SOU

Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

Beteckning: SOU 1955:22
Typ: SOU

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2017

WW _WWW W ,W WW

S o I

. 0

STATENS OFFENTLIGAUTREDNINGAR1955: 22

Kommunikationsdcpartementet

DETALJDISTRIBUTÖRERNA'

SAMT DERAS RÅKRAFI'KOSTNADER OCH

PRISER VID DISTRIBUTION AV

ELEKTRISK KRAFT

VÄSTERNORRLANDS, JÄMTLANDS OCH

VÄSTERBOTTENS LÄN

Stockholm 1955 _

offentliga utredningar 1955 Statens

Kronologisk förteckning

Lag om jordbrukskasserörelsen m.m. Kihlström. 160 5. Jo.

Stöd den mindre och medelstora skeppsfnrten. Idun. 280 s. H. _ o. 4. Nordiska post» och teletaxor. Idun. 37 s. U. Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga Marcus. lOl s. Jo. Vattenvården. Baggström. 133 !. Jo. Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet Bei'lingska Boktryckeriet. Lund. 602 s. Jo. Tvätt. Kihlström. 363 3. 5. Frågan om statsinlösen av stamaktierna ] LKAB. Marcus. 181 s. Fi. Vidlyftiga rättegångar. Norstedt. 72 !. Ju. Psykologisk utbildning och forskning. Idun. 824 !. E. Rationalisering av sjukhusdriften. Kihlström. 283 |. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. Av B. Metelius. Irlun. 245 s.Fi. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. Marcus. 489 &. E. Detaljdistributörernn samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. Kihlström. 47 s. K. 16. Pris och prestation i handeln. Idun. 478 s. H. förundersökning ibrottxnål.

åklagaren

17. n vid Kihlström. 92 s. . Undersökningar rörande små nvloppsreningsanlägg- 18. ningar. Victor Petterson. 105 8.1. 19. Administrativt rättsskydd. Kihlström. 104 s. Ju. språk- och talutveckling. Idun. 88 Det

dövaEbarnets

20. s., 2 pl. . 21. Tekniska skolutbildningen. Idun. 592 s. E. 22. Detaljdistributörema samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Västernorrlän. Kihlström.

landskZIämtlands

och Västerbottens 58 s.

tryckorten med fetstil utgöra begynnellebokstb- Anm. Om särskild tryckeri. ej angiven. lr Stockholm. Bokstlvernn departement. utredningen avgivits. ex. E. '- ecklesilstikdepartemsntet. Jo. - jordbruk!» vernu till det under vilket departementet..

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955122 Kommunikationsdepartementet

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:22—24

DETALJDISTRIBUTÖRERNA

deras

råkraftkostnader och

samt priser vid distribution av

elektrisk kraft

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1955

INNEHÅLL

Västernorrlands län Detaljdistributörerna Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag . Råkraftleverantörer . . . . . . . Undersökningsmaterialets omfattning . . . Råkraftkostnader . . Kedjehandel med råkraft . Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek 15 Tariffer . . . . . . . . . 16 Specifik energiförbrukning . 17 Medelpris . . . . . . 19

Jämtlands län Detaljdistributörerna 22 Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag . Råkraftleverantörer . . . . . Undersökningsmaterialets omfattning Råkraftkostnader . . . . . . . . . Kedjehandel med råkraft . . . . . . Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning 26 Distributionsföretagens storlek 27. Tariffer . . . . . . . . . 28 Specifik energiförbrukning . '. . . . Medelpris . . . . . . 30

Västerbottens län " Detaljdistributörerna . .4 . . . . . 32

Distributionsföretagens kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag . Råkraftleverantörer

Undersökningsmaterialets omfattning

Råkraftkostnader. Kedjehandel med råkraft

Distributionsföretagens kraftavsåttning

Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpris

Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Västernorrlands län . . 42

Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Jämtlands län . . . . 47 Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Västerbottens län . . . 52

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR

CB-enhet = Centralblocksenhet F = förbrukningsenhet ha = hektar hk = hästkraft kV = kilovolt (= 1000 volt) kWh = kilowattimme NB-enhet = Nordblocksenhet Nte = normaltariffenhet

mo medelpris vid inköp råkraft

= av ml = verkligt medelpris vid detaljdistribution

Förkortningar företagens

beträffande

namn:

Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening

El. AB Elektriska

= Aktiebolag El. Af = Elektriska Andelsförening E1.Bf = Elektriska Belysningsförening El. Df = Elektriska Distributionsförening

El. F = Elektriska Förening

Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Krv = Kraftverk

Tilläggen »u.p. a.» och »m. b.p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

Inledning

För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen undersökt vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. En stort upplagd och förhållandevis noggrann undersökning härav igångsattes år 1944 och genomfördes under de närmaste åren därefter för samtliga län. Undersökningsresultatet, som framlades i en mindre stencilupplaga för varje län, utnyttjades sedermera av elkraftutredningen för dess fortsatta arbete och var i olika avseenden av grundläggande betydelse för flertalet av de betänkanden och redogörelser, som elkraftutredningen framlade, icke minst för betänkandet med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) och för elkraftutredningens huvudbetänkande (SOU 1954:12). I mera koncentrerad form trycktes flertalet av ovannämnda länsredogörelser och ut— gavs i statens offentliga utredningar. Det samlade materialet — delvis kompletterat år 1950 för att belysa utvecklingen — har också såsom en översikt för hela riket redovisats i elkraftutredningens redogörelse nr 3 (SOU 1953:13). För ett mindre antal län utgavs emellertid i ovannämnda sammanhang inga tryckta länsredogörelser, enär man av olika anledningar ville anstå med detta. Avsikten har emellertid varit att serien av tryckta redogörelser skulle bli fullständig. Det har också ansetts erforderligt att i detta sammanhang modernisera grundmaterialet. Föreliggande redogörelser angående Väster— norrlands, Jämtlands och Västerbottens län grunda sig sålunda huvudsakligen på uppgifter, som avse förhållandena år 1952. Undersökningen tar liksom tidigare länsredogörelser endast sikte på distributionsföretagens inköpsoch försäljningspriser och omfattar således kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft. Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i länsredogörelserna intagna uppgifterna äro behandlade i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva 4

inflytande på priset för elektrisk kraft. Redogörelse lämnas också för de-

taljdistributörernas organisationsformer, metoder för undersökning av kedjehandel, beräkning av distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp

