Alternativ

III. Fotokarta

med

fastighetsindelning.

Uti de första två alternativen har förutsatts utgivning av ekonomisk karta av i huvudsak samma innehåll som för närvarande och i det närmast föregående alternativet en ekonomisk karta med förenklat innehåll. Såsom i det föregående omnämnts, har i Falks utredning alternativt föreslagits och i organisationsnämndens betänkande ifrågasatts, att åtminstone i viss utsträckning en förenklad karta av annan typ skulle kunna komma till utförande. Man har därvid utgått från att den viktigaste uppgiften, som den ekonomiska kartan hade att fylla, vore redovisningen av fastighetsindelningen och därmed att vara en jordregistret supplerande karta. I Falks utredning avsågs härvid, att en stomkarta med fastighetsindelning skulle upprättas och kompletteras med å fältet inrekognoscerade vattendrag samt huvuddelen av kommunikationsleder och bebyggelse. Sedan försök med fotokartframställning verkställts, var det naturligt, att — såsom i organisationsnämndens betänkande ifrågasatts — omsätta Falks förslag i framställning av fotokarta med fastighetsindelningen därå inlagd. Organisationsnämnden avsåg emellertid, att en dylik karta skulle komma till användning endast inom områden, där markvärdet icke kunde anses betinga en fullständig ekonomisk karta. Samma tanke till förenkling av landets kartläggning ur kostnadsbesparande synpunkt har sedermera upptagits såväl av kartverkskommissionen som

125 av chefen för rikets allmänna kartverk såsom ett alternativ, som borde vid den fortsatta utredningen av kartfrågan närmare undersökas. Kartverkskommissionen har för sin del tänkt sig, att till kartan skulle höra beskrivning, vars innehåll dock icke angivits. Möjligen har därvid avsetts en förteckning över fastigheterna med deras totalarealer. Under alla förhållanden skulle sålunda detaljerna å kartan få helt utläsas av fotobilden, då någon fältrekognoscering icke synes hava förutsatts annat än i undantagsfall vid kartans upprättande. Kostnaden för en sådan »fotoregisterkarta» har av kartverkschefen uppskattats till omkring 12 800 kronor per kvadratmil och torde med ledning av tabellerna 7 och 12 kunna med nuvarande organisation beräknas uppgå till omkring 12 400 kronor, varvid förutsatts, att kartan utgives i två editioner, nämligen såväl utan som med fastighetsindelning och i senare fallet med fastighetsindelningen intryckt i annan färg än fotobilden. I sistnämnda beräkning är kostnaden för triangulering och avvägning samt för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser i detta som i de föregående alternativen ej medräknad. Kostnadsbesparingen utgör i förhållande till alternativ I omkring 60 % och i förhållande till alternativ II omkring 47 %. Kostnadsminskningen är sålunda mycket väsentlig, varför utredningsmännen funnit en närmare kostnadsberäkning under alla förhållanden även för detta alternativ böra upprättas. Frågan gäller emellertid även i vad mån en dylik karta kan i någon större utsträckning tillfredsställa kartbehovet för de ändamål, för vilka en ekonomisk karta ansetts behövlig. Det torde därvid vara lämpligt att behandla detta spörsmål med ledning av den i kap. IV lämnade redogörelsen. Vad först angår arealstatistiken, kan givetvis totalarealer för socknar, städer och andra samhällen beräknas från denna kart typ lika väl som från en ekonomisk karta, dock vad beträffar äldre samhällen i regel icke utan fältrekognoscering. Den för befolkningsstatisliken erforderliga landarealen för ifrågavarande områdesindelningar kan likaledes ej erhållas utan fältrekognoscering beträffande sjöar och vattendrag. För jordbruksstatistiken kan kartan icke utnyttjas ens i den mindre omfattning, som i alternativ II avsetts, nämligen för kontrollberäkning vid behov. Beräkning av ägoslagsarealer från fotokartan, utan att markförhållandena granskats och angivits vid fältundersökning, torde nämligen bliva allt för osäker. Även en mycket van fackman skulle här otvivelaktigt begå betydliga misstag. För hushållningssällskapens verksamhet torde kartan få ett visst värde såsom översikt över fastigheternas läge och som expeditionskarta. Det torde emellertid som allmän regel beträffande en fotokarta gälla, att för den, som icke arbetat med fotokarta, erbjuder en sådan karta svårigheter vid dess tydande. Utöver översikten över fastighetsindelningen torde därför fotokartan, i den mån den skall utnyttjas såsom ekonomisk karta för jordbruket och närstående institutioner, bliva till verklig nytta först efter särskild bearbetning, då några uppgifter om fastigheternas uppdelning i ägoslag icke

126 kunna annat än i största allmänhet erhållas från fotokartan utan undersökning å platsen. Såsom underlag för skogskartor och såsom översikt över skogsförhållandena torde en fotokarta med fastighetsindelning i huvudsak medge samma utnyttjande som en ekonomisk karta, även om den senare genom inägojordens urskiljande från skogs- och övrig mark naturligtvis ger en lättnad vid kartans utnyttjande. För skogsbrukets del, där fältundersökningar ändock måste ske, torde dock alternativet vara tillfredsställande. Vad angår fastighets- och joroldelningsväsendet torde den föreslagna förenklade kartan giva god ledning såsom en översikt av jordregistrets fastighetsindelning. Utan fältrekognoscering kan emellertid denna karta icke bliva till någon hjälp vid jordregistrets komplettering. Felaktigheter i form av dubbelföringar eller luckor i registret kunna sålunda vid kartans upprättande icke upptäckas. Likaledes skulle fastigheter, tillkomna genom sämjedelning, icke kunna redovisas och, vad beträffar fastigheter, över vilka kartor saknas i lantmäterikontoren, vore redovisning icke genomförbar annat än beträffande sådana oskiftade hemman, vilka kunna identifieras med hjälp av kringskrifter å andra kartor. Såsom framgår av redogörelsen (sid. 67) skulle sålunda 15—20 % av befintliga fastigheter icke kunna införas å kartan utan fältrekognoscering. Kartan blir sålunda i detta alternativ väsentligt ofullständigare än i de föregående alternativen och just i de fall, där ekonomiska kartan särskilt skulle komma att komplettera jordregistret. Det bör även framhållas, att kartan — om fältrekognoscering icke verkställes — saknar kontroll på fastighetsgränsernas inläggning, varför i många fall osäkerhet komme att vidlåda kartans fastighetsredovisning. För fastighetstaxeringen torde här ifrågavarande karttyp bliva till ringa nytta. Möjligen kan för en ungefärlig uppskattning av skogsmarksarealer och för bedömande av skogsförhållandena i övrigt viss ledning erhållas för särskilt fall, om sakkunnig person biträder. Då emellertid ur fastighetstaxeringssynpunkt den ekonomiska kartan icke synes hava allt för stor betydelse (se sid. 74), torde detta ändamål icke behöva allt för mycket inverka på valet av karttyp. Vid administrationens utnyttjande av den ekonomiska kartan torde lättlästheten och tydligheten i kartan spela en avgörande roll. Det lär därför kunna ifrågasättas, i vad mån en fotokarta med fastighetsindelning skulle komma till större användning. Ett visst värde torde dock en dylik karta äga för länsstyrelsernas och andra ortsmyndigheters verksamhet vid avgörande av frågor om indelningsändringar, samhällsbildning, fastighetsbildning o. d. samt vid vägfrågor och andra tekniska frågor, liksom även för den centrala administrationen i motsvarande fall. För samhällsbildning och områdesplanering torde i stort sett den föreslagna karttypen vara lämplig och tillfyllest i den mån en karta i skala 1: 10 000 för detta ändamål kan komma till användning.

127 Vad angår kommunikationsväsendet torde karttypen väl kunna användas och vara till nytta vid planering av vägföretag o. d. En nackdel för kommunikationsväsendet synes vara, att vägarna å kartan icke bliva klassificerade och att bebyggelsen ofta är otydligt framträdande. För försvarsväsendet lärer fotokartan vara den viktigaste och lämpligaste, när det gäller användning av kartor i större skala. Samma möjligheter till underlättnad vid framställning av artillerikartor finnas därför i detta alternativ som i de tidigare behandlade. Beträffande kraftverksanläggningar och elektrisk kraftdistribution m. m. torde kunna sägas, att karttypen är användbar vid planeringar o. d. av sådana företag. Vid den ekonomiska kartläggningen inläggas emellertid kraftledningar o. d. å kartorna, vilket vattenfallsstyrelsen framhållit vara ett intresse för dess verksamhet. På en fotokarta framträder däremot endast undantagsvis dylika kraftledningars sträckning. Utan fältrekognoscering är det omöjligt att på en dylik karta åskådliggöra landets vittomfattande kraftnät. För kredit- och försäkringsverksamheten lärer den föreslagna karttypen vara av ringa värde på grund av sin svårlästhet, men torde kartläggningen över huvud taget icke hava större betydelse för dessa verksamhetsgrenar. Beträffande vattenregleringar och torrläggningar samt för bergsbrukets ändamål torde, i den mån den ekonomiska kartläggningen kan anses hava betydelse härför, en fotokarta med fastighetsindelning lämna i stort sett samma möjligheter till utnyttjande som en ekonomisk karta. Vad utredningsmännen anfört rörande kartläggningens värde för vetenskap och undervisning torde giva vid handen, att en fotokarta med fastighetsindelning i allmänhet kan för ändamålet användas, ehuru fornminnenas kartläggning icke kan ske utan fältrekognoscering. Såsom underlag för de officiella specialkartorna — geologiska kartor och sjökort — lärer det ifrågasatta alternativet hava sitt värde, ehuru för dessa ändamål fastighetsindelningen saknar intresse. Av den här lämnade redogörelsen torde framgå, alt även den i detta alternativ angivna karttypen kan hava ett icke obetydligt värde för många olika ändamål såsom en allmän översikt över terräng, markförhållanden, skogens förekomst m. m. samt genom fastighetsindelningens åskådliggörande till läge och gränser. Till synes borde en sådan karta vara av fullt samma värde som en ekonomisk karta, då denna upprättas med fotokartan som underlag. Orsaken till att detta likväl icke blir förhållandet ligger däri, att den ekonomiska kartan genom uppritning av de å fotokartan förefintliga detaljerna av skilda slag tydliggör och förklarar fotobildens innehåll. För kartans begagnande är detta av en utslagsgivande betydelse vid studier av olika detaljer, såsom fastigheternas verkliga innehåll av skilda ägoslag, den odlade jordens utbredning, bebyggelsens art och omfattning, vägarnas art och framkomlighet, järnvägarnas sträckning och stationsförhållanden, sjöar

128 och vattendrags verkliga begränsning, det elektriska kraftnätets utbredning m. m. Man torde kunna säga, att skillnaden mellan alternativen en ekonomisk karta och en fotokarta med fastighetsindelning är den, att i förra fallet kartkonsumenten, som skall utnyttja kartan, kan erhålla alla de detaljerade upplysningar, som äro av mera allmänt och väsentligt intresse, vid studium på rummet, under det att i senare fallet erhålles den allmänna översikt och den stomme, som först genom studier och kompletteringar på fältet kunna giva samma upplysningar i detaljerna. Huruvida för den officiella ekonomiska kartläggningen, som väl i första hand måste anses skola giva kartkonsumenten de upplysningar, som äro av större vikt och i allmänhet erfordras vid kartans begagnande, det kan vara tillfyllest att lämna endast en stomme för fortsatt arbete, som överlåtes till kartkonsumenten själv att låta ombesörja, måste ingiva tveksamhet. Resultatet, som ur kostnadssynpunkt kan synas fördelaktigt för staten, kan lätt bliva enbart ett överflyttande av kostnaderna från en central kartverksorganisation till andra statliga organ eller den enskilda verksamheten. I den mån kartans uttnyttjande mera allmänt förutsätter ytterligare bearbetning å fältet före dess användning av kartkonsumenterna, bland vilka statens eller andra allmänna organ utan tvekan äro det stora flertalet, torde även sålunda decentraliserade kartarbeten i längden medföra större kostnader än en i stort och i ett sammanhang genomförd kartläggning. Det ifrågavarande alternativet kan därför, om det skulle genomföras, enligt utredningsmännens mening knappast bliva annat än en första etapp för ett snabbt genomförande av en kartläggning av landet, vilken måste efterföljas av en fullständigare kartläggning. Det torde vidare böra framhållas, att ajourhållning av en dylik fotokarta, där fotobilden ensam skall lämna detaljuppgifterna, förutsätter en omfattande flygfotografering före varje kartblads revidering. Med en kombination av schematiserad karta och fotokarta, å vilken karta detaljerna uppritats, torde ny flygfotografering erfordras endast, där mera omfattande ändringar skett i fotobilden, men revideringen i övrigt kunna ske genom de uppritade detaljernas revidering och fotobildens retuschering vid behov. Alternativ III a. Fotokarta med fastighetsindelning; kompletterad å fältet i fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och vattendrag samt bebyggelse. Utredningsmännen ifrågasätta emellertid, huruvida en fotokarta med fastighetsindelning kan eller åtminstone bör utgivas utan viss fältrekognoscering. Enligt utredningsmännens mening bör, om kartan skall i första hand angiva fastighetsindelningen, inläggningen av fastighetsgränserna kontrolleras på fältet samt komplettering ske beträffande fastigheter, över vilka kartor saknas, så att åtminstone fastighetsindelningen blir fullständig vid kartans upprättande. Därigenom får kartan också ett större värde som komplement

129 till jordregistret, vilket etter en sådan inventering kan beträffande därefter tillkommande fastigheter lämna alla erforderliga upplysningar (jfr sid. 67). Vidare borde genom fältrekognoscering inläggas gränserna för de samhällen, över vilka kartor saknas, och övriga samhällsgränser kontrolleras. Fältrekognoscering måste även utföras om kartorna skola upptaga åtminstone i huvudsak ett namnmaterial av den art, som nu återfinnes på de ekonomiska kartorna. Då sålunda ändock för kartans tillförlitlighet erfordras visst fältarbete, böra härvid till kartans förtydligande vägarna uppritas och klassificeras, järnvägarna uppdragas med vanlig beteckning, kustkontur, öar, sjöar och större vattendrag samt bebyggelse uppritas. I viss utsträckning k a n en sådan komplettering av kartan ske på rummet genom studium med stereoskop av bildmaterialet, varigenom fältarbetet så långt möjligt inskränkes. Därmed skulle kartan i huvudsak komma att motsvara den av Falk föreslagna stomkartan men därutöver genom fotobilden lämna en översikt av terrängen och ägoslagen i stort. Kartan skulle därjämte bliva mera lättläst och sålunda mera användbar i det allmännas tjänst och mera förståelig för allmänheten. Skillnaden mellan den sålunda antydda karttypen och en fullständig ekonomisk karta skulle alltså bliva, att den förra saknar en genom fältrekognoscering inlagd ägoslagsredovisning. För jordbruksintressenas del lär därför ej heller detta variantförslag vara tillfredsställande. Alternativ IV.

Fotokarta.

Såsom det längst gående förenklingsförslaget beträffande landets kartläggning har ifrågasatts framställning och utgivning av endast en fotokarta. Denna skulle dock förses med namn och höjduppgifter i erforderlig utsträckning. En dylik fotokarta kan uppenbarligen ej ersätta en ekonomisk karta, men fotokartan kan likväl bliva av värde, särskilt för skogsbruket, vissa tekniska arbeten samt för militärt ändamål och vid geologiska undersökningar. 1 denna alternativa utformning — utan komplettering avseende fastighetsgränser — kan fotokartan knappast användas vid förvaltning eller tillsyn av de mindre skogsbruksenheterna (bondeskogarna), vilket förhållande särskilt framhållits av skogsvårdsstyrelserna. Vid storskogsbruket däremot äro fastighetsgränserna av mindre betydelse, då skogsförvaltningen bedrives oberoende av dylika gränser inom större förvaltningsområden. För jordbruket liksom i allmänhet för övriga här ovan icke angivna ändamål skulle en sådan karta komma till ringa användning. Vilket av de i det föregående framlagda alternativen, som än skulle komma att följas vid kartfrågans lösning, blir emellertid fotokartan den grund, å vilken kartläggningen skulle bygga. Alla alternativ, således även förslaget om en fullständig ekonomisk karta, innebära nämligen en bearbetning av fotokartan. Alternativet att kartläggningen av landet i större skala skulle inskränkas 9-—617402

till framställning av endast en fotokarta finna utredningsmännen icke nämnvärt tjäna de ändamål, för vilka en ekonomisk karta erfordras, övergången till en sådan kartläggning skulle innebära, att någon hänsyn icke toges till det kartbehov, som föreligger för ett flertal praktiska ändamål av ekonomisk natur. Även om en fotokarta är relativt billig att upprätta, synas kostnaderna i förhållande till kartans blivande utnyttjande nog så höga. för att enbart en karta av denna typ skulle framställas. Kostnaderna för detta alternativ utgöra, såsom redan angivits i kap. VII, med nuvarande organisation och arbetssätt omkring 4 700 kronor per kvadratmil (se tabell 7) och torde efter i nämnda kapitel framförda förslag till ordnande av fotokartans framställning samt med tillägg av kostnad för ortnamnsgranskning kunna beräknas uppgå till omkring 2 700 kronor per kvadratmil. I dessa kostnadssummor är, liksom i övriga alternativ, icke inberäknat kostnaden för triangulering och avvägning samt för arbetsledning, lokalhyra och expenser.

KAP. IX.

Frågor om kartskala och höjduppgifter å kartan. Kartskalan. Uti tidigare berörda alternativ hava de nuvarande kostnaderna beräknats för framställning av kartan i skala 1: 10 000, på sätt nu sker vid försökskartläggningen i Göteborgs och Bohus län och i organisationsnämndens betänkande föreslagits för såväl fotokartan som den ekonomiska kartan (grundkartan). Utredningsmännen hava vid undersökningen angående de ändamål, för vilka den ekonomiska kartan skulle utnyttjas, och de uppgifter, som därvid böra framgå av kartan, funnit övervägande skäl tala för att kartskalan vid den ekonomiska kartläggningen bör för framtiden bibehållas vid den senast försöksvis använda skalan 1: 10 000. Allt sedan redovisningen å den ekonomiska kartan utförts i anslutning till jordregistrets fastighetsindelning, har användningen av uppmätningsskalan 1: 20 000 visat sig otillräcklig för att tydligt och någorlunda fullständigt kunna återgiva de olika fastigheterna och deras beteckningar. Vid den undersökning, som utredningsmännen verkställt och som berörts i det föregående (sid. 68), har visat sig, att betydligt större möjligheter föreligga till fastighetsindelningens klarläggande i skala 1: 10 000 än i skala 1: 20 000. Orsaken till att man ej tidigare framlagt förslag att övergå till den större skalan har närmast legat i den förut använda stomkartemetoden, som ur noggrannhetssynpunkt icke tillåtit sammansättning av kartan i skalan 1: 10 000, samt på den kostnadsökning, som skulle bliva en följd av kartans upprättande i nämnda skala. Genom fotokartans tillkomst och de erfarenheter, som numera gjorts rörande denna metods användbarhet vid framställning av en god stomkarta för den ekonomiska kartläggningen, hava dessa svårigheter bortfallit. För fotokartan är otvivelaktigt skalan 1: 10 000 den lämpligaste, då en mindre skala gör denna karta otydlig att läsa på grund av fotobildens detaljrikedom vid ett direkt utnyttjande av denna karta. Särskilt framträdande skulle detta bliva vid den ekonomiska fältrekognosceringen med stöd av fotokartan. Fältrekognosceringen skulle komma att gå långsammare vid användning av den mindre skalan på grund av svårigheten att identifiera de detaljer, som skola inläggas å den ekonomiska kartan. Vis-

132 serligen skulle någon tidsbesparing vinnas vid själva uppritningen i tusch av de inrekognoscerade detaljernas begränsningslinjer, särskilt i fråga om vägar, fastighets- och ägoslagsgränser, sjökonturer o. d., men denna tidsvinst skulle säkerligen gå mer än förlorad vid själva fältarbetet. Därtill kommer, att i skalan 1: 10 000 ett grövre ritmanér kan och bör användas, varigenom fordringarna på tuschritningen kunna nedsättas och särskild reproduktionsritning icke behöver förekomma. Härigenom vinnes, att fältarbetspersonalen själv i stort sett kan verkställa uppritningen och i sådant skick, att densamma kan användas direkt för reproduktion. I skalan 1: 20 000 torde detta enligt gjorda erfarenheter icke kunna genomföras, utan måste särskild renritning ske för kartans reproduktion. Merkostnaden i skala 1: 20 000 torde, såsom framgår vid en jämförelse mellan tabellerna 11 och 12, härvid uppgå till omkring 600 kronor per kvadratmil. Vid användning av skalan 1: 20 000 lär även behöva räknas med, att den ekonomiska kartan måste i tryck framställas i flera färger än i skalan 1:10 000 för att göra detaljerna läsbara i den mindre skalan. Någon större minskning i kostnaderna för tryckningen av kartan i skala 1: 20 000 i stället för 1: 10 000 kan därför ej påräknas trots den mindre skalan (jfr tabellerna 11 och 12). Kostnaderna bliva därför vid upprättande och utgivning av ekonomisk karta i skala 1: 10 000 ungefär desamma som för en karta i skala 1: 20 000, och ur arbetssynpunkt är den större skalan avgjort fördelaktigare. Såsom ytterligare skäl för användning av skalan 1: 10 000 bör vidare framhållas de större möjligheterna till kartans utnyttjande såsom underlag för annan kartläggning, särskilt vid skogskartors upprättande och vid skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, där skalan 1: 10 000 som regel erfordras. Den större skalans fördelar med hänsyn till fastighetsredovisningen å kartan har redan berörts. Det bör även påpekas, att ett alternativ med utgivning av ekonomiska kartan utan beskrivning eller såsom fotokarta med fastighetsindelning över huvud taget icke gärna kan tänkas genomfört i skala 1: 20 000. Utan beskrivning skulle nämligen den å kartan åskådliggjorda fastighetsindelningen i stor utsträcking icke kunna tolkas på grund av de genom den lilla skalan framtvingade sammanföringarna av fastigheter under någon gemensam beteckning eller intagande av mindre fastigheter i andra fastigheters ägoområden å kartan. Såsom tidigare omnämnts, utgöra sådana i skalan 1: 20 000 icke redovisningsbara fastigheter exempelvis inom Kristianstads län omkring 40 % av hela antalet fastigheter. Slutligen bör framhållas, att en kombinerad schematiserad karta och fotokarta av den i Göteborgs och Bohus län använda typen för ekonomisk karta icke heller torde kunna genomföras i skalan 1: 20 000. De fotografiska detaljerna skulle nämligen i den mindre skalan göra kartan synnerligen svårläst, då svartritningen måste utföras i mycket finare ritmanér och fastighetsbeteckningar och detaljer i uppritningen därför kräva ett kontrasterande un-

133 derlag för att framträda läsbart. Även nödvändigheten att använda flera färger i karttrycket för att i skalan 1: 20 000 åskådliggöra gränser, ägoslag, vägar, sjöar och byggnader utesluter möjligheten att bibehålla fotobilden såsom underlag å kartan. Då enligt utredningsmännens mening den nya karttypen har stora företräden, särskilt med avseende å utmarkens återgivande, framför en rent schematiserad karta och då först genom den nya karttypen den fotografiska underlagskartan helt utnyttjas för den ekonomiska kartläggningen, anse utredningsmännen detta ytterligare vara ett skäl, som påfordrar användningen av skalan 1: 10 000. Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande ifrågasatt, att utgivningsskalan för den ekonomiska kartan skulle sättas till 1: 20 000, även om konceptkartan upprättades i skalan 1: 10 000. Skälen härför hava varit, att det ansetts tvivelaktigt om ett allmänt behov förelåge, att kartan tillhandahölles i den större skalan, samt att kostnaderna för utgivningen skulle ställa sig avsevärt högre. Såsom ytterligare skäl har anförts, att redan fem av landets viktigaste jordbrukslän publicerats i skalan 1: 20 000 och att därför starka skäl talade för bibehållande av en enhetlig skala. De av kommissionen först anförda båda skälen för användning av den mindre utgivningsskalan torde genom den av utredningsmännen nyss lämnade redogörelsen få anses icke vara bärande. Det synes dock härutöver böra påpekas, att för fältrekognosceringen det alltid utgör en svårighet, om utgivningen skall ske i en hälften så stor skala som själva konceptkartan. Det blir nämligen då nödvändigt, att vid uppritningen av detaljerna taga hänsyn härtill, därest en förminskning direkt skall kunna ske. Alla namn, siffror m. m. måste göras större och grövre, alla linjer överdrivet kraftiga, för att de skola framträda vid förminskningen, vissa detaljer måste uteslutas eller förflyttas till sitt läge, för att ej kartan vid förminskningen skall bliva grötig och oläslig, o. s. v. Ett annat sätt är att förminska konceptkartan och med stöd härav göra en fullständig renritning för utgivningen, vilket å andra sidan medför extra kostnader och tidsutdräkt vid utgivningen. Det sista av kommissionen anförda skälet synes i och för sig knappast böra tillmätas alltför stor betydelse, då de ekonomiska kartorna i skala 1: 20 000 utgivits länsvis och kartan över Göteborgs och Bohus län nu redan utgives i skala 1: 10 000. Det viktigaste motskälet torde emellertid vara, att det nu gäller, att för framtiden bestämma och utforma — efter alla försöksarbeten, som verkställts, — den lämpligaste karttypen för ändamålet och att därvid utnyttja den nya fotografiska kartläggningsmetodens fördelar på ett rationellt sätt. Det torde slutligen böra framhållas, att då den ekonomiska kartan förr uppmättes i skalan 1: 20 000 och utgavs i skala 1: 50 000, man redan då fann det orimligt, att. sedan man nedlagt stora kostnåder för kartans upprättande i den större skalan, man icke lämnade kartkonsumenterna möjlighet att också utnyttja kartmaterialet i denna skala. Kritiken föranledde

134 därför ändring härutinnan. Utredningsmännen finna det ganska naturligt, att samma kritik skulle göra sig gällande mot ett genomförande av kommissionens förslag, så mycket mer som skalan 1:20 000 icke är användbar såsom arbetskarta för exempelvis skogsintressenas ändamål. Under förutsättning av en fortsatt ekonomisk kartläggning bör enhetligheten i skala också genomföras i de nämnda länen, när dessa kartor skola omgöras, varvid karta enligt de nya grunderna bör upprättas. Såsom en nackdel beträffande en karta i skala 1: 10 000 har anförts, att kartan skulle bliva ohanterlig i förhållande till en sådan i skala 1: 20 000. Utredningsmännen anse dock, att så många starka och avgörande skäl tala för skalan 1: 10 000, att sagda invändning icke kan tillmätas någon avgörande betydelse. På grund av vad ovan sålunda anförts, få utredningsmännen förorda, att skalan för fotokartan — med undantag för vissa ensartade skogsområden (se kap. X) — samt för såväl konceptkartan som en i tryck utgiven ekonomisk karta bestämmes till 1: 10 000. H ö j d u p p g i f t e r å kartan. En annan principiell fråga, till vilken bör tagas ställning före beräkningen av kostnaderna för de olika alternativen, är frågan om höjdförhållandenas återgivande å kartan. På den tidigare ekonomiska kartan i skala 1:20 000 hava höjdförhållandena åskådliggjorts endast genom vissa höjdpunkter, bestämda genom avvägning eller beträffande en del triangelpunkter genom trigonometrisk höjdbestämning. Någon terrängbeteckning för berg har icke heller förekommit. I yttranden till Falks utredning har från några håll — byggnadsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, vattenrättsdomarna i Västerbygdens och Söderbygdens vattendomstolar — anmärkts, att de ekonomiska kartorna saknade tillräcklig höjdbeteckning. Enahanda anmärkning har gjorts av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, meteorologisk-hydrografiska anstalten och byggnadsstyrelsen, vilka ansett att nivåkurvor borde inläggas å kartorna; den sistnämnda styrelsen har dock gjort sagda krav gällande endast i avseende å mera bebyggda trakter. Även från vissa länsstyrelser och hushållningssällskap samt turistföreningen har påyrkats nivåkurvors inläggande (jfr även kap. VI). Chefen för rikets allmänna kartverk, som ansett, att nivåkurvor å den ekonomiska kartan skulle medföra avsevärda fördelar, avstyrkte likväl detta med hänsyn till kostnaderna, som beräknats skulle komma att ökas med 100 % i fråga om fältarbetskostnaderna. Falk avstyrkte därför med hänsyn till kostnaderna kurvläggnings införande på den ekonomiska kartan under dåvarande förhållanden, men uttalade, att möjligen genom den fotogrammetriska mätningsmetoden skulle kunna öppnas möjligheter för önskemålets realiserande.

135 Uti organisatiortsnämndens betänkande har framhållits betydelsen av införandet på de ekonomiska kartorna av höjdbeteckning och tätare höjdbestämda punkter, särskilt med tanke på kartornas utnyttjande för kommunikationsväsendet, för vattenregleringar och torrläggningar samt för planläggningsändamål vid samhällsbildning. Organisationsnämnden har vidare uttalat, att en ökning av tätheten i rikets höjdnät borde kunna åstadkommas utan alltför stor kostnadsökning, så att utgångspunkter för lokala avvägningar lätt funnes tillgängliga över hela landet. Härifrån och till en någorlunda detaljerad kurvläggning på de ekonomiska kartorna vore dock steget stort. Tidsåtgången vid fältarbetet vore enligt Falks utredning ungefär densamma som för den ekonomiska kartläggningen. Även om detta, genom användande av lägre kvalificerad arbetskraft vid kurvläggningen, icke behövde betyda en fördubbling av fältarbetskostnaderna för den ekonomiska kartan vid kurvläggnings införande, bleve dock kostnadsökningen betydande. Med dåvarande arbetsmetoder ansåge nämnden därför kurvläggning icke böra införas. Det syntes emellertid ej uteslutet att med tillhjälp av fotokartans bildmaterial de önskemål, som ur teknisk synpunkt framförts om kurvläggning å den ekonomiska kartan, skulle kunna realiseras. Försök för utrönande av möjligheterna härutinnan borde därför verkställas, innan ett slutligt ståndpunktstagande skedde till frågan om kurvläggning eller icke. Uti yttrandena över organisationsnämndens betänkande har bl. a. framhållits följande. — Chefen för rikets allmänna kartverk uttalar, att om höjdförhållandena å den ekonomiska kartan återgåves med ekvidistanta kurvor av mot kartskalan svarande precision, skulle kartans värde och användbarhet höjas väsentligt. En kurvläggning av mera ungefärlig art skulle emellertid vara av tvivelaktigt värde. Det vore då bättre att blott utsätta säkra höjdsiffror. Av kostnadsskäl hade kurvläggning dock ansetts ogenomförbar i samband med den ekonomiska kartläggningen. Såsom ett alternativ för den fortsatta kartläggningen borde undersökas framställning av enbart fotokarta med fastighetsindelning, varvid lör ökning av kartans användbarhet för militära och tekniska behov kunde undersökas möjligheten av kurvors inläggande å densamma. — Chefen för generalstaben har ur förs vars väsendets synpunkt framhållit behovet av fotokartor med ekvidistanta kurvor för artilleriets behov. — Lantbruksstyrelsen har uttalat, att, även om kurvläggning skedde å en ekonomisk karta i skala 1: 10 000, erfordrades dock upprättande av specialkartor i större skala och noggrannare höjduppgifter för markdränering och andra torrläggningsföretag. Dylika specialkartor, upprättade vid behov, skulle säkerligen medföra väsentligt lägre kostnader än allmän kurvläggning å den ekonomiska kartan, vilken ändock icke skulle ur noggrannhetssynpunkt vara tillräcklig för berörda ändamål. — Flera skogsvårdsstyrelser hava framhållit önskemålet om höjduppgifter i större omfattning än tidigare på den ekonomiska kartan, varvid skogsvårdsstyrel-

136 sen i Blekinge län för sin del har ansett, alt med hänsyn till kartans övriga detaljer utsatta höjdpunkter vore hättre än kurvläggning. Utredningsmännen hava sökt att hilda sig en uppfattning om hehovet och nyttan av en kurvläggning för de ändamål, som synts kunna tillgodoses i större eller mindre utsträckning genom en ekonomisk kartläggning. Av såväl den redogörelse, som lämnats under kap. IV, som av här nyss återgivna uttalanden i frågan torde framgå, att för de huvuduppgifter en ekonomisk karta har att fylla, kurvläggningen saknar praktisk betydelse. Kravet på höjdförhållandenas klarläggande genom kurvor har framförts ur vissa militära, tekniska och vetenskapliga synpunkter. Vad försvarsväsendet beträffar, är dess behov av kurvläggning för artilleriets verksamhet otvivelaktigt föreliggande, men har chefen för generalstaben framhållit, att dylika artillerikartor endast erfordrades över vissa begränsade delar av landet och där borde utföras såsom fotokartor med kurvor i skala 1: 20 000. Utredningsmännen hava därför också (se sid. 82) ansett, att detta behov bör tillgodoses genom särskild kartframställning för dessa begränsade delar av landet i samarbete mellan kartverket och de militära myndigheterna. Vad åter angår de tekniska arbeten, vid vilka kurvläggning skulle kunna vara av betydelse såsom vid vägarbeten, torrläggnings- och vattenavledningsföretag eller planeringsarbeten vid samhällsbildning, finna utredningsmännen av ovan återgivna uttalanden och inhämtade upplysningar framgå, att för dessa arbeten erfordras mycket större noggrannhet i höjdbestämningen än vad en kurvkarta i skala 1: 10 000 kan giva samt att desamma därför ändock måste tillgodoses med särskilda för varje tillfälle utförda noggranna detaljavvägningar. Den översikt i stort rörande terrängförhållandena, som för en förberedande undersökning kan vara erforderlig i dylika fall, torde fullt tillräckligt framgå av fotobilden, kompletterad med höjdsiffror i erforderlig utsträckning. Då sålunda för praktiska ändamål inläggande av höjdkurvor icke synes erforderligt på den ekonomiska kartan, torde knappast kunna ifrågasättas, att enbart ur vissa vetenskapliga synpunkter en allmän kurvläggning med dess betydligt ökade kostnader för kartläggningen skulle genomföras. Enligt utredningsmännens uppfattning torde över huvud taget kravet på kurvläggning å den ekonomiska kartan snarast haft sin grund i avsaknaden av varje terrängbeteckning på denna karta. Med den nya typen av ekonomisk karta, som användes i Göteborgs och Bohus län, blir förhållandet helt annorlunda, särskilt sedan genom förbättrad tryckmetod fotounderlaget klarare framträder. Denna karttyp får genom sitt innehåll karaktären av en ekonomisk-topografisk karta i stor skala. Genom införande därjämte å densamma av tätare höjduppgifter torde i viss mån de synpunkter kunna tillgodoses, som legat till grund för kravet på införande av höjdkurvor å den ekonomiska kartan. För att härvid även åstadkomma lätt tillgängliga och säkra höjdpunkter, till vilka behövliga specialavvägningar och kurvläggningsarbeten kunna anslutas, bör avvägningsnätet förtätas i ungefär den utsträck-

137 ning, som skett i Göteborgs och Bohus län. I övrigt torde behovet av utökade höjduppgifter kunna med tillräcklig noggrannhet tillgodoses genom barometerhöjdmätning. I den mån sådan redan verkställts i samband med den topografiska kartläggningen, kan denna utnyttjas och förtätas med hänsyn till den större kartskalan. Beträffande frågan om kostnaderna för en dylik höjdpunktsbestämning skola utredningsmännen återkomma i samband mod kostnadsberäkningarna (se kapitel XI).

KAP. X.

Förutsättningarna vid beräkning av kostnaderna för den ekonomiska kartläggningen. Innan utredningsmännen ingå på beräkningen av kostnaderna för de olika i kap. VIII angivna alternativen till kartläggningens utförande, torde förutsättningarna för samtliga kostnadsberäkningar böra närmare klarläggas. De faktorer, som inverka på samtliga beräkningar rörande kartverksorganisationens storlek och kostnaderna för kartarbetenas genomförande, äro i första hand omfattningen av kartläggningsområdet, tidsperioden för kartläggningens genomförande samt grunderna för de erforderliga arbetskrafternas avlönande. Kartläggningsområdets omfattning. Enligt de av departementschefen lämnade direktiven för utredningen skulle utgångspunkten för densamma vara, att den ekonomiska kartläggningen, i den mån en sådan ansågs skola genomföras, skulle omfatta Götaoch Svealand samt Norrlands kustland och odlingsbygder. Utredningsmännen hava med utgångspunkt från nämnda områdesbegränsning verkställt en närmare undersökning beträffande vilka områden av landet, som vid en fortsatt ekonomisk kartläggning böra bliva föremål för sådan kartläggning. Med hänsyn till de ändamål, som synas i främsta rummet böra tillgodoses genom en ekonomisk kartläggning, hava utredningsmännen därvid med ledning av förefintlig statistik och tillgängliga översiktskartor av ekonomisk natur undersökt jordbrukets, skogsbrukets och industriens utbredning och utveckling för att därigenom erhålla en uppfattning om behovet av en ekonomisk kartläggning inom de olika delarna av området. Härvid hava utredningsmännen för vissa frågor i detta sammanhang rådgjort med chefen för Sveriges geologiska undersökning, överdirek tören Gavelin, rektorn för skogshögskolan, professorn Jonson, samt chefen för statens skogsförsöksanstalt, professorn Hesselman. Resultatet av denna undersökning hava utredningsmännen sökt åskådliggöra på bifogade kartbilaga 1. k densamma är genom olika tät streckning utvisat av utrednings-

139 männen nedan angivna olika karttypers användning med hänsyn till områdenas natur ur nämnda ekonomiska synpunkter. De med krysstreckning och tätaste enkelstreckningen betecknade områdena hava därvid av utredningsmännen ansetts böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning. Ur synpunkten av kartans användbarhet, särskilt med hänsyn till fastighetsredovisningen å kartan, hava begränsningslinjerna mellan de olika områdena lagts på sådant sätt, att de i allmänhet följa sockengränser. Utredningsmännen hava av samma anledning ansett icke böra ifrågakomma, att inom sammanhängande områden mindre delar, som icke nått samma ekonomiska utveckling som i övrigt, härvid skulle uteslutas eller utgivas i någon annan kartform. Av nyssnämnda kartbilaga 1 framgår, att utredningsmännen funnit i stort sett hela Göta- och Svealand böra ekonomiskt kartläggas. Beträffande Värmlands och Kopparbergs län hava emellertid ur ovan angivna synpunkter endast vissa delar ansetts böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning. Inom återstående delar av dessa län, där skogsbruket representerar det största intresset, synes enbart en fotokarta kunna vara tillfyllest, varvid i viss utsträckning med hänsyn till skogsmarkens och skogens för större områden ensartade karaktär kartskalan torde kunna nedsättas till 1: 20 000. För Värmlands län synas visserligen vissa förhållanden, främst brukningsdelarnas antal, tala för en utsträckt ekonomisk kartläggning, men har å andra sidan det rena jordbrukets relativt ringa betydelse norr om nu föreslagna område föranlett utredningsmännen att begränsa den ekonomiska kartläggningen på sätt som skett. Vad Kopparbergs län beträffar, har vid bestämningen av det område, som skulle bliva föremål för ekonomisk kartläggning, hänsyn även tagits därtill, att rådande fastighetsförhållanden inom stora delar av länet äro sådana, att åtminstone tills vidare en ekonomisk kartläggning icke bör ske. Inom Värmlands län hava utredningsmännen funnit ej fullt en tredjedel (59*8 kvmil) erfordra ekonomisk karta samt återstoden kunna vara betjänad av enbart fotokarta, vilken bör framställas över 52-3 kvmil i skala 1: 10 000 och över 80*5 kvmil i skala 1: 20 000. Av Kopparbergs län synas blott 34*7 kvmil av länets södra del böra ekonomiskt kartläggas, under det att över återstoden fotokarta synes önskvärd i skala 1: 10 000 beträffande 144'1 kvmil och i skala 1:20 000 över 122-9 kvmil. I fråga om Norrland hava ur ovan angivna synpunkter delarna närmast kusten samt vissa delar av Jämtland — i huvudsak trakten öster om Storsjön — ansetts böra upptagas i planen för en fortsatt ekonomisk kartläggning. Över ytterligare delar av Norrland, som äro ur skogsbrukets synpunkt mera värdefulla, synes fotokarta böra upprättas, varvid en mindre del av Västernorrlands län på förut anförda skäl ansetts kunna vara betjänad med karta i skala 1: 20 000. Ett särskilt spörsmål, som i detta sammanhang bör upptagas till undersökning, är huruvida fotokartan över de delar av landet, för vilka ekono-

140 misk kartläggning ej skulle erfordras, bör vara kompletterad med fastighetsgränser. Betydelsen av att dessa gränser äro inlagda har nämligen starkt betonats bl. a. från skogsvårdsstyrelsernas sida. Ett inläggande av fastighetsgränserna är också särskilt önskvärt, där kartan utnyttjas till detaljredovisning, hänförd till varje fastighet. För att närmare utreda denna fråga har i följande tabell med stöd av uppgifter från 1933 års allmänna fastighetstaxering för Värmlands och Kopparbergs län samt de norrländska länen en sammanställning gjorts över de totalarealer å skogsfastigheter, som skulle bliva föremål för dels ekonomisk kartläggning (med fastighetsgränser inlagda), dels enbart fotokarta antingen i skalan 1: 10 000 eller i skalan 1: 20 000. Totalareal i hektar av skogsfastigheter, vilka föreslagits ingå i kartläggningen med L ä n

Värmlands län Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Summa

ekonomisk karta

fotokarta i skala 1: 10 000

fotokarta i skala 1: 20 000

370 000 220 000 420 000 370 000 280 000 700 000 400 000

380 000 1 140 000 1 180 000 1 420 000 870 000 920 000 910 000

700 000 1 140 000 440 000

1 450 000 2 500 000 1 600 000 2 230 000 1 150 000 1 620 000 1 310 000

2 760 000

6 820 000

2 280 000

11860 000

Summa

Jämlikt efterföljande tablå, i vilken allmänna skogar och bolagsskogar med stöd av uppgifter från nämnda fastighetstaxering sammanförts till en grupp (storskogsbruk) och övriga enskilda skogar (bondeskogar) till en grupp (småskogsbruk), framträder en uppenbar skillnad i dessa skogsägargruppers fördelning inom de olika områdena. Inom de områden, där ekonomisk karta skulle förekomma, är således småskogsbruket förhärskande under det att inom områden, där enbart fotokarta i skala (56—76 1: 10 000 ifrågasattes, småskogsbruket (med undantag för Värmlands län) ej utgör mer än 37—46 % av totalarealen. Inom områden, där fotokarta i

L ä n

Norrbottens

»

Enskilda skogar utom bolagsskogar (småskogsbruk) i procent av arealen för samtliga skogar ekonomisk karta

fotokarta 1: 10 000

fotokarta 1: 20 000

65 56 62 76 74 73 75

74 46 37 39 46 42 38

42 27 31

141 skala 1: 20 000 föreslås, utgör småskogsbruket endast 27—42 %. Ju mer storskogsbruket dominerar, desto enklare karttyp har sålunda ifrågasatts. De skäl, som ligga bakom skogsvårdsstyrelsernas krav på fastighetsgränsernas utmärkande å kartan, äro således minst framträdande inom de områden, vilka avsetts för fotokarta i skala 1: 20 000, då småskogsbruket här endast utgör 27—42 %. Även för det område, där fotokartan i skala 1: 10 000 skulle upprättas, måste ett inläggande av fastighetsgränserna anses icke vara oundgängligen nödvändigt, då storskogsbruket här innehar över hälften av arealen (med undantag för Värmlands län). I synnerhet torde detta vara fallet för Västerbottens och Norrbottens län, där inom storskogsbruket förvaltningsenheterna torde vara mer koncentrerade än i övriga av nu ifrågavarande län. På grund av det anförda hava utredningsmännen utgått från, att någon komplettering av fotokartan icke skulle ske beträffande de områden, där enbart fotokarta förutsattes. Arealerna för de områden, vilka enligt kartbilaga 1 skulle bliva föremål för kartläggning av olika slag, hava angivits i tabell 15. Av denna sammanställning framgår, att — med bortseende från Göteborgs och Bohus län, som torde vara färdigkartlagt år 1938 eller senast år 1939 — ekonomisk kartläggning bör beräknas övergå omkring 1 650 kvmil samt att därutöver enbart fotokarta bör framställas över omkring 1 034 kvmil, varav i skala 1: 10 000 omkring 782 kvmil och i skala 1: 20 000 omkring 252 kvmil. Återstående delar av landet, omkring 1 805 kvmil. skulle icke bliva föremål för sådan kartläggning, varom här är fråga. Vid kostnadsberäkning för ett dylikt omfattande kartläggningsprogram bör icke förbises, att kostnaderna för en ekonomisk kartläggning per kvadratmil kartlagd areal ställa sig väsentligt olika för skilda delar av landet. T i d s p e r i o d för k a r t l ä g g n i n g e n s g e n o m f ö r a n d e . För beräkningen av den erforderliga personalorganisationen i olika alternativ och av de årliga kostnaderna för ifrågavarande kartläggningsarbetens genomförande är den tidsperiod, under vilken arbetet bör vara slutfört, av utslagsgivande betydelse. En av de väsentligaste erinringarna mot den nuvarande ekonomiska kartläggningen har varit, att den fortskridit allt för långsamt. För närvarande torde högst omkring 10 kvmil medhinnas per år med nuvarande organisation och arbetssätt. Det skulle alltså — under nuvarande förhållanden och med utgångspunkt från att kartläggningen i övriga delar av landet skulle bliva lika tidsödande som i Göteborgs och Bohus län — taga omkring 165 år att genomföra den ekonomiska kartläggningen i skala 1: 10 000 av ovan berörda område, som av utredningsmännen beräknats skulle bliva föremål för sådan kartläggning, eller 1 650 kvmil. En så lång tidsperiod torde kunna

142 betraktas såsom otänkbar lör ett arbete, som anses vara av behovet påkallat, även om det, såsom här är fallet, skulle innebära en förnyad ekonomisk kartläggning även av hittills kartlagda områden av landet. Uti departementschefens ovan återgivna direktiv för utredningen (sid. 29) har angivits, att utredningen borde verkställas med utgångspunkt från att den ekonomiska kartläggningen skulle vara slutförd över hela Göta- och Svealand samt Norrlands kustland och odlingsbygder inom en tidrymd av 30 år. Detta skulle sålunda innebära, att årligen en areal av i medeltal 55 kvmil mot nuvarande knappt 10 kvmil skulle kartläggas. Utredningsmännen hava i enlighet med direktiven vid de följande kostnadsberäkningarna utgått från nämnda årliga arbetsprodukt i kartlagd areal. Såsom redan framhållits, är emellertid otvivelaktigt svårighetsgraden fenen ekonomisk kartläggning väsentligt olika i skilda delar av landet. Erfarenhet om tidsåtgång och kostnader för en ekonomisk kartläggning i skala 1: 10 000 med stöd av fotokarta föreligger dock endast från Göteborgs och Bohus län, varför kostnadsberäkningarna måste grunda sig på uppgifterna rörande detta län. På grund av såväl dess folktäthet och långtgående fastighetsuppdelning som dess terrängförhållanden och relativt omfattande skärgård är emellertid Göteborgs och Bohus län ett av de mest tidskrävande länen ur kartläggningssynpunkt. Hänsyn måste därför tagas härtill vid beräkning dels av den organisation, som skulle erfordras för att medhinna det uppställda kartläggningsprogrammet på 30 år eller sålunda, beträffande den ekonomiska kartläggningen, i medeltal en årlig arbetsprodukt av 55 kvadratmil, och dels av de totalkostnader, som kartläggningen av de olika länen skulle draga. Det har sålunda för utredningsmännen varit nödvändigt, för bedömande av kartläggningsprogrammets innebörd ur organisations- och kostnadssynpunkt, att söka med stöd av erfarenheten från hittills utförd ekonomisk kartläggning rörande de faktorer, som inverka på karlläggningens svårighetsgrad, överslagsvis beräkna indextal för de olika länen eller delar av sådana i förhållande till Göteborgs och Bohus län. De faktorer, som mest inverka på kartarbetets svårighetsgrad, när det gäller ekonomisk kartläggning, torde vara beroende av dels fastighetsuppdelningen, dels åkerarealens fördelning på brukningsdelar, dels slutligen själva terrängförhållandena. Fastighetsuppdelningen eller kanske riktigare antalet fastigheter per arealenhet inverkar otvivelaktigt mest på arbetet genom den detaljerade redovisningen härutinnan såväl å karta som i beskrivning. En uppfattning om förhållandetalen i denna del mellan olika län kan approximativt erhållas ur den officiella statistikens uppgifter angående folktäthet samt angående antalet brukningsdelar och lägenheter per kvadratkilometer. Bland lägenheterna äro i statistiken visserligen icke upptagna rena bostadslägenheter utan köksträdgård, men återspeglas dessa småfastigheters antal i folktätheten. Åkerarealens fördelning på brukningsdelarna kan likaledes i medeltal erhållas från jordbruksstatistiken. Ju mindre åkerarealen är

per brukningsdel, desto mera tidsödande blir i allmänhet kartläggningsarbetet. I viss mån återspeglas häri också terrängförhållandena. Åkerjordens splittrade läge i terrängen framträder i regel såsom små åkerarealer per brukningsdel. ehuru sistnämnda förhållande kan hava även andra orsaker. Själva terrängens svårighetsgrad är det givetvis icke möjligt att i siffror uppskatta. Om man emellertid såsom utgångspunkt för tidsåtgången för de skilda arbetsåtgärderna vid kartläggningen tar ett län, som i och för sig är svårbearbetat ur terrängsynpunkt, stanna emellertid såväl tids- som kostnadsberäkningarna på den säkra sidan, även om de för län med mindre söndersprängd terräng och mera sammanhängande öppen mark eller skogsmark bliva något höga. För erhållande av förhållandetalen mellan länen har i tabell 16 sammanställts dels antalet brukningsdelar och lägenheter per kvadratkilometer, dels antalet invånare per kvadratkilometer samt dels antalet brukningsdelar per kvadratkilometer åker inom respektive län eller de delar av län, där ekonomisk kartläggning ansetts böra ifrågakomma. Ur dessa tal hava därefter beräknats indextal i förhållande till Göteborgs och Bohus län, vilka, allteftersom de beräknats ur de tre talserierna, betecknats med index I, II och III. Utredningsmännen vilja emellertid framhålla, att index III i allmänhet inom utpräglade skogslän, där åkerarealen i förhållande till landarealen är ringa i jämförelse med inom Göteborgs och Bohus län, ger ett för högt värde å länets svårighetsgrad. Någon reduktion av indextalen i dylika fall har dock icke ansetts böra vidtagas. Medeltalet av de tre indextalen har därför antagits såsom det sannolika talet för den ekonomiska kartläggningens tidsåtgång och därmed kostnaderna för arbetet inom respektive län i förhållande till den beräknade tidsåtgången inom Göteborgs och Bohus län. Vid beräkningen av den nödiga personalorganisationens omfattning måste med hänsyn till tidsåtgången i Göteborgs och Bohus län med stöd av de i tabell 16 beräknade index talen för de olika länen de till ekonomisk kartläggning i tabell 15 upptagna arealerna inom de skilda länen förvandlas till arealer av samma svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län. Uti tabell 17 har en sammanställning gjorts över de med hänsyn till svårighetsgraden i Göteborgs och Bohus län sålunda reducerade arealerna för länen. Av tabellen framgår, att arealen för de delar av landet, som utredningsmännen funnit böra undergå ekonomisk kartläggning, enligt de gjorda beräkningarna skulle motsvara omkring 1 050 kvmil av den svårighetsgrad, som föreligger i Göteborgs och Bohus län. För att medhinna det angivna programmet för den ekonomiska kartläggningen av landet på 30 år skulle alltså erfordras en organisation av den omfattning, att med densamma kunde årligen kartläggas 35 kvmil inom Göteborgs och Bohus län. Uti sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande har chefen för rikets allmänna kartverk verkställt vissa kostnadsberäkningar för den ekonomiska kartläggningen av landet. Kartverkschefen har därvid med ut-

