Automatisk databehandling

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Solo ENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:32 Finansdepartementet

AUTOMATISK DATABEHANDLING BETÄNKANDE AVGIVET AV KOMMITTÉN FÖR MASKINELL DATABEHANDLING

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UT1EDNINGAR 1962 Kronologisk

förteckning

1. Skogstillgångarna i J ä m a n d s län. Idun. 100 B. + 1 utvikskarta. S. 2. Yrkesutbildningen på trägårdsområdet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 s. o. 3. Totalförsvarets personallågor. Beckman. 305 s. Fö. 4. Arbetsuppgifter och utlldning för viss sjukvårdspersonal. Beckman. 165 s i . 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlström. 116 s. E. 6. Statsbidrag till enskild äghållning, m. m. Idun. 92 s. K. 7. Kommunal beredskap. Idn. 198 s. I. 8. Finansplan för budgetårt 1962/68 samt Preliminär nationalbudget för år 262. Marcus. X X I I I + 6 1 s. Fi. 9. Städernas särskilda rättipeter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihkröm. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1960—185. Idun. 220 s. Fi. 11. Svensk ekonomi 1960—165. Bilagor 1—5. Idun. 296 s. Fi. 12. Aspekter på utvecklingoiståndet. Idun. 268 s. U. 13. Skärpta regler för rusdycksinköp. Idun. 125 s. Fi. 14. Atomansvarighet II. Idu. 205 s. J u . 15. Den allmänna näringslastiftningen. Idun. 212 s. H. 16. Korrespondensundervisnigen inom skolväsendet. Tryckeribolaget Värmlans Folkblad, Karlstad. 141 s. E. 17. Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. Idun. 141 B. S. 18. Automatisk databehandlig inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Del I. Idun. 87 s. Fi. 19. Utlandssvenskars deltagade i allmänna val. Idun. 50 s. J u . 20. Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. Idun. 84 B. Ju. 21. Kommunalt stöd åt stuerande från utvecklingsländerna. Kihlström. 85 B. . 22. Samhällsfarlig asocialite Idun. 232 s. I. 23. Försvarets tandvård. Idu. 100 s. Fö. 24. Expropriation för sanerig av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebxgelse. Marcus. 45 s. J u . 25. Reviderad nationalbudge för år 1962. Marcus. IV + 52 s. Fi. 26. Avgiftsbelagda trafikanlggningar. Idun. 70 8. K. 27. Radions juridiska ansva. Idun. 131 s. J u . 28. Skolväsendets centrala ldning. Idun. 408 s. E. 29. Säkerhetsinspektion av lotorfordon och släpvagnar. Kihlström. 101 s. K. 30. Arbetstidsreglering för lilitär personal och civilmilitär. Idun. 82 s. Fö. 31. Stadshypoteks- och bostdskreditinstitutionerna. Norstedt & Söner. 153 s. F. 32. Automatisk databehandlig. Kihlström. 811 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej agives, ä r tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA TTREDNINGAR 1962:32 Finansdepartementet

AUTOMATISK DATABEHANDLING Betänkande

ivgivet av

Kommittén för maskiiell

databehandling

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERIAKTIEBOLAG STOCKHOLM 1962

Innehåll Skrivelse till departementschefen

7 I. K O M M I T T É A R B E T E T Kap. 1. Direktiven

11 Kap. 2. Kommittéarbetets uppläggning och bedrivande

.

.

. . . .

.

.

.

.

23 Kap. 4. Maskiner, metoder och användning . . .' . . . Maskiner och metoder . . Tekniska hjälpmedel . .':. . . Tillförlitlighet och driftsäkerhet . . ' ' . . . Metodik Användningsområden Planering och förberedelser Särskilda krav vid administrativ databehandling . . . . . . . Partiella lösningar och etapplösningar . . . . . . .' . . . Olika faser i förberedelsearbetet Förundersökning Detaljerad undersökning ' ; ' . . . Förberedelser för maskinanvändning . . . . . . : . . .

28 28 28 31 33 38 42 43 44 45 46 47 51

II. AUTOMATISK DATABEHANDLING — ALLMÄN ÖVERSTKT Kap. 3. Grunddrag och historik

.

.

.

.

. . . .

Kap. 5. Den framtida utvecklingen — några synpunkter . . . . . . . . 53 Förutsättningar för fortsatt utveckling . . 53 Teknisk utrustning 55 Komponenter m. m 55 In- och utorgan 56 Datatransmission 57 Datamaskinens centrala delar och datamaskinsystem . . . . . 57 Kodningsteknik 61 Systemfrågor m. m 63 Tillämpning av ADB . . . , . . • . ,,.66 ADB och arbetsmarknaden . . .< . - 67

III. AUTOMATISK DATABEHANDLING INOM STATSFÖRVALTNINGEN Kap. 6. Användning och användningsmöjligheter 71 Register av olika slag 72 Register över fysiska personer 72 Register över juridiska personer 7f> Folkbokförings- och beskattningsväsendet 77 Socialförsäkring 79 Allmänna barnbidrag och studiebidrag 81 Skolväsendet 82 Fångvården 83 Hälsovården 84 Bilregistrering och bilskatt 88 Statistik 91 Avlöningsuträkning och personalredovisning 98 Personalpension 103 Bokförings- och utbetalningsväsendet 103 Förrådsredovisning 107 Det militära försvaret 108 Civilförsvaret 119 Postverket 120 Statens järnvägar 127 Televerket 129 Statens vattenfallsverk 130 Väg- och vattenbyggnadsverket 131 Luftfartsverket 133 Det skogliga området 134 Arbetsmarknadsstyrelsen 137 Bostadsstyrelsen 140 Patent- och registreringsverket 141 Sveriges riksbank 145 Riksgäldskontoret 14<i Lantmäteriväsendet och kartverket 147 Meteorologi 150 Samhällsplanering 154 Informationssökning 157 Universitet och högskolor 158 Särskilda provnings- och forskningsinstitut m. fl 172 Allmänna synpunkter på användningen av ADB inom statsförvaltningen 173 Kap. 7. Maskintillgång och maskinbehov Datamaskiner

175 175

Hålkortsmaskiner Principiella synpunkter på valet av datamaskin m. m Valet mellan stora och små maskiner Användning av specialmaskiner Val av maskintyp Köp eller förhyrning Tekniskt underhåll av maskinerna

. 185 186 187 190 191 195 197

IV. ORGANISATION FÖR DATABEHANDLINGSARBETET INOM STATSFÖRVALTNINGEN Kap. 8. Nuvarande organisation för rationalisering Det statliga rationaliseringsarbetet Matematikmaskinnämnden Maskincentralen hos statistiska centralbyrån Kap. 9. Rationalisering och ADB samt arbetsuppgifter på ADB-området. ADB i rationaliseringsarbetet Arbetsuppgifter på ADB-området Förberedelser till ADB Fortlöpande system- och programöversyn Undervisning Utvecklingsuppföljning och dokumentation Utrednings- och utvecklingsarbete Standardisering Anskaffning och utnyttjande av teknisk utrustning

201 201 205 215 .

.221 221 223 223 227 229 232 236 242 245

Kap. 10. Förslag till organisation på ADB-området 251 Allmänna synpunkter på ADB-verksamheten och dess ställning i rationaliseringsarbetet 251 Speciella arbetsuppgifter på ADB-området och deras samordnande 254 Den centrala dataorganisationens uppgifter 260 Centrala ADB-uppgifter inom nuvarande organisation 262 Förslag till ny organisation 263 Dataorganisationens ställning inom statsförvaltningen 264 Lokalfrågor 265 Datamaskin- och hålkortsanläggningar 266 Serviceanläggningar 266 Statistiska centralbyråns maskinbehov 267 Datamaskin- och hålkortsanläggningar hos andra verk och myndigheter 268 Reglering av vissa kostnader 272

Kap. 11. Statens datanämnd Ledning Organisationsenheter i , Datanämndens inre organisation Anställningsformer m. m Vissa övergångsanordningar Kostnadsberäkningar

276 276 277 278 289 293 293

Sammanfattning Bilaga. Hålkortsanläggningar inom statsförvaltningen den 1 mars 1962 .

t

.

. 303

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 oktober 1955 tillkallade Herr Statsrådet den 27 oktober 1955 numera generaldirektören E. C. F. Cardelius, expeditionschefen K. G. Linden och professorn, framlidne F . E. H. Veländer med uppdrag att verkställa utredning rörande statsförvaltningens behov av databehandlingsmaskiner och därmed sammanhängande frågor. Tillika uppdrogs åt Cardelius att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt numera arbetschefen i matematikmaskinnämnden, byråchefen K. G. J:son Hävermark att vara sekreterare åt de sakkunniga. Vidare tillkallade departementschefen byråchefen T. A. R. Thorson, numera överdirektören P. A. V. Tammelin, numera kammarrättsrådet S. F. von Otter samt dåvarande byrådirektören hos matematikmaskinnämnden, numera överingenjören N. G. E. Stemme att såsom experter deltaga i utredningsarbetet. Utredningsmännen har antagit benämningen kommittén för maskinell databehandling (databehandlingskommittén). Såsom experter tillkallades sedermera ävenledes dels den 21 november 1955 numera trafikinspektören O. H. Westerberg, dels den 28 maj 1956 dåvarande kamreraren B. H. C. J. Santesson, numera byråchefen A. S. V. Lindgren, numera byrådirektören K. E. Lindvall, numera förrådsdirektören S. Ubbe samt numera ekonomidirektören N. Helleberg. Stemme, Santesson och Tammelin entledigades på egen begäran från ifrågavarande uppdrag, Santesson och Tammelin den 12 november 1956 och Stemme den 12 februari 1957. Till att efterträda Tammelin utsågs numera avdelningschefen G. F . Bruno. Åt t. f. byråchefen V. Ä. E. Pernelid uppdrogs sedermera att vara expert åt kommittén fr. o. m. den 1 december 1958. Såsom biträdande sekreterare har tjänstgjort under tiden 21 november 1955—4 maj 1956 numera avdelningsdirektören A. B. O. Rickard, fr. o. m. den 30 juni 1956 numera byrådirektören Å. V. Dahlström, under tiden 12 november 1956—30 juni 1958 ingenjören W. Brand och fr. o. m. den 1 juli 1958 numera byrådirektören S. P. O. Dopping. Veländer avled i november 1961.

8 En av kommittén utarbetad redogörelse för den automatiska databehand lingens teknik har tidigare utgivits (SOU 1961:60). Kommittén får härmed vördsamt överlämna sitt huvudbetänkande. Stockholm den 20 juni 1962 Elof

Cardelius

K. G. Linden / G. Åke Dahlström

Hävermark Olle

Dopping

AVDELNING I

Kommittéarbetet

KAPITEL 1

Direktiven

Direktiv för utredningsarbetet lämnades av chefen för finansdepartementet den 21 oktober 1955. Departementschefen erinrade inledningsvis om den betydande omfattning, som beräknings-, bokförings- och andra redovisnings- samt sorteringsarbeten har inom statsförvaltningen, samt om den rationalisering och effektivisering, som kunnat ernås genom utnyttjande av maskinella hjälpmedel, på senare tid främst hålkortsmaskiner och matematikmaskiner. Användandet av hålkorts- och matematikmaskiner har inneburit en genomgripande rationalisering vilken medfört betydande kostnadsbesparingar. Maskinerna har även gjort det möjligt att lösa sådana invecklade matematiska problem, som tidigare av ekonomiska skäl varit i praktiken olösbara, och därigenom bidragit till att stora framsteg gjorts bland annat inom konstruktionsteknikens område. Beträffande de mera avancerade automatiska maskinerna har den tekniska utvecklingen under de senaste åren gått mycket snabbt, i synnerhet i Amerikas förenta stater. Särskilt har härvid utvecklingen på elektronikens område utnyttjats för konstruktion av elektroniska räknemaskiner med mycket stor kapacitet. Genom att öka möjligheterna till inmatning av data i och utskrift av resultat från dessa maskiner har man sökt nyttiggöra maskinerna icke endast för vetenskapliga och tekniska ändamål utan även för lösande av s. k. databehandlingsproblem av praktisk karaktär. De nya elektroniska räknemaskinerna kan därför i viss mån sägas kombinera matematikmaskinens och hålkortsanläggningens egenskaper. Dylika maskinanläggningar har tagits i bruk i en icke obetydlig omfattning av såväl statliga myndigheter och institutioner som enskilda företag i Amerika. Databehandlingsmaskiner anses kunna komma till användning även i Sverige, framhöll departementschefen härefter och hänvisade bl. a. till ett uttalande härom av statens organisationsnämnd. Han fortsatte: För att en anläggning med databehandlingsmaskiner av nu omnämnt slag skall kunna ekonomiskt motiveras, synes det nödvändigt att den kan ianspråktagas för såväl vetenskapliga beräkningar som praktiska arbetsuppgifter. Emellertid synes i vårt land för närvarande råda bristfällig kännedom om möjligheten och lämpligheten av att utnyttja ifrågavarande maskiner för praktiskt bruk. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att de — såsom också organisationsnämnden i sin förut omtalade skrivelse antytt — kan få en mångsidig och synnerligen betydelsefull användning inom olika områden. Jag finner det därför angeläget att en närmare undersökning kommer till stånd om de nya maskinernas allmänna användbarhet. I fråga om uppgifterna för utredningen anförde departementschefen vidare, att samtidigt som databehandlingsmaskinernas allmänna prestations-

12 förmåga klarlades, borde en undersökning göras för att utröna, inom vilka områden dylika maskiner i vårt land skulle kunna utnyttjas för praktiska eller vetenskapliga uppgifter. Som exempel på tänkbara områden, vilka närmare borde granskas, nämnde han bokförings- och utbetalningsväsendet, statistikverksamheten, forskningsarbeten och konstruktionsberäkningar. På grundval av en sålunda verkställd kartläggning borde vidare prövas lämpligheten av att databehandlingsmaskiner komme till användning inom svensk statsförvaltning. Departementschefen betonade i samband därmed de ekonomiska synpunkterna. Härvid är av vikt att de ekonomiska aspekterna beaktas; utgångspunkt bör vara att databehandlingsmaskiner icke skall tagas i anspråk för sådana arbetsuppgifter, som på ett lika eller mera ekonomiskt sätt kan rationaliseras genom utnyttjande av konventionella hålkortsmaskiner. Om databehandlingsmaskiner befinnes böra användas, borde — uttalade departementschefen — en samordning av olika behov ske. Därvid bör närmare undersökas för vilka områden en gemensam maskinanläggning kan tänkas med hänsyn till bland annat angelägenheten av arbetsrutinernas rationalisering och effektivisering samt arbetsuppgifternas omfattning och tidsmässiga bundenhet. I anslutning härtill bör prövas vilken eller vilka maskintyper, som kan tillgodose de föreliggande behoven, samt storleken av den ifrågakommande anläggningen; lämpligen torde denna till en början begränsas men därefter successivt utbyggas efter hand som ytterligare erfarenhet vinnes om anläggningens lämplighet och möjligheter för olika ändamål. Möjligheterna att utnyttja eventuell överskottskapacitet för utförande mot ersättning av arbeten åt kommunala eller enskilda uppdragsgivare bör i detta sammanhang beaktas. Vidare borde enligt departementschefen övervägas, i vilken omfattning hålkortsmaskiner kunde erfordras, exempelvis för förberedelsearbeten eller mindre arbeten av andra slag, ävensom i vad mån nuvarande hålkortsanläggningar hos statliga inrättningar alltjämt bleve erforderliga. Likaså borde frågan om den nuvarande statliga matematikmaskinanläggningens uppgifter och ställning vid sidan av databehandlingsmaskiner upptagas till behandling. Särskilt bör därvid övervägas behovet av en särskild arbetsgrupp med uppgift att fungera som tekniskt service- och utvecklingsorgan. I anslutning härtill bör den av chefen för ecklesiastikdepartementet i 1955 års statsverksproposition berörda frågan om den definitiva organisationen av det statliga matematikmaskinarbetet tagas under prövning. Departementschefen gick härefter närmare in på formerna för administrationen av maskinanläggningarna. Det synes sålunda i nuvarande läge mindre ändamålsenligt att en ny anläggning av databehandlingsmaskiner, den nuvarande matematikmaskinanläggningen och den till statistiska centralbyrån bundna maskincentralen administreras som tre skilda organ. En prövning av möjligheterna till samordning av dessa bör därför företagas. Beträffande administrationen av ett på så sätt erhållet större maskinkomplex kan olika utvägar tänkas. Den kan sålunda exempelvis antingen som

i

13 nämnda maskincentral anslutas till en redan befintlig myndighet eller i likhet med matematikmaskinnämnden organiseras som ett fristående serviceorgan. Denna fråga synes kräva ingående överväganden. Ställningstagandet till olika alternativ kan härvid påverkas av om man på längre sikt bör tänka sig en enda stor centralanläggning eller flera mindre anläggningar. De långsiktiga samordningsproblemen kommer härvid in i bilden. Slutligen uttalade departementschefen att frågor rörande personalorganisation och lokalförhållanden för den tillämnade maskinanläggningen borde tagas under närmare prövning liksom också spörsmålet angående omfattningen och de redovisningstekniska formerna för en eventuell medelsanvisning över driftbudgeten.

KAPITEL 2

Kommittéarbetets uppläggning och bedrivande

Kommitténs arbete har i väsentliga avseenden påverkats av utvecklingen på databehandlingsområdet, vilken skett mycket hastigt — inte minst under tiden för utredningsarbetet. Undan för undan har möjligheterna att utnyttja den nya tekniken vidgats. Denna utveckling har kommittén ansett sig böra i möjligaste mån fortlöpande förmedla till och utnyttja för statsförvaltningen utan avvaktan på framläggandet av utredningsresultatet. Arbetet har därför icke blivit av enbart utredande karaktär. Med den snabba tekniska utvecklingen har följt ett stigande intresse för de nya maskinerna, och med ökad orientering i ämnet har utnyttjande av automatisk databehandling kunnat mer och mer bli ett led i rationaliseringssträvandena. I och med att förberedelser för automatisk databehandling påbörjats och anskaffning av dyrbar maskinell utrustning härför aktualiserats på olika håll, har kommitténs arbete också inriktats på åtgärder för att åstadkomma erforderlig samordning på området. I samordningsarbetet har även ingått en utåt riktad upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt åtgärder för att så långt sig göra låter tillgodose behovet av utbildad personal att handha förberedelsearbetet. Utvecklingen på området med ökade praktiska erfarenheter av automatisk databehandling, låt vara i första hand utomlands, kan sägas i viss mån själv ha lämnat svar på en del av frågeställningarna i utredningsdirektiven. Det råder numera ingen tvekan om att datamaskiner är användbara för arbeten inom statsförvaltningen och att betydande fördelar kan uppnås genom att använda dem. Det har rent av befunnits icke vara möjligt att komma till rätta med vissa arbeten på annat sätt — den erforderliga insatsen av personal och konventionella maskiner skulle ha blivit orimligt stor. Frågor om maskinanskaffning har uppkommit fortlöpande under kommitténs arbete, och den prövning angående lämpligheten av att nu avsedda maskiner kommer till användning inom statsförvaltningen, som enligt direktiven ankommer på kommittén, har följaktligen fått göras från fall till fall. Det har också visat sig, att det icke — såsom vid tidpunkten för kommitténs tillkomst syntes antagligt — är tillfyllest med en central anläggning av stor kapacitet för arbeten av såväl vetenskaplig och teknisk som administrativ art inom statsförvaltningen. Vissa av de arbeten, som kan ifrågakomma för automatisk databehandling, är så omfattande, att de ensamma så gott som helt be-

15 lägger en stor maskin. Praktiska skäl talar då för att maskinen placeras hos användaren. Även i vissa andra situationer har det befunnits lämpligare med en maskin placerad hos användaren än utnyttjande av en central maskin. Detta gäller bl. a. i en del fall, där det material, som skall bearbetas i maskinen, erfordras även för det löpande arbetet. När en betydligt snabbare och säkrare överföring per tråd, radiolänk eller dylikt än nu blir möjlig, kan det måhända visa sig fördelaktigt att anlita en central maskin även i dylika fall. Det låter sig ock göra att lokalt överföra data till magnetband och att för en relativt ringa kostnad transportera dessa band till en central maskinanläggning för bearbetning. En följd av utvecklingen är även, att anskaffning av större självständiga anläggningar av hålkortsmaskiner alltmer kommit i bakgrunden. Därmed är inte sagt, att dylika anläggningar spelat ut sin roll. I en del fall utgör de fortfarande det lämpligaste hjälpmedlet. Men rationaliseringssträvandena inriktas numera alltmer direkt på automatisk databehandling. Detta har bl. a. föranlett den utredning, som hade i uppdrag att undersöka utnyttjandet av hålkortsanläggningar inom försvaret, att begära att få upphöra med sin verksamhet, enär utredningen befarade att mista den för en samordning nödvändiga överblicken över hela fältet i fråga om rationalisering genom maskinella hjälpmedel. Genom beslut den 19 december 1958 förordnade Kungl. Maj :t, att denna utredning skulle nedlägga sin verksamhet och att dess handlingar skulle överlämnas till databehandlingskommittén. För fullgörande av utredningsuppdraget har kommittén sökt få till stånd ett samarbete med de verk och myndigheter, som har arbetsuppgifter av sådan karaktär att de kan vara lämpade för automatisk databehandling. Detta har skett genom att till kommittén knutits experter från bl. a. de verk, där ett utnyttjande av automatisk databehandling ansetts vara särskilt aktuellt, och genom att särskilda kontaktmän utsetts inom andra verk och myndigheter. På detta sätt har kommittén hållit kontakt med ett betydande antal statliga myndigheter. 1 Arbetet inom kommittén har i viss utsträckning bedrivits inom särskilda 1 Som experter i kommittén har fungerat tjänstemän knutna till försvarets civilförvaltning, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens organisationsnämnd, statistiska centralbyrån och delegationen för pensionsutbetalning. Kontaktmän har utsetts av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens pris- och kartellnämnd, statens pensionsanstalt, statens kriminaltekniska anstalt, riksgäldskontoret samt riksbanken. Förutom för försvarets civilförvaltning har för försvarets myndigheter särskilda experter eller kontaktmän icke utsetts. Försvaret är representerat i kommittén genom en ledamot. Vid en del av kommittén anordnade informationssammankomster har representanter för olika myndigheter inom försvaret närvarit.

16 arbetsgrupper, av vilka en haft att uppgöra en sammanställning över maskiner och maskinprestanda, undersöka olika kommunikationsmedel för dataöverföring och frågan om köp eller förhyrning av maskinanläggningar samt följa den tekniska utvecklingen på datamaskinområdet. En annan grupp har haft att svara för informations- och rådgivningsverksamhet, förmedla utbildning och ombesörja litteraturtjänsten inom kommittén, samt en tredje att klarlägga för vilka arbetsuppgifter inom statsförvaltningen automatiska datamaskiner med fördel kan användas, verka för tillsättandet av arbetsgrupper inom verk, som bedöms ha för automatisk databehandling lämpliga arbetsuppgifter, samt följa och om möjligt samordna arbetet i de arbetsgrupper, som tillsatts inom verken, och bistå dem med råd och anvisningar beträffande arbetets bedrivande. Det må nämnas att en speciell grupp upptagit frågan om att eventuellt utnyttja automatisk databehandling för förrådsredovisning hos i första hand de affärsdrivande verken. En annan grupp, bestående av representanter för militära och civila myndigheter med större förrådsverksamhet, har följt förberedelsearbetet inom flygförvaltningen för utnyttjandet av en numera levererad större datamaskin, avsedd för bl. a. redovisning av flygvapnets reservdelsförråd. En ledamot av kommittén är ordförande och sammankallande. Vidare har en särskild arbetsgrupp gemensamt med uppbördsorganisationskommittén granskat, värderat och jämfört de maskin- och systemförslag, som olika maskinföretag sommaren 1959 avgivit för folkbokföring och skatteuppbörd. Därvid har bl. a. granskning skett av företagens lösningar av särskilt utarbetade s. k. testproblem — definierade detaljproblem, avseende vissa för ifrågavarande tillämpningsområden typiska arbetsuppgifter. Inkomna lösningar har utnyttjats vid kontroll av tidsåtgångsberäkningarna i förslagen och har även beaktats vid maskin jämförelsen. Gruppen har i viss utsträckning biträtts av experter inom matematikmaskinnämnden. Den snabba utvecklingen på databehandlingsområdet och intresset inom så gott som hela statsförvaltningen för att utnyttja datamaskiner har medfört, att det fortlöpande uppkommit ett betydande antal speciella frågor, som kommittén haft att ta ställning till. Som en följd härav har kommittén sammanträtt relativt ofta, normalt en gång per vecka, tidvis oftare. För att få en uppfattning om för automatisk databehandling lämpade arbetsuppgifter inom statsförvaltningen och för att få till stånd ett samarbete med vederbörande inhämtades redan på ett tidigt stadium vissa uppgifter från ett stort antal myndigheter. Svaren visade, att intresset för automatisk databehandling redan då var stort och att förberedande undersökningar gjorts i några fall. Även genom fortgående överläggningar med myndigheter skaffade sig kommittén efter hand n ä r m a r e uppgifter om de arbeten, som syntes bäst lämpade för automatisk databehandling. I fråga om sådana arbetsområden, som var föremål för undersökning genom statens organisationsnämnd, bland vilka främst må nämnas folkbokföring och

17 skatteuppbörd, höll kommittén sig informerad dels av den tjänsteman i nämnden som var expert i kommittén, dels genom överläggningar med nämnden. Genom litteraturstudier, vissa studiebesök — såväl inomlands som utomlands — samt sammanträffanden med maskinföretagens representanter och med dem som för myndigheters räkning studerat databehandling utomlands skaffade sig kommittén även kännedom om olika datamaskiner samt om användningen av dem utomlands och om därvid vunna erfarenheter. Särskilt inbjudna utländska experter på detta område har delgivit kommittén och dess experter, kontaktmän m. fl. sina erfarenheter av datamaskiner och möjligheterna att utnyttja dessa för olika ändamål. Ett viktigt led i arbetet speciellt under den första tiden var att meddela information om datamaskinerna, deraa användbarhet och det omfattande förberedelsearbete som erfordras för att kunna ta dem i bruk. Av kommittén upprättade förteckningar över i marknaden förekommande automatiska datamaskiner, dessas prestationsförmåga i olika hänseenden, priser, gällande leveranstider, antal levererade maskiner m. m. har tillställts bl. a. samtliga kontaktmän. Kontaktmännen har även vid särskilda sammankomster orienterats i ämnet av representanter för kommittén, maskinföretag och utomstående experter. Även chefer för de verk och myndigheter, där användande av datamaskiner — såvitt nu kan bedömas — kan bli aktuellt, har beretts tillfälle till information i ämnet. Kontaktmännen m. fl. har också erhållit litteraturhänvisningar samt inom kommittén uppgjorda sammanfattningar ur litteraturen av vissa frågor av speciellt intresse, bl. a. angående uppläggningen av det undersöknings- och förberedelsearbete, som måste föregå övergång till automatisk databehandling. Då det ansetts angeläget att bereda dem som inom de olika verken skall utföra eller svara för de erforderliga undersöknings- och förberedelsearbetena vidgad undervisning utöver den som maskinföretag ger, har på kommitténs initiativ och sedan anslag beviljats för anställning av viss personal hos matematikmaskinnämnden kurser i ämnet hållits, den första i november 1958. Vid kontakterna med verk och myndigheter har kommittén betonat vikten av en omsorgsfull planering och av rationell maskinanvändning. Detta är givetvis krav som måste ställas i fråga om databehandling överhuvudtaget, men det får sin särskilda betydelse i fråga om automatisk databehandling, med hänsyn till de höga kostnader användandet av maskinerna betingar och det mycket omfattande och därmed även kostnadskrävande arbete, som erfordras för att tillrättalägga arbetsuppgifter för maskinbearbetning. Härför behövs i allmänhet en arbetsgrupp, bestående av personer som är väl insatta i arbetet och dess speciella problem, samt medverkan av experter inom databehandlingsområdet. Kommittén har för den skull verkat för att arbetsgrupper skulle tillsättas hos myndigheter med arbetsuppgifter lämpade för auto2 —

18 matisk databehandling, varvid kommitténs sekreterare deltagit såsom rådgivande i några grupper och kommitténs experter ingått i andra. För att i någon mån tillgodose behovet av särskild expertis, som kan medverka vid övergång till automatisk databehandling, har kommittén förordat inrättande av en särskild avdelning härför hos matematikmaskinnämnden. Sedan en sådan avdelning kommit till stånd i enlighet med beslut vid riksdagarna 1958 och 1959, har personal från avdelningen deltagit i olika arbetsgruppers arbete och utfört vissa specialundersökningar på databehandlingsområdet. Ett för den automatiska databehandlingen karakteristiskt drag är att den möjliggör en nära samordning i arbetstekniskt hänseende vid lösandet av olika arbetsuppgifter, en integrering. Ett sammanförande eller sammanlänkande av olika arbetsmoment kan ske i första hand inom ett och samma verk men även mellan olika verk och kan ifrågakomma mellan statliga verk och den privata sektorn. Detta sammanhänger med de automatiska datamaskinernas förmåga att i en följd och med stor snabbhet utföra serier av arbetsuppgifter, vilka hittills av arbetstekniska skäl fått uppdelas i skilda arbetsmoment. I en datamaskin kan sålunda, i den mån samma grundmaterial eller delresultat kan utnyttjas för olika ändamål eller resultaten av en bearbetning kan användas i en annan, arbetena ej sällan utföras i en och samma maskingenomgång. I vissa fall kan självständiga arbetsresultat, exempelvis statistik, erhållas såsom biprodukt till huvudbearbetningen. Det är ofta främst genom integrering som automatisk databehandling ger fördelar. Kommittén har därför ägnat särskild uppmärksamhet åt integreringsmöjligheterna i olika fall. I en i juni 1958 uppgjord promemoria, vilken tillställts bl. a. berörda myndigheter och utredningar, har kommittén behandlat integreringsförhållanden i fråga om folkbokföring, skatteredovisning, folkpension, statlig personalpension och allmän tilläggspension. Möjligheterna till integrering bör uppmärksammas redan i planläggningsarbetet. Detta kräver samordning av arbetet på olika håll. överhuvudtaget är det enligt kommitténs uppfattning av största vikt, att en samordning sker redan på planläggningsstadiet, så att tillgängliga resurser i fråga om såväl specialutbildad personal som maskiner redan från början blir ianspråktagna på det för statsförvaltningen i dess helhet bästa sättet. Kommittén har därför sett samordningsarbetet som en mycket betydelsefull uppgift. Ett flertal maskiner är nu installerade eller beställda inom statsförvaltningen. Anskaffningarna har med ett par undantag skett i samråd med kommittén, vilket föranlett ett vidlyftigt och tidskrävande utredningsarbete. Kommittén har därvid haft att särskilt beakta bl. a. följande frågor. Har tillräckligt noggrann förundersökning gjorts? Visar undersökningen på väsentliga fördelar med automatisk databehandling? Vilken maskintyp är den för arbetet lämpligaste? Är den föreslagna maskinsammansättningen den mest ändamålsenliga?

19 Kan arbetet utföras i annan inom statsförvaltningen tillgänglig maskin och är maskinanskaffning därför ej erforderlig? Föreligger speciella skäl för maskinanskaffning? Om viss maskintyp befunnits böra ifrågakomma, hur stor del av maskinkapaciteten kommer att ianspråktagas och finnes utrymme för en framtida expansion av verksamheten? Har alla faktorer beaktats vid kostnadsjämförelsen? Kommer det att finnas reservkapacitet inom landet vid maskinhaveri? Blir maskinen utrustad på sådant sätt, att den utan extra programmering kan tjäna som reserv för andra maskiner av samma typ? Bör köp eller förhyrning ifrågakomma? Blir maskinuppställningen sådan att förutsättningar finnes även för andra att utnyttja maskinen? Förhållandena på databehandlingsområdet har väsentligt ändrats sedan kommittén gjorde sin första undersökning hos ett antal myndigheter angående förekommande arbetsuppgifter, som kunde vara lämpade för automatisk databehandling m. m. För att få en samlad aktuell bild av läget inom statsförvaltningen på databehandlingens område (lämpliga arbetsuppgifter, vidtagna förberedelser m. m.) har upplysningar inhämtats från olika myndigheter inom centrala statsförvaltningen samt från universitet, högskolor, vetenskapliga institutioner m. fl., som har eller kan beräknas få behov att använda automatisk datamaskin för arbeten av beräkningstyp. I frågor rörande tillämpning av automatisk databehandling har överläggningar ägt rum — förutom med olika myndigheter, institutioner m. fl. rörande deras egna arbetsuppgifter — med myndigheter och kommittéer m. fl. som har eller har haft att utreda särskilda områden, där automatisk databehandling kan tänkas ifrågakomma. Sålunda har ingående överläggningar förts med statens organisationsnämnd i frågan huruvida för folkbokföring och skatteuppbörd borde ifrågakomma ett system med användande av hålkortsmaskiner eller ett system med användande av automatiska datamaskiner. Organisationsnämnden hade närmare utrett och försöksvis prövat det förra alternativet och dessutom gjort en förberedande undersökning rörande det senare alternativet. Nämnden och kommittén har därefter enats om att föreslå ett automatiskt databehandlingssystem. Med uppbördsorganisationskommittén, som tillsatts bl. a. för att på ett vidare plan fullfölja rationaliseringen av folkbokföring och skatteuppbörd, har kontakt uppehållits och upprepade överläggningar skett i olika frågor. Såsom tidigare nämnts har databehandlingskommittén och nämnda kommitté gemensamt utfört en värdering av olika maskinsystem för folkbokföring och skatteuppbörd. Med statens organisationsnämnd har överläggningar skett även i fråga om en inom nämnden företagen utredning angående rationalisering av avlöningsuträkning och personalredovisning inom statsförvaltningen. Vidare har diskussioner förts med socialförsäkringens administrationsnämnd och ut-

20 redningen rörande gemensam utbetalning av personalpension och allmän pension — numera delegationen för pensionsutbetalning — i fråga om användande av automatisk datamaskin för beräkning och utbetalning av pensioner samt med statistikkommittén angående användning av dylika maskiner för statistikändamål. Arbetet inom kommittén har i viss utsträckning följts av en observatör från skördeskadeutredningen. I frågor rörande den planerade organisationen för det fortsatta databehändlingsarbetet inom statsförvaltningen har kommittén haft överläggningar med matematikmaskinnämnden, statistiska centralbyrån, delegationen för statistikfrågor, statens organisationsnämnd och rationaliseringsutredningen. Det må här nämnas att kommittén haft) att avge utlåtanden angående ett stort antal ärenden efter remiss av Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschef. Kommittén har därutöver avlåtit skrivelser i olika ärenden. I en på initiativ av televerket tillsatt grupp med uppgift att utreda vissa frågor rörande dataöverföring på teleförbindelser har från kommitténs sida deltagit ledamoten Veländer och huvudsekreteraren. Den som är sammankallande i denna grupp är expert i kommittén. Samarbete har i viss utsträckning ägt rum med den inom näringslivet verkande IDP-gruppen — en sammanslutning av företag med intresse av att utnyttja integrerad databehandling. Genom utsedda kontaktmän — en från vartdera hållet — har kommittén och gruppen följt varandras verksamhet och utbytt erfarenheter. Kommittén har även uppehållit kontakt med vissa privata företag, som anskaffat automatiska datamaskiner, bl. a. försäkringsaktiebolaget Thule och AB Datacentralen — tillhörigt TryggFylgia-koncernen — och fått taga del av deras erfarenheter av förberedelserna på området, maskinanvändningen m. m. Slutligen må nämnas, att kommittén haft kontakt med maskintillverkare, som finns representerade på den svenska marknaden, och blivit informerad om förekommande maskinsystem efter hand som de introducerats.

AVDELNING II

Automatisk databehandling allmän översikt

KAPITEL 3

Grunddrag och historik

1 vidsträckt bemärkelse är allt handhavande av data, dvs. information som kan uttryckas i form av siffror, bokstäver eller andra tecken, att anse såsom databehandling. Vanligen användes dock begreppet endast i fråga om sådan hantering av data, som sker enligt definierbara, entydiga regler. Det är också i denna senare betydelse begreppet kommer att användas i det följande. Såsom exempel på databehandling kan nämnas arbetet att med utgångspunkt i av taxeringsmyndigheterna granskade deklarationer framställa debetsedlar å slutlig skatt. Detta arbete utföres enligt bestämda, noga definierade regler och är därför ett typiskt databehandlingsarbete. Granskningen av deklarationerna däremot innefattar omdömesmoment, för vilka entydiga regler ej kan uppställas. Detta arbete är ej att anse såsom databehandling i här använd bemärkelse. Ett stort och växande antal människor är sysselsatta med databehandlingsarbete. Efter hand som samhället blivit mer komplicerat och produktiviteten ökat, har behovet av data blivit allt större. Antalet kontorsarbetare har ökat kraftigt i förhållande till antalet arbetare inom produktionen. Till följd av denna utveckling har det ställts allt starkare krav på rationalisering av databehandlingsarbetet. Sedan flera år tillbaka har också ett fortlöpande rationaliseringsarbete ägt r u m inom såväl offentlig verksamhet som näringslivet. I stor utsträckning har detta arbete baserats på mekanisering. Sådana tekniska hjälpmedel som skrivmaskiner, räknemaskiner, bokföringsmaskiner, kopieringsanordningar och kortsystem har tagits i bruk i stor utsträckning och medfört icke oväsentliga effektivitetsvinster. Då det gällt att behandla stora datamängder har ofta betydande vinster kunnat göras genom användande av hålkortsmaskiner. Mekaniseringen har i regel omfattat endast vissa moment av arbetet, nämligen sådana som med till buds stående hjälpmedel varit bäst lämpade för maskinell bearbetning, medan övriga — ofta insprängda mellan olika maskinella bearbetningar — har fått utföras manuellt. Dessa manuella arbetsmoment har då ofta kommit att framstå såsom flaskhalsar. I viss utsträckning kan dessa flaskhalsar elimineras genom att databehandlingen integreras. Den integrerade databehandlingen kännetecknas av att man så tidigt som

24 möjligt i bearbetningskedjan överför de data, som skall bearbetas, till sådan form, att de kan läsas av maskiner. Det s. k. maskinspråk, till vilket data på detta sätt översättes, ges vanligen formen av stansade hål i hålkort eller hålremsor. Genom maskinspråket kan olika databehandlande maskiner utbyta information med varandra, så att man inte mer än en gång behöver överföra information den långsamma, dyrbara och osäkra vägen via öga, hand och tangentbord till maskinernas mekanismer. Idealet är att redan vid databehandlingskedjans utgångspunkt kunna erhålla informationen i maskinspråk antingen enbart eller, i den mån läsbara uppgifter samtidigt behövs, såsom biprodukt vid framställning av dessa. Att på detta sätt redan från början få informationen uttryckt i maskinspråk brukar kallas att »fånga data vid källan». Integrerad databehandling i nu antydd form har anor sedan adertonhundratalet. Den har sedan decennier tillbaka varit på frammarsch och kommer i ganska hög grad till uttryck i dagens konventionella arbetsteknik. Användandet av gemensamt maskinspråk kan inte helt eliminera manuell hantering av datamaterialet mellan successiva maskinella bearbetningsmoment. Även så relativt avancerade databehandlande maskiner som de konventionella hålkortsmaskinerna kan i huvudsak utföra endast en typ av operation i taget. En hålkortsmaskin utför vanligtvis denna operation på alla de kort, som passerar maskinen i en arbetsomgång, en s. k. körning. Vid körningens slut flyttas korten manuellt till samma eller en annan hålkortsmaskins inmatningsanordning, och därpå — vanligen efter viss manuell omställning av manöverorgan på maskinen — vidtar nästa körning osv. tills hela arbetsprogrammet är genomgånget. Om programmen är komplicerade och kortmassorna stora, kan lätt fel uppstå i bearbetningen på grund av de manuella momentens osäkerhet, och tidsutdräkten för bearbetningen blir betydande. Dessa olägenheter kan elimineras genom övergång till programstyrda, minnesförsedda maskiner, som utan avbrott för mänskligt ingripande kan utföra långa följder av operationer och därigenom driva integrationen i databehandlingen ett stort steg längre än man kan komma enbart genom utnyttjande av gemensamt maskinspråk. Genom en dylik teknik öppnas även möjligheter till full integration av arbeten inom skilda administrativa funktioner, där man tidigare varit hänvisad till att arbeta med separata databehandlingskedjor. Maskiner med minne och programstyrning av mera avancerat slag började komma till användning först efter andra världskriget, ehuru vissa anordningar på området hade funnits även tidigare. Ett exempel på sådana maskiner var den av den svenska matematikmaskinnämnden konstruerade Bark (av »binär aritmetisk reläkalkylator»), som färdigställdes år 1950 och som under några år användes för matematiska beräkningar. Utvecklingen gick emellertid raskt mot allt snabbare och driftsäkrare maskiner, och pionjärmaskinerna, däribland Bark, hade snart spelat ut sin roll. Det

25 var främst två tekniska framsteg vid 1940-talets mitt, som kom att bli väsentliga för utvecklingen. Det ena var ersättandet av de tidigare använda elektromekaniska detaljerna — ofta reläer — i maskinernas räknande och styrande organ med rent elektroniska anordningar. Det andra gällde metoden för programstyrning av maskinerna, dvs. ordergivningen om de arbetsmoment maskinerna skall utföra. I de första maskinerna hade programstyrningen liksom i fråga om hålkortsmaskinerna bestämts med hjälp av kopplingsboxar och elektriska sladdar. Man fann nu på att ge maskinernas program formen av serier av siffror, vilka liksom bearbetningsdata kunde lagras i maskinens minne och modifieras under bearbetningens gång med hänsyn till innehållet i inmatade data eller erhållna mellanresultat. Övergången till elektronisk princip medförde en enorm ökning av bearbetningshastigheten, och införandet av det i minnet lagrade programmet gjorde det bl. a. möjligt att genomföra avsevärt mera komplicerade arbetsförlopp än som tidigare hade kunnat ifrågakomma. De sålunda utvecklade elektroniska, minnesförsedda programlagrande maskinerna — numera benämnda automatiska datamaskiner -— började komma i användning i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Vid denna tid förekom ingen serietillverkning av datamaskiner, utan varje maskin var i stort sett en engångsföreteelse, visserligen sammansatt av till största delen masstillverkade detaljer men individuellt konstruerad och byggd. I stor utsträckning konstruerades och byggdes maskinerna vid universitet och forskningsinstitutioner, där man hade behov av att få tillgång till snabba räknehjälpmedel. De automatiska datamaskiner, som tillkom före 1950-talets mitt —- t. ex. den av matematikmaskinnämnden i Sverige byggda Besk (av »binär elektronisk sekvenskalkylator»), som i sin ursprungliga form togs i bruk i slutet av år 1953 — utnyttjades så gott som helt för matematiskt betonade problem, där den höga räknehastigheten kunde komma till sin rätt. Emellertid var man tidigt på det klara med att det skulle vara möjligt att utnyttja liknande maskiner även i kontorens tjänst, alltså för administrativ databehandling. För att detta skulle bli möjligt måste emellertid maskinerna ges högre driftsäkerhet och förses med snabbare organ för in- och utmatning av data än de relativt primitiva anordningar härför som de första datamaskinerna varit utrustade med. Även minneskapaciteten måste ökas. I magnetbandet fann man ett lämpligt medium för snabb in- och utmatning samt för lagring av information. Detta och andra framsteg ledde till utvecklandet av de första stora automatiska datamaskinerna för administrativ användning. En industri för tillverkning av datamaskiner växte fram, och serietillverkade maskiner började dyka upp på marknaden i mitten av 1950talet. Stora belopp nedlades på sina håll på forskning på området, och såväl nya, driftsäkra och lätt utbytbara maskinkomponenter samt allt fler nya maskinsystem framkom efter hand. Gränsen för maskinernas kapacitet försköts

26 ständigt uppåt. Samtidigt sänktes den undre gränsen, och då kunde även företag och myndigheter med mindre omfattande databehandlingsbehov men utan tillgång till större serviceanläggning utnyttja fördelarna av automatisk databehandling. Intresset för att utnyttja de nya maskinerna växte kraftigt framför allt i USA men efter hand även i andra länder. På beräkningsarbeten inriktade maskiner anskaffades för stora belopp bl. a. för beräkningar i samband med flygplans- och robotvapenkonstruktioner samt utnyttjande av atomenergi för fredliga och militära ändamål. Framför allt var det dock för administrativa arbetsuppgifter som datamaskinerna togs i bruk. Emellertid torde man på detta område allmänt ha varit för optimistisk både när det gällt att bedöma omfattningen av det erforderliga förberedelsearbetet för databehandlingen — systemarbete och programmering — och när det gällt att beräkna behovet av maskintid. En reaktion inställde sig också. I slutet av 1957 och ett eller ett par år därefter talades och skrevs det mycket, framför allt i USA, om den automatiska databehandlingens ekonomiska bärighet på det administrativa området. Så småningom började man åter höra ljusare tongångar. Målsättningen hade justerats nedåt till en mera realistisk nivå, vilket eliminerade många databehandlingsprojekt av tvivelaktig potentiell lönsamhet, och praktiska erfarenheter hade vunnits att bygga vidare på. Dessutom gjordes betydelsefulla framsteg på såväl det tekniska området som metodområdet. Vid 1960-talets ingång markerades utvecklingen tekniskt sett av tillkomsten av en ny generation av datamaskiner, där de tidigare använda elektronrören ersatts av transistorer, där man i allmänhet använder snabba minneselement även i de mindre maskinerna och där i många fall väsentligt snabbare in- och utorgan än tidigare kommer till användning. Erfarenheterna från användningen av tidigare maskintyper har tagit sig uttryck i förbättringar i maskinernas organisation och i deras operationslistor. Maskinerna i den, nya generationen kännetecknas av lägre kostnad per utförd operation, högre driftsäkerhet, minskat underhållsbehov, mindre dimensioner och radikalt minskat effektbehov, vilket i många fall onödiggjort de förr allmänt använda kylaggregaten. Utvecklingen har även fört med sig förbättrade möjligheter till samarbete mellan exempelvis ett antal mindre, lokalt spridda maskiner och en större central maskin. Metodiken har fortsatt att förbättras i snabb takt. Fler och fler typtillämpningar har hunnit bli grundligt genomarbetade och få lösningsprinciper utprovade, datamaskinanvändarna kan numera i ojämförligt mycket större utsträckning än förut räkna med att ha tillgång till värdefulla standardprogram för de maskiner de anskaffar, samarbete för programutbyte m. m. mellan olika användare bedrivs genom för ändamålet bildade organisationer, och den automatiska programmeringen håller på att radikalt öka utbytet av programmeringspersonalens arbete. Hittills har huvudsakligen maskintyp-

27 bundna system för automatisk programmering använts, men internationell standardisering av programspråk är på väg. På senare tid har en våg av datamaskinbeställningar satt in. Enbart under 1960 har svenska myndigheter, företag och organisationer beställt automatiska datamaskiner till ett antal, som är flera gånger så stort som hela antalet under 1950-talet installerade maskiner (se tabell 1, sid. 176). När detta betänkande avlämnas, kännetecknas situationen på den automatiska databehandlingens område av en kraftig köprush — koncentrerad till ett fåtal fabrikat — samt brist på personal för systemarbete och programmering. Tekniska förbättringar och metodologiska framsteg rapporteras i en takt, som gör det svårt att hålla sig å jour med utvecklingen, och redan skymtar nästa datamaskingeneration, som torde komma att födas under 19<60-talet och kännetecknas av ytterligare radikala framsteg.

KAPITEL 4

Maskiner, metoder och användning

De automatiska datamaskinerna har genom sin förmåga att snabbt och säkert genomföra långa arbetsförlopp utan avbrott för mänskligt ingripande öppnat möjligheter att automatisera arbeten av rutinkaraktär, det må vara beräkningsarbeten, databehandling på det administrativa området, databehandling av annan natur eller styrning av tillverkningsprocesser. Datamaskinen är ett nytt verktyg som kan möjliggöra rationalisering inom verksamheter av olika slag, inte minst på det administrativa området. Genom att automatiseras med datamaskinens hjälp kan databehandling i många fall fylla sin uppgift på ett mera rationellt sätt, dvs. både billigare och bättre än med andra metoder. I syfte att förmedla en viss kännedom om den automatiska databehandlingen — i fortsättningen betecknad med den i fackkretsar brukliga förkortningen ADB — och dess teknik har inom kommittén utarbetats en översiktlig redogörelse för de tekniska hjälpmedlen och metodiken för deras utnyttjande, förekommande användningsområden samt förberedelsearbetet och därmed sammanhängande problem. För närmare information i dessa frågor hänvisas till denna redogörelse (SOU 1961:60, Den automatiska databehandlingens teknik). I detta kapitel ges en sammanfattning av nämnda redogörelse och i vissa hänseenden en mera allmänt hållen orientering om den automatiska databehandlingen, dess användningsområden och olika frågor i samband med dess praktiska tillämpning. Maskiner

och

metoder

Tekniska hjälpmedel För att förstå den automatiska databehandlingen och dess principer måste man känna till något om de tekniska hjälpmedlen — datamaskinerna — och deras egenskaper. Ett utmärkande drag för datamaskinerna är snabbheten i räkneoperationer. Den betingas av att de räknande organen är helt elektroniska och således saknar mekaniskt rörliga delar. Som exempel kan nämnas att en addition av två tal i de snabbaste i dag allmänt använda maskinerna tar några få miljondelar av en sekund.

29 En datamaskin är alltid försedd med ett s. k. minne, dvs. en anordning som kan magasinera information i form av siffror, bokstäver och andra tecken. Maskinens arbetsgång följer ett s. k. program, i huvudsak bestående av en kedja av instruktioner, givna i kodform (siffror eller andra tecken). Programmet lagras i minnet. En del av minnet upptas sålunda av programmet, medan resten kan användas för lagring av data, dvs. sådan information som är under bearbetning. Genom att läsa in ett nytt program till minnet kan m a n på någon minut ställa om maskinen från ett arbete till ett annat. En och samma maskin kan exempelvis den ena gången användas för skatteuträkning och den andra gången framställa mantalslängder eller utföra matematiska beräkningar. En del moderna maskiner kan till och med utföra flera arbetsuppgifter samtidigt. En datamaskin är sålunda i princip mångsidigt användbar. De olika instruktionerna i ett program utförs i en bestämd följd, vanligen i den ordning de lagrats i minnet. Avvikelser från huvudregeln kan beordras genom s. k. hoppinstruktioner. Genom en sådan instruktion kan datamaskinen, om ett visst villkor är uppfyllt, hoppa till en annan instruktionskedja för att exempelvis behandla en viss typ av undantagsfall i bearbetningen. Datamaskinen kan alltså välja mellan olika instruktionskedjor — och därmed mellan olika bearbetningsalternativ — på grundval av vissa egenskaper hos de data som bearbetas. Denna valmöjlighet är av grundläggande betydelse för datamaskinernas förmåga att utföra komplicerade databehandlingsuppgifter. En annan egenskap hos datamaskinerna med stor betydelse för deras mångsidighet är förmågan att modifiera det egna programmet. Utmärkande för datamaskinen är alltså snabbheten, förekomsten av minne, förmågan att följa i minnet lagrade program, som lätt kan bytas, förmågan att välja mellan olika bearbetningsalternativ på grundval av bearbetade data samt möjligheten att modifiera det egna programmet. Detta gör datamaskinen lämpad att utföra även mycket komplicerade databehandlingsuppgifter. Det är därför inte förvånande att ordet »elektronhjärna» på många håll segt håller sig kvar såsom — inadekvat — benämning på en datamaskin. Man bör ha klart för sig att datamaskiner inte är någonting annat än snabba, uthålliga och tillförlitliga verkställare av detaljerade direktiv, som människan givit. Datamaskinen kan inte ta initiativ och inte heller själv finna vad som bör göras i en situation som programförfattaren inte har förutsett. En datamaskin omfattar dels minne, aritmetisk enhet och styrenhet, vilka tillsammans bildar den s. k. centralenheten, dels vissa till centralenheten elektriskt anslutna organ för kommunikation med yttervärlden, s. k. in- och utorgan.

30 Minnet är, såsom redan nämnts, ett magasin för data. Där skall lagras det program som styr maskinens arbete, de data som tillföres utifrån, de mellanresultat som uppstår under arbetets gång och de slutresultat som skall avlämnas till yttervärlden. Minnet står sålunda i förbindelse med inoch utorganen. Den aritmetiska enheten utför räkneoperationer och annan bearbetning av information. Eftersom den aritmetiska enheten inte själv har något större minnesutrymme, råder under bearbetningens gång en livlig trafik av data mellan denna enhet och minnet. Styrenheten får instruktioner från minnet, omsätter dem en i sänder till elektriska impulser för de övriga maskinorganen och styr på så sätt maskinanläggningen till att utföra vad instruktionerna utsäger. Centralenheten står i förbindelse med yttervärlden och kan få och ge information vanligen genom flera typer av in- och utorgan. Till en datamaskin hör normalt en manöverpulpet, fristående eller sammanbyggd med centralenheten. Pulpeten innefattar indikeringsorgan, manöverorgan och ofta även en med datamaskinen förbunden elektrisk skrivmaskin. Indikeringsorganen anger för maskinens operatör i stora drag vad som händer i maskinen, och manöverorganen möjliggör vissa ingrepp i maskinens verksamhet, t. ex. vid start av nytt program. Från skrivmaskinen kan data läsas in i centralenhetens minne, vilket i sin tur kan avge information genom utskrift på skrivmaskinen. Hastigheten är dock för låg för att kunna accepteras i datamaskinens egentliga produktion. Med hålkort och hålremsa som medium uppnås högre hastighet, ungefär 1 000 tecken per sekund. Hålkortens data matas in i maskinen genom hålkortsläsare och hålremsans data genom hålremsläsare. Ingångsmaterialet måste först stansas i hålkorten eller hålremsan, ett arbete som ofta representerar en dominerande kostnadspost i den automatiska databehandlingen. Klartextläsare, som automatiskt läser siffror och i vissa fall även bokstäver och andra symboler, finns men har ännu inte kommit till användning i större utsträckning utom i specialfall. De kan dock förutses komma att utvecklas i rask takt och så småningom bli ett värdefullt tillskott till den tekniska utrustningen för ADB. Hålkort och hålremsa används även som utgångsmedium i databehandlingssystem. De stansas i särskilda stansmaskiner, som styrs av datamaskinen. De stansade hålkorten och hålremsorna kan användas för förnyad inmatning i en datamaskin, önskas den utmatade informationen i klartext, tjänstgör hålkort och remsa endast som ett mellanled. De används i en efterföljande fristående operation, där hålkorten ger klartext i hålkortsmaskiner och hålremsan i skriv- och räknemaskiner, försedda med remsläsare. Arbetshastigheten vid hålkort och hålremsa kan synas hög, men den hastighet med vilken minnet kan ta emot och avge information är ofantligt

31 mycket större. Magnetband medger ända till 100 gånger högre hastighet än hålkort och hålremsa och spelar därför en mycket stor roll som medium vid in- och utmatning. Samma magnetbandsaggregat kan användas för både inmatning och utmatning. Hålkortet och hålremsan kvarstår dock som det primära inmatningsmediet. Den första åtgärden brukar vara att »översätta» hålkorten eller hålremsan till magnetband, vilket vanligen sker genom att hålkortens eller hålremsans data inläses i en datamaskin och sedan utskrives på magnetband. Dessa magnetband kan sedan bilda register och användas vid förnyad inmatning i datamaskinen. Vid databehandling förekommer ofta utskrift av stora mängder av dokument och handlingar av olika slag. I stället för att skriva ut data via hålkort eller hålremsa i fristående operationer med hålkortsmaskiner eller skrivmaskiner kan man då använda särskilda skrivenheter, som kan anslutas direkt till datamaskinen och som skriver 10 å 15 rader per sekund, de snabbaste ända till 100 rader per sekund. Datatransmission, dvs. överföring av information på telefon- eller telegrafförbindelse e. d., kan få stor betydelse för den automatiska databehandlingens framtid. Med snabb, tillförlitlig och ekonomisk datatransmission kan nämligen databehandlingen vid verksamheter på skilda orter sammanlänkas eller integreras, och likaså kan snabba, välutrustade datamaskiner utnyttjas även från platser, där det icke är lönande att installera sådana. För att datatransmission skall komma till mera omfattande användning för databehandlingsändamål krävs emellertid ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete. Tillförlitlighet och driftsäkerhet Säkerheten i den automatiska databehandlingen är givetvis av fundamental betydelse för dess användbarhet. Det kan konstateras att datamaskinen i säkerhet överträffar andra tekniska hjälpmedel. Felrisken är alltså mycket mindre, men å andra sidan kan varje fel, som oupptäckt passerar maskinen, få svårare följder. Genom datamaskinens höga arbetskapacitet blir i många fall endast en maskinenhet engagerad i ett arbete, där man vid andra arbetsmetoder måste arbeta parallellt på flera enheter (maskiner eller människor). Ett fel i datamaskinen får därför större konsekvenser än ett fel hos någon av de parallellt arbetande enheterna. Man måste vid varje system förutsätta och acceptera att fel kan uppstå. Den intressanta frågan blir då hur man ändock skall kunna nå full tillförlitlighet vid bearbetningen. Vad som eftersträvas är ett system, som ger betryggande garanti för att de fel som inträffar ej kan passera utan att bli upptäckta och att dessa fel blir isolerade på sådant sätt att de inte äventyrar den fortsattta bearbetningen. I så fall blir tillförlitligheten beroende av de kontrolltågärder, som systemet medger. Om kontrollen kan bli heltäckande,

32 blir felen och deras frekvens av intresse endast på så sätt, att de avgör hur omfattande kontrollerna måste vara och hur betungande tillämpningen av kontrollåtgärderna blir för systemet. I ett konventionellt databehandlingssystem, där människor är inkopplade på flera ställen i bearbetningskedjan, kan ett bearbetningsfel på ett tidigt stadium upptäckas och korrigeras — det sistnämnda ofta genom en improviserad, tillfällig förändring av arbetsrutinen — men en datamaskin reagerar inte spontant för orimliga uppgifter, och improvisationer kan vara svåra att genomföra. Vid automatisk databehandling måste man därför redan från början ha tänkt igenom alla felmöjligheter och bestämt sig för vilka åtgärder som skall vidtas för att upptäcka och avhjälpa felen. I ett konventionellt system kan åtskilliga fel uppstå, där inte minst människan själv är källan. De tekniska hjälpmedel som används — hålkortsmaskiner och andra — ger vissa möjligheter till kontroll av arbetsresultaten. I övrigt får man lita till personalens förmåga att iaktta givna instruktioner och till dess omdöme. Men människan är ingen robot; hon har ett omdöme, vilket datamaskinen saknar, men hon har ett sämre minne. I varje fall kan hon inte hålla många och invecklade kontrollregler aktuella i minnet och vara redo att tillämpa dem i varje situation som uppkommer. Full tillförlitlighet kan inte nås. Datamaskinen medger däremot en mångfald kontroller, som ger mycket stora möjligheter att upptäcka och undvika felaktigheter. Vid användning av datamaskiner kan därför kravet på tillförlitlighet uppfyllas på ett sätt som inte är möjligt vid andra, mera konventionella arbetsmetoder. Mot felaktig funktion, alltså mot det fallet att en datamaskin gör fel i bearbetningen men ändå fortsätter att arbeta, måste man gardera sig genom kontroller, som syftar till att upptäcka felet på ett så tidigt stadium som möjligt, i varje fall så tidigt att man — i förekommande fall efter reparation — kan rekonstruera de riktiga data och återuppta bearbetningen från en punkt före den, där felet uppträdde. Kontrollerna innebär att vissa arbetsoperationer utförs på två skilda vägar, varefter resultaten jämförs. Är resultaten olika, vet man att ett fel föreligger. I allmänhet dubblerar man inte hela arbetet, utan i stället låter man den ordinarie bearbetningsvägen kompletteras av en summarisk kontrollbearbetning. Upptäckes ett fel, utlöses en felindikation, som vanligen medför att datamaskinen slår larm om felet och stannar. I regel utformas kontroller så, att de enbart upptäcker felen utan att korrigera dem. Man kan emellertid även utforma dem så, att felen automatiskt korrigeras. Sådan automatisk korrigering är av värde huvudsakligen vid icke bestående fel, som exempelvis kan uppstå vid användning av magnetband, bl. a. på grund av dammpartiklar på bandet. Mot teknisk felfunktion skyddar man sig bäst med automatiska (inbyggda) kontroller, men om sådana saknas kan man i viss utsträckning ersätta

dessa med programmerade kontroller. Ser man till den utveckling som den marknadsförda databehandlingsutrustningen har undergått, kan man spåra en tendens till ökad användning av inbyggda kontroller, liksom man sedan länge regelmässigt använder sådana i större utsträckning i maskiner som närmast är avsedda för administrativ databehandling än i maskiner för matematiska beräkningar. Inte bara tekniska fel utan även felaktigheter i program och operatörsarbete kan uppstå och ge sig till känna som fel i arbetsresultatet. Det finns åtskilliga typer av kontroller, som kan införas i programmen, t. ex. kontrolltotaler av olika slag som skall ge exakt avstämning eller kontroll av bearbetningsresultatets rimlighet enligt regler givna efter omständigheterna i varje särskilt fall. En sådan kontrollteknik kan vara mycket effektiv. Programmerad kontroll av denna art kan inte bara påvisa fel, som är hänförliga till datamaskinernas funktionerande, programmets utformning eller operatörens handlande, utan även uppdaga fel i de data som tillförts maskinen.

Metodik Det kan hävdas, att vad den som tar ADB-tekniken i sin tjänst behöver veta om datamaskinerna i första hand är vad de kan uträtta och hur de skall utnyttjas. Frågan om hur datamaskinen utför sitt arbete kommer däremot i bakgrunden och kan i stort sett lämnas åt expertisen. Förhållandet är i viss mån analogt med vad allmänt kan konstateras om andra tekniskt avancerade ting, sådana som telefon, radio och television, nämligen att dessas välsignelser mycket väl kan avnjutas utan insikt om hur de fungerar tekniskt. Jämförelsen får dock inte dragas för långt. Den må i viss grad gälla behovet av att förstå maskinernas interna tekniska funktionerande. Men när datamaskinerna skall användas blir det inte fråga om att endast ge eller ta emot information i tal eller bild, utan det gäller att få långa och mycket komplicerade arbetsförlopp genomförda. Det krävs därför betydande kunskaper i ADB — ju större desto bättre — för att kunna på bästa sätt utnyttja datamaskinerna, det må vara för beräkningsarbeten, olika kontorsrutiner eller annat. Datamaskinens förmåga att utan mänskligt ingripande, dvs. automatiskt, genomföra en arbetsföljd bygger bl. a. på förutsättningen, att detta arbete kan delas upp i sina elementäraste beståndsdelar, att varje sådan beståndsdel utgöres av någon bland ett fåtal elementaroperationer, som kan maskinellt genomföras, och att således hela arbetet kan beskrivas som en rutinföljd av dylika elementaroperationer. Det innebär ätt varje arbete som kan delas upp på detta sätt, dvs. är rutinarbete i maskinens mening, också kan utföras av maskinen. Det ligger närmast till hands att tänka sig 3 —

34 beräkningsarbeten såsom lämpade härför, men även kontorsrutiner och annan behandling av data har visat sig väl ägnade för automatisk behandling. Maskinens arbetsmöjligheter är emellertid långt ifrån utforskade. Till saken hör att det som för maskinen är rutin inte är helt begränsat till vad man brukar betrakta som rutinarbete. En beskrivning av arbetet så långt i detalj, att där anges alla de arbetssteg maskinen måste genomgå, skulle emellertid bli så omfattande att arbetet därmed skulle verka prohibitivt för övergång till maskinbearbetning. En sådan beskrivning är inte heller nödvändig, som väl är. Vid exempelvis addition måste maskinen utföra många arbetssteg. Den hämtar de båda tal som skall adderas från angiven plats i minnet till den en gång för alla bestämda utgångsplatsen vid addition, genomför additionens alla deloperationer, varvid summan byggs upp på en bestämd plats, och överför sedan summan till angiven plats i minnet. Addition kräver en bestämd operationsföljd, som alltid skall följas vid varje ny addition. En sådan operationsföljd är därför inbyggd i maskinen i den meningen, att en instruktion till maskinen att addera med uppgift om var i minnet faktorerna skall hämtas och var resultatet skall placeras automatiskt utlöser hela operationsföljden. På liknande sätt uppbyggs även andra instruktioner. Det finns ett antal grundläggande instruktioner om läsning och skrivning, addition e t c , vilka alla är nödvändiga och därför i stort sett lika för alla datamaskiner. Men därutöver finns också åtskilliga speciella eller mer komplexa instruktioner avsedda att öka maskinens kapacitet och smidighet som arbetsinstrument. En del större typer av datamaskiner har över hundra olika instruktioner. Eftersom det vid strävan att få instruktionslistan så ändamålsenlig som möjligt ges stort utrymme för olika bedömningar, förekommer stora variationer från den ena maskintypen till den andra. Programmet för ett databehandlingsarbete bygges upp som en fortlöpande följd av instruktioner, uttryckta i kodform av siffror eller bokstäver. Man har givetvis att hålla sig till de instruktioner, som finns upptagna i den avsedda maskinens lista och som denna maskin kan följa. Man måste med andra ord ge programmet i maskinens eget språk och får då också finna sig i att programmet inte kan användas i datamaskiner av annan typ, som har en avvikande instruktionslista. En datamaskin måste ha minutiöst detaljerade direktiv för sitt arbete, och därför kan även ett till synes enkelt problem kräva ett mycket omfattande och tidsödande arbete. En betydande lättnad kan emellertid vinnas, om man i större utsträckning kan utnyttja tidigare uppgjorda program eller delar av sådana. För lösning av ofta återkommande deluppgifter brukar datamaskinleverantörerna tillhandahålla s. k. standardprogram. Arten och omfattningen av det tillgängliga standardprogrambiblioteket för en data-

35 maskin betyder mycket för lättheten att använda maskinen. Framför allt för beräkningsarbeten finns rikhaltiga samlingar av standardprogram. Men det finns också för administrativ databehandling viktiga uppgifter, t. ex. sortering, som kan lösas antingen helt och hållet med standardprogram eller i varje fall med utnyttjande av inom branschen välkänd metodik. Ytterligare en väsentlig lättnad i arbetet möjliggörs av s. k. automatisk kodning. Detta betyder att man låter datamaskinen själv ta hand om största möjliga del av det arbete som det innebär att omsätta arbetsplanen i ett för datamaskinen direkt användbart program, dvs. ett program uppbyggt av instruktioner enligt maskinens instruktionslista. Vid automatisk kodning skrives programmet med ett orderspråk, som innehåller all den information datamaskinen behöver men som är utformat för att passa, inte maskinens, utan programförfattarens sätt att arbeta. Ett sådant program blir ofta väsentligt kortare än ett program i maskinens språk. Varje ord eller tecken i det förstnämnda programmet utgör en byggsten vid omformningen eller omsättningen till ett program, som maskinen kan följa. Maskinen utför själv denna omformning med hjälp av ett s. k. översättningsprogram. Ett system för automatkodning består av dels orderspråket, dels programmet för översättning från det automatkodade programmet till program i maskinens språk, översättningsprogrammet måste uppgöras separat för varje datamaskintyp, men orderspråket kan vara gemensamt för flera olika maskintyper. Man strävar numera efter internationell standardisering till ett begränsat antal olika orderspråk. För närvarande synes man vara på väg mot två olika slag av orderspråk, nämligen ett formelskrivande, främst för matematiska problem, och ett berättande, främst för administrativa databehandlingsproblem. I ett formelskrivande orderspråk består ett program i huvudsak av en serie formler, som utnyttjar gängse matematiska symboler. Ett sådant språk är därför lättlärt för personer med matematisk utbildning. I ett berättande orderspråk består ett program av en serie meningar, i huvudsak begripliga utan någon mera djupgående programmeringsutbildning. Programmeraren får dock inte avfatta sitt program i vilken språklig form som helst, utan han måste hålla sig till ett antal givna mönster för meningarna. Utöver dessa båda slag av orderspråk — det formelskrivande och det berättande — finns det åtskilliga andra typer, som i allmänhet står längre från de för människan naturliga uttryckssätten och närmare datamaskinernas eget språk. Dessa orderspråk kan därför sägas tillhöra primitiva automatkodningssystem. De kan vara av högst olika värde, dels genom att de är olika lätta att lära och att tillämpa, dels genom att de program i maskinens språk som utgör slutprodukten kan uppvisa varierande grad av ekono-

36 misering med datamaskintid och minnesutrymme. Att konstruera ett automatkodningssystem, som är förstklassigt i alla dessa hänseenden, kräver en mycket stor investering. I dagens läge finns verkligt högklassiga automatkodningssystem utarbetade endast för ett fåtal maskiner på marknaden — speciellt är de avancerade automatkodningssystemen för administrativ databehandling få — under det att det finns mer eller mindre primitiva automatkodningssystem för de flesta av marknadens maskintyper. Utvecklingen på området går emellertid raskt framåt. Ytterligare rationalisering eller förenkling av det betungande kodningsarbetet kan därför emotses. Formulering av direktiven till datamaskinen, dvs. kodning av ett program, kan givetvis inte ske förrän det har i detalj klarlagts vad som skall utföras och hur detta skall ske. För att nå dithän krävs omfattande undersökningar och förberedelser. Automatisk databehandling kräver en ytterst omsorgsfull planering vilket tillämpningsområde det än må vara. Det hindrar inte att planeringsarbetet varierar till innehåll och omfång från fall till fall. På det administrativa området har datamaskinen skapat nya förutsättningar för rationalisering av verksamheten. För att helt tillvarata datamaskinens förmåga att automatiskt genomföra långa och komplicerade arbetsprocesser krävs ett nytt sätt att tänka vid utformningen av arbetsförloppet. Som ett led i förberedelsearbetet för övergång till att använda datamaskiner på det administrativa området brukar man bl. a. i detalj kartlägga det rådande arbetet, sådant det bedrives med manuella eller hålkortsmässiga metoder. Detta kan vara nödvändigt för att bl. a. försäkra sig om att man vid utformningen av ADB-systemet inte förbiser några för verksamheten viktiga omständigheter, undantagsfall o. d. Denna kartläggning av rådande arbetssystem ger dessutom många gånger, oavsett om en omläggning till ADB sker, värdefulla uppslag till förenkling och förbättring av arbetet och betalar sig därför i regel väl. Men den skall inte utgöra ett underlag att följas mer eller mindre slaviskt vid utformningen av det nya systemet för ADB. Man får betänka att rådande system med arbetsuppgifter och rutiner av olika slag är utformat — mer eller mindre rationellt — under andra betingelser i fråga om hjälpmedel m. m. än som nu kommer i fråga. Det manuella förfarandet, hålkortsmaskinerna etc. förutsätter sina omgångar i arbetet, kontrollåtgärder m. m. för att arbetet skall kunna bli genomfört och ge resultat med önskad tillförlitlighet. Datamaskinen kommer nu in i bilden som ett radikalt nytt hjälpmedel och ger i många fall helt andra förutsättningar för arbetets organisation och detaljutformning. Datamaskinen ger dessutom möjligheter att få sådant utfört som tidigare inte alls kunnat göras.

37 Det systemarbete, som inleder förberedelserna till ADB, bör alltså ske utan påverkan av hur arbetet hittills utförts. I stället bör till att börja med målet för den ifrågavarande verksamheten uppmärksammas och preciseras. Därefter klarläggs vilken information, som ADB-systemet med hänsyn till verksamhetens målsättning måste avge. Med denna utgångspunkt kan sedan avgöras vilken information som måste tillföras systemet. Först därefter kan vägen från inhämtade data till utmatningen av den önskade informationen utstakas, dvs. datasystemet utformas i stora drag. Vid ett sådant handlingsschema bör önskvärd obundenhet av rådande arbetsrutiner kunna uppnås. Systemarbetet berör i så hög grad frågor av central betydelse för verksamheten, att den ansvariga ledningen måste vara livligt engagerad och ta ställning i åtskilliga punkter under systemarbetets gång. Många frågor kräver dessutom för sitt besvarande detaljerade kunskaper på ADB-området. Bl. a. behöver redan här klarläggas vilken maskinutrustning som kan vara lämplig för ändamålet. Beslut i maskinfrågan behöver emellertid inte ske förrän i ett senare skede. Under utredningens gång bör de arbetsuppgifter, som skall överföras till ADB, hela tiden förbli i centrum för uppmärksamheten, och sålunda bör dessas krav på den tekniska apparaturen få vara utgångspunkt vid maskinvalet. När systemarbetet slutförts, vet man bl. a. vilka uppgifter som skall fullgöras av databehandlingssystemet, vilken maskinutrustning som kan komma att stå till förfogande och vilka bearbetningar som skall göras. Man vet också vad datamaskinen skall göra vid varje körning, men programmerarna, som sedan skall ta vid, får bestämma hur det skall ske. Vid systemarbetet har man därvidlag nöjt sig med att förvissa sig om att uppgiften rimligen kan lösas med den föreslagna utrustningen. Systemarbetet ger förutsättningarna för den efterföljande s. k. programmeringen. Denna består väsentligen i att utarbeta och fastställa direktiven för datamaskinens arbete, vanligen i form av s. k. flödesplaner, som i skriftlig eller grafisk form anger databehandlingens gång och speciellt vilka alternativa vägar som förekommer i olika delar av bearbetningen. Vid den därpå följande kodningen formuleras direktiven på det språk som datamaskinen kan tolka. Sedan kodningen blivit klar, måste dess riktighet utprovas genom körning på datamaskinen. Vanligen finner man då åtskilliga programmeringsfel, som måste rättas till. Körningen förutsätter att man har skaffat sig en uppsättning testdata av samma slag som de data man önskar bearbeta vid de kommande rutinkörningarna. Dessa testdata bör vara sådana, att alla bearbetningsalternativ blir representerade, så att inga programmeringsfel undgår upptäckt, även om de skulle befinna sig i en programdel som bara kommer till användning i undantagsfall.

38 Förberedelsearbetet har här redovisats endast i stora drag. Det är i regel ett mycket omfattande och tidsödande arbete. Under arbetets gång aktualiseras en rad organisatoriska och andra frågor, som kommer att närmare belysas i det följande. Men dessförinnan presenteras översiktligt vissa vanliga användningsområden för ADB. Användningsområden Matematiska beräkningar är den typ av arbeten, för vilken datamaskinerna en gång konstruerades. De utgör fortfarande ett av de viktigaste användningsområdena för datamaskinerna, kanske det viktigaste om man ser till den ekonomiska betydelsen för användarna. Beräkningsarbeten lämpar sig särskilt väl för datamaskiner, om antalet räkneoperationer är stort. Det är också fördelaktigt om ett visst beräkningsförlopp skall upprepas många gånger. Det betyder nämligen att ett och samma programavsnitt utnyttjas flitigt och att programmeringskostnaden kan slås ut på en mycket stor beräkningsvolym. Det är även gynnsamt för datamaskinerna, om in- och utmatning av data har relativt liten omfattning i förhållande till räknevolymen. Ty datamaskinernas överlägsenhet över andra beräkningshjälpmedel är ofantligt mycket större när det gäller räkneoperationer än när det gäller in- och utmatning. I fråga om arbeten där andelen räkneoperationer är stor blir kostnaden för beräkning med datamaskiner ofta bara en bråkdel av kostnaden för samma beräkningsarbeten, utförda med konventionella hjälpmedel. Automatiska datamaskiner kommer till användning inom så gott som alla områden av vetenskap och teknik. Maskinerna har väsentligt utvidgat beräkningsområdet. Vad som redan nu utföres på datamaskiner motsvaras endast till en mindre del av vad som eljest skulle ha utförts med andra metoder. Numeriska väderleksprognoser och flygtekniska beräkningar kan anföras som typiska exempel på vad som tidigare inte kunnat utföras. Många viktiga problemkomplex har ännu ej kunnat bearbetas på grund av bristande kapacitet hos mera allmänt tillgängliga maskiner. Hit hör t. ex. vissa problem inom atomfysiken och meteorologin. Den administrativa databehandlingen, dvs. utförandet av administrativa arbetsuppgifter inom förvaltning och näringsliv, torde numera dominera volymmässigt. Där möter problem och svårigheter av en art, som sällan eller inte alls förekommer vid beräkningsarbeten, bl. a. därför att den administrativa databehandlingen ofta har knappare lönsamhetsmarginaler och ofta ställer krav på genomgripande omläggningar av organisation och arbetsformer. Den administrativa databehandlingen och dess problem ägnas därför särskild uppmärksamhet i den följande framställningen. I den administrativa databehandlingen ingår ofta skötseln av register, s. k. registervård. Sådana till synes väsensskilda arbeten som förrådsbok-

39 föring, bokning av flygbiljetter och liknande, försäkrings- och bankväsende, avlöningsuträkning och pensionsväsende, avisering och kreditering av avgifter för gas, elektricitet och telefon har det gemensamt, att i dem alla ingår som ett väsentligt led att utnyttja och vidmakthålla ett stort register. Ett sådant register — som i hålkortssystem och manuella system vanligen utgöres av ett kartotek — kan innehålla uppgifter om varorna i ett förråd, försäkringstagarna hos ett försäkringsbolag, de anställda i ett företag, pensionärerna eller telefonabonnenterna. Uppsökning av data i stora register är en operation där den automatiska databehandlingen långt ifrån alltid ekonomiskt kan tävla med andra arbetsmetoder. I vilken mån ADB här är konkurrenskraftig beror emellertid i hög grad på arbetsrutinernas utformning, registrets storlek och dess utnyttjandefrekvens. Även om kostnaderna för databehandlingen blir högre än vid konventionella metoder, kan detta vara oväsentligt i förhållande till de i vissa fall mycket stora besparingar som ADB kan möjliggöra. Vid förrådsbokföring exempelvis kan man genom ADB följa lagrets rörelser snabbare och fullständigare och därigenom starkt reducera riskerna att förbise beställningsbehov etc. Man kan för den skull minska lagerhållningen eller förbättra beredskapen mot brist och på så sätt sänka kapitalkostnaderna samt minska inkuransförlusterna, lokal- och personalbehoven m. m. Det kan betyda mycket stora besparingar i förrådshållningen och en bättre service tack vare den höjda leveransberedskapen. Vid bokning av flygbiljetter, sovvagnsbiljetter o. dyl. kan man med automatiserad f järrbokning förbättra servicen och ernå ökad säkerhet. Försäkringsföretag, banker och liknande inrättningar söker genom att Övergå till ADB i sina registervårdsarbeten öka säkerheten och motverka bristen på rutinpersonal. Uträkning och utbetalning av avlöning och pension samt därmed sammanhängande redovisning m. m. förutsätter en registrering av anställda och pensionärer. Registret måste innehålla dels fasta uppgifter, som för varje person anger namn och adress samt de grunddata som behövs för uträkning av avlöning eller pension och avdrag, dels föränderliga uppgifter om extra löneförmåner samt om hur mycket som utbetalats i lön sedan årets början, hur stor den innehållna preliminärskatten är etc. för att kunna efter årets slut ge den enskilde och skattemyndigheterna uppgifter härom. Registret skall fortlöpande hållas aktuellt. Vid dylikt registervårdsiarbete kan ADB vara lönsam, inte minst när det är fråga om mycket stora register, såsom fallet är exempelvis på pensionsområdet (folkpension, allmän tilläggspension och statlig personalpension). Där bör ADB kunna ge vinster, i synnerhet om ytterligare arbetsbesparingar kan ske genom samverkan med andra arbetsområden, där ADB införts och där vård av register med åtminstone delvis samma innehåll förekommer. Men även för vård av betydligt mindre register kan ADB bli lönsam, om

40 dessa register får en fortlöpande mera mångsidig användning. Inte bara de största utan även mindre företag kan ha skäl att införa ADB för sin avlöningsuträkning, särskilt om detta arbete kan integreras med andra databehandlingsuppgifter inom företaget, t. ex. med kostnadsfördelningsarbetet. Det finns även andra stora registervårdsarbeten, för vilka automatisk databehandling föreslagits eller redan kommit till användning. Särskilt bör framhållas folkbokföring samt debitering och uppbörd av skatt, för vilket område övergång till ADB föreslagits av uppbördsorganisationskommittén i samråd med databehandlingskommittén (SOU 1961:4 och SOU 1962:18). Även debitering och uppbörd av avgifter för gas, elektricitet och telefon bör nämnas. För denna typ av arbeten bör ADB kunna ge god lönsamhet under förutsättning, att antalet abonnenter är stort. Flertalet av de registervårdsarbeten hos stat, kommun, banker, försäkringsbolag e t c , som berörts i det föregående, har det gemensamt att de avser personer. Registren innehåller för varje däri upptagen individ vissa upplysningar — utöver identifieringsdata såsom namn etc. — och en del av dessa upplysningar, t. ex. postadress, återfinns i samtliga eller flertalet register. Vissa uppgifter behöver fortlöpande aktualiseras. Varje uppgift inhämtas från allmänheten, pastorsämbeten etc. och överförs till sin plats i registret. Det är arbeten som nu sker i stort sett för varje register för sig. En del andra upplysningar, exempelvis i samband med uppbörd och redovisning av skatt, vandrar åtföljda av identifieringsuppgifter mellan dessa register på en omständlig och arbetskrävande väg över utskrift i läsbar form hos avsändaren och förnyad stansning från den skrivna handlingen för införing i registret hos mottagaren. Med hittillsvarande former för registervård är dessa arbeten nödvändiga, men de kommer att kunna elimineras eller radikalt förenklas allt eftersom ADB införes på de olika områdena. Då uppstår nya möjligheter till avsevärda förenklingar och besparingar. Förutsättningarna att kunna tillvarata dessa möjligheter är särskilt stora i vårt land, där folkbokföringsnumret kan på ett enkelt och tillförlitligt sätt utgöra det för alla registren gemensamma identifieringsbegreppet för en enskild individ. Statistik. På statistikens områden kan ADB vara lönande redan när det är fråga om enkla statistiska sammanställningar i tabellform. Så är fallet särskilt vid stora datamängder eller när utgångsmaterialet kan erhållas som en biprodukt till en datamaskinbearbetning för annat ändamål och därmed redan föreligger i maskinspråk. En datamaskin kan också överta en stor del av det vanligen omfattande och tidskrävande arbetet att granska insamlat primärmaterial och genomföra en effektiv rimlighetskontroll av detta material. Med hjälp av datamaskin kan även det statistiska materialet analyseras med en skärpa, som inte är möjlig att uppnå med andra metoder. Behovet av sådana analyser torde bli allt mera framträdande ju mera samhällsverksamheten kompliceras. Mera inträngande analyser och aktuellare resultat är således de stora

effektivitetsvinsterna med ADB på statistikens område. Väsentliga ekonomiska vinster kan uppnås, när det gäller bearbetning av stora arbetsmaterial eller när underlag för statistikbearbetningen kan erhållas som biprodukt av annan automatisk databehandling. Planerings- och optimeringsarbeten. De exempel som i SOU 1961:60 anförts på planeringsproblem är tillverkningsplanering inom verkstadsindustrin, planering av jordförflyttningar vid vägbyggen (s. k. massberäkningar), planering av elkraftproduktion, tillverkningsplanering vid oljeraffinaderier, transportplanering, uppgörande av skolscheman och samhällsekonomisk planering. De valda exemplen har åtskilligt gemensamt. Problematiken hänför sig till mängden av alternativa lösningar, och det finns klara kriterier för gradering av gynnsamheten i de olika alternativen. Den ekonomiska betydelsen av att finna en så nära optimal lösning som möjligt är stor. Men metoderna att behandla dylika frågor är svårtillgängliga och otillräckligt utvecklade. Ett intensivt utvecklingsarbete pågår dock på många håll i världen. Informationssökning (»information retrieval») innebär återfinnande av lagrad information. För sökningen fordras, att informationen är registrerad. I vissa fall är informationen lagrad direkt i registret; en telefonkatalog eller adresskalender ger direkt uppgift om sökt nummer eller adress. I andra fall ger registret hänvisning till var informationen finns. Som exempel på det sistnämnda kan ges register över litteratur inom ett visst ämnesområde. I sistnämnda fall ger användande av datamaskiner möjlighet till effektivare klassificeringssystem än som kan praktiskt handhas vid registrering i manuellt förda kortsystem eller i hålkortskartotek. Klassificeringen kan specificeras på ett flertal ämnesord, och maskinen kan snabbt söka igenom hela registret och sammanställa alla sökta kombinationer av ämnesord. Med effektivare klassificeringssystem minskas risken för att litteraturreferenser förbises. En kombination av de nämnda båda registerformerna kan ernås med speciell apparatur, där informationen kan finnas t. ex. mikrofilmad, lagrad i det maskinella registret och den sökta informationen kan uppsökas och på fotografisk väg direkt tillhandahållas av maskinen. En effektiv metod för litteratursökning har stor betydelse inom vetenskap och teknik. Dyrbart dubbelarbete bör kunna elimineras, om forskare och tekniker får möjlighet att verkligen ta rätt på den information som finns publicerad. För medicinska diagnoser har datamaskiner redan visat sig praktiskt användbara, när det gäller att ge uppslag till diagnos av en given symtombild. Ytterligare fördelar torde kunna vinnas på detta område. Språköversättning. Metoder att med hjälp av datamaskin översätta text från ett språk till ett annat sysselsätter många forskare i skilda länder. Svårigheterna är stora, även om problemet begränsas till att maskinellt utföra

42 en översättning av facktext som underlag för bedömning av huruvida innehållet är värt en språkligt riktig »normal» översättning. Det är att förmoda, att de stora forskningsinsatser, som läggs ned på språköversättning, och de fortsatta rent tekniska framsteg, som man har anledning förvänta sig, kommer att ge praktiskt användbara resultat inom få år. Processtyrning. I det föregående har berörts datamaskinernas användning för tekniska och vetenskapliga beräkningsarbeten och för administrativ databehandling. Som en tredje huvudgrupp av användningssätt kan processtyrning betecknas. Processtyrning innebär i detta sammanhang, att en datamaskin styr fysikaliska förlopp. Sådan användning av datamaskiner förekommer redan nu i militära sammanhang och i viss utsträckning även inom industrin. Det kan förväntas, att processtyrning kommer att få en alltmer växande betydelse. Den här lämnade, mycket kortfattade översikten över användningsområden för ADB anger några områden, där metodiken redan nu är någorlunda väl utvecklad, såsom i fråga om vissa beräkningsarbeten, registervård och enklare statistiska bearbetningar. På andra områden har ännu inte utvecklats den användningsmetodik, som på teknikens nuvarande ståndpunkt skulle vara möjlig att tillämpa. Vad framtiden kan innebära på detta område kan endast anas. Det talas om förändringar av samma omfattning som de industrialismens genombrott en gång medförde. Sannolikt är att utnyttjandet av datamaskinernas möjligheter kommer att väsentligt ingripa på de flesta samhällslivets områden. Det torde vara av stor vikt att i vårt land skapas goda förutsättningar för att följa och deltaga i utvecklingen. Planering

och

förberedelser

Det utrednings- och omläggningsarbete, som måste föregå införande av automatisk databehandling för administrativt arbete, är vanligen både omfattande och tidskrävande. I fråga om större arbetsuppgifter är en insats motsvarande 20—-30 manår eller mer inte ovanligt. Kostnaderna blir därför ofta mycket stora och kan ibland överstiga kostnaderna för investering i maskinutrustning. Till förberedelsearbetet hör bl. a., i tidsföljd, målsättning, systemanalys, systemutformning, programmering, kodning samt testning och inkörning av programmet i maskin. Vid vissa stadier i förberedelsearbetet måste ståndpunkt tagas i olika frågor, beslut fattas och åtgärder vidtas innan arbetet kan fortsätta. Förberedelsearbetet, som innesluter åtskilliga, var för sig tidskrävande stadier, kan inte forceras eller påskyndas genom ökade insatser av personal annat än till viss grad. Det är dessutom mycket svårt att förutse hur stora arbetsinsatser som kan behövas för att genomföra ett förberedelsearbete för ADB. Det har så gott

som alltid visat sig, att den behövliga tiden underskattats. En sådan underskattning är regel vid arbeten med att förbereda nya beräkningsuppgifter på det tekniska och vetenskapliga området. Men detta gäller i ännu högre grad i fråga om förberedelser för ADB vid administrativa uppgifter, där erfarenheterna hittills är mera begränsade och där speciella svårigheter av olika slag möter. Användningen av datamaskiner för administrativa uppgifter är en så ny företeelse, att hittills endast ett relativt ringa mått av praktiska erfarenheter från förberedelser till och tillämpning av ADB hunnit samlas. Än mindre har det varit möjligt att nå fram till en någorlunda utbildad systematik för planeringsarbetet. Det återstår ännu mycket att lära, innan man kan helt och fullt utnyttja de fördelar, som datamaskinerna av i dag kan ge. Trots detta har redan goda resultat av genomförd ADB kunnat rapporteras från olika håll. Under hänvisning till SOU 1961:60 lämnas här sammanfattande en översikt över förhållanden, som är karakteristiska eller eljest av väsentlig betydelse för administrativ databehandling — till skillnad från vad som kan betecknas som beräkningsarbeten — och över de särskilda krav på förberedelsearbete som dessa förhållanden ställer.

Särskilda krav vid administrativ databehandling I ett manuellt system torde det höra till undantagen att rutinerna i databehandlingsarbetet är fullt dokumenterade i sina detaljer. Ofta finns det inte någon som känner till alla detaljer i arbetet. När arbetet skall läggas till rätta för ADB är det emellertid nödvändigt att det preciseras i detalj. Ett mycket noggrant kartläggningsarbete måste därför göras, som kräver medverkan av alla i rutinarbetet sysselsatta personer. Det automatiska system för databehandlingen som skall utformas kan ge helt nya organisatoriska förutsättningar, som möjliggör eller rentav nödvändiggör mer eller mindre genomgripande ändringar i myndighetens eller verkets inre organisation. Införande av ADB påverkar alltid i högre eller mindre grad personalens arbetsförhållanden; personal friställes från rutinarbete, arbetsuppgifter och ansvarsställning för personalen ändras. Stansning är ett rutinarbete som kan tillkomma i ADB. Det maskinella arbetsförloppet vid administrativ databehandling utgörs till största delen av kopieringsoperationer — stora mängder data flyttas mellan maskinens olika element. Dessa operationer är i och för sig kostsammare per operation än motsvarande arbetsoperationer med utnyttjande av enklare hjälpmedel. Lönsamheten i ADB blir därför oftast helt beroende av hur väl man vid utformningen av arbetsförloppet lyckats tillvarata maskinens möjligheter. Systemutformningen och programmeringen är därför högt kvalificerade arbetsuppgifter.

44 En betydande omkostnadspost vid administrativ databehandling är stansningen av ingångsdata. En avvägning måste göras i fråga om vad man skall kosta på av kontroll av stansningen, och man måste räkna med att stansfel förekommer. Även i själva datamaterialet kan trots granskning förekomma felaktigheter, vilka, om de finge kvarstå, skulle avsevärt hindra den egentliga databehandlingen. Med ett särskilt kontrollprogram kan man låta datamaskinen själv utföra den slutliga kontrollen av datamaterialet och sålla bort datafel och vissa typer av stansfel. Vid administrativ databehandling ställs stora krav på kontinuerligt arbetsförlopp. Åtgärder i händelse av driftstopp genom maskinhaveri eller genom fel i det inmatade materialet måste noga planeras i förberedelsearbetet. För att kravet på regelbundenhet i bearbetningen skall kunna tillgodoses är det också nödvändigt att densamma noggrant dokumenteras i form av flödesplaner, programbeskrivningar m. m. En sådan dokumentation är också nödvändig för att programmen utan mycket onödigt arbete skall kunna justeras, om förutsättningarna för arbetet ändras. Redigeringen av den utmatade informationen är också en viktig fråga i administrativ databehandling, där en lämplig disposition av t. ex. blanketter kan ge betydande besparingar vid stora datamängder. Även om gjorda framsteg under senare år såväl i fråga om maskinernas tekniska utformning som beträffande automatkodningssystem medfört lättnader i förberedelsearbetet för administrativ databehandling, är detta dock alltjämt förenat med avsevärda svårigheter. Stora vinster av databehandlingen kan dock uppnås efter ett förberedelsearbete, som utförts med omsorg och insikt. Partiella lösningar och etapplösningar Omfattningen av förberedelsearbetet och därmed kostnaderna för detsamma kan i många fall reduceras genom att man till maskinell bearbetning överflyttar de manuella rutinerna eller existerande hålkortsrutiner mer eller mindre oförändrade. Ett sådant enklare tillvägagångssätt är dock ej att rekommendera. Det innebär ofta endast att kostnaderna överflyttas till maskindriften. Endast om systemutformningen sker med utnyttjande av de möjligheter datamaskinerna erbjuder i tekniskt hänseende kan de verkligt stora vinsterna med ADB uppnås. Och särskilt blir så fallet, om man vid systemutformningen beaktar existerande förutsättningar för integrering av arbetsuppgifter inom och utom den egna verksamheten. Det kan för övrigt beträffande de höga förberedelsekostnaderna förtjäna framhållas, att en grundlig systemundersökning i regel betalar sig väl i och för sig genom de uppslag till förenkling och förbättring av existerande arbetsrutiner som

45 en dylik undersökning ofta ger, även om den ej resulterar i omläggning till ADB. Målsättningen för ett ADB-arbete bör alltid vara, att alla integreringsmöjligheter tillvaratages. Detta hindrar emellertid inte att partiella lösningar kan genomföras, där sådana är ekonomiskt betingade. I vissa fall kan man vara nödsakad att genomföra arbetet i etapper, t. ex. när förutsättningarna för full integration ännu icke föreligger. Lönsamheten bör i dylika fall kunna bedömas utifrån helt genomfört projekt och inte avse varje enskilt område. Olika faser i förberedelsearbetet Innan ett kostnadskrävande undersökning- och förberedelsearbete igångsattes är det ofta nödvändigt att genom en undersökning endast i grova drag, s. k. förundersökning, klargöra i vad mån arbetet inom verksamheten lämpar sig för ADB och få en uppfattning om huruvida det kan löna sig att där utnyttja en datamaskin. För ett definitivt besked erfordras en detaljerad undersökning, omfattande bl. a. en noggrann kartläggning och analys av det nuvarande arbetet, uppgörande av systemlösning för automatisk databehandling samt beräkning av kostnaderna för såväl det hittillsvarande systemet — efter möjliga förbättringar — som det automatiska. Detaljundersökningen skall ligga till grund för beslut, huruvida ADB skall införas inom verksamheten och, om en maskin skall anskaffas, vilken maskintyp som skall väljas. Beslutas övergång till ADB, tillkommer ett omfattande arbete med att i detalj utforma systemet för maskinbehandling, utarbeta program och förbereda genomförandet. Undersöknings- och förberedelsearbetet kan således indelas i följande faser: 1) förundersökning, 2) beslut huruvida en detaljerad undersökning skall göras, 3) detaljerad undersökning, 4) beslut huruvida automatisk databehandling skall utnyttjas samt 5) förberedelsearbete (utbildning av personal, programmering, inkörning, iordningställande av lokaler m. m . ) . I det följande lämnas en mera kortfattad redogörelse för undersökningsoch förberedelsearbetet i dess olika faser främst i syfte att klargöra ADBverksamhetens karaktär och de problem av olika slag som kan aktualiseras under arbetets gång. Någon absolut norm för hur arbetet skall bedrivas finns inte; i en del fall kan andra tillvägagångssätt och andra organisationsformer än de som här beskrivs vara bättre lämpade. Under det nu påbörjade inledningsskedet inom den administrativa databehandlingen kommer givetvis verksamheten att till väsentlig del bestå av undersöknings- och förberedelsearbeten för introduktion av ADB på det ena arbetsfältet efter det andra. Men det är inte givet att förberedelsearbeten blir en relativt kortvarig, med tiden övergående företeelse. Övergång till ADB kommer förmodligen att i åtskilliga fall ske endast steg för steg, och med

tiden torde flera nya arbetsområden uppmärksammas, där ADB f. n. inte ä r lönsam. Jämsides med den praktiska tillämpningen av genomförda datasystem torde också en fortlöpande revision av dessa komma att utgöra ett växande inslag bland arbetsuppgifterna på databehandlingsområdet. Även en dylik verksamhet kommer att sysselsätta systemmän, programmerare och kodare och får till en icke obetydlig del samma karaktär som förberedelsearbetena, sådana de här kommer att beskrivas. Förundersökning Föreligger beslut att närmare pröva om ADB kan ifrågakomma inom ett arbetsområde, blir den första åtgärden att börja en s. k. förundersökning. Uppdraget ges lämpligen en särskild grupp, i vilken ingår personer med god kännedom om arbetet inom verksamheten, exempelvis cheferna eller andra tjänstemän i ledande befattning inom berörda avdelningar eller byråer samt eventuella organisationsexperter inom verket. De bör vara förtrogna med ADB eller eljest få erforderlig utbildning innan arbetet börjar. Bistånd av ADB-expertis är värdefullt redan på detta stadium. I vissa fall kan undersökningen anförtros utomstående organisations- och ADBexpertis. Först bör man i samråd med ledningen precisera målet för verksamheten och kartlägga i stora drag den information, som behövs för att uppnå detta mål. Uppgiften blir då att klargöra hur målet enklast uppnås, med eller utan utnyttjande av datamaskiner. Till undersökningen hör att pröva om ADB kan ifrågakomma antingen som ett integrerat system, omfattande hela eller större delen av verksamheten eller som en metod att förbättra eller förbilliga arbetet inom vissa områden av verksamheten. Eftersom de största vinsterna kan göras genom en hög grad av integration i databehandlingen, måste möjligheterna härtill, såväl inom den egna verksamheten som med arbetsuppgifter utanför densamma, särskilt beaktas. Det brukar också framhållas, att man ofta kan göra stora vinster genom att använda datamaskiner för att snabbt få fram säkra uppgifter såsom underlag för beslut i viktiga frågor. Efterhand som metoderna förbättras torde ett inordnande av maskinerna i själva »beslutsprocessen» — och i viss utsträckning även ett överlåtande av besluten till maskinerna — komma att få allt större betydelse. I speciella fall kan lokalbrist eller brist på kunnig personal tala för eller nödvändiggöra övergång till ADB, om därigenom exempelvis nybyggnader onödiggöres eller tidigare icke möjliga utvidgningar av verksamheten kan genomföras. När man klargjort vilka arbetsuppgifter som bäst ägnar sig för ADB, bör man skissera de systemlösningar som kan komma i fråga och bedöma för-

47 delar och kostnader av ett ADB-system jämfört med ett icke automatiserat. Har undersökningarna visat att det nuvarande systemet kan förbättras även utan tillgång till datamaskiner, bör även kostnaderna för ett sådant förbättrat system uppskattas. Vid kostnadsjämförelsen får hänsyn tagas till de speciella fördelar ett ADB-system kan ge, exempelvis i form av möjligheter att få viktiga uppgifter snabbare än förr och att få uppgifter, som inte kunnat framtagas med tidigare metoder. Ger resultatet av förundersökningen, som inte bör ta någon längre tid i anspråk, anledning att rekommendera en fortsatt, mera detaljerad undersökning, skall även målsättningen för det vidare arbetet definieras. Detaljerad undersökning Vid den detaljerade undersökningen skall nuvarande arbete inom ifrågavarande områden kartläggas noggrant, ett system för ADB utformas med den för verksamheten givna målsättningen för ögonen, kostnaderna för detta system beräknas och jämföras med kostnaderna för befintligt manuellt eller hålkortsmässigt system — efter eventuellt möjliga förbättringar därav — samt lämplig maskintyp anges. Organisation och personval. Undersökningen bör handhas av en särskild arbetsgrupp. Enär det är fråga om ett detaljerat och i regel synnerligen omfattande arbete, måste den personal som anlitas kunna friställas helt härför. Förundersökningsgruppen, vari ingick chefstjänstemän från olika områden av verksamheten, kan därför vanligen inte ifrågakomma för detta arbete. Denna grupp kan dock fortsätta att verka, men nu som granskande och rådgivande organ, till vilket arbetsgruppen rapporterar. Genom att vara väl informerade om vad som sker kan även medlemmarna var och en inom sitt område söka underlätta arbetsgruppens utredningsarbete. Någon grupp eller nämnd bör emellertid inte utöva det direkta överinseendet över och ansvaret för arbetsgruppens arbete. Arbetsgruppen bör ledas av en enda person, direkt underställd högsta ledningen för verksamheten. Chefen för arbetsgruppen bör om möjligt hämtas ur den egna organisationen. Han måste givetvis ha inhämtat goda kunskaper om ADB men bör framför allt för egen del känna arbetet inom verksamheten väl och i övrigt kunna påräkna bistånd med råd och anvisningar av erfaren ADB-expertis. Även gruppmedlemmarna bör tas ur den egna organisationen. De bör om möjligt väljas så, att erfarenhet av arbetet inom vart och ett av de områden som skall undersökas blir representerat inom gruppen. Viss rekrytering från eventuell organisationsavdelning inom verksamheten ligger också nära till hands. Det är av största vikt för ett lyckosamt genomförande av ett ADB-projekt att de för arbetsuppgifterna lämpligaste personerna blir utvalda. Innan undersökningsarbetet påbörjas måste gruppmedlemmarna — i den mån de inte redan fått erforderlig undervisning — utbildas i den automa-

48 tiska databehandlingens teknik och därvid ges extra skolning i den speciella del av arbetet som de anförtros, t. ex. systemanalys. Personalinformation. Vid planer att använda ADB är givetvis de inom verksamheten anställda medintressenter. De behöver och måste få en allsidig och fortlöpande information om vad som planeras. Det är även nödvändigt att informera de anställda för att planeringsarbetet skall kunna lyckligt genomföras. Brist på information ger hos de anställda anledning till farhågor och irritation, som minskar deras vilja till samarbete och skapar en för det fortsatta arbetet ogynnsam atmosfär. Undersökningsarbetet förutsätter medverkan av dem som arbetar inom berörda områden och försvåras om de är negativt inställda. Informationen lämnas lämpligen muntligen vid informationsmöten för de anställda, gärna åtföljd av en skriftlig redogörelse. Under utredningens gång lämnas sedan information antingen inför samarbetsnämnden (företagsnämnden) eller vid ytterligare informationsmöten. Finns personaltidning bör även denna kunna utnyttjas för ändamålet. Informationen bör innefatta bl. a. en allmän redogörelse för de automatiska datamaskinerna och deras verkningssätt, de konsekvenser införandet av sådana maskiner haft på annat håll, vilka arbetsuppgifter som planeras bli omlagda till det nya systemet och vilka förändringar detta kommer att medföra för de anställda. Vilka åtgärder som kommer att vidtas för att ge den friställda personalen dess trygghet på arbetsmarknaden skall också redovisas. Ett klarläggande av de verkliga förhållandena och klara besked om planeringen för att tillgodose personalens trygghet kommer säkerligen att verka lugnande och bidra till en positiv inställning från deras sida. Dyrköpta erfarenheter har gjorts av en del företag, som underlåtit att informera personalen. Analys av nuvarande system. Undersökningsarbetet fördelas inom arbetsgruppen så att medlemmarna var för sig eller gruppvis undersöker olika arbetsområden. En särskild arbetsuppgift kan vara att undersöka samtliga register, som ofta är kärnan i databehandlingssystemet, och att uppgöra en sammanställning över alla handlingar, som inkommer i systemet, ävensom alla utgående handlingar. För att tidsmässigt samordna arbetet uppgöres en relativt detaljerad tidsplan, som dock får justeras efter uppkommande situationer. Genom tidsplanen kan ledningen lättare följa och kontrollera undersökningsarbetet. Det är i regel lämpligast att följa arbetet så som det utföres tidsmässigt, i samma ordning som ett grunddokument och därur härledda handlingar förflyttar sig från den ena avdelningen eller personen till den andra. För varje arbetsfunktion skall uppgifter inhämtas om i första hand arbetets art och omfattning, arbetsmetodiken, använda register, blanketter och andra kontorstekniska hjälpmedel, tidsåtgång, personalbehov samt kostnader.

