Elkraftförsörjningen : huvudbetänkande

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

; >

I-*,,/^ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:1?

Kommunikationsdepartementet

ELKRAFTFÖRSÖRJNINGEN HUVUDBETÄNKANDE AVGIVET AV ELKRAFTUTREDNINGEN AV ÅR 1 9 4 3

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1954 Kronologisk förteckning

L

f24 e n 8 S k F? a m n K ) k 1 9 5 4 ' S t a t e n s

Reproduktionsanstalt.

2. Musikliv i S-erige. Betänkande med förslag till åtgärder for a t främja det svenska musiklivets utveckling. Idui. 447 s. E. 3. Kollektivhus. Victor Petterson. 116 s., 20 s. pl. S. 4. Moderskapsfösäkring m. m. Idun. 154 s. S. 5

' 138rsensVid

TOgdomsvårdsskolorn

a-

Victor Petterson.

6. Ärvdabalk. N.rstedt. 257 s. J n . ? p ' w Ä . * f s ™ e t - Del III. Upphävande av all passGernandt!1398'auerna m e " a n d e n o r d i s k a • • * • • * 8. Nordisk kontkt. Betänkande om utgivande av en messö? £&ll™enta™b tidskriftspublikation. Gum9. Betänkande aigående instansordningen i vattenmål m. m. Gummeson. 90 s. Jn. 10

' ^son. , r S l aOÖU ? n ms,jF r i , o m s Parbanker m. m. Victor Petter11. Yrkesutbildningen. Hteggström. 467 s., 2 kartor. E. 12. Elkraftförsörj»ingen. Kihlström. 473 s. K.

m e d fetstil ut öra ve^Ttii?™et1ep k a^men C t k 0 undei v U k Ä r e L t ^ * ^gynnelsebokstäVllket u t r e d n m e n departementet. ' « avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruks-

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1954:12

Kommunikationsdepartementet

ELKRAFTFÖRSÖRJNINGEN HUVUDBETÄNKANDE AVGIVET AV ELKRAFTUTREDNINGEN AV ÅR 1943

E M I L KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEROLAG STOCKHOLM 1954

Innehåll Skrivelse

till departementschefen

Elkraftutredningens Förklaringar kortningar

direktiv

och hänvisningar och begrepp

Sammanfattning

9 15 beträffande

av Elkraftutredningens

några allmänt förekommande

för.

förslag

Författningsutkast

20 21 25

Utkast till lag om ändring i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar . . . . kungörelse om ändring i stadgan den 5 maj 1939 om elektriska starkströmsanläggningar lag om accis på elektrisk kraft förordning angående lån och bidrag från elnätsfonden kungörelse om ändring i bestämmelserna för kraftledningslånefonden . .

29 34 37 40

Specialmotivering till ändringarna i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ändringarna i stadgan den 5 maj 1939 om elektriska starkströmsanläggningar lagen om accis på elektrisk kraft förordningen angående lån och bidrag från elnätsfonden ändringarna i bestämmelserna för kraftledningslånefonden

43 51 &3 54 54

25 Avdelning I. Förutsättningar för fortsatta b e d ö m a n d e n Kap. 1. Elkraftförsörjningens

uppbyggnad

och teknik

Elkraftens betydelse samt huvuddragen av elkraftförsörjningens uppbyggnad Kraftförsörjningsapparaten i stort Elkraftproduktion Vattenkraft Ångkraft Annan värmekraft Samköming Elkraftöverföring och -distribution Allmänt Fjärröverföring och fördelning Detalj distribution

55 55 56 58 59 60

62 62 63 63 65 67

Organisationer och myndigheter verksamma inom elkraftförsörjningen . . Kraftföretag Samarbets- och intresseorganisationer Statliga myndigheter och av staten stödda eller auktoriserade institutioner Kap. 2. Elkraftförsörjningens utveckling Allmän redogörelse Stadselektrifieringens utveckling Landsbygdselektrifieringens utveckling Tariffutvecklingen Städernas detaljtariffer Landsbygdens detaljtariffer Engrostariffer Kap. 3. Elkraftförsörjningen

,

i andra länder

68 69 72 76 81 81 93 94 100 100 102 104 108

Avdelning I I . N u v a r a n d e förhållanden Kap. b. Utgångspunkter

och bedömningsgrunder

112 Kap. 5. Statliga bestämmelser, utredningar m. m 125 Bestämmelser rörande vattenkraftens tillgodogörande 125 Bestämmelser rörande elektriska starkströmsanläggningar och elkraftförsörjningen i allmänhet 129 Tillkomsten av gällande bestämmelser 129 Expropriation 132 Koncession 133 Säkerhet och tillsyn 141 Prisreglering 145 Registrering av elektriska anläggningar och rätt till elektrisk kraft . . 146 Statens låne- och bidragsverksamhet 147 Installatörsbehörighet 154 Elskatt 156 Kap. 6. Kraftkällornas tillvaratagande Vattenkrafttillgång och utbyggd vattenkraft Spekulation i vattenkraft Vattenkraftens utnyttjande Vattenregleringar Utbyggnadsmarginal och utbyggnadsordning Överskottskraft Utbyggnadsförsening genom domstolsbehandlingen Värmekraftens betydelse

157 157 160 161 161 161 165 166 167

Kap. 7. Elkraftöverföringen Stamlinjenätet Fördelningsnäten

170 170 173

till förbrukningsområdena

Kap. 8. Driften av produktionsanläggningar, Driften inom varje kraflföretag Driftledning Spänningsreglering Driftsäkerhet Riksdriften Riksdriftens handhavande Samkörningsavräkning Den centrala driftledningen Kap. 9. Industrins

och kommunikationernas

stamlinje-

och fördelningsnät

.

. 176 1?6 176

•

,

elkraflförsörjning

Industrins elkraftförsörjning Elkraftens betydelse inom olika industrigrupper Industrins elkraftanskaffning och elkrafttariffer Elkraftens betydelse för industrins lokalisering Kommunikationernas elkraftförsörjning Kap. 10. Städernas

I77 178

elkraftförsörjning

-179 180 181 181 186 186 186 191 192 196 198

Stadsdistributionens omfattning 198 Den tekniska distributionsapparaten 199 Stadsdistributionens organisation 199 Stadsföretagens kraftanskaffning och kraftavsättning. Tariffer och anslutningsvillkor ""I Stadsföretagens landsbygdsdistribution 202 Stadsföretagens »överskottspolitik» 204 Kap. 11. Landsbygdens

elkraftförsörjning

Några allmänna landsbygdsproblein Landsbygdsdistributionens omfattning Den tekniska distributionsapparaten Landsbygdsnätens standardisering Landsbygdsdistributionens och distributionsföretagens organisation . . . Tillgång till teknisk och ekonomisk sakkunskap Landsbygdsföretagens kraftanskaffning och kraftavsättning. Tariffer och anslutningsvillkor Landsbygdsföretagens ekonomiska förhållanden Fortsatt landsbygdselektrifiering De befintliga landsbygdsnätens upprustning Elkraftutredningens tidigare förslag Vattenfallsstyrelsens övrenorrlandsutredning 1952—1953 Landsbygdsdistributionen och jordbruket Upplåtande av mark för elektriska ledningar

206 207 210 212 213 214 219 229 233 234 238 239 254 258 261

Kap. 12. Speciella problem 262 Rättsförhållandet mellan elkraftleverantör och abonnent 262 Kostnadsfördelning vid ändring av strömart och spänning i distributionsnät . . . . . 265

r>

Kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen Utvidgning av prisregleringsnämndens behörighet

270 276

Kap. 13. Kommerskollegii elektriska byrås, Statens elektriska Elektrifieringsberedningens arbetsuppgifter Kommerskollegii elektriska byrå Statens elektriska inspektion Elektrifieringsberedningen Kap. lk. Elkraftfrågor Kap. 15. Elkraften

av särskild

som

betydelse

inspektions

och 282 282 292 300

för Norrland

skatteobjekl

Kap. 16. Sammanfattning

av avdelning

309 II

316 Avdelning I I I . Elkraftförsörjningens rationalisering Kap. 11. Mål och alternativa

vägar för elkraftförsörjningens

rationalisering

327 Kap. 18. Elkraftförsörjningens rationalisering genom förstatligande . . . . 333 1 Förstatligandets tänkbara omfattning 333 Allmänna synpunkter på ett förstatligandes för- och nackdelar 338 Elkraftförsörjningens organisation efter det praktiskt maximala förstatligandet 341 Preliminär uppskattning av kostnaderna för det praktiskt maximala förstatligandet 345 Kostnader för statsförvärv av icke-statliga kraftanläggningar . . . . 346 Kostnad för inlösningsproceduren 349 Kostnader för rationalisering och upprustning av elkraftförsörjningen . 351 Förändring av kraftförsörjningens självkostnader 353 Olika former av begränsat förstatligande 356 Förstatligande av enbart detaljdistributionen på egentliga landsbygden 357 Förstatligande av enbart kraftproduktionen, fjärröverföringen och fördelningen 358 Förstatligande företagsvis eller områdesvis 359 Kombinerat förstatligande och kommunalisering 360 Elkraftutredningens bedömning av förstatligandefrågan 361 Kap. 19. Elkraftförsörjningens statligande. Förslag

rationalisering

genom

andra åtgärder

än för363

Hittillsvarande och sannolika framtida utvecklingslinjer vid rådande system 364 Mål och medel vid statlig medverkan för rationalisering utan förstatligande 366 Distributionens omorganisation genom bildande av bärkraftiga distributionsföretag 368 Riktlinjer för omorganisationen 369 Svårigheter vid omorganisationen . 370 Huvuddragen av tillvägagångssättet vid omorganisationen 373

De ökade anspråken på kraftföretagen 375 Koncessionsskyldigheten 375 Linjekoncession och områdeskoncession 376 Koncessionstid 378 Tillsyn 379 Företagens distributionsskyldighet 381 Den statliga verksamheten under och efter rationaliseringen 385 Vilka funktioner inom elkraftförsörjningen böra utövas av staten? . . 385 Koncessionsprövning och distributionskontroll 386 Installatörsutbildning 388 Lån och bidrag genom statens medverkan 388 39 Statens rådgivande verksamhet 1 Rationaliseringens planering 392 Den statliga verksamhetens organisation 392 Huvuddragen av organisationen 392 De huvudsakliga arbetsuppgifterna 400 Personalbehov och kostnader 405 Sammanställning av kostnader under rationaliseringsperioden 409 Finansiering av stödverksamheten samt av elnämndsorganisationen . . . 4 1 1 Kap. 20. Sammanfattning Särskilt

yttrande

av avdelning

av ledamoten

Persson

III

416 426

Bilagor 1. Genom elkraftutredningen igångsatta separata utredningar och standardiseringsarbeten 433 2. Publikationer och viktigare skrivelser, avlämnade av elkraftutredningen 435 3. Kortfattad redogörelse för kraftförsörjningen i vissa länder 438 4. Kraftindustrins ulbyggnadsprogram 457 5. Elkraftutredningens promemoria den 26 januari 1953 angående elkraftfrågor av särskild betydelse för Norrland 463 Bilder 1. Schematisk bild över den elektriska kraftöverföringen 57 2. De största kraftföretagens distributionsområden 70 3. Elkraftförbrukningen åren 1920—1952 82 4. Elkraftförbrukningen och vattenkrafttillgången åren 1928—1952 . . . . 84 5. Vattenkraft- och värmekraftproduktionen åren 1940—1952 86 6. Vattenregleringsmagasinen åren 1940—1952 88 7. Stamlinjenäten för 200 och 380 kV åren 1936—1952 90 8. Detaljförbrukningen fram till år 1960 117 9. De större industrigruppernas elkraftförbrukning fram till år 1960 . . . 118 10. Konsumtionshuvudgruppernas elkraftförbrukning fram till år 1960 . . . 1 2 0 11. Elkraftförbrukningen och vattenkrafttillgången fram till år 1960 . . . 1 2 1 7

12. 13. 14. 15.

Vattenkraftstationernas fördelning på storleksgrupper 159 Värmekraftstationernas fördelning på storleksgrupper 168 Bränsle- och elkraftförbrukningen inom industrin åren 1920—1950 . . . 188 Elkraftförbrukningen i förhållande till slutproduktens tillverkningsvärde inom ett antal industrigrupper 189 16. Elkraftförbrukningen i förhållande till antalet sysselsatta arbetare inom ett antal industrigrupper 190 17. Antal arbetsställen och arbetare samt total elkraftförbrukning inom industrin 194 18. Elkraftförbrukningen inom vissa industrigrupper 195 19. Kommerskollegii elektriska byrås arbetsförhållanden 287 20. Statens elektriska inspektions arbetsförhållanden 295 21. Statens vattenfallsverk, organisationsplan 342 22. Statens elnämndsorganisation, föreslagen organisationsplan 395 23. Höjdprofil för Ume älv 460 24. Kraftkostnadens ökning vid kraftöverföring 470 Diagrammen i bilderna 8, 9 och 10 ha ritats med logaritmisk höjdskala, varigenom man på samma diagram med samma relativa noggrannhet kan visa utvecklingen inom olika lorbrukargrupper med mycket stor inbördes storleksskillnad. Framställningssättet har i jämförelse med andra dessutom den egenskapen, att kurvor för oförändrad procentuell årlig ökning äro räta linjer.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 18 december 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet att tillkalla högst åtta utredningsmän för att utreda och framlägga förslag rörande möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. I enlighet med Kungl. brev till statskontoret den 10 januari 1947 beslutades sedermera att ärenden, som sammanhänga med ifrågavarande utredning, fr. o. m. den 1 januari 1947 skola handläggas av kommunikationsdepartementet. Med stöd av ovannämnda bemyndigande tillkallades den 23 januari 1943 såsom utredningsmän f. d. landshövdingen S. A. E. Hagströmer, tillika ordförande (avliden i maj 1943), agronomen G. G. Brandin, Sanda, österhaninge (avliden i november 1945), dåvarande chefen för kommerskollegii elektriska byrå, kommerserådet N. P. Malm (t. o. m. den 31 maj 1952), chefen för Örebro stads elverk, direktören P. H. Y. Persson, lantbrukaren J. F. D. Svensson, Björnås, Långås, numera f. d. överdirektören och souschefen i vattenfallsstyrelsen N. E. Sylwan, sekreteraren i Svenska vattenkraftföreningen, numera generaldirektören E. G. J. Upmark samt vattenrättsingenjören vid Norrbygdens vattendomstol, numera vid rikets samtliga vattendomstolar, S. O. G. Zickerman. Efter landshövding Hagströmer tillkallades den 8 juli 1943 numera f. d. landshövdingen E. F . L. Lindeberg att deltaga i och såsom ordförande leda utredningsarbetet. För att såsom experter biträda utredningsmännen tillkallades sedermera kraftverksdirektören vid statens vattenfallsverk Th. Strand för vissa organisationsspörsmål (fr. o. m. den 15 december 1949), direktören för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter H. A:son Moberg (fr. o. m. den 15 december 1949), chefen för kommerskollegii elektriska byrå, kommerserådet B. Berggren (fr. o. m. den 30 oktober 1952) samt länsassessorn vid länsstyrelsen i Älvsborgs lan B. Carle (fr. o. m. den 1 januari 1953 t. o. m. 9

den 10 februari 1954). Moberg, Berggren och Carle ha härvid i regel närvarit vid utredningsmännens sammanträden ävensom i övrigt kontinuerligt deltagit i arbetet. Som kanslichefer ha tjänstgjort driftdirektören i vattenfallsstyrelsen, numera generaldirektören Åke Rusck (fr. o. m. den 1 mars 1943 t. o. m. den 31 december 1947), dåvarande överdirektören och souschefen i vattenfallsstyrelsen G. H. Nilsson (fr. o. m. den 1 j a n u a r i 1948 t. o. m. den 31 december 1952; biträdde dåvarande kanslichefen fr. o. m. den 30 augusti 1943 t. o. m. den 31 december 1947) samt förste driftsingenjören vid statens vattenfallsverk N. H. E. Wannheden (fr. o. m. den 1 januari 1953; biträdde dåvarande kanslichefen fr. o. m. den 15 februari 1950 t. o. m. den 31 december 1952). Som sekreterare ha tjänstgjort numera generaldirektören Åke Rusck (fr. o. m. den 1 mars 1943 t. o. m. den 30 maj 1945), länsnotarien, numera länsassessorn B. Carle (fr. o. m. den 1 juni 1945 t. o. m. den 31 december 1952) samt hovrättsfiskalen N. Vasseur (fr. o. m. den 1 februari 1953 t. o. m. den 31 december 1953). Utöver i det föregående nämnda ha under olika tidsperioder som särskilda biträden tjänstgjort en eller under särskilt arbetskrävande perioder flera ingenjörer samt två eller tre kvinnliga biträden. Av denna personal ha driftsingenjören vid statens vattefallsverk N. O. Joachimsson, som tjänstgjort hos utredningen fr. o. m. den 1 september 1948 t. o. m. den 30 november 1951, och ingenjören vid statens vattenfallsverk B. H. Hedefalk, som tjänstgjort hos utredningen sedan den 4 mars 1944, tagit del i utarbetandet av föreliggande betänkande eller underlaget till detta Utredningsmännen höllo sitt första sammanträde den 17 mars 1943 och antogo då namnet elkraftutredningen av år 19A3. Elkraftutredningens direktiv återges i det följande oavkortade, enär de ge en överskådlig bild av läget inom elkraftförsörjningen vid tiden för utredningens tillkomst. Utöver nämnda direktiv fick elkraftutredningen sedermera i uppdrag att vid utredningsuppdragets fullgörande taga olika frågor under övervägande. Nämnda frågor äro återgivna efter direktiven. Elkraftutredningen får härmed överlämna sitt huvudbetänkande med redogörelse för samt bedömning av nuvarande förhållanden inom Sveriges elkraftförsörjning ävensom förslag till åtgärder för dess erforderliga rationalisering. Ifråga om huvudbetänkandets uppbyggnad, som närmare klarlägges genom en förhållandevis omfattande innehållsförteckning, må endast framhållas, att de båda viktigare avdelningarna (II och III) på grund av sin omfattning ges var sin sammanfattning (kap. 16 respektive kap. 20). Före själva betänkandet lämnas därjämte en mera koncentrerad sammanfattning av elkraftutredningens förslag, åtföljd av författningsutkast jämte special10

motiveringar. Betänkandets avdelning I medtages närmast för att ge en allmän bakgrund i fråga om elkraftförsörjningens uppbyggnad, den hittillsvarande utvecklingen samt elkraftförsörjningen i andra länder. Genom den behandling av elkraftförsörjningens teknik m. m., som ges i kap. 1, anses icke någon mera omfattande sammanställning över definitioner av använda facktermer etc. erforderlig. En förteckning med hänvisningar till förklaringar av mera allmänt förekommande fackuttryck och förkortningar lämnas emellertid på s. 20. Huvudbetänkandets uppdelning på tre avdelningar och inom dessa på ett flertal kapitel betingas av en strävan att nå största möjliga överskådlighet i behandlingen i dess helhet. Detta nödvändiggör emellertid att en del frågor upptagas på mer än ett ställe i betänkandet, sedda ur olika synvinklar, vilket har till följd å ena sidan en del upprepningar och å andra sidan en viss splittring av dessa frågor. Med hjälp av befintliga hänvisningar samt innehållsförteckningen torde det dock vara möjligt att utan större svårighet studera även betänkandets behandling av enskilda delfrågor. Det kan synas anmärkningsvärt att elkraftutredningen i huvudbetänkandet ägnar så stor del av utrymmet åt frågor, enbart eller nära sammanhängande med elkraftens detaljdistribution på landsbygden, medan andra betydelsefulla delar av den totala elkraftförsörjningen till synes lämnas utan större beaktande. Detta sammanhänger emellertid med att de allvarliga brister, sonn f. n. råda inom Sveriges elkraftförsörjning, föreligga till största delen j u s t inom landsbygdsdistributionen, vilket förutsetts redan vid utfärdandet av utredningens direktiv och som även bekräftats genom elkraftutredningens undersökningar. Det bör framhållas att väsentliga delar av det stora frågekomplex, som skulle kunna anses höra till en allomfattande utredning om Sveriges elkraftförsörjning, har måst lämnas utanför elkraftutredningens diskussioner och utredningsarbete. Huvudbetänkandet är sålunda, av naturliga skäl, till väsentlig del ett betänkande rörande landsbygdens elkraftförsörjning. Det må i detta sammanhang även framhållas, att de förslag till åtgärder för en teknisk upprustning av landsbygdsdistributionen, som utredningen framlagt i underdånig skrivelse den 26 januari 1953 och som i fråga om huvudsyftet kraftigt understötts av remissinstanserna, äro inarbetade i de mera vittgående förslagen enligt huvudbetänkandet. Såsom närmare klarlägges i huvudbetänkandet, s. 363, har elkraftutredningen icke funnit det nödvändigt eller ens ändamålsenligt att i utarbetandet av de h ä r framlagda huvudförslagen rörande elkraftförsörjningens rationalisering och den statliga verksamhetens organisation gå alltför långt i detalj. Dessa förslag äro därför i viss mån att betrakta som principförslag. Behandlingen torde emellertid vara tillräckligt ingående för att möjliggöra ett ställningstagande i princip, varefter detaljarbetet utan svårighet bör kunna slutföras. 11

Under sitt arbete har elkraftutredningen haft förbindelse och samverkat med ett flertal statliga, kommunala och enskilda organisationer och personer. Som exempel på dylikt samarbete må nämnas en överläggning i Umeå i augusti 1951 med landshövdingarna och andra representanter för de fyra nordligaste länen, varvid diskuterades olika elkraftfrågor av särskild betydelse för Norrland. 1 nämnda överläggning deltogo även sakkunniga för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen. Sammanträden för information och diskussion rörande olika elkraftproblem höllos i Stockholm under hösten 1950 med representanter för statens vattenfallsverk, de kommunala och enskilda kraftföretagen, landsbygdens smärre distributionsföretag, jordbruksnäringen, småindustrin och hantverket ävensom andra konsumentgrupper, stads- och landskommunerna, de konsulterande företagen samt de elektriska installatörerna. Vissa separata utrednings- och standardiseringsarbeten ha på elkraftutredningens initiativ påbörjats och delvis även genomförts av med elkraftutredningen samarbetande kommittéer. En samlad, kortfattad redogörelse för dessa arbeten återfinnes som bilaga 1 till huvudbetänkandet. Till elkraftutredningen har under utredningsarbetets gång remitterats ett flertal ärenden, i vilka utredningen sålunda avgivit utlåtanden. En förteckning över dessa utlåtanden och andra elkraftutredningens uttalanden eller förslag i olika, mera betydelsefulla frågor, jämte en förteckning över elkraftutredningens hittills tryckta betänkanden och redogörelser, bifogas huvudbetänkandet som bilaga 2. Flertalet av elkraftutredningens tidigare gjorda uttalanden ingå även i sina särskilda sammanhang i huvudbetänkandet. De enligt bilagorna 1 och 2 redan publicerade utredningarna och förslagen ha i olika avseenden varit av grundläggande betydelse för elkraftutredningens slutliga ställningstagande och sålunda för i detta huvudbetänkande framlagda synpunkter och förslag. Utredningen tror sig också ha gjort den erfarenheten, att mycket av vad som tidigare framlagts redan har varit av betydelse för den utveckling av elkraftförsörjningen under ett viktigt skede, vilken ägt rum sedan elkraftutredningens tillkomst. Härtill har icke minst bidragit värdefulla insatser från och samverkan med andra organisationer, kommittéer eller utredningar. Det finnes anledning påpeka detta om försörjningsutvecklingen, enär härmed också i mycket skapats en god grundval för att de slutliga, mera mångsidigt och längre syftande förslagen i huvudbetänkandet må på bästa sätt kunna förverkligas. Elkraftutredningen har också med publicerandet av nyssnämnda utredningar enligt bilagorna 1 och 2 följt anvisningarna i direktiven, att vissa viktiga detalj spörsmål skulle framläggas för sig i den mån något eller några av dessa finnes kunna lösas snabbare än och oberoende av utredningsuppdraget i dess helhet.

Efter huvudbetänkandets framläggande återstår för elkraftutredningen att slutföra arbetet med de s. k. länsredogörelserna (se bilaga 2, s. 435) samt att framlägga eventuella ändrings- och kompletteringsförslag till standardtarifferna för detaljdistribution av elektrisk kraft ävensom att medverka till slutförandet av arbetet med de elektriska system- och materielstandardiseringsfrågorna (se bilaga 1, s. 433), vilka jämväl ingå i de till elkraftutredningen enligt direktiven lämnade uppdragen. Den ytterligare behandlingen av dessa frågor kommer icke att få betydelse för huvudbetänkandets slutsatser. Särskilt yttrande av ledamoten Persson bifogas. Stockholm den 21 april 1954. Erik

Lindeberg

P. H. Yngve Persson

J. F . Daniel

Einar Sglwan

Erik Gustaf

Svensson

Upmark

Zickerman /Harald

Wannheden

Elkraftutredningens direktiv I sitt a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 18 d e c e m b e r 1942 i s a m b a n d m e d u t v e r k a n d e a v K u n g l . M a j : t s b e m y n d i g a n d e för c h e f e n för h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t a t t t i l l k a l l a s a k k u n n i g a för u t r e d n i n g av f r å g o r , s a m m a n h ä n g a n d e m e d Sveriges e l k r a f t f ö r s ö r j n i n g , y t t r a d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n , s t a t s r å d e t E r i k s s o n , efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d c h e f e r n a för j u s t i t i e - , k o m m u n i k a t i o n s - och j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e n , f ö l j a n d e . I anledning av de vid 1942 års riksdag väckta, likalydande motionerna n r 5 i törsta och nr 13 i andra kammaren, över vilka motioner yttranden i vederbörlig o r d n i n g införskaffats från kommerskollegium och vattenfallsstyrelsen, har riksdagen i skrivelse den 12 maj 1942, nr 199, hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Till motivering av sin framställning samt såsom riktlinjer för den förordade utredningens bedrivande har riksdagen anfört följande. Om utvecklingen på kraftförsörjningens område i rätt stor utsträckning fått ske fritt och utan starkare ingrepp från statens sida, kunde detta anses ha varit betingat av den tekniska och ekonomiska nödvändigheten. Städerna med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina stora kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det vattenfall, som ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägenhet, voro föregångarna. Utvecklingen hade sedermera fortgått raskt och under lång tid på det hela taget tillfredsställande. Denna genom enskilda företag och kommuner bedrivna elektrifiering hade kompletterats av statlig företagarverksamhet på området, vilken numera fått en sådan omfattning, att Sveriges kraftförsörjning handhades till omkring en tredjedel av statens vattenfallsverk. Vid utnyttjande av vattenkraften hade det varit naturligt inom varje särskilt företag att anlägga rent affärsmässiga principer vid såväl produktion som distribution. Ett vattenfalls krafttillgång hade i enlighet härmed fått tillgodose behovet av elektrisk energi hos de högstbjudande och hos de stora konsumenterna, även om dessa befunnit sig på långt avstånd från kraftkällan, medan den närliggande bygdens kraftbehov icke alltid blivit nöjaktigt tillgodosett, särskilt i sådana fall då förbrukningen varit ringa och ledningskostnaderna höga. På grund härav hade elektrifieringen i vissa landsdelar fått i stor omfattning ombesörjas genom utbyggnad till oproportionerligt stora kostnader av vattenfall med alltför ringa kraftmängd. En del bygder hade icke kunnat erhålla någon elektrisk energi. Trots att kraftföretagen redovisat stora nettovinster funnes därför alltjämt i vårt land bygder med otillräcklig kraftförsörjning eller sådan till alltför höga priser. Den starka uppdelningen på olika företagare av den elektriska kraftproduktionen uteslöte för närvarande en mera rättvis prissättning av den elektriska energien och verkade hinderlig för en rationell utveckling av det elektriska distributionsnätet. Motionärerna hade ifrågasatt, att ett förstatligande av produktionen och distributionen av elektrisk energi borde äga rum i den mån så visade sig nödvändigt för uppnående av större planmässighet. Utan att underskatta de erinringar, som av vattenfallsstyrelsen och 15

kommerskollegium riktats mot motionärernas framställning, ville riksdagen uttala sin anslutning till det med motionerna angivna syftet, nämligen att uppnå en mera enhetlig ledning av landets kraftförsörjning samt därvid också i den mån så visade sig nödvändigt ett förstatligande av hithörande produktion och distribution. Riksdagen funne vidare, oberoende av denna mera principbetonade utredningsuppgift och ståndpunktstagandet till densamma, skäl föreligga att beakta en del viktiga detaljspörsmål berörande elektrifieringen. Ett missförhållande, som krävde uppmärksamhet, vore den alltjämt ohämmat pågående spekulationen i outbyggda vattenfall, varigenom råkraften dreves upp i ett prisläge, som vid ett framtida utbyggande av dylika vattenfall korarae att medföra avsevärt högre kraftpriser än som varit nödvändigt, om spekulation icke förekommit. I Norrland hade på allra senaste tid dylika spekulationsköp ägt rum. I den mån den elektriska kraftens utbredning vidgades, ökades behovet av större enhetlighet och planmässighet i fråga om kraftdistributionen. Fog kunde också finnas för en växande samhällelig kontroll exempelvis över tillämpade krafttaxor. En särskild anledning att nu uppmärksamma och närmare överväga dessa spörsmål hade riksdagen funnit i det av kommerskollegium påpekade förhållandet, att de koncessioner, som beviljats enligt 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, inom den närmaste tiden efter hand skulle börja förfalla. Elektrifieringens allmänna betydelse för landsbygden och för därvarande befolknings försörjningsmöjligheter, trivsel och kvarhållande vid sin gamla bygd hade redan tidigare av riksdagen uppmärksammats. Det torde vara förtjänt av utredning i vad mån staten kunde ytterligare medverka för den elektriska kraftens utbredning till de även i övrigt i allmänhet rätt vanlottade landsdelar, som ännu saknade dylik kraft. I samband med dessa överväganden borde också vissa i motionerna berörda spörsmål om exempelvis större enhetlighet vid utförandet av ledningsnät och »ökad standardisering vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning» komma under bedömande. Riksdagen har slutligen erinrat, att behovet av klarare riktlinjer för och bättre kontroll över den allmänna kraftförsörjningen redan tidigare vitsordats av den år 1917 tillsatta elektrifieringskommittén. I sitt den 31 maj 1923 avgivna slutbetänkande hade kommittén föreslagit tillsättning av ett permanent råd sammansatt — förutom av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande och ombud för de statliga verken — av tre representanter för kraftproducenterna, däribland en för sydsvenska kraftaktiebolaget och en för svenska elektricitetsverksföreningen, samt tre representanter för konsumenterna, vilka representanter skulle utses främst av hushållningssällskapen och Sveriges industriförbund. Utan att taga ställning till frågan, huruvida tillsättningen av ett sådant av elektrifieringskommittén angivet råd kunde vara motiverad eller överhuvud taget u n d e r vilka former statens inflytande över den elektriska produktionen kunde bättre organisatoriskt säkras, måste riksdagen finna behov föreligga av en större klarhet om de riktlinjer, efter vilka landets framtida försörjning med elektrisk kraft borde ordnas. En utredning med det av riksdagen sålunda angivna syftet synes nu böra verkställas. Utredningen bör i första hand avse att klargöra, i vilka hänseenden missförhållanden råda beträffande produktionen och distributionen av elektrisk kraft, samt vilka orsakerna till dessa missförhållanden äro. En av utredningens första uppgifter blir alltså att vinna överblick över de redan i anspråk tagna eller för utbyggnad lämpade kraftkällorna, de redan utförda stamlinjerna för överföring av kraft från Norrland till konsumtionscentra i 16

mellersta och södra Sverige, de elektriska kraftledningsnäten inom skilda delar av landet och deras utnyttjande för olika ändamål samt föreliggande utbyggnadsprogram. I den mån det därvid visar sig, att kraftförsörjningen inom vissa landsdelar blivit i anmärkningsvärd grad eftersatt, böra orsakerna härtill utrönas. De villkor, på vilka kraften tillhandahålles konsumenterna, böra även göras till föremål för studium. Härutinnan synes lämpligt, att utredningen fullföljer den inom kommerskollegium pågående sammanställningen av uppgifter rörande priserna på elektrisk kraft inom landets olika delar. Då sammanställningen skall grundas på uppgifter, som innehavare av elektriska starkströmsanläggningar jämlikt 4 § stadgan om dylika anläggningar den 5 maj 1939 äro skyldiga att på anfordran ingiva till kollegium, bör dock kollegium biträda med taxeuppgifternas insamlande. Sammanställningen kommer säkerligen att bestyrka det ofta och i skilda sammanhang omvittnade förhållandet, att krafttaxorna — trots redan vidtagna standardiseringsåtgärder samt de år 1938 i 1902 års lag införda bestämmelserna om reglering av priset för elektrisk ström — äro mycket växlande i fråga om såväl utformning som höjd inom skilda taxeområden. Där av sammanställningen synes framgå, att energipriset är anmärkningsvärt högt, bör undersökning göras rörande anledningen till en sådan prissättning och till att den icke genom reglering enligt nyssnämnda lagbestämmelser blivit jämkad. Särskilt bör uppmärksamheten därvid riktas på den kedjehandel, vilken på sina håll förekommer och som är ägnad att menligt påverka såväl tillgången som priset på den elektriska energien. Likaledes bör utredas, i vad mån en ytterligare standardisering av krafttaxornas utformning lämpligen är genomförbar. Då vidare värdet av den elektriska kraften i väsentlig grad beror på den tillförlitlighet, varmed densamma tillhandahålles, samt på spänningsregleringen, bör det undersökas i vad mån påtagliga brister förekomma i dessa hänseenden. Frågan om åtgärder mot spekulation i outbyggda vattenfall, vilken fråga av riksdagen även uppmärksammats, är föremål för undersökning genom särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga. Vid den nu förordade utredningen bör kontakt sökas med nämnda sakkunniga, i syfte att utredningsarbetet i den mån det berör närliggande spörsmål blir planmässigt uppdelat. Utredningen bör givetvis omfatta frågan, huruvida icke jämväl andra affärstransaktioner förekomma, vilka kunna vara ägnade att onödigtvis driva upp kraftpriset. Under ärendets riksdagsbehandling ha de olägenheter framhållits, vilka föranledas därav att utbyggandet av distributionsnäten ute i bygderna mången gång saknat den planmässighet, som skulle vara en förutsättning för en väl genomförd standardisering av den elektriska materielen. Den bristande enhetligheten härutinnan är otvivelaktigt delvis beroende på teknikens snabba utveckling men delvis också på det stora antalet företag i branschen. Om och i vad mån även andra omständigheter medverkat till att standardiseringssträvandena på detta område hittills mött svårigheter bör närmare utredas. Då det gäller att överväga åtgärder för att avhjälpa förekommande missförhållanden i nu berörda och andra hänseenden torde det vara lämpligt att i första hand inrikta uppmärksamheten på åtgärder av mera begränsad räckvidd för att få utrönt, om man enbart genom dylika åtgärder kan tillgodose de önskemål, som ligga till grund för riksdagens skrivelse. Sålunda bör prövas, huruvida det bör givas fastare former än hittills åt den samverkan vid kraftproduktionen, som redan nu upprätthålles mellan statliga och enskilda kraftintressenter, samt om staten bör genom en vidgad egen insats eller särskilda kontrollåtgärder förskaffa sig ökat inflytande över de viktiga stamlinjerna från Norrland till mellersta och södra Sverige. 17

Måhända kan det komma att visa sig, att kraftförsörjningen inom vissa delar av landet skulle kunna avsevärt förbättras genom en skärpning eller utvidgad tilllämpning av vattenlagens bestämmelser angående skyldighet för kraftverksiigare att tillhandahålla s. k. bygdekraft. Därest det av utredningen framgår, att vissa kraftleverantörer — trots 1902 års lags bestämmelser om prisreglering med utnyttjande av sin faktiska monopolställning hålla ett alltför högt pris, bör det övervägas huruvida en mera tillfredsställande ordning härutinnan står att vinna genom en effektivisering av berörda prisregleringsbestämmelser eller på annat sätt. För trakter med gles bebyggelse, och särskilt för sådana utan tillgång till närbelägna vattenfall, måste under alla förhållanden en elektrifiering ställa sig dyr. På grund härav ha åtgärder redan vidtagits i syfte att bereda befolkningen å sådana orter lättnader med avseende å elektrifieringskostnaderna. Det torde nu böra undersökas, huruvida det hittills tillämpade systemet härutinnan bör ändras eller utbyggas i en eller annan form. I anslutning till den nyss av mig förordade undersökningen rörande bristfälligbeter med avseende å standardiseringen av elektrisk materiel och apparatur bör jämväl utredas, huruvida en tillfredsställande ordning härutinnan kan åvägabringas genom härför särskilt avsedda åtgärder. Riksdagen har uttalat sin anslutning till det i motionerna angivna syftet att uppnå en mera enhetlig ledning av kraftförsörjningen i landet och därvid även godtagit tanken att i den mån så visade sig nödvändigt till förverkligande av detta syfte gripa till ett förstatligande av produktion och distribution på detta område. Hithörande spörsmål böra i enlighet med riksdagens önskan upptagas till behandling och därvid underkastas en ingående och sorgfällig utredning och prövning. Därvid böra icke minst kostnadsfrågorna beaktas. Om utredningen leder till att inlösen av enskilda anläggningar förordas, bör förslag till inlösenbestämmelser upprättas och beräkning verkställas rörande kostnaderna för inlösningen och för de nya anläggningar, som kunna behöva utföras av statens vattenlallsverk för att inlösta anläggningar skola kunna på lämpligt sätt utnyttjas i samarbete med de statliga kraftverken. Ifrågavarande utredning skulle, såsom framgår av vad här anförts, komma att avse dels vissa säkerligen svårbedömbara frågor av stor principiell vikt och omfattning, dels ock åtskilliga likaledes viktiga delaljspörsmål. I den mån något eller några av de senare finnas kunna lösas snabbare än och oberoende av utredningsuppdraget i dess helhet, synas förslag däri böra framläggas för sig. E n l i g t s ä r s k i l d a b e s l u t h a r e l k r a f t u t r e d n i n g e n s e d e r m e r a fått i u p p d r a g a t t vid u t r e d n i n g s u p p d r a g e t s f u l l g ö r a n d e t a g a u n d e r ö v e r v ä g a n d e frågor enligt f ö l j a n d e . Genom handelsdepartementets skrivelse den 30 september 1944 frågan att vidtaga sådan ändring i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, att statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström vid åsättande av strömpris jämväl skulle ha att på bindande sätt avgöra fråga om inlösen av ledning. Genom kommunikationsdepartementets hänvändelse den 20 januari 1950 frågor angående jämkningar i de av elkraftutredningen år 1947 föreslagna standardtarifferna för detaljdistribution av elektrisk kraft. Genom kommunikationsdepartementets skrivelse den 13 januari 1950 frågan angående kostnadsfördelning mellan strömleverantör och abonnent vid ändring av spänning på lågspänningsnät. 18

Genom kommunikationsdepartementets skrivelse den 3 november 1950 frågan angående skyldighet för statens verk och institutioner att i frågor rörande sättet för tillgodoseende av mera omfattande behov av elektrisk kraft samråda med vattenfallsstyrelsen. Genom kommunikationsdepartementets skrivelse den 1 december 1950 frågan om särskild utredning rörande kraftförsörjningen i övre Norrland.

F ö r k l a r i n g a r och hänvisningar beträffande några allmänt f ö r e k o m m a n d e förkortningar och b e g r e p p I fråga om begrepp, sammanhängande med prissättning och försäljning av elektrisk kraft, hänvisas även till elkraftutredningens redogörelse n r 1, »Inledande översikt» (SOU 1947:3), i vilken på s. 74 finnes en sammanställning med förklaringar och hänvisningar. Sifferhänvisningarna i det följande avse sidor i huvudbetänkandet. A ampere 64 belastning 60 63 detaljdistribution 58 distributionsnät, -system 58 effekt * 59 64 energi 59 64 engrosdistribution 58 förluster, överförings64 65 generator 59 63 hk hästkraft 59 kV kilovolt ( . - 1000 volt) 63 k W kilowatt ( - 1000 watt) . . . . 64 k W h kilowattimme 64 kondenskraft 60 l a n d s b y g d : I kommunalstatistiken indelas riket i två huvudgrupper, städer och landsbygd, medan p r i m ä r k o m m u n e r n a indelas i tre grupper, städer, köpingar och egentliga landskommuner, av vilka de båda senare utgöra landsbygden. Med den »rena» eller »egentliga» landsbygden avses i detta betänkande de delar av landskommunerna, som icke utgöra municipalsamhällen eller annan tätbebyggelse med mera än 200 invånare ledningar (linjer) av olika slag . . 58 mottryckskraft 61 Nte normaltariffenhet: Tariffenhet, som infördes i samband med den av elkraftutredningen förordade »normaltariffen» för detaljdistri-

bution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) närdistributionsnät 377 nät av olika slag 58 p/s perioder per sekund, periodtal . . 64 rationalisering: Med elkraftförsörjningens rationalisering åsyftas i första hand kraftföretagens ombildning till ekonomiskt bärkraftiga och sakkunnigt ledda driftenheter, som ha förutsättningar a t t i huvudsak på egen hand inom sina respektive områden ombesörja en fullgod elkraftförsörjning med tillämpning av moderna, utvecklingsfrämjande tariffer och med, så långt det ä r möjligt och skäligt, enhetliga p r i ser. Såsom ett led i eller vid sidan om rationaliseringen kunna åtgärder för de elektriska anläggningarnas tekniska upprustning, inklusive erforderlig förstärkning, vara nödvändiga råkraft 58 samköming 56 spänning, hög-, låg-, huvud-, fas- . . 64 spänningsfall 64 strömstyrka 64 transformator 60 turbin 59 V volt 63 W watt 64 överföringsförmåga 64 överföringsnät, -system . . . . 56,57

Sammanfattning av elkraftutredningens förslag Sveriges elkraftförsörjning får anses vara välordnad till sina mera väsentliga delar. Brister i olika avseenden och av mer eller mindre allvarlig karaktär finnas emellertid och dessa brister ha orsakat, att elkraftutredningen i föreliggande betänkande framlägger förslag till olika åtgärder. Redogörelsen för och bedömningen av nuvarande förhållanden, som genomföras i betänkandets avdelning II, kap. 4—15, sammanfattas i kap. 16, s. 316 —326. Behandlingen av olika alternativ för elkraftförsörjningens rationalisering, som verkställes i avdelning III, kap. 17—19, och de definitiva förslagen i huvudfrågorna, som framläggas i kap. 19, sammanfattas i kap. 20, s. 416—425. Bristerna inom elkraftförsörjningen sammanhänga främst med distribution av elkraft på landsbygden och det är därför i främsta rummet för att uppnå förbättrade förutsättningar för en fullgod landsbygdsdistribution, som förslag framläggas eller önskemål uttalas. Därjämte framföras emellertid även en del förslag eller göras uttalanden i syfte att garantera en fortsatt gynnsam utveckling i fråga om andra delar av elkraftförsörjningen. Distributionsverksamheten är i behov av en omfattande rationalisering med huvudsakligt syfte att skapa distributionsföretag, som ha möjligheter att i huvudsak på egen hand ombesörja, vart och ett inom sitt område, försörjning med elektrisk kraft av fullgod kvalitet i erforderlig mängd och på skäliga, inom områdena utjämnade villkor. Rationaliseringen nödvändiggör bl.a. en vittgående omorganisation av distributionsverksamheten. Denna omorganisation kommer mer eller mindre direkt att beröra flertalet av landsbygdens distributionsföretag och i viss utsträckning även städernas. Omorganisationen, som bör syfta till att skapa företag av för varje särskilt fall lämplig typ och med en minimistorlek av i runda tal 15 000 normaltariff enheter eller 2 000 förbrukare, motsvarande ett geografiskt område med omkring 7 000 invånare, bör i princip genomföras på frivillighetens väg. Att helt lita till frivilligheten går emellertid icke, varför även möjligheter till en tvångsvis genomförd omorganisation måste finnas. I samband med rationaliseringen komma väsentligt ökade anspråk i olika avseenden att ställas på kraftföretagen. För rationaliseringens genomförande förutsattes en på olika sätt utökad och intensifierad men i en del avseenden även förenklad statlig verksamhet av huvudsakligen kontrollerande, reglerande, rådgivande och stödjande karaktär, bortsett från statens egen direkta, affärsdrivande kraftförsörjningsverksamhet. Rationaliseringen antages kunna bli genomförd under en period av femton å tjugo år. 21

Ovannämnda statliga verksamhet bör omhänderhas av ett nybildat centralorgan, statens elnämnd, med en underorganisation för tillsynsverksamheten, nuvarande statens elektriska inspektion, samt en nybildad underorganisation för det lokala rationaliserings- och rådgivningsarbetet m. m., statens elingenjörsorganisation. Elnämnden bör övertaga verksamheten från kommerskollegii elektriska byrå, elektrifieringsberedningen och prisregleringsnämnden för elektrisk ström med de ändringar i dessa organs nuvarande arbetsuppgifter samt de tillkommande arbetsuppgifter, som betingas bl.a. av rationaliseringsarbetet. Elnämndsorganisationen bör erhålla en storlek och sammansättning, som successivt anpassas till arbetet under rationaliseringsperioden och sedermera, efter rationaliseringens genomförande, till den kvarvarande, kontinuerliga verksamheten. Koncessionsbestämmelserna för elektriska ledningar enligt lagen den 27 juni 1902 föreslås bli ändrade så att bl. a. områdeskoncession kan meddelas i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Områdeskoncession bör sålunda i princip meddelas för byggande och drivande av närdistributionsnät (s. 377) medan för ledningar tillhörande nät av högre ordning bör meddelas linjekoncession. För behandlingen av koncessionsärenden föreslås en del förenklingar, vilka leda till i olika avseenden ökad frihet men samtidigt ökat ansvar för kraftföretagen samt ökade möjligheter för staten att övervaka kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. Vid koncessionsprövningen bör även den koncessionssökandes lämplighet att bedriva distribution av elkraft prövas. Koncessionsmyndighet skall vara Kungl. Maj:t och, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande, elnämnden. För att ernå en planmässig och på rimlig tid genomförd omorganisation av distributionen föreslås bestämmelser, som medge hävande av koncession när synnerlig anledning härtill föreligger, inskränkning av den »kommunala vetorätten» enligt 1902 års lag samt bestämmelser om hinder för överlåtelse utan särskilt tillstånd av distributionsnät. Kraftföretag, som erhåller koncession för ledningar avsedda för distribution till allmänheten eller eljest för allmännyttiga ändamål, bör ha skyldighet att på skäliga villkor tillhandahålla elkraft för normala sådana ändamål (distributionsskyldighel), exempelvis inom det område för vilket områdeskoncession erhålles. Distributionsskyldigheten innefattar bl. a. en allmän förpliktelse att upprätthålla en såväl områdes- som i varje punkt behovsmässigt tillfredsställande elektrifiering och att underkasta sig en prisreglering, som avser alla avgifter och villkor som sammanhänga med leveransen. Det förutsattes att distributionsföretagen tillämpa moderna, utvecklingsfrämjande tariffer med, så långt det är möjligt och skäligt, enhetliga priser. Prisregleringen bör utsträckas till att omfatta även taxor, som fastställas av kommunal myndighet, liksom den även avser statens taxor. 22

För den statliga tillsynsverksamheten föreslås en del ändringar, grundade på att efter omorganisationen företagen skola ledas av kvalificerad personal, på vilken ett ökat ansvar även beträffande nätens tillsyn kan läggas. Behovet av statlig tillsyn, som under nuvarande förhållanden icke kan anses vara tillgodosett, kan därigenom successivt minska. Ekonomiskt stöd till distributionsföretagen för dyrbara nyelektrifieringar bör k u n n a utgå liksom hittills men det framhålles, att en omprövning av bidragsgrunderna bör verkställas. Sålunda bör övervägas en utvidgning av behovsprövningen till att avse företagens behov av stöd med hänsyn till sin totala distributionsverksamhet. Det bör också övervägas huruvida stödet i första hand bör lämnas i form av lån, som till erforderlig del lämnas räntefritt. För upprustning av distributionsnät bör efter behovsprövning ekonomiskt stöd k u n n a utgå, i första hand i form av lån, som till erforderlig del lämnas räntefritt, men där så är erforderligt även i form av bidrag. Bestämmelserna för kraftledningslånefonden föreslås bli ändrade i vissa avseenden, så att möjligheterna att lämna distributionsföretagen statliga räntebärande lån skola förbättras. En översyn av lagen den 22 juni 1920 om registrering av elektriska anläggningar m. m. erfordras. Elkraftutredningen föreslår att för finansiering av det erforderliga stödet för nätupprustningar samt elkraftförsörjningens rationalisering i övrigt skall uttagas en accis på producerad och importerad elkraft av högst 0,1 öre per kilowattimme. Nyelektrifieringsstödet förutsattes utgå av statsmedel liksom hittills. Av elnämndsorganisationen föreslås att den del, som i huvudsak erfordras för rationaliseringsverksamheten, skall finansieras med accismedel medan organisationen i övrigt finansieras med statsmedel liksom statens nuvarande, övervakande organ på kraftförsörjningens område. Det förutsattes att den nuvarande, tillfälliga elskatten icke vidare skall utgå. De förslag som i övrigt framläggas i betänkandet äro i korthet följande. De hinder mot att skyndsamt kunna genomföra önskvärda vattenkraftutbyggnader, som kunna bero av ett alltför omständligt och tidsödande domstolsförfarande eller otillräcklig domstolsorganisation, böra i största möjliga mån undanröjas. Ensamrätten för staten att bygga stamlinjer bör ej innebära hinder för annan att själv bygga och driva ledning för 200 kV eller högre spänning, när ledningen erfordras för överföring enbart av hans eget kraftbehov och ledningen ej kan tänkas komma att ingå som del i det samkörande stamlinjenätet. Kungörelsen av den 2 juni 1939 angående installatörsbehörighet bör överses, bl. a. i avseende på kompetensbestämmelserna. De av Svenska elverksföreningen år 1948 framlagda normalbestämmelserna i fråga om kostnadsfördelningen vid ändring av strömart och spänning i distributionsnät ha utredningen funnit skäliga och i allt väsentligt lämp23

liga. De böra tillämpas i normala fall vid omläggning av distributionssystem icke blott i städer och andra tätorter utan även på landsbygden. Frågan om ersättning till markägare för intrång genom elektrisk ledningsdragning och därmed sammanhängande problem böra undersökas särskilt. Vissa elkraft frågor av särskild betydelse för Norrland synas motiverade att närmare behandla, nämligen frågan om företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften — vilken närmast får anses vara en prisfråga — samt frågan om skadeverkningarna vid vattenkraftens tillgodogörande. Behandlingen av den sistnämnda frågan bör utföras skyndsamt.

Författningsutkast Utkast till lag om ändring i lagen den 27 j u n i 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar Härigenom förordnas att 1—3 §§ lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 1 §• Har, för — ej erforderligt. Menighet vare ej pliktig att inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag, därest icke detta erfordras för elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerliga skäl föreligga. Ej heller — — — den föreslagna. Skall enligt — för starkströmsledning. 2 §.

1. mom. För framdragande och nyttjande av elektrisk starkströmsledning, som ej till hela sin sträckning faller inom byggnad eller inhägnad gård, skall ledningens innehavare söka tillstånd (koncession) av Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar {koncessionsmyndighet). Koncession medför rätt att framdraga och nyttja antingen ledning med i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningar av bestämda slag inom fastställt område (områdeskoncession). Vid prövning av ansökan om linjekoncession skall hänsyn tagas till huruvida behov av anläggningen förefinnes samt huruvida denna kan anses förenlig med en planmässig elektrifiering. Linjekoncession må ej meddelas för ledning, som bör innefattas i områdeskoncession. Vid prövning av ansökan om områdeskoncession skall hänsyn tagas till områdets lämplighet såsom enhet för verksamhet avseende direkt distribution av elektrisk kraft till allmänheten. Områdeskoncession ävensom linjekoncession avseende ledningar för allmän distribution må meddelas allenast anläggningsinnehavare, vilken prövas lämplig bedriva verksamhet för allmän distribution av elektrisk kraft. Områdeskoncession medför rätt för koncessionshavaren att, utan sådan prövning som i andra stycket sägs, inom det fastställda området framdraga och nyttja lågspänningsledningar och ortsledningar på landsbygden samt motsvarande lokala ledningar i städer och samhällen. 25

Koncession meddelas att gälla under viss tid, ej överstigande fyrtio eller, om särskilda skäl därtill föranleda, sextio år. I koncessionen skall föreskrivas, under förbehåll av allmän och enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor den tillåtna ledningen eller, vid områdeskoncession, medgivna slag av ledningar inom det fastställda området må framdragas och nyttjas. 2. mom. Den som erhållit områdeskoncession är, därest icke särskilda skäl till undantag prövas föreligga, skyldig att inom det fastställda området på skäliga villkor tillhandahålla elektrisk kraft för normala förbrukningsändamål åt envar, som erhållit anslutning eller därom gör skriftlig framställning. Den som erhållit linjekoncession må efter särskild prövning åläggas skyldighet att på skäliga villkor tillhandahålla elektrisk kraft eller upplåta sin anläggning för kraftöverföring till annan, i den mån detta finnes erforderligt för fullgörande av områdeskoncessionshavares distributionsskyldighet eller för leverans till sådan industri eller annan förbrukare, vilkens verksamhet finnes vara av större betydelse för det allmänna. Den som erhållit områdeskoncession eller linjekoncession med skyldighet som i första stycket sägs är pliktig att hålla distributionsanläggningen i sådant skick, att den fyller skäliga krav på driftsäkerhet och belastningsbarhet, ävensom att i förekommande fall underkasta sig reglering av pris och villkor i övrigt för tillhandahållande av elektrisk kraft. Innehar koncessionshavare starkströmsanläggning allenast med nyttjanderätt, skall anläggningens ägare för de förpliktelser, som jämlikt detta moment åligga innehavaren, vara ansvarig lika med innehavaren, dock ej med annan egendom än anläggningen och vad därtill hör samt under nyttjanderätten inbegripes. Prövning av fråga om fullgörande av i detta moment stadgade skyldigheter verkställes av koncessionsmyndigheten. Avtal, stridande mot myndighetens beslut, vare utan verkan. 3. mom. Koncession kan av koncessionsmyndigheten helt eller delvis upphävas a) vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller med stöd av densamma givna föreskrifter, b) vid underlåtenhet att begagna meddelad koncession, c) när synnerlig anledning därtill förekommer med hänsyn till kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. 4- mom. Den som utan vederbörligt tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifterna nyttjar anläggning som i denna paragraf avses, straffes med dagsböter, där ej förseelsen är belagd med straff enligt allmän strafflag. 3§. Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra avstående eller upplåtande av fastighet skall vara åtföljd av fullständig be26

skrivning över det tillämnade företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skall framdragas eller i vilkas m a r k den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen behövliga, dels ock, såvitt ledningen skall framgå ovan jordytan, ägare och innehavare av de fastigheter, som, u t a n att ledningen skall över dem framdragas, äro belägna på mindre avstånd än tjugo meter från densamma, uppgift på de överenskommelser, som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock att där fråga är om ledning, som skall framdragas inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, förteckning, som nyss sagts, erfordras allenast såvitt angår fastigheter, över vilka ledningen skall framgå eller i vilkas m a r k den skall nedläggas. Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av a) beskrivning över det tillämnade företaget med kostnadsförslag och avfattning å karta över föreslagen lednings sträckning, b) uppgift om de i första stycket angivna rättsägare, med vilka överenskommelse icke kunnat träffas, om de hinder som därför mött, om de ledningssträckor som därav beröras samt om vidtagna åtgärder för att undanröja nämnda hinder, c) de uppgifter i övrigt rörande anläggningen och dess ändamål, som sökanden vill åberopa. Ansökan om områdeskoncession skall vara åtföljd av a) karta över ett till gränserna utmärkt område, inom vilket sökanden innehar och avser att vidare utbygga iågspänningsledningar eller ortsledningar på landsbygden eller motsvarande lokala ledningar i stad eller samhälle för verksamhet avseende direkt distribution av elektrisk kraft till allmänheten, b) plan för områdets framtida försörjning med elektrisk kraft, c) uppgift om spänning och strömart beträffande befintliga och tillämnade ledningar. Å kartan skall tillika särskilt utmärkas dels inom området befintliga lokala ledningar, som under a) sägs, jämte dem matande ledningar och stationer, dels huvudsaklig sträckning av högspänningsledningar, som erfordras enligt den under b) angivna planen. Finnes ej ansökan genast böra avslås, lämnas åt de kommuner eller municipalsamhällen, inom vilkas områden ledning skall framdragas eller anläggning eljest utföras, så ock åt de ägare och innehavare av fastigheter, som enligt vad ovan nämnts skola uppgivas, tillfälle att yttra sig över ansökningen och infordras i övrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande må erfordras. Vad ovan stadgats om skyldighet att förete karta över jord, som för elekt27

risk anläggning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter, så ock därom att tillfälle att yttra sig över gjord ansökan skall lämnas vissa menigheter samt ägare och innehavare av fastigheter, gälle ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom järnvägsområde. Övergångsbestämmelser 1 mom. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956. Förekommer i lag eller författning hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. 2 mom. Den som vid lagens ikraftträdande är innehavare av sådana lokala starkströmsledningar för allmän distribution, som avses i 2 § 1 mom. femte stycket nya lagen, vare icke skyldig söka områdeskoncession enligt nya lagen förrän detta av koncessionsmyndigheten påkallas. 3. mom. Intill dess områdeskoncession meddelats enligt nya lagen skall tillstånd att framdraga och nyttja starkströmsledning, som bort innefattas i områdeskoncessionen, meddelas i den för linjekoncession stadgade ordningen. För bibehållande och nyttjande av vid lagens ikraftträdande i bruk varande starkströmsledning som nu sagts, beträffande vilken tillstånd icke erfordrats enligt förut gällande lag, må med tillstånd anstå intill dess områdeskoncession meddelas. 4- mom. För innehavare av starkströmsledningar, vilka enligt nya lagen borde innefattas i områdeskoncession, skola, intill dess områdeskoncession meddelats, i 2 § 2 mom. nya lagen stadgade förpliktelser gälla det område, som skäligen bör försörjas med elektrisk kraft från sagda ledningar. 5 mom. Innehavare av ledningar, som i 3 och 4 mom. sägs, må efter koncessionsmyndighetens bedömande i stället för förut gällande tillstånd meddelas områdeskoncession enligt nya lagen. 6 mom. För innehavare av vid lagens ikraftträdande i bruk varande starkströmsledning, beträffande vilken tillstånd icke erfordrats enligt förut gällande lag men linjekoncession erfordras enligt nya lagen, skall, efter anmälan som i 9 mom. sägs, linjekoncession meddelas utan sådan prövning, som i 2 § 1 mom. andra och fjärde styckena nya lagen sägs. 7 mom. Innehavare av enligt nya lagen linjekoncessionspliktig, vid lagens ikraftträdande i bruk varande starkströmsledning skall, ändå att tillstånd för ledningen icke erfordrats enligt äldre lag, vara underkastad i 2 § 2 mom. nya lagen stadgade förpliktelser, såvida ej koncessionsmyndigheten på ansökan finner skäl medgiva undantag. 8 mom. För de förpliktelser, som enligt 4 och 7 mom. åligga innehavare av starkströmsanläggning, vare, där anläggningen ägs av annan än innehavaren, ägaren ansvarig lika med innehavaren, dock ej med annan egendom än anläggningen och vad därtill hör samt under nyttjanderätten inbegripes. 28

9 mom. Den som vid lagens ikraftträdande är innehavare av enligt nya lagen koncessionspliktig högspänningsledning utan att äga för honom själv utfärdat tillstånd till ledningens framdragande skall inom ett år efter lagens ikraftträdande till koncessionsmyndigheten härom ingiva anmälan. Närmare bestämmelser om anmälningsskyldighet utfärdas av Kungl. Maj :t. Utkast till kungörelse om ändring i stadgan den 5 maj 1939 om elektriska starkströmsanläggningar Härigenom förordnas att 1, 2, 4, 5, 6—9, 14—18, 21, 22, 24, 25, 27 och 28 §§ stadgan den 5 maj 1939 om elektriska starkströmsanläggningar skola erhålla följande ändrade lydelse, att 3 och 11 §§ skola upphävas samt att i samma stadga två nya paragrafer skola införas, betecknade 9a § och 9b §, av nedan angivna innehåll. Inledande

bestämmelser

1 §. Med starkströmsanläggningar — — — 250 volt. Det ankommer på statens elnämnd att utfärda närmare föreskrifter rörande starkströmsanläggningars utförande och skötsel. Angående utförande — varder föreskrivet. Om

anmälningsskyldighet 2 §.

Vill någon med stöd av områdeskoncession framdraga starkströmsledning för högspänning, skall han göra anmälan därom till elnämnden. Vid anmälan skall fogas karta utvisande ledningens sträckning och läget av till ledningen hörande transformatorstationer samt teknisk beskrivning över anläggningen. Närmare föreskrifter om anmälningsskyldighetens fullgörande ma meddelas av elnämnden. 3 §. Upphäves. 4§. Innehavare av koncessionspliktig starkströmsanläggning är pliktig att till elnämnden utan dröjsmål anmäla vid anläggningen inträffat olycksfall på grund av elektrisk ström ävensom sådan driftstörning, som kan hava väsentlig betydelse för den allmänna säkerheten. Innehavare av starkströmsanläggning för direkt distribution av elektrisk ström till allmänheten är tillika pliktig att till elnämnden utan dröjsmål anmäla sådant till hans kännedom kommet olycksfall på grund av elektrisk ström, vilket inträffat å till anläggningen ansluten abonnentanläggning. 29

Innehavare av koncessionspliktig starkströmsanläggning är pliktig att till elnämnden på anfordran ingiva uppgifter av teknisk och ekonomisk art, som elnämnden kan finna erforderliga för avgörande av frågor angående distributionsskyldighet. Om starkströmsledning

inom område för allmän väg 5 §. Framdrages starkströmsledning till efterrättelse. 1. Förlägges ledningen i luften skall den uppläggas å stolpar eller annat stöd av nödig hållfasthet. Stöden jämte tillhörande stag eller strävor få icke anbringas på körbana, cykel- eller gångbana eller på till vägen hörande vägren eller skyddsbankett samt ej heller så, att avrinning i vägdike eller snöröjning försvåras. I övrigt skall härom gälla vad elnämnden efter hörande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer. Ledningen skall — — — vägbanan erhålles. Till förekommande av fara i följd av ledningsbrott, isolatorskada m. m. skola särskilda skyddsåtgärder i form av fångarmar, förstärkt utförande eller dylikt vidtagas på sätt av elnämnden bestämmes. 2. Förlägges ledningen — upprensat skick. Är ledningens — — — angivande läget. 3. Vid ledningens förekommande vägunderhållsarbete. 4. Ledningens innehavare — må föranledas. 5. Behöver ledningens dennas innehavare. 6. Vid framdragande av starkströmsledningar för lågspänning skall eftersträvas, att antalet korsningsställen med allmän väg blir det minsta möjliga. Om starkströmsledning

inom område för vattentrafikled 6§. Framdrages starkströmsledning till efterrättelse. 1. Förlägges ledningen i luften över vattentrafikled, skall, där ej i sammanhang med beviljande av koncession särskild föreskrift meddelas om ledningens höjd över vattenytan, ledningen förläggas så högt, att den ej utgör hinder för den på platsen i allmänhet förekommande trafiken. På lämplig plats i närheten av korsningsstället skola uppsättas tydliga varningstavlor med uppgift om segelfri höjd under ledningen, såvida icke befrielse härifrån medgives av elnämnden efter hörande av lotsstyrelsen. Därest trafikleden finna erforderlig. I övrigt skall ledningen vara anordnad i enlighet med vad elnämnden efter hörande av lotsstyrelsen bestämmer. 2. Förlägges ledningen under vattentrafikled, skall ledningen nedläggas i trafikledens botten på sådant sätt, att den ej blir till hinder för sjöfarten. Vid ledningens landningsplatser skola tydliga varningstavlor uppsättas. Där så av lotsstyrelsen finnes påkallat skola ensmärken och ensfyrar anSO

ordnas till utmärkande av ledningens sträckning samt förbud utverkas mot ankring inom lämpligt avstånd från ledningen. Ledningens innehavare är skyldig att senast i samband med ledningens anordnande till sjökarteverket insända karta utvisande ledningens sträckning inom vattenområdet samt, då fråga är om luftledning, uppgift om lägsta segelfria höjden under ledningen. 3. Behöver till — — — dess försorg. 4. Vid framdragande av starkströmsledningar för lågspänning skall eftersträvas, att antalet korsningsställen med vattentrafikled blir det minsta möjliga. Om starkströmsledning

inom område

för

järnväg

Framdrages starkströmsledning till efterrättelse. 1. Förlägges ledningen — spåren erhålles. Ledningsstöd och ledningstrådar skola hava sådan hållfasthet och vara försedda med sådana särskilda skyddsanordningar, som elnämnden föreskriver. 2. Förlägges ledningen — — — lämpligen medgiva. Förlägges ledningen — — — under jordytan. Förlägges ledningen — upprensat skick. Är ledningens •— vid banvallen. 3. Ledningens innehavare — — — banans längdriktning. Därest dubbelspår — därav betingas. Stolparna å — — — banbefälets anvisningar. 4. Jämväl andra — ofördröj ligen vidtagas. 5. Innan arbete av banbefälet. 6. Sådana arbeten ledningens innehavare. 7. Ledningens innehavare eller underhåll. 8. Vid framdragande av starkströmsledningar för lågpänning skall eftersträvas, att antalet korsningsställen med järnväg blir det minsta möjliga. Om starkströmslednings

anordnande

i förhållande

till svag strömsledning

ar

8|. 1. Framdrages starkströmsledning så att den korsar eller på annat sätt kommer i farlig närhet av förut befintlig ledning för svagström, skola de skyddsåtgärder vidtagas, som föreskrivas av elnämnden. Kostnaderna för skyddsanordnings vidtagande och underhåll skola bäras av starkströmsledningens innehavare. 2. Framdrages starkströmsledning till efterrättelse. Starkströmsledningens innehavare för enkelstolpslinje. Härvid iakttages övriga järnvägar. Vid ombyggnad sitt medgivande. 31

3. Vid framdragande av starkströmsledningar för lågspänning skall eftersträvas, att antalet korsningsställen med svagströmsledningar blir det minsta möjliga. Om starkströmsledningar

inom bebyggt

område

9§. 1. Framdrages blank spänning däröver. Om byggnad är högre än närliggande lednings lägst belägna ledare, skall ledningens avstånd från byggnaden ökas enligt närmare bestämmande av elnämnden. Ledningens höjd högre spänning. Vad ovan i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning på kontaktledning för elektrisk järnväg, spårväg eller trådbuss. I detta — som helst. I övrigt skola vid starkströmslednings framdragande inom område, som i detta moment avses, de särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas, som av elnämnden föreskrivas. Elnämnden må, när skäl därtill äro, meddela eftergift från de i detta moment lämnade föreskrifterna. 2. Är eller blir stadsplan eller byggnadsplan fastställd för område, inom vilket starkströmsledning framdragits skall ledningens innehavare vara skyldig vidtaga de förändringar av ledningen, däri inbegripet dess förläggande i marken, som elnämnden kan finna ur säkerhetssynpunkt erforderliga med hänsyn till områdets bebyggande. 9a §. Starkströmsledning för högspänning må icke inom område, för vilket ej finnes stadsplan eller byggnadsplan, framdragas ovan jordytan på mindre avstånd än tjugo meter från annan tillhörigt boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård därest byggnadens, tomtplatsens eller trädgårdens ägare motsätter sig detta, utan så är, att annan sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, av elnämnden prövas medföra minst lika stort men som den föreslagna. Om starkströmsledning vid flygfält 9b §. Starkströmsledning må ej. utan flygfältsinnehavarens medgivande framdragas ovan jordytan på mindre avstånd än 2 500 meter från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt eller till allmänt bruk godkänt flygfält. Driftbestämmelser 11 §. Upphäves. 32

Om tillsyn

över starkströmsanläggningars

utförande

och

skötsel

14 §. Tillsyn över starkströmsanläggningar utövas av befattningshavare nämnden och densamma underställda organ.

hos el-

15 §. (Första stycket u t g å r ) . Koncessionspliktig starkströmsanläggning må ej tagas i bruk förrän den blivit avsynad och godkänd av särskilt förordnad tillsyningsman hos elnämnden eller denne eljest funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga mot anläggningens brukande. (Tredje stycket u t g å r ) . 16 §. Vid avsyning skall tillses, att för starkströmsanläggningar i denna stadga eller av elnämnden meddelade föreskrifter så ock de särskilda föreskrifter, som kunna hava blivit beträffande anläggningen i fråga givna, äro vid dess utförande iakttagna, ävensom att anläggningen i övrigt är anordnad på ett betryggande sätt. 17 §. Sedan koncessionspliktig starkströmsanläggning tagits i bruk har tillsyningsman att besiktiga densamma, så ofta elnämnden därom förordnar eller tillsyningsman finner det erforderligt. Besiktning skall ock ske, då sådant hos elnämnden eller tillsyningsman påkallas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Sker besiktning därvid närvara. Därest tillsyningsmannen å anläggningen. Tillsyningsman meddelar — blivit vidtagen. Anmäles hos elnämnden, att fara uppstått i följd av anläggningens drift, äger nämnden där sådant finnes nödigt, förordna, att anläggningen skall sättas ur bruk intill dess besiktning, varom i denna paragraf är sagt, kan företagas. 18 §. Icke koncessionspliktig starkströmsanläggning må besiktigas i den omfattning elnämnden eller tillsyningsman, finner erforderligt och gäller därvid vad i 17 § angående besiktning och anläggnings sättande ur bruk är stadgat. Elnämnden må därjämte, när särskilda skäl föreligga, ålägga innehavare av sådan starkströmsanläggning att på egen bekostnad låta besiktiga anläggningen genom annan fackman, som kan av elnämnden godkännas. Elnämnden må meddela de säkerhetsföreskrifter rörande anläggningen, vartill besiktningen må giva anledning. Där tillsyningsman

21 §. myndighet ankomma. 33

Finner tillsyningsman, att anordning blivit vidtagen, som ej överensstämmer med av elnämnden meddelade säkerhetsföreskrifter men som likväl kan anses fullt betryggande, äger tillsyningsmannen hos elnämnden föreslå att anordningen i fråga må godkännas. 22 §. Tillsyningsman må ej för egen eller annans räkning driva eller hava del i eller anställning vid företag, som är underkastat tillsyn enligt denna stadga eller som avser tillverkning av materiel för starkströmsanläggningar, och ej heller, därest icke sådant av elnämnden medgives eller författningsenligt tillkommer honom, för dylikt företag åtaga sig uppdrag mot ersättning. 24 §.

Mot beslut av tillsyningsman må den, som därmed är missnöjd, föra talan genom besvär hos elnämnden inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del. Beslut att — ordning beslutat. Särskilda

bestämmelser 25 §. Innehavare av koncessionspliktig starkströmsanläggning skall vara skyldig att, utöver vad i koncessionen särskilt föreskrives, iakttaga de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft från sådan anläggning, ävensom i fråga om motverkande av störningar å radiomottagningsanläggning, vilka kunna bliva i laga ordning meddelade. Ansvarsbestämmelser 27 §. Den, som icke ställer sig till efterrättelse bestämmelserna i denna stadga eller av elnämnden eller tillsyningsman med stöd av densamma meddelade föreskrifter, straffes med dagsböter, där ej förseelsen är belagd med straff enligt allmän strafflag eller särskild påföljd i stadgan angivits. 28 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, som avses i 27 §, ändå att angivelse därom ej skett. Han är ock pliktig utföra åtal å dylik förseelse, som hos honom av elnämnden eller tillsyningsman angives. Åtal utföres — — — allmän domstol. Utkast till lag om accis på elektrisk kraft Härigenom förordnas som följer. 1 §. För elektrisk kraft, som framställes inom riket i kraftstation, i vilken vid generatorspänning uttages minst 500 000 kilowattimmar under året, även34

som för elektrisk kraft, som till samma myckenhet överföres hit från annat land, skall till den i 3 § angivna fonden inbetalas en avgift (elaccis) i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Elaccisen skall gäldas av kraftproducenten eller, då fråga är om importerad kraft, av importören. 2 §.

Därest enligt gällande avtal producent eller importör är förhindrad att hos kraftavnämare uttaga vad han måst utgiva i elaccis, må koncessionsmyndigheten på framställning, utan hinder av avtalet, i erforderlig mån reglera priset. 3 §. Elaccis skall utgå med det belopp som Kungl. Maj :t bestämmer, högst 0,1 öre för varje vid generatorspänning framställd respektive importerad kilowattimme. Elaccisen skall inbetalas till en särskild fond, elnätsfonden, som skall förvaltas av statens elnämnd. Fondmedlen skola användas, förutom till täckning av statens elnämndsorganisations kostnader för elkraftförsörjningens rationalisering, till att genom räntefria lån och bidrag åt elektriska distributionsföretag medverka till en ändamålsenlig försörjning med elektrisk kraft till skäligt pris. Närmare bestämmelser om lån och bidrag från elnätsfonden meddelas av Kungl. Maj :t. 4 §. Kontrollen över elaccisens behöriga utgörande utövas av elnämnden. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, elnämnden äger medgiva de avvikelser för elaccisens utgörande, som med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade, samt, då skäl därtill föreligga, medgiva befrielse från eller återbäring av elaccis. 5 §. Den som ämnar framställa eller importera elektrisk kraft, för vilken elaccis skall utgå, skall före rörelsens upptagande göra skriftlig anmälan därom till elnämnden, med angivande av företagets namn och postadress. Vid anmälan skall härjämte angivas belägenheten av och den installerade generatoreffektcn för varje kraftverk, som nyttjas i rörelsen. Skall kraft importeras skall i anmälan uppgivas från vem kraften skall inköpas och till vilken myckenhet. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall elnämnden underrättas därom inom fjorton dagar. 6 §.

För kontrollen över elaccisens behöriga utgörande äger elnämnden anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän. 35

7 §. Den som har att erlägga elaccis är pliktig att ordna sin mätning av kraften och sin bokföring på sådant sätt, att den enligt elnämndens bedömande möjliggör kontroll av den kraftmängd, som skall ligga till grund för beräkning av elaccisen. Vid anfordran skall den accispliktige tillhandahålla elnämnden eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker och tillhörande handlingar samt andra erforderliga uppgifter. 8 §.

Accispliktig skall utan anmaning till elnämnden avlämna på tro och heder upprättad deklaration angående producerad eller importerad elektrisk kraft, för vilken elaccis skall utgå. Deklaration, som här avses, skall avlämnas vid samma tid som deklarationer vid taxering för inkomst eller förmögenhet och avse samma räkenskapsår som dessa. Närmare föreskrifter angående deklarationer meddelas av Kungl. Maj :t. 9 §. Underlåter deklarationsskyldig att avlämna föreskriven deklaration eller befinnes deklarationen oriktig, äger elnämnden fastställa den elaccis, som rätteligen skall utgå. 10 §. Samtidigt med att deklaration avlämnas skall den accispliktige erlägga enligt deklarationen upplupen accis genom insättning på elnämndens postgirokonto. I fall som avses i 9 § ankommer det på elnämnden att bestämma tid, inom vilken accisen skall erläggas. Försummar accispliktig att inleverera accis enligt denna lag, må accisen på framställning av elnämnden omedelbart utmätas. 11 §. Underlåter någon att fullgöra enligt 5 § föreskriven anmälan, straffes med dagsböter, ej under tjugo. Underlåter någon i andra fall än som i 10 § eller ovan i första stycket avses att fullgöra åtgärd, som åligger honom enligt denna förordning eller ined stöd av densamma meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. 12 §. Elnämnden må vid vite förelägga producent eller importör av elektrisk kraft att fullgöra åtgärd, som åligger honom enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggande icke må avse erläggande eller inleverans till elnämnden av elaccis. 36

13 §. Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen. Har någon i annat fall än i första stycket avses uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i deklaration lämnat oriktig uppgift, ägnad att leda till inleverans av för låg elaccis, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 14 §. Den, som har eller har haft att taga befattning med kontroll enligt denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman som bryter häremot vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse som nu sagts, straffes med dagsböter. 15 §. Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå elnämnden eller kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas producera eller importera elektrisk kraft. 16 §. Förseelse, som avses i 11 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av elnämnden. Böter och viten, som utdömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Kungl. Maj:t äger ningen av denna lag.

utfärda

17 §. föreskrifter,

som erfordras för tillämp-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956. Härvid skall iakttagas att om i lagen avsedd produktion eller import av elektrisk kraft bedrives vid tiden för ikraftträdandet, skall den i 5 § omförmäkla anmälan göras senast den 15 januari 1956.

U t k a s t till förordning angående lån och bidrag från elnätsfonden Härigenom förordnas som följer. 1 §• Från elnätsfonden, som förvaltas av statens elnämnd, må i den ordning och under de villkor nedan angivas elnämnden bevilja räntefritt lån och bidrag för anläggande av distributionsnät för elektrisk kraft, för upprustning, varmed menas förnyelse, omläggning eller förstärkning av sådant nät, samt för medverkan i övrigt till en ändamålsenlig försörjning med elektrisk kraft till skäligt pris. 37

2 §. Lån eller bidrag må beviljas företag med ändamål att bedriva allmän distribution av elektrisk kraft, vilket prövas lämpligt bedriva sådan verksamhet eller eljest av elnämnden finnes vara i behov av ekonomiskt stöd i avvaktan på ytterligare åtgärder för kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. 3§. Låne- och bidragsbelopp skall, där ej bestämmelserna i andra stycket av denna paragraf till annat föranleda, avvägas så att det stödsökande företaget kan tillämpa skäligt elkraftpris. Grunder för bestämmande av detta pris fastställas i särskild ordning av Kungl. Maj:t. Är lånets eller bidragets ändamål att möjliggöra upprustning av distributionsnät, må vid bestämmande av låne- eller bidragsbeloppets storlek hänsyn tagas till de faktorer, som varit orsak till nätets bristfälliga tillstånd. Lån och bidrag gemensamt må, tillsammans med samtidigt beviljat statligt räntebärande lån, icke överstiga den verkliga anläggnings- och upprustningskostnaden, jämte de medel som erfordras för gäldande av företagets skulder. 4 §.

Vid beviljandet av lån eller bidrag äger elnämnden meddela de särskilda villkor och föreskrifter, som kunna anses erforderliga för vinnande av de med lånet eller bidraget avsedda ändamålen. 5 §. För lån skall ställas säkerhet, som elnämnden finner godtagbar. Utgöres erbjuden säkerhet av inteckning i stationsfastighet må sådan inteckning, i avvaktan på registrering enligt lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m., godtagas på särskilda av elnämnden föreskrivna villkor. Elnämnden äger att i förekommande fall på sökandens bekostnad anlita det biträde, som kan befinnas erforderligt för prövningen av den erbjudna säkerheten. Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom erhållet föreläggande avlämnats säkerhet, som av elnämnden godkännes, skall rätten till lånets utbekommande anses förverkad. 6 §.

Ansökan om lån eller bidrag skall ställas till elnämnden och innehålla uppgift om det sökta lånets eller bidragets storlek, det ändamål, vartill lånet eller bidraget är avsett att användas, och den säkerhet för lånet, sökanden erbjuder. Vid ansökan skola fogas: a) registreringsbevis, stadgar, bolagsordning eller andra behörighetshandlingar för det sökande företaget; b) uppgifter om företagets ekonomiska ställning, företagets tidigare finan38

siering, tillämpade tariffer samt antalet i distributionsrörelsen anställda eller eljest anlitade personer och deras fackliga kompetens; c) av sakkunnig person upprättad plan jämte nödiga ledningskartor ävensom kostnadsberäkning rörande den anläggning, för vilken lån eller bidrag sökes; d) räntabilitetsberäkning enligt elnämndens anvisning samt e) bevis angående företagets tillgång till elektrisk kraft. Elnämnden äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga i fråga om ansökningens innehåll och avfattning. 7 §.

över låne- eller bidragsansökan skall elnämnden inhämta utlåtande från vederbörande länsstyrelse samt, därest anläggningen är eller avses bli ansluten till statens vattenfallsverks kraftledningsnät, från vattenfallsstyrelsen. 8 §. Beviljat lån utlämnas av elnämnden, sedan låntagaren dit avlämnat godtagbar skuldförbindelse jämte säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande och nämnden förvissat sig om att hinder i övrigt ej föreligger för lånets utlämnande. Bidrag utlämnas av elnämnden sedan nämnden förvissat sig om att hinder härför ej föreligger. Låne- eller bidragsbelopp skall, då elnämnden finner det erforderligt, utbetalas i särskilda poster efter nämndens bestämmande i den mån arbetet fortskrider och kostnaden därför styrkes. 9 §. Lån skall, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett av därpå följande högst tjugoåtta år med av elnämnden vid lånets beviljande föreskriven amortering, låntagaren dock obetaget att snabbare än föreskrivet amortera lånet. För belopp, som ej gäldas inom föreskriven tid, skall från förfallodagen, tills betalning sker, gäldas dröjsmålsränta enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1943 (936). 10 §. Därest genom ökad anslutning eller annan omständighet de för storleken av ett utlämnat lån eller bidrag bestämmande förutsättningarna ändrats, så att det utlämnade lånet eller bidraget blivit större än som motsvarar det verkliga behovet beräknat enligt tilldelningsgrunderna, äger elnämnden föreskriva återbäring av det mot ifrågavarande kostnadsminskning svarande låne- eller bidragsbeloppet. 11 §. Därest elnämnden under lånetiden skulle finna den ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låntagaren inom två månader efter därom 39

av nämnden erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar, som av nämnden kunna godtagas. 12 §. Det åligger elnämnden att i den omfattning, som finnes erforderligt, ombesörja fortlöpande kontroll av de företag, till vilka lån eller bidrag lämnats. Lån- eller bidragstagaren skall vara skyldig underkasta sig dylik kontroll samt årligen inom tid och på sätt elnämnden föreskriver till nämnden avgiva redogörelse för företagets drift och ekonomiska ställning. 13 §. Elnämnden äger förklara att lån skall vara genast eller inom viss tid, helt eller delvis, förfallet till återbetalning eller att utlämnat bidrag skall återbäras, därest a) i fråga om lån låntagaren ej fullgör sina förpliktelser avseende amortering eller säkerhet; b) anläggningen icke drives eller underhålles på tillfredsställande sätt i enlighet med de villkor, som uppställts vid lånets eller bidragets beviljande; c) lån- eller bidragstagaren genom oriktiga uppgifter föranlett lånets eller bidragets beviljande eller ock förfogat över låne- eller bidragsmedel för annat än stadgat ändamål; d) Sådana förhållanden eljest inträtt, att lån- eller bidragstagaren med hänsyn till ändamålet med lånet ej längre bör få tillgodonjuta detsamma. Utkast till kungörelse om ändring i bestämmelserna för kraftledningslånefonden Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna, att kungl. kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718) angående allmänna bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden skall erhålla följande ändrade lydelse. 1 §. F r å n kraftledningslånefonden, som förvaltas av statskontoret, må i den ordning och under de villkor nedan angivas statens elnämnd bevilja lån för anläggande av distributionsnät för elektrisk kraft, för upprustning, varmed menas förnyelse, omläggning eller förstärkning av sådant nät, samt för medverkan i övrigt till en ändamålsenlig försörjning med elektrisk kraft till skäligt pris. 2 §. Lån må beviljas företag med ändamål att bedriva allmän distribution av elektrisk kraft, vilket prövas lämpligt bedriva sådan verksamhet eller eljest av elnämnden finnes vara i behov av statligt lån i avvaktan på ytterligare åtgärder för kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. 3 §.

Lån må ej beviljas till högre belopp, än som kan förräntas genom företa40

gets verksamhet med tillämpning av skäligt elkraftpris. Grunder för bestämmande av detta pris fastställas i särskild ordning av Kungl. Maj :t. 4 §.

Vid beviljandet av lån äger elnämnden meddela de särskilda villkor och föreskrifter, som kunna anses erforderliga för vinnande av de med lånet avsedda ändamålen. 5 §. För lån skall ställas säkerhet, som elnämnden finner godtagbar. Utgöres erbjuden säkerhet av inteckning i stationsfastighet må sådan inteckning, i avvaktan på registrering enligt lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m., godtagas på särskilda av elnämnden föreskrivna villkor. Elnämnden äger att i förekommande fall på sökandens bekostnad anlita det biträde, som kan befinnas erforderligt för prövningen av den erbjudna säkerheten. Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom erhållet föreläggande avlämnats säkerhet, som av elnämnden godkännes, skall rätten till lånets utbekommande anses förverkad. 6 §.

Ansökan om lån skall ställas till elnämnden och innehålla uppgift om det sökta lånets storlek, det ändamål, vartill lånet är avsett att användas, och den säkerhet för lånet, sökanden erbjuder. Vid ansökan skola fogas: a) registreringsbevis, stadgar, bolagsordning eller andra behörighetshandlingar för det lånesökande företaget; b) uppgifter om företagets ekonomiska ställning, tillämpade tariffer samt antalet i distributionsrörelsen anställda eller eljest anlitade personer och deras fackliga kompetens; c) av sakkunnig person upprättad plan jämte nödiga ledningskartor ävensom kostnadsberäkning rörande den anläggning, för vilken lån sökes; d) räntabilitetsberäkning enligt elnämndens anvisning samt e) bevis angående företagets tillgång till elektrisk kraft. Elnämnden äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga i fråga om ansökningens innehåll och avfattning. 7 §.

Över låneansökan skall elnämnden inhämta utlåtande från vederbörande länsstyrelse samt, därest anläggningen är eller avses bli ansluten till statens vattenfallsverks kraftledningsnät, från vattenfallsstyrelsen. 8 §.

Statskontoret skall givas del av elnämndens beslut om beviljande av lån från fonden. Beviljat lån utlämnas av statskontoret sedan låntagaren dit avlämnat dels godtagbar skuldförbindelse jämte av elnämnden godkänd säkerhet för 41

förbindelsens behöriga fullgörande, dels ock av elnämnden utfärdat bevis att hinder i övrigt ej föreligger för lånets utlämnande. Lånebelopp skall, då elnämnden finner det erforderligt, utbetalas i särskilda poster efter nämndens bestämmande i den mån arbetet fortskrider och kostnaden därför styrkes. 9 §. Å lyftat lånebelopp skall, intill dess lånet innehafts under två år från första lyftningsdagen, erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med av Kungl. Maj :t för varje budgetår fastställd normalränta. Lån skall, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett av därpå följande högst tjugoåtta år med lika annuitet, därav såsom ränta räknas av Kungl. Maj :t för varje budgetår fastställd normalränta, utgörande lägst 4 procent å det oguldna kapitalbeloppet, låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av lånet. För belopp, som ej. gäldas inom föreskriven tid, skall från förfallodagen, tills betalning sker, gäldas dröjsmålsränta enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1943 (936). 10 §. Därest statskontoret eller elnämnden under lånetiden skulle finna den ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låntagaren inom två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar, som av elnämnden godkännas. 11 §. Det åligger elnämnden att i den omfattning som finnes erforderligt ombesörja fortlöpande kontroll av de företag, till vilka lån lämnats, samt underrätta statskontoret om vad därvid förekommit. Låntagaren skall vara skyldig underkasta sig dylik kontroll samt årligen inom tid och på sätt elnämnden föreskriver till nämnden avgiva redogörelse för företagets drift och ekonomiska ställning. Elnämnden skall meddela statskontoret sådana av nämnden uppmärksammade förhållanden, som äro av beskaffenhet att böra föranleda åtgärder enligt 12 §. 12 §. Statskontoret äger förklara lån vara genast eller inom viss tid, helt eller delvis, förfallet till återbetalning, därest a) låntagaren ej fullgör sina förpliktelser i fråga om räntelikvid, amortering eller säkerhet; b) anläggningen icke drives eller underhålles på tillfredsställande sätt i enlighet med de villkor, som uppställts vid lånets beviljande; c) låntagaren genom oriktiga uppgifter föranlett lånets beviljande eller ock förfogat över lånemedel för annat än stadgat ändamål; d) sådana förhållanden eljest inträtt, att låntagaren, med hänsyn till ändamålet med lånet, ej längre bör få tillgodonjuta detsamma. 42

Specialmotivering till författningsutkasten Ändringarna i lagen den 27 juni 1902 innefattande bestämmelser om elektriska anläggningar

vissa

Elkraftutredningens förslag innebär i huvudsak, att distributör av elkraft i princip skall vara skyldig att tillgodose alla normala elkraftbehov inom ett givet distributionsområde och för detta ändamål hålla anläggningarna i gott stånd. I samband härmed föreslås en del ändringar beträffande koncessionsprövningen i syfte att säkerställa planmässighet vid utbyggnad särskilt av huvudledningar. Vidare avses med förslaget att möjliggöra, att distributionsföretag skapas, som äro väl ägnade att svara för en ändamålsenlig elkraftförsörjning. För att genomföra dessa förslag erfordras att delar av 1902 års lag omarbetas. Lagen innehåller i huvudsak bestämmelser om expropriation (1 §), om koncession och prisreglering (2 §), om ansökningsförfarandet i expropriations- och koncessionsärenden (3 §), om skadestånd (4—14 §§) samt om rätt för Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter (15 §). De ändringar som elkraftutredningen föreslår hänföra sig till 1—3 §§. Särskilt 2 § har genomgripande omarbetats. Bestämmelserna om skadestånd i 4— 14 §§ ha icke behandlats, enär elkraftutredningen icke anser att dessa omfattas av utredningsuppdraget. 1 §. Kommun är f. n. i princip ej pliktig att inom område med stadsplan eller byggnadsplan eller inom fastställt hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag för framdragande av elektrisk starkströmsledning. Denna s. k. kommunala vetorätt behandlas närmare i kap. 12 under rubriken »Kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen» (s. 270 —276). Som där framhålles anser elkraftutredningen att vetorätten kan bli till hinder vid en framtida rationalisering av elkraftförsörjningen. Med stöd av den föreslagna nya lydelsen av 2 § 3 mom. i 1902 års lag kan koncession även för ett kommunalt företag tänkas bli upphävd, när synnerlig anledning därtill förekommer med hänsyn till kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. Koncessionen kommer då att överföras på annat företag. För att detta företag skall kunna framdraga ledningar inom kommunen fordras att den kommunala vetorätten icke lägger hinder i vägen. Expropriationstillstånd skall därför enligt förslaget kunna meddelas mot kommunens bestridande, om det finnes erforderligt med hänsyn till elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. Redan enligt nuvarande lag gäller undantag från vetorätten då »synnerliga skäl» kunna åberopas. Då sådana skäl kunna föreligga, som ej ha direkt samband med kraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande — exempelvis framdragande av en industriägd ledning — är tillägget »eller eljest synnerliga skäl föreligga» motiverat. 43

2 §. 2 § i 1902 års lag är f. n. uppdelad i sju moment. Bestämmelser finnas i 1—3 mom. om vilka elektriska ledningar som äro koncessionspliktiga, i 4 mom. om koncessionsprövningen, i 5 mom. om förhandstillstånd, i 6 mom. om prisreglering och i 7 mom. om straff för överträdelser av lagens bestämmelser. Paragrafen har enligt förslaget helt omredigerats och uppdelats i fyra moment, av vilka mom. 1 behandlar koncessionsskyldighetens föremål och omfattning, prövningsmyndighet, olika koncessionsformer, riktlinjer för prövningen, giltighetstid och föreskrivande av särskilda villkor för koncession. I 2 mom. upptagas de nya bestämmelserna om distributionsskyldighet, innefattande även prisreglering, i 3 mom. bestämmelser om hävande av koncession och i 4 mom. straffbestämmelser. Elkraftutredningens förslag innebär bl. a., att principiellt alla starkströmsanläggningar skola vara underkastade koncessionsplikt. Jordkablar liksom ledningar över egen eller frivilligt upplåten mark ha därför ej såsom nu undantagits. Å andra sidan anses det icke nödvändigt, att alla i nuvarande 1—3 mom. intagna speciella bestämmelser till skydd för enskild rätt (lednings avstånd från boningshus m. m.) eller för allmänna intressen (lednings framdragande inom trafikled eller i närheten av flygfält) inflyta i lagen. Dessa bestämmelser ha överförts till 1939 års stadga om elektriska starkströmsanläggningar. 1 mom. I utredningens förslag ha införts begreppen koncession, linjekoncession och områdeskoncession. Oavsett om begreppet koncession rent vetenskapligt är fullt riktigt i detta sammanhang så är det dock vedertaget språkbruk även officiellt. Genom att införa detta begrepp förenklas lagtexten. Begreppet starkströmsanläggning finnes definierat i 1939 års stadga. Ehuru något oegentligt har koncessionen liksom f. n. knutits till ledningen och icke till anläggningen i dess helhet. Koncession erfordras alltså icke för exempelvis en transformatorstation. Av de undantag från koncessionsskyldigheten, som finnas i nuvarande lag, har endast bibehållits undantaget för ledning, som till hela sin sträckning faller inom byggnad eller inhägnad gård. Koncessionsprövning av dylika ledningar anses icke erforderlig varken ur behovs- och planmässighetssynpunkt eller med hänsyn till säkerhetskraven. Koncessionen skall enligt förslaget ej utfärdas för viss företagare »eller hans rättsinnehavare» utan endast för bestämd person eller bestämt företag, som är anläggningens innehavare. Denne anses principiellt såsom bärare av de rättigheter och skyldigheter, som koncessionen medför. Om alltså koncessionerad anläggning upplåtes med nyttjanderätt, kräves ny koncession för nyttjanderättshavaren. Hinder synes för sådant fall ej möta att även nya ledningar, som framdragas med stöd av koncession för nyttjanderättshavaren, tillhöra ägaren av anläggningen i övrigt. 44

Som koncessionsmyndighet har angivits Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj.t bemyndigar. Enligt elkraftutredningens förslag skall det stora flertalet koncessionsärenden avgöras av det föreslagna organet statens elnämnd. I lagtexten har emellertid icke elnämnden omnämts bl. a. därför att den avses bli av provisorisk karaktär. Under alla förhållanden synas vissa ärenden liksom nu böra förbehållas Kungl. Maj:ts avgörande (jfr SFS 627/1950) och bemyndigande av elnämnden sker lämpligen i samband med blivande beslut om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och nämnden. Koncession kan meddelas som linjekoncession eller områdeskoncession. En närmare redogörelse för dessa olika slag av koncessioner finnes i betänkandets kap. 19 (s. 376—378). Som där framhålles kommer linjekoncession att erfordras huvudsakligen för stamledningar, landsledningar och bygdeledningar, men även för en del ledningar med lägre spänning, som icke omfattas av områdeskoncession. Områdeskoncession skall meddelas för närdistributionsnät. Som i kap. 19 framhålles kunna dessa nät vara av högst varierande spänning beroende på om de exempelvis tillgodose ren landsbygd eller större städer. Närdistributionsnät har i lagtexten beskrivits såsom »lågspänningsledningar och ortsledningar på landsbygden samt motsvarande lokala ledningar i städer och samhällen». För dylika ledningar kan endast områdeskoncession meddelas och enligt den ändrade 3 § avviker ansökningsförfarandet från det, som tilllämpas för linjekoncessionen. Av redogörelsen i kap. 1 (s. 58) för överföringssystemet framgår närmare, vilka ledningar som f. n. böra hänföras under begreppet ortsledning. Utvecklingen kan emellertid tänkas medföra förskjutningar av de spänningsvärden, som nu anses normala för överföringssystemets olika delar. En närmare definition av de ledningar, som skola innefattas i områdeskoncession, kan därför knappast ges i lagtexten. Avsikten är att koncessionsmyndigheten i koncessionsbeslutet skall ange, vilka slag av ledningar och för vilken högsta spänning dessa få utföras med stöd av områdeskoncessionen. Områdeskoncession skall endast meddelas för ett område, som befinnes lämpligt som enhet för detalj distributionsverksamhet. Härför bör krävas att det utgör en lämplig förvaltningsenhet och att distributionsapparaten är eller kan bli tekniskt-ekonomiskt riktigt utbyggd. Hänsyn måste därvid även tagas till att grannområdena bli lämpliga. Den som erhåller områdeskoncession har icke blott rätt utan även skyldighet att distribuera inom området. Leveransskyldighet kan åläggas även den som erhållit linjekoncession. Avser koncessionsansökan ledningar för allmän elkraftdistribution skall sökandens lämplighet att driva verksamhet för allmän distribution prövas. Prövningen bör ske med beaktande av koncessionssökandens tekniska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar härför. (Se vidare kap. 19 s. 383—384). Bestämmelsen att linjekoncession ej må meddelas för ledning, som bör 45

innefattas i områdeskoncession, har tillkommit för att hindra att en distributör söker undandraga sig distributionsskyldigheten genom att i ett visst fall begära linjekoncession i stället för områdeskoncession. Rätten att utan koncessionsprövning framdraga ledningar inom området begränsas givetvis av hänsynen till markägares m. fl. motstående intressen, vilka vid områdeskoncession icke kunna beaktas i samband med koncessionsgivningen utan först i samband med utbyggandet. De regler som erfordras härför återfinnas i 1939 års stadga med däri av elkraftutredningen föreslagna ändringar. 2 mom. I detta moment behandlas bestämmelserna om koncessionshavares distributionsskyldighet, vilka utgöra en av de mest betydelsefulla nyheterna i elkraftutredningens förslag. I fråga om motiveringen hänvisas till vad som yttrats i kap. 19 s. 381—385. Distributionsskyldighet åligger främst områdeskoncessionshavare för normala förbrukningsobjekt inom området, dvs. sådana som det ur belastningssynpunkt är tekniskt och ekonomiskt riktigt att ansluta till närdistributionsnätet. En områdeskoncessionshavare har rätt men ej plikt att leverera till exempelvis en kraftslukande storindustri inom området. För att innehavaren av områdeskoncession skall kunna fullgöra sin distributionsskyldighet fordras att han har nödig tillgång till råkraft. Skulle det bli omöjligt för honom att genom frivilligt avtal anskaffa den råkraft, som erfordras för distributionsskyldighetens fullgörande, kan, efter särskild prövning, innehavare av linjekoncession åläggas skyldighet att leverera råkraft, eller — om han själv ej har tillräcklig krafttillgång — att upplåta sin anläggning för transitering av råkraft till områdeskoncessionshavaren. Härutöver bör linjekoncessionshavare kunna efter prövning i varje särskilt fall åläggas leveransplikt till sådana industrier eller andra förbrukare, vilkas verksamhet finnes vara av större betydelse för det allmänna. Ifrågavarande skyldighet bör i första hand åläggas innehavare av linjekoncession, som avser ledning för allmän distribution, däremot icke exempelvis en industriägd ledning, som kan utnyttjas blott för industrins eget behov. En förutsättning för distributionsskyldighetens fullgörande är att distributionsanläggningen hålles i gott stånd. Envar distributör, som har distributionsskyldighet, har därför uttryckligen förpliktats att hålla distributionsanläggningen i sådant skick att den fyller skäliga krav på driftsäkerhet och belastningsbarhet. Detta stadgande medför givetvis ingen inskränkning i gällande säkerhetsföreskrifter beträffande anläggning, vars innehavare icke ålagts distributionsskyldighet. Distributionsskyldig koncessionshavare är pliktig att tillhandahålla kraft »på skäliga villkor». Detta innebär att han i förekommande fall måste underkasta sig reglering icke blott av priset utan även av andra villkor för kraftens tillhandahållande. Prisregleringsinstitutet har utvidgats även i så måtto, att undantagandet av statliga och kommunala taxor på sätt närmare 46

motiverats i kap. 12 (s. 280) och 19 (s. 384) ansetts icke böra bestå efter införandet av bestämmelserna om distributionsskyldighet. När skäl därtill föreligger skall prisreglering kunna begäras jämväl av kraftleverantör, nämligen i samband med täckning av kostnader för accis på elkraft (se förslag till lag om accis på elektrisk kraft, 2 §.) Uppstår fråga om fullgörandet av distributionsskyldighet skall denna prövas och avgöras av koncessionsmyndigheten. Detta gäller sålunda även prisfrågar, som förut ankommit på statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström. Prisregleringsärenden liksom andra ärenden av större vikt förutsättas bli avgjorda av elnämnden in pleno. Hinder synes ej möta att koncessionsmyndigheten, liksom förut prisregleringsnämnden, hänskjuter vissa uppkomna tvistefrågor till Svenska elverksföreningens tariffkommission för förlikningsförsök. Bestämmelse härom bör intagas i instruktion för elnämnden. Prövningen av frågor, som innefattas i distributionsskyldigheten, torde när de beröra statens vattenfallsverk böra förbehållas Kungl. Maj :t i samband med den fördelning av ärenden mellan Kungl. Maj :t och elnämnden, som förutsattes ske genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t. 3 mom. I gällande lag finnes icke utsagt att en koncession kan upphävas och hos koncessionsmyndigheterna synes tveksamhet råda, om en koncession kan upphävas utan direkt lagstadgande härom. För att för framtiden undanröja denna ovisshet har i lagen intagits bestämmelser om hävande av koncession därest för densamma gällande villkor åsidosättas. Beträffande de närmare motiveringarna härtill hänvisas till kap. 19. Enstaka smärre avvikelser från gällande bestämmelser böra dock icke vara skäl till upphävande av koncessionen. Straffbestämmelserna i 4 mom. kunna då i stället tillämpas. I koncessionsbeslut, gällande ny anläggning, bör anges viss tid, inom vilken anläggningen skall vara tagen i bruk, vid äventyr att koncessionen eljest förklaras förverkad. Koncession för äldre ledning, som ej längre nyttjas, skall även kunna upphävas. För att kunna genomföra den av elkraftutredningen föreslagna rationaliseringen av elkraftförsörjningen kan det bli erforderligt att upphäva en koncession trots att innehavaren icke åsidosatt gällande bestämmelser. För dessa fall kan det framdeles bli nödvändigt att införa särskilda bestämmelser om inlösen. Elkraftutredningen utgår ifrån att ersättningsfrågorna tills vidare skola kunna lösas genom förhandlingar. A mom. Överensstämmer i sak helt med nuvarande 7 mom. Bestämmelserna om förhandstillstånd i nuvarande 2 § 5 mom. ha icke medtagits i det nya förslaget. Förhandstillståndet har till syfte att den stundom långvariga handläggningen av ett koncessionsärende icke skall onödigtvis hindra att arbetet med anläggningen påbörjas. Om koncessionsförfaran47

det förenklas enligt det nya förslaget synes förhandstillstånd ej längre behövligt. 3 §. I fråga om ansökan om expropriationsrätt enligt 1 § har ingen ändring i förut gällande bestämmelser föreslagits. Expropriationsrätt och koncession begäres enligt nu gällande praxis vanligen i en och samma ansökan och beviljas i ett och samma beslut. Enligt föreliggande förslag blir denna praxis mindre lämplig. Erfarenheten har visat, att Kungl. Maj :ts tillstånd till expropriation behöver utverkas endast i undantagsfall. Vanligen har koncessionssökanden träffat överenskommelse med vederbörande markägare i sådan omfattning, att några egentliga hinder för företagets påbörjande icke föreligga, frånsett att koncessionsansökan ej blivit slutligen prövad av koncessionsmyndigheten. Såsom i kap. 13 framhålles (s. 290) kan handläggningen avett koncessionsärende bli mycket tidsödande. Genom de nya bestämmelserna eftersträvas, att i mån av möjlighet förenkla ansökningsförfarandet. Förslaget utgår från regeln, att en koncessionsansökan skall kunna beviljas oavsett att alla vederbörande rättsägare icke hörts och oavsett att eventuella frågor om expropriationstillstånd icke prövats. Detta är en nödvändig förutsättning vid områdeskoncession, enär denna avser även framtida, ännu ej projekterade utbyggnader av närdistributionsnätet. Men regeln är lämplig även vid linjekoncession, även om den då icke är nödvändig. Förutsättningen för att linjekoncession skall kunna beviljas är enligt 2 § att den prövats vara behövlig och planmässig samt att innehavaren är lämplig som distributör. Koncessionen skall meddelas under förbehåll av allmän och enskild rätt. Att sådan rätt icke trades för när kan vid behov prövas i efterhand. Enligt den nya lydelsen av 3 § har ansökningsförfarandet med hänsyn härtill förenklats. Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av beskrivning, kostnadsförslag och karta. Det nu gällande kravet att beskrivningen skall vara fullständig har icke bibehållits, enär beskrivningen endast skall tjäna som underlag för bedömande av anläggningens behövlighet och planmässighet. Att den planerade sträckningen skall anges å karta behöver ej betyda att denna sträckning måste bli definitiv, vilket kan antydas genom att koncessionsbeslutet anges gälla en ledning med huvudsaklig sträckning enligt förslaget. Bestyrkta förteckningar över ägare och innehavare av fastigheter, vilkas rätt beröres av ledningens framdragande, har icke ansetts nödigt infordra i varje koncessionsärende. Däremot har det förutsatts att sökanden försökt träffa överenskommelse med dessa rättsägare samt att uppgift lämnas om de fall, där hinder för frivillig överenskommelse förelegat. Om dessa hinder angå så oväsentliga delar av ledningen eller eljest äro av sådan art, att ledningen oberoende därav kan väntas bli utförd i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget, bör koncession kunna meddelas. Det nu 48

gällande stadgandet, att alla berörda rättsägare skall lämnas tillfälle yttra sig över ansökningen, har i överensstämmelse härmed begränsats att gälla endast de rättsägare, med vilka överenskommelse ej kunnat träffas. Detta torde innebära en betydelsefull lättnad vid remissbehandlingen, enär som nämnts hinder mot överenskommelse brukar föreligga endast i undantagsfall. Vid ansökan om områdeskoncession skall fogas karta över det område, som sökanden anser slutligen böra försörjas med det närdistributionsnät som han innehar och avser att vidare utbygga. Gränserna kunna emellertid ändras av koncessionsmyndigheten, som i samband med rationaliseringsarbetet skall bevaka att distributionsområdena bli lämpligt utformade. I allmänhet torde den s. k. generalstabskartan (topografiska kartan) vara lämplig; i varje fall bör kartan utvisa vägar, vattentrafikleder och järnvägar inom området. Å kartan skall särskilt utmärkas icke blott det befintliga närdistributionsnätet och matande huvudledningar inom området utan även den huvudsakliga sträckningen av de högspänningsledningar, som böra utföras för en rationell elkraftförsörjning av området. övergångsbestämmelserna Genom den föreslagna lagen utsträckes koncessionsplikten att omfatta alla starkströmsledningar, som ej till hela sin sträckning falla inom byggnad eller inhägnad gård. Härigenom bli åtskilliga redan utförda ledningar, som förut varit undantagna, exempelvis alla före den 1 juli 1939 tillkomna lågspänningsledningar, många jordkablar samt vissa högspända luftledningar, som framdragits över ledningsägarens egen m a r k eller som avgrena från förut koncessionerad ledning och framdragits över frivilligt upplåten mark, principiellt underkastade koncessionsplikt i och med nya lagens ikraftträdande. Huvuddelen av dessa utgöras av lokala ledningar för allmän distribution, som enligt nya lagen böra innefattas i områdeskoncession. Innehavare av dylika ledningar skall därom göra anmälan till koncessionsmyndigheten (9 mom.), men särskilt tillstånd för desamma i avvaktan på områdeskonccssion erfordras ej (3 mom. andra stycket). I den mån ifrågavarande förut koncessionsfria ledningar enligt nya lagen äro linjekoncessionspliktiga, skall den som vid lagens ikraftträdande är innehavare därav meddelas linjekoncession, vilken i allmänhet torde få formen av en tilläggskoncession till innehavaren förut meddelad koncession med samma giltighetstid som denna. Genom stadgande i 2 § 2 mom. i lagförslaget har distributionsskyldighet ålagts såväl områdeskoncessionshavare som — efter särskild prövning — linjekoncessionshavare. Distributionsskyldighetsprincipen skulle enligt detta stadgande icke kunna bli helt genomförd förrän områdeskoncessioner omfattande hela landet blivit fastställda. Detta måste beräknas taga lång tid 49 4

i anspråk. Med beviljandet av områdeskoncession kan nämligen i många fall böra anstå, exempelvis om det gäller ett mindre företag, vars distributionsområde icke befinnes lämpligt såsom enhet för detalj distributionsrörelse. Fråga om områdeskoncession skall beviljas eller ej kan vara beroende av elnämndens bedömande med hänsyn till föreliggande aktuella rationaliseringsplaner. Någon skyldighet att söka områdeskoncession skall därför ej föreligga förrän koncessionsmyndigheten funnit förutsättningar föreligga för beviljande av områdeskoncession (2 mom.) I avvaktan på att områdeskoncession meddelas skall enligt 4 mom. i övergångsbestämmelserna innehavare av närdistributionsnät, dvs. sådana ledningar som borde ingå i områdeskoncession enligt nya lagen — oavsett om nätet i dess helhet varit koncessionspliktigt eller ej enligt förut gällande lag — ha distributionsskyldighet inom det område, som skäligen bör försörjas med elkraft från nätet. Uppstår i vissa fall fråga om distributionsskyldighet föreligger, kan denna enligt 2 § 2 mom. sista stycket nya lagen hänskjutas till koncessionsmyndigheten för avgörande. Innan en detaljdistributör erhållit områdeskoncession har han icke den rätt att utan föregående prövning av behov och planmässighet framdraga lokala ledningar, som tillkommer Ronom enligt 2 § 1 mom. femte stycket nya lagen. I avvaktan på områdeskoncession skall därför interimistiskt tillstånd för lokala ledningar meddelas i den för linjekoncession stadgade ordningen (3 mom. första stycket). Detta innebär att nu gällande tillståndssystem i princip bibehålies intill dess områdeskoncession meddelas, dock att tillstånd kräves även för vissa förut koncessionsfria ledningar, såvida dessa ej varit i bruk redan vid lagens ikraftträdande (3 mom. andra stycket). När områdeskoncession sedermera meddelas ersätter den icke blott de interimistiska tillstånd, som kunna ha meddelats efter lagens ikraftträdande, utan även enligt äldre lag meddelade tillstånd avseende lokala distributionsledningar (5 mom.). För samtliga ledningar, som innefattas i en områdeskoncession, kommer sålunda att gälla en gemensam koncessionstid. För den som efter lagens ikraftträdande vill framdraga och nyttja starkströmsledningar av den natur, att linjekoncession enligt nya lagen erfordras därför, möta inga liknande hinder att omedelbart utfärda koncession. För vid lagens ikraftträdande befintliga ledningar av denna natur, som förut varit koncessionsfria, skall, sedan koncessionsmyndigheten mottagit anmälan om innehavet, linjekoncession meddelas för innehavaren, dock utan prövning av ledningens behövlighet och planmässighet eller innehavarens lämplighet att bedriva allmän distribution (6 mom.) Vid lagens ikraftträdande skall distributionsskyldighet anses vara ålagd alla innehavare av förut koncessionerade anläggningar av den natur, att de skulle vara linjekoncessionspliktiga enligt nya lagen. Befrielse från distributionsskyldighet skall dock kunna meddelas efter särskild ansökan (7 mom.). 50

Genom övergångsbestämmelserna kominer distributionsskyldighet att åligga alla innehavare av starkströmsledningar för allmän distribution, som äro principiellt koncessionspliktiga enligt nya lagen, oavsett om beviljandet av koncession verkligen sker i samband med lagens ikraftträdande eller uppskjutes till en senare tidpunkt. För att bedöma frågor, som angå distributionsskyldigheten, måste koncessionsmyndigheten ha kännedom om vilka ledningar, som beröras därav, och vem som är innehavare av dessa ledningar. Enär tillstånd enligt nu gällande lag utfärdas för sökanden »eller hans rättsinnehavare > samt anmälan om upplåtelse med nyttjanderätt av koncessionerad anläggning icke erfordras, har kommerskollegium inga fullständiga uppgifter om vederbörande innehavare ens vad angår koncessionerade anläggningar. Genom stadgandet i 9 mom. kan koncessionsmyndigheten erhålla fullständiga upplysningar om ifrågavarande ledningar och deras innehavare. Ändringarna

i stadgan den 5 maj 1939 om elektriska starkströmsanläggningar Enligt elkraftutredningens förslag komma de ledningar, som omfattas av områdeskoncession, att få framdragas utan särskild koncessionsprövning. Koncessionshavaren är dock därmed icke befriad från skyldighet att taga hänsyn till motstående, allmänna och enskilda intressen. I 1939 års stadga lämnas närmare bestämmelser härom. Koncessionshavare är sålunda skyldig att taga hänsyn till allmänna intressen då han skall framdraga en ledning över en väg, en järnväg, en vattentrafikled etc. eller i närheten av ett flygfält. Till stadgan har överflyttats den bestämmelse till skydd för enskilda intressen, som nu är intagen i 1902 års lag och enligt vilken ledning icke får framdragas på mindre avstånd än tjugo meter från boningshus och tomtplats om ägaren motsätter sig detta. I stadgan finnes härjämte liksom tidigare bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa fall, om driftens handhavande, om tillsyn över anläggningens utförande och skötsel samt om ansvarsskyldighet. 1 §. I denna paragraf liksom på andra ställen i stadgan har elnämnden angivits som tillsynsmyndighet i stället för kommerskollegium. 2 §. Anmälningsskyldighet enligt denna paragraf har tidigare ålegat den, som skulle anlägga koncessionsfri starkströmsledning för högspänning som ej till hela sin sträckning föll inom byggnad eller inhägnad gård. Anmälningsskyldighet föreslås här föreligga för den, som vill framdraga starkströmsledning för högspänning med stöd av områdeskoncession. Genom denna anmälningsskyldighet får elnämnden kännedom om alla högspänningsledningar jämte transformatorstationer som byggas inom landet och kan på 51

ett tidigt stadium lägga in dem på översiktskartor. Anmälningsskyldighet föreligger liksom f. n. ej för ledning som framdrages inom byggnad eller inhägnad gård. Dylik ledning är icke koncessionspliktig och omfattas alltså icke av områdeskoncessionen. Med stöd av sista stycket i paragrafen kan elnämnden i sådana fall, där det befinnes önskvärt och lämpligt, medge exempelvis den lättnad i anmälningsskyldigheten, att anmälan må göras i efterhand en gång om året för alla under året tillkomna anläggningar. 3 §.

Enligt 2 § i 1902 års lag skall koncession meddelas endast för bestämd person eller bestämt företag. Överlåtes anläggningen skall nye ägaren söka koncession. Med anledning av dessa bestämmelser i lagen kan 3 § i stadgan upphävas. 4 §.

I gällande lydelse av tredje stycket av 4 § finnes detaljerade bestämmelser om skyldighet för anläggningsägare att på anfordran inge uppgift om anläggningskostnader, balansräkning, vinst- och förlusträkning samt uppgift om tillämpade taxor ävensom beskrivning och ritningar över anläggningen. För att kunna avgöra frågor, som sammanhänga med distributionsskyldigheten, kan elnämnden tänkas erfordra ytterligare uppgifter av olika slag. Det har därför ansetts lämpligt att mera allmänt ange att elnämnden kan infordra alla uppgifter av teknisk och ekonomisk art, som kunna finnas erforderliga för avgörande av frågor om distributionsskyldighet. 5—8 §§. I dessa paragrafer ha icke föreslagits några större ändringar. I sista styckena av paragraferna är f. n. stadgat att ledningarna skola anordnas så, att antalet korsningsställen med väg, järnväg osv. blir det minsta möjliga. Denna bestämmelse föreslås modifierad på så sätt, att det skall »eftersträvas» att antalet korsningsställen blir minsta möjliga; detta för att lämna utrymme för praktiska jämkningar. I 6 § h a r på förslag av kommerskollegii elektriska byrå införts några ytterligare detaljbestämmelser för lednings framdragande över vattentrafikled, vilka intagas i koncessioner, som kunna beröra vattentrafikled. 9 §. Fjärde stycket i första momentet har tillagts på förslag av kommerskollegii elektriska byrå, enär det visat sig praktiskt omöjligt att efterfölja ifrågavarande bestämmelser när det gäller kontaktledningar för elektrisk järnväg, spårväg eller trådbuss. 52

9a §. Denna paragraf är ny och bestämmelserna i den äro hämtade från 2 § i 1902 års lag. Elkraftutredningen anser att dessa bestämmelser icke böra ingå i lagens mer allmänna bestämmelser utan att de ha sin rätta plats i stadgan. 9b §. Även denna paragraf har överförts från 2 § i 1902 års lag. Bestämmelsen är av likartad karaktär som bestämmelserna om hur ledning skall framdragas vid väg, järnväg o. dyl. och anses därför ha sin plats i stadgan. Ändamålet med bestämmelsen anses kunna vinnas genom den föreslagna mera kortfattade utformningen. Flygfält med större utsträckning än 5 000 meter finnas icke f. n. Om sådana framdeles skulle anläggas kan paragrafen kompletteras på sätt som då finnes erforderligt. 11 §. Med hänsyn till den lämplighetsprövning av koncessionssökande, som skall ske enligt 2 § i 1902 års lag, och med hänsyn till att anläggning icke kan överlåtas utan ny sådan prövning, finnes icke något behov av de nuvarande bestämmelserna i l l §, varför utredningen föreslår att paragrafen upphäves. 12 §. Någon ändring av denna paragraf har icke föreslagits ehuru väl diskuterats med hänsyn till behovet av kvalificerad driftledare vid varje självständigt företag. Paragrafen bör även med sin nuvarande lydelse tolkas så, att för anläggning skall finnas driftledare, som skall äga för sin verksamhet nödiga kvalifikationer. 15 §. Enligt vad som anföres i kap. 19 (s. 380) bör man för framtiden kunna undvara tillsyn under anläggningars utförande. I anledning härav föreslås att första stycket av paragrafen utgår. Även sista stycket bör utgå, enär den nuvarande bestämmelsen i 2 § 5 mom. i 1902 års lag om förhandstillstånd icke anses böra kvarstå i lagen. Lagen om accis på elektrisk

kraft

Enligt elkraftutredningens förslag skola kostnaderna för kraftförsörjningens understödjande i samband med rationaliseringar och nätupprustningar, ävensom del av kostnaderna för elnämndsorganisationen, täckas av kraftförsörjningen själv genom en accis på producerad och importerad elkraft. De huvudsakliga skälen härtill och motiven för lagens utformning återfinnas i kap. 19 s. 411—415. Utöver vad som sålunda framgår av kap. 19 m å följande tilläggas. 53

1 §. Enligt lydelsen är även den elkraft, som förbrukas inom den egna anläggningen, accispliktig. Det finnes givetvis skäl som tala för att denna egenförbrukning skäll avräknas och sålunda befrias från accis. Emedan en bestämmelse om sådan avräkning skulle medföra tolkningsproblem i avseende på vad som är egenförbrukning och emedan accisen på egenförbrukningen under alla förhållanden blir jämförelsevis ringa och fördelningen av accismedel på producenterna — vid ett givet totalbehov — ändock blir ungefär densamma, anser elkraftutredningen icke tillräckliga skäl föreligga att generellt undantaga egenförbrukningen från accis. 2 §. Enligt denna paragraf kan kraftleverantör för täckning av sina acciskostnader begära prisreglering. För prisregleringen gäller i övrigt vad som är stadgat i 2 § 2 mom. i 1902 års lag angående elektriska anläggningar. Förordningen

angående lån och bidrag från

elnätsfonden

Fonden, beträffande vilken bestämmelse finnes i 3 § i förslaget till lag om accis på elektrisk kraft, är avsedd att bl. a. möjliggöra ekonomisk stödgivning genom statens medverkan till elektrifieringsarbete — såväl i samband med nyelektrifiering som vid upprustning av befintligt distributionsnät — i enlighet med de huvudprinciper, som framlagts i kap. 11 (s. 234-—254) och som vidare behandlats i kap. 19 (s. 388—391). Stödgivning genom medel ur elnätsfonden kan kombineras med utlämnande av räntebärande lån ur kraftledningslånefonden, eventuellt även vattenkraftslånefonden och elektrifieringslånefonden. De närmare reglerna för stödverksamheten skola fastställas av Kungl. Maj :t efter förslag av elnämnden. Ändringarna

i bestämmelserna

för

kraftledningslånefonden

Ändringarna motiveras av behovet att öka möjligheterna att lämna statligt räntebärande lån för elektrifieringsarbete, såväl i samband med nyelektrifiering som vid upprustning av befintligt distributionsnät. Lån ur kraftledningslånefonden skall därvid kunna lämnas även i samband med stödgivning genom lån eller bidrag ur elnätsfonden. De närmare motiveringarna till ändringarna framgå av kap. 11, s. 234—254, samt kap. 19, s. 390.

AVDELNING I

Förutsättningar för fortsatta bedömanden

Kap. 1. Elkraftförsörjningens uppbyggnad och teknik För att underlätta studiet av föreliggande betänkande skall i detta kapitel lämnas en överblick över kraftförsörjningsapparatens uppbyggnad i vårt land och i samband därmed en orientering rörande kraftförsörjningens teknik med speciell inriktning på svenska förhållanden. Som ytterligare underlag hänvisas till elkraftutredningens tidigare publikationer, särskilt redogörelse nr 1 (SOU 1947: 3). I denna har bl. a. lämnats en kort översikt angående produktionen och distributionen av elektrisk kraft i Sverige samt dessutom förklaringar till vissa förkortningar och begrepp — främst berörande den kommersiella sidan av kraftförsörjningen. Elkraftens

betydelse

samt huvuddragen

försörjningens

av

elkraft-

uppbyggnad

Elektriciteten ger möjlighet att på ett bekvämt sätt överföra energi från en plats till en annan. Den utgör dessutom i sig själv en för många ändamål synnerligen användbar energiform. Dessa förhållanden ha lett till att den elektriska kraftindustrins utveckling gått mycket snabbt sedan slutet av förra århundradet, när man för praktiskt ändamål började kunna använda och överföra elkraft. Det torde icke vara någon överdrift att säga, att elkraften i dag är av fundamental betydelse för vårt materiella välstånd. Den elektriska energin användes inom industri och hantverk för belysning, för drift av maskiner och ugnar samt för andra värmeändamål, för elektrokemiska processer, transporter e t c ; inom jordbruket för belysning, för drift av transportmaskiner av skilda slag, fläktar, pumpar, mjölkningsmaskiner, tröskverk m. fl. maskintyper, för varmvattenberedning och andra värmeändamål e t c ; inom samfärdseln för elektriska järnvägar, spårvägar och bussar etc. samt inom hemmen för belysning, matlagning och varmvattenberedning, för drift av småmaskiner såsom dammsugare och hushållsmaskiner av olika slag, för radio etc. Även om användningen av ekonomiska och andra skäl icke nått lika långt överallt torde elektricitetens grundläggande möjligheter härvidlag vara all55

mänt kända och någon mera ingående redogörelse härför erfordras icke i detta sammanhang. Att elektriciteten erbjuder goda möjligheter till energitransport är av värde speciellt för vårt land med dess stora, avlägset belägna energikällor, vilka utan dessa möjligheter i huvudsak skulle ligga outnyttjade. Energikällorna utgöras främst av vattenfallen i våra vattendrag och äro till övervägande delen lokaliserade till Norrland. De huvudsakliga energibehoven finnas emellertid i mellersta och södra Sverige, varför stora kraftmängder årligen överföras från norr till söder på elektrisk väg. I fråga om den totala elkraftproduktionen i förhållande till invånarantalet intar Sverige en framskjuten plats, vilket till stor del får tillskrivas den rikliga tillgången på vattenkraft. Endast Norge och Kanada, i vilka länder vattenkrafttillgången är förhållandevis ännu rikligare, kunna härvidlag uppvisa nämnvärt högre siffror.

Kraftförsörjningsapparaten i stort Elkraften i Sverige produceras sålunda huvudsakligen i vattenkraftstationer i norrländska älvar. Betydelsefulla kraftstationer finnas emellertid även i Dalälven, Klarälven, Göta älv och Motala ström samt i några vattendrag i sydligaste Sverige, främst Lagan. Från kraftstationerna utgå kraftledningar till förbrukningsplatserna. Utvecklingen har medfört att landet från kraftförsörjningssynpunkt blivit uppdelat i ett antal kraftverksområden. Varje kraftverksområde är lokaliserat omkring en eller ett fåtal äldre kraftstationer, som ursprungligen genom ett avgränsat kraftledningsnät ha försett området med elkraft. Efter hand som krafttillgången inom områdena i södra och mellersta Sverige blev otillräcklig måste kraft tillföras genom överföringslinjer från de stora kraftöverskottsområdena i Norrland. För bättre utnyttjande av krafttillgångarna inom de olika kraftverksområdena skedde dessutom en vittgående sammankoppling av näten genom kraftiga förbindelseledningar. För närvarande finnes ett landsomfattande överföringssystem för elektrisk kraft, till vilket så gott som samtliga kraftstationer av betydelse äro anslutna och från vilket kraften uttages av förbrukarna i olika punkter. Över nämnda överföringssystem sker sålunda en så gott som fullständig »samköming» mellan landets större kraftföretag och kraftstationer. I begränsad utsträckning utnyttjas även i vårt land andra energikällor än vattenfallen för produktion av elkraft, huvudsakligen dock för reservändamål och för insättning vid tider med särskilt hög kraftförbrukning. Dessa energikällor utgöras så gott som uteslutande av bränslen, främst importerade dylika (kol och olja), vilka medelst ångmaskinen eller förbränningsmotorer omsättas till elektrisk energi. Kraftstationer, vilka utnyttja dylika energikällor, kunna av naturliga skäl förläggas nära förbrukningsområdena 56

Bild 1. Schematisk

bild över den elektriska

kraftöverföringen

för den elektriska kraften. I några punkter i överföringssystemet, i n ä r a anslutning till förbrukningstyngdpunkter, ha sålunda anslutits större ångkraftcentraler, exempelvis i Stockholm, Västerås och Malmö. Överföringssystemets uppbyggnad i stort åskådliggöres av den schematiska framställningen i bild 1. 57

Elkraft från en mellansvensk kraftstation fördelas inom vederbörande kraftverksområde — av storleken ett eller flera län — genom landslinjer med en spänning av 50—130 kV till transformatorstationer (landslinjestationer), där spänningen nedtransformeras till 6—40 kV. Till landslinjenätet föres även kraft från en norrländsk kraftstation genom avtappning från en därifrån utgående stamlinje med 200 eller 380 kV spänning, vilken är avsedd för överföring av kraft över hela riket. Landslinjestationerna förläggas på ett avstånd från varandra av i runt tal 50 km, ofta i närheten av större belastningsobjekt, såsom städer, större industrier eller omformarstationer för elektrifierad järnväg. Från landslinjestationerna sprides kraft bl. a. ut över bygden genom bygdelinjer med normalt 20—40 kV spänning (bygdespänningen). Till dessa äro i sin tur anslutna transformatorstationer (bygdestationer), som normalt ligga på ungefär 10 km avstånd från varandra. Vid bygdestationerna hämta detaljdistributionsföretagen på landsbygden sin råkraft och vanligen äges det därifrån matade ledningssystemet (detaljdistributionsnätet) — stundom även själva bygdestationen — av vederbörande detaljdistributionsföretag. I bygdestationerna transformeras kraften till 3—20 kV ortsspänning (undantagsvis 1,5 kV) och överföres i första hand på ortslinjer till ortsstationer. Efter transformering i dessa till lågspänning föres kraften via lågspänningsledningar med en normal räckvidd av 500—800 m till de olika förbrukarna. I det ovan beskrivna överföringssystemet kan i enskilda fall något mellanled saknas. Exempelvis sker stundom transformering till lågspänning direkt i en bygdestation. En bygdelinje kan i vissa fall övergå direkt till ortslinje av samma spänning utan transformering. Beträffande den här använda benämningen detaljdistributionsnät (ortsnät jämte därifrån matade lågspänningsnät) må också framhållas, att detaljdistribution i vissa fall sker från nät av högre ordning, ävensom att engrosdistribution (råkraftdistribution) i undantagsfall sker från ett detaljdistributionsnät. Till de norrländska förbrukningsområdena överföres kraften på samma sätt som till de mellansvenska och sydsvenska endast med den avvikelsen, att överföringen på stamlinje för de högsta spänningarna — med hänsyn till de totalt sett kortare avstånden mellan kraftkällor och förbrukningsområden — uteblir eller blir av mindre betydelse, medan däremot överföringsavstånden inom näten av de övriga typerna ofta bli väsentligt mycket större beroende på den glesare bebyggelsen.

Elkraftproduktion Som tidigare nämnts produceras elkraft normalt med vattenkraft eller värmekraft som energikälla. I vårt land dominerar vattenkraften men i världen i dess helhet överväger värmekraften enär huvudparten av all elkraft lämnas av stenkolseldade ångkraftverk med kondenseringsmaskineri. Även vindkraft utnyttjas i Sverige för alstring av elkraft ehuru i mycket liten utsträckning. Atomkraften torde ännu icke ha någon praktisk betydelse i något land men kan givetvis komma att innebära lösningen på framtidens energiproblem. 58

Vattenkraft Krafttillgången i ett vattenfall beror på vattenföringen och fallhöjden. Om vattenföringen angives i kubikmeter per sekund och betecknas med Q samt fallhöjden uttryckes i meter och betecknas med H, kan man överslagsvis räkna med att den vid utbyggnad av fallet tillgängliga elektriska effekten, som må betecknas med P, blir lika med 8 QH kilowatt ( k W ; 1 kW = 1,36 hästkrafter, h k ) . Vattenföringen i våra floder varierar emellertid högst avsevärt såväl mellan olika årstider som från år till år. Endast om en kraftstation bygges ut för högst minimivattenföringen, kan man därför påräkna att kontinuerligt ha tillgång till n ä m n d a effekt, dvs. kunna taga ut ett energibelopp av P • 8 760 kilowattimmar per år (kWh/år; ett år omfattar 8 760 t i m m a r ) . Bestämmande för vattenföringens storlek är i första hand nederbörden men därjämte temperaturförhållandena. Vattentillgångens samt kraftuttagningens växlingar och det härmed sammanhängande regleringsproblemet ha i korthet behandlats i redogörelse nr 1 (s. 17—21) och lämnas här åsido. Gemensamt för alla kraftstationer är att man låter ett energimedium påverka ett drivmaskineri (vattenturbin, ångturbin, förbränningsmotor, vindhjul e t c ) , vilket i sin tur driver en elektrisk generator. Turbin och generator äro i en modern kraftstation normalt direkt hopkopplade med varandra och utgöra ett aggregat. Utvecklingen har lett till allt större enheter av turbiner och generatorer och det är närmast transportsvårigheterna till uppställningsplatsen samt erforderlig uppdelning med hänsyn till driftsäkerheten, som numera bestämma storleken och antalet aggregat i de största kraftstationerna. I äldre stationer kan antalet aggregat uppgå till ett tiotal eller mera men i moderna stationer har man vanligen endast två å tre. Vattenkraftstationernas konstruktiva utformning är i hög grad beroende av lokala förutsättningar. Normalt sammanföres vattnet på uppströmssidan av en damm, utförd av betong, sten eller jord. Turbinerna uppställas i en del fall, speciellt vid förhållandevis låga fallhöjder, i öppna sumpar i anslutning till dammbyggnaden. I andra fall ledes vattnet i tuber eller tunnlar till turbinerna, som kunna placeras över eller under jorden, ungefär i nivå med den nedre vattenytan. Det avgående vattnet återföres till den naturliga strömfåran i kanaler eller tunnlar, vilka ibland kunna bli mycket långa. En placering av turbinerna jämte större eller mindre del av kraftstationens övriga utrustning helt under jorden är normalt möjlig endast vid fallhöjder överstigande ett visst minimimått. Med hänsyn till timmerflottningen ordnas flottningsrännor förbi fallen och flottningsutskov i dammarna och med hänsyn till vandringsfisken byggas laxtrappor etc. Dessa anordningar äro emellertid icke alltid tillräckliga utan man får stundom ordna med timmertransporter och fisktransporter på bil eller järnväg. Kraftstationsgeneratorn alstrar vid drift en elektrisk spänning mellan 59

sina uttag och matar ut en elektrisk effekt, som bestämmes av den anslutna belastningen (dvs. den för tillfället rådande elkraftförbrukningen) och den till turbinen framsläppta vattenmängden (respektive ångmängden, bränslemängden etc. vid andra typer av drivmaskineri). Av konstruktiva skäl måste generatorspänningen väljas relativt låg och normalt upptransformeras till högre spänning för att kraften skall kunna överföras till förbrukningsområdet. (Se mera härom i det följande under rubriken elkraftdistribution). Denna upptransformering sker i kraftstationens huvudtransformatorer (vissa mindre transformatorer för lokaldrift, närdistribution etc. finnas också som regel). Från transformatorerna ledes kraften genom skenor eller kablar till ett fördelningsställverk, vid moderna, större stationer vanligen av utomhustyp, varifrån de anslutna kraftlinjerna matas över strömbrytare och andra kopplingsorgan. Till varje större, modern kraftstation hör en kontrollanläggning, varifrån driften med tillhjälp av diverse instrument kan övervakas och manövrer, såsom in- och urkoppling av maskiner, transformatorer och linjer, kunna utföras. I denna finnas även apparater av olika slag för skydd mot driftstörningar, för automatiska kopplingar, för mätning av effekt och energi i utgående linjer e t c

Ångkraft Genom uppvärmning av vatten i en ångpanna åstadkommes ångbildning. Genom fortsatt värmetillförsel ges ångan allt högre temperatur och värmeinnehåll samtidigt som dess tryck ökar. Enbart för ångbildningen förbrukas en avsevärd bränslemängd. Det arbete, som ångan uträttar i en ångturbin, motsvarar i huvudsak skillnaden i dess värmeinnehåll före och efter turbinen. Ju högre tryck och ju högre ångtemperatur, som väljes vid inloppet, och ju lägre tryck vid utloppet, desto mer kraft erhålles per kg ånga, som passerar turbinen. Material och konstruktioner sätta emellertid vissa gränser. Två huvudtyper av elkraftalstring genom ånga finnas. Man talar om kondenskraft respektive om mottryckskraft. Vid en anläggning för kondenseringsdrift utnyttjas ångan enbart för elkraftalstringen, varför trycket hos den avgående ångan hålles så lågt som möjligt. Avloppsångan kondenseras vid detta låga tryck till vatten i en s. k. kondensor och kondensatet inpumpas åter i ångpannan. En del av den av bränslet avgivna energimängden tillvaratages i ångturbinen och omvandlas till elektrisk energi men huvudparten går förlorad dels såsom värmeförluster i ångpannan, turbinen och ångledningarna, dels och framför allt vid kondenseringen, varvid den avledes i kylvattnet. Vid större anläggningar av det slag, som f. n. användas i Sverige, tillgodogöres i praktiken omkring 60

20 % av bränslets effektiva värmevärde, motsvarande en förbrukning av omkring 0,6 kg prima kol per k W h . Vid mindre samt äldre anläggningar är bränsleförbrukningen ofta betydligt högre. Vid moderna anläggningar med längre årlig utnyttjningstid än den i Sverige nu aktuella är bränsleförbrukningen däremot avsevärt lägre. Med mottryckskraft menas elkraft alstrad med ånga i mottrycksanläggningar företrädesvis vid industrier, vilka för sin fabrikation behöva stora mängder lågtrycksånga. Sådan industri är framförallt cellulosaindustrin. Ångan alstras med högt tryck och användes för produktion av elkraft innan den för uppvärmnings- eller annat ändamål införes i fabrikationsprocessen. Vid ångalstring erfordras den ojämförligt största värmemängden för att överföra vattnet i ångform, under det att värmebehovet för att därefter erhålla högt ångtryck är måttligt. Det för elkraftproduktion vid mottrycksdrift erforderliga värmetillskottet är sålunda jämförelsevis ringa och har förutsättning att ge gott utbyte i elektrisk energi. Såsom bränsle användes ej sällan avfall från fabrikationen, vilket ytterligare bidrager till att kostnaden per k W h blir måttlig och som regel lägre än kostnaden för inköpt vattenkraft. Då därtill kommer att den tillgängliga kraftmängden från industrins mottrycksanläggningar står i direkt proportion till industrins ångbehov, dvs. vanligen till dess industriella produktion och kraftbehov, är det som regel ekonomiskt att inom sådana industrier, som det här är fråga om, utnyttja mottrycksanläggningar för elkraftproduktion. För kraftleverans utanför det egna företaget är emellertid mottryckskraftens beroende av framställningen av fabrikationsånga en nackdel. Som jämförelse med förutnämnda verkningsgradssiffror vid kondenseringsdrift må nämnas att man under gynnsamma förutsättningar vid mottrycksdrift och vid relativt stora aggregat kan räkna med en verkningsgrad för den rena elkraftproduktionen av omkring 60 %, motsvarande en kolförbrukning av omkring 0,2 kg prima kol per kWh. Vid anläggningar för s. k. fjärrvärmedistribution, exempelvis för bostadsuppvärmning inom en stad eller stadsdel, kan det vara ekonomiskt att för samtidig elkraftproduktion anordna mottrycksdrift. Som förutsättning för att dylik kombinerad drift skall vara lönande gäller bland annat att behoven av värme och elkraft variera ungefär likformigt med samtidig högbelastning, så att såväl energi- som effcktuttagningen i stadens elkraftförsörjning från annat håll reduceras, samt att frågorna om maskinreserv för kraftproduktionen och om bränsleförsörjning vid avspärrning av bränsleimporten få en tillfredsställande lösning. De bränslen, som företrädesvis användas för ångkraftframställning i vårt land, utgöras som nämnts av importerad stenkol och mineralolja samt, beträffande industriell mottryckskraft, även avfallsprodukter av olika slag. 1 relativt liten utsträckning användas inhemska bränslen såsom ved, stenkol, torv och alunskiffer. 61

Ett bränsle karakteriseras av dess värmevärde. Man räknar vanligen med »effektivt värmevärde» varmed menas den värmemängd, som alstras vid fullständig förbränning av ett kg av ämnet med förbränningsvatten och bränslefuktighet i ångform. Importerad kol och olja ha ett effektivt värmevärde av 6 000 å 7 000 kcal/kg för kol respektive 10 000 kcal/kg för olja, medan de svenska stenkolens effektiva värmevärde uppgår till i medeltal 4 000 kcal/kg. För torv är motsvarande siffra 3 500, för ved 3 000 och för alunskiffer 1 500 kcal/kg. För ved och torv gäller all de redan normalt ha en hög fuktighet samt att ytterligare fuktighet avsevärt nedsätter värmevärdet. Det bör påpekas, att ångpannornas verkningsgrad är lägre ju större fuktighet bränslet innehåller. Problemen rörande de inhemska bränsletillgångarnas utnyttjande samt användningen av torv och alunskiffer för framställning av flytande och gasformiga bränslen skall icke närmare beröras här. De flytande och gasformiga bränslena värdesättas förhållandevis högre än de fasta, emedan de äro mera lätthanterliga och förbrännas fullständigare. Genom finmalning av stenkol får man ett bränsle, som i vissa avseenden liknar de flytande. Vid anläggandet av en ångkraftstation spela, förutom kravet på en lämplig placering med hänsyn till kraftförbrukningen, även transport- och lagringsproblemen för bränslet stor roll. Ångkraftstationer placeras därför helst i omedelbar anslutning till en god djuphamn, som bör vara isfri så stor del av året som möjligt. Även tillgången till kylvatten och matarvatten är av stor betydelse för valet av byggnadsplats. Annan värmekraft Bland förbränningsmotorer, avsedda för elkraftproduktion, intar i vårt land dieselmotorn den främsta platsen, ehuru även den för elkraftförsörjningen i dess helhet är av underordnad betydelse. Den användes huvudsakligen för toppkraftalstring och reservhållning inom industrier och elverk. Även bensinmotorer användas för samma ändamål men i ännu mindre utsträckning. En förbränningsmotortyp, som i utlandet har börjat få en relativt stor betydelse för bl. a. elkraftproduktion, är gasturbinen. Diesel- och bensinmotorer förekomma normalt i storlekar på upp till några tusen respektive några hundra kW, medan gasturbiner i utlandet förekomma i storlekar upp till några tiotal tusen kW. Bränsleförbrukningen för dieselmotorn varierar inom relativt vida gränser beroende på bl. a. anläggningens storlek och modernitet samt dess driftsätt. Den ligger normalt mellan 0,2 5 och 0,3 5 kg mineralolja per k W h avgiven elektrisk energi. En bensinmotor förbrukar i praktisk drift ca 0,8 kg bensin per kWh. Samköming Med samköming menas att flera kraftstationer samtidigt mata in kraft på ett hopkopplat överföringsnät och sålunda gemensamt svara för den totalt erforderliga kraftproduktionen inom nätet. En väl utvecklad sam62

körning bidrager till att bättre tillvarataga tillgängliga vattenkraftresurser och minska behovet av ångkrafttillsats. För närvarande drivas praktiskt taget samtliga landets kraftstationer ständigt sammankopplade och utbyte av kraft företages i stor utsträckning enligt planer, som kontinuerligt uppgöras i samråd mellan driftledningarna vid de olika företagen. Det gäller därvid att taga vara på all överskottskraft var den än finnes och att se till att på intet håll sådan kraft på olämpligt sätt användes för ångframställning i elektriska ångpannor samtidigt som ångkraft produceras på annat håll. I sådana fall är det naturligtvis i allmänhet bättre att använda bränslet direkt för ånggenerering. Även under sådana tider, då ångkraft icke produceras, tillvaratages överskottskraft, antingen för att minska kraftproduktionen vid sådana kraftverk, som icke ha sina vattenmagasin fyllda, eller för att avsättas till elektriska ångpannor eller andra lågvärdiga ändamål. För att erhålla en rationell krafthushållning strävar man efter att verkställa dygns- och veckorcglering, dvs. vattentappning anpassad efter belastningens dygns- och veckovariationer, i de stationer, där förlusterna på grund av regleringen bli minst. I stationer med ett flertal aggregat fördelas lasten mellan dessa så att bästa totala verkningsgrad erhålles och samma sak gäller för samkörningen mellan olika kraftstationer och olika kraftföretag. De större kraftföretagen få därvid i vissa fall vidtaga ändringar i den produktionsplan, som närmast skulle ha motsvarat deras egna behov, och i stället anpassa produktionen efter landets behov. Vattenkraftproduktionen vid sådana företag, som ha stor utbyggd vattenkrafteffekt och goda regleringsmöjligheter, koncentreras till högbelastningstid, varigenom vid behov av ångkrafttillsats en jämnare och mera ekonomisk körning av ångkraftverken erhålles. Kraftproduktionen vid de stora ångkraftverken fördelas såvitt möjligt så, att god gemensam verkningsgrad erhålles. Under sådana tider, då ångkraftverken var för sig skulle behöva gå med låg belastning med åtföljande relativt dålig ekonomi ordnas det därför ofta så, att verken köra omväxlande. De stora ångkraftverken ha i regel bättre verkningsgrad än de mindre. I den mån överföringsförlusterna icke utjämna denna verkningsgradsskillnad och i den mån bränsletransporterna till de större verken icke ställa sig avsevärt ogynnsammare än till de mindre är det därför ekonomiskt att koncentrera ångkraftproduktionen till de större. Elkraftöverföring

och

-distribution

Allmänt För kraftöverföring över elektrisk ledning användas i praktiken tre olika huvudsystem, nämligen likström, enfas växelström och trefas växelström. I en generator alstras vid drift en elektrisk spänning, som mätes i volt (V) eller kilovolt (kV = 1 000 V). Vid anslutning av en belastning till generatorns uttag 63

via en längre eller kortare överföringsledning framdriver spänningen en elektrisk ström genom den sålunda bildade slutna strömkretsen. Strömmen, som beroende på generatorns konstruktion är av konstant storlek och riktning (likström) eller pulserande med växlande riktning (växelström) och som mätes i ampere (A), är till sin storlek beroende av i första hand den anslutna belastningens storlek. Den av generatorn utmatade elektriska effekten, som mätes i watt (W) eller kilowatt (kW), är bestämd av i första hand spänning och ström. Den under en viss tid utmatade energimängden, som mätes i kilowattimmar ( k W h ) , utgör produkten av den under tiden rådande medeleffekten i kW och tiden i timmar. Generatorer för likström och enfas växelström ha två huvuduttag. Överföringsledningen till förbrukningsobjektet utgöres vid dylikt system av två ledare (framoch återledning) och förbrukningsobjektet är utfört för »tvåpolig» anslutning. Trefassystemet utgör i princip tre enfassystem. De tre återledningarna slås tillhopa till en gemensam »nolla», vilken vid lika belastning på de tre faserna också kan helt utelämnas. I förra fallet utgöres överföringsledningen av fyra ledare (tre fasledare och en nolledare) i senare fallet, vilket är normalt vid högspänningsöverföring, av tre fasledare. Den elektriska strömmen har att övervinna ett visst motstånd i ledningarna, vilket är större ju längre ledning och ju klenare ledningsarea som användes och ju lägre ledningsförmågan hos det begagnade ledarmatcrialet är. Härigenom förbrukas en del av den utmatade effekten, vilket även yttrar sig på så sätt, att spänningen vid mottagningsändan av ledningen är lägre än inmatningsspännigen. Ledningsmotståndet åstadkommer sålunda ett »spänningsfall». Vid variabel belastning varierar spänningsfallet och därmed spänningen i mottagningsändan. För en ostörd drift på förbrukningsplatsen fordras att spänningsvariationerna ej bli för stora. Ledningens överföringsförmåga är sålunda begränsad. (De vanligaste materialslagen för elektriska ledningar äro koppar, järn och aluminium. Av dessa har koppar den högsta ledningsförmågan. Hos aluminium är den 60 % och hos järn 13 % av ledningsförmågan hos koppar.) Av det sagda framgår indirekt att en lednings överföringsförmåga är större ju högre spänning som användes. Ä andra sidan medför en högre spänning större komplikationer i avseende på såväl materielens utförande som den personliga säkerheten. För normala bruksföremål användes av dessa anledningar en relativt låg spänning (110—220 V). För överföring till förbrukningsplatserna begagnas emellertid oftast en högre spänning. Ju större effekt som skall överföras och ju längre överföringsavstånden äro desto högre spänning användes. Växelströmmen har härvidlag den stora fördelen framför likströmmen, att den kan transformeras från en spänning till en annan. D e i Sverige v a n l i g a s t e s p ä n n i n g s s y s t e m e n för l å g s p ä n n i n g ä r o : 3 8 0 / 2 2 0 V : t r e f a s v ä x e l s p ä n n i n g m e d 380 V m e l l a n f a s e r n a ( h u v u d s p ä n n i n g ) och 220 V m e l l a n fas och n o l l a ( f a s s p ä n n i n g ) , 3 X 220 V : t r e f a s v ä x e l s p ä n n i n g u t a n nolla m e d 220 V m e l l a n f a s e r n a , 220/127 V : a n a l o g t m e d f ö r s t n ä m n d a , 220 V h u v u d s p ä n n i n g , 127 V fasspänning samt 2 X 220 V : l i k s p ä n n i n g m e d 220 V m e l l a n y t t e r p o l och nolla, 440 V m e l l a n ytterpolerna. P e r i o d t a l e t för de i Sverige a n v ä n d a t r e f a s v ä x e l s t r ö m s s y s t e m e n ä r till d e n h e l t ö v e r v ä g a n d e delen 50 p / s ( p e r i o d e r p e r s e k u n d ) . De e l e k t r i f i e r a d e j ä r n v ä g a r n a d r i v a s m e d enfas v ä x e l s t r ö m av 1 6 % p / s . 64

Så länge endast likström stod till förfogande för överföring av elektrisk kraft voro anläggningarna för detaljdistribution rent lokala företag med mycket begränsad räckvidd. Kraftens väg från producent till konsument var därvid enkel, i det att förbindelsen mellan generator och förbrukningsapparat utgjordes av en enda strömkrets. Först genom växelströmmen, som medförde möjlighet till upptransformering till höga spänningar för överföring på längre sträckor samt lokal nedtransformering till lämplig förbrukningsspänning, öppnades fältet för allmän distribution av kraft över större områden. Kraftens väg blev därigenom uppdelad på flera led, hopkopplade över transformatorstationer. Växelströmmen ger sålunda goda möjligheter att anpassa spänningen efter den transporterade effekten och överföringsavståndet, så att totalkostnaden för anläggningar och kraftförluster blir den lägsta möjliga. Härigenom sjunker kostnaden per kilowatt och kilometer väsentligt med ökad effekt. Det riktiga är därför, att kraftöverföringen så mycket som möjligt koncentreras och ordnas gemensamt för olika kraftleveranser. Detta leder till att man för kraftdistribution inom ett större område använder ett flertal över- och underordnade ledningsnät av olika spänning, sammankopplade medelst transformeringsanläggningar. Besparingen i fråga om ledningskostnader inklusive förluster uppväger därvid de transformeringskostnader, som tillkomma. Dock bör man naturligtvis icke onödigt öka antalet nättyper och spänningarna få väljas bland ett antal fastställda standardspänningar. Som exempel på hur kraftöverföringen är ordnad hänvisas till den schematiska framställningen i bild 1. Det kan synas som om alltför många spänningssystem valts på olika håll för samma slag av ledningar. Detta beror emellertid huvudsakligen på teknikens ståndpunkt vid den tid då respektive nät började byggas.

Fjärröverföring och fördelning Fördelningen av kraft inom de olika kraftverksområdena sker i första hand genom landslinje- och bygdenät, medan den under senare tid tillkomna överföringen från de stora kraftkällorna i Norrland till konsumtionsområdena i mellersta och södra Sverige ombesörjes genom ett stamlinjenät för högsta förekommande spänningar. Landslinje- och bygdenäten byggdes ursprungligen i huvudsak enligt radialprincipen. Linjerna utgingo sålunda radiellt från en matande krafteller transformatorstation. Längs efter varje dylik linje placerades stationer för nedtransformering av spänningen för matning av nät av lägre ordning, även dessa med de utgående linjerna radiellt ordnade. Spänningsförhållandena (härmed avses i detta sammanhang möjligheten att hålla spänningen konstant vid varierande belastning) inom dylika nät äro, om inga speciella 65

åtgärder vidtagas, mindre gynnsamma i det att spänningen sjunker ju längre ut i nätet man kommer och detta i högre grad j u högre belastningen är. Spänningsvariationerna bli därigenom stora för de längst ut i nätet befintliga konsumenterna. Även reservmatningsmöjligheterna vid driftstörningar äro mindre goda. Vid exempelvis ett linjefel blir hela den del av linjen inklusive därifrån matade konsumentanläggningar, som ligger »efter» felstället, spänningslös tills felet är avhjälpt. Landslinjenäten ha numera i stor utsträckning utvidgats och kompletterats till masknätstyp, dvs. de enskilda linjerna utgöra förbindelseledningar i ett större masknät med flera inmatningspunkter. Härigenom ha skapats större möjligheter till gynnsamma spänningsförhållanden samt bättre reserv. Bygdenäten — liksom de därifrån matade näten av lägre ordning — äro fortfarande till största delen ordnade enligt radialprincipen. Såväl spännings- som reservmatningsförhållandena i bygdenäten äro dock numera förbättrade tack vare de senaste decenniernas framsteg på kraftteknikens område. Sålunda regleras vanligen spänningen efter belastningen i den matande stationen, ofta automatiskt, så att spänningsvariationerna i nätet bli så små som möjligt. Anordningar finnas också för spänningsreglering ute i linjerna, särskilt i långa eller hårt belastade dylika. Anordningar för att undanröja övergående fel utan störning av driften och för att automatiskt bortkoppla minsta möjliga del av näten vid bestående fel ävensom förbättrad standard på anläggningarna för att så långt möjligt undgå fel ha bidragit till att höja driftsäkerheten för såväl bygdenäten som näten av högre ordning. Även om bygdelinjerna drivas som radiallinjer äro de numera ofta byggda som slingor eller som sammanbindningslinjer mellan olika matande stationer, vilket möjliggör reservmatning genom omkopplingar. Karakteristiskt för stamlinjerna är naturligtvis i första hand den höga spänningen, vilken i och för sig, innan den kunde helt behärskas, medförde inånga svårlösta tekniska problem. Då stamlinjenätet har till huvudsaklig uppgift att överföra kraft från Norrland till mellersta och södra Sverige, där vattenkrafttillgången numera är helt otillräcklig, är det tydligt, att driftstörningar på detsamma kunna ha allvarliga konsekvenser för kraftförsörjningen inom landet. Det är ofrånkomligt att dylika störningar stundom inträffa (att helt undanröja störningsrisken är otänkbart eller skulle i varje fall leda till orimliga kostnader) men deras antal har nedbringats tack vare ett energiskt utnyttjande av teknikens resurser. Stamlinjenätets driftspänning är 200 och 380 kV. De första stamlinjerna, vilka tillkommo före den tidpunkt då överföringen i större skala från Norrland till mellersta Sverige blev aktuell, byggdes för 130 kV. Av 130 kV linjerna ha emellertid en del omlagts för drift med 200 kV, medan övriga 130 kV linjer numera i avseende på sin betydelse ha reducerats till landslinjekaraktär. 66 i

Utvecklingen har på allra senaste tiden lett till att även 200 kV blivit en alltför knapp spänning för de nu och för framtiden aktuella överföringsbehoven. De prognoser för kraftförbrukningen, som uppgjordes efter andra världskrigets slut, tydde på en stegring, som inom få år skulle nödvändiggöra att överföringssystemet utbyggdes med en ny, i genomsnitt 500 km lång 200 kV linje varje år. Detta föranledde undersökningar rörande möjligheterna att bygga ett överföringssystem med större kapacitet än 200 kV linjernas. Undersökningarna resulterade i att de senast färdigställda överföringslinjerna från Norrland till mellersta Sverige utförts för en växelspänning av 380 kV. Ytterligare 380 kV linjer äro under byggnad, varför så småningom ett 380 kV nät kommer att utbildas. I samband med ovannämnda undersökningar rörande »storkraftöverföringen» har även övervägts användningen av högspänd likström, som ger vissa fördelar framför växelström. Denna strömart har dock av olika skäl ännu icke kunnat användas för de största kraftöverföringsprojekten men kommer däremot till användning för kraftöverföringen till Gotland. Transformatorstationerna med tillhörande fördelningsställverk i stamlinje-, landslinje- och bygdenäten äro utförda på i princip samma sätt som motsvarande anläggningsdelar i kraftstationerna. De äro av naturliga skäl enklare ju lägre spänning och ju lägre genomgående effekt de äro byggda för. Detalj distribution Detalj distributionsnäten äro väsentligt olika utformade i städer och på landsbygd, främst beroende på de skilda förutsättningarna med hänsyn till bebyggelsen men i vissa avseenden även på grund av historiska skäl. Ledningarna i städer och andra större tätorter förläggas sålunda till huvudsaklig del i gatorna i form av kablar, medan de på landsbygden nästan uteslutande byggas som luftledningar på stolpar. Även transformatorstationerna byggas i städerna ofta underjordiskt, t. ex. i gatorna eller i källarutrymmen tillhörande byggnader av olika slag. Detta är särskilt fallet i de medelstora och större städernas centralare delar och för övrigt där det är brist på lämpliga tomtutrymmen. Där tomtutrymmen för stationer kunna ordnas, exempelvis i nyplanerade stadsområden, byggas stationerna vanligen i separata hus eller kiosker. På rena landsbygden däremot anordnas transformatorstationerna oftast, då icke onormalt stora transformatorer erfordras eller andra speciella förhållanden råda, i ett par kraftiga ledningsstolpar med alla spänningsförande delar inklusive transformatorn på betryggande höjd över marken. Om ovannämnda faktorer medföra förhållandevis lägre kostnader för landsbygdens eldistribution än för tätorternas, så medför å andra sidan den avsevärt lägre belastningstätheten (belastningen per geografisk ytenhet) på landsbygden och de därav betingade större överföringsavstånden 67

och den sämre utnyttjningen av anläggningarna högre kostnader för landsbygdsdistributionen jämfört med stadsdistributionen. Även inom landsbygdsdistributionen variera kostnaderna avsevärt. Man får exempelvis räkna med att vissa hushåll på landsbygden äro så avsides belägna, att en elektrifiering där överhuvudtaget icke kan genomföras till rimliga kostnader. De kortare överföringsavstånden och den högre utnyttjningen av anläggningarna inom städerna gör att man där har större möjligheter än på landsbygden att vidtaga åtgärder för att höja driftsäkerheten. Sålunda äro stadsnäten ofta utformade som masknät, medan landsbygdens detalj distributionsnät merendels äro radialmatade och oftast sakna reservmatningsmöjligheter. Stationernas utrustningar för skydd mot driftstörningar äro också som regel bättre i städerna än på landsbygden. Då därtill kommer att störningsrisken är avsevärt högre på luftledningsnät än på jordkabelnät är det uppenbart, att förutsättningarna för störningsfri elkraftdistribution äro betydligt sämre på rena landsbygden än inom tätorterna. Strömarten för den detaljdistribuerade lågspänningskraften är såväl i städer som på landsbygd som regel trefas växelström. I många städer kvarstå emellertid sedan den ursprungliga elektrifieringen områden med likströmsdistribution, merendels de centrala stadsdelarna. Likaledes förekommer det att lokala landsbygdsnät, vilka matas från någon äldre gencratorstation utan anslutning till riksnätet, drivas med likström. Spänningsvalet är för detaljdistributionsnäten liksom för andra överföringsnät beroende av i första hand överförd effekt och överföringsavstånd. För ortsnäten i södra och mellersta Sverige är 3, 6 eller 10 kV den vanligaste spänningen, medan ortsnäten i de glesare bebyggda områdena i Norrland ofta drivas med 20 kV. Bland de standardiserade lågspänningssystemen ger 380/220 V systemet den högsta överföringsförmågan. Vid valet av lågspänning måste emellertid även hänsyn tagas till beröringsfaran. Denna är betydligt större vid 380/220 V än vid de lägre standardspänningarna. Med hänsyn till möjligheterna till god kvalitet på såväl installationer som förbrukningsapparater anses dock numera svårigheterna med nämnda spänning som i stort sett övervunna. Lågspänningssystemet 380/220 V torde därför numera allmänt anses som det lämpligaste för allmän distribution och användes också vid flertalet nyanläggningar.