144 gångspunkt från då föreliggande uppgifter rörande arbetskostnaden i Göteborgs och Bohus län genom indexberäkning för övriga län även sökt beräkna kostnaderna för det fortsatta arbetet. Även om själva kostnads siffrorna bygga dels på kostnader från arbetenas bedrivande på det första försöksstadiet, dels på uppgifter från den tidigare ekonomiska kartläggningen i skala 1: 20 000 och därför numera icke kunna anses aktuella, torde dock den använda indexberäkningen här böra omnämnas till jämförelse med utredningsmännens indexberäkning. Enligt bilaga 3 till nämnda yttrande hava relationstalen beräknats med hänsyn tagen dels till procenten inrösningsjord, dels till folktätheten frånsett städer med 20 000 invånare eller mera. Uti tabell 17 hava återgivits de av kartverkschefen använda indextalen samt de med ledning därav nu uträknade reducerade arealerna för de olika länen. I allmänhet ligga kartverkschefens indexsiffror något högre än de av utredningsmännen med ledning av bl. a. uppdelningen i brukningsdelar och lägenheter beräknade indextalen. Ehuru dylika indexberäkningar — såsom jämväl kartverkschefen i sitt ovanberörda yttrande framhållit — för jämförelse av arbetssvårigheterna inom de olika länen måste bliva behäftade med ganska stor osäkerhet, hålla dock utredningsmännen före. att de av dem beräknade indextalen, på grund av sättet för deras beräkning, närmare ansluta sig till föreliggande förhållanden än de av kartverkschefen använda samt äro för ändamålet användbara vid överslagsberäkningar rörande erforderliga antalet arbetskrafter för arbetenas utförande och angående storleksordningen av de kostnader, som den ekonomiska kartläggningen av landet i olika alternativ skulle komma att draga. Utredningsmännen vilja slutligen framhålla, att givetvis icke alla kostnader, som ingå i de följande beräkningarna rörande den ekonomiska kartans framställning, äro beroende av den genom indextalen angivna svårighetsgraden inom länen. Vissa kostnader äro i huvudsak direkt proportionella mot arealen och kunna betraktas såsom fasta kostnader per kvadratmil kartlagd areal. Sådana äro kostnaderna för den till stöd vid kartläggningen verkställda trianguleringen, kostnaderna för avvägning och annan höjdpunktsbestämning, för fotokartans framställning samt reproduktionskostnaderna vid kartutgivningen. Grunderna för de e r f o r d e r l i g a a r b e t s k r a f t e r n a s a v l ö n a n d e . Vid samtliga kostnadsberäkningar hava utredningsmännen utgått från de allmänna bestämmelser, som den 31 december 1935 voro gällande beträffande semesterförmåner, avlöning, dyrortstillägg och dyrtidstillägg, dock att provisoriskt dyrortstillägg beräknats utgå även till extra tjänstemän enligt kungörelsen den 20 mars 1936 (nr 104). Vidare har förutsatts, att under fältarbete ersättning utgår enligt kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 155) angående resekostnads- och traktamentsersättning vid fältarbete till perso-

145 nal vid rikets allmänna kartverk och generalstabens topografiska avdelning (resereglementet för kartverket). Vid den ekonomiska kartläggningen användes för närvarande för arbetenas utförande, med undantag för renritnings- och transporteringsarbeten, för vilka kvinnlig personal finnes anställd, i huvudsak endast högre kvalificerad personal med lantmäteriexamen (statskartografer). Sedan länge har emellertid ifrågasatts, att i viss utsträckning lägre kvalificerad manlig arbetskraft skulle kunna utnyttjas för själva kartläggningsarbetena å fältet, därest dessa utfördes under tillsyn och ledning av statskartograf. För fastighetsredovisningen å kartor och i beskrivning måste emellertid lantmäteriutbildad personal användas liksom för kontroll vid övriga arbeten. Efter fotokartans tillkomst, varigenom själva kartläggningen å fältet övergått från mätningsarbete till rekognoscering och uppritning av detaljerna enligt fotokartan, hava möjligheterna att använda lägre kvalificerad arbetskraft vid kartläggningen synts än mer uppenbara. Kontroll å fältarbetenas utförande är nämligen lättare att genomföra med tillgång till fotokartan. Det gäller endast att tillse, att allt som bör uppritas medtagits och att ägolagsredovisningen blivit likartad och riktigt genomförd. Då fältarbetskostnaden, såsom framgår av tabell 12, för närvarande är en betydande del av kostnaden för kartläggningen, skulle här ganska stora besparingar i kostnaderna per kartlagd areal kunna åstadkommas genom användning av lägre kvalificerad och därför lägre avlönad personal såsom tekniska biträden vid arbetena. Under senaste åren gjorda försök med användning av sådan biträdeshjälp hava utfallit tillfredsställande. Även vid byråarbetena skulle denna personal kunna utnyttjas vid ritarbeten, arealberäkning, transporteringsarbeten m. m. Det är emellertid att märka, att vid anställning av tekniska biträden för fältarbetena, som i medeltal för olika delar av landet beräknas kunna pågå omkring fem månader av året, måste tillses, att samma arbetskrafter kunna helt sysselsättas vid byråarbetena under övriga delen av året. I den mån detta kan ske vid arbeten, som tidigare utförts av högre avlönad personal, vinnes ytterligare besparing, under det att, om de tekniska biträdena måste sysselsättas under byråarbetena med uppgifter, vartill tidigare använts kvinnlig ritbiträdespersonal med lägre avlöning, besparingen vid fältarbetena blir delvis eliminerad av högre byråarbetskostnader. En viss balans måste därför eftersträvas i förhållandet mellan högre och lägre kvalificerad personal vid fältarbetena, och avvägningen härutinnan blir väsentligt olika allt efter byråarbetenas omfattning i förhållande till fältarbetena. Uti de alternativ till kartläggningens utförande, som behandlats i kap. VIII, blir därför personalorganisationen väsentligt olika. I alternativ I (jfr tabell 20) bliva byråarbetena störst på grund av beskrivningsutgivningen och kräva beträffande arbeten, som skulle utföras av manlig arbetskraft, nära dubbelt så många arbetsdagar i byråarbete som i fältarbete per kvadratmil räknat, under det att antalet byråarbetsdagar per år för en fältrekognoscör endast är obetyd10—G174G2

146 ligt högre än antalet fältarbetsdagar. Alternativet kräver sålunda utöver fältarbetspersonalen ett stort antal tjänstemän i enbart byråarbete. I alternativet II (jfr tabell 21) blir förhållandet helt annorlunda. Där utgör motsvarande erforderliga byråarbetsdagar endast omkring 70 % av fältarbetsdagarna per kvadratmil, varför de tekniska biträdena till största delen under byråarbetstiden måste sysselsättas med transporteringsarbete, som nu utföres av kvinnlig arbetskraft. I alternativ II a (jfr tabell 22), där ett väsentligt förenklat fältarbete förutsattes, utgör antalet för byråarbetet erforderliga dagar omkring 34 % mer än antalet fältarbetsdagar per kvadratmil. Även i detta alternativ skulle dock, såsom närmare framgår av tabellen, de tekniska biträdena få, ehuru i betydligt mindre utsträckning än i alternativ II, utnyttjas för transporteringsarbete, emedan berörda byråarbete är av den art, att det måste till största delen utföras av statskartograf. I alternativ III (jfr tabell 23) skulle intet fältarbete utföras, varför tekniska biträden icke erfordras. Här måste organisationen bygga på kvalificerad statskartografpersonal för fastighetsredovisningen samt i övrigt kvinnlig rit- och transporteringspersonal. I alternativ III a (jfr tabell 24), där visst fältarbete förutsattes, kunna givetvis fältarbetena till stor del verkställas av tekniska biträden. En mindre del av transporteringsarbetet kommer emellertid då att överflyttas på dessa från kvinnlig arbetskraft. Uti alternativ IV slutligen erfordras ingen arbetskraft utöver den för fotokartframställningen behövliga. Vid kostnadsberäkningarna hava utredningsmännen utgått från att — med bortseende från den centrala arbetsledningen, en byråchef (B 30) och erforderligt antal förste statskartografer (B 24) — den högre kvalificerade arbetskraften skulle avlönas liksom hittills i lönegrad B 21. För antagning till ordinarie statskartograf bör påfordras dels provtjänstgöring som aspirant i två år, under vilken tid vederbörande bör betraktas närmast såsom ett högre kvalificerat tekniskt biträde och därför icke bör avlönas högre än i lönegrad 16 för extra tjänstemän, på sätt för närvarande är fallet, dels, sedan provtjänstgöringen godkänts, tjänstgöring i regel tre år såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 21. Först efter denna tid kan vederbörande i allmänhet anses hava vunnit den rutin och erfarenhet i arbetet, att han kan sättas att leda även tekniska biträden vid fältarbetet och helt svara för fastighetsredovisningens riktiga utförande. Beträffande de tekniska biträden, som böra anställas för att ej arbetet skall såsom hittills bedrivas med överkvalificerad arbetskraft, hava olika förslag framlagts rörande denna arbetskrafts avlönande. Uti Falks utredning har sålunda föreslagits, att, intill dess erfarenhet vunnits om användbarheten av de tekniska biträdena i olika avseenden, dessa tillsvidare icke borde anställas annat än som extra och med en avlöning, som under alla förhållanden gåve säkerhet för att deras arbete gåve full valuta för denna avlöning. Falk har även ifrågasatt ett avlöningssystem för dessa arbetskrafter, som lämnade en del av avlöningen som fast arvode och i övrigt efter

147 ackordssystem med ersättning allt efter arbetsprodukten. Den sammanlagda inkomsten har av Falk ansetts böra uppgå till ett belopp motsvarande lönegrad B 14, sedan provtjänstgöring fullgjorts och säker rutin i arbetet uppnåtts. Uti organisationsnämndens utkast till provisorisk organisation för kartverket har räknats med att de tekniska biträdena anställdes som extra tjänstemän i lönegrad 15. I samband med år 1934 avgivet yttrande rörande kartverkets omorganisation har chefen för rikets allmänna kartverk upptagit de tekniska biträdena såsom ordinarie i lönegrad B 15 och extra ordinarie i lönegrad 11. Den föreslagna placeringen i lönegrad B 15 torde närmast vara föranledd av att gravörer och heliogravyrritare å topografiska avdelningen, sedan de efter utbildning till gravörer erhållit befordran till ordinarie tjänst, nu äro placerade i sagda lönegrad. Fordringarna på dessa befattningshavare, som under utbildningstiden vid kartverket äro anställda först som elever utan någon avlöning och sedermera som extra eller extra ordinarie med betydligt lägre avlöning (sammanlagt omkring 8—10 år), måste emellertid på grund av den topografiska kartans framställningssätt ställas särskilt högt i tekniskt avseende särskilt beträffande gravyr. Utredningsmännen finna därför anledning icke föreligga, att de tekniska biträdena jämställas med dessa tjänstemän. I sitt nyss berörda yttrande har kartverkschefen upptagit de ordinarie gravörerna och ritarna i två klasser, nämligen förste gravörer och ritare i lönegrad B 15 samt gravörer och ritare i lönegrad B 11. Utredningsmännen hava vid övervägandet angående de tekniska biträdenas löneplacering funnit, att sistnämnda lönegrad B i l bör anses lämpligt avvägd för dessa befattningshavare i ordinarie anställning. Innan sådan anställning vinnes, bör vederbörande genomgå provtjänstgöring i två år, för prövning av vederbörandes lämplighet för arbetet samt utbildning i rit- och rekognosceringsarbete. Utredningsmännen anse att under denna tid en avlöning enligt lönegrad 6 för extra tjänstemän kan vara tillräcklig, då därjämte under fältarbetet visst traktamente bör utgå. Efter denna provtjänstgöring bör beräknas, att i allmänhet ytterligare fyra år erfordras, innan vederbörande kan anses fullt utbildad och rutinerad i arbetet. Under denna tid synes avlöning böra utgå under ett år såsom för extra tjänsteman i lönegrad 11 och under tre år såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 11. Genom placeringen i lönegrad B i l efter ordinarieskaps vinnande komme enligt gällande pensionsbestämmelser pensionsåldern att bliva 60 år för tekniskt biträde, en pensionsålder, som torde medgiva dessa tjänstemäns utnyttjande i fältarbete under hela tjänstetiden. Beträffande de kvinnliga befattningshavarna synes fortfarande i viss utsträckning erforderligt, att särskilt kvalificerade ritare i lönegrad B 11 finnas anställda för erforderligt textningsarbete o. d. I övrigt torde med de arbetsmetoder, som numera användas vid den ekonomiska kartläggningen i Göteborgs och Bohus län (se sid. 26) och sedan kartskalan ökats till 1:10 000, fordringarna på ritarbetet kunna ställas lägre än förut. Större

148 delen av ritarbetet — i den mån det icke utföres vid fältarbetet av därvid tjänstgörande manlig arbetskraft — kan därför övertagas av ritbiträden i lönegrad B 7. I sistnämnda lönegrad äro för närvarande alla ordinarie ritbiträden vid kartverkets ekonomiska avdelning placerade. Då det kvalificerade ritarbetet med de nya arbetsmetoderna blir allt mer inskränkt vid det ekonomiska kartarbetet och genom den större kartskalan ritmaneret allt mer kan närma sig till vad som påfordras för lantmäterikartors upprättande, finna utredningsmännen anledning saknas, att för ritbiträdespersonalen i dess helhet bibehålles placeringen i lönegrad B 7. Transporteringsarbetet, som utgör större delen av ritbiträdenas arbete, är väsentligen ett rent rutinarbete och kräver i allmänhet icke större ritskicklighet. Då ritarbetet vid upprättande av kartkopior o. d. på exempelvis lantmäterikontor och i lantmäteristyrelsen till stor del verkställes av kvinnlig arbetskraft i lönegrad B 4 eller extra ordinarie personal i ännu lägre avlöningsplacering, synes åtminstone delvis denna lönegrad numera kunna tillämpas vid kartverket. Utredningsmännen anse, att för personal, som sysselsattes med mera krävande transporteringsarbete eller med renritningsarbete, lönegraden B 7 är motiverad men att för enklare transporteringsarbete och därvid förekommande ritarbete ritbiträdesbefattningarna böra vara placerade i B 4. För att särskilja de olika befattningarna synas befattningar motsvarande de nuvarande ritarna i lönegrad B i l böra benämnas förste ritare, befattningarna i lönegrad B 7 benämnas ritare och befattningarna i B 4 ritbiträden. Med hänsyn till under arbetet vunnen rutin och utbildning, arbetets olika art samt skapande av befordringsmöjligheter även för den kvinnliga personalen hava utredningsmännen funnit, att befattningarna i lönegraderna B 7 och B 4 böra lämpligen utgöra två tredjedelar respektive en tredjedel av hela antalet dylika befattningar. Utredningsmännen förutsätta vidare, att vid nyanställning ritbiträdet skall undergå minst ett provar som extra i lönegrad 4 och därefter erhålla extra ordinarie anställning i lönegrad 4, vilken anställning i allmänhet bör beräknas uppgå till tre år före ordinarie anställnings vinnande. Vid de följande kostnadsberäkningarna lör olika alternativ hava utredningsmännen utgått från nyss angivna förutsättningar beträffande avlöning av personalen. För de olika kategorierna av tjänstemän hava i tabell 13 beräknats medelkostnad för avlöning per effektiv arbetsdag om 7 timmar under nämnda förutsättningar. Härvid har antalet arbetsdagar per år beräknats till 300, varifrån för de skilda löneklasserna avdragits dels antalet semesterdagar, dels reduktion för förkortad arbetstid under sommarmånaderna för personal, som enbart sysselsattes med byråarbete, dels antalet sjukdagar, beräknade efter erfarenhet men utan hänsynstagande till längre sjukledigheter för särskilda fall. Det antal effektiva arbetsdagar per år, som efter denna beräkningsgrund antagits för olika befattningar under skilda delar av tjänstetiden, framgår av tabellen liksom även det antal år en ny-

149 antagen tjänsteman antagits komma att erhålla avlöning i olika löneklasser under hela sin tjänstetid fram till pensionsåldern. I tabell 14 hava vidare beräknats de särskilda kostnader, som per arbetsdag tillkomma under fältarbete för olika befattningshavare. Kostnaden för den centrala ledningen av de ekonomiska kartarbetena — en byråchef (B 30) samt det antal förste statskartografer (B 24), som kunna erfordras med hänsyn till arbetenas årliga omfattning — har icke medräknats, då storleken av denna kostnad icke kan anses inverka på jämförelsen mellan de olika alternativen. Till underlättande av beräkningarna för den blivande organisationen i olika alternativ hava utredningsmännen vidare utgått från att fotokartans upprättande verkställes av särskild personal. Detta har synts så mycket mer lämpligt som, enligt vad utredningsmännen tidigare anfört, ett enskilt bolag avgivit anbud på framställningen av denna karta för statens räkning. Därest ett sådant anbud skulle antagas, skulle nämligen någon statligt anställd personal icke erfordras för denna del av kartarbetena. Beträffande personalen lör fotokartans upprättande i statens egen regi har beräknats, att den högre kvalificerade personalen (vid bildtriangulering och delvis vid sammansättning av kartan) skall ur utbildnings- och avlöningssynpunkt vara jämställd med statskartograf, att vid flygfotografering tjänstgörande fotograf skall jämställas med gravör vid topografiska kartarbetena samt att övrig fotografbiträdespersonal jämställes med tekniska biträden vid den ekonomiska kartläggningen. Kvinnlig ritpersonal jämställes med motsvarande personal vid de ekonomiska kartarbetena.

KAP. XI.

Kostnader som ingå lika i samtliga alternativ till kartläggningens utförande (gemensamma kostnader). Utredningsmännen hava i samtliga de i kap. VIII behandlade alternativen utgått från att en fotokarta skall komma till stånd över landet samt att denna skall utgöra grunden för kartläggningen i övrigt. Med hänsyn härtill har det — ehuru fotokartan upptagits även såsom ett fristående alternativ IV — synts lämpligt att först behandla de arbeten, som erfordras för fotokartans framställning och utgivning, samt beräkna kostnaderna härför, då dessa kostnader bliva lika i samtliga alternativ. De arbeten, som härvid ifrågakomma till kostnadsberäkning, äro triangulering, avvägning och barometerhöjdmätning samt själva fotokartans framställning och reproduktion. Kostnader och personalbehov för triangulering. Trianguleringen erfordras som stöd för sammansättningen av folokartan och måste sålunda föregå kartläggningen. Uti Falks utredning har beräknats, att triangulering skulle erfordras av 701 kvmil, varvid emellertid icke medräknats de områden inom de norrländska länen, som numera ansetts böra ingå i planen för en ekonomisk kartläggning av landet och vilka uppgå till omkring 293 kvmil. Kostnaden för trianguleringen har såväl i Falks utredning som i senare av kartverkschefen framlagda kostnadskalkyler beräknats uppgå till i medeltal omkring 2 150 kronor per kvadratmil. Utredningsmännen hava emellertid med hänsyn till de ändrade förutsättningarna för kartläggningens utförande (i skalan 1:10 000 i stället för 1: 20 000) från chefen för rikets allmänna kartverk införskaffat nya uppgifter angående rikstrianguleringens nuvarande ståndpunkt och vilka åtgärder, som erfordras för trianguleringens komplettering i och för kartläggningens genomförande i den omfattning utredningsmännen tidigare närmare angivit. Härvid har för underlättande av bildtrianguleringen för fotokartans sammansättning beräknats, att punkttätheten borde uppgå till omkring 8 triangelpunkter per kvadratmil. Enligt de erhållna uppgifterna skulle — med bortseende från Göteborgs

151 och Bohus län — den uppställda fordran på punkttätheten föreligga endast inom Gotlands län (31*6 kvmil), omkring 20 kvmil av Kronobergs län (1936 års triangulering) samt vissa fästnings- och stadsområden (22 kvmil) eller tillsammans inom omkring 74 kvmil. I övrigt skulle komplettering erfordras av triangelnäten, i mindre utsträckning dock i Göta- och Svealand än i Norrland. Beträffande de områden, som utredningsmännen ansett böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning, skulle sålunda omkring 1576 (1650 —74) kvmil erfordra komplettering av triangelnätet eller ny triangulering. Beträffande kostnaderna för 2:a och 3:e ordningens triangulering har i kartverkschefens uppgifter hänvisats till en av föreståndaren för geodetiska avdelningen gjord uppskattning av den sannolika arbetsprodukten för en statsgeodet under fem månaders fältarbete. Med hänsyn till svårigheten att gradera olika områden av landet ur trianguleringssynpunkt samt att på förhand säga, i vilken utsträckning den äldre trianguleringen är användbar för den nya kartläggningen av landet, har härvid endast angivits en sannolik genomsnittssiffra av 10 kvadratmil per statsgeodet och årlig fältarbetsperiod om fem månader. Kostnaden för själva fältarbetet beräknas härvid uppgå till omkring 800 kronor per kvadratmil, oberäknat avlöningskostnader. Utgår man från att en statsgeodet under ett år hinner utföra nämnda fältarbetsprodukt och det därefter erforderliga beräkningsarbetet för samma område samt antager samma avlöningskostnad, som i tabell 13 beräknats för statskartograf, vilket synes berättigat då dessa tjänstemän äro placerade i samma lönegrad, skulle kostnaden /800 kr. + 267 dagar x 30 kr. uppgå till omkring 1 600 kronor per kvadratmil ( ^ =

1 601 kr.). En annan väg för utförande av punktbestämningen föreligger i den ovan i kap. VII omnämnda metoden med panoramakamerafotografering (P. K.fotografering) och bestämning av punkterna genom bildtriangulering å P. K.bilderna. Enligt de uppgifter, som lämnats av firman Photogrammetrie G. m. b. H. i Mimenen till arbetschefen Hernlund vid hans tidigare omnämnda studiebesök, beräknades kostnaden för arbetet med upprättande av P. K.översiktskarta i skala 1: 50 000 och koordinatbestämning av omkring 16 punkter per kvadratmil till omkring 435 riksmark eller sålunda efter en kurs av 1: 50 omkring 652 kronor per kvadratmil. I tabell 18 har med samma tidsåtgång som i den tyska beräkningen, men med omräkning efter de i tabell 13 antagna personalavlöningarna samt tillägg för traktamentsersättning under flygfotograferingen beräknats kostnaden för samma arbete, om det utfördes av kartverket i Sverige. Alla materielkostnader o. d. hava därvid omräknats från riksmark till svenska kronor efter kursen 1: 50. Kostnaden skulle enligt tabell 18 bliva omkring 450 kronor per kvadratmil. Om flygfotograferingen för översiktskartan verkställes i skalan 1:40 000 i stället för 1: 50 000, torde kostnaden komma att ökas till omkring 525 kronor per

152 kvadratmil (se tabell 18) lör här berörda kartframställning jämte punktbestämningen. Genom denna metods användning skulle sålunda kostnaden för trianguleringen kunna nedbringas från omkring 1 600 kronor till omkring 525 (eventuellt 450) kronor per kvadratmil, varvid samtidigt utan särskild kostnad erhålles den fotografiska översiktskartan i skala 1:40 000, vilken på sätt utredningsmännen redan i kap. VII framhållit sannolikt skulle kunna ytterligare nedbringa kostnaderna för framställningen av fotokartan i skala 1: 10 000. Ifrågavarande metod med punktbestämning ur panoramakamerabilder förutsätter, att triangelpunkter av tillräcklig noggrannhet (1—2 meter) finnas inom området som utgångspunkter för punktbestämningen ur P. K.-bilderna. Enligt från kartverket inhämtade upplysningar torde inom Jönköpings län (115-2 kvmil), större delen av Kronobergs län (omkring 79'1 kvmil), två tredjedelar av Skaraborgs län (56-4 kvmil), Östergötlands län (110-5 kvmil) Värmlands län (59-(> kvmil) och Örebro län (92-2 kvmil) samt inom de områden, som motsvara topografiska kartbladen Östersund och Ockelbo (omkring 65-8 kvmil), eller sammanlagt omkring 578-8 kvmil saknas triangulering av den noggrannhetsgrad, att den kan ligga till grund för punktbestämningen ur P. K.-bilderna. Inom dessa områden måste sålunda triangulering på vanligt sätt verkställas, och torde därvid ur praktisk synpunkt vara lämpligt, att punkttätheten bestämmes till 8 punkter per kvadratmil, så att bildtriangulering kan verkställas enligt nu tillämpad metod för fotokartan i skala 1: 10 000 inom nämnda områden. Kostnaderna för triangulering efter vanlig metod för hela det till ekonomisk kartläggning i skala 1: 10 000 ifrågasatta området av landet skulle uppgå till 2 521600 kronor (1576 kvmil X 1 600 kr.) enligt den medelkostnad per kvadratmil, som ovan beräknats med ledning av de från kartverkschefen erhållna uppgifterna. Härtill skulle komma kostnaden för omräkning av äldre punklkoordinater inom 689 kvmil, vilken kostnad torde kunna beräknas efter en punkttäthet av i medeltal 4 punkter per kvadratmil komma att uppgå till 60 kronor per kvadratmil, varvid minst 2 punkter per effektiv arbetsdag beräknats medhinnas av en statsgeodet. Sammanlagda kostnaden för omräkningen skulle då bliva 41 340 kronor och för hela trianguleringsarbetet omkring 2 563 000 kronor. Med utgångspunkt från att metoden med panoramakamerafotografering i största möjliga utsträckning kominer till användning för punktbestämningen skulle kostnaderna kunna beräknas på följande sätt. Triangulering 579 kvmil å 1 600 kronor P.K.-fotografering och därur verkställd punktbestämning 997 kvmil å 525 kronor Omräkning av äldre punktkoordinater 689 kvmil ä 60 kronor . .

926 400 kronor 523 425 41 340

» »

Summa 1 491 165 kronor

153 Sistnämnda alternativ medför sålunda en kostnad av omkring 1 491 000 kronor eller omkring 58 % av kostnaden för fullständig triangulering över hela ifrågavarande område. Utredningsmännen anse därför, att detta alternativ bör väljas ur kostnadssynpunkt, då metoden enligt gjorda försök visat, att erforderlig noggrannhet kan uppnås vid punktbestämningen. Med hänsyn till de tidigare omnämnda relativt höga kostnaderna för instrumentutrustningen för panoramafotograferingen, vilka kostnader ingå i ovan angivna kostnader per kvadratmil (jfr tabell 18), förutsätta emellertid utredningsmännen, att, innan instrumentutrustningen inköpes, ett försök först utföres med förhyrd instrumentutrustning och med tillgång till övad personal eller på entreprenad genom den tyska firman Photogrammetrie i Mimenen över ett område, förslagsvis 100 kvmil. Här angivna kostnadsberäkningar avse, såsom redan framhållits, endast det område av landet, som av utredningsmännen ansetts böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning. Såsom utredningsmännen ovan framhållit, torde emellertid därutöver fotokarta böra upprättas över vissa områden inom Värmlands och Kopparbergs län samt inom de norrländska länen eller sammanlagt över omkring 1 034 kvmil. Inom de områden av denna areal, som ingå i Värmlands län (132-8 kvmil), liksom inom de delar, som motsvara topografiska kartbladen Norsjö och Junsele (81-1 kvmil), eller inom sammanlagt omkring 214 kvmil finnas enligt från kartverket erhållna upplysningar icke triangulering av den noggrannhet och punkttäthet, som synas vara erforderliga för punktbestämning genom panoramafotografering. Även här måste sålunda under alla förhållanden trianguleringen kompletteras efter vanlig metod. Vidare torde omräkning av äldre punkter erfordras inom den övriga delen eller omkring 820 kvmil. Kostnaderna för trianguleringen inom här senast berörda områden skulle, beräknade efter samma grunder, som ovan angivits, uppgå till 1 703 600 kronor (1 600 kr. X 1 034 kvmil + 60 X 820), om punktbestämningen sker enbart genom triangulering, och till 822 100 kronor (1 600 kr. X 214 kvmil + 525 kr. X 820 kvmil + 60 kr. X 820 kvmil), om panoramafotografering utnyttjas för de 820 kvadratmilen. Kostnaden utgör i senare fallet omkring 48 % av kostnaden för fullständig triangulering. Kartverkets geodetiska avdelning består för närvarande av, förutom professorn vid generalstaben, som är avdelningens föreståndare, 2 observatörer och 8 statsgeodeter. Byråarbetet vid avdelningen är enligt gällande arbetsordning uppdelat på tre underavdelningar (detaljer). Avdelningsföreståndaren utövar själv ledningen av en detalj (för expedition o. d.), under det observatörerna äro detaljföreståndare för de båda övriga. I övrigt torde observatörerna mest vara sysselsatta med arbeten rörande l:a ordningens triangulering, basmätning och astronomiska ortsbestämningar, vilka arbeten enligt den för kartverket gällande instruktionen det även åligger professorn vid

154 generalstaben att utföra. Statsgeodetpersonalen är närmast avsedd för 2:a och 3:e ordningens triangulering samt därmed sammanhängande trigonometrisk höjdmätning. Under de senaste årtiondena torde huvuddelen av avdelningens arbeten hava legat på området för l:a ordningens triangulering, basmätning och astronomisk ortsbestämning, sålunda den mera vetenskapligt betonade delen av avdelningens verksamhet. Inom Göta- och Svealand torde emellertid, enligt uppgift i chefens för rikets allmänna kartverk yttrande den 31 augusti 1934 angående kartverkets omorganisation, l:a ordningens triangulering vara fullbordad år 1938. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, har huvudsakligen ur vetenskaplig synpunkt ifrågasatts, att även l:a ordningens triangelnät i Norrland skulle ommätas med större noggrannhet än tidigare skett. Utan att ingå närmare på denna fråga och frågan om i vilken utsträckning den geodetiska avdelningen vid kartverket bör utöva vetenskapligt arbete utöver vad som erfordras för kartverksamheten — något som torde ligga utanför utredningsmännens uppdrag — hava utredningsmännen likväl funnit sig böra framhålla, att som stöd för framställning av en fotokarta eller ekonomisk karta över vissa delar av Norrland nämnda nya trianguleringsarbeten av l:a ordningen icke torde påfordras, möjligen med undantag för komplettering av nätet på enstaka punkter. Det synes därför under alla förhållanden ur kartverksamhetens synpunkt icke föreligga något hinder, att under en övergångsperiod geodetiska avdelningens arbeten i huvudsak inriktas på lägre ordningars triangulering, om ett snabbare verkställande av denna triangulering påfordras för genomförande av den ekonomiska kartläggningen under en relativt kort tidsperiod. Enligt ovanberörda, av chefen för rikets allmänna kartverk avgivna yttrande den 31 augusti 1934 skulle vid tiden för den ekonomiska kartläggningens avslutande inom Göteborgs och Bohus län — omkring år 1938 — detaljtrianguleringen föreligga färdig inom Gotlands län samt de tre småländska länen eller således inom ett område av omkring 360 kvmil. Då efter 1936 års fältarbete av sistnämnda län torde återstå att triangulera ytterligare omkring 194 kvmil samt därjämte någon komplettering av punkttätheten inom Kalmar län torde bliva erforderlig för fotokartans upprättande, synes detta program icke vara möjligt att medhinna. Om emellertid geodetiska avdelningens hela personal insattes på denna arbetsuppgift, torde till våren 1939 åtminstone böra kunna föreligga koordinater för triangelpunkter med erforderlig täthet för fotokartans sammansättning i Kalmar och Kronobergs län eller för omkring 214 kvmil. Under denna förutsättning och att den ekonomiska kartläggningen efter Göteborgs och Bohus län förlägges till Gotland, där trianguleringen är avslutad och flygfotografering för militärt ändamål redan utförts, skulle de geodetiska arbetena våren 1939 hava ett försprång framför fotokartarbetena av närmare 4 år med utgångspunkt från en årlig arbetsprodukt av 55 kvmil vid den ekonomiska kartläggningen. Ett

155 dylikt försprång torde vara nödvändigt att hålla, för att ej svårigheter skola uppstå att i god tid färdigställa fotokartan och utföra de erforderliga förarbetena för den ekonomiska kartläggningen. Härför påfordras, att fr. o. m. år 1939 trianguleringen årligen kommer att omfatta ett område motsvarande den beräknade årliga kartläggningen eller 55 kvmil om året. Med den av föreståndaren för geodetiska avdelningen angivna arbetsprodukten av 10 kvmil per statsgeodet och fältarbelsperiod om fem månader skulle sålunda försprånget väl kunna hållas med en fältarbetspersonal av 6 statsgeodeter. Även om sålunda trianguleringsarbetena skulle efter nuvarande arbetsmetod genomföras för hela det till ekonomisk kartläggning avsedda området, erfordras härför endast 6 av avdelningens 8 statsgeodeter. För verkställande av omräkningen av punktkoordinater i föreliggande triangelnät erfordras omkring 5 år för en person. Detta arbete synes sålunda kunna ulföras av observatörerna utan att nämnvärt inskränka på deras arbete för l:a ordningens triangulering m. m., om arbetet fördelas på exempelvis en tidsperiod av 15 år. Detta skulle nämligen innebära, att observatörerna omkring två månader om året skulle verkställa sådant omräkningsarbete. Med en på antytt sätt bedriven trianguleringsverksamhet skulle alltså 2 av de 8 statsgeodeterna kunna disponeras för andra arbeten. Enligt organisationsnämndens betänkande borde till den geodetiska avdelningen överflyttas arbetena med avvägningen, vilka nu utföras på de ekonomiska och topografiska avdelningarna vid kartverket. Såsom utredningsmännen nedan närmare komma att utveckla, erfordras härför samt för övrig höjdpunktsbestämning viss arbetskraft, som lämpligen kan erhållas genom nyss nämnda två statsgeodeters utnyttjande för ändamålet. I den mån trianguleringen ersattes med punktbestämning från panoramakamerabilder (P. K.-bilderna) blir behovet av geodetisk personal väsentligt inskränkt. Såsom framgår av tabell 18 erfordras nämligen för bildtriangulering och nätförtätning från P. K.-bilderna, d. v. s. för punktbestämningen, 100 arbetsdagar av ingenjör (statsgeodet eller därmed jämställd arbetskraft) och 200 arbetsdagar av räknare (studenter eller tekniska biträden) för en areal av 100 kvmil. Anlages, att hela arbetet utföres av statsgeodet, vilket givetvis icke bör ske ur kostnadssynpunkt, skulle sålunda en statsgeodet behöva 3 dagar för punktbestämningen per kvadratmil eller sålunda medhinna 86 (258:3) kvmil per år mot 10 kvmil vid triangulering. Då i alternativet med punktbestämning från P. K.-bilderna själva trianguleringen hinner avslutas på 10 år med 6 statsgeodeter, skulle därefter av dessa statsgeodeter en sålunda väl medhinna punktbestämningen från P. K.-bilderna och de övriga 5 kunna användas för andra arbeten. Av det anförda torde framgå, att någon utökning av personalen på geodetiska avdelningen icke med hänsyn till trianguleringsarbetena skulle erfordras för att genomföra planen för den ekonomiska kartläggningen av landet även på den korta tiden av 30 år. vilket alternativ man än väljer för arbetets genomförande.

156 I nu anförda beräkningar rörande behovet av personal för trianguleringsarbetena har emellertid icke medräknats det trianguleringsarbete, som erfordras för det ovan berörda området, där enbart fotokarta skulle framställas. Skall även detta arbete utföras jämsides med arbetena för den ekonomiska kartläggningen, erfordras alltså ytterligare personal för trianguleringen. Skulle härvid hela området (1 034 kvmil) trianguleras enligt nuvarande metod, skulle härför erfordras fyra statsgeodeter under 30 år. Antingen måste då personalen utökas eller ock skulle hela geodetiska avdelningens personal — sålunda även observatörerna — få under denna tidsperiod uteslutande ägna sig åt detaljtrianguleringen. Tillgången på behövlig arbetskraft blir ändock säkerligen mycket knapp. Då därjämte för avvägning och annan höjdpunktsbestämning, på sätt i det följande kommer att visas, erfordras minst 2 statsgeodeter, skulle härför påfordras nyanställning av personal. Följer man däremot det andra alternativet med panoramafotografering och punktbestämning med hjälp av P. K.-bilderna, reduceras personalbehovet väsentligt. Såsom nämnts, utgör i sådant fall det område, som erfordrar vanlig triangulering, endast 214 kvmil och återstoden eller 820 kvmil skulle kunna genom panoramafotograferingen erhålla den nödvändiga punktbestämningen. För hela punktbestämningsarbetet inom nu if råga vao /214 820 820 0 rande område skulle då krävas omkring 37 arbetsår I -— + - ^ r + T^T, X 2 \ 10 86 2o8 Såsom ovan framhållits, skulle, om samma alternativ tillämpas inom området för den ekonomiska kartläggningen, redan efter 10 år 5 statsgeodeter kunna användas för annat än triangulering. Dessa skulle sålunda kunna utnyttjas inom »fotokartområdet» och slutföra punktsbestämningen inom detta område under en period understigande 10 år. Även om sannolikt icke kan beräknas, att vid den nya punktsbestämningsmetodens tillämpning från början samma arbetsresultat per år skall kunna utvinnas som den tyska firman beräknat för därmed förtrogen personal, synas under alla förhållanden 6 statsgeodeter kunna medhinna samtliga detaljtrianguleringsarbeten inom de 26 år, under vilka arbetet måste slutföras, för att kartläggningsarbcteua i sin helhet skola kunna färdigställas inom en 30-årsperiod.

K o s t n a d e r o c h p e r s o n a l b e h o v för a v v ä g n i n g . Vad därefter angår avvägningen för höjdpunktsbestämningen å de officiella kartorna har densamma hittills i allmänhet utförts av en statstopograf å övergångsstat samt en statskartograf. Uti Falks utredning liksom även i de av kartverkschefen senare gjorda kostnadsberäkningarna har kostnaden för avvägningen upptagits tall 1 429 kronor per kvadratmil, varvid dock i Falks utredning angivits, att k<ostnadssiffran sannolikt är något hög. Vid tidpunkten för Falks utredning beräk-

157 nades det område, över vilket avvägning skulle utföras, till 737 kvmil inom Göta- och Svealand. Enligt från chefen för rikets allmänna kartverk erhållna uppgifter torde för närvarande föreligga avvägning med en punkttäthet av omkring 25 punkter per kvadratmil inom Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län och därjämte inom de områden, som motsvara topografiska kartbladen Stockholm, Uppsala och Östhammar, tillsammans omkring 390 kvmil. Borträknas liksom i övriga kostnadsberäkningar Göteborgs och Bohus län, skulle 339-4 kvmil av det till ekonomisk kartläggning avsedda området av landet hava avvägts med nämnda punkttäthet. Inom övriga delen av fastlandsområdet kan punktätheten delvis vara tillfredsställande, varvid dock i södra Sverige ett stort antal punkter äro omarkerade eller vattenytor. Såsom helhet betraktat anses dock området böra kompletteras med hänsyn till punkttätheten. Arealen för området utgör 1 239 kvmil. Därjämte fylla avvägningarna på Öland och Gotland icke noggrannhetsfordringarna, utan ny avvägning måste här företagas. Arealen av dessa öar utgör 45 kvmil. De av kartverket verkställda avvägningarna tjäna i främsta rummet syftet att åstadkomma höjduppgifter på de officiella kartorna. De utnyttjas därjämte såsom utgångspunkter för speciella detaljavvägningar för olika ändamål. För sistnämnda syfte är av vikt, att de avvägda punkterna äro markerade och relativt tätt belägna, så att anslutning till landets höjdnät lätt kan ske. Utredningsmännen vilja i detta sammanhang erinra om den framställning, som år 1920 gjordes av Svenska teknologföreningen, om åtgärder för ett tidsenligt ordnande av avvägningsväsendet inom landet, åsyftande dels åstadkommande av ett enhetligt komparationsplan, stött på landets precisionsavvägning, dels höjdmätningsuppgifternas samlande hos ett för landet gemensamt centralt organ, där de skulle hållas tillgängliga för allmänheten och till vissa delar publiceras i tryck. Organisationsnämnden har om denna sak anfört följande. Denna angelägenhet, som hade ett stort intresse för praktiska arbeten inom hela landet, syntes böra ordnas i samband med kartverksorganisationen. Kartverket utförde redan nu systematiskt i samband med kartläggningen avvägningar, vilka anslötts till precisionsavvägningen. Allt efter som detta arbete fortskrede, erhölles allt sttrre möjlighet att ansluta även andra avvägningar till samma komparationsplan. För vinnande av de önskemål, som teknologföreningen framförde, skulle sålundi dels kartverkets avvägningar om möjligt påskyndas och förtätas, dels bestämmelser utfärdas om insändande till kartverket av uppgifter beträffande övriga utförda avvägningars resultat för dessas systematisering och publicering genom införarde av deras värden å de officiella kartorna. För detta ändamål och för tillgodoseende av behovet av utökad avvägning under såväl den ekonomiska kartläggningens snabbare bedrivande som den topografiska kartans revidering torde böra beräknas något utökad arbetskraft för avvägningars utförande utöver den som för närvarmde funnes tillgänglig. Dock torde härvid utökningen böra ske med mindre

158 kvalificerad personal eller genom anställning sommartiden av extra personal, såsom teknologer e. d., och endast närmaste ledningen handhavas av nuva-ande högre kvalificerad personal. För avvägningens först angivna och främsta syftemål, att åstadkomma höjduppgifter å de officiella kartorna till ledning vid kartornas utnyttjande, är givetvis även av intresse, att avvägningarna systematiskt utföias med relativt stor punkttäthet. En större punkttäthet kan dock för klarliggande av höjdförhållandena åstadkommas utan ytterligare förtätning av avvägningsnätet genom barometerhöjdmätning, ansluten till avvägningsnäte. J u tätare avvägningsnätet är, desto säkrare och lättare kan emellertid baronieterhöjdmätningen utföras. Utredningsmännen vilja även erinra om de önskemål, som framställts om bättre återgivande av höjdförhållandena å de ekonomiska kartorm och vilka redan tidigare behandlats (sid. 134—137). Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes böra beräknas, att ny avvägning skall utföras på Gotland och Öland — 45 kvmil — samt komplettering verkställas inom 1 239 kvmil av det till ekonomisk kartläggning avsedda området. Enligt av kartverkschefen lämnade uppgifter torde härvid kunna räknas med att en van avvägare under en fältarbetsperiod av fem månader medhinner vid nyavvägning omkring 20 kvmil och vid komplettering omkring 40 kvmil samt att beräkningsarbetet upptager återstoden av tjänstemannens tid under året. Med två avvägare skulle sålunda avvägningsarbetena inom området för den ekonomiska kartläggningen i sin helhet kunna /45 : 20 + 1 239 : 40\ • , , > , ... slutföras pa omkring 17 ar I —^ I. Faltarbetskostnaden for avvägningen beräknas enligt kartverkschefens uppgifter belöpa sig per kvadratmil till 400 kronor vid nyavvägning och 320 kronor vid kompletteringsavvägning, oberäknat avlöningskostnaden för avvägaren. Beräknas att arbetena utföras av tjänsteman i slatsgeodets ställning, kan avlöningskostnaden sättas lika med den i tabell 13 för statskartograf angivna medelkostnaden. Med utgångspunkt härifrän och nyssnämnda fältarbetskostnader bliva kostnaderna per kvadratmil vid nyavvägning 800 kronor (400 + 267 x 30\ s a m t v l . / . n „ , 267 x 3 0 \ 9fS I °- kompletteringsavvägning 520 kronor I 320-| 1. Totalkostnaden för den erforderliga avvägningen skulle inom här ifrågavarande delar av landet bliva omkring 680 000 kronor (45 X 800 + 1 239 X 520). På grund av växlande förhållanden i olika delar av landet torde dessa kostnadssiffror endast kunna betraktas som approximativa. Beträffande det av utredningsmännen till enbart fotokartläggning föreslagna området (1 034 kvmil) torde komplettering av avvägningsnätet även där böra äga rum. Kostnaden härför skulle uppgå till 537 680 kronor (520 X 1 034). Med två avvägare skulle detta avvägningsarbete kunna slut/1034\ . , , , . . töras pa omkring 13 år ( » . n I. Då intill dess den ekonomiska kartlägg-

159 ningen av Göteborgs och Bohus län avslutats, erforderligt försprång i avvägning sarbetet kan vinnas, om 2 avvägare under åren 1937 och 1938 äro verksamma, kan sålunda hela avvägningsarbetet genomföras av två tjänstemän i rätt tid för resultatets användning inom den för kartläggningsarbetena antagna 30-årsperioden. I likhet med organisationsnämnden finna utredningsmännen lämpligt, att samtliga avvägningsarbeten förläggas till kartverkets geodetiska avdelning, som redan omhänderhar landets precisionsavvägning. Utredningsmännen förutsätta likaledes på sätt organisationsnämnden föreslagit, att den statstopograf på övergångsstat, som i många år ombesörjt avvägningsarbetet för den topografiska kartan, därvid överflyttas till geodetiska avdelningen. Förutom denna tjänsteman skulle sålunda för ovanberörda avvägningsplans genomförande erfordras en av de två statsgeodeter, som icke behöva tagas i anspråk för trianguleringsarbetet. Därest precisionsavvägningen, såsom ansetts önskvärt, skulle komma att förnyas och kompletteras, torde detta arbete böra utföras genom en tillfälligt utökad organisation. K o s t n a d e r o c h p e r s o n a l b e h o v för b a r o m e t e r h ö j d m ä t n i n g . Den ytterligare förtätning av höjduppgifterna på kartorna, som från olika håll påyrkats för att vinna en bättre överblick över terrängens höjdförhållanden, hava utredningsmännen funnit kunna tillgodoses genom barometerhöjdmätning. Några direkt jämförbara dylika höjdmätningar hava icke verkställts vid kartverket, men ledning för en approximativ kostnadsberäkning kan erhållas av vissa uppgifter, som kartverkschefen lämnat beträffande barometerhöjdmätning för kurvläggning på Gotland samt dylik höjdmätning för den topografiska konceptkartan i Norrland. Enligt nämnda uppgifter utfördes barometerhöjdmätningen på Gotland av militära bilpatruller om två man, varvid varje patrull avläste två aneroidbarometrar. Genomsnittsantalet punkter per kvadratmil voro å ett område (A) 900, å ett område (B) 225 och å ett område (C) 156. De tre områdenas olikhet i punktäthet var betingad av områdenas mer eller mindre flacka karaktär. Antalet inmätta punkter per patrull och arbetsdag utgjorde i genomsnitt, å område A 32, å område B 22 och å område C 19 å 20. Härvid var beräkningsarbetet icke medräknat, då uppgifter härom saknades. Vid arbetena för den topografiska konceptkartan verkställdes höjdmätningen av två mätare, vardera med två aneroidbarometrar. Under 7 arbetsmånader inmättes härvid 1 619 punkter. Antalet arbetsdagar å fältet utgjorde 132 och i kvarter för beräkningsarbete 48. Av en fältmätare medhanns alltså i medeltal 12*2 punkter per fältarbetsdag om 8 timmar och beräknades 33*7 punkter per arbetsdag om 7 timmar i kvarter. Den lägre arbetsprodukten per fältarbetsdag i Norrland än på Gotland torde vara beroende dels på en väsentligt mindre punkttäthet i Norrland med därav föranledd längre tids-

1(50 åtgång vid förflyttningarna mellan punkterna, dels att förflyttningarna torde hava skett mest till fots, under det att på Gotland förflyttningen i stor utsträckning torde hava kunnat ske per bil. Om man utgår från att omkring 50 punkter per kartblad i skala 1: 10 000 om 0*2 5 kvmil böra höjdbestämmas med barometer, skulle alltså punkttätheten bliva 200 punkter per kvadratmil. Enligt gotlandsmätningen skulle då medhinnas omkring 21 punkter per dag av arbetslag om två man. Terrängförhållandena på Gotland torde vara ovanligt gynnsamma för arbetet, varför en lägre arbetsprodukt i medeltal inom landet torde böra beräknas. Vidare synes knappast förflyttning med bil kunna påräknas annat än vid färd till och från arbetsområdet för dagen. I övrigt torde förflyttning mest komma att ske till fots eller per cykel. Antages vidare, att barometerhöjdmätningen icke sker i lag, utan att varje fältmätare skall avläsa två aneroidbarometrar, torde man icke böra räkna med en större arbetsprodukt än 17 punkter per dag och fältmätare. Under en fältarbetsperiod av 5 månader eller 126 arbetsdagar om 8 timmar, varav 39 torde åtgå för beräkningsarbete, skulle alltså medhinnas bestämning av 1 479 punkter eller barometerhöjdmätning av omkring 7-4 kvmil per år och fältmätare. Sänkas fordringarna på punkttätheten till 100 punkter per kvardratmil eller 25 punkter per kartblad, torde kunna beräknas en arbetsprodukt av 15 punkter per dag och fältmätare samt, under en fältarbetsperiod av fem månader, 1 350 punkter eller sålunda 13*5 kvmil. Härvid hava beräknats åtgå 36 dagar för beräkning och 90 dagar för fältarbetet. Tidsåtgången för beräkningsarbetet har antagits vara densamma som vid de omnämnda norrlandsarbetena, och för såväl fältarbetet som kvartersarbetet har en arbetsdag ansetts motsvara 8 timmar. Utöver tiden för fältarbetet torde efter hemkomsten erfordras kontrollberäkning av höjdbestämningarna. Härför torde åtgå ungefär samma tid som för beräkning å fältet. För arbetets utförande erfordras en statsgeodet som ledare och i övrigt tekniska biträden. För att årligen medhinna en arbetsprodukt, som motsvarar den ekonomiska kartläggningens utförande på 30 år eller 55 kvmil, torde — med borträknande av vattenarealen — omkring 50 kvmil böra årligen undergå barometerhöjdmätning. Vid en punkttäthet av 200 punkter per kvadratmil erfordras härför en statsgeodet och 6 tekniska biträden och vid en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil en statsgeodet och 3 tekniska biträden. Med utgångspunkt härifrån och i övrigt ovan angivna förutsättningar har i tabell 19 gjorts en beräkning av kostnaderna per kvadratmil för barometerhöjdmätningen. Av tabellen framgår, att kostnaden per kvadratmil skulle uppgå till 783 respektive 446 kronor, beroende på om punkttätheten sättes till 200 eller 100 punkter per kvadratmil. Totalkostnaden för barometerhöjdmätningen inom det till ekonomisk kartläggning ifrågasatta området av landet — omkring 1 513 kvmil landareal — skulle enligt här berörda beräkningar kunna uppskattas till 1 185 000

161 kronor vid en punkttäthet av 200 punkter per kvadratmil och 675 000 kronor vid en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil. Under förutsättning att även det till enbart fotokartläggning föreslagna området skall färdigställas under samma 30-årsperiod, skulle utöver förut berörda område omkring 964 kvmil landareal ytterligare barometerhöjdmätas under denna tidsperiod eller ytterligare 32 kvmil per år. Vid en punkttäthet av 200 punkter per kvadratmil erfordras härför utöver förut angiven personal 4 tekniska biträden ocli vid en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil 2 tekniska biträden. Kostnaden per kvadratmil skulle med en på sådant sätt utökad personal bliva vid en punkttäthet av 200 punkter per kvadratmil 756 kronor och vid en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil 424 kronor. Merkostnaden för det enbart fotokartlagda området blir därför 688 000 kronor (1873 000— 1 185 000) vid en punkttäthet av 200 punkter per kvadratmil samt 375 000 kronor (1 050 000 — 675 000) vid en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil. Såsom ovan framhållits, beräknas av geodetiska avdelningens nuvarande 8 statsgeodeter 6 bliva erforderliga för trianguleringsarbetena och en för avvägningen. Inom nuvarande organisations ram kan sålunda en statsgeodet disponeras såsom ledare för här ifrågavarande barometerhöjdmätning. Av tabellen 19 framgår, att denne statsgeodet till betydande del kan under byråarbetstiden utnyttjas för annat arbete, lämpligen vid arbetet med omräkning av punktkoordinater i äldre triangelnät. Utöver statsgeodeten erfordras emellertid 6 respektive 3 tekniska biträden för barometerhöjdmätningen av det till ekonomisk kartläggning avsedda området. Medtages även det därutöver till enbart fotokartläggning upptagna området, blir antalet tekniska biträden 10 respektive 5, allt eftersom punkttätheten bestämmes till 200 eller 100 punkter per kvadratmil. Såsom tabell 19 utvisar, bliva dessa biträden endast i ringa mån utnyttjade under byråarbetstiden för arbetena med barometerhöjdmätningen. De kunna emellertid, under förutsättning att utbildningsfordringarna vid anställningen uppställas på lämpligt sätt, användas såsom räknebiträden vid geodetiska avdelningen under byråarbetstiden. En viss reserv i arbetstid måste därjämte för diverse arbeten förefinnas inom organisationen, då ju alltid för expeditionellt behov måste förekomma diverse ritningsarbete av översiktskartor, registreringar m. m. till hjälp vid arbetsledning o. d. Med hänsyn till kostnaderna och önskemålet ur organisatorisk synpunkt att ej behöva anställa ett alltför stort antal tekniska biträden för här ifrågavarande ändamål finna utredningsmännen alternativet barometerhöjdmätning med en punkttäthet av 100 punkter per kvadratmil böra i första hand ifrågakomma. Då vid avvägningen beräknats i medeltal komma alt bestämmas omkring 25 punkter per kvadratmil samt en del punkter erhållas från tidigare barometerhöjdmätning för den topografiska kartan, synes även i i —617462

162 punkttätheten i detta alternativ (omkring 35 punkter per kartolad1 kunna anses tillfredsställande och giva en god översikt över höjdförhållandena å kartorna i skala 1:10 000. Utredningsmännen utgå därför härifrån vid de följande kostnadssammanställningarna. K o s t n a d e r o c h p e r s o n a l b e h o v för f o t o k a r t a n s framställning. I samtliga alternativ till kartläggningens utförande ingår fotokartan såsom integrerande del. Utredningsmännen hava redan i kap. VII närmare redogjort för olika metoder vid framställningssättet av fotokarta och i samband därmed framhållit de möjligheter till förbilligande av fotokartiramställningen, som hittills gjorda erfarenheter på området kunna beräkras medföra. Med stöd av de därvid gjorda undersökningarna har i tabell 9 beräknats de kostnader, som vid en fortsatt fotokartframställning över landet kunna antagas såsom sannolika. Kostnaden uppgår enligt nämnda tabell till omkring 2 600 kronor per kvadratmil. Beträffande fotokartans framställning kunna i huvudsak beräknas samma tidsåtgång och kostnader i medeltal för hela landet, vad beträffar de områden, över vilka skola utgivas kartor i skala 1: 10 000. För områden, över vilka fotokarta i skala 1 : 20 000 ansetts vara tillräcklig, torde dock flygfotograferingen böra verkställas på likartat sätt som för kartan i skala 1: 10 000, så att kartor i den större skalan kunna vid behov upprättas och bilderna i övrigt kunna utnyttjas på bästa sätt. Man torde sålunda vid kostnadsberäkningarna kunna utgå från att endast materialkostnaderna vid restitutionen samt tryckningskostnaderna kunna minskas, den förra med hälften, den senare till en fjärdedel vid framställningen av fotokarta i skala 1: 20 000 i stället för i skala 1:10 000. Denna kostnadsminskning uppgår till omkring 150 kronor per kvadratmil enligt tabell 9. För det till ekonomisk kartläggning avsedda området, omkring 1 650 kvmil, skulle kostnaderna för fotokartans framställning och utgivning uppgå till omkring 4 307 000 kronor, oberäknat redan tidigare angivna kostnader för triangulering, avvägning och barometerhöjdrnätning. Härvid har beräknats, att beträffande Gotlands län den för militärt ändamål verkställda flygfotograferingen skall utnyttjas för kartframställningen, vilket skulle medföra en minskning i kostnaderna för fotokartframställningen för detta län med 761 kronor per kvadratmil. Kostnaden för fotokartans framställning och utgivning över det område, där enbart fotokarta ansetts tillräcklig, skulle bliva omkring 2 675 000 kronor (2 624 kr. X 781-9 kvmil + 2 474 kr. X 252-1 kvmil), vartill kommer kostnaden för erforderlig ortnamnsgranskning inom detta område, där sådan granskning i samband med ekonomisk kartläggning icke skulle förekomma. Denna kostnad torde i medeltal kunna beräknas uppgå till 100 kronor per kvadratmil eller således för hela det här ifrågavarande området till 103400 kronor.