av råkraft som vid försäljning 'detaljdistribution 'm. m. Vid-are klarläggg'a's där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar ooch uttryck. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt sitt första tariffbetäinkande har för vanlig till hushåll, jordbruk, hantverk ooch detaljdistribution småindustri den föreslagna normaltariffen kommit till allt allmännaire användning. Vilka skilda slag av tariffer, som i övrigt tillämpas vid försälljning ström, sammanhang undersöktts, av elektrisk ha icke i detta närmare heller till Vilka belopp engångsavgifter av olika slag utgå. För att göra det möjligt att jämföra i vilken omfattning detaljkonsumeenterna hos olika företag förbruka elenergi erfordras en enhetlig bestämnilng av den specifika energiförbrukningen. Någon för hela riket entydigt bestämd tariffenhetsberäkning förelåg icke, när materialet från 1944 års undersöik— ningar bearbetades. För utredningens ändamål infördes därför begreppet förbrukningsenhet (F). Den enskilde förbrukaren ansågs representera dlet antal förbrukningsenheter, som motsvarade summan av antalet rum oach antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Dien specifika energiförbrukningen kunde då anges som antalet kilowattimmlar per förbrukningsenhet (kWh/F). I inledande översikten, kap. VII, har närmare redogjorts för hur antalet förbrukningsenheter statistiskt fastställdles för olika distributionsområden. Meningen var att denna förbrukningsenhet skulle komma till använmdning vid tariffenhetsberäkning för förbrukare. Sedan

enskilda

i praktiken normaltariffen införts och i allt högre grad börjat tillämpas, och därmed även tariffenhetsberäkningen i stor utsträckning börjat baseras på normalltariffenheter, har därför den specifika energiförbrukningen inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län i föreliggande redogörelser angivits såsom antalet kilowattimmar per normaltariffenhet (kWh/Nte). Såsom ett för översiktliga användbart medelvärde gäller, att antalet jämförelser förbrukningsenheter (F) förhåller sig till antalet normaltariffenheter (Nte) som 4:3. I inledande översikten (kap. VII) har utöver benämningen det verkliga medelpriset även använts benämningen jämförelsepriset m2 vilket av-

såg ett företags medelpris omräknat till en bestämd förbrukningsnivå, näm— ligen 65 Jämförelsepriset utgjorde det medelpris, som

kWh/F. m2 sålunda

ett företags tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiuttagning

av i genomsnitt 65 kWh/ F och uträknades med hjälp av det verkliga medel-

priset ml, den rådande specifika energiuttagningen och det rådande fortsättningspriset efter en särskild formel. Det har i den inledande översikten konstaterats, att m2-priset i olika fall kunde ge värden, som icke voro fullt

rättvisande. J ämförelsepriset blev sålunda mindre exakt ju mera den verk-

liga elektrifieringsnivån avvek från den förutsatta (65 kWh/F). En viss osäkerhet i mi,-värdet kunde därför uppstå i fråga om områden med ut-

präglat hög specifik energiförbrukning. Där blev i verkligheten m2-priset av mindre värde, eftersom det avsåg ett redan passerat elektrifieringsstadium. I den mån det ändock användes för jämförelse med ett område med en avsevärt lägre verklig förbrukningsintensitet, gav det som regel ett för högt jämförelsepris åt det område, som hade den större förbrukningsintensiteten. Vid prisjämförelSer mellan olika områden med vitt skilda värden på den genomsnittliga specifika energiuttagningen fick m? användas med försiktighet men var dock användbart för att ge en allmän överblick av prisläget på landsbygden inom de olika länen. I elkraftutredningens redogörelse nr 3 (SOU 1953:13) har såväl medelpriset som jämförelsepriset baserade på i huvudsak 1944 års uppml m2, gifter, redovisats för samtliga län. Då elektrifieringsnivån inom de flesta distributionsföretagen fram till år 1953 blivit 3 å 4 gånger högre än den var 1944, skulle en omräkning till den förutsatta elektrifieringsnivån (65

kWh/F motsvarande ca 85 kNVh/Nte) icke ge tillräckligt rättvisande värden.

Jämförelsepriset medtagits i föreliggande redogörelser. m2 har därför icke När normaltariffen i full utsträckning kommer till användning ger denna tariff, med ett för hela landet enhetligt pris på abonnent- och energiavgif— ter, möjlighet till en viss bedömning av ett distributionsföretags prisnivå genom dels storleken av den i normaltariffen ingående, av distributionsföretaget fastställda, grundavgiften dels de av företaget tillämpade, på tariffenheterna baserade, engångsavgifterna.

Materialet till 1952 års undersökning av distributionsförhållandena inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län har insamlats under medverkan av de större kraftföretagen, vilka genom råkraftleveranser eller på annat sätt som regel ha god kontakt med och kännedom om de detaljdistribuerande företagen inom sina respektive kraftförsäljningsområden. De insamlade statistiska uppgifterna, sådana de redovisas i texten och i bilagorna 1—3 till denna redogörelse, ha därför delvis blivit beroende av med vilken noggrannhet och i vilken omfattning kraftföretagen kunnat engagera sig i denna uppgift. Det bör alltså framhållas, att en undersökning av detta slag i vissa avseenden måste bli ungefärlig och att de redovisade uppgiftterna rörande företagen i individuella fall kunna vara missvisande. Detta sammanhänger med en många gånger bristfällig redovisning av särskilt de mindre företagens förhållanden och en viss risk för missuppfattning av innebörden i ställda frågor. -

Västernorrlands län

Detalj distributörerna I Västernorrlands län redovisas för år 1952 sammanlagt 113 företag, som

idka detaljd'istribution av elektrisk kraft. Förteckning över distributörern

namn och adress finnes i bilaga som även innehåller uppgifter om distributionvsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Västernorrlands län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. För Graningeverkens AB, Hammarforsens KrAB, Lotsverket, Mo & AB, Statens Dom-sjö Järnvägar, Stockholms Superfosfat Fabriks AB, Svenska Cellulosa AB och Övre Norrlands Krv1 med distributionsverksamhet inom flera län redovisas dock blott den del av verksamheten, som avser distributionen i Västernorr— lands län. Förteckningen upptar endast företag, som elektrisk kraft för försälja direkt detaljförbrukning, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bland annat dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre

antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda.

Av de 113 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 7 kommunala, 17 aktiebolag, 59 ekonomiska föreningar, 15 industrier, 10 enskilda personer och 4 speciella organisationer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten (SOU-1947z3), kap. V. Länets fem städer ha kommunala elverk. I Kramfors ombesörjes detaljdistributionen därjämte av ett industriföretag. Antalet distributionsföretag utgöres sålunda av 6 stads—och 107 landsbygdsföretag.

1 Statens vattenfallsverks i Västernorrlands län har fr. o.m. detaljdistribution 1 juli 1952 uppdelats på Mellersta resp. Övre Norrlands Krv. I föreliggande redogörelse, av— seende kalenderåret 1952, har hela denna detaljdistribution redovisats under Övre Norrlands Krv.

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Av de 113 detaljdistributörerna äro 26 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas bl. a. Hammarforsens KrAB, Graningeverkens AB, Svenska Cellulosa AB och Stockholms Superfosfat Fabriks AB, oavsett att de genom anknytning till stamlinjenätet kunna erhålla krafttillskott därifrån. En del distributionsföretag producera icke någon kraft utan inköpa själva all erforderlig kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 59 st. och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. Inom länet finnas 22 sådana företag.

