Den statliga egnahemsverksamheten betänkande med förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1938:34

JORDBRUKS DEPARTEMENTET

DEN STATLIGA EGNAHEMSVERKSAMHETEN BETÄNKANDE MED FÖRSLAG AVGIVET D E N 20 O K T O B E R 1938 AV

1936 ÅRS

S

T

EGNAHEMSUTREDNING

O

C 1 9

K

H

O

8 L

M

Statens offentliga utredningar 193S K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Bctftnkande angående omorganisation av polisskolan i 18. Botänkando m e d förslag till lag om frivillig. sionering a v i enskild tjänst a n s t ä l l d a m | i Stockholm m . m . I d u n . (4), 107 s. S. Beckman. 121 s. J n . 2. Förslag till revision a v den svenska kyikohand- | boken. Av E . Eidém. Uppsala, Almqvist & Wiksell. j 19. Y t t r a n d e m e d socialetiska s y n p u n k t e r p å be ningsfrågan. Marcus. 5 2 , 10* B. S. vij, 303 s. E. I 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och 20. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e b a r n k r u b b o r och somj kolonier m . m . Marcus. 76, (2), 16* s. S. löntagares inkomster. I d u n . v i j , 198 s. $. 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens 2 1 . Arbetslöshetsräkningen den 31 a u g u s t i 1937. Beckman. 254 s. S. omfattning och växlingar. I d u n . vij, 202 s. S. 5. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag rörande 22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till reformerad hyrej stiftning.-Norstedt. 278 s. J u . produktions- och avsättningsförhållandena inom | trädgårdsnäringen. Marcus. 314 8. Jo. 2 3 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m enskilda \! m . m . B e c k m a n . 229 s. K. G. B e t ä n k a n d e i näringsfrågan. Marcus. 1 7 3 , 2 5 1 * 8 . 8 . 7. B e t ä n k a n d e angående barnbeklädnadsbidrag m. m . I 24. B e t ä n k a n d e m e d vissa demografiska utrednii Marcus. 290 s. S. Marcus. 133, 18» s. S. i 8. 1936 års yrkesskolsakkunnlga. Betänkande med för25. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m villkorlig givning m . m . Norstedt. 77 B. J U . slag rörande omorganisation a v vissa delar av tek- | niska skolan i Stockholm. Heeggström. viij, 455 s. j 26. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angå centrala verkstadsskolor m . m . I d u n . (2), 320 2 bil. K. ! 9. U t l å t a n d e rörande flottans fartygstyper m. m . 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till trafikförsäkrim j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e författningar. Norstedt'. 71 s. Fö. stedt. 139 s. J u . 10. Byggnadsindustrien 1 Sverige. 1. Allmän översikt, 1936 å r s järnvägskommitté. Betänkande rör y t t r a n d e n och förslag. I d u n . x v j , 741 s. S. 23. å t g ä r d e r för enhetliggörande a v d e t svenska ; 1 1 . Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och vägsnätet. N o r s t e d t . 276 s. K. avbetalningsköp. Av F . Schmidt. Norstedt. 64 s. Jn. 12. Undersökning a v taxeringsutfallet beträffande jord29. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angå intagning a v elever i första klassen a v de allmi bruksfastighet å landabygden enligt berednings läroverken och med d e m jämförliga läroanste n ä m n d e r n a s förslag v i d 1938 å r s allmänna fastig Idun. 216 s. E. hetstaxering. Heeggström. 89 s. Fi. 13. B e t ä n k a n d e angående förvärvsarbetande kvinnors 30. B e t ä n k a n d e j ä m t e lagförslag a n g å e n d e lärlini bildningen i n o m h a n t v e r k e t och den m i n d r e 1 rättsliga ställning v i d ä k t e n s k a p och barnsbörd. i strien. I d u n . 159 s. H. Marcus. 52 s. S. 14. B e t ä n k a n d e och förslag angående skolöverstyrel- j 3 1 . Försöksutredning beträffande o m f a t t n i n g e n a i kesmässig godstrafik m e d automobil eller släp sens organisation. Heeggström. i x , 396 s._ E. Beckman. 211 s. K. 15. B e t ä n k a n d e angående »landsbygdens avfolkning». . uBnedt äe nr kåa nr d1937. e m e d u t r e d n i n g och förslag angå äi Marcus. 208, 90* s. S. - begynnelsespråket i realskolan. Heeggström. 2 16. B e t ä n k a n d e och förslag angående verksamheten E. vid kungl. dramatiska t e a t e r n , dess förvaltning och 3 3 . B e t ä n k a n d e och förslag rörande den a n d l i g a va ledning. Heeggström. 78 B. E. inom försvarsväsendet. Beckman. 95 s. Fö. 17. B e t ä n k a n d e med förslag till lotteriförordning m. 34. Den s t a t l i g a e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . Marcus. 681 s. J o . m. Marcus. 70 B. H.

•

A n m . O m särskild t r y c k o r t ej angives, a r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a beg; sebokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t . ex. E. = ecklesiastikdepartem Jo. - jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars a n o r d n i n g ( n r 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938:34 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DEN STATLIGA EGNAHEMSVERKSAMHETEN B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG AVGIVET DEN 20 OKTOBER 1938 AV

1936 ÅRS

EGNAHEMSUTREDNING

S T O C K H O L M 1938 ISAAC MARCUS B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sju utredningsmän för att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag rörande egnahemsverksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor. Med stöd härav tillkallades samma dag såsom utredningsmän generaldirektören O. H. Malmberg, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, småbrukaren J. A. x\ndersson, Tungelsta, verkställande tjänstemannen i statens jordnämnd, direktören N. Collin, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren N. G. Gabrielsson, Teg, lantbrukaren A. Mårtensson, Karlsborg, Rynge, jordbrukskonsulenten B. A. Nilsson, Borås, och agrono,men W. Svensson, Ljungskile. Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut innebar vidare medgivande för departementschefen att jämväl tillkalla representanter för domänstyrelsen samt iinnehavare av kronotorp och dylika lägenheter å kronojord att, på kallelse av utredningsmännen, i egenskap av särskilda sakkunniga med dem [deltaga i överläggningar såvitt anginge sådana lägenheter. Härtill utsagos Iden 22 september 1937 överjägmästaren A. A. F. Elgstrand, Luleå, och jägImästaren E. A. Rydbeck, Lycksele, ävensom ledamoten av riksdagens andra •kammare, handlanden U. R. Jacobson, Vilhelmina, kronotorparen N. R. Näsl u n d , Petbergsliden, Korsträsk, och kolonisten T. Jonsson, Metseken, RuskEräsk. Såsom framgår av kapitel VI i betänkandet ha särskilda sakkunniga åt ^utredningsmännen verkställt undersökningar rörande det mindre jordbrukets lönsamhet och den framtida befolkningsutvecklingen på landsbygden samt andra sakkunniga biträtt vid behandlingen av frågorna om storleken av egnahemsfastigheter och grunderna för belåning av skog å egnahemsjordbruk. Under utredningsarbetets fortgång har Kungl. Maj:t meddelat vissa beslut, som inneburit utvidgningar av utredningsmännens uppdrag. Till utredningsmännen ha remitterats eller överlämnats ett flertal ärenden, vilka haft samband med utredningsuppdraget.

IV

Den 25 januari 1938 framlade utredningsmännen förslag till hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de nordligaste länen. Härjämte ha utredningsmännen avgivit följande yttranden: 1. den 21 mars 1936 över motion vid 1936 års riksdag (II: 66) angående egnahemsväsendets organisationsformer, 2. den 14 november 1936 över 1930 års lapputrednings betänkande den 29 december 1935, 3. den 31 augusti 1937 över framställning den 23 februari 1937 från Annebergs egnahemsförening u. p. a. angående nedskrivning av egnahemsstatslån, 4. den 30 oktober 1937 över framställning den 8 oktober 1937 från statens egnahemsstyrelse angående höjning av lånemaximum för arbetarsmåbrukslån, 5. den 16 februari 1938 över en inom jordbruksdepartementet i januari 1938 upprättad promemoria angående belåning av skog, 6. den 12 mars 1938 över motion vid 1938 års riksdag (II: 84) angående viss ändring i gällande bestämmelser om statsbidrag till nyodling och jordförbättring å ofullständiga jordbruk, 7. den 2 april 1938 över framställning den 3 mars 1938 från statens egnahemsstyrelse om anslag för uppförande av försöks- och mönsterbyggnadei för arbetarsmåbruk samt 8. den 5 maj 1938 över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria angående ändringar i bestämmelserna om den fastighetsbildning som sker genom expropriation eller inlösen enligt vattenlagen. Utredningsmännen få härmed vördsamt framlägga sitt huvudbetänkande angående den statliga egnahemsverksamheten. Till betänkandet ha fogats särskilda yttranden av hrr Andersson, Collin och Gabrielsson. Härefter återstå vissa spörsmål, varom utredning och förslag kommer atl avlämnas senare. Dessa avse dels upplåtelser av kronotorp och kolonat i kronoparker i Norrland och Dalarna, dels livförsäkring i anslutning til egnahemslångivning och dels byggande av nybyggesvägar i Norrland ocr Dalarna. Att vara sekreterare åt utredningsmännen, som antagit benämningen 193( års egnahemsutredning, uppdrogs den 29 januari 1936 åt notarien hos sta tens egnahemsstyrelse E. E. Sjöfält. Till ytterligare sekreterare utsågs der 25 maj 1938 sekreteraren i sparbanksinspektionen Y. Ericsson. Stockholm den 20 oktober 1938. HARALD MALMBERG ALLAN ANDERSSON

NILS COLLIN

NILS GABRIELSSON

ANDERS MÅRTENSSON

B. A. NILSSON

WALD. SVENSSON / Edvard

E. Sjöfäli

Innehållsförteckning. Sid.

Inledning. Kap. I. D e n s t a t s u n d e r s t ö d d a e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n s t i l l k o m s t o c h u t v e c k ^ limgshistoria Kap.

II.

Utredningens förhistoria, direktiv m. m

K a p . III. Gällande b e s t ä m m e l s e r 1928 års författningar angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten m. m. . . Bestämmelser rörande arbetarsmåbruksverksamheten Bestämmelser rörande arrendeegnahemsverksamheten Siärskilda åtgärder med syfte att främja förstärkning av ofullständiga jordbruk Siärskilda åtgärder med syfte att främja byggnadsverksamhet på landsbygden Försäljning av egnahemsfastigheter från kronojord Försäljning av kyrklig jord Biostadskreditföreningarnas och andra kreditinrättningars kreditgivning för egnahemsändamål Kap. IV. S t a t i s t i s k a u p p g i f t e r r ö r a n d e e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n s o m f a t t n i n g oich d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r h å l l a n d e n T ab. 1. Åren 1905—1936 beviljade egnahemslån, antal och lånebelopp fördelade årsvis T a b . 2. Vid 1936 års utgång fortfarande egnahemsbelånade lägenheter samt låneförmedlarnas vid sagda tidpunkt kvarstående kapitalskuld till egnahemslånefonden T a b . 3. Åren 1905—1936 egnahemsbelånade lägenheter, antal fördelat årsvis och gruppvis med hänsyn till åbyggnaderna T a b . 4. Åren 1932—1936 egnahemsbelånade jordbrukslägenheter, antal fördelat i storleksgrupper och på låneförmedlarna Tab. 5. Av egnahemsnämnderna , åren 1932—1936 egnahemsbelånade jordbrukslägenheter, antal fördelat gruppvis efter beskaffenhet m. m Tab. 6. Åren 1929—1936 med egnahemslån helt nybildade jordbrukslägenheter, antal och lånebelopp fördelade årsvis och på låneförmedlarna Tab. 7. Åren 1929—1936 beviljade egnahemslån (tilläggslån) för tillskottsjord och byggnadsarbeten å egnahemslägenheter, antal och lånebelopp fördelade på storleksgrupper och låneförmedlarna Tab. 8. Åren 1923—1936 beviljade egnahemspremielån, antal och lånebelopp fördelade på låneförmedlarna och gruppvis för olika ändamål Tab. 9. Livförsäkringar i samband med egnahemslån åren 1920—1936 Tab. 10. Uppskovslån budgetåren 1933/1934—1936/1937 Tab. 11. Under år 1936 uteliggande egnahemslånebelopp Tab. 12. Vissa beräkningar rörande hushållningssällskapens egnahemsnämnders genomsnittliga förvaltningsbidrag och årsutgifter för egnahemsverksamheten åren 1934—1936 Tab. 13. Hushållningssällskapens egnahemsnämnders inkomster och utgifter för egnahem sverksamheten under år 1936

1 13 22 22 37 39 41 48 53 56 58 61 78 80 81 82 83 84

« 88 89 90 92 93 94

VI Sid. Tab. 14. Hushållningssällskapens egnahemsnämnders av egnahemsmedel bestridda personalkostnader för åren 1936—1937 96 Tab. 15. Vissa uppgifter rörande egnahemslåneförmedlande kommuner, bolag och föreningar 98 Tab. 16. Omfattningen av egnahemsnämndens i Norrbottens län jordanskaffningsverksamhet för nybildning av jordbrukslägenheter åren 1924—1937 100 Tab. 17. Beräknade kostnader vid nybildning av jordbrukslägenheter genom egnahemsnämndens i Norrbottens län sedan år 1924 pågående jordanskaffningsverksamhet, att bestridas av egnahemsnämnden eller annan före lägenheternas upplåtande 101 Tab. 18. Beräknade kostnader vid jordbruksnybildning vid egnahemsnämndens i Norrbottens län sedan år 1924 pågående jordanskaffningsverksamhet, att bestridas av egnahemsbildarna efter lägenheternas upplåtande 102 Tab. 19. Översikt rörande arbetarsmåbruksverksamheten åren 1933—1936, verksamheten fördelad efter län och år 103 Tab. 20. Översikt rörande arbetarsmåbruksverksamheten åren 1933—1936, anläggningskostnader och arealstorlek länsvis 104 Tab. 21. Översikt över den statliga arrendeegnahemsverksamheten till och med år 1937 108 Tab. 22. Från kronoegendomar försålda egnahemslägenheter, som försålts enligt 1929 års försäljningsförordning och för vilka del av köpeskilling är ogulden vid utgången av år 1936, fördelade länsvis 112 Tab. 23. Statsbidrag till vissa åtgärder för stärkande av ofullständiga jordbruk åren 1928—1936, fördelade årsvis och på skilda ändamål 114 Tab. 24. Statsbidrag till vissa åtgärder för stärkande av ofullständiga jordbruk åren 1928—1936, fördelade på hushållningssällskapen och skilda ändamål 116 K a p . V.

Särskilda hjälpåtgärder för egnahemslåntagare

120 Tab. 25. Hjälpåtgärder för egnahemslåntagare åren 1932—1936, antal och belopp fördelade på egnahemsnämnderna 126 Tab. 26. Restantier å egnahemslåneuppbörden hos egnahemsnämnderna per den 1 juli åren 1934—1936 128 K a p . VI. Av u t r e d n i n g s m ä n n e n f ö r a n s t a l t a d e sökningar samt företagna studieresor

Utredningsmännens K a p . VII.

rundfrågor

och

specialunder129

förslag.

Egnahemsverksamhetens allmänna förutsättningar och mål

140 K a p . VIII. E g n a h e m s l ä g e n h e t e r s s t o r l e k o c h ä g o s a m m a n s ä t t n i n g 153 Redogörelse 153 Familjejordbruk 162 Stödjordbruk 174 Lägenheter för bostadsändamål 177 Tab. 27. Genomsnittlig arbetskraft, ägosammansättning och antal husdjur vid brukningsenheter av olika storlek enligt 1932 års jordbruksräkning 179 Tab. 28. Genomsnittlig ägosammansättning och antal husdjur vid brukningsenheter av olika storlek inom vissa naturliga jordbruksområden enligt 1932 års jordbruksräkning 180 Tab. 29. Medelareal skogsmark vid brukningsenheter av olika storlek inom vissa naturliga jordbruksområden enligt 1932 års jordbruksräkning 181 Tab. 30. Exempel till belysande av innebörden av principen om jordtilldelningens anpassning efter vegetationstiderna 183

VII

Sid. Kap. IX. F r å g a n om e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n bör v a r a i n r i k t a d p å n y b i l d n i n g a v fastigheter Igg Jordbruksfastigheter Igg Bostadsfastigheter ^99 Kap. X.

F ö r s t ä r k n i n g av ofullständiga jordbruk

200 Kap. XI. Jordförmedling o c h jordanskaffning Jordbruksfastigheter Bostadsfastigheter Kronojord och kyrklig jord Kap. XII. F r å g a n o m k o n t r o l l av e n s k i l d j o r d s t y c k n i n g s v e r k s a m h e t Styckning för jordbruksändamål Styckning för bostadsändamål

211 211 218 219 222 222 _ 227

#

Kap. XIII. F r å g a n om åtgärder av t v å n g s k a r a k t ä r för a n s k a f f a n d e av jord till egnahemsändamål 229 Redogörelse 229 Allmänna synpunkter _ 234 Motivering till lagförslag _ 238 Kap. XIV. Egnahemsfastigheternas bebyggande Redogörelse Allmänna synpunkter

248 248 > 257

Kap. XV. E g n a h e m s l å n till förvärv av jordbruks- och b o s t a d s e g n a h e m Redogörelse Lån till förvärv av jordbruksegnahem Lån till förvärv av bostadsegnahem Egnahemsverksamhet av icke statliga organ Uppskov med amortering, avskrivningar m. m

263 263 _ 271 t 309 , 313 . 313

Kap. XVI. Särskilda lån till f ö r v ä r v av a r b e t a r s m å b r u k Redogörelse Allmänna synpunkter på arbetarsmåbruksverksamheten Specialfrågor K a p . XVII. U p p l å t e l s e r av a r r e n d e e g n a h e m Redogörelse ,.,,,,,,,,,.., Allmänna synpunkter på arrendeegnahemsverksamheten Specialfrågor

317 317 322 327 333 333 337 _ 34.Q

Kap. XVIII. Lån o c h bidrag till f ö r s t ä r k n i n g av ofullständiga j o r d b r u k Grunder för utlämnande av lån och bidrag Särskilda frågor med avseende å bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk Garantier för lämpligt utnyttjande av bidrag

344 344 349 356

Kap. XIX. E g n a h e m s v e r k s a m h e t e n s o r g a n i s a t i o n Redogörelse Allmänna synpunkter på organisationsfrågan Länsorganen Kommunalorganen Centralorganet

359 359 370 379 394 396

VIII Sid. K a p . XX. E g n a h e m s r e f o r m e n s hängande spörsmål Kap.

XXI.

ikraftträdande

och

vissa

därmed

samman408

Finansiering och anslagsberäkning

428 K a p . XXII. F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e d e n statliga e g n a h e m s v e r k s a m heten 442 F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e o m ä n d r a d l y d e l s e av § 3 k u n g ö r e l s e n d e n 12 o k t o b e r 1934 (nr 498) a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till j o r d f ö r b ä t t r i n g å o f u l l s t ä n d i g a jordbruk 470 Specialmotivering 471 K a p . XXIII. F ö r s l a g till bruksverksamhet

kungörelse

angående

statsunderstödd

arbetarsmå480

Specialmotivering

487 K a p . XXIV. F ö r s l a g till lag a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v l a g e n d e n 12 m a j 1917 (nr 189) o m e x p r o p r i a t i o n 489 F ö r s l a g till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 1 § l a g e n d e n 18 juni 1926 (nr 336) o m s a m m a n l ä g g n i n g av f a s t i g h e t e r å l a n d e t 492 Särskilda y t t r a n d e n av herrar Andersson, Collin och Gabrielsson

493 Bilagor.

Bil. A. Förteckning över till 1936 års egnahemsutredning remitterade eller för övervägande överlämnade framställningar samt i övrigt inkomna skrivelser rörande utredningsuppo( draget ^ Bil. B . Sammanställning av svaren å en rundskrivelse till landets kommunalnämnder angående jordfördelningen inom kommunerna och vissa andra med egnahemsverksamheten sammanhängande förhållanden 512 Bil. C. Det mindre jordbrukets lönsamhet samt sambandet mellan brukningsdelarnas storlek, jordbrukets ekonomiska resultat och jordbrukarfamiljernas inkomster, av L. Nanneson °' ° 589 Tabeller Bil. D. Undersökning rörande den framtida hushållsbildningen inom jordbruksbefolkning och övrig befolkning å landsbygden, av Alf Johansson och Gunnar Hävermark 597 61S Tabeller Bil. E . Redogörelse för 1936 års egnahemsutrednings studieresa genom skilda delar av landet sommaren 1936, av Edvard E. Sjöfält 61S Bil. F . Redogörelse för 1936 års egnahemsutrednings studieresa genom vissa bruksbygder sommaren 1937, av Edvard E. Sjöfält 65c: Bil. G. Redogörelse för egnahemsväsendet i Finland samt en där sommaren 1937 av 1936 års egnahemsutredning företagen studieresa, av Wald. Svensson 66<

Bil. H. Redogörelse för egnahemsväsendet i Tyskland samt en där sommaren 1937 av 1936 års egnahemsutredning företagen studieresa, av Nils Collin 67c

INLEDNING. KAP. I.

Den statsunderstödda egnahemsverksamhetens tillkomst och utvecklingshistoria. Alltsedan slutet av förra århundradet har det framstått såsom en socialekonomisk angelägenhet av första ordningen att för landsbygdens befolkning — icke minst lantarbetare och andra mindre bemedlade och obemedlade — underlätta bildandet av egna hem, i eller utan förening med jordbruk. Frågan om statens medverkan vid denna egnahemsbildning har varit föremål för en mångfald utredningar och förslag. Hänsynen till egnahemsbildningen har också krävt beaktande vid behandlingen av olika spörsmål inom närliggande lagstiftningsområden. Överhuvud taget har det stått klart^ att egnahemsfrågan måste betraktas såsom en betydelsefull sida av den sociala jord- och bostadspolitiken. De spörsmål, som i detta betänkande skola bliva föremål för behandling, torde till en början böra belysas genom en historisk återblick på den huvudsakliga utvecklingen inom egnahemsväsendet. Den första mera målmedvetna och ingående undersökningen av egnahemsfrågan verkställdes av den kommitté — jordbrukslägenhetskommittén — som år 1891 tillsattes för att utreda, huruvida genom statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas obemedlnrie och mindre bemedlade att på lämpliga villkor bilda egna jordbruk huvudsakligen å de inom landet ännu befintliga stora odlingsbara utmarkerna. Kommittén hade därvid att taga i övervägande ej mindre i vilken mån och under vilka villkor upplåtelser av jord från kronans egendomar kunde äga rum för befordran av det angivna syftemålet än även huruvida detta kunde befrämjas genom ändringar i gällande lagstiftning eller på annat sätt. Kommitterade avlämnade ett betänkande den 23 november 1892. Detta lades till grund för proposition (nr 46) till 1894 års riksdag angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk. Med anledning härav medgav riksdagen (skrivelse nr 86), att styckning av och avsöndring från kronodomäner finge ske i huvudsaklig överensstämmelse med vissa i propositionen föreslagna grunder. 1—388543.

2 På grund av väckta motioner avlät 1899 års riksdag en skrivelse (nr 135) till Kungl. Maj:t med anhållan om föranstaltande av utredning, huruvida och i vilket avseende ytterligare åtgärder kunde vidtagas för beredande av tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärva sig egna hem. Till stöd för utredningens begränsning till landsbygden framhöll riksdagen, att frågan om anordnande av arbetarbostäder inom städerna vore av helt annan innebörd än den, som avsåge bildande av egna hem på landsbygden. Därvid borde likväl erinras, att åtgärder till underlättande för arbetare att förskaffa sig egna hem på landet syntes böra avse även de obemedlade arbetare inom städerna, för vilka förhållandena medgåve att de kunde bo på närliggande landsbygd. En särskild kommitté fick i uppdrag att verkställa den sålunda av riksdagen begärda utredningen. Denna — 1899 års egnahemskommitté — avlämnade sitt betänkande den 22 juni 1901. På grundval av detta betänkande framlades för 1904 års riksdag en proposition (nr 92) angående lån av statsmedel för beredande av tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärva egna hem. Med bifall i huvudsak till framställningen beslöt riksdagen (skrivelse nr 145) att inrätta en statens egnahemslånefond. Det torde vara på sin plats att här återgiva huvudgrunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, sådana dessa huvudgrunder blevo utformade vid verksamhetens igångsättande. Från egnahemslånefonden skulle Kungl. Maj:t äga bevilja statslån åt de hushållningssällskap samt aktiebolag och föreningar av viss beskaffenhet, vilka ville såsom ansvariga låneförmedlare omhänderha lånerörelsen och av de erhållna statslånen utlämna egnahemslån till enskilda låntagare för inköp av jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter skulle vara belägna på landsbygden, d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde. Deras beräknade värde i färdigt skick finge ej överstiga, för jordbrukslägenheter 5 000 kronor och för bostadslägenheter 3 000 kronor. Låntagaren skulle huvudsakligen ha sin utkomst genom kroppsarbete samt i övrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer. Egnahemslånebeloppet kunde uppgå till högst 5/e av jordbrukslägenhets värde och till högst 3A av bostadslägenhets värde. För statslån behövde hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmedlare skulle ställa av statskontoret godkänd säkerhet. Såsom egnahemslån placerat statslån skulle liksom dessa egnahemslån med avseende på återbetalning delas i två lika delar eller en stående del och en amorteringsdel. Ränta å alla lån beräknades efter 3'6 procent. Såsom säkerhet för egnahemslån skulle ställas första inteckning i egnahemslägenheten ifråga. Hushållningssällskap — men icke andra låneförmedlare — skulle åtnjuta årligt förvaltningsbidrag med 0"5 procent av kapitalskulden till egnahemslånefonden. Det skulle åligga låneförmedlare att till vederbörande länsstyrelse för granskning avlämna med låntagarna avslutade lånekontrakt samt avgiva årlig redogörelse för lånerörelsen. Dessa redogörelser skulle inom viss tid överlämnas till lantbruksstyrelsen, som hade att sammanfatta dem i sin årsberättelse.

3 Frågan om åtgärder för anskaffning jtv jord för egnahemsändamål upptogs till behandling i proposition (nr 149) till 1907 års riksdag. Såsom ett av de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens utveckling hade — anförde vederbörande departementschef — ofta framhållits svårigheten att erhålla det nödvändiga jordområdet. Det hade därför påyrkats, att staten måtte, för avhjälpande av detta hinder, ingripa genom att på något sätt bidraga till att för egnahemsbildningar passande jord funnes att tillgå i större utsträckning och om möjligt även till billigare pris än ditintills. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen (skrivelse nr 226) att inrätta en statens jordförmedlingsfond. Ur denna skulle förlagslån utlämnas till egnahemslåneförmedlare för underlättande av inköp av jordområden, som kunde erhållas för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till egnahemslägenheter. Bestämmelserna för de sålunda inrättade båda fonderna — egnahemslånefonden och jordförmedlingsfonden — ha under de gångna åren, ehuru de i sina grunddrag bibehållits, varit föremål för ändringar i åtskilliga hänseenden. Beträffande egnahemslånerörelsen beslötos vissa mindre jämkningar redan vid 1906 och 1907 års riksdagar. Förnyade allmänna villkor och bestämmelser för lånerörelsen antogos vid 1908 års riksdag. Vissa jämkningar genomfördes därefter vid riksdagarna åren 1909, 1910, 1912, 1913 och 1918. I 1911 års statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 79) framlades ett förslag med syfte att undanröja det hinder för egnahemsrörelsens utveckling, som saknaden av en ordnad jordförmedling ansågs innebära. Hushållningssällskapen skulle beredas tillfälle att, vart och ett inom sitt område, med bidrag av statsmedel upprätta särskilda jordförmedlingsbyråer. Dessa byråer skulle anordnas och stå under närmaste ledning av sällskapens organ för egnahemsrörelsen. Riksdagen biföll förslaget (skrivelse nr 9, punkt 77) under uttalande bland annat, att jordförmedlingsbyråerna ifråga otvivelaktigt skulle mäktigt bidraga till att hålla egnahemsrörelsen fri från den osunda jordspekulation, vilken flerstädes i landet syntes ha tyngt densamma. År 1911 igångsattes en ny utredning på egnahemsväsendets område. De då tillkallade sakkunniga hade i uppdrag att utarbeta förslag dels till de förändringar i gällande bestämmelser för statens cgnahemslånerörelse, som på grund av vunnen erfarenhet kunde befinnas önskvärda, dels ock till de ytterligare åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas för att underlätta och befordra egnahemsbildningen. De sakkunniga avgåvo sitt betänkande den 14 oktober 1914. Egnahemsfrågan förelades därefter genom proposition (nr 106) 1919 års riksdag. De med anledning därav antagna (skrivelse nr 339) förnyade allmänna villkoren och bestämmelserna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten avsågo icke någon genomgripande ombildning av egnahemsrörelsen utan hade närmast karaktären av kompletteringar i och förbättringar av det dåvarande systemet. Sålunda skulle egnahemslåntagare kunna beviljas tilläggslån för utvidgning av jordbrukslägenhets ägoområde. Enligt de nya bestämmelserna skulle hushållningssällskapen till-

sätta särskilda egnahemsnämnder för egnahemslånerörelsens handhavande. För verksamhetens centrala ledning inrättades inom jordbruksdepartementet en egnahemsavdelning med en egnahemsinspektör och en statskonsulent för egnahemsväsendet. I detta sammanhang torde följande förtjäna nämnas. Majoriteten av 1911 års sakkunniga hade föreslagit egnahemsärendenas förläggande till lantbruksstyrelsen såsom central, ledande myndighet. Någon dylik centralmyndighet hade icke funnits tidigare. Länsstyrelsernas och lantbruksstyrelsens befattning med egnahemsärendena hade huvudsakligen varit av lokalt kontrollerande eller av statistisk natur. I övrigt hade verksamheten omhänderhafts av låneförmedlarna, d. v. s. i främsta rummet hushållningssällskapen. En av de sakkunniga uttalade emellertid i en reservation till betänkandet, att han för sin del icke kunde se, att det åt statens egnahemsrörelse — vari inbegrepes alla statliga åtgärder för egnahemsbildningens främjande — kunde givas en effektiv organisation, en organisation som gåve största möjliga trygghet för uppnående av statens syfte med egnahemsrörelsen, på mer än två vägar: antingen därigenom att hushållningssällskapen ombildades till helt officiella organ under direkt statlig ledning och offentlig kontroll och med en organisatorisk ram, nog vid att rymma utom de dåvarande uppgifterna jämväl de inre kolonisatoriska. Eller måste man bryta ut egnahemslånerörelsen från hushållningssällskapens verksamhetsområde och ge hela egnahemsrörelsen sina egna självständiga organ. För sin del ansåge reservanten denna senare väg vara den som borde följas. Enligt reservanten låge de djupaste orsakerna till ineffektiviteten i de statliga åtgärderna på detta område i en otillfredsställande organisation eller i bristen på organisation. 1919 års reform innebar vidare, att egnahemslåntagare skulle kunna med lånet förena livförsäkring hos riksförsäkringsanstalten. Vid 1920 års riksdag vidtogs en mindre ändring i bestämmelserna för egnahemsverksamheten. Förslag till vissa reformer på egnahemsväsendets oiuråde, grundat på utredningar av den år 1916 tillsatta kolonisationskommittén och egnahemsinspektören, framlades sedermera i proposition (nr 144) till 1923 års riksdag. Propositionen godkändes av riksdagen (skrivelse nr 181). De sålunda beslutade reformerna hade särskilt till syfte att främja nybildningen av självständiga egnahemsjordbruk. Detta syfte skulle befordras genom utlämnande till egnahemslåntagare av s. k. premielån för utförande av vissa grundförbättringsarbeten. Dylika räntefria lån skulle anses såsom återbetalda, då därmed avsedda arbeten slutförts. Vidare skedde en omläggning av jordförmedlingsverksamheten. Dittills anvisade statsbidrag till jordförmedlingsbyråerna upphörde därmed att utgå. Ändringar i egnahemslånebestämmelserna beslötos vid 1926 och 1927 års riksdagar. Av förstnämnda riksdag anvisades därjämte särskilda medel till understöd åt vissa högkonjunkturens egnahemslåntagare (statsverkspropositionens nionde huvudtitel punkt 97, riksdagens skrivelse nr 75). Frågan om åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild

5 ägo gjordes ånyo i sin helhet till föremål för utredning genom 1925 års kolonisationssakkunniga. Dessa avgåvo den 14 juli 1927 betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Med, utgångspunkt från detta betänkande upptogs egnahemsfrågan i proposition (nr 97) till 1928 års riksdag, som i huvudsak godkände Kungl. Maj:ts förslag (skrivelse nr 232). Denna reform innebar bland annat, att såsom centralorgan för egnahemsverksamheten i stället för jordbruksdepartementets egnahemsavdelning inrättades en särskild statens egnahemsstyrelse. Staten erhöll ökat inflytande på egnahemsnämndernas sammansättning. Av kolonisationssakkunniga framställt förslag att staten skulle erhålla ledningen inom nämnderna kom däremot icke till genomförande. Vissa ändringar vidtogos även med avseende på jordanskaffning och jordförmedling m. m. Genom 1928 års reform fingo bestämmelserna för egnahemsverksamheten i huvudsak sin nuvarande utformning. I denna ha emellertid åtskilliga partiella reformer genomförts åren 1929, 1932, 1933, 1934 och 1937. I samband med inrättandet år 1928 av reservstat för furirer vid Gotlands trupper bestämdes, att anställning på reservstaten, förutom med penningkontrakt, även kunde ske med s. k. egnahemskontrakt. Genom sistnämnda anställningsform bereddes möjlighet att förvärva egnahemslägenhet. Vid 1936 års riksdag har emellertid beslutats, att ifrågavarande reservstat successivt skall avvecklas. 1931 års riksdag anhöll (skrivelse nr 280) om skyndsam utredning i vad mån en statlig hjälpaktion för vissa egnahemslåntagare kunde anses erforderlig och rörande lämpligaste sättet för densammas genomförande. Den med anledning härav tillkallade 1931 års egnahemsutredning avgav den 27 november 1931 betänkande i ämnet. I proposition (nr 149) till 1932 års riksdag framlades sedermera vissa förslag om bland annat sänkning av egnahemslåneräntan och utlämnande av stödlån. I en annan proposition (nr 197) föreslogs anvisande av särskilt anslag till stöd för vissa egnahemslåntagare i Malmöhus län. Riksdagen biföll propositionerna (skrivelser nr 339 och 342). Sociala jordutredningen — tillsatt år 1930 — avgav den 27 december 1932 ett betänkande med förslag angående beviljande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga ränta och amortering a egnahemslån. Förslaget upptogs i proposition (nr 140) till 1933 års riksdag angående vissa åtgärder till hjälp åt egnahemslåntagare. Till samma års riksdag framlades också en proposition (nr 76) angående egnahemslån för anskaffande av samfällda jordbruk, i vilket ämne förslag utarbetats av sociala jordutredningen och 6-gnahemsstyrelsen. Båda propositionerna biföllos av riksdagen (skrivelser n r 149 och 151). Med erinran att för vissa befolkningslager bristen på egna tillgångar icke medgivit utlämnande av vanliga egnahemslån, avgav egnahemsstyrelsen den 5 december 1928 och den 2 oktober 1929 förslag om tillskapande av lantarbetarsmåbruk. Denna fråga upptogs även av sociala jordutredningen i dess betänkande den 5 december 1932 med förslag till åtgärder för bere-

6 dande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk. Detta senare förslag togs till utgångspunkt för en proposition (nr 181) till 1933 års riksdag angående inrättande av en statens arbetarsmåbrukslånefond m. m. Propositionen vann riksdagens bifall (skrivelse nr 280). Den sålunda igångsatta arbetarsmåbruksverksamheten avsåg till en början endast de norrländska länen samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län men utvidgades genom beslut av 1934 års riksdag även till övriga delar av landet (statsverkspropositionen, utgifter för kapitalökning, bilaga 7 punkt 24, riksdagens skrivelse nr 236). Genom utlämnande av arbetarsmåbrukslån skulle företrädesvis skogs- och flottningsarbetare samt därmed med hänsyn till arbetsförhållanden och utkomstmöjligheter likställd arbetare, exempelvis lantarbetare, stenhuggare och fiskare, beredas ökad förmåga till självförsörjning genom förvärv av jord i och för nybildning av ett småbruk, avsett att drivas vid sidan av förtjänstarbete, som icke kunde beräknas giva tillräcklig försörjning. Vid 1934 års riksdag beslöts viss omläggning av bestämmelserna för egnahemslånens förräntning och återbetalning (proposition nr 42, riksdagens skrivelse nr 118). Förslag härom hade den 4 augusti 1933 avgivits av egnahemsstyrelsen. Samma riksdag vidtog jämväl vissa åtgärder av närmast organisatorisk art för utveckling av ofullständiga jordbruk (proposition nr 69, riksdagens skrivelse nr 152). Förslag härtill hade framförts av sociala jordutredningen i betänkande den 27 oktober 1933. Bland annat infördes därmed vissa bestämmelser om rapporter mellan olika egnahemsorgan i fråga om bristande tillgång på jord för utveckling av ofullständiga jordbruk. Är 1933 hade tillkallats särskilda utredningsmän för att verkställa utredning rörande frågan om jord åt arbetslösa. Dessa utredningsmän avlämnade den 13 februari 1934 utredning och förslag i ämnet. Därefter utarbetades inom jordbruksdepartementet ett förslag till lösning av det föreliggande spörsmålet. Med utgångspunkt härifrån framlades i proposition (nr 268) till 1934 års riksdag förslag angående inrättande av statens arrendeegnahems- och arrendelånefonder. Propositionen bifölls i huvudsak av riksdagen (skrivelse nr 349). Enligt grunderna för den sålunda beslutade verksamheten skulle nybildade jordbrukslägenheter, vilka vore tillräckligt stora för att giva brukaren full försörjning, från kronan tillhörig mark utarrenderas till obemedlade eller mindre bemedlade jordsökande med rätt för arrendatorerna att sedermera inlösa de till dem upplåtna lägenheterna. Därjämte skulle arrendatorerna i samband med arrendeupplåtelserna för anskaffande av jordbruksinventarier och till driftskostnader kunna beviljas lån av statsmedel, s. k. arrendelån. En särskilt tillkallad utredningsman avlämnade den 31 juli 1935 förslag angående åtgärder till främjande av jordanskaffning m. m. i Västerbottens och Norrbottens län. Proposition (nr 46) i detta ämne framlades till 1936 års riksdag. Propositionen bifölls i huvudsak (skrivelse nr 194). Enligt beslut vid 1937 års riksdag blev denna jordanskaffningsverksamhet utsträckt även till Västernorrlands och Jämtlands län (skrivelse nr 9).

7 Efter förslag i statsverkspropositionen till 1937 års riksdag (utgifter för kapitalökning, bilaga 8 punkterna 10 och 11) beslöt nämnda års riksdag en provisorisk räntesänkning för egnahemslån ävensom viss ändring i bestämmelserna om egnahemslåneförmedlarnas jordanskaffningsverksamhet (skrivelse nr 93). Bland övriga statliga åtgärder på med egnahemsverksamheten sammanhängande områden må nämnas, att riksdagen sedan år 1927 varje år anvisat anslag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. Under senare år har detta anslag även fått tagas i anspråk för stenröjning och jordkörning å jordbruk av nyssnämnda slag. Särskilda medel ha också anvisats till bidrag och lån för täckdikningar och för gödselvårdsanläggningar. Det förtjänar vidare erinras om att särskilda stödåtgärder även vidtagits för främjande av bostadsbyggandet på landsbygden. Sålunda har riksdagen sedan år 1933 ställt medel till förfogande för förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Vidare har riksdagen år 1935 beslutat om inrättande av en lånefond för lantarbetarbostäder. De senaste åren ha ock vidtagits åtgärder för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, avseende bland annat beredande av bostäder i egnahem. Dessa frågor ha senast behandlats vid 1938 års riksdag. I förevarande sammanhang må slutligen också omnämnas ett av egnahemsstyrelsen den 13 december 1933 avlämnat betänkande med förslag till åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. Frågan härom anmäldes i statsverkspropositionen till 1934 års riksdag (nionde huvudtiteln, punkt 112, riksdagens skrivelse nr 9). Vederbörande departementschef förklarade sig härvid finna beaktansvärt vad styrelsen föreslagit rörande anordnande av byggnadskurser, uppläggande av typritningsserier och utarbetande av lämplig handbok i lantbyggnadskunskap. Enligt departementschefens mening skulle det ankomma på egnahemsstyrelsen att — i den m å n för styrelsens verksamhet tillgängliga anslag det medgåve — härutinnan vidtaga de åtgärder, som styrelsen kunde finna bäst ägnade att främja det med förslaget avsedda syftet. Någon ytterligare medelsanvisning för detta speciella ändamål kunde departementschefen för clot dåvarande ej förorda. I den hittills lämnade översikten ha i allmänhet förbigåtts sådana åtgärder på egnahemsverksamhetens område, som närmast haft avseende på egnahemsbildningen å kronan tillhörig egendom. Det torde vara lämpligt att nu även redogöra för vad som förekommit beträffande dylik egendoms upplåtande för egnahemsändamål. Härvid bör skiljas mellan å ena sidan kronoparkerna och å andra sidan statens utarrenderade jordbruksdomäner. Ä kronoparkerna förekomma två huvudformer för nybildning av lägenheter eller dels s. k. kolonisation och dels upplåtelser av kronotorp eller därmed jämförliga lägenheter. Kronotorpen ha upplåtits under en längre tids nyttjanderätt förenad med rätt till inlösen och varit avsedda att utgöra stödjordbruk, vilkas innehavare förutsatts bliva beroende av tillgång till skogs-

8 arbete utom lägenheterna. Dessa upplåtelser kunna sägas främst h a haft till syfte att underlätta bosättningen av erforderliga skogsarbetare p å kronoparkerna. Med kolonaten har åsyftats, att de efter en kortare tids nyttjanderätt skulle förvärvas med äganderätt och att de större av dem skulle intaga en mera självständig ställning såsom jordbruk än kronotorpen. Av dessa båda huvudformer av upplåtelser på kronoparkerna kan tydligen kolonisationen principiellt sägas vara mest jämförlig med egnahemsbildningen å enskild mark. Beträffande tillkomsten av bestämmelserna om kolonat förtjänar följande anföras. 1914 års senare riksdag hemställde (skrivelse nr 273) om en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten samt storleken och beskaffenheten avjord, som kunde befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk. De med anledning av riksdagens hemställan år 1915 tillkallade kolonisationssakkunniga avlämnade den 20 april 1916 ett betänkande med förslag till plan för inventering av odlingsjord å kronoparkerna i Norrland. Sistsagda år tillkallades en ny kommitté med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation å kronans marker i Norrland och Dalarna m. m. I huvudsaklig överensstämmelse med vad sistnämnda kolonisationskommitté föreslagit i ett den 15 december 1917 avgivet betänkande beslöts vid 1918 års riksdag (proposition nr 198, riksdagens skrivelse nr 173), att kolonisationsförsök skulle äga rum å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. Enligt beslut vid vissa efterföljande riksdagar utlades ytterligare s. k. försökskolonat å åtskilliga kronoparker i Norrland och Dalarna. Kolonisationskommittén avgav sitt slutbetänkande 31 maj 1922. Med avseende å kolonisationens ändamål utgick kommittén från att kolonisationsarbetet skulle i tredubbel måtto tjäna statens intressen, då det dels verkade till uppodlande av ödemarkerna, dels bidroge till att minska emigrationen och dels slutligen skapade möjlighet att ägna statsskogarna behövlig skötsel. Sedan Kungl. Maj:t genom proposition (nr 90) till 1925 års riksdag framlagt förslag rörande kolonisationsfrågans ordnande, antog riksdagen (skrivelse nr 299) de grunder för kolonisationsverksamheten, som — med vissa sedermera vidtagna ändringar — ännu gälla. Nya kolonisationsföretag ha emellertid sedermera icke blivit igångsatta, och endast enstaka nya kolonatupplåtelser ha ägt rum på de hittillsvarande försöksområdena. I sammanhang med redogörelsen för kolonisationsverksamheten på kronoparkerna må erinras om att enligt beslut vid 1909 års riksdag (proposition nr 44, riksdagens skrivelse nr 163) ett område inom Norrbottens län, Alträsks kolonisationsområde, avsatts till försöksområde för anläggande av nybyggen. Långt tidigare än genom nyssberörda kolonisationsverksamhet hade kronoparkerna i de nordligaste länen tagits i anspråk för bebyggelse enligt de från

9 1700-talet gällande bestämmelserna om nybyggesväsendet. Vid sidan härav förekommo även andra upplåtelseformer. Enligt beslut vid 1891 års riksdag (proposition nr 50, riksdagens skrivelse nr 75) skulle domänverket äga att å kronoparkerna i Norrbottens län till odling och bebyggande upplåta skogstorp, där detta för kronoparkernas vård och bevakning vore gagneligt. Bestämmelserna ifråga upphävdes enligt beslut vid 1904 års riksdag (proposition nr 106, riksdagens skrivelse nr 126) och ersattes med nya bestämmelser, vilka gällde såväl Västerbottens som Norrbottens län. Norrlandskommittén föreslog i betänkande den 27 oktober 1904 nya bestämmelser angående upplåtande av lägenheter å kronomark. Ärendet blev föremål för behandling vid 1909 års riksdag (proposition nr 43, riksdagens skrivelse nr 162). Bestämmelser meddelades i anslutning härtill om upplåtelse av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen. För innehavare av skogstorp bereddes möjlighet att få upplåtelsevillkoren ändrade i anslutning till de nya bestämmelserna. Dessa blevo sedermera vid flera tillfällen föremål för ändringar. Slutligen ersattes desamma enligt beslut av 1929 års riksdag av bestämmelser angående upplåtande av kronotorp (proposition nr 198, riksdagens skrivelse nr 282). I samband härmed omreglerades också i vissa delar upplåtelsevillkoren för de äldre skogstorpen och odlingslägenheterna. De år 1929 meddelade bestämmelserna äga, bortsett från vissa vidtagna ändringar, alltjämt tillämpning. Till förebyggande av konflikt med nomadlapparnas intressen meddelades år 1915 särskilda föreskrifter angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odiingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Endast där i något fall synnerliga skäl därtill förelåge, skulle Kungl. Maj:t kunna medgiva upplåtelse av odlingslägenhet inom sagda trakter. Dessa lägenheter kallas fjällägenheter. Lapparnas fasta bosättning reglerades genom år 1928 meddelade bestämmelser angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark. Härmed avsågos såväl jordbruks- som bostadslägenheter. I ett den 29 december 1935 avgivet betänkande har 1930 års lapputredning bland annat föreslagit vissa ytterligare åtgärder för främjande av lappkolonisationen i Norrbottens län. Jämsides med ovan anförda åtgärder för upplåtelser från kronoparker ha anstalter vidtagits även för att möjliggöra egnahemsupplåtelser från statens utarrenderade jordbruksdomäner. De första förslagen härom framkommo under slutet av 1880-talet. Vid riksdagarna väckta motioner i sådant syfte vunno till en början icke någon framgång. Efter förslag av Kungl. Maj:t beslötos emellertid vid 1891 års riksdag vissa åtgärder uti förevarande hänseende (proposition nr 15, riksdagens skrivelse nr 77). På sätt framgår av det föregående antogos sedermera vid 1894 års riksdag bestämmelser i syfte att genom styckning av kronodomäner eller avsöndring därifrån bereda möjlighet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk (jämför ovan sid. 1). Ändrade grunder för ifrågavarande verksamhet antogos sedermera vid 1909 och 1913 års riksdagar (propositioner nr 41/1909, 170/1913, riksdagens skrivelser nr 171/1909, 133/1913). De sistnämnda år antagna grunderna blevo

10 åren 1919 och 1923 ändrade i vissa delar. I sammanhang med införandet av det utav kronolägenhetskommissionen i betänkande den 11 november 1920 föreslagna åborättsinstitutet antogos år 1926 nya grunder för upplåtelserna från kronodomänerna. Dessa bestämmelser blevo år 1927 föremål för viss mindre ändring. Sedan utredningar i förevarande ämne verkställts av 1926 års kronojordstyckningssakkunniga och 1927 års kronojordsakkunniga, framlades i proposition (nr 138) till 1929 års riksdag förslag angående ändrade grunder för försäljning av kronoegendomar. Förslaget bifölls av riksdagen (skrivelse nr 242). Vissa ändringar i dessa nya grunder ha sedermera vidtagits. Slutligen må något beröras möjligheterna att för egnahemsbildning taga i anspråk kyrklig jord. Enligt tidigare uppfattning finge sådana jordegendomar icke avyttras annat än i ytterligt nödfall. Genom 1910 års ecklesiastika boställsordning blev möjligheten att försälja kyrklig jord reglerad i lag. Med lagen den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, vilken lag med vissa ändringar fortfarande gäller, vidgades möjligheterna att avyttra boställsjord. Detta spörsmål behandlades jämväl av 1927 års prästlöneregleringssakkunniga, 1931 års prästlöneutredning och 1931 års prästlöneregleringssakkunniga. I proposition (nr 187) till 1932 års riksdag med förslag till ecklesiastik boställsordning m. m. behandlades även frågan om försäljning av kyrklig jord för bildande av egnahem. Därvid förordades för underlättande särskilt av egnahemsbildningen ett ytterligare vidgande av möjligheterna att försälja jord. Vad som i detta hänseende föreslogs i propositionen blev med en mindre jämkning godkänt av såväl riksdagen som kyrkomötet. Vid olika tillfällen ha förslag framkommit i syfte att egnahemsverksamheten måtte underlättas genom införande av möjligheter till tvångsinlösen av jord. Spörsmålet om expropriation såsom medel att skapa nya jordbruk upptogs redan av norrlandskommittén i dess ovanberörda den 27 oktober 1904 avgivna betänkande. Däri framlades bland annat ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter. Förslaget avsåg att skaffa jordsökande mark till upptagande av nya jordbruk, i främsta rummet genom frivilliga avtal. Kunde mark ej på detta sätt erhållas, skulle emellertid en av Kungl. Maj:t utövad expropriationsrätt inträda. Skyldighet att avstå jord i sådan ordning skulle åligga bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke hade sitt bo och hemvist på den fastighet, vara den till avstående ifrågasatta marken vore belägen, och vilken uppenbarligen besutte fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Vid bestämmande av den mark, som borde avstås, skulle iakttagas bland annat, att endast sådan odlingsmark toges i anspråk, som lämpade sig för upptagande till jordbrukslägenhet, samt att varje lägenhet, som erhölle odlingsmark av

11 den omfattning, att lägenheten lämpade sig för drivande av självständigt jordbruk, tillades jämväl ett för husbehovet avsett skogsområde. Med betänkande den 11 november 1922 avgav jordkommissionen alternativa, såsom I och II betecknade förslag till lagstiftning om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk. Enligt dessa skulle ytterst expropriation för markanskaffning ifrågakomma. Prövningen av väckt expropriationsanspråk skulle enligt förslag I ankomma på en särskild avlösningsnämnd, bestående av lantmätare och kommunalt valda ledamöter. Enligt förslag II skulle samma prövning åligga ägodelningsrätten. Beträffande skyldighet att avstå jord för anläggning av nybygge skulle enligt förslag I med vissa undantag gälla i huvudsak följande: Odlingsbar jord å fastighet, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som uppenbarligen besutte fastigheten huvudsakligen i spekulationssyfte, ävensom odlingsbar jord, som ägdes av annan enskild person och tillhörde fastighet med ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åkerareal av mera än 75 hektar, skulle — i sistnämnda fall till högst hälften av fastighetens odlingsbara jord — avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till jordens uppodlande vidtagits eller veterligen snart vore att förvänta. Oavsett det nu sagda skulle enskild person tillhörig odlingsbar jord jämväl avstås, då jorden i anseende till läge eller omfattning eller av annan anledning uppenbarligen ej kunde antagas inom överskådlig tid bliva av fastighetens ägare uppodlad för att brukas med gårdens gamla inägor eller ingå i någon fastighetens klyvning mellan barn eller stärbhusdelägare. Vidare skulle odlad jord, som enligt ortens förhållanden vore att anse såsom synnerligen vanhävdad, avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande vidtagits eller veterligen snart vore att förvänta. Därest tillgång till annan lämplig jord ej funnes i orten samt behovet vore trängande, kunde odlad jord å fastighet, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant, ävensom å sådan annan enskild person tillhörig större fastighet, varom i det föregående förmälts, även om jorden ej vore vanhävdad, tagas i anspråk till ett omfång av högst 25 procent av den odlade jorden. — Enligt jordkommissionens förslag II var expropriationsrätten mer begränsad. Sistnämnda förslag innebar härutinnan i huvudsak följande: Genom expropriation kunde förvärvas odlad jord, vara jordbruket nedlagts eller vanskötts, försåvitt den egendom, vartill jorden hörde, ägdes av bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant eller ock av annan enskild person, där egendomen innehölle odlad jord till en areal, överstigande 25 hektar. Jord, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift, eller jord, med avseende å vilken ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för dess iståndsättande, finge dock ej tagas i anspråk. Befunnes den huvudsakliga delen av den odlade jorden ligga i vanhävd, kunde icke blott de vanhävdade ägorna utan även återstoden av den odlade jorden förvärvas. Vidare finge exproprieras odlingsbar jord å egendom, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant, därest ej ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för jordens uppodlande. I ett den 28 februari 1923 avgivet betänkande avgav jordkommissionen

12 vidare ett principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk och bättring av ofullständiga jordbruk. Enligt detta utlåtande förordades lagstiftning om vissa tvångsåtgärder i berörda hänseenden. Jämväl framlades ett utkast till lagbestämmelser rörande tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder. Enligt detta skulle mark för tomt få exproprieras efter i tillämpliga delar de grunder och i den ordning, som stadgats i kommissionens omförmälda förslag I. Anmärkas må, att tvenne ledamöter av jordkommissionen icke biträdde här omförmälda förslag om expropriation. Vid förenämnda av sociala jordutredningen den 5 december 1932 avgivna betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk var fogat ett särskilt yttrande av två av utredningens ledamöter. Dessa gåvo uttryck för bestämda farhågor, att vid de föreslagna åtgärdernas genomförande svårigheter att anskaffa den för nybildning av arbetarsmåbruk behövliga jorden mångenstädes skulle uppstå. Sagda ledamöter ansågo därför, att statsmakterna vid ett genomförande av förslaget om statsunderstödda arbetarsmåbruk borde åvägabringa en expropriationslagstiftning, som möjliggjorde verksamhetens genomförande i hela den utsträckning, som vore avsedd och nödvändig. I nu förevarande syfte föreslogos lagstiftningsåtgärder i proposition (nr 236) till 1933 års riksdag med förslag till ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om expropriation. Förslaget — som hade visst samband med tillkomsten av arbetarsmåbruksverksamheten — innebar en utvidgning av expropriationslagen därhän att fastighet, som tillhörde annan än kronan, skulle genom det i sagda lag stadgade tvångsförfarandet kunna tagas i anspråk för bildande av egna hem eller mindre jordbruk eller för stärkande av ofullständiga jordbruk. Riksdagen avslog propositionen (skrivelse nr 311). Beträffande de olika synpunkter, som framfördes i propositionen och vid riksdagens behandling av förevarande ärende, komina utredningsmännen att lämna en redogörelse i det följande (kapitel XIII).

KAP. II.

Utredningens förhistoria, direktiv m. m. U n d e r s e n a r e å r h a f r å n åtskilliga håll f r a m s t ä l l n i n g a r gjorts och f ö r s l a g f r a m k o m m i t o m ä n d r i n g a r i n u v a r a n d e regler för s t a t e n s v e r k s a m h e t p å e g n a h e m s o m r å d e t . E n redogörelse h ä r f ö r h a r l ä m n a t s av v e d e r b ö r a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f vid a n m ä l a n den 30 december 1935 av f r å g a n o m förevar a n d e u t r e d n i n g s i g å n g s ä t t a n d e . Det torde h ä r b ö r a e r i n r a s o m f ö l j a n d e . Med anledning av en vid 1934 års riksdag väckt motion (II: 347), däri hemställts om utredning rörande frågan om anställande av särskilda egnahemskonsulenter åt hushållningssällskapens egnahemsnämnder, anhöll riksdagen i skrivelse den 20 april 1934 (nr 188), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa dylik utredning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 11 maj 1934 anbefallde Kungl. Maj:t egnahemsstyrelsen att verkställa nämnda utredning. Egnahemsstyrelsen avgav den 4 juli 1935 betänkande med förslag i ämnet. Styrelsen framhöll, att under årens lopp åtskilliga jordbruksegnahem tillkommit, där innehavarnas ansträngningar och uppoffringar ej burit den frukt, som måhända skulle ha följt, om jordbrukens planläggning och iordningställande samt jordbruksdriftens igångsättande skett under sakkunnig ledning och tillsyn. Betänkandet utmynnade i förslag om statsbidrag till hushållningssällskapen för avlönande av egnahemskonsulenter med åliggande att verka för egnahemsväsendets förkovran och i sådant syfte biträda egnahemsnämnderna vid genomförandet av deras uppgifter samt lillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med upplysningar och råd rörande den statsunderstödda egnahems-, jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten. över betänkandet avgåvos efter remiss yttranden av hushållningssällskapen samt vissa andra sammanslutningar och myndigheter. I en motion vid 1935 års riksdag (II: 231) hemställdes bland annat om sådan ändring i bestämmelserna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, att nybildning av bärkraftiga jordbruksegnahem underlättades. Till stöd härför åberopades, att egnahemsnämnderna med något undantag icke begagnade sig av föreliggande möjligheter att med statens hjälp bedriva jordförmedling och jordanskaffning. Den främsta orsaken härtill torde, förklarade motionären, ha varit, att hushållningssällskapen saknade intresse och organ för jordanskaffningsverksamheten. Det syntes motionären lämpligast, att styckning av jord för egnahemsändamål verkställdes genom statens egna organ eller under statens kontroll. Med anledning av motionen hemställde riksdagen i skrivelse den 12 april 1935 (nr 166), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande den i motionen berörda frågan samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. Sedan Kungl. Maj:t därefter den 28 juni 1935 uppdragit åt egnahemsstyrelsen att i samråd med statens jordnämnd verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till åstadkommande av förbättrad anskaffning av jord för egnahemsändamål, sammanfattade egnahemsstyrelsen efter överläggningar med jordnämnden i skrivelse den 11 december 1935 sina synpunkter på frågan. Egnahemsstyrelsen an-

14 förde därvid. Egnahemslån utlämnades årligen för närmare 2 500 jordbrukslägenheter. Av dessa vore ej fullt 14 procent nybildade jordbruk. Till förstärkning av ofullständiga jordbruk utginge blott 5 procent av samtliga beviljade jordbrukslån. Den huvudsakliga egnahemslångivningen för jordbruksändamål syntes avse sådana äldre brukningsdelar, som medelst egnahemslån antingen utvidgades genom nyodling eller iståndsattes genom nybyggnads- och ombyggnadsarbeten eller ock friköptes såsom torp och arrendelägenheter. Egnahemsjordbruken hade därför kommit att behäftas med i stort sett samma svagheter som de äldre jordbruk, varav de bildats. Med avseende på såväl jordens naturliga brukningsvärde som dess ägosammansättning och belägenhet vore de sålunda tillkomna egnahemmen merendels mindre bärkraftiga och föga ägnade att lämna innehavaren nödig utkomst. Någon pådrivande upplysnings- och rådgivningsverksamhet utövades icke av egnahemsorganen bland den jordsökande allmänheten i jordförmedlingshänseende. Jordanskaftning genom exploatering av inköpt jord hade allenast i ringa utsträckning och tillfälligtvis förekommit. Då egnahemsorganen sålunda ej syntes ägnade att tillgodose dessa sidor av egnahemsrörelsen på det sätt och i den utsträckning, som förestavades av samhällsnyttan, hade egnahemsstyrelsen övervägt en lösning av frågan, som ej anknöte till den nuvarande egnahemsorganisationen. Frågan syntes emellertid nära sammanhänga med det mera omfattande spörsmålet om egnahemsverksamhetens fortsatta bedrivande. En utvidgad arrendeegnahemsverksamhet torde återverka på egnahemslångivningen, eftersom jordbruksnybildning med stöd av egnahemslån torde vara mindre eftersträvansvärd än tillträdande av arrendeegnahem. Jämväl arbetarsmåbruksverksamhetens utbredning torde skapa ändrade förutsättningar för egnahemsverksamheten i fortsättningen. Arbetarsmåbrukslån komme nämligen att utgå till vissa nybildade mindre jordbrukslägenheter, som dittills förvärvats med anlitande av egnahemslån. Med hänsyn härtill ansåge sig egnahemsstyrelsen ej då böra framlägga närmare förslag till jordanskaffningens ordnande, utan funne styrelsen nödigt, att egnahemsfrågan i hela dess vidd gjordes till föremål för en allsidig utredning. Genom särskilda remisser den 7 december 1934 anbefallde Kungl. Maj:t egnahemsstyrelsen att avgiva utlåtanden över två framställningar från Västernorrlands läns egnahemsläntagareförbund samt Västerbottens bostads- och egnahemsläntagareförbund om åtgärder för beredande ät egnahemslåntagare av vissa lättnader i fråga om lånevillkor m. m. Framställningarna avsägo i huvudsak följande spörsmål, nämligen trygghet mot exekutiva åtgärder vid oförmåga att erlägga föreskrivna räntor och kapitalavbetalningar, sänkning av räntesatserna, nedskrivning av kapitalbeloppen i vissa fall, medelsanvisning för utveckling av ofullständiga jordbruksegnahem och för förbättringsarbeten ä bostadsegnahem samt rätt för sammanslutningar av egnahemslåntagare att vara representerade i egnahemsnämnderna. I utlåtande den 11 december 1935 över dessa framställningar förordade egnahemsstyrelsen, att berörda spörsmål toges under övervägande vid den allsidiga utredning av egnahemsverksamheten, som styrelsen tillstyrkt. Ytterligare hade till jordbruksdepartementet inkommit en skrivelse den 26 augusti 1935 frän Malmöhus läns smäbrukareförbund med hemställan om utredning, huruvida och pä vad sätt landets småbrukare skulle kunna få sin ställning förbättrad genom skapande av möjligheter för utökning av småbrukens åkerareal. I skrivelsen framhölls, att genom begränsningen av fodermedelsimporten vissa grupper av jordbrukare kommit i ett svart läge. Detta gällde särskilt småbrukare, som förut kunnat försörja sig genom en i förhållande till åkerarealen stor animalisk produktion, åstadkommen i ej ringa utsträckning medelst inköpta fodermedel. Det funnes en möjlighet att rada bot på dessa förhållanden genom att småbrukens jordareal ökades på större jordbruks bekostnad, så att småbruken bleve iståndsatta att tillgodose sitt foderbehov från egna odlingar. Detta kunde dock ej ske utan plån-

15 mässig medverkan frän statens sida såväl beträffande jordanskaffningen som för finansieringen av jordköpet. Vid förfrågan hos 95 småbrukare i Malmöhus län hade 42 förklarat, att tilläggsjord kunde förvärvas frän angränsande mark. Av de övriga hade 16 uppgivit, att deras lägenheter lämpligen skulle kunna sammanslås med andra småbruk. Av uppgiftslämnarna hade 23 ansett, att jord för komplettering av jordbruken funnes att köpa för skäligt pris, medan 56 förklarat, att dylik möjlighet ej förelåge. Bland de sistnämnda hade 19 angivit såsom orsak, att vederbörande jordägare hölle för högt pris eller vore obenägna att sälja samt 13 att angränsande fastigheter vore för små för att tåla en minskning av arealen. Vidare må nämnas en skrivelse den 14 december 1935 från ledamoten av riksdagens första kammare Carl Lindhagen. Däri hemställde denne att lagförslag måtte framläggas om arrendatorsklassens säkerställande och frigörelse, om förekommande av nga ofullständiga jordbruks uppkomst samt om bildande av nya jordbruk. Biksförbundet landsbygdens folk hemställde i skrivelse den 20 december 1935 bland annat, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en undersökning i syfte att få utrönt, vilka åtgärder från statsmakternas sida som kunde anses påkallade för beredande av tryggad utkomst för jordbrukarna i de gamla bruksbygderna, samt framlägga förslag till de åtgärder vartill undersökningen kunde föranleda. I motiveringen till denna hemställan anfördes, jämte annat, att rationaliseringen av järnbruksdriften på ett kännbart sätt drabbat den befolkning, som helt eller delvis varit beroende av bruksrörelsen för sin utkomst. Sagda rörelse hade givit arbete och förtjänster åt den jordbrukande befolkningen runt om i bygden. Detta förhållande hade satt sin prägel på densamma. Ofta hade förtjänsterna genom körslor för brukens räkning blivit det väsentliga och jordbruket kommit i efterhand. Ett utmärkande drag i de gamla bruksbygderna vore därför det stora antalet ofullständiga jordbruk. Till följd av de ändrade förhållandena vore det nödvändigt, att detta antal minskades. Alla jordbruk, som nu kunde kallas ofullständiga, borde om möjligt få tillgång till jord i erforderlig utsträckning. Frågan om jordanskaffning borde sålunda bliva föremål för undersökning. Slutligen anhöll Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund i skrivelse den 12 november 1934 om utredning rörande villkoren för upplåtelse av lägenheter å kronoparkerna. Förbundet hade särskilt funnit följande frågor vara av beskaffenhet att böra närmare prövas, nämligen besittningsformen, antalet frihetsår, arrendeavgiften, rätten till brandskadeersättning, rätten till arbete å kronopark samt jakt-, fiske- och betesrätten. I infordrade utlåtanden från domänstyrelsen samt Västerbottens och Norrbottens läns kolonisationsnämnder hade förbundets hemställan tillstyrkts. E f t e r e r i n r a n o m v a d s å l u n d a f ö r e k o m m i t h a r chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t vid sin a n m ä l a n av f r å g a n o m i g å n g s ä t t a n d e t av i f r å g a v a r a n d e u t r e d n i n g gjort följande u t t a l a n d e n , vilka ä r o att b e t r a k t a s o m de h u v u d s a k l i g a direktiven för utredningen: Pä sätt framgår av det anförda, hava statsmakterna i sina strävanden att underlätta ekonomiskt mindre lyckligt lottade personers förvärv av egna jordbrukslägenheter gått fram på i huvudsak tre vägar. Syftet med arrendeegnahemsverksamheten är alt skapa jordbruk av sådan storlek, att brukaren därå k a n erhålla full försörjning. Arbetarsmåbruken åter avse att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk drivet vid sidan av annat arbete. Vad den egentliga egnahemsverksamheten beträffar, har utvecklingen gått i den riktningen, att nåigon ovillkorlig fordran på jordbrukens beskaffenhet ej upprätthållits i vare sig det ena eller det andra av angivna hänseenden. Angelägenheten av att för de fall, d ä möjligheter till extraförtjänster saknas, areal och ägoslag äro så avpassade, att utsikter finnas till bärgning och sysselsättning i jordbruket för brukaren och hans

16 familj, ligger emellertid i öppen dag. Frågan om komplettering av s. k. ofullständiga jordbruk är därför också sedan gammalt föremål för intresse. Särskilt är spörsmålet aktuellt under förhållanden sådana som de nu rådande, då genom stegrade priser å fodermedel försörjningsmöjligheterna för en del småbrukare, vilkas jordinnehav ej medgiver dem att själva producera sitt foder, försämrats. Det ä r en social angelägenhet, att dylika småbruk utvecklas antingen genom tillägg av jord från angränsande större fastighet eller genom sammanläggning med annat mindre jordbruk. De problem, som härvid yppa sig, äro många och svårlösta. Såsom egnahemsstyrelsen framhållit, torde en jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet av det slag, varom det här rör sig, ej kunna handhavas av de nuvarande lokala egnahemsorganen. Ifrågasättas kan, huruvida ej de organ, vilka böra anförtros förevarande uppgifter, borde, med hänsyn till arten av de spörsmål som möta dem, givas karaktär av statsorgan. Vid en dylik anordning torde böra tillika övervägas, huruvida ej åt sålunda nytillskapade organ borde överlämnas även den låneförmedlande verksamhet som nu ankommer på egnahemsnämnderna. En fördelning å olika organ av varandra så närliggande uppgifter, som de nu berörda, förefaller nämligen vara mindre ändamålsenlig. Däremot kunde måhända vara lämpligt att uppdela det nya lokalorganet å exempelvis två avdelningar, av vilka den ena finge ombestyra företrädesvis jordanskaffnings- och jordförmedlingsärenden och den andra svara för den låneförmedlande verksamheten. En sådan uppdelning kunde kanske jämväl övervägas i fråga om den centrala tillsynsmyndigheten, statens egnahemsstyrelse. Överflyttning enligt angivna riktlinjer av egnahemslåneförmedlingen å statliga organ torde medföra, att hushållningssällskapens befattning med egnahemsverksamheten komme att upphöra. Med hänsyn till den genomgripande förändring av sagda verksamhet, som detta skulle innebära, torde åtgärder i angivet syfte icke kunna vidtagas utan allsidig utredning. Jag förordar, att en dylik utredning kommer till stånd. Vad arrendeegnahemsverksamheten angår, befinner sig denna ännu pä försökets stadium. Tydligt är, att om ifrågavarande verksamhet skall fylla en social uppgift, fordras en högst väsentlig utvidgning av densamma. Lika tydligt torde vara, att en sålunda utökad arrendeegnahemsverksamhet icke kan, på sätt fallet är med den nuvarande, skötas allenast genom en central myndighet. Börelsen måste decentraliseras. Om, såsom ifrågasatts i det föregående, de lokala egnahemsorganen ombildas och förstatligas, synes den tanken ligga nära att anförtro även handhavandet av den lokala arrendeegnahemsverksamheten åt dessa organ. I samband med att förutsättningarna för en dylik anordning utredas, torde böra övervägas att låta det nuvarande centralorganet, statens jordnämnd, uppgå i egnahemsstyrelsen och sålunda skapa en gemensam förvaltning för statens båda ifrågavarande rörelsegrenar. Erinras må, att arbetarsmåbruksverksamheten redan står under egnahemsstyrelsens tillsyn. Sistnämnda verksamhet synes utveckla sig i stort sett tillfredsställande. Såsom denna rörelse är lagd, faller det sig naturligt, att den ute i orterna handhaves av kommunala organ. Någon omläggning av detta system ifrågasattes sålunda ej. Även denna rörelse torde emellertid kunna draga nytta av sådana för egnahems- och arrendeegnahemsverksamheten nytillskapade lokalorgan, varom förut förmälts. Ett samarbete mellan de kommunala och de andra organen synes kunna bliva till gagn. Måhända kan ä sistnämnda organ jämväl överflyttas något av det kontrollarbete med avseende å arbetarsmåbruken, som nu åvilar egnahemsstyrelsen. Vid den utredning, jag förordat, torde angivna synpunkter böra tagas under omprövning. Egnahemsverksamhetens omorganisation enligt de linjer, vilka i det föregående skisserats, bleve såsom nämnts av genomgripande natur. Det torde därför vara lämpligt, att i samband med utredning i berörda hänseende jämväl överväges, huruvida behov kan förefinnas av andra ändringar i gällande bestämmelser än de nu ifrågasatta. Nuvarande grunder för egnahemsrörelsen torde sålunda böra i sin

17 helhet bliva föremål för översyn. Frågan om anställande av särskilda egnahemskonsulenter bör härvid inpassas i sitt sammanhang. Vid berörda översyn bör särskilt beaktas angelägenheten av att så klara gränser som möjligt dragas mellan å ena sidan de fall, där hjälp bör lämnas i form av egnahemslån, och å andra sidan arrendeegnahems- och arbetarsmåbruksverksamheten. Vidare torde övervägas sådana anordningar beträffande egnahemslån för inköp av jordbrukslägenhet, att dylik lägenhet, där ej fråga är om ställe av arbetarsmåbrukets typ, göres ekonomiskt bärkraftig, då möjligheter därtill överhuvud taget föreligga. Även en i det föregående ej nämnd sida av egnahemsrörelsen, nämligen den vilken avser främjande av tillkomsten av bostadsegnahem, bör upptagas till granskning, och detta jämväl ur andra synpunkter än de som kunna föranledas av ändringar beträffande verksamheten i övrigt. Likaledes bör, vad angår arrendeegnahems- och arbetarsmåbruksverksamheten, utredningen i den omfattning så må visa sig påkallat få avse också andra frågor än de i det föregående uttryckligen nämnda. Vid den genomgång av gällande bestämmelser rörande ifrågavarande olika former av statens sociala jordverksamhet, som sålunda torde äga rum, bör vad förut sagts angående vikten av alt ofullständiga jordbruk må kunna utökas till full bärighet särskilt beaktas ej blott ur de tidigare berörda synpunkterna om jordanskaffning och jordförmedling utan även med hänsyn till angelägenheten av att vederbörande jordbrukare må kunna erhålla den ekonomiska hjälp, som för ändamålet kan vara behövlig. Möjlighet föreligger för närvarande att erhålla egnahemslån för inköp av tilläggsjord. Vid utredningen bör tagas under övervägande, huruvida vad härutinnan gäller är till fyllest för ifrågavarande syfte eller om ändringar i eller tillägg till nuvarande bestämmelser på området kunna vara erforderliga. Den av riksförbundet landsbygdens folk berörda frågan om jordanskaffning i syfte att komplettera ofullständiga jordbruk i de gamla bruksbygderna bör härvid bland annat uppmärksammas. Tillika bör övervägas, om icke det allmänna å detta liksom övriga områden för statens understödjande verksamhet för jordanskaffning med socialt syfte behöver hava till sitt förfogande en rätt till expropriation av erforderlig mark. Visserligen torde i allmänhet jord kunna erhållas genom frivilliga avtal. Men erfarenheten torde visa, att understundom ett önskvärt resultat icke står att vinna utan stöd av expropriationslag. En dylik lagstiftning bör helt naturligt utformas under hänsynstagande även till jordägarens berättigade intressen. Enligt tillämpade normer för finansieringen av statens utlåningsfonder sker tillskottet av kapital till den del, som motsvarar en tillfredsställande förräntning av det utlånade kapitlet, i form av lånemedel. Besten anvisas ur skattemedel. Sålunda anvisas till egnahemslånefonden 9/io lånemedel och Vio skattemedel. I arrendeegnahemsfonden äro delarna respektive 5/o och 4 / 9 . Till arbetarsmäbrukslånefonden anvisas för närvarande av särskilda skäl allenast skattemedel. Nu angivna normer kunna betraktas såsom lämpliga under förutsättning att låneverksamheten ifråga tankes fortsatt för all framtid i något så när samma omfattning. Då det emellertid är ett socialt önskemal, att den förbättring av levnadsvillkoren för vissa grupper av landsbygdens befolkning, vartill verksamheten med såväl arbetarsmåbruk som arrendeegnahem syftar, genomföres inom överskådlig tid, följer därav, att kapitalbehovet blir förhållandevis stort under första tiden, medan sedermera inbetalningarna torde bliva större än kapitalbehovet. På så sätt vill det synas, som om med nyssberörda normer för kapitalanvisning nutidens skattedragare alltför hårt belastas till förmån för framtidens. Detta förhållande försvårar helt naturligt verksamhetens bedrivande i den ur social synpunkt lämpligaste omfattningen. Det torde därför vara lämpligt, att förevarande utredning jämväl får omfatta frågan om tänkbara möjligheter att inom ramen för sunda budgetprinciper åstadkomma en jämnare fördelning mellan olika tider av statens uppoffringar för social jordanskaffning i syfte att tillåta en utvidgning särskilt av arrendeegnahemsverksamhelen. i.'—388543.