163 Totalkostnaden för det till enbart fotokartläggning föreslagna området skulle då uppgå till omkring 2 778 000 kronor, oberäknat redan tidigare angivna kostnader för triangulering, avvägning och barometerhöjdmätning. Såsom redan tidigare omnämnts, har aktiebolaget Sveriges litografiska tryckerier (Esselte) till utredningsmännen ingivit anbud på utförandet av fotokartläggningen av landet. Anbudet är återgivet såsom bilaga till detta betänkande efter tabellbilagorna. Anbudet är grundat på utförande av panoramafotografering, punktbestämning från P. K.-bilderna samt framställning med stöd härav av en fotokarta i skala 1: 10 000. Sistnämnda karta avses skola upprättas efter fotografering antingen i skala 1:12 500 eller i skala 1: 20 000 samt med bildövertäckning av 60 X 40 % i båda fallen. Kostnaden skulle under dessa förutsättningar i förra fallet uppgå till 3 140 kronor per kvadratmil. Borträknas kostnaden för punktbestämningen ur P. K.-bilderna, vilken utredningsmännen i sina ovan angivna kalkyler beräknat till 525 kronor per kvadratmil, skulle själva fotokartframställningen i skala 1: 10 000 enligt anbudet kunna beräknas uppgå till 2 615 kronor per kvadratmil eller sålunda nästan exakt samma kostnad som utredningsmännen kommit till. Det är emellertid att märka, att Esseltes anbud då räknar med en fotograferingsskala av 1: 12 500, vilket fördyrar framställningen i förhållande till den av utredningsmännen antagna fotograferingsskalan 1: 20 000. Tages hänsyn härtill, är Esseltes anbud i verkligheten kalkylerat icke obetydligt lägre än de av utredningsmännen gjorda beräkningarna. Med utgångspunkt från de av utredningsmännen använda primaruppgifterna rörande tidsåtgång och avlöning till personalen skulle denna kostnadsskillnad uppgå till omkring 1 100 kronor. Esselte har däremot med utgångspunkt från sina organisationsförhållanden icke ansett sig kunna nedsätta priset per kvadratmil med mer än 510 kronor, om den mindre fotograferingsskalan (1:20 000) skulle komma till användning. I utredningsmännens beräkningar ingå vidare icke kostnaden för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser samt pensionering av personalen, vilket däremot inkluderas i anbudet. Av innehållet i anbudet synes alltså framgå, att fotokarta skulle kunna framställas av bolaget till lägre kostnader än de av utredningsmännen för arbetets utförande i statens egen regi beräknade kostnaderna. Skulle ett dylikt anbud antagas, erfordras icke någon statlig personalorganisation för fotokartans framställning. *• Utredningsmännen anse det emellertid kunna ingiva vissa betänkligheter att överlåta hela fotokartframställningen på ett enskilt bolag, även om, såsom i anbudet förutsattes, staten skulle hava medbestämmanderätt i arbetets ledning. Det gäller nämligen en del av kartläggningsverksamheten, som skulle vara grundläggande för den ekonomiska kartläggningen. Om av någon anledning bolaget ej skulle kunna fullfölja arbetet enligt beräknade grunder, skulle således staten tvingas att hastigt uppsätta en ny organisation för ändamålet, för att ej de ekonomiska kartläggningsarbetena helt skulle stoppas. Kontrollen över arbetenas kvalitativa utförande, särskilt i avseende å

164 sammansättningens noggrannhet, torde bliva svårare att genon.föra, om arbetet utföres av enskilt bolag. Ur militära synpunkter synas också vissa betänkligheter kunna framföras mot flygfotografering av landet genom enskilt bolags försorg. Här torde dock en möjlighet föreligga att minska dessa betänkligheter, om själva flygningen för fotograferingen utföres genom flygvapnet och endast bearbetningen verkställes av bolaget. En sådan anordning har bolaget ansett acceptabel. Bolaget har emellertid därvid icke ansett sig kunna sänka priset per kvadratmil med mer än 400 kronor, ehuru kostnaden för flygningen torde för staten komma att uppgå till omkring 560 kronor (jfr tabell 9), inberäknat den militära personalens avlöning m. m. under flygningen, en kostnad som dock hittills icke ersatts av kartverket. Vilken ställning som än slutligen kan komma att tagas till denna fråga, har det likväl synts utredningsmännen riktigast, att vid kostnadsberäkningarna utgå från att arbetet organiseras i statens egen regi. Utredningsmännen övergå därför till beräkning av den erforderliga personalorganisationen vid arbetenas utförande inom kartverket. Härvid har förutsatts, att flygningen vid fotograferingen verkställes av flygvapnet och att med undantag för flyg fotografen personal därvid tillhandahålles av flygvapnet. Med hänsyn till den stora omfattning den årliga fotokartläggningen skulle få, om densamma skall genomföras på en 30-årsperiod, måste räknas med att en särskild byrå eller avdelning inrättas för ändamålet vid kartverket. Den arbetsledning, som därvid erfordras, torde kunna beräknas bliva en tjänsteman i byråchefs ställning (B 30) och en förste statskartograf i B 24. Lägre löneplacering torde icke kunna tänkas, om man skall kunna erhålla tekniskt väl kvalificerade och därjämte såsom arbetsledare verkligt dugande krafter, vilket är en oeftergivlig fordran, framför allt om arbetet skall kunna genomföras med den precision och snabbhet, som kräves genom den korta kartläggningsperioden av 30 år. Med utgångspunkt från de till grund för tabell 9 liggande beräkningarna av tidsåtgången erfordras, utöver den för arbetsledningen behövliga personalen, för en arbetsprodukt av 55 kvmil, motsvarande den ekonomiska kartläggningens utförande på 30 år, en personal av 5 statskartografer (B 21), 3 flygfotografer (B 15), 1 fotografbiträde (B 11), 2 förste ritare (B 11) samt 2 ^itbiträden (B 4). För genomförande under samma period av fotokartläggningen inom det område, över vilket fotokarta enbart skulle upprättas eller 34 kvmil om året, fordras ytterligare 4 statskartografer (B 21). 2 flygfotografer (B 15), 1 fotografbiträde (B 11) samt 2 ritbiträden (B 4). Vid denna beräkning av personalens omfattning har utgåtts från att bildtrianguleringen skulle utföras enbart av statskartografer. Under förutsättning att panoramafotografering och därur verkställd punktbestämning kommer till stånd, blir även bildtrianguleringen förenklad, genom att densamma kan utföras inom små områden var för sig. Det är därför icke uteslutet, att

165 för dessa arbeten då skulle kunna utnyttjas även lägre kvalificerad arbetskraft än statskartograf. Det torde därför vid upprättandet av organisationen böra tillses, att statskartografpersonalen rekryteras på sådant sätt, att, om så skulle bliva önskvärt, de för fotokartläggningen beräknade statskartograferna kunna överflyttas till verksamheten för den ekonomiska kartläggningen. Någon svårighet att genomföra detta, sedan erfarenhet vunits i berörda avseende, föreligger icke, enär av den nuvarande statskartografpersonalen fem uppnå pensionsåldern under de närmaste 6 åren och ytterligare 3 under följande femårsperiod. S a m m a n d r a g a v de g e m e n s a m m a k o s t n a d e r n a för s a m t l i g a a l t e r nativ till k a r t l ä g g n i n g e n s u t f ö r a n d e . Det ekonomiska

kartläggningsområdet

Triangulering Avvägning Barometerhöjdmätning Fotokartan Summa Medelkostnad per kvadratmil

(1 650

kvmil).

1 491 000 kr. 680 000 > 675 000 » 4 307 000 » 7 153 000 kr. 4 300 »

Om punktbestämningen skall genomgående verkställas medelst triangulering, ökas kostnaden med ytterligare 1 072 000 kronor. Medelkostnaden per kvadratmil blir då 5 000 kronor. Det enbart till fotokartläggning avsedda området (1 034 kvmil). Triangulering 822 000 kr. Avvägning 538 000 » Barometerhöjdmätning 375 000 » Folokartan 2 675 000 » Ortnamnsgranskning 103 000 » Summa 4 513 000 kr. Medelkostnad per kvadratmil 4 400 » Om punktbestämningen skall genomgående verkställas medelst triangulering, ökas kostnaden med 882 000 kronor. Medelkostnaden per kvadratmil blir då 5 200 kronor.

KAP. XII.

Speciella kostnader för de olika alternativen till kartläggningens utförande. Alternativ

I. Fotokarta

samt ekonomisk karta med beskrivning; i skala 1:10 000.

kartorna

Alternativet avser framställning och utgivning av dels fotokarta, dels ekonomisk karta i skala 1: 10 000, den senare med beskrivning. Den ekonomiska kartan och den därtill hörande beskrivningen förutsättas till sitt innehåll skola överensstämma med den för närvarande under utgivning varande ekonomiska kartan med beskrivning över Göteborgs och Bohus län. Kostnaderna för fotokartans framställning hava redovisats under föregående kapitel och ingå sålunda icke i här nedan beräknade speciella kostnader för alternativet. Vid beräkningen av de speciella kostnaderna har tidsåtgången vid de ekonomiska kartarbetena inom Göteborgs och Bohus län följts utom med avseende å fältarbetena. Enligt statistiken för dessa arbeten år 1935, det första år under vilket fältarbetspersonalen i sin helhet utförde ekonomisk kartläggning i skala 1:10 000 med stöd av fotokarta, utgjorde arbetsresultatet 0*5 kvkm per arbetsdag i medeltal för såväl statskartograf som tekniskt biträde. Med hänsyn till att de särskilt tättbebyggda områdena i och omkring Göteborg och Göta älv ingingo i 1935 års fältarbetsområde samt att en stor del av fältarbetspersonalen icke förut deltagit i rekognosceringsarbeten med stöd av fotokarta, synes det uppnådda arbetsresultatet vara för lågt som medeltal för länet. Utredningsmännen hava därför utgått från en medeltalssiffra av 0-6 kvkm per arbetsdag, vilken siffra enligt arbetschefens vid den ekonomiska kartläggningen åsikt även den är låg. På grund av brist på arbetskraft hava nämligen förarbetena för fältarbetena icke medhunnits i full utsträckning, innan dessa påbörjats, utan måst delvis utföras under själva fältarbetet. Av tabell 20 framgår närmare den detaljerade beräkningen av kostnaderna per kvadratmil för de olika arbetsåtgärderna samt reproduktions- och tryckningskostnaderna för här ifrågavarande alternativ. Beträffande fältarbetena har beräknats, att arbetet utföres av arbetslag, bestående av en statskartograf och tre tekniska biträden. Vid successivt fortgående nyrekrytering av stats-

167 kartograferna beräknas, såsom ovan framhållits, dessa under de första fem åren av sin tjänstgöringstid skola tjänstgöra såsom tekniska biträden under ledning av äldre statskartograf. Vidare har förutsatts, att för beskrivningsutgivningen arbetet med första arealberäkningen, vilket nu verkställes av statskartografer, skall utföras av tekniska biträden samt att beskrivningsuppsättningen, som likaledes nu sker genom statskartografer, skall verkställas av särskilt anställd kvinnlig personal i lönegrad B i l . Dessa kvinnliga befattningshavare (kansliskrivare) bliva sålunda i lönehänseende jämställda med förste ritare men avses icke skola vara utbildade som sådana utan böra vara lämpade för statistiskt arbete. De beräknade speciella kostnaderna för detta alternativ uppgå enligt tabell 20 till omkring 19 840 kronor per kvadratmil eller 1: 98 kronor per hektar mot för närvarande omkring 26 350 kronor per kvadratmil (jfr tabell 12). Genom utnyttjande av lägre kvalificerad arbetskraft så långt möjligt vid den ekonomiska kartläggningen skulle sålunda de ekonomiska kartarbetena kunna utföras på enahanda sätt som i Göteborgs och Bohus län till en kostnad, motsvarande omkring 75 % av nuvarande kostnader per kvadratmil. Besparingen per kvadratmil skulle alltså utgöra 25 %. Till jämförelse kan nämnas, att i kartverkschefens yttrande över organisationsnämndens betänkande motsvarande kostnader upptogos till 29 900 kronor per kvadratmil, varvid emellertid beräkningarna skett på grundval av de första årens försöksarbeten. I förhållande till denna preliminärt beräknade kostnad skulle alternativ I medföra en besparing av 34 %. Med utgångspunkt från det i tabell 20 angivna totala antalet erforderliga arbetsdagar per kvadratmil i fråga om olika kvalificerad arbetskraft har i tabellen beräknats antalet erforderliga arbetskrafter för en årlig arbetsprodukt av 35 kvadratmil kartlagd areal av samma svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län eller sålunda för slutförande av det ekonomiska kartläggningsprogrammet på 30 år (jfr sid. 143). Av tabellen framgår, att för utförande av de här ifrågavarande arbetena för framställning av den ekonomiska kartan med beskrivning skulle erfordras 30 statskartografer (B 21), 32 tekniska biträden (B 11), 2 förste ritare ( B i l ) . 7 kansliskrivare ( B i l ) , 12 ritare (B 7) och 7 ritbiträden (B 4), de sistnämnda två grupperna i enlighet med av utredningsmännen tidigare föreslagen proportion mellan dessa grupper (% ritare mot 1js ritbiträden). Det torde böra framhållas, att personal för arbetsledningen häri icke ingår. Vidare bör observeras, att för kartläggningen å fältet erfordras 12 arbetslag, bestående av en statskartograf och 3 tekniska biträden, för att medhinna kartläggningen av 35 kvmil. I ett av arbetslagen k a n dock biträdenas antal minskas till två. Ett arbetslag har nämligen, såsom ovan angivits, beräknats medhinna 2-4 (4X0-6) kvkm per arbetsdag eller under en fältarbetsperiod av fem månader omkring 3 kvmil (126 arbetsdagar X 2-4 kvkm). För dessa arbets.ag behövas alltså 12 statskartografer och 35 tekniska biträden. På sätt

168 tabellen utvisar, hava dock endast 32 tekniska biträden upptagits, varför 3 statskartografer måste ersätta tekniska biträden i arbetslagen. Då emellertid aspiranterna till statskartografbefattningarna och de icke ordinarie statskartograferna avsetts skola vid fältarbetena tjänstgöra under ledning av ordinarie statskartograf, är bristen i antalet tekniska biträden väl fylld. Omkring en åttondel av tjänstgöringstiden för en statskartograf faller nämligen under aspirant- och icke ordinarie-tiden. Genom en dylik användning av statskartografer såsom tekniska biträden vid fältarbetet uppstår emellertid en brist på personal beträffande antalet byråarbetsdagar, för vilka statskartograf erfordras. Denna brist beräknas dock bliva fylld genom personalen vid arbetsledningen. Tabellen anger vidare, att ej mindre än 15 statskartografer (30— 12 — 3) eller sålunda hälften av den högre kvalificerade personalen måste hela året utföra byråarbete, för att detta skall kunna hålla jämna steg med fältarbetet. Detta är givetvis en olägenhet vid bedrivande av arbetet enligt detta alternativ. Den kan givetvis i någon mån elimineras antingen genom förkortning av fältarbetstiden eller minskning av antalet tekniska biträden per arbetslag, men i båda fallen blir totalkostnaden för kartläggningen per kvadratmil ökad. Förkortas fältarbetstiden, måste nämligen antalet fältarbetslag ökas i motsvarande proportion, om samma årliga arbetsprodukt skall bibehållas, och därvid ytterligare tekniska biträden anställas, vilka då under byråarbetstiden måste utnyttjas för transporteringsarbete, som nu utföres av billigare arbetskraft. Minskas åter antalet tekniska biträden i fältarbetslagen och statskartografernas antal sålunda i stället ökas vid fältarbetet, fördyras detta. Därjämte måste i sådant fall vid byråarbetet statskartograferna delvis utföra även sådant arbete, som eljest beräknats verkställas av tekniskt biträde, varigenom ytterligare fördyring uppstår i arbetskostnaden. Bortsett från kostnaden för den centrala arbetsledningen, lokalhyra och allmänna expenser torde specialkostnaden för detta alternativ för den ekonomiska kartläggningen av landet enligt de i tabell 25 gjorda överslagsberäkningarna komma att uppgå till omkring 21 *6 miljoner kronor. Denna kostnad är beräknad som jämförelsesiffra mellan de olika alternativen och innefattar icke de i föregående kapitel närmare angivna, för samtliga alternativ gemensamma kostnaderna. Alternativ

II. Fotokarta

samt ekonomisk karta utan beskrivning; i skala 1: 10 000.

kartorna

Alternativet skiljer sig från alternativ I endast därutinnan, att den till ekonomiska kartan hörande beskrivningen bortfaller. Kostnaden för alternativet kunde sålunda synas böra bliva densamma som i alternativ I (tabell 20) efter avdrag av kostnaderna för beskrivningsutgivningen eller sålunda per kvadratmil 14 633 kronor (19 837 — 5 204). Detta blir emellertid icke förhållandet, emedan en stor del av det byråarbete, varmed de tekniska biträdena i alternativ I sysselsättas under vinterhalvåret, bortfaller i och med beskriv-

xm ningens borttagande. De tekniska biträdena måste därför, för att deras arbetskraft skall bliva fullt utnyttjad hela året, användas för annat arbete, som i alternativ I utföres av kvinnlig arbetskraft. Möjligen skulle kunna tänkas, att en del av det arbete med gränsinsättningen, som beräknats skola verkställas av statskartografer, skulle kunna anförtros efter längre tjänstgöring tränade tekniska biträden. Då någon erfarenhet härom saknas, hava utredningsmännen icke velat vid kostnadsberäkningarna för något av alternativen taga hänsyn till denna kanske framdeles utnyttjningsbara möjlighet till ytterligare förbilligande av arbetet. Det synes vara så mycket mindre anledning att räkna med en sådan möjlighet i nu förevarande alternativ, som fastighetsindelningens inläggande icke här erhåller den säkra kontroll, som den för beskrivningsutgivningen erforderliga arealberäkningen eljest innebär. Beskrivningens borttagande kommer emellertid även på annat sätt att inverka på kostnadsberäkningarna. Sålunda komma de av statskartografer utförda arbetena med granskning av karttransporter, komplettering av fältarbetet och granskning av fältarbetet att väsentligt nedgå. I förstnämnda avseende behöva nämligen inga uppgifter om skiftens eller samfälligheters areal angivas från lantmäterihandlingarna, vilka uppgifter eljest erfordras till kontroll på arealberäkningen och redovisningen i beskrivningen samt ofta påkalla vidlyftiga beräkningar från lantmäterihandlingar och förvandling av äldre ytmått till hektar. Då vidare alla småskiften i mossar o. d. icke skola i beskrivning angivas till sitt läge utan böra å kartan sammandragas till ett område med beteckning för samfälld eller delad mosse e. d., komma alla utredningar beträffande sådana samfällighetsdelningar att försvinna. Vid granskningen av transporterna behöver endast tillses, att alla skiften medtagits, att gränserna överensstämma med originalkartans visning samt att riktiga fastighetsbeteckningar införts å karttransporterna. Tidsåtgången vid transporternas granskning kan därför — enligt vad arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena efter undersökning angivit — beräknas nedgå till omkring 40 % av tidsåtgången enligt alternativ I. — Kompletteringen av fältarbetet bortfaller — i fråga om statskartograferna — helt och hållet, emedan dels statskartografernas arbete härutinnan nästan uteslutande hänför sig till fältböckernas komplettering för beskrivningsutgivningen, dels arbetet på fältet med insamlande av uppgifter angående ägare och brukningsdelar m. m. försvinner och alltså mer tid erhålles för slutförande av fastighetsredovisningen å kartan och uppritning av denna redan under fältarbetet. Sannolikt kan av sistnämnda anledning även beräknas en ökning i fältarbetsresultatet beträffande kartlagd areal per arbetsdag, men har hänsyn härtill icke tagits i kostnadsberäkningarna. — Vad slutligen angår granskningen av fältarbetet erfordras vid beskrivningen borttagande ingen kontroll av överensstämmelsen mellan kartan och fältböckerna, ingen kontroll av de i fältböckerna lämnade uppgifterna om ägare, sambruk, antal brukningsdelar och lägenheter eller om inräkning av småfastigheter eller småskiften i annan fastighet m. m., vil-

170 ket allt nu redovisas i beskrivningen. Granskningen blir huvudsakligen en kontroll av att namnen och fastighetsbeteckningarna riktigt angivits ;i kartan samt att gränserna mellan fastigheterna uppritats. Arbetet blir härigenom minskat med mer än hälften, men torde, då kontrollen genom arealberäkningen bortfaller, man likväl böra göra häri ifrågavarande granskning möjligast grundlig för undvikande av att felaktigheter i fastighetsbeteckningar o. d. kvarstå å kartan. Minskningen i tidsåtgång har därför synts ej böra beräknas högre än till 40 %. Med ledning av här anförda synpunkter hava i tabell 21 beräknats tidsåtgång och kostnader för ifrågavarande alternativ. Här ifrågavarande speciella kostnader skulle uppgå till 13 060 kronor per kvadratmil eller 1:31 kronor per hektar. I förhållande till nuvarande kostnad för den ekonomiska kartläggningen med beskrivning eller omkring 26 350 kronor per kvadratmil skulle sålunda med detta alternativ vinnas en besparing med omkring 50 %. Kostnadsskillnaden mellan alternativ I och II utgör per kvadratmil omkring 6 800 kronor (19 8 3 7 — 1 3 060). Beskrivningsutgivningens slopande medför sålunda en besparing i förhållande till alternativ I av 34 %. I likhet med för alternativ I har beräknats antal arbetskrafter av olika kvalifikation, som erfordras för den ekonomiska kartläggningens genomförande på 30 år eller sålunda med en årlig arbetsprodukt av 35 kvmil av samma svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län. Av tabell 21 framgår, att härför kräves en personal av 16 statskartografer, 32 tekniska biträden, 2 förste ritare, 4 ritare och 2 ritbiträden. Liksom i alternativ I tillkommer härutöver personal för arbetsledning. Med den antagna arbetsprodukten av 0-6 kvkm per tjänsteman och arbetsdag under fältarbetet samt samma arbetslag som i alternativ I (en statskartograf och 3 tekniska biträden i varje lag) medhinnes en årlig arbetsprodukt av 35 kvmil med 12 arbetslag under en fältarbetstid av fem månader per år, varvid dock i ett arbetslag antalet biträden kan minskas till två. I förhållande till alternativ I kommer i alternativ II att bliva en väsentligt bättre balans emellan fältarbetet och motsvarande byråarbete. Med utgångspunkt från nyss angivna antal arbetslag och dessas sammansättning skulle vid fältarbetet 12 statskartografer och 35 tekniska biträden tjänstgöra. Då i tabellen endast 32 tekniska biträden upptagits, skulle sålunda 3 statskartografer beräknas utfylla arbetslagen i stället för tekniska biträden. Av den beräknade statskartografpersonalen skulle blott en kunna användas enbart i byråarbete. Även i detta alternativ uppstår en brist på personal beträffande byråarbetsdagar, vartill statskartografer måste användas, vilken brist liksom i alternativ I måste täckas av personalen vid arbetsledningen. I detta alternativ blir även proportionen mellan högre kvalificerad och lägre kvalificerad arbetskraft betydligt bättre än i alternativ I, varigenom alternativet ur organisatorisk synpunkt blir välbalanserat. Ett alternativ med stort antal högre kvalificerade arbetskrafter, såsom i alternativ I, medför

171 också en längre övergångstid, innan en nyorganisation kan bliva fullständigt genomförd, på grund av att lantmäteriutbildad arbetskraft icke finnes att tillgå, utan att nyutbildning måste ske av denna personal, vilket i alternativ I torde medföra en övergångstid på omkring 15 år. I alternativ II kan organisationen vid en beräknad arbetsprodukt av 35 kvmil genomföras på omkring 5 år. Även i detta avseende är sålunda alternativ II ur organisatorisk synpunkt fördelaktigare än alternativ I. Uti tabell 25 hava beräknats de sannolika specialkostnaderna för den ekonomiska kartläggningen av landet enligt här ifrågavarande alternativ, och skulle dessa totalkostnader uppgå till omkring 14'! miljoner mot 21*6 miljoner i alternativ I. Liksom i alternativ I har då ej medräknats kostnaderna för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser samt ej heller de i föregående kapitel angivna för samtliga alternativ gemensamma kostnaderna. Alternativ II a. Fotokarta samt förenklad ekonomisk karta utan beskrivning (av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade); kartorna i skala 1:10 000. Alternativet skiljer sig från alternativ II genom förenkling i de å fältet inrekognoscerade detaljerna. Beträffande ägoslagen inrekognosceras sålunda endast begränsningen för åker och trädgård. Inom utmarken sker över huvud taget ingen rekognoscering annat än beträffande odlingar, bebyggelse, kommunikationsleder, sjöar och större vattendrag samt vägar, som leda till odling eller bebyggelse. I tabell 22 har detta alternativ kostnadsberäknats. Därvid har antagits, att vid fältarbetet medhinnes dubbelt så stor areal per dag, som vid den fullständiga kartläggningen enligt alternativ II. Detta antagande har gjorts med ledning av erfarenheterna från det nuvarande fältarbetet. Det har nämligen ansetts sannolikt, att, om inrekognoscering av samtliga ägoslag, detaljering i utmarken och införskaffande av detaljuppgifter för beskrivninggsutgivningen bortfölle — såsom i alternativ III a är fallet -—, endast omkring en tredjedel av det nuvarande rekognosceringsarbetet skulle kvarstå. Den nuvarande detaljeringen av ägoslag skulle sålunda motsvara omkring två tredjedelar av arbetet. Under förutsättning att rekognosceringen av åkerjorden drar ungefär samma tid som inom övrig landareal, kan procenten åkerareal i förhållande till landareal giva ledning i fråga om arbetet för inrekognoscering av begränslingslinjerna för åkerjorden. I Göteborgs och Bohus län utgör åkerarealen 19-2 % av landarealen. Fältarbetet enligt alternativ II a 1 192 2 borde då bliva « + JTCTT X " =0-4(i av fältarbetet enligt alternativ II eller sålunda i runt tal hälften. I verkligheten torde fältarbetet vara lättare inom åkerområdena än inom utmarken, varför de antagna grunderna för beräkning av tidsåtgången och därmed kostnaderna vid fältarbetet enligt alternativ II a torde bliva något höga.

172 I övrigt kan tidsåtgången i stort sett beräknas bliva densamma som i alternativ II, dock att uppritningsarbetet väsentligt minskas, med hänsyn till att alla ägoslagsskillnader (utom för åker och trädgård) samt streckning av mossar m. m. bortfalla. I huvudsak kan allt ritarbete medhinnas under fältarbetet. Tidsåtgången för kompletteringen efter fältarbetet kan därför reduceras till omkring hälften utom beträffande den tid, för vilken förste ritare erfordras. Sistnämnda tidsuppgift avser nämligen textningsarbete, som blir lika i alternativ II och II a. Av tabell 22 framgår, att kostnaden per kvadratmil med samma svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län utgör omkring 9 800 kronor eller 0: 98 kronor per hektar mot för närvarande omkring 26 350 kronor per kvadratmil för den ekonomiska kartläggningen med beskrivning. Den speciella kostnaden för alternativ II a skulle bliva endast 37 % och besparingen alltså utgöra 63 % av nuvarande kostnad. I förhållande till alternativ II skulle alternativ I l a minska kostnaderna med 3 239 kronor (13 060 — 9 821). Borttagande av detaljering i utmarken samt inom inägojorden beträffande ägoslagen slätter- och betesäng medför sålunda en kostnadsbesparing av 25 % i de speciella kostnaderna för den ekonomiska kartan. Vad personalorganisationen beträffar, utvisar tabellen, att för genomförande enligt alternativ II a av den ekonomiska kartläggningen på 30 år skulle, oberäknat personalen för arbetsledningen, erfordras en personal av 14 statskartografer, 17 tekniska biträden, 2 förste ritare, 8 ritare och 4 ritbiträden. Med utgångspunkt från den antagna arbetsprodukten vid fältarbetet av 1*2 kvkm (2 X O'6) per tjänsteman och arbetsdag samt samma arbetslag som i tidigare alternativ (en statskartograf och tre tekniska biträden) skulle för att medhinna den avsedda årsprodukten av 35 kvmil erfordras sex arbetslag under en årlig fältarbetsperiod av fem månader (6 X 4 X 126 dagar X 1*2 kvkm = 36*3 kvmil). Av den nyssnämnda personalen erfordras sålunda endast 7 statskartografer och de tekniska biträdena för fältarbetet.I detta alternativ kommer sålunda endast hälften av den högre kvalificerade personalen att utföra fältarbete och hälften att utnyttjas hela året vid byråarbetet. För det till ekonomisk kartläggning avsedda området av landet skulle enligt den i tabell 25 gjorda beräkningen här berörda specialkostnader för alternativ I l a uppgå till 11*0 miljoner kronor. I denna summa, som endast angives såsom jämförelse mellan alternativen, ingå ej kostnaderna för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser samt ej heller de i föregående kapitel angivna för alla alternativen gemensamma kostnaderna. Alternativ

III. Fotokarta med fastighetsindelning (utan komplettering fältet); kartorna i skala 1: 10 000.

d

Kostnadsberäkningarna för detta alternativ äro upprättade under de förutsättningar, som angivits under kapitel VIII. Något fältarbete förutsattes så-

173 lunda icke, utan endast inläggning av fastighetsindelningen genom byråarbete efter tillgängliga lantmäterikartor och fotokartans bild. Såsom utredningsmännen redan ovan framhållit, blir kartan på grund härav även i fråga om fastighetsindelningen ofullständig i stor utsträckning och utan egentlig kontroll. Kartnamnen kunna ej heller annat än med ledning av topografiska kartan och lantmäterikartorna placeras å kartan. Någon större säkerhet vid utsättandet av gårds- och naturnamn kan därför icke påräknas. 1 övrigt skulle i detta alternativ fotobilden få giva de detaljer, som därur kunna utläsas. Av tabell 23 framgår närmare kostnaderna för detta alternativ, vilka uppgå till omkring 5 940 kronor per kvadratmil eller 0: 59 kronor per hektar mot för närvarande omkring 26 350 kronor, i alternativ I omkring 19 840, i alternativ II omkring 13 060 kronor och i alternativ II a omkring 9 820 kronor per kvadratmil. Minskningen i de speciella kostnaderna skulle alltså bliva omkring 77 % i förhållande till nuvarande kostnader, omkring 70 % i förhållande till alternativ I, omkring 55 % i förhållande till alternativ II och omkring 40 % i förhållande till alternativ II a. Kartan i detta alternativ kan dock, såsom i kap. VIII anförts, i regel icke utnyttjas annat än som stomme för andra kartarbeten. Specialkostnaderna för detta alternativ uppgå enligt tabell 25 beträffande de områden av landet, som avsetts skola ekonomiskt kartläggas, till omkring 6*8 miljoner. Härvid äro icke medräknade kostnaderna för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser samt ej heller kostnaderna för de i föregående kapitel angivna, för samtliga alternativ gemensamma kostnaderna. Beträffande personalorganisationen utvisar tabell 23, att bortsett från arbetsledning — skulle med en arbetsprodukt av 35 kvmil om året av samma svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län erfordras 11 statskartografer, 2 förste ritare, 12 ritare och 7 ritbiträden. Några tekniska biträden erfordras icke i detta alternativ, då endast byrå arbete skulle förekomma, vilket, i den mån högre kvalificerad statskartografpersonal härför icke erfordras, kan utföras av kvinnlig arbetskraft. Alternativ lila. Fotokarta med fastighetsindelning; kompletterad fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och samt bebyggelse; kartorna i skala 1: 10 000.

å fältet i vattendrag

Såsom utredningsmännen framhållit under kap. VIII vid behandlingen av alternativ III a, synas vissa kompletterande åtgärder böra vidtagas å fältet, för att en stomkarta enligt alternativ III skall kunna betraktas som en för även de kartkonsumenter, som icke äro fackmän, användbar och läsbar stomkarta och giva en någorlunda klar bild av kartans huvuddetaljer beträffande kommunikationsleder, sjöar och vattendrag samt bebyggelse. Denna komplettering borde ske i samband med det enligt utredningsmännens me-

174 ning ändock nödvändiga fältarbetet för fastighetsindelningens inläggande å kartan i fullständigt skick samt för lokaliseringen av namnmaterialet. I tabell 24 har beräkning verkställts av kostnaden för detta alternativ. Den beräknade kostnaden skulle bliva 8 300 kronor per kvadratmil eller 0: 83 kronor per hektar mot 5 940 kronor per kvadratmil i alternativ III. Kostnadsökningen motsvarar sålunda omkring 2 360 kronor per kvadratmil eller omkring 40 % i förhållande till alternativ III. Å andra sidan skulle alternativ III a medföra en besparing per kvadratmil räknat i förhållande till nuvarande kostnad för den ekonomiska kartläggningen i Göteborgs och Bohus län (26 350 kronor) på omkring 68 %. Specialkostnaden för alternativ III a skulle för det till ekonomisk kartläggning avsedda området enligt tabell 25 uppgå till omkring 9-3 miljoner, varvid såsom i tidigare alternativ icke medräknats kostnader för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser samt ej heller för de i föregående kapitel angivna, för alla alternativen gemensamma kostnaderna. Vid kostnadsberäkningen har, såsom ovan nämnts, i enlighet med av arbetschefen vid de ekonomiska kartarbetena gjorda undersökningar ansetts kunna räknas med en fältarbetsprodukt per fältarbetslag av omkring tre gånger så mycket som vid fullständig ägoslagsredovisning å kartan eller omkring 7*2 kvkm per fältarbetsdag och arbetslag. För att medhinna en årlig fältarbetsprodukt av 35 kvmil av den svårighetsgrad, som föreligger i Göteborgs och Bohus län, skulle sålunda erfordras 4 fältarbetslag (4 X 7-2 kvkm X 126 dagar = 36\3 kvmil). Såsom framgår av tabellen 24 skulle den behövliga personalen utgöras av 12 statskartografer, 11 tekniska biträden, 1 förste ritare, 10 ritare och 6 ritbiträden. Av den högre kvalificerade personalen (statskartograferna) skulle endast fem eller mindre än hälften komma att utnyttjas vid fältarbetena och återstoden enbart komma att användas i byråarbete. Genom användning av tekniska biträden för förbilligande av fältarbetet har antalet statskartografer i alternativ III a endast behövt ökas med en i förhållande till i alternativ III, trots tillkomsten av fältrekognosceringen. Alternativ IV. Fotokarta i skala 1: 10 000. Då fotokartan ingår som integrerande del av samtliga alternativ, har beräkning av kostnad och erforderlig organisation för detta alternativs genomförande verkställts under föregående kapitel. Utöver de sålunda för samtliga alternativ angivna gemensamma kostnaderna tillkommer i detta alternativ endast kostnad för erforderlig ortnamnsgranskning, vilken i de tidigare alternativen inräknats i den bearbetade kartans kostnader. Då fotokartan endast upptager ett mindre antal huvudnamn, torde, som redan framhållits, kostnaden i genomsnitt komma att uppgå till högst hälften av kostnaden för ortnamnsgranskningen för den ekonomiska kartan i Göteborgs och Bohus län eller omkring 100 kronor per kvadratmil. För det område,

175 som upptagils i planen för en ekonomisk kartläggning, torde kostnaden kunna beräknas till omkring 124 000 kronor (165 000 — 41 200). Härvid har beräknats, att ortnamnsgranskning icke skulle bliva behövlig inom de län, där enligt uppgift i chefens för rikets allmänna kartverk yttrande över organisationsnämndens betänkande sådan granskning redan verkställts eller inom Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Örebro län, sammanlagt 412 kvmil. Till underlättande av en jämförelse mellan de olika alternativ, som påfordra bearbetning av fotokartan i större eller mindre utsträckning, hava i efterföljande tabell sammanförts uppgifter rörande de olika alternativens innebörd ur kostnads- och organisationssynpunkt, i vad det gäller de speciella kostnaderna utöver de i kap. XI angivna, för samtliga alternativ gemensamma kostnaderna.

Jämförelse mellan specialarbetena i olika alternativ. Fotokarta Fotokarta Ekonomisk Ekonomisk Förenklad med fastig- med fastigFörutsättningar: karta med karta utan ekonomisk hetsindel- hetsindelbeskriv- karta utan ning, kom- ning utan Kartläggningsområde 1 650 kvmil beskrivbeskrivkompletning ning pletterad Kartläggningsperiod 30 år ning tering å Årlig arbetsprodukt av samma å fältet fältet svårighetsgrad som i Göteborgs och Bohus län 35 kvmil Alt. I Alt. II Alt. I l a Alt. I l l a Alt. I I I se kartbi- se kartbi- se kartbi- se kartbi- se kartbilaga 2 laga 2 laga 3 laga 4 laga 5 Kostnad * pr kvmil kr 2

Kostnad i förhållande till nuvarande kostnad Kostnad i förhållande till alternativ I ( = 100)

19 840 1:98

13 060 1:31

9 820 0:98

8 300 0:83

5 940 0:59

75 %

50 %

37 %

32 %

23 %

100 %

66 %

49 %

42 %

30 %

30 32 2 7 12 7

16 32 2

14 17 2

12 11 1

—

—. 10 6

12 7

9 261 000

6 782 000

309 000

226 000

Erforderlig personal: 3 Stats kartografer, B 21 . . . . Tekniska biträden, B i l Förste ritare (kvinnliga) B i l . . Kansliskrivare (kvinnliga) B i l . Ritare (kvinnliga) B 7 Ritbiträden (kvinnliga) B 4 . . . .

4 2

8 4

Totala specialkostnader kr. . . . 21 555 000 14 446 000 11 044 000 Ärlig kostnad under 30 år kr. 1

718 000

482 000

368 000

2 För område av samma svå righetsgrad som i Göte borgs och 1 iohus län. Kostnad för arbetsledning, lokalhyra ocli allmänna expenser ej inräknade. 2 Nuvarande motsvarande k ostnader föi• Göteborgs och Bohus län vid upp rättande av ekonomisk karta med beskr ivning = 2(5 350 kronoir per kvadr atmil. 3 Med undantag av personal för arbetsliidning.

KAP. XIII.

Utredningsmännens förslag rörande kartläggningens utförande. Uti kap. X hava utredningsmännen lämnat en närmare redogörelse för de allmänna förutsättningarna, som legat till grund för de av utredningsmännen gjorda kostadsberäkningarna. Därvid har bl. a. angivits de områden, som enligt utredningen ansetts böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning i någon form (ekonomiska kartområdet), samt de områden, vilkas kartbehov synts kunna tillgodoses med enbart fotokarta (fotokartområdet). De olika områdena framgå närmare av karlbilaga 1 samt tabellen 15. Utredningsmännen hava vidare förordat, att, vilket alternativ man än slutligen väljer för kartläggningens utförande, en fotokarta bör utgöra grundval för landets kartläggning samt att denna i allmänhet bör, liksom även en ekonomisk karta, upprättas i skalan 1: 10 000. För fotokartans upprättande erforderlig geodetisk punktbestämning förutsattes utförd med vanlig triangulering inom de områden, där rikslrianguleringens nuvarande punkttäthet eller noggrannhet icke är tillfredsställande, samt i övrigt genom punktbestämning från fotobilder, som upptagits med panoramakamera. Terräng- och höjdförhållandena hava utredningsmännen ansett böra å kartorna återgivas genom fotokartans bild, kompletterad med höjdpunktbestämning. Denna förordas skola utföras dels genom avvägning med en punkttäthet av i medeltal 25 punkter per kvadratmil samt dels genom barometerhöjdmätning av såväl låg- som högpunkter med en punkttäthet av omkring 100 punkter per kvadratmil. Kartorna förutsättas skola utgivas i blad med kvadratisk bildyta om 50 X 50 cm. Med dessa utgångspunkter samt de i kap. X närmare angivna förutsättningarna rörande personalens avlöningsplacering m. m. skulle kostnaderna för de i kap. VIII behandlade olika alternativen till kartläggningens utförande — med bortseende från kostnad för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser — uppgå till de i kap. XI och XII närmare angivna belopp. För att giva en samlad bild av alternativens innebörd ur kostnadssynpunkt hava dessa kostnader sammanställts här nedan.

177 Kostnader för det ekonomiska kartområdet (1 650 kvmil.) Alternativ

I.

Fotokarta samt ekonomisk karta kartorna i skala 1: 10 000.

med

beskrivning;

För samtliga alternativ gemensamma kostnader: Triangulering och panoramafotografering Avvägning Barometerhöjdmätning Fotokartan

1 491 000 680 000 675 000 4 307 000

Summa gemensamma kostnader (sid. 165) För alternativet speciella kostnader (tabell 25)

7 153 000 kr. 21 555 000 »

Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

28 708 000 kr. 17 400 » 957 000 »

Alternativ

II.

Fotokarta samt ekonomisk karta kartorna i skala 1: 10 000.

utan

kr. » » »

beskrivning;

För samtliga alternativ gemensamma kostnader För alternativet speciella kostnader (tabell 25)

7 153 000 kr. 14 446 000 »

Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

21 599 000 kr. 13 100 » 720 000 »

Alternativ II a. Fotokarta (av ägoslagen endast

samt förenklad ekonomisk karta utan åker och trädgård inrekognoscerade å kartorna i skala 1: 10 000.

beskrivning kartan);

För samtliga alternativ gemensamma kostnader För alternativet speciella kostnader (tabell 25)

7 153 000 kr. 11044 000 »

Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

18 197 000 kr. 11 000 » 606 000 »

Alternativ III a. Fotokarta med fastighetsindelning; fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, samt bebyggelse; kartorna i skala

kompletterad sjöar och 1: 10 000.

å fältet i vattendrag

För samtliga alternativ gemensamma kostnader För alternativet speciella kostnader (tabell 25)

7 153 000 kr. 9 261 000 »

Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

16 414 000 kr. 9 900 » 547 000 »

Alternativ

III.

Fotokarta med fastighetsindelning (utan fältet); kartorna i skala 1: 10 000.

komplettering

å

För samtliga alternativ gemensamma kostnader För alternativet speciella kostnader (tabell 25)

7 153 000 kr. 6 782 000 »

Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

13 935 000 kr. 8 400 » 464 000 »

12—617462

178 Alternativ IV. Fotokarta i skala 1: 10 000. För samtliga alternativ gemensamma kostnader För alternativet speciella kostnader (för ortnamnsgranskning inom 1 238 kvmil å 100 kr.) Totalkostnader Kostnad i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

7 153 000 kr. 124 000 » 7 277 000 kr. 4 400 » 243 000 »

Kostnader för fotokartområdet (1 034 kvmil). Kostnaderna tillkomma i samtliga ovannämnda alternativ med samma belopp, då endast fotokarta skall framställas. Kartorna i skala 1: 10 000 över 782 kvmil och i skala 1: 20 000 över 252 kvmil. Triangulering och panoramafotografering (sid. 153) Avvägning (sid. 158) Barometerhöjdmätning (sid. 161) Fotokartan (sid. 162) Ortnamnsgranskning a 100 kr. per kvmil (sid. 162) Totalkostnader Kostnader i medeltal per kvadratmil Årlig kostnad i medeltal under 30 år

822 000 kr. 538 000 » 375 000 » 2 675 000 » 103 000 » 4 513 000 kr. 4 400 » 150 000 »

Såsom utredningsmännen redan tidigare framhållit, måste vid valet av alternativ till slutlig lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande hänsyn tagas till å ena sidan att kartläggningen verkligen betjänar de ändamål, som den avses skola tillgodose, och å andra sidan att kostnaderna i förhållande till kartans utnyttjande för dessa kartbehov icke bliva oproportionerligt höga. Beträffande de olika alternativens innebörd och användbarhet få utredningsmännen hänvisa till den detaljerade redogörelse, som lämnats i kap. VIII. För att klarlägga karttypernas innehåll och vad av desamma kan utläsas, har i kartbilagorna 2—7 ett och samma område i Bohuslän (söder om Ljungskile) reproducerats enligt samtliga alternativ. Av nämnda redogörelse torde framgå, att en karta enligt alternativen III eller IV endast i ringa omfattning kan tjäna de ändamål, som i större utsträckning äro i behov av kartor i relativt stor skala. Kartan enligt såväl alternativ III som alternativ IV skulle i huvudsak bliva en stomkarta, som endast kunde utnyttjas för specialarbeten och som för allmänheten otvivelaktigt bleve svårläst i fråga om detaljerna (jämför kartbilagorna). Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida ett så omfattande kartarbete med dock icke obetydliga kostnader — 13-9 miljoner i alternativ III och 7-3 miljoner i alternativ IV — kan, i förhållande till vad därmed vinnes, anses motiverat. Utredningsmännen hava kommit till den uppfattningen, att inom det område, där ekonomisk karta ansetts önskvärd, dessa alternativ endast

179 skulle kunna tänkas ifrågakomma såsom en förberedande åtgärd för en senare, fullständigare kartläggning av landet. Genom en sådan åtgärd skulle m a n kunna utvinna, att under en mellantid, intill dess en fullständigare karta kunde utgivas, ett kartmaterial funnes tillgängligt till underlag för strödda kartarbeten av speciell karaktär, särskilt för skogsbrukets del men även för vissa tekniska arbeten och för militära ändamål. Skulle en sådan etappvis utförd kartläggning anses böra ifrågakomma, torde under alla förhållanden i sådant fall knappast kunna ifrågasättas annat än alternativ IV. Enligt utredningsmännens uppfattning skulle nämligen fastighetsindelningen utan kontroll å fältet i många fall bliva osäkert inlagd å kartan, något som arbetena i Göteborgs och Bohus län giva vid handen, och därjämte ofullständig med hänsyn till att 15—20 % av fastighetsbeståndet sakna kartor och sålunda icke kunna å fotokartan identifieras utan fältundersökning. Kostnaden i alternativ III, som är nära dubbelt så stor som i alternativ IV, synes därför alltför hög i förhållande till kartans ofullständighet och jämförelsevis ringa användbarhet utöver den rena fotokartan enligt alternativ IV. Framställning av en fotokarta såsom övergångsform till en framtida mera fullständig kartläggning synes dock ingiva betänkligheter. Under en kartläggningsperiod av 30 år skulle fotokartan bliva föråldrad, och därför icke oväsentliga kompletteringar av densamma påfordras, om efter denna tidsperiod en slutlig och mera fullständig kartläggning skulle igångsättas efter något av övriga alternativ för åstadkommande av en ekonomisk karta över landet. Om man, som utredningsmännen för sin del anse ofrånkomligt, måste räkna med en slutlig kartläggning av mera fullständig och läsbar karaktär än i alternativen III och IV, förefaller det därför riktigare och ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt fördelaktigare att från början planlägga arbetet efter det slutliga alternativet och hellre under mellantiden utföra speciella kartläggningar vid uppträdande behov, allt efter som dessa uppstå. Anses härvid den statliga kartverksamheten böra tillgodose även dessa speciella behov, något som kan vara en naturlig sak, om det gäller arbeten för statens egen verksamhet eller av mera allmännyttig karaktär, bör vid organisationen av det blivande kartverket hänsyn härtill tagas, så att utöver den planmässiga verksamheten även sådana speciella arbeten kunna utföras. Om dessa senare arbeten verkställas enligt samma grundläggande fotogrammetriska metod som den senare kartläggningen, kan dock i viss utsträckning materialet utnyttjas för denna. Vid en större organisation, avsedd för en snabb kartläggning av landet, kan vidare vid uppgörande av ett kommande års arbetsplan hänsyn tagas till åtminstone mera omfattande dylika specialarbetens förekomst och ordningsföljden i den allmänna kartläggningen i viss utsträckning rättas härefter, exempelvis då det gäller domänverkets eller försvarsväsendets kartbehov. På grund av det anförda finna utredningsmännen alternativen III och IV icke böra ifrågakomma såsom lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande.