49 Uppgifterna om arbetsmetoder m. m., vilka inhämtas genom intervjuer med dem som utför arbetet, skall ge en fullständig bild av det verkliga förfarandet inkluderande alla undantag. Med ledning härav uppgöres flödesplaner, som beskriver en viss procedur med hjälp av pilar och andra grafiska symboler jämte förklarande text. Flödesplanerna bör i efterhand genomgås med uppgiftslämnarna ävensom med närmaste överordnade för kontroll av riktigheten. De olika gruppernas arbete koordineras av chefen för arbetsgruppen, översiktliga flödesplaner, som uppgöres under arbetets gång, får korrigeras eller kompletteras efter hand som arbetet fortskrider och bilden av det nuvarande systemet framträder klarare. De insamlade uppgifterna ger även underlag för beräkning av kostnaderna för det nuvarande systemet. Dit hör kostnader för personal, lokaler, maskiner, möbler och annan utrustning, blanketter samt belysning, värme, telefon, städning o. d. Till personalkostnaderna räknas förutom själva lönekostnaden och sociala förmåner av olika slag även eventuella utbildningsoch omskolningskostnader samt andel i personal- och löneavdelningarnas kostnader. Av de olika kostnaderna är en del i huvudsak fasta, en del ökar trappstegsformigt med ökande arbetsvolym, medan andra är proportionella mot arbetsvolymen. Kan inte en konstant arbetsvolym påräknas över någon längre tid, är det av värde för de kommande bedömningarna rörande lönsamheten av ADB att känna såväl de olika kostnadsdelarnas som totalkostnadens variation med arbetsvolymen. För detta ändamål kan lämpligen ett särskilt kostnadsdiagram uppgöras. Översyn av nuvarande system. Vid kartläggningen av nuvarande system har förmodligen upptäckts en del onödiga arbetsomgångar, arbeten som ej längre tjänar något ändamål, dubbelarbeten, överflödiga kontroller, rapporter som kan sammanslås, arbeten för vilka tillgänglig maskinell utrustning ej utnyttjas i möjlig mån etc. Ett närmare studium av de uppgjorda flödesplanerna och arbetsbeskrivningarna torde i varje fall ge uppslag till åtskilliga förenklingar. Om det inte redan under förundersökningen framgått att ADB ställer sig klart fördelaktigare, är det därför lämpligt att först skissera ett system, som är baserat på konventionella manuella eller hålkortsmässiga metoder men som inte har det nuvarande systemets svagheter. Vid översynen av nuvarande system skall alla möjligheter till förenklingar och förbättringar beaktas. Därvid skall också tillses, att de verkliga informationsbehoven inom verksamheten blir tillgodosedda. Troligen förekommer »död» information i form av dubbelrapporter och onödigt detaljerade eller helt obehövliga rapporter, medan verkliga informationsbehov inte uppfylles men bör kunna tillgodoses med kanske relativt enkla metoder. Denna översyn bör ske i samverkan med bl. a. rådgivningsgruppen. När denna del av gruppens arbete avslutats, skall det föreligga dels ett 4 — 610569

50 reviderat manuellt eller hålkortsmässigt system och en beräkning av kostnaderna för detta, dels en förteckning över informationsbehov, som av kostnadshänsyn eller av tekniska skäl inte kunnat uppfyllas inom ramen för det reviderade systemet. Systemuppläggning för ADB. De beräknade kostnaderna för det översedda systemet med tillägg för värdet av de informationsbehov, som endast kan uppfyllas av ett ADB-system, utgör den ram, inom vilken kostnaderna för ADB-systemet måste hålla sig. Med denna kostnadsram för ögonen kan man nu säkrare än tidigare ange hur omfattande maskinbehovet kan bli och hur detta behov lämpligen bör tillgodoses. För det fortsatta arbetet måste gruppen göra klart för sig vilka maskintyper som kan komma i fråga. En närmare kännedom om dessa erfordras för att utforma ett praktiskt genomförbart och med hänsyn till maskinernas prestationsförmåga riktigt avvägt system. Är man redan från början hänvisad till att använda viss maskintyp, får systemutformningen givetvis ske direkt med tanke på denna. Det kan vid systemutformningen vara lämpligt att först dela upp de olika arbetsfunktionerna genom att särskilja exempelvis dagligen, veckovis, månatligen, kvartalsvis och årligen återkommande arbeten och därefter föra dessa var för sig samman till särskilda delsystem. Med början med de dagliga bearbetningarna granskar man för varje delsystem de önskade resultaten, »utmatningen», och undersöker vilka ingångsdata som behövs för att åstadkomma dessa resultat. I fråga om ingångsdata bör man eftersträva att på ett så tidigt stadium som möjligt, helst redan från början, få dem överförda till ett informationsmedium — vanligen hålkort eller hålremsa — som kan användas direkt för inmatning i maskinen. Härefter undersökes vilka bearbetningar som ingångsmaterialet måste genomgå för att resultera i önskad utmatning. Med ledning av de detaljerade flödesplanerna söker man fastställa om och i förekommande fall hur i huvuddrag dessa bearbetningar kan uttryckas i sådan form (matematisk eller logisk), att de kan utföras i automatisk datamaskin. Detta innebär inte att varje arbetssteg i maskinen fastställes — det får göras senare, vid programmeringen — utan endast att man övertygar sig om att bearbetningarna verkligen kan utföras på maskinen med ianspråktagande av maskintid och maskinkapacitet i rimlig omfattning. För arbetsuppgifter som inte kan eller inte bör utföras i datamaskinen utarbetas regler för hur de skall särskiljas från arbetsuppgifter, som skall behandlas i maskinen. Därefter uppgöres en flödesplan, utvisande all inmatning i systemet, vad som skall utföras i maskinen, all utmatning samt de undantag, som inte skall medtagas utan behandlas manuellt. Arbetsvolymerna anges ävensom beräknad tidsåtgång. Sedan de dagliga arbetsuppgifterna genomgåtts, övergår man till de veckovis återkommande osv. och koordinerar slutligen olika delsystem till ett sammanhängande system. För att iakttaga revisionsmässiga synpunkter vid utformningen av syste-

51 met bör någon representant för den reviderande funktionen ingå i arbetsgruppen, i annat fall bör det uppgjorda systemet granskas av revisorer. Förutsätter systemet författningsändringar, måste dessa förberedas i tid. Gäller det mera omfattande ändringar, kan det vara lämpligt att för detta arbete tillsätta en särskild grupp av experter, som då bör arbeta parallellt och i nära kontakt med huvudarbetsgruppen. Val av maskin. Om man inte redan från början är hänvisad till någon viss maskin, blir nästa steg att utvälja den maskintyp, som är bäst lämpad för de aktuella arbetsuppgifterna. Det är givetvis otänkbart att för maskinvalet utföra arbetet på prov med var och en av ifrågakommande maskiner med hänsyn till bl. a. det omfattande programmeringsarbete, som i så fall måste ske. Däremot kan man av de aktuella arbetsuppgifterna välja ut vissa typiska delar och låta maskinleverantörerna programmera dessa för sina respektive maskiner. Med ledning härav kan sedan tidskalkyler och kostnadsberäkningar utföras, som kan bilda underlag för en jämförelse mellan maskinerna. Ännu bättre är givetvis, om de sålunda uppgjorda testprogrammen också kan praktiskt prövas på tillgängliga maskiner. Det kanske vanligaste tillvägagångssättet är att låta maskinleverantörerna utforma fullständiga systemförslag och kostnadsberäkna dessa. Det kan vara en fördel att utnyttja båda de angivna möjligheterna. Vid maskinvalet får hänsyn tagas inte enbart till bearbetningstid och direkt mätbara kostnader. Sådana förhållanden som maskinleverantörens erfarenhet på maskinområdet, den maskin- och systemtekniska service han kan tillhandahålla, förefintligheten av standardprogram etc. måste även beaktas. Viss försiktighet är tillrådlig när det gäller maskiner som ännu inte finns i marknaden och inte är utprovade i praktisk drift. Kostnadsjämförelse. Kostnaderna består dels av initialkostnader avseende investeringar i program, maskiner, lokalernas iordningställande o. dyl., dels löpande driftkostnader. Fördelas initialkostnaderna över viss avskrivningstid, framkommer en beräknad årskostnad för systemet. Årskostnaden för ADB-systemet jämföres med årskostnaden för det reviderade manuella eller hålkortsmässiga systemet. Vid jämförelsen skall kostnaderna för den hittills gjorda utredningen inte inräknas i kostnaderna för vare sig detta system eller ADB-systemet. Denna utredningskostnad är redan förbrukad och kan i nuläget inte påverka valet av system. Vid jämförelsen får hänsyn tagas till fördelar av olika slag, som endast ADB-systemet ger, exempelvis snabbare och säkrare rapporter och tillgodoseende av vissa informationsbehov. Är det troligt att arbetsvolymen kommer att ändras inom en nära framtid eller ändras successivt, är det lämpligt att även beräkna kostnaderna vid olika arbetsvolymer. Förberedelser för maskinanvändning När ett definitivt beslut om övergång till ADB fattats och även maskin-

52 valet träffats, följer arbetsuppgifter, som i vissa fall kan kräva rekrytering av ny personal, såsom programmerare och kodare ävensom maskinoperatörer. Huvudparten av systemarbetet skall nu vara fullgjort, och deltagare i arbetsgruppen skall kunna övergå till programmering m. m. Men i många fall blir systemmännen upptagna även i fortsättningen av systemanalys i samband med fortsatt utbyggnad och vidareutveckling av utarbetade system. Det kan därför bli aktuellt att utse särskilda programmerare. Med utgångspunkt i de översiktliga flödesplaner och annat material, som iordningställts under systemarbetet, skall programmerarna utarbeta mera detaljerade flödesplaner samt producera datamaskinprogram, stansinstruktioner, programbeskrivningar m. m. De sista momenten i programproduktionen, den s. k. kodningen, ombesörjes ofta av en speciell personalkategori — kodare. Även om erfarna programmerare vid granskning kan upptäcka en del logiska fel m. m., måste programmen, i regel i småportioner, provköras på maskin med testdata, som kan utgöras av data från tidigare manuella bearbetningar, om sådana gjorts, i annat fall av konstruerade data. Även om delprogrammen efter provkörning fungerar väl, är det inte givet att systemet i dess helhet kommer att göra det. Samspelet mellan olika delprogram bör därför ägnas särskild uppmärksamhet. Skall en datamaskin anskaffas, måste erforderliga lokaler utses och iordningställas i god tid. I många fall blir det aktuellt att lägga om befintliga kartotek och register och överflytta uppgifterna i dessa till nytt medium, exempelvis hålkort eller magnetband. I andra fall skall helt nya register uppläggas. Arbetet med registren ävensom arbetet med framställning av de data som skall bearbetas kan vara mycket omfattande och bör därför planeras noga i förväg. Vidare måste programbiblioteket organiseras och enhetliga normer för identifiering och märkning av de olika programmen fastställas. Finns register upplagda på magnetband, skall även metoder för märkning och förvaring av dessa utarbetas. Många gånger och speciellt om man inte haft tillfälle att på annan maskin pröva programmet i dess helhet på historiska data, är det säkrast att någon tid behålla det gamla systemet parallellt med det nya. Vid parallellbearbetning uppkommer emellanåt speciella problem rörande lokalutrymmen och personal för båda bearbetningarna. Kan parallellbearbetning inte ske, är det av särskild vikt att programmen kontrolleras minutiöst med användande av både konstruerade och autentiska testdata.

KAPITEL 5

Den framtida utvecklingen — några synpunkter

Den automatiska databehandlingen, sådan den skildrats i det föregående, har vuxit fram på kort tid. Både den tekniska utrustningen och metoderna för dess utnyttjande har utvecklats med sådan snabbhet, att månget ADBprojekt, som kanske krävt ett par års förberedelser, varit föråldrat redan vid genomförandet. En maskinanläggning, som vid beställningstillfället var nyintroducerad på marknaden, kan ha varit i tekniskt hänseende omodern vid leveransen. Det finns, såsom närmare framhålles i det följande, grundad anledning anta att utvecklingen kommer att fortgå som hittills i rask takt och göra ADB till en allt billigare och smidigare metod att rationalisera verksamheter av olika slag. Sker planering för ADB med ett statiskt synsätt, enligt vilket dagens förutsättningar i fråga om teknik och metodik skulle bestå under ett flertal år, blir man bunden längre tid än nödvändigt. Man har under denna tid avhänt sig möjligheten att utnyttja de fördelar, som utvecklingen för med sig. En viss eftersläpning i förhållande till dagsläget är visserligen en given följd av den långa tid, som leverans av maskinell utrustning och förberedelser till ADB vanligen kräver. Men vid planering under hänsyn till utvecklingens dynamik kan denna eftersläpning begränsas. På ett område under snabb utveckling måste avskrivningstiden för investeringar vara kort, ett krav som endast mera lönsamma projekt kan uppfylla. Det finns också anledning att planera databehandlingssystemet så, att anpassning till kommande nyheter av olika slag underlättas genom utbyggnad av systemet etappvis eller på annat sätt. Allmänt taget bör dynamiken i utvecklingen vara med i bilden vid planering för ADB(. Vid planering av databehandlingssystem, maskinanskaffning m. m. vore uppenbarligen ett klarare ljus över den framtida utvecklingen önskvärt. Förutsättningar

för

fortsatt

utveckling

Till att börja med kan konstateras att goda förutsättningar finns för en fortsatt utveckling i olika hänseenden. Erfarenheterna har visat att automatisk databehandling kan ge stora rationaliseringsvinster och andra fördelar. Det råder intet tvivel om att den automatiska databehandlingen kom-

54 mit för att stanna, men fältet ligger ännu till stor del obrukat. En stark efterfrågan på teknisk utrustning kan därför påräknas. Med de växande erfarenheterna av databehandling och systemplanering för nya tillämpningsområden kommer vad som kan saknas hos datamaskinerna i dagen och framträder önskemål om förbättringar och nyutveckling av apparatur av olika slag. Tillverkningen av maskinell utrustning för databehandling har under några få år vuxit till en stor industri, fördelad på många stora och små företag. Konkurrensen är för närvarande hård. Bedömare av marknadsläget i USA väntar sig att utvecklingen skall följa samma väg som exempelvis bilindustrin på sin tid gått, dvs. att endast några få, stora tillverkare kommer att kvarstå efter den tävlan som pågår. Dessutom torde från nationella synpunkter en del andra länder söka tillförsäkra den egna industrin dess fortbestånd. Tillverkarnas naturliga strävan blir — icke minst under konkurrensens tryck — att med bättre och billigare produkter söka fylla marknadens skiftande behov och vidga avsättningsområdet för databehandlingsutrustning. Datamaskinindustrin har för den skull mycket stora personella och andra resurser avdelade för teknisk forskning och utveckling och för utarbetande av kodningstekniska och andra hjälpmedel vid utformningen av datasystem. Vid vetenskapliga institutioner världen över pågår dessutom grundforskning och vidareutveckling av betydelse för databehandlingsområdet. Även bland datamaskinanvändarna sker insatser i fråga om kodningsteknik och metodutveckling på systemområdet. Förutsättningar finns alltså för en utveckling i riktning mot lägre kostnader för databehandling. En närmare uppfattning om den framtida utvecklingen i fråga om tekniska och andra hjälpmedel och betingelser i övrigt för databehandling skulle möjligen kunna vinnas genom en redovisning och prövning av de arbeten, planer och synpunkter som för närvarande förekommer på olika områden : teknisk forskning och utveckling, kodningsteknik, utformning av datasystem och systemtänkande. I anslutning till en dylik, mycket fragmentarisk granskning lämnas i det följande några synpunkter i fråga om den fortsatta utvecklingen på databehandlingens område. Vid en dylik granskning kan en del enstaka projekt visa sig ha nått ett så framskridet stadium, att man kan förutse deras förverkligande i en snar framtid. Deras betydelse för utvecklingen — under i övrigt oförändrade förhållanden — bör också kunna bedömas. Men i verkligheten kommer de tillsammans med många andra föränderliga faktorer att bestämma databehandlingens villkor på ett sätt, som det är ytterligt svårt att överblicka. Det kan för övrigt ifrågasättas om några bestämda utvecklingstendenser hunnit

55 utbildas annat än i mycket allmän form, eftersom databehandlingsområdet ännu befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede — i ett längre perspektiv fortfarande i ett pionjärstadium. Teknisk

utrustning

Vad som under de närmaste åren kan komma fram av förbättrade tekniska och andra hjälpmedel för databehandling förbereds för närvarande på olika forsknings- och utvecklingsstadier. Detta arbete pågår på bred front. En del projekt befinner sig nära fullbordan, andra ter sig lovande men förutsätter ett fortsatt, mer eller mindre långvarigt utvecklingsarbete. Komponenter ni. m. Både vid vetenskapliga institutioner och industrins egna laboratorier bedrivs forskning och utvecklingsarbete rörande komponenter och kretsar, lämpliga för såväl datamaskinområdet som telefoni, radio, television etc. De minneselement och komponenter för logiska operationer som används i de mest avancerade datamaskinerna av i dag, såsom ferritkärnor, transistorer m. m., utvecklas vidare, och genom förbättrade tillverkningsmetoder söker man nå lägre kostnader. Samtidigt undersöks nya material och utvecklas helt nya element, som lovar att bli oerhört mycket snabbare och mindre utrymmeskrävande. På olika utvecklingsstadier prövas en rad olika element (tunna magnetiska filmer, kryotroner, tunneldioder, biax-element, parametroner e t c ) . De senaste och mest långsiktiga tillskotten till forskningen på detta område har föranletts av nya upptäckter inom molekylarelektroniken. Innan nya komponenter är färdiga att masstillverkas återstår att utveckla en automatisk och välkontrollerad produktionsteknik. Nya metoder kan väntas, som medger billiga kretskonstruktioner. Eftersom utvecklingsarbetet bedrivs kring en rad olika element, bör åtminstone någon eller några hypersnabba komponenttyper nå produktionsstadiet inom en inte alltför avlägsen framtid. Men även om elementen med dagens mått blir oerhört små och tillverkningen sker i hela block av element med inbördes förbindelser, torde till en början dessa typer endast kunna sammanföras till mindre enheter. Innan det blir möjligt att bygga större enheter av dylika små och snabba element, måste nämligen ytterligare en del tekniska problem lösas. Till en början torde därför de nya elementen komma att användas för små, hypersnabba minnen, register m. m. Datamaskinerna får därmed väsentligt högre inre snabbhet, men den gamla minneshierarkiska uppdelningen (dvs. flera minnen, principiellt ordnade efter snabbhet) består tills vidare. Först längre fram i tiden kan möjligen programmerarens önskedröm om ett enda, jättestort direktminne bli uppfylld.

56 Sekundärminnen i form av sekvensminnen och långsammare direktminnen kommer sålunda att kvarstå tills vidare men blir ännu mer användbara genom ökad storlek och snabbhet. Av magnetbandsaggregat bör exempelvis kunna väntas typer, som genom tätare packning av information och ökad bandhastighet är flerfaldigt snabbare än hittills marknadsförda aggregat. I detta sammanhang kan erinras om, att verksamheten vid en datamaskinanläggning ingalunda är helautomatisk. Bland annat måste fortfarande byte av magnetband ske manuellt. På denna punkt i arbetsförloppet kommer förmodligen den mänskliga faktorn att elimineras. In- och utorgan Både hålkort och hålremsa kommer tills vidare att finnas kvar såsom databärare, ehuru under inbördes tävlan särskilt vid planering av datatransmissionssystem och uppfångande av data »vid källan». Båda anses ha sina föroch nackdelar, men underlaget för dessa bedömningar kan komma att ändras. Exempelvis kommer hålkortens sorterbarhet att få ringa betydelse om datamaskiner och magnetbandsaggregat når sådana hastigheter, att sortering i datamaskin alltid blir billigare än i hålkortssorterare. Stansning av ingångsdata på kort eller remsa representerar ofta en dominerande kostnadspost i den automatiska databehandlingen, ökade möjligheter att reducera eller eliminera denna post genom att fånga data vid källan bör kunna väntas. En del möjligheter finns redan. Ibland kan förstansade hålkort med plats för streckmarkering av de kompletterande uppgifterna ge en tillfredsställande lösning. Till kassaregister eller andra tangentmanövrerade maskiner, som ändå måste betjänas, kan stansmaskiner anslutas. Vågar, tidur och olika mätinstrument kan i en del fall kompletteras med apparatur, som automatiskt registrerar mätresultat m. m. i maskinspråk på kort eller remsa. I andra liknande fall torde lämplig apparatur kunna framtagas efter ett mer eller mindre omfattande utvecklingsarbete. Ingångsdata utgöres ofta av klartext. Klartextläsare, som automatiskt läser siffror och i vissa fall även bokstäver och andra symboler, existerar men har ännu inte kommit till användning i större utsträckning utom i specialfall. Apparatur för magnetisk klartextläsning finns i praktisk användning för checkbearbetning vid banker, men de förutsätter att siffrorna är tryckta eller skrivna på särskilt sätt. Den optiska klartextläsningen reagerar — i likhet med människoögat — för svärtningsmönstret på papperet och kan principiellt utformas så, att den kan godta olika typsnitt, även handskrift. Den befinner sig ännu i viss mån på försöksstadiet. Den betydelse maskinell klartextläsning kan få vid integrerad databehandling är uppenbar. Ett önskemål vid många databehandlingstillämpningar är att i datamaskinstyrda snabbskrivare kunna framställa dokument, som sedan kan läsas av både människor och maskiner. Eftersom skriften i detta

57 fall kan begränsas till viss typ, har konstruktionsproblemet här fått en lösning i en maskinutrustning, som nyligen introducerats på marknaden. Maskinell läsning av skrift av godtycklig typ är ett väsentligt svårare problem. Utvecklingsarbetet pågår, men det kommer att kräva avsevärd tid innan målet nåtts. Inorgan, styrda av människorösten, diskuteras, och talande maskiner finns under utveckling. Datatransmission För den automatiska databehandlingens framtid blir snabb, tillförlitlig och ekonomisk datatransmission av största betydelse. Den kommer att möjliggöra en högre grad av integration mellan verksamheter på skilda platser och utnyttjande av snabba, välutrustade datamaskiner även på platser, där behovet av maskintid är alltför ringa för att motivera en installation. Transmittering av data kan ske såsom en fristående operation (»offline»), där avsändare och mottagare har hålremsa, hålkort eller magnetband. Även direkt anslutning (»on-line») till en datamaskin kan behövas i vissa fall; detta förekommer redan exempelvis vid fjärrbokning av flygbiljetter. T. o. m. direkt anslutning mellan olika datamaskiner och samköming av dessa har förekommit försöksvis. När det gäller överföring av stora datamängder i ett transmissionssystem är det angeläget att uppnå, förutom hög säkerhet mot överföringsfel, även hög snabbhet och låg kostnad per överfört tecken. Tekniska lösningar har redan nåtts för vissa fall. Enstaka, ganska avancerade datatransmissionssystem finns i praktiskt bruk i USA. överföringsledningarna är då vanligen iordningställda speciellt för ändamålet. Där förekommer överföringar på stora avstånd. T. o. m. transmission med mycket hög hastighet med mikrovåglänk har företagits; avståndet har i detta fall varit begränsat till några få mil. För att datatransmission med höga överföringshastigheter och tillfredsställande driftsäkerhet skall komma till mera omfattande och allmän användning för databehandlingsändamål krävs emellertid ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete och inte minst standardisering. Datamaskinens centrala delar och datamaskinsystem 1 det föregående har getts exempel på förbättringar och kompletteringar, som kan väntas i fråga om den perifera utrustningen i en datamaskinanläggning. För konstruktionen av de centrala delarna, som styr dataflödet och svarar för bearbetningen, väntas nya mångfaldigt snabbare komponenter stå till förfogande. Men någon fundamentalt ny grundprincip för konstruktionen av datamaskiner kan ännu inte skönjas. De nya idéer som kommit fram berör endast det sätt på vilket de konventionella aritmetiska enhe-

58 terna, styrenheterna m. m. används och sammanlänkas. I den pågående diskussionen framskymtar dock en del mer avancerade tankegångar, varom närmare i det följande. Utvecklingen av datamaskiner leds allmänt sett av en strävan att nå mer användbar och billigare apparatur, tillgänglig för allt fler. Den hårda konkurrens, som f. n. råder inom industrin i fråga, verkar pådrivande. Lägre pris vidgar avsättningsområdet för datamaskiner. Behovet hos de största kunderna och den allmänna regeln, att kostnaden per operation sjunker när maskinen blir större, talar för att jakten mot allt större maskiner fortsätter. Samtidigt ger en variation av typer i olika prisklasser en bättre anpassning till behoven på olika orter och hos större och mindre kunder. Alla kategorier av maskinanvändare, såväl stora som små, har intresse av att det finns maskiner i olika prisklasser. Mindre företag kan utnyttja fördelarna hos de stora maskinerna genom förhyrning av maskintid i serviceanläggning eller, om arbetsuppgifterna så kräver, installera en egen, mindre anläggning, som emellertid normalt ger högre maskinkostnad per operation. Likaså finns även hos de största företag ett behov av mindre maskiner som hjälpmedel vid fristående, lokalt bundna arbetsuppgifter eller som enheter i stora maskinsystem i off- eller on-line-operationer. Datamaskinen fortsätter att utvecklas, och allt större, snabbare och mer användbara maskiner kan väntas. Samtidigt växer det på en del håll fram databehandlingssystem, som blir mer komplicerade och omfattande genom ständigt ökad grad av integration. För några av de största användarna av datamaskiner är i varje fall dagens maskiner otillräckliga. De har applikationer, som var och en fyller en stor maskinanläggning med tillhörande perifer utrustning. De kan nå en högre integrationsgrad endast om dataarbetet sammanföres till en enda större maskin jämte satellitmaskiner eller om befintliga maskiner sammanlänkas genom ett högklassigt kommunikationsnät. När maskinerna förutsätts bli till storleken otillräckliga, ställs alltså hoppet till kommunikationstekniken. I den aktuella planeringen hos de största maskinanvändarna spåras en tendens mot maskinsystem, som består av erforderligt antal enheter av olika slag (stora och små datamaskiner, alla slag av minnen, in- och utorgan etc.) och är försedda med snabba, automatiska och fullständigt flexibla förbindelser mellan systemets skilda enheter (»moduler») samt snabb och automatisk kommunikation med andra liknande maskinsystem. Sådana stora maskinsystem skulle vara ytterst sårbara, om driften planerades på sådant sätt, att alla delar som regel vore aktiva samtidigt. Systemen går visserligen ut på att maskinerna sammanlänkas för att genom samköming nå högre verkningsgrad, men med tanke på driftsäkerheten måste förutsättas att därutöver erforderliga reserver ingår. I varje fall blir dylika maskinsystem inte så enkla att de dämpar strävandena att konstruera allt större datamaskiner. Behovet är visserligen i dagens läge förbehål-

let en mindre krets, men det kan vara en upprepning av felbedömningar i tidigare skeden att tro att det kommer att förbli exklusivt. Även i vårt land kan med tiden de stora integrationsmöjligheterna skapa mycket omfattande datasystem, som kräver största möjliga maskin. Det har också sin betydelse att en sådan, väl utnyttjad maskin bör bli billigare i användning än mindre maskiner. Det är då snarare den åtföljande ökade kompliciteten som kan verka dämpande och eventuellt ge anledning till exempelvis specialisering mellan flera datasystem i fråga om arbetsuppgifter eller vissa delfunktioner (t. ex. aktualisering av vissa register, av vilka många har behov). Det kan förutsättas att datamaskiner i alla prisklasser får högre arbetshastighet främst tack vare nya, snabbare och billigare komponenter. En del idéer, som tillämpas vid konstruktionen av de största maskinerna, torde också följas mer allmänt och bidra till ökad snabbhet även hos mindre maskiner. För övrigt kan antas att hög driftsäkerhet och ökad effektivitet och användbarhet kommer att eftersträvas. Men vilka principer som därvidlag kommer att följas är det vanskligt att uttala sig om. Det är inte osannolikt att till en början flera olika tankegångar kommer att prövas och tillämpas och att först i ett senare utvecklingsstadium en mera enhetlig linje utbildas. Det kan därför vara skäl att här inskränka sig till att med några spridda notiser antyda diskussionsläget. Det är ett välkänt förhållande, att vissa centrala delar i en datamaskin utnyttjasl endast en bråkdel av den tid maskinerna utför ett arbetsprogram. I vissa på senare tid marknadsförda maskiner har man tagit fasta härpå och konstruerat styrenheten så, att den kan automatiskt dirigera flera program samtidigt. Dessa möjligheter till parallellkörning av flera program (»multiprogrammering») torde emellertid ännu inte ha prövats i någon större utsträckning. Parallellkörning medför, om den fullt utnyttjas, en avsevärd reduktion i maskinkostnaderna för databehandling men ställer också stora krav på driftsplanering och administration. I vilken utsträckning parallellkörning kommer att allmänt tillämpas förblir därför en öppen fråga till dess de praktiska konsekvenserna klarlagts. Datamaskinerna är enligt hittillsvarande konstruktionsprinciper bundna till en viss kapacitetsklass. De kan visserligen byggas ut i viss grad och ges ökad kapacitet genom utökning av primärminne, anslutning av olika yttre enheter m. m. En del nyare datamaskiner har getts ökade möjligheter till framtida kompletteringar. Men dessa maskinsystem styrs huvudsakligen centralt i den datamaskin, kring vilken systemet är uppbyggt. Deras allmänna karaktärsdrag bestäms helt av den centrala datamaskinen, och om denna felar sätts hela systemet ur funktion. Nu är emellertid under utveckling ytterst flexibla system, där styrningen är fördelad på ett stort antal enheter och där det enda centrala organet är ett slags växelstation, varigenom systemets olika enheter eller moduler kan automatiskt kopplas samman på godtyckligt sätt. Ett dylikt mångformat

eller polymorft (»polymorphic») maskinsystem kan byggas ut successivt och »växa med behovet». Det krävs inte att samtliga däri ingående enheter är för ändamålet nyutvecklade, utan många redan existerande enheter kan anslutas. Dessa konstruktionsprinciper har i viss mån redan tillämpats i en hösten 1960 introducerad maskintyp, som i enlighet med principerna inte kan hänföras till någon bestämd storleks- eller prisklass. En utgångspunkt i strävandena att öka datamaskinernas användbarhet kan möjligen ges av arbetet med generella orderspråk för pseudoprogram. »Orden» i ett dylikt språk anger vad användaren vill att maskinen skall utföra. Nuvarande maskiner gör det inte direkt, utan orden måste först översättas till maskinens s. k. absoluta kod. Ett allmänt användbart och likaså allmänt godtaget orderspråk (eller kanske mer realistiskt, ett språk för matematiska problem och ett språk för administrativa databehandlingsproblem) med ordlista och en statistik över ordfrekvensen skulle ge konstruktören ett utomordentligt gott besked om användarnas behov. Resultatet skulle då kunna bli ett optimalt närmande av den absoluta kodens språk till det generella språket. Hur lönsam en sådan konstruktionsprincip är har dock, så vitt bekant, ännu inte klarlagts. Samtidigt skulle emellertid språkförbistringen bland datamaskiner minska eller upphöra. Men hinder finns som inte är av teknisk natur, utan hänför sig till orderspråket. Ett sådant hinder är att olika typer av matematiska och administrativa databehandlingsproblem ställer olika krav på orderspråkets struktur. Ett annat är svårigheterna att få orderspråk allmänt accepterade. Datamaskinerna är så konstruerade att de kan användas för applikationer av alla slag på databehandlingsområdet, de är s. k. »general-purpose» maskiner. Men de applikationer som förekommer ställer inte alla samma krav. Datamaskinen kan visserligen utföra arbetet men den är mer eller mindre lämplig härför. En general-purpose maskin representerar alltså en kompromiss mellan olika önskemål, och de olika fabrikaten och maskintyperna har var och en sin kompromisslösning. I mångfalden av maskintyper finns därför i varje särskilt fall en typ som är mer lämplig än andra. Däri ligger givetvis en fördel att ta vara på vid val av datamaskin för ett begränsat fält på databehandlingsområdet. På områden som har en bestämd, väl avgränsad problemtyp med stora krav på arbetshastighet (vissa operativa uppgifter inom försvaret, reglering av produktionsprocesser vid industriell tillverkning etc.) kan man behöva en för ändamålet speciellt avpassad datamaskin för att nå erforderlig hastighet till lägsta kostnad. En sådan specialmaskin blir visserligen bunden till sin struktur och därför oekonomisk eller oanvändbar för andra problemtyper, men denna brist på flexibilitet kan man godta när arbetsuppgiften är till typen konstant och ger kontinuerligt behov av maskinen. På andra områden måste emellertid, kravet på flexibilitet stå fast, medan specialmaskinens egenskap att ge ett maximum av intern arbetshastighet

61 och ett minimum av maskintid och kostnader vore önskvärd. En maskin, flexibel i den meningen att den kan anpassa strukturen efter problemen, kunde därför synas välkommen. Frågan om att ge datamaskiner en friare inre organisation, därhän att de får en variabel instruktionsrepertoar, är föremål för diskussion. Repertoaren skulle kunna anpassas efter problemtypen. En sådan maskin skulle även kunna ta emot och arbeta efter program skrivna för andra maskiner och sålunda rasera de nuvarande språkgränserna mellan datamaskiner. Om dylika maskiner ingår i ett maskinsystem av polymorf skapnad (se ovan), skulle dessutom kunna tänkas att för varje arbetsuppgift avdelas en uppsättning av minnesutrymmen, in- och utorgan m. m., optimalt avvägd mot behoven för andra samtidigt pågående arbeten. Planeringen av driften av dylika maskinanläggningar blir onekligen intrikat. Det kan synas som om en del av dessa synpunkter leder alltför långt in i framtiden. Det må vara att det kan dröja innan de blir högaktuella — om de någonsin blir det — men å andra sidan ingår i dagens spekulationer på olika håll än mer avancerade tankegångar. Det bör tilläggas, att den diskussion som förs om datamaskinernas konstruktion i hög grad är präglad av dagens förutsättningar. Ändrade förutsättningar kan föranleda en förskjutning i målsättningen. Blir exempelvis maskinernas byggstenar mångfaldigt snabbare och billigare, träder hushållning med materielen i bakgrunden och inriktas konstruktionsidéerna på att under mindre hänsyn till komponentåtgången åstadkomma maskiner som blir enkla att tillverka, ändamålsenliga och lätta att använda. Det är utomordentligt vanskligt att spå om datamaskinernas framtid, och det är inte ens givet att större försiktighet ger ökad säkerhet åt bedömningen. Mer avancerade ting kan komma så snabbt, att vad man försiktigtvis räknat med aldrig blir verklighet eller kommer att utgöra en mycket kort episod i utvecklingen. Kodningsteknik Förberedelsearbetet till databehandling är synnerligen omfattande och tidskrävande och representerar vid planering på det administrativa området ofta lika stora investeringar som maskinförvärvet. Stora ansträngningar har gjorts för att underlätta arbetet, men de har huvudsakligen varit inriktade på det sista ledet, kodningen. Genom utarbetande av standardprogram och effektiva automatkodningssystem är man på väg att uppnå en drastisk reduktion i kodarens utbildningstid och i tidsåtgång och kostnader för kodning och utprovning av program. I fråga om beräkningsarbeten har en sådan reduktion redan skett i stor utsträckning, och för databehandling på det administrativa området är man på god väg.

02 Men det program som skrivs, låt vara snabbt tack vare automatisk kodning, blir som regel bundet till en enda maskintyp, ty maskiner av olika fabrikat och typ skiljer sig åt i fråga om ordlängd, orderstruktur, koder etc. Det råder med andra ord en babylonisk språkförbistring. Ett program, skrivet för en viss maskin, kan inte utnyttjas vid körning av samma problem på en maskin av annat fabrikat. I nödfallssituationer och som reserv kan man endast använda anläggningar av samma typ och med samma eller större uppsättning av tillbehör. Kommunikation och samoperation mellan olika maskiner är svåra eller omöjliga att genomföra. Standardprogram och automatkodningssystem måste utarbetas för varje maskintyp eller grupp av maskiner. Allt detta betyder dubbelarbete och andra olägenheter som det vore önskvärt att kunna undanröja. Stora besparingar på olika punkter och hushållning med kunnigt folk står att vinna. Olägenheterna består ännu en tid men kommer — hoppas man —- att åtminstone delvis undanröjas genom mer allmän användning av orderspråk som är oberoende av maskintypen. Man anser sig inte kunna standardisera till ett enda generellt orderspråk, vilket beror på att man funnit att olika typer av problem ställer alltför olika krav på språkets struktur. F. n. synes man vara på väg mot två olika slag av orderspråk, nämligen ett för matematiska problem och ett för administrativa databehandlingsproblem. Om det skall lyckas att nå samfälld anslutning kring dessa språk återstår dock att se. Även i fortsättningen kommer för övrigt en del problem att kräva i viss utsträckning speciella kodningshjälpmedel vid sidan av de generella kodspråken. Hur betydelsefulla kodningstekniska framsteg än kan vara, är de sällan dramatiska. De kräver ett omfattande och tålmodigt arbete, och framstegen kommer steg för steg. Arbetet på utformningen av ett generellt kodspråk är visserligen till stor del men inte helt samordnat världen över. Arbetet är dessutom mycket komplicerat och tidskrävande. En del intressenter anser sig ej kunna avvakta utan önskar redan nu för egen del praktiskt tillämpa de resultat som hittills uppnåtts. Av dessa och andra skäl kan man ej bortse från att svårigheterna att få ett generellt orderspråk allmänt accepterat är betydande. Även om anslutningen till en början inte blir allmän, kommer dock vissa fördelar att nås genom rasering av språkgränserna inom grupper av maskintyper eller inom grupper av användare. För redan framtagna maskintyper kan språkbarriären överbryggas endast genom arbete på kodningsteknikens område. När det gäller framtida maskiner står även den direkta vägen öppen, nämligen att undvika olikheterna dem emellan genom standardisering av maskinernas absoluta kod. Utan tvivel kan arbetet med utformningen av generella orderspråk ge incitament härtill. Kodningen är emellertid endast ett led bland många i förberedelsearbetet för databehandling. Problemanalys och systemuppbyggande kommer även i

63 fortsättningen att kräva dryga investeringar av dem som skall utnyttja automatisk databehandling, framför allt på det administrativa området. Systemfrågor

m. m.

Såsom vid all rationaliseringsverksamhet hör till förberedelserna, oavsett om databehandling planeras, en detaljerad kartläggning av nuvarande arbetsrutiner. Att precisera målsättningen för verksamheten och sedan utforma ett databehandlingssystem i detalj kräver även det stora arbetsinsatser. Denna del av förberedelsearbetet väger tungt i databehandlingens totalkostnader, avsevärt mer än kodningsarbetet. Men det finns möjligheter till rationalisering och förbilligande. De erfarenheter och kunskaper, som vinns på olika håll, bör kunna systematiseras till vissa regler för arbetet. Många frågeställningar återkommer ofta, och för dem kan standardlösningar utarbetas. Större erfarenhet och kunnighet hos personalen betyder snabbare handläggning. Strävandena att förbättra metodiken vid planering av datasystem får dock en vidare syftning än att spara arbetskraft. Systemarbetet har en given särställning. Dess intensitet och kvalitet är avgörande för hela datasystemet och dess framgång. Den tekniska utrustningen och kodningstekniken må utvecklas och radikalt förbättra databehandlingens förutsättningar, men allt detta båtar föga om det inte tillvaratas på bästa sätt genom ett skickligt systemarbete. Rationaliseringar och metodförbättringar inom systemarbetet är välkomna inte bara därför att de sänker kostnaderna för denna del i förberedelsearbetet och leder till hushållning med kunnig systempersonal. Ännu viktigare är att de höjer systemarbetets kvalitet och därigenom ökar det planerade datasystemets lönsamhet. Man bör därför kunna vänta sig att systemarbetet och dess villkor kommer att ägnas ökad uppmärksamhet. Tillgången till väl kvalificerade systemmän är av central betydelse, och därför kommer frågan om personurval och utbildning av systemmän — såväl grundutbildning jämte handledning i praktiskt arbete som kontinuerlig fortbildning — att träda i förgrunden. Det krävs en intensiv utbildningsverksamhet, enär tillgången på utbildad personal för systemarbete är knapp och behovet kommer att stiga mycket raskt. I vilken takt databehandling kommer att införas och utbyggas dikteras alltså i hög grad av tillgången framför allt på systempersonal. Under lång tid förblir denna personalgrupp den trånga sektionen. För utformningen av databehandlingssystem — i stora drag och i detalj —- har efter hand framkommit vissa riktlinjer och rekommendationer. Den maskinella utrustningen har gett förutsättningarna, och erfarenheter och praxis hos dem som infört och nått längst i databehandling har gett de hittills ganska osystematiska mönstren. Vad man har att vänta av framtiden

är att den fortsatta tekniska utvecklingen efter hand skapar nya förutsättningar och erbjuder smidigare verktyg för systemutformningen. Metodutvecklingen kan påskyndas genom ökade insatser i fråga om forskning och kunskapsutbyte. En mera systematisk bearbetning av vunna erfarenheter och direkta studier av olika problem av betydelse för systemarbetet bör så småningom kunna ge tillförlitliga hjälpmedel i arbetet, effektivare arbetsmetoder och allmänna riktlinjer för systemarbetet, byggda på en fastare grund. För att metodutvecklingen skall kunna snabbt tillgodogöras i det praktiska arbetet fordras både fortbildning och kontinuerligt kunskapsutbyte i olika former bland systemmännen. Vid systemarbete på det administrativa fältet arbetas med en oerhörd mängd detaljer och uppgifter av olika slag. Det är en börda vilken accepteras som om intet alternativ vore möjligt. Även på andra områden används dock stora mängder av uppgifter, men det sker vanligen i generaliserad form, dvs. de kondenseras först till grupper bestämda av lika attribut hos detaljuppgifterna, och det ger överblick. Ur de erfarenheter, som samlats vid förberedelser till databehandling, har ännu inte framkommit några allmänt accepterade, hållfasta regler för hur problemen skall angripas och analyseras, inte ens någon vägledning för hur man skall bestämma de olika detaljuppgifternas betydelse i sammanhanget, deras vikt och innebörd. Vid förberedelsearbetet kan i tillämpliga delar användas sådana hjälpmedel som matematik, operationsanalys, informationsteori, organisationsteori etc. Men någon allmän teori för datasystem finns inte och kommer väl inte heller att finnas inom den närmaste framtiden. Med tanke på förhållandena på andra arbetsfält borde dock de samlade erfarenheterna av systemarbete kunna leda till att några generella regler och en viss arbetsteknik utbildas. Det behövs regler för val av signifikativa detaljer och faktorer, för mätning av dessa på ett meningsfullt sätt, för uppskattning av operationstider och kostnader. Man borde kunna analysera alternativa systemlösningar för att få en indikation på deras konsekvenser i tid, kostnad och andra effektivitetsmått. Men det kan inte ske så länge de väsentliga, relevanta parametrarna i ett datasystem inte kan anges och ännu mindre uttryckas i kvantitativ form. Eljest skulle man genom att variera parametrarna kunna pröva alternativa systemutformningar och få besked om deras effektivitet i praktiken. Eftersom databehandlingens yttersta syfte i en organisation är att bidra till dess effektivitet, borde även en metod finnas att utvärdera den organisatoriska effekten av alternativa datasystem. Den automatiska kodningstekniken är ett hjälpmedel på kodnings- och i någon mån programmeringsstadiet. Det behövs en teknik till hjälp även nå systemanalys- och systemutformningsstadierna. Systemarbetet kommer med tiden att tillföras nya problem i och med att databehandling införes vid den ena organisatoriska enheten efter den andra och där utbygges till datasystem av allt högre integrationsgrad. En konse-

65 kvens därav blir att databehandlingen ännu mindre än tidigare kan betraktas som en intern fråga för den enskilda myndigheten, organisationen eller företaget. Eftersom utgångsdata hos en av dem utgör ingångsdata hos andra, öppnas möjligheter till integration dem emellan. Det leder till krav på standardisering och annan samverkan mellan alla parter. Metodproblemen i systemarbetet har hittills ägnats mindre uppmärksamhet än materielen — »hardware» — och kodningstekniken. Det må vara att intresset är ringa hos den som otåligt förbereder sitt första steg in på den automatiska databehandlingens område för att snarast vinna egna erfarenheter och gripa efter de första mest lättillgängliga vinsterna. Problemen är mer påträngande bland dem som redan har ett omfattande databehandlingssystem och planerar att förbättra och utbygga det. Bland dem som nått längst — det amerikanska försvaret och några stora företag — kan man finna ansatser till ett nytt, mera radikalt betraktelsesätt, icke längre begränsat till datamaskinernas verksamhetsfält. Där börjar uppmärksamheten riktas på alla delar i verksamheten i lika mån. Det sker på så sätt att verksamheten betraktas i sin helhet som ett totalsystem, där människor och maskiner samverkar. Det leder till ett mer ingående studium av den mänskliga faktorn som en integrerad del i systemutformningen. Datagrupperna utökas med psykologer, fysiologer och andra experter. I detta system ingår individen som en »black box», vars egenskaper —• tillförlitlighet etc. vid olika arbetsuppgifter — behöver närmare utforskas. Försök göres att bestämma vilka funktioner som bäst fylles av människor och vilka arbeten som bäst utföres av maskiner, ej nödvändigtvis redan existerande. Man söker också — enligt förekommande vokabulär — analysera samspelet mellan systemets »animala» och maskinella komponenter. Detta betraktelsesätt leder i den aktuella planeringen till en mera medveten, optimal disposition av tillgängliga resurser i form av personal och teknisk utrustning. Samtidigt innebär det en uppfordran att utforska den slutliga gränsen för vad maskiner skall kunna anförtros och att driva den tekniska utvecklingen dithän genom preciserade önskemål om ny apparatur. Det bör väl tilläggas att sådana önskemål inte behöver vart och ett för sig vara exklusiva, dvs. endast av värde för de mest avancerade datasystemen. Med i bilden kommer vissa forskningsuppgifter inom kybernetik, psykologi etc. Man studerar människohjärnan och möjligheterna att efterlikna en del av dess funktioner i programmerade eller strukturerade maskiner. Forskning sker på ett förberedande stadium rörande möjligheten att få en datamaskin att samla »erfarenhet» och »lära» därav, att i viss mån själv organisera sitt arbete (och att »reparera sig själv» genom att vid fel i ett organ i anläggningen automatiskt överföra arbetsuppgiften till ett annat, ledigt organ). Framtiden må utvisa vad som kan komma ut av dylik forskning, 5 —

där vedertagna begrepp om vad som är människan ensam förbehållet ställs under omprövning. Det kan förefalla som ovan relaterade synsätt innebure att även människan i detta sammanhang betraktas som en maskin. Det må vara att en del planerare kunde frestas att så göra, men närmare besett är innebörden, att maskinen skall betraktas som maskin och människan som människa och individ. Det kan vara anledning att understryka detta inför de framtidsperspektiv som skymtar på databehandlingens område. Allt eftersom databehandling införes på det ena området efter det andra kommer de sociala problemen i sammanhanget att bli mer skönjbara och kräva större uppmärksamhet. Tillämpning

av

ADB

Mellan de tre leden: teknik, metodik och tillämpning råder med hänsyn till utvecklingens snabba takt en i viss mån naturlig eftersläpning. Det återstår sålunda mycket att lära innan man till fullo förstår att utnyttja datamaskinerna av i dag. Och tillämpningen av ADB är endast i sin begynnelse. Användningsområdet för datamaskiner och datamaskinteknik har hittills vidgats successivt. Datamaskinerna tillkom för omkring 15 år sedan för att utföra större beräkningsarbeten. Under den gångna tiden har deras användning vuxit mycket snabbt inom vetenskap och teknik. Den ena typen av beräkningsarbeten har fogats till den andra, och allt fler har börjat använda datamaskiner. Men en inventering av kända arbetsuppgifter och beräkningsbehov skulle ändå visa att datamaskintekniken fortfarande bara utnyttjas till en ringa del. Därtill kommer, att beräkningsområdet på längre sikt växer på ett sätt som inte kan överblickas. Inte minst på det vetenskapliga området leder nämligen behandlingen av ett problem till många nya, som i sin tur kräver studier. Vid tekniska beräkningar etc. stiger så småningom kraven på precision i beräkningarna, vilket medför mångfaldigt större beräkningsvolymer. Administrativ databehandling kommer dessutom, allt eftersom den genomföres, att aktualisera behovet av och ge utgångsmaterial till planeringsuppgifter m. m. av beräkningsnatur. Databehandling av administrativ typ är yngre och har i vårt land inte mer än börjat tillämpas i några enstaka fall. De praktiska erfarenheter, som vunnits på andra håll där man hunnit längre, visar att det finns stora administrativa områden, där ADB kan med dagens tekniska och metodologiska förutsättningar ge rationaliseringsvinster och ökad effektivitet i verksamheten. I följande kapitel (kapitel 6) redovisas utan anspråk på fullständighet en mängd arbetsuppgifter inom statsförvaltningen, vilka bör vara lämpade för ADB. Databchandlingsområdet ligger alltså fortfarande till stor del obrukat. Samtidigt vidgas området alltmer. Genom fortsatt utveckling i fråga om tek-

nik och metodik blir ADB lönsam och lämplig vid allt fler arbetsuppgifter och inom en allt vidare krets av myndigheter, företag och organisationer. Det finns anledning förmoda att uppmärksamheten under de närmaste åren kommer att i hög grad inriktas på tillämpning av ADB på beräkningsområdet och inte minst det administrativa fältet. Men samtidigt bereds också marken för nya, angränsande eller helt fristående användningar av datamaskiner och datamaskinteknik. Förberedelser har redan upptagits i form av metodutveckling och praktiska försök på en del områden, där datamaskinerna med tiden kan komma att få stor praktisk betydelse. I kapitel 4 har nämnts sådana uppgifter som språköversättning, uppdatering av text och informationssökning (litteratur, patent, medicinska diagnoser e t c ) . Även andra uppgifter för datamaskiner förbereds, exempelvis på undervisningens och utbildningens område för inlärning och kontroll av kunskapsinhämtandet. Även en del grundläggande forskning av betydelse för datamaskinernas konstruktion kan väntas öppna nya användningsmöjligheter för datamaskinerna. Mycket talar för att det inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att finnas betydelsefulla områden för ADB vid sidan av beräkningsarbeten och administrativ databehandling. ADB och

arbetsmarknaden

Eftersom ADB ersätter vissa typer av mänskligt arbete, kan ett mera allmänt införande av ADB få stora återverkningar på arbetsmarknaden. Det faller inte inom kommitténs uppdrag att behandla de problem, som kan uppkomma i detta hänseende, men då vissa åtgärder från statsmakternas sida kan bli erforderliga bör dock frågan något beröras. Det kan till en början konstateras, att ett införande av ADB inte alltid leder till minskat personalbehov. ADB används sålunda i växande omfattning för uppgifter, som det med tidigare tillgänglig utrustning inte varit praktiskt möjligt att utföra. Så är ofta fallet inom beräkningsområdet, men det förekommer även på det administrativa området. I dylika fall skapas ofta behov av ytterligare personal för administrering av arbetet och tillvaratagande av dess resultat. Även i fall där ADB införes för att ersätta mänsklig arbetskraft kan följden ibland bli ett ökat personalbehov genom att ADB direkt eller indirekt ger anledning till expansion av verksamheten. I ett stort antal fall torde dock införandet av ADB medföra personalminskning. I första hand ersätter maskinerna personal som sysselsattes med vissa rutinmässiga, repetitiva arbetsuppgifter, exempelvis registervårds- och vissa typer av kalkyleringsarbete. Men även personal med mera kvalificerade uppgifter kan i vissa fall ersättas av maskinerna. Detta kommer att alltmer bli fallet efter hand som ADB får ökad användning för kvalificerat arbete. Å andra sidan medför själva maskinutnyttjandet nya arbetsuppgifter, varav en del är av rutinkaraktär, såsom stansning och kodning, medan and-

68 ra, såsom systemuppläggning och programmering, kräver mera kvalificerade insatser. Det torde vara regel att den personal som erfordras för dessa uppgifter till väsentlig del rekryteras bland den egna personalen och ges erforderlig omskolning. Ökad användning av ADB kommer att kräva personal för att förbereda och använda ADB inom allt flera verksamhetsområden. I förhållande till vad som nu är erforderligt kommer dock fortgående automatisering av programmeringsarbete och maskindrift att minska behovet av dylik personal hos den enskilde användaren. En vidare utveckling av klartextläsande apparatur kan också leda till att behovet av personal för hålkortsstansning till viss del bortfaller. Frågan om vilka konsekvenser den fortskridande automatiseringen får för arbetsmarknaden har ägnats uppmärksamhet på olika håll. Bl. a. har här i landet frågan behandlats relativt ingående av en av Ingeniörsvetenskapsakademien tillsatt kommitté, benämnd IVA:s automationskommitté. Denna konstaterar i sin rapport (IVA:s meddelande nr 130 år 1961) bl. a. att frågan om friställning av arbetskraft genom ny teknik i vårt expanderande samhälle inte är en fråga om arbetslöshet utan om en omställning till nya arbeten och arbetsplatser. Det anses att den fortgående expansionen på näringslivets område kommer att ge arbetstillfällen åt dem som friställes genom att deras arbetsuppgifter automatiseras. Eventuellt kan utvecklingen, framhålles det, ge anledning till en överföring av arbetskraft till servicenäringar av olika slag, där redan i dagens läge behov av arbetskraft finns och där stigande levnadsstandard kan komma att skapa större efterfrågan på individuella tjänster. ADB utgör ett led i den pågående strukturomvandlingen inom samhället. Denna sker successivt, vilket underlättar arbetsmarknadens anpassning till de nya förhållandena. Det krävs emellertid åtgärder från samhällets sida för att underlätta de omställningar av arbetskraft, som automatiseringen ger anledning till. Detta kan ske genom intensifierad arbetsförmedling, omskolning, olika åtgärder för att underlätta arbetskraftens rörlighet m. m. Det är också viktigt att utbildningen av de nya årskullar, som efter hand kommer ut i förvärvslivet, blir sådan att den motsvarar arbetsmarknadens behov. För att i tid kunna vidtaga lämpliga åtgärder för anpassningen av arbetsmarknaden krävs fortlöpande observation av utvecklingen och en samlad planering av arbets- och samhällslivets inriktning på automation. Detta kräver samarbete mellan arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter samt expertis på olika former av automation.

AVDELNING III

Automatisk databehandling inom statsförvaltningen

KAPITEL 6

Användning och användningsmöjligheter

I kapitel 4 och utförligare i den av kommittén separat utgivna redogörelsen för den automatiska databehandlingens teknik (SOU 1961:60) har redogjorts för olika typer av arbeten, för vilka ADB kan komma till användning. Arbetsuppgifter av där angivna slag förekommer i stor utsträckning inom statsförvaltningen. På vissa områden utnyttjas redan ADB — i en del fall sedan flera år tillbaka. Någon högre grad av integration i databehandlingen mellan olika arbetsuppgifter och områden förekommer dock inte. Till en del sammanhänger detta med begränsningar i den maskinutrustning som varit tillgänglig. På ett flertal områden pågår förberedelser för övergång till ADB. En del av de arbetsuppgifter som förbereds är synnerligen omfattande. Avancerad maskinell utrustning till betydande belopp har levererats under senare delen av 1961 och början av 1962. Ytterligare sådan utrustning är beställd för leverans under 1962 och 1963. Det återstår emellertid många områden, där utrednings- och förberedelsearbete inte alls eller endast i begränsad omfattning ägt rum. Bl. a. bristen på ADB-utbildad, erfaren personal verkar dämpande på den takt, i vilken utvecklandet av ADB-system kan ske. Antalet arbetsuppgifter inom statsförvaltningen, för vilka ADB kan komma i fråga, kommer med all säkerhet att öka efter hand. En anledning härtill är den växande omfattningen och kompliciteten av statsverksamheten, en annan är utvecklingen på maskin- och metodområdena, som torde medföra att allt fler arbetsuppgifter kommer att bli lönsamma att automatisera. Utvecklingen på området är starkt dynamisk och forskning och utprovning av nya tillämpningar pågår på många håll. Redogörelsen i det följande för olika förekommande eller möjliga tilllämpningar grundar sig på en inom kommittén bl. a. genom inhämtande av uppgifter från vissa myndigheter m. fl. gjord översiktlig inventering och utgör inte någon uttömmande, helt aktuell förteckning över tillämpningsområden. Det kan förekomma ytterligare arbetsuppgifter, där ADB redan med nuvarande teknik med fördel skulle kunna komma till användning. Likaså kan det finnas områden, där det genom ADB kan bli möjligt att till rimlig kostnad framställa information eller utföra speciella bearbetningar, som det tidigare inte varit möjligt eller ekonomiskt lönsamt att göra. I

72 viss utsträckning torde dylika användningar aktualiseras i samband med organisationsundersökningar, men till stor del får man lita till initiativ från dem som arbetar inom ifrågavarande områden eller eljest har speciell kännedom om dessa. Det är av denna anledning angeläget, att information om ADB sprides mera allmänt inom statsförvaltningen. I det följande redovisas först vissa huvudsakligen administrativt betonade databehandlingstillämpningar av allmän karaktär eller berörande större områden inom statsförvaltningen. Därefter följer en redogörelse för arbetsuppgifter, som i första hand hänför sig till enskilda myndigheters förvaltningsområden. Slutligen redogöres för en del förekommande eller möjliga tillämpningar av huvudsakligen beräknings- eller planeringskaraktär samt för användning av ADB för forskning m. m. vid universitet och högskolor samt hos vissa forskningsinstitutioner m. fl.

Register av olika slag Den vanligaste typen av administrativ databehandling är registervård. Inom statsförvaltningen finns ett stort antal arbeten av denna typ. En mångfald register av olika slag föres och kräver stor arbetsinsats för att hållas å jour. En del av registren användes uteslutande i samband med förvaltningsmässiga arbetsuppgifter, andra är avsedda enbart såsom underlag för statistiska arbeten. En del register tillgodoser både förvaltningsmässiga och statistiska behov. Det finns också speciella register av offentlig karaktär, avsedda för inskrivning av uppgifter om exempelvis innehav av rättskapacitet. Inte sällan föres register med helt eller till stor del samma innehåll hos flera olika myndigheter. Föremål för registrering är exempelvis fysiska personer, företag och företagare, fastigheter, motorfordon, varor i förråd, ansökningar och beslut. Register över fysiska

personer

Registreringen av fysiska personer är enbart den synnerligen omfattande. I olika förekommande register redovisas sålunda uppgifter om namn, födelsetid, civilstånd, yrke, arbetsgivare, bostad, mantalsskrivningsadress, familj, utbildning, hälsotillstånd, blodgrupp, vaccination, militärtjänstgöring, beredskapsuppgifter, inkomster, förmögenhet, rösträtt, innehav av körkort, av pass, vapen, jaktkort, hund, telefon, radiomottagare, televisionsmottagare, postgiro- och bankkonto e t c , vidare sjukförsäkrings- och pensionsförhållanden, begångna förseelser m. m. En uppräkning av de viktigaste personregistren kan ge en uppfattning om registreringens omfattning.

73 Registerbeteckning eller registerinnehåll Kyrkobokföringsregister (församlingsliggare, församlingsbok, församlingsregister m. m.) Länsbyråernas för folkbokföring register över beLänsstyrelser folkningen i länet (tryckande plåtregister samt kortregister i olika sorteringar) samt dödsfallsjournaler Uppbördsregister Körkortsregister Passregister Register över personal i civilförsvaret Lokala skattemyndigheter (häRegister över fysiska personer Register över skattskyldiga radsskrivare och kronokamrerare) Riksbyråns för folkbokföring register över avlidStatistiska centralbyrån na, utvandrade och obefintliga Partiellt befolkningsregister (statistikregister omfattande personer födda den 15 i varje månad) Äktenskapsregister Namnregister Register över innehavare av jaktkort Register över all fast anställd och värnpliktig perCentrala värnpliktsbyrån sonal Uppskovsregister Truppregistreringsmyndigheter Truppregister (plåtregister samt kortregister, varav ett i nummer- och ett i namnordning) Lokalregister (kortregister över inskrivningsskyldiInskrivningsexpeditioner ga och värnpliktiga) Register över vapenfria värnpliktiga (plåtregister) Register över sjömän Sjömanshus Medlemsregister Allmänna sjukkassor Centralsjukkassornas pensionskortregister Register över samtliga pensionssökande Riksförsäkringsverket Huvudregister över pensionärer Register över försäkrade enligt den statliga frivilliga pensionsförsäkringen Register över livräntetagare Register över frivilligt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring Statens pensionsanstalt Register över pensionsförsäkrade i anstalten och över pensionärer Delegationen för pensionsutbetalning Register över personer med statlig personalpension Beredskapsregister Länsarbetsnämnder Arbetsförmedlingsregister Uppskovsregister Arbetsmarknadsstyrelsen Register över låntagare (statliga bostadslån) Bostadsstyrelsen Vapenregister Polismyndigheter Register över dödsfall och bouppteckningar Domstolar Passregister Statens kriminaltekniska anstalt Fingeravtrycksregister Brottslingsregister Straffregister Fångvårdsstyrelsen Centralt fångregister Kontrollstyrelsen Särskilt straffregister (register över fylleriförseelser, intagningar på alkoholistanstalt m. m.) Register över alkoholmissbrukare Länsnykterhetsnämnder Register över visst nykterhetsvårdsklientel Socialstyrelsen Register över ungdomsvårdsskolornas elever Register över medicinalpersonal Medicinalstyrelsen Cancerregister Skärmbildsregister Landsting Registreringsmyndighet Pastorsämbeten

74 Registreringsmyndighet Sjukhus Barnavårdsnämnder Skolstyrelser m. fl. Riksbanken Riksgäldskontoret Bostadsförmedlingar Allmänna bibliotek Televerket

Postverket

Statens vattenfallsverk Statens utlänningskommission

Registerbeteckning eller registerinnehåll Patientregister Barnbidragsregister Register över skolpliktiga Register över studiebidragsberättigade Register över låntagare (studielån, bosättningslån m. fl. lånetyper) Statsskuldboken med tillhörande plåtregister för framställning av utbetalningshandlingar Register över prenumeranter på dragningslistor Register över bostadssökande Låntagarregister Abonnentregister Telefonkataloger Register över innehavare av radio- och televisionsmottagare Register över innehavare av postgirokonto Postgiroförteckning Register över kontoinnehavare i postbanken Postanstalternas brevbärarregister Abonnentregister Utlänningsregister

Ovanstående förteckning representerar ett urval av personregister, som förekommer inom allmän förvaltning. Det totala antalet register är helt visst mycket större. Hos varje myndighet finns exempelvis register över anställd personal. Floran av personregister är ännu mycket större, om även inom näringsliv och organisationer förekommande register medräknas. För att tjäna sitt ändamål måste registren i regel aktualiseras antingen fortlöpande eller med vissa tidsintervall. Ett ändrat förhållande kan ibland beröra endast ett register, men i många fall, exempelvis vid ändring av bostadsadress, berörs ett flertal. I viss utsträckning utlöser meddelande till ett register avisering vidare till ett eller flera andra. Det är främst pastorsämbeten och länsbyråer för folkbokföring, som svarar för en sådan nu förekommande avisering, men för att denna skall kunna fullgöras fordras ofta även en avisering i motsatt riktning, dvs. från myndigheter med olika specialregister till pastorsämbeten och länsbyråer. Ur rationaliseringssynpunkt är det angeläget att så långt möjligt reducera det omfattande arbetet med skötseln av register på olika håll. Ur allmänhetens synpunkt är det önskvärt att ha så få som möjligt att rapportera ändringar till. Genom integrationsmöjligheterna i ett ADB-system kan en sammanslagning av olika förekommande register i många fall ske. Det är dock inte givet, att en i och för sig möjlig registersammanslagning alltid ställer sig fördelaktig. Om längden på registerposterna härigenom ökas kraftigt, förlänges bearbetningstiderna i alltför hög grad. Även genom användande av ett så långt möjligt enhetligt registreringssystem och tillämpning av gemensamma identifieringsbegrepp kan emellertid väsentliga fördelar vinnas. Möjligheterna att utnyttja gemensamma grunddata för uppdatering av olika register ökar därigenom, och avisering från exempelvis ett centralt befolkningsregister till olika specialregister kan ske genom överlämnande

75 av magnetband, hålkort eller annat material, som av mottagaren kan utnyttjas direkt för registeraktualiseringen utan manuellt överförande av uppgifterna till maskinspråk. I framtiden kan måhända ett i högre grad automatiserat system med direkt förbindelse mellan det centrala registret och olika specialregister ifrågakomma. Beträffande flera av de i det föregående nämnda personregistren föreligger planer på att utnyttja ADB. En närmare redogörelse härför kommer att lämnas i det följande. Här skall endast — under hänvisning till det ovan anförda — understrykas vikten av att en samordning av de olika registren så långt möjligt kommer till stånd i och för underlättande av informationsutbyte och nedbringande av kostnaderna för registerskötseln. För att åstadkomma detta erfordras en samverkan på planeringsstadiet mellan de olika registreringsmyndigheterna. För att bereda vägen för ett genomtänkt, så långt möjligt integrerat system, i vilket mera genomgripande och därmed dyrbara förändringar inte sedan skall behöva vidtagas, är det önskvärt att i anslutning härtill en förutsättningslös prövning av de verkliga registreringsbehoven sker över hela linjen. Ur folkbokföringens och skatteuppbördens synvinkel har en ingående undersökning redan gjorts av statens organisationsnämnd, och ytterligare undersökningar på området göres av uppbördsorganisationskommittén i samband med uppläggning av ett ADB-system (jfr det följande). Möjligheterna till samordning även med näringsliv och organisationer får uppmärksammas. Arbetsgivarna har att i skilda sammanhang lämna personuppgifter till olika myndigheter och erhåller även i viss utsträckning dylika uppgifter från myndigheterna. Ett utnyttjande av gemensamma identifieringsbegrepp och där så är möjligt även gemensamt maskinspråk skulle medföra uppenbara fördelar för såväl myndigheterna som uppgiftslämnarna. I USA förekommer i viss omfattning, att arbetsgivare lämnar uppgifter på magnetband till myndigheterna, exempelvis pensionsuppgifter till det federala pensionsverket. Såsom identifieringsbegrepp synes folkbokföringsnumret lämpligen böra ifrågakomma. Detta nummer användes redan inom folkbokföringen, sjukförsäkringen och personalpensionsområdet samt nyttjas även som bl. a. militärt registreringsnummer. Avsikten är att det skall användas även som debetsedelsnummer. En vidgad användning av numret som identifieringsbegrepp skulle underlättas genom införande av medborgarkort för varje fysisk person. Förslag härom har framlagts av statens organisationsnämnd. Även frågan om medborgarkorten torde komma att behandlas närmare av uppbördsorganisationskommittén. Register över juridiska personer över företag och företagare finns ävenledes ett stort antal register upplagda hos olika myndigheter. Här må nämnas följande register.

Registreringsmyndighet Magistrat eller stadsstyrelse, länsstyrelse, överståthållarämbetet Länsstyrelse, överståthållarämbetet Patent- och registreringsverket Kommerskollegium Socialstyrelsen

Statistiska centralbyrån Riksförsäkringsverket Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnder Yrkesinspektionen Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap Statens pris- och kartellnämnd Kontrollstyrelsen Länsstyrelser

Lokala skattemyndigheter Televerket Postverket

Registerbeteckning Handelsregister

eller

registerinnehåll

Föreningsregister Aktiebolagsregister Register över företag i industristatistiken (företag med minst 5 anställda), investeringsstatistiken, lagerstatistiken och sjöfartsstatistiken Register över industriföretag och handelsföretag (för löne- och sysselsättningsstatistiken) Register över butiker och betjäningsställen (för prisstatistik och detaljhandelsstatistik) Register över företag ingående i vinststatistiken (i regel företag med minst 50 anställda) Register över varuskatteskyldiga (för statistik) Arbetsgivarregister Företagsregister (företag med minst 3 anställda) Register över arbetsställen Register över krigsviktiga företag Rutiksregister Register över skattskyldiga i den indirekta beskattningen Länsbyråernas för folkbokföring register över juridiska personer (plåtregister) Uppbördsregister Register över varuskatteskyldiga Register över aktiebolag Register över vissa arbetsgivare Register över skattskyldiga Telefonkatalogens branschregister Register över varuskatteskyldiga Register över företag inom vissa branscher (för tillhandahållande av adresser)

De nämnda registren utvisar stor variation i fråga om såväl registreringsprincip som innehåll. Avsaknaden av enhetliga identifierings- och klassificeringsbegrepp försvårar informationsutbyte mellan registren. Någon avisering förekommer praktiskt taget ej, utan registren aktualiseras i stort sett var för sig. Det har också framstått som en brist, att något fullständigt företagsregister användbart för bl. a. statistiska ändamål inte finns. Frågan har emellertid varit under utredning och i betänkande har föreslagits, att ett dylikt register inrättas hos statistiska centralbyrån. Registret skulle föras på hålkort och ha till ändamål dels att tillhandahålla aktuella namnoch adressuppgifter över företag inom olika kategorier och storleksgrupper, dels att tillgodose statistikproduktionens behov av primäruppgifter om enheterna i olika undersökningar. Större delen av registret, som totalt beräknas omfatta mer än 200 000 arbetsställen, skulle enligt förslaget uppläggas genom duplicering av riksförsäkringsverkets arbetsgivareregister, vilket är baserat på arbetsgivaruppgifterna för bl. a. den allmänna tilläggspensioneringen. Klassificeringen av företagen skulle ske enligt den internationella nomenklaturen ISIC, på vilken bl. a. riksförsäkringsverkets nya premietariff är uppbyggd. En numrering av företag och arbetsställen efter en viss metod skulle även göras.

77 En del av de ovannämnda företagsregistren kommer enligt föreliggande planer att ingå i ADB-system. Detta gäller bl. a. vissa av de för statistiska bearbetningar avsedda registren, länsstyrelsernas register för folkbokföring och skatteuppbörd samt vissa register hos riksförsäkringsverket. I fråga om en del andra register, exempelvis handels-, förenings- och aktiebolagsregistren, kan med nuvarande teknik någon överföring till ADB inte med fördel komma i fråga, men med fortsatt utveckling på maskin- och metodområdena kan förhållandena ändras i detta hänseende. Vad beträffar det föreslagna företagsregistret bör övervägas att utnyttja ADB för detsamma eventuellt med registret upplagt på magnetband. Möjligheterna till sammanslagning med andra register, exempelvis vissa av de statistiska registren och arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister, bör i samband därmed utredas. Under alla förhållanden är det angeläget, att en samordning sker av de olika förekommande registren. I första hand bör ett enhetligt identifierings- och klassificeringssystem eftersträvas. Härigenom kommer informationsutbyte mellan registren att underlättas. För aktualisering av registren bör vidare en bestämd aviseringsordning tillskapas, varvid aviseringen i största möjliga utsträckning bör ske direkt i maskinspråk. Det är med hänsyn till det anförda angeläget att även på företagsregistreringens område en samverkan kommer till stånd mellan de olika registreringsmyndigheterna på ett så tidigt stadium som möjligt.

Folkbokförings- och beskattningsväsendet Inom folkbokförings- och beskattningsväsendet — med sistnämnda uttryck avses här främst de arbeten som avser redovisning av inkomst- och förmögenhetstaxeringarna samt uppbörd och redovisning av dels direkta skatter, dels ock de avgifter m. m. som uppbäres samtidigt med de direkta skatterna (jfr 1 § Uppbördsförordningen) —- användes i nu tillämpade system vissa tekniska hjälpmedel. Länsstyrelserna och tre städer med egen uppbördsförvaltning förfogar sålunda över adressmaskinanläggningar med därtill hörande adressplåtregister över befolkningen, fastighetsbeståndet samt de beskattade juridiska personerna inom resp. län (stad). Dessa register användes för bl. a. framställning av debetsedlar och sådana längder m. m. som erfordras inom folkbokförings- och beskattningsväsendet. Handlingarna i fråga förses härvid med namn- och adresstryck. I den mån längderna skall innehålla t. ex. uppgifter om taxeringar eller uträknade skattebelopp tillföres dessa uppgifter manuellt. Debetsedlarna kompletteras i enkla bokföringsmaskiner med erforderliga sifferuppgifter. Skatteuppbörden ombesörj es av postverket. För redovisningen av uppbörden finnes, på något undantag när, i varje residensstad en med hålkortsmaskiner utrustad postens skatteavdelning. Inom Stockholms stad, som har egen uppbördsförvaltning, har under

78 några år hålkortsmaskiner använts för vissa uppgifter inom uppbördsverksamheten, dock endast för begränsade delar av staden. Sålunda har för vissa församlingar inkomst- och debiteringslängder samt debetsedlar å slutlig skatt framställts hålkortsmässigt. Motsvarande arbeten avseende 1961 års taxering har utförts med hjälp av magnetbandsutrustad datamaskin. Länsstyrelsernas adressmaskinanläggningar utnyttjas även inom den indirekta beskattningen, nämligen i vad avser den allmänna varuskatten. Vissa handlingar förses med adressmaskintryck och kompletteras sedan med hålstansade uppgifter. Redovisningen av den influtna varuskatten sker hålkortsmässigt centralt inom postverket. För uträkning av slutlig varuskatt och avräkning mot preliminärt erlagd anlitar posten datamaskin på servicebasis. Frågan om användning av ADB inom förevarande förvaltningsområden har behandlats av uppbördsorganisationskommittén i två betänkanden »Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet» (SOU 1961:4 och 1962:18). I det första betänkandet föreslogs, att stora delar av registrerings- och redovisningsarbetet inom folkbokföring, taxering och uppbörd skulle ske med hjälp av magnetbandsutrustade datamaskiner jämte viss stansutrustning. Enligt detta förslag skulle stansarna placeras hos länsstyrelserna. Vad beträffar placeringen av de för verksamheten erforderliga datamaskinerna hade kommittén övervägt tre alternativa lösningar. Enligt den första skulle varje länsstyrelse, dock ej länsstyrelsen i Gotlands län, förses med en ADB-anläggning (länssystem). En annan lösning innebar, att förslagsvis nio länsstyrelser skulle utrustas med ADB-maskiner (regionsystem). Den tredje lösningen förutsatte, att datamaskinerna samlades inom en central anläggning (rikssystem). Främst med hänsyn till de ekonomiska fördelar, som ansågs förenade med ett rikssystem, föreslog kommittén detta. Den centrala ADB-anläggningen var enligt förslaget avsedd att bli ett serviceorgan i förhållande till de olika lokala och regionala myndigheterna, vilka alltjämt skulle bibehålla sina beslutsfunktioner. Inom anläggningen skulle således för dessa myndigheter uträknas skatter och avgifter samt utskrivas flertalet av de handlingar, som erfordras för verksamheten inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdena, t. ex. avier avseende ändringar inom folkbokföringen, mantalslängder, röstlängder, taxeringslängder och debiteringslängder samt debetsedlar. Enligt förslaget skulle ADB-systemet genomföras vid årsskiftet 1965/66. Sedan kommitténs betänkande varit föremål för remissbehandling, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 15 september 1961 kommittén att utarbeta förslag till automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, i huvudsak enligt det av kommittén i nyssnämnda betänkande skisserade länssystemet. Förslag i ämnet har framlagts i det ovan nämnda betänkandet, SOU 1962: 18. T detta har redovisats en organisation

79 med datamaskiner och hålkortsstansar placerade hos tjugo länsstyrelser samt enbart stansutrustning hos övriga fem länsstyrelser. Ett centralt tillsyns- och ledningsorgan för folkbokförings- och uppbördsväsendet har föreslagits skola finnas, inom vilket bl. a. skall utföras erforderligt programmeringsarbete. Länssystemet avses skola genomföras per årsskiftet 1966/67. Personalbesparingarna genom införande av ADB har såvitt avser de lokala skattemyndigheterna och postens skatteavdelningar beräknats till c:a 1 450 personer i såväl rikssystemet som länssystemet. Länsstyrelsernas personal har beräknats behöva ökas med c:a 150 personer i rikssystemet och c:a 350 i länssystemet. Personalbehovet vid den centrala ADB-anläggningen i rikssystemet har uppskattats till c:a 100 personer. Vid det centrala organet i ett länssystem erfordras för systemarbete m. m. c:a 15 personer. De årliga kostnadsbesparingarna har för statsverkets vidkommande beräknats bli i rikssystemet c:a 10 milj. kronor och i länssystemet c:a 5 milj. kronor. För städer med egen uppbördsförvaltning har beräknats uppkomma en årlig kostnadsbesparing om c:a 5 milj. kronor i rikssystemet och c:a 3 milj. kronor i länssystemet. Investeringarna i maskiner har i rikssystemet beräknats till c:a 27 milj. kronor och i länssystemet till c:a 50 milj. kronor. Kostnaderna för genomförandet har uppskattats till c:a 20 milj. kronor respektive 22 milj. kronor. Socialförsäkring Genom sammanslagningen av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen den 1 juli 1961 till ett verk, riksförsäkringsverket, har den centrala administreringen av de fyra stora socialförsäkringsgrenarna, sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen, folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen (ATP), koncentrerats till ett gemensamt organ. De lokala arbetsuppgifterna på förevarande område åvilar främst de allmänna sjukkassorna, pensionsnämnderna samt de lokala skattemyndigheterna. Sålunda fungerar sjukkassorna som försäkringsgivare för sjukförsäkringen och ombesörjer därjämte registrering av pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för ATP. Pensionsnämnderna har bl. a. att handlägga ansökningar om folkpension. De lokala skattemyndigheterna verkställer i anslutning till den årliga taxeringen och skattedebiteringen dels beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP, dels debitering av de försäkrades folkpensionsavgifter, tilläggspensionsavgifter och sjukförsäkringsavgifter samt — vad avser mindre arbetsgivare — arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen. Sjukförsäkrings- och arbetsgivaravgifterna påföres härvid på grundval av uppgifter från sjukkassorna resp. riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverkets föregångare, riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen, hade länge använt avancerade kontorstekniska hjälpmedel i sitt arbete. Sålunda utnyttjade pensionsstyrelsen redan 1948 hålkortsutrustning i stor skala för arbetsuppgifter avseende utbetalningen av folk-

80 pension. Maskinparken, vilken ökat successivt, användes f. n. av riksförsäkringsverket huvudsakligen för framställning av folkpensionsanvisningar (inemot en miljon per m å n a d ) , beräkning av kommunernas andelar av kostnaderna för folkpensionerna samt statistikarbeten. Genom att folkpensionsanvisningarna utgöres av förstansade dualkort, göres även revisionen av pensionsutbetalningen hålkortsmässigt. Denna revision utföres till en del av generalpoststyrelsen, till en del av riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsanstalten använde hålkortsutrustning huvudsakligen för statistikändamål långt innan pensionsstyrelsen börjat utnyttja detta kontorshjälpmedel. I själva verket tillhörde riksförsäkringsanstalten pionjärerna på detta område i Sverige. Vid tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen ålades riksförsäkringsanstalten en stor del av arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till denna försäkring. Redan dessförinnan hade verket motsvarande arbete med arbetsgivarnas bidrag till allmän sjukförsäkring och moderskapshjälp, avgifter till yrkesskadeförsäkring samt i vissa fall byggnadsforskningsavgift. För beräkning av dessa avgifter, framställning av debiteringshandlingar (listor och räkningar) samt uppbördsredovisning av direktdebiterade avgifter avseende s. k. större arbetsgivare har riksförsäkringsverkets avgiftsbyrå under 1961 tagit i bruk en hålkortsorienterad ADB-maskin av typ IBM 1401. Även på det lokala planet utnyttjas hålkortstekniken i viss utsträckning. Inom vissa sjukkassor användes sålunda hålkortsutrustning för begränsade arbetsuppgifter, såsom medlemsstatistik, påföring av sjukförsäkringsavgifter i debiteringslängder och utbetalning av sjukersättning. I stor utsträckning är arbetet inom socialförsäkringsområdet beroende av uppgifter från de i föregående avsnitt omnämnda folkbokförings- och beskattningsområdena. Även i motsatt riktning går en informationsström. Med hänsyn härtill är den närmare utformningen av databehandlingsarbetet på socialförsäkringsområdet i stor utsträckning avhängigt av hur databehandlingsfrågorna löses för folkbokföring och uppbörd. Vad beträffar pensionsutbetalningarna har man inom riksförsäkringsverket bedömt att en övergång till ADB blir nödvändig inom de närmaste åren genom tillkomsten av allmän tilläggspension, nya indexregler och skatteavdrag. Till en början kommer maskinbehovet att vara av relativt begränsad omfattning och kan tillgodoses genom legokörning på magnetbandsutrustad maskin utom verket. Hur maskinfrågan skall lösas på längre sikt är ännu för tidigt att avgöra. Det kan nämnas att en decentralisering av pensionsutbetalningarna kan aktualiseras, om databehandlingsarbetet i fråga om folkbokföring och skatteuppbörd förlägges till datamaskinanläggningar på länsplanet. För arbetet med beräkning samt debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna disponerar riksförsäkringsverket som

81 nämnt en kortmatad datamaskin. Anskaffandet av denna får ses mot bakgrunden av behovet att snabbt genomföra ett system för debitering av arbetsgivaravgifterna. Om den ifrågavarande arbetsuppgiften kvarblir hos verket och förhållandena i övrigt ger anledning därtill, kan övergång till en magnetbandslösning eventuellt ifrågakomma. En annan lösning synes emellertid även kunna komma ifråga, nämligen att låta de förevarande arbetsuppgifterna framdeles utföras genom skattemyndigheternas försorg och därvid inordnas i databehandlingssystemet för folkbokföring och skatteuppbörd. Den nämnda datamaskinen utnyttjas av riksförsäkringsverket även för vissa statistiska bearbetningar och aktuariella beräkningar, för vilka hålkortsmaskiner tidigare utnyttjats, bl. a. yrkesskade- och sjukförsäkringsstatistik. Bland andra arbetsuppgifter inom verket, för vilka ett utnyttjande av ADB kan bli aktuellt, må nämnas utbetalning av sjukersättning och livränta enligt yrkesskadeförsäkringen. Även i fråga om vissa av de lokala arbetsuppgifterna på socialförsäkringsområdet k a n ett utnyttjande av ADB eventuellt ifrågakomma. Detta gäller bl. a. beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP samt registrering därav och beräkning av pensionspoäng. Den förstnämnda arbetsuppgiften, vilken som nämnts handhas av lokala skattemyndigheter och betingas av att den pensionsgrundande inkomsten i vissa avseenden avviker från den beskattningsbara, representerar en av de mest omfattande och kostnadskrävande uppgifterna i administrerandet av ATP. Det kan också tänkas att ett utnyttjande av ADB kan ifrågakomma för sjukkassornas medlemsregistrering samt bokföring och utbetalning — om denna kan ske via postgiro — av sjukersättning, ersättning för läkarvård m. m. Genom viss utbyggnad av uppgiftslämnandet skulle det eventuellt också kunna bli möjligt att denna väg erhålla underlag för en ur forsknings- och planeringssynpunkt önskvärd individualstatistik från den öppna sjukvården (jfr sid. 87).

Allmänna barnbidrag och studiebidrag Utbetalningen av de allmänna barnbidragen omhänderhas för närvarande av kommunernas barnavårdsnämnder. Vid införandet av barnbidragssystemet stod valet mellan lokal och central utbetalning. wSärskilda sakkunniga tillkallades för att utreda denna fråga. Såväl dessa som flertalet remissinstanser förordade central utbetalning med hänsyn till att kostnaderna härför kunde beräknas bli lägre, men dåvarande departementschefen ansåg, att i vart fall vid systemets införande lokal utbetalning borde väljas. Detta blev också riksdagens beslut. Ett avgörande skäl för ställningstagandet synes ha varit, att uppläggning av ett system för central utbetalning beräknades ta sådan tid, att tidpunkten för barnbidragssystemets ikraftträdande måhända fått förskjutas, om detta system valts. Det ansågs även att vissa 6 —

82 svårigheter kunde uppstå i fråga om anskaffning av erforderlig maskinell utrustning för det centrala utbetalningssystemet (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 220/1947). De skäl, som tidigare ansågs tala för central utbetalning av barnbidragen, torde ha fått förnyad styrka genom tillkomsten av datamaskiner inom statsförvaltningen. Utnyttjande av ADB för central utbetalning kan troligen mer än vad som var möjligt med tidigare tillgänglig maskinell utrustning reducera kostnaderna för administreringen av barnbidragsverksamheten. Fördelarna av ADB hänför sig härvid inte främst till framställningen av utbetalningshandlingar — adresseringsmaskiner kan, såsom nu är fallet på sina håll, med fördel användas härför — utan till arbetet med att hålla registret över de barnbidragsberättigade å jour. Samordning av arbetet med folkbokföringssystemet är därvid av betydelse. Förläggningen av ett ADB-system för barnbidragsverksamheten torde därför få bli beroende av förläggningen av motsvarande system för folkbokföring och beskattning. Även då det gäller utbetalningen av studiebidrag, som nu ombesörjes av kommunernas skolstyrelser (i vissa fall av rektor för läroanstalt), kan eventuellt ett utnyttjande av ADB ifrågakomma, om arbetet med utbetalningarna centraliseras.

Skolväsendet På förslag av skoladministrativa utredningen har Kungl. Maj:t uppdragit åt matematikmaskinnämnden och skolöverstyrelsen att gemensamt och i samverkan med utredningen undersöka möjligheterna att utnyttja automatiska datamaskiner för vissa delar av skolornas planering av läsåret. Detta arbete syftar bl. a. till en vidareutveckling av de försök att upplägga skolscheman med hjälp av datamaskin, som tidigare bedrivits av en särskild arbetsgrupp, tillkallad av skolöverstyrelsen. Särskild uppmärksamhet ägnas härvid den kommande grundskolans schematekniska problem. Den parallelläggning, som blir nödvändig för att ordna samläsning inom nämnda skolform, försvårar schemaläggningsarbetet. Man kan inte heller räkna med att de olika lokala administrationsorganen kommer att besitta den erfarenhet som erfordras för att tillfredsställande lösa dessa avancerade schemaläggningsproblem. För att trots dessa svårigheter få fram scheman, som i så stor utsträckning som möjligt tillfredsställer såväl pedagogiska krav som lärarnas önskemål o. d., kan det bli motiverat att använda datamaskin för arbetet. Datamaskiner synes med fördel också kunna användas för bearbetning av material från pedagogiska och psykologiska undersökningar. De uppgifter, som i första hand är aktuella, är korrelationsberäkningar och variansanalys. De erhållna resultaten kan användas bl. a. i samband med uppläggning av kursplaner och uppgörande av läroböcker.

83 För att åstadkomma en metodiskt upplagd yrkesteknikträning vid undervisningen i yrkesämnen och praktiska ämnen är det nödvändigt att kartlägga yrkenas olika arbetsmetoder. Varje arbetsmetod karakteriseras av grundrörelser och kombinationer av dessa. Genom bearbetning av det material, som finns på detta område i form av metodstudier, är det möjligt att sammanställa frekvensdiagram över grundrörelser och deras kombinationer för ett bestämt yrke. Dessa frekvensdiagram bör utgöra ett värdefullt primärmaterial vid uppgörandet av undervisningsplaner för yrkesteknik och bör kunna skapa nya möjligheter för att ge yrkesteknikundervisningen den rätta inriktningen. Datamaskinerna utgör ett lämpligt hjälpmedel för dessa undersökningar, omfattande bl. a. beräkningar av medelvärde, spridning och korrelation. Dessa frågor diskuteras f. n. inom skolöverstyrelsens försöksavdelning. ADB kan även användas i det beräkningsarbete som föregår intagningar i läroverk, högskolor etc. och, i de fall det är aktuellt, även för fördelning av de antagna på olika skolor med utgångspunkt från individuella önskemål, resvägar etc. För intagningarna på Tekniska högskolan i Stockholm har ADB redan utnyttjats sedan några år. Även för besättande av lärartjänster baserat på poängberäkning kan ADB tänkas komma till användning. Slutligen må nämnas, att det i framtiden kan bli aktuellt att mera direkt utnyttja datamaskiner i samband med undervisning på olika områden. Forskning inom detta nya arbetsfält för datamaskiner pågår på olika håll.

Fångvården Hos fångvårdsstyrelsen föres två stora register, straffregistret och centrala fångvårdsregistret. Straffregistret omfattar uppgifter om cirka 300 000 personer, centrala fångvårdsregistret om cirka 80 000 personer. Årligen inkommer till straffregistret omkring 25 000 straffuppgifter och meddelas omkring 100 000 utdrag ur registret. Till centrala fångvårdsregistret inkommer årligen omkring 10 000 uppgifter om intagningar och lika många uppgifter om avgångar. De inkommande uppgifter, som skall tillföras registren för aktualisering, är relativt omfattande. Det erforderliga arbetet med att överföra uppgifterna till maskinspråk torde därför bli alltför dyrbart, för att ett utnyttjande av ADB i dagens läge skulle vara lönsamt. Om det emellertid framdeles skulle bli möjligt att erhålla uppgifterna i maskinspråk från uppgiftslämnarna — detta förutsätter att lämplig maskinell utrustning blir tillgänglig hos dessa — eller om lämplig utrustning för direkt inläsning i datamaskin av maskinskrivna uppgifter (såväl bokstäver som siffror) utvecklas, kan en övergång till ADB måhända aktualiseras. Statistiken på området skulle i ett dylikt system kunna erhållas som biprodukt.

84 För vissa arbeten avseende driften av fångvårdsanstalterna kan ADB eventuellt ifrågakomma, ehuru närmare utredningar erfordras för att bedöma lönsamheten därav. Bland de ifrågakommande arbetsuppgifterna må nämnas planering av arbetsdriften, förrådsredovisning, driftsstatistik, kostnadsbokföring och kostnadsanalys.

