Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1949:42

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 1—2

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Stockholms

stad och Stockholms

S T O C K H O L M 19 4 9

län

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk 1. Norrlancskommitténs principbetänkande. Första delen. Norrläncska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. Jo. 2. Norrlancskommitténs principbetänkande. Andra delen. Särskildi utredningar. Idun. 194 s. Jo. 3. Norrlancskommitténs principbetänkande. Tredje delen. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. Idun. 163 s. J o . 4. Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. Marcus. 213 s., bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. I. 5. Principe- och metoder för kostnadsberäkningar vid statens jimvägar. Beckman. 122 s. K. 6. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning angåendt skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 140 s. Ja. 7. BetBnkarde med förslag till indexreglering av folkpensionerna. Beckman. 80 s. S. 8. Betänkaide angående förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. Norstedt. 106 s. J u . 9. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. Marcus. 168 s. FL 10. Elkrafturedningens redogörelse nr 2:17. Redogörelse för detajdistributörerna samt deras råkraftkostnader och prisar vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands läi. Beckman. 45 s. K. 11. Betänkaide om sintiesslövården. Katalog och Tidskriftstr>ck. 248 s., 1 karta. I. 12. Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden cch bostadskostnader. Idun. 94 s. S. 13. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag om inrättande av en statlig affärsbank. Beckman. 83 s. Fl. 14. Bilagor •-.ill 1942 års järnvägskostnadsutrednings betänkande, Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg. Beckman. 269 s. K. 15. P. M. tied synpunkter på det svenska långtidsprogrammet i anslutning till OEEC:s interimerapport. Beckman. 23 s. H. 16. Promemcria över preliminär utredning rörande befälsrekryteriugen inom försvaret. Beckman. 75 s. Fö. 17. Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar »a. m. Idun. 277 s. J u . 18. Kvalitetfforskning och konsumentupplysning. Kihlström. J65 s., 16 pl. H. 19. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m. fl. arbeten. Idun. 1>!8 s., 26 pl. S. 20. Dissente.-lagskommittén. Betänkande med förslag till religionsfrihetslag m. m. Marcus. XLVIII. 390 s. J n . 21. Svensk fcamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 s. K. 22. Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. Hseggström. 232 s. FÖ.

förteckning 23. Bagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde. Norstedt. 28 s. Ju. 24. Kommunallagskommitténs betänkande 2 med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. Idun. 84 s. I . 25. 1945 års försäkringsutredning 1. Principbetänkande rörande försäkringsväsendet. Norstedt. 220 s. II. 26. 1945 års försäkringsutredning. 2. Betänkande ined förslag till lag om trafikförsäkring. Norstedt. 160 s. H. 27. Betänkande med förslag till lag om sjömansskatt m.m Katalog och Tidskriftstryck. 237 s. F i . 28. Folk- och skolbibliotek. Betänkande och förslag avgivet av folkbibliotekssakkunniga. Gummesson. 173 s. E. 29. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 3—4. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Uppsala län och Södermanlands län. Beckman. 57 s. K. 30. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. Av K. Åmark. Idun. 382 s.Fo. 31. Social upplysninu. Idun. XVI, 175 B., 89* s. S. 32. Yrkesutbildning för varubud m. fl. Norstedt. 66 s. E . 33. En generalplan för rikets farleder och hamnar. Bilaga 2 till SOU 1949: 21 om svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 242 s. K. 34. Betänkande med förslag angående ändrade grunder för fördelning och uttagande av kostnad för byggande och underhåll av skogsvägar. Gernandt. 66 s. J o . 35. Skolöverstyrelsen* utlåtande över vissa av 1940 års skolutrednings betänkanden och 1946 års skolkommissions principbetänkande jämte sammanfattning av avgivna yttranden. Haäggström. 404 s. E. 36. Utredningar i anslutning till 1949 års nationalbudget. Marcus. 67 s. Fo. 37. Klientelet på arbetshemmen. En socialpsykologisk utredning om försumliga försörj are och störande understödstagare. Beckman. 206 s. S. 38. Betänkande rörando avbetalnings- och förskottsköp m. m. Gummesson. 67 s. Ju. 39. Betänkande angående statens konstsamlingars organisation och lokalbehov. Marcus. 231 s. E. 40. Betänkande med förslag angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. Katalog och Tidskriftstryck. 98 s. E. 41. Betänkande och förslag angående studiehjälpverksamheten vid de allmänua låroverken m. fl. statliga och statsunderstödda läroanstalter. Beckman. 103 s. E. 42. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 1—2. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Stockholms stad och Stockholms län. Beckman. 38 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1949:42

K O M M U N I K A T I O N S I) E P A R T E M E N T E T

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 1—2

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Stockholms

stad

o c h S t ock ho l ms

STOCKHOLM 1949 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1365 49]

°CKHÖ

lä n

IN N E II A L L S F Ö R T E C K N I N G Sid.

Inledning

5 S t o c k h o l m s stad

Detaljdistributörerna

6 D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning

6 Distributionsföretagens kraftavsättning

7 S t o c k h o l m s län Detaljdistributörerna Distributionsföretagens

9 kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Kedjehandel med råkraft ! Distributionsföretagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter Bilaga 1. Bilaga 2.

10 10 11 11 12 15

Uppgifter angående distributionsföretagen i Stockholms stad Uppgifter angående distributionsföretagen i Stockholms län

17 17 19 21 24 27 29 31 32

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = förbrukningsenhet ha = hektar hk = hästkraft kV = kilovolt ( = 1 000 volt) kW = kilowatt kWh = kilowattimme m0 = medelpris vid inköp av råkraft m]_ = verkligt medelpris vid detaljdistribution 777 2 = beräknat medelpris vid detaljdistribution Förkortningar

beträffande

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Aelf Andelselektricitetsförening Aelverk = Andelsclektricitetsverk Aenf = Andelsenergiförening Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening El.AB = Elektriska Aktiebolag El. Af = Elektriska Andelsförening El.Bf = Elektriska Belysningsförening El.Df = Elektriska Distributionsförening El.Enf = Elektriska Energiförening ELF = Elektriska Förening Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk Enf = Energiförening KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Krv == Kraftverk •

^

=

Tilläggen »u. p. a.» och »m. 1). p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen undersökt vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelser angående Stockholms stad och Stockholms län grunda sig på uppgifter, som lämnats av vederbörande distributionsföretag och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1944. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden (nii), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå {m2). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet utarbetas för varje län och try ekes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande redogörelser ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. De fullständiga, stenciltryckta redogörelserna äro avsedda att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer att ingå i elkraftutredningens huvudbetänkande.

6 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 1

STOCKHOLMS

STAD

Detalj distributörerna Detaljdistribution av elektrisk kraft, dvs. distribution direkt till smärre förbrukare av elkraft huvudsakligen för bostäder, jordbruk, affärer, hantverk och småindustri, bedrives inom Stockholms stad av 3 företag, av vilka Stockholms Elverk är det helt dominerande. De båda övriga detaljdistributörerna äro Brännkyrka och Nacka El. Distributions AB, i vilket Stockholms stad äger aktiemajoriteten 1 , samt Stockholms Benmjölsfabriks AB. Benmjölsfabriken distribuerar dock kraft endast till anställda vid företaget. 1 bilaga 1 återfinnes en sammanställning av vissa uppgifter angående de tre detaljdistributörerna i Stockholms stad.

Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Stockholms Elverk erhåller råkraft huvudsakligen från dels egna kraftanläggningar, nämligen Untraverket i Dalälven och ett ångkraftverk i Stockholm, dels Krångede AB, Lanforsens KrAB och AB Svarthålsforsen, i vilka bolag staden är delägare. Brännkyrka och Nacka El. Distributions AB inköper sin råkraft från Stockholms Elverk. Stockholms Benmjölsfabriks AB slutligen erhåller all råkraft från egen kraftkälla, en värmekraftanläggning med mottrycksmaskineri, och har ej anslutning till riksnätet. Kraftförsörjningen i Stockholm är sålunda i huvudsak baserad på kraftproduktion i anläggningar som ägas av distributörerna eller dessa närstående företag. Enär elkraftutredningens undersökningar beträffande kostnader för kraftanskaffning endast avser företag, som inköpa råkraft från främmande leverantörer, föreligga inga uppgifter om råkraftkostnader för de tre distributionsföretagen i Stockholms stad. 1

Sedan Vi 1948 arrenderas bolagets rörelse av Stockholms Hl verk.