Råkraftleueran törer

I Västernorrlands län finnas 18 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 8 industrier, 4 elektriska aktiebolag, 2 statliga företag resp. (Mellersta Övre Norrlands Krv), 2 ekonomiska föreningar samt 1 kommunalt och 1 av enskild person drivet företag. Av de 87 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 26 råkraft direkt från Svenska Cellulosa AB, 15 från staten, 12 från Graningeverkens AB, 7 från Hammarforsens KrAB, 6 från Mo & AB och 5 Domsjö från Stockholms Superfosfat Fabriks AB. Flertalet av de återstående 16 erhålla råkraft från någon leverantör, som återförsäljer kraft från ettdera av dessa kraftföretag. I många fall har emellertid återförsäljaren därjämte egen kraftstation. I bilaga kolumn är för distributionsföretag angivet varifrån varje företaget hämtar sin råkraft. Av de 18 råkraftleverantörerna äro 14 tillika d'etaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn

Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller kraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader skett. Den följande redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare samtliga industrier undantagna från denna undersökning. De industriidkande använda detaljdistributörern-a i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna gäller rörelsen. Detsamma Statens Järnvägar, redovisat som speciellt företag. För ytterligare 13 företag saknas råkraftuppgifter. I flertalet fall gäller detta företag, som i större

eller mindre utsträckning erhålla frikraft, eller är det beroende på att kraften levereras enligt effektgränstariff utan energiuppmätning under gränsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 26 distributionsföretag samt i övrigt 8 industrier, 6 föreningar, självförsörjande 4 speciella företag och 3 enskilda personer. Antalet företag, vilkas råkraft— inköp undersökts, utgör således 66. I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp råkraft, uttryckt i tusental kYVh I den angivna energiav (kilowattimmar). mängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkraftkostnader

Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 6 000 lämplig transformatorstation på leverantörens högspän- ——20 000 volt vid ningsnät. I en hel del fall förekommer dock att råkraftinköp sker vid lågspänning. tariffer, vid engrosförsäljningen, kunna i prin— De som tillämpas cip vara uppbyggda på samma sätt, som de i detaljdistributionen förekomregel

mande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som

att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljprinciperna vid prissättning på elektrisk kraft, tariffer. För de allmänna uppbyggnad och klassificering har närmare redogjorts i inletariffernas dande översikten, kap. III. En sammanställning av materialet från 1944 års undersökning av råkraftkostnaderna, delvis kompletterad år 1950, har också redogörelse nr 3 1953:13, s. 22—29 framlagts i elkraftutredningens (SOU och Undersökningsresultaten redovisas där översiktligt i diagram 96—98). och tabeller. Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1952 har medelpriset denn-a enligt vid inköp av råkraft, betecknat mo, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna. Av de 66 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna i Västernorrlands län hänför sig, ha 26 egen kraftstation och täcka sålunda endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet sker för att täcka ett bestående eller ett mer eller mindre tillfälligt behov av kompletteringskraft, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp helt eller delvis förläggas till sådana

öre/kWh

10 1 :c &. x 9"

,. ;. 8 ' m & & a

7. 5 s s

e a. 4 :o 4: .: :O 0 r:- +: rn () & ' v) o 5 6 ' n) m o) - .: nu 54 H vr.

a a

o =" 5- 2 = 3

5 V) H H 0) 't! r ' _ 3 : ,_. 4 x-c :: '” =

3- £

% (n

2 ' /

//// //

/ o . . . . . . 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 milj-kWh

Diagram Medelpris råkraft, totalinköpande företag

(mo) för avseende

är 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

Den i bilaga kolumn redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet

omkring 152 milj. kWh med ett genomsnittspris av 2,8 öre/kWh. Av nämnda

110,8 milj. kWh med ett medelpris faller på stadsföretagen av 2,1 råkraft

öre/kWh och på landsbygdsföretagen 41,5 milj. kWh med ett medelpris

medelpriset för stads- för landsbygdsföre—

av 4,7 öre/kWh. Att är lägre än

tag beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och

ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översik-

ten, s. 58—59.)

Kedjehandel med råkraft

Det är ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre

grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda

blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse

avses här alla sådana fall,. då försäljning av råkraft till ett distributions-

företag sker direkt från den ursprungliga råkraftleverantören. Såsom

ursprunglig därvid företag,

råkraftleverantör betraktas varje som antingen

erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stam-

linjenätet anknutna storkraftföretagen. Kedjehandel i nämnda vidsträckta

bemärkelse behöver verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett för-

billigande av råkraften, ex. då ett industriföretag, som på grund av stor

energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distri-

butör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp

från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedje-

handel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten s. 59—61.

sve—1

Tabell 2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen

kraft-

station, direktinköp och

kedjehandel

: Antal distributörer detalj" Råkraft erhålles från

26 egen. kraftstation 24 Svenska Cellulosa AB direkt 2 Svenska Cellullosa AB direkt och egen kraftstation 7 Graningeverkens AB direkt 5 Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation 2 Graning-everkens AB över ett mellanled 3 Graningeverkens AB över ett mellanled och egen kraftstation 6 Övre Norrlands Krv direkt . 4 övre Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 1 Övre Norrlands Krv över ett mellanled och egen kraftstation 2 Hammarforsens KrAB direkt , 5 Hammarforsens KrAB direkt och egen kraftstation 1 Hammarforsens KrAB över ett mellanled 2 Hammarforsens KrAB över ett mellanl'cd och egen kraftstation 5 Mo & Domsjö AB direkt 1 Mo & Domsjö AB direkt och egen kraftstation 2 Mo & Domsjö AB över ett mellanled 3 Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt 2 Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt och egen kraftstation 4 Mellersta Norrlands Krv direkt . ] Mellersta Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 5 annan ursprunglig råkraftleverantör direkt

113

Tabell 2 utvisar huru de 113 distributionsföret'agen i Västernorrlands län

anskaffa sin råkraft. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt be-

märkelse förekommer i elva fall, samtliga över endast ett m—ellanled. I nio

av kedjehandelsfallen har antingen det 'inköpand'e företaget självt eller något

föregående mellanled egen kraftproduktion,

fall

därjämte varför i dessa någon kan

anses

renodlad kedjehandel föreligga.

Kedjehandelsfallen ha studerats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget kan tänkas ha fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprungliga

råkraftleverantören.

Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsva—

lande

energimängder från samma ursprungliga råkraftleverantör. Denna

metod möjliggör givetvis ett närmare bedömande av i vilken utsträck-

ning som sådan verkat fördyrande, ofta

stora

kedjehandeln enär variationer

finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. , En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat pri'suppdri— vande eller förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för

varje

särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens

för-

sorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning

över förekommande fall av kedjehandel. I anslutning till nedanstående upp-

räkning göras vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersöknings—

material.

bedömning två kedjehandelsfall, för vilka Utanför varje lämnas följande uppgifter om råkraftinköpen saknas. Graningeverkens AB—Björkå AB—Östbygdens i Nora Kvarn- och

El. Af

Graningeverkcns Krv AB—Lännäs Såg- och Elverk AB—Sidensjö

Återstående nio kedjehandelsfall uppdelas på två grupper, nämligen skenbar och övrig kedjehandel. Såsom skenbar betecknas här kedjekedjehandel handeln, med egen kraftstation inköpta tillom den av en återförsäljare är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, skottskraften

inköpspfiset uppenbarligen äterverkar på för-

att för tillskottskraften hänförts sådana fall, säljningspriset. Vidare ha till skenbar kedjehandel en samköpsförening eller ett dotterföretag till ve— där återförsäljaren är har gällt, om sista ledet strängt derbörande råkraftleverantör. Detsamma taget varit att anse som en slutlig konsument, ex. gårdar och industrier, elkraft endast till ett fåtal anställda. Såsom övrig kedje— som distribuerat handel redovisas resterande fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse.