Organisationer

och myndigheter verksamma elkraftförsörjningen

inom

Bland de organisationer som äro verksamma inom elkraftförsörjningen må i första hand nämnas de kraftproducerande och kraftdistribuerande företagen. För att tillvarataga kraftföretagens och konsumenternas gemens a m m a intressen finnas ett antal samarbetsorgan, vilkas verksamhet är in68

riktad på olika områden av elkraftförsörjningen. Dessutom finnas förutom olika statliga myndigheter vissa av staten stödda eller auktoriserade institutioner, vilkas uppgift företrädesvis är av övervakande och kontrollerande art. I det följande redogöres i korthet för de viktigaste av ovannämnda organisationer och myndigheter. Kraftföretag Statens vattenfallsverk Statens vattenfallsverk är det största av de kraftproducerande företagen. Kraften alstras vid vattenkraftstationer, belägna i olika älvar från Lule älv i norr till Göta älv i söder samt i en ångkraftstation i Västerås. Därutöver sker kraftutbyte med företag, vari vattenfallsverket är delägare samt med andra samkörande kraftföretag. Verket svarar för kraftförsörjningen såväl i mellersta Sverige i områdena kring Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren som i stora delar av Norrland norr om Indalsälven. Vid årsskiftet 1952—1953 var den installerade effekten i egna kraftstationer 1 700 000 kW, varav huvudparten eller 1 480 000 kW i vattenkraftstationer. År 1952 producerades vid egna vattenkraftstationer 8 000 milj. k W h och samma år uppgick den totalt omsatta energimängden till 8 980 milj. k W h . Av detta energibelopp härrörde 490 milj. kWh från kraftstationer, vari vattenfallsverket endast är delägare eller vilkas produktion disponeras av vattenfallsverket. Vattenfallsverket är organiserat som ett fristående statligt affärsverk med ett centralt organ, vattenfallsstyrelsen, i Stockholm och förvaltningar ute i landet. Dessa äro sju kraftverksförvaltningar, nämligen Trollhätte, Motala, Västerås, Älvkarleby, Mellersta Norrlands, övre Norrlands och Norrbottens kraftverk, Trollhätte kanalverk samt byggnadsavdelningar för de pågående kraftstations- och linjebyggnaderna samt sjöregleringarna. Kraftverksförvaltningarna handha drift, underhåll och mindre byggnadsarbeten för anläggningarna inom området samt svara för kraftförsäljningen och kontakten i övrigt med abonnenterna. De fyra kraftverksförvaltningarna i Götaland och Svealand ha tidigare i olika sammanhang benämnts med ett gemensamt namn, Centralblocket, medan de tre norrländska kraftverksförvaltningarna benämnts Norrlandsblocket. Beträffande vattenfallsverkets organisation se även s. 341 samt bild 21. De ungefärliga gränserna för vatténfallsverkets liksom för de största av de övriga kraftföretagens distributionsområden framgå av bild 2. Kommunala kraft företag Av de rent kommunala kraftföretagen ombesörja en del såväl produktion som distribution av elkraft, under det att andra enbart distribuera från annat håll inköpt kraft. Många intaga en mellanställning genom att de komplettera egna kraftresurser med inköpt kraft. 69

Kraft AB GullspångMunkfors Haznmarforsens Kraft AB

^

Krångede AB AB Skandinaviska Elverk med dotterbolag Skellefteå Stads Kraftverk Statens Vattenfallsverk T r o l l h ä t t e kraftverk Motala " n Älvkarleby övre Norrlands " M Norrbottens Stockholms Stads Elverk Stora Kopparbergs Bergslags AB Sydsvenska Kraft AB Uddeholms AB fngeredsfors Kraft AB

Bild 2. De största kraftföretagens distributionsområden. (Detaljdistributionen handhaves inom områdena i varierande omfattning försäljande detaljdistributionsföretag)

av åter

Bland de kommunala företag, som själva producera sin energi, är Stockholms elektricitetsverk det största. Elverket förfogade vid årsskiftet 1952—1953 över 175 000 kW i egna vattenkraftstationer i Indalsälven och Dalälven, är delägare i bl. a. Krångede aktiebolag och har dessutom en ångkraftstation på ca 100 000 kW. Under år 1952 omsatte elverket 1 140 milj. k W h för så gott som enbart huvudstadens behov. Till de stora kommunala kraftproducenterna hör även Skellefteå stads kraftverk, som har kraftstationer om sammanlagt 82 000 kW i Skellefte älv och en betydande kraftavsättning även utanför stadens område. Exempel på andra städer med betydande egen kraftproduktion äro Borås, Linköping, Norrköping och Umeå. Göteborg har tillgodosett sitt kraftbehov genom abonnemang hos statens vattenfallsverk. Malmö och några andra städer i södra Sverige ha ordnat sin krafttillförsel genom delägarskap i ett enskilt kraftföretag, Sydsvenska kraftaktiebolaget. I ett fåtal städer handhas kraftförsörjningen direkt av staten eller större enskilda kraftföretag. Enskilda kraftföretag Bland de större enskilda kraftföretagen äro att nämna Sydsvenska kraftaktiebolaget, Yngeredsfors kraftaktiebolag, Kraftaktiebolaget GullspångMunkfors, Krångede aktiebolag och Hammarforsens kraftaktiebolag, vilka äro rena kraftföretag, samt Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och Uddeholms aktiebolag, vilka driva kraftverksrörelsen som komplement till den huvudsakliga, industriella verksamheten. Härutöver må även nämnas Bergslagens gemensamma kraftförvaltning aktiebolag, som är delägare i och distributör av kraft från Krångede aktiebolag, samt Aktiebolaget Skandinaviska elverk, som genom olika dotterföretag bedriver kraftproduktion med kraftdistribution i olika delar av landet, bl. a. i Bohuslän, i Vänersborgs stad, i Småland och på Gotland. Sydsvenska kraftaktiebolaget förfogade vid årsskiftet 1952—1953 över vattenkraftstationer om sammanlagt 130 000 kW, varav huvuddelen i Lagan, och har dessutom genom delägarskap i Hjälta aktiebolag och Krångede aktiebolag samt långtidsabonnemang på kraft från ett par statliga kraftstationer försäkrat sig om ett avsevärt krafttillskott från Norrland. Härjämte disponeras bl. a. ett äldre och ett nyare ångkraftverk i Malmö (det senare under fortsatt utbyggnad) med en sammanlagd effekt av f. n. 135 000 kW. Bolaget distribuerar kraft inom större delen av södra Sverige med en nordgräns ungefär i linjen Halmstad—Västervik. I stor utsträckning levereras kraften till kommunala elverk och till distributionsföreningar, men bolaget har även en omfattande egen detaljdistribution. Totala energiomsättningen under år 1952 var 2 250 milj. kWh. Yngeredsfors kraftaktiebolag har sin verksamhet förlagd till ett område utmed västkusten söder om Göteborg. Bolaget disponerade vid årsskiftet 1952—1953 över vattenkraftstationer, företrädesvis i Ätran, på samman71

lagt 22 000 kW och ett ångkraftverk på 16 000 kW. Energiomsättningen under år 1952 var drygt 150 milj. kWh. Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors svarar för huvuddelen av kraftdistributionen inom ett område norr om Vättern och öster om Vänern, innefattande bl. a. Örebro stad. Kraften erhålles företrädesvis från vattenkraftstationer i Gullspångsälven, Svartälven och Ljusnan om sammanlagt 92 000 kW. Energiomsättningen under år 1952 var 410 milj. k W h . Krångede aktiebolag äges dels av några stora industriföretag nämligen Korsnäs aktiebolag, Sandvikens jernverks aktiebolag, Fagersta bruks aktiebolag och Aktiebolaget Svenska kullagerfabriken för Hofors bruk och dels av kraftföretagen Stockholms elektricitetsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Bergslagens gemensamma kraftförvaltning aktiebolag. Krångcdebolaget förser huvudsakligen sina delägare med råkraft. Det ägde vid årsskiftet 1952—1953 kraftstationer huvudsakligen i Indalsälven på sammanlagt 315 000 k W samt ett ledningsnät för överföring till de delägande företagen. Under utbyggnad äro två stationer i Faxälven om tillhopa 250 000 kW. Bolaget hade år 1952 en energiomsättning av 2 490 milj. k W h och producerade 12 % av landets totala kraftproduktion. Hammarforsens kraftaktiebolag tillgodoser kraftbehovet för en stor del av cellulosaindustrierna i mellersta och södra Norrlands kustland samt för städerna Sundsvall och Härnösand. Kraften erhålles huvudsakligen från en kraftstation i Indalsälven på 78 000 kW. Under 1952 omsatte bolaget 1 120 milj. kWh. Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag är det dominerande företagel inom Dalarna. Bolaget har flera stora kraftstationer i Dalälven och disponerade vid årsskiftet 1952—1953 över 165 000 kW i hydroelektrisk effekt samt 15 000 k W i direktdrivande vattenkraft. Några anläggningar av större betydelse för värmekraftproduktion finnas ej. Omsättningen av elektrisk energi under 1952 var 1 020 milj. kWh. Kraften användes till större delen för egna järnverk, trämasse- och pappersfabriker samt för elektrokemisk industri. Uddeholms aktiebolag svarar för kraftförsörjningen inom större delen av Värmland. Bolaget hade vid årsskiftet 1952—1953 vattenkraftstationer om sammanlagt 137 000 kW, de flesta i Klarälven. Dessutom disponeras 17 000 kW ångkraftmaskineri huvudsakligen för mottrycksdrift. Den omsatta energin, som under 1952 var 790 milj. k W h — varav 38 milj. producerades av ångkraft genom mottrycksdrift — användes till större delen för bolagets järnverk, trämassefabriker och elektrokemisk industri. Samarbeta- och intresseorganisationer Centrala driftledningen (CDL) CDL, som bildades år 1934, är en på frivillighetens grund uppbyggd organisation, varom överenskommelse träffats mellan vattenfallsstyrelsen 72

och de åtta största kommunala och enskilda kraftföretagen under medverkan av beredskaps- och militärmyndigheterna. Den var ursprungligen avsedd att träda i verksamhet under förstärkt försvarsberedskap, vid mobilisering eller när Kungl. Maj :t eljest förordnade därom. De i CDL representerade kraftföretagen, de s.k. CDL-företagen, äro statens vattenfallsverk, Hammarforsens kraftaktiebolag, Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors, Krångede aktiebolag, Stockholms elektricitetsverk, Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, Sydsvenska kraftaktiebolaget, Uddeholms aktiebolag samt Aktiebolaget Gotlands kraftverk (det senare ett dotterföretag till Aktiebolaget Skandinaviska elverk). Chef för CDL är vattenfallsstyrelsens generaldirektör. Chefen för CDL är ensam beslutande för att organisationen skall tillförsäkras tillräcklig handlingskraft under krigsförhållanden. Det verkställande och utredande organet inom CDL är en riksdriftbyrå, som är organiserad av vattenfallsstyrelsen med personal huvudsakligen från dess driftbyrå. Denna personal utövar sina CDL-funktioner vid sidan om sina ordinarie arbetsuppgifter inom vattenfallsstyrelsen. Beträffande CDL:s uppgifter, speciellt den fredsmässiga sidan av verksamheten, hänvisas till den utförligare behandlingen i kap. 8. Varje CDL-företag har organiserat en motsvarande driftledning inom sitt område (elblock), benämnd blockdriftledning (BDL), i vilken de s. k. BDL-företagen ingå. På det sättet kommer organisationen att omspänna alla kraftföretag av betydenhet i landet. Varje CDL- respektive BDL-företag svarar för sina egna av samarbetet betingade omkostnader. Den för CDL gällande organisationsplanen och instruktionen fastställdes ursprungligen den 27 november 1934 i enlighet med då föreliggande plan för förberedelser för den elektriska kraftförsörjningen vid krig eller krigsfara samt i enlighet med den överenskommelse om samarbete, huvudsakligen under krisförhållanden, som då träffades mellan de stora kraftföretagen. Organisationsplanen har därefter med ledning av under åren vunna erfarenheter modifierats i vissa detaljer, huvudsakligen i samband med tillkomsten och utvecklingen av stamlinjenätet. Åren 1938 och 1939 kompletterades den centrala organisationsplanen med lokalt upprättade planer inom varje elblock. Är 1944 träffades mellan de nio CDL-företagen en ny överenskommelse om fortsatt verksamhet även under normala förhållanden ined uppgift för CDL »att verka för en rationellt ordnad kraftproduktion och kraftdistribution inom landet». Svenska elverksföreningen Svenska elverksföreningen, som är den äldsta rikssammanslutningen på hithörande område, började sin verksamhet år 1903. Dess bildande hade dryftats långt tidigare men blev särskilt aktuellt i samband med tillkomsten av 1902 års lag om elektriska anläggningar. Antalet medlemmar är för närvarande ca 200, innefattande alla stadselverk utom ett 20-tal av de allra 73

minsta, ett antal elverk i köpingar och andra större tätorter samt omkring 40 större eller medelstora kraftföretag, bland vilka må nämnas statens vattenfallsverk och samtliga övriga CDL-företag. Föreningen verkar bl. a. genom att göra utredningar i frågor av gemensamt intresse, ordna utbyte av erfarenheter mellan medlemmarna, hålla möten med föredrag och diskussioner, insamla statistik, utgiva handlingar och andra publikationer samt samarbeta med in- och utländska sammanslutningar och institutioner. Vid upprepade tillfällen har frågan om säkerhetsföreskrifter och i samband därmed entreprenörs- och installatörsproblemen utretts. På tariffområdet har föreningen spelat en ledande roll, liksom i det med modern distributionspraxis förknippade tekniska utrednings- och utvecklingsarbetet. Juridiska, administrativa och kvalitetsforskningsfrågor ha vidare bearbetats liksom även redovisnings-, bokförings- och littereringsfrågor. Genom en särskild tariffkommission med förlikningsuppdrag medverkar föreningen i den statliga regleringen av priset för elektrisk ström. Kostnaderna för elverksföreningens verksamhet bestridas helt av medlemmarna. Någon affärsverksamhet utövas ej. Svenska

vattenkraftföreningen

Svenska vattenkraftföreningen bildades år 1909 bl. a. med anledning av de då pågående vattenfallsprocesserna. Medlemmar äro bl. a. praktiskt taget alla större icke statliga vattenkraftproducenter. Föreningen har till ändamål att befrämja ett rationellt utnyttjande av landets vattenkraft genom att bidraga till kännedom om tillgången på vattenkraft samt om sätt och medel att tekniskt och ändamålsenligt tillgodogöra denna, genom att stödja genomförandet av nationalekonomiskt berättigade regleringar av sjöar och floder samt genom att verka för upplysning i dylika frågor. Föreningen utger publikationer, verkställer utredningar och undersökningar samt besvarar förfrågningar rörande allmänna vattenkraftförhållanden, sammanför intresserade till överläggningar samt tillvaratar de icke statliga vatenkraftägarnas allmänna intressen hos myndigheter in. m. Kostnaderna för föreningens verksamhet bestridas helt av medlemmarna. Någon affärsverksamhet utövas ej. Föreningen för elektricitetens rationella användning (Fera) Fera är ett samordnande och rådgivande organ för upplysningsverksamhet i fråga om elektriciteten och dess utnyttjande. Föreningen, som bildades 1927, har till ändamål att verka för mångsidigare och bättre utnyttjande av elektrisk energi genom att sprida kunskap om elektricitetens möjligheter och rationella användning samt att genom upplysningsverksamhet befordra utvecklingen inom det elektriska området och förebygga misstag och olycksfall. För detta ändamål utger föreningen tre tidskrifter, Era, Joel och El, 74

alla i betydande upplagor, och framställer härjämte ett stort antal andra publikationer och upplysningsmaterial av olika slag. Fera anordnar även kurser, föreläsningar och utställningar, exempelvis för att belysa elektricitetens användning i hushåll och hantverk. I Fera samverka statliga, kommunala och privata elektriska intressen genom de sex medlemmarna Svenska elverksföreningen, Sveriges elektroindustriförening, Elektriska engrossistföreningen, Sveriges elektriska entreprenörsförening, Svenska föreningen för ljuskultur och Elgrossisternas förening. Fera samarbetar med lokala föreningar med liknande syften på olika platser i landet. Fera är en ideell förening, som finansieras genom årsavgifter från medlemsorganisationerna, inkomster från försäljning av trycksaker och annat upplysningsmaterial samt genom tillfälliga anslag från de olika intressenterna för speciell upplysningsverksamhet. Svenska

brandskyddsföreningens

elektriska

nämnd

De större brandförsäkringsanstalterna i landet ha träffat överenskommelse om tillsättande av en nämnd, Svenska brandskyddsföreningens elektriska nämnd. Denna nämnd har att utöva kontroll över revisionsbesiktningar av elektriska anläggningar. Dessa besiktningar skola utföras enligt i försäkringsanstalternas överenskommelse angivna former. Nämnden består av åtta ledamöter, av vilka tre äro representanter för Svenska brandskyddsföreningen. En av ledamöterna skall representera det elektriska säkerhetsväsendet och tillika vara ordförande i nämnden. Nämnden tillkommer bl. a. att utse revisionsbesiktningsmän. Kostnaderna för nämndens verksamhet fördelas på deltagarna i ovannämnda överenskommelse. Sammanslutningar

med konsulterande

verksamhet

Ett flertal sammanslutningar med konsulterande verksamhet rörande elektrifieringsfrågor finnas. Bland dessa märkas elektriska länsföreningar samt Biksförbundet landsbygdens folk (BLF). Dessa sammanslutningars verksamhet berör i huvudsak landsbygden och kommer att närmare behandlas i kap. 11 i samband med frågan om företagens tillgång till teknisk och ekonomisk sakkunskap. Bland övriga organisationer med konsulterande verksamhet märkas Södra Sveriges ångpanneförening samt Mellersta och Norra Sveriges ångpanneförening, vilka bland sina medlemmar huvudsakligen räkna industriföretag och olika offentliga inrättningar. Ångpanneföreningarnas konsulentverksamhet bedrives på flera håll i samarbete med vederbörande elektriska länsförening. 75

Statliga myndigheter och av staten stödda eller auktoriserade institutioner Statsdepartementen Handläggningen inom Kungl. Maj:ts kansli av förvaltningsärenden, som ha samband med elkraftförsörjningen, tillkommer olika departement. Kommunikationsdepartementet handlägger ärenden rörande expropriation och koncession samt statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departement. Finansdepartementet handlägger ärenden rörande kommunala borgensåtaganden samt kommunal upplåning för elektrifieringsföretag. Jordbruksdepartementet handlägger ärenden rörande landsbygdens elektrifiering samt tillämpning av vattenlagen, utom i vad angår vattendomstolarna och deras personal. Handelsdepartementet handlägger ärenden rörande materielprovning. Kommerskollegium Kommerskollegii elektriska byrå handlägger de ärenden, som ankomma på kollegium såsom chefsmyndighet för statens elektriska inspektion, samt ärenden angående säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar; tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsanläggningar; statslån för vattenkraftanläggningar och elektriska distributionsanläggningar; kommunala borgensåtaganden samt kommunal upplåning för elektrifieringsföretag; registrering av elektriska starkströmsanläggningar; reglering av priset på elektrisk kraft; kontroll av elektrisk materiel; behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar samt yrkesutbildningen på området ävensom övriga ärenden, som angå det elektriska kontrollväsendet eller elektriska anläggningar i allmänhet. Statens

elektriska

inspektion

Inspektionen sorterar under kommunikationsdepartementet, men har kommerskollegium till chefsmyndighet. Den är indelad i fyra inspektionsdistrikt, nämligen norra, södra, östra och västra med en överinspektör för varje distrikt. Samtliga inspektörer och den inom inspektionen i övrigt tjänstgörande personalen äro stationerade i Stockholm. Det åligger befattningshavare inom inspektionen att med uppmärksamhet följa starkströmsteknikens utveckling samt de åtgärder, som inom och utom riket vidtagas för främjande av dess praktiska tillämpning och av skydd mot de med sådana anläggningar förenade farorna, överinspektör skall vid behov biträda kommerskollegium vid beredning av visst ärende inom området för hans särskilda sakkunskap, överinspektör har även i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen att öva tillsyn över efterlevnaden av lagen den 3 januari 1949 om arbetarskydd och med stöd av den76

samma meddelade föreskrifter i vad angår skydd mot olycksfall genom inverkan av elektrisk ström vid elektriska starkströmsanläggningar. Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström Reglering av priset på elektrisk ström kan sedan 1938 ske jämlikt 2 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Prisregleringen verkställes av en särskild nämnd bestående av fem av Kungl. Maj :t för viss tid förordnade ledamöter. Vid förordnandet av ledamöter skall tillses, att såväl leverantörintressena som förbrukarintressena bli representerade. Elektrifieringsberedningen Elektrifieringsberedningen tillsattes år 1941. Den har till uppgift att taga den befattning med ärenden angående statsbidrag till landsbygdens elektrifiering, som av Kungl. Maj :t närmare bestämmes. I brev till beredningen den 30 december 1947 har Kungl. Maj:t uppdragit åt beredningen att tills vidare från och med den 15 januari 1948 pröva och avgöra ansökningar angående statsbidrag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering. Beredningen äger till prövning upptaga jämväl fråga om att ändra av Kungl. Maj:t eller beredningen fastställda villkor för åtnjutande och lyftande av bidrag. I uppdraget innefattas emellertid icke ärenden angående framställningar av länsstyrelse om medel till undersökningar rörande elektrifiering av länens landsbygd m. m. eller ansökningar avseende statsbidrag åt elektriska länsföreningar till deras allmänna verksamhet. Elektrifieringsberedningen består av fyra ledamöter förordnade av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för beredningens verksamhet bestridas av anslaget till befrämjande av landsbygdens elektrifiering. Vattenfallsstyrelsen Vattenfallsstyrelsen åligger a t t såsom styrelse för statens vattenfalls verk ombesörja förvaltningen av därtill hörande egendom och affärsrörelse samt utförandet av därtill hörande anläggningar; a t t föreslå samt efter Kungl. Maj :ts därtill lämnade bemyndigande vidtaga åtgärder, ägnade att främja tillgodogörandet av vattenkraften inom landet; a t t föreslå och i mån av befogenhet vidtaga åtgärder för åstadkommande av en rationell tillförsel av elektrisk kraft till sådana delar av landet, där statens ingripande i detta avseende prövas lämpligt; samt a t t bevaka statens rätt och bästa, då staten ingått såsom delägare i företag, avseende tillgodogörande av vattenfall eller användning av kraft från staten tillhörigt kraftverk, så ock i andra företag, i vilka styrelsen för statens räkning kan bliva intresserad. 77

Riksnämnden

för ekonomisk

försvarsberedskap

Riksnämnden, som år 1947 efterträdde den tidigare rikskommissionen, är under Kungl. Maj :t centralorgan för landets ekonomiska försvarsberedskap och handhar i denna egenskap vissa beredskapsuppgifter bl. a. på kraftförsörjningsområdet. Efter bränslekommissionens avveckling ankomma sålunda exempelvis förberedelserna för en reglering av konsumtionen av elkraft på riksnämnden. De beredskapsuppgifter på kraftförsörjningsområdet, som avse produktion och distribution, torde huvudsakligen överlåtas på Centrala driftledningen. Krigsskyddsnämnden

för

kraftanläggningar

Krigsskyddsnämnden bildades år 1942 i enlighet med lagen den 12 juni 1942 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (SFS 335/ 1942). Det åligger nämnden att handlägga ärenden om åtgärder till skydd för anläggningar av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen mot skador genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage. Nämnden består av en lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben, en för civilförsvarsstyrelsen, en för vattenfallsstyrelsen och en för kommunala och enskilda kraftföretag. Elskattenämnden Elskattenämnden tillkom år 1951 i samband med att skatt å elektrisk kraft beslutades (SFS 375/1951). Den har till uppgift att till kontrollstyrelsen avgiva yttrande och förslag i ärenden rörande elskatt. Kontrollstyrelsen är skyldig att höra nämnden i alla frågor av principiell betydelse eller eljest av större vikt. Nämnden består av ordförande, som skall vara eller ha varit domare i överrätt, en representant för kontrollstyrelsen, en för kommerskollegium, en för Svenska elverksföreningen samt en för förbrukare av elektrisk kraft. Förbrukarrepresentanten växlar efter ärendenas olika beskaffenhet. Sveriges standardiseringskommission elektriska kommissionen (SEK)

(SIS) och

Svenska

Sveriges standardiseringskommission, som tillkom år 1922, har till uppgift a t t väcka intresse för och befordra en riktigt avvägd standardisering inom svenskt näringsliv samt medverka till att erforderliga undersökningar och arbeten härför utföras; a t t utgöra centralorganisation för standardiseringsarbetena inom landet samt uppdela och avgränsa verksamhetsområdet mellan olika kommittéer och andra organisationer, som ombesörja utförandet av hithörande arbeten; 78

a t t övervaka att inom berörda organisationer nödig uppmärksamhet ägnas åt vikten av internationell överensstämmelse i fråga om standardisering; a t t efter behörig prövning såsom svensk standard fastställa av nämnda organisationer utarbetade förslag; samt a t t verka för att fastställd standard kommer till användning inom statens och kommunernas verk och inrättningar samt inom näringslivets olika grenar. Kommissionen består av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande, en verkställande ledamot, en vice verkställande ledamot samt i övrigt av minst trettio och högst sextio ledamöter. För kommissionens verksamhet utgår statsanslag. Till Sveriges standardiseringskommission är ansluten bl. a. Svenska elektriska kommissionen, som erhöll sin nuvarande form år 1937 och sedan dess har till uppgift a t t utgöra en svensk elektroteknisk centralorganisation med uppgift att omhänderha det elektriska standardiseringsarbetet, dvs. utarbeta normer i vidsträckt bemärkelse, såsom definitioner, klassificering, dimensions- och kvalitetsbestämmelser samt anvisningar för utförande, provning och användning av elektrisk materiel; a t t samarbeta med in- och utländska organisationer med ovan angivna och liknande arbetsuppgifter samt att utgöra den svenska nationalkommittén av International Electrotechnical Commission (IEC) ; samt a t t förelägga Sveriges standardiseringskommission (SIS) normer för fastställelse. SEK arbetar bl. a. genom sakkunnignämnder och normkommittéer. De förstnämnda, vilka skola bestå av erfarna fackmän, tillsättas årligen av SEK:s fullmäktige och ha till uppgift att granska och avgiva yttranden om normförslag eller behandla andra därmed sammanhängande frågor. Normkommittéer tillsättas vid behov av SEK:s styrelse med uppdrag att utarbeta eller förbereda normförslag. SEK finansieras dels genom andel i SIS' statsanslag, dels genom bidrag från i första hand elektroindustriföreningen och elverksföreningen. Svenska elektriska materielkontrollanstalten (Semko) Genom samverkan mellan Svenska elverksföreningen, Svenska brandskyddsföreningen och Sveriges elektroindustriförening bedrives provningsverksamhet på installationsmaterielområdet. Verksamheten handhas av ett aktiebolag, Svenska elektriska materielkontrollanstalten (Semko), som började en provningsverksamhet år 1928. I samband med det elektriska kontrollväsendets omorganisation 1933—1936 auktoriserades den av Semko drivna provningsanstalten av staten. Kommerskollegium erhöll samtidigt 79

bemyndigande att utfärda bestämmelser om provningstvång, innebärande användnings- och försäljningsförbud av materiel, som icke provats och godkänts av Semko. Dylikt provningstvång gäller nu för de viktigaste grupperna av installationsmateriel och bruksföremål. Kostnaderna för provningsanstaltens verksamhet bestridas helt genom provningsavgifter. Den tekniska ledningen av anstalten omhänderhas av en särskild nämnd på femton personer, varav Kungl. Maj :t utser ordförande och åtta ledamöter och de tre delägarföreningarna vardera två ledamöter. Jordbrukstekniska

institutet

Jordbrukstekniska institutet har till uppgift bl. a. att utföra vetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning beträffande jordbrukets mekaniska och elektriska hjälpmedel och deras rationella användning samt att, i den mån arbetet i övrigt det tillåter, verkställa undersökningar på det jordbrukstekniska området åt enskilda. Institutets verksamhet regleras av ett avtal av den 1 september 1945 mellan Kungl. Maj :t och Jordbrukstekniska föreningen. Enligt detta avtal, som gäller till den 1 juli 1955, förbinder sig Kungl. Maj:t att genom årliga anslag bidraga till bestridandet av kostnaderna för institutets verksamhet. Institutets angelägenheter handhas av en styrelse, bestående av ordförande och åtta ledamöter. Kungl. Maj:t förordnar ordförande jämte fyra ledamöter och Jordbrukstekniska föreningen utser fyra ledamöter.

Kap. 2. Elkraftförsörjningens utveckling Elkraften kom efter århundradens experimenterande först på 1870-talet till praktisk användning och därvid till en början enbart för belysning. Sedan denna tid har utvecklingen på elektricitetens område gått raskt, så att i våra dagar användningen av och därmed även försörjningen med elektrisk energi är av fundamental betydelse. I det följande skall först lämnas en allmän redogörelse för elektrifieringens utveckling, för den successiva, ehuru icke fullt kontinuerliga anpassningen av vårt näringsliv och vår dagliga levnad till de betingelser, som användningen av den elektriska energiformen för med sig, samt den därmed sammanhängande utbyggnaden av våra anläggningar för produktion och distribution av elektrisk energi. Nämnda utveckling, som i första hand är betingad av de tekniska framsteg, som möjliggjort elkraftens användning för olika ändamål samt dess framställning i allt större skala, överföring på allt längre avstånd och försäljning till allt lägre pris, bör även ses mot bakgrunden av samtida, betydelsefulla händelser av politisk, social och ekonomisk karaktär. Efter den allmänna översikten lämnas en kompletterande redogörelse för vissa förhållanden, som känneteckna elektrifieringens utveckling i städerna respektive på landsbygden samt tariffutvecklingen. För att ge en uppfattning om den rent kvantitativa utvecklingen inom såväl elkraftkonsumtionen som -produktionen och -distributionen visas, utan något särskilt omnämnande i texten, diagrammen i bilderna 3—7.

Allmän

redogörelse

Man kan urskilja sex olika skeden i den hittillsvarande utvecklingen, låt vara att tidsgränserna ej exakt kunna anges. Det första skedet, som började med elektricitetens tidigaste utnyttjande för praktiskt ändamål under senare delen av 1870-talet, varade fram till början av 1890-talet. Under detta skede användes elektricitet nästan uteslutande för belysning och alstrades så gott som helt av ångkraft. Kraftanläggningarna voro små och överföringsavstånden korta. Redan på 1860-talet uppmonterades i vårt land, särskilt i Stockholm vid festliga tillfällen, elektriska »solar» och lampor av olika slag. De erhöllo emellertid i samtliga fall sin elektriska energi från galvaniska element eller batterier och voro därför av mycket blygsam effekt. Först när det blev möjligt att framställa elektrisk energi genom roterande maskiner kunde effekten ökas, så att den elektriska belysningen blev effektiv och kunde få praktisk betydelse. 81

M i l j . kWh/år

50 Bild 3. Elkraftkonsumtionen aren 1920—1952 exkl. elektriska ångpannor och export. (Enl. kommerskollegii industristatistik)

Under 1880-talet byggdes i landet en mängd elektriska anläggningar, samtliga avsedda för belysning inom ett mycket begränsat avstånd från kraftkällan. Göteborg blev den första svenska stad, som fick en distributionscentral (år 1884), varifrån ström levererades till allmänheten och för gatubelysning. Under samma årtionde tillkom en inhemsk industri för tillverkning av elektrisk materiel. År 1883 konstituerades sålunda Elektriska aktiebolaget i Stockholm, som sedermera (1891) ombildades till Allmänna svenska elektriska aktiebolaget, Asea. Även andra svenska firmor började tillverka elmateriel. Våren 1885 ordnade Tekniska samfundet i Göteborg en elektrisk utställ82

ning, där åtskilliga nykonstruktioner i fråga om bl. a. elektriska generatorer visades. Det har beräknats att den tillgängliga effekten från samtliga generatorer i landet vid denna tid utgjorde 550 kW. Den alstrades till övervägande delen av ångkraft och användes nästan uteslutande för belysning. Drygt hälften disponerades av industrier, bl. a. vid sågverk, där det nya belysningssättet särskilt uppskattades på grund av den minskade brandrisken. Flertalet anläggningar voro belägna i Stockholm och Göteborg. Det andra skedet i elkraftförsörjningens utveckling sträckte sig från 1890talets början till omkring år 1906. Det karakteriseras främst av en snabb utveckling i elkraftens användning och inom kraftöverföringstekniken samt av att vattenkraften började alltmera användas för att mot slutet av skedet vara den dominerande kraftkällan för elförsörjningen. På 1890-talet började elektriciteten på allvar tagas i anspråk även för industriellt bruk såsom för drift av pappersmaskiner och valsverk samt för elektriska ugnar. Ett pionjärarbete härvidlag var elektrifieringen för valsverksdrift vid Hofors 1894—1895. Vid denna tid började elektriciteten även användas för järnvägsdrift. De först elektrifierade järnvägarna utgjordes av några kortare bansträckor, utnyttjade för interna transporter. År 1895 öppnades den första elektriskt drivna järnvägen för allmän persontrafik, Stockholm—Djursholm. Den viktiga händelse, som främst motiverar påståendet om ett nytt skede, var uppfinningen av det elektriska trefassystemet, vartill svensken Jonas Wenström verksamt bidragit genom sitt år 1889 erhållna patent på »anordningar för omsättning och spridning av arbete genom användning av tre elektriska växelströmmar». Genom trefassystemet blev det möjligt att överföra stora kraftmängder över långa avstånd, varigenom avlägsna kraftkällor började kunna utnyttjas. Det var också nu som vattenkraften började få sin stora betydelse för vår kraftförsörjning. Den svenska vattenkraften har gamla anor som drivkraft. Redan några av våra landskapslagar bära vittne om att äganderätt till vattenfall tillmättes värde. På 1400- och 1500-talen finna vi vattenkraften som ett av de betydelsefullaste hjälpmedlen till den inhemska järnindustrin. Vattenkraften utnyttjades emellertid under mycket enkla former ända tills man på 1870talet mera allmänt började bruka vattenturbiner, fortfarande dock för direktdrift. År 1882 kom den första hydroelektriska anläggningen nämligen vid Rydals bomullsspinneri i Seglora socken vid Viskan, där 3 hk effekt uttags från en större turbins axel och fick driva en generator. Genombrottet för vattenkraftens moderna utnyttjande kom emellertid, som nämnts, först sedan trefassystemet gjort det möjligt att överföra större kraftmängder över längre avstånd. Som epokgörande kan betecknas kraftöverföringen från Grängesbergsbolagets vattenkraftstation vid Hellsjö bruksfall till gruvorna vid Grängesberg, en sträcka på 12 km. Överföringsspänningen var 9,5 kV, systemet trefas och den överförda effekten 300 hk. 83

25 000

i

Milj.kWh 1—

1950 Bild 4. Elkraftförbrukningen

och vattenkrafttillgängen åren 1928—1952. (Enl. CDL)

Medan 20 % av landets förbrukade elkraft år 1885 alstrades av vattenkraft och 80 % av ångkraft, voro år 1906 motsvarande siffror 70 respektive 30 %. Det tredje skedet, vilket började omkring år 1906 och sträckte sig fram till början av 1920-talet, markeras av tillkomsten av flera stora kraftdistributionsföretag och statens framträdande som företagare på kraftområdet samt av landsbygdselektrifieringens början och första kraftiga utvecklingsperiod. Efter den internationella depressionen under seklets första år, kännbar även för det svenska näringslivet, följde ett uppsving och en utökning av våra industriella resurser, som krävde en stark utökning av landets energiförsörjning. Elektriciteten hade redan tidigare visat sig lämplig för såväl belysning som maskinell drift. Den började nu i allt större omfattning att 84

bli efterfrågad på sådana platser och för sådana ändamål, där den i prishänseende kunde konkurrera med övriga energiformer. Detta var till en början endast vid de större industrierna samt i städerna och de mest tätbebyggda landsbygdsområdena. År 1906 påbörjades statens kraftstation vid Trollhättan i Göta älv, Sydsvenska kraftaktiebolagets anläggningar vid Knäred m. fl. platser i Lagan, Hemsjö kraftaktiebolags 1 första kraftstation i Mörrumsån samt Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors anläggning nära Gullspångsälvens utlopp i Vänern. Redan under åren dessförinnan hade Finsjö kraftaktiebolag samt Yngeredsfors kraftaktiebolag igångsatt utbyggandet av Finsjöfallen i Emån respektive Yngeredsforsen i Ätran. De till samtliga dessa verk anslutna kraftnäten fingo redan från början en relativt stor utbredning, och verksamheten var inriktad på att inom rimliga gränser tillgodose alla uppkommande kraftbehov inom vederbörande verksamhetsområden. Beträffande Trollhättefallens utbyggande* hade enskilda förslag till anläggande av en kraftstation väckt frågan om statens rättigheter till vattenkraften. Frågan löstes efter en långvarig process genom högsta domstolens utslag år 1901. Staten tillerkändes därvid större delen av vattenrätten i Trollhättefallen. Efter diverse utredningar beträffande hur statens fastigheter vid Trollhättan skulle förvaltas inrättades år 1905 styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, som enligt sin instruktion skulle förvalta statens egendom vid Trollhättan och till landets bästa tillgodogöra den mäktiga tillgången på vattenkraft i Trollhätte strömmar. Den 9 maj 1906 godkände riksdagen ett av den nytillsatta styrelsen utarbetat förslag angående de väsentligaste principfrågorna om Trollhättefallens utnyttjande, bl. a. rörande inköp av den privatägda delen av vattenrätten, samt att staten själv skulle ställa sig som företagare. År 1909 ombildades styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk till Kungl. vattenfallsstyrelsen. Den 9 maj 1906 har betecknats som en bemärkelsedag i Sveriges elkrafthistoria, ty då lades en fast grundsten till statens kraftförsörjningsverksamhet. Ehuru vattenkraftens dominerande ställning såsom kraftkälla ytterligare befästes under loppet av tredje skedet, spelade ångkraften dock en betydande roll. Man började betrakta ångkraft såsom ett värdefullt komplement till vattenkraft genom att ångkraftcentraler kunde svara för reservoch toppkraftalstringen inom ett samkörande nät och sålunda göra den utbyggda vattenkraften värdefullare. De större kraftföretagen började också göra ekonomiska beräkningar över gynnsammaste fördelning vattenkraftångkraft. Bland de ångkraftcentraler, som under detta skede byggdes med ledning av dylika bedömanden, må nämnas Sydsvenska kraftaktiebolagets anläggning i Malmö och statens vattenfallsverks anläggning i Västerås. Stockholms elverk hade vid byggandet av en ny större ångkraftcentral 1

Hemsjö kraftaktiebolag

uppgick å r 1920 i Sydsvenska

kraftaktiebolaget.

"1 M i l j . kWh/år

-^S

20 000

18 000

KONDENSKRAFT m.m MOTTRYCKSIffiAFT —

16 000

14 000

12 000

10 000

8 000

6 000

4 000

2 000

1940 Bild 5. Jämförelse

45 mellan

vattenkraft- och värmekraftproduktionen 1952. (Enl. CDL)

åren 19?t0-

förutsett att denna senare skulle utgöra reserv för redan planerade vattenkraftanläggningar. Även förbränningsmotorer, vilka vid sekelskiftet börjat få en viss användning för elkraftalstring inom industrin och stadselverken, blevo under detta skede i ökad omfattning utnyttjade bl. a. för reservdrift. Då trefassystemet infördes i vårt land ägnade man ringa intresse åt valet av periodtal. Följden blev att man i början av 1900-talet i Sverige hade ett flertal olika periodtal, av vilka emellertid 50 p/s redan då var förhärskande. Periodtalet 25, som senare kom att spela så stor roll, infördes av Stockholms elverk i samband med att den nya ångkraftcentralen år 1903 togs i drift. Vid planerandet av Trollhätteverket blev periodtalsfrågan föremål för noggrann prövning, vilken även här resulterade i att 25 p/s valdes. Beslutet rörande Trollhättan medförde att det 25-periodiga systemet infördes även på andra håll, bl. a. vid Uddeholms anläggningar och vid statens kraftstation i Porjus. Statens utbyggande av Älvkarlebyfallet (kraftstationen färdigställdes år 1915) innebar en betydelsefull vändpunkt i periodtalsfrågan. Efter omfattande utredningar, vilka visade att 50 p/s ur såväl teknisk som ekonomisk synvinkel skulle ställa sig gynnsammare än 25 p / s , fastställdes år 1913 pcriodtalet för Älvkarlebynätet. Detta kom i realiteten att innebära att 50 p/s stadfästes som svensk standard. Sedan dess har man inriktat sig på att använda 50 p/s vid nyanläggningar, och man har även i allt större utsträckning börjat omändra äldre, för andra periodtal utförda anläggningar till 50 p/s. Det 50-periodiga systemet kan nu anses vara praktiskt taget allenarådande i vårt land bortsett från anläggningar för enfasväxelström eller likström. Intresset för den egentliga landsbygdens elektrifiering framträdde i början av tredje skedet. Enstaka landsbygdselektrifieringar hade dock genomförts tidigare, såsom inom Färila socken i Hälsingland, där några hemmansägare i Stocksboby 1892 tagit initiativet till uppförande av en elkraftstation jämte ledningsnät för belysning inom några kringliggande gårdar, samt inom Njurunda socken, Västernorrlands län, där byamännen 1895 låtit utföra en elanläggning för såväl yttre belysning som belysning inom boningshus och ladugårdar. Bortsett från dessa tidiga exempel på elkraftdistribution till närbelägna lantgårdar och några liknande fall från åren omkring sekelskiftet utfördes ingen elektrifiering av egentlig landsbygd förrän i samband med tillkomsten av nyssnämnda större distributionsföretag, av vilka Sydsvenska kraftaktiebolaget och Hemsjö kraftaktiebolag verkade i sydligaste Sverige samt Trollhätte kraftverk och Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors i mellersta respektive norra Västergötland. För de nämnda företagen var emellertid distributionen till städer och andra större tätorter samt större industrier det väsentliga. Landsbygdselektrifieringen var mycket kapitalkrävande och avsättningsmöjligheterna for elkraft där jämförelsevis små. Å andra sidan hade vissa distributions87

mi: . kWh 5 000 -

-_ Vattenregleringsmagasinens f energiinnehåll ,, *~

A ODO .

[

3 000 •

2 000 -

—— .

- —

Energiinnehållet i förhållande till vattenkrafttillgång under normalår (i >)

1 000 -

i

i

i

i

i

—

(-30 20

t

50 Bild 6. Vattenregleringsmagasinen åren 1940—1952. (Enl. CDL) företag fått obehagliga erfarenheter av att industriabonnenter hastigt kunde upphöra med sin uttagning, vilken risk icke ansågs finnas i samma grad beträffande jordbruksabonnenter. Detta i förening med intresse på landsbygden att även där få del av elektricitetens fördelar gjorde, att nämnda företag år 1910 påbörjade distribution av elkraft till mera lättelektrifierade landsbygdsområden. Kapitalanskaffningen och distributionsverksamheten ordnades olika av de olika företagen. Denna fråga skall närmare behandlas längre fram. Under åren fram till första världskriget fortsatte landsbygdselektrifieringen i j ä m n takt, bl. a. genom tillkomsten av ett ganska stort antal små distributionsföretag med smärre kraftanläggningar. Under första världskriget inträdde emellertid en markerad ökning av elektrifieringshastigheten, som under de båda sista krigsåren och första efterkrigsåren nådde sin kulmen. Anledningen till denna utveckling var den rådande bristen och det höga priset på importerade bränslen, såsom lysoljor och motorbränsle. Elektrifiering av så stora delar som möjligt av Sveriges landsbygd blev under denna tid en nationell angelägenhet och omfattades därför av det största 88

intresse från såväl allmänhetens som den tekniska och ekonomiska expertisens och myndigheternas sida. Staten gynnade utvecklingen genom särskilda lånefonder och de större distributionsföretagen genom att leda utvecklingen organisatoriskt och tekniskt. Statens vattenfallsverk, som dittills hade haft en ganska blygsam landsbygdsdistribution inom Västergötlands slättbygd genom Trollhätte kraftverk, började nu taga sig an även denna verksamhet. Älvkarleby kraftverk fick sålunda redan från början ett distributionsnät, som i väsentlig grad var utformat med tanke på allmän distribution på landsbygden inom Uppsala, Stockholms och Södermanlands län samt delar av Gävleborgs, Kopparbergs och Västmanlands län. Den forcerade elektrifiering, som utfördes mot slutet av detta skede med dess höga prisnivå och materialbrist, medförde dock för många företag en betydande ekonomisk belastning för framtiden. Det intensiva arbete, som under krigsåren och de närmast därpå följande efterkrigsåren nedlades på landsbygdens elektrifiering, ledde till att i början av 1920-talet gårdarna i de elektrifierade landsbygdsområdena omfattade 40 % av landets hela odlade areal. Elektrifieringen var dock synnerligen ojämn och i huvudsak koncentrerad till de mera tättbebyggda områdena i mellersta och sydligaste Sverige. Även inom dessa områden var anslutningen på grund av den forcerade utbyggnadstakten mycket ojämn. Det fjärde skedet sträckte sig från början av 1920-talet till mitten av 1930talet. De under högkonjunkturen 1917—1921 utförda distributionsanläggningarna voro i många fall av bristfälligt utförande. Under den nu följande perioden, vilken inleddes med lågkonjunkturen 1921—1923, gällde det för kraft- och distributionsföretagen i första hand att konsolidera sin ställning, vilket i stort sett lyckades tack vare den ökande efterfrågan på elektrisk kraft med successivt förbättrad utnyttjning av anläggningarna. Den under skedet fortgående utbyggnaden av kraftanläggningar medförde för södra och mellersta Sveriges del, att huvuddelen av de värdefullare vattenkrafttillgångarna där togos i anspråk. Inom industrin — den utan jämförelse största kraftavnämaren — skedde en ständig ökning av kraftbehovet även om energiåtgången för industrin procentuellt visade en tillbakagång beroende på den stora ökningen för elektrisk järnvägsdrift och allmän distribution. Av järnvägarna hade förutom vissa småbanor riksgränsbanan elektrifierats redan tidigare i samband med byggandet av Porjus kraftstation (banan öppnad för eldrift 1914). I och med elektrifieringen av västra stambanan (öppnad för eldrift 1926) fick järnvägselektrifieringen ny fart och har sedan dess fortgått i rask takt. Vid slutet av fjärde skedet var sålunda huvuddelen av den nu utförda järnvägselektrifieringen i Götaland och Svealand verkställd, medan den fortsatta elektrifieringen av stambanorna i Norrland huvudsakligen gjordes under de följande åren. Den allmänna förbrukningen genomgick under fjärde skedet en stark utveckling till stor del beroende på den effektiva 89

Fram t i l l a p r i l 1952 drevs 580 kV- nätet provisoriskt med 200 kV spänning"

5 000

4 000

5 000

2 000 -

1 000

50 Bild 7. Stamlinjenälen för 200 och 380 kV åren 1936—1952. (Enl. CDL) upplysningsverksamhet, som igångsattes av de större distributionsföretagen samt av Svenska elverksföreningen i samarbete med vissa andra organisationer genom den nybildade Föreningen för elektricitetens rationella användande. Redan under krigsåren hade man lärt sig den ekonomiska betydelsen av samköming mellan olika kraftstationer tillhörande samma företag och i viss omfattning också mellan kraftnät tillhörande olika ägare. Under fjärde skedet kom nu samköming och kraftutbyte till stånd i allt vidare omfattning. Parallellt därmed utformades kraftverksområden (se sid. 56) med vartdera ett eller emellanåt ett par dominerande företag (»storkraftföretag»). Praktiskt taget hela landet blev uppdelat i sådana var för sig samkörande områden. Landsbygdselektrifieringen kämpade under delar av detta skede med vissa svårigheter. Den forcerade elektrifieringen under de senare krigsåren och första efterkrigsåren hade som nämnts skett vid en våldsamt uppdriven prisnivå och under mycket besvärande materialbrist. Deflationen efter 1921 förde med sig stora ekonomiska bekymmer för Sveriges jordbrukare och samtidigt härmed började olägenheter av kristidsmaterielen i de elektriska anläggningarna att göra sig gällande. Ett stort antal mindre distributionsföretag, i synnerhet sådana som startats inflationsåren 1917—1921, råkade i ekonomiska svårigheter och från 90

landsbygdshåll gjordes vid upprepade tillfällen framställningar till staten om bistånd, bl. a. genom sänkning av engrostaxorna för den elektriska kraften. Motionsvis påkallades i riksdagen under åren 1921—1923 stödåtgärder från statens sida. Några sådana genomfördes emellertid icke, bortsett från att de redan tidigare inrättade lånefonderna utvecklade sin verksamhet. Verkställda utredningar ansågos tyda på, att en förbättrad utnyttjning av den elektriska kraften samt en välskött administration och bokföring skulle i tillräcklig hög grad befrämja en fortskridande förbättring av företagens ekonomi. Från sakkunnigt håll uttalades också den meningen, att i många fall de genom elektrifieringen vunna fördelarna väl motsvarade de faktiska kostnaderna därför. I stort sett kan det sägas, att utvecklingen gick i den riktning man förutsagt. Elkraftförbrukningen på landsbygden visade en ständig stegring under hela detta skede, bortsett från en tillfällig stagnation under kristiden i början av 1930-talet. Nyelektrifieringarna voro emellertid förhållandevis fåtaliga. Den ökade förbrukningen och utnyttjningen av anläggningarna möjliggjorde successiva sänkningar av såväl råkraft- som detaljtaxorna, vilket i sin tur stimulerade till ytterligare kraftuttagning. Företagens ekonomiska förhållanden kunde tack vare dessa omständigheter redas upp förhållandevis snabbt och i stort sett voro krigsårens elektrifieringar redan i slutet av 1920-talet såväl tekniskt som ekonomiskt sanerade. Allmän kännedom härom spred sig kanske icke lika snabbt, varför intrycken från svårighetsåren länge stodo kvar i det allmänna medvetandet till hinder för ett återupptagande av nyelektrifieringsverksamheten. Det femte skedet började i mitten av 1930-talet och man torde av vissa skäl kunna säga, att det sträckte sig fram till år 1946. Det kännetecknas i huvudsak av att såväl staten som enskilda började för överföring till mellersta och södra Sveriges belastningscentra utnyttja de krafttillgångar i mellersta Norrland, som tidigare förvärvats av dem med tanke på framtiden, samt av att landsbygdselektrifieringen genomgick sin andra betydelsefulla byggnadsperiod. Belastningsutvecklingen under denna tid kännetecknas av en fortsatt stegring, beroende på en allt intensivare användning av elektriciteten inom såväl industrin och järnvägsdriften som den allmänna förbrukningen. Den första storkraftöverföringen från Norrland till mellersta Sverige utfördes av Krångede aktiebolag. Kraften från de år 1936 utbyggda Krångedefallen i Indalsälven överfördes till Mellansverige genom en kraftledning för 200 kV, den första i Sverige med denna höga spänning. Kort tid därefter, sedan Sydsvenska kraftaktiebolaget ingått som delägare i bolaget, förlängdes 200 kV linjen med en gren till Nässjö. En gren till Stockholm hade byggts från början. Strax efter krigsutbrottet 1939 blev statens vattenfallsverks anläggning i Stadsforsen i Indalsälven färdig och något senare en 200 kV ledning Stads91

forsen—Västerås. Under och efter kriget fortsatte staten — delvis i samarbete med enskilda företag — samt Krångede aktiebolag att utbygga vattenkraft i Norrland, närmast i Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden. Därutöver byggde såväl kommunala som enskilda företag, bl. a. Stockholms stad och Sydsvenska kraftaktiebolaget, större vattenkraftstationer i mellersta Norrland. En serie betydande kraftstationer i denna del av landet togos härigenom i bruk. År 1946 svarade Norrland för drygt hälften av produktionen av elektrisk energi i Sverige. I samarbete mellan staten, Stockholms stad, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget kompletterades samtidigt med dessa utbyggnader stamlinjesystemet för kraftens överföring till mellersta och södra Sverige. År 1946 funnos fyra 200 kV stamlinjer för överföringen från Norrland och av dessa ägde staten två och övriga intressenter två. Den snabba utbyggnaden av vattenkraften i mellersta Norrland medverkade naturligt nog till en påtaglig stegring i naturkraftpriset i dessa trakter. Ehuru naturkraftpriset medförde — och fortfarande medför — en förhållandevis liten ökning av årskostnaden för kraften, var stegringen av priset dock relativt sett så stor, att den föranledde särskild lagstiftning mot spekulation i vattenkraft. Under det femte skedet gjordes även åtskilliga stora utbyggnader för att tillgodose kraftbehoven inom Norrland. Många av de tidigare omnämnda anläggningarna för leverans av kraft söderut betjäna även betydelsefulla norrländska kraftbehov. Landsbygdselektrifieringen hade, som nämnts, sin andra betydelsefulla byggnadsperiod under detta skede, nämligen under krigsåren 1939—1945. I vissa avseenden förlöpte denna på samma sätt som den första. Det var även nu bristen på lys- och motoroljor som kom intresset hos de för elektrifieringen mera passivt inställda att vakna. Under mellankrigsåren hade anspråken på bättre levnadsförhållanden ökat, varvid mekaniseringen av även det stationära arbetet vid jordbruken fått ökad omfattning. Vid de icke elektrifierade gårdarna, där oljan var ljus- och kraftkälla, blev det svårt att utföra föreliggande arbeten, detta så mycket mer som den redan förut knappa tillgången på mänsklig arbetskraft minskades förutom genom landsbygdens fortgående avfolkning även genom inkallelser till militärtjänstgöring. Elektrifieringen av ännu oelektrifierade gårdar och områden blev därför omedelbart aktuell. Vad som under första världskriget av många hade betraktats som en mer eller mindre umbärlig lyxvara hade nu blivit en oumbärlig nödvändighetsvara. Visst ekonomiskt understöd för nyelektrifiering på landsbygden började från och med denna period att lämnas av såväl staten och diverse andra samfälligheter som vissa storkraftföretag. Det sjätte skedet i den svenska elkraftförsörjningens utveckling torde k u n n a sägas ha blivit inlett, när beslut år 1946 fattades, att statens vattenfallsverk skulle utbygga Harsprånget och överföra större delen av kraften 92

söderut genom en stamlinje för 380 kV växelström. Linjen, vilken togs i drift med full spänning samtidigt med att Harsprångets kraftstation färdigställdes våren 1952, är den första i världen, som byggts för denna höga spänning, och har av den anledningen väckt internationellt intresse. Förutom denna första 380 kV linje har ytterligare en överföringslinje för samma spänning tagits i drift och kompletteringslinjer äro under byggnad, varigenom ett riksomfattande storkraftnät för 380 kV växer fram. Gotland anslutes till riksnätet genom den kabel, som vattenfallsverket sommaren 1953 har nedlagt i Östersjön för att via högspänd likström förse ön med vattenkraft från fastlandet. Även denna anläggning är en pionjäranläggning eftersom högspänd likström tidigare icke har utnyttjats för krafttransport av den omfattning det här är fråga om. Tekniskt sett kan man nu skönja ett överföringsnät, som möjliggör att alla utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar inom landet kunna tillgodogöras för hela landets kraftförsörjning.

Stadselektrifieringens

utveckling

Av den ovan lämnade allmänna redogörelsen har framgått, att distributionen av elektrisk energi först upptogs i städerna. Detta är helt naturligt med tanke på de gynnsammare förutsättningar för elkraftdistribution, som en tätare bebyggelse medför. I städerna hade dessutom liknande allmänna anläggningar, såsom för gas- och vattendistribution och för avlopp, sedan länge varit i bruk och man hade sålunda administrativ erfarenhet och möjlighet att omedelbart taga itu med frågorna rörande organiserandet och finansieringen av den nya verksamheten. De nystartade företagen blevo redan från början i tämligen stor utsträckning kommunalt ägda. Av distributionsföretagen i de svenska städerna ha i runt tal två tredjedelar startats som kommunala företag, medan resten har startats som privata bolag. Efter hand ha stadskommunerna i allt större utsträckning tagit hand om distributionsapparaten, så att den för närvarande i 82 % av Sveriges städer — representerande 92 % av den totala stadsbefolkningen — omhänderhas av kommunalt ägda elverk. Samma förhållande råder även i ett flertal andra större tätorter av stadskaraktär. Organisationsformerna inom de kommunala elverken ha likaledes växlat i takt med utvecklingen. Karakteristiskt har varit en successiv övergång till särskilda organ för elverkens skötsel. De första stadselverken voro i avseende på kraftanskaffningen av två typer nämligen dels sådana verk, som både alstrade och distribuerade elkraft, dels sådana, som enbart distribuerade och sålunda inköpte all kraft från utanförliggande kraftverk. Flertalet elverk av den förstnämnda typen voro under ganska lång tid självförsörjande och behövde följaktligen icke krafttillskott utifrån. Detta stadium är nu passerat och av ifrågavarande elverk 93

är f. n. inget helt självförsörjande i fråga om elkraft. En mellanställning i nämnda hänseende intaga en rad sydsvenska stadselverk, som medverkade till bildandet av Sydsvenska kraftaktiebolaget och ha aktiemajoriteten i detta företag. Elförsörjningens utveckling inom städerna liksom de större tätorterna på landsbygden har kännetecknats av vissa särdrag, av vilka ett par av de viktigaste här skola beröras. överallt i världen kom energiförsörjningen till en början att ordnas i form av distribution av likströmsenergi och så blev förhållandet även i Sverige. När distributionen av lågspänd växelström så småningom kommit i gång blev det dock ett önskemål att successivt avveckla likströmsdistributionen såsom ekonomiskt mindre fördelaktig. Särskilt när kraftbehoven stego och distributionsområdena växte visade sig växelströmsdistributionen överlägsen och möjliggjorde sänkta energipriser. Avvecklingen av likströmsdistributionen medförde stora kostnader. Den har slutförts på åtskilliga håll men pågår fortfarande inom många av våra större och medelstora städer. Ett annat särdrag är att kraftöverföringen inom städer och andra tätorter av stadskaraktär i ganska stor utsträckning måste ske genom jordkablar, vilket är väsentligt dyrare än överföring med luftledningar. De fördelar, som man har i en tätort genom att belastningstätheten är relativt hög och den geografiska utsträckningen av distributionsnäten förhållandevis begränsad, motverkas av den dyrare materiel, som måste användas, samt de höga kostnader och komplikationer av olika slag, som arbeten på distributionsnät förlagda i gator, medföra. Elektrifieringens omfattning blev givetvis från början icke fullständig. I detta hänseende torde städerna under första världskriget ha befunnit sig i ungefär samma läge som landsbygden gjorde när andra världskriget bröt ut. Bristen på bränn- och lysoljor 1917—1918 medförde en livlig kompletterande elektrifieringsverksamhet, vilken fortsatte under de följande åren. Mot slutet av 1920-talet var elektrifieringen helt genomförd i samtliga städer och andra större tätorter.

Landsbygdselektrifieringens

utveckling

Elektrifieringen av den svenska landsbygden och användningen av elektriciteten i jordbrukets tjänst igångsattes, såsom framgår av den allmänna redogörelsen, betydligt senare än stadselektrifieringen. I motsats till förhållandena inom städer och andra större tätorter blevo här organisations- och finansieringsfrågorna problem av mycket stor räckvidd. Det har tidigare framhållits, att den första mera betydande landsbygdsdistributionen organiserades omkring år 1910 av några större kraftföretag efter något olika linjer. 94

Trollhätte kraftverks och Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors första landsbygdsdistribution bestod sålunda i direkt kraftleverans till större lantgårdar, kvarnar och mejerier etc. i Västergötland i närheten av de båda kraftföretagens för andra ändamål byggda överföringslinjer. Sydsvenska kraftaktiebolaget hade utbyggt sitt nät i västra Skåne huvudsakligen för att tillgodose de städer, vilka voro bolagets delägare, med elkraft. Kraftbolaget ägnade sig icke självt åt landsbygdsdistribution i vidare utsträckning än att det tillät abonnentsammanslutningar, vanligen i form av enskilda aktiebolag bildade genom landsbygdsbefolkningens eget initiativ, att köpa elkraft vid transformatorcentraler, uppförda för andra ändamål, samt vidare distribuera och sälja kraften på samma sätt som städernas elverk. De nämnda sammanslutningarna blevo ofta stora och inom desamma uppstodo underföretag för vidare kraftförsäljning. Den på detta sätt skapade s. k. kedjehandeln uppvisade snart en del oförutsedda olägenheter, ofta resulterande i en onödig fördyring av kraften. Hemsjö kraftaktiebolag, vilket som nämnts sedermera uppgick i Sydsvenska kraftaktiebolaget, tog från början aktiv del i arbetet att så långt det ansågs ekonomiskt möjligt tillgodose landsbygdens behov av elkraft inom sitt verksamhetsområde, Blekinge och östra Skåne. Bolaget medverkade till bildandet av andelsföreningar med en geografisk omfattning av ungefär en sockens storlek inom vad man ansåg som elektrifieringsbara landsbygdsområden. Andelsföreningarna åtogo sig att anskaffa erforderligt anläggningskapital för de överförings- och distributionslinjer samt transformatoranläggningar, som erfordrades för respektive områdens elektrifiering. Kapitalanskaffningen ordnades normalt så, att varje föreningsmedlem tecknade en ansvarsförbindelse i proportion till den av honom tecknade anslutningen av elektriska apparater. På ansvarsförbindelserna upplånade föreningen det erforderliga kapitalet, vilket ställdes till kraftbolagets förfogande. Bolaget svarade för byggnad, underhåll och skötsel av hela distributionsanläggningen. I enlighet med bolagets kalkyler erlade detta genom avräkning på kraftavgifterna ränta till föreningen på det utbetalade kapitalet samt amorterade detta på viss tid, vanligen 20 år. Efter amorteringstidens slut ägde kraftbolaget anläggningen och föreningen kunde upplösas. Hemsjöbolaget ansåg sig på detta sätt kunna ordna en så långt möjligt fullgod landsbygdselektrifiering på ett för bolaget och konsumenterna ekonomiskt överkomligt sätt. Genom att bolaget självt svarade för detalj distributionen blev kontakten med de enskilda konsumenterna god. Bolaget kunde på olika sätt biträda konsumenterna och uppmuntra dem till ett rationellt användande av elkraft. Genom att hela anläggningen byggdes och sedermera sköttes av bolaget ernåddes enhetlighet i det tekniska utförandet samt rationellt och sakkunnigt handhavande av anläggningarna. Föreningsmedlemmarnas möjlighet att övervaka användningen av de medel, som de satsade, var emellertid av naturliga skäl begränsad.

När Älvkarleby kraftverk planerades och byggdes 1911—1915, hade man hunnit samla erfarenheter från de tidigare landsbygdselektrifieringarna. Det var sålunda fullt klart att landsbygdens befolkning kunde och borde aktivt deltaga i elektrifieringsarbetet och att de blivande konsumenterna borde få inflytande på den lokala elkraftdistributionen. Organisationsformen andelsförening u.p.a. med de enskilda konsumenterna som medlemmar hade för detta ändamål redan visat sig mest användbar. Samtidigt var det uppenbart att landsbygden behövde ett kraftigt stöd från kraftleverantörens sida för att de organisatoriska och tekniska frågorna skulle få en tillfredsställande lösning. Landsbygdselektrifieringen inom Älvkarleby kraftverks distributionsområde ordnades därför i huvudsak så, att kraftverket efter omsorgsfull planering av de lokala distributionsområdenas omfattning och det totala nätets utformning medverkade till bildande av andelsföreningar, s. k. elektriska distributionsföreningar, vilkas uppgift var att bekosta och — i motsats till Hemsjösystemet — även bygga näten inom respektive områden samt handhava detalj distributionen. Kraftverket svarade härvid för all erforderlig teknisk, ekonomisk och administrativ rådgivning. De enskilda konsumenterna blevo medlemmar i distributionsföreningarna med ett antal andelar motsvarande »omfattningen av och ändamålet med den av medlem ägda eller brukade fastigheten eller dess elektriska anläggning». 1 Vid tillämpningen av nämnda princip utgjorde från början den odlade arealen den enhet vid jordbruket, varpå andelstalet baserades. Denna av de anslutna apparaternas antal och storlek oberoende beräkningsgrund medverkade i hög grad till rationell användning av elkraft. Genom föreningsmedlemmarnas aktiva deltagande i elektrifieringsarbetet, tillhandahållande av stolpar etc. kunde anläggningskostnaderna för detaljdistributionsnäten hållas relativt låga. Som insats i föreningen fingo konsumenterna till större eller mindre del lämna reverser, vilka de senare förräntade och amorterade helt vid sidan av kraftavgifterna. Anläggningarna för kraftöverföringen till detaljdistributionsområdena — bygdeledningar och bygdetransformatorstationer —• utfördes, bekostades och' handhades av Älvkarleby kraftverk, varigenom enhetlighet, god utnyttjning och efter dåtida förhållanden hög driftsäkerhet erhölls för dessa mera komplicerade nät av högre ordning samtidigt som de totala anläggningskostnaderna därigenom blevo låga. Kraftleveransen till distributionsföreningarna skedde sålunda på nedspänningssidan i kraftverkets bygdetransformatorstationer, vilka normalt placerades i centrum av respektive föreningsnät. Vid den fortsatta landsbygdselektrifieringen blev i stor utsträckning det av Älvkarleby kraftverk införda systemet begagnat. Därjämte kom emel1

96 Citat ur vattenfallsstyrelsens normalförslag till föreningsstadgar.

lertid även i fortsättningen en mängd andra organisationsformer till användning, varför elektrifieringen av i dag måste sägas vara präglad av en tämligen stor oenhetlighet. I samband med elektrifieringen av städerna hade i en del fall kringliggande landsbygdsområden blivit anslutna till stadsnäten. På samma sätt hade industrianläggningar, som inköpte eller producerade kraft främst för användning inom sin fabrikation, i stor utsträckning börjat distribuera en om än förhållandevis obetydlig del av kraften först i industrisamhället och därefter även inom den kringliggande landsbygden. Storkraftföretag, som ursprungligen ej utövade egen detaljdistribution, började efter hand taga sig an dylik i större eller mindre utsträckning inom vissa områden, en utveckling som tilltagit under senare år. Landsbygdsföretagen ha nämligen fått allt svårare att finna förtroendemän, som ha tid och intresse för det ofta ganska betungande föreningsarbetet. En annan orsak till nämnda utveckling är att små och av olika anledningar mindre väl skötta distributionsföretag ej haft möjlighet att med bibehållen organisation reda upp sina förhållanden, vilket ofta lett till att de omhändertagits av sin råkraftleverantör. Ett visst intresse från de stora kraftbolagens sida att taga hand om detaljdistributionen inom sina områden, i varje fall de mera inkomstbringande delarna därav, torde också ha gjort sig gällande. Statens vattenfallsverk, som relativt sent började detaljdistribuera kraft i egen regi, har under de senare åren väsentligt utvecklat denna del av verksamheten. Då det kan vara av särskilt intresse att känna de olika skäl, som föranlett detta, skall här lämnas en närmare redogörelse för nämnda utveckling. Delaljdistributionen påbörjades redan i samband med anläggandet av kraftstationen i Trollhättan och omfattade Trollhättans kommun samt ett par andra samhällen i Västergötland. Distributionsrätten i Trollhättan erhölls i samband med att Kronan år 1906 överlät mark till Trollhättans komm u n ; distributionen har likväl sedermera övertagits av staden med undantag av vissa delar i förorterna, i vilka den fortfarande handhas av verket. I övriga ovannämnda samhällen saknades från början intresse för kommunal distribution, varför verket åtog sig densamma genom 40-åriga koncessionsavtal. När man började bygga kraftstationen i Porjus var det likaledes helt naturligt, att verket skulle taga hand om detaljdistributionen i detta samhälle. Verkets detaljdistribution har sedermera utökats i samband med de inköp av outbyggda fall och befintliga vattenkraftstationer, som genomförts för att trygga krafttillgången. Ibland ha säljarna betingat sig ersättning i kraft och det därför utbyggda nätet har då fått omhändertaga hela distributionen inom området. Ibland ha detaljnät med tillhörande distribution medföljt förvärvet. Det sagda gäller framför allt Motala ströms kraftaktiebolags omfattande distribution. Förvärvet av denna, vilket ägde rum år 1930, var en följd av att besittning av bolagets kraftstation vid Borensberg var önskvärd 97

för att verket skulle kunna helt behärska vattentappningen i Motala ström mellan Vättern och Roxen. Sedan mitten av 1930-talet har den av vattenfallsverket bedrivna detaljdistributionen utvidgats väsentligt såväl genom övertagande av befintlig distribution som genom ren nyelektrifiering. I förstnämnda fall har det i regel gällt sådana elektriska distributionsföreningar, som av skilda orsaker ej velat eller kunnat fortsätta sin verksamhet på ett för bygdens kraftförsörjning tillfredsställande sätt. De vanligaste anledningarna ha varit risk för ekonomisk katastrof eller svårighet att få kompetent ledning och skötsel av företagets verksamhet. I vissa fall har det gällt att undvika ovidkommande mellanhänder och allvarligare rubbningar i kraftförsörjningen. En del av de övertagna företagen drivas fortfarande såsom särskilda företag, ehuru de ägas av staten, och deras verksamhet handhas av verkets personal. De lokala intressena tillgodoses genom representation i företagens styrelser. I detta sammanhang kan det vara av intresse att omnämna, att vattenfallsverket i Kiruna bedriver distribution av kraft för uppvärmningsändamål, under det att kommunen själv tillhandahåller invånarna elkraft till belysning och motordrift. Detta egenartade förhållande har uppkommit av särskilda utvecklingshistoriska skäl. Ren nyelektrifiering har upptagits av vattenfallsverket inom sådana områden, där tillräckligt intresse för bildande av distributionsföreningar saknats eller där bebyggelsen är så gles, att betingelserna härför varit särskilt ogynnsamma, exempelvis i en del omåden i Bohuslän och Dalsland. Aktiebolagsformen för mindre detaljdistributionsföretag har alltid fått en viss användning. På en del håll har en särskild form av aktiebolag med kooperativ betoning tillämpats. Detta har t. ex. varit fallet vid elektrifieringen av Stockholms skärgård, vilken skedde under vattenfallsstyrelsens medverkan. De relativt höga kostnaderna vid dessa arbeten gjorde det omöjligt att åstadkomma tillräcklig anslutning till en efter vanliga regler bildad andelsförening. Genom tillämpning av aktiebolagsformen med rätl för varje konsument att teckna valfritt antal aktier samt genom att intressera vederbörande kommuner underlättades kapitalanskaffningen. Den ledande principen inom andelsföreningarna, att all vinst av distributionsrörelsen skall komma konsumenterna tillgodo vanligtvis genom låga taxor, sökte man tillämpa även här genom lämplig utformning av bolagsordningen. Sålunda får aktiekapitalet i regel utgöra endast 20 å 25 % av den ursprungliga anläggningskostnaden. Aktiekapitalet får ej höjas utan vattenfallsstyrelsens medgivande och vinstutdelningen begränsas till 6 %. Kapitalanskaffningen i övrigt har skett dels genom uttagning av anslutningsavgifter från konsumenterna av samma storleksordning som aktiekapitalet, dvs. endast omkring 25 % av anläggningskostnaden, dels genom lån, vanligen mot vederbörande kommuns borgen. Genom bolagsordningens föreskrift att kommun äger företrädesrätt inlösa utbjudna aktier ävensom genom att 98

begränsa rösträtten till maximum 10 % samt genom vissa föreskrifter i kraftleveranskontraktet har man sökt tillförsäkra befolkningen i den bygd, där dessa bolag verka, samma inflytande på distributionsföretagets förvaltning som i andelsföreningarna. I tekniskt avseende har landsbygdselektrifieringen genomgått en betydelsefull utveckling. Bygdespänningen valdes i södra och mellersta Sverige efter några trevande försök med lägre spänning vanligen till 20 kV (i enstaka fall annan spänning från 10 upp till 30 kV), medan man i de senare elektrifierade, glesare bebyggda delarna av mellersta och övre Norrland valde 40 kV bygdespänning. För ortsnäten inom stora delar av södra och mellersta Sverige valdes ursprungligen i regel 1,5 kV spänning. Valet härav dikterades av en önskan att kunna ansluta tröskmotorer och andra större motorer direkt till ortslinjerna utan transformering. Detta var möjligt vid en spänning av högst 1,5 kV. Ortsnätens begränsade utsträckning och det låga elkraftbehov, som då förelåg, gjorde också att denna låga spänning betraktades som mest ekonomisk. Högre ortsspänning användes emellertid också, särskilt i glesare bebyggda trakter och även i Norrlands älvdalar, där 10 kV eller i vissa fall 20 kV kom till användning. Snart nog måste spänningen 1,5 kV överges bl. a. på grund av kopparbristen under första världskriget, som framtvingade användningen av stål i ledningarna, och 3 kV blev den vanliga ortsspänningen. Tröskmotorernas anslutning till ortsledningen bibehölls dock i stor utsträckning men gjordes nu över en flyttbar transformator. Sedan slutet av 1920-talet, då transformatorer med lägre tomgångsförluster kommit i marknaden, ha näten ordnats med stationära transformatorer, tillräckligt stora även för tröskmotorbelastningen. Ortsspänningen 6 k\ har härefter blivit normal för nyanläggningar inom södra och mellersta Sverige. Med den kraftigt stigande belastningen har det blivit nödvändigt att bygga om de gamla 1,5 kV näten till högre spänning. Härvid syftar man i regel till 6 kV, även om man i en del fall för att utnyttja befintlig materiel utför omläggningen etappvis med 3 kV under ett övergångsskede. Flertalet nät med ursprungligen 1,5 kV spänning äro numera ombyggda. Även 6 kV har på senaste tiden börjat betraktas som en väl låg ortsspänning. 10 kV anses nu på många håll vara den gynnsammaste spänningen och moderna anläggningar byggas i stor utsträckning enligt 10 kV standard, även där man tills vidare kommer att driva dem vid lägre spänning. Lågspänningssystemet 380/220 V har under senare år blivit det normala vid nyanläggningar såväl på landsbygden som i städerna. För landsbygdens del har, i motsats till i städerna, likströmmen aldrig använts i större utsträckning. Likströmsdistribution har på landsbygden endast förekommit från smärre icke samkörande kraftanläggningar men kan där fortfarande ge betydande problem av lokal natur, övergång från lägre spänning, även 99

likspänning, till 380/220 V växelspänning har emellertid för berörda landsbygdsområden haft och har stor betydelse. Omläggningar ha redan utförts i stor utsträckning och torde för framtiden bli aktuella på allt flera håll. Anläggningarnas tekniska utförande har växlat under landsbygdselektrifieringens olika tidsperioder. Sålunda rådde vid den första intensiva utbyggnaden under och efter det första världskriget brist på såväl materiel som kvalificerad arbetskraft och många av de distributionsanläggningar som då byggdes fingo ett sådant utförande, att de under mellankrigstiden till stora delar måste byggas om. Även under de senaste krigsåren har för distributionsanläggningar använts kristidsmateriel i tämligen stor utsträckning, ehuru denna gång med större urskillning. Konstruktionernas utformning, som från början präglades av stor oenhetlighet, har efter hand genom normering och standardisering blivit alltmera enhetlig. Mycket återstod att göra på detta område när elkraftutredningen påbörjade sitt arbete. Genom den på elkraftutredningens initiativ tillsatta samarbetskommittén för landsbygdsnätens standardisering har dock under de senaste åren ett omfattande arbete nedlagts bl. a. på normering och standardisering av de i orts- och lågspänningsnäten ingående konstruktionerna, vilket medverkat till förbättrade förhållanden.

Tariffutvecklingen Försäljning av elektrisk energi förekom till en början huvudsakligen i städer och därvid i form av detaljdistribuerad, lågspänd kraft. De äldsta tarifftyperna återfinnas därför inom stadsdistributionen, vilken också i viss mån lett utvecklingen på detta område. I nedanstående redogörelse för utvecklingen på tariff området behandlas därför städernas detalj tariffer förhållandevis ingående. Redogörelsen går icke närmare in på de olika tarifftypernas uppbyggnad eller de allmänna principerna rörande prissättning på elektrisk kraft. Härvidlag hänvisas till Redogörelse nr 1, s. 25—43.

Städernas detalj tariffer De tidigast använda belysningstarifferna bestodo i stor utsträckning av ackordstariffer med ett fixerat pris per lampa och år, per lampa och månad, per lamptimme etc. Priset var beroende av lampans storlek, vilken i regel uttrycktes i normalljus. Fördelarna med denna tarifform vid elektrifieringens dåvarande omfattning voro uppenbara. En minimiinkomst garanterades, vilket från distributionsföretagens synpunkt säkerligen var behövligt, och vidare undvek man de dyrbara mätarna och de ofta återkommande och kostsamma avläsningarna. En viss kontroll måste dock utövas och ganska snart inmonterades strömbegränsare, vilka antingen kopplade av hela an100

läggningen eller gåvo varningssignal, om flera eller större lampor än som var överenskommet anslötos. Inom stadsdistributionen blevo ackordstarifferna ganska snart, särskilt sedan elmotorer börjat allmänt användas, ersatta med tariffer baserade på uppmätning av den konsumerade energin, varigenom det blev möjligt att avpassa kostnaderna för en viss abonnent efter den verkliga konsumtionen. Ackorclstarifferna inbjödo till slöseri med den elektriska energin och nödvändiggjorde — om strömbegränsare icke användes — kontroll av lampinstallationen samt driften och belastningen av anslutna motorer. I deras ställe blevo deras åtminstone i fråga om energiuttagningen motsatta ytterlighet, energitariffer, förhärskande, ofta dylika av stegrabattyp med kilowattimmemätare. I början på 1900-talet framkommo, speciellt för motorer, värmeapparater o. d., en del nya tarifftyper, vilka skulle komma att spela en stor roll i den fortsatta utvecklingen. Här må nämnas dubbeltariffer, enkla blocktariffer och i vissa fall tariffer, i vilka avgiften var baserad på den uttagna effekten. Intresset för effektberoende tariffer växte i samband med att detalj distributionen i ökad omfattning utsträcktes till industri och hantverk, varvid olika slag av dylika tariffer framkommo. Betalningen erlades med ett visst pris per uppmätt kW eller hk och år. Debiteringseffekten utgjorde vanligen medelvärdet av ett överenskommet antal halvmånads- eller månadsavläsningar. Man kunde också ha ett fast pris för ett visst effektbelopp samt debitera särskild ersättning, ofta efter ett högre å-pris, för den effekt, som togs utöver det faställda beloppet. Samtliga tariffer hade ursprungligen varit grundade på enkla konsumtionselement, dvs. i regel antingen energi i k W h eller effekt i kW. I samband med att försäljningen av högspänd kraft under 1900-talets första decennier sköt fart kommo de första kombinerade tarifferna till användning, dvs. tariffer där avgiften bestämdes av såväl energi- som effektförbrukningen. En första form utgjordes av tariffer med betalning efter energiförbrukningen men med en viss minimiavgift per kW, bestämd efter installationen eller efter uppmätt maximivärde. Nya idéer i fråga om bostads- och hushållstariffer kommo omkring år 1910 samtidigt från olika håll i utlandet. Man hade börjat att teoretiskt studera tariffproblemet. Bland den mångfald av tarifftyper, som vid denna tid skapades, kan särskilt urskiljas början till den s. k. grundavgiftstariffen, vilken numera dominerar. Olika principer för grundavgiftens bestämning förekommo, bl. a. även anknytningen till golvytan. Pionjären i Sverige för tariffer av denna typ torde ha varit Malmö elverk, som redan 1912 införde en grundavgiftstariff. Exemplet följdes snart av ett antal andra elverk, övergången till grundavgiftstariffer började först på allvar i mitten och slutet av 1920-talet. Den fortsatte sedan ganska hastigt, delvis i samband med det av Svenska elverksföreningens tariff kommitté från och med år 1932 101

bedrivna utredningsarbetet. En undersökning strax före andra världskrigets utbrott visade, att nästan alla svenska stadselverk hade tillgång till grundavgiftstariffer med priser, som bl. a. möjliggjorde billig elektrisk matlagning. För den stora massan yrkesabonnenter kom utvecklingen från omkring år 1910 att följa andra linjer. Nästan varje elverk uppvisade ganska snart en mycket rikhaltig provkarta av tariffer. Detta var förklarligt med tanke på att man här hade att göra med abonnenter, som hade olika behov av elektrisk energi och olika uttagningsförhållanden och härigenom krävde olika behandling i prishänseende. Elverken sökte att genom de olika tarifferna tillmötesgå dessa krav. Det vanligaste slaget av tariffer för yrkesabonnenter utgjordes av energitariffer såsom dubbel- och trippeltariffer, säsongtariffer och tidspärrtariffer, vidare av effekttariffer med eller utan blockning av energipriset eller med energipris försett med tidspärr eller säsongbestämmelser. Särskilt stor användning fingo effektgränstariffer med lågt pris för den uttagna energin under effektgränsen, vilken i flertalet fall möjliggjorde uttagning av energi för skyltning och skyltfönsterbelysning. Försöken att renodla och förenkla hela komplexet av detaljtariffer inleddes såsom nämnts i början av 1930-talet av Svenska elverksföreningen. Som resultat av den av föreningen tillsatta tariffkommitténs arbete framlades successivt sammanställningar och beskrivningar av lämpliga tariffer, vilka kommo att spela en stor roll för stadstariffernas utveckling. Kommittén framlade år 1944 ett slutbetänkande med allmänna riktlinjer för utformning av lågspänningstariffer för distribution av elektrisk energi inom tätorter. Efter det arbete, som elverksföreningen sedermera utförde för de av elkraftutredningen framlagda standardtarifferna (varom mera nedan), fullföljde nämnda kommitté bearbetningen av stadstarifferna. Vid föreningens årsmöte 1947 framlades förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft i städer och andra större tätorter. Detta förslag, som efter vissa justeringar intogs i föreningens handlingar 1948, nr 20, och som i väsentliga delar ansluter sig till elkraftutredningens standardtariffer, omfattar dels en polygontariff för alla ändamål, dels komplement- och specialtariffer för vissa ändamål samt dels tariffenhetsnormer. Polygontariffen är avsedd för alla abonnemang av normal typ och motsvarar elkraftutredningens normaltariff. Elverksföreningens arbete har bl. a. lett till att detaljtariffer av enhetlig typ alltmera kommit i b r u k inom städer och andra större tätorter.

Landsbygdens detalj tariffer Inom landsbygdselektrifieringen följde tariffutvecklingen för den lågspända kraftförsäljningen till att börja med i stort sett samma linje som i städerna. Vid små lokala energiföretag, som i krafthänseende voro själv102

försörjande, synas sålunda ackordstarifferna och relativt höga, enkla energitariffer ha varit de mest använda tarifformerna. På grund av de speciella förutsättningarna för landsbygdselektrifiering med bl. a. dryga fasta kostnader för nät m. m. blev man emellertid snart tvingad in på ett för landsbygden speciellt system, enligt vilket konsumenterna på ena eller andra sättet fingo bistå med kapitalanskaffningen. I den tidigare redogörelsen ha de olika metoderna härvidlag behandlats, särskilt de inom Hemsjö kraftaktiebolags och Älvkarleby kraftverks försörjningsområden först använda. Det blev på landsbygden normalt, att konsumenterna vid anslutningen till distributionsnätet fingo erlägga en engångsavgift, vilken varierade inom vida gränser. Alla övriga omkostnader fördelades på sålda kilowattimmar. För ström till belysningsändamål debiterades exempelvis 40 å 50 öre/kWh, för lågspänningskraft till småmotorer och värmeapparater 20 å 30 öre/kWh och för högspänningskraft till tröskning, vedkapning o. d. 10 å 15 öre/kWh. Några undantag med lägre energipriser funnos. Även på de håll, där detaljdistributionen handhades av större kraftföretag, voro tarifferna av ungefär samma art. För att garantera den minimiinkomst, som erfordrades med hänsyn till kapitalkostnaderna, kombinerades här de enkla energitarifferna ofta med minimiavgifter av olika slag; per rum, per hästkraft, per hektar odlad jord osv. De relativt höga energipriserna omöjliggjorde en mera vidsträckt användning av elenergin. Ett betydelsefullt steg mot tariffernas rationalisering torde ha tagits då vattenfallsstyrelsen år 1923 införde sin s. k. bygdetaxa (se nedan) för försäljning av råkraft till distributionsföreningar. Bygdetaxan, som möjliggjorde utvecklingsfrämjande detaljtariffer, resulterade i att distributionsföreningarnas tariffer inom statens vattenfallsverks område i ganska stor omfattning ändrades och utformades till tariffer av grundavgiftstyp, snarlika den av elkraftutredningen år 1947 rekommenderade normaltariffen. Avgifterna i detalj tarifferna sattes så mycket över bygdetaxans avgifter som krävdes för att ge medel till täckning av föreningarnas kostnader. Även inom de landsbygdsområden, som voro anslutna till större detaljdistributörer eller som inköpte sin råkraft från större råkraftföretag, skedde en motsvarande utveckling. Sydsvenska kraftaktiebolaget införde sålunda år 1925 vid sidan av äldre tariffer nya tariffer av grundavgiftstyp, dock med förhållandevis högt energipris, och AB Skandinaviska elverk införde år 1927 särskilda bostads-, jordbruks- och hantverkstariffer, vilka byggde på grundavgiftstariffens idé. Medan sålunda tarifförhållandena inom de områden, där distributionen av råkraft eller lågspänd kraft handhades av statens vattenfallsverk och andra större kraftföretag, relativt tidigt blevo i viss m å n ordnade, blev utvecklingen inom de tusentals småföretag, som arbetade under andra för103

hållanden, oenhetlig och synnerligen rik på varianter. Tariffer med höga energipris funnos sida vid sida med tariffer av modern grundavgiftstyp, där dock i vissa fall priserna satts så lågt att energiuttagningen växte för snabbt och anläggningarna snart blevo överbelastade. De alltför låga tarifferna skänkte ej heller den ekonomi, som behövdes för underhåll och förstärkning samt fortsatt utbyggnad. Det av elkraftutredningen utförda arbetet för att åstadkomma lämpliga standardtariffer för detaljdistribution resulterade i förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft, avgivet den 2 j a n u a r i 1947 (SOU 1947: 4). Förslaget bygger i allt väsentligt på ett av Svenska elverksföreningens kommitté för landsbygdstariffer, under medverkan av elkraftutredningen, utarbetat förslag. De av elkraftutredningen sålunda föreslagna standardtarifferna utgöras av en s. k. normaltariff av grundavgiftstyp för alla normala ändamål samt för speciella fall vissa komplement- och specialtariffer. Förslaget omfattar även riktlinjer för tariffenhetsberäkning.

Engrostariffer Ehuru engrosförsäljningen av elektrisk energi, vilken huvudsakligen sker vid högspänning, började senare än detaljförsäljningen, voro de första engrostarifferna av samma enkla beskaffenhet som de ursprungliga belysningstarifferna. De utgjordes av ackordstariffer eller enkla effekttariffer med en årlig avgift per hk eller k W . Priserna varierade efter metoderna för effektens bestämning men torde i de fall, då effekten uppmättes med maximalmätare, ha legat vid storleksordningen 60 å 80 k r / h k / å r . Övergången till kombinerade tariffer skedde i början av 1910-talet, då bl. a. vattenfallsstyrelsen införde en effekttariff av detta slag. Tarifferna vid försäljning till landsbygdens distributionsföretag överensstämde till en början med motsvarande tariffer för städer och industrier, även om avgifterna genomgående voro högre för landsbygdens del. Detta förklaras av de högre överföringskostnaderna till landsbygdens ofta avlägsna och vidsträckta konsumtionsområden samt den lägre utnyttjningen av anläggningarna vid landsbygdsdistributionen. Återförsäljarnas, dvs. i första hand elverkens, tariffer för den högspända kraftförsäljningen voro utformade på ungefär samma sätt som råkraftförsäljarnas. En vanlig tariff typ, som slog igenom i södra Sverige och där användes under lång tid, innefattade en låg effektavgift samt ett blockat energipris, där priset i det första blocket låg relativt högt. Engrostarifferna ha efter hand genomgått en viss normalisering för hela landet i så måtto, att vattenfallsstyrelsens tariffer tjänat som förebild för engrostarifferna inom andra företag, såväl råkraftföretag som återförsäljande företag. Några kommentarer beträffande utvecklingen av vattenfallsstyrelsens tariffer kan därför vara av intresse. 104

På grund av överföringskostnadernas dominerande betydelse utformades vattenfallsstyrelsens krafttariffer först med betydande prisskillnader med hänsyn till de yttre leveransförhållandena, såsom leveranspunktens läge och leveransspänningen. Skilda pris gällde sålunda för olika landsdelar allt efter belägenheten i förhållande till vattenkrafttillgångarna. För de första bygdelinjeleveranserna voro avgifterna även beroende av avståndet till de matande transformatorstationerna. Utvecklingen fram till de senaste åren gick i riktning mot avskaffande av sådana differentieringar. I 1930 års normaltariffer, genom vilka grunden till vattenfallsstyrelsens nuvarande engrostariffsystem lades, stadgades sålunda särskild prisnedsättning endast för ett par områden och priserna blevo enhetliga för leveranser från ortsstation respektive bygdelinje etc. I 1936 års tariffer bortföll beroendet av anslutningssättet och i 1947 års tariffer slopades specialområdena helt. År 1951 återinfördes emellertid en differentiering i samband med den då genomförda taxehöjningen. Denna utgjorde nämligen 10 % på de tidigare tarifferna för de norrländska kraftverksområdenas del men 15 % för de mellansvenska. Nämnda differentiering motiveras av den successivt ökande utnyttjningen av distributionsnäten inom Norrland och av att fjärröverföringen från de norrländska kraftöverskottsområdena till Mellansverige icke till någon del skall belasta de norrländska förbrukarna. Förutom den sålunda återinförda geografiska differentieringen finnas numera prisskillnader endast på grund av olika leveransspänning, föranledda av transformeringskostnaderna. De vid nämnda tillfällen utfärdade normaltarifferna ha även i andra avseenden syftat till ett förenhetligande av kraftvillkoren. Prissänkningarna ha sålunda icke berört leveranser med specialpris lägre än de nya normalprisen och övergång till de nya normaltarifferna har förutsatt strikt tillämpning av dessa, så att förefintliga specialrabatter o. d. i stort sett avvecklats. Ändringarnas verkan för pågående leveranser har varierat i rätt hög grad. I stort sett ha emellertid vid alla tre tillfällena reduktioner för de abonnenter, som berörts av ändringarna, uppgått till 5 å 20 %. Därjämte har en reell prissänkning skett under andra världskriget genom att kraftavgifternas dyrtidsstegring betydligt understeg vad som motsvarade den allmänna höjningen av prisnivån. Denna prissänkning har emellertid till en del motverkats genom de senare prishöjningarna. (Beträffande dyrtidstillägg se närmare redogörelse n e d a n ) . Vid sidan av normaltarifferna har vattenfallsstyrelsen några standardiserade specialtariffer, av vilka en del icke äro offentliggjorda men trots detta allmänt kända. De användas för endast ett fåtal leveranser och spela sålunda reellt mycket liten roll men ha till uppgift att tillgodose en del speciella belastningsförhållanden. Som exempel må nämnas reservkrafttariffer för företag med egen vattenkraft och med behov av tillskottskraft särskilt vid dålig vattentillgång, säsongtariffer för leveranser, vilka kunna begränsas till delar av året icke omfattande vintervardagarnas högbelastningstid, och en sjukhustariff, avsedd för sjukhus med helelektrifierade kök. Som specialtariffer kunna också räknas de i vattenfallsstyrelsens normaltariffredogörelse intagna kvarn- och sågtaxan samt kyrkouppvärmningstaxan. Ytterligare må nämnas de enbart i Norrland tillämpade tarifferna. Den s. k. norrländska industritaxan är en effekttariff utan energiavgift. Den har bibehållits i stort sett oförändrad sedan 1920-talet, bortsett från att normalt dyrtidstillägg tillkommit. Möjlighet att under vissa villkor kombinera denna tariff med den normala topptaxan finnes från år 1946. En tidigare effekttariff för småleveranser har försvunnit och ersatts med dels den normala industritaxan, dels den s. k. norrländska bygdetaxan. Den senare, som är en effektgränstariff liknande subtraktionstaxan, har efter hand praktiskt taget helt utträngts av denna. 105

Det har städse varit nödvändigt att behandla en del kraftleveranscr speciellt i tariffhänseende, antingen medelst rabatteringar i förhållande till normaltarifferna eller medelst helt självständiga specialtariffer. De successiva taxesänkningarna ha emellertid som nämnts lett till att denna särbehandling minskat betydligt i omfång. Vid kraftanvändning för elektrokemiska och elektrotermiska ändamål motsvarar fortfarande bärkraften oftast icke normaltariffernas avgifter, utan ett särskilt prisläge är behövligt. Detta h a r emellertid då också i regel den bakgrunden, att ifrågavarande industrier äro gynnsamt förlagda i förhållande till kraftstationer och stamlinjer, så att överföringskostnaden är lägre än i genomsnitt. Prisformen är i regel effektavgift ( k r / k W / å r ) utan någon energiavgift. En speciell engrostariff för leverans till landsbygdens distributionsföretag utgjorde vattenfallsstyrelsens s. k. rabattaxa, sedermera kallad bygdetaxa, vilken som redan nämnts infördes år 1923. Den föregicks av en dubbeltariff, som innefattade en avgift av 10 ö r e / k W h för energi u n d e r normal uttagningstid och 25 ö r e / k W h u n d e r s. k. spärrtid (i detta fall = normal belysningstid). Nämnda s. k. 10/25 örestaxa, som år 1922 kompletterades med en provisorisk taxereduktion för extra stora tomgångsförluster, gav u n d e r vanliga förhållanden ett medelpris av ca 13 öre/kWh för råkraften. Den stora fördelen med bygdelaxan var att energi till lågt fortsättningspris blev tillgänglig. Bygdetaxan är numera upphävd för nyleveranser men med hänsyn till dess betydelse för utvecklingen är en n ä r m a r e redogörelse för den motiverad. Den utgör en effektgränstariff med enbart effektavgift för bottenkraft och enbart energiavgift för överkraft. Därjämte utgöres en väsentlig beståndsdel av tariffen av en fast avgift, bygdenätsavgiften (kr/tariffenhet och å r ) , proportionell mot det antal tariffenheter, som abonnenten representerar. Tariffenhetstalen beräknas därvid enligt särskilda normer på grundval av antalet rum, den odlade jordens areal o. d. För återförsäljare sammanräknas detaljkonsumenternas tariffenhetstal. Efter hand har bygdetaxan undergått flera successiva sänkningar dels separat, dels tillsammans med övriga normaltariffer åren 1930 och 1936. Ett betydelsefullt steg togs år 1930, då valfrihet mellan bygdetaxan och industritaxan infördes för landsbygdsdistributörerna. Detta hade år 1946 lett till att något mindre än hälften av n ä m n d a distributörer, representerande ungefär tre fjärdedelar av totala tariffenhetstalet, övergått till industritaxan. Ä andra sidan h a r bygdetaxan i någon om ock obetydlig omfattning kommit till användning även för industrier, t. ex. tegelbruk. Den taxesänkning, som vattenfallsstyrelsen genomförde år 1947, berörde icke bygdetaxan. I stället bortföll denna som normaltariff och uteslöts från ytterligare tillämpning vid nya leveranser. Anledningen var att den vid samma tillfälle införda subtraktionstaxan var speciellt lämplig för landsbygdsdistributörerna och för långt övervägande delen förmånligare än bygdetaxan. Vidare hade en övergång till en enbart av elektriska storheter beroende tariff visat sig vara önskvärd därför att fastställandet av tariffenhetstal, som ursprungligen icke beredde nämnvärda bekymmer, blivit allt svårare att genomföra invändningsfritt allteftersom landsbygdselektrifieringen ökat i omfattning och intensitet. Fluktuationerna i penningvärdet u n d e r senare delen av första världskriget inverkade avsevärt på kostnaderna för elektriska anläggningar och aktualiserade därigenom behovet av dyrtidstillägg på kraftavgifterna och penningvärdesberoende engrostariffer. Att detta behov i första hand inskränkte sig till tariffer för engrosförsäljning sammanhänger med att abonnemangen vid engrosleveranser genom kontrakt eller annorledes bindas för längre tid, vilket normalt icke är förhållandet vid detaljdistribution. Många engrostariffer, som infördes vid denna tid, blevo

.sålunda försedda med klausuler, enligt vilka kraftavgifterna gjordes beroende av någon faktor, som ansågs avspegla penningvärdet. Dylika faktorer voro bl. a. levnadskostnadsindex och kolpriset, vilket låg nära till h a n d s att använda sig av med tanke på bl. a. att elkraftens framställningskostnad i viss utsträckning är direkt beroende av kolpriset. Prisregleringsklausuler, baserade på såväl socialstyrelsens levnadskostnadsindex som kolpriset, infördes i vattenfallsstyrelsens tariffer år 1920. Mot slutet av 1920-talet hade penningvärdet på nytt stabiliserats och man började anse beroendet av levnadskostnadsindex onödigt. I vattenfallsstyrelsens normaltariffer av 1930 bibehölls sålunda endast en kolprisklausul, ehuru i ä n d r a d form, som säkerhet mot penningvärdesförsämring. I 1936 års normaltariffer återinförde styrelsen en indexberoende penningvärdesklausul med tanke på de långvariga kraftkontrakten och möjligheten av snabba och oförutsedda ändringar i penningvärdet. Koltillägget ersattes sålunda nu med en kombinerad index- och kolklausul. Under det andra världskriget framkommo farhågor för att en allmän höjning av kraftavgifterna skulle bli behövlig. Dyrtidstilläggen voro nämligen avsedda att kompensera blott de rörliga kostnadernas uppgång men icke stegringen av kapitalkostnaderna för nya kraftstationer och överföringsanläggningar. Vissa skärpningar av 1936 års tariffer genomfördes också på hösten 1942, men själva grundtarifferna ansåg vattenfallsstyrelsen sig kunna bibehålla oförändrade under förutsättning, att någon ytterligare väsentlig uppgång av prisnivån icke inträdde. Någon tid därefter kom det allmänna prisstoppet och därigenom blev n ä m n d a förutsättning till en tid uppfylld. År 1951 genomfördes de tidigare omnämnda ändringarna med 10 resp. 15 % höjning av grundtarifferna. Den kombinerade prisregleringsklausulen ersatte vattenfallsstyrelsen år 1946 med ett enbart av levnadskostnadsindex beroende tillägg — ren indexklausul hade dock tillämpats redan från år 1941 för några enstaka större leveranser. Ett motiv för övergången till indexklausul var att beroendet av kolpriset framstod som oegentligt för många abonnenter, när under krigets knapphetsförhållanden endast ringa kvantiteter kol användes för kraftalstring.

Kap. 3. Elkraftförsörjningen i andra länder Som ytterligare underlag för bedömningen av Sveriges elkraftförsörjning och de åtgärder till förbättringar i olika avseenden, som kunna befinnas erforderliga, har elkraftutredningen funnit en överblick över förhållandena även i andra länder önskvärd. Intresset har därvid koncentrerats till sådana länder, där förutsättningarna ifråga om energitillgångarna, konsumtionens art och relativa storlek, överföringsförhållandena eller den allmänna tekniska standarden äro någorlunda lika våra eller där utvecklingen på senare tid lett till mera omfattande statsingripanden. I ovannämnda syfte har elkraftutredningen genom studier av svensk och utländsk litteratur samt genom kontakter med olika organisationer och enskilda personer i respektive land bl. a. sökt få fram ett någorlunda representativt och jämförbart material för grannländerna Danmark, Finland och Norge, för Frankrike, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien samt för Kanada och USA. I bilaga 3 lämnas på grundval av detta material en kortfattad redogörelse för hur kraftförsörjningen är ordnad i dessa länder samt för vad som i övrigt bedömes vara av särskilt intresse. I det följande behandlas därjämte översiktligt några allmänna utvecklingstendenser inom särskilt europeisk elkraf tf örsör j ning. Det avbräck i den materiella utvecklingen, som det andra världskriget medförde, avspeglades även i elkraftförbrukningen. År 1945 var denna i flertalet länder i Europa mindre eller lika med förbrukningen omedelbart före kriget. I USA däremot, där kriget ej medfört någon omfattande skadegörelse utan i stället givit upphov till en ofantlig industriell produktion, hade denna period ej medfört någon stagnation utan landets produktionskapacitet såväl som elkraftförbrukning var vid krigets slut väsentligt utökad. Detsamma var förhållandet med de neutrala europeiska staterna, bl. a. vårt eget land. Återhämtningen efter kriget gick i flertalet stater mycket snabbt. Fabriker reparerades och nybyggdes i rask takt och behovet av elkraft för såväl industriella som andra ändamål steg hastigt. Denna utveckling fortsatte ungefär fram till år 1951, varefter dock en viss minskning av utvecklingstakten kan förmärkas. En jämförelse mellan elkraftförbrukningen år 1938 och år 1952 visar ett imponerande resultat av återuppbyggnaden i de krigförande länderna. Elförbrukningen, som i stort sett torde ha utvecklats i takt med industriproduktionen, har i flertalet länder minst fördubblats under denna period, trots stagnationen under krigsåren. Det försprång, som Sverige och andra neutrala stater fått under kriget, har till stor del inhämtats av de krigförande länderna i Europa. I USA har omställning108

en till fredsproduktion under de första efterkrigsåren och den delvis av koreakrisen orsakade förlängningen av högkonjunkturen medfört en mycket snabb utveckling av såväl industriproduktion som elförbrukning, varigenom USA:s försprång framför Västeuropas industriländer sedan förkrigsticlen ytterligare förstärkts; elförbrukningen i USA är dock fortfarande i förhållande till folkmängden endast obetydligt större än i Sverige. Även Östeuropas stater ha idag en betydligt starkare industripotential och därmed även betydligt större elkraftbehov och elkraftproduktion än före kriget. Återuppbyggnaden av kraftverksindustrin ställde stora krav på kapital och arbetskraft i alla de krigshärjade länderna och en angelägenhetsgradering med hänsyn till nationalnyttan för de olika objekten blev nödvändig. Trots de förhållandevis höga kapitalinsatserna voro statsmakterna i allmänhet mycket positivt inställda till kraftverksindustrins utbyggnadsprogram. Begränsningen under de första efterkrigsåren sammanhängde därför vanligen ej med bristen på investeringskapital utan med de långa leveranstiderna för all maskinell utrustning. De första efterkrigsåren karakteriserades praktiskt taget överallt i världen av en utpräglad brist på energi. För kraftverksindustrin yttrade sig denna energibrist såväl i kraftigt stegrad efterfrågan på elkraft under en tid med otillräcklig produktionskapacitet som i svårigheter att täcka värmekraftverkens behov av bränslen. Någon snabb lösning på energiproblemet kunde ej förutses. Europas läge syntes särskilt bekymmersamt. Visserligen funnos i några länder stora reserver av kol men brytningen av kolet hade avsevärt fördyrats sedan förkrigstiden. Det visade sig även svårt att få tillräcklig arbetskraft till kolgruvorna. Det är naturligt att man mot bakgrunden av detta förhållande ägnade allt större uppmärksamhet åt bl. a. utnyttjandet av befintliga vattenkraftresurser. I de mera betydande vattenkraftländerna uppgjordes mycket omfattande program för den fortsatta kraftstationsutbyggnaden. Många stora vattenkraftprojekt ha också fullföljts under de senaste åren. Tillgången på vattenkraft är emellertid begränsad varför även utbyggnaden av ångkraftanläggningar måst fortgå, i olika hög grad i de olika länderna. Ångkrafttekniken har successivt förbättrats resulterande i en ökning av den termiska verkningsgraden och relativ minskning av produktionskostnaderna per k W h alstrad elektrisk energi. Det är naturligt att de stora, högt utvecklade industriländerna med rika kol- eller oljefyndigheter men med begränsade vattenkrafttillgångar lett denna utveckling. Vid sidan om de senare årens utveckling inom ångkrafttckniken motses förverkligandet av det första atomkraftverket med största intresse. Europas stora industriområden, vilka samtidigt utgöra centra för elförbrukningen, ligga i allmänhet i koldistrikten. Den för dessa områden erforderliga elproduktionen sker i lokala ångkraftstationer, varigenom transport såväl av bränsle som av elektricitet undvikes. Där elförsörjningen inom 109

områdena även utanför koldistrikten baseras på ångkraft, har man hittills i allmänhet funnit det mest ekonomiskt att förlägga kraftstationerna i förbrukningscentra och transportera det erforderliga bränslet. Behovet av elkraftöverföring i de rena ångkraftländerna har härigenom kunnat inskränkas till ett minimum och man har klarat sig med måttliga överföringsspänningar, upp till 150 kV. Strävan efter att utnyttja allt sämre kolkvaliteter för elproduktionen och att utbygga allt större ångkraftenheter för att härigenom sänka produktionskostnaderna har höjt transportkostnaderna för bränslet. Samtidigt har möjligheten att använda allt högre spänningar, upp till 400 kV, även möjliggjort elkraftöverföring till allt lägre kostnader. Det är mot bakgrunden av dessa förändringar som man får se en nuvarande tendens att i ökad utsträckning förlägga ångkraftstationerna till kolfälten och transportera elektriciteten till förbrukningscentra, speciellt när bränslet endast skulle ha kunnat transporteras per järnväg. Vattenkraftstationerna äro bundna till vattenfallen och elkraften från dessa stationer måste därför överföras till förbrukarna. De första kraftöverföringarna byggdes för detta ändamål och även i fortsättningen ha överföringsbehoven varit väsentligt större i vatten- än i ångkraftländerna. Vårt eget land, där de huvudsakliga vattenkraftresurserna och de viktigaste förbrukningscentra äro vitt åtskilda, har i detta avseende hittills intagit en särställning såväl i Europa som i hela världen. Detta är en av huvudorsakerna till att 380 kV kom att först användas för praktisk drift i Sverige. På kontinenten med dess stora befolkningstäthet äro avstånden till förbrukningscentra väsentligt mindre och man har hittills kunnat nöja sig med 220 kV överföringsspänning. De internationella kraftutbytena i Europa uppgingo under år 1951 endast till 1,6 % av den totala elkraftproduktionen. Den internationella handeln med elkraft är alltså mycket obetydlig i jämförelse med t. ex. förhållandena på kolmarknaden, där ca 15 % av produktionen exporteras. Den främsta orsaken till elkraftens nationella bundenhet äro de förhållandevis höga kraftöverföringskostnaderna, vilka i detta sammanhang vanligen gör det ekonomiskt fördelaktigare att transportera energin i annan form än elektricitet. Politiska faktorer torde emellertid även bidraga, i det inget land önskar vara direkt beroende av andra för en så vital produkt som elkraft. Detaljdistributionen av elkraft på landsbygden och den elektriska energins användning här för olika ändamål uppvisa stora olikheter vid jämförelse de olika länderna emellan. Det torde emellertid vara ett genomgående drag för flertalet kulturländer att kraftiga åtgärder under senare tid vidtagits för elektrifieringens utbredning även på landsbygden för att möjliggöra den standardförbättring som en ökad elkraftanvändning medför. Statliga stödåtgärder i detta syfte förekomma i stor utsträckning. Det synes emellertid även vara ett vanligt förhållande att elkraftpriserna äro för låga 110

för att helt täcka kostnaderna för kraftens produktion och distribution, inberäknat anläggningarnas underhåll och förnyelse. Finansieringssvårigheter i samband med anläggningarnas upprustning, förstärkning och utökning äro sålunda vanliga. Tendensen synes emellertid numera gå mot en förbättrad anpassning av elkraftpriserna, bl. a. sedan den i många länder förekommande hårda statliga priskontrollen börjat släppa. Det statliga inflytandet på elkraftförsörjningen varierar i hög grad och tager sig mycket olika uttryck i olika länder. I några fall har utvecklingen under senaste tid lett fram till sådana statsingripanden, att större eller mindre del av respektive lands elkraftförsörjning helt omhändertagits av staten. Det är uppenbart att andra länders kraftförsörjningsförhållanden i olika avseenden äro värda allt beaktande vid bedömningen av våra egna förhållanden och behovet av förbättringar och rationaliseringar. Det bör emellertid hållas i minnet att de grundläggande förutsättningarna i mångt och mycket ändock äro högst olika. De i bilaga 3 intagna statistiska uppgifterna lämnas utan större enhetlighet eller fullständighet och utan att vara av senaste datum närmast för att belysa olika, för respektive land karakteristiska förhållanden. I fråga om mera fullständig, jämförande statistik hänvisas till den numera mycket rika litteratur på detta område, som utarbetas genom Förenta Nationernas försorg.

AVDELNING

II

Nuvarande förhållanden

Kap. 4. Utgångspunkter och bedömningsgrunder Elektricitetens betydelse för näringslivet och levnadsstandarden gör det till ett väsentligt allmänt intresse, att elkraftförsörjningen ordnas på bästa sätt. I stort sett kan målet sägas vara att med beaktande av enskild rätt och inom ramen för de förefintliga naturliga, ekonomiska och tekniska möjligheterna åstadkomma riklig tillgång till elkraft av god kvalitet för lågt och rätt avvägt pris överallt i vårt land. I de motioner, som föranledde att elkraftutredningen tillkallades, liksom vid riksdagsbehandlingen av dessa motioner, påpekades brister och framfördes önskemål av mer eller mindre omfattande natur beträffande elkraftförsörjningens ordnande. Såväl de vid dessa tillfällen framförda anmärkningarna som i andra sammanhang framkommen kritik ha i huvudsak gällt problem, som sammanhänga med detalj distributionen av elektrisk kraft, speciellt detaljdistributionen på landsbygden. Även andra problem inom elkraftförsörjningen ha emellertid berörts, såsom tillvaratagandet av våra inhemska krafttillgångar, storkraftöverföringen och samkörningen mellan olika storkraftföretag, prisbildningen på elektrisk kraft, ersättningen för skador och intrång m. m. I föreliggande avdelning II belysas sådana förhållanden inom kraftförsörjningen, som i skilda sammanhang påtalats eller som eljest ansetts böra uppmärksammas. Därvid redogöres för det nuvarande tillståndet, sett ur olika synvinklar, och i anslutning därtill framlägger utredningen sina synpunkter och bedömanden. Elkraftutredningen har i sitt arbete icke k u n n a t upptaga alla problem inom elkraftförsörjningen till lika ingående behandling eller ens i detta betänkande kunnat beröra dem alla. De förhållanden, som sammanhänga med kraftens detaljdistribution, särskilt på landsbygden, ha enligt direktiven ägnats den största uppmärksamheten. I tekniskt-ekonomiskt avseende utgör elkraftförsörjningen i realiteten ett kombinerat produktions-, distributions- och konsumtionsproblem. Det kan emellertid också i sig själv sägas utgöra en mindre del av ett än större problem, nämligen frågan om landets totala energiförsörjning, där andra delproblem — såsom vårt beroende av importen av sådana bränslen, som för närvarande svara för huvuddelen av vår totala energiförsörjning, och våra 112

möjligheter att för framtiden bättre utnyttja de inhemska energitillgångarna av olika slag •—• även kunna återverka på elkraftförsörjningen. Vid sin behandling av detta vidlyftiga ämne har elkraftutredningen ägnat den största uppmärksamheten åt elkraftens produktions- och distributionsfrågor med' utgångspunkt från nu rådande förhållanden inom energiförsörjningen samt nuvarande metoder för kraftalstring. Detta har flera orsaker. För att icke arbetet skulle antaga orimliga proportioner har det varit nödvändigt att begränsa det till en del utav vad som kan anses tillhöra ämnet. De erhållna direktiven lämnade också anvisning om utredningens avsedda begränsning. Parallellt med elkraftutredningen har dessutom bedrivits andra kommittéoch utredningsarbeten, exempelvis av den av chefen för handelsdepartementet tillsatta bränsleutredningen 1951, genom vars arbete elkraftens förhållande till våra övriga energiförsörjningsproblem torde klarläggas. Slutligen kan det ifråga om elkraftanvändningen, i varje fall den kvantitativa sidan av denna, sägas att den statistik och de prognoser, som regelbundet göras upp av kommerskollegium och Svenska elverksföreningen respektive Centrala driftledningen, utgöra ett gott underlag för bedömanden i detta avseende såväl rörande nuvarande som under den närmaste framtiden väntade förhållanden. Elkraftproduktionens och -konsumtionens omfattning och inbördes anpassning äro av grundläggande betydelse för elkraftförsörjningen. Produktionsmöjligheterna äro främst beroende av tillgången på högvärdiga kraftkällor, för Sveriges vidkommande sålunda i första hand vattenkraft, som kan utbyggas för rimliga kostnader. Ä andra sidan bestämmes elkraftkonsumtionens omfattning, så länge huvudsakligen tekniskt-ekonomiska synpunkter läggas på kraftförsäljningen, av den elektriska energins förmåga att konkurrera med andra energiformer inom olika användningsområden. För att i någon mån klargöra härmed sammanhängande frågor är det av värde att först få en överblick över den på vattenkraft baserade elkraftproduktionens storlek i förhållande till landets totala energibehov och dess möjligheter att för framtiden svara för större eller mindre del av detsamma samt ekonomiska och andra faktorers inverkan på elkraftens användning. Olika undersökningar ha gjorts rörande Sveriges energiförsörjning och de olika energikällornas, bl. a. vattenkraftens, andel i energibalansen. En direkt jämförelse mellan de olika energikällornas betydelse för energiförsörjningen är alltid svår att göra, beroende på att det icke finnes något allmängiltigt relationstal mellan elektrisk energi, alstrad av vattenkraft, och värmeinnehållet i olika slag av bränsle. Detta tal är nämligen helt beroende av för vilket ändamål energin utnyttjas, såsom för drivkraft, i vilket avseende elkraften har ett högt relationstal, eller för värmeändamål, där elkraften har väsentligt lägre relationstal. Även om det alltså är svårt att lämna ett klart besked om hur stor del av landets totala energibehov, som 113

för närvarande täckes av vattenkraft, omvandlad till elektrisk energi, kan det dock sägas att storleksordningen därav är 10—30 %, medan 20-—30 % av energibehovet täckes genom inhemska bränslen och 45—60 % genom importerade bränslen. Nämnda siffror stöda sig på uppgifter, lämnade av f. d. överdirektören K-G. Ljungdahl i den orientering rörande Sveriges energiförsörjning (SOU 1951:32) som föregick bränsleutredningen. Vattenkraftandelen i Sveriges energibalans är alltså ganska ringa och det står klart att så måste bli fallet även i fortsättningen. Av Sveriges utbyggnadsvärda vattenkrafttillgång är omkring tredjedelen tagen i anspråk och man kan redan nu skönja den tidpunkt, då all högvärdig vattenkraft i landet är utbyggd. Jämsides med den intensiva utvecklingen av elkraftkonsumtionen har efterfrågan på energi i form av bränslen (för andra ändamål än elförsörjning) under normala tider ökat även den i mycket hög takt, ehuru dock stora och bestående förskjutningar ha inträffat, särskilt under avspärrningsperioder. Även om man bör räkna med en fortsatt, icke oväsentlig överflyttning av energiförsörjningen från bränslesektorn till vattenkraftsektorn under det närmaste decenniet förefaller det, sett på längre sikt, icke möjligt att göra några verkligt betydelsefulla överflyttningar av detta slag. Efter hand som vi närma oss det stadiet då vår utbyggnadsvärda vattenkraft är helt utnyttjad, vilket beräknas inträffa mot slutet av detta århundrade, komma sannolikt produktionskostnaderna för den elektriska kraften att märkbart stiga. I än högre grad kan detta väntas bli fallet när vi bli hänvisade till att helt tillgodose ökningen i vårt kraftbehov genom värmekraft eller importerad vattenkraft. Det kan dock med fog sägas att tidpunkten härför ännu är så avlägsen, att andra förutsättningar för kraftförsörjningen och energiförsörjningen i sin helhet då kunna föreligga — exempelvis möjlighet att utnyttja atomenergi. Det är vidare ingalunda givet, hur behovet av elkraft kominer att utveckla sig i fortsättningen. Det synes å ena sidan vara osannolikt, att utvecklingen i längden skall fortgå i samma ständigt stigande tempo som under den gångna 40-årsperioden med en fördubbling av behovet vart elfte år. Inom de områden, där elektriciteten är lämplig som kraftkälla, kunna behoven sägas redan ha blivit mer eller mindre täckta. Sådana belastningsökningar av engångsnatur, som uppstå exempelvis vid övergång till elektrisk belysning och omställning till elektrisk drift av olika industrier, järnvägar och spårvägar, äro sålunda i väsentlig utsträckning tillgodosedda. Sedan denna grundläggande elektrifiering blivit genomförd måste det ytterligare behovet av elektrisk kraft i fortsättningen bli beroende av den allmänna expansionen och välståndsökningen eller av en för elkraftens användning gynnsam förskjutning i relationen mellan priset på elenergi och annan energi. Å andra sidan säger oss erfarenheten att nya användningsområden för den elektriska kraften, även högst betydande sådana, kunna uppstå mycket snabbt och ge ny näring åt den progressiva behovsutvecklingen. 114

E l k r a f t e n s p r i s och d ä r m e d dess k o n k u r r e n s f ö r m å g a g e n t e m o t a n d r a e n e r g i a r t e r är b e r o e n d e av f o r m e n för k r a f t e n s u t t a g a n d e . D e t ä r e m e l l e r t i d icke e n d a s t p r i s e t , s o m ä r a v g ö r a n d e för e l k r a f t e n s k o n k u r r e n s f ö r m å g a . Den i h ö g r e eller lägre g r a d ö k a d e b e k v ä m l i g h e t e n , s ä k e r h e t e n eller k v a l i teten vid a n v ä n d n i n g av e l e k t r i s k e n e r g i i s t ä l l e t för e n e r g i av a n n a t slag h a r o c k s å m y c k e t stor b e t y d e l s e och k a n i vissa fall m e d f ö r a a t t elenergin, t r o t s a t t d e n ställer sig b e t y d l i g t d y r a r e än energi av a n n a t slag, ä n d o c k ställer sig g y n n s a m m a s t . Med h ä n s y n till d e s s a f ö r h å l l a n d e n ä r s å l u n d a elk r a f t e n m e r eller m i n d r e f ö r d e l a k t i g i n o m olika a n v ä n d n i n g s o m r å d e n — eller i n o m s a m m a a n v ä n d n i n g s o m r å d e m e n p å olika p l a t s e r . E t t p a r fall av a l l m ä n t i n t r e s s e s k o l a h ä r n ä r m a r e b e r ö r a s . Elektrisk matlagning kan i olika fall ställa sig billigare eller dyrare än matlagning med användning av gas eller fasta bränslen. Den elektriska matlagningen är emellertid avsevärt bekvämare än användningen av exempelvis vedspis och anses allmänt vara såväl renligare som ofarligare än användningen av gasspis. Elkraften h a r därför på detta område, även där den ställer sig dyrare, förutsättningar att finna allt större användning. Som ett led i hushållsarbetets rationalisering får den elektriska matlagningen betraktas som en värdefull tillgång. Det kan vara motiverat att i detta sammanhang något närmare studera gasen som konkurrent till elkraften. Den vid gasverken framställda s. k. lysgasens främsta användningsområde var från början gatubelysningen. Under konkurrens med elektriciteten har emellertid en gradvis förskjutning ägt rum, som markeras av tre stora användningsområden, nämligen i tidsföljd inomhusbelysning, matlagning och användning inom hantverk och industri. Av dessa användningsområden är det endast de båda sistnämnda som fortfarande ha betydelse och endast den sista som är på frammarsch. Samtidigt ha de vid gasframställningen uppkommande biprodukterna fått allt större betydelse framför allt vid de största gasverken. Koksen spelar härvid den största rollen men även övriga produkter ha, särskilt under avspärrningsperiodcr, visat sig vara av stort värde för landets försörjning. Den av gasverken totalt framställda och nyttiggjorda gasen representerar f. n. ett energiinnehåll, som med hänsyn tagen till verkningsgrad motsvarar ca 5 % av vår totala elkraftproduktion. Gasverkens betydelse i konkurrensen med elektriciteten får icke underskattas. Numera torde man i Sverige ganska allmänt ha kommit till den uppfattningen, att gasverk äro välmotiverade i alla stora städer och böra bibehållas i de medelstora städer, där de redan finnas. I de mindre städerna bli däremot enheterna för små och framställningskostnaden för hög vid nu rådande prisrelationer. På grund härav har också ett antal av de mindre gasverken nedlagts. Det kan konstateras, att elkraften fått en väsentligt snabbare utveckling i städer, som ej ha gasverk, exempelvis Borås och Halmstad, vilka intagit en ledande ställning på kökselektrifieringens område. I flertalet städer med både elverk och gasverk utdragas numera icke gasledningar till nyexploaterade bostadsområden. Det är nämligen klart att anläggningskostnaden för ett elnät, dimensionerat för fullständig hushållselektrifiering, är väsentligt lägre än sammanlagda anläggningskostnaden för ett gasnät och ett elnät, dimensionerat endast för belysning och småapparater. Detsamma gäller även husinstallationerna. Vid nu rådande framställningskostnader för gas och elkraft blir i allmänhet ej heller årskostnaden vid fullständigare elanvändning högre än vad den skulle bli om även gas tillhandahållits. Gasverken söka nu i stället kunder inom hantverk och industri, en strä115

van som i många fall krönts med framgång. I vissa städer omfatta dessa senare leveranser numera över 50 % av totalleveransen. Även på tariffområdet är det påtagligt, att förefintligheten av ett gasverk har haft ett betydande inflytande. Detta är helt naturligt med tanke på den mindre betydelse som kökselektrifieringen i sådant fall har haft. Att gasverksstaderna i betydande omfattning fortfarande ha kvar ett mellansteg i tariffsystemet med ett energipris av storleksordningen 12 Öre/kWh, beror sålunda till stor del härpå. På senare år har på basis av amerikanska metoder påbörjats distribution av flaskgas med särskilt högt värmevärde. Gasen erhålles som biprodukt vid raffinaderier och skifferoljeverk. På grund av dess lätthanterlighet och de låga koksinstallationskostnaderna kan det förutses, att den blir en allvarlig konkurrent till elektriciteten men då i huvudsak endast på de platser, där kostnaderna for elektriska anläggningar bli särskilt höga eller där utnyttjningen blir liten (såsom i sommarvillor) men samtidigt transportförhållandena för flaskgasen aro gynnsamma. . . , Att använda elektrisk energi för permanent rumsuppvärmning ställer sig normalt — åtminstone vid nuvarande sätt för elkraftens användning vid rumsuppvärmning och för byggnadernas värmeisolering samt med våra nuvarande vanor ifråga om ventilation etc. — avsevärt dyrare än uppvärmning med bränslen. Den permanenta elektriska rumsuppvärmningen har därför hittills ej fått någon nämnvärd omfattning i Sverige och det är osannolikt att den kan få det i framtiden, såvida icke någon väsentlig ändring i ovan berörda förhållanden inträffar. Denna uppfattning bestyrkes ytterligare av det faktum, att det för permanent uppvärmning av en normal bostad under nuvarande förhållanden åtgår en elektrisk energimängd, som är 4 a 8 gånger större än den totala övriga energiförbrukningen, elektrisk matlagning inräknad. För fullständig elektrisk rumsuppvärmning för hela landet skulle erfordras ett energibelopp av storleken 20 miljarder kWh per år, vilket ar lika med hela den nuvarande elkraftkonsumtionen och ungefär tredjedelen av Sveriges totala utbyggnadsvärda vattenkrafttillgång. Ändrade förutsättningar kunna emellertid som nämnts inträda, varigenom elektrisk bostadsuppvärmning eventuellt kan ställa sig mera gynnsam och få större betydelse än för närvarande. Som tillsatsvärme och för tillfälliga behov kan redan nu elenergi för rumsuppvärmning med fördel användas. Under övergångsperioderna höst och vår kan fullständig elektrisk uppvärmning vara konkurrenskraftig, särskilt med hänsyn till att bränsleeldade centralvärmcanläggningar arbeta med låg verkningsgrad vid låg belastning. För speciella uppvärmningsändamål, för vilka billig natt- och sondagskraft kan användas, såsom kyrkouppvärmning, kan elvärme vara lämpligt. Prognoser för elkraftförbrukningens framtida utveckling i landet, avseende den för högvärdiga ändamål nyttiggjorda elkraften, ha vid olika tillfällen utarbetats och framlagts av Centrala driftledningen. De undersökningar, som legat till grund för dessa CDL-prognoser, ha som regel varit tämligen ingående med bl. a. direkta kontakter med ett stort antal konsumenter eller konsumentorganisationer, varför prognoserna kunnat tillmätas stort värde såsom måttstock på den sannolika utvecklingen. Som regel ha CDL:s prognoser avsett femårsperioder. Åren 1950—1951 utarbetade CDL emellertid en långtidsprognos, vari gjordes ett försök att bedöma belastningstillväxten inom elförsörjningens olika konsumtionsgrupper under hela 1950-talet. Förutsättningarna i denna prognos voro bl. a. en fortsatt högkonjunktur. Dessutom förutsattes, att några större svårigheter 116

Milj.kWh

10 000

5 ooo y

y

y

y

y

y

y

y

y —

y

s

y

y

* y

y

Ss

2 000 y

Totali y

y

1 000 y

y

y

y

y

y

* • •'

y

y

y r,

y

y

Bostäde r

500 Yrke n y

s

y

y

y

y.

y

y

Tardbn k

200 A3 lmän fei r btruknir

100 1925

l

€

_

55 Bild 8. Detaljförbrukningen fram till år 1960. (Enl. CDL:s prognos) i vår utrikeshandel och beträffande byggnadstillstånd m. m. ej skola råda samt att de nuvarande prisrelationerna mellan elkraft och andra energiformer skola kvarstå någorlunda oförändrade. CDL kom därvid som slutresultat till att den årliga ökningen av elkraftbehovet under perioden 1951—1956 skulle utgöra 1 200 milj. k W h . För perioden 1956—1960 äro resultaten osäkrare, men undersökningen antyder att stegringen härunder skulle bli avsevärt större, räknat i absoluta tal, eller omkring 1 500 milj. kWh per år. Utvecklingen under 1950-talet skulle därigenom tämligen väl ansluta sig till den föregående 40-årsperiodens progressiva utveckling. Elkraftkonsumtionen för högvärdiga ändamål har nämligen under denna tid, vilket även framgår av bilderna 3 och 4 i kap. 2, år från år ökat ungefärligen med 6,5 %. Som belysning av den av CDL väntade utvecklingen fram till år 1960 visas bilderna 8—11, hämtade ur CDL:s årsberättelser för driftåren 1950/51 117

7 000

Milj.kWh

5 000

2 000

_

1 000

45 50 Bftö 9. De större industrigruppernas elkraftförbrukning (Enl. CDL:s prognos)

55 60 fram till år 1960.

och 1951/52. Som framgår särskilt av bild 10 uppvisar detalj konsumtionen vid jämförelse med de övriga konsumtionshuvudgrupperna en synnerligen 118

stark frammarsch. År 1952 voro de tre huvudgruppernas procentuella andel av den totala, för högvärdiga ändamål nyttiggjorda elkraften följande. Industri 63 % Samfärdsel 9 » Detalj förbrukning 28 » Den genomsnittliga ökningen under 1950-talet bedömes för de tre huvudgrupperna bli följande. Industri 540 milj. k W h / å r Samfärdsel 50 » Detalj förbrukning 550 » Ehuru detalj förbrukningens andel sålunda fortfarande är väsentligt mindre än industrins är dess tillväxt större än industrins, även i absoluta tal räknat. En fortgående förskjutning i de relativa talen är sålunda att vänta, innebärande en minskning för industrin och en ökning för detalj förbrukningen. Samfärdselns andel har kulminerat efter en lång uppgångsperiod och är nu på nedgång. De under 1950-talet hittills gjorda erfarenheterna rörande konsumtionsutvecklingen visa god överensstämmelse mellan prognos och verklighet. En kompletterande prognos, utförd av CDL år 1953 och avseende femårsperioden 1953—1957, ger också som resultat att det f. n. icke finnes någon anledning till justering av långtidsprognosen 1951—1960. De allmänna principerna rörande elkraftens prissättning ha närmare behandlats i elkraftutredningens redogörelse nr 1. Det har där bl. a. framhållits, att grundläggande för konsumtionspriset äro kraftföretagens årliga självkostnader för elkraftens produktion och distribution. Självkostnaderna skola normalt täckas genom konsumenternas kraftavgifter men ekonomiskt stöd från stat eller kommun etc. kan i olika fall vara befogat för att kraftavgifterna ej skola bli alltför betungande för konsumenterna. I årskostnaderna ingå bl. a. kapitalkostnader, dvs. ränta och avskrivningar på anläggningskapitalet. Avskrivningarna sammanhänga med anläggningarnas förslitning och böra principiellt betraktas såsom ett uttryck för kostnaderna för anläggningarnas återställande till ursprungligt skick eller med annat ord förnyelse. I stället för avskrivningar kan man sålunda tala om kostnader för anläggningarnas förnyelse, betingade av förslitningen. Ovannämnda ekonomiska stöd från stat eller kommun etc. kan ha formen amorterings- och räntefritt kapitalbidrag eller formen räntefritt lån. Kapitalbidrag från konsumenterna (engångsavgifter av olika slag) äro icke att betrakta som något stöd i ovannämnda bemärkelse utan utgöra en form av kraftavgifter. Vid självkostnadsberäkningen bör i princip förnyelsekostnaden baseras på hela anläggningsvärdet, även om anläggningen till större eller mindre del har finansierats genom kapitalbidrag från konsumenterna, stat eller 119

M i l j . kWh

15 000

'

' —^ — y

y

10 000

y

y

y

y

Industri

/ 5 000 t

/

/

/

/

/

/

/

/

De t a l j : rör bruk n i n g i

2 000

y

y

y

y

y

1 000

/s amfärdst i l 500

100 1920

fi/Zrf. 70. Konsumtionshuvudgruppernas elkraftförbrukning (Enl. CDL:s prognos)

fram till år 1960.

kommun etc. Successiv förnyelse erfordras för hela anläggningen och kostnadstäckningen för denna förnyelse bör om möjligt göras så, att det för 120

Milj.kJVh

1940 45 50 55 So Bild 11. Elkraftförbrukningen och vattenkrafttillgången fram till år 1960. (Enl. CDL:s prognos resp. kraftföretagens utbyggnadsprogram) 121

verksamhetens kontinuerliga bedrivande i oförändrad omfattning principiellt icke skall erfordras några nya kapitalbidrag och ej heller — vid oförändrat penningvärde och även oförändrade förutsättningar i övrigt — någon framtida tariffhöjning. Kapitalbidraget medför sålunda för företaget ingen befrielse i fråga om förnyelsekostnader utan endast en mot bidragets storlek svarande räntebefrielse. Det kan göras gällande att denna princip är alltför hård gentemot de konsumenter, som genom kapitalbidrag (engångsavgifter) lämnat medel till en anläggnings byggande; genom att dessa konsumenter genom de övriga kraftavgifterna få betala för samma anläggnings förnyelse få de i realiteten under anläggningens första livslängdsperiod betala den mot bidraget svarande anläggningsdelen två gånger. Fördelen för konsumenterna liksom för kraftföretaget ligger emellertid däri, att elkraftpriset kan påräknas förbli oförändrat och att några nya engångsavgifter icke komma att erfordras trots den ursprungliga anläggningens begränsade livslängd. Ovannämnda princip leder till att ett eventuellt erforderligt ekonomiskt stöd från det allmänna i första hand bör ges sådan form, att det endast avlastar från räntekostnader i erforderlig grad. Endast i den mån så är nödvändigt för att lämna erforderlig stödverkan bör stödet även avlasta från förnyelsekostnader. Det kan självfallet göras gällande att om ett stöd med en bestämd stödverkan lämnas från det allmänna, är det matematiskt likvärdigt om stödet befriar företaget från den ena eller andra typen eller båda typerna av kostnader. Enligt elkraftutredningens uppfattning är det emellertid av icke oväsentlig psykologisk betydelse att stödet endast om det är nödvändigt får sådan form att det sammanställes med en kapitalförbrukning. En räntebefrielse är därför enligt elkraftutredningen psykologiskt sett mera tilltalande än en befrielse från såväl ränte- som förnyelsekostnader, även där stödverkan enligt de båda alternativen har samma storlek. Ovannämnda princip rörande förnyelsekostnadernas täckande kan leda till vissa komplikationer beträffande företagets beskattning. Elkraftutredningen förutsätter emellertid att dylika skatteproblem, i likhet med de skatteproblem som beröras nedan, skola kunna lösas på ett för den allmännyttiga elkraftförsörjningen tillfredsställande sätt. Det har länge varit en omdiskuterad fråga, huruvida beräkningen av förnyelsekostnaderna under tider med växlande penningvärde rätteligen bör baseras på det verkligen investerade anläggningskapitalet eller på återanskaffningspriset. Elkraftutredningen önskar i detta sammanhang bedöma nämnda problem endast ur praktiska, kraftförsörjningsmässiga synpunkter. Elkraftförsörjningen utgör en verksamhet av väsentlig samhällelig betydelse, som i vårt land liksom i flertalet andra länder vanligen bedrives u t a n några större vinstmarginaler. Den är dessutom en verksamhet, som normalt är stadd i en fortgående utveckling och i vilken överlåtelser i spekulationssyfte äro sällsynta. Det är enligt elkraftutredningens mening fullt rimligt 122

att i självkostnaderna för denna verksamhet bl. a. inräknas kostnaderna för anläggningarnas förnyelse, bestämda på grundval av återanskaffningspriset vid varje tillfälle, även om en dylik metod under särskilda omständigheter, som sålunda inom elkraftförsörjningen höra till rena undantagen, kan medföra även oberättigade vinster för anläggningsinnehavaren. Genom en dylik förnyelsekostnaclsbestämning ernås, att de beräknade självkostnaderna och därigenom även elkraftpriserna göras oberoende av anläggningarnas ålder och av det vid byggandet rådande penningvärdet. Elkraftutredningen utgår sålunda ifrån att avskrivningar, baserade på för varje tillfälle rådande återanskaffningspris, äro självkostnadsmässigt berättigade för alla normala fall. Detta innebär under tider med fallande penningvärde att de totala avskrivningarna under en livslängdsperiod bli större än det ursprungliga anläggningskapitalet utan att dock komma upp till den totala anläggningens fulla återanskaffningspris. För statliga, kommunala och enskilda företag innebär emellertid ovannämnda avskrivningsmetod olika beskattning. Enligt gällande skattelagar måste ett enskilt företag betala såväl statlig som kommunal skatt för sådana förnyclseavsättningar, som totalt sett överstiga det investerade anläggningskapitalet. För statliga företag utgår endast kommunalskatt för nämnda avsättningar och för kommunala företag inom den egna kommunen utgår ingen skatt. Elkraftutredningen anser att det i hög grad skulle främja en sund ekonomisk utveckling inom kraftförsörjningsverksamheten om sådana ändringar i skattelagstiftningen genomfördes, att avskrivning på återanskaffningspriset enligt ovannämnda regler kunde ske utan särskild beskattning, vare sig för statliga, kommunala eller enskilda företag. Nämnda skatterättsliga fråga behandlas f. n. i ett större sammanhang av företagsbeskattningskommittén, tillkallad av chefen för finansdepartementet i maj 1952. I direktiven till nämnda kommitté har statsrådet bl. a. fäst uppmärksamheten på frågan om underlaget för avskrivningsrätten — anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet — samt bestämmelserna om investeringsfonder. Statsrådet har också antytt vissa tänkbara lösningar på de problem, som kommittén skulle pröva, och har därvid bl. a. framhållit följande. Vad angår den fria avskrivningsrätten skulle kunna prövas ett system enligt vilket denna utbytes mot en rätt till avdrag för avsättning till förnyelsefond. Denna fond skulle få uppbringas till högst ett belopp motsvarande anskaffningsvärdet å företagets inventarier, procentuellt uppräknat så att viss hänsyn tages till inventariernas återanskaffningsvärde och, eventuellt, företagets fortsatta utveckling. Till en sådan fond skulle avsättning alltid få göras med viss procent av det belopp, vartill fonden högst må uppbringas, vilken procentsats skulle svara mot den genomsnittliga ekonomiska förslitningen på befintliga inventarier. Att elkraftutredningen i princip förordar det i det föregående framlagda betraktelsesättet beträffande förnyelsekostnadernas täckande sammanhänger med utredningens åsikt, att detta gagnar ett sunt ekonomiskt tänkande 123

bland dem, som ha ansvaret för särskilt de mindre distributionsföretagens skötsel. »Varje år bör bära sina kostnader» och allt »skjutande på framtiden» bör så långt det är möjligt undvikas. Det står emellertid klart för utredningen att ett rigoröst fasthållande vid nämnda principer kan leda till konsekvenser, som icke alltid äro till fördel för vare sig kraftföretagen eller konsumenterna. Möjlighet måste därför finnas för dem, som praktiskt skola tillämpa principerna, att göra de avvikelser från dessa som i de enskilda fallen kunna anses erforderliga.

Kap. 5. Statliga bestämmelser, utredningar m. m. Utvecklingen på kraftförsörjningens område har under det halvsekel, som förflutit sedan elektrifieringens genombrott, fortgått i stort sett utan några ingrepp från statens sida. Den lagstiftning, som efter hand tillkommit, har huvudsakligen syftat till att underlätta vattenkraftens ändamålsenliga tillgodogörande, att skapa skydd mot elkraftens skadliga verkningar för liv och egendom, att främja elektrifieringens rationella utbredning och att reglera priset för elektrisk ström. I detta kapitel redogöres för gällande rätt särskilt på de områden, som elkraftutredningen får anledning att i fortsättningen närmare beröra. Till en början behandlas vissa bestämmelser angående vattenkraftens tillgodogörande och därefter redogöres för stadganden rörande elektriska starkströmsanläggningar och elkraftförsörjningen i allmänhet, omfattande bestämmelser om expropriation, koncession, säkerhet och tillsyn, prisreglering, registrering av elektriska anläggningar samt rätt till elektrisk kraft, regler rörande statens bidrags- och låneverksamhet på kraftförsörjningsområdet samt bestämmelser om installatörsbehörighet och om elskatt. Bestämmelsernas verkningar för elkraftförsörjningen och bedömanden härav behandlas i allmänhet under följande kapitel i denna avdelning men i några fall, särskilt i redogörelsen för koncessionsbestämmelserna, förekomma bedömanden redan i detta kapitel. I de fall bestämmelserna upptagas till behandling och bedömande i följande kapitel lämnas hänvisning efter redogörelsen för respektive stadgande.

Bestämmelser

rörande vattenkraftens

tillgodogörande

Den gällande vattenrätten är i stort sett sammanfattad i vattenlagen av den 28 juni 1918. Vattenlagen fastställer den grundsatsen, att envar äger råda över det vatten, som finnes på hans grund (1 kap. 1 §) och inom honom tillhörigt område under markens yta (1 kap. 15 §), i båda fallen dock med vissa inskränkningar. Inskränkningarna vila på grundsatsen, att den enskilde vid förfogande över sitt vattenområde ej får i vidare mån än vattenlagen tillåter göra intrång i annans enskilda rätt eller förnärma allmänna intressen. Vattenområdets ägare får sålunda i princip icke åstadkomma skada för andra genom åtgärder, som sträcka sina verkningar utanför området, ej heller skada annan, som inom området äger särskilda rättigheter. Vid avvägning av olika intressen utgår vattenlagen från att vattenområden skola bli ur allmän och enskild synpunkt utnyttjade på bästa sätt samti125

digt som skada av vattnet såvitt möjligt avvärjes. I vattenlagen avsedda företag skola därför utföras så, att ändamålet vinnes med minsta intrång och olägenhet för annan (2 kap. 2 m. fl. §§). Vid konkurrens mellan olika företag, som icke kunna utföras vid sidan av varandra, skall företräde givas åt det företag, som ur allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största nytta. Mellan motstående intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att ettvart kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat (2 kap. 38 m. fl. §§). Vattenlagen utgår alltså från att våra naturtillgångar skola utnyttjas på bästa möjliga sätt. Däri har man även att söka skälet till att Kungl. Maj :t enligt 1 kap. 14 § har befogenhet att förordna, att strömfall, som icke är på ändamålsenligt sätt utnyttjat, kan mot ersättning tagas i anspråk av annan än ägaren. Denna bestämmelse har till syfte såväl att motverka spekulation i vattenkraft som att främja ett planmässigt tillgodogörande av våra vattenkrafttillgångar. I detta sammanhang må erinras om vissa andra bestämmelser med syfte att hindra en osund stegring av priset på vattenkraft. I kungl. brev den 17 maj 1946 till vattenfallsstyrelsen framhölls, att styrelsen vid prövning av ansökningar från kommunala och enskilda företag om transitering av kraft på stamlinjenätet borde särskilt beakta angelägenheten av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke förenliga köp av outbyggda vattenfall motverkades. Den 20 oktober 1946 infördes en provisorisk lag, genom vilken mera betydande överlåtelser av vattenkraft blevo underkastade kontroll ifråga om priset. Lagen gäller t. o. m. den 30 juni 1955 eller den tidigare dag Kungl. Maj :t bestämmer. Ägarens dispositionsrätt över vattnet begränsas även därigenom att den, som. vill bygga i välten, som regel har att inhämta vattendomstolens tillstånd (2 kap. 20 §) och vattendomstolen har att i sitt tillståndsbeslut angiva de villkor med hänsyn till allmänna och enskilda intressen, under vilka byggnaden må komma till stånd. Underlåter den byggande att inhämta vattendomstolens tillstånd medför detta, att han vid eventuell framtida tvist är bevisningsskyldig rörande vattenförhållandena före byggnadens tillkomst. Som byggande i vatten betraktas uppförande av alla slags byggnader och anläggningar i vatten eller på land så nära strandbädden, att inverkan kan ske på vattenståndet. Vad som stadgas om byggande i vatten gäller också om bortledande av vatten, grävning och sprängning i vatten samt annan åtgärd som förändrar vattnets djup eller läge (2 kap. 1 §). Tillstånd till vattenkraftanläggning förutsätter att nyttan av anläggningen efter avdrag av byggnadskostnaderna uppgår till ett värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång, som göres på åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget på annan egendom (2 kap. 3 §). Men även om dessa bestämmelser ej utgöra hinder, får företaget ändå icke komma till stånd, om det medför att ett avsevärt antal personer berövas sina bostäder eller andra skador uppstå, som ur sociala eller andra allmänna 126

synpunkter anses betänkliga. Kungl. Maj :t kan dock, även om hinder möter i nämnda båda bestämmelser, lämna tillstånd till företag, som anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest ur allmän synpunkt. Ofta är äganderätten till den vattenkraft, som ur teknisk och ekonomisk synpunkt bör tillgodogöras i en anläggning, fördelad på ett flertal händer. För att trots detta möjliggöra en önskvärd utbyggnad finnes i vattenlagen bestämmelser, som medge en av ägarna att tvångsvis tillgodogöra sig de övrigas vattenkraft. Det erfordras dock, att sökanden äger eller genom servitutsrätt förfogar över mer än hälften av den vattenkraft, som skall tillgodogöras (2 kap. 5 §). Den byggande kan erhålla rätt att å annans mark utföra och bibehålla damm, vall, väg eller ledning för vattnet, eller att verkställa åtgärd för strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada (2 kap. 14 §). Likaså kan den byggande erhålla rätt att använda sig av annan tillhörig byggnad i vatten eller att för utmål för kraftstation taga i anspråk annan tillhörig mark (2 kap. 15 och 16 §§). Även vattenregleringar äro att hänföra till byggande i vatten och underkastade bestämmelserna i 2 kap. vattenlagen. Avser regleringen bättre tillgodogörande av vattenkraft, som tillhör två eller flera ägare, eller utföres den förutom för kraftändamål jämväl för torrläggning av mark, gälla dock i första hand bestämmelserna i 3 kap. Lagen ger där rätt för en eller flera ägare av strömfall, som önska genomföra ett regleringsföretag, att påfordra att övriga ägare av strömfall, som ha nytta av regleringen, taga del i kostnaden för denna. För att tillgodose eventuella framtida intressen finnas i vattenlagen, utöver bestämmelsen om expropriation av outbyggda strömfall, bestämmelser om nyprövning och om kronans lösningsrätt. Nyprövningen innebär, att det allmänna eller byggnadens ägare kan påkalla ny prövning av de villkor, under vilka med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nyttjas. Bestämmelsen äger tilllämpning å såväl större kraftverksföretag som regleringsföretag. Nyprövning kan första gången påkallas under det femtiofemte året efter det år, under vilket byggnaden senast skall ha fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Kronans lösningsrätt innebär, att staten äger tillösa sig utbyggt strömfall av viss storlek, om det erfordras för tillgodoseende av allmänt behov. Lösningsrätten omfattar vattenfall, vattenbyggnader, bostadsbyggnader, maskiner och utmål, men däremot icke anslutande ledningar. Lösningsrätt föreligger första gången under det fyrtionde året efter det år, då byggnaden senast skall ha fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. För att tillgodose det allmänna intresset, att kraft ej bortföres från en bygd i sådan omfattning, att bygden utsattes för risken att bli utan kraft för sina behovj finnas i 4 kap. vattenlagen bestämmelser om bygdekraft. 127

Enligt dessa är ägare av kraftstation, vid vilken kan vid oreglerat lågvatten uttagas minst 500 turbinhästkrafter, skyldig att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov av kraft för lantbruk, hantverk, småindustri, belysning och uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den i kraftverket uttagbara kraftmängden. Vill någon få tillgång till bygdekraft, skall han ansöka därom hos vattendomstolen, som har att bestämma de villkor, på vilka kraften skall tillhandahållas. Såsom vederlag för kraften har mottagaren att utgiva ersättning med ett belopp motsvarande kraftverksägarens självkostnad för kraften med tillägg av två procent på anläggningskostnaden. För skada och intrång, som uppstår genom byggande i vatten, skall den byggande utgiva ersättning i enlighet med de regler, som finnas i 9 kap. vattenlagen. I detta kapitel finnas även bestämmelser om hur ersättning skall utgå för annan tillhörig vattenkraft, som den byggande fått rätt att tillgodogöra i anläggningen. Det ligger i sakens natur, att även om ersättningar fastställas för ett flertal slag av skador och intrång, det alltid •—• särskilt vid sjöregleringsföretag med dessas mången gång vidsträckta verkningar — uppstår skada och olägenhet av mera allmän natur, som ej kan utgöra grund för skadeståndsanspråk i vanlig mening. Även om det skulle vara möjligt att uppskatta intrånget i penningar, är det i regel ej möjligt att utdöma ersättningen till någon viss sakägare. Skadan drabbar bygden i dess helhet. För att kompensation skall kunna lämnas även för sådana allmänna skador, finnas ifråga om regleringsföretag för kraftändamål bestämmelser om regleringsavgift. Detta är en årlig avgift som utgår med hänsyn till den ökning i vattenkraften som regleringen medför vid de berörda strömfallen. De influtna medlen skola användas dels till förebyggande av eller gottgörelse för sådan skada, för vilken ersättning ej bestämts av vattendomstolen, dels för annat ändamål till förmån för den bygd, som beröres av företaget, såsom för jordbrukets främjande, elektrifiering eller eljest för befolkningens behov. För att tillgodose allmänna intressen skall företagaren vid planläggningen av större vattenuppdämningar och vattenregleringar eller andra företag i vatten som äro av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet underrätta länsstyrelsen i berörda län samt kammarkollegiet. (Kungl. kungörelse den 24 april 1953 angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen.) Genom länsstyrelsens försorg skola myndigheter och sammanslutningar, vilka ha till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, beredas tillfälle att framföra önskemål rörande företagets planläggning samt om vilka åtgärder, som böra vidtagas till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet. Företagaren bör därvid undersöka vilka större företag som förberedas eller antagas komma till utförande i vattendraget och samråd bör äga rum med företrädarna för de till vattendraget knutna viktigare intressena i syfte att främja en ur allmän synpunkt 128

ändamålsenlig planering av olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget. Till en närmare behandling av bestämmelserna rörande kraftkällornas tillvaratagande återkommer elkraftutredningen i kap. 6.

Bestämmelser

rörande elektriska starkströmsanläggningar elkraftförsörjningen i allmänhet

och

Tillkomsten av gällande bestämmelser Då elektriska starkströmsledningar på 1890-talet började framdragas i landet funnos endast enstaka statliga föreskrifter, som voro tillämpliga ifråga om sådana ledningar. Förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov behandlade sålunda bland annat frågan om expropriation för utläggning av elektriska ledningstrådar. Vissa bestämmelser i 1884 års gruvestadga rörande för gruvdriften erforderliga kraftledningar kunde tillämpas även på elektriska ledningar. Vidare hade genom en av Kungl. Maj :t den 20 april 1883 utfärdad kungörelse förordnats, att på kronans mark eller inom område för allmän landsväg eller järnväg enskild person eller bolag icke fick upprätta telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse, såframt Kungl. Maj :t icke lämnat tillstånd därtill. Denna kungörelse ansågs tillämplig även å starkströmsledningar och då dessa i regel måste framgå över någon landsväg eller järnväg, föreskrev Kungl. Maj :t vid meddelande av tillstånd härtill i övrigt erforderliga bestämmelser. Med anledning av en riksdagsskrivelse tillkallade Kungl. Maj :t år 1898 sakkunniga, den s. k. starkströmskommissionen, för att inom finansdepartementet biträda vid utarbetandet av förslag till bestämmelser rörande villkoren för anläggande och begagnande av elektriska ljus- och kraftledningar. I ett samma år avgivet utlåtande framhöll starkströmskommissionen behovet av till civillag hänförliga föreskrifter angående koncessionstvång, expropriationsrätt och fridlysning med avseende på dylika elektriska ledningar. Koncessionstvång förordades för »yttre» ledningar med över 250 volt spänning med hänsyn till deras allmänfarliga verkningar. Förslag till lag förelades 1900 års riksdag. Vid denna riksdag väcktes emellertid en motion om ändrade grunder för ifrågavarande lagstiftning, så att bl. a. enskild person eller bolag skulle erhålla koncession endast för viss tid. Med anledning härav begärde riksdagen nytt förslag och ett sådant framlades för 1902 års riksdag. I propositionen (nr 9) anfördes farhågor för att en tidsbegränsad koncession skulle verka hämmande på elkraftens användande därigenom att tidsbegränsningen skulle komma att försvåra eller omöjliggöra anskaffandet av erforderligt kapital för dessa oftast dyrbara anläggningar. Det särskilda utskott, som behandlade propositionen, ansåg emellertid att det allmänna intresset ej vederbörligen tillgodosågs därest icke koncessionen tidsbegränsades och utskottet förordade att koncession skulle meddelas endast 129 !>

för viss bestämd tid eller högst femtio år. Första kammaren godkände utskottets förslag, medan andra kammaren röstade för en koncessionstid av trettio år. Kamrarna enades därefter om ett sammanjämkningsförslag, enligt vilket koncessionstiden bestämdes till högst fyrtio år. I enlighet med riksdagens beslut utfärdades därefter lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i det följande benämnd 1902 års lag, vilken efter en del ändringar fortfarande utgör grunden för lagstiftningen på det elektriska starkströmsområdet. Enligt 1902 års lag erfordras med i lagen n ä r m a r e angivna undantag tillstånd (koncession) för utförande av elektrisk starkströmsledning. Bestämmelserna om koncession ävensom om expropriation för utförande av starkströmsanläggning upptagas i 1—3 §§. I övrigt innehåller lagen i 4—14 §§ bestämmelser om ansvar för skada, orsakad av ström från elektrisk anläggning, och i 15 § ett allmänt bemyndigande för Konungen att meddela de närmare föreskrifter, vilka må erfordras med avseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel. Kungl. Maj :t har i administrativ ordning utfärdat kompletterande författningar beträffande starkströmsanläggningar nämligen stadgan den 31 december 1902 (nr 137) om elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring och kungörelsen den 19 maj 1916 (nr 173) med vissa bestämmelser rörande elektriska starkströmsledningars anordnande i förhållande till trafikleder och svagströmsledningar m. m. Dessa båda författningar ha sedermera ersatts av Kungl. Maj :ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) om elektriska starkströmsanläggningar, i det följande benämnd 1939 års stadga. Huvuddelen av stadgan innehåller säkerhetsföreskrifter rörande starkströmsanläggningar samt bestämmelser om tillsyn över dessas utförande och skötsel. Kungl. Maj :t har vidare utfärdat förordningen den 5 december 1919 (nr 755) angående behörighet att utföra elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring m. m., sedermera ersatt av Kungl. Maj:ts kungörelse den 2 juni 1939 angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har vidare kommerskollegium i särskilda kungörelser meddelat ytterligare bestämmelser och säkerhetsföreskrifter, väsentligen av teknisk art, rörande starkströmsanläggningar. Särskilda frågor på elkraftförsörjningens område ha tidigare varit föremål för statliga utredningar, av vilka de viktigaste skola omnämnas här. 1907 års riksdag begärde utredning om, på vilket sätt betryggande garantier för kontraktsenligt åtnjutande av elektrisk energi kunde genom lagstiftning eller eljest beredas avnämare av sådan energi. Den kommitté, kraftkommittén, som år 1911 med anledning därav tillsattes av Kungl. Maj :t, erhöll dessutom i uppdrag att utreda, huruvida och på vad sätt priset på elektrisk kraft, som distribuerades till allmänheten, kunde av offentlig myndighet regleras. Kommittén avgav den 16 december 1914 ett omfattande 130

betänkande med lagförslag, som efter överarbetning framlades för 1920 års riksdag (proposition nr 298) och ledde till utfärdandet av bl. a. lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. Ifråga om prisreglering överlämnade kommittén en inom densamma verkställd utredning och kommittén förklarade sig anse att utredningen givit vid handen, att prisregleringsbestämmelser icke erfordrades. Revision av 1902 års lag i vissa andra avseenden syntes kommittémajoritcten visserligen önskvärd men ansågs ligga utanför kommitténs uppdrag. I anledning av motioner hemställde 1915 och 1917 års riksdagar om utredningar angående åtgärder för främjande av landsbygdens elektrifiering. I viss del anförtroddes utredningsuppdraget åt de redan i början av år 1915 inom civildepartementet tillkallade vattenfallssakkunniga, vilka sedermera framlade förslag, som ledde till inrättande av kraftledningslånefonden år 1918 och av vattenkraftslånefonden år 1919. I huvudsak lämnades emellertid utredningsuppdraget rörande landsbygdens elektrifiering åt elektrifiering skommittén, som år 1917 tillsatts inom jordbruksdepartementet. Kommittén avlämnade ett antal tekniska utredningar rörande planmässig elektrifiering av landsbygden inom olika län. Kommitténs utredningar föranledde dock icke några lagstiftningsåtgärder. Efter framställningar från kommerskollegium och ett flertal enskilda sammanslutningar på elkraftområdet tillkallades 1933 sakkunniga för elektriska kontrollväsendet. Deras utredningsarbete redovisades i två tryckta betänkanden. Det första av dessa, angående behörighet att utföra elektriskt installationsarbete m. in. (SOU 1935: 53), innefattade bl. a. förslag till tillägg till 1902 års lag såsom underlag för en reglering av entreprenörsväsendet och förslag till installatörskungörelse. Det andra, huvudbetänkandet, angående kontrollen över elektriska starkströmsanläggningar (SOU 1936:27), innehöll förslag till ytterligare ändringar i 1902 års lag, till ny stadga om elektriska starkströmsanläggningar samt till omorganisation av tillsynsmyndigheten. Vid sidan av betänkandena framlade de sakkunniga förslag rörande kontroll av elektrisk materiel och till detaljerade säkerhetsföreskrifter för utförande, skötsel och drift av starkströmsanläggningar. I huvudbetänkandet framlagda förslag rörande koncessionsväsendet överarbetades inom handelsdepartementet och ledde efter proposition (nr 137) till 1938 års riksdag till utfärdande samma år av lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i 1902 års lag. Härigenom infördes i lagen bestämmelse om prövning av koncessionsansökningar med hänsyn till behovet av anläggningen samt dess förenlighet med en planmässig elektrifiering. Vidare skedde en viss utvidgning av koncessionsskyldigheten beträffande högspänningsledningar ävensom lågspänningsledningar för allmän distribution och maximitiden för koncession utsträcktes för särskilda fall till sextio år. Härj ä m t e infördes bestämmelser rörande statlig reglering av kraftpriserna. 131

Samtidigt med att lagändringen trädde i kraft utfärdades 1939 års stadga om elektriska starkströmsanläggningar och 1939 års installatörskungörelse. Efter framställning från vattenfallsstyrelsen beslöt Kungl. Maj :t 1936 utredning av frågan om rationellt utformande av rikets elektriska stamlinjenät. Uppdraget anförtroddes åt generaldirektören A. Granholm, som 1937 överlämnade verkställd utredning i ämnet. Däri framhöll Granholm bl. a. att det för tryggande av den framtida rationella utvecklingen och tillgodogörandet av rikets stamlinjenät erfordrades, att Kungl. Maj :t kunde pröva ansökning om koncession för kraftledning även ur sådan synpunkt. Vid beviljande av koncession måste Kungl. Maj :t även kunna föreskriva villkor för att säkerställa, att ledningen nyttjades på ett rationellt sätt. Kungl. Maj:t borde ha fullt fri prövningsrätt även ifråga om förnyelse av koncession. Utredningen åberopades i ovannämnda proposition (nr 137) till 1938 års riksdag, angående ändringar i 2 och 3 §§ av 1902 års lag.