18 Ett spörsmål, som tillika bör behandlas, är kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna, närmast ur organisatorisk synpunkt. En enhetlig organisation synes önskvärd. Giver utredningen stöd för förstatligande av de lokala egnahemsorganen, bör lämpligen undersökas möjligheten av alt å dessa organ överflytta de uppgifter med avseende å sagda kolonisation, som nu åvila domänstyrelsen och kolonisationsnämnderna. Särskilt om arrendeegnahemsverksamheten utsträckes att omfatta jämväl nyssnämnda landsdelar, synes det olämpligt att hava särskilda organ för den form av jordbruksnybildning, som kolonaten utgöra. Jag förordar tillika, att utredning sker i de hänseenden, som beröras i Sveriges kronotorpare- och kolonistförbunds skrivelse, ej blott beträffande kolonat utan även beträffande andra a kronoparker upplåtna lägenheter. Hinder bör ej möta att i utredningen inbegripa även spörsmål, vilka ej särskilt angivits av förbundet, men vilka i detta sammanhang kunna befinnas av intresse. För nu förordade utredning rörande egnahemsverksamheten och övriga med statens verksamhet pä det sociala jordområdet sammanhängande frågor torde böra tillkallas sju personer. Vid behandlingen av spörsmålen rörande kronotorpen och dylika lägenheter å kronojord torde överläggningar böra ske med representanter för domänstyrelsen och vederbörande lägenhetsinnehavare. S e d e r m e r a h a r Kungl. Maj:t m e d d e l a t vissa beslut, s o m i n n e b u r i t u t v i d g ningar av utredningsmännens uppdrag. S å l u n d a h a r Kungl. Maj:t, efter h e m s t ä l l a n av 1936 å r s r i k s d a g (motion I I : 019, skrivelse n r 274), g e n o m beslut d e n 12 j u n i 1936 u p p d r a g i t åt u t r e d n i n g s m ä n n e n att b e h a n d l a s p ö r s m å l e t o m kontroll över i förvärvssyfte yrkesmässigt bedriven enskild jordstyckningsoch jordförmedlingsverksamhet. V i d a r e h a r Kungl. Maj:t d e n 30 o k t o b e r 1936 a n m o d a t u t r e d n i n g s m ä n n e n a t t v e r k s t ä l l a u t r e d n i n g a n g å e n d e åtgärder för skapande av ökade möjligheter för obemedlade eller mindre bemedlade lantarbetare och med dem likställda personer med barnrika familjer att kunna förvärva egna jordbruk. Uppdrag att utreda sistberörda fråga hade tidigare eller den 28 juni 1935 lämnats åt befolkningskommissionen. Denna hade emellertid på begäran befriats från fullgörandet av uppdraget. Ifrågavarande utredningsuppdrag föranleddes av att i motioner (I: 25 och II: 59, likalydande) till 1935 års riksdag särskilda medel föreslagits skola anvisas för utlämnande av fyllnadslån till egnahemslån till därför kvalificerade sökande med stor familj, vilka motioner riksdagen så tilivida tillmötesgick som riksdagen hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning rörande den i motionerna berörda frågan (skrivelse nr 166). Chefen för jordbruksdepartementet hade i sitt anförande till statsrådsprotokollet förenämnda 28 juni 1935, efter att ha erinrat om de bestämmelser som vid 1933 och 1934 års riksdagar tillkommit med avseende ä arbetarsmåbruk och arrendeegnahem, anfört bland annat följande. Ehuru de i förevarande motioner avhandlade spörsmålen sålunda tämligen nyligen underkastats utredning, hade departementschefen ej något att erinra mot att i anledning av riksdagens framställning ny utredning i ämnet igångsattes. Syftet med motionerna syntes behjärtansvärt. Det vore otvivelaktigt en angelägenhet av vikt, att åtgärder vidtoges för att åt obemedlade och mindre bemedlade lantarbetare och med dem likställda personer med stor försörjningsplikt skapa vidgade möjligheter att förvärva egna jordbruk. Avsevärda svårigheter mötte att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan. Departementschefen ville i detta hänseende här endast framhålla, alt det ej torde vara lämpligt att — såsom avsetts i tidigare förslag — handhavandet av den åsyftade nya hjälpverksamheten anförtroddes organen för den statliga egnahemsrörelsen. Den verksamhet varom här vore fråga

19 skilde sig nämligen betydligt från sagda rörelse. Vidare skulle, därest egnahemsorganen vid sidan av sin nuvarande uppgift ålades att sköta denna nya verksamhet, med största sannolikhet slitningar uppstå vid lämnandet av bistånd till de olika kategorierna inom det klientel, som komme att vända sig till egnahemsorganen. Dessutom torde den nya verksamheten kräva mera enhetlighet i ledningen än den skulle erhålla om den överlämnades till egnahemsnämnderna. Genom beredande av större möjligheter för nämnda kategorier av i jordbruket arbetande personer att erhålla egna jordbruk ökades uppenbarligen försörjningsmöjligheterna för dem. Härigenom främjades även det syfte, som läge till grund för undersökningen angående vårt lands befolkningsfråga. Till utredningsmännen ha vidare remitterats eller överlämnats en del ärenden, som ha sammanhang med utredningsuppdraget. Sålunda har ett av sociala jordutredningen den 12 december 1935 avgivet betänkande med förslag till åtgärder för att bereda ökade möjligheter för den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden att förena småbruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd, pälsdjuruppfödning m. m. överlämnats till utredningsmännen för att, såvitt angår frågan om jordanskaffning, tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsmännens uppdrag. Utredningsmännen ha bland annat också anbefallts att avgiva utlåtande över ett av domänstyrelsen den 10 februari 1936 framlagt förslag till ändrade bestämmelser om inlösen m. m. av skogs- och kronotorp, odlingslägenheter och kolonat i de sex nordligaste länen. Beträffande samtliga till utredningsmännen överlämnade eller inkomna ärenden, som avse utredningsuppdraget, hänvisas till bilaga A vid detta betänkande. Slutligen må i detta kapitel erinras om vissa efter förevarande utrednings igångsättande i riksdagen behandlade frågor, som haft avseende å egnahemsväsendet men som icke blivit omnämnda i det föregående. Härvid bortses från frågor som enbart eller i huvudsak gälla beräkningar av olika anslag till egnahemsväsendet. Beträffande särskilda hjälpåtgärder inom egnahemsverksamheten lämnas redogörelse i kapitel V. I kapitel I har redan omtalats, att med anledning av en proposition till 1936 års riksdag särskilda åtgärder vidtagits till främjande av jordanskaffning i de nordligaste länen. Vid samma års riksdag väcktes jämväl åtskilliga motioner i egnahemsverksamheten berörande frågor. Motionerna avsågo följande ämnen, nämligen utvidgning av utredningsmännens uppdrag med avseende å egnahemsväsendets organisationsformer (11:66), lättnader i villkoren för egnahemslån (II: 277), utökning av premielånestödet åt egnahemslåntagare (I: 63), särskild långivning till mindre bemedlade, barnrika familjer på landsbygden (likalydande I: 167 och II: 304 samt II: 273), åtgärder med anledning av den industriella rationaliseringens och koncentrationens inverkan på den jordbrukande befolkningens förvärvsmöjligheter (II: 108), åtgärder för tryggande av folkförsörjningen i Norrbottens län m. m. (II: 279) samt utredning rörande den sociala jordbruksfrågans lagvägar, expropriationslagstiftning med avseende å jordbruksändamål m. m. (I: 8 samt II: 13 och 362).

20 Motionerna avstyrktes emellertid av vederbörande utskott, varvid bland annat hänvisades till att egnahemsfrågan vore föremål för utredning (jordbruksutskottets utlåtanden nr 53 och 16, nr 1 punkt 125, nr 69 och n r 76, andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 samt andra lagutskottets utlåtande nr 30). 1937 års riksdag hade vissa egnahemsväsendet berörande spörsmål till behandling. Sålunda biföll riksdagen — såsom redan förut antecknats — i statsverkspropositionen framställda förslag om provisorisk sänkning av räntan å egnahemslån. I vissa motioner framställda förslag om ändringar i fråga om räntevillkoren avvisades däremot med hänsyn till pågående utredning i egnahemsfrågan (likalydande motionerna I: 43 och II: 70, likalydande I: 79 och II: 183 samt II: 36 och 278, jordbruksutskottets utlåtande nr 27). I övrigt väcktes vid samma års riksdag åtskilliga motioner i egnahemsspörsmål. Dessa motioner åsyftade bland annat lättnader i de årliga avgifterna å egnahemslån från högkonjunkturen (likalydande I: 135 och II: 261), inrättande av en fond för inlösning av egnahem å orter med utpräglad arbetslöshet (II: 71), ändrade bestämmelser rörande arbetarsmåbrukslån, så att lån skulle kunna beviljas till högre belopp än tidigare och även för s. k. arrendefrilösning (II: 37 och 361 samt likalydande I: 44 och II: 69), sådan utvidgning av arrendelånefondens verksamhet, att räntefria lån ur fonden skulle på enahanda villkor och till samma belopp, som gällde beträffande de statliga arrendeegnahemmen, beviljas även obemedlad arrendator eller köpare av mindre jordbruk, oavsett att detta skedde annorledes än genom statens försorg (II: 23), centralisering hos länsnämnder av ärenden av bostadssocial och bostadshygienisk natur samt av ärenden rörande egnahemsverksamheten (II: 108), åtgärder i syfte att genom statlig försäkring eller annan under statens medverkan vidtagen åtgärd skydda egnahemsbyggare mot de ekonomiska risker, dessa på grund av förhållandena på arbetsmarknaden kunde löpa (II: 118) samt införande av lagbestämmelser om komplettering av de ofullständiga jordbruken med tilläggsjord (I: 195). Även nu nämnda motioner avstyrktes av vederbörande utskott och avslogos av riksdagen (jordbruksutskottets utlåtanden nr 70, 24, 23 och 27, andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 och fjärde tillfälliga utskottets utlåtande nr 3 samt andra lagutskottets utlåtande nr 24). Riksdagens avvisande inställning motiverades åtminstone delvis av att utredning pågick rörande egnahemsfrågan . Även vid 1938 års riksdag väcktes motioner om räntesänkning för egnahemslån (likalydande I: 120 och II: 226 samt likalydande I: 190 och II: 303). Vid samma riksdag upprepades även yrkandet på utvidgning av arrendelånefondens verksamhet (II: 83). Härjämte väcktes motioner om sådan ändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag till nyodling och jordförbättring å ofullständiga jordbruk, att även innehavare av arbetarsmåbruk finge rätt till bidrag (II: 84), om utökande av amorteringsfriheten å arbetarsmåbrukslån (II: 222) samt om ändringar med avseende å bidragen till nyodling m. m. å ofullständiga jordbruk (likalydande I: 193 och II: 305 samt

21 II: 10, 11, 213 och 219). Samtliga dessa motioner avslogos av riksdagen. Desamma hade avstyrkts av jordbruksutskottet med åberopande av den pågående utredningen rörande egnahemsfrågan (utskottets utlåtanden nr 65 punkt 13, nr 56, 59 och 25 samt nr 1 punkt 149). Vad särskilt anginge bidragen till innehavare av ofullständiga jordbruk erinrade utskottet om att riksdagens revisorer i sin år 1937 avgivna berättelse (sid. 114—117) påtalat vissa brister i nu gällande bestämmelser rörande statsbidrag till betesförbättring. 1938 års riksdag hade vidare att behandla en proposition (nr 221) angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark. Propositionen grundades på ett av egnahemsutredningen den 25 januari 1938 framlagt förslag i ämnet. Hjälpåtgärderna avsågo dels innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark, dels innehavare av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna och dels innehavare av nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde. Propositionen bifölls av riksdagen. Vid samma riksdag beslöts en höjning av maximibeloppet för arbetarsmåbrukslån (statsverkspropositionen, kapitalbudgeten, bilaga 8 punkt 17). Vidare biföll riksdagen en proposition (nr 261) angående åtgärder till underlättande av belåning av jordbruksegendom med växande skog, berörande även egnahemslånerörelsen. Antecknas må tillika, att 1938 års riksdag hade till behandling vissa frågor rörande åtgärder för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Med riksdagens godkännande av ett förslag i propositionen (nr 284) angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har Kungl. Maj:t bemyndigat Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom Blekinge län. Samtidigt som för detta ändamål anvisats 14 200 kronor till hushållningssällskapet, har skogsvårdsstyrelsen i länet tilldelats 1 000 kronor under förutsättning att styrelsen förbinder sig att under viss tidrymd i erforderlig utsträckning genom på det skogliga området sakkunniga personer medverka vid inventeringens verkställande. Slutligen torde i detta kapitel erinras om ett torrläggningsföretag i Blekinge län, benämnt vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön, vartill förberedelser igångsatts under de senare åren. Till detta företag har anvisats, av 1936 års riksdag 250 000 kronor (proposition nr 265), av 1937 års riksdag 200 000 kronor (proposition nr 300) och av 1938 års riksdag 100 000 kronor (proposition nr 284). Den genom företaget torrlagda marken är avsedd att bli utnyttjad för dels utvidgning av ofullständiga jordbruk och dels nybildning av jordbruk.

KAP. III.

Gällande bestämmelser. 1928 års författningar angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten m. m. De för vårt lands egnahemsväsende grundläggande bestämmelsenia återfinnas i tre kungörelser den 8 juni 1928 (nr 217—219), nämligen dels kungörelsen angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelser den 21 april 1933 (nr 169), den 4 maj 1934 (nr 124), den 18 juni 1937 (nr 394) och den 30 juni 1937 (nr 634), dels kungörelsen med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelser den 17 juni 1932 (nr 249) och den 21 april 1933 (nr 170), och dels kungörelsen med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten, ändrad genom kungörelser den 6 juni 1929 (nr 178) och den 4 maj 1934 (nr 125). Vissa andra hithörande författningar komma att omnämnas i särskilda sammanhang. Den statsunderstödda egnahemsverksamheten står under överinseende av statens egnahemsstyrelse och utövas av hushållningssällskap, kommuner, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare). Statens egnahemsstyrelse har till uppgift att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över låneförmedlarna, i vad angår av dem bedriven statsunderstödd egnahemsverksamhet och vad därmed sammanhänger, samt att vidtaga de övriga åtgärder, som enligt meddelade föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka för egnahemsrörelsens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom landet. Egnahemsstyrelsen utgöres av ett kollegium bestående av en överdirektör och chef, ordförande, samt tre andra ledamöter. Chefen är tillika statens egnahemsinspektör. Hos styrelsen äro anställda vissa tjänstemän och andra befattningshavare. Instruktion för egnahemsstyrelsen är fastställd av Kungl. Maj:t den 18 oktober 1929 (nr 314), ändrad genom kungörelser den 7 juni 1934 (nr 233) och den 18 juli 1935 (nr 477). Hushållningssällskapen — vilka enligt kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229), ändrad genom kungörelser den 4 november 1932 (nr 492) och den 17 maj 1935 (nr 162), med allmänna grunder för hushållningssällskaps orga-

nisation ha till ändamål att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd — utöva egnahemsverksamhet genom var sin särskilda egnahemsnämnd, inrättad av respektive sällskap med uppgift att i sällskapets namn och på dess vägnar bedriva låneförmedling samt jordförmedling och jordanskaffning ävensom att i övrigt verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom sällskapets område. För egnahemsnämnd gäller instruktion, antagen av hushållningssällskapet och godkänd av egnahemsstyrelsen. Egnahemsnämnd består av fem ledamöter med lika antal suppleanter. Till ledamöter utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom hushållningssällskapets område och företrädande den jordbrukande befolkningen, den jord- och lånesökande allmänhetens intressen, de statligt-administrativa synpunkterna samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden. Av ledamöterna väljas tre jämte suppleanter för dessa av sällskapets förvaltningsutskott. Två ledamöter med särskilt åliggande att bevaka statens intressen med avseende å egnahemsnämndens verksamhet ävensom suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Ledamot liksom suppleant utses för en tid av högst fyra år. Egnahemsnämnd utser inom sig ordförande. I vissa fall kan egnahemsnämnd ej fatta beslut därest två av de utav förvaltningsutskottet valda ledamöterna motsätta sig beslutet. Såsom framgår av det följande (sid. 35), finnas bestämmelser meddelade om särskild jordanskaffningsverksamhet i Norrbottens m. fl. län, vilka bestämmelser även innefatta särregler för egnahemsnämndernas beslutanderätt i frågor berörande denna verksamhet. Egnahemsnämnds ledamöter svara gentemot hushållningssällskapet, en för alla och alla för en, för de nämndens beslut, till vilka de med sina röster bidragit. För egnahemsverksamheten skall egnahemsnämnd föra särskilda räkenskaper, som granskas av tre revisorer. Av dessa väljas två av hushållningssällskapet och utses en av egnahemsstyrelsen. Hushållningssällskapet beslutar rörande ansvarsfrihet för egnahemsnämndens ledamöter. Hushållningssällskap skall ansvara för att dess egnahemsnämnd tillgodoses med erforderliga tjänstemän och biträden samt med nödiga lokaler och inventarier. En av sällskapet anställd jordbrukskonsulent med åliggande att biträda egnahemsnämnden bör, såvida ej annan anordning medgives i nämndens instruktion, vid dess sammanträden närvara och föredraga ärendena. Beträffande jordbrukskonsulents anlitande för egnahemsverksamheten äro särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter, ändrad genom kungörelser den 7 mars 1924 (nr 37), den 9 november 1928 (nr 443), den 4 april 1930 (nr 123) och den 30 juni 1937 (nr 560). Enligt ifrågavarande föreskrifter åligger det jordbrukskonsulent, envar inom det hushållningssällskaps område, varest han är anställd, bland annat att biträda sällskapets egnahemsnämnd vid genomförandet av dess uppgifter, att på begäran lämna

dem, som önska komma i åtnjutande av egnahems- och premielån eller förvärva jord jämlikt de för den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten gällande föreskrifterna, de råd och anvisningar, av vilka de kunna vara i behov, samt att i allmänhet verka för egnahemsväsendets förkovran. Nämnas må att i kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514), ändrad genom kungörelserna den 30 juni 1937 (nr 561) och den 17 juni 1938 (nr 398), angående statsbidrag till avlönande av vandringsrättare hos hushållningssällskap är föreskrivet bland annat, att vandringsrättare, för vilken sällskapet äger utfärda instruktion och vars verksamhet skall vara ledd och övervakad av jordbrukskonsulent, åligger att vid besök hos mindre jordbrukare, däribland innehavare av jordbruksegnahem, lämna råd och anvisningar beträffande jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande samt därvid genom praktisk handledning av förekommande arbeten visa huru dessa bäst utföras. Egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för varje kommun inom hushållningssällskapets område, med uppgift att biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill varanda liggande kommuner eller ock del av kommun. Till egnahemsombud utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksamheten samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar. Envar kommun äger att välja två representanter, företrädande huvudsakligen den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att jämte det för kommunen utsedda egnahemsombudet bilda kommunens egnahemskommitté med uppgift att, under ombudets ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är kommunen delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två dylika representanter väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt. Kommun, inom vilken egnahemskommitté icke är inrättad, må kunna uppdraga åt kommunens arbetar småbruksnämnd (sid. 37) eller, där sådan nämnd ej finnes inom kommunen, åt kommunalnämnden att — jämte egnahemsombudet — handha egnahemskommittés uppgifter, i vad angår åtgärder för utveckling av ofullständiga jordbruk. Egnahemsombud och egnahemskommitté samt arbetarsmåbruksnämnd eller kommunalnämnd med uppdrag som nyss sagts ha att tillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med råd och upplysningar, lämna erforderligt biträde vid uppsättande av ansökningar och andra skrifter ävensom medverka vid förhandlingar om inköp av jord med mera dylikt. Därest behov att utveckla ofullständigt jordbruk yppas men lämplig jord icke kan erhållas på skäliga villkor, bör skriftligt meddelande därom av nyssnämnda egnahemsorgan insändas till egnahemsnämnden, vilken har att överlämna detsamma jämte eget yttrande till egnahemsstyrelsen. För att kommun skall få utöva statsunderstödd egnahemsverksamhet skall

25 kommunen ha antagit instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten, vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen. I instruktionen skola bestämmelser finnas intagna bland annat angående det kommunala organ, som skall handha kommunens hithörande egnahemsverksamhet, samt om detta organs sammansättning och befogenhet med avseende å verksamheten. Såsom villkor för att aktiebolag eller förening må utöva statsunderstödd egnahemsverksamhet gäller: a) att aktiebolaget skall vara behörigen registrerat, b) att föreningen skall vara registrerad såsom ekonomisk förening, c) att aktiebolaget eller föreningen, där ej Kungl. Maj:t av särskilda skäl medgiver undantag, har till uteslutande uppgift att befrämja förvärvandet av egnahem medelst statslån och statsanslag samt av Kungl. Maj :t vid prövning i varje särskilt fall finnes vara lämplig såsom mellanhand vid den statsunderstödda egnahemsrörelsen och bereda tillräcklig trygghet för att egnahems förvärvande av mindre bemedlade personer befrämjas på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt, d) att en å statens vägnar av egnahemsstyrelsen utsedd ledamot i bolagets eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten, e) att ett av egnahemsstyrelsen tillsatt ombud skall äga å statens vägnar deltaga i granskningen av bolagets eller föreningens räkenskaper och förvaltning, f) att bolagets bolagsordning eller föreningens stadgar äro upprättade i överensstämmelse med vissa angivna grunder samt g) att bolaget eller föreningen skall ha antagit instruktion med reglementariska föreskrifter rörande hithörande verksamhet, vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen. Bolagsordningen eller stadgarna skola bland annat innehålla, att under bolagets eller föreningens bestånd ej till aktieägarna eller medlemmarna må för något år såsom vinstutdelning utbetalas mer än en viss, i bolagsordningen eller stadgarna bestämd procent å inbetalade aktiekapitalet eller insatserna, ävensom föreskrift därom att, i händelse bolaget eller föreningen undfår statslån, ändring i bolagsordningen eller stadgarna i något av de avseenden, som åsyftas i författningsbestämmelserna, icke är giltig med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande till ändringen. För statens räkning förordnad ledamot och förordnat granskningsombud skola årligen till egnahemsstyrelsen inkomma med berättelser över fullgörandet av dem lämnade uppdrag samt skola i övrigt dels till egnahemsstyrelsen ofördröjligen anmäla, om de finna något förefalla i bolagets eller föreningens egnahemsverksamhet, som strider mot gällande bestämmelser eller eljest icke överensstämmer med en sund utveckling av egnahemsrörelsen, dels ock ställa sig till efterrättelse de föreskrifter egnahemsstyrelsen kan finna nödigt att utfärda för dem. Ledamot liksom granskningsombud äger att, där fattat beslut icke överensstämmer med hans mening, få denna avvikande mening antecknad i protokollet, respektive revisorernas berättelse. Från egnahemslånefonden utlämnas egnahemsstatslån till låneförmedlare, som vill med anlitande därav lämna egnahemslån för jordbruks- eller bostadslägenheter. Låneansökningar prövas av Kungl. Maj:t. Med avseende

å förräntning och återbetalning av egnahemsstatslån gälla i huvudsak motsvarande regler som enligt vad nedan anföres äro föreskrivna beträffande enskilda egnahemslån. Hushållningssällskap och kommuner behöva icke ställa säkerhet för egnahemsstatslån. Andra låneförmedlare skola däremot för sådant lån ställa av statskontoret godkänd säkerhet. Från och med år 1923 har riksdagen årligen anvisat medel, vilka av Kungl. Maj:t kunna anlitas för att i samband med beviljande av egnahemsstatslån för jordbruksändamål tilldela låneförmedlare anslag för utlämnande av premielån. På sätt av det följande framgår utgöra dessa premielån bidrag utan återbetalningsskyldighet för nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete på jordbrukslägenhet. Återbetalning av premielåneanslag äger rum endast i mån som därav beviljade premielån antingen icke till fullo uttagits eller rätten därtill av låntagare förverkats eller ock av låntagare kontant återburits till låneförmedlaren. Hushållningssällskap kan vidare från jordförmedlingsfonden erhålla jordanskaffningslån för att användas för inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller delvis användas för bildande av egnahem för jordbruksändamål eller bostadsändamål, samt för bestridande av de med fastighetens exploatering i dylikt syfte förenade kostnaderna. Frågor om jordanskaffningslån avgöras av statens egnahemsstyrelse. Å jordanskaffningslån erlägges ränta efter 4 procent. Säkerhet behöver ej ställas för jordanskaffningslån. Aktiebolag eller förening som här avses kan från jordförmedlingsfonden erhålla förlagslån, avsett att användas såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet, lämplig att helt eller delvis användas för bildande av egnahem för jordbruksändamål eller bostadsändamål. Ansökningar om förlagslån prövas av Kungl. Maj:t, sedan erforderliga utredningar verkställts av egnahemsstyrelsen. Även förlagslån förräntas efter 4 procent. Säkerhet skall ställas för sådant lån. Till bestridande av låneförmedlares förvaltningskostnader och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster tilldelar Kungl. Maj:t låneförmedlare av för ändamålet anvisade anslagsmedel förvaltningsbidrag efter följande grunder. Hushållningssällskaps årliga förvaltningsbidrag motsvarar a) ett belopp (procentbidrag) av 0*55 procent av sällskapets kapitalskuld till egnahemslånefonden vid nästföregående års utgång, vilket procenttal beträffande sällskapets hela kapitalskuld till fonden dock minskas med 001 för varje fullt miljontal kronor, varmed kapitalskulden överskjuter 3 000 000 kronor, därvid emellertid skall iakttagas, att procenttalet ej i något fall må nedsättas under 0*3; samt b) för ett vart av sällskapet under nästföregående år beviljat egnahemslån ett tilläggsbidrag av beträffande hushållningssällskap i Norrbottens län 60 kronor, i Västerbottens och Jämtlands län 50 kronor, i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län 40 kronor samt i övriga län 30 kronor. Uppstår å sålunda tilldelat förvaltningsbidrag överskott hos hushållnings-

27 sällskapet, skall överskottet tillföras en av sällskapet ägd och förvaltad riskfond för egnahemslånerörelsen. Fondens tillgångar må icke utan tillstånd av Kungl. Maj:t användas för andra ändamål än dem, vartill medlen anvisats. 1 Låneförmedlande kommuns, aktiebolags eller förenings förvaltningsbidrag motsvarar årligen 0"5 procent av låneförmedlarens kapitalskuld till egnahemslånefonden vid nästföregående års utgång. För premielåneverksamheten beräknas icke något förvaltningsbidrag. Hushållningssällskap, som beviljats jordanskaffningslån, åtnjuter utöver ovannämnda förvaltningsbidrag ett årligt statsbidrag, jordanskaffningsbidrag, avsett att utgöra ersättning för av jordanskaffningsverksamheten föranledda försäljnings- och förvaltningskostnader. Bidraget utgår med belopp motsvarande 3 procent av försäljningssumman för de under nästföregående år försålda lotter från sådan fastighet, som sällskapet förvärvat och enligt fastställd plan exploaterat medelst anlitande av jordanskaffningslån. Med förlagslån till kommun, aktiebolag eller förening följer däremot icke särskilt förvaltningsbidrag. Förluster, som uppkomma vid egnahemslångivningen, bäras helt av vederbörande låneförmedlare. Såsom framgår av det föregående äro förvaltningsbidragen även avsedda att täcka förlustriskerna, varvid särskilt må erinras om de riskfonder, som skola uppläggas av hushållningssällskapen. Beträffande redovisning av vinster och täckning av förluster, som uppkomma å hushållningssällskaps med anlitande av jordanskaffningslån bedrivet jordanskaffningsföretag, gäller följande. Därest de å företaget erhållna inkomsterna överstiga ett belopp motsvarande fastighetens inköpssumma samt de verkliga kostnaderna för de med fastighetens exploatering enligt fastställd plan förenade åtgärderna (däri ej inräknade sådana kostnader som äro avsedda att täckas med det statliga jordanskaffningsbidraget) och för ränteutgifter, skall överskottet delas lika mellan staten och sällskapet. Av sällskapets vinstandel skola 4/s avsättas till en av sällskapet förvaltad riskfond för jordanskaffningsverksamheten, medan återstående 1[s disponeras fritt av sällskapet. Statens vinstandel skall tillföras statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Därest inkomsterna å ett jordanskaffningsföretag understiga nyss avsedda utgifter, skall underskottet i första h a n d täckas med anlitande av sällskapets riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Förslå ej denna fonds tillgångar därtill, täcker staten den kvarvarande bristen med anlitande av i första hand statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Vad härefter angår egnahemslånen till de enskilda låntagarna avse 1928 års författningar att underlätta för låntagare att förvärva eget hem å landsbygden och å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit fastställd. Utan hinder av att låntagaren icke förvärvar äganderätt till respek1

Av kapitel IV framgår, att åtskilliga hushållningssällskap också ha s. k. gamla riskfonder, vilka hopsamlats före tillkomsten av 1928 års författningar.

28 tive jordområde, må egnahemslån utgå för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, samt till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt. Där egnahemslånet avser förvärv av jordbrukslägenhet, betecknas lånet såsom jordbrukslån; där lånet åter åsyftar förvärv av bostadslägenhet, betecknas det såsom bostadslån. Om egnahemslån utlämnas för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som låntagaren redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, eller för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet, betecknas lånet såsom tilläggslån. Beträffande de personliga kvalifikationerna hos lånesökande gäller, att lån ej tilldelas annan än svensk medborgare, man eller kvinna, som är minst 21 år gammal och känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag men är i behov av kraftigt bistånd härför och prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet, då fråga är om jordbrukslån eller tilläggslån, drivande av ett mindre jordbruk. Egnahemslånen ha till syfte att underlätta nybildning av egnahem. I anslutning härtill bör jordbrukslån i regel icke beviljas i andra fall, än där lånesökanden åsyftar: 1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller 2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig lägenhet, eller 3) ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt, eller förvärva fastighet, som enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord må inlösas av åbon, eller b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller bebos av ägaren själv. Undantagsvis där särskilda omständigheter tala härför, må dock enligt praxis jordbrukslån beviljas även i andra fall, exempelvis då en fäderneärvd fastighet eljest måste säljas till utomstående på grund av svårigheter för något av barnen att övertaga densamma (jämför jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1923). Bostadslån bör i regel icke beviljas i andra fall än där lånesökanden åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill föranleda, kan bostadslån beviljas ändock att nybyggnad icke är avsedd att komma till utförande, såsom då fråga är om inlösen av jord till byggnad å ofri grund eller inköp av bostadslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt. Beträffande förutsättningarna i övrigt för utlämnandet av jordbrukslån gäller, att lägenhet bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika markslag, var-

29 jämte upplåtelsevillkoren böra vara skäliga för köparen. Jordbrukslån bör företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning. Dock må jordbrukslån även beviljas för förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkar- eller arbetarsmåbruk eller dylikt. Lägenhet må anses såsom jordbrukslägenhet, därest å densamma kunna födas minst två kor. Annan lägenhet betraktas i lånehänseende såsom bostadslägenhet. Lägenhet må dock betraktas såsom jordbrukslägenhet, även om två kor icke kunna födas därå, försåvitt innehavaren beräknas kunna genom anläggande av växthus eller eljest erhålla sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk å lägenheten. Egnahemslån får ej utgå, där det av låneförmedlaren beräknade värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 15 000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet 12 000 kronor och för bostadslägenhet 10 000 kronor. Dock kan Kungl. Maj:t för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15 000 kronor men icke 20 000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet överstiger 12 000 kronor men icke 16 000 kronor. Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, får anses såsom obebyggd. Med avseende å egnahemslåns storlek gäller, att lån i allmänhet skall utgå med minst hälften samt, då fråga är om jordbrukslägenhet, med högst fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar av det beräknade värdet å lägenheten. Där egnahemslån utgår till inlösen av jord till byggnad på ofri grund, må lån dock lämnas till mindre belopp än hälften av jordens och byggnadens sammanlagda värde. Såsom säkerhet för egnahemslån äger låneförmedlare — bortsett från vissa undantagsfall — ej betinga sig annat än första inteckning i respektive lägenhet. I detta sammanhang må nämnas, att egnahemslåntagare kan med sitt lån förena livförsäkring hos riksförsäkringsanstalten. I detta ämne gäller en kungörelse den 30 juni 1920 (nr 509) angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond, sedermera ändrad genom kungörelser den 23 september 1927 (nr 370), den 21 april 1933 (nr 171) och den 30 juni 1934 (nr 405). Enligt denna författning gäldas vid dödsfall för låntagare, som tagit livförsäkring av ifrågavarande slag, vad som då återstår oguldet av lånets amorteringsdel eller, om dödsfallet inträffar före amorteringsskyldighetens början, 2/5 av det beviljade lånets summa. Försäkringsavgiften utgår med belopp, som efter försäkringsteknisk beräkning motsvarar det försäkringsanstalten åliggande försäkringsansvaret. Avgiften erlägges årligen i sin helhet vid den första uppbörden av egnahemslåneannuiteten till låneförmedlaren, som redovisar avgiften till anstalten. Dödsfall anmäles av låneförmedlaren till anstalten. Denna utbetalar utfallet försäkringsbelopp till låneförmedlaren, överskott

å premier, sedan dödsfallsersättningar utbetalats, avsattes till en fond, varur premieåterbetalning kan medgivas. Beträffande förräntningen och återbetalningen av lån ha egnahemslåneförfattningarna genom år 1934 vidtagna ändringar erhållit följande innehåll. Lån delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om jordbrukslån, med sjätte året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om bostadslån, med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges å lånets hela belopp endast ränta efter 3*6 procent vid jordbrukslån och efter 4 procent vid bostadslån. Därefter erlägges dels å lånets stående del ränta efter 4 procent vid jordbrukslån och efter 45 procent vid bostadslån samt dels å amorteringsdelen en annuitet av 5'6 procent vid jordbrukslån och 65 procent vid bostadslån, varvid såsom ränta räknas i förra fallet 3*6 procent och i senare fallet 4 procent. Emellertid har enligt kungörelse den 18 juni 1937 (nr 391) räntan å den stående delen av lån, som beviljats år 1920 eller senare och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, tillfälligt för åren J937, 1938 och 1939 nedsatts till 3*6 procent för jordbrukslån och till 4 procent för bostadslån. Särskilda bestämmelser äro meddelade om dröjsmålsränta. Låns stående del kan i regel från låneförmedlarens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits. I varje fall skall den stående delen vara gulden året näst efter det, då sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. I vissa fall kan låneförmedlare uppsäga lån i förtid, bland annat då låntagaren icke fullgör sina skyldigheter eller han överlåter lägenheten. Sådan uppsägningsrätt föreligger emellertid icke om lägenheten i sin helhet övertages av efterlevande make eller bröstarvinge eller ock av annan person, vilken är behörig att erhålla egnahemslån. Låntagaren kan, när han önskar, i förtid återbetala lån. Enligt ovan angivna regler utgör löptiden för jordbrukslån 35 år och för bostadslån 28 år, åren för beviljandet och slutbetalningen oräknade. I ett särskilt avsnitt om hjälpåtgärder (kapitel V) kommer att redogöras för vissa åtgärder, som träffats för att under särskilda förhållanden bereda låntagare möjlighet till uppskov med betalning av ränta och amortering liksom för vissa hjälpåtgärder i övrigt. För tilläggslån gälla vissa särskilda bestämmelser. Sådant lån utlämnas för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som lånesökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. Tilläggslån kan beviljas under följande förutsättningar. Lånesökanden skall inneha antingen ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst, eller ett jordbruk, vars åbyggnad är i behov av om- eller tillbyggnad. Han skall ha vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk. Vidare

31 skall lånesökanden åsyfta att utvidga eller förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende antingen genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskottsjord), eller genom företagande av erforderlig ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten. Tilläggslån till enbart byggnadsändamål beviljas dock icke till annan än den som redan förut innehar egnahemslån. Värdet å fastigheten må icke efter förvärvet av tillskottsjorden eller eventuella byggnadsarbeten överstiga det nyss angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet. Tilläggslånet får icke överstiga 5 /G av det utav låneförmedlaren beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund av förvärvet av tillskotts jorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten eller, där tillskottsjord ej förvärvats, det av låneförmedlaren beräknade värdet av ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten. Tilläggslån bör i regel ej för någotdera fallet understiga hälften av på nu angivet sätt beräknat värde. Premielån kan utlämnas till lämpliga lånesökande personer, som tilldelas jordbrukslån eller tilläggslån, under förutsättning att vederbörande åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet förvärvade eller med tilläggslånet utvidgade lägenheten samt att han för sådant ändamål är i behov av understöd. För att nyodlingsarbete skall kunna räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord nyodlas. Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att det för lägenheten erforderliga ekonomihuset eller bostadshuset nyuppföres eller underkastas större ombyggnad. Premielån må utgå även för utförande enbart av gödselvårdsanläggning. Företräde till premielån har den, som därmed avser att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad och dylikt. Ansökan om premielån skall göras samtidigt med ansökan om egnahemslån. Därest egnahemsstyrelsen av synnerliga skäl så medgiver, kan dock låneförmedlaren även senare bevilja egnahemslåntagaren premielån. Premielån kan ej utgå med högre belopp än som motsvarar halva den av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsföretag, som befinnas böra understödjas. Dock må premielån i intet fall överstiga 1 500 kronor. Å premielån erlägges ej ränta. Lån anses guldet, då låneförmedlaren finner därmed avsedda arbeten vara vederbörligen utförda. Viss tidpunkt skall vara bestämd, inom vilken arbetena skola vara fullbordade. Varken tiden för lånets utbetalande till fullo eller tiden för arbetenas fullbordande får bestämmas senare än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten för egnahemslånet inträder, eller, därest premielånet beviljas utan samband med egnahemslånet, tre år efter premielånets beviljande. Premielån bör till låntagaren utbetalas i den mån arbete vederbörligen utförts. Efter tillstånd av egnahemsstyrelsen må låneförmedlare dock utbetala premielån i förskott mot säkerhet, som låneförmedlaren prövar vara tillfyllest.

32 Här må nämnas, hurusom möjligheter numera även finnas att med statens stöd bilda samfällda jordbruksegnahem. Enligt kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 382) angående statsunderstödd samfälld jordbruksdrift kan sålunda låneförmedlare, med anlitande av erhållet egnahemsstatslån, utlämna egnahemslån (jordbrukslån eller tilläggslån) till ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet eller handelsbolag eller två eller flera personer, vilka slutit sig samman i enkelt bolag, för inköp av sådan jordbruksfastighet, som föreningsmedlemmarna eller bolagsmännen skola samfällt bruka. Till sammanslutning av flera än fyra personer må icke utan tillstånd av egnahemsstyrelsen beviljas egnahemslån, med mindre sammanslutningen är organiserad såsom förening. Egnahemslån för samfällt jordbruk må beviljas allenast under förutsättning: att bildandet av föreningen eller bolaget skett för förvärv och idkande av jordbruk, att föreningsmedlemmarna eller bolagsmännen var för sig uppfylla de villkor, som fordras för erhållande av egnahemslån för jordbrukslägenhet, att föreningen eller bolaget erbjuder trygghet för ändamålsenlig skötsel av företaget särskilt med hänsyn till drift och arbetsledning samt att i föreningsstadgarna eller bolagsavtalet bestämmelser finnas om viss högsta utdelning å gjorda insatser, om avsättning till reservfond samt om fördelning av vinster och förluster. Beslut om låns beviljande åt deltagare i enkelt bolag skall för godkännande underställas egnahemsstyrelsen. Lån kan beviljas, även om den avsedda fastigheten ej tarvar nybyggnads-, nyodlings- eller annat förbättringsarbete. Värdet å fastigheten, delat med antalet deltagare, må ej överstiga för obebyggd fastighet 15 000 kronor och för annan 12 000 kronor. Ett av låneförmedlaren utsett ombud skall äga granska samfällt egnahemsjordbruks räkenskaper och förvaltning. Bokföringsskyldighet är föreskriven. Avgår deltagare u r företaget utan att annan kommer i stället, kan så stor del av lånet, som efter huvudtalet faller på honom, uppsägas till inbetalning. Uppsägningsrätt uppkommer vidare, om den samfällda driften upphör. Premielån kan utgå till företaget med belopp, som delat på deltagarna ej må överstiga 1 500 kronor. Låneförmedlares förvaltningsbidrag skall, vad angår det s. k. tilläggsbidraget, i fråga om egnahemslån för samfällt jordbruk beräknas icke efter antalet lån utan efter antalet deltagare i företag för vilka lån beviljats. Såvitt utredningsmännen ha sig bekant har hittills icke något egnahemslån utlämnats till samfällt jordbruk. Författningarna rörande den statsunderstödda egnahems verksamheten innehålla även bestämmelser om jordförmedlingsoch jordanskaffningsverksamhet. Denna avser att underlätta för lämpliga jordsökande personer att antingen förvärva tjänlig jord till bildande av jordbruksegnahem eller utveckling av ofullständiga jordbruk eller att frilösa arrendejordbruk huvudsakligen av den storlek, att egnahemslån kan ifrågakomma för arrendejordbrukets förvärvande.

33 Med avseende å jordsökandes kvalifikationer är föreskrivet — förutom krav på svenskt medborgarskap och en ålder av minst 21 år — att sökanden skall ha gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövats äga goda personliga förutsättningar för genomförande av det företag, som avses med jordförvärvet, däri inbegripet drivande av ett mindre jordbruk. Vid bedömande av jordsökandes lämplighet, varvid hustruns förutsättningar även böra uppmärksammas, bör hänsyn ock tagas till sökandes behov av bistånd för jords anskaffande och hans möjlighet att med till buds stående hjälpmedel bilda ett sådant jordbruk, att han erhåller nöjaktig försörjning. Då fråga är om förvärv av jord till bildande av nytt jordbruk å obruten mark, bör jordsökandes lämplighet prövas med särskild noggrannhet. Jordsökande, som önskar påkalla den statsunderstödda egnahemsorganisationens biträde för anskaffande av jord, har att göra ansökan härom hos vederbörande egnahemsombud eller egnahemskommitté. Kan jordsökandes behov av lämplig jord icke tillgodoses, bör egnahemsombudet eller egnahemskommittén lämna meddelande därom till hushållningssällskapets egnahemsnämnd, vilken h a r att överlämna detsamma jämte eget yttrande till egnahemsstyrelsen. Beträffande egnahemsnämnds allmänna befattning med jordförmedlingsverksamheten är föreskrivet, att egnahemsnämnd bör med anledning av till nämnden inkomna jordansökningar och nämndens kännedom i övrigt om behovet att uppbringa jord söka vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodoseende av dylika ansökningar och sådant jordbehov. Egnahemsnämnd bör i detta syfte söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för ifrågavarande ändamål — oavsett om jorden är i enskild eller publik ägo — ävensom verka för att lämplig jordtillgång genom den enskilda företagsamheten utnyttjas för ändamålet samt därvid sprida uppgifter om tillgänglig jord. Jordsökande bör erhålla anvisning på i den allmänna marknaden salubjuden lämplig jord samt biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande m. m. Egnahemsnämnd bör vidare granska jordsäljares styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor, medverka vid utväljandet av köpare ävensom, där så befinnes lämpligt, för jordsäljares räkning och på hans risk ombestyra hithörande verksamhets bedrivande. Egnahemsnämnd har också att följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronoegendomar, taga initiativ till och avgiva förslag om lämpliga egendomars tagande i anspråk för egnahemsbildning samt i övrigt biträda kronan vid försäljning av dylika egendomar. För sitt biträde vid upplåtelser från kronoegendomar äger egnahemsnämnd åtnjuta gottgörelse, beräknad för varje genom dess medverkan försåld lägenhet efter 2 procent av köpeskillingen, dock med minst 30 och högst 250 kronor. I fråga om hushållningssällskaps jordanskaffning stadgas att — därest den jordsökande allmänhetens önskan och behov att förvärva jord för egnahemsändamål icke kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom enskilda jordsäljares verksamhet på området eller eljest genom sådan förmedling 3—388543.

som nyss nämnts — hushållningssällskapet bör genom sin egnahemsnämnd vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för bedrivande av jordanskaffningsverksamhet. Sådan verksamhet bör även igångsättas, därest ett särskilt gynnsamt tillfälle skulle yppa sig till förvärv av jordområde, som på fördelaktigt sätt synes kunna användas för egnahemsändamål. Jordköp verkställes efter förslag av hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Sedan egnahemsstyrelsen godkänt köpet, lagfares den inköpta egendomen i hushållningssällskapets namn. Sällskapet skall genom styckning och försäljning genomföra företaget enligt plan, som godkännes av egnahemsstyrelsen. Företagets genomförande omhänderhaves av sällskapets egnahemsnämnd. Sällskapet äger försälja lott från det inköpta området, försåvitt försäljningspriset icke med mera än 10 procent över- eller understiger det enligt försäljningsplanen bestämda salupriset. Är avvikelsen större, skall beslut om försäljningen underställas egnahemsstyrelsen. Då fråga är om försäljning av sådana lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kan ifrågakomma, äger sällskapet med köparen överenskomma om vissa särskilda, i vederbörlig författning angivna villkor för köpeskillingens gäldande. I det föregående har omnämnts, att hushållningssällskap för bedrivandet av jordanskaffning kan erhålla dels jordanskaffningslån av statsmedel och dels årligt statsbidrag, s. k. jordanskaffningsbidrag, ävensom att särskilda bestämmelser äro meddelade angående redovisning av vinster och täckning av förluster å verksamheten. Beträffande jordförmedling av annan än hushållningssällskap gäller följande. Då annan låneförmedlare än hushållningssällskap planlägger styckning av område till egnahemslägenheter, skall preliminär plan för områdets styckning, exploatering och försäljning jämte kalkyler för styckningsföretagets genomförande ingivas till egnahemsstyrelsen senast åtta dagar innan åtgärder vidtagas för styckningslotts utbjudande till försäljning. Om annan än låneförmedlare planlägger dylik styckning, skola motsvarande uppgifter i enahanda ordning ingivas till vederbörande låneförmedlare, vid påföljd att sedan på grund av försummelse härutinnan ansökan om egnahemslån kan komma att avslås. Såsom framgår av det föregående kan aktiebolag eller förening av statsmedel erhålla förlagslån till att användas såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet för egnahemsändamål. Slutligen må lämnas en redogörelse för vissa i författningarna upptagna bestämmelser om vad som vid den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten bör iakttagas med avseende å egnahemslägenheters beskaffenhet och storlek m. m. Jord som ifrågasattes till användning för egnahemsändamål, bör med hänsyn till jordmån, läge, avsättningsförhållanden, jordpris och andra på frågan inverkande omständigheter antagas kunna tjänligen användas för ändamålet. Därest fråga är om till nyodling ifrågasatt jord, bör med särskild uppmärksamhet tillses, att sådan jord är odlingsvärd och kan odlas för rimliga kostnader. Egendom med tillräckliga och i gott stånd varande byggnader och för större jordbruk sär-

35 skilt lämplig jord och ägofigur bör ej utan synnerliga skäl genom här avsedd verksamhet styckas i annan mån än beträffande sådan del, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kan avskiljas och i övrigt lämpar sig för egnahemsändamål. I den mån jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten avser jordbruksegnahem, bör eftersträvas att sådan brukningsdel blir av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning. Förutom härför erforderlig areal åker eller odlingsjord tillägges brukningsdelen, där så kan ske och ortens förhållanden det påkalla, skogs- och betesmark för husbehov av bränsle och gagnvirke samt för erforderligt bete å härför lämplig mark. 1 Där sådant betingas av särskilda omständigheter, kan verksamheten också avse egnahemslägenheter av mindre storlek, som kunna användas till hantverkar- eller arbetarsmåbruk, trädgårdsbruk eller dylikt. Ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord icke ger brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må genom nu avsedd verksamhet kunna tilläggas ytterligare jord, så att jordbruket därigenom n å r om möjligt den storlek, som här ovan åsyftats. Jord, som tillhandahålles genom ifrågavarande verksamhet, bör upplåtas till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget bör kunna i fortsättningen genomföras av honom. Åtgärder ha träffats för särskild jordanskaffningsverksamhet i de fyra nordligaste länen. I detta ämne gälla kungörelsen den 29 maj 1936 (nr 212) angående särskild jordanskaffningsverksamhet i Västerbottens och Norrbottens län samt kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 424) om utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse. Enligt 1937 års författning gälla bestämmelserna om denna särskilda jordanskaffningsverksamhet även för Västernorrlands och Jämtlands län. Under tid, för vilken anslag för ifrågavarande ändamål står till förfogande, få jordanskaffningslån ej beviljas för nyanskaffning av jord till bildande av jordbruksegnahem inom här avsedda fyra län, såframt ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda omständigheter bestämmer annat. Ifrågavarande bestämmelser åsyfta, att hushållningssällskapens egnahemsnämnder skola för statens räkning bedriva verksamhet med anskaffande, iordningställande och upplåtande av jord för bildande av jordbruksegnahem eller arbetarsmåbruk, för ofullständiga jordbruks förseende med tillskottsjord eller för annat därmed jämförligt ändamål. Vid utövandet av verksamheten ha egnahemsnämnderna att tillse, å ena sidan att statens ekonomiska intresse tillgodoses och å andra sidan att jordupplåtelserna ske under sådana villkor, att innehavarna kunna antagas bli i stånd att fullfölja 1 Efter en år 1937 vidtagen ändring i jorddelningslagen skall fastighet i vissa fall tilldelas skog utöver husbehovet (stödskog). (Se vidare kapitel VIII.)

36 företagen. Då fråga uppkommer om förvärv av jord eller övertagande från statens domäners fond av kronojord, skall egnahemsnämnd föranstalta om noggrann undersökning rörande jordens och jordmånens lämplighet för ändamålet samt förutsättningarna och kostnaderna för företagets genomförande. Om nämnden avser förvärv eller övertagande böra ske, skall nämnden underställa frågan Kungl. Maj:ts avgörande. Sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut om jords användande för ändamålet, skall nämnden föranstalta om utläggande av lämpliga lotter samt om utförande, i den omfattning nämnden prövar ändamålsenligt, av väg-, dikes-, odlings-, byggnads- och andra arbeten för områdets iordningställande. Verksamheten vilar helt på statens ansvar, och inkomster eller förluster av densamma tillkomma staten. Egnahemsnämnd bör i sin ifrågavarande verksamhet i mån av behov samarbeta med organ för arbetarsmåbrukslånerörelsen och annan statsunderstödd hjälpverksamhet samt är underkastad tillsyn och kontroll av egnahemsstyrelsen. I ärenden av förevarande art gäller såsom egnahemsnämndens beslut den mening, för vilken de flesta rösterna avgivits, eller vid lika röstetal den mening, som ordföranden biträtt. För giltighet av beslut i fråga rörande försäljning eller annan upplåtelse av jord fordras därutöver, att beslutet biträtts av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Stanna dessa vid skilda meningar, skall dylik fråga hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Ledamöter och suppleanter i egnahemsnämnd äga för ifrågavarande verksamhet åtnjuta ersättning av statsmedel med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer. Egnahemsnämnd äger för verksamheten anställa verkställande tjänsteman samt annan erforderlig personal. Ersättning till personalen bestämmes av nämnden enligt av Kungl. Maj :t godkända grunder. I detta sammanhang m å nämnas, att det har ålagts egnahemsstyrelsen att utöva ledning och kontroll över de kolonisationsnämnder, som omförmälas i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna. Numera äro endast Västerbottens och Norrbottens läns kolonisationsnämnder i verksamhet. För övriga här ifrågavarande län har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 juni 1926 och den 22 juni 1932 bestämt, att domänstyrelsen skall fullgöra kolonisationsnämnds åligganden. Till denna kungörelse ha tillämpningsföreskrifter utfärdats genom kungörelsen den 18 december 1925 (nr 486). I ifrågavarande två kungörelser ha sedermera vissa ändringar vidtagits genom kungörelser den 17 december 1926 (nr 511 och 515) samt den 8 juni 1928 (nr 220 och 221). Ytterligare har Kungl. Maj:t genom brev den 27 juni 1929, den 14 juni 1932 och den 17 juni 1938 fastställt vissa ändringar i de för kolonatupplåtelser gällande villkoren. Slutligen beröres kolonisationen av föreskrifterna i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 292) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond, ändrad

37 genom kungörelser den 30 juni 1934 (nr 409) och den 18 juni 1937 (nr '616). Egnahemsstyrelsen har även att utöva uppsikt över Alträsks nybyggesiiämnd. Denna handhar närmast tillsynen över nybyggesverksamheten på Alträsks kolonisationsområde i Norrbotten. För nämnden är reglemente fastställt den 21 juni 1912, däri vissa ändringar vidtagits den 17 augusti 192«'8, den 14 juni 1929 och den 22 augusti 1930. D'en av domänstyrelsen utövade verksamheten för egnahemsbildning av jordl från kronoegendom kommer att beröras i det följande av detta kapitel. Bestämmelser rörande arbetarsmåbruksverksamheten. Utlåningen från arbietarsmåbrukslånefonden är reglerad av kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet, ändrad genom kumgörelsen den 7 juni 1934 (nr 234) och kompletterad i vissa hänseenden genom kungörelserna den 18 juni 1937 (nr 395) och den 27 maj 1938 (nr 290). Denna låneverksamhet står under överinseende av egnahemsstyrelsen. F ö r genomförande av sin uppgift med avseende å ifrågavarande verksamhet kan egnahemsstyrelsen anlita hushållningssällskapens egnahemsnämnder i den omfattning, styrelsen finner nödigt. Lånen förmedlas av landskommunerna. Dessa kunna av Kungl. Maj:t tilldelas statslån ur arbetarsmåbrukslånefonden för att användas för nu avsedda utlåningsrörelse. Verksamheten inom kommun handhaves av en särskild nämnd, arbetarsmdbruksnämnd, eller — där verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning — av kommunalnämnden. Arbetarsmåbruksnämnd skall bestå av tre av kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, av kommunalstämma utsedda ledamöter jämte lika antal suppleanter. Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fyra år. Till ledamöter och suppleanter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom kommunen, företrädande de lånesökandes och den jordbrukande befolkningens intressen ävensom kommunala synpunkter. Därjämte bör tillses, att någon av ledamöterna ä r förtrogen med den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Innan arbetarsmåbruksverksamhet igångsattes av kommun, skall kommunen ha antagit av egnahemsstyrelsen godkänd instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten. Av kommun erhållet statslån skall, bortsett från vissa undantagsfall, återbetalas allteftersom amortering sker å de av kommunen utlämnade arbetarsmåbrukslånen. Motsvarande gäller räntebetalningen. Förlust, som å utlämnade arbetarsmåbrukslån uppkommer innan amorteringsskyldighet enligt vad nedan anföres inträtt beträffande samma lån, skall helt bäras av kommunen. Uppkommer förlust därefter, skall den bäras till en fjärdedel av kommunen och till återstående del av staten. I fråga om förutsättningarna för utlämnande av arbetarsmåbrukslån må

38 erinras om att desamma äro avsedda att utlämnas till skogsarbetare och därmed likställda arbetare för att giva dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter, ägnade att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet. Lån skall utnyttjas för bildande av nytt jordbruk. Låntagare skall uppfylla de vanliga kraven i fråga om medborgarskap, ålder, sparsamhet m. m. samt befinnas äga goda personliga förutsättningar för drivande av mindre jordbruk. Hans ekonomiska ställning skall vara sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten kan ifrågakomma, icke är tillfyllest för att sätta honom i stånd att förvärva sådan lägenhet som nyss sagts. Arbetarsmåbrukslån får ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaderna för förvärv och färdigställande av lägenheten. Högsta lånebelopp är 6 000 kronor. Enligt förenämnda 1938 års kungörelse kunna likväl lån, som beviljas under åren 1938 och 1939, utlämnas intill ett belopp av 7 000 kronor. Vidare kunna lån, som beviljats under år 1935, 1936 eller 1937 höjas intill sistnämnda belopp. I såväl det ena som det andra fallet ankommer det på egnahemsstyrelsen att avgöra, om det sammanlagda lånebeloppet får överstiga 6 000 kronor. Med avseende å återbetalningen skall lån delas i en stående del och en amorteringsdel. Lånets stående del skall fastställas till belopp, motsvarande kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, den beräknade kostnaden för uppodling av så stort jordområde, att lägenhetens sammanlagda åkerareal uppgår till en hektar, dock högst till en tredjedel av hela lånet. Den stående delen får icke från kommunens sida uppsägas till betalning i andra än vissa särskilt angivna fall. Amorteringsdelen skall från och med det sjätte året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet beviljats, återbetalas med en trettiondel årligen, låntagaren dock obetaget att verkställa inbetalningar härutöver. Såsom undantag från nu återgivna regler gäller emellertid i fråga om återbetalningen av det belopp, varmed ett arbetarsmåbrukslån överstiger 6 000 kronor, att hälften av beloppet, även om beloppet är att hänföra till byggnader, tillägges lånets stående del och återstoden dess amorteringsdel. Vid förhöjning av lån skola i övrigt bestämmelserna i 1933 års kungörelse tillämpas som om lånet beviljats på en gång redan vid första lånetillfället. Beträffande förräntningen av arbetarsmåbrukslån gäller — bortsett från dröjsmålsränta — att å amorteringsdelen ej erlägges någon ränta samt att å den stående delen skall efter amorteringstidens utgång gäldas ränta efter den räntefot, som Kungl. Maj:t bestämmer med hänsyn tagen till räntesatsen å den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter. Som säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall — bortsett från vissa undantagsfall — lämnas första inteckning i respektive lägenhet. Kommun skall lämna lånesökande råd och hjälp i frågor, vilka angå lägenhetens förvärvande, uppodling och bebyggande. Slutligen äro vissa bestämmelser meddelade angående jordförmedling och

39 jordanskaffning. För att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva jord för här avsett ändamål, bör kommun, som utövar arbetarsmåbruk slåneverksamhet, vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för att anskaffa och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge, pris och a n d r a på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen användas för ändamålet. Tillhandahållen jord bör upplåtas till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget bör av honom i fortsättningen k u n n a genomföras. Till främjande av ifrågavarande jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet kan kommun av Kungl. Maj:t tilldelas förlagslån från jordförmedlingsfonden. Härvid skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, vilka gälla för beviljande av dylikt lån åt aktiebolag eller förening enligt 1928 års kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Dock behöver kommun ej ställa säkerhet för förlagslån. Bestämmelser rörande arrendeegnahemsverksamheten. Enligt kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem må, i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig och för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt för arrendator att inlösa till honom upplåten lägenhet. För ifrågavarande ändamål är inrättad en särskild statlig fond, arrendeegnahemsfonden. Till fonden får enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från statens domäners fond överföras jordbruksegendomar, lämpliga att användas för det avsedda ändamålet. Därjämte kan, likaledes efter beslut av Kungl. Maj:t, jord i enskild ägo inköpas av kronan att tillföras fonden. Här avsedd jord står under förvaltning av en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, statens jordnämnd, vilken jämväl skall handlägga frågor rörande upplåtelser av arrendeegnahem och därmed sammanhängande frågor. Enligt instruktionen för nämnden den 30 juni 1934 (nr 435), ändrad den 9 april 1937 (nr 115) består nämnden av tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t, en av dem till ordförande. Chefen för jordbruksdepartementet utser en verkställande tjänsteman hos nämnden. Det åligger nämnden bland annat att, sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut om egendoms användning för upplåtelse av arrendeegnahem, skyndsamt föranstalta om utläggande å egendomen av arrendelotter samt om dessas bebyggande och iordningställande till lämpliga arrendeegnahem. Efter erforderlig utredning skall nämnden även till Kungl. Maj:t avgiva de förslag i avseende å inköp av jord för upplåtelse av arrendeegnahem, vartill nämnden finner anledning föreligga. Nämnden har vidare att bland allmänheten sprida kännedom om hithörande verksamhet samt på lämpligt sätt kungöra arrendeegnahem till ansökan lediga ävensom att pröva och avgöra inkommande ansökningar om arrendeegnahem och frågor om inlösen med äganderätt av sådana egnahem. I den mån så lämpligen kan ske, skall nämnden lämna innehavare av arrendeegnahem råd och

hjälp beträffande jordbrukets skötsel. I övrigt har nämnden att övervaka, att egnahemsinnehavare fullgör sina skyldigheter, samt överhuvud sörja för tillgodoseendet av kronans intressen. Enligt vad i kungörelsen om arrendeegnahem stadgas skall jordnämndens verksamhet bedrivas under samverkan med organen för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning så finnes ändamålsenligt. Såsom förutsättningar för upplåtelse av arrendeegnahem gäller — förutom de vanliga kraven i fråga om medborgarskap, ålder, sparsamhet m. m. —• att sökanden genom sin föregående verksamhet skall vara förtrogen med jordbruk och i övrigt lämplig att erhålla lägenhet som här avses. Till erhållande av arrendeegnahem må allenast den ifrågakomma, vars ekonomiska ställning är sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten kan erhållas, icke är tillfyllest för att sätta honom i stånd att förvärva eget jordbruk av den storlek, som avses för arrendeegnahem. I fråga om arrendeegnahemmens storlek stadgas, att arrendeegnahem i regel icke bör vara större än att det kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att arrendatorn därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Lägenheten skall vid upplåtelsen vara försedd med nödiga byggnader och övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar. Arrendeavgiften för arrendeegnahem må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till den avkastning, som under arrendetiden kan utvinnas ur lägenheten. Beträffande tiden för upplåtelse av arrendeegnahem gäller, att denna tid i regel skall utgöra fem år. Har arrendator vid arrendetidens utgång innehaft arrendet fem år och har han väl brukat lägenheten, skall — därest densamma ånyo skall utarrenderas enligt bestämmelserna om arrendeegnahem — arrendet på då fastställda arrendevillkor hembjudas honom. Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns dödsbodelägare eller överlåtits å hans maka, barn eller måg, äger vid ny utarrendering sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt räkna sig till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning av arrendet. Bestämmelserna om arrendators rätt till inlösen av arrendeegnahem, d. v. s. rätt att förvärva detsamma med äganderätt, äro av följande huvudsakliga innebörd. Förutsättningar för sådan inlösen äro, att arrendatorn dels återbetalat till honom utlämnat arrendelån (se nedan), dels ock under arrendeliden ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl med hänsyn till övriga omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra köpet. Då jordnämnden så prövar skäligt, kan emellertid lägenhet förvärvas av arrendatorn med äganderätt utan hinder av att till honom utlämnat arrendelån icke till fullo återbetalats. Köpeskillingen vid arrendeegnahems försäljning till arrendator bestämmes av jordnämnden med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen. Av köpeskillingen skall en tiondel erläggas vid köpekontraktets utgivande. Återstående beloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar, och en

41 stående del, utgörande tre femtedelar av detsamma. Angående gäldandet av amortering och ränta skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad härutinnan gäller beträffande försäljning av jordbrukslägenhet för egnahemsändamål enligt förordningen angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. (sid. 56). Den stående delen av köpeskillingsfordringen får icke — bortsett från de fall då köparen icke fullgör sina skyldigheter eller han överlåter fastigheten — från kronans sida uppsägas till betalning, förrän amorteringsdelen till fullo guldits. I varje fall skall den stående delen vara gulden före utgången av juni månad året näst efter det, då sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Det står köparen fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen. Till säkerhet för ogulden del av köpeskillingen jämte ränta skall avlämnas skuldförbindelse, som är försedd med inteckningsmedgivande. I samband med upplåtelse av arrendeegnahem kan till arrendatorn utlämnas lån av statsmedel, arrendelån, till belopp som prövas oundgängligen erforderligt för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för igångsättande av driften å lägenheten. Arrendelån får dock i intet fall överstiga 4 000 krcnor. Lånen utlämnas från en särskild statlig lånefond, arrendelånefonder. Låneverksamheten handhaves av jordnämnden. Arrendelån skall från och med andra året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet beviljats, återbetalas med en sextondel årligen. Därest jorinämnden så prövar skäligt, kan tiden för amorteringsfrihet utsträckas mel ett år. Kungl. Maj:t kan, om särskilda skäl tala därför, medgiva anståid med erläggande av amortering under ett eller flera år. Det står låntagaren fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen. Lån kan uppsägas till omedelbar betalning vid försumlighet från låntagarens sida likson i vissa andra fall. L arrendelån skall icke erläggas ränta. Dock kan dröjsmålsränta påfordl a.% där avbetalning icke erlägges i rätt tid. Särskilda åtgärder med syfte att främja förstärkning av ofullständiga jordbnk. En förstärkning av ofullständiga jordbruk kan åstadkommas på två olka vägar i det att densamma kan ernås antingen genom utökning av de ofillständiga jordbrukens ägoområden eller ock genom förbättringsarbeten imm de gamla ägoområdena. Sådana förbättringsarbeten kunna emellertid stmdom vara av den art, att de visserligen hänföra sig till förut ägd mark mm med hänsyn till den förändring, de medföra beträffande markens brukaide, kunna betraktas som likvärdig med förvärv av ny jord. Detta är falet vid nyodling och även vid vissa mera väsentliga andra grundförbättrhgsarbeten. \ v den ovan lämnade redogörelsen för 1928 års författningar angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten m. m. framgår, att med nämnda ve-ksamhet avses att understödja icke blott nybildning av jordbruk utan

även förstärkning av redan befintliga jordbruk. Sålunda kan jordbrukslån beviljas, där vid egnahemsbildning åsyftas att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk. Vidare kan tilläggslån utlämnas för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som lånesökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk liksom ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. Slutligen kan premielån bland annat utgå, där egnahemslåntagare avser att genom arbeten av de slag, som nyss nämnts på tal om jordbrukslån, i avsevärd mån förbättra eller utvidga med jordbrukslån förvärvad eller med tilläggslån utvidgad lägenhet. Premielån kan beviljas även för utförande enbart av gödselvårdsanläggning. Beträffande den närmare innebörden av de bestämmelser, som meddelats i nu berörda ämnen, torde få hänvisas till det föregående. Emellertid ha även åtskilliga andra åtgärder av staten vidtagits för att främja förstärkning av ofullständiga jordbruk. En redogörelse för vad som gäller i dessa hänseenden torde här böra lämnas. Sålunda ha under en följd av år särskilda anslag anvisats för statsbidrag till jordförbättring å ofullständiga jordbruk. Nuvarande bestämmelser i ämnet återfinnas i en kungörelse den 12 oktober 1934 (nr 498), ändrad genom en kungörelse den 30 juni 1937 (nr 571). Syftet med statsbidraget angives vara att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark eller på grund därav, att den odlade marken är starkt stenbunden eller består av mineralfattig myrjord, icke giva brukaren erforderlig utkomst av jordbruket. Statsbidraget är avsett att användas för uppodling till åker av därför lämplig odlingsbar jord (nyodlingsbidrag), för stenröjning å odlad jord (stenröjningsbidrag), för påförande av mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord (jordkörningsbidrag) eller för befordrande av rationell beteskultur å icke odlad jord (betesförbättringsbidrag). Såsom förutsättningar för beviljandet av statsbidrag gäller, att jordbrukets areal åker, inberäknat i förekommande fall den areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasattes, icke överstiger 10 hektar, att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal av sådan jord, som ovan nämnts, överstiger 10 hektar, att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande nyodling, stenröjning, jordkörning eller betesförbättring, att vad beträffar jordkörning det område, företaget avser, omfattar en areal av minst 1A hektar samt att sökanden vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk. Jordkörningsbidrag får icke utgå, med mindre det avsedda området är tillfredsställande torrlagt eller dylik torrläggning äger rum i samband med jordkörningen. Statsbidrag beviljas den, som brukar fastigheten, vare sig han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda fall, oberoende av brukningstidens längd. Företräde till erhållande av statsbidrag gives den, som för sin bärgning är mest i behov av jordförbättringen, samt den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svå-

43 righeter att erhålla lån av för ändamålet tillgängliga statsmedel och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag. Nyodlingsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. Vid beräkning av dylik kostnad upptages kostnaden såväl för själva odlingsarbetet som ock för sådan erforderlig dikning, vartill statsbidrag under form av lån eller anslag förut icke utgått. Stenröjningsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den areal, som är avsedd att röjas. Uti kostnad, varom nu är fråga, inräknas kostnad för brytning och bortförande av sten ävensom för inköp av sprängämne och för borrning. Jordkörningsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 200 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras. I sådan kostnad inräknas kostnad för jordkörning intill 400 kubikmeter för hektar samt för utbredning av jorden, men ej kostnad för nedbrukning av densamma. Betesförbättringsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Vid beräkning av dylik kostnad upptages kostnaden för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Nyodlings-, stenröjnings-, jordkörnings- och betesförbättringsbidrag få icke på en gång tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa 500 kronor. Utan hinder av att bidrag av här berörda slag redan åtnjutits för viss fastighet, kan fastighetens brukare dock ånyo beviljas bidrag, försåvitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten föreskriven nyodling, stenröjning, jordkörning eller betesförbättring blivit, i vad på honom beror, utför! samt ovan angivna förutsättningar för bidrags erhållande fortfarande ärc för handen. Bidrag utbetalas i fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen utförts samt avsynats. Viss tid skall bestämmas, då varje arbete skdl vara fullbordat, och denna tid skall icke fastställas till senare tidpunkt än utgången av andra kalenderåret näst efter det, under vilket bidraget bevil ats. I särskilda fall kan emellertid förlängning av tiden medgivas. Bidragsverksamheten handhaves av hushållningssällskapen. Dessa ha att hos Kungl. Maj:t söka statsanslag för ändamålet. Ansökningarna ingivas till lartbruksstyrelsen, som med eget utlåtande överlämnar dem till Kungl. Maj:t. Laitbruksstyrelsen utövar uppsikt och kontroll över hushållningssällskapeis ifrågavarande verksamhet.