7 Distributionsföretagens kraftarsättning Stockholms Elverk, vars huvudsakliga verksamhetsområde är Stockholms stad, distribuerar även kraft inom delar av vissa angränsande kommuner, bland andra Nacka, Solna och Sundbyberg. Brännkyrka och Nacka El. Distributions AB bedriver distribution inom delar av Brännkyrka och Enskede församlingar av Stockholms stad samt inom en del av Nacka kommun i Stockholms län. Stockholms Benmjölsfabriks AB slutligen har såsom redan nämnts detaljdistribution endast till anställda vid företaget. Såsom av uppgifterna i bilaga 1 framgår, faller av det totala antalet förbrukare år 1944 i Stockholms stad (262 865) det helt övervägande antalet (251 950) på Stockholms Elverk. I bilagan angives vidare för varje företagdels den under nämnda år detalj distribuerade energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid detalj förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna nij och m2 (kolumnerna 8 och 9). Uppgifterna om försåld energimängd innefatta icke företagens leveranser till industrier och liknande storförbrukare, som vanligen avse högspänd kraft enligt särskilda taxor. I fråga om principerna för beräkning av den specifika energiförbrukningen och av medelpriserna hänvisas till den inledande översikten, kap. VII, och efterföljande redogörelse för Stockholms län (s. 21 och 24). I den inledande översikten, kap. III, har redogjorts för förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket utvisar av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tillämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc), äro dessa i kolumn 10 sammanförda under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. Stockholms Elverk har 5 tariffer, varav 3 grundavgiftstariffer, 1 enkel blocktariff och 1 ren energitariff. De av Brännkyrka och Nacka El. Distributions AB tillämpade tarifferna överensstämma med Stockholms Elverks. Vid Stockholms Benmjölsfabriks AB tillämpas en enkel energitariff. Sam-

8 manlagt förekomma hos de tre företagen i huvudstaden 6 grundavgiftstariffer, 3 rena energitariffer och 2 enkla blocktariffer. Av energiavsättningen sker 87 °/o enligt grundavgiftstariffer, 7 °/o enligt enkla energitariffer och 6 °/o enligt enkla blocktariffer. För Stockholms Elverk utgör det verkliga medelpriset m^ 12 öre/kWh och jämförelsepriset m2 17 öre/kWh. Motsvarande medelvärden för de båda övriga företagen är något lägre. Deras omsättning är relativt sett allför obetydlig för att inverka på medelvärdena för huvudstaden som helhet, vilka alltså bli desamma som för Stockholms Elverk. Vid beräkningen av medelpriserna mx och nu har hänsyn tagits endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt gällande tariffer. Däremot medräknas icke eventuellt utgående engångsavgifter vid anslutningen. För huvudsladsföretagens del gäller, att intet av dem uttaga engångavgift vid nyanslutning.

9 E L K R A F T U T R E D N I N G E N S R E D O G Ö R E L S E NR 2:2

STOCKHOLMS LÄN

Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a 1 Stockholms län redovisas sammanlagt 164 detalj distributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 2, som även innehåller vissa uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla distributionsföretag med verksamhet inom Stockholms län, som ha sina administrationsorter i länet eller i vissa fall Stockholms stad, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle beröra ett angränsande län. Två företag med en över flera län utbredd distributionsverksamhet ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet, nämligen Statens Järnvägar samt Lotsverket. I bilaga 2 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Stockholms län. Detsamma gäller AB Skandinaviska Elverk, vars detaljdistribution i Stockholms län är uppdelad på två avdelningar, vilka här redovisas som särskilda företag. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detalj distributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 164 distributionsföretagen i länet äro 14 kommunala, 29 aktiebolag, 87 ekonomiska föreningar, 13 industrier, 6 enskilda personer och 15 speciella företag. Statens vattenfallsverk tillhandahåller genom Älvkarleby kraftverk råkraft inom Stockholms län men bedriver däremot ingen egen detaljdistribution där. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Av länets städer ha Djursholm, Norrtälje, Sigtuna, Sundbyberg, Södertälje, Vaxholm, Öregrund och Östhammar kommunala elverk, medan distributionen i Lidingö, Nynäshamn och Solna ombesörjes av aktiebolag, i sist-

10 nämnda stad av två aktiebolag. Antalet stadsföretag är sålunda tolv. Utom i de åtta ovannämnda städerna finnas kommunala företag i Hässelby Villastad, Sollentuna och Stocksunds köpingar, Fresta kommun samt Järna och Rimbo municipalsamhällen. De sex sistnämnda inräknas i det följande bland de 153 landsbygdsföretagen i länet. Till dessa ha hänförts även Nacka Östra El. Dl och Älta El. Df, vilka ha distribution i Nacka, som blev stad år 1949.

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributionsföretagen i Stockholms län är endast ett (Forsmarks Bruk) helt självförsörjande, vilket innebär att företaget erhåller all kraft från egen kraftkälla. De flesta distributionsföretagen producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 156 st. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning. I Stockholms län finnas 7 sådana »delinköpande» företag. Råkraftleverantörer Såsom leverantörer av råkraft till de olika detaljdistributörerna kunna uppträda icke blott statliga och kommunala företag, kraftbolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och andra smärre företag. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord i stort sett samma typer av företag som detaljdistributörerna. Många leverantörer, särskilt av de smärre, producera icke själva någon kraft utan äro endast återförsäljare av råkraft från något storföretag. Det statliga Älvkarleby Krv levererar råkraft direkt till flertalet (155) av distributionsföretagen i Stockholms län. De återstående råkraftleverantörerna i länet äro samtliga, utom Stockholms Elverk, återförsäljare av råkraft från Älvkarleby Krv. I bilaga 2, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Vid sidan av Älvkarleby Krv förekomma 8 råkraftleverantörer, av vilka 6 tillika äro detaljdistributörer inom länet och såsom sådana återfinnas i kolumn 1. För de leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution i länet, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

11 U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning 1 den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom det självförsörjande distributionsföretaget äro vidare samtliga industrier och flertalet speciella företag undantagna, enär dessa i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna h a sålunda lämnats det självförsörjande Forsmarks Bruk samt ytterligare 12 industrier och 12 speciella företag. Antalet företag med detaljdistribution, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 139. I bilaga 2, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare. Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detalj distributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Flertalet distributionsföretag inköper sin råkraft enligt en enda tariff. Emellertid inköpa 20 företag, som få råkraft direkt från Älvkarleby Krv, en del därav i form av s. k. toppkraft, enligt särskilda tariffer. Tre av dessa företag inköpa vidare en mindre del av sitt råkraftbehov från annan leverantör än Älvkarleby Krv enligt särskilda tariffer. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, framgå av följande uppställning. Inom parentes angives den inköpta kraftens procentuella fördelning på olika tarifftyper. Därvid har även den kraft, som levereras enligt ovannämnda särskilda tariffer, redovisats under respektive huvudtariffer: Effekttariff 2 företag Effekttariff av utnyttjningstyp (vattenfallsstyrelsens industritaxa) 84 Grundavgiftstariff 1 » Grundavgiftstariff med effektgräns (vattenfallsstyrelsens bygdetaxa) 52 »

( 1 °/o) (92 °/o) ( 0 °/o) ( 7 °/o)

12 I föreliggande redogörelse har hänsyn ej tagits till de ändringar i råkraftlarifferna, som införts efter år 1944. Vattenfallsstyrelsen har fr. o. in. 1947 infört nya normaltaxor, vilka medföra lägre råkraftpriser. Dessa normallaxor tjäna i stor utsträckning som förebild för andra råkraftleverantörer. Medelpris för råkraft Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1944 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Samtliga de 139 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, täcka hela sitt behov av kraft genom inköp. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. De undersökta 139 distributionsföretagen inköpa sammanlagt ca 176 milj. k W h råkraft, dvs. i genomsnitt ca 1.3 milj. k W h per företag. För de tolv stadsföretagen i elva städer utgör motsvarande medeltal 7,3 milj. och för landsbygdsföretagen 0,7 milj. kWh per företag. Leveranserna till stadsföretagen avse sålunda relativt stora kraftbelopp och dess medelpris (3,2 öre/kWh) är också lägre än landsbygdsföretagens (4,5 öre/kWh). I diagram 1 finnes medelpriset m0 för de undersökta företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i Tabell 1.