Hälsovården Inom sjukvården och den förebyggande medicinska verksamheten har ADB hittills kommit till användning endast i begränsad omfattning. Många uppgifter på området kräver emellertid för sin lösning bearbetning av stora mängder data eller gäller invecklade samband, varför förutsättningarna för användande av ADB ter sig gynnsamma. I fråga om vissa uppgifter vill det synas som om ADB i själva verket skulle vara ett villkor för att en lösning skall vara praktiskt möjlig. På många håll världen över arbetas på olika problem inom den medicinska databehandlingen och de erfarenheter, som hittills gjorts såväl i vårt land som utomlands, ger vid handen att en kraftig utveckling på detta område är att emotse. Bland de arbetsuppgifter som kommer i fråga för ADB må nämnas — i den ordning de behandlas i det följande — medicinsk diagnostik, hälsokontroll, registrering och statistisk analys av medicinska data samt registrering av medicinalpersonal. Även för olika sjukhusadministrativa arbetsuppgifter torde ADB kunna komma till användning. Medicinsk diagnostik. Användningen av ADB för underlättande av läkarnas diagnosarbete har i princip följt två skilda utvecklingslinjer. Enligt den ena har arbetet koncentrerats till utvecklandet av detaljerade system inom avgränsade områden av medicinen, exempelvis hematologin, magsjukdomarna, hjärtsjukdomarna och leversjukdomarna. Dessa system arbetar med data såväl ur sjukhistorien som från fysiska undersökningar och laboratorieprov. Syftet är här att genom ADB få möjlighet till en omfattande och ingående analys av hela symptomkomplexet och därigenom öka möjligheten att snabbt få fram säkra diagnoser. Arbetet på området befinner sig ännu i sin begynnelse, och det torde krävas mycket forskning, innan klinisk användning i större skala kan ifrågakomma. I princip är det möjligt att utbygga systemet till att även omfatta maskinell framställning av förslag till behandling, avpassad efter symptombilden. Förutsättningen härför är att den samlade medicinska erfarenheten — efter hand uppdaterad med senare rön på området — kan kodifieras på lämpligt sätt. Den andra utvecklingslinjen berör enbart den anamnetiska delen av diagnosarbetet (sjukhistorien) men utan begränsning till något särskilt område av medicinen. Den maskinella bearbetningen avses inte skola ersätta läkarens diagnosarbete utan snarare avlasta honom en del av datainsam-

85 lings- och analysarbetet och därigenom friställa tid för den del av arbetet, som kräver personlig kontakt mellan patient och läkare. Det har visat sig att det efter en noggrant upptagen anamnes i de allra flesta fall är möjligt att bestämma diagnosen, innan patienten blivit föremål för vidare undersökningar. Emellertid har analyser av sjukjournaler givit vid handen att, när skilda läkare oberoende av varandra upptager sjukhistorien för en patient, ganska stora skiljaktigheter i uppfattningen av sjukhistorien förekommer. Den kliniska erfarenheten visar också att det hos olika patienter finns avsevärda skillnader i förmågan att öppna sig för läkaren och redogöra för sina symptom. Tendensen har därför varit att söka mera objektivt mätbara symptom genom uppmätning av blodtryck, temperatur, hjärtverksamhet etc. Genom systematisering av frågeställningarna i anamnesen och sammanställande av dessa i frågeformulär, som patienterna får fylla i, har dock numera möjligheter öppnats att i större utsträckning utnyttja anamnesen i diagnosarbetet. ADB kan härvid komina till användning för bearbetning av materialet. Systemet har prövats i Sverige vid Värnamo lasarett (medicinska och kirurgiska poliklinikerna), vid Askersunds sjukstuga samt för personalen hos försvarets civilförvaltning. Enligt det tillämpade systemet får patienterna genom förkryssning i ett särskilt formulär svara på frågor rörande olika symptom m. m. Formuläret är uppställt på sådant sätt att informationen lätt kan överföras till maskinspråk. Svaren bearbetas i en datamaskin; hittills har datamaskinanläggningen hos ADB-institutet vid Chalmers tekniska högskola utnyttjats. Maskinen framställer förslag till diagnoser enligt ett i maskinen lagrat program och komprimerar patientens uppgifter i en s. k. symptomlista. Detta material överföres via telex direkt till vederbörande läkare. Vid patientens personliga besök kan läkaren med utgångspunkt i det sålunda analyserade materialet göra de kompletterande undersökningar och ta de prov, som det speciella fallet kräver. Genom systemet har precisionen i arbetet enligt uppgift kunnat hållas hög trots stor patientvolym. Den kö, som i alla fall uppstått, har inte medfört samma risker som tidigare, eftersom de preliminära diagnoserna ger besked om fall som fordrar omedelbart omhändertagande. En ytterligare utveckling av systemet är att emotse. Hälsokontroll. J u tidigare en sjukdom kommer under behandling, desto bättre är i allmänhet möjligheterna att bekämpa den. Det händer emellertid ofta att personer bär på symptom, som de själva inte känner innebörden av eller nonchalerar. Genom användande av ett system med frågeformulär liknande det ovan beskrivna kan det bli möjligt att med utnyttjande av ADB inventera befolkningens hälsotillstånd och upptäcka allvarligare sjukdomar i begynnelsestadiet. Ett dylikt system har i personalens intresse tilllämpats vid några statliga förvaltningar (armétygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen och delegationen för pensionsutbetalning). Härvid har ADB-

86 institutets datamaskinanläggning utnyttjats. Arbetet har skett under övervakning av läkare. Denna form av hälsokontroll kan kombineras med provtagning (blodprov etc.), i vilket fall den samlade informationen kan behandlas i datamaskin. Använt i större skala kan systemet kompletteras med automatisk utskrift av kallelse till undersökning, där sådan är påkallad. Registrering och analys av medicinska data. Det är för planeringen av sjukvården likaväl som för den medicinska forskningen och dess inriktning av stor vikt, att tillräckligt detaljerade data finns samlade rörande sjukdomsfall med avseende på diagnoser, behandlingar, behandlingstider och -resultat m. m. Vad gäller den slutna vården lämnar kroppssjukhusen för närvarande årligen en redogörelse till medicinalstyrelsen rörande under året inskrivna patienter jämte döda, fördelade efter diagnoser och kön. Dessa uppgifter utnyttjas för statistiskt ändamål endast vad angår yttre orsaker till skador. En summarisk rapportering rörande patienter med psykiska sjukdomar görs av mentalsjukhusen. Någon samlad registrering av sjukfallsdata i den öppna vården förekommer inte för närvarande. Ett särskilt register över cancerfall har upplagts inom medicinalstyrelsen. Dess huvuduppgift är att frambringa en tillförlitlig rnorbiditetsslatistik för cancer och besläktade sjukdomar. Registeruppgifterna är emellertid inte tillräckligt detaljerade för att ge besked om exempelvis överlevnadstid vid olika terapityper. De stora radioterapeutiska centralerna har därför lagt upp egna register för dylika ändamål. Då emellertid inte alla cancerfall passerar dessa centraler, har det riksomfattande men mindre detaljerade cancerregistret ansetts erforderligt såsom komplement. Registret var ursprungligen upplagt för hålkortsbearbetning men har numera överförts till ADB och upplagts på magnetband. Maskinbearbetningen utföres hos statistiska centralbyråns maskincentral. Den rapportering som enligt ovan sker inom den slutna vården är inte tillfyllest för att ge ett godtagbart underlag för planeringen av sjukvården och för att tillgodose forskningens behov. Bl. a. behövs uppgifter om frekvenser av vårdtillfällen och vårdperiodernas längd i kombination med uppgifter om patienternas ålder och kön. De största fördelarna torde erhållas genom tillämpning av ett system med s. k. individualstatistik, varvid varje sjukdomsfall anmäles individuellt med angivande av personliga data och diagnos etc. Ett dylikt system tillämpas i vissa länder och har här i landet börjat användas inom Stockholms stad, Stockholms län och Malmö stad. Systemet möjliggör ett studium av hur sjukhusklientelet är sammansatt i fråga om ålder, kön, sjukdomar etc. och omvänt hur olika åldrar, kön och även särskilda individer eller kategorier av individer hemsökes av sjukdomar. Upprepad under en följd av år visar en dylik analys hur sjukdomarnas karaktär och sammansättning förändras med tiden. Uppgifter som sålunda står att få beräknas ge den medicinska forskningen värdefullt material

S7 samtidigt som de är till hjälp vid utbyggnaden av hälsovårdsapparaten, beräkning av samhällets kostnader för de särskilda sjukdomarna och planering av profylaktiska åtgärder på bred bas. Det må i detta sammanhang framhållas att försök till mera ingående analys av diagnosmaterial med utnyttjande av ADB har gjorts vid kliniskt fysiologiska centrallaboratoriet vid Umeå lasarett. Uppgifter om undersökningsmetoder, resultat och diagnoser har patient för patient överförts till magnetband, och det har sedan varit möjligt att med maskinens hjälp göra ingående analyser över förhållandet mellan symptom, diagnoser och undersökningar. De första försöken i större skala med analys av uppgifter om varje enstaka fall, som utskrivits från kroppssjukhus, är planerad att äga rum under våren 1962 och omfatta Södermanlands och Västmanlands län. As-sikten är att använda hålkortsmaskiner för bearbetning av materialet. I den mån arbetet utvidgas till att omfatta större regioner synes ADB böra komma till användning. Det material som sålunda insamlas är visserligen i och för sig av stort värde men är genom begränsningen till den slutna vården otillräckligt för många syften. Uppgifter behövs även från den öppna vården. Det vill synas som om det skulle föreligga möjligheter att erhålla dylika uppgifter genom koordinering med vissa arbetsuppgifter avseende sjukförsäkringen. Uppgiftslämnandet skulle sålunda måhända kunna kombineras med utskriften av de för erhållande av ersättning från sjukkassorna erforderliga arvodeskvittenser som läkarna har att utfärda. Det är möjligt att en gemensam blankett — eventuellt i form av hålkort — skulle kunna användas för ändamålen. ADB skulle härvid eventuellt kunna komma till användning såväl för sjukkassornas arbete med bokföring, utbetalning — via postgiro — etc. som för sammanställningen och analysen av förekommande medicinska data. De patientdata som sålunda insamlas på olika vägar kan, om de sammanstalles till register, fylla ytterligare en viktig uppgift, nämligen att tillhandagå läkarna med information för varje patient om tidigare sjukdomar, behandlingar etc. Den nuvarande såväl geografiska som tidsmässiga spridningen av patientdata gör det ofta synnerligen svårt för läkarna att återvinna denna information, vilken kan vara av stor betydelse för läkarens bedömning av fallet. Om läkarna från ett centralt eller regionalt register via datatransmission eller på annat sätt snabbt kan erhålla önskad information skulle problemet reduceras väsentligt. Utvecklandet av dylikt system med användande av ADB pågår på sina håll i utlandet, bl. a. i Danmark. Registrering av medicinalpersonal. Hos ett flertal myndigheter m. fl., däribland medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, de tre försvarsgrensöverläkarna och flygstabens personalavdelning, finns för närvarande

88 register upplagda över medicinalpersonal. Registreringen omfattar ett tjugotal personalkategorier. Registren användes för kontroll av meriter och kompetens hos sökande till tjänster, uttagningar till special- och repetitionskurser samt tjänstgöringar av olika slag, beviljande av ledigheter, krigsplacering, statistik m. m. De olika registren innehåller i stor utsträckning samma eller likartade uppgifter. Att underhålla alla dessa register innebär upprepning av samma arbete på många olika håll, och uppgiftslämnarna betungas med rapportering till flera olika myndigheter. I fråga om registreringen av sjuksköterskor och barnmorskor har försök med användande av hålkort utförts av medicinalstyrelsen i samarbete med statistiska centralbyrån. En särskild arbetsgrupp med representanter för medicinalstyrelsen med dess sjukvårdsberedskapsnämnd, försvarets sjukvårdsstyrelse, statens organisationsnämnd (numera statskontoret) och statistiska centralbyrån har sedermera tillsatts för att med beaktande av de sålunda vunna erfarenheterna utreda lämpligaste sättet att för såväl beredskaps- som fredsändamål ordna den centrala registreringen av medicinalpersonal. Utredningsarbetet pågår. Det synes antagligt att en ökad koncentration av registreringen kan åstadkommas. Möjligheterna härtill sammanhänger med bl. a. h u r pass tidsbundet och frekvent de olika myndigheternas behov av uppgifter ur registren är och h u r överföringen av önskade registeruppgifter kan ordnas. Det är antagligt att ett utnyttjande av ADB kommer att aktualiseras på området.

Bilregistrering och bilskatt Registreringen av landets fordonsbestånd sker f. n. dels för varje län hos länsstyrelse respektive för Stockholm hos överståthållarämbetet, dels centralt för hela riket hos statistiska centralbyrån (centrala bilregistret). En särskild militär fordonsregistrering förekommer därjämte. Den ombesörjes av armétygförvaltningen och omfattar dels samtliga krigsmakten tillhöriga fordon, dels uttagna civilägda fordon jämte uttagningsreserv. Vid de regionala registren — i fortsättningen kallade länsregistren — förvaras originalen av besiktningsinstrumenten i ordning efter fordonens registreringsnummer och med uppdelning på personbilar, bussar, lastbilar, motorcyklar, traktorer och släpfordon. Alfabetiskt register upplagt efter ägare förekommer inte och uppgift huruvida en person är ägare av fordon kan således inte utan omgång erhållas genom registret. På besiktningsinstrumenten göres anteckningar om ändringar — ägarbyten, hemortsbyte, avregistrering etc. För bilskatteuppbörden utnyttjas länsregistren. Med ledning av registret utskrives manuellt bilskattekvitton, vilka mot postförskott tillställes fordonsägarna. För utskriftsarbetet anlitas vanligen extra arbetskraft. Systemet är tungrott inte bara för länsregistren utan även för postverket och

89 för bilägarna, vilka i princip är bundna att göra inbetalningen vid bestämd postanstalt. Genom länsregistren övervakas även innehavet av lagstadgad trafikförsäkring. De rapporterar fortlöpande nyregistreringar och vissa typer av ändringar till centrala bilregistret och det militära registret. Vid omflyttning över länsgränserna sker också en rapportering mellan berörda länsregister. Därjämte lämnas i relativt stor omfattning upplysningar ur registret till allmänheten, polismyndigheter etc. Arbetet vid länsregistren bedrives helt manuellt med användande av endast sedvanliga kontorsmaskiner. Det centrala bilregistret inrättades 1942. Den kraftigt växande bilismen och dess inverkan på skilda samhällsplanerande funktioner aktualiserade då behovet av en fortlöpande och fördjupad statistik. För att erhållas till rimlig kostnad planerades denna för hålkortsmaskinell bearbetning och förlades centralt. På senare tid har en omorganisation av det centrala bilregistret ägt rum, innebärande bl. a. en övergång från hålkortsbearbetning till ADB. Registret har upplagts på magnetband. Genom viss ytterligare rationalisering har det tidigare relativt omfattande manuella arbetet med registervården till stor del eliminerats, varigenom personalbehovet kunnat reduceras till hälften. För arbetet vid det militära registret användes särskild hålkortsanläggning. Centrala bilregistret och militärregistret har ett flertal beröringspunkter, där en samordning och en dataintegration är naturlig och kan bilda grundvalen för en rationell och effektiv registerorganisation. Ett flertal utredningar har också behandlat frågan om samordning, registrens organisation samt arbetssättet. För att bl. a. närmare undersöka möjligheterna av en vidgad dataintegration i samband med omläggning till ADB tillsattes under 1960 en särskild arbetsgrupp med uppgift att företaga en systemanalys av det nuvarande förfarandet och föreslå rationellare metoder. Därvid skulle även möjligheterna till ett ändrat och förenklat skatteuppbördsförfarande särskilt uppmärksammas. Gruppen, som omfattat befattningshavare från olika i frågan intresserade myndigheter samt systemexpertis från matematikmaskinnämnden, har nyligen framlagt förslag till ett nytt redovisningssystem och ändrat skatteuppbördsförfarande. Enligt förslaget bör en utbyggnad ske av det centrala registret så att detta i princip kommer att innehålla uppgifter om samtliga de i besiktningsinstrumenteu intagna förhållandena. Härigenom skulle förutsättningar skapas för dels en i väsentliga hänseenden förbättrad och mera användbar statistik, dels ett ADB-system för central debitering och uppbördskontroll av bilskatt. Bilskatteavier skulle framställas direkt från magnetbandsregistret och inbetalningarna, vilka skulle ske över postgiro, ävenledes maskinellt avstämmas mot registret. Systemet fordrar att centralregistret kan aktualiseras tids- och innehållsmässigt på ett tillfredsställande sätt. Olika möjligheter

90 till förbättrad och förenklad rapportering har undersökts av gruppen, som därvid utgått från att systemet inte skall medföra kostnadsökning vid länsregistren. Vad gäller samordningen mellan centrala bilregistret och det militära registret har någon mera långtgående form av integration hittills inte föreslagits. Det har dock förutsatts, att det militära registret också kommer att överföras till ADB. Man har tänkt sig att all rapportering från länsregistren skulle ske direkt till centrala bilregistret, där i samband med registeruppdateringen en första selektering av inkommande uppgifter skulle göras för militärregistrets räkning. Sålunda selekterade uppgifter skulle utskrivas på magnetband i sådan form att banden kan utnyttjas direkt för de! vidare arbetet inom militärregistret. Den nämnda gruppens arbete har gällt ett utnyttjande av ADB endast i fråga om den nuvarande centrala registreringen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte väsentligt större fördelar står att vinna genom en omläggning av bilregistreringssystemet i dess helhet. Härvid bör i första hand undersökas om inte en koncentrering av registreringen till ett enda centralt register kan ifrågakomma. Den nuvarande dubbelregistreringen fördyrar administrationen och försämrar kvaliteten genom de möjligheter till felaktigheter och ofullständigheter som rapportering mellan olika register medför. Vid den föreslagna utbyggnaden av det centrala registret skulle dubbleringen av uppgifter bli i det närmaste fullständig. Vid tillämpning av enbart central registrering skulle måhända det nuvarande systemet med länsbundna registreringsbeteckningar kunna överges, så att ett fordon behåller sitt ursprungliga registreringsnummer även vid överflyttning till ägare i annat län. Registreringsarbetet skulle härigenom kunna underlättas ytterligare och förväxlingar undvikas. Bilskattedebiteringen skulle — med större säkerhet än i ett system med såväl regional som central registrering — kunna ske enligt de grunder, som föreslagits av den förenämnda arbetsgruppen. En annan möjlighet vore att sammanlänka debitering och uppbörd av skatt med debitering och uppbörd av obligatorisk trafikförsäkringsavgift. Försäkringsbolagen skulle debitera och uppbära skatten samtidigt med försäkringsavgiften — eventuellt uppdelat på terminer — och därefter redovisa skatten till statsverkel. Ett fastare etablerat informationsutbyte mellan bilregistret och försäkringsbolagen skulle erfordras härför, vilket skulle vara av värde med hänsyn till önskvärdheten av en effektivare kontroll av att fordon är trafikförsäkrade. Huruvida ett system sådant som det här i huvuddrag skisserade låter sig genomföra fordrar givetvis närmare undersökning. Bl. a. får undersökas huruvida behovet på olika håll av upplysningar ur registret kan tillgodoses på tillfredsställande sätt. Det får därvid beaktas att det i ett ADB-

91 syslem är möjligt att i viss utsträckning automatisera även uppgiflslämnandet. Skulle en sammanslagning av registren enligt ovan visa sig olämplig får i stället undersökas om ett utnyttjande av ADB för länsregistrens vidkommande bör ifrågakomma och i så fall om ett särskilt centralt bilregister, frånsett det militära uttagningsregistret, längre erfordras. En förutsättning för ett utnyttjande av ADB på länsplanet torde därvid vara att någon av andra skäl anskaffad maskin kan disponeras härför. Slutligen må framhållas att användningen av ADB för fordonsregistreringen gör det möjligt att utnyttja registret även för ett flertal andra ändamål än de nu förekommande, exempelvis för vissa uppgifter i samband med obligatorisk kontrollbesiktning, om sådan införes.

Statistik På förslag av 1956 års statistikkommitté har i princip beslutats en koncentration till statistiska centralbyrån av produktionen av all statlig statistik utom sådan, där ett mycket påtagligt samband mellan statistik och administrativ verksamhet motiverar, att tidigare förläggning bibehålies. För att leda arbetet med statistikens infogande i statistiska centralbyrån och i samband därmed verka för en kostnadssänkande rationalisering av statistikproduktionen har tillsatts en särskild delegation — delegationen för statistikfrågor. I stor utsträckning bygger den statliga statistikproduktion, som sålunda i framtiden skall vara förlagd till statistiska centralbyrån, på uppgifter som insamlas genom administrativa rutiner och utnyttjas för administrativa ändamål. Insamlingen sker genom administrativa kanaler, men den statistikproducerande myndigheten svarar för materialets utnyttjande för statistiska ändamål. Genom användande av ADB i den administrativa processen skapas möjligheter till ett förbilligande av och ett underlättande även i övrigt av överföringen till statistikproduktionen av de data som skall utnyttjas för statistiskt ändamål. Även i fråga om stora delar av den statliga statistikproduktion, som bygger på för ändamålet direkt insamlat material, framstår ett utnyttjande av ADB som naturligt med hänsyn till arbetets karaktär och omfattning. Till de mest omfattande statistikuppgifterna hör de återkommande stora räkningarna — folkräkning, bostadsräkning, företagsräkning etc. Folkräkningarna med sina stora datavolymer har ofta bildat inkörsport för nya bearbetningsmetoder i statistikproduktionen, och 1960 års folk- och bostadsräkning har också i flera länder fått tjäna såsom »flygande start» för ADBmetoden. Även i Sverige var det 1960 års folk- och bostadsräkning som gav incitamentet till en planering som syftade till att införa ADB-teknik i den cen-

92 trala statistikproduktionen. I en första etapp anskaffades till statistiska centralbyrån för främst detta ändamål en hålkortsmatad datamaskin, IBM 650, vilken dock sedan maskiner av en ny generation kommit i marknaden, utbytts mot en magnetbandsutrustad anläggning av typ IBM 7070/1401. I det följande skall först ges några allmänna synpunkter på användandet av ADB inom den statliga statistikproduktionen och därefter skall kortfattat redogöras för de statistikgrenar där ADB användes eller förberedes. Den statistiska

produktionsprocessen

Den löpande statistikproduktionen består av flera successiva operationer, bland vilka kan nämnas insamling av primärmaterial, granskning, rättning, bearbetning, viss analys och distribution av resultaten. Det är numera tekniskt möjligt att mekanisera och automatisera hela databehandlingsprocessen från inmatningen av primärmaterialet till framställningen av publiceringstabellerna. I Förenta Staterna har man nått denna grad av automation i 1960 års folk- och bostadsräkning. Det torde dock ännu ej, åtminstone inte i Sverige, vara ekonomiskt möjligt att för flertalet statistikgrenar åstadkomma helt integrerade maskinella databehandlingsprocesser. Granskningen och korrigeringen av ett primärmaterial synes vara ett av de led i statistikproduktionen, där det skulle löna sig allra bäst att använda automatiska datamaskiner. Det fordras dock en vidare utveckling av metodiken, innan man i större omfattning kan utnyttja ADB för ändamålet. Maskinell granskning har tillämpats även vid användande av hålkortsmaskiner, ehuru begränsad till ett fåtal enkla kriterier. Möjligheten att automatisera granskningsarbetet är väsentligt mycket större vid användande av ADB-maskin och framför allt kan maskinen programmeras att i viss utsträckning korrigera de fel den upptäcker. J u flera fel man måste ta ur maskinen för att korrigera manuellt, desto närmare kommer man den gräns, där det inte är ekonomiskt att utföra granskningsrutinerna maskinellt. I Förenta Staterna har man infört vissa schematiska regler för rättning, varvid man samtidigt låtit maskinen registrera vad den har gjort för att kunna kontrollera kvaliteten. I andra etappen av 1960 års svenska folkräkning är inlagt ett omfattande program för logiska tester. Testerna går företrädesvis ut på att i möjligaste mån eliminera kodningsoch stansningsfel; brister i primärmaterialet rättas till på sedvanligt sätt vid den manuella kodningen. Avsikten är att, efter provkörning av testprogrammet på en del av folkräkningsmaterialet och genom analys av fellistorna, i viss utsträckning införa automatisk rättning. Genom de möjligheter till fördjupade bearbetningar och analyser, som datamaskinerna erbjuder, kan måhända efter hand allt bättre och mera direkt användbara resultat erhållas utan någon större fördyring. Stati-

93 stikproduktionen har hittills mest varit inriktad på framställning av tabeller av olika slag samt rent deskriptiva analyser i textform. Konventionella hålkortsmaskiner har i kompletta rutiner bearbetat ett kortmaterial för slutlig tabellering i hålkortstabulator eller antalsräkning i statistikmaskin. Konsumenterna kan i framtiden få mer bearbetade produkter genom maskinernas hjälp. Som ett enkelt exempel kan nämnas säsongrensning av statistiska serier med hjälp av datamaskin. I Förenta Staterna försiggår en omfattande verksamhet på detta område. Maskinerna är också ett effektivt hjälpmedel vid exempelvis regressions- och variansanalys. Också själva planeringen av statistikproduktionen kan förbättras och effektiviseras. F ö r presentation och distribution av statistikproduktionens resultat har datamaskinerna redan fått stor betydelse. De tabeller och andra resultat som skall presenteras redigeras i maskinerna och kan skrivas ut i flera exemplar på snabbskrivare. Huvudkonsumenterna kan därvid få en kopia av resultaten på ett tidigt stadium, och dessutom kan tabellerna via ett fotograferingsförfarande gå direkt till tryckning. På så sätt bortfaller den tidigare sammanställningen ur maskinlistorna av tabellerna ävensom sättning och korrekturläsning. Detta ger väsentliga vinster i tid, pengar och noggrannhet. Vidare kan nämnas att i den svenska folkräkningens första etapp maskinerna kunde programmeras att rita befolkningspyramider för olika regionala enheter. Datamaskinerna har också väsentligt förbättrat möjligheterna föi registervården. Det gäller både vården av de register som ligger till grund för urval av uppgiftslämnare och de register som innehåller uppgifter om undersökningsenheten och sålunda kan betraktas som arkiv för statistiska uppgifter. Möjligheterna att med hjälp av datamaskiner i större utsträckning genomföra ett mer »arkivstatistiskt system» har diskuterats. Ett dylikt system innebär, att data beträffande olika enheter insamlas kontinuerligt och lagras på magnetband efter ett visst klassificeringssystem. När behov av statistikinformation anmäler sig, t. ex. av årliga uppgifter eller av en specialundersökning, kan relativt lätt, och framför allt snabbt, bearbetningar ske från primärmaterial som redan är lagrat på magnetband. Detta material skall då vara granskat och klart för bearbetning. Systemet innebär hög beredskap, men vissa köproblem kan uppstå vid anhopning av beställningar. Kostnaderna för programmeringen blir, då det gäller specialundersökningar, av avgörande betydelse för lönsamheten.

Organisation Datamaskinerna har tvingat fram en ökad detaljplanering och dokumentation av databehandlingsrutinerna. Detta kan leda till en funktionell organi-

94 sation av statistikproduktionen. Allt mer av de operationella momenten kan i praktiken komma att förläggas till särskilda specialiserade enheter i stället för till ämnesenheter. Det leder till ökat behov av samordning och driftskontroll parallellt med det ökade behovet av detaljplanering. I detta sammanhang kan också nämnas, att den förestående koncentreringen av stora delar av statistikproduktionen till statistiska centralbyrån motiverats bl. a. med att specialkunskap, t. ex. i statistisk metodik och i användandet av datamaskiner, blir bättre utnyttjad inom statistikproduktionen, om verksamheten mer än förut koncentreras till ett verk.

Ekonomi Valet av produktionsmetod inom statistikproduktionen är givetvis ett ekonomiskt val. Lönsamheten måste vara avgörande för valet. Tidigare har nämnts, att ett överförande av granskning och rättning till maskinerna i stor utsträckning kan vara ekonomiskt lönsamt. Detsamma gäller omläggningen av tryckningsförfarandet. Det kan nämnas, att i fråga om valstatistiken, som var den första statistikgren, där maskintabelierna gick direkt till boktryckning, räknar man med att ha sparat 15 % av kostnaderna för tryckning av publikationen. Det är på nuvarande stadium mycket svårt att precisera den kostnadsmässiga sidan av ADB i statistikproduktionen, inte minst därför att man har relativt höga fasta kostnader i inledningsskedet. Många applikationer torde ge besparingar i de löpande kostnaderna. Avgörande för den totala lönsamheten blir då hur stor initialkostnaden i programmering och planering varit. Bortsett från de stora räkningarna är det på statistikproduktionens område sällan fråga om stora databehandlingsvolymer mätt i relation till maskinkapaciteten. Programmeringskostnaderna inom statistikproduktionen blir därför relativt sett stora. Med hänsyn härtill bör stora förändringar i förutsättningarna år från år helst inte göras i de enskilda statistikgrenarnas program. Därigenom skapar ADB-tekniken en viss brist på flexibilitet i statistikproduktionen i en tid då anpassning till aktuella behov är allt nödvändigare. En rationalisering av programmeringsarbetet skulle göra många projekt lönsamma, som nu inte är direkt lönande för ADB-teknik, och också reducera den påtalade bristen på flexibilitet i statistikproduktionen. I många länder sysslar för närvarande statistikproducenter med rationaliseringsarbeten av denna typ. Med hänsyn till arbetets stora omfattning och generella natur har det därvid stått klart, att ett samarbete länderna emellan skulle vara av stort värde. Ett dylikt samarbete har också inletts men befinner sig ännu på försöksstadiet. Vid den europeiska statistikerkonferensen har man sålunda kommit överens om ett framtida samarbete i avsikt att underlätta övergången till automatisk databehandling. Ett all-

95 mänt program för denna samverkan har godkänts av den senaste plenarsessionen. På svenskt initiativ har vidare startats ett tekniskt samarbete mellan statistikproducenter, som utnyttjar IBM 7070 och 1401, i avsikt att befrämja en standardisering av programmeringsarbetet för just dessa maskiner. I nordisk regi har slutligen även liknande samverkan kommit till stånd med syfte att spara resurser genom gemensam insats. Bl. a. har där frågan om statistiskt modellbyggande för gransknings- och rättningsrutiner på datamaskin tagits upp till behandling.

Tillämpningar Det första och dominerande arbetet för statistiska centralbyråns nya datamaskinsystem är som nämnt bearbetningen av 1960 års folk- och bostadsräkningar. I runt tal 11 miljoner hålkort bearbetas. En mångfald tabeller framställes för olika regionala enheter. Besultatet av körningarna blir två typer av tabeller, dels speciellt detaljerade tabeller för vissa intressenter, råtabeller, dels tabeller avsedda att publiceras i bokform. Sett i stort är folkoch bostadsräkningen en enda komplex antalsräkning med klassificeringar efter olika argument. Det är ännu för tidigt att uttala sig om det ekonomiska utbytet av databehandlingen för folkräkningen. De resultat som framställs har delvis möjliggjorts av ADB-tekniken. Det är därför svårt att utan vidare göra jämförelser med annan teknik. Dessutom är folkräkningen ett första prov med alla de svårigheter som uppträder i början av användningen av en ny teknik. Det har som alltid visat sig, att planeringen och programmeringen i en första applikation varit mer omfattande och tidsödande än man väntat sig. Bland fördelarna kan nämnas att stansningsarbetet kunnat göras rationellare och billigare. Vidare har kvaliteten ökats genom olika kontroller och bättre slutprodukter har erhållits. Distributionen til! konsumenterna har gått väsentligt snabbare och i nya former. Tryckningen har kunnat ske snabbt och till lägre kostnader än vid vanligt sättningsförfarande. Bland andra för ADB aktuella statistikgrenar inom statistiska centralbyrån må nämnas den statistik avseende demografiska förhållanden, som baseras på ett särskilt befolkningsregister omfattande ett urval av befolkningen, nämligen samtliga personer födda den 15 i varje månad. Detaljerade uppgifter om varje utvald individ föres och aktualiseras årligen. Registret återspeglar demografiska förändringar och ligger till grund för specialbearbetningar av olika slag. Magnetbandet lämpar sig väl för ett dylikt register. Arbete pågår med att lägga upp befolkningsregistret på magnetband sedan man genom 1960 års folkräkning fått kontroll av det nu 10-åriga manuella registret. En samlad utskrift av vissa registreringsuppgifter kommer att tills vidare göras årligen för att tillgodose alla de forskare och andra, vilkas efterfrågan i varje individuellt fall är av så ringa

96 omfattning, att den inte kostnadsmässigt skulle motivera en separat bandkörning. Statistiska centralbyrån har i petita för budgetåret 1962/63 lagt fram förslag om överföring av hela det gamla registermaterialet till ett historiskt magnetbandsregister. Även den löpande befolkningsstatistiken, avses skola uppläggas för ADB, varvid en integration mellan rutinerna för denna och för befolkningsregistret kan ske. Under senare år har en rationalisering av det centrala bilregistret ägt rum inom centralbyrån. Registret har successivt överförts till magnetband. I samband med aktualiseringen av registret erhålles i datamaskinen ett särskilt statistikband, från vilket kvartalsstatistik sedan framställes. Årsstatistiken framställes i huvudsak direkt från huvudregistret. En viss utbyggnad av statistiken, varigenom denna skulle bli mera användbar för skilda planeringsändamål, har föreslagits av en för utredning av vissa frågoi rörande fordonsregistreringen tillsatt arbetsgrupp (jfr sid. 88 f.). Statistiska centralbyrån har även lagt fram förslag om ett akademikerregister. Inräknat detta skulle således till en början erhållas ett arkivstatistiskt system omfattande tre register. Ett företagsregister kan vidare eventuellt tillkomma (jfr sid. 76). En betydelsefull del i ett arkivstatistiskt system skulle självfallet ett på magnetband upplagt fullständigt befolkningsregister vara. Ett sådant kommer att finnas, om en omläggning till ADB av folkbokföringen kommer till stånd. Om därvid ett decentraliserat system väljes, kommer dock registret att vara uppdelat och utplacerat på län eller andra regioner, såvida inte av särskilda skäl ett sammanslaget register därjämte kommer att finnas. F. n. levereras data för befolkningsstatistiken från länsstyrelserna till centralbyrån på särskilda blanketter. Om folkbokföringen omlägges till ADB kommer folkbokföringsregistren att utan större omgång kunna tillhandahålla uppgifter för statistikändamål. Genom att uppgifterna finns lagrade på magnetband kan de i tillämpliga delar på kort tid kopieras över på annat, för statistik avsett band, i viss utsträckning samtidigt med ordinarie bearbetningar. Eventuellt kan uppgifterna överföras till statistikverket genom datatransmission, om lämplig utrustning härför blir tillgänglig. Ett befolkningsregister av angivet slag kan inte ersätta de intermittent återkommande folkräkningarna. Därvid inhämtade uppgifter om sysselsättning, utbildning, anställningsförhållanden m. m. ingår inte i folkbokföringen och en utbyggnad av denna med nämnda uppgifter kan av kostnadsskäl knappast ifrågakomma f. n. Däremot är registreringsuppgifterna tillräckligt omfattande för att möjliggöra en fortlöpande folkräkning, innefattande vissa demografiska fördelningar. Vid 1960 års folkräkning baserade sig den s. k. första etappens samtliga tabeller på de registreringsuppgifter som ingår i folkbokföringen. Härvid stansades dessa uppgifter i cirka två miljoner hålkort. Detta stansningsarbete bortfaller i fortsättningen vid ett utnyttjande av folkbokföringens magnetbandsregister om sådant kominer

97 till stånd. Genom samköming med beskattningsregistren, om också dessa upplägges på magnetband, kan eventuellt vissa ytterligare uppgifter av betydelse för en kontinuerlig årlig folkräkning erhållas. Det är sannolikt, att den ökade registervården kommer att resultera i betydande inkomster för statsverket, enär efterfrågan på statistisk bearbetning av sådana register mot betalning synes kunna bli ganska omfattande. För uppgörande av prognoser för samhällsplanering m. m. (jfr sid. 154 ff) torde tillgång till registren bli av stort värde. Bland andra statistikgrenar som överförts till ADB kan nämnas den kommunala finansstatistiken. Den är i och för sig ingen speciellt lämplig statistik ur ADB-synpunkt, enär den omfattar mängder av uppgifter for endast ett tusental kommuner. Genom att preparering och viss granskning kan överlåtas på maskinerna och direkt för tryckning avsedda tabeller framställas maskinellt kommer dock sannolikt inte oväsentliga besparingar att göras. Andra arbeten hos statistiska centralbyrån, vilka är föremål för förberedande planering eller omläggning till ADB, är statistiken över personer i statlig tjänst, inkomststatistiken, statistiken över jordbruk och boskapsskötsel, de objektiva skördeuppskattningarna och skördeskadeskyddet samt statistiken över högre studier. Utöver de ovan nämnda, till statistiska centralbyrån redan förlagda statistikgrenarna finns på annat håll statistikgrenar, för vilka ADB utnyttjas eller förberedes. Utrikeshandelsstatistiken hör hit. Primärmaterialet till denna statistik insamlas genom tullstationerna och bearbetas av tullverkets statistiska avdelning med användande av hålkortsmaskiner. Resultatet levereras till kommerskollegium och vissa konsumenter i form av maskinellt framställda listor. Kommerskollegium sammanställer materialet och svarar för publiceringen av statistiken. Enligt förslag av statens organisationsnämnd, som på generaltullstyrelsens begäran påbörjat en organisationsundersökning inom tullverket, skall den maskinella bearbetningen av utrikeshandelsstatistiken överföras i.ill ADB. Arbetet avses skola förläggas till statistiska centralbyrån, dit kommerskollegii statistik och konjunkturinstitutets beräkningar över pris- och volymindex för utrikeshandeln skall överföras den 1 juli 1962. Avsikten är att utrikeshandelsstatistiken och de nämnda beräkningarna skall samordnas i en gemensam ADB-rutin. Viss del av granskningsarbetet, som nu utföres manuellt, skulle därvid kunna utföras i datamaskin. För det detaljerade planläggningsarbetet har tillsatts en särskild arbetsgrupp bestående av representanter för generaltullstyrelsen, kommerskollegium och statistiska centralbyrån. Industristatistiken 7 —

handhas f. n. av kommerskollegium. Vissa förberedel-

98 ser för omläggning av denna ävensom av vissa delar av sjöfartsstatistiken till ADB har påbörjats. ADB-expertis från matematikmaskinnämnden och statistiska centralbyrån medverkar i arbetet. Lönestatistiken, vilken f. n. utarbetas av socialstyrelsen men avses skola överflyttas till statistiska centralbyrån, har bearbetats huvudsakligen i styrelsens hålkortsanläggning. För vissa delar av arbetet har emellertid datamaskin anlitats. Statistiken rörande omsättningen i detaljhandeln, vilken ävenledes utarbetas av socialstyrelsen, har programmerats för ADB. Vissa bearbetningar av hålkortsmaterialet till 1958 års levnadskostnadsundcrsökning har gjorts på datamaskin. Bostadsstyrelsens bostadsbyggnadsstatistik har i vissa delar (årsstatistiken) bearbetats på datamaskin hos statistiska centralbyråns maskincentral. Kontrollstyrelsen utnyttjar ADB för framställningen av statistiken över fylleriförseelserna. Bearbetningen sker hos matematikmaskinnämnden. För vissa indexberäkningar, främst beräkningen av konsumentprisindex, kan ett utnyttjande av ADB eventuellt komma i fråga. Bland de många ytterligare statistikgrenar där ett utnyttjande av ADB med tiden kan bli aktuellt må särskilt framhållas den s. k. kortlidssialistiken, avseende produktion, order, lager m. m. inom industrin. En utbyggnad av denna statistik har sedan länge framstått som önskvärd ur olika synpunkter. Stabiliseringsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1961:42) framhållit vikten av en utbyggnad av denna statistik med hänsyn till dess grundläggande betydelse för den samhällsekonomiska proguosverksamheten. Kungl. Maj :t har uppdragit åt kommerskollegium att utarbeta förslag på detta område och att vidtaga de undersökningar och åtgärder, som kan föranledas därav. Slutligen må nämnas att vissa arbeten berörande nationalräkenskaperna eventuellt kan vara ägnade för bearbetning i datamaskin. I den mån enhetliga klassificeringar och redovisningsprinciper kan genomföras kommer dock större delen av de statistiska beräkningarna i samband med nationalräkenskaperna att kunna erhållas i samband med framställningen av den grundläggande statistiken.

Avlöningsuträkning och personalredovisning Med hänsyn till det stora antalet anställda och de komplicerade avlöningsbestämmelserna är löneuträkning och personalredovisning ett förhållandevis omfattande och dyrbart arbete inom statsförvaltningen. Det ligger därför nära till hands att genom mekanisering eller på annat sätt söka förbilliga detta arbete. De kostnadsbesparingar, som kan erhållas, blir större ju enklare och mera enhetliga avlöningsbestämmelserna är. Den primära åtgärden för att minska administrationskostnaderna på hithörande område är därför att så långt möjligt förenkla de nuvarande avlöningsbestämmel-

99 serna. En inom civildepartementet tillsatt utredning, löneförfattningsberedningen, utreder för närvarande bl. a. möjligheterna till dylika förenklingar. Mekaniseringen hittills har huvudsakligen omfattat användning av bokföringsplattor, bokföringsmaskiner samt — i de större verken — hålkortsmaskiner. Inom det militära försvaret har arbetet med uträkning och utbetalning av löner till månadsavlönad personal centraliserats till försvarets civilförvaltning. För de maskinella bearbetningarna anlitas härvid civilförvaltningens datacentral. Även på andra håll inom statsförvaltningen har avlöningsarbetet centraliserats. Detta gäller främst vissa centrala verk med stor lokal organisation, exempelvis postverket. Inom statens järnvägar pågår en omläggning till ADB av arbetet med uträkning och utbetalning av tjänstemannalöner. Omläggningen sker i etapper avdelningsvis. Hittills har löneuträkningen för omkring 20 000 av verkets omkring 50 000 tjänstemän överförts till ADB. Uträkning av tjänstemannalöner inom domänverket sker sedan någon tid med anlitande av en servicebyrås datamaskin. Även uträkningen av arbetarlönerna inom verket, vilken sker hålkortsmässigt, planeras skola omläggas till ADB. Inom väg- och vattenbyggnadsverket föreligger utarbetade planer på utnyttjande av datamaskin för avlöningsuträkning. Inom det militära försvaret pågår en omläggning från hålkortsbearbetning till automatisk databehandling. I det nya systemet skall magnetband utnyttjas för registrering av löntagarna och vissa för löneuträkning, skatteavdrag m. m. erforderliga uppgifter om dessa. Någon större ändring av tidigare tillämpade hålkortsrutiner avses inte skola göras. Vissa arbetsuppgifter som utförts manuellt, exempelvis uträkning av tillfälliga tillägg och avdrag samt uppflyttning i löneklass, inlägges dock i den maskinella bearbetningen. Uppgifter om inträffande förändringar av natur att påverka reguljärt utgående lön skall tillföras maskinen i form av hålkort. Såsom resultat av maskinbearbetningen kommer att erhållas avlöningslista samt löneutbetalnings- och skatteredovisningshandlingar, vidare titelfördelningslista, hålkort för kassabokföring samt vid årets slut taxeringsuppgifter. Den automatisering av löneuträkning och därmed sammanhängande göromål, som enligt ovan genomförts eller planeras, omfattar endast delar av statsförvaltningen. En undersökning rörande lämpligheten av en mera omfattande automatisering på förevarande område har även gjorts. Organisationsnämnden har sålunda med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande i samråd med riksräkenskapsverket och databehandlingskommittén gjort en organisationsundersökning av göromålen i samband med personalredovisning samt uträkning och utbetalning av löner inom den civila statsförvaltningen. Särskild uppmärksamhet har härvid ägnats möjligheten att centralisera avlöningsarbetet och för detsamma utnyttja avancerad maskinell utrustning. Undersökningen har med Kungl. Maj :ts medgivande sedermera utvidgats till att avse jämväl försvaret. Rapporter över undersökningen har av orga-

100 nisationsnämnden ingivits till Kungl. Maj:t bl. a. den 31 mars 19/59 och den 22 augusti 19.60. Undersökningen har utgått från att en centralisering av hithörande göromål möjliggör kostnadsbesparingar dels genom att förutsättningarna för mekanisering ökas, dels genom att detaljkännedom om avlöningsförfattningarna endast behöver finnas centralt. En fullständig centralisering av avlönings- och personalredovisningsarbetet är dock inte möjlig; vissa former av personalbeslut såsom anställning, vikariatsförordnande, beviljande av tjänstledighet etc. synes inte kunna centraliseras utan får ankomma på de olika myndigheterna själva. Centraliseringen förutsätter att en Iönecentral inrättas — den kan ev. anknytas till någon existerande myndighet — och att myndigheterna rapporterar till denna angående dels fattade personalbeslut dels andra förhållanden, som påverkar utgående lön, såsom övertid, speciell tjänstgöring etc. Under alla förhållanden krävs således viss personalinsats hos myndigheterna. Då de nuvarande göromålen i fråga om avlöningsuträkning och personalredovisning i många fall sysselsätter arbetskraft endast delvis, är det inte givet att det genom en överflyttning till en central av delar av detta arbete blir möjligt att göra personalindragningar annat än hos större myndigheter. I varje fall är de besparingar som kan göras relativt svårbedömda. 1 viss utsträckning kan det måhända bli möjligt att överföra det arbete som blir kvar hos myndigheterna på mindre kvalificerad personal än som för närvarande erfordras. Centraliseringen kan drivas längst om avancerad maskinell utrustning står till förfogande. Enligt utredningen vinnes de största fördelarna genom utnyttjande av tid i en ADB-maskin av större typ. Med användande av dylik maskin skulle det bli möjligt inte endast att framräkna lön att utbetala, framställa löneutbetalningshandlingar och redovisa preliminär skatt, utan även att träffa avgöranden av skilda slag rörande beräkning av löneförmåner, att kontrollera att gällande tidsbegränsningar för förmåner iakttages m. m. Det skulle exempelvis bli möjligt att maskinellt fastställa avdragstyp vid ledigheter, att kontrollera att i statens allmänna avlöningsreglemente (SAAR) maximerade dagantal för olika ledigheter iakttages och att ersättningar av skilda slag författningsenligt tillkommer de anställda, att beakta reduceringsbestämmelsen beträffande antalet semesterdagar, att i samband med anställning, befordran och uppflyttning i avdragsgrupp m. m. bestämma antal semester- och fria sjukdagar, samt att inplacera tjänsteman i löneklass vid befordran. En förutsättning för att en centralisering skall ge fördelar är normalt, att arbetet är åtminstone i stora drag likformigt. Denna förutsättning uppfylles i fråga om tjänstemannalöner, som utgår enligt SAAR, men däremot knappast i fråga om arbetarlöner som utgår enligt bundna avtal, varav ett 50-tal olika för närvarande är gällande. Åtminstone tills vidare synes en centralisering i fråga om arbetarlönerna därför inte böra komma i fråga.

101 I ett system med central avlöningsuträkning och personalredovisning måste finnas ett centralt register över samtliga berörda tjänstemän. I ett ADB-system är detta lämpligen upplagt på magnetband. På banden upptages personalen exempelvis myndighetsvis och inom varje myndighet efter folkbokföringsnummer. Enligt organisationsnämndens förslag skulle bandet innehålla förutom identifieringsbegrepp en mängd uppgifter, av vilka här må nämnas lönegrad och löneklass, tillämplig skattetabell och skattekolumn, debetsedelsnummer, fasta lönetillägg, förordnanden, diskvalificerande dagar för tjänsteårsberäkning samt ackumulerade uppgifter om ledigheter, bruttolön och avdragen preliminär skatt. Förslaget innebär vidare, att rapporteringen från myndigheterna till centralen av personalförändringar etc. sker månadsvis, i viss omfattning genom överlämnande av streckmärkta hålkort, vilka vid lönecentralen tidigare förstansats med löntagarnas identifieringsbeteckningar. Från hålkorten överföres uppgifterna till magnetband, som därefter samtidigt med beståndsbanden inmatas i maskinen för uppdatering av dessa och för framställning av särskilda utskriftsband. Från dessa senare kan sedan utskrivas lönelista, löneutbetalningshandlingar och eventuellt särskild personallista såsom underlag för myndigheternas beslut om maximerade ledigheter m. m. Vid årets slut skulle maskinellt framställas bl. a. taxeringsuppgifter. I utredningen har räknats med att från ett centraliserat system åtminstone tills vidare skulle undantagas korttidsanställd personal samt lärarpersonal, för vilken delvis särskilda bestämmelser gäller. Till en början skulle även undantagas löntagarna inom vissa verk, där en centralisering och långt driven mekanisering av göromålen på hithörande område redan ägt rum, såsom statens järnvägar. En omläggning till föreslaget system i fråga om övriga civila statsanställda — cirka 100 000 personer — har beräknats medföra en årlig kostnadsbesparing på cirka 800 000 kronor. Med hänsyn till vad tidigare anförts om svårigheterna i vissa fall att genomföra personalminskningar är det givet, att den angivna besparingen får betraktas såsom ganska osäker. Jämfört med vad som står att vinna genom automatisering av många andra bearbetningar medför löneuträkning och personalredovisning inte några mera betydande besparingar. Detta överensstämmer med erfarenheterna från andra håll. Delvis torde detta sammanhänga med att integreringsmöjligheterna på området, åtminstone i vad gäller avlönandet av tjänstemän, är relativt begränsade. Genom ett automatiskt datasystem vinnes emellertid även fördelarna av större säkerhet i fråga om resultatens riktighet. Den nuvarande formella och siffermässiga revisionen kan härigenom inskränkas. Även den revision som avser författningsenligheten av olika lönebeslut torde i viss utsträckning kunna elimineras eller inbyggas i maskinprogrammet. Då det gäller vissa typer av s. k. systematisk revision — genomgående undersökning av

102 räkenskaperna för en myndighet eller en grupp av myndigheter med avseende på en för varje särskilt fall bestämd detalj i avlöningsförfattningarnas tillämpning — kan maskinen underlätta revisionen genom framtagning från uppgiftsbanden av samtliga de fall, som beröres av den ifrågavarande revisionsåtgärden. Vidare kan såsom biprodukt erhållas erforderliga uppgifter för personalstatistik. Även uppgifter för Sveriges statskalender och andra matrikeluppgifter kan framställas. Eventuellt kan med avlöningsuträkningen samordnas avlöningsstatbokföringen. Huruvida denna, som för närvarande utföres av varje myndighet för sig, kan centraliseras, fordrar emellertid en närmare utredning. Ytterligare fördelar kan vinnas genom införande av enhetlig metod för löneutbetalning. Härvidlag skulle ett system med insättning direkt på löntagarnas konton i bank, såsom föreslagits av bl. a. sparutredningen och som försöksvis tillämpas inom bl. a. försvaret, eller på postgiro innebära de största fördelarna ur databehandlingssynpunkt. Under förutsättning att banken (postgirot) har erforderlig maskinell utrustning kan arbetet med löneutbetalningen i dylikt fall för lönecentralens vidkommande inskränka sig till överlämnande av ett i samband med löneuträkningen framställt magnetband innehållande de för gottskrivning av löntagarnas konton erforderliga uppgifterna. För att lönespecifikation inte skall behöva utsändas separat till löntagarna skulle kunna tänkas att dylik specifikation intogs i löntagarnas kontoutdrag från banken eller postgirot. Såsom antytts i det föregående har en undersökning även gjorts angående möjligheterna att samordna göromålen i samband med avlöningsuträkning m. m. inom civila statsförvaltningen med motsvarande göromål inom den militära förvaltningen. Undersökningen utvisar att en dylik samordning är möjlig, ehuru vissa spörsmål behöver utredas ytterligare. Organisationsnämnden har föreslagit, att försvarets civilförvaltning tills vidare omhändertar löneuträkningen för några civila myndigheter för att man därigenom skall få erfarenhet av de problem, som kan uppstå vid en samordning. En omläggning till ett centraliserat system och utnyttjande av automatisk databehandling för detsamma kräver ett omfattande förberedelsearbete. Såsom framhållits tidigare pågår för närvarande en översyn av nuvarande statliga avlöningsbestämmelser i syfte bl. a. att förenkla dessa. Enligt vad kommittén inhämtat är i vissa hänseenden relativt genomgripande ändringsförslag att vänta. Dessa kan givetvis i viss utsträckning bli bestämmande för utformningen av databehandlingssystemet. Omvänt är det av största betydelse att databehandlingssynpunkter blir beaktade vid utarbetandet av författningsförslagen.

103 Personalpension Statliga personalpensionsärendena har sedan länge ombesörjts av olika statliga myndigheter. Detta förhållande sammanhänger med att affärsdrivande verk haft att själva ombesörja pensioneringen av sina anställda. Övriga statsanställda har pensionerats genom statskontoret och statens pensionsanstalt. Utbetalningen av de statliga personalpensionerna har numera koncentrerats till en enda myndighet, delegationen för pensionsutbetalning. Omorganisationen av utbetalningssystemet har föranletts av det nya personalpensionsreglemente, benämnt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR), som trädde i kraft den 1 juli 1959. Genom SPR infördes ett bruttopensionssystem, som innefattar en mer långtgående samordning av personal- och folkpension än enligt tidigare gällande bestämmelser. Utöver folkpension skall numera även yrkesskadelivränta och i vissa fall sjukpenning samordnas. Från och med år 1963 tillkommer dessutom avvägning med hänsyn till utgående allmän tilläggspension. För personalpensioner beviljade enligt äldre bestämmelser än SPR gäller särskilda samordningsregler. Som en följd av övergången till ett bruttopensionssystem med personalpension och allmän pension som huvudkomponenter har gemensam utbetalning av utgående pensionsförmåner ansetts nödvändig. Utbetalningen av folkpension och sedermera även av allmän tilläggspension till f. d. statsanställda övertages därför av delegationen, som fungerar som ett gemensamt samordnings- och utbetalningsorgan för samtliga personalpensionsmyndigheter och riksförsäkringsverket. Enligt SPR skall en individuell avvägning göras av de olika i bruttopensionen ingående förmånerna enligt i vissa avseenden rätt komplicerade regler. Detta är särskilt fallet med de äldre personalpensionerna och beträffande s. k. sammanträffande förmåner. Eftersom samordningen av de olika förmånerna ej kan utföras med hjälp av konventionell hålkortsutrustning, har delegationen redan från början av sitt arbete fått anlita ADB-maskiner. Dessa har utnyttjats på servicebasis. Efter att först ha utfört bearbetningarna på hålkortsmatad maskin av typ IBM 650 har delegationen i början av 1962 övergått till magnetbandsversionen av IBM 1401. För för- och efterbearbetningar disponerar delegationen i egna lokaler en förhyrd konventionell hålkortsanläggning. Bokförings- och utbetalningsväsendet Den centrala riksbokföringen åligger riksrevisionsverket. Den bygger på månatliga rapporter och, vad riksbokslutet beträffar, på huvudböcker, upprättade av de statliga myndigheter, som redovisar riksstatens inkomsttitlar och anslag. Dessa myndigheters bokföring verifieras av i deras kassarörelse ingående verifikationer avseende transaktioner för myndighetens egen verk-

104 samhet eller verksamheten vid underordnad eller i fråga om medelsförsörjningen underställd myndighet. Medelsdispositionen och därmed bokföringen är som regel avgränsad på så sätt, att varje självständig myndighet disponerar anslagsmedlen och redovisar dem i sin bokföring. Undantag härifrån är bl. a. statsdepartementen och det militära försvaret, där bokföringsarbetet är centraliserat. Principen att varje myndighet skall utföra sin medelsredovisning har medfört, att skillnaden i bokföringsarbetets omfattning inom olika statliga myndigheter är högst avsevärd. Därigenom har även bokföringsorganisationen blivit mycket skiftande vid olika myndigheter liksom användningen av tekniska hjälpmedel. Ett förhållande, som dock är i stort sett genomgående och som uppställer problem vare sig medelsförvaltningen är enkel eller komplicerad, är att för revisionsmyndigheten vanligen skall framställas en avskrift eller kopia av räkenskapen. Detta har gjort, att vid all bokföringsrationalisering inom statsförvaltningen frågan om genomskriftsförfarandc blivit en viktig faktor. Vid de myndigheter, där medelsförvaltningen inskränker sig till ett eller två riksstatsanslag och ett fåtal diversemedelskonton, och där noteringarna är få, sker redovisningen vanligen på kolumnblanketter, en för inkomster och en för utgifter. Utskrift av dessa jämte kontokort sker medelst genomskriftsförfarande, manuellt eller med användande av skrivmaskin med kortficka. För myndigheter med mera omfattande bokföring har bokföringsmaskiner numera i regel anskaffats. Detta har medfört en växande grad av mekanisering. Maskinerna har anordning för bokföring på kontokort och journaler i två exemplar och är ofta summerande och salderande. Å andra sidan är kostnaden för bokföringsmaskiner inte oväsentlig. Bokföringssystemets utformning i statsförvaltningen har i första hand betingats av riksstatens uppställning och de krav på anslagsuppdelningar, som återfinns i regleringsbrev och författningar. Det särskilt i fråga om omkostnadsanslagen långt drivna kravet på undertitlar i bokföringen har medfört< att, där bokföringen inte är mekaniserad, särskilda specialer måste föras för sjukvård m. m. och för expenser för eget behov. Vidare har den svenska statsförvaltningens befattning med medel, som inte är statsmedel men som omhänderhas av statsmyndigheter, medfört att bokföringsorganisationen särskilt vid länsstyrelserna betungas av ett betydande antal konton vid sidan av riksstatstitlarna. För riksbanken och statens affärsdrivande verk är bokföringssystemen avpassade efter de speciella verksamhetsområdena. Den löpande riksbokföringen grundar sig, som ovan nämnts, på myndigheternas kassarapporter till riksrevisionsverket. Rapporteringen bygger på bruttoredovisningsprincipen och avser — med undantag för bl. a. affärsverken, som endast redovisar sina transaktioner på riksstaten och statsver-

105 kcts checkräkning — månadssummorna på myndighetens alla bokföringskonton. Riksrevisionsverket tillhandahåller rapportblanketter härför, varför rapporteringssystemet är helt enhetligt. Överföringen från dagböckerna till rapportblanketterna sker manuellt. Inom riksrevisionsverket föres den löpande riksbokföringen av budgetbyrån, som för detta ändamål utnyttjar salderande bokföringsmaskiner. Från rapportblanketterna föres bruttosiffrorna för riksstatsanslag och diversemedelskonton till kontokort, varefter anslagsbehållningar och balanser framräknas maskinellt. På grundval av kontokorten utskrives s. k. belastningstabeller, som utvisar månadens belastning på riksstatsanslagen jämte kassamässig behållning. Dessa belastningstabeller tillställes de olika statsdepartementen. Riksbokslutet bygger på huvudförvaltningarnas huvudböcker. Dessa upprättas på grundval av grundnoteringsböckerna på så sätt, att årssummorna av alla konton överföres till huvudböckernas konton. Kravet på anslagsspecifikationer är detsamma som vid den löpande bokföringen. På grundval av huvudböckerna upprättar riksrevisionsverket rikshuvudboken, som utskrives i två exemplar. Utdrag ur rikshuvudboken och redovisning av riksstaten (budgetredovisning) publiceras årligen av riksrevisionsverket. Utbetalningsförfarandet inom statsförvaltningen är baserat på samma principer som bokföringen. Som regel användes postgiro utom vid avlöningsutbetalning, som i stor utsträckning sker kontant. Även i fråga om utbetalningsväsendet blir graden av mekanisering avhängig av arbetets omfattning. I mindre förvaltningar sker arbetet i sin helhet manuellt på samma sätt som bokföringen. I större förvaltningar användes postgiromaskiner i växlande utsträckning. Det har visat sig ändamålsenligt att för medelstora förvaltningar anskaffa maskiner, som kan utnyttjas för såväl bokföring som utbetalningsarbete. Som framgår av det anförda har bokförings- och utbetalningsväsendet inom statsförvaltningen i stort sett organiserats som ett led i de olika myndigheternas verksamhet, varvid arbetsrutinerna avpassats efter de därigenom givna uppgifterna. På grund av myndigheternas växlande storlek har därför, trots de rationaliseringsåtgärder som vidtagits, inte något enhetligt system kunnat genomföras. Hos de mindre myndigheterna har moderna kontorstekniska hjälpmedel inte kunnat göras lönsamma. Det må även framhållas, att de kamerala arbetsuppgifterna där i vissa fall utgör endast en av flera arbetsuppgifter för den personal, som sysslar därmed. Dessa förhållanden har sedan länge uppmärksammats, och förslag har framlagts och åtgärder även vidtagits för att åstadkomma effektivare arbetsformer genom koncentrering till större arbetsenheter. Hittills har detta dock endast lett till begränsade åtgärder. Det är uppenbart, att, om bokförings- och utbetalningsväsendet skall kunna rationaliseras med hjälp av databehandlingsmaskiner, detta endast kan ske genom en radikal koncentrering av myndigheternas kamerala arbets-

106 uppgifter. Troligen måste de affärsdrivande verken och ev. riksdagens verk hållas utanför ett dylikt system. Koncentreringen kan ev. drivas dithän, att hos myndigheterna kvarvarande arbetsuppgifter av hithörande slag inskränker sig till åtgärder för ianspråktagande av anslagen — beställning etc. — viss granskning samt attest och titelangivning. Utbetalningar — bortsett från smärre sådana, för vilka förskott ev. kan finnas hos myndigheterna — inklusive framställning av utbetalningshandlingar samt bokföring skulle därvid ombesörjas centralt. Ett integrerat, hela eller stora delar av statsförvaltningen omfattande bokföringssystem skulle erhållas. Riksbokföringen skulle till väsentlig del erhållas direkt i samband med bokföringen för de olika myndigheterna. Belastningstabeller skulle framställas fortlöpande dels för samma ändamål som för närvarande, dels till ledning för myndigheternas anslagsövervakning. Inom det militära försvaret är bokföringsarbetet koncentrerat till försvarets civilförvaltning. Erfarenheterna av systemet synes vara övervägande goda. Arbetet har nyligen i viss omfattning omlagts till automatisk databehandling (jfr sid. 117). Huruvida koncentrering och utnyttjande av ADB på förevarande område inom den civila statsförvaltningen innebär några större besparingar totalt sett är svårt att uttala sig om mera bestämt. Det får exempelvis beaktas, att personal i vissa fall sysselsattes endast delvis med utbetalningsoch bokföringsarbete och att denna även i ett centraliserat system kommer att behövas hos myndigheterna för kvarvarande arbetsuppgifter av kameral natur. Om emellertid även göromålen i samband med avlöningsuträkning och -utbetalning samt personalredovisning ordnas i enlighet med vad i det föregående anförts, reduceras myndigheternas kamerala arbetsuppgifter så väsentligt, att utsikterna för att en samordning ställer sig lönsam ökar kraftigt. Närmare undersökning härom erfordras dock. Det uppkommer givetvis en mängd problem i samband härmed liksom alltid vid ett skiljande av en arbetsuppgift i beslut och verkställighet. Att redogöraransvaret numera avskaffats innebär visserligen ett bättre utgångsläge än tidigare, men vissa frågor om ansvarsfördelning inom ett centraliserat system måste likväl klarläggas. Det kan exempelvis övervägas att ersätta de nuvarande utanordningsbesluten hos myndigheterna med någon form av attestering eller utbetalningsbesked. I sammanhanget får även övervägas, huruvida en centralisering av granskningen av exempelvis reseräkningar kan ersätta den granskning som nu sker hos dels myndigheterna själva dels revisionsorganet. Särskilt får beaktas möjligheten att utnyttja datamaskin till att utföra viss kontroll av räkenskapsmaterialet och att även i övrigt underlätta revisionen exempelvis genom att utvälja material för stickprovsgranskning eller utmärka önskat material för systematisk revision. Förutom att direkta besparingar kan göras genom att maskinen härigenom ersätter mänsklig

107 arbetskraft vinnes, att revisionen kan tidigareläggas och därigenom i större utsträckning ges preventiv verkan. Koncentreringen av utbetalningsverksamheten underlättar även i sig själv revisionen i vad denna gäller kontroll exempelvis av att allmänna medel ej förskingras. Ett utnyttjande av automatisk databehandling på förevarande område kräver som nämnts en närmare utredning rörande möjligheterna till och lämpligheten av en centralisering samt ett klarläggande av olika förekommande frågeställningar i anslutning därtill. De affärsdrivande verkens ställning i ett dylikt system får särskilt beaktas.

Förrådsredovisning Inom statsförvaltningen finns stora förråd hos bl. a. de affärsdrivande verken, väg- och vattenbyggnadsverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, det militära försvaret och civilförsvaret. Ehuru mellanformer förekommer kan flertalet förråd hänföras till någon av följande kategorier. 1) Förråd av råvaror, förbrukningsartiklar, reservdelar och dylikt för tillgodoseende av löpande behov i tillverkning, reparationsrörelse eller annan verksamhet. Hit hör exempelvis verkstads- och reservdelsförråd, bränsleförråd och ammunitionsförråd. 2) Förråd av materiel av icke förbrukningskaraktär såsom maskiner, bilar, arbetsredskap, vapen, beklädnadsartiklar etc. för tillgodoseende av löpande behov. Hit hör exempelvis en stor del av väg- och vattenbyggnadsverkets förråd samt olika militära förråd. 3) Förråd avsedda främst att möta en framdeles eventuellt uppkommande krissituation såsom krig eller avspärrning. Hit hör exempelvis krigsmaktens mobiliseringsförråd samt civilförsvarets och överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förråd. Det är främst i fråga om förråd av kategori 1 ovan som ett utnyttjande av automatisk databehandling synes erbjuda fördelar. Av särskild betydelse är härvid möjligheterna att snabbt framställa säkrare och utförligare information om lagerhållning och förbrukning samt om tendenser i förbrukningen. Härigenom kan det bli möjligt att reducera lagrens omfattning. Detta leder till minskning av lagerhållningskostnaderna, främst ränta på i lagret bundet kapital samt kostnader för förrådsanläggningar, utrustning och materiel vård. Kassationsriskerna reduceras ävenledes. Genom möjligheten att snabbare följa upp förbrukningen kan risken för tillfällig lagerbrist av någon vara reduceras. Vidare kan inköpsverksamheten underlättas bl. a. genom maskinell impulsgivning till inköp innefattande utskrift av underlag för inköpsarbetet eller i vissa fall automatisk orderutskrivning. Värdet av förrådshållna artiklar i förråd av nu avsedd typ kan med ledning av de förrådshållande verkens huvudböcker för budgetåret 1960/61

108 uppskattas till inemot 400 miljoner kronor. Häri ingår värdet av förråden hos försvarets fabriksverk men icke värdet av militära förråd. Om det antages, att den ifrågavarande förrådshållningen genom utnyttjande av automatisk databehandling skulle kunna reduceras med genomsnittligt endast 10 procent -— på sina håll räknar man med reduktioner på 20 å 25 procent eller mer — skulle enbart räntevinsterna, räknat efter en räntesats av 5 procent, uppgå till omkring 2 miljoner kronor per år. Även i fråga om förråd av kategorierna 2 och 3 ovan kan fördelar vara att vinna av att utnyttja automatisk databehandling. En förutsättning härför torde dock i regel vara, att redovisningen ingår i ett större integrerat system omfattande exempelvis även beräkning av behoven och fördelning av materielen. Det hade ur olika synpunkter bl. a. möjligheten att samordna och därmed också nedbringa förberedelsearbetet varit önskvärt med ett enhetligt databehandlingssystem för förrådsredovisning inom statsförvaltningen. Bland annat skillnaderna i förrådsorganisation har emellertid ansetts lägga hinder i vägen härför. I en del fall har större fördelar ansetts vara att vinna genom integrering med i första hand andra arbetsrutiner inom det egna verket. På en hel del punkter finns emellertid möjlighet till gemensamma lösningar. Längst i fråga om förberedelser för omläggning av förrådsredovisningen till automatisk databehandling har flygförvaltningen kommit (jfr sid. 111). Förberedelsearbetet där har följts av en av kommittén organiserad grupp med deltagare från andra verk. Härigenom har dessa i viss utsträckning blivit delaktiga av de erfarenheter, som görs vid denna uppläggning, och genom diskussionerna inom gruppen har för deltagarna värdefulla synpunkter framkommit. Enligt kommitténs uppfattning är det önskvärt, att för framtiden ett fastare samarbete etableras mellan de olika förrådshållande myndigheterna för fortlöpande erfarenhetsutbyte och för samordning — för undvikande av dubbelarbete — av det fortsatta databehandlingsarbetet på förrådsområdet. Även andra frågor såsom standardisering, samordning av inköpen av standardartiklar och utnyttjande i vissa fall av gemensamma förråd bör kunna upptagas till behandling i anslutning till ett sådant samarbete.

Det militära försvaret Inom krigsmakten finns många stora arbetsuppgifter, som synes vara väl lämpade för automatisk databehandling. Det må till en början erinras om det omfattande arbete, som sammanhänger med anskaffning och underhåll av materiel. Härmed åsyftas inte enbart inköp och förrådshållning samt därmed sammanhängande kvantitativ och ekonomisk redovisning utan även exempelvis fastställande av de verkliga materielbehoven på olika håll

109 inom krigsmakten under olika organisatoriska förutsättningar, beräkning av erforderliga materielanslag och kontroll av att dessa inte överskrides samt bestämmande av optimal översynsfrekvens och underhållsekonomi för materielen. Med hänsyn till de mycket stora värden materielen representerar och den vikt, som funktionsduglighet och tillgänglighet hos densamma har för det militära försvarets effektivitet, är en planmässig materieldisposition och ett utnyttjande av materielanslagen på optimalt sätt av mycket stor betydelse ur såväl ekonomisk som försvarsteknisk synpunkt. Snabb och flexibel bearbetning av de stora datavolymerna på området är en för uppnående av dessa mål betydelsefull förutsättning. De automatiska datamaskinerna möjliggör en sådan bearbetning och kan därjämte reducera kostnaderna för databehandlingen. Även på personalsidan finns betydande arbetsuppgifter, för vilka utnyttjande av automatisk databehandling innebär fördelar. Detta gäller exempelvis personalstatistik och personalurval. Även personalersättning i krig är ett viktigt databehandlingsområde. Ett arbetsfält, där maskinerna torde komma att få allt större betydelse för krigsmakten liksom för totalförsvaret i övrigt, är forskningen på det försvarstekniska området. Användningen av maskinerna gäller här främst beräkningar av teknisk och operationsanalytisk karaktär. Liksom inom andra förvaltningsområden torde betydande fördelar ur verksledningssynpunkt vara att vinna med att databehandlingen vid skilda funktioner inom försvarsgrensförvaltningarna samordnas till ett integrerat system. I ett sammanfört dataflöde genom anskaffning och förrådshållning av materiel kan med de moderna kontorshjälpmedlen infogas automatisk impulsgivning till leveransövervakning och -kontroll, betalning, återanskaffning m. m. I fall då huvudförvaltningsprincipen tillämpas kan denna integrering utsträckas även mellan försvarsgrenarna. Lätt bearbetbara register över behov av och tillgång på personal och materiel ger försvarsgrensstaberna och högre militär ledning bästa underlag på dessa områden för planeringsarbetet. Att utforma ett höggradigt integrerat system kräver emellertid omfattande undersökningar och förberedelser. Det kommer därför att ta lång tid att bygga upp ett sådant. Vissa icke oväsentliga fördelar kan vinnas redan genom omläggning till automatisk databehandling av arbetsuppgifter av mera begränsad räckvidd. Man har valt alt börja med att i viss omfattning tillgodogöra sig dessa fördelar, som kan erhållas redan på kort sikt, och tänker sig att efter hand bygga ut till ett mera integrerat system. Med detta tillvägagångssätt är det av största vikt att tillse att systemuppbyggnaden blir sådan, att en senare övergång till ett integrerat system inte försvåras eller kommer att medföra onödigt dubbelarbete. De grundläggande förutsättningar, på vilka ett integrerat system kan vila, måste därför, oavsett att man inte tänker sig en direkt övergång till ett dylikt

110 system, fastställas snarast möjligt. Härvid måste eftersträvas att så långt möjligt förenhetliga organisation och metodik för materielredovisning, personalregistrering m. m. för de olika försvarsgrenarna. Enhetliga klassificeringsgrunder i olika hänseenden måste också fastställas. Det är även nödvändigt att ett intimt samarbete kommer till stånd mellan de arbetsgrupper, som arbetar eller kommer att arbeta med databehandlingsuppgifter på olika håll inom försvaret. Fastställandet av nämnda grundläggande principer är ett arbete som måste utföras av eller i nära kontakt med högsta militära ledningen. Eventuellt bör för arbetet utses en särskild grupp med uppgift att snabbt komma fram med förslag på området. I en dylik grupp, vilken även bör svara för samordningen mellan olika arbetsgrupper, bör ingå såväl militär- som databehandlingsexpertis. Efter dessa allmänna synpunkter på tillämpning av automatisk databehandling inom krigsmakten lämnas i det följande en närmare redogörelse för förekommande olika individuella applikationer och för vad som hittills åtgjorts på området. Det kan då först konstateras att automatisk databehandling i viss utsträckning sedan länge utnyttjats. För beräkningsarbeten av olika slag har servicebearbetning ägt rum hos främst matematikmaskinnämnden i relativt stor omfattning. Försvaret har i själva verket varit en av nämndens största kunder. Framförallt på senare tid har av försvaret disponerade egna maskiner ävenledes använts för dylika ändamål. Även för arbeten av administrativ natur har automatisk databehandling utnyttjats inom krigsmakten. Flygförvaltningen var sålunda en av de första här i landet att för dylika arbeten ta en automatisk datamaskin i bruk. Denna — en hålkortsmatad maskin av medelstor typ med beteckningen IBM 650 — installerades i september 1956 hos centrala flygverkstaden i Arboga och utnyttjades för — förutom beräkningsarbeten — bl. a. förrådsredovisning och uträkning av arbetarlöner. Den har numera utbytts mot en större anläggning (IBM 7070 och 1401). Maskinanläggningar finns numera också hos försvarets forskningsanstalt (IBM 7090 och 1401), försvarets civilförvaltning (IBM 1401) och armétygförvaltningen (Alwac III E ) . Den senare maskinen äges av matematikmaskinnämnden men har för viss tid ställts till armétygförvaltningens förfogande enligt särskilt avtal. Förberedelsearbete för omläggning av arbetsuppgifter till dessa maskiner pågår inom tillsatta arbetsgrupper. Även på andra håll inom krigsmakten pågår förberedelser för omläggning till automatisk databehandling, varvid man tills vidare räknar med att kunna utnyttja ledig tid i någon av hittills beställda maskiner. Inom armétygförvaltningen arbetar en för allsidig översyn av verkets arbetsrutiner utsedd arbetsgrupp — »grupp 57» — bl. a. med att förbereda vissa omläggningar till maskinell databehandling. Nära samarbete äger därvid rum med försvarets civilförvaltning. Inom marinförvaltningen har tillsatts en särskild arbetsgrupp, »kommittén för integrerad data-

Ill behandling». Undersökningar rörande utnyttjande av automatisk databehandling pågår även på vissa andra håll, bl. a. hos centrala värnpliktsbyrån och militärpsykologiska institutet. I detta sammanhang må även nämnas den försöksorganisation för operationsanalys inom försvaret, som inrättats av försvarets forskningsanstalt och som är inriktad på att i viss utsträckning utnyttja automatisk databehandling. Vissa av de arbetsuppgifter, i fråga om vilka förberedelser pågår för ADB, berör försvarets verkstadsrörelse. Bland dessa må nämnas reservdelsredovisning, avlöningsuträkning för arbetare, kostnadskalkylering och fakturering samt sådana med verkstadsarbetet i viss mån sammanhängande arbetsuppgifter som drifts- eller felanalys. För förrådsredovisningen av reservdelar inom flygförvaltningen har såsom nämnts i det föregående tidigare utnyttjats en hålkortsmatad automatisk datamaskin. För att ytterligare automatisera och effektivisera detta arbete har det numera överförts till förvaltningens nya, väsentligt större och med magnetbandsutrustning försedda maskinanläggning. Redovisningen omfattar liksom enligt tidigare system såväl det centrala förrådet i Arboga som samtliga filialförråd. Det blir emellertid möjligt att utföra bearbetningarna väsentligt snabbare än förut. Hålkortsregistret — omfattande 600 000 å 700 000 hålkort — har kunnat slopas och ersättas med magnetband. Registret har härigenom blivit mera hanterligt, varjämte personalbehovet för skötseln av registret minskat. Väsentligare anses emellertid vara att nyanskaffningar av reservdelar, beroende bl. a. på den kortare reaktionstiden hos systemet, kan baseras på den verkliga förbrukningen — uttagningen från filialförråden — i stället för som tidigare på utleveranserna från centralförrådet. Härigenom kan lagerhållningen hållas nere och besparingar göras i form av minskade räntekostnader, minskade personaloch lokalbehov samt mindre kassation. Anslagen kan härigenom ävenledes utnyttjas bättre. Eventuellt kan det bli möjligt att slopa det centrala buffertförrådet och i stället direktdistribuera materielen till lokalförråden. Arbetsrutinen för förrådsredovisning är i stora drag följande. Uppgifter om uttag från filialförråden och om tillkomster till huvudförrådet registreras på hålkort. Dessa inmatas direkt i maskinen eller också — vilket är det normala — överföres uppgifterna först till magnetband. I maskinen aktualiseras uppgifterna om förbrukningen av förrådshållna artiklar vid de olika filialförråden och lagernivån kontrolleras. Understiger denna vid något lokalförråd en viss med hänsyn till förbrukning och leveranstid beräknad gräns, utfärdar maskinerna automatiskt order om påfyllning från huvudförrådet eller, om brist föreligger där, från annat lokalförråd, som har överskott. Lagernivån i huvudförrådet undersökes härefter för kontroll av om beställningspunkten underskridits. Denna har bestämts sålunda att den motsvarar visst antal veckoförbrukningar — antalet är beroende av leveranstiden för artikeln — och korrigeras automatiskt genom fortlöpande aktuali-

112 seringar av veckoförbrukningarna. Har beställningspunkten underskridits, utfärdas för inköpsavdelningens räkning en inköpsanmodan, innehållande en detaljerad information om den berörda artikeln. Inköparen får härigenom ett komplett underlag för ett riktigt inköp. Om beställning gjorts men brist förekommer, kontrollerar maskinen leveranstiden och utfärdar med ledning härav antingen en leveranspåminnelse eller en begäran till leverantören att om möjligt leverera före utsatt leveranstid. Ur bearbetningen erhålles även dispositionsrapport avseende aktuella an slag samt inköps- och förbrukningsstatistik. Systemet möjliggör en uppföljning av förbrukningen per flygplanstyp, varigenom behovet av reservdelar i förhållande till antalet flygplan av olika typer bättre kan avvägas vid framtida beställningar. Automatisk utskrift av återbeställningshandlingar — ev. direkt i maskinspråk, om detta passar leverantörens maskinutrustning — samt utbetalningshandlingar för likvidering av fakturor planeras inte nu men kan senare byggas in i systemet. Med ledning av förbrukningsstatistiken, kompletterad med historik rörande de förhållanden under vilka förbrukningen uppstått — s. k. lägeshistorik — och med statistik rörande de fel som orsakat förbrukningen kan den fredsmässiga materielförbrukningen beräknas. Efter komplettering med beräknad ytterligare förbrukning i krig — beroende på dels ökad utnyttjning av flygplan och annan materiel, dels av krigsförhållandena förorsakade skador — kan den lämpligaste storleken och sammansättningen av krigsutrustningslagren beräknas. Vid förändringar i krigsorganisationen kan specificerade uppgifter om erforderliga påfyllningar och omfördelningar av materielen framställas i maskinen. Med uppgifterna om krigsutrustningslagren inlagda på magnetband blir det möjligt att snabbt ta reda på i vilka förråd en viss detalj finns, exempelvis för att ersätta den vid tekniska förändringar eller för att göra kompletteringar. Organisationen av arméns verkstadsrörelse avviker något från flygvapnets. Försök har sedan någon tid bedrivits inom armétygförvaltningen med viss reservdelsredovisning med användande av den hos förvaltningen placerade hålkortsmatade ADB-maskinen. Bearbetningen är upplagd närmast som en ren saidoredovisning men omfattar bl. a. även framräkning av beställningspunkt och utskrift av inköpsanmodan. Försök med att använda telex för utlämningsorder pågår, över utlämningarna framtages hålkort bl. a. för debiteringen. Dessa överlämnas till försvarets civilförvaltning såsom underlag för omföring av kostnaderna mellan verkstad och beställare. Inom marinen har tillsatts en särskild undergrupp till den förutnämnda kommittén för integrerad databehandling med uppgift att förbereda en omläggning till ADB av reservdelsredovisningen inom marinen. Arbetet befinner sig ännu i inledningsstadiet. Man har för avsikt att göra vissa försök på området med i första hand telemateriel. För arbetet skulle till en bör-

113 jan utnyttjas en mindre maskinanläggning, exempelvis försvarets civilförvaltnings IBM 1401. Längre fram kommer tillgång till en större maskin att erfordras. Icke oväsentliga vinster synes kunna göras genom rationalisering av nuvarande redovisningssystem och omläggning till ADB. Verkstadsbokföring, inkluderande bl. a. uträkning av arbetarlöner, utföres inom flygvapnet i den i Arboga placerade datamaskinanläggningen. Vid marinverkstäderna i Stockholm utföres verkstadsbokföringen med användande av hålkortsmaskiner. Vid övriga marina verkstäder tillämpas manuellt förfarande. Verkstadsbokföringen för de större armétygverkstäderna utfördes tidigare med anlitande av försvarets civilförvaltnings hålkortsanläggning. Numera utnyttjas civilförvaltningens datamaskin. Underlaget för bearbetningen utgöres av streckmärkta dualkort (bl. a. arbetskort, ackordskort, avdragskort, materielsedlar och orderkort). Lönebearbetningen omfattar tidsavstämning, ackordsuträkning, bruttolöneuträkning, skatteberäkning samt framställning av specifikation och växlingsnota. I bearbetningen framställda arbetskostnadskort användes sedan tillsammans med materialkostnadskort — framställda genom bearbetning av uppgifterna i materialkort jämte uppgifter om fasta verkstadspålägg — för fakturering samt kostnadsfördelning och efterkalkyl. Enligt gjorda beräkningar tar arbetet vid bearbetning i 1401 en tid av omkring 20 timmar per månad mot omkring 600 maskintimmar per månad vid tidigare hålkortsbearbetning. Det vill synas som om även marinverkstädernas ifrågavarande bokföring bör kunna utföras med användande av civilförvaltningens datamaskin, varvid den nuvarande hålkortsanläggningen vid marinverkstäderna i Stockholm torde kunna utgå. Av stor betydelse ur såväl ekonomisk som effektivitets- och säkerhetssynpunkt kan det vara att snabbt kunna sammanställa uppgifter från de olika verkstäderna om konstaterade materielfel eller av yttre förhållanden beroende felfunktioner hos materielen för att härigenom få underlag för vidtagande av åtgärder för att förhindra upprepning av felen eller för att på lämplig tid göra erforderliga utbyten av komponenter. Denna driftsanalys torde med fördel kunna utföras med anlitande av automatisk datamaskin. Planering härför pågår inom flygvapnet. De arbetsuppgifter som förekommer inom verkstäderna och som planeras omlagda till ADB har i viss mån sin motsvarighet inom försvarets fabriksverk. Hit hör förrådsredovisning, drifts- och kostnadsbokföring, uträkning av arbetarlöner samt fakturering. En ytterligare arbetsuppgift, vilken hos fabriksverket liksom hos många andra industriföretag kan vara väl lämpad för ADB, är produktionsplanering. I viss utsträckning, exempelvis då det gäller avlöningsuträkning för arbetare, kan eventuellt en anknytning till ADB-arbetet inom försvarets civilförvaltning ifrågakomma. Genom att tillverkningen inom fabriksverket sker vid ett flertal på olika håll i landet belägna driftställen, vilkas verksamhet sammanhålles centralt 8 —

114 av fabriksstyrelsen, är kommunikationernas ordnande av särskild betydelse för en rationell databehandling inom verket och måste ägnas särskild uppmärksamhet. Mera påtagliga fördelar av ADB torde kunna erhållas först genom väl integrerad databehandling. Vissa undersökningar har gjorts i fråga om enskilda arbetsuppgifter men har ej visat på större besparingsmöjligheter. En eventuell övergång till utnyttjande av ADB synes därför böra baseras på en grundlig undersökning av databehandlingen inom verksamheten i dess helhet, varvid integreringsmöjligheterna ägnas speciell uppmärksamhet. Arméns ammunitionsredovisning handhas av armétygförvaltningen, som härför använder en hos förvaltningen uppställd hålkortsmaskin, »Cardatype», i vilken samtidigt kan göras utskrifter med skrivmaskin och stansas hålkort. Därjämte utnyttjas civilförvaltningens hålkortsanläggning. Förbanden beställer årligen den ammunition, som behövs för ordinarie utbildning och repetitionsövningar. Beställningarna prövas av arméstaben. Hos armétygförvaltningen framställes utlämningsorder och omdisponeringskort (hålkort). Från dessa kort framställes hos civilförvaltningen lagerlistor för de olika förråden en gång per månad. Ammunitionen följs även upp efter årgång och tillverkare genom en särskild partiredovisning. Detta är av betydelse bl. a. med hänsyn till lagringstidens inverkan på ammunitionens krutvärde. Arbetet planeras skola överföras till automatisk databehandling och utredningar härom pågår. Genom en dylik omläggning kommer eventuellt en maskin, som för närvarande disponeras av armétygförvaltningen för detta arbete, att kunna återlämnas. Därjämte räknar man med att kunna utvidga den nuvarande rutinen till att omfatta även ekonomisk redovisning samt registrering av vissa uppgifter om ammunitionen och dess förpackning, såsom vikt och volym, varigenom möjlighet erbjuder sig att i förväg bestämma lager- och transportutrymmen. För marinens ammunitionsredovisning förfogar marinförvaltningen över en mindre hålkortsanläggning, som utnyttjas för stansning och sortering av förbrukningsuppgifter. Därjämte anlitas civilförvaltningens hålkortsmaskiner för framräkning periodvis av lager samt sammanställning månadsvis av förbrukningen såväl värdemässigt som kvantitetsmässigt. Ammunitionsredovisningen inom flygvapnet sker manuellt. Fördelar synes vara att vinna genom en för samtliga försvarsgrenar gemensam ammunitionsredovisning, för vilken automatisk databehandling lämpligen utnyttjas. En särskild arbetsgrupp med uppgift bl. a. att undersöka förutsättningarna för en gemensam ammunitionsredovisning har tillsatts inom försvarets förvaltningsdirektion. I fråga om redovisningen av drivmedel har för marinens vidkommande ett program för bearbetning i datamaskin utarbetats. Några mera betydande besparingar av den planerade omläggningen av detta arbete till ADB räk-

115 nar man inte med att kunna göra. Genom integrering med andra rutiner — planeringsrutiner o. d. — kan dock måhända större fördelar vara att vinna. I dylikt fall torde även drivmedelsredovisningen för försvaret i övrigt — arméintendenturförvaltningen är huvudförvaltning för drivmedelsinköpen — lämpligen böra överföras till ADB. En noggrann drivmedelsstatistik kan därvid även erhållas. Även i fråga om annan intendenturmateriel såsom livsmedel kan det bli aktuellt att anlita automatisk databehandling, exempelvis för lagerredovisning, uppgörande av förplägnadsstater, beräkning av inköpsbehov samt inköps- och transportplanering m. m. Vad angår den organisationsbestämmande materielen pågår förberedelser för att inom armén och flygvapnet överföra redovisningen av densamma till ADB. Inom marinen erfordras först en grundläggande organisationsundersökning och fastställande av principerna för redovisningen. En särskild rutin för övervakning av innehållet i de i fältutrustningen ingående satserna förberedes inom armétygförvaltningen i avsikt att få bättre överblick över de detaljer som ingår och därigenom bl. a. undvika dubbleringar och onödiga nyanskaffningar samt underlätta sammanställningen av nya satser. Satsinnehållsredovisningen planeras härvid bli upplagd på magnetband. Planer har utarbetats på att till ADB överföra b ehovsb er åkningen, dvs. beräkningen av behoven för olika förband och mobiliseringsenheter av tyg-, intendentur- och sjukvårdsmateriel under olika gällande organisatoriska förutsättningar. Behovsberäkningen har i fråga om tygmateriel hittills utförts hålkortsmässigt. För arbetets fullgörande finns hålkortskartotek innehållande uppgifter om den materiel, som enligt organisationsplanen skall finnas för de olika mobiliseringsenheterna. På grundval av direktiv från arméstaben om förändringar i organisationsplanen framställes årligen hålkortsmaskinellt förbandslistor och förbandskort (hålkort), som sedan ligger till grund för framställning av materielslagsvis ordnade tilldelningslistor. På tilldelningslistorna införes tillgången manuellt från lagerkort, varjämte brister och överskott för de olika materielslagen uträknas. Med ledning härav kan sedan en omfördelning ske mellan mobiliseringsenheter av över- och underskott. Genom omläggning av detta arbete till ADB kan icke oväsentliga tidsvinster göras. Tidsåtgången för den maskinella bearbetningen beräknas sålunda vid utnyttjande av IBM 1401 kunna reduceras från för närvarande omkring 850 timmar per år till omkring 1,20 timmar per år. Genom integrering med förrådsredovisning av materielen — vilken även planeras överförd till ADB — bortfaller det nuvarande manuella arbetet med att jämföra behov och verklig tillgång, varjämte omdisponeringsorder kan framställas automatiskt.

116 De inom flygvapnet planerade rutinerna för redovisning av den organisationsbestämmande materielen inkluderar s. k. läges redovis ning av flygplan och andra enheter. Härmed avses en registrering av data rörande driftstider, översyner, reparationer m. m. för varje flygplan eller enhet. Denna lägesredovisning kan utnyttjas bl. a. för automatisk planering och beordring av översyner. Motsvarande system kan måhända användas även inom armén och marinen i fråga om större stridsenheter och dyrbarare materiel. Registreringen av personal, som krigsmakten disponerar, sker huvudsakligen dels av all personal hos centrala värnpliktsbyrån, dels vid inskrivningsexpeditioner och försvarsgrensvis vid truppregistreringsmyndigheter. Hos centrala värnpliktsbyrån föres dels ett i personalnummerordning ordnat upplysningsregister, bestående av kort med plåtavtryck, dels ett förbandsvis upplagt hålkortsregister. Det senare användes för olika slag av personalstatistik samt för olika specialundersökningar. Registren aktualiseras med ledning av uppgifter från truppregistreringsmyndigheterna. Aktualiseringen av hålkortsregistret sker dock endast under de fyra sista månaderna varje år. Under denna tid är registret inte tillgängligt för statistiska bearbetningar. Då det är tillgängligt, utvisar det läget per den 1 september föregående år och är således aldrig helt aktuellt. Personalregistreringen är centraliserad inom flottan. Även kustartilleriet tillämpar numera centraliserad personalredovisning. Inom armén och flygvapnet är den däremot decentraliserad. Inom flottan sker registreringen med användande av hålkortsmaskiner — en maskinanläggning disponeras gemensamt med centrala värnpliktsbyrån. Även vid kustartilleriet användes hålkortsmetod. Den maskinella bearbetningen skall i detta fall ske hos försvarets civilförvaltning med användande av bl. a. en Cardatype. Utredning pågår rörande sammanförande av personalregistreringen vid armén till större enheter. Det vill synas som om icke oväsentliga fördelar skulle vara att vinna genom utnyttjande av ADB för den centrala personalredovisningen. Härpå tyder en nyligen gjord utredning rörande utnyttjande av ADB för registrering hos centrala värnpliktsbyrån. Snabbare aktualisering av registret skulle möjliggöras och en mera omfattande statistik skulle kunna erhållas. Härigenom skulle möjligheterna för en god personalplanering väsentligt öka. I ett mera lättarbetat personalregister skulle uppgifter om personalens utbildning och användbarhet vara lättare tillgängliga och bearbetningsbara. Det skulle med ett dylikt register bli möjligt för planeringsorganen att på kort tid erhålla detaljerade uppgifter om personalläget, att snabbt få klarlagda de personella betingelserna för organisationsförändringar och konsekvenserna i personellt hänseende därav samt att planera utbildningsbehoven. Vissa överväganden görs om ADB skulle kunna komma till användning för fördelning av nyinskriven personal på olika vapenslag och för olika

117 tjänstgöring. På grundval av fastställd personaltilldelning och med ledning av lämplighetstester, läkarutlåtanden, uppgifter om de inskrivnas hemvist och om deras egna önskemål om tilldelning skulle man med utnyttjande av ADB kunna åstadkomma en så väl avvägd fördelning som möjligt. Härför torde dock krävas, bl. a., en utbyggnad av inskrivningsväsendet. Även för bearbetning av lämplighetstester kan ADB-maskiner komma till användning. Förutom de tester som nu förekommer i samband med inskrivning av värnpliktiga utföres i viss utsträckning mera ingående tester efter inryckning och i samband med antagning av aspiranter till fast anställning vid krigsmakten. Det är i många fall av största vikt, att de tester som ligger till grund för uttagningarna är tillförlitliga. För att få kontroll härpå erfordras en uppföljning av de testade personernas prestationer, deras därvid visade lämplighet m. fl. förhållanden. Militärpsykologiska institutet, som svarar för testningsverksamheten och bearbetningen av testresultaten, har enligt sin instruktion ävenledes att underkasta samtliga de inom försvaret använda metoderna för personalbedömning och personalurval en fortlöpande statistisk kontroll avseende metodernas effektivitet och har dessutom att utarbeta förbättrade metoder. För denna statistiska kontroll har institutet i viss utsträckning utnyttjat såväl ADB-maskiner som hålkortsmaskiner. För vissa planerade återkommande undersökningar på området har tillgång till en ADB-maskin av stor kapacitet bedömts erforderlig. Sålunda beräknas den för försvarets forskningsanstalt beställda maskinen komma att utnyttjas av institutet för dylika uppgifter under sammanlagt några timmar per år. I fråga om planläggningsarbetet för bearbetningarna äger visst samarbete rum med universiteten och med lärarhögskolan i Stockholm. I fråga om kamerala arbetsuppgifter har en omläggning till ADB nyligen genomförts av försvarets kassabokföring, uträkning av månadslöner för fast anställd personal, dispositionsbokföring och anslagsövervakning samt personalstatskontroll. Kassabokföringen är för så gott som hela krigsmakten centraliserad till försvarets civilförvaltning. Utbetalning sker för närvarande vanligen vid de olika förbandens och myndigheternas egna kassaförvaltningar genom dragning på försvarets centrala utgiftskonto, varefter verifikationerna tillsammans med särskilda bokföringslistor periodvis insändes till civilförvaltningen. Där sker titel- och beloppsgranskning, varjämte hålkort stansas. Genom särskild hålkortsbearbetning sker avstämning mot centrala utgiftskontot. Månadsvis framställes kassajournal med angivande av bl. a. uppdaterat saldo per titel från budgetårets början, vidare titelfördelningslista avsedd för förvaltningsmyndigheterna, kassarapport för riksrevisionsverket samt belastningstabell, vilken anslagsvis och i vissa fall titelvis ger besked om den kassamässiga situationen vid senaste månadsskifte. Arbetet har utan större

118 förändringar överförts till bearbetning i datamaskinen. Det utföres till lägre kostnad och betydligt snabbare än tidigare. I fråga om planerna på ADB för uträkning av försvarets månadslöner har redogjorts i det föregående (sid. 99). Anslagsövervakningen inom försvaret synes vara en för ADB väl lämpad arbetsuppgift. Det gäller härvid inte enbart riksstatsanslagen. Med hänsyn till de långa projekterings- och leveranstiderna för en stor del av materielen tillämpas för försvaret i stor utsträckning ett system med beställningsbemyndiganden utöver riksstatsanslag. Det är givetvis nödvändigt att ha kontroll på dels att utlagda beställningar ligger inom ramen för givna bemyndiganden, dels att under ett budgetår betalningsmedel inte kommer att erfordras utöver anslagsramen. Det är också av vikt, att man snabbt kan se de ekonomiska konsekvenserna av en erforderlig omläggning av projekt, som är planerade och måhända redan har föranlett vissa beställningar. Kontrollen av att beviljade anslag och bemyndiganden inte överskrides genom vidtagna medelsdispositioner sker inom vardera av de tygförvaltande myndigheterna, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen ävensom inom fortifikationsförvaltningen med användande av viss hålkortsutrustning, varjämte civilförvaltningens hålkortsanläggning utnyttjas för den centrala bearbetningen. Vid respektive förvaltning finns upplagt på hålkort ett särskilt dispositionskartotek, vilket kompletteras efter hand som nya beställningar läggs ut. Då faktura inkommer aktualiseras dispositionskorten, varjämte bokföringslistor samt vid betalning postgirokort och -förteckning framställes. Därjämte produceras ett särskilt s. k. rörelsekort, vilket överlämnas till civilförvaltningen. På grundval av rörelsekorten — vilka även reproduceras för att utnyttjas vid kassabokföringen — framställes där månatligen betalningsöversikter samt beställnings- och titelöversikter med betalningsutfall. Det är ett önskemål att avkorta den tid, för närvarande omkring 20 dagar, som redovisningen ligger efter och att få bättre underlag för prognoser i fråga om betalningsutfall. Genom övergång till automatisk databehandling synes dessa önskemål kunna uppfyllas samtidigt som kostnadsbesparingar kan göras. Förberedelser pågår med att inlägga detta arbete på civilförvaltningens datamaskin. Marinförvaltningen utnyttjar civilförvaltningens datamaskinanläggning även för framställning månadsvis av aktualiserad beställningsplan, utvisande å ena sidan planerat utnyttjande av anslag och bemyndiganden och å andra sidan utlagda beställningar. Integrering med den förenämnda betalningsmässiga anslagsövervakningen kommer eventuellt att kunna ske. Detta bör i så fall gälla även motsvarande arbetsuppgifter inom armétyg- och flygförvaltningarna. Andra databehandlingsområden inom försvaret är biluttagning för totalförsvarets behov, registrering av militära fordon samt den militära väder-

119 lekstjänsten. För dessa tillämpningar redogöres på annan plats i detta kapitel (sid. 89 och 150 f.). I fråga om beräkningsarbeten domineras behovet av maskinkapacitet av försvarets forskningsanstalt. Anstalten har hittills för numeriska beräkningar utnyttjat i första hand matematikmaskinnämndens, flygförvaltningens och statistiska centralbyråns maskiner men har därjämte i viss utsträckning utfört bearbetningar på en i utlandet befintlig större maskin. För lösning av system av ordinära differentialekvationer har en egen analogimaskin (Pace) utnyttjats. Anstaltens behov av maskinkapacitet är starkt ökande främst för beräkningsarbeten på de fysikaliska och operationsanalytiska områdena. Som nämnts i det föregående har en maskin av stor kapacitet, IBM 7090, samt en mindre, huvudsakligen för översättning till och från magnetband avsedd maskin, IBM 1401, installerats under år 1961. Maskinen kommer att utnyttjas förutom av anstalten även av andra myndigheter såväl inom som utom försvaret. Bland användarna på försvarssidan må nämnas militära väderlekscentralen och militärpsykologiska institutet. Av andra arbeten, för vilka maskinen' torde komma att utnyttjas, må nämnas ballistiska beräkningar. Försvarets radioanstalt har hittills utnyttjat matematikmaskinnämndens maskiner för olika beräkningsarbeten. Då anstaltens behov av maskintid ökat, har en särskild maskin (Facit EDB) beställts för användning huvudsakligen enbart för anstaltens egna arbeten. Även andra myndigheter inom försvaret har för beräkningsarbeten i viss utsträckning utnyttjat datamaskiner. Detta har exempelvis varit fallet med armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets fabriksverk. Det har härvid till stor del varit fråga om arbeten av icke permanent natur. Ett ökat behov av maskintid för dylika arbeten torde vara att räkna med. Slutligen kan nämnas att datamaskiner även kommer att utnyttjas som viktiga delar i stridslednings- och luftbevakningssystem.

Civilförsvaret Civilförsvaret har hittills utnyttjat ADB för beräknandet av en materielanskaffningsplan. Bakgrunden till problemet är följande. Civilförsvarets nya organisation skall successivt uppbyggas under perioden 1960—70. Antalet civilförsvarsenheter per län vid fullt utbyggd organisation och den utrustning som varje enhet skall ha är fastställt. Uppbyggnaden av civilförsvaret har med hänsyn till anfallsrisker m. m. indelats i ett antal preferensgrupper. Förenklat uttryckt har beräkningarna gått ut på att för varje preferensgrupp länsvis fastställa behovet och tillgången och därmed också bristen av varje materielslag. Registreringen av den i civilförsvaret inskrivna personalen omhänderhas

120 numera av länsstyrelserna. För registreringsarbetet användes bl. a. adresseringsmaskiner. Det får närmare övervägas huruvida ett utnyttjande av ADB — eventuellt med användande av ett med folkbokföringen och beredskapsregistreringen hos länsarbetsnämnderna (jfr sid. 138) samordnat magnetbandsregister — ställer sig fördelaktigare. En användning av ADB för vissa arbetsuppgifter i samband med civilförsvarets förrådsredovisning synes också kunna ifrågakomma (jfr sid. 107). Förberedelser härför pågår under medverkan av databehandlingsexpertis som matematikmaskinnämnden ställt till förfogande.