180 Vad därefter angår alternativ I, som skiljer sig från alternativ II endast därutinnan, att till kartan enligt sistnämnda alternativ (kartbilaga 2i hör en fullständig arealstatistisk beskrivning över de å kartan återgivna fastigheterna m. m., framgår av kostnadssammandraget, att beskrivningens upprättande medför en kostnadsökning av omkring 7*1 miljoner kronor (28 708 000—21599 000) eller sålunda samma summa, som hela kostnaden för fotokartans upprättande över samma område, inberäknat triangulering, panoramafotografering, avvägning och barometerhöjdmätning. Vidare framgår, att de speciella kostnaderna i alternativ I äro i det närmaste 50 % högre än i alternativ II. Kostnaderna för beskrivningen synes alltså icke stå i rimlig proportion till övriga kostnader för den ekonomiska kartläggningen. Därest icke särskilt starka skäl tala för behövligheten av beskrivningen, torde den därför redan ur kostnadssynpunkt böra slopas. Av vad ovan anförts i detta spörsmål såväl i kap. IV som i kap. VIII torde framgå, att några sådana starka skäl för beskrivningens bibehållande icke kunna anses föreligga utan att även ur saksynpunkt kan ifrågasättas beskrivningens slopande. Den väsentligaste användningen skulle, såsom framgår av kap. IV, beskrivningen hava för arealstatistiken av olika slag. De uppgifter, som därvid äro av särskilt intresse, torde emellertid (se sid. 44—46) kunna erhållas på enklare sätt eller i mån av behov uträknas från kartan. Utredningsmännen finna därför, att upprättandet av beskrivning till ekonomiska kartan bör upphöra. Därmed torde sålunda alternativ I även kunna avföras från övervägande vid den slutliga lösningen. Återstå därefter alternativen II, II a och III a. För en ekonomisk karta böra enligt utredningsmännens mening ur allmän synpunkt uppställas kraven, att kommunikationsleder, sjöar och större vattendrag samt bebyggelse klart och väl läsbart framträda och att fastighetsgränser och fastighetsbeteckningar framgå med säkerhet och tydlighet samt möjligast fullständigt. Härigenom kunna läge och allmänna betingelser fastställas för fastigheterna, vilka utgöra de oftast förekommande enheterna vid sådana ekonomiska spörsmåls behandling, vid vilka en ekonomisk karta är av betydelse. För bostads- och industrifastigheter är kännedomen om dessa förhållanden det viktigaste, som kan hämtas från kartan. För jordbruksfastigheter erfordras därjämte kännedomen om ägoslagen, i främsta rummet om den odlade jordens omfattning, samt en god överblick av utmarkens beskaffenhet, särskilt med avseende å skogsmarken. Samtliga de tre återstående alternativen uppfylla de ur allmän synpunkt sålunda angivna kraven på en ekonomisk karta. Skillnaden mellan de tre alternativen ligger däremot i sättet för jordbruksfastigheternas klarläggande i ägoslagshänseende. I sistnämnda del är alternativet III a väsentligt underlägset båda de två andra alternativen. Alternativet III a lämnar nämligen endast upplysning om ägoslagen i stort, i den mån fotobilden kan lämna ledning. Att härvid svårighet uppstår att ur kartan utläsa de olika ägoslagen, torde lätt konstateras genom att å kartbilagan 4 söka ange exempelvis åker-

181 arealens detaljer och därefter jämföra med kartbilagorna 3 eller 2, å vilka efter fältrekognoscering åkerområdenas begränsning inlagts och återgivits med heldragna linjer samt gul ytfärg. Sammanhängande större åkerområden framträda visserligen såsom totalitet å kartan enligt alternativ III a, men avgränsningen mot andra ägoslag är ofta svår att bestämma. Vid starkare växling i ägoslagen är sålunda mången gång icke möjligt, även för en med fotobilden förtrogen fackman, att över huvud taget avgöra, om ett öppet område är åker, äng, bete eller kal skogsmark. Bestämning av begränsningslinjerna för ägoslagen är likaledes svår att göra. En någorlunda säker beräkning av exempelvis åkerarealen låter sig sålunda icke göra med en karta enligt alternativ III a. Det synes därför otvivelaktigt, att alternativet icke är tillfredsställande ur jordbruksintressenas synpunkt. Särskilt torde för hushållningssällskapens verksamhet denna karttyp icke kunna ersätta en mera fullständig ekonomisk karta. De förenklingar i förhållande till den nuvarande ekonomiska kartan, som karttyperna enligt alternativ II a och III a innebära, med avseende å detaljeringen inom utmarken, torde, såsom framhållits tidigare (sid. 123), ur allmän kartsynpunkt icke vara av större betydelse, men medföra avsevärda besparingar i kostnader och tidsåtgång vid fältarbetena. Då därjämte av domänstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas uttalanden framgår, att en dylik förenkling kan genomföras utan men för de skogliga intressena, torde åtminstone denna förenkling böra ske. Detta skulle sålunda innebära, att mossar och kärr, vilka å karttypen enligt alternativ II utmärkts med streckning, icke skulle särskilt utmärkas samt vidare att mindre vattendrag (vattenhålor och bäckar), gångstigar och skogsvägar skulle uteslutas inom utmarken, de senare dock icke när de leda till odling eller bebyggelse. Efter en sådan förenkling beträffande detaljeringen i utmarken skulle skillnaden mellan alternativ II och II a bestå däri, att i det förra vid fältarbetet inrekognoscerats även begränsningslinjerna för slätter- och betesäng, vilka å kartan (kartbilaga 2) utmärkts med pricklinjer, samt angivits ägoslagsbeteckning, varigenom särskiljande kan ske dels mellan slåtteräng och betesäng, dels mellan dessa ägoslag å ena sidan samt skogsmark och övrig mark å den andra. Huruvida dessa kompletteringar i förhållande till alternativ II a kunna innebära någon mera betydande vinst vid kartans utnyttjande, synes utredningsmännen tveksamt. Slätter- och betesängens omfattning spelar givetvis icke samma roll vid bedömande av en jordbruksfastighets innehåll och värde som uppgiften om åkerjordens omfattning. Därjämte torde gränsen dels mellan slätter- och betesäng, dels mellan betesäng och skogsmark ofta vara så flytande, att säkerligen icke sällan erinringar kunna göras mot klassificeringen i denna del av ägoslagen på kartan, ej minst med hänsyn till skeende förändringar i markens utnyttjning för betesändamål. Vid jämförelse mellan kartbilagorna 2 (alternativ II) och 3 (alternativ II a) torde också framgå, att, om begränsningen av åkerjorden utmärkts å kartan, i de flesta fall kunna utläsas de inom den egentliga inägojorden befintliga

182 slätter- och betesängsområdena, ehuru givetvis icke kan avgöras, huruvida det ena eller andra av dessa ägoslag föreligger. Likaså kan med hänsyn till belägenheten utmed sjöar och vattendrag den naturliga ängsmarkens utbredning ganska säkert utläsas ur fotobilden i förhållande till skogsmarken. Misstag kunna visserligen uppstå vid fotobildens tydning, men det kan ifrågasättas, om vid kartans utnyttjande å rummet dylika misstag hava någon större praktisk betydelse. Vid detaljundersökningar på fältet kunna dessa detaljer i allmänhet utan svårighet inläggas på kartan med hjälp av fotobilden. Utredningsmännen anse därför, att, om man ur kostnadssynpunkt vill förenkla den ekonomiska kartan så långt möjligt utan att borttaga kartans viktigaste uppgifter och sedan den i Göteborgs och Bohus län tillämpade karttypen tillkommit med fotobilden bibehållen på den ekonomiska kartan, kan redovisningen i ägoslagshänseende ske, genom att åker och trädgård åskådliggöras å kartan efter inrekognoscering och att i övrigt ägoslagsdetaljerna få utläsas av fotobilden. Detta innebär sålunda en karta av den typ, som upptages i alternativ II a (kartbilaga 3). Även ur kostnadssynpunkt torde detta alternativ i förhållande till användbarheten giva det bästa utbytet. Den beräknade kostnaden per kvadratmil (11 000 kronor) överstiger nämligen endast med 1 100 kronor kvadratmilskostnaden i alternativ III a men understiger med 2 100 kronor kvadratmilskostnaden i alternativ II. För merkostnaden av 1 100 kronor per kvadratmil eller 11 öre per hektar utvinnes alltså, dels att åker och trädgård bliva fullständigt och tydligt redovisade å kartan, dels att övriga ägoslag i inägojorden väsentligt lättare kunna utläsas av fotobilden. Utredningsmännen vilja därför för sin del förorda, att den ekonomiska kartläggningen för framtiden utföres enligt alternativ II a. För de ändamål, för vilka en ekonomisk karta utnyttjas och har sin givna betydelse, ger också detta alternativ ett gott utbyte. Statistiken kan från en dylik karta erhålla säkra uppgifter om kommunoch samhällsarealerna samt i mån av behov kontrolluppgifter rörande det för jordbruksstatistiken viktigaste ägoslaget, åkerjorden. Ur jordbrukets intressesynpunkt ger kartan en god översikt över fastighetsindelningen samt detaljerad redovisning av fastigheternas åkerjord och möjlighet till överblick över övriga ägoslag inom fastigheterna. Särskilt för hushållningssällskapens verksamhet torde kartans utformning bliva av stort värde. Denna möjliggör även, att som expeditionskarta kan erhållas avtryck av kartans svarttryck med fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och större vattendrag, bebyggelse samt åkerjordens begränsning inom fastigheterna. Härigenom kunna sålunda alla de för hushållningssällskapens verksamhet viktigaste kartdetaljerna återgivas i schematiserad form på dylika svarttryck. Skogsbruket erhåller en med fastighetsindelning försedd översiktskarta över skogsmarken och växande skogen samt en användbar detaljerad underlagskarta för skogskartors upprättande.

183 För fastighets- och jorddelningsväsendet blir kartan ett värdefullt komplement till jordregistret genom översikten över fastighetsindelningen samt kontroll på fältet av läge och gränser för fastigheter, över vilka kartor saknas i lantmäterikontoren. Vid behov kunna även arealer uträknas från kartan över sådana fastigheter. Kontroll vinnes också därpå, att dubbelföringar eller luckor ej föreligga i jordregistrets fastighetsindelning. Vid fastighetstaxeringen möjliggöres, att från kartan vid behov kan beräknas fastigheters areal av åkerjord samt överslagsvis av skogsmarken. Administrationen erhåller en tydlig och läsbar karta i stor skala med detaljerad redovisning av rikets indelningar, fastighetsförhållanden, kommu-* nikationsleder, åkerjordens och bebyggelsens utbredning samt i övrigt av terrängen. Såsom projekteringskarta vid samhällsbildning och planering, för vägväsendet m. m. blir den föreslagna kartan redig och klar, ger goda upplysningar om mark- och terrängförhållanden, icke minst genom åkerjordens särskilda utmärkande samt det väsentligt utökade höjdpunktsmaterialet. Försvarsväsendet erhåller möjlighet att allt efter omständigheterna utnyttja den rekognoscerade ekonomiska kartan eller fotokartan till underlag för artillerikartors upprättande. Kartbladens kvadratiska form, med begränsningslinjerna parallella med koordinatsystemets axlar, underlättar intryckning av koordinatrutnät på kartorna för dylika militära ändamål. Utan att ingå på övriga i kap. IV omnämnda ändamål, för vilka en ekonomisk karta kan bliva till nytta, torde dock kunna sägas, att den föreslagna karttypen skulle giva en lättläst ekonomisk karta i stor skala med i viss mån genom fotobilden topografiskt innehåll och angivande på ett överskådligt och ändock detaljerat sätt åkerjordens omfattning i förhållande till övriga ägoslag. Vid genomförande av den ekonomiska kartläggningen under en tidsperiod av 30 år skulle årskostnaden för det förordade alternativet bliva omkring 600 000 kronor, däri icke inräknat kostnad för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser. Det bör emellertid betonas, att med utredningsmännens förslag även samtliga de län, som tidigare ekonomiskt kartlagts, under denna period skulle hava erhållit nya ekonomiska kartor i skala 1: 10 000, varför revidering av de tidigare kartorna icke erfordras, vilket eljest säkerligen bleve nödvändigt. Slutligen vilja utredningsmännen framhålla, att det förordade förslaget med därvid förutsatta ändringar i arbetssätt och använd arbetskraft medför en besparing i förhållande till den nuvarande framställningen av den ekonomiska kartan med därvid förefintlig organisation på omkring 50 % per arealenhet, beräknat såsom medeltal för hela det till ekonomisk kartläggning avsedda området och med'användning av samma indexberäkning för länen, som i övrigt vid beräkning av alternativens totalkostnader. Utredningsmännen vilja vidare understryka, att de ovan för de speciella kostnaderna i alternativen I, II, I l a , I l l a och III använda indexberäk-

184 ningarna rörande länens svårighetsgrad ur kartläggningssynpunkt (se sid. 144) visserligen i viss mån äro osäkra och att därmed de angivna totalkostnaderna kunna komma att variera, men torde osäkerheten sannolikt icke överstiga 10 %. Även med hänsyn till andra förutsättningar vid kostnadsberäkningarna kunna givetvis variationer i kostnadssummorna uppstå, men avse de gjorda beräkningarna givetvis icke att vara ett exakt uttryck för de slutliga kostnaderna i detalj utan att giva ett så långt möjligt säkert underlag för bedömande av storleksordningen av de blivande kostnaderna för den ekonomiska kartläggningen under olika förutsättningar. Då emellertid alla beräkningarna utförts med samma indextal, avse identiskt samma område samt i övrigt verkställts under samma förutsättningar, är den procentuella kostnadsskillnaden mellan alternativen i allt väsentligt säker. Den nyss angivna besparingen på omkring 50 % vid det av utredningsmännen förordade alternativet II a i förhållande till de nuvarande kostnaderna är sålunda ett relativt säkert uttryck för de genom förslaget möjliggjorda besparingarna i kostnaderna för den ekonomiska kartläggningen. I utredningsmännens förslag ingår även, att utöver det till ekonomisk kartläggning avsedda området skulle 1 034 kvmil av Värmlands och Kopparbergs län samt av de norrländska länen förses med enbart fotokarta. Skälen härför hava tidigare närmare angivits (sid. 139). Med hänsyn särskilt till skogsintressenas behov av kartor över nämnda områden har det framhållits såsom önskvärt, att denna fotokartläggning kunde äga rum jämsides med arbetet för den ekonomiska kartläggningen under den därför avsedda 30-årsperioden. Då det otvivelaktigt här gäller ett aktuellt kartbehov och svårighet säkerligen föreligger att på ett rationellt sätt lösa denna kartfråga utan statens medverkan, synes förslaget böra ingå i den slutliga lösningen av landets kartläggning. Kostnaden härför skulle, såsom av kostnadssammandraget ovan framgår, uppgå till omkring 4-5 miljoner kronor eller under en period av 30 år omkring 150 000 kronor om året, oberäknat kostnad för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser. Med hänsyn till vad sålunda genom utredningen klarlagts angående möjligheterna att genomföra en ekonomisk kartläggning över erforderliga delar av landet såväl i tekniskt avseende som ur kostnadssynpunkt få utredningsmännen alltså föreslå, att ifrågavarande kartläggning för framtiden utföres enligt det ovan såsom alternativ II a angivna förslaget samt genom fotokartläggning i avsedd utsträckning av ytterligare delar av landet. Utredningsmännen finna även, att arbetena, sedan den nya organisationen till fullo utbyggts under en 5-årsperiod, böra kunna slutföras inom den i direktiven angivna tiden av 30 år, vilken även måste ur olika synpunkter anses vara lämpligt avvägd med hänsyn å ena sidan till kartbehovet och å andra sidan till de tekniska möjligheterna för kartläggningens genomförande.

KAP. XIV.

Revidering och ajourhållning av kartorna. Det av utredningsmännen i föregående kapitel framlagda förslaget rörande den ekonomiska kartläggningens genomförande omfattar endast kartans första uppläggande. Uti de av departementschefen lämnade direktiven för utredningen har emellertid angivits, att utredningen även skulle omfatta förslag jämte kostnadsberäkning till en vid sidan av nykartläggningen fortlöpande revidering av kartan samt angående hur efter arbetets färdigställande erforderlig komplettering och renovering av kartan lämpligen borde ordnas. Krav på revidering av de äldre ekonomiska kartorna hava i stor utsträckning framförts i olika yttranden till Falks utredning samt i särskilda framställningar i ämnet. Falk har i denna del anfört bl. a. följande. Under tidernas lopp hade angelägenheten av den ekonomiska kartans ajourhållning gång efter annan framhållits från olika håll utan att dock något i den delen åtgjorts. Det syntes också uppenbart, att ett eftersättande framgent av kartans revidering icke kunde vara tillrådligt. Den tidigare underlåtenheten vore väl i första hand att tillskriva bristande förtänksamhet vid arbetenas igångsättande och sedermera den osäkra ställning, som det mer eller mindre försöksvis bearbetade kartverket kommit att intaga. Angelägenheten, att åtgärder vidtoges för kartans behöriga revidering, hade också frun åtskilliga håll vitsordats och vore jämväl beaktad av kartverksledningen, ehuru av nyss antydd grund icke något åtgjorts i saken. Särskilt från de län, vars kartläggning låge längre tillbaka i tiden, hade behovet av kartornas revidering starkt framhållits, därvid också uttalats önskemål om att redovisningen verkställdes i anslutning till jordregistret, på sätt skett i de senast kartlagda länen och ansåges i utomordentlig grad hava höjt de ekonomiska kartornas värde och betydelse. Falk beräknade, att den grundliga revideringen skulle omfatta Värmlands, Älvsborgs, Södermanlands, Stockholms, Västmanlands, Malmöhus och Blekinge län eller omkring 568 kvadratmil, övriga äldre ekonomiska kartor, nämligen över Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län, avsågos skola helt ersättas genom nykartläggning.

186 Beträffande den fortlöpande revideringen anförde Falk vidare. Efter nykartläggningens och den första grundliga revideringens avslutande skulle det ekonomiska kartverkets kvarstående uppgift bliva att utföra ajourhållningen av kartorna. Närmast till hands låge måhända att, såsom torde vara avsikten beträffande den topografiska kartan, söka åstadkomma varje landsdels övergående med ny revidering efter vissa mellantider, exempelvis 10 eller 15 år. Detta givetvis med den modifiering, som kunde föranledas av att behovet i följd av utvecklingen visade sig särskilt stort för ett område, under det förändringarna vore färre och mera obetydliga för ett annat. Falk ifrågasatte, att ajourhållningen borde ske allt efter som lantmäteridelningarna redovisades till lantmäterikontoren och infördes i jordregistret samt att därför särskilda befattningshavare detacherades till lantmäterikontoren med uppgift att ombesörja ajourhållningen av den ekonomiska kartan. Organisationsnämnden har likaledes påtalat bristen, att de ekonomiska kartorna icke reviderats, samt framhållit vikten av att vid övergång till den av nämnden förordade ekonomiska grundkartan i skala 1: 10 000 denna nya karta från början underhölles genom revidering, allt efter som behovet härav visade sig, så att ej ånyo upprepades de fel, som hittills begåtts i fråga om de äldre karttyperna. Organisationsnämnden har därefter beträffande sättet för ajourhållningen av den ekonomiska grundkartan anfört följande. Vad ajourhållningen av grundkartan beträffade, borde densamma i stor utsträckning kunna ske genom byråarbete. Sättet för grundkartans upprättande med stöd av den detaljerade fotokartan borde nämligen medgiva, att förändringar i fastighetsindelningen inlades å grundkartan med hjälp av de vid lantmäteriförrättningarna upprättade kartorna. Från sådana kartor kunde även i andra avseenden inhämtas uppgifter, erforderliga för revideringen av grundkartan, såsom nytillkommen bebyggelse, förändringar i ägoslagsredovisningen genom nyodling o. d. Då dylika förändringar liksom förändringar rörande vägnätet m. m. förekomme i stor utsträckning utan att samtidigt ändringar i fastighetsindelningen inträffade, måste givetvis byråarbetet för ajourhållningen kompletteras med rekognoscering å fältet, innan ett kartblad i reviderat skick utgåves, men genom tillvaratagandet av alla möjligheter till a jourhållning med hjälp av andra verksamhetsgrenars arbetsresultat borde fältarbetet kunna väsentligt inskränkas och kostnaderna för ajourhållningen av kartan nedbringas. Där större förändringar skett såsom vid ny samhällsbildning, större sjösänkningsföretag m. m., torde genom kompletterande flygfotografering erforderlig revision lättast ske. För att utvinna största möjligheter till nedbringande av kostnaderna för ajourhållningen av landets kartor borde det åläggas de statliga organ, som utförde kartläggningsarbeten av betydelse för den officiella kartframställningen, att lämna uppgifter om sin verksamhet till kartverket. I främsta rummet borde härvid lantmäterikontoren kunna lämna betydelsefull hjälp. Hur detta underrättelsesystem borde på lämpligaste sätt ordnas, borde närmare utredas. Organisationsnämnden antydde därefter närmare, hur ett sådant underrättelsesystem kunde tänkas ordnat. Även i yttrandena över organisationsnämndens betänkande har betonats vikten av den ekonomiska kartans ajourhållning.

187 Den framförda kritiken i fråga om avsaknaden av revidering beträffande de ekonomiska kartorna finna utredningsmännen mycket naturlig och befogad. De äldsta ekonomiska kartorna äro nu mer än 75 år gamla, och i stor utsträckning äro de ekonomiska kartorna utgivna i en skala (1: 50 000), som icke kan tillfredsställa de ändamål, för vilka en ekonomisk karta numera erfordras. Det synes emellertid utredningsmännen av de till Falks utredning avgivna yttrandena framgå, att kritiken, i den mån den icke avser de allra äldsta kartorna från 1860—80-talen, kanske icke i främsta rummet riktar sig mot kartornas föråldrade skick utan måhända i samma mån mot kartornas brister ur användningssynpunkt, deras skala och innehåll och i sistnämnda hänseende speciellt mot kartornas avsaknad av detaljerad fastighetsredovisning. Kravet på revidering torde därför blivit starkare än eljest skulle varit fallet. De krav, som framförts på grundlig revidering av de tidigare utgivna kartorna, bliva emellertid tillgodosedda genom det av utredningsmännen i föregående kapitel framlagda förslaget om genomförande av ekonomisk kartläggning i skala 1: 10 000 över hela den del av landet, som kan anses vara i behov av en ekonomisk karta. Genomföres detta förslag, skulle sålunda endast Göteborgs och Bohus län, där kartläggningen för närvarande pågår, vid den 30-åriga kartläggningsperiodens slut hava en ekonomisk karta, som vore äldre än 30 år. Detta kartläggningsprogram innebär alltså icke endast en nykartläggning av mycket stora områden, som hittills saknat ekonomisk karta, utan även att samtliga, i olika former redan ekonomiskt kartlagda län erhålla en ny ekonomisk karta i skala 1: 10 000 och med fullständig fastighetsredovisning, så långt skalan det medgiver. Den korta tid, som beräknats för detta programs genomförande, synes utredningsmännen giva vid handen, att några åtgärder för nyutgivning i reviderat skick av de hittillsvarande kartorna icke böra vidtagas under mellantiden, då kostnaderna härför skulle ställa sig ganska höga och arbetena vid revideringen av kartorna icke kunna utnyttjas vid tillkomsten av den nya kartan i skala 1: 10 000. Frågan om den grundliga revideringen av äldre kartor kan sålunda anses löst med det av utredningsmännen framlagda förslaget till den ekonomiska kartläggningens utförande. Det gäller emellertid jämväl att lösa frågan om den fortsatta ajourhållningen av den föreslagna ekonomiska kartan i skala 1: 10 000, sedan den upprättats och utgivits. Beträffande denna fråga gäller i icke mindre mån än vad nykartläggningen angår, att man måste väga kraven på kartan mot de kostnader, som deras tillfredsställande medför. Ajourhållningen måste därför lösas på sådant sätt, att kartans huvuduppgifter kunna tillgodoses genom densamma men med rimliga kostnader. De olika ändamålen, som den ekonomiska kartan skall tjäna, ställa också

188 helt olika krav på kartans ajourhållning. I flera fall kan den speciella ajourhållningen för visst ändamål ske utan nyutgivning av kartan och på tillfredsställande sätt delvis utföras utan kartverkets medverkan. Beträffande exempelvis den för befolkningsstatistiken erforderliga ajourhållningen av kartan i fråga om gränserna för socknar, städer och andra samhällen kan ett exemplar av den utgivna kartan ständigt hållas ajour hos kartverket och erforderliga arealuträkningar rörande indelningsändringarna härifrån utföras och delgivas statistiska centralbyrån. För den centrala förvaltningen funnes på detta sätt även tillgängligt en i denna del ständigt ajourhållen karta, som vid behov kunde giva ledning vid spörsmål angående rikets indelning. För länsstyrelsernas del kunde på motsvarande sätt ett exemplar av kartan ajourhållas för varje län vid vederbörande lantmäterikontor, för vars verksamhet ändock givetvis är av betydelse att hava tillgång till dessa uppgifter samlade å en karta. Den betydelse, som den ekonomiska kartan enligt det framlagda förslaget skulle erhålla för fastighets- och jorddelningsväsendet såsom översiktskarta beträffande fastighetsindelningen, torde medföra, att lantmäterikontoren för sitt löpande arbete finna det önskvärt att ständigt hava ett ajourhållet exemplar tillgängligt även beträffande fastighetsindelningen, i den mån denna är redovisningsbar å kartan. Verkställes inläggning av förändringarna i fastighetsindelningen på den ekonomiska kartan successivt, allt efter som förändringarna införas i jordregistret, lärer detta arbete bliva av relativt mindre betungande art. Även inom län med mycket omfattande nybildning av fastigheter torde ett ritbiträde kunna utföra arbetet på en sammanlagd tid av 3—4 månader om året, inom andra län på väsentligt kortare tid. Berörda nytillkommande arbete å lantmäterikontoren torde visserligen kunna komma att å vissa kontor medföra behov av ökad arbetskraft. Kostnaderna för en sådan ökning torde dock med hänsyn till nyttan av arbetet redan för kontoren själva kunna anses väl motiverade. Genom en dylik ständig ajourhållning beträffande fastighetsindelningen av ett exemplar av den ekonomiska kartan inom varje län funnes möjlighet att för skilda ändamål göra utdrag från denna karta och att vid behov på ett enkelt sätt komplettera ett tryckt exemplar av den ursprungliga kartan för visst ändamål. Alla ändringar i gränser eller registerbeteckningar borde därvid på lantmäterikontorets exemplar införas med rött, så att de lätt framträda i förhållande till det ursprungliga trycket. Genom samarbete mellan lantmäteristyrelsen och kartverket torde en dylik ajourhållning av ett exemplar av ekonomiska kartan å respektive lantmäterikontor kunna ordnas på lämpligt sätt, så att ajourhållningen kan bliva till lättnad även för nyutgivningen av den ekonomiska kartan. För vägväsendet torde ajourhållningen speciellt lätt kunna ske, om, såsom utredningsmännen ifrågasatt, vid nya vägförslags genomförande dessa till sin plansträckning inlades på ett exemplar av den ekonomiska kartan. En sam-

189 manställning av de nytillkomna vägarna kan då lätt göras på ett dylikt exemplar av kartan hos vägingenjören och därigenom hållas tillgänglig för länsstyrelsen och i övrigt vid förekommande behov. Vad beträffar gränserna för nytillkomna plan- och föreskriftsområden, torde med hänsyn till dessa gränsers betydelse för jorddelningen även dessa komma att inläggas på lantmäterikontorens ovannämnda ajourhållna exemplar och uppgifter därom sålunda kunna finnas lätt tillgängliga. Ett av de mera betydande ändamål, för vilka den ekonomiska kartan utnyttjas, är hushållningssällskapens verksamhet. Det torde emellertid ej heller för dessa erbjuda större svårighet att vid behov erhålla för deras verksamhet erforderliga kompletterande uppgifter från lantmäterikontorens ajourhållna exemplar. På samma sätt torde skogsvårdsstyrelserna för sin verksamhet från lantmäterikontoren kunna erhålla behövliga uppgifter angående förändringar i fastighetsindelningen. För skogsbrukets del har den ekonomiska kartan sitt speciella intresse såsom underlagskarta vid kartläggning. Den ekonomiska kartan får sålunda här uppgiften att utgöra en fortlöpande arbetskarta. Det synes därför erforderligt att något närmare undersöka denna uppgifts inverkan på frågan om kartans revidering och ajourhållning. I skogen förekomma två producerande kapitalföremål, marken och den växande skogen. Under det att marken är jämförelsevis oföränderlig genom tiderna, ändras skogskapitalet oavbrutet. Denna förändring blir än mer framträdande genom människans eget ingripande. Som förut nämnts (se sid. 59) är det därför önskvärt, att en skogskarta vidmakthålles, genom att inträffade förändringar av större betydelse (gallring, skogsodling, kalavverkning m. m.) årligen inläggas å kartan. Om fotokartan, ofta efter vissa kompletteringar, användes som skogskarta, torde densamma genom nu angiven ajourhållning kunna bibehållas fullt användbar utan revidering å marken omkring 30 år. För särskilt norra Sverige, där dylika förändringar inträffa mera sällan, torde ännu längre tid i genomsnitt kunna beräknas, under det att för sydligare delar av landet måhända borde räknas med en något kortare period än 30 år. Skogsbeståndens sammansättning i dessa senare trakter av övervägande yngre och medelålders skog liksom det sannolika framtida skogsbrukssättet, vilket i mindre utsträckning än hittills torde grundas på kalavyerkning, torde dock medföra, att även inom dessa områden, trots bättre tillväxtförhållanden genom goda boniteter, skogens förändring i jämförelse med fotobilden i många fall numera icke blir alltför framträdande även för en 30-årsperiod. Även för skogsbrukets vidkommande torde därför någon ajourhållning genom kartverkets försorg av fotokartan under de närmaste 30 åren efter dess tillkomst icke vara nödvändig. Utredningsmännen förutsätta härvid, att skogskartor komma att vidmakthållas på tillfredsställande sätt. Detta torde man också kunna räkna med, enligt vad som framgår av yttranden från skogsbrukets representanter, och särskilt som

190 detta i regel redan synes vara fallet beträffande skogar av allmän natur, övriga storskogsbrukets skogar ävensom i viss utsträckning beträffande bondeskogarna. Genom en ständig ajourhållning av den ekonomiska kartan, på sätt ovan angivits, av vederbörande huvudintressenter själva, kan givetvis kravet på en ofta upprepad nyutgivning av den ekonomiska kartan i reviderat skick väsentligt minskas och härigenom kostnaden för revidering och ajourhållning av kartan hållas inom rimliga gränser. Dels kan nyutgivningen ske med längre mellanrum, varigenom reproduktions- och tryckningskostnaderna kunna hållas nere, dels kan arbetet vid nyutgivningen betydligt underlättas och därmed kostnaderna nedbringas. Ehuru utredningsmännen, såsom redan nämnts, anse, att någon nyutgivning i reviderat skick av de under den första 30-årsperioden upprättade nya ekonomiska kartorna icke är erforderlig under denna period och sålunda en organisation för denna revidering icke erfordras ännu på lång tid, hava utredningsmännen dock i enlighet med direktiven för utredningen sökt bilda sig en uppfattning om de blivande förutsättningarna för en dylik revidering och kostnaderna för densamma. Någon revidering av den ekonomiska kartan har, såsom nämnts, hittills icke verkställts. Det saknas därför uppgifter rörande tidsåtgången vid en sådan revidering att direkt bygga på för beräkning av kostnader och erforderlig organisation för reviderings- och utgivningsarbetena. Beräkningen måste därför grundas på tidsåtgång och kostnader vid nykartläggningen i Göteborgs och Bohus län för olika arbetsåtgärder, samt en uppskattning göras av revideringens omfattning i förhållande till nykartläggningen. För att härvid så långt möjligt söka bygga på ett någorlunda säkert underlag vid nämnda uppskattning hava utredningsmännen närmare undersökt de faktorer, som inverka på revideringsarbetet. Vid nykartläggningen är, såsom tidigare framhållits, antalet fastigheter en av de viktigaste faktorerna, som inverka på arbetets svårighetsgrad inom olika områden. Med den typ av ekonomisk karta, som utredningsmännen förordat (alternativ II a), kommer antalet nytillkomna fastigheter att vara den avgjort dominerande faktorn vid beräkning av revideringsarbetets svårighetsgrad och omfattning. Denna faktor inverkar ensam på arbetet med fastighetsindelningens komplettering, i nästan samma grad på arbetet med komplettering av bebyggelsen på kartan och i väsentlig mån på kompletteringen av åker och trädgård på kartan. Utöver dessa delar av revideringsarbetet skall givetvis även ske komplettering av kommunikationsleder och en del andra detaljer, men är detta arbete av relativt liten omfattning i förhållande till de med förändringarna i fastighetsindelningen sammanhängande revideringsåtgärderna. För att bedöma revideringsarbetets omfattning på fastighetsindelningens

191 område hava utredningsmännen införskaffat uppgift på antalet årligen nytillkomna fastigheter i jordregistret inom respektive län (se tabell 26). Härur har sedermera beräknats antalet av de nya fastigheter, som kunna tänkas återgivna på den ekonomiska kartan. Därvid har antagits, att en tredjedel av de fastigheter, som äro under 0*2 5 hektar, icke blir redovisningsbar och sålunda icke påverkar byråarbetet vid transportering och gränsinsättning m. m. Genom undersökning av förhållandena inom de socknar i Göteborgs och Bohus län, över vilka beskrivningar utgivits, hava utredningsmännen funnit, att så gott som alla fastigheter, som icke varit redovisningsbara å ekonomiska kartan i skala 1: 10 000 ligga under 0*25 hektar. Antalet fastigheter under 0-25 hektar är emellertid helt naturligt procentuellt väsentligt mindre än vad som i tabell 26 angivits beträffande årligen nytillkommande fastigheter. Att döma av undersökningen torde i Göteborgs och Bohus län antalet sådana småfastigheter utgöra omkring 20 % av fastighetsbeståndet i jordregistret, under det att antalet å kartan icke redovisningsbara fastigheter utgöra omkring 10 %. Antagandet att endast en tredjedel av de nytillkommande fastigheterna under 0-25 hektar icke skulle vara redovisningsbara, torde med hänsyn till det anförda giva ett något för högt värde på arbetet vid revideringen. Av den i tabell 26 gjorda indexberäkningen framgår, att de ur antalet nytillkomna fastigheter beräknade indextalen för länen i förhållande till Göteborgs och Bohus län — om man bortser från Stockholms län, där den särskilt omfattande bostadsbebyggelsen och därmed antalet småfastigheter förrycker resultatet — mycket nära ansluta sig till de indextal, som med utgångspunkt från befintliga brukningsdelar och lägenheter samt befolkningstäthet beräknats i tabell 16. Detta innebär alltså, att svårighetsgraden inom länen i förhållande till Göteborgs och Bohus län i stort sett är densamma vid revidering och vid nykartläggning. De i tabell 26 ur medeltalet av index I och II i tabell 16 beräknade reducerade arealerna kunna därför anses användbara vid en överslagsberäkning av kostnader och personalorganisation vid en revidering av den ekonomiska kartan, sedan revideringens innebörd i tidsåtgång och kostnader beräknats för Göteborgs och Bohus län. För att klarlägga revideringsarbetets omfattning i fråga om fastighetsindelningen vid olika långa revideringsperioder erfordras kännedom om den procentuella ökningen av antalet fastigheter per år i förhållande till den vid nykartläggningen föreliggande. Med utgångspunkt från att de i tabell 26 angivna båda serierna av indextal i stort sett motsvara varandra kan dragas den slutsatsen, att den procentuella ökningen i stort sett är likartad inom samtliga län. Någon statistik rörande antalet i jordregistret upptagna fastigheter inom de olika länen finnes icke, men hava utredningsmännen beträffande Kristianstads län i annat sammanhang (sid. 67) beräknat antalet sådana fastigheter till 68 100. Antalet nytillkomna fastigheter per år utgör i medeltal inom detta län 1 414 eller 2*1 % av antalet förefintliga fastigheter. Av

192 dessa beräknas 1 094 vara redovisningsbara å ekonomiska kartan eller 1*6 % av befintliga fastigheter. Med en revideringsperiod av 20 år skulle alltså i förhållande till antalet fastigheter vid kartans första upprättande 42 % nya fastigheter hava tillkommit och dessa utgöra 32 % redovisningsbara sådana. Med en revideringsperiod av 30 år skulle motsvarande procenttal utgöra 63 % respektive 48 %. J förra fallet skulle årligen revideras en areal av omkring 51 kvmil och i senare fallet omkring 34 kvmil av den svårighetsgrad, som föreligger i Göteborgs och Bohus län. Uti tabellerna 27 och 28 hava under nämnda förutsättningar beräknats tidsåtgång och kostnader per kvadratmil samt erforderlig personalorganisation för revidering vart 20 :e respektive vart 30 :e år. De därvid använda procenttalen för reduktion av antalet arbetsdagar vid nykartläggningen (tabell 22) att gälla vid revidering hava angivits i tabellerna. För fältarbetet har med hänsyn till de många detaljer, som icke beröras av en revidering, beräknats att 30 % av arbetet helt bortfaller och att återstående 70 % reduceras i förhållande till procenttalen nytillkomna fastigheter. Med en revideringsperiod av 20 år skulle med denna beräkningsgrund fältarbetet per kvadratmil minskas till omkring 30 % av arbetet vid den första kartläggningen och med en revideringsperiod av 30 år till omkring 45 % av samma arbete. Vad karttrycket beträffar har beräknats, att högst 25 % av bladen erfordra ny fotokartplåt och att kostnaden för litograferingsarbetet på samtliga blad nedgår med kronor 23: 50. Utredningsmännen hava utgått från att vid revidering av ekonomiska kartan fotokartunderlaget i allmänhet icke skall behöva kompletteras annat än beträffande områden, där större ändringar i bebyggelse o. d. på ett sammanhängande område inträffat under mellantiden från den första kartläggningen. Arealen för städer, köpingar, municipalsamhällen, planområden och föreskriftsområden inom landet torde för närvarande uppgå till omkring 50 kvmil eller sålunda omkring 3 % av det ekonomiska kartläggningsområdet. Inom dessa områden kunna förväntas sådana förändringar, att en omfotografering kan bliva erforderlig och underlättar revideringen. Då vid omfotograferingen denna givetvis icke kan helt inskränkas till enbart det ifrågavarande området, hava utredningsmännen beräknat, att omfotograferingen kan komma att uppgå till omkring 10 % av det ekonomiska kartläggningsområdet eller 170 kvmil vid en fullt genomförd revidering. Vid denna kompletteringsfotografering behöver icke beräknas större övertäckning än högst 40 % i såväl flygled som sidled, då någon bildtriangulering icke erfordras. Vidare kan bildformatet 18X18 cm utnyttjas. Antalet bilder per kvadratmil nedgår härigenom till omkring en tredjedel mot vad som räknats med vid fotokartans upprättande. Kostnaden för denna omfotografering kan därför beräknas på följande sätt.

193 Flygfotografering enligt tabell 9 Förarbeten för restitution, 1Js av kostnaden i tabell 9 . . Restitution, Va av kostnaden i tabell 9 Sammansättning,» » » » » » Tryckningskostnad enligt tabell 9

761 kr. 28 » 59 » 174 » 449 »

Summa per kvadratmil

1 471 kr.

U t r e d n i n g s m ä n n e n h a v a ä v e n övervägt, h u r u v i d a icke dels m e d h ä n s y n till o m f o t o g r a f e r i n g e n s m e r a n o g g r a n n a lokalisering och dels för att u n d e r l ä t t a r e v i d e r i n g e n av e k o n o m i s k a k a r t a n p a n o r a m a f o t o g r a f e r i n g b o r d e föregå r e v i d e r i n g e n . F ö r ä n d r i n g a r n a från tiden för den första k a r t l ä g g n i n g e n skulle h ä r i g e n o m relativt lätt k o n s t a t e r a s och möjliggöra i n s k r ä n k n i n g i fältarbetet. P a n o r a m a f o t o g r a f e r i n g e n b e h ö v d e för detta ä n d a m å l icke ske m e d större ö v e r t ä c k n i n g ä n 25 % i såväl flyg- som sidled och b i l d e r n a skulle b e g a g n a s d i r e k t u t a n s a m m a n s ä t t n i n g e. d. K o s t n a d e n k a n (med u t g å n g s p u n k t från tabell 18) b e r ä k n a s u p p g å till o m k r i n g 144 k r o n o r per k v a d r a t m i l vid fotografering i s k a l a 1: 40 000. F ö r u t o m den a n v ä n d n i n g , som b i l d e r n a skulle få vid r e v i d e r i n g e n av e k o n o m i s k a k a r t a n , skulle även g e n o m p a n o r a m a f o t o g r a f e r i n g e n en översikt e r h å l l a s a v den v ä x a n d e skogen vid r e v i d e r i n g s 1 illfallet. vilket skulle k u n n a bliva till n y t t a u r skogsintressenas s j m p u n k t , d å f o t o k a r t a n i d e n n a del icke avsetts skola k o m p l e t t e r a s i s a m b a n d m e d revideringen av ekonomiska kartan. T o t a l k o s t n a d e n för en revidering av den ekonomiska k a r t a n , u t f ö r d på o v a n a n g i v e t sätt, k a n överslagsvis b e r ä k n a s k o m m a att u p p g å till följande b e l o p p för h e l a det e k o n o m i s k a k a r t l ä g g n i n g s o m r å d e l . Vid revidering

vart 20:e år:

Panoramafotografering 1 701 kvmil å 144 kr Komplettering av fotokartan 170 kvmil a 1 471 kr Revidering av ekonomiska kartan 1 701 kvmil (1 701 X 8 5 0 + 1 029X2 774) Summa totalkostnad Årlig kostnad Kostnad per kvadratmil Vid revidering

13—iil746'J

4 300 000 » 4 795 000 kr. 240 000 » 2 800 »

vart 30:e år:

Panoramafotografering 1 701 kvmil å 144 kr Komplettering av fotokartan 170 kvmil a 1 471 kr Revidering av ekonomiska kartan 1 701 kvmil (1 701 X 8 5 0 + 1 029X4 014) Summa totalkostnad Årlig kostnad Kostnad per kvadratmil

245 000 kr. 250 000 »

245 000 kr. 250 000 » 5 576 000 » 6 071 000 kr. 202 000 > 3 600 »

194 Under en 30-årsperiod skulle sålunda revideringen i förra fallet kosta 7 192 000 kronor (1-5X4 795 000) och i senare fallet 6 071 000 kronor. Kostnadsfördyringen vid revidering vart 20 :e år torde sålunda kunna beräknas bliva omkring 18 % i förhållande till revidering vart 30 :e år. Såsom framgår av tabellerna 27 och 28 blir den erforderliga personalorganisationen lika i båda fallen och skulle i jämförelse med organisationen under nykartläggningsperioden (jfr tabell 22) kunna inskränkas till omkring hälften beträffande personalen för de ekonomiska kartarbetena. Utöver det i tabellerna angivna antalet befattningshavare av olika slag skulle tillkomma personal för arbetsledning samt för fotograferingsarbetenas utförande. Sistnämnda personal kan uppskattas till en statskartograf, en flygfotograf och ett fotografiskt biträde. Uti ovan angivna kostnader äro icke inräknade kostnader för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser. En särskild fråga i samband med revideringen och ajourhållningen av den ekonomiska kartan är frågan om det framtida underhållet av fotokartan. Med den av utredningsmännen förordade karttypen för den ekonomiska kartan utgör även fotobilden en väsentlig del av den ekonomiska kartan, med hänsyn till att utmarken å kartan återgives i huvudsak endast genom fotobilden. Inom de delar av landet, där enbart fotokarta skulle framställas, kan fotokartans revidering även bliva aktuell. På den ekonomiska kartan har fotobilden som huvuduppgift att lämna en bild av terrängförhållandena och en översikt av utmarkens ägoslagsdetaljer. Denna uppgift kan fotokartan fylla utan komplettering under mycket lång tid. Förändringarna i markförhållandena äro i allmänhet relativt små och de förändringar, som hänföra sig till nyodling o. d. på utmarken, nya kommunikationsleder m. m. komma genom revideringen av den ekonomiska kartan väl till synes, utan att någon ändring i fotokartan behöver vidtagas, möjligen med undantag för viss retuschering. Den ekonomiska kartan och fotokartan hava emellertid också avsetts skola kunna utnyttjas för skogsbrukets fortlöpande arbete med skogskartors upprättande och som översikt vid skogsvården. Frågan gäller därför, om med hänsyn till dessa intressen åtgärder till fotokartans förnyelse kunna anses påkallade tidigare än vid den avlägsna tidpunkt, då en omfotografering kan bliva önskvärd för den ekonomiska kartan i dess helhet. Såsom framgår av vad utredningsmännen ovan i detta kapitel anfört, torde, för skogsbrukets vidkommande, vad själva markredovisningen beträffar, den ursprungliga fotobilden även efter förloppet av en 30-årsperiod kunna vara tillfredsställande. De förändringar, som möjligen få vidtagas, genom att exempelvis utdikade mossar och kärr böra överföras till skogsmark, äro endast av mindre omfattning. Dessa förändringar böra därjämte

195 finnas angivna i samband med av skogsbruket verkställd ajourhållning av dess arbetskartor. Ur markförhållandenas synpunkt torde alltså den ursprungliga fotobilden kunna i stort sett utnyttjas även i fortsättningen. Annorlunda ställer sig frågan beträffande växande skogen och dess redovisning i olika bestånd m. m. Härvid är ej möjligt att alltför länge enbart utnyttja de uppgifter, som erhållas genom att vidtagna förändringar utmärkas å kartan, denna utmärkning må vara aldrig så väl utförd. Detta framträder redan i den omständigheten, att för växande skogens vidkommande, särskilt då det gäller storskogsbruket, där en överblick av virkeskapitalet endast kan nås på detta sätt, under en period av 30 år i många fall virkesförrådet lärer uppskattas en eller flera gånger. Det kan också hända, att i samband med en dylik uppskattning någon revidering vidtages i skogskartans uppgifter rörande markförhållandena, ehuru skogsinventeringen varit huvudsaken. Därest en revidering å marken alltså blir nödvändig beträffande skogskartorna efter omkring 30 år, är det uppenbart, att en revidering underlättas genom den ajourhållna skogskartan icke blott med avseende å markens redovisning, fasta terrängföremål, vägar m. m. utan även med avseende å skogsbestånden. Vid en dylik revidering å fältet kan naturligtvis den ekonomiska kartan alltjämt utnyttjas som underlag, även om den ursprungliga fotobilden bibehålles, men den kan icke i samma mån, som då fotobilden är ny, giva ledning för beståndsgränsernas uppdragning. I sistnämnda del får den tidigare, ajourhållna skogskartan samt inventeringen på marken bliva avgörande. Det synes dock böra framhållas, att av fotobilden dock alltjämt torde framgå en stor del av beståndsgränserna, ehuru beståndens art inom dessa gränslinjer blivit förändrade. Någon mätning för den nya, reviderade skogskartans upprättande torde alltså icke bliva erforderlig. Genom revideringen av ekonomiska kartan erhålles därjämte direkt alla nytillkomna mera fasta detaljer, såsom fastighetsgränser, nya vägar, nyodlingar på utmarken o. d. Vidare kvarstår den ekonomiska kartans betydelse för arealbestämningar, som erfordras i olika avseenden, icke minst i samband med ny uppskattning av virkesförrådet. Det är emellertid uppenbart, att fotobilden av skogen icke alltför länge kan giva samma ledning som då bilden var ny eller relativt ny. Detta framträder, såsom nyss påpekats, redan vid en revidering av skogskartorna, ehuru det därvid har mindre betydelse, men särskilt då den ekonomiska kartan skall utnyttjas såsom översiktskarta vid t. ex. skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Efter en period av exempelvis 30 år torde den ursprungliga fotobilden i inånga fall få en relativt begränsad användning, när det gäller att få en överblick av t. ex. förekomsten av kalmark eller dylikt inom vissa områden. Förändringarna kunna här redan vara så väsentliga, att någon närmare ledning icke kan erhållas av fotobilden. Nu nämnda förhållanden skulle således innebära — om under längre tid

196 fotobilden å den ekonomiska kartan icke förnyas —-, dels att skogskartorna i en framtid icke kunna i samma utsträckning som förut upprättas med ledning av fotobilden, dels att den ekonomiska kartan och fotokartan ej heller i samma utsträckning som tidigare skulle kunna utnyttjas som översiktskartor vid skogsvården. Dessa olägenheter kunna emellertid i viss mån minskas, om såsom utredningsmännen redan ifrågasatt — i samband med revideringen av ekonomiska kartan panoramafotografering verkställes. Av dessa panoramabilder, som kunde tillhandahållas skogsbruket i mån av behov, skulle för ringa kostnad kunna erhållas en ny översikt av skogsbestånden i stort. Ehuru dessa panoramabilder icke bliva helt skalriktiga, skulle de i anslutning till den ursprungliga fotokartan och de med stöd därav upprättade skogskartorna kunna utnyttjas vid revidering av de sistnämnda och såsom översikter. Frågan om skogskartors upprättande vid en tidpunkt, som ligger mer än 30 år fram i tiden, torde emellertid ej heller vara nödig att alltför mycket diskutera. Utredningsmännen hava dock velat fästa uppmärksamheten på berörda förhållanden, som stå i visst samband med frågan om den ekonomiska kartans revidering och ajourhållning. Med stöd av det ovan anförda hava utredningsmännen kommit till den slutsatsen, att någon mera allmän revidering av fotokartan för skogsbrukets ändamål icke torde behöva räknas med under överskådlig tid. Utredningsmännen vilja emellertid framhålla, att möjligheten alltid föreligger att, innan den 30-åriga perioden för nykartläggningen utgår och då mera erfarenhet föreligger om fotokartans utnyttjande för skogsbrukets ändamål, upptaga denna fråga till slutlig prövning. Framställning av en ny fotokarta vid erforderlig tidpunkt kan alltid ske och drager ej heller oöverstigliga kostnader. Kostnaden kan, såsom nyss anförts, beräknas uppgå till omkring 1 500 kronor per kvadratmil eller 15 öre per hektar (jfr sid. 193). Likaså torde böra framhållas, att, om med hänsyn till särskilda förhållanden något visst område ur skoglig synpunkt efter 30-årsperiodens slut är i behov av nyfotografering, även en sådan lokal komplettering bör inom kartverkets blivande organisation kunna ske. Vad slutligen frågan om tidsperioden för den ekonomiska kartans revidering och nyutgivning beträffar, synes något beslut härom ej heller nu böra fattas, då enligt utredningsmännens mening en sådan revidering icke erfordras under nykartläggningsperioden. Ett ytterligare skäl att ej påbörja revideringen under denna period är, att en revidering då skulle kräva en utvidgning av organisationen kort tid, innan organisationen i stället bör inskränkas. Såsom utredningsmännen framhållit, erfordras nämligen efter nykartläggningens avslutande en betydligt mindre organisation för revideringens genomförande. Beträffande de ekonomiska kartläggningsarbetena nedgår personalbehovet med 50 %. Även beträffande personalen för fotokartframställningen (jfr sid. 164) skulle, om nyfotografering ej skulle på-

197 kallas, en väsentlig personalminskning kunna ske. Slutligen kan, om ej nya arbetsuppgifter tillkomma, personalen vid geodetiska avdelningen för triangulering, avvägning och barometerhöjdmätning inskränkas till vad som kan vara behövligt lör punktnätets hållande i stånd. Något beslut angående revideringens genomförande på 20 eller 30 år är så mycket mindre behövligt som — på sätt framgår av tabellerna 27 och 28 — personalbehovet i båda fallen i stort sett blir detsamma. Det finnes sålunda intet hinder att, om den längre tidsperioden framdeles icke anses tillfyllest, bestämma en kortare revideringsperiod. 1 detta sammanhang vilja utredningsmännen framhålla, att enligt utredningsmännens mening behovet av revidering kominer att visa sig mycket olika på olika områden. Detta framgår redan av de i tabell 26 angivna uppgifterna för de olika länen rörande nytillkomna fastigheter per kvadratkilometer, men torde bliva än mer framträdande mellan olika kartblad. Många kartblad torde icke erfodra revidering ens vart 50:e år, under det beträffande andra kan vara önskvärt, att revidering och nyutgivning ske tätare än vart 30 :e år. Med det av utredningsmännen framlagda förslaget rörande den ekonomiska kartläggningens utförande, varvid beskrivningen till kartan avsetts skola upphöra, kan också revideringen ske bladvis i mån av behov, även om givetvis en viss plan i stort bör följas, då därigenom lättnad vid förarbetenas utförande åstadkommes och kostnaden för revideringen blir den minsta. Beräknas en organisation, som möjliggör revidering i medeltal vart 30 :e år av varje kartblad, hindrar detta alltså ingalunda en tätare revidering för områden, som erfordra sådan. Det ligger i sakens natur, att i denna del det är ett intresse för kartverksledningen att på lämpligaste sätt tillgodose kartbehovet inom anslagens ram och att därför en viss frihet bör förefinnas vid revideringsarbetets genomförande. Utredningsmännen anse därför också, att utan hinder av att revideringen i stort ej bör igångsättas förrän efter nykartläggningens slutförande likväl även dessförinnan vid särskilt uppkommande behov revidering av enstaka blad bör kunna äga rum.