Medelpris (mo) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detalj distributörernas företagsform

Antal foretag

Inköpt energi per företag

Medelpris m0

(1000 kWh)

(Öre/kW! 0

max.

min.

medel

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person Speciell

14 29 87 6 3

25 088 10 538 6 863 280 424

316 55 48 27 43

5 241 1434 684 107 197

7-0 7'3 7'5 7-4 8'8

2-7 2-9 3-5 4-8 4-9

33 3"6 4'7 5'2

Stadsföretag Landsbygdsföretag .

12 127

25 088 7 392

720 27

7 347 689

7-o 8-8

2-9 2-7

3-2 4-5

Länet

25 088

8-8

3s

fr o

lo

200 m i l J . k W h ,

Diagram

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

förelag.

detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att de flesta stadsföretagen ligga till höger med relativt låga medelpriser, ävensom att dessa företag inköpa relativt stora råkraftmängder. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. I de tre fall, då ett distributionsföretag erhåller råkraft från två leverantörer redovisas endast huvudleverantören (Älvkarleby Tabell 2.

Medelpris (rno) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag

Antal

städer

Företagsform

1 Staten

3 Aktiebolag

2 Ekonomisk förening

6 Länet

Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh)

Medelpris m0 per inköpande företag (öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

25 088 7 392

720 27

6 611 777

7-o 7-5

2-9 2-7

4-3

3-2 44 5-0

7-1

5-o

5-2

25 088

8-8

2-7

38 Antal inköpande foretag

Råkraftleverantörer

<

landsbygd

2 139

14 Krv), och medelpriset är avvägt med hänsyn till båda leveranserna. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Av den råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer i Stockholms län, levereras 99 % direkt från Älvkarleby Krv. Häri äro emellertid som förut nämnts inräknade vissa leveranser vid sidan av huvudleverantörens, nämligen från bl. a. Stockholms Elverk, som i verkligheten svarar för ca 5 °/o av den totalt levererade kraftmängden. Av tabell 2 framgår, att Älvkarleby Krv i genomsnitt har större leveranser och lägre medelpriser än övriga leverantörer. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Älvkarleby Krv, utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att den ojämförligt största delen av råkraften levereras av Älvkarleby Krv. I Stockholms län förekommer intet fall, där medelpriset för inköpt råkraft överstiger 10 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande medelpriset för råkraft utgör 8,8 öre/kWh och gäller en leverans på 43 000 kWh från Tullinge El.AB till AB Hamra Egna Hem. Leveransen sker i detta fall vid förbrukningsspänning. Av de från Älvkarleby Krv direktköpande företagen uppvisar Edebo El.Df högsta medelpriset, 7,5 öre/kWh, gällande en leverans på 70 000 kWh.

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, (Företag, som köpa råkraft direkt från Älvkarlebg

avseende totalinköpande företag. Krv ha vila, övriga företag streckade

ytor.)

15 K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller utgör något av de till stamlinjenätet anknutna storföretagen. Kedjehandel i denna vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktinköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten s. 59—61. Av tabell i1 framgår huru de 164 distributionsföretagen i Stockholms län anskaffa sin råkraft. Kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 7 fall, samtliga över ett mellanled och med Älvkarleby Krv såsom ursprunglig råkraftleverantör. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdriTabell 4.

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel

Antal detaljdistributörer

Råkraft

1 147 2 7 7

egen kraftstation Älvkarleby K r v direkt » » » och Stockholms Elverk direkt o >» » och egen kraftstation » » över ett mellanled

erhålles

från

164 1 Den i länsredogörelserna vanligen förekommande tabell 3 har såsom obehövlig uteslutits i denna länsredogörelse.

16 vande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersökningsmaterial. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. De 7 kedjehandelsfallen ha uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Till skenbar kedjehandel hänföres ett fall. Sista ledet i kedjan kan där strängt taget betraktas som slutlig konsument. Såsom övrig kedjehandel redovisas alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande.

A.

Skenbar

kedjehandel

Älvkarleby Krv — Hårs fjärdens Örlogsdepå — Gålöstiftelsen. Någon kedjehandel i egentlig mening synes ej föreligga, enär Gålöstiftelsen (Prins Carls Uppfostringsanstalt) närmast har karaktären av slutlig konsument.

B.

Övrig

kedjehandel

1—2. Älvkarleby Krv — Uttrans Kraft AB — två företag: Tumba El.AB och Uttrans El.AB. 3. Älvkarleby Krv — Eds El.Df — Runby Egnahemsförening. För sista ledet i kedjan tillämpas i fallen 1—2 vattenfallsstyrelsens industritaxa och i fall 3 en tariff, som praktiskt taget överensstämmer med vattenfallsstyrelsens bygdetaxa. Kedjehandeln kan sålunda ej anses verka prisuppdrivande. 4. Älvkarleby Krv — Föreningen Huddinge Elverk — Segeltorps El.Df. Mellanledet återförsäljer kraft enligt en tariff, som avviker från vattenfallsstyrelsens industritaxa endast såtillvida, att energipriset icke sjunker vid större uttag. Segeltorps El.Df :s pris synes ligga något högre än vid direktköp. 5. Älvkarleby Krv — Täby El.AB — Gribbylunds El.Df. Bolagets leverans till föreningen (118 000 kWh) sker enligt vanlig effekttariff, varvid medelpriset blir 7,3 öre/kWh. Detta är möjligen något högre än vid direktköp. 6. Älvkarleby Krv — Tullinge El.AB — AB Hamra Egna Hem. Tullinge El.AB återförsäljer 43 000 k W h efter en grundavgiftstariff, varvid medelpriset blir 8,8 öre/kWh. Leveransen sker vid lågspänning. Jämförelse med medelpriset vid motsvarande direktleveranser (ca 7 öre/kWh) kan lämpligen ej ske, enär dessa senare avse högspänd kraft.

17 Förestående redogörelse utvisar, att kedjehandel med råkraft förekommer i obetydlig omfattning i Stockholms län. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör en obetydlig del (1,3%) av all den i bilaga 2 redovisade råkraften. Några avsevärda avvikelser mellan kedjehandelspriset och det beräknade direktköpspriset har ej kunnat påvisas. I vilken mån kedjehandeln som sådan i förekommande fall verkat prisuppdrivande kan ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst.

Dial i'i b u t i.onslor e t a g e n s

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). 1 bilaga 2 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1944 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna jrii och m 2 (kolumnerna 8 och 9). För 3 företag saknas i bilaga 2 uppgifter om energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser. Dessa företag tillämpa ackordstariffer, varvid energien ej uppmätes. Fullständiga uppgifter beträffande energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser kunna därför i följande redogörelse lämnas endast för de återstående 161 företagen. Distributionsföretagens storlek Distributionsföretagen i länet äro av mycket stiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 2, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 95 880, kan redan på grund 2—1365 49

18 Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Antal företag

kommuner

Försåld en erKi (1000 kWh)

törbrukare

max.

min.

medel

max.

min.

medel

max.

min.

medel

1823 961 449 169 40 68

5 592 6 027 4 158 500 73 200

180 48 29 2 1 2

1867 784 432 95 30 59

3 277 372

6 027 5 385

390 1

2 604 382

0 027

549 Kommun Aktiebolag Ekonomisk forening Industri Enskild person .... Speciell

14 29 87 13 6 15

3 3 7 2 2

1 1 1 1 1 1

1-4 1-4 2-o l-i 1-2

8 249 6 486 3 685 750 118 292

Stadsföretag Landsbygdsföretag. .