Expropriation Reglerna om expropriation av mark för elektrisk anläggnings utförande finnas i 1 § av 1902 års lag samt i lagen den 12 maj 1917 om expropriation. Beträffande vattenkraftstation och andra anläggningar för vattenkraftens tillvaratagande gälla bestämmelserna i vattenlagen. Mark, som erfordras för en elektrisk anläggning, kan under vissa villkor tagas i anspråk genom expropriation, om anläggningen är avsedd för att förse en ort med elektrisk kraft eller för att bereda kraft till en industriell anläggning av större betydelse för det allmänna eller dylikt. Expropriationsrätt kan jämväl meddelas för ledning, avsedd för att förse fastighet med elektrisk kraft, även om ledningen ej är avsedd för anläggning av större betydelse för det allmänna. Expropriationen kan endast avse annan än kronan tillhörig fastighet. Inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde kan expropriation av gata, torg, allmän plats eller vattendrag ej utan synnerliga skäl äga rum mot menighets bestridande. För ledning inom område, där stads- eller byggnadsplan icke finnes, gäller dessutom, att expropriationsrätt icke kan mot markägarens bestridande beviljas för mark på mindre avstånd än 150 m från på fastigheten beläget boningshus, tomtplats eller trädgård, såvida ej Kungl. Maj :t finner, att annan sträckning medför minst lika stort men som den föreslagna. Expropriationsrätt meddelas i regel av Kungl. Maj :t, vanligen i samband med beviljande av koncession. Därvid föreskrives, att frågan om expropriation inom viss begränsad tid (vanligen ett år) skall fullföljas genom ansökan om stämning till domstol, vid äventyr att expropriationsrätten upphör. Har fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för starkströmsledning och medför expropriation därav endast ringa 132

men, erfordras ej Kungl. Maj :ts tillstånd till expropriationen. Ansökan om expropriation ingives i sådant fall till vederbörande domstol (s. k. proformaexpropriation). Mark, för vilken expropriationsrätt meddelats, kan få tagas i anspråk, sedan stämning utfärdats i expropriationsmålet, om säkerhet för expropriationsersättningen jämte ränta nedsatts hos länsstyrelsen. I kap. 12 kommer elkraftutredningen att behandla frågan om menighets rätt att hindra framdragande av elektrisk ledning inom planlagt område, den s. k. kommunala vetorätten. De övriga för expropriation gällande bestämmelserna finner utredningen ändamålsenliga och de upptagas därför icke till närmare behandling i betänkandet. Koncession De allmänna koncessionsbestämmelserna äro intagna i 2 § i 1902 års lag. Dessutom finnas i 3 § samma lag bestämmelser om vilka handlingar, som skola åtfölja koncessions- och expropriationsansökningar, samt om den förberedande behandlingen av sådana ansökningar. Koncessionsmyndighet är »Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat». Senast genom kungl. brev den 8 december 1950 har kommerskollegium bemyndigats att meddela koncession för starkströmsledningar, dock. med undantag för ärenden där fråga om expropriationsrätt förekommer, där olika meningar av väsentlig betydelse uttalats och där fråga är om ledningar med en spänning av minst 40 kV mellan två ledare ävensom en del ärenden som angå ecklesiastik mark eller mark under universitetens förvaltning. Koncessionsskyldighetens omfattning framgår av 2 § 1—3 mom., vilka ha följande lydelse: 1 mom. Vill någon utföra elektrisk starkströmsledning med spänning överstigande tvåhundrafemtio volt mellan två ledare eller, om jordledning användes, mellan en ledare och jord, soke tillstånd av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Dock vare, med undantag varom i 3 mom. sägs, tillstånd icke erforderligt, a) om ledningen till hela sin sträckning förlägges inom byggnad eller inhägnad gård; b) om ledningen till hela sin sträckning förlägges under jordytan; c) om ledningen utföres på egen mark samt antingen avståndet från ledningen, när densamma skall framdragas ovan jordytan, till boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård överstiger tjugo meter eller ägaren medgivit, att ledningen må framdragas på mindre avstånd än nu är sagt; d) om ledningen under iakttagande av vad i c) sägs rörande avstånd till boningshus m. m. utföres på frivilligt upplåten mark såsom avgreningsledning till ledning, för vilken tillstånd enligt denna paragraf meddelats, samt den nya ledningen icke är avsedd för fast industriell anläggning eller för distribution av ström till fastigheter med olika ägare. Skall inom område, för vilket ej finnes stadsplan eller byggnadsplan, ledning framdragas ovan jordytan på mindre avstånd än tjugo meter från byggnad, som ovan nämnts, eller tomtplats eller trädgård, må där ej anläggningen skall utföras 133

inom inhägnat järnvägsområde, tillstånd till anläggningen icke mot bestridande av byggnadens, tomtplatsens eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att annan sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, prövas medföra minst lika stort men som den föreslagna. 2 mom. Vill någon i anslutning till viss generator- eller transformatorstation eller inom visst område utföra elektrisk starkströmsledning med lägre spänning än i 1 mom. sägs och avser ledningen distribution av ström till fastigheter med olika ägare, söke tillstånd av Konungen eller den Konungen bemyndigar. 3. mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras enligt 1 eller 2 mom. må likväl icke utan tillstånd av Konungen eller den Konungen bemyndigar framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller järnväg eller, när fråga är om luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt eller till allmänt bruk godkänt flygfält med en största utsträckning av 2 500 meter eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke utan tillstånd av Konungen eller den Konungen bemyndigar framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter från fältets mittpunkt eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 3 000 meters radie. Koncessionsskyldigheten gäller själva ledningarna och icke kraft- eller transformatorstationerna. Beträffande högspänningsluftledningar innebär koncessionen rätt att framdraga viss till hela sin sträckning bestämd ledning. De viktigaste undantagen från koncessionsskyldigheten utgöra högspänningsluftledningar på egen mark och högspända jordkablar, som ej beröra allmän trafikled. Enligt 2 § i 1939 års stadga om elektriska starkströmsanläggningar skall emellertid beträffande alla icke koncessionspliktiga högspänningsledningar, som ej till hela sin sträckning falla inom byggnad eller inhägnad gård, göras anmälan hos kommerskollegium. Vid anmälan skall fogas karta utvisande ledningens sträckning samt teknisk beskrivning över anläggningen. Genom 1938 års lagstiftning infördes i 1902 års lag skyldighet att söka koncession för lågspänningsledningar 1 för allmän distribution (2 m o m . ) . Dessa hade tidigare varit koncessionspliktiga enligt 1902 års stadga endast om de berörde allmän trafikled. Koncession enligt 2 mom. innebär en allmän rätt att inom visst område eller från viss generator- eller transformatorstation framdraga lågspänningsledningar (områdeskoncession). Enär det av tekniska skäl är praktiskt omöjligt att från en station draga användbara lågspänningsledningar utöver en viss längd, innebär stadgandet alltid en begränsning av områdets storlek. Enligt praxis behöver en koncession att 1 Begreppen lågspänning och högspänning nämnas ej i 1902 års lag, men definitionerna därå i 1939 års stadga ansluta sig till den i lagen angivna indelningen av starkströmsledningar från spänningssynpunkt. Spänningen kallas lågspänning, när densamma mätt mellan en ledare och jord, eller vid icke direkt jordat system mellan två ledare, uppgår till högst 250 volt samt högspänning när densamma mätt under angivna förhållanden överstiger 250 volt.

inom ett sålunda bestämt område framdraga lågspänningsledningar för allmän distribution icke kompletteras med särskilt tillstånd enligt 3 mom. att med ledningarna korsa allmän trafikled. Dylikt tillstånd erfordras endast för sådana ledningar, beträffande vilka koncession eljest icke skulle fordras. I vissa fall kan även en koncession å högspänningsledningar få karaktär av områdeskoncession. För högspända jordkablar, vilka äro koncessionspliktiga endast i den mån de beröra allmän trafikled, beviljas nämligen ofta allmänna tillstånd att korsa trafikleder inom helt stads- eller samhällsområde. Koncessionsskyldighetens omfattning har bestämts av angelägenheten att förekomma fara vid de elektriska anläggningarnas användande samt av intresset att förbehålla det allmänna ett väsentligt inflytande på elkraftförsörjningen. Det kan ifrågasättas om man för att bättre tillgodose dessa intressen skall utsträcka koncessionsskyldigheten till att omfatta även jordkablar och ledningar över egen mark. Bestämmelserna om koncessionstid och om saklig prövning av ansökningarna innefattas i 2 § 4 mom. av 1902 års lag, vilket stadgande lyder: Tillstånd, varom i 1—3 mom. sägs, meddelas för viss tid, ej överstigande fyrtio eller, om särskilda skäl därtill föranleda, sextio år. Vid prövning av ansökan om sådant tillstånd bör hänsyn jämväl tagas till huruvida behov av anläggningen förefinnes samt huruvida denna kan anses förenlig med en planmässig elektrifiering. Meddelas det sökta tillståndet, skall tillika föreskrivas, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas. Därest icke för särskilt fall annat medgives, vare tillstånd, som i 1 mom. avses, förfallet, om anläggningen icke tages i bruk inom tre år från den dag tillståndet meddelades. Som nämnts var frågan om koncessionstiden redan från början föremål för delade meningar. Införandet i 1902 års lag av bestämmelsen om begränsning av koncessionstiden sammanhängde med ovissheten om huru kraftdistributionen i fortsättningen skulle komina att utveckla sig. Med hänsyn framför allt till det allmännas intresse av att framdeles kunna eventuellt inlösa anläggningar eller föreskriva ändrade villkor ansåg riksdagen en tidsbegränsning av koncessionen vara erforderlig. I sitt betänkande (SOU 1936: 27) underströk sakkunniga för elektriska kontrollväsendet betydelsen av det sedan slutet av år 1907 tillämpade koncessionsvillkoret, att innehavare av elektrisk anläggning skall vara skyldig iakttaga de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft från sådan anläggning, vilka framdeles kunna bliva i laga ordning fastställda samt yttrade i anslutning härtill bl. a. följande. Föreskrift om särskild koncessionstid synes under sådana omständigheter egentligen opåkallad. Till stöd för borttagande av bestämmelsen därom kan bland annat anföras följande. Tidsbegränsningen medför ett osäkerhetsmoment, som verkar besvärande för både distributörer och abonnenter. Detta gör sig särskilt gällande, när koncessionstiden börjar lida mot sitt slut. Kraftdistributören har då svårt 135

att avsluta ett leveransavtal för längre tid med en abonnent, enär han icke vet, huruvida han kan fullfölja avtalet efter koncessionstidens slut. Han kan vidare finna sig nödsakad att tillsvidare undanskjuta vidtagandet av erforderlig utbyggnad eller förstärkning av anläggningen på grund av att kostnaderna därför med normala kraftpriser icke hinna avskrivas under den återstående koncessionstiden. En tidpunkt av 40 år torde visserligen i och för sig vara tillräcklig för amortering av de ursprungliga anläggningskostnaderna. Men dessa åtföljas senare successivt av mer eller mindre dyrbara kompletteringar. Härtill kommer vidare den omständigheten, att koncession å ledningar, som anslutas till tidigare koncessionerad ledning, enligt praxis endast beviljas för den tidsperiod, som då återstår av den 40-åriga koncessionstiden för huvudledningen. Sådana koncessioner kunna därför ibland komma att gälla endast ett fåtal år. Sammanlagt finnas sålunda starka skäl av ekonomisk natur, som direkt tala emot att begränsa koncessionernas giltighet i tiden. Å andra sidan kan naturligtvis med hänsyn till den rastlösa utveckling, som äger rum på det tekniska området, ej heller nu med bestämdhet överblickas, huru kraftförsörjningsproblemet kommer att te sig i en mera avlägsen framtid. Det kan endast konstateras, att elektrifieringen hittills genomförts på ett i stort sett tillfredsställande sätt samt att, såvitt för närvarande kan bedömas, en fortsatt gynnsam utveckling på ifrågavarande område är att förvänta. Om emellertid försiktigheten anses bjuda, att staten även i fortsättningen genom en begränsning av koncessionstiden förbehåller sig rätten att ånyo taga koncessionerna under omprövning, är i varje fall nödvändigt, att tiden tillmätes rikligare än förra gången. Sakkunniga hava härutinnan kommit till den uppfattningen, att koncessionstiden icke bör understiga 55 år, motsvarande den tid för vilken enligt gällande bestämmelser utarrendering av kronan tillhörigt, icke bebyggt vattenfall brukar äga rum. För att underlätta erforderliga amorteringar vilja sakkunniga förorda, att maximitiden ytterligare något utökas, och föreslå därför, att koncessionstiden för framtiden skall avse viss tid, icke överstigande 60 år. I y t t r a n d e över b e t ä n k a n d e t a n f ö r d e d o m ä n s t y r e l s e n . Frågan om koncessionstidens begränsning är uppenbarligen av stor betydelse även för markägarna, vilka genom statligt ingripande tvingas upplåta mark för elektriska ledningars framdragande. Koncessionstidens begränsning medför nämligen möjlighet för en markägare att få frågan om ersättning för skada och intrång genom upplåtelsen upptagen till förnyad prövning. Beträffande kronoegendom h a r tillstånd till lednings framdragande hittills plägat meddelas i samband med koncessionens beviljande och för samma tid, som koncessionen avser. Då åtminstone vad angår egendom, som står u n d e r styrelsens förvaltning, ersättningen i regel bestämmes till visst belopp för koncessionstiden, h a r markägaren tydligen icke möjlighet att bliva delaktig av en under koncessionstiden inträffad värdestegring å den upplåtna marken. Ju längre koncessionstiden är, desto större kunna olägenheterna härav bliva. Med hänsyn till den faktiska utvecklingen av fastighetsbildningen och fastighetsvärdena u n d e r de senaste trettio åren samt den framtida utveckling, som kan förväntas, anser styrelsen, att ökning av koncessionstiden icke bör ske. I p r o p o s i t i o n e n ( n r 1 3 7 ) , s o m föregick 1938 å r s l a g ä n d r i n g , u t t a l a d e dep a r t e m e n t s c h e f e n a t t h a n a n s å g det u r a l l m ä n s y n p u n k t o f r å n k o m l i g t , a t t k o n c e s s i o n s t i d e n ä v e n i f o r t s ä t t n i n g e n v a r i lag b e g r ä n s a d s a m t a t t h a n , m e d h ä n s y n till a t t d e n f o r t s a t t a u t v e c k l i n g e n p å e l e k t r i f i e r i n g s o m r å d e t 136

åtminstone på längre sikt icke kunde förutses, särskilt med tanke på teknikens ofantliga utvecklingsmöjligheter, närmast var böjd för att förorda ett bibehållande av maximitiden fyrtio år. Då emellertid vägande motiv anförts även för en utökning av tiden i vissa fall föreslogs den nu gällande formuleringen av första meningen i 2 § 4 mom. av 1902 års lag. Förhållandet mellan koncessionstiden och expropriationsrättens giltighetstid, som domänstyrelsen ovan berört, har behandlats av departementschefen i proposition (nr 317) till 1941 års höstriksdag med förslag till vissa ändringar i 1902 års lag. Departementschefen anförde därvid bl. a. Att anknyta expropriationsrättens giltighetstid helt till gällande koncession är tydligen av praktiska skäl uteslutet. Om t. ex. tilläggskoncession medgives, kan det vara uppenbarligen avsett, att ledningen skall bestå mycket lång tid, ehuru koncessionen begränsas till återstående tid av förut meddelad koncession. Avser expropriationen äganderätt, kan för övrigt enligt sakens natur någon begränsning ej ifrågakomma. Det synes lämpligt att i expropriationstillståndet angives, huru länge den genom expropriationen förvärvade rätten må gälla, om den utgör äganderätt. Härvid synes i regel kunna föreskrivas, att rättigheten skall gälla för all framtid, såvida ledningen i fråga utan längre avbrott alltjämt användes för sitt ändamål. De i lagen angivna koncessionstiderna äro uttryckligen maximitider och det ankommer sålunda på koncessionsmyndigheten att inom i lagen angiven ram anpassa koncessionstiden efter omständigheterna. Beträffande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse gäller att koncession i regel beviljas för fyrtio år från dagen för Kungl. Maj :ts respektive kommerskollegii beslut, dock att koncession å en ledning, som framdrages från redan koncessionerad ledning, endast beviljas för återstoden av koncessionstiden för huvudledningen. Under senare år har man även sökt avväga koncessionstiderna för ledningsnät inom samma bygd eller landsända så, att de utlöpa samtidigt även om näten tillhöra olika företag. Avsikten härmed är att underlätta en sammanslagning av flera smärre företag i samband med koncessionstidens utgång. Den genom 1938 års lagstiftning införda möjligheten att om särskilda skäl därtill föranleda bevilja koncession för sextio år har ännu icke tillämpats i något fall. I detta sammanhang kan nämnas, att ledningar med tillstånd gällande tillsvidare ännu förekomma i betydande omfattning. Detta gäller särskilt lågspänningsledningar, som före den 1 juli 1939 framdragits inom område för vattentrafikled, järnväg eller allmän väg, samt högspänningsjordkablar inom dylikt trafikområde. Elkraftutredningen anser att de nuvarande bestämmelserna om koncessionstidens längd äro tillfredsställande såväl med hänsyn till det allmännas som koncessionsinnehavarnas intressen. Före 1938 års lagändring funnos inga uttryckliga bestämmelser om saklig prövning av koncessionsansökningar, bortsett från att det av lagens avfatt137

ning framgick att hänsyn skulle tagas till säkerhetssynpunkter och av anläggningarna berörda kommuners och fastighetsägares intressen. Enligt praxis blevo till en början koncessionsansökningarna undantagslöst bifallna av Kungl. Maj :t. Däremot förekommo ibland avslag å ansökningar om expropriationsrätt för vederbörande anläggningar, när de i lag angivna förutsättningarna för beviljande av dylik rätt icke ansågos uppfyllda. Frågan om syftet med och omfattningen av prövningen av koncessionsansökningarna behandlades såväl vid förarbetena till 1902 års lag som i kraftkommitténs betänkande år 1914, elektrifieringskommitténs slutliga yttrande år 1923 och sakkunnigas för elektriska kontrollväsendets huvudbetänkande år 1936. Sistnämnda sakkunniga anförde beträffande den hittills skedda utvecklingen bl. a. Den i allt större omfattning genomförda elektrifieringen föranledde emellertid, att vid koncessionsbehandlingen ett närmare beaktande av konkurrensförhållandena började visa sig ofrånkomligt. Konkurrensen avsåg i första hand gränsområdena mellan olika distributionsföretag men kunde även gälla större oelektrifierade områden, beträffande vilka ansökningar om tillstånd att framdraga elektriska ledningar inkommo från skilda elektrifieringsföretag. För att i någon mån förhindra tillkomsten av ur rationell elektrifieringssynpunkt icke önskvärda anläggningar tillgreps till en början en utväg, som alltjämt kommer till användning, nämligen att söka åtadkbmma en frivillig överenskommelse mellan konkurrenterna, framför allt genom förmedling av statsinspektörerna, men i vissa fall genom vederbörande länsstyrelser. Det enda påtryckningsmedel, som i sådant syfte begagnades, var ett fördröjande av själva koncessionsbehandlingen. Däremot hystes i det längsta betänkligheter mot att från statens sida ingå på en direkt behovsreglering. Anledningarna därtill torde hava varit dels tvekan, huruvida behovssynpunkter över huvud taget borde anläggas vid tillämpningen av 1902 års lag, dels insikten om att ett övergivande av dittills följd praxis skulle i hög grad komplicera koncessionsbehandlingen. Småningom har emellertid ett positivt ståndpunkttagande i frågan ägt rum. Sålunda förekommer numera, att Kungl. Maj:t efter behovsprövning helt eller delvis avslår ansökningar eller vid bifall uppställer särskilda koncessionsvillkor för att söka förebygga dubbla ledningar. Besluten hava fattats i huvudsaklig överensstämmelse med vad i infordrade utlåtanden föreslagits av kommerskollegium. Ifrågavarande av konkurrensförhållandena framkallade realprövning har hittills tillämpats med stor försiktighet och kommit till direkt uttryck endast i ett fåtal beslut, vilka framför allt fattats under de senaste åren. Ytterligare avgöranden av motsvarande natur torde i viss mån hava förekommits därigenom att parterna redan under den förberedande behandlingen förmåtts träffa överenskommelse med varandra. Under åberopande av att behovsprövningen dittills förekommit i praxis vid avgörande av ett antal individuella fall och att några erinringar däremot från riksdagens sida icke framkommit utgingo sakkunniga för elektriska kontrollväsendet från att denna väg fortfarande stod öppen för Kungl. Maj :t utan direkt bemyndigande i 1902 års lag. De sakkunniga föreslogo sålunda ingen lagändring i denna fråga. I propositionen (nr 137) till 1938 års riksdag framhöll departementschefen, att det framlagda förslaget var avsett att utgöra ett grundläggande 138

led i en genomgripande modernisering av gällande bestämmelser angående elektriska starkströmsledningar, samt anförde vidare bl. a. Beträffande riktlinjerna för ett fortsatt koncessionssystem må till en början framhållas, att en realprövning av ansökningar om tillstånd att utföra starkströmsledningar, vilken redan nu i viss omfattning äger rum, synes mig nödvändig såväl ur allmän elektrifieringssynpunkt som med hänsyn till de starka intressemotsättningar, som ofta förekomma när olika ledningsnät framdragas i närheten av varandra. Jag delar även den i de verkställda utredningarna framförda uppfattningen, att behovsprövning av ansökningarna kan väntas för framtiden bliva erforderlig i betydligt större utsträckning än hittills. Ehuru en dylik prövning måste anses tillkomma Kungl. Maj:t utan särskilt stadgande, finner jag önskvärt att ifrågavarande princip, som, även om den tillämpas med försiktighet, kan bliva av genomgripande betydelse för koncessionsväsendet, kommer till direkt uttryck i lagen. Denna bör jämväl upptaga det villkoret för bifall till koncessionsansökan att anläggningen bör vara förenlig med en planmässig elektrifiering. Det är emellertid av vikt, att bestämmelsen i fråga erhåller en så allmän avfattning, att den icke utgör hinder för Kungl. Maj:t att vid ärendenas avgörande taga hänsyn till övriga omständigheter i de särskilda fallen. Koncessionsmyndigheten har alltså att pröva om behov finnes av en planerad anläggning och om den kan anses förenlig med en planmässig elektrifiering. Enligt departementschefens uttalande skulle myndigheten vid ärendets avgörande kunna taga hänsyn även till andra omständigheter i det särskilda fallet. Den sålunda lagstadgade realprövningen, vilken förutsattes kunna bli av genomgripande betydelse för koncessionsväsendet, har emellertid tillämpats med stor försiktighet. I praxis sker den sakliga behandlingen hos kommerskollegium så, att i första hand de i remissinstansernas yttranden framlagda anmärkningarna prövas. Dessa kunna exempelvis föranleda att särskilda koncessionsvillkor stadgas till skydd för trafiken vid flygfält, vägar o. d. Vidare undersöker kommerskollegium med ledning av tillgängliga kartor och handlingar, att uppkomsten av dubbla ledningsnät förhindras och att skäliga krav på planmässighet bli tillgodosedda. Planmässighetsprövningen går närmast ut på kontroll av att ledningarna ej utsträckas till områden, som lämpligen böra försörjas från annat håll, samt stundom även av att de äro så förlagda, att en fortsatt elektrifiering icke försvåras. Däremot sker ingen mera ingående prövning av nätets planmässighet i den meningen att dess sträckning, omfattning och standard tillåter ett nöjaktigt tillgodoseende av bygdens elkraftbehov. En prövning härav kan knappast ske enbart på grundval av koncessionshandlingarna utan skulle förutsätta en mer omfattande undersökning. Rimligt vore, att vid tillämpningen av den lagstadgade planmässighetsprövningen även undersöktes, om ledningsnätet skulle bli sådant, att det kunde tillgodose alla förutsebara normala behov av elkraft inom ifrågavarande bygd. Om man vill taga fasta på det förhållandet, att stadgandet i 2 § 4 mom. 1902 års lag vid lagändringen år 1938 erhöll en allmän avfatt139

ning just med tanke på att den icke skulle utgöra hinder för koncessionsmyndigheten att vid de särskilda ärendenas avgörande taga hänsyn jämväl till andra omständigheter än behov och planmässighet, borde redan enligt gällande lag koncession kunna vägras så snart det sökande företagets verksamhet icke kan förväntas fylla alla skäliga anspråk på god kraftförsörjning till rimligt pris. Frågan om förnyelse av koncession har icke blivit föremål för särskild behandling i lagen. I princip skola alltså ansökningar om förnyad koncession prövas efter samma grunder som ansökningar, avseende nya anläggningar, men det är naturligt att hänsyn tages till att anläggningen finnes. Realprövningen är icke heller här tillfredsställande. Någon prövning av att ett befintligt lokalt ledningsnät är tillräckligt dimensionerat för att på längre sikt tillgodose ortens normala behov av elkraft även för motordrift, elkök etc. sker sålunda icke. Förutsättningen för att en förstärkning av nätet skall uppställas såsom villkor för förnyad koncession är, att nätet icke fyller gällande säkerhetsföreskrifter, därvid ofta § 6 mom. c och § 72 i kommerskollegii föreskrifter (de s. k. utlösningsvillkoren) kunna åberopas. Någon undersökning av exempelvis spänningsfall i nätets olika delar vid den ökade belastning, som framdeles kan anses sannolik, är däremot ej direkt påkallad ur säkerhetssynpunkt och dylika brister bli därför ej uppmärksammade vid koncessionsprövningen. Formellt finns enligt nuvarande lag möjlighet att vägra koncessionsförnyelse om företaget icke kan väntas fylla skäliga anspråk på god kraftförsörjning till rimligt pris. Enligt elkraftutredningens uppfattning saknas emellertid i stor utsträckning förutsättningar för att utnyttja stadgandet och förutsättningarna härför böra alltså förbättras. Några bestämmelser om prövning av koncessionssökandens lämplighet att handha distributionsverksamhet finnas ej i lagen. Koncession meddelas för sökanden »eller hans rättsinnehavare». Vid överlåtelse av koncessionspliktig starkströmsanläggning fordras enligt 3 § av 1939 års stadga endast, att anmälan därom göres till kommerskollegium. De principer för koncessionsväsendet, som infördes genom 1938 års lagändring, ha icke blott medfört en ökning av antalet koncessionsärenden utan även ställt större krav på själva prövningen av ärendena. Sakkunniga för elektriska kontrollväsendet, som räknade med delta, diskuterade inrättandet av ett permanent koncessionsråd, anknutet till kommerskollegium. Majoriteten ställde sig avvaktande i denna fråga, medan ordföranden med hänvisning till nödvändigheten av att skapa garantier för att koncessionsfrågorna bleve auktoritativt förberedda, i reservation föreslog, att kommerskollegium skulle utrustas med ett dylikt råd. I propositionen till 1938 års riksdag anförde departementschefen, att ett konstant rådgivande organ icke syntes erforderligt. I varje fall borde med åtgärd i sådant syfte anstå i avvaktan på erfarenheter rörande verkningarna av de nya bestämmelserna. Han hänvisade 140

till att såväl departementet som kommerskollegium torde vara i tillfälle att vid behov anlita biträde av utomstående sakkunniga personer. Särskilda författningsbestämmelser om rätt respektive skyldighet för staten att inlösa elektrisk anläggning ha icke ansetts erforderliga. Därest förnyelse av koncession skulle vägras, torde detta som regel bero på att koncession anses böra lämnas åt annat företag inom det berörda området. Därvid föreligger möjlighet att, såsom villkor för den nya koncessionsrätten, intaga föreskrift om skyldighet för den nye koncessionshavaren, vare sig det gäller staten i egenskap av kraftdistributör eller enskilt företag, att inlösa den befintliga anläggningen. Föreligga särskilda skäl för att arbete med koncessionspliktig ledning utföres redan innan koncession beviljats kan koncessionsmyndigheten enligt 2 § 5 mom. 1902 års lag förklara hinder icke möta härför (förhandstillstånd). Anläggning får icke tagas i bruk förrän drifttillstånd utfärdats av vederbörande tillsyningsman, dvs. i regel överinspektören i distriktet, och drifttillstånd kan erhållas först sedan koncession eller förhandstillstånd beviljats. I sistnämnda fall förutsattes att koncessionsansökan är ingiven. I koncessionen skall föreskrivas på vilket sätt och på vilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas. Sedan slutet av år 1907 torde i samtliga koncessioner ha intagits ett villkor, som sedermera såsom allmän bestämmelse upptogs först i 1916 års kungörelse och sedan i 25 § av 1939 års stadga. Enligt nämnda bestämmelse är innehavare av koncessionspliktig anläggning skyldig att iakttaga de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft från sådan anläggning, vilka framdeles kunna bli i laga ordning fastställda. I koncessioner rörande ledningar för 200 kV eller högre spänning ävensom för sådana ledningar för 130 kV, som kunna tänkas bli utnyttjade för andra ändamål än sökandens egna, föreskrives skyldighet för koncessionshavaren att iakttaga de föreskrifter om samköming med andra ledningar som kunna komma att utfärdas av Kungl. Maj :t samt att deltaga i kostnaden för samkörningen. De gällande koncessionsbestämmelserna komma att upptagas till ytterligare behandling och bedömande på ett flertal ställen i de under denna avdelning följande kapitlen. Den formella handläggningen behandlas sålunda i kap. 13, behovsprövningen delvis i kap. 7 och frågor om distributionsskyldighet i kap. 12. Säkerhet och tillsyn Huvudbestämmelserna om starkströmsanläggningars utförande och skötsel samt tillsynen däröver finnas i 1939 års stadga. Med starkströmsanläggningar förstås enligt stadgan sådana anläggningar och däri ingående särskilda föremål, i vilka alstras, omformas, överföres eller nyttjas elektrisk kraft med sådan spänning eller strömstyrka, att fara för person eller egen141

dom därav kan förorsakas. Det är sålunda faromomentet som är avgörande för säkerhetsföreskrifternas tillämpning. Stadgan innehåller bestämmelser om hur starkströmsledningar skola anordnas i förhållande till allmän väg, vattentrafikled, järnväg och svagströmsledningar samt om starkströmsledningar inom tätare bebyggt område och inom kronoegendom, bestämmelser om anmälningsskyldighet, om driften och om tillsynen över elektriska anläggningar. Bestämmelserna om hur starkströmsledningarna skola vara beskaffade vid korsning med trafikleder och svagströmsledningar samt inom tätare bebyggt område äro till största delen av teknisk beskaffenhet. Bestämmelserna om starkströmsledningars framdragande inom kronoegendom äro mest av administrativ natur. Dessa bestämmelser äro föremål för omarbetning inom kommerskollegium och elkraftutredningen finner icke anledning att närmare gå in på desamma. Bland driftsbestämmelserna i 1939 års stadga ingår i 12 § ett stadgande om att innehavare av starkströmsanläggningar skall tillse, att till anläggningens drift hörande arbeten utföras av personer, som äga nödig sakkunskap ävensom kännedom om för sådana arbeten gällande bestämmelser. Några särskilda kompetenskrav för driftledare finnas emellertid ej fastställda. I sina kommentarer till 12 § i stadgan anförde sakkunniga för elektriska kontrollväsendet följande. De sakkunniga hava haft under övervägande införandet av särskilda kompetenskrav på sådana personer, som skola hava ansvaret för driften av elektriska distributionsanläggningar. Sådana bestämmelser hava utfärdats bland annat i våra grannländer Norge, Danmark och Finland. Vissa skäl — särskilt de primitiva förhållandena vid en del smärre distributionsföretag på landsbygden — torde kunna anföras, som tala för behovet av dylika bestämmelser även hos oss. k andra sidan skulle, just på grund av den allmänna förekomsten av smärre distributionsföretag på landsbygden, införandet av kompetenskrav på driftledarna otvivelaktigt leda till praktiska och ekonomiska svårigheter för dessa företag, åtminstone om dessa krav skulle, såsom på sina håll ifrågasattes, även avse teoretisk fackutbildning. De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra förorda en så ingripande åtgärd utan hava inskränkt sig till att föreslå en allmänt hållen bestämmelse om skyldighet för anläggnings innehavare att tillse, att driftarbeten utföras av personer, som äga nödig sakkunskap ävensom kännedom om för sådana arbeten gällande bestämmelser. Frågan om företagens behov av och tillgång till teknisk sakkunskap behandlas närmare i kap. 11. Skall arbete utföras å starkströmsledning i farlig närhet av annan dylik ledning är innehavaren av den sistnämnda ledningen enligt 13 § skyldig att försätta sin ledning ur drift så länge arbetet pågår. Bestämmelserna om statlig tillsyn över starkströmsanläggningarnas utförande och skötsel återfinnas i 14—24 §§ i stadgan. Tillsynen utövas huvudsakligen av fyra överinspektörer, envar med särskilt distrikt men med Stockholm som förläggningsort. Innan arbete med koncessionspliktig an142

läggning påbörjas skall anmälan ske till kommerskollegium, varpå vederbörande inspektör har att utöva tillsyn över anläggningarnas utförande. Anläggningen får icke tagas i bruk förrän tillsyningsmannen utfärdat drifttillstånd. För att drifttillstånd skall kunna utfärdas fordras att anläggningen blivit av tillsyningsmannen »avsynad och godkänd eller denne eljest funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga mot anläggningens brukande». Besiktning av anläggningar som äro i bruk skall ske så ofta kommerskollegium därom förordnar eller tillsyningsmannen finner erforderligt. Besiktning kan också påkallas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Tillsyningsmannen har att meddela de föreskrifter som erfordras till förekommande av fara i följd av anläggningens drift. Nu anförda bestämmelser gälla koncessionspliktiga anläggningar men även andra starkströmsanläggningar må besiktigas på liknande sätt i den omfattning kommerskollegium eller överinspektör finner erforderligt. I stadgan framhålles att tillsyningsman vid utövandet av tillsynen bör tillvägagå med varsamhet samt tillse, att erforderligt skydd vid starkströmsanläggningarna vinnes med minsta olägenhet för deras ägare. Om tillsyningsman beslutat, att viss åtgärd i avseende å starkströmsanläggning skall vidtagas eller att sådan anläggning skall sättas ur bruk intill dess föreskriven åtgärd blivit vidtagen, skall ägaren eller arbetsföreståndaren erhålla skriftligt meddelande därom. Där så anses nödigt kan tillsyningsmannen göra framställning hos polismyndigheten om på den ankommande åtgärd i anledning av beslutet. Den som är missnöjd med beslut kan föra talan däröver hos kommerskollegium. Enligt 4 § i stadgan skall anmälan till kommerskollegium ske om olycksfall och driftstörningar som inträffa vid koncessionspliktiga anläggningar. För underlåtenhet att efterkomma bestämmelserna i stadgan eller av kommerskollegium eller tillsyningsman med stöd av densamma meddelade föreskrifter stadgas bötesstraff. Dylik förseelse står under allmänt åtal. Kommerskollegium har med stöd av bemyndigande i 1939 års stadga år 1939 utfärdat säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar. Enligt dessa skall periodisk kontroll av vissa anläggningsdelar utan anmaning ske genom vederbörande driftlednings försorg åtminstone en gång vart tredje år, för vissa anläggningsdelar varje år. Besiktningen kan utföras av person, som är anställd vid det företag som äger anläggningen, under förutsättning att han har erfarenhet och kompetens att bedöma om anläggningen är utförd enligt de föreskrifter, som gälla för densamma. Resultatet av besiktningar och mätningar skall hållas tillgängligt för kontroll. Denna periodiska besiktningsverksamhet eftersattes emellertid f. n. i stor utsträckning, och elkraftutredningen anser det angeläget att man skapar garantier för att den verkställes av företagen enligt gällande föreskrifter. Statlig tillsyn över elektriska anläggningar utövas även jämlikt arbetar143

skyddslagen den 3 januari 1949. I arbetarskyddslagen föreskrives bl. a. att sådana åtgärder skola vidtagas, att fara för skada genom elektrisk ström i möjligaste mån undgås. Tillsyn av lagens efterlevnad utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare, kommunala tillsyningsman och specialinspektörer. Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 17 december 1948 (nr 825) skall den tillsyn, som åligger yrkesinspektör i vad angår skydd mot olycksfall genom inverkan av elektrisk ström vid elektriska starkströmsanläggningar, utövas av överinspektörerna i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen. Statliga föreskrifter om besiktning, som även avse elektriska anläggningar, inrymmas i ett flertal olika specialförfattningar, exempelvis i brandstadgan den 15 juli 1944, stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse och förordningen den 3 juni 1932 med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning. Den statliga besiktningsverksamheten upptages till närmare behandling i kap. 13. Anläggningar som icke äro föremål för närmare tillsyn från statens sida, dvs. företrädesvis konsumentanläggningar, besiktigas i viss utsträckning genom enskilda organ. Här kan nämnas de större elverkens besiktningar av nytillkomna abonnentanläggningar samt den periodiska revisionsbesiktningen av vissa elektriska konsumentanläggningar, som normalt uppställes såsom brandförsäkringsvillkor och som övervakas av Svenska brandskyddsföreningens elektriska nämnd. Revisionsbesiktning brukar fordras beträffande elektriska anläggningar som finnas inom eller ingå i byggnader och lokaler av olika slag. Bland dessa kunna nämnas fabriks- eller hantverksrörelser och varulager, under förutsättning att försäkringssumman uppgår till visst minimibelopp, vidare generatorer och transformatorer, kyrkor, biografer, hotell eller pensionat med flera än 25 resanderum, samt ekonomibyggnader vid lantgårdar, såvida inom byggnaden finnes elektrisk motor, motorkontakt eller flera än 10 ljuspunkter och den odlade jorden överstiger 20 hektar. Av uppräkningen framgår, att bostadshus och dylikt fortfarande icke äro föremål för revisionsbesiktning. Revisionsbesiktning skall äga rum minst vart tredje kalenderår med undantag för särskilt uppräknade anläggningar, som skola besiktigas minst en gång varje kalenderår med en mellantid av högst 18 månader mellan varje besiktning. Stor betydelse ur säkerhetssynpunkt ha även bestämmelserna om kontroll av viss elektrisk materiel. Kungl. kungörelse härom har utfärdats den 26 april 1935. Enligt denna äger kommerskollegium meddela föreskrift att installationsmateriel eller bruksföremål, som vid elektriska starkströmsanläggningar nyttjas företrädesvis inomhus, skola vara godkända av materielkontrollanstalt. Materiel, som fanns i bruk innan föreskriften meddelades, får dock fortfarande användas men får icke försäljas sedan föreskriften trätt i kraft. 144

Prisreglering Genom lagstiftningen år 1938 infördes i 2 § 6 mom. av 1902 års lag bestämmelser om reglering av priset å elektrisk ström. Frågan om reglering av elkraftpriset hade tidigare behandlats bl. a. av den år 1911 tillsatta kraftkommittén, men icke föranlett några åtgärder. Anledningen till att prisregleringsinstitutet infördes 1938 var framför allt att man ville hindra missbruk av den starkare ställning, som företagen kunde erhålla genom bestämmelsen om behovsprövning av koncessionsansökningarna. Innehavare av koncessionerad starkströmsanläggning är nu skyldig att underkasta sig reglering av priset för strömmens tillhandahållande. Statens taxor ävensom pris, som fastställts av kommunal myndighet att gälla inom kommunen, äro undantagna från prisreglering. Begäran om prisreglering kan göras av den som nyttjar elektrisk ström från anläggningen eller önskar komma i åtnjutande därav. Ansökan om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering kan göras även av anläggningens innehavare. Prisregleringen verkställes av statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström. Framställning om prisreglering ingives till kommerskollegium, som efter förberedande handläggning kan besluta att antingen avvisa framställningen såsom uppenbart ogrundad eller vidarebefordra den till prisregleringsnämnden. Då framställningen från kommerskollegium överlämnats till nämnden, åligger det nämnden i första hand att söka åstadkomma frivillig uppgörelse mellan parterna. Nämnden har att i sådant syfte hänvisa parterna att underställa tvistefrågan Svenska elverksföreningens tariffkommission. Kommer förlikning icke härvid till stånd, må prisreglering likväl ej av nämnden verkställas, förrän möjligheterna att förlikningsvis i annan ordning bilägga tvisten blivit av nämnden undersökta. Skäligheten av priset å strömleverans skall av nämnden bedömas med hänsyn till de förhållanden, under vilka strömmen i det särskilda fallet levereras. Prisreglering kan ske även för det fall att prisöverenskommelse redan föreligger mellan parterna och avtal stridande mot nämndens beslut är utan verkan, över kommerskollegii eller prisregleringsnämndens beslut må talan ej föras. Någon påföljd vid överträdelse av prisregleringsnämndens beslut finnes icke föreskriven. Erfarenheten hittills har visat, att flertalet av de till kommerskollegium inkomna klagomålen rörande elkraftpriser icke behövt hänskjutas till nämnden; ett klarläggande av förhållandena under den förberedande behandlingen inom kommerskollegium har ofta medfört, att beslut icke påkallats. Under åren 1939—1952 ha omkring 400 ärenden inkommit till kommerskollegium och av dessa ha sammanlagt 50 ärenden hänskjutits till prisregleringsnämnden. I flertalet av dessa har förlikning åstadkommits genom tariffkommissionens försorg och prisregleringsnämndens avgörande har påkallats i endast 11 fall. En tendens till ökning av antalet prisregleringsärenden har emellertid under senare tid förmärkts. 145 10

Frågan om utvidgning av prisregleringsnämndens behörighet upptages till behandling i kapitel 12. Registrering av elektriska anläggningar och rätt till elektrisk kraft Genom det år 1914 av kraftkommittén avgivna betänkandet framlades förslag till lag innefattande bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft. Förslaget omarbetades inom justitiedepartementet och ledde till utfärdande av lagen den 22 juni 1920 med bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. Med lagstiftningen avsågs att bereda ökad möjlighet att i kreditsyfte utnyttja elektrisk anläggning och att trygga abonnents rätt att erhålla elektrisk kraft. Ledning eller understation, som tillhör ägaren av den fastighet, å vilken finnes elektrisk station, kan genom registrering å den fastighet, vara den elektriska stationen (huvudstationen) är belägen, sammanföras till en rättslig enhet med sistnämnda fastighet (huvudstationsfastigheten) (2 §). Med station förstås generator-, transformator-, omformare-, ackumulatoroch kopplingsstation; såsom station anses jämväl stolpe, försedd med anordning för transformering av elektrisk kraft. Genom registreringen anses ledningen eller understationen höra till den fastighet vara huvudstationen är belägen och de komma således ej längre att höra till den fastighet, vara de äro belägna. Härigenom åstadkommes, att huvudstationsfastigheten på grund av sitt ökade värde kan av anläggningens ägare användas såsom kreditobjekt i väsentligt högre grad än eljest skulle vara förhållandet. Sålunda kan exempelvis en elektrisk distributionsförening genom registrering av sina elektriska anläggningar å en föreningen tillhörig, å dess mark belägen transformatorstation få sina belåningsmöjligheter betydligt ökade. Genom registrering vinnes också den fördelen, att vid utmätning eller konkurs huvudstationsfastigheten och ledningar respektive understationer icke komma att säljas var för sig med de olägenheter som detta kan medföra för kraftleveranserna. Begistreringsmyndighet är kommerskollegium. Har till någon upplåtits rätt till kraft kan enligt 14 § i 1920 års lag till säkerhet för denna rätt erhållas inteckning i huvudstationsfastigheten jämte därå registrerade ledningar och understationer. (Lagen omfattar icke ersättningskraft enligt vattenlagen). Förutsättningen för inteckning är, att rätten till elektrisk kraft upplåtits genom skriftlig handling och att ägaren av huvudstationsfastigheten lämnat skriftligt medgivande till att inteckning får ske. Genom denna förutsättning har emellertid från inteckningsrätt uteslutits praktiskt taget alla mindre abonnenter, ty inteckning torde i regel endast komma att medgivas de större abonnenterna såsom kommuner och industriföretag. Överlåtes fastighet, varifrån elektrisk kraft tillhandahålles, gäller emellertid avtalet även utan inteckning mot nye ägaren om det 146

är skriftligen upprättat. Är avtalet blott muntligt, går abonnenten genom överlåtelsen förlustig sin rätt, såvida ej vid överlåtelsen skett förbehåll om rättens bestånd. Även i fråga om försäljning å exekutiv auktion gäller, att rätten går förlorad såvida försäljningen ej sker med förbehåll om rättens bestånd. Om elektrisk anläggnings ägare underlåter att fullgöra honom enligt avtal eller eljest åliggande skyldighet att tillhandahålla elektrisk kraft, kan överexekutor enligt 24 § förelägga ägaren vid vite att fullgöra skyldigheten. Finnes anledning antaga, att skyldighetens fullgörande icke kan ernås omedelbart genom föreläggande av vite samt underlåtenhet att tillhandahålla kraft kan medföra betydande skada eller olägenhet, äger överexekutor på ansökan förordna om särskild förvaltning av anläggningen. Frågan om avhjälpande av vissa brister i de nuvarande bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar upptages till behandling i kap. 13. Statens låne- och bidragsverksamhet För att befrämja elektriska distributionsföreningars verksamhet inrättades år 1918 en statlig lånefond, förvaltad av statskontoret och benämnd kraftledningslånefonden. I enlighet med vissa av riksdagen godkända huvudgrunder utfärdades kungörelse den 13 september 1918 (nr 718) angående allmänna bestämmelser för lån från fonden. Enligt denna kungörelse med däri gjorda ändringar gäller för närvarande följande lånegrunder. Lånen beviljas av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt. De skola användas till anläggande av elektriska distributionsnät på landsbygden och utgå i första hand till ekonomiska föreningar men även till andra företag om dessa befinnas lämpligt organiserade och icke äro rena affärsföretag. Lån må icke beviljas med mindre företagets rätt att få erforderlig elektrisk energi är säkerställd samt företaget är i ekonomiskt och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar. Lån kan beviljas till hela anläggningskostnaden. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen äga meddela de särskilda villkor och föreskrifter i fråga om anläggningens utförande och skötsel, som kunna anses erforderliga för de med lånet avsedda ändamålen. Lånen utlämnas av statskontoret, sedan låntagaren avlämnat skuldförbindelse och säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande samt bevis att koncession för anläggningen meddelats. Lånet är amorteringsfritt under de två första åren och skall därefter återbetalas under vart och ett av följande högst aderton, eller om särskilda skäl föreligga tjuguåtta år, med lika annuitet. Låntagaren har dock rätt att före lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av lånet. Låntagaren är skyldig att vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Maj :t med hänsyn till den effektiva medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma; räntan är f. n. fyra procent. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna 147

den ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låninnehavaren inom två månader efter erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret godkännas. Det åligger kommerskollegium att ombesörja fortlöpande teknisk och ekonomisk kontroll av de företag, vartill lån lämnats, samt underrätta statskontoret om vad därvid förekommit. Låninnehavaren skall vara skyldig underkasta sig dylik kontroll samt årligen till kommerskollegium avgiva redogörelse för företagets drift och ekonomiska ställning. Hur kraftledningslånefonden ning.

utnyttjats

framgi ir av följande

uppställ-

Låneränta, %

År

Beviljade lån, kronor

1920—1921 1925—1929 1930—1934 1935—1939 1940—1914 1945—1949 1950—1952

12 200 000 5 535 000 3 633 000 1 789 000 3 872 500 1 136 660 306 700

5 5 4,5—5 4 —4,5 4 4 4

De för ytterligare utlåning disponibla medlen uppgingo den 1 juli 1953 till 3 745 000 kronor. Som framgår av uppställningen har fonden icke utnyttjats i den omfattning som varit möjlig. Orsakerna härtill kan man finna i att fondlåneräntan i allmänhet varit högre än normal bankränta och att fordringarna på säkerhet varit större än vid banklån. År 1919 inrättades en annan lånefond benämnd vattenkraftslånefonden. Kungörelse med allmänna bestämmelser för lån från fonden utfärdades den 19 december 1919 (nr 787). Lån kan beviljas menigheter, bolag, föreningar eller enskilda dels till företag för utbyggande av statens vattenfall,eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall, när tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels till vissa mindre, lokala vattenkraftsanläggningar för distribution inom orten av elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag, då dessa äro av allmännare betydelse. Lån från fonden kan beviljas även till redan utförd anläggning, men det skall iakttagas, att lån i främsta rummet skall avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade kraftkällor. Lån beviljas av Kungl. Maj :t efter utlåtande från kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och kan uppgå till två tredjedelar av den beräknade anläggningskostnaden. De tre första åren äro amorteringsfria och återbetalning skall ske med lika annuitet under vart och ett av därpå följande fyrtio år. I övrigt gälla i tillämpliga delar likartade bestämmelser som vid lån från kraftledningslånefonden. 148

Hur vattenkraftslånefonden utnyttjats framgår av följande uppställning. Är

Beviljade lån, kronor

1920—1924 1925—1929 1930—1934 1935—1939 1940—1944 1945—1949 1950—1952

6 268 000 4 790 000 1 482 000 1 025 000 2 734 000 2 372 300

De för ytterligare utlåning disponibla medlen uppgingo den 1 juli 1953 till 2 723 000 kronor. Denna lånefond har liksom kraftledningslånefonden icke utnyttjats i den omfattning som varit möjlig. Orsakerna härtill torde vara desamma som ifråga om kraftledningslånefonden. Genom den av andra världskriget minskade tillförseln av bensin samt lys- och brännoljor aktualiserades frågan om statliga åtgärder för landsbygdens fortsatta elektrifiering. Redan före krigsutbrottet hade statliga bidrag lämnats till särskilda elektrifieringsprojekt. Vidare beviljades av 1939 och 1940 års riksdagar anslag på tillsammans 100 000 kronor för undersökning rörande landsbygdens elektrifiering. Dessa anslag användes för undersökningar inom vissa delar av landet, huvudsakligen i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Vid 1940 års urtima riksdag beviljades ett anslag av 5 milj. kronor för befrämjande av landsbygdens elektrifiering och i fortsättningen ha anslag för detta ändamål utgått så att sammanlagda anslagsbeloppet den 1 juli 1953 uppgick till 65 milj. kronor. I den proposition, vari ovannämnda anslag på 5 milj. kronor begärdes, uttalades att anslaget borde användas för statsbidrag till elektrifieringsföretag, vilka befunnos vara särskilt förtjänta och i behov av hjälp. Understöd borde lämnas endast åt sådana företag, för vilka kostnaderna överstego vad som kunde anses såsom normala kostnader. Statsbidrag borde kunna erhållas som engångsbidrag av sådan omfattning, att företaget blev ekonomiskt självbärande. Man borde vidare icke bortse ifrån befolkningens ekonomiska bärkraft i de trakter, där elektrifiering skulle ske. Några mera bestämda allmängiltiga regler rörande statsbidragens storlek eller de förutsättningar, som borde gälla för bidragen, ansågs knappast kunna uppställas. Det fick ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma därom från fall till fall under beaktande av de föreliggande särskilda förhållandena. I samband med detta uttalande framhöll departementschefen, att i en utredning, som pågick inom statens bränslekommission, vissa riktlinjer för administrationen av den statliga stödverksamheten skulle komma att uppdragas. 149

Nämnda utredning innefattades i en av dåvarande förste byråingenjören J. Fletcher på uppdrag av bränslekommissionen utarbetad promemoria den 8 oktober 1940 angående statliga stödåtgärder för den fortsatta landsbygdselektrifieringen. I promemorian gjordes inledningsvis en undersökning av elektrifieringens omfattning år 1940 varvid konstaterades att ca 72 % av alla hushåll på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) voro elektrifierade. I de återstående 28 % oelektrifierade hushåll ingingo då även de hushåll, som voro att hänföra till icke elektrifierbara områden, vilka beräknades utgöra 5 a 6 %. Uppskattningsvis beräknades kostnaderna för den återstående elektrifieringen med undantag för de oelektrifierbara områdena till följande ungefärliga belopp: Bygdenäten Ortsnäten Installationerna

25 milj. kr. 165 » » 85 > » Summa

275 milj. kr.

Fletcher anförde härefter bland annat följande. Man kan tänka sig att möjligheten att erhålla statsbidrag skulle minska befolkningens egna ansträngningar. Denna risk kunde dock motverkas om man hade en siffermässigt fastlagd subventionsnorm, enligt vilken vederbörande i varje särskilt fall kunde avgöra om statsbidrag vore att påräkna eller ej. En svårighet vore därvid att man måste avstå från att taga hänsyn till befolkningens egen ekonomiska bärkraft, som givetvis växlar från fall till fall. Ett projekt, avseende elektrifiering av ett område med relativt stor ekonomisk bärkraft, skulle kunna bli subventionsberättigat, oaktat det hade varit genomförbart utan stöd, medan ett annat projekt, avseende elektrifiering av ett område med relativt liten bärkraft, icke blev subventionsberättigat, oaktat stöd hade behövts. Två olika beräkningssätt vid tillskjutande av statsbidrag kunna tänkas. Bidraget kan antingen beräknas så, att den resterande anläggningskostnaden blir av önskad och fastställd storlek, eller så, att den resterande årskostnaden nedbringas till skäligt värde. Årskostnadsberäkningen skulle i och för sig medföra större bidragsbelopp men då subventionsplanen lär komma att uppläggas så, att ett visst penningbelopp ställes till förfogande för fördelning bland de bidragssökande företagen torde det vara likgiltigt vilken av de båda metoderna som väljes. Anläggningskostnadsberäkningen är emellertid enklare och synes därför böra föredragas. Det skulle ligga närmast till hands att tänka sig statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Det bör då observeras att anslutningen i regel växer utan att anläggningskostnaden stiger i samma proportion. Härvid minskas kostnaden per tariffenhet. Det kan därför icke anses skäligt att bidraget från början nedsätter kostnaderna till det önskade »normala» värdet. Alternativt kan man tänka sig bidrag med återbetalningsskyldighet vid växande anslutning. Bidraget bör då från början nedsätta anläggningskostnaden till det önskade värdet men företaget får återbetala bidraget allteftersom anslutningen växer. Den första metoden är administrativt enklare men den kommer att verka ojämnt på grund av de växlande tillväxtmöjligheterna. Framförallt måste emellertid beaktas att den inbjuder till framläggande av ofullständiga projekt för områden, 150

vilkas elektrifiering vid fullständigare anslutning hade varit möjlig utan subvention. Metoden med återbetalningsskyldighet synes därför vara att föredraga. Vid antagande att en fullt riktig behovsprövning skulle kunna göras i varje särskilt fall, skulle man komma till det resultatet, att 40 a 50 % av den återstående elektrifieringen borde vara möjlig utan statsbidrag. För återstoden skulle bidrag få lämnas som svarade mot skillnaden mellan verklig kostnad och i varje särskilt fall uppskattad bärkraft. Det totala subventionsbeloppet beräknas under dessa förutsättningar till 35 å 40 miljoner kronor. I verkligheten är det naturligtvis icke möjligt att genomföra en fullt riktig behovsprövning. Om man antager, att subvention utan hänsynstagande till bärkraften skulle utgå, då anläggningskostnaden överskrider en viss fixerad gräns i kronor per tariffenhet, skulle vissa projekt bli subventionsberättigade, trots att de tack vare tillräcklig bärkraft skulle kunna genomföras utan subvention medan andra projekt skulle bli ogenomförbara därför att bärkraften ej skulle räcka ens upp till subventionsgränsen. Även det maximala subventionsbeloppet i kronor per tariffenhet kommer givetvis att påverka resultatet. Vid ett visst maximalt belopp och ökande subventionsgräns kommer det totalt erforderliga statsbidraget att sjunka. Samtidigt kominer givetvis även det totala antalet elektrifierbara tariffenheter att sjunka, ehuru i något långsammare takt. Utbytet av subventionen kommer således att öka. Om man å andra sidan tänker sig en viss subventionsgräns och ökande maximalt subventionsbelopp per tariffenhet, så skulle det totala statsbidraget komma att öka liksom även det totala antalet elektrifierbara tariffenheter. Dessa senare skulle dock öka i något långsammare takt, varför utbytet av subventionen skulle avtaga. Det är emellertid tydligt att man med en lämpligt vald subventionsgräns och ett i förhållande till denna lämpligt avpassat maximibelopp per tariffenhet skulle kunna uppnå ett visst åsyftat resultat. Därvid skulle ett i stort sett entydigt samband föreligga mellan å ena sidan det totala bidragsbeloppet och å andra sidan antalet elektrifierbara tariffenheter. Detta samband framgår av nedanstående tabell. Totalt bidrag milj. kr. 20 30 40 50

Elektrifiering möjlig för nedanstående procent av elektrifierbara områden G5 70 å 75 75 80 å 85

Någon anledning synes ej föreligga att tillsvidare inrikta sig på ett större belopp än 25 miljoner kronor, varmed i runt tal % av den återstående elektrifieringen skulle möjliggöras. Detta arbete kommer nämligen att taga så lång tid, att man icke rimligen bör uppgöra subventionsplanen på längre sikt än som motsvarar sagda belopp. Det gäller att avgöra hur detta belopp lämpligen bör användas. Om man väljer en låg subventionsgräns och en låg övre bidragsgräns skulle de elektrifieringar möjliggöras, som vore relativt billiga. En mycket stor del av statsbidraget skulle emellertid gå till projekt, som hade varit genomförbara utan stöd. Relativt höga gränser skulle därför leda till ett mera rationellt resultat. Man skulle eventuellt sedermera kunna sänka subventionsgränsen, om så befunnes lämpligt. Under tiden skulle de självbärande projekten hunnit till rätt stor del genomföras utan subvention. Kalkylerna visa att den tills vidare lämpligaste kombinationen bör vara 90 kronor per tariffenhet såsom subventionsgräns och samma belopp såsom maximal subvention. Vid en relativt hög subventionsgräns kan man förutsätta, att svårigheter i 151

vissa fall komma att uppträda för konsumenterna alt erlägga den kvarstående normala kostnaden. På grund därav bör en särskild lånefond inrättas, förslagsvis benämnd statens elektrifieringslånefond. Statsbidrag bör icke lämnas till installationerna, eftersom dessa icke äro beroende av de geografiska förhållandena. Lån för installationer bör emellertid efter behovsprövning kunna lämnas ur elektrifieringslånefonden. Ansökningar om statsbidrag böra bearbetas och återbetalningsskyldigheten övervakas av en central instans. Såsom sådan synes endast kommerskollegium kunna ifrågakomma. Yttranden om ansökningarna böra lämnas av en för ändamålet tillsatt prövningsnämnd. I denna bör ingå representanter för kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt bränslekommissionen, så länge denna sistnämnda existerar. I brev till statskontoret den 24 oktober 1941 förordnade Kungl. Maj:t fyra sakkunniga, elektrifieringsberedningen, att verkställa de tekniska utredningar, som kunde vara erforderliga för bedömande av ansökningar om statsbidrag till landsbygdens elektrifiering m. m., och att avgiva utlåtanden i frågor rörande sådant statsbidrag. Från och med den 15 januari 1948 har elektrifieringsberedningen även i uppdrag att avgöra statsbidragsansökningar. Vid bidragsgivningen före år 1948 följdes i stort sett de inom bränslekommissionen utarbetade riktlinjerna, innebärande bl. a. att, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranledde, bidrag för elektrifieringsprojekt endast utgick för den del av anläggningskostnaden, som översteg 90 kronor per centralblocksenhet (CB-enhet), samt att bidragsbeloppet i regel begränsades till 90 kronor per CB-enhet. Subventionsgränsen och subventionsbeloppet har sedan 1948 successivt höjts. År 1951 infördes den ändringen att värdena skulle grundas på normaltariffenheter (Nte) i stället för CB-enheter. De senaste grunderna för utdelande av statsbidrag ha fastställts av Kungl. Maj :t den 31 oktober 1952. Statsbidrag kan nu utgå för den del av anläggningskostnaden, som överstiger 150 kronor per Nte (motsvarande ungefär 120 kronor per CB-enhet), dock i regel med högst 225 kronor per Nte (motsvarande ungefär 180 kronor per CB-enhet). Genom 1952 års ändringar avsågs i första hand att åstadkomma en höjning av det maximala bidraget så att detta skulle stå i bättre överensstämmelse med de stegrade elektrifieringskostnaderna. Den specifika medelkostnaden för nyelektrifieringar, för vilka statsbidrag utlämnats, hade nämligen under tiden 1940— 1951 stigit från 190 kronor per Nte (— 150 kronor per CB-enhet) till 320 kronor per Nte och beräknades under år 1952 överstiga 400 kronor per Nte medan det maximala statsbidraget under samma period ökat från 115 kronor per Nte ( = 90 kronor per CB-enhet) till 150 kronor per Nte. Härvid bortses från bidrag för s. k. specialelektrifieringar, socken-, fjällbygds- och skärgårdselektrifieringar, vilka genom ändring av bidragsgrunderna år 1951 skola prövas från fall till fall och för vilka inga särskilda maximigränser gälla. Orsakerna till kostnadsökningarna ha i första hand varit den allm ä n n a prishöjningen samt det förhållandet, att elektrifieringen i större om152

fattning än tidigare avsett glesbebyggda områden. I samband med höjningen av det maximala bidraget beslöts även en höjning av lokalintressets insats, dvs. en höjning av den undre bidragsgränsen, till 150 kronor. Detta innebar icke ett fullständigt återställande av de ursprungliga proportionerna mellan lokalintressets insats och statsbidraget. Det ansågs nämligen motiverat med en viss realsänkning av lokalintressets insats med hänsyn till att nyelektrifieringarnas ekonomi blir allt besvärligare ju högre den specifika kostnaden är. I 1952 års statsverksproposition, under nionde huvudtiteln p. 116, begärdes anslag även för understödjande av nätförbättringar i samband med nyelektrifieringar. I jordbruksutskottets utlåtande nr 32 den 6 maj 1952 tillstyrktes detta för särskilda fall i avvaktan på elkraftutredningens specialutredning angående upprustningsstöd. Kungl. Maj :t har i skrivelse den 5 juni 1953 till statskontoret erinrat om vad jordbruksutskottet anfört om möjligheten för Kungl. Maj :t att för särskilda fall bevilja bidrag för upprustning av befintliga distributionsnät. I enlighet med förslag av bränslekommissionen i samband med överlämnandet av Fletchers ovan refererade promemoria inrättades en ny lånefond, elektrifieringslånefonden, varom finnes bestämmelser i kungörelse den 2 maj 1941 (nr 297). Lån från elektrifieringslånefonden kan av kommerskollegium beviljas innehavare av fastighet för framdragande av elektrisk starkströmsledning till fastigheten för anslutning till befintlig distributionsanläggning samt, om synnerliga skäl föreligga, jämväl för den inre elektrifieringen av dylik fastighet. Lån må beviljas endast om sökande icke äger annan möjlighet att anskaffa erforderliga medel för ändamålet. Kollegium kan eftergiva kravet på säkerhet. Lånet är amorteringsfritt under ett år från lyftningsdagen och skall därefter återbetalas med en åttondedel årligen. Räntan är f. n. fyra procent. I Fletchers promemoria anfördes beträffande inrättandet av ifrågavarande lånefond bland annat följande. Den huvudsakliga planen för lämnande av statsbidrag från anslaget till befrämjande av landsbygdens elektrifiering kan sägas gå ut på att de blivande konsumenterna genom sina inträdesavgifter till föreningarna täcka anläggningskostnaderna upp till det »normala» värdet, som angives av subventionsgränsen, medan det statliga bidraget täcker den del av kostnaderna, som överskjuter detta »normala» värde. Som det emellertid befunnits rationellt att sätta subventionsgränsen relativt högt, komma svårigheter i vissa fall att uppträda för konsumenterna att erlägga den »normala» inträdesavgiften. När de nu befintliga föreningarna bildades, skedde inbetalningen av inträdesavgifterna i stor omfattning genom avlämnande av reverser, som sedan belånades av föreningarna. För närvarande föreligger åtminstone på vissa håll en tendens hos föreningarna att kräva kontant erläggande av inträdesavgifterna. Vid finansieringen av föreningsbildandet respektive utvidgningen av en be153

fintlig förening skulle därför en statlig lånefond för ändamålet, förslagsvis benämnd statens elektrifieringslånefond, vara av stor nytta. Det bör framhållas, att åtgärder äro erforderliga för förhindrande av dubbelbelåning, så att icke en förening och dess medlemmar var för sig upptaga lån för utbyggande av ett och samma ortsnät. Huru elektrifieringslånefonden utnyttjats framgår av följande uppställning. Budgetår

1941/1942 1942/1943 1943/1944 1944/1945 1945/1946 1946/1947 1947/1948 1948/1949 1949/1950 1950/1951 1951/1952 1952/1953

Beviljade l å n Antal Belopp

25 22 5 2 — — — —

•

1 — — —

43 250 19 020 11 690 5 450 — — —

•

— 2 358 — — —

Avslagna och avförda ansökr

13 9 —

1 2 —

2 1 — — — —

De för ytterligare utlåning disponibla medlen uppgingo den 1 juli 1953 till 311 000 kronor. Det kan konstateras att elektrifieringslånefonden ej utnyttjats i förutsedd omfattning. Av ovan lämnade redogörelse framgår att statligt stöd åt landsbygdselektrifieringen sker under olika former. I kap. 11 kommer elkraftutredningen att ingå på frågan om dessa statliga lån och bidrag visat sig ändamålsenliga och tillräckliga eller om man framdeles bör införa andra stödformer. Installatörsbehörighet Under den starkt forcerade elektrifiering, som första världskriget framkallade, tillkommo särskilt på landsbygden bristfälliga installationer i betydande omfattning, beroende bl. a. därpå, att personer utan erfarenhet på området åtogo sig installationsarbete. Med anledning härav infördes statliga kompetensvillkor för installatörer genom förordningen den 5 december 1919 angående behörighet att utföra elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring m. m. Förordningen har sedermera ersatts av kungörelsen den 2 juni 1939 angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete. Med installationsarbete avses i 1939 års kungörelse utförande, förändring eller reparation inomhus eller utomhus av elektriska starkströmsanlägg154

ningar för belysning, drivkraft eller uppvärmning, med undantag av anläggningar å fartyg och fordon samt, i den omfattning kommerskollegium föreskriver, inom laboratorier och därmed jämförliga inrättningar. Huvudregel är att installationsarbete får utföras endast av den, som av kommerskollegium förklarats såsom behörig installatör, eller av yrkesman, vilken är anställd hos behörig installatör, under förutsättning att yrkesmannen utför arbetet under kontroll av den behörige installatören. Från denna regel gälla två undantag. Det ena avser underhåll av anordningar vid lågspänningsanläggning och utbyte av dessa mot andra likartade m. m. dylikt. Sådant arbete får efter tillstånd av vederbörande strömleverantör självständigt verkställas av yrkesman, som fyllt 40 år och kan styrka, att han under minst 8 år på väl vitsordat sätt utfört installationsarbete under ledning av behörig installatör. Det andra undantaget gäller utbyte av lamphållare, strömställare, uttagsorgan och andra likartade apparater ävensom proppar och smältstycken till säkringar samt jämförlig förbrukningsmateriel, vilket får utföras av envar, som äger nödig kännedom om sådant arbete. Allt efter kompetens indelas installatörerna i tre klasser A, B och C. För innebörden av denna indelning och för hur den i praktiken har tillämpats redogöres närmare i samband med behandlingen av tillgången till teknisk sakkunskap hos landsbygdsföretagen (s. 219). När skäl därtill föreligga kan kommerskollegium förklara behörigheten förverkad för viss tid eller för alltid eller inskränka meddelad behörighet. Genom 1939 års installatörskungörelse infördes vissa regler beträffande det av strömleverantörer i stor utsträckning tillämpade entreprenörsystemet. Detta system innebar, att vissa installatörer eller installationsföretag av vederbörande strömleverantör auktoriserades såsom entreprenörer för utförande av de elektriska installationerna inom leverantörens distributionsområde, varjämte leverantören såsom villkor för anslutning av abonnentanläggningar till distributionsnätet uppställde, att av leverantören auktoriserad entreprenör anlitats för installationsarbetet. Om en leverantör vägrade att bevilja en installatör entreprenörsrätt förhindrades denne i sin yrkesutövning, trots att han erhållit statligt behörighetsbevis avseende visst större eller mindre område. Bl. a. för att undanröja dessa verkningar av entreprenörsystemet intogs i 1939 års installatörskungörelse bestämmelser om att en var som fyller de krav, vilka angivas i kungörelsen eller i bestämmelser som meddelats med stöd av denna, fritt må utöva installatörsyrket. Entreprenörsrätt må enligt kungörelsen icke vägras installatör som företer bevis om att firma inregistrerats för honom själv eller installationsföretag där han är anställd, styrker att han själv eller företag vid vilket han är anställd äger tillräcklig ekonomisk vederhäftighet för drivande av installationsrörelse samt förbinder sig att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse den instruktion för entreprenörer, som strömleverantören må utfärda. 155

Instruktion för entreprenörer skall underställas kommerskollegium för fastställelse. Om strömleverantören vägrar att meddela entreprenörsrätt åt installatör skall beslutet härom av leverantören delgivas kommerskollegium. Kollegium kan emellertid icke upphäva beslutet eller utdöma skadestånd utan härom får installatören föra talan antingen kommunala besvärsvägen beträffande kommunala elverk eller vid allmän domstol. Elkraftutredningen återkommer till installatörsfrågan i kap. 11. Elskatt Genom förordning den 1 juni 1951 infördes bestämmelser om skatt å elektrisk kraft. Elskatt skulle enligt förordningen utgå för elektrisk kraft, som framställdes inom riket av producent, vilken antingen förfogade övei] en installerad generatoreffekt av sammanlagt minst 100 kilowatt eller distribuerade kraften över distributionsnät med anslutning till minst tio förbrukare eller erhöll tillskottskraft från annan producent, ävensom för elektrisk kraft, som överfördes hit till riket från annat land. I vissa fall skulle elskatt icke utgå. Undantagen var bl. a. kraft, som framställdes och förbrukades inom Gotlands län, och kraft som nyttiggjordes inom rörelse för produktion och distribution av elektrisk kraft. Elskatten utgick för lågspänd kraft, som uppmättes, med 1 öre för kilowattimme och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft med tio procent av kraftens beskattningsvärde, dvs. summan av de avgifter som betalades för den elektriska kraften. Skattskyldigheten åvilade förbrukaren, som i samband med erläggande av kraftavgifterna i övrigt betalade elskatten till distributören. Denne i sin t u r hade att såsom skatteredovisande distributör debitera elskatten och inleverera den till statsverket. I maj 1952 ändrades förordningen och fick sin nuvarande lydelse. Elskatt skall nu endast erläggas av den som driver industriell rörelse med en elektrisk förbrukning av mer än 40 000 kWh per år. Skatten utgår med tio procent av kraftens beskattningsvärde. Skattemyndighet är kontrollstyrelsen. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen äger medgiva de avvikelser från reglerna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade. Vid sidan av kontrollstyrelsen finnes en rådgivande nämnd, elskattenämnden, med uppgift att till styrelsen avgiva yttranden och förslag i ärenden rörande elskatt. Elkraftutredningens synpunkter på spörsmålet om elkraften som skatteobjekt upptagas till behandling i kap. 15.

Kap. 6. Kraftkällornas tillvaratagande Vattenkrafttillgång

och utbyggd

vattenkraft

Frågan om tillvaratagandet av vår vattenkraft har varit föremål för utredningar, senast genom 1947 års kommitté för åtgärder mot spekulation i vattenkraft. Kommittén har i sitt betänkande (SOU 1947: 81) bl. a. gjort följande uppskattningar. Av den totalt utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången — enligt uppskattning 50 000 milj. k W h / å r — beräknades vid 1950talets mitt i runt tal 30 000 milj. k W h / å r återstå outbyggda. All högvärdig kraft — dvs. sådan kraft, som vid oförändrat penningvärde medför en specifik utbyggnadskostnad icke mera väsentligt överstigande utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen — beräknades kunna vara utbyggd omkring år 1980; all lågvärdig, dvs. övrig utbyggnadsvärd kraft bortemot år 2000. Elkraftutredningen finner icke anledning att närmare ingå på dessa uppskattningar. Det må emellertid konstateras att redan den vid årsskiftet 1952 —1953 utbyggda vattenkraften motsvarade en normalproduktion av 20 300 milj. k W h / å r . Utbyggnaden av vattenkraft, anpassad efter belastningstillväxten, har under en lång följd av år motsvarat i genomsnitt 6,5 % årlig ökning av produktionskapaciteten. Med en fortsatt utbyggnad i denna takt skulle den enligt ovan uppskattade, utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången vara utbyggd redan före år 1970. Utbyggnadstakten torde emellertid komma att avtaga efterhand som de värdefullare kraftresurserna tagits i anspråk och kostnaderna för den nytillkommande vattenkraften sålunda börjat ställa sig allt högre jämförd med värmekraft eller kraft framställd på annat sätt. Tillväxten av konsumtionen på elvärmesidan kominer härvid i första hand att dämpas. Det är också högst sannolikt att gränsen för den utbyggnadsvärda vattenkraften kommer att ytterligare pressas uppåt såväl på grund av förbättrade utbyggnadsmetoder och regleringsmöjligheter som stegrad prisnivå för elkraft och därigenom förhöjt relativt värde på vattenkraft. Redan nu anses gränsen för de utbyggnadsvärda tillgångarna kunna sättas till 70 000 milj. k W h / å r 1 . Det bör i detta sammanhang påpekas att de totala vattenkrafttillgångarna i landet motsvara omkring 125 000 milj. k W h / å r . Det är, som redan framhållits i kap. 4, ytterst vanskligt att göra några bestämda förutsägelser i ovannämnda avseenden för så förhållandevis lång tidsperiod, som det här är fråga om, enär åtskilliga faktorer, om vilka man för närvarande icke vet tillräckligt, sannolikt komma att inverka. 1 Enligt beräkningar våren 1954 äro de utbyggnadsvärda tillgångarna 80 000 milj. kWh/år.

Kraftproduktionen i Sverige är under nu rådande förhållanden och under förutsättning av normal vattenföring till ungefär 95 % baserad på vattenkraft. År 1952 utgjorde den statliga andelen av den genom vattenkraft producerade elektriska energin 44 % medan kommunala och enskilda kraftstationer tillsammans svarade för 56 %. Vid årsskiftet 1950—1951 funnos i Sverige 999 vattenkraftstationer om vardera minst 74 kW (100 hkr) nominell turbineffekt. Deras sammanlagda effekt uppgick till 3,15 milj. kW. Siffrorna avse endast hydroelektrisk effekt; turbiner avsedda för direktdrift äro sålunda icke medräknade. Vattenkraftstationerna kunna efter äganderätten uppdelas enligt tabell 1. Tabell 1. De hydroelektriska stationernas fördelning skiftet 1950—1951 Ägare Staten Kommuner Kraft akt iebolag Enskilda personer Summa

på ägare vid årsTotal effekt

Antal företag

Antal stationer

kW

%

4 46 119 286 53 66

41 81 214 533 58 72

1 132 400 303 500 830 600 862 300 11500 12 100

36 10 26 27 0,5 0,5

3 152 400

100 Anledningen till den stora skillnaden i de ovan redovisade siffrorna över statens andel av energiproduktionen respektive av den installerade turbineffekten (44 respektive 36 %) är dels den att siffrorna avse olika år — under mellanliggande period har den statliga andelen av kraftproduktionen ökat mera än den ickestatliga — dels den att utnyttjningstiden för de statliga stationerna är högre, genomsnittligt sett, än för de icke-statliga. Staten är i tabell 1 representerad genom vattenfallsverket jämte ett mindre antal dotterföretag i bolagsform samt domänverket, som äger ett fåtal kraftstationer av mycket liten effekt. Även den statliga andelen i de företag, där staten har delägarskap, är medräknad i effektkolumnerna. På samma sätt inräknas bland kommunerna förutom rent kommunala elverk även helt kommunägda aktiebolag. Aktiebolag där kommuner äro delägare äro emellertid av särskilda skäl som regel i sin helhet medtagna bland kraftaktiebolagen. Gruppen kraftaktiebolag har en tämligen heterogen sammansättning, ehuru clet för samtliga företag gäller att den producerade kraften huvudsakligen distribueras till och konsumeras av andra än det egna företaget. Hit räknas dels 8 företag med 34 stationer och en total effekt av 260 900 kW, vilka i övervägande eller betydelsefull grad genom äganderätten tillgodose en eller flera kommuners intressen; 158

Summa effekt i 1 000 kW

0,1

0,2

0,5

400 Enhetsstorlek i 1 000 k?/ Bild 12. Vattenkraftstaiionernas fördelning på storleksgrupper turbineffekt vid slutet av år 1950

efter

nominell

dels 17 företag med 59 stationer och en total effekt av 493 700 kW, vilka i övervägande grad ägas av industriföretag; dels 94 företag med 121 stationer och en total effekt av 76 000 k W utgörande som regel förhållandevis små företag för ren distributionsverksamhet och med blandat delägarskap. Gruppen industrier omfattar sådana företag, som producera kraft i egna anläggningar ursprungligen och huvudsakligen för eget, industriellt behov. I de flesta fall ha dessa företag därjämte åtagit sig en — i många fall rätt omfattande — distribution av elkraft inom sitt grannskap eller sin intressesfär. För samtliga inom denna grupp utgör emellertid kraftproduktionen en relativt underordnad del av verksamheten. Till gruppen föreningar räknas ett antal distributionsföreningar med i 159

regel vardera endast en liten kraftstation, kring vilken distributionsnätet ursprungligen byggts upp. Den största stationen är på 950 kW och ingen av föreningarna har en total effekt av mer än 1 000 kW. Till den sista gruppen har hänförts personer, som äga och driva vattenkraftstationer för att sälja kraft över eget eller annans distributionsnät. I bild 12 visas schematiskt hur Sveriges statliga respektive icke-statliga vattenkraftstationer fördelades på storleksgrupper efter installerad nominell turbineffekt i kW vid slutet av år 1950.

Spekulation

i

vattenkraft

Av den outbyggda men utbyggnadsvärda vattenkraften ansåg ovannämnda 1947 års kommitté att endast inemot 5 % befann sig på spekulativ hand. Risk för spekulation syntes endast föreligga ifråga om strömfall i Norrland och Kopparbergs län. År 1945 infördes i vattenlagen viss expropriationsrätt för att hindra spekulation i vattenkraft. Rätten omfattade emellertid endast utbyggnadsmogna strömfall och för expropriationsrättens bestånd krävdes omedelbar utbyggnad av fallen. Dessa begränsningar av expropriationsrätten bortföllo genom de ändringar i vattenlagen, som enligt 1947 års kommittés förslag genomfördes år 1948. Såsom förutsättning för rätt att expropriera visst strömfall gäller nu enligt 1 kap. 14 § vattenlagen, att det från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjningens planmässiga utveckling finnes nödigt, att strömfallet tages i anspråk. Expropriationsrätt kan meddelas förutom stat och kommun även enskilda. I kommittébetänkandet framhålles dock, att det vid den praktiska tillämpningen med all sannolikhet kommer att visa sig, att expropriationsmedgivande i regel kommer att lämnas, förutom stat och kommun, endast sådant enskilt företag, vari stat eller kommun äger ett väsentligt intresse. Om det kan förutsättas, att den som råder över vattenkraften i strömfallet kommer att utan uppskov själv ändamålsenligt utbygga detta, finner elkraftutredningen det som regel icke erforderligt att expropriation medgives. Jämsides med och som komplettering av vattenlagens expropriationsbestämmelser infördes genom lag den 20 december 1946 bestämmelser om kontroll å överlåtelse av vattenkraft m. m. Enligt dessa är i den mån Konungen förordnar därom den som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall över viss storlek skyldig att för kontroll av vederlagets skälighet omedelbart göra anmälan om förvärvet hos Konungen. Prövas vederlaget ej vara skäligt äger Konungen föreskriva den nedsättning, som kan anses påkallad. Genom dessa bestämmelser i vattenlagen och i 1946 års kontrollag synes behovet av åtgärder mot spekulation i vattenkraft vara tillgodosett. 160

Vattenkraftens

utnyttjande

Ovannämnda bestämmelser i vattenlagen syfta även till att möjliggöra ett planmässigt utnyttjande av vattenkrafttillgångarna. De förtjäna därför beaktande även vid elkraftutredningens bedömande av frågorna om vattenkraftutbyggnadernas omfattning, utbyggnadstakten och ordningen för utbyggnad av olika objekt. Vid följande översikt av dessa och därmed sammanhängande frågor bortses tills vidare från värmekraftalstringen och dess inverkan på hithörande problem. I ett senare kapitel, kap. 14, behandlas ytterligare en del med vattenkraftens utnyttjande sammanhängande problem av särskild betydelse för Norrland. Vattenregleringar Den stora skillnaden i vattenföringen under olika år och årstider samt växlingarna i kraftbehovet under året, veckan och dygnet gör det angeläget att genom vattenregleringar söka anpassa vattentillförseln efter kraftbehovet och därmed så långt det är möjligt skapa en ekonomiskt fördelaktig utnyttjning av vattenkraftverken. Förutsättningarna för regleringar i måttlig omfattning äro gynnsamma i de svenska vattendragen tack vare riklig förekomst av sjöar. Värdefulla vattenmagasin finnas i flera av de större vattendragen, främst Göta älv, Dalälven, Indalsälven, Ångermanälven, Skellefte älv och Lule älv. De hittills redan utförda regleringsmagasinen i landet beräknas kunna rymma omkring 30 000 milj. m 3 vatten, motsvarande ett energiinnehåll av omkring 6 000 milj. kWh. Genom tillvaratagandet av ännu icke utnyttjade regleringsmöjligheter kan enligt gjorda överslagsberäkningar skapas ytterligare vattenmagasin med en rymd motsvarande minst 10 000 milj. kWh. Man kan dock ej ens tillnärmelsevis ernå en för landet i dess helhet fullständig anpassning av vattentillförseln. Variationerna i vattenföring mellan vattenrika och vattenfattiga år äro alltför betydande och kräva för utjämning alltför stora magasinsutrymmen. Vattenregleringar för kraftändamål medföra ofta konflikter med jordbruks-, fiske-, flottnings- och farledsintressen, stundom även med sanitära och estetiska intressen. Dessa i vattenlagen behandlade spörsmål har elkraftutredningen icke funnit anledning upptaga till närmare behandling. Rent allmänt kan emellertid framhållas, att god tillgång på vattenmagasin medger ett bättre utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Elkraftutredningen finner det därför angeläget att föreliggande vattenregleringsmöjligheter utnyttjas i den utsträckning som ur ekonomisk, teknisk och allmän synpunkt kan anses skälig. Utbyggnadsmarginal och utbyggnadsordning Vid olika tidpunkter har anmärkts på att den för tillfället utbyggda vattenkraften varit otillräcklig, och att därigenom en eftersläpning uppkom161 n

mit i kraftproduktionen i förhållande till den ökade belastningen. De omfattande utbyggnadsarbetena taga lång tid i anspråk och fordra därför planläggning flera år i förväg. Vid en kraftig och långvarig ökning av efterfrågan, som icke i tid kunnat förutses, kan det lätt inträffa, att den planerade utbyggnadstakten icke är tillräckligt snabb. Det har därför ifrågasatts, att en bredare säkerhetsmarginal än den hittillsvarande borde tillämpas för utbyggnadsprogrammet, även om de ekonomiska riskerna för de utbyggande företagen därigenom ökas. Rent allmänt sett skulle detta innebära, att utbyggnadstakten så långt det är möjligt rättas efter de behov, som maximalt kunna påräknas under perioden, och att nedskärning av programmet sker först om den konstaterade efterfrågan stadigvarande understiger den uppgjorda maximiprognosen. Innan en bedömning av denna fråga göres må tilläggas, att det för närvarande aktuella utbyggnadsprogrammet för såväl statliga, kommunala som enskilda produktionsanläggningar avser anläggningar, som beräknas komma i drift under perioden fram till slutet av år 1959, även om programmet beträffande de sista två åren av perioden anses mera preliminärt. Genom dessa under byggnad varande eller planerade anläggningar utökas vår totala produktionskapacitet av vattenkraft, jämförd med värdet vid årsskiftet 1952—53 med över 60 %. Då det är av värde att i detta sammanhang få en överblick över utbyggnadsprogrammet lämnas som bilaga i en inom CDL uppgjord redogörelse för detsamma. Dessutom erinras om de i kap. 4 redovisade prognoserna för belastningstillväxten. Bilderna 4 och 11 (s. 84 och 121) ge en uppfattning om hur marginalen mellan å ena sidan den utbyggda vattenkraften under förutsättning av normal vattenföring och å andra sidan kraftförbrukningen förhållit sig sedan år 1928 samt vilken marginal man räknar med för den närmaste framtiden. Tillskottet av nyutbyggd vattenkraft under perioden 1945—1948 blev alltför begränsat, huvudsakligen beroende på det uppskov i utbyggnadsinitiativet, som inföll under andra världskrigets senare år, verkstadsstrejken år 1945 samt bristen på arbetskraft och material. De kraftverksbyggen, som därefter genomfördes, inneburo emellertid en kraftig ansats till återhämtning, även om en oundviklig eftersläpning i förhållande till belastningsutvecklingen fanns kvar i ett flertal år. För närvarande råder balans mellan tillgång och efterfrågan på kraft under förutsättning av normal vattenföring. De pågående och planerade utbyggnaderna äro av den omfattningen att balans efter programmets genomförande sannolikt kommer att råda även under s. k. torrår, d. v. s. år med sådan vattenbrist, som man enligt erfarenhet får räkna som mera regelbundet återkommande. För s. k. exceptionellt torrår kan balans dock icke uppnås härigenom. Det är ytterst vanskligt att avgöra, hur stor marginal av utbyggd vattenkraft, som i varje situation bör hållas för landet som helhet. Ett för långt gående utbyggnadsprogram blir ekonomiskt betungande. Detta spörsmål 162

hänger nära samman med frågan om avvägningen mellan vatten- och värmekraftproduktion, vilken längre fram skall närmare beröras. Det bör vara en skyldighet för varje kraftproducent, som har tillgång till utbyggnadsmogna vattenfall, att hålla en tillräcklig reserv av utbyggd kraft för tillgodoseende av behovet inom det egna försörjningsområdet ej blott under normala tider utan även under mera regelbundna vattenbristperioder. 1 En större reserv av utbyggd kraft för att tillgodose behovet även vid exceptionella torrperioder eller vid bristperioder, föranledda av sådana förhållanden som maskinleveransförseningar och dylikt, är i den mån kraftföretagen själva ej äro beredda att ansvara för den snarast ett intresse av ren samhällsnatur, som det bör åligga det allmänna att tillgodose. Finnes ingen sådan reserv tvingas man att vid sådana tillfällen tillgripa en allmän kraftransonering. Enligt gällande instruktion för vattenfallsstyrelsen tillkommer det styrelsen bl. a. att föreslå samt efter Kungl. Maj :ts därtill lämnade bemyndigande vidtaga åtgärder, ägnade att främja tillgodogörandet av vattenkraften inom landet, ävensom att föreslå och i mån av befogenhet vidtaga åtgärder för åstadkommande av en rationell tillförsel av elektrisk kraft till sådana delar av landet, där statens ingripande i detta avseende prövas lämpligt. Oavsett vilken betydelse man vill tillägga denna bestämmelse i instruktionen kan statens medverkan under vissa förhållanden bli påkallad även då det gäller utbyggnad av vattenfall i enskild ägo. Det kan nämligen tänkas att ett enskilt företag bedömer konjunkturerna såsom olämpliga för utbyggnad och icke vill påtaga sig de ekonomiska riskerna härför, även om utbyggnaden ur allmän synpunkt borde ske. I en sådan situation har staten möjlighet att med stöd av 1 kap. 14 § vattenlagen expropriera vattenfallet. Enligt elkraftutredningens uppfattning innebär risken för expropriation en ej obetydlig garanti för att utbyggnadstakten blir tillräckligt snabb och för att en lämplig beredskapsmarginal av utbyggd vattenkraft finnes tillgänglig hos de enskilda kraftföretagen. Det finnes icke tillräckliga skäl för att sträva efter en större relativ marginal i utbyggd vattenkraft än den, som enligt principen för det nu aktuella utbyggnadsprogrammet är avsedd att skapas och som tar hänsyn till de mera regelbundet återkommande vattenbristperioderna samt till möjligheterna att under perioder med god vattentillgång finna avsättning för överskottskraft. Ur nationalekonomisk synvinkel är det ett givet intresse, att de högvärdigaste vattenfallen i första hand utbyggas och icke ligga outnyttjade medan lågvärdig vattenkraft i stället tillvaratages. Allt efter som tillgången på högvärdig kraft blir knappare och samtidigt är fördelad på flera olika ägare i proportioner, som icke motsvara behoven inom deras respektive avsättningsområden, kan anledning uppkomma att särskilt tillse att vatteni En motsvarande skyldighet för de kraftleverantörer, som ej ha egna råkraftkällor utan inköpa kraften, borde vara att se till att råkraftabonnemangen innehålla en marginal, som ar tillräcklig för det maximalt motsedda behovet.

fallen utbyggas i den ur landets synpunkt lämpligaste ordningen. Expropriationsrätten enligt 1 kap. 14 § vattenlagen har givit staten möjlighet att därvid åstadkomma att de högvärdigaste fallen i första hand utbyggas. Det har stundom förekommit att vattenfall med alltför ringa produktionsförmåga utbyggts till oproportionerligt höga kostnader. Denna utveckling tillhör dock en förgången tid. Några särskilda åtgärder för att förhindra tillkomsten av nya utbyggnader i alltför små vattendrag torde nu icke vara erforderliga. Av de bestående små kraftstationerna kunna en del med ekonomisk fördel drivas för komplettering av den kraft, som ägaren inköper från annat håll. Många småstationer ha en betydelsefull uppgift u r produktionssynpunkt därigenom att de, om än mången gång på ett bristfälligt sätt, tillhandahålla elkraft inom avlägsna bygder, som ännu ej anslutits eller kunna beräknas bli anslutna till riksnätet. De olägenheter som ur ekonomisk synpunkt och ur konsumentsynpunkt kunna vara förbundna med fristående små kraftverk behandlas vidare längre fram i samband med granskningen av distributionsföretagens kraftanskaffning. Någon fast organisation för samordning av planer för utbyggnad av nya kraftanläggningar finnes icke. Varje företag, som disponerar över outbyggda krafttillgångar, söker genom prognoser för sin kraftavsättning bestämma lämplig tidpunkt för nyutbyggnad. Samråd mellan företagen sker dock i viss utsträckning i varje fall områdesvis, bland annat i samband med underhandlingar om inbördes kraftförsäljningar på kort eller lång sikt. När det gäller utbyggnader inom ett visst flodsystem tjäna regleringsföreningar som kontaktorgan vid den gemensamma planeringen av utbyggnadsprogrammet. I praktiken är det så att man väl känner till varandras utbyggnadsplaner, icke minst genom samverkan inom Centrala driftledningen (CDL) och eljest genom personliga kontakter. Även om någon organisation av enhetlig och bestående k a r a k t ä r för utbyggnadsplanernas samordnande sålunda icke finnes, äro dock för närvarande vissa förhållanden på ifrågavarande område underkastade regleringar. För att sätta igång ett utbyggnadsföretag erfordras byggnadstillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen eller för större företag av Kungl. Maj :t. Före frågans avgörande brukar yttrande inhämtas från CDL. Genom den i kap. 5 (s. 128) omnämnda kungörelsen den 24 april 1953 skall ett kraftföretag underrätta länsstyrelsen i berörda län angående planläggning av bl. a. utbyggnaden av kraftanläggningar och skola kommunala organ, myndigheter och sammanslutningar, vilka ha till uppgift att bevaka av utbyggnaden berörda allmänna intressen, beredas tillfälle att framlägga önskemål redan vid planläggningen. Kungörelsen förutsätter att samråd äger rum med samtliga de till det ifrågavarande vattendraget knutna viktigare intressena. Frågan om vilka av flera samtidigt föreliggande utbyggnadsprojekt som böra äga företräde har under en period under senare tid, kännetecknad av svårigheter att tillgodose behoven av elektrisk materiel, varit under 164

kontroll ur allmän synpunkt även inom den s. k. generatorberedningen (se s. 182). Denna, som består av representanter för CDL, vattenfallsstyrelsen, elverksföreningen, vattenkraftföreningen, industriförbundet, statens järnvägar och ASEA, föreslog efter behovsprövning lämplig ordning för leverans av stora generatorer från ASEA. Utöver vad som redan tidigare nämnts ha betydelse för vattenkraftens utbyggande må här tilläggas att staten genom den ordning som nu tillämpas angående byggande och drift av överföringsledningar med 200 kV eller högre spänning, för vilket skall redogöras senare, (kap. 7), indirekt erhållit medel att förhindra utbyggnad av mera avsevärd vattenkraft, som ur allmän synpunkt icke är utbyggnadsmogen. Möjlighet att minska risken för sådan utbyggnad föreligger även genom 1902 års lag om koncessionstvång för elektriska ledningar. Förutsättningarna för det allmänna att påverka den ordning, i vilken vattenfallen utbyggas, ha sålunda under senare år avsevärt ökats, ehuru man dock ej kan påstå att någon ur allmän synpunkt olämplig utbyggnad av betydelse hittills har förekommit. Man kan fråga, huruvida åtgärder böra vidtagas för ett forcerat utnyttjande av våra återstående vattenkrafttillgångar, så att snarast en så stor del som möjligt av vårt energibehov tillgodoses med inhemska energikällor — exempelvis åtgärder för att stimulera till användning av elektrisk rumsuppvärmning i större skala. Å andra sidan kan man, med tanke på begränsningen i de inhemska energitillgångarna, också ställa frågan huruvida utvecklingen mot dyrare elkraft bör fördröjas därigenom, att man redan nu söker fastställa vilka konsumtionsändamål, som i första hand böra för framtiden tillgodoses vid utnyttjandet av våra återstående vattenkrafttillgångar. I båda fallen ifrågasattes ingrepp i den naturliga utvecklingen, syftande åt var sitt håll. Elkraftutredningen kan icke finna att det i nuvarande utvecklingsskede är motiverat med några ingrepp i energimarknadens frihet i syfte att dirigera elkraftens användning, bortsett från att särskilda åtgärder kunna påkallas under en exceptionell vattenbrist eller andra exceptionella förhållanden. Genom taxor så avvägda, att täckning av självkostnaden för kraftens produktion och distribution erhålles, har man för normala förhållanden tillräcklig garanti för en nationalekonomiskt lämplig utveckling. Bortsett från de inflytanden, som politiska och militära förhållanden kunna ha på denna fråga må fastställas, att en forcerad utbyggnad av vattenkraften, med åsidosättande av vad som är nationalekonomiskt berättigat, ej är motiverad liksom ej heller någon inskränkning i utbyggnadsplanerna med hänsyn till begränsningen i vattenkrafttillgångarna. Överskottskraft överskottskraft användes främst inom industrin. En stor del därav går till elektriska ångpannor i industrier, som normalt framställa den för fabri165

kationen behövliga ångan i bränsleeldade pannor, överskottskraft avsattes dessutom i viss utsträckning till sådana företag, vilka äro i behov av billig kraft och som utan större olägenhet kunna nedlägga större eller mindre del av driften en kortare period vid inträffad vattenbrist. Erfarenheten har emellertid visat, att en följd av år med normal eller riklig vattentillgång kan förleda sådana industrier att inrätta sig för en mera stadigvarande verksamhet med användning av överskottskraft, dvs. till viss spekulation i överskottskraftens låga pris. När vattenbrist sedan inträffar kan den kontraktsenliga avkopplingsrätten ibland icke tillgripas av sociala skäl eller med hänsyn till landets försörjning. Leveransen av överskottskraft kan då nödvändiggöra ett mot kraftpriset ej svarande tillskott av värmekraft eller medverka till uppkomst eller skärpning av en allmän elkraftransonering. I båda fallen tillskansar sig köparen av överskottskraften förmåner på övriga kraftförbrukares bekostnad. Det har ifrågasatts att överskottskraft i större utsträckning än som nu sker skulle exporteras till Danmark, där elkraftförsörjningen praktiskt taget helt vilar på värmekraft. Samtidigt som ett tillskott av svensk överskottskraft skulle medföra minskning av Danmarks bränsleimport, skulle exporten för Sveriges del innebära minskade svårigheter att vid eventuell överutbyggnad avsätta överskottskraften utan risk för missriktad elkonsumtion. En väsentlig ökning av möjligheterna till dylikt, för båda parter gynnsamt, kraftutbyte har under senaste tid åstadkommits genom en förstärkning av kabelförbindelsen under Öresund. Värdet av denna förbindelse ökar ytterligare genom den pågående utbyggnaden av 380 kV stamlinjenätet till sydligaste Sverige. Elkraftutredningen anser att det ligger i det allmännas intresse, att överskottskraften tillvaratages men tillika förbehålles därför speciellt lämpad, under alla förhållanden lätt avställbar förbrukning, så att i en bristsituation ogynnsamma återverkningar på förbrukningen för högvärdiga behov undvikas. Någon anledning till särskilda åtgärder från statens sida synes dock icke föreligga nu. Utbyggnadsförsening genom domstolsbehandlingen En omständighet, som ofta i påtaglig grad verkar hämmande på utbyggnadstakten, är den långa tid som åtgår för domstolsbehandlingen av frågor om tillstånd till nya kraftverks- och regleringsföretag. Denna fråga har varit föremål för särskild utredning och genom lag den 9 maj 1952 har i vattenlagen införts nya bestämmelser om deldom, om rätt att medgiva provisoriska åtgärder och om förordnande om omedelbar verkställighet av vattendomstols beslut. Härigenom möjliggöres ett snabbare och smidigare förfarande i stora kraftverks- och regleringsmål. Med hänsyn till angelägenheten av att i vissa situationer skyndsamt kunna genomföra föreliggande utbyggnadsprogram vill elkraftutredningen erinra om vikten av att man i största 166

möjliga mån undanröjer de hinder härför, som fortfarande kunna uppstå genom ett alltför omständligt och tidsödande domstolsförfarande eller otillräcklig domstolsorganisation. Dessa frågor äro emellertid av den natur att elkraftutredningen icke ansett sig böra närmare ingå på dem. Värmekraftens

betydelse

I det föregående har huvudsakligen behandlats frågor som direkt beröra utnyttjandet av våra vattenkraftkällor. Vid bedömandet av elkraftproduktionens problem måste emellertid också hänsyn tagas till värmekraftalstringen. Sveriges tillgång på vattenkraft har gjort det naturligt, att produktionen av elkraft så gott som helt är baserad på vattenkraft. Medan världsproduktionen av elkraft till endast omkring 35 % torde ske medelst vattenkraft, täcker Sverige normalt, som tidigare omnämnts, omkring 95 % av sitt kraftbehov på detta sätt. Produktionen av elkraft medelst värmekraftmaskiner utgjorde under åren före andra världskriget i medeltal omkring 10 % av den totala kraftproduktionen, men inskränktes under kriget till 2 å 3 %. Det har gjorts gällande, att värmekraftens andel i den totala kraftproduktionen skulle för vårt lands vidkommande vara för hög och att det ej kunde anses överensstämma med god nationalekonomi att låta de rikliga vattenflödena i våra älvar rinna bort till ingen nytta, samtidigt som bränsle importerades för produktion av elektrisk kraft. Utom att importen inverkade oförmånligt på vår handelsbalans kunde det i en avspärrningssituation medföra vådor att basera även en ringa del av vår elkraftförsörjning på utländskt bränsle. Kostnaden per framställd k W h bleve dessutom i regel högre vid användning av värmekraft. En stor del av värmekraften utgöres normalt av mottryckskraft, dvs. elkraft alstrad med ånga i mottrycksanläggningar vid exempelvis industrier, vilka för sin fabrikation behöva stora mängder lågtrycksånga. Principerna för mottrycksdriften ha behandlats i kap. 1. Det är uppenbart, att den elkraft som framställes på detta sätt, det må vara inom industrier eller inom städer i kombination med fjärrvärmedistribution, under givna förutsättningar nationalekonomiskt sett är att jämställa med vattenkraft, då bränslebehovet (som dessutom ofta täckes genom avfallsbränsle) och framställningskostnaden äro förhållandevis ringa. Det måste emellertid i detta sammanhang betonas att de med mottrycksdriften vid fjärrvärmedistributionen förenade speciella frågorna rörande reservhållning av bränsle i händelse av importbegränsning samt maskinreserv för kraftproduktionen, måste få en tillfredsställande lösning innan denna form av elkraftproduktion i större skala kan bli av fullt värde. Dessa frågor torde komma att behandlas av bränsleutredningen, varför elkraftutredningen saknar anledning att närmare ingå på desamma. 167

Svurna effekt i 1 OCO kVA

O 0,1

0,2

0,5

20 50 100 200 500 Enhetsstorlek i 1 000 kVA

Bild. 13. Värmekraftstationernas fördelning på storleksgrupper nominell generatoreffekt vid slutet av år 1950

efter

Medan elkraft från mottrycksanläggningar kan sägas vara en biprodukt vid produktion av annan nyttighet, så är produktionen av kondenskraft enbart inriktad på elkraftbehovet. Kondenskraftverkens huvuduppgift är att tillhandahålla erforderlig fyllnadskraft under tider, när vatten- och mottrycksanläggningarna icke förmå ensamma tillgodose behovet. De användas sålunda dels för toppkraftproduktion under högbelastningstimmar, dels för mera kontinuerlig kraftalstring under vattenbristtider och dels för inmatning av reservkraft vid driftstörningar. Många av de större kraftföretagen, bland dem ett flertal stadselverk, ha kondenskraftverk. Kostnaden för anläggandet av ett kondenskraftverk är normalt lägre än motsvarande kostnad för ett vattenkraftverk av samma storlek, om hänsyn tages till att överföringskostnaden oftast är lägre för kondenskraftverket genom att detta kan läggas närmare belastningscentrum än vattenkraftverket. Däremot äro till följd av bränslekostnaderna och de höga drift- och underhållskostnaderna kondensverkens rörliga kostnader avsevärt högre än vattenkraftverkens. Kondenskraften är därför per kW räknat billigare, medan den per k W h räknat ställer sig dyrare än vattenkraften. Ett kraftbehov med lång utnyttjningstid täckes därför billigast med vattenkraft medan det ställer sig billigare med ångkraft om utnyttjningstiden är kort. Vid samarbete mellan ångkraft och vattenkraft kan ett ekonomiskt optimum ernås. Vad här sagts om kondenskraft äger tillämpning även på dieselkraft, vilken särskilt tidigare användes av industrier och stadselverk för reserv- och toppkraftalstring. Hur den statliga och de icke-statliga värmekraftstationerna fördela sig på 168

olika storleksgrupper, räknat i nominell generatoreffekt, samt på mottrycksrespektive kondens- och andra värmekraftverk framgår av bild 13, vilken grundar sig på förhållandena vid slutet av år 1950. Det är uppenbart att vår kraftförsörjning såsom hittills i första hand bör baseras på vattenkraft. Som nämnts finnes emellertid icke möjlighet till sådan utjämning mellan olika år av vattenföringen i landets vattendrag, att man ens tillnärmelsevis kan anpassa denna efter behovet av mera högvärdig kraft. Om landets elkraftförsörjning baserades enbart på vattenkraft, skulle den disponibla effekten i vattenkraftstationer få hållas så hög att en alltför stor del av den producerbara vattenkraften icke kunde tillgodogöras för högvärdiga ändamål. Den rena vattenkraften skulle därigenom bli dyrare än vattenkraft kompletterad med viss kondens- eller annan värmekraft. Det står därför klart, att sådan kombination är att föredraga. Den bästa proportionen mellan vattenkraft och värmekraft ernås då landets sammanlagda kostnad för högvärdig kraft efter avdrag av värdet på den lågvärdiga överskottskraften blir så låg som möjligt. En mindre förskjutning åt ena eller andra hållet medför emellertid endast en obetydlig ökning av kraftkostnaderna. För att kunna möta den situation, som uppstår om tillförseln av utländskt bränsle ånyo skulle helt eller delvis spärras, kan det därför vara berättigat att något förskjuta proportionen till förmån för vattenkraften. Därvid bör man dock, trots önskemålet att minska vår import av fossilt bränsle, söka undvika att gå så långt, att därav följer märkbart ökat elkraftpris och därmed ökade kostnader bland annat för våra kraftförbrukande exportindustrier. Ovanstående uttalanden hänföra sig i första hand till nuvarande förhållanden och gälla, så länge våra vattenkraftresurser räcka till för en fortsatt utbyggnad i samma progressiva tempo, som hittills kunnat hållas. I och med att utbyggnadskostnaderna för den återstående outnyttjade vattenkraften börja stiga väsentligt i förhållande till kostnaderna för produktion av elkraft på annat sätt ha förutsättningarna för vårt handlande ifråga om produktionsanläggningarnas fortsatta utbyggnad ändrats väsentligt. Det är självklart att vi i det läget äro hänvisade till att tillgodose det ökande elkraftbehovet i allt högre grad på annat sätt än genom inhemsk vattenkraft. Utöver här anförda skäl för begränsad värmekraftproduktion under nuvarande förhållanden må framhållas de fördelar av driftsteknisk natur, som vinnas genom att utrustningen i ett värmekraftverk i ändpunkten av en lång överföringslinje kan användas för faskompensering samt som reserv vid fel på exempelvis linjesystemet. Det synes elkraftutredningen att de riktlinjer, som man hittills följt i vårt land vid avvägning mellan vattenkraft och värmekraft, i stort sett ha lett till gott resultat. Åtskilligt talar dock för att den för närvarande utbyggda värmekrafteffekten snarare är för liten än för stor i förhållande till den utbyggda vattenkrafteffekten. 169

Kap. 7. Elkraftöverföringen till förbrukiiingsområdena Stamlinjenätet Stamlinjenätet, med vars hjälp stora kraftmängder kunna överföras mellan olika landsdelar och samköming mellan alla produktionsanläggningar av betydelse kan ske, är väl utvecklat i vårt land. Det utgöres för närvarande av ett 200 kV nät med en total linjelängd av 4 000 km, i huvudsak omfattande sex linjer från mellersta Norrland — Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden — till Mellansverige och Sydsverige, samt ett 380 kV nät med en total linjelängd av 1 500 km, vilket nu består av två linjer från övre och mellersta Norrland till Mellansverige. Nätet för 380 kV står under stark utveckling och beräknas år 1956 omfatta över 2 700 km. fördelade på tre nord-sydgående linjer inklusive tvärförbindelser, medan 200 kV nätet icke torde utbyggas vidare för storkraftöverföring från Norrland till landets sydligare delar men väl för uppsamling respektive fördelning av kraften inom de olika landsdelarna. Av 200 kV nätet äges 60 % axstaten och 40 % av Stockholms stad, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget. Fyra av de sex 200 kV stamlinjerna från Norrland till Mellansverige äro statliga. Nätet för 380 kV är helt statligt. Utvecklingen har medfört att det numera får anses vara en förutsättning för en planmässig utformning och drift av stamlinjenätet, att detta ligger under gemensam ledning. En möjlighet att tillgodose detta hade varit en sammanslutning t. ex. i bolagsform mellan stamlinjenätets olika ägare. Förslag till bildande av ett dylikt stamlinjebolag framlades av vattenfallsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1945. Förslaget gjordes emellertid icke till föremål för någon proposition. Chefen för kommunikationsdepartementet förklarade i 1946 års statsverksproposition, att samtliga nya kraftledningar för 200 kV eller högre spänning lämpligen borde ägas av staten, och riksdagen lämnade detta uttalande utan erinran. Elkraftutredningen anser sig med stöd härav kunna utgå från att ansvaret för ett rationellt ordnande av storkraftöverföringen kommer att ligga i statens hand. Användningen av de icke-statliga och de statliga 200 kV stamlinjerna är f. n. samordnad enligt en från och med år 1950 gällande överenskommelse mellan vattenfallsverket och övriga stamlinjeägare. Redan dessförinnan användes de olika delarna av stamlinjenätet för 200 kV för samköming. De besparingar genom minskade kraftförluster, som denna parallelldrift innebar, delades lika mellan vattenfallsverket å ena sidan och de övriga företagen å andra. Förhållandena reglerades genom de s. k. stamlin jeavtalen, vilka upphävts i samband med den nu gällande överenskommelsen. 170

Denna överenskommelse utgår ifrån att de icke-statliga stamlinjerna visserligen även i fortsättningen skola ägas och underhållas av nuvarande ägare, men att användningen och driftledningen skola ligga i vattenfallsverkets hand. Ägarna ha rätt till kraftöverföring på stamlinjenätet motsvarande de icke-statliga stamlinjernas överföringsförmåga utan särskild kostnad. Företag — oavsett om de äro stamlinjeägare eller icke — som önska kraftöverföring (transitering) på stamlinjenätet, skola i så god tid anmäla sina önskemål i fråga om effekt samt inmatnings- och uttagningspunkt, att vattenfallsverket hinner färdigställa eventuellt erforderliga nyanläggningar. Företaget skall vidare lämna de upplysningar som erfordras för att verket skall kunna bedöma skäligheten av framställningen om transitering. Bifalles framställningen skall i varje särskilt fall avtal om överföringen upprättas mellan vattenfallsstyrelsen och företaget, varvid avgiften skall beräknas efter vattenfallsverkets självkostnader på det sättet, att årskostnaderna för ledningarna fördelas i proportion till företagens abonnerade överföringar. De totala kraftförlusterna skola fördelas med ledning av de vid varje tillfälle i verkligheten överförda kraftmängderna så att kraftföretagen så rättvist som möjligt få bära sin andel. Bestämmelserna nödvändiggöra ett relativt invecklat avräkningsförfarande. Frågor berörande det samkörande stamlinjenätet behandlas av en stamlinjenämnd. För att belysa dennas sammansättning och uppgifter må följande citeras ur vattenfallsstyrelsens Allmänna bestämmelser för transitering av elektrisk kraft på det samkörande stamlinjenätet: Stamlinjenämnden skall bestå av sju ordinarie ledamöter. Av dessa utses tre av vattenfallsstyrelsen och en av vart och ett av de tre företag, som förutom vattenfallsstyrelsen taga i anspråk de tre med hänsyn till de föreliggande överföringsabonnemangen största anparterna av det hopmaskade nätet. Vid förfall för någon av de sex sålunda utsedda ordinarie ledamöterna har vederbörande företag rätt att utse annan person att tillfälligtvis representera företaget i nämnden. Den sjunde ordinarie ledamoten skall vara en i tekniska och ekonomiska värv erfaren person, som utses av Kungl. Maj:t, sedan de i stamlinjenämnden representerade företagen beretts tillfälle att uttala sig. Denne ledamot skall såsom opartisk ordförande leda stamlinjenämndens förhandlingar. Vid förfall för honom skall såsom ordförande tjänstgöra en enligt enahanda bestämmelser av Kungl. Maj:t utsedd person. 2. Stamlinjenämndens uppgifter skola vara: a) att följa den tekniska och ekonomiska utvecklingen av det samkörande stamlinjenätet, driften av detsamma, skydds- och säkerhetsåtgärder, installering och utnyttjning av anordningar för högfrekvensöverföring, handhavandet av pågående transiteringar med tillhörande avräkning etc., b) att på eget initiativ eller på begäran av Kungl. Maj: t eller något företag avgiva förslag och yttranden i de under a) angivna frågorna, c) att med i punkt 4 angivna undantag utgöra skiljenämnd i tvistefrågor rörande tillämpning och tolkning av 171

dels transiteringskontrakt, dels med överföringen på det samkörande stamlinjenätet sammanhängande särskilda avtal och överenskommelser, dels dessa allmänna bestämmelser. Om icke enhällighet föreligger inom stamlinjenämnden vid avgivande av förslag, yttrande eller skiljedom, skola de inom nämnden anmälda skiljaktiga meningarna redovisas. 3. Skiljedom av stamlinjenämnden enligt c) i punkt 2 kan av därav berört företag, som icke åtnöjer sig med avgörandet, underställas domstols prövning, såvida detta sker inom 30 dagar efter det företaget erhållit del av stamlinjenämndens utslag. Har intet av skiljedomen berört företag instämt saken till domstol inom den angivna tiden, är stamlinjenämndens avgörande bindande för de berörda företagen. 4. Från behandlingen av stamlinjenämnden som skiljenämnd enligt c) i punkt 2 äro undantagna a) alla frågor, som icke beröra redan uppgjorda transiteringskontrakt eller redan uppgjorda, med överföringen på det samkörande stamlinjenätet sammanhängande särskilda avtal och överenskommelser, såsom medgivande om ny transitering enligt — eller ökning av pågående sådan enligt — liksom härför uppställda villkor, utformning och utförande av anläggningar hörande till det samkörande stamlinjenätet eller betingade av kraftöverföringen på nämnda nät; b) alla fastställanden av storheter m. m., som enligt dessa allmänna bestämmelser influera på den ekonomiska ersättningen till vattenfallsstyrelsen för de av transitering för andra företag betingade prestationerna samt ändring enligt av väsentliga villkor för kontrakterad transitering. Rörande vattenfallsstyrelsens avgöranden i de under a) och b) angivna frågorna kunna besvär anföras hos Kungl. Maj:t, såvida detta sker inom 30 dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet. Ovan har sålunda konstaterats, att det rationella ordnandet av storkraftöverföringen i praktiken nu åvilar staten därigenom att vattenfallsverket ansvarar för driftledningen och den vidare utbyggnaden av stamlinjenätet. Ett överförande i statens ägo av de nuvarande stamlinjer, som äges av kommunala och enskilda kraftföretag, synes åtminstone för närvarande ej erforderligt. Om staten skulle bli ägare till samtliga stamlinjer skulle visserligen en del praktiska olägenheter, särskilt ifråga om avräkningsförfarandet, som äro förenade med stamlinjernas uppdelning på olika ägare, kunna reduceras, men betydelsen härav för konsumenterna skulle vara ringa. Efter hand som överföringsbehoven och stamlinjenätet växa till allt större storlek är det emellertid icke otänkbart att denna fråga kan komina i ett annat läge. Det synes önskvärt att samtliga de med stamlinjenätet och storkraftöverföringen sammanhängande frågorna kontinuerligt följas med stor uppmärksamhet. Elkraftutredningen vill i detta sammanhang även peka på betydelsen av att stamlinjenätet i ett kommande skede icke överdimensioneras, eftersom ju behovet av kraftöverföring från norr till söder så småningom måste kulminera för att därefter minska — när det ökande kraftbehovet i södra Sverige måste täckas alltmera med värmekraft och i norra Sverige med en ökande anpart av den där producerade vattenkraften. 172

Enligt kommunikationsdepartementets skrivelse till vattenfallsstyrelsen den 17 maj 1946 bör styrelsen vid prövning av transiteringsansökningar särskilt beakta angelägenheten av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke förenliga köp av outbyggda vattenfall motverkas. Där tvekan kan råda, huruvida transitering bör medgivas, skall frågan underställas Kungl. Maj :ts prövning. En principiell ensamrätt för staten till byggande av stamlinjer för 200 kV eller högre spänning, förenad med rätt att vägra transitering av kraft, när sådan transitering ur allmän synpunkt anses obehövlig eller olämplig, innebär möjlighet att motverka sådan utbyggnad av vattenkraft, som ur det allmännas synpunkt icke är utbyggnadsmogen. Ensamrätten kan emellertid tänkas innebära risk för att enskilda kraftföretag, i stället för att använda sig av stamlinjenätets överföringsmöjligheter, utbygga ett ur allmän synpunkt icke önskvärt ledningsnät för lägre spänning än 200 kV. Denna risk bör beaktas vid prövning av ansökningar om ledningskoncessioner. Ensamrätten bör dock icke utgöra hinder för enskild att själv bygga och driva ledning för 200 kV eller högre spänning om ledningen erfordras enbart för överföring av hans eget kraftbehov och ledningen icke kan tänkas komma att ingå som del i det samkörande stamlinjenätet. Fördelningsnäten Fördelningsnäten, till vilka i detta sammanhang räknas landslinjenäten för 50—130 kV spänning samt bygdenäten för normalt 20—40 kV spänning jämte tillhörande landslinje- och bygdestationer (se s. 57), äro i stort sett väl utbyggda över hela landet. Ännu återstår emellertid framdragande av högspänningslinjer till vissa glesbygder. De därmed sammanhängande spörsmålen skola n ä r m a r e beröras i samband med landsbygdselektrifieringens andra problem. Utbyggnaden av fördelningsnäten planlägges och utföres i regel av storkraftföretagen, vart inom sitt område. Med sin kännedom om kraftbehoven inom området ha storkraftföretagen visat sig väl ägnade att handha denna uppgift. Det kan möjligen göras gällande att det nu rådande förhållandet, att fördelningsnäten ägas av flera företagare representerande skilda intressen — industrier, städer, enskilda kraftbolag m. fl. —, kan leda till en viss planlöshet vid utbyggnaden. Även om erfarenheten hittills i stort sett icke givit stöd för att så skulle vara förhållandet, så saknas dock ej exempel på fördelningsledningar, vilkas utbyggnad ur nationalekonomisk synvinkel från början ha varit eller senare visat sig bli mindre lämplig. Visserligen skall enligt den sedan 1939 gällande lagtexten vid koncessionsprövningen tillses att anläggning, för vilken koncession sökes, ingår såsom ett led i en rationell elektrifiering men en dylik prövning har ansetts möta särskilda svårigheter då det gäller fördelningsledningar. De år 1933 tillkallade sak173

k u n n i g a för e l e k t r i s k a k o n t r o l l v ä s e n d e t h a s å l u n d a i sitt h u v u d b e t ä n k a n d e (SOU 1936: 27, s. 66—67) vid b e h a n d l i n g e n a v s p ö r s m å l e t om b e h o v s p r ö v n i n g f r a m h å l l i t bl. a. f ö l j a n d e . Om de sakkunniga sålunda anse, att ingripande i koncessionsväg bör äga rum beträffande de lokala distributionsnäten i huvudsakligt syfte att förebygga uppkomsten av dubbla dylika ledningsnät, ställa de sig däremot mera tveksamma beträffande lämpligheten och möjligheten att medelst koncessionsförfarande reglera tillkomsten av sådana ledningar, vilka ha till huvudsaklig uppgift att överföra kraft från en kraftkälla till en viss punkt, t. ex. ett industriföretag eller ett distributionscentruim. En realprövning beträffande dylika linjer, vilka ofta i form av stamlinjer eller bygdelinjer ingå såsom viktiga led i landets elektrifieringssystem, torde i de flesta fall vara förenad med utomordentliga svårigheter, under det att en sådan prövning beträffande de lokala ledningsnäten är en mera enkel uppgift, som utan större svårigheter bör kunna handhas av de myndigheter, på vilka tillämpningen av koncessionsförfarandet vilar och vilka äro väl förtrogna med de lokala förhållandena. Såsom förut har framhållits, kan hänsyn till statens egna intressen ävensom hänsyn till säkerhet, ordning och trevnad anföras såsom skäl för att staten håller en reglerande hand över de lokala distributionsnäten, under det att dylika skäl knappast kunna göras gällande beträffande de egentliga överföringslinjerna, för vilka huvudsakligen ekonomiska och näringspolitiska synpunkter bliva avgörande. Erfarenheten ger dessutom vid handen, att missförhållanden huvudsakligen kunna anses föreligga beträffande den lokala distributionen, varest på åtskilliga orter dubbeldistribution kommit till stånd, under det att elektrifieringen i övrigt kan anses hava utvecklats efter i stort sett sunda och rationella linjer. Denna uppfattning torde vara allmän inom sakkunniga kretsar. De sakkunniga önska emellertid understryka, att en bestämd rågång mellan de olika slagen av anläggningar — lokala distributionsnät å ena sidan, överföringslinjer å andra sidan — icke alltid kan dragas. Det torde därför varken vara lämpligt eller möjligt att i författningsbestämmelser angiva, när en realprövning bör ifrågakomma. Detta torde böra ankomma på de prövande myndigheterna att bedöma och en av förhållandena och utvecklingen betingad praxis torde så småningom komma att växa fram. De sakkunniga vilja framhålla, att därest det skulle visa sig önskvärt att ingå i realprövning av andra än de mera lokalt betonade anläggningarna, så torde det i enstaka fall vara värdefullt, om en förstärkt sakkunskap kunde ställas till de prövande myndigheternas förfogande. De sakkunniga anse emellertid, att anlitandet av dylik sakkunskap bör äga rum endast, därest sådana förhållanden skulle uppstå, att behovet därav vore uppenbart. Det kan visserligen göras gällande, att dylika särskilda sakkunniga skulle kunna hava en uppgift att fylla, även vid prövningen av ansökningar, avseende lokala distributionsnät, och att sålunda, därest en realprövning över huvud skall fortfarande äga rum, ett permanent koncessionsråd redan nu borde komina till stånd. De sakkunniga önska emellertid understryka, att prövning av sådana ansökningar, varom här är fråga, förekommer i relativt stor omfattning och sålunda är förenad med förhållandevis mycket arbete. Det torde även vara nödvändigt, att rådsledamöterna skaffa sig detaljerad kännedom om de lokala förhållandena i varje särskilt fall. De kvalifikationer, som ledamöterna av ett dylikt råd borde besitta, ävensom lämpligt medlemsantal, torde sålunda i mycket vara beroende av arten och omfattningen av de koncessionsärenden, med vilka rådet skulle taga befattning. Det möter därför svårigheter att på förhand angiva de grunder, efter vilka detta borde sammansättas. Man har anledning befara, att ett sådant råd skulle 174

komma att tynga och fördröja ärendenas behandling utan att göra motsvarande gagn. De sakkunniga anse sig därför böra tillråda, att man i denna fråga tillsvidare ställer sig avvaktande. Sedan numera genom 1939 års lagändring stadgats att behovsprövning bör ske och därvid ingen åtskillnad gjorts beträffande ledningarnas karaktär av detalj distributions- eller fördelningsledningar synes det angeläget att skapa bättre förutsättningar för en allsidig bedömning av planmässigheten vid utbyggnad av fördelningsnäten.

Kap. 8. Driften av produktionsanläggningar, stamlinje- och fördelningsnät Driften av produktions- och överföringsanläggningar är en angelägenhet, som i första hand åvilar respektive ägare. Ett undantag utgör som förut nämnts driftledningen av det samkörande stamlinjenätet, för vilken staten genom vattenfallsstyrelsen svarar oavsett äganderättsförhållanden. Även om varje kraftföretag sålunda svarar för det omedelbara handhavandet och utnyttjandet av de egna anläggningarna förefinnes ett väl utvecklat samarbete mellan de olika företagen, varigenom ett rationellt utnyttjande av de totala kraftresurserna och kraftanläggningarna är möjliggjort. Innan en bedömning av nuvarande förhållanden göres skall, som komplettering av den översiktliga behandlingen av dessa frågor i kap. 1, en redogörelse lämnas för huru vissa för det allmänna viktigare driftfrågor för närvarande skötas. En uppdelning göres därvid i frågor, som behandlas vid varje kraftföretag för sig, samt frågor, som beröra samarbetet mellan företagen och därför inordnas under rubrikerna riksdriften och den centrala driftledningen. Enär samkörningen får anses utgöra en av grundförutsättningarna för en god elkraftförsörjning, lägges stor vikt vid de problem, som sammanhänga med denna. Driften

inom varje

kraftföretag

Driftledning Större företag, som disponera över ett flertal kraftstationer och relativt förgrenade överföringsnät, ha som regel en för de olika anläggningarna gemensam driftledning, vars uppgift är att planera kraftproduktionen och nätets användning samt att beordra driftomläggningar ävensom att på annat sätt fungera som teknisk ledning för de olika driftställena. Driftledningens organisation och arbetssätt variera med företagens storlek och driftens karaktär men äro i princip ungefär desamma vid alla företag. Som exempel må beröras förhållandena inom det största kraftföretaget, statens vattenfallsverk. Inom vattenfallsverkets nät handhas stordriften inklusive samkörningen av ett särskilt driftkontor vid styrelsens driftbyrå, medan den lokala driften för de olika kraftverksområdena skötes av lokala driftkontor. Det centrala driftkontoret är bemannat dygnet runt med minst en vakthavande ingenjör. Till de viktigaste hjälpmedel, som denna vakthavande ingenjör har till sitt förfogande, hör en riklig telefonutrustning, ansluten till såväl rikstelefonnätet som högfrekvensförbindelser över kraftledningarna, med vilkens 176

hjälp omedelbar kontakt kan erhållas med de viktigaste driftställena. Driftkontoret är vidare utrustat med instrument för bl. a. övervakning av produktionen i viktigare kraftstationer samt belastningen på viktigare linjer. Varje dag uppgöres en körplan för kraftstationerna, vilken sedan justeras i den mån läget ändras. Körplanen går i princip ut på att konsumtionen skall täckas på mest ekonomiska sätt, varvid kraftens värde i de olika kraftstationerna beräknas med hänsyn tagen till den för tillfället rådande vattentillgången. Enligt körplanen beordras vissa stationer att köra kontinuerligt med en viss produktion. Andra stationer, de s. k. schemakörande stationerna, beordras koncentrera sin produktion till högbelastningstiderna enligt ett särskilt angivet schema. För dessa stationer krävas sålunda möjligheter att korttidsreglera, exempelvis per dygn eller vecka. En tredje grupp av stationer kallas frekvensreglerande. Dessa stationer taga hand om de uppträdande smärre variationerna i belastningen samt icke förutsedda större växlingar i denna. Lämpade för dessa uppgifter äro endast vissa större kraftstationer med bl. a. rikliga möjligheter att snabbt variera vattentappningen. (Vid ökad belastning på nätet ökas tappningen och produktionen, varigenom periodtalet hindras sjunka, och vice versa). Förutom den dagliga körplanen erfordras planer på längre sikt. Dessa bli med nödvändighet mindre detaljerade och mera osäkra på grund av de ökade osäkerhetsmomenten i bedömningen. De begagnas som underlag för bl. a. tappningsplaner för regleringsmagasinen och beräkningar av bränslebehovet för ångkraft. Planerna uppgöras med hjälp av en omfattande driftstatistik. Varje morgon intelefoneras rapporter om föregående dygns produktionsvärden timme för timme, vissa viktiga vattenföringar och vattenstånd m. m. De rapporterade värdena sammanställas omedelbart på förmiddagen för att vara vakthavande ingenjören tillhanda i hans arbete så fort som möjligt. Vidare insändas varje vecka rapporter om belastningsvärdena i alla större transformatorstationer, vilka värden bl. a. ligga till grund för speciella bedömanden i samband med arbeten på kraftledningar och i stationer. Spänningsreglering Spänningsregleringen i ett kraftnät har huvudsakligen tre uppgifter nämligen att tillgodose konsumenternas önskemål om jämn spänning, att nedbringa överföringsförlusterna samt att höja överföringsförmågan. En god spänningsreglering förutsätter att näten äro tillräckligt kraftigt dimensionerade med hänsyn till de överförda effekterna och att lämpliga regleringsorgan finnas. Emedan lägsta överföringskostnad -— såväl vid stamlinje- och fördelningsnät, som det nu närmast är fråga om, som vid andra nättyper — erhålles vid förhållandevis kraftigt dimensionerade ledningar och även 177 12

driftstörningsriskerna sjunka med ökande ledningsdimensioner ligger det i kraftföretagens eget intresse att, oberoende av spänningsregleringen, gå tämligen långt ifråga om nätens dimensionering. Materialsvårigheterna under krigstiden medförde emellertid att även stamlinje- och fördelningsnätens förstärkning på flertalet håll icke kunde ske i den takt, som hade varit önskvärd med hänsyn till den kraftiga belastningsökningen, varigenom sålunda även en försämring i spänningsförhållandena inträdde. Under senaste tiden torde förseningen i förstärkningsarbetena vad beträffar dessa nättyper i stort sett ha inhämtats. Spänningsregleringen är för närvarande till stor del automatiserad. Med de tekniska hjälpmedel, som stå till förfogande, kan spänningen på lämpligt dimensionerade nät utan större svårigheter hållas på önskad nivå. På de nättyper det här är fråga om innebär det i allmänhet god ekonomi för kraftföretagen att begagna sig av dessa hjälpmedel, varför spänningshållningen, när de tidigare nämnda förutsättningarna äro uppfyllda, som regel också är god. Driftsäkerhet För att upprätthålla en god driftsäkerhet inom stamlinje- och fördelningsnäten vidtager man dels åtgärder i förebyggande syfte och dels åtgärder för ett snabbt återupptagande av driften vid störningar. Bland de förebyggande åtgärderna intaga hållandet av hög kvalitet på de olika anläggningsdelarna och materielen samt utnyttjandet av pålitlig och välutbildad personal främsta rummet. För ett snabbt återupptagande av driften vid störningar erfordras främst en god organisation för felsökning och återinkoppling, en hög reparationsberedskap samt en god reservhållning även i form av reservmatningsmöjligheter. Hög driftsäkerhet ställer stora anspråk på kraftföretagen. Å andra sidan få dessa vidkännas betydande kostnader och minskning av kraftinkomsterna vid driftstörningar på anläggningar av de typer det här är fråga om och därtill komma de kostnader och olägenheter, som driftavbrotten medföra för konsumenterna. Det är därför motiverat att gå ganska långt ifråga om åtgärder för driftsäkerhetens höjande. Kravet på hög driftsäkerhet inom stamlinje- och fördelningsnäten får f. n. som regel anses vara uppfyllt så långt detta är tekniskt-ekonomiskt möjligt. Givet är att möjligheterna äro mera begränsade vid anläggningar med låg utnyttjning, vilket medför att konsumenter, som erhålla kraft via sämre utnyttjade fördelningsnät, i regel få vidkännas flera driftstörningar än genomsnittligt. Enär det övervägande antalet driftavbrott för konsumenterna åtminstone på landsbygden beror på störningar inom detalj distributionsnäten äro emellertid variationerna i driftsäkerheten hos olika fördelningsnät av relativt liten betydelse.

Riksdriften Riksdriften, varmed här menas den landsomfattande samkörningen mellan alla kraftföretag av betydelse, är ett resultat av en samverkan mellan de olika kraftföretagen, vilken ytterst bygger på företagens ekonomiska intressen. Då en god överblick över fördelar och nackdelar med samköming i större skala är en nödvändig förutsättning för ett riktigt bedömande av riksdriftens betydelse och lämpligheten av dess nuvarande organisation, skall en uppställning av nämnda för- och nackdelar här göras. 1. Kraftöverskott inom ett område kan överföras till områden med kraftbrist. Detta möjliggör förbättrad utnyttjning av vattenkraften inom de områden, där ett varaktigt eller tillfälligt kraftöverskott finnes, samtidigt som områden med varaktigt eller tillfälligt vattenkraftunderskott kunna utnyttja den billigare överskottskraften från andra landsdelar i stället för dyrare ångkrafttillsats. 2. Kraftkonsumtionen inom olika landsdelar kan alltid tillgodoses genom den kraft, som för tillfället ställer sig billigast, den må vara producerad inom det egna området eller tillförd från andra landsdelar. Vattenhushållningen kan sålunda, tack vare samkörningen, för varje område (varje kraftföretag) skötas på det för respektive företag mest ekonomiska sättet, vilket samtidigt medför ett ekonomiskt optimum för landet i sin helhet. Kraftöverskott inom ett område betingar ett relativt lågt pris enär det, om det icke kommer till användning, är värdelöst och det ställer sig sålunda billigare än kraft, producerad inom ett annat område där magasineringsmöjligheter finnas. Saken kan kortare uttryckas så, att tack vare samkörningen och på grund av företagens ekonomiska intressen blir den kraft, som representerar lägsta värdet, vid varje tillfälle i första hand utnyttjad och överskottskraft magasinerad i de magasin, där den är av största värde. 3. Behovet av reservaggregat minskar, eftersom de samkörande stationerna respektive företagen i viss utsträckning utgöra ömsesidig reserv för varandra. Detta medför i sin tur även ökad driftsäkerhet. 4. Nybyggda kraftstationer bli snabbt rationellt utnyttjade, enär de kunna tagas i anspråk för de ökade kraftbehoven inom hela det samkörande nätet. Motsvarande är förhållandet beträffande nya kraftledningar. 5. Belastningen sammanlagras, vilket gör att den sammanlagda toppbelastningen minskar och därmed även behovet av generatoreffekt och överföringslinjer. 6. Driftstörningar kunna sprida sig från nät till nät. Med de tekniska hjälpmedel, som för närvarande stå till förfogande, främst kraftiga och snabba strömbrytare samt ändamålsenliga reläskydd, har dock risken härför minskats avsevärt. 7. Vid samköming mellan nät med olika ägare uppstår alltid ett visst extraarbete i form av ett mer eller mindre omfattande avräkningsförfarande. 179

Fördelarna av samkörningen enligt ovanstående punkter 1—5 äro uppenbarligen av såväl företagsekonomisk som nationalekonomisk karaktär. Den ökade driftsäkerheten är av värde för såväl kraftföretagen som konsumenterna. Nackdelen enligt punkt 6 är av driftteknisk art och är icke större än att driftsäkerheten som helhet förbättrats genom samkörningen. Nackdelen enligt punkt 7 sammanhänger med kraftanläggningarnas ägoförhållanden. Det bör dock anmärkas, att redan övervakningen av att samkörningen mellan ett och samma företags egna kraftstationer sker på mest ekonomiska sätt kräver en statistik, som — om än med en mera begränsad omfattning — motsvarar avräkningen mellan de skilda kraftföretagen. Särskilt med hänsyn till de rent affärsmässiga fördelarna enligt punkterna 1 och 2 finnes det ingen anledning förmoda, att under normala förhållanden samkörningen mellan företagen skall upphöra annat än tillfälligt under perioder, då den icke är ekonomiskt eller driftmässigt motiverad varken för företagen, konsumenterna eller landet.

Riksdriftens handhavande Riksdriften under fredstid ombesörjes sålunda genom ett kontinuerligt samarbete mellan de olika kraftföretagen. Av praktiskt organisatoriska skäl ligger därvid det huvudsakliga samarbetet på två jämnstora organisationer nämligen å ena sidan statens vattenfallsverk och å andra sidan en grupp enskilda respektive kommunala kraftföretag. Dessa senare äro främst Krångede aktiebolag, Hammarforsens kraftaktiebolag, Stockholms elverk och Sydsvenska kraftaktiebolaget. Vardera av de två organisationerna företräder i runt tal 40 % av landets totala kraftproduktion. Den resterande delen omhänderhas av vissa självständiga företag, vilka närmast samordnas med statens vattenfallsverk, samt det ännu så länge isolerade Gotlands kraftaktiebolag. Arbetsmetoden för samkörningen är den att de båda organisationerna, företrädda av vattenfallsstyrelsens respektive Krångede aktiebolags i Stockholm belägna driftkontor, per telefon kontinuerligt överenskomma med varandra om försäljning och köp av kraft efter de växlande priser, som kraften betingar för de olika företagen. Normalt brukar vattenfallsstyrelsen hålla de övriga kraftföretagen underrättade om de priser för tillfälligt kraftutbyte, som för vattenfallsstyrelsens del gälla för inköpt eller försåld kraft och som kunna variera inom vida gränser från en tid till en annan allt efter kraftlägets ändringar. På samma sätt sker kontinuerliga underhandlingar mellan vattenfallsstyrelsens driftkontor och övriga fristående kraftföretag angående utväxling av kraft utöver de eventuellt förefintliga fasta kraftabonnemangen. De i Krångedegruppen ingående företagen ha enligt gemensam överenskommelse överlåtit åt Krångede aktiebolags driftkontor att ombesörja kraftutväxlingen mellan de olika i gruppen ingående före180 t

tagen (utöver de fasta kraftabonnemangen) på det för samtliga ekonomiskt riktigaste sättet. Därvid ha emellertid de enskilda företagen förbehållit sig rätten att genom sina respektive driftkontor följa samkörningens arbete såväl i fråga om de utväxlade kraftbeloppens storlek som prissättningen. Några kontraktsmässigt fastställda regler för samkörningen mellan de större företagen finnas vanligtvis icke eftersom förutsättningarna äro så växlande. I förtydligande syfte bör här nämnas, att den s. k. riksdriftbyrån (se kap. 1 s. 73) i fredstid icke har anledning att ingripa i den dagliga riksdriften, sådan den skildrats ovan. Riksdriftbyrån tjänstgör då som ett samordnande och övervakande organ när det gäller krafthushållningen.

Samkörningsavräkning Den ekonomiska avräkningen mellan de samkörande kraftföretagen sker i efterhand. Med ledning av mätaravläsningar timme för timme och de överenskommelser, som under hand träffats, göres en sammanställning av kraftutbytet. En del kraft är försåld eller inköpt. Denna avräknas och debiteras eller krediteras. En del av kraftutbytet kan även saideras. Härmed avses t. ex. att den inmatning, som ett företag gjort till ett annat, antecknas och sedan får det första företaget vid ett annat likvärdigt tillfälle ta ut motsvarande kraftkvantitet från det andra företaget. Eftersom kraftvärdet per k W h är högst olika under olika tider och för olika kraftslag, måste man vid avräkningen sortera kraftbeloppen i grupper, allt efter de tider de förekomma och det pris de betinga. Det är icke ovanligt, att man vid samköming mellan två företag får använda sig av inemot tio olika priser. Då därtill kommer att ett och samma företag ofta har samköming med ett flertal andra, har avräkningen blivit ganska omfattande och kräver kvalificerad personal. Transiteringen på stamlinjenätet förutsätter, som tidigare nämnts, ett särskilt avräkningsförfarande.

Den centrala

driftledningen

Enligt direktiven har elkraftutredningen att pröva, huruvida det bör givas fastare former än hittills åt den samverkan vid kraftproduktionen, som redan nu upprätthålles mellan statliga och enskilda kraftintressenter. I kap. 1 s. 72 har lämnats en redogörelse för det samarbetsorgan — Centrala driftledningen, i dagligt tal benämnd CDL — som övervakar att krafthushållningen blir den bästa för landet i dess helhet. Här skall närmare beröras CDL:s uppgifter med huvudvikten lagd på den fredsmässiga sidan av verksamheten. Därefter diskuteras i vad mån en fastare form för samarbetet inom ramen för CDL skulle kunna anses erforderlig eller önskvärd. CDL skall i första hand utgöra en beredskapsorganisation, som skall an181

svara för att kraftförsörjningen på bästa sätt upprätthålles under krig eller därav föranlett krisläge för försörjningen. Därvid måste självfallet extraordinära ingripanden kunna göras. Under krigsåren avgjorde sålunda CDL i vilken omfattning å ena sidan ångkraft fick produceras med användande av stenkol och å andra sidan eventuellt förekommande överskottskraft fick användas för alstrande av ånga i elektriska ångpannor. Dessa ingripanden kunde göras enligt ett bemyndigande av bränslekommissionen, vilket i sin tur grundade sig på då gällande krisförfattningar. För närvarande finnes härvidlag endast en tillfällig beredskapslag, gällande till den 1 juli 1954, som ger Kungl. Maj :t möjlighet att t. ex. vid svår vattenbrist föranstalta om erforderlig kraftransonering eller dylikt, varvid verkställandet får uppdragas åt lämpligt organ. Numera har sålunda CDL icke något bemyndigande att tvångsvis ingripa i krafthushållningen. Sannolikt skulle icke heller något väsentligt stå att vinna med ett dylikt bemyndigande under fredsförhållanden. Man kan nämligen utgå ifrån att en god hushållning med kraftresurserna ligger i vederbörande kraftföretags egna ekonomiska intressen. Det väsentliga är att man har möjlighet att överblicka läget inom landets samtliga områden och denna möjlighet föreligger genom den riksdriftplan, som på grundval av uppgifter till riksdriftbyrån uppgöres varje vecka. Riksdriftplanen innehåller — med redovisning såväl blockvis som totalt för hela landet — uppgift över det verkliga resultatet (producerad vattenkraft och ångkraft, förbrukad kraft för normala ändamål, överskottskraft för elektriska ångpannor eller export samt kraftutbytet mellan blocken) under närmast föregående vecka, ävensom en motsvarande prognos för närmast följande vecka. CDL kan sålunda övervaka att kraftproduktionen och kraftutbytet sker på bästa sätt. I den mån ingripanden erfordras från riksdriftbyråns sida förutsattes att därav föranlett kraftutbyte ordnas som en affärsmässigt riktig transaktion mellan vederbörande företag, vilken förutsättning icke behöver innebära någon begränsning av det eftersträvade resultatet beträffande krafthushållningen. Under efterkrigsåren inträdde stora svårigheter att tillgodose behoven av framför allt generatorer och transformatorer för de pågående och planerade utbyggnaderna av kraftstationer och kraftnät. Genom en frivillig samverkan mellan tillverkare och beställare av dylik utrustning tillsatte CDL två utskott — generatorberedningen (se s. 165) och transformatorberedningen — som fingo till uppgift att i CDL:s regi efter behovsprövning föreslå tillverkarna den leveransordning, som gav bästa resultat för den gemensamma kraftförsörjningen med beaktande av de skilda företagens egna behov. Genom underhandlingar med olika företag ha även omläggningar av tidigare gjorda beställningar kunnat ske, varigenom den samlade tillgången på kraft betydligt ökats. Eftersom läget beträffande leverans av generatorer och transformatorer förbättrats numera, kunna de båda utskotten i stort sett anses ha slutfört sin uppgift. Genom dessa åtgärder, som tillgripits när 182

läget så påkallade men som avvecklats, så snart de ej längre erfordrats, och som givit ett synnerligen gott resultat, har CDL visat sig vara skickat att på ett effektivt sätt tillgodose kraftföretagens och landets intresse även i detta avseende. Genom generatorberedningen erhölls en samlad överblick över utbyggnadsplanerna, vilken varit till nytta för myndigheterna när det gällt t. ex. byggnadsregleringen. Den har även varit till nytta för kraftföretagen själva, vilka därigenom fått bättre möjligheter att bedöma lämpligheten att igångsätta nya utbyggnader. För att såvitt möjligt garantera att produktionsanläggningar utbyggas tillräckligt snabbt men att å andra sidan försörjningsapparaten inklusive erforderlig utvecklingsmarginal icke blir överdimensionerad är det nödvändigt, att en dylik översikt över utbyggnadsverksamheten bibehålies allt framgent. Den erhålles f. n. genom ett samarbete i detta avseende mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska vattenkraftföreningen. I avsikt att om möjligt undvika tvångsmässig begränsning av kraftförbrukningen eller i varje fall minska eventuellt erforderlig begränsning har CDL vid några tillfällen vidtagit åtgärder för mobilisering av praktiskt taget alla förefintliga reservkraftresurser. Elblockcheferna ha därvid haft att tillse, att outnyttjade effektreserver t. ex. i form av enskilda små värmekraftverk — även om dessa under normala förhållanden äro oekonomiska — kunde ställas till gemensamt förfogande genom att tillfälliga avtal träffades mellan företag, som skulle avstå från kraft, och företag, som skulle tillgodogöra sig densamma. Detta är en uppgift som alltid kan ha stor betydelse vid vattenbrist. På grund av kraftproduktionens uppdelning på ett flertal större eller mindre företag är det nödvändigt att en dylik, enhetligt ledd mobilisering av kraftresurser snabbt och effektivt kan genomföras. Inom riksdriftbyrån verkställas omfattande utredningar i syfte att bedöma kraftbalanslägets sannolika utveckling vid det utbyggnadsprogram, som föreligger. Undersökningarna äro dels kortfristiga, t. ex. med sikte på en innevarande belastningssäsong, dels långfristiga för att öka möjligheterna till en bedömning av utbyggnadsbehovet som fortsättning på nämnda program. Som grund för dessa beräkningar erfordras såväl den ovan nämnda översikten av de planerade utbyggnaderna som särskilda undersökningar om de väntade kraftbehoven. Detta utredningsarbete, som har en väsentlig nationalekonomisk betydelse, bör även i fortsättningen bedrivas. Frågan om CDL:s fortbestånd och funktion under fredstid har berörts av Ekonomiska försvarsberedskapsutredningen i dess år 1946 avgivna betänkande med förslag rörande försvarsberedskapens framtida organisation (SOU 1946:19). Utredningen understryker vikten av att förberedelser vidtagas för att kraftförsörjningen även under en kris skall tillgodoses. I anslutning till en redogörelse för bränslekommissionens och CDL:s uppgifter rörande kraftförsörjningen under kriget anför utredningen bl. a. följande. 183

Medan centrala driftledningens uppgift sålunda legat på produktions- och distributionssidan, har den erforderliga övervakningen och regleringen av konsumtionen däremot helt handhafts av bränslekommissionen. Centrala driftledningsorganisationen är, såsom av det anförda torde framgå, egentligen tänkt att utgöra en krisorganisation. Emellertid är ett rationaliseringsoch samordningsarbete på kraftförsörjningsområdet även under normala förhållanden givetvis av största betydelse, och utredningen kan därför icke finna annat än att det skulle vara av värde att, såsom meningen torde vara, även framgent åtminstone i viss utsträckning bibehålla organisationen i fråga, som både prövats och befunnits lämplig. Åt denna organisation bör då också anförtros att i samråd med det centrala beredskapsorganet handha de beredskapsuppgifter på kraftförsörjningsområdet som avse produktion och distribution. Förberedelserna för en reglering av konsumtionen torde däremot böra ankomma på sistnämnda centralorgan, vilket därför skulle komma att överta bränslekommissionens hittillsvarande roll härutinnan. Såsom ersättare i centrala driftsledningen för bränslekommissionens representant bör i enlighet härmed, när denna kommission upphör, en representant för centralorganet ingå. Enligt vad av det anförda framgår, är det alltså utredningens mening, att centrala driftledningen i fortsättningen bör bestå och att beredskapsfrågorna på ifrågavarande område böra fördelas på denna organisation och centralorganet för ekonomisk försvarsberedskap på sätt nu nämnts. Denna fördelning av uppgifterna innebär givetvis icke något åsidosättande av centralorganets uppgift att över huvud taget svara för beredskapssynpunkternas tillgodoseende. Det framgår av denna redogörelse för olika grenar av CDL:s verksamhet, att CDL utövar för kraftförsörjningen viktiga funktioner av mera fredsmässig karaktär, som vid bibehållande av nuvarande system med ett antal kommunala och enskilda kraftföretag vid sidan av det statliga böra kunna ombesörjas av CDL även framdeles. I frågan huruvida fastare former böra givas åt det rådande samarbetet mellan kraftintressenterna kan följande anföras. Vissa fördelar kunde måhända vinnas genom att omändra CDL till en statlig myndighet, som utrustades med lämpliga befogenheter att ingripa i de kommunala och enskilda kraftföretagens drift, eventuellt med skyldighet för dessa företag att vara anslutna till CDL och att medverka till en god krafthushållning genom samköming etc. Inrättandet av en dylik myndighet skulle medföra en mängd organisatoriska, tekniska och ekonomiska problem, som här icke närmare utredas. Möjligtvis skulle därvid kunna åberopas det koncessionsvillkor, som sedan ett tiotal år tillbaka tillämpats för alla 200 kV linjer och i regel för 130 kV linjer, nämligen att koncessionsinnehavare skall vara skyldig att iakttaga de bestämmelser angående ledningens samköming med andra ledningar, som Kungl. Maj :t kan komma att föreskriva, samt att deltaga i kostnaderna för samköming med skäligt belopp. Å andra sidan torde denna omständighet samt de olika företagens egna ekonomiska intressen utgöra en garanti för att en lämplig samköming även i fortsättningen kommer att upprätthållas. Så länge detta är fallet torde ej några praktiska olägenheter behöva uppstå av att CDL är grundat 184

på ett frivilligt samarbete. Det är tvärtom sannolikt, att denna samarbetsform bidragit till det smidiga arbetssätt och det goda resultat, som verksamheten kunnat och kan uppvisa. Som ett sammanfattande omdöme om driftförhållandena i vad det gäller produktionsanläggningarna, stamlinje- och fördelningsnäten vill elkraftutredningen uttala, att möjligheterna till samköming och god krafthushållning uppenbarligen äro väl tillvaratagna i Sverige, dels genom de olika företagens egna driftorganisationer, dels ock genom den övervakning av krafthushållningen, som erhålles genom CDL-organisationen. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av denna organisations hittillsvarande verksamhet synes, under förutsättning av en i huvudsak oförändrad organisation inom Sveriges elkraftförsörjning, dess fortbestånd vara att bestämt förorda. Utredningen finner ej skäl för närvarande föreligga till ändring av organisationens karaktär i syfte att uppnå fastare samarbetsformer.

Kap. 9. Industrins och kommunikationernas elkraftförsörjning Industrins och de elektrifierade samfärdsmedlens ställning bland elkraftförbrukarna framgår avbilderna 3 (s. 82), 9 (s. 118) och 10 (s. 120).År 1952 utgjorde industrins andel av den totala, för högvärdiga ändamål nyttiggjorda elkraften 63 %. Småindustrins och hantverkets förbrukning, som i motsats till den större industrins huvudsakligen uttages i form av lågspänd kraft och som år 1952 utgjorde 7,5 %, är ej inräknad i ovannämnda siffra. Järnvägar och spårvägar förbrukade samma år 9 %. Industrikonsumtionens andel av den totala konsumtionen uppvisar, som nämnts i kap. 4, s. 119, en klar tendens till minskning medan kommunikationernas andel kulminerat efter en lång uppgångsperiod. Under de senaste tio åren har den årliga konsumtionsökningen i genomsnitt utgjort för industrins del knappt 7 % per år och för järnvägar och spårvägar 4,5 % per år. För detalj förbrukningen har den under samma tid utgjort ej mindre än 12 % per år. Det finnes dock ingen anledning antaga annat än att industrin under överskådlig tid kommer att dominera i fråga om elkraftförbrukningen.

Industrins

elkraftförsörjning

Vad som i det följande säges om industrin avser i första hand den större industrin enligt ovanstående uppdelning. Småindustrins och hantverkets elkraftförsörjning behandlas huvudsakligen tillsammans med kraftförsörjningen för annan detalj förbrukning i städer och på landsbygd. Trots denna uppdelning har det, med hänsyn till tillgänglig statistik, blivit nödvändigt att i de siffermässiga uppgifterna rörande industrin i det följande medräkna även mindre industriföretag, i allmänhet till en undre gräns utgörande fem anställda personer. Detta har emellertid ingen betydelse för de bedömanden beträffande industrin, exklusive småindustri och hantverk, som göras här. Förutom i detta kapitel behandlas en del för speciellt industrins elkraftförsörjning viktiga frågor, sammanhängande med den särskilda skatten på elektrisk energi, i ett senare kapitel (kap. 15).

Elkraftens betydelse inom olika industrigrupper Elkraften har väsentligt olika betydelse inom olika industrigrupper. Av den elkraft, som år 1952 levererades till industrierna, föll 42 % på huvudgruppen malmbrytning och metallindustri, 26 % på pappers- och grafisk 186

industri och 12 % på kemisk-teknisk industri medan återstoden, 20 %, fördelas på övriga industrigrupper. Elkraftens betydelse för olika industrier kan på grundval av tillgänglig statistik lämpligen belysas från tre olika synpunkter, nämligen genom undersökning beträffande skilda industrier av dels elkraftförbrukningens storlek och tillväxt jämförda med bränsleförbrukningens, dels elkraftkostnadens betydelse för industriprodukternas tillverkningskostnad, dels ock elkraftförbrukningens omfattning i förhållande till antalet inom industrin sysselsatta arbetare. Jämförelse mellan elkraftförbrukningens storlek och tillväxt inom industrin

och

bränsleförbrukningens

Kommerskollegii industristatistik ger bl. a. upplysning om de olika industrigruppernas förbrukning av bränsle respektive elkraft. Som påpekats tidigare (s. 113) är det svårt att av enbart sådana uppgifter draga några bestämda slutsatser beträffande i vilka proportioner industrin täcker sitt totala energibehov med bränsle och elkraft. I stort sett kan gränsen för de olika energiformernas användning anges så, att drivkraftbehovet tillfredsställes med elkraft och värmebehovet med bränsle. Väsentliga undantag finnas emellertid. För en del högkvalificerade värmebehov kommer elenergi till användning. Likaså kunna vissa industrier använda billig överskottskraft för värmealstring. I industriernas mottrycksanläggningar omsättas icke oväsentliga mängder bränsle till elenergi. De tekniska och ekonomiska betingelser, som äro avgörande för den ena eller andra energiformen, växla under olika tider och inom olika industriföretag. I bild 14 visas utvecklingen under de senaste decennierna rörande industrins totala bränsle- respektive elkraftförbrukning. Det bör observeras att den omständigheten, att kurvorna ritats i samma diagram och med olika skalor på den vertikala axeln, icke innebär någon omräkning till gemensam energienhet. Bränsleuppgifterna omfatta förbrukningen av stenkol, koks, torv, träkol, ved och annat träbränsle, flytande bränsle samt gas. För att erhålla ett enhetligt mått på de olika industrigrenarnas totala bränslekonsumtion ha före hopsummeringen de särskilda bränsleslagen evalverats till stenkol. Som framgår av bild 14 har bränsleförbrukningen under nämnda tidsperiod varierat tämligen kraftigt med en högsta förbrukning åren närmast före det senaste världskriget, en kraftig nedgång under krigsårens importbegränsning och därefter åter en kraftig uppgång. Elkraftförbrukningen visar en något j ä m n a r e utveckling med mindre nedgångsperioder i början av kriget samt under vattenbriståren 1947—48. En jämförelse mellan kurvorna ger tydligt vid handen att, totalt sett under hela perioden, en överflyttning har skett från bränsle till elenergi. Under normala tider synes dock tillväxten av bränsle- respektive av elkraftförbrukningen ha varit av i stort sett samma karaktär. 187

Milj. ton stenkol eller motsvarande, reap. 1 000 milj. kWh

0 LJ

l_J

L_l

1—I

1—l

1—l

1—i

50 Bild lk. Bränsle- och elkraftförbrukningen —1950. (Enl. kommerskollegii

Elkraftkostnadens

betydelse

inom industrin åren 1920 industristatistik)

för industriprodukternas

tillverkningskostnad

Inom flertalet industriföretag är kraftförbrukningen per produktionsenhet förhållandevis låg och kraftkostnadens inverkan på slutproduktens tillverkningskostnad ringa. Normalt uppgår kraftkostnaden till mindre än 2 å 3 % av totala tillverkningskostnaden inom följande industrier: järn- och stålmanufaktur, mekaniska verkstäder, skeppsvarv, elektroteknisk industri, tegelbruk, porslinsfabriker, glasindustri, sågverk och hyvlerier, snickerioch möbelfabriker, boktryckerier, sockerbruk, ullspinnerier och ylleväverier, trikåfabriker, sömnadsfabriker samt skofabriker. Förhållandevis få företag inom dessa uppräknade grupper driva egna vattenkraftstationer. De storindustrier, för vilka kraftkostnaden utgör mer än 2 å 3 % av totala produktionskostnaden, äro följande i ungefärlig ordning efter procenttalet ined början med det lägsta: bomullsspinnerier och väverier, järnmalmsgruvor och anrikningsverk, metallverk, kolgruvor, metallmalmsgruvor och -anrikningsverk, cementfabriker, wallboardfabriker, järn- och stålverk, pappersmassefabriker, pappersbruk samt elektrokemisk industri. För sistnämnda grupp utgör kraftkostnaden ungefär 12 % av totala produktionskostnaden. Inom dessa grupper är det tämligen vanligt att industriföretagen ha egna 188

kWh/kr 3,0. 6,3 Elkemisk industri

2,5-

Järn- o.stålverk 2,0. ^ener.tfabriker Pappersbruk Pappersmassefahriker Kolgruvor Wallboardfabriker

1,5

Metallgruvor m.m. Metallverk

1,0

Porslins- o.kakelfabriker Järnmalmsgruvor m.m. Tegelbruk

0,5 Bomullsindustri Mekaniska verkstäder

1 000

2 000

3 000

-1 000

5 000

6 000

7 000

8 000

Tillverkningsvärde, milj.kr

Bild 15. Elkraftförbrukningen i förhållande till slutproduktens tillverkningsvärde inom ett antal industrigrupper år 1950. (Enligt kommerskollegii industristatistik; Medelvärdet för hela industrin ligger väsentligt lägre än vad bilden antyder, nämligen vid ungefär 0,t3 kWh/kr.)

vatten- eller värmekraftstationer. Endast cementindustrin är praktiskt taget helt baserad på inköpt kraft. Bild 15 visar schematiskt elkraftförbrukningens omfattning inom ett antal olika industrigrupper i förhållande till slutproduktens tillverkningsvärde. I stapeldiagrammet representerar varje stapels baslängd industrigruppens tillverkningsvärde år 1950 och stapelns höjd antalet k W h per kronas tillverkningsvärde samma år. Hela den inneslutna ytan representerar sålunda energiförbrukningen. Det bör emellertid framhållas, att flertalet industrigrupper inom sig äro mycket oenhetliga. Icke minst gäller detta den elektrokemiska gruppen. Även många av de övriga gruppernas stapelhöjder representera medeltal för mycket skiljaktiga produkter. Diagrammet kan därför icke göra anspråk på annat än att visa en ungefärlig och starkt schematisk bild av förhållandena. Dessutom tillkommer, att dia189

Ktir arD.

woo ooo 'Elkemisk industri

140 000 .

Cementfabriker 120 000Pappersnassefabriker 100 000Metallverk 60 000-

Papperebruk Järn- o. stå iver':

60 000V/al Iboardf abriker Metallgruvor m.n. 40 000 Jämna kos gruvor m.n. Kolgruvor Porslins- o.kakelfabriker Bor.iu Ils indus tr i Tegelbruk ,, , . ,

20 000 -

kstäder

}

0 .