KAP. XV.

Utredningsmännens förslag till organisation för kartverket. Arbetena vid kartverket äro, såsom i kap. II redan omnämnts, uppdelade på tre avdelningar, nämligen avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten, topografiska avdelningen och geodetiska avdelningen. Arbetenas indelning med hänsyn till deras art synes böra bibehållas, såsom även organisationsnämnden tillstyrkt. Utredningsmännen hava redan i kap. XI framhållit, att den stora omfattning, som fotokartläggningen skulle få enligt utredningsmännens förslag, kräver, att en särskild byrå eller avdelning för ändamålet inrättas vid kartverket. För kartarbetenas utförande skulle alltså erfordras fyra byråer (avdelningar). Med hänsyn till arbetsuppgifternas art torde de lämpligen böra benämnas byrån för ekonomiska kartor, byrån för fotokartor, byrån för topografiska kartor och översiktskartor samt byrån för geodetiska arbeten. I samband med omorganisationen torde verkets namn lämpligen böra ändras till rikets landkarteverk. Uti kap. XI och XII har i samband med kostnadsberäkningarna motiverats och närmare angivits det antal tjänstemän av olika slag, som erfordras direkt vid arbetena för deras genomförande enligt utredningsmännens förslag. Utredningsmännen anse sig därför i denna del kunna hänvisa till vad därvid anförts. De sålunda lämnade personalberäkningarna beröra dock icke den nuvarande topografiska avdelningens kartarbeten, då det icke ingår i utredningsmännens uppdrag att framlägga förslag rörande dessa arbeten, vilka torde avses skola i huvudsak bedrivas efter hittills gällande plan. I nämnda sammanhang har vidare icke behandlats frågan om kartverkets centrala ledning och därmed sammanhängande personalspörsmål samt ej heller personalbehovet för kartverkets expedition och bokföring m. m. , Utredningsmännen övergå därför till beräkning av organisationen i dessa delar, varvid även vissa sammandrag av den blivande kartverksorganisationens omfattning och kostnader komma att lämnas. P e r s o n a l för a r b e t s l e d n i n g m. m. Vad först angår den behövliga personalen för arbetsledning, har organisationsnämnden samt den år 1934 inom jorbruksdepartementet utarbetade promemorian angående kartverkets provisoriska omorganisation utgått från att

199 cheferna för de olika byråerna eller avdelningarna böra givas ställning som byråchef i lönegrad B 30 samt att övrig personal för arbetsledningen bör placeras i lönegrad B 24. I yttranden över organisationsnämndens betänkande samt över nyssnämnda departementspromemoria har statskontoret icke haft något att erinra mot nämnda löneplacering, varemot allmänna civilförvaltningens lönenämnd i yttrande över promemorian ansett sig ej kunna tillstyrka högre placering än i lönegrad B 29 för avdelningscheferna. Såsom skäl härför har lönenämnden anfört, att kartverket icke vore ett centralt verk i egentlig mening, då under avdelningsföreståndarna icke komme att sortera någon lokalförvaltning eller någon arbetsgren inom allmänna förvaltningsmyndigheter, samt att exempelvis avdelningscheferna vid statens provningsanstalt, postdirektörer och trafikdirektörer vid telegrafverket tillhörde lönegrad B 29. Även om ur de synpunkter på uniformitet, som sålunda framförts av lönenämnden, vissa skäl kunna anföras för den lägre löneplaceringen, finna utredningsmännen dock av nedan angivna skäl erforderligt, att avdelningscheferna erhålla byråchefs ställning och lönegrad. Chefen för den nuvarande geodetiska avdelningen vid kartverket (professorn vid generalstaben) tillhör redan nämnda lönegrad. De teoretiska och vetenskapliga kvalifikationer, som måste uppställas på befattningens innehavare, kräva otvivelaktigt även i fortsättningen tjänstens placering i denna lönegrad. För den topografiska avdelningen har hittills kartverkschefen själv varit avdelningschef och såsom hans närmaste man och fungerande arbetschef har varit placerad en regementsofficer, för närvarande en överstelöjtnant. Skall vid omorganisationen av kartverket till chef för den topografiska avdelningen kunna förvärvas en härför lämplig och väl kvalificerad officer lär lägre avlöningsplacering än i lönegrad B 30 icke kunna ifrågakomma. Arbetschefen för den ekonomiska kartavdelningen är för närvarande placerad i lönegrad B 28. Redan nu synes befattningen för lågt placerad med hänsyn till såväl avdelningens storlek och den arbetsbörda, som åvilar denne avdelningschef, som de mångsidiga kvalifikationer av både teoretisk och praktisk art, som måste ställas på honom såsom arbetsledare. Efter en omläggning av arbetena efter de av utredningsmännen förordade linjerna kommer denna avdelning att bliva den ojämförligt största av kartverkets avdelningar och ställa ytterligare ökade krav på dess chef, om den av utredningsmännen framlagda planen skall kunna genomföras på den korta tiden av 30 år. Vad slutligen chefen för den nya avdelningen för fotokartframställningen beträffar, gäller det att från början erhålla en väl kvalificerad person, som förenar teknisk kunnighet på området med praktisk arbetsledareförmåga, för att kunna genomföra det mycket omfattande arbetsprogrammet. Utredningsmännen vilja slutligen betona, att det är på den blivande kartverkschefen och de sistnämnda båda avdelningscheferna det i främsta rummet kommer att bero, att de nya kartarbetena bliva rationellt planerade och utförda samt att alla möjliga förenklingar väl tillvaratagas vid

arbetenas utförande såväl beträffande arbetssätt som med avseende å teknikens utveckling. Ur ekonomisk synpunkt är därför av den största vikt, att bästa möjliga krafter kunna för ändamålet stå till förfogande. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som komma att åvila avdelningschefen för de geodetiska arbetena, samt de vetenskapliga kvalifikationer, som måste uppställas på befattningens innehavare, synes avdelningschefen böra benämnas byråchef och professor. Beträffande den övriga personalen för arbetsledning mera i detalj har, såsom redan nämnts, någon skiljaktig mening rörande deras placering i lönegrad B 24 icke förekommit. Med hänsyn till arbetenas art och omfattning hava utredningsmännen funnit följande antal vara erforderliga på de olika byråerna. A byrån för ekonomiska kartor erfordras 4 förste statskartografer, nämligen en för ledning av transporteringsarbetena, en för arbetena med stomkartans upprättande (gränsinsättningen m. m.), en för konceptkartans upprättande (fältarbetena och deras granskning) samt en för reproduktionsarbetena och karttrycket. Utredningsmännen förutsätta härvid, att i allmänhet två av dessa förste statskartografer skola under fältarbetet utöva fortlöpande inspektion. På grund av arbetenas föreslagna omfattning kan icke beräknas, att byråchefen — såsom ifrågasatts i organisationsnämndens betänkande — kan medhinna att i detalj leda arbetet å någon av byråns fyra underavdelningar. Å byrån för fotokartor synes tillräckligt — åtminstone tillsvidare och intill dess mera erfarenhet vunnits — att byråchefen erhåller en förste statskartograf till hjälp vid arbetsledningen och granskning av arbetsresultaten. Med hänsyn till fotokartans betydelse såsom underlag för den ekonomiska kartläggningen förutsätta utredningsmännen härvid, att själva reproduktionen och utgivningen av fotokartorna ombesörjas av byrån för ekonomiska kartor, vars byråchef sålunda bör besluta om tryckningstillstånd även av dessa kartor. Ä byrån för geodetiska arbeten ställa sig förhållandena något olika mot å de övriga byråerna. På den nuvarande geodetiska avdelningen utöva enligt gällande arbetsordning, såsom omnämnts i kap. XI, de för de mera vetenskapligt betonade arbetena anställda två observatörerna även arbetsledningen för övriga detaljarbeten. På grund av de geodetiska arbetenas art påfordras ej heller i samma utsträckning som å övriga byråer en i detalj gående kontroll av arbetena, varför utan allt för mycket åsidosättande av de mera vetenskapliga arbetena observatörerna i viss utsträckning även i fortsättningen kunna utnyttjas för arbetenas övervakning. Det är emellertid att märka, att hittills statsgeodeterna i stor utsträckning använts även vid första ordningens triangulering m. m., vilket med den av utredningsmännen föreslagna arbetsplanen icke vidare kan ifrågakomma. Observatörerna torde där-

201 för för framtiden tillika med byråchefen ensamma få utföra de mera vetenskapligt betonade arbetena. Det synes utredningsmännen därför behövligt, att en förste statsgeodet anställes till byråchefens hjälp vid arbetsledningen för detaljtrianguleringen, då enligt den av utredningsmännen föreslagna planen för kartutgivningen en väsentlig forcerig av de geodetiska arbetena måste ske i förhållande till tidigare. Det torde även av denna anledning vara nödvändigt att under fältarbetena hava en ledare och sammanhållande kraft, som deltager i arbetet på fältet. På grund härav hava utredningsmännen ansett sig böra förorda, att en förste statsgeodet anställes vid geodetiska byrån. Härigenom kan dock någon minskning av antalet statsgeodeter icke ske, då utredningsmännen icke beräknat någon arbetskraft i statsgeodets ställning för, utom annat, vård av instrument samt arkiv och bibliotek vid byrån. Genom att förste statsgeodeten vid sidan av honom tillkommande arbetsledning kan medhinna även beräkningsarbeten, torde en av statsgeodeterna med biträde av ett eller ett par av de föreslagna tekniska biträdena kunna utföra senast avsedda arbeten. Vad slutligen angår byrån för topografiska kartor och översiktskartor, ingår det, såsom ovan nämnts, ej i utredningsmännens uppdrag att framlägga förslag rörande de topografiska arbetena och deras organisation. Utredningsmännen vilja därför endast omnämna, att i yttrande över den omnämnda departementspromemorian chefen för rikets allmänna kartverk beräknat, att 3 förste statstopografer skulle bliva erforderliga, varvid dock en av dessa tjänstemän — avsedd för ledning av utgivning och revidering av översiktskartor — tillsvidare ansetts böra ersättas med en kommenderad officer. Det torde vidare böra omnämnas, att kartverkschefen i skrivelse rörande erforderliga medel för kartverkets verksamhet under budgetåret 1937—1938, under förutsättning att omorganisationen av verket icke skulle dessförinnan hava genomförts, påkallat tillsättande av en byråchef (B 30) och en förste statstopograf (B 24) till ersättande av de tidigare vid avdelningen tjänstgörande generalstabsofficerarna. Utan att vidare ingå på frågan finna utredningsmännen sannolikt ined hänsyn Lill föreliggande uppgifter i kartverkschefens yttrande, att tillsvidare endast 2 förste statstopografer komma att erfordras vid den topografiska byrån. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, torde i det av chefen för rikets allmänna karlverk framlagda förslaget till organisation av avdelningen hava avsetts, att för framtiden av den ordinarie gravör- och ritarpersonalen endast de, som erhållit gravörutbildning, skulle vara placerade i lönegrad B 15 och övriga i B 11. Med hänsyn härtill hava utredningsmännen upptagit denna personal såsom 12 gravörer och 2 ritare. Den icke ordinarie personalens placering i lönegrad har jämkats i enlighet med under hand från kartverkschefen erhållna uppgifter. För det blivande kartverket erfordras vidare viss personal utom byråerna för kartverkschefens expedition, räkenskapsföring m. m. Uti departements-

promemorian har för den provisoriska organisationen av kartverket för detta ändamål avsetts dels såsom redogörare och registrator en arvodestjänst för pensionerad officer med arvode av 3 600 kronor, dels ett kontorsbiträde i lönegrad B 4 samt en förste expeditionsvakt i lönegrad B 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad B 5. Kartverkets kassarörelse och bokföring hava hittills handhafts gemensamt med generalstabens av en redogörare och ett kvinnligt biträde. Uti kartverkschefens nyssberörda skrivelse angående anslagsbehovet för budgetåret 1937 —1938 har framhållits, att med ingången av nämnda budgetår på grund av den nya försvarsreformen och den därvid förutsatta organisationen av arméstaben skilsmässan mellan kartverket och de militära myndigheterna torde komma att medföra även skiljande ur lokal synpunkt av kartverket från arméstaben och att därigenom även särskild redogörare och biträde till hans hjälp måste anställas vid kartverket. Kartverkschefen har därvid föreslagit en redogörarbefattning, vilken borde kunna beklädas av pensionerad officer med arvode, förslagsvis 3 600 kronor. Innehavaren av nämnda befattning syntes enligt kartverkschefens mening kunna bestrida jämväl sekreterar- och registratorsgöromålen, under förutsättning att lämplig hjälparbetskraft ställdes till förfogande för bok- och räkenskapsföringen, varför erfordrades en ny befattning, förslagsvis i lönegrad B 11. Utredningsmännen finna tveksamt, huruvida den föreslagna anordningen kan anses tillfredsställande med hänsyn till den blivande kartverkschefens sekreterarhjälp, då den pensionerade officeren endast i undantagsfall för framtiden kan beräknas fackkunnig på kartverksamhetens område och väl närmast torde få utväljas med hänsyn till sin uppgift såsom redogörare. Förslaget innebär emellertid en ur ekonomisk synpunkt fördelaktig lösning, varför utredningsmännen anse sig böra förorda, att den föreslagna anordningen prövas vid kartverkets omorganisation. I likhet med kartverkschefen anse utredningsmännen förutsättningen för att redogöraren skall medhinna att även tjänstgöra såsom registrator och kartverkschefens sekreterare vara, att en kansliskrivarebefattning (B 11) inrättas för bok- och räkenskapsföringen. Inom kartverket har hittills förekommande maskinskrivningsarbete utförts i huvudsak av expeditionsvakterna samt beträffande topografiska avdelningen delvis av värnpliktig militär personal. Med det väsentligt utökade arbetsprogrammet för kartverket torde expeditionsvakterna icke i samma mån som hittills kunna utföra renskrivningsarbete och efter omorganisationen bortfaller den värnpliktiga expeditionsbiträdespersonalen helt och hållet. Utredningsmännen finna därför nödvändigt, att åtminstone ett kontorsbiträde i lönegrad B 4 anställes vid chefsexpeditionen, och bör detta biträde i viss utsträckning även kunna medhinna renskrivningsarbete för byråerna. Utöver den i departementspromemorian upptagna personalen utom byråerna skulle alltså erfordras en kvinnlig kansliskrivare i lönegrad B 11. Med

203 kartverkets väsentliga arbets- och organisationsutvidgning i samband med genomförande av landets kartläggning enligt utredningsmännens förslag kunde ifrågasättas även behovet av ytterligare en expeditionsvakt. Det har emellertid synts utredningsmännen, att efter inrättande av en särskild skrivbiträdesbefattning vid verket expeditionsvakternas arbetsbörda lättas och att därigenom möjlighet föreligger att åtminstone tillsvidare kunna underlåta anställande av ytterligare en expeditionsvakt. Mycket beror likväl härvid på hur lokalfrågan för framtiden kan ordnas och om samtliga verkets avdelningar komma att inrymmas i gemensamma lokaler, så att expeditionsvakterna kunna betjäna mer än en byrå och att i övrigt budskick ningen mellan de olika samarbetande byråerna kan nedbringas. Det synes dock böra beräknas något belopp till extra arbetskraft för expeditionsvaktsgöromål. Utredningsmännen anse sig även böra beröra frågan om den tjänste- och löneställning, som bör tillkomma chefen för det såsom civilt verk organiserade kartverket vid genomförande av det av utredningsmännen framlagda förslaget till arbetenas utförande och organisation. Uti organisationsnämndens betänkande har förutsatts, att kartverkschefen på grund av organisationens omfattning borde givas generaldirektörs tjänsteställning. Den blivande organisationen har i betänkandet endast i stora drag skisserats och angivits böra omfatta förutom fyra avdelningar motsvarande de av utredningsmännen föreslagna byråerna även en avdelning för reproduktion och karttryck. Sistnämnda avdelning avsågs skola erhållas genom inorganiserande av statens reproduktionsanstalt i det blivande kartverket. Av skäl, som i det följande närmare komma att beröras, hava utredningsmännen funnit sig icke böra förorda en sådan samorganisation mellan kartverket och statens reproduktionsanstalt. Organisationsnämnden framlade, såsom framgår av historiken, även ett förslag till en provisorisk organisation av kartverket, under förutsättning att detta med hittillsvarande omfattning och arbetsuppgifter skulle organiseras såsom civilt verk. Därvid har kartverkschefen upptagits såsom överdirektör i lönegrad A 2. Även i den ovan omnämnda departementspromemorian med förslag till provisorisk organisation av kartverket upptogs chefen i sistnämnda tjänste- och löneställning. Uti avgivet yttrande över promemorian har statskontoret i denna del icke framfört någon erinran. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har däremot uttalat viss tvekan samt ansett närmast till hands vara att vid en provisorisk omorganisation låta chefen tillsvidare uppbära samma löneförmåner som förut och att därför placera befattningen i lönegrad A 1. Därest det emellertid ansåges vara ett avgörande önskemål att för chefsposten förvärva en person med kvalifikationer för att handhava ledningen jämväl av ett i anslutning till organisationsnämndens huvudförslag utvidgat landkartverk,

«

syntes det lönenämnden vara att förorda, att befattningen hänfördes lill sådan tjänst, som omhandlades i avlöningsreglementets 5 § 1 mom., och tilldelades ett arvode av 15 000 kronor för år. För chefsbefattningens hänförande till s. k. förordnandetjänst syntes på grund av de krav på bland annat kroppslig spänstighet, som borde ställas på tjänstens innehavare, i och för sig vägande skäl tala. Utredningsmännen finna det av organisationsnämnden framlagda förslaget att giva den blivande chefen vid ett slutligt omorganiserat kartverk med väsentligt vidgade arbetsuppgifter tjänsteställning såsom generaldirektör i och för sig väl motiverat med hänsyn till befattningens krävande art. Den ställning, Kungl. Maj:t och riksdagen emellertid intagit vid behandlingen år 1934 av motsvarande spörsmål vid omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har dock föranlett utredningsmännen att icke här ånyo upptaga organisationsnämndens förslag. Utredningsmännen kunna ej heller bortse från att de av lönenämnden framförda synpunkterna på chefsbefattningens hänförande till s. k. förordnandetjänst äro av vägande art. Om detta redan vid en provisorisk omorganisation kunde anses befogat, synas skälen i än högre grad göra sig gällande vid en omorganisation av kartverket enligt utredningsmännens förslag. Med hänsyn härtill anse utredningsmännen chefsbefattningen vid kartverket böra upptagas som förordnandetjänst. Kartverksorganisationens föreslagna omfattning, arbetsuppgifternas mångskiftande och krävande art samt den förutsatta korta perioden för nykartläggningens genomförande komma emellertid att ställa mycket stora krav på den blivande kartverkschefen i fråga om organisationsförmåga och kunnighet på arbetsområdet vid nykartläggningens genomförande. Utredningsmännen anse därför, att chefsbefattningen vid kartverket bör hänföras till befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, och upptagas som överdirektör med ett arvode av 17 000 kronor, i likhet med vad som gäller för chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För att giva en överblick över det blivande kartverkets hela organisation, sedan detsamma utbyggts för sin uppgift att verkställa den i utredningen föreslagna nykartläggningen under den i direktiven för utredningen angivna kartläggningsperioden av 30 år, hava utredningsmännen nedan upprättat ett sammandrag över erforderlig personal vid verket under de här ovan samt i kap. XI och XII angivna förutsättningarna. Därvid har för topografiska byrån upptagits personal i enlighet med chefens för rikets allmänna kartverk yttrande över departementspromemorian år 1934. angående kartverkets omorganisation. Såsom ovan nämnts, hava dock vissa jämkningar härvid skett med anledning av från kartverkschefen lämnade upplysningar. Befattningarna hava i allmänhet angivits i ordinarie lönegrad, ehuru detta givetvis icke blir fallet under hela 30-årsperioden. De ordinarie befattningarnas antal måste under tiden för organisationens utbyggande årligen regleras med hänsyn till nyrekryteringen m. m.

205 Sammandrag över erforderlig personal vid kartverket efter omorganisation för utförande av de ekonomiska kartarbetena jämte de särskilda fotokartarbetena under 30 år och enligt det av utredningsmännen förordade förslaget. LöneBefattning srad

Chef. 1 överdirektör (arvode 17 000 kronor) Byrån för ekonomiska kartor. 1 byråchef 4 förste statskarlografer 14 statskartografer 17 tekniska biträden 2 förste ritare (kvinnliga) 8 ritare 4 ritbiträden »

B 30 B 24 B 21 Bil Bil B 7 B 4

Byrån för fotokartor. 1 byråchef 1 förste statskartograf 9 statskartografer 1 5 flygfotografer 2 fotograf biträden 2 förste ritare (kvinnliga) 4 ritbiträden »

B 30 B 24 B 21 B 15 Bil Bil B 4

Byrån för topografiska kartor och översiktskartor. 1 byråchef B 30 2 förste statstopografer B 24 3 statstopografer B 21 12 gravörer B 15 2 ritare Bil 1 ritare (kvinnlig) B 7 1 e. statstopograf (16) 1 e. gravör (11) 2 gravöraspiranter (9) 1 e. o. ritare (7) (kvinnlig) 2 ritelever 2 officerare å övergångsstat (särskild ersättning) 4 officerare i reserven » » 3 underofficerare i reserven » » 15 officerare och underofficerare inkommenderade från armén under fältarbetet. Byrån för geodetiska arbeten. 1 byråchef och professor B 30 2 observatörer B 26 1 förste statsgeodet B 24 9 statsgeodeter B 21 5 tekniska biträden Bil 1 En del av dessa statskarlografer torde möjligen komma att utbytas mot lägre kvalificerad arbetskraft.

206 Befattning Utom byråerna. 1 redogörare och registrator, arvodesbefattning (3 600 kronor) 1 kansliskrivare och bokförare, kvinnlig 1 förste expeditionsvakt 2 expeditionsvakter 1 kontorsbiträde, kvinnligt

Lönegrad Bil B 7 B 5 B 4

Ärliga kostnader i medeltal under 30-årsperioden. Med utgångspunkt från ovan beräknad personal för arbetsledning å de tre byråerna (topografiska byrån icke medräknad) samt ovan angivna personal, som icke tillhör särskild byrå, skulle kostnaderna för avlöning, inberäknat dyrtidstillägg, uppgå till 160 000 kronor. Häri är då även inberäknad kartverkschefens avlöning. Expenser och andra kostnader, som icke inberäknats i de i sammandraget för alternativ II a i kap. XIII angivna kostnaderna, hava därefter beräknats med ledning av kartverkets räkenskaper för budgetåret 1935—36. Samtliga expensposter hava härvid med hänsyn till personalutvidgningen beräknats ökade med ett belopp, motsvarande vad under nämnda budgetår belöpte på ekonomiska avdelningen. I förhållande till nuvarande personal på ekonomiska avdelningen är nämligen personalen på byråerna för ekonomiska kartor och fotokartor ungefär fördubblad. De tidigare icke beräknade kostnaderna skulle under nämnda förutsättningar för dessa två byråer uppgå till omkring 20 000 kronor. För geodetiska byrån skulle motsvarande kostnader, inberäknat ett till 15 000 kronor upptaget belopp för observatörernas fältarbeten samt ett till 500 kronor uppgående särskilt anslag rörande ölandsbasen, belöpa sig till 30 000 kronor. Härtill skulle sedan för att erhålla samtliga kostnader för verket komma kostnaderna för den topografiska byråns arbeten. Dessa hava beräknats med ledning av kartverkschefens ovannämnda förslag år 1934 till personal för topografiska avdelningen samt kostnaderna i övrigt under budgetåret 1935—36 och uppgå i runt tal till 323 000 kronor, oberäknat avlöningar från militär avlöningsstat och pensioner till tjänstgörande militär personal i reserven. Det torde emellertid böra omnämnas, att enligt vad kartverkschefen meddelat den för topografiska kartans revidering följda planen förutsätter högre fältarbetsanslag under åren 1938—1950 än som utgått under senaste åren. För kartverkschefens och arbetsledningens inspektioner vid fältarbetena bör beräknas ett årligt belopp av 9 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna i medeltal per år för hela kartverket skulle sålunda kunna beräknas uppgå till följande belopp.

207 Ekonomiska kartområdet, enligt kap. XIII 606 000 kr. Fotokartområdet, enligt kap. XIII 150 000 » Kostnader, ej inräknade i ovanstående belopp enligt kap. XIII: Arbetsledning m. m. (utom byrån för topografiska kartor och översiktskartor) 160 000 » Särskilda kostnader (expenser m. m.) å byråerna för ekonomiska kartor och fotokartor 20 000 » Särskilda kostnader (expenser m. m.) å byrån för geodetiska arbeten 30 000 » Arbetsledningens inspektionskostnader å fältet 9 000 » Byrån för topografiska kartor och översiktskartor i dess helhet . . . . 323 000 » Summa 1 298 000 kr. Årskostnaderna för den ekonomiska kartläggningen med inräknande av de till grund härför liggande å geodetiska avdelningen utförda arbetena kunna uppskattas på följande sätt. Årskostnad enligt sammandrag i kap. XIII Arbetsledning m. m. 3 byråchefer 2 observatörer ' 5 förste statskartografer 1 förste statsgeodet 1 förste expeditionsvakt 1 expeditionsvakt

606 000 kr. 38 160 kr. 21 780 » 49 200 » 9 840 » 4 030 » 3 650 »

126 660 kr.

Expenser m. m., ej inräknade i kostnaden enligt kap. XIII: Byrån för ekonomiska kartor 10 000 kr. Byrån för fotokartor 6 000 » Byrån för geodetiska arbeten 30 000 » Inspektion 7 000 »

53 000 kr.

Summa

785 660 kr.

Årskostnaderna under budgetåret 1935—1936 utgjorde 462 000 kronor för geodetiska och ekonomiska avdelningarna. Tilläggas kostnaderna för avlöning av professorn vid generalstaben i egenskap av föreståndare för geodetiska avdelningen omkring 12 900 kronor, för flygfotografering och andra arbeten för fotokartan, i den del kostnaden påförts topografiska avdelningen, eller omkring 23 000 kronor samt för en avvägare, upptagen å topografiska avdelningen, omkring 16 000 kronor, skulle årskostnaden, motsvarande i arbetsavseende den nyss angivna blivande kostnaden för den ekonomiska kartläggningen, kunna uppskattas till omkring 514 000 kronor, ö k ningen i årskostnad skulle sålunda enligt utredningsmännens förslag utgöra för den ekonomiska kartläggningen omkring 272 000 kronor (785 660— 514 000). Med nuvarande organisation och arbetssätt skulle för hela det av utredningsmännen till ekonomisk kartläggning föreslagna området åtgå omkring 105 år (området utgör 1 050 kvmil och årsprodukten omkring 10 kvmil, i båda fallen av den svårighetsgrad, som föreligger i Göteborgs och Bohus

208 län). Slutförandet av arbetet skulle alltså under dessa förhållanden draga en kostnad av omkring 53 970 000 kronor ( 1 0 5 X 5 1 4 000), motsvarande en medelkostnad per kvadratmil av 32 700 kronor (53 970 000 : 1 650). Enligt utredningsmännens förslag skulle arbetena slutföras på 30 år med en årskostnad av omkring 786 000 kronor. Totalkostnaden blir alltså omkring 23 580 000 kronor, motsvarande en medelkostnad per kvadratmil av omkring 14 300 kronor. Omorganisationen samt förenklingen i arbetssätt och i ekonomiska kartans innehåll skulle alltså medföra en besparing av omkring 30 miljoner eller mer än 50 % i förhållande till kostnaderna för samma områdes kartläggning med nuvarande organisation och arbetssätt. I staten för budgetåret 1936—1937 äro anslagen till rikets allmänna kartverk upptagna till ett sammanlagt belopp av 744 700 kronor (426 900 + 87 300 + 230 500). Lägges härtill dyrtidstillägg till befattningshavarna med omkring 45 000 kronor, då detta skett i beräkningen av kostnaderna för kartverksamheten efter omorganisationen, skulle nuvarande årskostnaden kunna beräknas uppgå till omkring 790 000 kronor. I denna summa ingå emellertid vissa engångsanslag, vilka icke torde motsvara belopp i den efter omorganisationen beräknade årskostnaden och vilka torde uppgå till omkring 9 000 kronor, ökningen i årskostnaden skulle alltså bliva omkring 517 000 kronor (1298 000 — 790 000 + 9 000). Härav torde belöpa sig på den snabbare bedrivna och utvidgade ekonomiska kartläggningen omkring 272 000 kronor, på kartläggning av »fotokartområdet» omkring 154 000 kronor, på vissa befattningars upptagande såsom civila tjänster från att tidigare hava varit upptagna å militär stat eller hava tillkommit genom kartverkets skiljande från generalstaben omkring 55 000 kronor, på topografiska avdelningens av kartverkschefen föreslagna utökning omkring 27 000 kronor samt på överflyttning av generalstabens översiktskarta från generalstabens stat till kartverket 9 000 kronor. Av dessa ökningar motsvara beloppen 55 000 och 9 000 till större delen anslag, som tidigare utgått från militär stat. Särskilda s p ö r s m å l v i d o r g a n i s a t i o n e n s u p p s ä t t a n d e m. m. Uti gällande instruktion för kartverket är stadgat, att för anställning såsom observatör, statsgeodet eller statskartograf erfordras förutom provtjänstgöring vid verket viss examen, nämligen för observatör filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi eller geodesi, för statsgeodet filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst betyget med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi, geodesi eller matematik, samt för statskartograf lantmäteriexamen. Organisationsnämnden har endast föreslagit sådan ändring, att sistnämnda examen skulle berättiga till anställning även såsom statsgeodet. Uti till kartverkschefen avgivet yttrande år 1934 över departementspromemorian har professorn vid generalstaben tillstyrkt nämnda ändringsförslag

209 med det tillägget, att i ämnet geodesi skulle erfordras minst betyget med beröm godkänd, samt framhållit att chefen för byrån för geodetiska arbeten borde innehava professorskompetens. Utredningsmännen få för sin del förorda, att kompetensfordringarna beträffande olika befattningshavare vid byrån för geodetiska arbeten uppställas enligt nuvarande bestämmelser men med de tillägg som professorn vid generalstaben tillstyrkt. Vad den högre kvalificerade personalen på byråerna för ekonomiska kartor och fotokartor beträffar, synas nuvarande bestämmelser rörande statskartograf alltjämt i huvudsak böra tillämpas. Utredningsmännen vilja dock föreslå, att även avlagd examen vid annan avdelning än fackskolan för lantmäteri vid tekniska högskolan, vid Chalmers tekniska instituts högre avdelning eller skogshögskolans jägmästarkurs må berättiga till anställning som statskartograf under förutsättning, att vederbörande styrkt sig äga erforderliga kunskaper inom fastighetsbildningens eller fotogrammetriens områden. Vad byråchefsbefattningarna på ifrågavarande byråer angår, torde icke böra fastställas viss avlagd examen utan bör vid dessa befattningars tillsättande hänsyn i främsta rummet tagas till vederbörandes kvalifikationer såsom arbetsledare samt teoretiska och praktiska utbildning på kartverkets arbetsområden och därmed sammanhängande tekniska frågor. För de tekniska biträdena torde icke böra föreskrivas någon bestämd utbildning. Det gäller här närmast att söka erhålla personer med vana vid fältarbete och fallenhet för ritarbete. Det synes emellertid önskvärt, att sökande förvärvat en viss utbildning utöver vanlig folkskola, såsom realskoleexamen, examen från teknisk skola, från underofficersskola e. d. Utbildnings- och provtjänstgöringsåren vid kartverket böra emellertid vara av utslagsgivande betydelse för ordinarie anställning. För anställning som flygfotograf torde böra uppställas fordran på såväl flygutbildning som fotografisk utbildning. Beträffande övriga, ovan ej nämnda befattningar synas, såsom organisationsnämnden framhållit, speciella kompetensfordringar icke direkt böra uppställas för kartverkets personal, dock att för befattningar i lönegrad B 21 eller högre grad i allmänhet bör erfordras avlagd studentexamen samt praktisk erfarenhet på arbetsområdet. Vid genomförande av utredningsmännens förslag till bedrivande av arbetena med fotokartläggningen erfordras anskaffning av för ändamålet lämpliga flygmaskiner, kameror och vissa omfotograferingsapparater. Såsom utredningsmännen framhållit vid beräkningen av kostnaderna för fotokartans framställning, kan betydande minskning i flygkostnaderna vinnas, om vid flygningen lätta och för fotograferingsändamål lämpade flygmaskiner anskaffas. För att medhinna flygfotograferingen med den förutsatta arbetsprodukten av 89 kvmil kartlagd areal per år erfordras minst tre flygmaskiner. Flygvapnet har för närvarande icke sådana maskiner för sin 14—617462

210 verksamhet. Chefen för flygvapnet har för sin del förordat, att maskinerna inköpas för kartverkets räkning och endast utnyttjas för kartläggningsändamål men att flygvapnet åtager sig maskinernas skötsel, översyn och förvaring under tiden mellan fotograferingsperioderna, som beräknas vara under tiden 15 april—15 september. Kostnaden för dylika lämpliga flygmaskiner uppgår enligt vad utredningsmännen inhämtat till omkring 117 000 kronor per maskin eller för tre maskiner omkring 350 000 kronor. Utredningsmännen hava vidare föreslagit, att för nedbringandet av kostnaderna för triangulering flygfotografering med panoramakamera skulle efter verkställda prov utföras och att erforderlig punktbestämning till stöd för fotokartans framställning skulle verkställas från dessa panoramakamerabilder (P. K.-bilder). Den för dessa arbeten behövliga instrumentutrustningen — panoramakamera, omiotograferingsinstrument och bildtriangulator — torde belöpa sig på omkring 120 000 riksmark (omkring 180 000 kronor). Vid flygfotograferingen för framställning av fotokartan i skala 1: 10 000 erfordras tre kameror, då fotograferingen samtidigt skall ske från tre maskiner. Hittills har flygvapnet tillhandahållit kamerorna, men anses detta icke kunna ske för framtiden, då det gäller att kontinuerligt under fem månader per år utnyttja kamerorna. Kostnaden för tre kameror torde med nuvarande markkurs uppgå till mellan 90 000 och 100 000 kronor. Här berörda anskaffningskostnader äro inräknade i de av utredningsmännen gjorda kostnadsberäkningarna för fotokartans framställning i form av amortering av flygmaskiner, kameror och instrumentutrustning. Sedan de anskaffats, kunna sålunda de beräknade årskostnaderna för fotokartan minskas med amorteringskostnaderna och de årliga anslagen beräknas till motsvarande lägre belopp. Utöver nämnda materiel- och instrumentanskaffning erfordras en ny restitutionsapparat. Kartverket har nämligen endast en sådan apparat, och för den föreslagna väsentligt (6 å 7 gånger) utökade årliga fotokartframställningen måste ytterligare en apparat inköpas. Kostnaden beräknas uppgå till omkring 15 000 kronor. På grund av den ekonomiska kartläggningens betydligt utökade årliga omfattning enligt utredningsmännens förslag påfordras även nyanskaffning av pantografer för transportering av lantmäterikartor m. m. i och för fastighetsgränsernas inläggande på de ekonomiska kartorna. Omkring 10 pantografer erfordras. Kostnaden torde belöpa sig till sammanlagt omkring 8 000 kronor. Vid kartverkets omorganisation med därvid förutsatt utvidgning av personalen kommer givetvis att erfordras nyanskaffning av inventarier såsom ritbord, möbler o. d. Genom skiljandet av kartverket från generalstaben torde ävenledes för kartverkschefen samt expeditions- och räkenskapsavdelningen behöva anskaffas nya inventarier. Den föreslagna väsentligt utökade kartproduktionen medför också behov av nya kartskåp för konceptbladens förvaring m. m. Sammanlagt torde dock inventarieanskaffningen

211 icke bliva av alltför kostnadskrävande art. Ett engångsanslag på omkring 30 000 kronor torde emellertid för ändamålet bliva erforderligt. Nyanskaffningen av flygmaskiner, kameror, instrument och inventarier torde böra fördelas på de fem år, varunder verket bör successivt utbyggas för sin blivande uppgift och under vilka år anslagen i övrigt bliva väsentligt lägre än den av utredningsmännen beräknade medelkostnaden under den 30-åriga kartläggningsperioden. Slutligen torde böra erinras om nödvändigheten att snarast ordna kartverkets lokalfråga. Genom omorganisationen kräves ökat utrymme för byråerna för ekonomiska kartor och för geodetiska arbeten samt lokaler för den nya byrån för fotokartor. Samtidigt bör topografiska avdelningen och kartverkets chefsexpedition, vilka nu äro förlagda till generalstabens byggnad vid Östermalmsgatan, sammanföras med kartverkets övriga avdelningar, så att samarbetet mellan byråerna underlättas och kartverkschefen utan svårighet kan följa och stå i nära kontakt med arbetena inom verkets samtliga byråer. Även med hänsyn till den nya försvarsorganisationen torde vara nödvändigt att snarast förflytta kartverkets topografiska avdelning från generalstabsbyggnaden. Uti departementschefens direktiv för utredningen har angivits, att, om och i den mån den för kartläggningen föreslagna organisationen funnes efter färdigställande av den ekonomiska nykartläggningen icke vidare behövas, förslag rörande organisationens avveckling borde av utredningsmännen framläggas. Såsom utredningsmännen i kap. XIV närmare angivit, torde för revidering och ajourhållning av de ekonomiska kartorna efter nykartläggningens slutförande erfordras en betydligt mindre organisation än under nykartläggningsperioden. På grund av denna periods längd torde emellertid den för nykartläggningen nyanställda personalen vid tidpunkten för periodens slut i sådan omfattning uppnå pensionsåldern, att någon svårighet med avvecklingen i allmänhet icke uppstår. Dock torde enligt av utredningsmännen verkställda beräkningar sannolikt under en tioårsperiod efter nykartläggningens slut ett något för stort antal statskartografer komma att föreligga i förhållande till behovet vid revidering. Detta innebär givetvis icke, att denna personal skulle bliva sysslolös, utan endast att revideringsarbetena under denna tid kan bedrivas något snabbare än sedermera samt att statskartograferna under övergångsåren delvis få utföra arbete, som annars skulle kunna verkställas av tekniska biträden. Att nu framlägga en detaljerad plan för en avveckling torde sålunda icke vara nödvändigt och knappast heller möjligt så lång tid i förväg. Sedan nyrekryteringen för verkets uppsättande slutförts, kan med större säkerhet beräknas personalens avgångstider. Det torde då böra av kartverksledningen upprättas översikt häröver till ledning vid nyrekrytering under senare delen av nykartläggningsperioden, så att befattningar då ej återbesättas, vilka efter nykartläggningens slut ej längre skulle komma att erfordras.

KAP. XVI.

I sambaud med organisationen av kartverket uppkomna frågor. Frågan om karttryckets utförande och

kartförsäljningen.

Uti organisationsnämndens betänkande har frågan om karttryckets utförande och kartförsäljningen något berörts särskilt med hänsyn till den ekonomiska betydelse detta spörsmål äger, därvid icke minst vid en väsentligt utökad kartproduktion. För närvarande sker karttrycket beträffande såväl ekonomiska kartor och fotokartor som topografiska kartor och översiktskartor genom generalstabens litografiska anstalt efter successivt träffade avtal. Vad först angår de ekonomiska kartorna, hava — såsom av historiken framgår — dessa allt sedan år 1871 endast utgivits i den mån vederbörande landsting eller hushållningssällskap föranstaltat om kartornas utgivning i tryck. Det har sålunda varit nämnda institutioner, som genom avtal med generalstabens litografiska anstalt ombesörjt karttrycket. Försäljningen har därvid i allmänhet skett genom vederbörande själva men i något fall genom anstalten såsom förläggare. Staten har alltså här stått utanför det hela. När den ekonomiska kartläggningen av Göteborgs och Bohus län skulle påbörjas, visade sig, att detta län saknade möjlighet att ekonomiskt bidraga till kartutgivningen. Förslag framlades därför av Kungl. Maj:t för riksdagen om statens övertagande jämväl av kartutgivningen i detta län. I frågan om kartutgivningens genomförande på statens bekostnad har i såväl Falks utredning som i organisationsnämndens betänkande förordats, att detta skulle för framtiden ske, då planmässigheten i kartverkets arbeten eljest skulle äventyras. Även utredningsmännen hava utgått från att så skulle bliva fallet. För Göteborgs och Bohus läns ekonomiska karta har efter infordrade anbud ansetts fördelaktigast att utgiva kartan på generalstabens litografiska anstalts förlag. Kartverket betalar sålunda en fast avgift per blad (273:50 kronor) för karttryckningen och erhåller härför 80 exemplar av varje blad för utdelning till olika statsinstitutioner m. m., under det anstalten försäljer kartan och själv äger uppbära inkomsten av försäljningen. Kartverket samt länets hushållningssällskap äga emellertid för eget bruk inköpa kartblad till nedsatt pris.

213 I fråga om fotokartorna i Göteborgs och Bohus län omhänderhar kartverket självt kartförsäljningen, vilken i kommission sker genom anstalten. Den topografiska kartan tryckes och försäljes av generalstabens litografiska anstalt. Genom det härom gällande avtalet mellan anstalten och kartverket erhåller emellertid kartverket viss ersättning per försålt kartblad, varjämte statens myndigheter äga inköpa kartblad till nedsatt pris. Kartverkets övriga reproduktionstekniska arbeten av olika slag verkställas av statens reproduktionsanstalt och generalstabens litografiska anstalt ävensom av kartverket självt. Dylika beställningar utföras efter avgivna anbud, varvid såväl tekniska som ekonomiska synpunkter kunna tillvaratagas. Organisationsnämnden har i sitt betänkande bl. a. framhållit, att skälen för det använda systemet beträffande karttryck och kartutgivning vore av såväl teknisk som ekonomisk art. Det enskilda företaget hade ansetts äga de största resurserna att på ett fullgott sätt utföra det officiella karttrycket och genom sin försäljningsorganisation även hava de största möjligheterna att vinna spridning av kartorna. För att med ett vid kartverket inrättat karttryckeri i tekniskt avseende ständigt hålla verksamheten på en hög nivå skulle erfordras en ganska stor och välutrustad organisation, vilken icke skulle bära sig, därest densamma ägnade sig enbart åt det statliga karttrycket. Emellertid framhöll organisationsnämnden även att, därest blott de reproduktionstekniska anordningarna kunde givas en sådan organisation, att de med vidgade arbetsuppgifter kunde fullt och kontinuerligt utnyttjas, talade all sannolikhet för att ett bättre ekonomiskt utbyte skulle kunna erhållas av kartframställningen genom karttryckets övertagande av staten. Nämnden ansåg, att ett skäl härför numera torde hava tillkommit, genom att statens reproduktionsanstalt inrättats och organiserats så, att densamma skulle utan större utvidgningar kunna övertaga den statliga kartutgivningen. Nämnden förordade därför, att i en blivande organisation för kartverket skulle upprättas en särskild reproduktionsavdelning genom sammanförande med kartverket av statens reproduktionsanstalt. En dylik reproduktionsavdelning funnes också vid de flesta utländska kartverk. En förutsättning för att ett gott ekonomiskt resultat skulle erhållas vore emellertid, att en dylik avdelning finge vid sidan av det direkta arbetet för kartutgivningen även utföra arbeten åt andra statliga institutioner samt enskilda, så att utrustning och personal kunde på ett effektivt sätt utnyttjas. Nämnden förordade till slut en utredning i frågan, varvid i första hand borde undersökas den av nämnden angivna linjen, att det officiella karttrycket utfördes av statens egna organ samt att för detta ändamål samorganisation mellan kartverket och statens reproduktionsanstalt genomfördes. Chefen för rikets allmänna kartverk har i sitt yttrande över organisationsnämndens betänkande i denna fråga bl. a. framhållit följande. Organisationsnämnden hade anfört, att särskild reproduktionsavdelning funnes inrättad

214 vid de flesta utländska kartverk. I allmänhet hade dessa avdelningar inrättats på en tid, då privata anstalter för tryck av kartor och bilder ännu icke uppstått. Deras utrustning hade därefter följt med i den allmänna utvecklingen och i många fall vållade storleken av det däri nedlagda kapitalet svårighet för ett nedläggande, ehuru bristande bärighet skulle göra ett sådant önskvärt. Särskilt för smärre kartverksorganisationer torde anordningen med eget tryckeri och förlag vara förlustbringande. Ett exempel härpå erbjöde Norges geografiske opmåling, vilken tidigt nödgats uppsätta egen reproduktionsavdelning med tryckeri och förlag, vilka årligen vållade norska staten stora förluster, ehuru avdelningen åtoge sig tryck för såväl offentliga institutioner som för allmänheten. Kartverkschefen ansåg därför, att en grundlig och förutsättningslös utredning borde verkställas, innan den i Sverige rådande ordningen för reproduktion, tryckning och försäljning av de officiella kartorna ersattes med en annan. Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i sitt yttrande bl. a. uttalat, att den funne den erforderliga tillgången till fotografisk och reproduktionsteknisk personal och utrustning vid kartverket kunna tillgodoses på annat sätt än genom ett inordnande av statens reproduktionsanstalt i nämnda verk. De nuvarande officiella kartorna motsvarade i reproduktionshänseende högt ställda fordringar. Organisationsnämnden hade emellertid räknat med möjligheten, att utgivning och försäljning liksom hittills kunde ifrågakomma genom avtal med enskild firma. Under sådana förhållanden funne kommissionen omotiverat att sammanföra reproduktionsanstalten med kartverket. Lantmäteristyrelsen, under vars tillsyn statens reproduktionsanstalt för närvarande står, har i sitt yttrande erinrat om att styrelsen vid tidigare tillfällen, den 17 oktober 1931 och den 26 november 1932, för Kungl. Maj:t framlagt förslag om att anstalten, som enligt styrelsens mening icke lämpligen kunde inordnas under något av övriga affärsdrivande verk och än mindre under annat statens ämbetsverk, måtte ställas under ledning av särskild styrelse. Sedan sistnämnda tidpunkt hade lantmäteristyrelsen knappast fått anledning ändra uppfattning i denna del. Utredningsmännen hava ansett sig böra om än i korthet beröra ifrågavarande spörsmål, ehuru detta icke direkt ingår i utredningsmännens uppdrag och icke heller har direkt samband med den ekonomiska kartläggningens ordnande i övrigt. Det huvudsakliga och principiella i detta spörsmål är, om för karttryck och kartutgivning den för närvarande tillämpade linjen skall följas eller om staten på av organisationsnämnden för vidare utredning förordat sätt eller annorledes själv skall omhänderhava denna verksamhet. Ett ställningstagande till dessa frågor kräver emellertid utredning ur skilda synpunkter om den statliga verksamhetens förutsättningar i jämförelse med den enskilda verksamheten på förevarande område. En eventuell statlig verksamhet kan här-

215 vid bl. a. tänkas organiserad, antingen på sätt organisationsnämnden förordat, genom att reproduktionsanstalten inordnas i kartverket, ehuru i relativt obunden form, eller genom att anstalten förblir ett affärsdrivande verk eller ock genom att anstalten ombildas till ett aktiebolag med staten som intressent. Utredningsmännen anse icke, att verkställandet av en dylik utredning hör till de uppgifter, som enligt Kungl. Maj :ts uppdrag tillkomma dem. För att kunna verkställa en så omfattande undersökning torde även påfordras särskild yrkeskunnighet på det tryckeritekniska området och därmed sammanhängande ekonomiska spörsmål. Utredningsmännen hålla emellertid före, att, om karttrycket och kartförsäljningen framdeles skulle organiseras rent statligt, denna verksamhet skulle bliva av den art och omfattning, att den knappast lämpligen bör ingå i den egentliga kartverksorganisationen. Med det förslag till de ekonomiska kartarbetenas bedrivande, som av utredningsmännen framlagts, torde arbetsuppgifterna för det blivande kartverket i och för sig bliva så omfattande och krävande, att en ytterligare utvidgning till att omfatta även hela karttrycket och kartförsäljningen jämte statens reproduktionsanstalts övriga verksamhet torde bliva en alltför vidsträckt och tyngande uppgift för det blivande kartverket. Med denna uppfattning rörande frågan om en samorganisation av statens reproduktionsanstalt med kartverket och då enligt utredningsmännens mening denna fråga i övrigt icke har samband med kartverkets organisation synes anledning saknas att i detta sammanhang upptaga den av organisationsnämnden ifrågasatta utredningen.