12 152

3 7

1 1

1-5 1-7

8 249 3 685

311 50 44 n 5 6 497 5

Länet

8 249

härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Stockholms län (75 352 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. Tabell 5 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro där sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. Antalet kommuner, inom vilka ett företag distribuerar, kan icke sägas utgöra ett fullgott uttryck för omfattningen av företagets verksamhet, eftersom kommunerna äro av mycket skiftande storlek och distributionen kan avse större eller mindre delar av en kommun. För de speciella företagen h a r antalet kommuner ej fullständigt angivits i tabellen, enär uppgift härom saknas för ett av dem, nämligen Statens Järnvägar. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts blott 161 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 95 st. (58 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 3 st. (2 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 41 °/o elkraft från ekonomiska föreningar, 29 °/o från aktiebolag, 27 °/o från kommunala företag, 2 % från industrier och 1 °/o från andra slags företag. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på ekonomiska föreningar 42 °/o, kommunala företag 30 %>, aktiebolag 26 °/o och övriga slags företag 2 °/o. De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till

19 distributionskommun ernås antal, Frösåkers El.Df med 7, samt Almunge El.Df och Länna-Riala El.Df med vardera 6 kommuner. Det största antalet förbrukare, 8 249, uppvisar Sundbybergs Stads Elverk. Övriga stadsföretag har mellan 7 096 (Södertälje) och 497 (Sigtuna) förbrukare. Av landsbygdsföretagen ha Föreningen Huddinge Elverk och Föreningen Edsbergs Egnahem de flesta förbrukarna (3 685 respektive 3 272). Den största energiavsättningen uppvisar AB Lidingö El- och Vattenverk (6,o milj. k W h ) . Därnäst följa Djursholms Elverk (5,6 milj. k W h ) , Stocksunds Köpings Elverk (5,4 milj. k W h ) , Sundbybergs Stads Elverk (4,5 milj. kWh) och Föreningen Huddinge Elverk (4,2 milj. k W h ) . En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 8 företag, motsvarande 5 °/o av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 3 i enskild persons ägo, 2 industrier, 2 speciella företag och 1 aktiebolag. För 3 av ifrågavarande företag understiger den detaljdistribuerade energimängden 5 000 kWh. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Nynäshamns El.AB, AB Solna El- och Vattenverk samt stadselverken i Sundbyberg, Öregrund och Östhammar bedriva vart och ett distribution inom en landskommun. Tariffer I den inledande översikten, kap. Ill, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 2, kolumn 10, h a r för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren k a n enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 164 distributionsföretagen i Stockholms län tillämpa sammanlagt 420 tariffer, dvs. i genomsnitt 3 per företag. Vid 50 företag förekommer endast en tariff. Det största antalet tariffer uppvisa AB Skandinaviska Elverk (Saltsjöbadsavdelningen) och Sundbybergs Stads Elverk, som vartdera har 9 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom

20 Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

T arifftyp (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103; och utnyttuiingstariff (,004, 104) Tidspärrtariff (005,105) Säsongtariff (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04.. 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5..,6..) Ackordstariff (. .0). . . .

staten

—

kommun

AB

ekon. förening

10 3

4 4 1

4 2 3

underhållsfören.

Energi-

inenskild speciell dustri

1 Summa omsättning

%

31 10 4

26 7 0

—

8 4

o 1

5 2

3 1

49 5

126 16

5 7

4 1

212 29

47 0 100

Summa tariffer

420 Antal företag

164 Antal tariffer i genomsnitt per företag . .

de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Av det totala antalet tariffer äro 50 °/o grundavgiftstariffer och den energiuttagning, som sker enligt desamma, utgör 47 °/o av hela energiomsättningen. De enkla energitarifferna äro tämligen talrika — 1 9 % av hela antalet — men endast omkring 3 % av energien uttages enligt dessa tariffer. Typerna polygon- och utnyttjningstariff, ackordstariff och enkel blocktariff äro de därnäst vanligaste. Uttagningen enligt den förstnämnda är jämförelsevis stor. övriga tarifftyper förekomma endast i mindre utsträckning. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 420 tarifferna i länet 62 avsedda för energi till belysning och småapparater, 39 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 4 till matlagning, 44 till ackumulerande värmeapparater, 6 till såväl belysning som motorer, 2 till såväl belysning som elspisar samt 2 till såväl motorer som elspisar. Flertalet — 261 — tariffer, därav 185 grundavgifts-, 27 polygon- och 26 enkla energitariffer, äro icke ändamålsbestämda. Av de enkla energitarif-

21 ferna i övrigt äro 30 betecknade som belysnings- och 15 som motortariffer. Av de 29 ackordstarifferna äro 7 avsedda för enbart belysning och 20 för ackumulerande värmeapparater. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. En undersökning i slutet av år 1947 har givit vid handen att ett mindre antal företag i Stockholms län då infört normaltariffen och att vissa andra företag hade frågan om övergång under övervägande. Flertalet företag i Stockholms län tillämpa redan tariffer med utformning och prisläge liknande normaltariffens. En övergång till normaltariffen torde med hänsyn härtill i allmänhet icke möta några svårigheter.

Specifik

energiförbrukning

Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 2, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 a 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 k W h / F , gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten s. 64.

kWh/F

300-

250-

150-

50-

100 Diagram

3.

200 Specifik

1000a*

energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen i Stockholms lån. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

23 en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha distribution även på landsbygden ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 2, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om h u r pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Stockholms län i genomsnitt är 138 k W h / F och varierar mellan 856 och 10 k W h / F . Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kommunala och lägst inom industriernas distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 145 k W h / F . Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 133 k W h / F , ligger högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . Elektrifieringsnivån är emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena. Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F)

Företagsform medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Industri Enskild person Speciell ,

856 310 320 250 126 748

65 40 23 19 10 35

185 136 121 76 83 100

Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet

591 856

60 10

145 133

24 öre/kWh

/Sundbybergs Stads Elverk 'AB Solna El- och Vattenverk

Södertälje Stads Gas- och Elverk Vaxholms Stads Elverk •Råsunda Elverk ,Öregrunds Stadg Elverk

/Norrtälje Stads Elverk ••Nynäshamns El.AB AB Lidingö El- & Vattenverk "igtuna Stads Elverk Östhammars Stads Elverk •Föreningen Huddinge Elverk

Fö"reningen Edsbergs Egnahem Djursholms Elverk

/Stocksunds Köpings Elverk

80 Diagram

4.

m i l j . Kffh

Verkligt medelpris (ni,,) för detalj distribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld kWh uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats m-^. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset 7nx beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m^ är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden

25 AB Lidingö El- & Vattenverk Sundbybergs Stads Elverk Eåsunda Elverk Södertälje Stads Gas- och Elverk Vaxholms Stads Elverk Sigtuna Stads Elverk AB Solna El- och Vattenverk Föreningen Huddinge Elverk Djursholms Elverk Norrtälje Stads Elverk

/Nynäshamns El.AB -Öregrunds Stads Elverk 'Östhammars Stads Elverk

40 m i l j . kWh

Diagram 5. Jämförelsepris (m%), utgörande beräknat medelpris för detaljdistribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mr och m2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mt och m2 äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat.