50 ooo

100 ooo

150 000

200 000

250 000 arbetare

Bild 16. Elkraftförbriikningen i förhållande till antalet sysselsatta arbetare inom ett antal industrigrupper år 1950. (Enl. kommerskollegii industristatistik; Medelvärdet för hela industrin ligger väsentligt lägre än vad bilden antyder, nämligen vid ungefär 16 400 kWh/arbetare)

grammet endast upptar elkraften men ej den direktdrivande vattenkraften, som fortfarande har ganska stor betydelse inom vissa industrigrupper, exempelvis träslipericrna och pappersbruken. Elkraftförbrukningen

i förhållande

till antalet sysselsatta

arbetare

En undersökning av elkraftförbrukningens omfattning i förhållande till antalet sysselsatta arbetare ger en annan bild av elkraftens betydelse inom olika industrigrupper. Bild 16 visar ett stapeldiagram, där varje stapels baslängd representerar antalet arbetare i industrigruppen och stapelns höjd antalet k W h per arbetare. En närmare undersökning visar bl. a. att, medan man i ett legeringsverk kan förbruka uppåt 3 milj. kWh per arbetare och år vid full drift året runt, är åtgången i ett spinneri endast i runt tal 6 000 k W h per arbetare och år. 190

Industrins elkraftanskaffning och elkrafttariffer De storindustrier, för vilka kraftkostnaden överstiger 2 å 3 % av totala produktionskostnaden ha som redan nämnts ofta egna kraftstationer. Bruksindustrins självförsörjning på kraftområdet är historiskt betingad och många industriföretag ha även i dag till väsentlig del sin kraftförsörjning baserad på egen vattenkraft, som successivt utbyggts. Självförsörjningen på kraftområdet binder stort kapital och kräver intresse och arbete från företagsledningens sida. Den ger emellertid också många fördelar: de ofta förhållandevis korta överföringarna bli föga kostsamma; överskottskraften kan utnyttjas friare än om företaget köper all kraft och därvid även skulle kunna utnyttja överskottskraft från det kraftsäljande företaget; genom anpassning av avskrivningarna kan rörelsen hållas väl konsoliderad och motståndskraftig mot påfrestningar. Den egna kraftförsörjningen medför vidare en viss ökad ekonomisk säkerhet för företaget, därest penningvärdet faller. Å andra sidan kan dock det motsatta förhållandet inträffa vid prisfall, om en anläggning tillkommit under dyrtid. För ett industriföretag föreligga vidare åtskilliga möjligheter att driva kraftstationer och ledningsnät billigare än ett företag för allmän distribution. Beparationer kunna ofta utföras av eget folk och på egna verkstäder. En speciell form av industriell självförsörjning på kraftområdet är industrins delägarskap i rena kraftföretag. Exempel på sådana företag äro Kraftaktiebolaget Ljusne strömmar (delägare Bergvik & Ala, Ströms Bruk och Ljusne-Woxna), Lanforsens kraftaktiebolag (delägare Sandvikens jernverk till Y3 och Stockholms stad till % ) , Bergslagens gemensamma kraftförvaltning (delägare ett antal bergslagsindustrier m. fl.), Krångede aktiebolag (delägare Fagersta bruk, Sandvikens jernverk, Hofors bruk, Korsnäs, Bergslagens gemensamma kraftförvaltning, Stockholms stad, Sydsvenska kraftaktiebolaget). Denna industri-kooperativa kraftanskaffningsform fick under 1920—1940-talen vidgad betydelse och möjliggjorde snabbare tillgodogörande av kapitalkrävande men per nyttiggjord enhet billiga vattenfall och utbyggnad av härför erforderliga kraftledningar. Ännu under 1930-talet svarade enbart de rent självförsörjande industriföretagen för omkring y3 av den totala elkraftproduktionen i landet. En jämförelsevis stor del härav utgjordes dock av värmekraft, i första hand mottryckskraft från pappersbrukens och pappersmassefabrikernas kraftanläggningar. (Denna produktion bortföll till stor del under kriget.) Av den totala elkraftproduktionen under år 1950, drygt 18 000 milj. kWh, svarade industriföretagen för 4 200 milj. kWh, dvs. 23 %. Därav utgjorde 660 milj. k W h värmekraft, huvudsakligen mottryckskraft. Medräknas även industriföretagens andel av kraftproduktionen inom delvis industriägda kraftföretag uppgick samma år industrins totala andel av Sveriges elkraftproduktion till 30 å 35 %. Som tidigare nämnts förbrukas en viss, kvantitativt 191

sett tämligen obetydlig, del av den inom industrierna producerade elkraften för andra än industriella ändamål. För åtskilliga av de tidigare helt självförsörjande storindustriella kraftföretagen ha de egna krafttillgångarna så småningom visat sig otillräckliga och behovet av tillskottskraft har därefter fått täckas genom inköp. År 1950 uppgick den av industriföretag från främmande kraftverk mottagna, minskad med den till andra verk levererade, energin till ca 2 800 milj. kWh, dvs nära en fjärdedel av den inom industrin förbrukade elenergin. Överföringen av elkraft till industrin berör i den mån kraften icke tages från lokalt belägen kraftkälla, i huvudsak endast fjärröverföringen och fördelningen och sålunda endast i mindre omfattning detalj distributionen. I tekniskt avseende finnes därför beträffande denna överföring inget att tillägga utöver vad som tidigare sagts ifråga om råkraftöverföring. Speciellt för de industrier, som helt eller delvis basera sin kraftförsörjning på inköp från företag, till vilka de icke äro ägare eller delägare, blir tariff rågan av betydelse. Som framgår av redogörelsen för tariffutvecklingen i kap. 2, har så småningom en viss normalisering genomförts beträffande industritarifferna och i samband därmed en successiv sänkning av kraftpriserna. Dock tillämpas, som även omnämnts i kap. 2, speciella tariffer vid speciella belastningsförhållanden. Det tidigare normala förhållandet att kraftpriserna voro beroende av leveranspunktens läge är i huvudsak avvecklat men en måttlig differentiering av engrospriserna för Norrland, Mellansverige och Sydsverige har på senaste tid börjat att genomföras (se s. 105). För många industrigrenar utgör kraftpriset en väsentlig faktor för utvecklingsmöjligheterna. I fråga om åtskilliga produkter måste Sveriges industri vara beredd att möta konkurrens från utlandet, särskilt från länder, som äro rika på billig vattenkraft, exempelvis Norge, Kanada och USA. Den svenska storindustrin har under utlandskonkurrensen haft ett gott stöd i våra låga kraftkostnader. Sveriges goda ställning i detta avseende har i viss mån kunnat uppnås dels genom industrins självförsörjning med kraft, dels genom en framsynt taxepolitik från kraftleverantörernas sida. Elkraftens betydelse för industrins lokalisering Industrins lokalisering inom landet åskådliggöres av bilderna 17 och 18, samt av tabell 2, vilka för år 1951 utvisa fördelningen på de olika länen och på grupper av län av industrins arbetsställen, arbetare och elektriska energiförbrukning. Beträffande energiförbrukningen har i den sistnämnda bilden även fördelningen på de fem industrihuvudgrupper åskådliggjorts, vilka i detta sammanhang kunna vara av särskilt intresse. Frågan om elkraftens betydelse för industrins lokalisering förtjänar att närmare beröras. Av tekniskt-historiska skäl ha åtskilliga industricentra 192

Tabell 2. Den industriella elkraftförbrukningen av län år 1951

inom olika län och grupper Industriell elkraftförbrukning

Grupp

Län

Antal industriarbetare

1 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands

12 100 11300 3 800 22 200

530 570 90 1 770

5 5 1 16

43 800 50 300 24 800 79 700

49 400

2 960

59 900

I

milj. kWh

% av hela Sveriges in- kWh/indudustriella el- striarbetare kraftförbr.

II

Gävleborgs

29 700

32 000

III

Kopparbergs Värmlands

27 500 26 900

1010 990

9 9

36 900 36 800

54 400

2 000

36 900

542 800

5 250

9 700

I+II

79 100

3 910

49 500

I+11+III

133 500

5 910

44 300

676 300

11 160

16 500

III IV

Övriga Sverige

Hela Sverige

förlagts till trakter med god tillgång till vattenkraft. Detta gäller exempelvis flera av de stora bruksföretagen i Bergslagen och nedre Norrland. De äldsta ännu kvarstående centra för de starkt kraftförbrukande elektrokemiska och elektrotermiska industrierna utbildades inne i landet kring vattenkraftstationerna vid Månsbo vid Avesta, Trollhättan, Gullspång, i Ljungan och i viss mån vid Por jus. Bild 18 visar en tydlig koncentration av starkt kraftförbrukande industri till landsdelar med god eller någorlunda god tillgång till vattenkraft men med samtidig tillgång till andra råvaror eller andra förutsättningar för nämnda industrier. Jämtlands län, Sveriges minst industrialiserade, framträder dock som ett markant undantag. Utvecklingen har emellertid medfört att för vissa av de län, där den industriella kraftförbrukningen är stor, tillgången till närbelägen kraft blivit otillräcklig. Ett närmare studium av de senare årtiondenas utveckling skulle dessutom visa en snabbare utvecklingstakt för det industriella näringslivet i mellan- och sydsvenska län än i andra delar av landet samt en påtaglig förskjutning från landsbygd till städer. Även om dessa fortfarande pågående förändringar av vår industrilokalisering äro mest påtagliga för mindre kraftberoende in193 i.-i

i 500 •

1 000

500 Län: BD = Norrbottens

AC = Västerbottens Z =• Jämtlands B D A C Z Y X Y / S T U C B A D E I R P O F G H N K L M

Y • Västernorrlar X = Gävleborgs

60 000

W « Kopparbergs S - Värmlands T = Örebro U » Västmanlands

40 000 •

C - Uppsala k • Stockholms st B - Stockholms lä

20 000

D • Södermanlands

E = Östergötlands I • Gotlands B D A C Z Y X V / S T U C B A D E I R P O F G H N K L M

R = Skaraborgs P - Älvsborgs

0 - Göteb. och Bfl F - Jönköpings G = Kronobergs

1 500 Landsbygd

H » Kalmar N = Hallande K - Blekinge L • Kristianstada

1 000

M = Malmöh\is

500 -

BD AC

Bild 17. Antal arbetsställen och arbetare samt total elkraftförbrukning inom industrin, fördelade på de olika länen, år 1951. (Enl. Statistisk årsbok och kommerskollegii industristatistik) dustrier och även om den industriella elkraftförbrukningen fortfarande till övervägande del är lokaliserad till de vattenkraftrika länen (se tabell 2) är det dock uppenbart att den omedelbara närheten till naturkraft blivit av 194

Malmbrytning och metallindustri

Lan: BD = Norrbottens

» I I izScJg

B D A C Z Y X V 7 S T U C

B A D E I R P O F G H N K L M

AC = Västerbottens Z = Jämtlands Y = Västernorrlands X = Gävleborgs W = Kopparbergs

Städer

S - Värmlands T = Örebro U = Västmanlands C = Uppsala A = Stockholms stad B = Stockholms län D = Södermanlands E = Östergötlands I = Gotlands R = Skaraborgs P = Z.lvs borgs 0 = Göteb. och Bohus F = Jönköpings BD AC Z

1 X

W

S T

U C

B

A D

E

I R

0 F G H

P

N K

L

M

G = Kronobergs K = Kalrsir

Textil- och beklädnadsindustri

E3 H D A C Z Y X W S T U C

1*3I

K = Hallands K = Blekinge

B A D E I R P O F G H N K L

L = Kristianstads,I.I = Malmöhus

Kemisk-teknisk i n d u s t r i

P7 P: -7—1

B D A C Z Y X W S T U C

r>—.

n-TU^

A

B A D E I R P O F G H N K L M

Bild 18. Elkraftförbrukningen inom vissa industrigrupper, fördelad länsvis, år 1951. (Enl. kommerskollegii industrisiatistik) allt mindre betydelse. Kraftöverföringstekniken minskat industrins bundenhet vid kraftkällan.

har sålunda i hög grad

19^

Elkraft finnes numera tillgänglig så gott som överallt i vårt land och det är vad elkraften beträffar närmast dess pris och kvalitet som kan öva inflytande på industrins lokalisering (se även kap. 14). Av de faktorer, som bestämma lokaliseringen av olika industrier, spelar emellertid även elkraftens pris ofta en underordnad roll. Bland de mest framträdande lokaliseringsorsakerna märkas transportförhållandena och tillgången till eller priset på arbetskraft. Av stor betydelse kunna också vara sådana faktorer som tillgång på tomtmark, material för produktionen, lämplig avsättningsmarknad, lämpliga bostadsförhållanden m. m. Att elkraften såsom lokaliseringsorsak har en relativt liten betydelse framgår bl. a. därav, att nya industrier, även om de äro av kraftslukande karaktär, numera merendels förläggas till kusten, exempelvis Norrbottens järnverk i Luleå, Bolidens smältverk vid Bönnskär, Aloxidverken vid Kubikenborg, Stockholms superfosfats kvävefabrik i Stockvik samt Skånska cements fabriker vid Köping och Vika (Södertörn).

Mot det sätt på vilket industrins kraftförsörjning huvudsakligen är ordnad i vårt land finner elkraftutredningen ingen anmärkning. Ej heller finner elkraftutredningen att några berättigade farhågor för närvarande kunna finnas för industrins framtida elkraftförsörjning. Kommunikationernas

elkraftförsörjning

Den helt övervägande delen av de elektrifierade samfärdsmedlens elkraftförbrukning belöper på de elektrifierade statsbanorna. Järnvägselektrifieringens utveckling har tidigare berörts (kap. 2 ) . Vid utgången av år 1952 hade de elektrifierade linjerna vid statens järnvägar en banlängd av omkring 6 000 km, dvs. omkring 40 % av hela statsbanenätet. Det är företrädesvis de starkast trafikerade banorna, som elektrifierats. Detta framgår därav, att av statsbanornas totala trafikarbete numera omkring 87 % uträttas med elkraft. Man har beräknat, att de inbesparingar i fråga om kol och annat lokbränsle, som uppstod enbart under krigsåren genom eldrift i stället för ångdrift, mer än väl uppväger hela det i statens järnvägars banelektrifieringar f. n. investerade kapitalet. För de elektrifierade huvudbanorna användes ett med lågt periodtal (16% p / s ) arbetande enfassystem. I regel tillhandahålles den för järnvägsdrift avsedda trefaskraften vid 6 kV spänning i av kraftleverantörerna ägda transformatorstationer samt omformas och upptransformeras i järnvägen tillhöriga omformarstationer till en kontaktledningsspänning av 16 kV. Större delen av kraften till de elektrifierade statsbanorna levereras från statens vattenfallsverk. Kraften uttages i huvudsak vid ett 40-tal trans196

formatorstationer. För vattenfallsverkets leverans gälla speciella tariffer, vilka äro beräknade efter självkostnadsprincip. De övriga kraftleverantörerna äro Sydsvenska kraftaktiebolaget och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. Kraftuttagningen från dessa tre leverantörer har under 1952 skett till en genomsnittskostnad av 2,4 ö r e / k W h . Av järnvägsstyrelsen verkställda utredningar ha visat att elektrifieringen av det svenska statsbanenätet bör fortsättas i viss ytterligare, icke oväsentlig omfattning. När av statsmakterna hittills beslutade elektrifieringsprojekt genomförts, har den elektrifierade banlängden ökat till ca 6 800 km, motsvarande 45 % av statens järnvägars totala banlängd. Av det totala trafikarbetet kan då ca 90 % beräknas bli utfört genom elektrisk drift. Den för elektrisk spårvägsdrift använda energin uppgick under år 1952 i de nio städer som bedriva spårvägstrafik till sammanlagt 124 milj. kWh (därav i Stockholm 82 och i Göteborg 29 milj. k W h ) . År 1936 utgjorde motsvarande förbrukning 58 milj. kWh (därav i Stockholm 36 och i Göteborg 13 milj. k W h ) . Under mellanliggande period har sålunda spårvägarnas energibehov ökat med 114 %. Enligt Svenska elverksföreningens statistik, varur förestående uppgifter äro hämtade, utgjorde medelpriset för energi till spårvägsdrift under 1952 i sju av städerna (uppgifter för Stockholm och Norrköping saknas) mellan 5," och 10,3 öre per kWh. Förutom vid spårvägarna användes i mindre utsträckning elkraft för drift av andra lokala trafikmedel såsom vid förortsbanor med begränsad utsträckning samt trådbussar. Även ackumulatordrivna fordon förekomma, ehuru i obetydlig omfattning. Kommunikationsmedlens elektrifiering är otvivelaktigt av stort nationalekonomiskt värde såväl under normala tider som under tider med importsvårigheter, då även beredskapsmässiga synpunkter tillkomma. Den elektrifiering som redan gjorts får därför betraktas som synnerligen ändamålsenlig. Mot en ökad elkraftanvändning genom fortsatt elektrifiering och utveckling av trafiken kunna ur landets kraftförsörjningssynpunkt inga betänkligheter resas.

Kap. 10. Städernas elkraftförsörjning Distributionen av elektrisk kraft bedrives under väsentligt olika tekniska och ekonomiska förutsättningar inom tätorterna och på den egentliga landsbygden. Även om givetvis många problem äro gemensamma för all dylik distribution — det är närmast detalj distributionen som avses i detta sammanhang — synes det lämpligt att bedöma städernas respektive landsbygdens kraftförsörjningsfrågor var för sig och att så långt möjligt behandla förekommande gemensamma problem där de huvudsakligen höra hemma dvs. i detta kapitel rörande städernas respektive i nästa kapitel rörande landsbygdens elkraftförsörjning. Av naturliga skäl intaga landsbygdens tätorter en mellanställning, varför synpunkterna på såväl städernas som den egentliga landsbygdens elkraftförsörjning i olika avseenden gälla för denna grupp. Vissa speciella frågor, som äro av stort intresse för såväl stadssom landsbygdsdistributionen, behandlas gemensamt i ett efterföljande kapitel (kap. 12).

Stadsdistributionens

omfattning

Samtliga städer och andra tätorter i vårt land ha tillgång till elektrisk kraft och praktiskt taget samtliga hushåll inom dessa orter äro anslutna till det elektriska distributionsnätet. Elektrifieringsgraden är således för tätorternas del i det närmaste 100 %. (För hela riket var elektrifieringsgraden vid slutet av år 1953 ca 98,5 %. Se mera härom under Landsbygdens elkraftförsörjning, s. 211). Av bild 3 framgår, att detalj förbrukningen år 1952 utgjorde 28 % av den totala, för högvärdiga ändamål nyttiggjorda elkraften. Av bilden framgår även att detalj förbrukningen genomgått den snabbaste utvecklingen av de tre huvudkonsumtionsgrupperna industri, järnvägar och spårvägar respektive detalj förbrukning. Den sistnämndas andel av den totala konsumtionen var sålunda genomsnittligt under femårsperioden 1936—1940 16 % medan den under femårsperioden 1946—1950 utgjorde 24 %. För detalj förbrukningen har den årliga ökningen under de senaste tio åren utgjort genomsnittligt 12 % per år medan motsvarande ökning för den totala elkraftkonsumtionen för högvärdiga ändamål under samma tid utgjorde genomsnittligt 8 % per år. Beträffande den väntade konsumtionsutvecklingen hänvisas till kap. 4, bilderna 8 och 10. Av detalj förbrukningen hänför sig omkring 60 % till enbart städerna och 40 % till landsbygden inklusive dess tätorter. Om städer, köpingar och municipalsamhällen räknas till en grupp utgör detalj förbrukningen där omkring 70 % av hela landets detalj förbrukning. 198

Förbrukningsintensiteten för detaljdistribuerad energi, uttryckt i kWh/Nte, utgjorde år 1951 för städer och andra större tätorter i runt tal 300. Den varierar givetvis inom tämligen vida gränser, beroende på de skilda förutsättningarna för elkraftens uttagning och användning, men avvikelserna från medelvärdet äro icke så stora som på landsbygden. Omkring 75 % av detaljkonsumenterna i städer och andra större tätorter hade en specifik förbrukning som låg mellan 250 och 400 kWh/Nte. Det lägre värdet representerar ungefärligen ett normalhushåll utan elektrisk matlagning och det högre ett dylikt med elektrisk matlagning.

Den tekniska

distributionsapparaten

Några för städerna och landsbygdens större tätorter karakteristiska förhållanden, som ha inverkat på elkraftdistributionens tekniska utformning, ha berörts i kap. 1 (s. 67) och kap. 2 (s. 94). Härav framgår att exempelvis sådana problem som omläggningen från likströms- till växelströmsdistribution samt nödvändigheten att i koncentrerad stadsbebyggelse använda kablar och komplicerade distributionsanläggningar i övrigt (t. ex. underjordiska transformatorstationer) kunnat och kunna medföra stora svårigheter och kostnader för stadsdistributionen men att denna dock, bl. a. på grund av den täta bebyggelsen och den höga belastningstätheten, överlag kunnat ordnas på ett tekniskt-ekonomiskt fördelaktigt sätt. Den till följd av bränslebristen ökade efterfrågan på elkraft under senaste världskriget och den samtidigt inträdande materialknappheten orsakade i många fall, att distributionsnäten i städerna liksom på landsbygden icke kunde utvidgas och förstärkas i önskad takt. Eftersläpningen i detta avseende har emellertid därefter för städernas del i stort sett upphört, varför stadsdistributionen numera i tekniskt avseende får anses genomgående fylla alla rimliga krav på överföringsförmåga och kraftkvalitet.

Stadsdistributionens

organisation

Distributionen av elkraft kan på samma sätt som exempelvis distributionen av gas och vatten betraktas som en samhällelig uppgift. Denna synpunkt har för städernas del kommit till uttryck i distributionsföretagens organisationsform. Av Sveriges 133 städer ha f. n. i runt tal 82 %, representerande 92 % av det totala invånarantalet, helt kommunägda distributionsföretag, som handha huvuddelen av all elektrisk distributionsverksamhet inom respektive stad. I 14 % av städerna med 5 % av det totala invånarantalet handhas distributionen huvudsakligen av företag helt i enskild eller i statens ägo. I 2 % av städerna med 1 % av invånarantalet handhas distributionen huvudsakligen av bolag, som äro till ungefär hälften i kommunal och till den övriga delen i enskild ägo. I resterande 2 % av städerna med 2 % av 199

invånarantalet finnes ett kommunägt men därutöver ett företag (i staden verksamt industriföretag), vardera med en betydande del av distributionen. Den kommunala företagsformen är sålunda förhärskande i städer och den är vanlig även inom andra större tätorter. Distributionsverksamheten bedrives dock enligt affärsmässiga principer även i de fall, där den utövas såsom en samhällelig funktion. Kommunala elverk drivas sålunda -— stundom tillsammans med gasverksrörelse — såsom en från kommunens verksamhet i övrigt skild affärsrörelse under ledning av en särskild verksstyrelse, eventuellt drätselkammaren eller en teknisk avdelning inom denna. I de fall, då icke kommunägda företag utöva stadsdistribution, har vanligen staden enligt avtal med distributionsföretaget stadgat olika förbehåll såsom att detaljtarifferna skola godkännas av stadsfullmäktige eller att staden äger utöva viss kontroll över verksamheten. Vidare har i regel staden dels betingat sig en årlig koncessionsavgift, dels förbehållit sig rätt att framdeles, exempelvis vid avtalstidens utgång, själv överta detalj distributionen i staden. Stundom innehar staden en betydande del av aktierna i vederbörande detalj distributionsbolag. De kommunala intressena bli sålunda i stor utsträckning tillgodosedda även i dylika fall. Endast i enstaka fall torde i praktiken intressemotsättningar mellan distributionsbolaget och vederbörande stad eller samhälle ha förekommit. En närmare behandling av frågan om kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen lämnas i kap. 12. I fråga om företagens storlek gäller att stadsföretagen genomgående äro betydligt större än de återförsäljande distributionsföretagen på landsbygden i fråga om såväl antalet detalj förbrukare som energiomsättning. Det genomsnittliga antalet förbrukare hos stadsföretagen är drygt 8 000 medan för landsbygden över 90 % av samtliga distributionsföretag med ungefär hälften av alla landsbygdsförbrukare ha ett förbrukarantal understigande 1 000. Att en stad eller annan tätort har kommunalt elverk behöver icke betyda, att samtliga invånare erhålla kraft från detta. Bortsett från att industrier och andra större förbrukare ibland erhålla kraft direkt från något storkraftföretag, förekomma i åtskilliga städer vid sidan av stadselverket ett eller flera andra företag med detalj distribution, vanligen dock inom någon mindre del av staden i anslutning till en industri eller i ett ytterområde, som ingår i något landsbygdsföretags distributionsområde. Detta behöver icke innebära att kraftförsörjningen är orationellt ordnad. Det kan tvärtom utgöra den lämpligaste lösningen på distributionsproblemet, emedan de naturliga gränserna för ett distributionsområde mera sällan sammanfalla med kommungränserna. Att distributionen är uppdelad på flera företag kan emellertid i många fall också antagas bero på att frågan om distributionsverksamhetens organisation ännu ej blivit slutgiltigt löst, exempelvis i fråga om nyligen stadsplanelagda områden. (Se mera om denna fråga i kap. 12). Gentemot stadsdistributionens organisation kunna i och för sig inga anmärkningar framföras. 200

Stadsföretagens kraftanskaffning och kraftavsättning. Tariffer och anslutningsvillkor Av de i Svenska elverksföreningens statistik för driftåret 1951 redovisade 99 företagen med stadsdistribution ha 33 egna vattenkraftstationer och 41 egna värmekraftverk, de sistnämnda i allmänhet avsedda endast för reserveller toppkraftalstring. Det stora flertalet kommunala elverk inköper råkraft direkt från något storkraftföretag. Samtliga stadselverk ha anknytning till riksnätet — ännu någon tid dock med undantag av Visby — och deras kraftbehov kan anses vara tillgodosett i full utsträckning. Genom att stadsföretagens inköp avse relativt stora kraftbelopp blir medelkostnaden per kWh inköpt råkraft genomsnittligt lägre för stadsföretagen än för landsbygdsföretagen. I fråga om stadsföretagens kraftanskaffning bör också erinras om den på många håll pågående eller ifrågasatta utbyggnaden av värmekraftverk, anordnade för mottrycksdrift i kombination med värmedistribution. Det är icke osannolikt att denna art av kraftalstring kommer att få stor betydelse för städernas elkraftförsörjning. Som redan påpekats i kap. 6 finner elkraftutredningen icke anledning att närmare ingå på de möjligheter, som yppa sig genom dylik drift, och de härmed sammanhängande speciella problemen. Industrin är i stor utsträckning lokaliserad till städer och andra större tätorter och elverken där ha ofta en betydande kraftavsättning för industriella ändamål. Det är icke ovanligt, att större delen av den från ett stadsföretag levererade energin avsattes till industrier och större hantverk i form av högspänd kraft. I flertalet städer med över 20 000 invånare avsatte under år 1951 vederbörande stadselverk mera än hälften av den totalt försålda energin till andra ändamål än detaljdistribution. Även om industrileveranserna kunna ha stor betydelse för stadselverken, förekommer det dock icke sällan, att i städer belägna industriföretag själva producera sin kraft eller inköpa denna från annan leverantör än staden. Förhållandena rörande såväl kraftanskaffning som kraftavsättning äro enligt elkraftutredningens bedömande för stadsföretagens del goda. De inom städer och andra större tätorter tillämpade tarifferna för detaljdistribution av elkraft äro i allmänhet uppbyggda enligt moderna principer. Börande tariffernas utveckling hänvisas till kap. 2. Att denna utveckling gått snabbare för städernas än för landsbygdens del torde till stor del kunna tillskrivas Svenska elverksföreningens insatser. Den av elverksföreningen föreslagna huvudtariffen för städer och större samhällen avviker från normaltariffen i elkraftutredningens förslag till standardtariffer, framlagda i särskilt betänkande (SOU 1947: 4), såtillvida att den förra utgöres av ett polygontariffsystem bestående av en enkel energitariff och två grundavgiftstariffer, samtliga valfria, medan den senare är en enda grundavgiftstariff. I kommentarerna till elverksföreningens förslag 201

har såsom motiv härför anförts, att självkostnadsförhållandena vid distribution inom städer och andra större tätorter vore sådana, att man vid sidan av den vanliga grundavgiftstariffen med ganska lågt energipris för abonnenter med begränsat energibehov och begränsad energiuttagning kunde medge tillämpning i stället av en enkel energitariff eller en grundavgiftstariff med lägre grundavgift och något högre energipris. Fullständiga polygontariffer eller polygontariffsystem hade vidare varit i tillämpning inom ett mycket stort antal städer och andra tätorter under så lång tid, att ett generellt avståndstagande från denna praxis icke kunde anses lämpligt. Allteftersom den specifika förbrukningen stiger, kominer antalet abonnenter i polygontariffens första och andra avsnitt att successivt minska och efter en viss övergångstid kan man räkna med att samtliga abonnenter automatiskt blivit överförda till tariffens tredje avsnitt, vilket är identiskt med den av elkraftutredningen rekommenderade normaltariffen. Sett på längre sikt kan önskemålet om största möjliga enhetlighet på tariff området sägas vara fullt tillgodosett. Sådana företag, som bedriva elkraftdistribution inom såväl en stad som på utanför staden liggande landsbygd, tillämpa ofta olika tariffer, inklusive anslutningsavgifter, inom och utom själva tätbebyggelsen (exempelvis det stadsplanelagda området). Av abonnenterna på den rena landsbygden uttages vanligen vid anslutningen till nätet en engångsavgift, avsedd att helt eller delvis täcka anläggningskostnaderna. Dylika anslutningsavgifter förekomma däremot sällan inom tätbebyggelsen. Om därtill de strömavgifter, som företaget tillämpar vid sin landsbygdsdistribution, äro högre än avgifterna inom tätbebyggelsen, eller om företaget drives med avsevärd vinst, som endast kommer de inom stadens jurisdiktionsområde boende tillgodo, så är det förklarligt, att landsbygdsabonnenterna stundom anse sig missgynnade, även om deras priser ej äro högre än på landsbygden i allmänhet. Här möter alltså frågan, om det är berättigat, att ett företag med såväl stads- som landsbygdsdistribution uppdelar självkostnaderna på olika områden eller om en utjämning av priset bör ske mellan tätort och glesbygd. En del synpunkter på denna fråga, som av naturliga skäl är av större intresse för landsbygdens än städernas befolkning, skola framföras i samband med behandlingen av landsbygdens elkraftförsörjning i kap. 11 ävensom vid behandlingen av elkraftförsörjningens rationalisering i avd. II.

Stadsföretagens

landsbygdsdistribution

Ett stort antal kommunala stadselverk bedriva detaljdistribution icke blott inom stadens eget område utan även i en eller flera angränsande landskommuner. Särskilt i Skåne är det vanligt, att städerna ha en betydande landsbygdsdistribution. Enligt praxis får distributionsverksamhet anses falla under begreppet 202

»kommuns gemensamma hushålls- och ordningsangelägenheter», vilka kommunen enligt gällande kommunallagar äger att själv vårda. Eftersom dylik verksamhet är förenad med affärsrisk, kan det från rent principiell synpunkt möjligen ifrågasättas, om det ingår i en kommuns kompetens att utsträcka distributionen utanför kommunens gränser. 1946 års kommunallagskommitté, som fått i uppdrag att utreda bl. a. behovet av att utvidga den kommunala beslutanderätten, har i betänkande med förslag angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet (SOU 1947:53) i fråga om kommunernas verksamhet uttalat bl. a. följande. Vid sidan av dessa nu antydda generella regler böra vissa ytterligare begränsningar uppställas i fråga om kommunernas verksamhet. En given sådan ligger däri att de samhälleliga angelägenheter, som kunna bliva föremål för kommuns omvårdnad, måste vara lokaliserade till kommunen. Detta innebär självfallet icke, att t. ex. ett företag eller en verksamhet, som kommun vill främja, nödvändigtvis måste bedrivas inom den egna kommunens gränser. Men det måste fordras, att det allmänna intresse som tillgodoses genom den kommunala åtgärden hänför sig till den egna kommunen. Hänför sig intresset till riket såsom sådant, såsom fallet t. ex. är med det militära försvaret, eller till en annan kommunal enhet, faller åtgärden utanför kommunens kompetens. Av detta uttalande av kommunallagskommittén vill det synas, som om en distributionsverksamhet utom kommunens egna gränser i princip borde falla utanför den kommunala beslutanderätten. Om t. ex. ett stadselverk bedriver landsbygdsdistribution, vilken i och för sig går med förlust, kan verksamheten anses strida mot stadens ekonomiska intressen och borde redan av denna anledning falla utanför stadens kompetens. Om å andra sidan landsbygdsdistributionen ger så stor vinst, att det skulle vara förenat med vederbörande landskommuners intresse att själva övertaga verksamheten, borde detta intresse ha företrädesrätt och staden alltså avstå från landsbygdsdistributionen. Mot de här framförda synpunkterna kunna vägande praktiska skäl av samhällsekonomisk räckvidd anföras. De naturliga gränserna för ett distributionsområde, som lämpligen bör tillhöra ett och samma distributionsföretag, sammanfalla mera sällan med kommungränserna, vilket redan påpekats på s. 200. Erfarenheten visar också att mycket små företag av olika skäl — tekniska, ekonomiska eller organisatoriska — äro olämpliga som självständiga förvaltningsenheter. Då det bör vara ett samhällsintresse att de mera väsentliga förutsättningarna för distributionsföretagens verksamhet äro så gynnsamma som möjligt, synes kommunintresset böra få stå tillbaka, i den mån det är oförenligt med det samhällsekonomiska. För frågan om städernas landsbygdsdistribution innebär denna ståndpunkt, till vilken elkraftutredningen ansluter sig, att bestämmelserna om kommunernas kompetens icke böra anses utgöra hinder för ett kommunalt elverk att bedriva distribution även i andra kommuner, där särskilda skäl 203

föreligga. Därvid förutsattes, vilket ytterligare skall klargöras under den speciella behandlingen av kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen, s. 270, att de utomstående kommunerna tillförsäkras behörigt inflytande på distributionsverksamheten.

Stadsföretagens

»överskottspolitik«

Stadsföretagens distributionsverksamhet ger i allmänhet synnerligen gott ekonomisk resultat. De kommunala elverkens avgifter synas i allmänhet vara så avvägda, att de ge ett överskott utöver elverkets kostnader. Detta överskott kan antingen komma stadens kassa direkt till godo, i det att verket till staden inlevererar en årsvinst, vilken staden använder som bidrag till bestridande av sina övriga utgifter. Alternativt kan stadens olika delförvaltningar och institutioner erhålla kraftleveranser från elverket, utan att verket av staden krediteras motsvarande ersättning. I båda fallen medför överskottet en minskning av stadens skattebehov, i det förra fallet genom att öka dess inkomster, i det senare fallet genom att minska dess utgifter. Slutligen kan elverkets överskott komina staden indirekt till godo, nämligen om det placeras i verket i form av medelst vinstmedel bekostade utvidgningar och nyanskaffningar, varigenom staden utan belastning av skatte- eller lånebudgeten erhåller en ökning av sina kapitaltillgångar. Verkställda undersökningar samt tillgänglig statistik ha icke kunnat ge en klar bild av de kommunala elverkens verkliga driftöverskott, bl. a. beroende på att elverken ej ha enhetligt bokföringssystem och speciellt att avskrivningsmetoderna och redovisningen av investerade medel äro varierande. Det är dock uppenbart att de kommunala elverken i allmänhet utgöra en inkomstkälla, som kan ha avsevärd betydelse för kommunalskattens höjd. Överskottens relativa storlek, som under 1930-talet kunde vara betydande, ha emellertid under det senaste decenniet avsevärt reducerats. Särskilt gäller detta om man i kostnaderna medräknar avskrivningar på det för året gällande återanskaffningspriset, vilken avskrivningsmetod enligt vad som redan framhållits i kap.4, s. 123, enligt elkraftutredningens uppfattning är lämplig med hänsyn till en sund ekonomisk utveckling av distributionsverksamheten. Varje tillägg på detaljdistributionspriset för elkraft inverkar hämmande på en ökad användning av kraften för de högvärdiga ändamål, som detaljdistributionen tillgodoser. Mot denna bakgrund ter sig elverkens överskottspolitik, i den mån verkliga överskott föreligga, olämplig ur kraftförsörjningssynpunkt. Det må dock å andra sidan också framhållas att den belastningsökning, som en sänkning av kraftpriset medför, i de flesta fall nödvändiggör förstärkningar och utvidgningar av distributionsanläggningarna, vilka arbeten under tider med brist på materiel och arbetskraft kunna vara omöjliga att genomföra. 204

På grund av den starka monopolställning, som tillkommer elverken i städer och andra större tätorter, äro dessa sålunda i stånd att vid detaljdistributionen uttaga vinster, vilka i praktiken kunna framträda som en indirekt beskattning och i viss mån verka hämmande på en ökad användning av elkraft. Med hänsyn till de i praktiken minskande vinstandelarna finner elkraftutredningen emellertid icke anledning att föreslå några särskilda åtgärder häremot i detta sammanhang. Utredningen återkommer dock till härmed sammanhängande spörsmål i kap. 12 vid behandlingen av frågorna om kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen (s. 270) och om prisregleringsinstitutet (s. 276).

Kap. 11. Landsbygdens elkraftförsörjning I den speciella redogörelse för landsbygdens elkraftförsörjning, (redogörelse n r 3, SOU 1953: 13), som framlades våren 1953, har elkraftutredningen sammanfattat de huvudsakliga resultaten av sina undersökningar på detta område. Nämnda redogörelse kominer därför till väsentliga delar att utgöra grunden för den följande framställningen. Ifråga om olika bedömanden nöjer sig utredningen med att hänvisa till redogörelse nr 3. Härutöver vill elkraftutredningen framhålla de speciella skrivelser, berörande förhållandena inom landsbygdens elkraftförsörjning med förslag till provisoriska statliga åtgärder för stöd av en allmän upprustning av distributionsnäten, som utredningen avlämnat till Chefen för kommunikationsdepartementet den 27 november 1950 och till Kungl. Maj :t den 26 januari 1953. Väsentliga delar av den sistnämnda skrivelsen komma att refereras i det följande. Elkraftutredningen vill slutligen i detta sammanhang erinra om följande tre, av utredningen tidigare framlagda handlingar, nämligen Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft (redogörelse nr 1, SOU 1947:3), Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4) samt Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950 (SOU 1951: 14). Som redan påpekats i samband med behandlingen av städernas elkraftförsörjning (s. 198) äro vissa problem på ifrågavarande område gemensamma för städer och landsbygd även om man såväl i detta betänkande som i tidigare sammanhang behandlar dem såsom stads- respektive landsbygdsproblem beroende på var de främst anses höra hemma. Särskilt landsbygdens tätorter intaga en mellanställning. För dessa kunna i olika avseenden och i olika utsträckning gälla synpunkterna på såväl städernas som den egentliga landsbygdens elkraftförsörjning. Förefintliga brister och svagheter inom landsbygdens elkraftförsörjning ha huvudsakligen samband med distributionen och det är därför i första hand distributionsföretagens problem, som i detta sammanhang skola skärskådas. Vid elkraftutredningens undersökningar angående eldistributionen på landsbygden har det visat sig, att de olika distributionsföretagen arbeta under mycket skiftande ekonomiska, tekniska och organisatoriska förhållanden, vilka delvis äro en följd av den historiska utvecklingen. Landsbygdselektrifieringen har, som framgår av översikten i kap. 2, i sin utveckling följt en våglinje, som har sina toppar i tider av bristhushållning i samband med två världskrig och sin vågdal i mellanliggande depressionstid. Elektri206

fieringsarbetet har sålunda varit mest omfattande under dyrtider med samtidig brist på fullgod materiel. Forceringen och knappheten på kvalificerad arbetskraft har på många håll resulterat i en bristfällig planläggning och även påverkat arbetets kvalitet. Allt detta har haft till följd att särskilt de under första världskriget utförda elektrifieringsarbetena ofta blivit tekniskt undermåliga och fått ett försämrat ekonomiskt utgångsläge. Under senare år har den ytterst snabba utvecklingen ifråga om elkraftens användning, icke minst på landsbygden, ställt anspråk på en motsvarande utveckling av distributionsapparaten, vilka anspråk distributionsföretagen i mycket stor utsträckning dock icke varit mäktiga att fylla. För att få en uppfattning om i vilka avseenden bristfälligheter inom landsbygdens elkraftförsörjning förekomma, synes det lämpligt att söka belysa hithörande frågor från skilda synpunkter. Till närmare granskning skola därför upptagas vissa landsbygdsdistributionen berörande förhållanden av teknisk, ekonomisk och organisatorisk natur, som kunna inverka begränsande eller hindrande för en rationell lösning av kraftförsörjningsfrågan. Dessförinnan skall emellertid som en lämplig bakgrund i korthet beröras en del problem av mera allmän karaktär.

Några allmänna

landsbygdsproblem

Med hänsyn till sitt uppdrag har elkraftutredningen ansett det angeläget att sammanställa en kortfattad översikt av vad som nu anses vara landsbygdens huvudproblem, särskilt i den mån dessa ha eller kunna väntas få samband med elkraftförsörjningen. Det är av intresse att gå något tillbaka i tiden. Förhållandet mellan stad ' och landsbygd har spelat en stor roll i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Ända intill tiden för det industriella genombrottet mot mitten av 1800-talet kan man för vårt land säga, att relationerna mellan städerna och landsbygden karakteriserades av samma drag som i äldre tid. Förutsättningen för den industriella utvecklingen var då bl. a. möjligheten till en tämligen samlad produktion, där kraftkällan för den maskinella driften, ångan eller den direkta vattenkraften, kunde utnyttjas i relativt stora, fasta enheter i kontinuerlig drift. För att tillgodose detta följde med den växande industrin ökad tätortsbildning samt tätorternas starka tillväxt. Glesbygden med dess till jordens avkastning bundna produktion och spridda bebyggelse hade ringa förutsättningar att utnyttja en motsvarande mekanisering för jordbruket och ej heller för en differentierad industriell produktion. Av nämnda orsaker har bl. a. lönenivån inom t. ex. de industriella och kommersiella täfortsyrkena stigit snabbare än i jordbruket, som först senare fått möjlighet att ekonomiskt utnyttja maskiner (genom förbränningsmotorer och elkraft). I samband härmed har utvecklingen under de senaste 75—100 åren karakteriserats av en nära nog oavbruten om än till stor207

leken växlande flyttning från landsbygdens främsta näring, jordbruket, till de nya stadsmannanäringarna i tätorter. Man bör emellertid ha i minnet, att det som hårdast pressat jordbruket under industrialismens tidigare skeden icke har varit de anspråk på arbetskraft och kapital, som kommit från industrin. Den stora jordbrukskrisen på 1880-talet berodde på konkurrens från det transoceana jordbruket och från den ryska produktionen. Den nya och än allvarligare jordbrukskrisen genom prisfallet kring 1930-talet berodde på konkurrens från jordbruket i vissa stora produktionsländer med större förutsättningar bl. a. genom jordbrukets mekanisering. Härtill kom ett starkt försvårat handelsutbyte. För hundra år sedan var den totala befolkningen i Sverige 3,5 milj. Av dessa bodde ca 90 \% på landsbygden. Ca 80 % tillhörde yrkesgruppen jordbruk med binäringar (egentlig landsbygd). Huvudparten av befolkningen bodde m. a. o. i en relativt gles bygd i nära anslutning till den odlade jorden. Endast 10 % funnos i städer och ungefär lika många i rikets då inregistrerade 29 köpingar eller i brukssamhällena. Femtio år senare, vid sekelskiftet 1900, var bilden i många avseenden en annan. Industrialismens genombrott, näringsfrihetens genomförande och järnvägarnas tillkomst hade förändrat samhällets struktur. Detta gällde icke minst för landsbygdens del. Av landsbygdens stora födelseöverskott, över 2 milj. under perioden 1850—1900, har man beräknat att emigrationen tog 0,9 milj., landsbygdssamhällena (landsbygdens tätorter) ungefär lika mycket och städerna återstående 0,5 milj. Befolkningstillskottet på landsbygden kunde icke få sin utkomst vid jordbruket. Den agglomerade landsbygden, tätorterna som representerade mellanformen mellan städer och egentlig landsbygd, utvecklades. Vad stadsnäringar m. fl. då icke mäktade taga emot gick till andra länder. Under femtioårsperioden 1900—1950 har yrkesgruppen jordbruk med binäringar fortsatt att lämna folk till städerna och den tätortsbetonade landsbygden. Ju längre denna folkvandring pågått och jordbruksbefolkningens födelseöverskott minskat desto mer ha vissa följdverkningar framträtt. Så sent som under 1930-talet kunde de tätortsbetonade näringarna industri, handel, samfärdsel och allmän tjänst öka utan någon större och till sina verkningar i olika avseenden mera påtagbar befolkningsminskning inom jordbruket. Ett annat blev förhållandet efter omkring 1940. Därest icke en stark och hittills oförutsedd ändring av vårt näringslivs struktur skulle inträffa, anses minskningen av den direkt jordbrukande befolkningen ännu komma att fortsätta om än med olika styrka i olika delar av landet. Man har räknat med att omflyttningen av arbetskraft mellan olika näringsgrenar så småningom leder till åtminstone ett någorlunda jämviktsläge. Måhända kan antagas, att ett sådant läge inträder om ytterligare tjugo år med en jordbruksbefolkning av en knapp femtedel mot nuvarande ca en fjärdedel av totala befolkningen. 208

Orsakerna till denna folkflyttning har tidigare berörts något. Här skall några ytterligare synpunkter återgivas i detta sammanhang. ökningen av de enskilda fastigheternas åkerareal har inneburit en viss — ehuru ganska obetydlig — minskning av jordbrukets företagarantal och därmed en reducering av antalet brukningsdelar inom jordbruket. Kanske än mera avgörande för det minskade arbetskraftsbehovet har varit den för jordbrukets del pågående driftsmekaniseringen. De förbättrade tekniska anordningarna både i den direkta produktionen och i hem och hushåll ha friställt många armar. Industrin själv har härvid övertagit många led i en äldre jordbruksproduktion. Givetvis måste det också ur allas synpunkt vara önskvärt, att jordbruket under tillfredsställande produktionsförutsättningar inte binder onödig arbetskraft. Lönekonkurrensen från andra näringar och tron på förbättrad levnadsmiljö inom tätorterna synes dock ha föranlett en för kraftig avflyttning från jordbruket. Man måste ha i minnet att vår begränsade befolkningstillväxt i förhållande till främst industrins expansion och speciella krav på lokalisering i viss mån framtvingat denna för vårt land särskilt framträdande typ av konkurrens om arbetskraften. De problem, som folkavflyttningen kan medföra för vissa jordbruks- och skogsbygder, äro ofta svårbemästrade. Genom befolkningsuttunningen kunna utpräglade glesbygder uppstå, där en fortsatt avflyttning berör främst de yngre åldersklasserna och av dem mest kvinnorna. Kostnaderna för att förse befolkningen med den gemensamma service, som livet numera fordrar, bli i regel där relativt höga och denna förbättrade standard därför svår att åstadkomma. I vissa trakter har man redan nått eller når kanske snart den gräns, där befolkningsuttunningen med dessa följder medför att bygden kan ha svårt att bestå. Minskad jordbruksbefolkning inom en bygd behöver dock ej medföra en dylik tillbakagång. Inom våra bättre utvecklade jordbruksbygder t. ex. har visserligen befolkningen minskat men åldersklass- och könsfördelningen k u n n a t bibehållas någorlunda tillfredsställande. Här i korthet antydda problem ha visat sig bli alltmera aktuella och därför kräva ökad uppmärksamhet. Våra dagars centrala jordbruks- och landsbygdsproblem synas invecklade. Jordbruksrationalisering i ordets egentliga bemärkelse är önskvärd, men dess följder, när stark folkuttunning följer i en bygd, kräva motåtgärder. Det har därvid bl. a. talats om att man mera än hittills skulle söka länka utvecklingen in i sådana banor, att en från jordbruket (och skogsbruket) flyttande befolkning kunde bli varaktigt bosatt i bygden, t. ex. i mindre tätorter eller bebyggelseområden med god funktion i förhållande till kringliggande bygd. Dessa tätorter skulle då samverka med de egentliga jordbruksbygderna och erbjuda möjligheter till hantverk och småindustri samt servicetjänster av olika slag för bygdens lokala behov. Härigenom skulle en landsbygd kunna erbjuda tillfällen till större yrkesdifferentiering liksom över huvud taget till ett kulturellt och materiellt rikare liv än vad nu stundom kan vara fallet. I detta sammanhang talas 209 i i

även om de mera utpräglade skogsbygderna och att fall kunna finnas, när även en befolkning skulle kunna samlas till en lämpligt belägen centralort eller tätbebyggelse — som helst även skulle inrymma annan bebyggelse än skogsarbetarnas — och därigenom få del av förbättrade förhållanden i olika avseenden. Exempel finnas även, där större arbetskraftssökande industriföretag kunnat lägga delar av sin produktion inom en bygd, där yrkesgruppen jordbruk med binäringar varit starkt förhärskande. Man torde vara ense om vikten för landsbygden och dess jordbruksbygder av ökade gemensamma realkapitalanläggningar av olika slag. Tidigare har nämnts betydelsen av jordbrukets mekanisering. Härtill bör erinras om fördelen av goda trafikförbindelser för transporter av olika slag, tillgång till tillfredsställande vatten och avlopp, god elkraft, telefon med för landsbygden avpassade taxeområden, goda byggnader med mekaniserade ekonomiavdelningar för matlagning och tvätt samt gårdsdriften i övrigt ävensom erforderlig markplanering för en effektiv byggnadspolitik och annan hithörande verksamhet genom de nya storkommunerna. Härigenom blir grunden lagd för en god, mångsidig utveckling av en landsbygd. Detta gäller såväl dess jordbruk som andra näringar såsom hantverk, småindustri och diverse serviceyrken. Det kan i detta sammanhang förtjäna erinras om att jordbrukets produktion har kunnat öka i sådan omfattning att, medan det för femtio år sedan endast nödtorftigt tillgodosåg vårt behov, räcker det nu trots en starkt minskad jordbruksbefolkning för en med ca 2 milj. ökad folkmängd. Man kan nog säga, att det är elkraften, som i mycket skall kunna ge förutsättningarna för utvecklingen i många, delvis förändrade avseenden. Tidigare omnämndes det industriella genombrottet kring mitten av 1800-talet och h u r ångan som kraftkälla ledde till utvecklingen av tätorter och samtidig utflyttning från jordbruksbygderna. För glesbygden kunde icke denna kraftkälla utnyttjas. Helt andra blevo förutsättningarna genom elkraftens införande. Elkraft kan levereras till snart sagt de minsta enheter till förhållandevis lågt pris. Genom den ökande utnyttjningen av elkraft för allt flera ändamål skapas dessutom allt bättre förutsättningar för en rationell och ekonomisk elkraftanvändning även inom landsbygdens spridda bebyggelse. De med landsbygdens näringsliv förbundna speciella problemen fordra emellertid vederbörligt beaktande. Frågan om landsbygdens elkraftförsörjning framstår som en faktor av mycket stor betydelse.

Landsbygdsdistributionens

omfattning

Elektrifieringsgraden (dvs. det procentuella antalet bostadshushåll, som har tillgång till elektricitet för åtminstone belysning) var år 1950 för den egentliga landsbygden 93 % och för hela landsbygden, dvs. all bebyggelse 210

utom städer, 96 %. För hela riket (städer och landsbygd) var elektrifieringsgraden samma år 97 å 98 %. Ovannämnda siffror äro hämtade ur elkraftutredningens redogörelse för landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. Det under de senaste årtiondena pågående elektrifieringsarbetet hade år 1950 lett därhän, att endast 46 500 av de omkring 700 000 bostadslägenheterna på egentliga landsbygden ännu voro oelektrifierade. Av dessa oelektrifierade lägenheter föllo på Norrland exklusive Gästrikland 8 500, på södra och mellersta Sveriges, inklusive Gästrikland, skogs- och dalbygder 22 000 samt på södra och mellersta Sveriges slättbygder 16 000. Beaktar man det elektrifieringsarbete, som utförts sedan ovannämnda tidpunkt, kan antalet oelektrifierade hushåll på den egentliga landsbygden vid slutet av år 1953 uppskattas till i runt tal 30 000. Elektrifieringsgraden var sålunda vid denna tidpunkt ungefärligen 96 % för den egentliga landsbygden. För hela landsbygden torde den ha stigit till omkring 97 % och för hela riket till omkring 98,5 %. Den återstående elektrifieringen är naturligt nog den, som är besvärligast att utföra och drar de högsta specifika kostnaderna. Man torde kunna räkna med att vårt land inom något tiotal år kan anses vara elektrifierat så långt detta är praktiskt möjligt, varvid bortses från sådana områden med mycket gles bosättning, där en elektrifiering icke kan tänkas komma till stånd med rimliga kostnader. Antalet inom dylika områden belägna hushåll kan uppskattas till sammanlagt ett eller annat tiotusental, dvs. 1 å 2 % av det totala antalet hushåll på landsbygden. Det må emellertid redan nu påpekas — elkraftutredningen återkommer härtill längre fram i denna redogörelse — att en väsentlig del av de på landsbygden belägna elektrifierade hushållen endast äro vad man kallar belysningselektrifierade, dvs. överföringsanläggningarna äro så knappt dimensionerade, att de i huvudsak möjliggöra enbart elektrisk belysning. Trots att sålunda landsbygdens extensiva elektrifiering nått långt är det blott en förhållandevis liten del av landets totala elkraftkonsumtion, som faller på landsbygden. I samband med redogörelsen för städernas elkraftförsörjning har redan framhållits, att av den detaljdistribuerade elkraften, vilken år 1952 utgjorde 28 % av den totala för högvärdiga ändamål nyttiggjorda elkraften, omkring 40 % faller på landsbygden, inklusive landsbygdens tätorter. Frånräknas köpingar och municipalsamhällen utgör landsbygdens andel endast omkring 30 %, dvs. omkring 8 % av den totala konsumtionen. Förbrukningsintensiteten för detalj distribuerad energi på landsbygden varierar inom mycket vida gränser. För mera välelektrifierade områden låg den år 1951 ungefärligen vid 200 å 300 k W h / N t e medan den för mindre välelektrifierade områden ofta understeg 50 k W h / N t e . En uppfattning om den totala detalj förbrukningens och dess olika undergruppers tillväxt och nuvarande storlek samt om den väntade utvecklingen kan erhållas av bilderna 3, 8 och 10. 211

Den tekniska distributionsapparaten I stor utsträckning omhänderhar en råkraftleverantör kraftöverföringen fram till eller till och med bygdetransformatorn, under det att ett medelstort eller mindre detalj distributionsföretag svarar för distributionen över ortsnätet med tillhörande lågspänningsnät. I en del bygder har elektrifieringen lösts genom att råkraftleverantören dragit fram överföringsledningar till varje enskild ortstransformator. Distributionsföretag (transformatorlag), som därigenom befriats från kostnader för högspänningsnät, äro genomgående mycket små. På andra håll omhänderhar det råkraftdistribuerände företaget även detalj distributionen fram till konsumenterna. Erfarenheterna säga att missförhållanden, grundade på otillfredsställande tekniska betingelser inom distributionsapparaten, främst äro att finna inom områden, som försörjas med elkraft över små eller medelstora detalj distributionsföretag, varmed dock icke är sagt att missförhållanden icke förekomma även på andra håll. Dessa erfarenheter ha bekräftats genom elkraftutredningens undersökningar. Den analys av landsbygdsnätens tillstånd, som gjorts i elkraftutredningens redogörelse nr 3 (s. 10—14 samt 80—88), är fortfarande fullt aktuell. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas att landsbygdsföretagens anläggningar ofta icke äro i tillfredsställande skick sett från drifts- och säkerhetssynpunkt och att nätens överföringsförmåga måste bedömas som i stor utsträckning otillräcklig. Näten äro till stora delar sådana, att de, om icke betydande förbättringar snart åstadkommas, icke på ett nöjaktigt sätt kunna tillgodose de ökade behov, som kunna förväntas under den närmaste tiden. Särskilt näten tillhörande små distributionsföretag äro otillräckliga. Som en av orsakerna till de rådande förhållandena inom landsbygdsnäten har angivits den brist på materiel och arbetskraft, som förelegat under en lång följd av år, och de under de senare åren starkt ökande materiel- och arbetskostnaderna. Även företag, som ha god vilja att förbättra sina anläggningar, kunna genom materiel- och kapitalsvårigheter bli hindrade härifrån. Den betygssättning av detalj distributionen i avseende på driftsäkerhet och nätens belastningsbarhet, som överinspektörerna i statens elektriska inspektion gjort inom sina områden på elkraftutredningens begäran — redovisad i redogörelse nr 3 — är visserligen icke fullt jämförbar inbördes men ger dock möjlighet till det ungefärliga sammanfattande omdöme, som nedanstående tabell 3 visar. Bedömningen avser förhållandena i början av 1950talet. I elkraftutredningens nyssnämnda skrivelse den 26 januari 1953 med förslag till statliga stödåtgärder för landsbygdsdistributionens upprustning har upprustningskostnaden för detalj distributionsnäten, hänförd till då rådande förhållanden, beräknats till i runt tal 400 milj. kronor. Det h a r därvid förutsatts en allmän standard på anläggningarna efter arbetenas utförande motsvarande ungefär den standard, som nu råder inom exempelvis 212

Tabell 3. Sammanfattande omdöme av det tekniska tillståndet år 1950 av landsbygdens detaljdistributionsnät. (Enligt uppgifter från överinspektörerna i statens elektriska inspektion) Med hänsyn till Ur drifts- och säöverföringsförmåkerhetssynpunkt, i gan, i % av totala % av totala anlägganläggningsningsbeståndet beståndet

Mycket bra Bra Dåligt Mvcket dåligt Summa

5 45 40 10

5 35 45 15

vattenfallsverkets egen detaljdistribution. Nämnda kostnadssiffra utgjorde självfallet en grov uppskattning. Genom arbetenas utsträckning över en förhållandevis lång tidsperiod borde man räkna med att högst avsevärda avvikelser från den angivna totalkostnaden kunde uppstå. Enligt elkraftutredningens uppfattning ha sedan januari 1953 icke så stora ändringar i berörda förhållanden inträtt, att de motivera en justering av den gjorda uppskattningen. Landsbygdsnätens standardisering Undersökningarna rörande distributionsapparatens tekniska tillstånd ha klart visat, att distributionsnäten hos ett stort antal landsbygdsföretag för närvarande icke äro i sådant skick, att de kunna tillgodose de ökade behov, som kunna förväntas under de närmaste åren. Ett intensifierat upprustnings- och rationaliseringsarbete genom förnyelse, omläggning och förstärkning av landsbygdsnäten med bl. a. erforderlig höjning av distributionsspänningen till lämplig standardspänning är sålunda ett önskemål, som elkraftutredningen vill starkt understryka. Genom att landsbygdselektrifieringens tillkomst och utbredning i allmänhet berott av lokala initiativ och sålunda skett områdesvis vid skilda tidpunkter och under mycket växlande betingelser, ofta under stark tidspress, har självfallet den planmässighet saknats, som måste förutsättas för en väl genomförd standardisering av den elektriska materielen. Till större delen ha elektrifieringsarbetena dessutom utförts under en tidsperiod av intensiv teknisk utveckling, då standardiseringstanken icke var så stark som nu och standardiseringen på närliggande områden ej heller hunnit så långt som nu. Det är uppenbart att det hade varit fördelaktigt ur fabrikations-, anläggnings- och driftsynpunkt om en längre gående standardisering av 213

spänningar, apparatstorlekar och apparatutförande hade kunnat genomföras icke blott inom de olika kraftföretagen var för sig, vilket i stor utsträckning så småningom skett, utan även mellan de olika företagen. Förekommande olikheter i exempelvis spänningssystemen ha emellertid medfört praktiska svårigheter att få till stånd ett mera genomgripande förenhetligande. Enligt givna direktiv ingår i elkraftutredningens uppdrag även att undersöka de elektriska system- och standardiseringsfrågorna. Dessa frågor ha upptagits till behandling av den på elkraftutredningens initiativ tillkomna samarbetskommittén för landsbygdsnätens standardisering. Genom denna kommittés försorg ha hittills utarbetats normer för ortstransformatorer, varigenom viktiga data och utförande av dessa i distributionsnäten ingående betydelsefulla anläggningsdelar standardiserats. Dessutom har framlagts förslag till standard för såväl ortstransformatorstationer som linjemateriel för ortsnät och lågspänningsnät. Kommittén utarbetar f. n. en handbok, som förutom rekommendationer beträffande materiel och konstruktioner skall innehålla tekniska råd och anvisningar rörande nyelektrifierings- och förstärkningsarbeten inom landsbygdsnäten. Förutsättningarna för en rationalisering och ett ökat förenhetligande inom den tekniska delen av landsbygdsdistributionen och därigenom för ett nedbringande av de totala, framtida anläggningskostnaderna torde härigenom icke oväsentligt förbättras.

Landsbygdsdistributionens

och distributionsföretagens

organisation

I kap. 2 har lämnats en tämligen ingående redogörelse för den hittillsvarande utvecklingen av bl. a. landsbygdens elkraftförsörjning, och de därmed sammanhängande organisatoriska förhållandena. Det framgår av denna redogörelse, att de organisatoriska och ekonomiska frågorna för landsbygdselektrifieringen redan från början blevo problem av stor betydelse och räckvidd. Den första elektrifieringen fick på många håll karaktären av »skumelektrifiering», varvid distributionsnäten utformades och dimensionerades endast för de aktuella behoven inom små områden med något så när tät bebyggelse. Sålunda tillkommo en mängd små och inbördes utspridda distributionsföretag, vilka ofta saknade förutsättningar för elektrifieringens utvidgning till mellanliggande områden. På många håll bildades småföretag genom att ett begränsat antal abonnenter fingo utnyttja den produktion av elkraft som kunnat ordnas vid en kvarnrörelse eller annat mindre industriföretag, som redan på ett tidigt stadium för sitt kraftbehov utnyttjat ett närbeläget mindre vattenfall. Inom några större råkraftföretags områden organiserades landsbygdsdistribution i större skala genom bildande av elektriska distributionsföreningar. Även dessa omfattade till en början endast de tätast bebyggda delarna av landsbygden. Medan i städer 214

och köpingar distributionen i flertalet fall omhändertogs av kommunala elverk befattade sig kommunerna på den egentliga landsbygden endast undantagsvis direkt med kraftdistributionen. Allt detta har lett till en förhållandevis stor organisatorisk splittring och oenhetlighet inom denna del av vår kraftförsörjning, där sålunda företag av ett flertal olika organisationsformer och mycket varierande storlek svara för kraftens slutliga distribution fram till konsumenterna. Elkraftutredningens undersökningar rörande organisatoriska förhållanden inom detaljdistributionen ha utförligt behandlats i förutnämnda redogörelse nr 3 (s. 15—20, 89—93). Sammanfattningsvis framgår därav att 58 % av alla landsbygdsföretag år 1950 utgjordes av föreningar. Det procentuella antalet förbrukare på landsbygden, som erhöll kraft genom föreningar, var 33 %. Endast 9 % av företagen voro aktiebolag men dessa hade hand om icke mindre än 36 % av antalet landsbygdsförbrukare. Bolagen voro sålunda genomsnittligt väsentligt större än föreningarna. Företagstyperna industri respektive enskild person utgjorde vardera 13 % av antalet företag men hade hand om 16 respektive 3 % av antalet förbrukare. Statliga, kommunala och speciella företag redovisades tillsammans som 7 % av antalet företag, omfattande 12 % av antalet förbrukare. I fråga om företagstypernas lokala fördelning framgår det, att föreningarna år 1950 bildade den till antalet största företagsgruppen i samtliga län utom Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Gävleborgs län. Det har visat sig att föreningsdriften är förhållandevis vanlig inom län, där förekomsten av mindre, lokala kraftkällor är ringa eller där större kraftföretag på ett relativt tidigt stadium byggt överföringsnät för försäljning av råkraft. På platser med små, lätt utbyggbara fall omhänderhas kraftförsörjningen i stor utsträckning, såsom en följd av den lokala vattenkraftens tidiga användning för kvarnar, sågar och andra smärre industrier, av företag av typen industri och enskild person. Beträffande landsbygdsföretagens fördelning på olika storleksgrupper framgår vidare av redogörelse nr 3 att av de år 1950 existerande ca 2 750 landsbygdsföretagen hade ca 2 330 eller 84 % ett förbrukareantal understigande 500 per företag. Av landsbygdens totalt 894 100 förbrukare erhöllo 284 300 eller 32 % elkraft från företag med mindre än 500 förbrukare per företag. Ungefär hälften av alla landsbygdsförbrukare erhöll kraft från företag med mindre än 1 000 förbrukare vardera. I redogörelsen belyses även utvecklingen under senare hälften av 1940talet. Det framgår därav, att distributionsföreningarnas andel av den totala detalj distributionen under nämnda tidsperiod minskat och att samtidigt därmed antalet småföretag minskat. Detalj distributionens handhavande har rönt en märkbar förskjutning mot större företag, vanligen av aktiebolagstyp. Den statliga detalj distributionen har ökat från att omfatta 2,3 % av landsbygdsförbrukarna år 1944 till 5 % år 1950 (7 % år 1952). Dessa 215

förhållanden sammanhänga med att råkraftföretagen i tämligen stor utsträckning övertagit små återförsäljande företag, ofta föreningar. Företrädesvis har detta skett när småföretagen haft svårigheter att vidmakthålla tillfredsställande distributionsförhållanden. Båkraftföretagen ha därigenom utökat sin från början i vissa fall tämligen obetydliga detalj distribution. Sammanslagningar sinsemellan av angränsande små och mindre bärkraftiga företag ha däremot icke skett i någon större omfattning dels tydligen beroende på att det under nuvarande förhållanden icke finnes något lämpligt organ, som kan tänkas ta initiativet till och genomföra eller genomdriva dylika rationaliseringar, dels förmodligen också beroende på ett växande intresse från råkraftleverantörens sida att själv ta hand om detalj distributionen. Även om man bortser från lantgårdar, industrier o. d., som bedriva distribution huvudsakligen i syfte att förse anställda med elkraft, finnas otvivelaktigt en mängd distributionsföretag, där antalet förbrukare är så lågt att en rationell drift knappast är tänkbar. Konsumentstockens sammansättning kan vidare ha stor betydelse för distributionsverksamhetens utveckling. Den av jordbrukets elinventering gjorda undersökningen, som också refereras i redogörelsen nr 3, utvisar, att användningen av elkraft inom det rena jordbruket ännu är mycket begränsad. I städer och andra tätorter utgör avsättningen till industrier, hantverk, affärer o. d. en betydelsefull faktor, som verkar utjämnande på kraftuttagningen, medan jordbruksdistrikten visa lägre utnyttjning av den relativt höga elektriska effekt, som måste ställas till jordbrukets förfogande. Den ensidiga sammansättningen av konsumentstocken hos ett distributionsföretag inom ren jordbruksbygd ger sålunda ej samma möjligheter för företaget att utnyttja abonnerad effekt som inom städerna. De system för landsbygdselektrifiering, som följts i vårt land, ha som förut anförts haft till följd en betydande splittring av detaljdistributionen i många och ofta mycket små enheter. Genom den av omständigheterna framtvingade utvecklingen under senare åren pågår en förskjutning mot storföretagsdrift. Nämnda utveckling går emellertid förhållandevis långsamt, enär sanering på denna väg vanligen icke sker annat än i fall med extremt undermålig distribution. Det kan också ifrågasättas om en oreglerad och eventuellt intensifierad utveckling av detta slag är önskvärd. Beträffande de inom landsbygdsdistributionen förekommande olika organisationsformerna må följande tilläggas. Den kooperativa organisationsformen kan sägas vara den normala överallt, där den lokala distributionen ordnats genom ett för ändamålet särskilt bildat företag. Den grundläggande principen för flertalet kooperativa distributionsföretag är numera, vilket framgår av kap. 2, att varje konsument skall ingå i företaget med ett antal andelar motsvarande »omfattningen av och ändamålet med den av medlem ägda eller brukade fastigheten eller dess 216

elektriska anläggning» och som kapital insätta häremot svarande del av anläggningskostnaden. Som regel äro också samtliga stadigvarande förbrukare inom en andelsförenings område tillika medlemmar i föreningen. Det är dock ej ovanligt, att medlemskretsen gjorts sluten och att nytillträdande förbrukare — i motsats till medlemmarna benämnda abonnenter •— icke åtnjuta samma förmåner i form av rätt till vinstutdelning eller låga taxor som medlemmarna. Den ekonomiska föreningen såsom organisationsform lägger sålunda icke något verkligt hinder i vägen för det enskilda vinstintressets tillgodoseende och för att förbrukare uteslutas från möjligheten att utöva inflytande på företagets skötsel. Att den ekonomiska föreningen blivit i viss mån dominerande som administrationsform beror delvis på, att vattenfallsstyrelsen och även enskilda storkraftleverantörer i stor utsträckning, åtminstone tidigare, understött detta system med lokala företag av kooperativ natur. Man ville få bygdens män aktivt intresserade i såväl tillkomsten som förvaltningen av detaljdistributionen, man ville utnyttja den inom andra områden, t. ex. mejeriföreningsrörelsen, vunna erfarenheten, man ville försäkra sig om bygdens ekonomiska medverkan till uppbyggandet av distributionsapparaten osv., allt i avsikt att hålla distributionskostnaderna nere vid lägsta möjliga nivå. Att detta rent svenska system med lokala företag ledda av tekniskt oskolade förtroendemän utfallit så väl som det på många håll obestridligen gjort, beror på flera samverkande omständigheter, främst därpå att man sammanfört de för uppgiften intresserade lokala krafterna med kraftverkens tekniskt skolade personal och att mellan dessa båda ett i stort sett gott samarbete varit rådande. Utvecklingen har emellertid bl. a. medfört ett alltmer ökat behov av teknisk-ekonomisk sakkunskap inom landsbygdsdistributionen, och sådan har i många fall ej i tillräcklig grad stått till de lokala småföretagens förfogande. De av enskild person drivna företagen utgöras till mycket stor del av små företag. Distributionen sker exempelvis genom ägaren till ett jordbruk eller en kvarn och avser företrädesvis anställda eller andra närboende enligt överenskommelser, som träffats från fall till fall. Industriföretag med landsbygdsdistribution äro ofta organiserade såsom aktiebolag. I motsats till de under gruppen aktiebolag förda företagen driva de emellertid distributionen såsom birörelse vid sidan av den egentliga, industriella verksamheten. Industriernas detalj distribution är i regel begränsad till ett närliggande område, som huvudsakligen bebos av i industriföretagen anställda personer. I gruppen aktiebolag ingå i första hand en del stora råkraftsäljande kraftaktiebolag, som själva samtidigt ha mer eller mindre omfattande landsbygdsdistribution inom sina kraftverksområden, exempelvis Sydsvenska kraftaktiebolaget, Yngeredsfors, Gullspång-Munkfors och Skandinaviska elverk. Aktiebolagsformen användes emellertid även av mera lokalt betonade 217

småföretag. För några av statens vattenfallsverk övertagna företag h a r aktiebolagsformen bibehållits. De kommunala företagen äro som nämnts relativt fåtaliga på landsbygden och finnas där merendels i köpingar och municipalsamhällen. Elkraftförsörjningen på landsbygden har först så småningom kommit att framstå såsom en kommunal angelägenhet. Landskommunernas möjligheter att själva svara för detalj distributionen motverkas dessutom ofta av det förhållandet, att distributionsområdenas av tekniska skäl bestämda gränser icke sammanfalla med kommunernas. Som tidigare nämnts (s. 202) förekommer dock en ganska omfattande landsbygdsdistribution i kommunal regi därigenom, att åtskilliga stadselverk förse den omkringliggande landsbygden med elkraft. Detta kan i många fall vara till fördel för landsbygden, i det att de jämförelsevis stora stadselverkens större resurser och möjligheter i fråga om sakkunnig personal, lågt råkraftpris och rationellt ordnad drift komma även landsbygden tillgodo. Å andra sidan föreligger svårigheter för landsbygdskonsumenterna att utöva inflytande på stadselverkens skötsel av landsbygdsdistributionen. Hithörande problem skola mera ingående behandlas i ett senare avsnitt rörande »Kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen» (s. 270). Av det sagda framgår, att detalj distributionen av elkraft särskilt på landsbygden handhas av företag med mycket skiftande organisationsformer. Det finnes emellertid ingen anledning antaga, att förekommande bristfälligheter beträffande landsbygdsdistributionen i nämnvärd grad ha sin grund däri, att den i det särskilda fallet valda företagsformen i och för sig varit olämplig. Förekommande olägenheter torde i första hand betingas av att distributionsenheterna varit för små eller icke tillräckligt bärkraftiga. Det kan göras gällande att företag, som drivas av enskild person eller bolag, ha olämpliga organisationsformer ur den synpunkten, att de i första hand tillgodose det privata vinstintresset och att konsumenterna ha mycket små möjligheter att göra sina intressen gällande. På samma sätt kan dock sägas att också statens vattenfallsverk och de kommunala elverken äro affärsdrivande verk, även om vinstintresset här ej har samma betydelse, samt att åtminstone de mindre konsumenternas möjligheter att mera nämnvärt inverka på företagens skötsel även i dessa fall av naturliga skäl äro begränsade. Teoretiskt sett böra de organisationsformer vara u r allmän synpunkt lämpligast, där förbrukarna eller samhällsmedlemmarna ha de största möjligheterna att öva skäligt inflytande på verksamheten. Speciellt den kooperativa distributionsföreningen borde utgöra en organisationsform, där önskemålen om såväl vinstintressets avkoppling som förbrukarnas möjligheter att öva skäligt inflytande på verksamheten i väsentlig grad kunna tillgodoses, under förutsättning att föreningen icke är av sluten typ. Oavsett vilken organisationsform som tillämpas gäller emellertid som regel, att distributionsföretagen måste drivas enligt affärsmässiga grunder och att de en218

skilda förbrukarnas eventuella möjligheter att göra sina intressen gällande i huvudsak äro av formell art.

Tillgång

till teknisk och ekonomisk

sakkunskap

Vid nyelektrifiering på landsbygden förekomma en mängd frågor som kräva fackkunskap. Hit höra frågor som röra bildandet av en ekonomisk förening, kapitalanskaffning, distributionsapparatens planläggning, dimensionering och utformning, sökande av koncession och statsbidrag, upprättande av kontrakt med byggnadsentreprenör och råkraftleverantör, fastställande av detalj distributionstariffer samt ordnande med bokföring, mätareavläsning och debitering. Även sedan elektrifieringen genomförts erfordras teknisk och ekonomisk sakkunskap för företagens normala skötsel, för tillsyn, utvidgning och förstärkning, reparation och underhåll av näten, för övervakning av företagens ekonomi och uppgörande av bokslut, för handläggning av tariffrågor, för uppgörande av råkraftkontrakt osv. Vidare är det i hög grad önskvärt, att distributionsföretagen kunna lämna sina förbrukare en viss, elementär kundtjänst såsom anvisningar för installationer, råd angående vilka detaljer, som kunna och böra elektrifieras och råd vid anskaffandet av elektriska bruksföremål, exempelvis vilka motorstorlekar, som erfordras i olika fall, samt huruvida elektrisk matlagning och annan elvärme kan användas. Den sakkunskap, som står till distributionsföretagens förfogande, kan företrädas av företagens egen personal, ävensom utomstående, konsulterande organ. Större distributionsföretag ha som regel tillgodosett sitt väsentliga behov av teknisk och ekonomisk sakkunskap genom att anställa kvalificerad personal och äro sålunda i mindre utsträckning beroende av rådgivning utifrån. Medelstora och små distributionsföretag sakna däremot, som framgår av redogörelsen för förekommande organisationsformer, i stor utsträckning egen sakkunnig personal och ledas administrativt och ekonomiskt merendels av förtroendemän utan särskild utbildning. För det tekniska handhavandet av anläggningarna finnes normalt vid medelstora företag en hel- eller deltidsanställd elektrisk installatör men småföretagen sakna ofta helt dylik teknisk personal. Det är uppenbart att dessa medelstora och små distributionsföretag i stor utsträckning äro hänvisade till utomstående konsulterande organ och installationsfirmor för råd och anvisningar i olika frågor och hjälp med att utföra även enklare arbetsuppgifter. Alltsedan landsbygdselektrifieringens tidigaste skede har det rått brist på kvalificerad personal för distributionsföretagens tekniska ledning. Särskilt under den forcerade elektrifiering, som kom till stånd under och efter första världskriget, kom denna brist till synes i dåligt planlagda och utförda anläggningar. Vid denna tidpunkt var installatörsyrket fritt och anlägg219

ningarna kommo därför ofta att utföras av personer, som saknade såväl teoretisk som praktisk utbildning i installatörsyrket. Genom tillkomsten av 1919 års förordning angående behörighet att utföra elektriska anläggningar förbättrades förhållandena, även om det till en början vanns icke mycket mer än att de mest inkompetenta yrkesutövarna eliminerades och att installatörernas ansvarskänsla stärktes. Man får n ä m ligen beakta, att åstadkommandet av en kompetent yrkeskår av den storleksordning, varom här är fråga, måste vara en svår och tidskrävande uppgift, för vars lösning installatörsförordningens utfärdande endast kan betraktas som ett steg på vägen. Med stöd av nämnda förordning hade kommerskollegium år 1925 meddelat installatörsrättigheter till ca 3 000 personer, motsvarande det dåvarande ungefärliga behovet av självständigt arbetande installatörer. Det dröjde emellertid länge, innan de teoretiska utbildningsmöjligheterna inom yrket blevo någorlunda tillfredsställande ordnade. På grund härav tvingades kommerskollegium, särskilt under de första tio åren efter det förordningen trätt i kraft, i många fall att med tillämpning av dispensbestämmelser utfärda behörighetsbevis för yrkesutövare som icke hade erforderlig teoretisk utbildning. Dispensförfarandet framkallade åtskillig kritik, särskilt från de håll där man av skilda anledningar önskade en stark begränsning av antalet självständigt arbetande installatörer. Genom kungörelsen den 2 juni 1939 uppdelades, som nämnts i kap. 5, s. 155, installatörerna allt efter behörighet och kompetenskrav i tre klasser, A, B och C. Behörighet såsom installatör av klass A avser alla slags starkströmsanläggningar. A-installatörer inneha som regel högre teknisk utbildning och skola ha en allsidig praktisk utbildning inom facket innan de erhålla behörighet. Förutsatt att de inneha nödiga personliga kvalifikationer i övrigt torde deras kompetens för de uppgifter, varom här är fråga, vara god. För vinnande av B-behörighet, för vilken endast gäller den inskränkningen att verksamheten är begränsad till visst i behörighetsbeviset angivet geografiskt område, erfordras, förutom att under en avsevärd tid ha varit praktiskt verksam inom facket, att inneha teoretiska kunskaper motsvarande det kunskapsmått, som inhämtas vid installatörskurs med minst 600 timmars undervisningstid (s. k. B-kurs). Även B-installatörerna få anses inneha god kompetens, ehuru den som regel icke är tillfyllest i fråga om speciellt planläggning av större och mera komplicerade anläggningar. C-installatörs behörighet i vad avser landsbygdsanläggningar är begränsad till installationsarbete i anslutning till redan befintlig distributionsanläggning. Dessa installatörer kunna sålunda få behörighet icke endast för inomhusinstallationer utan även för distributionsanläggningar, förutsatt att dessa äro anslutna till befintlig dylik anläggning. För behörighet av klass C fordras, förutom lika lång praktisk utbildning som B-installatörerna, att vederbörande styrker sig vara förtrogen med för elektriska an220

läggningar gällande föreskrifter och deras tillämpning på anläggningar av det slag behörigheten skall avse samt ha kännedom om elektroteknikens enklare grundbegrepp. Styrkandet av denna teoretiska kompetens plägar ske genom företeende av godkänt avgångsbetyg från installatörskurs med minst 220 timmars undervisningstid (s. k. C-kurs). Ehuru många C-installatörer på grund av personlig duglighet kunna vara fullt kompetenta för de uppgifter, som enligt deras bevis stå dem öppna, ligger det i sakens natur att de, med den relativt obetydliga teoretiska utbildning de inneha, som regel icke räcka till för de uppgifter som normalt möta vid planläggning och beräkning av elektriska distributionsanläggningar i allmänhet. De som ha ansvaret för den nya installatörskungörelsens innehåll torde icke heller vid utformningen av bestämmelserna om installatörernas befogenheter ha haft den uppfattningen, att C-installatörer skulle besitta dylik kompetens. Då detta oaktat bestämmelserna för C-behörighet avfattades så, att möjlighet lämnades att ge ganska vittgående befogenheter åt dessa installatörer, har detta givetvis berott på att hänsyn måst tagas till de former, under vilka landsbygdselektrifieringen uppbyggts i vårt land, nämligen genom ett stort antal delvis mycket små distributionsenheter. Även om icke alla småföretag sakna egen fast installatör, kvarstår dock behov av ett stort antal installatörer för distributionsföretagens räkning. Det torde knappast vara praktiskt genomförbart att inom rimlig tid frambringa kompetenta, självständigt arbetande installatörer i den omfattning, som med nuvarande organisation inom landsbygdens elkraftförsörjning skulle behövas. Härtill kommer att anställandet och även anlitandet av mera högkvalificerade installatörer i många fall ställer sig ekonomiskt betungande för småföretagen. På grund av dessa omständigheter har man redan varit nödsakad att utforma den nya installatörskungörelsen så att möjlighet bereddes att utan dispensförfarande meddela behörighet åt så stort antal installatörer, som distributionsföretagen och allmänheten i övrigt hade oavvisligt behov av, oaktaj att detta förde med sig att behörighet i många fall har måst lämnas åt personer, som endast haft nödtorftig kompetens för sin uppgift. Jämfört med den gamla installatörsförordningen äro kraven i den nya dock i så måtto skärpta, att ny behörighet icke kan lämnas den, som saknar teoretisk utbildning. Beträffande de behöriga elektriska installatörerna i landet göras inom komnierskollegium tid efter annan vissa statistiska undersökningar och ur dessa kunna åtskilliga uppgifter erhållas angående installatörskårens sammansättning och förändringarna inom densamma. Enligt en inventering per den 1 januari 1935 uppgick antalet behöriga installatörer till 3 686. Den 1 april 1948 hade antalet stigit till 5 364 och den 1 april 1952 till 6 314. Fördelningen på olika yrkeskategorier åren 1935 och 1948 (för år 1952 saknas motsvarande uppgift) framgår av följande sammanställning. 221

Självständiga företagare Anställda vid elverk, distributionsföreningar o. d Anställda vid industrier, allmänna inrättningar o. d Konsulterande och besiktningsmän Summa

1935 Antal

%

1948 Antal

c

44,8

2 496

46,5

24,6

22,5

988 139 3 686

26,8 3,8 100,o

1489 172 5 364

27,8 3,2 100,o

/c

Under åren 1935—1948 ökade installatörernas antal sålunda med i genomsnitt 46 %. Ökningen är störst inom grupperna självständiga företagare och industrianställda eller ca 50 %. Med tillkomsten av 1939 års installatörskungörelse genomfördes som nämnts en uppdelning av installatörerna i klasser. Omklassificeringen av de äldre installatörerna var fullt genomförd i början av år 1942, och från denna tid finnas fortlöpande statistiska undersökningar rörande installatörernas uppdelning på de olika klasserna. Tillväxten av installatörskåren har under senare år skett hastigare än tidigare. Ökningen var perioden januari 1935-—juni 1942 ca 75 installatörer per år, juli 1 9 4 2 _ a p r i l 1945 ca 155, maj 1945—mars 1948 ca 230 och april 1948—april 1952 ca 240 installatörer per år. Orsakerna till denna hastigare tillväxt torde bero på de relativt goda konjunkturerna och de förbättrade undervisningsmöjligheterna inom yrket. Tillväxten sker hastigt inom B-klassen, medan C-klassen under senare år snarare visat viss tendens till stagnation. Av de 2 053 installatörer, som •— utöver avgången från yrket — tillfördes kåren under perioden 1942—1952 voro 16,9 % A-installatörer, 51,i % B-installatörer, 27,5 % C-installatörer och 4,5 % specialbehöriga. I följande sammanställning visas hur antalet installatörer inom varje klass ökat under 10-årsperioden 1942—1952.

Klass A » B » C Specialbehöriga Summa

Antal installatörer 1942 1952

Ökning Antal %

511 1802 1900 48 4 261

346 1050 565 92 2 053

857 2852 2465 140 6 314

67 58 30 191 48

Bortses från de specialbehöriga har alltså klass A vuxit mest relativt sett. Därefter kommer klass B och sist klass C. Klass B är numera den till numerären största installatörsklassen. Den undersökning, som gjordes 1935, visade att 52,7 % av installatörskåren då saknade för behörighet föreskriven teoretisk utbildning. Eftersom för alla nytillkommande installatörer möjligheterna till dispens från denna utbildning i stort sett borttogos i och med tillkomsten av 1939 års installatörskungörelse, har antalet dispenserade numera väsentligt nedgått. De dispenserades antal i procent av hela antalet installatörer var vid nedan angivna tidpunkter följande. 1/7 1942 1/5 1945 1/4 1948 1/5 1952

222 Klass A 0,5 0,5 0,5 0,3

Klass B 27,9 23,9 19,3 14,7

Klass C 19,5 16,6 12,o 8,i

Totalt 47,9 41,o 31,8 23,2

I själva verket äro förhållandena numera bättre än som framgår av siffrorna ovan, enär de dispenserade inom klasserna A och B i många fall ha teoretisk utbildning, som skulle berättiga till behörighet av lägre klass utan dispens. I underdånig skrivelse av den 14 juni 1950 i ett remissärende beträffande tillämpningen av dispensbestämmelse i installatörskungörelsen har elkraftutredningen framhållit, att kungörelsens kompetensbestämmelser behöva överses. Elkraftutredningen är även nu av den uppfattningen att en översyn är erforderlig, bl. a. med hänsyn till betydelsen av att erforderlig teknisk personal med för de olika arbetsuppgifterna tillräckliga kvalifikationer skall finnas tillgänglig för arbetet med landsbygdsdistributionens upprustning och den fortsatta distributionsverksamheten. Enär en dylik översyn ligger vid sidan av elkraftutredningens egentliga undersökningsområde förutses, att en sådan kommer till stånd i särskild ordning. I rent ekonomiska frågor, särskilt beträffande bokföring och bokslut, är ofta sakkunskapen inom småföretagens ledning otillräcklig. Enligt 1 § 4 mom. i 1929 års bokföringslag har den, som yrkesmässigt driver rörelse för framställning eller överföring av elektrisk kraft till avsalu, skyldighet att föra handelsböcker på sätt som i lagen stadgas. Denna skyldighet gäller, till skillnad mot vissa andra rörelser, oavsett antalet anställda. Med hänsyn till de stora värden som förvaltas av distributionsföretagen, är det av vikt att bokföringen skötes på ett tillfredsställande sätt och att boksluten uppgöras riktigt. Svårigheter uppstå särskilt i fråga om värderingen av anläggningstillgångar, dvs. ledningsnät, transformatorer, mätare e t c , och i fråga om avskrivningsåtgärderna. Mycket skiftande förfaringssätt tillämpas härutinnan av olika företag och den bristande sakkunskapen i dessa ofta svårbedömbara ekonomiska frågor kunna leda till att företagens ekonomi blir undergrävd. Den sakkunniga rådgivning utifrån, som står till landsbygdsföretagens förfogande, lämnas av konsulterande organ av olika slag, till vilka, ehuru något oegentligt, även de råkraftleverantörer som inrättat kundtjänst få räknas. Bland råkraftleverantörerna är det i första hand statens vattenfallsverk, som bedriver kundtjänst i sådan omfattning, att den till väsentlig del fyller landsbygdsföretagens behov av sakkunnig rådgivning utifrån. Även andra råkraftleverantörer lämna emellertid i växlande grad rådgivning till sina abonnenter och tendensen synes numera gå mot ökad rådgivningsverksamhet av detta slag. Frågan om den elektriska konsulentverksamheten på landsbygden har i olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Vid 1917 års riksdag beslutades inrättandet av bl. a. en central konsulentbefattning under lantbruksstyrelsen med uppgift närmast att verka för elkraftens ökade utnyttjning inom jordbruksnäringen. Anslag för denna befattning anvisades emellertid icke längre än t. o. m. år 1920, varefter befattningen indrogs. 223

Även den lokala konsulentverksamheten har understötts av staten. Ursprungligen på grund av motioner vid 1918 års riksdag ha statsmakterna för främjande, i vad på länsstyrelserna ankommer, av en planmässig organisation och utveckling av landsbygdens elektrifiering årligen (med undantag för budgetåren 1933/34 och 1934/35, då anslaget av statsfinansiella skäl icke upptogs i riksstaten) anvisat anslag, som under åren fram till andra världskriget uppgått till ca \XA milj. kronor. Dessa medel ha av länsstyrelserna i första hand använts för understödjande av den konsulentverksamhet i elektrifieringsfrågor, som inom länet bedrivits av elektriska länsföreningar och liknande organ. Vidare må nämnas, att 1939 och 1940 års riksdagar anvisat särskilda medel, tillhopa 100 000 kronor, för undersökning rörande landsbygdens elektrifiering m. m. För understödjande av den allmänna verksamheten inom länsföreningarna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ha under åren 1941— 1953 (november) statsbidrag anvisats med ca 160 000 kronor. Under samma tidsperiod ha olika länsstyrelser beviljats statsbidrag med ca 376 000 kronor för undersökningar rörande elektrifieringen av länens landsbygd m. m. Av sistnämnda belopp ha ca 25 300 kronor anvisats under år 1950, 57 000 kronor under år 1951, 40 600 kronor under år 1952 och 35 500 kronor under tiden januari—november 1953. Ansökningar om ytterligare statsbidrag med sammanlagt ca 25 000 kronor äro under prövning. Konsulterande (länsföreningar och andra) tillföras därjämte genom distributörerna statsbidragsmedel för projekteringsarbete avseende statsbidragsberättigade anläggningar genom att kostnaderna för projekteringsarbetet i dessa fall inräknas i anläggningskostnaden. Hur stor del av projekteringskostnaden som är statsbidrag kan icke anges, eftersom någon uppdelning av statsbidrag på de olika kostnadsgrupperna normalt icke göres. Länsstyrelserna anlita vid behov de elektriska länsföreningarna i elektrifieringsfrågor. Länsföreningar som åtaga sig utredningar i elektrifieringsfrågor finnas för närvarande i tolv län nämligen Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Dessutom finnes en länsförening i Norrbottens län, som emellertid under de senaste åren ej sysslat med projekt för distributionsanläggningar, samt en sammanslutning, Mälarprovinsernas elektriska länsförening, med säte i Stockholm. Förutom de statsbidrag, som lämnats till länsföreningar för deras verksamhet, erhålla ett flertal föreningar bidrag från landsting eller hushållningssällskap. I övrigt få de lita till medlemsavgifter och egen förvärvsverksamhet. I några fall äro länskonsulenterna anknutna till vederbörande ångpanneförenings elektrotekniska avdelningskontor. Erfarenheterna av länskonsulentverksamheten ha varit växlande. Det är helt naturligt, att resultatet i hög grad måst bli beroende av ekonomiska resurser och framför allt av konsulentens person och förmåga. Där goda 224

förutsättningar härutinnan förefunnits ha konsulenterna också uträttat ett betydande arbete till fromma för landsbygdens planmässiga elektrifiering. Inom de olika länen har konsulentverksamheten omfattats med mycket olika intresse från landsbygdsbefolkningens och berörda institutioners sida. Medan anslutningen till länsföreningarna i några län varit synnerligen livlig, ha dessa föreningar i andra län endast samlat ett mindre antal av landsbygdens distributionsföretag som medlemmar. I någon mån sammanhänger detta givetvis med det olika behovet av länskonsulenter i olika delar av landet. I vissa landsdelar omhänderhas kraftdistributionen direkt till varje konsument till övervägande delen av större kraftföretag, vilka själva utföra anläggningarna och svara för deras skötsel och drift genom fast anställd personal. Här saknas sålunda i nämnvärt antal sådana distributionsföretag, som i regel bilda stommen i de elektriska länsföreningarna. I andra län ha brandförsäkringsanstalternas elektriska besiktningsmän i viss mån även åtagit sig uppgifter, som eljest närmast ankomma på länskonsulenterna. Slutligen ha inom betydande områden, särskilt inom vattenfallsverkets försörjningsområde, råkraftleverantören i stor utsträckning tillhandagått med rådgivning, vilket minskat behovet av annan konsulteringsvcrksamhet. Erfarenheterna från länskonsulentverksamheten i olika delar av landet ha visat, att verksamheten icke förmått bli ekonomiskt bärig utan understöd av allmänna medel. I den mån dylika medel uteblivit har verksamheten i regel måst antingen inskränkas eller främst inriktas på lönande uppdrag utanför de ursprungliga uppgifterna. Förslag att förskaffa länskonsulenterna en bättre och mera tryggad ställning än den hittillsvarande ha vid olika tillfällen framförts. Här må bland annat nämnas, att den år 1930 upplösta Biksföreningen för landsbygdens elektrifiering (se nedan) i skrivelse till Konungen den 5 december 1928 hemställde om åtgärder för genomförande av en planmässig organisation av den statsunderstödda elektriska konsulentverksamheten. Framställningen, som bl. a. åsyftade konsulentverksamhetens förläggande under hushållningssällskapen och höjda statsanslag, mottogs inom intresserade kretsar med mycket delade meningar och ledde icke till någon åtgärd (Kungl. Maj :ts beslut den 4 december 1930). Vid 1941 års riksdag väcktes vidare motioner om utredning angående den elektriska konsulentverksamheten på landsbygden. I sitt utlåtande anförde jordbruksutskottet, att kommerskollegium visserligen i avgivet utlåtande tillstyrkt en sådan utredning, som av motionärerna begärdes, men av olika skäl ansett tveksamt, huruvida utredningsarbetet kunde förväntas leda till några praktiskt realiserbara förslag. Utskottet framhöll vidare, att frågan om behovet av elektrifieringskonsulenter på landsbygden samt deras ställning och arbetsuppgifter komme att i viss utsträckning upptagas till 225 15

behandling av den pågående hushållningssällskapsutredningen. Med anledning härav och då de av riksdagen för budgetåren 1940/41 och 1941/42 anvisade anslagen på tillhopa 10 milj. kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering enligt bestämmelserna i nödig utsträckning finge disponeras jämväl för undersökningar och planläggningar rörande elektrifieringsföretag, eller med andra ord till elektrisk konsulteringsverksamhet, ansåg sig utskottet icke böra förorda bifall till motionerna. Biksdagen avslog jämväl desamma. Hushållningssällskapsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1942:32) i denna fråga framfört följande synpunkter. Hushållningssällskapsutredningen får för sin del framhålla, att tre frågor synas i detta sammanhang vara av särskild betydelse för närvarande, nämligen frågorna om planläggning och utförande av elektrifieringsanläggningar, ävensom om installationer i byggnaderna samt taxefrågor. Den förstnämnda frågan torde i regel handhas av vederbörande kraftverk eller av länsstyrelsen. För detta ändamål torde, såsom kommerskollegium antytt, numera tillräckligt antal teknici stå till förfogande. I varje fall torde för detta ändamål icke kunna ifrågakomma speciella, hos hushållningssällskapen anställda konsulenter. Vad åter angår installationsarbeten i byggnaderna synes, såsom redan tidigare framhållits, konsulterande verksamhet härutinnan icke vara erforderlig i sådan omfattning, att densamma skulle kunna motivera särskilda hos hushållningssällskapen eller eljest anställda konsulenter. Bådgivning i taxefrågor och över huvud taget spörsmålet rörande elektrifieringstaxor å landsbygden framstår för utredningen såsom en synnerligen betydelsefull fråga, icke minst för jordbrukets utövare. Utredningen anser emellertid icke, att detta spörsmål kan lösas genom en reorganisation av konsulentverksamheten. Med anledning av vad sålunda anförts har hushållningssällskapsutredningen icke funnit skäl att till närmare prövning upptaga och framlägga förslag rörande den elektriska konsultationsverksamheten på landsbygden. Konsulterande verksamhet på hithörande område bedrives även av ett flertal privata företag, såväl större som mindre. Tillhandahållandet av teknisk sakkunskap har även varit en huvuduppgift för de under olika tider verksamma landsomfattande sammanslutningar, som upptagit landsbygdens elektrifieringsfrågor på sitt program. Tidigare sammanslutningar av detta slag ha emellertid merendels visat sig föga livskraftiga. Lantmännens elektriska centralförening, som grundades på våren 1918 med uppgift bl. a. att verka för bildande av länsföreningar och att själv vara det centrala organet för dessa, avsåg även att inrätta en konsultativ byrå. I föreningens uppgifter ingick vidare låneförmedling och indirekt också materielförsäljning. Föreningens upplösning, som skedde redan i november 1918, förklarades bl. a. av dess »något oklara och vitt svävande ekonomiska program, vilket knappast var motiverat av rådande förhållanden». Samma månad bildades i stället den ovannämnda Biksföreningen för landsbygdens elektrifiering u.p.a. Denna hade enligt stadgarna till uppgift 226

bl. a. att sammanföra de lokala organisationerna för landsbygdens elektrifiering samt att utåt företräda dessa, att verka för en enhetlig och planmässig organisation av elektriska länsföreningar samt av distributionsföreningar i län, där länsföreningar eller analoga sammanslutningar ej existerade, att verka för en ändamålsenlig materielstandardisering, att stå medlemmarna till tjänst med upplysningar i tekniska frågor och bokföring e t c , inköp och utbyte av elektrisk materiel, anskaffning av lån till elektriska anläggningar, försäkringar m. m. Under några år erhöll riksföreningen statsbidrag. Från riksföreningens verksamhet må följande data anföras. År 1920 utgavs av föreningen bokföringsformulär för elektriska distributionsföreningar och lokala kraftföretag på landsbygden. I samband med lantbruksveckan 1922 anordnades en »elektrisk vecka» med en serie föredrag av framstående tyska och svenska experter på landsbygdselektrifieringens område. Åren 1924 och 1925 utgav föreningen ett medlemsblad som bilaga till tidningen Installatören. Vidare utgavs en serie meddelanden, däribland ett i form av en kortfattad lärobok i elektroteknik och ett annat som behandlade installationsmateriel för lantgårdar. År 1928 framlade riksföreningen, som nämnts på s. 225, förslag angående konsulentverksamheten på landsbygden. Biksföreningen för landsbygdens elektrifiering upplöstes i början av år 1930. Med hänvisning till att de organisationsformer, under vilka arbetet med landsbygdens elektrifiering i fortsättningen komme att bedrivas på olika fronter, måste få betydelse jämväl för den rådgivande verksamheten, kommenterades upplösningsbeslutet i tidskriften EBA för mars 1930, varur följande citat är hämtat. »Biksföreningens huvudsakliga arbetsuppgifter komma att övertagas av Jordbrukstekniska föreningen. En del av dess upplysningsverksamhet övertages av en nybildad elektrisk sektion inom Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap. Vissa andra frågor kräva kanske andra organ. Det är en heterogen krets, som intresserar sig för landsbygdens elektrifiering. Arbetet berör både jordbrukare och småindustri jämte en betydande grupp av rena hushållsabonnenter. Bland distributörerna finnas både kooperativa och privata företag, både återförsäljare och självproducerande kraftverk. Det har framkastats tanken att bilda en särskild sektion inom Svenska Elektricitetsverksföreningen för landsbygdsbetonade distributionsföretag. Det lär även ha ifrågasatts att skapa en speciell förening för landsbygdens elektriska konsulenter. Vad upplysningsverksamheten på landsbygden om elektricitetens rationella användning beträffar, faller denna delvis inom Feras ram. I viss utsträckning böra energidistributörena själva påtaga sig denna uppgift. Biksföreningens upplösning har förenklat situationen, men läget är alltjämt så oklart, att det tarvar grundlig eftertanke.» De i citatet omnämnda planerna på att inrätta en elektrisk sektion av Sveriges allmänna lantbrukssällskap (numera Sveriges lantbruksförbund) eller Svenska elverksföreningen kunde icke realiseras. Nästa försök att få till stånd ett landsomfattande samarbetsorgan för landsbygdens distributionsföretag gjordes när Biksförbundet för elektrifie227

ringen på landsbygden (KEL) bildades i maj 1948. Medlemmarna utgöras av distributionsföreningar och liknande konsumentägda distributionsföretag, vilka äro eller avses bli sammanslutna till länsföreningar eller samordnade med befintliga elektriska länsföreningar. Förbundets ursprungliga syfte var närmast att för medlemmarna och därigenom för konsumenterna på landsbygden vara ett samarbets- och förhandlingsorgan samt en organisation för tillhandahållande av teknisk, ekonomisk, administrativ och juridisk sakkunskap. På grund av alltför ringa anslutning har emellertid BEL icke kunnat fullfölja sitt ursprungliga syfte och ombildades därför i maj 1951 till ekonomisk förening med verksamheten huvudsakligen inriktad på materielanskaffning för medlemmarnas räkning. Vid sidan av denna verksamhet avser BEL dock även i fortsättningen att stå medlemmarna till tjänst med råd främst i tekniska frågor. Bland de organisationer, som visat intresse för landsbygdens elektrifieringsfrågor, märkes Biksförbundet landsbygdens folk ( B L F ) , som i oktober 1950 inrättade en elektroteknisk avdelning. Den av BLF sålunda upptagna verksamheten avser i första hand hjälp åt landsbygdens distributionsföretag och åt enskilda konsumenter med förhandlingar i elkraftfrågor ävensom rådgivning i tekniska, ekonomiska, organisatoriska och juridiska problem tillhörande detta område. Inom vart och ett av sina länsförbund har BLF inrättat länsnämnder för elkraftfrågor. Länsnämnderna äro avsedda att i första hand handlägga alla frågor av lokal natur. Med hänsyn till den korta tid, under vilken BEL och BLF verkat inom berörda verksamhetsområde, är det icke möjligt att nu fälla något omdöme om de båda organisationernas möjligheter att fullgöra de stora och betydelsefulla uppgifter, som de ha påtagit sig. Mycket kan härvid bli beroende av vilken anslutning från landsbygdsföretagens sida, som organisationerna kunna få. Av betydelse ur allmän synpunkt är bl. a. att verksamheten får en sådan omfattning och inriktning, att den tillgodoser samtliga landsbygdskonsumenters intressen och sålunda ej blott vissa konsumentgrupper eller vissa landsdelar. I detta sammanhang må påpekas att olika organisationer utge publikationer, vilka syssla med landsbygdens elektrifieringsfrågor även vad det gäller råd och upplysningar. Som exempel härpå kan nämnas de av Föreningen för elektricitetens rationella användande utgivna tidskrifterna EBA, EL och JOEL, Jordbrukstekniska institutets meddelanden, Svenska elektrikerförbundets tidning Elektrikern och Svenska installatörsförbundets Installatörstidningen. Bortsett från de företag, som ha egen personal med kvalificerad sakkunskap, kan för landsbygdsföretagen sägas förekomma två olika system för tillgodoseende av rådgivningsbehovet, nämligen dels kundtjänstsystemet, varvid distributionsföretag, som äro råkraftabonnenter hos vissa storföretag, väsentligen genom dessas medverkan täcka sitt servicebehov utan sär228

skilt debiterad kostnad, dels konsulentsystemet, innebärande att distributionsföretagen vid behov anlita utomstående konsulteringsorgan mot ersättning i varje särskilt fall. Försöken att lösa konsulentfrågan genom bildandet av elektriska länsföreningar ha av olika skäl ej lett till helt tillfredsställande resultat. I brist på centralt sammanhållande organ har något egentligt samarbete mellan de olika länsföreningarna ej kommit till stånd. Verksamheten hos det år 1948 bildade Biksförbundet för elektrifieringen på landsbygden samt hos den år 1950 bildade elektrotekniska avdelningen inom Biksförbundet landsbygdens folk kan ännu icke bedömas. Det statliga stödet åt konsulentverksamheten har varit mycket begränsat. Bådgivningen i fråga om kraftförsörjningsfrågorna på landsbygden kan icke sägas ha fungerat på ett tillfredsställande sätt trots mångfalden av organisationer som ha befattning med landsbygdens olika kraftförsörjningsfrågor. En vägande orsak härtill är att tillgängliga konsulteringsorgan, länskonsulenter m. fl. icke anlitas i nämnvärd omfattning. Detta gäller även för smärre landsbygdsföretag, som ej ha tillgång till kostnadsfri rådgivning genom vederbörande råkraftleverantör. Det ligger i sakens natur att det utrednings- och planeringsarbete, som förutsattes för utbyggande eller upprustning av ett distributionsnät, ofta måste bli omfattande och därmed kostsamt. Inom många distributionsföretag torde den i regel oberättigade uppfattningen råda att anläggningarna genom konsultation av sakkunniga organ onödigt fördyras.

Landsbygdsföretagens kraftanskaffning och Tariffer och anslutningsvillkor

kraftavsättning.

I elkraftutredningens redogörelse nr 3 (s. 20—50, 94—109) ha behandlats utredningens undersökningar rörande företagens kraftanskaffning och kraftavsättning, avseende åren omkring 1944 och 1950. Undersökningsresultaten ha framlagts översiktligt i tabeller, diagram och bilder. I det följande skola vissa slutsatser ur nämnda redogörelse framföras sammanfattningsvis. Därjämte skola kompletterande synpunkter, framkomna genom det fortsatta utredningsarbetet, framläggas. En stor del av distributionsföretagen på landsbygden täcka sitt behov av elkraft helt och hållet genom inköp från något storkraftföretag. År 1944 — senare uppgift avseende hela landet saknas — utgjorde de totalinköpande landsbygdsföretagen i riket 65 % av samtliga landsbygdsföretag med totalt 46 % av landsbygdens förbrukare. Av alla landsbygdsföretag erhöllo 22 % råkraft direkt från statens vattenfallsverk och 25 % direkt från något annat storkraftföretag. I allmänhet ha även de distributörer, som hämta sin råkraft från mindre företag, möjlighet att erhålla tillräckligt med kraft, eftersom så gott som samtliga råkraftlevererande företag numera ha anknytning till riksnätet. Detsamma gäller i regel de delinköpande företagen, dvs. före229

tag med egen kraftkälla, som inköpa tillskottskraft från annat håll. Av dessa delinköpande landsbygdsföretag, år 1944 tillhopa ca 460 i hela landet eller 13 % av landsbygdsföretagen, ha många från början varit självförsörjande. Det ökade kraftbehovet har emellertid sedermera föranlett anknytning till ett eller flera andra företag. Det är ej ovanligt, att ett såsom delinköpande betecknat företag under vissa tider avstår en del kraft från det egna kraftverket och att alltså, om än i mindre utsträckning, ömsesidigt kraftutbyte äger rum mellan företagen. Utvecklingen efter år 1944 har lett till en minskning, totalt sett, av antalet landsbygdsföretag. Procenttalen i ovanstående sammanhang torde emellertid hittills icke ha ändrats i någon nämnvärd utsträckning. Missförhållanden i fråga om distributionsföretagens kraftanskaffning förekomma huvudsakligen inom kategorien självförsörjande företag och då främst bland dem, som icke ha anknytning till riksnätet eller till lokala vattenkraftcentraler av tillräcklig storlek. Allt eftersom elektrifieringen utsträckts ha förekommande lokala kraftanläggningar med begränsade resurser kunnat anslutas till de större näten och detta har ofta medfört att den lokala anläggningen nedlagts. Antalet företag med enbart egna, fristående kraftstationer utgjorde år 1944 omkring 650 dvs. 19 % av landsbygdsföretagen. Dessa betjänade dock endast 7 % av antalet landsbygdsförbrukare. Härvidlag har utvecklingen fram till år 1950 lett till en märkbar reducering så att sistnämnda år 13 % av antalet företag, representerande 3 % av antalet förbrukare, fick kraft från fristående kraftstationer. Särskilt i vissa delar av Norrland men även annorstädes, exempelvis i Värmlands och Örebro län, voro dylika småföretag ännu förhållandevis vanliga. Den omständigheten, att ifrågavarande lokala kraftstationer vanligen äro utbyggda i vattendrag med tidvis otillräcklig vattentillgång, medför påtagliga olägenheter för förbrukarna. Det förekommer sålunda inom dylika företag, att användningen av elkraft särskilt för motordrift inskränkes till vissa korta tider på dygnet eller på grund av säsongvariationerna i krafttillgången helt förbjudes under vissa årstider. Småindustri och hantverk ha givetvis under sådana förhållanden knappast möjligheter att inrättas eller utvecklas i dylika bygder. En nödvändig förutsättning för att ernå drägliga kraftförsörjningsförhållanden är, att ifrågavarande företag anslutas till riksnätet. Det kan också förväntas att denna fråga inom en nära framtid skall bli tillfredsställande löst i samband med elektrifieringens fortgående utsträckning till mellanliggande oelektrifierade områden. Av den riksöversikt, som lämnats i redogörelse nr 3, framgår att priset på elektrisk kraft uppvisar tämligen stora variationer på skilda orter. Detta beror i första hand på att leverantörernas självkostnader för kraftens tillhandahållande på förbrukningsplatsen växla, särskilt på grund av olikheter i överföringen till förbrukningsområdet, och i avsättningsförhållandena inom förbrukningsområdet. Till de rådande olikheterna bidrar emellertid 230

även en mängd andra omständigheter. Den elektriska kraften användes på olika håll i landet och inom olika företags avsättningsområden i varierande utsträckning för olika ändamål. Detta sammanhänger med tariffernas utformning, kraftanläggningarnas standard och kvaliteten på den överförda kraften, behovet av och möjligheterna att använda densamma för olika ändamål inom jordbruk, hantverk och småindustri, bostadshushåll etc. för maskinell drift, belysning, matlagning och andra uppvärmningsändamål m. m. Den specifika energiförbrukningen och medelpriset för kraften äro av naturliga skäl starkt beroende av varandra på så sätt att med en hög förbrukning som regel följer ett lågt medelpris och tvärtom. Vad till en början kostnaderna för råkraft beträffar h a r det framhållits, såväl i redogörelse nr 3 som härovan i kapitel 2, att en viss, landsomfattande normalisering av engrostarifferna successivt kommit till stånd. Vattenfallsstyrelsens taxepolitik har ofta följts även av andra leverantörer. Besultatet av denna utveckling h a r blivit en tämligen god enhetlighet ifråga om råkraftpriset inom Norrland, Mellansverige respektive Sydsverige med en måttlig stegring av priset från norr till söder. Den relativa enhetlighet, som sålunda utan något särskilt standardiseringsarbete har vunnits beträffande råkrafttarifferna, har emellertid ännu icke helt kunnat åstadkommas ifråga om de för detalj distributionen tilllämpade tarifferna, ehuru stora standardiseringsvinster ändock kan sägas ha uppnåtts. Elkraftutredningens tariffinventering avseende åren 1943—1944 visade, att detaljtariffer av de mest skiftande typer användes och att bl. a. på grund härav de olika företagens inkomster per k W h detalj distribuerad energi varierade betydligt. Medelpriserna hos olika storleksgrupper av landsbygdsföretag resp. hos landsbygdsföretagen i de olika länen varierade avsevärt, som framgår bl. a. av tabeller och bilder i redogörelse n r 3. För samtliga landsbygdsföretag utgjorde medelpriset vid tiden för undersökningen 14 ö r e / k W h . Motsvarande värde för stadsföretagen var 12 ö r e / k W h . Prisnivån var sålunda — och är givetvis fortfarande — högre på landsbygden än i städerna, vilket i första hand beror på skillnaden i distributionskostnader, i sin tur bl. a. påverkad av den lägre förbrukningsintensiteten på landsbygden än i städerna. Det är emellertid att märka, att vid medelprisberäkningen hänsyn icke tagits till engångsavgifterna, vilka egentligen förekomma endast på landsbygden. I verkligheten Iågo sålunda medelpriserna för landsbygden än högre än vad tariffinventeringens siffror utvisa. Av undersökningarna framgick, att de s. k. topprisföretagen — företag med särskilt hög prisnivå — vanligen voro att finna inom de minsta företagsgrupperna. Någon utpräglad tendens till att topprisföretagen företrädesvis skulle tillhöra någon särskild företagstyp kunde ej förmärkas, även om typen »enskild person» uppvisade förhållandevis något större andel än övriga typer. Ej heller kunde något utpräglat samband mellan befolk231

ningstätheten inom de olika länens landsbygd och genomsnittspriserna konstateras, vilket dock torde få anses bero på speciella orsaker. Elkraftutredningens undersökningar visade, att prissättningen tidigare ofta varit hämmande för ökad elanvändning. Det är emellertid klart, att även på detta område en betydande utveckling skett, i synnerhet på landsbygden, varvid den ökade användningen av moderna detaljtariffer har haft en väsentlig inverkan. De av elkraftutredningen år 1947 rekommenderade standardtarifferna (SOU 1947:4) tillämpas numera över hela landet i förhållandevis stor omfattning. Speciellt inom de delar av landet, där utvecklingsfrämjande tariffer av liknande typ hittills använts i mindre utsträckning, skapas genom införande av moderna tariffer möjligheter till sänkt medelpris för detalj distribuerad kraft och till ökad specifik energiförbrukning. En reservation rörande normaltariffens införande får dock göras med hänsyn till det förhållandet, att denna tariff på vissa håll tillämpas med en del tilläggsbestämmelser av sådan art, att man där i realiteten infört andra tariffer, som, speciellt i avseende på nyanslutning, kunna vara av mindre gynnsam karaktär. (Se redogörelse n r 3 s. 35—50). I bilaga 8 i redogörelse nr 3 har angivits de grundavgifter i den s. k. normaltariffen, som i början av år 1952 tillämpades av ett 50-tal tillfrågade större landsbygdsföretag. Grundavgifterna för dessa företag varierade mellan 7 och 10 kr/Nte. Det må påpekas, att normaltariffen icke avser att standardisera grundavgiften. Denna bör nämligen vid varje företag bestämmas så, att den tillsammans med de standardiserade abonnent- och energiavgifterna täcker företagets totala årskostnader för den detalj distribuerade kraften. I många fall, speciellt inom småföretagen, torde missuppfattningar i detta avseende ha förelegat och man har ansett sig skyldig att välja en bestämd grundavgift, exempelvis den, som statens vattenfallsverk tillämpar (8: 50 kr/Nte år 1952). Om självkostnaderna därigenom icke blivit täckta har företaget eventuellt kompenserat sig genom att taga ut extra engångsavgifter av något slag. Detta har givetvis icke varit avsikten med normaltariffen. Beträffande distributionsverksamhetens självkostnader må i detta sammanhang erinras om vad som redan sagts i kap. 4 s. 119 om kostnaderna för anläggningarnas förnyelse. Särskilt de mindre företagen ha f. n. svårigheter att på ett tillfredsställande sätt få täckning för de totala självkostnaderna genom kraftförsäljningsinkomsterna, delvis beroende på de begränsade möjligheterna ti]l skattefria avskrivningar. En anpassning av tarifferna till de totala självkostnaderna skulle med säkerhet, även om någon särskild skattekostnad icke behövde medräknas, i mycket stor utsträckning medföra väsentliga tariffhöjningar. Det är givet att den rena landsbygden, och särskilt den glesbebyggda delen av densamma, härvidlag ligger sämst till. Endast under den förutsättningen att landsbygdsföretagen inom sina distributionsområden även ha delområden med någorlunda tät 232

bebyggelse eller i övrigt även ha konsumenter, vilkas förseende med elkraft ur kostnadssynpunkt ställer sig någorlunda gynnsam, kan verksamheten beräknas bli skött på ett tillfredsställande sätt utan alltför höga elkraftpriser eller stadigvarande stöd utifrån. Möjligheter till en önskvärd utjämning av distributionskostnaderna böra sålunda finnas. Erfarenheterna av normaltariffen och de övriga av elkraftutredningen rekommenderade standardtarifferna torde i huvudsak kunna anses vara mycket goda. Detta utesluter emellertid icke att önskemål framkommit om såväl justeringar som kompletteringar i form av utsträckt standardisering. Dylika justeringar och kompletteringar kunna anses erforderliga främst ifråga om tariffernas anpassning till ett variabelt penningvärde, ifråga om tariffenhetsberäkningen för vissa grupper av konsumenter samt ifråga om uttagandet av anslutningsavgifter och andra engångsavgifter. Genom skrivelse den 9 november 1951 till Svenska elverksföreningen har elkraftutredningen anhållit om föreningens medverkan till en översyn av standardtarifferna. Arbetet med denna översyn pågår fortfarande och det är elkraftutredningens avsikt att i ett kommande särbetänkande framlägga förslag till sådana ändringar och kompletteringar till tariffstandardiseringen, som efter avslutad översyn befinnas lämpliga.

Landsbygdsföretagens

ekonomiska

förhållanden

I redogörelse nr 3 ha redovisats vissa undersökningar rörande företagens ekonomiska förhållanden. Det framgår därav, att landsbygdsföretagens ekonomiska förhållanden, bokföringsmässigt sett, från att åren närmast efter första världskriget ofta ha varit ansträngda successivt förbättrats under mellankrigstiden. Under 1930-talet betraktades det aktuella ekonomiska läget såsom för flertalet landsbygdsföretag gynnsamt. Den successiva stegringen av elkraftförbrukningen på landsbygden medförde bl. a. sänkta medelpriser för råkraften och ökad utnyttjning av distributionsanläggningarna. F r a m till slutet av 1930-talet var dessutom materieltillgången god och byggnadskostnaderna måttliga, varigenom förutsättningarna för erforderlig successiv förstärkning av näten voro goda. Annorlunda blevo förhållandena i sistnämnda avseende under de senare krigsåren och under efterkrigstiden. Den tilltagande knappheten på materiel och de stigande byggnadskostnaderna medförde då en eftersläpning beträffande anläggningarnas såväl underhåll som förstärkning och sålunda en minskning av den marginal i nätens överföringsförmåga, som tidigare fanns. Genom den alltjämt starkt ökande elkraftförbrukningen torde emellertid även under denna utvecklingsperiod landsbygdsföretagens ekonomiska ställning snarare ha förbättrats än försämrats, rent balanstekniskt sett. Penningvärdesförsämringen under de senaste åren har dock verkat ogynnsam på ekonomin, särskilt som taxehöjningar försvårats genom det under en tid rådande prisstoppet. 233

Stickprovsundersökningar gåvo vid handen att distributionsföretagens låneskuld i förhållande till anläggningskostnaderna år 1948 var relativt obetydlig. En undersökning av företagens likviditet samma år visade att tillgångarna som regel något överstego skulderna. Saldona voro emellertid vanligen obetydliga och det synes som om företagen strävat efter att medelst taxeregleringar göra sig skuldfria men samtidigt utan nämnvärda disponibla tillgångar. Företagens rent balanstekniska ekonomiska ställning torde sålunda, åtminstone fram till för några år sedan, ha varit genomgående god. De senaste årens utveckling torde ej heller nämnvärt ha ändrat detta förhållande. Det måste emellertid starkt framhållas, att en skenbart god ekonomisk ställning mycket väl kan uppkomma på bekostnad av distributionsnätens underhåll. Den verkställda bedömningen av nätens tekniska tillstånd ger tillsammans med ovan refererade studium av företagens ekonomiska förhållanden tydligt vid handen att så blivit fallet i mycket stor utsträckning. De senare årens utveckling i fråga om materieltillgång och byggnadskostnader å ena sidan och landsbygdens elkraftbehov å andra har på många håll lett till ökad eftersläpning i fråga om underhåll och erforderlig förstärkning av landsbygdsnäten. Det finnes därför många småföretag med till synes ordnad ekonomi, vilkas ställning dock är så ogynnsam, att erforderlig upprustning av distributionsnäten ej kan ske utan hjälp i någon form.

Fortsatt

landsbygdselektrifiering

I runt tal 30 000 bostadshushåll på den svenska landsbygden eller ca 3 % av samtliga landsbygdshushåll äro f. n. oelektrifierade. (Jfr kap. 5 s. 149 och kap. 11 s. 211.) Elektrifieringsgraden för landsbygden är alltså ca 97 %, vilket innebär att Sverige, trots landets glesa bebyggelse, ifråga om extensiv elektrifiering intar en av de främsta platserna bland nationerna. Detta betyder emellertid icke att nyelektrifieringsverksamheten i vårt land skulle vara avslutad. Som framhållits i flera olika sammanhang är det av stor betydelse för näringslivet på landsbygden och för befolkningens levnadsstandard — icke minst i de glesbebyggda delarna av landet — samt därigenom också för möjligheterna att förhindra en fortsatt avfolkning av sådan bebyggelse, som ur samhällelig synpunkt bör bestå, att elektrifieringen får största möjliga utbredning. Även om givetvis icke all bebyggelse i landet kan eller bör elektrifieras — en avflyttning från avlägsen bebyggelse eller enstaka lägenheter kan och bör naturligtvis icke under alla förhållanden hållas tillbaka — så torde man kunna utgå ifrån att sannolikt minst 15 000 lägenheter i landet med omkring 100 000 normaltariffenheter ytterligare böra elektrifieras, vartill givetvis kommer nybebyggelsen, som företrädesvis sker inom förut elektrifierade bygder. Bestelektrifieringen — alltså med bortseende från nybebyggelsens elektrifiering — beräknas med hänsyn till 234

nu rådande priser och förhållanden i övrigt draga en kostnad av genomsnittligt minst 600 kronor per tariff enhet eller totalt minst 60 milj. kronor, i vilket belopp konsumenternas installationskostnader ej äro medräknade. Elektrifieringens utveckling såväl extensivt som intensivt bör i första hand vara en angelägenhet för vederbörande distributionsföretag. Dessa böra sålunda av egna fonderade eller upplånade medel bekosta distributionsnätets såväl utvidgning som förstärkning. Kapitalanskaffning genom tillskott utifrån i form av bidrag i någon form från stat eller kommun etc. bör ifrågakomma endast om och i den mån en investering beräknas icke bli räntabel inom rimlig tid. Det kan vidare synas skäligt att ett företag, som t. ex. på grund av goda naturliga förutsättningar kunnat konsolidera sin ekonomiska ställning, bör få vidkännas större insatser för att tillgodose det allmänna intresset av elektrifieringens fortsatta utbredning än ett glesbygdsföretag med svag ekonomi, som arbetar på självkostnadsgränsen. Bent allmänt torde man kunna påstå, att särskilt de större kraftföretagen, även om de bedriva huvudsakligen landsbygdsdistribution, ha goda ekonomiska möjligheter att medelst — förutom enligt praxis utgående anslutningsavgifter — egna fonderade medel eller utnyttjande av föreliggande lånemöjligheter finansiera en fortsatt landsbygdselektrifiering inom sina försörjningsområden. Härvid bortses från sådana hinder som bestå i knapphet på materiel och arbetskraft eller legala investeringsbegränsningar. En betydelsefull insats har utan tvekan gjorts icke blott av vattenfallsstyrelsen utan även av en del enskilda kraftföretag för elektrifiering också av sådana bygder, där kraftavsättningen måste förutses bli ringa och vinsten obefintlig. Det är emellertid samtidigt uppenbart att man icke bör ställa kravet på en i och för sig förlustbringande elektrifiering alltför högt eller med andra ord kräva att ett distributionsföretag, även när möjligheter därtill finnas, alltid skall genom utjämning med sina bättre distributionsområden ensamt svara för kostnadstäckningen av en dyrbar glesbygdselektrifiering, som ej kan bli räntabel. För de mindre företagen saknas dessutom i regel möjlighet att med tillämpning av rimliga tariffer på egen hand ombesörja en dylik elektrifiering. Om ett företags egna fonderade eller eljest tillgängliga medel ej förslå, kan kapitalanskaffning för utvidgning av rörelsen ske på olika sätt, exempelvis genom a) insatser av nya andelsägare i företaget och av äldre andelsägare vid större utvidgning av elanslutningen dvs. ökning av tariff enhetstalet (engångsavgifter av medlemmar i kooperativa företag resp. nyemission av aktier i aktiebolag), b) anslutningsavgifter vid nyanslutning av abonnenter respektive medlemmar i kooperativa företag, c) lån, d) bidrag genom statens medverkan, 235

e) bidrag från kommun, av regleringsmedel o. d. De under a) och b) nämnda formerna för kapitalanskaffning ha tidigare i olika sammanhang berörts, bl. a. i redogörelse nr 3 (s. 45—50) i samband med behandlingen av engångsavgifterna. Dessa förslå i regel icke för den kapitalkrävande restelektrifieringen på landsbygden, utan företagen få därför ofta i stor utsträckning använda lånemedel eller lita till bidrag från stat och kommun. Enligt nu tillämpade regler för statsbidrag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering, för vilka redogjorts i kap. 5 (s. 149—153), kan bidrag utgå för nyelektrifiering så snart den specifika anläggningskostnaden för ett särskilt elektrifieringsprojekt överskrider en fixerad gräns. Någon prövning av företagets behov av ekonomiskt stöd med hänsyn tagen till dess totala verksamhet sker ej. I proposition vid 1940 års riksdag uttalades bl. a., att det begärda anslaget borde användas för statsbidrag till elektrifieringsföretag, vilka befunnos vara särskilt förtjänta och i behov av hjälp, samt att man icke borde bortse från befolkningens ekonomiska bärkraft i de trakter, där elektrifiering skulle ske. Det torde vara klart att man härvid avsåg en viss utjämning av kostnaderna inom företagets hela distributionsområde. Att man likväl avstått från en behovsprövning i denna bemärkelse beror på, såsom torde framgå av den i kap. 5 refererade utredningen, att den icke kunde förenas med den praktiska förenkling, som användandet av en siffermässigt fastlagd subventionsnorm innebar. Man utgick därvid även ifrån att behovsprövningen skulle i viss mån kunna undvaras, om undre bidragsgränsen sattes så högt att endast relativt dyra elektrifieringar bleve subventionerade. Den senast genomförda höjningen av undre statsbidragsgränsen till 150 kr. per Nte innebar som nämnts i kap. 5 icke ett återställande av denna gräns till sin ursprungliga reella nivå. Då därtill kommer att den specifika anläggningskostnaden ökat, icke endast till följd av penningvärdets försämring utan även beroende på att den återstående elektrifieringen avser allt mera svårelektrifierbara områden, är det förklarligt, att huvuddelen av alla landsbygdselektrifieringar numera äro statsbidragsberättigade. År 1940 torde statsbidragsgränsen ha legat ungefär 50 % över den då rådande normalkostnaden för en nyelektrifiering — vilket sålunda motiverade att man kunde förenkla behovsprövningen — men nu ligger statsbidragsgränsen betydligt under den kostnad, som får anses vara normal för en nyelektrifiering. En av anledningarna till att man ansåg sig kunna utdela statsbidrag utan behovsprövning i vidare bemärkelse har alltså bortfallit. Den omständigheten att statsbidrag utgår utan egentlig behovsprövning kan innebära, att andra möjliga och lämpliga utvägar för kapitalanskaffning lätt förbises. Även företag, som äro synnerligen kapitalstarka eller kreditvärdiga och där utjämningsmöjligheterna med bättre distributionsområden äro mycket goda, kunna nämligen erhålla statsbidrag så snart 236

ett speciellt elektrifieringsprojekt siffermässigt uppfyller kostnadsvillkoren enligt gällande bidragsregler. Som framgår av det ovan sagda finnes skäl att i viss utsträckning ekonomiskt understödja nyelektrifieringar även i dessa fall men bedömningen bör ändock kunna vara mera restriktiv och stödet mindre, än då det gäller ekonomiskt svaga företag, som på grund av distributionens karaktär nödgas hålla väsentligt högre tariffer. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag stadgas bland annat att bidragstagaren skall förplikta sig »att — därest genom ökad anslutning eller annan omständighet skillnaden mellan anläggningskostnaden och statsbidraget befinnes per normaltariff enhet räknat hava nedgått under 150 kronor — till statsverket återbära det mot kostnadsminskningen svarande beloppet, skolande sådan skyldighet dock endast föreligga såvida Kommerskollegium — ifråga om företag i annan än statlig eller kommunal ägo efter prövning av bidragstagarens ekonomiska ställning — funnit skäligt meddela föreskrift om återbäring». Utan att närmare gå in på innebörden av detta villkor skulle det teoretiskt kunna sägas, att ett statsbidrag utgör ett räntefritt lån, som är eller kan bli förenat med återbetalningsskyldighet. Erfarenheten hittills har emellertid visat, att denna omständighet som regel icke har någon praktisk betydelse. Någon återbetalning har sålunda, bortsett från några rena undantagsfall, icke krävts och ej heller skett. I skattehänseende ha de företag, som erhållit statsbidrag, för övrigt ej heller medgivits rätten att skattefritt göra årliga avskrivningar av de anläggningar, som finansierats med statsbidrag, låt vara att de ej heller så ofta ha begärt detta. I ett den 2 mars 1951 avgivet yttrande över riksdagsmotioner (I: 48 och II: 31) om vidgad rätt till statsbidrag för elektrifieringsföretag på landsbygden förordade elkraftutredningen en översyn av bidragsgrunderna med hänsyn till under senare tid inträdda ändringar beträffande den återstående elektrifieringens art och omfattning och den allmänna kostnadsnivån för elektrifiering. De ändringar i bidragsgrunderna, som sedan dess ha skett, ta emellertid ej tillräcklig hänsyn till att restelektrifieringen sedan år 1940 ändrat karaktär och nu ankommer mera sällan på nystartade kooperativa sammanslutningar av bygdens befolkning än på större kraftbolag eller eljest ekonomiskt konsoliderade distributionsföretag. Enligt elkraftutredningens mening är tiden nu inne för en mera djupgående omprövning av bidragsgrunderna, varvid i första hand frågan om införande av behovsprövning i vidare bemärkelse bör övervägas. Det har ovan berörts att anläggningar, som helt eller delvis finansierats med hjälp av statsbidrag, ur taxeringssynpunkt icke kunna avskrivas till den del, som motsvarar bidraget. Om förnyelsemedel ändock genom kraftförsäljningsinkomsterna uttagas även för denna del, medför detta beskattning enligt gällande skattelagar. Detta förhållande har redan tidigare påpekats av elkraftutredningen i dess skrivelse den 26 januari 1953 angående 237

statligt stöd åt upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Förhållandet kommer även att beröras i efterföljande avsnitt av detta kapitel. Det bör emellertid här påpekas att nämnda skatteproblem sannolikt medverkar till, att den ekonomiska skötseln av de mindre distributionsföretagen ofta är sådan, att den resulterar i anläggningarnas förfall. Det synes nödvändigt att även detta problem beaktas i samband med en omprövning av bidragsreglerna. Elkraftutredningen har i den ovan omtalade skrivelsen rekommenderat, att statligt stöd för upprustning av befintliga distributionsnät normalt skall lämnas som lån, vilket till erforderlig del skall vara räntefritt. Därigenom behöva, i vad det gäller det statliga stödet, inga skattetekniska svårigheter uppstå att i självkostnaderna medräkna även förnyelsekostnaderna. (Elkraftutredningen får i detta sammanhang hänvisa till sina principiella uttalanden i kap. 4 (s. 119—124) angående självkostnader och kostnadstäckning.) Ehuru enbart därigenom icke någon egentlig förbättring i ekonomiskt hänseende vinnes kan det, med hänsyn till de psykologiska faktorerna, ifrågasättas huruvida även nyelektrifieringsstödet för framtiden för mera normala fall borde få formen räntefritt lån. Om stödbeloppet i form av räntefritt lån ges samma storlek som bidraget enligt nuvarande regler, minskar självfallet stödverkan i de proportioner, som bestämmas av amorteringen. Elkraftpriset inom det företag som utför nyelektrifieringen bör emellertid kunna justeras med beaktande av totalekonomin. Statens uppoffring för nyelektrifieringen blir mindre och företagets eller konsumenternas uppoffring i motsvarande mån större. Där goda möjligheter föreligga till ekonomisk utjämning mellan gynnsamma distributionsområden samt mindre gynnsamma, ännu icke elektrifierade områden kan det rent principiellt med hänsyn till det ovan sagda synas riktigt att nyelektrifieringsstödet får denna begränsade verkan. Det bör självfallet beaktas att den nu återstående nyelektrifieringen har förhållandevis liten omfattning, vilket talar för att icke nu införa sådana ändringar i bidragsprinciperna, som icke anses nödvändiga.

De befintliga

landsbygdsnätens

upprustning

Statsbidrag från anslaget till befrämjande av landsbygdens elektrifiering avses i princip endast för nyelektrifiering. Mångenstädes på landsbygden gör sig emellertid behovet av förstärkningar av redan befintliga nät starkt gällande. Detta gäller särskilt områden, där elektrifiering skett under dyrtiden i samband med första världskriget — alltså utan statsbidrag — och ofta endast för belysning och med underhaltig materiel. I de talrika fall, där anläggningarnas underhåll blivit eftersatt eller där erforderliga nätförstärkningar icke gjorts, föreligga betydande investeringsbehov. Ett tillgodoseende av dessa kan innebära mycket svårlösta finansieringsproblem, 238

trots att distributionsföretagens ekonomi skenbart är god. I verkligheten kan läget ofta vara prekärt, beroende på att medel för även de allra nödvändigaste upprustningsåtgärderna saknas och ej utan stora svårigheter kunna anskaffas vare sig genom lån eller på annat sätt. Elkraftutredningens tidigare förslag Elkraftutredningen har tidigare i särskilda skrivelser ingående behandlat dessa problem. I förutnämnda skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 27 november 1950 redogjorde sålunda utredningen för sina synpunkter på behovet av upprustning av landsbygdsdistributionen samt finansieringen härav. På särskilt uppdrag av Kungl. Maj :t verkställde elkraftutredningen sedermera en förnyad undersökning rörande samma problem och framlade resultatet härav i underdånig skrivelse den 26 januari 1953. I båda skrivelserna lämnade utredningen förslag till provisoriska statliga åtgärder för stöd åt en allmän upprustning av distributionsnäten på landsbygden. Ifråga om finansieringsproblemen framhöll elkraftutredningen i sin skrivelse den 26 januari 1953 i huvudsak följande.

Upprustningens finansiering De kooperativa distributionsföretagen ha som regel finansierat sina anläggningar åtminstone till en del genom kontanta engångsavgifter, insatser, från konsumenterna-delägarna. Härigenom ha i princip tarifferna — för föreningsmedlemmarna — kunnat hållas lägre än om motsvarande anläggningskapital skulle anskaffats genom lån. Engångsavgifterna ha nämligen, till skillnad från lånet, icke behövt förräntas genom kraftförsäljningsinkomsterna. I en del fall har man ej heller räknat med avskrivning av motsvarande anläggningsdelar, som anskaffats genom engångsavgifter, vilket sålunda i realiteten inneburit en kapitalförbrukning så att nytt kapital — genom förnyade engångsavgifter eller lån — fått anskaffas efter hand som nätet på grund av sin förslitning måst förnyas. I de övriga fallen, där man genom kraftförsäljningsinkomsterna fått möjlighet till avskrivning av anläggningarna, har man därmed fått medel (även om de i allmänhet icke, bl. a. med hänsyn till penningvärdesförsämringar, varit tillräckliga) till förfogande för nälets successiva förnyelse. Enligt elkraftutredningens mening är det önskvärt, att ett distributionsföretags tariffer äro så avpassade, att de ge företaget nödiga inkomster för anläggningarnas såväl underhåll som successiva förnyelse. Men anläggningarna behöva icke endast underhållas och förnyas, de behöva även successivt förstärkas med hänsyn till belastningsökningen. Även till den begränsade, successiva förstärkning, som omtalas i elkraftutredningens förslag till standardtariffer (SOU 1947:4, sidorna 77—79), är det lämpligt, att medel anskaffas genom kraftförsäljningsinkomsterna. Med en sådan taxepolitik har företaget möjlighet att, under förutsättning av en normal belastningstillväxt och icke alltför kraftiga penningvärdesförändringar, kontinuerligt bedriva sin kraftförsörjningsverksamhet utan språngvisa och för konsumenterna besvärande och svårförståeliga tariffhöjningar eller förnyade 239

engångsavgifter. Därigenom erhålles även kontroll på längre sikt av att företagets ekonomi är tillfredsställande. (Vid nyanslutningar eller onormala belastningsökningar erfordras självfallet kapitaltillskott, som till en del kunna behöva täckas genom engångsavgifter.) Genom en lämplig ekonomisk skötsel av företaget bör det göras möjligt att utan ekonomisk olägenhet — såsom tillkommande beskattning — hålla tarifferna i princip konstanta, oberoende av växlingar i behovet av underhålls-, förnyelseoch förstärkningsarbeten till följd av nätets ålder och tekniska tillstånd samt normala belastningsökningar. Efter nybyggnad eller fullständig upprustning av ett distributionsnät äro till en början utgifterna för nätets underhåll, förnyelse och förstärkning låga för att sedermera, efter hand som materielen förslites, växa. Taxorna böra, som nämnts, redan från början avpassas så, att de — under förutsättning av konstant penningvärde och i huvudsak oförändrade distributionsförhållanden — utan att företaget behöver tillföras nya kapitaltillskott täcka de totala nätutgifterna på lång sikt. För att de totala kostnaderna för nätet, inberäknat avskrivningar, skola hållas i nivå med kraftförsäljningsinkomsterna, varigenom sålunda det beskattningsbara överskottet blir lågt eller lika med noll, fordras då — speciellt vid företag, som icke äro så stora att kostnaderna kunna tidsmässigt uppdelas mellan olika delområden — att avskrivningarna till en början äro förhållandevis stora för att sedermera successivt sjunka. Man torde som regel icke genom en plan för bunden avskrivning kunna i önskvärd utsträckning anpassa denna efter nämnda förhållanden. Med fri avskrivning är emellertid anpassning möjlig. Emedan den fria avskrivningen sålunda för företag av denna typ erbjuder väsentliga fördelar, torde den i allmänhet böra eftersträvas. Det må anföras, att de företag som här åsyftas, icke ha någon nämnvärd ekonomisk styrka och att deras tariffer icke skola lämna inkomster, som nämnvärt överskrida deras självkostnader. Då de totala avgifterna för den försålda kraften därjämte måste vara måttliga, saknas anledning till att sådana företags verksamhet skall annat än i minsta möjliga mån belastas med skatter. Bl. a. med hänsyn till det sagda kan det måhända visa sig lämpligt, att som villkor för statligt stöd föreskriva, att bokföring enligt enhetliga principer införes. De kooperativa distributionsföretag, som genom sin taxepolitik ej erhållit medel för anläggningarnas underhåll, förnyelse och normala förstärkning, böra nu, om deras nät äro i otillfredsställande skick, principiellt i högre grad än om större avgifter uttagits, finansiera upprustning inklusive erforderlig förstärkning genom företagets eventuella likvida tillgångar, förnyade engångsavgifter eller normalt räntebärande lån — i det följande tillsammans benämnda »eget kapitaltillskott». Detta h a r dock som regel icke stått klart för delägarna-konsumenterna, varför betydande svårigheter ofta föreligga i varje fall att uttaga nya engångsavgifter. Därtill medverkar det förhållandet, att företagen i regel successivt fått nya konsumenter under årens lopp och gjort tillhörande nätutvidgningar. Det äi då oftast omöjligt att åstadkomma full rättvisa vid uttagandet av nya engångsavgifter och samtidigt få tillfredsställande finansieringsunderlag för erforderliga ombyggnader. Om upprustningsarbetena finansieras i större utsträckning medelst lån, måste tarifferna höjas så, att de räcka för förräntning av dessa lån. Bortsett från de nu rådande, betydande svårigheterna — bl. a. med hänsyn till de ekonomiska säkerhetskraven — att över huvud taget få lån för dessa ändamål uppträder då i dagens läge den olägenheten, att höjningar av tarifferna för nämnda ändamål sammanfalla i tiden med behovet av att höja tarifferna även på grund av stegrade driftskostnader och råkraftkostnader. Därtill kommer att tarifferna i och

för sig måste bli relativt höga på grund av nuvarande uppdrivna byggnadskostnader. För att upprustningen skall komma till stånd är det därför nödvändigt, att möjligheter skapas till såväl normalt räntebärande lån på enklare villkor än hittills som räntefria lån eller bidrag utifrån. I pengar räknat torde de räntebärande lånen kunna överväga, emedan huvuddelen av det totalt erforderliga kapitalet med säkerhet kan göras räntabel genom företagens distributionsverksamhet. Anläggningar, som finansierats helt eller delvis med hjälp av statsbidrag, kunna ur taxeringssynpunkt icke avskrivas till den del, som motsvarar bidraget •— då icke detta upptages som inkomst. Om förnyelsemedel ändock genom kraftförsäljningsinkomsterna uttages för hela den ursprungligt anläggningskostnaden, medför detta enligt gällande skattelagar beskattning. Enligt elkraftutredningens uppfattning utgör detta förhållande en allvarlig olägenhet för kraftförsörjningen inom de mera svårelektrifierade delar av landsbygden, där statsbidrag för distributionsnätens byggande eller upprustning äro motiverade. Härigenom blir nämligen en strävan från bygdens sida att för framtiden ordna sin kraftförsörjning på egen hand med successiva avsättningar för nätens vidmakthållande direkt motarbetad av staten. Åtgärder böra därför om möjligt vidtagas för att eliminera ovannämnda nackdelar. Statsbidragen äro redan nu formellt förbundna med återbetalningsskyldighet och det torde icke kunna medföra några märkbara olägenheter om bidragen även reellt omformas till räntefria lån alt amorteras eller återbetalas i sin helhet efter viss tid. Företagen skulle därigenom taxeringsmässigt få rätt att avskriva även de mot dessa lån svarande anläggningsdelarna och sålunda få möjlighet att utan ovannämnda skattekonsekvenser tillämpa taxor, som täcka även anläggningarnas förnyelse under förutsättning av någorlunda konstant penningvärde. Efterhand som ett räntefritt lån blivit återbetalat till staten får företaget begära nytt lån, dvs. förfara på samma sätt som efter återbetalning av ett normalt lån. För staten innebär systemet med räntefria lån i stället för bidrag att det utlämnade kapitalet automatiskt kommer tillbaka och att före varje ny utbetalning ny undersökning kan göras beträffande det låntagande företagets ekonomiska förhållanden och behov av statligt stöd. Med hänsyn till de tidigare nämnda nackdelarna med upptagande av förnyade engångsavgifter bör det icke förutsättas, att ett företag, som ursprungligen finansierats med engångsavgifter och som nu är i behov av nytt kapitaltillskott för anläggningarnas upprustning, skall fortsätta med detta finansieringssystem. En övergång till finansiering genom räntebärade lån bör kunna göras. Å andra sidan föreligger all anledning att för finansiering av upprustning utnyttja sådana förnyade engångsavgifter, som konsumenterna frivilligt påtaga sig, antingen anledningen är den, att de därmed ernå en snabbare förbättring av sina distributionsförhållanden eller den, att de i gengäld erhålla lägre krafttaxa. I vissa fall finns det anledning att sätta eget kapitaltillskott från företagsägarna-konsumenterna som villkor för statligt räntefritt lån eller bidrag. Mot understödjande av nätupprustningarna med räntefritt kapital utifrån kan nämligen den invändningen riktas, att därmed incitament skapas för företagen att försumma nätunderhållet och avsiktligt låta anläggningarna förfalla till dess att dylikt ekonomiskt stöd är motiverat för den erforderliga upprustningen. Vid kooperativt bedriven distribution få då konsumenterna under tiden betala mindre för kraften än de skulle fått göra, om underhållet skötts normalt. I sådana fall bör därför eget kapitaltillskott, beräknat med hänsyn till det underpris, som konsumenterna åtnjutit, kunna sättas som villkor för statligt räntefritt kapitaltill241 IG

skott. Förutom att tidigare oberättigade förmåner därmed kunna kompenseras, torde förekomsten av en sådan föreskrift i varje fall minska risken för ett framtida försummande av nätunderhållet och därmed också undanröja nämnda invändning mot statligt understödjande av nätupprustningarna. Det ovan sagda hänför sig i första hand till kooperativa företag. I p r i n c i p samma förhållanden gälla även för icke-kooperativa distributionsföretag även om där frågan huruvida kapitaltillskottet på grund av tidigare underhållsförsummelse skall komma från företaget eller konsumenterna tillkommer och kan bedömas något olika. Att sätta engångsavgifter från konsumenterna hos icke-kooperativa företag som ett villkor för statligt räntefritt kapitaltillskott är icke lämpligt. Även när kapitaltillskottet från sådana konsumenter i princip kunde anses motiverade — när tarifferna varit för låga för att möjliggöra underhåll samt normal förnyelse och förstärkning — måste hänsyn tagas till att konsumenterna icke genom medbestämmanderätt i företaget haft möjlighet att påverka tariffsättningen och nätarbetenas omfattning. (Vissa mellanformer ifråga om organisation förekomma dock, t. ex. aktiebolag, i vilka så gott som samtliga konsumenter äro aktieägare.) Vid icke-kooperativa företag tillkommer det fallet, att tarifferna kunna ha varit tillräckligt höga för att möjliggöra förutom underhåll även successiv förnyelse och normal förstärkning, men att företagets ägare tagit ut alltför höga vinster och låtit nätet förfalla. Det kapitaltillskott från företaget, som även här bör sättas som villkor för statligt räntefritt kapitaltillskott, bör självfallet icke i ett dylikt fall avkrävas konsumenterna utan skall i princip tillhandahållas av företaget självt. Om svårighet föreligger för företagets ägare att ställa det erforderliga kapitalet till förfogande, bör det dock genom de förbättrade lånemöjligheterna bli möjligt för företaget att på egen bekostnad verkställa den upprustning, som blivit nödvändig genom tidigare försummat underhåll. Härvid kan företagets avkastning för en kommande period sjunka till ett värde, som ligger under det normala. För det fall att företagets ägare icke är i stånd till eller önskar uppfylla på skälig grundval uppställda anspråk i nämnda avseende och gällande villkor för koncession icke äro uppfyllda — exempelvis genom att de elektriska säkerhetsföreskrifterna åsidosatts — kan koncessionen förklaras förverkad och distributionsverksamheten bli överlåten till annan. Nämnda förhållande torde även för företag av denna typ minska risken för ett framtida försummande av nätunderhållet. Det må påpekas, att speciella frågor kunna uppstå, exempelvis vid förstärkning av rena belysningselektrifieringar, som av sociala eller andra skäl gjorts inom områden, som i själva verket kanske icke bort elektrifieras, då kostnaderna legat ovanför gränsen för vad som för närvarande kan anses rimligt. Att förstärka nätet till normal belastningsbarhet får i dylikt fall som regel anses ogenomförbart och bör betraktas som specialfall. För täckning av upprustningskostnader ifrågakomma sålunda normala, räntebärande lån och räntefria kapitaltillskott. De senare kunna, förutom av likvida tillgångar hos företagen, utgöras av engångsavgifter från konsumenterna eller statliga räntefria lån eller bidrag. Av skäl som anförts torde i detta sammanhang formen statligt räntefritt lån böra föredragas framför statsbidrag. Förslag till principer för statligt finansiellt stöd åt upprustning av elektriska distributionsnät under provisorieliden Storleken av det statliga räntefria kapitaltillskottet kan bestämmas efter två olika huvudprinciper, nämligen anläggningskostnadsprincipen, varvid kapitaltill-

skottet efter någon regel göres direkt beroende av upprustningskostnaden, eller årskostnadsprincipen, varvid kapitaltillskottet på ena eller andra sättet bestämmes med hänsyn till kostnaderna för den distribuerade kraften efter anläggningarnas upprustning. Statligt räntebärande lån är motiverat enbart då svårighet föreligger att på annat sätt anskaffa sådant kapital, som genom distributionsverksamheten kan förräntas, och bör bestämmas med hänsyn härtill. Att grunda tilldelningen av räntefritt kapital enbart på upprustningskostnaden har den fördelen, att reglerna kunna bli jämförelsevis enkla och i princip lika de hittills tillämpade reglerna för nyelektrifieringsbidrag. Ä andra sidan får man med detta system icke den möjlighet att ta hänsyn till det verkliga behovet av statligt stöd, som erhålles då bedömningen grundar sig på årskostnaderna. Om upprustniiigsstödet skall möjliggöra icke endast att för tillfället rusla upp näten till önskvärd standard och belastningsbarhet utan även att näten för framtiden skola kunna bibehållas i gott tillstånd och detta med tillämpning av ett i någon mån utjämnat elkraftpris, måste hänsyn tagas till de verkliga kostnaderna för den distribuerade kraften efter upprustningens genomförande. Elkraftutredningen finner det därför önskvärt, att de räntefria kapitaltillskotten bestämmas med hänsyn till kostnaderna för den distribuerade kraften. Liknande synpunkter kunde självfallet också göras gällande beträffande bestämningen av stödet för nyelektrifiering, men elkraftutredningen finner ej anledning att upptaga denna fråga till behandling i föreliggande förslag för en provisorietid. Vid bedömningen av ett företags behov av statligt stöd för upprustning av en större eller mindre del av sitt distributionsnät bör som regel företagets totala distributionsverksamhet tagas i betraktande, varigenom sålunda en utjämning av distributionsverksamhetens lönsamhet inom hela distributionsområdet som regel förutsattes. I konsekvens härmed förutsattes också, alt ett distributionsföretag som regel skall tillämpa enhetliga tariffer inom hela sitt område. Utöver ovanstående anser elkraftutredningen det ur rättvisesynpunkt vara angeläget att vid bestämningen av det statliga stödet nödig hänsyn tages till de faktorer, som varit orsaken till nätets bristfälliga tillstånd. Därjämte bör skälig hänsyn även kunna tagas till olika sociala förhållanden, såsom befolkningens struktur och ekonomiska bärkraft. För att det skall kunna bedömas, huruvida statligt stöd bör utgå till ett distributionsföretag för upprustning av dess nät, fordras i första hand kännedom om följande: a) Nätets uppbyggnad och tillstånd, erforderliga upprustningsåtgärder och beräknade kostnader härför. b) Företagets tidigare finansiering och de tillämpade tarifferna, likvida tillgångar och kvarstående skulder. c) Företagets möjlighet — bedömd efter en preliminär undersökning — att täcka kostnaderna genom företagets likvida tillgångar, engångsavgifter från konsumenterna eller banklån. d) En med hänsyn till beräknad framtida kraftuttagning genomförd räntabilitetskalkyl för företaget i sin helhet, utvisande vilken grundavgift i normaltariffen, som företaget behöver hålla, om inga räntefria kapitaltillskott erhållas. (Det förutsattes att standardtarifferna enligt elkraftutredningens förslag, SOU 1947:4, tillämpas.) I första hand måste företagen själva svara för att erforderliga uppgifter i dessa avseenden samlas. För att bistå företagen med erforderlig sakkunnig hjälp och för nödvändiga lokala undersökningar rörande olika förhållanden, som aktuali-

seras genom begäran om statligt stöd, erfordras tillgång till sakkunnig och opartisk personal med lokalkännedom. Det beslutande organet, som förutsattes bli elberedningen, får med ledning av inkomna uppgifter och efter nödvändiga kompletterande undersökningar avgöra, om projektet bör samordnas med rationaliseringsåtgärder, som beröra även andra företag. Förutsatt att de föreslagna upprustningsåtgärderna kunna anses leda till rationella distributionsförhållanden, att åtgärderna äro lämpliga med hänsyn till teknisk standard och tänkbara kommande rationaliseringar i större skala samt att de angivna kostnaderna äro skäliga med hänsyn till gällande priser och rimliga med hänsyn till nätets uppgift, får elberedningen härefter avgöra h u r stor del av de erforderliga penningmedlen, som företaget rimligen självt bör anskaffa respektive hur stor del, som kan tillskjutas av staten genom räntebärande lån respektive genom räntefritt kapitaltillskott. Statligt stöd i ena eller andra formen bör principiellt, under ovannämnda förutsättningar, kunna utgå, om svårighet att på annat sätt anskaffa erforderligt kapital föreligger eller om ombyggnaden resulterar i en nödvändig, allmän prishöjning inom företagets område, medförande en alltför hög grundavgift. Även om statligt stöd sålunda bör lämnas endast i de fall, där upprustningsarbetet i allt väsentligt kan anses vara ett led i en önskvärd, mera vittgående rationalisering och där dennas uppdelning i etapper icke medför kostnadsökning av betydelse, må dock i särskilda ömmande fall stöd kunna lämnas även för en mera provisorisk upprustning. I princip bör följande riktlinjer för den statliga stödverksamheten för upprustning av landsbygdens distributionsnät kunna tillämpas. Statligt räntebärande lån mot normal statlig utlåningsränta bör kunna utgå, om svårigheter föreligga att finansiera ombyggnaden på annat sätt. Det statliga räntebärande lånet bör icke överstiga den del av det för upprustningen totalt erforderliga kapitalet, som genom företagets verksamhet kan göras räntabelt med tillämpning av skäliga tariffer. Statligt räntefritt lån bör kunna utgå, om det erforderliga elkraftpriset enligt ovannämnda räntabilitetskalkyl överstiger den övre gränsen för ett normalt elkraftpris. Det räntefria lånets storlek bör med beaktande av efterföljande maximeringsregler kunna bestämmas som det kapital, som vid avsedd utbyggnad och verklig kostnad härför erfordras för att elkraftpriset skall reduceras till nämnda gränsvärde. Vid bedömandet av om och i vad mån räntefritt lån skall utgå, bör hänsyn även tagas till hur stor del av upprustningskostnaden, som med hänsyn till tidigare kapitalförbrukning och kraftavgifter skäligen bör täckas genom kapitaltillskott från företagets ägare och från konsumenterna. Bortsett från den inverkan, som företagets tidigare finansiering och kraftavgifter sålunda kunna ha kan ovanstående med hänsyn till dagens prisläge (januari 1953) uttryckas så, att räntefritt lån bör kunna utgå, om den kalkylerade grundavgiften i normaltariffen överstiger 12:— k r / N t e . Det räntefria lånets storlek bör då maximalt kunna utgöra det kapital, som erfordras för att grundavgiften skall reduceras till 12:— kr/Nte. För ovannämnda lånetyper böra gälla särskilda, för låntagaren förhållandevis gynnsamma säkerhetsbestämmelser. Det räntefria lånet bör icke överstiga den verkliga aktuella upprustningskostnaden och bör normalt, per tariff enhet räknat, icke överstiga ett av Kungl. Maj: t angivet belopp. Nämnda belopp synes för närvarande kunna utgöra 200:— kr/Nte. Som tidigare framhållits böra engångsavgifter från konsumenterna kunna evalveras till en förhöjd grundavgift. I de fall företagen och konsumenterna så finna lämpligt, böra engångsavgifter också kunna inbetalas med högre belopp än som

vore erforderligt enligt elberedningens skälighetsbedömning, varigenom grundavgiften kan sänkas. Vid behov kan, enligt ovanstående regler, statligt räntebörande lån utgå för täckande av det mot engångsavgifterna svarande kapitalbehovet. I samband med en nätombyggnad kunna olika rationaliseringsåtgärder av större omfattning — exempelvis sammanslagning av företag — befinnas lämpliga. Elberedningen bör då samtidigt upptaga denna fråga till behandling, särskilt om ombyggnaden därigenom lämpligen borde utföras på annat sätt. Vid sammanslagningar bör följande beaktas. Principiellt böra de statliga stödåtgärder, som skulle komma ifråga för det ena företaget, om en rationalisering genom sammanslagning icke vore aktuell, vidtagas separat och oberoende av om sammanslagningen i och för sig ger förbättrade ekonomiska förutsättningar för det sålunda rationaliserade, större företaget. Omfattningen av stödet bör dock i dylikt fall begränsas med hänsyn till de besparingar, som ernås genom sammanslagningen. Genom denna regel torde möjligheterna att på frivillig väg åstadkomma sammanslagningar mellan företag med olika ekonomiska förhållanden och olika standard på anläggningarna underlättas. Där skäl därtill föreligga böra ovannämnda regler för statligt stöd av nätupprustningar kunna tillämpas retroaktivt beträffande upprustningar, verkställda efter det att detta förslag blivit offentliggjort. I likhet med vad som gäller beträffande nyelektrifieringsbidragen bör elberedningen för lämpliga tidsperioder utverka beslut rörande storleken av de belopp, som innefattas i ovannämnda regler. Förslag till principiella

ändringar

i bestämmelserna

för statslån

och

statsbidrag

För att underlätta företagens möjligheter att finansiera en upprustning av distributionsnäten bör som nämnts statliga räntebärande lån och statliga räntefria kapitaltillskott kunna ifrågakomma. Båda dessa stödformer tillämpas redan" nu, dock i begränsad utsträckning. De räntefria kapitaltillskotten ha för närvarande för nyelektrifieringar formen bidrag utan preciserad återbetalningsskyldighet medan de enligt föreliggande förslag vad beträffar upprustning av befintliga distributionsnät böra utgöras av räntefria lån med preciserad återbetalningsskyldighet. Även om en omedelbar övergång från bidrag till räntefria lån för nyelektrifieringar icke föreslås i detta sammanhang bör för framtiden räntefria lån kunna utdelas jämväl i dylika fall av statligt stöd. En övergång helt eller delvis kan behöva förberedas av elberedningen. Statsbidrag i nuvarande form bör för såväl nyelektrifiering som upprustning enligt elberedningens bedömning kunna tillämpas för smärre fristående kapitalbehov. Räntebärande lån för bestridande av kostnader för kraftledningsnät kan för närvarande erhållas ur kraftledningslånefonden. Villkoren äro emellertid icke så gynnsamma, att möjligheterna att erhålla statslån utnyttjas i nämnvärd omfattning. Den 1 juli 1952 uppgick de utestående lånen från kraftledningslånefonden till sammanlagt 2 832 000 kronor och de för ytterligare utlåning disponibla kapitaltillgångarna till 3 955 000 kronor. Det kan, som framhölls i elkraftutredningens skrivelse den 27 november 1950, antagas, att lånevägen skulle utnyttjas i stor omfattning och vara tillräcklig för att tillgodose finansieringsbehoven i flertalet fall, därest gällande bestämmelser för kraftledningslånefonden ändrades i vissa avseenden. För att möjliggöra ett 245

rationellt utnyttjande av kraftledningslånefonden även för upprustning av distributionsnät i enlighet med de principiella riktlinjer beträffande räntebärande lån, som föreslagits i föregående avsnitt av denna skrivelse, får elkraftutredningen härmed föreslå en modifiering av bestämmelserna för fonden enligt följande principer: 1) Kretsen av de låneberättigade bör ej vara begränsad på det sätt, som nu formellt är stadgat, utan varje distributionsföretag, som befinnes vara för ändamålet lämpligt organiserat, bör kunna beviljas lån. 2) De ändamål, vartill lånemedlen må användas, böra ej vara begränsade till enbart anläggande på landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi, utan lån bör även kunna beviljas för förnyelse, omläggning eller förstärkning av dylika nät. 3) Säkerhetsbestämmelserna för lånen böra göras för låntagaren gynnsammare utan att för den skull förlustrisken för långivaren-staten i realiteten ökas. I regel bör härvid såsom säkerhet kunna godtagas — bortsett från borgen av kommun — inteckning i den fastighet, vartill anläggningen anses höra efter registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft ni. ra. Med hänsyn till att flertalet distributionsnät icke äro registrerade på detta sätt och den omständliga procedur det utgör att registrera elektriska anläggningar enligt nämnda lag bör, i avvaktan på att registrering h i n n e r verkställas, dylik inteckning i stationsfastighet kunna godtagas, även om det ekonomiska värdet därav till en början är obetydligt, under förutsättning att säkerheten kompletteras genom annan enklare form av garanti enligt elberedningens bedömande. Den omständigheten att lånet icke överstiger den del av det för upprustningen totalt erforderliga kapital, som genom företagets verksamhet beräknas kunna göras räntabelt, samt att lånemedlens användning för upprustningen ävensom företagets taxor och verksamhet i övrigt kontrolleras av elberedningen eller av denna anlitad, sakkunnig person, bör därvid under den tid det tar att ordna registrering kunna vara tillfyllest. Låntagaren bör dessutom förbinda sig att enligt elberedningens anvisning vidtaga åtgärder för nätets registrering, att icke utan elberedningens godkännande sälja anläggningen eller del därav samt att ställa sig till efterrättelse elberedningens anvisningar beträffande tariffsättningen. Säkerhetskraven böra vara oberoende av om företaget erhåller råkraft från statens ledningar eller från ledningar tillhörande annan råkraftleverantör. Med hänsyn till det ovan sagda synes det även lämpligt att lagen den 22 juni 1920 beträffande registrering överses genom kommerskollegii försorg. 4) Låneräntan utgör enligt nu gällande bestämmelser fyra procent. I skrivelsen den 27 november 1950 föreslog elkraftutredningen, att låneräntan i dåvarande läge skulle sänkas med omkring en halv procent. Med hänsyn till de nu något ändrade förutsättningarna anser elkraftutredningen dock, att anledning för närvarande saknas att ändra räntebestämmelserna för denna lånefond. 5) Återbetalningen av lånet bör kunna ske efter en mellan elberedningen och låntagaren överenskommen amorteringsplan, möjliggörande anpassning till företagets amorteringsförmåga. 6) Prövningsmyndigheten bör, som föreslagits i skrivelsen den 27 november 1950, utgöras av elberedningen ensam. I bifogade bilaga har elkraftutredningen närmare preciserat de föreslagna ändringarna i bestämmelserna för kraftledningslånefonden. 1 1

ö v e r e n s s t ä m m a i huvudsak med utkast till kungörelse, s. 40.