Postverket Inom postverkets område förekommer åtskilliga arbetsuppgifter där automatisk databehandling kan användas. Vissa av dessa arbetsuppgifter är av allmänt förekommande typer, såsom personalbokföring, avlöningsuträkning, avlöningsbokföring, förrådsredovisning och statistik. Andra uppgifter är specifikt postala, såsom postsparbankens och postgirokontorets bokföring. För närvarande används hålkortsmaskiner för vissa arbetsuppgifter inom postbanken. Automatisk databehandling (i form av legokörning hos matematikmaskinnämnden) används för vissa komplicerade ränteberäkningar. Två datamaskinanläggningar av typ IBM 1410 har beställts för leverans i slutet av 1962. Den ena avses för postsparbankens bokföring och den andra för vissa arbetsuppgifter inom postgirot. Organisatoriskt ledes och övervakas ADB-förberedelserna sedan början av 1960 av en kommitté (postverkets datakommitté, »Dako») under ordförandeskap av souschefen för generalpoststyrelsen. I Dako finns företrädare för olika verksamhetsgrenar inom postverket jämte en representant för matematikmaskinnämnden och databehandlingskommittén. För detaljarbetet tillsätter Dako arbetsgrupper. Ett par sådana fanns redan före Dakos tillkomst. En av arbetsgrupperna sysslar med frågan om mekanisering av postgirobokföringen och i samband därmed urval eller utveckling av lämplig typ av kassaregister för större postanstalter. Uppgiften för denna arbetsgrupp är omfattande, och någon slutgiltig lösning kan inte väntas på kort tid. En annan arbetsgrupp (»snabbutredningen») har, likaledes med sikte på postgiroproblemen, utrett frågan om anskaffning av en datamaskin för försöksverksamhet och för vissa mindre problem. En tredje grupp arbetar med ADB för postsparbankens bokföring. Slutligen har man också tillsatt en arbetsgrupp för personal- och avlöningsbokföring. Det är framför allt »snabbutredningens» och postsparbanksgruppens arbete som har föranlett den nyss nämnda beställningen av två datamaskinsystem. Nedan ges en redogörelse för de viktigaste, nu aktuella ADB-uppgifterna

121 inom postsparbanken och inom postgirokontoret. Därefter behandlas den viktiga frågan om integration mellan postens och postkundernas databehandling. Postsparbanken har inemot fem miljoner motbokskonton med varierande aktivitet. Därtill kommer 800 000 å 900 000 motbokslösa konton, huvudsakligen sparklubbs- och lönesparkonton. Antalet transaktioner uppgår till ett par tiotal miljoner per år. Bokföringen sker centralt. Uppgifter för denna bokföring är att kontrollera postanstalternas transaktioner, att beräkna och hålla reda på varje kontos kapitalbehållning och ränta, att ge svar på förfrågningar rörande konton och naturligtvis inte minst att ge överblick av postsparbankens hela inlåning. De nuvarande arbetsmetoderna för postsparbankens bokföring bygger på användande av hålkort. För varje konto finns ett kontokort, i vilket det finns stansade uppgifter om bl. a. motboksnummer (eller motsvarande), kapital och ränta. Den sistnämnda uppgiften anger räntan till årets slut under förutsättning att räntefoten förblir oförändrad och att inga omsättningar sker. För varje omsättning — insättning eller uttag — ersätts kontokortet med ett nytt, där uppgifterna om kapital, ränta m. m. har uppdaterats. Kontroller av olika slag spelar helt naturligt en viktig roll i arbetet. Omfattningen av hålkortsbearbetningen inom postsparbankens bokföringsavdelning är stor. För varje femdagarsperiod måste omkring 45 000 hålkort stansas, kontrollstansas och utsättas för annan bearbetning. Vid varje bokföringstillfälle — två gånger per månad — är över sex miljoner hålkort i rörelse. De hålkortsmaskiner, märke Powers, som används inom postsparbankens bokföringsavdelning, är i allmänhet anskaffade under senare delen av 1940-talet. De är av typer som inte längre tillverkas, nämligen typerna för 36-kolumners hålkort. Under de senare åren har man köpt begagnade sådana maskiner från anläggningar, som har gått ifrån dessa maskintyper, och därigenom fått en godtagbar försörjning med reservdelar. Nu börjar emellertid möjligheterna i den vägen sina, och maskinparken är starkt försliten. Man har för den skull sett sig om efter ny utrustning och därvid studerat både ADB-utrustning och konventionell hålkortsutrustning. Det visade sig att ADB-utrustning gav lägre totala kostnader. I det blivande ADB-systemet kommer man inte längre att behöva de fem å sex miljonerna kontokort. Dessa ersätts av magnetband. Säkerhetskravet tillgodoses på det sätt som är vanligt inom ADB-tekniken, nämligen att man vid varje tillfälle har mer än en »generation» av registerband tillgänglig. Omsättningar kommer att föras in i bokföringssystemet med hjälp av hålremsa och sorteringen kommer att utföras på magnetband. Behovet av visuella register för besvarande av frågor etc. tillgodoses med hjälp av listor, som skrivs ut av datamaskinen. Bokföringen kommer i fortsättningen

122 att göras för varje femdagarsperiod mot nu var tredje. Personalbehovet beräknas minska med 80 å 90 personer, bl. a. på grund av att arbetet med felsökning väntas bli väsentligt mindre än nu. Hyran för den ADB-anläggning, en IBM 1410, som avses för postsparbanken, tillsammans med erforderliga stansmaskiner etc. kommer att uppgå till drygt en miljon kronor om året. Bruttolönekostnaden beräknas minska med 1,4 miljon kronor per år, lokalkostnaderna med 70 000 och blankettkostnaderna med cirka 100 000 kronor per år. Totalt visar de preliminära beräkningarna en nettobesparing av drygt en halv miljon kronor per år på grund av införande av ADB, varvid man dock inte har räknat med någon avskrivning av förberedelse- och omläggningskostnaderna. Postgirokontoret. Den andra stora databehandlingsuppgiften inom postverkets område, nämligen postgirobokföringen, är svårare att automatisera, såsom framgår av det följande. Postgirokontorets uppgift är att förmedla betalningar till, från och mellan innehavare av postgirokonton. Transaktionerna är alltså huvudsakligen av tre slag, nämligen insättningar, utbetalningar och gireringar. Antalet transaktioner per bokföringsdag är i medeltal ca 800 000, under toppdagar över 2 400 000. (En girering räknas som två transaktioner, nämligen en debitering och en kreditering.) Antalet konton är ca 450 000 (årsskiftet 1961/ 62). Arbetet inom postgirokontoret präglas bl. a. av en hård tidspress. Transaktioner som har inkommit till kontoret före kl. 9.30 på morgonen måste bokföras samma dag, och likaså skall verifikationer och kontoutdrag postas samma dag. För närvarande sköts större delen av postgirokontorets databehandlingsarbete manuellt eller med additions-, bokförings- och adresseringsmaskiner. Vissa uppgifter är dock hålkortsmekaniserade, bl. a. omhändertagandet av s. k. hålkortsinbetalningskort samt revision av utbetalningskort (»girorevision»). När det gäller s. k. kapitalkonton, där glidande ränta gottgöres på innestående medel över en viss gräns, görs ränteuträkningen i datamaskin (legokörning). Kärnan i bokföringssystemet är ett kartotek, bestående av ett kontokort för varje konto. Ett sådant kontokort innehåller dels fasta uppgifter — kontonummer, namn, adress — och dels, för varje bokföringsdag under vilken transaktioner har förekommit, uppgift om datum, transaktionssummor och nytt saldo. Här använder man alltså ett kontokort för ett stort antal transaktionsdagar, till skillnad från postsparbankens bokföring, där man byter ut det gamla kontokortet mot ett nytt vid varje bokföringstillfälle då en eller flera transaktioner har förekommit. Postgirokontorets bokföring innebär i huvudsak att uppgifter om transaktionsbelopp och saldo förs in i kontokorten med hjälp av bokföringsma-

123 skiner, som samtidigt skriver ut kontoutdrag till kontoinnehavarna. För kontoutdragen använder man blanketter som med hjälp av adresseringsmaskiner på förhand har försetts med uppgift om kontoinnehavarens nummer, namn och adress. Förrådet av kontoutdragsblanketter kompletteras dagligen, så att det vid bokföringen alltid finns en sådan blankett för varje konto. I samband med bokföringen kontrolleras att saldot inte blir negativt. Om summan av utbetalningsuppdragen från ett konto är större än som kan tillåtas, stoppas uppdrag från detta konto i erforderlig utsträckning. Utöver bokföringen per kontoinnehavare måste postgirokontoret också ombesörja avstämning gentemot postanstalterna i fråga om inbetalningskort samt s. k. girorevision, avseende utbetalningskort. Sortering av inkommande blanketter i kontonummerordning är ett betungande förberedelsearbete för bokföringen. Vid många andra databehandlingsarbeten kan sorteringsproblemet lösas pä det sättet, att man stansar uppgifter från grunddokumenten och sedan sorterar sålunda erhållna data — hålkortsmässigt eller med hjälp av magnetband eller liknande — under det att grunddokumenten får behålla sin ursprungliga (brist på) ordning. När det gäller postgirobokföringen däremot kan dokumenten —• inbetalningskort, girokort och utbetalningskort med tillhörande kuponger — innehålla meddelanden, som postverket inte kan stansa. Det är alltså ofrånkomligt att verkligen sortera blanketterna — eller möjligen fotografiska kopior av dessa, någonting som också har diskuterats — vilket ger postgirokontorets arbete tillsammans med bankernas checkbearbetning och vissa andra arbeten en särställning inom databehandlingsområdet. För den övervägande delen av materialet görs sorteringen rent manuellt. Hålkortsinbetalningskort sorteras dock maskinellt, sedan de för hand plockats ut från de andra blanketterna. Maskinell sortering används också i girorevisionen, där man stansar ett hålkort för varje utbetalningskort som efter inlösen vid postanstalt har returnerats till postgirokontoret för kontroll. En rationalisering av postgirokontorets databehandling har länge varit aktuell. Beträffande en av deluppgifterna, nämligen den egentliga bokföringen, anvisar datamaskinerna en väg som sannolikt i längden kommer att leda till besparingar i personal och pengar. Man räknar emellertid med att det är förmånligt att samordna bokföringens mekanisering med en mekanisering av två andra arbetsmoment, nämligen sorteringen av blanketter vid postgirokontoret och — när det gäller större postanstalter — kvittering av inbetalningar från postkunder. Det som knyter ihop dessa tre arbetsuppgifter är behovet — och möjligheten — att till lägsta kostnad få data om transaktionerna överförda till ett språk som sorterare och datamaskiner kan läsa. En viktig fråga är då vilken form detta språk bör ha. Den klassiska maskinspråksformen för an-

124 vändning vid sortering är stansningar i hålkort. Frågan om att generellt ersätta nuvarande postgiroblanketter med hålkort har också diskuterats, men då en sådan omläggning skulle innebära nackdelar för vissa kontoinnehavare har man inte velat gå på denna linje. I stället sätter man sitt hopp till klartextläsande apparatur, som nu finns i begränsad praktisk användning på olika håll och som under de närmaste åren kan antas få starkt förbättrad ekonomisk konkurrenskraft. Den största fördelen med klartextläsande apparatur är naturligtvis att en och samma markering kan läsas av människa och maskin; en för människan bekvämt läsbar markering måste ju vanligen ändå för kontoinnehavarnas skull finnas på blanketten, och man kan alltså i bästa fall helt spara in det arbete som det skulle kräva att framställa en separat maskinspråksmarkering. En annan fördel är att de maskinellt läsbara markeringarna tar mindre plats på blanketten vid ett klartextläsningssystem än vid ett hålkortssystem av gängse typ. Vidare är det praxis, att klartextläsande maskiner — de må vara rena läsmaskiner eller läsande sorterare — är gjorda för att kunna ta hand om blanketter med inom vissa gränser varierande format och papperstjocklek. Man behöver alltså inte inskränka den — visserligen redan nu begränsade — rörelsefrihet som postgirokunderna har i fråga om blanketternas format och tjocklek. Givetvis har klartextläsningssystemet också många nackdelar. En av de mest framträdande är att klartextläsningen ännu så länge är ofullständigt utprovad. En annan, i viss mån bestående nackdel är att anordningar för klartextläsning är relativt dyra, något som måste vägas mot de besparingar man gör vid framställningen av de maskinellt läsbara markeringarna och vid sorteringen. Man gör vidare klokt i att räkna med att klartextläsare inte kommer att kunna läsa 100 procent av blanketterna; en viss bråkdel kommer förmodligen att avvisas som icke maskinellt läsbara, vilket kräver manuellt ingripande. Avvisningsprocenten kommer att vara beroende av tryckets kvalitet och därmed av vilka kostnader man lägger ned på den apparatur — tryckpressar, skrivmaskiner, räknemaskiner, kassaregister etc. — varmed skriften skall produceras. Bristen på standardisering i fråga om typsnitt är ett stort problem i samband med maskinell klartextläsning. Under lång tid framåt måste man räkna med att bara ett eller några få typsnitt kan läsas maskinellt. I den mån de nödvändiga uppgifterna på blanketterna är skrivna för hand eller med andra typsnitt än det eller de godtagbara måste man alltså antingen komplettera blanketterna med samma information i det godtagna typsnittet eller också vidta andra manuella åtgärder. Postverket har emellertid typsnittet under kontroll beträffande en rätt stor del av de miljarder siffror som varje år behandlas av postgirokontoret. När det gäller girokort och utbetalningskort är debetkontonumret tryckt av postverket. Vad beträffar inbetalningskorten räknar man inom postgiro-

125 kontoret med att så småningom kunna utrusta de större postanstalterna med speciella kassaregister, som på en gång skriver kvitto och kassajournal samt förser inbetalningskortet med maskinellt läsbara siffror. De postanstalter, där man räknar med att ställa upp kassaregister, expedierar ca 75 procent av alla giroinbetalningar. Därtill kommer, att ca 75 procent av inbetalningskorten på förhand har kontonumret tryckt och att omkring 12 procent även har beloppet tryckt. Det bör nämnas att postgiroblanketterna för kontoinnehavare med många transaktioner vanligen bara uppvisar begränsade variationer i fråga om typsnitt, eftersom korten i allmänhet fylls i med skrivmaskiner, bokföringsmaskiner, adresseringsmaskiner, hålkortstabulatorer eller datamaskinstyrda skrivare. Experiment med olika slag av kassaregister för större postanstalter pågår sedan flera år. Dessa experiment kommer att få en delvis ny inriktning genom att klartextläsningstekniken nu har ryckt närmare. Generalpoststyrelsen har för leverans vid årsskiftet 1962/63 förhyrt viss klartextläsande apparatur, som kan både sortera dokument och överföra viss del av dokumentens information till datamaskiner. Ett led i experimentverksamheten på området är beställningen av den datamaskin av typ IBM 1410, som avses bli använd inom postgirokontoret. Utom för experiment med klartextläsande apparatur skall denna maskin användas för behandling av hålkortsinbetalningskort, för girorevisionen m. m. Sedan frågorna om kvitteringsmaskiner och klartextläsande sorterare har lösts, torde vägen för en långtgående automatisering av postgirokontorets databehandling ligga öppen. Integration med kundernas databehandling. Speciellt för postgirokontorets del är det vanligt att stora mängder av handlingar, som skall eller bör bearbetas med maskinella metoder, utväxlas mellan postverket och dess kunder. Härvid kan stora rationaliseringsvinster och tidsbesparingar stå att vinna genom en samordning av databehandlingen, en integration över de organisatoriska gränserna. En sådan integration förekommer redan n ä r det gäller hålkortsinbetalningskorten, som används för varuskatt och vissa andra indirekta skatter, TV-licenser, telefonräkningar, försäkringspremieinbetalningar och åtskilligt annat. Här utnyttjar postverket och dess kunder gemensamt den information, som genom kundernas försorg har stansats i korten. Postverket har i vissa fall gentemot dessa kunder åtagit sig en viss service utöver den som kommer kontoinnehavare i allmänhet till del, i det att hålkortsinbetalningskorten för vissa kunders räkning levereras sorterade i viss ordning och med bifogade, hålkortsmässigt framställda listor över de gjorda inbetalningarna. Ett framtida införande av automatisk databehandling öppnar vägar för en längre gående integration. Postverket kommer sålunda att få möjlighet att ta emot och lämna data registrerade på magnetband eller via datatrans-

126 mission. I båda fallen möjliggöres större bearbetningshastigheter både hos postverket och kunderna. Överlämnande av information per magnetband eller datatransmission från en större kund till postgirokontoret kan ifrågakomma främst för kunder som har ett mycket stort antal utbetalningar, t. ex. riksförsäkringsverket och vissa stora arbetsgivare. I den motsatta riktningen, från postgirokontoret till större kunder, är motsvarande förfarande aktuellt för kunder som får ta emot ett mycket stort antal inbetalningar över postgirot, speciellt när inbetalningskorten har framställts av betalningsmottagaren på maskinell väg, såsom ofta är fallet. Den som inhöstar de största vinsterna av integrationen är i båda fallen den part som tar emot informationen, ty denne spar kostnaderna för stansning (eller alternativt för maskinell klartextläsning). Den som levererar informationen gör ingen annan vinst än möjligen den att han slipper själva utskriftsarbetet, och eftersom maskinell utskrift är ett relativt billigt arbete är den besparingen inte lika betydelsefull. Det bör alltså generellt vara särskilt angeläget för den informationsmottagande parten att få så mycket som möjligt av sin information levererad i en form som snabbt och billigt kan läsas av maskinell databehandlingsutrustning. Större postgirokunder som sänder ut inbetalningskort i mängder, t. ex. försäkringsbolagen och televerket, kan i en framtid, då postverket har apparatur för klartextläsning, ha speciell nytta av ett avtal med postgirokontoret om att få specificerade kontoutdrag i form av magnetband, hålkort eller dylikt. Därigenom kan de nämligen utnyttja klartextläsningens fördelar utan att själva behöva investera i den f. n. tämligen dyrbara apparaturen härför. Det kan tilläggas, att man i många fall torde komma att i kontrollsyfte leverera en utskrift som komplettering till information, som överföres via magnetband eller datatransmission. Denna utskrift bör då inte tas i anspråk annat än vid tvist om vilka betalningsuppdrag som har givits etc. eller när man genom summiakontroller eller liknande har konstaterat att något fel föreligger. Ett minimikrav är att en skriven handling, innehållande kontrollsummor, utväxlas som ett juridiskt bindande dokument för komplettering av den maskinella informationen. Det eventuellt kommande systemet att lämna betalningsuppdrag per magnetband bör av postverket i vissa fall kunna utnyttjas till ytterligare rationalisering. Om större kunder, i stället för att överlämna några hundratusen utbetalnings- och girokort, till postgirokontoret överlämnar magnetband, innehållande all information om vad som skall stå på utbetalningshandlingarna, kan postverket självt föranstalta om utskriften. Men före utskriften kan utbetalningsuppgifterna av postverket maskinellt sorteras om i ordning efter adresspostanstalt. Härigenom slipper man ifrån större delen av det manuella arbetet med sorteringen av blanketter. En viktig fråga i samband med integration över de organisatoriska gränserna är standardiseringen av informationsbärande medier och av koder.

127 När det gäller hålkort är formatet gemensamt för de flesta system här i Sverige. Likaså är de använda hålkortskoderna enhetliga när det gäller siffrorna, den i detta sammanhang viktigaste informationen, men inte i samma utsträckning beträffande bokstäver. För magnetbandens del är standardiseringen mindre långt driven. I samband med postverkets tidigare nämnda beställning av två datamaskiner har beställaren förbehållit sig rätt att till maskinerna ansluta periferisk utrustning av andra fabrikat. Genom detta viktiga förbehåll har man velat förebygga att konkurrensen mellan olika datamaskinfabrikanter skall begränsas genom den centrala ställning som postverket intar när det gäller integration över de organisatoriska gränserna. Statens järnvägar Efter förberedande undersökningar förhyrde järnvägsstyrelsen i oktober 1958 en ADB-maskin av typ IBM 650. Maskinen användes för följande arbetsuppgifter. Avlöningsuträkning. Bearbetningen omfattar f. n. omkring 20 000 tjänstemän men utökas successivt till att omfatta allt fler personalgrupper. Avsikten är att lönerna för samtliga tjänstemän, omkring 50 000, och arbetare, omkring 10 000, skall beräknas enligt utarbetade rutiner. Förrådsredovisning. Arbetet omfattar den värdemässiga delen av förrådsredovisningen. Härmed avses prissättning och värdeuträkning av uttag ur förråd samt uträkning av grupp- och totalsummor för rörelserna i förrådet. De sålunda erhållna värdena används sedan för såväl förrådsrapporter över rörelser och totalvärden i förrådet som kostnadsfördelningen för verket i dess helhet. Trafikredovisning. Redovisningen avser såväl persontrafik som godstrafik. Persontrafikredovisningen omfattar försäljningen av inländska fasta serie-, maskin- och blankobiljetter. Ett centralt kartotek, i vilket samtliga biljettserier är representerade, utgör grunden för redovisningarna. Körningarna i ADB-maskinen innefattar kontroll och avräkning av stationernas biljettuppbörd samt statistik över persontrafiken. Kontroll, avräkning och statistik avseende den internordiska godstrafiken (vagnslaster) utföres efter ett speciellt nordiskt system. Detta innebär att respektive länders förvaltningar framställer ett hålkortsunderlag för bearbetning i ADB-maskin. Hålkorten bytes sedan länderna emellan. Varje förvaltning kan härigenom framställa sina speciella redovisningar och statistiska uppgifter med minsta insiats av stansningsarbete. Vagnhyresavräkning. Då utländska godsvagnar inkommer till landet ävensom då de lämnar detta, antecknas deras identifieringsnummer samt tidpunkten för ankomsten respektive avgången. Från dessa uppgifter stansas

128 sedermera hålkort, som månatligen bearbetas i datamaskinen. I denna uträknas den tid vagnarna befunnit sig i landet och den häremot svarande vagnhyran. Hyressummor uträknas för varje land för sig. På motsvarande sätt bearbetas uppgifter om svenska vagnar, som varit i trafik utom landet, varigenom kontroll erhålles på de vagnhyror, som SJ påföres från andra länder. Driftstatistik. Arbetet omfattar huvudsakligen: beräkning av personkilometer för bedömning av resandeströmmarnas fördelning på biljettslag, avståndsgrupper m. m., beräkning av godstonkilometer för bedömning iav vagnslastgodstrafikens spridning på avståndsgrupper inom olika tariffer och vagngrupper, beräkning av tåg-, vagnaxel-, plats- och bruttotonkilometer per bandel och tågslag m. m. samt vagnkilometer per vagnlittera — uppgifterna belyser trafiken på SJ-nätet och sammanställes bl. a. med underhållskostnader för olika fordonstyper, beräkning av underhållskilometer sedan senaste revisionsdatum för samtliga dragfordon och rälsbussläpvagnar. Samtidigt erhålles underlag för redovisning av antal fordon, deras användning, utnyttjning m. m. Kostnadsredovisning. Kostnaderna fördelas på bandelar, tjänsteställen och littera. Särskilda sammanställningar utarbetas för budgetkontroll, investeringskontroll m. m. Förutom för nu nämnda regelbundet återkommande bearbetningar utnyttjas maskinen för vissa sporadiska arbeten och för specialundersökningar. Som exempel kan n ä m n a s : beräkning av s. k. normtal för arbetsställen, kontroll av godsvagnparkens omloppshastighet och terminaltider specificerade på stationer, transportslag, tågslag e t c , trafikstrukturundersökningar i planeringssyfte för styckegodstrafiken och vagnslasttrafiken, innebärande huvudsakligen en kartläggning av trafikströmmarna för att bestämma omlastningsplatser, omkopplingsstationer m. m., försök till maskinell vagnfördelning. För de arbeten, som hittills överförts till ADB, har man uppskattat kostnadsbesparingarna på kontorssidan till sammanlagt omkring 1,5 miljon kronor per år. Härtill kommer att i vissa fall inte obetydliga tidsvinster kunnat göras, samt att bättre övervakning erhållits över investerat kapital (förråd, vagnar e t c ) . Ytterligare många arbetsuppgifter finns inom SJ, vilka med fördel skulle kunna överföras till ADB. Här må n ä m n a s : kvantitativ förrådsredovisning, kontinuerlig vagnkontroll och vagnfördelning, produktionsplanering på verkstadssidan,

129 beräkning av gångtider för tåg av olika sammansättningar, framställning av tidtabeller, personalturlistor och personalbeordring, utvidgad trafik- och kostnadsredovisning, reservation av sovvagns- och platsbiljetter. Utrednings- och förberedelsearbetet på databehandlingsområdet inom SJ stod till en början under ledning av en kommitté, vari ingick representanter för olika intresseområden inom verket. Det detaljerade utredningsarbetet bedrevs i särskilda, under kommittén sorterande arbetsgrupper, vari ingick personal från kontorsorganisationsavdelningen samt i regel personal från den eller de av arbetet närmast berörda avdelningarna. Kommittén upplöstes i början av 1961, och övervakningen av utvecklingsarbetet överflyttades på en beredningsgrupp. Samtidigt beslöts att detaljarbetet för systemuppläggning etc. skulle utföras av personal från berörda avdelningar i samarbete med personal vid verkets datacentral. I juli 1961 träffades avtal om utbyte av 650-maskinen samt ett antal konventionella hålkortsmaskiner mot en magnetbandsutrustad maskinanläggning bestående av en IBM 1410 och en IBM 1401.

Televerket Bland de mera omfattande databehandlingsarbetena inom televerket, för vilka ett utnyttjande av ADB torde bli aktuellt, må nämnas fakturering av telefonavgifter och kontroll av att dessa inflyter — drygt 2 miljoner abonnenter erhåller f. n. räkningar en gång per kvartal — fakturering av radiooch TV-licenser samt uppbördskontroll i anslutning därtill — f. n. löses närmare 3 miljoner radiolicenser årligen och mer än en miljon TV-licenser varje kvartal — förrådsredovisning och lagerkontroll, aktualisering av abonnentregister, utskrift och debitering av arbetsorder, vissa arbeten berörande rikstelefonkatalogerna, ekonomiska redovisningar och analyser för olika decentrala organ, avlöningsuträkning, statistik ^bl. a. drift-, personaloch fordonsstatistik) samt olika arbetsuppgifter inom verkstadsavdelningen såsom produktionsplanering och verkstadsbokföring. Därjämte förekommer en del tekniska beräkningsarbeten, för vilka ett utnyttjande av ADB torde ställa sig fördelaktigt. Bland dessa må nämnas dimensionering av ledningsvior och viss teknisk apparatur i telefonstationer. Inom verket bedrives ett fortlöpande arbete med mekanisering av databehandlingsuppgifterna. Till stor del har arbetet hittills varit inriktat på användning av hålkortsmaskiner. Flera av de ovan nämnda arbetsuppgifterna är helt eller delvis hålkortsmekaniserade. I maskinanläggningarna ingår ett par elektroniska kalkylatorer. Vissa andra speciella maskiner har även kommit till användning, bl. a. märkstansmaskiner med anslutna specialbyggda kalkylatorer för debitering av manuellt utväxlade rikssamtal m. m. och en s. k. trafikmaskin, som simulerar telefontrafik för vissa mätändamål. 9 —

130 För vissa tekniska beräkningsarbeten användes ADB. Härvid anlitas bl. a. Besk, Smil ocb försvarets forskningsanstalts IBM 7090. Undersökningar med sikte på utnyttjande av ADB för kontorsarbeten pågår. Hittills vunna delresultat tyder på att icke obetydliga kostnadsbesparingar och andra vinster kan göras. Utredningsarbetet bedrives tills vidare av telestyrelsens rationaliseringsavdelning samt på deltid av andra tjänstemän inom verket. Särskild uppmärksamhet har ägnats olika frågor rörande datatransmission. En arbetsgrupp för dessa frågor har tillsatts. På televerkets initiativ har vidare bildats en studiegrupp för datatransmission vid internationella rådgivande telegraf- och telefonkommittén (CCITT). Statens vatten falls verk Inom verket förefintliga för ADB lämpade arbetsuppgifter utgöres till stor del av tekniska beräkningsarbeten. Verket har en nätmodell, alltså en analogimaskin, för undersökningar av det svenska stamlinjesystemet i fråga om dimensionering, stabilitet m. m. I övrigt har hittills för beräkningsarbeten i stor omfattning anlitats matematikmaskinnämndens Besk och Facit EDB samt nämndens Alwac III E, som viss tid varit placerad i vattenfallsstyrelsens lokaler. Såsom exempel på arbeten av beräkningsnatur, där ADB utnyttjas eller planeras, må nämnas beräkning av fallförluster i tunnlar och kanaler, dimensionering av jorddammar, hållfasthetsberäkningar, planering av kraftledningar för att uppnå minsta intrång och lägsta kostnad, beräkning av resultat av sjöreglering under olika förutsättningar samt undersökningar på atomkraftområdet. Även i fråga om beräkningar för ledningsnät har datamaskiner utnyttjats, och denna användning kommer att öka, i den mån nätmodellen inte räcker till för önskvärda undersökningar. Väsentliga besparingar har kunnat göras. Arbeten, som med andra metoder skulle tagit flera månader, har kunnat utföras på några timmar. Behovet av tekniskt utbildad personal för beräkningsarbeten har kunnat hållas nere, vilket är av betydelse inte minst med hänsyn till knappheten på dylik personal. En väsentlig ökning av verkets behov av maskinkapacitet för beräkningsarbeten är att förutse främst i samband med atomkraftens utnyttjande för kraftproduktion. Även i fråga om administrativa arbetsuppgifter finns inom verket flera, som synes väl lämpade för ADB. Detta gäller bl. a. de arbeten, för vilka verkets hålkortsanläggning hittills utnyttjats. Dessutom finns en del arbetsuppgifter som kan sägas stå på gränsen mellan beräkningsarbeten och databehandling av administrativ karaktär. Bland arbetsuppgifterna må särskilt nämnas följande. Förrådsredovisning. Inom verket finns ett huvudförråd, nio permanenta lokalförråd och ett tiotal byggnadsplatsförråd. Varusortimentet omfattar cir-

131 ka 40 000 artikelnummer. Avsikten är att lägga upp ett redovisningssystem likartat det som flygförvaltningen inför (jfr sid. 107 och 111) och med samma målsättning. Fakturering och betalningskontroll. Huvudparten av verkets inkomst hänför sig till engrosleveranser av kraft till cirka 1 300 abonnenter. Debitering sker kvartalsvis eller — i några fall — månadsvis. Debiteringsunderlaget är relativt oenhetligt, varför det är tveksamt om automatisering lönar sig. Mera enhetliga debiteringsnormer tillämpas i fråga om verkets detaljdistribution omfattande cirka 130 000 abonnenter, vilka debiteras 2 å 4 gånger per år. I fråga om denna distribution planeras en överflyttning av arbetet med fakturering och inbetalningskontroll från hålkortsbehandling till ADB. Belastningsstatistik. Denna omfattar ett stort antal timvärdessiffror avseende olika mät- och belastningspunkter. Dessa värden skall adderas eller subtraheras på visst sätt för olika delar av dygn och hela dygn. Statistiken måste vara färdigställd relativt kort tid efter dygnets utgång. Materialet utgör även utgångspunkt för vissa avräkningar med samkörande kraftföretag och abonnenter. I ett ADB-system kan eventuellt en samordning ske av dessa arbetsuppgifter. Kraftbalansberäkningar. Utgångsmaterialet utgöres av kända vattenföringssiffror från berörda älvar för en period omfattande några decennier. Kalkylerna användes vid förplanering av kraftstationer och vattenregleringar, vid framtidsplanering för hela produktionssystem samt för planering av driften under löpande belastningsår. Arbetet utföres redan nu till stor del på datamaskin. Ett samarbete med enskilda kraftföretag för gemensamt utnyttjande av program och material kan bli aktuellt i fortsättningen. Ekonomisk redovisning, siatistikbokf öring y avlöningsuträkning, uträkning av medelförtjänster för arbetare, personalstatistik, motorfordonsstatistik och driftsstatistik är andra områden, där ADB kan komma till användning. För samtliga dessa arbetsuppgifter har verkets hålkortsanläggning hittills anlitats. Databehandlingsarbetet bedrives huvudsakligen inom verkets olika avdelningar var för sig. Arbetet samordnas av en särskild kommitté, i vilken representanter för de olika avdelningarna ingår. En maskin av typ IBM 1401 installerades vid årsskiftet 1961/62. Väg- och vattenbyggnadsverket Under senare år har ADB utnyttjats för vissa inom verket förekommande arbetsuppgifter såsom massberäkningar i samband med projektering av vägar, kvalitetsgradering av vägar med utskrift av data till vägliggare, vissa beräkningar för stålbroar,

132 vissa bearbetningsmoment rörande vägningar av trafik, trafikräkningar, kostnadsstatistik m. m. för verkets maskinpark (cirka 8 500 enheter med en sammanlagd driftskostnad av 150 miljoner kronor per å r ) , statistik över ackordsförtjänster och ackordsvolymer med fördelning på dels olika slag av arbete, dels vägmästarområden och vägbyggnadsföretag, lönestatistik för kollektivavtalsanställda arbetare samt statistik över olycksfall i arbete. Bearbetningarna har hittills huvudsakligen utförts hos en privat servicebyrå. Genomsnittligt har bearbetningstiden utgjort 3—4 timmar per dag, varav övervägande delen för massberäkningar i samband med vägprojektering. Genom användande av ADB för massberäkningar har vägförvaltningarna till stor del kunnat befrias från tidsödande räknearbeten. Härtill kommer att det blivit möjligt att i väsentligt större utsträckning än tidigare undersöka alternativa vägprofiler och på så sätt nå bättre lösningar ur bl. a. kostnadssynpunkt. Användningen av datamaskiner och vissa andra tekniska hjälpmedel — exempelvis fotogrammetri — har i hög grad effektiviserat projekteringsarbetet och medfört ökade möjligheter för verket att upprätthålla en tillräcklig projekteringsreserv för anpassning av byggnadsverksamheten till tillgängliga investeringsmedel. Arbete pågår inom verket med att ytterligare utveckla och förfina metodiken på projekteringsområdet. Kvalitetsgraderingen av vägarna baseras på insamlade data om dessa och innebär framräknande med ledning därav av vissa poängtal för deras tekniska standard. Jämte vissa andra faktorer ligger graderingen till grund för en prioritetsbedömning då det gäller den turordning, i vilken olika vägar och delsträckor skall ombyggas. Genom den tillämpade metodiken erfordras inte något manuellt arbete från det fältarbetet utförts till dess poängvärdena uppritats i diagramform. I ADB-rutinen ingår även att sammanställa uppgifter om vägarna i en s. k. vägliggare. De arbeten som hittills lagts över till ADB är i stort sett fristående från verkets organisation i övrigt. Det vill synas som om ADB framdeles med fördel skulle kunna ifrågakomma i vidgad omfattning bl. a. som prognos- och planeringshjälpmedel på vägbyggnadsområdet. En mer allmän övergång till ADB inom verket förutsätter ett omfattande arbete innebärande samordning av olika rutiner såväl lokalt som centralt. Frågan om vägförvaltningarnas organisation är nu föremål för översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De organisationsändringar, som kan bli resultatet av översynen, kan komma att i olika hänseenden påverka uppläggningen av ett integrerat databehandlingssystem. Det är avsikten att tillsätta en särskild samordningskommitté för databehandlingsfrågorna inom verket.

133 Luftfartsverket Det är tills vidare endast inom ett område av verksamheten, nämligen flygtrafikledningen, som man förutser behov av automatisk databehandling. De alltmer ökande trafikmängderna och flyghastigheterna kommer på detta område att troligen från mitten av 1960-talet nödvändiggöra införandet av automatiska hjälpmedel, för att flygsäkerheten skall kunna hållas vid fortsatt hög nivå. De nuvarande manuella arbetsmetoderna för planering och presentation av trafikläget och utförande av beräkningsarbeten och analyser i anslutning härtill kommer sålunda inte att räcka till för att läget skall kunna följas upp tillräckligt snabbt och åtgärder vidtagas för att förhindra att konfliktsituationer uppstår. Med hjälp av bl. a. en automatisk datamaskin, i vars minne geografiska data samt data om flygplanshastigheter, vindhastigheter m. m. lagras, kan det bli möjligt att snabbt beräkna planens ankomsttider vid olika passagepunkter, beräkna erforderlig separation mellan flygplan och över huvud taget åstadkomma optimal utnyttjning av luftrummet. På längre sikt kan det bli möjligt att utveckla metoder för direkt inmatning i datamaskinen av uppgifter från flygplan och radarstationer ävensom för återmatning till flygplanen av vissa i datamaskinen framställda rutinmässiga meddelanden. Datamaskinen i ett automatiserat trafikledningssystem torde bli helt upptagen med detta arbete och kan inte användas för andra databehandlingsuppgifter. Det kan emellertid bli möjligt att utnyttja utrustningen eller delar av denna gemensamt med den militära flygledningen, en möjlighet som fordrar ingående överväganden. Samordningen av arbetet med den militära flygledningen är över huvud taget en viktig uppgift. Med hänsyn till risken för maskinfel måste finnas en datamaskin, som kan utgöra reserv och vid behov snabbt övertaga den ordinarie maskinens u PPgifter. Datamaskinerna måste förses med in- och utmatningsorgan, som möjliggör direkt samarbete med motsvarande maskiner i grannländerna. Vissa undersökningar på området har gjorts av en hösten 1959 av luftfartsstyrelsen tillsammans med flygvapnet och televerket tillsatt arbetsgrupp för automation inom flygtrafikledningen. Man har därvid funnit, att en utbyggnad av det nuvarande systemet bör ske etappvis under noggranna praktiska prov, utförda antingen vid simulatorer eller genom parallelldrift på ordinarie arbetspositioner. För att gruppen skall få en grund att bygga på för fortsatta överväganden har det ansetts nödvändigt att företaga vissa grundläggande studier rörande de krav på omorganisation av den civila trafikledningens verkningssätt, som införandet av automatiserade hjälpmedel kommer att ställa. Liknande studier har tidigare gjorts i vissa andra länder med hög trafikintensitet. För att så snabbt som möjligt nå fram till resultat, på vilka det fortsatta arbetet kan bygga, har beslutats att för den grundläggande undersökningen anlita ett konsulterande företag, som spe-

134 cialiserat sig på området och utfört liknande undersökningar i andra länder. Samma företag anlitas även för samtidiga och likartade utredningar i Danmark och Norge, med vilka länder samarbete på området avses skola uppehållas i fortsättningen.

Det skogliga området På det statliga och statsunderstödda skogsförvaltande och skogsvårdande området finns en hel del arbeten av såväl beräkningskaraktär som administrativ och kommersiell natur där automatisk databehandling med fördel kan utnyttjas. Framför allt synes detta gälla domänverkets verksamhetsområde, men även hos skogsstyrelsen med underlydande länsorgan samt hos statens skogsforskningsinstitut finns arbetsområden, där automatisk databehandling kan antagas komma att få allt större betydelse. Av de i detta sammanhang aktuella arbetsuppgifterna inom domänverket må först nämnas dem som äger samband med den ekonomiska redovisningen. Hit hör exempelvis kostnadsberäkning, uträkning av löner till skogsarbetare och framställning av löneutbetalningshandlingar, fakturering och betalningsövervakning, reskontra- och huvudbokföring samt lagerbokföring av virke, av stämplad rotstående skog och av viss materiel. En del av dessa arbeten är redan mekaniserade, och bearbetning sker i domänstyrelsens hålkortsanläggning. Sålunda beräknas lönerna för flertalet skogsarbetare (10 000 årsanställda jämte inemot 30 000 säsonganställda) maskinellt, i viss utsträckning med utgångspunkt från streckmärkta hålkort. Även viss bokföring och statistikframställning utförs i hålkortsmaskiner. Uträkning av tjänstemannalöner sker såsom förut nämnts (sid. 99) på servicebasis i en ADB-maskin (IBM 650). Andra arbetsuppgifter, som är lämpade för ADB, är beskrivning av skogsbestånd till ledning för framtida avverkningar — innebärande en klassificering av skogen efter bonitet, ålder m. m. samt beräkning av virkesinnehåll, årlig tillväxt etc. — vidare uppgörande av apteringskalkyler, kubering av rotstående skog samt värdering av auktionsposter. I fråga om dessa arbeten, vilka sysselsätter jägmästarpersonal ute på reviren i stor omfattning, torde användande av ADB bli av större betydelse och ställa sig mera fördelaktigt än vad gäller förenämnda, redan hålkortsmekaniserade redovisningsarbeten. Även för prognoser rörande försäljning, priser, arbetskrafttillgång etc. samt för driftplanläggning torde ADB med tiden komma att utnyttjas av domänverket. Flertalet av de nämnda arbetsuppgifterna har ett inbördes samband, och en relativt långt driven integrering av databehandlingen synes här kunna åstadkommas. En viss samordning planeras vidare med norrländska virkesmätnings- och flottningsföreningars arbete. Inom en särskild utredningsgrupp, vari ingått medlemmar från de större intressenterna i föreningarna,

135 däribland domänverket, har undersökts möjligheterna att rationalisera den kontorsmässiga delen av föreningarnas arbete — uträkning enligt särskild kuberingsformel av volymen av fällda träd och sammanställning på grundval härav av uppgifter såsom underlag för dels huggar- och körarlikvider, dels avräkning mellan köpare och säljare. Utredningsarbetet har resulterat i bildande av en särskild datacentral, »Skogsbrukets datacentral i Sundsvall, ekonomisk förening», till vilken beställts en datamaskin av typ IBM 1410. De uppgifter, som föreningarna har att lämna intressenterna i förenämnda hänseenden, kommer härigenom att kunna levereras i maskinspråk (magnetband eller hålkort). Intressenterna kan då, i den mån de har lämplig maskinell utrustning, använda sålunda erhållet material direkt som inmatning i rutinerna för prisberäkning, framställning av leveranssammandrag, fakturering, uträkning av huggar- och körarlöner etc. Domänstyrelsen har beställt en hålkortsmatad datamaskin av mindre typ (IBM 1401) för leverans på våren 1962. Denna maskin torde emellertid inte förslå för en integrerad bearbetning av de arbetsuppgifter som berörts i det föregående. Övergång till utnyttjande av magnetband torde vara en förutsättning för en mera långtgående automatisering inom verket. Anskaffningen av en hålkortsmatad maskin får därför ses endast såsom ett första led i en övergång till alltmer automatiserad databehandling och har skett för att tillvarataga de besparingar, som på kort sikt kan erhållas med en dylik maskin. Det erforderliga förberedelsearbetet för överförande av de olika arbetsuppgifterna till maskinen utföres av en nybildad systemgrupp inom verkets datakontor. Samarbete sker härvid med specialister inom verket på de arbetsområden, som beröres av omläggningen. Liksom inom domänverket sker vid de under skogsstyrelsen hörande skogsvårdsstyrelserna beräkningar av skogsbestånd, nämligen i samband med upprättande på servicebasis av skogsbruksplaner för enskilda skogsägare. Dylika beräkningar sker bl. a. i samband med lagaskiftesförrättningar. Vid skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län, där antalet dylika förrättningar är stort och krav föreligger på snabb skogsvärdering i anslutning därtill, har automatisk databehandling i viss omfattning utnyttjats för hithörande beräkningar, omfattande bl. a. kubering av stående träd samt klassificering av skog på bestånd, ålder och bonitet m. m. Vid fältarbetet erhållna grunddata har härvid instansats på hålkort, vilka sedan bearbetats maskinellt i statistiska centralbyråns datamaskin (IBM 650). Det är att räkna med att behovet av maskintid för bearbetningar av detta slag kommer att öka framdeles genom att även övriga skogsvårdsstyrelser samt eventuellt lantbruksnämnderna, vilka i viss utsträckning utför motsvarande beräkningar, övergår till användande av samma metodik. Verksamheten vid skogsvårdsstyrelserna har under år 1960 genomgått viss omläggning, innebärande bl. a. att den servicebetonade verksamheten

136 — uppdrivning och tillhandahållande av plantor samt utförande mot ersättning av olika skogsvårdande och skogsvärderande åtgärder åt skogsägare — skall vara helt självförsörjande. Detta ställer ökade krav på bl. a. noggrann kostnadsfördelning och driftsanalys. Det är antagligt att arbetet härmed, vilket samordnas av skogsstyrelsen, genom utnyttjande av automatisk databehandling kan göras effektivare, snabbare och till lägre kostnad. På plantskoleområdet har en viss mekanisering av hithörande arbete ägt rum i så måtto, att man vid en av de större plantskolorna övergått till att framställa tidrapporter i form av streckmärkta hålkort, vilka för löneuträkning och uppgörande av produktionskostnadskalkyl bearbetas i en postverket tillhörig hålkortsanläggning. Av de arbetsuppgifter som ankommer på statens skogsforskningsinstitut, är det främst riksskogstaxeringen, som är av intresse ur databehandlingssynpunkt. Ifrågavarande taxering är till sin karaktär en systematisk stickprovsundersökning av skogsbestånd och gjorda avverkningar. Den utföres numera som en kombinerad linje- och provyteundersökning på sådant sätt att en tiondel av på visst sätt utvalda områden utefter bestämda taxeringslinjer över hela landet undersökes årligen. De utvalda områdena blir således samtliga genomgångna under tioårsperioden. Genom denna metodik blir hela riket föremål för en samtidig taxering och resultaten blir genom ackumuleringen av material allt säkrare för varje år under perioden. Fältarbetet omfattar arealbeskrivning, virkesförrådsuppskattning genom räkning av stammar och mätning av dessas brösthöjdsdiameter och höjd, vidare provborrningar för åldersbestämning genom årsringsräkning, stubbinventering för avverkningsstatistik samt viss provstämpling m. m. Det insamlade materialet bearbetas f. n. hålkortsmässigt hos skogsforskningsinstitutet. För bearbetningen utnyttjas bl. a. en reläkalkylator. Med ledning av mätningsuppgifterna och särskilda kuberingsformler uträknas därvid kubikmasseinnehållet hos olika skogsbestånd. Vidare uträknas massatillväxtprocenter trädslags- och diameterklassvis. Olika statistiska beräkningar utföres med materialet. Detta utnyttjas även för specialutredningar inom institutet samt för utredningar åt andra myndigheter och åt enskilda företag. Genom utnyttjande av automatisk databehandling kan det bli möjligt att snabbare tillhandahålla taxeringsresultaten och att göra mera ingående analyser än som för närvarande är möjligt. Vissa kostnadsbesparingar torde kunna göras. Förutom de med riksskogstaxeringen sammanhängande arbetena förekommer inom institutet vissa speciella beräkningsarbeten, som är lämpade för automatisk databehandling. Hit hör dels vissa återkommande beräkningar, huvudsakligen regressionsräkningar på data av icke experimentell natur — speciellt i fråga om den skogliga produktionsforskningen — dels olika beräkningsarbeten av engångskaraktär såsom tabellering av kuberingsfunktioner och av ekonomiska modeller för värdering av skog. Beräkningsarbe-

137 ten på hithörande områden har i viss utsträckning utförts i Besk och Facit EDB, varjämte institutets hålkortsanläggning utnyttjats. Någon arbetsgrupp har inte utsetts inom institutet. Databehandlingsfrågor tas upp vid diskussioner kring enskilda forskningsuppgifter, varvid i allmänhet resp. forskare samt representant för institutets kontor för matematisk statistik deltar. Det har föreslagits att tillsätta en grupp av ett par personer som helt får ägna sig åt förberedande av nästa riksskogstaxering, varvid ett studium av databehandlingsfrågor skulle vara en av huvuduppgifterna. Arbetsmarknadsstyrelsen För planeringen på arbetsmarknadsområdet och den uppföljning av utvecklingen inom olika delar av näringsliv och samhällsekonomi, som är en förutsättning för denna planering, synes ADB, inte minst med hänsyn till behovet i vissa fall av snabba åtgärder av förebyggande karaktär, med fördel kunna komma till användning. ADB synes sålunda kunna utnyttjas för olika statistiska bearbetningar (jfr avsnittet om statistik, sid. 91 f), sysselsättningsundersökningar m. m. ävensom för prognoser om arbetsmarknadsutvecklingen, utvecklingen i fråga om olika yrken och utbildningsvägar m. m. För den rådgivning i lokaliseringsfrågor, som styrelsen bedriver, kan ADB tänkas kunna utnyttjas för bearbetning och sammanställning av insamlat eller eljest tillgängligt material om näringslivets struktur, befolkningsfördelning, avsättningsförhållanden, tillgång på arbetskraft, kommunikationsförhållanden m. m. inom olika geografiska områden. Eventuellt kan med utgångspunkt från detta material maskinellt bestämmas den mot framställda önskemål etc. svarande optimala lokaliseringen i individuella fall. På arbetsförmedlingens område kan ADB måhända i framtiden bli ett värdefullt hjälpmedel, främst för den interlokala förmedlingsverksamheten, men i viss utsträckning även för den lokala förmedlingen. Ett ADB-system på området skulle i princip kunna uppläggas sålunda, att uppgifter om arbetssökande och arbetstillfällen registreras i kodifierad form i datamaskinens minne. Kodifierade uppgifter om nytillkomna ansökningar och beställningar inmatas i maskinen, vilken söker i minnet efter uppgifter om personer eller arbetstillfällen, som svarar mot de uppställda kraven eller önskemålen, samt matar ut uppgift om funna överensstämmelser. Uppgifterna om ansökningar och beställningar kan med posten insändas till datacentralen. De kan också överföras på telelinje eller annan dylik förbindelse, eventuellt med direkt anslutning till datamaskinen, varvid i vissa fall omgående svar skulle kunna erhållas på lokalt gjorda förfrågningar. Huruvida en sådan kommunikation kan motiveras ekonomiskt får den fortsatta utvecklingen på datatransmissionsområdet utvisa. Utnyttjandet av en maskin på förmedlingsområdet utesluter givetvis inte

138 behovet av annonsering och övrigt ackvisitionsarbete. Vakanslistor bör därför vid önskade tidpunkter kunna utskrivas automatiskt i maskinen till hjälp för detta arbete. Statistik över förmedlingsverksamheten samt arbetslöshetsstatistik kan i viss utsträckning erhållas såsom biprodukt. Enligt uppgift föreligger planer på att utnyttja en inom den fackliga organisationen beställd datamaskin för bl. a. vissa av arbetslöshetskassornas arbetsuppgifter. En samordning av arbetsförmedlingsrutinerna med de datasystem, som därvid utvecklas, kan eventuellt ifrågakomma och information utbytas direkt i maskinspråk. Förutsättningen härför är att gemensam standard bl. a. i fråga om numreringssystem — lämpligen folkbokföringsnummer — tillämpas. Förmedlingsarbetet har delvis karaktär av informationssökning, varför man vid utvecklingen av ett ADB-system för förmedlingsverksamheten i viss mån torde kunna dra fördel av de erfarenheter som görs inom övriga grenar av informationssökningsområdet. En av de största svårigheterna torde bli att utveckla en tillräckligt detaljerad men ändå icke svårhanterlig kod för klassificering av arbetssökande och arbetstillfällen. Förutom arbetsförmedlingsregistren finns inom verket tre stora register, nämligen beredskapsregister, företagsregister och uppskovsregister. Beredskapsregistret föres hos länsarbetsnämnderna och omfattar uppgifter om personal, som uttagits för olika beredskapsuppgifter i krig. I registret ingår sålunda personal uttagen för tjänstgöring inom exempelvis hemvärnet, civilförsvaret, Röda Korset samt byggnads- och reparationsberedskapen. Registret är avsett att möjliggöra kontroll över det planlagda ianspråktagandet av män och kvinnor för de olika beredskapsuppgifterna. Genom registreringen avses bl. a. att förhindra, att en och samma person påräknas för två eller flera med varandra oförenliga beredskapsuppgifter. Registret kan även bidraga till en med hänsyn till anställning, yrkeskunskap och övriga kvalifikationer ändamålsenlig fördelning på olika beredskapsuppgifter av disponibla personer. Registret består av registerkort, vilka i regel insänts av de myndigheter och organisationer, som har beredskapsuppgifter. Korten förses av länsarbetsnämnderna med kodbeteckningar och datumuppgift. Varje år översändes från de militära truppregistreringsmyndigheterna uppgift till länsarbetsnämnderna om värnpliktiga, som påföljande år utträder ur värnpliktsåldern, samt om krigsfrivilliga bland dessa. Uppgifterna lämnas på kort, varjämte adresserade kuvert medsändes. Länsarbetsnämnderna utsänder förfrågningar till de icke krigsfrivilliga av ifrågavarande värnpliktiga om önskemål rörande beredskapsuppgifter och gör sedan en preliminär fördelning av personalen på olika grenar av totalförsvaret. Efter visst remissförfarande uppgöres sedan slutligt förslag, och meddelande tillställes vederbörande myndigheter och organisationer om dem som uttagits för beredskapsuppgifter hos dessa.

139 Det är tänkbart att ADB skulle kunna användas för beredskapsregistreringen och fördelningen av tillgänglig personal för olika beredskapsuppgifter men det fordrar närmare överväganden. Företagsregistret omfattar i princip industriföretag med mera än tre anställda. Det föres dels centralt för hela riket hos arbetsmarknadsstyrelsen, dels länsvis hos länsarbetsnämnderna. Registret baseras på vart tredje år inhämtade uppgifter från företagen och aktualiseras genom länsarbetsnämndernas försorg. Det centrala registret består av dels registerplåtar, dels registerkort, de sistnämnda i tre olika sorteringar. Dessutom förvaras i företagsnummerordning exemplar av de av företagen lämnade uppgifterna. Länsarbetsnämndernas register utgöres av centralt framställda kort med plåtavtryck. Registerkorten innehåller uppgift om, förutom företagets namn och adress, antalet anställda fördelat på män och kvinnor, etableringsår samt koduppgifter för bransch, län, kommun, företagsnummer samt eventuell krigsviktighet. Registret användes i samband med beredskapsplanläggningen och för olika utredningar. Som nämnts i det föregående (sid. 76) har föreslagits inrättandet av ett centralt företagsregister, vilket eventuellt kommer att uppläggas på magnetband. En del av de utredningar, för vilka arbetsmarknadsstyrelsens register utnyttjas, skulle kunna utföras med användande av det ifrågasatta centrala registret, varvid i vissa fall genom magnetbandsanvändningen större snabbhet och flexibilitet i utredningsarbetet skulle kunna vinnas. Genom utökning av det centrala företagsregistret med ett fåtal uppgifter kan användbarheten av detsamma på förevarande område ökas ytterligare. En samordning av de båda registren bör ske. Eventuellt kan det därvid visa sig möjligt att slopa de nuvarande plåt- och kortregistren hos arbetsmarknadsverket. Uppskovsregistret föres centralt hos styrelsen och omfattar uppgifter om samtliga värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, som jämlikt uppskovskungörelsen (SF 146/1959) beviljats uppskov från skyldighet att tjänstgöra vid krigsmakten under beredskapstillstånd och krig. Registret består av hålkort i två sorteringar. Beträffande företag m. fl., för vilka arbetsmarknadsstyrelsen är uppskovsmyndighet, finns även av företagen upprättade uppskovsförteckningar. Enligt gällande bestämmelser har uppskovsmyndigheterna att hos centrala värnpliktsbyrån inhämta uppgift, huruvida hinder mot uppskov föreligger. Centrala värnpliktsbyrån hör i sin tur vederbörande truppregistreringsmyndighet. Ett samarbete äger rum mellan arbetsmarknadsstyrelsen och centrala värnpliktsbyrån bl. a. sålunda att värnpliktsbyrån framställer de hålkort, som ingår i styrelsens register. Värnpliktsbyrån för också själv motsvarande register i samma sorteringar som arbetsmarknadsstyrelsen. Registret hos arbetsmarknadsstyrelsen hålkortsbehandlas ej utan utgör uppslagsregister. Vid en bedömning av möjligheterna att utnyttja ADB på den förevarande

140 registreringens område uppställer sig frågan, huruvida den nuvarande registerdubbleringen är nödvändig. Ett utnyttjande av de av företagen lämnade förteckningarna — där förteckningar ej finns kan sådana framställas maskinellt hos värnpliktsbyrån — skulle måhända kunna tillgodose arbetsmarknadsstyrelsens behov av uppgifter. Förteckningarna kunde vid större ändringar förnyas maskinellt hos värnpliktsbyrån med användande av där i maskinspråk förefintliga uppgifter. Huruvida en sådan systemuppläggning är möjlig och lämplig fordrar närmare utredning. Vad beträffar lämpligheten av att utnyttja ADB på området synes denna fråga böra utredas närmare i anslutning till den större omläggning av registreringssystemet i fråga om värnpliktig och fast anställd personal, som pågår hos centrala värnpliktsbyrån.

Bostadsstyrelsen Styrelsen har en hålkortsanläggning för bearbetningar avseende statliga bostadslån (bl. a. tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån). Anläggningen användes huvudsakligen för ränteberäkning, avisering om amorteringar och räntor samt inbetalningskontroll. Antalet lån utgör f. n. omkring 250 000. Årligen tillkommer cirka 20 000 lån. Det synes antagligt, att arbetet skulle kunna utföras säkrare och bättre med utnyttjande av ADB. Även för vissa övriga arbetsuppgifter avseende bostadslånerörelsen synes ADB med fördel kunna användas. Här må nämnas registrering av lånebeslut, viss granskning av låneansökningar, framställning av utbetalningsbesked för beviljade lån, fastställande av amorteringsplan samt beräkning av ränteeftergift. Ett relativt långt integrerat system synes här i princip vara möjligt. Bostadsbyggnadsstatistiken samt bostadsräkningarna har behandlats under avsnittet om statistik i det föregående. Bland övriga arbetsuppgifter, som kan vara lämpade för ADB, må särskilt framhållas beräkning av högsta belåningsvärden för flerfamiljshus Denna beräkning, som är relativt komplicerad, utföres för närvarande manuellt med användande av räknemaskiner. Arbetet har emellertid programmerats för bearbetning i automatisk datamaskin — ett konsulterande företag har anlitats härför — och vissa provbearbetningar har utförts hos matematikmaskinnämnden. Försöksverksamhet i större skala överväges. En extra fördel med utnyttjande av ADB för detta arbete är, att stora delar av styrelsens nuvarande tertiärlånestatistik kan erhållas såsom biprodukt vid bearbetningen. Andra tänkbara användningsområden för ADB är värderingsberäkningar, beräkningar av olika slag av index, driftskostnader, hyror m. m. Beträffande den förstnämnda arbetsuppgiften kan nämnas att visst programmeringsarbete redan utförts inom byggnadsindustrin, syftande till åstadkommandet av en generell kostnadsberäkningsmetod för bostadshus. För närvarande på-

141 går undersökningar huruvida denna metod skall kunna komma till användning även för bostadsstyrelsens vidkommande. Uppbyggandet av ett stora delar av arbetsområdet omfattande integrerat ADB-system motverkas av att databehandlingsuppgifterna på området alltmer decentraliseras. Sålunda föreslås i 1962 års statsverksproposition en total utflyttning av ärendebehandlingen från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnder och förmedlingsorgan. Patent- och registreringsverket Inom patentverkets arbetsområde förekommer ett antal tänkbara ADBtillämpningar. Bland dessa märks nyhetsgranskning av patentansökningar och av ansökningar om registrering av vissa varumärken, s. k. ordmärken. Dessutom kan ADB komma i fråga som ett led i ett nytt publiceringsförfarande bl. a. för patentskrifter. Beträffande nyhetsgranskningen av patentansökningar har statens organisationsnämnd i en skrivelse den 29 maj 1956 till Kungl. Maj:t redovisat vissa undersökningar och bl. a. framfört förslag om ytterligare utredningsverksamhet inom verket, över denna skrivelse har patentverket yttrat sig. Patentverksutredningen 1958 har behandlat frågan och föreslår i ett den 5 juni 1961 avgivet betänkande — Patentanmälningsavdelningarnas organisation och arbetssätt — att tills vidare en teknisk tjänsteman avdelas för att handha utrednings- och försöksarbete i frågan samt att erforderliga medel ställs till verkets förfogande. I frågan om nyhetsgranskning av ansökningar om registrering av vissa varumärken har patentverket under åren 1958 och 1959 haft kontakt med vissa experter. Man kunde konstatera att en mekanisering av detta arbete inte skulle bli lönsam med då tillgänglig maskinell utrustning. Frågan kan nu tas upp på nytt. Spörsmålet om ett nytt publiceringsförfarande har tagits upp av statens organisationsnämnd. För ytterligare utredning har spörsmålet hänvisats till patentverksutredningen 1958, som emellertid ännu inte har redovisat resultaten av sitt arbete på denna punkt. Nyhetsgranskningen, av patentansökningar. Ett av de villkor, som en uppfinning måste uppfylla för att patent i Sverige skall kunna beviljas, är att uppfinningen kan anses vara ny, vilket i huvudsak innebär att den inte befinnes vara beskriven i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller öppet utövad. Patentverket har därför att underkasta varje patentansökan, som uppfyller vissa formella krav, en omfattande nyhetsgranskning, där den uppfinning, som utgör föremål för ansökan, jämförs med ett granskningsmaterial, innefattande patentskrifter från Sverige och vissa andra länder. Den stora och växande arbetsbalansen för patentverkets nyhetsgranskare gör det angeläget att om möjligt mekanisera vissa delar av nyhetsgranskningen. Vid en sådan mekanisering kan man möjligen utnyttja datamaski-

142 ner av vanlig typ. Andra alternativ är att använda vissa maskiner som utnyttjar mikrofilm, vanligen i kombination med ett slags datamaskinteknik, eller enklare utrustning såsom konventionella hålkortsmaskiner och nålkortsutrustning. Den del av granskningsarbetet, som kan tänkas bli mekaniserad, är en förberedande sållning, varvid man ur granskningsmaterialets miljoner patentskrifter och andra handlingar sorterar ut ett begränsat antal, som om möjligt skall innehålla alla relevanta skrifter, dvs. alla som bör beaktas vid handläggningen av den aktuella ansökan. Problemet är principiellt detsamma som vid annan informationssökning, t. ex. uppsökning av facklitteratur på ett givet ämnesområde (jfr sid. 41). I det nuvarande systemet för nyhetsgranskning, vilket med undantag för vissa speciella klasser av patent är rent manuellt, görs en förberedande sållning med hjälp av ett klassificeringssystem. Den klassförteckning, som används vid det svenska patentverket, tillkom år 1948 genom översättning av den då gällande tyska klassförteckningen och kompletteras successivt genom infogande av de ändringar och tillägg som görs beträffande den tyska. Alla skrifter i granskningsmaterialet bär klassbeteckningar, åsatta eller accepterade av det svenska patentverket. De förvaras också sorterade efter denna klassificering. Även i ett mekaniserat sållningssystem torde det vara lämpligt att utnyttja en klassificering, som har åsatts en gång för alla. Här har man emellertid större frihet vid valet av klassificeringssystem. Det ligger närmast till hands att tänka sig att den s. k. klassningen — alltså åsättande av klassnummer — skall göras på grundval av mänskligt bedömande, även om själva sållningen skall göras maskinellt. Emellertid pågår det framför allt i USA försök att med hjälp av datamaskiner extrahera den viktigaste informationen ur en skrift, antingen i syfte att framställa ett maskinellt sammandrag av texten (»automatic abstracting») eller i klassificeringssyfte. Det sistnämnda kan ha speciell betydelse just när det gäller patentskrifter, där man i patentanspråken redan har en koncis sammanfattning av skriftens innehåll. -— Redan svårigheterna att få texten läsbar för datamaskiner är stora, utom då det gäller nya skrifter, där man i princip kan fånga upp texten i maskinspråk vid källan under sättningsarbetet. Därtill kommer de enorma metodologiska svårigheterna att få en maskin att urskilja det väsentliga i en text. Även om planerna på »automatic abstracting» och liknande således idag ter sig utopiska, finns det emellertid anledning att noga följa vad som görs på området och hålla uppmärksamheten på möjligheterna att anpassa metoderna för svenska förhållanden. Men även om man kan lösa problemen med klassificering — manuell eller möjligen maskinell — och maskinell förberedande sållning, återstår det ett svårt presentationsproblem. Det är inte tillräckligt att maskinen pre-

143 senterar granskaren en lista över nummer och titlar på potentiellt relevanta patentskrifter. Granskaren måste också ha möjlighet att läsa hela texten i alla de fall, där titeln inte ger ledning för bortsållning, och vanligen också att studera figurer som ingår i patentskrifter och artiklar. I dagens läge, då man i huvudsak använder ett endimensionellt klassificeringssystem, som tillika ger sorteringsargumentet, kan granskaren se igenom alla patentskrifterna i de berörda klasserna, men vid användning av en flerdimensionell klassificering, sådan som möjliggörs av maskinell sållning, är detta inte utan vidare möjligt annat än om man även kan sortera själva patentskrifterna på maskinell väg, vilket stöter på svårigheter. En möjlig utväg är att använda maskinellt sorterbara mikrofilmkopior av de i granskningsmaterialet ingående skrifterna. En sådan lösning skisserades av statens organisationsnämnd, då denna framlade sitt förslag om noggrannare utredning av frågan om mekaniserad nyhetsgranskning. Man byggde därvid på ett system som var under utveckling i USA och som, enligt vad man då trodde, inom kort kunde väntas vara färdigt för praktisk användning. Emellertid har systemet ännu inte kommit ut på marknaden. Frågan om omläggning till ett nytt, mer eller mindre mekaniserat system för nyhetsgranskning kan näppeligen lösas som ett rent svenskt problem. Den partiella internationella enhetlighet, som redan finns i fråga om patentklassificeringen, är alltför arbetsbesparande för att kunna få slås sönder, och därtill kommer att både arbetet med konstruktionen av ett nytt system och den erforderliga omklassningen av granskningsmaterialet är för omfattande för att kunna lösas av varje land för sig. Det internationella samarbetet kommer att göra en omläggning tungrodd och långdragen men måste ändå betraktas som ofrånkomligt. Det kan här nämnas, att en konvention om ett internationellt patentklassificeringssystem (ICP) år 1957 har ratificerats av Sverige, som därigenom har förbundit sig att på nya svenska patentskrifter ange klassificering även eller uteslutande enligt ICP. Systemet har utarbetats inom Europarådets underutskott för patentklassificering men är ännu bara ett skelettsystem, avsett att ytterligare utvecklas. Arbetet härmed h a r de senaste åren bedrivits inom ett av Europarådet finansierat arbetsutskott med svensk ordförande och beräknas vara slutfört vid mitten av 1960-talet. Det nya ICPsystemet är inte speciellt anpassat för maskinell nyhetsgranskning. Det kan vara berättigat att fråga sig, om det verkligen lönar sig att satsa på ett så vanskligt projekt som maskinell nyhetsgranskning av patentansökningar. Emellertid kan fördelarna på lång sikt bli så väsentliga, att även mycket stora arbetsinsatser är väl motiverade, så mycket hellre som en internationell arbetsfördelning kan lätta bördorna för de enskilda länderna. Flera utländska patentverk — främst det i USA — bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet, vars frukter delvis redan utnyttjas av det svenska patentverket.

144 Vad först beträffar eventuella ekonomiska besparingar med en mekaniserad nyhetsgranskning av patentansökningar kan det framhållas, att enligt undersökningar, som organisationsnämnden har gjort, ungefär en tredjedel av arbetstiden för patentverkets ledamöter går åt för nyhetsgranskning. Antalet tekniska ledamöter är omkring 100 — i allmänhet i lönegrader från A23 till A26 — vartill kommer ett 20-tal andra tjänstemän med liknande granskningsuppgifter. Arbetsbalansen är sedan länge i stigande. Sålunda har, enligt patentverksutredningens tidigare nämnda betänkande, antalet icke slutbehandlade patentärenden under perioden 1955-—1960 stigit från 33 000 till 47 000. Statens organisationsnämnd har, enligt referatet i patentverksutredningens betänkande, ifrågasatt besparingar av storleksordningen en miljon kronor per år vid tillämpning av en viss metod för maskinell nyhetsgranskning. Patentverket har i yttrande häröver hösten 1956 uttalat skepsis på denna punkt. Patentverksutredningen inskränker sig härvidlag till att — sommaren 1961 — uttala följande: »De bl. a. inom det amerikanska patentverket redan vunna resultaten visar att den mekaniska granskningen trots svårigheterna är en framkomlig väg, som i framtiden säkerligen kommer att få stor betydelse.» Patentverksutredningen syftar här på visst mekaniskt nyhetsgranskningsarbete som gäller några speciella patentklasser, särskilt väl lämpade för mekaniserad granskning. Patentverksutredningen har haft att beakta det speciella behov av mekaniserad informationssökning, som föreligger inom patentväsendet. Det må emellertid härutöver framhållas, att informationssökningsproblemet generellt är brännande för vetenskap och teknik och att den metodik, som kan komma att utvecklas för maskinell nyhetsgranskning av patentansökningar, kommer att vara av stort värde för dokumentationen över huvud taget. För patentverkets del föreslår patentverksutredningen, såsom tidigare nämnts, att tills vidare en teknisk tjänsteman avdelas för det utredningsoch försöksarbete, som förberedelserna för maskinell nyhetsgranskning kräver, och att »erforderliga medel ställs till verkets förfogande». Det bör enligt utredningen få ankomma på patentverket att, sedan utredningsarbetet framförts så långt att en ökad arbetsinsats krävs, begära den förstärkning av personal och medel som bedöms erforderlig. Utredningen uttalar till slut, att arbetet torde böra bedrivas i nära kontakt med bl. a. ingeniörsvetenskapsakademien, matematikmaskinnämnden och de statliga forskningsråden. Patentverksutredningens förslag på denna punkt ligger väl i linje med kommitténs uppgift att framlägga förslag som kan befordra ett effektivt utnyttjande av automatisk databehandling. Det kan tilläggas, att förberedelsearbetet för maskinell nyhetsgranskning bör samordnas med motsvarande arbete för informationssökning på dokumentationsområdet och i mån av behov också med förberedelserna för maskinell språköversättning; det sist-

145 nämnda blir aktuellt om man finner det vara en framkomlig väg att basera informationssökningen på att en datamaskin direkt analyserar texten i patentanspråken, på sätt som tidigare har antytts. — Det kan nämnas att matematikmaskinnämnden har beviljat viss fri datamaskintid för experiment på området, vilka bedrivs av tjänsteman vid patentverket. Nyhetsgranskning av ansökningar om registrering av ordvarumärken. Innan ett varumärke får registreras hos patent- och registreringsverket, sker en kontroll av att det icke kan antas bli förväxlat med redan registrerade märken. Denna kontroll bör i viss utsträckning kunna göras maskinellt, inte när det gäller s. k. figurmärken, men väl när det gäller ordmärken, som består av ord eller bokstavskombinationer. Patentverket har under åren 1958 och 1959 diskuterat detta problem med olika specialister men funnit, att en maskinell sållning av ordmärken med då tillgängliga datamaskiner skulle kräva alltför lång maskintid för att ekonomiskt kunna konkurrera med nu använd manuell-visuell metod. Enligt uppgift följs emellertid utvecklingen på detta område av verkets varumärkesavdelning, och det synes böra undersökas om inte redan den tekniska utveckling, som har skett under de senaste två åren, kan ha förbättrat möjligheterna i erforderlig grad. Den nuvarande arbetstidsåtgången för granskningen uppskattas av patentverket till 35 timmar per dag. Publiceringsförfarandet. Statens organisationsnämnd har även behandlat frågan om ett nytt publiceringsförfarande, i första hand för patentskrifter. Det av nämnden skisserade projektet innebär bl. a. en ny tryckningsteknik med användande av hålremsor. En årlig besparing för statsverket på mer än 500 000 kronor har ställts i utsikt. Nämnden ansåg emellertid ytterligare utredning erforderlig. Denna utredning har överlämnats åt patentverksutredningen 1958. Denna har dock ännu inte behandlat frågan härom i något betänkande. Enligt vad kommittén erfarit har organisationsnämnden avsett, att det nuvarande typtrycksförfarandet skulle ersättas av ett enklare förfarande såsom offsettryck. Det kan tilläggas att man vid den fortsatta utredningen i denna fråga bör hålla kontakt med det arbete rörande maskinell uppdatering av text, som för närvarande bedrivs inom matematikmaskinnämnden. Sveriges riksbank Inom riksbanken är det framför allt i fråga om utlåningsrörelsen, som automatisk databehandling synes kunna erbjuda fördelar. Bankens utlåning omfattar sammanlagt omkring 160 000 lån, fördelade på följande lånetyper: avbetalningslån, bosättningslår), hypotekslån, egnahemslån, stödlån och SJ-lån. Lånen amorteras 1—4 gånger per år. I tid före varje amortering översändes till låntagarna dels en avi med uppgift om bl. a. amorteringsbelopp samt efter amortering kvarstående skuld, dels ett postgiroin10 —

146 betalningskort. För aviseringen anlitas för närvarande en adressplåtanläggning vid bankens huvudkontor, varvid låntagarnas namn och adress samt vissa andra uppgifter påtryckes aviseringshandlingarna. Amorteringsbelopp och kvarstående skuld påföres sedan med skrivmaskin eller för hand vid de olika avdelningskontoren. Inbetalningarna sker till avdelningskontoren, där bokföring sker på särskilda lånekort. Det angivna arbetet synes med fördel kunna överföras till automatisk databehandling, varvid erforderliga uppgifter om hela lånestocken införes på magnetband. Avier och inbetalningskort kan sedan framställas automatiskt från dessa band. Erforderliga ränteberäkningar utföres i maskinen. Gjorda amorteringar avstämmes mot bandet och kvarstående kapitalskuld framräknas. Restantielista samt lista över inbetalningar och kontoställning m. m. — ersätter de nuvarande lånekorten — framställes periodvis. Såsom biprodukt vid bearbetningen kan önskad statistik framtagas. En omläggning enligt angivna principer förutsätter, att arbetet med lånebokföring och avisering centraliseras. Möjligheterna till en omläggning undersökes närmare av en inom riksbanken för översyn av organisationen tillsatt särskild kommitté. Riksgäldskontoret Av arbetsuppgifterna inom verket är det för närvarande främst vinstdragningarna på premieobligationer och framställningen av dragningslistor, som synes lämpade för ADB. Statens organisationsnämnd har i samband med en organisationsundersökning hos riksgäldskontoret väckt frågan om automatisering av de nämnda arbetsuppgifterna, varjämte metodförslag utarbetats efter hörande av bl. a. statistiska centralbyrån. Det nuvarande dragningssystemet, där ett antal personer under kontroll av notarius publicus ur tombolahjul drar nummerstavar, som tillsammans bildar vinstnummer, skulle enligt förslaget ersättas med generering av slumptal i en automatisk datamaskin. En dylik metod för vinstdragning har sedan några år tillämpats i England. Slumptalsgenereringen kan ske enligt matematiska metoder eller genom utnyttjande av exempelvis vanligt rörbrus, som får styra ett antal binärräknare, vilka låses med j ä m n a tidsintervall och därvid bildar vinstnumren. Dessa uppsamlas i maskinens minne, sorteras maskinellt och uttages på magnetband, som sedan användes för utskrift av dragningslistan. Genom utskrift direkt på papper för offsettryck kan kostnaderna för sättning och korrekturläsning inbesparas. Även uppgifter om icke utlösta vinster från tidigare dragningar kan inläsas i maskinen och utskrivas på dragningslistan. Framställes vid dragningarna maskinellt även en sats hålkort med vinstnumren instansade och utplockas sedan hos riksgäldskontoret hålkort ur denna sats efter hand som vinstinlösen sker — utplockade kort kan användas i samband med bokföring och vinst-

147 kontroll — utgör de kvarvarande hålkorten det material, som skall inläsas i maskinen för den nämnda utskriften av icke utlösta vinster. Vissa kontrollåtgärder måste vidtagas för att dragningarna skall ske under betryggande former. Maskinprogrammet kan exempelvis förvaras av notarius publicus, och denne kan starta dragningen genom att manuellt dra ett vinstnummer, vilket vid tillämpning av matematisk metod sedan användes som utgångspunkt för genereringen av nya slumptal. Lantmäteriväsendet och kartverket Inom lantmäteriväsendet och kartverket har såväl hålkortsmaskiner som datamaskiner utnyttjats under åtskilliga år. Hålkortsmaskiner började användas inom lantmäteriet försöksvis år 1948, och numera förekommer hålkortsbearbetning nästan alltid vid större skiftesförrättningar. Våren 1955 skedde de första triangelnätsutjämningarna med datamaskin, och sedan dess har många andra beräkningsprogram tillkommit. För hålkortsbearbetningar anlitas maskincentralen vid statistiska centralbyrån, och datamaskinkörningarna görs hos matematikmaskinnämnden. Inom lantmäteriet har hittills med hjälp av hålkortsmaskiner utförts ett stort antal fastighetstekniska beräkningar till grund för jordfördelningen vid laga skiften och vissa beräkningar av ståndskogslikvider. Program har även uppgjorts för rotvärdesberäkningar samt mark- och mervärdesberäkningar till grund för ståndskogslikvider enligt den s. k. tabellmetoden. Geodetiska beräkningar av olika slag har utförts med datamaskin. Det gäller bl. a. triangelnätsutjämningar enligt minstakvadratmetoden, beräkning av avskärningar ur riktningsvinklar, upprättande av riktningsregister, koordinatberäkning i polygontåg, ortogonaltransformationer av plana koordinater samt Helmerttransformationer. Flertalet av dessa beräkningar åtföljes av automatisk utskrift av koordinatförteckning enligt särskilt program. Även fotogrammetriska beräkningar har utförts. Sålunda har programmet för Helmerttransformationer även använts för den form av rymdtriangulering som kallas modelltriangulering. Genom dylik triangulering reduceras behovet av geodetiskt mätta stödpunkter på marken, varigenom kostnaderna för mätningar på marken nedgår icke oväsentligt. Kartverket har utfört geodetiska och fotogrammetriska beräkningar med datamaskin. Bland de geodetiska beräkningarna märkes transformation av plana koordinater i ett projektionssystem till plana koordinater i ett annat system, transformation av plana koordinater till geografiska koordinater eller tvärtom, beräkning av avståndet utefter jordellipsoidens geodetiska linje mellan punkterna i ett godtyckligt antal punktpar, beräkning av närmekoordinater för triangelpunkter m. m. enligt ett program för av- och inskärning, upprättande av riktningsregister inkluderande beräkning av centrerings- och projektionskorrektioner med beräkning av sfäriskt avstånd mel-

148 lan mätpunkters instrument och observerade punkters signaler, beräkningar av höjddifferenser m. m. samt utjämning av höjdnät. Bland fotogrammetriska beräkningar märkes beräkning och tabulering av kostnader för framställning av fotobilder, beräkning av felteckning hos flygkameror och stereoprojektorer samt beräkning av förbättringar till orienteringselement och koordinater ur vertikalparallaxmätningar för relativ orientering. I anslutning till den organisatoriska översyn av lantmäteriet och kartverket, som anförtrotts 1956 års lantmäterikommitté (SOU 1959:30), har inom lantmäteristyrelsen och kartverket utförts en gemensam utredning angående de moderna hjälpmedlens betydelse för verksamheten inom dessa verk. En redogörelse för utredningens resultat avlämnades i september 1959 (stencil). Utöver de beräkningsarbeten, som redan överförts till behandling i datamaskin, finns enligt utredningen ytterligare en rad uppgifter av matematisk, teknisk eller kameral natur, för vilka datamaskiner kan anses lämpade. Följande förteckning lämnas: Geodetiska: avståndsmätta triangelnät, avvägningsnät, astronomiska och geometriska mätningar, jordellipsoidbestämningar samt transformationer mellan olika jordellipsoider. Fotogrammetriska: rymdtriangulering i block enligt stränga metoden, vertikalparallaxberäkningar av olika slag. Fastighetstekniska, planläggningstekniska m. m.: operationsanalytisk behandling av optimeringsproblem som grund för fastighetsteknisk planläggning, samhällsplanering och teknisk projektering (t. ex. för vägbyggnad). Kamerala och administrativa: avlöning, bokföring, statistik. Datamaskiner har enligt utredningen en stor uppgift att fylla genom att bidra till automatisering av kartverkets och lantmäteriets arbetsrutiner. Som exempel anges numerisk fotogrammetrisk bestämning av stompunktskoordinater genom rymdtriangulering i block. Sådana bestämningar ar synnerligen arbetskrävande, om beräkningarna utföres manuellt. Strängt teoretiska metoder har därför knappast tillämpats regelmässigt någonstans i världen. Nu har emellertid koordinatregistrerverk med stansutrustning för hålremsa anskaffats, varigenom manuell stansning av p u n k t n u m m e r och maskinkoordinater bortfaller, och det planeras för en strängt teoretisk och tämligen automatisk form av rymdtriangulering i block, vari även skall kunna ingå automatisk bortfiltrering av såväl systematiska som grova tillfälliga fel. Fördelarna gentemot det äldre systemet är snabbare och billigare arbete på grund av minskat antal arbetsmoment och färre felräkningar, lägre fältarbets- och fotograferingskostnader, noggrannare resultat och ett mindre behov av utbildad personal. För att få en uppfattning om de tids- och kostnadsvinster, som användning av datamaskiner kan ge, har en huvudtyp av arbetsuppgifter, nämligen

149 vissa polygontågsberäkningar varit föremål för arbetsstudier inom lantmäteriet. Samma arbete har skett både med och utan datamaskin. Det visade sig att kostnaden reducerades med 2 / 3 . För en annan, mindre frekvent arbetstyp, triangelmätningar, var kostnadssänkningen än mera markant ( 9 / 1 0 ) . Vid en kalkyl över den totala kostnadsminskningen efter genomförd övergång till databehandling har emellertid för övriga arbetsuppgifter räknats med procentuellt lägre rationaliseringsvinster. Ett försök har gjorts att uppskatta volymen av pågående och planerade beräkningar i datamaskin, uttryckt i antal timmar i Facit EDB. Kartverkets behov av maskintid uppskattas till omkring 40 timmar per år och lantmäteriets behov, vid nuvarande omfattning av den fastighetsreglerande verksamheten, till något under 200 timmar per år. Rationaliseringsvinsten uppskattas i utredningen till omkring 450 000 kronor årligen. Med hänsyn till föreliggande arbetsbalans har alternativt även räknats med en betydligt utökad fastighetsreglerande verksamhet, varigenom lantmäteriets behov av maskintid skulle stiga till omkring 500 timmar per år. Vid detta alternativ beräknas rationaliseringsvinsten uppgå till omkring 1 milj. kronor årligen. Dessa uppskattningar anses tämligen representativa för åren 1962—1963. Därefter förväntas en icke oväsentlig ytterligare rationalisering och ett fortsatt stigande behov av maskintid. Ovanstående beräkning bygger i stort sett på att bearbetningsmetoderna förblir oförändrade och följer nuvarande praxis. En omläggning av organisation och metodik för beräkningarnas utförande kan emellertid få betydande konsekvenser på övriga lantmäteritekniska och kartverkstekniska arbetsområden. Den nya beräkningstekniken ger fördelar av olika slag och resulterar inte enbart i lägre beräkningskostnader. Ett mera dynamiskt betraktelsesätt ger motiv för metodikomläggningar på angränsande arbetsområden. Såväl mätningstekniken som planläggningstekniken torde komma att anpassas en hel del till de nya förhållandena. Genom att de nya beräkningshjälpmedlen i praktiken medger betydligt mera komplicerade beräkningar än äldre hjälpmedel, förenklas såväl det geodetiska som det fotogrammetriska planläggningsarbetet åtskilligt. Möjligheterna att anpassa mätningarna till terrängen har ökat. Följden därav kommer sannolikt att bli en kombination av lägre planläggningskostnader och högre noggrannhet i slutresultaten. Man kan även emotse en övergång från geodetiska till fotogrammetriska stommätningsmetoder vid mera omfattande förrättningar och uppdrag. Den slutliga effekten härav blir minskade kostnader för mätningar på marken och andra åtgärder i samband därmed (rekognosering, röjning och stakning). Därmed inbesparas inte bara kostnader för den kvalificerade mätningspersonalen utan även icke oväsentliga kostnader för hantlangning. Det finns en tendens, speciellt i USA, till ökad automation inom den foto-

150 grammetriska verksamheten, i vilken datamaskinerna spelar en alltmer avgörande roll. Utvecklingen mot en integrerad databehandling på dessa områden möj liggöres i stor utsträckning genom ökad användning av elektroniska element i de fotogrammetriska instrumenten. En annan betydelsefull förändring utgör övergången från hittills gängse informationsmedia (fotografiska) till nya media, t. ex. magnetiska. Inom vårt land ger förekomsten av hålrems- och hålkortsstyrda ortogonalkoordinatografer möjligheter till ökad automatisering inom fotogrammetrin. De är speciellt lämpade för automatisk kartering av punkter, vars koordinater blivit bestämda i en datamaskin. Även på det planläggningstekniska området kan omläggningar av metodiken förväntas, möjligen mera genomgripande än på det mätningstekniska området, enär numeriska beräkningar för närvarande endast utnyttjas i mindre utvecklade former i samband med arbeten för planeringsändamål (fastighetsplanering, samhällsplanering). Ett flertal problem inom planeringsväsendet har i princip sådan karaktär, att man bör med operationsanalytiska metoder söka optimala lösningar, det må gälla bestämning av vägsträckor, ägo- och skogsbilvägsavstånd eller ägotilldelning. Att dylika metoder inte utnyttjats tidigare hänger säkerligen samman med det alltför dryga räknearbetet vid manuell bearbetning. Men med datamaskiner till förfogande kan det numeriska beräkningsarbetet många gånger bli obetydligt i jämförelse med motsvarande mätnings- och rekognoseringsarbeten. Inom lantmäteriet har under senare år diskuterats de fördelar en fastighetsregistrering på hålkort eller magnetband kan ha. Därvid har beaktats idén att även ange plana koordinater, såsom på ett eller annat sätt karakteristiska för fastigheterna. På detta sätt registrerade data skulle kunna användas, eventuellt tillsammans med information från folkbokföringsregister, dels för statistiska ändamål, dels för samhällsplanering av olika slag. Datamaskiner har uppenbarligen en stor uppgift att fylla, då det gäller att rationalisera lantmäteri- och kartverksorganisationernas arbeten. Vinsten kan tas ut i form av lägre produktionskostnader och snabbare genomförda förrättningar och uppdrag. Personalreduktion anses mindre aktuell med hänsyn till rådande arbetsbalans.

Meteorologi För närvarande finns det i Sverige tre institutioner som i större utsträckning utnyttjar datamaskiner för meteorologiska ändamål, nämligen den militära väderlekscentralen (MVC) vid flygstaben, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet (MISU). Vidare förbereder meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet viss användning av datamaskiner. Den mest uppmärksammade användningen av datamaskiner inom me-

151 teorologin gäller löpande analys- och prognosarbete för främst strömningen i den mellersta troposfären. En annan viktig uppgift för datamaskiner är sammanställning och statistisk bearbetning av klimatologiska data. Vidare kan datamaskiner användas för åtskilliga beräkningar av forskningskaraktär inom meteorologin, exempelvis avseende molnfysikaliska problem. Inom SMHI räknar man med att använda datamaskiner även för vissa hydrologiska beräkningar, alltså beräkningar avseende vattenföringen i olika vattendrag och liknande uppgifter. När det gäller väderleksprognoser med datamaskiner (»numeriska prognoser») har ett pionjärarbete utförts i Sverige av MISU i samarbete med matematikmaskinnämnden och MVC. Numeriska metoder används numera i prognosarbetet på flera håll i världen. Numeriska prognoser. De analyser av väderleksläget, som ligger till grund för prognoserna, var ursprungligen helt grundade på markobservationer. Numera görs även höjdobservationer — med hjälp av ballongburna radiosonder — två gånger per dygn. De sistnämnda s. k. aerologiska observationerna ger upplysningar om lufttryck, temperatur och luftfuktighet samt vindstyrka och vindriktning på olika höjder. Med hjälp av höjdobservationerna kan man subjektivt göra s. k. höjdvindprognoser, som förutsäger vindstyrka och vindriktning i troposfärens mellersta skikt. Dessa prognoser bygger huvudsakligen på erfarenheter i fråga om luftmassornas rörelser. Höjdvindprognoserna har stor betydelse för flyget, både det civila och militära; för flygningarna över Atlanten är de av stort ekonomiskt värde genom att de möjliggör val av rutter, vilket kan medföra ekonomisering med flygtid och bränsle. Men dessutom utgör höjdvindprognoserna ett viktigt underlag för väderleksprognoser som avser atmosfärens lägre skikt, de s. k. markprognoserna, som i övrigt baseras på markobservationer. Eftersom de antaganden, som ligger till grund för de subjektiva höjdvindprognoserna, kan uttryckas i matematisk form, kan man med hjälp av en datamaskin alternativt räkna fram en objektiv prognos. Härigenom kan man nå en väsentligt bättre precision i prognosen, som med nuvarande metoder kan göras för ett, två eller tre dygn; prognosens tillförlitlighet är givetvis bättre ju kortare tid den avser. Sådana prognoser räknas numera rutinmässigt fram med hjälp av Besk och Facit EDB hos matematikmaskinnämnden. Ytterligare förbättringar av systemet för numeriska prognoser är emellertid önskvärda. Ett önskemål är att en datamaskin skall stå till förfogande i första hand för väderlekstjänsten och således vara disponibel vid varje tid på dygnet. Eftersom den tidpunkt, då de utifrån kommande aerologiska observationerna har anlänt, varierar starkt från dag till dag, kan man inte i förväg exakt bestämma sig för vid vilket klockslag prognoskörningen kan påbörjas, och ofta kan det vara nödvändigt att först utföra

152 en prognos på grundval enbart av de tidigast anlända observationerna för att senare, när alla observationer har anlänt, göra om prognosen på grundval av det fullständiga materialet. — Att maskinen skall stå till förfogande i första hand för väderlekstjänsten hindrar inte att den används för annat arbete i pauserna mellan de meteorologiska körningarna. Ett annat viktigt önskemål är att kunna grunda prognoserna på mera realistiska antaganden än de ytterst grova approximationer som nu tillämpas. Man vill sålunda kunna ta hänsyn till temperaturens inverkan på vinden, till vertikalvindarna, till marktopografin — bergssträckningar och dylikt — och till vissa andra faktorer. Man tror sig kunna bemästra de metodologiska svårigheter, som en sådan förfining av den fysikaliska modellen medför, men härutöver krävs det att man har tillgång till en datamaskin som är ännu snabbare och har större primärminne än de nu använda, Besk och Facit EDB. Vidare eftersträvar man en högre grad av integration i den meteorologiska databehandlingen. De hålremsor, som skall matas in i datamaskinen, stansas för närvarande för hand på grundval av de aerologiska observationer, som kommer in över fjärrskriftförbindelserna från olika delar av norra halvklotet. Förfarandet är tidsödande och arbetskraftskrävande, den manuella behandlingen ger upphov till vissa fel, och rimlighetskontrollen av inkommande data blir bristfällig. Nu siktar man emellertid till ett system, där datamaskinen matas med de hålremsor, som automatiskt stansas av fjärrskrivmaskinerna. Datamaskinen får härvid med hjälp av ett särskilt program sortera och avkoda materialet, ta hänsyn till inkommande rättelsemeddelanden av olika slag, rimlighetskontrollera materialet och rapportera orimligheter samt rensa bort ovidkommande uppgifter, som kan finnas insprängda mellan observationsrapporterna. Betydelsen av en automatisering av detta redigeringsarbete framgår av att observationsmaterialet omfattar flera miljoner siffror per dygn. Även på utmatningssidan eftersträvar man åtminstone på längre sikt en högre integrationsgrad. Sålunda vill man att resultatet av datamaskinens arbete i flera fall skall presenteras som kurvor på kartor. Dessa kurvor kan ritas för hand på grundval av tabeller, som datamaskinen skriver ut. Bättre är emellertid att låta kurvorna ritas av automatiska kurvritare, som styrs av datamaskinen, antingen via en elektrisk ledning eller med en hålremsa som mellanled. I linje med strävandena att mekanisera kurvritningen vill man också mekanisera inritningen av observationsresultat (»obsar») på s. k. synoptiska kartor. Dessa kartor ligger till grund för de subjektiva delarna av analysoch prognosarbetet. För närvarande prickas obsarna in manuellt på grundval av listorna från fj ärrskrivmaskinerna. Inprickningen kan emellertid mekaniseras, om man låter konstruera speciella obsritningsmaskiner. Konstruktionen förenklas avsevärt om man h a r tillgång till en datamaskin,

153 som före obsritningen kan läsa hålremsorna och efter viss redigering stansa ut nya remsor. Försök med automatiska obsritare av enkelt slag har påbörjats i flygvapnets regi. Även andra typer av väderleksprognoser än de ovan behandlade kan i en framtid tänkas bli framräknade med datamaskinernas hjälp. Bl. a. gäller detta korttidsprognoser för flygplatser. För dessa prognoser finns det f. n. inte någon fysikalisk modell, utan i stället får man begagna sig av statistiska modeller. Hittills har man i Sverige för det löpande numeriska analys- och prognosarbetet uteslutande utnyttjat legokörning. Bland annat av skäl, som ovan har angivits, är det emellertid väsentligt för den vidare utvecklingen att man har tillgång till en snabb och rymlig datamaskin, som i första hand står till meteorologernas förfogande. Med användning av magnetbandsteknik kan man utnyttja även mycket korta »håltider» mellan de meteorologiska körningarna för annat arbete, även i de fall då primärminnets informationsinnehåll måste sparas för användning i en senare körning. En bidragande orsak till att man vill anskaffa en datamaskin för SMHI:s eget bruk är att behovet av maskintid är i starkt stigande, bl. a. på grund av de anspråk som den tilltagande jetflygtrafiken ställer. Även i andra länder är det för övrigt alltmera vanligt att datamaskiner finns uppställda vid de centrala meteorologiska institutionerna. Meteorologisk statistik. För statistisk bearbetning av meteorologiska data stansas uppgifter ur mark- och höjdobservationer regelbundet i hålkort, vilka arkiveras. MVC och numera även SMHI har sådana hålkort för en lång följd av år. Man planerar att kopiera kortens informationsinnehåll till magnetband för att snabbare kunna genomföra omfattande bearbetningar med fullt utnyttjande av datamaskinernas flexibilitet i programmeringen. De väderleksdata, som ingår i det statistiska materialet, utgör bidrag till Sveriges klimatologi och används även för åtskilliga specialändamål, av både civil och militär art. Vissa data publiceras i SMHI:s årsbok. För närvarande släpar publikationen efter, men man räknar med att kunna hämta in eftersläpningen genom maskinell framställning av flertalet tabeller. Även när det gäller uppgifter, som publiceras i skriven form, torde det vara lämpligt att spara de maskinellt läsbara uppgifterna — på hålkort eller magnetband — för att utan stansningsarbete kunna utsätta uppgifterna för maskinell bearbetning av olika slag. De statistiska bearbetningarna ställer inte krav på att datamaskin skall finnas omedelbart tillgänglig. Det är dock naturligt att en datamaskin, installerad hos SMHI, även användes för den erforderliga statistiska bearbetningen, och för övrigt också för hydrologiska beräkningar. Det kan tilläggas att MVC redan nu har tillgång till datamaskiner, ehuru det inte finns någon sådan installerad i de egna lokalerna.

154 Samhällsplanering Planering är bland de arbetsuppgifter, där användande av ADB torde komma att ge de största fördelarna och få sina mest vittgående konsekvenser för samhällsutvecklingen. I kapitel 4 har som exempel på tillämpningar av planeringskaraktär nämnts bl. a. planering av jordförflyttningar vid vägbyggen (s. k. massberäkningar), planering av elkraftproduktion med avseende på lämpligaste kombination av vatten- och ångkraft i olika situationer, transportplanering samt uppgörande av skolscheman. Vissa andra planeringsuppgifter har berörts i det föregående av detta kapitel. Planeringens mål är i regel optimering av ett system oftast under hänsynstagande till ekonomiska synpunkter. Råmaterialet är information, antingen historisk eller prognostiserad eller bådadera, och resultatet är givetvis avhängigt av informationens kvalitet. För att en metodisk planering skall vara möjlig fordras att informationen är kvantitativt mätbar och att planeringsfunktionen kan uttryckas i logisk form. Härvid använder man sig vanligen av matematiska modeller, exakta eller på sannolikhetsteorier grundade. För det praktiska utnyttjandet av modellerna och i vissa fall även för uppgörandet av dessa krävs inte sällan användande av datamaskin. Även för utarbetande av prognoser såsom underlag för planering — maskinellt utförd eller ej — krävs ofta modeller och utnyttjande av datamaskin. I vissa fall kan prognostisering ingå som en integrerad del i planeringen. Inom många samhällsområden behövs noggranna prognoser som underlag för beslut, och i många fall är effektiv planering en förutsättning för att samhällsmaskineriet skall fungera väl och utvecklas så, att det kan motsvara de allt större krav, som kommer att ställas på det. Bland hithörande områden må nämnas följande: bebyggelseplanering (lokal och regional), innefattande bl. a. planering av bostads- och industriområden, lokalisering av skolor, sjukhus, brandstationer, skyddsrum och andra säkerhetsanordningar m. m., planering för indelning av riket i administrativt och ecklesiastikt m. fl. hänseenden, trafikplanering, innefattande bl. a. planering av transportvägar och trafikleder med beaktande av bebyggelse-, natur- och trafiksäkerhetsförhållanden samt trafikmängder, aktuella och förutsebara, vidare planering för kollektiva transportmedel av rutter, tidtabeller, taxesättning samt sammansättningen av transporterna, förläggning av säkerhetsanordningar, servicestationer etc. samt planering av det tekniska underhållet, utbildningsplanering, innefattande avvägning av utbildningens innehåll och omfattning med hänsyn till de olika yrkenas krav, innebärande bl. a. en successiv anpassning efter långsiktiga utvecklingstendenser på arbetsmarknaden, vidare dimensionering av skolväsendet regionalt och uppdelat på olika skolformer och utbildningsmål, planering av lärarbehov och -utbild-

155 ning, lokal- och materielbehov m. m. samt kontroll av utbildningens effektivitet, planering på arbetsmarknadsområdet (jfr sid. 137 f.), planering av hälso- och sjukvården (jfr sid. 84 f.), planering av totalförsvaret, planering för rådgivning på näringslivets område, exempelvis av jordbruksproduktionen med hänsyn till marknadsläge och naturliga förutsättningar, lokalisering av industrier e t c , planering av energiförsörjningen samt samhällsekonomisk planering, av vilken övrig planering inom samhället i viss utsträckning är beroende. Såsom underlag för planeringen på hithörande områden krävs statistisk information eller direkt tillgång till registrerade data rörande aktuella eller historiska förhållanden. I inånga fall — detta gäller exempelvis planeringen av utbildningen samt stora delar av den samhällsekonomiska planeringen — behöver uppgifter inhämtas från många olika håll. I andra fall kan uppgifter erhållas från endast en eller ett fåtal källor. Ett på magnetband upplagt befolkningsregister, ur vilket aktuella uppgifter om befolkningen, dess sammansättning och geografiska spridning etc. kan inhämtas, kommer att kunna ge ett gott underlag för många olika planeringsuppgifter. Ett ytterligare utvecklat arkivstatistiskt system (jfr sid. 93) skulle utgöra en värdefull källa för många planeringsuppgifter. I viss utsträckning torde statistiskt och annat material för planeringen kunna erhållas direkt i ett för den vidare bearbetningen användbart maskinspråk. Sammanfattningsvis kan framhållas att ADB i hög grad ökat förutsättningarna för väl underbyggda prognoser och optimal eller nära optimal planering. Detta sammanhänger med dels de möjligheter ADB erbjuder att tillhandahålla ett bättre grundmaterial snabbare, dels datamaskinernas förmåga att behandla även invecklade modeller, som kräver mycket räknearbete. För vissa av de nämnda planeringsområdena torde det redan med nuvarande teknik vara möjligt att uppställa lämpliga modeller och att programmera dessa för ADB, medan i fråga om vissa andra uppgifter, inte minst på det samhällsekonomiska området, ännu krävs en hel del forskning, innan man kan påräkna resultat av större praktisk betydelse. Det kan vara anledning att i detta sammanhang något närmare beröra den på användning av datamaskiner baserade forskning, som sker på det samhällsekonomiska området. De abstrakta modeller av ekonomiska samband och förlopp, till vilka samhällsekonomen är hänvisad för sina studier, utgörs av ekvationssystem. Vanligtvis antas de studerade relationerna vara linjära. Detta innebär en uppenbar inskränkning i modellernas tillämplighet, men ofta motiverar inte hypotesernas art och det statistiska grundmaterialet mera specificerade antaganden.