26 M e d e l p r i s e r n a mi och m2 h a angivits för varje f ö r e t a g i bilaga 2, k o l u m n e r n a 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (ni-J och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda ä r detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli n^ och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ 1 , exempelvis enkla energitariffer med olika priser lör belysning och motordrift, kan det inträffa, att mt och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fordelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m.z, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m x grundar sig. Klart är vidare, att i ^ och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 k W h / F . Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna nij och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m x och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 k W h / F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan 77^ och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan nij och m2 stor. E n grafisk f r a m s t ä l l n i n g av m e d e l p r i s e r n a hos företagen i S t o c k h o l m s l ä n finnes å t e r g i v e n i diagram 4, s o m avser det verkliga m e d e l p r i s e t m-y, o c h diagram 5, s o m avser jämförelsepriset m2. F ö r e t a g e n s storlek h a r u t m ä r k t s g e n o m att e n e r g i o m s ä t t n i n g e n avsatts p å d e n h o r i s o n t e l l a axeln. Tabell 8 u t v i s a r m e d e l p r i s e r n a h o s företagen u p p d e l a d e gruppvis efter o r g a n i s a t i o n s f o r m s a m t i stads- och l a n d s b y g d s f ö r e t a g . Det verkliga m e d e l p r i s e t (/na) för hela l ä n e t ä r 11 ö r e / k W h . Av de olika f ö r e t a g s g r u p p e r n a ligga de av enskild p e r s o n d r i v n a företagen h ö g s t m e d 17 ö r e / k W h , m e d a n de e k o n o m i s k a f ö r e n i n g a r n a h a det lägsta Tabell 8. Verkligt medelpris (n»i) och jämförelsepris (m 2 ) inom olika grupper av företag Verkligt medelpris m, (öre/kWh)

Företagsform

Jämförelsepris m-2 (Öre/kWh) medel

medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Industri Enskild person Speciell

18 24 22 24 23 24

Stadsföretag Landsbygdsföretag. Länet

18 24 24

11 12 10 14 17 12 13 10 11

20 27 20 23 25 30

11 14 9 6 13 7

18 18 14 15 21 15

22 30

13 6

18 14

1 Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 2, kolumn 10, likväl endast ett typnummer. (Se s. 19.)

medelpriset 10 öre/kWh. De tolv stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt högre än landsbygdsföretagens, vilka senare dock uppvisa något större variationer. De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos vissa landsbygdsföretag. För Lenna Bruks AB, Runmarö El.AB och Lotsverket är m t = 24 öre/kWh. Därefter följa Eric J:son Stampe med 23, Ingarö El.Df och VärmdöDjurö El.AB med 22, Björkö-Arholma El.AB, Hargs Bruk och Ornö El.AB med 21 samt Gålöstiftelsen, Singö-Fogdö El.AB och Steninge Säteri med 20 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 12 företag utgör 1,5 °/o av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 25 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med sammanlagt 5,4% av energiomsättningen, 78 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 54,i °/o av omsättningen och 34 i prisgruppen 5—9 öre/kWh med 39,o °/o av den totala omsättningen hos samtliga kmdsbygdsföretag. Ett högt mi-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger relativt lågt för flertalet av ovan uppräknade företag med mx-priser på 20 öre/kWh eller däröver. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 k W h / F , är för hela länet 16 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset (30 öre/kWh) gäller Järvafältets El. Distributionsnät och det lägsta (6 öre/kWh) AB Nykvarns Bruk. Av de olika företagsgrupperna uppvisa de av enskild person drivna företagen det genomsnittligt högsta jämförelsepriset (21 öre/kWh) och de ekonomiska föreningarna det lägsta (14 öre/kWh). Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt högre än hos landsbygdsföretagen (18 resp. 14 öre/kWh).

Topprigföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m2 uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Stockholms län äro 18 till antalet, dvs. 11 °/o av samtliga distributörer och utgöres av 16 landsbygdföretag och 2 stadsföretag (AB Lidingö El- & Vattenverk och Sundbybergs Stads Elverk). Sammanlagt distribuera topprisföretagen energi till 14 266 förbrukare, motsvarande 15 °/o av samtliga förbrukare i länet. För de topprisföretag, som ha enbart landsbygds-

28 Tabell 9.

Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser De aljdistribution

Råkraftanskaffning Jämförelsepris m 2

Företagets namn

(öre/ kWh)

Företags form

,-«. i-i

p ers

27 26 25

— ^ B eb P . B

Bl 30

CO

Järvafältets El. Distrib.-nät Norra Värmdö El. Distrib. AB Ornö El.AB Eric J:son Stampe

g

o ^

3 9

CO

Ursprunglig råkraftleverantör

co J L

5* 31. B" „ ,-2 1

o

sp

—

—

Älvkarleby Krv

AB

—

—

•

193 AB e

— —

— —

» » medeltal »

3 0 - 2 5 Ovannämnda företag 3 0 - 2 0 16 topprisföretag (landsbysjdsför 3tag) 3 0 - 6 Samtliga landsbve-dsföretas - . . . .

»

*> c p er «— H g?

Tarifftyper

° 7 42

5-o

602,800

96 163

6-5 53

100 118

603 606

151 179 689

5-5 5-5 4-6

80 91 372

distribution, är antalet förbrukare 1 462 eller 3 °/o av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 4 landsbygdsföretag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels alla de 16 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal för alla landsbygdsföretag i länet angivits. Av de 16 topprisföretagen på landsbygden äro 6 aktiebolag, 5 speciella, 3 enskilda, 1 industri och 1 ekonomisk förening. Två av ifrågavarande företag, Lenna Bruks AB och Lotsverket, erhålla delvis kraft från egen kraftstation; de övriga inköpa all råkraft från Älvkarleby Krv. De inköpa i regel smärre råkraftmängder än övriga landsbygdsföretag och deras inköpspris (m0) är genomsnittligt högre. Medeltalen per topprislöretag äro 179 000 k W h inköpt råkraft och 5,5 öre/kWh mot 689 000 kWh och 4,5 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Skillnaden mellan inköpspris (m„) och försäljningspris (mx) är störst hos följande företag: Eric J:son Stampe (m0 = 5,3 och n^ = 23 öre/kWh) samt Runmarö El.AB (m0 — 7,3 och mx = 24 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 372 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 91 förbrukare per företag. För de 4 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre (80 förbrukare per företag). Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med högt jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tariff typerna. De 16 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 32 tariffer, därav 13 grundavgiftstariffer, 11 enkla energitariffer, 4 ackordstariffer, 2 enkla blocktariffer och 2 polygon- och utnyttjningstariffer.

29 De flesta topprisföretagen äro belägna i skärgården. Den verkställda granskningen av topprisföretagen utvisar bl. a. att 11 °/o av distributionsföretagen i länet uppvisa toppriser, däribland två av länets tolv stadsföretag. Vad särskilt angår de 16 topprisföretagen på landsbygden framgår vidare, att de distribuera elkraft till ca 3 °/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet, att endast ett av dem har egen kraftkälla, att de i regel inköpa relativt små råkraftmängder och att de följaktligen få betala något högre pris per k W h än landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft icke förekommer bland dem, att genomsnittliga antalet förbrukare hos dem är betydligt lägre eller endast 24 °/o av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag, att de i många fall tillämpa mera primitiva tariffer än övriga företag, samt att flertalet topprisföretag äro belägna i skärgården. Beträffande 3 av länets distributionsföretag saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har således ej kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisf öretag. Ifrågavarande företag äro Berga Gård, Herrängs Gruf AB och Forsmarks Bruk, vilka huvudsakligen distribuera energi för belysning till anställda enligt ackordstariffer. Engångsavgifter 1 samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 164 distributionsföretagen i Stockholms län ha 12 icke kunnat lämna några som helst uppgifter om engångsavgifter, 1 företag har meddelat, att avgiften bestämmes från fall till fall och 48 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma.

30 Specificerade uppgifter om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 103 företag, nämligen 2 kommunala, 22 aktiebolag, 76 ekonomiska föreningar, 1 industri, 1 enskild person och 1 speciellt företag. För 10 av ifrågavarande företag gäller, att en ny tillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutningseller inträdesavgift. I tre av dessa fall betalar abonnenten dessutom en viss avgift per ansluten enhet. Vid ett företag betalar abonnenterna endast viss del av anläggningskostnaden, medan företaget svarar för resten. Fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnaden eller förbrukarens storlek förekommer i 7 fall. Den fasta avgiften varierar mellan 25 och 360 kr. per abonnent och utgör i medeltal ca 200 kr. Övriga 85 företag (18 aktiebolag, 1 industri och 66 ekonomiska föreningar) uttaga engångsavgift med visst belopp per enhet, varvid antalet enheter vanligen beräknas på basis av antalet rum, hektar odlad jord, ljuspunkter eller ansluten motoreffekt. Enhetsberäkningen liksom avgiften per enhet är mycket olika hos olika företag. Engångsavgift per ljuspunkt uttages av 6 företag med 25—40 kr. och per rum av 16 företag med 20—93 kr. Över 50 företag tilllämpa engångsavgift beräknad per centralblocksenhet (GB-enhet), varierande mellan 10 och 100 kr. Genomsnittsvärdena för de företag i Stockholms län, som använda ifrågavarande enheter, kunna anses utgöra omkring 60 kr. per GB-enhet, 45 kr. per rum och 30 kr. per ljuspunkt. Stadsföretagen och de kommunala landsbygdsföretagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter. Järna El. Verk och Fresta Kommuns Elverk ha dock uppgivit, att anslutningsavgift uttages med hela resp. två tredjedelar av ledningskostnaden. Tre stadsföretag, AB Lidingö El- & Vattenverk, Östhammars Stads Elverk och Sundbybergs Stads Elverk, tillämpa anslutningsavgifter för abonnenter på landsbygden utanför det egentliga distributionsområdet, nämligen de båda förstnämnda i regel hela anläggningskostnaden och det tredje fast avgift av 50 kr. per villatomt. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av engångsavgifterna hos topprisföretagen kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att dessa företag skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

31 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Stockholms stad Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 Brännkyrka och Nacka Stockholms Elverk El. Distributions AB, Älvsjöl Stockholms Benmjöls- Egen krst fabriks AB, Sandvik, Stockholm 12 Stockholms Elverk, Egna krst m. m . . . Stockholm 1

Aktiemajoriteten äges IV Stockholms stad.