44 Enligt en kungörelse den 22 juni 1920 (nr 332), ändrad genom kungörelser den 17 juni 1921 (nr 358), den 9 juni 1922 (nr 239), den 16 april 1930 (nr 84), den 9 juni 1933 (nr 306) och den 18 juni 1937 (nr 636), k a n statslån från täckdikningslånefonden beviljas hushållningssällskap för att användas till utlämnande av täckdikningslån. Sådant lån utlämnas oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras. Lån skola främst tillkomma dem, som äro mest i behov därav. Lån kan icke under något år beviljas låntagare till högre belopp än 5 000 kronor. Ej heller får låntagare på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 10 000 kronor. Dock kan Kungl. Maj:t i särskilda fall medgiva ökning av sistnämnda belopp till högst 15 000 kronor. Täckdikningslån för täckdikning med rör kan uppgå till hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material får lån ej lämnas till högre belopp än som motsvarar 7* av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 350 kronor för hektar. Lån för täckdikning med annat material än rör får icke lämnas annat än där marken är synnerligen lämpad härför eller hinder för användande av rör förefinnes. Täckdikningslån får ej utlämnas av hushållningssällskap utan hörande av sakkunnig ledamot av nedan omförmälda nämnd och ej, utan medgivande av lantbruksstyrelsen, mot dylik ledamots avstyrkande. Täckdikningslån är under tre år ränte- och amorteringsfritt. Därefter återbetalas lånet med en tolftedel vid utgången av ett vart av de följande tolv åren, varjämte lånet förräntas efter 4 procent. Genom en kungörelse den 28 juli 1932 (nr 375) h a r möjlighet beretts för låntagare att i särskilda fall erhålla medgivande till amorteringsfrihet under två år och därmed även två års förlängning av lånetiden. — För återbetalandet av täckdikningslån skall ställas säkerhet. Hushållningssällskap äger att handhava ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det med beviljat lån avsedda ändamålet vinnes. För handläggning av ärenden, som avse det direkta ledandet och övervakandet av täckdikningsverksamheten inom hushållningssällskaps område, skall finnas en av sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedd nämnd om 3 till 5 personer, av vilka minst en skall vara inom området bosatt lantbruksingenjör eller ha sådan sakkunskap, som erfordras för att kunna utses till ledare av täckdikningsverksamheten. Nämnden skall ha till sitt förfogande såsom ledare av denna verksamhet en av förvaltningsutskottet utsedd, inom området bosatt lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som utskottet prövar för uppdraget kompetent. Statslånen till hushållningssällskapen beviljas av lantbruksstyrelsen. Denna styrelse har att öva uppsikt och kontroll å hushållningssällskapens ifrågavarande verksamhet. — Beträffande statslånens förräntning och återbetalning gäller i huvudsak detsamma som med avseende å de enskilda täckdikningslånen.

45 Jäimlikt kungörelse den 30 juni 1933 (nr 434), som ändrats genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 572), kan förutom lån även beviljas statsbidrag till täckdikning. Bidraget kan utgå med belopp, motsvarande högst 25 procent av dien beräknade kostnaden för företaget. Statsbidrag får ej under ett och samrma år beviljas till så högt belopp, att detta, jämte bidragstagaren under året beviljat lån från täckdikningslånefonden, överstiger 5 000 kronor. Ej helle:r får någon innehava statsbidrag och häfta i skuld för täckdikningslån till Inögre belopp sammanlagt än 10 000 kronor, där ej Kungl. Maj:t i särskilt fall medgiver ökning av beloppet. Sammanlagda beloppet av statsbidrag och täckdikningslån får högst uppgå till, där fråga är om täckdikning med rör, hela den beräknade kostnaden, dock ej mer än 500 kronor för h e k t a r av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget, samt, där fråga är om täckdikning med annat material, 4/r, av den beräknade kostnaden, dock. högst 350 kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Har för företagett i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan återlbetalningsskyldighet, får nu ifrågavarande statsbidrag ej utgå. Bidrag utläimnas oberoende av storleken å vederbörande fastighet. Bidrag böra främst tillkomma dem som äro mest i behov därav. Vid fördelningen av statsibidrag bör, i den mån så lämpligen kan ske, hänsyn tagas till önskvärdheten att genom bidrags beviljande rådande arbetslöshet lindras eller motverkas. I detta sammanhang må erinras, att vid 1936 års riksdag jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 beträffande anslaget till bidrag till täckdikningar framhållit såsom eftersträvansvärt, att för möjliggörande av anslagets fördelning å så många håll som möjligt, statsbidrag för ändamålet — under beaktande jämväl av att jordbrukare, som främst äro i behov av hjälp, i första hand tillgodoses — i största utsträckning lämnas till mindre och medelstora jordbruk. Handhavandet av ifrågavarande bidragsverksamhet ankommer på hushållningssällskapen. Statsbidrag får ej av sällskap beviljas utan hörande av sakkunnig ledamot av sådan nämnd, som enligt vad ovan anförts skall finnas för handläggning av ärenden avseende det direkta ledandet och övervakandet av täckdikningsverksamheten inom sällskapets område, och ej heller, utan medgivande av lantbruksstyrelsen, mot sådan ledamots avstyrkande. Innan statsbidrag beviljas, bör hushållningssällskapet tillika bereda vederbörande arbetslöshetskommitté eller motsvarande organ tillfälle att yttra sig i ärendet. Hushållningssällskapet äger att handha ledningen och övervakandet av företag, som tillgodosetts med statsbidrag, och skall tillse, att det med statsbidraget avsedda ändamålet vinnes. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande av statsbidrag, har att ansöka härom hos Kungl. Maj:t. Ansökningen skall ingivas till lantbruksstyrelsen, som med eget utlåtande vidarebefordrar densamma. Hushållningssällskap står i avseende å sin här ifrågavarande verksamhet under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen. Från den s. k. gödselvårdslånefonden kunna statslån beviljas hushållningssällskap för att användas till utlämnande av lån för utförande av ändamåls-

46 enliga gödselstäder samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar som betingas av en rationell gödselvård (gödselvårdslån). Gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i en kungörelse den 11 juli 1918 (nr 576), som ändrats genom kungörelser den 6 juni 1925 (nr 186), den 18 juni 1927 (nr 241), den 29 maj 1931 (nr 132) och den 18 juni 1937 (nr 632). Gödselvårdslån beviljas oberoende av storleken av vederbörande fastighet. Lån böra främst tillkomma dem som äro mest i behov därav. Lån få ej beviljas till högre belopp än 2 000 kronor och icke uppgå till mer än 75 procent av den beräknade kostnaden för den avsedda anläggningen. Lån är ränte- och amorteringsfritt under de två första åren. Därefter skall vid utgången av vart och ett av de följande tio åren dels återbetalas en tiondel av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp. Motsvarande gäller i fråga om förräntningen och återbetalningen av de statslån, som hushållningssällskapen erhålla. Dessa lån beviljas av lantbruksstyrelsen. Samma ändamål, som åsyftas med utlåningen från gödselvårdslånefonden, tillgodoses även genom statsbidrag till gödselvårdsanläggningar. I detta ämne äro bestämmelser meddelade i en kungörelse den 30 juni 1933 (nr 435), ändrad genom kungörelser den 24 maj 1934 (nr 189), den 24 april 1936 (nr 119) samt den 30 juni 1937 (nr 567). Statsbidrag beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar, som betingas av en rationell gödselvård. Bidrag utlämnas i regel ej till ägare eller brukare av fastighet, som omfattar större areal åker än 15 hektar. Bidrag böra främst tillkomma dem som äro mest i behov därav. För erhållande av statsbidrag fordras, att svenskt material avses skola företrädesvis komma till användning vid arbetets utförande. Statsbidrag kan utgå med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för den med bidraget avsedda anläggningen, dock högst med 200 kronor. Sammanlagda beloppet av för anläggningen beviljade statsbidrag samt lån av statsmedel får ej överstiga 2 000 kronor och ej heller utgöra mer än 75 procent av nyssnämnda kostnad. Har för företaget i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan återbetalningsskyldighet, får här ifrågavarande statsbidrag ej utgå. Beträffande handhavandet av ifrågavarande bidragsverksamhet gäller enahanda som nyss sagts i fråga om statsbidragen till täckdikning. Hushållningssällskap, som för sitt arbete med bidragstilldelningen för gödselvårdsanläggningar nödgas anlita extra arbetskraft, kan av Kungl. Maj:t tillerkännas bidrag av statsmedel till kostnaderna härför. Enligt en kungörelse den 21 augusti 1925 (nr 396), som ändrats genom kungörelser den 14 juli 1930 (nr 300) och den 18 juni 1937 (nr 637), kunna från allmänna nyodlingsfonden utlämnas dels lån för befrämjande av uppodling av jord i andra delar av landet än Norrland och Dalarna, nyodlingslån, och dels lån för befordrande av en rationell beteskultur å icke odlad jord inom

samima delar av landet, betesförbättringslån. Lånen förmedlas av hushållningssällskap och, beträffande nyodlingslån, även av landsting (låneförmedlare), vilka erhålla statslån för att disponeras för långivning till de enskilda j o r d b r u k a r n a . Beträffande betesförbättringslån gäller, att företrädesrätt bör givais den, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, samt att dylikt lån i första hand bör avse förbättring av sådan mark, som redan förut har karaktär av betesmark. Nyodlingslån får icke under något budgetår beviljas låntagare till högre belopp än 1 500 kronor och betesförbättringslån icke till högre belopp än 2 000 kronor. Låntagare får icke på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbättringslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget av lån. Nyodlingslån kan uppgå till högst ZU av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. Betesförbättringslån kan uppgå till högst 3A av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 350 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. L å n ä r ränte- och amorteringsfritt under två år. Därefter skall i fråga om nyodlingslån vid utgången av vart och ett av de följande sju åren och i fråga om betesförbättringslån vid utgången av vart och ett av de följande fem åren dels återbetalas en sjundedel respektive en femtedel av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp. Beviljandet av statslån till hushållningssällskapen och landstingen ankommer på lantbruksstyrelsen. — I fråga om statslånen gälla i allt väsentligt samma lånevillkor som beträffande lånen till de enskilda låntagarna. För befrämjande av uppodling av jord i Norrland och Dalarna samt för befordrande av en rationell beteskultur å icke odlad jord inom samma landsdelar kunna från norrländska nyodlingsfonden utlämnas nyodlingslån och betesförbättringslån. Utlåningen regleras genom kungörelse den 11 juni 1926 (nr 204), ändrad genom kungörelser den 14 juli 1930 (nr 301) och den 18 juni 1937 (nr 638). Bestämmelserna i ämnet ha samma innehåll som ovannämnda författningar om lån från allmänna nyodlingsfonden. Dock utgör räntan å lånen från norrländska nyodlingsfonden endast 3 procent. Till sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtteroch betesvall, kan erhållas såväl statslån som statsbidrag. Enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258), ändrad genom kungörelser den 14 juni 1929 (nr 166) och den 9 juni 1933 (nr 300), kan från statens avdikningslånefond utlämnas lån till nyssnämnda ändamål. Ansökan om sådant lån skall, ställd till Kungl. Maj:t och åtföljd av erforderlig utredning, insändas till lantbruksstyrelsen, som har att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för prövning samt för fastställelse av arbetsplan. Statslån till visst företag eller del därav kan beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finner värdet av båtnaden i de avseenden, som nyss sagts, uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet av nämnda båtnad icke uppväger kostnaden för torrläggningen, kan statslån dock i undantagsfall beviljas, när

48 skäl finnas därtill. Lån kan av Kungl. Maj:t beviljas intill den av Kungl. Maj:t godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad, som ock för verkställda undersökningar och förrättningar jämte erforderliga kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag eller samma del inom företag lämnas från statens avdikningsanslag (se nedan). Lånet kan dock ej för någon del av företaget överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av lantbruksstyrelsen vitsordade båtnadsvärdet. För de första tre åren erlägges icke någon ränta å avdikningslån. För näst därpå följande tre år beräknas å lyftade belopp 3'6 procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalt, en annuitet av 6 procent, därav såsom ränta räknas 3'6 procent å det oguldna kapitalbeloppet. De årliga avbetalnings- och räntebeloppen skola, i den mån de förfallit eller förfalla till betalning, uppbäras och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden. Särskilda bestämmelser äro meddelade i fråga om säkerheten för avdikningslån. Såsom redan nämnts kan icke blott lån utan även statsbidrag utlämnas till sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slätter- och betesvall. Medlen utgå från statens avdikningsanslag. Bidragsverksamheten regleras genom kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257), ändrad genom kungörelser den 27 juni 1929 (nr 215), den 9 juni 1933 (nr 299) och den 30 juni 1937 (nr 570). Beträffande ansökningsförfarandet, förutsättningarna för bidrag m. m. gälla motsvarande bestämmelser som i fråga om statslån för samma ändamål. Statsbidrag kan av Kungl. Maj:t beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Maj:t godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock för verkställda undersökningar och förrättningar jämte erforderliga kartor och handlingar. Vissa jämkningar av bidragsbeloppen kunna emellertid förekomma. Särskilda åtgärder med syfte att främja byggnadsverksamhet på landsbygden. I en kungörelse den 30 juni 1937 (nr 654), ändrad genom en kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 771) och kompletterad genom en kungörelse den 27 maj 1938 (nr 245), äro bestämmelser meddelade angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden. För bostadsbyggnadsföretag på landet, med undantag av sådana samhällen som avses i 34 § hälsovårdsstadgan — vissa köpingar, hamnar, fisklägen och andra ställen med större sammanträngd befolkning — ävensom för bostadsbyggnadsföretag i de delar av städerna, där hälsovårdsföreskrifterna i 2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas — d. v. s. de föreskrifter som gälla för landet — kunna av statsmedel beviljas förbättringsbidrag och nybyggnads-

49 lån. Dylika bidrag och lån kunna utlämnas jämväl för bostadsbyggnadsföretag i sådant samhälle, som sägs i 34 § hälsovårdsstadgan, så framt Kungl. Maj:t på framställning av hälsovårdsnämnden i samhället genom särskilt beslut lämnat medgivande härtill. Förbättringsbidrag får lämnas för reparation av och annat förbättringsarbete å bostadslägenheter ävensom för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga. Bidrag kan också lämnas för förbättring av vattentäkt. Förbättringsbidrag tilldelas efter därom gjord ansökan den, som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation eller annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom nybyggnad. Förbättringsbidrag får beviljas allenast under förutsättning: att de med byggnadsföretaget avsedda bostadslägenheterna, såvitt för närvarande kan bedömas, äro behövliga för framtiden, att byggnadsföretagets genomförande anses ur hälsosynpunkt påkallat, att bostadslägenheterna efter byggnadsföretagets genomförande komma att uppfylla hälsovårdsstadgans krav samt att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande inom viss angiven tid. Förbättringsbidrag får ej beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats bidrag eller annat lån än nybyggnadslån. Förbättringsbidrag utgår med belopp, motsvarande viss del av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall bestämmas med hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. Förbättringsbidrag bör i regel understiga 50 procent av nämnda kostnader men kan utgå med högre procent, därest ömmande omständigheter föreligga samt återstående del av kostnaderna, i den mån densamma icke täckes genom sökandens eget arbete eller annorledes, gäldas av vederbörande kommun eller tillskjutes från annat håll. Bidraget får för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst 1 200 kronor, dock i intet fall till mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. Nybyggnadslån får lämnas för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga ävensom för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete å bostadslägenheter. I fråga om personliga och andra förutsättningar för erhållande av nybyggnadslån gäller motsvarande vad nyss sagts beträffande förbättringsbidrag; dock behöver lånesökanden icke visa sig vara i behov av ekonomiskt bistånd. Nybyggnadslån får ej beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats lån eller annat bidrag än förbättringsbidrag. Nybyggnadslån får ej överstiga 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna och får för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst 3 500 kronor, dock i intet fall till mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. Skall för samma byggnadsföretag utgå såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag, må dessas sammanlagda belopp ej överstiga 80 procent av nämnda kostnader, och må i sådant fall nybyggnadslånet högst uppgå till 4—388543.

50 2 500 kronor för varje särskild bostadslägenhet. Ä nybyggnadslån skall erläggas ränta efter 4 procent om året. För lånet skall ställas godtagbar säkerhet. Nybyggnadslån skall återbetalas genom årliga amorteringar under en tid av 20 år med början året näst efter det, då byggnadsföretaget fullbordades. Förbättringsbidrag och nybyggnadslån beviljas, i den mån av Kungl. Maj:t för ändamålet fastställda belopp därtill förslå, av hushållningssällskapen genom deras egnahemsnämnder. Härvid skall egnahemsnämnd taga hänsyn till ej mindre varje byggnadsföretags angelägenhetsgrad ur hälso- och utrymmessynpunkt än även behovet av arbetstillfällen å olika orter. Vid i övrigt lika förhållanden bör företräde givas åt sökande med flera minderåriga barn. Egnahemsnämnd bör i erforderlig mån vid behandling av ärenden enligt ifrågavarande kungörelse samråda med förste provinsialläkaren i länet eller annan på bostadshygienens område sakkunnig person. Ansökningar om bidrag eller lån skola ingivas till hälsovårdsnämnden i vederbörande kommun. Hälsovårdsnämnden skall efter erforderlig utredning insända ansökningar med därtill hörande handlingar jämte eget yttrande till vederbörande egnahemsnämnd. Egnahemsnämnden skall, sedan ansökningarna inom viss tid inkommit till nämnden och underkastats förberedande granskning samt erforderlig ytterligare utredning verkställts, till statens egnahemsstyrelse insända till Kungl. Maj:t ställd framställning angående fastställande av de belopp, inom vilka förbättringsbidrag och nybyggnadslån skola få av egnahemsnämnden beviljas. Egnahemsstyrelsen skall med eget utlåtande överlämna sådan framställning till Kungl. Maj:t. I avvaktan härå anvisar Kungl. Maj:t på förslag av egnahemsstyrelsen medel till egnahemsnämnd för här ifrågavarande verksamhets påbörjande. över egnahemsnämnds beslut angående bidrag eller lån äger sökande anföra besvär hos egnahemsstyrelsen. Denna har att även oberoende härav utöva ledning, uppsikt och kontroll över ifrågavarande verksamhet. Räntor och amorteringar å lån skola inbetalas till egnahemsnämnden, som har att övervaka, att låntagare fullgör sina skyldigheter härutinnan. Inbetalningar kunna äga rum genom hälsovårdsnämnden. Egnahemsnämnden förvaltar inteckningar och andra säkerheter, som lämnats för beviljade lån eller bidrag. För egnahemsnämndernas ifrågavarande verksamhet skall ersättning utgå av statsmedel enligt grunder, som efter förslag av egnahemsstyrelsen bestämmes av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet skola bestridas av vederbörande kommun. Särskilda bestämmelser äro meddelade beträffande lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Bestämmelserna återfinnas i en kungörelse den 27 maj 1938 (nr 247). Bostadsanskaffningslån lämnas under förmedling av vederbörande kommun. Låneverksamhet förekommer allenast i kommun, som åtagit sig att

51 omhiänderhava förmedlingen utan kostnad för statsverket eller låntagare. I vissai fall kan bostadsanskaffningslån förmedlas av enskilt företag. Btostadsanskaffningslån och familjebidrag beviljas av statens byggnadslåneibyrå. Denna äger för ifrågavarande verksamhet anlita hushållningssällsikapens egnahemsnämnder i den omfattning, byrån finner nödigt. Såisom barnrik anses i förenämnda kungörelse familj bestående av, förutonn en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga och helt eller delvis försörjda barn. Såsom minderårigt anses barn som ej fyllt 16 år. Doclk kan jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera stadiigvarande är utan arbetsförtjänst, efter särskild prövning medräknas. I kungörelsen avsedd byggnad skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det avsedda ändamålet, innehållande minst två rum och kök. Bostadten skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övriigt bör utrustas så, att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättats. Biostadsanskaffningslån beviljas för nybyggnad eller förbättring av bostadshus och utgår med högst 90 procent av det belopp, vartill kostnaderna för byggnadsföretaget, anskaffning av tomtmark inbegripen, eller för förbättringsarbetet enligt byggnadslånebyråns prövning kunna beräknas uppgå. Doc;k skall, där kommun enligt vad nedan sägs ställer tomtmark eller däremot svarande kapitalbelopp till förfogande, värdet härav icke inräknas i kostnaderna. K a n återstående del av kostnaderna icke täckas genom insats av låntagarens egen eller annan kostnadsfri arbetskraft och ej heller genom tillskott av kapital från låntagaren eller annan, kan lån icke beviljas, där ej kommunen åtager sig att tillhandahålla låntagaren det erforderliga beloppet utan rätt för kommunen att därå åtnjuta ränta och amortering i vidare mån än byggnadslånebyrån prövar skäligt. Som säkerhet för bostadsanskaffningslån skall i regel lämnas första inteckning i fastigheten eller tomträtten. I särskilda fall kan framförvarande inteckning få kvarstå, men då skall under alla förhållanden den pantförskrivna inteckningen ligga inom fastighetens beräknade värde. Bostadsanskaffningslån skall utgöra till Ve en räntefri stående del, till likaledes 2/9 en stående del, vara ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel. Dock skall, då kommun ställer tomtmark eller däremot svarande kapitalbelopp till förfogande, lån utgöra till Va en stående del, vara utgår ränta, och till återstoden en amorteringsdel. Ä låns amorteringsdel skall amortering ske från den dag, byggnadslånebyrån föreskriver, med en fast annuitet, som byrån fastställer. Annuiteten skall i fråga om lån för nybyggnad bestämmas så, att amorteringsdelen därmed blir slutamorterad inom 20 år. Beträffande äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens ålder och tillstånd. Sedan amorteringstiden utgått, kan den stående del av lånet, vara ränta löper, uppsägas till betalning. I varje fall skall sistnämnda del av lånet vara gulden inom tio år från det sista inbetal-

52 ningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Då av lånet i behörig ordning inbetalts allt utom den räntefria stående delen samt den bestämda amorteringstiden utgått, kan byggnadslånebyrån, där icke särskilda omständigheter föranleda annat, förklara lånet vara att anse såsom till fullo infriat. Låntagare äger rätt att verkställa inbetalningar utöver bestämda annuiteter. I vissa fall, särskilt om låntagaren icke fullgör sina förpliktelser, kan byggnadslånebyrån uppsäga lån till omedelbar betalning. Bostadsanskaffningslån med undantag av den räntefria stående delen förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av 1 / 4 procent. Bostadsanskaffningslån beviljas icke med mindre vederbörande kommun åtager sig att gentemot staten ansvara dels för hela den förlust, som kan uppkomma å lånet i följd av att egnahemmet genom vanvård sjunker i värde eller att låntagaren under tid, för vilken familjebidrag utgår, underlåter att erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp, och dels för en fjärdedel av den förlust, som i följd av sådan underlåtenhet kan uppkomma å lånet efter nyss angivna tid. Beträffande stad, köping, som utgör särskild kommun, eller kommun, vari ingår municipalsamhälle eller annan tätare befolkad ort, kan byggnadslånebyrån i stället besluta, att lån för bostad inom kommunen eller viss del av densamma icke skall beviljas med mindre kommunen åtager sig att dels gentemot staten ansvara för hela den förlust, som kan uppkomma i följd av vanvård av egnahemmet eller underlåtenhet att erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp, och dels ställa tomtmark eller däremot svarande kapitalbelopp till förfogande. Familjebidrag tillkomma mindre bemedlade barnrika familjer i form av avdrag å de årliga ränte- och annuitetsbeloppen. Bidragen, vilka sålunda högst kunna uppgå till nämnda belopp och vilka under särskilda förhållanden kunna återkrävas, bestämmas av byggnadslånebyrån på följande sätt. För varje fastighet beräknas en normal årlig bostadskostnad. Därvid skola medräknas dels utgifterna för räntor och amortering, dock ej å låntagarens egen insats, och dels övriga omkostnader, såsom för underhåll och uppvärmning. Familjebidraget bestämmes till ett procentuellt belopp av normalkostnaden, nämligen 30 procent för familj med 3 barn, 40

>

2>

»

»

50 60 70

» » »

» » »

» » »

» » >

5 » 6 eller 7 barn samt 8 » flera barn.

»

Av det ovanstående framgår, att ifrågavarande bestämmelser gälla såväl städer som landsbygd. Nämnas må att, under det att här endast avses egnahemsbostäder, särskilda bestämmelser om lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer finnas

53 meddelade i en kungörelse den 4 september 1935 (nr 512), ändrad genom en kungörelse den 27 maj 1938 (nr 246). Stutligen må nämnas den form av statligt stöd åt bostadsbyggandet på landsbygden, som utgöres av lån till lantarbetarbostäder. Enligt kungörelse i ämnet den 28 juni 1935 (nr 439), ändrad genom kungörelser den 18 juni 1937 (nr 629) och den 27 maj 1938 (nr 248), kan lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (lantarbetarbostadslån) beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastigheter för uppförande av nya lantarbetarbostäder å fastigheter liksom även för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder. Låneverksamheten bör så handhavas, att därigen o m befrämjas uppförande eller inredande av ur sociala och hygieniska synpunkter goda och ändamålsenliga lantarbetarbostäder. Särskilt bör iakttagas, att hälsovårdsnämndernas strävanden att bereda invånarna i vederbörande hälsovårdsområden sunda bostäder underlättas genom verksamheten. Lån får ej överstiga 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna och får för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst 3 500 kronor, dock i intet fall till mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. För lån skall ställas godtagbar säkerhet, i första hand inteckning uti vederbörande fastighet. Inteckning kan antagas såsom säkerhet intill ett belopp icke överstigande Ve av fastighetens värde. Lån skall återbetalas genom lika årliga amorteringar under en tid av 20 år med början tredje kalenderåret efter det då lånet beviljades. Å oguldet lånebelopp skall erläggas ränta efter 3'6 procent om året från lyftningsdagen. Lån sökes hos vederbörande hälsovårdsnämnd, som med eget yttrande överlämnar ansökningen till egnahemsnämnden. Denna vidarebefordrar i sin tur, likaledes jämte eget yttrande, ansökningshandlingarna till egnahemsstyrelsen, vilken beslutar om lånets beviljande. I förevarande sammanhang må nämnas, att statsmakterna under senare år icke blott lämnat stöd åt bostadsbyggandet utan även lämnat bidrag till ladugårdsförbättringar. Sålunda anvisades för budgetåret 1936/1937 till bidrag till ladugårdsförbättringar inom vissa delar av Västerbottens län ett anslag å 100 000 kronor. För budgetåret 1937/1938 anvisades ett anslag å 250 000 kronor till ladugårdsförbättringar, vilket anslag fördelats mellan vissa län. Slutligen har för budgetåret 1938/1939 anvisats ett motsvarande anslag å 100 000 kronor. Bidragstilldelningen till de olika jordbrukarna ombesörjes av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Försäljning av egnahemsfastigheter från kronojord. Av den föregående redogörelsen i kapitel I kan utläsas, att statsmakternas första åtgöranden för främjande av egnahemsbildning hade avseende å utnyttjandet av statens egen egendom för detta ändamål. Egnahemsupplåtelserna från kronojord h a fortgått även sedan anstalter träffats för underlättande av förvärv av enskild jord för egnahemsändamål. Upplåtandet av kronojord till egnahem regleras nu av förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försälj-

54 ning i vissa fall av kronoegendom m. m. samt kungörelsen samma dag (nr 179) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Förordningen är ändrad genom förordningar den 4 maj 1934 (nr 127) och den 15 mars 1935 (nr 55), varjämte förordningens innehåll i viss del modifierats genom kungörelser den 17 juni 1932 (nr 250) och den 30 juni 1937 (nr 575). Tillämpningskungörelsen är ändrad genom en kungörelse den 27 mars 1936 (nr 62). Ifrågavarande författningar avse kronan tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning. Där ej annat följer av särskilt stadgande, göres ej åtskillnad mellan egendom, vilken är att anse såsom jordbruksdomän, och sådan som ingår i kronopark. Domänstyrelsen äger, när styrelsen finner lämpligt, väcka fråga om försäljning av egendom eller dess upplåtande under åborätt eller tomträtt. Beträffande egendom, som är utarrenderad till jordbruk, åligger det styrelsen att i god tid före arrendetidens utgång undersöka, huruvida densamma bör ånyo utarrenderas eller helt eller delvis försäljas eller upplåtas som nyss sagts. Domänstyrelsen skall härvid från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffa upplysning, huruvida egendomen eller viss del därav lämpligen bör upplåtas till egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter finnes i orten. Kommun, i vilken egendomen är belägen, liksom ock egnahemsförening eller egnahemsbolag, som framställt begäran därom, skola underrättas om arrendeledigheten. Domänstyrelsen bör jämväl uppmärksamma, i vad mån å skogsegendomar befintliga odlingsmarker kunna avskiljas och upplåtas till egnahemslägenheter. Befinnes egendom lämplig att helt eller delvis användas till bildande av egnahemslägenheter, ankommer det på domänstyrelsen att låta upprätta plan för dess fördelning i lotter. Storleken av egnahemslägenhet eller åbolägenhet bör bestämmas med hänsyn till möjligheten för blivande köpare eller åbo att erhålla lån ur egnahemslånefonden. Jordbruksegnahemslägenhet eller åbolägenhet bör i regel ej göras större än att den i uppodlat skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft ej heller mindre än att brukaren därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Finner domänstyrelsen egendom eller viss del därav böra försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt, åligger det styrelsen att föranstalta om värdering av densamma. Till grund för saluvärdets bestämmande lägges i orten gängse skäligt pris. Där fråga är om jordbruksegendom, tages jämväl hänsyn till vad egendomen kan bära. Växande skog värderas med hänsyn till en ändamålsenlig hushållning. Särskilda bestämmelser äro meddelade med avseende å förekommande brister m. m. Sedan värdering skett, har domänstyrelsen att underställa frågan om egendomens försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt Kungl. Maj:ts prövning. Därvid bör bland annat angivas, huruvida och under vilka villkor hembud bör ske till viss person. Om till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga arrendeavgiften

55 icke överstiger 2 000 kronor, skall försäljas eller upplåtas under åborätt, skall egendomen under vissa förutsättningar hembjudas arrendatorn. Motsvarande gäller i fråga om torp eller annan jordbrukslägenhet, som med kronans begivande brukas för sig och kan frånskiljas utan avsevärt men för huvudgården. Beträffande bostadslägenhet, som skall försäljas eller upplåtas under tomträtt, gäller att, om lägenheten är bebyggd med enskild nyttjanderättshavare tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt nyttjanderättshavåren och hans familj, lägenheten i regel skall hembjudas honom. Med bostadslägenhet avses härvid lägenhet, på vilken ej två kor kunna födas. Om enskild ägare till jordbruk, vilket icke kan giva sin brukare huvudsaklig bärgning, för fullständigande av detsamma vill förvärva kronan tillhörig jord, som lämpligen kan sammanläggas därmed, och om genom sammanläggningen ej bildas större jordbrukslägenhet än ovan sagts, kan jorden hembjudas honom. Detsamma gäller, om enskild ägare av bostadslägenhet vill omlägga densamma till jordbrukslägenhet. Prövningen av hembud handhaves av vederbörande länsstyrelse. Antages ej hembud, äger domänstyrelsen avgöra, huruvida egendomen skall utbjudas till salu eller disponeras på annat sätt. Försäljning utan hembud bör företrädesvis ske för egnahemsändamål. Egnahemslägenhet skall utbjudas till salu under hand mot köpeskilling, ej understigande det åsatta saluvärdet. Erhålles ej därvid antagligt anbud, kan lägenheten utbjudas å offentlig auktion till den högstbjudande. Vid utbud under hand av egnahemslägenhet skall iakttagas, att till köpare allenast antages den, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel. Såsom regel gäller, att köparen skall vara mindre bemedlad. Om fråga är om jordbrukslägenhet, skall köparen äga förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk. Anbud skall ingivas till vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Avgives av kommun eller hushållningssällskap eller av bolag eller förening, som uppfyller villkoren för statsunderstödd egnahemsverksamhet, köpeanbud å egendom eller del därav för bildande av egnahemslägenheter, kan anbudet antagas, därest det ej understiger det åsatta saluvärdet. Då det ej är fråga om egnahemslägenheter, kan egendom, efter vad Kungl. Maj:t finner lämpligt, utbjudas till salu antingen under hand eller å offentlig auktion. Anbud under hand skola i sådana fall ingivas till domänintendenten eller länsstyrelsen i länet. Det ankommer på länsstyrelsen att pröva avgivna anbud. Sådana anbud från kommuner m. fl., som nyss nämnts, skola underställas Kungl. Maj:ts prövning. Vid utbud å offentlig auktion kan högsta budet antagas, om det uppgår till saluvärdet, men skall detsamma eljest underställas Kungl. Maj:t. Särskilda bestämmelser äro meddelade för det fall att avgivet anbud ej antages. Av köpeskillingen för försåld fastighet skall Vio erläggas vid köpekontraktets utgivande eller, därest betryggande säkerhet ställes för beloppet, vid tiden för tillträdet. Återstående °/10 skola erläggas vid tillträdet, försåvitt

56 ej köparen medgives att gälda detta belopp genom avbetalningar. I sistnämnda fall tillämpas följande grunder för betalningen av sålunda uppkommande gäld. Vid försäljning av jordbruksegendom efter hembud eller för egnahemsändamål skall gäldbeloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande 2/s» och en stående del, utgörande 3 / 5 av detsamma. Återbetalningen och förräntningen sker i huvudsaklig anslutning till vad som gäller för egnahemslån till förvärv av jordbrukslägenheter. Dock må efter länsstyrelsens beprövande amorteringsskyldighetens inträdande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid försäljningen egendomen är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga. Då fråga icke är om jordbruksegnahem skall, utöver den 1/10 som enligt det föregående skall erläggas vid köpekontraktets utgivande eller tillträdet, ytterligare Vio erläggas vid tillträdet. Länsstyrelsen kan dock medgiva köpare av bostadsegnahemslägenhet att gälda sistnämnda belopp på samma sätt som återstående delen av köpeskillingen. Denna uppdelas på lika stora, årliga avbetalningar under högst 10 år. Å oguldet belopp erlägges ränta efter 5 procent om året. Köpeskilling för lägenhet skall erläggas till länsstyrelsen. Årliga ränteoch avbetalningar skola inbetalas till länsstyrelsen eller till den tjänsteman i orten, som förordnats att uppbära dem. Särskilda bestämmelser äro meddelade i fråga om avverkning av skog å gäldbelastad egendom m. m. Där omständigheterna därtill föranleda, kan Kungl. Maj:t förordna, att försäljning skall ske under villkor om skyldighet för innehavaren att använda egendomen för visst ändamål eller ock underlåta viss användning samt förbindas med förbehåll om rätt för kronan att under en tid av högst 10 år från tillträdet köpa egendomen åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. Ifrågavarande författningar innehålla slutligen även vissa bestämmelser om upplåtelser under åborätt. Av den föregående redogörelsen framgår, att kronojord i de nordligaste länen även tagits i anspråk för särskild kolonisationsverksamhet samt för upplåtande av kronotorp och därmed jämförliga lägenheter ävensom att särskilda anstalter träffats för upplåtelser av s. k. fjällägenheter och av lägenheter för lappar. Enär utredningsmännen komma att behandla dessa slag av egnahemsbildning å kronomark i ett särskilt betänkande, torde det icke vara erforderligt att här lämna någon närmare redogörelse för bestämmelserna på dessa områden. Försäljning av kyrklig jord. Beträffande försäljning av kyrklig jord meddelas föreskrifter i lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, vilken lag ändrats genom lagar den 30 augusti 1932 (nr 403) och den 27 november 1936 (nr 581). Därjämte har 1938 års riksdag antagit ett

57 ändringsförslag, som torde komma att föreläggas innevarande års kyrkomöte. Tillämpningsföreskrifter till denna lag, den s. k. kyrkliga försäljningslagen, äro meddelade i kungörelse den 16 september 1932 (nr 433), ändrad genom kungörelse den 3 december 1937 (nr 963). Kyrkliga försäljningslagen är tillämplig å dels i 1 § ecklesiastik boställsordning omförmälda prästgårdar och löneboställen (prästboställen) ävensom biskopsgårdar, dels sådana boställen och andra fastigheter, vilkas avkomst ingår till kyrkofonden, dels fastigheter, som äro anslagna till bostad eller avlöning åt domkyrkosysslomän, dels ock den fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt andra kyrkor i städer och på landet. Av lagen medgiven försäljning av kyrklig jord är av två slag: friköp och annan försäljning. Beträffande friköpen, som avse s. k. ensittarlägenheter, stadgas i lagen, att om någon, som för brukande eller bostadsändamål innehar lägenhet å kyrklig jord, äger därå beläget för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, tillstånd under vissa förutsättningar må meddelas till överlåtelse å innehavaren av det till lägenbeten hörande området. Friköp får också omfatta till jorden hörande byggnad, som finns å området. Jämkning av områdets gränser får ske. Annan försäljning kan ske antingen av sociala skäl (»då samhällelig nytta, såsom uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, därav främjas») eller av förvaltningsskäl. Av sociala skäl få säljas: till tomter tjänliga områden; bebyggda jordbrukslägenheter, såsom torpställen eller nyodlingar; ut jordar och utmarksskiften, som äro avskilt belägna; samt andra ägor, som utan kännbar olägenhet kunna avskiljas från den fastighet, till vilken de höra. Hit kan också hänföras den försäljning, som får ske, då kyrklig jord erfordras för ändamål, som avses i 1 § expropriationslagen. Av förvaltningsskäl får försäljning ske: dels då å prästboställe förlagd tjänstebostad för kyrkoherde eller komminister med hänsyn till dennes tjänsteverksamhet är olämpligt belägen och i anledning därav förflyttning av bostaden till plats utom bostället påkallas dels ock då kyrklig jord eljest på grund av särskilda omständigheter befinnes icke lämpligen böra bibehållas för sitt ändamål. Försäljning må ej ske om den är till olägenhet för det allmänna. I samtliga fall gäller, att vederlaget skall motsvara jordens värde enligt i orten gängse skäligt pris, därvid hänsyn icke skall tas till värdet av förbättring, vilken jorden vunnit genom arbete eller kostnad, som den, till vilken jorden överlåtes, eller någon, vars rätt övergått å denne, såsom innehavare av nyttjanderätt till jorden därå nedlagt utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsett. I lagen medges också upplåtelse med tomträtt från kyrklig jord. Frågor om tillstånd till försäljning och tomträttsupplåtelse enligt kyrkliga försäljningslagen prövas och avgöras av kammarkollegiet, såvitt ej på grund

58 av stadgande i annan lag elier enligt Kungl. Maj:ts bestämmande ärendets avgörande skall ankomma å Kungl. Maj:ts omedelbara prövning. Förstnämnda undantag avser en bestämmelse i lagen angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt om dispositioner av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar. Enligt Kungl. Maj:ts bestämmande äro från kollegiets prövning undantagna försäljningar av fastigheter eller fastighetsdelar med en inägoareal av mer än 10 hektar eller med en sammanlagd areal av mer än 20 hektar eller vars värde överstiger 20 000 kronor. Dessutom kan Kungl. Maj.t i särskilt fall förbehålla sig prövning av annan försäljningsfråga. Kammarkollegiets beslut kan överklagas hos Konungen. Ansökan om tillstånd till försäljning av kyrklig jord inges till vederbörande stiftsnämnd. Utredning i ärendet, innefattande saluvärdering och förslag till gränsjämkning eller till indelning i försäljningslotter, omhänderhas i första hand av vederbörande ecklesiastika boställsnämnd eller, då fråga är om mindre försäljningar, av dess ordförande. Ingår skogsmark i försäljningen, skall stiftsjägmästaren eller annan av stiftsnämnden förordnad i skogsbruk kunnig person biträda vid förrättningen. Efter förrättningen remitteras ärendet till alla vederbörande, däribland länsstyrelsen samt överlantmätare eller byggnadsnämnd, vilka senare skola avge utlåtande, huruvida hinder synes möta mot områdes avskiljande till särskild fastighet. Slutligen insändas handlingarna till kollegiet. Finner kollegiet skäl medge försäljning, bestämmer kollegiet köpeskillingen och övriga köpevillkor; köparen skall dock alltid ensam vidkännas kostnad för lagfart och andra med köpet förenade utgifter. Skall ärendet avgöras av Kungl. Maj:t, överlämnar kollegiet detsamma med eget utlåtande. Har försäljning medgivits, förelägger stiftsnämnden köparen att inkomma med förklaring, huruvida han önskar på de fastställda villkoren förvärva fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnader för kartläggning, saluvärdering o. d. gäldas av sökanden. Då fråga är om friköp, kan mindre bemedlad sökande emellertid erhålla förmånen, att samtliga dessa kostnader bestridas av statsmedel. Bostadskreditföreningarnas och andra kreditinrättningars kreditgivning för egnahemsändamål. Enligt beslut vid 1929 års riksdag ha särskilda kreditinrättningar inrättats för att tillgodose olika slag av kreditbehov för bostadsändamål. Dessa kreditinrättningar utgöras av svenska bostadskreditkassan och de s. k. bostadskreditföreningarna. Bostadskreditkassan har till ändamål att lämna lån till nämnda föreningar och anskaffar medel härför genom obligationsupplåning. Staten har ställt en grundfond, bestående av statsobligationer, som säkerhet för upplåningen — utöver andra säkerheter — och är även representerad inom kassans styrelse och revision. Bostadskreditföreningarnas ändamål är att tillhandahålla sina medlemmar lån mot

59 säkerhet av inteckning i fastighet. Medlemmarna äro solidariskt ansvariga för respektive förenings förbindelser. Förening äger inom den del av riket, som Kungl. Maj:t bestämmer, utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer och de för stad meddelade bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och i brandstadgan äro gällande, ävensom i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Kungl. Maj:t förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet. Enligt vad utredningsmännen inhämtat äro bostadskreditföreningarna 17 till antalet och täcka hela landet. Förutom de samhällen, som direkt enligt författningarna ingå i föreningarnas verksamhetsområden, innefatta dessa enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut ytterligare 30 samhällen, de flesta belägna i närheten av Stockholm. Innan Kungl. Maj:t meddelar beslut i dessa ämnen, inhämtas yttranden från styrelsen för svenska bostadskreditkassan. Beträffande de principer, som härvid varit vägledande för kassastyrelsen, har från bostadskreditkassans sida upplysts om följande. Samhället borde, för att införlivas, vara tätare (stadsliknande) bebyggt samt ha ordnade gatu(väg-), vatten- och avloppsförhållanden, kommunikationer och liknande. Samhället och dess innevånare borde för sitt uppehälle icke vara hänvisade till ett enda företag (t. ex. brukssamhälle), och i allmänhet borde samhället ha nått en sådan storlek och så pass stabiliserade förhållanden, att riskerna för fastighetskreditgivningen icke kunde anses större än i sådana samhällen, som utan särskilt tillstånd skulle tillhöra institutionens verksamhetsområden. I allmänhet syntes sålunda hälsovårdsstadgans kap. I böra vara tillämpligt, varjämte någon form av byggnadsplan och byggnadsbestämmelser ansetts böra förefinnas. Skälen till att så förhållandevis snäva gränser uppdragits för verksamhetsområdet hade huvudsakligen varit av två slag, nämligen hänsyn till å ena sidan låntagarna själva, som genom solidarisk ansvarighet i sista hand vore betalningsskyldiga för förluster å rörelsen, samt å andra sidan önskvärdheten av att genom undvikande av alltför stora risker ernå bästa möjliga upplåningsvillkor å obligationsmarknaden till förmån för låntagarna-föreningsmedlemmarna. Bostadskreditförening får meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet. Inteckningen skall ligga inom 75 procent av fastighetens värde. Lån får ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt i samma fastighet prövas vara ordnat på betryggande sätt. Det har varit avsett, att bostadskreditföreningarna skola h a att tillgodose kreditbehov för bostadsegnahemsändamål samt behov av sekundärkredit för bostadshus i allmänhet. Av den av bostadskreditkassans styrelse avgivna förvaltningsberättelsen för år 1937 framgår, att den övre belåningsgräns, intill vilken de vid nämnda års slut utestående lånen till egnahem ursprungligen beviljats, utgjort i genomsnitt 55 procent av belåningsvärdet. Av bostadsföreningarnas vid utgången av år 1937 utestående 5 734 lån av-

60 sågo 2 560 egnahemsfastigheter. Sammanlagda lånebeloppet för dessa utgjorde omkring 17 milj. kronor, motsvarande omkring 15 procent av totala utlåningen. Lån till egnahemsändamål utlämnas även av de övriga kreditinrättningarna. Såväl sparbankerna och privatbankerna som, i fråga om jordbruksfastigheter, jordbrukskassorna ha en betydande utlåning för dylika ändamål. Nämnas må även, att jordbrukskassorna efter en år 1936 vidtagen författningsändring äga belåna, förutom jordbruksfastigheter, också sådana mindre fastigheter, vilka användas av hantverkare och andra arbetare, som beredas sin väsentliga sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet. Härigenom ha tydligen nya belåningsmöjligheter beretts för en del bostadsfastigheter på landsbygden. Som ett gemensamt omdöme om såväl bostadskreditföreningarnas som nyssnämnda andra kreditinrättningars egnahemsbelåning torde kunna sägas, att densamma icke, åtminstone ej utan borgen såsom kompletterande säkerhet, går så högt som är medgivet i fråga om lån ur egnahemslånefonden.

KAP. IV.

Statistiska uppgifter rörande egnahemsverksamhetens omfattning och därmed sammanhängande förhållanden. Utredningsmännen ha från egnahemsstyrelsen införskaffat uppgifter till belysande av egnahemsverksamhetens omfattning och dess inriktning i olika hänseenden. Från samma styrelse ha även inkommit vissa uppgifter angående arbetarsmåbruksverksamheten. Beträffande den av egnahemsnämnden i Norrbottens län bedrivna jordanskaffningsverksamheten ha uppgifter avlämnats av denna egnahemsnämnd. Vidare ha uppgifter rörande arrendeegnahemsverksamheten införskaffats från statens jordnämnd. Domänstyrelsen har ställt till förfogande uppgifter rörande försäljningen av egnahemslägenheter från kronoegendomar. Slutligen har lantbruksstyrelsen tillhandagått utredningsmännen med sammanställningar rörande vissa slag av statsbidrag till åtgärder för förstärkning av ofullständiga jordbruk. Ifrågavarande uppgifter återfinnas i de vid detta kapitel fogade tabellerna 1—24. Utredningsmännen torde här få lämna en sammanfattning av innehållet i dessa tabeller. Av tabell 1 framgår, att under åren 1905—1936 beviljades tillhopa 85 341 egnahemslån till ett sammanlagt belopp av 341 323 344 kronor. Av dessa lån utgöras 50 534 av jordbrukslån till ett belopp av tillhopa 218 211606 kronor och 34 807 av bostadslån till ett sammanlagt belopp av 123 111 738 kronor. De beviljade jordbrukslånens antal har, efter att under världskrigsåren ha hållit sig vid omkring 1 000 om året, sedan början av 1920-talet tämligen stadigt hållit sig vid mellan 2 000 och 2 300 om året. Även i fråga om bostadslånens antal kan iakttagas en bestämd ökning i början av 1920talet. I motsats mot jordbrukslånen förete bostadslånen efter denna tid en fortsatt tendens till ökning i fråga om antalet lån. Särskilt markanta äro stegringarna åren 1932 och 1933. Bostadslånen beviljas numera till ungefär lika stort antal som jordbrukslånen. Beträffande såväl jordbruks- som bostadslånen kan iakttagas en viss nedgång sedan år 1933, vilken åtminstone delvis torde kunna förklaras med att egnahemslåneräntan under de senaste åren tett sig alltför oförmånlig i jämförelse med räntesatserna på allmänna marknaden. Vidare torde möjligheterna att erhålla arrendeegnahem eller att tilldelas arbetarsmåbrukslån ha minskat efterfrågan på egnahemslån. De

62 höga byggnadskostnaderna torde också ha avhållit vederbörande jordsökande från startandet av nya jordbruksföretag. Av de under åren 1905—1936 beviljade egnahemslånen ha 77 119 utlämnats av hushållningssällskapens egnahemsnämnder och 8 222 av andra låneförmedlare, d. v. s. kommuner, bolag och föreningar. Motsvarande siffror äro för jordbrukslån respektive 48 672 och 1 862 samt för bostadslån 28 447 och 6 360. Det är påtagligt, att kommunernas, bolagens och föreningarnas verksamhet i jämförelse med egnahemsnämndernas är av särskilt ringa betydelse, då det gäller förmedlingen av jordbrukslån. Denna betydelse har också alltmera minskats — år 1936 ha förstnämnda låneförmedlare allenast utlämnat 25 jordbrukslån — medan däremot antalet bostadslån, beviljade av dylika förmedlare, den senaste femårsperioden snarast stegrats och år 1936 uppgått till 342 eller omkring en sjättedel av samtliga då beviljade bostadslån. Jordbrukslånens storlek har fram till år 1920 visat en stigande tendens. Därefter ha dessa lån under 1920-talet hållit sig vid omkring eller i allmänhet något över 5 000 kronor men sedermera ånyo sjunkit till drygt 4 000 kronor. Bostadslånen ha i allmänhet stannat något tusental kronor under jordbrukslånen. Nu anförda siffror avse de av egnahemsnämnderna beviljade lånen. En uppenbar skillnad råder mellan dessa och de av övriga låneförmedlare beviljade lånen. Sålunda utgör för de förra medeltalet för jordbrukslån 4 261 kronor men för de senare icke mindre än 5 817 kronor. Motsvarande siffror med avseende å bostadslån äro respektive 3 364 kronor och 4 309 kronor. Siffrorna för år 1936 utgöra för jordbrukslån respektive 4 283 kronor och 6 854 kronor samt för bostadslån respektive 3 876 kronor och 5 865 kronor. Anledningen till att de av övriga låneförmedlare beviljade lånen i medeltal äro större torde vara att dessa i regel belåna nybildade fastigheter, medan egnahemsnämndernas utlåning i stor utsträckning avser redan bebyggda fastigheter, vartill kommer, att de av egnahemsnämnderna belånade fastigheterna ofta torde vara mindre än de andra. De för egnahemsnämndernas låneverksamhet sjunkande lånebeloppen för jordbruksegnahem torde visa på, att rörelsen mer och mer kommit att avse ej bärkraftiga jordbruk. Beträffande innebörden av tabell 2 må till en början i anslutning till de föregående uppgifterna om de under åren 1905—1936 beviljade lånen konstateras, att vid sistnämnda års utgång av dessa återstodo 62 900 lån till ett sammanlagt belopp av 239 260 082 kronor. Härav utgjorde 37 587 lån om tillhopa 155 276 363 kronor jordbrukslån och 25 313 lån om sammanlagt 83 983 719 kronor bostadslån. Tabellen ger tillfälle till jämförelse mellan de olika egnahemsnämndernas verksamhet på förevarande område. Största antalet lån kommer på Kristianstads län med 5 586 lån, Västernorrlands län med 5 090 lån och Västerbottens län med 4 992 lån. Mellan 3 000 och 4 000 lån ha egnahemsnämnderna i Värmlands och Norrbottens län samt mellan 2 000 och 3 000 lån egna-

hemsnämnderna i Jämtlands, Stockholms och Uppsala län. Mindre än 1 000 lån ha egnahemsnämnderna i Kalmar läns norra och södra hushållningssällskaps områden ävensom egnahemsnämnden i Jönköpings län, vilken har minsta antalet lån, nämligen 830. Om man räknar med jordbrukslånen för sig och bostadslånen för sig, erhåller man i stort sett en liknande gruppering. Sålunda bilda egnahemsnämnderna i Kristianstads, Västerbottens och Västernorrlands län en översta grupp såväl då det gäller jordbrukslån som då fråga är om bostadslån, varvid emellertid i sistnämnda hänseende egnahemsnämnden i Stockholms län rycker upp i jämnbredd med ett par av de nyss sagda länen. I tabell 3 återfinnas siffror till belysande av huru de under åren 1905— 1936 egnahemsbelånade lägenheterna fördela sig mellan å ena sidan bebyggda lägenheter och å andra sidan obebyggda eller, då det gäller jordbruk, dåligt eller icke bebyggda lägenheter. Sammanlagt ha hos egnahemsnämnderna belånats 17 980 dåligt eller icke alls bebyggda jordbrukslägenheter och 30 692 bättre bebyggda sådana lägenheter, motsvarande respektive 36'9 och 63 1 procent av de hos egnahemsnämnderna belånade jordbruksfastigheterna. En jämförelse mellan å ena sidan de dåligt eller icke bebyggda samt ä andra sidan de bättre bebyggda jordbruksfastigheterna visar i allmänhet en betydande majoritet för de sistnämnda. Särskilt omkring mitten av 1920-talet har emellertid rått jämvikt mellan de båda grupperna, och år 1924 h a r till och med flertalet egnahemsbelånade jordbrukslägenheter varit dåligt eller ej alls bebyggda. Av de utav egnahemsnämnderna under år 1936 beviljade jordbrukslånen ha 1 382 avsett bebyggda och 612 dåligt eller icke bebyggda lägenheter. Vad angår bostadslägenheterna utgöras dessa till övervägande antal av obebyggda lägenheter. Sålunda ha av de hos egnahemsnämnderna belånade bostadslägenheterna endast 3 894 lägenheter varit bebyggda men ej mindre än 24 553 lägenheter obebyggda, motsvarande respektive 137 och 863 procent av samtliga dylika lägenheter. Övervikten för de obebyggda bostadslägenheterna har varit särskilt stor under senare år. Såsom redan antytts i annat sammanhang ha de av kommuner, bolag och föreningar beviljade jordbrukslånen i relativt större omfattning än egnahemsnämndernas lån avsett dåligt eller icke bebyggda lägenheter. Av tabell k kan utläsas de under åren 1932—1936 belånade jordbrukslägenheternas fördelning på olika storleksgrupper. Det framgår, att av de 9 374 lägenheter, varom här är fråga, ej mindre än 2 397, eller 256 procent, ha mindre åkerareal än 2 hektar, 3 772 mellan 2 och 5 hektar åker, 1 754 mellan 5 och 8 hektar, 654 mellan 8 och 10 hektar samt endast 797, eller 8'5 procent, mer än 10 hektar. — I samma tabell meddelas även siffror för den totala arealen (alltså såväl åker som äng och skog m. m.) för nyssnämnda 9 374 jordbrukslägenheter. För 468 lägenheter utgör totalarealen mindre än 2 hektar, för 1 263 mellan 2 och 5 hektar, för 1 503 mellan 5 och 10 hektar, för 2 840 mellan 10 och 25 hektar, för 2 074 mellan 25 och 50

hektar och för 1 226 mer än 50 hektar. Innebörden av dessa siffror är tydligen ganska svår att avgöra, då man icke har kännedom om totalarealens fördelning på olika ägoslag. I stort sett torde denna tabell utvisa, att av egnahemsbelånade jordbrukslägenheter ett jämförelsevis litet antal tillhör den storleksordning, att de kunna anses bärkraftiga och giva innehavaren och hans familj full bärgning och sysselsättning. Av särskilt intresse är att i förevarande tabell granska de skiljaktigheter, som göra sig gällande vid en jämförelse mellan de olika länen, varvid hänsyn tages endast till egnahemsnämndernas lån. Antalet jordbrukslägenheter med en åkerareal tillhörande de båda största storleksgrupperna, alltså överstigande 8 hektar, är förhållandevis störst i Uppsala, Gotlands, Kristianstads och Västmanlands län och minst i Kronobergs, Blekinge och Göteborgs och Bohus län, i Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område samt i de fyra nordligaste länen. För övrigt må beträffande förhållandena i de särskilda länen hänvisas till tabellens siffror. Tabell 5 meddelar vissa uppgifter om de hos egnahemsnämnderna under åren 1932—1936 belånade jordbrukslägenheterna, fördelade i grupper efter deras beskaffenhet m. m. Av i tabellen redovisade 9 223 lägenheter angivas 6 344, eller 68'8 procent, vara nya eller ock äldre mera väsentligt nyodlade eller nybebyggda lägenheter, 1 186, eller 128 procent, torp och arrendeställen. 1 216, eller 13*2 procent, andra av säljaren ej brukade eller bebodda lägenheter, varefter återstå 477 lägenheter, eller 5 2 procent, som ej tillhöra de nu nämnda grupperna. Förstnämnda lägenheter återfinnas till särskilt stort antal i Norrbottens län samt i Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Torpen och arrendeställena, räknade i förhållande till andra fastigheter, äro mest talrikt belånade hos egnahemsnämnderna i Stockholms, Uppsala och Jönköpings län, Kalmar läns norra hushållningssällskaps område samt Skaraborgs och Gävleborgs län. Den absolut taget högsta siffran för torp och arrendeställen kommer på egnahemsnämnden i Värmlands län. Andra av säljaren ej brukade eller bebodda lägenheter äro till relativt största antalen belånade hos egnahemsnämnderna i Södermanlands län, Kalmar läns norra hushållningssällskaps område samt i synnerhet i Jämtlands län. Anmärkas må, att i denna tabell som nya lägenheter och äldre mera väsentligt nyodlade eller nybebyggda lägenheter till huvudsakligaste delen redovisas äldre lägenheter, som i samband med egnahemsbelåningen nybebyggts eller eljest upprustats. Den verkliga nybildningen framgår av nästföljande tabell. 1 tabell 6 lämnas uppgifter rörande under åren 1929—1936 med anlitande av egnahemslån helt nybildade jordbrukslägenheter. Med helt nybildade jordbrukslägenheter avses sådana, som tillkommit vid styckning av större egendomar och dessförinnan icke utgjort bebyggda arrendegårdar eller ock

(55 tillkommit genom nyodling, de senare huvudsakligast i Norrland. Ifrågavarande lägenheters antal har för hela landet hållit sig vid omkring 275 om året, dock att antalet år 1935 stannat vid något över 200. Uppgifterna bekräfta att antalet nybildade lägenheter, sedda i förhållande till hela antalet egnahemsbelånade fastigheter, i relativt mindre omfattning äro belånade hos egnahemsnämnderna än hos andra låneförmedlare. Som naturligt är förekomma de flesta nybildade lägenheterna i de nordligaste länen, särskilt i Västerbottens och Norrbottens län. I relativt minsta omfattningen återfinnas de i Uppsala och Östergötlands län, Kalmar läns norra hushållningssällskaps område samt Skaraborgs län. Till belysande av de stora skiljaktigheterna mellan de olika länen må nämnas, att antalet nybildade jordbrukslägenheter, i procent av samtliga egnahemsbelånade sådana lägenheter, utgör för Kalmar läns norra hushållningssällskaps område 102 procent och för Västerbottens län 3309 procent. För hela riket utgör antalet under åren 1929—1936 vid egnahemsbelåning nybildade jordbrukslägenheter 2 293 eller 1316 procent av totala antalet under samma år egnahemsbelånade jordbrukslägenheter. Tabell 7 meddelar en del uppgifter angående s. k. tilläggslån, som beviljats under åren 1929—1936. Sammanlagda antalet av ifrågavarande lån utgör 2 005, och lånens belopp uppgår tillhopa till 3 142 395 kronor. Härav avse 859 lån till ett belopp av 1 897 445 kronor inköp av tillskottsjord och 1 146 lån till ett belopp av 1 244 950 kronor ny-, om- och tillbyggnadsarbeten.1 Vid en jämförelse mellan de olika egnahemsnämnderna i förevarande hänseende befinnes, att då det gäller tilläggslån till inköp av tillskottsjord, liksom då i det föregående varit fråga om antalet jordbrukslån, Kristianstads län och de nordligaste länen — utom Norrbottens län, där inga tilläggslån alls finnas — gå i spetsen. Även Gotlands, Värmlands och Uppsala län ligga bland de främsta. Av tilläggslånen till ny-, om- och tillbyggnadsarbeten hänföra sig de flesta till Kristianstads, Värmlands och Västernorrlands lån. Lånens belopp äro genomsnittligt omkring dubbelt så stora, då lånen avse inköp av tillskottsjord som i den andra kategorien av fall, nämligen respektive 2 209 kronor och 1 086 kronor. De högsta genomsnittliga lånebeloppen återfinnas i Malmöhus län, respektive 4 256 kronor och 1 500 kronor, och Västmanlands län, respektive 3 228 kronor och 1 598 kronor. Det lägsta genomsnittsbeloppet för förstnämnda slag av lån förekommer i Kronobergs län, 1 045 kronor, medan motsvarande siffra för lånen till ny-, om- och tillbyggnadsarbeten utgör 600 kronor och hänför sig till Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. Med avseende å lånen till inköp av tillskottsjord är tabellen specificerad i vissa hänseenden. Sålunda lämnas uppgifter om åkerarealen såväl å de ursprungliga egnahemslägenheterna som å tillskottsjorden. Det framgår bland annat, att de flesta lånen avse komplettering av lägenheter om 2—5 hektar åker eller om ännu mindre åkerareal. Beträffande storleken av till 1

Dessa senare siffror avse tiden från år 1932.