Skenbar kedjehandel 1—2. Graningeverkens AB—2 företag: Bjärtrå ELAB och AB—Björkå

övereds Elf 3. Graningeverkens AB———Sidensjö Krv AB—Mo ELKrf

El. företag:

4—5. Hammarforsens Kr AB—Torsjö itf—2 Böle-Ovansjö

EI. och A. Lindberg

Af L.

fall har så stora egna kraftresur- I samtliga ovannämnda återförsäljaren i förhållande till sista ledet att kedjehandeln kan betraktas som ser i kedjan nr 3 är dessutom dotterbolag till skenbar. I kedjehandel-sfall återförsäljaren den ursprungliga råkraftleverantören.

Övrig kedjehandel Krv—Bredby EI. Vattugårdens

Övre Norrlands AB—Norrflärke

Industriförening AB—Härnösands Stads Elverk——Häggdångers

2. Hammarforsens Kr

EI. Af ,

3—4. Mo & AB—Kasa EI. F—2 företag: Stensäters EI. F och Ultrå Domsjö

EI. Df

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtranvsformering av

till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföre-taget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom sär— skilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6) varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset m1 (kolumn 8). Uppgift om den försålda energimängden saknas för 32 företag. gäller Det här i huvudsak sådana, som tillämpa ackordstariffer, där energimängden uppmätts, eller där

frikraftleveranser helt eller delvis förekomma. Full-

ständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 81 företag, nämligen 6 stadsföretag och 75 landsbygdsföretag.

Tabell 3 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföreta-

gens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet 'för alla företag inom gruppen. För Graningeverkens AB, Hammarforsens Kr AB, Lotsverket, Mo & AB, Statens Järnvägar, Svenska Cellulosa och Norrlands Domsjö AB Övre Krv redovisas endast företagens distribution i Västernorrlands län. Uppgifterna angående försål-d energi avse som ovan nämnts endast 81 företag. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 35 % elkraft från industrier, 33 från kommunala företag, 15 från aktiebolag, 10 från ekonomiska föreningar, 5 från staten samt ca 1 % från vartdera enskilda personer och speciella företag. Av den detaljdistribuerade energin belöper på kommunala företag

tariffen har, som redan nämnts, kommit till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt —— förutom av en engångsavgift —— av tre återkommande avgifter, nämligen en standardiserad abonnentavgift per mätpunkt och år, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och år och en standardiserad energiavgift 1 öre per kWh. I de frågor, som framställts till ett antal råkraft- och detaljdistribuerande företag vid vissa kompletterande undersökningar om förhållandena år 1950, ingick även frågan i vilken utsträckning normaltariffen kommit till användning vid det egna företaget och de kundföretagen. återförsäljande Denna undersökning kompletterades ytterligare genom att Svenska Elverksföreningen i februari 1952 insamlade uppgifter beträffande s-t'andardtariffern-as utbredning och tillämpning, främst på landsbygden. En sammanställning av undersökningsresultatet har lämnats i elkraftutredningens redogörelse nr 3 (SOU 1953:13) bilaga 8. Sammanställningen ger vid handen, att normaltariffen nu tillämpas i förhållandevis stor omfattning och att införandet skett tämligen likformigt över hela landet, dock med en viss reservation för områden, där man redan förut tillämpat likvärdiga tariffer. Speciellt inom de delar av landet, där utvecklingsfrämjande tariffer av liknande typ hittills använts i mindre utsträckning, skapas härigenom möjligheter till sänkt medelpris för kraft och ökad specifik detaljdistribuerad energiförbrukning, varigenom också förutsättningar skapas för en utjämning över hela landet beträffande dessa förhållanden. Ytterligare en reservation rörande normaltariffens införande får dock göras med hänsyn till del tilläggs-

det förhållandet, att denna tariff på vissa håll tillämpas med en

infört andra tariffer, bestämmelser av sådan art, att man där i realiteten som, speciellt i avseende på nyanslutning, kunna vara av mindre gynnsam karaktär. Enligt föreliggande uppgifter för Västernorrlands län torde normaltariffen fram till år 1953 helt eller delvis ha införts av 60 % av de detaljdistribuerande företagen. Erfarenheterna av normaltariffen och de övriga av elkraftutredningen re— kommenderade standardtarifferna torde i huvudsak kunna anses vara mycket goda. Detta utesluter emellertid icke att önskemål framkommit om såväl justeringar som kompletteringar i form av utsträckt standardisering. Dylika justeringar och kompletteringar kunna anses erforderliga främst ifråga om tariffernas anpassning till ett variabelt penningvärde, ifråga om tariffenhetsberäkningen för vissa grupper av konsumenter samt ifråga om uttagandet av anslutningsavgifter och andra engångsavgifter.

Specifik energiförbrukning Att en bygd säges ha blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång utnyttjas för all-

måfå

mv) mtn » v &

så

7OOV'

600' m , . 0 m

Såå 5 "åå

> : %

00%

. V +: L.

:: g

300-////////

M w m

;/ 5

acw/;

00Ä/ ?

0/4 .ä/f.

. . . . 0 100 200 300 400 500 tusental Nte Diagram 2. Specifik energiförbrukning hos

( kWh/Nfc) distributionsföre-

tagen år 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

männare ändamål får man kännedom om genom att fastställa den speci-

fika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttag-

ningen för detaljförbrukning under ett år hos Då varje detaljkonsument. detaljkonsumenterna äro av skiftande typ och storlek, erfordras en för hela länet gemensam måttenhet (tariffenhet) för gradering av konsumenterna efter deras elektrifieringsbeho-v. Därvid har valts den i betänkandet med förslag till standardtariffer (SOU 1947:4) förordade normaltariffenheten (Nte), som numera tillämpas inom flertalet distributionsområden. Den specifika energiförbrukningen kan då anges som antalet kilowatttimmar per normalt—ariffenhet (kWh/Nte). För de företag, som beräknar antalet tariffenheter på annat sätt, har med ledning av företagens uppgifter antalet tariffenheter omräknats till motsvarande antal Nte. Där uppgifter om tariffenhetsberäkning och antal tariffenheter saknats, har antalet Nte uppskattats med ledning av bl. a. den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. Uppgifterna i bilaga kolumn utgöra ett uttryck för, i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområ-den. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 50 kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per norm'altariff-

. ml ör e/kWh ; 204 18' 16' 14— 12— & 10—

& 7

O . / . Å.;

0 20 40 60 O 100 120 140 160 180 mi]j.kWh Diagram 3. Verkligt medelpris år

(ml) för detaljdistribuerad kraft 1952.