Detaljdistribution

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt Typnummer råkraft Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) förenergi ning per råkraft på företagets verkjämföTO0 brukare enhet tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) TOj TOo kWh) 3

— —

10 841

12 836

002, 101,301, 341

251950 261 800

002, 101,301, 341

262 865 274 647

32 Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Stockholms län De t a 1 j d is t r i b u t i o n

ltåkraftanskaffning Medel-

Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

(l 000 kWh) 3

1 Almunge El.Df, Alm- Älvkarleby Krv . . unge Alsike El.Df, Knivsta. . » A n t u n a Gård, (Gods» ägare C. Curman), Antuna, Rotebro B Berga Gård, Häverödal Björkö-Arholma El.AB, l>

Björkö Blidö El.AB, Txlan

..

Bolinders Fabriks AB, Kallhäll Boo El.Df, Västra Trädgårdsgatan 19 A, Stockholm Dalarö El.Df, Oninvägen 23, Dalarö Danderyds El.Df, Danderyd Djursholms Elverk, Danderydsvägen 4, Djursholm Djursnäs El.Df, ösmo.. Drefvikens El.Df, Handen Slottsförvaltningen å Drottningholm, Drottningholm Eds 'El.Df, Upplands Väsby Edebo El.Df, Edebo.... Föreningen Edsbergs Egnahem, Box 14, Tureberg Edsbro El.Df, Box 27, Edsbro Ekerö-Lovö El.Df, Drottningholm Ekerö Västra El.Df, Myra Gård, Ekerö Enebybergs El.Af, Ringvägen 14, Enebyberg E s t u n a El.Df, Estuna.. Paringe-Knutby El.Df, Ekeby, Knutby Finstaortens El.Df, Finsta Fittja El.Df, Tumba ..

» »

Medelpris MedelAntal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer förenergi ning per verk- jämfö- pä företagets TO0 tariffer brukare enhet (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse »ij kWh) kWh) 6 8 9 7 5 10 4

Inköpt pris för råkraft råkraft

..

» »

TOj

524 Ö"i

629 88

5-o 57

275 60

349 12

121 34

10 15

12 606, 800 13 103

27 397

7-4 5-6

5 298

700 603, 606

6-o

363 133

211 63

72 75

15 18

16 18

603 002, 101

3-9

2 000

13 201

4-6

2 560

3-8

101, 201 102, 103. 105, 502, 505

606, 800

i)

. .

7 538

2-9

5 592

« »

241 . . 2 273

5-7 37

121 1690

198 1328

99 131

12 10

15 603 14 606

»

»

5'8

14 601, 800

# .

70 4 567

7-5 3-7

74 3 272

48 3107

61 176

14 8

14 006, 406, 506 10 101, 102

..

6-2

5-6

606 606

»)

<> »

»

»

..

5-4

14 M

.

.

4-7

18 001, 101, 206

* '•

.. ..

347 887

6-4 4-7

190 567

295 533

125 83

11 11

15 12

»

13 603, 800

»

5-8

606, 800 606, 800

Sä Rå k r a f t a n s k a f f n i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Detalj distribution

Model Inköpt pris för Antal råkraft råkraft förTO0 (1 000 (öre/ brukart kWh) kWh)

Medel

Medelpris

Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer energi ning per verk- jämfö- på företagets enhet tariffer (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh)

TO.i

10 F o r s m a r k s Bruk, Fors- Egen krst . . . . mark F r e s t a K o m m u n s E l v e r k , Älvkarleby Krv Grimsta 59, Bollstanäs Frösåkers El.Df, Sandby, Gimo F r ö t u n a El.Df, Björnö Gård, Norrtälje P r ö t u n a - E å d m a n s ö El AB, Spillersboda Färentuna-Hilleshögs El.Df, Svartsjö Gottröra El.Df, Gottröra Gribbylunds El.Df, Vigg Täby El.AB . .

4-6

17 206, 406, 506

5-6

17 601

5-8

13 601

*760

5-6

16 603

5-o

16 601

4-2

10 606

7-3

17 102, 302

Gråska El.Df, Skebobruk Älvkarleby Krv 115 Grödinge Norra El.AB, 147 Tumba AB Gustavsbergs Fabriker, Gustavsberg Gålöstiftelsen (Prins Hårsfjärdens Ör Carls Uppfostringslogsdepå anstalt^, Stegsholm Hallstaviks Fl.Df, Hall- Älvkarleby Krv . 384 stavik H a m m a r b y El.Df, Upp347 lands Väsby AB H a m r a Egna Hem, Tullinge El.AB 43 Fleminggatan 8, Stockholm Hargs Bruk, Har g . . . . Älvkarleby Krv -f-egen krst H a r g s h a m n s El.Df, Älvkarleby Krv . . 93 Hargshamn Herrängs Grufaktiebolag, Herräng + egen krst Föreningen Huddinge Älvkarleby Krv 6 863 Elverk, Huddinge Husby-Långhundra El. 640 Df, Långhundra Hårsfjärdens Örlogs depå, Västerhaninge Hässelby Elverk, Häs1057 selby Villastad Häverö El.Df, Väster372 kulla, Häverö Häverö Norra El.Df, 173 Herräng Häverösunds El.Df, 318 Häverodal Ingarö El.Df, Fridhems271 gatan 38, Stockholm 12

6-9 5-5

150 109

68 81

18 14

16 603, 900 16 601

15 001, 103,601

21 603

byholm

3 — 1865 49

81 52

72 5-1

17 106, 206, 606

6-8

18 203, 403,506

18 202

17 001, 201,203,

12 206

7-4

800, 900

001, 700

3-5

3 685

18 003, 103,105,

5-7

10 606, 800

7 003

4-5

17 101, 201

5-7

17 101, 603

6-4

14 606

6-1

10 203, 403, 503

5-7

20 001, 601

107, 401

34 ltåkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 De t a 1 j d i ä t r i b u t i o n

ig

MedelMedelpris Medelpris för Antal Inköpt Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft förråkraft energi ning per verk- jämfö- på företagets TO0 brukare enhet tariffer (1 000 (kWh/F) ligt relse (l 000 (öre/ TOi kWh) kWh) kWh) TO2 8

48 Järfiotta Skogsförvalt- Älvkarleby Krv . . ning, ( 0 Brodin), Nynäshamn 1480 Järfälla El.Df, Barkarby „ 491 J ä r n a El.Df, Jama. . . . » 316 J ä r n a El. Verk, Järna » JärvafältetsEl.Distribu. » tionsnät, Kommendantstaben, Domänofficeren, Stockholm 10 407 Knivsta El.Df, Knivsta » B 382 Kårstaortens El.Df, Sunnarby, Ekskogen 508 Lagga-Danmarks El.Df, » Knivsta 8 48 Landsorts El.Df, Landsort Lenna Bruks AB, Larma + egen krst AB Lidingö El.- & Vat- Älvkarleby Krv . . 10 538 tenverk, Lidingö 261 Ljusterö El.AB, Lju» sierö 306 Lohärads El.Df, Estuna » Lotsverlcet, Fyringen»> jörskontoret, Stock4-egen krst holm 315 Lunda El.Df, Skeppfuna Älvkarleby Krv . . 172 Lundby El.Df, Hemfosa » 552 Länna-Biala El.Df, » Bergshamra Margretelunds Gruv» .. aktiebolag,^- kersberga 416 Markim-Orkesta El.Df, » Lindholmen 722 Munsö-Ådelsö El.Df, » Norrby, Munsö 1) , . 94 Muskö El.AB, Muskö. . 8 . . Mälardalens Tegelbruk AB, Eriksbergsgatan 27, Stockholm » .. 482 Märstaortens El.Df, Märsta » .. 103 Möja El.Df, Möja )) . . 1514 Nacka Östra El.Df, Ektorp 175 .» Noor-Ledinge El.Df, Knivsta >, 193 Norra Värmdö El. Distributions AB, K u n g s g a t a n 74, Stockholm » . . 4 667 Norrtälje Stads Elverk, Norrtälje