156 Datamaskinerna möjliggör en prövning av hypotetiska ekvationssystems förmåga att beskriva ekonomiska förlopp genom att man med hjälp av slumptal, som datamaskinen alstrar, kan simulera de ekonomiska förloppen. På det företagsekonomiska området har man kunnat simulera ekonomiska processer genom spel, vid vilka spelarna får representera olika företag och fatta investeringsbeslut, bestämma prissättning osv., varefter maskinen — bl. a. med användande av slumptal — beräknar konsekvenserna av besluten. I samhällsekonomiska mikromodeller studeras primärt endast ett mindre avsnitt av samhällsekonomin, exempelvis prisbildningen på en viss vara, varvid variationer i de studerade variablerna inte anses ha någon avgörande betydelse för samhällsekonomin i stort. En mikromodell omfattar alltså ett relativt litet antal variabler, men i stället kan man studera även mycket invecklade hypoteser om sambanden mellan dessa variabler. Som exempel kan nämnas multipel regressionsanalys och tidsserieanalys av hur det ekonomiska systemets likviditet påverkas av skattebetalningar respektive utbetalningar från det allmänna. Sådana beräkningar blir ofta, om de skall i rimlig mån vara verklighetsbeskrivande, så omfattande att de måste göras med datamaskin. I samhällsekonomiska makromodeller inbegrips i princip hela samhällsekonomin, och de omfattar alltså ett stort antal variabler. På detta område har man hittills nästan uteslutande förutsatt linjära samband. Matematiskt motsvaras beräkningar med stora linjära ekvationssystem av matrisberäkningar, och standardprogram för matrisberäkningar finns uppgjorda för alla datamaskiner. En makromodell kan uppfattas som en beskrivning av den ekonomiska verkligheten. De samband mellan olika ekonomiska storheter som framgår av modellen uppfattas härvid som givna, men modellen kan tjäna som underlag för en bedömning exempelvis av vilka verkningar en ändring av världsmarknadspriset för en viss vara eller en ränteändring får på det studerade ekonomiska systemet. En makromodell kan emellertid också uppfattas som ett program för ingripanden i det ekonomiska systemet. Man utgår härvid från att något eller några av storheterna eller sambanden i modellen är dirigerbara, exempelvis sambandet mellan inkomstskattens höjd och inkomsten för olika grupper av skattesubjekt. Ekvationssystemet har då inte någon entydig lösning, men man kan bland möjliga lösningar bestämma en enligt något visst kriterium optimal lösning. Kriteriet kan innebära att man skall optimera en viss variabel (exempelvis maximera produktionsvärdet eller minimera nettoutflödet av utländsk valuta), men i praktiken måste kriteriet sammanfatta flera variabler (t. ex. största möjliga produktionsökning vid stabilt penningvärde och full sysselsättning). Denna metod att fastställa maximum eller minimum av en variabel un-

157 der iakttagande av vissa restriktioner eller bivillkor är ett exempel på vad man brukar kalla linjär programmering. Standardprogram för linjär programmering finns för åtskilliga datamaskiner. Forskning pågår på olika håll även beträffande icke-linjära modeller (multiplexmetoden, kvadratisk programmering, stochastisk programmering). I vårt land pågår arbete med utarbetande av samhällsekonomiska modeller vid Uppsala universitets statistiska institution (enligt s. k. kausalkedjesystem) och vid Stockholms universitet (input-output-analys). Datamaskin användes i viss utsträckning för arbetet.

Informationssökning På informationssökningsområdet finns ett stort antal arbetsuppgifter — utöver i det föregående behandlade — vilka efter hand torde komma att bli av betydelse. Såväl de tekniska hjälpmedlen som metodiken behöver emellertid utvecklas ytterligare, innan praktiska resultat är att förvänta. En intensiv forskning pågår på området. Bland uppgifter som kan aktualiseras må nämnas registrering och uppsökning i register av uppgifter om facklitteratur på olika områden, om brottslingars signalement, fingeravtryck, vanor m. m. ävensom vissa andra uppgifter på det kriminaltekniska området, farmacevtiska preparat med hänsyn till användning och lämplighet i olika fall, leverantörer och priser m. m., vissa typer av avtal, beslut, prejudikat m. m., personer inom vissa yrkeskårer med hänsyn till lämplighet för olika uppgifter etc. Av särskild vikt är att effektivisera informationssökningen till tjänst för forskning. Med den omfattning forskningsverksamheten numera har är det ett stort problem att registrera forskningslitteratur, beslutade forskningsprojekt och övriga uppgifter om forskning på sådant sätt att den i varje särskilt fall relevanta informationen snabbt kan återvinnas. Säkerligen förekommer en hel del onödigt och dyrbart dubbelarbete därför att uppgifter om det arbete som redan utförts på annat håll inte kunnat utvinnas ur tillgängligt informationsmaterial beroende på brister i registreringssystemet. En förbättrad kommunikation mellan olika forskningsgrenar eller enskilda projekt inom dessa rörande vunna resultat skulle i många fall också vara av värde och torde i princip kunna uppnås genom bättre utvecklad registreringsmetodik. Det är givetvis en fråga av största vikt inte bara för staten, som bekostar en stor del av forskningen, utan för hela vårt samhälle att åtgärder vidtages för att avhjälpa de påtalade bristerna. Det behövs en dokumentationscentral, där uppgifter om forskningslitteratur, forskningsprojekt m. m. finns registrerade på ett sätt som möjliggör snabb uppsökning. Via centralen bör också ny information kunna kanaliseras till de forskare och andra, för vilka informationen kan vara av värde. Ett användande av datamaskin eller

158 annan teknisk specialutrustning torde vara en förutsättning för att centralen tillräckligt effektivt skall fylla nämnda funktioner. Ett samarbete med liknande centraler i andra länder torde vara värdefullt. Det kan nämnas att det i Ryssland finns en särskild dokumentationscentral med enligt uppgift c:a 20 000 medarbetare. Universitet och högskolor Datamaskinernas betydelse för forskning och undervisning vid universitet och högskolor har med tiden blivit alltmer uppenbar. På ett jämförelsevis tidigt stadium började även i vårt land datamaskiner utnyttjas för beräkningsarbeten på enstaka forskningsområden huvudsakligen inom naturvetenskap och teknik. Så småningom har man inom allt fler områden tagit datamaskiner i sin tjänst eller i varje fall planerat härför. Vid en enkät som kommittén utförde våren 1960 redovisades utan anspråk på fullständighet det då aktuella läget. Därvid gavs även en prognos av behovet att utnyttja dylika tekniska hjälpmedel för olika arbetsuppgifter under åren 1960—1963. Sedan enkäten gjordes har ökad erfarenhet om datamaskinernas användningsmöjligheter vunnits på åtskilliga håll, inom vårt land såväl som i andra länder. Förutsättningarna har därigenom ökats att få en mera fullständig och realistisk uppfattning om datamaskinernas roll som hjälpmedel på det vetenskapliga området. Den redovisning av planerad användning av datamaskiner som lämnas i det följande härrör huvudsakligen från den nämnda enkäten och kan givetvis inte längre ha full aktualitet. Även om redovisningen av detta och andra skäl är ofullständig, bör den dock kunna ge en uppfattning om den stora betydelse datamaskinerna äger för forskningen. Våren 1961 påbörjades vid universitet och högskolor under matetikmaskinnämndens ledning en systematisk kartläggning av situationen inom samtliga ämnesområden med hänsyn till de nya förutsättningar, som datamaskinerna medfört för forskning och undervisning. Det är att hoppas att denna inventering skall kunna ge ett sakligt och fylligt underlag för bedömning av maskinbehovet under de närmaste åren och för planering av maskinfrågorna på längre sikt. Av intresse är att få belyst även andra problem, som datamaskintekniken medfört och som behöver lösas för att detta hjälpmedel skall kunna tillvaratas på bästa sätt. Det må gälla frågor rörande forskarutbildning, undervisning eller annat. I fråga om behovet av maskintid för forskningsändamål bör framhållas, att detta behov enligt sin natur inte kan på längre sikt volymmässigt bestämmas såsom fallet är exempelvis vid givna arbetsuppgifter på det administrativa området. Vid forskning är nämligen processen sådan, att lösningen av ett problem ger nya frågeställningar, som i sin tur kräver studium, och kraven på precision i beräkningarna stiger, varvid varje litet

159 steg mot ökad precision kan kräva mångdubbling av maskintiden. Här får därför uppmärksamheten främst riktas på de olika faktorer, som avgör i vilken takt latenta behov kan aktualiseras. Sådana begränsande faktorer utgörs icke blott av tillgången på datamaskiner av olika storlek utan även av förekomsten av utbildad personal, olösta principiella frågor inom vederbörande forskningsområden m. m. I viss utsträckning kan datamaskiner komma till användning för beräkningsuppgifter, som hittills utförts med hålkortsmaskiner eller andra enklare hjälpmedel. Men av väsentligt större vikt är att beräkningar kan bli utförda, som inte skulle ha kunnat genomföras utan datamaskiner. Med tillgång till dylika maskiner har forskningen på vissa områden världen över allt mer inriktats på sådana problemtyper, som kräver mycket omfattande beräkningar men som leder till snabbare forskningsframsteg. Användning av datamaskiner betyder på många områden att givna forskningsinsatser får väsentligt högre verkningsgrad. Inom en del forskningsgrenar har internationellt sett inriktningen redan blivit sådan, att tillgång till datamaskiner är en nödvändig förutsättning för forskningsverksamhet på området. Inom andra grenar måste en omorientering ske och därvid vissa principiella frågor lösas, innan forskningen kan från nya utgångspunkter beträda de mera fruktbara vägar, som datamaskinerna öppnat. Datamaskinernas arbetsuppgifter är på forskningens område till väsentlig del av beräkningsnatur, där antalet ingångsdata är relativt begränsat. Men även arbetsuppgifter med mycket stora mängder av ingångsdata kan väntas, det må vara fråga om statistiskt primärmaterial inom samhällsvetenskaper eller stora mängder av mätvärden inom andra forskningsgrenar. I sistnämnda fall kan det bli fråga om stora arbetsuppgifter, i den mån mätvärdena kan erhållas till ringa kostnad i maskinspråk på hålremsa eller hålkort direkt vid mätapparaturen. Även undervisnings- och utbildningsverksamheten kan kräva viss tid i datamaskiner inte blott för den speciella utbildningen i numerisk analys, kodningsteknik och programmering för datamaskiner utan även för examensarbeten m. m. vid studier i andra ämnen. Vid universitet och högskolor finns slutligen en del arbetsuppgifter av administrativ art, för vilka datamaskiner kan vara ett lämpligt hjälpmedel. Universitet Universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg har använt datamaskiner alltsedan tid i dylika maskiner blev tillgänglig för dem. Även vid Karolinska institutet har datamaskin i viss utsträckning kommit till användning, och så småningom torde även den vetenskapliga utbildning och forskning, som upptas i Umeå, föranleda behov av datamaskin.

160 Vid enkäten våren 1960 redovisades i vilken omfattning datamaskiner och hålkortsmaskiner utnyttjades under 1959 samt angavs den maskinanvändning, som planerats för de närmaste åren. De upplysningar universiteten lämnade var mer eller mindre utförliga, men bör, när de återges i det följande, kunna komplettera varandra och tillsammans ge en fylligare bild av datamaskinernas roll vid universiteten, sådan denna bedömdes våren 1960. Uppsala universitet redovisar ett snabbt stigande behov av datamaskiner. År 1959 använde kvantkemiska gruppen sin Alwac III E-anläggning 3 000 tim., och olika institutioner vid universitetet disponerade samma år 250 tim. fri tid vid matematikmaskinnämndens maskiner (Besk och Facit EDB) samt 75 tim. vid andra datamaskiner. Bedan påföljande år hade maskintiden hos nämnden stigit till omkring 600 tim. Vid en uppskattning våren 1960 väntades behovet av tid i maskin av typ Facit EDB fortsätta att stiga och år 1963 uppgå till omkring 3 200 tim. Därutöver tillkommer för vissa problemtyper ett behov av tid i än större maskiner. Universitetet har för den skull hemställt om att få disponera 100 tim. per år vid FOA's maskinanläggning (IBM 7090). Behovet av mindre maskiner fylles tills vidare av två maskiner inom universitetet, nämligen Alwac III E vid kvantkemiska gruppen och IBM 1620 vid fysiska institutionen. Universitetet förfogar även över en hålkortsanläggning, placerad vid statistiska institutionen. Under år 1959 uttogs 2 100 tim., till en fjärdedel för administrativa uppgifter och i övrigt för statistiska problem. Användningen beräknades stiga till omkring 3 000 tim. år 1963. I fråga om behovet av datamaskiner vid universitetets olika institutioner anfördes bl. a. följande. Kvantkemiska gruppens forskningsområde omfattar den teoretiska behandlingen av materiens elektronstruktur och särskilt atomernas, molekylernas och de fasta kropparnas uppbyggnad. För kvantkemin innebar tillkomsten av datamaskiner en fullständig förnyelse. Utvecklingen inom detta forskningsområde har gått mycket snabbt sedan 1950. Det har också blivit alltmer uppenbart, att datamaskiner av största möjliga kapacitet fordras för att definitivt komma till rätta med de problem, som har allmänt fysiskt och kemiskt intresse. Kvantkemiska forskargruppen kan med Alwac III E inom det egna laboratoriet bekvämt testa räkneprogram och behandlingsmetoder. Sedan metodiken utvecklats, är det emellertid i regel önskvärt att få behandla ifrågavarande problem vid en mångfaldigt större maskin. Kraven på snabbhet och minneskapacitet har nu drivits mycket långt på det internationella planet bl. a. för att undgå alltför långa räknetider. Alwac III E används för gruppens piloträkningar och är avsedd i första hand som ett komplement till en större maskin. Behovet av tid i en maskin i storleksklassen Facit EDB uppskattas till 400 tim. per år. Vid institutionen för teoretisk fysik har behovet av numerisk behandling av större uppgifter tilltagit under senare år. Två större program finns ut-

161 arbetade och används med framgång. Det ena gäller spridningen av nukleoner mot atomkärnor enligt den s. k. optiska metoden, det andra egensvängningar i jonkristaller. Det kan redan nu förutses, att vartdera programmet kräver en maskintid av c:a 200 tim. per år. Problem rörande neutrondiffraktion samt röntgenstrålars spridning jämte ytterligare tillkommande uppgifter torde inom de närmaste åren komma att kräva 100 tim. per år. Det totala behovet av maskintid uppskattas således till c:a 500 tim. per år (Besk-tid). Strukturforskningen vid kemiska institutionen kräver för närvarande en mycket stor insats av numeriska beräkningar, och dessa måste i snabbt stigande utsträckning utföras med datamaskin, redan under budgetåret 1959/ 60 c:a 400 tim. (Besk-tid). Ett mera intensivt utnyttjande av datamaskiner skulle utan tvivel befordra den nu pågående forskningen. När därtill kommer den ständigt fortgående ökningen, både av forskningens omfattning och av räknemetodernas inslag i denna, torde behovet av maskintid inom ett eller två år ha mer än fördubblats och uppgå till c:a 1 000 tim., i varje fall om en maskinanläggning då finns tillgänglig vid universitetet. Från fysiska institutionen framhålles, att datamaskiner numera spelar en central roll inom experimentalfysiskt forskningsarbete. Med dessa nya hjälpmedel kan analysen av experimentella data drivas betydligt längre än vad som förut varit möjligt. Med datamaskiner kan dessutom problemställningar med framgång angripas, som tidigare legat utom räckhåll på grund av den numeriska analysens tidsödande karaktär. En påtaglig förskjutning av experimentalfysikens målsättningar håller som följd härav på att ske. Datamaskinen anses vara ett så väsentligt hjälpmedel, att en särskild föreläsningsserie över datamaskiner och kodningsförfarande arrangerades våren 1960 för ett 30-tal av institutionens forskare. Ett antal forskare har dessutom genomgått speciella kurser rörande lättkodningssystem bl. a. vid matematikmaskinnämnden. Enär flera nya problemställningar aktualiserats, vilka fordrar en större datamaskin, har till gruppen för experimentell kärnspektroskopi knutits en medarbetare, speciellt utbildad för numerisk behandling av dessa problem i datamaskiner. Under 1959 utnyttjades c:a 70 tim. (Facit-Besk-tid) för problem inom kärnspektroskopin, för plasmateoretiska beräkningar, bearbetning av data från registrering av kosmisk strålning samt diagonaliseringsberäkningar (spinresonans). Erfarenheterna hittills talar för ett ständigt stegrat behov av maskintid inom redan etablerade forskningsgrupper. Därtill kommer att utvecklingen av nya forskningsprojekt kan ställa krav, vilka inte kan i förväg ens approximativt uppskattas. Behovet av maskintid under perioden 1960—1963 uppskattas till 280 tim. årligen, vilket betecknas som en minimisiffra. Timantalet fördelas på kärnspektroskopi (110 tim.), röntgen- och fasta kroppars fysik (10 tim.), spinresonans (20 tim.), fusion och plasmafysik (90 tim.) samt kosmisk 11 —

162 strålning och geokosmofysik (50 tim.). Vid denna uppskattning av behovet av tid i en större datamaskin har bortsetts från enklare och mindre tidskrävande uppgifter. Dessa uppgifter antas utförda vid den mindre datamaskin, som institutionen förfogar över (IBM 1620). Meteorologiska institutionen har uppskattat sitt behov under de närmaste åren till c:a 450 tim. per år. Denna beräkning är synnerligen osäker, då det verkliga behovet kommer att bestämmas av sådana ovissa faktorer som avdelningens för väderlekslära framtid, Märsta-observatoriets utbyggnad och studenttillströmningen. Under förutsättning att avdelningen för väderlekslära får bestå och utvecklas i enlighet med tidens krav, kommer den att behöva 200 tim. per år för sina synoptisk-dynamiska undersökningar. Avdelningen för experimentell och teoretisk meteorologi behöver likaså 200 tim. per år. Ett stort antal data, som under de senaste åren insamlats från observatoriet vid Märsta, liksom även kommande resultat från avdelningens planerade forskning angående luftelektricitet, molnfysik och klimatologi kräver för sin bearbetning en datamaskin. För seismologiska laboratoriet bedöms behovet till c:a 50 tim. per år, till en början bl. a. för harmonisk analys av seismogram. Statistiska institutionen har en hålkortsanläggning, vilken används c:a 1 200 tim. per år av institutionens personal och dessutom disponeras av utomstående. Hittills har datamaskiner använts mindre än 50 tim. per år. Institutionens forskningsverksamhet innesluter allt oftare problem, som kräver tillgång till datamaskin, och projekten tenderar att bli allt mer omfattande. De närmaste årens behov uppskattas till 200 å 250 tim. per år. Sociologiska institutionen utnyttjade 1959 hålkortsmaskiner omkring 375 tim., men inte alls datamaskiner. Behovet av maskintid 1960—63 är synnerligen svårt att uppskatta, enär institutionens forskningsarbete och metoder befinner sig i stark utveckling. Gissningsvis behövs datamaskin 50 tim. per år och hålkortsmaskiner 400 å 500 tim. per år. Akademiska räntekammaren utnyttjade 1959 hålkortsmaskiner c:a 525 tim., varav 300 tim. stansning å egna maskiner och 225 tim. tabulering och listning å servicebyrå. Behovet av maskintid 1960—63 uppskattas till c:a 700 tim. per år i hålkortsmaskiner. Matematiska institutionen har ett uppenbart, icke närmare preciserat behov av maskintid för både forskning och undervisning. Tillkommer en laboratorstjänst i numerisk analys, kommer undervisning i ämnet att upptagas för såväl matematiker som ingenjörer. Det framhålles, att en linjedelning bör ske i matematikerundervisningen efter 2-betygsstadiet, så att de studerande skall kunna specialisera sig på numeriska problem och kodningsteknik. I fråga om den planerade ingenjörsutbildningen i Uppsala påpekas, att ingenjörer av den teoretiska typ, som avses, bör får möjligheter till utbildning inom datateknik och numerisk analys. Tillföres universitetet en större datamaskin, är innehavaren av ifrågava-

163 rande laboratorstjänst avsedd att fungera som chef för anläggningen och därvid bl. a. svara för den rådgivning och handledning, som kan vara erforderlig i samband med anläggningens utnyttjande. Lunds universitet innehar en datamaskin (Smil). Den färdigställdes i juni 1956 med bistånd från matematikmaskinnämnden och har sedermera utbyggts genom att det långsamma minnet om 1 024 ord ersatts med ett ferritminne om 4 096 ord. Vidare har hålkortsutrustning samt en magnetbandsstation (karusellminne) anslutits. Smil har därigenom fått en betydande kapacitet. Enligt avtal med Livförsäkrings AB Framtiden ges även möjlighet att vid bolagets maskinanläggning (Facit EDB) få sådana problem utförda, som kräver ännu större kapacitet. Smil användes 2 500 tim. under 1959 för undervisning och lösning av beräkningsproblem inom en rad institutioner vid universitetet såväl, som för tekniska beräkningsuppgifter vid olika industriföretag. Smil utnyttjas i snabbt stigande utsträckning. Trots att hastigheten ökades med en faktor 50 vid årsskiftet 1959/60, har beläggningen i timmar räknat ökat sedan dess. Den fortsatta utbyggnaden av Smil ökar anläggningens kapacitet ytterligare och öppnar möjligheter för behandling av nya problem. Den tekniska högskoleundervisning, som skall förläggas till Lund, torde dessutom ge upphov till ökad beläggning, men omfattningen härav kan ännu inte förutses. Det anses av anförda skäl inte möjligt att nu uppskatta det framtida maskintidsbehovet. Med hänsyn till den planerade ytterligare kompletteringen torde dock Smil komma att täcka universitetets behov under de närmaste åren. Smil är placerad vid institutionen för numerisk analys, där en laborator tjänstgör som chef med fyra assistenter och en tekniker som medhjälpare. I många fall kan vederbörande forskare själv programmera sina problem. Det förekommer också att studenter mot ersättning åtar sig uppdrag. Stockholms universitet har för sitt behov av datamaskiner att tillgå matematikmaskinnämndens anläggning, vilken för övrigt är inrymd i byggnad tillhörig universitetet. Anläggningen har sedan ett flertal år utnyttjats bl. a. av institutionerna för fysik, teoretisk fysik, oorganisk och fysikalisk kemi, meteorologi, astronomi, geografi, psykologi, statistik, försäkringsmatematik och matematisk statistik. Våren 1960 lämnades bl. a. följande upplysningar angående föreliggande och kommande behov av datamaskiner. Fysiska institutionen använde Besk i 5 tim. under 1959 för bearbetning av data från mikrovågspektroskopiska undersökningar. Behovet av maskintid beräknas stiga och uppgå till 15 tim. år 1963. Samarbete har vidare inletts med CERN-laboratoriet i Geneve om forskning medelst s. k. bubbelkammare. En mätprojektor för stereobilder har anskaffats. Den är digitaliserad och ger mätvärdena direkt på hålremsa. Datamaskin behövs för rekonstruktion av spår efter laddade partiklar efter mätningar på stereobilderna (beräkning av vinklar och krökningsradier, kinetiska beräkningar

164 m. m.). Program föreligger för behandling på Ferranti Mercury (CERN, Geneve) och IBM 704 (Univ. of California). Tidsbehovet beräknas stiga successivt och under år 1963 uppgå till omkring 150 tim. i Mercury eller IBM 704. Vid institutet för oorganisk och fysikalisk kemi bedriver ett par forskare utvecklingsarbete rörande beräkningsmetodik för kristallstrukturbestämningar. Av dem utarbetade Besk-program används av forskare vid universiteten i Stockholm och Uppsala, KTH m. 11. Under 1959 använde institutet 100 tim. i Besk och Facit EDB till beräkningar för kristallstrukturbestämningar. Behovet av maskintid för samma ändamål beräknas stiga successivt och år 1963 uppgå till 300 tim. Vid institutet för meteorologi och Internationella meteorologiska institutet i Stockholm pågår sedan 1954 med stöd från amerikanskt håll utveckling av metoder för väderleksprognoser. Våren I960 var åtta forskare — svenska och utländska — engagerade i detta arbete. Flygvapnet har utfört omfattande prov med de hittills utvecklade metoderna. För programmering m. m. har två man varit anställda. Under 1959 användes för detta utvecklingsarbete 176 tim. i matematikmaskinnämndens maskiner jämte 10 tim. i IBM 650. Datamaskin utnyttjades år 1959 även för andra problem, nämligen molnfysikaliska problem (42 tim.), oceanografiska problem (18 tim) och optiska problem (2 tim.), i samtliga fall på nämndens maskiner. Det totala behovet av datamaskintid under de närmaste åren uppskattas till konstant 300 tim. per år (i Besk eller Facit EDB). Stockholms observatorium använde under 1959 i nämndens maskiner 110 tim. för problem rörande stjärnsystemens utveckling och 1,5 tim. för beräkning av solens och månens upp- och nedgångstider för almanackan. Behovet av maskintid under de närmaste åren uppskattas till konstant omkring 100 tim. per år (i Besk eller Facit EDB). Viss språkforskning kommer att påfordra tillgång till datamaskiner. Bl. a. rapporteras, att användning av datamaskin blir ofrånkomlig för fortsatta undersökningar angående betoning av lånord i engelska och härledningar av dessa ord. Behovet av maskintid kan emellertid ännu icke beräknas. Göteborgs universitet har på senare tid börjat använda datamaskiner. Universitetet har tillgång till ADB-institutets maskinanläggning (Wegematic 1000). Allt efter som den ena institutionen efter den andra kan ta datamaskiner i sin tjänst, kommer vid detta liksom vid övriga universitet användningsområdet för datamaskiner att vidgas och bli allt mer mångskiftande. Det är givet, att de problemområden, som kommer att behandlas, i stort blir desamma vid de olika universiteten men också att specialinriktningen kommer att variera allt efter de enskilda forskarnas intressen. I vilken ordning olika tillämpningar kommer att aktualiseras blir givetvis beroende av initiativ från de olika institutionerna och forskarna.

165 Tekniska högskolor Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och Chalmers tekniska högskola i Göteborg (CTH) har sedan åtskilliga år i stigande omfattning använt datamaskiner för beräkningsuppgifter av olika slag. KTH disponerar f. n. tid vid ett flertal olika maskinanläggningar. Matematikmaskinnämnden ger efter anhållan från fall till fall fri maskintid för forsknings- och undervisningsändamål (Besk och Facit EDB); år 1950 erhölls på detta sätt något över 100 tim. Fr. o. m. 1960 står vidare 200 tim. per år till förfogande i AB Atomenergis maskinanläggning av typ Mercury, för vilken högskolan upplåtit lokaler. IBM Svenska AB och Facit Electronics ställer i sina maskinanläggningar ett antal timmar per år till disposition för undervisningsändamål. Genom donation förfogar högskolan inom sina lokaler helt över en Wegematic 1000-anläggning. Vid KTH ger institutionen för tillämpad matematik varje vårtermin omkring 250 deltagare undervisning i datamaskiners användning med praktiska övningar vid olika maskiner. Icke blott studenter utan även forskare och assistenter vid högskolans olika institutioner har tillgång till denna undervisning. Viss maskintid utnyttjas för undervisning samt examensarbeten. Maskintiden i övrigt disponeras för forskningsändamål inom praktiskt taget samtliga institutioner vid högskolan. Datamaskinerna kommer sålunda till användning för en mycket vid krets av problem. Det skulle föra för långt att här ge en katalog över de problem som varit föremål för behandling vid datamaskinen. En antydan om problemområdena kan emellertid ges genom att nämna, att datamaskiner utnyttjas i större eller mindre utsträckning vid institutionerna för byggnadsstatik, matematisk fysik, telegrafitelefoni, elektronik, matematik, träforskning, oorganisk kemi, kulturteknik, metallografi, brobyggnad, geodesi, hållfasthetslära, maskinelement I, uppvärmning och flygteknik. Programmeringen utförs i huvudsak av forskarna själva, men personal vid institutionen för tillämpad matematik bidrar med information och råd. Högskolan förutser en mycket snabb ökning av sitt samlade behov av maskintid. Vid enkäten våren 1960 uppskattades behovet stiga från omkring 350 tim. år 1960 till något över 1 000 tim. år 1963 i maskiner av typen Facit EDB eller motsvarande. Problem som fordrar ännu större maskiner är ej medräknade. Det ansågs realistiskt att räkna med en hastig tillväxt av maskintidsbehovet. De önskemål som framkommer om maskinell behandling bör nämligen kunna realiseras i allt större utsträckning, eftersom antalet forskare, kunniga i programmering ökar snabbt. CTH har fri tillgång till en Wegematic 1000-anläggning vid ADB-institutet. År 1959 använde högskolan 1 600 timmar i denna anläggning och utnyttjade dessutom omkring 20 timmar i Besk hos matematikmaskinnämnden för stabilitetsberäkningar av fartyg.

166 ADB-institutet ger kurser i programmering för Wegematic 1000. Såväl högskolans studenter som forskare och assistenter vid de olika institutionerna har tillgång till dessa kurser. CTH utnyttjar liksom KTH datamaskiner för en mångfald olika problem vid de olika institutionerna. Planeringen av räknearbetet sker inom vederbörande institution. När det gäller arbeten i Wegematicanläggningen utföres även programmeringen av institutionens egen personal, understundom i samarbete med ADB-institutet. Vid arbeten för andra maskiner anlitas i allmänhet särskild programmerare. Utvecklingen pekar mot en ständig ökning i högskolans användning av datamaskiner, ehuru den är svår att uppskatta. Det beräknas emellertid att användningen av ADB-institutets Wegematicanläggning kommer att successivt stiga och uppgå till omkring 3 000 timmar år 1963. Det bör då tillläggas, att sannolikt endast en viss del av behovsökningen därvid kommit till uttryck. Därtill kommer nämligen ett behov av tillgång till maskin med större snabbhet och större minne, ett behov som vid tiden för enkäten inte kunde överblickas.

Handelshögskolor Handelshögskolorna har hittills föga utnyttjat datamaskiner. De har dock numera börjat i stigande grad uppmärksamma de nya förutsättningar, som dessa maskiner medfört för forskning och utbildning. Under de senaste åren har ett antal lärare och studenter deltagit i kurser i programmering, och förberedelser pågår för ökad användning av datamaskiner i undervisningssyfte. Datamaskinerna kommer uppenbarligen att bli av stor betydelse för forskningen och utbildningen vid handelshögskolorna. Det bör bl. a. beaktas, att den automatiska databehandlingen och dess tillämpning inom administration och näringsliv kräver vissa ändringar i utbildningen, exempelvis i bokföring och revision. Även forskningens karaktär ändras därhän att det blir alltmer angeläget att tillämpa en metodik, som kräver användning av datamaskiner. Det hävdas att det för den skull inte blir möjligt att utbilda och behålla forskare på det företagsekonomiska området i vårt land utan tillgång till datamaskiner. Det kan bl. a. nämnas, att ADB-tekniken ställer krav på att en del bokföringstekniska problem blir lösta. Med datamaskinernas hjälp kan man nämligen få en ögonblicksbild av företagens ställning i stället för som tidigare en historisk bild. Behandlingen av datamaterialet kan emellertid i viss mån komma i konflikt med nuvarande lagar. En omprövning av dessa med hänsyn till de nya tekniska förutsättningarna kan därför aktualiseras. Det blir även aktuellt att få en revision, som är anpassad till redovisning på datamaskin. Det är bl. a. tänkbart, att åtskilliga modeller för stickprovs-

167 mässig kontroll med fördel kan utföras med datamaskin. Den ökade tillämpningen av ADB aktualiserar i så fall även en ändring i revisionsutbildningen. Med datamaskin blir det möjligt att exempelvis för investeringskalkyler uppställa mer realistiska och därigenom mer komplicerade modeller än tidigare. I dessa skulle man även kunna i hög grad variera förutsättningarna. Beräkning av den optimala storleken av lageranläggningar, av den mest ekonomiska lagerstorleken och andra liknande problem kräver likaså för att vara realistiska avancerade modeller och förutsätter därmed användning av datamaskin. Produktionsplaneringsproblem blir av samma anledning ofta så komplicerade, att man måste simulera verkligheten, vilket oundgängligen kräver en datamaskin. Även enklare problem såsom funktionell ackordsättning och statistisk felkontroll utföres med fördel på en sådan. Såväl interna som externa transportproblem blir ofta av sådan karaktär, att de lämpar sig för beräkning på datamaskin. Vid prognosverksamhet omfattar den underliggande efterfrågeanalysen i regel ett förloppsstudium. Den logiska analysen av efterfrågedeterminanter och strukturvariabler skulle med fördel kunna testas på datamaskin. Prognosverksamheten består i övrigt mer eller mindre av framskrivning av konstaterade faktorer. I många fall vore det av intresse att laborera med olika modeller för innovationsförlopp och för ersättningsefterfrågan, allt uppgifter som är synnerligen lämpade för beräkning med datamaskin. Även i fråga om marknadsföring finns exempel på arbeten lämpliga för datamaskin. Realistiska modeller av marknaden kan uppgöras, och man kan med hjälp av sannolikhetsantaganden beräkna vilken effekt, som en viss kombination av konkurrensmedel kan tänkas få. Med faktiska data om försäljarnas arbetstider och med varierande antaganden om försäljningsresultaten kan man experimentellt göra upp olika försäljningsorganisationer och få fram en för ett visst företag lämplig form. Statistiska undersökningar och sannolikhetsberäkningar av olika slag torde upptas i ökad utsträckning, och där blir datamaskiner mycket arbetsbesparande. Vid behandling av olika praktikfall i undervisningen används bl. a. s. k. företagsspel, där deltagarna får fatta beslut i de aktuella situationerna. Skall dylika företagsspel vara realistiska, bör de inbegripa sådana komplikationer, att de kräver bearbetning i datamaskin. I fråga om undervisningen i övrigt anger handelshögskolan i Göteborg, att i den ordinarie kursplanen ingår en mindre kursbok i databehandling och programmeringsteknik och att demonstrationer ordnas för samtliga studenter. Kurser i programmering är för närvarande frivilliga i ekonomutbildningen. Det förmodas att i en ny studieplan möjlighet till specialisering skall ges för dem som vill tränga djupare in i den nya tekniken.

168 Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (KLSL) Datamaskiner har hittills använts endast i begränsad utsträckning. Under år 1959 har maskinell bearbetning prövats vid några beräkningsuppgifter av regressionsanalytiskt slag, varvid bl. a. Besk och IBM 650 utnyttjats. Sammanlagt kan utnyttjandet i Besk-tid uppskattas till c:a 200 tim. Enklare hålkortsbearbetningar har även utförts, särskilt som förberedelse till databehandlingen. I anledning av enkäten våren 1960 genomfördes vid KLSL en inventering av behovet av maskintid vid en mera planmässig övergång till maskinell databehandling av beräkningsuppgifter vid de olika institutionerna. Därvid uppskattades det manuella räknearbete av mera komplicerad art eller av serienatur, som utföres vid KLSL, till sammanlagt 40 personår. Av detta arbete kan en stor del mekaniseras, framför allt sådana beräkningsuppgifter som variansanalyser, regressions- och korrelationsanalyser samt mera komplicerade omräkningar av mätvärden till analysvärden. Med tillgång till en datamaskin och om erforderliga förberedelser i form av kurser, programmering m. m. genomfördes, skulle troligen utnyttjandet växa mycket snabbt dels med hänsyn till nämnda mekaniseringsmöjligheter, dels och kanske framför allt med hänsyn till förekomsten av en del mycket stora statistiska material, som f. n. ligger outnyttjade av brist på resurser. En väsentlig fråga i detta sammanhang är överförandet av vid forskning, försök, kontroll- och bokföringsverksamhet erhållna data till ett för maskinell bearbetning lämpat skick. Kostnaderna för denna överföring kan bli större än de besparingar som vinns genom maskinell lösning av beräkningsuppgifterna. Det är därför av vikt dels att noggrant planera uppställningen av data för överförandet, dels att få tillgång till ett ur ekonomiska och tekniska synpunkter lämpligt överföringsmedium. Väsentliga arbetsbesparingar skulle kunna nås genom en direkt registrering av vid seriemätningar erhållna värden på ett för maskinell bearbetning lämpat underlag. Till denna typ av registrering hör viktmätningar, gasfraktometcrbestämningar samt temperatur-, fuktighets- och ljusmätningar. I en del fall kan användas redan marknadsförd apparatur, som med mindre ändringar kan lämpa sig för direkt registrering, i andra fall torde ett mer eller mindre omfattande utvecklingsarbete krävas för att det avsedda syftet skall uppnås. En mycket stor del av det material, för vilket intresse föreligger vid KLSL att bearbeta med statistiska metoder, insamlas och sammanställes vid statliga eller statsunderstödda institutioner, fristående från KLSL. Det gäller material från mjölkavkastningskontrollen, svinstamkontrollen, den lantbrukskemiska kontrollverksamheten och en stor del av bokföringsverksamheten (den jordbruksekonomiska undersökningen). Uppgifter från dylik kontrollverksamhet är f. n. inte tillgängliga för maskinell bearbetning utan särskilda överföringsåtgärder. För bokföringsverksamheten har diskuterats

169 en uppläggning åtminstone av visst material för sådant ändamål. Utländska erfarenheter tyder på att möjligheter finns att mekanisera dataregistreringen även för en stor del av den övriga kontrollverksamheten, men detta torde förutsätta ett omfattande utredningsarbete av särskild expertis. I det följande återges i korthet resultatet av inventeringen av behoven vid de enskilda institutionerna. Jordbruksinstitutioner. Vid statens jordbruksförsök sker f. n. räknearbeten i en omfattning motsvarande 12 å 15 årsbiträden. Vid institutionen bearbetas resultaten av c:a 5 000 fältförsök och av i anslutning till försöken utförda kemiska och botaniska analyser av jord och skördeprodukter, år 1959 över 20 000 prov. Vid denna bearbetning, som utgör en väsentlig del av institutionens arbetsuppgifter, förekommer i stor omfattning variansanalys samt regressions- och korrelationsberäkningar. Detta arbete skulle väsentligt underlättas av tillgång till datamaskin. Avdelningen för statistik och försöksteknik har huvudsakligen konsulterande uppgifter. Räknearbetet vid de egna undersökningarna varierar mycket till omfattningen. Så vitt kan bedömas torde behovet av maskintid uppgå till c:a 100 tim. per år i maskin av typ Besk. Vid institutionen för agronomisk hydroteknik och avdelningen för dräneringsteknik utföres ett stort antal fältförsök rörande dränering och bevattning. Vidare insamlas data rörande grundvattenstånd och avrinning. Utifrån dessa data studeras statistiskt sambandet mellan grundvattenstånd och skördens storlek samt mellan avrinning och meteorologiska faktorer såsom nederbörd och temperatur. Även andra undersökningar resulterar i data som kräver numerisk bearbetning. Räknearbetena kräver c:a 2 årsbiträden. Datamaskin torde med fördel kunna användas för större delen av dessa arbeten. Institutionen för allmän jordbrukslära och institutionen för växtodlingslära bedriver en viss fältförsöksverksamhet, vars resultat skulle med fördel kunna bearbetas i datamaskin. För vardera institutionen uppskattas behovet av maskintid till något tiotal timmar per år. Husdjursinstitutioner. Vid statens husdjursförsök åtgår f. n. omkring 3y2 personår för matematiskt-statistiska beräkningar, varav ungefär hälften skulle kunna mekaniseras. Arbetet avser variansanalys och korrelationsberäkningar ävensom korrektionsberäkningar för omvandling av mätvärden till analysvärden. Med hjälp av datamaskin skulle statistiska bearbetningar kunna ske av stora material från svinstamkontrollen, vilken omfattar 40 000 svin per år med c:a 30 observationer per svin, och från mjölkkontrollverksamheten, vilken omfattar 330 000 kor med c:a 20 observationer 12 gånger om året. Vidare skulle ytterligare bearbetningar av föreliggande undersökningar om äggskalskvalitet, D-vitaminbestämningar, pälsdjursuppfödning samt skinnmätningar vara av stort värde. Av stor betydelse vore även att få möjligheter till simulering av försöksplaner, så att den plan för husdjurs-

170 försök kan utsökas, som ger det minsta försöksfelet vid överkomligt antal djur. Kunde en automatisk dataregistrering av förefintlig gasfraktometers mätningar genomföras, skulle ytterligare ett mycket stort behov av bearbetning i datamaskin uppkomma. Vid institutionen för husdjurens utfodring och skötsel åtgår för manuellt räknearbete (variansanalys, regressionsanalys m. m.) 2 å 3 personår. Minst hälften av detta arbete skulle kunna mekaniseras. Tillgång till datamaskin skulle framför allt medföra en utbyggnad av nu förekommande typ av statistiska bearbetningar. Vidare skulle undersökningar kunna göras av viktmätningar på växande djur genom fuktionsanpassningar till deras tillväxtkurvor. Vid institutionen för husdjursgenetik utförs beräkningsarbeten (variansanalys och regressionsanalys m. m.) i en omfattning motsvarande c:a 4 personår. Ungefär hälften av arbetet skulle kunna mekaniseras. Tidigare har hålkortsbearbetning skett av material från seminföreningsverksamheten. Med datamaskin till förfogande skulle ytterligare bearbetningar av detta och annat kontrollmaterial bli aktuella. Även genetiska experiment skulle komma till utförande. Maskintekniska institutioner. Vid maskintekniska institutionen och jordbrukstekniska institutet åtgår omkring 2 personår för räknearbeten. År 1959 förekom hålkortsbearbetning av en omfattning motsvarande 2 timmar i Besk. Något hundratusental mätvärden produceras per år, vilka skulle behöva bearbetas. Problemet är emellertid att registrera mätvärdena på ett sätt som är lämpat för direkt maskinell bearbetning. Enär möjligheter härtill inte finns f. n., görs enklare sammanställningar, ofta av grafisk natur, och urval av kritiska eller betydelsefulla punkter bland mätvärdena efter bedömning. Behovet på längre sikt av mekanisering av dataregistreringen samt mer omfattande maskinell bearbetning av erhållna data bedöms vara stort. Ekonomiska institutioner. Vid driftsekonomiska institutionen omfattar manuellt beräkningsarbete ca iy2 personår. Under 1959 användes huvudsakligen för regressionsanalyser av räkenskapsmaterial och andra ekonomiska data c:a 60 timmar i maskin av typ Besk eller motsvarande, och därtill kom förberedelser i form av stansning och hålkortsbearbetning. För de närmaste två åren beräknas ett behov av c:a 100 timmar maskintid per år. Med tillgång till datamaskin skulle även andra beräkningar ske, bl. a. i samband med examensarbeten och bokföring vid institutionen. Därjämte skulle utföras simplex-lösningar i samband med linjär programmering och operationsanalytiska problem, vidare simulation av kalkylsituationer i samband med studier av förskjutningar mellan intensitetsoptima för olika produktionsmedelinsatser. Därutöver skulle intervjumaterial komma att bearbetas maskinellt i större utsträckning än hittills. Sammanlagt bedöms på

171 något längre sikt institutionens årliga behov uppgå till c:a 200 timmar (Besk-tid). Vid institutionen för marknadslära har det manuella räknearbetet omfattat c:a iy2 personår, varav en stor del torde kunna mekaniseras. Under 1959 h a r hålkortsmaskiner och datamaskiner använts i en omfattning motsvarande c:a 100 Besk-timmar. Arbetet har framför allt avsett seriemultiplikationer och -additioner i samband med specialuppdrag. Beräkningsuppgifterna i övrigt har omfattat säsongrensningar och trendbestämningar, regressionsanalyser och konstruktionsberäkningar. För det närmaste året föreligger bearbetningsplaner om c:a 50 timmar (Besk-tid), avseende framför allt korrelationsbestämningar, funktionsanpassningar och regressionsanalyser i samband med elasticitetsundersökningar samt säsonganalyser. Med datamaskin till förfogande skulle de omfattande tidsserier rörande kvantitativa data och priser, som finns samlade vid institutionen, uppläggas för maskinell framställning av trender och säsongvariationer samt för kontinuerliga kortsiktsframskrivningar av olika slag. Vidare skulle regressionsanalyser för bestämning av efterfråge- och utbudsfunktionerna intensifieras. Möjligheter skulle då också föreligga för simulation av marknadsmodeller, bl. a. för studium av effekten av olika jordbrukspolitiska åtgärder. Sammanlagt bedöms behovet på något längre sikt uppgå till årligen 200 timmar (Besk-tid).

Övriga högskolor

m. fl.

Utöver redan nämnda fackhögskolor har även följande anmält visst behov av att utnyttja datamaskiner. T andläkarhög skolorna har hittills inte utnyttjat datamaskiner. Där förekommer emellertid vissa forsknings- och andra uppgifter, för vilka tillgång till datamaskin vore av värde. Lärarhögskolan i Stockholm bedriver vid sin pedagogisk-psykologiska institution vissa undersökningar och utför konstruktion av prov, vilka kräver statistisk bearbetning av mycket stora siffermaterial. För detta ändamål har konventionella hålkortsmaskiner och även datamaskiner kommit till användning. Under 1959 användes sålunda för bearbetning av provresultat olika hålkortsmaskiner (75 tim.), IBM 650 (100 tim.) och Facit EDB (inemot 15 tim.). Behovet av maskintid beräknas förbli i stort sett konstant under de närmaste åren. Veterinärhögskolan utnyttjar sedan ett flertal år hålkortsmaskiner i viss utsträckning. Föreningen Svensk Husdjursskötsel (SHS) insamlar årligen från landets seminföreningar mycket omfattande primäruppgifter angående bl. a. sexualfunktionerna hos kor. Forskare vid högskolans avdelning för obstetrik-gynekologi bearbetar detta material och har för varians- och covariansanalyser, frekvensberäkningar m. m. anlitat föreningens hålkortsanlägg-

172 ning i Hållsta (sammanlagt 250 tim. år 1959). För dessa bearbetningar, som beräknas årligen kräva 100 å 200 timmar i hålkortsmaskiner, torde framdeles datamaskiner komma att anlitas. Föreningen har nämligen anskaffat en datamaskinanläggning (RCA 301) i början av 1962. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut har vid behov tillgång till matematikmaskinnämndens maskinanläggning. Avdelningen för fysik använde under 1959 omkring 20 tim. i Besk för experimentell bestämning av gammaintensiteter. För samma problem behövs fortsättningsvis omkring 10 tim. årligen. Därtill kommer ett visst behov av maskintid i Besk för andra beräkningar i samband med kärnfysikaliskt forskningsarbete (30 tim. år 1963). Avdelningen för kemi har tidigare (före 1959) utfört ett mindre arbete på Besk. Behov av maskintid kan återkomma då och då. Närmast ifrågakommer viss tid för kvantkemiska egenvärdesberäkningar.

Särskilda provnings- och forskningsinstitut m. fl. Även vid olika fristående institut och andra myndigheter för huvudsakligen forskning, utvecklings- och provningsverksamhet m. m. föreligger behov av maskinell bearbetning av data i större eller mindre omfattning. Vissa uppgifter härom erhölls vid enkäten våren 1960. De därvid redovisade ADB-tillämpningarna återges nedan. Flygtekniska försöksanstalten

Bearbetning av vindtunneldata och numerisk lösning av olika tekniska problem

Statens geotekniska institut

Beräkning av jordstabilitet medelst glidytor

Statens nämnd för ning

Beräkning av solstrålning mot horisontella och vertikala ytor, statistiska beräkningar av formar, beräkning av värmetransporter genom olika väggkonstruktioner, fuktvandringsproblem, beräkning av formtryck samt bearbetning av intervjuundersökningar

byggnadsforsk-

Statens väginstitut

Trafiktekniska och bärighetstekniska undersökningar

Sveriges geologiska undersökning

Bearbetning av magnetiska, gravimetriska och elektriska fältmätningar vid malmundersökningar

Statens institut för folkhälsan

Statistiska utredningar rörande hygieniska problem

173 Konjunkturinstitutet

Sparundersökningar, beräkningar för utrikeshandelsindex och för konjunkturbarometern, säsongrensning av ekonomiska tidsserier samt olika typer av varians- och regressionsanalys.

Sveriges geologiska undersökning har framhållit, att de hittills vunna erfarenheterna visat, att en mycket betydande del av den bearbetning av fältundersökningar, som utföres manuellt, bör omläggas för behandling med datamaskin. Härtill kommer att maskinbearbetningar gör det möjligt att på kort tid och till rimliga kostnader genomföra mera avancerade beräkningsuppgifter, som kan förutses i hög grad öka värdet av undersökningarna som helhet. Avsikten är bl. a. att igångsätta förhållandevis omfattande flygmätningar, där maskinell databehandling visat sig vara det mest rationella. För den maskinella bearbetningen har hittills i regel matematikmaskinnämndens och i viss utsträckning statistiska centralbyråns maskinutrustning anlitats. Flygtekniska försöksanstalten har dock på senare tid använt en i egna lokaler placerad, förhyrd datamaskin av mindre typ (IBM 1620). Hålkortsmaskiner utnyttjas av flera av instituten. Allmänna synpunkter på användningen av ADB inom statsförvaltningen Det kan mot bakgrund av den i det föregående lämnade redogörelsen konstateras, att det inom statsförvaltningen finns mycket stora användningsmöjligheter för ADB. Såsom inledningsvis framhållits utgör redogörelsen inte en uttömmande katalog över möjliga ADB-tillämpningar. Även om en sådan kunnat göras i dagsläget skulle den inte förblivit komplett någon längre tid beroende på att den snabba tekniska utvecklingen och samhällsutvecklingen efter hand aktualiserar nya tillämpningar. Vissa av dessa kan förutses bli aktuella relativt snart, a n d r a ligger längre fram i tiden. Allt större delar av samhällslivet kommer efter hand att beröras av ADB. I de ADB-system som hittills utvecklats har tyngdpunkten legat på ernående av direkta besparingar. I fortsättningen torde användningen av maskinerna i planeringssammanhang och för framställning av underlag för beslut i viktiga frågor komma att alltmer skjutas i förgrunden. På längre sikt är otvivelaktigt de största fördelarna att hämta av en sådan användning. Möjligheterna att snabbt följa upp och delvis förutsäga utvecklingen på det ekonomiska och andra områden kommer att öka och därmed möjligheterna att snabbt vidtaga korrigerande åtgärder. Även rent styrande funktioner kommer på en del områden att kunna överlåtas på ADB. Integrationen i databehandlingen kommer att kunna drivas allt längre. Den kan komma att sträcka sig över nuvarande departements- och verks-

174 gränser och ge upphov till ett allt större sammanhängande databehandlingssystem inom statsförvaltningen och mellan statsförvaltning, kommunal förvaltning och näringsliv. Revisionen kommer att till stor del kunna inordnas i de löpande bearbetningarna eller nära anslutas till dessa. Det är givet att organisationen inom statsförvaltningen måste anpassas till utvecklingen. Måhända kan på vissa databehandlingsområden en integration över de nationella gränserna komma till stånd, exempelvis i fråga om utarbetande av prognoser över konjunkturutveckling m. m. Med nuvarande metodik tar det lång tid och kräver betydande arbetsinsatser att överföra en arbetsuppgift till ADB. Om inte metodiken förbättras radikalt, kommer det att kräva många års arbete, innan den utnyttjning uppnås, som redan med nuvarande teknik är möjlig och lämplig. Någon bestämd tidtabell för övergången till ADB på olika områden inom statsförvaltningen kan givetvis inte uppgöras annat än för kortare perioder i taget. En mängd olika faktorer påverkar nämligen den takt, i vilken utbyggnaden kommer att kunna ske. Tillgången på personal för arbetet är givetvis av stor betydelse. Enär ingående kännedom ofta erfordras om de arbetsuppgifter som omläggningen avser, kan man inte genom insättande av stora mängder personal utifrån i större omfattning krympa tidtabellen, och ett insättande av befintlig personal i stor utsträckning kommer ofta i konflikt med det löpande arbetets behov. Inte heller kan man på grundval av nu kända användningsmöjligheter göra upp någon maskinanskaffningsplan för längre tid. Många av de ADB-tillämpningar som kan ifrågakomma behöver undersökas närmare, innan man kan bilda sig en uppfattning om maskinbehovet. Detta är sedan också beroende av takten i förberedelsearbetena och av den tekniska utvecklingen på maskinområdet.

KAPITEL 7

Maskintillgång och maskinbehov

Såsom förut nämnts finns inom statsförvaltningen ett stort antal områden, där ADB redan används eller förbereds eller där ett utnyttjande av ADB kan beräknas medföra fördelar, ehuru närmare undersökningar ännu inte hunnit göras. För att tillgodose de närmaste behoven finns viss maskinkapacitet tillgänglig, och denna kommer att utökas under 1962 genom installation av beställda maskinanläggningar. Statsförvaltningens maskinbehov är emellertid inte täckt därmed. Bearbetningsbehoven kommer att öka inom de områden, där ADB redan införts eller planeras, och nya användningsområden kommer efter hand att aktualiseras, delvis som resultat av pågående forskning. En fortgående tillväxt av maskinbehovet är därför att förutse. Framställningen i det följande, som innefattar en redogörelse för datamaskintillgången inom statsförvaltningen och en del allmänna synpunkter på anskaffningen av maskinutrustning, är begränsad till digitala datamaskiner och hålkortsmaskiner. Vid sidan av dessa finns analogimaskiner av olika typer, avsedda främst för speciella beräkningsarbeten och vissa tekniska och militära uppgifter. På grund av sin speciella karaktär och användning kommer dessa senare maskiner inte att behandlas närmare.

Datamaskiner Den första elektroniska datamaskinen i vårt land var den inom matematikmaskinnämnden konstruerade och byggda Besk. Maskinen togs definitivt i bruk i början av 1954 och är alltjämt i tjänst, ehuru förbättrad i olika avseenden. Bl. a. har primärminnet, som från början var av elektrostatisk typ, bytts ut mot ett modernare ferritkärnminne av större kapacitet. Särskilda organ för s. k. flytande räkning har även byggts in i maskinen. Med utgångspunkt i Besk-ritningar har senare vissa andra maskiner byggts, nämligen Lunds universitets Smil, Saabs Sara, den danska Dask samt de kommersiellt marknadsförda maskinerna Facit EDB. De första datamaskinerna för administrativ databehandling här i landet installerades under senare hälften av år 1956. Det var i samtliga fall fråga om hålkortsmatade trumminnesmaskiner. Sedan dess har ett stort antal datamaskinanläggningar tillkommit, och ett ännu större antal är beställda.

176 Tabell 1. Dalamaskinanläggningar 1/1 1956

Innehavarekategori

1/1 1937

1/1 1958

inom 1/1 1959

Antal

landet

1/1 1960

19 Anläggningarnas Statsförvaltningen Kommunala myndigheter Industri Handel Bank- o. försäkr.-rörelse Servicebyråer (ej1 statliga) övrigt Totalt

1,0

1,0

1/1 1962

1/1 1963

10 1 6 3 6

20 1 17 8 13 8 3

26 3 40 15 18 12 6

anläggningar

Statsförvaltningen Kommunala myndigheter Industri Handel Bank- o. försäkr.-rörelse Servicebyråer (ej statliga) Övrigt Totalt

1/1 1961

värde, miljoner

1,9 4,1

7,0 3,6 1,1

7,7 3,6 1,1

8,3 1,5 10,5 2,0 10,2 9,1 1,1

3,9

8,9

23,0

30,5

42,7

2,0

2,9

6,4

7,7 1,5 8,9

4,9

kr. 32,4 1,5 24,5 9,1 23,1 13,5 5,2

40,3 3,7 52,8 17,4 33,8 18,6 8,6

109,3 175,2

Anm. Uppgifterna avseende 1/1 1962 och 1/1 1963 är beräknade på grundval av beställningar intill den 1 februari 1961. Senare beställningar torde inte ha k u n n a t påverka de redovisade värdena mera m ä r k b a r t beroende på de långa leveranstiderna för flertalet maskiner.

En del anskaffade maskiner har redan utbytts mot modernare. Antalet anläggningar har ökat för varje år, men från 1961 har ökningen blivit speciellt markant. Detta sammanhänger bl. a. med att maskiner tillhörande den nya »transistorgenerationen» då börjat levereras. Dessa maskiner är driftsäkrare och per utförd arbetsenhet billigare än äldre maskiner. Utvecklingen belyses av tabell 1 ovan och av figur i på vidstående sida, varav framgår att värdet av installerade maskiner här i landet kommer att fyrfaldigas från 1961 års början till slutet av 1962. Mot 35 installerade anläggningar, representerande ett sammanlagt anskaffningsvärde av omkring 43 miljoner kronor, vid början av 1961 kommer vid slutet av 1962 att finnas totalt omkring 120 anläggningar av olika storlek med ett sammanlagt värde av cirka 175 miljoner kronor. Statsförvaltningens andel häri är stor. Vid början av 1961 förfogade staten över 10 maskinanläggningar med ett sammanlagt värde av omkring 8 miljoner kronor, medan motsvarande antal vid slutet av 1962 beräknas till 26 med ett totalt värde av omkring 40 miljoner kronor, utgörande 23 procent av värdet hos hela den samlade maskinparken i. landet. Det må här inskjutas, att såsom maskinanläggning har räknats varje maskinsystem med egen centralenhet, även om anläggningen är uppställd tillsammans med annan anläggning hos en och samma användare. Vidare

är de redovisade värdena maskinernas inköpspriser (i fråga om ej kommersiellt tillverkade maskiner tillverkningsvärdet). Då en stor del av maskinerna anskaffats på förhyrningsbasis, motsvarar de angivna värdena inte vad som i realiteten nedlagts på maskinanskaffningar. Import- och installationskostnader är ej inräknade. Maskinanläggningarna inom statsförvaltningen, såväl installerade som beställda, finns förtecknade i tabell 2 med angivande av innehavare, tidpunkt för driftens igångsättande, förvärvssätt m. m. I tabellerna 3—i lämnas vissa uppgifter om dessa maskiners prestationsförmåga i olika hänseenden. Det bör framhållas att uppgifterna gäller endast installerad eller beställd utrustning. Flera av maskinerna kan genom komplettering med ytterligare utrustning ges ökade prestanda. Uppgifterna i fråga ger inte någon ledning för bedömning av maskinernas större eller mindre lämplighet för någon viss arbetsuppgift (jfr vad härom sagts i kapitel 4). De ger emellertid en viss uppfattning om skillnaden i kapacitet mellan olika maskiner. Maskinerna är av högst varierande kapacitet. Störst och internt snabbast är den av försvarets forskninganstalt förvärvade, främst för beräkningsarbeten avsedda IBM 7090. Stor kapacitet har även de av statistiska centrali s — 610569

178 Tabell 2. Installerade

och beställda datamaskiner

inom

statsförvaltningen

A. Centrala statsförvaltningen

Innehavare (Beställare)

Maskintyp

Matematikmaskinnämnden

Besk

Järnvägsstyrelsen Statistiska centralbyrån Flygtekniska försöksanstalten Flygförvaltningen

Riksförsäkringsverket Försvarets forskningsanstalt Försvarets civilförvaltning Vattenfallsstyrelsen Domänstyrelsen Försvarets radioanstalt Postgirokontoret Postsparbanken

Alwac III E Facit EDB 2

Tidpunkt för igångsättning

Förvärvssätt

Dec. 1953 Egen tillverkn. J a n . 1958 Förhyrning* J u n i 1959 Köp

Beräk- Medium för in- och Årlig lad ututmatning Inköpshyra n y t t j - (förut jm klartext) 1 pris första nings1000-tal skiftet 2 grad 3 maghålhålkr. 1000-tal netantal kort remsa band kr. skift

s

60 l 500

IBM 650C Okt. 1958 Förhyrning IBM1401-C3 Aug. 1962 —»— Aug. 1963 —»— IBM 1410 IBM 7070 April 1961 Köp 1/7 1962 IBM 1401-C 3 —»— Köp 1/1 1962 IBM 1401-C 4 Okt. 1962 F ö r h y r n i n g IBM 1620

Maj

340 510 810

1—2 i—i1/, 1 7

5 180 1 030

1 2

528 100

V.-i

IBM 7070 J u l i 1961 —»— IBM 1401-C 4 —»— —»— Facit DS 9000 J u n i 1962 Köp Dec. 1962 » —»—

1 490 350

27,

IBM 1401-C 4

—»—

3 X X X e

X X X X X X

X X

X X X

189 X X

16 700 1 130

7.

X

27,-3

B x X

X X

Förhyrning

1 X

X X

—»—

1 X

IBM 1401-B 3 Maj

—»—

1 X

Facit EDB 3

Juli

1962 Köp

IBM 1410

Dec. 1962 F ö r h y r n i n g —»—

X

(x)

IBM 1401-C 4 J a n .

IBM 1410

X X X

X X

1961 F ö r h y r n i n g

IBM 7090 Okt. 1961 Köp IBM 1401-C 3 —»— »

X

27,

—»—

IBM 1401-B3 Juli

2 1

1 800

—»—

2 X

X

1-17,

X

X

X

1-17.

X

X

X

179 Tabell 2 (fortsJ.

Installerade

och beställda datamaskiner förvaltningen

inom

stats-

B. Universitet och högskolor

Innehavare (Beställare)

Maskintyp

Lunds universitet Smil Uppsala u n i versitet Alwac III E IBM 1620 ADB-institutet, Chalmers tekn. högsk. Wegematic 1000 —»— Tekniska högskolan i Stockholm Karolinska institutet

1 Tidpunkt för igångsättning

Förvärvssätt

Medium för in- och Årlig Beräkutmatning nad utInköpshyra (förutom klartext) n y t t j 1 pris första 1000-tal skiftet 2 nings3 hålhål- magkr. 1000-tal grad antal kort remsa netkr. band skift

J u n i 1956 Egen tillv.

i - i 7,

Nov. 1957 Donation Okt. 1961 Förhyrning 1 *)

1 Aug. 1957 F ö r h y r n i n g 1961 Disponeras utan kostnad

2 Maj F e r r a n t i Mercury Maj Wegematic 1000

1960 Donation 1959

X X

X X

X

X

2 X

1 X

x

ii

1961 Donation

X

X

Exklusive varuskatt. Exklusive varuskatt. I de fall förhyrda m a s k i n e r användes utöver första skiftet utgår tilläggsh y r a för varje t i m m e av sålunda utnyttjad m a s k i n t i d med i regel 40 procent av timkostnaden under första skiftet. 3 I fråga om beställda, ännu ej installerade maskiner redovisas h ä r beräknad utnyttjningsgrad for tiden n ä r m a s t efter installationen. Denna utnyttjningsgrad torde komma att öka efter hand. 4 Enligt avtal övergår maskinen den 1 j u l i 1962 i nämndens ägo u t a n ytterligare ersättning. 5 Härtill k o m m e r kostnad för separat inköpta m a g n e t b a n d s s t a t i o n e r (fabrikat Ampex, anslutningselektronik S a a b ) . 6 Skall å t e r l ä m n a s , sedan 1401-maskinen i n s t a l l e r a t s . 7 Maskinleverantören förhyr enligt avtal ett halvt skift härav. 8 Endast i n m a t n i n g (från manöverbordet). 0 Endast i n m a t n i n g . M Förhyrningen avser endast viss del av anläggningen, resten disponeras u t a n kostnad. 11 Maskinen tillhör AB Atomenergi men h a r uppställts hos Tekniska högskolan, vilken såsom ersättning for lokalupplåtelsen äger u t n y t t j a maskinen u t a n kostnad 200 t i m m a r per år. 2

180 Tabell 3. Minneskapacitet och räknehastighet hos inom installerade och beställda datamaskiner Primärminne Maskintyp Typ

Besk Smil Facit EDB Facit DS 9000 Alwac III E/ Wegematic 1000 F e r r a n t i Mercury IBM 650 IBM 1401 B 3 —»— C3 —»— C4 IBM 1410

Typ

Antal sifferplatser1

MultiplikaAdditionstionstid 2 , tid 2 , mikromikrosekunder sekunder

Trumma

81 920

Trumma

81 920

Trumma

1 024

Trumma

65 536 1 000—17 000 17 000—25 000

Kärnminne Trumma Kärnminne

10 240 20 000 4 000 4 000 4 000 el. 8 000 10 000 el. 20 000 20 000 el. 60 000 99 900 294 912

—»—

—»— —»—

-—»—

—»— —»—

163 840

ca 50 100 ca 50 16

ca 300 478 ca 300 80

10 240 40 960 20 480

Kärnminne

IBM 1620 IBM 70703 IBM 7090

Antal sifferplatser 1

Sekundärminne (utom magnetband)

statsförvaltningen

180 480—10 378 345

350 2 208—29 184 6 900

—»—

—»— —»—

3 505

17 800

72 4,36

228—1 620 4,36—61,04

i Decimalsifferplatser. I fråga om b i n ä r a maskiner h a r h ä r schablonmässigt r ä k n a t s med att en decimal siffra motsvaras av 4 b i n ä r a siffror. 2 De uppgivna operationstiderna gäller i allmänhet addition resp. m u l t i p l i k a t i o n av två tiosiffriga tal med s a m m a förtecken. » För varianten 7074, till vilken 7070 kan ombyggas på platsen, är additionstiden 10 mikrosekunder och multiplikationstiden 20—86 mikrosekunder.

byrån och flygförvaltningen disponerade maskinerna av typ IBM 7070. Dessa senare är avsedda att användas huvudsakligen för administrativa arbetsuppgifter. Den interna snabbheten hos sistnämnda maskiner kan ökas genom ombyggnad och utbyte av vissa enheter, vilket kan ske på platsen. Maskinen får då typbeteckningen IBM 7074 (jfr tabell 3, not 3). p:nvar av de nämnda maskinerna hos försvarets forskningsanstalt, statistiska centralbyrån och flygförvaltningen kompletteras av en mindre maskin, typ IBM 1401, avsedd främst för överföring av data från hålkort till magnetband och för utskrift av data från magnetband. Maskiner av sistnämnda typ finns, såsom framgår av förteckningen (tabell 2), även utplacerade lokalt hos olika användare. I viss utsträckning kan de därvid utnyttjas i samdrift med någon av de stora maskinerna såsom s. k. satellitmaskiner på så sätt att för- och efterarbeten — främst överföring av data till magnetband eller utskrift från dylika band — utföres i den mindre maskinen, medan det mera krävande arbetet utföres i den större. Genom att därvid

181 Tabell A. In- och utmatningshastigheter hos inom statsförvaltningen lerade och beställda datamaskiner

instal-

Hastigheter

Maskintyp

Magnetband tecken per sekund (momentant) in el. u t

Besk i Smil Facit EDB .»16 000 Facit DS 9000 Alwac III E/ Wegematic 1000 Ferranti Mercury IBM 650 IBM 1620 IBM 1401-B 3 IBM1401-C3 IBM 1401-C 4 IBM 1410 IBM 7070 IBM 7090

20 000, 41 667 el. 62 500

Hålkort kort per m i n u t

in

ut

in

120 »120

120 »120

—»— —»—

—»— —»— —»—

»100

»100

10 el. 150 300 el. 800

10 el. 60 25 el. 300

155 el. 200 »250 800

100 el. 155 »125 250

—»—

—»—

*—»— *—»—

41 667 el. 62 500

*—»—

Hålremsa tecken per sekund

s

60 el. 500 250

ut

Utskrift

rader per minut

tecken per sekund

12 3

—»— 10

150 10

15 600 150

—»— —»—

—»—

»250 »500 150

1 Anläggningen är u t r u s t a d med karusellminne. Dettas hastighet v a r i e r a r så starkt med arbetets art, att något entydigt s n a b b h e t s m ä t t inte kan anges. Under vissa o m s t ä n digheter kan den genomsnittliga in- eller utmatningshastigheten bli av s a m m a storleksordning som för relativt långsam m a g n e t b a n d s u t r u s t n i n g av konventionell typ. 2 Den angivna hastigheten gäller m a g n e t b a n d s u t r u s t n i n g av typ »Saraband» till m a t e m a t i k m a s k i n n ä m n d e n s maskin. Den andra Facit-maskinen b l i r u t r u s t a d med karusellm i n n e (jfr not 1). 3 Saknas i en eller flera anläggningar. 4 Till IBM 1401 (C-modellen) och IBM 1410 kan tre typer av bandstationer anslutas. Av dessa k a n de två snabbare anslutas även till IBM 7070 och 7090. 5 Genom a n v ä n d n i n g av särskild skrivkedja kan hastigheten vid utskrift av enbart siffror ökas till 1 285 rader per m i n u t .

endast magnetbanden behöver försändas, torde några nämnvärda transportkostnader inte behöva uppkomma. Det är av vikt att olika maskiner av samma typ är i väsentliga hänseenden lika utrustade bl. a. för att kunna tjänstgöra som reserv för varandra vid maskinfel eller vid toppbelastning hos någon användare. Denna synpunkt har beaktats vid maskinanskaffningarna så långt det varit praktiskt möjligt. Flertalet nuvarande maskinanläggningar är förlagda till Stockholm eller

182 dess omgivningar. En motsvarande förläggning är avsedd beträffande beställda, ännu ej levererade maskiner. Detta är en självfallen följd av det administrativa arbetets koncentration till huvudstaden. Ur kostnads- och allmän lämplighetssynpunkt (möjligheterna till samarbete mellan anläggningarna, tillgången på kvalificerad personal etc.) är denna förläggning fördelaktig. Ur beredskapssynpunkt kan den framstå som mindre lämplig. Undantag utgör flygförvaltningens maskiner, vilka placerats på annan ort och i bergrum. På andra orter finns också vissa maskiner tillhörande universitet och högskolor liksom även ett antal privatägda maskiner, vilka skulle kunna utnyttjas i ett katastrof läge. Av matematikmaskinnämndens maskiner är Besk och Facit EDB placerade i nämndens lokaler. Nämndens Alwac III E är uppställd hos armétygförvaltningen, som f. n. är den huvudsaklige användaren av maskinen. Nämnden förfogar därjämte tills vidare över viss tid, 1 000 timmar per år, i FOA:s 7090-maskin, vilken i övrigt är avsedd att användas för försvarets behov. Beträffande den hos statistiska centralbyrån placerade 7070-maskinen uthyres första halva skiftet enligt särskilt avtal till IBM Svenska AB. Uppsägningstiden för detta avtal är 2 år. Maskinen har anskaffats närmast med tanke på 1960 års folk- och bostadsräkningar samt vissa övriga arbeten åt statistiska centralbyrån men är också avsedd att tjänstgöra som central maskinanläggning för arbetsuppgifter på olika håll inom statsförvaltningen. Flertalet maskiner inom statsförvaltningen är förhyrda. I de fall, där köp förekommit, har det antingen inte funnits möjlighet till förhyrning eller också är utnyttjningen av maskinerna så stor, att köp avgjort framstår som fördelaktigast (jfr sid. 195 f.). Försvarets forskningsanstalts maskiner, som beräknas bli belagda inemot tre skift, har köpts. Vissa av maskinerna har förhyrts med option till köp vid senare tidpunkt. Av de hos statistiska centralbyrån installerade maskinerna, vilka från början förhyrdes med option till köp, köptes 1401-maskinen vid årsskiftet 1961/62. Den större maskinen (7070) kommer enligt statsmakternas beslut att köpas den 1 juli 1962. De hos universitet och högskolor uppställda maskinerna är till stor del antingen donerade eller av annan anledning disponerade utan egentlig maskinkostnad. Maskinerna är i regel av mindre typ. För mera omfattande arbeten har matematikmaskinnämndens Besk och Facit EDB anlitats i stor utsträckning. Genom att arbeten därvid förlagts till lågbelastningstid har maskintid vanligen kunnat ställas till förfogande avgiftsfritt. Efter hand blir det aktuellt för universitet och högskolor att även få disponera tid i större maskiner än dem matematikmaskinnämnden innehar. Härvid ifrågakommer närmast användande av tillgänglig tid i forskningsanstaltens 7090maskin. Med hänsyn till det omfattande programmeringsarbetet är det emellertid av vikt, att forskarna inte efter kort tid tvingas byta maskintyp.

183 Emotses nämnda maskin komma att fyllas med andra arbetsuppgifter i en nära framtid, behöver därför för den vetenskapliga forskningen vid universitet, högskolor och allmänna forskningsinstitutioner anskaffas maskinutrustning av stor kapacitet. Det är att märka, att vissa maskinleverantörer lämnar avsevärd rabatt vid försäljning eller uthyrning av maskiner för akademisk forskning och undervisning. Enligt hemställan i statsverkspropositionen 1962 har bemyndigande lämnats att anskaffa avancerad datamaskinutrustning för gemensamt utnyttjande av Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola och handelshögskolan i Göteborg. I tabell 2 har intagits uppgift om vilka medier för in- och utmatning maskinerna kan acceptera. Som synes kan samtliga maskiner ta emot information antingen från hålkort eller från hålremsa; det sistnämnda är vanligast då det gäller maskiner avsedda främst för beräkningsarbeten. Flertalet maskiner för administrativ databehandling är försedda med magnetbandsutrustning. Endast tre för sådant ändamål avsedda maskiner saknar magnetbandsutrustning, nämligen riksförsäkringsverkets och domänstyrelsens maskiner av typ IBM 1401 samt järnvägsstyrelsens IBM 650. I fråga om den sistnämnda har beslut fattats om att utbyta denna mot en magnetbandsutrustad anläggning. Av beräkningsmaskinerna är endast ett fåtal utrustade med magnetband, bl. a. forskningsanstaltens 7090 och matematikmaskinnämndens Facit EDB. Det framgår av tabellen, att viss outnyttjad maskintid finns på flertalet maskiner. Man kan fråga sig om inte detta innebär att man skaffat onödigt stor och dyrbar överkapacitet och om man inte kunnat klara sig med färre och bättre belagda maskiner. Det är självfallet ett ekonomiskt intresse, att maskinerna blir utnyttjade i största möjliga utsträckning. En hundraprocentig utnyttjning är dock inte möjlig. Till en början må påpekas, att man måste räkna med tid för preventivt maskinunderhåll och med reservtid för maskinfel, omkörningar efter fel, belastningsvariationer m. m. Vidare måste man ha viss överkapacitet för att kunna »växa» i maskinen. Nya arbetsuppgifter tillkommer efter hand, och de redan överförda ökar ofta volymmässigt. Utan överkapacitet skulle en anskaffad maskin alltför snart bli otillräcklig, och den gjorda maskininvesteringen därmed vara felaktig. Det är givet, att ett sammanförande av arbeten från olika håll till en gemensam maskinanläggning kan ge bättre utnyttjning och i vissa fall även möjliggöra anskaffning av en större och snabbare maskin, som vid tillräcklig utnyttjning också blir mera ekonomisk. Det kan emellertid i vissa fall vara förenat med avsevärda nackdelar att förflytta omfattande datamaterial från den arbetsplats, där det framkommer eller där resultaten skall användas. En maskin på platsen är med nuvarande teknik därför ofrånkomlig i många fall. Med förbättrade metoder för datatransmission kan dock förhållandet i detta hänseende ändras i framtiden. Då det gäller tidsbundna arbeten är vidare gemensamt maskinutnyttjande ej alltid möjligt, enär an-

184 vändningstiderna kolliderar. Full utnyttjning av en maskin kräver att ungefär % av arbetet förlägges till obekväm arbetstid, vilket i en del fall inte är möjligt. Vidare står i vissa fall större fördelar att vinna genom anskaffande av en för ett visst arbete speciellt lämpad maskin än genom förläggning av arbetet till en redan installerad maskin av annan typ. Det är alltså många olika faktorer, som påverkar möjligheten och lämpligheten av att uppnå hög utnyttjningsgrad för varje maskin. En sådan bör eftersträvas, men inte till varje pris. De gjorda maskinanskaffningarna inom statsförvaltningen får ses mot denna bakgrund. Det får också beaktas, att den i tabellen redovisade utnyttjningen i fråga om beställda, icke levererade maskiner är grovt beräknad och endast gäller det första stadiet efter maskinleverans. Erfarenheten ger vid handen, att de beläggningstider, med vilka från början kalkylerats, vanligen inte håller. De är nästan alltid tilltagna i underkant. Flertalet maskinanvändare har dessutom planer på att efter hand överföra ytterligare arbetsuppgifter till maskinerna. Det hade varit önskvärt att med utgångspunkt från de användningar för ADB, som behandlats i föregående kapitel, här kunna redovisa det maskinbehov, som är att förutse för de närmaste åren, och att eventuellt göra upp en långsiktsplan för maskinanskaffningarna. Av skäl som framhållits i det föregående (sid. 174) är detta emellertid inte möjligt. För arbetsuppgifter, som kan aktualiseras inom den närmaste tiden, finns viss maskinkapacitet tillgänglig. Behoven av ytterligare kapacitet får sedan tillgodoses genom nyanskaffning efter hand som de anmäler sig, men anskaffningarna måste ske planmässigt med beaktande av maskinbehoven på olika håll inom statsförvaltningen. Så långt möjligt bör man således göra sig en bild av det samlade behovet såväl i det aktuella läget som på något längre sikt och i belysning därav inpassa anskaffningarna i deras större sammanhang. För att detta skall bli möjligt måste någonstans inom förvaltningen finnas en överblick över det statliga ADB-området i fråga om såväl aktuella och förutsebara maskinbehov på olika håll som utnyttjningen av förefintlig maskinkapacitet. Utan en sådan planering blir maskinparken oenhetlig och kostnaderna för den större än nödvändigt. Genom central planering kan man optimera maskinkapaciteten. Det är inte otänkbart, att det kan löna sig att utnyttja ADB för detta planeringsarbete. Frågan om h u r maskinbehovet lämpligast tillgodoses har ett flertal aspekter. I det följande skall vissa principiella synpunkter på denna fråga anläggas. Först skall dock något sägas om hålkortsmaskiner och den roll dessa kan väntas få i fortsättningen.

185 Hålkortsmaskiner Hålkortsmaskinerna har blivit ett allt vanligare hjälpmedel i kontorsarbetet och har funnit vidsträckt användning i samband med statistiska undersökningar, för avlöningsräkning, förrådskontroll, bokföring och för åtskilliga andra uppgifter. Deras betydelse belyses bl. a. därav, att det sammanlagda värdet ( = inköpspriset) av installerade hålkortsanläggningar här i landet uppgick till omkring 145 miljoner kronor vid 1956 års ingång och inte mindre än omkring 330 miljoner kronor vid utgången av 1961. Detta senare värde är ungefär tre gånger så stort som värdet av installerade datamaskiner vid samma tid. Statsförvaltningens andel i angivna värden utgjorde omkring 20 miljoner kronor eller 13,8 procent år 1956 och omkring 43 miljoner kronor eller 13 procent vid utgången av 1961. Utvecklingen framgår närmare av figur 1 på sid. 177. Hålkortsmaskinerna har alltså vunnit ytterligare terräng under senare år. En del större hålkortsanläggningar har emellertid ersatts av datamaskinanläggningar, och ytterligare anläggningar torde inom den närmaste tiden komma att försvinna av samma anledning. Att man likväl kan konstatera en ökning av hålkortsanläggningarna värdemässigt sammanhänger bl. a. med att hålkortsmaskinerna vunnit mark på områden, där datamaskinerna är för stora och dyrbara för att kunna komma i fråga, samt att hålkortsmaskiner fått en marknad som hjälpmaskiner vid datamaskinanläggningar. Nuvarande större hålkortsanläggningar inom statsförvaltningen redovisas i bilaga, fördelade på förhyrda och köpta anläggningar. Förhyrda anläggningar finns hos ett tjugotal myndigheter, de största hos riksförsäkringsverket, järnvägsstyrelsen och statistiska centralbyråns maskincentral. Postverket och televerket har stora köpta anläggningar. Speciellt en del av anläggningarna inom postverket har varit i användning i många år och är nu relativt nedslitna. Detta gäller bl. a. de anläggningar för 36-kolumners kort — maskiner för dylik korttyp tillverkas ej längre — som finns hos skatteavdelningarna i residensstäderna och som blir obehövliga vid genomförande av ett ADB-system för folkbokföring och skatteuppbörd. Det kan förutses, att flertalet av de nuvarande hålkortsanläggningarna inom statsförvaltningen kommer att undan för undan nedläggas eller starkt reduceras och arbetsuppgifterna överföras till ADB. Uppgifterna i fråga torde nämligen till stor del kunna utföras säkrare och till lägre kostnad i en datamaskin, samtidigt som genom ökad integrering eller eljest på grund av datamaskinernas större prestationsförmåga ett bättre bearbetningsresultat kan erhållas. Det sagda innebär dock inte att hålkortsmaskinerna kommer att sakna betydelse inom statsförvaltningen i fortsättningen. För vissa arbetsuppgifter torde de alltjämt komma att ställa sig mest ekonomiska. Detta kan exempelvis gälla i fråga om vissa mindre omfattande arbetsuppgifter av ej åter-

186 kommande natur, beträffande vilka det inte lönar sig att lägga ned kostnader på programmering för en datamaskin. Det kan också gälla i fråga om arbetsuppgifter som på grund av sin natur och rådande kommunikationsförhållanden fordrar maskinell utrustning på platsen men som inte är tillräckligt omfattande för att motivera anskaffning av en datamaskin. En del mindre hålkortsanläggningar torde därför komma att finnas på sina håll inom statsförvaltningen även framdeles. Likaså torde även i fortsättningen hålkortsmaskiner för legobearbetning behöva finnas i viss utsträckning. Hålkortmaskiner kommer troligen under lång tid ännu att utnyttjas i ADB-sammanhang. Hålkortet är alltjämt det vanligaste mediet för överföring av information till och från datamaskinerna, antingen direkt eller via magnetband.. De specialkonstruerade hålkortsläsare och -stansar, som i dessa fall används för inläsning och utmatning (stansning) av data, är att betrakta som en del av datamaskinanläggningarna. Vid en ADB-anläggning kan emellertid även vissa fristående hålkortsmaskiner behövas för förberedande och efterföljande bearbetningar, framför allt stansning och kontrollstansning, sortering av mindre omfattande material (i fråga om större material kan det löna sig att utföra sorteringen på magnetband i datamaskinen), vidare insortering av kort i ett hålkortsregister eller utsortering ur ett sådant, samsortering av olika register, utskrift på hålkort av i desamma stansad information m. m. Det har också visat sig att i en del fall, där ADB införts inom statsförvaltningen, en relativt stor del av tidigare befintlig hålkortsutrustning bibehållits. Detta har varit förhållandet främst där den anskaffade datamaskinen är hålkortsmatad, såsom hos järnvägsstyrelsen. Till en del sammanhänger detta dock också med att vissa tidigare hålkortsuppgifter ansetts tills vidare inte böra överföras till ADB eller att man inte har hunnit med en omläggning av samtliga rutiner. Efter hand som metoderna för klartextläsning förbättras och förbilligas torde hålkortsmaskinernas roll i ADB-sammanhang komma att minska.

Principielhi

synpunkter

på valet av datamaskin,

m. m.

Det förekommer inom den automatiska databehandlingen uppgifter, där svårighetsgraden eliter arbetets speciella karaktär utesluter vissa maskintyper vid valet av maskin. I de allra flesta fall har man dock att välja mellan flera olika maskintyper eller varianter av en och samma typ. Valet dem emellan kräver ej sällan en ingående analys, som ibland kompliceras av att man inte först kun fastslå arbetsuppgifterna och därefter välja maskin. Vilka uppgifter som kan och bör överföras till ADB måste ibland bli beroende av vilken maskin som väljes. Man får alltså ett växelspel mellan valet av maskin och valet av uppgifter för denna.

187 Valet mellan stora och små maskiner En grundläggande fråga då det gäller maskinanskaffningarna inom statsförvaltningen är om man i princip skall gå in för i kapacitets- och snabbhetshänseende stora eller små maskiner, vilket i princip är liktydigt med i anskaffning dyrbara resp. billiga (relativt sett) maskiner. Till stor del är detta samtidigt en fråga om koncentration eller spridning av databehandlingskapaciteten. Sett ur den enskilde användarens synpunkt är det ofta en fördel att ha maskinen placerad i så nära anslutning till arbetsuppgiften som möjligt, dvs. helst i de egna lokalerna. Härigenom bortfaller behovet av längre transporter av arbetsmaterialet, och maskinbehandlingen kan smidigt inpassas i datasystemet. Användaren kan ha översyn över arbetet. Genom att egen personal med kännedom om arbetsuppgifterna anlitas, kan i en del fall i bearbetningsmaterialet eventuellt förekommande fel, som visar sig under bearbetningens gång, lättare upptäckas och korrigeras. Denna fördel bör dock inte övervärderas, ty möjligheterna att göra mer eller mindre improviserade ingripanden i datamaskinernas arbete vid produktionskörning är i allmänhet små. En annan fördel för den enskilde användaren är, att han kan planera körningarna i maskinen utan att behöva ta hänsyn till andra användare. Ofta är sådana planeringslättnader helt enkelt en följd av att en datamaskin hos en ensam användare kanske är mindre utnyttjad. Användaren kan då också utnyttja anläggningen för att till ADB överföra arbetsuppgifter, som måhända inte skulle ha aktualiserats för ADB om maskinen ej funnits på platsen. Någon renodlad fördel innebär dock inte detta. I en del fall kan experimenterandet visserligen ge utdelning i form av nya program och idéer, men det kan också, om det inte samordnas med likax'tat arbete på annat håll, innebära slöseri med maskin- och personaltid. Emellertid måste vederbörlig hänsyn tas till de ekonomiska aspekterna. En maskin för en ensam användare måste ofta bli av mindre typ. En större maskin ställer sig vid tillräcklig beläggning vanligen väsentligt fördelaktigare i ekonomiskt hänseende än en mindre maskin. En datamaskinanläggning med tio gånger så stor kapacitet som en annan kostar inte tio gånger så mycket. Detta gäller inte enbart i fråga om anskaffningskostnaden för maskinerna utan också beträffande kostnaderna för lokaler, driftspersonal m. m. Stordrift förbilligar vanligtvis produktionen av data lika väl som av varor. Även programmeringskostnaden för ett givet arbete är ofta lägre vid användning av större maskiner än vid användning av mindre. Vid givna arbetsuppgifter måste nämligen programmet för den mindre maskinen uträtta inte endast allt vad den större maskinens program gör utan därutöver en del annat — exempelvis kopieringar av information mellan primär- och

188 sekundärminnen — för att kompensera den mindre maskinens begränsade kapacitet. Sammanförande av flera datamaskinanvändares arbetsuppgifter till en stor maskinanläggning medför en fördel i kapacitetshänseende även i så måtto, att de olika användarnas belastningstoppar inte alltid sammanfaller i tiden. Man får härigenom en viss sammanlagringseffekt, som medför jämnare beläggning och därmed bättre utnyttjning. I viss mån kan dock en dylik effekt erhållas även vid ett system med flera mindre maskiner, nämligen om man låter de olika maskinerna vikariera för varandra vid toppbelastningar. Kortare genomloppstid för arbetena är ytterligare en fördel vid användande av de större maskinerna! även bortsett från kostnaden för ett arbete — produkten av tidsåtgång och timkostnad. Det är många gånger en fördel att erhålla resultaten så snabbt som möjligt. Detta gäller speciellt körningar där resultaten främst har aktualitetsintresse — ett extremt exempel är numeriska väderleksprognoser — men också i fråga om åtskilliga andra arbeten, till exempel arbeten av statistisk natur, kan tidsfaktorn vara av betydelse. Emellertid är det åtskilliga speciella krav som måste uppfyllas av en till en plats koncentrerad databehandlingsanläggning, som skall tillgodose många användares behov. Den kanske viktigaste frågan rör prioritetssättningen. Det organ, som står för planeringen av arbetet inom anläggningen, måste kunna se objektivt på fördelningen och förläggningen av maskintiden för de olika användarna. Helst bör därför det planerande organet inte sortera under någon av maskinens användare — det måste ha tillräcklig auktoritet för att kunna hävda sina åsikter i planeringsfrågan gentemot användarna. Men därtill kommer, att man måste ta sig i akt för frestelsen att i alltför hög grad belägga en större databehandlingsanläggning för gemensamt bruk. Det synes vara en vanlig missuppfattning, att det i ett maskinmässigt sett decentraliserat system är lättare att undvika tillfälliga överbeläggningar än i ett centraliserat system. I själva verket är förhållandet närmast det motsatta, under förutsättning dock att man håller medelbeläggningen lika låg i det centraliserade systemet som i det decentraliserade. Nu möjliggör emellertid det centraliserade systemet genom ansamlingen av uppgifter från olika håll i de flesta fall en betydligt högre medelbeläggning med därav följande förbättring i ekonomien. Men man måste då uppmärksamma, att en alltför hög belastning av den tekniska utrustningen kan skapa eljest onödiga prioritetsproblem och medföra stockningar och väntetider, som motverkar de genom hög beläggning möjliggjorda besparingarna. Hur stor del av den tillgängliga kapaciteten, som i genomsnitt kan utnyttjas innan man hamnar i svårigheter på grund av överbeläggning vid toppbelast-

189 ningar, kan inte anges generellt. Mycket hänger på noggrannheten i maskinplaneringen och på graden av tidsbundenhet i arbetsuppgifterna. Av vikt för ett effektivt utnyttjande av centralt placerade maskiner för många mindre arbetsuppgifter är möjligheten att genom lämplig programmering eliminera huvuddelen av ställtiderna vid övergång från en arbetsuppgift till en annan. Med hjälp av ett särskilt program — ibland kallat monitorprogram — kan man instruera datamaskinen att, så snart en arbetsuppgift blir klar, utan operatörsingripande läsa in programmet för nästa uppgift från magnetband och därefter sätta igång med denna uppgift. Detta effektivitetsbefrämjande förfarande förutsätter en relativt riklig tillgång på magnetbandsstationer och viss annan utrustning, men kan ändå vara lönsamt vid lösning av många uppgifter av var för sig liten omfattning. Ytterligare förbättrat utnyttjande av större datamaskiner möjliggöres i vissa fall genom s. k. multiprogrammering, även kallad programmering med prioritetsavbrott. Multiprogrammering förutsätter viss speciell utrustning i datamaskinen och innebär, att programmen utformas på sådant sätt att maskinen automatiskt kan växla mellan två eller flera program avseende olika bearbetningar. Programmen för de olika bearbetningarna måste då samtidigt befinna sig i datamaskinens minne. För att multiprogrammeringen skall ha någon mening måste bearbetningarna vara så beskaffade, att ingendera kontinuerligt tar datamaskinens interna arbetskapacitet i anspråk. Den som ges högsta prioritet måste vara intermittent, och de övriga måste kunna vänta, då bearbetning med högre prioritet belägger maskinen. Att ett arbete har låg prioritet behöver här inte betyda, att det är mindre viktigt, utan endast att det då och då kan tillåta korta uppehåll. Multiprogrammering kan ha stor ekonomisk betydelse och accentuera den ekonomiska överlägsenhet, som snabbare maskiner har i förhållande till långsammare. Emellertid ställer ett effektivt utnyttjande av multiprogrammering särskilt höga krav på systemmän och programmerare, åtminstone i mera komplicerade fall. Man gör därför klokt i att åtminstone på programmeringsteknikens nuvarande ståndpunkt vara försiktig vid uppskattningen av den extra kapacitet, som därigenom kan vinnas. Fördelarna med större maskiner är emellertid inte enbart av kostnadskaraktär. En aspekt som också förtjänar beaktande är den personalmässiga. Totalt sett fordras det mindre personal för att sköta en stor maskinanläggning än det krävs för att sköta flera små. Såsom förut nämnts krävs det ofta också mindre personalinsats för programmering av ett arbete för en stor maskin än för en liten. Genom utnyttjande av stora maskiner ernår man således att personaltillgångarna kan utnyttjas bättre, vilket är av betydelse inte minst med hänsyn till den brist på kvalificerad personal, som torde bli kännetecknande för databehandlingsområdet ännu lång tid. Vid maskinvalet måste man givetvis ta hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Ofta finns inte någon valmöjlighet. Det arbete som skall ut-

190 föras kan vara så omfattande, att endast en maskin av stor kapacitet kan komma i fråga. Det är då vanligen bäst, att maskinen placeras hos användaren. De besparingar, som genom gemensamt utnyttjande av viss perifer maskinutrustning, gemensam personal etc. eventuellt skulle kunna erhållas om maskinen placerades tillsammans med någon annan stor maskin, torde regelmässigt inte vara så betydande, att de överväger fördelarna av att ha maskinen tillgänglig på platsen och slippa transporterna av materialet. Även beredskapsskäl och den mindre sårbarheten vid brand och andra katastrofer kan tala för en dylik placering. I en del andra fall kan arbetsuppgifternas natur vara sådan, att maskinen måste finnas på platsen. Arbetet kan exempelvis fordra kontinuerlig tillgång till maskinen. I enstaka fall kan också transportförhållandena i kombination med tidsberoende lägga hinder i vägen för användande av en maskin annorstädes än i de egna lokalerna. På frågan om valet mellan stora och små maskiner kan således inte ges något entydigt svar. Förhållandena får bedömas från fall till fall, men övervägande skäl talar för att stora maskiner kommer till användning, där så är möjligt. En tillfredsställande lösning torde i många fall vara att utnyttja en centralt placerad stor maskin för de mera krävande bearbetningarna samt lokala maskiner för förberedande och efterföljande bearbetningar. Möjligheterna att utnyttja centralt placerade stora maskiner torde komma att förbättras efter hand som mera avancerade metoder för datatransmission utvecklas.

Användning av specialmaskiner Datamaskiner är i allmänhet så utförda, att de kan användas för arbetsuppgifter av många olika slag. Man kan tänka sig att för speciella arbetsuppgifter anskaffa maskiner av enklare konstruktion, vilka skulle kunna utföra dessa uppgifter på mera ekonomiskt sätt än datamaskiner av standardtyp. I de allra flesta fall är emellertid arbetsuppgifterna så komplicerade och av så skiftande slag, att en allmänt användbar datamaskin är den enda tänkbara lösningen. Härtill kommer, att maskiner för specialändamål i allmänhet måste specialkonstrueras, varför de i förhållande till prestationsförmågan blir dyrare än serietillverkade maskiner. Konstruktion av specialmaskiner förekommer f. n. för bl. a. vissa militära ändamål, vissa meteorologiska uppgifter samt automatiska telefonstationer. I de sistnämnda avser man att styra uppkopplingen av talförbindelser med hjälp av elektroniska maskiner liknande datamaskiner. Bland de militära projekten kan nämnas flygvapnets stridsledningssystem, vari ingår datamaskinenheter beställda från olika tillverkare. Maskiner och apparater av specialkaraktär förekommer även såsom tillsatsutrustning till vanliga datamaskiner. Exempel härpå är speciella in- och

191 utmatningsanordningar, t. ex. för data i analogiform. Ett annat exempel är maskiner för överföring av information från magnetband av en typ till magnetband av a n n a n typ. Speciella anordningar av dessa slag finns i begränsad utsträckning att tillgå från maskintillverkarna. I övrigt måste specialkonstruktion eller specialbeställning tillgripas. Val av

maskintyp

Det är ofta svårt och arbetskrävande att på ett invändningsfritt sätt avgöra vilken av ett antal marknadsförda datamaskintyper som är lämpligast för en viss arbetsuppgift, detta även om man vet exakt vilket arbete man vill ha utfört. Om man noga känner till arbetets art och omfattning, kan man principiellt för varje ifrågakommande maskintyp räkna sig fram till hur anläggningen minimalt måste vara utrustad för att klara arbetet på önskad tid ävensom beräkna kostnaden för en dylik anläggning. I praktiken är detta inte så lätt. Den effektivaste vägen är att programmera viktiga delar av arbetet — vilket kan vara mycket tidskrävande även med användande av avancerade automatkodningssystem — och köra programmen på de aktuella maskinerna under tidtagning. Detta förutsätter, att maskinerna med all för ändamålet avsedd tillsatsutrustning finns tillgängliga, vilket inte alltid är fallet, speciellt om man överväger att köpa högmoderna maskiner, som vid tidpunkten för anskaffningsbeslutet ännu inte har börjat användas i praktisk drift. En svårighet vid sådana jämförelser är, att programmen vanligen bör utformas på olika sätt för olika maskinsystem för att göra dessa full rättvisa. Man har kanske inte tillgång till personal som är tillräckligt tränad för att kunna utforma dylika program för de olika maskinsystemen. Speciellt gäller kanske detta om man för provet använder fullt realistiska problem, som ofta är ganska komplicerade. Genom samarbete med maskinförelagens personal kan dock denna olägenhet reduceras. Man kan även utforma artificiella testproblem, så valda att de är tillräckligt renodlade för att man skall kunna penetrera frågan om optimal utformning av programmen för de olika maskinerna. Eventuellt kan man på detta sätt få så pass enkla program, att man utan praktiska prov kan räkna ut hur lång maskintid testproblemen kräver vid de olika maskintyperna. En annan fråga är hur man skall värdera maskiners olika egenskaper. Om en maskin kostar 10 procent mindre än en annan men behöver 20 procent längre tid för att utföra arbetet, vilkendera maskinen bör man då välja? Detta kan inte generellt avgöras. I vissa fall kan det vara ändamålsenligt att som kriterium på värdet använda produkten av anskaffningspris (eller ett framräknat timpris) och erforderlig bearbetningstid. I andra fall, nämligen då man inte räknar med att få någon användning för överskottstid, kan inköpspriset få vara ensamt avgörande.