I -388543.

66 skottsjordens åkerareal kan ur tabellen utläsas, att denna areal företrädesvis tillhör storleksgrupperna för mindre än 1 hektar samt mellan 1 och 2 hektar. Det förtjänar för övrigt uppmärksammas, att storleksgruppen 3—5 hektar upptager högre siffra än den mindre storleksgruppen 2—3 hektar. Vad angår förhållandena i de särskilda länen torde få hänvisas till tabellen. Slutligen utvisar nu ifrågavarande tabell, att i de flesta fall, där tilläggslån beviljats för inköp av tillskottsjord, lägenheten redan varit belånad för jordbrukslån. Så har varit förhållandet beträffande 712 av redovisade 859 lägenheter. Att egnahemslägenheter, för vilka erhållits bostadslån, sedermera tilldelas tilläggslån för inköp av jord för omläggning av lägenheten till jordbruk, har endast förekommit i relativt ringa omfattning, nämligen i 33 fall. Med hänsyn till det stora antal ofullständiga jordbruk, som finnas överallt i vårt land, torde av tabellen få dragas den slutsatsen, att möjligheterna att genom ifrågavarande tilläggslån förstärka ofullständiga jordbruk i jämförelsevis ringa utsträckning kommit till användning. I tabell 8 lämnas siffror rörande antalet och beloppen av premielån, som utlämnats efter inrättandet av denna låneform år 1923 och fram till och med år 1936. Lånen äro fördelade på de olika egnahemsnämnderna samt, i en post, på kommuner, bolag och föreningar ävensom grupperade efter olika ändamål. Lånens antal utgör 35 623 och deras sammanlagda belopp 9 994 928 kronor. Härav ha 34 933 lån till belopp av 9 751 988 kronor beviljats av egnahemsnämnderna och 690 lån om 242 940 kronor av övriga låneförmedlare. Bland egnahemsnämnderna ha de i Kristianstads, Västerbottens och Norrbottens län det största antalet premielån och de största sammanlagda lånebeloppen eller respektive 5 004, 3 620 och 3 369 lån och 1 037 000, 988 000 och 1 269 000 kronor. Bland de olika ändamål, för vilka premielån utgått, kommer främst ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Sådana lån ha utlämnats till ett antal av 15 322, motsvarande 430 procent av samtliga lån. Därnäst komma lånen till gödselvårdsanläggningar till ett antal av 8 292, vilka lån förekomma särskilt talrikt i Kronobergs, Kristianstads och Värmlands län eller respektive 617, 1 804 och 1 278. I Kalmar läns norra hushållningssällskaps område förekomma däremot endats 8 premielån till gödselvårdsläggningar, i Hallands län endast 49. Till ny- eller ombyggnad av bostadshus ha beviljats 7 005 premielån, till nyodling 3 978 lån samt till övriga ändamål sammanlagt 1 026 lån. Av nyodlingslånen komma 1 081 på Kristianstads län och 907 på Västerbottens län samt omkring 1 000 lån sammanlagt på Norrbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Hallands län. I några län förekomma nästan inga nyodlingslån, såsom i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Västmanlands och Kopparbergs län. Av tabell 9 framgår, att antalet livförsäkringar, som under åren 1920— 1936 tagits i samband med egnahemslån, sammanlagt uppgår till 2 097, varav 803 förenats med jordbrukslån och 1 294 med bostadslån. Sådana för-

67 säkringar förekomma till största antalet i Uppsala, Malmöhus, Hallands och Västerbottens län. I förhållande till samtliga vad 1936 års utgång utestående lån motsvarar antalet livförsäkringar 33 procent, eller fördelat på jordbruksoch bostadslån respektive 0 2 och 51 procent. Tabell 10 utvisar antalet och beloppen av s. k. uppskovslån, som under budgetåren 1933/34—1936/37 beviljats av egnahemsnämnderna och övriga låneförmedlare. Det sammanlagda antalet är 4 231, varav 3 246 lån hänföra sig till jordbrukslägenheter och 985 till bostadslägenheter. Uppskovslånens belopp utgör tillhopa 1 344 028 kronor, varav 1 096 907 kronor avse jordbrukslägenheter och 247 122 kronor bostadslägenheter, vilka belopp till övervägande del motsvara räntor å egnahemslån, eller resp. 923 591 och 196 337 kronor, beträffande vilka staten befriat låneförmedlarna från betalningsansvar. Ifrågavarande siffror, som böra jämföras med antalet utestående lån av de båda här nämnda kategorierna, äro ägnade att bekräfta, hurusom krisen i början av 1930-talet med särskild skärpa träffat jordbrukets utövare. Av de i tabell 11 meddelade uppgifterna angående egnahemslånens belopp m. m. — delvis kompletterande tabell 2 — framgår bland annat, att utöver de i amorteringsplanerna fastställda återbetalningarna under år 1936 förekommit extra inbetalningar om ej mindre än 1 072 650 kronor. Åtminstone i viss utsträckning torde det ha förekommit, att låntagare i stället upptagit lån hos de vanliga kreditinrättningarna, varvid de kunnat tillgodogöra sig nuvarande låga räntenivå på allmänna marknaden ävensom, i den mån egnahemslånen varit långt nedamorterade, utnyttja sina ägarehypotek för ökade lån. Tabellerna 12 och 13 meddela sammanställningar över vissa egnahemsnämndernas inkomster och utgifter för egnahems verksamheten. Inkomsterna utgöras dels i första hand av de statliga förvaltningsbidrag egnahemsnämnderna erhålla i sin egenskap av låneförmedlare, dels av räntor å riskfonderna och dels av ränteinkomster, som nämnderna kunna tillgodogöra sig genom vissa förskjutningar mellan låntagarnas ränteinbetalningar och nämndernas betalningsskyldighet gentemot staten. Förvaltningsbidragen belöpte sig år 1936 till 1 130 605 kronor och ränteinkomsterna till 118 032 kronor, alltså sammanlagt 1 248 637 kronor. Vad utgiftssidan angår upptager denna dels förvaltningskostnader och dels låneförluster. Förvaltningskostnaderna utgjorde år 1936 tillhopa 876 310 kronor, varav 636 805 kronor åtgingo till personalkostnader, 58 669 kronor till hyror samt 180 836 kronor till övriga kostnader. Låneförlusterna uppgingo till 255 012 kronor. Förvaltningsbidragens, förvaltningskostnadernas och låneförlusternas storlek bör lämpligen ses i relation till låneverksamhetens omfattning hos de olika egnahemsnämnderna. Det framgår av tabell 12, att de genomsnittliga förvaltningsbidragen för åren 1934—1936 rörde sig mellan högst 067 procent och lägst 035 procent per år av kapitalskulden till egnahemslånefonden. Dessa båda siffror

68 hänföra sig till respektive Norrbottens och Kristianstads län. Genomsnittet för samtliga egnahemsnämnder utgjorde 053 procent av kapitalskulden, och förvaltningsbidragen höllo sig för de flesta nämnder omkring denna siffra. Sett i förhållande till antalet belånade egnaheinslägeiiheter utgjorde förvaltningsbidraget högst 33 kronor per lån och år, inom Malmöhus län, och lägst 15 kronor, inom Västerbottens län. Medeltalet för samtliga egnahemsnämnder var 20 kronor per belånad lägenhet. Vad förvaltningskostnaderna angår utgjorde dessa i genomsnitt per år 0 42 procent av egnahemsnämndernas kapitalskuld till egnahemslånefonden. Mera väsentligt överskreds denna siffra endast av egnahemsnämnderna i Gävleborgs och Jönköpings län, vilkas förvaltningskostnader uppgingo till respektive 0 82 och 0 80 procent av berörda kapitalskuld. De lägsta förvaltningskostnaderna hade egnahemsnämnderna i Hallands län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område, respektive 028 och 032 procent av kapitalskulden. I relation till antalet belånade egnahemslägenheter utgjorde de årliga förvaltningskostnaderna högst 30 kronor och lägst 10 kronor, vilka siffror hänföra sig till respektive Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. Medeltalet för samtliga län belöpte sig till 16 kronor per lägenhet. Sedda i relation till kapitalskulden utgjorde låneförlusterna i genomsnitt 0 13 procent per år. Resultatet av balanseringen av egnahemsnämndernas inkomster och utgifter år 1936 blev, såsom framgår av tabell 13, att inkomsterna för 17 egnahemsnämnder överskredo utgifterna med sammanlagt 232 697 kronor, vilket överskott tillfördes respektive nämnders s. k. nya riskfonder. För övriga 9 egnahemsnämnder voro utgifterna större än inkomsterna, och dessa nämnder nödgades att för täckande av låneförlusterna anlita de nya riskfonderna samt, i ett fall, även en del av den gamla riskfonden. Egnahemsnämndernas nya riskfonder uppgingo vid 1936 års utgång till sammanlagt 1 370 516 kronor och de gamla riskfonderna till 1 732 126 kronor, alltså tillhopa till 3 102 642 kronor, vilket sistnämnda belopp motsvarar omkring 15 procent av egnahemsnämndernas utestående egnahemslån. Såsom av anteckning i tabellen framgår torde hos vissa hushållningssällskap finnas äldre riskfonder, som icke redovisas i tabellen. Egnahemsnämndernas personalkostnader, i vad de avse själva egnahemsverksamheten, ha för åren 1936 och 1937 sammanställts i tabell 14. Beträffande tabellens innehåll må till en början uppmärksammas, att här är fråga om allenast de kostnader, som bestritts av medel för egnahemsverksamheten. Om exempelvis någon hushållningssällskapets befattningshavare för egnahemsarbetet åtnjutit tilläggsarvode av egnahemsmedel, har endast detta arvode uppförts. Ersättning, som kan ha utgått av medel för bostadsförbättringsverksamheten eller för hushållningssällskapets verksamhet i övrigt, har sålunda icke medtagits. Vidare har det befunnits lämpligt att bestämma följande rörande posternas rubricering i anslutning till kolumnerna i tabellen i sådana fall, där bokföringen icke givit ledning för kostnadernas fördelning enligt kolumnerna. Där annan än ordförande varit jourhavande eller verkställande ledamot av egnahemsnämnden och härför åtnjutit lön

69 eller årsarvode, har lönen eller arvodet men icke förekommande reseersättning uppförts såsom för sekreterararbete — eljest såsom för ordförandeskapet därvid dock reseersättningen uppförts i kolumnen för ledamöternas reseersättningar. Har ordförande handlagt ärenden, som vanligen icke tillkommit honom i denna hans egenskap, har likväl ersättning härför uppförts såsom för ordförandeskapet. Där konsulent handhaft även sekreteraregöromål eller medelsförvaltning, men ersättningen bokförts ouppdelad, h a r hela ersättningen upptagits såsom för konsulentarbetet. Ha sekreteraregöromål och medelsförvaltning eljest varit förenade på samme befattningshavare utan delning i bokföringshänseende, har hela ersättningen uppförts såsom för sekreteraregöromålen. I fråga om medelsförvaltning och annat expeditionsarbete, som handhafts av samme befattningshavare, har hela ersättningen tabellförts såsom för det arbete, som ansetts vara befattningshavarens huvudsakliga, försåvitt icke ersättningen bokförts uppdelad. Sistnämnda regel h a r iakttagits även för andra icke här särskilt angivna fall. Enligt uppgifterna i förevarande tabell ha egnahemsnämndernas sammanlagda personalkostnader uppgått till 616 739 kronor för år 1936 och till 644 992 kronor för år 1937. Därtill anmärkes, att egnahemsnämndens i Malmöhus län personalkostnader icke kunnat uppföras till fulla belopp, beroende därpå att hushållningssällskapet på grund av lidna förluster på egnahemslånerörelsen nödgats vidkännas de huvudsakliga kostnaderna utan att kunna påföra egnahemsverksamheten desamma. Det har beräknats att ett belopp av 12 000 kronor årligen eljest skolat påföras egnahemsnämnden i stället för de i tabellen angivna. Av de redovisade personalkostnaderna för samtliga egnahemsnämnder för år 1937 ha för rese- och traktamentsersättningar samt dagarvoden åtgått 42 000 kronor till egnahemsnämndernas ledamöter, 6 000 kronor till sekreterarna, 88 000 kronor till konsulenterna, 5 000 kronor till vandringsrättarna och 35 000 kronor till egnahemsombuden, eller tillhopa 176 000 kronor. En uträkning av 1937 års sammanlagda personalkostnader i procent av kapitalskulden till cgnahemslånefonden vid samma års utgång har givit procenttalet 0"30. Egnahemsnämnderna inbördes har detta tal växlat från högst 053 för egnahemsnämnden i Jönköpings län till lägst 022 för egnahemsnämnden i Kristianstads län; härvid bortses från egnahemsnämnden i Malmöhus län, om vars personalkostnader icke föreligga fullständiga uppgifter. Vidare ha samma personalkostnader ställts i förhållande till antalet samtidigt fortfarande egnahemsbelånade lägenheter. Den för samtliga egnahemsnämnder genomsnittliga kostnaden per lägenhet har därvid visat sig vara 11:19 kronor. Högsta ifrågavarande kostnad, 18:40 kronor, uppvisar egnahemsnämnden i Östergötlands län och lägsta, 8:25 kronor, egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län. I tabell 15 meddelas vissa uppgifter rörande egnahemslåneförmedlande kommuner, bolag och föreningar. De ifrågavarande kommunerna äro endast 7 till antalet, av vilka 2 äro städer — Malmö och Linköping — 1 köping samt 4 landskommuner. Av övriga låneförmedlare utgöra 13 aktiebolag

och 35 ekonomiska föreningar u. p. a. Av aktiebolagen äro de flesta inrättade i anslutning till större industriföretag och ha till uppgift att underlätta för dessas arbetare att skaffa sig egna hem. Jämväl de flesta ekonomiska föreningarnas verksamhetsområden äro mer eller mindre lokalt begränsade. De av ifrågavarande låneförmedlare, som ha den största utlåningen, äro Kinna & ö r b y egnahemsförening u. p. a., 3 128 735 kronor, Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a., 2 953 190 kronor, aktiebolaget Hem på landet, 2 649 212 kronor, Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a., 2 422 677 kronor, samt Bergslagets bostadsaktiebolag, 2 391 485 kronor. Sistnämnda företags låneförmedling avser enbart bostadslägenheter. Detsamma är förhållandet med de flesta av de låneförmedlande kommunerna, bolagen och föreningarna. Endast 11 av dessa 55 låneförmedlare taga befattning även med jordbrukslån. Antalet av dem egnahemsbelånade bostadslägenheter utgör 4 682 med ett sammanlagt lånebelopp av 18 673 314 kronor. Motsvarande siffror för jordbrukslånens vidkommande utgör 1 257 lägenheter respektive 6 904 073 kronor. Tillhopa komma alltså på ifrågavarande låneförmedlare 5 939 lån till ett sammanlagt belopp av 25 577 387 kronor. Förvaltningsbidragen utgöra 125 448 kronor, ränteinkomsterna å egnahemslånemedel 6 443 kronor och summan av fonderade förvaltningsbidrag 226 425 kronor, vilka samtliga siffror avse år 1936. Egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet har endast i ett par län tagit en mera avsevärd omfattning. Främst kommer här egnahemsnämnden i Norrbottens län. Dennas verksamhet belyses av tabellerna 16— 18. Företagen nr 11—16 tillhöra den år 1936 igångsatta särskilda med statsmedel bedrivna jordanskaffningsverksamheten i länet. Jämväl företaget nr 3 ingår numera i denna verksamhet. Av tabell 16 framgår, att egnahemsnämnden under åren 1924—1937 igångsatt 16 jordanskaffningsföretag med en totalareal av 16 448 hektar, varav beräknats kunna utläggas 288 jordbrukslägenheter, vartill kommer ett mindre antal arbetarsmåbruk och bostadslägenheter. De största av dessa företag upptaga respektive 100, 50, 41 och 40 jordbrukslägenheter. Av nyssnämnda areal utgöras 1676 hektar av åker, 4 549 hektar av odlingsmark, 7 633 hektar av produktiv skogsmark, 2846 hektar av äng samt 3 8138 hektar av impediment. Åker och odlingsmark uppgå i genomsnitt till 16 hektar per lägenhet och produktiv skogsmark till 27 hektar. Vid en del företag äro emellertid siffrorna betydligt lägre. Sålunda uppgives skogsmarksarealen för ett företag till allenast 5 hektar och för ett annat till 10 hektar per lägenhet. Det upplyses emellertid med avseende å dessa fall, att erforderlig skog, såväl husbehovsskog som stödskog, synes kunna erhållas från omgivande kronoparker. Härom har egnahemsnämnden för visst fall den 8 juni 1938 gjort framställning till Kungl. Maj:t. Av de ifrågavarande 288 lägenheterna ha vid tiden för tabellens upprättande, omkring den 1 januari 1938, endast 28 blivit upplåtna, därav 16 från ett av företagen.

71 Tabell 17 upptager beträffande den av egnahemsnämnden i Norrbottens län utövade jordanskaffningsverksamheten sådana beräknade kostnader för nybildning av jordbruk, som bestridas av egnahemsnämnden före lägenheternas upplåtande. Kostnaderna fördela sig på följande sätt (i kronor):

Summa för samtliga 288 lägenheter Medeltal per lägenhet.. ..

Köpeskilling

Vägar (större)

TäckTorrläggning dikning

Lantmäteriförrättning

Administration

Andra kostnader

519 700 1804

319 300

994 200

12 200

44 800

3 452

297 700 1033

535 200

1858 Sammanlagda bruttokostnaderna utgöra 2 723 100 kronor, motsvarande 9 454 kronor per lägenhet. Från kostnaderna böra emellertid dragas inkomster av skog m. m., vilka uppgå till 589 800 kronor eller 2 047 kronor per lägenhet. Nettokostnaderna bli sålunda 2 146 200 kronor eller 7 452 kronor per lägenhet. Genomsnittskostnaderna variera emellertid högst avsevärt mellan de skilda företagen, nämligen från 1 450 kronor till 12 450 kronor. Där kostnaderna äro höga, beror detta i allmänhet på att dyrbara torrläggningsföretag måst företagas. Som exempel må nämnas, att torrläggningsarbetena vid ett företag kostat 324 400 kronor eller, fördelat på 41 lägenheter, ej mindre än 7 912 kronor per lägenhet. I fråga om ett eller annat företag äro emellertid de höga kostnaderna till väsentlig del beroende på köpeskillingens storlek. Till nu angivna kostnader böra läggas utgifter för arbeten, som för vissa av ifrågavarande företag utförts genom statens arbetslöshetskommission. Dessa kostnader ha i en uppgift från arbetslöshetskommissionen upptagits med 1 317 615 kronor för det företag, som i tabellen betecknats som nr 3, med 117 473 kronor för företag nr 5 samt med 191343 kronor för företag nr 2 (sistnämnda belopp avser emellertid ej hela den väntade kostnaden för ifrågavarande företag). Kostnaderna avse huvudsakligen torrläggning och väganläggningar. 1 tabell 18 ha upptagits kostnader, som förutsatts skola bestridas av egnahemsbildarna efter lägenheternas upplåtande. Dessa kostnader avse jordköp, täckdikning, konstgödsel, brunnar och vägar, åbyggnader, elektrifiering, lantmäteriförrättning samt vissa andra utgifter. Den mest betydande av dessa poster representeras av åbyggnaderna, för vilka kostnaderna beräknats till 2 846 900 kronor eller 9 885 kronor per lägenhet. Sammanlagt uppgå h ä r avsedda kostnader till 6 239 200 kronor eller 21664 kronor per lägenhet. Dessa kostnader böra läggas tillsammans med de kostnader, som hänföra sig till tiden före lägenheternas upplåtande, varvid emellertid å ena sidan egnahemsbildarnas kostnader för jordköp böra uteslutas för undvikande av dubbelräkning samt å andra sidan tillägg bör ske för arbetslöshetskommissionens ovannämnda kostnader, uppdelade i genomsnitt på respektive lägen-

72 heter. De kostnadssummor, som härvid erhållas, torde böra jämföras med lägenheternas beräknade taxeringsvärden. Resultatet framgår av följande sammanställning, avseende medeltal per lägenhet: Företagets nummer

Antal lägenheter

Kostnad före upplåtandet kronor

Kostnad efter upplåtandet kronor

1 Summa kostnad kronor

Beräknat taxeringsvärde kronor

10 324

19 500

29 824

2 3

40 100

10 629

19 520

8 000 8 000

17 832

4 5

—

19 455 12 200

37 287 12 200

7 500 12 000

13 200

44 915

6 000

12 450

18 200

30 650

7 000

i

2 250

15 550

17 800

6 000

20 800

32 760

9 000 7 500

20 200

31 213

22 200

20 700

23 880 31 772

3 600

35 100 23100

6 340

15 920

22 260

8 500

1 o

5 900

19 500

25 400

4 500

25 600

10 000 8 500

21100 19654

32 753

8 285

16 Samtliga

6 000 11000 12 000 7 000

Vid läsningen av här anförda uppgifter bör hållas i minnet, att en del av de arbeten — särskilt för vägar — vilka erfordrats för iordningställande av ifrågavarande jordbruksfastigheter, ej enbart komma dessa till godo utan hela bygden. Värdet av dessa arbeten kan därför icke bedömas enbart siffermässigt. Till förtydligande av det sätt, på vilket ifrågavarande uppgifter blivit sammanställda, må återgivas vissa delar av en av egnahemsnämnden till 1936 års egnahemsutredning avlåten skrivelse i ämnet. Tabell 16. I tabellen har införts icke blott nybyggesområdenas areal av åker, odlingsmark och produktiv skogsmark utan även av äng och impediment. Beträffande jordförmedlingsföretag nr 1 observeras, att arealen åker och odlingsmark pr lägenhet är relativt stor i förhållande till arealen produktiv skogsmark. Detta förklaras av nybyggesområdets ovanligt stora tillgång på odlingsmark och att nämnden sökt att i möjligaste mån tillgodose nybyggarna med deras behov av husbehovsskog. Tabell 17. Alla i denna tabell lämnade uppgifter med undantag för uppgifterna om köpeskillingar äro beräknade. Vid beräkningarna har emellertid nämnden — för samtliga jordförmedlingsföretag — haft viss ledning av hittills gjorda utgifter för de företag, som nämnden sedan ett flertal år bedrivit.

73 Angående

rubriken

köpeskilling.

Köpeskillingsuppgifterna äro fullt exakta. Angående rubriken vägar. Under denna rubrik äro endast kostnader för större, för resp. nybyggesområden och nybyggare gemensamma, vägar upptagna. Angående rubriken torrläggning. Under denna rubrik ha upptagits kostnader för avlopps-, avlednings- och laggdiken, däremot icke för tegdiken. Beträffande vissa företag har nämnden på grund av odlingsområdenas läge och natur m. m. saknat anledning att upptaga några som helst kostnader för torrläggning. Angående

rubriken

täckdikning.

Kostnader för täckdikning ha praktiskt taget upptagits endast vid ett företag (jordförmedlingsföretag nr 3). Även för detta företag beräknas nämndens hithörande åtgärder få relativt liten omfattning (försök). Angående

rubriken

elektrifiering.

Icke vid något företag torde egnahemsnämnden komma att nedlägga kostnader för elektrifiering. I den mån dylik är genomförbar, förutsattes att föreliggande eleklrifieringsfrågor lösas i särskild ordning. Angående

rubriken

lantmäteri^örråttning.

Under denna rubrik ha upptagits kostnader för avstyckning från stamfastigheter, nymålningar, gränsbestämningar och sammanläggningar samt beträffande vissa äldre företag, där ett större antal egnahemslotter genom nämndens försorg på en gång avstyckats, även kostnaderna för de enskilda egnahemslotternas slutliga avstyckning. Angående rubriken administration. Beträffande företagen 1—10 (egnahemsnämndens egna företag) inbegriper den s. k. administrationen även kostnader för central ledning. Detta är däremot icke fallet i fråga om företagen 11—16, som bedrivas för statens räkning och för vilka staten lämnar särskilt anslag för central ledning och administration (statens jordanskaffningsverksamhet enligt kungörelsen 212/1936). Angående rubriken andra kostnader. Under denna rubrik ha upptagits alla redan gjorda och för den fortsatta exploateringen beräknade utgifter, som icke kunnat hänföras under någon av föregående rubriker, exempelvis kostnader för byggnader, diverse arbeten, skatter, försäkringar, in. m. Angående rubriken inkomster av skog m. m. Under denna rubrik ha upptagits, förutom inkomster av skog, arrenden, hyror och dylikt, även nämndens hittills gjorda och för framtiden beräknade inkomster av försålda bostadstomter, arbetarsmåbruk samt tillskottsjord till ofullständiga jordbruk (däremot icke inkomster för försålda självständiga jordbrukslägenheter). Tabell 18. I denna tabell angivna kostnader äro givetvis synnerligen svåra att beräkna. Vid sina beräkningar har nämnden dock i viss mån kunnat bygga på hittills gjorda erfarenheter inom jordanskaffningsverksamheten. Framför allt ha erfarenheterna

74 från nämndens egna jordförmedlingsföretag, vilka varit i gång ett flertal år varit vagledande. Den ledande principen för beräkningarna har varit, att nybyggarna skola skapa bärkraftiga jordbruksegnahem. Därför har nämnden medtagit beräknade kostnader för iordningställande (i de hänseenden, varom i denna tabell uppgifter begärts) av i allmänhet 13 hektar odlad jord. Denna areal anses i regel vara erforderlig för ernående av bärkraft hos resp. jordbruk. I vissa fall där tillgängen på odlingsbar jord icke medgivit iordningställande av så stor areal odlad jord som 13 hektar, ha beräkningarna dock utgått från den mindre areal odlingsbar jord, som vid varje särskilt företag och jordbrukslägenhet är för handen och vederbörande nybyggare kan antagas komma att iordningställa. Tillgången på ängsmark har i vissa fall ansetts kunna uppväga bristen på odlingsmark. Angående rubriken jordköp. Vid beräkning av köpeskillingarna har hänsyn tagits till icke blott vederbörande foretags och markers natur, beskaffenhet och belägenhet utan även i mycket hög grad till nybyggarnas uppskattade förmåga att kunna betala. Angående rubriken

täckdikning.

Vid täckdikning av torvjord ha kostnaderna beräknats till i allmänhet 150 kronor pr hektar (material av trä) och av fastmark upp till 350 kronor pr hektar (material tegelrör). Angående rubriken

konstgödsel.

Under denna rubrik ha upptagits även beräknade kostnader för grundkalknins med 2 000 kg kalk pr hektar. Angående rubriken brunnar och vägar. Under denna rubrik ha, förutom kostnader för en brunn till varje gård, upptagits kostnader för sådana kortare utfartsvägar och i enstaka fall nybyggesvägar, vilkas anläggande nämnden ansett böra ankomma på nybyggarna själva. Angående rubriken åbyggnader. Abyggnaderna ha i regel kostnadsberäknats till inalles cirka 10 000 kronor för varje nybygge. Med hänsyn till att byggnaderna ifråga i regel skola betjäna ett jordbruk med en så stor areal odlad jord som upp till 13 hektar, håller nämnden för sannolikt, att de verkliga byggnadskostnaderna i många fall komma att överstiga 10 000 kronor. Angående rubriken elektrifiering. Kostnader för elektrifiering ha upptagits endast beträffande de företag, vid vilka elektrifieringsfrågan enligt sakkunnigas uttalande torde kunna lösas inom snar framtid. Angående rubriken lantmäteriförrättning. Under denna rubrik upptagna kostnader avse endast kostnader för avstyckning av resp. jordbruksegnahem. Det större lantmäteri i form av nymålningar, avstyckningar från stamhemman samt sammanläggningar, som kan erfordras, förutsattes vara verkställt av egnahemsnämnden före egnahemsupplåtelserna. Angående rubriken andra kostnader. Under denna rubrik ha upptagits kostnader för röjning, plöjning, tillbrukning och besåning för första årets skörd, däremot icke några som helst kostnader för kompletterande öppen avdikning av vederbörande marker på grund av dessas fort-

75 gående sättning m. m. Sistnämnda kostnader äro nämligen för skilda företag synnerrligen svårberäkneliga. Desamma kunna icke förty bli rätt avsevärda och kännbarra för nybyggarna. Angående rubriken beräknat taxeringsvärde i medeltal per hektar. IDet säger sig självt, att de nybildade jordbrukens framtida taxeringsvärden äro symnerligen svårberäkneliga. Taxeringsuppgifterna lämnas därför med stor reservation. Uppenbarligen överstiga dock egnahemsbildarnas kostnader vida de värdem, vartill fastigheterna kunna komma att taxeras. Av tabell 19 framgår, att under åren 1933—1936 beviljats sammanlagt 4 270 arbetarsmåbrukslån till ett belopp av tillhopa 22 479 184 kronor. Omfatttningen av ifrågavarande utlåning har år för år stegrats. Inom ett par av de norrländska länen, där rörelsen varit särskilt utbredd, har emellertid stegringstendensen under år 1936 avstannat. Av de under sistnämnda år bevilljade 1 489 lånen komma 1 244, eller 83*5 procent, på norrlandslänen och 15.7, eller 10*5 procent, på Värmland och Dalarna. Inom övriga delar av landet har följaktligen arbetarsmåbruksverksamheten en tämligen obetydlig omfattning. Med avseende å denna tabell bör slutligen även uppmärksammas, att arbetarsmåbrukslånens genomsnittliga belopp mer och mer stigit och för de år 1936 beviljade lånen utgör 5 569 kronor. I tabell 20 lämnas länsvis ordnade uppgifter rörande belånade arbetarsmåbruk, deras anläggningskostnader och areal. Av särskilt intresse synas vara de medeltalssiffror, som upptagits i denna tabell. Det framgår bland annat, att köpeskillingarna för småbruken i genomsnitt utgöra 1 403 kronor. Denna siffra underskrides något i Norrbottens, Västerbottens, Kopparbergs och Gotlands län, medan siffrorna för övriga län äro högre. De högsta siffrorna hänföra sig till Hallands och Stockholms län, respektive 2 796 kronor och 2 625 kronor. Av köpeskillingarna kommer största delen på jorden, i genomsnitt 1 203 kronor, medan för äldre byggnader räknas med ett genomsnittsbelopp av 94 kronor och för skog med 106 kronor per lägenhet. Lantmäteri- och lagfartskostnader och dylikt beräknas till 46 kronor i medeltal. Vad härefter angår kostnaderna för nybyggnader beräknas dessa till ett genomsnittsbelopp av 3 644 kronor, vilket belopp är mellan två och tre gånger så stort som medeltalssiffran för köpeskillingarna. Länssiffrorna med avseende å byggnadskostnaderna hålla sig likaledes i allmänhet omkring nämnda medeltal. Enstaka avvikelser förekomma emellertid. Sålunda är till exempel medeltalet för Kopparbergs län 4 116 kronor men för Kalmar län ej mer än 1 323 kronor. Kostnaderna för nyodling uppgå endast till 172 kronor per lägenhet, vilken siffra emellertid väsentligt understiges i de flesta län. För Norrbottens och Västerbottens län utgör emellertid medeltalet respektive 320 kronor och 300 kronor. Nyodlingens areal utgör i genomsnitt 0 32 hektar per lägenhet, vilket betyder att nyodlingen drager en genomsnittlig kostnad av 538 kronor per hektar. Den nyodlade arealen, per lägenhet räknad, är störst i Västerbottens län, 0 59 hektar, Norrbottens län, 0 57 hektar, Jönköpings län, 042 hektar, Jämtlands län, 0 41 hektar, och Kalmar län, 040

76 hektar. Lägenheternas sammanlagda areal utgör i medeltal 6 22 hektar, varav 117 hektar åker, 162 hektar odlingsmark och 343 hektar annan mark. Dessa siffror återspegla närmast förhållandena i Norrland. I de övriga länen äro i allmänhet åkerarealen större och de övriga ägoslagen mindre än nyss angivits. i tabell 21 lämnas en översikt över arrendeegnahemsverksamheten till och med år 1937. Det framgår, att sammanlagt 34 egendomar exploaterats för ifrågavarande verksamhet samt att härav bildats 187 arrendeegnahem. Den genomsnittliga åkerarealen per lägenhet utgör 13*83 hektar och varierar för de olika egendomarna mellan högst 19*09 hektar och lägst 8*30 hektar. Arealen annan mark är naturligt nog av en betydligt mera växlande storlek. Bland kostnaderna för lägenheternas anskaffande och iordningställande hänföra sig de största posterna till förvärvet av jorden, 1 891 500 kronor, och byggnadsarbetena, 2 547 900 kronor, ävensom till dikningskostnader, 349 250 kronor, och kostnader för vatten och vägar, 208 700 kronor. Sammanlagt uppgå kostnaderna till 5 349 700 kronor, motsvarande ungefär 28 600 kronor per lägenhet. Högsta medelkostnaden per lägenhet och styckningsföretag utgör 36 000 kronor och lägsta medelkostnaden 21000 kronor. Beträffande innebörden i övrigt av de i förevarande tabell upptagna siffrorna rörande arrendeegnahemsverksamheten torde få hänvisas till kapitel XVII. 1 fråga om arrendelåneverksamheten kan ur tabellen utläsas, att till innehavare av arrendeegnahem beviljats arrendelån till ett sammanlagt belopp av 635 700 kronor. I tabell 22 redovisas sådana egnahemsiägenheter, som av domänstyrelsen försålts med tillämpning av 1929 års försäljningsförordning och för vilka del av köpeskilling är ogulden vid utgången av år 19361. Det framgår bland annat, att de flesta försäljningarna komma på Älvsborgs och Skaraborgs län samt att vad angår norrlandslänen dylika försäljningar i nämnvärd omfattning endast förekomma i Jämtlands län. Tabellen utvisar även, att av de 735 lägenheter, varom här är fråga, 103 ha en åkerareal understigande 2 hektar och att för 252 lägenheter åkerarealen utgör mellan 2 och 5 hektar, för 156 lägenheter mellan 5 och 8 hektar, för 87 lägenheter mellan 8 och 10 hektar och för 137 lägenheter mer än 10 hektar. Tabellen utgör i denna del en motsvarighet till tabell 4, som avser egnahemsbelånade lägenheter. Vid en jämförelse mellan de båda tabellernas uppgifter om huru respektive lägenheter fördela sig på olika åkerarealgrupper kan man konstatera, att de av domänstyrelsen försålda lägenheterna i detta hänseende äro mera tillfredsställande än de egnahemsbelånade lägenheterna. I tabell 22 kan också utläsas medelarealen för förstnämnda lägenheter i deras helhet ävensom dess fördelning på skilda ägoslag. Medelarealen utgör 2159 hektar eller, specificerad efter 1 H ä r ingå alltså ej lägenheter, som köpts kontant eller med anlitande av egnahemslån eller annan kredit. En fullständig statistik har ej kunnat anskaffas.

77 ägoslag, för åker 6*88 hektar, för äng 1*99 hektar, för skogsmark 10-85 hektar och för annan mark 1 87 hektar. Tabell 23 innehåller uppgifter rörande de under åren 1928—1936 beviljade statsbidragen till förstärkning av ofullständiga jordbruk. Av tabellen framgår bland annat, att statsbidrag beviljats till nyodling i 48 328 fall, avseende 29 795 hektar, till ett sammanlagt belopp av 6 192 448 kronor, till betesförbättring i 26 247 fall, avseende 34 289 hektar, till ett sammanlagt belopp av 3 096 652 kronor, till stenröjning i 6 727 fall, avseende 5 408 hektar, till ett sammanlagt belopp av 473 060 kronor (dessa statsbidrag ha utlämnats från år 1931) samt till jordkörning i 1 359 fall, avseende 909 hektar, till ett sammanlagt belopp av 166 482 kronor (sistnämnda statsbidrag ha utlämnats endast från år 1935). Statsbidragen ha i genomsnitt uppgått till följande belopp per hektar, nämligen för nyodling 208 kronor, för betesförbättring 90 kronor, för stenröjning 87 kronor och för jordkörning 183 kronor. Bidragen ha genomsnittligt motsvarat 33 procent av de beräknade kostnaderna för de arbeten, till vilka bidrag beviljats. Dessa kostnader ha nämligen uppgått till 30 400 962 kronor, medan statsbidragen tillhopa utgjort 9 928 642 kronor. Med sistnämnda belopp bör jämföras summan av sökta statsbidrag. Dessa ha uppgått till icke mindre än 24 416 101 kronor. I tabell 2'i äro statsbidragen till förstärkning av ofullständiga jordbruk fördelade på hushållningssällskapen. Den största omfattningen har bidragsverksamheten tagit i Norrbottens och Västerbottens län, respektive 2 200 859 kronor och 1 343 453 kronor. Därnäst komma Kronobergs och Västernorrlands län. Särskilt ringa omfattning har bidragsverksamheten i Uppsala, Västmanlands och Södermanlands län. Av ifrågavarande tabell framgår bland annat även till vilka belopp de beviljade statsbidragen uppgå i procent av de beräknade kostnaderna. Detta procenttal utgör högst 44, Kalmar läns norra hushållningssällskaps område, och lägst 21, Kronobergs län. Av nästföregående tabell har framgått, att genomsnittet för hela landet utgör 33 procent.

78 T a b . 1.

Å r e n 1905—1936 b e v i l j a d e e g n a h e m s l å n , a n t a l o c h l å n e b e l o p p f ö r d e l a d e årsvis. Lån för jordbrukslägenheter

antal

664 441 615 900 987

1905 1906 1907 1908

genomsnittligt lånebelopp kronor

lånebelopp kronor

1 032 989

2 342

1 673 475

2 594

2 473 235 2 698 355

2 748 2 734

3 552 060

2 874

3 019160

2 914

3 019 534

2 713

3 909 475

3 000

1225 1024

3 797 825 3 154 110

3 100 3 080

3 002 820

2 962 880 2 792 300

3 367 3 669

966 880 761 853

3 743 360

4 388

5 636 425

1916 1917 1918

antal

/. Hushållningssällskapens 1 421 880 2141 245

1915 Lån för bostadslägenheter

196 366 446 365 346 307 359 523 549 413 406 376 386 419 598 743

lånebelopp kronor

genomsnittligt lånebelopp kronor

Tillhopa

antal

lånebelopp kronor

1 370 6iH

egnahemsnämnder. 371 380

337 702

909 637

736 220 888 830

2 012

697 600

3 395 955

660 325

4 212 385 3 711584 4 929 075

595 350

1582 1313

692 050

1 019 600

1 083 075

1826 1774

822 450

817 130 812 600

2 012

1437 1372

2 161

910 400

2 359

1387 250

3 311

2 520 375

4 215

1 793 260 2 409 K95 3 362 065

3 614 510

4 880 900 3 976 560 3 819 950 3 775 480 3 702 700 5130 610 8 156 800

6 972 950

5 064

3 596 650

4 341

10 569 600

2 314

10 720 900

4 359 450

3 851

3 446

15 080 350 14 855 850

2 039

10 261 550

4 633 5 031

4 594 300

3 717

3 275

2 074

10 639 450

4 663 875

3 903

3 269

15 303 325

10 510 300

4 648 200

3 928

15 158 500

11 504 000

5 314 5 341

4 476 200

15 980 200

2 306

12 173 700

5 279

4 403 150

3823 3 763

3 325

1927 S476

16 576 850

4 513 950

3 700

3 374

15 509 700

2 221

10 995 750 11122 600

5 008

4 306 250

9 932 850

4 976

1202 1282

4 579 700

3583 3 572

3 423 3 278

15 428850 14 512 550

4 656

4 379 900

3 521

8 889 185 9 257 900

4 296

1637 1993

5 599 750

3153 3 792

14 857 650

6 537 900

3 280

4 433

16 201 400

6 719 050

3 398

4 323

16 513 600

4 063

15 600 025

3 771 3364 77119

15 429 428

2 440

9 663 500

3 960

2 345

T9 794 550

1935 1936

2 081

8 509 425

4 089

1978 1982

7 090 600

3 577

8 541080

4 283

6 888 348

3 876

4261 128 447

95 709 610

Tillhopa 48 672 207 379 573 //.

1905 1906

Kommuner,

13 269 085

bolag och föreningar.

48 13

128 500 25 300

2 677 1946

48 13

128 500 25 300

Tab. 1 (forts.). Åren 1905—1936 beviljade egnahemslån, antal och lånebelopp fördelade årsvis. Lån för jordbrukslägenheter

genomsnittligt låneantal belopp kronor

År antal

lånebelopp kronor

lånebelopp kronor

Tillhopa

genomsnittligt låneantal belopp kronor

lånebelopp kronor

—

153 000

2 942

153 000

250 314

693 900

2 776

238 429

4 258

56 136

542 700

316 150

3 990 4160

262 500

60 70

1913 1914

1908 Lån för bostadslägenheter

850 815

932 3*9 1 393 515

537 010

2 754

4 375

195 140

379 275

641 775

223 340

301 800 542 100

2 709 2 658

4 443

901 384

2 731

1 443 484

4 448

770 230

2 781

1 281 730

323 400

4 900

377 654

2 736

701 054

542 650

544 450

2 764

1 087 100

415 200

4 665

494 100

2 807

909 300

309 500

4 992

564 200

3 050

873 700 2 193 125

1 008 500

7 758

1 184 625

4 420

247 398

658 100

7 153

1 466 776

7 561

2 124 876

417 150

7 871

749 394

5 510

1166 544

6 843

699 650

4 893

287 400 205 974

6 058

846 600

1 052 574

422 150

485 400

7 705

438 000

8 423

167 182

798150 816 000

5 069 5 084

185 201

339 300

916 300 895 500

362 250

265 450

8 233 6 806

201 192

986 500 942 400

345 400

8 856

316 000

6 870

1*6 184

304 000

185 400

27 21

162 250 152 030

6 009 7 240

171 350

10832 033

1934 1935 1936 Tillhopa

/II. 1905—1914 1915—1924

10185 14 132

Tillhopa 50 534

1 220 300

230 234

1 301 400

4 975

1 234 800

4 908

1 348 750

1 207 850

916 200

4 908 4 926

902 500

4 905

1 706 100

5 033

317 282

1 625 700

1 354 300

1 261 600

230 390

1218 500 2 010 100

1 811100

1 487 800

5 128 5 276

1 650 050

1 812 850

5 505

1 964 8*0

6 854

2 005 925

5 865

2 177 275

5 817

4 309

38 234161

2 173 15 590 3 717 22 797 3 762 38 408

41 058 053

Samt liga låne förmedlare. 2 87*

64476 769

4 562

4 886 5 035

1925—1934 22 096 107 047 785 8 661455 2102 1935 8 712 430 2 019 1936

987 050

5 405

11744 886

8 665

32 210079

4 845 16312

61359 050 8 903 450

4121 4 315

2 306

2119 4318 34807

8 894 273 123111738

96 686 848

4 408

168 406 835 17 564 905

4138 4197 3 537 S5 341

3 861

17 606 703

80 T a b . 2.

Vid 1936 å r s u t g å n g f o r t f a r a n d e e g n a h e m s b e l å n a d e l ä g e n h e t e r s a m t l å n e f ö r m e d l a r n a s v i d sagda t i d p u n k t k v a r s t å e n d e k a p i t a l s k u l d till egnahemslånefonden. Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

antal

kronor

antal

Stockholms läns o. stads .

6 489170-69

6 744179-01

7 889 831-00 2 712 1 803 858-74 2 079

14 379 002-59

Uppsala läns Södermanlands läns . . . .

5 890 473-08

1511661-87

7 402 134-95 7 594 760-—

Tillhopa

Låneförmedlare

I.

kronor

antal

kronor

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd. 8 548 037-75

Östergötlands läns

4 965 790-—

2 628 970-—

1525 Jönköpings läns

2 120 426 —

483 2 6 3 - -

2 603 689 —

Kronobergs läns

4 262 747-26

1033 416-80

5 296 164-06

Kalmar läns norra

1860 067-21

1 805 451-85

3 665 519-06

Kalmar läns södra

1 141 889-—

1 824 899-—

2 966 788-^

Gotlands län

3 721 298-42

1145 564-05

4 866 862-47

Blekinge läns

4 002 459-37

668 Kristianstads läns

3 949

21660 851-21

1 778 274-44 1818 4 443 035-86 5 586

26 103 887-07

2 349 031-97 1187 1214 080.— 1590

6 862 654-— 4 865 546-33

Malmöhus läns

4 589 564-48

554 Hallands läns

5 648 574-—

5 780 733-81 6 938 596-45

Göteborgs o. Bohus läns

1 665 789*64 1033

3199 756-79

1615 Älvsborgs läns n o r r a . . . .

4 344 374-59

2 091 711-—

1 702

6 436 085-59

Älvsborgs läns s ö d r a . . . .

4 076 672--

1 815 600-—

5 892 272-—

Skaraborgs läns

5 759174-49

621535-71

6 380 710-20

Värmlands läns

2 703

8 698 307-35

11431785-59

Örebro läns

5 533 614-52

2 733 478-24 3 581 1 211 953-82 1698

3 118150-68

2 165 662-34 1299 3 883 178-98 1959

5 283 813-02

2 746 646-87 1878 10 865 281-84 2 057 6 525 232-58 5090 6 771 751-05 814 2 599 388-01 2 871 10 253 847-99 1423 3 816 903-72 4 992

5 853 210-03

14 070 751-71

8 072 311-49 868 2 138 640-88 3 476 148 372289-90 20631 65461028 42 56963

213833318-32

Västmanlands läns Kopparbergs läns

3 008 961-47 1222

Gävleborgs läns

3106 563-16

Västernorrlands läns.. ..

3 033

Jämtlands läns

2 057

Västerbottens läns

3 569

Norrbottens läns

2 608 Tillhopa 36332

//.

6 745 568-34 6 892 140-46 17 390 514-42 9 371139-06 10 210 952-37

Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa

6904073-46

4 682 18 522 690-45 5937

25426 763 91

Tillhopa 37 5S7 155 276363 36 25 313 88988718-8; 62 900

239 260082-23

///. Samtliga läneförmedlare.

Tab.. 1.

Å r e n 1905—1936 e g n a h e m s b e l å n a d e lägenheter, a n t a l f ö r d e l a t å r s v i s o c h g r u p p v i s m e d h ä n s y n till åbyggnaderna. Bostadslägenheter

Jordbrukslägenheter Å r

Tillhopa

dåligt och icke bebyggda

bebyggda

bebyggda

/. Hushållningssällskapens 122 542 115 326 199 446 255 645 320 667 455 781 340 696 246 867 348 955 406 819 307 717 283 683 212 668 189 572 236 617 360 741 511 866 896 1418 933 1106 1049 1025 929 1049 981 1173 1027 1279 907 1247 1001 1220 919 1077 751 1158 727 1428 709 1731 1288 1057 578 1503 1382 612

1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 fantal Tillhopa <

17980 369

30692 631 II.

1905—1914 1915-1924 1925—1934 1935 1936 fantal Tillhopa <^

260 344 152 10 15

Kommuner, 375 399 286 11 10 1081

781 41-9

58-1 ///.

1905-1936

%

6—388543.

Samtliga 19 061 377

obebyggda

egnahemsnämnder. 160 85 149 47 288 78 341 105 262 103 287 59 252 55 276 83 373 150 372 177 267 146 233 173 177 199 174 212 225 194 402 196 173 570 911 221 1053 183 62 1133 60 1125 102 1069 69 1101 101 1119 92 1110 1144 138 90 1154 1.32 1505 123 1870 146 1832 113 1869 87 1690

i

909 637 1011 1346 1352 1582 1343 1472 1826 1774 1437 1372 1256 1147 1272 1699 2120 3 446 3 275 3 269 3163 3 325 3 476 3 374 3 423 3 278 3153 3 792 4 433 4 323 4 063 3 771 77119

86-3

— — — — — —

1J487 1505 2 079 321 336 5 728

9-9

—

85 341

87-0

—

bolag och föreningar. 216 256 151 3 6

låneförmedlare. 4526 13-0

82 Tab. 4. Åren 1932—1936 egnahemsbelånade jordbrukslägenheter, antal fördelat i storleksgrupper och på låneförmedlarna.

Låneförmedlare

I.

Hela antalet lägenheter

Därav med en åkerareal i hektar

Därav med en totalareal i hektar

-2

2-5

5-8 8-1C 10-

-2

2-5

28 60

20 99

5-10 10-2c 25-5C 50-

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Stockholms läns o. stads

43 Uppsala läns Södermanlands läns

37 37 128

20 52

48 109

8 18

109 61

50 211

36 99

8 26 20

Jönköpings läns

101 63

17 Kronobergs läns

447 115

• 8

40 33

30 Kalmar läns södra

34 9,

29 6

15 9

92 109

9 68

9 120

2 Hallands läns

5 • 42

30 4

45 Malmöhus läns

547 33

49 84

30 43 90

11 23

19 23

54 Göteborgs o. Bohus läns

68 Älvsborgs läns s ö d r a . . . .

37 92

27 60

17 Älvsborgs läns norra . . .

40 112 134

39 Kristianstads läns

8 39

8 31

23 14 18

30 68

61 419

58 Värmlands läns

35 Örebro läns

368 120

13 10

56 68

52 61

23 141

37 30 138

50 224

Kopparbergs läns Gävleborgs läns

118 23

8 Västernorrlands l ä n s . . . .

26 Jämtlands läns

170 171

28 7

27 33

207 197 3 89 105 208 296 460 Tillhopa 9259 2342 3 744 1738 646 789 432 1235 1484 2,820 2063 1225 II. Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa

///. Samtliga låneförmedlare. i antal 9 374 2397 3 772 1754 654 797 468 1263 1503 2840 2074 1226 Tillhopa^ — 25-6 40-2 18-7 7-0 8-5 5-0 13-5 160 30-3 22-1 131 Anm. Antalet av egna hemsnämnder na belånade jordbruks lägen heter enligt tab. 4 är mindre än antalet beviljade egr tahemslån föl• jordbrukslägenheter enlig t tab. 1, be roende på bl. a. att vissa lån ej lyftats.

83 T a b . 5. Av e g n a h e m s n ä m n d e r n a å r e n 1932—1936 e g n a h e m s b e l å n a d e j o r d b r u k s l ä g e n h e t e r , a n t a l f ö r d e l a t g r u p p v i s efter beskaffenhet m . m.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

Nya lägenheter och äldre mera väsentligt nyodlade eller nybebyggda

Torp och arrendeställen

Andra av säljaren ej bru- Andra jordkade eller be brukslägenbodda lägen heter heter

Tillhopa

Stockholms läns o. stads

162 Uppsala läns

404 Södermanlands läns . . . .

262 Östergötlands läns

265 Jönköpings läns

119 Kronobergs läns

447 Kalmar läns norra

41 Kalmar läns södra

88 Gotlands läns

143 Blekinge läns

214 Kristianstads läns

115 Malmöhus läns

33 Hallands läns

248 Göteborgs o. Bohus läns

3 Älvsborgs läns norra . . .

332 Älvsborgs läns södra.. ..

261 Skaraborgs läns

178 Värmlands läns

1073 405

89 Örebro läns

67 Västmanlands läns

11 Kopparbergs läns

44 Gävleborgs läns

205 Västernorrlands l ä n s . . . .

585 Jämtlands läns

868 Västerbottens läns

76 Norrbottens läns

fantal Tillhopa l

6344 68-8

4 1186 128

106 210

13-2

5-2

9223 Anm. Antalet egnahemsbelånade jordbrukslägenheter enligt tab. 5 är mindre än antalet beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter enligt tab. 1, beroende på bl. a. att vissa lån ej yftats.

84 Tab. 6. Åren 1929—1936 med egnahemslån helt nybildade jordbrukslägen19 2 9 Låneförmedlare

1 9 3 0

19 3 1

antal

lånebelopp kronor

antal

lånebelopp kronor

antal

Stockholms läns o. s t a d s . . . .

66 000

57 000

Uppsala läns

27 000

12 500

Södermanlands läns

68 700

55 500

Östergötlands läns

6 2

52 500

6 3

17 000

—

Kalmar läns norra

— 1

Kalmar läns södra

4 Gotlands läns Kristianstads läns

1 9 3 2

lånebelopp kronor

antal

lånebelopp kronor

27 900 42 500

7 2

50 000

26 000

20 000

5 2

4 000

10 500

5 000

2 1

12 000

—

29 300 5 600 —

5 —

4 000 22 900 —

27 000

32 300

35 500

18 000

10 500

27 000

10 000

22 000

14 500

35 500

467 700

3 20

18 000

390 100

6 24

188 800

Malmöhus läns

4 32 8

5 3

75 500

33 000

20 500

Hallands läns

16 700

13 500

10 600

11500 Göteborgs o. Bohus l ä n s . . . .

8 000

4 000

5 400

15 200

Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra

26 000

24 000

57 000

6 1

32 800

—

—

22 300

24 600

5 800

52 600

14 500

24 500

Värmlands läns

15 11

62 000

83 900

40 000

55 500

5 2

2 4

6 500

6 3

29 000

Västmanlands läns

53 400 32 500

12 1

15 800 34 500

6 4

48 500 20 000 32 000 83 200

/.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Jönköpings läns Kronobergs läns

Skaraborgs läns

Kopparbergs läns Gävleborgs läns

9 500

3 000

156 650

96 300

7 26

133 100

87 200

77 000

6 14 28

155 400 44 51 162 700 28 91800 55 96 700 56 272 1576950 275 1478500 267

187 500

233 900

63 190 100 1282400 278

118 900 1152 400

29 Jämtlands läns

38 Västerbottens läns

///.

19 000

15 000

Västernorrlands läns

//. Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa

293 700

30 000

32 000

Tillhopa

7 500

5 23

5 Norrbottens läns

5 000

155 750

94 100

55 000

220 800

1 732 700 292

1246 700

Samtliga låneförmedlare. Tillhopa

heter, antal och lånebelopp fördelade årsvis och på låneförmedlarna. 1 9 3 3 antal

lånebelopp kronor

36 500

5 5 3

19 3 4

1 9 3 6

19 3 5

lånebelopp kronor

Tillhopa Samtliga antal ny- 1929-1936 Procennybildade belånade tuell bildning jordlägen1929bruksheter 1936 1929-1936 lägenheter

antal

lånebelopp kronor

antal

8-49

16 000

—

—

2 1

13 500

3-500

2-89

17 800

— —

4 500

7-72

19 000

— —

43 000

3-54

27 500

17 14

28 500

— —

— —

7-10

4 500

42 600

32 200

3 000

30 2

3-97

196 158

17-08

7 500

35 900

—

7 500

112 500

—

lånebelopp kronor

antal

8 500

—

—

2 1

5 400

6 000

—

—

—

29 500

1-02

—

9 500

36 000

—

-—

8-47

14-14

37 14

6-91

—

5-27 6-81

8 2

7 3

43 700

36 900

36 000

14 000

18 500

39 000

16 000

2 1

4 500

9-45 9-27

23 900

48 300

25 700

9-25

—

2-94

147 700

192 33

10-48

36 31

15-65

8-98

10-85

— 25

86 800

177 200

111 700

5 1

22 400 3 500

—

—

—

—

—

—

22 500

6 7 23

26 500

10 500

32 500 103 700

7 4

—

—

17 500

49 900

—

—

37 141

11-51

102 300

136 900

390 000

177 300

127 200 138 750

216100 238 700

417 464

175 700

60 64

22-65 33-09

1681 17141

27-60

61 293

183 300 87 1157 550 302

274 600 50 1152 900 207

35-58

2 293

17 422

12-79

86 Tab. 7. Åren 1929—1936 beviljade egnahemslån (tilläggslån) för tillskottsjord och storleksgrupper och T

i 1 1

f ö r d el n i n g p å Låneförmedlare

ä g

f ö r

n

antal tillskottsområden med åkerareal hektar

2-5

5-8

15 3

13 2

5 1

12 9 2

6 1

11 1

13 1

6 1

Jönköpings läns

4 Kronobergs läns

—

—

—

—

— —

13 3

I.

8—

1 å

storleksgrupper

antal lägenheter med åkerareal (utom tillskottsjord) hektar —2

i,

g

-1

1—2

2—3

3-5

5-

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Stockholms läns o. stads

....

Södermanlands läns Östergötlands län

2 Kalmar läns norra

—

—

1 4

1 Kalmar läns södra Gotlands läns

11 Blekinge läns

3 Kristianstads läns

42 Malmöhus läns Hallands län

—

—

5 1

—

—

8 2

—

6 2

4 Göteborgs o. Bohus läns

....

Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs läns

1 17

9 16

11 Värmlands läns Örebro läns

2 3 1

6 Kopparbergs läns

3 1 5

Gävleborgs läns

9 Västernorrlands läns Jämtlands läns

40 24

Västerbottens läns

Västmanlands läns

3 3

7 2

11 2

2 10

5 1

—

—

_

20 25

20 32

1 32

3 2

3 18

1 Norrbottens läns Tillhopa II.

Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa 1

III.

Samtliga

låneförmedlare. Tillhopa

1 Uppgifterna avse åren 1932-1936

byggnadsarbeten å egnahemslägenheter, antal och lånebelopp fördelade på 1 ånef örmedlarna. t i l l

s k e

t

t s

j o r

Lån till ny-, om- eller till byggnadsarbeten (ly32—1936)

d

antal ildre lägenheter ej belå- antal belånade belånade nade tilläggsmed med bo- med lån jordstadslån egnabrukslån hemslån

summa lånebelopp för all tillskottsjord

genom snittligt lånebelopp

kronor

kronor

tillhopa lån antal

summa lånebelopp

genomsnittligt lånebelopp

kronor

kronor

33 650

63 450

119 400

1463 2 341

66 93

132 300

961 1422

— —

6 1

107 050

74 000

1 423

—

25 060

2 278

19 2

21 2

21950 4 750

1045 2 375

—

— —

18 100 30 810 21450

23 42

33 11

36 650

2 036

19 1

155 250

59 750

20 156

5 1

6 600

177 11

37 600 505 180

2 854 4 256

235 1

219 845 1500

2 247 1975

29 12

39 500

7 900

14 200

3 000

3 000

— — —

— — —

53 900

2 156

— —

27 24

30 400

69 400

1911 2 891

53 450

— — — —

49 13

77 700

169 950

9 800

7 9

23 300 22 600

39 950

2 422

8 200

13 750

108 800

2 362 1844

84 270

76 250

64 225

19 000

11 21

20 47 13 7

— —

21 4

46 825 47 200

37 28

139 300

1870 815

2 208

—

—

26 630

2 219

1897 445

2 209

88 Tab. 8. Åren 1923—1936 beviljade egnahemspremielån, antal och lånebelopp fördelade på låneförmedlarna och gruppvis för olika ändamål. EkonoBostads- mibygghus nader antal antal

Låneförmedlare

Gödselvårdsanl. antal

Nyodling

Andra ändamål

Tillhopa premielån

antal

antal

antal

kronor

7.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Stockholms läns och stads .

543 Uppsala läns

270 735 275 000

Södermanlands läns

340 600

250 000

Jönköpings läns

25 34

97 96

386 291

330 Östergötlands läns

97 390

Kronobergs län

305 435

8 89

70 793 196 725

Kalmar läns norra

121 Kalmar läns södra Gotlands läns

76 148

127 339

Blekinge läns

176 650

Kristianstads läns

5 004

1 037 000

Malmöhus läns

284 750

257 035

128 290

468 300

261 000

193 000

330 000

Värmlands läns

3 294

577 200

Örebro läns

339 855

Västmanlands läns

269 885

Kopparbergs läns

130 131

69 279

805 652

223 700

8 34

713 000 615 500

Hallands läns Göteborgs o. Bohus l ä n s . . . .

Skaraborgs läns

Gävleborgs läns

97 48

206 300

Jämtlands läns

1192 739

1518 Västerbottens läns

3 620

988 000

Norrbottens läns

3 369

1 269 000

Tillhopa

8 215

3 933

34 933

9 751988

Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa

7 005

35 623

19-6

43-0

2-9

1 000 kr. 2 584

2-5

— —

50-5

965 97

%

//.

III.

Samtliga låneförmedlare. fantal Tillhopa i

Totala premiebeloppet fördelas å: 25-8

—

89 L i v f ö r s ä k r i n g a r i s a m b a n d m e d e g n a h e m s l å n å r e n 1920—1936.

T a b . 9.

Antal livförsäkringar i samband med Låneförmedlare jordbrukslån 7. Hushållningssällskaps

bostadslån

Tillhopa

egnahemsnämnd. 1

15 Uppsala läns

241 Södermanlands läns

86 34

Stockholms läns och stads

57 Östergötlands läns

—

Jönköpings läns Kalmar läns norra

3 4

Kalmar läns södra

—

Gotlands läns

2 Kronobergs läns

3 20

3 3

3 249

5 Blekinge läns Kristianstads läns

3 Malmöhus läns

216 Hallands läns

91 Göteborgs och Bohus läns

—

1 Älvsborgs läns norra

8 Älvsborgs läns södra

6 1

11 2

Skaraborgs läns

257 1 19 8 3

Värmlands läns Örebro läns 3

Västmanlands läns

21 Kopparbergs läns

108 Gävleborgs läns

209 Västernorrlands läns

156 84

Jämtlands läns

—

131 24

Västerbottens läns

222 Norrbottens läns

427 53

Tillhopa

37 796

205 16 1061

bolag och föreningar. Tillhopa

240 Tillhopa

2 097

% av samtliga vid 1936 års utgång uteliggande lån

0-2

5-1

3-3

II.

Kommuner,

III.

Samtliga

låneförmedlare.

90 T a b . 10.

Uppskovslån

För jordbrukslägenheter Låneförmedlare

För bo-

därav

antal lån

kronor

Stockholms läns o. stads..

22 025-72

19 572-75

2 452-97

Uppsala läns

44 660-—

38 447-62

6 212-38

Södermanlands läns

49 229-48

42 534-28

6 695-20

Östergötlands läns

11 685-84

10 224-33

1461-51

Kronobergs läns

37138-15

31 089-07

6 049-08

Kalmar läns norra

10 552-55

8 870-61

1681-94 318-71 3 66504

J.

ränta kronor

amortering kronor

antal lån

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

16 47 13 5

Jönköpings läns

Kalmar läns södra

3 412-32

3 093-61

Gotlands läns

16 042-34

12 377-30

Blekinge läns

12 135-12

9 638-47

2 496-65

Kristianstads läns

201 286-26

167 267-89

34 018-37

Malmöhus läns

6 400-97

5 329 67

1 071-30

Hallands läns

79 173-72

68 06064 11 583-36

11113-08 2 079-02

Göteborgs o. Bohus läns ..

13 662-38

Älvsborgs läns norra

6 707-55

5 471-78

Älvsborgs läns södra

4 734-67

3 863-05

1 235-77 871-62

24 16 23 39 8 19 23 23 98 4 — 12 32 1

Skaraborgs läns

94 824-67

82 748-26

12 076-41

Värmlands läns

48 292-01

41 224-21

7 067-80

933-40

637-63

295-77

1 228-05

1 109-28

118-77

12 260-58

10073-91

2 186-67

11 14

Västernorrlands läns

7 45 562

197 190-25

166 466-09

30 724-16

297 Jämtlands läns

102 085-14

85 759-78

16 325-36

139 Västerbottens läns

51 761-30

40 487-49

11273-81

70 Tillhopa 3110

1027 422-47

865 931 08

69484 35

57 659 76

11824-59

51 Tillhopa 3 246

1096906-82

923 590 84

173315 98

9S5

Örebro läns Västmanlands län Kopparbergs läns Gävleborgs läns

Norrbottens läns

II.

Kommuner, bolag och föreningar. Tillhopa

III.

Samtliga låneförmedlare.

kronor

91 budgetåren 1933/1934—1936/1937. T

stadslägenheter

i 1 I h o p

därav

därav ränta kronor

Avskrivning å uppskovslån

a

amortering kronor

586-90

antal lån

kronor

ränta kronor

24 964-49

21 924-62 44 257-84 45 867-94 11 795-51

2 070-71

amortering kronor

3 039-87 7 572-16

antal lån

räntedel kronor

— — —

— — —

— — —

— — —

1 366-78

2 351-87 5 810-22

1 359-78

3 333-66

1103-88

1571-18

609-20

51 8 3 0 - 53 667-02 13 866-22

6 473-85

1 223-99

44 835-99

37 562-92

7 273-07

2 70975

778-81 1 669-52

14 04111 10880-02

11 580-36

2 460-75

5 798-18

8 891-79

1 988-23

8 203-60

1911-87

26 157-81 13 969-62

20 580-90 11 037-28

5 576-91 2 932-34

—

—

205 804-99 12190-31

170 765-41

35 039-58

2 433-02

7 799-08

1398-81

435-69

3 497-52

4 699-37

1021-21 1089-97

10029-04

2 161-27

—

—

7 346-62

1 939-05

88 459-39

75407-26

13 052-13

1 901-95

10 020-82 598-76

3 388-03

186 173

27 071-23

524-04

7 334-43

21 604-18 6 07054

5 467-05

28-12

549-40

_

—

4 734-67

3863-05

1 263-89 871-62

—

—

2 897-68

746-35

98 468-70

85 645-94

12 822-76

2113-61

6 985-45

1839-25

57116-71

48 209-66

8 907-05

531-39

221-50

202-50

1 357-40

859-13

498-27

—

—

1 746-27

457-49

576-26

813-84

3 431-81 15 345-33

2 855-55

2 270-91 68 839-16

12 344-82

3 000 51 48 215-99

— — —

17491-83

235 305-25

27 61633 10 37110

5 706-96

135 408-43 65 628-31

113 376-11 50 858-59

22 032-32

3495-91

576 322

— — — —

14 769-72

125-35

184762-61

47 900-15

1260085-23

1050 693-69

209391-54

9 545-54

11573 91

2884-98

83943 24

69233-67

14 709-57

—

—

196336 52

50 78513

4 231 1344028 47

1119927-36

—

9 545 54

©3 CO i ^ c o CO i—( OS * H O — i a s CM t-H i—l - H CO

o - * \C CM CM t > .

oco O

CO T J I 't O H O OCO(

CO "M i—l O ^ t l i - l CM i — t ^ O S CM-* r- i n CO Tjl CO I O •—i ers a s

as c o o

CO

1-Hf5lO <~ CO

«1

O TT1 O ^> OS CM ! > • ••-H t o CM O i O CO iO iT. O - * H O o > o lt od it>itf CM OS X CO •<* C O C O CM — I <*as r^ CO "* JO a s i n <35 c o I O **CM COCO CO OS c o t ~ - (MOS ^ i-H CM CM CO CO CMiO - t f CO F~CO CO t o CO •<* CO i C c o CO CM i d C O i T i co as •«*< o

o

OS 0 0 COiO

0 ^ « ) i f T *

-

°C3 o

•

ej

s

TJ<

,2-3 co

C

rHNlOCO CO X) CO "* co t o ^ co COCO^CM OJ 1-1 as co

00 X

co

I

—<

I

I

«s

b» 1 - 1 0 1 - 10 H

(M H 1O I O O 5D • * OJ XJCMiO

I O C M 10

coco-^ 3SOCOCOCOC01—ico C C f l ' J I C O O ' * l O N O J i C )

•*

e»

l>-CMi—I CM O

CO1

I H M 00 H N N CO r t l - H - ^ CO

co o co co CM co

co

(MOCO CO ( M O

c •3 -s ca

CO

co » n o

B3 T3 5 3 > D cS

o

O

CO Ol

1 CO -*l

CMCMCM

t^CO,MCOtOi*ICOCT5»--.30CM'^,-^a3CT5r-CO'Mt--.CT3CO COOCMtOCOiO^tlCOtOiOOOCD^^Ttl-MtOtOCOi-H o o c o N i G J i - t c c N N t ^ T t i i ^ M M H - i - ^ n c n i o r —<COOSOCO-'tlJSI>.in>OCO-Hasoasi>.0—(COCOCD as t~ co-H o co as co i-t as as —< as i>. ^1 o co o CM in co

CM i H r H r - l

i-H CM 1—I •**! CO

H

TH

r-l H

H

H

H

J) W'J*

W

I SK I -Q CS

el

CS

C 3 °cS °cs

g-

9 O a r t » i O r t H O ) i i i r t C ! 0 0 5 < C « * 0 ! t - r > ! o a o ; 0 - i O ) ^ O i a c a O O N r J t . S N N O l h . ^ U t O n t O O l i O ' O N i . Tjoor/ c b x ^ i b ^ - ^ c M ^ ^ i ^ i b c b i ^ i ^ i o x ^ c M å s t ^ c b ^ t i ^ - T - i - b t b OViOiHCOMCOHCi5i005-*OOCDiOiONH — W * ^ O-HGOCM WiOHOCft050COHOQOinOOCQiOtONMinT|(IMCO«*COCO cMCM>oococO'^iasco-Hor--coasco^cocoasco300oOi-(co COCO»C5T-IC(3^COCMi01>l>COiOOin'^iCONi*iaiONiQCOtOCO 1-1

+J

1—1

CM

1-1

1—I

to I i o t a I —< l ^ - ^ i o t o o o i - i T j ' i M l i j i c o o o I 01 eo CD (M I •^ I p [>. I CN I a N ro 00 o 01 co 10 J 1^ t o oi •* | N I * TH m \ cbÖ!^^ö^fiibcb"*i^ti4h i s c M Ö c b ö i ^ r - ^ ö ö c b å s c D W i O - H i r i - r ' t f l c n ^ ' f O u ' r O r H N i H O i M O O i O N >b -H o t ^ c o c M c o t O i H c o t - ^ t ^ - a s c o c o t o c o - ^ r - i L n t o ^ r i i o o T j f i c —1 C M O lOiO^tl < T—^ ^ o*—» a o-#-" cM c MUMc oV J- - —• c o Vc JM < M a s a 5 c O ' H 3 0 c o , M o a s c o as co — 1 1 t1^" l**x c-JJs i'.»I T tl liCCOOCSM QC COOCCOOi C i f^l aTsdc C ^ MSOcCMOO m H a s - I C O ^ N O C J Q C O O C O i * CM co as c o a s t - i n T H C M ^ r H C M - ^ i a s ' ( C M C O - ^ I ^ I C M C O C O T P C O C O G O co co as

°cs 73,9 .