4-2 5'2 5-4

823 360 326 42

742 355 180 73

143 94 65 327

9 10 11 14

12 11 11 30

101, 601 606 101, 103 102

5-9 6-8

180 229

346 175

234 63

9 14

15 13

606 601, 606

5o

101, 606, 800

5'4

101, 606

101, 700

2-9

4 555

6 027

5'9

001, 103,105, 601 606

248 6

213 2

65 35

16 24

16 20

606, 800 001, 101

6'4 65 56

135 126 665

205 96 446

100 74 65

9 12 13

10 606 12 601 13 001, 102, 601

5-7

606, 800

5-9

50 7

85 9

148 240

13 8

22 8

603, 800 001

5-9

001, 201, 601

7-1

4-o

127 586

78 918

100 300

13 9

16 19

603 001, 201

5-4

5-o

602, 800

2 092

102, 103,105, 107

35 Rå k r a f t a n s k a f f n i H Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris föi Inköpt råkraf råkraft (1 000 kWh)

3 AB N y k v a r n s Bruk, Ny- Älvkarleby Krv . . kvarn N y n ä s h a m n s El.AB, » 4 284 Järnvägsgatanl6—18, Nynäshamn N ä s b y El.AB, Lahäll.. 2 633 » Odensala El.Df, Oden288 • sala AB Optimus, Upplands » Väsby „ Ornö El.AB, Lugnet, 96 Ornö Riksbankens Pappers» bruk, Tumba + egen krst Rimbo Municipalsam- Älvkarleby Krv . . 551 hälles Elverk, Rimbo Rimbo-ortens El.Df, 1038 » Box 400, Rimbo Rosersbergs El.Df, RoB 392 se.rsberg Kungl. Roslagens Flyg» flottilj, Hägernäs Roslagsbro Él.Df, Ros280 » lagsbro Rosiagskulla El.Df, Ny311 » kvarn, Åkersberga Runby Egnahemsför- Eds El.Df 123 ening, Ekvägen 1, Upplands Väsby Runmarö El.AB,' Run- Älvkarleby Krv . . 55 marö Rydbo El.Df, Rydbo . . 240 » Rådmansö Elaktiebolag, » Gräddö Råsunda Elverk, (Ägare: Råsunda Förstads AB), AB Solna El- och Solna 8 Vattenverk Rönninge El.AB, Rön- Älvkarleby Krv . . ninge Salems Nya El.Df, Sö» dertälje Sandnamns El.Df, Sand)>

„ S:t Pers El.Df, Eriksur.d, Sigtuna Segeltorps El.Df, Segel- Föreningen Hudtorp dinge Elverk AB Separator, Tullinge Älvkarleby Krv + egen krst Sigtuna-Räfsta-Lunda Älvkarleby Krv . . El.Df, Box 299, Sigtuna

DE t a 1 j d i s t r i ) u t i o n

MedelMedelpris Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) Typnummer förpå löretagets energi ning per verkjämföTO0 brukare tariffer enhet il 000 (öre/ ligt relse (kWh/F) r kW h) kWh) TO( in 2 4

001, 002

2 743

2 549

005, 102,103, 105, 108, 501

37 66

1336 230

1626 210

218 82

8 10

17 11

101, 106, 206 101, 606, 800

001, 101, 206

101, 103, 201

4-5

203, 603, 800

5'4

101, 201

6-7

601, 606

5-9

601, 640

7-1

7-3

5-6

001, 206, 401, 501 603

6-5

i

7 740 31

3-11 4-9/

4 060

2 569

007, 008, 201, 203, 301

5-o

102, 202

5-1

4-9

001, 603

5-8

5-o

1 142

201, 202

001, 101, 201

5-7

36 De ; a 1 j d i Et r i b u t i o n

Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

MedelMedel- Mede pris pris för Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) förenergi ning per verk- jämfö råkraft TO0 brukare enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) mx TO 2

Erhåller råkraft från

2 Typnummer på företagets tariffer

7-o

»

5"i

103, 107,108. 201 603

»

. . 3 629

2 129

17 AB Skandinaviska El236 » verk, (Ramsö-Tynningöavdelningen), K l a r a b e r g s g a t a n 21, Stockholm 115 Skarpö El. Distributions )) .. AB, (Dir. G. Kaijser), Kungsholms Hamnplan 7, Stockholm 176 Skånella El.Df, Rosers» berg Sollentuna Kommuns )) . . 1618 Elverk, Norrviken 3 797 AB Solna El- och Vat» tenverk, Stockholm 3 60 B 289 Sorunda El.Df, Ösmo . . 307 Sorunda Norra El.Df, )) Hem/osa Spånga Västra El.Df, 539 » Stockholms ElSpånga 488 verk 4 163 p]ric J:son Stampe, Herr- Älvkarleby Krv . . hamra Gård. Nynäshamn B Statens Alkoholistan» stalt å Venngarn, Sig-

4'7

5-o

202, 502

6-0

16 001, 601

4-8

6 486

2 043

15 001, 102,103, 107, 111, 401 18 002, 102,107, 141, 201

6-o

189 210

182 163

80 65

14 13

15 13

601 603

!"*) 6-5/

201, 501

101, 601

1 Sigtuna

Stads

Elverk. Älvkarleby Krv . .

Sigtuna

Singö-Fogdö El.AB,

Singö

AB Skandinaviska Elverk, (Saltsjöbadsavdelningen), Klarabergsgatan 21, Stock-

holm

5-9

tuna

Statens J ä r n v ä g a r , » Stockholm Statens Tvångsarbets» anstalt å Svartsjö, + egen krst Svartsjö Steninge Säteri, (W R Älvkarleby Krv . . Thomas), Märsta Stockholms Kustartil» .. leriförsvar, Tygförvaltningen, Vaxholm Stockholm-Roslagens » .. J ä r n v ä g a r , Valhallavägen 75—77, Stock-

holm

Stockholms Stads Gatukontor, H a g a Trädgård, Stockholm 6

B

»

101. 102,103, 105, 115,203. 241, 606

4-8

•

003, 004

002, 101,103, 201, 206

001. 101, 301

37 Råkraftans taffning Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft

2 Medel- Medelpris Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer förenergi ning per verk- i äm rö- pa loreiagets "fc0 enhet brukare (1 000 tariffer ligt relse (öre/ kWh) kWh) (kWh/F) ml TO 2 Ml

(1 000 kWh) 1

De t a l j d i s t r i h u t i o n

3 Stocikholms Vattenled- Älvkarleby Krv . . nimgsverk, Norsborg 7 Stocjksunds Köpings 7 392 » El-verk, Sturevägen 9,

001, 606

5 385

103, 105, 144

5-5

19 S u n d b y b e r g s Stads El- Älvkarleby Krv . . 12 310 verk, Sundbyberg Stockholms El8 832 verk 4 Sveniska Jästfabriks AB, Älvkarleby Krv . . Rotebro 8 S å n g a och Skå El.Df, 827

101, 202, 403, 503

2-9\ 3-4/

8 249

4 459

102, 105,107, 141, 201, 241

103, 111

4'4

406, 506, 800 101, 606

StoDcksund Stäk.ets El.AB, Staket. .