192 Även många andra egenskaper kan vara svåra att värdera, exempelvis förekomsten av överkapacitet i primärminnet. Om ett givet arbete tar 50 procent av minneskapaciteten i anspråk i maskinen A men 90 procent i maskinen B, är utrymmet för eventuellt tillkommande programdelar rikligt i den förstnämnda men knappt i den sistnämnda. Värdet av den lediga minneskapaciteten är beroende av den svårbedömda sannolikheten för att den skall behöva tas i anspråk. Det bör dock observeras att flertalet moderna maskiner har etappvis utbyggbara primärminnen. Härtill kommer, att olikhet i kostnaderna för det arbete, som ligger utanför maskinerna, kan spela en stor roll. Om exempelvis en maskin direkt kan läsa vissa data, som erhålles utifrån i form av magnetband, medan en annan kräver att dessa data omvandlas till annan form i en speciell operation, kan kostnaderna för denna omvandling ha större betydelse än olikheterna i bearbetningskostnad i övrigt. Av stor vikt är att programmeringskostnaderna kan skilja sig väsentligt åt för de olika maskinerna, ofta på ett svårbedömbart sätt. Valet mellan maskiner av olika modernitetsgrad är speciellt komplicerat. Om exempelvis en modern, ännu inte utprovad maskin enligt maskinspecifikationen drar endast hälften så höga kostnader som en maskin av beprövad typ, hur skall man då väga den förstnämnda maskinens förmodade ekonomiska överlägsenhet mot risken att maskinen inte blir färdig i tid eller inte fullt motsvarar specifikationen? Detta är till stor del en fråga om förtroende för maskinleverantören. Valet av maskin innebär ofta val av lämplig leverantör. Det är väsentligt att man kan lita på att leverantören kommer att hålla god service. Likaså är det viktigt att man kan lita på att han i fortsättningen kommer att hålla sig å jour med utvecklingen, så att man får möjlighet till fortlöpande modernisering av anläggningen. Beroendet av leverantörens service och förmåga att hålla sig å jour är speciellt påtagligt när det gäller de automatkodningssystem och standardprogram, som utgör en viktig immateriell beståndsdel i ett datamaskinsystem. Enbart utarbetande och utprovning av kompilatorprogram för avancerade automatkodningssystem för en ny datamaskintyp kräver stor arbetsinsats. Även större tillverkare saknar i stor utsträckning sådana kompilatorer för sina maskiner, och i den mån kompilatorer finns är de i vissa fall begränsat användbara, exempelvis på det sättet, att de program, som framställs med kompilatorernas hjälp, slösar med maskintid och minnesutrymme. En ingående undersökning av läget beträffande kompilatorer och andra standardprogram är alltså av vikt i samband med maskinvalet. Ytterligare en faktor av betydelse för valet av leverantör är — åtminstone i dagens läge — att denne är i stånd att ge god assistans i systemarbetet. Detta sammanhänger med att tillgången på goda systemmän f. n. inte är tillfyllest. Av det ovan sagda framgår att ett riktigt val av maskinutrustning är

193 ett svårt företag. I själva verket torde de flesta köpare inte kräva att få den bästa tänkbara maskinen. De nöjer sig med att söka upp en maskin som duger. Ett dylikt handlingssätt kan i vissa situationer vara rationellt, under förutsättning att full motivering härför ur ekonomiska och andra synpunkter föreligger. I det föregående har maskinvalet betraktats uteslutande såsom en fråga om att välja en maskinutrustning så nära avpassad för ifrågavarande arbetsuppgift som möjligt. Det finns emellertid omständigheter att beakta t»om ger anledning att föra maskinvalet in i ett vidare perspektiv, där även andra maskininstallationer och andra behov av maskinutrustning kommer med i bilden. Vid maskinvalet kan det för den aktuella arbetsuppgiften vara önskvärt eller nödvändigt att tillse att annan anläggning kan utgöra reserv att tillgripa vid toppbelastning, driftavbrott el. dyl. Viss hänsyn till andra förekommande anläggningar inom eller utom statsförvaltningen blir i så fall påkallad. Det finns många skäl som talar för en långt gående enhetlighet inom statsförvaltningen avseende inte blott den maskinella utrustningen utan även program, koder, informationsbärande medier — hålkort, hålremsa, magnetband och för maskinell läsning avsedda blanketter. Fördelarna härav är uppenbara. Enhetlighet underlättar personalutbildning, minskar behovet av investering i program, underlättar integration, förbättrar möjligheterna att utnyttja reservutrustning, minskar kraven på reservdelshållning och medför åtskilliga andra fördelar. En konsekvent genomförd enhetlighet beträffande maskinutrustningen har emellertid också sina nackdelar. Den leder i dagens läge lätt till koncentration till ett enda maskinfabrikat och verkar sålunda konkurrenshämmande. Hänsyn till enhetligheten kan dessutom försvåra ett följsamt tillvaratagande av sådana teknikens landvinningar, som inte gärna kan genomföras på en gång över hela linjen. Dessa nackdelar blir mindre framträdande om enighet kan uppnås om gemensam utformning av informationsbärande medier, av koder, av programmeringsspråk etc. Särskild uppmärksamhet ägnas f. n. utvecklingen av generella automatkodningssystem. Leder dessa strävanden till positivt resultat, kan man bli mera oberoende av maskinfabrikat utan att i större utsträckning behöva avstå från de fördelar, som i dagens läge användandet av ett enda maskinfabrikat erbjuder. På olika håll, bl. a. vid matematikmaskinnämnden, pågår även arbeten med att konstruera maskiner, som kan acceptera inom vissa gränser godtyckliga kodspråk. I många fall kan det vara ändamålsenligt att låta en datamaskin läsa information, som framställts i en annan datamaskin. Det medium, på vilket informationen är registrerad, kan vara magnetband, hålkort, hålremsa eller med klartext ifyllda blanketter. Emellertid finns det flera olika typer 13 —

194 av hålkort, magnetband e t c , varför dessa medier inte är obegränsat utväxlingsbara mellan olika datamaskintyper. Redan i dag finns det en brygga, som i detta hänseende förenar ett stort antal datamaskintyper på marknaden, nämligen 80-kolumners hålkort med rektangulära hålstansningar. Man kan sålunda i många fall maskinellt överföra information, som finns lagrad på magnetband av viss typ, till magnetband av annan typ, om man använder sådana hålkort som mellanled. Denna väg är emellertid betydligt mera tidsödande och kostnadskrävande än direkt överföring från magnetband av en typ till magnetband av en annan typ skulle vara. För överföring direkt mellan olika magnetbandstyper erfordras dock särskild apparatur. Så småningom torde direkt datatransmission mellan olika typer av datamaskiner bli möjlig, varigenom dessa svårigheter i stort sett bortfaller. Vissa tekniska insatser från användarsidan torde bli nödvändiga härför. En standardisering av magnetbandstyperna kan med hänsyn till de konkurrerande företagens skilda intressen vara svår att uppnå, i varje fall utan starka påtryckningar från användarhåll. Det torde bli nödvändigt att lång tid framåt arbeta med flera magnetbandstyper. Det är dock att räkna med att mindre tillverkare, liksom hittills i viss utsträckning skett, ansluter sig till någon större tillverkares bandstandard, så att antalet bandtyper åtminstone blir något mindre än antalet maskinfabrikat. För att den kvarvarande klyftan mellan olika maskinfabrikat skall överbryggas och för att integration och samarbete mellan maskinanläggningar skall underlättas kan det visa sig ändamålsenligt, att statsförvaltningen anskaffar apparatur för översättning mellan magnetband av de vanligast förekommande fabrikaten. Ett annat område, där ett liknande standardiseringsbehov föreligger, är datatransmissionen. Där har emellertid staten situationen bättre i sin hand, eftersom televerket har monopol på telegraf- och telefonledningar. Det är i hög grad önskvärt, att frågan om förenhetligande av datatransmissionskoder samt av magnetband och andra informationsbärande medier tages upp till behandling av de på respektive områden verksamma internationella standardiseringsorganen. Av det ovan sagda framgår bl. a., att man för olika arbetsuppgifter kan ha anledning att välja maskiner av olika konstruktion och fabrikat. Härigenom uppstår emellertid olägenheten att programutbyte mellan olika maskinanläggningar försvåras. För att minska dessa svårigheter är det angeläget att ett gemensamt kodspråk kommer till användning. Vid val mellan kommersiellt tillverkade maskiner måste stor vikt läggas vid i vad mån översättningsprogram för detta gemensamma kodspråk kan ställas till förfogande. I det tekniska utvecklingsarbetet bör också beaktas möjligheten att låta maskinerna utföra stora delar av det arbete, som f. n. måste nedläggas på programmeringen.

195 Köp eller

förhyrning

Allmänt marknadsförda datamaskiner kan i många fall efter kundens eget val köpas eller förhyras. I båda fallen får kunden själv svara för installationskostnader och eventuella importkostnader. Hyran utgår vanligen med visst fastställt belopp för användning intill visst antal timmar per månad, motsvarande ett personalskift, samt för användning därutöver med visst, proportionsvis lägre belopp per timme. Årshyresbeloppet för första skiftet motsvarar i regel omkring en fjärdedel av köppriset. Det får emellertid beaktas, att hyran inkluderar ersättning för tekniskt underhåll av maskinerna. Vid köp kan man vanligen träffa avtal med leverantören om att denne mot ersättning skall svara för underhållet. Om man inte från början vill bestämma sig för köp, kan man vanligen träffa särskilt optionsavtal som ger rätt att sedermera inköpa maskinen med avräknande av viss del av erlagda hyresbelopp. Valet mellan köp och förhyrning kan många gånger ha stor ekonomisk betydelse. I kommitténs redogörelse för den automatiska databehandlingens teknik (SOU 1961:60), avsnitt E 5, diskuteras denna fråga närmare. Här skall därför endast några synpunkter på frågan redovisas. De faktorer, som ur ekonomiska synpunkter främst påverkar valet, är utnyttjningsgraden, avskrivningstidens längd samt förräntningsprocenten. Ju mer maskinen användes utöver vad som motsvarar minimihyran, desto fördelaktigare ställer sig köp. Vid utnyttjning av maskinen under tre skift motsvarar sålunda årshyran omkring 45 procent av köppriset jämfört med 25/ procent vid användning under ett skift. Osäkerhetsmomentet i valet mellan köp och förhyrning gäller främst avskrivningstiden. Den fysiska livslängden för maskinerna är, om de underhålles väl, säkerligen lång och det är inte denna utan fastmer den ekonomiska livslängden, som torde bli bestämmande för avskrivningstiden. Den ekonomiska livslängden är beroende av bl. a. den tekniska utvecklingen, vilken är avgörande för h u r pass snart maskiner framkommer, som är tillräckligt avancerade för att den innehavda utrustningen vid jämförelse med dem skall framstå som oekonomisk. Mera principiellt kan med denna utgångspunkt sägas, att avskrivningstiden inte skall vara längre än att man kan räkna med att det inom denna tid inte framkommer någon ny maskin, som ger så stora fördelar jämfört med den anskaffade, att man, om denna i stället förhyrts, genom byte till den nya maskinen kunnat vinna mera under den kvarvarande avskrivningstiden än den besparing man gör genom köp i stället för förhyrning. Det är tydligt att svårigheterna att beräkna avskrivningstiden rätt är mycket stora och att det endast kan bli fråga om en mycket grov uppskattning. Någon normal avskrivningstid att lita till finns knappast; i olika sammanhang h a r nämnts 7 år, 5 år, 4 år etc. Såsom i diagramform visats i förenämnda redogörelse, sid. 82, ställer sig köp förmånligare än förhyrning vid användning av maskinen under ett skift, om avskrivningstiden kan sättas kortare än 5

196 år, och vid användning under tre skift, om avskrivningstiden kan sättas kortare än 3 år. Härvid har räknats med en räntesats av 6 procent. Inom industrien torde man normalt räkna med väsentligt högre räntesats med hänsyn till där föreliggande möjligheter till högre förräntning av kapitalet genom investering för annat ändamål. Det är emellertid inte enbart risken för att maskinen blir omodern som påverkar dess ekonomiska livslängd och därmed avskrivningstidens längd. Det är också risken att ADB-uppgifterna växer ifrån maskinen, alltså att dess kapacitet blir för liten och att man behöver en större. I vissa fall är det möjligt att utöka maskinkapaciteten genom utbyggnad eller ock kan man kanske utnyttja legokörning i annan maskin av samma typ, men det är inte alltid dessa möjligheter står till buds eller är lämpliga. Ibland kan måhända den utvägen finnas, att den urvuxna maskinen kan överföras till annan användning eller försäljas på annat håll, men möjligheten härtill sammanhänger med den vid tillfället rådande behovssituationen. Även med hänsyn till nu anförda förhållande kan det tydligen många gånger vara svårt att bestämma maskinernas ekonomiska livslängd. Man måste redan vid maskinvalet söka uppskatta behovet av överkapacitet med hänsyn till kommande användningar. Det samband som sålunda föreligger mellan önskvärdheten att få tillräcklig överkapacitet i maskinen och lämpligheten av att köpa denna är inte entydigt; å ena sidan är det för att köp skall löna sig erforderligt, att det finns tillräcklig överkapacitet i maskinerna att växa i, å andra sidan blir köp mindre fördelaktigt ju lägre utnyttjningsgraden i maskinen blir, bortsett från vad som motsvarar minimihyran. Har man väl köpt maskinanläggningen, får man, om en bättre maskin kommer i marknaden, lägga delvis andra synpunkter på frågan, huruvida man skall behålla den befintliga maskinen eller byta till den nya, än man hade anledning göra vid avvägningen mellan köp och förhyrning. Maskinkostnaden kan vid det laget inte återfås, bortsett från maskinens eventuella restvärde vid försäljning, vilket i den föreliggande situationen ofta torde vara lågt. Skall ett byte då löna sig, måste, om enbart ekonomiska synpunkter skall läggas på frågan, i princip de årliga totalkostnaderna för drift av den nya maskinen, utslagna per utförd arbetsenhet, vara lägre än enbart de löpande driftskostnaderna (exklusive avskrivning av maskinkostnaden etc.) för den befintliga maskinen. Av de maskiner, som för närvarande finns i bruk på olika håll inom och utom landet, är flertalet förhyrda. Till en del sammanhänger detta med den relativt höga förräntning på nedlagt kapital man har att räkna med på sina håll inom näringslivet och i viss utsträckning även med budget- och skattetekniska förhållanden. Vid bedömning av riskerna för att en anskaffad maskin blir omodern får man hålla i minnet, att det ofta tar tid innan en annonserad ny maskinprodukt kan levereras; leveranstiderna för nya maskiner är ofta så långa som

197 två år eller mera. Härmed bör det förhållandet sammanställas, att valet mellan köp och förhyrning ofta inte behöver träffas definitivt, förrän maskinen levereras. Räknar man med att kunna utnyttja maskinen inemot tre skift — den marginella avskrivningstiden är då enligt ovan omkring 3 år — kan man med hänsyn till det anförda utgå från att för statsförvaltningens del köp i allmänhet ställer sig ekonomiskt fördelaktigast. Användes maskinen under högst ett skift — den marginella avskrivningstiden är då 5 år — är frågan mera tveksam, såvida man inte kan räkna med att beläggningen på maskinen relativt snart kommer att öka väsentligt. En viss återhållsamhet i fråga om köp är nog att rekommendera i de fall, där utnyttjningen inte beräknas överstiga ett skift, detta främst med hänsyn till att utvecklingen på datamaskinområdet är så snabb. I de fall där man är tveksam finns som nämnts möjligheten till förhyrning med option till köp. Slutligen må framhållas, att det vanligen också finns möjlighet att köpa viss del av utrustningen och förhyra återstoden. Om man i fråga om viss del av utrustningen är osäker om dess lämplighet, om man räknar med väsentligt lägre utnyttjning av den än av övrig utrustning eller om man väntar att utvecklingen på just det området skall frambringa nya och bättre produkter inom kort, kan det vara lämpligt att förhyra den delen av utrustningen, medan återstoden köpes. Detta tillvägagångssätt kan också vara en form för att fördela riskerna med ett köp. Det kan eventuellt också tillgripas, om statsfinansiella skäl anses tala mot köp av hela utrustningen på en gång. Tekniskt underhåll av maskinerna Det tekniska underhållet omfattar dels periodiskt förebyggande underhåll, innefattande testning av elektroniken och översyn av den mekaniska utrustningen, dels reparation vid inträffade fel. I fråga om förhyrda maskiner ombesörjer maskinleverantören själv underhållet, vilket är naturligt eftersom maskinerna förblir leverantörens egendom. Kostnaderna för underhållet inräknas därvid i maskinhyran. Då det gäller köpta maskiner kan ägaren antingen själv ombesörja underhållet eller anlita utomstående service, vanligen maskinleverantörens. Han kan givetvis också avstå från fortlöpande preventivt underhåll och tillkalla service först då fel inträffar. Denna sistnämnda metod är dock inte att rekommendera. Driftsavbrotten och ersättandet av onödigtvis nedslitna delar kan kosta mer än det preventiva underhållet, varjämte säkerheten i bearbetningarna kan äventyras. Den service i fråga om köpta maskiner, som brukar kunna erhållas från maskinleverantören, lämnas mot avgift, vilken varierar till storleken för de olika maskinenheterna beroende på det mer eller mindre omfattande underhåll dessa erfarenhetsmässigt kräver. Så t. ex. kräver magnetbandsstationer och andra enheter innehållande mekaniskt rörliga delar vanligen

198 mera underhåll än centralenheten. Avgiften brukar inkludera kostnader för reservdelar. För fel som uppkommit genom olycksfall, vårdslöshet, missbruk eller andra orsaker än normalt bruk svarar inte leverantören. Ett serviceavtal innebär inte några garantier mot maskinhaverier, och ägaren kan i princip inte göra anspråk på ersättning för maskintid som gått förlorad till följd av fel. Matematikmaskinnämnden ombesörjer själv underhållet av Besk och Facit EDB. I fråga om alla övriga inom centrala statsförvaltningen installerade maskiner utnyttjas maskinleverantörens service. Detta gäller även flertalet hålkortsanläggningar. Universitet och högskolor svarar i viss utsträckning själva för underhållet av sina datamaskiner. För att klara det tekniska underhållet krävs personal, som är specialutbildad för de maskintyper underhållet avser. Vidare måste finnas tillgång till reservdelar i erforderlig omfattning, vilket förutsätter en lagerhållning, som kan bli mer eller mindre omfattande, beroende på om leverantören har egna lager på platsen eller ej. Det kan inte löna sig, att varje maskinanvändare inom statsförvaltningen anställer serviceingenjörer och lägger upp reservdelslager. Närmare till hands ligger då att upprätta en central för teknisk maskinservice inom statsförvaltningen. Särskilt om det förekommer ett större antal köpta maskiner av samma typ skulle ett dylikt system kostnadsmässigt möjligen ställa sig fördelaktigt. Tills vidare synes det dock vara bäst att anlita maskinleverantörernas service, där denna uppfyller de kvalitetskrav som kan ställas och tillhandahålles på godtagbara villkor. Längre fram, sedan förhållandena stabiliserats, kan det finnas anledning att upptaga frågan till förnyat övervägande, varvid en på vunna erfarenheter baserad kostnadsberäkning bör kunna göras. För att få underlag för en sådan bör i fråga om befintliga maskinanläggningar noggrann statistik föras över inträffade fel, utbytta maskindelar, servicetidens omfattning och andra förhållanden av betydelse för en kommande bedömning av frågan.

AVDELNING IV

Organisation för databehandlingsarbetet inom statsförvaltningen

KAPITEL 8

Nuvarande organisation för rationalisering

Den fortgående tillväxten och strukturförändringen av samhället har medfört, att omfattningen av statsverksamheten blivit allt större. Denna utveckling kan innebära risker för ineffektivitet genom bl. a. bristande överskådlighet och samordning mellan verksamhetens olika delar. Ett effektivt bedrivet rationaliseringsarbete är ur dessa synpunkter angeläget och är av sådan art att det fordrar fortlöpande insatser. ADB kommer som hjälpmedel vid kontorsrutiner att få allt större betydelse i rationaliseringsorganens verksamhet. Med hänsyn härtill och då ett mera allmänt användande inom statsförvaltningen av ADB förutsätter tillgång till speciell sakkunskap och möjligheter till servicebearbetning, skall här något beröras organisationen såväl för det allmänna rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen som för de statliga organ, vilka i dagens läge är verksamma på ADB-området genom att bedriva undervisning, följa upp utvecklingen eller utföra servicebearbetningar, nämligen matematikmaskinnämnden och statistiska centralbyråns maskincentral.

Det statliga

rationaliseringsarbetet

Enligt allmänna verksstadgan ankommer det på varje myndighet att tillse, att arbetet bedrives så enkelt, snabbt och ekonomiskt som möjligt utan att säkerheten eftersattes. Det ankommer vidare på envar myndighet att inom sitt ämbetsområde med uppmärksamhet följa förhållandena såväl inom landet som i utlandet och så snart anledning därtill föreligger vidtaga eller hos Kungl. Maj :t föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder, som kan vara påkallade eller eljest lämpliga. Det år således i första hand myndigheterna själva, som har att svara för att verksamheten bedrives rationellt och att initiativ till förbättringar tas. Det är givet att den interna rationaliseringsverksamheten är av stor betydelse. Hos myndigheterna finns ingående kännedom om arbetsområdet och om varje särskild arbetsuppgift. Rationaliseringsarbetet kan bedrivas fortlöpande och också fortlöpande följas upp för kontroll och modifiering efter hand. På olika sätt har man också från statsmakternas sida uppmuntrat och understött denna verksamhet, bl. a. genom undervisning på området och belöningar åt enskilda tjänstemän för rationaliseringsförslag.

202 Hos en del större myndigheter finns särskilda organisations- eller rationaliseringsavdelningar inrättade. Detta är förhållandet inom generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, riksförsäkringsverket, generaltullstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även inom Kungl. Maj:ts kansli finns ett särskilt rationaliseringsorgan, statsdepartementens organisationsavdelning. Rationaliseringsavdelningarna är i vissa fall organiserade som stabsorgan och sorterar direkt under verkets ledning, i andra fall utgör de organ för någon speciell avdelning eller byrå inom verket. Inom verk, där rationaliseringsarbete bedrives på flera olika avdelningar, samarbetar dessa i gemensamma frågor. Dessutom finns i vissa fall regionala och lokala rationaliseringsorgan, vilka vanligen sorterar under motsvarande centrala organ. Då det gäller frågor av större principiell och ekonomisk räckvidd tillsättes ofta särskilda utredningsorgan, vari rationaliseringssynpunkterna företräds av en eller flera experter. Vid samtliga nämnda verk och myndigheter omfattar rationaliseringsverksamheten kontorsrationalisering. Vid de verk, som har tekniskt betonade arbetsuppgifter, förekommer därjämte en på dessa uppgifter inriktad rationaliseringsverksamhet, vilken till omfattningen ofta är dominerande. Vid sidan av mera renodlade rationaliseringsuppgifter ankommer på dessa rationaliseringsavdelningar vanligen även frågor rörande arbetarskydd, ackordsättning, viss statistikföring m. m. Även utbildning av personal för rationaliseringsarbete inom verken bedrives i viss utsträckning av avdelningarna i fråga. Hos myndigheter, som inte har särskilda rationaliseringsavdelningar, skall enligt verksstadgan finnas organisationsföredraganden, en eller flera, vilka har att vid sidan av sitt ordinarie arbete ägna uppmärksamhet åt rationaliseringsfrågorna inom verksamheten. För att stimulera till ökade insatser utgår från och med den 1 juli 1961 särskilt arvode åt organisationsföredragandena. Det har i samband därmed ålagts dessa att årligen i form av en berättelse, bilagd myndighetens petitaskrivelse, redovisa den inom myndigheten bedrivna rationaliseringsverksamheten. Det löpande rationaliseringsarbetet inom de olika förvaltningsenheterna är, ehuru otvivelaktigt av stor betydelse, inte tillräckligt för att alla aspekter på rationalisering skall kunna tillgodoses och en effektivt arbetande statsförvaltning uppnås. Det behövs också en centralt organiserad rationaliseringsverksamhet med överblick över hela förvaltningsområdet. Genom en dylik verksamhet möjliggöres en planmässig översyn av myndigheternas organisation, arbetsmetoder m. m. För att ge resultat av värde måste en dylik översyn i regel gå på djupet av problemen. Målsättningen för den undersökta verksamheten måste fixeras och behovet och ändamålsenligheten av olika arbetsuppgifter prövas med utgångspunkt däri, innan en even-

203 tuell omorganisation eller rutinomläggning sker. Den prövning av arbetets materiella innehåll, som sålunda bör utgöra grunden för rationaliseringsarbetet, är till sin art inte olik den prövning av ändamålsenligheten av vidtagna dispositioner, som är uppgiften för sakrevisionell verksamhet. I vart fall aktualiseras genom den sakrevisionella verksamheten ofta frågor av organisatorisk eller systemteknisk karaktär, som påkallar insatser av organisationsexpertis. Det föreligger således ett nära samband mellan rationaliseringsarbete i inskränkt bemärkelse och sakrevision. Det centrala rationaliserings- och revisionsarbetets organisation har nyligen varit föremål för översyn av statsmakterna. Som resultat härav har genomförts en relativt genomgripande omorganisation av detta arbete gällande fr. o. m. den 1 juli 1961. Sålunda har det centrala rationaliseringsarbetet lagts i händerna på ett nytt ämbetsverk, statskontoret, i samband varmed förutvarande statskontoret och statens organisationsnämnd upphört. Samtidigt har det centrala revisionsarbetet koncentrerats till ett nytt ämbetsverk, riksrevisionsverket, vilket ersätter de båda tidigare revisionsorganen, riksräkenskapsverket och statens sakrevision. Enligt vad departementschefen underströk i samband med att proposition avläts till I960 års riksdag angående organisationen av den statliga centrala rationaliseringsverksamheten m. m. får rationaliseringsarbetet inte bli en verksamhet som endast syftar1 till en teknisk rationalisering i den bemärkelsen, att det blott innebär rutinomläggningar inom en bestående verksamhetsram, utan arbetet skall i ökad omfattning innefatta realprövning i besparingssyfte av myndigheternas verksamhet. Härför är en närmare samverkan mellan organisatorisk expertis och administrativ sakkunskap erforderlig. En dylik samverkan har ansetts bäst kunna tillgodoses genom att expertis av ifrågavarande slag sammanhålles inom ett verk, det nya statskontoret. Detta skall även vara central remissinstans i rationaliserings- och besparingsfrågor. Härigenom ernås ett samspel och en ömsesidig påverkan, som är av värde för såväl det aktiva rationaliseringsarbetet som den ifrågavarande remissverksamheten. Verksamhetsområdet för det nya statskontoret skall i princip omfatta hela den militära och civila statsverksamheten. Det har ansetts olämpligt att binda rationaliseringsarbetet med bestämda direktiv angående valet av arbetsuppgifter och sättet att lösa dessa. Rationaliseringsverket skall i stället genom organisationsundersökningar och på annat sätt självt söka vägar till förenklingar och kostnadsbesparingar inom statsförvaltningen. Det skall vidare genom aktiv upplysning och rådgivning, framläggande av nya organisationsförslag och på annat lämpligt sätt verka för att rationaliseringen inom statsverket drives med kraft. Horisontella organisationsundersökningar skall ges ökat utrymme. Snabbare undersökningar skall eftersträvas och arbetet koncentreras till områden som ur rationaliseringssynpunkt ger det största utbytet. Arbetet avses skola bedrivas i samråd med berörda myndig-

204 heter, och statskontoret kommer även att medverka vid förslagens genomförande. Då det är av vikt att rationaliseringssynpunkterna vinner beaktande på ett tidigt stadium av förberedelsearbetet, kan i vissa fall kontakt behöva upptagas med kommittéer och utredningar, som har att avge förslag i frågor där dylika synpunkter bedöms betydelsefulla. Det nya statskontoret står under ledning av en styrelse med verkschefen som ordförande. I styrelsen ingår chefen för det nya riksrevisionsverket samt ledamöter med allmänt administrativ och organisatorisk erfarenhet. Verket är organiserat på sex byråer jämte kansli, tryckeriexpedition och kurssektion. För specialundersökningar o. dyl. tillsättes arbetsgrupper av för arbetet lämpad personal. Avsikten är inte att personalen skall ha någon fastare anknytning till viss byrå, utan den skall kunna cirkulera mellan olika byråer, sektioner och särskilda arbetsgrupper. För specialundersökningar o. dyl. kommer arbetsgrupper att tillsättas av för arbetet lämpad personal oberoende av byråtillhörighet. Vid sidan av det nya statskontoret, vars verksamhetsområde omfattar hela statsförvaltningen — vartill här dock inte hänföres de statliga bolagen — finns vissa centrala rationaliseringsorgan, vilkas verksamhet omfattar endast avgränsade sektorer av statsverksamheten. Hithörande organ är centrala sjukvårdsberedningen, vars verksamhet är inriktad på rationalisering av sjukhusväsendet, och polisväsendets organisationsnämnd, som verkställer organisationsundersökningar inom polisdistrikt. I detta sammanhang må även nämnas försvarets förvaliningsdirektion, vars främsta uppgift är att verka för samordning, utveckling och rationalisering av de centrala försvarsförvaltningarnas verksamhet. För rationaliseringsverksamhet med speciell inriktning på utnyttjande av automatisk databehandling finns numera en särskild expertgrupp inom matematikmaskinnämnden. Uppgifterna för denna grupp, vars organisation och sammansättning kommer att närmare redovisas i det följande, är att medverka vid undersökningar och förberedelser för databehandling inom statsförvaltningen genom rådgivning och direkt deltagande i arbetet, vidare att följa upp utvecklingen på området och att meddela undervisning. För undersöknings- och förberedelsearbete på ADB-området finns ävenledes arbetsgrupper tillsatta inom ett flertal verk och myndigheter. I dessa grupper ingår i allmänhet personal från resp. verks eller myndighets rationaliseringsavdelning, där sådan finnes, samt personal från den eller de avdelningar inom verksamheten, som beröres av en omläggning till ADB. Såsom framgått av redogörelsen i kapitel 6 finns dylika arbetsgrupper bland annat inom försvaret och hos de affärsdrivande verken, statistiska centralbyrån och riksförsäkringsverket. I fråga om folkbokföring och skatteuppbörd handhas förberedelsearbetet av uppbördsorganisationskommittén. Det förut nämnda sambandet mellan egentlig rationaliseringsverksamhet och sakrevision föranleder ett samarbete på dessa verksamhetsområden.

205 Det kan därför vara anledning att med några ord beröra organisationen av den sakrevisionella verksamheten inom statsförvaltningen. Central instans på detta område är som förut nämnts det nybildade riksrevisionsverket. Arbetsuppgifterna för detta omfattar bl. a. statsbokföringen och kameral revision av de olika förvaltningsorganens räkenskaper. Den sakrevisionella verksamheten baseras till en del på räkenskapsmaterialet, till en del bedrives den obunden därav. I ledningen för verket finns en styrelse, vari ingår verkschefen och chefen för statskontoret samt ytterligare sex ledamöter, representerande såväl allmänna intressen som statlig och enskild förvaltningsverksamhet. Sakrevision bedrives även inom vissa andra ämbetsverk. Sålunda finns hos statens järnvägar, vattenfallsverket och väg- och vattenbyggnadsverket särskilda av Kungl. Maj :t utsedda överrevisorer, vilkas arbete omfattar bl. a. en bedömning av ändamålsenligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder och således är av sakrevisionell karaktär. På en del håll — exempelvis inom försvarets civilförvaltning, medicinalstyrelsen och tullverket — finns specialrevisioner, som granskar underlydande organs räkenskaper. Denna granskning är dock huvudsakligen av kameral karaktär och har endast i begränsad omfattning sakrevisionell inriktning. Från riksdagens sida utövas sakrevisionell verksamhet av riksdagens revisorer. Slutligen må erinras om det arbete av rationaliseringsnatur, som bedrives av kommittéer och speciella utredningar. Enligt vad som förutskickats av departementschefen i förutnämnda proposition kommer även fortsättningsvis större undersökningar av myndigheters verksamhet att uppdragas åt särskilda utredningar.

Matematikmaskinnämnden Historik. För att verkställa utredning rörande Sveriges behov av matematikmaskiner tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 10 februari 1947 fem utredningsmän. Dessa, som antog benämningen matematikmaskinutredningen, avgav slutbetänkande i juni 1948. I detta förordade utredningen, att åtgärder vidtoges för anskaffande av matematikmaskinutrustning dels genom inköp från utlandet, dels genom tillverkning inom landet samt att därmed sammanhängande bestyr anförtroddes åt ett särskilt organ, benämnt matematikmaskinnämnden. Med utgångspunkt i nämnden borde enligt utredningen sedermera tillskapas ett särskilt organ för tillhandahållande av matematikmaskinservice. Förslag till definitiv organisation av serviceverksamheten borde framläggas av nämnden med ledning av de erfarenheter rörande maskintyper och personalbehov för anläggningens skötsel, som successivt komme att vinnas. Genom beslut den 26 november 1948 tillsatte Kungl. Maj :t den av ut-

206 redningen föreslagna matematikmaskinnämnden med huvudsaklig uppgift att i samråd med experter, som nämnden ägde utse, planlägga och leda arbetet med anskaffning av matematikmaskinutrustning för svenska behov. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 januari 1949 framlade nämnden förslag rörande anskaffande av två matematikmaskiner av siffertyp, nämligen i första hand en relämaskin och därnäst en elektronrörsmaskin. Den förra maskinen avsågs skola tillverkas inom landet, medan beträffande den senare nämnden för tillfället lämnade öppet, huruvida maskinen skulle köpas från utlandet eller, helt eller delvis, tillverkas inom landet. Genom beslut den 18 mars 1,949 bemyndigade Kungl. Maj:t nämnden att igångsätta tillverkning av en relämaskin. Denna maskin, Bark, som utvecklades av en särskild arbetsgrupp inom nämnden, var färdigmonterad den 15 januari 1950 och kunde från och med den 1 juli samma år utnyttjas för debiterade räkningsuppdrag. Möjligheterna att anskaffa en elektronrörsmaskin från utlandet visade sig vid närmare undersökning vara små, och nämnden tillsatte därför år 1949 en särskild arbetsgrupp med uppgift att förplanera en dylik maskin. Sedan förplaneringsarbetet slutförts, igångsattes tillverkning av maskinen i enlighet med ett inom arbetsgruppen utarbetat förslag. I november 1953 var maskinen, som fick benämningen Besk, i huvudsak färdigställd. Den togs definitivt i bruk i början av år 1954. Arbetsgrupperna sammanfördes sedermera till en gemensam grupp under ledning av en arbetschef. Arbetet uppdelades på en matematisk och en teknisk avdelning. Sedan Besk kommit i gång, övergick kunderna mer och mer till att anlita denna. Den arbetade nämligen snabbare och säkrare än Bark och driften av den ställde sig bekvämare och billigare. Verksamheten vid arbetsgruppen inriktades därför i huvudsak på driften av Besk och på kompletteringar av denna. Vissa grundläggande undersökningar som förberedelse för utveckling av en större elektronisk maskin igångsattes även. Driften av Bark inskränktes och upphörde helt med utgången av juli 1955. Maskinen nedmonterades därefter. Beläggningen av Besk ökade efter hand, och redan efter något mer än ett års användning var maskinen i det allra närmaste fullbelagd. Industrin började vid denna tid intressera sig för matematikmaskinverksamhet. I december 1954 träffade nämnden avtal med Svenska Aeroplan AB (Saab) om tillhandahållande mot ersättning av informationer för byggande av en elektronrörsmaskin av samma typ som Besk. Huvuddelen av den tekniska personalen jämte några matematiker vid arbetsgruppen slutade under våren 1956 sina anställningar vid nämnden, det stora flertalet för att inträda i AB Åtvidabergs Industriers tjänst. Till följd härav måste det tekniska utvecklingsarbetet i nämndens arbetsgrupp helt nedläggas. Driften av Besk kunde emellertid fortsätta ostörd, och påbörjad modernisering av maskinen samt tillverkning av viss hjälpappara-

207 tur kunde fullföljas. Enligt avtal med AB Åtvidabergs Industrier kvarstannade nämligen den tekniska personal, som tagit tjänst hos bolaget, i nämndens lokaler för fullföljande av moderniseringsarbetet. Genom arbetsgruppens medverkan kunde även siffermaskinen Smil vid Lunds universitet färdigställas. Genom avtal den 22 september 1956 lämnade nämnden mot ersättning AB Åtvidabergs Industrier de tekniska data, ritningar m. m., vilka nämnden innehade avseende Besk, med rätt för bolaget att enligt denna information tillverka matematikmaskiner. Samtidigt åtog sig bolaget att för nämndens räkning gentemot Saab fullgöra vissa förpliktelser gällande bl. a. information och rådgivning vid byggande av maskinen Sara. Det växande behovet av maskinkapacitet föranledde sedermera anskaffning till matematikmaskinnämnden av dels ytterligare en maskin av Besktyp, Facit EDB, installerad i slutet av år 19*59 och senare kompletterad med magnetbandsutrustning (fabrikat Ampex, anslutningselektronik Saab), dels en mindre maskin av typ Alwac III E installerad i början av år 1958. I enlighet med matematikmaskinutredningens förslag erhöll nämnden Kungl. Maj :ts uppdrag att utreda lämplig organisation för tillhandahållande av matematikmaskinservice. I ett den 11 oktober 1951 avgivet betänkande föreslog nämnden, att ett institut för numerisk analys (INA) skulle inrättas under budgetåret 1952/53 och övertaga nämndens verksamhet. Enligt förslaget skulle institutet få i huvudsak följande uppgifter. 1. Att biträda statliga eller andra institutioner liksom enskilda företag, som önskar numerisk behandling av problem av mera kvalificerad natur. 2. Att följa utvecklingen inom och utom landet på de områden av matematiken och tekniken, som är av betydelse vid konstruktion och användning av tekniska hjälpmedel för numeriska beräkningar, och att bedriva egen forskning inom dessa områden. 3. Att anskaffa och handhava de tekniska hjälpmedel, som behövs för verksamheten, att sörja för deras underhåll och utveckling samt att samarbeta med andra institutioner inom och utom landet, som har dylika hjälpmedel. 4. Att ge råd och bistånd vid anskaffning, konstruktion, byggande eller användning av anläggningar för numeriska beräkningar och andra anordningar med liknande teknik samt därigenom bidraga till planmässigt utnyttjande av dylika hjälpmedel inom landet. 5. Att bedriva upplysningsverksamhet rörande hjälpmedel för numeriska beräkningar, att stimulera till deras användning samt att deltaga i dokumentationsverksamheten på området. 6. Att främja forskningsverksamheten på området, bl. a. genom att bereda forskare tillfälle att arbeta inom institutet. 7. Att stödja deltagande i internationellt samarbete på området. För institutets ledning borde enligt nämnden finnas en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse, varjämte ett särskilt råd borde inrättas. Den närmaste ledningen av institutet ansåg nämnden böra utövas av en chef med ungefär samma kompetens och ställning som universitetsprofessor.

208 I fråga om den inre organisationen ansåg nämnden med ledning av dittills vunna erfarenheter, att institutet borde organiseras på tre avdelningar — en matematisk avdelning, en teknisk avdelning och en driftavdelning — samt ett kansli. Nämnden förordade även viss ekonomisk samverkan med industrin genom bildande av en stiftelse, benämnd »Stiftelsen för numeriska hjälpmedel inom svensk industri». Med anledning av förslaget uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition 3l7/1952 (sid. 95), att enligt hans mening ytterligare överväganden erfordrades innan ställning kunde tagas till omorganisationsförslaget och att efter hand som verksamheten fortginge man också syntes kunna vinna ytterligare erfarenheter av värde för bedömande av förslaget. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 upprepade nämnden sitt förslag om inrättande av ovannämnda institut. Med beaktande av vad i vissa remissyttranden anförts och med hänsyn till vunna erfarenheter föreslogs därvid vissa jämkningar i det tidigare förslaget. Sålunda ansåg nämnden sig bl. a. inte böra föreslå inrättande av en driftavdelning. Viss besparing skulle enligt nämnden tills vidare kunna vinnas genom att låta de övriga avdelningarna fullgöra den tilltänkta driftavdelningens arbetsuppgifter, till dess att de sistnämnda nått en sådan omfattning, att med inrättande av en särskild driftavdelning inte längre kunde anstå. I 1953 års statsverksproposition anförde departementschefen, att han fortfarande inte var beredd att tillstyrka, att nämnden ombildades till ett institut för numerisk analys. För att erbjuda den från början arvodesanställda personalen i nämndens arbetsgrupp sådana anställningsvillkor, att nämnden skulle kunna behålla de befattningshavare, som genom sin speciella kompetens och erfarenhet var av stort värde för nämndens arbete, föreslog han inrättandet av vissa extra ordinarie tjänster i nämnden. För övrig personal avsågs anställning som extra tjänstemän böra i huvudsak ifrågakomma. I sina anslagsäskanden för budgetåren 1M4/55 och 1955/56 erinrade nämnden om sitt förslag om inrättande av ett institut för numerisk analys och betonade det angelägna i att ett dylikt snarast inrättades. Med hänsyn till den ställning statsmakterna intagit till frågan föreslogs dock i huvudsak endast viss utbyggnad av personalorganisationen med ytterligare extra ordinarie tjänster. En viss utbyggnad i enlighet därmed kom också till stånd. Under tiden därefter har viss ytterligare utökning av personalorganisationen ägt rum. Denna utökning har främst avsett personal för administrativ databehandling. Redan tidigt ägnades inom nämnden uppmärksamhet även åt den administrativa databehandlingen. På senare år har hithörande frågor kommit a t t få allt större betydelse i nämndens verksamhet. Det har alltmer framstått som nödvändigt att för databehandlingsarbetet inom statsförvaltning-

209 Tabell 5. Utnyttjning

Budgetår

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 Anm.

i timmar

av matematikmaskinnämndens Facit EDB

Statliga verk och myndig heter

Universitet, högskolor, vetenskapl. institut, o.d.

Besk

Besk

Facit

1 070 1 295 1 474 1 126 2 435

746 827 940

Facit

420 515

Övriga

Besk

1 880 351 243

Summa

Facit

Besk

462 460

2 250 3 906 4 588 4 106 3 696 2 473 2 309

Besk

och

Därav gratis eller till specialpris

Facit

Besk

Facit

2 356 3 410

909 845 1 032 1 586 1 803

474 881

Säkra uppgifter om fördelningen på olika användarkategorier för tiden före budgetåret 1958/59 finns ej tillgängliga.

en ha tillgång till centralt sammanhållen expertis, som kan ställas till förfogande genom kursverksamhet, rådgivning och direkt deltagande i förberedelsearbete för databehandling. En anknytning av denna verksamhet till matematikmaskinnämnden har varit naturlig med hänsyn till den erfarenhet nämnden har av förberedelsearbete och maskinanvändning på beräkningsområdet. Utbyggnaden, som genomförts etappvis, har skett med databehandlingskommitténs tillstyrkande. För anordnande av kursverksamhet i databehandling för tjänstemän inom statsförvaltningen samt för jämförande studier av datamaskiner med avseende på deras lämplighet för olika arbetsuppgifter inrättades för budgetåret 1958/59 två tjänster hos nämnden. Endast en av dessa kunde dock då besättas. För budgetåret 1959/ 60 anvisades för databehandlingsarbete medel för ytterligare 6 tjänster. Med utgångspunkt häri organiserades en särskild databehandlingsavdelning inom arbetsgruppen. En fortsatt utbyggnad har möjliggjorts genom statsmakternas beslut att för budgetåren 1961/62 och 1962/63 anslå 600 000 kronor respektive 500 000 kronor att disponeras av nämnden efter framställning hos Kungl. Maj:t i varje särskilt fall för utökning av antalet tjänster på databehandlingsavdelningen och matematiska avdelningen. Under tiden fram till budgetåret 1,900/61 sorterade matematikmaskinnämnden under ecklesiastikdepartementet. Med hänsyn till den ställning nämnden avsågs få som samordningsorgan på databehandlingsområdet och databehandlingsfrågornas speciella betydelse inom finansdepartementets förvaltningsområde ansågs det emellertid lämpligt att nämnden i stället sorterade under sistnämnda departement. I enlighet härmed upptages från och med budgetåret 1960/61 nämndens anslag under VII huvudtiteln. Serviceverksamhetens omfattning. I tabell 5 visas utnyttjningen av nämn14 —

210 Tabell 6. Matematikmaskinnämndens

inkomster

1947/48 1948/49 1949/50 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 Summa, 1 000 kronor

Uppbördsmedel

Övriga inkomster

S :a inkomster

utgifter

Utgifter (1 000 kronor)

Inkomster (1 000 kronor) Budgetår

och

Löner

Omkostn. Materiel

S :a utgifter

} : 100 100 220 320 753 911 1 097

13 129 60 79 131 659 118 641 241 1 070 1 623

13 129 160 179 351 979 871 1 552 1 338 1 070 1 623

156 263 340 385 393 522 561 634 864 968 1 164 1 340

3 501

4 764

8 265

7 590

57 88 63 108 70 77 73 85 102 153 188 189

263 227 188 109 131 225 291 247 277 606 937 904

50 476 578 591 602 594 824 925 966 1 243 1 727 2 289 2 433

1 253

4 405

13 362

dens maskiner Besk och Facit EDB budgetårsvis — i fråga om de tre senaste budgetåren med fördelning på olika kundkategorier. Den nämnden tillhöriga Alwac III E har normalt utnyttjats under högst ett skift. Maskinen användes till en början huvudsakligen av vattenfallsstyrelsen och var då uppställd i lokaler som styrelsen disponerade. Sedan hösten l!950 är maskinen uppställd hos armétygförvaltningen, som numera är huvudanvändare av densamma. Sedan den 1 maj 19(60 tillämpar nämnden ett timpris för utnyttjande av Besk och Facit av 480 kronor. Det har tidigare utgjort först 240, sedan 360 kronor. För vissa vetenskapliga arbeten har maskintid ställts gratis till förfogande. Nämndens inkomster och utgifter t. o. m. budgetåret 1960/61 redovisas i tabell 6. Inkomsterna från nämndens serviceverksamhet var under budgetåren 19i53/54—1955/56 uppförda såsom särskilda uppbördsmedel under nämndens avlöningsanslag. Under ifrågavarande budgetår översteg inkomsterna de i avlöningsstaterna upptagna beloppen, varvid överskotten genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t tillgodofördes materielanslaget och ställdes till nämndens förfogande för anskaffande av materiel m. m. Under budgetåren 1956/07—1958/59 uppfördes viss del av de beräknade inkomsterna såsom uppbördsmedel jämväl under omkostnadsanslaget. Från och med budgetåret 1959/60 är nettoredovisningen av nämndens anslag ersatt med bruttoredovisning, innebärande att inkomsterna från nämndens verksamhet redovisas över inkomsterna å driftbudgeten och att medel för avlö-

211 ningar, omkostnader och materiel m. m. i vanlig ordning anvisas såsom utgiftsanslag. Sammanställningen i tabell 6 utvisar ett utgiftsöverskott för hela den angivna tiden på tillhopa omkring 5,1 miljoner kronor. Vid en bedömning av rörelseresultatet skall härifrån avdragas utestående fordringar vid utgången av budgetåret 1960/61, omkring 0,6 miljon kronor. Vidare får beaktas dels att för vetenskaplig forskning och liknande ändamål medgivits gratis utnyttjande av maskinerna under sammanlagt omkring 4 300 timmar samt nedsatt pris under sammanlagt omkring 3 100 timmar, dels att utgifterna i viss utsträckning motsvaras av tillgångar i form av maskiner, laboratorie- och verkstadsutrustning, programbibliotek m. m. Organisation. Nämnden består av fem av Kungl. Maj:t på obestämd tid förordnade ledamöter, varav en ordförande. Till sitt biträde har nämnden dels en sekreterare, dels en rådgivande expertgrupp, bestående av f. n. 13 av nämnden utsedda experter. Såväl ledamöter som experter och sekreteraren erhåller ersättning enligt kommittékungörelsen. Det löpande arbetet utföres inom den s. k. arbetsgruppen, vars chef — arbetschefen — är nämndens verkställande tjänsteman och föredragande i nämnden. Någon egentlig tjänst för arbetschefen finns ej upptagen i nämndens personalförteckning. Den nuvarande arbetschefen innehar extra ordinarie byråchefstjänst i annat statligt verk och åtnjuter hos matematikmaskinnämnden arvode motsvarande mistade avlöningsförmåner jämte ett av Kungl. Maj :t fastställt tilläggsarvode. Instruktion för nämnden har ej fastställts av Kungl. Maj :t. Beslut fattas i plenum, varvid den mening, om vilken de flesta ledamöterna förenat sig, gäller som nämndens beslut. Delegering av beslutanderätten har i viss utsträckning skett dels till ordföranden, dels till arbetschefen. Arbetsgruppen arbetar under arbetschefen på tre avdelningar — tekniska avdelningen, matematiska avdelningen och databehandlingsavdelningen — varjämte finns kansliorgan och bibliotek (jfr organisationsschemat, figur2). I det följande redovisas för varje organisationsenhet arbetsuppgifter och sektionsindelning samt befintlig personal. Uppgifterna avser förhållandena den 1 mars 1962. I fråga om angivna löneställningar bör påpekas, att årets löneuppgörelse medför vissa uppflyttningar den 1 juli 1962. De tre tjänsterna som avdelningschef höjes sålunda från lönegrad A 26 till B 1. Dessutom ändras två tjänster i A 23 inom var och en av de tre avdelningarna till tjänster i högst A 27 samt inalles 16 tjänster i A 19—23 till tjänster i högst A 23. Genom förstärkning av löneanslaget för budgetåret 1962/63 kommer även en viss personalökning att ske inom databehandlingsavdelningen och matematiska avdelningen, se härom närmare i kapitel 11. Den tekniska avdelningen är indelad i två sektioner, en driftsektion för

212 Figur 2

O)

-* c

fl bD

u O

_* o Q)T3 1-

> O

0)

_c u •o

> < «+0) -C

ckl.- o icesekion

CO

fl ro fl

V)

C

O

-fc-

S

fl fl

£§

y

•=> S>

> *

to

J4

-Q i; c s0 O c o

••pH

_ j

a o en c O i- x. (U T 3

x s-

a

UJ

iE

'. .c c

(1) -C U "O

2>

<>

o.E

Qo o

!•

0)

c

o CO

11 C "

Q. D

E

2:

<U

-£ "O O c

Q r> JM

y 0

>

_0

O

«*

213 den löpande driften av maskinerna samt en utvecklings- och servicesektion för dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels teknisk översyn och modernisering av maskinerna med tillhörande kringutrustning. Vardera sektionen förestås av en förste byråingenjör i lönegraden Ae 23. Till driftsektionen hör viss ingenjörspersonal samt maskinoperatörer. Personal för teknisk översyn av maskinerna sorterade tidigare under denna sektion men har sedermera överförts till utvecklingssektionen. Överflyttningen, som är att betrakta som ett försök, har skett för att personalen i fråga skall kunna deltaga även i utvecklingsarbetet. Följande personal fanns den 1 mars 1962: 2 förste byråingenjörer 1 byråingenjör 1 » 1 ingenjör 3 ingenjörer 1 verkmästare 1 finmekaniker 3 ingenjörer 1 ingenjörsbiträde 1 serviceman 2 matematikmaskinskötare 1 ritare 1 instrumentmakare 4 matematikmaskinskötare 1 laboratoriebiträde 1 » 1 biträde

Ae 23 Ae 21 Ag 19 Ae 17 Ag 17 Ag 17 Ag 17 Ag 15 Ag 13 Ag 13 Ag 13 Ag 11 Ag 11 Ag 9 Ag 9 Ag 7 Ag 5

Härutöver finns det inom avdelningen flera tjänster som är vakanta på grund av att kompetenta sökande inte anmält sig. Bland vakanserna återfinnes avdelningschefstjänsten. Den senaste innehavaren av denna tjänst slutade sin anställning den 1 juli 1960 för att övergå till en universitetsbefattning. Han anlitas av nämnden som expert för tekniskt utvecklingsarbete mot särskilt arvode. Den matematiska avdelningen är sedan den 1 augusti 1960 uppdelad på två sektioner, driftsektion och utvecklingssektion. Arbetsuppgifterna på driftsektionen omfattar kundservice, såsom definiering och kodning av kundproblem, framställning av testprogram samt kursverksamhet. Arbetet på utvecklingssektionen omfattar numerisk analys, utarbetande av standardprogram, autokodning samt allmänt matematiskt och programtekniskt utvecklingsarbete. Med hänsyn till att arbetsuppgifterna ofta kräver nära samarbete mellan personalen på sektionerna är gränsen mellan dessa inte skarpt markerad. I viss utsträckning växlar personalens tjänstgöring mellan sektionerna. Följande befattningshavare fanns på avdelningen den 1 mars 1962:

214 1 byrådirektör 1 matematiker 1 » 2 » 1 » 2 » 4 > 2 » 4 » 1 » 3 » 1 stansföreståndare 2 stansbiträden 3 »

Ae 26 Arvode motsv lk 27 Ae 23 Ag 23 Arvode motsv lgr A 23 Ae 21 Arvode motsv lgr A 21 Ag 19 Ag 17 Ag 15 Ag 13 Ag 9 Ag 7 Ag 5

Därjämte anlitas viss utomstående expertis för utvecklingsarbete på automatkodningsområdet. Databehandlingsavdelningen sonal: 1 byrådirektör 2 experter 2 matematiker 8 » 6 » 2 > 4 » 1 » 1 » 1 » 1 »

omfattade den 1 mars 1962 följande perAg 26 (vakantsatt för kontraktsanst.) Arvode Ag 24 Ag 23 Ag 21 Ag 19 Ag 17 Arvode motsv lgr A 17 Ag 15 Ag 13 Ag 11

Tjänstebeteckningen matematiker är missvisande, då arbetsuppgifterna för personalen på avdelningen främst berör administrativa databehandlingsproblem. Högre matematisk utbildning är ej heller krav för anställning. Av befattningshavarna var den 1 mars 1962 fyra helt avdelade för arbete åt uppbördsorganisationskommittén, två åt delegationen för statistikfrågor, en åt statistiska centralbyrån och två åt riksförsäkringsverket. Ytterligare ett antal kommer inom kort att avdelas för arbete inom ovannämnda ämbetsverk samt civilförsvarsstyrelsen. Övriga sysselsattes med annat systemarbete, uppföljning av utvecklingen, kursverksamhet m. m. Jämsides med det praktiska arbetet pågår viss intern vidareutbildning av personalen genom seminarieövningar m. m. Inom biblioteket tjänstgör 1 biblioteksassistent Arvode motsv lgr A 12 Särskild kansliavdelning har ej inrättats. Kanslipersonalen sorterar i princip direkt under arbetschefen. Följande personal var anställd den 1 mars 1962:

215 1 förste kontorsskrivare 1 inköpsföreståndare 1 kontorist 3 kanslibiträden 1 expeditionsvakt 1 kontorsbiträde 1 telefonist/kontorsbiträde 2 budpojkar

Ag 15 Ag 15 Ag 9 Ag 7 Ag 7 Ag 3 Ag 1—5 Arvode

Utöver ovannämnda tjänster finns hos nämnden en befattning som kamrerare och en som affärsjurist (för patentärenden, avtalsfrågor m. m.). Dessa befattningar uppehälles såsom bisysslor av tjänstemän anställda på annat håll inom statsförvaltningen. Arvode utgår till kamreraren med 450 kronor per månad och till affärsjuristen med 250 kronor per månad. Det kan slutligen nämnas, att dessutom ett antal studerande vid universitet och högskolor m. fl. är korttidsanställda för praktikanttjänstgöring inom nämnden och att särskild expertis anlitas för speciella arbetsuppgifter. För ändamålet disponeras ett särskilt anslag för ersättning till expertis och tillfällig arbetskraft, under budgetåret 1961/62 uppgående till 220 000 kronor.

Maskincentralen

hos statistiska

centralbyrån

Historik. Förslag om tillskapande av en statlig maskincentral för statistikbearbetning framlades första gången år 1943 av en av då arbetande besparingsutredning tillsatt statistikkommitté. Närmast föranleddes förslaget av att det med statistikens decentraliserade organisation ansågs omöjligt att anskaffa hålkortsmaskiner till alla de ställen, där arbetsuppgifter som lämpade sig för maskinbearbetning fanns. Förslaget fick emellertid av olika skäl förfalla. Frågan upptogs sedermera på nytt av 1948 års statistikutredning. Denna konstaterade, att statistikproduktionen ytterligare decentraliserats sedan statistikkommittén framlade sitt förslag. Flera maskinanläggningar — av olika fabrikat — hade tillkommit. Kapacitetsutnyttjandet i de olika anläggningarna syntes emellertid inte tillfredsställande. Utredningen föreslog, att en maskincentral för hålkortsmässig bearbetning av statistiskt och annat material skulle inrättas på grundval av den inom socialstyrelsen befintliga, för 1945 års bostadsräkning avsedda hålkortsanläggningen. Genom beslut av 1950 års riksdag bestämdes att nämnda hålkortsanläggning, när den blev disponibel den 1 juli 1950, skulle bestå som en allmän maskincentral för hålkortsbearbetning samt förläggas till statistiska centralbyrån. Det förutsattes därvid, att maskincentralen i princip skulle vara självförsörjande. Ett förslagsanslag på 100 kronor anvisades. Uppgift och verksamhet. I cirkulär till statsmyndigheterna den 19 mars 1954 (SF nr 116/1954) har Kungl. Maj:t förklarat, att maskincentralens

216 Tabell 7. Omfattningen

av maskincenlralens

verksamhet

Budgetår 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 \ n t a l kunder Omslutning, l 000 kr. Omslutning, förlelad efter iundkategori [%): Statistiska centralbyrån övriga statliga uppdragsgivare Kommunala myndigheter Privata Vfaskinkostnaler, 1 000 kr. \ n t a l anställda Vinst, 1 000 kr. \assamässigt jverskott (inlevererat till statsverket), 1 000 kr.

1 207

1 199

1 355

1 500

1 687

2 298

3 189

5 276

11 16

12 5

8 31

4 45

4 42

5 34

1 39

4 43

5 44

3 24

80 22 14

160 34 21

202 37 3

280 45 62

301 52 77

320 47 78

368 50 142

442 60 41

785 74 24

911 ca 80 423

9,8

11,7

21,2

22,2

23,7

21,8

20,2

22,7

17 + 25

s

1 547 ca 190 190

11,6

Anm. P å grund av att något olika metoder t i l l ä m p a t s vid beräkning av tillgångar och skulder för de olika åren är de redovisade vinstbeloppen inte helt j ä m f ö r b a r a . S a m m a n lagt m o t s v a r a r de dock den redovisningsmässiga vinsten för hela tidsperioden i fråga. 1 Avser 1960 års folk- och bostadsräkningar. 2 Vid budgetårets slut. Ansvällning på grund av 1960 års folk- och bostadsräkningar.

huvuduppgift skall vara att med hålkortstekniska eller liknande hjälpmedel behandla statistiskt och annat material, som för sådant ändamål överlämnas till centralen från statliga eller kommunala myndigheter och institutioner ävensom från enskilda uppdragsgivare. Statsmyndigheterna, med vilka i sammanhanget jämställes olika statliga institutioner och kommittéer, anbefalles att anlita maskincentralen för sådana undersökningar och arbetsuppgifter, som lämpligen kan anförtros åt densamma. Finner myndighet, som inte förfogar över egen hålkortsanläggning, att hålkortsförfarandet lämpligen bör prövas för arbetsuppgift inom dess verksamhetsområde, bör myndigheten enligt cirkuläret samråda med maskincentralen vid arbetets planering. För den ersättning, som maskincentralen äger uppbära, har den beställande myndigheten att själv äska erforderliga anslagsmedel. Enligt cirkuläret bör vidare, då arbetsuppgifternas omfattning och karaktär motiverar att hos myndigheten upprättas särskild hålkortsanläggning, maskincentralen anlitas vid organiserandet av anläggningen och vid inträningen av arbetsrutinen. Vidare bör maskincentralen och övriga myn-

5,2

217 digheter, som förfogar över hålkortsanläggningar, samarbeta genom att fortlöpande utbyta erfarenheter. När arbetsbelastningen vid de olika hålkortsanläggningarna skiftar, bör en utjämning av denna belastning eftersträvas genom att uppkommande ledig kapacitet ställes till förfogande för den anläggning, som samtidigt har överbelastning. Samarbete bör enligt cirkuläret likaledes äga rum vid anskaffning eller användning av sådan specialutrustning som inte kan ingå i varje hålkortsanläggning. Omfattningen av verksamheten har sedan centralens tillkomst ökat kraftigt. Maskinparken har successivt utvidgats och moderniserats. På senare tid har, såsom av det föregående framgått, datamaskiner även tagits i bruk. I augusti 1959 installerades en hålkortsmatad datamaskin av typ IBM 650. Denna ersattes i april 1961 av en modernare, magnetbandsutrustad anläggning, bestående av en IBM 7070 och en IBM 1401. Dessa senare maskiner har anskaffats i första hand för 1960 års folk- och bostadsräkningar men har utrustats för att kunna utnyttjas såsom central datamaskinanläggning för olika arbetsuppgifter inom statsförvaltningen (Kungl. Maj:ts beslut den 5 maj 1960). Maskinerna utnyttjas även för vissa av maskincentraiens serviceuppdrag, för vilka hålkortsmaskiner tidigare använts. En stor del av hålkortsmaskinerna finns emellertid alltjämt kvar (jfr bilaga). Det är att räkna med att den nuvarande parken av hålkortsmaskiner kommer att reduceras ytterligare i fortsättningen. Hålkortsmaskiner, som förhyres speciellt för folk- och bostadsräkningen, kan återlämnas, och dessutom torde en del för andra arbeten använda maskiner kunna återgå efter hand som programmering för automatisk databehandling hinner ske. I tabell 7 redovisas omfattningen av verksamheten år för år med angivande av antalet kunder, omslutningen i tusental kronor fördelad på kundkategorier, m. m. Som synes har omfattningen av verksamheten ökat kontinuerligt. För budgetåret 1961/62 har omslutningen uppgått till 5,3 miljoner kronor. Av omslutningen hänför sig, som sammanställningen utvisar, numera inte stort mera än hälften till arbeten för statliga uppdragsgivare inklusive statistiska centralbyrån själv. Privata uppdragsgivare har svarat för en stor del av omslutningen, för budgetåret 1959/60 inte mindre än 44 procent. En stor del av de privata uppdragen hänger samman med utnyttjandet av befintliga register och statistiskt material hos centralbyrån, främst centrala bilregistret. Visst samarbete har förekommit med en del övriga hålkortsanläggningar inom statsförvaltningen men har inte varit av någon större omfattning. Huvudsakligen har det gällt utnyttjande av ledig maskinkapacitet vid överbelastning. Maskincentralen har härvid i en del fall upplåtit maskinkapacitet, i andra fall utnyttjat andra anläggningars lediga kapacitet. Samarbetet har försvårats av bristande samstämmighet i fråga om maskintyper. Det har också förekommit att maskincentralen åtagit sig stansnings-

Figur

< O O O d)

<<<<

•—r-COCN

cop-CKi^incNCKr^io ..

CNCN-—•—•—<—

1 <<<<<<<<< O

O G D O D D O O O i— i— •— »O'^OCN'O'O'O

ON

<<<< O O O O C •3

g» SÖ

COOslSiOrOCNCO

"I <<<<<<<<

| Ö c o

I 01

o*

> <

Q

O O D O O O O O

.£ 00 -a

O Ö

g o

ao. +

= 'E

i— O» 1^1*^'— < < < < < T 3 O Q O O D_0

-a

o

c Ö

g, a a+

O) "c a> c

r-Ov.—

<<< D O O •—•—O O

cNocor^«Or-

<<<<<< o o o o o o

a> tj

o E o -o o

> 1*

o

"8 » E CNc-•—COr-CN

> -o o « a II < II o o Q.

219 uppdrag för andra anläggningars räkning. Vid överbeläggning har maskincentralen emellanåt, speciellt i fråga om stansningsarbeten, tillgripit legobearbetning hos privata servicebyråer. Organisation. Maskincentralens organisation framgår av organisationsschemat (figur 3), som även utvisar personaluppsättningen den 1 mars 1962. Ställföreträdande avdelningschefens huvuduppgift är att koordinera databehandlingsarbetet inom centralen, handha kundkontakter m. m. Arbetsuppgifterna för beredningssektionen är att förbereda uppdragen för hålkortsmässig bearbetning eller, då det gäller automatisk databehandling, för programmering. Sektionen skall, där så erfordras, vara uppdragsgivarna behjälplig med att utarbeta erforderliga specifikationer för bearbetningen samt att på olika sätt förbereda programmering och maskinbearbetning. Sektionen ansvarar även för utbildningsfrågorna inom centralen. Den maskinella bearbetningen ombesörjes inom hålkortscentralen och EDP-centralen. Dessa ansvarar också i första hand själva för tidplaneringen och bevakningen av att bearbetningarna utföres i rätt tid. Hålkortscentralens arbete är uppdelat på fyra grupper, var och en under ledning av en gruppchef. Varje grupp utgör ett arbetslag, sammansatt av operatörer i olika kvalifikationsgrader. Sektionen svarar för all bearbetning i hålkortsmaskiner, således även förberedande och efterföljande bearbetningar till ADB-körningar. EDP-centralens verksamhet bedrivs inom fyra projektgrupper för programmering, en driftsdetalj för planering och drift av datamaskinanläggningen jämte bandarkivering samt en expedition. Projektgrupperna och driftsdetaljen ledes av befattningshavare med arvoden svarande mot lönegraderna 17—23. Stansningssektionen, som förestås av en assistent, är f. n. uppdelad på två huvudgrupper, servicestansningen och folkräkningsstansningen. Den pågående folkräkningsbearbetningen har medfört en kraftig ansvällning av sektionens arbete och nödvändiggjort omfattande anställning av tillfällig personal. F. n. sysselsattes drygt 100 personer inom sektionen. Normalt utgör personaluppsättningen 30 å 40 personer. Kameralsektionen handlägger för avdelningen i dess helhet gemensamma uppgifter av administrativ, redovisningsteknisk och kameral art. Hit hör personalredovisning, inköpsverksamhet, driftskontroll, fakturering, reskontrabokföring, allmänna kansligöromål m. m. Sektionschefen är förste byråsekreterare. Centrala bilregistret har knutits till maskincentralen främst på grund av den omfattande hålkortsbearbetning, som utföres med utgångspunkt i detta register. F. n. pågår en omläggning av arbetet, vilken torde resultera i viss minskning av personalbehovet på sektionen. Registret kommer den 1 juli 1962 att överföras till statistisk avdelning inom verket. All personal vid maskincentralen med undantag för byråchefen och per-

sonalen inom centrala bilregistret är arvodesanställd med i allmänhet arvode motsvarande viss lönegrad. Vissa av de anställda innehar extra ordinarie eller extra tjänst i lägre lönegrad än den arvodesanställningen motsvarar. Till stansningspersonal utgår i viss utsträckning premielön samt ackordstillägg beroende på prestation.

KAPITEL 9

Rationalisering och ADB samt arbetsuppgifter på ADB-området

ADB i

rationaliseringsarbetet

Frågan om införande av ADB måste bedömas enligt de för all rationalisering gällande grunderna. Målet för rationalisering är i princip att åstadkomma lönsamma system, där skillnaden mellan värdet av vad som uträttas — med beaktande av sådana faktorer som tillförlitlighet, tidsåtgång m. m. — och kostnaderna härför är så stor som möjligt. För att uppnå detta mål erfordras en förutsättningslös utredning, som bör vara tillräckligt långtgående för att ge perspektiv åt verksamheten, dvs. visa dess roll i det större sammanhanget, och tillräckligt djupgående för att såväl de grundläggande betingelserna som målsättningen för verksamheten skall kunna klart definieras och de genaste vägar databehandlingen kan följa upptäckas. I vissa fall kan det redan från början vara klart, att ADB ställer sig mest fördelaktigt eller är den enda metod som kan ifrågakomma. Detta är dock inte regel på det administrativa området. Det är ingalunda säkert, att ett arbete är lämpat för ADB därför att en liknande arbetsuppgift på annat håll överförts till ADB. Förutsättningarna kan där ha varit andra. Vid närmare granskning kan det visa sig att företräde bör ges åt betydligt enklare metoder. Det finns redan nu inom statsförvaltningen många för ADB lämpade objekt av varierande lönsamhetsgrad. Ytterligare arbetsområden för ADB kommer att aktualiseras efter hand som en följd av tekniska och metodologiska framsteg på ADB-området, av samhällsutvecklingen och av den vidgade ADB-användningen i sig själv, vilken dels genom blotta exemplet stimulerar till användning på ytterligare områden, dels öppnar nya integreringsvägar och därmed skapar bättre lönsamhetsmarginaler. Alla aktuella rationaliseringsobjekt som finns kan inte samtidigt bearbetas. Såsom tidigare visats (kapitel 4) kräver ett införande av ADB, särskilt på det administrativa området, ett omfattande undersöknings- och förberedelsearbete. Men våra resurser i fråga om personal med organisations- och ADB-erfarenhet är begränsade. De områden som ger de största vinsterna i ekonomiskt eller annat hänseende — måste ges företräde. Vid en prioritetsbedömning måste hänsyn tagas inte enbart till de besparingar och reella effektivitetsvinster som kan förväntas uppkomma utan även till speciella förhållanden, såsom följdverkningar på andra områden, önskvärdheten av

222 att med hänsyn till framtida projekt erhålla erfarenhet av ett område och förbereda detta för vidare utveckling m. m. I princip bör vid denna bedömning hela rationaliseringsfältet ses i ett sammanhang. Vid prioriteringen måste hänsyn tagas till tillgången på fackexpertis av olika slag. För vissa av de undersökningar som aktualiseras behövs — utöver personal med fackkunskap från det undersökta området — enbart allmänt rationaliserings- och ADB-kunnig personal, för vissa andra kanske enbart ADB-expertis, medan i ett stort antal fall båda typerna av personal torde komma att erfordras. Det bör i detta sammanhang framhållas, att den utbildning på ADB-området, som bör ges organisationsexperter/ och andra i rationaliseringsarbetet engagerade befattningshavare, samt de erfarenheter av den nya tekniken, som dessa undan för undan förvärvar i samband med rationaliseringsundersökningar, ger dem en kunskap om ADB av väsentlig betydelse för igångsättande och genomförande av dataprojekt. Men det är inte möjligt för denna ADB-kunniga rationaliseringsexpertis att ensam lösa alla de mångskiftande arbetsuppgifterna på ADB-området utan det fordras i stor utsträckning specialister. För att så långt möjligt effektivisera rationaliseringsarbetet — ge företräde åt de lönsammaste projekten, undvika dubbelarbete och samordna arbetsinsatserna — behövs ett intimt samarbete mellan alla berörda parter redan på planeringsstadiet. Detta gäller främst mellan den allmänna rationaliseringsexpertisen och ADB-expertisen, men samarbetet måste utsträckas till de verk och myndigheter, vilkas ämbetsområden berörs av ifrågakommande projekt. Vid mera avancerade tillämpningar eller då ett utnyttjande av ADB kan ifrågakomma endast om exempelvis vissa tekniska förutsättningar blir uppfyllda — tillgång till någon speciell dataproducerande apparat e. d. — bör ADB-expertis finnas tillgänglig för att ge råd eller deltaga i arbetet. Den centrala rationaliseringsexpertisen måste ha överblick över hela rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen och vara informerad om rationaliseringsprojekt som initieras och undersökningar som pågår på olika håll. Motsvarande måste i princip gälla ADB-expertisen i fråga om områden, där användande av ADB kan bli aktuellt. Det kan visserligen vara svårt att rätt avgränsa det område, som ADB-expertisen med denna utgångspunkt bör kunna överblicka. Men gränsen får i allt fall inte dras så snävt, att möjliga ADB-lösningar blir förbisedda och att ADB-expertisen utestänges från projekt, som på något längre sikt kan bli aktuella för ADB, exempelvis genom nya tekniska eller metodologiska förutsättningar eller genom att integrationsmöjligheter öppnar sig i samband med omläggning till ADB inom annat område. Den centrala rationaliseringsexpertisen och ADB-expertisen bör fortlöpande hållas underrättad om rationaliseringsprojekt, som initieras och igångsattes hos enskilda verk och myndigheter. Detta är av betydelse för

223 det centrala planläggningsarbetet och till fördel för de samlade rationaliseringsansträngningarna genom de möjligheter till samordning av olika projekt, som därigenom erbjuder sig, och den förmedling av befintligt och kommande kunskaps- och erfarenhetsstoff, som därigenom kan tillförsäkras de olika verken och myndigheterna. Ett projekt kan också visa sig vara av så allmängiltig natur eller av så stor betydelse, att en utvidgning av undersökningsområdet och förstärkning av utredningsresurserna från centralt håll befinnes böra ifrågakomma. Det är också av stor vikt att kontakt uppehälles med kommittéer och utredningar, som förbereder omorganisationer, för att därigenom redan från början rationaliserings- och i förekommande fall speciella ADB-synpunkter skall bli beaktade.

Arbetsuppgifter

på

ADB-området

Ett tillvaratagande av ADB:s fördelar kräver, utöver de nu nämnda allmänna planeringsuppgifterna, insatser av många olika slag inte blott för att införa och fortlöpande utnyttja ADB utan även för att utveckla och förbättra dess användande. Till dessa insatser hör, förutom det vid varje ADB-projekt erforderliga undersöknings- och förberedelsearbetet, fortlöpande system- och programöversyn, undervisning, uppföljning av utvecklingen, dokumentation, utrednings- och utvecklingsarbete, standardiseringsarbete, planering av maskinanskaffning och maskinutnyttjande samt fortlöpande drift. Förberedelser till ADB Undersöknings- och förberedelsearbetet för administrativ ADB har behandlats i kapitel 4 och mera ingående i kommitténs separat utgivna redogörelse Den automatiska databehandlingens teknik (SOU 1961:60). Under hänvisning till nämnda redovisningar vill kommittén erinra om att ifrågavarande arbete inrymmer mångahanda uppgifter, såsom precisering av verksamhetens målsättning och kartläggning av nuvarande arbete, utformning av nytt datasystem, maskinval, kostnadsberäkningar, programmering och kodning, kontroll av program och intrimning av det nya datasystemet. Förberedelsearbetet kräver en noggrann arbets- och tidsplanering med fortlöpande rapportering och kontroll av arbetsgången. Utredningsorganisatoriska problem uppkommer, som för sin tillfredsställande lösning många gånger förutsätter speciell erfarenhet. För dem som ger sig in på ADB för första gången är dessa problem nya. Bistånd av erfaren expertis på detta område är därför värdefullt och kan rädda från dyrbara misstag. Systemutformningen är av största vikt och kräver ingående kunskaper om ADB. Det lönar sig att därvidlag utnyttja förefintlig expertis, då en god

224 systemlösning kan betyda stora besparingar och andra fördelar, medan en mindre god eller felaktig lösning kan äventyra lönsamheten av ADB och medföra stora ändringskostnader i ett senare skede. Möjligheterna till integrering med andra områden bör beaktas, och det bör också tillses att förutsebara framtida integreringsmöjligheter inte onödigtvis försvåras. Särskild uppmärksamhet bör av denna anledning ägnas registerutformningen. Det bör sålunda undersökas i vad mån uppgifter kan hämtas ur eller utnyttjas i register på andra håll. Systemutformningen med åtföljande programmering och kodning bör ske under bistånd och råd från ADB-expertis. De är också angeläget att vederbörande revisionsmyndighet i förekommande fall beredes tillfälle att följa utredningsarbetet i syfte att få revisionssynpunkter beaktade. Även annan expertis kan behöva inkopplas, exempelvis i författningsfrågor. Enär vid valet av maskin föreliggande behov i princip bör samordnas med behoven på andra håll — en fråga som behandlas närmare i det följande — måste maskinfrågan avhandlas med den ADB-expertis, som företräder statsförvaltningens samlade intressen i detta hänseende. Allt eftersom datasystemet tar definitiv form och preciseras i detaljerade flödesplaner tar kodningen vid. Färdigkodade delprogram skall »skrivbordsgranskas» för att i möjligaste mån befrias från logiska fel, kodningsfel o. d., ett arbete som lämpligen anförtros någon programmeringsspecialist. De kontrollerade programmen prövas sedan med testdata, så valda att man får kontroll inte bara av huvudrutinen utan även av alla specialfall som kan inträffa. Ledning av erfaren ADB-expertis är även här önskvärd. Medan förberedelsearbetet fortskrider, ges allt fylligare underlag för beräkning av datasystemets maskintidsbehov och kostnader. Korrigering av de ursprungliga kalkylerna torde förbli en normal företeelse, men det bör vara möjligt att med tiden minska felens storlek. Det är därför angeläget, att uppkommande avvikelser studeras och analyseras. Bl. a. dessa analyser bör ligga till grund för utredning av ADB-expertis i syfte att få fram bättre metoder i systemarbetet. Ett sådant arbete kan väntas ge mycket god utdelning i form av bättre datasystem och ökad precision i förkalkylerna. Därmed blir också riskerna mindre för felinvesteringar och bristande kapacitetsberedskap. Det är enligt erfarenhet av vikt att de arbetsresultat, som tar form i flödesplaner, program e t c , ges en fullständig och korrekt dokumentation. Under arbetets gång sker normalt åtskilliga justeringar och kompletteringar, som måste införas i vederbörande dokument. När arbetet slutförts, skall ett fullständigt och korrekt arkiv föreligga med flödesplaner, maskinprogram i utskriven form, programkommentarer, körinstruktioner m. m. Denna dokumentation är nödvändig för att såväl förberedelsearbetet som driften och programmens vidare utveckling skall kunna fortgå utan avbrott även vid personalbyte. Arkivet bör för att fylla sin funktion även framdeles

225 fortlöpande kompletteras vid ändringar, tillkomst av nya program etc. Av handlingarna bör ur säkerhetssynpunkt finnas förutom arbetsexemplar åtminstone ett fullständigt extra exemplar, som förvaras på annat håll. När datasystemet avlöst de tidigare metoderna, återstår det att uppgöra en slutrapport innefattande en redogörelse för huvuddragen i det uppgjorda systemet, efterkalkylen och en sammanfattning av vunna erfarenheter. Huvudintresserade är den eller de myndigheter som omläggningen berör samt ADB-expertisen. Då det gäller beräkningsarbeten ger förberedelserna för ADB vanligen inte anledning till lika stora problem, som då det gäller administrativa uppgifter. I allmänhet är de inte heller lika tidsödande. Förhållandena kan dock vara mycket skiftande. I en del fall förekommer beräkningsarbeten insprängda i eller sammanbundna med administrativa rutiner, och det är då naturligt att förberedelserna följer ett gemensamt mönster. Flertalet beräkningsproblem har emellertid inte någon fastare anknytning till administrativa rutiner. Användningen av datamaskiner på beräkningsområdet visar en ständigt stigande tendens. När snabbare och större maskiner tillkommer, öppnas möjligheter att behandla sådana beräkningsproblem inom teknisk och vetenskaplig forskning, som inte kunnat lösas på tidigare tillgängliga maskiner. Genom forskningens framsteg inom olika vetenskaper — vilka framsteg i många fall möjliggjorts bl. a. av datamaskinerna — öppnas allt vidare fält för beräkningsarbeten, vilka för att kunna bearbetas fordrar ytterligare tillgång till datamaskinkapacitet. Den utökade maskinanvändningen blir i sig själv en drivfjäder till ökad användning allt efter som kännedom om maskinernas möjligheter och om de resultat som vunnits på olika håll sprides i allt vidare kretsar. Tillkomsten av olika lättkodningssystem verkar i samma riktning genom att göra maskinanvändningen mera lättillgänglig. Denna utveckling ställer liksom på det administrativa området allt större krav på våra knappa personalresurser. Det är visserligen på grund av problemens högst varierande karaktär ofta så att användarna — forskare, tekniker m. fl. — själva utför problemdefiniering och programmering, ibland också kodning. Speciellt då det gäller arbeten av återkommande natur är det emellertid av vikt att programmen blir utformade på sådant sätt att maskinerna utnyttjas så effektivt som möjligt och lägsta kostnad uppnås. Medverkan av specialister, som kan bistå med råd vid val av numerisk metod och i frågor rörande noggrannheten i framräknade resultat (avrundningsfel), lösning av speciella kodningsproblem e t c , är då av stor betydelse. Specialisthjälp kan givetvis behövas även då det gäller andra arbeten, särskilt sådana där tidigare erfarenheter av maskinanvändning inte finns hos dem som har problemen. De problem det här gäller ställer delvis andra krav på dem som skall utreda och förbereda arbetet för ADB än vad den administrativa databehand15 — 6/0569

226 lingen gör. I regel fordras annan utbildning — främst matematisk sådan — och annan erfarenhet. Det finns dock en hel del beröringspunkter, och ett samarbete torde vara berikande för båda områdena. Vissa tillämpningsområden ligger på gränsen mellan administrativ och matematisk databehandling, och det förekommer även i övrigt tillämpningar, där lösningsmetoderna från det ena området är av värde för det andra. Det vill för övrigt synas som om områdena med tiden kommer att närma sig varandra allt mer. Många av de tillämpningar som lovar mest för framtiden, bland dem olika planeringsarbeten, inrymmer i sig såväl administrativ som matematisk databehandling. Den alltmer vidgade användningen av ADB för olika beräkningsarbeten ställer större krav på den förefintliga expertisen på området och medför även ständigt ökade anspråk på maskinkapacitet. Här föreligger liksom på den administrativa sidan ett behov av planering för att erforderliga resurser skall kunna tillhandahållas och bli utnyttjade på bästa sätt. Planeringen får dock ske under i viss mån andra förutsättningar. Såsom förut nämnts föreligger på det administrativa området som regel ett val mellan ADB och andra, enklare metoder för vissa givna arbetsuppgifter. Det gäller där att avgränsa den del av arbetena, som lämpligen skall kunna överföras till ADB, och att uppskatta lönsamheten. Vissa förutsättningar finns att angelägenhetsgradera ADB-projekten. Visserligen följer ofta med ett ADB-projekt även vissa förändringar av arbetsuppgifterna, men i stort sett innebär ett beslut om att med övergång till ADB skall anstå endast att arbetsuppgifterna består och utföres med andra metoder. Även på beräkningsområdet kommer datamaskiner till användning för arbeten, som tidigare utförts med hålkortsmaskiner eller andra enklare hjälpmedel. Men här dominerar arbeten, som inte skulle kunna genomföras utan datamaskiner. Tekniska beräkningar med datamaskin motiveras av de ofta mycket stora besparingar i materiel m. m., som kan uppnås. Inom en del forskningsgrenar är numera tillgång till datamaskiner en nödvändig förutsättning för forskningsverksamheten. Inom andra grenar pågår en omorientering för att söka lösningar från de nya utgångspunkter, som datamaskinerna ger. Detta gäller främst sådana problemtyper, som kräver mycket omfattande beräkningar men som leder till snabbare forskningsframsteg. Användning av datamaskiner betyder på många områden att givna forskningsinsatser får väsentligt större verkningsgrad. En angelägenhetsgradering och eventuell prioritering av ADB-projekt på beräkningsområdet skulle som regel komma att gälla inte enbart arbetsmetoden utan direkt själva arbetsuppgiften. I fråga om behovet av maskintid för forskningsändamål bör även framhållas, att detta behov enligt sin natur inte kan på längre sikt volymmässigt bestämmas såsom fallet är vid givna arbetsuppgifter på det administrativa området. Vid forskning är nämligen processen sådan, att lösningen av

227 ett problem ger nya frågeställningar, som i sin tur kräver studium, och kraven på precision i beräkningarna stiger, varvid varje litet steg mot ökad precision kan kräva mångfaldigande av maskintiden. Här får därför uppmärksamheten främst riktas på de olika faktorer, som avgör i vilken takt latenta behov kan aktualiseras. Begränsande faktorer är inte blott tillgång på datamaskiner av olika storlek utan även förekomsten av utbildad personal, olösta principiella frågor inom vederbörande forskningsområden m. ni. På beräkningsområdet är vidare arbetsprojekten till storleken mycket varierande, och de är spridda på ett mycket stort antal händer. I många fall är beräkningarna av sådan natur, att valet mellan stor och liten maskin inte är öppet, det finns problem som kan lösas endast på maskin av mycket stor kapacitet. På detta område behöver därför större maskinanläggningar planeras för gemensam användning. För planeringen krävs en fortlöpande uppföljning av beräkningsbehoven på olika håll, kompletterad med en periodvis återkommande, grundlig inventering. Det kan nämnas, att på matematikmaskinnämndens initiativ påbörjades våren 1961 en systematisk kartläggning vid universitet och högskolor av situationen inom samtliga ämnesområden med hänsyn till de nya förutsättningar, som datamaskinerna medfört för forskning och undervisning. En dokumentation av program, beskrivningar etc. är, särskilt då det gäller återkommande arbeten, av stor betydelse och bör kunna ske under samma former som angivits i det föregående beträffande administrativ databehandling. I detta sammanhang må slutligen framhållas att det i fråga om beräkningsarbeten bör finnas möjligheter att, där så med hänsyn till tidsförhållanden eller andra faktorer bedömes lämpligt, få hela uppläggningsarbetet utfört på servicebasis av expertisen på området. Denna bör också själv kunna ta initiativ till att utreda och föra fram till maskinbearbetning tilllämpningsområden som har allmänt intresse eller som ger löften för framtiden. På grundval av utförda arbeten, på andra håll vunna resultat och egna forskningsresultat bör expertisen också kunna inringa speciella användningsmöjligheter på olika håll och där initiera förberedelser för maskinell bearbetning. Fortlöpande system- och programöversyn Under den första tiden sedan ett ADB-system införts kominer sannolikt — och detta gäller särskilt administrativa databehandlingssystem — situationer att uppstå, som ej förutsetts vid förberedelsearbetena. Verkligheten är alltför mångskiftande för att det skall vara möjligt att förutse varje situation som kan uppkomma. Medan parallelldrift pågår kommer mycket av det som förbisetts under uppläggningen fram, kanske det mesta. Men även

228 senare kan förhållanden visa sig, som nödvändiggör ändringar i programmen. Detta är ett skäl till att systemet måste följas upp mycket noga, särskilt under den första tiden. Ett annat skäl är att personalen under denna tid är ovan och behöver handledning; system och personal behöver anpassas till varandra. Även sedan ett datasystem blivit fastare etablerat och fungerar väl, kräver det fortlöpande observation. Anledningarna härtill är dels att förbättringar i system och program så gott som alltid kan göras, dels att de yttre förutsättningarna för systemet ändras med tiden. Ofta kan endast praktiska driftserfarenheter av ett arbete leda till att man upptäcker bättre lösningar; man får först under den praktiska driften upp ögonen för vad som fungerar mindre väl eller är onödigt omständligt och får därigenom ett konkret underlag för förbättringar. Genom att följa utvecklingen och ta del av andras erfarenheter erhåller man uppslag till ytterligare förbättringar. Integreringsmöjligheter öppnar sig kanske efter hand genom att nya områden överföres till ADB. Förbättringar av den tekniska utrustningen samt utarbetande av nya standardprogram, allmänna programknep och annan dylik utvecklingsverksamhet, bedriven av tillverkare, användarsammanslutningar m. fl., skapar förutsättningar för ytterligare system- och programförbättringar. I ett dynamiskt samhälle måste ändringar allt emellanåt inträffa i fråga om de förutsättningar, på vilka ett ADB-system på det administrativa området baserats. Ändringarna kan innebära en utökning av de samhälleliga insatserna på det aktuella området eller tvärtom inskränkningar därav, det kan röra sig om ändring av någon författningsdetalj — som ibland kan nödvändiggöra omfattande omprogrammeringsarbeten — eller biverkningar av ändringar inom något angränsande område. När en ändring skall göras måste dess konsekvenser noga klarläggas. En ändring på ett håll kan föranleda korrigeringar inom andra delar av systemet. Särskilt uppmärksam på konsekvenserna måste man vara, när ändringen berör information som utnyttjas även inom andra datasystem än det direkt berörda. Samarbete måste då ske mellan företrädare för de berörda användningsområdena. Görs en programändring, skall det nya programmet i vanlig ordning prövas, innan det tages i bruk. Med hänsyn till att parallellkörning ofta inte är möjlig, är risken för att fel skall passera oupptäckta många gånger t. o. m. större än vid den ursprungliga systemuppläggningen. En fortlöpande översyn av system och program är av ovan anförda skäl ofrånkomlig och måste betraktas som ett naturligt led i verksamheten på området. Fasta organisatoriska former härför är önskvärda, så att detta arbete blir en given ordinarie uppgift. Det är vanligt inom områden där ADB har stor användning — så t. ex. inom många amerikanska företag —

229 att särskild personal avdelas för att enbart ägna sig åt system- och programrevision och förfining av system och program. Om inte förr kommer det vid programöversynen att visa sig hur viktigt det är att ha en fullständig och korrekt dokumentation av föreliggande system och program. Dokumentationen måste vara sådan, att den ger även andra än dem som utfört arbetet möjlighet att snabbt orientera sig i materialet och vidtaga erforderliga ändringar. Varje vidtagen ändring i system och program måste också införas i arkivhandlingarna. De bästa förutsättningarna i övrigt för en fortlöpande, till utvecklingen på ADB-området följsam effektiviseringsverksamhet i fråga om system och program vinnes inom statsförvaltningen genom fortlöpande samarbete mellan ADB-personalen på de olika tillämpningsfälten och ADB-expertisen, till vars uppgifter det hör att uppmärksamma möjligheter till integration mellan olika verksamhetsområden, att förmedla idéer till förbättringar mellan olika områden samt att för de olika användarnas räkning följa upp utvecklingen och utvärdera dess konsekvenser. Man bör också söka åstadkomma närmare samarbete mellan besläktade tillämpningsområden inom statsförvaltningen och inom näringsliv, kommunal förvaltning etc. bl. a. i syfte att påskynda en utveckling mot större enhetlighet och vidgad integration inom större områden. Vad i det föregående anförts gäller främst inom administrativ databehandling. Även på beräkningssidan behövs en fortlöpande uppföljning av metoder och program i fråga om permanenta eller återkommande uppgifter. Skälen härför är i stort desamma som vid administrativ databehandling, dock har systemutformnings- och integrationsfrågorna vanligen inte samma dominans. Den huvudsakliga inriktningen av arbetet blir att genom förbättringar i maskinprogrammen och bearbetningsmetodiken söka uppnå kortare bearbetningstider och mera exakta och fullvärdiga resultat.

Undervisning Med den utveckling, som är att emotse på ADB-området, kommer allt flera människor att i sitt arbete få beröring med ADB. Den roll ADB kommer att få i vårt samhälle medför behov av grundläggande undervisning på området såsom ett led i utbildningen för ett flertal olika yrken. Denna undervisning bör i regel förläggas till universitet och högskolor samt de läroanstalter i övrigt, där utbildning för ifrågavarande yrken sker. För att undervisningen till innehåll och inriktning skall bli så väl anpassad till kunskapsbehovet som möjligt måste nära kontakter uppehållas med såväl det praktiska ADB-arbetet som forskning och utvecklingsuppföljning. I planläggningen och den fortlöpande aktualiseringen av undervisningen bör där så erfordras medverkan kunna lämnas av ADB-expertis. Denna bör kunna

230 bidraga med bl. a. material för undervisningen och, särskilt i det inledande skedet, ge vissa lärarekategorier utbildning på området. I stor utsträckning måste undervisning på ADB-området ges åt redan yrkesverksamma, som ett led i fortbildningen inom olika yrkesgrupper och som fackutbildning för arbetsuppgifter på ADB-området. Även denna undervisning kan i viss utsträckning förläggas till nämnda läroanstalter, sedan dessa fått nödiga resurser för utbildningsverksamhet på området. Tills vidare får andra utbildningsvägar anlitas. Hittills har undervisningen till stor del meddelats av maskinföretagen och varit inriktad på programmering och kodning för speciella maskintyper. En liknande utbildning — kodning för Besk och Facit — har bedrivits av matematikmaskinnämnden. Vissa orienterande kurser i administrativ databehandling samt på senare tid specialkurser för systemmän och programmerare har även anordnats av nämnden samt inom den icke statliga sektorn av bl. a. svenska civilekonomföreningen och vissa bildningsförbund. För statsförvaltningens vidkommande — framställningen i det följande begränsas till att gälla utbildningen av ADB-personal inom staten — behövs en till förhållandena inom statsförvaltningen avpassad, i väsentliga hänseenden utvidgad och fördjupad undervisning framför allt av systemmän och programmerare. De som utbildas skall på olika håll inom statsförvaltningen leda eller deltaga i förberedelser för införande av ADB samt arbeta med att förbättra och förbilliga databehandlingsprocesserna och ansvara för utnyttjandet av dyrbar maskinell utrustning. Möjligheterna att få ut effekt av deras arbete beror till inte ringa del på hur pass framgångsrik undervisningen varit. Denna får inte bli enbart ett informativt förmedlande av det maskin- och metodtekniska lärostoffet utan måste syfta till att ge en djupare insikt i ADB, dess förutsättningar och möjligheter. Undervisningen bör omfatta såväl ledande personal inom myndigheterna som den personal, som skall direkt engageras i ADB-arbetet. En viss differentiering av undervisningen efter personalkategori är nödvändig. Den kunskap om ADB, som t. ex. verkschefer och annan ledande personal behöver, skiljer sig från den som programmerarna bör ha. De förra behöver för att kunna fatta beslut i ADB-frågor en översiktlig kännedom om ADB och vad som kan åstadkommas därmed, medan de senare måste i detalj behärska metodiken för överförande av utarbetade system till arbetande maskinprogram. Kunskapsområdena för de olika personalkategorierna på databehandlingsområdet är dock delvis sammanfallande, och specialiseringen får inte drivas så långt att översikten över arbetsfältet och därmed förståelsen för grundläggande tankegångar inom ADB går förlorad. Man kan mycket väl tänka sig en gemensam grundutbildning, vilken sedan får följas av en differentierad vidareutbildning. Maskinoperatörerna måste bibringas kunskaper om de maskiner de skall

231 sköta. De kan erhålla dessa kunskaper i första hand genom maskinföretagens kurser men behöver därutöver viss påbyggnadsundervisning med inriktning på bl. a. ordnings-, redovisnings- och liknande frågor, som kan vara speciella för statsförvaltningen. Även programmerare, serviceingenjörer och andra, vilka behöver specifika kunskaper om den maskintyp de närmast skall arbeta med, kan lämpligen få en del av sin utbildning genom maskinföretagens kurser. Formen för undervisningen inom statsförvaltningen får anpassas efter vilken personalkategori den riktar sig till. Undervisningen av ledande personal, vilken inte kommer att arbeta med det mera tekniska utformandet av ADB-systemen, kan ha formen av orienterande kurser, huvudsakligen av föreläsningskaraktär. Denna undervisningsform kan också ifrågakomma för den information i databehandlingsfrågor, som kan behöva lämnas vissa yrkeskategorier, på vilkas områden ett användande av ADB kan aktualiseras — läkare, skolchefer, jägmästare etc. Då det gäller utbildning av systemmän, programmerare, maskinoperatörer etc. måste utbildningen däremot ges en mera specialiserad form och inkludera praktiska tillämpningsövningar. Den renodlade föreläsningsformen synes vara mindre lämplig när det gäller kunskaper som skall kunna omvandlas i praktiska färdigheter. Undervisningen bör differentieras med hänsyn till kursdeltagarnas arbetsområde, kunskapsnivå etc. I viss utsträckning bör samövning mellan olika personalgrupper förekomma, främst mellan systemmän och programmerare. En differentierad undervisning kräver relativt stora resurser av lärare och lokaler. En tänkbar väg att nå målet utan alltför stor ökning av resurserna vore att tillämpa ett system med korrespondensundervisning, kombinerad med eller åtföljd av praktiska tillämpningsövningar. Med de mycket stora forskningsinsatser som görs på databehandlingsområdet och de allt större erfarenheter som efter hand samlas på olika håll kan man förutse en fortgående utveckling mot allt bättre och effektivare databehandling. Lärostoffet måste därför ständigt förnyas. Undervisningen ställer sålunda stora krav på lärarna och på dem som gör upp kursplanerna. De måste kunna följa utvecklingen och spåra dess tendenser, och de måste ha en fast förankring i och egen erfarenhet av praktiskt ADB-arbete. Med dessa krav på undervisningen blir denna en uppgift för ADB-expertis, åtminstone tills vidare. För att de som utbildats på området och tjänstgör i olika ADB-funktioner skall förbli på en kunskapsmässigt hög nivå fordras att kunskapstillförseln inte upphör efter genomgången utbildning. Den kompletteringsundervisning och informationsverksamhet, som därför blir nödvändig såsom en fortsättning på grundutbildningen, förutsätter en fortlöpande uppföljning av utvecklingen och utvärdering av dess konsekvenser.

232 Utvecklingsuppföljning och dokumentation För att ADB-arbetet skall bli så effektivt som möjligt är det av vikt att kunskaperna hos de på området verksamma fortlöpande underhålles och förnyas. Uppgiftskällorna är emellertid många och är inte tillgängliga när som helst. Inhämtade uppgifter behöver, innan de är färdiga för »konsumtion», också analyseras, utvärderas och omsättas i praktiska regler. Arbetet härmed fordrar tid och allsidiga kunskaper. Man kan inte överlåta åt de i praktiskt ADB-arbete sysselsatta att följa upp och dra konsekvenserna av utvecklingen; det skulle ta alltför mycket av deras tid och innebära dubbelarbete av betydande mått med mycket skiftande resultat på olika händer. Utvecklingsuppföljning och dokumentation måste därför handhas centralt av ADB-expertis. Informationsbehov Informationsbehovet varierar till art och omfattning mellan olika personer eller personkategorier med hänsyn till sysselsättning, arbetsområde, speciella intressen etc. Programmerarna behöver följa programmeringsteknikens utveckling, eventuellt med begränsning till sådant som är av betydelse i fråga om den eller de maskintyper de i sitt arbete kommer i beröring med. Tjänstemän i ansvarsställning, vilka har att fatta beslut i ADB-frågor eller på annat sätt är intressenter i ADB-verksamhet, behöver fortlöpande information på det allmänna planet. Driftspersonalen behöver få ta del av driftserfarenheter m. m. från olika håll. Den mest allsidiga informationen behöver systemmännen. De uppgifter, som kan behöva finnas tillgängliga och eventuellt också förmedlas, berör alla sidor av databehandlingsområdet. Vad angår den tekniska utrustningen bör uppmärksammas möjligheter till förändringar och kompletteringar av redan marknadsförd utrustning, helt nya maskinsystem, olika informationsmedia, datatransmission etc. För olika slag av utrustning behövs beträffande varje typ och modell uppgift om arbetssätt, prestationsförmåga, driftsförhållanden, olika hjälpmedel vid driften, leveransvillkor, kostnader etc. För den långsiktiga bedömningen kan även upplysningar om maskinutrustning och maskinkomponenter m. m., som ännu befinner sig på utvecklingsstadiet, vara av intresse. Programmerarna kan ha behov av upplysningar av olika slag, hänförliga till viss maskintyp, såsom instruktionslistor, programbibliotek och deras innehåll av rutiner av olika slag, tillgängliga, fullständiga program, lättkodningssystem etc. Därjämte behöver de upplysningar i andra hänseenden, exempelvis om generella automatkodningssystem (Cobol och Algol) samt om erfarenheter av programmeringsarbete och organiserandet av detsamma. För driftspersonalen kan det vara av värde att få uppgifter om driftserfarenheter på olika håll av olika utrustning, vidare om nyheter och erfa-

233 renheter i fråga om planerings- och redovisningsmetodik, organisation av driften, förvaring och registrering av magnetband, hålkort och annat material, säkerhetsfrågor m. m. Systemmännen behöver, förutom orientering rörande kodningsteknik, maskindrift m. m., upplysningar om erfarenheter av systemarbete på olika håll, om nya uppslag rörande systemuppbyggnad, maskinanvändning etc. Av stor betydelse för dem blir det att följa det successiva uppbyggandet av hållfastare riktlinjer och principer för systemarbetet, tillkomsten av nya hjälpmedel vid systemutformning etc. Området befinner sig ännu i ett första utvecklingsstadium och det mesta återstår att lära. Förutom ovannämnda uppgifter, som ger besked om hur ADB användes, behöver även uppgifter samlas angående områden på vilka ADB användes eller planeras skola användas på olika håll inom- och utomlands. Detta kan ge värdefulla impulser till användning på motsvarande eller i systemhänseende besläktade områden inom statsförvaltningen. Även försök att tilllämpa ADB-teknik, eventuellt med specialutrustning, på helt nya arbetsfält bör följas, särskilt om en framtida tillämpning för svenska förhållanden måste föregås av ett försöksskede. Informationskällor Mycket av alla dessa uppgifter kan hämtas ur böcker, tidskrifter, konferensrapporter, meddelanden från forskningsinstitutioner, firmabroschyrer och annat skriftligt material. Detta material är synnerligen omfångsrikt och växer snabbt. Det stora omfånget och det mycket skiftande värdet hos böcker och tidskriftsartiklar gör detta material svårhanterligt som uppgiftskälla. Nyutkomna böcker ger en mer samlad bild av läget än tidskriftsartiklar men avser ofta läget ett eller annat år tillbaka i tiden. Tidskrifterna ger färskare upplysningar. Konferensrapporter är dock ofta mera upplysande. De ger ofta utförliga redovisningar av nya erfarenheter och rön på forsknings- och utvecklingsstadierna. Det har från auktoritativt håll i USA framhållits att det med nuvarande takt för produktion av information är svårt även för en central dokumentationstjänst med stora personella och ekonomiska resurser att effektivt följa med i litteraturen. Pappersmängderna är överväldigande, men endast en bråkdel är av verkligt värde. Rapportområdet omfattar stora delar av världen. Arbetet är därför väl ägnat för internationellt samarbete. Det är möjligt att med tiden datamaskiner kan användas för registrering, urval, kanalisering och möjligen även översättning av informationen. I princip är nämligen dokumentationsverksamheten en databehandlingsprocess. Den information som blir tillgänglig i tryck är ofta förhållandevis sen. Många värdefulla upplysningar kommer f. ö. inte ut på detta sätt. Även andra informationsvägar behöver därför anlitas. Konferenser, maskinut-

234 ställningar, kurser, föredrag, möten av olika slag m. m. ordnas för att ge information om aktuella ting. Maskinfirmorna presenterar nyheter och ger orientering om nya produkter. Här i landet ger Svenska samfundet för informationsbehandling (SSI), Föreningen för rationell databehandling m. fl. vid allmänna sammankomster information och tillfällen till diskussion kring olika avsnitt inom ADB. SSI anordnar även symposier, där tillfälle ges till mer djupgående orientering och tankeutbyte inom mindre grupper av specialister beträffande olika delområden. Nordiska konferenser över informationsbehandling återkommer regelbundet. De verkar både för direkt information av mera allmän karaktär till de på ADB-området sysselsatta och som komplettering till andra informationskällor för specialisterna. Det kan antas att i framtiden informationsutbytet kommer att utbyggas inom olika frivilliga sammanslutningar. Utomlands hålles årligen ett stort antal kurser, konferenser, symposier, utställningar etc. i olika länder och världsdelar med program omfattande antingen ett brett fält av ADB-området eller ett begränsat område, som behandlas mera ingående. I många fall publiceras de rapporter som avges vid dylika konferenser, ehuru det ofta dröjer, innan de kommer i tryck. Rapporter från sådana konferenser kan studeras i hemorten, men deltagande i dem kan ändock vara av stort värde för specialisterna på området, bl. a. genom de tillfällen till personliga kontakter med andra specialister världen över som därmed erbjuder sig. Dylika kontakter kan ofta ge impulser till tidsbesparande genvägar i forsknings- och utvecklingsarbetet i hemlandet, till samarbete i något visst projekt eller till ett fortlöpande utbyte av erfarenheter i något hänseende. För specialisterna är det också angeläget att ha direkta kontakter med de tekniska forsknings- och utvecklingslaboratorierna och med de arbetsgrupper i kodnings- och systemteknik, som finns vid vissa universitet, institutioner och företag, samt med forskargrupper som förbereder nya användningsområden för ADB. Direkt kontakt med andra grupper är av uppenbar betydelse för det egna forsknings- och utvecklingsarbetet. Men dylik kontakt är även av värde för den uppföljning i övrigt som fordras för att man skall få en uppfattning om forsknings- och utvecklingsarbetets allmänna inriktning och de resultat, som uppnåtts på olika stadier. Det är för ett planmässigt handlande på ADB-området angeläget att man så långt möjligt på ett tidigt stadium kan spåra utvecklingstendenserna. Möjligheterna för expertisen att få kontakt med och tillträde till utvecklingslaboratorier och dylika inrättningar står i proportion till det egna expertskapet på området, oavhängigheten av tillverkarintressen o. d. En forskare vid en statlig institution har ofta större möjligheter att få information vid industrins egna laboratorier än den som kommer som kund eller blivande köpare. I många fall kan f. ö. endast en expert få ut något av värde vid ett besök. Dessutom har en expert, som själv kan ge viss information, utsikt att få särskilt stort utbyte av ett besök.