(Stadsföretagens staplar äro streckade)

Medelpriset avser icke att visa vad en enstaka abonnent får betala, m1 utan anger distributionsföretagets medelinkom—st per kWh av detaljdistribuerad energi (vid lågspänning). Medelvärdet är sålunda genomsnittspris, som gäller för distributionsområdet som helhet betraktat, och har för de olika företagen angivits i bilaga kolumn 8. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen finnes återgiven i diagram 3. Företagens storlek har markerats genom att energiavsättningen avsatts på den horisonmedelpriserna hos företagen, uppdelade grupp—

tella axeln. Tabell 5 visar

landsbygdsföretag. Medelpri-

vis

efter organisationsform samt i stads- och

för hela länet öre/kWh. För st'ad—sföretagen är medelpriset 8

set

är 9

.öre/kWh och för landsbygdsföretagen 10 öre/kWh.

De högsta medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Av företag två företag

dessa redovisar ett ett medelpris av 28 öre/kWh och ha medelpriset 20 öre/kWh. Sammanlagda energiomsättningen för dessa

tre företag är mindre än 0,1 % av den totala energiomsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 4 i prisgruppen 15—19 0,2 43 i prisgruppen

öre/kWh med. Sammanlagt % av energiomsättningen, 10'——14 öre/kWh" med ca 54 % och 25 i prisgruppen 5—9 öre/kWh med

46 % av den totala energiomsättningen på landsbygden. '. Vid medelprisberäkningen har som nämnts ingen hänsyn tagits till de engångsavgifter, som i samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag vid anslutning av en nytillkommen förbrukare vanligen eller'eljest utkräves i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsföraning eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogö-

Jämtlands län

Detaljdistributörerna I Jämtlands län redovisas för år 1952 sammanlagt 97 detaljdistributörer, för vilka uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. framlagts i bilaga 2. Uppgifterna äro av samma omfattning och redovisade på samma sätt, som närmare angivits på s. 8 beträffande Västernorrlands län. Av de 97 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 28 aktiebolag (däribland stadselverket i Östersund), 52 ekonomiska föreningar, 8 industrier, 6 enskilda personer och 2 speciella organisationer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V.

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinlcöpande företag Av de 97 detaljdistributörerna äro 27 helt självförsörjande, vilket innebär -att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. (Hit räknas bl. a. Hissmofors AB och Östersunds El.AB, oavsett att de genom anknytning kunna erhålla krafttillskott från annat håll.) En del distributionsföretag producera icke någon kraft utan inköpa all erforderlig själva kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 43 st. och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I länet finnas 27 sådana företag.

Räkraftleverantörer

I Jämtlands län redovisas 20 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 12 elektriska aktiebolag, 4 industrier, 3 ekonomiska föreningar och 1 statligt företag. Av de 70 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 19 råd kraft direkt från Hissmofors AB, 16 från Östersunds El.AB samt 5 vartdera från Hammarforsens Kr AB, Västra Jämtlands Kr AB och Mellersta Norr-

lands Krv. Flertalet av de återstående 20 företagen erhålla råkraft från någon leverantör, som återförsäljer kraft från ettdera av dessa kraftföretag. I många fall har emellertid egen kraftstation. återförsäljaren därjämte I bilaga kolumn är för distributionsföretag angivet varifrån varje företaget hämtar sin råkraft. Av de 20 råkraftleverantörerna äro 14 tillika inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn detaljdistributörer

sålunda

lämnats länets 27 självförsörjande rigt 8 föreningar, 7 industrier, 3 aktiebolag, 2 speciella företag och 1 enskild person. Antalet företag vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 49. I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkraftkostnader

På 5. 10—11 har i korthet nämnts huru tariffer och råkraftkostnader enligt verkställda undersökningar redovisats. De olika betingelser, under vilka råkraftinköpen ske för delvinköpande resp. totalinköpande företag, ha även behandlats och därmed anledningen till att undersökningen i första hand endast kommit att omfatta de totalinköpande företag, för vilka råkra—ftuppgifter föreligga — i Jämtlands län 31 st. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna.

Kedjehandel med råkraft

Vad som här avses med kedjehandel samt metoderna för undersökning och redovisning av denna, har förklarats på s. 12—13. Tabell 2 utvisar huru de 97 distributionsföretagen anskaffa sin råkraft. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer

1 15 fall, alla över ett mellanled. I 14 av kedjehandelsfallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför 1 dessa fall någon renodlad kedjehandel kan anses föreligga.

Tabell 2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraft-

station, direktinköp och kedjehandel

Antal detalj" Råkraft erhålles från

distributörer

27 egen kraftstation 10 Hissmofors AB direkt Hissmofors AB direkt och egen kraftstation Hissmonfors AB över ett mellanled Hissmofors AB över ett mellanled och egen kraftstation H Östersunds ELAB direkt Östersunds ELAB direkt och egen kraftstation Östersunds ELAB över ett mellan-led och egen kraftstation Hammarforsens Kr AB direkt Hammarforsens Kr AB direkt och egen kraftstation Mellersta Norrlands Krv direkt Mellersta Norrlands Krv direkt och egen kraftstation Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt och egen kraftstation Stockholms Superfosfat Fabriks AB över ett mellanled Krångede AB direkt Krångede AB direkt och egen, kraftstation Krångede AB över ett mellanled Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation Graningeverkens AB över ett mellanled och egen kraftstation AB Svart'hålsforsen direkt AB Svarthållsforsen över ett mellanled annan ursprunglig råkraftleverantör direkt

annan ursprunglig råkraftlevcrantör direkt och egen kraftstation

Utanför varje bedömning lämnas följande fem kedjehandelsfall, vilka gälla industriföretag, vars råkraftinköp — som ovan sagts — icke undersökts, eller avse företag, som erhålla frikrat't eller av någon anledning icke lämnat uppgift om råkraftinköpen.

1—3. Hissmofors AB—Västra Jämtlands Kr AB—3 företag: Handöls Tälj-

stens AB, AB Tegefors Verk och Tångböle ELF 4—5. Östersunds ElAB—Hackås-Näs EI.AB—2 företag: Direktör Axel

Edwall och Östnårs Kraft- & Sågförening

Återstående tio kedjehandelsfall kunna föras till gruppen skenbar kedjehandel (se 5. 14). Såsom skenbar betecknas här kedjehandeln, om den av

en återförsäljare med egen kraftstation inköpta tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen återverkar på försäljningspriset (kedjehan— delsfall nr 1 och 4—8). Vidare ha till skenbar kedjehandel förts sådana fall, där är ett dotterföretag till vederbörande återförsäljaren råkraftleverantör (kedjehandelsfall nr 3 och 9).

Skenbar kedjehandel

Hissmofors

AB—Långfors KrAB—Kaxås EI.F 2—3.