Räntefritt kapitaltillskott har sedan tolv år tillbaka utgått i form av statsbidrag från nionde huvudtitelns reservationsanslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, men dessa bidrag avse som nämnts i princip endast nyelektrifiering. Som namnes i förutnämnda nådiga brev den 30 maj 1952 har Kungl. Maj:t dock, i avvaktan på det förslag vartill elkraftutredningens utredning kan giva anledning, möjlighet att i särskilda fall bevilja bidrag för upprustning av befintligt distributionsnät. För närvarande, under budgetåret 1952/53, gälla de grunder för beviljande av statsbidrag från nämnda anslag, som finnas fastställda i nådigt brev till statskontoret den 31 oktober 1952 med hänvisning till elektrifieringsberedningens skrivelse till Konungen den 4 juni 1952. Elkraftutredningen får härmed av skäl som i det föregående angivits föreslå, att från och med den 1 juli 1953 förutom dylika statsbidrag räntefria lån för understödjande av såväl nyelektrifiering som upprustning av befintliga distributionsnät må kunna utgå från en särskild för ändamålet inrättad lånefond, förslagsvis benämnd »elnätstödlånefonden». För denna lånefond bör kunna gälla i huvudsak lika bestämmelser som för kraftledningslånefonden med den väsentligaste skillnaden att räntan här sättes lika med noll. I bifogade bilaga — — har elkraftutredningen närmare preciserat de föreslagna riktlinjerna för bestämmelser för elnätstödlånefonden.1 För åtnjutande och lyftande av statsbidrag för nyelektrifiering gälla för närvarande av elberedningen den 19 november 1952 fastställda villkor. Analoga villkor för statliga lån från ovannämnda båda lånefonder böra, i enlighet med i denna skrivelse lämnade principer, utarbetas av elberedningen i samråd med kommerskollegium och statskontoret samt framläggas för Kungl. Maj:t. Elkraftutredningens skrivelse den 26 januari 1953 utmynnade sålunda i förslag till åtgärder i syfte att snarast få till stånd en vidgad statlig medverkan för en förbättrad elkraftförsörjning på landsbygden med en förstärkt elektrifieringsberedning som tillfälligt verkställande organ under en övergångsperiod, benämnd provisorietid. Härför skulle, förutom nödiga anslag, bl. a. erfordras ändring av bestämmelserna för lån från kraftledningslånefonden, inrättande av en ny stödlånefond samt översyn av lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. I remissutlåtandena vitsordas samstämmigt behovet av omfattande upprustningsarbeten samt av statliga åtgärder av i allt väsentligt den beskaffenhet, som elkraftutredningen föreslagit. Elkraftutredningen finner icke anledning att närmare referera remissutlåtandena härutinnan. I olika delfrågor framföras även kritiska synpunkter och motförslag. Detta gäller i första hand sättet för de statliga, finansiella stödåtgärderna, dvs. stöd genom lån, vilket till viss del skulle kunna bli räntefritt. Man uttalar sig i ett flertal fall för statligt bidrag av den typ, som nu förekommer som stöd för nyelektrifieringar, i stället för de räntefria lånen. Kommerskollegium framhåller olika fördelar respektive nackdelar med räntefritt lån jämfört med bidrag men stannar vid att åtminstone tills vidare under 1

Överensstämma i huvudsak med utkast till förordning, s. 37.

provisorietiden bidragsformen bör användas. Vad som främst talar mot räntefria lån med årliga amorteringar är enligt kollegium att denna form av stöd icke är tillräcklig i många fall samt dessutom att den medför ökat arbete för den nödvändiga kontinuerliga kontrollen över företagens ekonomiska förhållanden. Kollegium förutsätter dessutom, att skattetekniska faktorer icke skola behöva vara utslagsgivande. Statskontoret tillstyrker statligt stöd genom såväl räntebärande som räntefritt lån men anser, att bidragsformen då bör avvecklas (för att undvika onödig splittring av de statliga stödåtgärderna). Genom att icke strängt fixera maximigränsen för grundavgiften skulle man kunna undvika alltför små, räntefria lån. Vattenfallsstyrelsen anser, att formen räntefritt lån icke har några sakliga fördelar, som kunna motivera komplikationerna i formellt och administrativt hänseende, och föreslår därför i stället bidrag. Styrelsen anser ej att det förhållandet, att lånet medför avskrivningsmöjlighet, har någon praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Hallands län framför synpunkten att de räntefria lånen kunna utbytas mot räntefria avskrivningslån, som avskrivas med exempelvis Vio årligen, då enbart amorteringslån icke synas kunna lämna erforderlig hjälp. Genom länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län kommer den åsikten fram att det i vissa fall, speciellt för många distributionsföretag i övre Norrland, blir nödvändigt att avstå från kravet på amortering av de räntefria kapitaltillskotten. Elektrifieringsberedningen ifrågasätter lämpligheten av att under en provisorietid införa nya former för bidragsverksamheten (räntefritt lån i stället för rent bidrag), särskilt som en omläggning kommer att innebära en komplikation och medföra ökat administrativt arbete. Beredningen påpekar därför att en omläggning bör göras endast under förutsättning att uppenbara fördelar vinnas härigenom. Beredningen pekar på uppgiften att övervaka amorteringsskyldighetens fullgörande och att vidtaga åtgärder i de fall då allt icke går planenligt. Det framhålles, att det räntefria lånet till sitt absoluta belopp blir större än det direkta bidraget. Riksförbundet landsbygdens folk föreslår, att företagen skola få möjlighet att insätta medel för förnyelse av anläggningarna på spärrkonto i bank, varvid medlen (även om de icke utgjorde avskrivningsmedel) skulle vara skattefria under vissa förutsättningar. Elverksföreningen och vattenkraftföreningen anse icke att tillräckligt starka skäl föreligga att nu tillämpa en ny stödform, dvs. räntefria lån, och rekommendera därför i stället rena bidrag vid behov. Ur beskattningssynpunkt anses inga olägenheter föreligga, enär det mottagande företaget kan göra en mot bidragsbeloppet svarande, omedelbar nedskrivning av anläggningskostnaden (upprustningskostnaden), som nästan undantagslöst torde investeras i lös egendom. Efter en sådan nedskrivning, säga föreningarna i sitt gemensamma yttrande, blir behovet av fortsatta, årliga avskrivningar vid anläggningens successiva förslitning i motsvarande mån minskat. Föreningarna påpeka att lånebeloppet måste bli större än bidragsbeloppet vid samma stödeffekt, vilket för staten skulle medföra en onödigt stor risk. Ångpanneföreningarnas centralorganisation anser det lämpligare med bidrag än med räntefritt lån, åtminstone under den ifrågasatta provisorietiden, men framhåller dock starkt nödvändigheten av att göra tillräckliga avskrivningar och åstadkomma erforderliga förnyelsefonder.

Med hänvisning till vad som sagts beträffande företagens självkostnader och kostnadstäckningen i kap. 4 (s. 119—124) får elkraftutredningen framhålla följande. En statlig ekonomisk stödverksamhet på elkraftförsörjningens område kan och bör syfta till att kraftförsörjningen snarast möjligt blir självbärande under sunt affärsmässiga former. Stödverksamheten kan baseras på såväl ränte- och amorteringsfria kapitalbidrag som räntefria lån — även andra stödformer kunna tänkas, exempelvis årliga driftbidrag — med möjlighet att i de olika fallen uppnå samma reella ekonomiska stödverkan. De olika formerna för en stödgivning kunna erbjuda olika fördelar och nackdelar med hänsyn till bl. a. den ekonomiska risken för stödgivaren och det administrativa arbetet men även med hänsyn till de rent psykologiska faktorer, vilka sammanhänga med att en affärsverksamhet — som i princip bör vara självbärande och där de för verksamheten ansvariga böra tillfullo känna även det ekonomiska ansvaret — under en längre eller kortare tid avlastas från en del av sina kostnader. Det har redan i kap. 4 (s. 122) framhållits, att det enligt elkraftutredningens uppfattning är av icke oväsentlig betydelse att stödet endast om det är nödvändigt får sådan form, att det kan sammanställas med en kapitalförbrukning. Även bland ovannämnda kritiker synes en allmän uppfattning vara 1) att företagen skola räkna kostnaden för den fulla förnyelsen av sina anläggningar som en sådan kostnad, som i princip skall täckas genom de årliga kraftförsäljningsinkomsterna, 2) att detta skall gälla även om anläggningarna helt eller delvis finansierats med hjälp av kapitaltillskott från staten, 3) att ovanstående skall kunna ske utan tillkommande beskattning. Med hänsyn till de rent ekonomiska faktorerna har elkraftutredningen samma uppfattning, som kommit till uttryck i ovannämnda remissvar, nämligen att stödverksamheten med likvärdigt resultat kan bygga på kapitalbidrag i stället för räntefritt lån. I lånealternativet måste det utbetalade stödbeloppet bli större än ett bidrag med samma stödverkan. Detta är ur vissa synpunkter en nackdel. På längre sikt blir dock statens uppoffring i de båda fallen densamma. I bidragsalternativet kan staten få räkna med att tillskjuta nytt bidrag för förnyelse av anläggningarna sedan dessa blivit utslitna, medan i lånealternativet staten kan få räkna med att tillhandahålla nytt räntefritt lån efter hand som en väsentligare del av det förra återbetalats och företaget är i behov av förnyelsemedel. Att lånebeloppen äro större än bidragsbeloppen kompenseras av att lånen successivt återbetalas. Skattefri avskrivning kan i princip icke göras för en med bidrag bekostad anläggning (eftersom den redan från början betraktas som avskriven). Något skatteproblem behöver dock i realiteten icke uppstå i någotdera stödfallet så länge icke verksamheten, totalt sett, lämnar något överskott, vilket emel249

lertid betyder att man i bidragsalternativet icke räknar med förnyelsekostnader för den del av anläggningen, som finansierats med bidrag. Låneformen medför givetvis större administrativt besvär än bidragsformen. Besväret torde dock icke bli större för de statliga räntefria lånen än det iir för de redan löpande statliga räntebärande lånen. Genom det ökade administrativa arbetet erhålles också åtminstone en viss kontroll på hur företagens ekonomi skötes efter nätens byggande respektive upprustning. Dikussionen kan närmast anses gälla frågan om det är lämpligast att stöda verksamheten genom ett gåvokapital, för vilket stödtagaren icke har några kapitalkostnader och vilket, när det är förbrukat, skall efterföljas av ett nytt likadant kapital (om fortsatt stöd erfordras), eller genom ett större lånekapital, för vilket räntan är noll men återbetalningsskyldighet finnes och vilket, när det är återbetalat, skall efterföljas av ett nytt likadant lån (om fortsatt stöd erfordras; eljest av ett normalt lån). Med de utgångspunkter beträffande självkostnader och kostnadstäckning, som elkraftutredningen angivit i kap. 4, och med beaktande av att den statliga stödverksamheten i största möjliga utsträckning bör få karaktären av en temporär hjälp till elkraftförsörjningen att bli självbärande, har utredningen den uppfattningen att det räntefria lånet är en i princip lämpligare stödform än bidraget, ehuru i de enskilda fallen bidrag mycket väl kunna vara såväl lämpliga som många gånger nödvändiga. Det må observeras att för en stor del av den distributionsverksamhet, som enligt förslaget skall kunna bli föremål för statligt upprustningsstöd, kommande rationalisering av större omfattning, med möjlighet att ytterligare sänka de specifika självkostnaderna, äro högst sannolika. Med rationalisering åsyftas i detta sammanhang framför allt en ombildning av företagen till större enheter med större ekonomisk bärkraft och större möjligheter till kostnadsutjämning mellan goda och mindre goda områden. Som framhållits i elkraftutredningens skrivelse och som närmare behandlas i detta betänkande räknar utredningen kommande rationalisering i större skala som absolut ofrånkomlig. De ekonomiska stöd som lämnas till distributionsföretagen komma därigenom i flertalet fall att kunna vara av övergående karaktär. För att stödgivningen i minsta möjliga mån skall inverka på ett företags möjligheter att beräkna och täcka sina självkostnader på ett affärsmässigt riktigt sätt är det lämpligt att i första hand stöda genom räntefritt lån, även om detta är administrativt mera komplicerat än ett engångsbidrag. Genom det räntefria lånets amortering upphör successivt det statliga stödet. Förnyelsekostnaden för anläggningen i dess helhet, vilken kostnad huvudsakligen bestämmes av anläggningens tekniska utförande och livslängd, kan emellertid medtagas i företagets kostnadskalkyler redan från början liksom även de verkliga räntekostnaderna, vilka tid för tid äro beroende av vad slags kapital anläggningarna äro finansierade med. 250

Den stöd verkan, som kan erhållas genom räntefria men amorteringspliktiga lån, är emellertid begränsad. I första hand är den beroende av amorteringsvillkoren. Eftersom stödet, räntefriheten, automatiskt upphör efterhand som lånet återbetalas är det givet att möjligheten att få önskad stödverkan med tillämpning av ett räntefritt lån, vars belopp är begränsat till i huvudsak anläggnings- eller upprustningskostnaden, ökar ju längre lånetiden är och ju gynnsammare amorteringsvillkoren i övrigt äro. För lånetiden har i provisorieförslaget — i bestämmelserna för lånefonden — föreslagits samma villkor som i kraftledningslånefonden, dvs. maximalt 30 år. Beträffande amorteringen har förutsatts en årlig amortering efter två amorteringsfria år men det har lämnats elberedningen en viss handlingsfrihet ifråga om amorteringstakten. Det kan dock ifrågasättas om det med hänsyn till andra omständigheter är lämpligt att avvika från annuitetsprincipen, vilken här innebär amortering med lika belopp varje år, bortsett från de två första åren. En förlängning av den maximala lånetiden till 40 år skulle emellertid kunna vara motiverad, speciellt med hänsyn till den -— i jämförelse med förhållandena när kraftledningslånefonden instiftades — förbättrade standarden på ledningsnäten och den därigenom ökade genomsnittliga livslängden. I vilken utsträckning stödformen räntefritt lån är användbar är givetvis också beroende av hur långt staten bör sträcka sig i stöd, dvs. till vilken gräns stödet avses kunna nedbringa den erforderliga grundavgiften. Vid särskilt dyrbara anläggningar är det sålunda uppenbart att räntefria lån icke kunna utgöra tillräckligt stöd för en upprustning, enär företagens årskostnader, om lån av maximistorlek skulle utlämnas, ändock skulle bli orimligt höga. På grund av områdenas karaktär finnes ofta ej heller någon möjlighet till rationalisering genom sammanslagning med annat företag, utom möjligen råkraftleverantören. Där lån icke ge tillräckligt stöd kan det bli nödvändigt med amorteringsfritt bidrag om en upprustning skall kunna genomföras. Elkraftutredningen är sålunda av den uppfattningen att den statliga ekonomiska stödverksamheten för ifrågavarande ändamål i första hand bör bestå i att lämna lån, som till erforderlig del efter vederbörlig prövning lämnas räntefritt. I den mån distributionsverksamheten icke är och ej heller genom rörelsens utveckling, blivande rationalisering i större skala e t c beräknas kunna komma i det ekonomiska läge att låneamortering kan ske med tillämpning av rimliga tariffer, bör emellertid stödet k u n n a utgå såsom bidrag. De tre formerna räntebärande lån, räntefritt lån samt bidrag böra sålunda kunna tillämpas. Det bör ankomma på den prövande myndigheten att, med beaktande av den principiella huvudregeln att distributionsverksamheten inom hela företaget skall hjälpas att bli självbärande, utarbeta så enkla detalj regler som möjligt för stödverksamheten. Eftersom stödgivningen skulle bl. a. bygga på en bedömning av rörelsens möjligheter att 251

u t v e c k l a s till ö k a d e k o n o m i s k b ä r k r a f t , b ö r m ö j l i g h e t f i n n a s a t t , s e d a n n å g o n tid förflutit, p å b e g ä r a n av s t ö d t a g a r e n o c h efter v e d e r b ö r l i g p r ö v n i n g g ö r a en ö v e r f l y t t n i n g av l å n e m e d e l till b i d r a g s m e d e l . Även ifråga o m de e k o n o m i s k a g r ä n s e r n a för d e n s t a t l i g a s t ö d v e r k s a m h e t e n s a m t i f r å g a o m r ä n t e f o t e n för de r ä n t e b ä r a n d e l å n e n h a a v v i k a n d e uppfattningar framförts. Kommerskollegium föreslår att de ekonomiska gränsvärdena icke skola fixeras förrän senare när erfarenhet från verksamheten vunnits. Till en början anses det tillräckligt att fastslå att summan av statligt räntebärande och räntefritt kapitaltillskott ej skall få överstiga summan av upprustningskostnaden och företagets äldre lån för den upprustade anläggningen eller anläggningsdelen. Vattenfallsstyrelsen anser, att den taxenivå, som skall utgöra riktpunkt för bestämningen av räntefritt kapitaltillskott, icke skall fixeras nu, eftersom inflytandet därav på stödverksamhetens effektivitet ännu är oklar. Icke heller bör, enligt styrelsen, maximigränsen för de räntefria kapitaltillskotten fastställas, innan upprustningsstödets funktioner kunna fullständigt överblickas. Styrelsens åsikt synes grundad på uppfattningen, att verksamheten från början skall bindas så litet som möjligt av definitivt utformade föreskrifter och att Kungl. Maj:t sedermera, efter förslag av elberedningen, skall fastställa de detaljerade låne- och bidragsnormerna. Lånsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Hallands och Örebro län samt Riksförbundet Landsbygdens folk anse, att den valda gränsen för grundavgiften, 12 k r / N t e / å r , är för hög och sålunda medför otillräckligt stöd. Man synes förorda en gräns för grundavgiften, som motsvarar det för orten normala priset, eller den grundavgift, som tillämpas av de ledande kraftföretagen, t. ex. vattenfallsverket. BLF framhåller, att följden av att tillämpa för högt gränsvärde torde bli dels att distributionsföreningarna finna det fördelaktigare att upplösa sina föreningar och överlåta distributionen till vattenfallsverket eller något annat storföretag, som håller lägre grundavgift än 12 k r / N t e / å r , dels att önskvärda upprustningar, om en dylik överlåtelse icke kan komma till stånd, uppskjutas på en obestämd framtid. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att den övre subventionsgränsen, 200 kr/Nte, är för låg för att man verksamt skall kunna hjälpa företagen i länets inland. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid också, om icke många av dessa företag böra övertagas av staten, varigenom en utjämning med övriga, i dessa avseenden gynnsammare landsdelar kan åstadkommas. Elektrifieringsberedningen anser att lämnandet av statligt stöd vid upprustning icke bör åtföljas av någon bestämd förutsättning att »övertaxor» skola tillämpas — anser troligen 12-kronorsgränsen olämplig jämförd med exempelvis vattenfallsverkets 9:50 k r / N t e / å r . Beredningen åberopar bl. a. reglerna för nyelektrificringsbidrag, som icke grunda sig på årskostnader och erforderliga taxor. Beredningen påpekar också att sammanslagning av ett mindre och ett större företag (det större förutsattes ha en förhållandevis låg grundavgift) kommer att bli svårare att genomföra ju högre gränsvärdet väljes. Elektrifieringsberedningen kritiserar vidare maximeringsreglerna. Beredningen påpekar att stödet (räntefria lånet), omräknat till direkt bidrag, blir vid normala antaganden betr. räntefot och amorteringstid begränsat till maximalt cirka 65 % av upprustningskostnaden och att 200 kr/Nte som räntefritt lån endast motsvarar cirka 130 k r / N t e som direkt bidrag. Dessutom ställer sig beredningen undrande till vad som skall göras när spärrvillkoren verka. Beredningen anser, att spärr-

villkoren innebära principiell avvikelse från tanken att åstadkomma bedömning efter räntabilitetskalkyl med given taxa och framhåller att den praktiska effekten av det föreslagna subventionssystemet med spärrvillkoren blir mycket egenartad. För företag där driftsekonomin redan under normala förhållanden än vansklig, blir hjälpen otillräcklig. Beredningen anser emellertid att en spärregel för bidrag bör gälla nämligen »maximalt upprustningskostnaden jämte (om så erfordras) företagets eventuellt befintliga skulder». Det framhålles att spärrvillkoret på lämpligt sätt måste omfatta lån och bidrag gemensamt. I detta sammanhang påpekar elberedningen att vad som skall göras i de fall, då villkoret ej medger nödigt bidrag, måste tillsvidare lämnas öppet. Elverksföreningen och vattenkraftföreningen anse dels att grundavgiftsgränsen borde höjas från 12 till ca 15 kr/Nte/år, dels att en maximigräns i kr/Nte är olämplig. Begränsningen av bidragsgivningen bör kunna ligga enbart däri att visst belopp per år ställes till den prövande (beviljande) myndighetens förfogande. Även Ångpanneföreningarnas centralorganisation ifrågasätter en höjning av grundavgiftsgränsen. Låneräntan för de räntebärande lånen bör enligt några förslag sänkas med ungefär % %. Emedan grundavgiften i normaltariffen ingalunda är standardiserad (exempelvis till det belopp, som vattenfallsverket tillämpar, f. n. 9: 50 k r / N t e / å r ) , är det i och för sig fullt naturligt, att olika distributionsföretag, med olika självkostnader för distributionsverksamheten, tillämpa olika grundavgifter. För att icke olikheten i strömkostnader i olika landsdelar skall bli alltför stor är det dock önskvärt med en viss utjämning. Man torde sålunda kunna säga att, om grundavgiften håller sig inom vissa gränser, strömkostnaderna få anses vara normala och anledning saknas då att medelst statligt stöd åstadkomma någon ändring. Med tanke på att en grundavgift på 9 å 10 k r / N t e / å r tillämpas inom tämligen stora delar av landet — speciellt inom de större företagens detaljdistribution, som på grund av rationella distributionsförhållanden uppvisar jämförelsevis låga specifika kostnader — har elkraftutredningen ansett, att den övre gränsen för en normal grundavgift borde kunna sättas till 12 k r / N t e / å r , varigenom en rimlig utjämning borde kunna åstadkommas. En justering av denna gräns är självfallet motiverad i den mån de genomsnittliga kostnaderna för landsbygdsdistributionen mera väsentligt avvika från angivna utgångsvärden. Elkraftutredningen vill härvidlag åter hänvisa till sitt principuttalande i kap. 4 beträffande självkostnader och kostnadstäckning. Att maximera stödet till ett bestämt belopp per normaltariffenhet är i och för sig onödigt vid det föreslagna subventionssystemet. Att elkraftutredningen ändock i förslaget angivit en dylik »normal» övre subventionsgräns 200 kr/Nte, beror på en önskan att under provisorietiden, då behovet av rationaliseringar icke kunde förväntas alltid bli helt beaktat, automatiskt få en signal för särskilt dyrbara projekt, vilka borde ge anledning till mera ingående behandling. Vid en stödverksamhet, som är fastare samordnad ined en samtidig rationalisering i vidsträckt bemärkelse, är det tillräckligt 253

att, som bl. a. kommerskollegium och elberedningen föreslå, maximera låne- och bidragsbeloppen gemensamt till upprustningskostnaden jämte (om så erfordras) företagets eventuellt befintliga skulder. För ett stort antal företag i övre Norrland erfordras med säkerhet stödåtgärder, som gå utöver vad som kan lämnas med direkt tillämpning av de framlagda reglerna. Som framhållits i elkraftutredningens förslag finnas emellertid specialfall, som fordra särskild behandling, och dessa norrlandsföretag böra räknas dit. Det är icke givet, att dessa företag böra konserveras genom omfattande statligt stöd, utan en »sammanslagning» med råkraftleverantörcn kanske är ur alla synpunkter det bästa. Att vid stödgivningen hänsyn skulle tagas till tidigare finansiering och tillämpade taxor kritiseras också i någon mån av länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att de undersökningar som erfordras för detta kunna bli mycket betungande samt att syftet med hänsynstagandet är delvis förfelat och kan i övrigt uppnås på annat sätt. Någon ökad rättvisa olika företag och konsumenter emellan kan sålunda enligt länsstyrelsen icke uppnås härigenom. Åtgärderna (reducering av det statliga stödet) få karaktär av straff, som går ut över nuvarande och framtida konsumenter. Bisken att företagen avsiktligt skola låta näten förfalla i förhoppning att därefter få nytt räntefritt lån anser länsstyrelsen obetydlig. Det påpekas att utebliven årsamortering av det räntefria lånet ger tillräckligt klart besked, huruvida taxorna hålles så låga, att nätets underhåll försummas. Dessutom erinrar länsstyrelsen om att det förutsattes att ny undersökning göres beträffande det låntagande företaget innan detta erhåller fyllnadslån motsvarande amorterad del av stödlånet. Principen att hänsyn skall kunna tagas till de faktorer, som varit orsaken till nätets bristfälliga tillstånd, liksom till sociala förhållanden etc. torde få anses vara av betydelse dels för att få stödverksamheten i mesta möjliga mån rättvis, dels och kanske framför allt för att minska risken för ett framtida försummande av nätunderhållet. Den ytterligare kritik, som framfördes över elkraftutredningens »provisorieförslag», var av mindre principiell betydelse. Vattenfallsstyrelsens övrenorrlandsutredning 1952—1953 I enlighet med beslut den 30 juni 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt vattenfallsstyrelsen att verkställa en skyndsam utredning rörande det ekonomiska läget inom de enskilda företagen för elektrisk detalj distribution inom Västerbottens och Norrbottens läns skogsbygder. Ur direktiven till utredningen må följande anföras. Utredningen bör syfta till att klargöra, huruvida de nu återstående enskilda distributionsföretagen äga möjligheter att på längre sikt tillhandahålla sina kunder elektrisk kraft på villkor, jämförliga med dem, som tillämpas vid övrig kraftdistribution inom berörda område. Därest av utredningen skulle framgå, att de enskilda företagen icke kunna uppfylla en sådan målsättning ens med hjälp av 254

redan vidtagna eller nu planerade åtgärder till stöd för landsbygdens elektrifiering, bör en plan upprättas för ett övertagande från vattenfallsverkets sida av de nämnda företagen. Till planen bör därvid fogas uppgifter dels rörande de årliga kostnader, som verket, vid tillämpning av dess vid övrig distribution gällande taxor, skulle åsamkas genom övertagandet och dels rörande storleken och finansieringen av de investeringar, som vid ett övertagande kunna erfordras för upprustning av kraftstationer och ledningsnät. I samband med planen bör även framläggas förslag till åtgärder ägnade att förhindra att underhållet av de enskilda distributionsanläggningarna eftersattes i avvaktan på att anläggningarna övertagas av vattenfallsverket. U t r e d n i n g e n h a r v e r k s t ä l l t s av s ä r s k i l d a av v a t t e n f a l l s s t y r e l s e n förordn a d e u t r e d n i n g s m ä n , v i l k a den 28 m a j 1953 till s t y r e l s e n ö v e r l ä m n a d e ett b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g s r e s u l t a t e t j ä m t e v a t t e n f a l l s s t y r e l s e n s förslag till åtg ä r d e r ö v e r l ä m n a d e s av s t y r e l s e n i u n d e r d å n i g s k r i v e l s e d e n 27 j u n i 1953. U t r e d n i n g s m ä n n e n s b e t ä n k a n d e s a m m a n f a t t a s enligt f ö l j a n d e . Vi förorda, att Vattenfallsstyrelsen under de närmaste 5 å 10 åren och enligt en förslagsvis upprättad plan övertager anläggningar och distribution från ett flertal av de undersökta företagen — de undersökta företagen utgöras av, inom Norrbottens län alla företag, som icke ligga i själva kustlandet och i Västerbottens län företag liggande väster om gränsen mellan landskapen Lappland och Västerbotten —, varvid både urval och ordningsföljd äro betingade av dels graden av föreliggande ekonomiska vanskligheter för företagen, dels resp. företagsägares villighet att överlåta verksamheten, dels verkets resurser ifråga om personal m. m. för åtföljande arbetsuppgifter. Köpeskillingarna bestämmas med beaktande av distributionens bristande räntabilitet men dock så, att företagen kunna avvecklas utan att enskilda personer, kreditinrättningar och allmänna organ tillskyndas direkta penningförluster. Efter övertagandet genomföras upprustning och förstärkningar till den vid verkets detaljdistribution normala standarden. Engångsavgifter som bidrag till upprustningskostnaderna begäras icke och Styrelsens normaltariff för detaljdistribution på landsbygden tillämpas efter övertagandet, för såvitt icke särskilda förhållanden göra annat motiverat. Till förhindrande av att företagen under tiden intill överlåtelsen av anläggningarna till Vattenfallsstyrelsen avsiktligt eftersätta underhållet av dem och därmed tillföra konsumenterna oberättigad ekonomisk fördel, klargöres för företag, som fortsätta sin verksamhet kortare eller längre tid, att sådan överlåtelse längre fram i tiden kommer att vara möjlig enligt de ovan angivna villkoren endast i den man företagen efterkommit resp. kraftverks anvisningar beträffande distributionstariffer och anläggningsskötsel. Då den av verket sålunda övertagna detaljdistributionen kommer att i det långa loppet innebära en ekonomisk belastning, föreslå vi, att Vattenfallsstyrelsen begär räntefria statsmedel, alltså investeringsanslag med åtföljande avskrivningsanslag, för att täcka köpeskillingar och upprustningskostnader. Styrelsen bör vidare söka få konstaterat, att bidrag ur de för reglerade sjöar fastställda regleringsavgifterna skola kunna utgå till Vattenfallsstyrelsen lika väl som till lokala företag o. dyl. för täckning av årskostnader vid i och för sig oräntabel detaljdistribution eller engångskostnader för nyelektrifieringar. Motiveringen till förslagen är i korthet den, att förutsättningarna för landsbygdsdistributionen inom området äro så ogynnsamma, att verksamheten till övervägande delen icke är ekonomiskt självbärande på längre sikt vid de praktiska 255

begränsningar av distributionstarifferna, som föreligga, och speciellt icke om resp. företag skola beträffande såväl tariffer som driftsäkerhet och kvalitet »tillhandahålla sina kunder elektrisk kraft på villkor jämförliga med dem, som tillämpas vid övrig kraftdistribution inom berörda område». Att området elektrifierats trots de ekonomiska vanskligheterna, får anses vara riktigt med hänsyn till den nuvarande stora angelägenheten av att så många som möjligt få tillgång till elektrisk kraft. Att lokala distributionsföretag använts för ändamålet i den utsträckning, som skett, har varit motiverat av de bidrag till begynnelsefinansieringen, som därvid kunnat erhållas från de blivande konsumenterna och vissa allmänna lokalintressen. Tack vare denna starthjälp kunna de lokala företagen också under någon tid efter elektrifieringens genomförande fungera som företag med normal ekonomi. Men i och med att distributionsnäten kräva mera underhåll och förnyelser, stiga kostnaderna för en tillfredsställande distribution utöver vad som motsvarar det ekonomiska underlaget. I detta läge tvingas företagen, ifall bistånd utifrån med eller utan ändring av organisationsformen icke kan erhållas, att begränsa anläggningsskötseln med åtföljande värdeförstöring och nedsättning av kraftförsörjningens kvalitet. För några av nuvarande företag är detta läge aktuellt redan nu eller inom den omedelbara framtiden, för andra dröjer det ännu någon tid, innan det inträder. Vid sidan om distributionens övertagande av Vattenfallsstyrelsen eller andra större företag föreligger den möjligheten, att de lokala företagen kvarstå och upprätthålla sin verksamhet med hjälp av bidrag från det allmänna, varvid närmast ifrågakommer statligt upprustningsstöd analogt med förefintlig bidragsverksamhet för nyelektrifiering. Vi ha också räknat med detta alternativ för de företag, som av ena eller andra anledningen beräknas kvarstå, men anse det icke vara fullt likvärdigt med överlåtelse till större företag, även bortsett från att mera generell möjlighet för upprustningsbidrag ännu icke föreligger. Om sådana bidrag, som sannolikt är, bli engångssaker, beroende av behovsprövning, blir det periodiska nedgångsperioder för näten, vilket medför en genomsnittlig standardsänkning för konsumenterna. Väsentligast är emellertid, att inom stora delar av det undersökta norrländska området skötseln av distributionsanläggningarna visat sig vara en så krävande uppgift, att den bör handhavas av organ med stora tekniska och ekonomiska resurser. Lokala företags handhavande av den blir mindre effektivt och torde medföra större materiella uppoffringar än behövligt. E n l i g t v a t t e n f a l l s s t y r e l s e n s u p p f a t t n i n g k l a r g ö r u t r e d n i n g e n , a t t betyd a n d e d e l a r av detalj d i s t r i b u t i o n e n p å l a n d s b y g d e n i c k e ä r o e k o n o m i s k t s j ä l v b ä r a n d e , ifall icke k o n s u m e n t e r n a s b e t a l n i n g för k r a f t e n skall bli högst skiftande. Styrelsen framhåller, att även om man i princip skulle arbeta med alltefter självkostnaderna väsentligt varierande tariffer, skulle dessa på åtskilliga håll komma upp i en praktiskt icke tillämpbar nivå. Elektrifieringen av landsbygden har under senare tid ansetts vara en så allmänt önskvärd och gagnelig åtgärd, att bland annat omfattande ekonomiskt stöd från det allmänna •— inklusive i stor utsträckning statsbidrag — lämnas till de första nätutbyggnaderna. Som av utredningen framgår och väl delvis stått klart redan tidigare, erfordras analog hjälp för att den utbyggda elektrifieringsapparaten skall bevaras i tillfredsställande skick och fungera på avsett sätt även i fortsättningen. För det vid utredningen undersökta området gäller vidare, att stödet från det allmänna lämpligen kombineras med en genomgripande organisationsomläggning, så att huvudparten av de 256

självständiga lokala företagen ersattes med tekniskt och ekonomiskt bättre utrustade organ, i första hand råkraftleverantörerna. Vattenfallsstyrelsen har beslutat godtaga utredningsmännens förslag och räknar med att under en period om 5 å 7 år framåt övertaga detalj distribution från 30 å 35 av de undersökta företagen. Styrelsen framhåller, att ställningstagandet att normalt icke begära nya engångsavgifter av konsumenterna i samband med övertagandet av distributionen och icke heller årliga avgifter utöver de vid all styrelsens egen detaljdistribution tillämpade standardtarifferna är begränsat till det nu undersökta området i övre Norrland och därvid har betingats biand annat av de betydande engångsprestationer, som konsumenterna där i regel redan ha fullgjort. Styrelsens beslut har i anslutning till de anförda synpunkterna influerats av att vattenfallsverket är ett statligt organ. Styrelsen anser emellertid, att verket såsom varande affärsdrivande icke eller i varje fall icke helt bör belastas med den uppoffring, som sammanhänger med att distributionsövertagandet innefattar ekonomiskt stöd till ifrågavarande i genomsnitt icke självbärande verksamhet. I anslutning till utredningsmännens förslag avser vattenfallsstyrelsen att i samband med övriga anslagsfrågor för de nästkommande budgetåren hemställa om partiell avskrivning av de med distributionsövertagandena och följande nätupprustningar betingade kostnaderna. Styrelsen hemställer, att det i den form så är möjligt klargöres och fastställes, att bidrag ur de av sjöregleringsföretagens regleringsavgifter bildade medlen skola kunna utgå till statens vattenfallsverk enligt samma grunder och i lika mån som till lokala distributionsföretag. Vattenfallsstyrelsens sålunda framlagda förslag till upprustning och rationalisering av detalj distributionen i övre Norrland inom områden, där vattenfallsverket är råkraftleverantör, synas i huvudsak stå i linje med elkraftutredningens tidigare framförda synpunkter på upprustning och rationalisering samt statligt stöd härför. Det måste nämligen beaktas, att det i detta fallet råder så speciella förhållanden, att man icke genom ett ekonomiskt stöd bestående av lån, som till större eller mindre del lämnas räntefritt men dock återbetalningspliktigt, kan få de berörda företagen självbärande. Ej heller går detta genom sammanslagningar av angränsande, lokala företag till större enheter. För att en utjämning av självkostnaderna med bättre lottade områden skall kunna komma till stånd, måste sådana sammanslagningar ske, som spänna över områden med gynnsammare distributionsförhållanden, och detta är möjligt endast genom »sammanslagning» med råkraftleverantören. Med hänsyn till geografiska förhållanden vore det måhända icke oriktigt att trots detta betrakta vattenfallsverkets norrlandsdistribution som en självständig verksamhet, för vars handhavande avsevärt större statligt stöd än det av styrelsen begärda vore erforderligt. Enär målet för elkraftförsörjningens rationalisering i hela landet måste vara att göra denna självbärande får det emellertid anses riktigare att utnyttja 257 l 7

de möjligheter till utjämning inom hela företagets detalj distributions verksamhet som finnas. Det kan naturligtvis ifrågasättas om det statliga stödet i detta fall, när det gäller statens vattenfallsverk, skall få annan form än det skulle få, om det gällde ett annat storföretags övertagande av en icke självbärande distributionsverksamhet. Det är naturligt att hänsynen till tidigare finansiering och tillämpade tariffer i dessa fall icke skulle resultera i förnyade engångsavgifter eller däremot svarande förhöjda tariffer. Något missbruk genom »alltför låga tariffer» torde nämligen icke ha förekommit, enär avgifterna för elkraft, inklusive engångsavgifternas inverkan, av givna skäl som regel ha varit väsentligt högre än i andra delar av landet. De föreslagna åtgärderna till förhindrande av att underhållet av enskilda distributionsanläggningar eftersattes i avvaktan på överlåtelse till annat företag synas vara lämpliga. De av utredningsmännen framförda synpunkterna att de lokala företagen tack vare den starthjälp. som de fått — bidragen till begynnelseelektrifieringen, som erhållits från de blivande konsumenterna och vissa allmänna lokalintressen — kunna »under någon tid efter elektrifieringens genomförande fungera som företag med normal ekonomi» och att »i och med att distributionsnäten kräva mera underhåll och förnyelse, stiga kostnaderna för en tillfredsställande distribution utöver vad som motsvarar det ekonomiska underlaget» delas i princip icke av elkraftutredningen, som anser att kostnaderna för underhåll och förnyelser skola beaktas redan från distributionsverksamhetens början och helst utjämnas över anläggningens hela livslängdsperiod. I de aktuella fallen, med de onormalt höga distributionskostnader, som här råda, har emellertid dessa principiella synpunkter inget avgörande inflytande.

Landsbygdsdistributionen

och

jordbruket

I det föregående ha berörts olika förhållanden inom detalj distributionen av elkraft på landsbygden varvid konstaterats bristfälligheter, som kunna begränsa distributionsföretagens möjligheter att hålla verksamheten på en tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande nivå. Härvid har betonats bl. a. betydelsen av konsumentstockens sammansättning särskilt för företag inom rena jordbruksbygder, där användningen av elkraft ännu är tämligen begränsad. En ökad användning av elkraft inom jordbruket, inberäknat jordbrukshushållen, påkallas bland annat av bristen på mänsklig arbetskraft inom detta område samt av önskemålet att befria, kanske icke minst kvinnorna, från tyngre arbete och därmed överhuvudtaget skänka större trivsel. Även om elkraft finnes tillgänglig så gott som överallt på landsbygden, om man bortser från en del utpräglade glesbygder, så är en intensifierad jordbrukselektrifiering fortfarande ett allvarligt distributionsproblem. En vidgad eldrift inom jordbruket ställer successivt ökande krav på landsbygds258

distributionen särskilt i fråga om nätens överföringsförmåga, och det synes därför önskvärt att i detta sammanhang ytterligare något belysa hithörande frågor. En undersökning av eldriften inom jordbruket har på elkraftutredningens föranstaltande skett genom en tidigare nämnd särskild kommitté, Jordbrukets elinventering, vars resultat publicerades år 1947 såsom Jordbrukstekniska institutets meddelande nr 208. Undersökningens ändamål var att genom direkta studier vid ett antal jordbruk göra en ungefärlig bestämning av eldriftens omfattning och därmed förenade kostnader samt att söka fastställa vilka faktorer, som främst kunna anses hämma fortsatt utveckling av jordbrukets eldrift. Undersökningen verkställdes under åren 1945—1946 och omfattade över 400 gårdar av olika storlek (dock med minst 2 ha åkerareal) och med en sådan fördelning över hela landet, att ett någorlunda representativt material erhölls. Nämnda undersökning har refererats i elkraftutredningens redogörelse nr 3 under rubriken jordbrukets eldrift (s. 55 —76, 113—120). Därvid ha även framlagts resultaten av en kompletterande undersökning angående utvecklingen av jordbrukets eldrift under perioden 1945—1950 samt vissa synpunkter på den framtida utvecklingen. Dessa synpunkter ha för övrigt beaktats av CDL i dess prognos rörande den totala belastningstillväxten under 1950-talet, refererad i kap. 4. De undersökningar på konsumtionssidan, som elkraftutredningen sålunda ombesörjt eller genomfört beträffande jordbrukets eldrift, äro givetvis icke tillräckliga för att ge en fullständig bild av frågan om elkraftens användning på landsbygden nu och under den närmaste framtiden. Härför skulle erfordras tämligen omfattande undersökningar icke blott inom det egentliga jordbruket utan även inom dess binäringar samt inom andra landsbygdens konsumtionsområden, såsom de övriga hushållen, småindustri och hantverk m. m. De refererade undersökningarna torde emellertid, genom att de avsett den alltjämt viktigaste näringen på landsbygden, ha givit en antydan om elkraftens betydelse för landsbygden samt vilka anspråk på elkraft man kan vänta sig för den närmaste framtiden. Elenergin hade i mitten av 1940-talet tagits i bruk för omfattande uppgifter inom jordbruket och blivit en faktor av största betydelse. Enligt elinventeringen hade jordbrukets eldriftfrågor vid denna tid fått en i huvudsak god lösning i Sverige men markanta brister funnos. Särskilt de små gårdarna hade icke kunnat införa eldrift i nämnvärd omfattning. Bland de arbeten, som endast i obetydlig grad voro elektrifierade, märktes lastning och lossning, inomgårdstransporter, utfodring av djur, rykt, utgödsling samt vattenpumpning. Belysningen ansågs vara långt ifrån tillfredsställande. Elvärme för matlagning och vattenvärmning hade gjort framsteg men utnyttjades blott i ringa grad. De oenhetliga tarifferna skapade osäkerhet och irritation. Skötseln och underhållet av de elektriska anläggningarna voro ofta bristfälliga. 259

Elinventeringcn ansåg det vara angeläget att elenergin kunde komma till större användning. Starka hämmande faktorer existerade och bland dessa märktes främst de ekonomiska svårigheterna, sammanhängande med jämförelsevis höga energipriser och höga kostnader för installationer, motorer och arbetsmaskiner etc. De viktigaste åtgärderna för förbättringar på eldriftens område ansåg elinventeringen vara: 1. Upplysningsverksamhet, riktad till jordbrukare, distributörer, kraftproducenter, installatörer och tillverkare av elmateriel. 2. Teknisk utveckling av materielen. 3. Minskning av kostnaderna för eldrift. Genom de undersökningar, som elkraftutredningen sedermera verkställt, har utvecklingen av jordbrukets eldrift åren 1945—1950 i någon mån kunnat belysas. Elektrifieringsgraden för den egentliga landsbygden ökade under nämnda tidsperiod från 83,5 % till 93 %. Elmotordriften ökade rätt avsevärt i omfattning, dock icke mera än att år 1950 antalet elektrifierade gårdar utan elektrisk motordrift var för gårdar inom storleksgruppen 2—5 ha åker 43 % och inom storleksgruppen 5—10 ha 22 %. Elektrisk matlagning i jordbrukshushållen samt elektrisk vattenuppvärmning i ladugårdar ökade väsentligt i betydelse. Antalet elektriska spisar var år 1950 för de mindre gårdarna fortfarande lågt — ca 5 % av de elektrifierade gårdarna med åkerarealen 2—5 ha använde elspis — men inom denna grupp användes i stället ett rätt stort antal elektriska kokplattor — över 50 % av dessa gårdar använde dylika. Av de elektrifierade gårdarna över 30 ha hade år 1950 45 % elektrisk spis och 40 % elektrisk kokplatta. Motsvarande siffror år 1945 voro 17 respektive 42 %. Ett visst utbyte av kokplatta mot spis kunde således förmärkas. Beträffande vattenvärmningen i ladugårdar låg ökningen helt inom gårdar på över 10 ha åker, då de mindre gårdarna år 1950 fortfarande ej uppvisade någon användning av elkraft för detta ändamål. Biksmedeltalet av den sammanlagda elförbrukningen ökades från ca 70 k W h / h a åker år 1945 till något över 100 k W h / h a åker år 1949. I fråga om såväl elektrifieringens utbredning som elkraftens användning inom jordbruket konstaterades vid de olika undersökningarna icke obetydliga variationer olika landsdelar emellan. Södra Sverige har härvidlag legat efter de övriga delarna av landet i utvecklingen. Elkraftutredningens försök till bedömning av den fortsatta utvecklingen under 1950-talet har gjorts med utgångspunkt från att bristen på arbetskraft fortsätter, att elkraftpriset icke förändras mera påtagligt i förhållande till priset på andra aktuella drivmedel och bränsleslag samt att helt nya användningsmöjligheter för elenergi icke i väsentlig grad.komma att göra sig gällande. Utredningen har därvid ansett sig kunna förutse krav på väsentligt effektivare belysning i såväl den rena jordbruksdriften som i hemmen, en väsentlig ökning av motordriften i samband med mekanisering av 260

inre transporter t. ex. av hö, säd, halm, rotfrukter och gödsel, betydande ökning av den maskinella mjölkningen, av elektrisk vattenpumpning, av luftblåsningen i spannmålstorkar och för ventilation i bostäder och stallar m. m. Den stationära tröskningen räknar man emellertid skall trängas tillbaka genom skördetröskningen. Av största betydelse för ökningen i elektrisk energiförbrukning torde värmealstring på elektrisk väg bli. I fråga om elektrisk matlagning, inklusive kyl ning och f rysning, samt vattenvärmning i bostad och ladugård är en fortsatt stark utveckling att vänta. Man kalkylerar även med ett visst behov i samband med torkning av spannmål men anser det icke sannolikt att elenergin i större omfattning kommer att kunna tagas i anspråk för denna uppgift. För lokaluppvärmning räknar man med att elenergi ej skall utnyttjas i någon högre grad. För elektrisk svetsning förutses någon frammarsch. Den sammanlagda årliga energiuttagningen inom jordbruket med tillhörande bostadshushåll, som uppskattats till 360 miljoner k W h år 1949, har under antagna förutsättningar beräknats komma att uppgå till ca 1 300 miljoner k W h år 1960 varav 30 % för jordbruksdriften och 70 % för bostadshushållen. Därvid har endast brukningsdelar med över 2 ha åker medräknats. Nämnda siffror innebära en exponentiell tillväxt av elkraftbehovet för denna näringsgren motsvarande en fördubbling på 6 å 7 år. Upplåtande

av mark för elektriska

ledningar

Frågan om markägares medgivande till dragning av elektrisk ledning över hans mark samt om ersättning för intrång genom sådan ledning, vilken fråga berörts i en inom 1954 års riksdag väckt motion (nr 1:20), bör enligt elkraftutredningens uppfattning undersökas särskilt. Nämnda fråga, som omspänner ett stort antal delproblem av stor principiell betydelse och som delvis beröres även i kap. 12 (s. 264), anses icke ligga inom ramen för elkraftutredningens uppdrag.

Kap. 12. Speciella problem I detta kapitel kommer elkraftutredningen att behandla tre särskilda problem, som beröra elkraftförsörjningen såväl inom städer som på landsbygd, nämligen rättsförhållandet mellan leverantör och abonnent, kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen och utvidgning av prisregleringsnämndens kompetens.

Rättsförhållandet

mellan elkraftleverantör

och

abonnent

Kättsförhållandet mellan elkraftleverantören och abonnenten regleras i allmänhet av ett avtal, varigenom leverantören åtager sig att tillhandahålla kraft och abonnenten att betala kraften. Svensk lagstiftning berör i mycket ringa utsträckning avtalen om leverans av elkraft. Någon rättspraxis har icke utvecklats på området och inom rättsvetenskapen äro hithörande problem knappast alls behandlade. Tvister i anledning av avtal mellan leverantör och abonnent få i brist på direkta bestämmelser avgöras med ledning av 1915 års lag om avtal och 1905 års lag om köp och byte av lös egendom. I en del författningar på elkraftområdet — 1902 års lag, 1939 års stadga och 1920 års registreringslag — finnas emellertid vissa bestämmelser av betydelse för rättsförhållandet mellan leverantör och abonnent. Enligt 24 § registreringslagen kan anläggningsägare, som underlåter att »fullgöra honom enligt avtal eller eljest åliggande skyldighet att från anläggningen tillhandahålla kraft» av överexekutor föreläggas att vid vite fullgöra skyldigheten. Enligt 25 § 1939 års stadga, som är utfärdad med stöd av 15 § i 1902 års lag, är innehavare av koncessionspliktig anläggning skyldig att iakttaga de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft, vilka kunna bli i laga ordning meddelade. Detta villkor, som numera finnes intaget i praktiskt taget alla gällande koncessioner, ansågs t. ex. vid införandet av prisregleringsinstitutet innefatta åliggande för anläggnings innehavare att underkasta sig prisreglering. I det följande begränsas framställningen i huvudsak till att avse avtal rörande detalj leverans av elkraft på landsbygden, där leverantören är bolag eller enskild person, sålunda icke statligt, kommunalt eller kooperativt företag. Stat och kommun intaga nämligen i viss mån en särställning såsom företrädare för det allmänna. Även om avtalet ej innehåller någon uttrycklig bestämmelse därom kunna de anses ha leveransskyldighet på av det statliga verket resp. den kommunala myndigheten fastställda villkor till principiellt alla stats- resp. kommunmedlemmar som för rimliga kostnader 262

kunna anslutas till nätet. Principen om kommunmedlemmarnas inbördes likställighet är grundläggande för all kommunal förvaltning. De kommunala verken ha även en starkare monopolställning inom sitt område, grundad på rätten att bestämma över gatumarken och markerad av den för kommunala företag vanliga områdeskoncessionen. De kooperativa företagens särställning sammanhänger med att den ena av de avtalsslutande parterna, förbrukaren, äger andel och medbestämmanderätt i leverantörsföretaget. För avtal med abonnenter, som ej äro medlemmar, gäller emellertid liksom för bolags och enskilda distributörers avtal med förbrukarna, att leverantören har en friare ställning. Detsamma gäller kommunala elverk i förhållande till abonnenter utanför kommunen. Avtalen om leverans av elektrisk kraft ha vanligen formen av en skriftlig förbindelse, undertecknad endast av abonnenten, som däri förpliktar sig att följa de föreskrifter, som anges i leverantörens reglemente med tillhörande taxebestämmelser. Beglementen och taxor innehålla vanligen förutom uppgift om de avgifter, som skola utgå enligt vederbörande tariff, bestämmelser om anslutningsavgift, om leveransform (spänning, strömart), leveransplats (t. ex. »vid husväggen») och uppmätning, om leverantörens rätt att verkställa taxehöjning, att besiktiga abonnentens anläggningar, att framdraga och bibehålla kraftledningar över abonnentens fastighet och att avbryta leveransen samt om abonnentens skyldighet att tillse sina elanläggningar, att ersätta uppkommen skada och att på anfordran ställa borgen eller annan säkerhet för riktiga fullgörandet av abonnentens åligganden. Åtskilliga av dessa bestämmelser äro ofta så allmänt hållna, att en för abonnenten obillig tillämpning är möjlig. Här lämnas några exempel på dylika bestämmelser. »För nytillkommande tariffenheter erlägger Abonnenten anslutningsavgift. Denna avgift, som utgår per tariff enhet och bestämmes av Kraftbolaget, differentieras med hänsyn till Kraftbolagets kostnader för ledningar till och inom den trakt, där Abonnenten är bosatt. Därest utökning av befintlig anläggning med motorer och apparater medför förhållandevis stor belastning av Kraftbolagets ledningar och transformatorer, äger Kraftbolaget i sådana speciella fall rätt att uttaga viss engångsavgift, om vars storlek överenskommelse i varje särskilt fall träffas mellan Abonnenten och Kraftbolaget. Kraftbolaget äger i förekommande fall påfordra att större motorer för jordbruksändamål icke användas så att de störa belysningen. Det åligger Abonnenten: — att, där anslutning kan ske till ett ledningsnät, som finansierats av en förening, en kommun eller annan sammanslutning av intressenter, om Kraftbolaget så fordrar, ingå som medlem i föreningen och fullgöra sina skyldigheter mot densamma; Kraftbolaget har rätt att vid inträffande av force majeure enligt nedanstående helt avbryta energileveransen. Skulle Socialstyrelsens levnadskostnadsindex inklusive skatter och sociala förmåner (juli 1914 = 100) överstiga 300, betraktas även detta som force majeure. —• 263

Brister Abonnenten i fullgörandet av något som enligt taxa med reglemente åligger honom, eller bryter han däremot, äger Kraftbolaget rätt att utan avdrag å enligt taxan uppgående avgifter avbryta energileveransen till dess rättelse vunnits ävensom att åtnjuta ersättning för de omkostnader och utgifter, Abonnentens underlåtenhet medför.» »Vid förstärkning av äldre distributionsnät eller enskilda serviser t. ex. från enfas till trefas, utgår i regel särskild förstärkningsavgift.» »Leverantören påtager sig icke något ansvar och är icke ersättningsskyldig för skador, förluster eller olägenheter, som kunna förorsakas Abonnenten genom förändringar i spänning och periodtal.» »I den utsträckning ledningsnätet medger detta må Abonnenten efter Kraftbolagets hörande förutom belysning ansluta motorer och andra apparater, varvid Abonnenten har att iakttaga den begränsning ifråga om uttaget och de bestämmelser om driften i övrigt, som enligt Kraftbolagets bedömande erfordras för en fullgod strömleverans till Abonnenten själv och närliggande abonnenter.» »Abonnent medgiver bolaget rätt att kostnadsfritt över Abonnent tillhörigt område framdraga elektriska ledningar för kraftdistribution till andra abonnenter.» Av de anförda exemplen framgår, att icke blott de taxemässiga avgifterna utan även andra av leverantören uppställda villkor i avtalet kunna vara av den art att de verka betungande för abonnenten. Detta gäller kanske särskilt leverantörens möjlighet att uttaga särskilda, till beloppet icke på förhand bestämda avgifter i samband med att abonnenten ökar sin energiuttagning även om utökningen sammanhänger med en fullt normal och kontinuerlig belastningsutveckling. Ett annat villkor, som kan bli betungande för abonnenten, är bestämmelsen om rätt för leverantören att avgiftsfritt draga fram ledningar över abonnentens mark. Krav på att abonnenten skall ställa säkerhet, som godtages av leverantören, har stundom utnyttjats så, att underskrift krävts jämväl av vederbörande fastighetsägare när en hans hyresgäst tecknat abonnemang. Abonnentens beroende ställning framträder särskilt därigenom, att leverantören vid uppkommande tvistigheter kan säga upp avtalet och sedan avbryta leveransen och på så sätt framtvinga iakttagande av ett villkor, även om detta kan betraktas som oskäligt. Ofta är avtalet utformat så att leveransen kan avbrytas utan uppsägning. I här angivna fall har leverantören på grund av ett ingånget avtal haft skyldighet att leverera elkraft men villkoren ha vanligen icke varit särskilt betungande för honom. Vilka skyldigheter har leverantören att träffa avtal med sådana som önska bli abonnenter eller att medge en ökning av en strömleverans? En leverantör har i allmänhet, åtminstone de facto, företrädesrätt till leverans inom sitt distributionsområde. Med denna rätt följer emellertid ingen formell skyldighet att leverera elkraft till alla abonnenter inom området. Bortsett från bestämmelserna om bygdekraft och ersättningskraft i vattenlagen finnes nämligen för närvarande icke något författningsstadgande, som ålägger en elkraftdistributör att tillhandahålla elkraft för 264

ännu icke anslutna elektrifieringsobjekt, t. ex. en oelektrifierad fastighet. Distributören är ej heller pliktig att svara för skäligt underhåll av nätet och han kan förhindra en normal utveckling av elförsörjningen inom området genom att underlåta att öka nätets belastningsbarhet. I de fall då en leverantör vägrar att träffa avtal om leverans av elkraft till en fastighet har fastighetsägaren ingen annan möjlighet än att söka få elkraft från en annan leverantör utanför distributionsområdet. Även om denne leverantör skulle kunna få koncession för en dylik ledning lär han i praktiken icke vara villig att svara för elektrifieringen med hänsyn till de stora kostnader, som en dylik enstaka ledning skulle draga. Möjligheterna att utan medverkan av den ordinarie distributören få en förbättring av leveransförhållandena äro likaledes praktiskt taget obefintliga. Vattenfallsstyrelsen och andra större kraftleverantörer bruka dock numera i kontrakten om råkraftleverans till distributionsföretag på landsbygden intaga villkor enligt vilka distributören måste förbinda sig att inom ett bestämt område leverera elkraft till var och en som skriftligen anhåller därom. Härigenom ha förhållandena förbättrats inom vissa områden. Elkraftutredningen anser det otillfredsställande att en distributör, som fått koncession för ett ledningsnät och därmed i allmänhet företrädesrätt för distribution inom ett område, icke har en mot denna rätt svarande skyldighet att distribuera elkraft inom området. Den som erhållit tillstånd att bedriva elkraftdistribution bör i princip vara skyldig att inom ett bestämt distributionsområde på skäliga villkor tillhandahålla elkraft för normala ändamål åt envar som erhållit anslutning eller därom gör skriftlig framställning. Möjligheterna att i koncessionen införa bestämmelser härom skulle bli större om områdeskoncession kunde meddelas i större utsträckning än som f. n. är möjligt.

Kostnadsfördelning vid ändring av strömart och spänning i distributionsnät Frågan om införande av bestämmelser, som ålägga strömleverantör att bestrida vissa kostnader vid ändring av spänning på lågspänningsnät, har upptagits av riksdagsmannen H. Kärrlander i framställning till Konungen den 2 december 1948. Efter remissbehandling beslöt Kungl. Maj :t den 13 januari 1950 att överlämna ärendet till elkraftutredningen för att tagas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande. I anledning härav har utredningen upptagit denna fråga till särskild behandling. Som tidigare framhållits synes utvecklingen i Sverige gå mot ett allt mera enhetligt lågspänningssystem, nämligen trefas växelström av frekvensen 50 perioder per sekund och spänningen 380/220 volt. Vad beträffar frekvensen är den sedan flera år pågående omläggningen till 50-periodigt system, huvudsakligen gällande delar av Trollhätte och Norrbottens kraftverks försörjningsområden, i det närmaste avslutad. Frågan om övergång 265

från l i k s t r ö m till v ä x e l s t r ö m b e r ö r n u m e r a e n d a s t ett fåtal n ä t , h u v u d s a k ligen i vissa s t ä d e r . Ä n d r i n g av d i s t r i b u t i o n s s p ä n n i n g ä r d ä r e m o t en f r å g a av a k t u e l l b e t y d e l s e i n o m ett s t o r t a n t a l d i s t r i b u t i o n s o m r å d e n såväl i s t ä d e r som p å l a n d s b y g d . Vid b e h a n d l i n g e n av s i s t n ä m n d a fråga f r a m t r ä d e r s p e ciellt s p ö r s m å l e t o m g ä l d a n d e t av k o s t n a d e r n a för s å d a n a ä n d r i n g a r a v a b o n n e n t t i l l h ö r i g a e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r och a p p a r a t e r , s o m bli n ö d v ä n d i g a i s a m b a n d m e d en s p ä n n i n g s o m l ä g g n i n g . Svenska elverksföreningen f r a m l a d e i d e c e m b e r 1948 e t t » F ö r s l a g till n o r m a l b e s t ä m m e l s e r för f ö r d e l n i n g av k o s t n a d e r n a för o m l ä g g n i n g av a b o n n e n t i n s t a l l a t i o n e r i s a m b a n d m e d s p ä n n i n g s - och s t r ö m a r t s ä n d r i n g p å distr i b u t i o n s s y s t e m för l å g s p ä n n i n g i s t ä d e r och s a m h ä l l e n » , v i l k e t i h u v u d s a k i n n e h å l l e r följande. Allmänt 1. Installationer i alla nybyggnader samt alla utvidgningar av befintliga installationer skola anslutas till det distributionssystem, som elverket i varje särskilt fall bestämmer. 2. Elverket äger rätt att, när verket så påfordrar, av abonnenten erhålla uppgift om de bruksföremål, som av honom innehas och äro avsedda för användning inom hans installation. Om elverket vid planeringen av en omläggning av distributionssystemet företar en inventering av abonnenternas innehav av bruksföremål och motorer, skola — om elverket så bestämmer — de apparater som anskaffas efter denna inventering, anmälas till elverket. Om abonnenten underlåter att göra sådan föreskriven anmälan eller om abonnenten icke följer de anvisningar, som elverket i samband med gjord anmälan lämnar i fråga om inkopplingssätt m. m., är abonnenten icke berättigad till ersättning enligt efterföljande bestämmelser. 3. Där så är lämpligt kan elverket i stället för att utbyta eller ändra ledningar och apparater installera omformare, likriktare eller transformatorer. Dessa anslutas efter abonnentens mätare, då de avse enstaka motorer eller bruksföremål. 4. Ägare av installation eller bruksföremål, som skall ändras, utbytas eller inlösas, har — om elverket så begär — att skriftligen godkänna härom träffad uppgörelse med elverket. 5. Elverket lämnar icke ersättning till abonnent, som flyttar från område med ett distributionssystem till område med annat distributionssystem och som till följd härav kan bliva nödsakad att anskaffa nya apparater eller vidtaga ändringar av gamla. 6. Elverket lämnar icke ersättning till abonnent, som övergår till att köpa högspänd växelström. 7. I speciella fall eller där tvekan kan råda, äger elverket att med abonnenten träffa avgörande om kostnadsfördelningen. Fasta installationen 8. Vid omläggning av nuvarande distributionssystem till annan spänning eller strömart bestridas omläggningskostnaderna för den fasta installationen i en fastighet på följande sätt. a. De omläggningsarbeten, som äro betingade av spännings- eller strömartsändringen, bekostas av elverket.

b. Om i anläggningen finnas brister, som bero antingen på att vid dess utförande gällande säkerhetsföreskrifter och installationsbestämmelser icke iakttagits eller på att anläggningen icke blivit på lämpligt sätt underhållen, skola de extra kostnader, som uppstå genom att dessa brister i samband med omläggningen skola avhjälpas, erläggas av fastighetsägaren. Anm. I detta sammanhang bör påpekas, att sådan förstärkning av den fasta installationen i en fastighet, som är erforderlig eller önskvärd, med fördel kan ske i samband med omläggning. Sådan förstärkning skall bekostas av fastighetsägaren. Motorer och bruksföremål 9. Med motorer och bruksföremål skola sådana åtgärder vidtagas, att de efter spännings- och strömartsändringen äro i stort sett lika användbara som före densamma. Motorer eller bruksföremål, som icke äro användbara eller av annat skäl icke användas, bliva i regel icke föremål för dylik åtgärd. Elverket äger rätt att bestämma vilken av följande metoder, som skall tilllämpas för att vid en omläggning anpassa motorer och bruksföremål till den nya spänningen eller den nya strömarten. a. Genom omlindning, omkoppling eller annan ändring av befintlig utrustning. b. Genom utbyte av befintlig utrustning mot begagnad apparat eller motor i motsvarande skick, varvid den utbytta utrustningen tillfaller elverket med full äganderätt. c. Genom utbetalande av bidrag till eller infordrande av bidrag från abonnenten för anskaffande av ny utrustning. Anm. Elverket h a r rätt att på motorer eller bruksföremål, för vilka elverket erlagt utbytesbidrag, genom ingravering av lämplig beteckning eller på annat sätt markera, att dylikt bidrag utgått. Dylika motorer eller bruksföremål få icke genom försäljning etc. ånyo bli föremål för elverkets omläggningsarbete. Abonnent har att till elverket lämna skriftlig försäkran härom, innan bidraget utbetalas. (Bruksföremål, för vilka utbytesbidrag lämnats och för vilka provningstvång föreligger, få icke försäljas, om de icke äro S-märkta). d. Genom kostnadsfri utlåning och installation av omformare, likriktare eller transformator. Anm. Dylik utlånad omformare, likriktare eller transformator skall återlämnas till elverket, då den icke längre användes för den apparat, för vilken den utlånats eller då abonnenten flyttar. Tillämpningsbestämmelser för punkt 9 I regel bör för vanligen förekommande motorer och bruksföremål de i det följande angivna bestämmelserna tillämpas. Glödlampor utbytas av elverket utan kostnad för abonnenten. Förutsättningen härför är, att befintliga lampor äro användbara. Ej använda reservlampor utbytas också. Radioapparater omkopplas av elverket utan kostnad för abonnenten. Vid icke omkopplingsbara apparater lämnar elverket ett bidrag till apparatbyte med 50 k r / a p p a r a t . Motorer samt alla härovan icke nämnda bruksföremål, dvs. elspisar, kokoch värmeapparater, kylskåp, dammsugare, golvbonare, butiksmaskiner, kontorsmaskiner, elektromedicinska apparater för hem och yrkesbruk, tandläkarutrustningar, friserapparater (t. ex. torkhuvar och permanentonduleringsapparater) etc. ändras utan kostnad för abonnenten genom omlindning, om-

koppling eller utbyte av element såvida motorn eller apparaten är ny eller i fullgott skick. I fråga om äldre motorer och apparater, som äro i mindre gott skick eller där omlindning, omkoppling eller utbyte av element ej lämnar önskat resultat, lämnar elverket antingen skäligt utbytesbidrag till abonnenten, beräknat i direkt proportion till den befintliga utrustningens värde, eller också i utbyte annan begagnad motor eller apparat i samma skick. Anm. 1. Apparater, för vilka provningstvång föreligger men som icke äro S-märkta, ändras eller utbytas efter ovan angivna regler endast under förutsättning att de, när provningstvånget för apparattypen trädde i kraft, voro i bruk i den anläggning, i vilken de befinna sig vid omläggningstillfället. Anm. 2. Abonnent kan i samband med omläggningen utbyta motor eller apparat mot en eller flera andra av annan storlek eller också ersätta mindre motorer eller apparater med större. Om kostnaderna härigenom ökas, skall abonnenten betala ökningen. Förtidsomläggning 10. Abonnent, som önskar övergå till ny strömart eller spänning, innan elverket verkställer planerad omläggning av hans anläggning, kan i vissa fall efter överenskommelse med elverket få dylik omläggning genomförd omedelbart. För att utröna vilken praxis som på hithörande områden tillämpas vid landsbygdsdistributionen har elkraftutredningen begärt uppgifter härom från ett flertal huvudsakligen större kraftföretag. Enligt de inkomna svaren tillämpas uppenbarligen ganska skiftande metoder, vilket bl. a. sammanhänger med att man i många fall icke ansett elverksföreningens förslag tillämpbart inom landsbygdsdistributionen. På något håll tillämpas exempelvis förbehållslöst den principen att hela kostnaden för ändringar inom abonnentens installation skall gäldas av abonnenten. På andra håll åter bekostar distributören endast omkoppling eller omlindning av motorer för hantverk, industri och jordbruk. Flertalet större företag synas dock i stort sett tillämpa regeln att ändringar eller utbyte av abonnents installationer och apparater, som erfordras för att dessa skola kunna brukas på samma sätt som före omläggningen, bekostas av leverantören. Denna regel är sålunda densamma, som ligger till grund för elverksföreningens förslag till normalbestämmelser för städer och andra tätorter. Vid spänningsomläggningar inom distributionsföreningars och andra smärre företags områden tillämpas mycket skiftande villkor. Vid bedömandet av förevarande fråga utgår elkraftutredningen från, att i avtal mellan leverantör och abonnent icke intagits några bestämmelser, som direkt syfta till att reglera rättsförhållandet mellan parterna vid en framtida ändring av strömart eller spänning. Begelmässigt har vid ingående av det avtal, som under olika former träffas mellan leverantör och abonnent, frågan om framtida ändring av distributionsspänning icke varit på tal och abonnenten måste anses ha haft rätt förutsätta, att den vid abonnemanget gällande distributionsspänningen och strömarten framgent skall passa hans installationer och apparater. Han skall sålunda icke behöva 268

räkna med att på egen bekostnad nödgas ändra dessa därför att leverantören finner en ändring av spänningen eller strömarten påkallad. Vanligen sker en omläggning i första hand i leverantörens intresse och gäller icke enstaka utan en hel grupp av abonnenter. Omläggningen måste i praktiken ske genom leverantörens försorg. För alla abonnenter böra i princip tillämpas lika villkor. Det synes naturligt, att frågan om kostnadsfördelningen bedömes enligt allmänna rättsregler. En analog tillämpning av köplagens skadeståndsregler leder till att abonnentens kostnader för installationsändringar och dylikt i princip helt skola gäldas av leverantören. Även om huvudregeln sålunda bör vara att leverantören skall svara för kostnaderna för ändring av abonnentens installationer är det klart att skälig hänsyn skall tagas till de fördelar eller vinster, som abonnenten får genom omläggningen. Det är exempelvis ofta tekniskt omöjligt att omändra befintliga installationsobjekt eller utbyta dem mot likvärdiga sådana. Den värdeökning, som genom utbytet sker på abonnentens anläggningsdelar, bör betalas av abonnenten. Dessutom kunna gällande säkerhetsföreskrifter under alla omständigheter nödvändiggöra utbyte eller ändring, som helt eller delvis bör bestridas av abonnenten. Det synes uppenbart att behov föreligger av enhetliga regler för gäldandet av kostnaderna för ändring eller utbyte av abonnenterna tillhöriga installationer och apparater i samband med omläggning av distributionssystem för ett flertal abonnenter. Möjligheterna att reglera denna fråga genom koncessionsmyndighetens försorg äro begränsade och skulle i varje fall först på lång sikt leda till önskat resultat. Elverksföreningens ovan återgivna förslag anges uttryckligen avse städer och liknande tätorter. Det har som nämnts gjorts gällande, att normalbestämmelserna ej skulle vara lika lämpliga för landsbygdens del. Denna mening synes grunda sig på antagandet, att en landsbygdsabonnent, som i motsats till stadsabonnent har att erlägga engångsavgift, avsedd som bidrag till leverantörens anläggningskostnader, jämväl bör deltaga i kostnaden för omläggning av leverantörens distributionsanläggning och att detta bör ske genom att abonnenten svarar för större andel av ändringskostnaderna beträffande hans privata installation och elapparater. Någon anledning att för landsbygdens del frångå huvudprincipen att leverantören ensam skall i första hand svara för ifrågavarande kostnader föreligger icke enligt elkraftutredningens uppfattning. Abonnentens rätt gentemot leverantören i förevarande hänseende synes icke lämpligen böra påverkas av om engångsavgift uttagits eller ej. För övrigt är det ej heller på landsbygden ovanligt, att engångsavgifter icke utgå, och i de fall avgifter uttagas äro de bestämda enligt mycket skiftande grunder. I varje fall kan ej ändrings- eller utbyteskostnaden för vederbörande abonnenters egna installationer och apparater anses vara en rättvis fördelningsgrund för abonnentens andel i kostnaderna för distributionsnätet, för vilka i princip leveran269

tören i första hand skall svara. Om omläggningskostnaden eventuellt skulle föranleda leverantören att uttaga nya engångsavgifter av förbrukarna, böra dessa fördelas enligt enhetliga grunder i proportion till antalet tariffenheter. Eventuellt kunna kostnaderna motivera en taxehöjning. Det är ej uteslutet att en strängare tillämpning av principen att leverantören, där annat ej avtalats, skall stå för alla kostnader i samband med en ändring av strömart eller spänning på sina håll kan föranleda dröjsmål med genomförandet av önskvärda omläggningar. Detta bör emellertid bedömas på samma sätt som underlåtenhet att vidtaga rationaliseringsåtgärder i allmänhet. Elverksföreningens normalbestämmelser äro närmast att betrakta som tillämpningsregler för leverantörens ersättningsskyldighet med de jämkningar däri, som äro nödvändiga av praktiska skäl eller betingas av gällande säkerhetsföreskrifter. Elkraftutredningen finner bestämmelserna skäliga och i allt väsentligt lämpliga och vill förorda att de tillämpas i normala fall vid omläggning av distributionssystem icke blott i städer och andra större tätorter utan även på landsbygden.

Kommunernas

inflytande

på

elkraftförsörjningen

Historiskt sett har elektrifieringen på landsbygden icke på samma sätt som i städerna knutits till kommunen i dess helhet utan elektrifieringen har till en början endast omfattat tätbebyggda eller eljest lättelektrifierade delar av kommunen. Inom en och samma landskommun har som följd härav ofta uppkommit ett flertal små distributionsföretag. Kommunerna ha vissa lagliga möjligheter att göra sig hörda innan en elektrifiering inom deras gränser kominer till stånd. Enligt bestämmelse i 3 § 1 mom. andra stycket av 1902 års lag skola de kommuner eller municipalsamhällen, inom vilkas områden ledning skall framdragas eller anläggning eljest utföras, lämnas tillfälle yttra sig över koncessionsansökningen. Såsom senare skall påvisas ger detta stadgande dock tämligen begränsade möjligheter för kommunen att göra sina särskilda intressen gällande i den mån de strida mot koncessionssökandens. För en viss grupp av kommuner, nämligen städer och liknande tätorter, har möjligheten till kommunalt inflytande på den lokala distributionen av elkraft däremot redan från början varit mycket stor genom stadgandet i 1 § andra stycket av 1902 års lag. Detta lyder: »Menighet vare ej pliktig att utan synnerliga skäl inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag». Orden »utan synnerliga skäl» tillades genom lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1942. Då upplåtelse av gatumark är en nödvändig förutsättning för samhällselektrifiering innebär i praktiken detta stadgande, åtminstone enligt lydelsen före 1942, att 270

vederbörande kommuner tillerkänts ett faktiskt distributionsmonopol (vetorätt) inom det planlagda området. Stadgandet åsyftar i första hand en inskränkning i expropriationsrätten för att ge en kommun möjlighet att förhindra åtgärder, som äro olämpliga med hänsyn till användningen av kommunens gatusystem för trafik m. m. Enligt proposition (nr 9) till 1902 års riksdag, varigenom lagförslaget framlades, motiverades stadgandet sålunda. På grund af de olägenheter, som för städer och stadsliknande samhällen kunna följa af ett intrång på gator och dermed jemförliga områden, synes deremot menighet böra fritagas från skyldighet att tvångsvis afstå eller upplåta dylika områden. Det särskilda utskott, som vid 1902 års riksdag behandlade ifrågavarande lagförslag, anförde i sitt utlåtande bl. a. Emot denna inskränkning i expropriationsrätten kunde vid första påseende synas vara åtskilligt att anmärka, enär just i städer och municipalsamhällen behofvet för industriella anläggningar, spårvägar m. m. att för erhållande af drifkraft utlägga elektriska ledningar säkerligen kommer att blifva mest känbart. Efter noggrant öfvervägande af denna fråga har utskottet emellertid med afseende å de ölägenheter, som kunna förorsakas städer och dermed jemförliga samhällen genom elektriska ledningar, kommit till den åsigt, att det icke kan anses tillrådligt att införa expropriationsrätt beträffande de nyss berörda områdena. Utskottet hyser heller icke ringaste tvifvel derom, att stad och municipalsamhälle i regel best sjelf inser fördelarne af samhällets industriella utveckling samt vigten af att befordra och underlätta allt, hvad som dertill kan bidraga; och anser utskottet derför att man med full tillförsigt bör kunna öfverlemna frågan om elektriska ledningars framdragande öfver allmänna platser åt ifrågavarande kommuners eget åtgörande. En jämkning av vetostadgandet kom till stånd genom lag den 19 december 1941. Lagändringen tillkom efter proposition (nr 317) till 1941 års höstriksdag i anledning av framställda önskemål angående bl. a. ändrade bestämmelser om rätt att framdraga elektriska ledningar över annans mark. I sitt yttrande över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria i ärendet berörde kommerskollegium även frågan om expropriationsrätt för område med stadsplan eller byggnadsplan eller hamnområde och anförde härom följande. I promemorian har framhållits, att den föreslagna utvidgade expropriationsrätten borde, liksom fallet är med den expropriationsrätt, som är medgiven i 1 § i dess nu gällande lydelse, icke gälla i fråga om område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan eller inom fastställt hamnområde, där fråga är om avstående eller upplåtelse av gata, torg, allmän plats eller vattendrag. Kollegium vill angående denna fråga bringa i erinran, hurusom den vetorätt, som sålunda tillkommer kommun, huvudsakligen tillkommit för att bereda kommun möjlighet att förhindra dylika ledningars framdragande, därest detta med hänsyn till användningen av kommunens gatusystem för trafiken samt för anbringande av anordningar för belysning, vattenledning och markens torrläggning 271

m. m. skulle visa sig mindre lämpligt. Med den avfattning stadgandet ifråga kom att få h a r emellertid den kommunala vetorätten fått en större omfattning. Kommunen h a r sålunda i sin hand alt förhindra framdragandet även av ledningar, som i och för sig på intet vis kunna vara till hinders ur angivna synpunkter. Kommunerna hava även i stor utsträckning begagnat sig av vetorätten för ledningar av dylikt slag, nämligen då kommunens intressen som kraftleverantör kunnat skadas genom tillstånds medgivande. Sedan numera efter den vid 1938 års riksdag genomförda ändringen av 1902 års lag det ankommer på Kungl. Maj :t att tillse, att koncessionsansökningar för elektriska starkströmsanläggningar icke bifallas med mindre ledningen i fråga fyller ett verkligt behov och därjämte kan anses ingå som ett led i en rationell elektrifiering, synes frågan om rätten att framdraga ledning inom stadsplanelagt område böra avgöras icke av vederbörande kommun utan av Kungl. Maj :t. I detta sammanhang vill kollegium erinra om att en fråga, likartad med den här berörda, föranlett särskild riksdagsskrivelse (nr 249/1926). I denna hemställde riksdagen att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning, huruvida nu gällande lagbestämmelser rörande elektriska anläggningar borde ändras i den riktning att menighet, där ett för staten eller annan menighet viktigt intresse det krävde, kunde åläggas skyldighet att inom område för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning eller inom fastställt hamnområde, avslå eller upplåta gata m. m. för framdragande av elektrisk starkströmsledning erforderlig för elektrisk järnväg eller spårväg. Denna riksdagsskrivelse tillkom i anledning av en motion i andra kammaren, vilken motion föranleddes av den bekanta tvisten mellan Djursholmsbanan och Stockholms stad beträffande banans rätt att trafikera Engelbrektsgatan i Stockholm. Kollegium, som den 29 februari 1932 avgav utlåtande i ärendet, biträdde den av andra lagutskottet uttalade principiella uppfattningen i frågan, men höll före att den ifrågasatta lagändringen icke vore av den aktualitet eller vikt att den ensam borde vidtagas, utan ansåg att den borde upptagas till prövning vid en förestående revision av elektricitetslagen i dess helhet. Sedan detta kollegii yttrande avgavs har emellertid det i riksdagsskrivelsen berörda spörsmålet aktualiserats. Man torde nämligen kunna förvänta, att i en nära framtid behov kommer att föreligga för framdragande av ledningar för trådbussar i olika städer från kringliggande förorter. Det synes vara av betydelse att möjlighet att för sagda ändamål erhålla expropriation hålles öppen. Med hänsyn till det förenämnda vill kollegium föreslå att andra stycket i 1 § utgår. Chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t a n f ö r d e vid ä r e n d e t s f ö r e d r a g n i n g . Enligt 1 § andra stycket i 1902 års lag kan menighet vägra att inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde för elektrisk anläggning avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag. Kommerskollegium har i sitt yttrande riktat en enligt min mening välbefogad kritik mot denna vetorätt. Med anledning av vad kollegium anfört torde det vara lämpligt att jämka stadgandet så, att Konungen må medgiva undantag därifrån om synnerliga skäl föreligga. A n d r a l a g u t s k o t t e t f r a m h ö l l i sitt u t l å t a n d e ( n r 3 9 ) . Bland de särskilda bestämmelserna i förslagen har utskottet särskilt uppmärksammat, att det i 1 § andra stycket i 1902 års lag upptagna stadgandet, att menighet ej är pliktig att inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde för elektrisk anläggning avstå eller upplåta

gata, torg, allmän plats eller vattendrag, jämkats sålunda, att Konungen må medgiva undantag från denna kommunala vetorätt när synnerliga skäl föreligga. Den sålunda förordade ändringen har jämväl för utskottet påpekats av Svenska stadsförbundet, som i en till utskottet överlämnad skrivelse vänt sig emot borttagande av den nu gällande ovillkorliga vetorätten. Med hänsyn till att enligt den föreslagna lydelsen av stadgandet undantag härifrån må av Konungen medgivas endast när synnerliga skäl tala härför finner utskottet befogade anmärkningar icke kunna riktas mot förslaget i denna del. I n ä m n d a skrivelse till a n d r a l a g u t s k o t t e t m e d g a v S v e n s k a s t a d s f ö r b u n det a t t v e t o r ä t t e n p å sin tid f r ä m s t t i l l k o m m i t m e d h ä n s y n till k o m m u nernas gatusystem u r trafiksynpunkt. Å andra sidan hänvisade stadsförb u n d e t till o v a n n ä m n d a u t t a l a n d e av det s ä r s k i l d a u t s k o t t e t a t t n å g o n f a r a med d e t t a k o m m u n a l a m o n o p o l ej s y n t e s föreligga d å s t ä d e r och m u n i c i p a l s a m h ä l l e n i regel b ä s t s j ä l v a insågo f ö r d e l a r n a av s a m h ä l l e t s i n d u s t r i e l l a utveckling. Förbundet anförde härutöver. Om såsom kommerskollegium framhåller vetorätten fått större betydelse för kommunerna ur distributionssynpunkt än ur gatutrafiksynpunkt, synes detta således icke stå i någon motsättning mot lagstiftarens intentioner vid lagens tillkomst. Här ha kommunerna också stora intressen att bevaka. I samhällen, där distributionsväsendet är fullt uppordnat, har vetorättens avskaffande väl mindre betydelse ur denna synpunkt. Men för många, särskilt mindre städer, köpingar och municipalsamhällen skulle strävandena att till samhällets bästa ordna distributionen för olika ändamål av elektrisk kraft säkerligen bli i hög grad lidande på ett slopande av vetorätten. En rätt att mot kommuns bestridande framdraga ledningar skulle säkerligen på många håll försvåra respektive samhälles strävan att åstadkomma en lämplig distributionsform. Hade kommunerna beretts tillfälle att framlägga sina erfarenheter, skulle dessa säkert gett belägg på detta förhållande. Det må emellertid starkt understrykas, att kommerskollegium i sitt yttrande icke kunnat påvisa, att kommunerna begagnat sin vetorätt på ett ur allmännare synpunkter mindre önskvärt sätt. Ett åberopat fall utan all aktualitet torde därvid svårligen kunna få bli utslagsgivande. När man som motiv för vetorättens slopande anför, att Kungl. Maj:t numera äger tillse, att koncessionen i det aktuella fallet står i harmoni med en rationell elektrifiering, torde det icke få förbises, att även statens verk i stor utsträckning tillhandahålla kraft. Olika intressen komma här lätt att stå mot varandra. Liksom 1902 torde kommunerna alltjämt kunna anförtros avgörande av dessa för dem vitala frågor. Det ytterligare skäl för vetorättens slopande, kommerskollegium pekar på, nämligen vikten av att hålla expropriationsmöjligheterna öppna för trådbusslinjer till städerna från kringliggande förorter, synes förbundet tvärtom vara ett särdeles starkt skäl för dess bibehållande. Både från förbundets och enskilda städers sida h a r i flera sammanhang med skärpa gjorts gällande, att städerna såsom ansvariga för bostadsförhållandena inom sina områden måste tillerkännas möjligheter till ett avgörande inflytande på kommunikationerna även till förorterna. D e n fr. o. m . 1942 g ä l l a n d e i n s k r ä n k n i n g e n i v e t o r ä t t e n i n n e b ä r , a t t K o n u n g e n k a n o m » s y n n e r l i g a skäl» föreligga m e d g i v a u n d a n t a g f r å n g r u n d r e g e l n a t t m e n i g h e t ej ä r p l i k t i g a t t u p p l å t a p u b l i k m a r k . N å g o n

273 18

praxis, som belyser innebörden av ifrågavarande undantagsbestämmelse, har ännu ej utbildats. Uppenbart är emellertid att vetostadgandet i praktiken alltjämt tillmätes stor betydelse och kan medföra åtskilliga olägenheter. Särskilt under senare år ha tätorterna i stor utsträckning gjort anspråk på distributionsrätten inom sina planlagda områden och sökt övertaga den inom inkorporerade områden. I de flesta fall har frågan lösts genom att parterna träffat överenskommelse, vilken emellertid baserats på förekomsten av vetostadgandet. Enskilda företag, som ha distributionsrätt inom en kommun med planlagt område, ha i allmänhet måst förbinda sig att till kommunen erlägga en årlig avgift som säges utgöra en ersättning för de olägenheter som kommunen orsakas genom distributionsföretaget till följd av att ledningar framdragas inom kommunen m. m. Avgiften fastställes emellertid icke i proportion till olägenheterna utan helt skönsmässigt, med hänsyn till hur mycket en distributör möjligen kan vilja betala för att få behålla distributionsrätten inom samhället. Med stöd av det kommunala vetot kan nämligen kommunerna fråntaga honom distributionsrätten inom det planlagda området. Ett dylikt utnyttjande av vetorätten bör naturligtvis förhindras. Plansamhällenas vetorätt innebär risk för skadliga återverkningar även i ett annat avseende. Vetostadgandet kan nämligen åberopas som stöd för utbrytning av tätortsdistributionen från ett större distributionsområde. En naturlig strävan att åt den egna kommunen förbehålla intäkterna från den inom dess område bedrivna distributionsverksamheten kan leda till, att ett stort antal kommuner med planlagda områden i samband med omprövning av utlöpande koncessioner söka utnyttja den möjlighet till utbrytning som finnes genom vetostadgandet. En utveckling i denna riktning måste anses olämplig. Till en början kan utbrytningen tänkas innebära en otillbörlig stympning av det förutvarande distributionsföretagets verksamhet. Dess möjligheter att hålla rimliga taxor inom det återstående distributionsområdet minskas eller bortfalla. Vidare medför en sådan utveckling en ökning av antalet företag och därjämte en kategoriklyvning, nämligen i företag med och utan samhällsdistribution. En prisutjämning mellan stad och landsbygd försvåras och motsättningen mellan samhälls- och landsbygdsdistribution skarpes på det hela taget. Koncessionsmyndigheten har enligt 2 § 4 mom. i 1902 års lag att pröva om anläggningen är behövlig och förenlig med planmässig elektrifiering. Om anläggning helt eller delvis berör ett samhälles gatumark, synes denna prövningsrätt bli beskuren genom samhällets vetorätt. Det kan synas oegentligt, att vetostadgandet för dylika fall skulle hindra koncessionsmyndigheten att beakta alla omständigheter som inverka på frågan om anläggningens planmässighet. Samhällenas anspråk på att själva få utöva detalj distributionen av elkraft är å andra sidan att betrakta som ett allmänt kommunintresse. Kravet på 274

kommunalt inflytande på distributionen av elkraft liksom på driften av gasverk, spårvägar osv. betingas i första hand av de stora allmänna intressen, som äro förbundna med handhavandet av dessa verksamhetsgrenar. Det gäller här tillhandahållandet av nyttigheter eller tjänster, som äro snart sagt oumbärliga för kommunens medlemmar i gemen. Det är ett samhällsintresse, att tillgången till dessa nyttigheter tryggas och att de kunna erhållas till så låga priser som möjligt. Kommunernas anspråk på att utöva elkraftdistribution har stöd i kommunallagarnas allmänna kompetensbestämmelse. I rättspraxis 1 har distribution av elkraft betraktats såsom kommunal angelägenhet även i fall, där det icke funnits någon vetorätt. Grundsatsen att den lokala kraftförsörjningen är en angelägenhet, som kommunen är behörig att handha, gäller emellertid icke blott städer och liknande samhällen utan även landskommuner, vari icke ingå stads- eller byggnadsplanelagda områden eller hamnområden. Oavsett om kommunen är av stads- eller landsbygdskaraktär kan den ha intresse av att exempelvis det elektriska ledningsnätet inom dess gränser får en annan eller längre sträckning eller högre överföringsförmåga, än vad ett utomstående företagkan antagas finna förenligt med sina affärsintressen. Som här tidigare nämnts skall enligt nu gällande rättsregler kommun, inom vars område ledning skall framdragas eller anläggning eljest utföras, lämnas tillfälle yttra sig över såväl expropriations- som koncessionsansökan. Kommunernas yttranderätt torde dock knappast ha kommit till någon användning i syfte att tillgodose speciella kommunala intressen i fråga om anläggningens utförande. Givet är, att dylika intressen skulle kunna bli beaktade i den mån de äro förenliga med de intressen, myndigheterna ha att bevaka vid prövningen av behovet av anläggningen, dess planmässighet m. m. Denna möjlighet för landskommunerna att påverka utförandet av en elektrifiering inom deras områden har emellertid icke mera allmänt utnyttjats bl. a. beroende på, att vederbörande kommunala organ vid handläggningen av remisser i koncessionsärenden antingen saknat kännedom om denna möjlighet eller ej underkastat ärendet erforderlig expertgranskning. Det förhållandet att kommunala distributionsföretag äro jämförelsevis sällsynta på landsbygden betyder icke, att denna förvaltningsform i och för sig är mindre lämplig än andra. För kommunala företag talar exempelvis, att de ej på samma sätt som privatägda och även kooperativa äro beroende av att på relativt kort sikt bli ekonomiskt självbärande. Ett kommunalt företag kan tänkas vara mera benäget att från början tillvarataga hela kommunområdets elektrifieringsintressen och alltså ej inskränka verksamheten till mera lättelektrifierade bygder. I den mån nybildningen av kommunala företag kan förenas med en rationalisering genom att flera inom en och samma kommun verksamma distributionsföretag sammanslås synes inga invändningar kunna resas mot att kommunen utövar detaljdistribution. ]

Se Nytt j u r i d i s k t arkiv 1937 :156.

Elkraftutredningen anser att varje kommun bör, så långt det är möjligt och förenligt med en ur allmän synpunkt rationell utveckling av elkraftförsörjningen, tillförsäkras skäligt inflytande på den lokala distributionen inom kommunens område. Dock synas de särskilda befogenheter, som städer och liknande samhällen kunna utöva med stöd av vetostadgandet i 1 § andra stycket av 1902 års lag, i vissa avseenden vara alltför vittgående. Elkraftutredningen anser att det bör införas sådana bestämmelser att vetorätten icke kan utnyttjas för att olämpligt utbryta en kommun ur ett större distributionsområde eller för att hindra en ändamålsenlig rationalisering av den elektriska distributionen inom kommunen eller kringliggande bygd. Elkraftutredningen återkommer till denna fråga i kap. 19 (s. 372). Utvidgning

av prisregleringsnämndens

behörighet

Prisregleringsinstitutet infördes huvudsakligen för att hindra missbruk av distributionsföretagens monopolställning, vilken beräknades bli mer framträdande genom bestämmelsen om behovsprövning av koncessionen. Man avsåg emellertid att prisregleringen skulle inskränkas till rena prisfrågor och ej beröra övriga villkor, som kunde vara knutna till kraftens tillhandahållande. Vid bedömande av en tariffs skälighet skall prisregleringsnämnden emellertid enligt sin instruktion taga hänsyn till de förhållanden under vilka strömmen i det särskilda fallet levereras. I och med att de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna i allt större utsträckning tillämpas blir det allt mindre behov av en reglering, som endast gäller tariffens strömavgifter. Meningsskiljaktigheterna mellan parterna hänföra sig oftare till olika engångsavgifter som leverantören betingar sig. Engångsavgifter förekomma huvudsakligen på landsbygden och ha där stor betydelse för distributionsföretagens kapitalanskaffning. Engångsavgifterna kunna uppgå till betydande belopp och det är omöjligt att få en klar uppfattning av skäligheten i priset för en viss strömleverans om man icke tager hänsyn till desamma. Alltsedan prisregleringsinstitutets tillkomst har det rått tvekan om engångsavgifterna skulle kunna bli föremål för prisreglering. Av förarbetena kan icke tydligt utläsas vad som avsågs härom men uttalandena synas ge mest stöd för uppfattningen att engångsavgifter icke skulle bli föremål för prisreglering. Att det föreligger behov av prisreglering även beträffande engångsavgifter framgår emellertid av det relativt stora antalet sådana ärenden som inkommit till prisregleringsnämnden. Av de 50 ärenden som inkommit under åren 1939—1952 ha 14 ärenden gällt engångsavgifter, antingen enbart eller i förening med andra prisfrågor. I 13 av dessa sistnämnda ärenden har förlikning kommit till stånd inför tariffkommissionen medan ett 276

ärende, som endast gällde engångsavgift, har upptagits och avgjorts av prisregleringsnämnden. Engångsavgifterna äro i regel av den beskaffenheten att de icke kunna bedömas isolerade med blicken riktad endast mot den aktuella leveransen. De böra av leverantören om möjligt bestämmas enhetligt för hela distributionsområdet. Detta gör att en prisreglering icke kan ske utan tillgång till företagets kostnadskalkyl för hela området. Det har gjorts gällande att utredning härom inför nämnden skulle bli betungande och kostsam för företaget. Företaget måste emellertid alltid ha en noggrann ekonomisk kalkyl uppgjord för tariff elementens bestämmande och för bedömning av eventuellt erforderliga taxejusteringar. Denna kalkyl, vari engångsavgifternas inverkan bör vara beaktad, torde kunna läggas till grund för prisregleringsnämndens bedömning. Vid reglering av priset för en strömleverans skall sålunda hänsyn tagas även till engångsavgifterna men i den mån dessa redan erlagts kunna de givetvis ej regleras. I de fall då så kan ske — nämligen då nya engångsavgifter avfordras redan anslutna abonnenter — bör enligt elkraftutredningens uppfattning prisregleringen omfatta även dessa avgifter. Där i det särskilda fallet en reglering av andra avtalsbestämmelser än strömpriset finnes skälig, borde i princip även dessa vara möjliga att jämka genom prisregleringsnämndens försorg. Elkraftutredningen återkommer till frågan om en utvidgning av prisregleringen i samband med att förslag om införande av distributionsskyldighet för koncessionshavare framlägges (kap. 19, s. 384). Frågan om utvidgning av prisregleringsnämndens kompetens i ett nu icke nämnt avseende upptogs av Luggude kraftintressentförening u. p. a. i framställning den 23 december 1941 till chefen för handelsdepartementet. Föreningen hemställde däri, att statsrådet måtte taga under övervägande att föreslå riksdagen sådan ändring i 1902 års lag, att statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström vid åsättande av visst strömpris jämväl skulle ha att på bindande sätt avgöra frågor angående ledningsinlösen. Sedan kommerskollegium avgivit yttrande i ärendet beslöt Kungl. Maj :t den 30 september 1944 att överlämna detsamma till elkraftutredningen för att tagas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande. Föreningens framställning hade samband med en tvist mellan föreningen och Höganäs-Billesholms aktiebolag, vilkens huvudsakliga innebörd och behandling framgår av följande redogörelse. Föreningen utgjorde en sammanslutning av 15 distributionsföretag och andra högspänningsabonnenter, som försörjdes med råkraft från Höganäsbolaget. I klagomål till kommerskollegium i december 1939 gjorde föreningen gällande bl. a., att leveransernas kvalitet var otillfredsställande på grund av stora spänningsvariationer på bolagets 4 kV nät, till vilket distributionsföretagens transformatorer voro anslutna, att bolaget godtyckligt uppdelat sitt distributionsområde i mindre enheter i syfte att därigenom ernå ekonomisk fördel, samt att taxan var ofördelaktig. Klagomålet vidarebefordrades av kommerskollegium till pris277

regleringsnämnden som hänvisade parterna till Svenska elverksföreningens tariffkommission för förlikningsförsök. Tariffkommissionen fann vid sina undersökningar, att klagomålen r ö r a n d e energileveransernas kvalitet icke längre voro berättigade och att de av Höganäsbolaget tillämpade priserna icke kunde anses oskäliga i prisregleringslagens mening. Det konstaterades dock att energiförsörjningsförhållandena inom Höganäsområdet icke voro sådana som man skulle önska och att man med ganska litet besvär skulle kunna företa en väsentlig förbättring genom att sammanföra de många småföretagen till större enheter. Tariffkommissionens förlikningsförslag gick ut på att högspänningsabonnenterna (distributionsföreningar, samhällen och större gårdar) skulle sammansluta sig till förslagsvis 4 kraftförvaltningar, vilka skulle inköpa råkraft från Höganäsbolaget enligt en tariff, som till form och prisläge nära anslöt sig till den av Sydsvenska kraftaktiebolaget tillämpade tariffen för större föreningar, ävensom till den av vattenfallsstyrelsen tillämpade industritariffen. Införandet av denna tariff beräknades medföra en avgiftsminskning för den totala leveransen inom Höganäsområdet med 31,5 % och ge ett genomsnittspris för den levererade energin av 5,5 öre per kWh. Enligt förslaget förutsattes därjämte att de nya kraftförvaltningarna skulle inlösa de av Höganäsbolaget ägda 4 kV näten till en summa motsvarande högst 60 % av deras byggnadsvärde enligt prisnivån i augusti 1939, vilket värde angivits vara 110 000 kronor. Förlikningsförslaget antogs av Höganäsbolaget men ej av föreningen, varför ärendet i april 1941 återlämnades till prisregleringsnämnden. Sedan nämnden framlagt nytt förlikningsförslag men full överensstämmelse mellan parternas ståndpunkter icke kunnat ernås verkställde nämnden prisreglering i utlåtande den 14 juni 1941. Häri yttrade nämnden bl. a. följande. En för ifrågavarande kraftdistribution lämpad taxa bör enligt nämndens mening möjliggöra att kraftpriset i högre grad än enligt den nu gällande sjunker vid högre utnyttjning av tecknade abonnemang och på samma gång bidrager till att distributionssystemet på det sätt rationaliseras att nu befintliga konsumentgrupper sammanföras till större enheter. På grund härav och med hänsyn till omständigheterna i övrigt finner nämnden skäligt förordna att bolaget icke äger uppbära högre pris för sökandena tillhandahållen elektrisk ström än som framgår av följande taxa. — — — Denna taxa skall gälla från och med den 1 juli 1941 t. v. till och med den 31 december 1943. Om för någon abonnent strömpriset enligt den nu fastställda taxan skulle bliva högre än enligt den äldre, skall sistnämnda taxa tillämpas. — Nämnden anser sig icke behörig att träffa avgörande angående det av parterna framförda spörsmålet om inlösen av de högspänningsledningar, vilka nu överföra kraft till konsumenterna och vilka helt eller delvis kunna användas vid en sammanslutning till större enheter. Nämnden förväntar dock att bolaget genom att på skäliga villkor antingen överlåta ifrågavarande högspänningsledningar eller upplåta nyttjanderätten därtill medverkar till åstadkommande av dylika större enheter och att hänsyn härvid tages till att vissa delar av ledningssystemet redan guldits genom kraftavgifter eller på annat sätt. Prisregleringsnämndens beslut synes icke ha föranlett några omedelbara förhandlingar mellan parterna i den fråga om ledningsinlösen, som nämnden förklarat sig icke behörig att avgöra. I detta läge tillkom föreningens framställning om ändring i 1902 års lag i syfte att vidga prisregleringsnämndens kompetens att jämväl gälla avgöranden i frågor om inlösen av ledningar. Föreningen gjorde därvid gällande att lagen i sin nuvarande lydelse möjliggjorde för strömförsäljare 278

att utöver fastställda strömpris tillskansa sig oskäliga avgifter för ledningsinlösen, varigenom lagen enligt föreningens åsikt förlorade sin åsyftade mening. Kommerskollegium anförde i sitt yttrande följande. I fråga om behövligheten av den av intressentföreningen föreslagna lagändringen vill kommerskollegium framhålla, att det visserligen äger sin riktighet att prisregleringsnämnden för elektrisk ström icke äger upptaga till prövning frågor angående inlösen av elektriska ledningar eller andra anläggningsdelar, men att nämnden otvivelaktigt äger att vid prövning av kraftpriset taga hänsyn till förekomsten av särskilda anslutningsavgifter eller andra prestanda från konsumenternas sida, som kunde anses hava inverkan på kraftens prissättning. Att så är förhållandet framgår bl. a. av nämndens instruktion, enligt vilken skäligheten av priset å viss strömleverans skall av nämnden bedömas med hänsyn till de förhållanden, under vilka strömmen i det särskilda fallet levereras. I det nu aktuella fallet har visserligen nämnden vid prissättningen icke tagit hänsyn till de av abonnenterna tidigare erlagda särskilda avgifterna, men detta torde hava berott på att nämnden förväntat, att frågan om inlösning av linjerna skulle ordnas genom frivillig överenskommelse parterna emellan. Kollegium har anledning förutsätta, att orsaken till att den genom nämndens dom den 14 juni 1941 verkställda prisregleringen ej fastställts att gälla längre än t. o. m. utgången av år 1943 varit att möjliggöra en omprövning av kraftpriset, därest överenskommelse om inlösningsvillkoren ej kunde åvägabringas. Förutsättningarna för uppkomsten av ytterligare tvister i likartade ärenden äro enligt kollegii uppfattning synnerligen små beroende på att kontraktsbestämmelser av här avhandlade art endast förekomma hos enstaka kraftleverantörer och att där sådana förekomma, fråga om ledningarnas övertagande av abonnenterna ytterst sällan torde bliva aktuell. Med hänsyn härtill och till att möjligheter finnas att inom ramen för gällande lagstiftning skydda konsumenternas intressen i de avseenden varom här är fråga, anser kollegium ändring eller komplettering av på området nu gällande lagbestämmelser icke av behovet påkallade. Elkraftutredningen anser att frågor angående inlösen av ledningar eller anläggningar i samband med omläggning eller ändring av en kraftleverans böra avgöras genom fria överläggningar mellan parterna och icke underkastas prisreglering. Det är här fråga om förvärv av anläggningsdelar som icke ha något direkt samband med priset på kraften. Man kunde lika gärna tänka sig att prisregleringen skulle omfatta inköp av transformatorer och ledningstråd eller de anställdas löner. I samband med en reglering av kraftpriset kan emellertid dessa frågor bli föremål för prisregleringsnämndens bedömning. För att avgöra om priset på en viss strömleverans är skäligt måste nämnden taga hänsyn till kraftleverantörens självkostnader, som baseras bl. a. på hans inköpspris för anläggningen. Nämnden är emellertid vid denna bedömning icke bunden av de faktiska kostnaderna utan kan frångå desamma om de mera avsevärt överstiga anläggningens tekniska värde. Genom att kraftleverantören alltså måste noga betänka om han genom kraftpriserna kan få täckning för sina kostnader sträcker sig prisregleringsbestämmelsernas verkningar även till inköp av anläggningsdelar utan att dessa direkt äro underkastade prisreglering. 279

Det har ifrågasatts att prisregleringen skulle utsträckas till att omfatta även strömpris som fastställts av kommunal myndighet. Besvär över kommunal myndighets beslut i taxefrågor kan av kommunmedlem anföras hos länsstyrelsen och därefter hos Kungl. Maj :t om beslutet icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Vid prisregleringsinstitutets tillkomst ansåg man att dessa besvärsmöjligheter tillräckligt tiilgodosågo kommunmedlemmarnas skydd gentemot en olämplig kommunal taxepolitik. Det ansågs dessutom otillfredsställande att ett kommunalt taxebeslut skulle kunna överklagas såväl till länsstyrelsen och Kungl. Maj :t som till prisregleringsnämnden. Kommunalbesvär, som här berörda besvär kallas, kännetecknas av att någon prövning ej sker av det överklagade beslutets lämplighet och ändamålsenlighet. Prövningen kan endast avse om beslutet är felaktigt (olagligt) på någon av de i lagen angivna besvärsgrunderna. I de fall då kommunens prissättning har karaktären av indirekt beskattning kan följaktligen teoretiskt sett ett taxebeslut undanröjas efter besvär och samma är förhållandet om taxorna t. ex. ha bestämts så att de missgynna speciella förbrukare såsom affärsföretag eller industrier eller abonnenter bosatta inom visst område. En kommunmedlem-abonnent har däremot i allmänhet ingen möjlighet att få taxan prövad med hänsyn till kommunen-leverantörens ekonomiska beräkningar. För det fall att abonnenten kan göra gällande att leverantörens taxor ge omotiverat stora överskott blir visserligen taxesättningen att betrakta som indirekt beskattning men de fall då detta på ett tidigt stadium kan påvisas torde vara sällsynta. I sådana fall som normalt bli föremål för prövning av prisregleringsnämnden finnes i allmänhet ingen möjlighet att besvärsvägen få ett kommunalt beslut undanröjt. En abonnent hos en kommunal leverantör har därför en sämre ställning än andra abonnenter. Att undantaga kommunala taxor från prisregleringsnämndens prövning med hänsyn till risken för kompetenskonflikter synes icke heller vara befogat. Någon lämplighetsprövning sker icke hos besvärsmyndigheten och någon laglighetsprövning icke hos prisregleringsnämnden. För det fall att bestämmelser införas om prisreglering av kommunala taxor skulle den kommunala besvärsmyndigheten ha möjlighet att införda yttrande av prisregleringsnämnden eller avvakta dess beslut innan besvärsmyndigheten avgör ett överklagat taxeärende. Vad här sagts gäller icke för det fall att en kommun levererar elkraft utanför kommunen. Dylika leveranser äro enligt gällande lag underkastade prisreglering. Elkraftutredningen anser att prisregleringsinstitutet bör utsträckas att omfatta jämväl pris som av kommunal myndighet fastställts för tillhandahållande av elektrisk ström inom kommunen. 280

För att få ett såvitt möjligt enhetligt system för prisregleringen skulle det i princip vara önskvärt att jämväl statens taxor vore underkastade prisreglering. Dessa kunna f. n. överklagas hos Kungl. Maj :t och bli därvid föremål för granskning ur såväl saklig som formell synpunkt. Möjligheten till saklig prövning gör att det icke finnes samma behov av prövning genom prisregleringsnämnd som vid kommunala taxor. Elkraftutredningen återkommer emellertid till denna fråga i samband med den slutliga behandlingen av distributionsföretagens skyldigheter (kap. 19, s. 385).

Kap. 13. Kommerskollegii elektriska byrås, Statens elektriska inspektions och Elektrifieringsberedningens arbetsuppgifter De statliga övervakande uppgifterna på kraftförsörjningens område omhänderhas av kommerskollegii elektriska byrå och statens elektriska inspektion. Den statliga bidragsverksamheten handhaves vid sidan härom av elektrifieringsberedningen. I det följande redogöres närmare tor dessa organs personalorganisation och arbetsuppgifter och i anslutning därtill granskas i vissa fall tillämpningen av gällande rättsregler. Experten inom elkraftutredningen kommerserådet Bengt Berggren har såsom chef för elektriska byrån lämnat en redogörelse för elektriska byråns och elektriska inspektionens arbetsförhållanden samt som ordförande i elektrifieringsberedningen en redogörelse för dess arbetsförhållanden.

Kommerskollegii

elektriska

byrå

Byrån har f. n. följande personalorganisation. Befattning 1 kommerseråd och chef för byrån 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare 2 förste byråingenjörer 2 byråsekreterare 2 ingenjörer 1 ingenjör 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde 1 kontorsbiträde Dessutom disponeras 1 expeditionsvakt 1 1 kontorsbiträde tillfälligt

Lönegrad Ca 37 Ca 31 Ca 27 Ce 27 Ce 25 Ce 23 Ce 21 Ca 11 Ca 8 Ce 8 Ca 10 Ca 8

Enligt för kommerskollegium gällande instruktion handläggas på elektriska byrån ärenden som ankomma på kollegium såsom chefsmyndighet för statens elektriska inspektion samt ärenden angående: säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar; tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsledningar (koncessioner och förhandstillstånd); 1

282 På kollegium finnas expeditionsvakter motsvarande en för varje byrå.

statslån för vattenkraftanläggningar och elektriska distributionsanläggningar m. m. (lån från vattenkrafts-, kraftlednings- och elektrifieringslånefonderna, remissyttranden angående kommuners lån och borgen för elektrifieringsföretag, övervakning av låntagarna och av statssubventionerade företag); registrering av elektriska starkströmsanläggningar enligt lagen den 22 juni 1920; reglering av priset på elektrisk kraft; kontroll av elektrisk materiel; behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar, yrkesutbildningen på området och fastställande av entreprenörsinstruktioner; övrigt beträffande det elektriska kontrollväsendet eller elektriska anläggningar i allmänhet. Beslutanderätten i flertalet ärenden är delegerad till chefen för byrån. Ärenden, elektriska

som ankomma på kollegium inspektionen

som chefsmyndighet

för

Arbetsuppgiften, vars omfattning ej kan närmare belysas av statistik, är både omfattande och betydelsefull. Den avser bl. a. kontroll över att säkerhetsföreskrifterna tolkas och tillämpas riktigt och enhetligt inom de olika inspektionsdistrikten. Vidare ingår fördelning av arbetsuppgifterna på de olika befattningshavarna vid inspektionen, anslagsfrågor, personalärenden samt tillsyn att arbetet löper på ett tillfredsställande sätt. Tillsynen över elektriska järnvägs-, spårvägs- och trådbussanläggningar inom hela landet utövas av byråchefen och byrådirektören på elektriska byrån. På grund av personalbrist kan tillsynen icke utövas i den omfattning som skulle erfordras utan måste i stort sett begränsas till avsyning av nyanläggningar. Ärenden

angående

säkerhetsföreskrifter

o. d.

Enligt 1 § i 1939 års elektricitetsstadga ankommer det på kommerskollegium att utfärda de närmare föreskrifter för utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar, som erfordras utöver vissa i stadgan givna allmänna föreskrifter. De nu gällande grundläggande säkerhetsföreskrifterna utfärdades av kollegium den 5 maj 1939; därefter ha bl. a. tillkommit särskilda föreskrifter beträffande röntgenanläggningar och lysrörsanläggningar. Det är en synnerligen angelägen uppgift att hålla dessa föreskrifter a jour med teknikens snabba utveckling. F. n. förestår en allmän revidering av hela föreskriftskomplexet. Andra aktuella arbetsuppgifter äro utarbetande av säkerhetsföreskrifter för elektriska järnvägs-, spårvägs-, trådbuss- och tunnelbaneanläggningar, omarbetning av elektricitetsstadgan, utarbetande av förslag till bestämmelser rörande svagströmsledningars utförande i närheten av starkströmsledningar m. m. Till ärenden av nyssnämnda typ höra vidare ansökningar om dispens från säkerhetsföreskrifterna och vissa bestämmelser i stadgan samt ett mycket stort antal spörsmål rörande föreskrifternas tolkning och tillämpning. Säkerhetsföreskrifterna kunna icke göras så utförliga, att de ge uttömmande bestämmelser i detalj om alla olika elektriska apparaters, bruksföremåls etc. konstruktiva utformning i säkerhetsavseende. Dylika detaljbestämmelser kunna däremot med fördel inflyta i de olika slags normer för elektrisk materiel m. m., som kontinuerligt äro u n d e r utarbetande eller revidering (Svenska elektriska kommissionen — SEN-normerna — och Svenska elektriska materielkontrollanstalten — Semko-normerna). Säkerhetsföreskrifterna pläga därför i avseende på viss materiel e. d. innehålla bestämmelse, att materiel, som utförts enligt nyssnämnda

normer, anses fylla säkerhetsföreskrifternas mera allmänt hållna krav. Det är under dessa förhållanden påtagligt, att tillsynsorganet har viktiga intressen att bevaka i samband med normeringen och standardiseringen på det elektriska starkströmsområdet, och detta gäller givetvis ej blott det nationella utan även det internationella arbetet på detta område. Elektriska byråns och inspektionens befattningshavare deltaga också i det nationella normeringsarbetet i den omfattning, som är möjlig. Ett ökat aktivt deltagande i detta arbete vore dock i hög grad önskvärt och detsamma gäller givetvis det internationella normarbetet speciellt beträffande installationsmaterielen med hänsyn till strävanden att åstadkomma en internationell materielkontroll. För en nödvändig intensifiering av arbetet med säkerhetsföreskrifter och normer erfordras en utökning av den kvalificerade personalen. En stor del av de elektriska olycksfallen bero numera på okunnighet och vårdslöshet vid skötseln av elektriska anordningar och de kunna förebyggas endast genom upplysning och propaganda. Erforderlig tid härför står dock icke till förfogande utan detta arbete får helt skötas som fritidsarbete. Koncessions-

och förhandstillståndsärenden

o. d.

Enligt 2 § i 1902 års elektricitetslag föreligger koncessionsplikt för de flesta elektriska starkströmsledningar. Prövningen av dylika ärenden innefattar icke blott tillgodoseende av säkerhetssynpunkter utan även bedömning av behovet av anläggningarna och dessas förenlighet med en planmässig elektrifiering m. m. I åtskilliga fall ingår i koncessionsansökningarna begäran om expropriationsrätt, upplåtelse av ecklesiastik mark etc. Sedan den 1 juli 1946 har kollegium bemyndigande att avgöra flertalet koncessions- och förhandstillståndsärenden. Jämlikt Kungl. brev till kollegium senast av den 8 december 1950 gäller fr. o. m. den 1 januari 1951 att endast följande ärenden skola avgöras av Kungl. Maj:t: a. ärenden, i vilka fråga om expropriation förekommer; b. ärenden, i vilka tvist föreligger eller olika meningar av väsentlig betydelse eljest uttalats; c. ärenden, som avse ledningar med en spänning av minst 40 kilovolt mellan två ledare; samt d. ärenden, i vilka förekommer fråga om medgivande att framdraga ledningar över ecklesiastik mark eller mark under förvaltning av Uppsala eller Lunds universitet därest kommerskollegium och vederbörande stiftsnämnd respektive universitet icke äro i frågan ense. Dessutom avgöras av Kungl. Maj:t ärenden angående elektriska järnvägar och dylikt. Inhämtande av remissyttranden och erforderlig utredning ombesörjes av kollegium i samtliga ärenden utom i fråga om järnvägselektrifieringar. Till denna grupp av ärenden höra även anmälningar enligt elektricitetsstadgan rörande icke koncessionspliktiga anläggningar, överlåtelse av anläggning etc. Jämlikt särskilt bemyndigande äger kollegium befogenhet att medge avvikelser från vissa i äldre koncessioner givna föreskrifter samt att i vissa fall upphäva av Kungl. Maj:t beviljade sådana koncessioner. Antalet koncessionsärenden, som under senare hälften av 1920-talet och förra hälften av 1930-talet höll sig omkring 250 a 300 per år, har sedermera ökat i höggrad och under den senaste 15-årsperioden uppgått till omkring 1 000 per år. (De s. k. förhandstillståndsärendena, som tillkommo först den 1/7 1939, äro här ej inräknade). Ökningen av arbetet med dylika ärenden är dock beroende icke

blott på ökningen i antal. I och med elektrifieringens utbredning uppstår nämligen i allt flera fall konkurrens om elektrifiering och de fall då behovsprövning måste tillgripas bli allt vanligare. Behovsprövningen gäller numera icke blott ledningar för den lokala distributionen, vilket tidigare i regel varit fallet, utan även ledningar avsedda för överföring av kraft från en plats till en annan. Behovsprövningens tillämpning blir, särskilt ifråga om dessa överföringsledningar, ofta av synnerligen ömtålig natur. De allra flesta koncessioner äro tidsbegränsade och ha börjat förfalla i större omfattning fr. o. m. 1943. I åtskilliga av dessa fall ställas de koncessionsgivande myndigheterna inför svåra problem, då det gäller att i samband med förnyelserna åstadkomma önskvärd rationalisering av överföring och distribution samt avveckling av dubbelclektrifieringar. Arbetet med utarbetande av förslag till kollegii utlåtanden och beslut i koncessions- och förhandstillståndsärenden ombesörjdes tidigare med biträde av teknisk personal vid elektriska inspektionen. Man hann dock icke med detta arbete i erforderlig omfattning, utan en år efter år växande balans av koncessionsärenden uppstod. År 1948 utgjorde antalet balanserade koncessionsärenden 3 100. Balansen är nu emellertid i stort sett avverkad genom att kollegium fått anställa extra personal. En viss eftersläpning föreligger dock beträffande svårare ärenden och då dessa visa tendens att öka i antal kräves ökade insatser av framförallt kvalificerad personal. Låneärenden Lån från kraftledningslånefonden för anläggande på landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi beviljas av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt; beredningen av ärendena ankommer på elektriska byrån. Ansökningar om lån för elektriska vattenkraftanläggningar och vattenregleringsföretag från vattenkraftslånefonden beredas av elektriska byrån, varefter de med gemensamt yttrande från kollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämnas till Kungl. Maj:t för avgörande. Från elektrifieringslåncfonden kan lån beviljas för framdragande av ledning för en fastighets anslutning till befintlig distributionsanläggning samt, om särskilda skäl föreligga, jämväl för den inre elektrifieringen av dylik fastighet. Lån beviljas av kollegium, som även förvaltar fonden. Till denna grupp av ärenden höra även utarbetande av remissyttranden till Kungl. Maj:t rörande kommuners lån och borgen för elektrifieringsföretag. Företag, som erhållit kraftledningslån, vattenkraftslån eller kommunborgen, skola till kollegium årligen avlämna redogörelse för företagets drift och ekonomiska ställning samt äro skyldiga att ställa sig till efterrättelse av kollegium meddelade föreskrifter rörande företagens skötsel i tekniskt och ekonomiskt avseende. Granskningen av årsredogörclserna och övriga med kontrollen förenade arbetsuppgifter åvila elektriska byrån. På grund av nya författningsbestämmelser 1941 h a r kollegii arbete med övervakningen av låntagare ur kraftledningslånefonden ökat. Statsbidrag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering beviljas av elcktrifieringsberedningen. I samband med beviljande av bidrag plägar bl. a. föreskrivas, att för anläggningens planläggning och utförande skall anlitas av kollegium godkänd kontrollant, att bidragstagaren under vissa förutsättningar skall återbära del av bidraget, såvida kollegium efter prövning av bidragstagarens ekonomiska ställning finner skäligt meddela föreskrift om återbäring samt att bidragstagaren skall ställa sig till efterrättelse av kollegium meddelade bestämmelser om villkor för 285

anslutning av nytillkommande konsumenter och om företagets skötsel i tekniskt och ekonomiskt avseende. Behandlingen av dessa ärenden tillkommer elektriska byrån. Av brist på arbetskraft har det hittills icke varit möjligt att fullgöra övervakningen av dessa företag i vad den avser återbäring av statsbidrag. Man hatfått inskränka sig till att förebygga preskription av statens eventuella fordringsanspråk. Registreringsärenden Ärenden om registrering av elektriska ledningar och stationer ankommer på kommerskollegium att pröva och avgöra. Dessa ärenden äro synnerligen tidskrävande dels på grund av det omständliga registreringsförfarandet med anteckning av varje fastighet där understation finnes dels på grund av att de moderna fastighetsbeteckningarna icke överensstämma med de beteckningar som införts i registret vid äldre registreringar. Svårigheterna att ange om en viss fastighet beröres av en registrerad ledning eller vilka fastigheter en viss ledning berör medföra att av registreringsmyndigheten lämnade uppgifter lätt kunna bli felaktiga vilket kan medföra ekonomiska risker till stora belopp för de befattningshavare som svara för registreringsärendena. Prisregleringsärenden Prisreglering av elektrisk kraft verkställes av statens prisregleringsnämnd. Ansökan om reglering skall dock ingivas till kollegium, som har att verkställa förprövning, huruvida klagomålet är uppenbart ogrundat eller ej. Endast i sistnämnda fall går ärendet vidare till nämnden. Genom kollegii förmedling bli de flesta av dessa frågor lösta men om personalförhållandena så medgav skulle ytterligare ärenden med säkerhet kunna lösas och därmed prisregleringsnämndens verksamhet minskas. Med dessa ärenden sammanhänga ett stort antal förfrågningar rörande skäligheten av taxor och anslutningsvillkor i övrigt. Ärenden angående kontroll av elektrisk materiel Kollegium äger meddela föreskrift, att installationsmateriel eller bruksföremål, som nyttjas vid elektriska starkströmsanläggningar, skola vara för användning godkända av en av Kungl. Maj:t därtill utsedd materielkontrollanstalt. Materiel, för vilken sådan föreskrift meddelats, får efter föreskriftens ikraftträdande icke saluföras eller försäljas inom landet utan att vara godkänd. Utfärdande av dylika föreskrifter måste ofta föregås av förhandlingar med av provningstvånget berörd industri etc. Svenska elektriska materielkontrollanstalten (Semko) h a n d h a r den med materielkontrollen sammanhängande provningsverksamheten. Provning av provningspliktig materiel utföres enligt av kollegium fastställda bestämmelser. Begelbunden provning av annan materiel får fr. o. m. 1948 utföras av anstalten endast i den omfattning kollegium medgiver och skall ske enligt av kollegium godkända provningsbestämmelser. Härigenom har kollegii befattning med anstaltens provningsverksamhet utvidgats att gälla även den icke provningspliktiga materielen, vilket medfört en ökning av arbetsbördan. Anstaltens beslut kunna i vissa fall överklagas hos kollegium som även äger bestämma om utgivande av förteckningar över godkänd materiel. De normer och provningsbestämmelser som skola tillämpas för materielkontrollen äro i stort sett att betrakta som komplement till säkerhetsföreskrifterna. Det är därför nödvändigt att befattningshavare vid elektriska byrån och elektriska inspektionen deltaga i de utskott som utarbeta dylika normer och provnings-

Vy

k:

I

Arbetsfördelning på b e f i n t l i g personal

Säkerhetsfrågor S Materielkontroll M Besiktning Be Olycksfall O Normering H Installatörs- och j tmdervisningsfrågor Koncessionsärenden Drifttillstånd Statl.o.kojna. lån Bidrag ÖVervalai. a r dessa

K D L B Ö

' Prisreglering Begis t r e r i n g Personal t övrigt

Pr Be Pe

f—

r-l

f-

N-

f.

"3

<ö

tö

a>

<o

o

ÖT

o

o

o

o

ITl

lf\

iTj W

rf\ W

00 N

CO

o o o o o o o o o o

u Ö r

II Arbetsför delning på den personal, som e n l i g t byrån borde finnas t i l l gänglig

f » K\

K>

pi

<7\ t -

H

cd cd sJ O O O

c)

si

o

o

o

t-

m

lA

lA

m o o

o o

Q)

o o

.

©

9 b

2-3

-3

fl

ocd

CD

i j

Ö t!

d

ecj

t

.

J? i? "

Bi/d i.9. Kommerskollegii

elektriska

O

Q)

Q)

cd

cd

cd

cd

cd

cd

cd

O

O

o

o

o

o

o

o

o

s

c

c

, :Ö 3 ? s

ara « to ä Pgs .O

c

byrås arbetsförhållanden

år 1953

bestämmelser. Det vore önskvärt att befattningshavarna hade tid att i större utsträckning deltaga i detta arbete. 28;

Ärenden angående installationsbehörighet och installatörsundervisning Kollegium h a r att pröva kompetensen för den som självständigt skall utföra elektriskt installationsarbete och att utfärda behörighetsbevis. Antalet behörighetsärenden är mycket stort (ca 2 000 per å r ) . Övervakningen av installatörsundervisningen omfattar bl. a. granskning av undervisningsplaner, kontroll över examina m. m. Härför åtgår många rese- och förrättningsdagar och dessutom avsevärd tid på tjänsterummet för uppsättning eller granskning av förslag till examensuppgifter m. m. Önskvärt vore, att mera tid kunde ägnas denna ur säkerhetssynpunkt viktiga gren av kollegii verksamhet. En stor brist är bl. a., att undervisningen ännu i stort sett saknar stöd i lämpliga läroböcker. Till denna grupp av ärenden höra även fastställande av entreprenörsreglementen, klagomål på grund av förvägrad entreprenörsrätt m. m. övriga ärenden Bland dessa kunna nämnas remisser från Kungl. Maj:t, riksdagens utskott m. m. i allmänna elektrifieringsspörsmål samt från domstolar i mål, som röra elektriska olycksfall och eldsvådor, obehörigt installationsarbete och andra elektrotekniska spörsmål. Av byråns verksamhet berörda intresseorganisationer stå i livlig kontakt med byrån. Bådfrågning genom personliga besök och per telefon förekommer i mycket stor omfattning. Det vore för den elektriska utvecklingen inom landet av stort värde om byråns befattningshavare hade mer tid att ägna åt olika nämnder, kommittéer och utskott som arbeta på detta område. I n o m e l e k t r i s k a b y r å n h a r u p p r ä t t a t s en t a b l å u t v i s a n d e dels de n u v a r a n d e t j ä n s t e m ä n n e n och d e r a s å l i g g a n d e n , dels de t j ä n s t e m ä n som skulle e r f o r d r a s o m a r b e t e t s k u l l e s k ö t a s effektivt och u t a n b e t u n g a n d e övertid. (Bild 19). Den l ä m n a d e r e d o g ö r e l s e n v i s a r a t t a r b e t e t och v e r k s a m h e t e n i s t o r u t s t r ä c k n i n g b l i r l i d a n d e av b r i s t e n p å p e r s o n a l . U t v e c k l i n g e n p å s t a r k s t r ö m s o m r å d e t h a r u n d e r det s e n a s t e d e c e n n i e t v a r i t m y c k e t s n a b b , vilket i l l u s t r e r a s av f ö l j a n d e siffror, a v s e e n d e den årliga e n e r g i p r o d u k t i o n e n u n d e r vissa å r r e s p . l ä n g d e n av vid s l u t e t av dessa å r k o n c e s s i o n e r a d e h ö g s p ä n n i n g s l u f t ledningar. Total linjelängd av koncessionera Energipro dukde högspännings ion i milj arder År luftledningar 1 kWh km 4 000 1 1910 29 000 2,6 1920 1930 1938 1942 1948 1952 1

5,1 8,2 9,8 14,3 20,7

Häri ingå ej ledningar för elektrisk järnvägsdrift

55 000 70 000 83 000 105 000 140 000

Motsvarande statistik för transformatorstationer, högspänningsjordkablar och lågspänningsledningar saknas, men även för dessa har ökningen varit avsevärd. Under de senaste 15—20 åren har man endast kunnat inrikta sig på att utföra det nödvändigaste arbetet och även detta har medfört övertidsarbete i stor utsträckning. Elektriska byrån har icke kunnat verka vägledande på utvecklingen i den omfattning som skulle vara önskvärt. En stor del av byråns arbete är av den beskaffenheten att det endast kan utföras av högt kvalificerad personal, ett förhållande som hittills icke tillräckligt beaktats. Elkraftutredningen vill framhålla vikten av att förutsättningar skapas för att de statliga uppgifter som omhänderhaves av elektriska byrån skola kunna handläggas sakkunnigt och snabbt. Stort avseende bör även fästas vid de möjligheter att påverka utvecklingen på det elektriska området som ett dylikt statligt organ bör ha. Av de arbetsuppgifter som åligga elektriska byrån vill elkraftutredningen här något närmare behandla koncessionsärendenas formella handläggning samt registreringsärendena. Vad först angår koncessionsärendena kan som exempel angivas, att en ansökan om tillstånd att utföra luftledningar för högspänning eller lågspänning i allmänhet skall omfatta följande handlingar: Ansökningsskrift; Teknisk beskrivning; Generalstabskarta eller ekonomisk karta utvisande högspänningsledningarnas sträckning samt kraft- och transformatorstationernas lägen, ävensom sträckningen av lågspänningsledning över krono-, ecklesiastik- och akademifastigheter, som ej står under central myndighets förvaltning; Kostnadsuppgift; Förteckning över samtliga ägare och innehavare av de fastigheter, som beröras av högspänningsledningarna, samt uppgift huruvida överenskommelse om ledningarnas framdragande träffats eller icke; Motsvarande förteckning över de fastigheter, som icke beröras av samma högspänningsledningar men ligga inom 20 m avstånd från desamma; Förteckning över samtliga krono-, ecklesiastik- och akademifastigheter vilka beröras av lågspänningsledningarna; Bitningar i lämplig skala, utvisande tilltänkta skyddsanordningar vid korsning med allmän väg, järnväg, vattentrafikled, svagströmsledningar, andra starkströmsledningar etc; Bitningar, utvisande erforderligt markutrymme för samt utseende av sådana transformatorstationer, för vilka expropriationsrätt sokes, dock ej då fråga är om vanliga stolptransformatorer. Ansökningen, som ställes till Konungen, diarieföres hos kommerskollegium och underkastas därefter förberedande granskning inom elektriska inspektionen. Därvid undersökes bl. a. att befintlig ledning, vartill den i ansökningen avsedda ledningen skall anslutas, är koncessionerad med sträckning enligt ingiven karta samt att ansökningshandlingarna i övrigt 289 19

äro formellt riktiga. Denna granskning, som visat sig nödvändig för att undvika återremisser och försening av ärendena, är synnerligen tidskrävande, då en mycket stor del av ansökningarna behöva ändras eller kompletteras. Framförallt gäller detta ärenden angående förnyelse av koncession. Sedan erforderliga kompletteringar gjorts överlämnas ärendet till kommerskollegium, som remitterar detsamma till länsstyrelse, försvarsväsendet och telestyrelsen samt i vissa fall järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, stiftsnämnd och universitet. Kommuner eller municipalsamhällen, som beröras av anläggningen beredas genom länsstyrelsen tillfälle att inkomma med yttranden över ansökningen och detsamma gäller ägare och innehavare av de fastigheter, som komma att beröras av högspänningsluftledningar eller äro belägna på mindre avstånd än 20 meter från desamma. Vidare brukar länsstyrelsen införskaffa yttranden från landsfiskal, vägförvaltning, länskonsulent för elektriska anläggningar samt från länsarkitekten. Efter remissförfarandet utarbetas inom elektriska byrån remissutlåtanden i ärenden, som skola avgöras av Kungl. Maj :t, och beslut i övriga koncessions- och förhandstillståndsärenden. Det anförda antyder att den formella handläggningen av koncessionsärendena kan medföra stor tidsutdräkt. Granskningen och kompletteringen av ärendena inom elektriska inspektionen tager lång tid men detta beror på att ansökningarna ofta äro ofullständiga och felaktiga. Om företagen hade tillgång till juridisk och teknisk expertis eller utnyttjade den befintliga i större utsträckning skulle ärendena icke i allmänhet behöva fördröjas genom kompletteringar. Det omfattande remissförfarandet kräver avsevärd tid men denna kan naturligtvis nedbringas betydligt om ansökningen ingives i flera exemplar än som nu i regel är fallet så att ärendet kan behandlas samtidigt av flera myndigheter. Såsom angivits i redogörelsen för arbetsförhållandena uppstod på grund av personalbrist en stor balans av koncessionsärenden under 1940-talet. Till följd härav kunde det taga tre till fyra år innan en koncessionsansökan blev bifallen. Företagen kunde inte vänta på tillstånden utan byggde anläggningarna färdiga och togo dem i bruk utan att ha fått koncession. Trots att koncessionsärendena nu kunna behandlas avsevärt snabbare i vad på myndigheterna ankommer så avvakta företagen i allmänhet icke koncessionsprövningen. Den regelrätta ordningen enligt 1902 års lag och 1939 års stadga borde vara följande: koncession sökes och beviljas, anmälan göres till kommerskollegium om arbetets igångsättande, överinspektör övervakar arbetets utförande, överinspektör avsynar den färdiga anläggningen, överinspektör meddelar drifttillstånd, anläggningen tages i bruk. 290

Det är emellertid ej ovanligt att exempelvis följande ordning tillämpas: arbetet igångsattes (utan anmälan till kollegium), koncession sökes, anläggningen färdigställes, ansökan om drifttillstånd ingives till överinspektören jämte bevis av yrkesman att anläggningen är utförd enligt gällande säkerhetsföreskrifter, anläggningen tages i bruk (utan att formellt drifttillstånd erhållits), koncession beviljas, överinspektören meddelar drifttillstånd. Koncessionsmyndigheten har att pröva om behov finnes av anläggningen och om den är förenlig med en planmässig elektrifiering. Denna prövning blir i praktiken illusorisk om anläggningen redan är helt eller delvis utförd när koncessionsansökningen inkommer. Det förhållandet att anläggningen blivit utförd, måhända med stora kostnader, lär nämligen knappast lämnas helt obeaktat vid koncessionsprövningen. Begeln bör vara, att nämnvärt kapital ej investeras i en anläggning innan dess planmässighet ur allmän synpunkt prövats. De gällande bestämmelserna angående koncessionsärendenas formella handläggning innebära att koncessionsmyndigheten pålägges en stor arbetsbörda och att ärendenas avgörande ofta fördröjes så länge, att det anses nödvändigt att anläggningsarbetet påbörjas utan att myndighetens beslut avvaktas. För att undvika en fortsatt utveckling vid sidan av lagen finner elkraftutredningen det önskvärt att koncessionsärendenas handläggning förenklas. Bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar äro, enligt vad som framhållits i redogörelsen för elektriska byråns arbetsuppgifter, ej tillfredsställande. Såsom framgår av redogörelsen för dessa bestämmelser i kap. 5 (s. 146) är registreringens viktigaste innebörd, att ett ledningsnät kan användas som kreditobjekt i större utsträckning än annars skulle vara fallet. Genom att nätet efter registreringen är att anse som tillbehör till huvudstationsfastigheten kommer nämligen en inteckning i denna fastighet att jämväl omfatta de registrerade ledningarna och understationerna, ehuru dessa äro belägna på andra fastigheter. Vid försäljning av fastighet, vara elektrisk station är belägen, är det avvikt att veta om stationen genom registrering utgör tillbehör till annan fastighet eller — då försäljningen gäller huvudstationsfastighet — om och i vilken utsträckning därifrån utgående ledningsnät är tillbehör till ifrågavarande fastighet. Vid utmätning av fastighet med elektrisk station har utmätningsman enligt 79 § utsökningslagen att anskaffa bevis från kommerskollegium, huruvida elektrisk ledning eller understation registrerats å stationen eller denna registrerats å annan station. I det hos kommerskollegium förda elektriska fastighetsregistret angivas 291

benämningarna för de fastigheter, vara huvud- och understationer äro belägna, enligt av registreringssökanden lämnade uppgifter. Dessa benämningar, särskilt ifråga om registreringar som skett för 20 a 30 år sedan, överensstämma i många fall ej med de under senare tid införda registerbeteckningarna. Ej heller finnas garantier för att ändringar i fastighetsbeteckningar, som exempelvis ske i samband med inkorporering i samhälle med stadsplan, bli anmälda för införing i det elektriska fastighetsregistret. Antalet i registret upptagna fastigheter beräknas utgöra ca 9 000. Särskilt ifråga om äldre registreringar gäller vidare att betydande ändringar i fråga om ledningarnas sträckning kunna ha vidtagits, utan att anteckning härom skett i registret. Allt detta medför att kommerskollegium ofta har svårt att lämna tillförlitliga uppgifter i registreringsärenden. Även för registreringssökanden äro de nuvarande bestämmelserna otillfredsställande genom att omfattande utredning måste förebringas innan en registrering kan beviljas och anläggningen användas som kreditobjekt. Elkraftutredningen anser att bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar böra omarbetas. Bedan vid lagens tillkomst framhölls inom lagrådet att lagen var behäftad med brister men dock tillsvidare kunde godtagas med förhoppning att erfarenheten skulle visa vägen till nödiga förbättringar och utbyggnader av densamma. Man bör nu i första hand undersöka om den nuvarande formen av registrering skall bibehållas eller om någon annan form kan anses lämpligare. I andra hand bör man undersöka vilka förändringar av den nuvarande lagen som kunna vidtagas för att registreringarna skola hållas i överensstämmelse med ändringar av fastighetsbeteckningar och ledningssträckningar och för att underlätta möjligheterna till belåning av elektriska ledningsnät. Denna betydelsefulla fråga, som får anses ligga utanför elkraftutredningens kompetensområde, är under behandling inom kommerskollegium.

Statens Inspektionen har följande

elektriska

inspektion

personalorganisation

Befattning

4 överinspektörer 3 förste distriktsingenjörer 1 t.f. förste distriktsingenjör 1 förste byråinspektör 1 ritare 1 kanslibiträde 4 kontorsbiträden

Lönegrad

Ca 33 Ca 27 Ce 27 Ce 27 Ce 19 Ca 11 ..Ca 8

Härtill kommer viss tillfällig icke-ordinarie personal.

Inspektionen har att handlägga ärenden angående: besiktning av elektriska anläggningar, utredning av elektriska olycksfall och eldsvådor, förhandsgranskning av koncessions- och förhandstillståndsansökningar, drifttillstånd, installatörer, samt diverse andra spörsmål. Besiktningsärenden Tillsynen över elektriska järnvägs-, spårvägs- och trådfordonsanläggningar utövas som förut nämnts inom hela riket av befattningshavare på elektriska byrån. I övrigt är landet uppdelat i fyra inspektionsdistrikt. Med stöd av 15 § i elektricitetsstadgan har kollegium uppdragit åt överinspektörerna, var och en inom sitt distrikt, att handhava tillsynen över de elektriska starkströmsanläggningarnas utförande och underhåll. Besiktning verkställes då kollegium därom förordnar eller överinspektören finner det erforderligt. Vid besiktning meddelar inspektören de föreskrifter, som till förekommande av fara må erfordras. Inspektör kan förordna att anläggning skall sättas ur bruk, intill dess av honom föreskriven åtgärd blivit vidtagen. Uppdrag att verkställa besiktning kan även lämnas förste distriktsingenjör efter förordnande av kollegium i varje särskilt fall. Den obligatoriska tillsynen omfattar koncessionerade ledningar med därtill börande kraft-, transformator- och omformarstationer. Såsom ovan berörts har detta tillsynsobjekts omfattning avsevärt vuxit; sålunda har t. ex. u n d e r åren 1938—1952 enbart längden av koncessionerade högspänningsluftlcdningar ökat med 100 %. Besiktningsfrekvensen har sedan lång tid tillbaka icke kunnat hållas på nöjaktig nivå, enär inspektionens personal i avsevärd omfattning måst ägna sig åt byråarbete. Antalet koncessionerade anläggningar i landet uppgår till ca 4 800 medan antalet rese- och förrättningsdagar uppgår till i medeltal endast 50 ä G0 per år och inspektionsdistrikt. Anläggningarna äro av mycket varierande storleksordning, men om det antages, att i medeltal en anläggning medhinnes per förrättningsdag, skulle med nuvarande besiktningsfrekvens varje anläggning kunna besiktigas endast en gång vart 20 å 25 år. En ökning av besiktningsfrekvensen framstår därför som en nödvändighet icke blott med hänsyn till besiktningsobjektens tillväxt utan även till andra förhållanden. Sålunda är t. ex. en avsevärd del av de distributionsanläggningar, som tillkommo vid tiden för första världskriget och närmast därefter, i hög grad »nedslitna» och nyare anläggningar som tillkommit under de senaste krisåren, ha på grund av materielbrist många gånger fått ett ur drift- och säkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande utförande. Överinspektörerna skola vidare i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen. Vad gäller koncessionerade anläggningar utövas denna tillsyn i samband med den allmänna tillsynen. Besiktning av andra objekt, t. ex. industrianläggningar o. d., kan f. n. ske endast sporadiskt som stickprovsundersökningar i samband med besiktningen av de matande näten och någon egentlig arbetarskyddstillsyn är i stort sett ej möjlig. Utredningar av elektriska olycksfall och eldsvådor Dessa utredningar utgöra ett viktigt underlag för bedömandet av ansvars- och ersättningsfrågorna i samband med elektriska olycksfall och eldsvådor. De ut-

göra vidare grundvalen för allt föreskrifts- och tillsynsarbete samt för upplysnings- och propagandaverksamheten. Utredningsarbetet får f. n. i huvudsak baseras på skriftväxling. Endast i mindre omfattning kan undersökning på platsen göras. Till arbetet hör utarbetande av yttranden till åklagare, domstolar, riksförsäkringsanstalten, enskilda försäkringsanstalter m. fl. i åtals- och ansvarsfrågorna samt statistik m. m. Utredningsarbetet har på grund av det stora antalet brådskande, löpande ärenden i stor omfattning måst ligga nere under de senaste åren. Att denna viktiga del av inspektionens arbete måst eftersättas h a r medfört ölägenheter icke blott för kollegium och inspektionen utan även för myndigheter, institutioner m. fl., som ha att ta ställning till de i samband med olycksfallen uppstående ansvarsoch ersättningsfrågorna, och i sista hand alltså även för allmänheten. Kritik h a r också vid flera tillfällen framförts över att yttrandena blivit försenade därför att erforderlig utredning ej medhunnits. Antalet olycksfalls- och eldsvådeärenden, som 1938 uppgick till ca 525, utgjorde 1952 ca 600. Medan balansen 1938 endast utgjorde ett hundratal ärenden, h a r den undan för undan stigit och uppgick 1952 till ca 2 400. Att utredningsarbetet icke kan upptagas omedelbart efter ett olycksfall eller en eldsvåda medför bl. a. risk för att primärmaterialet skingras och utredningarna sedermera icke kunna fullföljas. F r å n brandskyddshåll har vid flera tillfällen påyrkats, att inspektörerna i betydligt större utsträckning än f. n. är möjligt borde på platsen deltaga i utredningar av sådana större eldsvådor, som misstänkas orsakade av elektrisk ström. Koncessionsoch förhandstillståndsärenden I n n a n koncessions- och förhandstillståndsansökningarna utsändas på remiss, granskas på inspektionen att de äro avfattade på riktigt sätt och åtföljda av erforderliga handlingar. Denna granskning, som visat sig oundgängligen nödvändig för att undvika återremisser och försening av ärendena, är synnerligen tidskrävande, då en mycket stor del av ansökningarna behöva ändras eller kompletteras. I många fall visar det sig nödvändigt att göra upp helt nytt förslag till ansökningsskrivelse och bilagor. Drifttillståndsärenden Koncessionspliktig anläggning får ej tagas i bruk, utan att den avsynats och godkänts av vederbörande överinspektör, eller denne på annat sätt funnit hinder icke möta mot anläggningens nyttjande. Tiden medger i regel icke besiktning av nytillkomna anläggningar. För tillstånd att taga anläggning i bruk infordras därför intyg angående anläggningens beskaffenhet, utfärdat av vederhäftig yrkesman, jämte vissa tekniska uppgifter, som möjliggöra bedömning av att anläggningen i väsentliga detaljer fyller föreskrifterna. Befinnes anläggningen på grundval härav kunna utan fara tagas i bruk, utfärdar överinspektören drifttillstånd. Installatörsärenden Vid sina besiktningar utöva inspektörerna viss kontroll även över yrkesmännens kompetens samt avgiva yttranden till kollegium över ansökningar om installatörsbehörighet. Övriga ärenden Bland övriga ärenden kunna nämnas yttranden till kollegium över föreskriftsförslag, ansökningar om dispenser från säkerhetsföreskrifterna samt besvarande 294

Arbetsfördelning på befintlig personal

1 i

Säkerhetsfrågor Materielkontroll Besiktning Olycksfall Normering

S M Be 0 N

Installatörs- och •undervisningsfrågor

T

Koncessionsärenden Brifttillstånd

K D

Statl.o.konm. lån Bidrag Övervakn. av dessa

L B Ö

Prisreglering Registrering Personal

Pr Be Pe

IA

lf\

t— C\

K\

r4

CO

c d c d c d c d c d c d v c b o c d c d

o

o

o

o

i

ra fe

o

o

o

o

o

o

I

o

•H

00 cd

o

CO 00

o

cd

o

cd

.O

II 31 ii

fe

c*

Arbetsfördelning i den personal, san enligt konroerskoll e g i i elelctriska byrå borde finnas tillgänglig

Bild 20. Statens

elektriska

inspektions

arbetsförhållanden

år 1953

av förfrågningar i tekniska ämnen, allt i mycket stor omfattning, ävensom propaganda- och upplysningsverksamhet. överinspektörerna deltaga i mån av tid i det av Svenska elektriska materielkontrollanstalten och Svenska elektriska kommissionen bedrivna normarbetet.

Dessutom utarbetas och tillhandahållas av inspektionen typritningar över vanliga skyddsanordningar, t. ex. vid korsningar mellan olika slag av ledningar. Av de angivna arbetsuppgifterna torde den som gäller besvarande av förfrågningar i tekniska ämnen vara dominerande. Överinspektörerna besökas eller rådfrågas per telefon i mycket stor utsträckning av företag, industrier, myndigheter och andra. Överinspektörerna ha även i uppdrag att övervaka företag, som erhållit statslån. Förteckning över låntagande företag överlämnas till inspektörerna från kommerskollegium med anmodan, att de vid sina besiktningar skola ägna särskild uppmärksamhet åt dessa företag. Inspektörerna skola till kollegium meddela sina iakttagelser rörande anläggningarnas skötsel i tekniskt avseende (underhållet) och rörande företagens ekonomiska förhållanden, i den utsträckning detta är möjligt, för att kollegium, i händelse ett dylikt företag befaras vara ekonomiskt svagt, skall få sin uppmärksamhet fästad därvid. I praktiken torde någon speciell övervakning av företag med statslån eller statsbidrag knappast medhinnas. Inom elektriska byrån har upprättats en tablå beträffande elektriska inspektionen utvisande dels de nuvarande tjänstemännen och deras arbetsuppgifter, dels de tjänstemän som erfordras om dessa arbetsuppgifter skola skötas på nöjaktigt sätt och utan övertidsarbete. (Bild 20). Av den lämnade redogörelsen framgår att man under nuvarande förhållanden behöver en kraftig utökning av personalen på inspektionen framförallt för att kunna intensifiera besiktningsverksamheten och för att kunna hinna med utredningsarbete i ärenden angående olycksfall och eldsvådor. Elkraftutredningen finner det lämpligt att i detta sammanhang lämna en närmare redogörelse för gällande bestämmelser angående tillsyn och besiktning av elektriska starkströmsanläggningar och tillämpningen av desamma. Bestämmelserna härom finnas i 14—24 §§ i 1939 års stadga om elektriska starkströmsanläggningar för vilken en redogörelse lämnats i kap. 5 (s. 141). Bestämmelser om tillsyn över koncessionspliktiga anläggningars utförande finnas i 15 § första stycket vilket har följande lydelse. Innan arbete med sådan starkströmsanläggning, till vilkens utförande erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd, påbörjas, skall anmälan göras hos kommerskollegium, som har att uppdraga åt tekniskt utbildad befattningshavare inom kollegium eller statens elektriska inspektion att hava tillsyn över anläggningens utförande. Detta stadgande, som avser att tillsyn skall ske redan under utbyggnadsskedet, efterleves i regel icke. Såsom förut framhållits anmäla företagen endast i undantagsfall till kommerskollegium att ett arbete igångsattes. Även i de fall då anmälan skett, har, åtminstone under senare år, någon tillsyn genom överinspektörerna av arbetets utförande ej kunnat ske på grund av personalbrist inom inspektionen. Under nuvarande förhållanden skulle denna tillsyn av arbetenas utförande vara av viss betydelse men om man för framtiden kan åstadkomma att företagen stå under ledning av kompetenta personer synes icke föreligga någon anledning att behålla bestämmelsen om tillsyn över arbetenas utförande. 296

Bestämmelserna om avsyning av färdigställd koncessionspliktig anläggning finnas i 15 § andra stycket av 1939 års stadga, med följande lydelse. Har Kungl. Maj:ts tillstånd till starkströmsanläggnings utförande meddelats, må densamma ej tagas i bruk, förrän den blivit av den utav kommerskollegium förordnade tillsyningsmannen avsynad och godkänd eller denne eljest funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga mot anläggningens brukande. Den obligatoriska tillsynen omfattar koncessionerade ledningar med därtill hörande kraft-, transformator- och omformarstationer. Om tillsyningsmannens åliggande stadgas i 16 § av stadgan. Vid avsyning skall tillses, att för starkströmsanläggningar i denna stadga eller av kommerskollegium meddelade föreskrifter så ock de särskilda föreskrifter, som kunna hava blivit beträffande anläggningen i fråga givna, äro vid dess utförande iakttagna, ävensom att anläggningen i övrigt är anordnad på ett betryggande sätt. Av ordalydelsen i 15 § andra stycket får man den uppfattningen, att en färdig anläggning som regel skall avsynas av överinspektören. Så sker emellertid ytterst sällan. 1 Med stöd av tilläggen »eller denne eljest funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga mot anläggningens brukande» ersattes avsyning genom överinspektör i regel med att någon »vederhäftig yrkesman» får utfärda ett intyg om att anläggningen fyller säkerhetsföreskrifternas krav. Med stöd av detta intyg jämte vissa kompletterande tekniska uppgifter utfärdar överinspektören drifttillstånd. Att kräva överinspektörens personliga avsyning av samtliga koncessionspliktiga anläggningar innan drifttillstånd meddelas måste anses praktiskt orimligt. Det bör skapas förutsättningar för att den som h a r ansvaret för anläggningen normalt också skall kunna taga ansvaret för anläggningens driftduglighet. Elkraftutredningen anser med hänvisning härtill att statlig avsyning normalt ej erfordras om vederhäftig yrkesman utfärdar intyg att anläggningen fyller säkerhetsföreskrifternas krav. De statliga tillsyningsmannen böra däremot företaga typbesiktningar av ny materiel och kontrollbcsiktningar där så kan anses erforderligt. Bestämmelser om besiktning av koncessionspliktiga anläggningar som äro i bruk finnas i 17 § första stycket av 1939 års stadga, med följande lydelse. Sedan anläggning, som i 15 § sägs, tagits i bruk, har tillsyningsman att besiktiga densamma, så ofta kommerskollegium därom förordnar eller tillsyningsman finner det erforderligt. Besiktning skall ock ske, då sådant hos kommerskollegium eller tillsyningsman påkallas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Av redogörelsen för inspektionens arbetsuppgifter framgår att antalet koncessionerade anläggningar är ca 4 800 med en total linjelängd år 1952 1 Elektriska trafikanläggningar avsynas däremot numera regelmässigt av befattningshavare å kommerskollegii elektriska byrå.

av ca 140 000 km och att med nuvarande besiktningsverksamhet varje anläggning skulle kunna besiktigas endast en gång vart 20 å 25 år. Vidare framgår, att besiktningsobjekten under senare år kraftigt ökat i antal, att en avsevärd del av distributionsanläggningarna äro i hög grad »nedslitna» samt att även nyare anläggningar på grund av bristförhållandena under de senaste krisåren många gånger fått ett ur drift- och säkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande utförande. Det är självklart att inspektörerna icke besiktiga alla detaljer i en distributionsanläggning, såvida ej särskild anledning därtill framkommit. I praktiken tillgår det ofta så vid inspektion av distributionsanläggningar, att stickprov tages genom en detaljerad undersökning av vissa delar av nätet, särskilt vid korsning med trafikled, vid knutpunkter och transformatorstationer. Därvid upptäckta brister påvisas och anläggningsägarens representant erhåller muntliga anvisningar om sättet för bristens avhjälpande. Inspektionen får då karaktär av instruktion med de funna felen som demonstrationsobjekt. I det inspektionsprotokoll med åtföljande förelägganden, som inspektören upprättar och tillställer ägaren, utformas anmärkningarna så att sporadiskt funna fel av viss art skola rättas till generellt. Enär endast delar av anläggningen besiktigas kan givetvis inspektörens intyg att av honom förelagda åtgärder vidtagits och godkänts ej åberopas som stöd för att anläggningen i sin helhet är oklanderlig. Inspektion erfordras i syfte att tillgodose säkerheten mot fara. Det ligger i sakens natur, att den indirekt även tjänar driftsäkerheten; ett inträffat olycksfall medför ju ofta driftstörningar. Däremot innefattar inspektionen i princip icke kontroll av anläggningarnas belastningsbarhet. Någon kontroll sker sålunda ej av att ledningarna ha tillräcklig area med hänsyn till belastningen men däremot tillses att föreskrifternas krav på utlösning vid kortslutning uppfyllas. Dålig spänningsreglering kan t. ex. medföra överhettning av motorer och apparater och har sålunda betydelse ur farosynpunkt. Inspektionerna kunna därför ofta föranleda, att även missförhållanden i fråga om ledningars belastningsbarhet bli tillrättade. Enligt 19 § i 1939 års stadga bör tillsynsman vid besiktningen gå varsamt fram och tillse, att erforderligt skydd vid starkströmsanläggningarna vinnes med minsta olägenhet för deras ägare. Det kan synas vara i god överensstämmelse med denna anvisning, att inspektörerna taga hänsyn ej blott till farosynpunkterna utan även till företagens driftsekonomi och därmed till rationaliseringsspörsmålet. Om det kan påvisas, att ägaren gör en ekonomisk vinst genom en rationalisering, som jämväl tillgodoser säkerhetsanspråken, kan det bli lättare att genomdriva en säkerhetsåtgärd. En dylik lösning synes vara att föredraga framför en, som endast tar sikte på säkerheten mot fara och som måhända måste genomdrivas medelst föreläggande och straffhot. Att inspektörernas tillsynsverksamhet måste vara starkt begränsad även 298

ifråga om antalet besiktigade anläggningar per år är tydligt. Även om det såsom eftersträvansvärt angivna målet med 100 besiktningsdagar per distrikt och år vore uppnått, kunde knappast en planmässig genomgång av alla anläggningar i landet med rimliga tidsmellanrum åstadkommas. Vilka anläggningar, som bli föremål för inspektion, kan bero på olika omständigheter, exempelvis begäran från anläggningsägaren, klagomål från abonnenter eller ortsbor, inträffade olyckshändelser eller begäran från någon av de myndigheter som finnas uppräknade i 17 § första stycket av 1939 års stadga. Inspektionsresorna planeras vanligen så, att flera företag kunna inspekteras under samma resa. Storföretagens, däribland statens vattenfallsverks, anläggningar besiktigas endast undantags- och stickprovsvis. Någon systematisk plan för inspektion inom bestämda tidsperioder av samtliga anläggningar i hela inspektionsdistriktet är knappast möjlig att tillläinpa av hänsyn till överinspektörernas stora arbetsbörda. Antalet olycksfall är, om hänsyn tages till ökningen i anläggningarnas omfattning, i stadigt sjunkande. Den helt övervägande delen av olycksfallen orsakas av ovarsamhet vid skötseln av anläggningarna medan olycksfall på grund av brister i utförandet eller underhållet förekomma mera sällan. Olycksfallen på grund av ovarsamhet kan minskas endast genom propaganda och upplysning men härför saknas personal. Enligt kommerskollegii säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar (§ 112) skall anläggningarna periodiskt kontrolleras genom driftledningens försorg minst en gång vart tredje eller, för vissa anläggningsdelar, varje år. Besultatet av besiktningar skall antecknas i särskild bok eller på annat sätt hållas tillgängligt för kontroll. Den ovan nämnda omständigheten att olycksfallen i förhållande till ökningen av anläggningarna visa sjunkande tendens trots den relativt obetydliga omfattningen av inspektörernas besiktningsverksamhet kan synas ge belägg för att den statliga tillsynsverksamheten i dess nuvarande form tillsammans med företagens egen tillsyn av säkerheten hos deras anläggningar är i stort sett nöjaktig. Det är emellertid ett känt förhållande att föreskrifterna om periodisk kontroll genom företagens egen försorg i avsevärd utsträckning eftersättas och att anläggningarnas tillstånd på många håll innebära stora olycksfalls- och brandrisker. Skulle de nuvarande små företagen med otillfredsställande anläggningar och distributionsförhållanden komma att bibehållas vill elkraftutredningen understryka de uttalade önskemålen om en avsevärd utökning av den statliga besiktningsverksamheten. Bestämmelser om besiktning av icke koncessionspliktiga starkströmsanläggningar finnas i 18 § första stycket av 1939 års stadga, med följande lydelse. Annan starkströmsanläggning, än i 15 § sägs, må besiktigas i den omfattning kommerskollegium eller tillsyningsman, som i nämnda paragraf avses, finner er299

forderligt och gäller därvid vad i 17 § angående besiktning och anläggnings sättande ur bruk är stadgat. Det framgår härav, att inspektörernas kompetensområde är obegränsat så snart det gäller starkströmsanläggningar. De viktigaste inspektionsobjekten som här avses äro industrianläggningarna. Tillsynen av dessa utövas av vederbörande överinspektör merendels — dvs. då arbetsplatsen faller under arbetarskyddslagen — i hans egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen. Alla industribesiktningar gälla även brandsäkerheten dvs. ett intresse som ej faller direkt under arbetarskyddslagen. Brandsäkerheten kontrolleras å andra sidan när det gäller större försäkringsobjekt jämväl genom brandförsäkringsföretagens revisionsbesiktningar, överinspektörernas arbetarskyddsbesiktningar avse sålunda både brand- och arbetarskydd. Detsamma gäller även distributionsnäten, enär dessa nästan alltid tillgodose industrier och andra abonnenter, vilkas arbetsplatser falla under arbetarskyddslagen, överinspektörernas besiktning av nu berörda anläggningar måste huvudsakligen inriktas på kraftfördelningssystemet, transformatorer och instrumentering, medan däremot installationerna i detalj ej kunna besiktigas. Den alltmer intensifierade användningen av elektriska hjälpmedel såsom handverktyg o. d. inom industriföretag och på andra arbetsplatser synas nödvändiggöra ökade insatser från elektriska inspektionen på arbetarskyddets område. Konsumentanläggningar i bostäder, affärer, lantgårdar och småindustrier besiktigas ytterst sällan. Elkraftutredningen, som anser det ekonomiskt otänkbart att åstadkomma effektiv statlig besiktning av konsumentanläggningarna, vill framhålla det önskvärda i att dylika anläggningar, bl. a. genom medverkan av installatörerna, för framtiden hållas på en mer tillfredsställande standard än f. n. ofta är fallet. Elektrifieringsberedningen Elektrifieringsberedningen erhöll sin nuvarande organisation år 1941. Den består av fyra ledamöter, nämligen f. n. chefen för kommerskollegii elektriska byrå ordförande, byråchefen för vattenfallsstyrelsens kommersiella byrå, överdirektören och souschefen i lantbruksstyrelsen samt sekreteraren i Svenska vattenkraftföreningen. För kansliarbetet finnas en civilingenjör, som f. n. åtnjuter ersättning för mistade löneförmåner enligt löneklass 34 jämte arvode med 240 kronor för månad, samt en extra kontorist med arvode motsvarande löneklass 13. Beredningen har att pröva och avgöra ansökningar angående statsbidrag från nionde huvudtitelns reservationsanslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering. Beredningen skall därvid föranstalta om de utredningar, som kunna vara erforderliga för att bedöma ansökningar om statsbidrag. Sedan beredningens tillkomst ha inkommit drygt 4 500 ansökningar om stats300

bidrag samt därutöver inemot ett 1 000-tal kompletterande framställningar rörande modifierade eller helt omarbetade projekt, remissärenden eller framställningar om utlåtanden. Projekten omfatta anläggningskostnader på sammanlagt 135 milj. kronor. Hittills ha beviljats statsbidrag med sammanlagt i runt tal 63 milj. kronor. De inkommande ansökningarna granskas i tekniskt, ekonomiskt, juridiskt och organisatoriskt avseende samt med hänsyn till möjligheterna för koncession. Beredningen föranstaltar om kompletterande och nya undersökningar rörande inkomna och aviserade projekt, utarbetar i erforderliga fall i kontakt med myndigheter, utredningsmän och berörda parter i övrigt förslag till alternativa projekt samt vidtager åtgärder för sammanjämkning i syfte att åstadkomma rationell elektrifiering. Beredningen har därjämte att behandla från Kungl. Maj:t remitterade ärenden angående: framställningar om bidrag för undersökningar rörande landsbygdselektrifiering, framställningar och utredningar rörande upprustning av landsbygdsnät, framställningar om bidrag från vattenregleringsmedel för utförande, drift och underhåll av elektriska anläggningar och i förekommande fall samtidiga statsbidrag för nyelektrifiering, frågor rörande i riksdagen väckta motioner eller av myndigheter framförda önskemål angående stöd till landsbygdselektrifiering, frågor rörande ändrade villkor för utbekommande av beviljat statsbidrag, besvär över beslut o. d. Beredningen har omfattande och direkt kontakt och samarbete med myndigheter, utredningsmän, distributionsföretag, råkraftleverantörer och enskilda i frågor rörande stöd åt landsbygdselektrifieringar. Ärendena handlägges av ordföranden och den anställda personalen och föredragas vid sammanträden ett par gånger i månaden. Ledamöterna, som representera olika intressen och besitta erfarenhet från områden av betydelse vid handläggningen av ärendena, äga ofta detaljkännedom om olika elektrifieringsprojekt och elektrifieringsmöjligheter. Ordföranden handlägger hos kommerskollegium bl. a. ärenden rörande den statliga kontrollen över elektriska anläggningar samt olika åtgärder för främjande av en planmässig elektrifiering av landet. Genom vattenfallsstyrelsens representant ställes vattenfallsverkets omfattande erfarenhet i vad avser landsbygdselektrifiering till förfogande varjämte man erhåller kännedom om verkets egna stödåtgärder och om aktuella och planerade statliga utbyggnader. Lantbruksstyrelsens representant bedömer ärendena bl. a. ur jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska synpunkter samt med hänsyn till olika ekonomiska möjligheter och till statliga åtgärder för bebyggelse på landsbygden. Den fjärde ledamoten lämnar där så erfordras beredningen uppgifter och utför undersökningar och kontroll beträffande icke statliga elektrifieringsprojekt, vattenregleringar, kraftstationsbyggnader m. m. Granskningen av bidragsärenden utföres av den anställde civilingenjören till viss del genom besök på platsen. På grund av personalbrist kan besiktning emellertid endast företagas när det är absolut nödvändigt. Personalen på kansliet borde utökas med en ingenjör, som kunde syssla med det rutinmässiga arbetet varigenom den kvalificerade ingenjören kunde få mer tid för besiktningar. Om beredningens verksamhet kommer att avse även upprustning av befintliga nät måste kanslipersonalen dessutom förstärkas med en person som kan utföra granskning av företagens bokföring.