S

g

« c cS

as-*coot^r^>QOi£?o:ococMTjHcoasocMcoeot>cocoascoo o a s OSCOCOCOCM o - i c o o c o t o x c n ^ t ^ o c M N H i a c o o j ^ N jocococMocoasoi^oco'MCMcococDo.'MCMcot^asr-itOiOO

CP

o cs

£

3 3og CM

.3 oc £> 3

_

1^

O N J ) N i o c s » c o t~-' -Ö g 3 - 3 . 5 »03 £S > 0GSD

t-^ CO

33 CO <p p f c co o iO 1 cb do•M å s co t ^ a s c o tH^ Ct OD O-M' 30 no a s 1 CO CO CO TS c o 1O1O c o c o as as co as •># —•

O CM 1-1 co co co co iT5CO( CO 10 CO CM CM c o i n t o 1OI 1-1 co asCO t o CM COa s a s 1 o r ^ a s 1 0 CM u o e o CM T j i !

-* o-co

lOCO - ^ 0 . C 0 t ^ C M K 3 H H N O N o CO •<* r> - i C O CO - t l T H l o c o c o —< e o o • ^ - M iO CM S C O CM c o c o c o •># c o asr^ tCM o i ^ c o i n -M • * co as co co COr-ICD T j ^ c o i n c O " d i c o o • * N t o i n 1—1 t o t > CO co o c o i n c o no c o c o -<* as

s

CO

o

33 33

5 33 -e 33

S

CS CS « ^ «-

c "

CQ 3 S co co

:CS co S

3 § 3

3-1

to

3 T3 3

o « 2

co 3

co-csS 3

C

3 3 • « :cs •S.S — « j •"• ^

•3 C.Ä 3

CO

-^ co

CO U5 t e a

sc

o

' a - 0 ^ J3 'H »c g :0 3 o _ O X I

g-2

-Q O

3 ™

J3 CO CO t-t

cs o A ' C "cS "cS c/J• K J1-5 C/3

.3 .3

C

a 3 :CS

:< CO J>

co

CO

:cS

3 Si

3 «

•3

o

°

DH^J

CJ

~" 3 C S ^ S O

rt

c j CO CH :C3

& • • <

CO

~ s -a 3

C<3 '

a > 'S •cs=« o O

:cS :CS

93 Tab. 12. Vissa beräkningar rörande hushållningssällskapens egnahemsnämnders genomsnittliga förvaltningsbidrag och årsutgifter för egnahemsverksamheten åren 1934—1936. De genomsnittliga statliga förvaltningsbidragen H ushållningssällskaps egnahemsnämnd

De genomsnittliga års- De genomsnittliga årsutgifterna i % av kapi- utgifterna per belånad talskulden till egna- egnahemslägenhet resp hemslånefonden resp. år den 31 dec. år den 31 dec.

i % av kapiper belåtalskulden nad egnaförvalt- lånetill egna- hemslägen- förvalt- lånehemslåne- het resp. år nings- förlust sum- nings- förlust summa ma kostnad fonden d. 31 dec. kostnad resp. år i kronor d. 31 dec.

Stockholms läns o. stads

0-48

0-33

0-04

0-37

Uppsala läns

0-53

0-03

0-47

Södermanlands läns . . . .

0-54

0-49

0-50

0-50

0-19 0-02

0-68

Östergötlands läns Jönköpings läns

0-58

0-80

0-07

087 Kronobergs läns

0-60

0-41

0-09

0-50

0-53 0-48

0-01 0-02

0-54

0-25

0-66

Kalmar läns norra

....

0-57

Kalmar läns södra

....

0-52

0-50

Gotlands läns

0-58

Blekinge läns

0-57

0-41 0-52

0-02

0-54

Kristianstads läns

0-35

0-33

0-08

0-41

Malmöhus läns

0-54

0-50

0-79

Hallands läns

0-56

0-28

0-29 0-27

Göteborgs o. Bohus läns

0-57

0-33

0-09

0-42

Älvsborgs läns norra

..

0-56

0-32

Älvsborgs läns s ö d r a . . . .

0-38

0-07 0-06

0-39

0-56

Skaraborgs läns

0-54

0-43

0-66

Värmlands läns

0-59

0-44

0-23 0-07

Örebro läns

0-56

0-40

0-06

0-46

0-56

0-40

0-01

0-41

Kopparbergs läns

0-59

0-45

0-12

0-57

Gävleborgs läns

0-61

0-82

0-17

0-99

Västernorrlands l ä n s . . . .

0-49

0-33

0-17

0-50

Jämtlands läns

0-62

0-42

0-76

Västerbottens läns

0-52

0-44

0-35

0-79

Norrbottens läns

0-67

0-55

0-02

0-57

0-53

0-42

0-13

0-55

Västmanlands läns

....

Samtliga

0-55

0-44 0-51

18 17 27 20 25 11 21 15 15 16 15 30 12 10 12 12 20 15 15 16 15 24 12 13 12 16 16

2 2 1 9 4 18 12 2 2

2 10 2 4 5 6 11 10 1 5-

94 Tab. 13.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnders inkomster Förvaltnings-

I n k o m s t e r Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

statligt förvaltningsbidrag

ränteinkomster å egnahemslånemedel

tillhopa

tillhopa

löner, arvoden, reseersättningar

Stockholms läns och stads

68 677-66

2 601-70

71 279-36

41 512-38

36 543-60

Uppsala läns

44 487-69

8 279-28

52 766-97

31 213-32

22 269-05

Södermanlands läns . . . .

40 110-85

16 349-10

56 459-95

24 133-64

17 970-17

Östergötlands läns

30 760-73

2 713-90

33 474-63

29 247-47

24 267-09

Jönköpings läns

15 658-38

2175-12

17 833-50

15 252-05

12107-19

Kronobergs läns

32 598-11

5 501-27

38 099-38

15 431-67

12 730-40

Kalmar läns norra

20 407-37

4 435-04

24 842-41

18 783-58

13 368-40

Kalmar läns södra

17 964-24

263-72

18 227-96

16 839-78

10 783-74

Gotlands läns

29 030-95

2 521-44

31 55239

19 838-32

14 703-10

Blekinge läns

33 667-91

33 667-91

33 859-52

22 496-52

Kristianstads läns

95 092-47

95 092-47

87 758-03

53 442-44

Malmöhus läns

39 549-81

39 549-81

41301-55

16 588-08

Hallands läns

37 654-62

13 250-02

50 904-64

22 806-10

16 557-12

Göteborgs och Bohus läns

28 336-68

419-11

28 755-79

15 770-97

12 037-98

Älvsborgs läns norra

35 524-67

4 319-34

39 844-01

21 847-22

18 071-71

Älvsborgs läns södra

32 758-92

5 442-14

38 201-06

22 913-15

16 366-95

Skaraborgs läns

36 003-55

838-52

36 842-07

36 091-08

20 791-95

Värmlands läns

71151-40

2 15355

73 304-95

56 040-20

43 500-72

Örebro läns

37 048-06

5 628-07

42 676-13

24 752-75

17 979-45

Västmanlands läns

28 963-88

28 963-88

21 594-37

17 931-48

Kopparbergs läns

39 124-45

43 155-88

28 607-63

23 684-06

37 937-65

43 052-29

29 549-37

84 322-11

54 134-68

40 894-25

4 031-43 4 90965

Gävleborgs läns

33 028-—

Västernorrlands läns

84 322-11

Jämtlands läns

55171-31

55 187-41

39 549-23

29 059-59

Västerbottens läns

73 262-87

2 071-90

75 334-77

63 952-60

50 480-73

Norrbottens läns

70 247-86

30 11203

100 359-89

50 026-87

42 629-47

Tillhopa| 1130 604-56

118032-43

1248636 98

876310-45

636804-61

1 Vissa hushållningssällskap hava därutöver av egnahemsmedel före den */i 1929 avsatt för icke redovisats här.

95 och utgifter för egnahemsverksamheten under år 1936. kostnader

Biskfondmedel vid utgången av år 1936

Låneförluster

därav

därav täckta av övriga kostnader

hyror

tillhopa

förvaltn.bidrag el. gamla nya risk- riskfonden fonden

4 034-20

934'58

5 548-52 |

5 548-52

4 500-—

2 226-70

2 226-70

11373-93

11 373-93

— —

överskott att tillföras nya riskfonden

24 218-46

121 098-22

6 759-84

19 326-95

90 389-81

45 419-48

1 087-90

4 444-27 5 075-57

1 500-—

3 480-38

1 250-—

1 894-86

— —

1 800-—

90T27

5 270-98

5 27098

1 921-25

—

—

2 000-—

3 493-93 4 056-04

2 108-84

2 108-84

2 400-—

2 735-22

11 829-70

11 829-70

2 800-—

8 563-—

2 010-19

2 010-19

— — — — — — — — —

3 500 —

30 815-59

34 368-81

18 420-75

15 94806

— 24 713-47

—

—

4 748-98 1 732-99

16 145-99 5 798-83

16 145-99

1 530-85 1 921-24

2 244-66

2 902-94

2 902-94

4 624-96

2 676-28

2 676-28

400-—

14 899-13

10 055-38

10 055-38

4 720-—

7 819-48

1250-15

1 250-15

2 000--

4 773-30

3 613-93

3 613-93

1 625-—

2 037-89

637-96

2 525-—

2 398-57

7 615-24

7 615-24

232 697-69

700--

12 802-92

14 552-62

14 552-62

3 000-— 3 225-78

10 240-43

28 795-60

28 795-60

7 263-86

31170-61

31170-61

5 078-65

8 393-22

50 437-62

50 437-62

1 649-71

5 747-69

4 621-85

4 621-85

— — — — — — — — — — — — — — —

58669-58 180836-26 255012-67 239064-61

15948-06

1 500-— 2 000--

5 798-83

nya riskgamla riskfonden, till- fonden, tillkommen kommen efter Vi 1929 före Vi 19^9

20 952-38

7 282-64

—

4 227-16

16 038-40

55 59501 51696-51

2 581-45

37 25679

17 396-73

46 613-24

—

6 058-83

38 185-74

— — — — —

39 147-25

1138-23 54 061-41

11 95255

27 376-75

—

26 613-71

48 485-24

— —

671254-81

59 841-56

145 290-40

—

7 185-99

52 668-33

15 093-85

101188-30

36 542-56 87 218-26

12 611-63

73 106-49

92 348-52

—

23 057-85

—

16 014-60

92 519-63

145 349 97

14 309-45

125 025-62

69 424-45

6 731-55 6 933-01

51169-34 52 744-80

89 883-72 83 124-33

—

—

—

1391-83

853-35

19 628-28

— —

—

28 904-97

36 735-03

45 711-17

251 603-38

— —

1370516 23 ll 732125 99

fondmedel, vilka dispo lerats på annat sätt eller icke förvaltas av eg nahemsnämnc [en och där-

96 T a b . 14. H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s e g n a h e m s n ä m n d e r s a v e g n a h e m s m e d e l i i

SekreterareKonsulentLedaVandarbete arbetet möterringsrattarnas j föran- nas reserese- o. rese- o. rese- o. o. t r a k t de trakt.t r a k t - löner o. t r a k t årsar- ers, samt löner o. ers, samt samt årsarvo- ers, samt ers. dagardagar- årsarvovode dagardagarden voden den voden voden vode kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

i Ord-

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

År

1 Stockholms läns o. stads 1936 1937 1936 2 Uppsala läns 1937 3 Södermanlands läns . . . . 1936 1937 1936 4 Östergötlands läns 1937 1936 5 Jönköpings läns 1937 6 Kronobergs läns 1936 1937 7 Kalmar läns norra 1936 1937 8 Kalmar läns södra 1936 1937 1936 9 Gotlands läns 1937 1936 10 Blekinge läns 1937 1936 11 Kristianstads läns 1937 2 1936 12 Malmöhus läns 1937 3 1936 18 Hallands läns 1937 1-1 Göteborgs o. Bohus läns 1936 1937 15 Älvsborgs läns n o r r a . . . . 1936 1937 16 Älvsborgs läns s ö d r a . . . . 1936 1937 17 Skaraborgs läns 1936 1937 18 Värmlands läns 1936 1937 11) Örebro läns 1936 1937 1936 20 1937 •21 Kopparbergs läns 1936 1937 22 Gävleborgs läns 1936 1937 28 1936 1937 24 Jämtlands läns 1936 1937 25 Västerbottens läns 1936 1937 26 1936 1937 27 Tillsammans 1936 28

Tillsammans 1937 1

1000 1000 1800 1800

— — —

.— —

— — — —

4 479 4 301 3 420 2 638 974 1920 2157 1775 877 1912 1229 1140 1737 938 821 636 1283 1185 557 800 883 1457 1044 1319 1094 1468 1591 2 586 978 1146 2 499 2 455 717 1001 2 395 1390 873 1090 950 1155 3 332 1065 1149 979 1092 1166 1850 2 568 3 808 3 091 1540 805 43 329

3 500 4 000 2 000 2 000 5 685 5 664 1710 1710 2 500 2 500 3 500 3 500 1500 1500 3 318 3 372 2 500 2 500 6 669 6 855 8 454 8458 65894

500 500 500 500 500 500 400 400

— —

200 200

,— — 200 200 500 500

— .— — —. — — —

300 300

— _ — — — .—.

500 500 500 500 200 200 750 750

— —

600 600 1 500 1500

— — — —

600 600 1500 1500 1700 1700 3 000 3 000 2 500 2 500 1500 1500 2 000 2 000 1000 1000

— —

2 400 2 400 4 058 4132 1500

.—

85 379

— — — — — — — — — 18 30

— — —. — — —

1720 1857

8 800 10 776 3 000 3 000 6 935 7 710 3 890 3 805 1550 1550 700 700

— — — —

1500 1500 2 000 2 000 4 672 5 282

— — — — — —

5 827 3 537 3 276 2 838 3 274 3 615 3 930 4 606 995 1454 3 359 3 044 662 690 309 391 2 280 2136 5 256 3 934 7 993 7 972

— —

1500 3 333

2 519 2 578 430 488 5 066 9 262

— —

— —

— — — — •— — — — —

•

— —

— — — .— 4 355 4 558 817 662 791 109

— •

—

— — — —-

100 125 1101 2 459 652 570 799 600 4 504

5 500 5 500 5 811 6 454 5 000 5 500 1583 2108 5 600 7 710 68 539

4 477 2 570 11330 10 967 4 109 3 251 3106 3 243 1624 1398 2 570 2 392 4 749 4 512 3 695 3 902 5 040 5 631 4 591 3 726 90 467

78 969

— — — — — — — —

•

— 29

—

6 241 6 494 500 500 1782 1782 1975 3 265

.— —

— —

•

—

— — — — — — — — — •— — — — — — — — — —

Några egnahemsnämnder ha meddelat, att vissa poster blivit för höga, enär det icke låtit av bristande medelstillgång ha kostnaderna i övrigt burits av hushållningssällskapet fr. o. m. bestridande av förvaltningskostnaderna, äro vissa i tabellen upptagna poster blott beräknade.

97 b e s t r i d d a p e r s o n a l k o s t n a d e r f ö r å r e n 1936 o c h 1937.

Egnahemsombud

Medelsförvaltning

kr.

kr.

552 480 456 65 732 500 982 863 23 30 940 736 68 544 260 247

13 510 13 862 5 000 5 000 2 955 3 443 8 630 8 943 3 300 3 300 4 275 4 500 4 400 4 400 3 01)0 3 000 3 000 3 000

-— —

1379 1 657 3 861 4 660

12 649 12 845

— —.

— —

597 414 213 265 1 352 1106 411 892 480 390 70 51 104

— —

509 218 2 508 2 096 2 824 2 305 6 417 7316 552 1053 1 3 883 5 646 4 063 3 609 33 236

6 400 6 400 1771 1792 6 900 6 950 2 700 2 700 3 500 3 500 12 893 13 762 4 347 6 000 5 100 5 600 4 000 4 000 5 le3 5 363 4 984 5 038 1500 2 000 7 795 8 680 4 568 5 572 132 360

139 650

—

Bevision, siffer- Expedi- Expegransk- tions- ditionsning o. fa iträ- vakt kassaden kontroll kr. kr. kr. 907 1149 750 1000 467 443 1300 1300 1127 1122 1115 1069 1250 1250 665 670

— —

2 597 2 752 5 103 5 034 2 383 3 000 4 056 4 084 2 500 2 500 4 300 4 350 900 1350 1200 1200 3 564 3 405 8100 8100 12 692 14 038

802 536 2141 2 376 553 — 536 — 461 3 400 538 3 400 1000 2 575 1000 2 575 800 2 389 800 2 689 750 1500 750 1800 733 2 342 478 3 019 1100 3 690 1557 5 513 1236 4107 1 533 6 926 690 2 900 606 3 200 1217 2 369 1272 2 393 500 2 889 594 3 245 800 14 020 800 13141 691 4 090 600 5100 2117 8100 2 479 8 295 1200 11351 1300 11179 24372 113117 25 758 122288

Personalkost- Personalkost-

Juri- Pensions Summa naderna i % genhet som av kapital- fortfarande diskt o. pen- persoskulden till egnahemsbiträ- sionsav- nalkost- egnahems- är belånad lånefonden gifter de nader resp. år resp. år d. 31 dec.

kr.

kr.

kr.

kr.

0-29

14-52 14-72 11-50 10-63 14-51 15-19 18-19 18-40 14-58 17-48 10-oo 10-19 12-99 12-39 10-87 10-88 I0-oo 10-24 12-37 11-60 10-08 10-74 2-05 2-29 11-86 11-44 7-39 8-25 1243 15-13 8-66 9-20 15-01 14-31 11-30 11-49 12-17 14-95 13-80 1546 972 8-31 1246 12-47 8-47 843 7-83 893 8-22 8-90 12-39 12-14 1082

0-30

11-19

1000 1000 462 469 8 352 13 369

39 372 39 557 23905 22 475 18 747 127 21 658 127 — 27 745 — 28176 — 12 107 —. 13 897 — 18 418 — 18 339 12 017 12172 9 955 — — 10 044 — 13 627 — 13 226 — 22 494 — 21 427 405 56 311 405 59 093 2 2 432 — _ 3 2 547 — 18 862 18 507 _ — 11938 13 138 _ 243 21148 26 269 218 78 14 958 78 16 332 320 21167 193 20137 — 40 483 2 035 44 288 20 668 1900 24 742 1950 —. 17 930 — 19 987 — 19 400 — 16 574 1000 23 396 1000 22 904 1200 43 091 43 724 1200 — 22 479 — 27182 41033 386 44 741 386 428 43 056 428 43 856 6 087 616 739

0-27 0-28 0-28 0-25 0-25 0-27 0-37 0-44 0-46 0-53 0-35 0-33 033 0-31 0-34 0-35 0-28 0-28 0-39 0-36 0-22 0-22 0-04 0-04 0-27 0-27 0-25 0-26 0-33 0-39 0-25 0-27 0-33 0 30 0-35 0-34 0-31 0-38 0-34 0-38 0-28 0-24 0-40 0-41 0-25 0-25 0-24 0-27 0-29 0-31 0-42 0-39

8 020 | 644 992

1200 1200 100 100 400 400

500 500

— —

1800 1800

150 150 600 900

— , —

1000 1000

— —

900 900

— .— — —

—

— —

— — — — — — _ — — —

1500 1500 5 660 4 500

— —

600 600

600 600

— —

.— — —

420 465 300 300 100 400 1120 1149

— — .— — — — — — — — — —

300 1500 1 500 257 92 1200 1200

— — — —

100 100 252 26

— — — — — — — —

d. 31 dec.

— — —

1 2

B 1 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

16 17 18

19 20 21 22

28 2-1 25 26

sig göra a tt fullstäiidigt fråiiskilja kos tnaden fe>r bostac sförbättr ngsverksa mheten. — På grun i 1932. — 3 Enär ] lushållnii igssällskap et av eg nahemsi lämnden uppburit visst belöp 3 per år ti 1 7—388543.

98 "2 *» u ö c

-a & -g 2 2 c :o c xi ^

o

CJ CO

CO

— t

i-H

OJ

t- CO

• i—* I CO «*

CO

^H

CO N

CO C)

w

co

CTJ » O iO W

n

O» -rjl

00 O

O

>C0

>CO C O

CO X)

CO -M

25 i—i

-TI

: 00

CO

OJ

cs Si

fl

•ct

a a fa

GM

CM CM

CO CM

C» CO

CM CM

CD O

CO

i-H

itf<

lO

i*l K*

CO <M

00 CO

CM CM

o OJ

o

X CD 25 O

94 OJ

co o r~ •># co

CJ CO

CO CM

CD

GO

CO

co

co s

i*

S3 i i> "K cs

i

•«Sse

:cs o « 3 e 2 :

K •* .cs i S ^

A w O

.g

Ä

ed

cS «

CS CO

—<

r. 3 T i -T-. É H .3 3 -a o>

—i

•c*

CO

> 3°i:«o

i—I •>*

o

CD CO

OJ

oo

—1

CD

oo

eo

>r.

en cc en

OJ

co

CM

»O

CM

OJ

CO

i* CO

CD O CD

3 en >a

CO

CM

en OJ

CD

CD

>—i

>o CD

o

•M 25 r-1

H

O 00 O

fa

s 3 0 +J "53 3X1 i—i cu w 3

v

•o (i

fl

»O CM

uo

co

\a

oo iO

CO

iO

o

S" "2 fl

a

-* »o »O CM CTJ CD H t ^

O CD

CD CO

O t»

CO

iH

!M

00 OJ

ij<

di co

ii iji

»b o

N oo

•>#

•* 9 as

OJ

O

lO

i-H

CTJ CD

CD CTJ CO i—l

i—t CTJ GM

CTJ CTJ CM CD

co

:cS t - —< :0

cS cu «

I I T* O)

t/)

co °CS

4)

c

t»O

c( Mb of l3 ) i Nb Ni H) H N « o 6 c b f l 5 ( M M H I N C O ( N

r - o i o c o T t i c o c M r ^ i o o o ? co co co o c o oi ro ^ CTJ i O i H- Ht »r -CM o t - o CO c o N c T JM c

o ,*

V

CM CD

CO Tf< O CTJ

09 T } ( l > - C O C T J C T J C O i O C D C X l C T J O i O C T J O C O i t l C T J O O O ^ O » - ^ i O

s •a

i

)

(

^

<

O

W

H

H

N

N

H

i

O

®

i

3 C O C O c M C O r H ( M C M i - l l ~ - C D C O

IM

«

fl ^ ^ S

-O

fl

g fa u £ fl. §•

cs -a id g cu

g£ =«i

» O CTJ i * O CM c M

CO

Ä

i EI _,

cu '•—• '-O

U.

Ti

M

-CS

cu a r! 3

to cc -5

X!

<**

g ocS H "tö1

3 B cu

g

cu cS Ä g co

S cS -3

x: t. CS

.3

b»,

cu tu r!

zi P K

co

tJD

cu

CD co

g .g ,Q

tio

.

3 s-, ÖB : 0

cS

PQ

fa

fa fa qq

ÖD O fa Z

.3 hJ

-<

2 M

«

jO

.2

K fa K « £

99 Ii* [oo

co 00

bCO

I b ffl c» •

ib

CTJ 1>-

CO CO

i o c*» i-H IO m

if CO

"O OJ

O

CO OJ

tCO

*0 —

1 *

so

iO

tfJ

r--

CO

OJ

CTJ

ro

00 F"

Q 1*1

*f lO

»c

oo

O

»H CO

OJ

ijl i*l

i i (M

CTJ »O

co ^H

CO t— r— CTJ

i—i CO ^H

1*1

tO 1*1 O HO CTJ co

io

O »O

ib ib C J 05 ib 5 ! m i o CM CO CM

-* 00 CD --I Tti i*: Ui

CD

t~-

i*l

O

OJ K) CTJ

O

1*1

CO

O

O

CO

O

—I 1

O

o o

*#

CO CTJ O

-H

OJ CM

CM OJ

OJ N

00 Ol

"3 lO

OJ -

CO CO

if N

i

OJ N O

CM

CTJ

co —c

itt t-

CM OJ

•* 00

do CTJ

X

1—1

CO

CTJ

O

•& OJ

|A CD

OJ

.—i iti t^

o

ö

CTJ CD X OJ OJ

1-<

ic:

O

o 1*1

CO

TP

(^ —' o

CM

i#

CTJ

1*1 tli CD

o O

TH

co

co

CD

CTJ

i-i

oo i*

lO CTJ CTJ CM O

m

r-i

CM

eo

X

CD CO

T-I

©

eo o

co

CD i-H co

-H O CO

—I

CO

CM

rH

m ao

I

I H I O C O C J J O O U O O J C O

CM

I O

ifl

i-H

»rj

CD

CD

CTJ

OJ

OJ

—<

cb

iH i-H

X CD i—I

i *

i—I

<*

CO X OJ CO X

o

o o X 3 CO CD o X X i-H O O m ICTJ CTJ CTJ 1

CD CTJ CD O CO

i*<

*

X

CO

^1 5J

CO

iO

X

CO 01

lA

O »A t^

—I iO r-t

co

CM

"0

X

iO OJ

o

CTJ CD CD O

CD

*

U1 CTJ

X

X

CTJ

co

o

X CO o CTJ CO C»

so

i—(

CO

lA OJ

t» X

lA CO

CO CO

I

X l £ c u S . 3 c J t o O : c s

-fl fl s K g S 2•2 xi g £co « g> -3 £ cS co fl 3 g g 2 S3 eo « 3 „.xS!3 -A SP «

få

o CO

fl

J2

o

£

C £

S

sp -s

« CO

M tf fa K

:0

TO 3

g g

l-H

^H

cS

CS

tO

fa

o

u

i

ttD

3 CTJ

CTJ

O CM CO

iO CM i-H

CTJ

CTJ —H i-l

CS

XI

o

en

I I

fl cu

c -* , . :0

cS

X

iO (M i-i

g

cS

s

O CM co

3) -3 =2 :£

W c

O 3 X! lO

g

1*1 i*l i-(

•g s £ g

>> %

-* CO

•v

ar

**»

r

H

w

t

P

j

<

S

^ » co

^ Cl o3

cS

M

£ fa

:0 » tO

tt

ff 5 B. 2 :CS

co

co

ja

oo

co

^

3! ° H

XI

* -§ 5P g) 33

c CQ

räö^ÄEfa^j

o

to

* "

<-i

8 I 00

a OJ -3 flQoi ÖB

Si,-fl

tn t; g-3 ÖB CS :CS

t 3 cS .Ti

uksl gåv plåt

•a

tn

cs

• «

' X ! fl i —

O fa +->

^ g 3 x W) g S i "«3 a fl g tn B 3 >=*> l ej CS X O • « « g ' g> fl fl . _ co r^ OB U '72 — ÖB

« £ 7-1

B cs •cs B cS

B 3

fl 3

°CS fl X B ÖB o . <- — fa cs . 3 g - to u 3 cu

-

•<! X!

fl

" - 1 K^

^

cS

QO

_,

3 B

cs q

gO g.a g

xi

- I 00 . cu o cu fl x i a B M 3 fl « 00 « . 2 > 2 p 00 3 . c

'Öb w :o .Q g B g X A >> _, .22 ° coX S ^ K

co cS

cu

CS

cu

C * S?-flcg X! £ 3 CJ - £ c O

" c o 3 . C g o oCTJ3.+-J \op tu

•ra — » - 3 . C J S P " to § C, a<- g

-

a'S fa X c3 E cs n

fa

-

'J^ra^l I

5°5 g°2 S g2 g

i "Ö

oSgI «

cS cS I A ^ I

gg

g ^2=3

B* Ö

> f l

- ^ —. C

flx g, 5

co c o fa g^O £

CM

g

to co X X

3.X]

cs X g

;

>£B^

gg

rt.°

o cu M JL ^ cu l o ^ >H X * r *i •O tn cS — M , . cu - = <—, fa X

ooS g t i-g •^ CS A :cS « X J t * S -SfaB

X! X 3 3 c- k l X X •CS »cs

tads

O, [g O

•319i

rsålts

100 CD CO CO c o CTJ CTJ

Q, 3

l A CD

CM O i A

O

O H iA

• * uC H

N

2 B ~ ff L C B cs

X

~

fa>^ •fa — cu - 1 00

•a ooxl CS

~

M

« *-'

CS p> fl 3 •cs X i-i cu T- X a

cs 3

< U CO

g * « s 5s e fl, 3

5 3 -*

ÖB t * O CS

ft« g O

X B cu :cS " 3 a <u 2 t. pq x : cs

T *

O

° ^ a-3

t ! ° fa CS cu 3 C Ö cS fl CB „ cs a o tH ^ _ - B — o X w — - B -3 £ 3 t-, fl cs O . o

5fl ^

ÖB 3 Tö 3 £ o SE co B " S X

COCTJCM CM

B ^ j ÖB CJ 3 - 3 cu

g

t o CO O CC N i O O

00 CO CO CD CM i * l i CO CD i A CD CM CD X CO

CO <H X

3 CO

«o O

o

cbcb

i b CTJ

ec

O

O o

c/T+->

ndra plan 000 1 Korr

« ra

CO CO (M

g >-5 3<" * X O B a, r - CS X 3 cs X " 3 co tu ÖB

O i^

'

: 3 S a 8 3 fl X .CS >CS ^ ÖB cu b OO B ^ ;

fl g

»"S O CO - H 1-H CO t i * iA . co

OCTJ H O i-H CO

t^CMiA t ^ t - CTJ -*co

B Is*

i-H O » O O - H OCTJ0 5

ggeso hållni tia oc jaurs,

:

cu

00 S O CS

näm För mt 6 nosu

—, X i—: - c - C O r-i cS ^ > cu . 3 3 a 3 X cS tu

CO

X

B o

S3 .OB >>Xi O

ÖB-g • g CS

fl g

O O O O O C O O CS i A O i - i i A i * l i - i CO ^

O lAiA O N CD CO

tO

cu fi B X t o

0 0 tn

S = « " °« fl co +£ 3 fl cS cu co O ^ £ X tn :C > CS S

o

co

i A ÖJ

N C C H CTJ i * l CTJ O CM

O

H

i f i~ CM Ö

cb fa

i->co OJ CD

CO - * i CTJ i *CTJ> A i-H CD i-H

o «> c 2 ^ H

CM CO »O O

fl

H i b Ö N

fl

ÖB g CM

"-

OO t ? 3 a :to CS O °cs °c

fa

XCMCM OJ CO CO CTJ CTJ CTJ

.,

^ S i 2 SJ . . e f

h - O M O O M i O CO i * x TJI i c f i t - en • * CO H l i A C M C O i-H i *

co X I c-1 E tn 3 3 X 2 ftOJ £ +3 — x

fl

^ Ö B u . 2 S ^ s o cu a tn c5cxx cs

fa — •

CS 5-> <U CS 05 B 3 csa 3 B ÖB be • • - ?p t . cs | « -7S

•— - ra ^x

A "5

CO CO CD CD CD CO CO CO CO N t > N i—i cu B CO CO CO CO CO co c o CO co CO CO CO CTJ CTJCTJ CTJ CTJ CTJ CTJ CTJ CTJ CTJ CTJ CTJ "U to 2

-f

cu -i—>•—' B iS

X

_

£

cu ^

w

o cs fl S x co . - cu " < OB t ) CU - J tH PH JU 0 Ö B X CS 3 H-> co

c. .3 lACO

t-XCTJ

O

i—i CM CO ti f* l iOAC CO D i-H i-H ,—I

rt fl

101 1

fl

. +-•

o g ^ g S> .

"* OJ CO 0

00 CD iO CD

1 O O 1 CO

»A

1*1

00 OJ

OJ

1-5 1*1

O

O

O

i'.1

TH

OJ

0 CO

CO

cb r-i

0 O

i-H

OJ l>

CS

CD

O

< i CD

1-H

1—1

CO

0 iA

0 -ti

rH

co

i-H

CD

0 0 CJ iA

CS

©

iA iti

tn

to

»0

tH

K* I>»

+->

i-H

•** X I 3 H Ö C •

I

A Si s-

Ber nat tal la hel

X

g

m

O ii

X

2 5 ^ B

i

,

t-

JS fl +-: co

•

"3

tH

3 CO - H

- -x* fl3 +e 3 ^0j 3

ra ^ 3

fl

,

• 3

co co OJ

tn'

3 3 3

xs

Q

ii) CO CO OJ

0 0

OJ OJ

OJ CM

co O i-H

0 0 CO iO

O

Q

uO

iA

CO

iO

CD

OJ

O

_> 1

CO iA CD

0 0 i A

O O 1*»

0 c 5

O

lO

i-i

1-H

iA

O < 3 OJ

-n

CTJ

•A

X

^H

T-H

in

O

O O

CO

O

l>

X CD OJ

T-l

CD CM

O O CTJ CO

CO

O

Q 00 X

O c 5 CM X CD

CS

O CD

ITi

Q

O

•A

O O

^

- H r H

Q

-o

O O C 5 O ~H i A CD -M X

C J *

< 3

T I

O C) CD

1—1

CTJ

O

c 5

OJ

l> 0 c_> CD

ec

A O CS

i-H

C_> •r-H

O iA

i-H

iA

itl

i-H

H

a 23 3 i j

i-H i-H

0 O

5 0

c-i

O C 3

a

c -> CD CO iA iA

0 c 3 OJ

O

X

i A

i-H - H T-i

i-f!

00 H

O Q

Q

i-H

cc

O © ro CTJ 0

O O O-

c->

00 l A

^H

iA

O O

CTJ

CO

CT5

O

©

Q OJ

© © c-> Q CD 0

i-H

OJ

r H 1*1

© 00

1^ —1

O O CD

X

O Q i A

OJ

i-H

cs ©

©-

0 0 f^

c ; 1*1

i f

O t^

co

CTJ UJ

0 O

O

Q JU

O

0 CO

i-H

0 O

1*1

O c_>

O

CS

c_> ci - H; 1 — '

<_> 00 OJ

•H c;j

O O

^H CTJ itl

O

O O

Q O CO OJ

0 Q <—> Q ©

00 t ^ iA

0 CD

(-5

a

t—)

.—1

iA

iA

i*t

^H

•ti

.—i

1—1

i-i

,_,

*

©

O

CTJ

1—i

,_i

T-i

1OJ

OJ

i-H

« tH

>

8 w

O)

^

1 Q

ro

CD

© Q iA

fa "E S OB .

0 0

B cu : 3 3 + H tn c? : 3 tn

X

»Q

3 tn fl ^ 3 "*

O O »A

0 0 CD

8 OJ

O O OJ

1 OO

i-H

0 CTJ CO

0 0

i A

u< r~

0 CO

s <N

"*

xO rM O

1—1

CO 01

g OJ

Ci-

eo 0

M

cu S

-*

|

'

ÖB

.

O ÖB.3

-

kr.

Vägar, större

. g>fl g>

cu B t- a 3

3 H X

M

V fl : s- X i s ° CJ •"

1 OO

kr.

Täckdikning

afl

H 3

iS 1—1

rH

tn

O O O CM .—1

0 0

g O

1*1

J5

co 0 0 X 0 0

O

CM 1—t

O O OJ 0 iA

OJ

O O CTJ CO

0 0

Q

Q 1 U

co

CTJ

—(

O

i 1 1

i-H

1 OO O X

O O O OJ

O O CD i—I

O O CTJ O OJ

—> Q 0 X i-H

i-H

O

1 |

t

1 1

O

O

0 CD

O O

(^

O Q iA OJ

CO

iA i-H

0 0 0 0 OJ

Q

Q

0 C_J 1CJ

C J

iA

O Q 'O

O

{ ^

CO

X

© ©

i I

0 0

i

O O

.es

3 B S to B "g

cu cu

•> —!

•2

«

CO

fl ÖB 3 i-"

£ fl 'oo . 3

tu X fa B

co

cs fl A B

:

x

fl

-fl

3 g

:3 O -3 3 cu S *-•

-A cS CJ

fl

«

B

:3

to

0 SS

^

OJ

CO

0 0 X CO

'

•A

if<

CO

'

l> 33 CTJ

O CD

© © i A OJ CJ OJ

"*

CD

c^

X

CTJ

O

1-H

> «

cu -CS 0 " ^ ^

> 3 ** flr-2 I-» 00 co cu

c to - H CS fl cs

CS :ce

£

fl

j5

fl

0J 0

O

OOfl fl X

cu

B

g s « 2 3 fl

1 000

i-H

iA

01 lO

0 fa

A^fllS 0 A 2 «

O O

1—1

0 iA CO

O O O

O

1 TH

*

OJ

• A —1 ^H

0 0 CTJ

OJ

co

*

iA

00 0

ÖOfl C

tJs

•cS fl T^ 3 X

iH

"3 X q fi w

TH

CO

flf 3-°!^

0 0

3 3 00 cu < g fl g A fl 3 l :

CO

S>«

g £§

<jQOP

>

fa

iO

• 3 00 oj tn O

X

c»

iH

v*

X i-H

i-H

0 0 0 0

fi

^ 3 cu cu 3J 0 0 , 0 X 5 fl 03 »H X B cs

«* b h 13 fl fl

tH

*-> fl cu

•g3

O

3 3, O tH

«ö

1 1 1 1 1 1 ! 0

'

1 +3 cu *-

fa

1—1

CD OJ

0 0 i-H

'

1 CO

<—

1° 1

3 "C

'

S

tH

tn

Tj

T^

tH

fl

«I-I

00 3

tJO

>o

1^

g 12

<y

iO t»

< ~> rj

co

—H

5P

i A

18 CTJ

4->

3 00

CTS

O CA

i

A

B

0 0 00 0» 00 »0

tH

.—i

t_

oo

Ol

0 Q

Tji

i>-

»0

O O

c 5 Q cs Q CD X O_ J> C J CO <_> CD o< _> CO < t » O J CO O OJ iA h« co Q CO eo *""* ^ ^

i—l

Q © T-H OJ 0 CT>

1-H

CTJ 1

CS

er»

C 3

-TI

OJ

<J'B

fa

1 OJ

»1

CO r—

"3

O

0 0

O O

tH

<I

0 0

1*1

Inko mstei av skog m. m. kr. O

O

OO :3

° fa ' cu • i s g f l h cu i f

O ui

CD

H

tH

tH

tO

cu

«1-H +-»

f fl«fe w

<U

X

Sto X

CM

s c ^

CM CO r | (

'

eräknat xeringsärde i ledeltal rlägenhet

102 C X

o o o

co o o

X

X

8 oo

o o o

o o o

o o o

OJ

1--

CO

CTJ t >

o

o kö

c^

o CD

o o iA

o

O

O

O

O

O

O

O

o o

o o r^

o iA

o o

o •A

i-H i-H

O O OJ i-H

o o OJ

o oi A

o

o

iA CD CO OJ

OJ CO

O

o oCD

o CD

X

o

»2

SS CM

X

00 T-H

i-H

X

m«^fl 2 t

a 3

3 H->

i +-> :cS cu

a «

fl

k— zi

cu cu

IH

iA CTJ CO

X

o CM

^ _g A.ÖO

o

g o 35 iA

(^

OJ i-H OJ

OJ

CTJ O J

T-H

o

CD

iA

OJ

o

o o

iA OJ CTJ t —1 i-H

(^

o

O' O CO

»

CO OJ

i-H CM

I H

o o o

o o o

CD

X

O OJ OJ

iA

-* co OJ

o

o

OJ

1 1

O

o m

o—H

^K

. H l

1*1

(O 3

r-i

OJ

OJ

o o o 1*1

o o OJ

o

X

OJ

1*1

2 CO

>

00 3

tH

Summ nybild ningskostnad

cS _ L . S>

C

X

O O »A X

o o

o o

o o OJ

o o CD

o o OJ

o o iA

O O

o

o

i

iA i-H

X

iA

o

iH CO

CO CO OJ

*

X

X

o o

CM

B

iA CTJ

X

i-H

o

o

X

OJ CO

—1 Ol

OJ

ti

^

X

tH

X

<g

o o o

co X i-H oOJ Od

o o o o o 1*1

o o o

o o OJ

i-H

o o

X X

o o o 1*.

OJ

o o OJ t»

o o o o

I-H OJ —1

o o o

o o o

o o O

o o o CTJ o

OJ iA

X tu

OJ

CD OJ

o o

o o o o o o co i-H

o o o

o o iA iA CO

o

CD -fl CTJ

T-t

O

i-H

O O

25 CD

o

O O iA OJ CO

O CD

O

O

1-H

i

g

Ol

O

»1 CO

•*->

tH ••o •T->

8 oo g o » -# 1*1

i-H

to

T "

3 cu +-> cu X tH 3

!>• "*

00 \<i CO 1—1

00 KB

.

tn

X

' ..„ •C ö c

3 00

£ 3 •^•c cu cu

( •

o

o o

CM

X OJ

iA

iA

o o CD

o

CTJ

1 1 1

OJ

o o CD

1 o 1 oo t-

1 1

x

o o iA o

o

CO

o o iA

o o iA

o o Ol

TH

1 TH

o o o o OJ

o

o

,

1 8 o

o

tH :0 *TH

r>>fl o cS

tH CU

ti X

o o o o T-H 1*1

a3

o o o o o m

o o o o o o

o o o

o o o o

o o o

o oi A

CTJ

o o o o 1*1

o o o o

CD

o o 1

*

1 * 1

CO

i-H

o o o o

o o o o o

o o o o

o o o o

o o o

o o o

iA i-H

iA 1—1

T-<

iA i-H

iA

cu

T " *

tH H-> cu cu cu

!>•

rH

CO

T-H

c»

fl

tH :3

*#

g 3 co

O

1—I

i-H

fl fl

i>

o o o

o o o

o o iA

o

o

10 CD

o

CD

iA

CD

CD

g

co

•«*

1-H

^fl

<r> 00 cs

o o iA

O O

•A

o o o

OJ

iA

iA

-*i

T-H

o o o o o iA

O O

o o o

o o

1—1

«p

to +-> cu

fl

•3 tH

fai

1*

C o

tH

CO

g — n3

O

X

C

•a 3 B X

ra

3 o °0

:3 tH tu

J-

x

i-H 1*1

o o CO co iA

o o o

o o o

OJ iA

CD

i .3 B X! CJ

g

tn

X

H OH

tO

X

fl

O >-3

o o o

CD

iA

o

O O O

o o o

1-H

OJ

tH

X

o o o o

o o iA

o o o

o o

CO

fr»i-H

>A

X

o o o

o o o X o 1— X

o o m

X

o

o o co 00 CO o i-H

—1

© o o

o o o CTJ o m t-

o o o o

o o o

o o o

o o o

o

CO

iA T-t

o o 1-H

_,

o o o o

O

o X

o o o O o o o iA iA co CTJ CD i-H

0 8 oo r- o t» -* O O O

OJ

O CTJ

O)

OJ

o o 1 *

o o o

O O

O O

o

CO'

iA OJ

iA OJ

o o

o

iA •-H

i-H

o o

—i

O O O i-H

O O iA

o

o iA

o o CO

»

i-H

co

CD

O O O

O O O

o o o

o o

o 'O o

i * <

X

OJ

1*1

CD

o o o

O CD

i-H

O O •A

o o o o

o o iA .—t

o o o iA l>

+ J :<s

i-H

m

o

1*1

o

o o CD

8 o

X i-H

CO

Ä XI ra cs B — **

CD

OJ

i - H

iA

o

i-H

iA

*

iA

i—i

OJ

CO

O

li-

g

CS

TH

os

»O

»H

©

g cs

TH

O 01

•fl * 43£ *O H

OJ

S

•«f lfe a gg .-

CH

tH tH : 0 cu

O

T-H

OJ

co

iH

iA

CO

t -

X

CTJ

O

i-H

i-H i-H

OJ T-H

CO -H

i*l i-H

•A

~'

CD i-H

H

«

CS

. -T-»

00 X

•> tn

u cS 0 0 :0 00 B "- 1 fl cS

% Ol

CO H->

fa

O lO

00 GO

\0

iA

>

• C flU -2 o

CO

3 CU OO 3 tH •<-' 3 cu — t.

X g

iH

i — (

o>

.—t

iA

3 cu 5H

J5

r-t

o o o

CO i-H

x: n i *-»

3!

.

räkant gen ^ter

"cS

o o o

*#

1-H

3 :o

•

£S

I * 1

o o o o

OJ

i*S gfl X-

ra

o o o

tab. 1 nämnd rases m

B

igenhi , se ne äro a egnah an fö: jordkö

CU

CU

o o

tagens kostn i vna si

4J

X 3 cu

Lantmäteri förrättning

X tH

cu

+J —

faoico

g

CU

fl :3 CU —i

S X X OJ

fl

B

5 *rs

S c;

•5!

Genomsnittligt lånebelopp kronor

103 CD

co CTJ

7 co CO CTJ

tH

flfl

O

g c c 3 - i tH

3 B°CS

g g

0 0

O O

O

iA

8 O

i A

CTJ

i A 1 -

1*1

1*1

i A

I A

CO

U<

CO CO OJ CTJ t ^ •A i A

0 0

O

1 ° 1 O

O O

O O i A

• A £^ iA

O

O

O

t ^ O

i A

T-H

CTJ

i A 1-1

:ö

i A

O

i A CO OJ

CD

CTJ

T-H

t*

T-H

1—t

i-H

t-

i A

8 X

m

i-H

i-H

t-

CTJ

(^

CD CTJ i A

CD

CO

-* mm 00 T-H

O OJ

i A

i A

CD

i A

i A

O

O

r~

iA CTJ

O i A

O

1*1

1 T-H

CO CD

i-H

i A

O O CTJ O CTJ X i-H

1 T-H

*

X

*

CM

CD -H 1

CD

i A CTJ

01 OJ

r^

CO CO UI

i-H OJ O l

1 - ^

CTJ i A

CO

CTJ

i O

»A

i A

i A

m

• A CD CO

X

CTJ

i A

T-H • A

SS

CO

O CD

0 0

eo

U i

CD U i

OJ i A

X

*

OJ

CO'

O l

i A

OJ

fl

CM

CD

i-H

T-H

CO

t ^

—1

T—|

OJ

T-H

0 X

H<-2;2

X

CTJ

8 -* O l

o. 0

i A

i O

X

1 +

11»

B

co t»

Ol <N O

"C C « Q.

i-H

IT--

CD

Ol

fa ,2 3 "S

r^

CS «©

X ""'

CTJ

X 01 CTJ X

CD

CTJ

CO

CO O

O l

i A

iA

CO

X

i A

i A

O)

O!

^H

OJ • A i A

1—1

CO

. A CTJ

X U i CTJ

CO OJ CO

3 OJ

OJ O CTJ i H CD UI CTJ X 0 X 01 O

iH 1 * 1

CD

i A i A

fr-X

i A

m

M

Sfl

O i A CTJ

*

i-H

o

x

3 X

I 1

X uO

QO

g

CS

i-H

03 00

^

.

D<

Genomsnittligt lånebelopp kronor

OT X I

CO

gg

co

*°

CTJ tH

3 — i

T-H

X >

1 ° 0 1 O 0

>A t^ X

O O X

i A

1 O O

0 0 CD

1 1 0s 0

CTJ

»A

i A

CO OJ

O

*

i A

—•

U<

c1

Genomsnittligt lånebelopp kronor ti

g "B B g B -3

g A o

~

1*1

i A

l A

i A

i A

i A

l A

O

O O »A

O

O

CTJ

i A

CTJ CTJ CO

00 0

CO CTJ 0 !

X

O CTJ 1^

O O

O

t>

O O CO

O

i A

O O O

t^

1^

r~i

i-H

U i

i A

1 D l

1^

i A

co

O O O

O O

i A

i A

CD

T-i

T-H

OJ

0 CD

i-H

*

-»

CO

OJ

Ol

i A

i A

i A

O U<

X

O O

i A

O

O O l >

CD

i*1

i-H

1 CO

CO

0 X

O

X

« P.

fl" ö

CTJ

S-cs 3

i

|

i A

1 1

1 I

t CD CTJ

1 X

1 CTJ

i A

1*1

O

O

1 l>

co

1 1

i A CTJ

fr» 5

1 CO X

»A

i A

1 0 1

O

i A

CO l A

I

i A

SS l >

1*1 i-H

T-H

O l OJ i-H

1 CD

1 -P d CX .

OJ

1 T

-'

OJ

1 1

1-

1 CO

r-H T-H

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

!

t-

i A

l A

• A O CD X CTJ co CD CO i A UI

U I

(^ »

X

i A

CD

m

m

I A

i A

>A

i A

i A

•A

»o

O O

i A

O X

. A

i A

O

»0

m

i A

O X 1^

OJ l A

OJ

X

CTJ

CO

l>

m OJ 0 1 U i

t ~ -H

CO CO

i A

co 1 ^ O l

i A i A

i A T-H

T-H

T-H

i H

i-H

—H

m

CO

1 ^ O l

OJ

CO CD O l

CO CO

T-H

m

1 1

I

1 1

1 1

1 I

1 1

1 1

1^ s £p B -g ©1

00 Cte

~ Pi

!

1 1

1 1

! 1

,1

i A

i A

i A

i A

•A

i A

k O

•A

O X CO

i A

i A

O

i A

O

CD CTJ

i A i A

CTJ O

X X

CTJ O CTJ CD CD CD

s !>• s

i-H T-<

CTJ

O X

i A

— — .!

OJ CO

S J 0

UI 0! O

T-^

T-H

—1

OJ

i A

T-H

CO

O 01

0 OJ

OJ

Ol

X

i-H

U i i A

1^ CTJ

i A

i A

i A

U i

i A

U i

UI

^

C f ^

i A

CTJ

X CD

UI CD

1 ^ O O

i A i OJ

T—t

0 CTJ CO 0 OJ

O OJ

X

•CTJ CD OJ

U i

CD

I H

CD

T H

m CD 0 CO

T-H

i-H

tH

flB g B °03

O

3 - 1

tH

x

1 1

1 1

0 fl

1 1

1 1

1 1

1 1

OJ CD

U i t 1 ^

CTJ

i A

CO

i A i A

CD CTJ CTJ

O l

U i

U I

m

O X CO

X

l A

i A

CO

1 j1>^

i A 1—i

CD

I

i-H

1 1

|

i 1

1 1

I

1 1

O O -H

I

r^ eo

1*1

'

1 1

i A

1 1

1 1

co

I "* 1

g 3 g

:c«aSs«

1 1

1 1 CO.

CO

1 1 CD

O

1 1

,- X

*

1 i A

1 H l

X

£ > OJ

CO

1 1

i A

T-<

t»

CO CO

r>

UI OJ U< CTJ X CO i A

CTJ i ^

i A

co

co OJ

O U I

X

i A i A CO i A

O 0 X 0

T-H

cs

1-H r H

g 'ö

CO

g O*

X X

3 B g

«

0 0

c/- H

3 H C

H->

X

fa* fl0B0 fl .g

T

fa :

0 X

*-> X tO O 00 X <" 3 co tO

O

fl 3

co

u tH CJ

*->

to

IL

öD

fl e 3 | X

X O

C!

c/-

T 3

X= „ to

ö

!>• 8 CS iO

C c«

_

4-»

VA

03 CTJ * 5

fa s rH

CS

00 0

CO : o

^

tH

^ CO

O c

CT5

tH

CTJ

CO 0

ao

O l O l T—i

>A

r^ co

CO OJ

CO i A

U i i A

UI OJ

CO O l

T-H

m c»

CTJ

co

<t-i

^ XJ fl O

CO

s

t.

1 as IT 3

to to ÖC tH O

fa a cu X i fl fl 0g

e g c fa X O3 ra•ctf £ X tH

6 S 3 00 3

fo 3 .3

t--

OH

CO r>

tH

a 3

O

3 Qc

i x x

3 3

B

CO

t:3

3 C t-

X c C

B B to : 3

O X

a

to

ra

to

g XO .g g

0 : S> cu 3

• *

co

O

CO

sto ?C 1

•cs .S3

0 1-1 0!>•

T-H

2 tg to

O nO

25 m 25 i - H

T-H

1*1

to

3 X

CO

fa

CO t-»

i H T* O

T ^

3 OJ

t ^

to

;

i A

X CO

fl

1 ^ U i O l

1-4

U i CTJ

l > i A O l

g °

CO

T-H

CTJ O CO CO

t A CTJ CO

tH

0 1 OJ

i A CO OJ

CO CO CTJ i-H

0 0

OJ OJ

X

CT1 H

•3^

X

1^ CD

O O

O

0 b-

- " ^

CTJ O

1>

1 T—4

: 3

i A

i-H

CD CO

r- 2

CO CTJ

1^

1 * 1

i-H

1 1

G

—1

m 0

.OJ CO

i-H

1 1

co

tH

•*

U i OJ CO

U i OJ 0 1

X

i» f ll i2> a>

O l

(^

(^

03 CTJ

i A

CO CTJ

CTJ CO CO co r^ 0

i-H CTJ U i

t-

1 m

| 1

5 X co!>• s

i A

O CTJ O

F-

CO 0 CO CO CTJ X

1—t

i-H

fa

eo

<J5

X

i-H

CO

? ."£ =3 "3 3 O |~-° x

i-H

O

J ^

m

iA

tH

•—'

i^ . —i 3 3 .3 < ^ x

CTJ

CD

CO

1-H

o

x

CO

OJ OJ

1-1

CO

i-H

i A CTJ

i A i-H 1—1

§ • - °JS "3 tH O g Ä X!

"*

r»

C Q CO i A

i-H

1 ° O 1 O

CO t ^ O l CO

1 1

o^ C o g

Ö

t^

^H H l

fa

|3! C 3

,_H

^H

X

,

X

CD CO O CTJ O O i ^ CTJ OJ

«

3 T-H

CD CTJ

*

»A CO

l>

X X

i A

CD

5ng"3 -< -1-' X

CTJ

i A

i A

O CD X

O O

O i A t ^

T-H

CO ÖC tu

X tH 3 X C 0

3 3

v, ÖC tH

O

X

T> :3

TI t-, 0 3 tH

a) to : 3

to

3 cu to

a 3 ä

0 fl

g

4-1 CO :cS

t.

fa cu :3

CO 3 CU 1-1

4->

O X tH

U O

< X > C > ^ O > n > y,

11 |S tO **H

O Q

3 + s§ 08 O»

TH

O

O

104 T a b . 20.

Översikt rörande arbetarsmåbruksverksamheten _S

I Beviljade

L ä n

Disponibla Antal statslåne- beviljade belopp lån kronor

Beviljade lånebelopp 1

av köpeskillingen köpeskilling

jord

kronor

Stockholms. Tillhopa Medeltal per lägenhet

59 500

23 500 5 875

10 500 2 625

7 800 1950

45 200

16150 4 038

7 300 1825

5 200 1300

Östergötlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet

38 000

9 000 4 500

4 300 2150

2 900 1450

Jönköpings. Tillhopa Medeltal per lägenhet

36 000

17 700 5 900

4 650 1550

4 425 1475

Kronobergs. Tillhopa Medeltal per lägenhet

70 000

11500 5 750

3 000 1500

2100 1050

Kalmar. Tillhopa Medeltal per lägenhet

72 000

18 575 3 715

11 375 2 275

6 875 1373

Gotlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet

25 500

9 000 4 500

2 600 1300

2 600 1300

Uppsala. Tillhopa Medeltal per lägenhet Södermanlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet

Blekinge. Tillhopa Medeltal per lägenhet . . . Kristianstads. Tillhopa Medeltal per lägenhet . . . Malmöhus. Tillhopa Medeltal per lägenhet . . . Haltands. Tillhopa Medeltal per lägenhet . . . Göteborgs o. Bohus. Tillhopa Medeltal per lägenhet . . . .

176 200

71070 5 923

25 300 2108

24 500 2 042

188 350

91450 5 716

23 530 1471

23 230 1452

77 000

17 900 5 967

5 960 1987

5 960 1987

40 890 5 841

19 570 2 796

14 270 2 039

114 270 5 441

41221 1962

35199 1676

155 000

1 De låneförhöjningar till 1933, 1934 och 1935 års låntagare, som möjliggjorts genom 1936 målet anvisats (kungörelser nr 100/1936 och 395/1937) äro inräknade i beloppen.

105 åren 1933—1936, anläggningskostnader och arealstorlek länsvis. 8

I

|

il

|

lånebelopp fördelade å

|

|

.5

16 Lägenheternas areal i hektar

skog till byggnader eller avsalu

lantmäteri-, lagfartskostnader 0. dyl.

nybyggder

1700 425

200 50

—

belöper å

|

nyodling

därav totalareal

odlingsmark

annan mark

8-06 2-02

1-35 0-34

20-30 5-07

11-04 2-76

700 1-75

1-15 0-29

2-89 0-72

0-25 0-13

3-93 1-97

1-91 0-96

0-25 0-13

1-77 0-89

1-25 0-42

6-82 2-27

1-89 0-63

1-97 0-66

2-96 0-99

—

7-08 3-54

2-75 1-38

0-50 0-25

3-83 1-92

415 83

2-00 0-40

22-35 4-47

4-87 0-97

3'75 0-75

13-73 2-75

6 300 3150

—

—

4-58 229

4-38 2-19

—

0-20 o-io

216 18

45 554 3 796

—

—

64-24 5-35

22-40 1-87

7-42 0-62

34-42 2-87

300 19

1149 72

64 521 4 033

2 250 141

5-00 0-31

42-98 2-69

16-77 1-05

14-21 0-89

12-00 0-75

—

131 44

11809 3 936

—

—

5-88 1-96

5-88 1-96

—

—

427 61

20 793 2 970

100 14

l-oo 0-14

35-28 5-04

12-06 1-72

6-75 0-96

16-47 2-36

1257 60

1899 90

69 870 3 327

1280 61

3-92 0-19

99-31 4-73

30-29 1-44

18-56 0-88

50-46 2-40

kronor

hektar

12 800 3 200

—

—

29-71 743

330 83

8 470 2118

50 13

0-15 0-04

—

100 50

4 550 2 275

50 25

225 75

200 67

12140 4 047

710 237

900 450

—

8 500 4 250

—

400 80

169 34

6 616 1323

—

100 50

600 50

åker

—

och 1937 års riksdagsbeslut, varigenom tillhopa (200 000 + 300 000=) 500 000 kronor för ända-

106 T a b . 20 (forts.),

översikt rörande

arbetarsmåbruksverksamheten

Beviljade Län

Disponibla Antal statslånebeviljade belopp lån

Skaraborgs. Tillhopa Medeltal per lägenhet Värmlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet . Örebro. Tillhopa Medeltal per lägenhet Västmanlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet

av köpeskillingen köpeskilling

jord

kronor

kronor Älvsborgs. Tillhopa Medeltal per lägenhet

Beviljade lånebelopp 1

73 000

63 950 5 814

25 025 2 275

18 425 1675

41650 5 206

16135 2 017

13 010 1626

1416 950 5 513

474 658 1847

414 478 1613

46 360 5 795

16 000 2 000

13 700 1712

52 400 5 822

15 850 1761

14 400 1600

Kopparbergs. Tillhopa Medeltal per lägenhet .

040 775

698 365 5 587

157 188 1258

125 065 1001

Gävleborgs. Tillhopa Medeltal per lägenhet

3 327 430

2 998 518 5 433

824 141 1493

712 831 1291

Västernorrlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet ..

5 88

5 382 349 5 221

1 647 619 1598

1 452 894 1409

Jämtlands. Tillhopa Medeltal per lägenhet

5 403 925

5 039 535 5 316

1345 717 1420

1 090 605 1150

Västerbottens. Tillhopa Medeltal per lägenhet

3 089 692 4 959

673 249 1081

566 158 909

Norrbollens. Tillhopa Medeltal per lägenhet

3 392 235

3 208 410 5 200

635 623 1030

578 891 938

Hela riket. Tillhopa Medeltal per lägenhet

22479184 5264

5990511 1403

5135516 1203

24 060 175 #94-5 1 393 350 % 6'5

4153 £97-3 117 5^2-7

21 833 819 *97-i 654 365 #2-9

De norrländska länen samt Värmlands och Kopparbergs län Rikets övriga län

1 De låneförhöjningar till 1933, 1934 och 1935 års låntagare, som möjliggjorts genom 1936 målet anvisats (kungörelser nr 100/1936 och 395/1937) äro inräknade i beloppen.

107 å r e n 1933—1936, a n l ä g g n i n g s k o s t n a d e r o c h a r e a l s t o r l e k l ä n s v i s . 1-1

to

16 Lägenheternas areal i hektar

lånebelopp fördelade å

därav

nyodling

lantmäteri-, lagfartskostnader o. dyl.

nybyggder

502 46

totalareal kronor

hektar

38198 3 473

225 20

0-50 0-05

462 58

25 053 3131

—

12 926 50

917 800 3 571

11566 45

275 34

29 780 3 723

305 38

168 19

36 382 4 042

—

5 407 43

514 555 4116

21215 170

24120 44

2112 799 3 828

43194 42

åker

odlingsmark

100-83 917

22-40 2-04

6-60 0-60

27-64 3-46

18-25 2-28

0-72 0-09

17-34 007

1 322-62 5-15

427-45 1-66

118-76 0-46

1-00 0-13

21-61 2-70

1271 1-59

2-00 0-25

30-68 3-41

18-39 2-04

2-11 0-23

35-57 0-28

583-91 4-67

120-92 0-97

117-88 0-95

37 458 68

59-89 0-11

2 596-26 4-70

1 006-04 1-82

365-73 0-66

3 642 942 3 533

48 594 47

100-73 0-10

4 434-33 4-30

1 645-04 1-60

756-50 0-73

43 296 46

3 424 327 3 612

226 195 239

384-36 0-41

6 588-68 6-95

850-70 0-90

2 011-99 2-12

30 908 50

2 198 546 3 529

186 989 300

365-41 0-59

5 98212 9-60

393-73 0-63

1651-75 2-65

29127 47

2 346 476 3 803

197 184 320

349-30 0-57

4 527-91 7-34

360-60 0-58

1 835-09 2-97

195306 15 558 781 3644 46

734 586 172

1327-67

26549-79

0-32

6-22

4994-49 1-17

6925 04 1-62

—

—

och 1937 års riksdagsbeslut, varigenom tillhopa (200 000 + 300 000 = ) 500000 kronor för ända-

108 T a b . 21. ö v e r s i k t ö v e r d e n s t a t l i g a a r r e n d e I

4 Medelareal per lägenhet Kostnad Antal för inEgendomens namn, socken och län; arrenköp av år för företaget deegjord med nahem åker annan skog tomt mark hektar hektar kr.

Byggnad skostn.

Kostn. Dikför Elektrinings- vatten fieringskostn. och kostn. vägar

kr.

kr.

kr.

4 200

2 250

kr.

1934—1935 Arendala, Hardeberga m. fl. socknar Malmöhus län

11-87

1-22

85 300

74 000

Emilslöv, Emitslövs socken, Kristianstads län

14-56

7-25

23 000

17 600

650 Glimmingehus, Vallby socken, Kristianstads län

11-33

249 000

156 000

1100 19 900

10 300

Nordhalla, Saleby Skaraborgs län

16 01

0-85

161000 105 000 20000

19 200

13-19

21-40

65 000

108 000

14-23

2-00

46 000

93 500 55 000

2 400

4 700

4 500

3 800

m. fl.

socknar,

Ventholmen, Hilleshögs socken, Stockholms län

2 500 17 500

1935-1936 Basebo, Saleby socken, Skaraborgs län Biskopslorp, Kvibille socken, Hallands län

15-15

4-22

53 000

67 000

Flatebyn, Valbo Byrs socken, Älvsboras län

12-28

36-72

70 000

92 000

Forsvik, Botilsäters socken, Värmlands län

33-22

53 000

89 000

28 000

12 800

4 500

4 500

14-33

Hageby Ödegård, Hagebyhöga socken, Östergötlands län

10-90

Jälla, Vaksala socken, Uppsala län ..

14-74

17-93

100 000

31600 198 000

10 700 23 000 19 500

Kusla, Irsta och Kärrbo s:r, Västmanlands län

14-88

19-68

90 000

137 000

3 000

8 000

Ludvigsberg, Muskö holms län

socken,

4 000

3 300

Stock7

17-02

42-23

118 000

13 000

7 800

Norra Kocklanda, Bro socken, Värmlands län

19-09

16-10

26 200

44 000

18 200

1000 Ryk, Färgelanda län

12-86

37-42

8 700

socken,

5 000

2 5C0

Älvsborgs

Rännenäs, Skummeslövs socken, Hallands län Rönö, Bönö socken, Östergötlands län Vrine, Ödeborgs socken, Älvsborgs län Örby, ö r b y socken, Älvsborgs län ..

12-68

212 000

175 000

14-88

28-96

14 000

80 000

15 700 19 000 11400 1400 2 600

18-93

9-5 8

6 000

10-65

11-98

35 000

2 500

1800 I detta beräknade jordbruksvärde ingår värdet av husbehovsskog, som medföljer arrendet. — beräknats på totalkostnaden i kol. 13 efter avdrag av saluskogsvärdet i kol. 16 och med en avkastning av det i kol. 16 angivna skogsvärdet har sålunda ej medtagits i denna beräkning. — 4 I genomsnitt

109 e g n a h e m s verksamheten till och med å r 1937. 11

13 Kostn. Andel i för Diverse admin. Total lantm. kostn. kostn. kostn. förr.

21 Genom egnah.-utr. uppBeräkn. Anskattade värden å samtl. skatter skaffn. Bev. Arrend- att gäl- Förelägenheter år 1938 kostarrendeavg. das av tagets lån, nad i tilljordpr år förstaten salumedel- jordbruks- tillhopa pr år räntn. hopa 3 skogstal per bruksvärde tillhopa 4 % läg. värde 1 värde 2 pr läg. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

3 750

172 000 24 570

210 000

—

43 600 21800

50 000

2 000

2 200

10 500

451 000 25 050

2 200

3 600

8 000

2 350

30 000

6 400

3-36

17 500

25 000

7 000

500 000

— 27 778

17 000

3-42

63 500

409 000 29 350

364 000

—

26 000

17 750

4-04

50 500

5 000

202 000 25 250

170 000

20 000

5 200

2-47

2 150

6 600

211 000 26 375

180 000

—

22 500

6 600

2-80

5 500

140 000 23 300

170 000

-

28 333

5 400

3-48

18 000

5 500

174 500 24 930

130 000

20 000

18 571

4 200

26 000

2 000

4 200

186 500 31080

30 000

18 333

3 900

2-16

400 7 500

46 500 23 250

42 000

—

2-42

8 000

9 200

370 000 30 830

260 000

30 000

9 675

2-54

450 4 450

5 800

252 000 31500

175 000

30 000

6 350

2-54

26 600

4 000

225 000 32 140

180 000

30 000

25 715

5 900

2-71

28 000

95 000 31670

66 000

4 000

22 000

2 200

2-13

24 600 24 600

20 000

2 000

20 000

3-15

2 500

80U

3 600

9 500

—

13 750

2-80

52 000

4 700

447 000 31930 110 000 22 000

440 000

2 700 4 600 650 200

120 000

5 000

24 000

3 800

3-20

17 000

550 1100

21000 21000 68 000 34 000

18 000

18 000

3-06

3 800

52 000

5 000

26 000

88 176

2-42

8 000

650 2

2 000

Avkastningen av sa uskogen ingår i :ke i arremdet.. — 3 Varje företags förräntni igsproc ent har ning motsvarat ide arrc ndeavgälclen i k<)1. 18 miiiskad med skatteu tgiften i kol. 19. Någon avkastberäknas för etl arrende egnahem utgå om kring 21 o-onor i kronoskat t och 67 1.ronor i k ommun alskatt.