Hissmofors AB—Nämforsens AB—2

Kr företag: Laxvikens EI.F och Nylands Kr AB

4—5. Hissmofors AB—Västra Jämtlands KrAB—2 företag: Undersåkers

' EI.Kr AB och Ånns EI.F Stockholms Superfosfat Fabriks

AB—Härjeåns Kr AB—Älfros Bf

Stockholms Superfosfat Fabriks Alf—Ytterhogdals EI.Kr AB—Överhogdals

EI.Df 8. Krångede AB—Wifstavarfs AB—Hotagens EI.F

9. Graningeuerkens AB—AB Per Holms Elverk—Hammerdals EI.Kr AB 10. AB Svarthålsforsen—Föreningen Kvarnforsverken—Kallbygdens EI.F AB Svarthålsforsen levererar frikraft till Föreningen Kvarnforsverken, som återförsäljer kraft till Kallbygdens EI.F samt även till Undersåkers EI.Kr AB. Sistnämnda företags råkraftinköp har emellertid redovisats ovan som kedjehandelsfall nr

Av ovanstående framgår att endast ett mindre antal fall av kedjehandel förekommer i Jämtlands län och att dessa närmast äro att anse som skenbara.

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri).

I bilaga 2 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika energiförhrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset 8). ml (kolumn Uppgift om den försålda energimängden saknas av olika anledningar för 30 företag. Det gäller här i huvudsak företag, som tillämpa ackords- eller effektgränstariffer, där energimängden uppmätts, eller där frikraftleveranser förekomma. Fullständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 67 företag, nämligen 1 stadsföretag och 66 landsbygds— företag.

Distributionsföretagens storlek Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga kolumn anges för varje företag an— talet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. (1. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 43 982, kan redan på grund härav direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Jämtlands län. Ibland sträcka sig dessutom distributions— områdena på båda sidor om länsgränsen. Som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel skett. Tabell 3 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. För Statens Järnvägar och Statens Vattenfallsverk (Mellersta Norrlands Krv) redovisas endast företagens distribution i Jämtlands län. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 67 företag. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 81 % elkraft från aktiebolag, 12 från ekonomiska föreningar, 3 från staten, 2 från industrier samt ca 1 % från vartdera enskilda personer och speciella företag. Av hela den detalj-

distribuerade energin belöper på aktiebolag 87 %, ekonomiska föreningar

staten industrier 1 samt på enskilda personer och speciella företag sammanlagt 1 %. Det distributionsföretaget är, om hänsyn

länet

största i tages endast till konsumenternas antal, Östersunds ELAB med 13 690 förbrukare. Därefter följa Hackås—Näs ELAB med 2382 och Härjeåns Kr AB med 2300 förbrukare. Östersunds ELAB redovisar en energiavsättning av 41,3 kWh, milj.

AB Per Holms Elverk 4,5 och Hackås—Näs ELAB 4,3 milj. kWh.

kWh/ute & " & eoo

600

500 5 E Q 5

& '" 400 a 3

g ä %

a 300 & m 200

100

0 % .

200 220 o 20 40 60 eo 100 120 140 160 180 tusental Etc

Diagram 2. Specifik energiförbrukning (kWh/Nie) hos distributionsföre-

tagen år 1952. (Siadsföretagets stapel är streckad)

sig under 50 kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per normaltariff— enhet inom de olika distributions-områdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet normaltariffenheter avsatts efter den horisontella axeln. Med ledning av uppgifterna i bilaga kolumn kan ett godtyckligt v-alt företags läge i diagrammet bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. specifika inom olika företag-s-

Tabell 4 utvisar den energiförbrukningen

gruppers distributionsområden. För grupp angivas värdena för de varje företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per normaltariff— enhet ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen.

Av sammanstäl'lningen framgår bl. a., att den specifika energiförbruk-

ningen hos företag i Jämtlands län i genomsnitt är 400 kWh/Nte och varierar

gäller förbrukningen

mellan 790 och 20 kWh/Nte. Det sistnämnda värdet

inom en mindre likströmsanlä-ggning. Förbrukningsnivån är i genomsnitt högst inom aktiebolagen (däribland stadsföretaget Östersunds ELAB med 790 kWh/Nte) och lägst inom de enskilda företagens distributionsområden. H-os landsbygdsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal '

285 kWh/Nte.

Västerbottens län

Detaljdistributörerna I Västerbottens län redovisas för år 1952 sammanlagt 168 detaljdistributörer, för vilka uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. fram— lagts i bilaga 3. Uppgifterna äro av samma omfattning och redovisade på samma sätt, som närmare angivits på s. 8 beträffande Västernorrlands län. fyra företag distributionsverksamhet inom flera län, nämligen För med AB, Järnvägar övre Norrlands Krv, Lotsverket, Mo & Domsjö Statens och 3 distributionsverksamheten, som avser redovisas i bilaga blott den del av Västerbottens län. 2 kommunala, Av de 168 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 17 aktiebolag, 137 ekonomiska föreningar, 7 industrier, 2 enskilda personer och 2 speciella organisationer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Av länets tre städer ha Skellefteå och Umeå kommunala elverk, medan distributionen Lycksele av ett aktiebolag. Något kommunalt ombesörjes distributiomsföretag förekommer IiCkC bland -de 165 landsbygd-sföreta-gen.

Distributionsföretagens kraftanskaffning och räkraftinlcöpande företag

Självförsörjande

Av de 168 äro 21 helt självförsörjande, vilket innedetaljdistributörerna bär vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit att Skellefteå Stads Krv och Vännäs Kr AB, oavsett att de genom räknas bl.a. anknytning kunna erhålla kraftillskott därifrån. Flertalet till stamlinjenätet distributionsföretag producerar icke någon kraft utan inköpa all själva erforderlig kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 125 st. och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv— och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I länet finnas 22 sådana företag.

Råkraftleverantörer

I Västerbottens län redovisas 20 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 9 ekonomiska föreningar, 5 elektriska aktiebolag, 3 industrier, 2 kommunala och 1 statligt företag. Av de 147 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 57 råkraft direkt från Vännäs Kr AB, 28 från Övre Norrlands Krv och 19 från Skellefteå Stads Krv. Flertalet av de återstående 43 företagen erhålla råkraft från någon leverantör, som återförsäljer kraft från ettdera av dessa kraft—

förtag. I många fall har emellertid egen kraft—

återförsäljaren därjämte station. I bilaga kolumn är för varje distributionsföretag angivet varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av de 20 råkraftleverantörerna äro 18 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn

Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader skett. Den följande redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare samtliga industrier undantagna från denna undersökning. De industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. För ytterligare 78 företag (av vilka 53 erhålla råkraft från Vännäs Kr AB) saknas råkraftuppgifter, i många fall beroende på att leveransen huvudsakligen består av frikraft eller att den levereras enligt effektgränstariff utan energiuppmätning under gränsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 21 självförsörjande distributionsföretag samt i övrigt 75 föreningar, 6 industrier, 2 speciella och 1 kommunalt företag. Antalet företag vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 63. I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWVh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om den— samma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Rålcraftkostnader

På s. 10—11 har i korthet nämnts huru tariffer och råkraftkostnader enligt verkställda undersökningar redovisats. D-eolika betingelser, under vilka råkraftinköpen ske för delinköpande resp.. total'inköpande företag, ha även "behandlats, och därmed anledningen till att undersökningen i första hand endast kommit att omfatta de totalinköpande företag, för vilka råkraftupp— gifter föreligga — i Västerbottens län 48 st.