Elkraftutredningen vill framhålla det angelägna i att granskning på platsen företages i alla de mera komplicerade elektrifieringsfrågorna. Härigenom får man möjlighet att närmare granska den planerade anläggningen och påverka dess utformning. Den kostnadsbesparing som detta kan medföra för såväl staten som anläggningens ägare torde mångfalt uppväga utgifterna för besiktningen.

Kap. 14. Elkraftfrågor av särskild betydelse för Norrland De norrländska elkraftfrågorna, avseende såväl utnyttjandet av den norrländska vattenkraften som försörjningen med elektrisk kraft inom Norrland, utgöra problem av en särskild natur, vilka sedan länge varit föremål för utredningar, överläggningar och diskussioner. Förutom att elkraftutredningen i enlighet med ursprungligen erhållna direktiv självfallet skulle beakta även de norrländska elkraftfrågorna har utredningen även på annat sätt kommit i kontakt med dessa problem. Genom skrivelse av den 1 december 1950 från chefen för kommunikationsdepartementet har elkraftutredningen sålunda förordnats att taga i övervägande frågor om kraftförsörjningen i övre Norrland, vilka närmast stodo i sammanhang med vissa från länsstyrelsen i Västerbottens län och vattenfallsstyrelsen framkomna synpunkter. Överläggningar i frågorna ha sedermera ägt rum, bl. a. med representanter för de fyra nordligaste länen. Utredningen har även anbefallts avgiva yttrande över 1953 års riksdags motioner I: 41 och II: 52 angående norrländska elkraftfrågor. Yttrande avgavs med elkraftutredningens skrivelse till riksdagens tredje lagutskott den 5 mars 1953. Med yttrandet följde en promemoria av den 26 januari 1953 i vilken elkraftutredningen hade sammanställt de under utredningsarbetet dittills framkomna synpunkterna på de speciella norrlandsfrågorna enligt följande uppdelning. Skadeverkningarna vid den norrländska vattenkraftens exploatering. Marginal i utbyggd kraft särskilt med tanke på kraftbehoven i Norrland. Företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften. Kraftpriser i Norrland och överföringskostnader söderut respektive kostnader för ångkraftkomplettering. Bygdeelektrifieringen i Norrland. Nämnda promemoria bifogas detta betänkande som bilaga 5. Problemen om sambandet mellan den norrländska vattenkraftens utnyttjande för kraftförsörjningen i andra landsdelar och kraftförsörjningens tryggande i Norrland äro till stor del av befolknings- och näringspolitisk natur. De kunna även vara olika för de olika norrlandslänen. Sålunda torde dessa frågor endast i relativt ringa omfattning beröra Gävleborgs län, varför här föreliggande frågor ha största intresset i samband med de fyra nordligaste länen. Huvuddelen, eller i runt tal 85 %, av Sveriges vattenkrafttillgångar finnas i Norrland, som, trots att landsdelen omfattar närmare 60 % av hela Sveriges landyta, icke bebos med mera än 17 % av landets befolkning. Geografiskt sett innebär detta att Norrlands befolkning och näringsliv ha större möjligheter än det övriga Sveriges att även framdeles få sitt kraft303

behov täckt med vattenkraft, som, åtminstone i närheten av vattenfallen, representerar en förhållandevis låg självkostnad. De norrländska krafttillgångar, som möjliggöra elkraftproduktion till låg kostnad, äro emellertid koncentrerade till älvarnas mera betydande fallsträckor och härifrån till konsumtionsområdena och de enskilda konsumenterna även i Norrland äro avstånden ofta betydande. Vid någorlunda stor geografiskt koncentrerad konsumtion kunna dock förutsättningarna för låga självkostnader för kraften framme hos konsumenterna vara mycket goda. Med de stora avstånd mellan bebyggda områden, med ofta förhållandevis liten befolkning, som utmärka huvuddelen av Norrlands inland, måste emellertid de specifika överföringskostnaderna för kraften till konsumenterna här bli höga. De norrländska krafttillgångarna äro sålunda tekniskt-ekonomiskt sett ofta icke alltför gynnsamt belägna i förhållande till den naturliga konsumtionen i Norrland. Tidigare förhoppningar om att med den billiga råkraftens hjälp kunna grunda en kraftslukande storindustri i Norrland ha av olika skäl infriats endast i begränsad utsträckning. Dessa förhållanden ha medfört att de stora kraftresurserna länge saknat sådan avsättning inom Norrland, som skulle ha möjliggjort ett ekonomiskt utnyttjande. Genom de behov av elkraft, som vuxit fram i mellersta och södra Sverige, och genom de möjligheter som uppstått att till förhållandevis låg specifik kostnad överföra elkraft även på stora avstånd under förutsättning att kraftmängderna äro stora och överföringsanläggningarna väl utnyttjade, ha på senare tid möjligheter skapats att utnyttja den norrländska vattenkraften i större skala. Stora kraftstationer ha byggts, ofta huvudsakligen för att tillgodose kraftbehov i mellersta och södra Sverige, men detta har samtidigt gjort det möjligt att på ett mera ekonomiskt sätt än tidigare tillgodose även Norrland med elkraft. I detta sammanhang må erinras om vad som i kap. 9 sagts om industrins lokalisering. Av tabell 2, s. 193, framgår sålunda bl. a. att den industriella elkraftförbrukningen per industriarbetare år 1951 var nära 60 000 k W h genomsnittligt för de fyra nordligaste länen medan den för hela landet samma år var 16 500 kWh. För landet exklusive Norrland, Kopparbergs och Värmlands län var den 9 700 k W h per industriarbetare. I den mån vattenfallen utbyggts för att tillgodose rent mellansvenska eller sydsvenska intressen är det naturligt att dessa intressen även för framtiden till väsentlig del vilja tillgodoräkna sig ifrågavarande krafttillgångar, även sedan kraftbehoven i vårt land börjat närma sig gränsen för de utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna. Tekniskt sett kommer väl då överföringen söderut även från dessa norrländska kraftstationer att minska och kraften sålunda i realiteten att användas på närmare håll men ekonomiskt sett kommer sannolikt det då jämförelsevis låga priset för denna vattenkraft ändock de sydligare landsdelarna till godo. Det kan synas behöva närmare övervägas hur frågan om företrädesrätt för Norrland till den där pro304

d u c e r a d e v a t t e n k r a f t e n b ö r ses v a r v i d såväl t e k n i s k t - e k o n o m i s k a som a n d r a f ö r h å l l a n d e n m å s t e få i n f l y t a n d e . U t b y g g n a d e n av v a t t e n k r a f t såväl i N o r r l a n d som a n n o r s t ä d e s l i k s o m — e h u r u icke i lika h ö g g r a d — b y g g a n d e t av ö v e r f ö r i n g s a n l ä g g n i n g a r m e d f ö r a ofta b e t y d a n d e s k a d e v e r k n i n g a r i n o m de b y g d e r , s o m bli b e r ö r d a . E r s ä t t n i n g a r h ä r f ö r skola u t g å enligt v a t t e n l a g e n m e n det k a n s y n a s o k l a r t o m d e n n a alltid p å ett t i l l f r e d s s t ä l l a n d e s ä t t ger m ö j l i g h e t till s k ä l i g gottgörelse. I o v a n n ä m n d a y t t r a n d e av d e n 5 m a r s 1953 a n f ö r d e e l k r a f t u t r e d n i n g e n i huvudsak följande. Motionärerna begära en allsidig och grundlig utredning om skydd för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av vattenkraften m. ra., om garantier för att erforderlig elkraft skall finnas tillgänglig även i framtiden samt om en accis å kraft, som transporteras till andra delar av landet. Dessa spörsmål ha, som motionärerna påpeka, framförts vid flera tillfällen tidigare och åt elkraftutredningen har uppdragits att taga dem i övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag. De inom elkraftutredningen under det hittillsvarande arbetet framförda synpunkterna finnas sammanställda i en promemoria av den 26 januari 1953, vilken varit avsedd att inarbetas i slutbetänkandet. Utredningen anser det nu lämpligt att i föreliggande sammanhang framlägga promemorian, vilken h ä r bifogas i befintligt skick. Beträffande den av motionärerna påtalade frågan om skälig gottgörelse för skadeverkningar vid vattenkraftens exploatering utgår elkraftutredningen från att skäliga ersättningar i penningar eller i annan form skola lämnas. Givet är att många svårigheter kunna föreligga för beräkningen av gottgörelsen, inte minst därför att förekommande fall kunna vara starkt växlande och tidsberoende. Strukturförändringar i en bygd med hänsyn till bebyggelsens lokalisering, befolkningsutvecklingen, jordbrukets rationalisering och trafikledernas utveckling m. m. torde också vara svåra att förutse — om och hur de skola ske och i vad mån detta försvåras av en vattenreglering eller kraftverksutbyggnad. Stundom kanske gällande ersättningsbestämmelser rent av icke ge möjlighet till gottgörelse där likväl sådan för en kommun eller eljest ur allemansrättslig synpunkt vore befogad med hänsyn till skadans omfattning för den allmänna utvecklingen. Hänsyn bör dock lagas till anläggningens allmännytta för bygden. Elkraftutredningen anser det finnas skäl för en undersökning om gällande lagar på ett tillfredsställande sätt ge möjlighet till skälig gottgörelse. Em undersökning bör, i anledning av den pågående vattenkraftexploateringen, utföras redan under den närmaste tiden. Det är ett riksintresse att de stora nationalekonomiska värden, som ligga i den inhemska vattenkraften, frigöras och utnyttjas på bästa sätt men de skador som härigenom uppstå måste tillfullo ersättas på sätt skäligen kan påfordras med hänsyn till enskilda intressen och bygdens utveckling. Det i Sverige tillämpade systemet med en riksomfattande s a m k ö m i n g mellan alla kraftproduktionsanläggningar av betydelse — de som basera sig på vattenkraft såväl som de, som basera sig på ångkraft — torde utgöra den bästa grundvalen för ett nationalekonomiskt utnyttjande av krafttillgångarna samt den bästa garantin för att icke någon landsända skall lida brist på elektrisk kraft. Ur teknisk synpunkt är det icke något problem att tillhandahålla erforderlig elkraft i Norrland och det måste beaktas att en ökad utbyggnad av ångkraft innebär ökade möjligheter att nyttiggöra vattenkraften i Norrland och landet i övrigt. Det bör i detta sammanhang ej heller bortses från att utvinnandet av den norrländska vatten305 20

kraften och utbyggandet av betydelsefulla delar av fördelningssystemet i Norrland kunnat och kan ordnas på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom att vattenkraften utnyttjas jämväl för tillgodoseende av behoven i övriga landsdelar. Beträffande kraftprisnivån rekommenderar elkraftutredningen en viss anpassning till de rådande självkostnaderna sålunda att överföringskostnaderna till mellersta och södra Sverige belasta endast kraftförbrukningen där. Det är dock naturligt, att kraftkostnaden framme hos detaljkonsumentcn på sina håll ställer sig dyrare i Norrland än i mellersta eller södra Sverige. Det finnes inget belägg för att kraftförbrukningen i Norrland under nu rådande förhållanden belastas med ovidkommande kostnader eller att detta skall ske så länge nu tillämpade, på självkostnader grundade, prissättning följes. Förslagen om att belägga kraft, som överföres från Norrland, med särskilda avgifter anser elkraftutredningen tillhöra sådana allmänna näringspolitiska frågor, som böra behandlas i ett större sammanhang och icke kunna ses enbart ur kraftförsörjningsmässiga synpunkter. I fråga om vattenkraftens betydelse för den industriella utvecklingen i Norrland må följande framhållas. Med utgångspunkt från de optimistiska uttalanden om elkraftens betydelse för särskilt Norrland, som år 1918 gjordes av professor Palirucr och vilka motionärerna nu åberopa, måste konstateras att vattenkraften som energikälla blivit av mindre betydelse för den industriella utvecklingen än man vid nämnda tidpunkt räknade med. Skälen härtill äro flera. För det första är självkostnaden för norrländsk kraft överförd till lämpliga konsumtionsplatscr vid kusten för hög för att i konkurrens med bl. a. Norge, Kanada och USA möjliggöra en på export inriktad elektrokemisk eller elektrotermisk storindustri. För det andra har vattenkraftens betydelse för ett flertal industrier avsevärt minskats på grund av den tekniska utvecklingen. Inom andra industrier åter utgör kostnaden för elkraften nu en mindre del av totala produktionskostnaden än vad tidigare var fallet. På grund av kraftöverföringsteknikens utveckling h a r slutligen kraftkostnaden, trots en påtaglig differens mellan Norrland och Mellansverige, blivit i jämförelse med andra lokaliseringsfaktorer av relativt liten betydelse. Det är dock uppenbart att vissa elkraftkonsumerande industrier med norrländska råvaror ha en framtid i Norrland. För hela den industriella utvecklingen i vårt land, kanske särskilt för övre Norrlands del, synes den viktiga frågan vara att bl. a. med statens medverkan snart få fram en målmedveten, omfattande och intensiv forskning. I detta sammanhang blir av ökad betydelse, att man verkligen gör klart för sig de uppgifter, som av ekonomiska och i vissa fall sociala skäl beräknas komma på elkraftproduktionens del att fylla, ävensom hur en härefter anpassad elkraftpolitik skall utformas. Utöver de s y n p u n k t e r p å de speciella n o r r l a n d s f r å g o r n a , s o m f r a m k o m m i t g e n o m o v a n s t å e n d e y t t r a n d e s a m t p r o m e m o r i a n av d e n 26 j a n u a r i 1953 (bilaga 5 ) , m å e l k r a f t u t r e d n i n g e n h ä r tillägga följande. Det ä r fullt n a t u r l i g t a t t f r å g o r n a o m v a t t e n k r a f t e n l i k s o m o m N o r r l a n d s övriga s t o r a n a t u r t i l l g å n g a r , skogen och m a l m e n , v u n n i t ett alldeles s ä r s k i l t i n t r e s s e i N o r r l a n d . Det n o r r l ä n d s k a n ä r i n g s l i v e t h a r o t v i v e l a k t i g t vissa s v å r i g h e t e r a t t b r o t t a s m e d , s a m m a n h ä n g a n d e m e d j ä m f ö r e l s e v i s stor e n s i d i g h e t och k o n j u n k t u r k ä n s l i g h e t , ett litet b e f o l k n i n g s u n d e r l a g , besvär a n d e k l i m a t i s k a f ö r h å l l a n d e n , s t o r a a v s t å n d och s v å r a t r a n s p o r t f ö r h å l l a n d e n m . m . D e s s u t o m är b e f o l k n i n g s u n d e r l a g e t u t s a t t för e n f ö r h å l l a n d e v i s stor f o r t g å e n d e å d e r l å t n i n g g e n o m u t f l y t t n i n g . Det ä r ett v i t a l t s a m h ä l l s -

intresse att de betingelser för befolkning och näringsliv, som finnas i Norrland, bibehållas och så långt möjligt med tjänliga medel förbättras. En sådan utveckling ligger i hela landets intresse. Tillgången till god och billig elkraft kan härvidlag ha stor betydelse. Eftersom större delen av Sveriges elkraft nu produceras i Norrland är det naturligt att man bl. a. fäst uppmärksamheten på elkraften och dess olika möjligheter samt de risker, som kunna tänkas föreligga, att denna norrländska naturtillgång i framtiden icke i skälig grad och på skäliga villkor skall komma det norrländska näringslivet tillgodo. Det är naturligtvis riktigt att de härmed sammanhängande frågorna ägnas erforderlig uppmärksamhet och det kan anses motiverat att man redan nu närmare överväger huruvida, i vad mån och på vad sätt en reglering av vattenkraftens användning, med hänsyn tagen till bygdens eller hela landsdelens intressen, erfordras och kan genomföras. Det synes emellertid vara klart att tillgången till elkraft för den norrländska konsumtionen icke behöver inge några farhågor och att nu aktuella bedömanden närmast få anses gälla priset för den elektriska kraften. Det måste också beaktas att vattenkraften på olika sätt utgör en källa till välståndsökning för Norrland, även den del av vattenkraften, som disponeras för rent mellansvenska och sydsvenska intressen. Omkring 50 % av de totala utbyggnadsvärda krafttillgångarna i Norrland ägas av staten. Man kan utgå ifrån att staten i full utsträckning med hänsyn till gällande bestämmelser och allmänt vedertagen uppfattning tillgodoser alla berättigade norrländska såväl som mellan- och sydsvenska intressen och att det icke finnes anledning befara någon ändring härvidlag. Staten tillämpar redan nu lägre råkrafttariffer i Norrland än i övriga delar av landet. Den annars önskvärda prisutjämningen mellan områden med olika självkostnader för överförd kraft tillämpas således icke vid denna statliga råkraftförsäljning, där en prisutjämning skulle vara till Norrlands nackdel. Norrland bör kunna påräkna att kraftförsörjningen från statens sida även framgent baseras på självkostnadsmässiga förhållanden med beaktande av de skilda förutsättningarna för kraftöverföring till de norrländska respektive de mellan- och sydsvenska konsumtionsområdena. Stora ansträngningar ha dessutom gjorts och göras från statens sida — såväl genom vattenfallsverkets verksamhet som genom direkta ekonomiska, statliga stödåtgärder eller på annat sätt — för att förbättra elektnfieringsförhållandena på den norrländska landsbygden, där kraftdistributionen ställer sig särskilt dyrbar, vilket i realiteten innebär en överflyttning av kostnader för norrländsk kraftförsörjning. Grovt uppskattat disponeras f. n. 35 % av de utbyggnadsvärda norrländska krafttillgångarna av norrländska intressen, medan 15 % disponeras av rent mellan- eller sydsvenska intressen. Den sistnämnda andelen är till stor del redan utbyggd. Om det framdeles skulle visa sig att Norrland icke på skäliga villkor blir tillgodosett med elkraft skulle man kunna tänka sig att vissa anläggningar tillhöriga mellan- eller 307

sydsvenska intressen övertagas av staten. Bedan nu finnes enligt vattenlagen möjlighet för staten att, sedan 40 år förflutit från det att en kraftstation tagits i bruk, inlösa anläggningen om det bedömes att detta erfordras för tillgodoseende av allmänt behov. Det bör också ihågkommas att spörsmålen om vattenkraftens utnyttjande nära sammanhänga med den stora frågan om vår totala energiförsörjning, där exempelvis sådana delproblem som utnyttjandet av olika slag av bränsle, inhemska såväl som importerade, de ekonomiska förutsättningarna för mottrycksdrift i större skala samt utvecklingen på atomkraftområdet komma att få stor betydelse. Det synes sålunda motiverat att särskilt två huvudfrågor, vilka få sägas vara av betydelse för hela landet men dock särskilt för Norrland, upptagas till behandling, nämligen frågan om företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften samt frågan om skadeverkningarna vid vattenkraftens tillgodogörande. Beträffande den förstnämnda huvudfrågan, företrädesrätten, vilken som ovan påpekats närmast får anses vara en prisfråga, synes det emellertid föreligga starka skäl för att f. n. begränsa bedömningen till vissa grundläggande frågor av huvudsakligen teknisk-ekonomisk karaktär. Därvid skulle man främst söka ökad klarhet i det i och för sig tämligen vidlyftiga spörsmålet vid vilken tidpunkt och i vilken utsträckning som kraftförbrukningen i Norrland kan tänkas bli utsatt för en sådan prisförhöjning, som orsakas av förbrukningen i andra delar av landet och som icke skulle behöva föreligga, om vattenkraften i Norrland vore reserverad för den norrländska förbrukningen. Innan något ställningstagande av större räckvidd kan göras i denna huvudfråga måste givetvis alla för frågans bedömning betydelsefulla faktorer av teknisk, ekonomisk, rättslig, social, militär samt allmänt befolknings- och näringspolitisk karaktär beaktas. Beträffande den andra huvudfrågan, skadeverkningarna, har elkraftutredningen redan tidigare uttalat sig för en särskild skyndsam undersökning, varvid givetvis också i erforderlig grad måste beaktas faktorer av ovannämnda slag.

Kap. 15. Elkraften som skatteobjekt I syfte att öka statsinkomsterna för att åstadkomma ett tillräckligt stort budgetöverskott beslöt 1951 års riksdag att en särskild skatt å elektrisk kraft (elskatt) skulle uttagas av förbrukare av sådan kraft. Någon skatt eller annan statlig pålaga å elkraften har icke tidigare förekommit i Sverige. Utredning om förutsättningarna för införande av en beskattning av elektrisk kraft hade verkställts inom finansdepartementet. I direktiven hade departementschefen anfört bl. a. följande. Vid övervägandet av olika sätt för att åstadkomma en ökning av statsinkomsterna har en skärpning av de direkta statsskatterna icke ansetts böra ifrågakomma. En allmän varuskatt har av olika skäl befunnits olämplig och det har därför ansetts lämpligt att överväga en beskattning å drivkraft i form av bränsle eller elektrisk kraft varigenom skattebördan skulle slås ut över produktionen i dess helhet. Till väsentlig del skulle skatten direkt träffa den privata konsumtionen. Med beaktande av de på sistone starkt stigande priserna å bränslen av olika slag måste en ytterligare fördyring av dessa genom särskild beskattning anses direkt olämplig. I fråga om elektrisk kraft är situationen däremot en annan. I priset för råkraften ingå i allmänhet till en icke oväsentlig del kostnader för ränta å anläggningskapital. Med hänsyn härtill och då distributionskostnaderna i allmänna näten relativt sett minskat i samband med den särskilt på senare tid markerade belastningsökningen, ha elkraftpriserna visat sig vara ovanligt prisstabila. På grund härav kan den elektriska kraften för närvarande anses billig sett i relation till den prisstegring, som eljest ägt rum. Utredningen verkställdes av byråchefen i kontrollstyrelsen Einar Thulin, som upprättade en promemoria angående införande av skatt å elektrisk kraft. Beträffande frågorna om vilka som skulle gälda skatten och vilka som slutligen skulle bära den anfördes i promemorian bl. a. följande. Vid varubeskattning eftersträvas i allmänhet att låta producenten inträda såsom skattskyldig, då härigenom antalet skattskyldiga högst väsentligt reduceras, vilket är till fördel ur redovisnings- och kontrolltekniska synpunkter. Producenten täcker sig i dylika fall för skatten genom att vidtaga en mot skatten svarande förhöjning av varupriset. De elektriska råkraftleveranserna äro emellertid nästan undantagslöst bundna genom flerårskontrakt och dessa kontrakt sakna bestämmelser om rätt för producenten att företaga prishöjning därest statlig skatt skulle införas. Då fråga icke är om att införa en skatt som skall bäras av producenten utan möjlighet för denne att övervältra skatten på den slutlige konsumenten framstår det såsom enda möjlighet att skatten påföres i sista ledet eller alltså på distributionen till den slutlige konsumenten. Skatten bör av förbrukaren betalas till distributören i samband med att kraftavgifterna i övrigt erläggas. Som framgår av redogörelsen i kap. 5 skulle enligt 1951 års förordning skatt utgå, med några mindre väsentliga undantag, för all elektrisk kraft 309

som förbrukades inom riket. Skatten utgick antingen som värdeskatt med tio procent av förbrukarens avgifter för kraften eller som styckeskatt med 1 öre för kilowattimme. Värdeskatten tillämpades i stort sett i fråga om kraft som nyttjades inom storindustrin och för järnvägsdrift samt styckeskatten för kraft, som levererades för användning i hushåll, jordbruk, hantverk, småindustri eller handel eller för andra borgerliga ändamål. Förbrukarna hade att erlägga elskatten till sina distributörer i samband med betalningen av kraftavgifterna i övrigt. I proposition till 1952 års riksdag föreslogs ändringar i elskatteförordningen, varigenom skatteplikten skulle begränsas till kraft som förbrukades i industriell rörelse med årsförbrukning av mer än 40 000 kWh. Departementschefen framhöll i proposition att skatten tillkommit för att skapa ett budgetöverskott och att den förutsatts vara av tillfällig natur. Till utveckling härav och av de föreslagna ändringarna anförde departementschefen bl. a. följande. Det huvudsakliga syftet med införandet av beskattningen på elektrisk kraft var att genom ökning av statsinkomsterna åstadkomma ett i dåvarande ekonomiska läge tillräckligt stort budgetöverskott. Ehuru så icke uttryckligen angavs i elskatteförordningen, förutsattes likväl vid genomförandet av denna skatt, att den skulle allenast vara av tillfällig natur. I konsekvens härmed har jag vid mina bedömningar i årets statsverksproposition räknat med elskatten som en tillfällig inkomst. Givetvis kvarstår fortfarande behovet av dylika inkomster för att möjliggöra ett budgetövcrskott. Andra tillfälliga inkomster ha emellertid tillkommit, och behovet att bibehålla en oförändrad elskatt framstår ej som lika stort. Bedan i samband med förarbetena för lagstiftningen om elskatten påpekades från åtskilliga håll att en dylik beskattningsform skulle medföra vissa svårigheter vid tillämpningen. Särskilt gällde detta hushållsförbrukningen med hänsyn bl. a. till det stora antalet abonnenter. Dessa svårigheter utgöra ett skäl för att man nu avskaffar elskatten i denna del. Härför talar även den omständigheten att, samtidigt med att vissa tecken tyda på att överkonjunkturen kommer att lätta, icke oväsentliga höjningar av levnadskostnaderna förestå. Samma skäl tala icke för en lättnad i beskattningen av den industriella förbrukningen av elkraft. Fortfarande äro bränslepriserna sådana, att det finns anledning att befara en alltför snabb övergång till användning av elkraft där tidigare andra energikällor använts. Jag är därför icke beredd att föreslå att elbeskattningen upphäves för den förbrukning som sker för industriella ändamål. Den föreslagna ändringen trädde i kraft den 20 juni 1952. Elskatt erlägges sålunda nu endast av den som driver industriell rörelse med en elektrisk förbrukning av mer än 40 000 kWh om året. Skatten utgår med tio procent av kraftens beskattningsvärde. Elskatt utgår icke för elektrisk kraft som framställes och förbrukas inom Gotlands län, som nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk kraft eller som nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät av gas eller för allmän distribution av vatten. Frågan om det kan anses lämpligt att lägga skatt på elektrisk kraft var föremål för ingående diskussion vid remissbehandlingen av det första 310

skatteförslaget, varvid invändningar mot förslaget framfördes bl. a. även från elkraftutredningen. Flera remissinstanser hade dock inga erinringar mot tanken i och för sig för att beskatta elektrisk kraft under förutsättning att skatten helt eller till övervägande del direkt drabbade den privata konsumtionen. Det påpekades emellertid att omkring 90 procent av den totala kraftproduktionen inom landet förbrukades inom industri, jordbruk, samfärdsel m. m. och att blott resterande 10 procent konsumerades direkt i samband med befolkningens dagliga livsföring. Departementschefen genmälde häremot att skatten enligt den föreslagna utformningen icke skulle komma att alltför markerat drabba vissa varugrupper utan slås ut över produktionen i dess helhet samtidigt som den även träffade den privata konsumtionen direkt. Producent- och distributionsintressenterna framhöllo även att en elskatt skulle komma att motverka den rationalisering inom näringslivet och den höjning av levnadsstandarden som kunde åstadkommas med hjälp av elkraften. Departementschefen invände häremot att man vid denna bedömning måste taga hänsyn till prisutvecklingen för å ena sidan elkraft och å andra sidan konkurrerande kraftkällor, främst kol, olja och ved. Det syntes då stå utom allt tvivel att en elskatt av föreslagen storleksordning icke alls eller i varje fall i mycket obetydlig grad kunde motverka pågående rationaliseringssträvanden och än mindre medföra återgång till andra kraftkällor. Vid 1951 års riksdagsbehandling av propositionen om elskatt anförde bevillningsutskottet bl. a. följande. Den prishöjning, som skulle komma att föranledas av skatten, skulle motverka fortsatta rationaliseringssträvanden, framför allt inom industri och jordbruk, och därmed medföra att ytterligare åtgärder för höjning av poduktionen fördröjas och försvåras. Då tillgången till billig elektrisk kraft alltså kan sägas utgöra en av förutsättningarna för ytterligare rationalisering och därav betingad produktionsökning beträffande såväl industrin som hantverket och jordbruket, kan en beskattning av denna kraftkälla icke framstå såsom försvarlig. Elskatten har nu uttagits under något mer än två år. För budgetåret 1951/1952 gav den en bruttoinkomst av 43,8 milj. kronor och för budgetåret 1952/1953 en inkomst av 50,8 milj. kronor. För budgetåret 1953/1954 beräknas skatteinkomsten till 30 milj. kronor. För att bedöma lämpligheten av en skatt på elektrisk kraft anser elkraftutredningen att man i första hand bör se på de principer som tillämpas vid prissättningen av den elektriska kraften i Sverige, på den framtida prisutvecklingen och på prissättningens betydelse för näringslivet. I andra hand bör man undersöka vilka verkningar den hittillsvarande skatten haft på näringslivet. Priset på elektrisk kraft bestämmes med anpassning efter kraftens användning och dess kostnad i varje led av produktions- och distributionssystemet. Man har strävat efter att förbilliga produktionen av den 311

elektriska kraften genom att förbättra tekniken i fråga om naturkraftens tillvaratagande samt genom att öka utnyttjningen av överföringsledningarna. Kraftproduktionen har alltså till förmån för landets näringsliv avhållit sig från en sådan prissättning på vattenkraften som bestämmes av dess konkurrensförmåga gentemot kraft framställd på annat sätt, vilken i vissa fall skulle kunnat möjliggöra ett högre kraftpris. Som elkraftutredningen påpekat i kap. 4 komma produktionskostnaderna för den elektrisk kraften sannolikt att stiga märkbart efter hand som den utbyggnadsvärda vattenkraften blir utnyttjad. Kraftpriserna komma att stiga i än högre grad när vi bli hänvisade att i väsentlig utsträckning fylla kraftbehovet med värmekraft eller importerad vattenkraft. Med hänsyn till att elkraftpriserna i Sverige f. n. äro lägre än i många andra länder kan det vid första påseende synas möjligt att skattebelägga elkraften utan att detta skulle åsamka vårt näringsliv någon nämnvärd skada. En förutsättning härför är emellertid att de sammanlagda produktionskostnaderna i Sverige äro lägre än i konkurrerande länder och att skattepålägget icke blir större än ett belopp som utgör en mindre del av skillnaden mellan kostnaderna i konkurrerande länder och i Sverige. Det är dock icke möjligt att ange den gräns för skattens storlek där skada mera märkbart sätter in. Gränsen varierar i avsevärd omfattning och har tydligen i en hel del fall redan överskridits vid den skatt som för närvarande tages ut. Som belägg härför kan man taga vissa uttalanden i 1953 års statsverksproposition och nationalbudget. Budgetdelegationen påpekade att exporten f. n. hade att kämpa med betydande avsättningssvårigheter vilka verkade hämmande på hela produktionen inom landet. Någon förbättring i avsättningshänseende kunde ej ernås om icke exportindustrins konkurrenskraft gentemot utlandet förstärktes. Finansministern förklarade att han fann det ytterst angeläget att näringslivet genom fortsatt rationaliseringsverksamhet sökte sänka sina kostnader och därmed öka landets konkurrenskraft. Priserna på världsmarknaden äro alltså sjunkande och Sverige måste i möjligaste mån sänka sina produktionskostnader för att kunna följa med i konkurrensen. Man bör därför icke genom att höja elkraftprisen, mer än som är absolut nödvändigt för att täcka kostnaderna, försämra industrins konkurrenskraft. För våra exportindustrier är i allmänhet tillgången på billig kraft en absolut förutsättning för att de med framgång skola kunna göra sig gällande i den internationella konkurrensen. Beträffande elskattens hittillsvarande belastning på industrierna har inom Svenska vattenkraftföreningen gjorts en ungefärlig beräkning avseende perioden oktober 1951—september 1952. Den totala elskatten för industrierna under denna tid har beräknats till 32,6 milj. kronor. Härav belastade den övervägande delen de exporterande industriföretagen. För järnoch stålverk, pappersmassefabriker och pappersbruk uppgick skatten sålunda till 15,8 milj. kronor. 312

S ä r s k i l t a l l v a r l i g ä r e l s k a t t e n för de e l e k t r o k e m i s k a och e l e k t r o t e r m i s k a i n d u s t r i e r n a . D e s s a i n d u s t r i e r m ö t a en k r a f t i g u t l ä n d s k k o n k u r r e n s ä v e n p å den s v e n s k a m a r k n a d e n och h a f. n. m y c k e t s m å m ö j l i g h e t e r a t t ö v e r v ä l t r a s k a t t e n p å k o n s u m e n t e r n a . E t t flertal av d e s s a i n d u s t r i e r h a h o s K u n g l . Maj :t a n h å l l i t o m befrielse från s k y l d i g h e t e n a t t e r l ä g g a e l s k a t t för elektrisk k r a f t s o m f ö r b r u k a s vid e l e k t r o k e m i s k och e l e k t r o t e r m i s k t i l l v e r k n i n g . En av i n d u s t r i e r n a , S t o c k h o l m s s u p e r f o s f a t f a b r i k s a k t i e b o l a g , a n f ö r d e i sina s k r i f t e r i ä r e n d e t bl. a. f ö l j a n d e . Kraften användes av bolaget i olika elektrokemiska och elektrotermiska processer, vid vilka ett antal produkter tillverkas, som äro av den största betydelse för folkhushållningen och försvarsberedskapen. Det torde vara tillfyllest att i detta sammanhang framhålla bolagets tillverkning av kvävegödselmedel (kalkkväve, ljungasalpeter och ammoniumsuJfat), karbid och klorater samt de för tillverkning av sprängämnen nödvändiga produkterna salpetersyra och ammoniumnitrat. Samtliga här uppräknade produkter ha det gemensamt, att de för sin framställning kräva mycket stora kvantiteter elkraft, varav endast 10 procent användes som drivkraft och övriga 90 procent som »processkraft». Denna kraft ingår såsom en oumbärlig, integrerande del i själva tillverkningsförfarandet. Den kan icke ersättas av bränsle eller andra energikällor och är därför att betrakta som en råvara. Det må i detta sammanhang konstateras, att för Sveriges kemiska industri, som icke förfogar över andra sådana grundläggande råvaror som olja, kol och naturgas, utgör elkraften till och med den utan tvekan viktigaste råvaran. Att en elektrokemisk och elektrotermisk industri som Fosfatbolagets intager en absolut undantagsställning i det fall, varom nu är fråga, får sin belysning även av en synpunkt, som framhållits av Landsorganisationen i dess yttrande över skatteförslaget. LO, som i sitt resonemang räknar med en skatt av 1 öre per kilowattimme, nämner sålunda, att denna beskattning skulle motsvara »i genomsnitt 0,i procent på salutillverkningsvärdet i livsmedels-, textil- och läderindustrierna men 1 a 2 procent i cellulosa-, cement- och järn- och stålindustrierna, allt enligt 1948 års industristatistik». Med samma utgångspunkt skulle procenttalet för Fosfatbolagets del bli 12,5. Det kan här förtjäna erinras om att statsmakterna vid upprepade tillfällen beaktat bolagets särställning som storförbrukare av elektrisk energi. För att taga ett exempel så anvisade riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t för budgetåret 1947/1948 ett anslag av 3 milj. kronor att via clearingkassan för konstgödselmedel täcka bolagets merkostnader för inköp av reservkraft under nämnda år. Utan denna intervention hade bolaget till följd av den årliga kraftförsörjningen tvingats att drastiskt beskära sin produktion, men detta ansågs av myndigheterna icke böra ske med hänsyn till de framställda produkternas oumbärliga natur. Under samtliga produktionsår från den 1 juli 1942 till den 30 juni 1950 ha belopp av varier a n d e storleksordning utanordnats för samma ändamål. Att nu lägga en betungande skatt på den råvara, vars tillförsel till bolaget myndigheterna med icke oväsentliga insatser av allmänna medel velat trygga, kan enligt bolagets mening icke vara förenligt med de bedömanden, som måste ha föregått ifrågavarande anslagsbeslut. Om skatten utgår med tio procent på ett beskattningsvärde av 1 öre/kWh så utgör elskatten över 30 procent av vinsten innan inkomstskatten borträknats på vår tillverkning av karbid, kalkkväve, ljungasalpeter och ammoniumsulfat.

Genom beslut den 9 maj 1952 fann Kungl. Maj:t gott på det sättet bifalla ansökningarna att beskattningsvärde för elektrisk kraft som av sökandebolagen förbrukas vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning, fastställdes till 1 ö r e / k W h , såvida icke det tillämpade kraftpriset är lägre. Fosfatbolaget har sedermera kommit till den uppfattningen att processkraften utgör, icke 90 procent som preliminärt angivits, utan 99 procent och drivkraften alltså endast 1 procent av bolagets totala kraftförbrukning. Endast två företag ha befriats från skyldigheten att erlägga elskatt nämligen Aktiebolaget Svenska Aluminiumkompaniet för elkraft som förbrukas vid framställning av aluminium och Svenska skifferoljeaktiebolaget för elkraft som förbrukas vid Närkes Kvarntorp. Möjligheterna för den elektrokemiska industrin att övervältra skatten på konsumenterna ha till stor del försvunnit under de senaste åren. Sveriges kemiska industrikontor har i skrivelse i mars 1953 till bevillningsutskottet förklarat att en radikal omsvängning av marknadsläget sedan 1951 ägt rum i fråga om flertalet kemikalier. Beträffande kvävegödselmedel räknar man sålunda med att den utländska konkurrensen under 1953 kommer att pressa ned priserna väsentligt under den nuvarande nivån så att det icke längre blir möjligt att övervältra elskatten på konsumenterna. För kalciumkarbid inträdde enligt kemikontoret en mycket kraftig försämring under 1952 så att exportvärdet sjönk från 4,6 milj. kronor år 1951 till 1 milj. kronor 1952. Priset på natronlut har sjunkit med mellan 10 och 22 procent beroende på i vilken form den saluföres. Betydande prissänkning har även skett på exempelvis trikloretylen. En tillverkare härav anhöll hösten 1952 om befrielse från elskatt och framhöll därvid att bolagets hela rörelse under årets tredje kvartal visat underskott. Ett annat bolag har meddelat kemikontoret att enbart de prissänkningar som bolaget måst företaga under 1953 å här berörda varuområde beräknas medföra en inkomstminskning av mer än 800 000 kronor, vilket motsvarar 4,5 procent av 1952 års försäljningssumma. För ferrolegeringar anger kemikontoret prisfallet till mellan 5 och 30 procent. En av tillverkarna har meddelat kemikontoret att försäljningsvärdet som 1952 uppgick till 42 milj. kronor 1953 väntas nedgå till 30 milj. kronor till följd av prisfallet och minskad avsättning, icke minst på exportmarknaden. Tillverkaren räknar med att produktionsminskningen skall bli ännu större enär hans lager av ferrolegeringar under 1952 ökat med ca 4 milj. kronor. I direktiven för utredningen om elskatt åberopades att en dylik skatt nyligen införts i Norge. Elkraftutredningen anser att jämförelsen med Norge talar mot en elskatt av den typ, som införts i Sverige. Anledningen till att elkraften belagts med skatt i Sverige är bl. a. att priset på elkraft i Sverige ökats i proportionsvis mindre omfattning än priset på andra för landets näringsliv erforderliga nyttigheter. Industrins elkraftpris i Norge är emel314

lertid praktiskt taget oförändrat sedan före andra världskriget. Prisstegringen på andra varor har däremot i Norge liksom i Sverige varit stor. Trots att sålunda skillnaden mellan exempelvis bränslen och elkraft är större i Norge än i Sverige har man i Norge en väsentligt lägre skatt än i Sverige. De norska elskatteinkomsterna skola dessutom endast användas till förbättring av elektrifieringen i dåligt elektrifierade trakter. Man har i Norge med hänsyn till elkraftens betydelse för industrins internationella konkurrenskraft undvikit att belasta elkraften med annan skatt än sådan som behövts för att stödja elkraftförsörjningen och därmed höja landets produktionsförmåga. Elkraftutredningen anser att det av den här lämnade redogörelsen framgår att den nu utgående elskatten är till skada för näringslivet. Elkraftens stora betydelse för näringslivets framåtskridande och internationella konkurrenskraft torde icke vara föremål för diskussion. Det är då naturligt att man om möjligt bör undvika att direkt genom skatter höja elkraftpriserna. Som tidigare framhållits äro verkningarna av skatten mycket olika för olika konsumentgrupper beroende på elkraftkostnadens betydelse i produktionen eller verksamheten i övrigt och likaledes är naturligtvis skattens storlek av avgörande betydelse. En elskatt av måttlig procentuell storlek, delvis lagd på den s. k. borgerliga förbrukningen, medför även den vissa betydande olägenheter, men dessa äro mindre än de skador, som en lika stor eller större elskatt, enbart lagd direkt på näringslivet, kan åstadkomma. Elkraftutredningen vill därför som sammanfattning framhålla, att man i första hand bör söka undvika skatt på elkraft med hänsyn till de olägenheter en dylik skatt kan medföra. Om skatt måste uttagas får man tillse att dess storlek och fördelning avpassas så att den ej motverkar näringslivets strävan till rationalisering och därmed hämmar framåtskridandet och landets möjligheter att hävda sig i konkurrensen med utlandet.

Kap. 16. Sammanfattning av avdelning II Den granskning av nuvarande förhållanden inom Sveriges elkraftförsörjning, som verkställes i avdelning II, ger till resultat, att kraftförsörjningen till sina mera väsentliga delar får anses vara välordnad men att bristfälligheter i olika avseenden och av mer eller mindre allvarlig karaktär dock föreligga. De brister, som sålunda uppmärksammas, ge anledning till principiella önskemål, grundade på den preliminära förutsättningen av en i huvudsak oförändrad uppbyggnad av vår kraftförsörjning. Bedömningen av nuvarande förhållanden samt de önskemål som framläggas sammanfattas här i huvudsak kapitelvis. Därigenom torde en översiktlig bild av det aktuella läget erhållas, vilken kan tjänstgöra som utgångspunkt för de överväganden till åtgärder för den framtida elkraftförsörjningen, som göras i nästa avdelning av detta betänkande. Av vår totala energiförsörjning (kap. k) svarar elkraft, alstrad genom inhemsk vattenkraft, endast för en förhållandevis liten del (10—30 % av energiförbrukningen) medan en stor del därav (45—60 %) täckes genom importerade bränslen. Även om stora förskjutningar från bränsle- till vattenkraftsektorn under årens lopp ha skett torde, sett på längre sikt, inga ur energisynpunkt verkligt betydelsefulla ytterligare överflyttningar i denna riktning vara att förvänta. Förbrukningen av elkraft för högvärdiga ändamål har under de senaste fyrtio åren totalt sett ökat med ungefär 6,5 % år från år, vilket är liktydigt med en fördubbling vart elfte år. Enligt gjorda prognoser torde denna utveckling komma att fortgå även under 1950-talet. Inom de tre huvudkonsumtionsgrupperna går emellertid utvecklingen olika snabbt. Snabbast är den för detalj förbrukningen och därnäst för den ännu dominerande industrigruppen medan kommunikationernas elkraftbehov ökar relativt långsamt. En märkbar förskjutning i kraftförbrukningens fördelning håller sålunda på att ske med en ständigt ökande anpart för detalj förbrukning. För en riktig bedömning av elkraftförsörjningens ekonomiska förhållanden är det enligt elkraftutredningen av principiell betydelse, att i de årliga självkostnaderna inräknas kostnader för anläggningarnas fulla förnyelse, oberoende av om anläggningarna till större eller mindre del ha finansierats genom kapitaltillskott från konsumenterna, stat eller kommun etc. EU eventuellt erforderligt ekonomiskt stöd från det allmänna till ett distributionsföretag bör i första hand ges sådan form, att det endast avlastar företaget från räntekostnader i erforderlig utsträckning. Endast i den mån sä är nödvändigt för att lämna erforderlig stödverkan bör stödet även avlasta från förnyelsekostnader. 316

Avskrivningar, baserade på det vid varje tillfälle rådande återanskafiningspriset, äro normalt självkostnadsmässigt berättigade. En sund ekonomisk utveckling inom kraftförsörjningsverksamheten skulle i hög grad främjas om sådana ändringar i skattelagstiftningen genomföras, att dylika avskrivningar kunna ske utan särskild beskattning. I kap. 5 lämnas en allmän redogörelse för gällande statliga bestämmelser ni. m. Därvid göras i allmänhet inga uttalanden om bestämmelsernas ändamålsenlighet eller om eventuella behov av ändringar utan sådana uttalanden förekomma först i efterföljande kapitel i samband med att tillämpningen av bestämmelserna upptagas till närmare behandling. I några frågor uttalar sig dock elkraftutredningen slutligt redan i detta kapitel. Sålunda finner utredningen att nu gällande bestämmelser om expropriation, bortsett från bestämmelserna rörande viss publik mark, äro ändamålsenliga ävensom att bestämmelserna om koncessionstidens längd äro tillfredsställande. Elkraftutredningen ifrågasätter om man icke bör utsträcka koncessionsskyldigheten till att omfatta även jordkablar och ledningar över egen mark. Vidare finner utredningen att planmässighetsprövningen av koncessionspliktiga ledningar bör göras mera effektiv än för närvarande. Sålunda bör bl. a. prövas om ledningsnätet kan förväntas bli sådant, att det kan tillgodose alla förutsebara normala behov av elkraft inom ifrågavarande bygd. Elkraftutredningen anser att man redan med nuvarande lag bör kunna taga hänsyn jämväl till andra omständigheter än behov och planmässighet och sålunda kunna vägra koncession, exempelvis om företagets verksamhet kan förväntas icke fylla alla skäliga anspråk på god kraftförsörjning till rimligt pris. I fråga om kraftkällornas tillvaratagande konstateras följande i kap. 6. Den utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången anses numera kunna sällas till 70 000 milj. k W h / å r 1 , varav nära en tredjedel f. n. tagits i anspråk. Enligt en tidigare bedömning förväntas all högvärdig vattenkraft vara utbyggd omkring år 1980 och all lågvärdig kraft bortemot år 2000. Behovet av åtgärder mot spekulation i outbyggd vattenkraft synes vara tillfredsställt genom bestämmelserna i vattenlagen och i 1946 års lag rörande kontroll å överlåtelser av vattenkraft. Trots att vattenregleringar för kraftändamål ofta medföra konflikter med jordbruks-, fiske-, flottnings- och farledsintressen, stundom även med sanitära och estetiska intressen, finner elkraftutredningen det angeläget alt föreliggande vattenregleringsmöjligheter utnyttjas i den utsträckning, som ur ekonomisk, teknisk och allmän synpunkt kan anses skälig. Det f. n. aktuella utbyggnadsprogrammet för vattenkraft innebär en ut1 Enligt beräkningar våren kWh/år.

1954 äro de utbyggnadsvärda

tillgångarna 80 000 m i l j .

ökning av vår produktionskapacitet under perioden 1952—1959 med över 60 %. Denna utbyggnad kommer sannolikt att medföra en utveckling från det nuvarande stadiet av balans mellan tillgång och efterfrågan på kraft under förutsättning av normal vattenföring till balans även under år med sådan vattenbrist, som man enligt erfarenhet får räkna som mera regelbundet återkommande. Det synes ej finnas tillräckliga skäl att sträva efter en större relativ marginal i utbyggd vattenkraft än den som sålunda skapas. Någon fast organisation för samordning av planer för utbyggnad av nya kraftanläggningar finnes icke. Behovet av samverkan täckes emellertid genom ett intimt samarbete, bl. a. genom Centrala driftledningen, CDL. Möjligheten till expropriation enligt vattenlagen innebär en ej obetydlig garanti för att utbyggnadstakten blir tillräckligt snabb och för att en lämplig beredskapsmarginal av utbyggd vattenkraft finnes tillgänglig även hos de icke-statliga kraftföretagen. Expropriationsrätten har även givit staten möjlighet att åstadkomma, att de högvärdigaste fallen i första hand utnyttjas, dvs. att utbyggnaden sker i den ur landets synvinkel lämpligaste ordningen. Några särskilda åtgärder för att förhindra tillkomsten av nya utbyggnader i alltför små vattendrag torde icke vara erforderliga. Förutsättningarna för det allmänna att påverka vattenkraftutbyggnaderna ha under senare år avsevärt ökats, ehuru man ej kan påstå att någon ur allmän synpunkt olämplig utbyggnad av betydelse hittills har förekommit. I nuvarande utvecklingsskede är det ej motiverat med några ingrepp i energimarknadens frihet i syfte att dirigera elkraftens användning, bortsett från att särskilda åtgärder kunna påkallas under exceptionell vattenbrist eller andra exceptionella förhållanden. Bortsett från de inflytanden, som politiska och av landets försvar betingade förhållanden kunna ha på frågan, är en forcerad utbyggnad av vattenkraften, med åsidosättande av vad som är nationalekonomiskt berättigat, ej motiverad liksom ej heller någon inskränkning i utbyggnadsplanerna med hänsyn till begränsningen i vattenkrafttillgångarna. Överskottskraft bör så långt det är möjligt tillvaratagas men tillika förbehållas därför speciellt lämpad förbrukning. Någon anledning till statliga åtgärder synes dock icke föreligga nu. Med hänsyn till angelägenheten av att i vissa situationer skyndsamt kunna genomföra önskvärda utbyggnader är det betydelsefullt att de hinder härför, som kunna bero av ett alltför omständligt och tidsödande domstolsförfarande eller otillräcklig domstolsorganisation, i största möjliga mån undanröjas. De riktlinjer, som man hittills följt i vårt land vid avvägning mellan vattenkraft och värmekraft, synas i stort sett ha lett till gott resultat. Åtskilligt talar dock för att för närvarande den utbyggda värmekrafteffekten snarare är för liten än för stor i förhållande till den utbyggda vattenkrafteffekten. 318

Det rationella ordnandet av storkraftöverföringen (kap. 7) åvilar i praktiken staten i det att vattenfallsstyrelsen ansvarar för driftledningen och den vidare utbyggnaden av stamlinjenätet. Ett överförande av hela stamlinjenätet i statens ägo eller någon motsvarande åtgärd för att få nätet i en hand synes för närvarande ej erforderligt. Det synes dock önskvärt att samtliga de med stamlinjenätet och storkraftöverföringen sammanhängande frågorna kontinuerligt följas med uppmärksamhet. Ensamrätten för staten alt bygga stamlinjer bör ej innebära hinder för annan att själv bygga och driva ledning för 200 kV eller högre spänning, när ledningen erfordras för överföring enbart av hans eget kraftbehov och ledningen ej kan tänkas komma att ingå som del i det samkörande stamlinjenätet. Även om erfarenheten beträffande utbyggnaden av fördclningsnäien för 130—50 kV spänning hittills i huvudsak är god, synes det angeläget att skapa bättre förutsättningar för en allsidig bedömning av planmässigheten vid den fortsatta utbyggnaden. Beträffande driften av produktionsanläggningar, stamlinje- och fördelningsnäten framhålles i kap. 8 att möjligheterna till samköming och god krafthushållning uppenbarligen äro väl tillvaratagna i Sverige, dels genom de olika företagens egna driftorganisationer, dels ock genom den övervakning av krafthushållningen, som erhålles genom CDL-organisationen. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av denna organisations hittillsvarande verksamhet synes, under förutsättning av en i huvudsak oförändrad organisation inom Sveriges elkraftförsörjning, dess fortbestånd vara att bestämt förorda. Skäl finnes för närvarande ej till ändring av organisationens karaktär i syfte att uppnå fastare samarbetsformer. Mot det sätt på vilket industriernas och kommunikationernas elkraftförsörjning (kap. 9) i huvudsak är ordnad finnes ej anmärkning. Industrin — exklusive småindustri och hantverk — som i stor utsträckning mottager sin kraft vid högspänning, förbrukar något mindre än % av all nyttiggjord elkraft i landet och torde under överskådlig tid dominera ifråga om elkraftförbrukningen. I stor utsträckning produceras den vid industrierna använda elkraften vid egna anläggningar. De för industrierna förhållandevis låga kraftkostnaderna, bestämda dels genom tillgången till egna kraftkällor, dels genom en framsynt taxepolitik från kraftleverantörernas sida, torde verksamt ha bidragit till den goda ställning svenska storindustrier hittills ha haft i utlandskonkurrensen. För industriernas iokalisering har avståndet till kraftkällan numera i regel en förhållandevis underordnad betydelse. Elektrifieringen av samfärdsmedlen, vars andel av den totala elkraftförbrukning — år 1952 ca 9 % — kulminerat efter en lång uppgångsperiod, h a r varit och är av stort nationalekonomiskt värde. Ur kraftförsörjningssynpunkt föreligga inga betänkligheter mot en fortsatt elektrifiering av transportarbetet. 319

Detaljförbrukningen (huvudsakligen behandlad i kap. 10 och 11), som utgjorde 28 % av den totala förbrukningen är 1952, är under synnerligen stark frammarsch. I runt tal 60 % av den detaljdistribuerade elkraften förbrukas inom städerna, 10 % i köpingar och municipalsamhällen och resterande 30 % på den övriga landsbygden. Städernas elkraftförsörjning (kap. 10) kännetecknas i stort sett av mycket goda förhållanden. Den tekniska distributionsapparaten i städer och andra större tätorter anses genomgående fylla alla rimliga krav på god kraftkvalitet. I organisatoriskt avseende dominerar den kommunala företagsformen. Förhållandena rörande såväl kraftanskaffning som kraftavsättning äro för stadsföretagens del goda. Ett stort antal kommunala stadselverk bedriva detaljdistribution icke blott inom stadens eget område ulan även i en eller flera angränsande landskommuner. Något principiellt hinder härför bör ej föreligga, då härigenom de eljest mycket små möjligheterna till utjämning av distributionsförhållandena mellan stad och landsbygd i någon mån kunna tillvaratagas. De härmed sammanhängande tariffrågorna böra dock ägnas uppmärksamhet. Önskemålet om största möjliga enhetlighet på tariffområdet är för stadsföretagens del väl tillgodosett. Stadsdistributionen lämnar otvivelaktigt goda möjligheter till avsevärda ekonomiska vinster. Överskottens relativa storlek, som under 1930-talet kunde vara betydande, har emellertid under det senaste decenniet avsevärt reducerats. Den rena landsbygdens elkraftförsörjning (kap. 11) är behäftad med åtskilliga brister. Tillgången till god och billig elkraft har mycket stor betydelse för landsbygdens näringsliv och landsbygdsbefolkningens levnadsstandard och elkraften kan verksamt bidraga till lösningen av en del av de allvarliga landsbygdsproblem, som f. n. existera. Det är därför av betydelse alt förutsättningar skapas för ett någorlunda snabbt avhjälpande av de brister, som råda inom denna del av elkraftförsörjningen. Elektrifieringsgraden för hela landsbygden var vid slutet av år 1953 ungefär 97 %. En avsevärd del är emellertid endast belysningselektrifierad. Av de ca 30 000 helt oelektrifierade landsbygushushållen beräknas ytterligare åtminstone 15 000 kunna elektrifieras på rimliga ekonomiska villkor. Den organisatoriska utvecklingen har utmärkts av en viss oenhetlighet och planlöshet, vilket bl. a. haft till följd en betydande splittring av detaljdistributionen i många, ofta mycket små enheter. Nära en tredjedel av konsumenterna på landsbygden få sin elkraft från distributionsföretag med mindre än 500 förbrukare per företag och ungefär hälften från företag med mindre än 1 000 förbrukare. Där de större distributionsföretagen, exempelvis de stora råkraftsäljande företagen, ha hand om detaljdistributionen är denna i regel välordnad. Småföretagen sakna emellertid i hög grad möjligheter att på egen hand reda upp alla de problem, som numera samman320

hänga med en tillfredsställande detaljdistribution. Det låga konsumentantalet, konsumentstockens ofta ensidiga sammansättning och den ringa energiomsättningen utgöra ofta ett alltför begränsat underlag för en självständig verksamhet. Tillgången till egen ledande personal med lämplig utbildning och erfarenhet är ofta otillräcklig och möjligheten att genom konsul lerande organ eller på annat sätt — exempelvis genom råkraftleverantörens kundtjänst — tillgodogöra sig den sakkunskap i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor, som en välordnad detaljdistribution kräver, är ofta alltför begränsad. Att en mycket stor del av landsbygdsdistributionen handhas av alltför små distributionsföretag utan tillräckliga resurser torde ha stått klart sedan lång tid tillbaka. Lokala försök till begränsad omorganisation för att skapa mera bärkraftiga distributionsenheter ha trots detta hittills haft ringa framgång. Sammanslagningar sinsmellan av angränsande småföretag ha sålunda icke skett i någon större omfattning. De råkraftsäljande storföretagen ha emellertid i icke obetydlig omfattning övertagit små återförsäljande företag, när bristerna inom dessa småföretags distributionsverksamhet framtvingat en förändring. Det kan dock ifrågasättas om en oreglcrad och eventuellt intensifierad utveckling av detta slag är önskvärd. Den tekniska distributionsapparaten är, till stor del på grund av ovannämnda förhållanden, mångenstädes undermålig. Nätens överföringsförmåga är ofta, speciellt inom småföretagen, otillräcklig redan för nu aktuella kraftbelopp. Omfattande förstärkningar äro nödvändiga för att kunna tillgodose de ökade behov, som kunna förväntas under de närmaste åren. Driftsäkerheten är mångenstädes lägre än den behövde vara till följd av dåligt planerade och för klena nät, dåligt utnyttjande av de tekniska hjälpmedel som utvecklingen fört fram och otillfredsställande underhåll. Distributionsföretagens ekonomiska resurser torde i många fall, speciellt inom småföretag och ofta till följd av bristande ekonomisk sakkunskap, vara otillräckliga för den upprustning av anläggningarna, som är aktuell eller så småningom blir nödvändig. Det har beräknats att den totala kostnaden lör en upprustning av detaljdistributionsnäten till den standard, som man nu borde begära hos dessa anläggningar, utgör omkring 400 milj. kronor under det alt ovannämnda restelektrifiering beräknas draga en kostnad av omkring 60 milj. kronor. Nämnda siffror kunna anses hänförda till nu rådande tekniska och ekonomiska förhållanden. Landsbygdsföretagens kraftanskaffning är i huvudsak ordnad genom inköp frän storkraftföretagen. Man behöver icke räkna med att det ur produktionssynpunkt skall uppstå några svårigheter att i full utsträckning tillgodose de ökade elkraftbehoven pä landsbygden. För kvarvarande självförsörjande distributionsföretag med otillräckliga kraftresurser böra möjligheterna att få anslutning till riksnätet utnyttjas. Båkrafttarifferna för landsbygden äro tämligen enhetliga. De ge ett medelpris per kWh, som är 321 •j i

I fråga om rättsförhållandet mellan elkraftleverantör och abonnent konstaterar elkraftutredningen i kap. 12 att leverantören har stora möjligheter att uppställa villkor, som kunna bli betungande för abonnenten, medan leverantörens skyldigheter kunna vara inskränkta på olika sätt. Trols alt en leverantör i de flesta fall i praktiken har ensamrätt till leverans av elkraft inom ett område, finnas inga allmänna bestämmelser om skyldighet för honom att leverera elkraft till alla abonnenter inom området. Elkraftutredningen anser att man bör införa en allmän distribulionsskyldighet som innebär, att den som erhållit tillstånd att bedriva elkraftdistribution i princip bör vara skyldig att inom ett bestämt område på skäliga villkor tillhandahålla elkraft för normala förbrukningsändamäl åt envar, som erhållit anslutning eller därom i vederbörlig ordning gör framställning. Möjligheterna att genomföra en distributionsskyldighet öka, om områdeskoncession kan meddelas i större utsträckning än som f. n. är möjligt. Beträffande frågan om kostnadsfördelningen vid ändring av strönmrt och spänning i distributionsnät finner elkraftutedningen de av elverksföreningen år 1948 framlagda normalbestämmelserna skäliga och i allt väsentligt lämpliga. De böra tillämpas i normala fall vid omläggning av distributionssystem icke blott i städer och andra tätorter utan även på landsbygden. Kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen är av vikt. Det är ett allmänt intresse för varje kommun att detaljdistributionen av elkraft inom kommunen är ordnad på ett ändamålsenligt sätt. Varje kommun bör därför sä långt det är möjligt och förenligt med en ur allmän synpunkt rationell utveckling av elkraftförsörjningen tillförsäkras skäligt inflytande på den lokala distributionen inom kommunens område. De särskilda befogenheter, som städer och liknande samhällen kunna utöva med stöd av vetostadgandet i 1 § andra stycket av 1902 års lag, synas dock i vissa avseenden vara alltför vittgående. Det bör införas sådana bestämmelser alt vetorätten icke kan utnyttjas för att olämpligt utbryta en kommun ur ett större distributionsområde eller för att hindra en ändamålsenlig rationalisering av den elektriska distributionen inom kommunen eller kringliggande bygd. Beglcring av priset på elektrisk ström ansågs vid bestämmelsernas tillkomst böra inskränkas till att avse rena prisfrågor och icke beröra övriga villkor, som kunde vara knutna till kraftens tillhandahållande. Vid bedömande av en tariffs skälighet skall emellertid hänsyn tagas till de förhållanden, under vilka strömmen i det särskilda fallet levereras. Hänsyn skall sålunda tagas även till eventuella engångsavgifter men i den mån dessa redan erlagts kunna de givetvis ej regleras. Nya engångsavgifter böra vara underkastade prisreglering. Där en reglering av andra avtalsbestämmelser än strömpriset finnes skälig bör i princip även dessa vara möjliga att jämka genom prisrcgleringsnämndens försorg. Frågor om inlösensbelopp för ledningar eller anläggningar i samband med omläggning eller ändring av en kraftleverans böra däremot ej falla under prisregleringen. 324

Prisregleringsinstitutet bör utsträckas till att omfatta jämväl pris på elektrisk ström, som fastställts av kommunal myndighet, och bör i princip även omfatta av statens vattenfallsverk fastställt pris. De statliga övervakande uppgifterna på kraftförsörjningens område och den statliga bidragsverksamheten omhänderhas av kommerskollegii elektriska byrå, statens elektriska inspektion samt elektrifieringsberedningen. Experten inom elkraftutredningen, kommerserådet Bengt Berggren, lämnar i kap. 13 en redogörelse för dessa organs arbetsförhållanden. Elkraftutredningen anser, bl. a. med stöd av denna redogörelse, att arbetet och verksamheten på elektriska byrån i stor utsträckning är lidande av bristen på personal. Förutsättningar måste skapas för att de statliga uppgifter, som omhänderhas av elektriska byrån, kunna handläggas sakkunnigt och snabbt. Man bör därvid fästa stort avseende vid de möjligheter att påverka utvecklingen, som ett dylikt statligt organ bör ha. Av de arbetsuppgifter som åligga elektriska byrån behandlar elkraftutredningen något närmare koncessionsärendenas formella handläggning saml registreringsärendena. Koncessionsärendenas formella handläggning medför ofta stor tidsutdräkt och gällande bestämmelser åsidosättas i stor utsträckning av de koncessionsskyldiga. För att undvika en fortsatt utveckling vid sidan av lagen är det önskvärt att koncessionsärendenas formella handläggning förenklas. Bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar finner elkraftutredningen otillfredsställande och i behov av omarbetning. Därvid bör undersökas om den nuvarande formen av registrering skall bibehållas eller om någon annan form kan anses lämpligare. Frågan, som får anses ligga utanför elkraftutredningens kompetensområde, är under behandling inom kommerskollegium. Elektriska inspektionens arbetsförhållanden äro sådana att man under nuvarande förhållanden skulle behöva en kraftig utökning av personalen på inspektionen, framförallt för att kunna intensifiera besiktningsverksamheten och för att kunna hinna med utredningsarbetet i ärenden angående olycksfall och eldsvådor. Elkraftutredningen behandlar i samband härmed närmare bestämmelserna angående tillsyn och besiktning enligt 1939 års stadga om elektriska starkströmsanläggningar. Bestämmelsen om tillsyn över koncessionspliktiga anläggningars utförande kan i regel undvaras, om man för framtiden kan åstadkomma att företagen stå under ledning av kompetenta personer. Däremot bör liksom f. n. drifttillstånd erfordras och detta bör icke utfärdas förrän anläggningen blivit avsynad av statlig tillsyningsman eller, vilket anses böra bli det normala, vederhäftig yrkesman utfärdat intyg att anläggningen fyller säkerhetsföreskrifternas krav. Besiktningen av anläggningar, som äro i bruk, bör intensifieras. Om de nuvarande små förelagen 325

draga några generella slutsatser rörande kraftförsörjningens omorganisation, synes det dock både önskvärt och möjligt att före behandlingen av olika rationaliseringsalternativ ange några gemensamma riktlinjer för valet av företagsstorlek. Med hänsyn till arten och svårighetsgraden av de tekniska och ekonomiska problem, som numera äro förknippade med den elektriska distributionsverksamheten även på landsbygden, är det nödvändigt att varje företag för sin ledning och skötsel har tillgång till sakkunnig personal. Erfarenheten säger att ett självständigt landsbygdsföretag under normala förhållanden som minimum bör ha tillgång till en ekonomiskt-admini strati vt erfaren person som företagsledare och samtidigt en elektromontör (eller ingenjör) med åtminstone B-behörighetskompetens som heltidsanställd, ansvarig drift- och arbetsledare. Tidigare har det exempelvis vid distributionsföreningar gått bra att få en för distributionsrörelsen intresserad och i ekonomiskt-administrativa problem någorlunda insatt person att åtaga sig företagsledarskapet som förtroendeuppdrag utan nämnvärd ekonomisk ersättning. Numera är det betydligt svårare att ordna ledarskapet på detta sätt, emedan svårigheten att tillfredsställande sköta uppdraget med nutida anspråk har ökat väsentligt och det därför fordras större kunskaper än tidigare. Därtill kommer att personer med erforderliga kvalifikationer icke äro lika villiga som förr att mot ingen eller ringa ersättning åtaga sig dylika uppdrag. Man torde få räkna med att det ekonomiskt-administrativa ledarskapet av företagen för framtiden får skötas av personer med för ändamålet lämpad utbildning eller särskild erfarenhet och med åtminstone halvtidsanställning. Det självständiga företag, som skall svara för avlönandet av ovannämnda båda befattningshavare, bör enbart av denna anledning ha en viss storlek för att icke administrations- och driftskostnaderna skola bli oproportionerligt höga och därigenom den sålda kraften onödigt dyr. I tabell k uppskattas storleken av de totala administrations- och driftkostnaderna för ett självständigt företag av rationell minimistorlek. Kostnader för särskilda arbeten, såsom för nybyggnad av anläggningar, äro givetvis icke medräknade. För en rationellt ordnad detaljdistribution utgöra erfarenhetsmässigt de totala årliga administrationskostnaderna 12—15 kr./abonnent eller genomsnittligt 1:50—2 kr./Nte och driftkostnaderna ca 1:50 kr./Nte. Administration och drift betinga således tillsammans 3—3:50 kr./Nte. Dessa siffror gälla exempelvis för vattenfallsverkets detaljdistribution. Med utgångspunkt från nämnda normalvärden bör sålunda ett självständigt distributionsföretag, under förutsättning att det med hänsyn till de krav man numera måste uppställa skall kunna skötas sakkunnigt och rationellt utan att tarifferna därför skola behöva vara onormalt höga, omfatta ungefärligen minst 12 000—17 000 normaltariff enheter. Detta motsvarar omkring 328

Tabell k. Beräknad årskostnad för administration självständigt distributionsförelag av rationell

och drift vid ett minimistorlek Kronor per år

Löner och arvoden samt traktamenten i normal omfattning för företagsledare, montör och hjälppersonal, att hänföras till administration eller drift Kostnader för kontor jämte möbler, kontorsmaskiner, telefon, porto etc. samt försäkringar och diverse Kostnader för bil (till hälften för driftändamål) jämte körning för normal drift Diverse materiel för driften Summa

30 000—35 000 5 000— 7 000 3 000— 4 000 2 000— 4 000 40 000—50 000

1 600—2 100 förbrukare eller (med 3,5 personer per förbrukare, vilken siffra ungefär gäller för landsbygden) 6 000—7 000 personer. Det kan naturligtvis i detta sammanhang framhållas alt två eller flera mindre företag kunna gemensamt anställa en tjänsteman, såsom den tekniske ledaren, och på så sätt säkra en rationell skötsel. Erfarenheten visar emellertid att dylik samordning mera sällan är fullt lämplig och det bör därför räknas som undantagsfall då verksamheten för framtiden ordnas på detta sätt. Ovanstående uppskattningar ta endast hänsyn till företagens detalj distribution. Utöver denna kan emellertid ett företag av den storlek, som det här blir fråga om, ha en betydande försäljning av kraft vid högspänning till mindre industrier etc. Sådan kraftförsäljning förbättrar givetvis de ekonomiska förutsättningarna för distributionsföretagets verksamhet och möjliggör därför en sänkning av gränsvärdena för den rationella minimistorleken. Någon större inverkan på gränsdragningen kan återförsäljningen av högspänningskraft dock icke ha med tanke på den nu normala tariffsättningen. Någon justering av gränsvärdena med hänsyn härtill göres icke, bl. a. också av den anledningen att en del av kostnadssiffrorna i tabell 4 möjligen skulle behöva justeras uppåt. I en i det följande (kap. 18, s. 354) närmare behandlad undersökning av personalbehov och kostnader vid vattenfallsverkets respektive ett större antal distributionsföreningars detaljdistribution konstateras sjunkande omkostnader för föreningarna vid stigande förbrukarantal så långt upp som undersökningen sträcker sig, dvs. 800 förbrukare per företag eller ungefär 6 000 normaltariffenheter per företag. Att denna speciella undersökning är begränsad till jämförelsevis små företag sammanhänger med den rådande storleksfördelningen av återför sälj ande landsbygdsföretag. Större lokala distributionsföretag finnas, såväl inom vattenfallsverkets områden som i andra delar av landet, men de äro som nämnts f. n. förhållandevis ovanliga. 329

görelse för detta alternativ jämte de fördelar och nackdelar, som kunna tänkas sammanhänga därmed, lämnas därför i efterföljande kap. 18. Därefter lämnas en mera ingående redogörelse för det alternativ till elkraftförsörjningens rationalisering, som enligt elkraftutredningen är att förorda på nuvarande utvecklingsstadium, jämte utredningens förslag i skilda avseenden.

Kap. 18. Elkraftförsörjningens rationalisering genom förstatligande Förstatligandets

tänkbara

omfattning

I föregående kapitel har anförts, att en av de tänkbara vägarna för att uppnå en rationell elkraftförsörjning i vårt land är att i större eller mindre utsträckning förstatliga den del av verksamheten, som f. n. icke är i statlig ägo. Genom ett totalförstatligande skulle principiellt den rationalisering kunna vinnas, som sammanhänger med att produktionen och distributionen av elkraft samlas under en enhetlig ledning. Härigenom skulle teoretiskt förutsättningar kunna skapas för ett ändamålsenligt utnyttjande av landets krafttillgångar, för ett planmässigt fortsatt utbyggande av produktions-, överförings- och distributionsanläggningar samt för ett sakkunnigt och rationellt handhavande av hela kraftförsörjningen. Pris och övriga villkor för elkraftens tillhandahållande skulle kunna avvägas efter fullt enhetliga grunder. Genom att förstatliga endast de delar av kraftförsörjningsapparaten, där allvarliga brister av någon form nu råda, skulle eventuellt dessa brister kunna avhjälpas även med begränsade ingrepp i nu rådande organisatoriska förhållanden. Genom kommunalisering av vissa delar av distributionsapparaten skulle kanske vissa med ett förstatligande jämförbara fördelar kunna uppnås samtidigt som de med ett förstatligande förenade nackdelarna åtminstone delvis skulle kunna undvikas. Det ligger i sakens natur att fördelarna för kraftförsörjningen som sådan av ett förstatligande helt kunna uppnås endast under förutsättning att förstatligandet blir allomfattande. Villkoret för ett förstatligande synes emellertid böra vara att de fördelar för det allmänna, som vinnes genom en enhetlig kraftförsörjning, skola avsevärt överväga de skadeverkningar, som förstatligandet kan tillskynda, förutom elkraftförsörjningen själv, även andra intressen. Vid utformandet av ett förslag, som i princip avser att överföra kraftförsörjningen till staten, måste man därför taga hänsyn jämväl till ett flertal viktiga motstående intressen av allmän, kommunal eller enskild art. En del begränsningar måste även göras för att förstatligandet skall bli praktiskt genomförbart. Härvid kommer hänsynen till industrins kraftförsörjning och städernas eldistribution närmast i åtanke. Åtskilliga industrier med egen kraftförsörjning äro mer eller mindre beroende av den möjlighet, som den egna kraftkällan innebär för dem att erhålla kraft till särskilt låg kostnad. Den ändring i dessa förhållanden, som kan tänkas inträda vid ett förstatligande av kraftförsörjningen, skulle kunna försämra industriernas konkurrensförmåga. En industri som utbyggt 333

ersättning för de inlösta anläggningarna — tillförsäkrar vederbörande industrier kraft för industriernas framtida behov på skäliga villkor samt å andra sidan att de industrier, som få behålla sina kraftstationer och överföringslinjer, där så erfordras i överenskommelser förbinda sig att tillhandahålla kraft till det allmänna nätet enligt särskilda grunder. Ett av de viktigaste motiven för ett förstatligande av kraftdistribulionen inom städer och andra tätorter är, att man därigenom skulle få möjlighet att genomföra en långtgående prisutjämning. Å andra sidan kunna starka skäl anföras för att kraftförsörjningen i åtminstone de större och medelstora städerna undantages från förstatligandet. Som framgår av kap. 10 sker distributionen av elektrisk energi inom städerna till största delen genom kommunala elverk. I de fall då stadsdistributionen handhas av aktiebolag ha vederbörande städer normalt genom koncessionsavtal tillförsäkrat sig bl. a. kontroll över tillämpade tariffer och anslutningsvillkor. I regel ha dessa städer även betingat sig en s. k. koncessionsavgift samt förbehållit sig rätt till inlösen av distributionsanläggningen enligt vissa grunder vid koncessionstidens utgång. Erfarenheterna av stadsföretagens verksamhet äro goda. Dessa företag äro genomgående välskötta och brister av den art, som påtalats beträffande landsbygdsföretagen, förekomma knappast. Sedan gammalt har distributionen av elektrisk energi, på samma sätt som distributionen av vatten och gas, för tätorternas vidkommande betraktats såsom en kommunal angelägenhet. Uttalanden i denna riktning ha också gjorts av 1946 års kommunallagskommitté. På grund härav torde det från städernas sida hävdas att ett förstatligande av tätortselverken skulle innebära ett intrång i den kommunala självstyrelseprincipen, som icke kan motiveras med några motsvarande fördelar för kommunerna själva. Vissa nackdelar, speciellt för de större och medelstora städerna, skulle däremot otvivelaktigt uppstå och väga emot de fördelar ur rikssynpunkt, som förstatligandet skulle medföra. En av ovannämnda nackdelar ligger däri att ett nytt organ, som icke dirigeras av kommunen, skulle bli inkopplat på frågan om disponerandet av de begränsade utrymmena för ledningar m. m. på och under gatorna samt arbetena med dessa. En annan komplikation skulle skötseln av exempelvis gatubelysningsanläggningarna utgöra, då man i många fall skulle behöva räkna med att dessa ändock sköttes i kommunal regi. Åtminstone större och medelstora städer skulle behöva en egen elektrisk avdelning vid sidan om det i staden verksamma statliga distributionsföretaget. En dylik avdelning skulle erfordras även för planering och utförande av andra stadens interna elektriska anläggningar av olika slag, vilka arbeten nu handhas av respektive elverk. För städer med gasverk skulle ett förstatligande av eldistributionen medföra speciella problem. För att dubbelinvesteringar skola undvikas är det 336

önskvärt att i dessa städer gas- och eldistributionen intimt samordnas, vilket bäst sker om distributionen av de båda energislagen handhas av samma organ. Ett förstatligande av elverksrörelsen skulle försvåra en samordning och det kan befaras att en ohämmad konkurrens skulle göra gasverkens ställning ohållbar och framtvinga desammas nedläggande, vilket ofta kunde innebära en olämplig kapitalförstöring. Ett särskilt problem erbjuda vidare de värmekraftverk, kombinerade med värmedistribution, som numera byggas eller planeras i ett flertal städer och som i framtiden torde bli allt vanligare. I likhet med vad som förut anförts beträffande industriernas mottrycksanläggningar böra dessa verk under alla förhållanden undantagas från förstatligande. Ju mindre en stad är desto mindre bli emellertid de här påtalade olägenheterna. Beträffande mindre städer såväl som köpingar och andra tätorter kan det tvärtom ur rationaliseringssynpunkt anses som naturligt och i vissa fall nödvändigt att desamma få ingå i en med den omgivande landsbygden samordnad kraftförsörjning. Att draga gränsen mellan de städer, som borde undantagas vid ett förstatligande, och övriga tätorter kommer av självklara skäl att ställa sig mycket svårt och bör, i händelse av beslut om förstatligande, göras först efter speciell utredning. Elkraftutredningen har sålunda icke intagit någon ståndpunkt i fråga om denna gränsdragning. I det följande har emellertid utredningen, närmast som en arbetshypotes för kostnadsberäkningen, räknat med att städer, som den 1 januari 1954 hade minst 10 000 invånare, skulle undantagas från förstatligande enligt detta alternativ. Städer under detta invånarantal ävensom samtliga köpingar och municipalsamhällen skulle däremot enligt denna arbetshypotes inbegripas i förstatligandet, oavsett att i undantagsfall orter av dessa båda senare samhällstyper hade mera än 10 000 invånare. Beträffande de utanför vederbörande stad belägna, stadsdistributionen tillhöriga kraftstationerna jämte tillförselledningar föreligga icke samma skäl till principiellt undantagande från ett förstatligande, som ovan anförts beträffande industriernas motsvarande anläggningar. Vad här har sagts om stadsdistributionens undantagande från ett förstatligande bör kunna gälla jämväl då distributionen handhas av ett icke-kommunalt företag. Det synes naturligt att ett förstatligande bör omfatta även outbyggd vattenkraft, i den mån vattenkraften tillhör kraftföretag, som i sin helhet inlösas. Även sådan outbyggd vattenkraft bör i princip förstatligas, som tillhör industriföretag och som uppenbart ej är avsedd att trygga industrins framtida kraftbehov eller som ligger så i förhållande till industrianläggningarna, att överföringsledningarna skäligen böra ingå i det allmänna nätet. I fråga om statens rätt att inlösa outnyttjade vattenfall gälla expropriationsbestämmelserna i 1 kap. 14 § vattenlagen. Staten bör å andra sidan 337

vara skyldig att på begäran inlösa sådant vattenfall, som till följd av förstatligandet icke kan nyttiggöras av ägaren. Vid ett förstatligande av en kraftanläggning skall staten vidare vara skyldig att utge ersättning för de andelar i förefintliga regleringsföretag, som kraftföretaget innehar såsom ägare av kraftanläggningen. Enär kraftstationer med lägre effekt än 100 kW sakna egentlig betydelse för den allmänna kraftförsörjningen, torde sådana småkraftverk principiellt böra undantagas från förstatligande. Givet är dock, att sådan småkraftstation måste övertagas eller i varje fall ersättning utges för den, om tillhörande distributionsanläggningar förstatligas och kraftstationen därigenom blir onyttig för ägaren. Sammanfattar man de ovan framlagda synpunkterna finner man, att vid ett praktiskt maximalt förstatligande av landets kraftförsörjning undantag i princip bör göras för a) outnyttjade strömfall utan aktuell betydelse för kraftförsörjningen ävensom kraftstationer med mindre effekt än 100 kW, därest icke ägaren påfordrar inlösen och fallet respektive kraftstationen ej kan av honom utnyttjas på grund av omständigheter, föranledda av förstatligandet; b) industri tillhörig värmekraftstation; c) industri tillhörig vattenkraftstation, vattenregleringsmagasin eller överförings- och distributionsanläggning, som helt nyttjas för industriföretagets eget eller dess anställdas behov och som icke av särskilda skäl bör ingå i det allmänna kraftnätet; d) i fråga om städer -— exempelvis de som den 1 januari 1954 hade över 10 000 invånare — stadsdistributionen tillhöriga, inom stadens område belägna kraftstationer, överförings- och distributionsanläggningar. (Gränsdragningen 10 000 är enligt ovan att betrakta som en arbetshypotes.) I den mån genomförda undersökningar i de särskilda fallen visa, att de med förstatligandet åsyftade fördelarna ändock i allt väsentligt kunna vinnas eller att fördelarna icke stå i rimlig proportion till nackdelarna för andra intressen, bör förstatligandet kunna ytterligare inskränkas såväl i fråga om industrins som kommunernas elkraftförsörjning.

Allmänna

synpunkter

på ett förstatligandes

för- och

nackdelar

I följande avsnitt skola en del argument, som från teknisk, ekonomisk eller rättslig synpunkt kunna ha intresse vid förstatligandefrågans bedömande, framläggas och i någon mån diskuteras. Utan något närmare studium av frågan hur ett förstatligande av tidigare angiven omfattning rent organisatoriskt borde ordnas torde det kunna sägas, att ett dylikt förenhetligande borde kunna medföra betydande fördelar 338

ur driftteknisk synpunkt. De olägenheter, som härledas ur försörjningsapparatens splittring på ett flertal olika företag med mycket skiftande teknisk standard komme därmed att bortfalla. En enhetlig ledning skulle göra det lättare bl. a. att tekniskt rationellt utforma kraftnätet samt förenkla formerna för samkörningen mellan olika kraftstationer och nätdelar. Vidare skulle frågan om ändamålsenlig utbyggnad av vattenkraften bli enhetligt bedömd och de understundom långvariga diskussionerna mellan olika fallägare rörande utbyggnad av gemensam fallsträcka bortfalla. Det nu erforderliga avräkningsarbetet skulle i huvudsak elimineras och kraftförsörjningen skulle överlag handhas på ett sakkunnigare sätt än som nu ofta är fallet, särskilt beträffande mindre enheter. Av väsentlig betydelse är vidare att ansvaret för att erforderliga rationaliseringsåtgärder bli genomförda då i första hand komme att vila på ett gemensamt organ (statens vattenfallsverk), som hade att hos statsmakterna göra framställning om för nyelektrifiering, rationalisering och modernisering av kraftanläggningarna behövliga medel. Därmed torde i princip bättre garanti vara vunnen för att önskvärda åtgärder också bli genomförda. Ett förstatligande av kraftförsörjningen skulle dessutom möjliggöra en rationalisering av det arbete för övervakning och kontroll, som nu utföres av olika statliga myndigheter och institutioner. Den drifttekniska rationalisering, som skulle kunna åstadkommas vid förstatligande, borde åtminstone teoretiskt sett medföra lägre driftkostnader. Häremot kan dock invändas, att förstatligandet torde medföra krav på högre — ofta alltför hög — och framför allt mellan olika orter mera utjämnad standard. Sannolikt skulle detta leda till ökade kostnader, varigenom de eventuella ekonomiska rationaliseringsvinsterna i praktiken skulle kunna utebli. Statsdriftens eventuella fördelar ur ekonomisk synvinkel skulle givetvis i hög grad bli beroende av statens kostnader för inlösen av enskilda och kommunala anläggningar. En ur social synvinkel väsentlig fördel av ett förstatligande skulle utgöras av möjligheten att tillämpa ett mera enhetligt tariff system och därmed åstadkomma en lämplig prisutjämning mellan tät- och glesbygder inom den förstatligade sektorn av kraftförsörjningen. Såsom argument mot förstatligande kan åberopas att den befrämjande konkurrens, som nu råder mellan olika kraftföretag, komme att upphöra till men för fortsatt teknisk utveckling inom elkraftförsörjningens område. Häremot kan invändas att någon ekonomisk konkurrens av större betydelse mellan olika kraftföretag knappast existerar i vårt land, beroende på att företagen praktiskt taget intaga en monopolställning vart inom sitt försörjningsområde. När man i detta sammanhang talar om konkurrens avses emellertid huvudsakligen sådan »ideell konkurrens», som företrädesvis råder på dels det tekniska, dels det taxemässiga området. Denna konkurrens h a r varit förestavad av de olika företagens önskan att var för sig åstadkom339

ma bättre och billigare drift samt en för utvecklingen gynnsam prissättning. Givet är att enskilda företag här ibland gått före och sålunda verkat främjande för utvecklingen även inom den statliga kraftförsörjningen. Under senare år torde dock vattenfallsverket i väsentliga avseenden ha innehaft ledningen i fråga om den tekniska utvecklingen av elkraftförsörjningen. Vattenfallsstyrelsens tariffer ha likaledes i stor utsträckning blivit normerande för övriga kraftföretag i landet. Kvar står emellertid att den rådande ideella konkurrensen mellan olika företag, som gör det möjligt att olika utvecklingslinjer praktiskt prövas, utgör en viktig utvecklingsbefrämjande faktor. Denna måste förlora i betydelse då — såsom blir fallet vid ett förstatligande — kraftförsörjningsproblemen bedömas enhetligt. Detta kan dessutom innebära risk för att oundvikliga felbedömningar kunna få vidsträckt verkan. Såsom ytterligare skäl mot förstatligande kan anföras att en inlösen av de enskilda företagen skulle komma att h å r t belasta statens budget och eventuellt även få vissa penningpolitiska återverkningar, vilka sidor av problemet elkraftutredningen emellertid icke anser sig böra gå in på. Ett enda statligt företag bleve därjämte stort och svårt att ekonomiskt sammanhålla och administrativt leda. Vidare kan framhållas att förstatligandet skulle innebära en centralisering av kraftförsörjningen, som måste betyda ett väsentligt intrång i den lokala självbestämmanderätten. Genom att detalj distributionen i stor omfattning alltsedan elektrifieringens genomförande bekostats och ombesörjts av befolkningen inom varje bygd genom kooperativa eller kommunala företag har den lokala självbestämmanderätten i detalj distributionsfrågor vunnit hävd inom stora delar av vårt land. Städer och liknande samhällen ha ju t. o. m. på grund av det s. k. gatumonopolet principiell ensamrätt till detaljdistribution inom det egna området, ett förhållande som elkraftutredningen dock icke anser bör bestå i oförändrad form. Jämväl den i rättspraxis och i förarbetena till 1948 års ändringar i kommunallagen fastslagna grundsatsen, att kommun är behörig att själv handha detaljdistributionen av elkraft inom sitt område, skulle kunna åberopas i varje fall som motiv för att den lokala självbestämmanderätten så långt det är möjligt bibehålles på detta område. Vid ett förstatligande kan knappast förväntas att särskilda lokala intressen och initiativ i elektrifieringsfrågor, som syfta till att gynna den allmänna utvecklingen inom en ort. kunna bli tillgodosedda på samma sätt, som då bestämmanderätten ligger hos ett lokalt organ. I fråga om kommuner med kommunala elverk torde det vidare göras gällande att det samhälleliga intresset rörande elkraftförsörjningen där redan är tillgodosett och att på detta område det lokala samhällsintresset även principiellt bör tillerkännas större vikt än riksintresset. Å andra sidan måste det beaktas att målet är en för landet i dess helhet rationellt ordnad elkraftförsörjning. För att uppnå 340

detta mål kan det bli nödvändigt att sätta de enskilda kommunernas intressen i andra hand, antingen rationaliseringen åstadkommes genom ett förstatligande eller genom andra åtgärder av begränsad räckvidd. Slutligen är att beakta de förut framhållna svårigheterna att i fråga om kommunala kraftföretag draga gränsen mellan de, som borde förstatligas, och de, som borde kvarstå i kommunal ägo, samt i fråga om vissa industriägda kraftföretag skilja av de delar av anläggningarna, som borde bli föremål för statsinlösen. Elkraftförsörjningens maximala

organisation

efter det

praktiskt

förstatligandet

Elkraftutredningen förutsätter att det efter ett förstatligande kommer att åvila statens vattenfallsverk att svara för den utökade statliga kraftförsörjningen och att detta i princip bör ordnas genom en utbyggnad av detta verks organisation. Av praktiska skäl kan det visa sig lämpligt att olika företag under en mer eller mindre begränsad tid bibehållas i oförändrad organisation och således utgöra av staten ägda och med vattenfallsverket samarbetande fristående kraftföretag. Då detta förhållande icke medför några speciella problem av organisatorisk art, lämnas det här utan beaktande. Förstatligandet skulle i första hand innebära en geografisk utvidgning av vattenfallsverkets arbetsområde. För detalj distributionen, som ju endast inom vissa mycket begränsade områden handhas direkt av verket, skulle denna utvidgning till att omfatta hela landet bli den relativt sett mest genomgripande. Utbyggnaden av verkets organisation bör kunna göras i direkt anknytning till den nuvarande organisationen och torde i princip, bortsett från den i huvudsak nyorganiserade detalj distributionen, icke behöva medföra några ändringar i nu rådande arbetsförhållanden. Den uppdelning av arbetet mellan styrelsens byråer och avdelningar samt lokala förvaltningar, som nu råder, bör i stort sett vara tillämplig även efter utökningen. Ett sammandrag av statens vattenfallsverks nu gällande organisationsplan återges i bild 21. Kraftförsörjningsverksamheten bedrives huvudsakligen vid till vattenfallsstyrelsen förlagda byråer och avdelningar samt sju kraftverksförvaltningar, av vilka de båda största i sin tur äro indelade i distrikt. Den ungefärliga utbredningen av kraftverkens distributionsområden framgår av bild 2 (s. 70). Det bör uppmärksammas att detalj distributionen även inom dessa »statliga» områden merendels, ehuru i varierande grad, handhas av återförsäljande detalj distributionsföretag. Genom förstatligandet erfordras dels ett antal nya lokalförvaltningar för de delar av landet, som ligga utanför verkets nuvarande verksamhetsområden — en justering av befintliga lokalförvaltningars gränser kan naturligtvis i samband därmed bli lämplig — dels en för hela verket genomarbetad, i huvudsak ny organisation för detaljdistributionen. 341

' w CO M •J

p

3 r

<

s j

<

O en M o c-*

n ra

11 O s

CO <xj

•

Ö El

& aM 3 ro H H H o

CO M

Q g 3 ra

i i •4

5 CO «*

s3

-ge s

E-* P* **4 co ^

^aQ

CO

å Q

- iH

o

da

< R H

co Ö q

&i

PN EH :-aJ

- • •

ra g 13

e-" « p

o EH

5 «

.

i

CO S

& ra E-i

s

E-"

HU ci (=)

%•••

öi/d 22. Statens vattenfallsverk,

plan över den huvudsakliga

organisationen

år 1953

Vad till en början beträffar verkets arbetsuppgifter utöver detalj distributionen böra dessa, under ovannämnda förutsättningar, för styrelsens del i stort sett endast innebära en mot ökningen i arbetsmängd svarande utökning av nuvarande byråer och avdelningar. För befintliga lokalförvaltningar nödvändiggöra dessa arbeten inga egentliga förändringar, medan de för de nybildade medföra behov av motsvarande organisation som vid de befintliga. Beträffande detalj distributionen synes, med hänsyn till verksamhetens art, ett rationellt handhavande förutsätta en tämligen långt driven decentralisering. Man torde därför kunna antaga att de ärenden rörande detaljdistributionen, som böra handläggas vid styrelsen, skulle inskränkas till dylika av principiell art, såsom vissa anslagsfrågor, upphandling, tekniska frågor rörande standardisering av nätkonstruktioner och materiel samt kommersiella frågor rörande tariffer etc. För detta ändamål erfordras i första hand en utökning av elektrobyggnadsbyrån och kommersiella byrån med var sin underavdelning för detalj distributionsfrågor. För lokalförvaltningarnas del nödvändiggör den utökade detalj distributionen däremot en tämligen vittgående organisatorisk komplettering. För att åstadkomma en ungefärlig bild av en ändamålsenlig organisation för en allmän statlig kraftförsörjning och för att göra det lättare att bedöma de ekonomiska förhållanden m. m., som skulle sammanhänga med ett förstatligande, har utredningen uppdragit åt kraftverksdirektören i statens vattenfallsverk Th Strand att såsom expert framlägga ett principförslag till den lokala förvaltningsorganisationen för den händelse ett förstatligande i angiven omfattning skulle bli aktuellt samt en beräkning av personalbehovet. Strand har med anledning härav framlagt en utredning, daterad maj 1952. Den i nämnda expertutlåtande uppskisserade organisationen anknyter direkt till den nuvarande statliga verksamheten och torde genom en långt gående decentralisering i mesta möjliga mån tillgodose kravet på smidighet och effektivitet. Beräkningen av personalbehovet torde i detta sammanhang vara av speciellt intresse. Strand uppskattar personalbehovet för de lokala förvaltningsorganen efter erforderlig omorganisation och upprustning av distributionsanläggningarna till drygt 12 000 anställda exklusive personal för nybyggnader eller för större om- och tillbyggnader. (Siffran baserar sig på 1950 års förhållanden). Den centrala delen av organisationen, vattenfallsstyrelsen, går Strand icke närmare in på men han framhåller att dess utökning från den nuvarande omfattningen under angivna förutsättningar beträffande arbetsuppdelning och befogenheter skulle bli relativt måttlig. Personalantalet vid vattenfallsverket var år 1950 omkring 8 500, varav 3 300 tjänstemän och 5 200 arbetare. Till den lokala förvaltningsorganisationen hörde i runt tal 1 500 tjänstemän och 1 800 arbetare eller tillsammans 3 300 anställda. Styrelsen hade 1 100 tjänstemän. Med en personalökning inom den lokala förvaltningsorganisationen i enlighet med Strands kalkyler, en 50 %-ig ökning av tjänste343

mannakåren inom styrelsen och en 100 %-ig ökning av den övriga personalen (som till stor del sysslar med större ny- och ombyggnadsarbeten avseende såväl produktions- som överförings- och distributionsanläggningar) skulle ett förstatligande i angiven omfattning och med utgångspunkt från 1950 års siffror medföra en utökning av vattenfallsverkets personal till i runda tal 12 000 + 1 700 + 8 300 eller 22 000 anställda. Det är emellertid att märka, att den del av personalen, som sysslar med ny- och ombyggnadsarbeten, varierar starkt. Den skulle efter ett förstatligande också bli mycket beroende av i vilken omfattning dylika arbeten skulle drivas i egen regi samt i vilken takt rationaliserings- och upprustningsarbetena skulle bedrivas. Ovanstående siffror avse endast att visa den ungefärliga storleken hos det statliga kraftföretaget. Sedan 1950 har vattenfallsverkets personal ökat väsentligt, mycket beroende på de stora nybyggnadsarbeten, som ha bedrivits under den senaste tiden. Den totala personalen uppgick i oktober 1953 till 4 600 tjänstemän och 7 100 arbetare eller tillsammans 11 700 anställda. Det hade självfallet varit av stort intresse att kunna jämföra ovannämnda siffror med storleken av den personal som f. n., med den nu rådande uppdelningen på större och mindre företag av statlig, kommunal och enskild karaktär, är sysselsatt inom motsvarande del av Sveriges elkraftförsörjning. Att ange storleken av denna personal med större noggrannhet torde emellertid vara praktiskt taget omöjligt. Detta beror främst på svårigheten att bestämma personalen inom de mindre och medelstora landsbygdsföretagen, där en väsentlig del av hithörande arbetsuppgifter utföras som förtroendeuppdrag eller av utomstående personer eller företag enligt varierande regler. Ett försök till uppskattning har emellertid gjorts med utgångspunkt från kommerskollegii industristalistik — omfattande företag med egen kraftkälla — samt elkraftutredningens material rörande de rena distributionsföretagen. Noggrannheten i beräkningen är av ovannämnda skäl icke sådan att någon siffra kan anges, men beräkningen ger ändock vid handen att personalbehovet efter ett förstatligande i den omfattning som här förutsatts knappast skulle överskrida behovet vid den uppdelning på flera företag, som nu råder. Då de genomsnittliga personalkostnaderna torde bli högre vid statsdrift än vid den enskilda driften inom särskilt de mindre företagen torde man emellertid kunna förutse en ökning av de totala personalkostnaderna genom ett förstatligande, vilken ökning dock borde kunna bli måttlig. I samband med den följande preliminära uppskattningen av kostnaderna för ett förstatligande göres en mera ingående bedömning rörande ändringarna i årskostnader för drift, underhåll och administration. Ytterligare en del synpunkter på personalbehovsfrågan framläggas i det sammanhanget. Det må understrykas att den här skisserade organisationen för en förstatligad allmän kraftförsörjning har beräknats under förutsättning av en allmän höjning av distributionsstandarden inom hela det berörda distributionsområdet till den nivå, som råder inom vattenfallsverkets nuvarande område. Detta medför därför en icke oväsentlig standardförbättring inom stora delar av Sveriges landsbygd. 344

Utöver ovanstående synpunkter bör även beaktas de förut antydda förändringar beträffande statliga myndigheter och institutioner, som ett förenhetligande av elkraftförsörjningen enligt detta alternativ kan ge anledning till. De organ som därvid åsyftas äro i första hand kommerskollegii elektriska byrå, statens elektriska inspektion, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström och elektrifieringsberedningen samt dessutom samarbetsorganet Centrala driftledningen. Vad kommerskollegii elektriska byrå beträffar är det uppenbart att dennas uppgifter skulle minskas efter ett förstatligande, bl. a. genom att arbetet med koncessionering av elektriska ledningar skulle reduceras och eventuellt handläggas direkt inom departementet. Även för elektriska inspektionen skulle ett förstatligande innebära en betydande ändring i arbetsförhållandena, även om behovet av en statlig, central inspektionsmyndighet på detta område skulle bestå. Då det kvarvarande arbetet för denna myndighet kanske till största delen skulle inriktas på industriella anläggningar kan det ifrågasättas, att elektriska inspektionen helt borde överföras till yrkesinspektionen. Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, elektrifieringsberedningen samt Centrala driftledningen skulle sannolikt kunna slopas helt i samband med ett förstatligande, enär deras arbetsuppgifter då skulle försvinna eller automatiskt komma att handläggas inom vattenfallsverket.

Preliminär

uppskattning maximala

av kostnaderna

för det

praktiskt

förstatligandet

En noggrann bedömning av vad ett förstatligande innebär statsfinansiellt sett förutsätter vissa ingående och tämligen arbetskrävande undersökningar, varvid en god överblick över de kommunala och enskilda kraftföretagens ekonomiska förhållanden samt anläggningarnas tekniska beskaffenhet erfordras. Då ett förstatligande av elkraftproduktionen, -överföringen och -distributionen enligt direktiven för elkraftutredningen bör tillgripas endast i den mån så visar sig nödvändigt för att avhjälpa förekommande missförhållanden samt uppnå en rationellt ordnad kraftförsörjning, synes det, med hänvisning till vad som framhållits i kap. 17, s. 331, vara tillräckligt att h ä r endast i grova drag ange kostnaderna för ett förstatligande för att därmed ge en något klarare bakgrund till detta rationaliseringsalternativ. I följande sammanställning ha sålunda såväl de med ett förstatligande sammanhängande kostnaderna av engångsnatur — kostnader för statsförvärvet, för inlösningsproceduren samt för rationaliseringen och upprustningen av distributionsapparaten — som det årliga resultatet i ekonomiskt avseende av en statlig kraftförsörjning uppskattats enbart med ledning av allmänna bedömanden och summariska undersökningar. De angivna kostnaderna ha baserats på den år 1953 gällande prisnivån. 345

Kostnader för statsförvärv av icke-statliga kraftanläggningar En värdering i och för inlösen kan ske efter huvudsakligen två olika metoder. Antingen kan den baseras på det i anläggningarna investerade kapitalet, vilket på lämpligt sätt korrigeras med hänsyn till vid anläggningens utförande rådande penningvärde, ändamålsenlig utformning och underhåll m. m., eller också på den avkastning, som anläggningen lämnat respektive beräknas komma att lämna. I förra fallet kan man tala om ett »tekniskt värde» och i senare fallet om ett »affärsvärde». Som utgångspunkt för bedömande av lämplig värderingsnorm vid ett allmänt förstatligande av kraftförsörjningen synas bl. a. vissa lagbestämmelser med ersättningsregler ävensom en del synpunkter, som tidigare i andra sammanhang anlagts på närstående problem, kunna gälla. De bestämmelser m. nr., som elkraftutredningen närmast finner anledning att åberopa, äro följande. a) Principerna för värdering av fastighet enligt 1917 års expropriationslag, b) vattenlagens bestämmelser om ersättning för strömfall som tages i anspråk av annan än ägaren, c) bestämmelser om kronans lösningsrätt beträffande strömfall m. m., d) kommunalskattelagens bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet, e) Svenska elverksföreningens handlingar 1946 nr 4, Anvisningar för bestämmande av en elektrisk distnbutionsanläggnings tekniska värde, samt f) 1936 års järnvägskommittés betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, SOU 1938:28. Sammanfattningsvis innebära ovan anförda bestämmelser eller uttalanden angående värdering av egendom i olika fall i huvudsak följande. En för expropriationsinstitutet grundläggande och typisk princip är att för ingreppet skall lämnas full ersättning, så att icke expropriationen för någon av dem, mot vilken den riktar sig, medför försämring av hans ekonomiska ställning. Enligt expropriationslagens värderingsregler, sådana dessa formulerades genom lagändring den 21 december 1949, skall löseskillingen för fastighet som exproprieras motsvara fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning. I förhållande till förut gällande lag, som endast stadgade att löseskillingen skulle motsvara fastighetens fulla värde, innebar detta icke någon principiell förändring. Avsikten med lagändringen i denna del var att genom mera preciserade värderingsnormer få till stånd en riktigare och mera likformig uppskattning och särskilt att nedbringa det övervärde, som tidigare ofta ingått i expropriationsersättningar. Där jämlikt vattenlagen någon medgives rätt att tillösa sig vattenfall m. m., gäller som huvudregel att ersättning för vattenkraft, som bestämmes i pengar, beräknas till fulla värdet och hälften därutöver då fråga är om tillgodogjord vattenkraft eller icke tillgodogjord, som uppenbarligen är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning, och till fulla värdet utan förhöjning för icke tillgodogjord vattenkraft i övrigt (9 kap. 48 och 49 §§ vattenlagen). 346

Då kronan begagnar sig av sin lösningsrätt till strömfall med anläggningar och utmål enligt 4 kap. 9—12 §§ vattenlagen, vilken rätt inträder fyrtio år efter utbyggnaden och därefter vart fyrtionde år, skola expropriationslagens värderingsregler tillämpas. Vid taxering av vattenfallsfastighet tillämpas enligt anvisningarna till kommunalskattelagen anläggningskostnadsmetoden såsom huvudsaklig metod. Avkastningsmetoden anses icke kunna få nämnvärd praktisk användning (mom. 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen). Elverksföreningskommittén har utarbetat detaljerade regler för bestämningen av det s. k. inlösningstekniska värdet. Man anser att detta värde bör användas, när det i kontrakt eller dylikt talas om tekniskt värde utan närmare definition därav. Vidare definieras det s. k. brukbarhetstekniska värdet, som skiljer sig från det föregående värdebegreppet därigenom, att hänsyn tages till i vad mån den befintliga anläggningen är av modernt utförande och optimalt dimensionerad. Beträffande affärsvärdet anföres endast vissa principiella svårigheter att tillämpa detsamma när det gäller distributionsföretag. 1936 års järnvägskommitté föreslog i sitt betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet tillämpning av affärsvärdet för bestämmande av inlösningsbelopp vid eventuellt förstatligande av de enskilda järnvägarna. Därvid skulle affärsvärdet beräknas på basis av avkastningen under de 10 senast förflutna åren, dock med undantag för de två bästa och de två sämsta. Elkraftutredningen anser att de regler för värdering av olika slag av anläggningar, som här i korthet refererats, i viss mån kunna tjäna till ledning vid ett första bedömande av statens kostnader för kraftföretagens övertagande. Det kan nämnas att vattenfallsstyrelsen vid övertagande av distributionsföretag som regel tillämpar ett på visst sätt definierat brukbarhetstekniskt värde. Man anser att det som regel icke bör ifrågakomma att betala affärsvärden vid övertagande av distributionsföretag. Detta är naturligt, eftersom det i regel är distributionsföretagen själva som taga initiativ till ett överlåtande. Dock förekomma fall då det kan bli fråga om konkurrensköp, nämligen då det gäller att förhindra en irrationell utveckling av distributionssystemet. I dylika fall kan en jämkning av köpeskillingen bli nödvändig. I enstaka fall kan direkt vanskötsel föreligga, vilket framtvingar ett ingripande från vattenfallsstyrelsens sida till skydd för konsumenterna. Särskilt intresse för frågan om inlösningsregler vid förstatligande ha vidare de ovan refererade reglerna om kronans lösningsrätt beträffande strömfall med vattenverksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri samt personalbostäder och utmål. Nämnda regler kunna nämligen bli direkt tilllämpliga såvitt angår strömfall med ovannämnda anläggningar och utmål, om förstatligande sker vid utgången av en fyrtioårsperiod. Med hänsyn till att för starkströmsledningar i allmänhet gäller en bestämd koncessionstid, i regel fyrtio år, kan vidare en analog tillämpning av dessa inlösningsregler synas tillbörlig vid förstatligande av dylika ledningar, som kan ske i samband med koncessionstidens utgång. Bent allmänt måste man emellertid konstatera, att vissa för företagens värdering och inlösningsbeloppens bestämmande väsentliga förhållanden, 347

Tabell 5. Uppskattning av det tekniska värdet, årsskiftet 1953/1954, av samtliga anläggningar för produktion, överföring och distribution av elektrisk kraft (inklusive under byggnad varande anläggningar) Tekniskt värde, m i l j . kronor Kommunala Statens anoch enskilda läggn. anläggn.

Slag av anläggning

Anläggningar

för

Summa

kraftproduktion 1300 170 230 100

2 300 310 120 270

3 600 480 350 370

Summa

1 800

3 000

4 800

Stamlinje- och fördelningsnät Ecdningar Transformator- och kopplingsslationer ...

600 400

370 230

970 630

Summa

1 000

1 600

1 300 1400

1 300 1 500

Summa

2 700

2 800

Totalsumma omkring

2 900

6 300

9 200

Begleringsanläggningar Värmekraftstationer

Detal [distributionsnät Städer Landsbygd

såsom företagens kapitalanskaffning och räntabilitetsbetingelser, äro så varierande, att elkraftutredningen icke i detta sammanhang kan taga ställning till inlösningsreglernas utformning. I det fall förstatligande av elkraftförsörjningen skulle beslutas böra härmed sammanhängande problem närmare utredas och erforderliga inlösningsbestämmelser utarbetas. Som ett utgångsvärde vid bedömning av inlösningsbeloppet torde det tekniska värdet k u n n a läggas men det är uppenbart, att därutöver hänsyn måste tagas till affärsvärdet i den mån detta överstiger det tekniska värdet. En ungefärlig beräkning av tekniska värdet hos samtliga anläggningar för produktion, överföring och distribution av elektrisk kraft inom landet per den 1 januari 1954 har utförts av elkraftutredningen i samråd med vattenfallsstyrelsen, Svenska elverksföreningen och Svenska vattenkraftföreningen. Elektriska anläggningar på förbrukningsplatsen, vilka normalt höra till därvarande fastighet eller ägas av den enskilde kraftkonsumenten (t. ex. clinstallationer i bostäder, inomgårdsnät och husinstallationer på lantgårdar, transformatorer och ställverk för driften vid industrier etc.) ha icke medtagits och ej heller sådan utrustning, som användes inom kommunikationsväsendet. Det tekniska värde, som genom denna invente348

ring erhållits, motsvarar närmast det inlösningstekniska värdet enligt elverksföreningens definition. Besultatet av nämnda beräkning är upptaget i tabell 5. Som slutresultat har där erhållits ett sammanlagt belopp av 9 200 milj. kronor, varav för statens vattenfallsverk 2 900 milj. kronor och för enskilda och kommunala anläggningar 6 300 milj. kronor. Om anläggningar tillhörande industrier och städer med över 10 000 invånare undantagas i den omfattning som antytts i det föregående, torde det ovan beräknade beloppet för enskilda och kommunala anläggningar, som skulle beröras av inlösningen, minskas med omkring 3 500 milj. kronor. För distributionsanläggningar på landsbygden ha statsbidrag från anslaget till befrämjande av landsbygdens elektrifiering utgått med sammanlagt närmare 70 milj. kronor. Det angivna beloppet kan betraktas som en statlig nettoinvestering. Att vid statsinlösen avdrag skall ske för utgivna statsbidrag i den mån dessa icke skäligen kunna anses förbrukade synes naturligt, men avdragen härför kunna icke uppgå till mera än några tiotal milj. kronor och sakna därför betydelse vid denna bedömning. Ovannämnda bruttobelopp inkluderar icke den vid nämnda tidpunkt outbyggda vattenkraften. Denna utgjorde den 1 januari 1954 omkring 6,8 milj. naturkilowatt (nkW, varav i statens ägo omkring 3,2 och i enskild och kommunal ägo omkring 3,r> milj. nkW. Värdet av natureffekten uppskattas med hänsyn till krafttillgångarnas geografiska läge till i genomsnitt iSO k r / n k \ V för de statliga och 100 k r / n k W för de icke-statliga outbyggda krafttillgångarna, räknat för utbyggnadsmoget fall. Med hänsyn till det antal är, som kan beräknas förflyta innan fallen komma att utbyggas, j ä m k a s fallvärdet till hälften. Totala värdet av den icke utbyggda vattenkraften uppskattas alltså till omkring 130 milj. kronor för statens del och 180 milj. kronor för de icke-statliga fallägarnas del. Med här angivna avdrag för anläggningar tillhörande industrier och städer och med tillägg av värdet för den outbyggda vattenkraft, som icke är i statens ägo, utgör det tekniska värdet av de anläggningar och den outbyggda vattenkraft, som i enlighet med detta alternativ skulle kunna förstatligas, i r u n t tal 3 000 milj. kronor, vilket belopp är hänfört till den 1 januari 1954. Vid en statsinlösen måste emellertid, som ovan framhållits, affärsvärdet antagas bli avgörande för de faktiska inlösningskostnaderna. Det resulterande affärsvärdet torde icke oväsentligt överstiga det tekniska värdet.

Kostnad för inlösningsproceduren Ett beslut om förstatligande av Sveriges kraftförsörjning kan utformas i huvudsak enligt två olika riktlinjer, nämligen antingen såsom ett principbeslut utan fastställande av inlösningstid eller såsom ett beslut, där det uttalas att förstatligandet i angiven omfattning skall ske vid viss bestämd tidpunkt. För det fall att beslut fattas i enlighet med förstnämnda alterna349

tivet synes statens övertagande av enskilda och kommunala företag böra ske vid i varje särskilt fall lämplig tidpunkt efter fria förhandlingar mellan statens representanter och vederbörande företag. Det är uppenbart att förstatligandets fullständiga genomförande härvid kommer att draga en avsevärd tid. Om beslut fattas i enlighet med sistnämnda alternativet erfordras till en början att allmänna riktlinjer för inlösningsförfarandet och löseskillingens bestämmande fastställas. Man kan förutsätta att inlösningsproceduren enligt detta alternativ blir av relativt kort varaktighet. Då förstatligandet innebär att icke-statliga delar av kraftförsörjningsapparaten överföras till statens vattenfallsverk är det naturligt, att det väsentliga arbetet med inlösningen för statens del bedrives vid detta verk. Arbetet, som i första hand består i värderingar, utredningar och förhandlingar, torde få bedrivas efter olika linjer beroende på de berörda företagens storlek och organisation. Arbetet för inlösen av de större företagen, såväl de rena kraftföretagen som de till inlösen bestämda delarna av industriernas kraftförvaltning samt stadsföretagen, beräknas sålunda få bedrivas centralt från vattenfallsstyrelsen, medan motsvarande arbete beträffande distributionsföreningar och andra medelstora och mindre distributionsföretag på landsbygden beräknas kunna bedrivas efter ungefär samma linjer, som hittills har skett vid vattenfallsverkets övertagande av distributionsföreningars verksamhet. Beträffande dessa landsbygdsföretag utföres sålunda det huvudsakliga arbetet för vattenfallsverkets del av vederbörande lokala organisation (kraftverksförvaltning eller underställd distriktsorganisation), medan det centrala arbetet vid vattenfallsstyrelsen inskränkes till övervakning, granskning och framförande till beslut. Statens kostnader för inlösningsproceduren torde med tillåtlig förenkling kunna uppdelas i dels kostnader för vattenfallsstyrelsens arbete för inlösen av huvudsakligen de större företagen, dels kostnader för det lokalt bedrivna arbetet för inlösen av medelstora och mindre företag. Börande inlösen av större kraft- eller distributionsföretag och till industrier och städer hörande anläggningar finnas knappast några direkta erfarenheter. Omfattningen av detta arbete, som skulle beröra ett förhållandevis litet antal företag, kommer sannolikt att variera avsevärt de olika företagen emellan och låter sig knappast beräknas på annat sätt än genom direkt undersökning av inlösningsförhållandena i varje särskilt fall. För att genomföra detta engångsarbete erfordras emellertid en tillfällig avdelning inom vattenfallsstyrelsen så sammansatt, att den tämligen självständigt kan omhändertaga uppgiften och handlägga flertalet därmed sammanhängande ärenden. Med en sammansättning av förslagsvis en tekniskt sakkunnig chef, ytterligare en tekniskt, en juridiskt och en ekonomiskt sakkunnig, tre utredningsingenjörer samt tre skrivbiträden skulle inlösningen av nämnda större företag måhända kunna genomföras under ca tio år. För fältarbetet skulle utöver ovannämnda personal erfordras en arbetskraft av va350

rierande storlek och sammansättning, som överslagsvis kan omräknas till tre erfarna ingenjörer under hela tiden. Lönekostnaderna för den tillfälliga organisationen skulle uppgå till i runt tal 250 000 kronor per år. Härtill kommer uppskattningsvis 150 % för kontorslokaler e t c , reseersättningar, sjukvård, pensioner m. m. samt biträde av styrelsens övriga avdelningar, varigenom vattenfallsverkets kostnad för inlosningsförfarandet beträffande dessa större företag skulle uppgå till ca 600 000 kronor per år eller totalt 6 milj. kronor. Inlösningen av medelstora och mindre distributionsföretag på landsbygden beräknas enligt ovan kunna ske i huvudsak enligt samma principer, som hittills tillämpats av vattenfallsverket. Med ledning av vunna erfarenheter kunna verkets kostnader härför bedömas till i genomsnitt 4 kr/Nte, under förutsättning att verket har lokal representation inom berörda landsdelar. För att möjliggöra en rationell inlösen av de medelstora och mindre företagen i hela landet fordras sålunda, att staten före inlösningen av de återförsäljande distributionsföretag, som nu erhålla råkraft från ickestatliga företag, övertagit verksamheten hos dessa råkraftförsäljande företag. Antalet medelstora och mindre distributionsföretag, för vilka ovanstående specifika kostnad för inlösningsförfarandet med grov approximation skulle kunna anses gälla, uppgår till ca 2 700 med ett totalt tariffenhetstal av ca 4 milj. Nte. Kostnaden för inlösningsförfarandet skulle sålunda kunna uppgå till omkring 16 milj. kronor. Om den erforderliga inlösningstiden även här uppskattas till tio år, innebär detta en årlig kostnad under denna tid av i genomsnitt 1,6 milj. kronor. Totala kostnaden för inlosningsförfarandet vid det praktiskt maximala förstatligandet skulle med ledning av ovanstående kunna bedömas till drygt 20 milj. kronor, dvs. till mindre än 1 % av det tekniska värdet av de av förstatligandet berörda anläggningarna. Med den enligt ovan antagna inlösningstiden tio år skulle den årliga kostnaden för inlösningsproceduren uppgå till drygt 2 milj. kronor. Det må framhållas att ovannämnda kostnader äro mycket grovt uppskattade. Det för förstatligandets genomförande erforderliga arbetet måste, som redan framhållits, bli i hög grad beroende av vilken form förstatligandebeslutet skulle få. Den som en arbetshypotes här antagna inlösningstiden tio år kunde eventuellt behöva utsträckas väsentligt, vilket då av naturliga skäl skulle medföra en höjning av de här uppskattade totala procedurkostnaderna.

Kostnader för rationalisering och upprustning av elkraftförsörjningen Det har tidigare påpekats att ett förstatligande av landets kraftförsörjning skulle möjliggöra en rationalisering av den sålunda förstatligade verksamheten och i samband därmed en upprustning av lokala distributionsnät, 351

vilka nu befinna sig i otillfredsställande skick. Det h a r även framhållits att ett förstatligande torde medföra krav på en relativt hög och framför allt mellan olika orter utjämnad standard. Då det är av intresse att få ett begrepp om vilken omfattning dessa rationaliserings- och upprustningsarbeten skulle få och vilka kostnader de skulle draga, göres här en grov uppskatning av desamma, delvis grundad på tidigare erfarenheter från vattenfallsverket. Att med större noggrannhet bedöma dessa frågor förutsätter dels en ingående kännedom om den nu rådande tekniska standarden hos produktions-, överförings- och distributionsanläggningarna, dels utarbetande av en plan för kraftförsörjningens omorganisation och det allmänna distributionsnätets utformning. Någon plan rörande övergången till den i det föregående framlagda kraftförsörj ningsorganisationen har icke utarbetats. Omorganisationen kommer att draga vissa engångskostnader, vilka i första hand utgöras av kostnadeiför personaloinflyttningar samt inredning av kontor och förråd in. fl. nya utrymmen inklusive erforderliga inventarier. Utöver ovanstående torde utgifter för löner eller understöd till övertalig personal under en övergångstid samt tillkomna pensionsåtaganden få hänföras till kostnaderna för rationaliseringen. Då ovannämnda kostnader äro svåra att utan närmare undersökning uppskatta men det oaktat synas vara av underordnad betydelse jämförda med de övriga rationaliserings- och upprustningskostnader, som skola behandlas i det följande — och vilka icke heller kunna annat än grovt uppskattas — torde det vara onödigt att för clen här aktuella bedömningen göra en närmare bestämning av desamma. I tekniskt avseende föreligger behov av rationalisering och upprustning först och främst inom detalj distributionsnäten. Det har tidigare påpekats att huvuddelen av de brister, som råda beträffande distributionen av elektrisk kraft inom stora delar av landsbygden, har sin grund i olämpliga distributionsenheter, dvs. ofta alltför små företag utan tillräcklig ekonomisk bärkraft och utan tillgång till erforderlig teknisk och ekonomisk sakkunskap. Även landslinje- och bygdenäten äro pä vissa håll utformade på ett med tanke på landet i sin helhet irrationellt sätt, ehuru näten i sin nuvarande utformning flerstädes kunna vara fullt motiverade med hänsyn till nuvarande distributionssystem. Dylika förhållanden förekomma främst inom landsdelar, där gränsdragningen mellan olika företags distributionsområden varit oklar. Behovet av enbart upprustning inom dessa nättyper för att erhålla godtagbar och enhetlig standard synes emellertid icke vara alltför stort, enär näten företrädesvis handhafts av större, välskötta företag. Fölstamlin jenätet föreligger inget behov av rationaliseringsändringar i nämnda avseende, då detta nät kan sägas vara av den karaktär att det, oberoende av ägoförhållandena, tjänar landet i sin helhet och sålunda redan givits en fullt rationell utformning. Ej heller för produktionsanläggningarna synes föreligga något större behov av ombyggnader i rationaliserings- och upp352

rustningssyfte enär man i detta sammanhang bör bortse från rationaliseringar, som kunna bli aktuella i samband med nyutbyggnad av vattenkraft eller ändrade regleringsförhållanden. Kostnaden för detalj distributionsnätens upprustning har tidigare grovt uppskattats till 400 milj. kronor, hänförd till nu rådande förhållanden, varvid förutsatts en standard på anläggningarna efter upprustningens genomförande överensstämmande med den, som råder inom vattenfallsverkets distribution (se s. 212). Härtill kominer emellertid kostnaderna för vissa tekniska rationaliseringsåtgärder även inom dessa nät — nya förbindelseledningar mellan skilda nätdelar etc. De totala kostnaderna för rationalisering och upprustning av den förenhetligade kraftförsörjningsapparaten kunna med ledning av det ovan sagda bedömas till minst 400 milj. kronor, hänförda till nu rådande förhållanden. Någon närmare bestämning av dessa kostnader anses icke erforderlig i detta sammanhang.

Förändring av kraftförsörjningens självkostnader Vid en bedömning av frågan huruvida en förstatligad kraftförsörjning kommer att ställa sig nationalekonomiskt gynnsam eller ogynnsam eller huruvida självkostnaden för den överförda kraften kommer att sjunka eller stiga, bör hänsyn tagas till såväl drift-, underhålls- och administrationskostnader som kapitalkostnader, dvs. ränte- och förnyelsekostnader. I det föregående ha omnämnts en del allmänna fördelar och nackdelar av ekonomisk art med hänsyn till drift, underhåll och administration, som väntas följa med ett förstatligande. På s. 344 har, på basis av ett expertutlåtande rörande den statliga kraftförsörjningens organisation och personalbehov, gjorts ett första bedömande rörande den sannolika ändringen i personalkostnader, vilket utmynnade i att, ehuru personalbehovet efter ett förstatligande i enlighet med detta alternativ sannolikt icke skulle behöva bli högre än under nuvarande förhållanden, en måttlig personalkostnadsökning dock skulle kunna förutses. I detta avsnitt skola de ekonomiska frågorna med hänsyn till det ovan sagda diskuteras något mera ingående, bl. a. med ledning av vissa utförda undersökningar rörande nu bedriven detalj distribution i enskild respektive statlig regi. Det kan vara lämpligt för den fortsatta diskussionen att uppdela kraftförsörjningsapparaten i två huvudgrupper. Till den första gruppen föras kraftproduktion, kraftöverföring på stamlinje-, landslinje- och bygdenät samt engroskraftleveranser till industrier, städer och distributionsföretag på landsbygden. På den andra gruppen faller då enbart detalj distributionen, varvid i enlighet med tidigare förda resonemang distributionsverksamheten inom städer över viss storleksgräns undantages. De kraftförsörjningsuppgifter, som förts till den första gruppen, äro så353 :>8

dana som normalt sedan gammalt omhänderhas av såväl statens vattenfallsverk som ett antal enskilda och kommunala storföretag. Erfarenheterna från denna verksamhet tyda icke på att några större förändringar i ekonomiskt avseende med hänsyn till drift, underhåll och administration skulle behöva uppkomma genom ett förstatligande av produktions- och överföringsanläggningarna. Den allmänna uppfattningen torde vara — och den är bestyrkt genom elkraftutredningens undersökningar — att denna verksamhet bedrivits av de olika företagen, dvs. i allmänhet storföretagen, på ett ekonomiskt oklanderligt sätt. Ehuru sålunda några större förändringar icke torde uppstå kunna dock, som redan påpekats, en del svårigheter vid ett allmänt förstatligande förutses vad beträffar den centrala ledningen av ett företag med den storlek, som det här skulle bli fråga om. När det gäller den lokala skötseln synes dock den tidigare omnämnda påbyggnaden med ett ökat antal tämligen självständiga förvaltningar av liknande karaktär som de nuvarande och tämligen vittgående befogenheter för de lokala förvaltningscheferna medge en lämplig lösning. Den detalj distribution, som bedrives i statens egen regi genom vattenfallsverket, har tidigare varit obetydlig i förhållande till den övriga verksamheten. Under det senaste decenniet har den emellertid utvidgats till att omfatta allt flera områden såväl i Norrland som i mellersta Sverige. Denna utvidgning har skett genom att vattenfallsverket övertagit enskilda distributionsföretag, där förhållandena av olika skäl gjort detta påkallat. Verkets nuvarande detalj distribution är därför uppdelad på ett relativt stort antal begränsade områden i skilda delar av landet, omfattande ca 7 % (år 1952) av totala antalet landsbygdskonsumenter, vartill kommer distributionen i några mindre städer. En mera ingående jämförelse med de enskilda storföretagens detaljdistribution torde icke ge något företräde från ekonomisk synpunkt sett för den ena eller den andra verksamhetsformen. I båda fallen föreligga genom distributionsverksamhetens omfattning förutsättningar för en rationell skötsel av densamma, vilka förutsättningar torde få anses ha blivit väl utnyttjade inom såväl den statliga som denna del av den enskilda distributionen. En jämförelse av kostnaderna vid å ena sidan statlig detalj distribution i stor skala och å andra sidan den detalj distribution, som bedrives av de små och medelstora distributionsföretagen på landsbygden, torde vara av särskilt intresse. Vissa speciella undersökningar i denna riktning ha gjorts för att dels söka bestämma skillnaden i personalbehov, dels jämföra kostnaderna för administration, drift och underhåll. Därvid har ett antal distributionsföreningar inom vattenfallsverkets verksamhetsområden undersökts och vidare ha motsvarande uppgifter framräknats för verkets egen nu bedrivna detalj distribution inom motsvarande områden. Det har vid denna undersökning konstaterats, att distributionskostnaderna per tariffenhet räknat för distributionsföreningarna äro till en viss del starkt beroende av förening354

arnas storlek. Speciellt för de minsta företagen kunna nämnda kostnader vara anmärkningsvärt höga, medan de av naturliga skäl för de något större företagen äro mindre beroende av olikheter i företagens storlek. Detta gäller såväl föreningarnas allmänna omkostnader som deras kostnader för arbetaravlöningar. Undersökningen visar sålunda att man bl. a. genom ett förstatligande borde kunna göra ekonomiska vinster genom den rationalisering, som möj liggöres genom sammanslagning till större driftenheter. När undersökningsmaterialet användes för en utvidgad ekonomisk jämförelse mellan föreningarnas detaljdistribution och den av statens vattenfallsverk direkt bedrivna detalj distributionen, är det svårt att draga några säkra slutsatser. Utgår man emellertid från medelvärdet för å ena sidan ett större antal föreningar representerande olika storlekar och å andra sidan vattenfallsverkets olika detaljdistributionsområden, vilka var för sig kunna vara av en motsvarande storlek, finner man att de totala omkostnaderna för distributionsföreningarnas del äro något lägre än vid den statliga detaljdistributionen. Skillnaden är dock icke större än att den tämligen väl motsvarar de traktamentskostnader, som förekomma vid vattenfallsverkets distributionsverksamhet men icke vid föreningarnas. När det gäller kostnaderna för enbart arbetaravlöningar synas dessa snarast vara något lägre vid den statliga detaljdistributionen. Detta beror på att man där genom rationellare drift kommit till ett lägre antal dagsverken per konsument och år. Det är att märka att vattenfallsverkets detalj distribution i denna jämförelse är geografiskt splittrad till ett större antal, relativt små områden, varigenom den fulla vinsten av rationell organisation och skötsel icke ernåtts. Med hänsyn härtill och då man vidare snart torde få räkna med att utvecklingen medför en höjning av föreningarnas kostnader såväl för administration genom ökade svårigheter att erhålla frivilliga, lågt avlönade krafter härför som för utfört arbete, t. ex. genom krav på traktamentsersättningar även inom föreningsdriften, synas distributionsföreningarnas kostnader för detaljdistributionen icke i någon högre grad kunna understiga motsvarande kostnader för staten efter ett förstatligande. Det bör vid en dylik jämförelse även beaktas att den statliga verksamheten oftast medför en icke oväsentlig förbättring av kraftförsörjningens allmänna standard. Som en slutsats torde kunna gälla att ett förstatligande, om man endast ser på kostnaderna för drift, underhåll och administration, icke borde medföra några nämnvärda ekonomiska vare sig fördelar eller nackdelar vad beträffar kraftförsörjningen i dess helhet. De fördelar, som kunna vinnas genom ett förstatligande av detalj distributionen, sammanhänga i främsta rummet med att den nu rådande splittringen på ett mycket stort antal, ofta mycket små distributionsföretag skulle upphöra. Genom ett förstatligande erhållas förutsättningar för en drift och skötsel i från ekonomisk synpunkt sett lämpligt stora enheter. Dylika ekonomiska vinster kunna självfallet uppnås även genom andra rationaliseringsåtgärder än förstatligande. 355

Möjligheterna att vid en förstatligad kraftförsörjning bibehålla nuvarande genomsnittliga elkraftpriser skulle med ledning av ovanstående kunna bedömas i huvudsak med hänsyn till kapitalkostnaderna, dvs. främst med beaktande av de investeringar, som föranledas av förstatligandet. Vad först investeringarna vid övertagandet beträffar är det uppenbart, att oförändrade självkostnader för elkraftens produktion och distribution och därmed oförändrade tariffer förutsätta, vid konstant penningvärde, inlösen efter anläggningarnas tekniska värde. Enär övertagandet uppenbarligen skulle komma att ske vid ett avsevärt lägre penningvärde än som genomsnittligt rått vid anläggningarnas tillkomst och som nuvarande tariffer till stor del få anses baserade på, medför kravet på förräntning höjning av elkraftprisct redan vid tillämpning av det tekniska värdet vid inlösningen. Härvidlag bortses från den förändrade beskattningen, vilken eventuellt skulle medföra en sänkning av kostnaderna efter förstatligandet men samtidigt ett inkomstbortfall för kommunerna. Härtill komma de kostnadsstegringar, som sammanhänga med upprustningen och rationaliseringen av distributionsapparaten. Beträffande de fortsatta årliga investeringarna är det å ena sidan möjligt att dessa kunna minska efter ett förenhetligande på grund av anläggningarnas rationellare handhavande och utnyttjande. Å andra sidan göra sig emellertid även här de ökade anspråken gällande, varför en viss total ökning i investeringar torde vara mest sannolik, även den bidragande till en prishöjning men samtidigt till en genomsnittlig standardförbättring. Det är emellertid klart att en del av de prishöjningar, som skulle bli nödvändiga efter ett förstatligande, kunna anses oundvikliga även vid bibehållande av nuvarande kraftförsörjningssystem eller vid rationaliseringar genom begränsade åtgärder inom det rådande systemets ram. Slutligen bör beaktas besparingarna beträffande verksamheten hos olika statliga myndigheter m. m., vilka vid nuvarande system ha uppgifter av främst övervakande art inom elkraftförsörjningen, men som efter ett förstatligande enligt detta huvudalternativ skulle kunna avvecklas helt eller delvis. Dessa besparingar äro emellertid i stor utsträckning enbart skenbara, enär många av hithörande arbetsuppgifter kvarstå även efter förenhetligandet ehuru de automatiskt överflyttas till vattenfallsverket.

Olika former

av begränsat

förstatligande

I det föregående har behandlats ett alternativ innebärande ett praktiskt maximalt förstatligande av Sveriges elkraftförsörjning. De undantag från helförstatligandet som därvid gjorts, dvs. eldistributionen i städer över angiven storlek samt delar av industriernas kraftförsörjning, ha ansetts nödvändiga av praktiska skäl och av hänsynen till viktiga kommunala och enskilda intressen. Undantagen ha varit av den karaktär, att de ej i högre 356

grad inverkat på möjligheterna att nå syftet med ett helförstatligande — bortsett från fullständig prisutjämning — nämligen att vinna största samhälleliga totalnytta genom att tillgodose kraftbehoven i landet på bästa sätt till lägsta kostnad och tillika åstadkomma en riktig avvägning av priset på elkraft för olika förbrukargrupper och förbrukningsändamål. Självfallet äro olika former av delförstatligande tänkbara, genom vilka man medelst begränsade åtgärder skulle kunna nå det väsentligaste av ovannämnda syfte. Ett dylikt delförstatligande kunde inskränkas till de delar av kraftförsörjningsapparaten, som äro behäftade med allvarliga brister. Det kunde alternativt gå ut på att endast tillförsäkra staten sådant inflytande på kraftförsörjningen över hela landet, att garantier vunnes för erforderliga förbättringar och upprätthållande av en välskött försörjning. Som delförstatligande med ovannämnda syfte kunde tänkas förstatligande av endast någon eller några av huvuddelarna inom elkraftförsörjningen — kraftproduktionen, fjärröverföringen och fördelningen respektive detaljdistributionen — eller eventuellt mindre delar av desamma. Tänkbart vore också praktiskt maximalt förstatligande av kraftförsörjningen inom vissa delar av landet eller förstatligande av det dominerande storföretaget inom respektive landsdel. Som ett alternativ, syftande till att överföra den praktiskt maximala delen av landets kraftförsörjning till allmän ägo, kan även tänkas en kombination av förstatligande och kommunalisering. I det följande skola en del närmast till hands liggande former för delförstatligande i någon mån diskuteras. Några ekonomiska bedömanden göras överhuvudtaget icke i detta sammanhang.

Förstatligande av enbart detaljdistributionen på egentliga landsbygden Om man vill begränsa förstatligandet till de delar av kraftförsörjningsapparaten, där uppenbara brister nu föreligga, synes det från vissa synpunkter sett ligga närmast till hands att föreslå förstatligande av enbart detaljdistributionen på egentliga landsbygden. Detta innebär sålunda att ortsnäten och de från dessa matade lågspänningsnäten, tillhöriga såväl större som mindre distributionsföretag med landsbygdsdistribution, skulle överföras till statens ägo. Kraftproduktionen, överföringen på stamlinje-, landslinje- och bygdenäten samt distributionen inom städer och andra större tätorter skulle i huvudsak lämnas oförändrad, dvs. i stor utsträckning handh a s av kommunala och enskilda företag. Även om genom ett förstatligande av enbart detalj distributionen på landsbygden möjligheter skulle skapas att komma till rätta med de nu mest besvärande problemen är det uppenbart, att det skulle bereda stora svårigheter att genomföra ett dylikt projekt och att, om så kunde ske, nya svårbemästrade problem skulle uppstå. Flertalet av de större detaljdistribuerande företagen äga överföringsnät av landslinje- och bygdekaraktär och i stor utsträckning även produktions357

anläggningar. De olika anläggningsdelarna utgöra för dessa företag vanligen kompletterande delar av företaget i sin helhet, oumbärliga för ett affärsmässigt handhavande och en rationell drift och skötsel av detsamma. Att överlämna detalj distributionen utan att samtidigt överlämna den övriga verksamheten för kraftproduktion och överföring skulle med hänsyn härtill och även av organisatoriska skäl för dessa företag som regel bereda stora olägenheter. Undantag kunna dock utgöras av bl. a. sådana industriföretag, där detalj distributionen är en biverksamhet. Med hänsyn till oundvikliga skadeersättningar skulle med säkerhet en inlösen till staten ställa sig förhållandevis dyrbar. Att på ett rationellt sätt bedriva detalj distribution inom områden, som vore isolerade från det egna överföringsnätet, skulle även för staten medföra avsevärda olägenheter. Båkraften skulle behöva transiteras över eller köpas från utomstående kraftföretag med därav följande avräkningsproblem och skötseln av anläggningarna skulle icke kunna ordnas lika rationellt och ekonomiskt, som då den samordnas med verksamheten på landslinje- och bygdenäten. Förstatligande av detalj distributionen inom dylika områden finge därigenom betraktas som mindre lämpligt, låt vara att man automatiskt kunde få en viss kontroll på den statliga verksamhetens ekonomi inom nämnda områden. Ovannämnda synpunkter gälla naturligtvis icke de mindre detalj distributionsföretag, som erhålla sin råkraft från statens vattenfallsverk. Förstatligande av dylika företag förekommer redan nu i viss omfattning och utgör ett led i vattenfallsverkets, liksom andra storföretags, av rationaliseringsskäl motiverade övertagande av återförsäljande, mindre bärkraftiga småföretag. Förstatligande av enbart kraftproduktionen, fjärröverföringen och fördelningen Vid sidan om förut behandlade alternativ av delförstatligande kan även ett förstatligande av enbart produktionen samt överföringen på stamlinje-, landslinje- och bygdenäten tänkas. Motivet för ett dylikt alternativ skulle vara, att endast de delar av kraftförsörjningsapparaten, vilka ha större betydelse ur rikssynpunkt, skulle tillföras staten, som härigenom skulle tillförsäkras ökat inflytande på kraftförsörjningen inom hela landet. Staten skulle då erhålla större möjlighet än nu att övervaka även detalj distributionens utveckling inom de landsdelar, som nu behärskas av enskilda storkraftföretag. För ett dylikt statligt inflytande kunde det eventuellt vara tillfyllest att staten handhade den mera betydelsefulla delen av fj ärröverföringen och sålunda övertoge de viktigare icke-statliga stamlinjerna och landslinjerna jämte därifrån matade transformatorstationer. Statens vattenfallsverk är för närvarande det dominerande storkraftföretaget inom större delen av mellersta Sverige samt inom stora delar av Norr358

land. Även inom dessa landsdelar handhas emellertid detalj distributionen - med undantag för bl. a. områden i övre Norrland — i huvudsak av kommunala (i städerna) samt enskilda distributionsföretag. I sin egenskap av råkraftleverantör kan vattenfallsverket, speciellt i tekniska frågor, utöva ett visst inflytande på dessa företag, särskilt landsbygdens distributionsföreningar. Även om detalj distributionsförhållandena enbart härigenom icke kunnat bli idealiska är det dock uppenbart att vattenfallsverkets inflytande på senare tid åstadkommit bättre förhållanden rörande landsbygdens elkraftförsörjning inom ovannämnda landsdelar än som råder inom stora delar av landet i övrigt. I likhet med vad som sagts i föregående avsnitt kan det emellertid konstateras, att möjligheterna att skilja kraftproduktionen och delar av kraftöverföringen från detaljdistributionen vid flertalet större detaljdistribuerande företag äro begränsade. Företagen skulle härigenom i många fall stympas på ett för den fortsatta verksamheten ödesdigert sätt. Kostnaderna för en dylik omorganisation skulle under alla förhållanden med hänsyn till oundvikliga skadeersättningar ställa sig förhållandevis höga. Givet är dock att dessa olägenheter skulle reduceras i samma mån som förstatligandeåtgärderna begränsades till lättare avskiljbara men för det statliga inflytandet betydelsefulla delar av stamlinje- och landslinjenäten.

Förstatligande företagsvis eller områdesvis De alternativ av partiellt förstatligande, som torde erbjuda minsta svårigheter vid det praktiska genomförandet samtidigt som huvudsyftet i stort sett skulle kunna uppnås, är förstatligande av vissa dominerande storkraftföretag eller, för att gå ett steg längre, praktiskt maximalt förstatligande inom vissa delar av landet. Motivet för den förstnämnda, mera begränsade åtgärden skulle vara att tillförsäkra staten önskvärt inflytande på detaljdistributionen inom de landsdelar, där kraftförsörjningen f. n. är mindre rationellt ordnad eller där förhållandena i övrigt oundgängligen påkalla åtgärder. Statens vattenfallsverk skulle därigenom utöka sitt arbetsområde geografiskt sett men bibehålla i huvudsak samma verksamhet som hittills. De återförsäljande mindre distributionsföretagen inom de nya områdena skulle beredas möjlighet till samma kundtjänst från vattenfallsverkets sida som nu åtnjutes av verkets kundföretag. Fördelen med detta alternativ framför de föregående är, att någon stympning av nuvarande företag ej behövde ske. De mera vittgående åtgärderna att i praktiskt maximal omfattning förstatliga kraftförsörjningen inom de delar av landet, där det för närvarande råder otillfredsställande förhållanden, kan sägas överensstämma med det i detta kapitel först behandlade alternativet, dock att takten här skulle göras helt beroende av förhållandena inom de olika kraftförsörjningsområdena. 359

Kombinerat

förstatligande

och

kommunalisering

En kombination av förstatligande och kommunalisering av Sveriges elkraftförsörjning skulle i princip gå ut på, att kraftproduktionen och fj ärröverföringen skulle omhänderhas av staten medan detalj distributionen skulle omhänderhas av vederbörande kommun, varigenom elkraftförsörjningen i sin helhet — dock med samma undantag rörande industriernas kraftförsörjning, som angivits tidigare— skulle övergå i allmän ägo. Börande kommunernas inflytande på elkraftförsörjningen och därmed sammanhängande problem, såsom den i 1902 års lag stadgade vetorätten mot framdragande av ledningar inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan e t c , önskvärdheten av ökat kommunalt inflytande på elkraftförsörjningen samt kommunernas allmänna lämplighet och kompetens att handha kraftdistributionen, hänvisas i detta sammanhang till kap. 12. Elkraftutredningens på s. 276 uttalade uppfattning, att varje kommun, så långt det är möjligt och förenligt med en från allmän synpunkt sett rationell utveckling av elkraftförsörjningen, bör tillförsäkras skäligt inflytande på den lokala distributionen inom kommunens område, skulle självfallet helt tillgodoses genom en kommunalisering av detalj distributionen. Även om vissa fördelar kunde vara att vinna genom ovannämnda kommunalisering står det emellertid klart, att ett dylikt alternativ även erbjuder en del speciella svårigheter. Det kan ifrågasättas om de särskilda kommunerna som regel vore lämpliga distributionsenheter för en rationellt ordnad detalj distribution. Kommunerna ha visserligen genom kommunsammanslagningen såväl geografiskt som befolkningsmässigt blivit så stora enheter, att de bättre än flertalet nuvarande småföretag skulle kunna organisera och driva en välordnad detaljdistribution. Å andra sidan är det emellertid klart, att distributionsområdena ur ekonomisk och teknisk synvinkel oftast borde vara ändå större och framför allt att i många fall starka hinder möta för att samordna gränserna dem emellan med kommungränserna. Gränserna för lämpliga distributionsområden äro nämligen i första hand beroende av, förutom de geografiska förhållandena och bebyggelsen, elförbrukningens karaktär och utbredning samt de råkraftmatande överföringslinjernas sträckning. De befintliga detalj distributionsnäten äro därigenom ej utformade så, att de i högre grad överensstämma med vare sig tidigare eller nu gällande kommungränser. Ett överförande av detaljdistributionen i kommunal ägo skulle med hänsyn härtill i många fall medföra irrationella ombyggnader av nuvarande distributionsnät, såvida icke överenskommelser mellan grannkommuner om leveranser inom ifrågavarande gränsområden träffades eller också angränsande kommuner samarbetade med varandra och bildade gemensamma distributionsorgan. Sistnämnda möjlighet, som kunde realiseras antingen genom bildande av kommunalförbund eller av aktiebolag med berörda kommuner som aktieägare, skulle sannolikt, med hänsyn till det förut sagda, från tek360

nisk och ekonomisk synpunkt vara att föredraga, enär de samgående kommunerna ofta gemensamt kunde utgöra lämpliga distributionsområden. Ett sådant alternativ för rationalisering av distributionsverksamheten i speciella fall bör givetvis icke underkännas under förutsättning bl. a. att de samgående kommunernas ekonomiska mellanhavanden kunde ordnas på tillfredsställande sätt. Till nackdelarna med ett kombinerat förstatligande och kommunalisering av elkraftförsörjningen enligt ovan får även räknas de praktiska svårigheterna vid genomförandet. Vid avvecklingen av ett större detalj distribuerande företag skulle olika delar av detsamma vid en och samma tidpunkt övertagas av staten respektive ett flertal kommuner. Samordningen härav torde i de enskilda fallen erbjuda en mängd svårigheter av olika slag och kan måhända ofta lösas endast på så sätt, att staten i första hand inlöser hela företaget för att därefter överlåta olika delar av detsamma till vederbörande kommuner.

Elkraftutredningens

bedömning

av

förstatligandefrågan

Några allmänna synpunkter på de för- och nackdelar, som ett förstatligande av elkraftförsörjningen kan tänkas leda till, ha redan behandlats i detta kapitel på sidorna 338—341 efter det att gränsdragningen för det praktiskt maximala förstatligandet blivit gjord i kapitlets första avsnitt. I de efterföljande avsnitten ha därefter förstatligandets organisatoriska och ekonomiska problem upptagits till en kortfattad behandling, varvid de betydelsefullaste konsekvenserna av ett förstatligande i större eller mindre omfattning ytterligare något ha diskuterats. Om ett förstatligande skulle bli aktuellt är det tämligen givet att det skulle ske genom en utvidgning av statens vattenfallsverk. Såväl det praktiskt maximala förstatligandet, sådant det har definierats på s. 338, som vissa former av begränsat förstatligande skulle organisatoriskt sett mycket väl kunna genomföras och skulle med säkerhet leda till en väsentlig förbättring av elkraftförsörjningen, där allvarligare brister nu råda, samt en utjämnad och överlag god distributionsstandard. Kostnaderna härför skulle emellertid bli högst betydande — främst beroende på de höga kostnader för statsförvärven, som man finge räkna med. Man finge sannolikt förutsätta avsevärda prishöjningar för den elektriska kraften inom landsbygdens huvuddel, även om den genom förstatligandet möjliggjorda prisutjamningen skulle medföra prissänkningar inom stora områden. Någon fullständig prisutjämning mellan tätort och glesbygd skulle ej heller det praktiskt maximala förstatligandet medföra, enär den ur kostnadssynpunkt gynnsamma stadsdistributionen även i det alternativet skulle till större delen lämnas utanför förstatligandet. Tvärtom skulle kostnadsökningen för landsbygdsdistributionen öka differensen mellan stad och landsbygd. 361

Enligt elkraftutredningens uppfattning äro flertalet av de fördelar, som skulle kunna vinnas genom ett förstatligande, av den art att de även kunna uppnås genom rationaliseringsåtgärder inom det nuvarande kraftförsörjningssystemets ram. De sammanhänga nämligen med distributionens omorganisation och bildandet av jämförelsevis stora, ekonomiskt bärkraftiga driftenheter med tillgång till erforderlig sakkunnig personal. Nackdelarna med förstatligandet äro dessutom av den art och storlek, att de måste få stort inflytande på frågans bedömande. Det finnes enligt elkraftutredningen ingen anledning att för den erforderliga rationaliseringen av kraftförsörjningen tillgripa ett vittgående förstatligande med bl. a. dess ekonomiska konsekvenser, så länge andra rationaliseringsmetoder finnas, som kunna leda till likvärdiga resultat i fråga om upphävandet av nu rådande brister. Det är emellertid givet att även de metoder för kraftförsörjningens rationalisering, som icke bygga på ett systematiskt förstatligande, i många fall kunna leda till att smärre distributionsföretag övertagas av statens vattenfallsverk, nämligen i de fall då detta visar sig vara den lämpligaste lösningen på de lokala rationaliseringsproblemen. Vid ett sådant övertagande bör verket endast betraktas som ett av de befintliga stora och välskötta distributionsföretagen. Det förtjänar att i detta sammanhang även beaktas, att ett förstatligande måste medföra ett icke oväsentligt inkomstbortfall genom minskade skatteinkomster för de kommuner, som nu erhålla skatt från de enskilda kraftföretagen.

Kap. 19. Elkraftförsörj ningens rationalisering genom andra åtgärder än förstatligande. Förslag Elkraftutredningen behandlar i detta kapitel det huvudalternativ till elkraftförsörj ningens rationalisering genom begränsade åtgärder inom det nuvarande systemets ram, vilket samtidigt utgör utredningens förslag i huvudfrågan. Enär detta huvudalternativ bygger på minsta möjliga ingrepp i nuvarande förhållanden har det ansetts lämpligt att inledningsvis belysa hittillsvarande och sannolika framtida utvecklingslinjer vid rådande system samt att därefter översiktligt redogöra för mål och medel för en begränsad statlig medverkan till en rationalisering. Efter en dylik behandling anföras några allmänna synpunkter på genomförandet av denna rationalisering, vars viktigaste led består i att åstadkomma lämpliga distributionsenheter. Bationaliseringen avser främst att genom erforderlig omorganisation bilda distributionsföretag, som ha möjligheter och nödiga resurser att i huvudsak på egen hand ombesörja en framtida fullgod elkraftförsörjning. I ett särskilt avsnitt redogöres i stora drag for de ökade anspråk, som böra ställas på dessa rationellt ordnade företag. Med ovannämnda underlag behandlas därefter frågan om vilken verksamhet staten bör utöva dels för elkraftförsörjningens rationalisering, dels också för upprätthållandet därefter av en rationellt ordnad elkraftförsörjning. Ett förslag till organisation för den statliga verksamheten framlägges. Dessutom lämnas en uppställning över kostnaderna under rationaliseringsperioden. Slutligen framföras en del synpunkter på frågan om finansieringen av den verksamhet, som sålunda har avhandlats. Med hänsyn till räckvidden av de förslag till ändringar i Sveriges elkraftförsörjning, som här framläggas, och den självklara nödvändigheten av en anpassning av de slutliga reglerna till de kompletterande synpunkter, som framkomma under den efterföljande bearbetningen av detta betänkande, har elkraftutredningen icke ansett det nödvändigt eller ens ändamålsenligt att i denna framställning gå alltför långt i detalj. Såväl de i detta kapitel lämnade redogörelserna för rationaliseringens genomförande och den statliga verksamheten som de framlagda författningsförslagen äro därför i viss mån att betrakta som principförslag. Behandlingen torde vara tillräckligt ingående för att möjliggöra ett ställningstagande i princip, varefter detaljarbetet utan svårighet bör kunna slutföras. 363

Hittillsvarande

och sannolika vid rådande

framtida

utvecklingslinjer

system

Den hittillsvarande utvecklingen på elkraftförsörjningens område har i stor utsträckning fått ske utan starkare ingrepp från statens sida i de enskilda företagens näringsfrihet. Frånsett vattenlagens bestämmelser om vattenkraftens tillgodogörande ha de statliga föreskrifternas främsta syfte varit att tillgodose kravet på säkerhet mot elektricitetens farliga verkningar. Vid tillkomsten av nya ledningar har vidare prövats, om än med stor återhållsamhet, behovet och planmässigheten av dessa. Beträffande de bestående företagens drift och ekonomiska förhållanden har statens reglerande verksamhet, bortsett från åtgärder ur säkerhetssynpunkt, i stort sett begränsats till att för vissa fall åstadkomma skälig prissättning, varvid vederbörlig hänsyn tagits till företagets självkostnader. Det nu rådande systemet, enligt vilket det allmännas intressen tillgodoses genom begränsningar av den enskildes rätt utan att denna rätt helt åsidosattes, kan i stora drag sägas vara kännetecknat av tävlan och samverkan mellan det privata, det kommunala och det statliga initiativet. Företag av olika organisation och storlek ha vuxit upp sida vid sida, varvid växlande metoder för kraftförsörjningens ordnande under skilda förutsättningar blivit prövade. Den omständigheten att Sverige ligger bland de främsta av världens länder i fråga om elektrifieringens nuvarande utbredning och standard synes utgöra belägg för, att detta system i stort sett varit fördelaktigt. Med hänsyn bl. a. härtill kan det vara av intresse att söka bedöma, huru den framtida utvecklingen i stora drag kan väntas te sig med bibehållande av nuvarande fria former. Om kraftförsörjningen, betraktad som näringsgren, skall ha möjlighet att under en fri utveckling bestå med sina olika organisationsformer fordras, att balans i ekonomiskt avseende råder mellan de skilda kraftföretagen. Om denna balans i väsentlig mån rubbas komma de svagare företagen att få allt större svårigheter att fortleva. Även om ekonomisk svaghet hos ett företag kan vara betingad av högst olikartade faktorer torde denna dock i allmänhet sammanhänga med att företaget är för litet. Småföretag, som icke ha möjlighet att utöva en god eltjänst med rimliga tariffer, komma därför så småningom enligt utvecklingens egna lagar att försvinna. Den ställning av monopolkaraktär, som distributionsföretagen i praktiken intaga, kan visserligen fördröja en sådan utveckling. Å andra sidan utgör dock det allmänhetens intresse, som får sitt uttryck i konsumenternas krav på likställighet mellan olika orter i fråga om god krafttillgång och låga priser, en naturlig drivkraft för utvecklingen mot större och mera rationella enheter. Det är exempelvis antagligt och har redan bestyrkts av den nuvarande utvecklingstendensen, att framläggandet av standardtariffer, som antagas och införas av de stora och ledande kraftföretagen, indirekt kan bidraga till en sådan utveckling, alldenstund vissa småföretag med svag ekonomi eller mindervärdiga 364

distributionsnät måste finna sig ur stånd att införa dessa tariffer med tilllämpning av avgifter, som stå i rimlig proportion till motsvarande avgifter på andra håll, och att företagsägarna därför så småningom, eventuellt efter konsumenternas påtryckningar, finna det praktiskt nödvändigt att företagen avvecklas som självständiga enheter. Statens reglerande inflytande, bl. a. genom säkerhetskontroll, behovsprövning och prisreglering, utgöra faktorer som kunna verka i samma riktning. Med dessa utgångspunkter finnes skäl antaga att den rådande tendensen skall fortsätta och sålunda de större och ekonomiskt starkare företagens sektor inom kraftförsörjningen successivt vidgas. Problemet skulle närmast kunna sägas vara hur snabb denna utveckling utan någon direkt påverkan utifrån skulle vara och hur stora de olägenheter skulle bli, som sammanhänga med ett bibehållande under längre eller kortare tid av otillfredsställande förhållanden eller en ytterligare, ehuru övergående, försämring av dessa. Vad särskilt beträffar statens andel i kraftförsörjningen kan bl. a. den nya lagstiftningen om expropriation av vattenkraft och uttalandet i 1946 års statsverksproposition att staten borde äga samtliga nya linjer med över 200 kV spänning väntas leda till en än mer dominerande ställning för staten när det gäller produktion och kraftöverföring. Statens direkta detaljdistribution torde komma att även i fortsättningen vidgas genom övertagandet av mindre distributionsföretag. För de enskilda storföretagens del kan som en följd av statens ökade inflytande och svårigheten att förvärva ytterligare vattenkraft en viss stagnation påräknas på produktionens och kraftöverföringens område. Däremot är det sannolikt att sektorn för storföretagens egen distributionsverksamhet kommer att vidgas genom fortsatt övertagande av småföretag. Den kommunala verksamheten på kraftförsörjningens område, som huvudsakligen gäller distribution inom städer och andra större tätorter, har en rättslig förmånsställning grundad på dels kommunernas beslutanderätt i fråga om ledningars framdragande inom publik mark, dels den rättsligt fastslagna principen att en kommuns elförsörjning anses som en angelägenhet, vilken kommunen är behörig att omhänderha. Efter den nya kommunindelningens genomförande kan ett ökat intresse även från landskommunernas sida att själva utöva distributionen möjligen förväntas. För de ekonomiska föreningarna och liknande distributionsföretag på landsbygden blir den framtida utvecklingen i hög grad beroende av å ena sidan deras funktionsduglighet med hänsyn till ekonomi och teknisk standard, sammanhängande bl. a. med vilken storlek företagen ha eller kunna få genom lokala sammanslagningar, och å andra sidan intresset av lokal självverksamhet i detalj distributionsfrågor. Om de här skisserade utvecklingstendenserna summeras kan i stort sett sannolikheten sägas tala för, att på produktionens och kraftöverföringens 365

område särskilt den statliga inflytelsesfären kommer att expandera samt att på detalj distributionens område en fortsatt tendens till utvidgning av de större kraftföretagens, inklusive statens, direktdistribution kommer att göra sig gällande, dock i högre eller lägre grad motverkad av de kommunala företagens intresse av lokal självbestämmanderätt liksom av smärre kooperativa och privata företags intresse av att behålla distributionsverksamheten och vidtaga nödiga åtgärder härför. Det bör tilläggas att möjligheten av sammanslagning mellan två eller flera småföretag inbördes till en större och mera rationell men likväl lokalt betonad enhet åtminstone hittills i praktiken sällan har utnyttjats. Det måste konstateras att en fri utveckling av detta slag, även om den förr eller senare kan leda till en i huvudsak tillfredsställande elkraftförsörjning, under en mellanperiod dock kommer att kännetecknas av mycket bristfälliga förhållanden framför allt inom landsbygdsdistributionen i stora delar av vårt land. Denna mellanperiod kommer med säkerhet att bli av sådan varaktighet och bristerna av sådan storlek, att det måste anses som i hög grad angeläget att genom särskilda åtgärder påskynda och påverka utvecklingen i önskvärd riktning.