Förslag

om upprättandet i krigsarkivet av en kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor.

Uti skrivelse den 10 oktober 1936 har krigsarkivarien på befallning av chefen för generalstaben till utredningsmännens beprövande framlagt förslag om upprättandet i krigsarkivet av en kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor. Ifrågavarande framställning behandlar ett spörsmål, som synes vara av ett icke ringa allmänt intresse ur olika synpunkter men som därjämte k a n anses beröra kartverkets organisation i en detalj. Med hänsyn till att, så vitt utredningsmännen har sig bekant, den upptagna frågan tidigare icke närmare behandlats i samband med kartverkets organisationsfråga, hava utredningsmännen ansett sig böra något beröra densamma. Krigsarkivariens skrivelse återfinnes såsom bilaga till betänkandet. Såsom framgår av skrivelsen, avser förslaget att åstadkomma ett offentligt arkiv av moderna, utländska topografiska kartor till vetenskapligt och praktiskt gagn och att genom fortgående komplettering av kartsamlingen

216 utbygga och fullständiga detta arkiv samt föra de däri ingående kartserierna ajour. Orsaken till att krigsarkivet upptagit frågan är, att i krigsarkivet torde finnas den största samlingen av moderna utländska kartor inom landet, sedan generalstabens topografiska avdelnings och rikets allmänna kartverks samlingar av sådana kartor deponerats i krigsarkivet. Denna deposition har, på sätt i skrivelsen framhållits, skett med anledning av de förslag, som i denna riktning framförts av 1930 års arkivsakkunniga och som avsågo att göra dessa kartsamlingar mera åtkomliga och lättare utnyttjningsbara för forskning av olika slag. Utredningsmännen sakna anledning att närmare ingå på frågan om omfattningen av det föreslagna kartarkivet och dess uppgift, då detta torde falla utanför ramen av utredningsmännens uppdrag. Det torde emellertid att döma av 1930 års arkivsakkunnigas uttalanden i ämnet samt av vad utredningsmännen i övrigt inhämtat otvivelaktigt finnas ett behov av att i ett centralt arkiv dylika kartor finnas tillgängliga för forskning. För utredningsmännen har spörsmålet synts böra beröras med hänsyn till frågan, huruvida kartverkets samlingar av här berörda kartor alltjämt böra förvaras hos krigsarkivet eller om det blivande kartverket självt bör omhänderhava ett dylikt kartarkiv. Så vitt utredningsmännen kunna bedöma, torde den nuvarande ordningen otvivelaktigt vara till fördel såväl för kartverket som för den forskande allmänheten. Kartverkets intresse vid anskaffande av utländska kartor, vare sig genom byte eller inköp, torde närmast vara att kunna följa utvecklingen på det kartografiska området såväl i fråga om kartornas innehåll som framställningssätt. Något behov att, sedan erforderlig kännedom tagits om nyutkomna kartor, arkivera desamma för kartverkets egen räkning torde icke föreligga. Skulle återigen av kartverket upprättas ett kartarkiv av dess samlingar för att tillhandahållas institutioner och allmänheten vid forskning, torde med säkerhet detta bliva en dyrbarare väg att lösa frågan än genom utnyttjande av ett befintligt arkiv med dess för dylika uppgifter skolade personal. Härvid torde krigsarkivet böra i främsta rummet ifrågakomma såsom arkiv för ändamålet på grund av dels att där förvaras stora samlingar av äldre kartor, för vilkas utnyttjande vid forskning jämförelsematerial av moderna kartor ofta erfordras, dels att redan sedan några år tillbaka åtgärder där vidtagits till ordnande och katalogisering av hittills av kartverket deponerade kartor, dels slutligen att säkerligen kartarkivet icke minst skulle komma att utnyttjas vid krigshistorisk o. d. forskning, som berör krigsarkivets övriga samlingar. Av anförda skäl synas i samband med kartverkets omorganisation instruktionsbestämmelser böra utfärdas, som stadfästa den nuvarande ordningen för nämnda kartsamlingars förvaring samt för framtiden ordna samarbetet i denna del mellan kartverket och krigsarkivet. Uti krigsarkivets skrivelse har emellertid även ifrågasatts, att då det här

217 i främsta rummet skulle gälla genom kartverkets förmedling erhållna kartor, för vilkas vård kartverket eljest skulle hava att draga försorg, kostnaderna för vården och anskaffningen borde uppföras å kartverkets stat. Den årliga kostnaden beräknas uppgå till omkring 4 300 kronor, varav 2 300 kronor för en halvtidsamanuens och 2 000 kronor för inköp av kartor. Ehuru utredningsmännen finna det tveksamt, huruvida icke ett eventuellt anslag för ändamålet borde uppföras direkt å arméstabens stat, å vilket krigsarkivet uppförts, synas dock de av krigsarkivet anförda skälen och arkivets utnyttjande även av andra än militära forskare kunna tala för att, då krigsarkivet i övrigt skulle komma att kostnadsfritt för kartverket ombesörja vården av kartsamlingarna, det ifrågavarande anslaget upptages på kartverkets stat. Med hänsyn till det allmänkulturella intresse den väckta frågan äger samt till de fördelar, som därigenom erbjuda sig att för framtiden vårda kartverkets samlingar av utländska kartor, få utredningsmännen tillstyrka förslaget i dess huvudprinciper. Plan för kartarkivets omfattning torde böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. F r å g a n o m k a r t v e r k s k o m m i s s i o n e n s o m b i l d a n d e till e n r å d g i v a n d e s t y r e l s e för k a r t v e r k e t . Uti organisationsnämndens belänkande har föreslagits, att för uppehållande av närmare kontakt mellan kartverket och de huvudintressen, som hava behov av kartorna, skulle tillsättas en rådgivande styrelse för verket. Organisationsnämnden har i denna del anfört följande. Med hänsyn till kartverkets uppgift att framställa kartor, vilka skulle utnyttjas för skilda ändamål, syntes det angeläget att en närmare kontakt mellan kartverket och de viktigaste grupperna av kartkonsumenter åvägabragtes, så att deras synpunkter på kartornas framställningssätt och kartverkets arbetsplaner kunde i möjligaste mån beaktas. Organisationsnämnden ville därför föreslå, att vid en omorganisation av kartverket en rådgivande styrelse för verket tillsattes med representanter för dessa intressen. De verksamhetsgrenar, som härvid syntes närmast böra bliva representerade, vore jordbruket, skogsbruket, försvarsväsendet, lantmäteriet och kommunikationsväsendet, närmast vägväsendet, samt sjökarteverket. I sammanhang med en dylik styrelses inrättande torde den nuvarande kommissionen för de allmänna kartarbetena böra upphöra, då denna kommissions uppgifter skulle tillgodoses genom den föreslagna styrelsen. Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i yttrande över organisationsnämndens betänkande framhållit följande. Kommissionen för de allmänna kartarbetena tillsattes genom Kungl. Maj:ts brev den 28 maj 1880 och erhöll därvid följande sammansättning: chefen för generalstaben (ordförande), avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning, chefen för sjökarteverket, chefen för Sveriges geologiska undersökning samt tre av Kungl. Maj:t utsedda »i kartverksfrågor intresserade och kunniga män». I mån som nämnda särskilt utsedda ledamöter avgingo ur kommissionen ersattes dessa

218 med cheferna för vissa myndigheter och inrättningar, vilkas verksamhet hade beröring med något av de tre kartverken. Sålunda förordnades såsom ledamöter år 1892 chefen för lantbruksstyrelsen samt år 1914 cheferna för lantmäteristyrelscn och statistiska centralbyrån. Med den sammansättning, som kommissionen sålunda erhöll, företräddes sakkunskapen i vad landkartefrågor anginge av cheferna för generalstaben, rikets allmänna kartverk, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statistiska centralbyrån och Sveriges geologiska undersökning. I sjökartefrågor kunde endast chefen för sjökarteverket anses besitta tillräcklig sakkunskap, samtidigt som chefen för Sveriges geologiska undersökning var ende representanten för geologisk sakkunskap. Vid framläggande år 1918 av förslag till ny instruktion framhöll kommissionen bl. a., att densammas ledamotsantal borde utökas dels med cheferna för marinstaben och lotsstyrelsen, dels med två representanter, i främsta rummet kvalificerade att bedöma geologiska kartfrågor. Härför föreslogs en representant för den geologiska vetenskapen samt professorn i gruvvetenskap vid bergshögskolan. På grund av detta förslag erhöll kommissionen sin nuvarande sammansättning enligt Kungl. Maj:ts brev den 25 april 1919. Enligt nämnda brev skulle kommissionen för de allmänna kartarbetena hava till uppgift att behandla frågor, som vore av väsentlig betydelse för rikets allmänna kartverks och sjökarteverkets verksamhet och organisation samt för Sveriges geologiska undersökning såsom kartläggande institution, ävensom frågor, som rörde upprättandet och utgivandet av kartor och andra med kartverksamheten sammanhängande publikationer, vare sig inom statsinstitutioner eller på enskild väg, när statsunderstöd söktes för ändamålet. Intet ärende berörande det geologiska kartverket hade dock sedan nämnda tidpunkt varit föremål för kommissionens behandling. Därest kommissionen, på sätt föreslagits, skulle upphöra, torde frågor av väsentlig betydelse för rikets allmänna kartverk komma att behandlas av en kartverket rådgivande styrelse liksom motsvarande ärenden rörande sjökarteverket av dess styrelse; däremot torde utlåtanden i frågor berörande Sveriges geologiska undersökning såsom kartläggande institution ävensom i övriga ovannämnda frågor få inhämtas på annat sätt än hittills. Den blivande rådgivande styrelsen komme sålunda att tillgodose kommissionens uppgifter endast i fråga om landkarteverket. Kommissionen hade intet att erinra mot att, därest en kartverket rådgivande styrelse komme till stånd, kommissionen själv upphörde. Beträffande den rådgivande styrelsen ville kommissionen framhålla, att densamma endast borde givas en rådgivande befogenhet i fråga om de stora dragen av kartverkets organisation och verksamhet, så att icke kartverkschefen lede någon nedsättning i den befogenhet, som borde motsvara hans ämbetsansvar. Kommissionen funne icke behövligt, att sjökarteverket representerades i den rådgivande styrelsen; det erforderliga samarbetet mellan de båda verken syntes vara tillgodosett genom den föreskrift om samråd i fråga om arbetsplaner och stater m. m., vilken funnes intagen i respektive verks instruktioner. Sveriges geologiska undersökning h a r i sitt y t t r a n d e över b e r ö r d a b e t ä n k a n d e u t t a l a t , a t t u n d e r s ö k n i n g e n ä v e n b i t r ä d d e förslaget a t t ställa k a r t v e r k e t u n d e r e n r å d g i v a n d e styrelse s a m t att i s a m b a n d d ä r m e d l å t a k o m m i s s i o n e n för d e a l l m ä n n a k a r t a r b e t e n a u p p h ö r a . B e t r ä f f a n d e s a m m a n s ä t t n i n g e n av styrelsen syntes befogat, a t t i d e n s a m m a i n s ä t t a , f ö r u t o m r e p r e s e n t a n t e r för p r a k t i s k a n ä r i n g s g r e n a r , j ä m v ä l en r e p r e s e n t a n t för d e n a t u r v e t e n s k a p s r i k t n i n g a r , å vilka k a r t v e r k s a m h e t e n b y g g d e och m e d v i l k a d e n delvis b o r d e s a m a r b e t a .

219 Statistiska centralbyrån har framhållit, att då enligt förslaget den hittillsvarande kommissionen för de allmänna kartarbetena, där statistiska centralbyrån varit representerad genom sin chef, skulle försvinna och ersättas med en rådgivande styrelse bestående av representanter för vissa närings- och förvaltningsgrenar, den kontakt mellan kartverket och centralbyrån, som i vissa fall kunde befinnas erforderlig, syntes kunna på eljest vanligt sätt bibehållas. Uti den inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian angående kartverkets omorganisation har beträffande kartverkets styrelse bl. a. anförts, att den nuvarande kommissionen för de allmänna kartarbetena borde ombildas till ett rådgivande organ beträffande samtliga mera betydelsefulla frågor, som berörde grundkartans framställning och kartarbetenas allmänna bedrivande. I fråga om sammansättningen av det rådgivande organet, benämnt kartverkskommissionen, har därvid föreslagits, att kommissionen skulle bestå av representanter för jordbruket, skogsbruket, lantmäteriet och kommunikationsväsendet samt för försvarsväsendet en representant för vardera av de tre försvarsgrenarna, lantförsvaret, sjöförsvaret och flygvapnet. Uti de över promemorian avgivna yttrandena hava följande uttalanden gjorts i frågan. Chefen för generalstaben har anfört. Uti yttrandet över organisationsnämndens betänkande hade chefen för generalstaben bl. a. framhållit, att intet vore att erinra mot att kartverket omdanades till ett civilt verk under förutsättning att den myndighet, som ansvarade för arméns krigsförbedelse, tillförsäkrades erforderligt inflytande på kartverkets arbeten, vilket inflytande, utöver vad organisationsnämnden föreslagit, måste erhålla formen av viss direktiv- och inspektionsrätt. Det militära inflytandet på kartarbetena vore måhända bättre tillgodosett i promemorians än i organisationsnämndens "förslag men torde dock icke i erforderlig grad vara säkerställt. I den rådgivande kartverkskommissionen skulle visserligen plats beredas för representanter för de tre försvarsgrenarna, men deras befogenhet inom kommissionen eller dennas inflytande på kartarbetena m. m. vore icke klarlagda. Den föreslagna militärassistenten vid kartverket tillstyrktes och kunde den inspektionsrätt, som ovan nämnts, utövas genom denne. Vad direktivrätten beträffade, syntes det erforderligt att giva den rådgivande kartverkskommissionen ävensom däri ingående representanter för försvarsgrenarna och därvid särskilt representanten för lantförsvaret sådant inflytande, att kartverksledningen icke kunde fatta beslut, som strede mot av nämnda representanter uttalade krav eller önskemål, utan att vid skiljaktiga meningar frågan hänskötes till Kungl. Maj:ts avgörande. Representant för lantförsvaret i kartverkskommissionen borde vid nuvarande organisation vara chefen för generalstaben. Härutöver borde inspektören för artilleriet jämväl ingå i kommissionen för att kunna företräda de speciella intressen, som artilleriet hade i fråga om artillerikartor.

220 Chefen för rikets allmänna kartverk har framhållit, att, då armén är den ojämförligt största förbrukaren av topografiska kartor, syntes den böra erhålla en däremot svarande representation i den föreslagna kartverkskommissionen. Även flygvapnet, stor konsument av översiktskartor, syntes böra företrädas, särskilt som organiserat samarbete mellan kartverket och flygvapnet i och för flygfotograferingen torde komma till stånd. Däremot sj^ntes representant för sjöförsvaret kunna undvaras, då landkartorna för detsamma ägde endast sekundär betydelse. I sjökarteverkets styrelse vore lantförsvaret icke företrätt. Utredningsmännen finna i likhet med organisationsnämnden och vad i departementspromemorian anförts, att kommissionen för de allmänna kartarbetena bör ombildas till ett rådgivande organ beträffande alla mera betydelsefulla frågor rörande kartarbetenas allmänna bedrivande samt angående förändrade grunder för kartframställningen. På sätt kartverkskommissionen uttalat, bör däremot detta rådgivande organ icke tilläggas någon befogenhet, som inskränker kartverkschefens beslutanderätt och ämbetsansvar. Befattningen med den direkta ledningen av kartverkets arbeten bör endast tillkomma verkets chef med de olika byråernas chefer såsom föredragande, var och en inom sitt verksamhetsområde. Detta rådgivande organ torde, på sätt i promemorian föreslagits, böra benämnas kartverkskommissionen. I fråga om den ombildade kartverkskommissionens sammansättning synes icke erforderligt, att ett bestämt antal ledamöter från början fastställes. På sätt i promemorian framhållits, torde antalet böra få bero på möjligheten av att i kommissionen erhålla en så fullständig och samtidigt lämpligt avvägd representation för de synpunkter, som böra vara vägledande i fråga om de allmänna riktlinjerna för kartarbetet inom landet. Kommissionens uppgift avses i första hand vara att åstadkomma erforderlig kontakt mellan kartverket och de viktigaste grupperna bland kartkonsumenterna, så att deras synpunkter på kartornas framställningssätt och verkets arbetsplaner i möjligaste m å n kunna beaktas. Med hänsyn härtill och till innebörden av det förslag, som utredningsmännen framlagt rörande kartarbetenas bedrivande, synas i främsta rummet böra ifrågakomma en representant för jordbruket och därvid närmast för hushållningssällskapens verksamhet, en representant för skogsbruket, närmast för domänstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, en representant för lantmäteristyrelsen, en representant för kommunikationsväsendet, närmast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt representanter för försvarsväsendet. Vad sistnämnda militära ledamöter angår, torde, enligt vad utredningsmännen inhämtat, dessa — med hänsyn till den nya försvarsorganisationen — böra utgöras av chefen för armén, chefen för försvarsstaben samt chefen för flygvapnet. Av de skäl, som såväl kommissionen för de allmänna kartarbetena som Sveriges geologiska undersökning framhållit, vilja utredningsmännen förorda, alt jämväl chefen för

221 sistnämnda ämbetsverk ingår i kommissionen. Härigenom vinnes mera direkt kontakt med denna kartläggande institution och samtidigt kontakt med de vetenskapsgrenar, som hava intresse av kartverksamheten. För ledamöterna i kommissionen torde böra utses personliga ersättare. I kommissionen bör kartverkschefen vara ledamot och föredragande. Såsom sekreterare hos kommissionen bör någon tjänsteman vid kartverket kunna fungera, varigenom kommissionens verksamhet kan bedrivas utan särskild kostnad, med undantag för resekostnads- och traktamentsersättning till ledamot, som eventuellt icke har sin verksamhet i Stockholm. Utredningsmännen vilja slutligen framhålla, att i samband med ombildning av den nuvarande kartverkskommissionen, på sätt ovan föreslagits, den uppgift, som denna kommission från början avsetts skola hava att verka för ett samarbete mellan de kartläggande verken till undvikande av dubbelarbeten, bör tillgodoses genom sådana bestämmelser i vederbörande verks instruktioner, att säkerhet vinnes för att dylikt samarbete kommer till stånd. Uti gällande instruktioner för rikets allmänna kartverk och sjökarteverket finnas dylika bestämmelser redan meddelade. Sålunda föreskrives i kartverkets instruktion, att chefen för kartverket skall i samråd med cheferna för sjökarteverket och Sveriges geologiska undersökning bereda frågor angående arbetsplaner och stater eller ändringsförslag rörande organisation, avlöningsgrunder och kartverksarbete, vilka tillämpningsvis kunna öva inflytande å de andra kartverken, eller reglering av vissa karttekniska spörsmål, som icke äro av beskaffenhet att behöva underställas Kungl. Maj:ts prövning. Bestämmelser av dylik art med skyldighet för nämnda verks chefer att årligen sammanträda för överläggning i berörda frågor torde böra inflyta i samtliga tre verks instruktioner.

KAP. XVII.

Kartverkets uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet. Såsom tidigare framhållits, har i direktiven för utredningen angivits, att utredningsmännen i fråga om kartverkets organisation endast hade att framlägga förslag såvitt anginge den del av kartverket, som hade att syssla med de ekonomiska kartläggningsarbetena. Vid organisationsförslagets uppgörande borde förutsättas, att kartverket ombildades till ett fristående civilt verk. I den mån en omorganisation av det ekonomiska kartläggningsarbelet berörde arbetet vid kartverkets övriga avdelningar, borde detta angivas och förslag framläggas rörande de ändringar i kartverkets organisation i allmänhet, som av omläggningen av det ekonomiska kartläggningsarbetet kunde betingas. På grund av de anförda direktiven hava utredningsmännen icke närmare ingått på frågan rörande organisationen av den blivande byrån för topografiska kartor och översiktskartor vid det omorganiserade kartverket, utan förutsatt att densamma tillsvidare komme att organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med det av chefen för rikets allmänna kartverk i yttrande över den tidigare omnämnda departementspromemorian framlagda förslaget. Den nuvarande topografiska avdelningens arbetsuppgifter förutsättas sålunda skola i huvudsak i oförändrad form övergå till den blivande byrån för topografiska kartor och översiktskartor. Endast i två avseenden hava därvid ändringar i arbetsuppgifterna förutsatts, nämligen dels att avvägningsarbelena, i den del de bedrivits vid topografiska avdelningen, skulle överflyttas till byrån för geodetiska arbeten och att därvid den statstopograf, som handhaft nämnda avvägningsarbeten, samtidigt skulle överflyttas till sistnämnda byrå, dels att samtliga arbeten rörande fotokartframställningen, varav vissa delar hittills utförts vid topografiska avdelningen, skulle i sin helhet förläggas till den föreslagna nya byrån för fotokartor. Utredningsmännen hava även förutsatt, att den extra tjänsteman samt den underofficer i reserven, som närmast utfört nämnda fotografiska arbeten vid topografiska avdelningen, skulle beredas anställning vid den nya byrån.

223 De av utredningsmännen framlagda förslagen beröra emellertid i viss mån ur militär synpunkt viktiga arbeten, ehuru någon ändring i arbetena för den topografiska kartläggningen eller för översiktskartorna icke föreslagits. Under senare år har nämligen topografiska avdelningen i samarbete med militära myndigheter, närmast artilleriet och flygvapnet, utfört vissa arbeten för framställning av fotografiska artillerikartor. Givet är, att försvarets behov av dylika kartor liksom andra militära specialkartor måste även i fortsättningen kunna tillgodoses. Uti den nya försvarsorganisationen har emellertid icke ifrågasatts någon militär organisation för sådana arbeten, utan har tydligen avsetts, att dessa spörsmål skulle erhålla sin lösning i samband med organisationen av kartverket såsom civilt verk. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har i avvaktan på kartfrågans lösning upptagits en topografisk avdelning att tillsvidare ingå i arméstaben (se sid. 20) samt därvid å generalstabskårens stat uppförts en regementsofficer, avsedd att mera direkt tillvarataga försvarsväsendets intressen i samarbetet med kartverket. Redan av här anförda förhållanden hava utredningsmännen ansett sig böra beröra frågan angående det blivande civila kartverkets framtida uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet. Ett ytterligare skäl härför hava utredningsmännen funnit föreligga i den framställning, som chefen för generalstaben den 3 april 1935 gjort till Kungl. Maj:t angående anlitande av militära sakkunniga vid utredning i kartverksfrågan. Denna framställning har nämligen av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet överlämnats till utredningsmännen, för att dessa skulle bliva i tillfälle erhålla del av de synpunkter, som i skrivelsen kommit till uttryck. I såväl nämnda framställning som i chefens för generalstaben yttranden dels över organisationsnämndens betänkande, dels över departementspromemorian angående kartverkets omorganisation har generalstabschefen framhållit, att ur militär synpunkt vore av synnerlig vikt, att försvarsväsendets intressen bleve tillgodosedda vid en omorganisation av kartverket. Utredningsmännen hava därför ansett sig böra i ämnet samråda med t. f. chefen för armén, generallöjtnanten Nygren. De spörsmål, som därvid särskilt betonats böra erhålla sin lösning i samband med kartverkets omorganisation, torde kunna sammanfattas i följande punkter. 1. Arméns behov av kartor i fredstid bör på tillfredsställande sätt tillgodoses. 2. Militärt inflytande på bedrivandet av kartarbetena, i den mån dessa äro av betydelse för försvarsväsendet, bör säkerställas. 3. Arméns behov av rent militära kartor, då detta behov framträder vid krig eller vid fara för krig, måste tillgodoses, varvid erforderliga kartläggningsformationer böra ställas till arméns förfogande. Kartverkets ställning till försvarsväsendet i krig måste därför klarläggas. Vad angår den första punkten, har framhållits betydelsen av att för

krigsmakten tjänliga topografiska kartor och översiktskartor förefinnas samt att fotografiska eldledningskartor (artillerikartor) upprättas för vissa delar av landet, särskilt beträffande strategiskt viktiga områden. Därjämte har ansetts nödvändigt, att även vid andra uppkommande behov i fråga om framställning av kartor för militärt ändamål kartverket måste kunna medverka vid dessa arbetens utförande. Utredningsmännen, som — på sätt redan nämnts -— icke ingått på frågan om den topografiska kartläggningen eller framställningen av översiktskartor, då detta icke ingått i utredningsuppdraget, vilja i denna del blott framhålla, att i alla senare utredningar av kartfrågan förutsatts, att de topografiska kartarbetena skulle bedrivas enligt den plan, som härför uppgjorts av den nuvarande kartverkschefen. Då därjämte den personalorganisation, som kartverkschefen framlagt för genomförande av ifrågavarande arbeten, är något utvidgad i förhållande till nuvarande organisation, torde sålunda de militära önskemålen här vara tillgodosedda. Vad därefter angår framställningen av fotografiska eldledningskartor, vilja utredningsmännen endast erinra om att det av utredningsmännen framlagda förslaget rörande framställning av fotokarta till underlag för den ekonomiska kartläggningen samt i övrigt innebär framställning av sådana kartor i en utsträckning, som går långt utöver vad ur militär synpunkt ifrågasatts. Utredningsmännen hava förutsatt, att så långt möjligt kartkonsumenternas intressen böra tillgodoses vid uppgörande av planen för arbetenas bedrivande, exempelvis vid aktuella behov av kartors upprättande för domänverkets eller försvarsväsendets räkning. Om emellertid med hänsyn till planmässigheten i de ekonomiska kartarbetenas bedrivande icke i alla fall de militära önskemålen kunna uppfyllas, torde alltid den vägen stå öppen, att med utnyttjande av kartverkets utrustning för ändamålet och till kartverket inkommenderad lämplig militär personal utföra sådana särskilt brådskande militära kartarbeten. På samma sätt synas även andra speciella militära kartbehov böra kunna tillgodoses genom samarbete mellan kartverket och de militära myndigheterna. Utredningsmännen förutsätta härvid, att för sådana speciella militära kartarbeten, vilka skola utföras genom kartverkets medverkan, anslag utverkas av de militära myndigheterna och ställas till kartverkets förfogande. Med hänsyn till dylika arbetens sporadiska karaktär torde ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt särskild civil personal icke för ändamålet böra anställas vid kartverket, utan, såsom utredningsmännen redan antytt, militär personal böra ställas till förfogande i mån av behov. En lämplig organisatorisk anordning synes vara, att den ovannämnde, till tjänstgöring vid kartverket avsedde regementsofficern vid arméstaben genom bestämmelser i kartverkets instruktion blir föredragande vid kartverket i alla sådana speciella militära kartfrågor och därmed representerar den militära byrå inom kartverket, som kan vid behov genom inkommenderad militär personal svälla ut för tillgodoseende av ifrågavaran-

225 de kartarbeten. Under sådan kommendering vid kartverket bör den militära personalen vara underställd kartverkschefen, liksom även arbetena stå under hans ledning, men med den militäre föredraganden såsom arbetsledare i detalj. I fråga om punkten 2 ovan torde det militära inflytandet på bedrivandet av kartarbetena, i den mån dessa äro av betydelse för försvarsväsendet, redan bliva tillgodosett genom att i den i föregående kapitel omnämnda rådgivande kartverkskommissionen föreslagits skola ingå chefen för armén, chefen för försvarsstaben samt chefen för flygvapnet. Utredningsmännen förutsätta vidare, att liksom hittills såväl karttyperna som arbetsplanerna för kartarbetena komma att fastställas av Kungl. Maj:t. Ändringar av betydelse i sättet för arbetenas utförande eller i planen för arbetenas bedrivande torde därför också alltid komma att underställas Kungl. Maj:ts prövning. Bestämmelser härom torde böra inflyta i kartverkets instruktion. Om därjämte i instruktionen föreskrives, att den militäre föredraganden vid kartverket skall deltaga i behandling av ärenden, som avse de för militära ändamål särskilt betydelsefulla kartarbetena, torde det militära önskemålet om inflytande på kartverksamheten bliva säkerställt. Vad slutligen angår punkten 3, torde denna i sak avse, att i händelse av krig kartverket bör helt underställas den militära krigsledningen samt dess personal och utrustning ställas till arméns förfogande. Det synes utredningsmännen naturligt, att i händelse av krig kartverksamheten för civila ändamål i huvudsak kommer att upphöra. Att vid krigstillfälle stora anspråk på upprättandet av kartor, erforderliga för krigföringen, måste göra sig gällande, torde också vara en självklar sak. Det synes därför, enligt utredningsmännens mening, kunna tagas för givet, att det blivande kartverket måste för ändamålet stå till förfogande, då detta verk beträffande såväl personal som utrustning kommer att vara försvarsväsendets egentliga tillgång på detta fackområde. De bestämmelser, som härför kunna erfordras, torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t i samband med fastställande av instruktionen för kartverket, varvid bland kartverkets uppgifter torde kunna införas att upprätta och utgiva för krigsmakten tjänliga topografiska kartor och översiktskartor samt att i krigstid enligt överbefälhavarens bestämmelser upprätta sådana kartor, som därutöver äro för krigföringen nödiga. Den närmare planläggningen av verkets organisation i händelse av krig torde böra uppgöras av vederbörande militära myndighet i samråd med kartverkschefen. Det av utredningsmännen framlagda förslaget till den ekonomiska kartläggningens bedrivande torde emellertid, såsom tidigare framhållits, även komma att kräva ett nära samarbete mellan kartverket och flygvapnet för verkställande av flygfotograferingen för fotokartan. För flygfotograferingens utförande i den omfattning, som av utredningsmännen föreslagits, skulle erfordras, att flygvapnet årligen tillhandahåller erforderlig militär personal — 15—617462

flygfotografer förutsättas skola tillhandahållas av kartverket — som ledare, förare och mekaniker för minst tre flygplan under tiden 15 april—15 september. För att kartarbetena skola kunna planmässigt bedrivas, fordras full säkerhet för att denna personal också kommer att vara reserverad för denna uppgift och att om möjligt samma personal i fråga om ledare och förare under visst antal år i följd få tjänstgöra vid flygfotograferingen. Bestämmelser härom samt angående grunderna för den ersättning, som skall utgå till flygvapnet vid arbetenas utförande, torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t och inflyta i instruktionerna för flygstyrelsen och kartverket. Vidare torde bestämmelser erfordras rörande skyldighet för flygvapnet att omhänderhava vården av kartverkets fotograferingsflygplan och kameror. Det torde böra ankomma på chefen för flygvapnet och kartverkschefen att gemensamt framlägga förslag till bestämmelser i ämnet, sedan Kungl. Maj:t och riksdagen tagit ställning till kartverksfrågan.

TABELLER OCH

BILAGOR

228 M

ni

t-

CO

o

f

,Q W>._ ^ °

O

O

O

O

O

C

•o

+

+

+ + +

|

:CS CS

u .2

fa C

fl 4)

o

c

5J .2 ro

*es->

«tH

»mt •*>

<x

-•a

c<u

äCO

i

O

_,

••a

bl

«

o

a 0>

i

a "3

i»

4)

C

fa

i-

o

1 CM

1 Tf> CO 00

rH CO ^

•>* C7> CO

1 Tfi

TH

CM

+

+ + +

ir

TH

T

in O CO

CO I>

T)< C73 CO

CO

rH

rH

CM

+

+ + + +

CD l>

CD Cl

^ t - l

•* .2 r-' "o 'c ^ *H ^

s

rH

:C3 ti

ca C

d 1

B

» o

a "o -2 c § ^

C/3

«(H ^ Ysej ( i

h cS

i—i

§§|l

t. tu rs C O •/ •" c «b <U ^ B X

< Ä

ii O 4>

1 CO

p-

-=

^

•n

fl

o

<o w c 2

'2.

->»

m

»

1c

ö *

00 t>

^ T-* :cS M

c ' oEf© =1.2 m o c 2

s eS

«M ^

TH

:C3

co co l> i> co t>

co co i> i>

m m I> co

co ci

m m i> co

CO ©

i> -* 00 -t1

co ©

i> ••* oo -«3<

[> CO

oo co O co

iTT-

-rH rH T-l

i> CO

(M

CM Cl

-i<

i>

i>

CO

CO CM CM

oo co o co

ci Tf

o c c\

CO [> oc

-rf ©

co co -rj c: rt 00

co •* Tt co

JH

eg d

-a <X

a

e fl © C* ••a 61

-f->

C

.Ef c

i

Ef©

0)

o c 2

CS

ew ^ T-t :C3 H

u

4->

5 M

v

CO

CD

CO

O

CM

IT

t> co co

ci m m

o i>

co oo

m

TC 00 r}<

CO O CO

o co m

CM CD l>

m

co

co

ir

l> CM

l> "*

© CD

o o

co oo

CM rH CM

TH Cl

T"

l> 1>

co

"* "3

-* 2 rH

l> CO

o 'c 2

b

«tH y* T-* ic3

co i> 1>

l> CD

CD

rf

w o

00 CM CM Cl TT

ci T

-«J to

m

TJ CD

C

<$

C i

— fl

OD0

•*.2 o "3 C "^

«M ^ rH :C3

t)

•n CO

CM O I> I>

Cl CO l> CO

in Cl CM 00 -<3<

CO l>

Tf1 TCO CO

co TH in Di m ^

CO

C

T-

CM

00 Tt

OTHTHTHCMCO

CM

rf

O) TJ

•<*

r-i m o m ci co

CC

I IO rHI HI IrH 1CM

O

O)

fa

ö

0 M

S X

+->

fa

g 08 C

C3

••et

J

M

C :CC

CJ c/3

T:

c

4)

i

S

a

p *

O)

e

4)

«•*

C)

S 2

4)

pari

fl as fl «

<7> <J> O)

rH rH rH rH rH rH

(H

c

£•

c c ur.

cc

ej

>

:C

D

c

£

PC

'C C

ii "ä X

•a *

•c .2

s

T

r-.

*

*

*

*

«

-T

iA

«

o M

4-

-1

229 Tabell 2.

Jämförelse mellan arealerna för häradena i Kristianstads län enligt ekonomiska kartan och enligt .1920 års folkräkningsstatistik. Därav landareal enligt

Totalareal enligt Härad

Järrestads Ingelstads Albo Gärds Villands ö . Göinge V. Göinge N. Åsbo S. Åsbo Bj äre Summa

Skillnad ekono- folkräki miska ningen kartan 1920 hektar hektar hektar %

Skillnad ekono- folkräki miska ningen kartan 1920 hektar hektar hektar %

Anm.

15 364 15 143 + 221 + 1-5 15 266 15 122 + 144 + i-o 43 325 43 676 — 351 —0-8 43 111 43 599 — 488 —1-1 30 214 30 305 91 —0-3 30 094 30 305 — 211 —0-7 64 918 65 007 — 89 —o-i 63 769 63 954 — 185 —0-3 [Nosaby sn 75 422 76 251 829 —1-1 64 214 67 410 —3 196 —4-7 •! minskad 109 948 110 343 — 395 —0-4 105 193 106 174 — 981 —0-9 (c:a 600 har 143 894 144 749 — 855 —0-6 139 047 140 501 —1454 —1-0 102 922 102 939 — 17 —0-0 99 826 100 207 — 381 —0-4 [Höja sn 25 742 25 973 — 231 —0-9 25 504 25 931 — 427 —1-6 | minskad 28 197 28 050 + 147 + 0-5 28 050 27 984 + 66 + 0-2 (c:a 40 har 639 946 642 436

2 490 —0-4 614 074 621 187 —7 113 — 1 1

Städer: Kristianstad. . . Simrishamn.... Ängelholm Hässleholm. . . .

2 105 288 1 118 147

1 518 + 587 142 430 1 072 + 46 149 — 2

Summa

3 658

3 169 +

S:a s:m

643 604 645 605

— — —

1 727 285 1 086 147

1467 + 260 430 — 145 1 047 + 39 149 — 2

3 245

3 093 +

. flnkorpore— —

2 001 —0-3 617 319 624 280 —6 961 — 1 1

\ringsändr. flnkorpore\ringsändr.

230 Tabell 3.

Jämförelse mellan arealer enligt ekonomiska kartan och enligt statistikens uppgifter beträffande mnnicipalsamhalien i Kristianstads län. Antal invånare per kvkm enligt arealen

Areal i hektar Municipalsamhälle

Brantevik Baskemölla Skillinge... Löderup Smedstorp Kivik Vitemölla Tollarp Vilan Broby kyrkoby Glimåkra Lönsboda Osby Hästveda Bjärnum Tyringe Vinslöv Sösdala Örkelljunga Klippan Åstorp Båstad Torekov 1 2

ekonomiska kartan

58 58 122 84 75 75 30 30 37 37 45 45 115 115 55 55 141 141 163 163 120 120 290 290 57 57 235 235 616 616 200 200 98 98 118 118 211 211 196 196 32 32 19 19

Sveriges komskillnad muner 1930

Antal Skillnad invånare i. ekonoi % Vi 1930 miska kartan

3 + 6 0 0 2 8 (+ 76) 76 76 — 11 — 11 30 0 0 30 0 0 3 3 ++ 4 4+ 1+ 212 33 42 + + 42 + 33 + 88 108 + + 108 + 77 + 77 48 + 5 48 + 77 + 1 15 134 + + 134 + 77 + 55 165 — 2 — 11 165 — — 123 — 123 — — 33 — 2 232 8 2 232 + 5 58 + 2 22 56 + + 56 + 22 + 11 228 + + 228 + 77 + 33 612 + + 612 + 44 + 11 194 + + 194 + 66 + 33 98 00 0 98 0 101 + 7 + 7 101 + 1 17 + 1 17 99 + 12 13 99 +1112 +1113 192 + + 192 + 44 + 22 29 + + 0 29 + 33 + 1 io +h 77 77 11 11 + 88

55 H22

+

—

•

878 — •

1 596

727 1200 1462 740 572 3 749 442 548 518 647 711 576 297 700 904 808 1306 906 2 178 1 700

717 1200 1639 793 609 4 296 465 541 506 809 723 594 299 714 904 945 2 783 925 2 404 2 937

—

545 545 360 360 541 541 333 333 658 658 062 2 062 623 623 893 893 622 622 1 878 878 405 405 11354 354 11827 827 11400 400 886 886 954 954 2 755 755 776 1 776 697 697 323 323

Samhället utvidgat 1931 med 110 hektar, som tillagts 1930 års areal. i i 1930.

•

Sveriges kommuner 1930

231 Tabell 4.

Jämförelse mellan arealer enligt ekonomiska kartan och enligt statistikens uppgifter beträffande vissa municipalsamhällen i Göteborgs och Bohus län. Antal invånare per kvkm enligt arealen

Areal i hektar Sveriges komskillnad muner 1935

Skillnad Antal invånare å ekono- i Sveriges i % komVi 1935 miska muner kartan 1935

Municipalsamhälle

ekonomiska kartan

Hälsö Kalvsund Källö-Knipplan Hönö Skärhamn Bleket Kyrkesund Stora Dyrön Tjörnekalv Åstol Klädesholmen och holmen Flatholmen

214 36 50 581 33 27 42 118 98 15

204 27 49 546 23 24 30 115 79 50

+ 10 + 91 + 35 + 10 + 3 + 12 + 3 + 21 + 35

—

5 33 2 6 43 12 40 2 27 70

548 172 518 2 091 1 061 187 324 290 181 481

256 478 1 036 360 3 215 693 771 246 181 3 207

269 637 1 057 383 4 613 779 1080 252 229 962

28 23

24 20

+ +

17 15

767 92

2 739 400

3 196 460

Ko

4 3

232 Areal* Ekonomiska kartan

Jordbruksräkningen 1927 och fastighetstaxeringen 1928

H ä r a d Inrösningsjord

Skogsmark

Hök Tönnersjö Halmstad Årstad Faurås Himle Viske Fjäre

32 471 14 637 20 078 15 703 23 203 19 188 7 867 19 085

40 034 30 291 31 369 26 282 34 384 16 026 9 003 36 401

Summa för Hallands län

152 232

223 790 469 705 161 780 187 933 440 848

Järrestad Ingelstad Albo Gärd Villand ö . Göinge V. Göinge N. Åsbo S. Åsbo Bj äre

13 421 38 387 17 912 38 323 35 101 27 229 42 750 32 612 19 904 20 217

1 056 15 266 2 077 43 111 10 413 30 094 20 495 63 769 25 028 64 214 62 280 105 193 67 946 139 047 46 425 99 826 4 321 25 504 4 898 28 050

Summa för Kristianstads län

285 856 244 939 614 074 291 439 238 658 578 040

Summa land

Inrösningsjord

91 818 *38 138 59 329 x15 178 64 397 20 539 53 312 16 105 70 610 23 961 40 451 20 012 21 628 8 280 68 160 19 567

13 108 38 140 16 829 40 948 34 443 28 370 45 155 35 240 19 771 19 435

Skogsmark

29 808 28 748 29 946 24 738 32 603 12 735 6 104 23 251

Summa land

86 726 57 269 61 807 51 922 67 969 37 987 19 652 57 516

931 14 220 1 723 40 299 9 951 28 191 17 093 60 485 22 613 59 613 61 038 99 649 68 218 130 323 48 574 95 268 4 181 24 443 4 336 25 549

1 Förändringen i areal från 1927 års till 1932 års jordbruksräkning beroende på indelningsändring (se sid. 41).

233 Tabell 5.

jämförelser. Jordbruksräkningen 1932 och fastighetstaxeringen 1933

Skillnader mellan arealerna enligt ekonomiska kartan samt enligt jordbruksräkningarna och fastighetstaxeringarna åren 1927 och 1928

Inrösningsjord

Skogsmark

Summa land

Inros. _ nin gfjord

„, Skogsmark

2—5

33 160 13 931 20 382 16 046 23 826 19 945 7 859 19 080

34 436 29 594 30 144 25 857 33 095 14 526 7 513 31 635

87 558 56 899 61842 52 134 68 116 38 559 19 812 63 101

154 229

206 800

13 097 37 965 16 020 39 732 34 160 27 270 43 215 33 286 19 809 19 277 283 831

x J

1932 och 1933

Summa land

Inrösningsjord

Skogsmark

Summa land

3—6

4—7

2—8

3—9

4—10

—5 667 — 541 — 461 — 402 — 758 — 824 — 413 — 482

+ 10 226 + 1 543 + 1423 + 1 544 + 1 781 + 3 291 + 2 899 + 13 150

+ 5 092 — 689 + 5 598 + 2 060 + 706 + 697 + 2 590 — 304 + 1 225 + 1390 — 343 + 425 + 2 641 — 623 + 1 289 + 2 464 — 757 + 1 500 + 1 976 + 8 + 1490 + 10 644 + 5 + 4 766

+ + + + + + + +

448 021

—9 548 —5-9 %

+ 35 857 + 19-1%

+ 28 857 + 6-5%

— 1 9 9 7 + 16 990 — 1 - 3 % + 8-2%

+ 21 684 + 4-8%

887 1 593 11 880 18 929 23 590 61 515 68 354 46 897 4 106 4 963

14 624 40 954 28 564 60 513 59 785 99 592 130 790 95 319 24 448 25 933

+ 313 + 125 + 247 + 354 + 1 083 + 462 —2 625 + 3 402 + 658 + 2 415 —1 141 + 1 242 —2 405 — 272 —2 628 — 2 149 + 133 + 140 + 782 + 562

+ + + + + + + + + +

+ 324 + 169 + 422 + 484 + 1892 — 1467 —1 409 + 1566 + 941 + 1 438 — 41 + 765 — 465 — 408 — 674 — 472 + 95 + 215 + 940 — 65

+ + + + + + + + + +

242 714

580 522

—5 583 —1-9%

+ 36 034 + 6-2%

+ 6 281 + 2-6%

1046 2 812 1 903 3 284 4 601 5 544 8 724 4 558 1 061 2 501

4 260 2 430 2 555 1 178 2 494 1 892 1 816 5 059

642 2 157 1 530 3 256 4 429 5 601 8 257 4 507 1 056 2 117

+ 2 025 + 2 225 + 33 552 + 0-7 %| + 0-9 %| + 5-8%

234 Areal jämförelser beträffande vissa socknai

Enligt jordbruksräkningei

Enligt ekonomiska kartan t o m t slåtoch t erträd- äng gård

Kommuner m. m. åker

betesäng

skogs- övrig mark mark

summa land

tomt slåt- be- skogsoch åker träd- t er- tes- mark äng äng gård 10

G

13 Valla

1 172

1 308 1 920 4 955 1 036

1 148

Stenkyrka....

1 713

1 146 3 691 7 471

1 409

2 270

Klövedal

2 192 3 312

275 Rönnäng

68 Klädesholmen.

0 Tjörns härad.

3 387

139 1453

2 896

8 501 16 632

2 870

329 1407

3 761

Öckerö.. .

1 806 2 507

0 C

Torslanda.

186 Björlanda.

1 432

1 259 1 350 4 425 1344

84C

Säve

2 328

4 969 2 140

1 18*

Backa

26*

Rödbo...

1 781

62(

Västra Hisings h ä r a d . .

5 614

178 1 053 4 264 5 808 17 386

5 462

142 1 109 3 119

Ytterby. . .

1 690

4 104 1245

Harestad. .

1 995

Torsby. . . .

1 331

550 Lycke

22 Halta

38 Marstrand.

42 Kungälv. .

2 284

1 13!

34!

2 234 5 126 1045

2 135 3 650

2 897

23 Ovanstående grupp.

4 803

5 102 7 202 19 258

4 101

389 1121

3 67

Totalsumma

13 804 1028

573 4 098 12 262 21511 53 276 12 433

860 3 637 10 54

256 1592

235 Tabell 6. •oh s t ä d e r i n o m Göteborgs o c h B o h u s l ä n . S iillnader mellan arealerna enligt ekonomiska kartan och enligt j u i u j j i un aictiviiiiiycn i HCIVLCII ui;ii i y 0 a v a g u M c t y e t s m e al

övrig mark

summa land

1 943 4 835 + 2 659 2 154 725 44

+ 6 981 + + 3 196 + + 890 + + 44

7 525 15 946 +

+

åker

tomt och trädgård

slåtteräng

betesäng

skogsmark

övrig mark

2—9

3 - -10

4—11

5—12

6—13

7—14

136 + 13-1% 304 + 21-6% 44 + 11-7% 33 + 66-0% 0 + —

2 421

7 352 17 250 +

+ 428 3 202 + + 1 059 1 979 + + 3 007 5 084 + + 2 468 3 615 + + 1091 2 928 + + 690

570 — —

8 784 18111 +

+

46 — 865 + 3-3% — 23-0% +

16—17

4 825 + 153 + 3-2% 7 001 + 550 + 7-9% 3 196 + 143 + 4-5 % 890 — 128 — 14-4% 44 + 95 + 215-9%

976 -+ 686 16 769 15 956 + 813 13-0% + 4-3% + 5-1%

23 + 235 + 106 — 316 + — — •— — 14-9% + 38 — 30 — 107 + 254 — 137 + — 88-2% — 47-8% + 136-6% — io-o% + 49 + 16 — 83 + 413 — 568 — — — 21-1% + 48-8% — 29-6 % — 94 — 2 — 118 + 144 — 310 — — 3-2% — 30-3% + 12-1% 26-6% — 93 + 13 + 18 + 97 — 106 + + 130-0% + 54-6% + 36-2% — 33-5% + 34 + 16 — 1 + 137 — 107 + 44-4% — 1-4% + 21-9% — 23-4% +

+

86 3-6% 3 0-1% 85 1-9 o/0 4 0-1% 54 4-0% 82 4-8%

2 546

2 425 + 121 + 5-0% 2 471 2 281 + 190 + 8-3% 4 464 4 510 — 46 — i-o% 5 177 5 115 + 62 + 1-2% 1462 1489 — 27 — 1-8% 1 869 1 854 + 15 + 0-8%

56 + 1151 — 1544 + 136 17 989 17 674 + 315 5-0% + 37-0% 21-0% + 0-8% + 1-8%

146 + 11-7 % 109 + 26-5% 286 + 27-4% 62 + 13-5% 110 + 17-0% 0 +

56 — 31 — 48 + — 38-3% — 15-7% + 23 — 21 + 75 + — 53-8% + 64-7 % + 52 — 19 + 260 + — 12-8% + 89- 7% + 29 — 33 + 112 + — 60-0% + 59-3% + 32 — 40 -|- 36 + — 63-0% + 19-1% + 22 + 30 + 7 +

11 + 4-4%

45 + 4 + 6 + + 400-0% + 18-8% +

702 n-i%

s—15

89 +

152 + 397 + 36 — 2-8% + 25-4 % —

o-o%

enligt enligt folkekonosumma miska räk- Skillnad land ningen kartan 1930

160 — 68 — 57 — 164 + 23 + 120 4 978 — 55-9% — 28-4% + 1*9% — 1-2% + 2-5% 89 — 72 + 261 — 1 124 + 1032 4- 490 7 551 — 55-0% + 53-2% — 49-5 % + 38-8% + 7-0% 25 — 53 — 62 + 124 + 38 + 116 3 339 — 63-1% — 20-4% + 45-1% + 1-8% + 3-6% 14 — 9 25 — 158 — 134 762 + 11 — — 75-0% + 32-4% — 36-8% — 21-8% — 16 1 % 6 + 0 0 + 87 + 94 139 1 — — — + 197-8% -+213-7%

517 + 202 — 190 + 18-0% — 57-8% +

51 + — 17-4% 1 371 2 281 — 15 + — 3-2% 1 918 4 510 + 88 + + 6-5% 1 167 4 973 + 188 + + 8-8% 317 1 366 — 61 + — 8-5% 457 1 699 + 3 + + 0-6%

2 122

Totalarealer

555 + 224 + 902 48-9% + 52-3% + 28-2% 218 — 388 + 16 62-5% — 36-6% + 0-8% 236 — 773 + 42 40-3% — 25-7o/0 + 0-8% 198 — 333 + 35 45-4% — 13-5 o/0 + 1'0% 94 — 263 — 31 10-1% — 24-1% — 1-1% 76 98 — + 81 — ivo% + 11-1% 31 + 27 + 102 13-2 % + 65-9% + 17-9 %

4309 2 087

3 325 + 984 + 29-6% 2 066 + 21

+ 5 194 3 682 2 936 820 778

i-o%

5 089 + 105 + 2-1% 3 615 + 67 + 1.9% 2 951 — 15 — 0-5% 87 733 + + 11-9% 684 + 94 + 13-8%

+ 259 — 133

+ 471 + 1430 — 1582 + 1147 19 806 18 463 + 1343 — 34-2% + 42-0% + 38-9% — 18-0% + 6-3% + 7-3%

23 661 51 307 + 1371 -{_ 858 — 287 +• 461 + 1716 — 2 150 + 1969 54 564 52 093 + 2 471 — 33-4% + 12-7% + 16-3% — 9-1% + 3-8% + 4-7% + 11-0%

236 Tabell 7.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för fotokarta, upprättad enligt nuvarande arbetsmetod (bildtrianguleringsmetoden). Flygfotografering. Medeltal för åren 1933—35: Flygvapnets ordinarie kostnader 1 » extra » • Kartverkets kostnader 3

422: — kr. 905: — » 378: — » \ 705:,— kr.