En undersökning angående råkraftpriserna för de 15 delinköpande- före-

tagen utvisar att den i genomsnitt inköpta råkraftmängden uppgår till 1,3

milj. kWh per företag (för totalinköpande 0,4 milj. kWh per företag) med ett medelpris av 4,9 öre/kWh (för totalinköpande 4,5 öre/kWh). Den i bilaga kolumn redovisade råkraiften utgör sammanlagt för länet omkring 36,5 milj. kWh med ett genomsnittpris av 4,7 öre/kWh.

Kedjehandel med råkraft

Vad som här avses med kedjehandel samt metoderna för undersökning

och redovisning av denna, har förklarats på 5.12—13. Tabell 2 utvisar huru de 168 distributionsföretagen anskaffa sin råkraft Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i

33 fall, därav 31 över ett och 2 över två mellanled. I 25 av kedjehandels—

fallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något;

föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall

någon renodlad kan anses föreligga.

kedjehandel

Tabell kraft-

2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen station, direktinköp och kedjehandel

Allm.det?”" Råkrauft erhålles från

dlstributorer

' 21 egen kraftstation 56 Vännäs Kr AB direkt 1 Vännäs Kr AB direkt och egen kraftstation 15 Övre Norrlands Krv direkt 14 Övre Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 26 Övre Norrlands Krv över ett mellanled 14 Skellefteå Stads Krv direkt 5 Skellefteå Stads Krv direkt och egen kraftstation 3 Skellefteå Stads Krv över ett mellanled 1 Skellefteå Stads Krv och egen kraftstation

över ett mellanled

1 Skellefteå Stads Krv över två mellanled 1 Graningeverkens AB direkt 1 Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation 1 Graningeverkens AB över ett mellanled 1 Graningeverkens AB över två mellanled ' 7 annan ursprunglig råkraftlevcrantör direkt 168

Utanför varje bedömning lämnas följande nio kedjehandelsfall, vilka avse

någon

anledning

företag, som erhålla frikraft eller av icke lämnat uppgift.

om råkraftinköpen.

företag:

Kru—Brännlands Bergs Gubböle

1—3. Övre Norrlands BF—3 EI. F, EI.F och EI.F

Kassjö

EI.F

AB—Gr11ndfors

4. Övre Norrlands KrpeGunnarns _ ; ; ;

5— Norrlands Kra—Sävar

Bf—å företag: Gunnismarks BF,

Övre

Täfte- Böle ELF och Täfteå EI.F

8—12. Övre Norrlands Krv—Umeå Stads Elverk—5 förelag: Baggböle Bf, ELF, Holmsunds AB, Klabböle

Bussjöns Bf och Kåddis Byamän 13—14. Skellefteå Stads Krv—Byske Trämassefabrik—Äby Älvdals ELF—

Källbomarks EI.F.

Återstående kedjehandelsfall uppdelas på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Såsom skenbar betecknas här kedjehandeln, om den av en återförsäljare med egen kraftstation inköpta tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen återverkar på försäljningspriset. Vidare ha till skenbar hänförts sådana fall, kedjehandel där återförsäljaren är ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör. Såsom övrig kedjehandel redovisas resterande fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse.

Skenbar kedjehandel

Övre Norrlands Krv—Sävar Bf—YtterbodaBf

2— 8. Övre Norrlands Kro—Umeå Stads Elverk—7 företag: Anumarks ELBf, Degernäs ELF, Innertavle El.Df, Röbäcks El.Df, Strömbäcks

EI.Df, Stöcke och Ströms El.Df samt Stöcksjö El.Df

9—11. Övre Norrlands Kro—Vilhelmina El.KrAB-—3 företag: Malgomaj EI.Df, Malgomajdalens

El.Df och Nästansjö El.Df 12—13. Skellefteå Stads Krv—Bolidens Gruv AB—2 företag: Björksele-

ortens ELF och Vormsele EI.Af 14. Skellefteå Stads Kro—Bureå Belysnings El.Kraft- AB—Yttervl'ks

& ELF.

Övrig kedjehandel Övre Norrlands Krv—Granö Kraftverksförening—Rödåortens EI.F 2. övre Norrlands Krv——Gunnarns

El.Df

ELAB—Åskiljebygdens Övre Norrlands Krv—Hällnäs ELKrAB—Vindelns Såg- Vatten-

; kraft AB

4—5. Graningeverkens

AB—Fällfors

El.F——Degerträsk ELF—Åselets EIF.

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov

av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering

till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom sär-

skilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är framställning, företagens

i följande leve-

medräknad som endast omfattar ranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 3 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset m1 (kolumn 8). Uppgift om den försålda energimängden saknas av olika anledningar för 42 företag. Det gäller här till stor del företag, som tillämpa ackords- eller effektgränstariffer, där energimängden uppmätts, eller där frikraftleveranser förekomma. Fullständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 126 företag, nämligen 3 stadsföretag och 123 landsbygdsföretag.

Distributionsföretagens storlek Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årli— gen försåld energimängd. I bilaga kolumn anges för varje företag an— talet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. (1. Det i bilagan angivna samman— lagda antalet förbrukare, 68 813, kan redan på grund härav direkt jäm— föras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Västerbottens län. Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen. Som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel skett. Tabell 3 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. För Lotsverket, Mo & AB, Statens Järnvägar och Övre Domsjö Norrlands Krv redovisas endast företagens distribution i Västerbottens län. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 126 företag.

Av samtliga förbrukare i länet erhålla 44 % elkraft från kommunala

företag, 24 från aktiebolag, 19 från ekonomiska föreningar, 8 från industrier, 4 från staten samt sammanlagt ca 1 % från vartdera enskilda personer och speciella företag. Av hela den energin belöper på detaljdistribuerade

kommunala företag 60 %, aktiebolag 23, ekonomiska föreningar indu—

kWh/Nt 9 900

800

- 700

600

500

400

- 500

200

100

0 . . . . . . . . 0 100 200 300 400 tusental Nta

Diagram 2. Specifik energiförbrukning (kWh/Nie) hos distributionsföreta-

gen år 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

mässig bestämning av den specifika energiförbrukningen. Denna har i föreliggande redogörelse angivits i kilowattimmar per normaltariffenhet (kWh/Nte), vilket närmare motiverats på s. 18. Uppgifterna i bilaga kolumn utgöra ett uttryck för, i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I

som

största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, håller sig under 50 kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per normaltariffenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet normaltariffenheter avsatts efter

kolumn

den horisontella axeln. Med ledning av uppgifterna i bilaga 7, kan ett godtyckligt valt företags läge i diagrammet bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 4 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagning per normaltariffenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen..