Mål och medel vid statlig medverkan för utan förstatligande

rationalisering

Som framhållits i kap. 17 böra strävandena beträffande elkraftförsörjningens framtida ordnande åsyfta, att säkerställa en fortsatt gynnsam utveckling i fråga om kraftproduktionen och kraftens överföring till de lokala distributionsområdena samt att genomgående rationalisera distributionen. Den sistnämnda frågan är den utan jämförelse mest komplicerade och mest omfattande. Målet för en rationalisering av distributionen bör vara, att i möjligaste mån undanröja ifrågavarande hinder och samtidigt bevara de väsentliga värden, som ligga i det nuvarande systemet med såväl statliga och kommunala som privata företag i inbördes tävlan och samverkan. En grundorsak till de påvisade bristerna inom detalj distributionen på landsbygden — otillräcklig sakkunskap, undermåliga nät, olämpliga tariffer, alltför stora olikheter för konsumenterna osv. — är att ett stort antal distributionsföretag sakna förutsättningar för en självbärande verksamhet. Uppenbart är exempelvis att småföretag och glesbygdsföretag icke ha samma möjligheter som storföretag och tätortsföretag att med tillämpning av rimliga tariffer och utan ekonomiskt stöd utifrån bli ekonomiskt bärkraftiga. En viktig synpunkt vid rationaliseringssträvandena blir sålunda, att söka i möjligaste mån tillgodogöra sig stordriftens fördelar med bibehållande av det enskilda initiativet och den lokala självbestämmanderätten och att skapa bättre och mera likvärdiga förutsättningar för distributionsföretagen på 366

landsbygden och därmed utjämnade villkor för kraftens tillhandahållande till konsumenterna. De närmast till hands liggande medlen för staten att avhjälpa eller mildra bristerna inom elkraftförsörjningen vid nuvarande system äro, att författningsmässigt eller såsom särskilda koncessionsvillkor lämna ytterligare föreskrifter och villkor för rätten att bedriva eldistribution, att tillgodose behovet av sakkunnig rådgivning i elkraftfrågor, att främja eldistributionen genom ekonomiskt stöd i form av lån och bidrag i behövlig utsträckning ävensom att i erforderlig mån ombilda och förstärka "Öe statens organ, vilka ha överinseende över elkraftförsörjningen. När det gäller att komma till rätta med det problem, som ligger i landsbygdsdistributionens historiskt betingade splittring i en mängd irrationella småföretag, synes ingen annan lösning möjlig, bortsett från förstatligande, än att sammanföra dem inbördes eller med andra, större företag av enskild eller allmän karaktär. Som ett huvudalternativ till avhjälpande av nuvarande brister inom elkraftförsörj ningen genom begränsade åtgärder kan sålunda uppställas ett förslag, innefattande rationalisering i vidsträckt bemärkelse inom det nuvarande systemets ram genom vidgad statlig kontrollerande, reglerande, rådgivande och stödjande verksamhet i huvudsakligt syfte, förutom att garantera en fortsatt gynnsam utveckling beträffande elkraftens produktion och överföring till de lokala distributionsområdena, att organisatoriskt samordna distributionsföretagen till ekonomiskt bärkraftiga och jämväl i övrigt lämpliga enheter samt att vid behov underlätta tillkomsten och beståndet av rationella kraftförsörjningsanläggningar. För rationaliseringsuppgiftens handhavande har elkraftutredningen förutsatt ett särskilt statligt organ. De närmare motiven härför framgå av det följande. Ett ställningstagande till hur det statliga organet skall utformas till storlek och typ m. m. blir direkt beroende av hur lång rationaliseringsperioden skall tänkas bli. Med hänsyn till angelägenheten att åstadkomma tillfredsställande kraftförsörjningsförhållanden på landsbygden — bl. a. ur befolknings- och näringspolitiska synpunkter — är det önskvärt att de angivna målen realiseras så snart som möjligt. Om genomförandet av programmet utsträckes över en längre tid måste man räkna med att utvecklingen i många fall kan leda till organisatoriska förändringar, som icke äro till nytta för en framtida rationell utveckling med dess krav på översiktlig planering. Å andra sidan kan man av praktiska skäl icke forcera utförandet av rationaliseringsarbetet i alltför hög grad. En ökning av investeringarna måste begränsas till vad som kan anses möjligt med hänsyn till ekonomiska förhållanden och övriga trängande investeringsbehov, låt vara att en riktig elkraftförsörj ning är en av grundförutsättningarna för en sund ekonomisk utveckling. Utbildningen av yrkeskunniga montörer är även en fråga som i detta sammanhang får beaktas, likaså frågor som ha sammanhang med 367

tillgången till övrig arbetskraft samt materialförsörjningen. Med hänsyn till bosättningslokaliseringen, som bl. a. torde bli beroende av jordbruksplaneringen, synes en samverkan i tid och rum icke möta svårigheter. Vid ett övervägande av de på denna fråga inverkande faktorerna har elkraftutredningen funnit rimligt och möjligt att som arbetshypotes utgå från en rationaliseringsperiod av femton å tjugo år. Finansieringen av den statliga verksamheten för elkraftförsörjningens rationalisering och det erforderliga ekonomiska stödet för distributionsnätens upprustning kan enligt elkraftutredningens mening ordnas genom kraftförsörjningen själv (se mera härom i det följande). Distributionens

omorganisation

genom bildande

av

bärkraftiga

distributionsföretag En grundläggande förutsättning för att — vid ett alternativ med bibehållande i princip av det nuvarande systemet — detalj distributionen av elkraft på landsbygden allestädes skall bli välordnad är, såsom förut framhållits, att de lokala distributionsföretagen äga en för rationell drift lämplig storlek. Saneringsåtgärderna böra därför syfta till att ersätta förefintliga irrationella småföretag med lämpliga, större enheter. I kap. 17 har redan framlagts synpunkter på vilken minsta storlek hos de självständiga distributionsenheterna som man därvid bör sträva efter. Det har framhållits att denna minimistorlek under normala förutsättningar bör kunna sättas till i runt tal 15 000 normaltariff enheter, motsvarande omkring 2 000 förbrukare eller ett geografiskt område med omkring 7 000 invånare, men det har också nämnts att dessa siffror endast kunna utgöra grova riktvärden och att hänsynen till de lokala förhållandena kunna föranleda, att man i olika fall bör räkna med högst betydande avvikelser från nämnda riktvärden. Det är emellertid uppenbart att en omorganisation efter denna huvudregel kommer att få en mycket stor räckvidd för landsbygdsdistributionen, i det att praktiskt taget alla distributionsföretag måste bli berörda, flertalet på så sätt att de måste upphöra och ingå i befintliga eller nybildade större enheter, de övriga — i viss mån även tätortsföretag — i stor utsträckning därigenom att de på ena eller andra sättet måste medverka i omorganisationen av kringliggande företag. Det genomsnittliga antalet förbrukare per företag, som handhar detaljdistribution på landsbygden, är f. n. ungefär 330. Enbart med en höjning av den genomsnittliga företagsstorleken till 2 000 förbrukare per företag skulle antalet företag reduceras från nuvarande ca 2 750 till ca 4o0. Självfallet kan det uppställda målet icke nås endast genom en omorganisation av småföretagen utan denna måste i allmänhet förknippas med upprustning av näten, ändrad taxepolitik osv. Närmast behandlas i det följande frågan om den organisatoriska samordningen av småföretagen. 368

Riktlinjer för omorganisationen Ett flertal alternativa principlösningar kunna ifrågakomma vid en rationalisering genom samordning av distributionsföretag. Man kan tänka sig att sådana företag, som vid prövning från fall till fall befinnas med hänsyn till förbrukarantal, årsomsättning, tekniska och ekonomiska förhållanden, utvecklingsmöjligheter m. m. icke äga förutsättningar för ändamålsenlig verksamhet vid normal detaljprisnivå, inlösas och att distributionen övertages 1) av de ledande storföretagen, vart inom sitt försörjningsområde, 2) av vederbörande kommuner eller av kommunala samorganisationer eller 3) av annat lämpligt förefintligt eller för ändamålet bildat företag av mer eller mindre lokal karaktär. Ur rent teknisk-ekonomisk synvinkel skulle man otvivelaktigt böra eftersträva mycket stora företag. Av de angivna alternativen vore med denna utgångspunkt det förstnämnda att föredraga. Åtskilliga skäl, som tidigare delvis åberopats såsom argument mot förstatligande, tala dock för att enheter av mera begränsad storlek böra så långt det är möjligt eftersträvas, bl. a. önskvärdheten av lokal medverkan, ansvarstagande och självbestämmanderätt i detalj distributionsfrågor. Härtill kommer synpunkten att man icke onödigtvis bör göra ingripanden i bestående förhållanden. Som ett argument mot det andra alternativet, innebärande en generell kommunalisering av landsbygdsdistributionen, kunna tekniska svårigheter åberopas, alldenstund de befintliga detaljdistributionsnäten oftast sträcka sig över kommungränserna. Det tredje alternativet, som närmast åsyftar att sammanföra flera småföretag inbördes till enheter av lokal karaktär, synes sålunda vara det i princip mest naturliga. Möjligt är givetvis att allt efter omständigheterna på olika håll tillämpa skilda alternativ, varvid självbärande verksamhet, tillfredsställande teknisk standard och ett någorlunda enhetligt pris bör eftersträvas. En prövning av småföretagens ändamålsenlighet måste ske från fall till fall och är en ömtålig fråga, vars behandling kräver oväld, goda teknisktekonomiska insikter och förmåga av god överblick. En dylik prövning måste bli betydligt mera ingående än den, som f. n. verkställes inom kommerskollegium vid handläggning av koncessionsärenden. Det förutsattes, att prövningen skall tillkomma ett centralt statligt organ av ändamålsenlig storlek och uppbyggnad. För att omorganisationen av detalj distributionen skall bli ändamålsenlig synes det statliga centralorganet böra för ett större område, exempelvis en ur kraftförsörjningssynpunkt någorlunda avgränsad landsdel, uppgöra en plan för ett system av lämpliga distributionsenheter och i samband därmed i princip fastställa, vilka företag som böra helt eller delvis inlösas och vilka befintliga eller nybildade företag, som böra övertaga distributionen i fråga. I samband med behandlingen av ett rationaiiseringsprojekt, varvid så369 2 1

lunda en mer eller mindre genomgripande omorganisation av ett antal distributionsföretag överväges, bli som regel även frågor rörande distributionsnätens tekniska upprustning aktuella. Behovet av dylika nätupprustningar och önskvärdheten att kunna lämna ekonomiskt stöd härför ha ingående behandlats i kap. 11, där bl. a. elkraftutredningens tidigare framlagda förslag i denna fråga refererats. Det har där framhållits att stödåtgärderna för nätupprustningar böra samordnas med rationaliseringssträvandena, berörande bl. a. sammanslagningar av för små företag. Det förslag som framlades den 26 januari 1953, det s. k. provisorieförslaget, avsåg att möjliggöra att snabbt igångsätta den mest angelägna upprustningsverksamheten inom landsbygdsnäten. Det var vid förslagets framläggande uppenbart, att man genom en samordning mellan ekonomiska stödåtgärder och organisatoriska rationaliseringar ändock icke under den provisoriska stödverksamheten helt kunde taga hänsyn till det stora behovet av rationaliseringsåtgärder, främst därför att det för uppgiften lämpade statliga organet för en rationaliseringsverksamhet i större skala icke fanns. Förutsättningar för att genom en samordning och förhållandevis måttlig utvidgning av befintliga organ skapa ett dylikt rationaliseringsorgan torde emellertid finnas nu. Det är sålunda givet att det förutnämnda statliga centralorganet även bör handlägga frågorna rörande ekonomiskt stöd för elkraftförsörj ningen och därvid samordna dessa frågor med sin övriga verksamhet.

Svårigheter vid omorganisationen En lagstiftning, som under alla förhållanden förmår framtvinga en sammanslagning mellan olika företag, torde icke efter svenska rättsbegrepp kunna åstadkommas. Det kan nämligen icke anses förenligt med våra rättsprinciper att tvinga någon enskild person eller organisation att övertaga ett företag eller att driva en rörelse, som vederbörande aldrig varit eller sökt bli ägare till. En sammanslagning förutsätter en önskan och vilja hos det enskilda företaget (övertagande företag, i det följande betecknat A-företag) att övertaga ett annat företag, som prövats sakna förutsättningar för rationell drift (i det följande betecknat B-företag) med tillhörande egendom och rörelse samt att vidtaga de åtgärder därför, som äro nödiga. Det första villkoret för att en sammanslagning skall kunna ifrågakomma synes därför vara en begäran från ett A-företag att få övertaga B-företaget. Föreligger en sådan begäran från A, men vägrar B att uppgå i A, synes däremot inga principiella hinder möta mot att, om så ur samhällsnyttans synvinkel befinnes påkallat, ålägga B att mot ersättning avstå sitt företag till A. Härvid bortses tills vidare från det hinder för ett sådant åläggande, som kan grundas på koncessionen under löpande tillståndsperiod. Av det sagda framgår att en sammanslagning till lämpliga enheter kan försvåras genom en vägran från ett enskilt A-företag att övertaga ett B-före370

tag enligt normala inlösningsregler. En tänkbar möjlighet är att införa skyldighet för staten eller vederbörande kommun att i dylikt fall inlösa B-företaget. För statens del skulle detta kunna medföra att vattenfallsstyrelsen finge övertaga småföretag, som låge helt utanför dess eget försörjningsområde. Dylika statliga småföretag måste under sådana förhållanden drivas isolerade och sålunda icke rationellt. En utarrendering av det statsinlösta B-företaget till det A-företag, som vägrat inlösa detsamma, kan icke förutsättas komma till stånd på skäliga villkor. Att vederbörande kommun ålägges inlösningsskyldighet i dylika fall skulle överensstämma med bedömningen av detalj distribution såsom en kommunal angelägenhet, men torde kunna ifrågasättas endast om kommunen får företrädesrätt till distributionen jämväl inom andra delar av kommunområdet. Skulle ett visst föreslaget il-företag vägra inlösa ett B-företag står emellertid stundom den möjligheten öppen att ett annat, eventuellt ett nybildat A-företag, tillerkännes rätt att inlösa B-företaget och — om det befinnes erforderligt — även det vägrande A-företagets ledningsnät helt eller delvis. Svårigheten att i ett givet fall på frivillighetens väg kunna åstadkomma en önskvärd sammanslagning är givetvis i hög grad beroende av vilka olikheter i ekonomiskt hänseende, som råder mellan de olika företagen, och vilka ekonomiska vinster eller förluster, som företagen och konsumenterna komma att göra genom sammanslagningen. Eftersom sammanslagningen vanligen går ut på att något eller några mindre bärkraftiga företag med höga specifika självkostnader skola inlemmas i en större enhet och få del av de förbättringar, som bl. a. en utjämning av de specifika kostnaderna över hela det nya företaget ger, är det naturligt att det eller de företag, som nu ha hand om de gynnsammaste distributionsområdena, icke gärna vilja deltaga i sammanslagningen. Svårigheten att ordna en sammanslagning blir än större om de mindre bärkraftiga företagen ha distributionsnät av dålig kvalitet — vilket ju vanligen är fallet — och det nybildade större företaget eller A-företaget skall svara för upprustningen. Det förhållandet, att det större företaget ofta kan drivas mera rationellt och ekonomiskt än delföretagen var för sig, underlättar givetvis i någon mån sammanslagningen. Möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd från det allmänna torde också göra det något lättare att på frivillighetens väg åstadkomma en sammanslagning. Kvar står emellertid dock i flertalet fall att sammanslagningen blir till åtminstone någon nackdel för något företag, som skulle deltaga, och även i andra hand för dess konsumenter. Att helt lita till frivilligheten torde därför icke vara realistiskt utan man nödgas att genom lagstiftningsåtgärder åstadkomma det medel, som ofta torde vara erforderligt för att åstadkomma en sådan rationalisering i vidsträckt bemärkelse och prisutjämning mellan olikartade områden, som ur allmän synpunkt måste anses vara nödvändig. Klart är att en omorganisation av detalj distributionen enligt detta alterna371

tiv ofta kan påkalla principavgöranden, särskilt då mer än ett A-företag kan ifrågakomma för övertagande av ett visst B-företag. Tekniskt-ekononiiska synpunkter kunna tala för B-företagets inlemmande i det råkraftlevererande företaget, medan hänsynen till ortsbefolkningens önskemål om lokal självbestämmanderätt kan motivera företräde åt en sammanslagning med ett förut bestående mindre företag. Det kan också tänkas att lämpligt lokalt A-företag saknas och borde tillskapas i och för övertagande av flera B-företag i orten. Tillstånd till övertagande av B-företag bör i princip endast ges sådana företag, som besitta tillräcklig ekonomisk styrka och som kunna väntas av eget initiativ genomföra behövliga åtgärder för vinnande av det med sammanslagningen avsedda ändamålet. För att en genom sammanslagning av flera B-företag bildad enskild organisation av lokal karaktär — kooperativ förening eller aktiebolag — skall kunna fylla sin uppgift, torde ofta fordras såväl förnyad direkt eller indirekt kapitalinsats från ortsbefolkningens sida som ekonomiskt stöd genom statens medverkan. Vid en ombildning av B-företag till större lokala företag kan råkraftleverantörernas medverkan erfordras, därför att dessa tillhöriga förbindelseledningar måste övertagas eller ges ändrad sträckning. Inom områden, där storföretag bedriver detaljdistribution, kunna lämpliga A-företag av lokal karaktär ofta ej bildas utan att delar av storföretagets distributionsnät tillfaller A-företaget. Även för dylika fall kan behov uppstå av rättsregler, enligt vilka storföretaget kan förpliktas avstå delar av sitt ledningsnät. I detta sammanhang må framhållas det hinder mot en rationalisering, som innefattas i bestämmelsen i 1 § andra stycket i 1902 års lag att kommun ej är pliktig att utan synnerliga skäl till utomstående företag upplåta gator o. d. för framdragande av elektriska ledningar inom stads- eller byggnadsplanelagt område. Elkraftutredningen har i kap. 12 (s. 274) framhållit de ölägenheter, som kunna förekomma till följd av detta stadgande. Därest en kommunalisering samtidigt innebär en rationalisering i här avsedd bemärkelse kan i och för sig ingen invändning resas mot en dylik utveckling; det kan dock ifrågasättas om för landsbygdens del kommunen slutligen alltid kan anses vara en tillräckligt stor enhet som underlag för rationell drift. Den ekonomiska balans mellan olika företag, som fordras för en prisutjämning, kan måhända icke uppnås om den undre gränsen för distributionsföretagens storlek låses fast på det till synes definitiva sätt, som en kommunalisering i större utsträckning enligt nu gällande rättsregler skulle innebära. Då det är angeläget att vägen hålles öppen för en mera fullständig rationalisering bör enligt elkraftutredningens uppfattning den kommunala vetorätten ej stå hindrande i vägen härför. 1 Den kommun enligt gällande kommunallagar tillkommande behörigheten att bedriva detalj distribution får icke betraktas såsom en rättighet, vilken 1 Beträffande k o m m u n e r n a s inflytande på elkraftförsörjningen 202—205, 218, 270—276, 280 och 360.

se även s. 199—200,

kommunen kan påfordra att ovillkorligen få utöva. Ändamålsenligheten ur det helas synvinkel måste vara avgörande för i vilken omfattning denna rättighet må utövas. I överensstämmelse härmed böra i princip redan befintliga kommunala företag i städer såväl som på landsbygd även mot kommunens bestridande kunna inlemmas i större enheter av såväl enskild som allmän karaktär. Det måste likväl betonas att ett dylikt inlemmande endast kan tänkas äga rum i sådana fall, då därigenom en uppenbar fördel står att vinna ur mera allmän kraftförsörjningssynpunkt. Önskemålet att kunna tillgodose vissa kommunala intressen i samband med elektrifiering, distribution och prissättning på elkraft kan tänkas vinna beaktande exempelvis genom att den större distributionsenheten organiseras såsom ett bolag, i vilket kommunen ingår som delägare. Slutligen må framhållas en annan omständighet, som kan försvåra genomförandet av den omorganisationsplan, som det statliga centralorganet kan ha uppgjort. Att alla berörda företag skulle helt foga sig efter denna plan är ej att vänta. Ingenting motsäger att exempelvis storföretagen även i fortsättningen komma att övertaga småföretag, även där detta skulle strida mot nämnda plan. Det är ej uteslutet att småföretag, som enligt rationaliseringsplanen skola avvecklas, köpas innan planen hunnit genomföras och komma att ingå i andra enheter än dem det statliga rationaliseringsorganet avsett. Den grundläggande tankegången för omorganisationen kan då komma att spolieras. För att motverka en dylik utveckling erfordras bestämmelser om att överlåtelse av distributionsnät får ske endast med myndighets tillstånd. För dylikt tillstånd förutsattes, att överlåtelsen ej hindrade en planmässig omorganisation av eldistributionen.

Huvuddragen av tillvägagångssättet vid omorganisationen Av den lämnade redogörelsen framgår, att statliga åtgärder för en omorganisation av landsbygdsdistributionen icke alltid kunna begränsas till att avse enbart irrationella småföretag utan måste utsträckas till att gälla rationaliseringshindrande företag över huvud taget. De viktigaste rättsliga hindren för ett snabbt och planmässigt genomförande av en omorganisation av detalj distributionen sammanhänga med koncessionsväsendet. Enligt gällande lag kunna gentemot koncessionerade företag statliga reglerande åtgärder vidtagas endast i begränsad omfattning under löpande kocessionstid. Visserligen har med stöd av bemyndigande i lagen föreskrivits i 25 § av 1939 års stadga, att innehavare av koncessionerad anläggning skall vara underkastad de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft från sådan anläggning, vilka kunna bli i laga ordning meddelade. Men statliga åtgärder med stöd av nämnda stadga lära icke kunna bli av större betydelse. Det förtjänar dock att påpekas att när bestämmelsen om prisreglering infördes 1938 förklarades, att bestämmelsen 373

skulle ha omedelbar giltighet för berörda företag, enär dessa enligt 25 § i stadgan voro skyldiga att under löpande koncessionstid underkasta sig de allmänna bestämmelser i fråga om leverans av elektrisk kraft, som kunde bli i laga ordning meddelade. Bortsett härifrån kunna i princip statliga åtgärder för samordning tvångsvis av alltför små distributionsenheter inbördes eller med större enheter tillgripas endast i samband med koncessionstidens utlöpande för vederbörande företag. Ny koncession kan sålunda vägras ett rationaliseringshindrande företag och i stället meddelas annat företag. Om samordningsåtgärder icke lämpligen böra eller kunna ske beträffande ett företag vid tiden för koncessionstidens slut kan förlängd koncession meddelas under speciella villkor, som göra det möjligt att framdeles — under löpande ny koncessionstid eller i varje fall vid utgången av viss kortare ny koncessionsperiod — inordna företaget eller, beträffande större företag, del därav i en rationell enhet. Enligt gällande lagbestämmelser måste man alltså vid en omorganisation avvakta koncessionstidens utgång, därest man icke kan nå resultat genom skärpning av koncessionsbestämmelserna med stöd av 25 § i 1939 års stadga eller genom frivilliga förhandlingar. Ur såväl allmän som enskild synpunkt vore det önskvärt, att en omorganisation av detaljdistributionen kunde åstadkommas på frivillighetens väg. Statens medverkan skulle då kunna begränsas till att på olika sätt befordra frivilliga saneringsåtgärder. Om man nöjer sig med att utnyttja de möjligheter till att genomföra en omorganisation, som nuvarande bestämmelser medge, får man emellertid räkna med att omorganisationen kommer att taga lång tid och icke alltid kan genomföras på ett rationellt sätt område för område. Elkraftutredningen finner det därför nödvändigt att bestämmelser införas, som medge hävande av koncession när detta erfordras ur rationaliseringssynpunkt. En koncessionsinnehavare bör visserligen i princip kunna räkna med att koncessionsrättigheten icke genom ny lagstiftning skall omintetgöras eller väsentligen inskränkas under den tid koncessionen gäller. Undantag från denna regel måste emellertid kunna göras då så påkallas av ett starkt grundat samhälleligt intresse. Om en omorganisation av detaljdistributionen särskilt på landsbygden enligt förut angivna riktlinjer skall kunna genomföras inom jämförelsevis kort tid och på ett planmässigt sätt, synes det icke möjligt att uppskjuta erforderliga åtgärder beträffande varje särskilt företag till koncessionstidens slut. Det stora allmänna intresset av att den på många håll bristfälliga kraftförsörjningen inom rimlig tid rationaliseras motiverar en lagstiftning, som gör det möjligt att vid behov tvångsvis häva gällande koncessioner. En förutsättning härför skall dock vara, att synnerlig anledning till hävande föreligger med hänsyn till elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. 374

De ökade anspråken

på

kraftföretagen

Genom den tidigare granskningen av rådande förhållanden inom elkraftförsörjningen har det blivit klart, att man nödgas ställa väsentligt ökade anspråk, såväl i praktiskt som formellt avseende, på de företag, som i framtiden skola handha kraftförsörjningen. Detta gäller huvudsakligen på den lokala distributionens område. De ökade krav, som kunna ställas på företagen med hänsyn till kraftproduktionen och överföringen till de större förbrukarna och till de lokala distributionsområdena och som sammanhänga med behovet av förbättrade garantier i olika avseenden för en fortsatt gynnsam utveckling, ge icke lika stark anledning till omedelbara åtgärder av allmänt reglerande karaktär. Som en bakgrund till de förslag till en utökad statlig medverkan i åtgärder för rationalisering av elkraftförsörjningen och till de författningsförslag, som framläggas av utredningen, skall här närmast behandlas vissa förutsättningar för skärpta anspråk på kraftföretagen i fråga om koncessionsskyldighet, tillsyn, distributionsskyldighet m. m. Koncessionsskyldigheten 1 Koncessionsskyldigheten betingas enligt nuvarande bestämmelser åtminstone formellt i främsta rummet av de elektriska anläggningarnas allmänfarlighet. Från huvudregeln att alla starkströmsledningar äro koncessionspliktiga göres sålunda undantag där säkerhetssynpunkten ansetts kunna träda tillbaka eller bevakas på annat sätt, exempelvis för sådana ledningar, som förläggas inom byggnad eller inhägnad gård eller under jordytan. Koncessionsfrihet motiveras emellertid i vissa fall även av att markupplåtelse för ledningarna kunnat ske utan expropriation [1902 års lag 2 § 1 mom. c) och d) : »på egen mark», »på frivilligt upplåten m a r k » ] . En av denna orsak koncessionsfri ledning är givetvis icke mindre farlig än en koncessionspliktig. Något konsekvent hänsynstagande till säkerheten sker sålunda ej. Utom av säkerhetsskäl betingas koncessionstvånget av statens intresse att äga inflytande på elkraftförsörjningen. Detta kom ursprungligen till uttryck i 1902 års lag genom bestämmelsen om begränsad koncessionstid. Statens intresse av att i samband med koncessioneringen tillgodose allmänna elektrifieringssynpunkter blev i viss mån beaktat genom den vid 1938 års lagändring införda bestämmelsen, att vid prövning av koncessionsansökan hänsyn bör tagas till ledningarnas behövlighet och planmässighet (se s. 139), särskilt som samtidigt lågspänningsledningar för allmän distribution gjordes koncessionspliktiga även då de icke berörde trafikleder. Behovsprövningen, som redan före lagändringen tillämpats i ett antal individuella fall, har främst avsett att förhindra uppkomsten av dubbla ledningsl Beträffande koncessionsfrågorna se även s. 133—141, 172—175, 265, 274, 284, 289— 291 och 386—388.

nät. Bestämmelsen om prövning av anläggningarnas förenlighet med planmässig elektrifiering har såsom i kap. 5 anförts fått en mycket begränsad tillämpning, vilket främst torde bero på att därför skulle erfordras bl. a. kännedom om bygdens elkraftbehov och andra lokala förhållanden, som icke framgå av koncessionshandlingarna. Härtill kommer att vissa ledningar, som kunna ha stor allmän betydelse, äro koncessionsfria (exempelvis högspända jordkablar i den mån de ej beröra allmän trafikled) och sålunda undandragna all behovs- och planmässighetsprövning. Slutsatsen av det sagda blir, att koncessionstvånget endast i ringa mån utnyttjas för att tillgodose det allmännas intresse av en utbredd och god elkraftförsörjning. Enligt elkraftutredningens uppfattning bör i princip alla ledningar vara underkastade koncessionsskyldighet. Endast härigenom kan man ge det allmänna möjlighet att medverka till att elkraftförsörjningen allestädes blir tillfredsställande. Linjekoncession och områdeskoncession Bedan enligt gällande lag kan den rätt att framdraga ledningar, som avses med koncession, antingen gälla viss till hela sin sträckning bestämd ledning (linjekoncession) eller generellt för ledningar i anslutning till viss generator- eller transformatorstation eller inom visst område (områdeskoncession). Möjligheten att erhålla områdeskoncession gäller endast lågspänningsledningar för »distribution av ström till fastigheter med olika ägare». Områdets gränser kunna vara antingen geografiskt eller tekniskt bestämda. Det sistnämnda gäller då koncessionen ges för lågspämiingsledning i anslutning till viss generator- eller transformatorstation. Begränsningen bestämmes då av att det är tekniskt omöjligt att från en matande station utdraga lågspänningsledningar mer än till en begränsad längd. Områdeskoncession innefattar jämväl tillstånd att inom området korsa allmän trafikled. I en del fall kan även en koncession å högspänningsledningar få karaktär av områdeskoncession. För högspända jordkablar, vilka äro koncessionspliktiga i den mån de beröra allmän trafikled, beviljas nämligen ofta allmänna tillstånd att korsa trafikleder inom helt stads- eller samhällsområde. Enligt elkraftutredningens uppfattning kunna åtskilliga fördelar vinnas genom att införa ökade möjligheter till områdeskoncession. Varje distributionsföretag bör få sin distributionsverksamhet lokaliserad till ett lämpligt geografiskt område och för detta område bör företaget få tillstånd att utan särskild prövning framdraga ledningar, som erfordras för den lokala distributionsverksamheten. På sätt nedan närmare angives bör distributören vara skyldig att inom det fastställda området på skäliga villkor tillhandaIiålla ström för normala ändamål åt envar, som erhållit anslutning eller därom gör framställning. Inom området bör distributören ha rätt att utan prövning framdraga 376

icke blott lågspänningsledningar utan även ortsnät (beträffande benämningarna se kap. 1 s. 58). Ortsnäten ha vanligen en spänning mellan 3 och 20 kV. i södra ocii mellersta Sverige användes som regel 3, 6 eller 10 kV, medan ortsnäten i de glesare bebyggda områdena i Norrland oftast drivas med 20 kV. Med ortsnät — vilken beteckning förbehållits gälla nät på landsbygden — bör i förevarande hänseende jämställas inom stad eller annan tätort belägna distributionsanläggningar för motsvarande högspänning. I större städer förekomma emellertid fördelningssystem för än högre spänning, över vilka större fördelningsstationer matas. Även dylika lokala fördelningssystem böra jämställas med ortsnäten i ifrågavarande hänseende. Som gemensam benämning på ortsnät i denna vidsträckta bemärkelse och därifrån matade lågspänningsnät användes i det följande närdistributionsnät. Genom områdeskoncessionens begränsning att omfatta närdistributionsnät falla distributionsnät av högre ordning utanför den principiellt fria utbyggnadsrätten. För större kraftföretag, som distribuera inom vidsträckta områden, fordras sålunda dels linjekoncession för bygdeledningar och ledningar av högre ordning, dels områdeskoncession för närdistributionsnät. För det tänkbara fall att en ortsledning utsträckes utanför det för det egna företaget fastställda distributionsområdet utan att gränsen för detta ändras, erfordras linjekoncession för den del av ortsledningen, som faller utanför det egna området. Beträffande de elkraftanläggningar, som omfattas av områdeskoncessionen, kommer det allmänna i huvudsak att avstå från nu föreliggande möjlighet att i varje särskilt fall pröva behovet av de planerade anläggningarna och deras förenlighet med planmässig elektrifiering, vilket dock icke behöver innebära någon försämring ur allmän synpunkt. Innan ett företag får områdeskoncession kommer hela dess anläggningssystem att underkastas noggrann prövning ur kraftförsörjningssynpunkt. Koncessionsmyndigheten kominer även att pröva innehavarens allmänna lämplighet som distributör med hänsyn till ekonomiska, tekniska och organisatoriska förutsättningar. De ledningar, som företaget framdeles utan särskilt tillstånd får utföra inom området, komma huvudsakligen att bli kompletteringsledningar till det befintliga nätet. Vid framdragning av dylika ledningar är emellertid anläggningsinnehavaren icke befriad från skyldigheten att söka expropriation, där uppgörelse icke kan träffas med markägaren, eller att taga hänsyn till andra motstående intressen, som kunna lida skada eller olägenhet genom ledningsdragningen. En avsevärd fördel med en på angivet sätt utvidgad områdeskoncessionering ligger däri, att koncessionsmyndighetens arbetsbörda lättas. Större delen av de koncessionsärenden, som behandlas av kommerskollegium, avse nämligen tillstånd att utföra avgreningsledningar på ortsnät eller lågspänningsnät fsån ny transformatorstation. 377

Statens möjligheter att granska anläggningarna ur farosynpunkt komma icke att försvinna genom att innehavaren ges rätt att utan för varje särskilt fall erhållet tillstånd utföra ledningar inom området. Den statliga tillsynsverksamheten kommer nämligen att liksom hittills innefatta säkerhetskontroll. Behovet av dylik kontroll kommer emellertid att minska i och med att företagen mera allmänt få tillgång till sakkunnig ledning. Om systemet med områdeskoncession sålunda å ena sidan skulle onödiggöra prövning av närdistributionsnäten så är det å andra sidan angeläget att behövligheten och planmässigheten beträffande de anläggningar, för vilka fordras linjekoncession (främst bygde-, lands- och stamlinjer), verkligen kan bli föremål för prövning. Elkraftutredningen har tidigare berört denna fråga (s. 175) och framhållit såsom önskvärt, att bättre förutsättningar skapas för en allsidig bedömning av planmässigheten vid utbyggnad av dylika anläggningar. Genom att många enklare ärenden försvinna till följd av områdeskoncessioneringen kan man räkna med att myndigheterna få mer tid att ägna åt arbetet med huvudledningarna. Klart är att vid en behovsprövning beträffande nämnda anläggningar även näringspolitiska synpunkter böra beaktas och att speciell sakkunskap erfordras för en dylik prövning. Även en linjekoncession skall lämnas under förbehåll av allmän och enskild rätt. Den koncessionssökande bör kunna på egen hand, före ansökan till koncessionsmyndighelen, söka överenskommelse med rättsägare, vilkas rätt beröres av ledningens framdragande. Till koncessionsmyndigheten skall uppgift endast behöva lämnas på de fall, där hinder föreligger för frivillig överenskommelse och där sålunda expropriation kan bli aktuell. Om nämnda hinder angå mindre väsentliga delar av ledningen och äro av den art, att ledningen oberoende därav kan väntas bli utförd i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget, bör koncession, med ovannämnda förbehåll och på de villkor i övrigt som koncessionsmyndigheten finner erforderliga, kunna erhållas. Koncessionstid Enligt gällande lag skall koncessionstiden bestämmas till högst fyrtio år eller, om särskilda skäl därtill föranleda, högst sextio år. Utökningen för särskilda fall till sextio år har ej kommit till användning i praxis. Tidsbestämningen, om vilken mycket delade meningar rått, kan sägas utgöra en avvägning mellan å ena sidan koncessionshavarens intresse av att under tillräckligt lång tid ostört få driva sin distributionsrörelse, planera sin ekonomi och avsluta leveransavtal etc. och å andra sidan statens intresse av att förbehålla sig rätten att taga koncessionerna under omprövning med hänsyn till att den fortsatta utvecklingen på kraftförsörjningsområdet icke kan förutses. • 378

Som ett alternativ till nu gällande regel kan tänkas, att koncession beviljas att gälla tills vidare med rätt för staten att efter viss tid med skäligt varsel inlösa rörelsen med tillhörande anläggningar helt eller delvis. Med detta alternativ skulle en omorganisation av detalj distributionen enligt ovan framlagda grunder kunna underlättas, bl. a. i sådana fall då smärre delar av en råkraftleverantörs nät behöva tagas i anspråk för sammanslagning av flera småföretag. Vidare kunde detta alternativ tänkas förbereda möjligheten av ett successivt överförande i statens hand av elkraftförsörjningen, därest denna utväg framdeles skulle finnas önskvärd. En dylik genomgripande ändring av koncessionstiderna erfordras dock icke, om man på sätt elkraftutredningen tidigare föreslagit inför bestämmelser, som medge staten rätt att häva en koncession när synnerlig anledning därtill föreligger med hänsyn till elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande. Genom denna bestämmelse om hävande av koncessionen i undantagsfall kan huvudregeln bibehållas om viss bestämd koncessionstid och anläggningens innehavare kan som regel räkna med att få behålla koncessionen under den angivna tiden. Tillsyn 1 Den nuvarande tillsynsverksamheten avser i princip efterlevnaden av gällande säkerhetsföreskrifter till förebyggande av fara för person och egendom. I kap. 5 och 13 har redogjorts för de huvudsakliga bestämmelserna i 1939 års stadga om tillsyn över starkströmsanläggningars utförande och skötsel ävensom för den nuvarande tillämpningen av dessa. Det har därvid konstaterats att överinspektörernas åligganden enligt 1939 års stadga äro vittomfattande och att under årens lopp besiktningsobjekten vuxit i antal och storlek varjämte övriga viktiga arbetsuppgifter ökat så, att med nuvarande statliga inspektionspersonal tillsynsverksamheten måst starkt begränsas. Vid nuvarande förhållanden är denna begränsning till stor olägenhet och kan medföra allvarliga skadeverkningar. Det kan emellertid förväntas att distributionsföretagen i samband med omorganisationen få så kvalificerad ledning och personal, att arbetet med den statliga tillsynen av anläggningararna totalt sett icke behöver utvidgas, i varje fall icke i någon högre grad. Tillsynsverksamheten enligt 1939 års stadga i vad den avser distributionsanläggningar kan sägas omfatta tre olika moment nämligen tillsyn av koncessionspliktiga anläggningars utförande, avsyning av färdigställda koncessionspliktiga anläggningar samt besiktning av såväl koncessionspliktiga som andra anläggningar som äro i drift. Tillsyn av koncessionspliktiga anläggningars utförande skall enligt 15 § 1

Beträffande säkerhet och tillsyn se även s. 141—144, 283 och 293—300.

första stycket i 1939 års stadga av kommerskollegium uppdragas åt tillsyningsman (överinspektören), sedan anläggningens innehavare gjort anmälan om att arbetena skola påbörjas. Någon tillsyn genom överinspektörerna under arbetets gång har sedan lång tid tillbaka ej förekommit annat än i undantagsfall och särskilt stadgande om sådan tillsyn synes icke behövligt. Färdigställd koncessionspliktig anläggning får icke tagas i bruk förrän den avsynats och godkänts av överinspektören eller denne eljest funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga. Detta tillämpas som i kap. 13 framhållits regelmässigt på så sätt, att överinspektören utfärdar drifttillstånd på grundval av besiktningsintyg, utfärdat av någon yrkesman som kontrollerat, lett eller utfört arbetet. Då företagen framdeles förutsättas få mer kompetenta driftledare än f. n. ofta är fallet, synes det icke föreligga någon anledning att frångå nuvarande praxis. Man bör istället godkänna densamma och normalt låta statlig avsyning ersättas med att vederhäftig yrkesman utfärdar intyg att anläggningen fyller säkerhetsföreskrifternas krav. Den statliga besiktningen innan drifttillstånd meddelas bör kunna inskränkas till kontrollbesiktningar, där så anses erforderligt, samt besiktningar av för anläggningar avsedda nykonstruktioner etc. Besiktning av koncessionspliktiga anläggningar som äro i bruk skall, som förut nämnts, ske genom statens elektriska inspektion så ofta kommerskollegium därom förordnar eller tillsyningsman finner det erforderligt ävensom då det påkallas av vissa myndigheter. Enligt gällande säkerhetsföreskrifter skall dessutom genom vederbörande företags driftledning anläggningarna besiktigas minst vart tredje eller — för vissa anläggningsdelar — varje år. Som i kap. 13 framhållits har statlig besiktning på grund av personalbrist icke kunnat utföras i erforderlig omfattning. I samband med omorganisationen beräknas emellertid det praktiska behovet av statliga besiktningar även av detta slag komma att minska. Dels torde företagen bli mer välskötta och mindre i behov av besiktning, dels kommer företagens egen besiktningsverksamhet att bli mer effektiv. För att så långt möjligt minska behovet av statlig besiktning och i stället möjliggöra ökad kontroll av den enskilda verksamheten vid de föreskrivna periodiska besiktningarna ifrågasätter elkraftutredningen, att företagen skola åläggas skyldighet att till statens kontrollorgan insända kopia av besiktningsprotokoll, som upprättas vid dylik besiktning, ävensom uppgift om den tid, inom vilken däri anmärkta brister avses skola bli avhjälpta. Det måste emellertid observeras att den av elkraftutredningen förordade omorganisationen av distributionsföretagen troligen kommer att pågå under en tid av minst femton år. Under denna tid komma de fördelar som ovan angivits att inträda successivt och man får alltså räkna med att behovet av statlig besiktningsverksamhet beträffande distributionen först så småningom kan begränsas. 380

Företagens distributionsskyldighet 1 För närvarande finnes ingen lagstadgad allmän distributionsskyldighet för koncessionshavaren Myndigheterna kunna sålunda ej ingripa om distributören exempelvis vägrar att elektrifiera en fastighet eller försummar att underhålla nätet, så att driftstörningar uppstå, eller underlåter att förbättra nätets belastningsbarhet, så att normal utveckling av elanvändningen hindras, allt givetvis under förutsättning att gällande säkerhetsföreskrifter eller avtalsenliga förpliktelser ej därigenom åsidosättas. Däremot kan myndighet enligt lag inskrida för reglering av kraftpriset. En koncession innefattar i praktiken företrädes- eller ensamrätt till dctaljdistribution inom det område, som de koncessionerade ledningarna omspänna. Denna rätt bör motsvaras av en förpliktelse att på skäliga villkor tillgodose föreliggande och tillkommande normala kraftbehov inom det område, som lämpligen bör försörjas från dessa ledningar (distributionsskyldighet). Principen om koncessionshavares distributionsskyldighet kan sägas innebära en fullföljd av grundtanken bakom bestämmelserna om prövning av nätets planmässighet och om prisreglering. Även om själva principen om distributionsskyldighet sålunda i viss mån är godtagen i gällande lag har den som nämnts icke kommit till direkt uttryck däri. Svårigheter möta att vid principens lagfästande klart definiera de praktiskt nödvändiga begränsningarna vid dess tillämpning. I sista hand bli dessa beroende på myndigheternas bedömning i varje särskilt fall. I det följande lämnas till en början några synpunkter på distributionsskyldighetens praktiska innebörd. Distributionsskyldigheten innefattar en allmän förpliktelse att upprätthålla en tillfredsställande såväl extensiv som intensiv elektrifiering. Att den extensiva elektrifieringen skall vara tillfredsställande innebär, att distributören skall vara skyldig att på skäliga villkor utsträcka ledningsnätet till varje normal förbrukningsplats inom distributionsområdet, dvs. inom det område för vilket distributören fått områdeskoncession. Huru långt kravet på att koncessionshavaren skall elektrifiera distributionsområdet bör sträckas är ett svårlöst problem, särskilt som det måste förutsättas att nätets utsträckande till förut oelektrifierade delar av området skall ske på rimliga villkor. Självkostnaderna för elektrifiering av avskilt belägna fastigheter kunna stundom vara mycket höga. Bidrag till anläggningskostnaderna b r u k a r på landsbygden utgå i form av engångsavgifter från de abonnenter, som anslutas. Om engångsavgiftens bestämmande gäller enligt elkraftutredningens normaltariff följande (SOU 1947:4 s 44 —45). 1 Beträffande distributionsskyldigheten se även s. 262—265 och 388. - I exempelvis vattenfa^sstyrelsens råkrnftkontrakt stipuleras dock i regel viss skyldighet för undcrdistributören att tillhandahålla kraft inom ett å karta angivet område.

Storleken av engångsavgiften bestämmes principiellt av de verkliga genomsnittliga kostnaderna för utbyggnad av distributionsanläggningen. Vid beräkning av den genomsnittliga anläggningskostnaden bör så stort område som möjligt medräknas. Vid speciella förhållanden, t. ex. om en abonnent önskar kabelservis i nät, där friledningsservis är normalt, eller om anläggningskostnaden är särskilt hög, må skälig förhöjning av den eljest normala engångsavgiften göras. För nytillkommande abonnent inom äldre distributionsområde utgår samma engångsavgift per tariffenhet, som tidigare erlagts av de ursprungligen anslutna abonnenterna, dock med sådan modifiering, som kan anses skälig med hänsyn tagen till väsentligt ändrad prisnivå eller på annat sätt ändrade kostnadsförhållanden. För de avskilt liggande fastigheter, som ännu ej elektrifierats, skulle anslutningsavgifterna kunna bli relativt höga. Elkraftutredningen förutsätter därför att ekonomiskt stöd från det allmänna skall i viss utsträckning även framgent kunna utgå till elektrifieringskostnaderna. De ännu oelektrifierade fastigheterna ligga ofta i gränstrakterna mellan småföretags distributionsområden. Där en samordning av dylika företag, under medverkan och eventuellt ekonomiskt stöd från det allmänna, kan åstadkommas, torde distributionsanläggningarna kunna anläggas och utvidgas på ett mera ändamålsenligt och därmed mindre kostsamt sätt än eljest. Distributörens skyldighet att elektrifiera hela det honom tilldelade området bör under sådana omständigheter icke bli alltför betungande. Det är emellertid självklart att nätets utsträckande till fastigheter eller andra elektrifieringsobjekt ej skall kunna framtvingas i de fall, där företagets kostnader, även om möjligheterna till understöd utnyttjas, bli orimligt höga eller där den ifrågasatta elektrifieringen avser bebyggelse, vars fortbestånd är osäkert. I kravet på en tillräckligt intensiv elektrifiering bör i första hand inläggas, att anläggningarnas driftsäkerhet och belastningsbarhet äro i skälig mån säkerställda. Man bör med andra ord kunna fordra av koncessionshavaren, att han skall tillgodose rimliga anspråk från förbrukarna på att inga mer eller mindre onödiga avbrott eller störningar i elkrafttillförseln sker och att alla normala anslutningsobjekt — vartill i nuvarande utvecklingsskede exempelvis för en även från allmän synpunkt sett rationell jordbruksdrift erforderliga motorer samt elspisar inom hushållen böra räknas — skola kunna användas utan inskränkning. En skyldighet för koncessionshavare att sörja för, att anläggningarnas driftsäkerhet och belastningsbarhet medge ett normalt utnyttjande av elkraften, innebär förpliktelse för företag med undermåliga nät att upprusta dessa till godtagbar standard. Skyldigheten måste emellertid i praktiken vara begränsad till vad distributionsföretagets tekniska möjligheter och rörelsens ekonomiska bärkraft medge. Stöd i form av lån och bidrag till upprustningskostnaderna kan sålunda även i fortsättningen vara påkallat. Det slutliga syftet med statens medverkan bör emellertid såsom framhållits vara att skapa bärkraftiga distributionsenheter. Sedan en omorganisation av 382

kraftförsörjningen med avveckling av de irrationella företagen genomförts skulle distributionsskyldighetens fullgörande principiellt kunna krävas utan statens medverkan. I det föregående har förutsatts att koncessionshavarens distributionsskyldighet skall gälla ett bestämt område. Givet är att svårigheter stundom kunna möta att på förhand avgränsa distributionsområden, eftersom ledningsnätens utsträckning kan bli beroende av bebyggelsens framtida utveckling. I det långt framskridna stadium landsbygdselektrifieringen numera befinner sig kan å andra sidan sägas, att en sådan avgränsning i stora delar av vårt land redan praktiskt utbildats eller är lätt att verkställa. Det synes därför lämpligt, att gränserna för distributionsområdet i huvudsak fastställas i koncessionen, dock med möjligheter till framdeles erforderliga justeringar. I alla de fall, där koncession redan utfärdats, bör skyldigheten gälla det område, som rimligen bör försörjas med elkraft från koncessionshavarens anläggning. Tolkningen av en sådan regel bör i varje särskilt fall ankomma på den myndighet, som har tillsyn över distributionsskyldighetens fullgörande. I det föregående har berörts distributionsskyldighetens innebörd i fråga om anläggningarnas omfattning och standard. En prövning härav är ur allmän synpunkt dock påkallad endast beträffande anläggningar för allmännyttiga ändamål. I första hand aktuella äro i detta sammanhang anläggningar för eldistribution direkt till bostäder, jordbruk, affärer, hantverk, småindustri och andra smärre förbrukare, dvs. detalj distributionsanläggningar. Men även anläggningar för engrosdistribution till underdistributörer samt till industrier och andra förbrukare med verksamhet av betydelse för det allmänna böra räknas hit. Leveranser till storförbrukare, såsom större industrier, kräva ofta speciella anläggningar och åtgärder från leverantörens sida, som icke kunna anses ingå i leverantörens normala förpliktelser utan förutsätta specialavtal. Med hänsyn till syftet att åstadkomma en sanering av den detaljdistribution, som handhas av irrationella småföretag, skulle prövningen av anläggningarnas omfattning och standard möjligen kunna inskränkas till vissa kategorier av ledningar, exempelvis orts- och lågspänningsledningar. Det är dock icke uteslutet att sådan prövning med hänsyn till omorganisationen kan behöva ske jämväl när det gäller andra anläggningar. I princip bör en prövning vara möjlig så snart anläggningen har samhällelig betydelse. Att en koncessionshavare skall sörja för att anläggningarna äro planmässiga i den meningen att de ha skälig omfattning och standard är endast ett av de krav, som kunna härledas ur principen om distributionsskyldighet. För att en god kraftförsörjning på längre sikt skall tryggas måste även vissa krav ställas på det företag, som utövar distributionsverksamheten, särskilt att företaget äger tillräckliga tekniska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för att genomföra och upprätthålla en rationell kraftförsörj383

ning med tillämpning av rimliga priser och villkor i övrigt. Detta innebär att en koncessionssökandes lämplighet att bedriva distribution bör prövas. 1 En dylik prövning skulle i första hand ha till syfte att förhindra, att ny eller förlängd koncession beviljas sådana distributionsföretag, som måste anses sakna förutsättningar för en ändamålsenlig verksamhet. Lämplighetsprövningen skulle sålunda kunna bli ett viktigt medel för att genomföra den erforderliga omorganisationen av landsbygdsdistributionen. Det måste i sista hand ankomma på vederbörande koncessionsmyndighet att tillämpa koncessionsprövningen med hänsynstagande till vad som i varje särskilt fall kräves för att nå den avsedda standarden på kraftförsörjningen. Av principen att koncessionssökandens lämplighet skall prövas följer, att endast den i koncessionen angivna innehavaren av det koncessionerade ledningsnätet äger rätt att driva den därmed förenade distributionsverksamheten. Om anläggningen överlåtes eller upplåtes med nyttjanderätt till annan bör därför tillstånd av koncessionsmyndigheten krävas. Detta krav almotiverat även av det tidigare påpekade förhållandet att fria överlåtelser av distributionsanläggningar skulle kunna hindra en planmässig omorganisation av detalj distributionsföretagen. Genom tillståndstvånget kunna rationaliseringshindrande överlåtelser stävjas eller förbindas med villkor, som underlätta en framtida reglering. Det blir därvid även möjligt att från fall till fall få prövat, om genom en överlåtelse bygdens intresse av att äga inflytande på den lokala elkraftförsörjningen blir i skälig grad beaktat. I distributionsskyldigheten ingår även skyldighet att underkasta sig reglering av priset på den levererade strömmen.- Prisregleringen har hittills utnyttjats endast i obetydlig omfattning och huvudsakligen för reglering av de taxemässiga avgifterna. Emellertid äro många av de villkor, som vanligen förekomma i detalj distributionsavtalen och som icke direkt gälla priset för elkraften, likväl av den art, att de verka som taxepålägg. Någon klar gräns mellan rena prisfrågor och frågor som avse övriga villkor, som kunna vara knutna till kraftens tillhandahållande, är praktiskt omöjlig att draga. Helt naturligt måste priset ofta vara beroende av övriga villkor liksom dessa villkor stundom kunna behöva rättas efter ett normerat pris. I samband med att distributionsskyldigheten införes bör prisregleringen utsträckas till att avse alla avgifter och villkor, som sammanhänga med den ifrågavarande leveransen och som äro av betydelse för att tillgodose förbrukarens elkraftbehov. Enligt vad elkraftutredningen framhållit i kap. 12 (s. 280) bör prisregleringen utsträckas till att omfatta även taxor, som fastställts av kommunal myndighet för tillhandahållande av elektrisk ström inom kommunen. Enär i Jfr bestämmelsen i 11 § 1939 års stadga, enligt vilken lågspända luftledningar icke få u t n y t t j a s för distribution, om ägarna äro fler än fyra, med m i n d r e ledningsnätet innehas av en i vederbörlig ordning registrerad s a m m a n s l u t n i n g , - Beträffande prisregleringen se även s. 145, 276—281, 286, 388 och 398—400.

distributionsskyldighet förutsattes åligga även statens vattenfallsverk och prisregleringen ingår såsom ett led i övervakningen av denna skyldighet, synes det naturligt att prisregleringsfrågor rörande vattenfallsverkets kraftleveranser upptagas av Kungl. Maj :t i egenskap av koncessionsmyndighet. Sammanfattningsvis kan distributionsskyldigheten uttryckas sålunda: Med koncession att framdraga och nyttja starkströmsledningar för distribution av elkraft till allmänheten eller eljest för allmännyttiga ändamål skall följa skyldighet för koncessionshavaren att på skäliga villkor tillhandahålla elkraft för normala sådana ändamål. För fullgörandet av denna skyldighet skall det åligga koncessionshavaren att hålla distributionsanläggningen i det skick, att den fyller skäliga krav på driftsäkerhet och belastningsbarhet, samt att underkasta sig reglering av pris och andra villkor för elkraftens tillhandahållande. För detaljdistributör skall distributionsskyldigheten gälla det område, som skäligen bör försörjas från hans lokala distributionsnät. Den statliga

verksamheten

under och efter

rationaliseringen

Vilka funktioner inom elkraftförsörjningen böra utövas av staten'{ I det föregående har i översikt behandlats hur rationaliseringen av elkraftförsörj ningen tankes ske samt vilka ökade anspråk som böra ställas på kraftföretagen för den framtida försörjningen. Det framgår därav bl. a. att det bör ankomma på staten att leda rationaliseringen och genom olika åtgärder medverka till dess ändamålsenliga genomförande samt att efter rationaliseringen utöva en intensifierad men samtidigt — beroende på de ökade anspråk man ställer på kraftföretagen själva — i olika avseenden förenklad verksamhet av huvudsakligen övervakande karaktär. Som ett underlag för den efterföljande behandlingen av den statliga verksamhetens organisation och de förslag, som därvid skola framläggas, sammanfattas och belysas ytterligare något anspråken på den statliga verksamheten i den mån dessa anspråk innebära mera betydande avvikelser från nuvarande förhållanden och i den mån de icke tidigare ha färdigbehandlats. Därvid bortses från den affärsdrivande kraftförsörjningsverksamhet, som bedrives av statens vattenfallsverk och som huvudsakligen avser att förse vissa delar av landet med elkraft. Först behandlas sådana arbetsuppgifter, som sammanhänga med den kontinuerliga verksamheten under och efter rationaliseringens successiva genomförande, och därefter de under rationaliseringsperioden tillkommande arbetsuppgifterna. En del synpunkter på den statliga verksamheten komma även att framföras i nästa avsnitt i direkt samband med behandlingen av organisationen. Den statliga verksamheten på ifrågavarande område består i stort sett i att övervaka kraftkällornas tillvaratagande och utnyttjande samt att följa utvecklingen beträffande produktionen av elkraft; 385

att övervaka elkraftens överföring, distribution och konsumtion, huvudsakligen genom att lämna koncessioner för elektriska överförings- och distributionsanläggningar samt att utöva tillsyn över starkströmsanläggningar; att övervaka distributionsskyldighetens fullgörande och att därvid kontrollera prissättningen och de allmänna villkoren vid försäljning av elkraft; att utfärda säkerhetsbestämmelser över starkströmsanläggningars utförande och skötsel och att kontrollera deras efterlevnad; att kontrollera utförandet och användningen av elektrisk materiel samt verka för normering och standardisering; att verkställa undersökningar angående elektriska olycksfall och eldsvådor; att övervaka utbildningen av elektriska installatörer, meddela behörighet att utöva installatörsverksamhet samt handha entreprenörsfrågor; att förmedla ekonomiskt stöd för kraftförsörjningsverksamheten i den mån och efter de regler dylikt stöd kan utgå ävensom att utöva rådgivande verksamhet. Under den period, under vilken elkraftförsörjningen genom statens medverkan skall rationaliseras, ankommer det därutöver på staten att uppgöra planer för rationaliseringens genomförande, såväl i stort som i detalj; att verkställa eller att ombesörja utredningar rörande de enskilda rationaliseringsprojekten ; att leda förhandlingar rörande frivilliga rationaliseringsåtgöranden samt att i övrigt ombesörja att rationaliseringen genomföres planenligt. Koncessionsprövning och distributionskontroll Statens övervakning av elkraftens överföring och distribution bör bl. a. ske genom koncessionsprövning liksom hittills samt genom kontroll av att distributionsskyldigheten fullgöres. Koncessionsprövningen, liksom kontrollen av distributionsskyldighetens fullgörande, bör omhänderhas av ett under Kungl. Maj :t stående statligt organ, med de undantag i fråga om beslutanderätten, som Kungl. Maj :t bestämmer (se kap. 5, s. 133). Koncessionsprövningen kommer att utföras på olika sätt vid linjekoncession och vid områdeskoncession. Innan ärendena om linjekoncession avgöras skola handlingarna av koncessionsmyndigheten utsändas på remiss för att bereda myndigheter och sakägare, med vilka sökanden icke kunnat träffa överenskommelse, tillfälle att framföra erinringar. Koncessionsmyndigheten skall pröva om behov av anläggningen finnes och om den kan anses förenlig med en planmässig elektrifiering. Denna prövning måste för framtiden få verklig innebörd och icke som nu i många fall endast formell. Bl. a. genom denna prövning har staten ett medel att övervaka elkraftförsörjningens ändamålsenliga utveckling. 386

Det bör, som framhållits på s. 378, finnas möjlighet för koncessionsmyndigheten att meddela linjekoncession även om överenskommelse med alla rättsägare icke skulle ha träffats, nämligen då föreliggande hinder äro av den art att ledningen oberoende härav kan väntas bli utförd i huvudsaklig överensstämmelse med det inlämnade förslaget. En linjekoncession kan sålunda i viss mån begränsas att avse endast den huvudsakliga sträckningen av en ledning, varvid erforderliga förbehåll och villkor meddelas i koncessionsbeslutet. Vid områdeskoncessionen kommer handläggningen att bli en annan. Områdeskoncession som meddelas ett företag innebär i och för sig ingen förnyad prövning av företagets ledningar inom området, om koncession för dessa har meddelats tidigare. Prövningen hos koncessionsmyndighet avser områdets utformning med hänsyn till att den där befintliga och planerade distributionen skall bli ändamålsenlig — varvid hänsyn till befintliga ledningar skall tagas — samt distributionsföretagets lämplighet som distributör med hänsyn till tekniska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar. För att utreda dessa omständigheter kan fordras ett remissförfarande men av ett annat slag än vid linjekoncession. Områdeskoncession kommer att innebära rätt för distributionsföretaget att handha distributionen inom området och att utan särskild koncessionsprövning framdraga närdistributionsledningar där. Vill distributör med områdeskoncession framdraga ledningar av högre ordning blir han skyldig att söka linjekoncession och samma blir förhållandet för alla slag av ledningar, som han vill framdraga utanför distributionsområdet. Då innehavare av områdeskoncession vill framdraga en närdistributionsledning inom området kommer detta att ske i viss mån på hans eget ansvar. Någon myndighetsgranskning av att motstående allmänna och enskilda intressen tillgodoses kommer i princip icke att äga rum. Koncessionsinnehavaren får enligt de anvisningar som finnas, framförallt i koncessionsbeslutet och i elektricitetsstadgan, söka träffa uppgörelse med de berörda myndigheterna och enskilda sakägarna. Båd och anvisningar kan han erhålla hos länsstyrelsen och av befattningshavare tillhörande det statliga centralorganet. Därest överenskommelse icke kan nås med ett motstående intresse får frågan underställas Kungl. Maj :t, t. ex. för expropriation, eller det statliga centralorganet. Har ärendet underställts får det prövas som ett vanligt koncessionsärende. Därest innehavare av områdeskoncession har träffat överenskommelse med berörda intressen skall han, innan arbetena påbörjas, beträffande högspänningsledningar anmäla den planerade ledningsdragningen samt placeringen av transformatorstationer till centralorganet. Anmälan skall åtföljas av teknisk beskrivning av anläggningen samt karta utvisande ledningssträckningen. Hos centralorganet skall ledningssträckningen införas på dess översiktskartor. Centralorganet får härigenom möjlighet att kontrollera, att 387

ledningen icke blir olämpligt förlagd med hänsyn till exempelvis militära anläggningar, som icke kunna vara kända för koncessionshavaren, och kan, om så visar sig behövligt, hindra arbetets igångsättande. Genom anmälan till centralorganet har koncessionshavaren icke fritagits från skyldigheten att svara för de anspråk, som framdeles kunna framställas av eventuella motstående intressen, vilka icke blivit underrättade om ledningsdragningen. Det kan här böra påpekas att innehavare av koncession enligt nuvarande 2 mom. 2 § i 1902 års lag har rätt att utan koncessionstillstånd framdraga lågspänningsledningar inom visst område i anslutning till generator- eller transformatorstation. I dessa fall finnas inga bestämmelser om vilka åtgärder koncessionshavaren skall vidtaga för att bereda motstående intressen möjlighet att framföra erinringar mot en ledningsdragning utan denna sker helt på egen risk. Kontrollen av distributionsskyldighetens fullgörande bör omhänderhas av nämnda statliga centralorgan, i den mån den icke omhänderhas av Kungl. Maj :t såsom fallet blir för statens vattenfallsverk. Detta innebär bl. a. att prisregleringsnämndens för elektrisk ström arbetsuppgifter komma att övertagas av centralorganet. De särskilda motiven härför framföras i samband med behandlingen av centralorganets organisation (s. 398). 1 Det synes emellertid elkraftutredningen naturligt att uppkomna tvistefrågor liksom hittills skola kunna hänskjutas till Svenska elverksföreningens tariffkommission för förlikningsförsök. Installatörsutbildning De ökade kraven på distributionsföretagens tekniska ledning, vilka delvis bli en följd av rationaliseringen och de här föreslagna ändringarna beträffande företagens skyldigheter, gör det nödvändigt att ägna installatörsutbildningen stor uppmärksamhet. Genom den på elkraftutredningens initiativ tillkomna Samarbetskommittén för landsbygdsnätens standardisering undersökes, huruvida kompletteringskurser utöver den nu normala installaförsutbildningen kunna anordnas, avsedda att öka möjligheterna för bygdemontörerna att effektivt medverka i rationaliseringsarbetet och i kraftföretagens fortsatta distributionsverksamhet. Besultatet av denna undersökning kommer att redovisas i annat sammanhang (se s. 434). Lån och bidrag genom statens medverkan Elkraftutredningens principiella åsikter, nuvarande regler samt framlagda kompletterande förslag beträffande ekonomiskt stöd för elektrifieringsarbeten ha behandlats i kap. 4 (s. 119—124), i kap. 5 (s. 147—154) och i kap. 11 (s. 234—254). Som framgår därav kunna f. n. statliga subventioner i form av bidrag från anslaget för befrämjande av landsbygdens elektrifiering utgå för nyelcktrifieringar om den specifika anläggningskostnaden överstiger ett 1

388 Beträffande prisregleringen se även s. 145, 276—281, 286 och 384.

visst belopp. Bidragen äro avsedda att täcka den överskjutande delen av anläggningskostnaden upp till en övre gräns i specifik anläggningskostnad. Bidragen äro formellt förbundna med återbetalningsskyldighet under vissa förhållanden, men någon återbetalning har icke krävts, bortsett från några rena undantagsfall. Elkraftutredningen anser att en omprövning av bidragsgrunderna bör verkställas, varvid i första hand frågan om utvidgning av behovsprövningen till att avse företagens behov av stöd med hänsyn till sin totala distributionsverksamhet bör övervägas. Härvid bör även beaktas behovet av och möjligheterna till skattefri avsättning för förnyelse av anläggningar, byggda med bidragsmedel. Det kan ifrågasättas att subventioneringen av nyelektrifieringar bör grundas på i princip samma utgångspunkter som den föreslagna stödgivningen för upprustning av befintliga distributionsnät, dvs. på den utjämnade årskostnaden av distributionsverksamheten inom ett större område, samt att stöd i första hand bör lämnas i form avian, som till erforderlig del lämnas räntefritt, och i andra hand genom bidrag, nämligen då enbart räntefrihet icke kan ge tillräcklig stödverkan. Den för dagen mest aktuella frågan om ekonomiskt stöd för elektrifieringsarbeten gäller emellertid icke nyelektrifieringar utan upprustningar av befintliga distributionsnät. Förslag till regler för upprustningsstöd ha utarbetats och elkraftutredningen anser det lämpligt att ställning först tages till frågan om dylikt ekonomiskt stöd innan frågan om en omarbetning av grunderna för nyelektrifieringsbidragen tages upp till närmare undersökning av det statliga organ, som förmedlar stödgivningen. Statligt ekonomiskt stöd för upprustning av befintliga distributionsnät kan f. n. endast i speciella fall i samband med nyelektrifieringar utgå i form av bidrag från ovannämnda anslag. Det av elkraftutredningen genom skrivelse den 26 januari 1953 framlagda förslaget till utvidgade möjligheter till statligt upprustningsstöd tog, som även framhållits på s. 250, sikte på en provisorietid, under vilken några större möjligheter att genomföra rationaliseringar i större skala inom landsbygdsdistributionen icke funnos. Åtgärder av den art, som elkraftutredningen föreslår i detta betänkande, minska behovet av ekonomiskt stöd därigenom att man ställer större anspråk på företagen att medverka till distributionens såväl inre som yttre rationalisering. Genom en omorganisation av ifrågavarande slag erhålles främst en utjämning av de specifika kostnaderna mellan glesare och tätare bebyggelse, vilken när rationaliseringen är genomförd minskar behovet av stöd utifrån. För rationaliseringens genomförande och för den tekniska upprustning, som i samband därmed måste verkställas, erfordras emellertid ekonomiskt stöd om rationaliseringen överhuvudtaget skall kunna genomföras inom rimlig tid utan att anspråken på vissa grupper av konsumenterna skola bli oskäliga. Elkraftutredningen anser att reglerna för en dylik stödgivning kunna ansluta sig till de regler, som föreslagits i skrivelsen den 26 januari 1953, med de jämkningar, som anförts i kap. 11 (s. 249—254). 389

Upprustningsstödet bör sålunda i första hand utgå i form av räntefritt lån men även ränte- och amorteringsfritt bidrag bör i mån av behov kunna tillämpas. Subventionsgränsen bör kunna motsvara en grundavgift i normaltariffen av 12 kr/Nte/år men denna gräns bör justeras, i den mån de normala självkostnaderna för detaljdistribuerad elkraft motivera en justering. Elkraftutredningen utgår därvid från de huvudprinciper beträffande självkostnader och kostnadstäckning, som framlagts i kap. 4 (s. 119—124) och vilka torde kunna uttryckas så att dagens kostnader skola bäras avdagens konsumtion. Någon övre subventionsgräns är icke erforderlig vid den nu ifrågasatta mera definitivt betonade stödverksamheten. Endast den maximiregeln bör gälla, att summan av räntefritt lån och bidrag och samtidigt utlämnat räntebärande lån för ett visst upprustningsprojekt icke får överstiga upprustningskostnaden jämte i samband med upprustningen eventuellt erforderlig täckning eller omläggning av företagets skulder. Den totala kostnaden för en teknisk upprustning av landsbygdsdistributionen har tidigare uppskattats till omkring 400 milj. kronor, vilken siffra det f. n. icke finnes anledning att ändra. Det bör emellertid beaktas att de totala upprustningskostnaderna kunna komma att stiga avsevärt i den mån upprustningen drager ut över en längre tidsperiod. Utöver upprustningskostnaderna tillkomma dessutom vissa rationaliseringskostnader såsom för sammankoppling av nät, tidigare hörande till skilda företag etc. Det är icke möjligt att med någon större noggrannhet förutsäga, hur stor del av totalkostnaden som skulle behöva täckas genom statens medverkan vid tillämpning av de föreslagna stödreglerna. Grovt uppskattat skulle emellertid behovet av stödmedel för detta ändamål kunna sättas till 150 milj. kronor, dvs. genomsnittligt ungefär 10 milj. kronor per år under femton år. En del av ovannämnda stödbelopp bör kunna utgå i form av räntefria men amorteringspliktiga lån. Efter hand som lånen amorteras behöva de förnyas och vid varje låneförnyelse prövas behovet av subvention, dvs. hur stor del av det totalt erforderliga lånet som behöver vara räntefritt. Enär man kan räkna med att de ekonomiska förutsättningarna för distributionsverksamheten komma att förbättras, minskar successivt behovet av ekonomiskt stöd. Detta gäller framförallt de nybildade större företag, som vid rationaliseringen få räntefria lån för upprustningen av olika delområden (delföretag) — med varje sådant område räknat som en enhet vid denna stödgivning — men som i fortsättningen skola bedömas såsom ett företag med ett enhetligt distributionsområde. Som framhållits i elkraftutredningens skrivelse den 26 januari 1953 erfordras vissa ändringar i bestämmelserna för kraftledningslånefonden för att möjligheterna att lämna distributionsföretagen statliga räntebärande lån skola förbättras (se s. 245). Behovet av dessa ändringar kvarstår fortfarande. I samband med den tidigare behandlingen av denna fråga har 390

även framhållits att en översyn av lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. erfordras. Nämnda översyn pågår f. n. inom kommerskollegii elektriska byrå. Det har i kap. 11 (s. 251) framhållits att en förlängning av den maximala lånetiden från 30 till 40 år — detta gäller såväl elnätsfonden som kraftledningslånefonden — skulle kunna vara motiverad. Elkraftutredningen finner dock icke anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring härutinnan. Statens rådgivande verksamhet Behovet av sakkunnig rådgivning i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor rörande eldistributionen och distributionsföretagens skötsel är f. n. endast delvis tillgodosett. (Se kap. 11 s. 229). Det framstår som en betydelsefull uppgift för staten att tillse att de mindre distributionsföretag, vilka äro i behov av rådgivning utifrån såväl i frågor som sammanhänga med verksamhetens rationalisering som den fortsatta verksamheten och vilka icke ha möjlighet att anlita annan sakkunskap, skola kunna få erforderliga råd och anvisningar. En kostnadsfri, obegränsad statlig rådgivningsverksamhet skulle emellertid bli mycket betungande och nödvändiggöra en starkt utbyggd statlig organisation, samtidigt som den skulle verka återhållande på företagens vilja att själva anställa personal med nödiga kvalifikationer för den normala verksamheten. Det är sålunda nödvändigt att begränsa den statliga rådgivningsverksamheten. En naturlig begränsning synes vara att företagen, sedan de genom omorganisationen fått en rationell storlek och kvalificerad ledande personal, icke längre kostnadsfritt skola kunna erhålla hjälp i frågor som normalt bör kunna lösas av den egna personalen eller av enskilda konsulterande organ. Det synes nämligen ej heller rimligt att försämra möjligheterna för det enskilda initiativet till konsulterande verksamhet i den mån det avser att mot skälig ersättning medverka till upprätthållandet av en rationell kraftförsörjning. Under rationaliseringsperioden erfordras emellertid en tämligen långt gående statlig rådgivningsverksamhet, vilken för övrigt i hög grad kommer att underlätta rationaliseringens genomförande. Som tidigare framhållits utövar staten genom vattenfallsverket i dess kundtjänst till de återförsäljande distributionsföretagen redan nu en icke oväsentlig konsulterande verksamhet inom landsbygdsdistributionen — liksom i varierande omfattning även andra råkraftlevererande storföretag. Denna statliga konsulterande verksamhet, som sålunda är begränsad till vissa delar av landet, torde i olika avseenden få sägas gå utöver en normal kundtjänst. Enligt verkställd uppskattning utgöra kostnaderna för vattenfallsverkets kundtjänst till landsbygdsföretagen f. n. ca 700 000 kronor per 391

år eller 1 300 kronor per företag eller 40 öre per normaltariffenhet. Nämnda förhållandevis höga servicekostnad för en begränsad del av landsbygdsdistributionen gör det rimligt att staten åtminstone under en övergångstid bistår distributionen även i andra delar av landet med en mera begränsad rådgivning, ägnad att medverka till en framtida förbättrad elkraftförsörjning. Det torde icke finnas möjlighet och ej heller anledning att nu draga upp riktlinjerna för den statliga rådgivningsverksamheten. Det må endast konstateras att den till en början under själva rationaliseringsperioden, förutom att den snabbt kan leda till väsentligt förbättrade förhållanden för såväl företagen som konsumenterna i olika delar av landet, även kommer att utgöra en betydelsefull faktor i rationaliseringsarbetet. Det är givet att rådgivningsverksamheten förutsätter lokalt stationerade befattningshavare inom ifrågavarande statliga organ. Rationaliseringens planering Ett effektivt och samtidigt smidigt genomförande av rationaliseringen enligt de huvudprinciper, som här behandlats, fordrar i första hand en omsorgsfull planering såväl i stort som i detalj och därjämte ett intimt samarbete mellan de statliga, kommunala och enskilda organ, inberäknat kraftföretagen själva, som på olika sätt äro intresserade i dessa frågor. Det står klart att det statliga organ, som skall leda denna verksamhet, förutom en handlingskraftig och för uppgiften lämpad centralorganisation behöver en distriktsorganisation av en storlek och sammansättning, som kan anpassas efter arbetenas omfattning. Erforderliga utredningar rörande sammanslagningar och rationaliseringsåtgärder i övrigt böra verkställas av staten i den mån de icke kunna eller lämpligen icke böra utföras av andra organ såsom kraftföretagen — eventuellt vederbörande råkraftlevererande företag — länsföreningarna eller andra konsulterande organ. Det synes angeläget att det enskilda initiativet i fråga om sådana utredningar icke motverkas genom den intensifierade statliga verksamheten men det är å andra sidan nödvändigt att det arbete, som på olika håll kan uträttas för en rationalisering av mer eller mindre begränsad omfattning, blir samordnat. Denna samordning bör under alla förhållanden ske genom det statliga organ, som skall leda verksamheten. För det utredningsarbete, som på det statliga organets initiativ kan komma att utföras av enskilda serviceorganisationer, bör det finnas möjlighet att lämna ersättning. Den statliga verksamhetens organisation Huvuddragen av organisationen Som redan tidigare framhållits förutsätter en rationalisering av elkraftförsörjningen enligt detta alternativ en anpassning av de statliga organ, som nu äro verksamma på ifrågavarande områden, till den nya, utökade 392

statliga verksamheten. Det har i det föregående talats om ett statligt centralorgan, som skulle inom sig samla hela den verksamhet, som lämpligen bör bedrivas centralt. Det har också framhållits att man måste räkna med underställda lokalorgan som skola svara för den del av verksamheten, som lordrar lokalkännedom och närmare kontakt med distributionsverksamheten och de berörda företagen etc. Beträffande den statliga verksamhetens organisation kan det synas önskvärt att man i första hand tager hänsyn till de för framtiden bestående arbetsuppgifterna och tillgodoser de under rationaliseringsperioden tillkommande uppgifterna genom en tillfällig förstärkning eller påbyggnad på denna mera permanenta organisation. Å andra sidan är det uppenbart att rationaliseringsperioden under alla förhållanden kommer att vara tämligen lång — det har tidigare i detta kapitel nämnts femton å tjugo år — och att under denna tid arbetet med rationaliseringen kommer såväl kvantitativt som kvalitativt sett att utgöra en väsentlig del av det statliga organets verksamhet. Med hänsyn härtill är det icke ändamålsenligt att i alltför hög grad låta den verksamhet, som skall kvarstå i en förhållandevis avlägsen framtid, påverka utformningen av organisationen. Den statliga verksamheten medför, med avseende på såväl de bestående arbetsuppgifterna som det tillkommande arbetet under rationaliseringsperioden, en utvidgning av de arbetsuppgifter, som f. n. handhas huvudsakligen av kommerskollegii elektriska byrå, statens elektriska inspektion, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, elektrifieringsberedningen och vattenfallsstyrelsen (konsultation och viss planeringsverksamhet). Vidare beröres bl. a. den delvis statsunderstödda länskonsulentorganisationens arbetsområde. I kap. 13 har en kortfattad redogörelse lämnats för organisationen och det nuvarande arbetet inom de i detta sammanhang viktigare organen — ytterligare synpunkter på dessa bestående förhållanden finnas i kap. 5 samt i kap. 11. Det har vid behandlingen av dessa frågor ådagalagts, att den nuvarande statliga organisationen är helt otillräcklig även med avseende på det arbete som nu ankommer på vederbörande statsorgan, att splittringen på flera organ innebär olägenheter samt att den delvis statsunderstödda konsulentverksamheten ej fyller behovet av sakkunnig rådgivning. En omorganisation är sålunda påkallad även om man bortser från de tillfälliga arbetsuppgifterna. En i kap. 13 redovisad undersökning ger vid handen att den nuvarande arbetsmängden borde, under förutsättning av en i huvudsak oförändrad organisation såväl inom själva elkraftförsörjningen som inom den statliga övervakningen, föranleda en betydande förstärkning av främst kommerskollegii elektriska byrå och statens elektriska inspektion (se bild 19 och 20). Därvid har ändock icke hänsyn tagits till det trängande behovet av förbättrad rådgivning till de mindre distributionsföretagen och naturligtvis ej heller till den här föreslagna rationaliseringsverksamheten. 393

Ehuru statens medverkan för kraftförsörjningens ordnande i betydande mån skulle ske genom utvidgning av funktioner, som ankomma på redan befintliga statsorgan, tala starka skäl för att kraftförsörjningsfrågorna i största möjliga utsträckning samordnas under en enhetlig organisation. Härigenom kan verksamheten ges en starkare och mera direkt inriktning på kraftförsörjningens rationalisering än om de nya och vidgade statliga uppgifterna fördelas på de bestående organen och eventuellt dessutom ett nyinrättat, särskilt rationaliseringsorgan. Huvuduppgiften för den ifrågasatta statliga organisationen blir att verka för en god elkraftförsörjning i hela landet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt sådana landsbygdsområden, där förhållandena nu äro otillfredsställande. En viktig rationaliseringsmetod för sistnämnda områdens del är som nämnts att sammanföra eller samordna småföretag till lämpliga distributionsenheter. Det förutsattes att en sanering i stor utsträckning skall kunna genomföras på frivillighetens väg genom förhandlingar. Därjämte finnes möjlighet att vid behov utnyttja andra vägar, exempelvis att skärpa villkoren för förnyad koncession eller upphäva en gällande koncession. Utvecklingen kan även påverkas genom en lämplig låne- och bidragsverksamhet under statens medverkan. Även om den statliga rationaliseringsverksamheten i första hand bör inriktas på sådana landsbygdsområden, som äro mest eftersatta i elektrifieringshänseende, är det uppenbart att rationaliseringen efter hand kommer att beröra praktiskt taget hela landet. Vid bedömningen av frågan hur det ifrågasatta statliga organet bör vara sammansatt har elkraftutredningen i första hand kommit till följande resultat. De centrala arbetsuppgifterna, som nu äro fördelade på nyssnämnda olika statsorgan, samlas — inbördes och med de vidgade uppgifter, som böra ankomma på staten för kraftförsörjningens befrämjande — i en enhetlig organisation. Som benämning för denna organisation har olika förslag diskuterats. Med tanke på att en del av dess arbetsuppgifter bli av tillfällig natur och att dess arbete under en tid framåt till väsentlig del kommer att vara inriktat på rationaliseringens genomförande, har utredningen stannat för benämningen statens elnämnd. Elnämnden, som enligt förslaget står direkt under Kungl. Maj :t och sorterar under kommunikationsdepartementet, förestås av en chef, som samtidigt är nämndens ordförande, samt ytterligare fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t. I den centrala nämndorganisationen ingå två byråer, en rationaliseringsoch ekonomibyrå samt en säkerhetsbyrå. Under elnämnden och med huvudsaklig anknytning till säkerhetsbyrån står statens elektriska inspektion, liksom nu uppdelad på fyra distrikt och liksom nu med samtliga befattningshavare stationerade centralt. Under elnämnden finnes vidare en organisation för den lokala rationaliseringsverksamheten, statens elingenjörsorganisation, omfattande ett lämpligt antal distrikt med befattningshavarna stationerade inom respektive distrikt. 394

KUNGL. MAJ;T

STATENS ELNÄ1.TND OMFÖRANDE OCH CHEF SAMT 4 LEDAMÖTER

RATIONALISER D I G S OCH EKONOMIEYRlN

BYRÅCHEF

BYRÅCHEF

SAKERHETSBYRÅN

STATENS ELEKTRISKA INSPEKTION (uppdelad

på 4

distrikt)

STATENS ELINGENJORSORGANISAT101! (uppdelad

på 9

distrikt)

Bild 22. Statens elnämndsorganisation, föreslagen organisationsplan

En plan över den föreslagna elnämndsorganisationen visas i bild 22. Organisationens form, omfattning och benämning får omprövas n ä r rationaliseringsarbetet i huvudsak genomförts. Till elnämndens centrala verksamhet överföras samtliga de arbetsuppgifter, som nu åvila kommerskollegii elektriska byrå, samt delar av statens elektriska inspektions centrala byråarbete ävensom elektrifieringsberedningens hela verksamhet och prisregleringsnämndens för elektrisk ström arbetsuppgifter. Statens elektriska inspektion bibehåller i övrigt samma uppgifter som för närvarande. De nya och utökade arbetsuppgifter, som sammanhänga med rationaliserings- och rådgivningsverksamheten, förläggas till elnämnden — huvudsakligen rationaliserings- och ekonomibyrån — samt statens elingenjörsorganisation. Härigenom vinnes en organisatorisk samordning samt enhetlig ledning och handläggning av praktiskt taget hela den statliga verksamhet rörande elkraftförsörjningen, som icke utgöres av statens egen affärsdrivande verksamhet. En möjlighet vore att låta elnämnden ingå i kommerskollegium såsom en större underavdelning, dvs. att direkt utbygga kommerskollegii elektriska byrå. Enligt elkraftutredningens uppfattning äro emellertid de arbetsuppgifter, som samordnas under elnämndsorganisationen, så artskilda från kommerskollegii övriga verksamhet, att det icke finnes tillräckliga skäl att 395

låta den förhållandevis stora organisation, som det här måste bli fråga om, ingå i kollegium. En utbrytning ur kollegium av den nuvarande elektriska byrån torde ur den samlade övervakningssynpunkt, som kollegium representerar, icke inge allvarligare betänkligheter. Ett alternativ, som ingående diskuterats inom elkraftutredningen, är att avveckla statens elektriska inspektion som självständig organisation. Hela den del av organisationens arbete, som är av central karaktär, och det mest kvalificerade inspektionsarbetet skulle då överföras till säkerhetsbyrån. Den del av inspektionsarbetet, som är av mer rutinmässig karaktär, skulle omhänderhas av elingenjörsorganisationen. I säkerhetsbyrån skulle ingå två överinspektörer, vilka under byråchefen och med hjälp av erforderlig personal skulle svara för byråns arbete med hithörande frågor och vilka dessutom skulle kontrollera den inspektionsverksamhet, som skulle bedrivas från elingenjörskontoren. Fördelen med ett dylikt alternativ är att organisationen skulle bli enklare och enhetligare och eventuellt mindre personalkrävande. Dessutom skulle otvivelaktigt vissa fördelar vinnas genom att så stor del som möjligt av inspektionsarbetet skulle bedrivas från de lokala organen under elingenjörens förstahandsansvar och sålunda kunna samordnas med dessa lokalorgans övriga arbete med distributionen. Bisken för dubbelarbete och kompetenskonflikter mellan inspektörerna och elingenjörerna skulle i huvudsak försvinna. För distributionsföretagen skulle det vara av fördel att kunna vända sig till samme statens tjänsteman när det gällde såväl säkerhets- som andra tekniska eller ekonomiska frågor inom distributionsverksamheten. Andra omständigheter tala emellertid för att icke avveckla statens elektriska inspektion och uppdela dess arbete på ovannämnda sätt. Elingenjörernas huvudsakliga arbete kommer att vara av en helt annan karaktär än inspektörernas och det är svårt — ur vissa synpunkter även olämpligt — att förena dessa båda slag av verksamhet, vilket närmare torde framgå av redogörelsen för arbetsuppgifterna i det följande. Elingenjörspersonalen bör sålunda icke gärna ha ansvaret för säkerhetstjänsten. Som framgår av redogörelsen i kap. 13 för elektriska inspektionens arbete är detta av bestående karaktär, artskilt från de arbetsuppgifter som sammanhänga med den temporära rationaliseringsverksamheten. En uppdelning av det statliga inspektionsarbetet på ett förhållandevis stort antal tjänstemän utan stark sammanhållning skulle sannolikt icke leda till någon effektivisering och efter rationaliseringens genomförande skulle det kunna bli nödvändigt med en genomgripande förändring, eventuellt en återgång till nuvarande ordning. Det är vidare att märka att den statliga inspektionsverksamheten i vad det gäller distributionsföretagen, sedan dessa börjat få en mera tidsenlig sammansättning och ledning, icke så mycket kommer att gå ut på att inspektera anläggningarna utan fast mera på att kon396

trollera, att den tekniska företagsledningen har förmåga att fuligöra och fullgör sina skyldigheter även i detta avseende. Därtill kommer behovet av kvalificerad inspektionsverksamhet inom mera komplicerade anläggningar, exempelvis inom industrin och kommunikationerna. Denna inspektion kan icke överflyttas till andra befattningshavare utan bör bedrivas på samma sätt som hittills av tjänstemän med speciell kompetens härför. Genom att inspektionsverksamheten bedrives från en central organisation kan denna betydelsefulla verksamhetsgren i sig själv ordnas på det mest rationella sättet utan att belasta det ändock tämligen komplicerade rationaliseringsarbetet. Att inspektionsverksamheten under dessa förutsättningar är tillräckligt omfattande för att motivera en uppdelning liksom nu på fyra underavdelningar, distrikt, vardera med en överinspektör jämte underställd personal, synes uppenbart. Samarbetet mellan distrikten och behovet att anlita överinspektörerna för vissa kvalificerade centrala arbetsuppgifter, kommittéarbeten m. m. gör det önskvärt att hela inspektionen är samlad och helst placerad i anslutning till säkerhetsbyrån. Inspektörsorganisationens storlek, överinspektörernas i stor utsträckning självständiga arbete — även betingat av deras ställning som specialinspektörer inom yrkesinspektionen — gör det mindre lämpligt att inordna densamma i säkerhetsbyrån. Genom att överinspektörerna till en del skulle frigöras från centralt byråarbete aktualiseras även frågan om inspektionens överflyttning till arbetarskyddsstyrelsen. I sitt betänkande med förslag till organisation av tillsynen ä arbetarskyddslagstiftningen m. m. (SOU 1946: 88 s. 185) upptog arbetarskyddskommittén detta spörsmål och anförde bl. a. följande. Enligt vad kommittén inhämtat är kommerskollegium vid utredning och handläggning av ovanberörda koncessions- och låneärenden i behov av att ha ständigtillgång till den speciella sakkunskap och kännedom om lokala förhållanden, som förefinnes hos befattningshavarna inom den elektriska inspektionen. Dessa tagas också i betydande grad i anspråk vid behandling av nämnda ärenden. Detta har i sin tur medfört, att inspektionens tillsynsverksamhet i icke ringa grad fått stå tillbaka. Kommittén vill emellertid starkt ifrågasätta, huruvida icke vid genomförande av det förslag till organisation av arbetarskyddstillsynen, som kommittén ansett sig böra föreslå, statens elektriska inspektion borde överflyttas till det föreslagna ämbetsverket. Med hänsyn till att den elektriska inspektionens befattningshavare, enligt vad som uppgivits, i stor utsträckning tagas i anspråk för behandling av koncessions-, låne- och andra ärenden, som icke lämpligen böra tillföras ett verk för arbetarskyddsärenden, anser sig kommittén icke böra framlägga förslag i angiven riktning. I den mån inspektionen avlastas från berörda ärenden tala dock starka skäl för dess överflyttning till verket. Detta bör icke utesluta möjlighet för kommerskollegii elektriska byrå att anlita inspektionen såsom remissinstans i ärenden, vid vilkas handläggning dennas sakkunskap och lokalkännedom är av betydelse. Kommittén finner det också mera ändamålsenligt att överflytta och med hänsyn till föreliggande behov förstärka den nuvarande elektriska inspektionen, för att denna på tillfredsställande sätt skall kunna utöva sin tillsynsverksamhet, än att tillskapa en särskild elektrisk inspektion inom det nya verket. 397

Enligt elkraftutredningens uppfattning är elektriska inspektionens arbete, även sedan vissa centrala arbetsuppgifter överförts till säkerhetsbyrån, fortfarande av den karaktär och omfattning, att det bör bedrivas inom samma ämbetsverk som övrig kontroll och övervakning på kraftförsörjningsområdet. I varje fall under rationaliseringsperioden skulle det vara direkt olämpligt att skilja inspektionen från elnämndsorganisationen. Även om inspektionsarbetet under senare tid har kunnat bedrivas i alltför liten omfattning äga inspektörerna en god kännedom om de olika kraftföretagens standard och förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Genom den fortsatta tillsynsverksamheten komma inspektörerna även att samla sådana erfarenheter från bl. a. distributionsverksamheten, som kunna direkt utnyttjas för rationaliseringsarbetets planering och utförande, dvs. för den under rationalisermgsperioden kanske betydelsefullaste arbetsuppgiften för elnämndsorganisationen. Ett intimt samarbete mellan överinspektörerna och clnämndsorganisationens övriga befattningshavare synes därför vara en förutsättning bl. a. för ett gott resultat av rationaliseringsverksamheten. Elkraftutredningen finner sålunda att statens elektriska inspektion bör bibehållas i huvudsak i oförändrad form men med ovan angiven anknytning till säkerhetsbyrån. Förslaget att överföra de uppgifter på elnämnden, som nu ankomma på prisregleringsnämnden för elektrisk ström, har föregåtts av ingående överväganden inom elkraftutredningen. Man skulle å ena sidan kunna tänka sig att bibehålla prisregleringsnämnden i sitt nuvarande skick, dock med de förskjutningar i uppgiften, som tillkomsten av elnämndsorganisationen föranleda. Elnämndsorganisationen skulle då i prisregleringsärenden komma att fungera som utredande och medlande organ, medan prisregleringsnämnden skulle utgöra det dömande organet. En sådan uppdelning kan ur vissa synpunkter betraktas som lämpligare än att elnämnden fungerar som såväl utredande och medlande som dömande myndighet. Å andra sidan är det emellertid uppenbart att prisregleringen endast utgör en del av den allmänna kontroll rörande distributionsskyldighetens fullgörande och efterlevnaden av koncessionsvillkoren, som elnämnden — eller Kungl. Maj :t som koncessionsmyndighet — skall handha. Ett eftersättande av koncessionsvillkoret om leveransplikt, som innefattar skyldighet att tillhandahålla elkraft på skäliga villkor och jämväl hålla anläggningarna i sådant skick, att de fylla skäliga krav på driftsäkerhet och belastningsbarhet, kan och bör föranleda ingripanden av elnämnden genom föreskrifter och förelägganden, eventuellt föranstaltande av åtal eller i sista hand indragning av koncession. En skälighetsprövning såväl av priserna och leveransvillkoren i övrigt som av anläggningarnas standard måste med andra ord kunna företagas av elnämnden som ett led i dess rationaliseringsarbete och tillsyn över koncessionsvillkorens efterlevnad. Eftersom klagomål över pri398

ser och andra distributionsförhållanden i regel tillika måste innebära påstående om att koncessionsvillkoret om distributionsskyldighet åsidosattes, synas dylika klagomål endast kunna upptagas och behandlas av elnämnden, som också har möjlighet att åstadkomma rättelse i det missförhållande, som föranlett klagomålet. Det torde som regel bli omöjligt och i varje fall mindre lämpligt att behandla prisfrågorna som separata frågor vid sidan om övervakningen i övrigt av distnbutionsskyldighetens fullgörande. Om prisregleringsnämnden skulle bibehållas vid sidan av elnämnden torde detta leda till kompetenskonflikter mellan dessa myndigheter. Många av de beslut, som elnämnden måste fatta beträffande företagens distributionsverksamhet — såsom, när så visar sig nödvändigt, upphävande av en gällande koncession — kunna dessutom för företagen och konsumenterna vara av långt större betydelse än ett beslut i en prisregleringsfråga. Av det sagda följer att i elnämndens funktioner i princip bör ingå icke blott den handläggning av prisregleringsärenden, som nu handhas av kommerskollegium och prisregleringsnämnden, utan även allmän prövning av distributionsvillkor och elektrifieringsskyldighet. Som skäl för att elnämnden skall utöva dessa befogenheter kunna bl. a. även följande omständigheter anföras. Elnämndens ledamöter skola representera såväl leverantörs- som konsumentintressena, varför nämndens avgörande torde i objektivitet kunna likställas med prisregleringsnämndens. Teknisk, ekonomisk och juridisk expertis ävensom personal med lokalkännedom står till elnämndens förfogande för undersökningar, förhandlingar och tvisters biläggande. Lika ärenden bli, oavsett om de väckts genom klagomål eller utgöra ett led i rationaliseringsarbetet, lika behandlade och handläggningen av varje ärende blir samlad hos ett enda organ. Elnämnden kan med olika, efter omständigheterna lämpade medel verksamt bidraga till att erforderliga åtgärder bli vidtagna. Även stödåtgärder i form av statliga lån eller bidrag kunna härvid ifrågakomma. De regler som elnämnden därvid skall följa, vilka torde bli baserade på att göra det möjligt att inom distributionsområdet tillämpa ett visst elkraftpris, skola vara fastställda av Kungl. Maj :t. Elkraftutredningen har sålunda med hänsyn till det sagda funnit det mest ändamålsenligt att även prisregleringsfrågor skola avgöras av elnämnden, dock att frågor rörande av statens vattenfallsverk tillämpat pris skola avgöras av Kungl. Maj :t såsom koncessionsmyndighet. Elkraftutredningen förutsätter därvid att prisregleringsfrågor liksom andra frågor av större vikt skola avgöras av elnämnden in pleno och att föreskrift härom kommer att finnas i elnämndens instruktion. I rena prisregleringsärenden skulle det dessutom kunna tänkas att parterna beredas tillfälle att slutföra 399

sin talan inför elnämnden på samma sätt som nu inför prisregleringsnämnden. Elnämndens avgörande kan dessutom på för ämbetsverken normalt sätt, i motsats till prisregleringsnämndens, överklagas hos Kungl. Maj :t. I detta sammanhang bör även beaktas att 1902 års lag och prisregleringsnämndens instruktion icke föreskriva, att nämndens ordförande skall vara jurist med domarkompetens. Elkraftutredningen har diskuterat möjligheten och önskvärdheten att föreskriva tillfälligt ändrad sammansättning av elnämnden vid behandling av prisregleringsärenden men framlägger inget förslag härom. Elkraftutredningen vill slutligen betona att ett frångående av utredningens förslag i denna fråga och bibehållande av prisregleringsnämnden såsom specialdomstol icke i och för sig behöver påverka ställningstagandet till huvudfrågan. Som framgår av s. 388 vill elkraftutredningen förorda att Svenska elverksföreningens tariff kommission skall bestå. Hänskjutandet av tvistefrågor till kommissionen för förlikningsförsök bör ävenledes behandlas i elnämndens instruktion. De huvudsakliga arbetsuppgifterna Bland elnämndens huvuduppgifter skola ingå att följa kraftförsörjningens tillstånd och utveckling såväl inom landet som ock, i den mån så är erforderligt, i utlandet samt att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj :t föreslå de åtgärder, som elnämnden anser lämpliga för kraftförsörjningens främjande. De praktiska arbetsuppgifterna synas företrädesvis komma att avse frågor, som röra distribution och konsumtion av elkraft. När det gäller kraftproduktion och fj ärröverföring blir det elnämndens uppgift att främja samordning av kraftkällornas tillvaratagande samt av kraftens produktion och överföring inklusive sainkörningen. Enär denna samordning f. n. på ett tillfredsställande sätt ombesörj es av en särskild intresseorganisation, Centrala driftledningen (CDL), torde elnämnden tills vidare kunna fylla ifrågavarande uppgift genom samarbete med CDL. Skulle förhållandena senare motivera ändrad ordning härutinnan bör det ankomma på elnämnden att taga initiativ härtill. Elnämndens huvuduppgifter bli därför åtminstone tills vidare att inom R a t i o n a l i s e r i n g s - och ekonomibyrån 1. övervaka kraftkällornas tillvaratagande och utnyttjande samt följa utvecklingen beträffande produktionen av elkraft; 2. handlägga koncessionsärenden; 3. planlägga, leda och övervaka en allmän rationalisering av distributionen av elkraft och därigenom åstadkomma ur teknisk, ekonomisk och organisatorisk synvinkel lämpliga distributionsenheter; 400

4. övervaka distributionsskyldighetens fullgörande och därvid bl. a. kontrollera de allmänna villkoren vid försäljning av elkraft samt handha frågor angående prisreglering; 5. handlägga låne- och bidragsärenden samt utöva kontroll över beviljade lån och bidrag; 6. handlägga registreringsärenden; 7. avge utlåtande över kommunala lån och borgensåtaganden; 8. leda och övervaka elingenjörsorganisationens verksamhet; 9. handlägga personalfrågor för elnämndsorganisationen; samt att inom Säkerhetsbyrån 10. utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningars utförande och skötsel samt följa utvecklingen inom detta område, handlägga tolknings- och dispensfrågor; 11. deltaga i normerings- och standardiseringsarbetet inom det elektriska starkströmsområdet, deltaga i kontrollen av elektrisk materiel, fastställa eller godkänna provningsbestämmelser; 12. handlägga koncessionsärenden ur säkerhetssynpunkt; 13. utöva tillsyn över elektriska järnvägs-, spårvägs- och trådbussanläggningar; 14. handlägga behörighetsärenden och handha frågor rörande utbildningen av elektriska installatörer; 15. handlägga entreprenörsfrågor; 16. handlägga ärenden i anledning av olycksfall och eldsvådor samt andra rättsliga frågor, som beröra elektriska tillsynsområdet; 17. leda och övervaka elektriska inspektionens verksamhet. Handläggningen av rationaliseringsspörsmål och koncessionsärenden kommer under rationaliseringsperioden att bli en av elnämndens viktigaste arbetsuppgifter. Prövningen av ett koncessionssökande företags lämplighet innebär bl. a., att möjligheten av sammanslagning med annat eller andra företag kan böra undersökas. Ofta kunna långdragna förhandlingar beräknas bli erforderliga innan en rationaliseringsfråga löses, vilket kan medföra dröjsmål med koncessionsbeslutet. Detta gäller emellertid framför allt ansökningar om förlängd koncession och dröjsmålet bör därför som regel ej — såsom vid nykoncessionering — innebära några olägenheter för förbrukarna. Frågan om övervakning av lån- och bidragstagare liksom om återbäring av bidrag bör centralt ankomma på elnämnden, som därtill också kan anlita sina lokala elingenjörer. Denna ärendegrupp har hittills nästan helt måst åsidosättas, trots att det är möjligt att återbäringskrav i vissa fall borde avse icke oväsentliga belopp. 401 2f>

Den prisreglerande verksamhet, som nu utövas av prisregleringsnämnden för elektrisk ström, bör som nämnts helt övertagas av elnämnden. Balionaiiseringsarbetets allmänna uppläggning och bedrivande skulle bli ungelär följande. Med biträde av elingenjörerna insamlar elnämnden uppgifter, som medge en allmän överblick över ej blott företagens belägenhet och verksamhetsområden utan även deras ekonomi och skötsel, anläggningarnas standard och dylika förhållanden, som ej framgå av officiellt tillgängligt material. Med stöd av dessa uppgifter uppgör elnämnden rationaliseringspianer i stora drag, som kunna tjäna som grundval för verksamheten. Den törberedande planeringen tör att åstadkomma rationella enheter ankommer på vederbörande ehngenjör enligt av elnämnden givna riktlinjer. För att rationaliseringen skall kunna genomföras efter enhetliga grunder på ett både planmässigt och smidigt sätt kommer elnämndens uppgnt att leda och övervaka elingenjörernas rationaliseringsverksamhet att bn betydelsefull, särskilt under det första skedet. För att undersöka möjligheterna av en sanering i ett sammanhang av distributionsförhållandena inom ett större område, där flera företag med skilda koncessionstider äro verksamma, bör sammanträde hållas iniör elnämnden, eller inför länsstyrelsen i närvaro av representanter för elnämnden, med berörda anläggningars ägare och företrädare lör bygdeintressena. När det gäller att bestämma storlek och område för nya distributionsenheter bör hänsyn tagas bl. a. till bygdens utvecklingsmöjligheter och förekommande regionplanering inom berörda kommuner. Dessa angelägenheter tillhöra länsstyrelsernas arbetsområde. Även ur andra synpunkter kan det vara av vikt att samråd äger rum mellan elnämnden och länsstyrelserna i rationaliseringsärenden. Vidare synes det angeläget, att elnämnden vid handläggningen av dessa frågor samråder med bl. a. vederbörande lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd. Elnämnden får sålunda i stor utsträckning fungera som förhandlingsorgan och i samband med rationaliseringen handlägga frågor av huvudsakligen teknisk-ekonomisk och rättslig natur. Elnämndens ställningstagande kräves i frågor av stor principiell betydelse, exempelvis vilken storlek en blivande distributionsenhet bör ha, vilken organisationsform som bör ges företräde, vilken hänsyn som kan och bör tagas till önskemål om kommunalt eller eljest lokalt inflytande på elfrågor och i vilken utsträckning industri tillhöriga nät böra ingå i nya distributionsenheter. Det k a n synas som ett slutligt ställningstagande i fråga om det erforderliga centralorganet kan komma att påverkas jämväl av andra spörsmål, beträffande vilka utredningsförslag nyligen framlagts eller vilka eljest äro föremål för överväganden. Dylika spörsmål avse bl. a. länsförvaltningarna, planväsendet och näringslivets lokalisering. Ett förslag till en såväl central som lokal elorganisation kan och bör likväl utformas fristående från övriga 402

här berörda frågor. Härför talar redan det förhållandet, att de elektriska ledningsnätens geografiska spridning gör att länen ur elkraftsynpunkt icke kunna betraktas som skilda enheter. Självfallet är elkraftutredningen angelägen att alla möjligheter till samverkan skola beaktas. Statens elektriska inspektions huvuduppgifter skola som nämnts vara desamma som nu, dock med vissa jämkningar genom att delar av inspektionens centrala byråarbete överflyttas till elnämnden. Överinspektör skall främst åligga, såvitt avser hans distrikt, att 1. utöva tillsyn över de elektriska starkströmsanläggningarnas beskaffenhet ur säkerhetssynpunkt; 2. meddela drifttillstånd för nytillkomna anläggningar; 3. biträda vid utredning av elektriska olycksfall och eldsvådor, vid behov genom undersökning på platsen; 4. öva kontroll över yrkesmännens kompetens samt 5. i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen. Omfattningen av statens elingenjörsorganisation är svår att på förhand bestämma men i det följande räknas preliminärt med nio elingenjörsdistrikt, trots att det enligt elkraftutredningens uppfattning finnes skäl att igångsätta verksamheten med ett mindre antal, exempelvis fyra. Det definitiva antalet dylika distrikt kan och bör icke fixeras förrän elnämnden har påbörjat sin verksamhet och hunnit få en överblick över behovet av lokalorgan, lämplig distriktsindelning och organens placering. Detta kan beräknas vara fallet först ett å två år efter det att elnämnden har bildats. Det torde dessutom visa sig önskvärt att efter hand som rationaliseringsarbetet fortskrider kunna anpassa elingenjörsorganisationen till arbetsuppgifternas omfattning och lokalisering, varför organisationen bör kännetecknas av formbarhet. Hela riket bör sålunda indelas i ett antal elingenjörsdistrikt, säg t. v. nio, vart och ett omfattande det antal län — i medeltal två å tre — som rationaliseringsbehovet i olika landsdelar och tillgången till andra för rationaliseringsarbetet lämpade organ kräver. Elingenjörernas huvuduppgifter skola vara att verkställa erforderliga rationaliseringsutredningar beträffande de delar av distrikten, där dessa utredningar icke kunna eller lämpligen icke böra verkställas genom bestående företag eller på annat sätt, samt att i övrigt taga initiativet till eller förmedla dylika utredningar. Vid sidan av denna konstruktiva rationaliseringsverksamhet tilläggas elingenjörerna vissa övervaknings- och rådgivningsuppgifter. Därjämte skall elingenjör biträda de länsstyrelser, vilkas län ingå i distriktet, med granskning av elärenden och hithörande frågor. Statens elingenjör skall främst åligga, såvitt avser hans distrikt, att 403

1. övervaka att elkraftdistributionen bedrives på ur teknisk, ekonomisk och organisatorisk synvinkel ändamålsenligt sätt; 2. enligt elnämndens anvisningar verka för och taga initiativ till rationalisering av den elektriska distributionsverksamheten samt tillhandagå elnämnden med utredningar och yttranden i ärenden, som ankomma på nämnden; 3. biträda länsstyrelse med granskning av ärenden rörande elkraftförsörjningen; 4. i den omfattning ovannämnda uppgifter det tillåter tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar i elkraftförsörjningen berörande frågor och därvid även på begäran av detaljdistributör biträda vid planläggning av distributionsanläggningar ävensom beträffande företagens organisation och förvaltning. Arbetsuppgifterna för elingenjörerna avse sålunda huvudsakligen rationaliseringsfrågor. Mycket beror på vilken tid som står till förfogande för rationaliseringens genomförande. Vid sammanslagning av två eller flera företag fordras i regel elingenjörernas medverkan först vid planläggning, uppdragande av lämpliga gränser för distributionsområdet och förberedande förhandlingar med berörda företag, vidare vid utarbetandet av förslag till uppgörelse med program och kostnadskalkyl för upprustning av anläggningarna, finansieringsplan, tarifförslag m. m. samt slutligen, vid upplösning av äldre och bildande av nytt företag, med biträde i administrativa frågor och montörsfrågor. Elingenjörerna böra förskaffa sig kännedom om de inom distrikten verksamma distributionsföretagens tekniska, ekonomiska och organisatoriska förhållanden och vid behov samråda med länsstyrelserna och de kommunala organen i berörda bygder. En nära samverkan mellan elnämnden, elektriska inspektionen och elingenjörerna måste anses som mycket betydelsefull. Erfarenheterna från fältarbetet måste bli kända och utnyttjade inom den centrala verksamheten och omvänt. På uppdrag av elnämnden kunna elingenjörerna tilläggas arbetsuppgifter även på områden, som icke direkt beröra rationaliseringsverksamheten. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas övervakning av företag, som erhållit lån och bidrag genom statens förmedling för nyelektrifierings- eller upprustningsändamål, samt utredningar för prövning av frågor om återbäring av bidrag. Elingenjörerna skola vidare övervaka att varje företag, som bedriver allmän distribution, håller driften vid en standard, som ur allmän synpunkt skäligen kan krävas. I första hand böra elingenjörerna — i den mån detta ej ankommer på överinspektörerna — genom råd och anvisningar söka vinna rättelse i iakttagna missförhållanden och vid behov göra anmälan till elnämnden. Då rättelse ej vinnes på annat sätt kunna åtgärder för utkrä404

vande av stadgad påföljd i form av böter eller viten eller koncessionens hävande ifrågakomma. Beslut om dylika åtgärder böra emellertid i princip uteslutande ankomma på elnämnden. Länsstyrelsernas behov av expertis i kraftförsörjningsfrågor, vilket framhållits i länsstyrelseutredningen i dess betänkande (SOU 1950: 28), avses bli tillgodosett därigenom, att elingenjörerna skola såsom sakkunniga biträda länsstyrelserna i elkraftfrågor. I denna egenskap ha elingenjörerna att granska bl. a. till länsstyrelserna remitterade koncessionsärenden och ansökningar om ekonomiskt stöd för nyelektrifiering eller upprustning av befintliga distributionsnät. Även för uppgörande av projekt, som kunna tillkomma på länsstyrelses initiativ eller genom dess förmedling, bör elingenjör i mån av tid kunna anlitas. Länsstyrelsens behov av expertis i elkraftfrågor torde bli särskilt framträdande i samband med en omorganisation av detalj distributionen inom en bygd. Frågan om kraftförsörjningens betydelse för en bygds utveckling är ofta aktuell och för bedömningen av denna fråga kräves såväl teknisk som administrativ sakkunskap. För undvikande av kompetenskonflikter och dubbelarbete bör det ankomma på elnämnden att vid behov närmare bestämma gränserna för överinspektörernas och elingenjörernas arbetsområden.

Personalbehov och kostnader Vid följande beräkning av personalbehov och lönekostnader har i första hand beaktats den personal, som f. n. finnes på kommerskollegii elektriska byrå, statens elektriska inspektion och elektrifieringsberedningen och vars arbetsuppgifter skola överföras till elnämnden. Därutöver har hänsyn tagits till det under nuvarande förhållanden tämligen stora underskottet på personal inom nämnda organ (se kap. 13 s. 288 och 296 samt bilderna 19 och 20) ävensom till de ändringar i arbetsförhållandena, som sammanhänga med förslagen i detta betänkande. Inom parentes anmärkes i de efterföljande tabellerna om befattningshavare av lägre grad än byråchef avses skola överflyttas från kommerskollegium (K), elektriska inspektionen (I) eller elektrifieringsberedningen ( E ) . Beräkningen får i viss mån anses vara ungefärlig, enär personalbehovet icke kan bedömas med full säkerhet förrän någon tid efter det att verksamheten påbörjats. Organisationen bör utbyggas efter hand som arbetet kommer igång och möjligheter till justeringar efter elnämndens eget förslag böra alltid finnas. Lönen är beräknad enligt vederbörande lönegrads lägsta löneklass i dyrortsgrupp 5 för alla utom tjänstemännen inom elingenjörsorganisationen, för vilka lönen är beräknad enligt dyrortsgrupp 3. I lönekostnaden är inräknat dyrtidstillägg med 33 resp. 32 % på högst 19 200 kronor. Till de summerade lönekostnaderna ha tillägg gjorts på ungefär 10 % med hänsyn 405

till personalens sannolika löneklassplacering, samtidigt som beloppen avrundats. Vederbörande personals tjänstetitlar ha t. v. bibehållits. Hänsyn till pensionskostnader har icke tagits. Statens elnämnd Elnämnden består av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, därav en ordförande och chef. Det är önskvärt att ledamöterna tillsammans utgöra en allsidig representation för såväl producent- som konsumentintressena. Med hänsyn till elnämndens omfattande arbetsuppgifter och särskilt dess funktion som förhandlingsorgan vid rationaliseringens genomförande bör chefen erhålla en auktoritativ ställning. Han förutsattes besitta teknisk sakkunskap och god kännedom om landets näringsliv samt ha affärsmässig inriktning och administrativ erfarenhet. Elnämndens chef och två av befattningshavarna inom rationaliseringsoch ekonomibyrån ha med hänsyn till att fortbeståndet av deras tjänster kan bli beroende av tiden för rationaliseringens genomförande placerats i tjänster med förordnande på viss tid, förslagsvis sex år (tjänster med lönegradsbeteckning Cp). Personalbehov och lönekostnader för elnämnden beräknas sålunda. Befattning

1 ordförande och chef 4 ledamöter

Lönegrad

Lönekostnad,

Cp 20 300 k r / m å n . Summa

37 920 14 400 52 320

Rationaliseringsoch ekonomibyrån 1 byråchef 1 byrådirektör 1 byrådirektör 2 förste byråingenjörer 1 förste byråsekreterare (K) 1 förste byråingenjör (K) 1 byråsekreterare (K) 2 byråingenjörer 1 ingenjör

Cp 13 Cp 10 Ce 31 Ce 29 Ce 29 Ce 27 Ce 25 Ce 24 Ce 23

29 520 26 484 21984 40 296 20 148 18 276 16 464 31 224 14 772 Summa 219 168

Säkerhetsbyrån 1 byråchef 1 överinspektör 1 byrådirektör (K) 1 förste byråingenjör

Ca 37 Ca 33 Ca 31 Ce 29

26 700 23 640 21984 20 148

Befattning

Lönegrad

1 förste byråingenjör (K) 1 förste byråinspektör (I) 1 byråinspektör 1 byråsekreterare (K) 2 ingenjörer (K) 1 ingenjör (K)

Ce 27 Ce 27 Ce 25 Ce 25 Ce 23 Ce 21

Biträdespersonal (gemensam för byråerna och elinspektionen) 2 kansliskrivare (KE) 1 kanslibiträde (I) 1 kanslibiträde 1 expeditionsvakt (K) 1 expeditionsvakt 7 kontorsbiträden (Kl) 2 kontorsbiträden 38 tjänster

Lönekostnad,

kr/år

18 276 18 276 16 464 16 464 29 544 13 164 Summa 204 660

Ca el. Ce 15 20 184 Ca 11 8 652 Ce 11 8 652 Ca 10 8 280 Ce 10 8 280 Ca 8 52 836 Ce 8 15 096 Summa 121 980

Elnämnden tillsammans Tillägg ca 10 %

598 128 61872

Summa lönekostnader

660 000

Omkostnaderna för elnämnden beräknas sålunda. Lokalkostnader Besekostnader övrigt

30 000 30 000 20 000

Summa omkostnader Statens

elektriska

80 000

kr/år

kr/år

inspektion

Personalbehov och lönekostnader för inspektionen beräknas sålunda. Befattning

4 överinspektörer (I) 4 förste distriktsingenjörer (I) 4 ingenjörer 1 ritare (I) 13 tjänster

Lönegrad

Ca 33 Ca el. Ce 29 Ce 23 Ce 21

Lönekostnad,

kr/år

94 560 80 592 59 088 13 164

Tillsammans Tillägg ca 10 %

247 404 22 596

S u m m a lönekostnader

270 000

kr/år

Omkostnaderna för elektriska inspektionen beräknas sålunda. Lokalkostnader Besekostnader övrigt

10 000 50 000 10 000 Summa omkostnader

70 000 k r / å r

Statens elingenjörsorganisation Personalbehovet för elingenjörsorganisationen kan som redan nämnts icke på förhand säkert bedömas. Följande förslag utgår från, att antalet elingenjörsdistrikt skall vara nio med en elingenjör, en assistent, ett tekniskt biträde och två kontorsbiträden i varje distrikt. Det förutsattes dock å ena sidan att organisationen ej skall utbyggas omedelbart i sin helhet utan successivt efter behov enligt elnämndens prövning men å andra sidan att personalbehovet mycket väl kan bli större när rationaliseringsverksamheten kommit igång i full omfattning. Lönekostnaderna för en elingenj örsorganisation med nio distrikt beräknas sålunda. Befattning

Lönegrad

9 elingenjörer 9 assistenter (ingenjörer) 9 tekniska biträden (ingenjörer) 18 kontorsbiträden

Lönekostnad,

kr/år

Cp 10 Ce 29 Ce 27 Ce 8

238 356 170 208 153 252 124 848

Tillsammans Tillägg ca 10 % Summa lönekostnader

686 664 73 336 760 000

kr/år

Omkostnaderna för elingenj örsorganisationen beräknas sålunda. Lokalkostnader 30 000 Resekostnader 110 000 övrigt 2° 00° Summa omkostnader 160 000

kr/år

45 tjänster

Sammanställning De sammanlagda kostnaderna för elnämndsorganisationen, kostnader för pensioner, uppskattas sålunda till följande.

I Statens elnämnd II Statens elektriska inspektion III Statens elingenj örsorganisation Summa 408

exklusive

Lönekostnåder

Omkostnader

Summa

660 000

80 000

740 000

270 000

70 000

340 000

760 000 1 690 000

160 000 310 000

920 000 2 000 000

kr/år

Den nya organisationen innebär bortfall av följande beräknade kostnader för nuvarande organ.

Kommerskollegii elektriska byrå Statens elektriska inspektion Elektrifieringsberedningen Statens prisregleringsnämnd för el. ström

Lönekostnåder

/ - , , . , Omkostnader

Summa

240 000 260 000 50 000

38 000 40 000 —

278 000 300 000 50 000

2 000

—

2 000

78 000

630 000

Summa 552 000 Merkostnaden för den nya organisationen 1 370 000 kronor per år.

skulle

sålunda

kr/år

utgöra

ca

Med den förstärkning av de nuvarande organen, som enligt utlåtande, refererat i kap. 13, skulle vara nödvändig även om någon egentlig förändring av arbetsuppgifterna ej skulle genomföras och sålunda något rationaliseringsarbete av här ifrågavarande slag ej skulle igångsättas, skulle de nuvarande organen draga följande beräknade kostnader.

Kommerskollegii elektriska byrå Statens elektriska inspektion Elektrifieringsberedningen Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström

Lönekostnåder

_ Omkostnader

Summa

340 000 360 000 75 000

43 000 60 000 —

383 000 420 000 75 000

2 000

Summa 777 000

2 000 103 000

880 000

kr/år

Merkostnaden för den nya organisationen skulle jämfört härmed utgöra ca 1 120 000 kronor per år.

Sammanställning

av kostnader

under

rationaliseringsperioden

De kostnader för elkraftförsörjningen, som enligt här framlagda förslag skola täckas genom statens medverkan, sammansättas av kostnader för ekonomiskt stöd åt distributionsverksamheten samt organisationskostnader för den för kraftförsörjningen erforderliga statliga verksamheten, exklusive statens egen affärsmässiga kraftförsörjningsverksamhet. Beträffande stödverksamheten bortser elkraftutredningen i denna sammanställning från de statliga räntebärande lånen, vilka — så länge räntefoten icke understiger den normala utlåningsräntan — icke medföra någon verklig kostnad för staten. De räntefria lånen medföra kostnader enbart 409

genom räntebortfallet medan bidragen få anses utgöra kostnader i sin helhet. För att bedöma kostnaderna för den ifrågavarande stödverksamheten fordras sålunda bl. a. en bedömning av hur stor del av stödet, som skall utgå i form av lån respektive i form av bidrag, samt hur stor del av lånen, som behöva förnyas såsom räntefria lån respektive kunna förnyas såsom räntebärande. Om amorteringstiden för lånen sättes till normalt trettio år och rationaliseringsverksamheten pågår i femton å tjugo år är det givet att en del kostnader, som höra till rationaliseringen, komma efter rationaliseringsperioden. Å andra sidan böra kostnader, som sammanhänga med förnyade räntefria lån respektive förnyade bidrag, ej räknas som rationaliseringskostnader, även om de komma under rationaliseringsperioden. Dylika kostnader äro att hänföra till ett allmänt understödjande av elkraftförsörjningen i sådana landsdelar, där även de inom företagen utjämnade specifika självkostnaderna äro höga. Det bereder med andra ord svårigheter att på förhand bedöma kostnaderna för stödgivningen till distributionsföretagen i och för kraftförsörjningens rationalisering. Det kan också sägas vara av mindre intresse att få veta hur stor denna kostnad kommer att bli, eftersom den endast är en del av de totala kostnader av denna typ, som under samma tid komma att föreligga för kraftförsörjningens understödjande och som skola täckas genom statens medverkan. Av större betydelse är att få en uppfattning om det totala årsbehovet av medel för denna stödverksamhet under den närmaste framtiden. Enligt den uppskattning som gjorts på s. 390 skulle genomsnittligt omkring 10 milj. kronor per år erfordras som stödmedel för distributionsnäteris upprustning e t c , om upprustningstiden antages till femton år. Låneamorteringar, låneförnyelser och förnyade bidrag under denna femtonårsperiod kunna sägas vara beaktade vid bestämningen av nämnda ungefärliga siffra. Bestelektrifieringen kommer sannolikt att vara i huvudsak genomförd före denna tidsperiods utgång och behovet av stöd härför kommer sålunda att avtaga under perioden. För budgetåret 1953/1954 är anslaget för nyelektrifieringsstöd 4 milj. kronor. Även om det årliga behovet av stödmedel under periodens början kommer att vara av denna storlek eller något större kommer det genomsnittliga, årliga behovet av stödmedel för nyelektrifieringar icke att överstiga 3 milj. kronor. Ovannämnda siffror inkludera även bidrag till vissa utredningar m. m. Den utökade statliga reglerande, kontrollerande, rådgivande och stödjande verksamheten kommer enligt bedömningen på s. 408 att draga en genom snittlig organisationskostnad av i runt tal 2 milj. kronor per år. Det totala medelsbehovet för den statliga verksamheten under en rationa410

liseringsperiod av femton år, bortsett från medel för räntebärande lån, skulle därigenom genomsnittligt bli följande. Stöd av nätupprustningar e t c 10 milj. k r / å r Stöd av nyelektrifieringar 3 » » Organisationskostnader 2 » » Summa 15 milj. k r / å r Bationaliseringsperioden kan, enligt vad som tidigare framhållits, mycket väl bli längre än femton år, vilket skulle medföra någon minskning av de årliga kostnaderna men en ökning av de totala kostnaderna. En kortare rationaliseringsperiod än femton år är icke sannolik. Under de första åren av elnämndens verksamhet kommer medelsbehovet sannolikt att vara icke oväsentligt mindre än ovannämnda genomsnittliga belopp.

Finansiering

av stödverksamheten

samt av

elnämnds-

organisationen Kostnaderna för kraftförsörjningens understödjande samt för den för dess rationalisering och övervakning m. m. erforderliga statliga organisationen ha ovan beräknats till genomsnittligt ca 15 milj. kronor om året för en period av femton år. Frågan på vad sätt dessa medel skola anskaffas har inom elkraftutredningen varit föremål för ingående överväganden. Staten h a r hittills genom anslag på driftbudgeten svarat för stödet för nyelektrifieringar ävensom för kostnaderna för statens nuvarande övervakande organ på elkraftförsörjningens område — något nämnvärt stöd för rationaliseringar av här ifrågavarande slag och nätupprustningar har däremot hittills icke utgått. Ett sätt vore att staten på samma sätt svarade även för de ökade kostnader, som utredningens förslag innebära. Elkraftutredningen anser sig emellertid ha anledning antaga att man vid nuvarande ekonomiska läge icke kan räkna med en sådan lösning och h a r för den skull undersökt andra vägar. Utredningen har därvid stannat för möjligheten att låta elkraftförsörjningen själv genom en lämplig utjämning svara för den del av kostnaden, som icke kan påräknas bli täckt av statsmedel. Vid denna »självfinansierings»- eller »utjämningsmetod» skulle medlen anskaffas genom att uttaga en efter behovet avpassad accis på den producerade och importerade elektriska energin. Innan elkraftutredningen framlägger sitt förslag till finansiering av verksamheten skall här anföras några synpunkter, som vidare motivera utredningens ställningstagande. En förutsättning för elkraftutredningens förslag är att den tillfälliga elskatt på industriförbrukningen, som f. n. uttages, kommer att bortfalla. De skäl, som chefen för finansdepartementet framhållit i proposition till 1952 års riksdag för skattens bibehållande i vad det gäller industriell förbrukning (se kap. 15 s. 310), framträda numera avsevärt försvagade, bl. a. till 411

följd av minskad spänning mellan priserna på bränsle och elkraft samt förbättrad marginal i fråga om tillgång och efterfrågan på elkraft. En elaccis kommer liksom en elskatt att, på sätt angivits i kap. 15, orsaka olägenheter för näringslivet. Vid en accis av den storlek, som det här kan bli fråga om. äro dock under ovannämnda förutsättning dessa olägenheter väsentlig mindre än de fördelar, som vinnas ur allmän synpunkt av en rationalisering av elkraftförsörjningen och därmed sammanhängande upprustning av distributionsnäten på landsbygden. Elkraftförsörjningen framstår nämligen, såsom framhållits i kap. 11, som en faktor av mycket stor betydelse för landsbygdens utveckling. Kan en rationalisering och upprustning, förutom fortsatt nyelektrifiering, ordnas endast om elaccis uttages, synes för den skull intet vara att erinra ur allmän synpunkt emot en sådan lösning av finansieringsfrågan. Beträffande den hämmande inverkan en elskatt har på utnyttjningen av landets vattenkraft gäller, att vid samma ekonomiska belastning på konsumenterna av en elaccis av ifrågavarande slag respektive av en elskatt av nuvarande typ, accisen sammanlagt hämmar mindre än skatten på grund av att de uttagna medlen samtidigt komma elkraftförsörjningen själv tillgodo och för grupper av landsbygdskonsumenter underlätta utnyttjningen av elkraft. Det har vid olika tillfällen framhållits att det ur allmän synvinkel skulle vara en väsentlig fördel, om man kunde åstadkomma en lämplig utjämning mellan tät- och glesbygder av priset på elektrisk kraft. Om all elkraftdistribution komme att omhänderhas av ett enda företag, såsom bleve fallet t. ex. vid ett allomfattande förstatligande, skulle det icke vara svårt att erhålla den önskade graden av prisutjämning. Vid en distribution, uppdelad på ett flertal företag, äro möjligheterna till utjämning begränsade till respektive företags eget distributionsområde. Med det av elkraftutredningen föreslagna ekonomiska stödet till elkraftförsörjningen, till större eller mindre del finansierat genom en lämpligt avpassad accis, vinnes emellertid möjlighet till en ytterligare prisutjämning. Enär stödet skulle utgå efter behovsprövning och så avvägas, att det stödtagande företaget även efter upprustningen och saneringen måste tillämpa jämförelsevis höga tariffer, synes det även gentemot de mera vällottade elkraftkonsumenterna vara försvarligt att ordna finansieringen delvis genom denna utjämningseller accismetod, som för dem kommer att medföra endast en obetydlig höjning av elkraftpriset. I fråga om kostnadernas fördelning på statsmedel och elaccismedel framläggas följande synpunkter och förslag. Såsom framgår av kap. 5 (s. 149) har staten till befrämjande av landsbygdens elektrifiering intill den 1 juli 1953 beviljat anslag på sammanlagt 65 milj. kronor. För budgetåret 1953/1954 är anslaget 4 milj. kronor. Man torde kunna räkna med att det årliga behovet av stödmedel för detta ändamål efter ytterligare några år kommer att avtaga. Staten har vidare fått 412

vidkännas kostnader för dess nuvarande övervakande organ på elkraftförsörjningens område. De nuvarande kostnaderna härför ha i det föregående beräknats vara omkring 630 000 kronor om året men en omedelbart förestående ökning till omkring 900 000 kronor om året torde kunna anses ofrånkomlig. Man synes med skäl kunna utgå från att, även om statsmakterna skulle anse att staten icke kan påtaga sig några kostnader för elkraftförsörjningens rationalisering och distributionsnätens upprustning, de dock skola vara villiga att bidraga till det erforderliga totalbeloppet med ett belopp, motsvarande statens nuvarande åtaganden. Vid övervägande av vilka kostnadsgrupper, som lämpligen böra täckas med statsanslag respektive med accismedel, har elkraftutredningen funnit övervägande skäl tala för att nyelektrifieringsstödet även i fortsättningen skall utgå av statsmedel medan stödet för nätupprustningar, eldistributionens rationalisering och i samband därmed erforderlig finansiell sanering av distributionsföretagen skall täckas av accismedel. Den del av elnämndsorganisationen, som erfordras för de bestående, övervakande arbetsuppgifterna och som med en viss förenkling kan sägas omfatta säkerhetsbyrån och elektriska inspektionen, samt elnämnden själv bör desslikes finansieras med statsmedel medan den del av organisationen, som erfordras för de under rationaliseringsperioden tillkommande arbetsuppgifterna och som med samma grad av förenkling kan sägas utgöra rationaliserings- och ekonomibyrån samt elingenjörsorganisationen, bör finansieras med accismedel. Elkraftutredningen utgår ifrån att några svårigheter icke skola föreligga å ena sidan att disponera accismedel för att täcka vissa lönekostnader m. m. för statens elnämndsorganisation samt å andra sidan att överföra statliga medel till elnätsfonden till den del, som nyelektrifieringar skulle komma att understödjas genom räntefria lån. Genom ovanstående gränsdragning, som självfallet endast ungefärligen kan motsvara de principiella önskemålen om kostnadsfördelning men som i gengäld är någorlunda lätt att verkställa, fördelar sig det totala, genomsnittliga medelsbehovet 15 milj. kronor om året med ca 4 milj. kronor på statliga anslag och ca 11 milj. kronor på elaccis. Beloppen utgöra genomsnittliga belopp under hela rationaliseringsperioden. Som redan framhållits kunna avvikelserna i det årliga medelsbehovet bli tämligen betydande. Elaccisen föreslås bli utformad på i huvudsak följande sätt. Elaccis skall uttagas av elkraftproducenterna i princip på all producerad elkraft. Genom att accisen uttages av producenterna blir antalet accisskyldiga förhållandevis litet, vilket är till fördel ur indrivnings- och kontrollsynpunkt. För att ytterligare underlätta administrationen skola de minsta kraftverken undantagas; gränsen för acciskyldighet sättes vid kraftverk med en produktion under året av minst 500 000 k W h . För den som importerar elkraft till minst denna myckenhet skola samma regler gälla som för producent. 413

Elaccis skall betalas i förhållande till producerad eller importerad energi. För det ovan angivna genomsnittliga behovet av accismedel, ca 11 milj. kronor om året, skulle, även om ett visst utrymme för dispenser medräknas (se nedan), erfordras en accis av mindre än 0,1 ö r e / k W h . Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av elnämnden för lämpliga tidsperioder fastställa accisens storlek. För elkraftproducenterna blir accisen att betrakta som en produktionskostnad, vilken de vid behov få täcka genom höjda kraftavguter. Vid bestämmande av höjningarnas storlek för olika kraltavnämare eller grupper av kraltavnämare böra samma eller motsvarande regler tillämpas, som vid tariff justeringar på grund av annan produktionslördyring. Producenterna skola alltså härvidlag ha stor frihet men det kan förutsättas, att i den praktiska tillämpningen samma enhetlighet kommer att råda, som nu kännetecknar såväl råkraft- som detalj tariff sättningen. För viss konsumtion kan alltså kostnaden öka med ett högre belopp än lör annan konsumtion. Någon anledning att befara missbruk av denna rätt till fördelning mellan kraftavnämarna torde icke föreligga. Skulle mot förmodan rätten missbrukas i något fall har kraltavnämaren möjlighet att erhålla rättelse genom att begära prisreglering. I den mån kraften levereras genom flera händer äger envar kraftleverantör vid behov överföra sina genom accisen ökade utgifter på kraftavnämarna. Råkraftleveranserna äro nästan undantagslöst bundna genom flerårskontrakt, i regel på tio år, och dessa kontrakt sakna ofta bestämmelser om rätt för leverantören att företaga prishöjning, därest statlig skatt eller annan liknande avgift skulle införas. Under de första åren kan därför en leverantör ofta ha svårt att övervältra hela kostnaden genom elaccisen på kraftavnämarna. Alternativet att låta ett begränsat antal konsumenter, för vilkas försörjning med elkraft dessa kontraktsförhållanden icke gälla, bära hela acciskostnaden bör icke komma i fråga. För att undvika svårigheten med långtidskontrakten kan man införa en bestämmelse om att kraftavnämarna äro skyldiga att utan hinder av gällande avtal, efter av leverantören begärd och erhållen prisreglering, ersätta leverantören vad denna måst utgiva på grund av elaccis. En annan möjlighet vore att låta elkraftproducenten vid deklarationen för elaccis göra avdrag för den produktion, som är bunden av långtidskontrakt. Ett dylikt förfaringssätt skulle emellertid ofta bli mycket besvärligt för kraftproducenten och dessutom medföra orättvisor för kraftkonsumenterna. De, som ha långtidskontrakt eller köpa sin kraft från distributörer med dylika kontrakt, skulle i stor utsträckning eller kanske helt befrias från elaccis. Trots att det är föga tilltalande att införa bestämmelser, som kunna störa gällande avtal, har utredningen funnit den lösningen vara att föredraga, enligt vilken kraftleverantör utan hinder av gällande avtal må erhålla prisreglering med hänsyn till vad han måst utge på grund av elaccis. 414

Vissa kraftkonsumenter kunna ha svårigheter att bära även en så pass liten höjning av kraftpriset, som elaccisen kan medföra. Som ovan anförts kan acciskostnaden av leverantören då fördelas med en förhållandevis större del på mera bärkraftiga konsumenter. Det förhåller sig emellertid ofta så att en stor del av en producents eller underleverantörs elkraft konsumeras av dylika, i detta avseende mindre bärkraftiga konsumenter och övriga konsumenter skulle då bli obilligt belastade. Det förekommer även att en kraftproducent själv förbrukar en stor del av sin kraft för ett mindre bärkraftigt ändamål. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, elnämnden bör därför, när omständigheterna det påkalla, på ansökan av kraftproducenten kunna medge befrielse från skyldighet att gälda accis för den del av produktionen, som går till en i detta hänseende mindre bärkraftig konsument eller av producenten användes för mindre bärkraftigt ändamål. Undantag från accis bör dessutom av naturliga skäl gälla för all överskottskraft — i den bemärkelse som framgår av kap. 6 (s. 165) — som icke finner användning för annat än lågvärdigt ändamål. För s. k. pumpkraft, som nyttiggöres genom magasinering i vattenregleringsmagasin, bör undantag från accis göras, så att icke dubbelbeskattning sker. Alla accispliktiga kraftföretag skola vara skyldiga att anmäla sig till elnämnden. Nämnda företag skola till elnämnden deklarera den producerade och importerade elenergin och i samband härmed inbetala accismedlen. För att icke orsaka företagen onödiga extra bokföringsåtgärder böra accisdeklarationerna få upprättas vid samma tid som deklarationerna vid taxering för inkomst och förmögenhet och avse samma räkenskapsår som dessa. Accismedlen skola inbetalas direkt till den av statens elnämnd förvaltade fond, från vilken medel skola uttagas för kraftförsörjningens understödjande.

Kap. 20. Sammanfattning av avdelning III Elkraftutredningen framlägger i avdelning III ett huvudförslag till elkraftförsörjningens rationalisering. Förslaget är i en del avseenden att betrakta som ett principförslag, enär ytterligare bearbetning och detaljutformning erfordras i samband med den ifrågavarande verksamhetens igångsättande. Förslaget bygger på rationalisering genom begränsade åtgärder inom det nuvarande kraftförsörjningssystemets ram. Ett annat alternativ för kraftförsörjningens rationalisering, nämligen genom förstatligande i större eller mindre omfattning, eventuellt i kombination med kommunalisering, behandlas mera kortfattat. I kap. 17 göres en summering beträffande mål och alternativa vägar för elkraftförsörjningens rationalisering, huvudsakligen på grundval av de principiella önskemål, som framförts i avdelning II. Som ett tillägg till de principiella önskemålen framföras efter en bedömning, grundad bl. a. på erfarenhetsvärden från den mera högkvalificerade landsbygdsdistributionen, synpunkter på distributionsföretagens storlek. Elkraftutredningen anser sig kunna draga den slutsatsen, att en rationalisering av kraftförsörjningen bl. a. bör syfta till en sådan omorganisation av distributionsverksamheten, att varje självständig, administrativ distributionsenhet under normala förutsättningar som minimum omfattar i runda tal 15 000 normaltariffenheter eller 2 000 förbrukare, dvs. ett geografiskt område med omkring 7 000 invånare. Nämnda siffror kunna emellertid endast utgöra ungefärliga riktvärden. Vid rationaliseringens genomförande måste stor hänsyn tagas till rådande, lokala förhållanden, varvid bl. a. distributionsnätens nuvarande utformning måste tillmätas stor betydelse. Elkraftförsörjningens rationalisering genom förstatligande behandlas kortfattat i kap. 18. Att detta rationaliseringsalternativ icke ges en mera ingående behandling står i linje med elkraftutredningens direktiv, enligt vilka utredningen vid övervägande av åtgärder för att avhjälpa förekommande missförhållanden i första hand bör inrikta uppmärksamheten på åtgärder av mera begränsad räckvidd och först i andra hand bör överväga ett förstatligande. Elkraftutredningen finner att förekommande missförhållanden mycket väl kunna avhjälpas utan förstatligande i större utsträckning, än som redan nu sker genom att vattenfallsverket — på samma sätt som andra råkraftförsäljande företag — övertager icke bärkraftiga, återförsäljande företags verksamhet, där andra möjligheter till sanering icke föreligga. Elkraftutredningen anser vidare att ett förstatligande totalt sett, 416

åtminstone under nuvarande förhållanden, är underlägset andra rationaliseringsalternativ och sålunda icke bör komma i fråga. I ett förslag, som i princip skulle avse att överföra kraftförsörjningen till staten, måste hänsyn tagas till ett flertal viktiga, motstående intressen av allmän, kommunal eller enskild art. En del begränsningar måste även göras för att förstatligandet skulle bli praktiskt genomförbart. Vid ett praktiskt maximalt förstatligande borde undantag sålunda i princip göras för vissa typer av kraftanläggningar och strömfall enligt uppställning på s. 338 Undantagen beröra huvudsakligen industriers samt större och medelstora städers elkraftförsörjning. Organisationen för en eventuellt utvidgad, statlig kraftförsörjning förutsattes bli uppbyggd genom en utvidgning av statens vattenfallsverk. I en särskild utredning h a r organisationen för en kraftförsörjning, förstatligad i praktiskt maximal omfatining, uppskisserats. Organisationen skulle bl. a. genom en långt gående decentralisering i mesta möjliga mån tillgodose kravet pä smidighet och effektivitet. Personalbehovet skulle sannolikt knappast överstiga behovet vid den uppdelning på flera företag som n u råder. En måttlig ökning av de totala personalkostnaderna vore emellertid att förutse. Kostnaderna för ett praktiskt maximalt förstatligande i angiven omfattning diskuteras och uppskattas delvis i grova drag. Kostnaderna för statsförvärv av icke-statliga kraftanläggningar äro helt beroende av de inlösenbestämmelser, som tillämpas. Något förslag till inlösenbestämmelser framlägges icke men vissa jämförelser göras med sådana nu gällande regler på andra områden. Till grund för bedömningen av kostnaderna för ett statsförvärv kan läggas anläggningarnas tekniska värde. En särskild utredning rörande samtliga anläggningars tekniska värde har verkställts, grundad på förhållandena vid årsskiftet 1953—1954. Utredningens resultat är redovisat i tabell 5 (s. 348). Detta värde för de anläggningar och den outbyggda vattenkraft, som skulle omfattas av ett praktiskt maximalt förstatligande, utgör i runt tal 3 000 milj. kronor. Vid en statsinlösen måste affärsvärdet antagas bli avgörande för de faktiska inlösenkostnaderna. Det resulterande affärsvärdet torde icke oväsentlig överstiga det tekniska värdet. Kostnaderna för själva inlösenproceduren uppskattas till drygt 20 milj. kronor, under förutsättning att förstatligandet skulle genomföras på ungefär tio år. Kostnaderna för upprustning av kraftförsörjningsapparaten och en samtidig teknisk rationalisering uppskattas till minst 400 milj. kronor. De årliga kostnaderna för drift, underhåll och administration kunna, totalt sett, icke förutses bli nämnvärt ändrade. Förändringarna i kraftförsörjningens självkostnader skulle därför i huvudsak komma att hänföra sig till kapitalkostnaderna. Oförändrade självkostnader och därmed möjlighet till oförändrade elkraftpriser förutsätta, vid konstant penningvärde, 417

att anläggningarna inlösas till det tekniska värdet. Eftersom inlösenbeloppet sannolikt skulle komma att icke oväsentlig överstiga anläggningarnas tekniska värde och dessutom det nu rådande penningvärdet är väsentligt lägre än det, som genomsnittligt har rått vid anläggningarnas tillkomst och som nuvarande tariffer till stor del få anses baserade på, är det uppenbart att ett förstatligande av elkraftförsörjningen under nuvarande förhållanden måste medföra väsentligt ökade genomsnittliga elkraftpriser. En del av de prishöjningar, som skulle bli nödvändiga efter ett förstatligande, få dock anses oberoende av förstatligandet som sådant. Därjämte får det naturligtvis beaktas att förstatligandet skulle leda till en betydande genomsnittlig höjning av distributionsstandarden. Elkraftutredningen diskuterar även olika former av begränsat förstatligande. Ett förstatligande av enbart detalj distributionen på egentliga landsbygden skulle teoretiskt sett kunna motiveras av att det är inom denna del av kraftförsörjningen, som de huvudsakliga bristerna finnas. Det får emellertid betraktas som praktiskt ogenomförbart att vattenfallsverket skulle taga hand om detalj distributionen i de delar av landet, där verket icke är råkraftleverantör, ävensom att fråntaga företag enbart en väsentligare del av deras verksamhet. På samma sätt synes det praktiskt ogenomförbart att förstatliga enbart kraftproduktionen, fj ärröverföringen och fördelningen, vilket teoretiskt skulle kunna motiveras av att tillförsäkra vattenfallsverket inflytande på kr af tför sörj ningen i hela landet. Olägenheterna med ett dylikt delförstatligande skulle givetvis minska i samma mån som förstatligandeåtgärderna begränsades till lättare avskiljbara men för det statliga inflytandet betydelsefulla delar av kraftförsörjningssystemet. Ett alternativ av begränsat förstatligande är förstatligande i praktiskt maximal omfattning företagsvis eller områdesvis inom sådana områden, där förhållandena nödvändiggöra en förändring. Detta alternativ, som i och för sig skulle kunna praktiskt genomföras, överensstämmer i princip med det praktiskt maximala förstatligandet, dock att takten skulle göras beroende av de lokala förhållandena. Beträffande detalj distributionens kommunalisering framhållas svårigheterna att generellt lösa föreliggande problem på denna väg, bl. a. med hänsyn till att de enskilda landskommunerna oftast få anses vara alltför små för att ordna en självständig, ur rikssynpunkt fullt rationell kraftförsörjning och emedan de lämpliga distributionsområdesgränserna oftast ej sammanfalla med kommungränserna. En kommunalisering av distributionen kan dock i de enskilda fallen visa sig vara en användbar och lämplig metod fölen rationalisering, under förutsättning att ett samgående mellan kommuner, som u r distributionssynpunkt lämpligen höra samman, kan realiseras. Som ett sammanfattande omdöme om elkraftförsörjningens rationalisering genom förstatligande, eventuellt i kombination med kommunalisering, framhåller elkraftutredningen, att såväl det praktiskt maximala förstatli418

gandet som vissa former av begränsat förstatligande respektive kommunalisering skulle organisatoriskt sett mycket väl kunna genomföras och skulle kunna leda till en förbättring av elkraftförsörjningen, där allvarligare brister nu finnas, samt en utjämnad och överlag god distributionsstandard. Kostnaderna härför skulle emellertid bli högst betydande och man finge räkna med avsevärda prishöjningar för elkraften inom landsbygdens huvuddel. Någon fullständig prisutjämning mellan tätort och glesbygd skulle ej heller det praktiskt maximala förstatligandet medföra. Kostnadsökningarna skulle tvärtom sannolikt öka prisskillnaden mellan stad och landsbygd. Ett förstatligande i större omfattning skulle därjämte medföra en rad andra nackdelar, såsom bortfall av den fruktbärande »ideella konkurrens», som råder mellan kraftföretagen vid nuvarande uppdelning, bortfall eller reduktion av den automatiska kostnadskontroll, som sammanhänger bl. a. med del nuvarande kraftutbytet mellan företagen, samt minskning av det lokala inflytandet. Flertalet av de fördelar, som ett förstatligande skulle kunna medföra, äro av den art att de även kunna uppnås genom rationaliseringsåtgärder inom det nuvarande systemets ram. Det finnes enligt elkraftutredningen ingen anledning att för den nu erforderliga rationaliseringen av elkraftförsörjningen tillgripa ett vittgående förstatligande. I kap. 19 behandlas det huvudalternativ för elkraftförsörjningens rationalisering, som utgör elkraftutredningens förslag i huvudfrågan. Förslaget åsyftar en rationalisering genom ett begränsat ingrepp i det nuvarande distributionssystemet — huvudsakligen genom en successivt genomförd omorganisation av distributionsverksamheten — samt genom en effektivisering av statens övervakande och stödjande verksamhet. Inledningsvis beröras hittillsvarande och sannolika framtida utvecklingslinjer vid rådande system, under förutsättning att inga särskilda ingrepp från statens sida vidtagas. Sannolikheten talar för att på kraftproduktionens och fj ärröverföringens område särskilt den statliga inflytelsesfären kommer att expandera samt att på detalj distributionens område en fortsatt tendens till utvidgning av de större kraftföretagens, inklusive statens, direktdistribution kommer att göra sig gällande. De svagare distributionsföretagen, som av olika anledningar icke ha följt med i utvecklingen och sålunda icke ombesörja en fullgod elkraftförsörjning inom sina områden, torde få allt svårare att bestå och deras verksamhet kommer att övertagas av andra företag. En fri utveckling av detta slag kommer, även om den förr eller senare kan leda till en i huvudsak tillfredsställande elkraftförsörjning, under en mellanperiod att kännetecknas av mycket bristfälliga förhållanden framför allt inom landsbygdsdistributionen i stora delar av vårt land. Det måste anses som i hög grad angeläget att genom särskilda åtgärder påskynda och påverka utvecklingen i önskvärd riktning. 419

Målet är att säkerställa en fortsatt gynnsam utveckling i fråga om kraftproduktionen och överföringen till de lokala distributionsområdena samt att genomgående rationalisera distributionen. Den sistnämnda frågan är den utan jämförelse mest komplicerade och mest omfattande. En viktig synpunkt vid rationaliseringssträvandena är, att söka tillgodogöra sig stordriftens fördelar med bibehållande av det enskilda initiativet och — så långt det är möjligt — den lokala självbestämmanderätten samt att skapa bättre och mera likvärdiga förutsättningar för distributionsföretagen och därmed utjämnade villkor för kraftens tillhandahållande till konsumenterna. Medlet för staten att inom ramen för nuvarande system avhjälpa eller mildra bristerna inom elkraftförsörjningen är att författningsmässigt eller såsom koncessionsvillkor lämna ytterligare föreskrifter och villkor för rätten att bedriva eldistribution, att medverka till att irrationella småföretag sammanföras inbördes till rationella enheter eller sammanföras med andra, större företag av enskild eller allmän karaktär, att tillgodose behovet av sakkunnig rådgivning i elkraftfrågor, att främja eldistributionen, såväl den fortsatta nyelektrifieringen som upprustningen av den befintliga, genom att lämna eller förmedla ekonomiskt stöd i form av lån och bidrag i behövlig utsträckning ävensom att i erforderlig mån ombilda och förstärka de statens organ, vilka ha överinseende över elkraftförsörjningen. Den ifrågasatta rationaliseringen anses kunna bli genomförd under en rationaliseringsperiod av femton a tjugo år. Som ett betydelsefullt led i rationaliseringen framstår distributionens omorganisation. Företag, som icke äga förutsättningar för ändamålsenlig verksamhet, böra avvecklas och distributionen övertagas alternativt av de ledande storföretagen, vart inom sitt försörjningsområde, av vederbörande kommuner eller kommunala samorganisationer eller av annat lämpligt förefintligt eller för ändamålet bildat företag av lokal karaktär. Det sistnämnda alternativet, som närmast åsyftar att sammanföra flera småföretag inbördes till lokala, tillräckligt stora enheter, anser elkraftutredningen med hänsyn till vissa principiella önskemål vara det mest naturliga men utredningen framhåller att man allt efter omständigheterna bör kunna tillämpa skilda alternativ, varvid självbärande verksamhet, tillfredsställande teknisk standard och ett någorlunda enhetligt pris bör eftersträvas. Omorganisationen bör i princip bearivas på frivillighetens väg under statens ledning. Att helt lita till frivilligheten torde emellertid icke vara tillräckligt utan man nödgas att genom lagstiftningsåtgärder åstadkomma de medel, som ofta kunna erfordras för den rationalisering i vidsträckt bemärkelse och prisutjämning mellan olikartade områden, som ur allmän synpunkt anses önskvärd. För att på rimlig tid kunna genomföra en planmässig omorganisation av distributionen fordras främst bestämmelser, som medge hävande av ledningskoncession när synnerlig anledning härtill 420

föreligger med hänsyn till elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande, inskränkning av den »kommunala vetorätten» enligt 1902 års lag samt bestämmelser om hinder för överlåtelse helt eller delvis utan särskilt tillstånd av distributionsnät. För framtiden måste man ställa väsentligt ökade anspråk såväl i praktiskt som formellt avseende på de företag, som skola handha kraftförsörjningen, samtidigt som företagens åligganden gentemot myndigheterna i en del avseenden kunna förenklas. Enär en god elkraftförsörjning på längre sikt fordrar att distributionsföretagen uppfylla vissa krav av teknisk, ekonomisk och organisatorisk art, föreslås prövning av en koncessionssökandes lämplighet att bedriva distribution av elkraft. Koncessionsskyldigheten bör i större utsträckning än som hittills skett utnyttjas för att tillgodose det allmännas intresse av en utbredd och god elkraftförsörjning. I princip böra alla kraftledningar vara underkastade koncessionsskyldighet. Redan enligt gällande lag kan ett distributionsföretag för sina ledningar erhålla antingen linjekoncession eller områdeskoncession. Möjligheten att erhålla områdeskoncession är dock begränsad till lågspänningsledningar av bestämt slag. Möjlighet bör finnas att i väsentligt större utsträckning än hittills meddela områdeskoncession för den lokala distributionsverksamheten. Områdeskoncession bör sålunda meddelas för byggande och drivande av närdistributionsnät, varmed avses landsbygdens ortsnät jämte därifrån matade lågspänningsnät ävensom därmed jämställda nät i tätorterna, varvid även tätorternas lokala huvudfördelningsnät medräknas. Koncessionsförfarandet kommer härigenom att för statens del förenklas avsevärt utan att för den skull dess huvudsyfte eftersattes. Systemet innebär i en del avseenden ökad frihet för distributionsföretagen. Anspråken på företagen att inom sina områden svara för en ändamålsenlig utbyggnad av näten med vederbörligt beaktande av allmän och enskild rätt öka emellertid. Med företag av det slag, som omorganisationen bör leda till, anses denna ökade frihet respektive dessa ökade anspråk vara motiverade. Även beträffande linjekoncessionering för ledningar av högre ordning föreslås förenklingar i koncessionsförfarandet, vilka samtidigt medföra ökade anspråk på kraftföretagen. För koncessionstidens längd föreslås ingen ändring. Rätten att framdraga och nyttja starkströmsledningar för distribution av elkraft till allmänheten eller eljest för allmännyttiga ändamål bör vara förbunden med distributionsskyldighet, dvs. med skyldighet för koncessionshavaren att på skäliga villkor tillgodose föreliggande och tillkommande normala kraftbehov inom det område, som lämpligen bör försörjas från dessa ledningar. För detaljdistributör skall distributionsskyldigheten gälla det område, som skäligen bör försörjas från hans lokala distributionsnät. 421

Distributionsskyldigheten innefattar en allmän förpliktelse att upprätthålla en tillfredsställande såväl extensiv som intensiv elektrifiering. Vid bedömningen av ett företags skyldigheter till extensiv elektrifiering bör beaktas, att denna skall ske på rimliga ekonomiska villkor med tillämpning av en skälig utjämning av elkraftpriset inom företagets hela distributionsområde. Elektrifiering skall dock icke kunna framtvingas om de totala kostnaderna härför bli orimligt höga eller om den ifrågasatta elektrifieringen avser bebyggelse, vars fortbestånd är osäkert. I kravet på en intensiv elektrifiering bör i första hand inläggas skyldighet för koncessionshavaren att hålla distributionsanläggningen i det skick, att den fyller skäliga krav på driftsäkerhet och belastningsbarhet, samt att underkasta sig reglering av pris och andra villkor för elkraftens tillhandahållande. I distributionsskyldigheten ingår även skyldighet att underkasta sig reglering av priset på den levererade strömmen. Prisregleringen bör utsträckas till att avse alla avgifter och villkor, som sammanhänga med den ifrågavarande leveransen och som äro av betydelse för att tillgodose förbrukarens elkraftbehov. Prisregleringen bör utsträckas till att omfatta även taxor, som fastställas av kommunal myndighet, liksom den även avser statens taxor. Angående den statliga tillsynsverksamheten föreslås en del ändringar, grundade på att efter omorganisationen företagen skola ledas av kvalificerad personal, på vilken ett ökat ansvar även beträffande nätens tillsyn kan läggas. Behovet av statlig tillsyn, som under nuvarande förhållanden icke kan anses vara tillgodosett, kan därigenom successivt minska. Statlig tillsyn av koncessionspliktiga anläggningars byggande synes icke behövlig. Den statliga avsyningen före anläggnings idrifttagning ersattes f. n. normalt med att vederhäftig yrkesman utfärdar intyg att anläggningen fyller säkerhetsföreskrifternas krav. Denna praxis synes kunna godtagas. Företagens egen periodiska besiktning av i bruk varande anläggningar kan förväntas bli mera effektiv och den statliga besiktningen av sådana anläggningar bör kunna i stort sett inskränkas till stickprovs- och typbesiktningar. För att möjliggöra ökad kontroll av företagens besiktningsverksamhet ifrågasattes, att företagen skola åläggas skyldighet att till statens kontrollorgan insända kopia av de besiktningsprotokoll, som upprättas vid sådan besiktning, ävensom uppgift om den tid, inom vilken däri a n m ä r k t a brister avses skola bli avhjälpta. Den statliga verksamheten under och efter rationaliseringen kommer i huvudsak att gå ut på att leda rationaliseringen och att genom olika åtgärder medverka till dess ändamålsenliga genomförande ävensom att efter rationaliseringen utöva en intensifierad men samtidigt — beroende på de ökade anspråk man ställer på kraftföretagen — i olika avseenden förenklad verksamhet av huvudsakligen övervakande karaktär. Bland de statliga arbetsuppgifterna bör övervakningen av planmässighe422

ten i elkraftens överföring och distribution ske genom koncessionsprövning och genom kontroll av distributionsskyldighetens fullgörande. Ytterligare synpunkter på dessa uppgifters handhavande framföras på s. 386. Beträffande den ekonomiska stödverksamheten för fortsatt nyelektrifiering framhålles, att en omprövning av bidragsgrunderna bör verkställas. Något förslag till ändrade grunder framlägges ej, enär det synes önskvärt att ställning först skall tagas till frågan om det s. k. upprustningsstödet. Angående kostnaderna för landsbygdsnätens upprustning föreslås, att ekonomiskt stöd skall kunna utgå enligt de principer, som utredningen framlagt genom underdånig skrivelse den 26 januari 1953, det s. k. provisorieförslaget, dock med vissa jämkningar. Upprustningsstödet, som bör baseras på en räntabilitetskalkyl för hela företagets distributionsverksamhet, bör i första hand kunna utgå i form av räntefritt lån men även ränteoch amorteringsfritt bidrag bör i mån av behov kunna tillämpas. Subventionsgränsen bör bestämmas så, att den medger tillämpning av en grundavgift i normaltariffen av 12 k r / N t e / å r , men denna gräns bör justeras i den mån de normala självkostnaderna för detalj distribuerad elkraft motivera en justering. Upprustningsstödet bör så långt det är erforderligt och möjligt kombineras med en rationalisering av distributionen, så att de specifika årskostnaderna kunna sänkas till ett normalare värde. För att förbättra möjligheterna att lämna distributionsföretagen statliga räntebärande lån föreslås ändringar i bestämmelserna för kraftledningslånefonden. Dessutom erfordras en översyn av lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. En förbättrad statlig rådgivningsverksamhet kan i hög grad bidraga till den erforderliga saneringen av kraftförsörjningen i olika delar av landet. Av kostnadsskäl och för att icke minska företagens vilja att anställa kvalificerad personal eller försämra möjligheterna för det enskilda initiativet till konsulterande verksamhet, bör emellertid den statliga, kostnadsfria rådgivningsverksamheten på lämpligt sätt begränsas. Ett effektivt och samtidigt smidigt genomförande av rationaliseringen fordrar i första hand en omsorgsfull planering såväl i stort som i detalj och därjämte ett intimt samarbete mellan de statliga, kommunala och enskilda organ, som på olika sätt äro intresserade i dessa frågor. Den statliga kontrollerande, reglerande, rådgivande och stödjande verksamheten bör samlas inom ett nybildat centralorgan, benämnt statens elnämnd, med en underorganisation för tillsynsverksamheten, statens elektriska inspektion, samt en underorganisation för det lokala rationaliseringsarbetet, statens elingenjörsorganisation. Organisationen i sin helhet, elnämndsorganisationen, som bör stå direkt under Kungl. Maj :t och sortera under kommunikationsdepartementet, bör i främsta rummet övertaga verkriska inspektion, elektrifieringsberedningen och statens prisregleringsnämnd 423

för elektrisk ström. Därjämte bör den handha det tillkommande rationaliseringsarbetet. Förslaget till elnämndsorganisation och dennas uppbyggnad har betingats av en strävan att få ett för det speciella, tämligen långvariga rationaliseringsarbetet lämpat, funktionsdugligt och handlingskraftigt organ, som sedermera, efter rationaliseringens genomförande, lätt skall kunna anpassas till den kvarvarande kontinuerliga verksamheten. Genom denna nya organisation, vars kärna sålunda utgöres av nu bestående organ, uppnås även den förstärkning av dessa, som redan under nuvarande förhållanden och bortsett från rationaliseringsarbetet visat sig oundgängligen nödvändig och varom upprepade framställningar gjorts av kommerskollegium. Elnämndens, elektriska inspektionens och elingenj örsorganisationens arbetsuppgifter och personalbehov äro i sina huvuddrag behandlade på s. 400 —408. Organisationsplanen återfinnes i bild 22. Med en uppdelning av elnämnden på två byråer, inspektionen på fyra distrikt, liksom nu med central stationering, och elingenj örsorganisationen på nio distrikt med lokal stationering drager hela organisationen en årskostnad av omkring 2 milj. kronor. Det förutsattes emellertid att elnämndsorganisationen skall byggas upp successivt under de första åren av dess verksamhet allteftersom arbetet kommer igång och att jämkningar i organisationens sammansättning och storlek därefter skola kunna göras när så finnes lämpligt. Det totala årsbehovet av medel under rationaliseringsperioden, för stödverksamheten samt för elnämndsorganisationen, uppskattas till genomsnittligt omkring 15 milj. kronor. Elkraftutredningen, som förutsätter att den nuvarande, tillfälliga elskatten icke vidare kommer att utgå, föreslår av särskilda skäl att den här behandlade statliga verksamheten för elkraftförsörjningens rationalisering, inberäknat stödet för upprustning av elektriska distributionsnät, skall finansieras av elkraftförsörjningen själv genom en accis på producerad och importerad elkraft, medan stödet för nyelektrifieringar förutsattes utgå av statsmedel liksom hittills. Av elnämndsorganisationen föreslås att den del, som i huvudsak erfordras för rationaliseringsverksamheten, skall finansieras med accismedel, medan organisationen i övrigt finansieras med statsmedel liksom statens nuvarande, övervakande organ på kraftförsörjningens område. Det totala, genomsnittliga medelsbehovet fördelar sig då med ca 4 milj. kronor om året på statliga anslag och ca 11 milj. kronor om året på elaccis. Elaccisens storlek, som för lämpliga tidsperioder skall bestämmas av Kungl. Maj :t, behöver uppgå till högst 0,1 öre per producerad kilowatttimme. För kraftproducenterna blir accisen att betrakta som en produktionskostnad, vilken de vid behov få täcka genom höjda kraftavgifter. I de fall gällande avtal medföra svårigheter för erforderlig prishöjning må kraftsäljare, utan hinder härav, kunna erhålla prisreglering med hänsyn till vad 424

han måst utge i elaccis. Skyldigheten att gälda elaccis skall avse kraftverk ined en produktion under året av minst 500 000 kWh. Befrielse från nämnda skyldighet skall kunna medges, främst för den elkraft som går till i detta avseende mindre bärkraftig konsument eller av producent användes för mindre bärkraftigt ändamål.