110 T a b . 21 (forts.), 3

ö v e r s i k t ö v e r d e n statliga a r r e n d c -

4 Medelareal per lägenhet Kostnad Antal för inEgendomens namn, socken och län; arrenköp av år för företaget jord med åker nahem tomt annan skog mark hektar hektar kr.

Byggnadskostn.

kr.

Kostn. Dikför Elektrinings- vatten fierings kostn. och kostn. vägar kr.

kr.

kr.

1936—1937 Ballabo, Västerlanda socken, Göteborgs o. Bohus län

11-72

Boo, Knista socken, Örebro län

9-63 5-66

Bärby, Säve socken, Göteborgs o. Bohus län

13-00

4-16

Gläborg, Håby socken, Göteborgs o. Bohus län

11-16

11-15

Holma, Brastads socken, Göteborgs o. Bohus län

12-00

18-35

Ingvasta, län

Basbokils socken, Uppsala 17-97

11-80

Körlinge, län

Basbokils socken, Uppsala 15-87

16-27

Lij, Vessige socken, Hallands län Menlösa, län

12-57 11-89 0-44

Råstock, Bomelanda socken, Göteborgs o. Bohus län

8-30 11-70

Skara14-62

Sylta Hagar, Kolbäcks socken, Västmanlands län Väppeby, län

15-00

östuna socken, Stockholms

Årup, Billeberga socken, län

16-41 Malmöhus 10-61

Österråda, Holms socken, Älvsborgs län Tillhopa

24 000 40 000 22 000 72 000 43 000 32 000

33 000

2 000

73 000

19 000

44 000

100 000

i) 187

14-47

0-67 13-50 4141 0-06 1-46

4 300 3 000

8 000

40 000

2 750

42 000 38 000

40 000 107 000

102 000

2 500

5 000

20 000

33 000

25 000

87 000 46 000

13 500

6 500

14 000

5 000

90 000

110 000

8 000

24 000

30 000

40 000

82 000

2 500

2 000

17 000

1200 5 000

5 000

1891 500 2 547 900 349250 208 700 110100 35-4 %

17 000

0-82

Våxtorps socken, Hallands

Sundstorp, Hällums socken, borgs län

6 000

47-6 %

6-5 %

3-9 %

2-1 %

I detta beräknade jordbruksvärde ingår värdet av husbehovsskog, som medföljer arrendet. — beräknats på totalkostnaden i kol. 13 efter avdrag av saluskogsvärdet i kol. 16 och med en avkastav det i kol. 16 angivna skogsvärdet har sålunda ej medtagits i denna beräkning. — 4 I genomsnitt be-

Ill e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n till o c h m e d å r 1937. 11

13 Kostn. Andel i för Diverse admin. lantm. kostn. kostn. förr.

Total kostn.

kr.

kr.

kr.

kr.

|

17 Genom egnah.-utr. uppAnskattade värden å samtl. skaffn. lägenheter år 1938 kostnad i jordjordsalumedelbruksskogstal per bruksvärde värde 1 värde 2 pr läg. läg. kr. kr. kr. kr.

|

21 Beräkn. skatter Arrend- att gäl- FöreBev. tagets arrendeavg. das av för- lån, tillpr år staten hopa tillhopa pr år räntn. s % 4 tillhopa kr. kr. kr.

20 000

20 000

3-18

56 000

3 000

28 000

2-66

8 000

— 30 000

2-64

15 000

25 000 25 000 64 000 32 000

4 300

3 200

144 000 36 000

120 000

2 300

75 500 25 200

60 000

2 000

20 000

2 200

2-64

12 000

2 500

6 000

189 500 27 100

147 000

3 000

5 250

2-49

16 500

— 3 200

2 250

92 500 30 800

69 000

6 000

23 000

2 500

2-59

2 700

3 250

2 250

84 500 28 200

60 000

6 000

20 000

2-09

8 000 9 500

— 1500

2 300

84 500 28 200

78 000

— 26 000

2 600

2-77

225 000 32 200

200 000

— 28 571

6 750

25 500

—

62 000 31000

40 000

20 000

2-15

5 000

2 650

180 000 30 000

150 000

— 25 000

4 600

2-26

24 000

28 000 28 000

24 000

24 000

2-82

4 000

3 000

3 750

5 750 239 000 34 000

175 000

35 000

25 000

5 375

2-33

25 000

57500 28 800

60 000

— 30 000

2 200

8 000

60C

3 300

150 000 30 000

439 — 24 000 3 450 16421 160 200 4 636000 241000 —

2-01

16 000

2-81

635 700

292O0 79100 133950 5349 700 0-5 % 1-5 % 2

2-5 %

120 000

5 000

100 %

Avkastningen av saluskogen ingår icke i arrendet. — 3 Varje företags förräntningsprocent har ning motsvarande arrendeavgälden i kol. 18 minskad med skatteutgiften i kol. 19. Någon avkastning räknas för ett arrendeegnahem utgå omkring 21 kronor i kronoskatt och 67 kronor i kommunalskatt.

112 Tab.

22.

Från

kronoegendomar

försålda egnahemslägenheter, s o m försålts enligt ogulden vid utgången av Jo

L ä n

antal lägenheter

r d b r u k s därav m e d en hektar

areal i hektar

åker

skogsmark

annan mark

2-5

Stockholms

197-105

18-697

418-890

102-043

(

Uppsala

157-940

1-610

123-930

8-410

4 10

J

Södermanlands

86-774

1-066

309-050

52-150

4 Östergötlands

276-452

58-806

479-357

68-369

14 Jönköpings

246-579

155-446

680-609

61-208

10 Kronobergs

267-863

170-396

728-032

147-126

27 Kalmar

167-324

125-948

501-211

72-016

1 Gotlands Blekinge

10-040

12-160

30-550

2-120

2 Kristianstads

415-942

81-418

347-123

46-981

11 4

Malmöhus

243-603

59-904

12-920

1-377

5 Hallands

395-664

30-131

277-879

48-675

9 Göteborgs o. Bohus . . .

241-287

31-458

313-011

106-183

14 Älvsborgs

671-565

173-074 1 007-902

320-433

40 Skaraborgs

507-649

88-300

58-771

27 Värmlands

264-202

121-696

491-526

28-012

17 Örebro

201-742

42-897

358-428

54-828

l

10 Västmanlands

272-492

57-934

360-752

56-509

3 Kopparbergs

168-944

73-564

186-703

13-080

2 Gävleborgs

41-280

23-300

20-670

107-937

5 058-787 1462-761 7 971-152 1 376-898

106-810

Västernorrlands Jämtlands

434-868

224-340

134-956 801-601

Västerbottens Norrbottens 735 Motsvarande per lägen het en areal av

6-882

1-990

1-873

113 1929 å r s f ö r s ä l j n i n g s f ö r o r d n i n g (Sv. F. 176/1929) o c h f ö r v i l k a del a v k ö p e s k i l l i n g ä r å r 1936, f ö r d e l a d e l ä n s v i s . Bostadslägenheter

l ä g e n h e t e iåkerareal i av

medelareal i hektar per lägenhet

8-10

10—

i

7 5

2 5

åker

äng

skogsmark

8-213

0-161

15-794 4-339

0-051

12-393 15-453

6-582

1-400

11-418

7-472

4-710

4-618

2-938

20-624 12-552

6-972

5-248

20-884

antal vid försäljningen

helt eller annan deivis be- obebyggda mark byggda

antal försålda lägenheter

6 1

därav vid försäljningen bebyggda

obebyggda

0 0 2

4-251 0-841

2-608

1-628

1 4

5 1 1 2

1-855

4 O /B

2-537

3-001

0 7

ti

0 5 0 0 5 1 6 2 0 1 0 0

2-510

0-530

7-703

3-040 1-508

11 6

6-428

0-870

2-066

0-446

0-641

5-912

5-885

0-767

7-634

1-036 2-590

26 45

14 8

8-400 8-4 IS

15 o

10 o

10 23

7-380

1-902

11-076

3-521

6-508

1-132

5'575

0-753

")

5-284

2-434

9-831

0-560

4 5

3 13

6-508

1-384

11-562

1-769

11-354

2-414

15-031

2-355

•)

10-559 5-897

4-598 3-329

11-669

0-818

8 1

15-259

2-953

2 0 4 1 0 0 0 0 0

4-314

2-595

15-415

2-076

17 1

0 7 0

—

—

—

—

-

-

—

—

8—888548.

—

—

—

— —

0 32

—

—

—

—

—

—

—

114 Tab. 23.

Statsbidrag till v i s s a å t g ä r d e r för s t ä r k a n d e a v o f u l l s t ä n d i g a (Senaste bestämmelser

I förevarande uppgifter, som äro sammanförda från lantbruksstyrelsens årsberättelser för viss del. Det statsbidrag, som återbetalats till statskontoret på grund av att arbetena icke vissa år har Kungl. Maj:t ånyo tilldelat hushållningssällskapen sålunda återbetalat statsbidrag av hushållningssällskapen under vissa år beviljade statsbidragen till nyodling och betesförbättring Anvisade statsanslag

Ar

statsbidrag

nyodling

betesförbättring

stenröjning

jordkörning

nyodling

betesförbättring

stenröjning

jordkörning

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr

338 000

62 000

600 000

200 000

700 000

300 000

700 000

350 000

50 000

750 000

400 000

50 000

400 000 75 000 400 000 100 000 400 000 100 000

725 000

700 000

700 000

1936 Sökta

1 583 828 290 147 1 763 239 396 275 1 462 776 462 019 1 439 856 578 816 1 486 151 723 928

150 317 328 393

1 583 521 786 322 416 074 1 810 628 1 037 962 592 913 100 000 1 803 957 1172 290 596 930 140 800 100 000 1 739 004 1 327 565 628 150 114 240 200000 14672 960 6 775324 2 712 777 255040

800000 500 000 100 000 6013 000 3012000 475000

B ev i1 j a d e stats b id r a g Å r

s t e n r ö j n in g antal

hektar

kronor

1933 1934

1140 1331

— — 541 739 916

— —

— — 651 938

99 579

1281 6 727

1039 5 408

100 748

j o r d Ii ö r n i n g kronor per ha

antal

hektar

— — — — — — 602 757

— — — — — — 405 504 909

_

1928 1929 1930 1931

kronor

47 958 49 999 74 835 99 941

— — 89 68 82 98 87 97 87

— — — — — — 74156 92 326 166482

115 j o r d b r u k å r e n 1928—1936, f ö r d e l a d e å r s v i s o c h p å s k i l d a ä n d a m å l . kung. 12 okt. 1934, nr 498.) respektive år, ingå även sådana företag, som icke kommit till utförande eller utförts endast till blivit utförda, uppgår för de ifrågavarande åren till sammanlagt 610 782 kronor 69 öre. Under tillsammans med för året anvisat anslag. Sistberörda förhållande utgör anledningen till att de uppgått till ett större belopp än de av Kungl. Maj:t och riksdagen för ändamålen anvisade anslagen. B e v i l j a d e

s t a t s b i d r a g betesförbättring

n y o d l i n g antal

hektar

kronor

kronor per ha

antal

hektar

kronor per ha

kronor

2 600

337 970

61 943

2 815

586 742

192 579

4 950

3 314

699 905

2 272

300 417

5 300

3 465

730 475

2 716

3 990

362 800

3 727

796 687

3 298

4 440

418 349

6 337

3 780

792 996

3 762

4 713

435 158

6 391

3 808

758 793

4 983

429 900

6 090

3 527

69S 642

3 805

4 765

399 085

6 499

3 713

790 238

4 364

5 262

496 421

29 795

kronor per ha

— — — — — — — 183 183 183

Beviljat statsbidrag i % av kostnadsberäkning

Summa anvisade statsanslag

Summa sökta statsbidrag

Summa beviljade statsbidrag

Summa kostnadsberäkning

kr.

kr.

kr.

kr.

400 000 800 000

1 873 975

399 914

1 321 252

2 159 514

779 322

2 425 047

1 000 000

1 924 795

1 000 321

3 028 767

1100 000

2 168 989

1141 233

3 469 355

1 200 000

2 538 472

1 265 035

3 809 788

33 33

1 200 000

2 785 917

1 302 989

1 200 000

3 441 502

1 288 634

3 977 906 3 994 016

1 300 000

3 713 978

1 271 462

4 050325

1 500 000 9 700 000

3 808 959

1 479 732 9928642

4 324 506 30400962

31 34

30 •

116 T a b . 24.

Statsbidrag till v i s s a å t g ä r d e r för s t ä r k a n d e a v o f u l l s t ä n d i g a JordSenaste bestämmelser B e v i l

betesförbättring

n y o d 1i n g

Hushållningssällskap

j a d e

antal

hektar

kronor

kronor per hektar

antal

hektar

kronor

kronor per hektar

453 40

210 14

48 334 3 218

230 229

572 79

993 161

84 631 14 250

85 88

126 22

91 15

18 388 3 500

202 232

146 27

219 40

22102 4 500

101 112

1928—1936 1936

65 4

60 3

11 095 710

185 249

535 50

945 102

62 340 6 830

66 67

Östergötlands läns 1928—1936 1936

443 60

238 31

50 527 7195

212 230

2 496 480

4 935 845

400 110 66170

81 78

Jönköpings läns 1928—1936 1936

1033 195

643 107

142 670 24 370

222 228

1715 434

1556 368

182 749 43100

117 117

Kronobergs läns 1928—1936 1936

2 588 329

2 087 244

299 320 38 530

143 158

2 295 299

2 557 282

195 370 24 760

76 88

Kalmar läns norra 1928-1936 1936

369 78

162 29

36 087 6 321

222 215

871 127

866 101

85 104 11270

98 112

Kalmar läns södra 1928—1936 1936

655 100

393 72

65 270 10 300

166 143

956 171

1292 215

72 266 10 600

56 49

Gotlands läns 1928-1936 1936

521 100

418 77

59 290 7 650

142 100

195 54

302 80

25 955 5 320

86 66

Blekinge läns 1928—1936 1936

1130 217

669 113

135 533 23100

203 204

1057 137

1693 234

152 255 23 820

90 102

Kristianstads läns 1928—1936 1936

2 226 209

1654 136

201000 20 000

122 147

2 067 211

2 745 255

156 570 14 400

57 56

Malmöhus läns 1928-1936 1936

248 24

208 22

47 700 5 000

229 227

380 67

686 114

77 579 12 840

113 113

Hallands läns 1928-1936 1936

1326 169

980 115

161 340 17 950

165 156

833 184

787 164

77 510 15 040

99 92

Stockholms läns och stads 1928—1936 1936 Uppsala läns 1928—1936 1936 Södermanlands läns

bruk åren 1928—1936, fördelade på hushållningssällskapen och skilda ändamål. kung. 12 okt. 1934, nr 498.) s t a t s b id r a j Summa sökta jordkörnin g s t e n r ö j n i n rf o statskronor kronor bidrag antal hektar kronor per antal hektar kronor per hektar kr. hektar

Summa beviljade statsbidrag

Summa kostnadsberäkning

kr.

kr.

Beviljat statsbidrag 1 % av kostnadsberäkning

90 27

78 24

9 478 2 50t)

122 103

1 1

—

28 28

112 112

327 000 142 471 58 500 19 996

369 405 48 470

39 41

49 16

39 15

3 920 1290

100 86

1 1

1 1

180 180

200 200

54 160 14 200

44 590 9 470

110 560 22 804

40 42

25 9

41 21

1640 570

40 28

— —

—

—

116 806 12 555

75 075 8110

258 089 27 346

29 . 30

148 22

148 32

12 300 2 580

83 79

26 14

24 13

4 200 2 585

174 194

1 098 000 467 137 1170 501 228 000 78 530 189 004

40 42

230 80

210 64

26 130 8 370

124 130

9 5

8 5

1400 915

185 195

936 830 352 949 1195 182 232 355 76 755 259 225

30 30

1417 1090 109 820 288 220 23 250

101 106

9 9

9 9

1090 1090

118 118

1 846 660 605 600 2 950 213 313 160 87 630 386 019

21 23

132 13

87 9

14 214 1167

163 136

77 17

41 9

7 534 1623

185 190

302 500 142 939 46 000 20 381

322 296 43 307

44 47

4 970

16 10

9 5

1614 878

182 174

263 047 40 257

144 120 21778

535 970 92 497

27 24

70 26

88 32

2 810 570

32 18

8 5

6 3

800 500

137 140

121 500 17 500

88 855 14 040

234 258 49 649

38 28

602 94

413 65

50 200 10 120

122 155

30 30

27 27

5 440 5 440

200 200

932 540 343 428 1164 708 186 000 62 480 188 867

29 33

1283 1185 149 168

43 450 4 730

37 32

256 66

202 36 960 50 9 030

182 182

1 062 653 437 980 2 004 668 115 000 48160 196 583

22 24

90 14

85 17

11770 2 440

139 142

2 2

1 1

220 220

200 200

272 000 50 000

137 269 20 500

332 473 46 947

41 44

301 73

217 54

14130 4 460

65 82

37 37

28 28

4 710 4 710

167 167

580 000 257 690 101 000 42160

869 880 133 950

30 31

118 T a b . 24 (forts.). Statsbidrag till vissa å t g ä r d e r f ö r s t ä r k a n d e av o f u l l s t ä n d i g a j o r d Bevil n y o d 1i n g

Hushållningssällskap

j ii cl e

betesförbättring

antal

hektar

kronor

kronor per hektar

antal

hektar

kronor

kronor per hektar

Göteborgs och Bohus läns 1928—1936 1936

1519 182

694 68

160 521 15 880

231 234

1475 173

1259 141

137 533 14 351

109 102

Älvsborgs läns norra 1928—1936 1936

1259 155

647 70

134 325 15 880

208 228

522 99

469 67

46 332 8140

99 122

Älvsborgs läns södra 19-J8—1936 1936

2 229 236

1180 106

231 260 20 820

196 196

1978 351

1787 267

151 760 18170

85 68

Skaraborgs läns 1928—1936 1936

696 110

449 58

97 180 13 820

216 238

697 114

858 119

97 800 14 400

114 121

Värmlands läns 1928—1936 1936

1665 381

713 162

141 270 34 400

198 212

1213 257

1270 265

134 840 31 660

106 120

Örebro läns 1928—1936 1936

1081 153

417 56

103 249 13 794

248 247

1254 260

1754 288

196 553 28 530

112 99

Västmanlands läns 1928—1936 1936

196 10

136 7

29120 1530

215 208

209 17

363 22

30 859 2 430

85 113

Kopparbergs läns 1928-1936 1936

1282 201

688 93

153 400 22 520

223 243

620 134

859 164

86 210 15 980

100 98

Gävleborgs läns 1928—1936 1936

571 73

301 41

58 417 7 542

194 186

257 30

260 27

29 872 3 330

115 122

Västernorrlands läns 1928—1936 1936

2 912 589

1548 309

330 680 65 270

214 211

1198 318

2112 532

230110 63140

109 119

Jämtlands läns 1928-1936 1936

2 230 193

1556 127

220 640 20 000

142 157

1227 106

1777 141

131 373 11 270

74 80

Västerbottens läns 1928—1936 1936

6 813 872

4 657 1101 904 565 132 460

237 234

1126 176

1535 259

184 109 31100

120 120

Norrbottens läns 1928-1936 1936

14 692 1797

8 996 2 153 929 1072 258 478 48 328 29 795 6192 448 6 499 3 712 790 238

239 241

353 9

410 9

44 760 1 020

109 114

26 247 34289 3 096652 4 364 5 262 496 421

91 Summa Summa

208 213

bruk åren 1928—1936, fördelade på hushållningssällskapen och skilda ändamål. s t a t s b id r a g Summa stenröjnin g o r d k ö r n i ncl sökta o statskronor bidrag kronor antal hektar kronor per antal hektar kronor per hektar hektar kr.

Summa beviljade statsbidrag

Summa kostnadsberäkning

kr.

kr.

Beviljat statsbidrag i % av kostnadsberäkning

2 1

1 1

140 105

177 184

645 500 298 361 65 000 30 336

812 531 91481

37 33

107 21

109 20

7 430 1 650

68 84

—

—

-

—

370 962 188 087 53 500 25 670

497 513 60 530

38 42

891 165

626 119

47 500 7 600

76 64

36 36

22 22

4 090 4 090

184 184

1154 500 434 610 1 684 635 214 529 143 500 50 680

26 24

146 24

138 20

15 340 2 580

111 131

60 32

47 25

8 170 4 540

173 181

470 500 218 490 80 000 35 340

525 877 88 375

42 40

152 39

98 26

15 040 4 020

153 157

6 4

2 1

502 222

198 200

717 000 291 652 192 000 70 302

807 660 184 217

36 38

243 50

137 30

21 951 4 730

160 158

212 108

130 68

25 884 13 520

200 200

814 000 347 636 150 000 60 574

880 228 162 406

39 37

58 7

38 4

3 375 530

90 122

—

—

— —

85 928 4 685

63 354 4 490

152 046 10 222

42 44

221 58

190 47

31170 9 040

164 192

146 114

66 50

189 191

722 000 283 320 170 000 57 050

892 535 174 246

32 33

SO 15

60 10

4 135 900

69 85

—

—

—

133 564 16 546

92 424 11 772

317 991 41204

29 29

92 28

90 23

8 940 2 580

99 114

13 7

14 8

2 000 1160

148 148

1 443 140 571 730 1 607 078 368 000 132 150 347 729

36 38

15 15

11 12

1150 1150

100 100

16 16

14 14

1400 1400

102 102

774 300 354 563 1 589 457 126 352 71500 33 820

22 27

102 29

97 25

12 030 3 920

124 159

380 226

244 153

45 410 28 410

186 186

3 412 410 1 343 453 3 549 748 456 640 195 890 487 095

38 40

-

—

—

—

16 16

11 11

2170 2170

189 189

5 758 601 2 200 859 5 565 460 651 452 623 061 261 667

40 40

6 727 5408 473 060 1281 1038 100 747

1359 757

183 24 416101 9928642 30400962 1S3 3808 959 1479 731 4324 506

12 540 9 510 —

907 166 4S2 504 92326

KAP. V.

Särskilda hjälpåtgärder för egnahemslåntagare. De i nästföregående kapitel meddelade uppgifterna till belysande av egnahemsverksamhetens omfattning och utveckling i olika hänseenden ha ansetts böra fullständigas med uppgifter rörande de särskilda hjälpåtgärder, som vidtagits endast för egnahemslåntagare eller eljest stått till buds för dessa. 1 detta syfte ha utredningsmännen för tiden 1/i 1932—1/7 1936 införskaffat vissa uppgifter från egnahemsstyrelsen, egnahemsnämnderna och — i fråga om stödlån och ackordslån — från centralnämnden för ackordslåneärenden m. m. Utredningsmännen ha med dessa uppgifter om särskilda hjälpåtgärder och dessas utnyttjande velat giva en summarisk föreställning om egnahemslåntagarnas ekonomiska ställning och möjlighet att reda sig. Emellertid har bortsetts från de lättnader i ränte- och amorteringsvillkoren för egnahemslån, som tid efter annan medgivits utan att vara förenade med prövning av varje särskilt fall. Redogörelse härför lämnas i kapitel XV om egnahemslån. Den här lämnade redogörelsen avser sådana åtgärder, vilka ansetts böra vidtagas för att efter prövning av de individuella fallen bispringa egnahemslåntagare. Jämlikt 1928 års egnahemslåneförfattningar ha egnahemsnämnderna kunnat dels bevilja låntagarna bidrag i form av premielån utan samband med egnahemslån men i anslutning till förbättringsarbeten, som befunnits erforderliga efter det egnahemslånet beviljats, dels ock med anlitande av sina förvaltningsbidrag jämte därav bildade riskfonder medgiva avskrivningar å låntagarnas ränte- och kapitalskulder. Redogörelser för bestämmelserna rörande dessa stödmöjligheter återfinnas i kapitel III. Såsom avsett att vara en tillfällig hjälp för egnahemslåntagare genom de senaste årens kris inom närings- och arbetslivet infördes genom beslut vid 1933 års riksdag ett uppskovsförfarande enligt bestämmelser, som meddelades i kungörelsen nr 173/1933 angående uppskov i vissa fall med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden, ändrad genom kungörelsen nr 635/1937. Härigenom bereddes låneförmedlarna möjlighet att under statens medansvar bevilja innehavare av jordbrukslån och bostadslån dylikt uppskov under budgetåret 1933/1934. Jämlikt beslut vid följande riksdagar har nämnda kungörelse fått fortsatt tillämpning genom kungörelserna nr 126/1934, 161/1935, 99/1936 och 393/1937 och tillämpas för närvarande enligt kungörelsen nr 441/1938. Kompletterande bestämmelser ha

121 meddelats genom kungörelsen nr 392/1937. Bestämmelserna i uppskovskungöirelsen innehålla i huvudsak följande. P å därom av egnahemsstyrelsen efter hörande av låneförmedlarna gjord framställning bestämmer Kungl. Maj:t för varje låneförmedlare, huruvida oclh till vilket högsta sammanlagda belopp uppskov må av låneförmedlaren medgivas under ifrågavarande budgetår. Såsom allmänna förutsättningar för åtnjutande av uppskov uppställes, att ifrågakommande egnahemslåntagare på grund av svårigheter, vilka ej äro självförvållade, finnes vara i trängande behov av ekonomiskt understöd samt attt han dels kan antagas ha gjort vad på honom skäligen ankommit för att övervinna svårigheterna, genomföra egnahemsföretaget och behörigen sköta lägenheten, dels synes äga förutsättningar att, om uppskov erhålles, kunna behålla lägenheten dels ock i övrigt finnes vara förtjänt av bistånd. Storleken av uppskovslånebelopp är begränsad i förhållande till egnahemslånets ursprungliga belopp. Inbetalning av uppskovsbelopp äger rum i samband med och efter enahanda grunder, som gälla för återbetalning av egnahemslånets stående del. Ränta å beloppet utgår likaledes efter samma räntesats som å den stående delen. Beträffande beloppets inbetalning och förräntning till låneförmedlaren utfärdas särskild skuldförbindelse, upptagande samtliga för uppskovets åtnjutande stadgade villkor. Såsom säkerhet för uppskovsförbindelsen pantförskrives vad som kan förefinnas i form av ägarehypotek i inteckning för egnahemslånet. Av låneförmedlare medgivet uppskov skall för godkännande underställas egnahemsstyrelsen. Låneförmedlare, som beviljat låntagare av egnahemsstyrelsen godkänt uppskov, äger själv åtnjuta motsvarande uppskov i fråga om sina skyldigheter gentemot statsverket. Ansvaret för uppkommande förlust å uppskovslån är så fördelat mellan låneförmedlaren och staten, att låneförmedlaren skall bära förlust som uppkommer å den del av lånet som hänför sig till utebliven amortering, medan staten svarar för förlust å den del som avser ogulden ränta. Därest avbetalning göres å ränta för uppskovslånet eller å själva lånebeloppet, skall vad sålunda gäldas anses proportionsvis belöpa å angivna delar av uppskovslånet samt avräkning i enlighet därmed ske. Nämnda ansvarsfördelning har vidare till följd, att låneförmedlare vid beviljande av uppskov med endast del av egnahemslåneannuitet icke äger att för bestämmande av förlustriskens uppdelning såsom utebliven räntelikvid räkna större del av uppskovslånet än som därå belöper i förhållande till de i hela annuiteten ingående ränte- och amorteringsbeloppens storlek. Fråga om avskrivning av sådan skuld för uppskovslån, som beräknas belöpa å den oguldna egnahemslåneräntan, skall av låneförmedlaren genom egnahemsstyrelsen underställas Kungl. Maj :t, som äger besluta härom. Vid sidan av dessa hjälpmöjligheter h a öppnats vissa andra av mera tillfällig natur. Ehuru liggande något längre tillbaka i tiden än den femårsperiod, som utredningsmännen nu närmast avse, må i förbigående omnämnas den för egnahemslåntagare beslutade första egentliga hjälpaktionen av år 1926 for

122 understöd åt vissa av högkonjunkturens egnahemslåntagare. Sedan riksdagen anvisat 700 000 kronor för detta ändamål, meddelades bestämmelser därom i kungörelsen nr 54/1926. Enligt dessa bestämmelser kunde innehavare av jordbrukslägenhet tilldelas högst 1 500 kronor och innehavare av bostadslägenhet högst 1 000 kronor för inlösen av oskäligt tyngande och olämpligt placerad skuld, som egnahemslåntagaren icke på annat sätt syntes kunna reglera (statsunderstöd till gäldreglering) så ock i undanlagsfall, där särskilda skäl därtill föranledde, till egnahemsbildningens fullbordande medelst erforderliga kompletteringsarbeten eller liknande anordningar (statsunderstöd till förbättringsanordning). 1932 års riksdag fattade flera beslut om stödåtgärder, som kommo egnahemslåntagare till godo. För utlämnande av stödlån till egnahemslåntagare anvisades 1 100 000 kronor. Bestämmelser därom meddelades i kungörelsen nr 296/1932. Jämlikt denna kungörelse kunde egnahemslåntagare, som befanns vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd och under vissa andra förutsättningar, tilldelas högst 750 kronor för utförande av förbättringsarbete å lägenheten, för anskaffande av för lägenhetens fortsatta brukande nödiga levande eller döda inventarier eller för betalning av överhängande gäld. Sådant stödlån var räntefritt och kunde återbetalas antingen genom kontant amortering eller genom utförande av förbättringsarbete å lägenheten. Beträffande återbetalningen av stödlån ha vissa lättnader medgivits genom kungörelserna nr 121 och 122/1936. För tillfälliga hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare i Malmöhus län anvisades av 1932 års riksdag 50 000 kronor. Genom en av ett par enskilda jordstyckare bedriven, av egnahemsnämnden i länet med egnahemslån möjliggjord stycknings- och lottförsäljningsverksamhet hade där åren 1925— 1927 tillkommit ungefär 150 egnahem under sådana omständigheter att egnahemsinnehavarna blivit i hög grad skuldbelastade och i ett stort antal fall urståndsatta att kunna fullfölja sina företag. Anslaget ställdes till egnahemsstyrelsens förfogande för att reglera dessa låntagares ekonomiska förhållanden. I olikhet mot de hittills omförmälda hjälpanordningarna, vilka tagit sikte på underlättande enbart av egnahemslåntagares svårigheter, ha därjämte åtgärder vidtagits från statsmakternas sida, varigenom egnahemslåntagare kommit i åtnjutande av vissa lättnader liksom andra innehavare av jordbruks- och bostadslägenheter. För utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare, som på grund av rådande jordbrukskris kommit i ekonomiska svårigheter och vore i trängande behov av ekonomiskt bistånd, anvisade riksdagen för budgetåret 1932/ 1933 15 000 000 kronor, för budgetåret 1933/1934 10 000 000 kronor och för budgetåret 1934/1935 8 000 000 kronor. Bestämmelser rörande anslagens användning meddelades i kungörelserna nr 366/1932, 135/1933 och 54/1934. Bestämmelserna för återbetalning av stödlån och ackordslån enligt dessa kungörelser ändrades genom kungörelserna nr 121/1936 och 317/1937. 1935

123 års riksdag beslutade, att utlämnandet av stödlån varom här är fråga skulle upphöra, och anvisade samtidigt för budgetåret 1935/1936 1 900 000 kronor till ackordslån, därom bestämmelser meddelades i kungörelsen nr 277/1935. I denna kungörelse vidtogos vissa ändringar genom kungörelserna nr 102/ 1936 och 205/1937. För budgetåret 1936/1937 anvisades för ackordslåneverksamheten ytterligare 1 900 000 kronor. Enligt omförmälda kungörelser har ackordslån kunnat beviljas med högst 15 000 kronor för underlättande av genomförande av ackord, och stödlån med högst 1 500 kronor för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande av för fastighetens fortsatta brukande oundgängligen nödiga levande eller döda inventarier. Efter vissa frihetsår skulle ackordslån såväl förräntas som amorteras. Stödlån var fritt från ränteskyldighet och skulle återbetalas antingen genom kontant amortering eller genom utförande av förbättringsarbete å fastigheten. Genom berörda kungörelse nr 277/1935 om lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. medgavs tillika, att lån skulle kunna beviljas till förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller hans för jordbruket nödiga inventarier (exekutivlån). Liksom ackordslån har exekutivlån kunnat beviljas med högst 15 000 kronor. Jämväl i övrigt ha lånevillkoren varit desamma. Såväl ackordslån som exekutivlån kunna alltjämt beviljas enligt omförmälda bestämmelser. Den statsunderstödda bostadsförbättring på landsbygden, som påbörjades efter beslut av 1933 års riksdag, har ock kommit egnahemslåntagare till del. Beträffande bestämmelserna för de förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som utlämnas genom denna verksamhet, få utredningsmännen hänvisa till den i kapitel III lämnade redogörelsen. 1936 års riksdag anvisade dels 150 000 kronor till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget och dels 200 000 kronor till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län. Dessa stödaktioner motiverades med att vissa egnahemsägare på grund av inskränkningar i driften vid gruvfälten i Norrbotten löpte allvarlig risk för exekutiva åtgärder eller till följd av stenindustriens betryckta läge i Bohuslän råkat i ekonomiska svårigheter. Lånevillkoren blevo i huvudsak desamma för båda stödformerna. Bestämmelserna för Göteborgs och Bohus läns vidkommande meddelades i kungörelsen nr 353/1936. Enligt denna kungörelse skulle lån icke kunna utgå med större belopp än som högst motsvarade till betalning förfallna oguldna amorteringar och räntor å inteckningslån samt senast inrter år 1938 förfallande annuiteter å dylika lån. Från och med 1939 skille dessa lån förräntas eller återbetalas under 10 år. Motsvarande föreskrifter angående anslaget för Kiruna och Malmberget utfärdades genom kungl. brev den 26 juni 1936, intaget i Norrbottens läns allmänna kungörelser (ser. A nr 67 år 1936). Till fullföljande av stödverksamheten i Göteborgs och Bohus län anvisade 1937 års riksdag ytterligare 100 000 kronor. Samtidigt anvisades 5 000

124 k r o n o r för v e r k s a m h e t e n s u t s t r ä c k a n d e till a t t g ä l l a ä v e n s å d a n a egnahemsägare i Stockholms län, s o m r å k a t i e k o n o m i s k a s v å r i g h e t e r p å g r u n d av n e d l ä g g a n d e t av d e n i n d u s t r i e l l a v e r k s a m h e t e n vid G i m o - Ö s t e r b y b r u k . Beträffande d e n n a fortsatta stödverksamhet meddelades bestämmelser i kungörelsen n r 347/1937. Dessa b e s t ä m m e l s e r m e d g å v o b e v i l j a n d e a v l å n till b e t a l n i n g av f ö r f a l l n a och senast u n d e r å r 1939 f ö r f a l l a n d e a m o r t e r i n g a r o c h r ä n tor å inteckningslån. L å n e n skulle f ö r r ä n t a s o c h å t e r b e t a l a s u n d e r 10 å r från och m e d 1940. De införskaffade uppgifterna o m d e n u t s t r ä c k n i n g , i vilken vissa a v de h ä r o m f ö r m ä l d a s t ö d a n o r d n i n g a r n a u t n y t t j a t s för e g n a h e m s l å n t a g a r e , h a s a m m a n s t ä l l t s i till d e t t a k a p i t e l fogade tabell 25. D ä r i r e d o v i s a d e siffror ä r o m e d f ö r d e l n i n g p å de s k i l d a e g n a h e m s n ä m n d e r n a h o p s u m m e r a d e för r e s p e k t i v e p e r i o d e r och s t ö d a n o r d n i n g a r . Av t a b e l l e n f r a m g å r , att u n d e r t i d e n Vi 1932—VT 1936 beviljats t i l l h o p a : 505 premielån med 1 305 avskrivningar » 3 984 uppskovslån » 2 968 egnahemsstödlån » 18 326 allmänna stödlån 150 ackordslån » 14 exekutivlån » 6 384 bostadsförbättringsbidrag med . . . . 778 nybyggnadslån med summa 34 414 lån och bidrag med

176 342 kronor 1 107 486 > 1 192 416 1 015 397 » 6 806 342 » 279 667 30 235 » 3 852 548 721 551 » 15 181 984 kronor.

E g n a h e m s l å n t a g a r n a s e k o n o m i s k a f ö r h å l l a n d e n k u n n a i viss m e n i n g belysas j ä m v ä l m e d uppgifter o m tvångsvis f ö r s å l d a e g n a h e m s l ä g e n h e t e r ä v e n som angående restantier å u p p b ö r d e n av r ä n t o r och annuiteter å egnahemslånen. Antalet på grund av utmätning försålda lägenheter v a r b e t r ä f f a n d e lägenheter som belånats hos e g n a h e m s n ä m n d e r n a : Ar 1932 jordbrukslägenheter. » 1933 » 1934 » » 1935 » 1936 (före */,) »

166 (0-53%); 148 (0-4 4 %); 101 (0-29 %);

bostadslägenheter

84 (0-2 4 %); 66

Antalet på grund av konkurs försålda lägenheter heter som belånats hos egnahemsnämnderna: år 1932 j o r d b r u k s l ä g e n h e t e r . . . . » 1933 » » 1934 > » 1935 » » 1936 (före 1j1) »

46 (0'15%); 40 (0"12%); 12 (0-03%); 10 (0-03%); 4

35(0-21%) 39(0-23$ 47(0-2 6%) 31(0-16%) 14

var beträffande

bostadslägenheter

lägen-

12 (0-0 7%) 7 (0-0 4%) 3 (0-02%) 2 (0-01%) 3

125 Restantierna utgjorde beträffande lån som utlämnats av egnahemsnämnderna vid nedanstående tidpunkter, då räntor och amorteringar för nästföregående kalenderår senast skolat vara inbetalda, följande belopp: /, 1934 jordbrukslägenheter 2 018 615 kronor bostadslägenheter 530 004 kronor /7 1935 » 1 638 360 » » 459 510 » f7 1936 » 1 688 391 » » 454 764 » Till jämförelse antecknas, att 1934 års uppbörd av räntor och amorteringar å egnahemslån hos egnahemsnämnderna uppgick till cirka 12 milj. kronor. Restantiernas fördelning på de skilda egnahemsnämnderna framgår av härvid fogade tabell 26. Slutligen torde måhända böra erinras om vissa andra här ovan ej omnämnda stödformer, vilka omfattat även innehavare av egnahemslån, såsom exempelvis bidragsverksamheten för nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning, varom uppgifter förut meddelats i tabellerna 24 och 25, där emellertid skillnad icke kunnat göras mellan jordbruk med eller utan egnahemslån.

126 T a b . 25.

H j ä l p å t g ä r d e r för e g n a h e m s l å n t a g a r e å r e n

Premielån utan samb. m egnah.-lån

Avskrivningar

Upp äkovslån

1932—VT 36

1932—VT 36

1933 - ' A 36

antal

kronor

antal

antal

kronor

antal

Stockholms läns o. s t a d s . .

—

— 21 275 9 300 2 275 2182 2 250 800 11115

80 248 107 28

24 795 47 610 51170 13 207

227 Uppsala

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

Kalmar norra

»

Kalmar södra

>

79 13 7 6 7 1 26

Gotlands

»

—

—

Blekinge

>

48 3 74

21 800 1210 15 305

— —

— —

25 7 67 20 66 2 7 2 16 27 2

11500 2 100 27 445 4 480 16 520 1500 3 550 700 6 685 13 950 400

läns.. . .

Södermanlands

»

Östergötlands

>

Jönköpings

>

Kronobergs

>

Kristianstads

»

Malmöhus

»

Hallands

»

Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs

läns

Värmlands

»

Örebro

>

Västmanlands Kopparbergs

> .

Gävleborgs

>

Västernorrlands

>

Jämtlands

> .

Västerbottens

> .

Norrbottens

> .

—

—

Summa

kronor

—

i

1932 års stödlån till egnahemslåntagare

kronor

58 000 32 000 61 25 000 71 18 000 — — — — 35 15 000 26 18 017 115 39 681 109 35 000 6 2 530 46 13 323 25 10 000 18 10 566 35 10 880 24 10 000 84 24187 76 24 799 109 24 750 i — 37 11757 92 35 000 161 82 480 541 205 254 267 118 000 208 271 999 42 11 956 59 30 000 161 68147 252 88 492 87 25 000 8 16 599 26 054 166 55 24 532 14 25 523 20 50 6 217 23 000 — — 11 44 4 509 16 300 50 61 571 199 93 982 78 30 000 3 1440 163 54 973 83 30 000 23 4 27103 1 357 87 25 500 20 609 — — 25 59 23 000 16 803 16 18 3 431 46 18 000 3 5 251 58 15 345 85 30 000 974 273 347 155 154 453 326 99 315 138 83 982 497 115196 219 45 000 99 128188 267 55 081 408 115 000 i — — — 183 100 000 1305 1107 4861 3984 11924161 2968 1015397 44 53 10

15 261 64 041 8 736

79 Avskrivningar i samb and in ed att eg tiahemsi lämnden i tiköpt e gnahemsbe lånad f;istighet ha framgår ej av redovisninga rna.

127 1932—1936, a n t a l o c h b e l o p p f ö r d e l a d e p å e g n a h e m s n ä m n d e r n a .

Stödlån till jordbrukare

Ackordslån

Exekutivlån

Förbättringsbidrag

Nybyggnadslån

1932—1935

1932—VT 36

1932-»/T36

1933—V» 36

1933—VT 36

antal

antal

ankronor tal

antal

antal

kronor

kronor

kronor

kronor

Summa

antal

kronor

10 525 — 417 797 5 205 127 415 74 86 510 935 4 500 — 2 — 260 168 260 38 30 700 1 147 478 216 6 1 174 150 9 900 650 201 150 150 76 84 000 818 568 361 81725 6 10 255 — — 173 126 990 60 55 265 519 316 453 4 118 200 6 560 — — 51215 10 454 78 12 300 205 457 4 252 945 5 853 — 518 951 280 123 455 52 41750 1209 40 970 2 87 910 26 31 850 5 368 — — 104 300 192 751 1 17 537 1 155 — — 23 325 5 5 780 90 358 39 187 135 655 2 4 620 — — 10 620 324 121 99 490 19 989 217 4 249 800 4 000 — — 226 127 325 12 11630 1 118 461 312 2451 857 200 7 18 573 7 16 512 762 433 435 69 67 450 4 268 1 800 114 2 4 250 181 70 590 2 400 762 534 980 191 124 800 2 3 680 3 516 203 580 11 17 844 — 570 238 — 263 154 775 10 12 400 1300 125 45 702 1 444 1 646 — — 53 452 12 10 770 178 755 77 638 289 113 11 17 712 — — 293 175 540 40 27100 1 091 575 705 179 62 350 1 7 300 825 — 173 75 625 11 426 169 009 420 182 650 4 — 692 268 5 775 — 337 246 995 49 43 850 1204 489 920 — 233 158 830 34 26100 893 351 200 755 6 13 342 — o 8 250 14 1158 380 317 811 212 940 142 9 30 997 53 950 3 700 335 112 720 7 23 103 — 284 722 15 900 568 — 126 87 890 14 139 74 625 — 140 564 267 — — — 5 200 35 18 955 6 176 79 425 7 203*415 19 595 409 — 11 703 — 56 41396 22 1437 457 935 — 413 161632 19 13 305 3 345 1178 907 5 12 235 — 1407 405 895 — 3 365 270 189 58 60 800 2 714 1 003 512 8 500 — 3402 1211343 30 — 5 600 4 929 2 046 322 715 490 005 6 40 705 — 2296 945 165 5 10 291 430 273 754 44 25126 2 960 1 359 459 2 5123 18326 6806342 150 279 667 14 30235 6 384 3852 548 778 721551 34414 15181984

344 397 300 164 321 616 90 39 482 699

110 552

158 610

iörtkommit men ej redovisats här.

Huru därmed förhåller

sig beträffande

övriga

nämnder

128 Tab. 26. Restantier å egnahemslåneuppbörden bos egnahemsnämnderna per den 1 juli åren 1934—1936. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

Stockholms läns o. stads

Restantier Vi 1934

Restantier VT 1935

Restantier VI 1936

Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

62 000-—

30 000 —

52 000 —

24 888-06

36 254-53

5 031-39

12 263-24

26 000-— 2 750-35

63 013-69

Uppsala äns Södermanlands »

14 886-97

5 005-96

27 158-—

1 966-67

22 994-67

1 046-90

26 046-47

1 732-70

Östergötlands

15948-

9 103 —

4 420-—

14 779-—

5 750--

>

Jönköpings

»

9 001-56

5 073 — 1 964-92

7 932-18

9 860-09

4 624-42

1 309-70

Kronobergs

>

60 088-—

8 132 —

48 505 —

12 655 —

56 9 1 8 -

Kalmar läns norra

7 007-—

10 490-—

7 965-—

11179 —

Kalmar läns södra

9 610-— 15 335-71

14 475--7 093 —

22 077-36

9 001-05

16 981-81

8 404-72

14 259-43

Gotlands

läns

52 903 —

44 587-—

10 173 —

36 687-—

8 440-—

Blekinge

>

34 394-29

9 55413

33 077-43

7 562-92

Kristianstads

>

66 06999 329 333-51

14 568-— 21429-11 30 565-26

405 138-70

59 431-47

50 734-56

Malmöhus

>

17 617-18

6 010-89

3 876-06

413 533-20 1 867-91

Hallands

•>

109 900-—

18 000-—

80 200-—

16 300-—

74 000-—

16 400 —

Göteborgs o. Bohus läns

4 710-71

8 91615

8 766-56

10 593-50

13 728-31

19 773-02

Älvsborgs läns norra

29 600-—

29 600-—

4 300-—

29 603-64

4 325-57

Älvsborgs läns södra

34 325-43

4 300-— 9 580-51

28860-80

31355-91

9 954-47

Skaraborgs

läns

117 184-23

11 826-10

84 313-45

7 876-93 8 322-10

Värmlands

>

78 500-10

12 082-56

67 508-27 33 77327

12 032-57

79 591-55 45 664-61

6 628-01

37 892-72

—

—

Örebro

>

27 875-47

5 213-03

Västmanlands Kopparbergs

> »

—

— 6 661-79

Gävleborgs

»

Västernorrlands » Jämtlands >

257 —

8 157-40 5 476-25 4 949-07

6 709-12

1 514-97

12 897-75 69 702-83 22 888-94 300 837-34 117 437-12

4 965-39

2 007-47

4 708-92

1 317—

47 881-17 196 210-33

18 908-55

37 667-96

16 160-24

88 331-65

162 627-50

58 576-03

232 845-30 113 968-51 155 81309 51580-18

141 908-29

62 413-21

Västerbottens

>

202 242-24

54 975-85

128 019-98

30 89759

152 054-98

3100914 Norrbottens

>

187 618-07

41 88409

105 348-72

33 20908

101737-21

28 670-07

Summa

2018615-94 J 530004 95 1638 360-93 459 510-73

168839113 454 764 22

KAP. VI.

Av utredningsmännen föranstaltade rundfrågor och specialundersökningar samt företagna studieresor. F ö r att få belyst, huru förhållandena gestalta sig på egnahemsverksamhetens område, vilka förutsättningar som finnas för dess framtida bedrivande och vilka synpunkter som göra sig gällande med avseende å verksamhetens reformering, ha utredningsmännen utsänt vissa rundfrågor till organisationer, som kunnat väntas ha erfarenhet av den hittillsvarande egnahemsverksamheten. Då utredningsmännen utgått från att den närmaste kännedomen om förhållandena ute i orterna varit att söka hos de kommunala organen, ha utredningsmännen i en den 17 juni 1936 dagtecknad rundskrivelse till kommunalnämnderna hemställt om svar å åtskilliga i skrivelsen uppställda frågor. Dessa frågor ha avsett följande spörsmål, nämligen den lämpliga storleken å jordbruk, som kunna ge innehavaren och hans familj full sysselsättning och försörjning, förekomsten av stödjordbruk och ofullständiga jordbruk, tillgången på jord för nybildning av jordbruk, möjligheterna att förstärka ofullständiga jordbruk genom ägoutvidgningar eller förbättringsarbeten, tillgången på mark för bostadslägenheter, förutsättningarna för anläggande av nya stödjordbruk, befolkningens intresse för egnahemsbildning, erfarenheterna av hittillsvarande egnahemsverksamhet, framtida ordnandet av samma verksamhet samt synpunkter och önskemål i övrigt. För att genom svaren få del av största möjliga erfarenhet i orterna anhöllo utredningsmännen, att kommunalnämnderna i och för uppgifternas lämnande skulle samråda med vederbörande egnahemsombud, egnahemskommitté och arbetarsmåbruksnämnd. En sammanställning av kommunalnämndernas svar å förevarande frågor är såsom bilaga B fogad vid detta betänkande. I betänkandet komma i vederbörliga sammanhang att lämnas kortfattade sammanfattningar av vad kommunalnämnderna i olika hänseenden uttalat. Redan här torde det emellertid vara lämpligt att beröra kommunalnämndernas uttalanden med avseende å två för egnahemsverksamheten grundläggande spörsmål, nämligen å ena sidan befolkningens intresse för egnahemsbildning och å andra sidan tillgången på jord för sådant ändamål. Efterfrågan på jord har på de flesta håll ansetts vara tämligen ringa, och där den förekommer synes den i allmänhet främst hänföra sig till tillskotts9—388543.

130 jord för förstärkning av ofullständiga jordbruk. I en del yttranden har gjorts gällande, att icke heller dylik förstärkning av ofullständiga jordbruk — vare sig den sker genom utvidgning av de gamla ägoområdena eller genom förbättringsarbeten å dessa — kan väntas taga större omfattning, med mindre möjligheterna till statshjälp utökas. Från regeln att intresset för nybildning av egnahemsjordbruk är ringa synas emellertid, att döma av vissa yttranden, undantag finnas i olika delar av landet. Nämnas må, hurusom en kommunalnämnd har givit uttryck åt att så gott som varje jordbruksarbetare önskar bli ägare till ett egnahemsjordbruk men att likväl någon direkt efterfrågan på jord icke försports, beroende på att det ingått i folkets medvetande att ingen säljer jord utan att vara nödsakad därtill. Vad i övrigt beträffar anledningarna till att efterfrågan på jord för nybildning av egnahemsjordbruk är ringa har i många yttranden hänvisats till priserna å jordbruksprodukter, vilka icke ansetts kunna giva jordbrukarna en lika god ställning som städernas arbetare. Vidare har pekats på de sämre arbetsförhållandena på landsbygden, avsaknaden av bestämd arbetstid m. m. Överhuvud taget har den ringa efterfrågan på jord sammanställts med vad som brukar kallas flykten från landsbygden. Som en annan anledning till det ringa intresset för nybildning av jordbruk har erinrats om de höga byggnadskostnaderna, vilka enligt vad som framhållits icke kunna förräntas genom inkomsterna från jordbruket. Det har i några yttranden hänvisats till att byggnadskostnaderna å en nybebyggd fastighet kunna vara lika stora som köpeskillingen för en äldre liknande fastighet med byggnader. Arrendatorer, som friköpt sina jordbruk, anses ofta ha fått svårare att reda sig än om de kvarstått som arrendatorer. Samma skäl anses ha medfört, att efterfrågan på arrendeegnahem varit jämförelsevis betydande. I något yttrande har även gjorts gällande, att efterfrågan på jord för egnahemsändamål skulle vara större, om premielån kunde ställas till förfogande i ökad utsträckning. I åtskilliga yttranden, särskilt från norrlandskommuner, har konstaterats, att efterfrågan på arbetarsmåbruk är stor, vilket förklarats med hänvisning till de förmånliga villkoren för arbetarsmåbrukslånen. Vad härefter angår kommunalnämndernas uttalanden rörande tillgången på jord för egnahemsändamål ha nämnderna till en början berört olika möjligheter att disponera jord till bildande av självständiga jordbruk. Kommunalnämnderna ha härvid ofta kunnat giva anvisning på större egendomar, vilka ansetts lämpliga att uppdela eller från vilka självförsörjande jordbruk kunnat avstyckas. Icke sällan har det varit fråga om frilösen av arrendegårdar eller torp under större egendomar. De åsyftade egendomarna ha varit av olika rättslig natur, i det att de i en del fall tillhört kronan, i andra fall bestått av kyrklig jord och i övrigt utgjorts av fideikommissegendom eller tillhört enskilda. Beträffande några egendomar ha kommunalnämnderna uttalat farhågor, att jordägarna icke skulle vara benägna att sälja jord eller att sälja den med lämplig ägosammansättning, i det att de exempelvis kunde undantaga skog, eller ock att jordägarna skulle hålla alltför höga priser. I åter andra fall ha kommunalnämnderna gjort gällande, att en delning av

131 större egendomar icke vore att förorda med hänsyn till att egendomarna nu vore föremål för lämplig brukning och försedda med åbyggnader, vilka vid en delning skulle åtminstone i viss utsträckning behöva ersättas med nya byggnader. På många håll har tillgång på jord även ansetts kunna beredas genom torrläggningsföretag. Slutligen har erinrats om de stora odlingsbara markerna i Norrland. Som en allmän sammanfattning av vad kommunalnämnderna anfört rörande tillgången på jord för bildande av nya jordbruk torde kunna sägas, att den tillgängliga jorden i stort sett anses tillräcklig för att täcka den tämligen måttliga efterfrågan och att förutsättningar finnas att göra ytterligare jord disponibel. Möjligheterna att förvärva jord för utvidgning av ofullständiga jordbruk ha ansetts vara mera begränsade, detta naturligtvis beroende på att i fråga om dylik jord måste uppställas särskilda krav på att den är lämpligt belägen i förhållande till jordbruket i övrigt, vartill kommer att tillskottsjorden i allmänhet icke kan bli tillgänglig på annat sätt än genom styckning från en a n n a n egendom. I några yttranden ha emellertid antytts möjligheterna till sammanläggning av två eller flera ofullständiga jordbruk till ett självständigt, särskilt där åbyggnaderna äro dåliga. En del av de torrläggnings- eller andra odlingsföretag, som ansetts kunna ifrågakomma, ha också förutsatts kunna underlätta en ägoutvidgning av ofullständiga jordbruk. En förstärkning av ofullständiga jordbruk har ofta ansetts kunna lättare ske genom förbättringsarbeten inom nuvarande områden än genom ägoutvidgning. Särskilt på en del håll har emellertid jorden påståtts redan nu vara i så fullgott skick, att tillfälle ej finnes till förbättringsarbeten. Där åter tillfälle härtill finnes, ha kommunalnämnderna icke sällan gjort gällande, att för verkställandet av dylika arbeten erfordras ökade bidrag av statsmedel. Från något håll har framhållits, att förbättringsarbetena åsidosättas till följd av att de tryckande skulderna tvinga småbrukarna att åtaga sig förtjänstarbete hos andra. För bostadstomter finnes regelmässigt mark tillgänglig. I en den 4 september 193C) dagtecknad rundskrivelse till samtliga egnahemsnämnder ha utredningsmännen likaledes bland annat begärt vissa upplysningar rörande efterfrågan och tillgången på jord för egnahemsändamål. Härvid har skillnad gjorts mellan dels jord, som redan är bebyggd såsom egnahemsjordbruk, dels obebyggd, för nybildning av egnahemsjordbruk lämplig jord, dels tillskottsjord till ofullständiga jordbruk och dels tomtmark för bostadsändamål. Efterfrågan på jord synes vara minst beträffande obebyggd jord för nybildning av egnahemsjordbruk. Endast inom Västerbottens län har efterfrågan på sådan jord betecknats som god, varjämte i Stockholms län en viss efterfrågan har påståtts hänföra sig till trädgårdsbruk. Att obebyggd jord i övrigt icke är eftersökt, har i en del yttranden förklarats med hänvisning till de höga kostnaderna för nybyggnader. Med hänsyn härtill ha egnahemsbildarna föredragit att förvärva redan bebyggda lägenheter. Beträffan-

132 de efterfrågan på sistnämnda slag av lägenheter äro egnahemsnämndernas yttranden av skiftande innehåll. Efterfrågan har sagts vara mindre betydande i Stockholms, Uppsala och Jönköpings län, Kalmar läns norra hushållningssällskaps område, Gotlands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område samt Kopparbergs län. För övriga delar av landet ha yttrandena i allmänhet gått i den riktningen, att en viss, mer eller mindre stark efterfrågan gör sig gällande i fråga om bebyggda lägenheter. Beträffande tillskotisjord till ofullständiga jordbruk h a r i de flesta yttranden meddelats, att efterfrågan härå är relativt livlig. I Stockholms, Östergötlands och Jönköpings län, Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län har emellertid til'skottsjord endast varit föremål för relativt begränsad efterfrågan. I ett par fall har detta antagits vara beroende på att jordbrukarna ha klart för sig svårigheterna att förvärva lämpligt belägen tillskottsjord. En annan förklaring till den ringa efterfrågan på dylik jord, som gör sig gällande inom vissa delar av landet, har ansetts vara, att erforderliga medel saknas för förvärv av tillskottsjord. Slutligen har i ett av yttrandena framhållits, att de ofullständiga jordbrukens innehavare ofta ha annat arbete och icke anse sig ha tid att vid sidan av detta sköta ett större jordbruk. Vad angår mark för bostadsändamål synes efterfrågan på sådan göra sig gällande inom de flesta län, låt vara att efterfrågan ej vänder sig mot egnahemsnämnderna utan tillgodoses under hand genom privata överlåtelser. Tillgången på jord synes i stort sett vara sådan, att den täcker efterfrågan. Undantag utgör emellertid tillskottsjorden. Svårigheter förefinnas ofta att anskaffa jord, som lämpar sig för användning som tillskottsjord. Även i fråga om bebyggda jordbrukslägenheter har jordtillgången i några län — Södermanlands, Kronobergs och Blekinge län — påståtts vara mindre än efterfrågan. Nämnas må också, att egnahemsnämnderna ansett de priser, som bruka betingas för jord, i allmänhet vara skäliga om än stundom liggande något i överkant. Emellertid ha priserna något stegrats under de senaste åren såsom följd av förbättringen av jordbrukets läge. För jord, belägen i närheten av städer, kan priset vara ganska högt. Det må här nämnas, att utredningsmännen utöver de uppgifter, som inkommit från kommunalnämnderna och egnahemsnämnderna, icke ansett någon ytterligare undersökning behövlig rörande tillgången på jord för egnahemsändamål. I detta hänseende ha vissa utredningar verkställts av 1925 års kolonisationssakkunniga (betänkande den 14 juli 1927, sid. 55—57). Beträffande särskilt jordtillgången hos skogsbolagen föreligga vissa uppgifter, sammanställda av 1925 års undersökningskommission för upplåtelse av jord i dess den 23 april 1927 avlämnade redogörelse för verkställd undersökning rörande bolags villighet att upplåta för jordbruksändamål lämplig mark. Vissa kompletterande uppgifter i detta hänseende återfinnas i sociala jordutredningens betänkande den 5 december 1932 med förslag till åtgärder för beredande av

133 ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk (sid. 45 och 46). Beträffande den kyrkliga jordens omfattning ha vissa uppgifter lämnats i ett av 1927 års prästlöneregleringssakkunniga den 31 december 1929 avgivet betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen (del I, sid. 100—106). Om det betydande innehav av jordbruksegendomar, som tillkommer staten, föreligga uppgifter i domänstyrelsens senaste femårsberättelse (år 1935). Ytterligare må i detta sammanhang erinras, att domänstyrelsen under åren 1934—1936 genom en särskild kommission — domänstyrelsens odlingskommission — verkställt en inventering av odlingsjord å kronoparkerna nedanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län. För denna inventering h a r redogörelse avgivits i maj 1936. Inventeringen har avsett såväl fastmark som torvmark. I förenämnda skrivelse den 4 september 1936 liksom i en annan samma dag avlåten rundskrivelse ha utredningsmännen till egnahemsnämnderna även riktat vissa andra frågor än de ovan berörda, bland annat rörande erfarenheterna av hittillsvarande jordförmedling och jordanskaffning. Vad egnahemsnämnderna därvid anfört liksom även de synpunkter och önskemål i övrigt, som egnahemsnämnderna i olika hänseenden uttalat, ha utredningsmännen delvis funnit anledning att vid sitt arbete beakta, medan åter i andra fall, med hänsyn till den inriktning utredningsmännen givit sina förslag, de i yttrandena framförda synpunkterna kommit att sakna aktualitet. Vissa hänvisningar till dessa egnahemsnämndernas uttalanden göras emellertid i betänkandet. Utredningsmännen ha vidare i en den 4 september 1936 dagtecknad rundskrivelse till hushållningssällskapens förvaltningsutskott begärt yttranden från dessa rörande de spörsmål, som sammanhänga med ifrågasatt omorganisation av egnahemsverksamheten, innebärande bland annat att hushållningssällskapens befattning med egnahemsverksamheten skulle komma att upphöra. I detta sammanhang må även nämnas, att utredningsmännen i särskilda skrivelser den 26 juni 1936 begärt yttranden från egnahemsnämnderna dels rörande behovet av en stödaktion till förmån för de egnahemslåntagare, som befinna sig i ekonomiskt nödläge och anses böra beredas särskild hjälp för att kunna reda sig i fortsättningen, och om formerna för ett sådant stöd samt dels angående ifrågasatt tillfällig sänkning av egnahemslåneräntan. Sistnämnda fråga har, såsom framgår av kapitel I, varit föremål för behandling vid 1937 års riksdag. Efter framställning av utredningsmännen har Kungl. Maj:t den 28 oktober 1937 bemyndigat utredningsmännen att låta verkställa undersökning för belysande av det mindre jordbrukets lönsamhet samt sambandet mellan brukningsdelarnas storlek, jordbrukets lönsamhet och jordbrukarfamiljer-

134 nas arbetsinkomster. En sådan undersökning har sedermera verkställts av professorn L. Nanneson. Resultatet av undersökningen framgår av en av denne lämnad redogörelse, som finnes fogad såsom bilaga C vid detta betänkande. Sammanfattningsvis må här meddelas följande. Till belysande av det mindre jordbrukets lönsamhet samt i vad mån denna 'varierar med brukningsdelarnas storlek har en statistisk bearbetning företagits av det räkenskapsmaterial, som under de fem bokföringsåren 1931/1932 —1935/1936 insamlats vid av lantbruksstyrelsen verkställda räntabilitetsundersökningar vid svenska jordbruk. Vid bearbetningen ha medtagits samtliga kontrollerade jordbruk med högst 25 hektar jordbruksjord från mellersta Sverige och Norrland, försåvitt fullständiga uppgifter för dessa jordbruk förelegat. Mellersta Sverige omfattar härvid Svealand samt Götaland med undantag av slättbygderna i Skåne, Halland och Blekinge, där sockerbetsodling förekommer. Norrlandsområdet omfattar hela Norrland. Material till liknande bearbetning för sydligaste Sverige har icke varit tillgängligt. Vid bearbetningen av undersökningsmaterialet ha ifrågavarande jordbruk uppdelats på fem storleksklasser, nämligen jordbruk med högst 50 hektar jordbruksjord per brukningsdel (grupp I), med 51—100 hektar (grupp II), med 10-1—15-0 hektar (grupp III), med 15'1—20'0 hektar (grupp IV) och med 201—250 hektar (grupp V). Sistnämnda grupp har för Norrlands del representerats av så få jordbruk, att desamma ej medräknats vid undersökningen. Med jordbruksjord ha förståtts åker samt till åker efter skördeavkastningen reducerad äng och betesmark jämte i förekommande fall skogsbete. Av det föreliggande undersökningsmaterialet har framgått, att den för ovannämnda fem år beräknade förräntningsprocenten, som anger nettoavkastningen i procent av lantbrukskapitalet, i genomsnitt för grupperna I—IV utgjort 1*8 i mellersta Sverige och 0'5 i Norrland. Vid nettoavkastningens bestämmande har för jordbrukaren och hans familj räknats med en arbetslön, motsvarande den i orten gällande för lejd arbetskraft. Denna har i genomsnitt beräknats till respektive kronor 3 64 och 391 per mansdagsverke. Den räntabla arbetslönen — d. v. s. den arbetslön, som kunnat tillgodoräknas, sedan normal förräntning (beräknad efter 4*5 procent) först erhållits å lantbrukskapitalet — har för samma grupper utgjort kronor 270 per mansdagsverke i mellersta Sverige och kronor 257 i Norrland. Småbrukarna ha sålunda för sitt arbete fått nöja sig med en ersättning, vilken avsevärt understigit den arbetslön, som samtidigt utgått till jordbrukets lönearbetare. Förräntningen av lantbrukskapitalet och därmed även den räntabla arbetslönen ha under ifrågavarande femårsperiod även varit ogynnsammare än vid samtidigt kontrollerade medelstora jordbruk inom mellersta Sverige. Under de två bokföringsåren 1934/1935 och 1935 1936 har det mindre jordbrukets lönsamhet i hög grad förbättrats. Medelförräntningen för grupperna I—IV har för denna period stigit till 3*2 procent i mellersta Sverige och 1*2 procent i Norrland, samtidigt som den räntabla arbetslönen utgjort kronor 340 per mansdagsverke i mellersta Sverige och kronor 285 i Norr-

135 land. Också under nu sist avsedda två år har, trots det avsevärt förbättrade resiultatet, den vid de undersökta jordbruken i genomsnitt intjänade arbetslönen icke obetydligt understigit gällande arbetslön för jordbrukets lönearbetane. Även den uppnådda förräntningen av lantbrukskapitalet under dessa b å d a år h a r varit lägre än vid samtidigt kontrollerade medelstora och större jordbruk i mellersta Sverige, vilka för dessa år redovisa en medelförräntning av respektive 5'5 och 4 1 procent. Beträffande sambandet mellan brukningsdelarnas storlek och lanthushållninigens lönsamhet, sysselsättningsgrad och inkomstmöjligheter har av undersökningsmaterialet framgått följande: I n o m mellersta Sverige har lönsamheten förbättrats med stigande egendornsstorlek såsom följande medeltal ge vid handen: Arbetslön enligt i orten gängse pris (per mansdagsverke) kronor

Förräntningsprocent

Räntabel arbetslön (per mansdagsverke) kronor

1931—1936

1931—1936

1934—1936

1931—1936

1934—1936

3-41

-0-3

2-72

3-64

+ 0-9 + 2-7

2-35

+ 1-5

3-66

+ 1-9

+ 4-4

2-84 2-89

3-83

+ 2-2

3-86

+ 3-5

+ 4-7 + 5-5

2-95 3-40

3-99 4-52

324 Det ekonomiska resultatet, såsom det kommer till uttryck i båda de h ä r använda måtten för lanthushållningens lönsamhet, har sålunda varit sämst i grupp I och förbättrats starkt med stigande storlek. Det har av undersökningen framgått, att huvudorsaken till det sämre resultatet i de mindre storleksgrupperna har varit alltför höga arbetskostnader per produktenhet och högt arbetsförbrukningsindex. Trots en intensivare inriktning av växtodlingen och ett betydligt större kreatursantal per arealenhet har den mänskliga arbetskraften vid de mindre brukningsdelarna blivit dåligt utnyttjad. Skörderesultatet per hektar liksom realisationsvärdet per skördeenhet ha däremot varit högst i den minsta storleksgruppen. Den lägre inkomsten från lanthushållningen vid de minsta brukningsdelarna har endast delvis kunnat ersättas genom ökade inkomster från annan förvärvsverksamhet. Följden har därför blivit en stark nedpressning av jordbrukarfamiljernas levnadsstandard i dessa grupper. Av de ovan anförda gruppmedeltalen, särskilt för undersökningsperiodens båda sista år, har framgått, att såväl förräntning som räntabel arbetslön mycket starkt förbättrats till och med grupp III. Däremot är överlägsenheten hos grupp IV i jämförelse med grupp III icke så särdeles betydande. Att grupp V kan uppvisa avsevärt gynnsammare medeltal än grupperna III och IV torde i stor omfattning sammanhänga med att de relativt fåtaliga

136 jordbruken i denna grupp i flera hänseenden intaga en gynnsammare ställning (bördigare jord, fördelaktigare ekonomiskt läge) än övriga grupper. Ett jordbruksföretags ändamålsenlighet är emellertid icke enbart beroende av dess lönsamhet. Även om normal ränta erhålles på insatt kapital och även om normal dagspenning erhålles för gjorda dagsverken, kan jordbruket likväl vara otillfredsställande. Detta är fallet, om jordbrukarefamiljens medlemmar ej beredas full sysselsättning i jordbruket och ej heller kunna skaffa sig arbete utanför detsamma. Professor Nanneson har med avseende å sysselsättningsmöjligheterna räknat med att förutom jordbrukaren själv en vuxen son eller två halvvuxna söner böra ha sysselsättning i jordbruket, varjämte familjens kvinnliga medlemmar beräknats till någon del hjälpa till i lantbruksarbetet. En dylik »normal» familj har ansetts kunna prestera 700 reducerade mansdagsverken per år och alltså vara i behov av motsvarande arbetstillfällen. Om gårdens skötsel krävt 700 dagsverken har sysselsättningsgraden ansetts vara lika med 1. Har den tagit blott 350 dagsverken har den blivit 050 etc. Arbetsförbrukningen på de undersökta gårdarna i Mellansverige framgår av följande siffror. Härvid äro arbetstillfällena såväl i lanthushållningen — inklusive nyodling, grundförbättring och nybyggnad — som i den egna skogen medräknade. Antalet dagsverken har varit i grupp I 350, i grupp II 518, i grupp III 658, i grupp IV 742 och i grupp V 922 per brukningsdel och år. Detta motsvarar en sysselsättningsgrad i respektive grupper av 0"50, 0"74, 0'94, 1*06 och 132. Till dessa uppgifter bör anmärkas, att inom de tre första grupperna ändå förbrukats betydligt mera mänsklig arbetskraft per framställd produktenhet än vid det medelstora och större jordbruket. Om arbetsförbrukningen skulle nedbringas till ett beräknat normalt arbetsbehov, så bleve sysselsättningsgraden för grupperna I—III respektive 0"36, 0*60 och 0'84. Den årsinkomst, som stått till jordbrukarefamiljernas förfogande i de olik a grupperna, utgör, sedan ränta å skulderna betalats efter 45 °/o, i grupp I kronor 1 426, i grupp II kronor 1717, i grupp III kronor 2 151, i grupp IV kronor 2 156 och i grupp V kronor 3 187. I dessa summor ingår emellertid även arbetsinkomst, som hämtats utanför den egna fastigheten. De äro dessutom beroende av den egna förmögenhetens storlek. Professor Nanneson har funnit det vara berättigat att ur undersökningsmaterialet från mellersta Sverige draga den slutsatsen, att för full sysselsättning åt en jordbrukarfamilj krävdes en areal av minst 15 å 20 hektar jordbruksjord samt ungefär motsvarande areal skogsmark per brukningsdel. Först vid denna areal, alltså motsvarande grupp IV, hade jordbrukarefamiljens sysselsättningsgrad och levnadsstandard uppnått en sådan nivå, att man kunde använda beteckningen full besuttenhet. Toge man dessutom i betraktande, att de kontrollerade jordbruken i fråga om såväl hektarskördar som driftens intensitet syntes vara överlägsna det mindre jordbruket i allmänhet uti ifrågavarande område, kunde de angivna gränstalen näppeligen anses för höga. Även inom Norrland har lönsamheten förbättrats med stigande egendoms-

137 storlek, såsom framgår av följande medeltal från det föreliggande undersökningsmaterialet. Arbetslön enligt i orten gängse pris (per mansdagsverke) kronor

Girupp I > II i >

III IV

Förräntningsprocent

Räntabel arbetslön (per mansdagsverke) kronor

1931—1936

1931 — 1936

1934—1936

1931—1936

1934—1936

3-85

+ 0-2

-0-8

2-54

2-18

-0-3

+ 0-9

2-42

2-86

+ 22

2-78

-f 2-4

2-55

3-19 3-18

3-90 3-91 3-98

+ l-o 4- 1-1

Sambandet mellan brukningsdelarnas storlek och lanthushållningens lönsamhet är ej så starkt som i mellersta Sverige. Särskilt under bokföringsåren 1934—1936 ha dock de båda största storleksgrupperna uppvisat ett avsevärt gynnsammare resultat än de båda mindre. Med avseende å sysselsättningsmöjligheterna å fastigheter av olika storlek har en beräkning verkställts efter enahanda grunder som för mellersta Sverige. Antalet dagsverken har varit i grupp I 326, i grupp II 434, i grupp III 585 och i grupp IV 685. Sysselsättningsgraden utgör alltså i grupperna I—IV respektive 0'47, 0 62, 084 och 0'98. Om arbetsförbrukningen vid de tre första grupperna skulle nedbringas på samma sätt som vid det större och medelstora jordbruket, bleve sysselsättningsgraden i de förstnämnda respektive 0 37, 054 och 0*78. Jordbrukarefamiljernas årsinkomst, beräknad såsom för mellersta Sverige, utgör i Norrland i grupp I kronor 1 765, i grupp II kronor 2 233, i grupp III kronor 2 674 och i grupp IV kronor 2 639. Enligt vad professor Nanneson framhållit torde (om man dessutom toge hänsyn till den högre sysselsättningsgraden i grupp IV) även i Norrland, så långt man av det här förebragta undersökningsmaterialet vågade döma, kunna sättas en storlek av 15 å 20 hektar jordbruksjord jämte tre å fyra gånger så stor areal skogsmark per brukningsdel såsom den ur arbetsförsörjningssynpunkt fördelaktigaste. Med avseende å båda ifrågavarande områden, men framför allt Norrland, har emellertid i redogörelsen understrukits, hurusom jordbrukarefamiljens försörjningsmöjligheter och sysselsättningsgrad i betydande omfattning påverkades av skogsarealens relativa storlek, skogsmarkens produktivitet och avsättningsmöjligheten för skogsprodukter. En minskning av arealen jordbruksjord borde sålunda inom vissa gränser kunna kompenseras genom en större areal produktiv skogsmark å brukningsdelen i fråga. Ur det föreliggande materialet läte det sig emellertid icke göra att beräkna några bestämda förhållandetal i detta hänseende.