235 Granskning och utvärdering Inhämtade uppgifter behöver granskas, utvärderas och omsättas i praktiska riktlinjer m. m., innan de är färdiga för »konsumtion». Många nyheter av maskin-, kodnings- och systemteknisk art har stor räckvidd och kan bli av avgörande betydelse för många eller alla tillämpningsområden. Det är angeläget att i tid få sådana upplysningar att nyheterna kan granskas och information om dem kan utsändas medan de är nya, helst även att förutse dem eller i vart fall att vara beredd när de kommer. Detta arbete kan utföras endast av dem som har en bakgrund av grundliga kunskaper på området och har tillräcklig tid avdelad härför. De inhämtade uppgifterna skall ytterst föranleda en kontinuerlig justering och komplettering av ADB-tillämpningen, arbetsmetodiken på området etc. I många fall fordras ingående gransknings- och utredningsarbete, innan rekommendationer och anvisningar härom kan släppas ut. Informationsspridning Sedan granskning och utvärdering skett, skall uppgifterna göras tillgängliga för dem som har behov av dem. Detta kan ske dels genom att råd och anvisningar lämnas vid förfrågan, dels genom aktiv informationsspridning. Denna senare kan ta sig olika former beroende på förhållandena i de enskilda fallen. Gäller det nyheter eller erfarenheter avseende speciella tilllämpningsområden, är det ofta lämpligt att den eller de personer, som haft att utvärdera och undersöka konsekvenserna av nyheterna, direkt tar kontakt med dem som ansvarar för dessa tillämpningsområden för diskussion samt för lämnande av råd och anvisningar. Detta kan leda till åtgärder i form av ändringar i pågående förplanering för ADB, omläggning av befintligt ADB-system, förvärv av ny utrustning, ändrade personaldispositioner e. d. Är nyheterna av mera allmän natur eller eljest av värde för flera att känna till, bör i regel någon av de mera generella informationsvägarna väljas, dvs. allmänna skriftliga meddelanden, informationssammankomster e. d. Med hänsyn till det nära samband som föreligger mellan litteraturanskaffning, -registrering, -förvaring etc. och den informationsförmedling, för vilken ovan redogjorts, är det naturligt att till denna dokumentationstjänst anknytes handhavandet av det erforderliga fackbiblioteket på området. Ifrågavarande bibliotek bör omfatta såväl litteratur rörande administrativ och matematisk databehandlingsmetodik som speciell teknisk och matematisk litteratur. Visst samarbete med de allmänna biblioteken bör uppehållas. Det bör avslutningsvis framhållas, att denna dokumentationstjänst för i första hand statsförvaltningens behov inte bör förbehållas den statliga sektorn eller det allmänna utan bör stå till förfogande för alla inom landet, även enskilda företag m. fl., som har behov av information på ADB-området. Biblioteket bör likaledes vara allmänt tillgängligt.

236 Utrednings- och utvecklingsarbete Allmänna synpunkter Utöver det i varje ADB-projekt ingående förundersöknings- och förberedelsearbetet liksom arbetet med att bygga på och förbättra redan etablerade ADB-system bör på ADB-området bedrivas en utredningsverksamhet i avsikt att dels förbättra, förbilliga och utvidga ADB-tillämpningen allmänt eller inom särskilda områden, dels stå olika användare till tjänst med lösandet av speciella problem. Det finns ett vidsträckt fält av arbetsuppgifter för dylik verksamhet, som bör bedrivas på expertplanet. Som exempel kan nämnas maskinbedömning, maskinkonstruktion, utveckling av systemoch programmeringsmetodik, standardisering, numerisk analys samt utvecklande av nya användningsområden för ADB. Bland speciella utredningsuppgifter, som lokala arbetsgrupper kan behöva överlämna till specialister, må nämnas utvecklandet av tekniska specialanordningar för att möjliggöra eller underlätta ADB-användning i särskilda fall samt specialprogrammering och kodning i fall där insats av specialister är nödvändig eller kan avsevärt förbättra ett projekts lönsamhet. Uppgifter för den ifrågavarande utrednings- och utvecklingsverksamheten kan aktualiseras på olika vägar. Den utvecklingsuppföljning och dokumentationsverksamhet, varom talats i föregående avsnitt, ger anledning till utredningar och utvärderingar, innan den inhämtade informationen är mogen för »utmatning» i dokumentationsverksamheten. Under förberedelsearbete och drift samlas erfarenheter och uppslag, som kan behöva utvecklas närmare på specialistplanet. Nyutkommen materiel kan ge anledning till översyn av systemmetodiken. Nytillkommande administrativa arbetsuppgifter eller forskningsprojekt inom olika vetenskaper kan ställa krav på ADB i maskin- eller metodhänseende, vilka förutsätter utvecklingsarbete för att kunna tillgodoses. På ytterligare många vägar och på initiativ från olika håll — inte minst från den i utrednings- och utvecklingsarbetet deltagande personalen själv — kan nya uppgifter tillkomma. Helt naturligt rymmer ADB-området i sitt nuvarande stadium också stora möjligheter till utveckling på ett allmänt plan genom forskning. Grundforskning hör närmast hemma hos universitet, högskolor och särskilda forskningsinstitutioner och skall inte närmare behandlas i detta sammanhang. Även målforskning kan i viss utsträckning vara förlagd till nämnda forskningsställen — någon markerad gräns mellan de båda typerna av forskning finns inte alltid utan de går ibland över i varandra — men fordrar ofta nära kontakt med de praktiska arbetsuppgifterna på området. På många håll världen över läggs stora belopp ned på forskning inom ADB-området. Det kan möjligen göras gällande, att de resurser som här i landet kan avdelas för ändamålet är så små i jämförelse därmed, att vad som kan åstadkommas saknar betydelse. Det är givet att stora resurser i

237 princip ger forskningen större möjligheter att nå resultat, men det betyder inte att de större resurserna i alla lägen åstadkommer det bästa; mycket beror på valet av utgångspunkt för arbetet, individuella uppslag etc. ADBområdet är dessutom synnerligen vidsträckt och rymmer många specialfält, varför insatser även av små forskningsgrupper blir av betydelse. Det kan många gånger vara en god investering att deltaga i och ge bidrag till pågående forskningsprojekt, även då det gäller problem som bearbetas på flera olika håll. Genom att deltaga i arbetet får man del av andras bidrag; man når förtrogenhet med problemen och har därmed bättre förutsättningar att, när lösningar framkommer, bedöma deras värde och i förekommande fall snabbt anpassa dem till egna förhållanden. Genom samarbete mellan olika forskningsinstitutioner och andra utvecklingsorgan kan många gånger också snabbare och bättre lösningar uppnås. Det finns anledning sträva efter ett internationellt samarbete på området, och i varje fall bör intimt samarbete och samordning av forskningsansträngningarna kunna åstadkommas mellan de nordiska länderna. Framför allt bör beaktas, att ett deltagande, om ock i blygsam skala, i utvecklingen och forskningen inom teknik och metodik är nödvändigt för att kunna förvärva och vidmakthålla ett expertskap på ADB-området. Det går hand i hand med och kan understundom inte helt särskiljas från arbetet med att effektivt följa upp utvecklingen och utvärdera dess resultat för praktisk tillämpning. I vart fall kräver utvecklingsuppföljningen förtrogenhet med forskningen likaväl som med den praktiska tillämpningen av ADB. Efter dessa allmänna synpunkter skall i det följande de viktigare arbetsområden, där en utrednings- och utvecklingsverksamhet är aktuell, något närmare behandlas. Maskinområdet Det utredningsarbete, som närmast ifrågakommer på maskinområdet, avser dels granskning och värdering (»betygsättning») av nya maskiner och annan utrustning på ADB-området till ledning för bestämmande av maskinparkens sammansättning inom statsförvaltningen, dels utveckling av maskinutrustning. Utredningar av förstnämnda typ aktualiseras främst i samband med utvecklingsuppföljning och dokumentationsverksamhet. Maskiner och utrustningsdetaljer skall bedömas i tekniskt — med hänsyn till tillförlitlighet, underhållsbehov m. m. — användningsmässigt och ekonomiskt hänseende. Detta arbete har till syfte att ge ledning för beslut rörande nyanskaffningar, byten eller kompletteringar. För tillfredsställande maskinbedömningar krävs inte blott tekniskt kunnande utan även god kännedom om olika användningsområden, de praktiska problem som uppstått vid användningen av tidigare, liknande apparatur etc. Uppgiften är därför ett lagarbete för tekniker, systemmän och programmerare. Utredningen bör föras så långt, att

238 den nya apparaturens särdrag och dess roll vid sidan av redan förekommande maskinutrustning klarlägges och man får avgjort för vilka användningar eller i vilka situationer den är lämpligast och från ekonomiska och andra synpunkter äger företräde framför annan utrustning eller kompletterar denna. Vidare behöver man få belyst vilka förändringar i systemmetodiken som en användning av apparaturen kan ge anledning till. Behovet av maskinutrustning förutsattes som regel kunna tillfredsställande fyllas genom anskaffning av marknadsförda maskintyper. Det är numera inte nödvändigt att tillgodose statsförvaltningens behov av datamaskiner genom egen tillverkning. Det finns en snabbt växande industri på området med stora resurser för vidareutveckling. Industrin har därigenom möjligheter både att själv i hög grad bidraga till utvecklingen och att tillvarata resultaten av det tekniska forsknings- och utvecklingsarbete, som bedrivs vid universitet och fristående institutioner i syfte att bana väg för eller direkt åstadkomma än bättre maskiner. Det kan dock i en del fall visa sig, att man genom någon specialkonstruktion skulle kunna erhålla väsentliga fördelar i ADB-arbetet. En dylik konstruktion kan rent av vara en förutsättning för att en viss tillämpning av ADB skall kunna ifrågakomma. De konstruktioner det här gäller kan avse kringutrustning för överföring av data till maskinspråk, in- och utmatning i speciell form m. m. eller en datamaskins centrala funktioner. Det är önskvärt att i dylika fall teknisk personal inom statsförvaltningen kan sättas in på uppgiften för att i förekommande fall i samråd framför allt med systemspecialister undersöka möjligheterna att göra en dylik konstruktion eller på annat sätt tekniskt lösa problemet. Ett angeläget konstruktionsarbete är utrustning för att med minsta möjliga omgång använda informationsbärande media, främst magnetband, oberoende av datamaskintyp. De ifrågavarande maskinteknikernas arbete kan inskränkas till att utforma en principlösning jämte kostnadsberäkning men kan efter omständigheterna också omfatta uppgörande av konstruktionsritning och modell samt i speciella fall även tillverkning. I andra fall får tillverkningen överlåtas på något maskinföretag, varvid i förekommande fall kontrollen av tillverkningen lämpligen utövas av den ifrågavarande tekniska personalen. För arbetet behövs tillgång till tekniskt laboratorium och verkstad. Dessa erfordras f. ö. också för vissa förekommande arbetsuppgifter i samband med det tekniska underhållet av de maskiner, för vilka maskinleverantörens service ej anlitas. Det bör slutligen beaktas, att ett eget utvecklings- och konstruktionsarbete ger större säkerhet då det gäller att i tekniskt hänseende bedöma värdet av maskinell utrustning som kommer i marknaden. För statsförvaltningen såsom en betydande användare av datamaskinutrustning är därför ett sådant arbete av stort värde.

239 Metodområdet På många håll — hos maskintillverkare, sammanslutningar av användare, särskilda forskningsinstitutioner m. fl. — pågår sedan länge ett intensivt utvecklingsarbete i syfte att bringa ned det vanligen mycket omfattande förberedelsearbete, som fordras för att överföra en arbetsuppgift till ADB. Goda resultat har uppnåtts i form av allmänt användbara standardprogram för hela arbetsuppgifter eller, vanligare, för delar av sådana samt framför allt genom automatisering av kodningsarbetet. På senare tid har ansträngningarna att åstadkomma generellt användbara, lättförståeliga programmeringsspråk börjat krönas med framgång. I fråga om systemarbetet har däremot ännu föga åstadkommits då det gäller systematisering och utveckling av metodiken. Det är anledning för statsförvaltningen inte bara att noga följa utvecklingsarbetet på system- och programmeringsområdena utan också att aktivt deltaga däri. Att frågan verkligen är av stor vikt framgår klart av att i dagens läge det erforderliga förberedelsearbetet och det arbete som fordras för att fortlöpande hålla ett ADB-system aktuellt och vid hög effektivitetsnivå ofta väsentligt överstiger maskinkostnaderna. Stora möjligheter bör finnas att rationalisera förberedelsearbetet och därigenom sänka kostnaderna för ADB. Härtill kommer att det genom förenkling av förberedelsearbetet blir möjligt att med tillgänglig ADB-personal i snabbare takt överföra lämpade arbetsuppgifter till ADB och därmed tidigare inhösta vinsterna därav. Det kan vara anledning att något närmare granska vad som åtgjorts på dessa områden och vilka insatser som närmast kan aktualiseras för statsförvaltningens vidkommande. Till tjänst för sina kunder ställer maskinfirmorna vanligen ett mer eller mindre omfattande standardprogrambibliotek till förfogande. Det gäller huvudsakligen program för vissa i ett arbete ingående delrutiner såsom sortering och registeraktualisering men i vissa fall — och då främst på beräkningsområdet — även fullständiga arbetsprogram. Vidare sker visst utbyte av program inom en del nationella eller internationella kundsammanslutningar. De lättnader i programmerings- och kodningsarbetet, som sålunda erbjuder sig, skall givetvis utnyttjas. Vad gäller medlemskap i kundsammanslutningar och andra sammanslutningar av användare bör en för statsförvaltningen gemensam representation ordnas. Kostnaderna för medlemskapet (resor etc.) nedbringas därigenom, och de med medlemskapet i vissa fall följande förpliktelserna att ge regelbundna programbidrag blir mindre betungande. För denna representation bör anlitas den ADB-expertis, som anförtros uppgiften att granska, gallra och iordningställa för svenska förhållanden de till förfogande ställda standardprogrammen. Förutom programutbytet ger medlemskapet även tillfälle till utbyte av erfarenheter i fråga om maskinanvändning och ADB-verksamhet i allmänhet.

240 Även om många standardprogram erhålles på ovannämnda vägar, kan dylika program också behöva utarbetas speciellt för statsförvaltningen eller eljest för speciellt svenska förhållanden. För att underlätta programmeringsarbetet inom statsförvaltningen bör förekommande standardprogram med kompletta beskrivningar och råd rörande användningen registreras och tillhandahållas centralt. Då även program av icke standardtyp, som utvecklas på olika håll inom statsförvaltningen, i särskilda fall kan vara till hjälp för arbetet på andra håll, är detta ett ytterligare skäl för att — såsom tidigare angivits lämpligt — även produktionsprogrammen registreras och hålles tillgängliga centralt. För att underlätta det programmerings- och kodningsarbete, som inte täckes av standardprogram, finns som nämnt mer eller mindre fullständiga automatkodningssystem utarbetade. Det största intresset på detta område knyter sig för närvarande till utvecklandet av generella programmeringsspråk. Inte minst för statsförvaltningen, som med tiden kan komma att ha maskiner av flera olika fabrikat, är det av betydelse att dylika språk utvecklas och kommer till allmän användning. Det är således ett intresse för statsförvaltningen att noggrant följa utvecklingen i detta hänseende. Det sker bäst genom aktiv medverkan i utvecklingsarbetet. En viss utredningsverksamhet är önskvärd även på systemområdet, där ännu förhållandevis litet åtgjorts för att förenkla metoderna. Behovet av att utveckla systemtekniken är så påtagligt och trängande, att man kan förutsätta att insatser kommer att göras på detta område från flera olika håll. De som närmast bör vara intresserade av att ett dylikt arbete utföres är användare med stora ADB-projekt — statsförvaltningen hör dit — liksom också maskintillverkarna, för vilka ett förenklat systemarbete måste vara önskvärt med hänsyn till att det kan göra maskinanskaffningar mera attraktiva och reducera de egna arbetsinsatserna med utarbetande av systemförslag och hjälp åt nya kunder med systemlösningar. Det finns ett stort material att utgå från i form av praktiska erfarenheter på olika håll, vunna såväl under förberedelsearbete som vid uppföljningsarbete och drift. Många delproblem, som nu får lösas från gång till gång, kan säkerligen ges en generell lösning. Genom systematisering av vunna erfarenheter och de lösningar som efter hand framkommer samt inordnande av detta material i ett visst mönster kan så småningom fastare regler för systemuppläggning i olika situationer och utifrån olika förutsättningar uppnås. Man erhåller en allt fullständigare »systemkatalog», som kan göra tjänst som något slags examinationsschema för systemarbete. Målet får vinnas etappvis, och de dellösningar som framkommer bör så snart som möjligt inkorporeras i systemmetodiken. De regler, som efter hand formuleras för bästa möjliga användning av de maskinella hjälpmedlen, behöver ses över under utvecklingens gång. Tekniska nyheter kan sålunda föranleda regeländringar. Mera betydande

241 tekniska nyheter såsom tillkomsten av billiga, mycket stora snabbminnen med direkt access kan föranleda att metodiken i stor utsträckning får göras om; förutsättningarna för arbetet blir i dylikt fall förändrade i grunden. Den metod för systemutveckling som hittills berörts har gällt utarbetande av standardlösningar för arbetsmoment som förekommer inom olika verksamhetsområden, varefter systemuppbyggnad sker enligt byggklossmetod. En annan tänkbar metod är att söka den lämpligaste systemutformningen för hela arbetsområden, där en standardisering kan vara möjlig. På den vägen kan man få fram hela »systempaket» (se härom närmare avsnittet om standardisering i det följande). Maskinföretagen kommer möjligen att utarbeta och tillhandahålla sina kunder dylika »paket», vilka därvid blir utformade med sikte på företagens egna maskiner, men man kan också tänka sig mera generellt användbara dylika »paket». Vissa utredningar av annan art kan också behöva göras för att underlätta systemarbetet; det kan gälla förenkling av metodiken för uppgörande av flödesplaner, blockscheman o. d., vidare uppgörande av tabeller för tidsåtgångsberäkning och av mallar för rapportering och dokumentation. Förmodligen behöver en del utredningar av mindre räckvidd genomföras och överhuvudtaget en kartläggning ske av de problem av olika slag som möter i systemarbetet, innan det blir möjligt att formulera ett säkrare program för utvecklingsarbetet på systemmetodikens område. Det är angeläget att detta arbete kommer i gång. Tillämpningsområdet Det finns många typtillämpningar av ADB som numera hunnit bli väl genomarbetade och fått lösningsprinciper utprovade på olika håll utomlands men ännu inte vunnit tillämpning i vårt land. Förberedelser till ADB inom sådana redan väl kända tillämpningsområden kräver insatser åtskillig tid framåt. Men man har därför inte råd att underlåta att följa med i fråga om de nya typtillämpningar som successivt anmäler sig. En del sådana nya områden kan omedelbart bli av aktuellt intresse därför att de lovar större lönsamhet än en del andra redan kända eller därför att tillämpningsområdet av andra skäl kan vara moget för rationalisering. Även eljest är det skäl att följa utvecklingen och i god tid planera för eller i vart fall beakta de nya tillämpningsmöjligheterna, eftersom dessa kan inverka på planeringen i övrigt. För varje nytt tillämpningsområde bör man således utreda förutsättningarna för en tillämpning inom landet, lämpligheten av att göra förberedelser för en sådan m. m. Den ADB-expertis, som följer utvecklingen, får i sin verksamhet den information som behövs och bör sammanställa erhållna uppgifter — det är i varje fall början till en utredning. Omständigheterna får bestämma det fortsatta förfarandet. Är tillämpningsområdet begränsat och har det en given målsman (t. ex. en viss myndighet), blir det naturligt att fortsätta i sarni e — 610569

242 arbete med denna. I annat fall får ADB-expertisen ensam göra utredningen, i förekommande fall under medverkan av eventuella sakkunniga på området. Standardisering Standardisering innebär i sig själv en rationalisering eller utgör en förutsättning för att en rationalisering eller vidareutveckling på ett område skall kunna genomföras. Följaktligen har standardisering sin givna plats som förelöpare till ADB och som ett medel att höja ADB-systemens kvalitet. I det föregående har också i olika sammanhang behovet av enhetliga normer såsom en grund för vidareutveckling framskymtat. Det kan vara skäl att här i ett sammanhang behandla hithörande frågor för att komplettera det redan sagda. Vad först gäller programmeringsområdet är en av de mest aktuella och betydelsefulla standardiseringsfrågorna utarbetandet av generella, problemorienterade och lättförståeliga programmeringsspråk för automatkodning och av standardprogram, utarbetade i maskinkod eller i något av nämnda programmeringsspråk. Det pågår på många håll i världen ett intensivt arbete på dessa områden; vissa resultat har nåtts, men mycket återstår ännu att göra. På systemområdet är förhållandevis litet ännu åtgjort i standardiseringshänseende. En standardisering är emellertid av allra största betydelse för utvecklingen på området. Olika grader av standardisering kan här ifrågakomma alltifrån utarbetande av standardmetodik för systemarbete, enhetlig symbolik för flödesplaner etc till uppgörande av fullständiga standardsystem för olika typtillämpningar. En så långtgående standardisering som den sistnämnda torde inte komma i fråga annat än för begränsade områden, eftersom en sådan i praktiken skulle innebära standardisering inte bara av databehandlingssystem utan av hela den verksamhet systemet avser. Mycket torde emellertid stå att vinna redan genom att standardisera olika, mera allmänt förekommande beståndsdelar i datasystem. Därvid studeras lämpligen först ifrågavarande problem generellt utan anknytning till individuella praktiska tillämpningar, varefter olika förekommande varianter analyseras och systemet utprovas på olika praktiska fall. Betydande fördelar av ADB vinnes genom dess egenskap att medge höggradig integration i databehandlingen. Olika datasystem hänger ofta samman i något eller några hänseenden. Utgångsdata på ett håll är ofta ingångsdata på andra. Informationsutbyte äger rum såväl mellan statliga myndigheter som mellan dessa och näringslivets företag och organisationer. Genom integrering underlättas detta informationsutbyte väsentligt, och utvecklingen kommer otvivelaktigt att gå mot en sådan ökad integrering. Standardiseringsfrågorna spelar en väsentlig roll i detta sammanhang och blir en gemensam angelägenhet för samtliga användare.

243 Det är framför allt förekommande register samt blanketter och andra informationsbärare mellan olika datasystem som behöver standardiseras. Enhetlighet krävs i fråga om klassificeringsgrund, format och i viss utsträckning informationsinnehåll. Utvecklas tillförlitliga system för datatransmission och klartextläsning, öppnas ytterligare vidsträckta perspektiv i fråga om integration av olika datasystem. Som exempel kan nämnas personregistrering. En dylik registrering behövs i en mångfald olika sammanhang (jfr kapitel 6, sid. 72 ff). Registeruppgifterna måste finnas till hands på olika håll för bearbetning eller för att ge upplysning i vissa situationer. Genom att standardisera registeruppgifterna kan man — så snart erforderlig standardisering även på det tekniska planet genomförts — uppnå att de olika registren kan kommunicera med varandra direkt i maskinspråk och att aktualisering av dem kan ske genom förmedling av ett enda moderregister. Olika register kan måhända via särskilda transmissionsanordningar stå i direkt kontakt med varandra. Vissa lokala register kan ersättas med frågestationer, anknutna till något huvudregister, varvid man dock får tänka sig att vissa uppgifter blir tillgängliga endast genom användande av särskild programnyckel, som endast behöriga förfogar över. Ett annat exempel är fakturering och fakturabetalning. Mycket av det arbete som detta för närvarande medför för berörda parter —- säljare, köpare, betalningsförmedlande organ (postgiro eller bank) — och många av de handlingar som framställes separat i samband därmed skulle kunna elimineras genom en på standardisering baserad integration i databehandlingen. Samma maskinellt läsbara handling eller art av handlingar skulle i princip kunna utnyttjas av säljare, köpare och betalningsförmedlare för bokföring, sortering e t c , och genom användande av lämplig postkod skulle sorteringen för postverkets del kunna underlättas (jfr även kapitel 6, sid. 120 ff). Stora fördelar står med säkerhet att vinna genom en integrering, som efter hand kan komma att byggas upp. Vid förberedandet av ADB bör man därför arbeta med sikte på den kommande utvecklingen och betrakta varje ADB-fall inte som en isolerad företeelse utan som en del i ett kommande integrerat system, vilket för sitt genomförande förutsätter viss enhetlighet eller standardisering i olika avseenden. Behov av och möjligheter till standardisering föreligger även i fråga om den tekniska utrustningen. Det kan synas vara fabrikanternas egen sak att svara härför. Det är emellertid ett användarnas intresse inte blott att en standardisering sker utan även vilken form den tar. Teknisk standardisering av komponenter o. d. med kostnadssänkande effekt är givetvis välkommen. En standardisering får emellertid inte hindra ett tillvaratagande av de resultat, som framkommer ur forsknings- och utvecklingsarbete. Ty det är också av intresse, att utrustningen blir från användarnas synpunkt

244 så ändamålsenlig som möjligt. Till ändamålsenligheten hör bl. a. att kunna använda samma databärare vid alla anläggningar, äga fri kommunikation mellan dessa anläggningar och allmänt taget vara obunden av fabrikat. Bland viktigare standardiseringsobjekt må nämnas magnetband och datatransmission. Med tanke på möjligheterna att utbyta information direkt i maskinspråk mellan anläggningar av olika maskinfabrikat är det önskvärt med en gemensam magnetbandsstandard. Även i fråga om datatransmissionen är det av betydelse att ha en standard, som medger anslutning till olika maskinfabrikat utan omvandling. Behov av standardisering föreligger även i fråga om driften av maskinanläggningarna inom statsförvaltningen för att underlätta arbetet och för att få jämförbara underlag från samtliga anläggningar för bedömningar rörande driftsekonomin, organisationen vid anläggningarna, tillförlitligheten hos olika maskiner etc. Standardiseringsobjekt är bl. a. ordnings- och redovisningsregler, märkning av magnetband samt reservhållning. Som ett särskilt standardiseringsfält må slutligen nämnas standardisering av nomenklatur på området, av teckenalfabet m. m. Behovet av svensk nomenklatur har sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Svenska elektriska kommissionen har också efter flerårigt utredningsarbete kunnat fastställa en sådan nomenklatur (Svenska Elektrotekniska Normer, SEN 01 16). Det ligger i standardiseringsarbetets natur, att det kräver samverkan mellan olika berörda parter. I stor utsträckning behöver frågorna lösas på det internationella planet under medverkan av representanter för användare, tillverkare, forskningsinstitutioner m. fl. Under år 1961 har ett arbete för internationell standardisering på området igångsatts genom International Organization for Standardization (ISO) och International Electrotechnical Commission (IEC). Sveriges Standardiseringskommission och Svenska elektriska kommissionen (SEK), vilka svarar för Sveriges medverkan i respektive internationella organ, har överenskommit att upprätta en gemensam svensk kommitté för medverkan i ovannämnda internationella standardiseringsarbete på databehandlingsområdet och att organisatoriskt knyta denna till SEK. Sekretariat för kommittén har upprättats inom matematikmaskinnämnden. Utöver den internationella standardiseringen, som i huvudsak måste inskränkas till grundläggande ting, erfordras en mera långtgående standardisering — framför allt på metodområdet — inom landet eller i varje fall inom statsförvaltningen. Standardiseringsfrågor av olika slag kommer att efter hand aktualiseras och med tiden få allt större vikt på databehandlingsområdet. Standardiseringssynpunkterna bör iakttagas på ett tidigt stadium, så att en kommande standardisering inte onödigtvis försvåras. Lika angeläget är det emellertid att standardiseringsbeslut inte blir förhastade. De bör inte ske vid sådan tid-

245 punkt eller i övrigt på sådant sätt, att utvecklingen i fråga om teknik och metodik hämmas. Dagens intressenter inom ett tillämpningsområde kanske är få, men morgondagens kan vara många fler, och även deras intressen bör beaktas. Det behövs ingående kännedom om ADB-förhållanden och om ADB-arbetet på olika håll ävensom om utvecklingsmöjligheterna på området för att standardiseringsfrågorna skall få en tillfredsställande lösning. Att så sker är av största betydelse i ekonomiskt hänseende. Arbetet måste bedrivas med sikte på framtida förhållanden; det kan ibland löna sig att offra en del kortsiktiga besparingar för att nå väsentligt större vinster längre fram. För arbetet måste därför finnas en långsiktsplan. Utvecklingen i fråga om tekniska och andra förutsättningar måste följas noga och målsättningen anpassas därefter. Särskilda utredningar kan behöva göras inte bara rörande principiella och allmänna problem utan även i aktuella konkreta fall. Det ifrågavarande arbetet kan komma att åtminstone tidvis kräva relativt stora insatser av personal.

Anskaffning och utnyttjande av teknisk utrustning Anskaffning Vid beredningen av ett arbete för ADB uppkommer frågan om vilken utrustning som skall användas. När maskinvalet står öppet, kan till en början datasystemet skisseras utan annan begränsning än den som dagens tekniska förutsättningar utgör, dvs. till vad som är tekniskt möjligt att få innan projektet skall genomföras. Vid ett datasystem, avsett att tillämpas under längre tid, bör emellertid även beaktas vad tekniken på längre sikt väntas medföra för att inte onödigtvis försvåra ett framtida tillgodogörande. Utformas datasystemet förutsättningslöst inom den givna teknikens ram, får arbetsuppgifterna själva avgöra hur maskinutrustningen bör vara beskaffad. Besultatet kan i praktiken bli en på visst sätt sammansatt utrustning, som finns marknadsförd av ett eller flera maskinföretag. I enstaka fall kan dock önskemål framkomma om en viss modifiering eller komplettering av i marknaden tillgänglig utrustning. En prövning får då göras om med hänsyn till tekniska förutsättningar och kostnader önskemålen kan och bör uppfyllas. Oavsett utgången har förfaringssättet i varje fall inneburit, att inga tekniska möjligheter lämnats obeaktade vid precisering av den utrustning, som bedömts särskilt lämpad för den givna arbetsuppgiften. De praktiska hindren att få tillgång till en sådan utrustning och möjligheterna att övervinna dem skall närmare belysas i det följande. I en maskinanläggning, som i och för sig vore särskilt lämplig för en given arbetsuppgift, skulle kanske detta arbete ensamt ge en ekonomiskt sett alltför låg beläggning. Är arbetsvolymen tämligen jämn året om, kan det då ligga nära till hands att söka en mindre maskin, som blir någorlunda väl

246 belagd och att uppgöra datasystem och program därefter, även om utformningen inte blir den bästa. Men det är inte säkert att ADB blir lönsam på detta sätt. Full beläggning är visserligen att eftersträva men är inte i och för sig ett tecken på god ekonomi. Det avgörande är att kostnaderna per utförd arbetsoperation blir så låga som möjligt. Det bör då erinras om att större maskiner, om de är tillräckligt belagda, regelmässigt ger lägre kostnader per arbetsoperation än mindre maskiner. I ett tidsbundet arbete kan de större maskinerna även ge fördelar utöver de ekonomiska genom kortare bearbetningstider. Förberedelsearbetet underlättas också vid användandet av större maskiner och blir därigenom billigare — se härom närmare kapitel 7. Är arbetet koncentrerat i tiden till kortare perioder med stora volymer, blir ändock den större maskinen nödvändig för uppgiften. På beräkningsområdet finns många problemtyper, som för sin lösning kräver en mycket stor maskin. I dylika fall kan maskinfrågan ordnas endast genom att sammanföra ett flertal arbetsuppgifter till en gemensam anläggning. Till de åtgärder, som krävs för att ADB-tekniken skall bli tillvaratagen på bästa sätt, hör således att anskaffa för de olika arbetsuppgifterna lämplig teknisk utrustning under särskilt beaktande av de större maskinernas företräden ur ekonomisk synpunkt och att tillse att utrustningen utnyttjas så väl som möjligt, dvs. blir väl belagd med nyttigt och för maskinerna lämpat arbete. I praktiken innebär detta att för nytillkommande arbetsuppgifter först får undersökas om någon redan förefintlig anläggning kan utnyttjas, i befintligt skick eller efter utbyggnad om den lediga kapaciteten är otillräcklig. Blir anskaffning av ny anläggning nödvändig, bör denna få täcka så många behov som möjligt. I viss utsträckning är emellertid handlingsfriheten inskränkt genom hinder betingade av arbetsuppgiftens speciella krav på maskinutrustning eller av dess lokala bundenhet. Varje modern större datamaskinanläggning kan visserligen utföra de mest skiftande arbetsuppgifter, men olika anläggningar kan vara mer eller mindre lämpade för vissa typer av arbeten — beräkningsarbeten, administrativa arbeten av olika slag m. fl. En viss differentiering av maskinparken är sålunda behövlig för att det skall bli möjligt att i varje särskilt fall finna en för uppgiften väl lämpad och ekonomiskt fördelaktig maskin. Planeras ett sammanförande av ADB-arbeten från olika håll till en gemensam anläggning, uppkommer frågan huruvida det geografiska avståndet kan vara ett avgörande hinder. Denna fråga har närmare belysts i kapitel 7. Många gånger är endast vissa led i ADB-arbetet lokalt bundna. Då kan möjligen en mindre anläggning, s. k. satellitmaskin, fylla det lokala maskinbehovet och de komplicerade och större bearbetningarna via magnetband överlämnas till en större anläggning. På detta sätt är det möjligt att få det lokalt bundna arbetet utfört och ändå bli delaktig i den stora maskinens bättre driftsekonomi.

247 Med hänsyn till de skiftande förhållandena behöver varje särskilt fall prövas närmare för att dess krav på närhet till den maskinella utrustningen skall bli klarlagd. För en del lokalbundna arbeten kan maskinfrågan lösas tillfredsställande, om man placerar de stora maskinanläggningar som kan bli behövliga intill arbetsplatser, där ADB-arbetet är lokalt bundet. Möjligheterna att fylla datamaskinbehovet inom statsförvaltningen på mest ekonomiska sätt begränsas sålunda i dagens läge av att en del arbetsuppgifter är lokalt bundna. Med teknikens hjälp synes emellertid detta hinder så, småningom kunna i betydande mån övervinnas. Genom utvecklingen på datatransmissionens område torde nämligen kunna emotses vissa möjligheter att utan förflyttning av arbetsmaterialet utnyttja anläggningar förlagda annorstädes. Av intresse i detta sammanhang blir också maskinsystem av sådan konstruktion, att de kan samtidigt utnyttjas av flera olika användare oberoende av varandra. Det är en angelägenhet av uppenbar vikt att noga följa den tekniska utvecklingen och tillvarata de tekniska möjligheter som kan framkomma för att övervinna de lokala hindren. I detta hänseende bör nära kontakt hållas med televerket, som fortlöpande arbetar på området för datatransmission, bl. a. med praktiska prov, och som aktivt deltar i det internationella samarbetet mellan olika telekommunikationsförvaltningar m. fl. Det bör tillika beaktas, att behov av samverkan i dessa frågor kan uppkomma även med parter utanför den statliga sektorn, ett spörsmål som är förtjänt; av ingående uppmärksamhet. Frågan om maskinell utrustning för ett projekt eller för samtliga arbetsuppgifter vid en arbetsplats eller inom ett verk kan aldrig helt frikopplas från ADB-verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt och handläggas oberoende av denna. Även andra maskinbehov och maskinutrustningar i övrigt kommer på ett eller annat sätt med i bilden. Så är fallet även om arbetsvolymen är sådan, att en särskild anläggning av största storlek skulle kunna anskaffas och bli fullt utnyttjad. Först måste konstateras om en sådan anläggning är lämplig för samtliga föreliggande arbeten eller om inte annan maskinanläggning bör användas för en del av dem, t. ex, vissa beräkningsarbeten. Blir en ny stor anläggning ändå väl belagd och ett förvärv aktuellt, uppkommer frågor rörande behov av likformighet med andra anläggningar och möjligheter till kommunikation med dessa, gemensam reservkapacitet av säkerhetsskäl o. dyl. En viss ledig kapacitet finns kanske, som bör kunna utnyttjas av andra. Behov av samverkan inom statsförvaltningen och samordning av resurserna föreligger således alltid i någon form. Att hålla lämplig teknisk utrustning tillgänglig till lägsta möjliga kostnad för statliga ADB-arbeten är en uppgift, som kräver en samlad planering av såväl maskinanskaffning som maskinutnyttjande. Till den angivna målsättningen att minimera maskinkostnaden för ADB bör ett par påpekanden göras.

248 Vad man skall eftersträva är — bortsett från att finansieringsmässiga förhållanden i speciella fall kan nödvändiggöra en annan målsättning — att kostnaderna blir de lägsta möjliga inte endast vid en viss tidpunkt utan totalt för en längre tidsperiod. Valet av maskintyp bör därför inte bara ske med sikte på de för ögonblicket aktuella behoven utan det bör inordnas i en medveten långsiktspolitik. Man måste ständigt söka se framåt i tiden för att om möjligt bedöma vilka krav på maskinkapacitet och maskinutrustning, som kommer att ställas från olika håll. Eljest föreligger risk för att gjorda nyanskaffningar kommer att längre fram framstå som kortsynta. Vid avvägningen av maskinanskaffningarna får vidare hänsyn inte tagas enbart till maskinkostnaderna, övriga kostnadsposter måste också beaktas. Målet måste givetvis vara att minimera totalkostnaderna för ADB, inte en delpost. Bland de övriga kostnadsposter som får uppmärksammas må nämnas kostnaderna för förberedelsearbetet, vilka kan variera inom relativt vida gränser, beroende på dels de olika maskintypernas individuella utformning i fråga om kapacitet, orderlista, inbyggda kontrollfunktioner, automatkodningssystem o. dyl., dels det standardprogrambibliotek som finns tillgängligt för maskintypen, den assistans som kan lämnas av maskinleverantören m. m. Sådana indirekta kostnader som utbildningskostnader, kostnader för reservhållning m. m. får också beaktas. Det är inte alltid som den maskin, vilken har lägsta maskinkostnad per arbetsoperation, ger de största fördelarna, övriga kostnadsposter kan ändra relationerna mellan de olika ifrågakommande maskinerna. Att utifrån ovan redovisade förutsättningar minimera materielposten för ADB inom statsförvaltningen är en komplicerad uppgift, som väl aldrig kan lösas perfekt. Det blir nödvändigt att göra uppskattningar, som förenklar bedömningen, men uppgiften fordrar ändock ett omfattande ADBkunnande och en god överblick över arbetet inom statsförvaltningen.

Utnyttjande För att ernå största fördel av en maskinanläggning fordras en fortlöpande driftsplanering — dvs. inplanering av olika bearbetningar, programinkörning, tekniskt maskinunderhåll m. m. — dels överslagsvis för längre tidsperioder, dels detaljerat för kortare perioder (veckor, dagar). Planeringsarbetets omfattning bestämmes av databehandlingsuppgifternas art och omfattning. För uppgifter, som återkommer kontinuerligt enligt fastställda tidsplaner, blir planeringen relativt enkel, medan en mångfald sporadiskt återkommande uppdrag komplicerar planeringsarbetet. Består anläggningen av en huvudmaskin och en med denna samarbetande satellitmaskin för in- och utmatning av data och engagerar olika databehandlingsuppgifter dessa båda maskiner i mycket skiftande grad, blir den driftsekonomiskt betydelsefulla planeringen en komplicerad angelägenhet.

249 Vid större maskinanläggningar med ett flertal skiftande arbetsuppgifter kan det behövas en särskild planerare eller planeringsavdelning, som i förekommande fall också bör ombesörja planeringen av eventuella hålkortsbearbetningar i anslutning till huvudbearbetningarna. För att bästa möjliga utnyttjning av hela maskinparken inom statsförvaltningen skall kunna uppnås behövs — förutom den planering som skall göras för varje maskinanläggning — en generalplanering eller en central clearing av bearbetningsbehov och tillgänglig maskinkapacitet. Nytillkommande arbeten skall kunna inläggas i därför lämpad maskin, vilket i en del fall kan nödvändiggöra omflyttning av bearbetningar. Vidare kan det bli erforderligt att snabbt vidtaga omdispositioner vid maskinhaveri eller vid av annan anledning förorsakat driftstopp vid någon anläggning. Det kan bli nödvändigt att finna maskinkapacitet för arbetsuppgifter som fallit utanför tidsplanen därför att tidsberoende bearbetningar som misslyckats omedelbart måste göras om. I vissa fall kan det uppkomma ett inte direkt förutsebart behov av att som led i ett utredningsarbete och för att inte försena detta få program testade eller speciella prov vid maskinen utförda. I dylika situationer framträder behovet av en central överblick över beläggningen vid de olika anläggningarna. För att maskindriften skall kunna uppehållas även vid sjukdomsfall etc. måste det finnas reserver för operatörspersonalen, som kan rycka in. Även om denna personal utbildas för att sköta samtliga operatörsfunktioner och sålunda kan ersätta varandra, vilket är önskvärt, kan det för återkommande övertid eller andra speciella situationer bli nödvändigt att intermittent sätta in ytterligare operatörspersonal, som då får tagas från annat håll. För detta ändamål bör en central clearing ordnas. Ur denna synpunkt framstår det också som angeläget att enhetliga regler tillämpas för arbetet vid de olika maskinanläggningarna. För att operatörernas arbete skall underlättas och problem inte möta vid byte av operatörspersonal bör noggrant dokumenterade körningsinstruktioner finnas. Det är givetvis fördelaktigt — framför allt med hänsyn till säkerheten i bearbetningarna — att dessa instruktioner finns utarbetade i standardiserad form. Vissa synpunkter på det tekniska underhållet av maskinerna har redovisats i kapitel 7 (sid. 197 f). Såsom framhållits där torde man i varje fall tills vidare få räkna med att i regel utnyttja maskinleverantörens service härför. Viss tillsyn från driftsledningens sida erfordras dock. För att få ett mått på anläggningens effektivitet och få underlag för debitering, i den mån en sådan blir aktuell, bör särskild maskinlogg föras. Av denna skall framgå för varje bearbetning dess beteckning, tidpunkten för arbetets påbörjande, eventuella avbrott och anledning till dessa samt tidpunkten för arbetets färdigställande. I vissa maskiner erhålles automatiskt en maskinskriven logg utvisande dels alla från manöverbordet vidtagna åt-

250 gärder, som kunnat påverka det lagrade programmet — av värde bl. a. ur revisionssynpunkt — dels de maskinstopp som förevarit. Genom analys av maskinloggar och kostnadsredovisningar för olika anläggningar kan effektiviteten hos dessa bedömas och underlag för förbättringar erhållas. De uppgifter om driftssäkerheten, kostnadsutfall m. m. vid användande av olika maskinfabrikat som härvid erhålles är av betydelse bl. a. som underlag för maskinanskaffningen inom statsförvaltningen. Även de synpunkter och önskemål som framkommer från driftspersonalen vid de olika anläggningarna i fråga om den maskinella utrustningen bör i samband därmed uppmärksammas och utvärderas. Det framstår såsom nödvändigt att även dessa arbetsuppgifter centralt sammanhålles.

KAPITEL 10

Förslag till organisation på ADB-området

Allmänna

synpunkter i

på ADB-verksamheten rationaliseringsarbetet

och dess

ställning

De synpunkter, som varit vägledande för kommittén vid dess ställningstagande till frågan om organiserandet av ADB-verksamheten inom statsförvaltningen, är i stort sett följande. Allmänt sett är ADB en metod bland andra i databehandlingen. Den ger dock, särskilt på det administrativa området, nya och vidare aspekter på möjligheterna till rationalisering. Kraven på databehandlingsarbetet och dess funktion i verksamheten kan nämligen på detta område inom mycket vida gränser prövas förutsättningslöst, dvs. utan att begränsas av hänsyn till hur databehandlingen kan utföras. Den centrala uppgiften vid rationalisering är att utifrån för verksamheten givna målsättningar ge denna en rationell form. Härvid preciseras databehandlingsarbetets funktion i sammanhanget. Med givna utgångspunkter skall databehandlingsarbetet utformas så rationellt som möjligt. Är man därvid obunden av formen för databehandlingens utförande, kan rationaliseringen leda till väsentliga organisationsförändringar för verksamheten i dess helhet, många gånger utöver gränserna för nuvarande organisationer. ADB är dock inte alltid att föredraga. ADB bör inte tillämpas förrän det visat sig, att arbetet inte lika väl kan utföras med enklare metoder eller att ADB under alla förhållanden är bättre ur funktionsmässig och ekonomisk synpunkt. I inånga fall ger emellertid ADB de största fördelarna i form av säkerhet i databehandlingen, ökad effektivitet i arbetet och kvalitativ höjning av arbetsresultaten. Bätt utnyttjad kan ADB många gånger ge betydande besparingar, inte alltid direkt i databehandlingsarbetet men väl för verksamheten i dess helhet när databehandlingen ges en vidgad funktion. Medan vid kontorsrationalisering enklare databehandlingsmetoder ofta framgångsrikt kan tävla med ADB, är ADB regelmässigt överlägsen och oftast det enda möjliga hjälpmedlet vid beräkningsarbeten. Datamaskinernas lämplighet på beräkningsområdet är klart dokumenterad. Läget är här att beräkningsbehovet, som är strängt taget obegränsat, aktualiseras i en takt, som endast hejdas av tillgången på personal, som kan analysera och precisera problemen, och av kapaciteten hos tillgängliga maskiner. Användningsområdet för ADB vidgas successivt. Förberedelser pågår på

252 helt nya områden, där datamaskintekniken kan komma att få stor praktisk betydelse. Utvecklingen därvidlag bör därför noga följas. ADB ger uppenbarligen med tillgänglig utrustning och metodik stora möjligheter till rationalisering och effektivisering på många arbetsområden. ADB bör därför tillvaratagas och utnyttjas på effektivaste sätt inom statlig verksamhet. Införande av ADB medför stora kostnader. Arbetet att förbereda ADB är ofta både omfattande och tidskrävande, särskilt då det gäller uppgifter av administrativ natur. Den maskinella utrustningen är också dyrbar. Det är därför synnerligen angeläget att söka så väl som möjligt utnyttja tillgängliga personella och maskinella resurser. Förberedelsearbetet fordrar härför särskilt lämpad och speciellt utbildad personal. Rationaliseringseffekten är inte beroende enbart av hjälpmedlet utan också i hög grad av hur detta utnyttjas. De kunskaper om ADB:s möjligheter och de praktiska erfarenheter som finns på olika håll måste följaktligen inhämtas och tillgodogöras. När sedan egna praktiska erfarenheter tillkommer, ökas allt mer förmågan att utnyttja den ADB-utrustning och metodik, som står till förfogande. Arbetet att genomföra och driva ADB är också självt ett område för rationalisering. Den tekniska utvecklingen fortgår i syfte att öka maskinernas prestationsförmåga och användbarhet. Genom att förbättra arbetsmetodiken söker man därjämte att förenkla förberedelsearbetet till och driften vid ADB och att reducera det manuella arbetet genom att överlåta allt mer av det till maskinerna. Denna fortlöpande rationalisering medför personalbesparingar och lägre kostnader i övrigt för ADB-verksamheten, vilket i sin tur innebär att ADB kommer att ge än större fördelar. Denna utveckling måste uppföljas och utvärderas och resultaten därav förmedlas vidare och tillgodogöras de nya tillämpningar av ADB som förberedes men också redan genomförda tillämpningar, när en revision visar sig lönsam. Som led i rationaliseringsverksamheten gör sig således ADB-arbetet gällande på skilda nivåer, av vilka var och en måste uppmärksammas, om ADB:s fördelar skall kunna effektivt tillvaratas. Det är en avvägningsfråga hur de personalresurser, som totalt disponeras för ADB-verksamhet, bör fördelas mellan dem. De arbetsuppgifter på ADB-området det här gäller hör i praktiken nära samman. Den som har till uppgift att följa och bidra till utvecklingen på olika specialområden — dvs. är inriktad på att rationalisera ADB-arbetet — kommer många gånger att delta direkt i den praktiska tillämpningen av ADB vid aktuella projekt. Å andra sidan kan de som bereder ett arbete för ADB ge bidrag till utvecklingen med nya erfarenheter, värda att föras vi-

253 dare. För övrigt söker de naturligen i den utsträckning tiden medger att inhämta råd och upplysningar och kunskaper i övrigt om utvecklingen där dessa står att finna för att omedelbart tillämpa dem. Deras strävanden därvidlag liksom deras arbete i övrigt bör på allt sätt underlättas. Därtill kommer att en uppföljning av utvecklingen beträffande teknik, metodik och tillämpning fordrar specialkunskaper av olika slag och tid för utredningar för att ge praktiskt meningsfylld information. Utvecklingsuppföljningen och vad därmed sammanhänger kräver därför att särskild personal, specialister på olika områden, avdelas härför. En dylik arbetsfördelning är i och för sig nödvändig och innebär också ett bättre utnyttjande av tillgängliga personalresurser. En samverkan mellan specialister och dem som praktiskt tillämpar ADB är således lika naturlig som nödvändig. Inom ADB:s första tillämpningsområde — beräkningsområdet — finns erfarenheter härav sedan länge. Samma behov föreligger på den administrativa databehandlingens område, där man för närvarande befinner sig i ett inledande skede. Det gäller att införa ADB med det kunnande, som i dagens läge står till buds, i syfte att söka snarast tillvarata de rationaliseringsvinster som nu kan uppnås, men också att vinna de egna praktiska erfarenheter, som måste tillkomma utöver utvecklingsuppföljning, inhämtande av andras erfarenheter etc. för att det skall bli möjligt att snabbt höja ADB-arbetets effektivitet. Det är angeläget att detta inledningsskede blir kortvarigt. ADB-verksamheten bör ges en sådan organisation och sådana verksamhetsformer, att en samordning av såväl de personella som de tekniska resurserna befrämjas. De som bär ansvaret för och fyller ledande funktioner på olika håll inom statlig administrativ och annan verksamhet, där ADB kommer i fråga, blir mer eller mindre hårt engagerade i ADB och behöver vara i större eller mindre grad orienterade om ADB. När datamaskiner användes för beräkningsarbeten, planeringsuppgifter och liknande, träder ofta användarna själva mera direkt in i ADB-arbetet. Det är härvid fråga om forskare på olika områden, tekniker, matematiker eller annan fackexpertis, vilka är tillräckligt förtrogna med matematiska beräkningsmetoder och användning av datamaskiner för att kunna utföra arbetet, eventuellt med råd av specialister. Vid kontorsrationaliseringsarbete spelar ADB-synpunkter stor roll. Personal med organisations- och rationaliseringsuppgifter inom verken och den centrala expertisen på detta område hos statskontoret behöver därför för sitt arbete grundlig kännedom om ADB, även om nära samråd förutsattes ske med särskilda specialister på ADB. Det kan tilläggas, att personal som svarar för kameral revision och sakrevision inom statsförvaltningen för sin verksamhet också har behov av att vara insatt i ADB.

254 Många personer blir sålunda mer eller mindre hårt engagerade i ADBverksamhet utan att därför deras egentliga yrkesmässiga förankring och organisatoriska tillhörighet rubbas. Utöver sådan personal kräves emellertid andra befattningshavare med speciell utbildning för de arbetsuppgifter av olika slag som hör till verksamheten. De speciella arbetsuppgifterna i databehandlingsarbetet har närmare beskrivits i det föregående (kapitel 4 och 9). Av vad där anförts framgår, att många arbetsuppgifter inom ADB-området är av den art, att den sakkunskap som erfordras härför inte kan tillföras varje myndighet, som skall tillämpa ADB. I stor utsträckning avser de också funktioner som är gemensamma för statsförvaltningen eller bör utföras centralt för att dubbelarbete skall undvikas. Därtill kommer att en del databehandlingsarbeten är av sådan natur, att de kräver samfälld handläggning eller saknar målsman bland statsmyndigheterna, vilket ställer krav på en central handläggning. Det föreligger således ett uppenbart behov av en särskild organisation inom statsförvaltningen för handläggning centralt av vissa ADB-frågor. De arbetsfunktioner, som bör ankomma på en sådan organisation skall närmare preciseras i det följande. Det kommer också att prövas huruvida denna organisation, här nedan kallad dataorganisationen, bör inta en självständig ställning eller ingå som en del av någon befintlig myndighet. Speciella

arbetsuppgifter

på ADB-området

och deras

samordnande

Att på effektivaste sätt tillvarata och utnyttja ADB inom statlig verksamhet innebär att planera, dvs. välja och avgränsa projekten för ADB, att praktiskt förverkliga, dvs. förbereda och genomföra varje sådant projekt under mobiliserande på ett så rationellt sätt som möjligt av allt vad metodik och erfarenhet hittills uppnått, att ge driften ur praktisk och ekonomisk synpunkt lämpligaste maskinella utrustning samt att vid arbetet ge utrymme för såväl speciella omständigheter i det enskilda fallet som de allmänna synpunkter som måste beaktas ur ett vidare perspektiv. Det sagda skulle, såsom angivande målet för ADB-verksamheten, behöva både nyanseras och kompletteras. Det framhäver dock vad som bör ses som det mest väsentliga och centrala i en framgångsrik ADB-verksamhet och som bör särskilt beaktas vid de organisatoriska övervägandena. Utifrån denna målsättning skall här, särskilt med tanke på vad som är av betydelse för de organisatoriska spörsmålen, sammanfattande anges de arbetsuppgifter och personalinsatser av olika slag som tillhör ADB-verksamheten. Det bör förutskickas att åtskilliga arbetsuppgifter, särskilt när det gäller ADB på det administrativa området, får en mera påtaglig aktualitet först i och med att ADB vinner ökad tillämpning och att de därefter växer i betydelse. Här måste emellertid även dylika arbetsuppgifter beaktas, eftersom

255 även de skall kunna inordnas inom en organisatorisk ram för ADB-verksamheten. Det finns inom statsförvaltningen många presumtiva objekt för ADB av varierande lönsamhetsgrad. De kan bli aktualiserade efter hand — ofta i samband med organisations- och rationaliseringsundersökningar — av statskontoret såsom centralt rationaliseringsorgan eller inom enskilda verk och myndigheter, kommittéer och utredningar. Det kan inte förutsättas att projekten anmäler sig i tur efter angelägenhet eller i sådan takt, att det blir möjligt — realistiskt bedömt — att påbörja och genomföra dem alla inom avsedd tid. För en effektiv ADB-verksamhet är det nödvändigt att ha en samlad överblick i fråga om de områden, där användande av ADB kan bli aktuellt, om förundersökningar som upptas på olika håll och om projekt som initieras. Uppgifter av denna art bör handhas av dataorganisationen. Vad särskilt gäller det administrativa området behöver statskontoret en motsvarande överblick över hela rationaliseringsverksamheten i ett tidigare led. Statskontoret och dataorganisationen måste i dessa delar samarbeta intimt och uppgöra en prioritetsgraderad projektförteckning i samförstånd med de verk och myndigheter som beröres därav. För varje projekt bör, i samverkan med berörda parter, målet för undersökningen fastställas och dess område avgränsas, en arbetsplan i stora drag uppgöras och erforderliga personalinsatser beräknas. Varje speciell arbetsuppgift, som tillhör ADB-verksamheten, skall ses som ett led i arbetet att på bästa sätt praktiskt förverkliga och bedriva ADB. I centrum står det direkta arbetet att förbereda ADB för praktisk tillämpning och i anslutning därtill också arbetet att justera och komplettera införda system och program. Detta arbete hör i princip hemma hos de myndigheter, institutioner e t c , som handhar den verksamhet där ADB skall tilllämpas. Till stor del måste också den personal, som förberedelserna kräver, hämtas därifrån. Endast denna har vanligen den ingående kännedom om arbetet som erfordras. Förberedelsearbetet utföres där lämpligen av en särskild arbetsgrupp. Förekommer samtidigt flera skilda projekt hos samma myndighet — vart och ett med särskild personal i arbete — bör de olika grupperna sammanhållas under enhetlig ledning, direkt underställd verksledningen. Sedan ett större projekt genomförts, behöver som regel en del av arbetsgruppens personal kvarstanna, under den första tiden för de justeringar av system och program, som driftserfarenheterna kan ge anledning till, och framdeles för angelägna ändringar och kompletteringar av olika slag som efterhand anmäler sig. Föreligger även planer att. successivt bygga ut det ADB-system som införts, eller förekommer det fortlöpande hos samma myndighet en del tillfälliga arbeten lämpliga för ADB, kan det bli ett permanent behov av systemmän och programmerare.

256 När det gäller större arbetsuppgifter, som inte är begränsade till något enskilt verks ämbetsområde utan förekommer inom hela eller större delar av förvaltningen, kan förberedelsearbetet utföras av statskontoret, någon för ändamålet tillsatt delegation, utredning el. dyl. Det blir i sådana fall ofta fråga om vissa organisatoriska förändringar, som bl. a. leder till att arbetsuppgifterna efter avslutat förberedelsearbete anförtros viss myndighet. I fråga om arbetsuppgifter som kräver relativt ringa förarbete kan det vara obehövligt att bilda en särskild arbetsgrupp för ändamålet. Har inte redan den myndighet, till vilken arbetsuppgiften hör, personal som är sysselsatt med andra ADB-projekt och som kan anförtros det nya projektet, blir arbetet i detta fall en serviceuppgift för dataorganisationen. Till denna kategori hör beräkningsuppgifter av skilda slag — inte minst sådana som kan väntas efter hand finna många användare — men också uppgifter på det administrativa området. Det kan också bli fråga om försök i mindre skala på initiativ av myndighet, inom vars ämbetsområde arbetet faller, statskontoret såsom rationaliseringsorgan eller någon på området verksam kommitté eller utredning. Initiativet kan också komma från dataorganisationen själv i anslutning till dess strävanden att sprida kännedom om möjligheterna att använda ADB till områden inom statsförvaltningen, där ett utnyttjande framstår som förmånligt. När det gäller helt nya tillämpningsområden, blir det, så snart man därav kan emotse fördelar i framtiden för statsförvaltningen eller för landet i dess helhet, till att börja med ett arbete på försöksstadiet för utveckling och anpassning till svenska förhållanden. Dataorganisationen bör med sin expertis stödja dylikt arbete och, när annan särskild målsman inom statsförvaltningen saknas, påtaga sig huvudmannaskapet. Andra former för arbetets bedrivande kan ifrågakomma. Här må nämnas samarbetsgrupper med deltagande av expertis från statsförvaltningen och från näringslivet. Ett dylikt samarbete kan bli aktuellt t. ex. mellan områden där en integration i databehandlingen är möjlig. Sådana spörsmål kan äga stor ekonomisk och praktisk räckvidd. En stor del av förberedelse- och uppföljningsarbetet i samband med en viss tillämpning måste — oavsett formerna i övrigt — vara koncentrerat till ett enda ställe. Skulle det exempelvis för en riksomfattande verksamhet beslutas, att den del av arbetet som anförtros datamaskiner skall ske parallellt regionvis, t. ex. länsvis, vid anläggningar i anslutning till det lokala arbetet med in- och utdata e t c , måste ändock inte blott förberedelsearbetet utan även den fortlöpande vården av system och program förbli en central angelägenhet. Har ett datasystem med hänsyn till sin uppgift utformats lika för samtliga regioner, skall också ansvaret för att det förblir likformigt och

257 därmed också det fortlöpande system- och programmeringsarbetet helt tillhöra ett för verksamhetsområdet centralt organ. Skulle i något tillämpningsfall likformigheten inte vara systemmässigt tvingande, förblir den i varje fall eftersträvansvärd av ekonomiska skäl. Genom att använda samma system och program i alla regioner, kan nämligen dubbelarbeten av stora mått undvikas. Detta gäller inte blott kontinuerliga utan även tillfälliga arbeten av olika slag. När exempelvis en länsstyrelse tar initiativ till undersökningar, planeringsarbeten el. dyl., bör beaktas att samma behov kan förr eller senare aktualiseras även i andra län. För att undvika dubbelarbete är det angeläget att i dylika fall kontakt sökes med den centrala myndighet, som kan finnas för tillämpningsområdet i fråga, eller med dataorganisationen för att där få hjälp med förberedelsearbetet eller få detta utfört. Arbetet att förbereda ADB blir som nämnts spritt ut över statsförvaltningen, i regel till de verk och myndigheter där ADB skall tillämpas. I vart fall kräver varje större projekt sin arbetsenhet, helt koncentrerad på att föra projektet i hamn. Endast en mindre del av de totala arbetsinsatserna för beredning av ADB torde bli förlagd till dataorganisationen. Mera ingående kunskaper på ADB-området kan, liksom på andra områden, nås endast genom specialisering. Tillgången på expertis och allmänt kvalificerad personal är knapp, och det är därför nödvändigt att koncentrera statsförvaltningens resurser av detta slag. Frågan är då hur den knappa tillgången på väl kvalificerad personal lämpligen bör disponeras och utnyttjas för att komma till bästa möjliga användning vid det praktiska arbetet att förbereda och förbättra ADB »ute på fältet». För rekrytering av en arbetsgrupp inom ett verk, där ett ADB-projekt skall genomföras, torde det i dagens läge höra till undantagen att även finna personal med tidigare erfarenhet av ADB. Som regel kommer i större eller mindre utsträckning nya och oprövade krafter att behöva anlitas. Den centrala expertisen bör här anlitas för att ge gruppdeltagarna en på förberedelsearbetet inriktad och till innehållet aktuell undervisning, som sedan bör kunna uppföljas fortlöpande med information i anslutning till det praktiska arbetet. Dataorganisationen bör bistå arbetsgrupper i den utsträckning, som erfordras och dess resurser medger. Huvudsakligast bör organisationens experter ingå som konsulter. Till en början och framdeles vid större projekt kan det dock bli nödvändigt att av organisationens ADB-expertis avdela en eller flera — beroende på projektets art och omfång — för att ingå i gruppen och där direkt delta i arbetet. Den centrala expertisen skall förstärka gruppen med sitt kunnande men också fungera som kontaktmän och under 17 —

258 arbetet bl. a. tillse att där utnyttjas det bistånd i olika sammanhang, som dataorganisationen kan ge eller förmedla. Kontaktmännen vid olika arbetsgrupper och övrig expertis i dataorganisationen bör för den skull regelbundet sammanträffa för informationsutbyte och problemdiskussion och fortlöpande rapportera såväl till dataorganisationen som till sina arbetsgrupper. Dessutom behöver arbetsgrupperna anlita specialister t. ex. då det gäller maskinval, frågor av speciellt teknisk art, beräkningsproblem eller särskilda spörsmål vid system- och programmeringsarbetet. För dylika ändamål skall dataorganisationens specialister stå till förfogande. De möjligheter, som kan finnas att underlätta arbetsgruppernas arbete, bör med dataorganisationens bistånd bevakas och tillvaratagas. De arbetsresultat och erfarenheter, som vunnits på andra håll, bör tillgodogöras, och det bör tillses att samma arbete inte utföres på mer än ett håll. För att undvika dubbelarbete kräves full och öppen kommunikation mellan olika användare och fullständig dokumentation av de system och program som utnyttjas på olika håll. Dataorganisationen bör bistå därvidlag såsom förmedlare men skall också bidraga genom att analysera vunna erfarenheter och på så sätt öka deras värde och underlätta deras utnyttjande. Det kan t. ex. också förekomma att programmering av en och samma delrutin är aktuell på flera håll. Arbetet därmed bör då utföras för allas räkning av någon i en av arbetsgrupperna, i dataorganisationen eller eventuellt hos vederbörande maskinföretag. Under arbetets gång uppkommer hos arbetsgrupperna olika frågor, som kan behöva närmare penetreras. Vissa av dem kan lämpligen överlämnas till dataorganisationen för utredning, särskilt om arbetet därmed skulle, utfört inom arbetsgruppen, rubba dess tidsschema eller om arbetet är av intresse för ett flertal användare. Dataorganisationen skall även i övrigt bistå arbetsgrupperna med råd i olika sammanhang. Även vid uppföljning av arbetet sedan det överförts till ADB skall dataorganisationen medverka på liknande sätt. Det är sällan ett uppgjort system kan anses definitivt. Förutom att justeringar kan erfordras i samband med författningsändring eller annan förändring i de yttre förutsättningarna för systemet, behöver det av tekniska skäl ses över emellanåt. Nya metoder på databehandlingsområdet eller tillkomsten av ny maskinell utrustning kan medföra, att systemet kan förbättras, nya integreringsvägar öppnas etc. När dataorganisationens ADB-expertis jämte tekniska och andra specialister anlitas i det praktiska arbetet att förbereda ADB inom arbetsgrupper eller eljest, bör det kunna krävas, att de i sitt expertskap befinner sig i nivå med det aktuella utvecklingsläget. Den personal som är direkt sysselsatt med det praktiska förberedelsearbetet skall inte behöva belastas med uppgiften att under arbetets gång även följa upp utvecklingen. Det hör till expertisens uppgifter att tillse, att förberedelsearbetet i möjligaste mån sker i enlighet

259 med de senaste rönen på området. Likaledes måste den undervisning som meddelas vara till innehållet aktuell. För att erforderlig sakkunskap skall kunna byggas upp och vidmakthållas krävs en fortlöpande uppföljning av det intensiva utvecklingsarbete, som bedrives på ADB-området, och av den ständigt ökande, allt fler områden omfattande användningen av datamaskiner. Detta arbete måste ges fasta former. Dataorganisationen bör sålunda följa utvecklingen i fråga om såväl materiel som metoder och inhämta de erfarenheter som samlas på olika tillämpningsområden inom- och utomlands. Detta arbete kräver litteraturstudier, dokumentation av litteratur och kontakt med verksamhet utomlands genom studiebesök och deltagande i konferenser m. m. Vårt land bör även vara representerat i de internationella sammanslutningar, som kan finnas på området. För att utvecklingsuppföljningen skall kunna bedrivas effektivt och kunna ge ett meningsfyllt och praktiskt lätt tillgängligt utbyte måste till detta arbete anslutas viss utrednings- och utvecklingsverksamhet. Uppgiften för den centrala expertis, som sålunda har att ställa sin sakkunskap till förfogande i det praktiska arbetet för ADB, blir till väsentlig del av kunskapsförmedlande natur. Den har att inhämta nya rön och annan för det praktiska ADB-arbetet värdefull information från dem som vidareutvecklar och tillämpar ADB, att i mån av behov själva bidraga till utvecklingen framför allt genom bearbetning av vad som inhämtats samt att föra sitt vetande vidare vid undervisning, rådgivning m. m. och i vissa fall genom tillämpning direkt i det praktiska arbetet, bl. a. som deltagare i arbetsgrupper. Undervisning och rådgivning, uppföljning av utvecklingen samt utrednings- och utvecklingsverksamhet hör således nära samman och bör förläggas till den organisation, där specialisterna på databehandlingsområdet sammanhålles. Även mellan olika specialistgrupper, såsom de tekniska experterna, matematikerna på beräkningssidan och system- och programmeringsexperterna på databehandlingssidan, är ett nära samarbete angeläget. Problematiken är i vissa hänseenden likartad och övergångsformer finns mellan klart definierade databehandlingsarbeten av administrativ n a t u r och rena beräkningsarbeten. Inom båda områdena behövs kontakt med den tekniska expertisen. Samarbete mellan de olika grupperna främjas bäst, om de hålles ihop under gemensam ledning. Också anskaffning av maskiner bör vara en central uppgift. Förenklingar för de olika användarna och besparingar åt statsförvaltningen kan vinnas genom att den centrala ADB-expertisen handhar det praktiska arbetet för maskinbehovets tillgodoseende, innefattande ifrågakommande beställning, installation m. m. Detta arbete bör på så sätt kunna bli bättre och billigare utfört än om icke specialiserad personal inom vart och ett av de olika tilllämpningsområdena svarar för detsamma. Det är också angeläget, att kon-

260 takterna mellan maskinföretagen och ADB-intressenterna inom statsförvaltningen i stort sett äger rum på det centrala planet med de fördelar detta kan ha i olika hänseenden. För att kunna fylla en samordnande funktion i frågor om maskinell utrustning behöver dataorganet fortlöpande överblick över det aktuella läget i fråga om maskinbehov och om utnyttjad och ledig kapacitet i befintliga anläggningar. Uppgifter om behovet bör kunna till stor del inhämtas vid det direkta arbetet med dem som förbereder ADB, men dataorganet skall också allmänt äga att få de upplysningar, som kan vara erforderliga för en fullständig bild av läget och för att få underlag för en planering på längre sikt. Med den överblick dataorganet äger skall det kunna ta initiativ till planering av nyanskaffningar eller förändringar av befintliga anläggningar att genomföras i samarbete med berörda parter. Om verk, myndighet eller annat organ tar initiativ i syfte att tillgodose egna behov, skall planeringen helt ske i samarbete med dataorganet. Vem som skall avge det förslag eller fatta det beslut, som planeringen leder till, får överenskommas i varje särskilt fall. Mer väsentligt är att planeringen skett i samförstånd med övriga berörda parter. Vid skiljaktiga meningar hänskjutes frågan till Kungl. Majrts avgörande, i den mån anskaffningsspörsmål inte ändock måste underställas Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande medelsbehov. Dataorganet bör sålunda inte äga beslutande befogenheter gentemot övriga statsförvaltningsorgan. Oavsett var inom statlig verksamhet initiativet tages i frågor rörande anskaffning m. m. av datamaskinutrustning skall således dataorganet delta i såväl utredning som beslut. Frågornas handläggning tillföres därigenom den sakkunskap i tekniska och andra hänseenden som dataorganet förfogar över. Med den allmänna överblick dataorganet äger bör frågorna kunna få den allsidiga prövning, som kan vara påkallad med hänsyn till såväl de direkt berörda som statsförvaltningen i dess helhet. För att fylla sin uppgift att tillgodose statsförvaltningens samlade behov av maskinkapacitet måste dataorganet ha tillsyn över hur de befintliga anläggningarna används och ha rätt att disponera reservkapacitet i en anläggning för andra myndigheters räkning eller för egna behov. Kontakt kan även behöva uppehållas med maskinanvändare utom statsförvaltningen, särskilt för att säkra tillgång till reserver för maskintyper, som inom statsförvaltningen är representerade endast i enstaka exemplar. Även en dylik kontaktverksamhet är en uppgift för ett centralt organ för statsförvaltningen. Den centrala

dataorganisationens

uppgifter

Dataorganisationen skall vara ett för i första hand statsförvaltningen centralt expertorgan med företrädesvis samordnande, sammanhållande, kun-

261 skapsförmedlande och biträdande funktioner utan befogenhet att besluta gentemot övriga statsmyndigheter. Dataorganisationen skall både äga rätt och ha skyldighet att taga initiativ i olika avseenden för att främja ett utnyttjande av ADB på bästa sätt inom statsverksamheten. Det skall som centralt fackorgan med allsidig överblick över området företräda de allmänna synpunkter som kan vara att anlägga vid ställningstaganden i olika ADB-frågor. Dataorganisationens uppgifter kan i korthet anges vara: att medverka vid planeringen av det centrala rationaliseringsarbetet och därvid företräda ADB-synpunkter, att biträda statsmyndigheter vid förberedelser till ADB och vidareutveckling av förefintliga datasystem, att, där så betingas av särskilda omständigheter, genomföra uppläggningsarbete för ADB i service, att verka för en för statsverksamheten planmässig anskaffning och användning av tekniska hjälpmedel för ADB ävensom att bistå vid anskaffning, installation m. m. av sådan utrustning, att verka för effektivt utnyttjande av befintliga maskinanläggningar och i mån av tillgång tillhandahålla maskintid, att planera för och handha undervisning på området, att följa utvecklingen inom och utom landet i fråga om teknik, metodik och tillämpning av ADB och utvärdera dess resultat ävensom bidra till denna utveckling samt handha erforderlig dokumentation på området, att till andra förmedla vid uppföljnings- och utredningsverksamheten vunna resultat och inhämtade erfarenheter, att bedriva rådgivnings- och informationsverksamhet inom ADB-området, samt att i övrigt handlägga de ärenden på ADB-området som må ankomma på ett centralt statsorgan. För att dataorganisationen skall kunna fullgöra ovan nämnda uppgifter är det nödvändigt, att statsmyndigheter, kommittéer, utredningar etc. i ADB-frågor håller kontakt med dataorganisationen. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om gällande cirkulär till statsmyndigheter angående maskincentralens verksamhet (SF nr 116/1954) — se härom närmare kapitel 8 (sid. 215 f). Motsvarande föreskrifter bör gälla för statsmyndigheter i förhållande till dataorganisationen. Skyldighet bör föreligga för statliga myndigheter och verk (ej statliga bolag), att anmäla uppkommande frågor angående användning av ADB till dataorganisationen, att ej utan samråd med dataorganisationen anskaffa ADB-utrustning eller anlita annan tillhörig ADB-anläggning, varvid fråga om anskaffning skall vid delade meningar underställas Kungl. Maj :ts prövning, att i princip ställa förefintlig eller uppkommande överskottskapacitet vid

262 av myndigheten eller verket förvaltad anläggning till dataorganisationens förfogande, samt att tillhandahålla dataorganisationen de uppgifter som kan vara erforderliga för dess planerande och samordnande verksamhet. I ett så starkt dynamiskt begynnelseskede som det vari den automatiska databehandlingen för närvarande befinner sig är det inte lämpligt eller ens möjligt att i detalj reglera verksamheten hos centralorganet. Möjligheterna att förutse utvecklingen är begränsade. Nya, icke förutsedda problem får behandlas allt eftersom de uppkommer och med det mått av förutseende man då är mäktig. Det är därför av vikt att verksamheten får en sådan organisatorisk ram, att den kan till form och innehåll snabbt och smidigt anpassas efter utvecklingen, dess möjligheter och krav. Den snabba tillväxt av arbetsområdet som kan emotses skulle kunna öka dataorganisationens arbetsbelastning i minst samma mån, om inte organisationen ständigt beaktar möjligheterna att koncentrera de egna insatserna i olika sammanhang till vad som är för dess uppgifter nödvändigt och mest väsentligt. Det kan bl. a. ske genom att på olika områden — forskning, undervisning och praktisk tillämpning av ADB — stödja och befordra en verksamhet där denna på längre sikt bör äga hemortsrätt. Kommittén har att överväga frågan om att på bästa sätt utnyttja ADB inom statlig verksamhet och har därför tillagt den centrala dataorganisationen uppgifter betingade av behovet inom den statliga sektorn. Det bör framhållas, att organisationens verksamhet i flera hänseenden — undervisning, dokumentation, maskinservice m. m. — i viss mån är av mer allmänt samhällelig natur. Dataorganisationens tjänster därvidlag bör därför inte vara förbehållna enbart statsmyndigheter utan bör i princip vara allmänt tillgängliga. Det praktiska ADB-arbetet kommer också att i stigande grad inrymma samverkan i olika hänseenden mellan den statliga och den privata sektorn. Centrala

ADB-uppgifter

inom nuvarande

organisation

Under sitt arbete har databehandlingskommittén i viss omfattning fullgjort arbetsuppgifter, som enligt det föregående bör ankomma på dataorganisationen. Flertalet av de datamaskiner, som nu är installerade eller beställda inom statsförvaltningen, har anskaffats efter samråd med kommittén. Samordning av utnyttjandet av maskinell utrustning på det statliga området samt rådgivning och biträde åt statsmyndigheter vid sådant utnyttjande har varit en viktig fråga i kommitténs arbete. Under utredningsarbetets gång och utöver detta arbete har kommittén påtagit sig dylika funktioner så långt dess resurser räckt till härför. Initiativ till dylik verksamhet har kommittén tagit genom att hos statsmyndigheter efterhöra deras aktuella eller planera-

263 de behov av maskinell databehandling. Genom sina experter och kontaktmän hos statliga myndigheter har kommittén kunnat följa verksamheten på olika områden. Också genom nådiga remisser i anledning av anslagsäskanden har frågor om maskinval och utnyttjande av tillgänglig maskinkapacitet kommit under kommitténs bedömande och direkta prövning. För ADB-verksamheten centrala funktioner i övrigt handhas av matematikmaskinnämnden och maskincentralen vid statistiska centralbyrån, såsom närmare redovisats i kapitel 8. Matematikmaskinnämndens uppgift har från början varit att främja användning inom landet av datamaskiner för numeriska beräkningar bl. a. genom anskaffning och tillhandahållande av maskinell utrustning, råd och bistånd vid deras utnyttjande, undervisning i kodningsteknik m. m., uppföljning av utvecklingen inom och utom landet beträffande maskinteknik, metodik och tillämpning ävensom egen utvecklings- och forskningsverksamhet på nämnda områden. Med hänsyn till denna verksamhet har det synts naturligt att till nämnden även anknyta och successivt utbygga en avdelning för administrativ databehandling med uppgift att inom statsförvaltningen tillhandahålla expertis för undervisning, rådgivning och direkt deltagande i förberedelsearbetet för administrativ databehandling. Nämnden anlitar i detta sammanhang datamaskinanläggningen vid maskincentralen. Kommittén har ansett denna utbyggnad vara särskilt angelägen och har aktivt medverkat härtill. Personalens placering i det direkta arbetet med övergång till ADB hos olika myndigheter har skett i samråd med kommittén. Maskincentralens huvuduppgift var ursprungligen hålkortsbearbetning av statistiskt material och liknande arbeten. Numera har emellertid maskincentralen utrustats även med en större datamaskinanläggning, lämpad för administrativa uppgifter. Detta ger maskincentralen möjlighet att — sedan det egentliga folkräkningsarbetet slutförts — i större omfattning än som tidigare kunnat ske tillhandagå statliga myndigheter med maskintid för administrativ databehandling. Maskincentralens och matematikmaskinnämndens arbetsområden, som ursprungligen var klart åtskilda, har således genom utvecklingens gång kommit att till vissa delar sammanfalla.

Förslag

till ny

organisation

På ADB-området har den administrativa databehandlingen och beräkningsområdet i många hänseenden sammanfallande problem. Det är därför i fortsättningen nödvändigt, att samma organisation centralt företräder såväl beräkningsverksamheten som den administrativa databehandlingen. Det är också angeläget att en sådan organisation inom båda tillämpningsområdena handhar alla de uppgifter, som ankommer på en central organi-

264 sation. En och samma organisation bör omsluta all ifrågavarande verksamhet för att kunna ändamålsenligt fylla en rådgivande och biträdande funktion och ge erforderlig maskinell service åt statsmyndigheterna. För dessa bör det också framstå som önskvärt att vid behov av service m. m. kunna vända sig till ett enda organ. Matematikmaskinnämndens och maskincentralens nuvarande funktioner på ADB-området bör därför sammanföras och bilda grunden till en central dataorganisation inom statsverksamheten. Frågan om den närmare utformningen av detta organ upptages till behandling i följande kapitel, där organisationsförslag framlägges. Dataorganisationens

ställning

inom

statsförvaltningen

I fråga om dataorganisationens ställning inom statsförvaltningen står valet mellan att anknyta organisationen till någon befintlig statsmyndighet eller att ge den en fristående ställning. Då ADB är en viktig metod att beakta vid rationalisering av administrativa rutiner, framträder statskontoret som den myndighet, till vilken en anslutning av dataorganisationen skulle kunna ifrågakomma. Någon annan för dataorganisationen mer närliggande myndighet kan kommittén inte finna. I detta sammanhang får kommittén framhålla, att den omständigheten att statistiska centralbyrån utövar vissa centrala funktioner på hålkortsområdet och jämväl utnyttjar ADB-maskiner inte utgör något skäl för en anknytning av dataorganisationen till detta ämbetsverk. Verkets uppgifter hänför sig ju till det statistiska ämnesområdet. Det bör påpekas, att vid en anknytning till statskontoret måste dataorganisationen i dess helhet ingå i detta ämbetsverk som en särskild avdelning. Behovet av samverkan mellan och ett sammanhållande av ADB-specialisterna på olika delområden — tekniker, matematiker, systemmän etc. — har nämligen sådan tyngd, att det i organisatoriskt hänseende väger över den samverkan som är nödvändig även mellan ADB-expertisen, framför allt systemexpertisen, och organisationsexpertisen. Den gemensamma verksledningen skulle trygga det erforderliga samarbetet avdelningarna emellan, och däri skulle den väsentliga fördelen av en anknytning av dataorganisationen till statskontoret ligga. Någon personalbesparing synes däremot inte vara att vinna. Mot en anslutning till statskontoret kan emellertid anföras flera och enligt kommitténs mening avgörande skäl. Dataorganisationen har, sin uppgift likmätigt, att beakta alla slag av ADB-tillämpningar. För statskontorets del hänför sig intresset till den administrativa databehandlingen, medan beräkningsverksamheten inom forskning, teknik m. m. i stort sett är för statskontorets verksamhet främmande. Även bland framtida tillämpningar på nya områden kan framkomma sådana som ligger utanför statskontorets intressesfär.

265 En för dataorganisationen så viktig verksamhetsgren som anskaffning och drift av maskiner samt utvecklingsarbete på det tekniska området är en uppgift, som inte bör ankomma på statskontoret såsom centralt rationaliseringsorgan. Det må ock framhållas att dataorganisationen måste bli av inte oväsentlig storlek i personellt hänseende. Inom matematikmaskinnämnden och maskincentralen uppgår personalstyrkan — frånräknat tillfällig personal för arbeten med pågående folk- och bostadsräkning — till sammanlagt över 200 personer. Ett inordnande i statskontoret av en organisation av sådan storlek med dess mångahanda och speciella arbetsuppgifter torde i allt fall för närvarande föranleda så betydande organisatoriska svårigheter, att ett genomförande därav inte kan anses praktiskt möjligt. Under sådana omständigheter synes dataorganisationen få större förutsättningar att helt fylla sin uppgift, om den liksom nu är fallet med matematikmaskinnämnden ges en självständig ställning. Kommittén föreslår för den skull, att dataorganisationen uppbygges såsom ett självständigt organ. Ett intimt samarbete med statskontoret är emellertid av största vikt, och detta bör tryggas genom statskontorets representation i dataorganisationens ledning och vice versa. Som benämning på den centrala dataorganisationen föreslår kommittén statens datanämnd. Med hänsyn till datanämndens funktion som expert- och serviceorgan inom statsförvaltningen är det för nämndens lokala placering avgörande var övriga verk och myndigheter är förlagda. Enär statsförvaltningen är till stor del koncentrerad till Stockholm, bör därför också nämnden vara placerad i denna stad. Lokalfrågor Maskincentralen vid statistiska centralbyrån förfogar över lokaler i fastigheten Linnégatan 87, kvarteret Garnisonen. Matematikmaskinnämnden disponerar för närvarande lokaler dels i fastigheten Drottninggatan 95 A, där tekniska avdelningen med bl. a. nämndens maskinanläggning (Besk och Facit EDB) är placerad, dels i Wenner-Gren Center, Sveavägen 166, där nämndens övriga avdelningar m. m. är inrymda. Det är nödvändigt att datanämnden blir lokalt samlad med hänsyn till den intima samverkan, som förutsattes mellan dess olika arbetsenheter. En förläggning till fastigheten Linnégatan 87 framstår som ur ekonomisk synpunkt önskvärd med hänsyn till de stora kostnader, som nedlagts på lokalernas iordningställande för där installerade ADB-anläggning. Kommittén har av byggnadsstyrelsen erfarit, att lokalutrymmen kan beredas datanämnden inom fastigheten Linnégatan 87, om planerad utflyttning av sjöfartsstyrelsen kommer till stånd till av staten förhyrda lokaler

266 i fastighet, som skall uppföras och beräknas bli inflyttningsfärdig tidigast årsskiftet 1963/64. De lokalutrymmen, som under angivna förutsättning kan ställas till förfogande, fyller datanämndens behov under ett första skede, då tekniska byrån jämte maskinerna Besk och Facit EDB får — med hänsyn till svårigheten att flytta nämnda maskiner — kvarbli i nuvarande lokaler, Drottninggatan 95 A. Därmed kommer emellertid befintliga byggnader å fastigheten Linnégatan 87 att ej kunna ge vare sig statistiska centralbyrån eller datanämnden expansionsmöjligheter. Den i och för sig önskvärda överflyttningen av tekniska byrån kan så småningom bli aktuell. Av angivna skäl är ett tillskott av lokalutrymmen genom nybyggnad å nämnda fastighet önskvärt. En dispositions- och stadsplanemässig utredning har påbörjats inom byggnadsstyrelsen i syfte att bereda utrymme för en sådan nybyggnad. Frågan om fördelningen av marken inom kvarteret mellan de civila och militära intressena är dock inte löst. Datamaskin-

och

hålkortsanläggningar

Serviceanläggningar De maskinanläggningar, som nu finns vid matematikmaskinnämnden, Besk, Facit EDB och Alwac III E, och vid maskincentralen, IBM 7070/1401 och hålkortsutrustning, skall i enlighet med datanämndens föreslagna uppgifter omhänderhas av denna och drivas av nämnden som en serviceanläggning. Nuvarande kunder i dessa anläggningar bör, om inte förhållanden inträffar som påkallar ändring, i fortsättningen betjänas av nämnden på samma sätt som hittills. Även nytillkommande kunder bör beredas utrymme i dessa anläggningar i den mån så är möjligt och lämpligt. I anläggningarna bör dock reserveras kapacitet för nämndens centrala uppgifter, undervisning, programutveckling m. m., och för testkörningar av program. Serviceanläggningen bör också stå till förfogande som reserv för andra maskiner vid haverier o. dyl. För att i all förutsatt omfattning fylla sina centrala funktioner skulle nämnden behöva direkt tillgång till maskiner av flera fabrikat. Kommittén föreslår dock inte nu någon utökning av serviceanläggningen. Nämndens behov av tillgång till annan utrustning får tillgodoses i anläggningar utom nämnden, som kan stå till förfogande. Det bör framhållas, att kommitténs förslag innebär, att även maskincentralens hålkortsutrustning och därmed förenad serviceverksamhet tillföres den nya organisationen. I fråga om hålkortsutrustning är att märka, att sådan erfordras som hjälpapparatur vid arbeten i datamaskiner, för stansning och andra hålkortsarbeten som kan fordras vid verksamhet där ADB tillämpas, men även för arbeten uteslutande inriktade på hålkortstekniska metoder. All den serviceverksamhet som maskincentralen bedriver bör tillkomma

267 datanämnden, utan åtskillnad mellan ADB och hålkortsteknik* Det föreligger ett klart behov av service inom båda områdena, och det är för kunderna mest rationellt att få vända sig till en och samma organisation, oavsett vilken teknik det gäller. Vid ett och samma arbetsprojekt är ofta både ADB och hålkortsteknik involverade. Till datanämndens verksamhet hör bl. a. bistånd i valet mellan ADB och hålkortsteknik. Datanämnden bör således äga allsidig sakkunskap även i hålkortsteknik och kunna vid sin maskinella service åtaga sig arbeten oavsett den tekniska väg som väljes. Statistiska centralbyråns maskinbehov Då maskincentralen med maskinutrustning förutsattes bli överförd till datanämnden, uppställer sig frågan om statistiska centralbyråns maskinbehov. Maskincentralen utgör nu en avdelning inom centralbyrån men är med egen budget och bokföring helt skild från verket i övrigt. Centralbyrån är själv en bland kunderna hos maskincentralen och har som andra att betala för erhållen service. Maskincentralen är förlagd inom centralbyråns lokaler, och där har samlats bl. a. allt hålkorts- och databehandlingstekniskt arbete för verkets egen räkning. Vid ett överförande av maskincentralen till datanämnden, kommer därför centralbyrån inte att för sina arbeten direkt disponera egen maskinell utrustning. Centralbyrån kan då sägas komma i ett annat läge än andra, i ADB-hänseende jämförliga myndigheter, vilka som regel själva disponerar utrustning för stansning, hålkortsbearbetning m. m. och i vissa fall även satellitmaskin för konvertering till och utskrift från magnetband eller egna fullständiga ADB-anläggningar. I fråga om större datamaskin av typ, som nu finns vid maskincentralen, har emellertid centralbyrån i skrivelse den 3 maj 1960 angående bemyndigande att komplettera viss maskinutrustning för sin del framhållit, att centralbyrån inte har möjlighet att motivera en sådan maskin med enbart egna statistiska arbeten och de serviceuppdrag, som byrån själv kan förutse. Centralbyrån har redan nu många och skiftande arbetsuppgifter lämpade för hålkortsbearbetning och ADB, och deras antal torde med tiden öka allt eftersom den planerade koncentrationen av den statistiska verksamheten till centralbyrån fullföljes. Med det stora antalet av till omfattningen mycket växlande arbetsuppgifter — fortlöpande, intermittenta eller av engångsnatur — synes det vara för centralbyråns verksamhet angeläget att få i varje fall betydande delar av hålkorts- och databehandlingsarbetena utförda i omedelbar lokal närhet. Med den lösning av lokalfrågan för datanämnden, som man kan räkna med (jfr sid. 265), blir kravet på lokal närhet till maskinutrustningen tillgodosett. Vid sådant förhållande talar hänsyn till kostnader och till knappheten på kvalificerad personal för maskindriften för att maskincentralens anlägg-

268 ning, överförd till datanämnden, helt svarar för centralbyråns maskinbehov, även om det skulle bli av sådan omfattning att centralbyrån tar del av anläggningen helt i anspråk för sina arbeten. Erforderlig kapacitetsökning får då göras inom datanämndens anläggning. Centralbyrån behåller dock stansutrustning för eget behov. Förändringen innebär endast en överföring av det administrativa ansvaret för nuvarande maskincentral från centralbyrån till den nya datanämnden. Denna lösning innebär ingen reell förändring för verksamheten inom centralbyrån. Det skulle möjligen kunna anföras att en allt igenom smidig samordning av verksamhetens alla faser inom centralbyrån endast kan nås, om den maskinella utrustningen står till buds när som helst och till reds för omdisposition med kort varsel efter uppkommande önskemål för olika arbetsuppgifter. Kommittén kan dock ej finna, att förutsättningen för en smidig anpassning till önskemålen minskas genom att det administrativa handhavandet av anläggningen övergår till iannat organ. Fördelningen av maskintid mellan de olika arbetsuppgifter, som tillhör centralbyrån, förblir i centralbyråns egen hand, inte blott volymmässigt utan även i tidshänseende. Fördelningen av resurserna vid tidsplaneringen mellan olika kunder, bland vilka centralbyrån är en, utgör inte ett nytt problem. Det föreligger redan nu och förändras inte till karaktär och innehåll när maskincentralen föres under annan administration. Det är givet att varje enskild kunds rimliga önskemål skall så långt möjligt uppfyllas, men det får ej ske med inkräktande på övriga kunders berättigade önskemål. Centralbyrån behåller den smidiga tillgång till anläggningen för egen del, som hänsynen till övriga utnyttjare och deras önskemål medger. Datamaskin- och hålkortsanläggningar hos andra verk och myndigheter Datamaskinanläggningar finns installerade hos ett flertal enskilda verk och myndigheter inom den statliga sektorn och ytterligare ett antal är beställda (se kapitel 7). Maskinanläggningen vid försvarets forskningsanstalt, som beräknas komma att till större delen vara belagd med anstaltens egna arbeten, har viss maskintid disponibel för andra myndigheter inom försvaret liksom också för service åt andra genom matematikmaskinnämndens förmedling. Anläggningen hos försvarets civilförvaltning lämnar även i viss utsträckning service åt andra, närmast åt myndigheter inom försvaret. Anläggningen vid Lunds universitet mottager även en del servicearbeten från industriföretag m. fl. övriga maskinanläggningar är som regel helt avsedda för innehavarnas egna behov. I fråga om de hos olika användare placerade maskinerna har anskaffningarna varit förestavade av aktuella behov och har till stor del avsett uppgifter, som med nuvarande kommunikationsmöjligheter inte med fördel kunnat förläggas annorstädes än hos huvudanvändaren. I vissa fall är maskinerna av mindre typ och har förutsatts skola eller med fördel kunna samarbeta

269 med en central maskin av större typ, främst maskincentralen&^lataanläggning. Många skäl kan anföras för att samtliga maskinanläggningar, oavsett var de är förlagda, förvaltas av ett och samma organ. Betydande fördelar är förenade med en gemensam administration för driften. Arbetsuppgifterna — planering av maskinutnyttjandet och driften av maskinerna — är överallt väsentligen ensartade, även om olika maskintyper har sina särdrag. Med all driftspersonal under en och samma ledning bör personalbesparingar kunna vinnas främst i de ledande funktionerna. Dessutom ernås ökad garanti för ostörd maskindrift vid sjukdomsfall m. m. eller eljest vid personalomsättning. Är maskinparkens förvaltning inte fördelad på flera myndigheter, bör den också kunna utnyttjas på ett smidigare sätt i planeringen för utjämning av toppbelastningar och i oförutsedda situationer, exempelvis när omdispositioner kan behövas för att trygga tidsbundna arbeten. Den direkt tillgängliga, ständigt aktuella överblicken över den samlade maskinkapaciteten och dess utnyttjande ger ökade möjligheter att planmässigt hålla en gemensam reservkapacitet och utnyttja denna på ett effektivt sätt. Därigenom bör bl. a. sådana kösituationer, som kräver prioritetssättning av olika arbeten, kunna hållas vid ett minimum. Det organ som kan ifrågakomma för en gemensam förvaltning av statliga maskinanläggningar är datanämnden. Vid övervägande av frågan om den lämpligaste formen för förvaltningen av statliga datamaskinanläggningar måste emellertid hänsyn tagas till den situation, som föreligger på maskinområdet när ett centralt dataorgan kan börja fungera, och vad den framtida utvecklingen kan medföra. I april 1962 fanns det 21 större eller mindre datamaskinanläggningar installerade hos statliga myndigheter, universitet och högskolor. Under det närmaste året tillkommer, såvitt nu är känt, ytterligare 10. Enligt uppdrag har uppbördsorganisationskommittén nyligen avgett förslag till i huvudsak länsvis placerade anläggningar för folkbokföring och skatteredovisning. Om en sådan organisation beslutas av statsmakterna, tillkommer framdeles ett 20-tal datamaskinanläggningar ute i landet. Med tiden kommer givetvis allt fler maskinanläggningar att bli behövliga i och med att ADB vinner ökad tillämpning inom statsförvaltningen. Att förvalta och i personellt hänseende administrera ett flertal, hos olika myndigheter och kanske också över hela landet lokalt placerade datamaskinanläggningar skulle bli en betungande uppgift för datanämnden. Det finns risk för att därmed förenade detaljfrågor skulle undanskymma nämndens väsentliga uppgift, att vara ett rådgivande och styrande organ på ett högt expertplan. Kommittén vill därför inte förorda en gemensam förvaltning av de statliga maskinanläggningar, som redan finns hos enskilda myndigheter. De fördelar som enligt det föregående skulle vara förenade med

270 en gemensam^ förvaltning torde i stort sett kunna vinnas genom övervakning av maskinutnyttj ningen hos de enskilda användarna och samgående olika myndigheter emellan i fråga om reservkapacitet, personaldisposition m. m. under centralorganets ledning. Vid de myndigheter, där datamaskiner finns installerade, intar dessa med erforderlig driftspersonal i regel en i förhållande till myndighetens övriga organisatoriska enheter självständig ställning. Oftast är detta klart betingat av iatt anläggningen betjänar skilda, jämställda sakorgan inom myndigheten, men samma anordning kan vara ändamålsenlig även i de fall, där denna självständiga ställning inte är sålunda uppgiftsmässigt betingad. Den system- och programmeringspersonal som myndigheten kan behöva för system- och programöversyn m. m. bör ingå i myndighetens ordinarie organisation. Detta hindrar givetvis inte, att ledande funktioner på systemsidan och i programmeringsarbetet, helt eller delvis, kan utgöra en stabsfunktion inom myndigheten. Ur personalbesparingssynpunkt bör detta vara en lämplig anordning, särskilt när inom en myndighet flera sakorgan betjänas av ADB-anläggningen. Som förut nämnts betjänar vissa hos enskilda myndigheter installerade anläggningar även andra myndigheter, och så kan, för att maskinerna skall bli effektivt utnyttjade, bli fallet med ytterligare anläggningar framdeles. Ett sådant förhållande accentuerar kravet på att maskinfunktionerna har en fristående ställning hos den myndighet som förvaltar anläggningen. Såsom anförts i det föregående i fråga om statistiska centralbyråns maskinbehov måste det vara ett krav, att alla som anlitar en anläggning blir lika behandlade och efter sina behov jämställda i fråga om att få anspråk på maskinkapacitet tillgodosedda. Lika konsekvent är att myndighet, som sålunda anlitar en maskinanläggning hos annan myndighet, själv svarar för sitt system- och programmeringsarbete, såväl i uppläggningsstadiet som sedermera efter genomförandet. En sådan princip bör naturligtvis inte hindra, att den myndighet som disponerar anläggningen ställer sin personal, som i regel har de större ADB-kunskaperna, till förfogande för biträde åt annan myndighet och sålunda utför ett arbete för denna senare myndighets räkning. Dylikt arbetsbiträde är emellertid något som det i fortsättningen bör ankomma på datanämnden att tillhandahålla eller förmedla. Enskild myndighet bör inte disponera ADB-personal för system- och programmeringsarbete i större omfattning än som betingas av dess eget behov. Kommittén föreslår alltså, att hos enskilda verk och myndigheter redan installerade ADB-anläggningar — med undantag för statistiska centralbyråns — bibehålles under respektive verks och myndighets förvaltning, samt att anläggningen med för dess drift erforderlig personal inom respektive verks eller myndighets organisation om möjligt ges en i förhållande till övriga organisatoriska enheter fullt fristående ställning, i så fall lämpligen direkt under chefen eller inordnad i ett fristående stabsorgan. För att

271 främja enhetlighet i lönesättningen för driftspersonalen och därigenom i möjligaste mån hindra konkurrens myndigheterna emellan om denna personal samt för att åvägabringa ett rationellt utnyttjande av arbetskraften bör dock vederbörande myndighet samråda med datanämnden i personalfrågor av denna art. I fråga om de hålkortsanläggningar, som förekommer på olika håll inom statsförvaltningen (se bilaga), finner kommittén inte anledning att nu — utom vad angår statistiska centralbyråns anläggning — föreslå några organisatoriska eller andra ändringar. I den mån däri inlagda rutiner överföres till ADB blir det tillfälle att upptaga dylika frågor till prövning från fall till fall allteftersom en dylik övergång aktualiseras. På framtida anskaffningar av datamaskinanläggningar kommer enligt kommitténs förslag datanämnden att få ett direkt inflytande. I den mån därvid stora anläggningar kommer att anskaffas, som från början är avsedda för flera användare, kan det visa sig lämpligt att lägga användningen på servicebasis helt i datanämndens regi och under dess förvaltning. Samma kan bli förhållandet, när i syfte att modernisera en anläggning eller att öka kapaciteten nyanskaffning sker i utbyte mot äldre utrustning. Alltjämt bör dock därvid beaktas, att datanämnden inte bör belastas med detaljarbete till förfång för väsentliga uppgifter. Med vidgad användning av ADB torde så småningom nya anläggningar behövas i olika delar av landet. Det kan bl. a. visa sig ändamålsenligt att på olika håll skapa anläggningar för betjäning av varandra närstående användare, t. ex. universitet och andra läroanstalter, belägna på samma ort. Vid sådana anläggningar på större avstånd från datanämndens huvudort torde driftspersonalen behöva kompletteras med viss personal för rådgivning och annan service inom den givna kundkretsen. Dylika avdelningar bör med datanämndens stöd och tillsyn kunna så småningom bedriva sin serviceverksamhet allt mer självständigt. Framtiden får utvisa i vad mån de bör övergå till att bli helt fristående organ för sin bestämda krets av användare. De kommer då i samarbetet med den centrala datanämnden att inta samma position som maskinanläggningar, vilka helt utnyttjas och förvaltas av en enskild myndighet. Samma förhållande till datanämnden kommer att intagas av en organisation, som inom sitt tillämpningsområde fyller centrala funktioner för skilda lokala ADB-anläggningar. Datanämnden skall fortlöpande följa utnyttjandet av de anläggningar, som befinner sig under annan statlig administration, överskottskapaciteten vid sistnämnda anläggningar skall betraktas som en för statsverksamheten gemensam reserv att genom datanämndens förmedling utnyttjas för utjämning av belastningen vid de olika anläggningarna m. m. och för nytillkommande arbetsuppgifter.