Särskilt yttrande av ledamoten Persson Ehuru en stadskommun ej enligt gällande författningar kan åläggas att sörja för invånarnas behov av elektrisk kraft — i motsats till vad som gäller exempelvis ifråga om vattenförsörjningen — har tillhandahållandet av elkraft sedan länge betraktats såsom en sådan gemensam hushållningsangelägenhet, som det enligt § 3 av lagen om kommunalstyrelse i stad ankommer på stadskommun att själv vårda. Som framgår av betänkandets kap. 10 (s. 199) handhas också eldistributionen i 82 % av landets städer, representerande 92 % av totala invånarantalet, av helt kommunägda företag. I de övriga städerna handhas eldistributionen av företag, som genom särskilda avtal tillförsäkrats ensamrätt för distribution inom vederbörande stad, vilken i samband därmed också förbehållit sig viss bestämmanderätt med avseende på tillämpade tariffer m. m., ävensom rätt till inlösning av distributionsanläggningen vid avtalets utgång. Den elektriska energin har vidare genom de senaste decenniernas utveckling alltmera fått karaktären av nödvändighetsvara för varje hushåll och näringsidkare även i vad det gäller vår landsbygd. Det råder därför ej någon tvekan om, att numera även distributionen av elektrisk energi måste betraktas såsom en sådan gemensam hushållningsangelägenhet, som landskommun enligt § 3 av lagen om kommunalstyrelse på landet är behörig att själv vårda. För denna uppfattning har även elkraftutredningen givit uttryck i betänkandets kap. 12, där det på s. 275 heter: »Grundsatsen att den lokala kraftförsörjningen är en angelägenhet, som kommunen är behörig att handha, gäller emellertid icke blott städer och liknande samhällen utan även landskommuner, vari icke ingå stads- eller byggnadsplanelagda områden eller hamnområden». Med de goda erfarenheter, som man genomgående har haft av elektrisk distribution i kommunal regi, borde det ligga nära till hands att söka lösa även landsbygdens kraftförsörjningsproblem genom kommunala företag. Möjligheten härtill har avsevärt förbättrats genom den nu genomförda kommunindelningen. De nya storkommunerna äro nämligen ofta av den storleksordningen, att de kunna utgöra ett fullt rationellt försörjningsområde. I de fall då så ej är förhållandet borde man ha möjlighet att lösa frågan genom kommunalförbund. Därest det nu gällde en nyelektrifiering av hela vår landsbygd, skulle säkerligen en lösning enligt dessa riktlinjer vara den mest lämpliga och ändamålsenliga. Nu är det emellertid ej fråga om en nyelektrifiering utan om en rationalisering av en redan befintlig distributionsapparat, vilket gör att förhållandena ligga till på ett helt annat sätt. Vid en lösning av detta problem är 426

man nämligen i stort sett bunden av de redan befintliga distributionsnäten, vilka på landsbygden i allmänhet utbyggts utan någon som helst hänsyn till kommungränserna. En genomgående kommunalisering av den elektriska distributionen på landsbygden är på grund härav ej genomförbar och elkraftutredningen har därför i sina förslag måst gå fram på en annan linje. Utredningens förslag innebär i huvudsak, att de nuvarande i allmänhet alldeles för små företagsenheterna genom medverkan av statliga organ skola sammanslås till större och bärkraftigare enheter. Bland annat på grund därav, att en dylik sammanslagning i åtskilliga fall även kan komma att beröra redan förefintliga rent kommunala distributionsföretag, har utredningen funnit sig böra föreslå flera ganska genomgripande författningsändringar. En del av dessa innebära väsentliga inskränkningar i kommunernas nuvarande självbestämningsrätt. Då jag är av den uppfattningen, att de fördelar som härigenom skulle kunna vinnas icke alls äro av den storleksordning, att de kunna motivera vissa av de föreslagna inskränkningarna i denna kommunernas rätt, har jag sett mig föranlåten att i följande punkter anmäla en från utredningens majoritet avvikande mening. Kommuns område

dispositionsrätt

över gatu- och annan publik mark inom

planlagt

Den bestämmanderätt ifråga om upplåtandet av gatu- och annan publik mark, som genom bestämmelserna i 1 § andra stycket av lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i Sverige tillförsäkrats kommun inom dess planlagda område, har varit av utomordentlig betydelse för en rationell utveckling av eldistributionen inom våra städer och samhällen. Tack vare densamma har det varit möjligt för dessa kommuner att även i de fall, då distributionen från början startats och handhafts av ett eller flera privata företag, utöva en kontrollerande och dirigerande verksamhet såväl med avseende på nätets utformning som med avseende på taxor etc. Den ifrågavarande lagbestämmelsen har vidare givit vederbörande kommun möjlighet att vid lämplig tidpunkt överföra distributionsrörelsen i helt kommunal regi. Därigenom har man också kunnat undgå det i utlandet ej sällan förekommande förhållandet, att distributionen även i stora städer handhas av ett flertal privata företag, ofta med parallella ledningar i samma gata. Möjligheterna att även i framtiden organisera kommunala distributionsföretag bör därför ej ytterligare beskäras. Å andra sidan kan det hända och har också hänt, att den kommunala bestämmanderätten i vad det gäller upplåtandet av gatumark för framdragning av elektriska ledningar utnyttjats på ett icke önskvärt sätt. Jag avser härvid särskilt det förhållandet, att ett mindre municipalsamhälle eller annat planlagt område med stöd av den ifrågavarande lagbestämmelsen brutit sig ut ur ett befintligt distributionsföretag, som därigenom reducerats 427

till en mindre rationell och därför ej önskvärd företagsenhet. Detta är också en av orsakerna till att elkraftutredningen ansett sig böra föreslå en ändring av lagbestämmelsen. Då jag är av den uppfattningen, att en utbrytning av här antytt slag bör kunna förhindras redan med stöd av den formulering, som lagen fick år 1941, då orden »utan synnerliga skäl» infördes i lagtexten, har jag icke ansett mig kunna biträda den av utredningens majoritet föreslagna ytterligare uppmjukningen av lagbestämmelsen genom införandet av tillägget »därest icke detta erfordras för elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerliga skäl föreligga.» (Se utredningens förslag till ändrad lag, 1 § andra stycket). »Elkraftförsörjningens ändamålsenliga ordnande» är nämligen ett mycket tänjbart begrepp. Formuleringen medger sålunda exempelvis att lagtexten tolkas så, att en kraftproducent eller abonnent av elektrisk kraft för förbrukning inom en fastighet eller ett kvarter i en stad skulle kunna påfordra och medges expropriationsrätt av gatumark för framdragning av ledningar för överföring av den producerade eller inköpta kraften till andra av honom ägda fastigheter inom det planlagda området, detta under förutsättning att han kunde påvisa att hans totala kraftförsörjning därigenom skulle bli mer »ändamålsenligt ordnad». Ytterligare liknande exempel skulle kunna anföras. Som Svenska stadsförbundet framhållit i sin skrivelse till andra lagutskottet år 1941 (se utredningens kap. 12 s. 273) förefinns vidare ofta en viss intressemotsättning mellan städerna och statens kraftdistribuerande verk. Förbundet avser tydligen härmed det förhållandet, att statens vattenfallsverk ofta i samband med underhandlingar beträffande avtal om leverans av råkraft till ett stadselverk söker tilltvinga sig rätt till direktleverans till vissa abonnenter inom stadsområdet. Detta kan också anses som både rimligt och berättigat ifråga om mycket stora abonnenter, som kanske ha ett kraftbehov, som är större än stadens kraftbehov i övrigt. I sådant fall måste man anse att »synnerliga skäl» föreligga och vattenfallsverket har sålunda redan nu stöd i lagen för framdragandet av ledningar till dylik abonnent. Det har emellertid ej varit ovanligt, att statens vattcnfallsverk i samband med avtal om råkraftleveranser sökt att tilltvinga sig direktleverans även till abonnenter med ett relativt måttligt kraftbehov. Denna vattenfallsverkets strävan skulle, till förfång för städerna, komma att få ett mycket gott stöd i den nu föreslagna ändringen av lagtexten. Helt säkert får man också räkna med att även andra större kraftleverantörer kunna komma att uppställa motsvarande krav. Besultatet av lagtextens uppmjukning på föreslaget sätt måste så småningom leda till, att en stads eller ett samhälles gator bli i allt större utsträckning ianspråktagna för framdragning av ledningar av skilda slag, tillhöriga annan än kommunen, och detta måste för vederbörande kommun 428

medföra synnerligen stora olägenheter. Trängseln i marken under våra städers gator är nämligen redan nu mycket stor och blir för varje år allt större. Områdeskoncessioncringen Enligt den av utredningens majoritet föreslagna utformningen av bestämmelserna om områdeskoncession i 2 § mom. 1 av lagen den 27 juni 1902, skall det i yttersta hand ankomma på koncessionsmyndigheten att bestämma gränserna för det koncessionsområde, som skall tilldelas en distributör av elektrisk kraft, varvid »hänsyn skall tagas till områdets lämplighet såsom enhet för verksamhet avseende direkt distribution av elektrisk kraft till allmänheten». Detta innebär bl. a. att koncessionsmyndigheten skall kunna påtvinga ett kommunalt företag distributionen inom ett område, som ej enbart innefattar kommunens jurisdiktionsområde, utan eventuellt även angränsande områden av grannkommunerna. Detta måste betraktas såsom ett otillbörligt ingrepp i vederbörande kommuns självbestämningsrätt, vilket står i strid mot gällande kommunallag. Distribution utanför den egna jurisdiktionen kan nämligen ej anses tillhöra kommunens kompetensområde, i varje fall ej därest dylik distribution i sig själv är förlustbringande. Ehuru jag medger att det kan vara önskvärt att en kommun i vissa fall åtager sig distribution utanför sitt eget område, har jag med hänsyn till bestämmelserna i kommunallagen icke kunnat godtaga utredningsmajoritetens förslag på denna punkt. I anslutning härtill har jag yrkat på, att den föreslagna nya lydelsen av § 2 mom. 1 i 1902 års lag skall kompletteras med följande bestämmelse, insatt mellan momentets tredje och fjärde stycken: »För kommunalt distributionsföretag gäller dock, att detsamma ej mot sitt bestridande skall kunna påtvingas områdeskoncession utanför sitt eget jurisdiktionsområde.» Detta hindrar givetvis icke, att ett kommunalt företag frivilligt kan åtaga sig distribution utanför kommunen. Beglering

av priset på elektrisk

ström

I fråga om regleringen av priset på elektrisk ström har elkraftutredningen. i sitt betänkande föreslagit dels att prisregleringen i fortsättningen skall verkställas av koncessionsmyndigheten och ej såsom nu av en särskild statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, dels att regleringen, i motsats till vad som nu är fallet, även skall avse strömpris, som av kommunal myndighet fastställts för tillhandahållande av elektrisk ström inom egna kommunen. Elkraftutredningens majoritet har ansett dessa förändringar vara en direkt följd av den av utredningen föreslagna ändringen av bestämmelserna 429

i 1902 års lag, 2 § 2 mom., enligt vilken den som erhållit områdeskoncession, därest icke särskilda skäl till undantag prövas föreligga, skall vara skyldig att inom det fastställda området på skäliga villkor tillhandahålla elektrisk kraft för normala förbrukningsändamål åt envar, som erhållit anslutning eller därom gör skriftlig framställning. Eftersom det är koncessionsmyndigheten, dvs. Kungl. Maj :t eller elnämnden, som avses skola bestämma koncessionsområdets omfattning och övervaka distributionsskyldighetens fullgörande, bör det enligt utredningens majoritet också vara koncessionsmyndigheten, som avgör huruvida det för en abonnent eller abonnentgrupp tilllämpade priset är skäligt eller icke. För min del anser jag det ingalunda vara ändamålsenligt, utan tvärtom mycket olämpligt, att överlåta prisregleringen åt koncessionsmyndigheten, dvs. i allmänhet elnämnden. Man behöver endast tänka på det förhållandet att elnämnden i egenskap av utredande organ medverkat till att genomföra en rationalisering av ett distributionsföretag och därvid jämväl räknat med att företaget i fortsättningen skall tillämpa en viss taxa eller ett visst pris, så innebär ju detta, att om senare en abonnent eller abonnentgrupp begär prisreglering, så är elnämnden vid avgörandet av ett sådant ärende redan bunden av sitt föregående ställningstagande. Att ett utredande och samordnande administrativt organ samtidigt skall fungera som en dömande myndighet kan ej vara lämpligt. Det förhållandet att elnämndens beslut i ett regleringsärende sedan kan överklagas hos Kungl. Maj :t såsom högsta koncessionsmyndighet gör ej saken nämnvärt bättre. Däremot innebär detta att Kungl. Maj :t kan komma att belastas med ett antal ärenden, som i de flesta fall äro av mycket ringa betydelse. Det hittills tillämpade systemet för prisregleringen har fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt och det finns därför ingen anledning att i princip göra någon ändring häri. Den nuvarande prisregleringsnämnden bör därför bibehållas, varvid den förhandsgranskning, som nu utövas av kommerskollegium, lämpligen bör överföras på elnämnden. Prisregleringsärendena böra vidare på samma sätt som hittills obligatoriskt hänskjutas till Svenska elverksföreningens tariffkommission för förlikningsförsök, innan de upptagas till avgörande i nämnden. I detta sammanhang må framhållas, att i de 53 prisregleringsärenden, som under åren 1939—1953 av kommerskollegium hänskötos till prisregleringsnämnden, tariffkommissionen lyckades åstadkomma uppgörelse i 26 fall, medan nämndens avgörande påkallades i endast 11 ärenden. Tre ärenden ha ej fullföljts av klagandeparten och i återstående 11 ärenden pågick behandlingen vid årsskiftet 1953/54. En del av dessa äro beroende av elkraftutredningens ställningstagande i vissa tariffrågor. Då prisregleringsnämndens beslut ej kan överklagas, undviker man också att belasta Kungl. Maj :t med avgörandet i ett antal oftast mindre viktiga frågor. 430

Införandet av distributionsskyldighet som koncessionsvillkor torde vidare ej kunna anses som ett tillräckligt skäl för att beröva kommunerna deras självbestämmanderätt i taxefrågor. Även om distributionsskyldighet införes för de kommunala företagen torde koncessionsmyndigheten med största förtroende kunna överlåta åt kommunen själv att fastställa strömpriserna inom sitt eget jurisdiktionsområde. Några andra bärande skäl för att utsträcka prisregleringen även till kommunala taxor ha icke anförts av utredningens majoritet. Därest en kommun distribuerar ström utanför sitt eget jurisdiktionsområde, är ju dylik leverans redan nu underkastad prisreglering. Även i andra avseenden synas starka betänkligheter kunna resas mot ett så pass allvarligt intrång på kommunernas självbestämningsrätt, som här föreslagits av utredningens majoritet. De kommunala taxorna fastställas ju i regel i samband med budgetbehandlingen och inverka sålunda även på utdebiteringen. Om man nu tänker sig att en grupp abonnenter hos prisregleringsorganet skulle överklaga en fastställd taxa, så är det ej uteslutet och i varje fall teoretiskt möjligt, att detta statliga organ genom sitt beslut skulle kunna rycka undan grunden för kommunens hela budgetberäkning. En utsträckning av prisregleringen att gälla även kommunala taxor skulle vidare helt säkert medföra en avsevärd utökning av antalet prisregleringsärenden. Även om det stora flertalet av dessa möjligen komma att vara av sådan natur, att de utan vidare kunna utgallras av det förhandsgranskande organet, så komma de i varje fall att medföra en onödig belastning för detta organ. De avseenden, i vilka jag funnit mig föranlåten att anmäla en från utredningens majoritet avvikande mening, kunna sammanfattas i följande punkter. 1. Tillräckliga skäl för en ytterligare uppmjukning av bestämmelserna i 1 § andra stycket av lagen den 27 juni 1902 angående kommuns vetorätt beträffande expropriation för framdragning av ledningar i gatumark kunna icke anses föreligga. Bedan med stöd av den nuvarande lagtexten torde det vara möjligt att förhindra en utbrytning av ett planlagt område från ett befintligt distributionsföretag, därest denna icke är förenlig med en rationell elförsörjning. 2. Ett kommunalt distributionsföretag bör ej mot sitt bestridande av koncessionsmyndigheten kunna påtvingas distributionsskyldighet utanför kommunens jurisdiktionsområde. 3. Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström bör bibehållas som ett självständigt organ och prisregleringsärendena böra som hittills hänskjutas till Svenska elverksföreningens tariffkommission för förlikningsförsök, innan desamma upptagas till slutlig behandling i nämnden. 4. Några bärande skäl för att även priser, fastställda av kommunal myn431

dighet för tillhandahållande av elektrisk ström inom egen kommun, skola underkastas prisreglering kunna icke anses föreligga. Däremot skulle ett dylikt utsträckande av prisregleringen vara förenat med mycket stora olägenheter och ge upphov till mycket onödigt arbete. Kommunala taxor böra därför även i fortsättningen vara undantagna från prisreglering.

Bilaga

1 G e n o m elkraftutredningen igångsatta separata utredningar och standardiseringsarbeten För fullgörande av sitt uppdrag har elkraftutredningen funnit det lämpligt att hänskjuta behandlingen av vissa frågor till särskild sakkunskap. Detta har skett beträffande undersökningar och arbeten rörande dels frågor om en utvidgad standardisering av tarifferna för elektrisk energi, dels de elektriska system- och materielstandardiseringsfrågorna samt dels jordbrukets eldriftförhållanden. Tariffstandardisering Elkraftutredningen har enligt direktiven bl. a. att utreda, »i vad mån en ytterligare standardisering av krafttaxornas utformning lämpligen är genomförbar». Elkraftutredningens på våren 1943 igångsatta arbete visade snart, att det speciellt i fråga om tarifferna för detaljförsäljning av elektrisk kraft på landsbygden rådde stor oenhetlighet — såväl i avseende på tariffernas utformning som prisnivån. Det stod klart att en standardisering av detaljtarifferna skulle utgöra ett viktigt steg mot förenhetligande av elkraftpriset. Med hänsyn till den erfarenhet på detta område, som samlats inom Svenska elverksföreningen i samband med tariffstandardiseringsarbeten för städer och andra tätorter, var det naturligt för elkraftutredningen att ta kontakt med föreningen. Härigenom bildades i mars 1943 en särskild kommitté, Svenska elverksföreningens kommitté för landsbygdstariffer, med uppgift att »undersöka möjligheterna att förenhetliga tarifferna för distribution av lågspänd elektrisk energi på landsbygden samt att i anslutning härtill utarbeta förslag till normaltariffer». Tariffkommitténs arbete och elkraftutredningens betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) äro i huvudbetänkandet närmare berörda främst i kap. 11, s. 232—233. Som framgår därav pågår f. n., på begäran av elkraftutredningen, en översyn av standardtarifferna inom samma kommitté. Elkraftutredningen räknar med att i ett kommande betänkande framlägga förslag till sådana ändringar och kompletteringar till standardtarifferna, som efter avslutad översyn befinnas lämpliga. Nämnda arbete påverkar icke de i detta huvudbetänkande framlagda förslagen i olika frågor. Elektriska system- och materielstandardiseringsfrågor Enligt elkraftutredningens direktiv skall bl. a. utredas, om en ökad planmässighet i fråga om byggandet av distributionsanläggningar för landsbygdens elkraftförsörjning och en bättre genomförd standardisering av den elektriska materielen kan ernås. Det stod klart för elkraftutredningen redan vid början av dess arbete, att det fanns behov av att utreda åtskilliga frågor av teknisk art rörande detaljdistributionen på landsbygden, att utarbeta och sammanställa standardkonstruktioner samt att ge råd och anvisningar för materielens användning och utförandet av olika anläggningar. Med hänsyn till uppgifternas art ansåg utredningen det ändamålsenligt att de i första hand behandlades av de företag och organisationer, som dittills arbetat med frågor av detta slag. På elkraftutredningens initiativ bildades därför på våren 1945 Samarbetskommiltén för landsbygdsnätens standardisering med representanter från statens vattenfallsverk och några enskilda kraftföretag, kommerskollegii elektriska byrå, Svenska elverksföreningen, konsulterande företag samt firmor för tillverkning av elektrisk materiel.

Kommittéarbetet, som står under ledning av vattenfallsstyrelsen och som bedrives på de deltagande organens och företagens egen bekostnad, pågår fortfarande. Samarbetskommitténs arbete och de hittills vunna arbetsresultaten äro i huvudbetänkandet främst berörda i kap. 11, s. 214. Som framgår därav arbetar kommittén f. n. med en teknisk handbok rörande landsbygdselektrifiering. Kommittén undersöker dessutom vissa frågor rörande utbildningen av bygdemontörer (se kap. 19, s. 388). Resultaten av dessa undersökningar och de förslag, som därav kunna föranledas, komma att framläggas separat. Ej heller detta arbete påverkar de i huvudbetänkandet framlagda förslagen. Jordbrukets eldrift Vid elkraftutredningens undersökningar visade det sig redan på ett tidigt stadium att elektriciteten icke kommit till den användning på landsbygden, som kunde anses önskvärd för att underlätta och rationalisera arbetet vid elektrifierade jordbruk. Elkraftutredningen ansåg detta förhållande anmärkningsvärt. Med hansyn till jordbrukets ställning inom landsbygdens näringsliv och den betydelse, som den elektriska driften kan ha för ett väl utvecklat jordbruk, ansåg elkraftutredningen det angeläget att orsakerna till ovannämnda förhållande närmare studerades. Elkraftutredningen tog initiativet till att en särskild kommitté, Jordbrukets elinventering, bildades i december 1944, med representanter från vattenfallsstyrelsen och enskilda kraftföretag, statens maskinprovningar, lantbRiksstyrelsen, lantbruksförbundet samt elkraftutredningen. Ändamålet var att genom direkta studier vid ett antal jordbruk göra en ungefärlig bestämning av eldriftens omfattning och därmed förenade kostnader samt att söka fastställa vilka faktorer, som främst kunde anses hämma fortsatt utveckling av eldriften. Erforderliga medel tillskötos till hälften av vattenfallsstyrelsen och till hälften av enskilda kraftföretag genom Svenska vattenkraftföreningen. Arbetet leddes av experten hos elkraftutredningen, direktören vid Statens maskinprovningar Harald A:son Moberg. Elinventeringens arbetsresultat är redovisat såsom Jordbrukstekniska institutets meddelande nr 208, år 1947. Det är dessutom, tillsammans med resultaten från vissa kompletterande undersökningar, behandlat i elkraftutredningens särskilda redogörelse för landsbygdens elkraftförsörjning (SOU 1953:13). I huvudbetänkandet finnes en kortfattad sammanfattning i kap. 11, s. 259—261.

Bilaga

2 P u b l i k a t i o n e r och viktigare skrivelser, avlämnade a v elkraftutredningen Betånkanden

och redogörelser,

ingående

i Statens

offentliga

utredningar

(SOU)

1. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft (redogörelse nr 1). Inledande översikt SOU 1947: 3 2. Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft SOU 1947: 4 3. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostn a d e r och priser vid distribution av elektrisk kraft (redogörelse nr 2), avseende 1 Älvsborgs län 2: 15 SOU 1947:20 Malmöhus län 2:12 SOU 1947:35 Kristianstads län 2:11 SOU 1947:40 Kalmar, Gotlands och Blekinge län 2: 8—10 SOU 1947: 48 Norrbottens län 2:25 SOU 1947:54 Hallands samt Göteborgs och Bohus län 2: 13—14 SOU 1947: 57 Jönköpings och Kronobergs län 2:6—7 SOU 1948:6 Skaraborgs län 2:16 SOU 1948: 15 Östergötlands län 2:5 SOU 1948:25 Värmlands län 2:17 SOU 1949: 10 Uppsala och Södermanlands län 2:3—4 SOU 1949:29 Stockholms stad och Stockholms län 2:1—2 SOU 1949:42 Örebro län 2:18 SOU 1950: 1 Västmanlands län 2:19 SOU 1950: 18 4. Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. Bedogörelse SOU 1951: 14 5. Landsbygdens elkraftförsörjning. Undersökningar rörande tekniska, organisatoriska och ekonomiska förhållanden samt jordbrukets eldrift (redogörelse nr 3) SOU 1953: 13 6. Elkraftförsörjningen. Huvudbetänkande SOU 1954:12 Skrivelser

m. m. med uttalanden

i olika

frågor

1. Yttrande den 19 februari 1945 till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott angående elektrifiering av avlägset liggande skogsbygder. (I anledning av motion I I : 155, 1945). 2. Underdånig skrivelse den 3 maj 1945 med utlåtande över av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 27 april 1945 framlagt förslag angående bildande av ett stamlinjebolag. 3. Yttrande den 12 mars 1947 till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott angående förutsättningarna för elektrifiering av avlägset liggande bygder. (I anledning av motion 11:264, 1947). i För samtliga län finnas stencilerade sammanställningar över resultaten av elkraftutredningens undersökningar rörande detaljdistributörerna. Här medtagna publikationer utgöra pä grundval av dessa sammanställningar uppgjorda, mera koncentrerade, tryckta ansredogorelser. Länsredogörelserna för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län äro under arbete. 435

4. Skrivelse den 10 maj 1947 till chefen för kommunikationsdepartementet angående ändring i vattenlagens bestämmelser om bggdekraft samt därvid framlagd promemoria angående elkraftutredningens synpunkter på frågorna om bygdekraftinstitutets betydelse för kraftförsörjningen och om dess framtida utformning. 5. Underdånig skrivelse den 11 oktober 1949 med utlåtande över framställning från riksdagsman H. Kärrlander om införande av bestämmelser, som ålägga strömleverantör att bestrida vissa kostnader vid ändring av spänning pa lågspänningsnät. 6. Yttrande den 21 februari 1950 till riksdagens första kammares allmänna beredningsutskott angående ändring av koncessionsbestämmelserna beträffande framdragning av elektriska starkströmsledningar. (I anledning av motioner 1:188 och 11:232, 1950). 7

:

Underdånig skrivelse den 14 juni 1950 rörande tillämpningen av dispensbestämmelse i kungörelsen av den 2 juni 1939 angående inslallalörsbehörighet. (I anledning av framställning, över vilken elkraftutredningen anmodats avge utlåtande).

8. Underdånig skrivelse den 28 oktober 1950 med utlåtande över 1948 års länsstyrelseutrednings betänkande om länsstyrelsens organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). 9

Skrivelse den 27 november 1950 till chefen för kommunikationsdepartementet med förslag till åtgärder i syfte att snarast få till stånd en vidgad statlig medverkan för en förbättrad elkraftförsörjning på landsbygden.

10 .

Yttrande den 28 februari 1951 till chefen för finansdepartementet angående införande av särskild skatt å elektrisk kraft. (I anledning av en av byråchefen E. Thulin upprättad promemoria).

11. Yttrande den 2 mars 1951 till riksdagens jordbruksutskott angående vidgad rätt till statsbidrag för elektrifieringsföretag å landsbygden. (I anledning av motioner I : 48 och II: 31, 1951). 12

Yttrande den 5 mars 1952 till riksdagens jordbruksutskott angående ändring av grunderna för lån frän kraftledningslånefonden m. m. (I anledning av motion 11:311, 1952).

13 Yttrande den.5 mars 1952 till riksdagens jordbruksutskott angående åtgärder till befrämjande av landsbygdens elkraftförsörjning. (I anlednng av motion 1:167, 1952).

14 Underdånig skrivelse den 8 december 1952 med utlåtande över en av o k u n niga för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen den 17 maj 1952 framlagd promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning med anledning av företag enligt vattenlagen.

15 Underdånig skrivelse den 26 januari 1953 med förslag till åtgärder för statligt stöd åt upprustninq av elektriska distributionsnät på landsbygden, »provisonefårslaget». (I anledning av en av 1952 års riksdag begärd utredning).

16 Yttrande den 28 februari 1953 till riksdagens jordbruksutskott angående ' ändrade grunder för statsbidrag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering. (I anledning av motion II: 184, 1953).

17. Yttrande den 5 mars 1953 till riksdagens tredje lagutskott angående skydd för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av vattenkraft m. m., varvid ävenledes framlades en promemoria av den 26 januari 1953 angående elkraftfrågor av särskild betydelse för Norrland. (I anledning av motioner I: 41 och II: 52, 1953). 18. Yttrande den 24 februari 1954 till riksdagens jordbruksutskott angående ändrade bestämmelser beträffande lån ur kraftledningslånefonden. (I anledning av motioner 1:253 och 11:419, 1954). 19. Yttrande den 24 februari 1954 till riksdagens jordbruksutskott angående upplåtande av fri mark för framdragande av elektriska ledningar å kronomark och ecklesiastika fastigheter. (I anledning av motion 1:20, 1954).

Bilaga

3 K o r t f a t t a d redogörelse för kraftförsörjningen i vissa l ä n d e r

Redogörelsen bygger på förhållandena i respektive land i början av 1950-talet. De lämnade sifferuppgifterna avse som regel år 1950 men i fråga om bl. a. elkraftproduktionen ha inom parentes även angivits 1952 års värden. Bedogörelsen är endast avsedd att belysa för respektive land karakteristiska förhållanden, som äro av intresse i detta sammanhang. I fråga om mera omfattande statistik kan bl. a. hänvisas till byrådirektören S. Lalanders uppsats i Svenska vattcnkraftföremngens publikation 1953:8. Danmark Organisation. Kraftförsörjningen i Danmark handhas av kommunala och enskilda företag. De kommunala svara för en tredjedel av kraftproduktionen medan de enskilda, huvudsakligen bestående av aktiebolag och kooperativa företag, svara för resten. Kraftförsörjningen i städer och andra större tätorter är merendels i kommunal ägo, medan försörjningen på landsbygden företrädesvis handhas av enskilda företag, i tämligen stor utsträckning av kooperativ typ. Statligt inflytande. Den danska staten är som nämnts icke engagerad som företagare i elkraftförsörjningen. Dess inflytande är enbart av kontrollerande art och gör sig gällande främst genom av Ministeriet för offentliga arbeten utfärdat reglemente. Enligt lag finnes organiserat ett Elektricitetsråd bestående av en ordförande, som utnämnes av konungen, 12 tekniskt-ekonomiskt sakkunniga ledamöter, vilka utses av ovannämnda ministerium, samt en jurist med domarkompetens, även han utsedd av ministeriet. Något statligt koncessionssystem för elektriska anläggningar finnes ej. Expropriation av mark för stationer och ledningar kan ske efter behandling i ministeriet. Elektricitetsrådet utfärdar föreskrifter och utövar tillsyn rörande utförande och skötsel av starkströmsanläggningar. Dessutom har rådet till uppgift att undersöka och u r teknisk-ekonomisk synvinkel med tanke på hela landets kraftförsörjning bedöma varje förslag till nybyggnad och utvidgning av produktionsanläggning för allmän kraftförsörjning samt kraftledning av större betydelse. Elektricitetsrådets verksamhet på detta område är dock endast av rådgivande art. Badet utnyttjas även i en mångfald andra sammanhang av ministeriet som ett rådgivande organ. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen i Danmark sker praktiskt taget uteslutande med användande av bränsle; 1,5 % utgöres av vattenkraft. Värmekraften produceras till en efter tillgången på importbränsle varierande del med hjälp av inhemska brunkols- och torvtillgångar samt en obetydlig mängd naturgas. Under år 1950 utgjorde den totala elkraftproduktionen i landet 2 220 milj. kWh (1952: 2 680), vartill kom en nettoimport från Sverige av 140 milj. kWh. Den för förbrukning inom landet totalt framställda energimängden utgjorde sålunda 2 360 milj. kWh, vilket utgör 500 kWh per invånare (1952: 650). Av den egna kraftproduktionen h ä r r ö r d e 1 900 milj. kWh från elektricitetsverk för allmän distribution, medan resten producerades av privata företag (industriella anläggningar) för eget bruk. En för den danska elkraftförsörjningen betydelsefull fråga h a r u n d e r de senare åren varit diskussionerna om kraftimport från Norge. Förhandlingar härom ha

förts inom en av Danmarks, Norges och Sveriges regeringar i december 1948 utsedd gemensam kommitté. Den ursprungliga tanken var att vissa vattenkraftstationer i Norge skulle utvidgas och att den därvid vunna kraften skulle levereras till Danmark i enlighet med ett uppgjort leveranskontrakt. Kraften skulle föras över det svenska stamlinjenätet, kompletterat speciellt med tanke härpå, samt genom nya kablar under Öresund. Den ursprungliga planen, som förutsatte en överföring av ungefär 600 milj. k W h / å r , liksom senare framlagda begränsade projekt, kunde emellertid av olika skäl icke realiseras. I sin i februari 1952 avlämnade slutrapport konstaterade kommittén att det icke var möjligt att föra frågan vidare. Samkörningsförbindelserna mellan Danmark och Sverige hade emellertid under tiden förstärkts, möjliggörande ökat kraftutbyte mellan dessa båda tänder. I landsdelarna väster om Stora Balt har produktionen, som utgör något mindre än hälften av landets totala, ända till för några år sedan varit uppdelad på ett flertal små elektricitetsverk, flertalet dieseldrivna (ofta för likström). Efter överenskommelser mellan dessa verks ägare kommer den i framtiden att baseras på ett fåtal stora ångkraftcentraler, vilka förbindas via ett 60 kV överföringsnät. För att åstadkomma en kraftigare hopkoppling mellan den sydliga och den nordliga delen av detta nät planeras dessutom en 150 kV stamledning. På öarna öster om Stora Balt — Själland, Lolland, Falster — har produktionen sedan länge skett centralt i ett fåtal större ångkraftverk. Endast några få procent produceras i lokala verk i småstäderna. Ett nytt större kraftverk med kombinerad kraft- och värmeproduktion —- för fjärrvärmedistribution, på vilket område Danmark kan betraktas som ett av föregångsländerna — planeras vid Köpenhamns hamn. Ångkraftverken äro h ä r inbördes förbundna genom ett vitt förgrenat 50 kV ledningsnät — vilket allt sedan år 1914 varit förbundet med det svenska ledningsnätet genom sjökabel under Öresund — samt en nybyggd nord-sydlig stamledning i Själland för spänningen 120 kV. Någon hopkoppling av det västliga och det östliga kraftsystemet existerar icke, då det från teknisk och ekonomisk synpunkt, i varje fall hittills, icke ansetts motiverat att utföra en förbindelse över den ca 20 km breda Stora Balt. Med hänsyn härtill ha också överföringssystemen på ömse sidor utförts för den spänning, som ansetts mest lämplig med hänsyn till hopkoppling med det tyska kraftsystemet i sydväst respektive det svenska i öster. Konsumtion. Den totala elkraftkonsumtionen i Danmark fördelar sig med 95 % på industri och detaljförbrukning samt 5 % på järnvägar och spårvägar. Elektrifieringsgraden för landet i sin. helhet beräknas utgöra drygt 95 %. För enbart landsbygden är elektrifieringsgraden 90 å 95 %. Det anses att elektrifieringen omfattar praktiskt taget samtliga hushåll, som på ett tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande sätt kunna anslutas till nätet. Elkraftpris. Tarifferna äro alltjämt ganska oenhetliga. En detaljtariff, som förekommer i stora delar av landet, är av grundavgiftstyp, snarlik den svenska normaltariffen, med ett energipris som år 1950 merendels höll sig omkring 12 ö r e / k W h (i danska p e n g a r ) . Prisnivån för detaljdistribuerad kraft ligger högre än den svenska. Finland Organisation. I Finland liksom i Sverige handhas kraftförsörjningen av staten, kommunerna och ett antal enskilda företag. Av energiproduktionen år 1950 var statens andel 33 %, de kommunala företagens 4 % och de enskilda företagens 439

63 %. Den sistnämnda andelen uppdelas i 20 '/o för detaljförbrukningen och 43 % för industrin. Staten fullgör sin del av kraftalstringen dels genom det helt statsägda aktiebolaget Imatran Voima Oy, dels genom Oulujoki Oy, i vilket staten äger huvuddelen av aktierna. De kommunala företagen äro i flertalet fall endast distributionsföretag, varför deras andel av kraftproduktionen är ganska ringa. Några av de större kommunala företagen ha dock egna produktionsanläggningar, främst för reserv- och toppkraftalstring. De större enskilda kraftföretagen ägas i stor utsträckning av landets industrier men även kommunala intressen äro företrädda. Industrins kraftalstring avser i huvudsak det egna behovet men den tillgodoser även i viss omfattning den allmänna elförsörjningen till de respektive företag omgivande bygderna. Av landets ca 500 kraftföretag ha i runt tal 350 hand om detaljdistributionen i städer och på landsbygd. Elverken i städer och andra större tätorter äro som regel kommunala, medan på den rena landsbygden verka såväl kommunala företag som aktiebolag och kooperativa distributionsföretag. Aktiebolagen äro i många fall kommunalt betonade genom att kommunerna inom respektive distributionsområden antingen äga hela aktiestocken eller inneha aktiemajoriteten. Det kommunala inflytandet på kraftdistributionen är alltså stort. Industrianläggningarna ombesörja en del av den direkta detaljdistributioncn. Detta gäller som nämnts områden i anslutning till respektive industrier. Kraftföretagens intressen tillvaratagas av ett antal föreningar, bland vilka märkas Finlands elektricitetsverksförening och Föreningen för kraft- och bränsleekonomi (Ekono). Båda dessa föreningar ha under den senaste långa krisperioden även verkat som rådgivande organ för folkförsörjningsministeriet i kraftfrågor, särskilt i fråga om samköming och elransonering. Statligt inflytande. Den statliga kontrollen över elektriska starkströmsanläggningar utövas av handels- och industriministeriet direkt och genom förmedling av Elektriska inspektoratet, i vars styrelse kraftföretagen äro representerade. Inspektoratet utfärdar föreskrifter och anvisningar samt utövar tillsyn beträffande starkströmsanläggningars byggande och skötsel, verkställer materielkontroll, publicerar statistiska uppgifter om de elektriska anläggningarna i landet etc. Ministeriet meddelar tillstånd att bygga och driva elektriska anläggningar. Tillståndet baseras närmast på att säkerhetskraven uppfyllas och förutsätter överenskommelse med markägarna eller tillstånd till expropriation. Behovet av anläggningen prövas icke, ej heller dess utförande med hänsyn till en planmässig elektrifiering. Emellertid införskaffas ett utlåtande av vederbörande kommunala myndighet. Gäller det anläggning på annan än egen mark erfordras därvid medgivande av vederbörande myndighet i stad eller köping. Genom en statlig kommitté har under senaste tid den elektriska lagstiftningen granskats. Det anses tänkbart att någon form av planmässighetsprövning kan komma att införas och att den kommunala monopolställningen i städer och köpingar på något sätt kan inskränkas. Produktion, överföring och distribution. Under år 1950 utgjorde den totala elkraftproduktionen 4 100 milj. kWh, motsvarande 1000 kWh per invånare (1952: 4 770 respektive 1 170). 1930-talets mycket starka utveckling på elförbrukningens område ej blott uppbromsades utan gick även tillbaka u n d e r krigstiden och, på grund av att flera stora kraftverk förlorades, även under de närmaste efterkrigsåren. En påtaglig återhämtning har emellertid sedan dess ägt rum. Kraftproduktionen i Finland sker f. n. vid normal vattenföring till ungefär 88 % med vattenkraft och till resterande 12 %, varav en betydande andel mottrycks-

kraft, med bränsle (olja, kol, ved, vedavfall, torv). Den utbyggnadsvärda vattenkraften uppskattas till 15 000 milj. kWh per år och av denna är närmare en tredjedel utbyggd. De outnyttjade krafttillgångarna ligga i huvudsak i norra Finland. Ryggraden i kraftöverföringssystemet utgöres av två ca 500 km långa 220 kV kraftledningar från norra till södra Finland. För uppsamling av kraften inom de olika produktionsområdena och för fördelningen över landet finnes därjämte ett tämligen vittförgrenat 110 kV stamlinjenät, vars totala ledningslängd är ca 3 200 km. Staten äger såväl 220 kV ledningarna som inemot två tredjedelar av 110 kV nätet. Från stamlinjenätets transformatorstationer distribueras kraften vidare vid en mellanspänning av 6, 20, 30 eller 45 kV till industrier och inom städer och landsbygdsområden. Den dominerande mellanspänningen på landsbygden, motsvarande en kombination av de svenska bygde- och ortsspänningarna, är 20 kV. Konsumtion. Under år 1950 förbrukades 85 % av den totala elenergin inom industrier, medan 10 % förbrukades för allmänna ändamål inom städer och andra större tätorter och 5 % för motsvarande ändamål (inklusive jordbruket) på landsbygden. Elektrifieringen är för städernas och de större tätorternas vidkommande i det närmaste fullständig, medan elektrifieringsgraden för landsbygdens del kan beräknas utgöra 65 %. Speciellt de glesbebyggda delarna i östra och norra Finland äro svagt elektrifierade. Elkraftpris. Detaljtarifferna ha u n d e r de senaste åren utvecklats mot större enhetlighet och en ökad användning av på tariffenhetsberäkning baserade grundavgiftstariffer. På landsbygden användas dessa tariffer till uppskattningsvis 80—90 %. Grundavgifterna variera tämligen starkt. Inom områdena för nyelektrifieringar är dock den normala grundavgiften 800 mk/tariffenhet/år. Energiavgifterna variera från 8 till 12 m k / k W h . På landsbygden uppbäres vid anslutningen normalt engångsavgifter, som variera från 8 000 till 12 000 mk per tariffenhet.

Norge Organisation. Kraftförsörjningen handhas i Norge av staten, kommunerna och enskilda företag. Av den totala energiproduktionen år 1950 svarade sålunda staten för 22 %, kommunerna för 32 % samt enskilda företag för resterande 46 %. Den statliga andelen av produktionen är under ökning. Storindustrin (elektrokemisk och elektrotermisk industri och träförädling), omfattande både statliga och enskilda anläggningar, svarade för 45 % av produktionen. I fråga om den allmänna kraftdistributionen dominera helt kommunerna, som är 1950 distribuerade 91 % av den för allmänna ändamål använda energin. Statens andel var härvidlag endast 0,7 % och de enskilda företagens sålunda omkring 8 %. Statens kraftverk, som sortera under Norges Vassdrags- og Elektrisitetsvesen, ha intill de senaste åren till sin huvudsakliga del legat inom Östlandsområdet. De kommunala företagen utgöras dels av normala kommunala elverk, dels av kommunalförbund med gemensamt ordnad kraftförsörjning. Den sistnämnda företagstypen hade är 1950 hand om ungefär en femtedel av den kommunala kraftdistributionen. Av de enskilda företagens kraftproduktion gär huvuddelen till storindustrin. Till denna grupp höra även en mängd små, helt isolerade företag, som leverera kraft till enstaka gårdar etc. Småverken försvinna emellertid efter hand som kraftförsörjningen blir organiserad i större enheter. Även kooperativa distributionsföretag förekomma på landsbygden ehuru i tämligen liten utsträckning. De ha bildats speciellt i sådana trakter i Väst- och Nordnorge, där de naturliga distribu441

tionsgränserna starkt avvika frän kommungränserna och det därför icke ansetts lämpligt att driva elförsörjningen i kommunal regi. Statligt inflytande. Staten utövar enligt lag kontrollerande verksamhet över landets elkraftförsörjning. Det väsentliga arbetet härvidlag utföres av Hovedstyret for Norges Vassdrags- og Elektrisitetsvesen, som sorterar under industridepartementet. Hovedstyrets uppgifter äro, förutom att förvalta statens krafttillgängar och kraftverksdrift, i huvudsak att tillvarataga det allmännas intressen i fråga om utnyttjandet av landets krafttillgångar och elkraftförsörjningen samt att utöva kontroll över elektriska anläggningar. Genom Vassdragsvesenet utövar sålunda den norska staten såväl affärsmässig verksamhet vid sidan om övriga kraftföretag i landet som övervakning över hela landets kraftförsörjning genom behandling av koncessionsärenden och ärenden rörande statliga elektrifieringsbidrag, tillsyn över elektriska anläggningars byggande och skötsel, övervakning av utbildningen av elektriska installatörer etc. Beträffande koncessioneringen kan i detta sammanhang nämnas, att områdeskoncession kan meddelas för såväl lågspänningsledningar som högspänningsledningar med upp till 22 kV spänning. Produktion, överföring och distribution. År 1950 uppgick den totala elkraftproduktionen i Norge till 17 700 milj. kWh (1952: 18 900). Kraftproduktionen i Norge är så gott som helt baserad på vattenkraft. Vid normal vattentillgång täckes endast någon promille med värmekraft. Den utbyggnadsvärda vattenkraften har senast beräknats till minst 100 000 milj. kWh per år och av denna är sålunda mindre än en femtedel utnyttjad. Kraftkällorna äro, geografiskt sett, synnerligen gynnsamt belägna, i det att huvuddelen av vattenkraften finns inom Östlandet, där också huvuddelen av landets befolkning lever. Även inom övriga delar av landet finnas rikliga, lätt tillgängliga krafttillgångar. Största delen av de lättast utbyggbara, outnyttjade kraftkällorna är emellertid belägen vid kusten i Västnorge och i Nordnorge. Beträffande undersökningar om möjligheterna till kraftexport från Norge till Danmark hänvisas till redogörelsen för detta land. Till följd av den gynnsamma fördelningen av kraftkällorna ha de olika landsdelarnas kraftbehov i stort sett tillgodosetts lokalt och några längre överföringsledningar ha icke erfordrats. (De längsta äro av storleken omkring 200 k m ) . Något samkörande nät för hela landet finnes ej heller. Alla större kraftverk i östlandet äro emellertid anslutna till samma kraftledningsnät, vilket fördelar inemot 60 % av den totala förbrukningen. I de övriga delarna av landet finnas mindre samkörningsnät. Efter hand som de bästa kraftkällorna i Östlandet tagits i bruk räknar man med att dit överföra kraft från de stora kraftreserverna i Västlandet, varigenom hela södra Norge skulle omfattas av ett samkörande nät. För de största överföringarna inom östlandet användes nu 220 kV, som beräknas utgöra spänningen för det framtida stamlinjenätet. Fördelningsspänningen inom landsbygdsområdena är som regel 20 kV och det vanligaste lågspänningssystemet är 3 X 220 V. Konsumtion. Den under år 1950 totalt producerade elektriska energin i Norge (17 700 milj. kWh) utgör per capita 5 300 kWh (1952: 5 600), vilket innebär den högsta specifika förbrukningen i världen. Nära hälften av energikonsumtionen förbrukas i särskilt kraftkrävande industri (elektrokemisk, elektrotermisk), varav enbart ett företag, A / S Norsk Hydro, dominerar med 22 % av hela landets konsumtion. De elektriska järnvägarna förbruka drygt 1 % och detaljkonsumtionen ungefär 33 %.I fråga om den sistnämnda märkes speciellt en högst avsevärd förbrukning genom elektrisk bostadsuppvärmning,

som med rådande låga strömpris ofta ställer sig mycket gynnsam för konsumenterna. Alla invånare i städer och andra tätorter ha tillgång till elektricitet. Elektrifieringsgraden för landet i dess helhet är dock icke högre än 86 %, i det att landsbygden i Väst- och Nordnorge på grund av den mycket spridda bebyggelsen än förhållandevis svagt elektrifierad. Elkraftpris. Med hänsyn till de starkt växlande distributionskostnaderna variera elkraftpriserna och även tarifformerna inom vida gränser. Någon normal tariff för detaljdistribution finnes ej. De genomsnittliga priserna äro dock väsentligt lägre än i Sverige. Statlig utredning angående elkraftförsörjningen. Elkraftförsörjningen i Norge har i mitten av 1940-talet varit föremål för en statlig utredning, vilken resulterade i ett år 1947 avgivet betänkande. Många av de däri framlagda delförslagen ha sedermera resulterat i olika statliga åtgärder. I betänkandet föreslogs bl. a. en forcerad vidare utbyggnad av vattenkraft för att täcka stora kraftbehov inom hushåll (bl. a. för uppvärmningsändamål), industri, lantbruk och järnvägar. En fullständig utjämning av kraftpriserna ansågs icke berättigad, emedan billig kraft för ett distrikt ofta kunde vara kompensation för ofördelaktiga förhållanden i andra avseenden. Kraftdistributionen borde enligt utredningen även i fortsättningen vara ordnad på dittillsvarande sätt men det rekommenderades sammanslagningar av mindre distributionsenheter till större, där detta bjuder på ekonomiska eller andra fördelar. Detta h a r delvis blivit genomfört. För att uppnå en snabb planmässig utveckling av elkraftproduktionen rekommenderade utredningskommittén, att det bildas sammanslutningar av alla större företag inom varje samkörningsområde —• om nödvändigt genom lagstiftning. Sammanslutningarna mä ha rättighet att genom expropriation övertaga produktionsanläggningar och vidare ha ensamrätt och skyldighet att bygga kraftverk för den allmänna kraftförsörjningen inom respektive område. Industri med mycket stort kraftbehov bör emellertid i allmänhet svara för sin egen kraftförsörjning. Staten och ovannämnda sammanslutningar böra dessutom genom expropriation kunna övertaga mindre distributionsföretag, såvida dessa h i n d r a en rationell kraftdistribution inom området. Möjlighet till dylik expropriation har sedermera fastställts i lag. En del sammanslutningar av ovannämnda slag ha kommit till stånd på frivillighetens väg. Elkraftförsörjningen bör enligt kommittén vara ekonomiskt självbärande men staten bör dock genom stödåtgärder underlätta elektrifieringsarbetet inom bristfälligt elektrifierade områden. Kraftföretagens eventuella ekonomiska överskott böra icke utan konungens tillstånd få användas för andra ändamål än kraftförsörjningen. För att öka möjligheterna till ekonomiskt stöd har på senare tid staten upptagit en »elektricitetsavgift» på 0,1 Öre/kWh av all elektrisk energi, producerad i vattenkraftstationer om minst 100 kW. Utredningskommittén avrådde obetingat från ett allmänt förstatligande av kraftproduktionen (förstatligande av distributionen var icke diskuterad). Frankrike Organisation. Den 8 april 1946 antog den franska nationalförsamlingen en lag, varigenom elkraftförsörjningen i landet sedermera till sina huvudsakliga delar förstatligades. Produktion, överföring och distribution av elektrisk kraft omhänderhas numera väsentligen av ett statligt bolag. Vid sidan om detta existera emellertid fortfarande ett antal kommunala och enskilda distributionsföretag av för-

hållandevis liten betydelse liksom en del enskilda kraftproduktionsanläggningar, som äro tekniskt sammankopplade med annan industriell verksamhet. Kraftproduktionen för det statliga järnvägsbolaget och de statliga stenkolsgruvorna ombcsörjes genom förvaltningar, underställda dessa organ. Då det kan vara av intresse att se hur ett vittgående förstatligande av ett lands elkraftförsörjning vuxit fram skola i det följande huvuddragen i den historiska utvecklingen rörande Frankrikes elkraftförsörjning beröras. Därefter skall en översiktlig bild av den nuvarande organisationen lämnas. D e n h i s t o r i s k a u t v e c k l i n g e n . Frankrike är förhållandevis rikt på vattenkraft. Dennas utnyttjande h a r därför i hög grad påverkat utvecklingen inom elkraftindustrin ända sedan början av 1900-talet, då kraftförsörjningen överhuvudtaget började få någon betydelse. I Frankrike ha ägarna av flodstränderna sedan gammalt haft rätt att disponera vattnet i floden med undantag av de större segelbara floderna, där dispositionsrätten tillhör det allmänna och där utbyggnad av kraftanläggningar därför endast kan utföras av det allmänna eller med dess tillstånd. Utvecklingen på kraftförsörjningsområdet i Frankrike har alltsedan det första världskriget påverkats av den i detta land fortgående och starka inflationen, vilken på detta liksom på a n d r a områden tillsammans med krig och politiska förhållanden åstadkommit svåra rubbningar i den ekonomiska jämvikten. På grund av den ohämmade spekulation i vattenkraft, som ovannämnda förhållanden förde med sig, blev i lag år 1919 all outnyttjad vattenkraft överförd till statlig egendom. I samma lag reglerades utnyttjandet av dessa energikällor genom statliga koncessioner med detaljerade villkor rörande leveranser, tariffer och avgifter, kraftanläggningarnas övergång till staten efter koncessionstidens utgång etc. Kraftproduktionen — och även distributionen — omhänderhades vid denna tid och under de följande decennierna huvudsakligen av enskilda bolag samt av kommunerna. Samarbetet mellan de olika kraftföretagen var till en början obetydligt men utvecklades efter hand, bl. a. i samband med tillkomsten av ett landsomfattande högspänningsnät, samt reglerades vidare genom statliga åtgärder. Ovannämnda lag omfattade endast vattenkraftanläggningar. Genom att ängkraftanläggningar voro undantagna och dylika anläggningar dessutom bundo förhållandevis mindre kapital åstadkoms, att dessa verk alltmera började taga överhand. För att hejda denna ur landets synpunkt olämpliga utveckling — trots egna koltillgångar importerar F r a n k r i k e kol för icke obetydliga summor — beslutades i lag år 1935, att nya ångkraftanläggningar och utvidgningar av befintliga hädanefter skulle godkännas av myndigheterna. Även kraftdistributionen grundades tidigt på koncessionsprincipen. Den första lagen härom går tillbaka till år 1906. Då produktions- och distributionsanläggningarna enligt koncessionsvillkoren skulle övergå till staten efter koncessionstidens utgång, voro dessa anläggningar underkastade en åtminstone formellt mycket sträng kontroll från statens sida. Kontrollen utövades bl. a. av ett elkraftråd, tillsatt av ministern för offentliga arbeten. Rådet bestod av ej m i n d r e än 75 medlemmar, varav 25 representerade myndigheterna, 25 förbrukarna och 25 elbranschen, däribland kraftföretagen. I lag år 1923 reglerades villkoren för tilldelning av statliga subventioner åt kommunerna med avseende på deras elektrifiering. Genom samverkan mellan staten, kommunerna och de enskilda kraftföretagen genomgick elkraftförsörjningen i Frankrike en betydande utveckling under hela 1920-talet. Mellan åren 1923 och 1930 fördubblades elkraftproduktionen. En stag-

nation inträffade emellertid i samband med den internationella ekonomiska krisen i början på 1930-talet och blev i Frankrike särskilt långvarig. Kraftproduktionens vidare utbyggnad hade härefter svårigheter att komma igång. Framför allt var utnyttjandet av den förhållandevis rikliga och billiga vattenkraften under denna tid, som ovan nämnts, eftersatt och produktionen blev, genom att den i så hög grad baserades på ångkraft, dyrare än som syntes nödvändigt. Riksomfattande planer uppgjordes under slutet av 1930-talet för en forcerad utbyggnad av vattenkraft och de första arbetena hunno igångsättas före krigsutbrottet 1939. Under det andra världskriget led den franska elindustrin stora skador, som berörde såväl den befintliga kraftförsörjningsapparaten som de pågående utvidgningsarbetena. Följden blev bl. a. en mycket k ä n n b a r minskning av kraftproduktionen. Efter kriget var man inställd pä att genom kraftiga åtgärder iständsätta och utveckla hela elförsörjningen, bl. a. genom snabbare utbyggnad av vattenkraften samt ökat samarbete mellan de olika kraftföretagen och produktionsområdena, dvs. utvidgad samköming. Utredningar igångsattes och olika utbyggnadsplaner framlades samtidigt som de redan på 1930-talet påbörjade diskussionerna om ett allmänt förstatligande av kraftförsörjningen intensifierades. Besultatet av de senare blev redan inom ett år efter vapenstilleståndet lagen av år 1946, varigenom som nämnts huvuddelen av produktionen, överföringen och distributionen av elkraft lades i statens händer. Kraftverk, som i medeltal under aren 1942 och 1943 hade en årsproduktion på mindre än 12 milj. kWh, lämnades utanför förstatligandet men äro avsedda att inlemmas i statsdriften efterhand som produktionen uppnår en viss angiven storlek. Den ersättning som utbetalades vid övertagandet bestämdes, då det var fråga om aktiebolag, med hänsyn till aktiernas genomsnittskurs under viss tid före förstatligandet. Med andelsföreningar gick man fram efter liknande riktlinjer. Ersättningen består av statsobligationer, vilka förräntas med 3 %. Den n u v a r a n d e organisationen. Det statliga bolag, Electricité de France ( E d F ) , som nu h a n d h a r huvuddelen av kraftförsörjningen i Frankrike, är uppdelat i tvä i ekonomiskt avseende självständiga organisationer, den ena sorterande direkt under statsmyndigheterna (Electricité de France, Service National), med uppgift att sörja för elkraftproduktionen och överföringen på längre sträckor samt samkörningen. Den andra (Electricité de France, Service de Distribution) är huvudsakligen av regional och interkommunal karaktär och uppdelad i överensstämmelse härmed. Service National ledes av ett råd på 18 medlemmar, utnämnda av ministern för Production Industrielle. Därav representera 6 staten, 6 förbrukarna och 6 personalen. Varje Service de Distribution ledes av ett råd på 18 medlemmar utnämnda av Service National. Därav representera 4 Service National. 8 förbrukarna och 6 personalen. De båda organisationerna administreras på vanlig industriell och ekonomisk bas. äro underkastade beskattning och äro underställda finansministern för ekonomisk kontroll. Ovannämnda kraftförsörjningsorganisation innebär såhinda, att kraftproduktionen, samkörningen och överföringen på huvudledningarna äro centraldirigerade och att den vidare fördelningen inom de olika landsdelarna är starkt decentraliserad. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen i Frankrike är till hälften baserad på vattenkraft och till hälften på värmekraft, alstrad genom inhemska kol och importerade bränslen. I någon mån utnyttjas härför även masugnsgas från järnverken. Vattenkrafttillgångarna äro som nämnts förhållandevis rikliga och lokaliserade till tre huvudområden med mycket olikartade vattenförhållanden, nämligen Alperna i sydost, Pyrenéerna i sydväst och Centralmassivet i de mellersta delarna av 445

landet. Värdet av den franska vattenkraften begränsas i viss män av den ojämna vattentillgängen och svårigheten att få billiga regleringsmagasin. Koltillgångarna äro lokaliserade till de nordöstra landsdelarna. Den totala kraftproduktionen uppgick år 1951 till 37 900 milj. kWh eller 900 kWh per invånare (1952: 40 800 respektive 960). Trots ansträngningarna att återställa kraftbalansen torde det fortfarande vara så, att den utbyggda produktionsapparaten icke helt motsvarar de aktuella behoven av elkraft; särskilt under höstmånaderna ha förhållandena varit besvärliga. Det franska stamlinjenätet, som väsentligen består av ett vitt förgrenat 220 kV nät, har till uppgift att förbinda de skilda produktionsområdena, vilka som tidigare nämnts utgöras av dels vattenkraftområdena i sydost, sydväst och centrala Frankrike med sina inbördes vitt skilda vattenförhållanden, dels värmekraftområdena i de nordliga industridistrikten, samt möjliggöra samköming och reservhållning. I detta avseende har nätet, bl. a. också beroende på att konsumtionen inom de olika områdena tämligen väl motsvarar vederbörande områdes normala produktion, samma uppgifter som The Grid i Storbritannien och skulle liksom denna ej behöva ha någon alltför stor överföringsförmåga. Därutöver h a r det emellertid även mera renodlade storkraftöverföringsuppgifter i stil med stamlinjenätet i Sverige, nämligen under tider med övervägande vattenkraftproduktion respektive motsatsen, övervägande värmekraftproduktion, varvid stora energibelopp transporteras mellan olika landsdelar. För att uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat ställas därför stora krav på nätets utformning, dimensionering och drift. Nätet torde få anses fylla höga krav i dessa avseenden. För att tillgodose de ökande anspråken på storkraftöverföringen är man i Frankrike inställd på att, liksom vi i Sverige använda även 380 kV spänning. Flera viktiga stamlinjer ha redan byggts för denna spänning men drivas tills vidare som dubbla 220 kV linjer. För den vidare distributionen förekomma ett flertal olika spänningssystcm, i ganska stor utsträckning även likström, och växelström med olika frekvenser. Konsumtion. Av den totalt levererade elektriska energin förbrukas 75 % inom industrin, medan detaljförbrukningen anges till 19 %. Järnvägar och spårvägar förbruka 6 %. Elektrifieringsgraden för hela landet torde vara ungefär 90 %. Jordbrukselektrifieringen är fortfarande förhållandevis svag och medger icke någon allmännare motordrift. Ansträngningar göras emellertid att förbättra förhållandena. Nederländerna Organisation. I Nederländerna handhas kraftförsörjningen av statliga, provinsiella, 1 kommunala och enskilda företag, varvid dock de statliga och de enskilda företagen, till typen kraftproducerande industriföretag, huvudsakligen producera för egen förbrukning. Den statliga kraftproduktionen sker genom de statsägda kolgruvorna, vilka ha ett antal kraftstationer med jämförelsevis låg totaleffekt. Av den totala kraftproduktionen år 1950 svarade de provinsiella kraftstationerna för 58 %, de kommunala för 16 % samt de statliga och enskilda för 26 %. Kraftdistributionen i de större städerna h a n d h a s som regel av kommunala företag, vilka till större eller mindre del inköpa råkraften från kringliggande provinsiella storkraftföretag. Utanför de större städerna ombesöjes räkraftdistributioncn företrädesvis av provinsföretagen, som i en del fall äro provinsfinansierade och stå direkt u n d e r provinsrådet, i andra fall äro provinsfinansierade men till formen aktiebolag samt i ett fall utgör en sammanslutning av de kommunägda kraft1 Nederländerna bestå av 11 provinser med förhållandevis stor självständighet. I fråga om bl. a. elförsörjningen ha provinserna egna lagar.

företagen inom provinsen. Detaljdistributionen utanför de större städerna omhänderhas till övervägande delen av provinsföretagen men i varierande utsträckning även av mindre, lokala äterdistributörer, av vilka de flesta äro kommunala elverk. En ringa del av detaljdistributionen på landsbygden handhas av privata företag. Det enskilda inflytandet på kraftförsörjningen i Nederländerna är, som framgår av ovanstående, tämligen ringa. Statligt inflytande. Den nederländska staten, vars deltagande i den direkta kraftförsörjningen enligt ovan ej heller är särskilt stort, utövar vid sidan om provinserna kontrollerande verksamhet. Staten har sålunda ursprungligen lämnat områdeskoncession till de provinsiella företagen, innebärande bl. a. skyldighet att på begäran ansluta alla förbrukare inom rimligt avstånd från befintligt nät samt att underkasta sig säkerhets-, taxe- och minimiavskrivningsföreskrifter. Provinsernas ellagstiftning innefattar krav på koncession från provinsen. De större städerna, som hade sin elförsörjning ordnad redan före tillkomsten av dessa lagbestämmelser, äro ej underkastade dem utan endast de kommunala bestämmelser, som ha fastställts av vederbörande kommun. Staten h a r vidare genom den allmänna priskontrollen utövat en stark kontroll av kraftpriser och tariffer för detaljdistribution, vilken kontroll dock numera har reducerats. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen i Nederländerna är helt baserad pä värmekraft, alstrad huvudsakligen genom inhemska kol. Stenkoltillgångarna i Limburg i sydöstra delen av landet äro betydande ehuru icke tillräckliga för landets totala energiförsörjning. De inhemska brunkol- och torvtillgångarna utnyttjades under det senaste kriget för en tämligen obetydlig kraftproduktion. För kraftproduktionen användas i mindre utsträckning även importerade bränslen. Vattenkrafttillgångar om maximalt 1 100 milj. kWh per år finnas men äro dyra i utbyggnad. Den totala kraftproduktionen inom landet utgjorde 7 300 milj. kWh år 1950 (1952: 8 200). Därtill importerades från Belgien och Tyskland 25 milj. kWh. Totalproduktionen per capita var 710 kWh (1952: 800). Mellan de större kraftföretagen i Nederländerna råder ett väl utvecklat organisatoriskt och tekniskt samarbete, bl. a. bestående i en landsomfattande s a m k ö m i n g mellan de hopkopplade näten. Stamlinjerna ha en spänning av 110—150 kV Kraftnätet är i sin södra del medelst två 220 kV linjer förbundet med näten i Belgien och Tyskland. Det inre nederländska samkörningsnätet tillkom huvudsakligen efter det andra världskriget, delvis som en följd av detta. För detaljdistributionen på landsbygden användes i viss utsträckning enfas växelström, vilket dock visat sig hämmande för utvecklingen. Landsbygdsledningarna ha till mer än 50 % utförts med jordkabel, detta pä grund av det höga markvärdet, bristen på stolpmaterial, lättheten att gräva i marken och även med hänsyn till landskapets estetiska särart. Ur driftsäkerhetssynpunkt är detta otvivelaktigt av värde men förstärkningar och andra omändringar av näten äro därigenom svära och dyrbara att utföra. Konsumtion. Konsumtionen fördelade sig år 1950 med 65 % på industri, 5 % på järnvägar och spårvägar samt 30 % på detaljförbrukning. (Detaljförbrukningen per invånare var 180 kWh år 1950). För jordbruket h a r för år 1948 uppgivits en förbrukning av 25 milj. kWh (10 k W h / h a odlad j o r d ) . Till pumpkraft i de invallade områdena användes samma år 35 milj. kWh. Förbrukningen är påfallande låg. Elektrifieringsgraden för landet i sin helhet utgör 93 % men endast 72 % av antalet lantgårdar uppges vara anslutna till det allmänna nätet. Dessa siffror förefalla låga med hänsyn till den över hela landet stora befolkningstätheten, (320

invånare per kvadratkilometer). Landsbygdselektrifieringen del enbart belysning.

möjliggör till stor

Elkraftpris. Prisnivån för detaljdistribuerad kraft är i Nederländerna avsevärt högre än i Sverige med högre priser på landsbygden än i städerna. Detaljtarifferna äro som regel av grundavgiftstyp. Schweiz Organisation. Den schweiziska elkraftförsörjningen handhas av kantonala, 1 kommunala och enskilda kraftföretag samt, till mycket väsentlig del, av storkraftföretag i aktiebolagsform, i vilka ovannämnda intressen äro representerade i varierande omfattning. Därjämte svarar det statsägda järnvägsföretaget för sin egen kraftförsörjning till de elektrifierade banorna. Av den totala kraftproduktionen h ä r r ö r 55 % från företag med övervägande allmänt (kantonalt och kommunalt) inflytande, 40 % från företag med huvudsakligen privat inflytande samt resterande 5 % från statsbanornas kraftstationer. I städerna och en rad landskommuner svara kommunerna själva för distributionen. Båkraften inköpes i de flesta fall från närliggande råkraftföretag, i vilket kommunen sålunda kan vara delägare. Endast ett antal större stadsföretag (15 % av samtliga kommunala företag) ha egen kraftproduktion. Enligt schweizisk lag ha kommunerna företrädesrätt till eldistributionen inom sina gränser. Förutom företagen för allmän distribution, som tillsammans svara för 79 % av totalproduktionen, finnes ett antal privatägda kraftverk för industridrift, främst aluminiumtillverkning och elektrokemisk industri. Den förhållandevis oöverskådliga och oenhetliga uppbyggnaden av den schweiziska elkraftförsörjningen, som är ett resultat av den av konstitutionella förhållanden påverkade utvecklingen, har under de senare åren föranlett diskussion om förstatligande. Den allmänna meningen synes dock vara, att den nuvarande ordningen visat sig fullt tillfredsställande och att inflytandet från det allmännas sida på elkraftförsörjningen redan är tillgodosett i erforderlig grad genom kantonernas och kommunernas deltagande. Några förändringar synas därför icke vara att vänta under den närmaste framtiden. Statligt inflytande. Förutom sin relativt ringa andel i den direkta kraftförsörjningen utövar den schweiziska staten kontrollerande verksamhet genom att ha överuppsikten över vattenkraftens utnyttjande — vattenrättskonecssioner beviljas dock som regel av kantonerna eller i några kantoner av kommunerna — samt cenora att lämna koncessioner för framdragande av elektriska ledningar. Vid utgången koncessionstid för vattenkraftanläggning, numera högst 80 år, tillfaller anläggningen utan kostnad den koncessionsbeviljande. Föreskrifter för elektriska anläggningars byggande och skötsel utfärdas av starkströmsinspektoratet vid Schweizerischer Elektrotechnischer Verein, som även utövar löpande kontroll härav. Nämnda förening utnyttjas även som rådgivande organ av de statliga, på elkraftfrågor inkopplade myndigheterna. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen är i Schweiz praktiskt ta<*et uteslutande baserad på vattenkraft, i det att endast någon procent av årsproduktionen framställes genom värmekraft, alstrad med importerat bränsle. Vattenkrafttillgångarna äro förhållandevis stora och på grund av de korta avstånden mycket välbelägna. Av den totalt tillgängliga utbyggnadsvärda vattenkraften, beräknad till 28 000 milj. kWh per år, är knappt hälften utbyggd. De inhemska i Förbundsrepubliken Schweiz består av 25 kantoner med stor självständighet och bl. a. egen ellagsufuiing. 448

bränsletillgångarna inskränka sig till ved och torv i obetydlig omfattning Importerade bränslen måste transporteras landvägen över långa avstånd, varigenom bränslekostnaderna äro höga. Den totala elkraftproduktionen i landet utgjorde 12 300 milj. kWh driftåret 1950/1951 (för 1952 h a r uppgivits 13 000 milj. k W h ) , varav 9 % för export till grannländerna. F r å n r ä k n a t exporten var produktionen per capita 2 400 kWh (1952: 2 500). Schweiz ligger därigenom i fråga om den specifika elkraftförbrukningen på något lägre nivå än Sverige och USA men överträffas nämnvärt endast av Norge och Kanada. Samarbetet mellan de olika kraftföretagen i Schweiz är väl utvecklat och yttrar sig bl. a. i ett rationellt kraftutbyte, möjliggjort genom en landsomfattande samk ö m i n g . For de större och viktigare överförings- och sammanbindningslinjerna användes 125 a 150 kV driftspänning, men även överföringar med 220 kV finnas. Statsbanorna ha ett eget enfasigt högspänningsnät för överföring av kraften från de egna kraftstationerna. Överföringsförmågan, även på landsbygdens detaljdistributionsnät, bedömes vara som regel mycket god. Konsumtion. Den inhemska konsumtionen fördelar sig med 51 % på industri — till stor del elektrokemisk och elektrotermisk — 11 % på elektrifierade järnvägar samt resterande 38 % på detaljförbrukning. Konsumtionen inom den sistnämnda konsumtionsgruppen är påfallande hög, bl. a. beroende på en mycket omfattande kokselektrifiering och stor användning av elektrisk vattenuppvärmning. Elektrifieringsgraden för landsbygden är icke högre än ca 90 %, vilket sammanhänger ined de i vissa fall mycket stora svårigheterna att med elektriska ledningar nå fram till bebyggelsen på alpsluttningarna. Elkraftpris. Den allmänna prisnivån för detaljdistribuerad kraft är i Schweiz ungefar densamma som i Sverige. Att man trots de rikliga och välbelägna krafttillgangarna och de smä distributionsavstånden icke kan hålla lägre priser beror huvudsakligen på, att kraftutbyggnaderna trots allt bli ganska dyra — bl. a beroende på den i regel ej särskilt goda berggrunden och svårigheten att anordna biliga reglenngsmagasin i de trånga dalgångarna. Prisnivån är emellertid, av naturliga skal, ungefär densamma på landsbygden som i städerna. Tarifferna, som hittills v a n t tämligen oenhetliga, torde nu ha utvecklats till större enhetlighet och modernitet. Grundavgiftstariffer vinna alltmera terräng. i Storbritannien Organisation. Den 1 april 1948 förstatligades huvuddelen av elkraftförsörjningen i Storbritannien i enlighet med en år 1947 fastställd lag, The Electricity Act Förstatligandet innebär att 86 % av kraftproduktionen — exklusive produktionen m o m ett antal större industrier — samt överföringen på stamlinjenät och distributionen av elkraft för allmänt ändamål sker genom statens försorg. I det följande skola för Storbritannien liksom tidigare för Frankrike huvuddragen i den historiska utvecklingen fram till förstatligandet beröras, varefter skall lämnas en översikt över den nuvarande organisationen. D e n h i s t o r i s k a u t v e c k l i n g e n . Före och under det första världskriget omhanderhades produktion och distribution av elektrisk energi i Storbritannien av kommunala och enskilda företag, mellan vilka så gott som inget samarbete existerade. Anläggningarna voro ofta små, isolerade och tekniskt sett synnerligen heterogena. Försök att organisera ett samarbete gjordes omedelbart efter kriget men ledde icke till något nämnvärt resultat förrän år 1926 genom fastställande av The Elect449 29

• •• C„««1« Art T Överensstämmelse med denna lag upprattades ett statskontiolricity Supply Act 1 överensstäm Electricity Board (CEB), ; vilket skulle lerat bolag för fördelning av råkraft, Cential Electricity Boara v ' leda kraftoroduktionen och engroslcveranserna over hela landet. Ln tidigare upp S i f S S Ä - l » fick i uppdrag att bestämma vilka k-fissioner som skulle leverera all sin kraft till CEB, de s. k. utvalda stationerna i vilken utstrack ning s andardtsering skulle ske för att möjliggöra samköming och h u r u ^ i c n e ™ skulle sammanbindas genom ett samkörningsnat, The Grid, som CEB skulle ut * och driva CEB skulle vidare sörja för att produktionskapaciteten okades • n \ r « ) ? £ » t tillaodose de växande kraftbehoven. Kraftstationerna forblevo emXr^/de S ^ Ä » händer och detsamma var fallet med de distribuerande kommunala och privata företagens anläggningar. Efter det att denna ordning var genomförd och det sålunda skett en väsentlig förbättring Tv förhållandena rörande kraftproduktion och råkraftover ormg.tog tornattring av f 8 r b a t t r i n Ä a v distributionen. En av regeringen tillsatt komS S é U S m i r a 1 å? 1 9 3 ^ betlnkande, syftande till en omfattande sammanslagning av de mafnga och relativt små distributionsföretagen till ett fåtal stora förening av ae maii0a hänsyn till organisation, ekonomi, drift, f Ä r H p l a r racd S S Z ^ J ä m m m d UnTer de följande åren diskuterades livligt t hur stor ulsträckning det allmänna borde ha kontroll över en sådan omorganisation M . a r b l e v eniellertid icke avgjord före det andra världskriget och därmed fick saken bero. Efter kriget togs frågan upp igen men denna gång pa långt med fick sak en^bero distributionen utan även produktionen togs med bredare bas, i det att ICKC mun ^ . . . . A„+ 1017 n~h plkraftförsör i övervägandena. Resultatet blev The Electricity Act, 1947, och elkralttoisorj ninaens långtgående förstatligande. Ehuru förstatligandet av clkraftförsörjningen i Storbritannien icke utgör en isotrad före else utan fär ses mot bakgrunden av den förhållandens omfattande isolerad torctceise u efterkrigsvalen — berörande första,hgandeprocedurom^olM. . de , ä s e n d e t __ u p p g e s d e l „„. meTa s å Ä r i a^ kraftf^sörj ningen efter kriget, oberoende av politiska förS n d c n T u l l e genomgå en mycket omfattande omorganisation medförande en "ngt g t n d e kön,?:,! från de, allmännas sida. Någon denationalised* av kraf,-

sauha. : * - : * r r : t s : : ^ e

ikrin: M: I ^ ' £ * Ä ° ™*. »-»--> zx% . .. A HiiiinrinHo överföringssystem och over 145 OUU anstaliaa. varuci av stationer med ^ ™ ° * ° 7 n 0 " ^ f , ; d Ä v a r d e t > j u s t e rat efter bedömningar och

£

Ä

Ä

3 E

^

^

(

r

- e - e n s representanter -

I enlighet « « » ny s k o t t l a n d a v en under ministern för bränsle ningen . England,Wales o d * * * £ = Electricity Authority (BEA), även £ £ Ä £ Ä a m t S u n d e r C B E A av fiorton Area Electricity Boards, var kallad Central A"" 1 »" ^ N S k o t U a n d , so m på grund av sin rikliga vatoch en omfattande ett område. tentlllgang och g esa brfo kning

^

^

ydr0.Electric

^ ^

^

_ _

^

Board, sorterande direkt

S U S ^ I ö r S k o t L d men med skyldighet att samarbeta med Central Authority. a n s v a r i g t för kraftproduktionen (exklusive produktionen • SkM. and) s a m t " e förfogen av kraften på stamlinjenätet, The Grid. L e T ö s ä l i e k r a f e n t l de olika Area8 Boards, normalt på nedspanningssidan av f t a U ^ emåtets t ansformatorstationer. Det koordinerar distributionen inom de

olika Area Boards samt utövar en allmän kontroll över deras skötsel. Central Authority försäljer dessutom kraft direkt till järnvägar och till de a n d r a konsumenter, som branslenunistern anvisar. Central Authority har organiserat fjorton Generation Divisions, vilkas gränser i stort sett överensstämma med respektive Area Board. Dessa divisions ha hand Den m n a n T ^ t a * » ™ ** t " * * " ^ ^ ^ ***** = -rådet Den löpande driftovervakningen skotes från ett antal kontrollrum, över vilka star ett centralt kontrollrum, National Control, i London De fjorton Area Electricity Boards distribuera och sälja kraften till de enskilda konsumenterna. De sköta utbyggnaden och driften av distributionsnäten och ha en relativt självständig ställning gentemot Central Authority. I vart och ett av de fjorton områdena finnes ett Consultative Council, representerande konsumenternas och det allmannas intressen och bestående av 20 å 30 av bränsleministern utnämnda medlemmar representerande kommunala intressen, jordbruk, handel och industri etc inom området. The Consultative Council informeras om den allmänna planläggningen hos vederbörande Area Board och kan göra anmärk ningar på alla förhållanden, som beröra elkraftdistributionen inom området Sådana anmärkningar kunna vidarebefordras till Central Authority och i sista hand till bransleministern. Beträffande de organisatoriska förhållandena synes det sålunda vara klart, att man _ sannolikt med ledning av erfarenheterna från tidigare socialisering sökt minska centraliseringen genom att ge de lokala företagen stor självständighet. Att nu bedöma vilken verkan förstatligandet har haft på den brittiska elkraftorsorjningen ställer sig av naturliga skäl omöjligt. Dels h a r ännu för kort tid förflutit sedan förstatligandet genomfördes, dels ha speciellt de ekonomiska förhållandena under denna tid och under kriget varit så labila, att det är svart att rätt värdera de förändringar som inträffat. Pjoduktion överföring och distribution. Kraftproduktionen i Storbritannien är sä S „ ? *¥It baserad pa varmekraft, alstrad genom inhemska kol. Den i norra nv £ n . t°i f f U t 5 y f g d a v a t t e n k r a f t e n representerar sålunda endast ca 3 % av den totala kraftproduktionen. Under driftåret 1950/51 uppgick den totala kraftproduktionen till i runt tal 60 000 milj. kWh, m o t s v a r a n S f 200 kWh p r invånare (år 1952: 74 000 respektive 1500). Då behovet av elkraft under de senare aren i verkligheten överstigit tillgången under toppbelastningstid, har man stundom varit nödsakad att med extraordinära medel söka utjämna belastningstopparna och tidvis även företaga bortkopplingar. Trots ett stort nybyggnadsprogram beräknas bristen ej kunna täckas under de närmaste åren Det engelska stamlinjenätet, The Grid, vilket drives med en spänning av 132 kV ar synnerligen väl utbyggt. Det omfattar hela landet och förbinder alla kraftstationer av någon betydelse. Dess uppgift är icke att möjliggöra någon storkraftoverforing av den art vi ha i Sverige utan i första hand att svara för s a m k ö m i n g och belastningsutjamning mellan de olika produktionsanläggningarna vilka var for sig ligga i nära anslutning till konsumtionscentra - samt W r v m a t n i n g . Overforingsformagan pä de enskilda linjesektionerna kan därför hällas relativt åg - V l /. S a 0 f ° r S ! a , r k n i n g a r ä r ° e m e l l e r t i d n u nödvändiga och man bygger därför linjer for 275 kV spännng. F ö r vissa stamlinjer torde så småningom även fjärroverforingar från koldistrikten till större konsumtionscentra utanför dessa bli aktuella The Grid har under de ca 25 år som den existerat möjliggjort en betydelsefull rationalisering av kraftproduktionen. För distributionsnäten förekomma ett flertal spänningssystem för såväl trefas som enfas växelström. 451

konsumtion. Av den totalt levererade energin förbrukas ungefär 50 % inom industrin och 32 % inom hushållen. För jordbruksändamål förbrukas ungefar 1 * . F ^ hushållens del märkes en relativt omfattande förbrukning f ö r ^ » £ J » £ värmning (elkaminer), vilket på grund av kraftstationemas o t i l r a c k l i g h e t g c i lig k r a f t i g t till känna under toppbelastningstider med samtidig kyla E ek ri ering graden för landet i sin helhet uppskattas till 88 * . Landsbygdselektrifier i n f e n i r relativt svagt utvecklad och av landets jordbruksfastigheter aro endast 43 % elektrifierade. Den statliga kraftförsörjningsorganisationen har soni en viktig punkt på sitt program landsbygdselektrifieringens utveckling, men finansiella svårigheter ha medfört en relativt måttlig takt på nyelektrifieringen. Elkraflpris. Detaljtarifferna äro tämligen oenhetliga och i många fall i ™ * * * ^ E t omfattande arbete pågår emellertid för att skapa mera ändamålsenliga tariffer fö o ^ ^ ^ l r J o ^ i o r . Någon nationell standardisering av kraftpriserna synes man emellertid icke vilja uppnå. Självkostnaden för elk raft en - n e - r beydligt mellan landets olika delar och av ekonomiska och tekniska s k a l m e d ^ h a n syn till energihushållningen anser man, att detta bör återspeglas i f ^ \ ^ Tarifferna fastställas dessutom ej av centralförvaltningen utan av de lokala kraft förvaltningarna var för sig. Den genomsnittliga kraftprisnivån ar förhållandevis åg v Iket är anmärkningsvärt eftersom kraftproduktionen ar baserad på kol som även för kol-landet England äro dyra, och även med tanke på den k r e e r a d e u Z g g n a d e n av nya anläggningar och ersättningen av gamla uttjänta dylika till kraftigt stegrade byggnadskostnader. Kanada Oroonisufion. Det kanadensiska statsförbundet består av tio provinser och två S o n e " vilka gentemot statsförbundet i många avseenden intaga en forha a n d e v s älvständig ställning. Detta gör sig gällande även beträffande e kraftörstriningen o, n därigenom i såväl rättsligt som organisatoriskt admm.strat.vt o c h " é k n U k t a v s e e n d e är tämligen olika uppbyggd i de skilda p » ™ « Elkraftförsöriningen handhas av de olika provinserna i varierande omfattnmS av kommunerna samt av enskilda företag. Provinsernas organ och kommuner s v a r a T o W i hela Kanada för 30 % av kraftproduktionen och d . s t n b u c r a till 70 % M a n t a l e t konsumenter, medan de enskilda företagen svara for restem Bland de sistnämnda dominera industriföretag med ^ ^ ^ ^ " S X men företagen av denna kategori ha, som framgår av siffrorna, även en väsentlig del av d ' n ailmänna försörjningen. Den kanadensiska staten som sådan ar icke • engagerad i kraftförsörjningen anna, än inom de två e r n . o r i e r n a ^ T nrovinsen Ontario - den till folkmängden största med 17 % av kratttill sångarna 28 * av vattenkraftinstallationcn och 30 % av kraftkonsumUonen Kanada - ^ tog redan på ett tidigt stadium Hydro-Electric Power Commission of Ontario initiaUv Ull stads-, industri- och så småningom även landsbygdselektnf.ering Kommtasionen, som numera fullständigt dominerar beträffande den allmänna kraftförsörjningen i provinsen, kan sägas utgöra det styrande organet for ett koo naraUvt kommunägt företag av provinsomfattning. Det finansieras av provinsen och r ' a T e t r a k a som stadernas och landsbygdsområdenas förvaltare av^dess kraftfrågor. I Quebec - den till folkmängden näst största provinsen och den va I n k r a f t r i k a s t e i Kanada, med 30 % av vattenkrafttillgångarna, 51 * « • * » utbyggda vattenkraften och 58 % av produktionen - - dominerade k ' f f " s o r ' nfnaen tidigare helt av privata företag. Är 1944 exproprierade emellert d den ny grundade provinsiella Quebec Hydro-Electric Commission ett av de största kraft452

producerande och -distribuerande enskilda företagen. Förutom i Ontario och Quebec ha de allmänägda företagen den största betydelsen i ytterligare ett par provinser, inom vilka de privata företagen till stor del ha exproprierats. I de övriga provinserna finnas sida vid sida provinsägda, kommunala och privata företag med de sistnämnda ofta i ledande ställning. Liksom bl. a. i Sverige, Norge och Finland finnas i Kanada stora industriföretag, som helt basera sin kraftförsörjning på egen vattenkraft. Utvecklingen i Kanada som helhet synes leda mot allt större allmänt inflytande. Statligt inflytande. Den allmänna kontrollen rörande kraftproduktionens, -överforingens och -distributionens handhavande utövas av provinserna, vilka även själva utöva lagstiftning på området. Det statliga inflytandet i övrigt framgår i någon mån av det ovan sagda. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen i Kanada är till övervägande delen baserad på vattenkraft, i det att normalt endast några procent tackas med värmekraft. Trots detta och trots att landet har jämförelsevis stora bransletillgångar är det dock ännu övervägande bränsleimporterande. Vattenkrafttillgångarna äro i förhällande till den ringa folkmängden utomordentligt stora och utnyttjandet underlättas av förekomsten av stora och lättreglerade sjöar i glesbefolkade områden. De utnyttjade vattenfallen äro jämförelsevis välbelagna i förhållande till industri- och bosättningscentra. Ett antal kraftslukande industrier ha dock förlagts till avlägsna vattenfall, i regel nära kusten. Ar 1950 utgjorde den totala elkraftproduktionen i Kanada 51 000 milj kWh eller 3 600 kWh per invånare (1952: 01 800 respektive 4 400), vilket innebär den högsta specifika förbrukningen i världen näst Norges. Av produktionen exporteras några procent till USA. I tekniskt avseende med hänsyn till kraftproduktion, överföring och s a m k ö m i n g utgöra de olika provinserna ännu som regel självständiga områden men ett visst utbyte provinserna emellan och även med USA förekommer. Sålunda köper det provinsiella kraftföretaget i Ontario sedan ett 20-tal år, sedan den lättast utnyttjade vattenkraften inom provinsen tagits i anspråk, kraft från privata företag i grannprovinsen Quebec. Efter europeiska förhållanden äro de samkörande näten ändock tämligen stora. De största och viktigaste överföringslinjerna drivas med en spanning av 220 kV. Beträffande detaljdistributionens tekniska utformning kan nämnas, att lantgårdarna i exempelvis Ontario i allmänhet anslutas enbart med enfasservis och att man ofta har svårigheter att få nätens överföringsförmåga att racka till för de önskade kraftbeloppen. Konsumtion. Den inhemska konsumtionen fördelar sig med 68 % på industri — bil större delen pappers-, elektrokemisk och elektrotermisk industri — 2 % pa järnvägar och spårvägar samt 30 % på detaljförbrukning. Jordbrukets förbrukning inräknad i detaljförbrukningen, är för landet i dess helhet förhållandevis ag Av Kanadas totala befolkning hade år 1950 ca 75 % tillgång till elektrisk KFclIt.

Emedan ovannämnda siffror utgöra medeltal för hela landet ge de emellertid ingen rattvisande bild av förhållandena i de olika provinserna, vilka uppvisa avsevärda olikheter sinsemellan. Södra delen av Ontario är exempelvis, förutom 3 , . e t u . 1 1 1 h o g g r a d ä r industrialiserat, även ett utpräglat jordbruksdistrikt med en förhållandevis hög befolkningstäthet. Förbrukningen för jordbruksändamål är h a r tämligen hög, år 1950 i medeltal över 3 120 kWh per jordbruksenhet — vilka i dessa landsdelar ofta äro tämligen små, 4 till 6 hektar. Landsbygdselektrifieringen påbörjades har liksom i landet i övrigt tämligen sent men har genomförts i snabb

takt Ännu år 1937 voro endast 43 % av farmerna i södra Ontario elektrifierade, medan motsvarande siffra år 1950 var 75 * . Sedan år 1920 beviljar provinsen bidrag för landsbygdselektrifiering med numera 50 % av ledningskostnaderna. Elkraftpris. Den allmänna prisnivån för detalj distribuerad kraft är på många håll i Kanada påfallande låg, vilket naturligt nog har bidragit till en hog förbrukning.

USA Organisation. Kraftförsörjningen i USA handhas till större delen av enskilda företag men även i viss utsträckning av det allmänna genom den federala statens (USA) organ, staterna (i förhållandevis obetydlig utsträckning) samt kommunerna. Enskilda företag svara för 84 % av den totala kraftproduktionen inom USA, medan federala organ svara för 10,5 % och staterna för 1,5 %. Den kommunala andelen i kraftproduktionen, i huvudsak koncentrerad till ett fåtal stader i de västra staterna (ex. Seattle, Los Angeles, Tacoma), utgör 4 %. De enskilda företagen, som utgöras dels av rena kraftföretag, dels av industriföretag med kraftproduktion huvudsakligen för den egna rörelsen, ha alltsedan elektrifieringens första år dominerat kraftförsörjningen inom USA. Den federala andelen i kraftproduktionen var sålunda ända fram till mitten av 1930-talet synnerligen ringa och började först därefter att göra sig mera märkbart gal ande genom ett antal stora vattenkraftutbyggnader. Det federala inflytandet pa kraftförsörjningen, som tidigare i huvudsak varit av kontrollerande art, började därmed även att ta sig uttryck i verklig eller ideell konkurrens och de federala organens prissättning på elektrisk kraft började få normaliserande verkan inom berörda områden. De kraftproducerande företagen ha i varierande grad även hand om distribution av såväl råkraft till återdistributörer som detaljdistnbuerad kraft; de federala i huvudsak endast råkraft. I fråga om speciellt landsbygdsdistributionen har den federala staten tagit aktiv del genom att verksamt bidraga till elektrifieringen inom sina egna försörjningsområden men främst genom det arbete, som utföres av The Rural Electrification Administration (REA), ett organ sorterande under Department of Agriculture REA:s verksamhet, som stöder sig på Rural Electrification Act av ar 1936 består i huvudsak i att organisera landsbygdselektrifiering över hela landet, bl. a. genom att bilda kooperativa distributionsföreningar — i viss mån efter samma mönster som tillämpats i Sverige men med i regel avsevärt större enheter — att tillhandahålla teknisk och administrativ sakkunskap och att lämna ekonomisk hjälp till nyelektrifieringar, bl. a. i form av lån upp till hela anläggningskostnaden mot låg ränta. Genom REA:s medverkan h a r det fram till ar 1950 bildats närmare 1 000-talet kooperativa distributionsföretag med over 3 5 milj. medlemmar-konsumenter. Företagens storlek varierar från 100 till 10 000 förbrukare. Medelstorleken är ca 2 000 förbrukare. Statligt inflytande. Den federala statens kontrollerande verksamhet handhas i första hand av Federal Power Commission i enlighet med Federal Power Act av år 1935. Kommissionen består av fem av presidenten utnämnda ledamöter jämte erforderlig arbetsorganisation. Bland kommissionens arbetsuppgifter märkas den tekniska och ekonomiska övervakningen av kraftproduktionen, -överföringen och -distributionen, planering rörande vattenkraftens utnyttjande och meddelande av koncessioner härför, befrämjande av ekonomiskt samarbete, bl. a. samköming, olika kraftsystem emellan samt övervakning av tariffsättningen, i den mån detta icke ombesörjes av de olika staterna. Som en del av sin allmänna service utarbe-

tar och offentliggör kommissionen en omfattande statistik över elkraftens produktion, distribution och konsumtion ävensom kraftföretagens ekonomiska förhållanden. De olika staternas insatser på kraftförsörjningens område inskränka sig till en mer eller mindre omfattande kontrollerande verksamhet i enlighet med respektive stats lagstiftning. Sedan lång tid tillbaka finnes i det övervägande antalet stater State Commissions eller Public Service Commissions med uppgift främst att reglera tariffer och avgifter för elektrisk ström inom vederbörande stats gränser. Produktion, överföring och distribution. Kraftproduktionen i USA är till 26 % baserad på vattenkraft medan värmekraftverk, försörjda med inhemska bränslen (kol, olja och naturgas), svara för 74 %. Utnyttjandet av vattenkraften ligger som tidigare nämnts under federalt koncessionssystem, vilket torde ha bidragit till att u n d e r de tvä senaste årtiondena vattenkraften i huvudsak utbyggts av statens egna kraftföretag och att de enskilda kraftföretagens produktionsanläggningar därunder till största delen baserats pä värmekraft. De inhemska energitillgängarna — vattenkraft och bränsle — äro synnerligen rikliga. Av den totalt tillgängliga vattenkraften beräknas sålunda endast 16 % vara utnyttjade. Av bränslet svarar kol fortfarande för den största andelen av energiförsörjningen — för över 50 % av landets totala energiförsörjning — men olja och naturgas ha ökat snabbt i användning. Den totala kolförbrukningen för kraftändamål år 1950 var icke fullt 3 gånger så stor som den var år 1920. Den totala elkraftproduktionen i USA uppgick år 1950 till 388 000 milj. kWh eller 2 500 kWh per invånare (1952: 465 000 respektive 2 960), innebärande ungefär samma specifika förbrukning som i Sverige. I tekniskt avseende med hänsyn till kraftproduktion och överföring kan USA indelas i 9 regioner, vilka var för sig bilda tämligen enhetliga system med väl genomförd samköming. Samkörningen sträcker sig i enstaka fall ut över regionsgränserna och berör pä ett par håll även kanadensiska kraftföretag. Samkörningen bygger på frivilliga överenskommelser mellan företagen men står under överinseende av respektive stat eller Federal Power Commission i den mån den går utanför staternas gränser. Spänningen för de samkörande stamlinjesystemen är som regel 220 kV men för ett par nyare kraftöverföringar i västern användas 287 och 345 kV. Att högre spänning ej förekommer i USA och ej heller anses erforderlig (jämför med 380 kV i Sverige och Frankrike) sammanhänger med att produktionsanläggningarna som regel ligga inom eller förhållandevis nära konsumtionsområdena, vilket är naturligt vid kraftproduktion medelst bränsle. (287 och 345 kV användas för överföring av vattenkraft från, i förhållande till förbrukningsområdena, mera avlägset belägna krafttillgångar.) Förbrukningsspänningen för allmänna ändamål är normalt 110 V, dvs. relativt låg, vilket torde ha bidragit till att den tekniska standarden på lågspänningsanläggningarna ofta är enkel jämförd med vad vi äro vana vid. (Den elektriska faran är väsentligt lägre vid 110 V än vid 220 V.) Pä landsbygden äro enfasanslutningar även vid relativt stora kraftuttag vanliga. Komplettering till trefas blir emellertid ofta nödvändig. Periodtalet är liksom i Kanada vanligen 60. Konsumtion. Av den totala konsumtionen hänför sig 50 % till industrin, 2 % till järnvägar och spårvägar medan resterande 48 % förbrukas som detaljdistribuerad kraft. Elektrifieringsgraden för landet i sin helhet är omkring 90 %. Alla • invånare i städer och större samhällen ha tillgäng till elektricitet men på landsbygden är elektrifieringen fortfarande mycket ojämn. Medelsiffran för landsbyg455

den ligger omkring 80 a 85 %. För de bäst elektrifierade staterna i öster är emellertid elektrifieringsgraden för landsbygden över 95 %, medan de svagast elektrifierade i den fattigare södern uppvisa så låga siffror som 20 %. Att lanclsbygdselektrifieringen utvecklats snabbt under de senaste decennierna bevisas bäst av att medelsiffran för hela landsbygden år 1935 icke var högre än 17 %. Energiförbrukningen per farm rör sig i östern om 1 000 kWh per år, medan den i de västra staterna, där gårdarna äro större och där konstgjord bevattning ar vanlig, ofta överstiger 20 000 kWh per år. Elkraftpris. Generellt torde prisnivån för detaljdistribuerad kraft ligga högre i USA än i Sverige. De av vissa federala kraftföretag tillämpade tarifferna ge emellertid medelpris, som underskrida motsvarande svenska pris. De amerikanska detaljtarifferna äro i regel av blocktarifftyp med blockgränser beroende på varje månads energiuttagning. Grundavgift saknas sålunda och vanligen även abonnentavgift, vars funktion dock delvis övertages av en ganska allmänt förekommande månatlig minimiavgift. Ett lågt fortsättningspris ernås därför i USA vanligen först genom en absolut sett stor uttagning till skillnad mot i Sverige, där det ernås vid en uttagning, som är stor i förhållande till normalbehovet.

Bilaga Kraftindustrins

utbyggnadsprogram

För att ge en bild av det nu aktuella utbyggnadsprogrammet för vattenkraftanläggningar återges här en inom CDL uppgjord redogörelse för detsamma. Förbrukningen av prima kraft, med därtill hörande överföringsförluster, uppgick under år 1953 till 21 000 milj. kWh. Med 6,5 % årlig ökning skulle motsvarande värde för slutet av samma år bli 21 700 milj. kWh, vilket är 300 milj. kWh mindre än vattenkraftverkens för normalår beräknade, årliga produktionsförmåga vid samma tidpunkt. Härav disponerar staten över 9 810 milj. kWh, dvs. 45 %. Eftersom det tar minst fyra år att bygga ett stort vattenkraftverk och dessutom projektering och domstolsbehandling tar sin tid, bör man vid varje tidpunkt ha klart för sig, vilka kraftverk som skola tagas i drift åtminstone under den närmaste sexårsperioden. Detta innebär att det nu föreliggande utbyggnadsprogrammet i huvudsak bör omfatta kraftstationer, som beräknas komma i drift under perioden fram till slutet av 1959. Utbyggnaderna avse att tillfredsställa kraftefterfrågan. Att sia om hur denna kommer att gestalta sig under en längre tidsperiod är en ganska vansklig uppgift. Sedan början av 1900-talet har emellertid den genomsnittliga ökningen varit 6,5 % per är och det torde ej finnas anledning att räkna med annat värde för det närmaste decenniet. Visserligen kunna kraftpriserna komma att ökas därigenom att allt sämre vattenfall måste tagas i anspråk men detta torde i viss utsträckning — ehuru icke i samma grad som hittills — uppvägas av förbättrade arbetsmetoder, koncentration av utbyggnaderna m. m. och man torde därför ej behöva räkna med att utbyggnadstakten skall hållas tillbaka genom någon mera väsentlig stegring av utbyggnadskostnaderna. Leveransförmågan beträffande mekanisk och elektrisk utrustning torde dessutom komma att ytterligare förbättras. Någon gång under 1960-talet måste emellertid av allt att döma det årliga tillskottet av utbyggd vattenkraft upphöra att bli större och större samt så småningom därefter bli mindre. För den totala kraftproduktionen kommer utvecklingen att bli densamma, såvida man icke lär sig utnyttja andra kraftkällor så att dessa till rimligt pris kunna ersätta vattenkraften. Betydande avvikelser från 6,5 %-kurvan kunna givetvis inträffa vid försämrade konjunkturer. Erfarenheten visar emellertid att sådana avvikelser hitintills endast gett upphov till tillfälliga jack i kurvan och ej påverkat utvecklingen på lång sikt. Man bör därför ej väsentligt minska utbyggnadstakten u n d e r en lågkonjunktur; kanske bör man rent av öka den med hänsyn till lägre byggnadskostnader, förmånligare leveransvillkor för maskiner etc. Uppkommet kraftöverskott bör kunna avsättas för sekunda ändamål eller tjänstgöra som torrårsreserv. För pågående och planerade vattenkraftutbyggnader gäller i stort sett att såväl det statliga som det enskilda och kommunala utbyggnadsprogrammet är praktiskt taget helt känt endast t.o.m. är 1959. För de därefter följande åren råder en viss osäkerhet om tidpunkten för idrifttagandet och i någon mån även om tillskottets storlek. Ur en på basis av insamlade uppgifter uppgjord utbyggnadsprognos t. o. m. år 1959 återges årsvärden i tabell 6. Siffrorna ange tillskottet i produktionsförmåga under normalår genom såväl nya eller utvidgade vattenkraftverk som i bruk tagna sjöregleringar. En uppdelning h a r gjorts mellan den vattenkrafttillgång som disponeras av staten och den som disponeras av övriga. Som statens tillgång h a r därvid räknats dels produktionen vid de av statens vattenfallsverk förvaltade vattenkraftstationerna, dels statens produktionsandelar i stationer ägda av bolag vari statens

Tabell 6. Vattenkrafttillskott och vattenkraftlillgång under normalår för tiden 1954—1959 angiven i MkWh och uppdelad på statens andel och övrigas. Primakraftförbrukning beräknad med utgångspunkt från belastningen 1953 och en antagen årlig ökning av 6,5 % Tillskott under året

Tillgång i slutet av året

År Staten

Övriga

Samtliga

Staten

Övriga

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959

820 870 950 595 745 2 190

730 835 790 1220 1750 1 085

1550 1 705 1740 1 815 2 495 3 275

9 810 10 630 11500 12 450 13 045 13 790 15 980

12 200 12 930 13 765 14 555 15 775 17 525 18 610

1954—56 1957—59

2 640 3 530

2 355 4 055

4 995 7 585

1954—59

6 170

6 410

12 580

Primakraftförbruk- Differens ca ning i Samtliga slutet av året 22 010 23 560 25 265 27 005 28 820 31315 34 590

21 700 23 100 24 600 26 200 27 900 29 700 31700

300 450 650 800 900 1 600 2 900

vattenfallsverk är medintressent, ävensom abonnerade andelar i kraftstationerna Hissmofors och Jössefors. Enligt denna prognos kommer staten under de närmaste tre åren att svara för 53 % av tillskottet och under de därpå följande tre åren för 47 %. I slutet av år 1959 kommer statens andel att vara 46 %. I en särskild kolumn har angivits primakraftförbrukning med utgångspunkt från det ovan framräknade värdet för slutet av 1953 samt under antagande av 6,5 % ärlig ökning. I ytterligare en kolumn har angivits beräknad differens mellan vattenkraftverkens normalårsproduktion och primakraftförbrukningen. Man kan tydligen med det gjorda antagandet om primakraftförbrukningens ökning räkna med en mindre, successiv förbättring i kraftbalansen under de närmaste fyra åren samt därefter med en betydande förbättring under 1958 och framförallt 1959. Differensen skulle härigenom i slutet av det sistnämnda året komma att uppgå till 9 %, vilket torde vara någorlunda tillfredsställande marginal vid nuvarande bränslepriser. Hur utbyggnaderna enligt prognosen komma att fördela sig på olika flodområden framgår av tabell 7. Norrland skulle alltså u n d e r hela sexårsperioden svara för 91 % av utbyggnaderna. Om man lägger till Dalälven och Klarälven kommer man upp till 96 %. Under de närmaste tre åren beräknas tillskottet i övre Norrland bli 1 135 milj. kWh och i mellersta och nedre Norrland 3 400 milj. kWh eller 23 resp. 68 % av det totala tillskottet. Under treårsperioden 1957—59 bli motsvarande värden 4 320 resp. 2 625 milj. kWh eller 57 resp. 35 %. Förskjutningen norrut är särskilt utpräglad för de statliga utbyggnaderna. Övre Norrlands andel av dessa ökar från 29 % under de första tre åren till ca 73 % under de därpå följande tre åren. Staten har inom några år tillgodogjort sig näs458

Tabell 7. Vattenkraftutbyggnadernas

fördelning

på flodområden

1954—1956

(MkWh).

1957—1959

Flodområde Staten

Lule älv Skellefte älv Ume älv Diverse floder i övre Norrland ... Ångermanälven Faxälven Indalsälven Ljungan Ljusnan Diverse floder i mellersta och nedre Norrland Dalälven , Mörrumsån Klarälven Diverse floder i Svealand och Götaland

övriga

Staten

Övriga

2 580

150 1590

605 20 1255

Summa 1954— 1959

130 1060 210 205 10

760 275 4 380 40 1 880 1 180 2 650 265 50

210 30 45

230 125 150

440 155 195

125 210 40 510 100 870

635 315

Övre Norrland Mellersta och nedre Norrland ... Svealand och Götaland

760 1 880

375 1520 460

2 580 950

1 740 1675 640

5 455 6 025 1 100

Summa

2 640

2 355

3 530

4 055

12 580

tan alla sina bättre fall i Ångermanälven och Indalsälven och tyngdpunkten för utbyggnaderna förskjutes med en gång till Ume älv. De allt intensivare utbyggnaderna göra emellertid att ej ens denna stora kraftkälla förslår långt och de statliga utbyggnadernas tyngdpunkt torde redan i början av 1960-talet förskjutas ytterligare norrut till Skellefte älv och Lule älv, där staten har sina största vattenkraftreserver, medan utbyggnaderna i Pite älv torde komma först några år senare. De enskilda och kommunala företagens utbyggnader under det närmaste decenniet äro mera fördelade över hela landet. Tyngdpunkten ligger under den närmaste treårsperioden i mellersta Norrland men därefter spridas utbyggnaderna såväl norrut som söderut. Faxälvens storhetstid infaller under åren 1957—59 huvudsakligen genom Ramsele, medan de enskilda utbyggnaderna i Ångermanälven komma att nå sitt maximum först under den följande treårsperioden. Den enskilda delen av Indalsälvens huvudflöde är praktiskt taget helt utnyttjad redan 1956 och utbyggnaden kommer därefter att fortsätta i biflödena. I Ljusnan har det blivit en paus i utbyggandet men sedan Lössen reglerats omkring 1960 kommer denna älv att få en alltmer ökad betydelse och kommer kanske sedermera att bli de icke statliga företagens främsta utbyggnadsobjekt. I Ljungan bli några stationer färdiga i slutet av 1950-talet men en mera omfattande utbyggnad av älven kommer först under 1960-talet. I Dalälven utbyggas under åren 1954—59 visserligen ganska många men relativt små stationer. Under åren 1960—62 väntas däremot Trängslet med tillhörande regleringar ge ett tillskott av över 700 milj. kWh. Slutligen framträder i tabellen första fasen av övre Klarälvens utnyttjande. 459

Hater över havet 550

ors

ense le

-Storuman-

•J

!a

—>

H u

_ J

^

1 CV

a

ä

«°

=5>

S

^

S

g

:c3

§S

«*

L_\

n

k

<n

«

~^~V ÖL.

a

^

a 0)

ca

<^! 1

1 H3

0 3 00

21 0

8 X)

100 Bild 23. Ume älv mellan Storuman och havet med de planerade, verksutbyggnaderna

A1 P\1 V™

50 Av3tånd f r å n havet

framtida

0 i km

kraft-

De allt intensivare vattenkraftutbyggnaderna ha möjliggjort en fortskridande koncentration av arbetena, som i viss mån motverkat den fördyring som beror på att sämre och avlägsnare fall måst tagas i anspråk. Medan tidigare alla större och även många mindre kraftverk utbyggts i etapper, har man på senare år byggt även de s t ö r s t a ' i en etapp. I några fall har även förekommit eller förekommer att man bygger två närbelägna stationer i en följd, såsom Harsprånget—Ligga och Storfinnforsen—Ramsele, varvid man dels kan utnyttja samma bostäder m. m. för båda anläggningarna och dels successivt kan överföra arbetskraften frän den ena anläggningen till den andra. Denna utveckling mot koncentration synes under åren 1957—59 nå sin höjdpunkt genom den intensiva utbyggnaden i Ume älv. Under dessa år beräknas tillskottet där bli ej mindre än 4 155 milj. kWh eller bortåt hälften av den titbyggnadsvärda vattenkraften i flodområdet inkl. Vindelälven. Hela detta tillskott faller dessutom på Umeälvens huvudflöde mellan Storuman och havet, omfattande 350 m fallhöjd. Härav är f. n. en fjärdedel utbyggd men i samtliga fall är det fråga om tämligen ofullständiga utbyggnader, som komina att utrivas. Pengfors, vars två första aggregat tas i bruk 1954—55, blir den första definitiva utbyggnaden på fallsträckan. Från och med år 1957 komma emellertid de nya stationerna slag i slag och i början av 1960-talet beräknas endast ca 50 av de 350 fallmetrarna ännu vara outbyggda. Se bild 23. Den genomsnittliga storleken pä de färdigställda kraftverken synes bli tämligen oförändrad under det närmaste decenniet. Antalet kraftverk över 100 000 kW beräknas växa frän 9 i slutet av 1953 till 19 om sex år och ca 25 om 10 år. Vattenkraften i vårt land äges och utbygges av såväl staten som kommuner och

enskilda och utnyttjandet sker såväl under konkurrens som i samarbete. En förutsättning för att detta system skall kunna sägas fungera väl är emellertid alt det iekc påverkar ordningsföljden mellan utbyggnaderna i ofördelaktig riktning. Hur förhåller det. sig härmed under det närmaste decenniet? Vad först staten beträffar torde dess andel i utbyggnaderna (49 %) tämligen väl svara mot dess andel i den outbyggda vattenkraften överhuvudtaget och dess utbyggnader torde ställa sig ekonomiskt ungefär lika fördelaktiga som för övriga. Det i genomsnitt betydligt nordligare läget för statens utbyggnader kompenseras därvid av att fallen i genomsnitt äro större och mera lättutbyggda. Inom den enskilda och kommunala kraftsektorn är läget däremot mera komplicerat. Kraftföretag som endast ha outbyggda fall av sämre kvalitet kunna kanske frestas att utbygga dessa i stället för att söka täcka sitt kraftbehov på annat sätt. Å andra sidan kan det h ä n d a att företag med riklig tillgäng på goda fall ej utbygga dessa på grund av kapitalbrist. En genomgång av utbyggnadsprognosen visar emellertid att ägandeförhållandena icke torde inverka ofördelaktigt på utbyggnadsordningen under det närmaste decenniet. Huruvida det ovan skisserade utbyggnadsprogrammet skall kunna genomföras utan förseningar beror pä om alla uppkommande svårigheter kunna övervinnas. Främst märkes då finansieringsfrågan. De årliga investeringarna för kraftverk och sjöregleringar äro redan nu av storleksordningen 400 milj. kronor. För överföringsoch distributionsanläggningar tillkommer ett ungefär lika stort belopp. Detta må jämföras med investeringarna inom hela industrin, vilka beräknas uppgå till 3 200 milj. kronor under 1954. (Se 1954 års statsverksproposition, bil. 1, bin. 2, s. 72). För landets hela investeringsverksamhet beräknas beloppet till 13 400 milj. kronor. Man bör måhända — trots vad som ovan anförts — räkna med att enhetskostnaden (vid oförändrat penningvärde) för kraftverk och sjöregleringar under de närmaste 10 åren successivt kommer att stiga med 50 %. Då arbetenas omfattning med 6,5 % årlig ökning samtidigt beräknas bli fördubblade, skulle investeringarna för kraftverk och sjöregleringar under år 1964 bli tre gånger så stora som under år 1954 eller ca 1 200 milj. kronor. Beträffande enhetskostnaderna för distributionsapparaten göra sig olika tendenser gällande. Ä ena sidan växer ledningskostnaden ej i proportion med den överförda effekten. En 380 kV ledning överför exempelvis tre gånger så stor effekt som en 200 kV ledning, medan kostnaden endast är den dubbla. Vidare minskas kostnaden för överföring på stamlinjerna genom införande av seriekondensatorer. Å andra sidan kommer det genomsnittliga överföringsavståndet att öka med något eller några tiotal procent, varjämte detaljförbrukningen, som per kWh kräver en större distributionsapparat, ökar betydligt snabbare än de övriga förbrukningsgrupperna. Om man räknar med att de motverkande tendenserna upphäva varandra, skulle alltså investeringarna för distributionsanläggningar under år 1964 bli dubbelt så stora som under år 1954, eller ca 800 milj. kronor. Årsinvesteringarna för hela kraftindustrin skulle alltså öka från 800 till 2 000 milj. kronor. Räknat på landets hela investeringsverksamhet u n d e r 1954 (13 400 milj. kronor) skulle denna ökning (med 1200 milj. kronor) uppgå till 9 %. Denna siffra förefaller ej vara orimligt hög. Bland övriga svårigheter vid utbyggnadsprogrammets genomförande märkes knappheten på arbetskraft vid vattendomstolarna. Denna knapphet torde främst komma att yttra sig i en betydande eftersläpning beträffande sjöregleringar. Kostnaderna för vattendomstolarna äro emellertid obetydliga i jämförelse med den verksamhet som är beroende av dem. För löpande budgetår är anslaget till vattendomstolarna upptaget till 1,6 milj. kronor, vilket må jämföras med kraftindustrins investeringar för vattenkraftverk och sjöregleringar, vilka enligt ovan uppgå till

400 milj. kronor. Det kan därför knappast vara riktig politik att genom knappa anslag till vattendomstolarna äventyra mängmiljonvärden. Situationen har blivit särskilt kritisk pä sista tiden och vattenfallsstyrelsen har därför i underdånig skrivelse av den 10 oktober 1953 anhållit om snabba åtgärder till förstärkning av domstolsorganisationen. De otillfredsställande förhållandena ha även uppmärksammats av riksdagens år 1953 församlade revisorer. I november 1953 tillkallades särskild sakkunnig för att utreda vissa frågor rörande vattendomstolarnas organisation. Promemoria avgavs i januari 1954 och är nu (februari 1954) föremål för remissbehandling. Bland de motstående intressen, som kunna påverka vattenkraftutbyggnaderna, är fisket av särskild aktualitet. Det må erinras om att CDL i en utredning våren 1951 kom till resultatet, att ett förbud att under åren 1951—58 påbörja utbyggnader i laxförande älvgrenar skulle öka anläggningskostnaderna med 350 milj. kronor u n d e r denna period, motsvarande en ökad årskostnad av ungefär 28 milj. kronor eller en kostnadsökning av omkring 225 milj. kronor för åttaårsperioden. Inför denna enorma, ekonomiska konsekvens kunde man icke gå in för annat än att fortsätta utbyggnaderna där de äro ekonomiskt motiverade och låta sämre fall ligga, tills behovet kräver att även dessa tagas i anspråk. Men samtidigt gör man stora ansträngningar för att så vitt möjligt kompensera för intrånget på mest rationella sätt; att bestämma hur detta bör gä till är vandringsfiskutredningens främsta uppgift. Stockholm i februari 1954. Sigvard Lennefors

Bilaga

5 E l k r a f t u t r e d n i n g e n s p r o m e m o r i a d e n 26 j a n u a r i 1953 a n g å e n d e e l k r a f t f r å g o r a v s ä r s k i l d b e t y d e l s e för N o r r l a n d Sveriges vattenkrafttillgängar finnas till 5/6 i Norrland. Fram till mitten av 1930-talet var endast en obetydlig del av den norrländska vattenkraften utbyggd och den utnyttjades då enbart för behoven inom Norrland. Sedan möjlighet tillskapats att över ledningar för 200 kV eller högre spänning överföra kraft från Norrland till landets sydligare delar, ha de norrländska vattenkraftresurserna utbyggts i ökad takt för att tillgodose de snabbt växande kraftbehoven såväl inom Norrland som i övriga delar av landet. Denna utveckling har aktualiserat ett antal problem, som sammanhänga med skadeverkningarna vid exploateringen av den norrländska vattenkraften samt med önskemålen, att elektrifieringen och försörjningen med kraft inom Norrland skall uppmärksammas i tillräcklig grad. Därvid tänker man icke enbart på förhållanden, som nu äro aktuella, utan även på sådana, som kunna uppträda längre fram i tiden, då man närmar sig ett fullständigt utnyttjande av landets vattenkraft. De speciellt norrlandsbetonade kraftfrågorna ha förts fram såsom opinionsyttringar i pressen, vid möten och andra sammankomster, varav bland annat de så kallade Norrlandsmässorna må nämnas. Vidare ha de framkommit vid vattendomstolarnas behandling av mål angående kraftverksutbyggnader och sjöregleringar samt vid regeringens och riksdagens handläggning av hithörande frågor. I Norrlandskommitténs principbetänkande (SOU 1949: 1) har likaledes den norrländska kraftförsörjningen behandlats. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i framställning till Kungl. Maj:t den 20 april 1950 anhållit om utredning av vissa frågor rörande Norrlands försörjning för framtiden med elektrisk kraft, över vilken framställning vattenfallsstyrelsen avgivit utlåtande. Framställningen, utlåtandet samt länsstyrelsens yttrande däröver har av Kungl. Maj:t överlämnats till elkraftutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Elkraftutredningen har därefter den 23 augusti 1951 hållit sammanträde med representanter för länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län varvid de norrländska kraftproblemcn diskuterats. Ett förslag till ändrade bestämmelser angående skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft h a r den 30 maj 1950 framlagts av 1945 års vattenlagskommitté. I flera av remissyttrandena häröver ha de norrländska kraftfrågorna tagits upp till behandling, i den mån de ansetts sammanhöra med bygdekraftfrågan. Vattenlagskommittén h a r dessutom den 17 maj 1952 framlagt ett förslag till ändrade bestämmelser om ersättning med anledning av företag enligt vattenlagen. Problemen om sambandet mellan den norrländska vattenkraftens utnyttjande för kraftförsörjningen i andra landsdelar och kraftförsörjningens tryggande i Norrland äro till stor del av befolknings- och näringspolitisk natur. De kunna även vara olika för de olika norrländska länen. Sålunda synas dessa norrlandsfrågor icke nämnvärt beröra Gävleborgs län. Den följande framställningen begränsas till de omständigheter, som ha direkt att göra med kraftförsörjningen och utbyggnaden av den norrländska vattenkraften och har uppdelats i följande avdelningar: A. Skadeverkningarna vid den norrländska vattenkraftens exploatering. B. Marginal i utbyggd kraft särskilt med tanke pä kraftbehoven i Norrland. C. Företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften.

D. E.

Kraftpriscr i Norrland och Överföringskostnader söderut respektive kostnader för ångkraftkomplettering. Bygdeclektrifieringen i Norrland.

A.

Skadeverkningarna

vid den norrländska

vattenkraftens

exploatering

Norrlandskommittén h a r framhållit nödvändigheten av en ytterligare utbyggnad av vattenkraften i Norrland i snabb takt men har även påpekat de betänkligheter, som framkommit mot utbyggnaden med hänsyn till estetiska, kulturella och ekonomiska värden. Kommittén uttalar, att en avvägning bör ske mellan olika intressen, så att man icke utan tvingande skäl vidtager åtgärder, som vålla intrång på värdefull jordbruksbygd eller på flottnings- eller fiskemöjligheter eller som kunna försämra klimatförhållandena eller fördärva naturscenerier eller minnesmärken. Ersättningarna böra enligt kommittén tillmätas så och disponeras för sådana ändamål, att förutsättningarna för en bygds näringsliv icke bli sämre utan snarare bättre efter genomförandet av t. ex. en sjöreglering. Därvid påpekar kommittén, att de enligt vattenlagen utgående regleringsavgifterna böra kunna användas för nyodling, för förbättringar beträffande kommunikationer, elektrifiering, vatten- och avloppsledningar samt för främjande av småindustri och hantverk genom billig elkraft och eventuella subventioner. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelsen den 20 april 1950 även fört pä tal de klagomål över vissa med vattenkraftexploateringen i Norrland förenade olägenheter, vilka drabbat såväl markägarna invid kraftkällorna som de bygder, inom vilka exploateringen sker. Länsstyrelsen påpekar även att det gjorts gällande, att de bygder, vars vattenkraft utnyttjats, icke alltid själva blivit nöjaktigt tillgodosedda med elektrisk kraft till skäligt pris. I anslutning härtill framför länsstyrelsen kritik mot vattenlagens bestämmelser om bygdekraft. Frågorna om bygdeelektrifieringen kommer'elkraftutredningen att behandla i avsnitt E. Vid nuvarande utformning av vattenlagen skall ersättning för skador å mark och dylikt som regel utgå i pengar. I vattenlagskommitténs ovannämnda promemoria angående ändrade bestämmelser om ersättningar enligt vattenlagen har föreslagits att ersättning mot kraftverksintressets bestridande även skall kunna utgå i mark eller kraft. Härigenom skulle vattendomstolarna få större möjligheter att skapa nya realvärden för de skadade fastigheterna till förmån för bygdens näringsliv. Elkraftutredningen vill emellertid framhålla, att möjligheterna till ersättning i realvärden är begränsad, varför man ej får ställa för stora förväntningar på betydelsen av en lagändring enligt förslaget. Lagstiftarna ha åsyftat att med regleringsavgifter gottgöra bygden för sådana olägenheter, som icke kunna direkt ersättas i vattenmålen. Vid framför allt kraftstationsbyggnader erhålles dessutom en ej obetydlig gottgörelse genom skatteintäkter för kommunen. Skulle det vara så att bygden ej direkt eller på nämnda två vägar tillfullo gottgöres för de skador, som vattenkraftens exploatering medför, är förhållandet otillfredsställande. Full kompensation för skadorna skall nämligen utgå. De betänkligheter mot en utbyggnad av vattenkraften som framförts med hänsyn till de estetiska, kulturella och ekonomiska värdena förtjäna allt beaktande. Hänsynen till dessa kan sålunda leda till att vattenkraftens tillgodogörande begränsas eller uppskjutes utöver vad som kan anses ekonomiskt och tekniskt riktigt, om frågan bedömdes enbart ur kraftproduktionssynpunkt. På senare tid har denna fråga blivit särskilt aktuell i samband med utbyggandet av vattenkraften

i de delar av vattendragen, där laxens vandrings- och fortplantningsmöjligheter påverkas. Givetvis måste alla intressen beaktas och som nämnts full ersättning lämnas för skador och olägenheter, i den mån dessa icke kompenseras på annat sätt. Ett frigörande av de stora nationalekonomiska värden, som ligga i den inhemska vattenkraften måste emellertid betraktas som ett gemensamt riksintresse, där några motsättningar mellan Norrland och landet i övrigt ej borde föreligga. Elkraftutredningen finner det angeläget att landets vattenkrafttillgångar utnyttjas i den utsträckning som ur ekonomisk, teknisk och allmän synpunkt kan anses skälig. B.

Marginal i utbyggd kraft särskilt med tanke på kraftbehoven i Norrland Norrlandskommittén anför på tal om de ökade kraftbehoven för utveckling av det norrländska näringslivet, att det är önskvärt, att man till förebyggande av sådan brist på kraft, som gjort sig gällande under slutet av 1940-talet, bedriver kraftutbyggnaderna i sådan takt, att det normalt finnes tillräckligt stor kraftreserv för att täcka även oförutsedda krav på ökade kraftleveranser. Under alla förhållanden anser kommittén det rimligt, att en önskvärd utveckling av industrin i Norrland icke behöver hindras av att vattenkraften där ej blivit tillräckligt utbyggd. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i sin skrivelse understrukit dessa synpunkter och påpekat, att utbyggnad av vattenkraft bör ske i sådan takt, att nytillkommande kraftbehov efter skäligt varsel kunna tillgodoses. Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande över länsstyrelsens framställning relaterat de med krisförhållandena under och efter senaste världskriget sammanhängande svårigheterna att över huvud taget i full utsträckning tillgodose kraftförsörjningens intressen. Styrelsen hävdar emellertid, att — bortsett från de senaste årens för kraftföretagens del ofrivilliga begränsningar — det icke torde kunna angivas några konkreta belägg för att uppkommande kraftbehov icke blivit fullt tillgodosedda redan vid den hittills förda utbyggnadspolitiken. Styrelsen påpekar att om ett mycket stort kraftbehov för industriellt ändamål uppträder, så anses det som regel taga minst lika lång tid att färdigställa industrianläggningarna som att bygga ut kraftstationen. Styrelsen uppger vidare, att vid den storlek av vatten- och ångkraftutbyggnader relativt sammanlagda kraftbehovet, som redan av ekonomiska skäl avses komma till stånd efter det att kraftbristen avvecklats, reservbehovet torde vara tillgodosett utan några särskilda åtgärder. Det är uppenbarligen riktigt, att en tillräcklig reserv i form av utbyggd kraft bör föreligga. Det aktuella utbyggnadsprogrammet är inriktat på att snarast möjligt söka uppnå en sådan balans mellan tillgång och efterfrågan, att ifrågavarande önskemål i full utsträckning blir tillgodosett. Givetvis kan dock den kommande utvecklingen medföra förnyade svårigheter härvidlag, om investeringsmöjligheterna för vattenkraftens utbyggande av olika skäl begränsas, om kraftbehoven ökas exceptionellt hastigt, exempelvis genom att priset på elkraft sjunker avsevärt i förhållande till priset på bränsle, eller om svårartad vattenbrist uppkommer. Det ligger emellertid i kraftföretagens ekonomiska intresse, att en kraftmarginal erhålles, som vid normal vattentillgång medger avsättning av tillfällig kraft för elektrisk ånggenerering med 1 000 å 2 000 milj. kWh per år och som vid exceptionell vattenbrist finnes till begränsande av ångkraftinmatningen. En dylik kraftmarginal utgör samtidigt en reserv för täckande av en oförutsedd belastningsökning. Ingen h a r heller påfordrat att elkraftreserven skulle föreligga i form av utbyggda vattenkraftstationer, vilkas kraftproduktion icke skulle utnyttjas i möjlig omfattning.

465 30

Vid nuvarande landsomfattande samköming är man för tillgodoseende av nya kraftbehov i princip oberoende av om en kraftreserv finnes disponibel inom den ena eller andra landsändan. I den mån tillräckliga ledningsförbindelser finnas, kan man strängt taget icke anse, att ett kraftöverskott, som för tillfället kanske användes för leveranser av elektrisk ångpannekraft, är lokaliserat till den ena eller andra kraftstationen. Principen bör vara att nya reguljära kraftbehov skola tillgodoses oavsett om de uppstå inom Norrland eller annorstädes och frågan om hållande av en tillräcklig reserv i form av utbyggd kraft är icke något speciellt norrlandsproblem. Möjligheten för staten att med stöd av 1 kap. 14 § vattenlagen expropriera sådant strömfall, som icke är på ändamålsenligt sätt utnyttjat får anses medverka till att utbyggnadstakten blir tillräckligt snabb och att en lämplig beredskapsmarginal av utbyggd vattenkraft finnes tillgänglig även hos de enskilda kraftföretagen. Elkraftutredningen anser, att några särskilda åtgärder frän statens sida för närvarande icke erfordras för att bättre tillgodose det allmännas intresse av en tillräcklig marginal i utbyggd vattenkraft. C.

Företrädesrätt för Norrland Ull den där producerade vattenkraften Norrlandskommittén anför i sitt betänkande, att överföring av kraft söderut icke får ske i sådan omfattning, att kraft kommer att saknas för Norrlands egna behov. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför ävenledes farhågor för eftersatt kraftförsörjning i övre Norrland. Risken härför anses väsentligt ökad genom byggandet av överföringsledningar för 380 kV spänning, vilka ledningar ha en exceptionellt stor överföringskapacitet. Grunden för denna farhåga är, att man anser det gälla för samtliga kraftverks- och regleringsföretag, såväl statens som enskildas, att de tillkomma väsentligen för att tillgodose de växande behoven av elektrisk energi i mellersta och södra Sverige. Mot invändningen att det är staten, som äger såväl överföringsledningarna som större delen av vattenkraften, och att i detta förhållande bör ligga trygghet för att även övre Norrland skall bli rättvist tillgodosett med elektrisk kraft, anför länsstyrelsen, att även staten tillämpar strängt företagsekonomiska linjer i sin kraftpolitik. Länsstyrelsen förmodar, att statens vattenfallsverk såsom affärsdrivande verk kan anse det vara fördelaktigare att på 380 kV linjerna från kraftverken till Mellan- och Sydsverige överföra hela den utvunna kraften än att jämte kraftöverföring söderut leverera kraft i småportioner i övre Norrland på ledningar, som för den nya kraftmängdens överföring behöva förstärkas, kompletteras eller nybyggas. Länsstyrelsen hävdar, att, när landets vattenkraft en gång blivit till fullo utbyggd, ångkraftverk böra utbyggas i landets sydligare delar i sådan takt, att vattenkraftproducerad elektrisk kraft efter skäligt varsel kan omföras att tillgodose de ökade norrlandsbehoven. Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att dess företagsekonomiska inriktning icke bör ställas i motsats till övre Norrlands intressen. Den hänför sig väsentligen till kostnadssidan, varvid målet är att framställa och överföra kraft på billigaste sätt, vilket helt sammanfaller med konsumenternas intressen. Styrelsen hävdar, att någon sådan strävan efter största möjliga vinst, som skulle kunna föranleda urval av ekonomiskt gynnsamma leveranser och ratande av andra, icke förefinnes. Styrelsen anför i detta sammanhang, att i och för sig en kraftavsättning i närheten av de norrländska kraftstationerna är lätthanterligast från företagsekonomisk synpunkt. Krafttransporten söderut från dem föranledes närmast av nödtvånget att tillgodose de i södra och mellersta Sverige tillkommande kraftbehoven och icke av större ekonomiska vinstmöjligheter. Därvid framhåller styrelsen, att det måste vara till gagn för det hela, att denna transport verkställes

med ett minimum av kostnader. I Övrigt påpekas, att länsstyrelsens synpunkter om fördelningen av norrländsk vattenkraft kontra sydsvensk ängkraft automatiskt kunna anses bli uppfyllda genom den rådande samkörningen. En ökad inmatning av ångkraft i södra Sverige medför automatiskt en däremot svarande begränsning av kraftöverföringen från Norrland. Önskemålet om företrädesrätt for Norrland till den där producerade vattenkraften innebär därför icke något problem ur teknisk synpunkt. Länsstyrelsen i Västerbottens län är även av den uppfattningen, att den norrlandska vattenkraften måste utbyggas jämväl för tillgodoseende av aktuella behov inom landets sydligare delar. En överföring av kraft på stamlinjenätet för 200 och 380 kV måste förutses i allt mera ökande omfattning u n d e r överskådlig tid framåt. Givetvis får det ankomma på kraftförsörjningens målsmän att tillse att nar m a n börjar nalkas ett mera fullständigt utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar, någon överutbyggnad av stamlinjenätet icke sker. Denna fråga torde emellertid icke på länge bli aktuell bland annat av det skälet, att det framdeles kommer att bli allt mera motiverat att utbygga såväl toppkrafteffekt som sekunda vattenkraft i Norrland. Några risker för felinvesteringar vare sig på kraftproduktionssidan eller på förbrukningssidan föreligga ej i nuvarande läge Det bör vidare i detta sammanhang framhållas, att en komplettering av vattenkraften med ångkraft erfordras nu och i ökad utsträckning längre fram för täckande av underskott vid vattenbrist, vare sig denna brist föreligger i Norrland eller annorstädes, och för anpassning av krafttillgången till kraftbehovens växm å n föreli ande T!--8,3-1"' Lden ^ vattenregleringsmöjligheter icke äro tillräckliga harfor. Eftersom sålunda en viss komplettering med ångkraft kräves för att vattenkraften i största möjliga grad skall kunna tillhandahållas såsom högvärdig kraft kan man icke utan vidare säga, att en ångkraftkomplettering endast är erforderlig for en viss landsändas behov. En ökad utbyggnad av värmekraft innebär ökade mojligheter att nyttiggöra vattenkraften över hela landet. D. Kraftpriser i Norrland och överföringskostnader kostnader för ångkraftkomplettering

söderut

respektive

I Norrlandskommitténs betänkande anföres, att uppmärksamhet bör ägnas frågan i vad mån kraftpriserna i mellersta och södra Sverige kunna anses täcka kostnaderna for överförande av kraft från Norrland söderut. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller i sin skrivelse till Kungl Maj-t att det vid avvägningen mellan råkraftpriserna i övre Norrland å ena sidan och i mellersta och södra Sverige å andra sidan bör tillses, att övre Norrland icke till någon del belastas med kostnader för överföringen söderut. Därutöver framför länsstyrelsen önskemålet, att man i det skede, då de stora planerna för kraftöverföring söderut uppgöras, också beaktar vad det framdeles kommer att kosta att med elektrisk kraft tillfredsställande försörja de län, där de stora kraftkällorna ligga Vidare anser länsstyrelsen, att kostnaden för utbyggnad av sådan värmekraft' som kommer att erfordras sedan landets vattenkraft blivit tillgodogjord, helt bör baras av konsumenterna inom de sydligare landsdelarna. I några av remissvaren över vattenlagskommitténs förslag i fråga om bygdekraftsinstitutet har det bland annat föreslagits att tillämpa en »exportavgift» för all frän Norrland »exporterad» kraft. Dessa avgifter skulle tillföras särskilda läns« * * e f t e r r e s P e k t l v e länsstyrelsers bedömande användas i första h a n d till en förbättrad och förbilligad kraftförsörjning och i andra hand för näringslivets 6 utveckling.

467 30*

I sitt utlåtande med anledning av länsstyrelsens skrivelse framhåller vattenfallsstyrelsen beträffande farhågorna för att norrländska kraftkonsumenter belastas med kostnaderna för de stora kraftledningarna söderut, att vattenfallsstyrelsens kraftpris i Norrland bygga på taxor, fastställda under den tid, da de norrlandska distributionsnäten drevos separat. Vad som sedan inträffat är, att visserligen mättliga dyrtidstillägg tillkommit, men att å andra sidan styrelsens övriga krafttaxor blivit tillämpliga även i Norrland, så snart de ge en lägre avgift, och att vissa prissänkande taxekombinationer medgivits. Frågan om kostnaderna for den ångkraft, som erfordras sedan landets vattenkraft blivit tillgodogjord, hanfor sig enligt styrelsen till förhållanden, som torde inträda först mot slutet av detta århundrade Vattenfallsstyrelsen anser det omöjligt att binda handlandet vid den tiden och att detta, oberoende av vad som nu åtgöres, säkerligen blir bestämt av då rådande näringspolitiska uppfattningar. Det bör vid diskussionen av dessa frågor hållas i minnet, att kraft praktiskt taget aldrig försäljes vid kraftstationsväggen utan först sedan den överförts längre eller kortare väg och genomgått ett antal transformermgar. Flertalet kraftstationer i Norrland ha i detta avseende icke något särskilt gynnsamt läge i forhållande till de norrländska konsumtionsområdena. .,_.": Vad först frågan om överföringskostnaderna söderut beträffar, så hävdar vattenfallsstyrelsen, att dessa redan vid nuvarande taxor och belastningsförhållanden icke belasta kraftförbrukningen inom Norrland. I flera fall nar det galler stora industriella kraftförbrukare med speciella leveransvillkor har därjämte kr af tpriset kunnat fastställas i mera direkt anslutning till den verkliga, i det individuella fallet föreliggande kraftkostnaden baserad på kortaste överföringsväg frän kraftkällan. I april 1951 beslutade vattenfallsstyrelsen en allmän höjning av sina engrostaxor med 15 %, vilken höjning dock för Norrlands del begränsats till 10 % for att nyssnämnda förutsättning fortfarande skall gälla vid den ökade utnyttjning a v kraftnätet inom Norrland som förutses. Enligt från vattenfallsstyrelsen inhämtade upplysningar är avkastningen under nuvarande förhållanden för en mot kraftförbrukningen inom Norrland svarande vattenkraftproduktion jämte överföring av denna kraft över det norrländska fördelningsnätet till leveranspunkterna for råkraft snarast lägre än för vattenfallsstyrelsens rörelse i övrigt, och några ovidkommande kostnader, till exempel för kraftöverföring söderut, kunna da icke anses belasta detaljdistributionsföretagens råkraftköp i Norrland. En motsvarande bedömning med hänsyn tagen till den belastningsökning, som beräknas inträda under det närmaste decenniet, visar en tendens till ökad avkastning for norrlandsdelen pä grund av bättre utnyttjning än för närvarande av det norrlandska förde ningsnätet. Eftersom taxehöjningen först efter en 10-ärsoeriod gor sig helt gällande vid normala kontraktstider, h a r denna tendens ansetts kunna tagas til intäkt för den ovan nämnda differentieringen av engrostaxenivåerna i Norrland och övriga landet. Inom de sydligaste delarna av landet ha engrostaxorna av motsvarande anledning höjts med 20 %. Härigenom har råkraftpriset differentierats i trp nivåci* • En differentiering av taxenivån medför alltid svårigheter med gränsdragning mellan områdena. För statens vattenfallsverks del är det dock i nuvarande läge icke något problem, eftersom man icke h a r någon kraftdistribution inom ett större område i södra Norrland. En anpassning efter de statliga normaltaxorna kan emellertid härvidlag vara värre för vissa enskilda kraftföretag med verksamheten forlagd till detta mellanliggande område. En lägre taxenivå i Norrland kan_ även^medföra vissa bekymmer för de enskilda kraftföretag, som ha sin verksamhet helt inom Norrland.

Elkraftutredningen är liksom vattenfallsstyrelsen av den uppfattningen, att det allteftersom utnyttjningen ökar pä de norrländska fördelningsnäten, kan vara motiverat med ett lägre kraftpris i Norrland än i mellersta och södra Sverige. Denna uppfattning strider visserligen mot det i vissa sammanhang uttalade önskemålet om så lika kraftpris som möjligt i olika delar av landet, men det måste anses nationalekonomiskt riktigt, bland annat med tanke på industrins lokalisering, att olika självkostnader komma till uttryck i kraftprisnivän. Givetvis bör dock denna princip icke drivas alltför långt när det gäller uppdelningen i olika prisområden, utan därvid anser elkraftutredningen, att man för normala kraftleveranser bör kunna stanna vid den uppdelning i tre olika områden, som redan skett. Ovannämnda differentiering av taxorna rör engrosförsäljningen av kraft, det vill säga bland annat kraftförsäljningen till de lokala detaljdistributionsföretagen. För dessa tillkommer emellertid kostnaderna för kraftens detaljdistribution till de enskilda konsumenterna. Härvidlag gäller i än högre grad än beträffande råkraftens fördelning, att de stora avstånden mellan bygderna i Norrland orsaka högre självkostnader för kraftdistributionen där än i mellersta och södra Sverige. För den slutlige konsumenten pä den norrländska landsbygden ställer sig därför kraften ofta avsevärt dyrare än den gör för den mellansvenske eller sydsvenske konsumenten, trots att den förstnämnde geografiskt sett bor betydligt närmare de stora kraftkällor, frän vilka huvuddelen av kraften kommer. Det är sålunda u n d e r nuvarande förhållanden ingalunda onormalt, att å ena sidan kostnaderna för kraftens överföring på det norrländska fördelningsnätet med dess längre avstånd mellan uttagningspunkterna ställa sig högre än å andra sidan summan av kostnaderna för överföringen söderut och för kraftöverföringen inom fördelningsnätet i mellersta Sverige, som uppvisar en större belastningstäthet. För att åskådligare belysa självkostnadernas fördelning på de olika anläggningsdelarna för produktion, fjärröverföring och distribution av kraft h a r diagrammet i bild 2k gjorts u p p . Där visas genom två olika kurvor exempel på självkostnadernas fördelning för kraft från en större kraftstation i övre Norrland vid överföring dels till en tänkt konsument i Norrland drygt 300 km från kraftstationen, dels till en tänkt konsument i Mellansverige nära 1 200 km från kraftstationen. Båda exemplen ha valts så, att de så nära det är möjligt att beräkna representera normalfallen av detaljkonsumenter av de båda kategorierna. Medelbelastningar och genomsnittlig längd m. m. på olika linjedelar motsvara sålunda nu genomsnittligt förekommande förhållanden inom vattenfallsverket. Kraftkostnaden har beräknats u n d e r förutsättning av anläggningar utförda vid 1950 års prisnivå. Kurvorna visa att i båda exemplen större delen av självkostnaden hänför sig till distributionen på bygde-, orts- och lågspänningsnäten. Överföringsavstånden inom dessa nät ha mycket stor inverkan på totalkostnaden. Kraftkostnaden på bygdestationens nedspänningssida — den normala leveranspunkten för råkraft till lokala distributionsföretag — ställer sig ungefär lika i de båda fallen. Framme hos den norrländske konsumenten ställer sig dock kraften dyrare än hos den mellansvenske, trots att kraften i det senare fallet har överförts, totalt sett, nära tre gånger så lång väg. Kurvorna i bild 24 stöda sig på erfarenheter från vattenfallsverkets egen detaljdistribution och denna är, vad beträffar Norrland, för närvarande till större delen lokaliserad till områden i kustlandet. Det är uppenbart, att distributionskostnaderna i inlandet ofta ställa sig högre än som framgår av den vänstra kurvan. Frågan om att i en eller annan form taga ut avgifter på kraftkonsumtionen i södra och mellersta Sverige att användas som bidrag till kostnaderna för kraftledningar inom Norrland eller på annat sätt för stödjande av elektrifieringen 469

Öre/kWh lb

A)

lb

S

c o

^

(B t

>

13 58C V l å g s j . l i n j e - -

m 12 •P

f-

380 V l a g s p . l i n j e —• 10

Transformering:

>

De t a l j d i s t r i b u t l o n

<

y —10

'

KV/380 V

mering:

'

• - 6 6 kV o r t a l l n j e ^

10 V V o r t s l n j e

i

1 4 0 kV

bygdelinje

1 3 0 kV l a n d s "linje-

2 0 kV b y « d e l l n . 1 e - ^ i J \ 70 kV l a n d s l i n j e

— 4 0 / 1 0 kV

3 2

kV/380 V

380 1[V s t a m l L n j e ^

I 1

,.„ - ' , . - . .

> \r

km

överförinK3lednln«

^L-130/4 0 kV

-20/6

kV

\J~J=t=z=- —— 32 80 00//27000 kVkV

1 0 200

1200 Bild 24. Schematiskt exempel på kraftkostnadens ökning vid kraftöverföring Norrländsk kraftstation till konsument i Norrland (A) resp. i Mellansverige

från (B)

eller näringslivet i Norrland måste hänföras till det mera allmänt näringspolitiska planet. Elkraftutredningen delar länsstyrelsens i Västerbottens län uppfattning att fordelningen av kostnaderna för den ångkraftkomplettering, som kommer att i ökad omfattning erfordras, sedan vattenkrafttillgångarna mera fullständigt tillgodogjorts, kan komma att medföra speciella problem. Arten av dessa blir väsentligt olika i vad män man då har en mer eller mindre förenhetligad kraftförsörjning i landet. Att nu under olika alternativa förutsättningar för utvecklingen genomtränga dessa frågor och söka uppdraga riktlinjer för framtiden torde knappast vara möjligt. I nuvarande läge och så länge ovan angivna principer för en avtrappning av kraftprisnivån, baserad på självkostnaderna för kraftöverföring från Norrland, följas föreligger i varje fall icke någon risk, att kraftförbrukningen i Norrland skulle belastas med ovidkommande kostnader. Det bör i detta sammanhang ej heller bortses från att utvinnandet av den norrländska vattenkraften och utbyggandet av betydelsefulla delar av fördelningssystemet i Norrland kunnat och kan ordnas pä ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom att vattenkraften utnyttjas jämväl för tillgodoseende av behoven i övriga landsdelar. E.

Bygdeelektrifieringen i Norrland Norrlandskommittén framhåller, att särskilt befolkningen i de bygder, där vattenkraften utvunnits, men även i övrigt på Norrlands landsbygd måste betrakta sig som orättvist behandlad, om den icke h a r tillgång till elektrisk kraft. Kommittén påpekar, att landsbygdselektrifieringen visserligen icke är mer eftersatt i norrlandslänen än i landet i övrigt, utan att tvärtom antalet icke elektrifierade hem där snarare är mindre än på många håll söderut. Oavsett detta anses emeller-

tid, att alltför många hem i Norrland finnas, som fortfarande sakna tillgång till elektricitet, och enligt kommitténs åsikt bör den fortsatta landsbygdselektrifien n g e n i Norrland fullföljas med all kraft. Kommittén påtalar, att de småindustriella foretagens kraftförsörjning fortfarande på många håll lämnar åtskilligt övrigt att önska. Kommittén finner det uppenbart, att en utveckling av småindustrin och hantverket, som är önskvärd ej minst i Norrlands inre bygder, icke kan komma till stand utan att tillgången på elektrisk kraft och villkoren för kraftleveranserna förbättras. I detta sammanhang påpekar kommittén den bristfälliga elektrifiering, som ombesörjes av isolerade, mindre företag med egna kraftstationer utan tillräckliga kraftresurser och med alltför svaga ledningsnät. Kommittén anser det vara nödvändigt, att staten träder emellan med ekonomiska stödåtgärder, i första h a n d kanske för att öka tillgången på kraft men även för ombyggnad och förstärkning av distributionsnäten. Såsom en ofta lämplig åtgärd rekommenderas, att små lokala foretag inlösas antingen av råkraftleverantörerna i samband med framdragande av högspänd råkraft eller av intilliggande större distributionsföretag. För Norrlands del anser kommittén vidare, att många mindre företag med fördel borde övertagas av statens vattenfallsverk. Det påpekas dock även, att, där elektrifieringen av avlägsna bygder ej kan ordnas genom utbyggnad av linjenätet, en fristående mindre anläggning kan erbjuda enda utvägen att komma till rätta med kraftfrägan. I fråga om kraftpriset inom de norrländska bygderna anser länsstyrelsen i Västerbottens län i sin skrivelse till Kungl. Maj:t, att vid prissättningen av råkraftleveranser i övre Norrland tillvaron av kraftkällor i bygden bör beaktas och att bygden icke bör belastas med kostnader för överföringsledningar, vilka skulle varit överflödiga vid en lokal utbyggnad för tillgodoseende av traktens behov. Beträffande sistnämnda synpunkt påpekar vattenfallsstyrelsen i sitt yttrande, att det är givet, att om utbyggnad av ett mindre fall ställer sig billigare än krafttillförsel frän storstationerna, så skulle den också bli utförd, vare sig fallet äges av något av de större kraftföretagen eller av lokala intressenter. Att ändock tveksamhet och meningsmotsättningar förekomma anser styrelsen bero på att u p p fattningarna om den lokala kraftens värde och kostnader variera, mest väl på grund av att lokalintressena underskatta såväl förmånen av en så gott som obegränsad krafttillgång som olägenheterna med den kraftbrist under vissa tider som ofta uppstår vid småstationer. Elkraftutredningen har tidigare utgivit en redogörelse för elektrifieringens utbredning på den egentliga landsbygden år 1950 (SOU 1951:14) samt kommer u n d e r första kvartalet 1953 att utge ytterligare en redogörelse för landsbygdens elkraftförsörjning berörande tekniska, organisatoriska och ekonomiska förhållanden samt jordbrukets eldrift. Det framgår av dessa redogörelser, att Norrlandslänen äro att betrakta som avsevärt bättre elektrifierade än ett flertal län inom sydligare landsdelar och även bättre än medeltalet för riket. År 1950 funnos cirka 47 000 oelektrifierade bostadslägenheter på den egentliga landsbygden i hela riket, därav i runda tal 8 000 i Norrland, 9 000 i Svealand och 30 000 i Götaland. Detta innebär, att elektrifieringsgraden pä den egentliga landsbygden i hela riket vid denna tidpunkt var 93 %, i Norrland liksom I Svealand 95 % och i Götaland 91 %. Vid samma tidpunkt hade statsbidrag utgått med cirka 50 milj. kronor, därav till företag i Norrland 26 milj., i Svealand 10 milj. och i Götaland 14 milj. Härtill kommer det stöd ät elektrifieringen, som lämnats med anlitande av regleringsavgifterna samt det stöd för vissa glesbygdselektrifieringar, som lämnats direkt av statens vattenfallsverk. Oavsett den i och för sig gynnsamma utvecklingen av elektrifieringens utbred-

ning i Norrland, vilken dessutom fortfarande pågår i relativt snabb takt, kan man emellertid understryka Norrlandskommitténs uppgifter rörande bristfälligheter i den rådande elektrifieringen. Dessa bristfälligheter yttra sig i otillräcklig krafttillgång inom vissa områden samt otillräcklig belastningsbarhet hos detaljdistributionsnät och överföringslinjer med alltför stora spänningsfall och alltför dålig driftsäkerhet som följd. Detta medför givetvis kännbara begränsningar i möjligheterna att utnyttja elkraften för hushållens och lantbrukets behov och kanske icke minst för småindustrin och hantverket. Visserligen förekomma dylika ölägenheter på landsbygden även inom sydligare områden, men det förefaller icke osannolikt, att besvärligheterna härvidlag äro störst i Norrland med dess glesare bebyggelse och därav följande större svårigheter att på ekonomiska grunder utföra tillräckligt starka kraftnät. I en skrivelse till Konungen den 26 januari 1953 beh a n d l a r elkraftutredningen ingående dessa problem för landsbygden i sin helhet och framlägger förslag till omedelbara statliga stödåtgärder för att underlätta en upprustning av de elektriska distributionsnäten. Förhållandena för företagen i de inre delarna av övre Norrland torde överlag vara avsevärt sämre än för landsbygdsföretagen i övrigt. Det har därför i frågasatts om icke ett förstatligande av detaljdistributionen inom dessa norrländska områden utgör den enda möjligheten att där åstadkomma varaktigt förbättrade förhållanden. Frågan om behovet av och sättet för ett dylikt förstatligande utredes för närvarande av vattenfallsstyrelsen i enlighet med ett av Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 lämnat särskilt uppdrag. I detta avsnitt vill elkraftutredningen även något beröra bygdekraftinstitutet i vattenlagen. Detta institut avser visserligen hela landet, men kan bliva av särskild betydelse för Norrland. Enligt gällande bestämmelser kan en kraftverksägare förpliktas tillhandahålla viss kraftmängd för tillgodoseende av kringliggande bygds behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning. Bygdekraften skall betalas med ett belopp, som motsvarar kraftverksägarens självkostnad med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. — I skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 10 maj 1947 har elkraftutredningen framlagt sin syn på bygdekraftsinstitutet och därvid bland annat framhållit att institutets syfte är att tillförsäkra bygden erforderlig kraft till skäligt pris och att institutet troligen skulle komma till ökad användning därest priset bestämdes i enlighet med en för trakten skälig taxa. — Vattenlagskommittén har därefter den 30 maj 1950 framlagt ett förslag till ändrade bestämmelser angående skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft. Kommittén h a r föreslagit att bygdekraftandelen skall bestämmas med sådan marginal, att bygden kan räkna med att erforderlig kraft även i framtiden skall komma bygden tillgodo, samt att kraftpriset skall bestämmas efter de grunder som tillämpas vid frivillig leverans av elektrisk kraft. — I remissvaren ha länsstyrelserna i Norrlandslänen framfört yrkanden om att bygdebegreppet borde utvidgas till att omfatta hela Norrland eller större delar därav, att bygdekraft borde tillhandahållas även till större industrier samt att bygdekraften borde lämnas på förmånligare villkor än vad gällande normaltaxor medge. Frågan om eventuell ändring av bygdekraftsinstitutet är alltså för närvarande föremål för behandling hos Kungl. Maj :t och elkraftutredningen anser sig icke ha anledning att nu taga ställning till frågan hur institutet lämpligen borde utformas. Elkraftutredningen sammanfattar sina synpunkter på de i denna promemoria berörda frågorna på följande sätt.

A. Vattenkraften bör utbyggas i den utsträckning som ur ekonomisk, teknisk och allmän synpunkt kan anses skälig. De skador, som orsakas genom vattenkraftexploateringen måste tillfullo ersättas på sätt skäligen kan päfordras med hänsyn till enskilda intressen och bygdens utveckling. B. En viss vattenkraftreserv bör finnas tillgänglig för tillgodoseende av nya kraftbehov och för reducering av ångkraftbehovet under vattenbristtid. Det ligger i kraftföretagens eget intresse att hålla en kraftreserv och denna kan med nuvarande s a m k ö m i n g utnyttjas varhelst behov uppstår. Det synes för närvarande icke vara erforderligt att staten vidtager några särskilda åtgärder för att skapa och vidmakthålla en tillräcklig reserv i utbyggd vattenkraft. C. Ur teknisk synpunkt är det icke något problem att tillgodose önskemålet om företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften och det måste beaktas att en ökad utbyggnad av ångkraft innebär ökade möjligheter att nyttiggöra vattenkraften över hela landet. D. Elkraftutredningen anser att man bör eftersträva en prissättning på den elektriska kraften, som, liksom nu sker, låter överföringskostnaderna till mellersta och södra Sverige belasta enbart kraftförbrukningen där. Det är dock för närvarande fullt normalt, att kraftkostnaden framme hos konsumenten ofta ställer sig avsevärt dyrare i Norrland än i mellersta eller södra Sverige. Det finnes inget belägg för att kraftförbrukningen i Norrland under nu rådande förhållanden belastas med ovidkommande kostnader eller att detta skall ske så länge nu tillämpade, på självkostnader grundade, prissättning följes. E. Landsbygdsdistributionen i landet är behäftad med allvarliga brister. Förslag om statliga stödåtgärder för att underlätta en upprustning av kraftförsörjningen på landsbygden i sin helhet ha redan framlagts av elkraftutredningen. En utredning om behovet av och sättet för ett förstatligande av kraftförsörjningen inom delar av övre Norrlands inland, d ä r förhållandena synas vara särskilt ogynnsamma, pågår inom vattenfallsstyrelsen.

RÄTTELSE: På sid. 423 skall mellan näst sista och sista raden inskjutas följande : samheten frän och ersätta kommerskollegii elektriska byrå statens elekt-

Statens offentliga utredningar 1954 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . Fångvård.

Fast egendom. J o r d b r u k med b i n ä r i n g a r .

Ärvdabalk. [6] Betänkande angående instansordningen i vattenmål m. m. [9] Vattenväsen. Skogsbruk. B e r g s b r u k . Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri. Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och k o m m u n e r n a s

finansväsen. Kommunikationsväsen.

Politi.

Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till lag om sparbanker m. m. [10]

Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 2. Kollektivhus. [3] Socialförsäkringsutredningen. 2. Moderskapsförsäkring m. m. [4] Vården vid ungdomsvårdsskolorna. [5] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Hälso- och sjukvård.

Svensk namnbok 1954. [1] ••„•«».,. Musikliv i Sverige. Betänkande med forslag till åtgärder för att främja det svenska musiklivets utveckling. 1^1 Yrkesutbildningen. [11] Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen. Elkraftförsörjningen.

[12] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t . Nordiska parlamentariska kommittén. 6. Upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna. [7] . , „„„ Nordisk kontakt. Betänkande om utgivande ay en nordisk parlamentarisk tidskriftspublikation. [8]

Stockholm 1954 Emil Kihlströms Tryckeri AB