Dacke El. Df, L'iden	Mellersta Norrlands Krv	37 .	. .
Dingersjö El- Anläggning, Hammarforsens KrAB		22 40 450	8
Njurunda	+ egen krst

Edefors Mek. Verkstad, Svenska Cellulosa AB 11 . . Nederede + egen krst Edsåkers Transformator— Svenska Cellulosa AB 12 7,5 9 lag, Stavreviken Forss AB, Cellulosafabri-

Övre Norrlands Krv 450 1603 700 7

kerna, Köpmanholmen + egna krst

Fuske Transformatorlag, Svenska Cellulosa AB .. 20 6,1 23

Lagfors, Ljustorp

Näske, Bjästa

ltåkraftanskavffning Detaljdistribution

Medel" Medelpris for- _ _ __ Inköpt .. .. Medel- Distributörernas namn Antal Forsåld bruk- E rm ] '"ll er ” '”l (ratt från för ris och adress råkraft för- energi ning råkraft 000 bru- (1 000 per m kare enhet

(öroe/ år?)

kWh) kWh) (kWh/ kWh) Nte)

1 2 3 4 5 6 7 8

Östavalls ELAB, Östavall Stockholms Superfosfat 6,0

265 100 210 1220 13

Fabriks AB Östbygdens i Nora Kvarn— AB egen krst

Björkå + 490 354 8140 13

och El. Avf, Torrom 1

Österfrötuna Transforma- Svenska Cellulosa AB 19 (5,5 11 19 1280 9

torlag, Staureviken Österlo Lysefören'ing, Svenska Cellulosa AB 9 5,3 8 Österlo Övereds Elf, Fack 20, AB 4,9 Skog

Överturingens El. F, Krst, 6,6 Bröderna Erikssons 171 220 171 7210 16

Overturingen Övertuningen . Umeå

Hela länet 152302 2,8 97 119 181 521 370 9

Landsbygdsföretag ------ 41 532 4,7 63 061 105 929 330 10

1 Antal Nte, för beräkning av specifik energi—förbrukning, har uppskattats med ledning av officiella statistikens uppgifter om antal hostadsrum och hektar odlad jord inom de kommuner, som beröras av distributionsområdet. 2 Kraftstationen, numera nedlagd. Råkra't't erhålles från Stockholms Superfosfat Fabriks AB. 3 Numera råkraftleveransen av Graningeverkens AB. ombesörjes 4 Därutöver erhålles frikraft. 5 Därutöver levereras frikraft till 42 förbrukare. 6 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen av antalet Nte. 7 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet CB-enheter eller NB-enheter inom distributionsområdet legat till grund för uppskattningen av antalet Nte, varvid antalet Nte antagits motsvara 0,8 gånger antalet CB-enheter resp. 1,2 gånger antalet NB-en-heter. 8 Helt eller delvis frikraft. 9 Därutöver levereras frikraft till 18 förbrukare.

förbrukare.

10 Därutöver levereras frikraft till 187 11 Därutöver levereras frikraft till 81 förbrukare. 12 Statens vattenfallsverks detaljdistribution i Västernorrlands län har fr. o.m. 1 juli 1952 uppdelats på redogörelse,

Norrlands Krv. l föreliggande av-

Mellersta resp. Övre seende kalenderåret 1952, har hela denna detaljdistribution redovisats under Övre Norrlands Krv.

1 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter

om antal CB- enheter eller NB- enheter inom distributionsområdet legat till grund för upp-

antagits gånger

antalet

skattningen antalet Nte, varvid antalet Nte CB-

motsvara

av & enheter resp. 1,2 gånger antalet NB— enheter.

har

2 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning distributionsföretagets uppgifter

om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen av an—

' talet Nte. 3 Antalet Nte, för beräkning av specifik energiförbrukning, har uppskattats med led—

ning av officiella statistikens uppgifter om antalet bostadsrum och hektar odlad jord

' inom de kommuner, som beröras av distributionsområdet. 4 Helt eller delvis frikraft. 5 Undersåkers El. KrAB och Västra Jämtlands KrAB äga hälften vardera i Slagså Krst. Den angivna råkraftmängden avser den av Undersåkers El. KrAB uttagna kraften

Slagså Krst energien.

"utöver halften av den i alstrade & Av det angivna energibeloppet har ca hälften använts för rumsuppvärmning.

Råkraftans-kaxffning Detaljdistribution

Mfåel'

_ ' . Medel- '

.. pris .. Medel- .Distribu'törernas namn Inkopt .. Antal Forsåld bruk— .

råga"

Erhåller råkraft från

1:35

4 råkraft (_ ; och Muss ' fö” energi ning - . (1 000 bru- (1 000 per

(örte/

m " kWh) kare enhet

ore/

kWh) (.. kWh) kWh) (kWh /

Nte)

1 2 8 4 5 6 7 8

' 2536 3623 210 11

Umeå

; . Vinlidlen ' .

Hela länet 86485 4,7 68818 161433 460 s

4 650 7

Vid Beräkningen

1 av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen

_av an-

talet Nte..

? _Antalet,Nte, för beräkning av specifik energi-förbrukning, har uppskattats med led—

ning av officiella statistikens uppgifter om antal bostadst och hektar odlad inom jord ' ; de kommuner, som beröras av distributionsområdet.

Helt eller delvis frikraft.

Därutöver erhålla 16 andelsägare frikraft.

Statens offentliga utredningar 1955

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer betecknn utredningarnss nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän hgstiftning. Rittsskipning. Fingvård. Fast egendom. Jordbruk med binlriugar. Vidlyftiga rättegångar. Lag om [10] jordbrukskasserörelsen m.m. [l] Sekretessen vid förundersökning i brottmål. [17] Prissättningen på jordhruksprodukter. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. [7]

Statsförfnttning. Allman statsförvnltniug. Vlttenvåsen. Skogsbruk. Bergsbrnk.

Administrativt rättsskydd. [19] Vsttenvdrden. [6] Frågan om statsinlösen av stamaktierna ! LKAB. [9]

Kommunslförvaltning. industri.

Handel och sjöfsrt. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2] Statens och kommunernns linansvisen.

Kommunikationsvisen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:20—21. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser Politi. vid distribution av elektrisk Kopparbergs kraft. och Gävleborgs län. [15]. 22—24. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. [22]

Nntionalekonomi och socialpolitik Bank-, kredit- och penningvisen.

Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [81 Penningvärdeundersökningen. 1. Utlundstransaktionerna och den svenska ekonomin. [18] Pris och prestation i handeln. [16] Försikringsvisen.

Kyrkovisen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrig ( Psykologisk utbildning och forskning. [11] Hilso- och sjukvård. Handelsutbildningskommitténs förslag. betänkande och Statens sjukhusutredning av år 1943. 8. Rationalisering 2. Yrkwskolornas handelsundervisning m.m. [14] av sjukbusdriften. [12] Det döva barnets språk- och talutveckling. [20]

Urgeszisökningar

rörande små avloppsreningsanläggningar. Tekniska skolutbildningen. [21]

Försvar-oväsen.

Utrikes ärenden. Internationell ritt. Allmänt näringsväsen. Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska post— och teletaxor. [8 o. 4]

Emil Kihlström Tryckeri AB Stockholm 1955