Punktutmärkning. Medeltal för åren 1933—35

165: — »

Bildtriangulcring. Medeltal för perioderna 1933—34 och 1934—35

928: — »

Förarbeten för restitution. Medeltal för perioderna 1932—33, 1933—34 och 1934—35

168: — »

Restitution. Medeltal för perioderna 1933—34 och 1934—35: Arbetskostnad Material

148: — kr. 75: — »

.

223: —

»

1 039: —

»

Sammansättning. Medeltal för åren 1934 och 1935

••

Summa 4 228:— kr. Tryckning i ljustryck av 100 exemplar per blad. Oretuscherat blad (2/3 av antalet blad) Retuscherat blad ( 1 / 3 av antalet blad) I medeltal per blad , Frångår för försålda 40 ex. per blad å 1: 20 Rest per blad, omfattande omkring 0-23 kvmil Kostnad per kvadratmil Summa kostnad per kvadratmil för utgiven fotokarta

154: 75 kr. 171: 25 1 •

160: 25 kr. 48: — » 112: 25 kr. 488: —

»

4 716: — kr.

1 Häri inräknat amortering av flygplan, motor och kamera enligt flygvapnets beräkningsgrunder samt avlöning till militär personal. Dessa kostnader ersättas icke av kartverket. 2 Häri inräknat flyg- och mekanikertillägg för militär personal, drift- och underhållskostnader för flygplan, motor och kamera m. m. Kostnaderna ersättas av kartverket. 3 Film, kopiepapper, kartverkets flygfotograf m. m.

237 Tabell 8.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för fotokarta, upprättad enligt finska metoden. Beräkningarna äro verkställda med ledning av uppgifter, lämnade av kartverkschefen rörande dels kostnaderna för stödpunktsbestämning i Göteborgs och Bohus län 1935 med civil personal, dels kostnaderna för flygfotografering och framställning av fotokarta över Gotland 1933—34. Beträffande kostnaderna vid restitution, sammansättning och namninsättning har beräknats, att arbetena utförts med motsvarande arbetskrafter och efter samma avlöningsgrunder som i tabell 7. Stödpunktsbestämning. Fältarbete Byråarbete

892: — kr. 455: — » \ 347 k r<

Flygfotografering. Flygvapnets ordinarie kostnader 1 x » extra » Kartverkets kostnader 1

273: — kr. 476: — » 142: — »

391 »

31: 68 kr. 26: 40 » 22: — »

gg »

Restitution. Förberedande arbeten 2-4 dagar å 13: 20 kr Bestitutionen 2 » » 13: 20 »> Material (papper m. m.) Sammansättning. 3 dagar ä 32: 82 kr

98 »

Reproduktion till koncept. I skala 1: 10 000

440 I

Namninsättning. Tryckning, textning och inklistring av namn

255 » Summa 3 111 kr.

Tryckning i ljustryck av 100 exemplar per blad. Enligt tabell 7 Summa kostnad per kvadratmil för utgiven fotokarta 1

488 » 3 599* kr.

Se not å tabell 7. Flygfotograferingen över Gotland är verkställd i skala 1: 20 000, varför kostnaderna i tabellerna 7 och 8 icke äro jämförbara. I tabell 7 är flygfotograferingen verkställd i skala 1: 12 000 och 1: 15 000. Tagas kostnaderna för flygfotograferingen från uppgifterna rörande 1935 års fotografering i Göteborgs och Bohus län, vilken utförts i skala 1: 15 000 enligt finska metoden, blir kostnaden ökad från 891 till 1 651 eller med 760 kronor, varjämte kostnaden för restitution och sammansättning stiger med omkring 80 % eller med 142 kr. från 178 till 320 kr. En jämförelse mellan kostnaderna för de båda metoderna bör därför ske mellan slutsiffran 4 716 kr. i tabell 7 och en till 4 501 (3 599 + 760 + 142) kr. beräknad kostnad för finska metoden. I tabellerna 9 och 10 hava kostnaderna beräknats för båda metoderna under exakt lika förutsättningar vid en fotokartframställning i stort efter omorganisation av kartverket. 2

238 Tabell 9.

Beräkning av framtida kostnaden per kvadratmil för fotokarta i skala 1; lOOOO, upprättad med stöd av bildtriangulering. Förutsättning: Flygning med plan av Dragon-typ med flottörer. Fotograferingsskala 1: 20 000. Övertäckning 60 % i flygled, 40 % i sidled. Bildformat 14-o x 14-5 cm. Kostnaderna för flygfotograferingen äro beräknade med ledning av chefens för rikets allmänna kartverk uppgifter rörande fotograferingen av Gotland, men med reduktion för driftoch underhållskostnader enligt chefens för flygvapnet beräkning för kostnaderna vid användning av Dragon-maskin samt med tillägg för civil flygfotograf. Flygfotografering. Flygvapnets ordinarie kostnader (ersättas icke av kartverket) » extra » (ersättas av kartverket): Personalkostnader (utom avlöning) 62 Drivmedel — x 176:25

109: 30

44 Underhållskostnad — - x 210:90

92: 80 »

Transport- och resekostnader m. m Montering av kamera

217 kr. 77: 20 kr. »

•

26: 90 » 40: 10 »_ 34g ] ( r -

•

142: 50 kr. 55: 80 »> 1 9 8

Kartverkets kostnader: Fotografimaterial Flygfotograf (i B 15), 1*8 dagar å 37: 20

„

?61

|

Punkt utmärknin g. Medeltal för åren 1933—35 enligt tabell 7

•

Biidtriangulering. Medeltal för perioderna 1933—34 och 1934—35 enligt tabell Härav utföras 50 % genom minskningen i antalet bilder

7 utgör 928 kr. 464 »

Förarbeten för restitution. Medeltal för perioderna 1932—33, 1933—34 och 1934—35 enligt tabell 7 utgör 168 kr. Härav utföras 50 % genom minskningen i antalet bilder

84 »

Restitution. I medeltal för perioderna 1933—34 och 1934—35 utgjorde tidsåtgången 11-2 dagar per kvadratmil. 50 % härav utgöra 5-6 dagar, varav beräknas 1I3 för flygfotograf (B 15), 1-8 dagar å 22: — kr., och % för fotograf biträde (B 11), 3-8 dagar å 16: 70 kr. Utföres 103: — kr. Fotografimaterial: medeltal 1934—35 enligt tabell 7 utgjorde 75 kr. per kvadratmil. Utföres med hela beloppet, trots minskningen i antalet bilder, då större pappersformat erfordras 75: — »_

178 »

Transport 1 652 kr.

239 Tabell 9 (forts.)

Transport 1 652 kr.

Sammansättning. Medeltal 1934 och 1935: Statskartograf 25-6 dagar: 50 % härav eller 12-8 dagar utföras med y3 eller 4-3 dagar å 30: — kr. och % eller 8*5 » » 2 2 : — »> Förste ritare 7-1 » »18: — 1 Ritare och ritbiträde 6-0 » » 1 3 : 20 »

= 129: — — 187:— = 127: 80 = 79: 20

kr. » » »

523 kr.

Summa 2 175 kr. Tryckning i ljustryck av 100 exemplar per blad med bildyta 50 x 50 cm. Oretuscherat blad (% av antalet blad) Retuscherat » (% » 1 » ) I medeltal per blad Frångår för försålda 40 ex. per blad å 1: 20

154: 75 kr. 171:25 »

Kostnad per blad, omfattande 0-25 kvmil Kostnad per kvadratmil

160: 25 kr. 48: — » 112: 25 kr. 449 kr.

Summa kostnad per kvadratmil för utgiven fotokarta

2 624 kr.

Tabell 10.

Beräkning av iframtida kostnaden per kvadratmil för fotokarta i skala 1:10 OOO, upprättad enligt finska metoden. Förutsättningarna för beräkningen lika med i tabell 9. Flygfotografering. Lika med i tabell 9

761 kr.

Stödpunktsbestämning. Fältarbete Byråarbete

868 kr. 439 »

\ 307 »

Restitution. Förberedande arbeten 2-4 dagar å 16: 70 kr Restitution 2 dagar å 22: — kr Material (papper m. m.)

40 08 kr. 44 22

106 Sammansättning. 3 dagar å 22: — kr

66 »

Reproduktion till koncept. I skala 1: 10 000 enligt tabell 8

440 »

Namninsättning. Lika med förste ritare, ritare och ritbiträde under rubrik sammansättning i tabell 9

207 »

Summa 2 887 kr. Tryckning i ljustryck av 100 exemplar per blad med bildyta 50 x 50 cm. Lika med i tabell 9 Summa kostnad per kvadratmil för utgiven fotokarta

449 » 3 336 kr.

240 Tabell 11,

Sammandrag av kostnadsberäkningar per kvadratmil för ekonomiska kartan i skala 1 : 2 0 OOO med tidigare arbetsmetoder.

Ortnamnsgranskning1

Hallands län

Kristianstads län

Summa

157 kr.

157 kr.

Summa

63 » 3 244 » 1 863 » 5 170 kr.

63 » 3 652 » 1 699 » 5 414 kr.

10 662 »> 3 253 » Summa 13 915 kr.

10 870 »> 1 740 » 12 610 kr.

Summa

1212 » 496 » 1 181 » 2 889 kr.

1620 » 266 » 1 181 » 3 067 kr.

Summa

4 451 kr. 1 210 » 303 »> 1 453 » 7 417 kr.

2 227 kr. 1 625 » 215 » 1 453 » 5 520 kr.

Summa kostnader per kvadratmil 29 548 kr.

26 768 kr.

Stomkartarbeten. Avskrift av jordregister 2 Byråarbete Fältarbete ,

Konceptkarta. Fältarbete Byråarbete

Kartreproduktion. Förarbeten Kartkorrektur Tryckningskostnad 3

Beskrivningsutgivning. Arealberäkning Konceptbeskrivning Korrekturläsning Tryckningskostnad 4

Anm. 1

Arbetskostnaderna äro beräknade enligt lönenivån den 31 december 1935.

Enligt Hallands län. Då uppgift saknas för dessa kostnader, har här införts motsvarande belopp som i tabell 12 för Göteborgs och Bohus län för att få jämförbara slutsummor i tabellerna 11 och 12. 3 Bruttokostnad enligt lägsta anbud år 1933 å utgivande av ekonomisk karta i skala 1: 20 000 utgjorde 1 881 kronor per kvadratmil; inkomsten av försålda kartblad torde kunna beräknas uppgå till 700 kr. per kvadratmil. 4 Enligt Kristianstads län. 2

241 Tabell 12.

Sammandrag av kostnadsberäkningar per kvadratmil för ekonomiska kartan i skala 1:10 0 0 0 i Göteborgs och Bohns län med nuvarande organisation och arbetssätt. Ortnamnsgranskning Stomkartarbeten. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister

207 kr. 248 kr. 63 »

Transportering: K a r t o r i lantmäteristyrelsens arkiv » » lantmäterikontor

751 kr. 1 280 » 2 031 »

Granskning av transporter Insättning av gränser Uppritning av gränser

1 069 » 1 915 kr. 147 » 2 062 »

Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning Traktamentsersättning Handräckningskostnad

4 787 kr. 545 » 2 388 » 460 » g igo kr.

Byråarbete: Komplettering av fältarbetet Granskning

1 505 kr. 935 » 2 440

Kartreproduktion. Förarbeten: Namnlista m. m Tryckning av namn Klistring av namn m. m Färgmodell Granskning därav

239 kr. 102 • 469 » 85 » 65 »

Kartkorrektur: l:a korrektur 2:a korrektur

153 kr. 104 »

Tryckningskostnad 1

620 »

257 » 2 406 »

3 075 kr. 961 » 4 936 kr. 729 kr. 876 1 309 » 1914

Korrekturläsning Tryckningskostnad

»

114 » 1 582 »

Kostnad för fotokonceptkartan enligt tabell 7

16—617462

,

950 kr.

1 189 »

Beskrivningsutgivning. Arealberäkning: l:a beräkning Kontrollberäkning K onceptbeskrivning: Uppsättning Sifferinföring Granskning

Summa kostnad per kvadratmil 1 Nettokostnad, då försäljningsrätten

»

5 473

7 54g

,

Summa 26 352 kr. 4 228 »

överlåtits å generalstabens litografiska

30 580 kr. anstalt.

242 Tabell 13.

Beräkning: med utgångspnnkt från gä Ilande avlönings-, pensions- och semesterbestämmelser den 31 december 1935 av avlöning per år och kostnad per arbetsdag i kronor för vissa befattningar vid rikets allmänna kartverk efter omorganisation. Statskartograf. Lönegrad

16 e. 21 e. o. B 21

B 21

B 21

B 21

B 21

B 21

Löneklass

24 Antal år i löneklass. .

5 Dyrtidstillägg

3 888 258 408

5 484 306 576

6 207 330 648

6 603 336 684

6 999 342 732

7 455 348 780

7 455 348 780

7 455 348 780

Summa

4 554

6 366

7 185

7 623

8 073

8 583

8 583

8 583

8 014

Arbetsdagar per å r . . . 273 280 273 263 295 273 273 253 Avlöning per arbetsdag 15: 44 22: 74 26:32 27: 92 29: 57 31: 44 32:63 33:92

267 Årsavlöning

Medeltal under hela tjänstetiden

30: —

Flygfotograf. Lönegrad

11 c. 15 e. o. B 15

B 15

B 15

B 15

B 15

B 15

Löneklass

19 Antal år i löneklass. . .

10 Årsavlöning Dyrortstillägg Dyrtidstillägg

2 988 228 312

3 774 258 396

4 221 270 444

4 467 276 468

4 803 282 504

5 175 294 540

5 547 306 576

5 547 306 576

Summa

3 528

4 428

4 935

5 211

5 589

6 009

6 429

6 429

5 836

Arbetsdagar per år.. . 288 273 273 253 273 263 263 273 Avlöning per arbetsdag 12: 25 16: 22 18: 08 19:09 20:47 22: 85 24: 44 25:41

265 Medeltal under hela tjänstetiden

22: —

Fotograf biträde samt tekniskt biträde. Lönegrad

6 e.

Löneklass

8 Antal år i löneklass .. .

11 e. l i e . o. B 11

B 11

B 11

Bil

Bil

16 Dyrtidstillägg

2 208 198 240

2 988 228 312

3 069 234 324

3 402 246 360

3 588 252 384

3 804 258 396

4 020 264 420

4 266 270 444

Summa

2 646

3 528

3 627

4 008

4 224

4 458

4 704

4 980

4 471

9: 19 12: 25 13:29 14: 68 15: 47 16: 95 17: 89 18: 94

16: 70

Årsavlöning

Arbetsdagar per å r . . . Avlöning per arbetsdag

Medeltal under hela tjänstetiden

243 Tabell 13 (forts.)

Förste ritan», B 11

B 11

B 11

B 11

11 Arsavlöning

3 402 246 360

3 588 252 384

3 804 258 396

4 020 264 420

Summa

4 008

4 224

4 458

4 704

4 491

16: 03

16: 90

17: 83

18: 82

18: —

Antal år i löneklass . . .

Arbetsdagar per å r . . . Avlöning per arbetsdag

Ritbiträde.

Medeltal under hela tjänstetiden

Ritare.

4 e.

4 c. o.

B4

B4

B4

B7

B7

B7

B 7

Löneklass

10 Antal år i löneklass . . .

18 Medeltal under hela tjänstetiden

Dyrtidstillägg

1 896 2 010 2 319 2 475 2 631 2 775 2 931 3 087 3 243 204 210 216 222 228 234 240 186 192 180 252 264 276 288 312 324 348 192

Summa

2 262

Arsavlöning

Arbetsdagar per å r . . . Avlöning per arbetsdag

2 394 2 775 2 949 3 123 3 285 3 471 3 645 3 831

3 404

7:80

8: 77 10:47 11: 13 12: 01 12:64 13:35 14: 58 15:32

13: 20

250 Tabell 14.

Beräkning uv faltarbetskostnader per effektiv arbetsdag i kronor. Tekniskt biträde

Statskartograf Lönegrad

16 c. 21 c. o. B 21

Medel-

6 e.

tal

31 Traktamentsersättning enl. rescregl. för kart2 verket 12: 70 l 15:63 !15:63 15: 47 Besekostnadsersättning. . 3 3: 08 3 3:08 4 6:80 (i: 28 5 5 0: 26 5 0: 26 5(): 26 0: 26 Handräckning Summa

22: 01

11 e. 11 e. o. B i l 1

27 Medeltal

8:50 6 9: 71 6 12: 70 11: 75 0:50 ' 0 : 5 0 ' 3 : 00 2:54 5 0: 26 5 0:26 5 0: 26 0: 26

3: 61 0: 50 5 0: 26

14: 55

1 Medeltal under år 1935. 13 — x 15: 63 = 12: 70. 16 3 Medeltal under år 1935 för statskartograf.

med ledning av arbetslag. » » » 1935 » » » » » 1935 » » 1 Ersättningen per effektiv arbetsdag beräknad efter en ersättning per dag (även för icke arbetsdag) i lönegrad 6 e. av 3 kr., i l i e . av 7 kr., i 11 e. o. av 8 kr. samt i B 11 enligt resereglemente för kartverket (jfr anm. 2). 7 Ersättningen beräknas utgå enbart efter verklig kostnad för tjänsteman i lönegrad 6 e., 11 e. och 11 e. o. samt därefter enligt resereglemente lör kartverket. 5

244 Kartläggningsområdenas Ekonomisk karta i skala 1 : 10 000

Län m. m.

Stockholms stad Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus l ä n 1 Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Sjön Vänern » Vättern » Mälaren » Hjälmaren Summa

Fotokarta i skala 1:10 000

Land

Vatten

Summa

1 73 51 62 99 106 89 109 31 29 62 47 47

0 3 2 5 10 9 10 5 0 1 2 1 1

1 77 53 68 110 115 99 115 31 30 64 48 49

116 80 53 84 64 31 51 45 37 80 56-2

10 4 6 7 3 3 4 3 6 3 3 11

127 84 59 92 67 34 56 49 43 83 59 11

11 4

11 4

1513-5

Beräknas kartlagt 1938—39.

Land

Vatten

Summa

45-

6-8

52-3

131-8 130-0 150-3 83-3 98-8 84-5

12-3 10-4 9-0 7-2 6-9 5-1

144-1 140-4 159-3 90-5 105-7 89-0

724-2

781-9

245 Tabell 15.

areal i kvadratmil. Fotokarta i skala 1 : 20 000

Ingen kartlägg ning

Summa

Land

Vatten

Summa

Land

Vatten

Summa

Land

Vatten

1-4

— — — — — — —

— — —

— — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — —

1-5

— — — — — — — — — — — —

50-5

4-9

80-5

— —

— —

4-3

— —

122-9

—

—

3-7

—

48-7

— — — — — — —

— — — — — — —

— — — —• — — —

— — — — — — — —

356-2 374-5 845-8

— — — — — — — —

— — — — — — — —

73-9 51-3 62-4 99-7 106-2 89-1 109-6 31-2 29-1 62-0 47-3 47-5 49-0 116-9 80-6 174-7 84-3 64-4 281-6 181-8 241-2 476-7 554-0 986-5

0-0 3-4 2-0 5-7

— — —• — — — —

— — — — — — — — — — — — — — —

252 1

1 625-5

—

•

75-6 118-6 45-0

239-2

12-9

•

—

— — — — — — — — — — —

49-0

— — — —

26-5 27-6 60-3 44-4 19-0

— — 179-3

382-7 402-1 906-1 44-4 19-0

—

.— — — —

1804-8

4102-4

•

—

Summa 1-4

20-1 15-3 15-8 40-4 37-5 68-6 55-5 19-0 11-4

77-3 53-3 68-1 110-5 115-2 99-1 115-4 31-6 30-4 64-4 48-4 49-2 50-5 127-4 84-7 192-4 92-2 67-6 301-7 197-1 257-0 517-1 591-5 1055-1 55-5 19-0 11-4

4-8

4-8

386-9

4 489-3

10-8 9-0

10-0 5-8 0-4 1-3 2-4 1-1 1-7 1-5

10-5 4-1

17-7 7-9 3-2

246 Tabell 16.

B e r ä k n i 11 J»av indextal för länen i förhållande till Göteborgs och Bohus län. (De statistiska uppgifterna avse landskommunerna inom respektive län.) A n t a l

L ä n

Stockholms län. . Uppsala » .. Södermanlands » .. Östergötlands » .. Jönköpings » .. Kronobergs » .. Kalmar » .. Gotlands » .. Blekinge » .. Kristianstads » .. Malmöhus » .. Hallands » .. Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län.. Skaraborgs » .. 1 Värmlands » .. Örebro » .. Västmanlands » .. Kopparbergs * t .. x Gävleborgs » .. 1 Västernorrlands » .. Jämtlands x » .. Västerbottens* » .. Norrbottens* » ..

brukningsdelar per kvkm landareal

lägen- sumheter ma per per kvkm kvkm land- landareal areal

Invånare Index per kvkm I landareal

Brukningsdelar Index per Index II III kvkm åkerareal

1-6 1-7 1-7 1-6 1-8 2-0 1-5 2-4 3-4 3-8 4-8 2-9

2-3 0-8 0-7 1-0 0-6 0-6 0-8 0-6 2-5 2-6 4-6 1-1

3-9 2-5 2-4 2-6 2-4 2-6 2-3 3-0 5-9 6-4 9-4 4-0

0-8 0-5 0-5 0-5 0-5 0-5 0-5 0-6 1-2 1-3 1-8 0-8

28 19 20 20 15 16 16 15 35 35 53 23

0-8 0-5 0-6 0-6 0-4 0-5 0-5 0-4 1-0 1-0 1-5 0-7

3-3 2-5 3-2 2-2 21 1-4 1-9 1-4 2-1 0-8 1-4 0-9

1-8 0-7 0-8 0-9 0-9 0-7

5-1 3-2 4-0 31 3-0 2-1 3-2 2-1 2-0 0-9 1-5 1-0

1-0 0-6 0-8 0-6 0-6 0-4 0*6 0-4 0-5 0-2 0-3 0-2

35 20 24 21 20 17 25 20 29 6 11 8

1-0 0-6 0-7 0-6 0-6 0-5 0-7 0-6 0-8 0-2 0-3 0-2

vt

0-7 0-5 0-1 0-1 0-1

7-2 5-6 5-9 6-6

14-3 18-3 8-8 9-0

15-6 9-9 6-7 9-7

17-0 14-3 8-0 9-9

11-2 5-7

10-9 15-6 22-2 16-8 18-0 23-3

Medelindex I+II+III 3

0-4 0-3 0-3 0-4 0-8 1-1 0-5 0-5 0-9 0-6 0-4 0-6

0-7 0-4 0-5 0-5 0-C 0-7 0-5 0-5 1-0 1-0 1-2 0-7

1-0 0-8 0-5 0-6 0-7 0-3 0-6 0-9 1-3 1-0 1-1 1-4

1-0 0-7 0-7 0-6 0-6 0-4 0-G 0-6 0-9 0-5 0-6 0-6

1 Siffrorna utgöra medeltal för de områden av länet, vilka avses skola ekonomiskt kartläggas.

247 Tabell 17.

Beräkning av de till ekonomisk kartläggning föreslagna områdenas arealer, efter reduktion i förhållande till svårighetsgraden vid kartläggningen inom Göteborgs och Bohns län.

Län m. m.

Areal åker i n o m d e Till e k o n o till e k o n o - m i s k k a r t Reducerad Index misk kart- läggning areal (enligt avsedd läggning i kvmil t a b e l l 16) areal avsedda i kvmil områdena i kvmil

Kartverkschefens index

Reducerad a r e a l enligt kartverkschefens index i kvmil

Stockholms län. . Uppsala » • • Södermanlands » .. Östergötlands » .. Jönköpings » .. Kronobergs » .. Kalmar » .. Gotlands » .. Blekinge » .. Kristianstads » .. Malmöhus » .. Hallands » .. Göteborgs och Bohus

15-8 15-5 17-8 25-1 13-4 9-9 19-0 8-3 6-3 23-7 33-6 14-4

77-3 53-3 68-1 110-5 115-2 99-1 115-4 31-6 30-4 64-4 48-4 49-2

0-7 0-4 0-5 0-5 0-6 0-7 0-5 0-5 1-0 1-0 1-2 0-7

54-1 21-3 34-0 55-2 69-1 69-4 57-7 15-8 30-4 64-4 58-1 34-4

0-8 0-8 0-8 0-8 0-6 0-6 0-fi 0-8 1-0 1-6 1-6 1-0

61-8 42-6 54-5 88-4 69-1 59-5 69-2 25-3 30-4 103-0 77-4 49-2

Älvsborgs län. . Skaraborgs » .. Värmlands » .. Örebro • .. Västmanlands » .. Kopparbergs » .. Gävleborgs » .. Västernorrlands » . . Jämtlands » .. Västerbottens » .. Norrbottens » .. Av Vänern, Mälaren och H j ä l m a r e n . . . . Stockholms stad. . . .

20-7 32-2 11-8 15-9 16-4 5-3 4-6 4-3 3-2 6-4 3-4

127-4 84-7 59-6 92-2 67-6 34-7 56-7 49-0 43-9 83-7 59-4

1-0 0-7 0-7 0-6 0-6 0-4 0-6 0-6 0-9 0-5 0-6 0-6

89-2 59-3 35-8 55-3 27-0 20-8 34-0 44-1 22-0 50-2 35-6

1-0 0-6 1-0 0-5 0-6 0-6 0-5 0-4 0-4 0-25 0-4 0-4

76-4 84-7 29-8 55-3 40-6 17-4 22-7 19-6 11-0 33-5 23-8

—

0-2

27-3 1-4

0-4 1-0

10-9 1-4

Summa

327-2

1 650-5

1 049 5

—

10-9 1-4 1 157-5

248 Tabell

18.

B e r ä k n i n g a v k o s t n a d e n för p a n o r a m a k a m e r a f o t o g r a f e r i n g och punktb e s t ä m n i n g a v 16 p u n k t e r p e r k v a d r a t m i l . Enligt de av firman Photogrammetrie G. m. b. H. i Mimenen lämnade uppgifterna skulle kostnaden per 100 kvmil kunna beräknas på följande sätt vid en övertäckning av 70 % i flygled och 40 % i sidled, bildformat 25-5 x 25-5 cm samt med fotograferingsskalan 1: 50 000. Flygfotografering. 26 timmar å 300 kr 7 800 kr. Flygledare (ingenjör) i 1-5 månad = 38 arbetsdagar ä 48: 90 kr. (30: \+ 18: 90) 1 858 • Fotograf i 1-5 månad = 38 arbetsdagar å 37: 40 kr. (22: \- 15: 40) . . 1 421 » Försäkring 8 flygningar å 150: — kr 1 200 » Fotomaterial 385 bilder å 2: 25 kr 866 »

13 145 ^T

Bildernas omfotografering (»Umbildung»). Fotograf i 4 månader = 100 arbetsdagar ä 22: — kr Material 385 bilder å 4: 50 kr

2 200 kr. 1 732 1

3 932

2 250 kr. 2 505 »

4 755 > ,

750 kr. 835 >

j 535 »

,

Bildtriangulering. 1 ingenjör i 3 månader = 75 arbetsdagar å 30: — kr 2 räknare » 3 1 = 150 • » 16: 70 • Nätförtätning. 1 ingenjör i 1 månad = 25 arbetsdagar å 30: — kr 2 räknare » 1 » =50 » » 16: 70 » Fotoöversiktskarta. Fotograf i 4 månader = 100 arbetsdagar ä 22: — kr

2 200 kr.

Material

1050 Amortering

av instrument

»

3 250 »

Summa

26 667 kr 18 000 »

Summa summarum

44 667 kr.

(10 %)

Kostnaden per kvadratmil blir sålunda omkring Om panoramafotograferingen skall ske i skalan 1:40 000 i stället för i skalan 1:50 000, ökas antalet bilder från 385 till 600, vilket torde medföra en kostnadsökning för byråarbetet med 56 % samt i materialkostnaderna efter antalet bilder. Kostnaden blir då per kvadratmil

450 »

525 »

249 Tabell 19.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för barometerhöjdmätning. 200 punkter per kvmil Arbetsdagar

100 punkter per kvmil

Kostnader

Arbetsdagar

tekstats- niskt statsgeodet biträgeodet kronor kronor å å de å 30: — 30: — 16:70

Kostnader

tekniskt biträ- kronor kronor de å 16:70

Fältarbete. Arbete å fältet Avlöning Resekostnadsersättning Traktamentsersättning 2 Arbete i kvarter Avlöning Traktamentsersättning.

1-7

10-2

5-0 221 83 194

0-8

134 47 112

4-5 99 87

2-0

0-7

54 45

99 Byruarbete

0-8

4-5

0-7

2-0

54 Summa

3-3

19 2

9-0

446 För 50 kvadratmil om året har beräknats: Tekniskt biträde

Statsgeodet Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Motsvarande arbetsdagar per matlag och år Arbetsdagar i överskott per å r . . . 1 2

3 4

3 Statsgeodet

»

»

:

19:43

»

267 + 112

1 608 + 648

»

>

Matlag om en statsgeodet och 6 tekniska biträden. ')

»

»

i)

»

»

»

267 4

Per effektiv arbetsdag: statsgeodet 7: 00 kr., tekniskt biträde »

267 + 102

Tekniskt biträde

»

7: 00 kr. 15: 78

»

804 + 354

250 Tabell 20.

Beräkning: av kostnaden per kvadratmil för alternativ I: Fotokarta samt ekonomisk karta med beskrivning: kartorna i skala 1 : 1 0 0 0 0 . Antal arbetsdagar per kvmil

Arbetets art m. m.

Kostnad per kvmil

ritare förste stats- tekoch ritare karto- niskt ritbioch graf biträ- kansli- träde kronor kronor kronor de å å skrivare å 30: — 16: 70 å 18: — 13:20

Medeltal av kostnaden för

207 21-5 kvmil

Oil uainnsjii anskniiij).... Stomkartarbetcn. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister. Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikontor Granskning av transporter Insättning av gränser... Uppritning av gränser. . Textning av jordreg.-nr .

248 63

49-4

70-1

1 577

21-5 kvmil

22-4

i

22-4

»

10-3 i 750 12-9 » 1 458 2-5 dag. /blad 167 167 4 430 2-5 » »

25-0 48-6 10-0 10-0

Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning.. Traktamentsersättning. . Handräckningskostnad. . Byråarbete: Komplettering arbete

av

3 338 579 2 114 43

41-7 125-0

(Beräkn. efter J 0-6 km 2 /dag

6 074

fält-

Granskning av fältarbete

3-1

38-1 25-0

7-3

12-0

1 496 750

2 246

IBeräkn. enl. {dagskostn. i (tabell 14

(1935 års fältjarb. 9-74 mil 2 J1934—36 8-7 8 320 l mil 2

Kartreproduktion. Förarbeten: Namnlista m. m Tryckning av n a m n . . . . Klistring av namn m. m. Färgmodell Granskning därav Kartkorrektur: l:a korrektur 2:a korrektur Tryckningskostnad: Enligt gällande kontrakt Överföres

1-2

105 50 206 50 36

2-4 2-1

72 63

3-5 2-0 2-8

12-9

medeltal för 41 blad 41 • 40 » 35 » 35 »

medeltal av 40 blad 32 »

1 094 187-6

157-0

7-9

139-7

—

1 676 273:50 pr blad 14 633

251 Tabell 20 (forts.) Antal arbetsdagar per kvmil

Arbetets art m. m.

Överfört

Kostnad per kvmil

förste ritare stats- tekritare och karto- niskt och ritbigraf biträkronor kansli- träde k-onor kronor de å å skrivare å 30: — 16:70 å 18: — 13:20 187-6

157-0

7-9

139-7

Medeltal av kostnaden för

14 633

Beskrivniii(|sutyivnin(| Arealberäkning: l:a beräkning Kontrollberäkning. . . Konceptbeskrivning: Uppsättning Sifferinföring Granskning Korrekturläsning. . . . Tryckningskostnad. . Summa

1 530 855 2 385

91-0 28-5

387 464 273

21-; 25 -t 9-1 2-9 228-1

2-0 141 7

248 0

kvmil 6-0

6-5 3-8 1 124 3-5 113 3-2 1 582 5 204 3-2 19 837

För en arbetsprodukt av 35 kvadratmil om året har beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist —

statskartograf

tekniskt biträde

förste ritare o. kansliskrivare

ritare och ritbiträde

7 984

8 701

276+1 655

4 960

267 30 8 010 + 26

268 32 8 576 - 125

250 2+7

257 19 4 883 - 77

500 + 1 750 + 224+ 95

252 Tabell 21.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för alternativ I I : Fotokarta saint ekonomisk karta ntan beskrivning; kartorna i skala 1 : lOOOO. Antal arbetsdagar per 1;vmil Arbetets art m. m.

Kostnad per kvmil

statsritare förste karto- tekniskt och ritritare biträde graf biträde å 30: — å 16:70 å 18: — å 13:20

kronor

kronor

Ortnamnsgranskning....

kronor

207 Stomkartarbetcn. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikontor Granskning av transporter Insättning av gränser... Uppritning av gränser.. Textning av jordreg.-nr.

248 63

49-4

825 28-0

42-1

1 073

1 898 300 1 458 167 167

10-0 48-6 10-0 10-0

4 301

Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning.. Traktamentsersättning.. Handräckningskostnad.. Byråarbete: Komplettering av fältarbete Granskning av fältarbete

3 338 579 2 114 43

6 074

352 450

1-2

105 50 206 50 36

2-4 2-1

72 63

—

1 094

1 676

—

13 060

41-7 125-0

3-1 15-0

7-3

12-0

6 876

Kartreproduktion. Förarbeten: Namnlista m. m Tryckning av n a m n . . . . Klistring av namn m. m. Fargmodell Granskning därav Kartkorrektur: l:a korrektur 2:a korrektur

3-5 2-0 2-8

12-9

Tryckningskostnad: Enligt gällande kontrakt Summa

124 5

248-5

7-9

48-2

253 Tabell 21 (forts.) För en arbetsprodukt av 35 kvadratmil om året bar beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist —

statskartograf

tekniskt biträde

4 358

8 698

1 687

267 10 4 272 — 86

268 32 8 576 + 122

250 2 500 224

257 6 1 542 — 145

förste ritare

+

ritare och ritbiträde

254 Tabell 22.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för alternativ I I a: Fotokarta samt förenklad ekonomisk karta utan beskrivning (av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade); kartorna i skala 1: lOOOO. Antal arbetsdagar per cvmil Arbetets art ffl. m.

ritare stats- tekniskt förste och ritkartoritare biträde biträde graf å 16:70 å 18: — å 13:20 å 30: —

Kostnad per kvmil

kronor

kronor

207 Ortnamnsgranskninij.... Stomkartarbetcn. Reproduktion av

foto-

248 63

Avskrift av jordregister Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikon-

39-2

10-2

70-1

925 Granskning av transporInsättning av gränser... Uppritning av gränser.. Textning av jordregisternummer Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning 1 . Traktamentsersättning.. Handräckningskostnad. . Byråarbete: Komplettering av fältarbete Granskning av fältarbete Kartrcproduktion. Förarbeten: Namnlista m. m Tryckning av n a m n . . . . Klistring av namn m. m. Färgmodell Granskning därav Kartkorrektur: l:a korrektur

1 714

10-0

300 1 458 167

10-0

10-0 48-6

1 666 405 1 055 22

3 148

223 450

1-2

105 50 206 50 36

2-4 2-1

72 63

—

1 094

20-8 62-4

31 15-0

10-0

3-5 2-0 2-8

12-9

Tryckningskostnad: Enligt gällande kontrakt Summa

kronor

103-6

Dagskostnaden beräk las vara läggningsområdets storlc k.

131-6

7-9

93-2

4 117

3 821

1 676 9 821

•4 gånger högre än i tabell 14 på gru nd av årl iga kart-

255 Tabell 22 (forts.) För en arbetsprodukt av 35 kvadratmil om året liar beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga t j ä n s t e m ä n . . . . Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + 5 brist —

statskartograf

tekniskt biträde

3 626

4 606

3 262

267 14 3 738 + 112

268 17 4 556 — 50

250 2 500 224

257 12 3 084 — 178

förste ritare

+

ritare och ritbiträde

256 Tabell 23.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för alternativ I I I : Fotokarta med fastighetsindelning (utan komplettering å fältet); kartorna i skala lxlOOOO. Antal arbetsdagar per kvmil Arbetets art m. m.

ritare stats- tekniskt förste och ritkartobiträde ritare biträde graf å 16: 70 å 18: — å 30: — å 13: 20

Kostnad per kvmil

kronor

kronor

kronor

207 Ortnamnsgranskning.... Stomkartarbetcn. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister

248 63

Transportering: Kartor i lantmäteristy49-4

70-1

925 Kartor i lantmäterikonGranskning av transporter Insättning av gränser... Uppritning av gränser.. Textning av jordregisternummer

300 1 458 132

10-0 48-6

10-0

3 958

10-0

Kartreproduktion. Förarbeten: Namnkalker Namnlista m. m Tryckning av n a m n . . . . Klistring av namn m. m. Granskning av fastighetsindelning och n a m n . .

15-0

Kartkorrektur: l:a korrektur

2-4

4-0 3-5

—

120 105 50 206

2-0

450 12-9

Tryckningskostnad: Enligt gällande kontrakt efter avdrag för ett färgtryck (c:a 80 kr. per blad) Summa

1 577

— 835

12-0

1 777

—

5 942

257 Tabell 23 (forts.) För en arbetsprodukt av 35 kvadratmil om året har beräknats: statskartograf Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist — 1

tekniskt biträde

förste ritare

ritare och ritbiträde

2 922

4 984

!258 11 2 838 - 84

250 2 500 80

257 19 4 883 - 101

+

Då i detta alternativ intet fältarbete skulle förekomma, blir på grund av inskränkt arbetstid under sommarmånadernas byråarbete antalet arbetsdagar per år minskat med 10 under de första 36 åren av tjänstetiden. På grund härav blir medeltalet arbetsdagar per år under tjänstetiden för statskartografs i detta alternativ258istället för 267. Egentligen skulle även kostnaderna per statskartograf arbetsdag på grund härav höjas med en krona, vilket skulle medföra en höjning av kostnaden per kvadratmil med kronor 83: 50. Då emellertid beträffande byråarbetspersonal semester i allmänhet uttages under sommarmånaderna, torde kostnadsökningen i realiteten komma att stanna vid omkring hälften. Med hänsyn härtill och att även i övriga alternativ större eller mindre delar av statskartografpersonalen kommer att tjänstgöra i enbart byråarbete, har någon höjning i dagskostnaden ej ansetts nödig.

17—677462

258 Tabell 24.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil för alternativ I l l a : Fotokarta med fastighetsindelning (kompletterad å fältet i fråga om fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och vattendrag samt bebyggelse) ; kartorna i skala 1 : lO OOO. Antal arbetsdagar per kvmil Arbetets art m. m.

Ortnamnsgranskning . . . . Stomkartarbeten. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikontor Granskning av transporter Insättning av gränser.. . Uppritning av gränser. . Textning av jordregisternummer Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning 1 . Traktamentsersättning. . Handräckningskostnad. . Byråarbete: Komplettering av fältarbete Granskning av fältarbete Kartreproduktion. Namnlista m. m Tryckning av n a m n . . . . Klistring av namn Kartkorrektur: l:a korrektur Tryckningskostnad: Enligt gällande kontrakt efter avdrag för ett färgtryck (c: a 80 kr. per blad) Summa 1

ritare statstekniskt förste och ritkartobiträde ritare biträde graf å 16: 70 å 18: — å 13:20 å 30: —

Kostnad per kvmil

kronor

kronor

kronor

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

248 63

—

33-4 70-1

708 925

1 633

16-0

—

10-0 48-6

13-9

10-0

300 1 458 167

10-0

—

41-7

10-0

3-1

15-0

3-5

—.

—

—

—

—

2-0

12-9

1 113 348 705 15

2 181

223 450

2 854

—

—

—

105 50 206

2-4

— 93 4

4 036

87 7

5-1

116-4

1 207

—

8 304

Dagskostnaden beräk nas vara 1-8 gånger högre är i i tabell 14 på gru tid av årh ga kartläggningsområdets storle <.

259 Tabell 24 (forts.) För en arbetsprodukt av 35 kvadratmil oni året har beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist —

statskaitograf

tekniskt biträde

3 269

3 070

4 074

267 12 3 204 — 65

268 11 2 948 — 122

250 1 250 72

257 16 4 112 + 38

förste ritare

+

ritare och ritbiträde

260 Tabell 25.

Beräkning av de speciella kostnaderna (kap. X i l ) för kartläggningen av de områden, över vilka ekonomisk karta avsetts skola upprättas.

Län

m. m.

Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs » Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Av Vänern, Mälaren o. Hjälmaren Stockholms stad . . . . Summa

Areal i kvmil (tab. 15)

FotoRedu- EkonoFotokarta Ekono- Förenklad cerad karta misk ekonomisk med fastigmisk areal hetsindelmed karta karta karta i med be- utan be- u t a n be- ning kom- fastigkvmil skrivning pletterad å hetsinskrivning skrivning (tab. delning fältet 17) Alt. I Alt. II Alt. I l a Alt. I l l a Alt. I I I

77 53 68 110 115 99 115 31 30 64 48 49

1 104 000 465 000 720 000 1 169 000 1 433 000 1 417 000 1 222 000 335 000 597 000 1 264 000 1 127 000 695 000

738 000 321 000 490 000 795 000 964 000 946 000 831 000 228 000 391 000 828 000 734 000 462 000

562 000 252 000 380 000 616 000 740 000 721 000 644 000 176 000 292 000 619 000 546 000 351 000

473 000 210 000 317 000 515 000 621 000 607 000 538 000 147 000 246 000 521 000 461 000 294 000

345 000 159 000 237 000 385 000 458 000 443 000 402 000 110 000 174 000 369 000 323 000 212 000

127 84 59 92 67 34 56 49 43 83 59

1 802 000 1 198 000 1 210 000 809 000 742 000 499 000 1 135 000 760 000 590 000 407 000 431 000 290 000 705 000 475 000 881 000 583 000 466 000 317 000 1 041 000 701 000 738 000 497 000

909 000 616 000 384 000 581 000 320 000 223 000 364 000 440 000 245 000 538 000 382 000

761 000 518 000 322 000 485 000 266 000 187 000 306 000 371 000 205 000 451 000 320 000

551 000 378 000 237 000 355 000 202 000 138 000 225 000 267 000 153 000 333 000 236 000

129 000 14 000

107 000 12 000

82 000 8 000

27 1

238 000 28 000

164 000 18 000

1 650-5 1 049-5 21 555 000 14 446 000 11 044 000

9 261 000 6 782 000

Anm. Kostnaden = areal X fast kostnad per kvadratmil + reducerad areal x variabel kostnad per kvadratmil. I alternativ

I : fast kostnad = 1342 kr.; variabel kostnad = 18 495 kr. per kvadratmil II : » = 11 718 » » = 1 342 » ; I l a : >. = 8 479 » »» = 1342 » Illa: » = 7 282 » >» = 1022 » : I I I : >. = 4 920 » » = 1022 » ; I Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Örebro län minskas den variabla kostnaden med 207 kronor per kvadratmil, då ortnamnsgranskning där redan verkställts.

261 Tabell 26.

Sammanställning av vissa uppgifter till ledning för beräkningen av kostnader för ekonomiska kartans revidering och nyutgivning. N ytillkomna fastigheter per i r

L ä n

hela antaletx

icke Reduunder redovisIndex5 redoviscerad redo0-25 h e k ningsIndex4 I + I I ningsareal visningstar i % bara å 2 bara i % i kvmil bara per av hela ekon. a v hela kvkm antalet2 kartan antalet3

Stockholms län. . Uppsala » .. Södermanlands » .. Östergötlands » .. Jönköpings » .. Kronobergs » .. Kalmar » .. Gotlands » .. Blekinge » .. Kristianstads » .. Malmöhus > .. Hallands » .. G ö t e b . o. B o h u s » . . Älvsborgs » .. Skaraborgs » .. Värmlands » .. Örebro » .. Västmanlands » .. Kopparbergs » .. Gävleborgs » .. Västernorrlands » . . Jämtlands » .. Västerbottens » .. Norrbottens » ..

3 794 497 433 817 679 739 1 032 276 730 1 414 1 186 847 1 064 1652 895 1 617 928 478 1 770 1 548 1 792 752 1 155 1 370

59-a 54-8 50-5 63-5 58-9 50-1 61-.5 38-8 65-4 67-9 70-0 61-6 65-!) 59-7 51-7 46-G 62-2 62-3 47-0 54-0 50-8 23-3 41-1 41-1

19-8 18-3 16-8 21-2 19-0 16-7 20-5 12-!) 21-8 22-(i 23-3 20-5 22-0 19-9 17-2 15-5 20-7 20-8 15-9 18-0 16-9 7-8 13-7 13-7

3 043 406 360 644 546 616 820 240 571 1 094 910 673 830 1 323 741 1 366 736 379 1 489 1 269 1489 693 997 1 182

Suinnu t

27 465

—

—

22 't 17

0-39 0-08 0-05 0-00 0-05 0-06 0-0 7 0-08 0-19 0-17 0-19 0-14 0-16 0-10 0-09 0-07 0-08 0-06 0-05 0-06 0-06 0-05 0-05 0-08

2-4 0-5 0-3 0-4 0-3 0-4 0-4 0-5 1-2 1-1 1-2 0-9 1-0 0-6 0-6 0-4 0-5 0-4 0-3 0-4 0-4 6 0-3 6 0-3 6 0-5

0-8 0-5 0-6 0-6 0-4 0-5 0-5 0-5 1-1 1-2 1-6 0-8 1-0 0-6 0-8 0-6 0-C 0-4 0-6 0-5 0-6 0-2 0-3 0-2

61-8 26-6 40-9 66-3 46-1 49-6 57-7 15-8 33-4 77-3 77-4 39-4 50-5 76-4 67-8 35-8 55-3 27-0 20-8 28-4 29-4 8-8 25-1 11-9

—

—

1 029.5

.Medeltal för å r e n 1 9 3 1 — 3 5 av a n t a l e t n y t i l l k o m n a joi d r e g i s t e r n u m m c r »> » » 1933—35 A n t a g c s m o t s v a r a % a v hi s t i g h e t e r u n d e r 0- 25 h e k t a r 4 B e r ä k n a d i f ö r h å l l a n d e till ( j ö t e b o r g s och B o h u s län mei a v s e e n d e å n y t i I k o m n a r e d o visningsbara fastigheter p e r k v adratkilometer och år. 5 F r å n t a b e l l 16. 6 B e r ä k n a d e u n d e r a n t a g a n d e , a t t s a m t l i g a n y t i l l k o m n a fa s t i g h e t e r i r o belä g n a inc m d e t till e k o n o m i s k k a r t l å g g n i n g el er f o t o k a r t l ä g g n i n f ; a v s e d d a o m r å d e t a v lä n e t . 2

262 Tabell

21 Beräkning; av k o s t n a d e n per k v a d r a t m i l vid revidering vart 20:e år av ekonomiska kartan enligt alternativ I l a .

Arbetets art m. m.

Tids Antal arbetsdagar per kvmil Kostnad per kvmil åtgång m. m. ritare förste statskar- tekniskt i % av och ritbiträde ritare tabell tograf biträde kronor kronor kronor å 3 0 : - å 16:70 å 18: — å 13:20 22

Ortiiamnsjjranskiiiiiji.... Stomkart arbeten. Reproduktion av fotokartan Avskrift av jordregister Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikontor Granskning av transporter m. m Insättning av gränser.. . Upp ritning av gränser. . Textning av jordregisternummer Konceptkarta. Fältarbete: ' • ö B M - : w a Avlöning Resekostnadsersättning 1 . Traktamentsersättning. . Handräckningskostnad. . Byråarbete: Komplettering av fältarbete Granskning av fältarbete Kartreproduktion. Förarbeten: 4*tty i Namnlista m. m Tryckning av namn m. m Klistring av namn m. m. Färgmodell Granskning därav Kartkorrektur: l:a korrektur 2:a korrektur Tryckningskostnad: 1 blad å 250: — kr. 3 blad å 200: — kr. ';)• Summa 1

42 32 32

6-2

3-2

—. — —

126 468 53

3-2

—

18-7

498 208 316 7

1 029

66 189

4-2 15-0

27-2

11-0

3-0

0-9

— —

30 42

6-3

100 100

1-2

100 100

2-4 2-1

2-3

850 38 0

39 1

3-7

Dagskostnaden beräknas vara 2-4 gånger högre än i tabell 14 på grund av årliga kartläggningsområdets storlek.

263 Tabell 27 (forts.) För en arbetsprodukt av 51 kvadratmil har beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteman och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist —

statskartograf

tekniskt biträde

1 938

1 994

1 387

267 7 1 869 - 69

268 8 2 144 150

250 1 250 61

5 1 285 102

förste ritare

+

ritare och ritbiträde

264 Tabell 28.

Beräkning av kostnaden per kvadratmil vid revidering vart 30:e år av ekonomiska kartan enligt alternativ II a.