Shd

»

„

»

25 088

7 096

3 810

o

4-5

19 001, 008,107, 115, 201, 501, 507 9 040, 606

4-1

666 378

4'3 5-2

758 272

560 280

115 120

12 9

14 10

201, 202, 206, 501, 505, 601 101, 202 001, 606

4-8

105, 106, 201

15 603

T v e t a El.Df. Tvetaberg 368 „ Tyresö El. Distributions 568 „ A B , K u n g s g a t a n 74, Stockholm T ä b y El.AB, Täby .... 853 » Ununge El.Df, Ununge »156 » Ulriksdals Kungsgård, 125 » Ulriksdals Slott och H a g a Slott, Ulriksdal Uttrans E1AB, Uttran Uttrans KrAB 8 . . 154 Direktör Erik Wall. Älvkarleby Krv . . 33 Villa Vallhalla, Haga, Stockholm 6 Vallentuna El.Df, Val979 „ lentuna Valloxsäby El.Df, Kniv74 • sta Vaxholms Stads Elverk, » . . 1106 Vaxholm n Viggbyholms El.AB, 830 Viggbyholm 820 Vard'inge El.Df, Mölnbo » 508 Väddö El.Df, Väddö .. )> ..

57 5'0

251 450

291 280

131 99

11 14

14 18

4'6 7-0 6-9

600 376 55

577 200 89

163 54 131

11 15 13

18 101, 202, 800 13 201, 601 18 001, 003

5-5 5-5

122 11

112 27

83 234

16 8

17 22

106 101

4-6

6-2

4-2

4-4

101, 102,103, 107, 141 101, 202, 206

47 5-1

430 750

321 322

122 51

11 15

14 603 13 606

Söderby-Karls El.Df, Stiabby, Snderby-Karl Södertälje Stads Gasoch Elverk, Södertälje Södra Grödinge El.Df, Eld tomt a Tullinge El.AB, Tullinge

» 8

T u m b a El.AB, Tumba Uttrans Kr AB . . T u n g e l s t a El.Df, Box 47, Älvkarleby Krv . . 1'ungelsta Ture bergs Villaägare» förening, Skogsvägen 3, Tureberg T u r i n g e El.Df, Ny»

kvarn

606 601, 800

38 Råkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

De t ä l j

ig

MedelMedelpris Medelpris för Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer Antal råkraft på företagets energi ning per förverk- jämföTO0 enhet tariffer brukare ligt relse (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) kWh) TO] kWh) kWh) TO2 Inköpt råkraft

041, 201

601, 800

040, 601

6-0

6-o

412 Värmdö-Djurö El.AB, Älvkarleby K r v . . K a t a r i n a B a n g a t a 43, Stockholm 681 Värmdö Mellersta El. » AB, Hemmestavik Västerhaninge El.Df, 905 » .. Västerhaninge Västertälje El.Df, Han266 » stavik, Södertälje 10 276 Vätö El.Df, Box 118, >' Vätn » Älta El.Df, Lillstigen 6, 761 Älta Ö r e g r u n d s Stads Elverk, » . . 720 öregrund 547 Ösmo El.Df, Ösmo . . . . » 531 Össeby-Garns El.Df, » Brottby Österhaninge El.Df, 328 » Sanda Gård, österhaninge 1099 Östertälje El.Df, Öster» tälje r, 1700 Österåkers El.Df, Postfack 7219, Stockholm 7 • . . 216 Östhamm a r o r t e n s El.Df, östhammar Ö s t h a m m a r s Stads El» . . 746 verk, östhammar

4-4

4-5

4-4

4'6

4'8 6-2

340 344

382 333

110 75

9 14

11 15

103, 108,301, 601 201, 401 601. 603

5-9

606, 800

4'2

103, 401

3"9

001, 140, 602

7-i

101, 601

4-6

102, 103,107, 201

Hela länet 175666

95 880

88 593

88165 87 501

32 4-5

39 326 56 554

31251 57 342

145 133

13 10

18 14

Stadsföre t a g Landsbyg dsföretag 1

distribution

Frötuna—Rådmansö El.AB och Rådmansö Elaktiebolag inköpa råkraft gemensamt. Hela leveransen redovisas under Frötuna—Rådmansö El.AB. 2 Uppskattat värde. 3 Råsunda Elverk köper numera hela sitt kraftbehov från AB Solna E l - och Vattenverk. De båda bolagen skola enligt uppgift sammanslås omkring år 1959. 4 Angående Stockholms Elverks råkraftanskaffning so s. 6. 5 Distributionen övertagen år 1947 av ett nybildat företag, Torö El.Df.

0 Dossutom 25 förbr ukare, som erhålla frikraft. Förutvarande Salenis Östra El.Df. Uttrans KrAB, som ej bedriver detaljdistribution, erhåller råkraft från Alvkarleby Krv. 0 Därutöver leverera s i annan inmatningspunkt 125 000 kWh, varför hela r Ikraflinköpct rätteligen utgör 281 000 kWh. 10 Distributionen övertagen av Södertälje Stads Elverk den Vi 1946. 7

Statens offentliga utredningar 1949 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. [4] Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning ang. skyddsarbetets organisation m. m. [6] Betänkande ang. förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. [8] Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. in. [17] Betänkande med förslag till lag om sjömansskatt m. m. [27]

Statsförfattning.

Vattenväsen. Skogsbruk. Rergsbruk. Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om grän.ns mot allmänt vattenområde. [23]

Industri.

Handel och sjöfart. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. [18] Betänkande rörande avbetalnings- och förskottsköp m. mm. [38]

Allmän statsförvaltning.

K om in un ni förvaltning. Kommunallaggkommitténs betänkande 2 med förslag till ändrade betitämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. [24] Statens och kommunernas finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande ang. beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. [9] Politi. Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ined förslag till indexreglering av folkpensionerna. [71 Utredning rövande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. [12] P. M. med synpunkter på det svenska långtidsprogrammet. I anslutning till OEEC:s interimBrapport. [15] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid fikogs- och flottnings- m. fl. arbeten. [19] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. [30] Social upplysuing. [31] Utredningar i anslutning till 1949 års nationalbudget. [30] Klientelet på arbetshemmen. En socialpsykologisk utredning om försumliga försörjare och störande understöds tagare. [37] 11 also- ocli sjukvård. Betänkande om sinnesslövården. [11] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:17. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands län. [10] 2: 3—4. Uppsala län och Södermanlands län. [29] 2: 1—2. Stockholms stad och Stockholms län. [42] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Norrlandskonimitténs principbetänkande. Första delen. Norrländska utvecklingslinjer. [1] Andra delen. Särskilda utredningar. [2] Trodje delen. Utlåtanden och förslag i vi6Sa frågor. [3]

Kommunikationsvägen, Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statenns järnvägar. [6] Bilagor. Produktions- och kostnadsstruhkturen vid statens järnvägar. [14] Svensk hamnbyggnadspolitik. [21] En generalplan för rike:ets farleder och hamnar. [33] Betänkande med förslag angående ändrade grunder ftför fördelning och uttagande av kostnad för byggande ooch underhåll av skogsvägar. [34]

Hank-, kredit- ocli pcuiiingräseii. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag rättande av en statlig affärsbank. [13]

Försäkringsväsen. 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande rirörande försäkringsväsendet. [25]. 2. Betänkande maed förslag till lag om trafikförsäkring m. m. [26]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i iivrigsrt. Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag till r religionsfrihetslag m. m. [20] Folk- och skolbibliotek. Betänkande och förslag avgivvet av folkbibliotekssakkunniga. [28] Yrkesutbildning för varubud ni.fl.[32] Skolöverstyrelsens utlåtande över vissa av 1940 års skcolutrednings betänkanden och 1946 års skolkommissioDns principbetänkande jämte sammanfattning av avgivrna yttranden. [35] Betänkande angående statens konstsamlingars organisation och lokalbehov. [39] Betänkande med förslag angående förenklat rekvisitioinsoch granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrrag till folkskoleväsendet. [40] Betänkande och förslag angående studiehjälpverksamhetten vid de allmänna läroverken m. fl. statliga och s t a t s understödda läroanstalter. [41] Försvarsväsen. Promemoria över preliminär utredning rörande befälssrekryteringen inom försvaret. [16] Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. [22] UtrikeR ärenden.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1365 49

Internationell r ä t t .