138 Genom beslut den 8 januari 1937 har Kungl. Maj:t bemyndigat utredningsmännen att låta verkställa statistisk undersökning rörande den framtida befolkningsutvecklingen på landsbygden. Denna undersökning ha utredningsmännen uppdragit åt docenten Alf Johansson samt aktuarien Gunnar Hävermark. En av dessa utarbetad redogörelse har såsom bilaga D fogats vid detta betänkande. Till grund för ifrågavarande undersökning ligger visst demografiskt material, som erhållits under utförandet inom bostadssociala utredningen av kalkyler över den framtida befolkningsrörelsen i städer och på landsbygd Detta material har vid den för egnahemsutredningens räkning verkställda undersökningen vidare bearbetats, varvid en uppdelning gjorts av den yrkes- och bebyggelsemässigt heterogena landsbygdsbefolkningen i »jordbruksbefolkning» och »övrig landsbygdsbefolkning». Undersökningen har haft till sitt viktigaste syfte att beräkna de vid vissa tidpunkter i framtiden befintliga hushållens antal. Undersökningen har emellertid även skänkt belysning åt befolkningsutvecklingen överhuvud taget inom jordbruket. Till grund för kalkylerna ha lagts vissa antaganden i fråga om dödlighet, nativitet, civilståndsfördelning i olika åldersklasser samt omflyttning mellan de tre grupperna jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning samt stadsbefolkning. Det har förutsatts, att någon yttre migration ej förekommer. I förevarande redogörelse har framhållits, hurusom när det gäller kalkyler över hushållsbildningen antaganden rörande nativiteten spela roll först efter 20 år och mera betydande roll först efter 30 a 35 år. Frågan om hushållsbildningen på landsbygden blir inom de närmaste årtiondena väsentligen en fråga om flyttningarnas omfattning. I sist angivna hänseende ha, under förutsättning att inga nu oförutsebara genomgripande förändringar ske i betingelserna för folkomflyttningen, såsom mest sannolika betecknats för jordbruksbefolkningen ett antagande om en flyttningsförlust, liggande mellan 30 000—50 000 män samt mellan 50 000—80 000 kvinnor per femårsperiod, och för övrig landsbygdsbefolkning ett antagande, att 10 000 män och 20 000 kvinnor inflytta per femårsperiod. Det har emellertid erinrats om att, ju längre in i framtiden man kommer, flyttningsbetingelserna ändra sig desto mera. Vid undersökningen har belysts, vilken utslagsgivande roll som under närmast följande decennier spelas av pågående förskjutningar i ålderssammansättning och därmed även i civilståndsfördelning och hushållsbildning. Ur här närmast ifrågakommande synpunkt är innebörden av förändringarna i befolkningsstrukturen den, att just de hushållsbildande grupperna inom befolkningen bilda en allt större del av totalbefolkningen. Hushållens genomsnittliga storlek blir mindre, en viss befolkningsmassa fördelas på ett större antal hushåll än tidigare. Därför kommer även vid starkt tillbakagående folkmängd hushållsbeståndet ännu lång tid att kunna växa eller hållas uppe. Den ifrågavarande undersökningen visar att, medan totalfolkmängden inom jordbruket även under de mest optimistiska nativitetsantaganden skulle förete oavbruten minskning, hushållsantalet däremot kommer att ligga

139 på i stort sett oförändrad eller endast svagt sjunkande nivå ännu ett par årtionden framåt och först omkring 1960 visa en deciderad nedgång, allt under förutsättning att utflyttningen från jordbruket i framtiden kommer att försiggå i samma omfattning som hittills. Folkströmmen från jordbruket är dock för närvarande så stark, att de mest mobila åldrarna, 20—30 år, så småningom tömmas, om den får fortsätta med oförändrad styrka. En successiv minskning i utflyttningens totala storlek är därför ej osannolik. För den övriga landsbygdsbefolkningen kan, enligt vad undersökningen giver vid handen, även under antagande av fortsatt nedgång i nativiteten väntas en fortsatt stegring av totalfolkmängden under ett par årtionden, om tillflyttning från jordbruksbefolkningen i hittillsvarande omfattning i fortsättningen sker. Hushållsbeståndet inom denna del av landsbygdsbefolkningen kommer under alla förutsättningar av beaktansvärd sannolikhet att fortsätta att växa starkt ännu 2 a 3 decennier. I och för behandlingen av frågan om den lämpliga storleken å egnahemslägenheter ha vissa undersökningar för utredningsmännens räkning verkställts av professorn K. D. Myrbeck. Med avseende å grunderna för belåning av stödskog å familjejordbruk ha vissa specialutredningar utförts av byråchefen E. F. L. Lindeberg. Utredningsmännen ha ansett det vara av värde för fullgörandet av utredningsuppdraget att företaga vissa studieresor. Sålunda ha utredningsmännen med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1936 företagit en resa i syfte särskilt att närmare undersöka och lära känna förutsättningarna för en reformerad jordanskaffning för egnahemsbildning och förstärkning av ofullständiga jordbruk. Resan h a r berört Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Värmlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Jönköpings, Malmöhus och Kristianstads län. Vidare h a utredningsmännen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni 1937 företagit en resa för undersökningar rörande åtgärder till beredande avtryggad utkomst för jordbrukarna i de gamla bruksbygderna. Denna resa har berört Uppsala, Gävleborgs, Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län. Redogörelser för de iakttagelser, utredningsmännen gjort under dessa resor, finnas såsom bilagor E och F fogade vid detta betänkande. Utredningsmännen ha även företagit vissa studieresor i utlandet. Medgivanden ha av Kungl. Maj:t lämnats genom beslut den 4 juni och den 9 juli 1937. Med stöd härav har utredningsmännens ordförande studerat egnahemsväsendet i Danmark, ordföranden och ledamöterna Andersson, Mårtensson och Svensson egnahemsväsendet i Finland samt ledamöterna Collin, Gabrielsson och Nilsson egnahemsväsendet i Tyskland. Berättelser rörande studieresorna i Finland och Tyskland och vad som i samband därmed inhämtats rörande förhållandena inom ifrågavarande länder på egnahemsväsendets område fogas såsom bilagor G och H vid betänkandet.

UTREDNINGSMÄNNENS

FÖRSLAG.

KAP. VII.

Egnahemsverksamhetens allmänna förutsättningar och mål. Då den första egnahemskommittén omkring sekelskiftet framlade sina förslag i egnahemsfrågan och denna därefter blev föremål för statsmakternas åtgärder, voro dessa förslag och åtgärder helt naturligt betingade av de förhållanden, som vid denna tid härskade i vårt land. Vi hade då ännu en starkt växande befolkning. Särskilt ungdomen fann framtidsmöjligheterna i det egna landet vara alltför begränsade och ställde sin håg till utlandet. Den amerikanska kontinenten drog till sig hundratusental av landsbygdens män och kvinnor. En ökad egnahemsbildning ansågs såsom ett av de medel, som stodo till förfogande för ökande av trivseln inom landet och för begränsning av emigrationen. Det torde kunna vara av intresse att här återgiva något av vad som i propositionen i egnahemsfrågan till 1904 års riksdag anfördes till stöd för egnahemsrörelsens främjande. Bildandet av egna hem — härmed borde avses eget hus på fri och egen grund — vore otvivelaktigt ägnat att kraftigt bidraga till en nations bestånd och utveckling. Genom känslan för hemmet stärktes fosterlandskärleken och höjdes nationalkänslan, och i och med förvärvandet av ett eget hem knötes ett band, som icke allenast borde hava betydelse för den generation, som bildat hemmet, utan fastmer kunde antagas komma att återverka även på kommande släkten. Man borde nämligen kunna förvänta, att den ungdom, som fostrades i ett sådant hem, redan från tidiga år skulle lära sig inse arbetets betydelse och rätt uppskatta de goda frukter, detsamma, med omtanke utfört, kunde föra med sig. Skedde så, vore det ock att hoppas och förmoda, att denna ungdom skulle mer än nu vore fallet fästas vid hemorten och efter uppnådd mognare ålder hellre sträva efter att i sin tur där kunna förvärva sitt uppehälle i eget hem, än giva sig ut att söka en oviss utkomst i främmande länder. I vad egnahemsrörelsen avsåg bildandet av jordbruksegnahem, torde från början även vissa andra hänsyn ha legat till grund för statens medverkan. Egnahemsfrågan förbands ofta med tanken på en »inre kolonisation», varigenom stora marker särskilt i Norrland skulle bli föremål för uppodling och bebyggelse. Denna delvis känslobetonade inställning hade dock även en reell ekonomisk grundval. Vårt land var vid denna tid för sin livsmedelsförsörjning beroende av import från utlandet jämväl av sådana produkter, som

141 v å r t jordbruk kunde producera. Och i den mån landets egen produktion på någon punkt växte utöver dagens behov, funnos obeskurna möjligheter till export. Vårt jordbruks grundproblem var därför att öka produktionen. Fölljaktligen ansågs det som en viktig angelägenhet både att intensifiera driften på redan odlad jord och att vidga jordbrukets ram genom nyodling och anläggning av nya brukningsdelar. Den blivande egnahemsrörelsen borde kumna främja dessa syften på ett trefaldigt sätt. Dels borde odlingslusten hos landsbygdens småfolk utnyttjas, dels kunde de blivande egnahemsjordb r u k a r n a s intensiva växtodling kompletterad med inköpta fodermedel läggas till grund för en starkt utvidgad animalieproduktion och dels slutligen kuinde den tillgång på arbetskraft, som knötes till egnahemsjordbruken, även k o m m a det större jordbruket till godo och möjliggöra en intensivare drift å detsamma. En relativt stark sönderdelning av jorden ansågs med hänsyn härtill ekonomiskt försvarbar och önskvärd, och denna inställning tog sig också uttryck i 1896 års lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring. I motsats härtill ha i vår äldre historia strävandena gått ut på att skydda bondesamhället mot en för långt gående jordstyckning. Även o m motivet därvid ofta varit mera att bevara bondens skattekraft än hans egen levnadsstandard, ändrar detta dock ingenting i det åsyftade praktiska resultatet. Sveriges ekonomiska struktur har sedan seklets början väsentligt förändrats. Inom alla områden av ekonomiskt liv h a r en stark uppryckning ägt rum, och jämsides härmed ha de sociala förhållandena undergått en genomgripande omvandling. Utvecklingen har medfört ändrade betingelser för de olika näringsgrenarna. Dessas läge har givetvis även påverkats av de inter nationella förhållandena. Den tidigare relativt starka tillväxten i landets folkmängd har avstannat, likaså den utvandring, som väckte så mycken oro under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Däremot har en relativt stark inre folkomflyttning gjort sig gällande från jordbruket till andra näringar. Utredningsmännen vilja i det följande söka angiva, i vilka hänseenden de ändrade förhållanden, som sålunda på skilda områden inträtt under de senaste decennierna, kunna föranleda en ny inställning till egnahemsrörelsen och dess anordnande. Med hänsyn till de i stora delar artskilda synpunkter, som ligga till grund för bildandet av jordbrtiksegnahem och bostadsegnahem, torde det vara lämpligt att betrakta dessa båda olika slag av egnahemsbildning var för sig. Såsom redan antytts har utvandringen från vårt land till främmande länder upphört. I stället har under de senaste åren ett immigrationsöverskott förekommit. Då emellertid nativiteten starkt minskats samt en mycket markerad överflyttning från jordbruket till andra näringar gjort sig gällande även under de senaste decennierna, har konsekvensen för jordbrukets del blivit, att en betydande folkminskning ägt rum. Denna uppgår från år 1880 till i runt tal 700 000 personer. De drivande krafterna i denna utveckling ha i stort sett varit en allt längre gående arbetsfördelning olika näringar

142 emellan samt en ständigt fortgående teknisk rationalisering. Jordbrukarna ha alltmera befriats från att själva handha produktionen av byggnader, hägnader, redskap och maskiner m. m. för jordbrukets behov. Detsamma gäl ler jordbruksbefolkningens konsumtionsvaror såsom möbler, kläder och i stor utsträckning även livsmedel. Härtill kominer, att själva jordbruksdriften underlättas genom förbättrade redskap och maskiner. Resultatet har blivit frigörelse av mänsklig arbetskraft. Denna utveckling inom jordbruket har stått i ständig växelverkan med den tillväxt, som ägt rum inom andra sektioner av näringslivet, och den därifrån utgående konkurrensen om arbetskraften. Utvecklingen har lett till ovan nämnda folköverflyttning. Det kan förtjäna antecknas, att under den gångna tiden har utvandringen från jordbruket i huvudsak berört den vid jordbruket sysselsatta arbetskraften och icke de självägande jordbrukarna. För behovet av en egnahemsrörelse och för dennas framtida inriktning är givetvis antalet familjer, som önska och lämpligen kunna förvärva egna jordbruk, av större betydelse än jordbrukets totala folkmängd. Utredningsmännen ha därför låtit verkställa en specialutredning angående den framtida hushållsbildningen inom jordbruksbefolkningen. Av denna utredning framgår att, även om man räknar med en fortgående minskning av den totala jordbruksbefolkningen i samma omfattning som under sista decenniet, hushållsbeståndet ändå kommer att till följd av förskjutningar i ålders- och civilståndsfördelningen hållas uppe vid sin nuvarande storlek eller endast obetydligt minska under ett par decennier framåt. Först efter år 1960 kan en deciderad minskning av hushållsbeståndet förutses. Endast vid en stark minskning eller ökning av utvandringen från jordbruket skulle denna prognos rubbas i mera väsentlig grad. Utredningsmännen utgå ifrån, att den ovan antydda befolkningsrörelsen har en sådan styrka och att den är så intimt förbunden med de allmänna utvecklingstendenserna inom vårt näringsliv, att dess grundriktning ej kan ändras inom nu överskådlig tid. Däremot är det uppenbart att statliga åtgärder av olika slag kunna modifiera denna utveckling i den ena eller andra riktningen. Önskemålet att hålla största möjliga folkmängd kvar vid jordbruket får härvid avbalanseras av ett annat lika befogat krav på ekonomisk och social jämställdhet emellan jordbrukets folk och andra näringars utövare. Statsmakternas åtgöranden på egnahemsbildningens område böra därför enligt utredningsmännens mening gå ut på att hålla största möjliga folkmängd kvar vid jordbruket inom den ram, som bestämmes av naturliga produktionsbetingelser, mobiliserbara avsättningsmöjligheter och kravet på social utjämning olika folkgrupper emellan, men däremot icke att såsom ett självändamål bereda plats för en ökad befolkning inom jordbruket. Såsom särskilt samhällsnyttig har ofta betecknats den form av egnahemsbildning, som inneburit ett ianspråktagande av förut ouppodlad mark. Även annan egnahemsbildning har såtillvida ansetts vara ekonomiskt motiverad, som densamma förmenats möjliggöra en intensifiering av jordbruksdriften. Egnahemsbildningen har härvid betraktats såsom ett led i trävandena att göra vårt land självförsörjande i fråga om jordbruksprodukter. Ut-

143 redningsmännen, som i kapitel IX återkomma till förevarande spörsmål, vilja i detta sammanhang allenast konstatera, att det svenska jordbruket numera har en produktionskapacitet, som tenderar att skjuta över den med nuvarande hjälpmedel mobiliserbara marknaden för dess produkter. Även om man kan ha olika uppfattningar om den framtida styrkan och uthålligheten i de produktionsstegrande tendenserna, synes dock enighet råda därom, att de ännu icke uttömt sin kraft. Beträffande avsättningsmöjligheterna i framtiden kan erinras om de ihållande svårigheter som möta vår export av livsmedel. Den svenska marknadens utveckling kommer givetvis att begränsas av att befolkningstillväxten avstannar eller starkt minskas. Däremot representera den framtida konsumtionens volym per individ samt dess inriktning med hänsyn till olika varuslag mera svårberäkneliga faktorer. Under dessa förhållanden synes egnahemsverksamheten, under den tid som nu kan överblickas, icke böra brukas som ett instrument för utvidgning av det svenska jordbrukets ram. Egnahemsverksamhetens ursprungliga strävan att anlägga helt nya jordbruk på obruten mark bör enligt utredningsmännens mening, såsom närmare kommer att utvecklas i kapitel IX, under nuvarande förhållanden icke fullföljas annat än i landets nordligaste delar, där de lokala behoven kunna motivera en fortsatt kolonisation. Skulle marknadsförhållandena längre fram bliva sådana, att anläggandet av nya jordbruk genom total nyodling befinnes önskvärt, torde detta icke bereda samma svårigheter som en eventuell överdimensionering av jordbruket måste medföra. Av de motiv, som från början bildat bakgrund till egnahemsverksamheten, kvarstår emellertid fortfarande ett, och det väsentligaste, nämligen hänsynen till de obemedlade och mindre bemedlade, åt vilka genom denna verksamhet skulle beredas möjlighet att igångsätta ett eget jordbruk eller att anskaffa en egen bostad. Denna sociala synpunkt måste enligt utredningsmännens mening även framdeles utgöra grundval för egnahemsrörelsen. Att denna sålunda grundas på sociala utgångspunkter betyder självfallet icke, att densamma behöver få karaktär av direkt understöd åt egnahemsbildarna. Egnahemsverksamheten bör i stället lämna vad som brukar kallas »hjälp till självhjälp». Av det nu sagda följer, att stor vikt måste läggas vid att egnahemsbildarna verkligen äga förutsättningar att sköta de jordbruk, till vilka de förhjälpas. Eljest blir egnahemshjälpen till ingen nytta. Önskemålet att en duglig jordbrukare skall kunna bli ägare till ett passande jordbruk, även om han ej har medel till dess förvärvande, utgör för övrigt icke blott uttryck för ett socialt rättfärdighetskrav utan ansluter sig även till den ekonomiskt riktiga principen, att rätt man bör komma på rätt plats i samhället. Utöver vad nu anförts vilja utredningsmännen framhålla följande synpunkter med avseende å den framtida egnahemsverksamhetens allmänna förutsättningar och målsättning. Till en början må uppställas den frågan huruvida jordbruksegnahemmen ur ekonomisk synpunkt motsvara en rationell produktionsform. Det kan göras gällande, att jordbruksdriften bör utövas i så stora enheter som möjligt, och härvid hänvisas till att vid större jordbruk erhålles bättre propor-

144 tion mellan de kapital, som äro investerade i åbyggnader och jord, samt till att arbetskrafterna liksom inventarierna kunna utnyttjas mera ekonomiskt vid stora bruk. En del fasta produktionskostnader bli relativt sett mindre, om åkerarealen utvidgas. Dessa förhållanden ha belysts genom förut omnämnda, för utredningsmännens räkning verkställda specialundersökning rörande lönsamheten hos jordbruk av olika storlek intill 25 hektar åkerjord. Såvitt utredningmännen kunna finna, göra sig de driftsekonomiska svårigheterna särskilt gällande vid en del mindre jordbruk, där varken dragarnas eller familjens arbetskraft kan fullt utnyttjas. Den inkomst, som kunnat utvinnas från dessa småbruk, har alltid varit liten. I den mån levnadsstandarden inom folkets breda lager förbättras, blir denna inkomst relativt sett mindre än förut. Det synes bli allt svårare för småbrukarna att följa med i den välståndsstegring, som befolkningen i övrigt får del av. 1 viss mån torde emellertid svårigheter möta småbrukarna, som även absolut taget ställa dem i en sämre ställning än tidigare. En mycket stor del avvårt lands småbrukare ha sedan gammalt utökat sina inkomster genom körslor eller annat arbete utanför den egna fastigheten. Möjligheterna härtill synas emellertid bli alltmera begränsade. Utvecklingen inom näringslivet tenderar mot en sådan rationalisering, att för olika arbetsuppgifter speciella yrkeskårer av arbetare tillskapas. Därmed synas de hittillsvarande möjligheterna för innehavare av småbruk att erhålla extraförtjänster, på sätt närmare utvecklas i kapitel X, komma att kringskäras och i vissa fall helt försvinna. Detta måste betyda, att ett växande antal småbrukarefamiljer i allt större utsträckning bli hänvisade till de inkomster, som kunna utvinnas ur den egna fastigheten. Inkomsterna härifrån kunna för det stora flertalet småbrukare ej ökas annat än genom en utvidgad animalisk produktion. Här möta emellertid nya svårigheter åtminstone för närvarande. I samband med stödanordningarna för jordbruket ha fodermedlen fördyrats och importen därigenom begränsats. En utvidgning av de ofullständiga jordbrukens animaliska produktion är därför svårare nu än förr. I många fall har en inskränkning i stället måst äga rum. De slutsatser, som för egnahemsverksamhetens del böra dragas ur dessa förhållanden, ligga enligt utredningsmännens mening i öppen dag. I den mån staten kan påverka utvecklingen, bör tillkomsten av ofullständiga jordbruk motverkas. Vidare böra statsmakterna, allt eftersom svårigheterna för de redan befintliga småbrukens innehavare aktualiseras, kraftigt verka för stärkandet av ofullständiga jordbruk. Egnahemsverksamheten torde här ha en av sina allra viktigaste uppgifter för lång tid framåt. Med avseende å frågan om den storlek på jordbruken, som bör eftersträvas, kan givetvis göras gällande, att det utpräglade storbruket under vissa förhållanden är den mest ekonomiska driftsformen. Denna synpunkt får emellertid vid närmare granskning en rätt begränsad räckvidd. Den historiska utvecklingen har lett till, att större delen av landets jord är utlagd i relativt små brukningsdelar. Detta är för övrigt på grund av landets topografiska beskaffenhet en ofrånkomlig sak. Om statsmakterna vilja efter-

145 sträva, att jordbruk överhuvud skall kunna i nämnvärd omfattning bedrivas h ä r i landet, måste sådana förutsättningar för näringen upprätthållas, att bondebruken i landets olika delar kunna äga bestånd. Men under de förutsättningar, som trygga bondebruken i skogs- och mellanbygderna, böra dylika brukningsdelar också på slättbygdernas bättre jord kunna giva innehavarna motsvarande inkomster och sålunda ha existensberättigande. Utredningsmännen anse det bäst överensstämma med förhållandena i vårt land och med egnahemsverksamhetens betingelser, att denna — vare sig fråga är om nya jordbruk eller komplettering av gamla — främst inriktas på familjejordbruk, d. v. s. jordbruk, som i möjligaste mån uppfylla önskemålen att giva en familj full sysselsättning och en i förhållande till andra medborgare likvärdig realinkomst. Redan här bör kanske påpekas, att begreppet familjejordbruk icke utesluter, att främmande arbetskraft i viss mån utnyttjas. Skall fastigheten tillmätas på sådant sätt att, sedan barnen blivit vuxna, ett eller flera av dessa skola ha arbete på fastigheten, måste tydligen arbetshjälp i viss utsträckning användas, då barnen äro små eller familjens samlade arbetskapacitet av annan anledning är begränsad. Även för familjejordbruket måste man i fortsättningen räkna med en ökad användning av arbetsbesparande maskiner och redskap. Delvis torde väl denna arbetsbesparing inom familjejordbruket utnyttjas för att lätta arbetsbördan och förkorta arbetstiden för familjens medlemmar, men den måste uppenbarligen också påverka storleken av den areal, som en familj normalt kan sköta. Utredningsmännen återkomma i nästföljande kapitel till frågan huru ett sådant familjejordbruk bör vara beskaffat. Storbrukets ekonomiska företräden måste givetvis i särskild grad beaktas, då man ställes inför alternativet att antingen stycka sönder eller bibehålla en större gård odelad. Men även en sådan frågeställning måste ses i ett större sammanhang. De utgångspunkter som utredningsmännen i det föregående velat lägga till grund för egnahemsverksamheten innebära bland annat, att största möjliga folkmängd bör bibehållas vid jordbruket, att antalet av de relativt fullständiga familjejordbruken bör ökas, att i sådant syfte de ofullständiga jordbruken i stor utsträckning måste förstärkas samt att jordbrukets totala ram endast varsamt bör utvidgas. Fasthållas dessa utgångspunkter, kan frågan om de större jordbrukens sönderdelning icke bedömas som en isolerad föreetelse. Det blir då nödvändigt, att större gårdar i viss omfattning styckas. Utredningsmännen äro medvetna om, att frågan om brukningsdelarnas storlek icke kan behandlas schablonmässigt. Att upprätta nya brukningsdelar eller väsentligt ändra redan befintliga sådana är ett arbete, som måste läggas på lång sikt och därför grundas på hållbara principer. Nödig hänsyn måste också tagas till de växlande förhållandena i landets olika delar. I det aktuella fallet bör varje brukningsdel bedömas med hänsyn till vad den är ock vad den rimligtvis kan bli i den bygd, där den är belägen. I de diskussioner som i olika sammanhang förts rörande förutsättningarna för egnahemsverksamheten i vårt land ha olika uppfattningar brutit sig 10—388543.

146 emot varandra beträffande tillgången på jord för egnahemsändamål. Under nuvarande förhållanden och med den målsättning som ovan angivits torde detta problem förlora åtskilligt av sin aktualitet, såvitt gäller anläggning av nya brukningsdelar. Däremot blir det en mycket viktig och i vissa fall svår angelägenhet att skaffa jord för förstärkning av ofullständiga jordbruk. I vissa fall kan en dylik förstärkning ske genom olika förbättringsåtgärder inom fastigheten, i andra fall kan det bli fråga om tillköp av odlingsmark eller mark för bete. Många gånger torde emellertid förhållandena bli sådana, att endast odlad jord eller skogsmark tillhörande andra brukningsdelar kan användas för en önskvärd utvidgning av ofullständiga jordbruk. Till detta problem — som i viss mån har en helt annan karaktär än det äldre spörsmålet om tillgång på jord för egnahemsändamål — återkomma utredningsmännen i kapitlen XI och XIII. Det här ovan anförda har haft avseende å sådana jordbruk, vilkas innehavare åsyftas skola erhålla sin hela bärgning av jordbruket. Vad som sagts därom att dylika jordbruk böra tillmätas så att de bli fullt bärkraftiga blir tydligen icke tillämpligt, då fråga är om jordbruk, vilka för innehavarna endast äro avsedda som bisysselsättning vid sidan av andra yrken, över hela landet och särskilt i vissa landsdelar finnas dylika yrkesgrupper med växlande arbetsinkomster, otillräckliga för den fulla försörjningen. Dels är det personer med egen verksamhet såsom hantverk, hemslöjd, hemindustri, fiske m. m. och dels lönearbetare såsom skogs- och flottningsarbetare, stenhuggare, diversearbetare m. fl. med arbetstillfällen endast tidvis eller tillfälligtvis under året men dock i sådan påräknelig utsträckning, att de därav stadigt vinna sin huvudsakliga utkomst. För familjer inom dessa befolkningsgrupper utgör innehavet av ett småbruk en lämplig utfyllnad i försörjningen och sysselsättningen. Med hänsyn till denna mången gång ändamålsenliga förening av jordbruksdrift och annan yrkesutövning kan uppenbarligen icke jordbruksbildningen begränsas till uppkomsten allenast av självförsörjande familjejordbruk. Mindre jordbruk i form av stödjordbruk eller arbetarsmåbruk fylla ett framträdande behov bland landsbygdens befolkning, som det måste vara en egnahemsverksamhetens uppgift att söka tillgodose. Samtidigt bör emellertid understrykas vikten av att dylika småbruk erhålla den storleksordning och beskaffenhet i övrigt, att de kunna skötas vid sidan av förtjänstarbetet, och tillskapas endast i den utsträckning, som är motiverad med hänsyn till utsikten till stadigvarande bärgning å orten. Om icke sistnämnda båda villkor strängt upprätthållas, kommer tillskapandet av ifrågavarande småbruk att föröka det stora antal redan befintliga ofullständiga jordbruk, vilkas innehavare icke äro i stånd att genom annat arbete bereda sig tillräckliga extraförtjänster för att utfylla de alltför knappa inkomsterna från jordbruket. Det säger sig självt, att tillkomsten av en sådan mellanform av jordbruk måste förhindras, liksom att en vittomfattande uppgift inom egnahemsverksamheten måste vara att i görligaste mån söka undanskaffa jordbruk, hänförliga till denna typ.

147 Frågan om egnahemsbildningen för bostadsändamål måste — även där denna icke avser ren stadsbebyggelse — betraktas ur åtminstone delvis andra synp>unkter än bildandet av jordbruksegnahem. Förenämnda specialundersökning rörande befolkningsutvecklingen avser även annan befolkning å landsbygden än jordbrukare. Beträffande denna övriga landsbygdsbefolkning har tillgängligt material ansetts berättiga till slutsatserna, att densamma även under antagande av fortsatt nedgång i nativiteten kommer att tillväxa under ett par årtionden, om tillflyttning från jordbruksbefolkningen sker i hittillsvarande omfattning, samt att under alla förutsättningar av beaktansvärd sannolikhet hushållsbeståndet inom ifrågavarande befolkning kommer att växa starkt ännu två eller tre decennier. Med hänsyn till de antaganden, som sålunda kunna göras med avseende å befolkningsutvecklingen, och till att omsättningen i fråga om bostadslägenheter torde vara större än beträffande jordbruk anse utredningsmännen det motiverat att räkna med att förutsättningar finnas för en utökad bostadsegnahemsverksamhet på landsbygden. Härtill kommer den verksamhet, som kan betingas av behovet av moderniseringar å nuvarande bostadsbestånd. Vid en jämförelse mellan egnahemsbildning för jordbruksändamål och för bostadsändamål torde i övrigt vissa skiljaktigheter böra uppmärksammas. Visserligen måste även vid jordbruksbildning tillses, att goda bostäder uppföras åt lantbefolkningen. Vid bostadsbildning utan samband med jordbruk är det emellertid endast bostadsbehovet, som är utslagsgivande. Medan det ur jordbrukets synpunkt enbart kan vara till fördel, om jordbrukaren med fasta samhörighetsband knytes vid sitt jordbruk, är det ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt viktigt, att icke arbetskraften å en ort helt är bunden vid egna bostäder utan kan förflytta sig allt efter utvecklingen på arbetsmarknaden. De olägenheter, som kunna uppkomma genom bristande anpassningsförmåga hos den bofasta arbetskraften till ortens växlande arbetstillgång, måste därför beaktas vid statens medverkan till bostadsbildning, framför allt där denna sker i anslutning till enstaka industriföretag. Med egnahemsbildning äro icke blott förenade utgifter för inköp av jord utan även kostnader för lägenheternas iordningställande till därmed avsedda ändamål. Då fråga är om jordbruksegnahem kunna dessa kostnader hänföra sig till uppförande av ekonomi- och bostadsbyggnader, till inköp av levande och döda inventarier samt till grundförbättringar å lägenheten, elektrifiering, väganläggningar e. d. Vid bildandet av bostadsegnahem träda naturligt nog byggnaderna särskilt i förgrunden. Det kapital, som nedlägges i bostadsbyggnader — vare sig fråga är om jordbruks- eller bostadsegnahem — lämnar icke samma direkta förräntning som det i jorden investerade kapitalet. Visserligen kan förstnämnda kapital sägas bli förräntat i den meningen, att egnahemsinnehavaren härigenom erhåller förmånen av fri bostad. Att uppskatta denna förräntning i siffror kan emellertid vara en vansklig uppgift. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad, i den mån kostnaderna för bostadsbyggnaderna påverkas av anordningar tillkomna ur este-

148 tiska, hygieniska eller bekvämlighetssynpunkter. Anordningar av sist avsedd art kunna likväl möjliggöra en besparing av arbete, vilket i stället kan utnyttjas för annat ändamål. Även bortsett härifrån kunna ifrågavarande anordningar självfallet vara motiverade, för att icke säga oeftergivliga, för tillgodoseende av vårt lands och vår tids sociala krav. De svenska bondgårdarna ha i regel odlats och bebyggts så småningom. Den ena generationen efter den andra har utvidgat och förbättrat åkerjorden samt successivt förbättrat byggnader, hägnader, broar och dräneringar m. m. Som regel motsvarar en dylik gårds saluvärde och bruksvärde — räknat på kapitaliserad nettoavkastning — icke på något sätt den sammanlagda kostnaden för dess iordningställande. Allra minst kan detta bli fallet, om nuvarande arbetslöner och materialpriser skola ingå i kalkylen. En mycket stor del av den sålunda nedlagda kostnaden har avskrivits, ehuru detta aldrig kommit fram i en samlad summa eller aktualiserats genom medvetna åtgöranden från jordägarnas sida. Detta är något som betraktas som självklart eller som i inånga fall kanske överhuvud taget icke beaktas. När en jordbrukare bygger om sin ladugård, reparerar sitt boningshus eller gör nyodlingar, kan det givetvis för honom te sig som en olägenhet •— särskilt om han nödgas sälja sin gård — att dennas värde icke vuxit med en summa, som motsvarar de gjorda utläggen. Men sett från hela landets synpunkt finnes ingen anledning att beklaga, att värdena å jordbruksfastigheter hålla sig relativt låga i förhållande till de tidigare anläggningskostnaderna. Gångna generationers odlaregärning kan sägas på detta sätt ha blivit folkets gemensamma egendom. Vare sig nu berörda förhållande ses ur den ena eller andra synpunkten, måste egnahemsverksamheten i vårt land i varje fall räkna därmed såsom ett bestående faktum. Egnahemsverksamhetens volym blir även i bästa fall ganska liten i jämförelse med det svenska jordbruket i dess helhet, och denna verksamhet måste därför arbeta i anslutning till det bestående bondesamhällets förhållanden, såvitt den överhuvud taget vill arbeta. På detta område möter emellertid ett av egnahemsverksamhetens allra svåraste problem. Om en ny gård skall skapas i ett sammanhang, utdikas, odlas, dräneras och bebyggas samt förses med vägar och hägnader, så att den i bruksvärde och arbetsmöjligheter ungefär motsvarar ett äldre jordbruk i samma storleksklass, tarvas härför en anläggningskostnad, som kan ända till flera gånger överstiga bruksvärdet. Detta extrema fall saknar visserligen enligt utredningsmännens mening aktualitet i större delen av landet, eftersom en dylik nykolonisation ej är nödvändig. Såsom framgår av kapitel IX möter emellertid detta problem i landets nordligaste delar. Även då det blir fråga om att nybygga en gård på redan odlad mark eller att i mera väsentlig grad förstärka ett ofullständigt jordbruk, uppkommer ehuru i mindre omfattning en disproportion emellan anläggningskostnaden å ena sidan och bruksvärdet eller försäljningsvärdet å andra sidan. Denna disproportion kan måhända till viss grad och för kortare eller längre tid påverkas genom avvikelser mellan konjunkturerna för jordbruket och näringslivet i övrigt

149 liksom även genom åtgärder från statsmakternas sida beträffande jordbruksstödet. Men det synes icke möjligt att inom nu överskådlig tid räkna med harmoni emellan ifrågavarande båda värden. På den allmänna fastighetsmarknaden återspeglar sig detta förhållande däri att bondgårdar, där hela byggnadsbeståndet börjat förfalla, äro mycket svårsålda och att större gårdar i sådant skick kunna inköpas för styckning till ganska låga priser. Givetvis kan det icke undvikas, att medellösa eller mindre bemedlade personer, vilka förhjälpas till egna jordbruk, måste ikläda sig en gäldbelastning, som ligger betydligt högre än den som i genomsnitt åvilar jordbrukarna. Det kan emellertid icke vara rimligt, att de belastas med så höga skulder, att dessa skjuta över egendomarnas bruksvärden, och alltså tvingas att förränta och amortera rent fiktiva värden. Även om en del personer genom att arbeta hårt och genom att ålägga sig själva och sin familj stora försakelser i vissa fall kunna gå i land med detta, är det ändå ej försvarligt. Den avskrivning av ett jordbruks samlade anläggningskostnad, som för jordbruken i allmänhet burits av flera generationer och underlättats genom gångna tiders låga arbetspriser och primitivare förhållanden, kan icke i nutiden åläggas medellösa eller mindre bemedlade familjer. Om dessa skola förhjälpas till jordbruk genom egnahemsrörelsen, böra de försättas i ett sådant utgångsläge, att de genom arbetsamhet och omtanke kunna upprätthålla och successivt förbättra sin ställning samt under tiden giva sin familj en skälig bärgning. Om så icke sker, förfelas uppenbart rörelsens sociala syfte. Samtidigt skapas ett klientel inom rörelsen, som vid minsta påfrestning nödgas påkalla extra hjälpaktioner från statens sida. På grund av det nu anförda måste, om statsmakterna såsom ett led i en positiv landsbygdspolitik vilja eftersträva en ökning av familjejordbrukens antal dels genom styckning av större gårdar och dels genom förstärkning av ofullständiga jordbruk, denna verksamhet i viss mån få subventionskaraktär. Endast på detta sätt kunna de nya brukningsdelarna sättas in i det jordbruksekonomiska sammanhang som — visserligen med många variationer — dock gäller för jordbruket i allmänhet. Kostnaden härför får ej i första hand betraktas som en gåva till den enskilde brukare, vilken övertager gården, utan som en det allmännas utgift för bondesamhällets rationalisering och för främjandet av den svenska landsbygdens framtid. Denna uppoffring, som är nödvändig, därest någonting verkligen skall kunna göras, blir ännu mera ofrånkomlig, om såsom här förutsattes samhällets strävan att skapa nya eller förstärkta brukningsdelar kopplas samman med uppgiften att bereda landsbygdens i ekonomiskt avseende sämre lottade människor möjlighet att skaffa egna jordbruk. Det bör kanske också i detta sammanhang erinras om att en dylik ekonomisk hjälp redan nu gives i olika former, såsom premielån, bidrag till stärkande av ofullständiga jordbruk m. m. Ett principiellt erkännande av att staten i vissa fall måste ikläda sig kostnader för att grunda nya brukningsdelar eller förstärka gamla gör det icke mindre nödvändigt att hålla denna kostnad inom rimliga gränser. Det bör

150 givetvis bli föremål för ett förnyat övervägande gång efter annan både huru mycket som det allmänna kan offra i det enskilda fallet och i vilken oinfattning verksamheten skall bedrivas. De ekonomiska möjligheterna att lösa egnahemsverksamhetens uppgifter komma att i hög grad bli beroende av de framtida byggnadskostnaderna. Så länge byggnadsmaterialet till väsentlig del kunde tagas u r egna skogar och arbetskraften erhållas till den timpenning, som i allmänhet gällt för landsbygdens arbetare, kunde förnyelsen av byggnadsbeståndet på landsbygden ske till relativt låga priser. I nutida byggnader ingår med nödvändighet åtskillig material, som behöver köpas kontant. Samtidigt har det blivit alltmer vanligt, att även vid byggnadsföretag på landsbygden måste tillämpas de för organiserade arbetare avtalsvis fastställda timlöne- och ackordlönesystemen. De inkomster, som jordbrukarna kunna hämta från sin näring, stå icke i rimlig proportion till dessa lönekostnader. Där utvecklingen i nyss angivna riktning fortsätter och ett efter landsbygdens förhållanden avpassat lönesystem ej kommer till stånd, måste följden bli, att de oräntabla kapitalinsatserna vid iordningställande av jordbruk ökas. Denna svårighet gäller tydligen ej endast egnahemsverksamhetens arbetsfält utan landsbygdens byggnadskostnader i allmänhet. Utredningsmännen vilja i anslutning till det ovan sagda fästa uppmärksamheten på det lämpliga i att statsmakterna vid anvisandet av anslagsmedel till egnahemsändamål, särskilt såvitt gäller jordanskaffningsföretag i egnahemsorganens egen regi, taga hänsyn till de vid olika tider rådande konjunkturerna, vilket skulle stå i samklang med statens konjunkturutjämnande politik. Ett understödjande av möjligheterna till förvärv av egnahemsfastigheter kan m å h ä n d a icke undgå att i större eller mindre utsträckning inverka stegrande på priserna i första hand för de fastigheter, som i de särskilda fallen avses skola förvärvas till egnahem, men i andra hand även på fastigheter i allmänna marknaden. Detta är en risk, som alltid måste beaktas vid genomförandet av subventionsåtgärder. Ställd på sin spets skulle denna risk kunna innebära, att den av staten lämnade hjälpen helt komrae att motvägas av en ökning i inköpspriset å egnahemsfastigheter. Något i och för sig fullt effektivt medel mot dylika tendenser lärer icke finnas. Emellertid hålla utredningsmännen före, att olika möjligheter erbjuda sig att begränsa risken för en av statsstödet föranledd prisförhöjning å egnahemsfastigheter. Till en början böra vederbörande egnahemsorgan med all kraft såväl i sin jordanskaffningsverksamhet som i sin lånerörelse övervaka, att säljare av jord icke kunna betinga sig högre pris å jord, som avses skola användas för egnahemsändamål, än som svarar mot priserna på allmänna fastighetsmarknaden. Vidare komma utredningsmännen att i fråga om egnahemslångivningen föreslå en skarp avgränsning mellan den del av statsstödet, som är att betrakta såsom subvention, och den del därav, som utgör vanligt lån, samt beträffande subventionsdelen förorda särskilda förbehåll med avseende å

151 densammas tillgodonjutande. I fråga om lånet i övrigt lärer den med nu rådande räntesystem förenade risken, att för egnahemsfastigheter, för vilka beviljats egnahemslån mot låg bunden ränta, vid stigande räntenivå kan betingas ett högre pris än de eljest skulle ha varit värda, komma att försvinna i och med att räntan å egnahemslån enligt utredningsmännens förslag göres rörlig. Vad angår faran för att en subventionering av egnahemsbildningen skall kunna föranleda en stegring av priserna på fastighetsmarknaden överhuvud taget, sammanhänger denna fara delvis med risken för prisstegring i fråga om egnahemsfastigheter och lärer i så måtto motverkas av de faktorer, som nyss berörts. Vidare synes faran av att statsstödet föranleder ökning i efterfrågan å egnahemsfastigheter i allmänna marknaden och därigenom inverkar stegrande på jordvärdena minskas högst betydligt om, såsom utredningsmännen förordat, anskaffningen av egnahemslägenheter i vart fall i statlig regi i viss efter förhållandena lämpad utsträckning anpassas efter konjunkturerna. I vad gäller jordbruksfastigheter lärer för övrigt, med den inriktning egnahemsverksamheten avses skola erhålla, den prisstegrande tendensen icke komma att få avseende å alltför små eller dåligt bebyggda fastigheter. Beträffande dessa borde väl snarare en prissänkning vara att förvänta. Om en sådan inträder, skulle densamma tydligen vara ägnad att underlätta åtgärder för stärkande av ofullständiga, jordbruk med tillskottsjord. Även om det icke skulle kunna undvikas, att stödet åt egnahemsbildningen i någon mån bleve motverkat av faktorer av det slag, som ovan berörts, är emellertid detta något som egnahemsstödet har gemensamt med andra stödanordningar. Exempelvis kunna alla åtgärder för förbättring av jordbrukets kreditförhållanden liksom överhuvud taget för ett bättre läge för jordbruket sägas vara ägnade att föranleda en prisstegring å jordbruksfastigheter och på detta sätt minska fördelarna av ifrågavarande åtgärder för nytillträdande jordbrukare. Att fördenskull sätta sig emot dylika åtgärder lärer emellertid knappast falla någon in. Lika litet synas här ovan antydda risker böra tagas till intäkt för en begränsning av egnahemsverksamheten. Såsom en invändning mot den statsunderstödda egnahemsverksamheten skulle även den frågan kunna uppställas, om icke ett understödjande av egnahemsbildningen kan innebära risk för snedvridning av dess naturliga inriktning, sådan denna skulle bli om enbart förräntningssynpunkter anlades på egnahemsbildningen. Emellertid hålla utredningsmännen före att, även om statens tillskott icke kommer till en användning, som visar påtagliga resultat i räntabilitetshänseende, det allmännas uppoffringar likväl, sedda i större sammanhang och på längre sikt, kunna väntas giva resultat, som äro värda uppoffringarna, i form av en fördelning av landets jord på lämpliga brukningsdelar, som kunna försörja en socialt välbeställd jordbrukarbefolkning, samt i form av bostäder, som kunna öka de mindre bemedlades och obemedlades trivsel i samhället. Det är tydligen här fråga om resultat, som icke kunna mätas i räntabilitetssiffror.

152 Sedan utredningsmännen här angivit sina synpunkter med avseende å egnahemsverksamhetens allmänna förutsättningar och mål, komma i de följande kapitlen att framställas de förslag i fråga om egnahemsverksamhetens anordnande, vilka enligt utredningsmännens mening äro ägnade att bereda väg för en effektiv verksamhet med den inriktning som sålunda ansetts böra givas åt densamma.

K A P . VIII.

Egnahemslägenheters storlek och ägosammansättning. D e n g e n o m den statliga e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n u n d e r s t ö d d a j o r d b r u k s b i l d n i n g e n bör, s å s o m u t r e d n i n g s m ä n n e n r e d a n anfört, i görligaste m å n inr i k t a s p å t i l l k o m s t e n av t v å slags j o r d b r u k , dels j o r d b r u k , v a r a i n n e h a v a r e n o c h h a n s familj e r h å l l a full s y s s e l s ä t t n i n g och försörjning u t a n a t t b e h ö v a v a r a b e r o e n d e av arbetstillfällen u t o m det egna j o r d b r u k e t (familjejordb r u k ) o c h dels m i n d r e j o r d b r u k s l ä g e n h e t e r , a v s e d d a att u t g ö r a b o s t a d o c h g e n o m j o r d b r u k e t s a v k a s t n i n g o c h a r b e t s m ö j l i g h e t e r stöd å t p e r s o n e r , s o m få sin h u v u d s a k l i g a s t e s y s s e l s ä t t n i n g och b ä r g n i n g vid s i d a n a v det e g n a jordbruket (stödjordbruk). E n t r e d j e t y p av e g n a h e m s l ä g e n h e t e r u t g ö r a bostadsegnahemmen. Redogörelse. B e t r ä f f a n d e d e n l ä m p l i g a j o r d t i l l d e l n i n g e n för ett e g n a h e m s j o r d b r u k föreligga åtskilliga u t t a l a n d e n f r å n tidigare k o m m i t t é e r och s a k k u n n i g a m . fl. 1899 års egnahemskommitté uttalade sig för att ingen jordbrukslägenhet borde vara så stor att en arbetare därå hade full sysselsättning och således genom dess förvärvande skulle upphöra att vara arbetare i vanlig mening och i stället ingå i de egentliga jordägarnas klass. Det ansågs icke lämpligt att genom fastställandet av vissa ytmått angiva bestämda gränser för de jordbrukslägenheter, som borde tillskapas. Norrlandskommittén, tillsatt 1901, behandlade spörsmålet, huruvida hemmansdelarna i orten i allmänhet hade en sådan areal, att de gåve tillräcklig avkastning för en medelstor familjs nödtorftiga levnadsbehov, då skog funnes endast till husbehov. En undersökning härom ansågs giva tydligt vid handen, alt största delen av befolkningen i Norrland och Dalarna icke kunde reda sig utan avsevärda biinkomster av skogsförsäljning, skogsarbete eller annat. I avseende å den inägovidd, som kunde anses erforderlig för jordbruks besuttenhet, angav kommittén 10—20 hektar åker och äng såsom ett genomsnittstal för jord av medelgodhet. 1911 års egnahemssakkunniga uttalade, att såsom en sund norm för statens egnahemslånerörelse borde gälla, att låneunderstödet begränsades titt sådana brukningsdelar, som i regel kunde nöjaktigt drivas med familjens egna krafter. Inom nämnda gräns kunde emellertid enligt de sakkunnigas mening småbruken växla till sin storlek icke endast på grund av de lokala förhållandena inom olika delar av landet utan även på grund av ägarens större eller mindre tillfälle till arbetsförtjänst. Alltifrån länerörelsens begynnelse hade avsikten med densamma varit dels att befrämja bildandet av sådana mindre lägenheter, vilkas ägare för sin utkomst vore beroende även av arbetsförtjänst utom hemmet, och dels att skapa sådana lägen-

154 heter, å vilka ägaren vore fullt besutten. Storleken av småbruken måste givetvis bliva ganska växlande inom olika delar av landet och anpassas efter de i varje trakt rådande förhållanden med avseende på jordens fruktbarhet, avsättningsförhållanden, arbetstillfällen m. m. Den 1916 tillkallade kolonisationskommittén anförde i sitt 1922 avgivna betänkande, att de under de senaste åren utförda undersökningarna över räntabiliteten hos olika storleksklasser av jordbruk syntes för de minsta jordbruken giva så nedslående ekonomiska resultat, att dessa syntes uppfordra till en allvarlig prövning av frågan, huruvida de av statsmakterna understödda och väsentligen av ideella och sociala motiv uppburna strävandena inom vår jordpolitik, vilka strävanden syntes tendera att leda till en mycket grundlig sönderstyckning av äldre bruksenheter och till skapande av massor av mycket små jordbrukslägenheter, vilade på sådana ekonomiska betingelser, att dessa erbjöde garanti för att de eftersträvade ideella och sociala fördelarna skulle vinnas. Med hänsyn till Norrlands mycket stora tillgång på odlingsmark syntes uppnående av full besuttenhet hos kolonisterna böra i regel ställas som mål för jordbrukskolonisationen. Ett kolonat för familj, för vilken jordbruksdriften skulle utgöra den huvudsakliga inkomstkällan, borde enligt kommitténs förslag erhålla omkring 15 hektar odlingsmark, varav omkring 13-5 hektar torvjord och 1-5 hektar fastmarksjord. Därjämte borde utläggas kolonat för familjer, vilka hade sin egentliga utkomst genom skogsarbete; dessa borde tilldelas omkring 6 hektar odlingsmark, varav omkring 5 hektar torvjord och en hektar fastmarksjord. Jordkommissionen, utsedd 1919, lät verkställa undersökning om minimiarealen för bondgårdar, där en bonde med familj kunde erhålla nödtorftig bärgning utan att i nämnvärd mån behöva anlita biförtjänster. I redogörelsen för undersökningen anfördes, att det ej vore möjligt att göra ett allmängiltigt uttalande, gällande för hela landet. I största korthet torde följande kunna inhämtas av redogörelsen. Inom södra och mellersta Sveriges slättbygder syntes en areal av 10 till 15 hektar odlad jord i allmänhet vara att anse som minimum. Saknades skog till husbehov, torde arealen böra ökas med 30—50 %. Detta gällde dock ej de bördigaste trakterna, för vilka minimiarealen jord kunde sättas lägre, nämligen till 7 a 8 hektar, understundom till endast 5 å 6 hektar. Beträffande skogsbygderna i samma landsdelar vore uppgifterna så varierande, att man måste avstå från att på dessa områden angiva några siffror, som kunde betraktas som medeltal. Den slutsatsen kunde dock dragas, att minimiarealen odlad jord för en bondgård i skogsbygderna i allmänhet understege motsvarande areal i de angränsande slättbygderna. Synnerligen olika vore åsikterna om huru stor ungefärlig areal med medelgod skog beväxt mark i förhållande till arealen inägojord, som ansåges erforderlig för vidmakthållande av ett självständigt jordbruk i orten. I allmänhet syntes det vara så att från trakter, där skogstillgången vore god, en betydligt större areal skogsmark uppgavs som behövlig än från de trakter, där tillgången på skog vore mindre. Vad härefter anginge det nordliga Sverige så meddelades, att inom områden med relativt gynnsamma förutsättningar för jordbruket en areal av inemot 10 hektar odlad jord vore att anse som minimiareal för ett jordbruk, därest dess brukare därav skulle kunna vinna sin bärgning. Dock förutsattes härvid, alt till hemmanen hörde skogstillgångar i tillräcklig omfattning. Inom det nordliga Sveriges skogs- och fjällbygder vore jordbruket att betrakta som binäring. Den odlade jorden hade därför i allmänhet en ganska ringa areal för de särskilda brukningsdelarna. Att den uppginge till mer än 5 hektar för brukningsdel hörde till undantagen. För minimiarealen skog för husbehov och mulbete hade uppgivils mycket höga siffror. En areal av 2—5 hektar skogsmark för varje hektar inägojord torde vara att anse som det normala för tillgodoseende av husbehovet av skog. I de trakter, där jordbruket intoge en av naturen mera gynnad ställning, syntes husbehovsskogens areal endast böra

155 v a r a ungefär lika stor som åkerjordens. Den erforderliga arealen betesmark vore m e d hänsyn till de synnerligen varierande uppgifterna knappast möjlig att bestämma.. Till mulbete kunde måhända behövas en areal utöver den egentliga husbehovsskogen lika stor som arealen dylik skog. Frågan om den ungefärliga arealen med medelgod skog beväxt mark i förhållande till arealen inägojord, som ansåges erforderlig såsom stödskog, hade stött på betydligt större svårigheter än frågan om den för husbehovsvirke och mulbete erforderliga skogsarealen. lUnder en avdelning angående »huvudgrunder för statens nybyggesverksamhet» anlförde jordkommissionen, som förklarade sig ej vilja binda verksamheten vid några orubbliga regler, alt det ansetts mest ändamålsenligt att uppställa krav på att odlingsmarken måste vara tillräcklig till skillnad från vad fallet hitintills ofta varit å d e jordbruk, som skapats av egnahemsrörelsen. Ej heller angåvos arealsiffror för storleken av andra markslag för nybyggeslägenhet. 1925 års kolonisationssakkunniga anförde beträffande den areal åker och odlingsmatrk, som borde tilläggas egnahemsjordbruk av den bärkraft att brukaren med familj därå kunde beredas bärgning och sysselsättning, att arealen givetvis komme att växla allt efter skilda förhållanden, olika god jord, läget m. m. Såsom ett normalmått torde möjligen 10 hektar medelgod åker kunna angivas. Beträffande egnahemsjordbruk i de bördigare sydligare jordbruksdistrikten torde något lägre arealsiffra för åkern böra förekomma. Där jordmånen vore sämre, avsättningsförhållandena mindre goda och jordbruket måste drivas extensivt, torde å andra sidan större areal åker och odlingsmark vara erforderlig för ernående av åsyftade besuttenhet. Förutom erforderlig areal åker (eller odlingsmark) borde egnahemslotterna, då så kunde ske och ortens förhållanden det påkallade, tilläggas så mycket skogsoch betesmark, att husbehovet av gagnvirke och bränsle kunde vid uthålligt skogsb r u k tillgodoses från lottens skogsskifte ävensom erforderligt bete erhållas å härför lämplig mark. Där skogsmark i erforderlig omfattning icke inginge i jordförvärvet och det eljest mötte hinder att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt förse lotterna med skogsskiften, borde det övervägas, huruvida icke gemensamhetsskog kunde anskaffas och avsättas för lotternas samfällda behov eller om skogsfrågan kunde lösas på annat sätt. Statens egnahemsstyrelse uttalade sig, på hemställan från lantmäteristyrelsen, år 1930 om de minimibehov med avseende på areal m. m., som syntes egnahemsstyrelsen böra uppställas för att jordbrukslägenheter inom olika delar av landet skulle anses vara tillräckliga för ägarnas och deras familjers utkomst. En ur driftssynpunkt i regel lämplig lägenhetstyp, som ungefärligen motsvarade det angivna kravet, vore enligt egnahemsstyrelsens mening det s. k. ettparsbruket, d. v. s. ett jordbruk med så stor åkerareal att för åkerns ordentliga brukande lämpligen behövde hållas två dragare och att dessa fingo någorlunda full sysselsättning. Såsom en annan kanske väl så god mätare på åsyftade lägenheters ungefärliga storlek kunde antydas, att å sådan lägenhet borde vid normal drift kunna födas, förutom erforderliga dragare, helst 6 å 8 kor jämte härtill bruklig uppsättning av ungdjur och smådjur. Med reservation för jämkningsbehov i en mängd fall torde för rätt stora typiska jordbruksområden, särskilt i mellersta Sverige, en areal av omkring 10 hektar medelgod åker med medelgott läge kunna härför nämnas. Avvikelser från nämnda siffra såväl nedåt som uppåt vore emellertid i många fall befogade. Där så funnes möjlighet, borde dylikt jordbruk därjämte utrustas även med lämpligt betesmarks- och skogsområde. Vad beträffade familjejordbruken i skogsbygderna vore det givetvis av vikt, att även dessa bleve ur jordbrukssynpunkt bärkraftiga och ej för små. Men här tillkomme vissa andra omständigheter, såsom svårigheten att få tillgång till den erforderliga åkerarealen på platsen, det naturliga och berättigade kravet på mera riklig tilldelning till lägenheten av skogs- och betesmark, varjämte ägarna i dylika fall efter ortens sed och förefintliga naturliga förhållanden i all-

156 mänhet hade att stödja sin ekonomi även på andra förtjänster än av det egna jordbruket. Vid igångsättandet 1934 av arrendeegnahemsverksamheten anförde vederbörande departementschef, att arrendelägenhet borde vara av den storlek, att innehavaren jämte hans familj därav kunde erhålla sin huvudsakliga bärgning. Å andra sidan borde lägenheten emellertid icke vara större än att arrendatorn kunde bruka densamma utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Arrendelotterna borde, där det med hänsyn till styckningsfastigheternas struktur vore möjligt, utläggas med en åkerareal av 8—12 hektar. Av den för arrendeegnahemsverksamheten sådan den hittills bedrivits lämnade redogörelsen framgår, att de genom denna verksamhet tillkomna nya jordbruken i allmänhet utlagts med större åkerareal än 8—12 hektar. Till och med våren 1937 ha sammanlagt 187 arrendeegnahem utlagts i mellersta och södra Sverige. Den genomsnittliga åkerarealen är 13-83 hektar men varierar mellan lägst 8'30 och högst 19*09 hektar. Dessutom har varje lott i mån av tillgång och ortens förhållanden tilldelats mark för bete samt skog till husbehov. 1936 års skogsutredning h a r den 14 j a n u a r i 1938 avgivit a v chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t b e g ä r d u t r e d n i n g r ö r a n d e de n ä r m a r e g r u n d e r n a för o c h f ö r f a r a n d e t vid b e r ä k n i n g av stödskog. D ä r v i d h a r s k o g s u t r e d n i n g e n j ä m v ä l f r a m f ö r t vissa a l l m ä n n a s y n p u n k t e r p å f r å g a n o m b i l d a n d e av j o r d bruksfastighet. S k o g s u t r e d n i n g e n a n f ö r d e d ä r v i d i fråga o m familjejordbruket: Enligt utredningens mening borde man vid bildande av en jordbruksfastighet utgå ifrån, att det i första hand gällde att trygga brukarens och hans familjs försörjningsmöjligheter genom att bereda honom och medlemmarna i hans hushåll tillfälle till lönande arbete i brukarens företag. En av de grundläggande förutsättningarna för ett bärkraftigt jordbruk torde därför enligt utredningens mening i allmänhet vara, att brukaren och medlemmarna i hans hushåll kunde å den till jordbruket hörande fastigheten beredas full sysselsättning med produktivt arbete. Vid fastighetsbildningen kunde emellertid hänsyn icke tagas till storleken hos brukarens hushåll i varje särskilt fall. Genomsnittsstorleken hos familjerna växlade självfallet avsevärt i olika trakter men stege som regel från söder mot norr. Tillgänglig statistik visade, att antalet hemmavarande barn i jordbrukarfamiljerna i övre Norrland ofta vore betydligt talrikare än i södra Sverige. Utkomstmöjligheterna utanför jordbruket vore ock som regel sämre i Norrland än i övriga Sverige. Den arbetsstyrka per arealenhet odlad jord, som måste beredas sysselsättning i jordbruket, vore därför i allmänhet större ju längre norrut man komme. Delvis torde detta motvägas av att jorden i norra Sverige ofta vore mera svårbrukad än söderut. För en fullständig överblick av samtliga hithörande förhållanden krävdes emellertid omfattande undersökningar, vilka skogsutredningen under den tid, som stått till buds för detta utlåtandes avgivande, ej kunnat verkställa. Utredningen hade emellertid ansett sig kunna utgå ifrån, att å en jordbruksfastighet borde i allmänhet kunna sysselsättas minst 1 kvinnlig och 1 V2 fullgod manlig arbetare (fullständig jordbruksfastighet). För beredande av jämn sysselsättning i jordbruket under hela året krävdes vidare en lämplig sammansättning av fasligheten i avseende å olika ägoslag. I större delen av Sverige omöjliggjorde klimatet arbete å den odlade jorden under viss del av året. Delvis kunde arbetskraften under vintern sysselsättas med annat till jordbruket hörande hemarbete, men möjligheterna härtill svarade dock icke mot vintertidens längd i olika delar av landet. Med hänsyn härtill vore önskvärt, att i jordbruksfastigheterna som regel inginge skog, i vilken arbete kunde utföras även un-