Arbetets art m. m.

Tids Antal arbetsdagar per kvmil Kostnad per kvmil åtgång m. m statskar tekniskt ritare förste i % av biträde ritare och rittograf tabell biträde kronor kronor kronor å 30: — å 16: 70 å 18: — å 13:20 22

Ortnnmnsgranskninn • . . • Stomkartarheten. Reproduktion av fotokarta Avskrift av jordregister Transportering: Kartor i lantmäteristyrelsens arkiv Kartor i lantmäterikontor Granskning av transporter m. m Insättning av gränser.. . Uppritning av gränser. . Textning av jordregisternummei' Konceptkarta. Fältarbete: Avlöning Resekostnadsersättning 1 . Traktamentsersättning. . Handräckningskostnad. . Byråarbete: Komplettering av fältarbete Granskning av fältarbete Karlreproduktion. Förarbeten: Namnlista m. m Tryckning av namn m. m Klistring av namn m. m Färgmodell Granskning därav Kartkorrektur: l.a korrektur 2:a korrektur Tryckningskostnad: 1 blad å 250: — k r . \ 3 blad ä 200: — kr./" *Summa 1

63 48 48

18-8

38-5

4-8

189 099 80

4-8

6-3 23-3

9-4

28-1

45 63

1-4

751 261 476 10

1 498

100 285

100 100

1-2

100 100

2-4 2-1

2-8

850 54-2

61 0

4-2

38-5

x

4 864

Dagskostnaden 2 gånger högre än i tabell 14 på grund av årliga kartläggningsområdets storlek.

265 Tabell 28 (forts.) För en arbetsprodukt av 34 kvadratmil liar beräknats:

Antal arbetsdagar Antal arbetsdagar per tjänsteinan och år Antal erforderliga tjänstemän Motsvarande arbetsdagar Arbetsdagar i överskott + ; brist —

ritare och ritbiträde

statskartograf

tekniskt biträde

1 843

2 074

1 309

267 7 1 869 — 26

268 8 2 144 + 70

250 1 250 107

257 5 1 285 — 24

förste ritare

+

266 Bilaga.

A. B. Sveriges litografiska tryckeriers anbud rörande fotokartframställning. Till Kommitterade för utredning om rikets ekonomiska

kartläggning. Stockholm.

Med hänvisning till de preliminära förhandlingar, som förts emellan kommitterade och oss, få vi härmed framlägga följande erbjudande. Vid den konselj i januari 1935, då jordbruksministern bemyndigades tillkalla tre utredningsmän för att utreda och avgiva förslag om rikets ekonomiska kartläggning, påpekade denne bl. a., att om en ekonomisk kartläggning skulle bli av betydelse för landet i dess helhet, måste den slutföras inom avsevärt kortare tid än som med nuvarande tempo är möjligt. För att tillfredsställa detta önskemål måste säkerligen moderna tekniska hjälpmedel, bl. a. flygfotografering, i hög grad komma till användning, i det att en fotokarta först framställes såsom underlag för den ekonomiska kartläggningen. Detta kommer i sin tur att inverka på kartverkets slutliga organisation. Men den erfarenhet, som hittills vunnits vid den genom Kartverket anordnade framställningen av fotokartor, torde icke vara tillräcklig för slutligt avgörande av en fråga av så stor ekonomisk och organisatorisk räckvidd. Det skulle därför måhända vara önskligt att antingen uppskjuta Kartverkets organisationsfråga eller finna en form, som möjliggör dess lösning utan hänsyn till frågan, huru de fotogrammetriska arbetena i framtiden komma att gestalta sig. En sådan form vore frånskiljandet av fotokartans framställning från Kartverkets arbetsuppgift och överlåtandet av densamma på ett från Kartverket fristående men med detsamma intimt samarbetande företag, inom vars friare organisation anpassning lättare kunde ske efter växlande behov och förhållanden. Härigenom komme framställandet av fotokartan att hållas utanför Kartverkets ordinarie organisationsram, samtidigt med att densamma ändå komme Kartverket till godo såsom grundval för dess arbeten. Kartverkets organisationsfråga kunde i så fall lösas utan uppskov och oberoende av flygkarteproblemet, varvid dock kunde räknas med att erforderliga fotokartor skulle stå till Kartverkets förfogande. Även en annan fördel skulle kunna vinnas genom att fotokartans framställning uppdroges åt ett från Kartverket skilt företag. Redan i och för sig fyller nämligen fotokartan icke oväsentliga kartografiska behov. I ett så stort och så glest befolkat land som Sverige, där det av finansiella skäl aldrig kan undvikas, att ett kartframställande) ämbetsverk måste arbeta med i förhållande till arbetsuppgiftens storlek sparsamt tillmätta anslag och där kartframställningen därför svårligen kan hålla jämna steg med behovet, kan det därför visa sig lämpligt att låta framställningen av fotokartan ske i raskare takt än kartarbetet i övrigt. Detta vore emellertid svårt att organisatoriskt ordna, om fotokartan skulle framställas av Kartverket självt, ty då skulle så småningom den därför avsedda och för denna speciella uppgift utrustade och utbildade delen av Kartverket stå utan arbetsuppgift. Vid fotokartans framställning av ett fristående företag bortfaller denna svårighet. Skulle ett sådant företag komma att bliva bestående även sedan fotokartan blivit färdig, kan det möjligen finna fotogrammetriska arbetsuppgifter inom andra områden av näringslivet.

267 Detta fristående företag torde lämpligen vara ett på privat väg bildat aktiebolag, åt vilket bolag Kartverket enligt träffat avtal uppdroge att mot viss ersättning per kvadratmil, under viss tid och för vissa efter hand anvisade områden producera fotokartor. Då vi anse att en så kort tidsperiod som möjligt för fotokartans färdigställande ur många synpunkter vore att föredraga, torde enligt vår åsikt detta företag böra utformas med avsikt att arbetet, som enligt uppgift skall omfatta c:a 2 684 kvadratmil, bör vara slutfört inom den preliminärt angivna tiden av 30 år, vilket motsvarar i genomsnitt 89 kvadratmil per år, men med frihet för bolaget att därutöver öka årsprodukten. En genomsnittlig årsproduktion av 89 kvadratmil synes kunna successivt uppnås inom tre år. Bolaget skulle hava att bedriva sin verksamhet i intimt samarbete med Kartverket och med ständig kontrollant från detsamma. Valet av verkställande direktör för bolaget synes böra godkännas av Kungl. Maj:t, och i bolagets styrelse böra sitta dels av Kungl. Maj:t utsedda, dels å bolagsstämma valda personer i lämplig proportion. Verkställande direktören skulle hava sådan kontakt med Kartverket, att han väl kunde tillgodose Kartverkets önskemål vid arbetets utförande med hänsyn till materialets framtida användning inom Kartverket. En viktig fråga för ett dylikt bolag bleve rekryteringen av dess personal. I viss utsträckning synes detta lämpligen böra ske genom överförande av personal från tjänstgöring vid Kartverket. Därvid skulle givetvis beaktas, att detta icke skedde vitan tjänstemannens eget samtycke. Bolaget skulle så avpassa lönerna, att ifrågavarande personal icke bleve därpå lidande. För att säkerställa nämnda nu i statstjänst varande personals berättigade ekonomiska intressen, för det fall alt bolagets verksamhet skulle upphöra, synes det önskligt, att övergången till bolagets verksamhet ordnades under form av tjänstledighet med bibehållen tjänsteårsberäkning under den tid anställningen hos bolaget varade, naturligtvis under förutsättning att tjänstemannen ifråga av bolaget sysselsattes uteslutande med för fotokartan avsett arbete. Vid uppnådd pensionsålder eller vid eventuellt tidigare inträdande pensionsrätt skulle sådan tjänsteman pensioneras efter samma grunder, som hade han hela liden varit anställd i Kartverkets tjänst, varvid tjänsteårsberäkning skulle ske på sätt ovan angivits. Principiellt skulle dylik pension i första hand bekostas av staten på samma sätt som för Kartvorkets övriga personal, men med skyldighet för bolaget att enligt särskild uppgörelse gottgöra staten för så stor del av pensionskostnaden, som beräknas motsvara den tid tjänstemannen tagits i anspråk av bolaget. Givetvis skulle bolaget hava rätt att inom viss tid och på överenskomna villkor återsända till tjänstgöring vid Kartverket personer, som icke visa sig lämpliga för tjänstgöring vid bolaget. Den personal däremot, som direkt nyanställdes vid bolaget och som alltså icke rekryterades från Kartverket, skulle anses såsom helt privatanställd samt vara underkastad de löne- och pensioneringsförhållanden, som komme att inom bolaget fastställas. Vad beträffar själva den fotokarta, som här avses, förutsätta vi, att kartan skall vara i kvalitet jämförlig med de under senare tid av Kartverket framställda fotokartorna över Göteborgs och Bohus län. Då övertäckningen i sidled vid flygfotograferandet av ekonomiska skäl sannolikt måste något minskas i förhållande till den i nämnda län använda, måste givetvis den ökade tolerans i planläge medgivas, som är en följd av den mindre övertäckningen i samband med terrängens höjdförhållanden.

268 Vi avse i det följande endast framställandet av själva kartoriginalet i ett exemplar. Reproduktionen skulle fortfarande såsom hittills vara en sak för sig. På kartoriginalet eller, om det visar sig fördelaktigare, på en särskild originalritning, som vid reproduktionen skulle sammanföras med kartan, skulle namn, glänser, höjdsiffror o. d. enligt av Kartverket lämnade uppgifter införas till ungefär samma utsträckning som på nyssnämnda kartor. Flygfotograferingen må lämpligen ske i ungefärlig skala antingen 1:12 500 eller 1 : 20 000. Det senare förutsätter tillgång till film, som vid förstoring giver minst samma skärpa som de oss förevisade proven från årets fotograferingar i Göteborgs och Bohus län med Kodak-film. Vi förutsätta vidare, att de successiva arbetsområden, vilkas omfattning och tidsföljd skulle bestämmas av statsmakterna, äro stora och var för sig sammanhängande och att det geodetiska underlaget i färdigt skick tillhandahålles oss från Kartverket* För den förtätning av det geodetiska nätet, som erfordras såsom underlag för restitutionen, kunna ett flertal olika metoder tänkas komma till användning. Valet mellan dem beror i första hand på terrängens beskaffenhet och det sätt, på vilket flygfotograferingen utföres, vilket i sin tur torde komma att växla allt efter beskaffenheten hos förut befintligt kartmaterial över det område, som är ifråga. Vi förbehålla oss rätt att i samråd med Kartverket välja lämplig metod. Detta val beror bland annat på antalet tillgängliga triangelpunkter, därvid bolaget icke ifrågasätter tillhandahållandet av större antal än 4 per kvadratmil, såvida icke Kartverket för visst område förfogar över större antal. Under åberopande av det anförda erbjuda vi oss härmed, dels att bilda förberörda aktiebolag och förse det med för rörelsens bedrivande erforderliga kapitalet, dels ock genom bolaget framställa och till Kartverket i ett originalexemplar leverera ifrågavarande fotokarta i skalan 1 : 10 000 för ett pris av 3 140 kr. per kvadratmil, om flygfotograferandet verkställes i ungefär skalan 1:12 500. och 2 630 kr. per kvadratmil om flygfotograferandet sker i ungefär skalan 1 : 20 000, att betalas per 30 dagar efter varje levererat och godkänt originalblad. I båda fallen skall övertäckningen i sidled vara ungefär 40 % och i flygled ungefär 60 %. För erbjudandet gälla vidare följande förutsättningar: 1) Priserna avse nuvarande förhållanden och äro sålunda beroende på nuvarande arbetslöner, material- och flygkostnader m. m. 2) Erforderligt råmaterial och instrumenteli utrustning skola vara för bolaget tillgängliga i tillräcklig omfattning och kvalitet. 3) Vardera parten skall äga rätt att under arbetets gång på grund av ändringar i nyssnämnda förhållanden eller eljest påyrka prisernas justering. Kan därvid ej enighet vinnas, skall frågan avgöras av en skiljenämnd, tillsatt enligt i förväg överenskomna grunder och i vilken bäde teknisk, ekonomisk och juridisk sakkunskap skall förefinnas. 4) För arbetets utförande gäller vanligt förbehåll för force majeure, strejk, lockout, eldsolycka och därmed jämförligt hinder. 5) Utan åsidosättande av statens intressen skola vi hava ensamrätt att använda materialet i merkantilt hänseende för andra arbeten. Stockholm den 10 sept. 1936. A/B SVERIGES LITOGRAFISKA TRYCKERIER. Knut

Östberg. I Åke G.

Wickman.

269 Bilaga.

Krigsarkivets skrivelse rörande kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor. Till Utredningsmännen för utredning rörande rikets ekonomiska kartläggning. Härmed har jag på befallning av chefen för generalstaben äran att till Utredningsmännens beprövande framlägga förslag om upprättandet i krigsarkivet även kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor. Inledning. När krigsarkivet nu framträder som initiativtagare till ett dylikt kartarkiv, innebär detta uppslag i och för sig ej någon helt ny tanke, även om den kan sägas ha aktualiserats främst genom de senare årens stegrade behov av kartor för vetenskapligt eller praktiskt bruk. Sett mot bakgrunden av krigsarkivets tidigare verksamhet innebär realiserandet av denna tanke i själva verket en återgång till en ursprungligen följd utvecklingslinje, som man emellertid genom särskilda omständigheter sedermera nödgats frångå. Det gäller med andra ord återupptagandet av en verksamhet, vilken tidigare ingått som en huvuduppgift i arkivets åligganden. En återblick på krigsarkivets tillkomst och utveckling torde klarast belysa detta förhållande. När krigsarkivet år 1805 inrättades, ingick i det som en byrå i den samtidigt organiserade fältmätningskåren (fr. o. m. år 1831 Topografiska kåren), åt vilken anförtroddes dels att i fred utföra kartläggningsarbeten, dels att vara central för kartvården i riket. Sistnämnda uppgift tillföll krigsarkivet, som under åren 1805—1873 nedlade ett energiskt arbete på skapandet av en kartsamling, som skulle ligga till grund för kartläggningsverksamheten. Därvidlag inriktade man sig dels på att förvärva äldre kartsamlingar, dels på att komplettera dem med de in- och utländska kartor, som efter hand utkommo. Genom denna verksamhet, som var av systemalisk natur och omfattade praktiskt taget alla moderna utländska kartverk, skapades en betydande och synnerligen värdefull kartsamling. Då år 1873 en fristående generalstab bildades, skildes krigsarkivet från topografiska kåren. Därmed inträdde arkivet i ett nytt verksamhetsskede och förelades andra uppgifter, som kommo att träda i förgrunden delvis på bekostnad av dem, som tidigare ingått i dess åligganden. Till dessa senare hörde det förut bedrivna systematiska samlandet av moderna kartor. Visserligen hade vid omorganisationen huvudparten av kartsamlingen kvarstannat i arkivet, men den år 1805 utfärdade instruktionen om förvärv av efter hand utkommande tryckta utländska kartor upphörde att gälla från år 1873. Denna samlarverksamhet upptogs däremot i viss mån av generalstabens topografiska avdelning och det sedermera därmed samordnade rikets allmänna kartverk. Härur framväxte efter hand ett mycket rikt material av utländska topografiska kartor, huvudsakligen förvärvade genom bytesförbindelser med utländska makters kartutgivande verk. Denna samlarverksamhet var dock ej S3^stematiskt organiserad och kontroll utövades ej, att samtliga till en serie hörande kartor kommo topografiska avdelningen, resp. rikets allmänna kartverk, till hända.

270 Den efter år 1873 inträdande bristen på tidsenliga kartor — företrädesvis topografiska — reste småningom ett allt starkare krav på ett avhjälpande av denna för den inom krigsarkivet bedrivna forskningen ytterst kännbara olägenhet. Del var för att söka åvägabringa en ändring i berörda hänseende som 1930 års arkivsakkunniga i sitt betänkande rörande krigsarkivets omorganisation framlade ett förslag, att till krigsarkivet måtte överlämnas de kartor, som redan förvärvats eller komme att förvärvas av generalstabens topografiska avdelning och rikets allmänna kartverk. Rörande motiveringen för denna åtgärd förtjänar följande uttalande av de sakkunniga att citeras: ». . . Såsom förut framhållits har den kontinuerliga accessionen av tryckta kartor till krigsarkivet upphört efter dess införlivande med generalstaben år 1873. Bristen på modernt kartmaterial har emellertid berett den i krigsarkivet bedrivna kartforskningen betydande svårigheter, enär denna måste hava tillgång till moderna kartor för att rätt kunna studera och värdesätta det äldre materialet. Till följd av det allt intensivare utnyttjandet av krigsarkivets kartsamling under det senaste årtiondet har det föreliggande behovet stegrats i sådan grad, att det måst tagas under omprövning, på vilka vägar en komplettering med moderna kartor skall kunna ske. I mindre omfattning har krigsarkivet under de senaste årtiondena inköpt moderna kartverk för att i någon mån kunna tillgodose de trängande behoven. Med hänsyn till dess begränsade medel är det dock icke möjligt att i större skala tillämpa denna anskaffningsmetod, för den händelse ej ett extra engångsanslag ställes till dess förfogande. Då emellertid detta skulle sluta på ett mycket högt belopp, lär denna väg för närvarande ej vara framkomlig. Det synes vara så mycket större anledning att förorda ett övertagande av generalstabens topografiska avdelnings och rikets allmänna kartverks kartsamlingar. Dessa ha tillkommit genom ett fortsättande av krigsarkivets samlarverksamhet från tiden före år 1873. Det synes sålunda vara naturligt, att de, i den mån de ej längre behövas vid de nämnda institutionerna, successivt överflyttas till krigsarkivet. Praktiska hänsyn tala även för detta förslag. På sin nuvarande förvaringsplats äro de berörda kartsamlingarna relativt oåtkomliga för forskningen, under det att de i krigsarkivet, resp. arméarkivet, lättare skulle kunna utnyttjas.» Som en direkt följd av den i detta uttalande framförda motiveringen verkställdes år 1934 överflyttandet av generalstabens topografiska avdelnings och rikets allmänna kartverks kartsamling till krigsarkivet att där förvaras som deposition. Alla de kartor, som sedan ankommit till kartverket, ha regelbundet överförts därifrån till krigsarkivet och inordnats i samlingen. I krigsarkivet har denna deposition blivit föremål för ett omfattande ordningsarbete, förteckning har däröver blivit uppgjord och samlingen i sin helhet försetts med nya omslag. För samlingen har ett särskilt kartrum blivit inrett och nyanskaffning av kartskåp ägt rum. Grundtanken

i det föreliggande

förslaget.

I och med förvärvandet av generalstabens topografiska avdelnings och rikets allmänna kartverks kartsamling står till krigsarkivets förfogande ett kartmaterial, som i sin nuvarande omfattning saknar motstycke inom landet och representerar den reella grund, på vilken krigsarkivets förslag bygger. I korthet uttryckt skulle detta förslag kunna formuleras sålunda: Krigsarkivet ämnar på grundval av det kartmaterial, som under åren 1805—1873 samlats i krigsarkivet och som utökats genom depositionen från generalstabens topografiska avdelning och rikets allmänna kartverk, inrätta ett offentligt arkiv av moderna utländska topografiska kartor till vetenskapligt och praktiskt gagn och genom fortgående komplettering av kartorna utbygga och fullständiga detta arkiv samt föra de däri ingående kartserierna ajour

271 När krigsarkivet vid sidan av sin verksamhet som arkivinstitution i egentlig bemärkelse nu ämnar återinträda i sin tidigare fyllda funktion som en rikets kartcentral, må det uttryckligen framhållas, att det mål, arkivet denna gång syftar till, är en efter den moderna tidens krav avpassad verksamhet, som i vidast möjliga omfattning skall tjäna den forskande allmänhetens intressen. Inför lösandet av en uppgift av det slag, som här tagits upp till behandling, uppställa sig givetvis en rad frågor, vilka fordra att närmare bliva utredda. Hit höra i första rummet dels frågan om vilka skäl man från vetenskapligt och praktiskt håll kan framlägga som en tillräckligt vägande motivering för förslagets genomförande, dels frågan om vilka krav man bör ställa på ett kartarkiv av det slag, som här avsetts, för att det skall motsvara de önskemål, som numera alltmera framträda som berättigade. Härtil kommer frågan om den i arkivet befintliga kartsamlingens nuvarande omfattning och i vilken grad densamma är i behov av komplettering. Slutligen bör tagas under övervägande den plan, enligt vilken arkivet lämpligen bör utbyggas. Då det är av vikt att få var och en av dessa frågor utredd, komma de här nedan att i tur och ordning upptagas till behandling. Utredning rörande behovet av ett topografiskt Allmänna

arkiv.

synpunkter.

Den topografiska kartläggningsverksamheten har under det tjugonde århundradet i hög grad ökat i omfattning, och stor energi nedlägges nu på kartläggning i stor skala av de mest vitt skilda delar av jordytan. Inom flertalet europeiska stater, vilka kunna blicka tillbaka på en mer än sekellång topografisk kartläggningsverksamhet, är man numera i färd med en omfattande revision av det föreliggande kartmaterialet; i stor utsträckning har man även för att kunna tillgodose nutidens krav på större exakthet igångsatt fullständig nymätning. Därvid har man som regel övergått till större skalor och utnyttjat de modernare arbetsmetoder, som efter hand utexperimenterats. I utomeuropeiska områden råder en icke mindre livlig verksamhet, huvudsakligen omfattande nymätningar. Som resultat av denna verksamhet inom olika delar av jordenj har publicerats ett omfattande kartmaterial, som kommer till mångsidig användning och tjänar vitt skilda syften. Den officiella topografiska kartan, som är upprättad på grundval av direkta terrängmätningar, representerar obestridligen det källmaterial, genom vilket den klaraste och mest konkreta uppfattningen om ett landområdes natur- och bebyggelseförhållanden står att vinna. Med hänsyn tagen till den allmänna strävan, som för närvarande råder att utnyttja alla möjligheter till vidgad kännedom om jordytans topografi, föreligger ett påtagligt behov av att detta källmaterial också göres tillgängligt genom ett systematiskt och kontinuerligt sammanförande därav i ett offentligt arkiv. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att även betrakta denna fråga mot bakgrunden av den politiska och ekonomiska utvecklingen. Sveriges intressesfär har med åren alltmera vidgats; den begränsar sig icke enbart till grannländerna utan omfattar i icke ringa grad även transoceana områden, och varje bidrag till ökande av kännedomen om alla dessa områden är av största betydelse. I och med detta har man antytt det värde, ett dylikt kartarkiv besitter ur rent praktisk synpunkt. Från såväl vetenskaplig och allmän kulturell som rent praktisk ståndpunkt kan frågan om ett offentligt topografiskt kartarkiv i betydelse jämställas med vilken annan biblioteks- eller arkivfråga som helst. Den har emellertid länge blivit förbisedd och har fått stå i bakgrunden på ett sätt, som ej längre kan anses försvarligt. För att tydligare klarlägga värdet av ett dylikt

272 arkiv och betydelsen av att frågan härom bringas till en snar lösning, torde det vara nödvändigt att närmare ingå på de speciella önskemål, man kan framlägga i saken dels från vetenskaplig, dels från praktisk sida. Vetenskapliga

synpunkter

på

frågan.

Inom modern vetenskaplig forskning har med åren kartografisk framställning och därpå grundade undersökningsmetoder kommit till allt vidsträcktare användning. De äro sålunda ej begränsade till de vetenskapsgrenar, vilka i första hand bygga på kartografisk grund, geografien och dess hjälp vetenskap den teoretiska och praktiska kartografien, utan dessa undersökningsmetoder tillämpas inom snart sagt alla såväl naturvetenskapligt som humanistiskt orienterade forskningsgrenar, så snart frågan gäller utredningen av de orsakssammanhang, som bestämma undersökningsobjektens lokalisering och regionala utbredning. Härur har med nödvändighet framgått en allmän fordran på bekväm tillgång till allt det kartmaterial, som för skilda syften kan komma till användning. I det föjande skall en kort redogörelse lämnas över de synpunkter man kan framlägga i saken inom olika vetenskapsgrenar. Den moderna kartografien har utvecklats i sådan riktning, att den numera får betraktas som en fullt självständig vetenskap, inom vars verksamhetsområde falla de uppgifter av såväl teoretisk som praktisk art, vilka föregå kartornas tekniska framställning. Det ligger i sakens natur, att kartografien för sina syften i alldeles särskilt hög grad måste vara beroende av tillgången till ett rikt och omfattande kartmaterial. I detta sammanhang böra dock några speciella fall särskilt beaktas. Till de mycket maktpåliggande uppgifter, som tillkomma kartografien, hör den vittomfattande källkritiska forskning, som är nödvändig för framställningen av ett noggrant och tillförlitligt kartmaterial, och denna kan ej bedrivas framgångsrikt utan tillgång till vederbörande länders officiella kartor. Bland andra mycket betydelsefulla uppgifter, som ingå i den praktiskt arbetande kartografiens verksamhetsområde, bör särskilt framhållas bearbetningen av allt det utländska statistiska material, som för skilda syften skall framställas i kartbild. Detta är oftast sammanställt för små administrativa områden, vilka det är av största vikt att kunna exakt avgränsa. Detta låter sig enbart göra på underlag av kartor i mycket stor skala. Från kartografiskt håll har man särskilt betonat värdet av ett kartarkiv ur den synpunkten, att man i en dylik specialinstitution kan följa med den internationella kartproduktionen och ständigt ha möjlighet att tillhandahålla det nyaste kartmaterialet, vilket är av stor vikt, då det gäller bearbetningen av sådana företeelser, som äro underkastade ofta upprepade förändringar eller stadda i snabb utveckling, exempelvis kommunikationslinjer av olika slag. Vad särskilt beträffar rikets allmänna kartverk, föreligger behov att hava tillgång till olika typer av kartor för studiet av de moderna principerna på kartframställningens område. För ett rationellt tillgodoseende av den moderna geografiska forskningens krav är tillgången till allt hittills publicerat topografiskt kartmaterial av grundäggande betydelse, i synnerhet med hänsyn till den omständigheten, att forskningen i stor utsträckning bedrives i form av jämförande studier av olika regioner. Detta gäller beträffande såväl den fysiska geografien som kulturgeografien. Härvidlag må blott nämnas sådana betydelsefulla, på kartanalys grundade forskningsgrenar som geomorfologien och den jämförande bebyggelsegeografiska forskningen. Som ett ytterligare motiv för geografiens förseende med forskningsmaterial förtjänar den omständigheten beaktande, att man alltmer kommit till insikt om de geografiska arbetsmetodernas användbarhet för lösningen av rent praktiska problem på sociolo-

273 giens och den statistiska utredningens område. Därav framgår, att ett tillgodoseende av geografiens önskemål med avseende på topografiskt kartmaterial samtidigt tjänar ett vidare syfte än det exklusivt vetenskapliga. Andra med geografien närbesläktade eller enligt geografisk metod arbetande vetenskapsgrenar såsom geologi, växtgeografi och etnografi kräva likaledes tillgång till kartor i mycket stora skalor för utredningar av skilda slag. Inom historien intager den historiskt-topogvafiska forskningen ett mycket viktigt rum. Den därmed förenade kartforskningen måste — som redan förut påpekats — hava tillgång till moderna kartor för jämförande studier av föreliggande äldre kartor. Man torde kunna framhålla som ett speciellt önskemål från svensk historisk kartforsknings sida, att ett så vitt möjligt fullständigt kartmaterial i största möjliga skala anskaffas över de områden, vilka falla inom gränserna för det svenska östersjöväldet. Härtill kan från krigshistoriens sida framhållas nödvändigheten av att ett detaljerat topografiskt kartmaterial även finnes tillgängligt över områdena för Sveriges militära aktioner", detta skulle komma att omfatta förutom grannländerna hela Centraleuropa samt Östeuropa ned till Balkantrakterna. Även för studiet av modern krigshistoria föreligger från såväl militärt som civilt håll behov av kartor i stor skala. Från vetenskapligt håll kan man sålunda — med stöd av de exempel som här ovan framlagts — hävda de topografiska kartornas stora betydelse som forskningsmaterial. Kartan som sådan kan utgöra undersökningsobjekt, den kan tjäna som underlag vid utredningar för olika syften och på densamma kunna studier göras i en sådan omfattning, att fältundersökningar helt eller delvis kunna undvaras, varigenom forskningskostnaderna avsevärt kunna nedbringas. Med ledning av den topografiska kartan kunna slutligen betydelsefulla förundersökningar utföras och kommande fältstudier noggrannare planläggas. Kartarkivfrågan

ur

praktisk

synpunkt.

Sedd ur rent praktisk synpunkt är kartarkivfrågan icke mindre aktuell. Man kan utan tvekan säga, att det numera föreligger ett allmänt önskemål att äga möjlighet till en detaljerad orientering på kartor i mycket stor skala. Kartorna kunna därvid tjäna en mångfald syften. Det kan röra sig om lokalisering av orter eller orientering inom områden, vilka äga politisk, militär, ekonomisk eller annan aktualitet, det kan gälla topografiska undersökningar i anslutning till utredningar av teknisk och industriell art, det kan gälla val av transportvägar eller uppläggning av resrouter, varvid framkomstmöjligheterna i förväg måste övervägas. Redan förut har gjorts en antydan om Sveriges intressen i främmande länder och världsdelar. Dessa kunna vara av vitt skilda slag men torde vara mest framträdande inom de grenar av praktisk verksamhet, som tillhöra de kommersiella och tekniska områdena. Sverige har genom ökade insatser på utrikeshandelns område förvärvat handelspolitiska intressen inom skilda delar av världen. I samband därmed ha framkommit ökade krav på möjligheten att kunna erhålla exakta och detaljerade upplysningar om dessa intresseområden, nödvändiga för ett klart bedömande av de förhållanden, som äro rådande inom desamma, över flertalet stater och kolonialområden publiceras en mer eller mindre omfattande litteratur av officiella redogörelser och tid efter annan verkställda utredningar av statistisk, ekonomisk eller teknisk art, vartill kunna läggas de konsulära rapporterna. Till denna litteratur ansluta sig de officiella kartorna, vilka lämna många värdefulla upplysningar. Särskilt gäller detta sådana viktiga uppgifter som topografiska förhållanden, transportmöjligheter, orters lokalisering och gränserna för smärre administrativa områden. Kartorna måste därför betraktas som ett oumbärligt komple'/ 18—617462

274 ment till den föreliggande litteraturen. Men medan den senare vanligen är relativt lätt åtkomlig, stöter det oftast på svårigheter att uppspåra de nödvändiga kartorna. Så mycket värdefullare är det därför, om dessa finnas sammanförda i etl offentligt arkiv, där de efter behov kunna konsulteras. Våra exportfirmor — för att taga ett exempel — ställas ej sällan inför uppgiften att behöva verkställa utredningar rörande uppläggandet av agenlurnät eller rörande val av transportvägar. I båda fallen kunna kartor vara till stor nytta, icke minst när det gäller planläggningen av en industriell exportoffensiv. På det tekniska området har i ej ringa utsträckning svensk sakkunskap tagits i anspråk för uppdrag i olika länder. Särskilt gäller detta inom 'det väg- och vattenbyggnadstekniska facket eller på det praktiskt-geologiska arbetsfältet; den över hela världen bedrivna svenska elektriska malmletningen utgör el t exempel härå. För preliminära undersökningar och för planläggandet av kommande fältarbeten är för företag av denna art tillgången till de officiella kartorna avobestridligt värde. . De synpunkter på den praktiska användbarheten av de topografiska kartorna, som här ovan framlagts, göra ej anspråk på att vara uttömmande, men de anförda exemplen torde vara tillfyllest för att framhäva vikten av att kartarkivfrågan för tillgodoseende av rent praktiska och ekonomiska intressen bringas till en snar lösning.

Allmänna

principer

för uppläggandet

av ett internationellt

topografiskt

kartarkiv.

I anslutning till de ovan uttalade önskemålen om tillkomsten av ett internationellt topografiskt kartarkiv torde det vara lämpligt att i korthet ange de allmänna riktlinjer efter vilka ett dylikt arkiv bör uppläggas för att på ett rationellt sätt fylla sin uppgift. Det stora värdet hos ett arkiv av detta slag ligger däri, att det i sina samlade kartserier skall kunna framlägga ett material, som lämnar de nyaste och mest fullständiga kartografiska upplysningar, som stå att erhålla rörande de olika ländernas allmänna geografiska förhållanden. Huvudstommen i arkivet uppbygges följaktligen av de olika ländernas i stora skalor upprättade officiella topografiska kartverk. Då emellertid dessa ännu så länge endast täcka vissa delar av jordytan, måste kartbilden av densamma kompletteras med andra kartor av allmänt geografiskt eller speciellt innehåll — huvudsakligen översiktskartor i mindre skalor — vilka tills vidare fylla ut de områden, inom vilka reguljära topografiska uppmätningar ännu ej verkställts. I ett år 1935 inom krigsarkivet utarbetat preliminärt program för en kommande iJttbyggnad av dess moderna utländska kartsamling ha vissa allmänna riktlinjer uppdragits, efter vilka ett dylikt arkiv bör uppläggas, för att det skall uppfylla de krav, som kunna komma att ställas på detsamma. Kartorna indelas här i tvenne huvudgrupper, dels i kartor av allmänt geografiskt innehåll, under vilka höra regionala (översikts-, general- eller geografiska) kartor och topografiska seriekartor samt vissa detaljkartor (topografiska särtryck, environgskartor, stadsplaner), dels i speciella kartor .av olika slag (administrativa, ekonomiska e t c ) . Huvudprincipen för uppläggandet av de topografiska kartserierna bör vara den, att som topografisk huvudkarta upplägges det för varje land gällande officiella topografiska kartverket. Därjämte bör under vissa omständigheter anskaffas en fullständig serie av den topografiska kartans mätbordsblad (konceptblad). Det är av särskild vikt, att dessa äro tillgängliga i några speciella fall, nämligen dels då huvudkartan är utförd i föråldrat maner, medan däremot mätbordsbladen äro försedda med ekvidistanta höjdkurvor, dels då huvudkartan ej utkommit över visst område, medan

275 matbordsbladen redan föreligga, dels slutligen, då ett område är av så stort intresse, att huvudkartans skala ej kan anses tillräcklig. Till de topografiska kartorna ansluta sig vissa detaljkartor, särtryck ur de reguljära bladserierna eller environgskartor över viktiga trakter och orter. A7id uppläggandet av en samling regionala kartor för översiktlig orientering och som komplement till de topografiska kartorna, gäller den principen, att i arkivet böra ingå kartor i större skalor än de i en modern geografisk handatlas förekommande. Huvudkarta för hela världen bör internationella världskartan i skalan 1 : 1 000 000 utgöra. För komplettering inom de områden, som ej täckas av densamma, uppläggas de kartbladsserier i mindre skala, vilka ansluta sig till världskartans bladindelning, eller, där ej heller dessa äro tillfyllest, fristående kartor i närliggande skalor. Av översiktskartor i större skala än internationella världskartans äro de för olika länder upprättade kartverken i skalor varierande mellan 1: 500 000 och 1 :300 000 särdeles viktiga. Sådana finnas utgivna, vilka ansluta sig antingen till världskartan eller till respektive Hinders topografiska kartverks bladindelningar. Deras stora värde ligger däri, att de förena en långt gående detaljrikedom med möjligheten till samtidig överblick av relativt vida områden. De äro därför lämpade för mera översiktlig orientering före studiet av de topografiska kartorna. Alla de i arkivet ingående kartserierna böra genom en fortgående systematisk komplettering med nyutkommande eller reviderade kartblad utbyggas och föras ajour. Därigenom komma de att fylla anspråken på ett i verklig mening användbart kartmaterial. Den svenska

karlarkivfrågan.

Del återstår slutligen att i korthet redogöra för omfattningen av den i krigsarkivet befintliga kartsamlingen och dess behov av komplettering efter de riktlinjer, som här ovan uppdragits. Dessförinnan torde det emellertid vara nödvändigt att med några ord beröra frågan om del svenska kartarkivet och de försök, som gjorts att lösa densamma. Den i krigsarkivet framlagda planen på inrältandet av ett offentligt topografiskt kartarkiv kan betraktas som el t led i de strävanden, vilka sedan ett decennium pågått att bringa frågan om ett allmänt svenskt kartarkiv till en slutgiltig lösning. Beträffande tryckta svenska kartor utgör Kungl. Biblioteket en naturlig samlingspunkt, enär Kungl. Biblioteket författningsenligt har tillgång till allt som liyckes i Sverige, däri inberäknat även kartor. Om sålunda nämnda institutions kartografiska avdelning är väl utrustad med avseende på svenska kartor, kan detta dock ej sägas vara fallet i fråga om utländska; särskilt gäller detta beträffande moderna topografiska kartor, vilka av biblioteket lämnats åsido och vilka praktiskt taget helt saknas. Bland övriga institutioner, som för sin speciella verksamhet inrättat mer eller mindre omfattande kartarkiv, komma i främsta rummet de geografiska institutionerna vid rikets universitet och högskolor. Då emellertid dessa främst måst tillgodose behovet av speciella kartor, har man som regel nödgats inskränka de utländska topografiska kartorna — med undantag av de skandinaviska länderna — till smärre spridda typserier; detta är en ytterst kännbar olägenhet, då det just är den samlade helheten med den möjlighet till regional överblick av ett landområde, den erbjuder, som är eftersträvansvärd. Svenska sällskapet för antropologi och geografi, som företräder svensk geografisk forskning inför utlandet, har upprättat regelbundna bytesförbindelser med de flesta länder för erhållande av fackpublikationer till sitt bibliotek. Dessa gälla emellertid uteslutande tidskriftserier, medan kartorna spela en mycket underordnad roll. De utgöras företrädesvis av speciella kartor av olika slag och ha deponerats i kart-

276 arkivet vid Stockholms högskolas geografiska institut. Slutligen må nämnas vissa praktiskt arbetande kartografiska anstalter, främst Generalstabens litografiska anstalt och Kartografiska institutet, vilka för sin verksamhet måste hålla sig med vissa kartserier. Deras arkiv kunna dock ej heller göra anspråk på någon högre grad av fullständighet; härtill kommer, att de ej kunna hållas tillgängliga i samma utsträckning som ett offentligt arkiv. Det sagda må vara nog för att framvisa den mycket heterogena sammansättningen och de stora luckorna i det karlbestånd, de nysnämnda institutionerna gemensamt kunna uppvisa. I jämförelse härmed måste krigsarkivet sägas intaga en betydligt mera gynnad ställning. Efter förvärvandet av generalstabens topografiska avdelnings och rikets allmänna kartverks kartmaterial kan krigsarkivet — som redan tidigare framhållits — framvisa den största samlingen av moderna utländska kartor i landet. Därtill kommer, att det har en mycket rikhaltig samling även av andra kartor och att det på kartvårdens område nedlagt ett omfattande arbete på utformandet av nya principer. Även i lokalt hänseende är det väl tillgodosett. Dessa omständigheter göra det möjligt för krigsarkivet att inom en begränsad kostnadsram och med tillgodoseende av arkivteknikens krav utbygga kartsamlingen till den omfattning, som uppfyller kraven på ett välutrustat kartarkiv. Om krigsarkivet i enlighet med föreliggande plan alltså åtager sig organisationen av ett arkiv för moderna utländska kartor, därmed återinträdande i sin gamla verksamhet som en rikets kartcentral, har det mest brännande problemet inom den svenska kartarkivfrågan nått sin lösning. I och med att ett centralt topografiskt kartarkiv existerar, kunna övriga kartsamlande institutioner inrikta sig på förvärvandet av de speciella kartor av skilda slag, som äro nödvändiga för deras verksamhet, och därmed kan även kravet på dylika kartor bliva mer rationellt tillgodosett än vad fallet för närvarande är.

Krigsarkivets

kartsamling

och dess nuvarande

omfattning.

Med sin samling av äldre och nyare kartor, vilka i närvarande stund uppgå till ett antal av i runt tal 70 000, torde krigsarkivet — som kartarkiv betraktat — näst Lantmäteristyrelsens arkiv vara det största i riket och utgör i fråga om de äldre kartorna en av Europas största och mångsidigaste samlingar i sitt slag. Bland de äldre kartorna märkas de stora serierna av läns- och landskapskartor, utgörande omkring 10 000 blad, stads- och fästningsplaner till ett antal av närmare 20 000 samt krigskartorna, uppgående till inemot 11000 nummer. Härtill komma talrika andra kartor av allmänt eller speciellt innehåll, bland vilka kunna nämnas översiktskartor och kommunikationskartor, skärgårds-, insjö- och älvkartor, hydrografiska kartor samt gränskartor. Det är sålunda ett vittomfattande kartmaterial — till större delen handritade original — som här föreligger. Som källmaterial ej endast för den krigshistoriska utan även för den historiska, historiskt-geografiska och kulturhistoriska forskningen i allmänhet representerar det en tillgång av enastående vetenskapligt värde. De kartstudier, som i krigsarkivet bedrivas, bestå till ej ringa del i jämförande studier av det äldre kartmaterialet och de moderna kartorna. Krigsarkivets samling av moderna kartor omfattar kartverk från flera världsdelar, främst dock från Europa. Av de europeiska staterna äro de flesta företrädda genom sina officiella kartverk, ehuru dessa i större eller mindre omfattning äro i behov av komplettering. De nordiska länderna äro ganska väl representerade, även om vissa kännbara luckor kunna påvisas. Av grannländerna på andra sidan Östersjön kunna Tyskland och Polen uppvisa kompletta serier, me-

277 dan däremot beträffande de baltiska staterna och Sovjetryssland praktiskt laget inga kartor finnas. Västeuropa med undantag av England är väl företrätt, under det att Sydeuropa och sydvästra Europa förete betydande luckor. Beträffande de övriga kontinenterna finnas rikhaltiga serier över Förenta Staterna och Nordafrika. Återstående smärre kartserier fördela sig över spridda områden i Asien och Sydamerika. Kartsamlingens

behov av

komplettering.

En närmare granskning av det förefintliga kartmaterialet ger vid handen, att det visserligen bildar en myckel god grundstomme för ett karlarkiv men att samlingen är i behov av komplettering. Sålunda böra för Europas vidkommande anskaffas de baltiska staternas, Englands. Sovjetrysslands, Balkanländernas och Spaniens kartverk. Av felande asiatiska kartor märkas främst de brittiska, franska och turkiska kartorna över delar av främre Asien, Survey of Indias kartor över Brittiska Indien, de kartverk, som upprättats inom de ostindiska kolonialområdena, Siarns, Kinas och Japans officiella kartor samt de troligen rätt svåråtkomliga generalstabskartorna över ryska Asien. De föreliggande afrikanska kartverken böra kompletteras särskilt med de serier, som finnas utgivna över stora delar av de franska, brittiska, italienska och tidigare tyska besittningarna, samt med övriga kolonialmakters olika kartverk. Nordamerikas fullständigas med de kanadensiska och mexikanska serierna, Centralamerika med det häröver utgivna karlverket och Sydamerika med de olika staternas påbörjade kartverk. Det sparsamma kartmaterial, som föreligger över delar av Australien, Oceanien och Antarktis, bör givetvis ej heller saknas. Slutligen bör framhållas, att åtskilliga av de serier, som utgivits under 1800talet och början av 1900-talet och vilka via rikets allmänna kartverk överlämnats till krigsarkivet, icke äro kompletta utan förete betydande luckor. Utbyggnadsplan

för det föreslagna

kartarkivet.

Beträffande den tillämnade utbyggnaden av den utländska kartsamlingen är det av grundläggande betydelse, att nyanskaffningen sker på systematisk väg och att kontrollerande verksamhet utövas rörande karlutgivning och nyförvärv, på det att icke luckor uppstå i kartbestånden. Vid kompletteringen av kartsamlingen böra de allmänna principer för uppläggandet av ett internationellt topografiskt kartarkiv följas, för vilka ovan redogjorts. Nyanskaffningen bör omfatta icke blott aktuella serier utan även äldre sådana, vilka i framtiden skola bevaras som historiskt jämförelsematerial. Följande regler kunna förslagsvis uppställas: 1) viktigare äldre, ofullständiga kartverk kompletteras med felande blad, om möjligt tillhörande samma edition; 2) den modernaste, lämpligaste serien föres ajour; om den saknas anskaffas den; 3) över områden, vilka ej täckas av de reguljära kartserierna, anskaffas provisoriska, temporära serier. För verkställandet av kartsamlingens komplettering torde följande organisationsplan preliminärt kunna gälla. Till en början införskaffas fullständiga uppgifter över utgivna kartor. Därvid rekvireras från samtliga staters kartverk senaste officiella redogörelser, kataloger och indexblad till de officiella kartverken. Om de uppgifter, som där lämnas, icke äro tillfyllest, infordras dessutom fullständiga uppgifter över uppmätnings-, utgivnings- och revisionsår för samtliga kartbladsserier. Allteftersom fullständiga uppgifter inkomma, utbygges en generalplan för de kartor, som böra anskaffas. Då utbyggandet av arkivet givetvis ej kan för-

278 siggå på en gång utan måste ske etappvis, uppgöres med ledning av generalplanen en slutlig plan över den ordningsföljd, i vilken kartorna böra förvärvas, varvid de mest aktuella kartserierna i första hand införlivas med arkivet. Slutligen träffas med de skilda staternas kartutgivande verk överenskommelse angående villkoren för kartornas förvärvande, varvid avtal uppgöras om bytesförbindelser, nedsatta priser, regelbunden tillsändning av kartor för ajourföring samt meddelanden angående nyutkomna kartor. I fråga om kartförvärv räknar krigsarkivet med möjligheten att genom rikets allmänna kartverks förmedling anskaffa kartor bytesvägen. Endast beträffande de länder, vilka ej vilja träda i bytesförbindelse, sker anskaffning genom kontantinköp. Arbetet mellan kartverket och krigsarkivet skulle så uppdelas, att krigsarkivet utövar den direkta vården av kartorna och att kartverket i samråd med krigsarkivet ombesörjer korrespondensen rörande byte och dylikt. Planerna för akivvården fastställas i samråd med chefen för kartverket. Genom denna anordning avbelastas rikets allmänna kartverk från en uppgift, vilken enligt arbetets natur närmast tillfaller en arkivinstitution. Den föreslagna anordningen torde för kartverkets vidkommande utgöra den enklaste och mest effektiva formen för lösandet av problemet om förvaring och vården av de kartor, som kartverket redan äger eller framdeles kommer att förvärva. Med hänsyn till att kartverket är ägare till ifrågavarande samlingar och förmedlar bytesförbindelsen, torde kostnaderna för vården och anskaffningen av kartorna böra bestridas av på kartverkets stat uppförda anslag. Den årliga kostnaden beräknas uppgå till följande belopp. För en amanuens med 3V2 timmars daglig tjänstgöring (halvtidsamanuens) i 18:de lönegraden 2 298 kr., för inköp av kartor eller därmed samhörande utgifter 2 000 kr., summa 4 298 kr. Detta belopp torde i anslagshänseende böra så regleras, att inom den angivna kostnadsramen möjlighet finnes till jämkning av de båda utgiftsposterna i anslutning till rådande förhållanden och föreliggande behov. Stockholm den 10 oktober 1936. Birger Steckzén. Krigsår kivarie.

"1

i

Kartbilaga 1.

Alternate I och II. Eko

k^M^Jw^oM

HOLMESTAD

Kartbilaga 3. av ägoslagen endast åker och trädgård Inrekognoscerade å kartan.

—ESSää—

HOLMESTAD

Alternativ Illa. Fotokarta med f a s t i g h e t s i n d e l n i n g ; kompletterad a faltet I fråga om fastighetsindelning, kommunikationsledet - , sjöar och vattendrag samt bebyggelse.

HOLMESTAD

Kartbilaga 5. Alternativ III. Fotokarta med fastighetsindelning (utan komplettering & fältet).

Kartbilaga 6. Alternativ IV. Fotokarta. Reproducerad i djuptryck.

Kartbilaga 7. Alternativ IV. Fotokarta. Reproducerad i l]ustryck.

Statens offentliga utredningar 1936 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska Förteckningen.) Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk. [3] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till revision av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. [26] Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågor. 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga ävensom andra därmed sammanhängande författningar. [38] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att bereda ökade möjligheter för den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden att förena småbruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd, pälsdjuruppfödning in. m. [39] Betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten. [40] Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängande organisationsspörsmål ang. rikets landkarteverk. [42] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna ål alkoholmissbruk, m. m. [4] Förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen in. in. [17] Utredning ang. revision av bestämmelserna om tiugshusbyggnadsskyjdighcleu. [37] Statsförfattning.

Allmän

statsförvaltning.

Betänkande om socialstyrelsens organisation. [29] Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning för statstjänstemän. [11] Kommunalförvaltning. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens normalförslag till gatukostnadsbestämmelser enligt 49 § stadsplanelagen. [33] Statens och kommunernas

Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skyddsskogar ni. m. [19] Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skogar å städer och enskilda tillhöriga flygsandsfält i Hallands län. [30] Industri.

finansväsen.

Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. [18] Promemoria ang. ändring av bestämmelserna rörande kommunernas underställningsfria lånerätt. 135]

H a n d e l ocli sjöfart. Statligt kaffemonopol. [10] Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk undersökning [22]

Pollti.

Kommunikationsväscn. Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafikmedel. [16] Betänkande med förslag i anledning av verkställd granskning av 1932 års trafikutrednings förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [20]

Betänkande med förslag ang. revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning oeh försäljning av maltdrycker. [5] Nationalekonomi o c h socialpolitik.

Bank-, kredit- o c h penningväsen. Betänkande med förslag till lag ang. ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker in. in. [25] Försäkringsväsen.

Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor .och vissa invalider samt åt föräldralösa barn. [G] Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7] Ur socialiseringens »europeiska» idékrets. [8] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 1. [9] Betänkande ang. förlossningsvården och barnmorskeväsendet samt förebyggande mödra- och barnavård. [12] Betänkande ang. familjcbeskatlningen. [13] Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels statliga bosättningslån. [1-JJ Betänkande ang. moderskapspenning och mödrahiälp. [15] Arbclslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. [21] Betänkande ang. åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhållanden samt rörande de kostnader som därav kunde föranledas m. ni. [23] Svensk arbctslöshetspolitik åren 1914—1935. [32]

Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslås till psalmbok för svenska-kyrkan. | n Kyrkogodset i Skåne, Halland oeh Blekinge under dansk tid. [28] Betänkande med utredning oeh förslag ang. åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- oeh ungdomsåren. [31] Utredning rörande de svenska universitets- oeh högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden. Bilaga till betänkande med undersökningar oeh förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. [34] Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 2!) febr. 1936, överarbetat av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. [361

Hälso- och sjukvård. Betänkanden 1 rörande serafimerlasarettets ekonomi samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. [1] Allmänt näringsväsen. Ang. kontrollen ar. [27]

över

elektriska

starkströmsanläggning-

Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och- skiljedomar m. m. [2] Betänkande med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande arv. testamente oeh bo utredning ro. m. [24]

Iduns tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 617162

193ft