272 I detta sammanhang bör tilläggas, att datanämnden givetvis bör även gentemot privata maskinanläggningar stå öppen för den samverkan, som kan vara till ömsesidig nytta. Reglering av vissa kostnader Införandet och vidmakthållandet av ADB drar dryga kostnader. Kommittén har (kapitel 4) rekommenderat en noggrann kostnadsjämförelse för att bedöma lönsamheten i en övergång till ADB, respektive för att ange måttet på kostnader för den ökning i effektivitet som man avser att vinna med sådan övergång. I SOU 1961:60 (sid. 74 ff) har kommittén närmare berört kostnadsfrågorna. Fråga uppkommer nu, om vid beräkning av kostnaderna för ADB en utgiftsfördelning mellan olika myndigheter och organ bör ske och om därför kostnadsdebiteringar skall förutsättas ske mellan, i första hand, datanämnden och användare av ADB. Både matematikmaskinnämnden och maskincentralen debiterar sina kunder för system- och programmeringsarbeten och för maskintid efter självkostnadsprincipen. Maskincentralen äger, med vissa begränsningar, tillgodogöra sig dessa inkomster, och summan av inkomsterna utgör den ram, inom vilken centralen principiellt kan fritt bestämma arten och omfattningen av sina utgifter. Samma ordning gällde för matematikmaskinnämnden tills för några år sedan, men numera har nämnden att bestrida sina utgifter från anvisade anslagsmedel, och inkomsterna i verksamheten tillföres riksstatens inkomstsida. Kostnadsdebiteringen medför ett inte oväsentligt arbete med beräkning och debitering av ersättningsbelopp. I det system som gäller för matematikmaskinnämnden fyller debiteringen i stort sett endast funktionen att budgetmässigt fördela serviceorganets kostnader på kunderna. Samma översikt över kostnadsfördelningen kan ernås bokföringsmässigt eller statistiskt. Det för maskincentralen tillämpade systemet kan innebära bestämda olägenheter. Ansvaret för att inkomster skall täcka utgifterna kan leda till att de lättast vunna inkomsterna eftersträvas, medan vad som totalt sett eller på längre sikt kan vara fördelaktigare för statsverksamheten kanske måste eftersättas. Kostnadsdebitering skulle kunna tjäna som ett medel att prioritera anspråken på centralorganets tjänster. Detta skulle emellertid i sin tur förutsätta, att alla statsmyndigheter och verk vore helt jämställda med avseende på möjligheterna att disponera medel för utgifter av detta slag, och, också om ett sådant läge kunde åstadkommas, att en samordnad bedömning av prioritetsfrågorna kunde ske redan i budgetprövningen. Som kommittén förutsatt i det föregående bör prioritetsfrågor på detta område i första hand handläggas av datanämnden, vars ledamöter, icke minst för detta ändamål, bör representera skilda intresseområden.

273 Datanämndens uppgifter på ADB-området är, såsom framgår av det föregående, till en del ett led i rationaliseringsverksamheten, vilken skall vara samordnad med den allmänna, centralt ledda rationaliseringen. Lika litet som statskontoret bör datanämnden uppbära ersättning för rationaliseringsarbete inom statsverket. Vad gäller direkt medverkan i rationaliseringsarbetet på det administrativa området torde datanämndens verksamhet i huvudsak komma att vara begränsad till statsverksamheten. Framför allt på beräkningsområdet kan det privata näringslivet vilja anlita sådana datanämndens tjänster, som på detta område motsvarar uppläggningsarbete för administrativ databehandling. Sådana önskemål bör kunna tillgodoses i mån av resurser. Härvid bör nämnden betinga sig ersättning. Statliga bolag bör i detta såväl som i andra här berörda hänseenden vara likställda med privata företag. Men också av statliga affärsdrivande verk kan det i sådana fall vara anledning att uttaga ersättning för tjänster. För andra tjänster än sådana, som är direkt hänförliga till rationaliseringsverksamhet i vidare bemärkelse, bör datanämnden inte heller uppbära ersättning av statliga myndigheter och verk. I vad mån sådana tjänster som t. ex. undervisning och tillhandahållande av dokumenterad information skall debiteras utomstående, som i mån av nämndens resurser kan komma i åtnjutande därav, torde böra bedömas huvudsakligen ur konkurrenssynpunkt. Aktiv informationsspridning till utomstående torde alltid böra ersättas. Av i någon mån likartad karaktär är tillhandahållandet åt utomstående av uppgifter ur dataregister hos datanämnden eller andra statliga användare av ADB, t. ex. bilregister och folkbokföringsregister. Även härför bör ersättning uttagas. Det bör tilläggas, att biträde, som statsmyndigheter kan lämna varandra på databehandlingsområdet i form av personalinsatser, inte bör föranleda ekonomiska transaktioner dem emellan. Vad beträffar kostnader för maskintid bör gälla, att den myndighet — datanämnden eller annan myndighet — som förvaltar en maskinanläggning, i princip skall svara för utgifter för dess anskaffning, installation och drift. Om en anläggning användes även för annan myndighets räkning, vilket för datanämnden blir regel och för andra maskinförvaltande myndigheter förekommer redan nu och föutsättes än mer bli fallet i fortsättningen, uppkommer frågan, om direkta utgifter för maskinanvändningen skall fördelas på användarna. Särskilt angelägen blir den frågan, om extra utgifter i form av hyresersättning utöver kontrakterat antal skift eller personalökning för skiftarbete uppkommer i anledning av att andra också disponerar anläggningen. Om en maskinförvaltande myndighet inte förorsakas ökade utgifter av att anläggningen upplåtes till andra, finns det ingen anledning att ta ersättning av dessa andra användare. Uppkommer merutgifter, blir dessa och 18 — 610569

274 därmed behovet av medelstäckning härför olika stora för samma arbete vid skilda anläggningar — även om anläggningarna är lika — beroende på hur pass väl anläggningskapacitet och personaluppsättning för driften kunnat anpassas till respektive förvaltande myndighets egna behov. Skall maskintid betalas av myndigheter, som skall gå i service hos andra, finns det knappast annat sätt, som ger rättvisa dem emellan, än att fastställa ett enhetligt pris — åtminstone per maskintyp — oberoende av vad kostnaderna i det enskilda fallet kan vara. En prissättning av maskintid blir ändock nödvändig för den kostnadsjämförelse som, enligt vad förut anförts, bör göras. Kommittén anser, att en debitering av maskintidskostnad av datanämnden gentemot andra statliga myndigheter och dylika myndigheter sinsemellan inte fyller något ändamål och därför inte bör ifrågakomma. Utgifter för maskindrift bör belasta anslag hos den myndighet, som förvaltar maskinanläggning, oberoende av om denna också betjänar andra myndigheter. Medel bör finnas till datanämndens förfogande för att täcka eventuellt uppkommande merutgifter, intill dess att den förvaltande myndighetens anslag hunnit anpassas till det nya utgiftsbehovet. Det bör åligga datanämnden att statistiskt redovisa varje myndighets kostnad för ADB. De affärsdrivande verken bör i förevarande hänseende behandlas annorlunda än statliga myndigheter i övrigt med hänsyn till dessa verks kostnadsredovisning. Dessa verk måste ges möjlighet att genom uthyrning av maskintid minska sina egna kostnader för ADB. För maskintid, som dylika verk tar i anspråk hos andra statliga myndigheter, bör å andra sidan ersättning betalas. Maskintid, som eventuellt uthyres till statliga bolag och utomstatliga företag, bör debiteras. Eftersom datanämnden skall svara för att maskinkapacitet ställes till förfogande för statliga myndigheter, bör nämnden av medel till dess förfogande svara för kostnader för förhyrning av maskintid hos affärsdrivande verk, statliga bolag och icke statliga maskinanläggningar. Ersättningar som dessa verk, bolag, privata företag etc. har att erlägga till statliga myndigheter (utom affärsverk) bör redovisas som inkomster hos datanämnden. Kommittén föreslår alltså, att myndigheter, som förvaltar ADB- eller hålkortsanläggning, helt svarar för kostnader för anläggningens anskaffning och drift, .att maskintid betalas mellan affärsdrivande verk och mellan dylika verk och andra statliga myndigheter, att i övrigt ersättningar icke utgår för tjänster på ADB- och hålkortsområdena mellan statliga myndigheter och verk, att statliga bolag och utomstatliga företag m. m. i princip debiteras för de tjänster på ADB- och hålkortsområdena, som tillhandahålles av statliga myndigheter, samt

275 att inkomster av verksamhet på ADB- och hålkortsområdena och utgifter för tjänster från utomstående för statliga myndigheters räkning regleras över anslag till datanämndens förfogande. Datanämnden skall statistiskt redovisa statliga myndigheters kostnader för ADB.

KAPITEL 11

Statens datanämnd

Ledning Kommittén har i kapitel 10 förordat, att en central organisation för handläggning av vissa databehandlingsfrågor — statens datanämnd — skall inrättas. Denna organisation föreslås bl. a. skola övertaga de funktioner på databehandlingsområdet som för närvarande utövas av matematikmaskinnämnden och statistiska centralbyråns maskincentral. Enligt kommitténs förslag skall det ankomma på denna organisation att i samarbete med bl. a. statliga verk och myndigheter verka för ett rationellt utnyttjande av automatisk databehandling. Härvid kommer ställning att få tagas till vissa för de särskilda myndigheterna betydelsefulla prioritetsfrågor. Den nya organisationens uppgifter inom det statliga rationaliseringsarbetet föranleder också ett nära samarbete med andra organ inom rationaliseringsområdet. I mångt och mycket föreligger integrationsmöjligheter vid utnyttjande av ADB hos statlig och enskild förvaltning. I den mån så är möjligt bör ifrågavarande organisation ställa sina erfarenheter och resurser även till det enskilda näringslivets förfogande och sträva efter ett ömsesidigt samarbete. Med hänsyn härtill anser kommittén, att i ledningen för den nya organisationen bör ingå representanter för olika intressegrupper. Organisationen bör därför anordnas i nämndform. Med dessa utgångspunkter föreslår kommittén, att nämnden skall bestå av en ordförande och chef och ett antal — förslagsvis minst 6 — övriga ledamöter, av vilka en bör vara vice ordförande. Med hänsyn till vad förut anförts om den automatiska databehandlingens roll i rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen bör statskontorets och riksrevisionsverkets chefer vara självskrivna ledamöter i nämnden. I denna bör i övrigt ingå representanter för det allmänna, för statliga förvaltningsmyndigheter, för universitet, högskolor och det allmänna undervisningsväsendet samt för det enskilda näringslivet. Datanämndens arbete bör ledas av ordföranden. På denne bör ställas kravet att vara väl insatt i såväl ADB- som hålkortsfrågor, besitta ingående kännedom om statsförvaltningen, vara administrativt väl förfaren och äga mycket god samarbetsförmåga. Att leda nämndens arbete utgör utan tvekan en heltidsinsats för dess ordförande. Då datanämnden avses

277 att vara samordnare av viktiga och ekonomiskt betydelsefulla funktioner mellan statliga verk, bör dess ordförande och chef erhålla en ställning motsvarande andra verkschefers. Chefstjänsten bör därför inrättas i lönegrad B 6 med tjänstetitel generaldirektör. För att rationaliseringssynpunkterna skall ömsesidigt beaktas synes det lämpligt att datanämndens ordförande och chef ingår bland ledamöterna i statskontorets styrelse. Datanämndens beslut bör fattas av nämnden i plenum, och nämnden bör vara beslutsmässig, då förutom ordföranden minst 4 ledamöter deltager i avgörandet. Såsom datanämndens beslut bör, i annat fall än som avses i 27 § allmänna verksstadgan, gälla den mening, varom de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. I plenum bör behandlas endast ärenden av större vikt eller av principiell betydelse. Datanämnden bör överlämna åt ordföranden och chefen att själv eller genom den han i sitt ställe förordnar avgöra ärende eller viss grupp av ärenden.

Organisationsenheter Av de arbetsuppgifter som enligt vad kommittén förordat i kapitel 10 skall ankomma på nämnden står frågor om metoder för systemarbete, numeriska beräkningsmetoder, programmering, kodningsteknik m. m. samt om praktisk tillämpning av ADB, deltagande i förberedelser till ADB samt revision och vidareutveckling av redan genomförda tillämpningar i så nära samband med varandra, att de bör stå under gemensam ledning. Ärendena kan sammanfattas under benämningen m e t o d i k och tillämpning och bör sammanhållas i en organisatorisk enhet. Flertalet arbetsuppgifter inom området för metodik och tillämpning kan tills vidare hänföras till endera av de båda huvuduppgifterna numeriska beräkningar och administrativ databehandling. Verksamheten bör fördenskull uppdelas på en enhet för administrativ databehandling och en för matematisk databehandling. Verksamheten inom båda dessa områden är till art och omfattning sådan att inom enheten för metodik och tillämpning dessa arbetsområden bör var för sig utgöra en byrå, byrån för administrativ databehandling och byrån för matematisk databehandling. Enheten för metodik och tillämpning bör därför organiseras som en avdelning, lämpligen benämnd tillämpningsavdelningen. Av övriga sakuppgifter tillhör de m a s k i n t e k n i s k a frågorna samt d r i f t av serviceanläggningen klart avgränsade områden, som var för sig bör utgöra en byrå. U n d e r v i s n i n g blir, särskilt under den första tiden, en av nämndens viktigare uppgifter. Som lärare och föreläsare bör anlitas personal inom nämnden, som handlägger frågor om metodik och tillämpning, maskin-

278 teknik och drift. För att svara för undervisningens planläggning och genomförande bör avses en särskild befattningshavare. D o k u m e n t a t i o n och i n f o r m a t i o n s s p r i d n i n g är dels servicefunktioner inom nämnden dels utåtriktade sakuppgifter för nämnden av betydande vikt och omfattning. Med hänsyn till dessa ärendens inbördes samband bör de sammanhållas. Deras samband med undervisningen är sådant, att de lämpligen bör sammanföras med denna till en byrå för undervisning och dokumentation, undervisningsbyrån. Nämndens interna administrativa ärenden bör handläggas inom ett kansli. Utöver dessa sak- och serviceuppgifter ankommer på nämnden att medverka i den allmänna planeringen av rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen, att i samråd med vederbörande myndigheter planera anskaffning och användning av teknisk utrustning för ADB och att handha andra samordningsuppgifter. Härför bör verkschefen själv svara. Till hans förfogande för beredning av dylika ärenden bör stå en planeringssektion, vilken bör fungera som stabsorgan åt verkschefen. Kommittén föreslår således, att nämnden under en ordförande och chef, till vilkens förfogande står en planeringssektion, organiseras på en tillämpningsavdelning, en teknisk byrå, en driftbyrå, en undervisningsbyrå och ett kansli. Datanämndens

inre

organisation

Tillämpningsavdelningen skall biträda statsmyndigheter vid förberedelser till ADB och vidareutveckling av förefintliga datasystem genom rådgivning och information samt genom att tillhandahålla systemexpertis och i speciella fall även programmeringsoch kodningsteknisk expertis för deltagande i det praktiska arbetet, upprätthålla programbibliotek och uppgöra standardprogram, bedriva försöksverksamhet beträffande nya, ännu oprövade tillämpningar av ADB, genomföra uppläggning av ADB- och hålkortsarbeten i service, följa utvecklingen inom och utom landet i fråga om systemarbete, numeriska metoder, kodningsteknik och tillämpning av ADB ävensom utvärdera dess resultat, samt bidraga till utvecklingen inom nyss nämnda områden. Avdelningen skall dessutom deltaga i annan nämndens verksamhet genom att bidraga med underlag för nämndens medverkan vid planeringen av det centrala rationaliseringsarbetet,

279 bidraga med underlag för den centrala planeringen av anskaffning och utnyttjande av tekniska hjälpmedel för ADB, samt medverka i undervisningsverksamheten och dokumentationsarbetet. Fördelningen av arbetsuppgifterna på byrån för administrativ databehandling och byrån för matematisk databehandling är i stort sett given. Metodiken för att lösa problemen och lägga arbetet tillrätta för ADB är i de flesta fall en annan, när det gäller administrativa frågor, än när det är fråga om matematiska problem. Kvalifikationskraven på system- och programmeringspersonalen är också olika. Inom byråerna bör arbetet uppdelas på sektioner. Vissa till avdelningen hörande arbetsuppgifter, såsom praktiska förberedelser för ADB och uppgifter avseende utvecklingsuppföljning liksom även en del funktioner avseende kodningssystem, standardprogram o. d. är speciellt inriktade på administrativ eller på matematisk databehandling och kan därför lämpligen hänföras till sektioner inom respektive byrå. Andra arbetsfunktioner kan ha anknytning till verksamheten vid båda byråerna. De bör då sammanhållas inom sektioner direkt underställda avdelningschefen. I detta sammanhang kan erinras om operationsanalys, som i metodhänseende närmast hör hemma på det matematiska området men i tillämpningen är av stort och ständigt stigande intresse för det administrativa området. Med fortsatt utveckling på ADB-området kan projekt uppkomma, avseende helt nya tillämpningsområden, som inte ansluter sig till någondera byråns verksamhet. Ifrågakommande utvecklingsarbete och försöksverksamhet beträffande sådana projekt bör omhänderhas av särskild sektion direkt under avdelningschefen. När utvecklingen på ifrågavarande område nått därhän, att praktiska tillämpningar blir aktuella, kan det bli anledning att genom ändring i organisationen skapa företrädare för den fortsatta verksamheten på området. Till sektioner inom byrån för administrativ databehandling kan som underlag för organisationsindelningen hänföras vissa arbetsuppgifter och verksamhetsgrenar, såsom nämndens bistånd med systemexpertis inom statsförvaltningen, förberedelser till och genomförande av ADB-projekt i egen regi, hålkortstekniska frågor, verksamheten i samband med kodningssystem, programbibliotek och standardrutiner m.m. Även andra arbetsuppgifter inom byrån kan komma att kräva särskilda sektioner. För närvarande torde minst 6 sektioner vara erforderliga inom denna byrå. Inom byrån för matematisk databehandling synes verksamheten böra fördelas på sektioner för den löpande verksamheten i samband med maskinernas utnyttjande, för arbetsuppgifter rörande kodningssystem, programbibliotek, olika utvecklingsarbeten m.m. För närvarande torde minst 3 sektioner vara erforderliga inom denna byrå. Arbetsprojekt som direkt underställes avdelningschefen bör vart och ett handhas av specialist på området med biträde av den personal som kan vara

280 erforderlig. För närvarande är ett flertal arbetsenheter, bestående av en eller flera tjänstemän aktuella. För redovisning av personalen organisatoriskt upptages 5 sektioner, direkt underställda avdelningschefen. Antalet sektioner inom avdelningen kommer därmed att uppgå till 14. Med hänsyn till de särskilda krav som måste ställas på avdelningschefen såsom ledare för tillämpningsavdelningen med dennas betydelsefulla uppgifter för den automatiska databehandlingens metodik och tillämpning bör denna befattning vara placerad i B 4. Byråcheferna bör vara högt kvalificerade och ha praktisk erfarenhet av ADB-tillämpningar på sina respektive områden. Med beaktande härav och för att garantera god rekrytering bör tjänsterna vara placerade i B 3. I fråga om den personal under chefsnivån som skall svara för tillämpningsavdelningens uppgifter vill kommittén anföra följande synpunkter, som delvis gäller också för andra grenar av organisationen. Datanämnden är avsedd att vara ett expertorgan på hög nivå inom den statliga ADB-verksamheten. De insatser datanämnden kan göra och dess möjligheter att leda utvecklingen inom statsförvaltningen på detta område blir självfallet beroende av dess möjligheter att förvärva och kvarhålla kvalificerad personal. Den kraftiga expansionen av ADB inom statlig verksamhet och enskilt näringsliv kräver betydande personaltillgångar. Den betydelse som tillgång till kvalificerad ADB-personal har för ett framgångsrikt genomförande och utnyttjande av ADB skapar stark konkurrens om dylik personal på arbetsmarknaden. För att nämnden skall kunna förvärva och behålla kvalificerad personal är det nödvändigt, att konkurrenskraftiga löneförmåner kan beredas personalen. Särskilt för chefs- och annan högre specialistpersonal i datanämnden bör möjligheter finnas till individuell lönesättning genom kontraktsanställning. Av flera skäl torde det dock inte bli möjligt för nämnden att redan från början i full utsträckning fylla funktionen av enbart rådgivande organ på det högsta expertplanet och att handha de uppgifter i fråga om utveckling av system och metoder som bör ankomma på nämnden. Det behövs i första hand en uppbyggnadsperiod, under vilken personalen skall intrimmas och erfarenheter av databehandlingsarbete samlas. Personalorganisationen får därför byggas upp successivt till att fylla datanämndens uppgifter på längre sikt. Med hänsyn till att databehandlingsverksamheten inom statsförvaltningen för närvarande och under flera år framåt befinner sig i ett kraftigt uppbyggnadsskede blir det nödvändigt, att datanämnden, särskilt på det administrativa databehandlingsområdet, i avsevärt större omfattning än som avsetts motsvara dess uppgifter framdeles aktivt medverkar i praktiskt uppläggningsarbete för ADB. Datanämnden måste i första hand bidraga till att

281 den maskinkapacitet som redan finns eller är beställd blir utnyttjad på bästa sätt. Med beaktande av anförda omständigheter anser kommittén, att i första hand system- och programmeringspersonal, som nu är anställd vid matematikmaskinnämnden och maskincentralen, bör ingå i datanämnden, där den till en början kommer att bestrida i stort sett samma arbetsuppgifter som hittills. En del av system- och programmeringspersonalen samt av stanspersonalen föreslås dock skola överföras från maskincentralen till statistiska centralbyrån. Den personal, som finns anställd hos matematikmaskinnämnden och maskincentralen per den 1 mars 1962, har redovisats i kapitel 8. Redan tillgängliga medel medger en viss utökning av denna personal. Ytterligare personalökning kan emotses för tiden fram till den 1 juli 1963, då den här föreslagna organisationen för datanämnden skulle kunna träda i kraft. Enligt statsmakternas beslut ställes sålunda för budgetåret 1962/63 sammanlagt 500 000 kronor till matematikmaskinnämndens förfogande att efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall disponeras, främst för personalförstärkning inom matematiska avdelningen och databehandlingsavdelningen. Även inom maskincentralen är en personalökning att emotse, föranledd av ökade arbetsuppgifter. Jämfört med de redovisade förhållandena per den 1 mars 1962 är vidare att notera lönegradsuppflyttningar beträffande ett antal tjänster vid matematikmaskinnämnden genom avtalsförhandlingarna under våren 1962 samt planerade arvodeshöjningar, motsvarande uppflyttning i lönegrad, för vissa tjänster inom maskincentralen. För att datanämnden skall kunna motsvara de aktuella krav på personalinsatser som pågående och under de närmaste åren uppkommande uppläggningsarbeten ställer och kommer att ställa skulle en personalökning otvivelaktigt vara nödvändig. Maskincentralen har i sitt databehandlingsarbete hittills varit fullt engagerad i arbetet med folk- och bostadsräkningen och har inte kunnat i större grad göra insatser i fråga om andra administrativa databehandlingsarbeten. Sättet för finansieringen av maskincentralens rörelse har heller inte medgivit anställande av personal för uppgifter, som inte är omedelbart inkomstbringande. Matematikmaskinnämndens verksamhet har från början varit och är alltjämt till stor del inriktad på den matematiska databehandlingen. Inom datanämnden måste den personalkrävande administrativa databehandlingen ges ett vidgat utrymme. Det må erinras, att matematikmaskinnämnden i samråd med databehandlingskommittén för budgetåret 1962/63 yrkade utökning av databehandlingspersonalen utöver den personalram som avlöningsanslaget för budgetåret 1961/62 medgivit med 24 tjänster, huvudsakligen avsedd för databehandlingspersonal, till en kostnad av nära 700 000 kronor. Departementschefen vitsordade behovet av ökade resurser på förevarande område men beräknade, såsom ovan nämnts,

282 för ändamålet ett belopp av 500 000 kronor (statsverkspropositionen 1962, bilaga 9, sid. 52). På relativt kort sikt sett vore därför en förstärkning av databehandlingspersonalen i syfte att intensifiera uppläggningsarbetet motiverad. Rekryteringssvårigheterna är emellertid stora och den erforderliga utbildningen av personal är tidskrävande. Kommittén anser därför, att man för den närmaste framtiden knappast kan räkna med någon nämnvärd utökning av den personalram som tillgängliga tjänster och till förfogande stående medel medger för budgetåret 1962/63. En viss personalökning blir emellertid nödvändig redan från början för nytillkommande arbetsuppgifter. På längre sikt, när uppläggningsarbetet i stort sett genomförts, bör en förskjutning ske i inriktningen av datanämndens uppgifter till konsultverksamhet och utvecklingsarbete på högsta expertnivå. Omfattningen och i viss mån även inriktningen av datanämndens uppgifter blir beroende av utvecklingen på skilda områden och är i nuläget svårbedömbar. Såvitt nu kan antagas torde emellertid personalramen därvid icke behöva bli större, men en förskjutning mot högre kvalitet och därmed högre löneställningar blir nödvändig. Denna utveckling på längre sikt måste vara en riktlinje för datanämndens personalpolitik. Kommittén vill — utan att förringa uppläggningsarbetets betydelse — förorda en viss försiktighet i personaldisposi tionerna så att man inte från början alltför h å r t binder tjänsterna i organisationen till personal för deltagande i praktiskt uppläggningsarbete för ADB. En tyngdpunkt i personaldispositionerna måste också redan från början läggas på personal, lämplig att vara lärare i den utbildningsverksamhet, som datanämnden måste bedriva och som framför allt i inledningsskedet är av särskild vikt. Matematikmaskinnämnden disponerar vissa medel för ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft. För närvarande anlitar nämnden tre konsulter för databehandlingsarbete. Kommittén anser, att detta i vissa fall är en mycket lämplig form för att tillförsäkra sig expertis på förevarande område för tillgodoseende av särskilda behov. Datanämnden bör kunna i samma former som hittills matematikmaskinnämnden anlita utomstående expertis för speciella utredningsuppdrag o. d. och för rådgivning. Resurserna härför bör vidgas för nämnden. Vid löneförhandlingarna våren 1962 har i princip accepterats nämndens förslag, att den högre personalen vid nämnden inom områdena för administrativ och matematisk databehandling samt teknisk vidareutveckling hänförs till två högst-lönegrader, Ae 27 och Ae 23. Denna anordning anser kommittén vara en lämplig form för anställning av personal på dessa arbetsområden, och kommittén föreslår, att den konsekvent genomföres för all här ifrågavarande personal i lönegraderna A 27—19. Under 19 :e lönegraden finns vid matematikmaskinnämnden och maskincentralen databehandlingspersonal — programmerare och kodare — i löne-

283 graderna A 17—A 11. Gränsen mellan dessa personalkategorier, liksom gränsen mellan systemmän och programmerare, är flytande. Även här torde högst-lönegrader lämpligen komma till användning. Tjänsterna för denna personal föreslås uppdelade på högst A 17 och högst A 13. Chefen för maskincentralen är byråchef i statistiska centralbyrån. Denna tjänst föreslås utgå ur centralbyråns stat. Här nedan har sammanställts kommitténs förslag till personal vid tilllämpningsavdelningen. Lönegrad B 4 B 3 högst A 27 högst A 23 högst A17 högst A13 A 7

Benämning Avdelningschef Byråchef Byrådirektör Datakonsulent1 Förste assistent1 Assistent1 Kanslibiträde

Antal 1 2 14 46 20 12 4

I nuvarande organisation har maskincentralens personal svarat för programmeringsarbeten för statistiska centralbyråns behov och till viss del även för systemarbete huvudsakligen avseende folk- och bostadsräkningarna. Enligt tabell 7 (sid. 216) har centralbyrån under tidigare budgetår svarat för omkring en fjärdedel av maskincentralens årsomsättning, och byråns behov av att utnyttja maskincentralens resurser i fråga om systemoch programmeringsarbete har då också varit jämförelsevis ringa. Centralbyråns behov av systemmän och programmerare för nu pågående arbete med folk- och bostadsräkningarna är av sådan omfattning, att maskincentralens resurser, trots en avsevärd utökning, endast till en mindre del kan tagas i anspråk för omläggning till ADB av andra härför lämpade statistikgrenar och för arbeten åt andra verk och myndigheter samt kommunala och privata uppdragsgivare. Kommittén har utgått från att i den nya organisationen kunder med stora databehandlingsuppgifter själva i första hand svarar för systemarbete och programmering för de arbeten, som utföres i service hos datanämnden. För systemarbete avseende ADB har centralbyrån redan erhållit viss personalförstärkning och avsikten är att sådant arbete i övrigt skall omhänderhas av centralbyråns statistikproducerande organisationsenheter. Vad centralbyråns behov av systemmän och programmerare kan bli i fortsättningen, när arbetet med räkningarna slutförts, kan inte nu med någon säkerhet bedömas. Det ankommer på centralbyrån att i vanlig ordning äska tjänster härför vid behov av personalförstärkning för ändamålet. Kommittén föreslår, att maskincentralens tillgång på personal för programmering för ADB och systemarbete vid hålkortsbearbetningar fördelas lika mellan datanämn) Ang. tjänstebenämningar, se nästföljande avsnitt.

284 den och centralbyrån. Härigenom kommer personal i löneställning motsvarande följande tjänster att överföras till centralbyrån per den 1 juli 1963 och upptagas i dess personalstat, nämligen: Antal 1 1 1 3 5 2 1 2

Arvode motsv. lgr. (30/6 1962) A 26 A 23 A 21 A19 A17 A15 A12 A 9

Tekniska byrån skall följa den tekniska utvecklingen på ADB-området inom och utom landet och utvärdera dess resultat, bidraga till den tekniska utvecklingen på ADB-området, biträda statsmyndigheter med teknisk expertis vid förberedelser till ADB och vid vidareutveckling av förefintliga system, bistå vid anskaffning, installation m.m. av teknisk utrustning, handha frågor om kompletteringar och förbättringar av befintliga maskiner, svara för tekniskt underhåll och service av maskinanläggningar — i den mån maskinleverantören inte anlitas härför, samt fortlöpande följa installerade maskiners driftegenskaper. Byrån skall dessutom deltaga i annan nämndens verksamhet genom att bidraga med underlag för den centrala planeringen av anskaffning och utnyttjande av tekniska hjälpmedel för ADB, medverka i undervisningsverksamheten och dokumentationsarbetet samt medverka vid uppgörandet av förslag till förändringar och kompletteringar av befintliga maskiner och nyanskaffning av teknisk utrustning. Även inom tekniska byrån kan behov visa sig föreligga av en sektionsindelning för uppkommande särskilda arbetsprojekt. I övrigt torde en lämplig fördelning av arbetet knappast kräva en avgränsad uppdelning på särskilda arbetsenheter eller sektioner. Arbetsuppgifternas art bör närmast föranleda deras fördelning på olika befattningshavare med hänsyn till dessas särskilda kvalifikationer. För utförande av på byrån ankommande arbetsuppgifter bör i denna ingå laboratorium, verkstad och ritkontor. På chefen för byrån bör ställas stora krav på tekniskt kunnande, då det bl.a. ingår i byråns arbete att bedöma befintliga maskiners prestanda, att värdera presenterade, kanske ännu ej praktiskt utprovade projekt på maskinområdet, att formulera krav på ny apparatur och svara för egna konstruktioner i den mån sådana blir aktuella. Chefen bör därjämte vara väl förtrogen med den praktiska användningen av datamaskiner.

285 Kommittén föreslår för denna chefsbefattning en byråchefstjänst i B 3. Den personal som avses för den tekniska byrån hänför sig i nuvarande organisation helt till matematikmaskinnämnden. Den uppflyttning i lönegrad som skett genom 1962 års löneförhandlingar omfattar även teknisk personal. Två tjänster för förste byråingenjör i Ae 23 har därvid uppflyttats till byrådirektörer i högst Ae27. Förste byråingenjörer i Ae och Ag 21 och Ae 19 har hänförts till tjänster i högst Ae23. Angående användning av högst-lönegrader för den högre tekniska personalen hänvisar kommittén till vad därom anförts vid behandlingen i det föregående av tillämpningsavdelningens personalfrågor. Kommittén finner det tveksamt om tjänster i 27 :e lönegraden skall visa sig tillräckliga för att rekrytera den högt kvalificerade tekniska personal, som det finns behov av på denna byrå. I avvaktan på erfarenheter härom och om den tekniska utvecklingen föreslås dock inte nu att högre tjänster än i lönegrad 27 beräknas i organisationen. Kommittén räknar med att kontraktsanställning skall kunna förekomma enligt därom gällande regler. Lägre ingenjörstjänster förekommer vid matematikmaskinnämnden i lönegraderna 17 och 15. Vidare finns personal i verkstadstjänst samt teknisk biträdespersonal och laboratoriepersonal i lönegrader därunder. Kommittén föreslår inte någon ökning av det antal tjänster för tekniska uppgifter som enligt vad som kan bedömas kommer att finnas vid matematikmaskinnämnden vid utgången av budgetåret 1962/63. Av dessa tjänster föreslås en teknikertjänst bli placerad på undervisningsbyrån för dokumentationsverksamhet. Kommitténs förslag till personaluppsättning vid tekniska byrån framgår av följande sammanställning: Lönegrad B 3

Benämning

Ant

Byråchef

högst A 27 Byrådirektör högst högst

tiögst

A 23 A 17 A17 A 13 All A 11 A 9

Förste byråingenjör Ingenjör Förste verkmästare Ingenjör Instrumentmakare Bitare Laboratoriebiträde

Driftbyrån skall handha driften av de maskinanläggningar som står under nämndens förvaltning, handha den fortlöpande inplaneringen av arbeten vid nämnda anläggningar, samt

286 avge redovisning över maskinernas utnyttjande, deras driftegenskaper m.m. Driftbyrån skall dessutom medverka i undervisningsverksamheten. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och till de krav som måste ställas på befattningshavare som förestår maskinanläggningar av den omfattning och komplicitet varom här är fråga anser kommittén att chefen för byrån bör placeras i B 1. Under byråchefen fördelar sig arbetsuppgifterna på driften av de tre datamaskinanläggningarna, Besk och Facit EDB, IBM 7070/1401 med tillhörande hålkortsutrustning samt Alwac III E, som är förlagda på skilda håll, samt på stansning av hålkort och hålremsa. För tekniskt underhåll och service avBesk och Facit EDB svarar tekniska byrån. Maskinpersonalen vid driftbyrån utgörs av maskinskötare och operatörer i skifttjänst. Till byrån hänföres också stanspersonalen. Den vid matematikmaskinnämnden och maskincentralen nu befintliga personalen för här ifrågavarande uppgifter förutses komma att undergå vissa förändringar fram till utgången av budgetåret 1962/63. En datamaskin, IBM 1401, tillkommer vid maskincentralen, vilket kräver personalökning. Dessutom överflyttas till maskincentralen viss personal i samband med att hålkortsanläggningar överföres dit från kommerskollegium den 1 juli 1962 och från socialstyrelsen den 1 juli 1923. En minskning av stanspersonalen kommer att ske i samband med att arbetet med folk- och bostadsräkningarna slutföres. Därjämte övertar statistiska centralbyrån viss stanspersonal, när maskincentralen övergår i datanämnden. Vid matematikmaskinnämnden kan förutses vissa lönegradsjusteringar för här ifrågavarande personal. Följande sammanställning utvisar kommitténs förslag till personaluppsättning vid driftbyrån. Lönegrad Benämning Antal B 1 Byråchef 1 högst A 23 Förste byråingenjör 3 högst A17 Ingenjör 8 A15 Förste kontorsskrivare 1 A13 Förste maskinoperatör 18 A12 Förste kansliskrivare 1 A10 Maskinoperatör 11 A 9 Kontorist 3 A 7 Maskinoperatör 2 A 7 Kanslibiträde 3 Regi. bef.-gång Biträde för skriv- och kontorsgöromål 23 I sammanställningen har tagits hänsyn till tjänster för hålkortspersonal, som beräknas komma att från socialstyrelsen tillföras maskincentralen den 1 juli 1963. Dessa utgörs av 1 i 12 :e, 1 i 9 :e, 1 i 7 :e och 1 i 5 :e lönegraden.

287 Till centralbyrån överföres den 1 juli 1963 tjänster för stanspersonal från maskincentralen. Kommittén har utgått från antalet tjänster vid maskincentralen före pågående folk- och bostadsräkningar, cirka 35, och har beräknat något över hälften därav vara normalt erforderligt för centralbyråns arbetsuppgifter. Vid samma tidpunkt överföres även tjänster från socialstyrelsen. Härigenom kommer tjänster att överföras till centralbyrån per den 1 juli 1963 enligt följande: inegrad A 15 A 9 A 7 Al—5

från maskincentralen 1 2 1 20

An tal tjänster från socialstyrelsen 1 6

Sun 1 3 1 26

Undervisningsbyrån skall planera för och handha undervisning på ADB-området, handha dokumentation och tillhandahålla information på ADB-området, följa den tekniska utvecklingen på undervisningens område, samt handha datanämndens bibliotek. Byrån skall därjämte handlägga på datanämnden ankommande frågor om ADB-undervisningen inom det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningen samt inom den högre utbildningen. På chefen för byrån bör ställas krav på god pedagogisk förmåga och grundlig kännedom om ADB. För befattningen bör avses byråchef i B 1. Byråchefen skall planera och leda undervisningen. Som lärare skall i huvudsak anlitas personal vid tillämpningsavdelningen, tekniska byrån och driftbyrån. För att biträda byråchefen med undervisningsplanering, framställning av undervisningsmateriel m.m. bör avses tre kvalificerade befattningshavare, vilka också skall tjänstgöra som kursledare. För dem föreslås en tjänst i högst lönegrad A 27 och två i högst lönegrad A 23. Som arbetsbiträde åt dessa erfordras en ritare i A 13 och en kansliskrivare i A 11. Behovet av dokumentation och informationsförmedling är här som på andra områden mycket stort, och det skulle i och för sig vara befogat att redan från början sätta till betydande personalinsatser för att tillgodose detta behov. Kommittén räknar dock med att fackexpertisen på nämndens övriga byråer i stor utsträckning tages i anspråk för dokumentationsarbetet. Nämnden bör själv utarbeta system och metoder för att maskinellt behandla informationsmaterialet. Kommittén räknar i avvaktan på erfarenheter av arbetsomfattningen tills vidare med 6 befattningshavare för dokumentationsverksamheten, varav 3 i högst 23 :e, 2 i högst 17 :e och 1 (biblioteksassistent) i 13:e lönegraden.

288 P e r s o n a l u p p s ä t t n i n g e n vid u n d e r v i s n i n g s b y r å n s k u l l e a l l t s å bli f ö l j a n d e : Lönegrad B 1 högst A 27 högst A 23 högst A17 A13 A13 A11

Benämning Byråchef Byrådirektör Datakonsulent 1 Förste assistent 1 Biblioteksassistent Ritare Kansliskrivare

Antal

5 2

* *

Kansliet s k a l l h a n d h a j u r i d i s k a frågor, k a m e r a l a ä r e n d e n , p e r s o n a l ä r e n den, i n k ö p s ä r e n d e n o c h ö v r i g a k a n s l i g ö r o m å l , u t a r b e t a s k r i v e l s e r m e d förslag till a n s l a g s ä s k a n d e n och u p p r ä t t a förslag till y t t r a n d e n och u t l å t a n d e n i a n l e d n i n g av r e m i s s e r och a n d r a ä r e n d e n . S o m chef för k a n s l i e t f ö r e s l å s en b y r å d i r e k t ö r i A 27. F ö r u t o m s e d v a n l i g a k a n s l i g ö r o m å l b ö r p å d e n n e b e f a t t n i n g s h a v a r e a n k o m m a bl.a. f r å g o r r ö r a n d e p e r s o n a l a n s t ä l l n i n g m . m . s a m t v i s s a f r å g o r av j u r i d i s k k a r a k t ä r . H a n bör också tjänstgöra som n ä m n d e n s sekreterare. Inte minst personalfråg o r n a t o r d e p å f ö r e v a r a n d e o m r å d e ställa h ö g a k r a v p å h a n d l ä g g a r e n . D y l i k a f r å g o r h a r i n o m m a t e m a t i k m a s k i n n ä m n d e n och m a s k i n c e n t r a l e n i s t o r u t s t r ä c k n i n g h a n d l a g t s d i r e k t av v e d e r b ö r a n d e chefer. N ä m n d e n b ö r h a egen k a s s a v e r k s a m h e t . V a d gäller speciella a f f ä r s j u r i d i s k a s p ö r s m å l f ö r u t s ä t t e r k o m m i t t é n a t t för d e s s a får l i k s o m h i t t i l l s vid m a t e m a t i k m a s k i n n ä m n d e n anlitas särskild expertis. Till k a n s l i e t h ö r för n ä m n d e n g e m e n s a m p e r s o n a l , s å s o m m a s k i n s k r i v n i n g s p e r s o n a l och e x p e d i t i o n s v a k t p e r s o n a l . Vid k a n s l i e t b ö r o c k s å r e d o v i s a s v e r k s c h e f e n s p e r s o n l i g a s e k r e t e r a r e s a m t s e k r e t e r a r e och b y r å r e g i s t r a t o r e r h o s a v d e l n i n g s - och b y r å c h e f e r n a . S ä r s k i l t av d e n f ö r s t n ä m n d a b ö r k r ä v a s goda språkkunskaper. K o m m i t t é n s förslag till p e r s o n a l vid k a n s l i e t f r a m g å r av f ö l j a n d e

sam-

manställning. Lönegrad Benämning A 27 Byrådirektör A 21 Förste byråsekreterare tillika kamrerare A15 Bokhållare A 13 Kontorsskrivare A 11 Kansliskrivare A 9 Kontorist A 9 Förste expeditionsvakt A 7 Expeditionsvakt A 7 Kanslibiträde Regi. bef.-gång Biträde för skriv- och kontorsgöromål Särskilda lönebest. Bud l) Ang. tjänstebenämningar, se nästföljande avsnitt.

Antal 1 *

°

289 Planeringssektionen skall, under verkschefens direkta ledning, medverka vid planeringen av det centrala rationaliseringsarbetet samt därjämte handlägga frågor om den allmänna planeringen inom statsförvaltningen av anskaffning och användning av tekniska hjälpmedel för databehandling, h a n d h a driftstatistik och driftanalys avseende statliga maskinanläggningar samt redovisningen av verks och myndigheters kostnader för användningen av ADB, samt svara för statsförvaltningens samverkan med maskinanläggningar utom statsverket. På sektionen bör även ankomma att biträda verkschefen med erforderlig samordning inom nämnden av frågor om uppföljning av utvecklingen i fråga om teknik, metodik och tillämpning samt det utvecklingsarbete i tekniskt hänseende som kan föranledas därav. På chefen för planeringssektionen kommer att i hög grad ligga ansvaret på berednings- och utredningsstadiet för att nämnden, utan beslutsbefogenheter gentemot verk och förvaltningar, får den auktoritet utåt som är nödvändig för att den skall kunna fylla sin uppgift att vara ledande på databehandlingsområdet. Han bör äga god samarbetsförmåga, besitta god allmän kunskap om ADB och om dess utnyttjningsmöjligheter inom statsförvaltningen samt goda insikter i statlig administration. Med hänsyn till de särskilda krav som måste ställas på denne befattningshavare och till de ifrågavarande arbetsuppgifternas betydelse bör för tjänsten avses en avdelningsdirektör i B 1. Till sitt biträde bör avdelningsdirektören ha en befattningshavare i högst A 23, datakonsulent, samt — för i första hand driftstatistiken — en förste kontorsskrivare i A 15.

Anställningsformer

m.m.

Ordföranden och chefen för nämnden bör förordnas på viss tid, högst sex år. Icke självskrivna ledamöter i nämnden bör förordnas för viss tid, förslagsvis fyra år; vid första tillsättningen dock två år för halva antalet. Samtliga tjänster utom verkschefens bör tills vidare vara inrättade som icke ordinarie. En del av de tjänster som överförts från matematikmaskinnämnden är extra ordinarie. Med hänsyn till den vikt som från personalhåll i många fall tillmätes anställning som extra ordinarie bör såsom ett led i strävandena att kunna anställa och behålla kvalificerad personal flertalet tjänster vara extra ordinarie. Där nämnden finner behov av att pröva personal, som nyanställes, bör extra anställning kunna tillämpas. På databehandlingsområdet, särskilt hos maskinleverantörer, börjar det växa fram speciella tjänstebenämningar för personalen, såsom systemmän, programmerare och kodare. Med hänsyn till arbetsuppgifterna är i praktiken gränserna mellan dessa kategorier flytande. Som beteckningar på olika 19 —

290 personers huvudsakliga verksamhetsområden är dessa henämningar användbara. Kommittén anser emellertid inte lämpligt att i den statliga verksamheten införa dem som tjänstebenämningar. I de enskilda myndigheternas organisation bör det enligt kommitténs mening undvikas att särskilt markera databehandlingspersonalen. Det må framhållas, att databehandlingen, även i dess mest automatiserade form, utgör ett naturligt led i myndighetens ordinarie verksamhet. Det kan då vara skäl att i tjänstebenämningarna markera särställningen hos datanämndens personal med dess huvuduppgift att vara rådgivare till myndigheterna. Kommittén föreslår tjänstebenämningarna datakonsulent i lönegrad högst A 23, förste assistent i lönegrad högst A 17 och assistent i lönegrad högst A 13. Benämningarna bör vara gemensamma för administrativ och matematisk databehandlingspersonal. Benämningen matematiker bör icke vidare förekomma. För lönegraderna A 27 och A 25 bör användas benämningen byrådirektör. När organisationen framdeles vunnit stadga och utbildningskraven för olika befattningar kan preciseras, kan övervägas en anknytning till tjänstebenämningar inom de lärda verken och forskningsinstitutioner. För tekniska byråns och driftbyråns högre personal bör vedertagna ingenjörsbenämningar användas. Även i övrigt bör tjänstebenämningarna så långt det är lämpligt ansluta till vedertagna benämningar inom statsverksamheten. Som redan framhållits är en betydande grad av rörelsefrihet i organisationen nödvändig för att tillgängliga resurser skall kunna effektivt utnyttjas och organisationen snabbt anpassas till skiftande förhållanden. Arbetsfördelningen inom avdelning och byråer måste vara flexibel. Även i den i organisationsförslaget angivna arbetsfördelningen mellan avdelning och byråer kan förändringar bli nödvändiga. Personalen bör därför inte vara fast bunden till viss byrå, sektion e. d. utan bör efter behov kunna omflyttas inom nämnden, ingå i för särskilda uppgifter sammansatta arbetsgrupper etc. Benämningar och lönegradsplaceringar av tjänster bör med hänsyn härtill vara enhetliga för tillämpningsavdelningen, undervisningsbyrån samt planeringssektionen. Figur 4 utvisar datanämndens föreslagna organisation.

.Eco

, C vt «D

c

m -Q

o

=1

to

.E<N

a E

o £

1§ c SÖ

o to

Ö

^

k

-'iu o

o

.n : 0 u E

o

o T3 • o <U

o —

£§

o

—

e Ö

SF o

o.2 00

.*Q

•SE i- OJ >»-fto ca E

vt C D) O C D)

k

a> c O -M

o to

o;

c O

"E.E ac E"ö

JS

OJ CO

:DT3

=O > iz t-ca

o O

•2F ^ " O

ca

a

o

CO

292 D a t a n ä m n d e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n får enligt v a d i d e t f ö r e g å e n d e föreslagits f ö l j a n d e s a m m a n s ä t t n i n g . Lönegrad

Benämning

Antal

B6 B4 B3 B1

Generaldirektör Avdelningschef Byråchef Byråchef Avdelningsdirektör A 27 Byrådirektör högst A 27 Byrådirektör högst A 23 Datakonsulent Förste byråingenjör A 21 Förste byråsekreterare A17 Förste verkmästare högst A17 Förste assistent Ingenjör A15 Bokhållare Förste kontorsskrivare A13 Ingenjör Förste maskinoperatör Ritare Kontorsskrivare Biblioteksassistent högst A13 Assistent A12 Förste kansliskrivare All Instrumentmakare Ritare Kansliskrivare A10 Maskinoperatör A 9 Förste expeditionsvakt Kontorist högst A 9 Laboratoriebiträde A 7 Expeditionsvakt Kanslibiträde Maskinoperatör Regi. bef.-gång Biträde för skriv- och kontorsgöromål Särskilda lönebest. Bud

1 1 3 2 1 1 18 52 6 1 2 22 12 1 2 2 18 1 1 1 12 1 1 1 2 11 1 8 3 2 9 2 29 4 Summa

234 Till j ä m f ö r e l s e a n g e s h ä r n e d a n d e n u p p s k a t t a d e p e r s o n a l t i l l g å n g e n vid m a t e m a t i k m a s k i n n ä m n d e n p e r d e n 1 j u l i 1963 och den p e r s o n a l vid m a s k i n c e n t r a l e n , s o m enligt k o m m i t t é n s förslag vid d e n n a t i d p u n k t s k u l l e överf ö r a s till d a t a n ä m n d e n .

293 Lönegrad

Antal befattningshavare Matematikmaskinnämnden

B l + tillägg Bl Arvode > lk27 A 27 A 27 högst A 23 högst A 23 A 21 A 19 A17 A 15 A 13 A 12 All A 10 A 9 A 8 . A 7 Regi. bef.-gång Särsk bestäm (bud) Summa

Vissa

Maskincentralen

1 3 2 — 12 44 —, — — 10 11 9 1 4 — 3 — 7 6 2

13 6 1 8 23 2

1 4 — 3 3 10 9 7 13 7

Summa 1 4 2 4 12 44 3 3 10 19 18 22 8 4 13 9 1 15 29 4 225

övergångsanordningar

Kommittén har förutsatt, att datanämnden inrättas den 1 juli 1963. Vissa anordningar torde erfordras för att tillgodose behovet av samordning på ADB-området, sedan kommittén slutfört sitt arbete och innan datanämnden kommer i funktion. Nämndens ledning torde böra tillsättas så snart så kan ske och åtgärder för personaltillsättningar vidtagas i god tid före den 1 juli 1963. I fråga om åtgärder i samordningssyfte under övergångstiden må erinras om Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1958, enligt vilket myndighet inom försvaret, som planerar anskaffning av hålkortsmaskiner, automatiska databehandlingsmaskiner eller matematikmaskiner, därom skriftligen skall underrätta expeditionschefen i försvarsdepartementet. Kostnadsberäkningar Avlöningskostnaderna för den föreslagna datanämnden under dess första budgetår (1963/64) har beräknats på följande sätt. Lönen för varje i den föreslagna personalorganisationen angiven "högstlönegradsbefattning" har beräknats efter lägsta löneklassen av högsta lönegraden och för varje övrig befattning efter näst lägsta löneklassen av respektive lönegrad, då denna omfattar flera löneklasser.

294 Datanämnden bör i likhet med matematikmaskinnämnden ges utrymme för att anlita expertis och annan tillfällig arbetskraft. I matematikmaskinnämndens avlöningsstat enligt 1962 års statsverksproposition har härför upptagits ett belopp av 230 000 kronor. Med hänsyn till den ökade verksamheten synes ett något högre belopp böra anslås, förslagsvis 300 000 kronor. Vid beräkningen av arvoden åt datanämndens ledamöter har för vice ordföranden upptagits 4 800 kronor och för 5 övriga ledamöter vardera 3 000 kronor. Därtill kommer dagarvoden med 45 kronor för sammanträdesdag och ledamot. För datanämnden föreslås sålunda följande avlöningsstat: Avlöningsstat 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis 3. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft, förslagsvis . . . . 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 5. Rörligt tillägg, förslagsvis 6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis Summa kronor

45 600 25 200 300 000 3 965 800 1 734 600 80 800 6152 000

Enligt kommitténs förslag uppgår avlöningsanslaget för 1963/64 alltså till 6 152 000 kronor. Förslaget innebär en höjning med i runt tal 250 000 kronor, enär jämförligt belopp för 1962/63 beräknas utgöra 5 903 000 kronor. Vid beräkning av sistnämnda belopp har maskincentralens lönestat för budgetåret 1962/63 justerats med hänsyn till förutnämnda personalöverföringar till maskincentralen från kommerskollegium och socialstyrelsen samt från maskincentralen till centralbyrån och har därefter liksom även matematikmaskinnämndens avlöningsanslag för samma år uppräknats till 1963 års löner. Omkostnaderna har beräknats med utgångspunkt från maskincentralens stat för 1962/63 och matematikmaskinnämndens omkostnadsanslag enligt 1962 års statsverksproposition. Posterna sjukvård, reseersättningar samt bränsle, lyse m. m. föreslås upptagas med oförändrade belopp. Under övriga expenser har beräknats ett belopp av 700 000 kronor för magnetband, hålkort o. d. Detta innebär en höjning med 300 000 kronor, föranledd av den utökning som emotses av verksamheten vid 7070-anläggningen. För löpande materielomkostnader och mindre nyanskaffningar för nuvarande matematikmaskinnämndens maskinanläggningar jämte laboratorium och verkstad beräknas oförändrat belopp (300 000 kronor). Enär befintlig 7070-anläggning förutsattes vara inköpt, upptages vidare ett belopp av 300 000 kronor, avseende kostnader för tekniskt underhåll av ifråga-

295 varande anläggning enligt servicekontrakt med maskinleverantören. Av återstående belopp under posten övriga expenser, 510 000 kronor, avses 100 000 kronor utgöra engångsanvisning för möbler och övrig utrustning för nya tjänster samt för kostnader i samband med föreslagen flyttning från Wenner-Gren Center till lokaler Linnégatan 87. För litteraturanskaffning m. m. bör uppföras ett inte oväsentligt högre anslag än f. n., förslagsvis 60 000 kronor, med hänsyn till de ökade krav dokumentationsverksamheten kominer att ställa och till bibliotekets ställning som centralbibliotek på ADB-området. Även ökat anslagsutrymme för publikationstryck bör beredas datanämnden. I avvaktan på närmare erfarenheter föreslås härför 10 000 kronor. För studier och konferenser utomlands samt besök i Sverige av utländska fackmän disponerar matematikmaskinnämnden och maskincentralen 55 000 + 27 000 = 82 000 kronor under 1962/63. Det är för datanämnden som centralt expertorgan på ADB-området av största vikt att kunna tillvarataga de fördelar som ett internationellt utbyte erbjuder på ifrågavarande område. Anslaget bör fördenskull höjas väsentligt, till att börja med förslagsvis till 120 000 kronor. Anslaget bör få disponeras av datanämnden efter samma grunder som hittills gällt för matematikmaskinnämnden. För hyreskostnader avseende hålkortsmaskiner jämte en 1401-anläggning, som under 1962 installeras vid maskincentralen, upptages ett belopp av 1 135 000 kronor. Matematikmaskinnämnden har enligt 1962 års statsverksproposition anvisats ett särskilt anslag om 4 000 000 kronor för att bestrida kostnader för maskintid vid andra maskiner än nämndens egna. Anslagsbehovet för nämnda ändamål torde bli väsentligt lägre under 1963 /64. Det beräknas till 1 000 000 kronor. Den ökade omfattning av kursverksamheten och undervisningen i övrigt som emotses motiverar höjning av anslaget för kursverksamhet m. m. med 25 000 kronor till 90 000 kronor. Med hänsyn till den betydelse ett deltagande i det internationella samarbetet har på ADB-området förutsattes anslutning till Centro Internazionale di Calcolo i Rom (CIG). Här upptages ett belopp, som skulle utgöra årsavgift för Sverige enligt grunder gällande år 1962. Denna anslagspost bör vara förslagsvis betecknad. Kommittén föreslår sålunda följande omkostnadsstat för datanämnden. Omkostnadsstat 1. Sjukvård, förslagsvis 2. Reseersättningar, förslagsvis 3. Expenser a) Bränsle, lyse ra. m., förslagsvis b) övriga expenser 4. Hyra för hålkorts- och ADB-maskiner samt kostnader för maskintid vid andra datamaskiner än nämndens egna, förslagsvis 5. Litteraturanskaffning, inbindning av tidskrifter m. m., förslagsvis

14 000 15 000 70 000 1 810 000 2 135 000 60 000

296 6. Publikationstryck, förslagsvis 7. Studier och konferenser utomlands samt besök i Sverige av utländska fackmän 8. Kursverksamhet m. m 9. Kostnader för svenskt medlemskap i CIC, förslagsvis Summa kronor

10 000 120 000 90 000 26 000 4 350 000

Kommittén har förutsatt, att myndighet som förvaltar maskinanläggning själv svarar för kostnaderna för materiel. På datanämnden ankommer maskinkostnader för nämndens egna serviceanläggningar. Kommittén föreslår inte nu någon utökning av nämndens maskinanläggningar. Vad kostnadsposten materiel m. m. beträffar inskränker kommittén sig här till frågan om medelsbehov för verksamheten vid tekniska byrån. Pågående modernisering av Besk leder till att denna maskinanläggning får väsentligt högre kapacitet. Ett utnyttjande av denna kapacitet förutsätter utökad offline-utrustning för stansning, kopiering och utskrift av hålremsa. Vidare erfordras viss utrustning för försöksverksamhet på datatransmissionens område samt anskaffning till laboratoriet av snabbare pulsgeneratorer m. m. Kostnaderna under budgetåret 1963/64 för denna nyanskaffning beräknas till 300 000 kronor. För fortlöpande modernisering av Besk och Facit EDB samt utvecklingsoch forskningsarbete beräknas ett något lägre anslag än 1962/63, förslagsvis 300 000 kronor. Med en medelsreserv om 100 000 kronor skulle posten materiel m. m. uppgå till oförändrat 700 000 kronor. Kommittén föreslår följande reservationsanslag. Materiel m. m. Summa kronor 700 000

Sammanfattning

Automatisk databehandling (ADB) är en metod bland andra i databehandlingen men ger nya och vidare aspekter på möjligheterna till rationalisering. Vid kontorsrationalisering kan enklare databehandlingsmetoder ofta framgångsrikt tävla med ADB. Men många gånger är ADB bättre ur funktionsmässig och ekonomisk synpunkt. De största fördelarna ger ADB i form av säkerhet i databehandlingen, ökad effektivitet i arbetet och kvalitativ höjning av arbetsresultaten. Rätt utnyttjad kan ADB i många fall ge betydande besparingar. Vid beräkningsarbeten är ADB regelmässigt överlägsen andra metoder och ofta det enda möjliga hjälpmedlet. Kommittén konstaterar, att det inom statsförvaltningen finns mycket stora användningsmöjligheter för ADB. Som exempel på lämpliga arbetsuppgifter av administrativ art namnes bl. a. folkbokföring och skatteuppbörd, folk-, tilläggs- och tjänstepensionering m. m., en stor del av statistikproduktionen, avlöningsuträkning och olika arbetsuppgifter i samband därmed, bokföring och revision, bilregistrering, biluttagning och bilskattedebitering, vidare materielredovisning m. m. inom försvaret, förrådsredovisning samt kostnadsbokföring och fakturering m. m. hos bl. a. de affärsdrivande verken, postgiro- och postsparbanksrörelserna, vagnkontroll och vagnfördelning m. m. inom statens järnvägar, vattenfallsstyrelsens kraftbalansberäkningar, patent- och varumärkesregistrering, schemaläggning och planering av elevintagning m. m. på skolväsendets område, arbetsförmedling, registrering och analys av medicinska data, uppgörande av skogsbruksplaner samt riksskogstaxering. Inom en del av dessa områden utnyttjas ADB i viss omfattning eller pågår förberedelser för omläggning, inom andra har undersöknings- och förberedelsearbetet ännu inte kommit i gång. För ADB lämpade beräkningsuppgifter finns hos många myndigheter, såsom lantmäteristyrelsen och kartverket, väg- och vattenbyggnadsverket (massberäkningar vid vägprojektering m. m.), statens vattenfallsverk (bl. a. beräkningar i samband med atomkraftens utnyttjande för kraftproduktion), statens meteorologiska och hydrologiska institut (bl. a. väderleksprognoser), flygtekniska försöksanstalten m. fl. För försvarets vidkommande har omfattande behov föranlett bl. a. anskaffning av en maskin av mycket stor kapacitet. På det vetenskapliga området är numera datamaskiner en nödvändig förutsättning i många fall eller kan ge en väsentligt högre verknings20 —

298 grad åt givna forskningsinsatser. Någon gräns för beräkningsbehovet kan svårligen skönjas. Det aktualiseras i en takt som endast begränsas av tillgången på personal, som kan precisera problemen, och av kapaciteten på tillgängliga maskiner. Nya tillämpningar av ADB kan förutses bli aktuella relativt snart, andra ligger längre fram i tiden. Av stor betydelse kan sådana tillämpningar bli som exempelvis informationssökning, medicinsk diagnostik, språköversättning och planering på olika samhällsområden. Allt större delar av samhällslivet kommer efter hand att beröras av ADB. ADB möjliggör en nära samordning i arbetstekniskt hänseende vid lösandet av olika arbetsuppgifter, en integrering. Ett dylikt sammanförande av arbetsmoment i databehandlingen på olika håll kommer att kunna drivas allt längre på det administrativa området och leda till stora besparingar. Integrationen kan komma att sträcka sig över nuvarande departements- och verksgränser och ge upphov till ett allt större sammanhängande databehandlingssystem inom statsförvaltningen och mellan statsförvaltning, kommunal förvaltning och näringsliv. ADB ger stora möjligheter till rationalisering och effektivisering på många arbetsområden. ADB bör därför tillvaratagas och utnyttjas på effektivaste sätt inom statlig verksamhet. Den första elektroniska beräkningsmaskinen i vårt land (Besk) togs i bruk för över åtta år sedan, och det är mer än fem år sedan den första datamaskinen för administrativa arbetsuppgifter började användas här i landet. Sedan dess har maskintekniken utvecklats snabbt, användningsområdet för datamaskiner har vidgats och metodiken att utnyttja dem förbättrats. Denna utveckling har fört med sig ett starkt ökat inresse av att utnyttja ADB, och ett stort antal maskinbeställningar har gjorts på kort tid. Hittills har 21 större eller mindre datamaskinanläggningar installerats hos statliga myndigheter, universitet och högskolor. Under det närmaste året tillkommer ett tiotal enbart inom statsförvaltningen. Ytterligare maskinanskaffningar planeras. De flesta av maskinanläggningarna är anslutna till enskilda myndigheter, som i stort sett ensamma utnyttjar maskinerna för egna arbeten. Särskilt är detta fallet vid administrativ databehandling. Anskaffningarna har i regel skett i samråd med kommittén, som därvid funnit maskinernas placering motiverad antingen av att anläggningen varit tillfredsställande belagd med myndighetens egna arbeten eller av att det på teknikens nuvarande ståndpunkt arbetstekniskt varit förenat med alltför stora olägenheter för myndigheten att utföra sitt arbete utanför de egna arbetslokalerna. En del av de anskaffade anläggningarna kan dock användas som s. k. satellitmaskiner till en större centralmaskin, i vilken de mera kapacitetskrävande arbetsmomenten kan utföras.

29Ö Maskinanläggningar med stor kapacitet ställer sig vid tillräcklig beläggning vanligen väsentligt fördelaktigare i ekonomiskt hänseende än mindre maskiner. Stora anläggningar för arbeten i service bör därför finnäs. Här^ igenom kan också myndigheter med begränsade uppgifter för ADB utnyttja de stora maskinernas fördelar. Hålkortsanläggningar torde alltjämt bli erforderliga hos statliga myndigheter. I vissa fall utgör de fortfarande ett konkurrenskraftigt alternativ till datamaskiner. Som kringutrustning till datamaskiner är konventionella hålkortsmaskiner ännu nödvändiga. Arbetet med att förbereda ADB är ofta både omfattande och tidskrävande, och den maskinella utrustningen är också dyrbar. Det är därför ångeläget att söka så väl som möjligt utnyttja tillgängliga personella och maskinella resurser. Förberedelsearbetet fordrar härför särskilt lämpad och speciellt utbildad personal. Utbildning i ADB blir därför en angelägen uppgift. Den tekniska utvecklingen fortgår och ökar maskinernas prestationsförmåga och användbarhet. Arbetsmetoderna förbättras och leder till förenkling av förberedelserna till ADB liksom av driften vid ADB. För ADB-verksamheten medför denna fortlöpande rationalisering personalbesparingar och lägre kostnader i övrigt. Denna utveckling måste följas och resultaten därav tillgodogöras. För att följa utvecklingen beträffande teknik, metodik och tillämpning fordras specialkunskaper av olika slag och tid för utredningar. Särskild personal, specialister på olika områden, behöver finnas härför vid sidan av ; personal, som praktiskt tillämpar ADB. En dylik arbetsfördelning i specialiseringens tecken är i hög grad önskvärd redan med hänsyn till arbetsuppgifternas art, men den är också nödvändig för ett riktigt utnyttjande av de personalresurser, som kan beräknas stå till förfogande för ändamålet. En samverkan mellan specialisterna och dem som praktiskt tillämpar ADB är likaså nödvändig. ADB-verksamheten bör ges en sådan organisation och sådana verksamhetsformer, att en samordning av såväl de personella som de tekniska resurserna befrämjas. Det praktiska arbetet att förbereda ADB hör i princip hemma hos de myndigheter, som skall tillämpa ADB. De bör svara för sitt system- och programmeringsarbete och bör disponera härför erforderlig personal. Men många arbetsuppgifter vid förberedelser till ADB är av den art, att varje sådan myndighet inte kan tillföras den sakkunskap som erfordras härför. Det är nödvändigt att koncentrera statsförvaltningens tillgång på expertis och att ställa denna till myndigheternas förfogande för rådgivning och information, undervisning m. m. Därtill kommer att åtskilliga arbetsuppgifter på ADB-området avser funktioner som är gemensamma för statsförvaltning-

300 en eller bör utföras centralt för att dubbelarbete skall undvikas. En del databehandlingsarbeten är av sådan natur, att de kräver samfälld handläggning. Därtill kommer behov av samordning i frågor om maskinell utrustning. Det behövs därför en särskild organisation inom statsförvaltningen för handläggning centralt av vissa ADB-frågor. Undervisning och rådgivning, uppföljning av utvecklingen samt utrednings- och utvecklingsverksamhet hör nära samman och bör förläggas till en och samma organisation. Även mellan olika specialistgrupper, såsom de tekniska experterna, matematikerna på beräkningssidan och system- och programmeringsexperterna på databehandlingssidan, är ett nära samarbete angeläget. Samarbete mellan de olika grupperna främjas bäst, om de saramanhålles under gemensam ledning. Kommittén föreslår, att ett centralt organ inrättas för att inom statsförvaltningen handlägga vissa databehandlingsfrågor. Matematikmaskinnämnden och statistiska centralbyråns maskincentral bör därvid upphöra, och de centrala funktioner på databehandlingsområdet, som dessa båda organisationer nu utövar, bör sammanföras och bilda grunden till det nya organet. Kommittén har ansett, att detta centralorgan för ADB-frågor inom statsförvaltningen med hänsyn till arten och omfattningen av arbetsuppgifterna inte lämpligen kan anslutas till någon redan befintlig statsmyndighet utan bör utgöra en självständig organisation. Det bör utformas som en nämnd med representanter för statskontoret och riksrevisionsverket, för det allmänna, för statliga förvaltningsmyndigheter, för universitet, högskolor och det allmänna undervisningsväsendet samt för det enskilda näringslivet. Som benämning på det nya organet föreslås statens datanämnd. I fråga om datanämndens organisation föreslår kommittén, att nämnden under en ordförande och chef, generaldirektör, till vilkens förfogande står en planeringssektion, organiseras på en tillämpningsavdelning, vari ingår en byrå för administrativ databehandling och en byrå för matematisk databehandling jämte fristående sektioner, samt på en teknisk byrå, en driftbyrå, en undervisningsbyrå och ett kansli. Rörelsefrihet i organisationen är nödvändig för att tillgängliga resurser skall kunna effektivt utnyttjas och organisationen snabbt anpassas till skiftande förhållanden. Arbetsfördelningen inom avdelning och byråer liksom även mellan dessa måste vara flexibel. Personalen bör inte vara fast knuten till viss byrå, sektion o. dyl. utan bör kunna omflyttas inom nämnden, ingå i arbetsgrupper för särskilda uppgifter etc. Datanämnden skall vara ett centralt expertorgan med företrädesvis samordnande, sammanhållande, kunskapsförmedlande och biträdande funktioner men utan befogenheter att besluta gentemot övriga statsmyndigheter.

301 Datanämnden skall taga initiativ i olika avseenden för att främja ett utnyttjande av ADB på bästa sätt inom statsverksamheten. Som centralt fackorgan med allsidig överblick över området skall den företräda de allmänna synpunkter som kan vara att anlägga vid ställningstaganden i olika ADBfrågor. Datanämndens uppgifter är främst betingade av behovet inom den statliga sektorn. Verksamheten blir dock i flera hänseenden — undervisning, dokumentation, maskinservice m. m. — av mer allmänt samhällelig natur. Datanämndens tjänster därvidlag bör därför inte vara förbehållna enbart statsmyndigheter. Det praktiska ADB-arbetet kommer också att i stigande grad inrymma samverkan i olika hänseenden mellan den statliga och den privata sektorn. I den mån så är möjligt bör nämnden ställa sina erfarenheter och resurser även till det enskilda näringslivets förfogande och sträva efter ett ömsesidigt samarbete. Datanämndens uppgifter blir sammanfattningsvis att medverka vid planeringen av det centrala rationaliseringsarbetet och därvid företräda ADB-synpunkter, att biträda statsmyndigheter vid förberedelser till ADB och vidareutveckling av förefintliga datasystem, att, där så betingas av särskilda omständigheter, genomföra uppläggningsarbete för ADB i service, att verka för en för statsverksamheten planmässig anskaffning och användning av tekniska hjälpmedel för ADB ävensom bistå vid anskaffning, installation m. m. av sådan utrustning, att verka för effektivt utnyttjande av befintliga maskinanläggningar och tillhandahålla maskintid, att planera för och handha undervisning på området, att följa utvecklingen inom och utom landet i fråga om teknik, metodik och tillämpning av ADB och utvärdera dess resultat ävensom bidra till denna utveckling samt handha erforderlig dokumentation på området, att bedriva rådgivnings- och informationsverksamhet inom ADB-området, samt att i övrigt handlägga de ärenden på ADB-området som må ankomma på ett centralt statsorgan. För att datanämnden skall kunna fullgöra nämnda uppgifter bör statliga myndigheter och verk (ej statliga bolag) äga skyldighet att anmäla uppkommande frågor angående användning av ADB till datanämnden och i övrigt att tillhandahålla datanämnden de uppgifter som kan vara erforderliga för dess planerande och samordnande verksamhet. De må ej utan samråd med datanämnden anskaffa ADB-utrustning eller anlita annan tillhörig ADB-

302 anläggning. De som förvaltar maskinanläggning skall i princip ställa förefintlig eller uppkommande överskottskapacitet till datanämndens förfogande. De maskinanläggningar, som nu finns vid matematikmaskinnämnden och maskincentralen, skall omhänderhas av datanämnden och drivas av denna som en serviceanläggning. Även maskincentralens hålkortsutrustning och därmed förenad serviceverksamhet skall tillföras datanämnden. Hos andra verk och myndigheter redan installerade ADB-anläggningar bibehålles under respektive verks och myndighets förvaltning. I fråga om de hålkortsanläggningar, som förekommer på olika håll inom statsförvaltningen, finner kommittén inte anledning att nu — utom vad angår statistiska centralbyråns anläggning — föreslå några organisatoriska eller andra ändringar. I fråga om kostnader för ADB föreslår kommittén, att myndigheter, som förvaltar ADB- eller hålkortsanläggning, helt svarar för kostnader för anläggningens anskaffning och drift, att maskintid betalas mellan affärsdrivande verk och mellan dylika verk och andra statliga myndigheter, att i övrigt ersättningar icke utgår för tjänster på ADB- och hålkortsområdena mellan statliga myndigheter och verk, att statliga bolag och utomstatliga företag m. m. i princip debiteras för de tjänster på ADB- och hålkortsområdena, som tillhandahålles av statliga myndigheter, samt att inkomster av verksamhet på ADB- och hålkortsområdena och utgifter för tjänster från utomstående för statliga myndigheters räkning regleras över anslag till datanämndens förfogande. Datanämnden skall statistiskt redovisa statliga myndigheters kostnader för ADB. Datanämnden föreslås skola inrättas den 1 juli 1963, varvid matematikmaskinnämnden och den till statistiska centralbyrån anslutna maskincentralen utgår ur organisationen. Den föreslagna personalorganisationen för budgetåret 1963/64 innefattar 234 tjänster. Det innebär en ökning med 9 vid jämförelse med den uppskattade personaltillgången vid matematikmaskinnämnden per den 30 juni 1963 och den personal vid maskincentralen, som föreslås överförd till datanämnden.

BILAGA

Hålkortsanläggningar inom statsförvaltningen den 1 mars 1962

A. Köpta anläggningar 1) Postverket a) Postsparbankens bokföringsavdelning Fabrikat: Powers (36 kolumner) Anskaffningsår: 1945—1959 Anskaffningspris: 2 844 000 kronor Maskinutrustning: 51 tangentmanövrerade stansar, 4 stanskontrollmaskiner (verifiers), 7 reproducerare, 21 summastansar, 2 partistansar, 22 sorterare, 27 kollatorer, 8 översättare, 2 kalkylatorer Användning: Bokföring av insättningar och uttag på postsparbankskonton Anmärkning: En datamaskin av typ IBM 1410 har kontrakterats på förhyrningsbasis. Maskinen skall installeras i slutet av 1962. En del av hålkortsmaskinerna kommer därvid att ersätta förslitna maskiner inom verkets övriga hålkortsanläggningar. Återstående maskiner kommer ev. att avyttras. b) Kassaregisterutredningens försöksavdelning Fabrikat: Powers (80 kolumner) och Bull (80 kolumner) Anskaffningsår: 1957—1960 Anskaffningspris: 270 000 kronor Maskinutrustning: P o w e r s : 5 tangentmanövrerade stansar, 6 sorterare, 1 tabulator Bull: 4 stansar Cummins: 6 kortglättningsmaskiner Användning: Försöksverksamhet med inbetalnings- och utbetalningskort i form av hålkort, redovisning av influten varuskatt samt ränteberäkning Anmärkning: En datamaskin av typ IBM 1410 h a r kontrakterats på förhyrningsbasis för leverans i slutet av 1962. Se även under B. c) Postgirokontots bokföringsavdelning Fabrikat: Powers (36 kolumner) Anskaffningsår: 1947—1959 Anskaffningspris: 883 000 kronor Maskinutrustning: 69 tangentmanövrerade stansar, 4 stanskontrollmaskiner (verifiers), 12 summastansar, 6 sorterare, 8 kollatorer, 16 tabulatorer Användning: Bokföring på vissa postgirokonton (bord 80—00) Anm. Vid redovisningen av maskinutrustning har i fråga om tangentmanövrerade stansar någon åtskillnad inte gjorts mellan de elektriskt och de manuellt drivna och ej heller mellan primärstans- och kontrollstansmaskiner.

304 Anmärkning: Anläggningen kommer att användas tills vidare även sedan den under b) nämnda datamaskinen installerats. d) Postgirokontorets revisionsavdelning Fabrikat: Bull (80 kolumner) Anskaffningsår: 1952—1958 Anskaffningspris: 1 104 000 kronor Maskinutrustning: 59 tangentmanövrerade stansar, 9 sorterare, 8 tabulatorer Användning: Granskning av postanstalternas krediterade utbetalningskort enligt postmedelsräkningar samt granskning av girobokföringens journaler över bokförda utbetalningskort Anmärkning: Sedan dataanläggningen IBM 1410 tagits i bruk, kommer hålkortsanläggningen att ställas i reserv eller avyttras. e) Kameralbyråns hålkortsavdelningar Fabrikat: Powers (36 kolumner) Anskaffningsår: 1952 Anskaffningspris: 285 000 kronor Maskinutrustning: 14 tangentmanövrerade stansar, 1 stanskontrollmaskin (verifier), 1 reproducerare, 2 summastansar, 2 sorterare, 1 kollator, 3 tabulatorer Användning: Avlöningsuträkning, medelsbokföring, statistik m. m. Anmärkning: Anläggningen torde komma att användas tills vidare i avvaktan på att den arbetsgrupp, som för närvarande arbetar med analys av personalbokföring, avlöningsuträkning m. m. för omläggning av dessa rutiner till datamaskin, blir färdig med sitt arbete. f) Postverkets skattekontor hos generalpoststyrelsen samt postverkets skatteavdelningar i residensstäderna utom Visby (sammanlagt 24 anläggningar) Fabrikat: Powers (36 kolumner) Anskaffningsår: 1946—1955 Anskaffningspris: 3 078 200 kronor Maskinutrustning: 212 tangentmanövrerade stansar, 24 stanskontrollmaskiner (verifiers), 1 reproducerare, 1 summastans, 31 sorterare, 24 kollatorer, 34 tabulatorer Användning: Skattebokföring samt revision av återbetalningskort och bilskatteredovisning Anmärkning: Anläggningarna torde komma att användas tills vidare i avvaktan på den omorganisation av rutinerna för skattebokföring som utredes inom uppbördsorganisationskommittén. 2) Televerket a) Telefonbyrån i Stockholm Fabrikat: Powers (40 kolumner) Anskaffningsår: 1953—1961 Anskaffningspris: 1 250 000 kronor Maskinutrustning: 18 tangentmanövrerade stansar, 1 stanskontrollmaskin (verifier), 3 märkstansar, 1 reproducerare, 6 summastansar, 9 sorterare, 1 utsökningsmaskin, 3 tape-to-cardmaskiner, 6 tabulatorer, 5 översättare, 3 reläkalkylatorer, 1 kortutslätningsmaskin Användning: Behandling av kortspecifikationer för manuellt expedierade rikssamtal, utländska samtal, utländska telexskrivningar, intelefonerade telegram, ka-

305 talogavgifter ra. ra. (sammanlagt omkring 100 000 kort per dag), vidare uträkning av ersättning för obekväm arbetstid samt statistik ra. m. Anmärkning: För leverans under första halvåret 1962 har beställts ytterligare 1 märkstans, 1 summastans, 1 tabulator (BTM) och 1 sorterare till ett sammanlagt anskaffningspris av ca 430 000 kronor. b) Telefonbyrån i Stockholm Fabrikat: Bull (80 kolumner) Anskaffningsår: 1959—1960 Anskaffningspris: 1 800 000 kronor Maskinutrustning: 22 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare, 3 summastansar, 3 sorterare, 2 klasserare, 3 tabulatorer, 2 reporteuser, 1 översättare, 2 kalkylatorer Användning: Uträkning av telefonavgifter enligt samtalsmätning, räkningsutskrivning, betalningskontroll, utskrift av påminnelser och avstängningsorder m. m., vidare förrådsredovisning och lagerkontroll, medelsredovisning för radiobyrån och ekonomibyrån samt bilstalistik. c) Telestyrelsens radiobyrå Fabrikat: Bull (80 kolumner) Anskaffningsår: 1957—1960 Anskaffningspris: 940 000 kronor Maskinutrustning: 9 tangentmanövrerade stansar, 3 reproducerare, 1 summastans, 4 sorterare, 3 klasserare, 1 tabulator, 3 reporteuser, 3 översättare, 1 kortutslätningsraaskin Användning: Fakturering och uppbördskontroll betr. radio- och TV-licenser, diverse statistik ra. m. d) Distriktsbyrån, Göteborg Fabrikat: Powers (40 kolumner) Anskaffningsår: 1959—1961 Anskaffnings pris: 960 000 kronor Maskinutrustning: 8 tangentmanövrerade stansar, 1 stanskontrollmaskin (verifier), 2 märkstansar, 4 summastansar, 6 sorterare, 1 utsökningsmaskin, 4 tabulatorer, 3 översättare, 2 reläkalkylatorer Användning: Behandling av kortspecifikationer för manuellt expedierade telefonsamtal, utländska samtal, intelefonerade telegram, katalogavgifter m. m. (sammanlagt cirka 60 000 kort per dag) Anmärkning: En reproducerare (anskaffningspris 18 000 kronor) är beställd. e) Distriktsbyrån, Göteborg Fabrikat: Bull (80 kolumner) Anskaffningsår: 1958—1961 Anskaffningspris: 580 000 kronor Maskinutrustning: 6 tangentmanövrerade stansar, 3 reproducerare, 3 sorterare, 2 klasserare, 2 reporteuser, 2 översättare Användning: Fakturering och uppbördskontroll betr. radio- och TV-licenser. f) Telestyrelsens verkstadsbyrå (anläggningen placerad i Nynäshamn) Fabrikat: Powers (65 kolumner) Anskaffningsår: 1947—1961 Anskaffningspris: 600 000 kronor

306 Maskinutrustning: 13 tangentmanövrerade stansar, 1 stanskontrollmaskin (verifier), 1 reproducerare, 2 summastansar, 3 sorterare, 1 klasserare, 2 tabulatorer, 1 översättare, 1 reläkalkylator Användning: Framräkning av underlag för huvudbokföring vid televerkets fyra huvudverkstäder, statistik, avlöningsuträkning och skatteredovisning för arbetare och tjänstemän i Nynäshamn och på verkstadsbyrån samt utskrift av inkomstuppgifter till skattemyndigheter.

B. Förhyrda anläggningar 1) Riksförsäkringsverket Fabrikat: IBM Årshyra: 685 000 kronor Maskinutrustning: 21 tangentmanövrerade stansar, 6 reproducerare, 4 summastansar, 7 sorterare, 5 kollatorer, 11 tabulatorer (därav en placerad hos generalpoststyrelsens folkpensionsavdelning), 2 översättare, 1 kalkylator med stansaggregat Användning: Framställning av folkpensionsanvisningar, utbetalnings- och gireringskort samt tillhörande förteckningar, tryckning av folkpensionsbrev, beräkning av kommunbidrag, statistiska bearbetningar samt revision av pensionsutbetalningar Anmärkning: Verket förfogar även över en datamaskin, typ IBM 1401, uppställd på annat håll än hålkortsanläggningen och använd för andra ändamål. 2)

Järnvägsstyrelsen Fabrikat: IBM Årshyra: 640 000 kronor Maskinutrustning: 47 tangentmanövrerade stansar, 3 märkstansar, 1 reproducerare, 1 summastans, 7 sorterare, 2 kollatorer, 7 tabulatorer, 1 översättare Användning: Ekonomisk redovisning, avlöningsuträkning och skatteredovisning, person- och godstrafikredovisning jämte statistik, vagnhyresavräkning, rälsbuss- och lokstatistik, vissa beräkningar av elkraftförbrukning (effektuttag), betalning av räkningar över postgiro, hyresmedelsredovisning, presenningskontroll, personalstatistik m. m. Anmärkning: Anläggningen utnyttjas dels fristående, dels som hjälputrustning till en datamaskin av typ IBM 650. Denna kommer att ersättas av magnetbandsutrustad anläggning bestående av en IBM 1410 och en IBM 1401. I samband med utbytet kommer en del av hålkortsmaskinerna att återgå. För förrådsbyrån har beställts 2 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 1 sorterare och 1 tabulator. Maskinerna är avsedda att placeras i Malmö. Underhandlingar pågår betr. leverans av hålkortsmaskiner till verkstadsbyrån. 3) Maskincentralen hos statistiska centralbyrån Fabrikat: IBM Årshyra: 450 000 kronor Maskinutrustning: 56 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare, 3 summastansar, 5 sorterare, 2 kollatorer, 2 statistikmaskiner, 4 tabulatorer, 1 översättare Användning: Statistiska och andra bearbetningar för olika statliga och kommunala myndigheter och inrättningar ävensom för enskilda uppdragsgivare Anmärkning: För folk- och bostadsräkningen förhyres tillfälligt ytterligare 60 å 70 stansar.

307 Maskincentralen har också en magnetbandsutrustad datamaskinanläggning bestående av en IBM 7070 och en IBM 1401. Ytterligare en 1401 är beställd för leverans i slutet av 1962. b)

Vattenfallsstyrelsen Fabrikat: IBM Årshyra: 437 000 kronor Maskinutrustning: 16 tangentmanövrerade stansar, 3 reproducerare, 2 summastansar, 4 sorterare, 4 kollatorer, 5 tabulatorer, 1 översättare Användning: Ekonomisk redovisning inkl. kostnadsövervakning, debitering av kraftavgifter för detaljkonsumenter, avlöningsuträkning för tjänstemän, personalstatistik, avtalsstatistik för kollektivavtalsanställda, motorfordonsstatistik m. m. Anmärkning: En datamaskin av typ IBM 1401 installerades i januari 1962. Av hålkortsmaskinerna skall senast den 1 april 1962 återlämnas 2 summastansar, 1 sorterare, 1 kollator och 3 tabulatorer. 5) Delegationen för pensionsutbetalning Fabrikat: IBM Årshyra: 327 000 kronor Maskinutrustning: 8 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare, 2 summastansar, 2 sorterare. 2 kollatorer, 4 tabulatorer, 1 översättare Användning: Uträkning och utbetalning av samordnad statlig personalpension och folkpension, uträkning och redovisning av preliminär och kvarstående skatt för pensionärer, debitering och fakturering av utbetald personalpension, statistik m. m. Anmärkning: För* arbetet anlitas även en datamaskin, typ IBM 1401, på servicebasis. 6)

Domänstyrelsen Fabrikat: IBM Årshyra: 308 000 kronor Maskinutrustning: 15 tangentmanövrerade stansar — varav 7 på huvudkontoret — 2 reproducerare med märkstanstillsats, 3 summastansar, 3 sorterare, 2 kollatorer, 3 tabulatorer, 1 översättare, 1 kalkylator med stansaggregat Användning: Avlöningsuträkning för skogsarbetare, avlöningsbokföring, affärsbokföring, statistik, utskrift av löneutbetalningshandlingar till tjänstemän (för löneuträkningen anlitas på servicebasis en datamaskin, typ IBM 650) Anmärkning: En datamaskin av typ IBM 1401 (hålkortsmatad) är beställd för leverans den 1 april 1962. Av hålkortsmaskinerna kommer därvid 1 reproducerare 3 summastansar, 2 tabulatorer och kalkylatorn med stansaggregat att utgå. 7) Försvarets civilförvaltning Fabrikat: IBM Årshyra: 290 000 kronor Maskinutrustning: 20 tangentmanövrerade stansar, 3 reproducerare, 2 summastansar, 2 sorterare, 1 kollator, 2 tabulatorer, 1 översättare, 1 cardatype Användning: Personalredovisning för kustartilleriet samt för- och efterarbeten till datamaskinbearbetningar av försvarets kassabokföring, månadslöneuträkning, dispositionsbokföring, verkstadsbokföring, ammunitionsredovisning och behovsberäkning Anmärkning: Anläggningen är kombinerad med en datamaskinanläggning av typ IBM 1401 (magnetbandsorienterad).

308 8) Försvarets radioanstalt Fabrikat: IBM Årshyra: 241000 kronor Maskinutrustning: 7 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare, 3 sorterare, 2 kollatorer, 2 tabulatorer, 1 kalkylator med summastans Användning: Statistik, registrerings- och beräkningsarbeten Anmärkning: En datamaskin av typ Facit EDB 3 har beställts för leverans i juli 1962. Av hålkortsmaskinerna kommer 1 reproducerare, 1 sorterare, 1 kollator samt kalkylatorn med summastans att återlämnas i samband med leveransen av datamaskinen. 9) Flygförvaltningen a) Underhållsavdelningens maskincentral, Arboga Fabrikat: IBM Årshyra: 185 000 kronor Maskinutrustning: 29 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare, 1 summastans, 2 sorterare, 1 kollator, 1 tabulator, 2 översättare Användning: Förrådsredovisning, avlöningsuträkning för kollektivavtalsavlönad personal, efterkalkyl, teknisk och personell flygtidsredovisning, haveri- och skaderapportering, driftsanalys, operativ väderanalys, tekniska beräkningar m. m. Anmärkning: Anläggningen utnyttjas huvudsakligen som hjälputrustning till en datamaskinanläggning, bestående av en IBM 7070 och en IBM 1401. b) Inköpsavdelningen Fabrikat: IBM Årshyra: 38 000 kronor Maskinutrustning: 1 tangentmanövrerad stans, 1 sorterare, 1 cardatype Användning: Dispositionsbokföring. 10) Centrala värnpliktsbyrån och flottan Fabrikat: IBM Årshyra: 200 000 kronor Maskinutrustning i 23 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 4 sorterare, 2 kollatorer, 1 statistikmaskin, 1 tabulator, 1 översättare Användning: Centrala värnpliktsbyrån: Framställning av statistik över de årliga inskrivningarna, årlig inventering av krigsmaktens personaltillgångar, bearbetning av uppskovsdetaljens hålkortsregister jämte framställning av uppskovsstatistik. För militärpsykologiska institutets räkning göres bearbetningar av testoch intervjuundersökningar jämte statistiska bearbetningar. Fr. o. m. 1962 framställes mobiliseringsrapporter. Flottan: Personalregistrering inom flottan och personalstatistiska bearbetningar. 11) Bostadsstyrelsen Fabrikat: IBM Årshyra: 172 000 kronor Maskinutrustning: 5 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 1 sorterare, 2 kollatorer, 1 tabulator, 1 översättare, 1 kalkylator Användning: Ränteberäkning och avisering halvårsvis av bostadslån. 12) Generaltullstyrelsen Fabrikat: Powers (65 kolumner) Årshyra: 160 000 kronor

309 Maskinutrustning: 25 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 4 sorterare, 1 i n t e r p o l a t o r , 5 tabulatorer Användning: Statistik över utrikeshandeln, fördelning av debiterade jordbruksavgifter på olika varuslag Anmärkning: Planer föreligger på att överföra maskinbearbetningen till statistiska centralbyråns maskincentral. Endast den manuella stansningen skulle vara kvar. 13) Postverket, kassaregisteruiredningens försöksavdelning Fabrikat: IBM (51 och 80 kolumner) och Powers (80 kolumner) Årshyra: 150 000 kronor Maskinutrustning: IBM: 22 tangentmanövrerade stansar (därav 18 med anslutning till additionsmaskin), 2 reproducerare, 1 sorterare, 4 tabulatorer, 1 översättare och 1 teleöverföringsenhet (placerad i Sundsvall) Powers: 2 sorterare Användning: Försöksverksamhet med inbetalningskort i form av hålkort, redovisning av varuskatt m. m. Anmärkning: Sedan den beställda datamaskinanläggningen IBM 1410 installerats, kommer vissa arbetsuppgifter att överföras till denna. Se även under A. lk) Armétygförvaltningen a) För biluttagningsverksamhet Fabrikat: IBM Årshyra: 49 000 kronor Maskinutrustning: 3 tangentmanövrerade stansar, 1 sorterare, 1 kollator, 1 översättare, 1 tabulator Användning: Arméns fordonsregistrering, biluttagning. b) För ammunitionsredovisning Fabrikat: IBM Årshyra: 61 000 kronor Maskinutrustning: 3 tangentmanövrerade stansar, 2 cardatype Användning: Arméns ammunitionsredovisning Anmärkning: I samband med planerad övergång till bearbetning vid försvarets civilförvaltnings datacentral kommer 1 cardatype att utgå. c) För ekonomisk redovisning m. m. Fabrikat: IBM Årshyra: 3 000 kronor Maskinutrustning: 2 tangentmanövrerade stansar Användning: Dispositionsbokföring Anmärkning: Försvarets civilförvaltnings datacentral anlitas för bearbetningen utöver stansningen. Ytterligare en stans kommer att anskaffas. d) För tygmaterielredovisning Fabrikat: IBM Årshyra: 24 000 kronor Maskinutrustning: 2 tangentmanövrerade stansar, 1 sorterare, 1 reproducerare Användning: Förrådsredovisning (försöksverksamhet) Anmärkning: En datamaskin, typ Alwac III E, tillhörig matematikmaskinnämnden, finns uppställd tillsammans med hålkortsanläggningen. Ytterligare 2 stansar avses skola anskaffas.

310 15) Kommerskollegium Fabrikat: IBM Årshyra: 125 000 kronor Maskinutrustning: 11 tangentmanövrerade stansar, 2 reproducerare — varav en med utrustning för reproducering från Powers- till IBM-kort — 2 sorterare, 1 kollator, 2 tabulatorer, 1 översättare Användning: Industristatistik, kapitalinvesteringsundersökningar, kvartals- och lagerstatistik, utrikeshandelsstatistik, sjöfartsstatistik, kooperationsstatistik, tillfälliga statistiska undersökningar Anmärkning: I samband med att statistiken under budgetåret 1962/63 överflyttas till statistiska centralbyrån kommer anläggningen att upphöra. 16) Marinverkstäderna i Stockholm Fabrikat: IBM Årshyra: 82 000 kronor Maskinutrustning: 4 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 1 sorterare, 1 kollator, 1 tabulator, 1 posteringsmaskin, 1 kalkylator Användning: Avlöningsuträkning, skatteredovisning, statistik, kostnadsbokföring, efterkalkylering, årlig förrådsinventering m. m. Anmärkning: Förrådsbokföring (antalsmässig) och personalregistrering planeras även skola överföras till hålkortsbearbetning. 17) Statens skogsforskningsinstitut Fabrikat: Powers (65 kolumner) Årshyra: 73 000 kronor Maskinutrustning: 4 tangentmanövrerade stansar, 1 reproducerare, 3 sorterare, 1 tabulator, 1 kalkylator Användning: Riksskogstaxering, kubering av stammar, statistiska utredningar, preliminära studier av material för regressionsanalys (regressionsräkningarna utföres på servicebasis i datamaskin, typ Facit EDB). 18) Socialstyrelsen Fabrikat: IBM Årshyra: 64 000 kronor Maskinutrustning: 9 tangentmanövrerade stansar, 4 sorterare, 1 kollator, 1 tabulator Användning: Lönestatistik, sysselsättningsstatistik, statistik över omsättningen i detaljhandeln, socialvårdsstatistik m. m. Anmärkning: Anläggningen anlitas även av bl. a. statens pris- och kartellnämnd, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen samt statliga utredningar. I samband med att statistiken under budgetåret 1963/64 överflyttas till statistiska centralbyrån kommer anläggningen att upphöra. 19) Marinförvaltningen Fabrikat: IBM Årshyra: 45 000 kronor Maskinutrustning: 2 tangentmanövrerade stansar, 1 sorterare, 1 cardatype Användning: Dispositionsbokföring och ammunitionsredovisning Anmärkning: En kortstansande maskin är beställd för leverans i slutet av 1962. Cardatypemaskinen kommer ev. att ersättas av en bokföringsmaskin (National) med tillkopplad hålkortsstans.

311 20) Fortifikationsförvaltningen Fabrikat: IBM Årshyra: 35 000 kronor Maskinutrustning: 1 cardatype Användning: Dispositionsbokföring, fastighetsredovisning, fordonsredovisning. 21) Flygtekniska försöksanstalten Fabrikat: IBM Årshyra: 34 000 kronor Maskinutrustning: 3 tangentraanövrerade stansar, 3 summastansar, 1 sorterare, 1 kollator Användning: Datareducering i samband med aerodynamiska och hållfasthetstekniska prov, numerisk behandling av matematiska problem, bokföring Anmärkning: Anläggningen omfattar även en datamaskin, typ IBM 1620, samt en hålkortsplotter och en hålremsstans. Två av summastansarna ingår i automatiska dataregistreringssystem avseende vindtunneldata, den tredje utgör läsmaskin till hålkortsplottern. 22) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Fabrikat: IBM Årshyra: 14 000 kronor Maskinutrustning: 4 tangentmanövrerade stansar, 1 sorterare Användning: Stansning och sortering av klimatologiska data Anmärkning: För vidare bearbetning av materialet anlitas statistiska centralbyråns datamaskinanläggning. Utöver ovan redovisade anläggningar finns hos vissa forskningsinstitutioner m. fl. en del mindre anläggningar bestående av huvudsakligen stansutrustning och i vissa fall sorterare.

KUNGL BITL. 7 i Ull *• » J U I

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962 1. 2. 8. 4.

Helsetjeneste for sefarende. Nordiskt samarbete inom radio och television. Vattenkraften 1 Torne och Kalix älvar. Nordisk bogmarked.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Finansdepartementet

Atomansvarighet II. [14] Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19] Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27]

Finansplan för budgetåret 1962/68 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960—1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [18] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Del n . [18] Reviderad nationalbudget för å r 1962. [25] Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. [31] Automatisk databehandling. [32]

Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]

Ecklesiastikdepartementet Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] Försvarets tandvård. [23] Arbetstidsreglering för militär personal och civilmilitär. [30]

Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] J ordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2] Handelsdepartementet

Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17]

Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29]

Den allmänna näringslagstiftningen.

[15]

Inrikesdepartementet Arbetsupgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. [41 Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingsländerna. [21] Samhällsfarlig asocialitet. [22]

EMIL K I H L S T R Ö M S T R Y C K E R I

AB S T O C K H O L M