157 der vintern. Skogstilldelningen finge sin betydelse genom att den tillförsäkrade full sysselsättning under de tider, då arbete ute å åkern ej kunde bedrivas och andra arbetsmöjligheter icke funnes i tillräcklig utsträckning. Härav följde att, därest vinterarbete, som tryggade jordbrukarens försörjning, funnes att tillgå i orten, tilldelningen av skog kunde göras mindre än vad annars erfordrades. Detta torde, bland annat, vara förhållandet i vissa trakter, varest skogsmarken befunne sig i k r o n a n s eller skogsbolagens händer och där sålunda jordbrukarna åtminstone i viss utsträckning kunde under vintern erhålla arbete å annan tillhörig skog. Utvecklingen mot användande av fasta skogsarbetare, vilka praktiskt taget sysselsattes året runt, kunde dock bidraga till att minska dessa möjligheter eller i varje fall göra dem osäkra. Det syntes därför som om vid den ingående prövning, huruvida varaktiga förvärvsmöjligheter vore för handen utanför jordbruket, som förrättningsmännen hade att verkställa, alltför stor hänsyn ej borde tagas till den omständigheten, att vid förrättningstillfället arbete kunde beredas å annan skog. S k o g s u t r e d n i n g e n gick d ä r e f t e r in p å frågan o m b e r ä k n i n g av skogstilld e l n i n g till j o r d b r u k s f a s t i g h e t o c h a n f ö r d e d ä r v i d : I anslutning till ovan anförda allmänna synpunkter borde vid bildande av fullständig jordbruksfastighet tillses, att fastigheten om möjligt erhölle så mycket odlad eller för uppodling under överskådlig lid framåt lämpad mark (odlingsmark), att jordbrukets arbetskraft kunde sysselsättas därå under den del av året, som fält arbete inom jordbruket läte sig utföra. Sistnämnda tid torde ungefärligen sammanfalla med vegetationsperioden å respektive ort. Enligt undersökningar, som professor Å. Åkerman och docenten, förste statsmeteorologen A. Ängström på utredningens uppdrag utfört, sammanfölle vegetationsperioden i stort sett med den tid, under vilken medeltemperaturen för dygnet vore över + 3° C. I vissa trakter vore emellertid tillgången på odlingsmark alltför ringa att medgiva tilldelning av dylik mark enligt angivna regel. Om i sådan trakt — varest jordbruket i allmänhet torde vara att betrakta som binäring till annan näringsgren — eftersträvades bibehållande eller bildande av fullständiga jordbruksfastigheter, måste följaktligen brislen på odlingsmark utfyllas av annan mark. Närmast i betraktande komme därvid skogsmark. Dylik mark kunde, i och med att sommararbetet i skogen ökades, utan större olägenhet ur här ifrågavarande synpunkt i viss utsträckning ersätta odlingsÄven utanför vegetationsperioden torde tillgång på jordbruksarbete finnas. Man torde kunna räkna med att den kvinnliga arbetskraften helt kunde sysselsättas med arbete i ladugården, husliga göromål m. m. För den manliga arbetskraften torde likaledes sysselsättning under sagda tid finnas vid gården i någon omfattning. Sålunda syntes utvecklingen gå i den riktning, alt männen alltmera sysselsattes med arbete i ladugården. Övriga för den manliga arbetskraften lämpade hemarbeten vore reparationer av redskap och hus, stängsel, vägarbeten, slöjd m. m. Den tid, som behövdes för dylikt hemarbete, växlade avsevärt i olika trakter. Härtill bidragande vore, bland annat, naturförhållandena. För ernående av ingående kännedom om på vad sätt dessa påverkade omfattningen av dessa hemarbeten krävdes undersökningar, vilka kunde genomföras endast med stor tidsutdräkt. Då dessa icke kunnat verkställas under den tid, som stått utredningen till buds, hade utredningen varit nödsakad att utgå från vissa approximativa beräkningar. Den tid (inkl. sön- och helgdagar), som vid rationellt jordbruk erfordrades för dylikt hemarbete, hade ansetts kunna uppskattas till i runt tal mellan 100 och 130 dagar^ årligen eller i medeltal 115 dagar. Utredningen ville i detta sammanhang framhålla, att i vissa orter tiden för hemarbeten borde kunna avsevärt utökas. Vid en intensivt driven kreatursskötsel kunde ofta under vissa förutsättningar även den manliga arbetskraften under vintern bli i det närmaste helt sysselsatt i ladugården. Vid

158 dylikt förhållande minskades givetvis behovet av skogstilldelning för den händelse ifrågavarande förutsättningar kunde anses vara av mera stadigvarande karaktär För den återstående delen av året ( = 365 dagar — 115 dagar — vegetationsperioden) skulle sålunda i allmänhet erfordras, alt arbetstillfällen i skogen kunde beredas jordbrukets manliga arbetskraft. Härför krävdes som regel att jordbruksfastigheten tilldelades visst skogsområde. Storleken av denna tilldelning borde enligt utredningens mening vara proportionell mot den tid, under vilken sagda arbetskraft enligt vad nyss anförts borde beredas möjlighet till skogsarbete. Huruvida och i vad mån denna möjlighet årligen utnyttjades vore beroende av den enskilda brukarens åtgöranden, varför hänsyn därtill icke kunde tagas vid tilldelning av skog till vederbörande fastighet. Utredningen ville dock framhålla betydelsen för skogsmarkens rationella utnyttjande av att skogsvårdsarbetet bedreves mera kontinuerligt, an vad som för närvarande mångenstädes skedde. Den tilltagande svårigheten att erhålla förvärvsarbete utom den egna fastigheten torde ock så småningom leda utvecklingen i denna riktning. Ovan angivna fyllnadstid växlade enligt vad förut anförts med såväl den tid, som erfordrades för arbete å åker och äng, som den tid, vilken behövdes för hemarbeten. I trakter med ringa jordbruksjord borde fyllnadstiden tillmätas jämförelsevis rikligt, medan den däremot i bygder, varest jordbruket bedreves särskilt intensivt kunde något reduceras. Det senare gällde även för det fall, att arbete funnes att erhålla å skogsallmänning, vari fastigheten ägde del. Därest ej dylika särskilda omständigheter vore för handen, torde emellertid fyllnadstiden kunna anses approximativt lika med skillnaden mellan 250 dagar och vegetationsperiodens längd i dagar. I överensstämmelse med det anförda hade skogsutredningen upprättat vissa tabeller visande erforderlig skogstilldelning vid olika breddgrader och höjdlägen för ett familjejordbruk, varvid skogen vore avsedd att ge tillfälle till arbete åt innehavaren och viss del av hans familj under den tid arbete ej kunde utföras i jordbruket. Ur de uppgifter från kommunalnämnderna i riket, vilka utredningsmännen införskaffat, kan sammanfattningsvis antecknas följande i fråga om jordtilldelningen för ett självförsörjande familjejordbruk. Inom de syd- och mellansvenska jordbruksbygderna anses böra beräknas drygt 10 hektar åker och några hektar betesmark samt skogsmark i mån av tillgång, dock att på slättbygderna i exempelvis Skåne samt Västergötland och Östergötland icke räknas med någon särskild betesmark. I motsvarande skogsbygder anses jordområdet böra innehålla omkring 10 hektar åker, några hektar betesmark samt 15—30 hektar skogsmark. I det norrländska kustlandet anges den erforderliga jordtilldelningen till omkring 10 hektar åker, lika mycket ängs- och betesmark samt upp till 100 hektar skogsmark. För det norrländska inlandets del förklaras jordbruk av ifrågavarande beskaffenhet endast undantagsvis förekomma och beräknas i så fall ha ungefär samma sammansättning som i kustlandet. Vid den förut omnämnda av professor L. Nanneson på utredningsmännens uppdrag verkställda undersökningen rörande det mindre jordbrukets lönsamhet m. m. har Nanneson bland annat ansett sig berättigad att ur undersökningsmaterialet från mellersta Sverigeområdet draga den slutsatsen. att under förutsättning att vid småbruket den animaliska produktionen i huvudsak borde baseras på egen foderodling, det för full sysselsättning för

159 en familj av normal storlek erfordrades en areal av minst 15 å 20 hektar jordbruksjord per brukningsenhet samt ungefär motsvarande areal skogsmark. Beträffande Norrland (undersökningen hade icke avsett södra Sverige) syntes, så långt man av det förebragta undersökningsmaterialet vågade döma, ävenledes en storlek av 15 a 20 hektar jordbruks jord samt 3 å 4 gånger så stor areal skogsmark per brukningsenhet vara den ur arbetsförsörjningssynpunkt fördelaktigaste. Nanneson har slutligen betonat, att i båda undersökningsområdena, men framför allt i Norrland, jordbrukarfamiljens försörjningsmöjligheter och sysselsättningsgrad i betydande omfattning påverkades av skogsarealens relativa storlek, skogsmarkens produktivitet och avsättningsmöjligheten för skogsprodukter. En minskning av arealen jordbruksjord syntes Nanneson sålunda kunna inom vissa gränser kompenseras genom en större areal produktiv skogsmark i brukningsdelen. Det föreliggande materialet tillät emellertid icke att beräkna några bestämda förhållandetal i detta hänseende, d. v. s. att ange huru stor ökning av skogsarealen, som erfordrades såsom kompensation för en viss minskning av arealen jordbruksjord för att sysselsättningsgrad och försörjningsmöjligheter skulle bli ungefär oförändrade. Spörsmålet om lämplig storlek och sammansättning å jordbrukslotter hänger intimt samman med jorddelningsväsendet. Det är genom jorddelningsåtgärder, som nya jordbrukslotter tillkomma eller utvidgas. De därför gällande bestämmelserna bli alltså avgörande för fastighetsbildningen. Desamma böra givetvis överensstämma med dem som anses böra gälla för en ändamålsenlig fastighetsbildning överhuvud taget och så även för egnahemsväsendet. Eljest kan det förhållandet uppstå, att nya fastigheter tillskapas, som egnahemsmyndigheterna ej kunna belåna. Ett kort återgivande av sagda lagstiftnings inställning till frågan om jordbruksfastigheters storlek och sammansättning torde därför vara påkallad. I vårt land var — om man undantager den särskilda norrlandslagstiftningen — rätten att genom skifte, klyvning och styckning dela jord och bilda nya fastigheter praktiskt taget fri från början av 1880-talet ända till den 1 januari 1928, då nu gällande år 1926 antagna nya jorddelningslag blev gällande och därigenom restriktiva bestämmelser å området infördes. Medan alltså tidigare jorddelningen valfri, infördes enligt den nya lagen krav på, att fastigheter som nybildades i princip skulle äga den ägosammansättning, att de lämpligen kunde brukas som självständiga fastigheter för avsett ändamål. Vid den jorddelningsform, som benämnes laga skifte och som med endast ringa jämkningsmån kräver tillämpning av viss fix delningsgrund, äro möjligheterna till åstadkommande av ändamålsenlig fastighetsbildning i viss mån begränsade. Med hänsyn utom annat härtill har 1938 års riksdag i skrivelse (nr 234) anhållit om en allmän revision av jorddelningslagstiftningen. Avstyckningsinstitutet åter erbjuder i det hänseendet större möjligheter. Den utformning lagbestämmelserna i avseende å avstyckning erhöll i 1926 års lag visade sig emellertid vid tillämpningen icke helt garantera ändamålsenlig fastighetsbildning. Lagen

160 har ock, i den del varom här är fråga, efter förslag av sociala jordutredningen varit föremål för betydelsefulla ändringar år 1937. Ändringarna voro främst framkallade därav, att benägenhet på många håll gjort sig gällande att göra fastigheter avsedda till jordbruk väl små och i saknad av utvecklingsmöjligheter, att tillgodoseendet av betesbehovet och möjligheterna för jordbrukets utveckling genom nyodling kommit i skymundan samt att dittills gällande bestämmelser om tilldelning av skogsmark i många fall visat sig i otillräcklig grad bereda möjlighet att lämpa kravet på sådan tilldelning efter de starkt växlande förhållandena i landets olika delar. Det hade befunnits att för vissa delar av landet det icke vore tillräckligt att jordbruken försåges med skog till husbehov utan att jämväl skog därutöver (slödskog) erfordrades för drivande å desamma av ett självständigt jordbruk. Överhuvud syntes önskemålet att nybildade jordbruksfastigheter skulle få en för jordbrukets bestånd och utveckling betryggande ägosammansättning, i brist på vägledande lagföreskrifter i ämnet, ej alltid hava behörigen iakttagits. — Bestämmelserna i nu gällande lag — sådana de utformades i 1937 års lagändring — äro avsedda att fylla dessa brister. De avse att vid jordstyckning skapa trygghet för nybildade jordbruksfastigheters bärighet och jordbruksnäringens upprätthållande. Allmänt stadgas att ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara sådan, att den med hänsyn härtill och till eljest föreliggande förhållanden lämpligen kan som fastighet för sig på varaktigt sätt användas för det med avstyckningen avsedda ändamålet. Avstyckning får icke ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå som särskild fastighet. Avstyckning från jordbruksfastighet må ej äga rum med mindre det kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Till vägledning vid avstyckning av fastigheter avsedda till jordbruk innehåller lagen vissa allmänna grunder för tilldelningen av olika ägoslag. Sådan fastighet skall innehålla åker, äng eller därtill odlingsbar mark samt som huvudregel lämpligt belägen skog för tillgodoseendet av nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes. Vidare skall tillses, att å fastighetens mark i mån av behov kan erhållas tillgång till bete ävensom, där så finnes önskvärt och lämpligen kan ske, att möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling. — Innebörden av de särskilda bestämmelserna om skogstilldelning är följande. Huvudregeln är — som ovan antytts — att för jordbruksfastighet i allmänhet kräves skog tillräcklig för tillgodoseende av husbehovet. Medan i vissa delar av landet jordbruksnäringens ställning är så svag, att ett självständigt jordbruk i allmänhet icke kan drivas därstädes med mindre inom fastighetens gränser finnes skog till avsalu äro i andra orter avsättningsmöjligheterna och näringsförhållandena i övrigt så gynnsamma, att tillgången på egen mark av skogsprodukter icke är erforderlig för jordbrukets bärighet. Även kan på sina håll, där skogstillgången är ringa, hänsyn till skogsvården göra det angeläget att undvika styckning av förefintligt skogsbestånd. Dessa skilda önskemål tillgodoser nu gällande lag genom att för vissa

161 fall föreskriva en tilldelning av skog utöver husbehovet (stödskog), i andra fall åter medgiva bildandet av jordbruksfastigheter utan husbehovsskog. Före ovanberörda lagändring hade från vissa håll ifrågasatts, att när det gällde att bilda jordbruksfastighet, lagen skulle innehålla särskilda arealbestämmelser i fråga om särskilt jordbruksjorden. Sociala jordutredningen anförde härom: Fordringarna på ett jordbruks bärkraft måste ställas olika i olika delar av landet. Detaljerade bestämmelser om storlek och ägosammansättning, tillämpliga över hela landet, kunde därför aldrig uppställas. Jorddelningslagen förutsatte för sin rätta tillämpning individuell prövning i varje särskilt fall och denna princip torde vara ofrånkomlig. De av naturen betingade förutsättningarna för fastighetsbildning satte med nödvändighet sin prägel på avstyckningsverksamheten. Någon ändring av de olika orternas fastighetstyper kunde givetvis ej komma ifråga. Strävandena måste i stället gå ut på att inom den av naturen själv utstakade ramen göra nybildade fastigheter så lämpliga för sitt ekonomiska ändamål, som förhållandena medgåve. Det låge i sakens natur att en verksamhet, som strävade till detta mål, icke kunde bindas av alltför snävt tillskurna lagbestämmelser. Även chefen för justitiedepartementet ansåg det icke gärna tänkbart, att i lagen meddela utförliga föreskrifter om fastigheternas storlek och ägoinnehåll. I sina den 19 maj 1930 (cirkulärserien nr 18) utfärdade anvisningar rörande tillämpningen av jorddelningslagens bestämmelser om avstyckning har lantmäteristyrelsen erinrat om betydelsen att nya jordbruk gjordes bärkraftiga samt återgivit egnahemsstyrelsens ovan angivna uttalande rörande lämpliga storleken å jordbruksjorden. Några detaljerade bestämmelser ansåg styrelsen i denna del icke kunna givas. Beträffande åter beräknandet av den erforderliga husbehovsskogens omfattning i skilda landsdelar lämnade styrelsen vissa regler. Sagda styrelse har den 26 juli 1938 lämnat ytterligare anvisningar rörande skogstilldelning vid avstyckning (cirkulärserien nr 23) särskilt i fråga om beräkningen av stödskog. Lantmäteristyrelsen anför därvid särskilt rörande skogstilldelningen följande: Givetvis växlade förutsättningarna för att ett jordbruk skall vara bärkraftigt liksom även fordringarna på omfattningen av skilda ägoslag inom ett sådant jordbruk från ort till ort med hänsyn till för orten utmärkande natur och näringsförhållanden. Detta hade i fråga om skogstilldelningen i lagen fått sitt uttryck på det sätt, att enligt huvudregeln jordbruksfastighet skulle erhålla skog för tillgodoseende av nödigt husbehov, under det att i vissa fall sådan skogstilldelning kunde underlåtas och i andra åter krävdes skog som lämnade en avkastning utöver husbehovet (stödskog). Syftet med stödskogstilldelning vore framför allt att i sådana fall, där enbart jordbruket med husbehovsskog ej kunde lämna tillräcklig sysselsättning och bärgning för innehavaren och hans familj, utöka fastigheten till en efter ortens förhållanden lämplig, kombinerad jordbruks- och skogsfastighet med tillräcklig bärkraft. Hänsyn borde därvid jämväl tagas till att för jordbruket erforderliga dragare i görligaste mån kunde utnyttjas även vintertid. Tilldelning av slödskog skulle i ort med riklig skogstillgång alltid ske, då jordbruket, med beaktande av föreliggande utvecklingsmöjligheter, på grund av jordmånens naturliga beskaffenhet, klimat, avsättningsmöjligheter för produkter, otillräcklig areal jordbruksjord och andra dylika omständigheter icke kunde, enligt vad ovan sagts, nå bärighet utan tilldelning 11—388543.

162 av skog utöver husbehovet. Några detaljerade regler för avgörande i det speciella fallet av frågan, när stödskog måste fordras, eller för avgränsning av de delar av landet, där jordbruken behövde sådan skog, torde ej kunna uppställas. Såsom vid lagbestämmelsens tillkomst framhållits vore sådana förhållanden, som påkallade tillämpning av bestämmelserna om stödskog, emellertid att finna icke endast i de egentliga norrländska skogsbygderna utan även i de skogrika delarna av mellersta och södra Sverige. Fråga om tilldelning av stödskog torde enligt styrelsens mening kunna uppkomma i så gott som alla län, även om i ett eller annat av dem detta endast kunde ske mera undantagsvis. I Danmark, där jordanskaffning för egnahemsändamål drives i statlig regi, gäller (lag den 31 mars 1936) den huvudregeln, att lotter som utstyckas för att användas till jordbruk skola hava den storlek, att å dem kan drivas jordbruk »tilstrsekkeiigt til at ernaere en Familie ved dennes egen Arbejdskraft». Föreskrift finnes om en maximigräns om 15 hektar medelgod jord och en minimigräns av 3 hektar dylik jord. Härifrån göres undantag för trädgårdsbruk. För den i Finland jämväl i statlig regi drivna jordanskaffningen gäller (kolonisationslagen den 6 november 1936) att till jordbrukslägenhet skall avskiljas så mycket jordbruksjord och för jordbruk duglig jord, att en medelstor familj kan därav erhålla åtminstone sin huvudsakliga utkomst, dock icke mer än att jorden, bringad i för jordbruksjord ändamålsenligaste kulturart, motsvarar femton hektar förvandlad åker, såvida icke synnerliga skäl kräva avskiljande av ett något större ägoområde. Vidare stadgas att jordbrukslägenhet kan tilldelas skog för husbehovet. I Norge gäller enligt jordlagen den 22 juni 1928 att jord, som upplåtes av det allmänna och kommuner, skall vara så stor, att »der på den er eller kan oprettes et jordbruk, tilstrsekkelig stort til å beskjeftige en families egen arbetskraft». Allt efter förhållandena skola dessa jordbruk erhålla, utom annat, skog. I Tyskland saknas för den där bedrivna verksamheten för nyanskaffning av bondejordbruk i författning fastställda arealgränser. Den regeln gäller, att ett jordbruk skall vara så stort, att även en barnrik familj där kan finna sin bärgning. Arealen åker och äng för genom den statliga verksamheten nybildade jordbruk understiger sällan 12*5 hektar. Det vanliga är 15—20 hektar. Familjejordbruk. Brukningsdelarna i landet uppdela sig på dels rena åkerbruk med boskapsskötsel av varierande storleksordningar främst^ i de sydligaste jordbruksbygderna, dels rena skogsbruk, de flesta större sådana i statens eller skogsbolagens ägo, dels ock i huvudsak bruk i kombinationen åkerbruk, boskapsskötsel och skogsbruk. Storleksordningen för de sist angivna är mycket varierande, från småbruk och upp till omfattande storbruk. Dessa kombinationer med lokalt markerade nyanser, där i ena fallet åkerbruket är övervägande och i det andra skogsbruket, äro med sina särdrag framför allt betingade av olikheter i klimat och jordförhållanden ävensom avsättningsförhållanden. Vare sig det är fråga om rena åkerbruk med bo-

163 skapsskötsel eller om bruk i kombinationen åkerbruk, boskapsskötsel och skogsbruk — med rena skogsbruk ha utredningsmännen ej anledning befatta sig — bör för familjejordbruket såsom önskemål uppställas, att brukningsenheten bereder full sysselsättning åt innehavaren och hans familj samt visar ett sådant ekonomiskt resultat, att det tillåter en efter nutida förhållanden skälig levnadsstandard. Den frågan uppställer sig då osökt, huruvida angivna båda önskemål i allmänhet äro samtidigt uppnåeliga. Detta kan icke anses utan vidare givet, särskilt som det mindre jordbruket i allmänhet visat otillfredsställande resultat. Så mycket synes emellertid uppenbart, att en ökad möjlighet att sysselsätta den arbetskraft, som finnes å ett jordbruk, även är ägnad att verka i riktning mot förbättrad försörjning för denna arbetskraft. I den mån jordbruket, trots att det bereder full sysselsättning, likväl icke giver skälig bärgning, böra tydligen åtgärder vidtagas för att förbättra jordbrukets lönsamhet. Mycket har ock på senare tider gjorts för att åstadkomma en ändring härutinnan. Försöks- och förädlingsverksamheten har bidragit till att skapa andra produktionsförutsättningar än tidigare, förbättrade tekniska hjälpmedel ha ställts till jordbrukets förfogande, ändamålsenligare organisation och en livlig ekonomisk föreningsverksamhet ha avsevärt bidragit till att skapa en gynnsammare situation och sist men icke minst ha statsmakterna genom prisreglerande åtgärder medverkat till en förbättring av jordbrukets läge. I många fall sammanfaller emellertid den bristande bärkraften hos jordbruket med att detsamma ej bereder full sysselsättning åt brukaren och hans familj. Det är härvid ett önskemål, att en förstärkning sker av dylika jordbruk, så att de kunna giva jordbrukarfamiljerna ökad sysselsättning och förbättrad bärgning. Ur samma synpunkter bör vid nybildning av jordbruk, som äro avsedda att utgöra brukarfamiljernas enda förvärvskälla, redan från början tillses, att jordbruken komma att bereda full sysselsättning. Innan utredningsmännen ingå på frågan om den önskvärda storleken å familjebruken, må emellertid framhållas, att lönsamheten också är i väsentlig grad beroende av utformningen av jordbrukets fasta kapital. Med ett jordbruks fasta kapital avse utredningsmännen förutom jordbrukets ägovidd därtill hörande, för driften erforderliga anläggningar av olika slag, såsom vägar, diken, byggnader m. m. Det mer eller mindre sakkunniga och planmässiga sättet för skapandet av hithörande olika kapital inverkar såväl på storleken av kapitalinvesteringen och därmed sammanhängande räntekostnader som även på produktionsresultat och driftskostnader. Och då de mindre jordbruken under alla omständigheter måste bli förhållandevis mera belastade i avseende å kostnader, som äga samband med de fasta kapitalen, än de större företagen, böra uppenbarligen hithörande kapital vid bildandet av egnahemslägenheter ägnas en alldeles särskild uppmärksamhet. En målmedveten strävan att därvid utnyttja tillgänglig erfarenhet och sakkunskap, så att de olika tekniska kapitalens specifika verkningar på produktion och produktionskostnader beaktas så långt detta är förenligt med önskemålet att i möjligaste mån nedbringa anläggningskostnaderna, bör sålunda här stå som en viktig punkt

164 på egnahemsverksamhetens program. Varken vid hittillsvarande fastighetsbildning eller i den allmänna diskussionen om jordbrukets räntabilitet synes emellertid frågan om de fasta kapitalens större eller mindre ändamålsenlighet ha ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Försummelser i hithörande avseenden, exempelvis beträffande bebyggelse, vägar och diken, äro praktiskt taget irreparabla. Vad som åstadkommits härutinnan kan sålunda icke i sina huvuddrag tänkas bli tillrättalagt, förrän tiden kan anses mogen för en nyreglering i stort, och i varje fall icke utan större kostnader. Det bör även observeras, att för familjejordbrukets del de fasta kapitalens ändamålsenlighet är av betydelse i dubbel måtto. Enligt verkställda räntabilitetsundersökningar förbättras räntabiliteten med stigande egendomsstorlek. Då nu självfallet en familj av viss arbetskapacitet bör vara i stånd att sköta en desto större fastighet ju mer ändamålsenligt de fasta kapitalen äro skapade, medför alltså en rationell utformning därav, dels att familjejordbruket kan göras större än eljest, dels ock att det ekonomiska utbytet bör bli bättre än vad som eljest skulle bli fallet vid motsvarande större storleksordning. Planmässighet och sakkunskap vid bildandet av de fasta kapitalen bör sålunda väsentligt kunna bidraga tiii åvägabringandet av bärkraftiga familjejordbruk. Då det gäller att bestämma ägosammansättningen till ett familjejordbruk, måste hänsyn tagas till att mellan arealen av olika ägoslag samt kreatursbesättning och arbetskrafter råder ett visst samband. Erfarenheten visar, att detta samband varierar med lokala förhållanden. Huru ifrågavarande samband i stora drag gestaltade sig enligt 1932 års jordbruksräkning, ha utredningsmännen — till de delar som kunnat härledas ur offentliggjorda siffror (Sveriges officiella statistik: Jordbruksräkningen år 1932) — sökt belysa i härvid fogade tabellerna 21 och 28. Ägoslagsfördelningen, uttryckt i skogsmarksarealer per hektar jordbruksjord, varierar högst väsentligt inom de redovisade storleksgrupperna från praktiskt taget ingen skogsmark på Malmöhus läns slättbyggd till i medeltal omkring 17 hektar i Norrbottens läns inland. Antalet krealursenheter per hektar jordbruks jord varierar i allmänhet omkring siffran 1. Endast i övre Norrland ligger det regelmässigt under denna siffra. 1 övrigt visa de mindre brukningsenheterna genomgående de högsta antalen, och siffrorna sjunka undantagslöst med stigande storlekar. Antalet arbetskrafter — likaledes hänfört till hektar jordbruksjord — är väsentligt större vid de små enheterna än vid andra storleksgrupper, vilket åtminstone till någon del finner sin förklaring i de motsvarande uppgifterna om ett större antal krealursenheter per hektar jordbruksjord vid det mindre jordbruket, men framför allt i svårigheterna att vid detta senare effektivt utnyttja arbetskraften. I övrigt visa södra Sveriges skogs- och dalbygder ett större antal arbetskrafter per hektar än södra och mellersta Sveriges slättbygder. Detta torde till stor del kunna förklaras av den genomsnittligt större skogsmarksarealen å enheterna mom förstnämnda delar av landet. Uppgifterna till jordbruksräkningen skulle vis-

165 serligen endast gälla jordbruken, men då till den däri varaktigt sysselsatta arbetskraften skulle räknas de personer, som under minst hälften av arbetstiden kunde anses deltaga i jordbruket, torde kunna förutsättas, att även i skogsbruket sysselsatt arbetskraft i väsentlig grad kommit med i räkningen. Vad sålunda kunnat utläsas ur tabellsiffrorna, synes åtminstone i vissa avseenden utvisa rätt markerade tendenser till ett regelbundet samband mellan de allmänna lokala förutsättningarna och brukningsenheternas struktur liksom ock mellan strukturvariationerna och behovet av arbetskrafter. Denna regelbundenhet har ock i allmänhet synts kunna föras tillbaka på vissa naturliga förklaringsgrunder, varför det statistiska materialets av vederbörande myndighet konstaterade brister i hithörande avseenden icke torde behöva tillmätas någon avgörande betydelse. Av intresse är att finna att, i den mån erhållna medeltal i avseende å ägoslagsfördelningen äro uttryck för en allmän tendens, övervägande antalet jordbruk i landet skulle få hänföras till kategorien kombinerade jordbruk och skogsbruk med skog utöver husbehovet. Utgår man nämligen från riksskogstaxeringens (1923—1929) produktionssiffror och de av lantmäteristyrelsen på grundval av vissa utredningar angivna siffrorna på erforderligt husbehovsvirke i olika landsändar (cirkulärserien nr 18), erhållas för de i tabell 27 redovisade huvudområdena nedanstående siffror på skogsmarksarealer till husbehov, vilka genomgående äro lägre än de i nämnda tabell förekommande skogsmarksarealerna.

Storleksgrupper hektar åker

Beräknad Beräknat Jordbruksjord avkastning pr pr bruknings- husbehov av hektar (enl. virke pr bruk- riksskogstaxeenhet enl. ningsenhet tab. 27 ringen) fm3 fm3 hektar

Erforderlig areal skogsmark för husbehovet

Skogsmarksareal pr brukningsenhet enl. tab. 27

hektar

hektar

5-3

7-4 12-8

Södr a och mellersta Sveriges slätlbyg der. 3-2 17

10—20

8-1 15-2 .

20-30

25-8

2— 5 5—10

Södra och mellersta Sveriges skogs- och do Ibygder. 8-0 4-2 2-5 20 9-2 2-5 S-3 23

27-8

2-5

12-0

42-8

2-5

16-4

64-3

51-1

5—10

22 31

3-2 3-2

6-9 9-7

18-7

15-3

10-20

15-1

20-30

26-2

30 41

2— 5

4-6

1-8

22-2

5—10

8-4

1-8

25-6

10-20

15-0 26-0

60 82

1-8

33-3

118-3

1-8

45-6

179-6

Norra Sverige.

20—30

166 Inom de naturliga jordbruksområdena enligt 1932 års indelning och de redovisade storleksgrupperna (se tabell 29) uppvisa endast Malmöhus läns slättbygd, Kristianstads läns slättbygd, Hallands läns slättbygd, Malmöhus läns mellanbygd, Kristianstads läns mellanbygd samt Öland skogsmarksarealer, som genomgående äro lägre än vad som skulle erfordras för husbehovet, medan Skaraborgs län, slättbygden och falbygden, företer siffror i nära överensstämmelse med det beräknade behovet. Enär familjejordbruken torde vara att finna inom de i tabellerna 27—29 redovisade storleksgrupperna, torde de ovan återgivna uppgifterna tyda på att även i trakter, där i och för sig god tillgång på jordbruksjord förefinnes, familjejordbruken genomsnittligt innehålla skogsmark utöver husbehovet, d. v. s. stödskog. Då här talas om familjejordbruk, bör uppenbarligen åsyftas brukningsenheter med viss arbetskapacitet (normalfamiljens) och bör ur de i tabell 27 redovisade uppgifterna å arealer och arbetskrafter kunna härledas den genomsnittliga ägosammansättning, som under rådande förhållanden — år 1932 — skulle motsvara en sådan kapacitet inom landets olika huvudområden. Efterföljande sammanställning visar en sådan härledning, varvid räknats med de arbetskrafter per normalfamilj, varmed skogsutredningen i ovannämnda utlåtande kalkylerat, eller 1-5 fullgod manlig och 1 fullgod kvinnlig arbetskraft eller sammanlagt 2-3 reducerade manskrafter (den kvinnliga uppskattad till 0-8 manlig).

Storleksgrupp efter hektar åker

M e d e l t a l jordbruksjord hektar

5—10 ha

8-06

10-20 .

15-25

20-30 ,

25-75

skogsmark hektar

H e k t a r Arbetskrafter r. m.

jordbruksjordbruksjord per skogsmark jord per skogsmark per r. m. 2-3 r. m. per 2 3 r.m

Södra och mellersta Sveriges slättbygder. 7-35 2-4 3-06 3-36 2-9 5-26 4-40 12-77 18-68

3-7

6-96

5-05

7-7

7-0

12-1

16-0

11-6

4-2

15-3

7-3

24-6

10—20 »

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. 15-31 1-82 2-3 6-66 27-82 3-18 10-70 2-6 15-08 4-57 12-98 42-83 3-3

10-5

20—30 >

26-20

64-30

15-31

14-4

35-2

2— 5 ha

51-10

2-20 3-13

25-73

5-1 7-2

56-0

69-46

2-1 2-7

24-33

5-10 »

4-63 8-44

10—20 »

14-98

118-28

3-5

4-28

33-79

9-8

77-7

20-30 »

26-03

179-56

6-05

41-76

13-9

96-0

2— 5 ha 5—10 »

4-19 8-27

4-2

6-24

Norra Sverige. 59-2

167 Av sammanställningen torde framgå, att arealerna per reducerade manskrafter variera väsentligt inom de olika storleksgrupperna och att i övrigt en bestämd tendens föreligger till minskning av arealen jordbruksjord och ökning av arealen skogsmark vid övergång från södra och mellersta Sveriges slättbygder till skogs- och dalbygderna och till de nordligare trakterna. Om m a n utgår från medeltalet arbetskrafter per storleksgrupp skulle inom södra och mellersta Sveriges slättbygder familjejordbruket falla inom gruppen 5— 10 hektar åker och representeras av ett bruk med genomsnittligt 7*7 hektar jordbruksjord och 7 hektar skogsmark. I södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder skulle familjejordbruket falla inom gruppen 2—5 hektar åker och representeras av ett bruk med genomsnittligt 4*2 hektar jordbruksjord och 15"3 hektar skogsmark. Och i Norrland skulle familjejordbruket komma att ligga mellan medeltalen för storleksgrupperna 2—5 och 5—10 hektar åker och omfatta genomsnittligt omkring 6 hektar jordbruksjord och 57 hektar skogsmark, varvid dock är att märka, att i den norrländska jordbruksjorden torde ingå avsevärt mer äng än inom övriga huvudområden. Anmärkas bör emellertid, att den kris, i vilken industrien befann sig vid tiden för det statistiska materialets insamlande (1932), torde ha föranlett, att den vid jordbruket fastade arbetskraften då varit relativt stor. En närmare uppskattning av denna faktors betydelse kan ej här göras. Såsom i kapitel VII påpekats har en stark överströmning av folk från jordbruket till andra sektioner av näringslivet ägt r u m under de senaste 50 å 60 åren. Denna folkvandring från jordbruket har under tider av lågkonjunktur hejdats och eventuellt förbytts i en viss återströmning av arbetskraft. Den vid jordbruket under en lågkonjunktur bundna arbetskraften kan därför antagas vara något större än under en föregående och väsentligt större än under en efterföljande högkonjunktur. För närvarande skulle det alltså finnas anledning att räkna med åtskilligt högre arealsiffror än de ovan angivna. Under alla förhållanden torde emellertid de siffror på arealer per reducerade manskrafter, som kunna härledas ur materialet från jordbruksräkningar, vid rådande indelning i brukningsenheter knappast kunna motsvara den reella prestationsförmågan, bland annat med hänsyn därtill att brukningsenheterna i regel icke äro av beskaffenhet att prestationsförmågan verkligen kan effektivt utnyttjas. Detta gäller med tanke på såväl ägoslagssammansättning som fasta kapital i övrigt. Till jämförelse må här erinras om att professor Nanneson med stöd av resultaten från ovan åberopad statistisk bearbetning av räkenskapsmaterial från jordbruk i Mellansverige och Norrland kommit till den slutsatsen, att om en jordbrukarfamilj av en arbetskapacitet om 700 reducerade mansdagsverken per år — ungefär 2*3 reducerade manskrafter (jfr s. 170) — skulle beredas full sysselsättning inom jordbruket, härtill i såväl Mellansverige som Norrland under gängse förutsättningar borde krävas en areal av minst 15 a 20 hektar jordbruksjord samt dessutom i Mellansverige ungefär motsvarande areal skogsmark och i Norrland 3 å 4 gånger så stor areal skogsmark. Först vid en sådan tilldelning hade jordbrukarfa-

168 miljens sysselsättningsgrad och levnadsstandard uppnått en sådan nivå, att man kunde använda beteckningen full besuttenhet. När det gäller att finna de arealkombinationer, som vid rationell utformning av de fasta kapitalen skulle motsvara normalfamiljens arbetskapacitet, synes det uppenbart att, då hithörande företag i grunden bygga på växtproduktionen, klimat- och jordmånsförhållandena måste bli de för ägoslagstilldelningen primärt avgörande. Om man anknyter till det resonemang, som förts av 1936 års skogsutredning, och därvid i första hand tar sikte på klimatet och om man räknar med att arbetskraften under vegetationsperioden är sysselsatt i jordbruket, att den kvinnliga arbetskraften dessutom har sysselsättning i lanthushållningen under återstående del av året samt att av den manliga arbetskraften dessutom kräves »hemarbete» under viss tid, skulle rena jordbruksfastigheter (alltså även utan husbehovsskog) kunna naturligt förekomma i sådana delar av landet, där vegetationstiden jämte tiden för »hemarbete» tillsammans omfattar praktiskt taget hela året. Med den tid för hemarbete, varmed skogsutredningen räknat — 115 dagar — skulle sådana förhållanden föreligga huvudsakligen i Malmöhus och Kristianstads läns slättbygder. Med enahanda utgångspunkt saknas däremot förutsättningar för familjejordbruk, omfattande endast skogsbruk. Mot bildandet av dylika enheter tala för övrigt många skäl, bland annat bristande förutsättningar för produktion av foder för eventuella dragare samt önskvärdheten att vid ett familjejordbruk kunna producera livsmedel till husbehov. Dylika brukningsenheter kunna alltså lämnas ur räkningen. Det övervägande antalet familjejordbruk skulle alltså u r klimatisk synpunkt komma att utgöras av enheter med kombinerad jordbruks- och skogsbruksdrift. Skogsbruksdrift endast för husbehov skulle förekomma, där efter avdrag för vegetationstid och tid för »hemarbete» för den manliga arbetskraften skulle återstå så lång tid av arbetsåret, som motsvarade det erforderliga arbetet i husbehovsskogen. Med utgående från ovan angivna siffror å erforderligt virke för husbehov och den presumerade normalfamiljens prestationsförmåga i avseende å skogsproduktion — enligt skogsutredningens beräkning 15—2 fm 3 per dag — skulle den för ett familjejordbruks husbehovsskog erforderliga arbetstiden variera mellan 9 och 14 dagar. Förutsättningar för en sådan arbetstid i skogsbruk skulle, om tiden för »hemarbete» beräknas till 115 dagar, föreligga exempelvis för delar av slättbygderna i Kalmar och Hallands län. Emellertid bli möjligheterna att vid ägoslagstilldelningen strikt tillämpa principen om arbetskraftens utnyttjande enbart inom jordbruket under vegetationstiden ej sällan avsevärt begränsade. Sålunda kunna jordmåns- eller avsättningsförhållandena tvinga till betydande jämkningar härutinnan. Dessutom skulle den obrottsliga tillämpningen av nämnda princip mången gång kunna leda till olämplig fastighetsbildning — bland annat ur arronderingssynpunkt — och 1936 års skogsutredning har liksom ock lantmäteristyrelsen varnat för en schablonmässig tillämpning därav. Det bör ock uppmärksam-

169 mas, att en rationell skogsvård förutsätter visst arbete i skogen även under vegetationstiden. Då intresset för sådan skogsvård — även inom det mindre skogsbruket — målmedvetet bör väckas och underhållas och då fastighetsbildningen sker på lång sikt, kan alltså med skäl ifrågasättas, om icke normalt bör räknas med utnyttjande av arbetskraften till viss del i skogen även under vegetationsperioden. Detta hindrar emellertid icke, att det är av primärt intresse att kunna konstatera, vilken tilldelning av olika ägoslag, som enligt angiven princip genomsnittligt skulle ifrågakomma inom olika landsändar vid viss arbetskapacitet. Jämkningar kunna sedan verkställas i anslutning till omfattningen av den överflyttning av arbetskrafter från den ena produktionsgrenen till den andra (jordbruk och skogsbruk), som med hänsyn till lokala förhållanden kan befinnas påkallad. Förutom uppgifter av den art, som enligt ovan utnyttjats av skogsutredningen (jfr Stat. off. utr. 1933:2 och 1935:36) och som i princip avsett arbetsenhetens normala prestation per tidsenhet inom skogsbruket, skulle emellertid för kalkylens genomförande ävenledes krävas motsvarande uppgifter i fråga om lanthushållningen. På detta område finnas jämväl vissa undersökningsresultat. Här äro dock förhållandena avsevärt mer komplicerade — icke minst med tanke på kombinationen mänsklig arbetskraft, dragare, maskiner. Ur Nannessons Jordbruksekonomi, III upplagan, sid. 57, hämtas nedanstående medeltal för de vid Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå kontrollerade jordbruken för 3-årsperioden 1931—1934. Siffrorna ange arbetsförbrukningen direkt för lanthushållningen i manstimmar per hektar jordbruksjord, varvid alltså arbete i andra grenar, hushåll, skog o. s. v. ej är inräknat. Produktionsområden 1

I under 10 hektar II 10— 25 » III 25— 50 » IV 50—100 > V över 100 »

Arbetsförbrukning i manstimmar per hektar jordbruksjord Svs MS ÖN

— 410 380 350 320

470 330 250 270 280

420 330 — — —

Såsom jämförelsematerial anföres nedanstående från Nannesons undersökning (bilaga C) hämtade siffror, vilka framkommit vid statistisk bearbetning av det räkenskapsmaterial, som under bokföringsåren 1931—32 t. o. m. 1935—36 insamlats vid lantbruksstyrelsens fortlöpande räntabilitetsundersökningar vid svenska jordbruk. Beräkningen av det normala arbetsbehovet har här skett med utgångspunkt från de föreliggande medeltalen 1

Svs = södra Sveriges vete- och sockerbetsområde. MS = mellersta Sverige. N = Norrland. ÖN = övre Norrland.

170 för arealanvändning, hektarskördar och kreatursantal i varje storleksgrupp samt från de normaltal för arbetsbehovet per hektar för olika odlingar och per kreatur, vilka framgått av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrås undersökningar för medelstora och större jordbruk. Siffrorna gälla alltså även här arbetsförbrukning för lanthushållningen.

Produktionsområden l

Högst 5 hektar 5-1—10-0 > 10-1—15-0 » 15-1—20-0 » 20-1—25-0 i

Normalt arbetsbehov i manstimmar per hektar jordbruksjord MS N

477 398 367 361 379

431 342 323 312 —

Vare sig det gäller skogsbruk eller jordbruk kunna helt naturligt lokalt förekomma avsevärda växlingar i siffror av ovan anförd beskaffenhet. Om emellertid vegetationstidens längd, den erforderliga tiden för hemarbete inom lanthushållningen samt arbetsenhetens prestation på tidsenheten inom såväl jordbruk som skogsbruk lokalt äro givna, skulle det uppenbarligen vara möjligt att beräkna, huru stor omfattning jordbruksjorden och skogsmarken under olika klimatiska förhållanden genomsnittligt böra ha, för att full sysselsättning skall föreligga för en normalfamilj. Utredningsmännen ha upprättat en del exempel, vilka äro återgivna i tabell 30. Enligt exemplen ifråga borde jordbruksjorden å ett familjejordbruk inom alla landsdelar uppgå till omkring 15 hektar. Härtill skulle utom i sydligaste Sverige komma viss skogsmark. Denna har i de anförda exemplen beräknats till respektive 19—25 hektar, 24—32 hektar och 55—74 hektar, allt efter olikheter främst i latitud men även i höjd över havet. I exemplen har räknats med den arbetskraft, som av 1936 års skogsutredning ansetts normalt böra stå till disposition å en »fullständig jordbruksfastighet» eller 1 kvinnlig och l1/* fullgod manlig arbetare. Detta skulle, om man räknar en kvinnas normala prestationsförmåga motsvara 0'8 manskrafter, representera 2'3 manskrafter. På 300 arbetsdagar per år skulle alltså komma 690 reducerade mansdagsverken. Professor Nanneson har i sina beräkningar kalkylerat med omkring 2 manliga arbetskrafter och dessutom kvinnlig i sådan omfattning, att normalfamiljens totala arbetskapacitet skulle uppgå till 700 reducerade mansdagsverken per år. Om man jämför de resultat som erhållits vid de i tab. 30 redovisade beräkningarna med de av professor Nanneson angivna och ovan citerade uppgifterna om lämpliga storleken för ett familjejordbruk erhålles i stort sett god överensstämmelse. 2 Endast beträffande skogsmarkstilldelningen inom 1

Se not å föregående sida. I en motion vid hushållningssällskapens ombuds möte i oktober 1938 har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna om statsbidrag till stärkandet av ofullständiga jordbruk samt därvid framhållit utom annat följande: 2

171 mellersta Sverigeområdet föreligger någon mera påtaglig skillnad. Vid jämförelse däremot med de ur de statistiska siffrorna beräknade familjejordbruken konstateras genomgående betydande differenser såtillvida, att de senare innehålla avsevärt mindre arealer jordbruksjord än de förra utan att därför innehålla motsvarande större arealer skogsmark. Detta förklaras till väsentlig del av en lokal begränsning i tillgången på jordbruks jord inom såväl södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder som i Norrland samt av förhållanden, som hindrat ett effektivt utnyttjande av arbetskrafterna. I detta sammanhang bör ytterligare understrykas att tabell 30 avser gränsfall i fråga om ägosammansättningen. Detta gränsfall innebär, att man söker giva lanthushållningen maximal storlek i förhållande till disponibel arbetskraft och vegetationstidens längd. Med hänsyn bland annat till redskapskapitalets förräntning torde detta gränsfall innebära en gynnsam ägosammansättning. I många bygder kan dock den faktiska tillgången på skogsmark och åkerjord göra det nödvändigt att närma sig motsatta gränsfallet för ett familjejordbruk eller största möjliga skogsbruk med lanthushållning som komplettering. Denna typ av familjejordbruk är måhända mindre vanlig och mindre eftersträvansvärd än den förra. I varje fall nödgas man i mycket stor utsträckning räkna med brukningsdelar, där jordbruksjorden ligger under den för maximal lanthushållning inom familjejordbrukets ram nödvändiga arealen. Detta får då uppvägas av större skogsareal. Enligt de här gjorda ungefärliga beräkningarna skulle vid tillräcklig tillgång på jordbruksjord behövas ungefär lika mycket därav vid ett familjejordbruk inom alla delar av landet. Detta är i viss mån ägnat att förvåna. Den primära utgångspunkten för beräkningarna har varit sysselsättningsbehovet. Resultatet skulle alltså visa, att man i övre Norrland behöver lika stor areal för att sysselsätta arbetskraften i 169 dagar som man behöver i sydligaste Sverige för att finna sysselsättning i 250 dagar. Förklaringen får i första hand sökas i den extensivare växtodlingen i Norrland. Av professor Nannesons undersökning över det mindre jordbrukets lönsamhet (bil. G.) framgår, att de undersökta norrländska jordbruken haft drygt två tredjedelar av åkerarealen utlagd i vall, under det att de mellansvenska jordbruken redovisa något över en tredjedel av åkern för vallodling. Enligt de normer som här tillämpats kräver sädesodlingen två.å tre gånger samt rotfrukts- och potatisodling tre a fyra gånger så mycket arbetskraft per hektar som vallodlingen. Med denna extensiva växtodling följer även en djurhållning av relaDe självförsörjande jordbruken krävde i Norrbottens län en areal av minst 15 å 20 hektar odlad jord beroende på rådande förhållanden för jordbruket. Inom länet måste kulturbeten läggas på odlad jord, enär betesförbättringar på oodlad jord endast i sällsynta undantagsfall lämnade ett tillfredsställande resultat. Man måste där räkna med att den odlade jorden skulle räcka även till tillfredsställande beten åt de produktiva djuren. För att tillgodose detta oumbärliga krav erfordrades en totalareal av minst 15, helst 20 hektar. Jordbruk under denna areal måste i detta län, framhöll förvaltningsutskottet, anses som ofullständiga.

172 tivt mindre omfattning, vilket ytterligare minskar behovet av arbetskraft. Om man å andra sidan anser, att jordbruket i Norrland behöver utvecklas i den riktningen, att vallodlingen något inskränkes till förmån för mera arbetskrä vande grödor, så skulle därav följa, att jordbruks jordens areal måste i motsvarande grad inskränkas, allt under förutsättning att familjens arbetskapacitet är given. Även i övrigt böra enligt utredningsmännens mening till de här valda utgångspunkterna knytas vissa reservationer. Sålunda har här räknats med 115 dagars hemarbete såsom ett medeltal för hela landet. Emellertid får man väl förutsätta, att vid ett mera extensivt jordbruk sådant som det norrländska med sin korta vegetationsperiod och sin omfattande vallodling kräves mindre »hemarbete» än exempelvis vid det intensiva jordbruket på södra Sveriges slättbygder. En nyansering i denna riktning skulle under eljest lika förhållanden också leda till en något minskad areal av jordbruksjord norr ut. Vidare har här — åtminstone alternativt — räknats med att i genomsnitt en kvinna under hela året skall vara sysselsatt i lanthushållningen. Detta, som förutsätter att minst två kvinnor finnas i familjen, behöver ju icke innebära, att en kvinna under 300 hela dagar arbetar i lanthushållet. Ett visst utbyte av kvinnlig arbetskraft emellan hushållet och lanthushållningen kan och bör givetvis förekomma. Trots detta torde denna beräkningsgrund förutsätta, att den kvinnliga arbetskraften i ganska stor utsträckning sysselsattes med djurens utfodring och vård. Den nu pågående utvecklingen synes emellertid leda till, att den kvinnliga arbetskraften i växande utsträckning tar avstånd från dessa arbetsuppgifter. Det är i många trakter svårt att få kvinnor för mjölkningsarbete och än svårare för ladugårdsarbetet i övrigt. Att en i och för sig förbättrad levnadsstandard och bättre arbetsförhållanden på landsbygden skulle kunna ändra denna utveckling är föga troligt. Det synes tvärtom vara så, att en bättre levnadsstandard och bättre arbetsförhållanden komma att taga sig uttryck bland annat däri, att den kvinnliga arbetskraften får ägna mera av sin tid åt familjen och hemmet samt i motsvarande grad befrias från arbete direkt i lanthushållningen. Dessa synpunkter föra över till frågan, huruvida man — såsom 1936 års skogsutredning och prof. Nanneson gjort — verkligen kan räkna med att en jordbrukarefamilj i genomsnitt taget kan disponera 2*3 reducerade manskrafter för arbete i lanthushållning och skogsbruk. Utredningsmännen vilja för sin del varken bekräfta eller bestrida ett dylikt antagande. Det har blott godtagits som en utgångspunkt för preliminära beräkningar. Enligt docenten Alf Johanssons undersökningar över befolkningsutvecklingen på landsbygden (bil. D) har man att räkna med en fortsatt minskning av den totala jordbruksbefolkningen, under det att hushållens antal bibehålies vid nuvarande höjd till omkring 1960. Delta skulle innebära att antalet familjemedlemmar i genomsnitt minskas. Om härtill lägges den ovan påpekade möjligheten, att jordbrukarefamiljernas kvinnliga medlemmar i växande utsträckning skilja sig från arbetet direkt i lanthushållningen, så finnes det onekli-

173 gen vissa skäl som tala för, att man kan nödgas räkna med en något lägre genomsnittlig arbetskapacitet än 2'3 reducerade manskrafter per familj. Dessa erinringar, som synas tala för att en något mindre areal jordbruksjord än 15 hektar kan vara tillräcklig ur sysselsättningssynpunkt, måste å andra sidan vägas emot kraven på erforderlig ekonomisk bärkraft. Professor Nannesons undersökningar synas peka i den riktningen, att ett jordbruk behöver ha minst 15 hektar jordbruksjord för att bliva räntabelt. På denna areal återigen skulle erfordras 2'3 reducerade manskrafter. Detta skulle då betyda, att bärighetssynpunkten kommer i konflikt med principen om familjejordbruk, i den mån icke den bristande arbetskraften kan ersättas av rationalisering av såväl fastigheter som drift. Differensen är emellertid inte av den storleksordning att den kan tillmätas någon praktisk betydelse, så länge som både sysselsättnings- och räntabilitetsberäkningarna äro så pass osäkra som för närvarande är fallet. Givet är för övrigt, att behovet av mänsklig arbetskraft rätt avsevärt kan påverkas av i vilken utsträckning dragare och maskiner komma till användning. Det torde få förutsättas, att vid de brukningsenheter, varifrån det statistiska material hämtats, vilket legat till grund för ovan anförda uppgifter, såväl dragare som maskiner förekommit i tämligen normal omfattning. Uppmärksammas bör emellertid, att vid bruk av egnahemsjordbrukens storleksordning frågan om användningen av dragare och maskiner kan vara rätt vansklig att lösa. Maskiner äro i allmänhet dyrbara, och ju färre dagar på året de utnyttjas, dess dyrare bli de per arbetstimme. Småbrukaren har därför i regel måst ålägga sig en viss återhållsamhet, då det gällt maskinutrustning. Det förtjänar emellertid framhållas, att tack vare den genom beslut vid 1938 års riksdag inrättade lånefonden för gemensam maskinanvändning en ökning av den maskinella utrustningen torde vara att vänta. För en utveckling i denna riktning förutsattes emellertid, att vägförhållandena samt produktionsområdenas konfiguration och beskaffenhet i övrigt medge maskinanvändning. Att frågan om dragarantalet är särskilt känslig vid det mindre jordbruket är en självfallen sak. Om på en sådan brukningsenhet användes en häst mer eller mindre måste nämligen vid en så föga omfattande drift, varom här blir fråga, väsentligt påverka räntabiliteten. Det erforderliga dragararbetet bör motsvara dragarnas prestationsförmåga åtminstone under de arbetsbråda perioderna. Arealerna böra icke vara sådana, att de bli exempelvis för små för två hästar men för stora för en. En viss utjämning kan dock här åstadkommas genom användning efter omständigheterna av större eller mindre hästar. Att döma av tillgängliga uppgifter skulle exempelvis det efter hittillsvarande förhållanden erforderliga dragararbetet å de arealer jordbruksjord, som enligt det föregående skulle kunna betecknas som genomsnittliga för ett mellansvenskt familjejordbruk, ungefär motsvara vad två medelstora dragare kunna prestera. Då ur brukningsteknisk synpunkt tvåhästarsbruket i allmänhet måste vara att föredraga framför enhästbruket, skulle ur sådan synpunkt ett familjejordbruk av angivet slag få anses vara en lämplig fastighetstyp.

174 Av det anförda torde framgå, att i avseende å den lämpliga omfattningen av olika ägoslag vid familjejordbruket betydande växlingar kunna förekomma, orsakade av inbördes olika variationer av en mängd samverkande faktorer, bland vilka främst må nämnas klimat-, jordmåns- och avsättningsförhållanden samt tillgång på arbetskraft. Enligt utredningsmännens mening böra under sådana omständigheter icke lämpligen inom egnahemsväsendet på förhand fixeras några ytmått beträffande tilldelning av olika ägoslag. En viss ledning torde dock kunna erhållas genom överslagsberäkningar, grundade på vegetationstidens längd inom olika landsdelar och på erfarenhetssiffror rörande arbetskrafternas prestationsförmåga inom jordbruk och skogsbruk. I det hela bör huvudvikten läggas därpå, att de lokala förutsättningarna beaktas och att företagen behandlas som helheter och icke schablonmässigt, exempelvis med hänsyn till visst ägoslag eller med hänsyn till de resultat, som framkommit ur kalkyler av icke lokalbetonad beskaffenhet. Vad ovan och i annat sammanhang anförts om vikten av att i egnahemsverksamheten tillkomna jordbruk erhålla lämplig sammansättning och storlek som familjejordbruk bör givetvis icke hindra att, där förutsättningar härför finnas, särskilda trädgårdsbruk samt jordbruk för specialodlingar tillskapas. Ett ändamålsenligt bedrivande av egnahemsverksamheten till den del denna avser att skapa familjejordbruk är först och sist en uppgift som kräver omdöme samt sak- och lokalkännedom. Huruvida och i vilken utsträckning detta program skall kunna med framgång realiseras torde ej minst bero av att en fruktbärande samverkan mellan egnahemsorganen och jorddelningsmyndigheterna åvägabringas. Stödjordbruk. I anslutning till vad sociala jordutredningen och vederbörande departementschef anförde i samband med igångsättandet av arbetarsmåbruksverksamheten har egnahemsstyrelsen i anvisningar för arbetarsmåbruksrörelsen anfört följande rörande arbetarsmåbrukslägenheters storlek och ägosammansättning. Såsom en lämplig mätare på storleken av jordtillgången för arbetarsmåbruk kunde angivas, att på lägenheten borde — efter nyodling — kunna födas två kor jämte några smådjur. För en dylik lägenhet kunde beräknas, att en areal av omkring 2 å 3 hektar åker och odlingsmark — växlande efter förhållandena i olika landsdelar — vore erforderlig. Under det att lägenhet med mindre än 1 hektar jord icke finge ifrågakomma, skulle ej heller så stor lägenhet utläggas, att densamma kunde betraktas såsom ett jordbruk av den bärkraft, alt innehavaren därå erhölle mera fullständig försörjning och sysselsättning. Önskvärt vore emellertid, att angränsande jord funnes, som kunde tilläggas lägenheten, för den händelse i framtiden arbetstillgången utom lägenheten skulle bliva otillräcklig och småbrukaren hänvisad att söka vinna sin utkomst allenast av jordbruket. Enär myrjord (mossjord) på grund av frostländhet merendels lämnade en osäker skörd, borde lägenhet tilldelas fastmarksjord i största möjliga utsträckning. Skiftena till lägenheten borde för att underlätta brukningen ligga möjligast väl samlade. Skog borde tillföras arbetarsmåbruk där detta kunde ske utan att lägenheten väsentligen

175 fördyrades och skogslotten kunde utläggas inom samma ägoskifte eller icke för långt därifrån. Skogstilldelning, åtminstone i mindre omfattning, vore önskvärd. Uppmärksamhet torde ägnas däråt, att betesfrågan erhölle en lösning, som vore tillfredsställande efter ortens förhållanden. Betydelsen av tillgång på mark, lämplig för bete, borde sålunda särskilt beaktas. Bäst vore det, om erforderligt bete kunde erhållas inom lägenhetens område. Enbart skogsbete utom lägenheten erbjöde icke en god lösning av betesfrågan. Rörande i övrigt förläggningen av arbetarsmåbruk har egnahemsstyrelsen anfört. Arbetarsmåbruk borde helst ligga i anslutning till redan bruten bygd och vara välbeläget med hänsyn till ortens avsättningsförhållanden och andra utkomstmöjligheter ävensom till vägar och skolor. Därmed vare dock icke sagt, att lägenheten behövde ligga i by utan endast att densamma lämpligen borde förläggas i närheten därav. Där på grund av jordtillgången och ortsförhållandena i övrigt jord saknades eller betingade för högt pris i omedelbar närhet av by, borde längre bort belägna skiften tagas i anspråk. Understundom kunde det vara lämpligt att småbruket anlades på mark utan närmare anslutning till redan bruten bygd, om därvid tillsåges, att vägförbindelse funnes eller kunde utan större uppoffringar åstadkommas. Därmed torde tillika vinnas, att småbrukets anläggningskostnad och låntagarens skuldsättning kunde nedbringas genom lägre jordpris. Jorddelningslagens bestämmelser om avstyckning av mindre jordbrukslägenheter överensstämma i sina grunddrag med den allmänna ståndpunkt egnahemsstyrelsen deklarerat i avseende å sådana lägenheter, vilkas tillkomst befrämjas av arbetarsmåbrukslån. Sålunda medgiver lagen avsteg från de allmänna reglerna för avstyckning av jordbruksfastighet, när det gäller tillgodoseendet av uppkommet behov av lägenheter för småbruk åt innehavare, som beräknas erhålla sin huvudsakliga bärgning annorledes än av eget jordbruk, varvid dock skall tillses, att å lägenhetens mark i mån av behov kan erhållas tillgång till bete, där så lämpligen kan ske. Lagens innebörd är alltså, att lägenheter upp till en viss storleksgräns i fråga om jordbruksjord få bildas utan eljest erforderlig skogstilldelning och utan krav på bärighet. Lantmäteristyrelsen har i sina anvisningar betonat vikten av att dylika smålägenheter icke bildas till större antal än som efter noggrann undersökning medgives av i orten förekommande stadigvarande arbetstillgång eller möjlighet till försörjning genom hemslöjd, hemindustri, pälsdjursuppfödning eller dylikt. Behovet av dylika lägenheter få, enligt lantmäteristyrelsen, ej heller utan tvingande skäl tillgodoses på det sätt, att bestående bondejordbruk uppstyckas och försvinna samt skogen skiljes från jordbruket. Utredningsmännen få till en början fästa uppmärksamheten på att, även om det här icke gäller skapandet av bärkraftiga jordbruk, det dock liksom i sådant fall är fråga om utformning och skapande av fasta kapital till ekonomiska företag. Lägenheterna skola bereda bostad och utgöra verksamhetsfält under viss tid av året för företagaren och hans familj. Skillnaden blir alltså i stort sett den, att vid familjejordbruket hela familjens arbetskapacitet med undantag för vad som åtgår till hushållet tillvaratages i företaget, medan

176 vid stödjordbruket endast en del därav kominer till användning. I analogi med vad som gjorts gällande i fråga om familjejordbruket, bör jordtilldelningens storlek och ägosammansättning bli sådana, att den för brukningen reserverade delen av familjens arbetskraft blir konsekvent utnyttjad, och man bör därvid eftersträva fasta kapital med bästa möjliga förutsättningar att medverka till ett gott ekonomiskt resultat. De ekonomiskt-tekniska synpunkter, som anlagts på bildandet av familjejordbruken, skulle följaktligen i princip vara tillämpliga även på stödjordbruken. Här tillkommer emellertid svårigheten att kunna fixera, hur stor del av familjens arbetskapacitet, som kan komma jordbruket till godo. Om man emellertid fasthåller vid att stödjordbruk endast böra bildas, där stadig tillgång till annan arbetsförtjänst förekommer, bör också i allmänhet finnas förutsättningar att bedöma, h u r stor del av familjens beräknade arbetskapacitet, som i genomsnitt finner användning vid den andra förvärvskällan, och därmed också vad som kan återstå för jordbruket. I överensstämmelse med vad som ansetts böra iakttagas vid ägoslagstilldelningen för familjejordbruk, skulle även vid stödjordbruk de lokala förutsättningarna för hushållningsformen vara bestämmande i sådant avseende. Det ligger emellertid i sakens natur, att med hänsyn till arbetskraftens dispositionsmöjligheter — speciellt den manliga — stödjordbruken i väsentligt större utsträckning än familjejordbruken komma att bli rena jordbruksföretag (åkerbruk med boskapsskötsel). För stödjordbruk av arbetarsmåbruks karaktär torde i regel icke komma att finnas större arbetskraft till förfogande, än att arealtilldelningen ungefär bör bli sådan att å lägenheten lämpligen kan födas två kor jämte några smådjur. Utredningsmännen hålla ock före, att det ligger vikt uppå, att dessa småbruk icke göras så stora, att de få karaktären av ofullständiga jordbruk. Å andra sidan synes exempelvis i de sydligaste jordbruksområdena för lantarbetarnas del en jämkning nedåt kunna vara berättigad. Där uppgives, att arbetarsmåbruk bäst tjänar sitt syfte, om blott en ko och smådjur kunna hållas, och att i mannens frånvaro nödig skötsel icke torde kunna ägnas större ställe. Dylik av ortsförhållandena påkallad jämkning står i överensstämmelse med den anlagda principen om tilldelningens motsvarighet till tillgänglig arbetskraft och bör alltså vara möjlig. Av vad eljest anförts i ägoslagsfrågan beträffande familjejordbruket, synes särskilt böra understrykas vad som avser tillgodoseendet av betesbehovet. I övrigt torde även här överslagsberäkningar rörande arealtilldelningen kunna tjäna till viss ledning. Till stödjordbruk böra förutom arbetarsmåbruk även räknas sådana, vilkas innehavare få sin huvudsakligaste sysselsättning inom hantverk, hemslöjd eller annat hemarbete, fiske eller annat säsongartat arbete. Åtminstone i vissa avseenden torde här möta större svårigheter än vid arbetarsmåbruken att beräkna den för jordbruket disponibla arbetskraften. Det torde dock knappast föreligga skäl att vid av staten understödd nybildning av hithörande lägenheter göra dem större än arbetarsmåbruken. Visserligen kan en hantverkare eller hemslöjdare disponera sin lid mera fritt än en i avlönat sä-

177 songarbete sysselsatt arbetare och därför i vissa fall önska en större lägenhet. För dylika fall torde emellertid överallt i landet finnas så god tillgång på ofullständiga jordbruk, att för ändamålet i regel icke nya böra tillskapas. Större jordtilldelning till stödjordbruk skulle för övrigt lätt kunna medföra, att innehavaren ej kunde sköta sitt ställe, exempelvis på grund av ökad tillgång på arbete inom den verksamhet, varifrån han och hans familj hade sin huvudsakligaste bärgning, eller ock bleve förhindrad att mottaga de arbetsuppdrag, som erbjödes inom hans egentliga verksamhetsområde. Det torde ock vara av vikt att tillse, att lägenheterna snarast och för rimliga kostnader kunna iordningställas för sitt ändamål. I det sammanhanget torde böra framhållas att, enligt vad erfarenheten visat, utläggandet av arbetarsmåbruk på helt och hållet icke odlad mark oftast icke är lyckligt. Om en småbrukare på en gång skall av arbete utom lägenheten tjäna sitt och familjens uppehälle samt nyodla från början, drar det alltför lång tid, innan lägenheten ens kan föda en ko. Då stödjordbruk utläggas på obruten mark, torde därför genom egnahemsorganets försorg som regel böra ha odlats åtminstone ett hektar, så att syftet med det hela icke skjutes på en alltför oviss framtid. Lägenheter för bostadsändamål. När å landet skall företagas avstyckning av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller när större byggnadsverksamhet är att förvänta inom område å landet, regleras fastighetsbildningen av avstyckningsplan, utomplansbestämmelser eller byggnadsplan. För stad, köping eller annat samhälle å landet, där den för städerna stadgade ordning för bebyggande skall iakttagas, skall stadsplan upprättas och tomtindelning ske, varjämte särskilda bestämmelser finnas om byggande inom städer och samhällen utom stadsplanen. I sistnämnda hänseende gäller utom annat, att tomtplats för boningshus icke må givas mindre areal än 1 000 kvadratmeter. I alla de fall då fastighetsbildningen är reglerad på ovan angivet sätt, torde som regel egnahemsorganen sakna anledning att icke godtaga därvid tillkommen tomtplats såväl ur synpunkten av lämplig områdestilldelning som med hänsyn till erforderliga byggnadsbestämmelser. Emellertid måste i framtiden liksom nu egnahemsväsendet understödja bildandet av bostadsegnahem å landsbygden även där ovan angivna planer och föreskrifter icke föreligga. Därvid gäller i fråga om fastighetsbildningen endast jorddelningslagens allmänna föreskrift, att varje nybildad fastighet skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara sådan, att den med hänsyn härtill och eljest föreliggande förhållanden lämpligen kan på varaktigt sätt användas för det avsedda ändamålet. Några regler i fråga om areal föreligga icke. Lantmäteristyrelsen har i sina anvisningar framhållit, att uppmärksamheten måste inriktas på att förhindra uppkomsten av alltför små tomtområden. Det ligger jämväl enligt utredningsmännens mening vikt uppå att, där egnahemsverksamheten avser tomtplatser å landsbygden, krav uppställas på att dessa tilltagas tillräckligt stora. Om beträffande 12—388543.

178 själva områdestilldelningen enbart ekonomiska synpunkter anlades, skulle visserligen med hänsyn till att utnyttjandet gäller bostadsändamål arealen icke behöva tillmätas större än behovet i sådant hänseende kunde kräva, i synnerhet om man skulle ha att utgå från att arealenhetspriset vore fixt. Emellertid torde så i allmänhet icke vara förhållandet, utan vid räknandet med genomsnittligt något större arealer sjunker i regel enhetspriset. Detta förhållande är ägnat att underlätta tillgodoseendet också av andra krav än dem, som sammanhänga med det direkta bostadsändamålet. I allmänhet bör ju ock räkna? med viss areal till trädgård, och av sanitära skäl torde vid enstaka bebyggelse på landsbygden tomtplatserna i regel icke böra understiga 1 500 kvadratmeter. Beträffande övriga synpunkter, som böra läggas på själva tomtplatsen, torde lämpligen kunna här intagas följande citat från en av Svenska arkitektföreningen med statsbidrag år 1937 utgiven broschyr. Byggnadsplats bör väljas på torr mark. Fuktig mark gör luften kall, rå och ohälsosam. Byggnadsplatsen får ej vara alltför utsatt för blåst i synnerhet för nordliga vindar. Byggnaden skall ha god tillgång på solljus och därför helst förläggas i en södersluttning. Norrsluttning är olämplig. Huset får ej skuggas av mycket stora träd, i synerhet ej barrträd, vilka under alla delar av året hindra solljuset alt tränga in i rummen. Marken bör vara så beskaffad, att trädgård kan anläggas vid byggnaden och att på blåsiga trakter läplantering kan utföras. Det är av stor vikt, att man, innan platsen bestämmes, förvissar sig om, att tillräckligt med gott dricksvatten kan erhållas i byggnadens närhet. Även andra synpunkter måste beaktas vid val av tomtplatser. Sålunda bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att bostadslägenheter få ordnade vägförbindelser och lämplig belägenhet i förhållande till arbetsplatser, skolor, affärer m. m. liksom ock att möjlighet till avlopp föreligger.

-#

co

KO